# ID: svediakorp-gov2357
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 107,779
# sentences: 2,750
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Litt A.
F o r in u 1 ä r
till Namnrulla öfver alla inom N. N. Stad (Fögderi) till Arméens (Flottans) Bevärings-område hörande, inom utskrifningsåldern varande personer, år 18..
De Utskrifn
ingsskyldiges
Första
klassen.
Andra
klassen.
Tredje
klassen.
Fjerde klassen.
Femte
klassen.
hemvist.
för- och tillnamn utan förkortning.
yrke eller närings-  fång.
>
Fö (leise
>
Födelse
>
Födelse-
>
Födelse-
>
Födelse-
Socken.
By eller hemman.
Gård
N:o.
eL
år.
månad.
dag.
(T-f-
P
H—*
år.
månad.
dag.
?■+-
EL
år.
månad.
dag.
r+-
år.
månad.
dag.
&
år.
månad.
d a g.
Tillhör Bih. till R. St. Prof. 1859 $ 1860. 4 Sami. 2 Afd. 3 Helft.
Litt. B.
Förteckning å de Socknar samt Sjöstäder, hvilkas Bevärings
skyhlige
höra till Flottan.
Län.
Fögderi.
Socken.
Göteborgs ocii
Norrvikens.
Lommeland.
Bohus.
Hogdal.
Näsinge.
Skee.
Tjernö.
Lur.
Tanum.
Oville.
Svenneby.
Bottna.
Sunnervikens,
Tossene.
Askum.
Kongshamns kapell.
Bro.
Brastad.
Lyse.
Lysekil.
Håby.
Forss.
Skredsvik.
Bäfve.
Herrestad.
Högås.
Bokenäs.
Dragsmark.
Orousts o. Tjörns.
Fiskebäckskil.
Grundsund.
Torp.
Myckleby.
Röra.
Tillhör Bih. till R. St. Prot. 185!) $ 1860. 4 Sami. 2 Afd. il lTäft.
II.
Län.
Fögderi.
Socken.
Göteborgs och
Orousts o. Tjörns.
Morlanda.
Bohus.
Gullholmen.
Tegneby.
Långelanda.
Stala.
Käringön.
Mollösund.
Walla.
Klöfvedal.
Stenkyrka.
Rönnängen.
Klädesholmen.
Inlands.
Forsshälla.
Resteröd.
Ljung.
Odsmål.
Norum.
Jörlanda.
Solberga.
Hålta.
Lycke.
Harestad.
Göteborgs.
Thorsby.
Alla socknarne i Vestra Hi-  sings härad.
Alla socknarne i Östra Hisings
härad.
Carl Johan.
Frölunda.
Askim.
Styrsö.
Hallands.
Fjäre.
Släp.
Walda.
Tölö.
Hanhall.
Onsala.
Ölmevalla.
Län.
Fögderi.
Socken.
Hallands.
Fjäre.
Landa.
Frillesås.
Wärö.
Warbergs.
Stråvalla.
Åhs.
Torpa.
Lindberg.
Träslöf.
Tvååker.
Halmstads.
Morup.
Stafsinge.
Skrea.
Eftra.
Steninge.
Harplinge.
Söndrum.
Wapnö.
Laholms.
Snöstorp.
Trönninge.
Eldsberga.
Laholms Landtförsamling.
Skummeslöf.
Karup.
Tjerby.
Christianstads.
Norra och Södra
Båstad.
Åsbo samt Bjäre.
Westra Karup.
Houf.
Torekow.
Grefvie.
Förslöf.
Barkåkra.
Höja.
Ströfvelstorp.
Ingelstads och
Stora Köpinge.
Jerrestads.
Ingelstorp.
Walleberga.
Löderup.
4
Län.
Fögderi.
Socken.
Christianstads.
Ingelstads och
Borrby.
Jerrestads.
Hoby.
Nöbbelöf.
Cimbrits.
Gladsax.
Willands, Gärds
Rörum.
och Albo.
Mellby.
Hvitaby.
Raflunda.
Maglehem.
Åhus.
Ljungby.
Gualöf.
Ifvetofta.
Malmöhus.
Luggude, Rönne-
Wälinge.
bergs och Onsjö.
Farhult.
Jonstorp.
Brunnby.
Wäsby.
Wiken.
Allerum.
Helsingborgs Landtförsamling
Raus.
Qvistofta.
Glumslöf.
Herslöf.
Örja.
Tofta.
S:t Ibb (på Hven).
Torna, Bara och
Saxtorp.
Harjagers.
Westra Carleby.
Hofterup.
Barsebäck.
Löddeköpinge.
Borgeby.
Fledie.
Fjelie.
Lomma.
5
Län.
Fögderi.
Socken.
Malmöhus.
Torna, Bara och
Harjagers.
Burlöf.
Oxie, Skytts och
Fosie.
Wemmenhögs.
Hyllie.
Bunkeflod.
Klagstorp.
Tygelsjö.
Gessie.
Eskilstorp.
Hvellinge.
Stora Hammar.
Reng.
Magi erup.
Trelleborg.
Dalköpinge.
Gislöf.
Simlinge.
Lilla Isie.
Östra Torp.
Hemmesdynge.
Lilla Beddinge.
Tullstorp.
Östra Wemmenhög.
Skifvarp.
Ljunits o. Herrestads.
Nöbbelöf.
Snårestad.
Balkåkra.
Bjeresjö.
Stora Herrestad.
Blekinge.
Bräkne o. Listers.
Östra och Medel-
Alla socknarne.
stads.
Alla socknarne.
Calmar.
Södra Möre.
Alla socknarne.
Norra Möre, Stran-
Dörby.
da och Handbörds.
Calmar Landtförsamling.
Kläckeberga.
Förlösa.
6
Län.
Fögderi.
Socken.
Calmar.
NorralMöre, Stran-
Åby.
da oell Handbörds.
Ryssby.
Ålem.
Mönsteras.
Döderhult.
Tunaläus, Sefvedes
och Aspelands.
Misterhult.
Norra och Södra
Hjorthed.
Tjust.
Westrums kapell.
Gladhammar.
Törnsfalla.
Gamleby.'
Lofta.
Loftahammar.
Ed.
Eds kapell.
Ölands Norra.
Tryserum.
Alla socknarne.
Ölands Södra.
Alla socknarne.
Östergötlands.
Hammarkinds och
Gryth.
Skärkinds.
Börrum.
S:t Anna.
Skällvik.
Mogata.
Lösings, Björke-
Tåby.
kinds o. Östkinds.
Å.
Östra Ny.
Rönö kapell.
Jonsberg.
Häradshammar.
Östra Håsby.
Östra Stenby.
Kungssund.
Dagsberg.
Styrestad.
Norrköpings Landtförsamling.
Krokek.
7
Län.
Fögderi.
Socken.
Östergötlands.
Lösings, Björke-
Qvarsebo.
kinds o. Östkinds.
Finspånga, Bråbo
Östra Eneby.
och Memmings.
Ovillinge.
Södermanlands.
Jönåkers, Rönö o.
Tunaberg.
Mölebo.
Bergshammar.
Nyköpings Landtförsamling.
Allhelgona.
Svärtuna.
Tystberga.
Bälinge.
Westerljungs.
Trosa Landtförsamling.
Wagnhärad.
Hölö7.
Mörkö.
Stockholms.
Svartlösa o. Ökne.
Ytterjärna.
Tveta.
Södertelje Landtförsamling.
Grödinge.
Nacka och Erstavik.
Sotholms.
Sorunda.
Thorö.
Ösmo.
Westerhaninge.
Muskö,
Österhaninge.
Ornö.
Utö.
Nämdö.
Tyresö.
Dalarö.
Åkers, Frötuna och
Boo.
Wermdö.
Pilhamn.
Djurö.
W ermdö.
Möja.
8
Län.
Fögderi.
Socken.
Stockholms.
Åkers, Frötuna och
Ljusterö.
Wermdö.
Österåker.
Kulla.
Länna.
Blidö.
Frötuna.
Rådmansö.
Danderyds, Sollen-
Danderyd.
tuna o. Wallentuna.
Lidingö.
Täby'.
Östra Ryd.
Sollentuna.
Lyhundra, Sjuhun-
Bro.
dra, Bro o. Wäddö.
Wätö.
Wäddö.
Häfverö.
Singö.
Frösåkers och När-
Edebo.
dinghundra.
Harg.
Börstil.
Gräsö.
Forssmark.
Upsala.
Olands.
Hållnäs.
Öster Leufsta.
Örbyhus.
Wessland.
Elfkarleby.
Gefleborgs.
Gestriklands.
Wahlbo (med Sätra och Hem-  lingby).
Hille.
Hamrånge
Södra Helsinglands
Skog.
Söderala.
Norrala.
Norra Helsinglands
Enånger.
Njutånger.
Idenor.
Tuna
9
Län.
Gefleborgs.
Wester-Norrlands.
Fögderi.
Norra Helsinglands.
Medelpads.
Södra Ångermanlands.
Socken.
Rogsta.
Harmånger.
Jättendal.
Gnarp.
Torp.
Borgsjö.
Tuna.
Attmar.
Stöde.
Njurunda (med Galtströms
bruk och Svartviks varf).
Ljustorp (med Lögdö och
Lagfors bruk).
Tynderö.
Hässjö.
Indahl.
Selånger.
Sättna.
Sjön.
Alnö.
Timrå.
Hernö.
Säbrå.
Häggdånger.
Nora.
Bjertrå.
Skog.
Thorsåker.
Ytter-Lännäs.
Dahl.
Gudmundrå.
Högsjö.
Hemsö.
Sollefteå.
Multrå.
Ed.
Långsele (med Graninge bruk).
Tillhör Bih. till 11. St. Prof. 1859 $ 1860. 4 Sami. 2 Afd. 3 Häft. III.
10
Län.
Fögderi.
Socken.
Wester-Norrlands.
Södra Ångermanlands.
Norra Ångermanlands.
Botheå (med Gålsjö bruk).
Styrnäs.
Öfver-Lännäs.
Sånga.
Nordingrå.
Ullånger.
Nätra.
Själevad.
Arnäs.
Grundsunda.
Sj ö st ådern a:
I Göteborgs och Bobus län:
3 9
39
Hallands
Christianstads
Malmöhus
3?
33
Blekinge
„ Calmar „
,, Östergötlands
Strömstad.
Uddevalla.
Marstrand.
Kongsbacka.
Warberg.
Halmstad.
Cimbritshamn.
Helsingborg.
Landskrona.
Malmö.
Skanör.
Falsterbo.
Ystad.
Sölvesborg.
Carlshamn.
Carlskrona.
Calmar.
Westervik.
Oscarshamn.
Borgholm.
Norrköping.
11
Sj östäderna
1 Södermanlands län:
,, Stockholms ,,
,, Gefleborgs
,, Westfer-Norrlands
Trosa.
Nyköping.
Södertelje.
Norrtelje.
Östhammar.
Öregrund.
Waxholm.
Gefle
Söderhamn.
Hudiksvall.
Hernösand.
Sundsvall.
STOCKHOLM. Tryckt hos Sam. Rumstedt. 1800.
Summans. Stais- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 8. 4
N:o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. aen 15 Maj 1860. kl. 2 e. ni.
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj.ts nådiga
skrifvelse med del af Kommilterade afgifna underdåniga Betänkande
och Förslag, angående skjulsningsbesuirets ordnande; dels
ock. väckte motioner i samma ämne.
Sedan Rikets Stäuder uii särskilda underdåniga skrivelser den 28 Oktober Och
den 14 December 1857 samt den 30 Januari 1858, jemte föreslående af förhöjning i
skjutslegan och af andra utvägar till undanrödjande, så vidt möjligt vore, af de förhållanden,
hvilka dittills hindrat skjutsenlreprenaders uppkomst eller bidragit att göra dessa
betungande för de skjutsnings-skyldige, hos Kongl. Majit anhållit dels att, då nyssnämnde
åtgärder endast kunde leda derhän, att de mest tryckande olägenheterne af skjutsningsbesväret
blefvo afhulpne, en Kommitté måtte, för den mera genomgripande reglering af
ärendet, som vore önskiig, förordnas att, elter det upplysningar från de olika länens i
frågan intresserade medlemmar blifvit infordrade, utreda och föreslå huruvida och pä
hvad sätt skjutsningsbesväret må kunna från jordbruket skiljas och denna vigtiga angelägenhet
för öfrigt i framtiden på lämpljgasle sätt ordnas; -- dels ock alt åt samma
Kommitté måtte i nåder uppdragas alt (aga under öfvervägande så väl frågan om kungs*
och kronoskjutsens utgörande, som ock pä hvad sätt poslförings-skyldigheten skulle kunna
skiljas från jordbruket, emot åliggande för posthemmanen att fullgöra de onera, från
hvilka de nu äro befriade: samt Kongl. Majit, med anledning häraf, dels, genom nådig kungörelse
den 11 December 1857, meddelat de förändrade föreskrifter angående skjutslegans
Bih. till B. St. Brot. 1859 $ 1860. 4 Sami. 2 Afl 4 Haft. 1
2 Sammans. Slats- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Ulshottets Utlåtande N:o 8.
belopp m. m., som för tillfället funnos tjenlige, och dels sedermera förorduat en Kommitté
att fullgöra de i Rikets Ständers ofvanberörde skrivelser omförmälda uppdrag i afseende
å utredning och förslag till reglering af frågorne rörande gästgifveri-, håll- och
reserv- samt kungs- och kronoskjutsningsbesvären, äfvensom angående postförings-skyldigheten;
så har Kongl. Maj:t i nådig Skrifvelse till Rikets Ständer den 13 Januari innevarande
år, jemte det de hulvudsakliga åsigler, hvaruti Kommittéen stadnat till grund
för sitt förslag, af Kongl. Maj:t gillades och hänfördes under fem olika punkter, utmärkte
med Litt. a. b. c. d. och e., för öfrigt i nåder andragit, att bland dessa hufvudgrunder
vore den, alt de författningsenligt skjuts-skyldige, men nu icke till gästgifverihåll
eller reservskjuts indelade hemman skulle, lika med deni, som nu utgöra detta besvär,
bidraga till skjutsningens uppehållande, både i och för sig riktigast och innefattade
tillika det nödvändiga vilkoret för verkstälibarheten af de förslag till skjutsningsbesvärets
ordnande, som Kommittéen i öfrigt framställt, Pä flere i den nådiga Skrifvelsen
anförda skäl, och då derigenom ordnandet af hela den vigtiga angelägenheten, enligt den af
Kommitterade uppgjorda plan. och särskildt möjligheten att bereda postföringens förening
med anstalterne för resandes befordran skulle hufvudsakligen underlättas; ansåge sig
Kongl. Maj:t böra föreslå Rikets Ständer, att, ehvad Kommiltéens åsigter i Öfriga ämnen
vunne Rikets Ständers godkännande eller icke, antaga Kommittéens förslag i omförmälde
del och, i sammanhang dermed, bifalla att, under vilkor Kommittéen föreslagit och i den
mån sådant finnes lämpligt, postföringen må frän posthemmanen skiljas.
Då, till iahemtande af Rikets Ständers beslut härutinnan, äfvensom i öfrigt till
ledning vid de vidare åtgärder, som i ärendet blefve erforderlige, Kongl. Majit funnit nödigt
öfver Kommitlerades Betänkande och förslag i dess helhet inhemta Rikets Ständers
yttrande, hade Kongl. Majit velat särskildt fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derpå,
att, enligt beräkning, fogad vid de från Kommittéen inkomne handlingar, skulle, i fäll
postskjutslegan komme att blifva lika med den i allmänhet gällande legan för entreprenadskjuts,
en ökad årlig kostnad af 53,304 R:dr 80 öre, utöfver den nuvarande, drabba
Postverket för postens fortskaffandei och alt en häremot svarande årlig summa således
borde, om förslaget biföiles, af Statsverket anslås och ställas till General-Post-styrelsens
disposition för betäckande af den förlust, som i berörde afseende kunde för Postverket
uppstå; derför Statsverket dock komme att i någon mån vinna godtgörelse genom de af
Kommittéen till 18,800 R:dr beräknade rote-vakansafgifter, som efter förändringen borde
erläggas af de nuvarande roteringsfrie posthemmanen.
Hvad i öfrigt anginge det af Kommittéen väckta förslag, hvars utförande icke
vore beroende af eller egde oskiljaktigt sammanhang med skjutsnings-skyldighetcns ordnande
i öfrigt — att nemligen på vissa större väglinier, hvilka Kommittéen benämnt
postvägar, befordringen af så väl post som resande skulle besörjas genom anstalter, bekostade
af statsmedel och stående under General-Post-styrelsens inseende och förvaltning,
kunde visserligen ej bestridas, att derigenom en högst väsendtlig och önskvärd för
-
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Ulskoltets Utlåtande N:o 8. 3
bättling i det nuvarande sättet för förskaffande af post och resande skulle åstadkommas;
men då dessa anstalters uppehållande i den utsträckning Koiamittéen föreslagit, syntes
blifva för Statsverket allt för betungande, särdeles i närvarande tid, då stora kostnader
användas till jernvägars byggande, ville Kongl. Majff för berörde anstalt nu icke äska
något särskildt anslag, helst det tilläfventyrs torde blifva verkställbar att af Postverkets
medel anslå hvad som skulle erfordras, för att, på försök och till en början, å en eller
annan väglinie tillvägabringa post- och skjutsbefordring af ifrågavarande eller likartad
beskaffenhet.
Dä Kommitterades underdåniga Betänkande och förslag äro till trycket befordrade
och till Riks-Ståndens ledamöter utdelade, anser sig Utskottet ej böra här ingå i någon
redogörelse för dessa handlingars innehåll.
Inom Hedervärda Bonde Ståndet hafva, beträffande detta ämne, följande motioner
och yrkanden blifvit framställde:
Af Jonas Andersson från Östergötlands län:
l:o Att gästgifveri-, håll- och reserv-skjutsen samt postskjutsen skiljas från
jordbruket och ötvertagas af Staten;
2.0 Att, der särskilda förhållanden icke ovilkorligen påkalla Statens omedelbara
mellankomst, den resande sjelf betalar skjutsens fulla värde; och
3.0 Att skjutsningsväsendet för Statens räkning genom entreprenader så ordnas,
att den minsta möjliga kostnad, så väl för den resande som för Staten må vinnas, på
samma gång som en ändamålsenlig transport af posterne, i förening Aned de resandes
fortskaffande, ernås.
Uti detta anförande hafva Bonde-Ståndets samtlige ledamöter instämt.
Af Johannes Andersson frän Skaraborgs län:
1:0 Alf, med upphäfvande af hvad hittills stadgadt är, rörande skjutsningsbesväret,
Konungens Befallningshafvande i hvarje län måtte draga försorg derom att nämnde
onus, medelst entreprenad-auktion till den minstbjudande upplåtes, samt att, i den händelse
inropnings-anbudet på ett eller annat ställe skulle öfverstiga nuvarande bestämda
skjutslega, eller uppgå ända till 1 R:dr 50 öre per mil, — hvilket vore det maximi belopp,
som motionären, under sådaue förhållanden, ansåge af den resande då böra erläggas
— det öfverskjutande ersättningsbeloppet skall utaf 2:dra Artikelns bevillning godtgöras
från Riksgälds-kontoret, uppå skeende behörigen styrkte reqvisitioner af vederbö
-
4 Sammans. Stals- samt Allm. Best,- och Ehon.-Utskollets Utlåtande N:o 8.
rande Konungens Befallningshafvande, som genom Uppbördstjenstemännen, hvar inom sitt
distrikt, berörde ersättningar böra fördela;
2.0 Att alla posthemman åsättes en ärlig skatt, svarande mot den lindring
desamma genom nu föreslagna förändring komrne att tillskyndas, och att de härigenom
uppkommande skattemedel måtte ingå till Kiksgälds-verket.
Af C. A. Larsson från Östergötlands län:
a) Att icke något vidare bidrag från fastigheter på landet, äu det som redan
under namn af skjutsfärdspenningar finnes inbegripet uti grundräntorne, måtte komma att
utgå för uppehållande af gästgifveri-, häll- och reserv-skjutsen inom riket;
b) Att den resande måtte förklaras skyldig erlägga fulla värdet för den skjuts
han under resan begagnar och hvilket värde rättvisast bestämmes genom särskild entreprenad-auktion
för hvarje gästgifveri;
c) Att rättigheten lili anläggande af gästgifveri måtte öfverlemnas åt fri konkurrens,
med uttryckligt förbehåll att denna rättighet är oskiljaktig från entreprenadskjuts-skyldigheten
och följaktligen må utöfvas endast af den, som å entreprenad-auktion
öfvertager skjutsbestyret för bästa priset;
d) Att tili skjutslegans minskning och entreprenadens underlättande undersökning
af Konungens Befallningshafvande måtte anställas för utrönande af det antal hästar, som
minst borde hållas på stall och att anskaffningstiden för ett större antal hästar må blifva
utsträckt sä långt, som med en resandes billiga anspråk kan vara förenligt; och
e) Att de vidare detaljbesiämmelser, som kunna erfordras, måtte öfverlemnas åt
Konungens Befallningshafvande, efter samråd med kommunerna, inom länen.
Af Måns Månsson frän Calmar län:
Alt legan för postföring, bestridd af posthemman, måtte höjas:
för förskaffande af ordinarie posten, efter för hemmantalet bestämd våglängd,
till R:dr — 80 öre,
* förskaffande af extra poster å landet, till  » 1: — »
» dito af extra poster från stad, till  » 1: 20 »
samt för öfver hemmantalet bestridd postföring, till  » 1: — »
allt milen för hvarje häst.
Af Olof Andersson och Johan Johansson från Calmar län:
Att skjulslcgan för postföringen på öland hädanefter blifver bestämd till 80 öre
R rut per mih
Sammans. Stats- samt Allm. Besa.- och Elion -Utskottets Utlåtande ]S:o 8. 5
Af N. Fr. Andersson frän Östergötlands län:
Att skjutslegan för all postiorsling malle betalas med lika belopp, som om
posteu med gästgifvarskjuts fortskaffades, och att, vid bestämmandet deraf, man må rätta
sig efter skjutslegan ä den gästgifvaregård, som ligger närmast intill det posthemman,
hvarifrån skjutsen blifvit bestridd; samt sutligen att, enligt gästgifvare ordningen, få
njuta ersättning för den tid, som öfver en timma får väntas på postens ankomst.
Af Olof Olsson i Olsbyn från Wermlands län:
Att kungs skjuts skall utgöras af de personer och till det pris, som genom vederbörande
Kronobetjening kan betingas, samt skilnaden emellan fastställda skjutslegan
och det betingade priset godtgöras af allmänna medel.
Derjemte har: Kongl. Maj:t i nåder låtit, genom Chefen för Civil-Departementet,
öfverlemna en af Direktionen för Kohlbäcks skjutsbolag till Kongl. Maj:t i underdånighet
iugifven ansökning, att, sedan nämnde bolag, bildadt af de 283 J mantal, som voro skjutsnings-skyldige
vid Kohlbäcks gästgifvaregård i Westmanlands län, inköpt och utarrenderat
berörde gästgifvaregård, på sådana vilkor, alt Bolagets delegare numera voro befriade
från hvarje vidare utgift eller omsorg om annan i lag påbjuden skjuts än kungs- och
kronoskjuts, delegarne i Kohlbäcks skjutslag ej mätte blifva underkastade den afgift,
som de i nåder förordnade Kommitterade föreslagit böra, i och för skjuts skyldighetens
ordnande, drabba hvarje skjuts-skyldigt mantal.
Ilos Högloiliga Ilidderskapet och Adeln har Friherre Sprengtporten, J. W., då
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse i ämnet derstädes remitterades, andragit: att uti ett vidsträckt
och glest befolkad! land hade visserligen de resandes fortkomst ej annorledes
kunnat af samhället ordnas, än derigenom att de närboende förpligtades sådant emot
nöjaktig vedergällning besörja; men att frän detta förhållande, som närmast sammanfölle
med begreppet om en polis-ordning, öfvergå till ett stadgande, som förvandlade skjutsningsbesväret
till ett real-onus och ställde den skjuts-skyldige i ett skattskyldighetstillstånd
till de resande, kunde ej på rättsgrunder försvaras, enär den, som hade nyttan af
en sak, jemväl vore rätter person att densamma betala. Den lika fördelningen på aila
skjutsuings-skyldige hemman af en på detta sätt uppkommen skatt saknade jemväl skäl
af billighet och komme tvifvelsutan i följd af våra hemmans olika godhet och värde, i
mänga fall att medföra den verkan att bördan flyttades från den, som kunde ega större
förmåga att bära densamma, på en annan som egde mindre. Sålunda vore ett hemmans
värde nära Slockholm, Göteborg, Malmö elier Ystad helt annat än värdet af ett hemman
i många aflägsna landsorter. När fråga vore om hittills ålagde beskattningar linge man
åtnöja sig med den ojemnhet i beskattningen, som vore en följd af vårt nuvarande ka
-
6 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-VIskottets Utlåtande N:o 8.
meral-väsende, men detta vore ej den grand, på hvilken man torde uppstapla nya skatter.
Ifrågasättas kunde jemväl på hvad sätt denna nya skatt skulle uppstå. Stiftarne af vära
Grundlagar hade aldrig tänkt sig det förhållande att grundskatterne kunde komma att
förhöjas eller nya sädane påläggas, och 73 § Regerings-Formen, sora stadgar att inga nya
pålagor få utan Rikets Ständers samtycke påbjudas, anvisade äfven alt sättet för sådane
beskattningar vore bevillning. Friherrens åsigt om skjutsningsbesvärets ordnande vore
derföre
Att reservskjutsen icke kunde inom värt land fullständigt afskalfas;
Att medlen till skjutsväsendets förbättring borde sökas i legans förhöjning, i den
mån sådan! erfordrades; och derest man, afen eller annan orsak tvekade att vidtaga
denna utväg, Staten då, i hvad högst nödigt vore, borde mellankomma och lägga den
kostnad, som förbättringen medförde, på allmän bevillning.
Derjemte har Friherren uttryckt den åsigt att, i samma män, som våra jernstambanor
vinna i utsträckning, komme i denna fråga mycket, som nu kunde synas mörkt
och svårlöst, att med lätthet reda sig, hvadan Friherren ej heller ansåge tiden till en
fullständigare reform ännu vara inne.
Uti Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets vid förra riksdagen aflåtna Betänkande
N:o 110, i anledning af väckta motioner rörande skjutsningsbesväret, återfinnes
pag. 5—9 redogörelse huruledes detta onus för jordbruket uppkommit. Man inhemtar
deraf, hurusom, sedan allmogen länge klagat öfver våldgästning och tvungen friskjutsning,
skjutsnings-skyldighelen småningom blifvit reglerad och slutligen erhållit den form
hvaruti densamma för närvarande sig befinner. Af denna redogörelse framstår jemväl att
afsigten med reglerandet icke varit att härigenom pålägga jordbrukaren någon ny börda
eller skatt, utan blott att bereda på samma gång tillfälle för de resandes fortskaflånde
på det enda sätt, som vid den tiden ansågs möjligt, eller genom jordbrukarnes försorg,
samt tillförsäkra jordbrukaren om den ersättning för berörde besvär, som då ansågs nöjaktig
och med billigheten öfverensstämmande. Myntvärdets fallande, utan någon deremot
svarande förhöjning i skjutslegan, samt, i förening härmed, den tillökade trafik, som genom
landets starkare befolkning och näringarnes utveckling uppstått, och det högre
värde, som ett förbättradtjordbruk skänkt menniskans och hästens dagsverken; allt detta
har sedermera bidragit att förvandla de föreskrifter, hvaruti lagstiftaren fordom sökte de
resandes och den skjutsnings skyldiges gemensamma fördel, till blott en tung börda för
denne sednare, utan att ändock fortskaifningen kan anses vara på ett för de resande
tillfredsställande sätt ordnad.
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utstwttels Utlåtande N:o 8. 7
Då Kommitterade uttalat den åsigt, sora i punkten a. af Kongl. Maj:ts nådiga
Skrifvelse i ämnet finnes af Kongl. Maj:t biträdd, att nemligen »skjutsning sbesvär et för
närvarande hvarken kan eller bör på det sätt från jordbruket skiljas, att de skjutsningsskyldige
från särskilda utgifter för befordringsväsendet befrias,» synas Kommitterade
hafva grumlat denna åsigt hufvudsakligen derpå: att den temligen allmänt visade benägenheten,
att, för vinnande af befrielse från bestridande af gästgifveri- håll- och reservskjutsen
erbjuda penningebidrag till större och mindre belopp, gifver skälig anledning
antaga det de skjntsnings-skyldige sjeifve i allmänhet ansett sig icke billigtvis kunna
eller böra, ulan något motsvarigt eller i mer eller mindre mån jemförligt åtagande, blifva
frigjorda från den åliggande skjulsuingsbiirdan, hvilken, om än från början påtvingad,
dock af ålder dem tillhört och sedermera genom lag blifvit formligen befästad;
Att skjutsnings-skyldighetens öfverflyttande ä Statsverket skulle för detsamma
medföra den stora kostnad att en sådan öfverflyttning derföre icke borde ifrågasättas,
helst de tillgångar, som af Staten kunde för ändamålet disponeras, företrädesvis torde
böra användas att åstadkomma de förbättringar i värt nuvarande ofullkomliga befordringsväsende
och äfventyrliga postföringssätt, som af omständigheterna i hög grad påkallades;
Att den betungande egenskapen af de med skjutsningsbesvär förenade kostnader
för öfrigt hade sin orsak mera deruti att de trycka särdeles ojemnt än i deras höga
belopp, enär berörde kostnader, fördelade lika på all skjutsnings skyldig jord och pä släderne
i jemförligt förhållande, icke skulle drabba de skjutsnings skyldige hårdare, än alt
desamma, lill stor del, kunde anses ersatte genom det billigare pris, hvartill skjutsningsskyldig
fastighet förviirfvades; samt
Att vid reglering af skjutsningsväsendet dessutom måste afses icke allenast de
skjutsnings skyldiges utan äfven det allmännas fördel, och, för vinnande af dessa ändamål
gemensamt, vore lika angeläget att, å ena sidan, öfverdrifna anspråk eftergåfvos, och, ä
den andra, billiga fordringar icke lemnades utan tillbörligt afseende.
Om en del bland de skjutsnings-skyldige, under misströstan att annorlunda blifva
qvitt en börda, vid hvars aflyftande så många svårigheter möta, erbjudit sig att dervid
med uppoffringar biträda, så torde derifrån ej ovilkorligen böra dragas slutsatsen att
desse skjutsnings-skyldige ej ansett sig billigtvis kunna fordra, att utan någon sådan uppoffring
från denna börda befrias; och om äfven bland ålskiliige skjutsnings-skyldige en
sådan äsgt, som den af Kommitterade förutsatta, skulle hafva vunnit afseende, så torde
ej heller deraf böra dragas den ovilkorliga slutsats att berörde åsigt är riktig. Då det
först påtvingade skjutsningsbesväret sedermera genom lag bestämdes, var sådant, pä sätt
förut är erinradt, ett polisstadgande till beredande af ömsesidiga fördelar, och kan
anses hafva utgjort någon laglig grund för påläggandet af skatt. Vore den för sk7utsentreprenaderne
erforderliga summa för stor för att bäras af Statsverket i dess helhet
huru mycket för lung skulle den ej då vara att bäras ensamt af dem bland Sveriges invånare,
på hvilka den för närvarande hvilar; men då, på sätt Kommitterade erinrat, skjuts
-
8 Sammans. Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utskottets Utlåtande N:o S.
ningsbesvärets betungande egenskap mera bar sin orsak deruti att det trycker särdeles
ojemnt, än i utgifternas belopp, blefve således detta bestyr än mindre kännbart, derest
kostnaden för detsamma fördelades på landets samtlige inbyggare. Det allmännas fördel
genom jordbrukets befriande från skjutsnings-skyldigketen och genom ett rationelt ordnande
af fortskaffningsväsendet är ock otvifvelaktig! så stor att från denna synpunkt ej
lärer kunna bemtas giltiga skäl för motstånd mot genomförandet af jordbrukets fullkomliga
befrielse från ansvaret för de resandes förskaffande. Utskottet finnér sig således ej
af de utaf Kommitterade anförda skäl öfvertygadf, det skjutsningsbesväret för närvarande
ej kan eller bör pä det sätt frän jordbruket skiljas att de skjutsnings skyldige från särskilda
utgifter för befordringsväsendet befrias.
Men, förutom hvad som sålunda företer sig till bemötande af de skäl Kommitterade
till stöd för sin åsigt anfört, tillkommer jemväl: att, då roedgifvas måste det skjutsningen
blifvit jorden ålagd, icke såsom en skatt, utan blott derföre att jordbrukaren fordom
varit den ende, som kunnat detta bestyr verkställa; och då meningen med skjutsningsbesvärets
åläggande ej heller varit alt detta bestyr skulle verkställas utan motsvarig
full ersättning; så lärer, enligt Utskottets tanke, åtminstone de bland de skjutsnings -  skyldige, hvilka funnit sin fördel i densammas utgörande in natura, eller hvilka derföre
erlagt mindre afgift än vare sig 10 R:dr 33 öre på hemmanet, hvartill densamma, enligt
Kommitterades förslag, pag. 52, konime att uppgå, eller 14 R:tlr Rmt, enligt beräkningen
pag. 27 i samma betänkande, eller hvilka, i anseende till sina hemmans belägenhet,
hittills sluppit all skjutsning, ej billigtvis kunna förpligtas att hädanefter utgöra en årlig
skatt till öfrige skjuts-skyldiges friköpande frän det desse åliggande onus. Införandet af
en dylik ny beskattning ä jorden skulle ock illa öfverensstämma med de åsigter, som pä
sednare tider gjort sig gällande, och hvilka vid sist förflutna riksmöte förmått Rikets
Ständer att till Kongl. Maj.-t göra en underdånig framställning om åtgärder för beredande
af tillfälle åt jordbrukaren att friköpa sig från grundskatter. Då emellertid ej heller af
dem, hvilka för närvarande uti skjutsningsbesväret erfara en tung börda, kan skäligen
begäras, att desamma skola friköpa sig från utgörande af en beskattning, hvilken aldrig i
sådan form blifvit dem lagligen ålagd, anser Utskottet att det så högst önskvärda målet,
skjutsningsbesvärets skiljande från jordbruket, ej kan annorledes vinnas, än derigenom
att kostnaden derför öfverflyttas på samhällets alla medlemmar, hvilka ock alla äro lika
berättigade till åtnjutande af de fördelar, som med fortskaffningsväsendets ordnande afses.
Det har emellertid ej undgått Utskottet att de, som nödgas erkänna det skjutsnings-skyldigheten
genom sin historiska tillkomst skiljer sig frän de onera, hvilka från
början upstått under form af grundskatt, lära vilja härvid invända att berörda skyldighet
dock nu mera i verkligheten antagit natur af en grundskatt; att den, hvilken i våra dagar
tillhandlar sig ett hemman, dervid tager i betraktande huruvida och till hvad mån
samma hemman är med skjutsnings-skyldighet belastadt, och låter dessa omständigheter
inverka
Sammans. Stals- samt Allm. Besv - och Ekon.-Utskotteis Utlåtande N:o 8. \ 9
inverka vid bestämmandet af den köpesumma lian lör hemmanet vill utgifva; samt att,
derest Statsverket öfvertoge skjulningsbesväret, genom denna ålgärd skulle, på landels
öfrige invånares bekostnad, beredas nuvarande innehafvare af skjutsningsskyldig jord en
förhöjning i jordens värde och sålunda en tillökning i förmögenhet, pä hvars vinnande
denna samhällsklass ej genom någon, motsvarande uppoffring förskaffat sig skäligt
anspråk.
Denna invändning kan, och vanligen med mera skäl än här, framställas mot
hvarje lindring i grundskaller eiler uti de besvär, som under längre tider varit vid jorden
fästade ; och likväl hafva dessa skatter och besvär, — hvilka fordom blifvit ålagde jorden,
såsom då nästan ensam omfattande nationalförmögenheten, samt för öfrigt den enda
del af berörde förmögenhet, som då kunde med beskattning åtkommas, — under de sednare
decennierne blifvit i ej ringa mån jorden aflyftade. Rikets Ständer hafva ansett den lättnad
och uppmuntran, som härigenom bereddes landets vigtigaste näringsgren, vara värd
den kostnad, hvilken Statsverket derför måst vidkännas.
Men annorlunda är derförutan fallet med skjutsnings-skyldigheten än med dessa
grundskatter och andra besvär. Den som det ena året koper ett hemman, hvilket knappast
erfarit någon tunga af den detsamma åliggande skjutsnings-skvldighet, kan ett följande
år genom en förändrad riktning af den allmänna rörelsen finna sitt hemman särdeles
svält belastadt af denna skyldighet, medan ett annat hemman, inköpt pä den tid
stor trafik i orten förefauns, sedermera kan, i följd af en förändrad riktning hos samma
trafik, lika hastigt finna sig från sina bördor befriadt. De stora nu pågående jernvägsarbeten
äro särdeles egnade att medföra sådane vexlingar, som nu äro nämnde; och vid
bedömandet af en börda utaf denna omvexlande natur torde ej de invändningar böra gälla,
hvilka, vid fråga om en fast och för alltid bestämd grundskatt, ej kunna fränkännas all
giltighet.
På.grund af allt hvad Utskottet sålunda anfört hemställer Utskottet att, i stället
för den, i Kongl. Majrts nådiga Skrifvelse, under litt. a. föreslagna grund för skjutsningsbesvärets
ordnande, Rikets Ständer må besluta,
att gästgifveri-, håll- och reservskjutsen samt postskjutsen skiljas
från jordbruket och öfvertagas af Staten.
Genom hvad Utskottet sålunda föreslagit i fråga om den under litt. a i Kongl.
Majrts nådiga Skrifvelse angifua grund, har Utskottet redan besvarat hvad i samma nådiga
Skrifvelse blifvit under litt. b föreslaget, nemligen natt gästgifveri-, håll- och reBih.
till R. St. Brot. 1859 $ 1860. 4 Sami. 2 Afd. 4 Haft. 2
10 Sammans. Stals- samt Allm. Best- och F,?,...- U t skotte's Utlåtande N:o 8.
servskjutsningen likväl icke vidare bör vara en jorden åliggande natura-prestation, ulan
så väl skyldighet som rättighet för de skjuts skyldige att bestrida sådan skjutsning upphöra,
oell hemmanens indelning i skjutslag icke heller bibehållas. * Om någon rättighet
för ds skjuts-skyldige förefunnits ati sjellve besörja resandes fortskaffning, så har det
v»*it på grund af <’ n dem i sådant afseende ålagda skyldighet; och då denna deras skyldighet
borttages, nr i te afven hvarje sådan uteslutande rättighet hafva för dem upphört,
utan behof af någon särskild föreskrift derom. Utskottet tillstyrker således att denna
punkt
roå anses förfallen, oih ej Rikets Stäadt - antagas såsom grund
för skjutsningsbestyrets orduande.
Beträffande den under litt. c i Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse uttalade åsigt
natt pos/förin gs-skyldigheten bör från jordbruket skiljas, emot åliggande för posthemmanen
alt fullgöra de onera, frun hvilka de nu äro befriade, — samt, såsom, följd deraf,
posthemrnanen tillförbindas att, i likhet med annan skjuts-skyldig jord, deltaga i det allmäntia
skjutsnings-besväret, såsom detta kommer alt utgörasj» så och dä den befrielse
posthemmanen hittills åtnjutit frän åtskilliga bördor, hvilka åligga större delen bland
landets öfriga jord, grundal sig endast på den skyldighet de haft att framskaffa posten;
men berörde skyldighet, genom bifall till hvad nu föreslaget är. komrne att upphöra; tillstyrker
Utskottet Rikets Ständer att på det sätt bifalla denna punkt,
att, sedan posthemmanen blifvit befriade från postskjutsens utgörande,
böra dessa hemman vara skyldige utgöra de onera, derifrån
de hittills varit i sin egenskap af posthemman befriade.
Den uti Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse under litt. d anförda åsigt vatt alla
hemman, som enligt lag och författningar äro skjuts-skyldige, men för närvarande af en
eller annan anledning icke utgöra gästgifveri-, håll- eller reserv-skjuts, — i hvilket slag
af jord jemväl posthemman, derest postförings-skyldigheten liefve dem Jrånskiljd, inbegripas,
— framdeles böra, lika med dem som nu äro till skjutsning indelade, bidraga
till kostnaden för skjutsningens uppehållande, samt att slädernes andel i detta bidrag bör
bestämmas efter ett visst, rättvist förhållande till de skjutsnings-skyldiges å landet,* lärer, i
händelse af bifall till hvad Utskottet förut föreslagit, komma att af Rikets Ständer ogillas,
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ehon.-UIskottets Utlåtande N:o 8. 11
hvaremot Utskottet, i öfverensstämmelse med den af detsamma redan uttalade grund,
hemställer att Rikets Ständer må i stället besluta, att
det städerne åliggande skjutnings besvär öfvertages af Staten.
Vidkommande slutligen den åsigt Kongl. Maj:t i sin Dådiga Skrifvelse yttrat under
litt. e, eller natt deremot i afseende å Kungs- och Kronoskjutsnings-besväret, annan
förändring icke bör vidtagas, ån att, under förutsättning att gästgifveri- oell postskjut
sen
upphör såsom natur a-prestation, samtlige skjuts-skyldige hemman i riket förklaras
böra i Kungs- och Krono-skjutsning deltaga;» sä har, på sätt Kommitterades Betänkande
pag. 4, 5 och 6 gifver vid handen, bland de skjutsnings-skyldige sjelfve, den åsigt
mera allmänt gjort sig gällande, att Kungs- och Krono-skjutsningen ej kan från jordbruket
skiljas; och då Utskottet ej heller kan annat än godkänna de af Kommitterade till
stöd för samma åsigt pag. 23, 24, 72, 73 och 74 anförde skäl, har Utskottet, med afseende
å hvad detsamma förut anfört samt å behofvet af nödig fullständighet, ansett det
Rikets Ständer böra besluta
att, i afseende å Kungs- och Kronoskjutsnings-besväret, annan förändring
icke bör vidtagas, än att, under förutsättning att gästgifveri-,
håll- och postskjutsen af Staten öfvertages, samtlige skjutsskyldige
hemman i riket, så framt de ej äro helt och hållet eller
i viss mån från skjuts-skyldigheten befriade, förklaras böra i Kungsoch
Krono-skjutsning deltaga.
Innan Utskottet skrider till granskning af Kommitterades förslag till reglering
af befordringen utaf post och resande samt till gäldande af den derför erforderliga kostnad,
anser sig Utskottet böra redogöra för de skäl, hvilka föranleda Utskottet att, under
berörde granskning, ej blott förorda de högre belopp Kommitterade föreslagit i lega för
en del skjuts, utan äfven tillstyrka att en del skjutslega må, der behofvet sådant kräfver,
kunna ytterligare höjas.
Grundsatsen att den, som begagnar skjuts, jemväl bör gälda dess fulla värde, vore
olvifvelaktigt riktig, så framt icke det allmännas fördel oundgängligen fordrade att Staten
drager försorg, det befordringsmedel böra öfver hela riket finnas tillgängliga och att
priset derå ej heller må vara sådant, som gör desammas begagnande nästan omöjligt. Af
dessa skäl torde, på samma gång Staten bestämmer ett maximum, hvarutöfver ifrågavarande
kostnad för de resande ej får stegras, bemödande dock böra göras att, under detta
12 Sammans. Slats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Ulskottets Utlåtande N:o 8.
maximum, utfinna den lega, sorn verkeligen motsvarar hvad skjutsningens fullgörande kostar
den skjutsande.
På sätt förut är vordet antydt, har Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
uti sitt Betänkande N:0 110 vid förra riksdagen, utredt att skjutslegan i Sverige bör anses
hafva varit i fordna tider högre än hvartill den i våra dagar finnes bestämd. Pag.
8 och 9 i berörde Betänkande inhemlas, att den år 1731 fastställda lega, 8 öre för land
och 16 öre för stad samt dessutom 1 öre. för kärra per mil, utgjorde, efter jemförelse
mellan markegångsprisen då och i vår tid, 31 sk. 11 \ rst. för land, och 1 R:drl2sk.
4 rst. för stad, om spanmåi tages till värdemätare, samt 37 sk. för land och 1 R:dr 2:1
sk. 11 rst-, allt llanko, för stad, om hö blir värdemätare. i)å, i följd af myntförsämring,
legan dock snart ansågs för låg, höjdes densamma, år 1736, till 12 öre för land och 24
öre (ör stad; genom hvilken förhöjning legan, utom kärrpenningar, blef motsvarande 23
sk. 9 rst. för land samt 1 R:dr 3 sk. 6 rst. för stad, om spanmåi, och 27 sk. 8 rst,
för land samt 1 R:dr 7 sk. 4 rst, allt Banko, för stad, om hö tages till värdemätare.
De i bilagan N:o 1 till Kommitterades Betänkande meddelade uppgifter angående
post- och skjuls väsendet i åtskilliga främmande länder gifva vid handen, att i Norge,
med hvars förhållanden våra väl lära vara mest jemförliga. af resande erlägges för häst
och eusitsigt åkdon från städerne, med entreprenad, 1 R:dr 90 öre, med vanlig gästgifvare-skjuts
1 R:dr 62 öre; på landet, med entreprenad 1 R:dr 48 öre och med vanlig
gästgifvare-skjuts 1 R dr 19 öre, allt för Svensk mil och i Svenskt mynt beräknad!.
För öfrigt visar sig att jemväl i Danmark, Hannover och Frankrike samt framför allt
Preussen, skjutslegan uppgår till högre belopp än i Sverige och än hvartill densamma
genom detta Utskottets Utlåtande föreslås; hvaremot bland de länder, för hvilkas fortskaffnings-väsende
blifvit redogjordt, blott inom Finland och Ryssland, hvilka länders
exempel härutinnan ej torde något bevisa, skjutslegan befinnes lägre än hos oss.
Utskottet tror således att någon anledning till tvekan vid antagande af den förhöjda
skjutslega, som Utskottet kommer att föreslå, ej bör hemtas från det förhållande att
densamma öfverstiger det belopp, som skjutslegan, under sednare decennier, i Sverige utgjort.
Utskottet öfvergår nu till granskning af Kommitterades ofvanberörde förslag till
reglering af befordringen utaf post och resande samt till gäldande af den derför erforderliga
kostnad, hvilket förslag börjar pag. 44 i det underdåniga Betänkandet.
Vid detta förslag har Utskottet ej funnit anledning till andra anmärkningar än
följande:
Sammans. Slats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 8. 15
Vid § 2.
På disponibla tillgångar lärer böra bero i hvad mån ä de vägar, hvilka såsom
postvägar anses, må kunna åstadkommas sådan befordring af post och resande, som för
dessa vägar blifvit föreslagen, helst i annat fall omöjlighet uppstår att, innan erfarenhet
genom försök i mindre skala blifvit vunnen, med någon grad af säkerhet beräkna hvad
kostnad detta befordrings-väsende kan för Statsverket medföra. Några ovilkorliga bestämmelser
om ordnande af ett sådant befordringssätt lära således ej böra meddelas, utan
torde efter orden »postvägar, å hvilka», böra inflyta följande ord: i den män tillgångarve
sådant medgifva, och denna § således erhålla följande lydelse:
De vägar, hvilka för post eller skjuis-befordring begagnas, indelas uti: a) Postvägar,
ä hvilka, i den mån tillgångarne sådant medgifva, medelst kontrakt antagne postbållare
skola dels besörja ordinarie postbefordring, hvarmed post och resande på bestämda
tider gemensamt fortskafläs, och dels, efter beställning, åt posten och resande tillhandahålla
extra poster; samt b) Bipostvägar, å hvilka genom kontrakt antagna entreprenörer,
så väl efter beställning fortskaffa resande, som ock tillhandahålla den skjuts,
som för poslbefordringen ä dessa vägar kan erfordras.
Vid § 12.
Då Kommitterade här föreslagit 50 öre för hel- eller halftäckt åkdon med fjedrar,
hafva de otvifvelaktigt dermed afsett tvåbets åkdon; men Utskottet anser delta, tili undvikande
af missförstånd, böra tydligen uttalas.
Enär, så vidt sig göra låter, bör genom bestämmelserne framkailas hos posthållarne
den önskan att kunna erbjuda de resande beqväma och ändamålsenliga åkdon,
anser Utskottet, i betraktande jemväl af den förhöjda skjutslega, som Kommitterade föreslagit,
någon särskild betalning icke böra ega rum för sådane åkdon, som sakna dessa
egenskaper, ulan ersättningen derföre skola i skjutslegan inbegripas; hvadan orden »8
ipe för öppet tvåbets-åkdon, utan fjedrar, fotsack och dyna, samt 4 öre för enbets-åkdon
af samma slag» torde böra utgå och deremot, efter orden »allt för mil räknadt» böra
inflyta orden: »Ersättningen för andra i orten brukliga åkdon inberåhias i skjutslegan.»
Utskottet tillstyrker således att denna § må erhålla följande förändrade lydelse:
Då extra post begagnas, erlägges i lega 1 R-.dr 60 öre för hvarje häst; — 50
öre för hel- eller halftäckt tvåbets-åkdon med fjedrar; — 16 öre för öppet tvåbets-åkdon
14 Sammans. Stats- samt Allm. Best - och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 8.
med fjedrar, foisack och dyna; — 8 öre för öppet enbets-åkdon af sistnämnde beskaffenhet;
allt för mil räknadt. Ersättningen för andra i orten brukliga åkdon inberäknas
i skjutslegan.
Vid § 25.
Utskottet tror de i denna § föreslagna bestämmelser ej vara lämplige. Om, såsom
Utskottet antager, den åsigt är riktig, hvilken Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet vid förra riksdagen, i sitt Betänkande Nm 43, uttalade, att
nemligen det ej kan anses i lag medgifvet jordegare, alt godtyckligt öfver allmänna vägar
uppföra grindar; så torde Konungens Befallningshafvande redan ega tillräcklig myndighet
att, i hvarje fall, der erforderligt vara kan, förordna om vilkor för bibehållande af
grind öfver postväg; hvaremot sådane allmänna bestämmelser, som de i denna § föreslagna,
måhända allt för ofta torde verka menligt, så väi för jordegarne genom ökad
svårighet att freda sina egor, som för de vägfarande derigenom, att gärdesgårdar blefve
uppförde längs vägarne och snösamlingar vintertiden deraf orsakades. Utskottet anser
derföre denna § böra utgå och de efterföljande §§ erhålla den förändrade nummer, som
häraf biifver en följd.
Vid § 33.
Då svårigheten att anskaffa skjutshästar är så olika i olika trakter, torde skjutslegans
bestämmande till ett maximi-belopp af l R:dr Runt öfver hela Riket vara en mindre
lämplig åtgärd. På det hinder i lag ej må möta för de förändringar, som härvid
kunna vara behöfliga, anser Utskottet att, i första momentet af denna §, efter ordet »erlägges",
bör inflyta orden »i allmänhet.»
Vidare anser Utskottet, på de vid § 12 redan anförda skäl, någon ersättning för
simpla och mindre beqväma åkdon äfvensom för seldons begagnande icke böra de skjutsande
tilläggas. I första momentet af 33 §:n torde derföre orden »samt 8 öre för tvåbets-
och 4 öre för enbels-åkdon af det i orten brukliga slag, ersättningen för seldons
begagnande häruti inbegripen», böra utgå, och i stället inflyta följande ord: ersättning
för åkdon af det i orten brukliga slag, äfvensom för seldon, häruti inbegripen.
Utskottet hemställer således att 33 §:n må erhålla följande förändrade lydelse.
I lega, ehvad skjutsning utgöres från stad eller station ä landet, erlägges i allmänhet
per mil 1 R:dr för hvarje häst, ersättning för åkdon af det i orten brukliga slag,
äfvensom för seldon, häruti inbegripen.
Sammans. Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlels Utlåtande N:o 8. 15
För den händelse att sådane åkdon af bättre slag, som, enligt hvad ofvan är
sagdt, böra vid postvägarne vara att tillgå, skulle af entreprenör vid bipostväg resande,
pä begäran, tillhandahållas, betalas för samma åkdon lega till lika belopp, sorn vid poststationerna.
Vid § 34.
De uti denna § föreslagna bestämmelser torde vara väl stränga mot de resande.
1 fråga om bipostvägarne gälla ej de skäl, hvilka kunna anföras tili stöd för de bestämmelser,
som i 15 § linnas gjorde, beträffande den tyngd, som å postvägarne må efter
hvarje häst läggas, nemligen dels att resande ej böra uppmuntras att hellre begagna
extra post än fortsxaffandet i förening med den ordinarie postbefordringen, dels att en
resande, som ej å extra posten kan medföra all sin packning, eger tilllälle att med den
ordinarie postbefordringen få densamma fortskaffad. Det torde således vara nödigt att
pä bipostvägarne bereda de resande tillfälle att medföra någon större tyngd, än hvad å
postvägarne erfordras; och kunde denna tyngd skäligen bestämmas till 120 skålp., med
iakttagande för öfrigt af det i 15 §m stadgade beräkuingSsätt. Utskottet hemställer derföre.
att § 34 må erhålla följande förändrade lydelse:
Vid befordring af resande eller post få, efter hvarje häst, tvä personer, postiljoner)
ibland dem beräknad, färdas, och en tyngd af 480 skålp. medföras. Denna tyngd
beräknas sålunda, att en hvar åkande anses väga 180 skålp., med undantag af barn under
12 är, som beräknas till blott 90 skålp.
I afseende åter ä medföljande skjutsdrängar, körningstiden, väntningspenningar,
minsta våglängd, hvarför lega erlägges, och legans beräkning för öfrigt efter hvarje tillryggalagd
fall åttondels mil, skola för befordringen å bipostvägarne gälla samma bestämmelser,
som förut äro i fråga om befordringen å postvägarne upptagne.
Vid § 38.
Utskottet har föreställt sig att mången, som eljest vore hugad öfvertaga entreprenad,
skall finna sig afskräckt genom den i denna § föreskrifna koria tid af endast
två är för kontraktets varaktighet. För öfvertagandet af sådan entreprenad erfordras
många förberedelser och kostnader genom anskaffande af hästar och åkdon ni. m., och
om det sålunda inköpta skulle två är efteråt försäljas, komme sådant sannolikt att ofta
ske med en ganska kännbar förlust. Det torde således vara nödigt, att Konungens Befallningshafvande,
vid afslutande af entreprenad-konirakter, ej blefvo ovilkorligen bundne
vid en sä kort maximi tid, som den af två är; hvadan orden »entreprenad-kontrakt
16 Sammans. Stats- samt Altm. Besv.- och Ekon-Utskottets Utlåtande N:o 8.
för kortare tid, än två är» toide böra ut bytas emot orden: entreprenad-kontrakt
för längre eller kortare tid ån två år.
Utskottet hemställer således, att § 38 må erhålla följande förändrade lydelse:
Kontrakt om skjutsentreprenad afslutas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
allmänhet för två år, räknadt från den 1 November, men fortfar sedermera att gälla, så
vida ej uppsägning deraf å någondera sidan sker, i hvilket fall det upphör med Oktober
månads slut, sedan minst ett år efter uppsägningen förflutit. Derest omständigheterna
sådant fordra, må Kongl. Majis Befallningshafvande likväl kunna afsluta entreprenadkontrakt
för längre eller kortare tid än två år.
Vid § 39.
Enär allt för ofta måste inträffa att ombyte af entreprenör ej kan så på förhand
beräknas, att auktion för antagande af ny entreprenör må kunna åstadkommas ett år före
den dittills varande entreprenörens afgång; och den uppsägningstid af ett år, som i
§ 38 är för entreprenör föreskrifven, ej heller bereder vederbörande myndighet tillfälle
att anställa entreprenad-auktion ett är förr än entreprenaden måste emottagas: har Utskottet
ansett nödigt att blott ett halft år må bestämmas såsom den kortaste lid, hvilken
måste lemnäs emellan auktionen och eutreprenadens öfvertagande. En förändring i denna
syftning torde således vara uti ifrågavarande § erforderlig, äfvensom enahanda tillfälle,
som eljest vid entreprenad-auktioner bruka konkurrenter beredas, att före auktionen
ingifva förseglade anbud, jemväl vid nu ifrägakomne auktioner torde böra hållas öppet.
Till vinnande af dessa ändamål borde, enligt Utskottets tanke, i första momentet af denna
§, orden: »minst ett år» utbytas mot orden: minst ett halft år; hvarjemte, efter ordet
»stationer», borde tilläggas: sedan förut varit konkurrenter öppet lemnadt att förseglade
anbud till auktionsförrättar en ingifva.
I de fall, då, vid entreprenad-auktion, något skäligt anbud icke göres, utan förfaras
måste, på sätt sista momentet i denna § stadgar, torde, till minskande af den förlust,
som det allmänna derigenom kan fä vidkännas, och enär behofvet af högre skjutslega
lärer i de flesta sådane fall kunna anses utrönt, Konungens Befallningshafvande bö
ra ega magt en förhöjning i skjutslegan vid den ifrågakomne stationen påbjuda. Derföre
torde, efter momentets slut, böra tilläggas orden: med rättighet att höja skjutslegan,
dock ej utöfver 1 R:dr 50 öre så i stad som å landet.
I händelse Rikets Ständer gilla hvad Utskottet sålunda anfört, lärer § 39 erhålla
följande förändrade lydelse:
Entreprenad-auktion ä skjutsningens bestridande bör, genom Kongl. Majus Befallningshafvandes
försorg, anställas minst ett halft år före entreprenadens början, samt
förrättas
Sammans. Stals-samt Allm. Besv.-och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 8. 4 7
förrättas, om så lämpligt finnes, pä ett ställe för flere närbelägna stationer, sedan förut
varit konkurrenter öppet lemnadt att förseglade anbud till auktionsförrättaren ingifva.
Vid auktionen utbjudes tillhandahållandet af de för befordringen behöfliga hästar
och åkdon med seltyg, jemte skjutsdrängar, utan inskränkning till visst antal; och skall
dervid först utrop ske å öfvertagande af skjutsningen mot den bestämda legans uppbärande.
Skulle dervid göras mera än ett anbud, utbjudes skjutsningen med vilkor, att entreprenören,
mot rättighet att uppbära nämnde lega, erlägger årlig kontant afgift. Göres
äter intet anbud att, allenast mot rättigheten till skjutslegans erhållande, skjutsningen
bestrida, utropas skjutsningen med vilkor, att entreprenören skall, utom legan, bekomma
årlig kontant ersättning.
Kongl. Majrts Befallningshafvande, som eger pröfva auktionsanbuden, bör dervid
tillse, att endast välfrejdad och pålitlig person till entreprenör antages, samt att fullgod
säkerhet ställes för entreprenadens fullgörande; börande bland gjorda anbud det förmånligaste
antagas, så vida detta, jemte billiga vilkor, anses erbjuda nöjaktig säkerhet för
entreprenadens fullgörande.
Skulle intet anbud erhållas, eller de gjorda anbuden, med afseende å förhållandena
i orten, befinnes oskäliga, eller ock bland erhållne anbud intetdera anses medföra
tillbörlig säkerhet, bör Kongl. Maj:ts Befallningshafvande antingen låta anställa ny entreprenad-auktion,
eller ock vidtaga annan åtgärd för skjutsbefordringens besörjande tills
vidare för så billig kostnad, som må kunna betingas, med rättighet att höja skjutslegan,
dock ej utöfver 1 R;dr 50 öre så i stad som å landet.
Vid § 42.
Såsom följd af den afvikelse Utskottet gjort från Kommitterades förslag, då Utskottet
tillstyrkt att kostnaderna borde bestridas af Statsverket och ej af de hittills skjutsskyldige,
anser Utskottet dels de i denna § befintliga orden »förskjutes af allmänna medel
qvartalsvis genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som jemväl,» böra utgå, och i
stället böra inflyta orden: bekostas jemväl af Statsverket och utbetalas genom Kongl.
Maj-.ts Befallningshafvande, som äfven; dels samma § böra sluta vid ordet »utfästa»
och följande i Kommitterades förslag befintliga punkt således utgå, nemligen: »Efter afdrag
för dylika afgifter skall ersättningssumman för hela riket årligen fördelas och uttaxeras
på samtlige skjutsningspligtige, enligt de grunder, att hvarje hemman, efter förmedladt
mantal, betalar lika belopp samt att i städerne hvarje fullt hundradetal invånare
anses motsvara ett och ett halft mantal på landet.»
Utskottet hemställer således att § 42 må erhålla följande förändrade lydelse:
Bih. till R. St. Prot. 1859 $ 1860. 4 Sami. 2 Afd. 4 Haft. 3
4 8 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utskottets Utlåtande N:o 8.
De ersättningsbelopp, som, i följd af upprättade kontrakt om skjutsningens bestridande
å bipostvägarne, skola till entreprenörerne derstädes utgå, bekostas jemväl af
Statsverket och utbetalas genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som äfven besörjer
om uppbörd af de kontanta afgifter, till hvilkas erläggande tilläfventyrs entreprenörer vid
en del stationer kunna sig utfästa.
Vid § 43.
Då dels Utskottet anser billigheten fordra att, vid den inträffade händelse, som
Irsta momentet af denna § förutsätter, hela det fordna skjutslaget och ej blott de närbelägne
förut skjutsningsskyldige hemmanens innehafvare uppehålla skjutsen, har Utskottet
trott en bestämmelse härom och en förändring i ordalagen, framkallad af det nya förhållande,
som skulle uppstå genom den af Utskottet föreslagna befrielse från skyldigheten
att skjutsentreprenaden bekosta, böra vara af behofvet påkallad. Derföre torde, i detta
moment, orden: »innehafvare af närbelägne skjutsningsskyldige hemman och i stad skjutsningsskyldige
invånare» böra utbytas mot orden: innehafvare af hittills skjutsningsskyldige
hemman och i stad hittills skjutsningsskyldige invånare.
Vidare och enär billigheten kräfver att de, hvilka sålunda, för skjutsningens uppehållande,
nödgas underkasta sig ett besvär, från hvilket de haft anledning att hoppas
vara befriade, derföre må kunna åtnjuta någorlunda nöjaktig godtgörelse, men det förhållande
alt entreprenören brustit i fullgörande af kontraktet ger orsak befara att han
ej i den förut gällande skjutslegan funnit full godtgörelse för sitt bestyr, torde berörde
lega, för den tid, i brist af entreprenör, skjutsningen pä detta sätt uppehälles, böra med
en fjerdedel förhöjas; dock som, i händelse af bifall till hvad Utskottet förut i detta Betänkande
föreslagit, Statsverket åtagit sig att bestrida kostnaden för skjutsningens uppehållande
mot fastställd lega, torde den särskilda kostnad, som uppstått derigenom att
den entreprenör, med hvilken Staten härom kontraherat, underlåtit sitt kontrakt fullgöra,
ej böra drabba de resande, utan böra af Statsverket gäldas, vid hvilka utbetalningar dagboken
lärer kunna tjena till ledning och verifikation. För meddelande af sådan bestämmelse
borde, efter orden »mot den vid stationen gällande lega» inflyta följande ord:
förhöjd med en fjerdedel, som utaf Statsverket bekostas.
Utskottet hemställer således att 43 § måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Derest, i följd af posthållares eller skjutsentreprenörs oförmåga att fullgöra
skjutsningen, eller af annan orsak, post- eller skjutsbefordringen möjligen skulle komma
att tillfälligtvis afstadna, åligge det på landet innehafvare af hittills skjutsningsskyldige
hemman, och i stad hittills skjutsnings-skyldige invånare att, mot den vid stationen gällande
lega, förhöjd med en fjerdedel, som utaf Statsverket bekostas, bestrida skjutsnin
-
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 8. 19
gen intill dess denna kan genom Post styrelsens eller Kongl. Maj-.ts Befallningshafvandes
försorg åter blifva ordnad.
Om, under skjutsningen, häst störtar eller upptröttnar, eller annat för befordringen
hinderligt fall inträffar, åligge det innehafvare af närbelägna hemman, att, mot
full godtgörelse, genast lemna det biträde, hvarmed de kunna för befordringens understödjande
tillhandagå.
Utskottet åligger nu att tillse huru och till hvad belopp medel må böra anvisas
till gäldande af den kostnad, som, genom nu föreslagne förändringar i afseende å
skjutsningsbesvärets utgörande, varder Statsverket åsamkad. I sjelfva naturen af en sådan
genomgripande förändring, som den nu föreslagna, ligger att kostnaden derför, under de
första åren af förändringens genomförande, ej kan på förhand med någon säkerhet beräknas;
och torde de medel, som för ändamålet anvisas, således tills vidare böra utgå
under form af förslagsanslag.
Hvad åter angår de sannolikhetsskäl, som vid bestämmandet af detta förslagsanslag
böra tagas i beräkning; så lemnar Kommitterades Betänkande flere upplysande bidrag
till ledning härutinnan.
De i Kommittéens Betänkande pag. 15 och 16 anförda beräkningar utvisa, efter
den ena beräkningsgrunden och på det sätt skjutsen nu utgöres, en kostnadssumma för
de skjutsskyldige af 720,516 R:dr och efter den andra grunden ett kostnadsbelopp för
entreprenader af 770,505 R:dr.
Men härvid är att märka dels hurusom Kommitterade pag. 51 tillkännagifva, att
de vid sina beräkningar tillvägagått med största möjliga försigtighet och hellre tagit för
höga än för låga värden; — dels att, då 37 §:n i Kommitterades förslag, emot hvilken
§ Utskottet ej haft något att anmärka, förklarar entreprenör vid bipostväg berättigad att,
jemte skjutsningen, öfvertaga gästgifverihållningen, om Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
finner honom dertill (jenlig, samt stadgar att de gästgifvarne för närvarande tillkommande
förmåner åtnjutas af den, som sålunda bestrider gästgifverihållningen, sä vinnes härigenom
ej mindre möjligheten för flere att täfla om entreprenadens öfvertagande, än hvad
hittills varit fallet, då möjligheten häraf berott på öfverenskommelse med gästgifvaren
eller derpå om spekulanten varit boende i närheten af gästgifvaregården, än ock att vinsten
af gästgifverihållningen och de med densamma förenade förmåner sannolikt komme
att locka mången att ikläda sig entreprenörens skyldigheter, för att dermed jemväl förvärfva
gästgifvarens rättigheter; — dels att den i § 30 af förslaget medgifna anståndstid
för anskaffande af hästar utgör för entreprenörer en lättnad emot hvad dem hittills vanligen
varit genom entreprenad-kontrakt ålagdt; — dels att, då de skjutsskyldige hittills
varit förpligtade efter en häst fortskaffa en tyngd af ett Aeppund, den skjutsandes vigt
oberäknad, den i 34 § af förslaget, sådan denna § blifvit af Utskottet tillstyrkt, fastställda
beräkningsgrund, enligt hvilken efter hvarje häst finge fortskaffas en tyngd af 480
20 Sammans. Stats- samt Allm. Best.- och &on.-Utskottets Utlåtande N:o 8.
skålpund, den skjutsandes vigt inheraknad, men en hvar af de åkande utöfver 12 års ålder
skulle antagas väga 180 skålpund, innefattar för de skjutsande en betydlig minskning i den
tyngd, som kunnat läggas efter deras hästar: — dels slutligen att, sådane Utskottet föreslagit
§§ 33 och 39, tillfälle blifvit Kongl. Majis Befallningshafvande lemuadt att, der
svårigheter för entreprenaders afslutande sådant fordrade, förhöja skjutslegan ända till 1
R:dr 50 öre för milen. — Då, genom alla dessa föreslagna förändringar, skjutsningsbesväret
göres mindre betungande än hittills, möjligheten till bättre betalning beredes, utsigt
öppnas för entreprenören att vinna särskilda fördelar och inkomster genom gästgifverihållningen,
samt framför allt möjligheten att konkurrera om entreprenaden utsträckes
till ett stort antal, som hittills varit derifrån utestängda, hyser Utskottet intet tvifvel att
ju de entreprenad-auktioner, som för Statsverkets räkning komma att anställas till öfvertagande
af skjutsningsbestyret, skola med vida större begärlighet omfattas af spekulanter,
än hvad fallet varit vid de entreprenad-auktioner, hvilka för skjutslagens räkning
hittills blifvit anställde, och att entreprenadsummorna således komma att i betydlig mån
nedgå. De förändringar, som de pågående jernvägsbyggnaderne medföra i skjutsningsbestyret,
ehuru omöjliga att till deras belopp pä förhand uppskatta, torde ej heller böra
lemnäs utan afseende vid betraktande af de kostnader, hvartill skjutsens öfvertagande
bör för Statsverket uppgå. I följd af allt hvad sålunda blifvit anfördt, anser Utskottet
den verkliga utgift, som genom den föreslagna förändringen komme att drabba Statsverket,
icke böra på långt när uppgå till något af de genom ofvanomförmälde beräkningar
angifne belopp.
Beträffande tiden, dels från hvilken det erforderliga anslaget borde utgå, dels
hvarifrån Statsverkets öfvertagande af skjutsningsbesväret borde vidtaga, lärer dervid böra
tagas i beräkning ej blott fördelen af förändringens skyndsamma genomförande, men äfven
det behof af rådrum samt de kostnader, som de förberedande åtgärderne härtill fordra.
De blifvande entreprenaderne böra jemväl taga sin början vid den lid på året, att
entreprenören kan dertill i sin tjenst erhålla nödigt folk samt till billigt pris uppköpa
foder för dragare. Den l:sta November 1861, såsom infallande kort efter tjenstehjonsflyttningen
berörda år, torde således vara den dag, då skjutsningsbestyret borde af Statsverket
öfvertagas, hvaremot kostnadsanslaget derför torde böra utgå redan från nästa
statsreglerings-periods början.
De entreprenad-kontrakter, som den 1 November 1861 finnas ingångne med skjutslagen,
kunna ej genom Statsverkets öfvertagande af skjutsbestyret förfalla; och rättvisan
kräfver att de skjutslag, hvilka^vid sagde tid hafva sådane kontrakter afslutade, ej derigenom
qvarhållas vid sin ansvarighet för skjutsningen och således försättas i sämre
ställning än landets öfrige dittills skjutsnings-skyldige invånare. Nödvändigt blifver således
att Statsverket den 1 November 1861 öfvertager alla de förpligtelser, sora, enligt då ännu
gällande entreprenad-kontrakter, skjutsningslagen åligga emot entreprenörerne.
Sammans. Stats- samt Allm. Besv - och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 8. 21
Utskottet tillstyrker således Rikets Ständer att besluta det,
till betäckande af kostnaderne för skjutsningsbestyrets öfvertagande,
anvisas å 6:te Hufvud-titeln ett förslagsanslag af 600,000 R:dr R:mt
ärligen under nästa statsreglerings-period; och kommer Statsverkets
ansvarighet för skjutsbefordringen att inträda den 1 November
1861, då Statsverket jemväl öfvertager de förpligtelser, hvilka, enligt
då ännu gällande skjutsentreprenad-konirakt, åligga skjutslagen
emot entreprenörerne.
Reträffande derefter Kongl. Maj:ts nådiga tillkännagifvande att, i fall post skjutslegan
komme att blifva lika med den i allmänhet gällande legan för entreprenad-skjuts,
en ökad årlig kostnad af 53,304 R:dr 80 öre, utöfver den nuvarande, derigenom komme
att drabba Postverket för postens förskaffande, och att en häremot svarande årlig summa
således borde, om förslaget bifölles, af statsmedel anslås och ställas till Generalpost-styrelsens
disposition för betäckande af den förlust, som i berörde afseende kunde
för Postverket uppstå; så har Utskottet, som i Rilagan litt. A. efter detta utlåtande meddelar
den beräkning, hvarigenom berörde summa blifvit utrönt, ej kunnat undgå inse att
de beräkningar, hvilka legat till grund för uppgiften om den sålunda erforderliga summa,
i viss mån måste blifva rubbade genom den af Utskottet föreslagna rättighet för Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att, der så erfordras, höja skjutslegan till 1 R:dr 50 öre
milen. Om, till undvikande af möjligen eljest uppslående brist i berörde ersättningsbelopp,
detsamma bestämdes till en rund summa af 70,000 R:dr R:mt, så kunde, i händelse
nämnde summa ej fullt åtginge till betäckande af ifrågakomne kostnader, det uppstående
öfverskottet vinna en gagnande användning, vid bestridande dermed af försök till sådan
befordran af post och resande, som för postvägarne är af Kommilterade föreslagen; och
torde ett medgifvande af Rikets Ständer att ifrågakomne öfverskott må på sådant sätt
användas, således möjligen kunna småningom medföra berörde så önskliga förbättring i
sättet för postens och resandes befordran, helst erfarenheten i andra länder, der post och
resande befordras gemensamt, städse ådagalagt att en sådan inrättning ej blott låter sig
ordna utan förlust, utan jemväl medför en ganska betydlig behållning. — Och får Utskottet,
i sammanhang härmed, erinra om det i Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse gjorda
tillkännagifvande, att den till Statsverket ingående rotevakansafgiften af de hittills roteringsfria
posthemmanen kommer att uppgå till 18,800 R:dr, så att Statsverkets verkliga
utgift för posthemmanens befriande frän post-skjuts blifver blott 51,200 R:dr R:mt om året.
Utskottet hemställer således till Rikets Ständer,
22 Sammans. Stats- samt Allm. Best - och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 8.
det måtte å Riks-statens sjunde Hufvud-titel anvisas ett årligt reservations-ansiag
af 70,000 R;dr R:mt, att till Post-verket utgå såsom
ersättning för den ökade kostnad, som genom post-skjutslegans
höjande till likhet med gällande entreprenad-lega komme att uppstå;
med bemyndigande tillika för Post-styrelsen att använda de
besparingar, som å detta anslag kunna göras, till ordnande å postvägar
af gemensam befordran af post och resande.
Skulle genom afslutne entreprenader några andra hinder möta för den föreslagna
förändringens genomförande än de, hvilka här blifvit af Utskottet förutsedda, torde
dessa hinder dock ej [befinnas af större omfång, än att desamma, utan behof af något
meddelande med Rikets Ständer, kunna af den verkställande magten undanrödjas. Utskottet
anser således hvad Kommitterade i berörde afseende, pag. 54, anfört blott föranleda
till den hemställan,
att Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om
vidtagande för öfrigt af alla sådana åtgärder, som kunna befinnas
nödige, på det ingångna entreprenader ej må hindra verkställigheten
af detta förslag.
Hvad sist vidkommer här förut omförmälda motioner, mundtligt anförande, äfvensom
af Kohlbäcks skjutsbolag i underdånighet gjorda framställning beträffande detta
ämne; sä finner Utskottet desamma vara, genom här ofvan meddelade Utlåtande i anledning
af Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse och Kommitterades förslag, så fullständigt af Utskottet
besvarade,, att något vidare yttrande i anledning af dem ej från Utskottets sida
erfordras.
Stockholm den 11 Maj 1860.
Sammans. Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotiets Utlåtande N:o 8. 23
Reservationer:
Af Herr Montgommerie Cederhielm, som ansåg att § 43 borde erhålla följande
lydelse:
»Derest, i följd af posthållares eller skjuts entreprenörs oförmåga att fullgöra
skjutsningen, eller af annan orsak, post- eller skjuts-befordringen möjligen skulle komma
att tillfälligtvis afstadna, åligge det på landet innehafvare af hittills skjutsnings-skyldige
hemman, och i stad hittills skjutsnings-skyldige innevånare att, mot den vid stationen
gällande lega, bestrida skjutsningen, intill dess denna kan genom Post-styrelsen
eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg åter blifva ordnad, »
Af Friherre Alströmer.
Af Herr Kuylenstjerna.
Af Herr Fåhreeus, O. I.
»Då man, vid förändring af lagstiftningen om skjutsväsendet, vill undanrödja sjelfva
grundvalen för densamma, tror jag det vara angeläget att tillse, huruvida det nya,
som sättes i stället, icke allenast är verkställbar^ utan äfven kan antagas medföra det
allmänna gagn, att Statens uppoffringar derför åtminstone i någon mån må blifva
gäldade.
Bristfälligheterna af våra skjutsningsanstalter hafva länge och allmänt varit insedda,
och på behofvet af deras afbjelpande hafva Kommitterade för skjutsningsbesvärets
ordnande tillbörligen fästat uppmärksamhet. Om det är en sanning, att hvarje medel till
förlifligande af allmänna rörelsen är för ett lands industrlela utveckling af vigt, och att
till sådane medel äro att hänföra befordringsanstalterna för resande och poster, så följer
deraf, att ett af de angelägnare ändamålen, som vid skjutsväsendets ordnande bör
afses, är ait söka i dessa anstalters beqvämlighet och säkerhet. Skjuts-kommitterades
förslag syftar ock härtill i den mån, som för närvarande ansetts möjligt. Grunden för
detta förslag, så vidt det afser skjutsbefordringens besörjande genom postförvaltningen,
är icke ogiltig derför, att olika meningar om tillämpningen kunna uppstå. Utskottet har
dock icke ens vilkorligt understödt förslaget härom, ty medgifvandet, att för befordrings*
anstalternas förbättrande använda möjlig besparing å anslaget till ersättning för den högre
postlegan, är af intet värde, enär, i följd af skjutslegans ytterligare stegring, snarare
brist än besparing å detta anslag är att emotse. Att skjutsningsbesväret i dess närvarande
skick innebär ett både moraliskt och ekonomiskt ondt, erkännes ock enstämmigt
af alla. Men genom verkställighet af Utskottets förslag vinnes icke någon förändring
häruti; ty svårligen lärer vid någon entreprenadstation skjutsen hädanefter, mera än hittills,
kunna upprätthållas utan biträde från omkringliggande hemman, vid hvilket förhållande
de öfverklagade olägenheterna af de skjutsandes tillhåll å utskänkningsställen och
24 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utskottets Utlåtande N:o 8.
af arbetskrafters dragande frän jordbruket skola oförminskade qvarstå. Då således genom
Utskottets förslag hvarken någon bestämd förbättring i sjelfva befordringssättet eller
undanrödjandet af de menliga verkningarne af skjutsens utgörande såsom naturaprestation
åsyftas, så inskränker sig verkan af den afsedda reformen egentligen till den
enda förändring, att kostnaden för skjutsningens upprätthållande, i stället att hvila på en
medborgareklass, fördelas på alla.
För att göra denna förändring mindre kostsam för Staten eller, med andra ord,
mindre orättvis för de medborgareklasser, på hvilka kostnadsersättningen till större del
skulle öfverflyttas, har Utskottet velat hvälfva bördan till en del på trafiken genom medgifvande!
af skjutslegans förhöjning ända till 1 i R:dr för hästen per mil, eller tre gånger
sä mycket som den för några fä år sedan vid skjutsstationerna; å landet var, och i nödfall
med 25 procent derutöfver. Men att fördyra kommunikationerna är i allmänhet att
bryta mot en af de enklaste grundsatser i national-ekonomien; ty allt industrielt lif lider
genom hvarje försvårande af allmänna rörelsen, och en sådan följd kan så mycket mindre
uteblifva af skjutslegans förhöjning, som denna medelbarligen äfven föranleder stegring
i all annan forslingskostnad, — i taxorna för trafiken å ångfartyg, — ä jernvägar
o. s. v.
Om det nu ock må medgifvas, att skjutslegan i vissa orter af riket icke motsvarar
skjutsens verkliga värde, sådant det kan bestämmas genom offentligt utbjudande
å entreprenad, sä måste ett motsatt förhållande anses vara ådagalagdt vid alla de skjutsstationer,
der antingen entreprenader utan bidrag kunnat komma till ständ eller de skjutsskyldige
föredragit att sjelfva omedelbart utgöra skjutsen framför entreprenads understödjande
med äfven det ringaste belopp. Den villighet,- hvarmed man under närvarande
förhållanden i många delar af riket skjutsar, bevittnar ock detta tillfyllest. Det må
härvid icke invändas, att vid de skjutsningsställen, der detta är förhållandet, förhöjningens
medgifvande, såsom endast vilkorligt, blifver utan verkan. Endast i det fall, att
grunden för skjutsnings-skyldigheten icke förändrades, kunde denna slutsats vara giltig.
Men blifver skjutsningen ett Statens åliggande, så undanfaller med detsamma den grund,
som i sakens nuvarande skick kunde vara antaglig för beräkning icke allenast af skjutslegans
vilkorliga gräns, men äfven af entreprenad-kostnaderna. Ty en skjutsentreprenad
under nuvarande förhållanden, då skattejorden och städerna äro pligtige att ansvara för
skjutsbefordringen i sin helhet, och en skjutsentreprenad under de förhållanden, som
Utskottets förslag afser, eller då denna ansvarighet skulle hvila på Staten, utgöra tvänne
ganska olika värden. Under de förra är nemligen sjelfva denna ansvarighet en naturlig
motvigt emot entreprenad-kostnadens stegring öfver åtagandets verkliga värde, — under
de sednare åter äro innehafvarne. af gästgifverihemmanen i alla de orter, der få eller
inga andra, vid landsvägarne belägna, för ändamålet passande, bebygda gårdar finnas,
(såsom allmännast torde vara fallet,) i berörda hänseende mer eller mindre monopolister,
de
Sammans. Stals- samt Allm. Besv- och Ekon.-VIskottels Utlåtande N:o 8. 25
de der kunna af Staten tilltvinga sig vilkor, så mycket svårare alt på förhand beräkna,
som de hemmansinnehafvare, hvilka kunna vara att tillgå för biträde i skjutsningen, få
ett gemensamt intresse med entreprenörerna att uppdrifva ersättningen till det högsta
möjliga. Att antaga den af Utskottet förslagsvis till 600,000 R:dr beräknade kostnadssumma
såsom ens approximativt motsvarande behofvet, anser jag derföre vara mer än
vågadl. Men äfven om man kunde hoppas, att det stadnade vid detta belopp, så vore
denna nya statsutgift allt för betydlig, för att icke lemna någon uppmärksamhet åt verkningarne
deraf för de särskilda medborgareklasser, som skulle bidraga till kostnadens
utgörande. Dä det icke är kändt, att andra tillgångar för ifrågavarande behof finnas,
måste väl utgiften, åtminstone tills vidare, komma att tynga på allmänna bevlllningen
och således utgå med en tillökning deraf procentvis i lika förhållande för alla skattskyldige.
Sammanlagd! med det till ersättning för ökad postlega föreslagna belopp, skulie
anslaget uppgå till 670,000 R:dr, hvilket utgör omkring 42 procent af hela den under
sednaste åren influtna bevillning efter 2:a art. Bevillnings-förordningen. En jemförelse,
uppställd pä grund af de i nu gällande Bevillnings-förordning stadgade afgifter, utvisar,
att de ärliga bidragen till skjutsanstalterna i sådant fall skulle blifva för
a) en handlande eller annan idkare af borgerlig rörelse med en taxerad inkomst
af t. ex. 10,000 R:dr  105 R:dr —
b) en handelsbetjent med inkomst af 1,000 R:dr
10 „ 50.
c) en tjensteman dito med 2,000 „
8 „ 35.
d) egare af ett helt mantal skatte eller annat skjutsskyldigt hemman (på
grund af i sednaste 5-årsberättelser upptagne värden i medeltal v.
6,400:)
2 » 85.
e) dito af ett mantal säteri eller annat nu icke skjutsskyldigt hemman
(d:o raedelt. 8,000)  3 „ 35.
Beräknas för städerna all [bevillning efter 2:a art. Bevillnings-förordningen af
så väl fastighet, som borgerlig rörelse och löne-inkomst, så skulle 42 procent bidrag till
skjutsnings-anstalterna, (beräknadt efter sammandragen i sednaste 5-årsberättelser,)
sammanlagdt blifva, exempelvis, för
Stockholm
.. Rtdr 102,000.
Örebro
R:dr
9,300.
Upsala
3,930.
Carlstad
4,110.
Jönköping
9,550.
Gefle
»
11,700.
Westerås
4,020.
Hernösand
3,150.
Linköping
6,260.
Wisby
4,710.
Norrköping
14,820.
Malmö
10,640.
Wenersborg
4,240.
Lund
6,050.
Borås
2,090.
Halmstad
3,060.
Fahlun
5,980.
Göteborg
43,760.
0. s. v.
Bih. till R. St. Brot.
i859
£ 1860.
4 Sami. 2 Afd. 4 Haft.
4
26 Sammans. Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 8.
Dessa efter af Utskottet antagen total-kostnad beräknade bidrag skulle naturligtvis,
om, såsom mig synes otvifvelaktig!, den verkiiga kostnaden komme att öfverstiga
förslagssumman, i samma mån ökas. Derest det framställda förslaget till ny Bevillningsstadga
skulle vinna framgång, kunde väl, med undantag för tjenstemän, någon jemkning
i ofvan uppgifne belopp komma att ega rum, men, så vidt afsedda rättelser af taxeringsvärden
å fastigheter och af taxerings-uppgifterna å inkomst af arbete i verkligheten kunna
åstadkommas, torde någon hufvudsaklig skiljaktighet i bidragens proportion deraf icke
föranledas.
En hvar, som vill oväldigt bedöma de verkningar i beskattnings-hänseende,
som sålunda af Utskottets förslag skulle uppkomma, torde medgifva, att de icke kunna
vara likgiltiga, hvarken ur rättvisans eiler statshushållningens synpunkt. Skjuts-kommittéen
hade stödt sitt förslag på det hufvudvilkor, att de skjutspiigtige så å land som i
stad skulle, såsom lösen för befrielsen från skjutsnings-skyldigheten in natura, utgöra ett
skäligt årligt vederlag i penningar; men, med förkastande af denna grund, har Utskottet
velat på Staten hvälfva icke blott bestyret med skjutsnings-anstalterna, men äfven kostnaderne
derför i sin helhet, och dervid med sällsam högsinthet jemväl skjutit ifrån sig
de af skjuts-skyldige frivilligt erbjudna bidrag, som kunnat göra Statens börda i någon
mån lättare. Utskottet, som funnit Kommittéens förslag om åläggande för de hemmansinnehafvare,
som äro shjutsnings-skyldige, men ej till skjutsning indelte, att bidraga till
det kontanta vederlaget för skjutsnings-besväret, obilligt, har i sjelfva verket alltså i sitt
Betänkande inlagt den tanke, att det är billigt att ålägga dem, som icke äro shjutsningsskyldige,
utgörande af bidrag dertill. Skjuts-anstalterna i Sverige hafva, likasom i öfriga
nordliga länder af Europa, i anseende tili landets naturbeskaffenhet, giesa befolkning och
mindre utvecklade industri, måst grundas på principen af en kommunal-servitut. I Danska
staterna har väl denna servitut småningom och delvis kunnat de facto öfvergå till
ett statsbestyr, men grunden qvarstår dock de jure. I Finland, likasom i Norge, är denna
hufvudgrund för skjutsnings-beslyret ännu oförändrad. Under sednaste tid hafva i
sistnämnde land, på enahanda sätt som i Sverige, åtgärder vidtagits, för att genom tillvägabringande
af fasta skjuts-stationer eller entreprenader lätta det allmänna skjutsningsbesvär.
Äfven der nedsattes år 1858 en Kommitté för revision af gällande författningar
om skjuts-väsendet och afgifvande af motiveradt förslag tili ny lag i ämnet. Denna
Kommittés förslag, som blifvit förelagdt Stortinget, utgick från de grundåsigter, att
tvångs skjutsen borde upphöra, — att man borde öfverallt söka tillvägabringa fasta skjutsstationer
och att de bidrag, som för åstadkommande deraf erfordrades, borde till ena
hälften utgöras af Slaten och till den andra af vederbörande amts- elier stats-kommuner.
Men detta förslag vann blott lill ringa del representationens bifall. Enligt lagen af den
21 Mars d. å. hafva nemligen förändringarne i förm gällande författningar rörande skjutsväsendet
inskränkt sig tili vissa mindre betydande förfoganden, åsyftande att ytterligare
lätta liilvägabringandet af skjuts-entreprenader, hvarjemte stadgats, att, då erforderligt
Sammans. Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltets Utlåtande N:o 8. 27
bidrag lill entreprenad öfverstege en viss proportion till skattedalern, £ af det öfverskjutande
beloppet komme att godtgöras af Staten och l af amts-kommunen. Den Norska
lagstiftande makten har alltså funnit den af Kommittéen ifrågaställa hufvudsakliga förändring
af skjuts-lagstiftningen under förevarande omständigheter outförbar, eiler gagnet
deraf icke motsvarande den betydliga kostnad, som den skulle tillskynda Staten.
Att förhållandena i Sverige äro mera mogna för genomförandet af en fullständig
reform af skjuts-väsendet, är icke antagligt. Då Kommitterade för skjutsninga-besvärets
ordnande ansett skjuts- och postbefordringen genom postförvaitningens omedelbara försorg
till en början endast delvis kunna bringas till verkställighet och att skjutsnings-besväret
i öfrigt väl borde såsom natura-prestation för de skjuts-skyldige upphöra, men under förpligtelse
för desse alt med;, bidrag i penningar fortfarande uppehålla skjutsningen, sä
hafva ock Kommitterade dermed uttalat den åsigt, att det slutliga målet icke på en gång
kan upphinnas. De skäl och bevisningsgrunder, hvarpå Utskottet sökt stödja sin mening
om rättmätigheten af skjuts-skyldiges befrielse, både från skjutsnings-besväret och godé^
görelse derför, lemna rum för flerahanda anmärkningar, — bland andra, att det antydda
iörhållandet med afseende å skjutsnings-besvärets föränderliga tyngd, hvilket förhållande
mäste vara att hänföra till sällsyntare undantag, antagits som regel, — och att beräkningarne
öfver de kostnader, som förändringen skulle tillskynda Staten, enär de wkna
all erfarenhetsgrund, hafva föga annat värde än ?gissningarnes. Men att inlåta sig 1 någon
vederläggning af Betänkandets särskilda delar kan icke vara päkalladt, då i det föregående
torde finnas tillfyllest ådagalagdt, att sjelfva hufvudgrunden för Betänkandet, eller
Slatens belastande med hela kostnaden för skjutsnings-anstalterne, är oantaglig.
Vid sådant förhållande, och då anledning icke är för handen att det Riks-Stånd,
som allmännast representerar den skjutsskyldiga jorden, frångår Utskottets majoritets, af
detta Stånds ledamöter derstädes enhälligt biträdda, inom Ståndet redan förut uttalade
mening i frågan, hvilken mening uppenbart förråder, att inom bemälda Stånd sakens nuvarande
skick anses ega företräde framför verkställigheten af Skjuts kommittéens förslag,
äfven i den del, som Kongl. Maj:t detsamma godkänt, finner jag mig rör närvarande
icke skäligen kunna eller böra, enligt de af Skjuts-kommittéen framställda grunder, tillstyrka
någon allmännare omreglering af skjutsväsendet. Ehuru erkännande vigten deraf,
att skjutsanstallerna förbättras och att jordbruket från skjutsnings-åliggandet såsom natura-prestation
befrias, anser jag dock under sådana omständigheter, och enär förändringarne
måste göras beroende deraf, att de till sina följder icke för andra medborgareklasser
må blifva kännbart orättvisa, eller att uppoffringarne för Staten icke må komma
i ett allt för skärande missförhållande till den nytta, som med anstalten kan vinnas, tiden
böra afvaktas, då meningarne kunna blifva mera eniga om ett rättmätigt och ändamålsenligt
ordnande af ifrågavarande anstalt, och frågans behandling alltså nu böra hufvudsakligen
inskränkas till fortgåendet i den riktning, hvartill 1844 års författning syftar,
hvarigenom ock vägen lättare kan beredas för öfvergång, så snart omständigheterna
2i] Sammans. Stais- samt Allm. Besv.- och Elcon.-Ulskoltets Utlåtande N:o 8.
det medgifva, till en sådan allmännare reglering genom Statens försorg, som med Kommittéens
förslag afses. I hvarje fall, och enär den högre skjutslegan för entreprenadskjuts
utgör ett, för uppmuntrande till entreprenaders ingående, erforderligt premium,
anser jag legans jemnande till lika belopp för alla skjuts-stationer, såsom Kommitterade
i sammanhang med den förslagna regleringen ifrågasatt, tills vidare ej böra ega rum.
Men, jemte de åtgärders vidtagande, som kunna åstadkommas för ytterligare befrämjande
af skjutsentreprenad systemet, finner jag det vara af vigt att efter hand, och i den
mån omständigheterna kunna det medgifva, söka utbilda skjutsinrättningen till hvad den
i framtiden bör blifva såsom en offentlig anstalt. För verkställighet af Kommittéens förslag,
att på vissa större väglinier genom postförvaltningens försorg tillvägabringa befordringsanstalter
för poster och resande, på Statens bekostnad, anser jag det visserligen
icke tillrådligt att för närvarande och innan någon säker grund för kostnadsberäkningen
genom erfarenheten vunnits, anvisa något särskildt statsanslag; men då, såsom Kongl.
Maj:t i Dess nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer i ämnet antydt, det torde blifva möjligt
att af Postverkets medel erhålla någon tillgång för bestridande af sådan kostnad, synes
denna utväg icke böra lemnäs obegagnad, för att, till en början å en eller annan väglinea,
föranstalta post- och skjutsbefordring af ifrågavarande eller likartad beskaffenhet.
Valet af dessa väglinier anser jag icke ensamt böra bestämmas från synpunkten af en
lifligare rörelse. Äfven möjligheten att för skjuts-skyldige kunna lätta en jemförelsevis
tyngre börda af skjutsningen, äfvensom saknad utsigt för orten till vinnande af andra
lättade kommunikationsmedel må dervid skäligen afses. För att vinna ändamålet på det
minst kostsamma sätt, anser jag för öfrigt företrädesvis lämpligt, att den enskilda företagsamheten
genom Statens medverkan framkallas, sålunda, att diligens- eller forvagnsinrättningar
kunde för befordran af resande, poster och paketer å vissa väglinier anordnas,
med årliga understöd af Postverket och, på grund af vederbörliga kontraktcr, ställas
under detta verks inseende och kontroll. Det kan icke lida något tvifvel, att ju genom
po8tbefordringetis förbindelse med skjutsen för resande, och med den anordning tillika,
att vid skjutsstationerna breflådor för orekommenderade brefs emottagande blefve
tillgänglige, den effektiva kostnaden för ifrågavarande anstalt skulle efter hand minskas,
under det postintägten genom den lättade brefbefordringen ökades.
Af hvad sålunda anfördt blifvit, föranledes jag till den vördsamma hemställan,
att Rikets Ständer ville, uti allålande underdånig skrifvelse, hos
Kongl. Maj:t anhålla:
a) att förnyade föreskrifter måtte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
meddelas om vidtagande af de åtgärder, som i den
Sammans. Stats- samt Allin. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 8. 29
genom Kongl. Kungörelsen och Cirkuläret den 11 December 1857
angifna syftning, mä kunna befordra ytterligare lättnad i vilkoren
för skjutsentreprenader, hvarvid det särskildt torde kunna stadgas,
att i intet fall någon skjuts-station, hvartill, innan entreprenads
ingående, hällhästar ej varit anslagne, må åläggas att, utom hvad
af skjutsbeställning föranledes, hafva större antal hästar i beredskap
inom förloppet af en half timma, än som motsvarar det
före entreprenaden bestämda antal gästgifvarehästar; hvarjemte,
för ändamålet att möjliggöra ett beqvämligare befordringssätt, skjutsentreprenörer,
hvilka åt resande, som vilja deraf sig begagna, tillhandahålla
täckta fjederåkdon, ai den beskaffenhet, som i skjutskontrakterna
kunna bestämmas, torde berättigas att derför uppbära
de särskilda lego-belopp, som af Kommitterade för skjutsningsbesvärets
ordnande föreslagits.
b) alt General-Post-styrelsen måtte erhålla nödiga föreskrifter,
för tillvägabringande, i den mån postmedlen dertill lemna
tillgäng, af diligens- eller forvagns-inrättningar, till] befordrande
af poster och resande, helst medelst understöd åt enskilde entreprenörer,
som kunna vara hugade att med Postverket ingå lämpliga
aftal derom för vissa väglinier, och företrädesvis å sådane linjer,
der en lifligare trafik, en mera tryckande börda af skjutsnings-besväret
och saknad utsigt till erhållande af andra lättade
kommunikationsmedel kunna vara att afse.
c) att i alla de fall, då postförings-skyldigheten kan, vid
diligens-inrättningars anordnande ä vissa väglinier, af dessa öfvertagas,
eller eljest vid ingående af nya skjutsentreprenad-kontrakter,
finnes lämpligen kunna med skjutsningen förenas, sådant mä
till verkställighet befordras, under iakttagande, att de posthemman,
som derigenom kunna,varda från postföringen befriade, i stället
underkastas fullgörandet af defallmänna besvär, från hvilka de nu
äro fritagne.n
Häruti hafva Doktor Äbr. Nordström, Prosten Ljunggren och Kyrkoherden
Ternström, instämt.
50 Sammans. Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottels Utlåtande N:o 8.
Litt. A.
Uträkning
å de ökade kostnader, sora Postverket antage6 komma att tillskyndas, om posternas befordran
skulle komma alt ske genom skjuts-entreprenörer, mot rätt för dem alt i hästlega
af Postverket åtnjuta 1 R:dr per mil.
Af det sammanlagda miltal, efter en häst räknadt, de intill år 1859 inrättade
posterne tillryggalagt, hafva de ordinarie poster, som befordrats med posthemmans-skjuts,
fortgått
214,149 mil.
Öfriga ordinarie poster, som fortskaffats dels med gästgifvare
och
dels med betingad skjuts, dito
136,179 »
Snällposterne, dito, dito  85,977 »
Paketposterne, dito, dito  31,950 » 468,255 mil.
och utgör miltalet af de genom Kongl. Brefvet den 3 December 1858 till
inrättande i nåder anbefallde nya postgångar, som under år 1859 dels
blifvit, dels blifva öppnade
10,078 »
Tillhopa 478,333 mil.
Efter af Kongl. Majit, genom nådigt Bref af den 19 November 1858, fastställda
lega för postföring af posthemmans-innehafvare och efter uträknade medel-belopp af de
olika legor, sora för poster, hvilka med betingad eller gästgifvare-skjuts fortskaliäs, för
närvarande utgå, antages berörde antal postförde mil komma i skjutskostnad och åkdonslega
att bibringa Postverket en årlig utgift
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utskottets Utlåtande N:o 8. 5 1
Miltal.
^ega per
mil.
Riksmynt.
Årlig
kostnad.
Riksmynt.
för af posthemman bestridd s. k. enkel postföring
35,300
40
14,120
71
71
dito dito dubbel dito
dito dito postföring emellan Östersund och Herjeå-
95,000
—
45
42,750
dalen
1,300
—
50
650
—
71
dito dito dito utöfver 312 mil på helt mantal
67,049
—
80
53,639
20
rt
7)
dito dito dito mot gästgifvare-skjutslega
med betingad eller gästgifvarskjuts befordrade se-
15,500
—1
83
12,955
dan år 1830 inrättade nya ordinarie poster
136,179
—
98
133,455
42
7)
dito dito fortskaffade snällposter
85,977
1
12
96,294
24
7)
dito dito paketposter
31,950
1
12
35,784
—
71
nya, genom Kongl. Brefvet den 3 December 1858,
468,255
—
—
389,647
86
till inrättande i nåder anbefallde poster
10,078
1
3
10,380
34
Tillhopa
478,333
—
1-
400,028
20
Skulle för detta miltal 478,333 komma att i skjutslega utgå 1 R:dr milen, blefve
Postverkets årliga utgift derför  478,333: —
och kommer således utöfver förutnämnde  400,028: 20.
en ökad kostnad att uppstå af
78,304: 80.
derifrån dock bör dragas dels den roterings-ersättning, som af postmedlen
nu utgår till roterade posthemman, cirka
5,250: —
dels hvad, i väntnings-ersättningar till gästgifveri-skjutsskyldige
för afvaktan utöfver utsatt tid af fördröjda poster samt i
särskilda vedergällningar för väntning och besvärlig postföring
till posthemmans-innehafvare och i hyra för stallrum
åt deras hästar, nu utgår, cirka  19,750: — 25,000- —
så att den tillökade kostnaden egentligen blefve  53,304: 80.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, i 860.
Sammansatta Stats- samt Allm. liesv.- och Ekon.-Ulskds Betänkande ft’:o 9. 1
j\:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. ilen 30 Maj 1800, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt mation om antagande, öfver hela
riket, af mantalet såsom enhet vid skatteberäkningen och
om reducerande af man tåls b råken till decimalbråk.
Uti denna, inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckta, motion har Paul Andersson
från Jemtlands län velat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på de
stora svårigheter som, icke blott vid debitering af de räntor och onera, hvilka
efter skatt utgå, utan ännu mera vid kontrollen af debiteringens riktighet, föranledas
dels af de uti åtskilliga provinser antagna olika benämningarne på mantalets
underafdelningar, såsom: tunnland, trög, mål, seland, öre, snesland, penning
o. s. v. samt dels af hemman- eiler skattetalets uttryckande i exakta bråk,
der täljare och nämnare hafva 9 å 10 siffror. Såsom upplysande vid ärendets
behandling har motionären ansett lämpligt att meddela följande:
Bih. till R. St. Prot. US9 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. S Haft.
2 Sammansatta Stats- samt Allm. Itesr.- och Ekon.-UtskUs Hctdnkande N:o 9.
»Prof från Jemtlands Södra Fögderi, af Skatte-tal uttryckta i exakta bråk.»
Socken.
Hemman.
N:o
Tunneland
skatt, å 6
på man-  talet.
Frösen
Måhlsta
2
t 3643
/Stid
1J023
it
Hallen
Trappnäs
1
41 iso
12X7
Öfverhallen
3
l?ux
x2äBg
Marby
Jersta
1
41003
^zsio
Oviken
Westeråsen
3
1 1
A2TSS
Näskott
Tullus
6
2509
4o4o
1 3607
■*■4040
Alis -
Byn
1
8372 5
1026/2
138389
15 1336
Gärde
1
1*2S1
nm
Hålskafven
1
1 3319
1 35 Ii 5
östersem
1
1 2917
YT30
4
1 2 701
4 0 G 9 0
1858 års Jordeboks-suinma för Södra Fögderiet, uttryckt i
mantal enligt Förändrings-extrakt Skatle-mantal .... 452|jj[>S0||is,
Krono- dito ....
De vid ett sådant räkenskapsförande så lätt i ögonen fallande svårigheter
skulle, enligt motionärens förmenande, kunna, utan skada för någon, afhjelpas
om, i öfverensstämmelse med den för mål, vigt och mynt redan vidtagna reform,
skattetalsbråk finge till decimalbråk med en viss nämnare reduceras, enär
det fel som vid reduktionen uppkommer, kan genom en tillräcklig stor decimalnämnare
göras mindre, än som motsvarar minsta lagliga mynt-enheten Öre. Antages
t. ex. ordinarie räntan på ett mantal till 15 R:dr, som den ari Jemtland,
Sammansatta Stais- sand Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utsk:ls Betänkande N:o 9.
3
och det blefve genom lag stadgadt, att hemmans klyfning och afsöndring blefve
till jordbok upptagen i hela, och ^‘^idelar af mantal blefve minsta enheten, så
blefve hela det möjliga felet i penningar för ett sålunda reduceradt mantal firlels
öre. Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt har motionären föreslagit:
att Rikets Ständer måtte besluta att hemman- elier skattetalet skall öfver hela
riket till enhet hafva det. gällande mantalet och att nuvarande bråk reduceras
till decimalbråk med högst tre decimaler eller till ett-tusendedelar af mantal och
hvarje sådan del benämnes Miller.
Enär erkännas måste att de af motionären öfverklagade olägenheterna, som,
vid räkenskapers förande m. m., uppkomma icke blott af de, i åtskilliga rikets provinser,
olika benämningarne på mantalets underafdelningar, utan synnerligast af
det brukliga sättet att vid debitering af räntor och onera, som efter skatt utgå,
uttrycka hemman- eller skattetalet i exakta bråk, äro ganska stora, och antagas
kan att desamma med hvarje år skola blifva ännu större, då skattebråken i följd
af nu gällande stadganden för hemmansklyfning och jordafsöndring måste oupphörligen
till vexa; samt då vid granskningen af motionärens förslag detsamma befunnits
vara värdt all uppmärksamhet såsom ledande både till lättnad vid sam
manförandet
i allmänhet af stora bråkdelar, som ock till en lättare och bättre
kontroll vid debiteringens riktighet, har Utskottet ansett sig böra vördsamt tillstyrka
Rikets Ständer,
att uti skrifvelse hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
det Kongl. Majit, efter vederbörande auktoriteters hörande
och såvidt hinder derför icke möter, täcktes i nåder låta utfärda
stadgande derom, att hemman-eller skattetalet skall öfver
hela riket till enhet hafva det gällande mantalet och att nu
varande
skattebråk reduceras till decimalbråk med tre decimaler
eller till ett-tusendelar af mantal.
Stockholm den 21 Maj 1860.
4 Sammansatta Stals- sami Allm. Desv.- och Elcoh.-UtskUs Betänkande N:o i o.
KH:o ÉO
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 0 Maj 1800, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om lindring i Soldat-roteringen.
Motionen härom är väckt inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Johan Andersson
från Elfsborgs län, med hvilken Sven Johansson, J. Smedberg, Joh.
P. Andreasson och A. M. Myrin från samma län sig förenat.
Motionären klagar öfver de brister, hvilka, sedan indelningsverkets första
instiftelse, ännu qvarstå, medelst en stor ojemnhet uti roteringsbördans fördelning,
sålunda att, i motionärens hemort, hvilken i afseende å jordbruket vore en
af de svagaste i riket, rotar likväl funnos sorn bestodo af blott frdels eller |:dels
hemman, medan deremot på andra bördigare orter rotar finnas, som bestå af 2
till tre hela hemman. Motionären ansåg härutinnan finnas bevekande skäl för
en med billighet och rättvisa öfverensstämmande förändring i det gamla indelningssättet
ej blott å den af motionären oinförinälde ort, utan äfven å andra,
hvarest enahanda förhållanden förefunnos. Dock, för att ej påkalla någon väsendtlig
rubbning i det gamla indelningsverket, föreslog motionären: att på de
orter, hvarest en rote icke utgör minst 1| hemman, densamma då, medelst sammanslående
af sådane små rotar som förut äro omförmälde, borde upphjelpas till
eller 2 hemman, allt efter hemmansdelarnes beskaffenhet, eller oek att de rotar,
som understiga lj hemman, måtte blifva underlättade af Staten med ett bidrag
motsvarande värdet för 2 tunnor spanmål för året. Nedsättandet af en Kommitté
för uppgörande af ändringar och förslag härutinnan torde blifva allt för kostbart,
utan ansåg motionären lämpligast att Rikets Ständer beslöto det Kongl.
Maj:ts och Rikets Kammar-Kollegium borde, efter ansökning om förbättring i de
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskls Betänkande N:o 10. 5
mest betungade rotarne, verkställa den ändring i roteringen, sorn af rotehåHarne
begärdes, sedan undersökning och pröfning försiggått.
Då det ej kan förnekas att hemmantalet atgör en ganska osäker måttstock
för en egendoms värde, enär ofta en mindre hemmansdel kan vid försäljning betalas
vida högre än en annan fastighet, som har högre hemmantal sig åsatt, så lärer
af de utaf motionären anförda exempel lika väl kunna slutas att de ifrågakomne
hemmansdelarne, hvilka förmenats hafva blifvit för hårdt betungade med rotering,
fått sig ålagdt att ensamme uppsätta en soldat blott emedan de befunnits lika
goda med andra till större hemmantal satte fastigheter, som att någon verklig
orättvisa vid roteringens åsättande egt rum. Den rättelse som, i händelse någon
sådan orättvisa för flera mansåldrar tillbaka inträffat, nu skulle tillvägabringas,
kunde ej heller komma de förfördelade till godo, utan skulle, med försvagande
af landets försvars väsende, blott innebära en skänk åt dem, hvilka vid köp eller
arfskiften kommit i besittning af de hårdt roterade hemmansdelarne, säkerligen
mot lindrigare lösepenning än de nödgats utgifva, så vida dessa hemmansdelar
varit lägre roterade. Genom någon sådan partiel jemkning, som den af motionären
föreslagna skulle ock, jemte det Kammar-Kollegium öfverhopades med ansökningar
om pröfning af dylika frågor, föga enhet i fördelningen vinnas. De
hemmansdelar, hvilka fordom under hårda tider mäktat uppehålla roteringen, lära
visserligen nu mera, efter så långvarig fred och sedan fastighetsvärdena samt
rikets befolkning så betydligt tillvuxit, ej böra känna samma rotering synnerligen
betungande. För öfrigt hafva på sednare tider inånga lättnader tillkommit
de roteringsskyldige, sednast genom befrielsen från bekostande af soldatens beklädnad.
Utskottet, finnér sig således ega skäl hemställa,
det motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Maj 1860.
6 Sammansatta Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-lltsk:ts Betänkande N:o 11.
i\:o Si.
Ank. till Exp.-Utsk, den 30 Maj 1800, ki. 2 c. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, angående lättnader i
Bustningsskyldighelen, genom kavalleris afsittande och
förvandlande till infanteri\
Motioner i detta ämne äro väckte inom hedervärda Bonde-Ståndet, hvarest
1 sådant afseende blifvit andraget och yrkadt:
af Nils Svensson från Christianstads län: att då den så betydliga kavalleristyrka,
som den i Skåne förlagda, icke syntes vara behöflig och synnerligast de
norra delarne af provinsen vore, genom rustningens utgörande, öfvermåttan betungade,
en viss del af den der förlagda kavalleristyrka borde förvandlas till
infanteri, emot samma vilkor som gällde för det uti Öster- och Westergötland
samt Småland redan afsutna kavalleri. Norra delen af Skåne vore nemligen i
afseende å bördighet föga liknande det öfriga af berörde provins utan fastmer
liknande Småland, och nödgades nu, i brist af bete för nummerhästarne, bortlemna
dem mot betalning å annan ort för att derstädes utfodras. Motionären föreslog
derföre att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla det
de uti Östra och Westra Göinge härader förlagda 2:ne sqvadroner, en af Skånska
Dragon- och en af Skånska Hussar-regementet, måtte få afsitta och förvandlas
till infanteri och att rusthållarne således måtte befrias från anskaffande
och underhållande af häst och sadelmundering samt öfrige bevärings- och munderingspersedlar
för kavalleri, mot enahanda afgift i spanmål eller motsvarande
penningar, som i allmänhet för de afsutne kavalleri-regementena antagits, samt
emot utgörande för öfrigt af hvad, för det till infanteri förvandlade manskapets
beklädnads-, bevärings- och mundcringspersedlar kunde varda behöfligt.
Sammansatta Stals- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.Ulsk.-ls Betänkande N;o H. 7
af Håkan Ofssan från Christianstads län: att då, inom berörde län, Gerds
härad, till största delen beläget på den så kallade Linneröds-åsen, vore den
magraste trakten; men motion blifvit väckt om lättnad i rustningen för Östra
och Westra Göinge härader, hvilka dock voro bättre lottade än förstnämnde härad
samt derförutan kommo i åtnjutande af fördelarne utaf en genom dessa härader
gående jernbana, som satte dem i tillfälle att vinna goda inkomster genom
försäljning af skogsprodukter; de inom Gerds härad förlagde två sqvadroner
af Skånska Dragonregementet jemväl måtte få afsitta och förvandlas till infanteri,
eller, i händelse försvarsverkets behof ej medgåfve någon betydligare
förminskning af landets kavalleristyrka, Gerds härad då måtte, framför Östra
och Westra Göinge härader, komma i åtnjutande af de med en sådan förändring
förenade fördelar;
af Juhan Lönn från Jönköpings län: att då få eller inga nummerhästar kunde
uppfödas inom Småland, utan desse måste förskaffas från bördigare landsorter,
såsom Östergötland och Skåne med flere aflägsna ställen; samt för de 500 man,
hvaraf Smålands Hussar-regemente består, 35 till 40 hästar årligen kasseras och
måste ersättas med nya mot en kostnad af 400 till 500 R:dr för hvarje häst,
hvartill ytterligare koinmc de många kostsamma munderingspersedlar, som till
utredande af häst och karl erfordras; men hemmanen inom länet voro så ringa
till arealen att på dem i medeltal kunde skördas blott 130 till 140 tunnor
spanmål samt utfodras 20 till 40 kreatur; så, fastän dessa hemman hade sig
tillagdt augmentsränta från 40 till 70 R:dr Banko per nummer, i hvilken ränta
provinsen dock fått vidkännas en icke ringa minskning genom af Rikets Ständer
gjorde förändringar, vore en lindring för de rustande vid Smålands Hussar-regemente
af behof och billighet påkallad, hvarföre motionären föreslog att Rikets
Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Smålands Hussar-regemente
måtte, i likhet med den del deraf som nu mera utgjorde Smålands
Grenadier-bataljon, få afsitta och förvandlas till infanteri, mot erläggande af sju
tunnor spanmål årligen, hälften råg, och hälften korn, af hvarje rusthållsnummer.
Med Nils Svensson har Thorkel Nilsson från Christianstads län och med
Johan Lönn hafva Johannes Andersson från Jönköpings län och Anders Wilhelm
Uhr från Nerikes län sig förenat, den sistnämnde dock under vilkor att
enahanda förändring från kavalleri till infanteri jemväl egde rum vid Lifregementets
ITussar-korps.
Vid sednaste riksmöte voro motioner väckte om afsilning af Smålands Hussar-regemente
samt af det i Östra och Westra Göinge härader af Christianstads
län förlagda kavalleri. Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som då
handlade denna fråga, yttrade härom i sitt Betänkande N:o 7 9, hvilket Betänkande
blef af alla Riks-Stånden gilladt: att, sedan Rikets Ständer år 1840 hos
8 Sammansatta Stals- sami Allm. Desv.- och Ekon.-Utsk:ts Betänkande N:o 11.
Kongl. Maj:t anhållit att Smålands Hussar-regcmente måtte få afsitta, Kongl.
Maj:t i anledning deraf förklarat det, med afseende å kavalleriets ringa styrka,
i förhållande till de öfriga vapnen, berörde anhållan icke kunde bifallas; —
samt att, då förslag sedermera blifvit hos Rikets Ständer gjorde om förvandlande
till infanteri af större eller mindre delar af indelta kavalleriet, dessa förslag lemnats
utan afseende, sedan de blifvit afstyrkta på grund af Kongl. Maj:ts nyssberörde
nådiga beslut, äfvensom derföre att de om hästvakans-spanmåls erläggande
vid afsutna rusthålls-regementen afslutade kontrakt vore för en längre tid
gällande; i afseende hvarå nämnde Utskott inhemtat, att dylika kontrakt fort
fara
för den afsutna delen af Lifregementet och Smålands Grenadier-bataljon till
och med år 1871; och för 2:dra Lifgrenadier-regementet samt Westgöta regemente
till och med år 1870, äfvensom att södra bataljonen af Bohus läns regemente
blifvit för tiden intill 1862 års slut till infanteri förändrad; vid betraktande
af hvilket allt den föreslagna förändringen ansågs vara af den betänkliga
beskaffenhet, att någon Rikets Ständers åtgärd i anledning af de väckte motionerna
afstyrktes.
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, har tagit
frågan i öfvervägande; och då de skäl, hvilka föranledt Kongl. Maj:ts år
1840 gifna nådiga afslag på Rikets Ständers då gjorde framställning i enahanda
syftning, som en af motionärerne nu föreslagit, samt hvilka skäl vid sednaste
riksmöte föranlåtit Rikets Ständer att lemna utan afseende gjorde motioner om
afsittning af Smålands Hussar-regemente och af en del af det i Skåne förlagda
kavalleri, så mycket mindre kunna anses hafva sedan berörde tid upphört, som
den alltjemnt tillvexande folkmängden och deraf för hvarje år ökadt antal beväringsskyldige
måste allt mera öka missförhållandet emellan landets infanteristyrka
och dess antal al beridet kavalleri; anser sig Utskottet böra, på de sålunda
förut giltige befunne skäl, tillstyrka
det motionerne ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Maj 1860.
STOCKHOLM, Tryckt hos Sam. Rumstedt, 1860.
Sammansatta Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vlskds Betänkande N:o <12.
1
N:o 12.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Juni 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om lindring i rustningsskyldigheten,
genom Statens öfvertagande af munderingsoch
utrednings-persedlars anskaffning och underhåll.
Härom äro motioner väckte inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Johan Lönn
från Jönköpings län, med hvilken A. J. Sandstedt från samma län sig förenat,
och af Sven Rosenberg från Christianstads län, med hvilken Ola Svensson,
Nils Olsson samt Ola Jönsson, alla från Malmöhus län, sig förenat.
Förstnämnde motionär har ansett den omständighet, att Rikets Ständer vid
sistförflutna riksmöte befriade största delen af rusthållarne vid rikets kavalleriregementen
från utgörande af hästpassevolans-afgiften och de roterings-skyldige vid
rikets infanteri-regementen från beklädnads-bidraget till soldaten, utgöra en billig
anledning till beredande af lättnader åt rusthållarne vid de afsutna kavalleriregementena,
hvadan motionären yrkat att bemälde rusthållare måtte befrias
från underhållandet af gevär samt af de remtygs-persedlar, som dem ålegat anskaffa
och underhålla, och att detsamma måtte af Staten öfvertagas och hädanefter
underhållas.
Sven Rosenberg åter har anmärkt, att alltför besynnerliga omständigheter
syntes hafva vid indelningsverkets upprättande inverkat, då af hemman, som ligga
Bih. till R. St. Prat. H59 & i 860. i Sami. 2 Afd. 6 Haft. 1
2 Sammansatta Slals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utslcts Betänkande N:o i 3.
i samma by och äro af lika godhet, 2 till 3 hela mantal och derutöfver kunnat
slippa med blott en soldat, för hvars hela underhåll kostnaden, under nuvarande
förhållanden, i ett för allt uppginge på sin höjd till 100 R:dr R:mt årligen, och
deremot ett enda mantal, så kalladt rusthåll, måste underhålla både häst och
karl med tillhörande sadelmundering, beklädnad och utrednings-persedlar, uppgående
i medeltal till icke mindre än 300 R:dr årligen, hvartill ytterligare komme de
mångfaldiga särskilda besvär och den tidspillan, som rusthållaren måste vidkännas för
bevistande af hästbesigtningar och möten, medels sammanskjutande och insättande
i långt aflägsna Landt-ränterier, långa resor för anskaffande af utfodring för hästen,
läkarevård under inträffad hästsjukdom m. m. samt slutligen drickspenningar
åt karlen, snart sagdt efter dennes eget godtfinnande, så vida ej persedlarne
skulle under mötestiden blifva till betydlig del förderfvade, — allt olägenheter
från hvilka rotehållarne voro alldeles befriade. Visserligen ansåge motionären
grundskatternas aflösning genom kapitalisering vara rätta sättet att upphäfva det
onda; men då sannolikt ej vore, att den motion, som härom blifvit väckt, kunde
föranleda till kapitaliserings-åtgärdens genomförande vid detta riksmöte, hemställde
motionären att, såsom lättare verkställbart och mindre hinderligt för den andra
frågans lösning, men dock ländande till lindring i rustningskostnaderna och
besväret, måtte bestämmas att, när rusthållaren anskaffar och underhåller häst
och karl, Staten måtte, med fästadt afseende på omständigheterna, åtaga sig anskaffandet
och underhållandet af alla öfriga till utrustningen hörande persedlar
mot vilkor, att rusthållarne aflemna allt i nu befintligt skick.
Skulle detta förslag, under statsverkets nuvarande penningeförhållanden,
anses vara allt för hardt ingripande i statskassans tillgångar, och således icke
kunna genast genomföras, föreslog motionären, såsom en öfvergång dertill, att
rusthållaren måtte, mot erläggande årligen af någon skälig och billig afgift, för
alltid befrias från anskaffande och underhållande af rustningspersedlarne, hvarom
Staten således sjelf finge draga försorg. Genom denna sednare förändring skulle
åtminstone vinnas den fördel, att karlen icke kunde efter godtycke och i harm
deröfver, att han ej erhållit så mycket drickspenningar, som påräknadt varit,
våga vanvårda persedlarne, och huru många förändringar i desammas form, snitt
och beskaffenhet, som sedermera påbjödos, kunde jemväl vara rusthållaren likgiltigt,
då hans årliga afgift ändock vore densamma.
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har
tagit detta ärende i öfvervägande; och hvad beträffar den sednare motionärens
gjorda anmärkning om ojemnheten i bördorne, då 2 till 3 mantal fått förena sig
om underhållandet af en soldat, men ett mantal ensamt måst underhålla både
häst och karl, så synes denna anmärkning blott härflyta från bristande kännedom
om rustningens historiska tillkomst samt derom, att Kronan i fordna tider
Sammansätta Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskts Betänkande N:o 12. 3
åt enskilda upplåtit de största och starkaste hemmanen mot vilkor, att innehafvarne
deraf uppsatte häst och karl till Kronans tjenst; hvarefter en del af dessa
sålunda vordne rusthåll genom skatteköp blifvit Kronan afhände. Ej heller lärer
det vilkor, med hvilket innehafvarne af dessa hemman emottagit desamma af
Kronan, nu mera kunna anses tyngre än vid aftalets träffande, enär kostnaden
vid rustningens uppehållande svårligen kan anses hafva stigit i jemnbredd med
det nu mera så ansenligt ökade jordvärdet. Motionärerne hafva ej utredt och
visat, att de rustningsskyldige, hvilka deras motioner afsett, annorlunda än på
här omförinälda kontraktmessiga sätt fått sig berörde besvär ålagdt, eller äro genom
rustningsskyldigheten svårare betungade än med hemmanens bestånd öfverensstämmer;
och, hvad särskildt beträffar det afsutna kavalleriet, har Kongl.
Maj:t, i sin till Rikets sednast församlade Ständer aflåtna nådiga Proposition
om upphörande af fourage-passevolansen, uttryckt den åsigt, att de afsutna kavalleri-regementena
eller korpserne icke borde af den för de beridna rusthållsregementena
föreslagna lindring blifva delaktige, enär de förra genom förmånen
af afsittningen redan åtnjöto all den lättnad, som skäligen kunde dem beviljas;
hvilken åsigt berörde riksdags Stats-Utskott, uti sitt af Rikets Ständer godkända
Utlåtande N:o 73, jemväl biträdt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker Utskottet,
att motionerne ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 31 Maj 1860.
4 Sammansatta Stats- samt Allm. besv.- och Ekon.-Vlsk:ls betänkande A:o t3.
2V:o IS.
Änk. till Exp.-Ulsk. den 1 Juni 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet J\’:o
G, om befrielse för rotehå/larne vid kavalleriet i Jemtland
från skyldigheten så väl alt bidraga till sadelmunderingens
anskaffande och underhåll, som att underhålla
ryttarehäslarne under marscherna emellan mötes- och mönstringsställena
samt sqvadronernas samlingsplatser.
Berörde Utlåtande har blifvit af Hogvördiga Preste-Ståndet samt Hedervärda
Bonde-Ståndet till alla delar godkändt, hvaremot Höglofliga Ridderskapet och
Adeln, som bifallit första punkten, — deruti hemställdes, det måtte Rikets Ständer
för sin del besluta, att, under enahanda vilkor, som förra riksdagen fastställdes, eller
att nödiga medel blifva å 4:de Hufvud-titeln uppförde och fortfarande dertill anvisade,
rotehållarne vid kavalleriet i Jemtland befrias från hästarnes fouragering för
marscherne emellan mötesplatsen och sqvadrons-samlingsplatserna, samt att denna
kostnad öfvertages af statsverket, att utgå af anslaget till arméens vapenöfningar,
hvilket, derest samma anslag vid denna riksdag förlorar egenskapen af förslagsanslag,
då torde böra förhöjas med ett belopp, motsvarande den nu tillkomna
utgiften, som ej troddes uppgå till mer än 300 R:dr R:mt; — deremot afslagit
den sednare punkten, deruti tillstyrkes det måtte, med rotehållarnes befriande
från utgift för sadelmunderingens underhållande, anslaget till försvarsverket till
lands
Sammansatta Stats samt Allm Uesv- och Ekon.-Vistets betänkande N-o in
lands i allmänhet, eller Krigs-kollegii departementer, förhöjas med motsvarande
belopp eller, för vinnande af jemn summa, med 620 R:dr R:mt. Välloflig»
Borgare-Ståndet åter har återremitterat Utlåtandet, sedan erinradt blifvit att de
i Utlåtandet behandlade frågor syntes ega ett stort och väsendtligt sammanhang
med Kongl. Maj:ts samma dag till Ståndet ankomna och till Stats-Utskottet remitterade
nådiga Proposition, angående Jemtlands roteringskassas befrielse frän
allt bidrag till anskaffning och underhåll af beklädnaden vid Jemtlands Hästjägare-korps,
och att Utlåtandet derföre borde blifva återremitterad!, på det begge
dessa frågor måtte kunna pä en gång pröfvas.
Då första punkten således är af tre Stånd bifallen, föranleder återremissen
i detta afseende ej till någon åtgärd; och då högstberörda nådiga Proposition
ej är till Sammansatta Utskottet öfverlemnad, samt följaktligen ej kan hos detta
Utskott förekomma till pröfning, finnér Utskottet, enär det med återremissen af
sednare punkten afsedda ändamål således ej beror å någon Utskottets åtgärd, sig
böra vidhålla det i sednare punkten af Utlåtandet framställda
förslag.
Stockholm den 31 Maj 1800.
Ulli, lill It. Sl. Erot. US9 A 1860. 4 Sami. 2 Afd. 6
‘2
STOCKHOLM, Tryckt hos Sam. Rumstedt, 1860.
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 14. 1
'M i l.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Juni 1860, kl. lem.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rättighet för Westra härad
inom Jönköpings län, att, för underhållandet af Sunds bro, uppbära
roteringsfrihets-afgiften för hemmanet Hallsnäs inom Ramqvilla
socken.
Samme motionär, A. J. Sandstedt från ofvanbemälde län, har vid förutgående
riksmöten väckt motion i enahanda syfte. Vid 1853 och 1854 års riksmöte har
Rikets Ständers Stats-Utskott meddelat utredning af förhållandet härmed, och andragit
att af de handlingar, hvilka då funnits motionen bilagde, äfvensom af hvad
vid två föregående riksmöten förekommit, då denna fråga varit föremål för Rikets
Ständers pröfning, inhemtades att, vid en år 1684 hållen ekonomisk kommission,
blifvit beslutadt, att den i Westra härad af Jönköpings län belägna gården Hallsnäs
skulle åligga att öfver det dervid belägna sund fortskaffa resande, äfvensom att
underhålla färjestaden, jemte de för öfverforslingen behöfliga farkoster, emot åtnjutande
af frihet från rotering; att detta åliggande äfven fullgjordes till år 1717, under
loppet hvaraf dåvarande egaren af Hallsnäs uppbyggde öfver sundet en bro,
hvilken sedermera underhållits af Hallsnäs egare ända till 1818, då, sedan bron
blifvit af vattuflöde förstörd och bortförd, dåvarande egarinnan af Hallsnäs hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nämnde län anmält, det hon icke ansåge sig
pligtig att ny bro uppbygga, samt anhållit att nödiga åtgärder mätte vidtagas för
återställande af berörde brobyggnad, såsom för hela orten oumbärlig, och skyldigheten
för egaren till nämnde hemman att öfver sundet fortskaffa resande inskränkas
till gående personer; att i anledning häraf, och efter verkställd undersökning vid
Härads-rätten, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, genom Utslag den 17 December
1818, på anförde skäl, förklarat innehafvaren af hemmanet Hallsnäs, som, enligt
Roterings-kommissionens beslut af den 3 September 1684, för ifrågavarande besvär
njöt befrielse från rotering, skyldig att allt framgent hålla så beskaffad färja vid
sundet, att resande och gående, jemte kreatur och åkdon beqvämligen deröfver
kunde framkomma, samt öfverfärjningen besörja, men att om Ramqvilla socknemän,
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 7 Haft. 1
2 Sammansatta Stats- samt Alim. Bes v.- och Ekon.-Utskottets Betänkande . V<? 14.
hvilka yrkat ny brobyggnad, funno en sådan ovilkorlig! nödig, hela socknen borde,
jemte hemmanet Hallsnäs, deri deltaga; att. uppå häröfver anförda besvär, Kongl,
kammar-kollegium deremot, genom Utslag den 28 Juli 1819, enär förhållandet med
ifrågavarande färje-inrättning sedan är 1(184 undergått den betydliga förändring, att
samma inrättning, då nyttjad till vägfarandes förskaffande öfver sundet vid Hallsnäs,
som omgafs af en mindre befaren väg, i sednare tider fått en allmännare egenskap
derigenom, att berörde väg, såsom för en stor dei af Westra härad nödvändig,
blifvit för häradsväg förklarad och ä häradet indelad; och dä Hallsnäs hemman,
i anseende till en sådan förändring, medförande ett betydligare besvär vid
färjehållningen än från början kommit i beräkning, icke skäligen kunde åläggas att
med denna färjehåilnings-skyldighet längre fortfara, pröfvat rättvist upphäfva Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande? öfverklagade Utslag och befria Hallsnäs hemmansegare frän
förenämnde besvär, emot det hemmanets egare, enligt sitt erbjudande, inträdde i ordinarie
rotering, i likhet med andra hemman i orten; öfverlemnande Kongl. Kollegium
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, efter vederbörandes hörande och
föregången laga undersökning vid Härads-rätten i orten, pröfva och genom Utslag
sig utlåta, hvem sorn borde förpligtas antingen bygga och underhålla bro öfver
sundet, eller ock der anskaffa färja och vägfarande dermed betjena; hvarefter Kongl.
Maj:t, under den 2 Augusti 1820. i nåder behagade gilla och fastställa detta Kongl.
Kammar-kollegii Utslag; — att, enligt uppgift af motionären, Kongl. Maj:ts bemälde
Befallningshafvande sedermera, efter ytterligare hos Härads-rätten skodd undersökning,
genom Utslag den 28 Augusti 1821, förordnat att ny bro borde byggas öfver
Hallsnäs sund och att kostnaden derför skulle utgöras af hela Westra härad, med
iakttagande att hvarje hemman i Ramqvilla socken toge del i kostnaden dubbelt
emot häradets öfriga hemman, äfvensom Ramqvilla socken ensamt skulle framdeles
underhålla denna bro; men att, sedan Kongl. Kammar-kollegium, dit frågan genom
besvär fullföljdes, meddelat Utslag och deruti förklarat, att Ramqvilla socken ensam
skulle bestå kostnaden för en färja öfver det ifrågavarande sundet, Kongl. Maj:t
slutligen den G April 1824 ändrat Kongl. Kammar-kollegii sistberörde Utslag och
förordnat att bro skulle byggas öfver sundet af samtlige Westra häradsboer gemensamt,
dock att Ramqvilla socknemän skulle taga dubbel lott i kostnaden och i
framtiden besörja brons underhåll; samt att, sedan alla socknarne i häradet, med
undantag af Ramqvilla, sökt men icke erhållit tillåtelse att uppbryta en ny väg i
stället för att uppföra oftanämnde bro, hvars längd vore 149 alnar, skyldigheten i
afseende ä brons uppbyggande blifvit af häradet fullgjord; — att. vid 1844 och
1845 årens riksdag Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten,
till hvars behandling frågan dä öfverlemnades, utlåtit sig att sorn Kongl.
Maj:t, genom Utslag den 6 April 1824, förklarat att bro skulle byggas öfver sundet
vid Hallsnäs af samtlige Westra häradsboer gemensamt och att Ramqvilla socknemän
borde taga dubbel lott i kostnaden samt i framtiden besörja brons underhåll;
så och då denna skyldighet i laga ordning tillkommit, samt icke uppgifvet än mindre
ådagalagdt vore att samma skyldighet skulle blifvit utan skäl Westra häradsboer
ålagd eller vara af någon särdeles betungande beskaffenhet, så att nämnde menighet
icke utan hjelp kunde densamma fullgöra, tillstyrkte Utskotten det berörde motion
måtte få förfalla; att sedan detta Betänkande, som af 2:ne Riks-Stånd godkändes,
blifvit af de öfriga Stånden återremitterad!, Utskotten den 13 påföljde Maj afgifvit
nytt utlåtande, och deruti anfört, att Utskotten, som ej haft tillgäng till den
åberopade 1684 års ekonomiska kommissions handlingar, icke kunnat erhålla upplysning
om den särskilda anledning, hvarföre egaren af Hallsnäs hemman då skall
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande Als 14. 3
blifvit ålagdt att, emot frihet frän rotering, ensam underhålla färja öfver Hallsnäs
sund; att redan genom de före 1734 års lag i fråga om byggandet och underhållandet
af broar och vägar gällande lagar och författningar varit föreskrifvet ”att
alla äga bro bygga och vägar rödja, sä then, som mindre äger i by, som then mer
äger och ingen vare therför fri hvarken frälst eller ofrälst”, och att i 25 kap. 8 §
Byggninga-Balken af 1734 års lag stadgades, att ”alla, som å landet hemman ega
eller bruka, skola vägar rödja och broar bygga”: Och då det sålunda syntes Utskotten
uppenbart, att, sedan Kongl. Maj:t, genom ofvanberörde Utslag af den G
April 1824, förklarat att bro skulle byggas öfver Hallsnäs sund af samtlige Westra
häradsboer gemensamt, häradsboerne icke i detta hänseende egde någon annan
eller större skyldighet än den, som allmänna lagen påbjuder, samt Hallsnäs hemmans
egare sjelf yrkat att blifva befriad från åliggandet att hälla färja öfver Hallsnäs
sund, emot åtagande att ingå i rotering; så och då i allt fall Westra häradsboer,
derest de ansågo sig ega lagligen grundade anspråk på den förmån, som motionen
åsyftade, egde att derom sin talan i vederbörlig ordning utföra, funno Utskotten med
stöd af hvad de förut anfört, sig böra vidhålla sitt afstyrkande af den gjorda framställningen;
— att emellertid förnyad framställning i detta ämne blifvit vid derpå
följande riksdag af samme motionär gjord; men sedan Stats-Utskottet hemställt, att
som några förändrade omständigheter, hvilka kunde föranleda bifall dertill, icke inträffat
sedan föregående riksdag, då denna framställning af Rikets Ständer afslogs,
motionen mätte lemnäs utan afseende, frågan ock fått förfalla; — samt att de skäl,
hvilka legat till grund för Rikets Ständers sålunda, vid de dä förutgängna riksmötena
fattade beslut, äfven nu gjort sig hos Stats-Utskottet gällande och föranläte
Utskottet, att, med åberopande af desamma, afstyrka bifall till den å nyo väckta
motionen.
Uti den motion, sorn nu utgör föremål för Sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskottets
behandling, har motionären, under åberopande det skyldigheten att
underhålla bron emot åtnjutande af roterings-frihet, ålåg hemmanet Hallsnäs redan
före år 1734, och att berörde års lag icke egde retroaktif verkan, anhållit att Westra
härad måtte komma i åtnjutande af den med dess skyldighet att underhålla Sunds
bro förenade rättighet att af hemmanet Hallsnäs uppbära roterings-afgiften eller
vederlag af Kronan: Men då Utskottet ej kan finna hvad motionären sålunda anfört
vara af beskaffenhet att vederlägga de, enligt Utskottets förmenande, välgrundade
skäl, hvilka vid frågans behandling vid förutgängna riksdagar bestämt Rikets
Ständers beslut, anser sig Utskottet, med stöd af dessa skäl, böra hemställa,
det motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 Juni 1860.
4 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande Afl 15.
JW 15.
Ank. till Exp.-Utek. den 13 Juni 1860, kl, 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om Ruslhållares befriande från
underhållande af trossvagnar och från aflönande af trosskuskar.
Denna motion är inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt af Johan Andersson
från Elfsborgs län, hvilken andragit att, då Kongl. Majit och Kronan för flere kompanier
vid rusthålls-regementena åtagit sig att uppsätta och underhålla alla munderings-persedlarne,
emot en särskild af rusthållen utgående årlig afgift, samt tillika
bekosta transporterandet af nämnde munderingar till och från mötesplatserna, sä
borde deraf ock blifva en följd, att rusthällarne i samma mån befriades från uppsättande
och underhållande af trossvagnar, der sådane äro bruklige, samt att berörde
skyldighet i stället ålades Kronan eller Beklädnads-direktionen, såsom ett
nödvändigt vilkor för munderingarnes vårdande under hvarjehanda förefallande
transporter; äfvensom att rusthällarne, på samma gäng de frikändes från munderingarnes
uppsättning och transport, jemväl måtte frikännas från trosskusk-löner vid
de kompanier, der sådane utgå. Motionären yrkade derföre, att Kronan eller Beklädnads-direktionerne
måtte hädanefter förpligtas fullgöra dessa skyldigheter, helst
munderingens uppsättning och transport, derifrån de rustande blifvit befriade, stöde
med omförmälde skyldigheter i så nära gemenskap, att de hvarken kunde eller
borde åtskiljas.
Då motionären utan någon vidare utredning till behandling öfverlemnat denna
fråga har Utskottet sökt på annan väg vinna de upplysningar, som härom kunnat
finnas tillgängliga. På detta sätt har Utskottet inhemtat: att Kongl. Majit och
Kronan ej för rusthålls-regementena i allmänhet underhåller andra munderingspersedlar
än dricksflaskor med remmar, hvilka underhållas af trosspassevolans-fonden
mot det att rusthällarne till samma fond erlägga en årlig afgift; hvaremot med
Bohus läns regementes södra eller rusthålls-bataljon den skiljaktighet egt rum, att
densamma blifvit af Kongl. Majit förklarad vara infanteri intill den 1 Januari 1863
och att Kongl. Majit och Kronan derföre öfvertagit anskaffandet och underhållet
af beklädnaden, remtyget m. m., i likhet med hvad för öfrige infanteri-regementen
eger rum; — att, så vidt kunnat inhemtas, trossvagnar, vare sig vid rusthålls
-
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottets Betänkande M 15. 5
hälls- eller rotehålls-regementena, ej under flere tiotal af år blifvit anskaffade eller
ens funnits i brukbart skick, förr än då, under de sednare åren, sådane anskaffats
pä trosspassevolans-londens bekostnad och till sä väl rusthålls- som rotehålls-regementena
utdelats; — att, i det ena af de utaf motionären föreslagna alternativ,
eller i händelse trossvagnar eller munderings-persedlar borde underhållas af Beklädnads-direktionerne,
berörde anordning, äfven om den i öfrigt vore lämplig, ej lärer
för rusthållarne medföra annan lindring än den, som genom bättre hushållning kunde
uppstå, enär det är på rusthällarnes bekostnad, som dessa Direktioner ombesörja
rusthälls-regementenas beklädande; — samt att, vid de indelta kavalleri-regementena
och de till infanteri förändrade indelta kavalleri-korpserne, rusthållarne med
Kongl. Maj:t och Kronan ingått kontrakt, att i freds- och krigstider erlägga en viss
årlig afgift, emot det Kongl. Majit och Kronan förser regementena med nödig tross,
hvarvid Kongl. Majit i nåder täckts stadga att, emot förenämnde afgifters behöriga
erläggande på de i kontrakten utfäste terminer, rusthållarne komma lör alla tider
att blifva befriade frän alla ytterligare tillskott till trossens anskaffande, vidmakthållande
och förvarande, emedan Kongl. Majit derom ville låta föranstalta, samt
jemväl draga nådig försorg att tross-persedlarne utan någon de rustandes särskilda
kostnad blifva transporterade vid möten och mönstringar, eller större exercisläger,
som ske utom eller inom truppens stånd, eller då den emot rikets fiender kan komma
att uppbryta, äfvensom det erforderliga antalet trosskuskar, utan någon rusthällarnes
vidare åtgärd, skola af Kronan anskaffas och underhållas.
Af hvad Utskottet sålunda anfört, och då motionären icke uppgifvit något
särskildt regemente i fråga om hvilket undantag från nu omförmälde föreskrifter skulle
ega rum, vill det synas som om motionärens framställning grundade sig blott på en
oriktig föreställning om hvad i dessa ämnen finnes stadgadt. Utskottet anser sig
äfven böra nu förnya sin i dess Betänkande JV2 12 gjorda erinran, huruledes, vid
sistförflutna riksmöte Kongl. Majit, uti en dä afbiten nådig Proposition rörande upphäfvande
af fourage-passevolansen uttalat den åsigt, som samma riksdags Stats-Utskott,
uti dess af Pikets Ständer godkända Utlåtande JV2 73, jemväl biträdt, att
nemligen de afsutna kavalleri-regementena redan genom förmånen af afsittningen
åtnjöto all den lättnad, som skäligen kunde dem beviljas. Och hemställer Utskottet
således
det motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 Juni 1860.
Bilu till M. St, Brot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 J/d. 7 Håft.
•0981 ‘KVirdOM '1 -V 60,1 W»**» ‘HaOHXOOXS
Sammansatta Stats- samt Alim liv sv.- och
t
M:o lii.
Ank. till Exp.-Utsk. <len 20 Juni 18 G O, kl. ti a. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om lindring i de Båtsmansrotehållare
åliggande skyldigheter.
Motionen härom är väckt inom Hetlerv. Bonde-Ståndet af Matts Pehrsson
från Stockholms län, hvilken andragit, att sedan infanteriets rotehållare nu mera
blifvit befriade från att bestå soldaten så kallade småpersedlar eller skjortor,
strumpor och skor, och detta bestyr i stället öfvertagits af Staten, syntes samma
förmån rättvisligen bort samtidigt tilldelas båtsmans-rotehållarne, hvilka på intet
vis voro mindre, betungade än infanteri-rotehållarne, utan snarare motsatsen. Det
vore visserligen sannt att båtsmansroten består af större hemmantal än soldat
roten,
men hemmanen på kusterne och i skärgården voro deremot i allmänhet
af så liten areal, att mången gång £:dels mantal inuti landet hade större egovidd
än ett helt hemman i skärgården; och hade båtsmansroten dessutom åtskilliga
natura-prestationer att utgöra till båtsmannen, hvilka ej ålåge soldatroten,
och hvilka i betydlig mån ökades genom skjuts och matsäcks tilldelande åt båtsmannen
vid de ständiga kommenderingarne till och från roten för årstjenst hvart
tredje år och för handräckning i 6 månader hvart annat år. Förutom det kontanta
bidraget, uppgående årligen till vid pass 23 R:dr, som båtsmansroten finge
i och för beklädnaden vidkännas, ålåge honom jemväl skyldigheten att förse båtsmannen
med hängmatta, täcke och kappsäck samtförut oinförmälde småpersedlar;
och då härtill komme att roten äfven måste förse båtsmannen med boningshus
och jord för sättning af två tunnor potatis samt in natura årligen lemna honom
Hill. lill R. St. Prot. 1889 & 1860. i Sami. 2 Afd. 8 Häfl. 1
2 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskds Betänkande JV:o 16.
två tunnor råg, hö, halm, löf och vedbrand, visade sig lätteligen att båtsmansrotehållarne
vöre ganska hård t beskattade. Såsom rättvis och behöflig föreslog
motionären derföre den lindring, att båtsmans-rotehållarne mätte befrias från skyldigheten
att förse båtsmannen med skjortor, strumpor och skor, samt, att detta
bestyr måtte öfvertagas af Staten, i likhet med hvad vid infanteri-rotarne egde
rum; hvilken förändring vore så mycket behöfligare, som rättegångar ofta uppstode
emellan rotehållarne och Kronan, huruvida rotehållarne ålåge utgifva mer
än en skjorta och ett pär strumpor.
I anledning af hvad motionären anfört får Utskottet erinra, att fastän, på
sätt Kongl. Maj:t i anledning af väckt fråga om lindring i båtsmanshållet med
afseende på derifrån utgående beklädnadsbidrag, den 8 November sistlidet år
aflåtna nådiga Skrifvelse, införd under N:o 48 i Bihanget till Riks-Ståndens protokoll,
gifver vid handen, rust- och rotehållarne genom rotekontrakten i allmänhet
förbundit sig att bestå båtsmännen vissa utrednings-persedlar, deribland hängmatta
och täcke, så äro dock bemälde rust- och rotehållare nu mera befriade
från utgörande af omförmälde två utrednings-persedlar, hvilka af Kronan bekostas;
hvadan motionärens häremot stridande uppgift innebär ett misstag. Den
utredning, som, efter hvad bemälda nådiga Skrifvelse utvisar, Förvaltningen af sjöärendena
lemnat rörande roteringsbesväret vid indelta roterade infanteriet och
roterade båtsmanshållet, ådagalägger jemväl, på sätt Kongl. Maj:t erinrat, att
rotehållarne vid det förra, oansedt den vid sednaste riksdag dem beredda befrielse
från allt bidrag till soldat-beklädnaden, ändock jemförelsevis ännu äro vida
mer betungade än rotehållarne vid det sednare, derföre Kongl. Maj:t ej heller funnit
skäl att föreslå Rikets Ständer beviljandet af någon eftergift i redan stadgade
beklädnads-skyldighet för båtsmans-roteringen i allmänhet. Vid detta förhållande
anser sig Utskottet böra hemställa,
det motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 Juni 1860.
Sammansatta Stats- samt Allm. liese.- oeh Ekon.-Ilskds \Jlåtande A.o IT. 3
JX:o 1?
Ank. till Exp-Utsk. den 20 Juni 1860, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållna äterremisser ä Betänkandet l\:o 3,
i fråga om anläggande af en fyr å klippan Bonden, om
anslag till fyrfartyg vid Sydostbrotten och vid liallegrundet,
m. m.
Utaf ofvanberörda Betänkande har lista punkten, deruti Utskottet förklarat
sig för närvarande förhindradt att till anläggande af en fyr å klippan Bonden
tillstyrka bifall, blifvit af Vällofl. Borgare-Ståndet återremitterad, men af de öfriga
Stånden godkänd; 2:dra punkten, deruti Utskottet afstyrker bifall till utläg
gandet
af ett fyrfartyg vid s. k. Sydostbrotten, bar af Högloft. Ridderskapet och
Adeln samt af Borgare-Ståndet blifvit återremitterad, men af de öfriga två Stånden
gillad; och tredje punkten, deruti Utskottet förklarar sig förhindradt att tillstyrka
bifall till förläggande af ett fyrskepp vid det s. k. Kallegrundet, har blifvit
af Ridderskapet och Adeln återremitterad, men af öfriga tre Stånden gillad.
Då Utskottets yttranden öfver nämnde lista och 3:dje punkter således blifvit
genom tre Stånds sammanstämmande beslut gillade, erfordras, i anledning af
återremissen å dessa punkter, ej annat utlåtande än anmälan att dessa frågor
sålunda äro af Rikets Ständer afgjorde.
Beträffande deremot 2:dra punkten, såsom af två Stånd återremitterad, efter
hvad diskussions-protokollen föranleda i syftning att det af motionärerne föreslagna
anslag måtte af Utskottet förordas, finner Utskottet den omständighet att
två Riks-Stånd godkänt Utskottets yttrande rörande denna punkt, icke för Utskottet
utgöra hinder att i förnyad pröfning af denna statsregleringsfråga ingå.
4
Sammansatta Stats- samt Allm. Desv.- oell Ékon.-VlskUs Utlåtande N:o 17.
Inom de begge Stånd, sorn till Utskottet återremitterat denna punkt, hafva
gagnet och behöfliglieten af ett. fyrfartyg vid Sydostbrotten blifvit varmt vitsordade,
hvarjemte erinrats att genom ett sådant fyrfartygs utläggande, jemväl ersattes bristen
af eli fyr å klippan Bonden. Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om anslag
till en fyranläggning vid Sandhammaren är oek nu mera af Rikets Ständer pröfvad
och bifallen, hvadan de betänkligheter, som, hemtade från berörde fråga^
förut lago i vägen för tillstyrkande af anslag till ett fyrfartyg vid Sydostbrotten
nu mera förfallit. En af motionärerne, Herr Staaff, har, genom till Utskottet ytterligare
ingifne sakrika beräkningar samt utdrag ur officiela handlingar, bernit Utskottet
ökadt tillfälle att bedöma frågans stora vigt för handeln, sjöfarten och mensklighetcn,
med hänseende så väl till det stora värde, uppgående till flere millioner
och utgörande en icke ringa del af Sveriges handelsrörelse, hvartill varor hvarje
är vid export från eller import till de nordligaste provinserna passera den segelled,
hvarest Sydostbrotten hota, som till det stora flertal dels seglande fartyg, dels
ångbåtar, hvilka för denna varuforsling och för personal-trafiken sakna annan segelled,
samt till det stora antal skeppsbrott, som timat utanför Vesterbottens kust
och deribland jemväl vid Sydostbrotten eller i deras närhet, och de manga menniskolif,
hvilka sålunda sättas på spel. —- Åf dessa handlingar inhemtas, bland
annat: att utrikes exporten från Vesterbottens och Norrbottens län uppgick år
1858 efter tullvärde till 1,800,870 R:dr 87 öre, eller 5T'0n020:dels procent af hela
rikets; att inrikes exporten från Norr- och Vesterbottens hamnar till södra orterna
samma år utgjort, i hvad kändt är, 1,1'27,70(5 R:dr 22 öre; att deremot
för år 185tt utrikes exporten från berörde 2:ne län uppgått till 3,758,000 R:dr
R:mt; att är 1858, af Rikets samtlige fartyg^ med sammanlagdt lästetal 150,831,
sådane med ett lästetal af 9,532 tillhöra rederier inom Norr- och Vesterbottens
län, upptagande alltså G^-.dels procent af hela rikets fartygs lästetal; att då
utrikes exporten frän Sverige år 1858 bedrifvits med fartyg af sammanlagdt
425,175 läster, Norrbottens och Vesterbottens hamnar besökts af fartyg med
56,053 läster eller 13^:dels procent af det liela, och till ett antal af 492 stycken
; att år 1858 Norrbottens och Vesterbottens inrikes export bedrifvits uti 770
fartyg, med ett lästetal af 28,471 läster; att på Norr-och Vesterbottens hamnar
gå nio ångfartyg om sammanlagda 825 hästkrafter; samt att, skeppsbrottens antal
å Vesterbottens kuster åren 1845—1859 utgjort 48, deribland många i det
Sydostbrotten delgifvande farvatten.
Med afseende å det intresse för frågan, som visat sig inom två Riks-Stånd
samt å här förut omförmälde, sedan ärendet förra gången hos Utskottet förevar,
tillkoinme nya omständigheter och upplysningar, har Utskottet så mycket mindre
tvekat att, i afseende å motionerne om ett fyrfartyg vid Sydostbrotten, frångå sin
förut, uttalade åsigt,, som Utskottet aldrig misskänt gagnet af ett fyrfartyg derstädes,
vitsordadt, enligt hvad bilagan N:o 3 till Kongl. Majrts vid denna riks
-
Sammansatta Stats- samt Allm. Uesv.- och Ekon.-Ulsk:ls Utlåtande N:o 17. 5
dag aflåtna Proposition om Statsverkets tillstånd och behof utvisar, ej blott af
Lots-Direktören, hvilken föreslagit ett sådant fyrlartygs anskaffande, utan äfven
af Förvaltningen af Sjöärendena samt af Chefen för Sjöförsvars-departementet.
Förbättrandet af de sjökommunikationer vi redan ega, samt förekommandet af
olyckor och förluster under dessas begagnande lärer ock med skäl böra anses
såsom företag af lika produktiv beskaffenhet, som öppnandet af nya kommunikationer,
hvilket under de sednare åren utgjort ett så hufvudsakligt föremål för
kostnader och uppoffringar från Statsverkets sida; hvartill kommer att nu ifrågavarande
förbättring hufvudsakligen kommer den del af riket till godo, hvilken
blott i ringa mån kunnat komma i åtnjutande af de förbättringar det allmänna
hittills i kommunikations-anstalterna tillvägabragt. Utskottet får således,
med inbjudning till Högvördiga Preste-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet
att beslutet biträda, hemställa,
det måtte Rikets Ständer, till anskaffande af ett fyrfartyg vid Sydost-brotten,
å 5:te llufvud-titeln anvisa det belopp, 70,000
R:dr R:mt, som en af motionärerne ansett vara för behofvct
tillräckligt.
Stockholm den 19 Juni 1860.
R eservation:
af Herr A. A. Berger, med hvilken Herr L. J. Lovén instämt: »Då två
Riks-Stånd godkänt det betänkande, hvari Utskottet förut afstyrkt bifall till ett
fyrfartygs utläggande vid de så kallade Sydostbrotten, och de nya skäl, som
sedermera förekommit, icke äro af beskaffenhet att kunna verka till förändring
af de väl grundade åsigter, som deri blifvit uttalade, anse vi att Utskottet nu
bort hafva mera skäl att vidblifva sitt förut afgifna yttrande i denna fråga, än
att ändra detsamma, så mycket hellre som frågan om så väl lämpligheten, som
kostnaden och beskaffenheten af det nu tillstyrkta fyrskeppet väl varit förtjent
af en noggrannare utredning) innan man dertill anslår en så betydande penningesumina,
och man dessutom lätt blottställer sig för misstag om man på
detta sätt och utan vederbörande auktoriteters framställning i ämnet ingriper i
den fullständiga plan för ordnandet och utvidgandet af vårt fyr- och båkväsende,
som af Lots-Direktören blifvit uppgjord och af Förvaltningen af Sjöärendena
granskad och understödd.
Då slutligen Rikets Ständer vid denna riksdag redan anslagit 181,000
R:dr R:mt tihl cn ny fyrinrättning vid Sandhammaren, så få vi på alla dessa
6 Sammansatta Slats- sami Allm. bes v.- och Ekon.-Ulsk:ts betänkande N:o Ig.
skäl och på grund af hvad i Utskottets förra Betänkande N:o 3 blifvit i frågan
yttradt, vördsamt föreslå:
»Att den väckta motionen, angående anslag för ett fyrskepps
»utläggande å Sydostbrotten, måtte lemnäs utan afseende.»
Y:o 18.
Auk. till Exp.-Utsk. den 20 Juni 1860, kl. 6 e. in.
Betänkande, i anledning af väckt motion om inrättande af en diligensförbindelse
emellan Stockholm och Carlskrona utefter
östra kusten.
Denna motion är väckt inom Högvördiga Preste-Ståndet af Prosten Söderberg,
hvilken andragit, att för trafiken utmed Sveriges östra kust vore väl sörjdt
under den vackra årstiden och så länge ångbåtarne oförhindrade af isar och
vinterstormar kunna plöja hafvet. En hvar, sorn under nämnde årstid besökte
de städer och orter, hvilka ligga i ångbåtarnes väg utåt berörde kust, kunde
med glädje bevittna den liflighet der rådde så väl i varu-utbyte, sorn i persontrafik.
Den sålunda ökade konkurrensen, och de tillfällen, som bereddes till
personliga bekantskaper och förbindelser, föranledde många affärers ingående så
väl för egendomshandel, som för andra grenar af förvärf. Men vintern inträdde
och dödade allt detta lif, då det enda meddelandet, som orterne emellan egde
rum, måste ske genom telegraftråden eller det skrifna ordet; ty all persontrafik,
åtminstone emelian aflägsnare orter på denna kust, vore nästan helt och hållet
afbruten under vintern. För varutrafiken derstädes vore dock något sörjdt genom
den paketpost, som under vintermånaderne från hufvudstaden befordrades åt
rikets södra orter öfver Linköping, med en derifrån utgående bibana till Westervik
; ehuru från sistnämnde stad och vidare söder ut längs kusten intet funnes
vidgjordt ens för paketers förskaffande. Ej heller vore en enda plats för
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-VlskUs Betänkande N:o 18. 1
passagerare beredd å den paketpost, som, på sätt nämndt är, emellan Stockholm
och Westervik fortskaffa.?. — Lyckligare lottad vore i dessa afseenden rikets
vestra kust, der, genom postverkets försorg, så länge ångbåtsfarten vore inställd,
en regulier passagerare- och paket-befordring komme att underhållas två gånger
i veckan fram och åter emellan Götheborg och Helsingborg, öfver Kongsbacka,
Warberg, Falkenberg, Halmstad, Laholm och Engelholm; och borde således en
önskan att äfven för östra kusten se anordnad en dylik passagerare- och paketbefordring
väl ej kunna anses innebära allt för öfverdrifna anspråk. En diligens,
förande post och paketer samt med utrymme för 2 eller 3 passagerare
borde, under den tid ångbåtarne hvila, en gång i veckan underhålla förbindelsen
emellan hufvudstaden och Carlskrona, öfver Nyköping, Norrköping, Linköping,
Westervik, Oscarshamn och Calmar. Denna diligensfärd, satt i förbindelse med
postångfartyget Polhems vinterresor emellan Westervik och Wisby, kunde göra
möjligt äfven för den, som vore boende vare sig i hufvudstaden eller södra Sverige,
att, så beqvämt omständigheterne tilläte och med temmeligen noggrann tids—
beräkning kunna under vintertiden besöka icke allenast de orter vid östra kusten,
(ier vigtiga intressen kunde fordra hans närvaro, utan äfven det i så många
hänseenden intressanta och vigtiga Gottland; och postverkets kostnad för en dylik
diligens-inrättning kunde ej blifva så betydlig, vid betraktande af hvad från
passagerarne borde inflyta; äfvensom något afseende jemväl torde böra fästas
å den säkerhet emot poströfverier, som vunnes derigenom att flere personer åtföljde
posten. På dessa skäl föreslog motionären, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att genom postverkets försorg, under de
tider då ångbåtsfarten vore inställd, en regulier passagerare- och paketbefordring
måtte komma att underhållas en gång i veckan fram och åter emellan Stockholm
och Carlskrona, öfver Nyköping, Norrköping, Linköping, Westervik, Oscarshamn
och Calmar; samt att denna paket- och passagerarefart måtte sättas i
förbindelse med postångfartyget Polhems turer emellan Westervik och Wisby.
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har
tagit denna fråga i öfvervägande; men då ifrågasatte kommunikationsanstalt, så
vida densamma verkligen skulle, för de orter den berör, medföra de fördelar och
blifva så anlitad, som motionären uppgifvit, synes kunna blifva föremål för enskild
spekulation; samt Utskottet har sig bekant det postverkets tillgångar ej
medgifva några uppoffringar i och för nu ifrågavarande ändamål; anser sig Utskottet
böra hemställa,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 Juni 1860.
8 Sammansatta Stats- samt Allm. Desv.- och Ekon.-Vtsk.ls Uttänkande .\-o 19.
W:o 19-
Ank. till Exp.-Utsk. don 20 Juni 1800, kl. 6 e. ra.
Betänkande, i fråga om förändring af bestämmelserna i Kongl.
Brefvet den 5 Februari 1808 och Kongl. Kammar-kollegii
derpå grundade Kungörelse den 29 i samma månad, rörande
företrädesrätt till besittning af krono-jord.
Motion härom är inom Vällofliga Borgare-Ståndet väckt af Hr Pehr Staaff,
hvilken, hufvudsakligen förnyande de yrkanden, som i detta afseende blifvit vid
sistförflutna riksmöte väckte af representanten för de städer, för hvilka motionä
ren
nu är ombud, under erinran om den stora vigt frågan för de norra orterna
egde, det kraf rättvisan och behofvet medförde, andragit: att Kongl. Brefvet den
5 Februari 1808, kungjordt genom Kongl. Kammar-kollegii Kungörelse den 29
i samma månad, uti 3:dje och 4:dc momenten innehölle att, efter åbo å kronohemman,
hans barn och arfvingar i rätt nedstigande led, och i brist deraf hans
närmaste arfvingar efter lag ega att tillträda hemmanet, samt att, om sådant
hemman försäljes, köparen icke får inrymmas deri annorlunda, än vilkorligen,
förr än sig visat huruvida någon till hemmanet bättre berättigad sig anmäler.
Fåfängt söke man grunden för dessa stadganden, hvarigenom kronohemman blifvit
förvandlade till ett slags fideikommisser; men genom erfarenheten vore tillfyllest
utrönt, att dessa stadganden motverkade jordens odling samt medförde skada
och olägenhet för åboernc och köpare af slika hemman. Då hemmanen, jemlikt
Kongl. Resolutionen på Städernas besvär den 7 Juli 1752, § 47, och Kongl.
Brefvet den 24 Oktober 1782, icke få för gäld tillgripas, saknade ej sällan
åbo möjlighet att erhålla nödige penningeförsträckningar till utförande af något
betydligare
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekonomi-Utskds Betänkande N:o 19. 9
betydligare odlingsföretag, och genom den åboens barn och andra arfvingar förbehållna
ovilkorliga rätt att tillträda hemmanet om det såldes, motte svårighet
för åbo att, vid tilltagande ålder och bristande arbetsförmåga, på sådant sätt
öfverlåta hemmanet och derigenom bereda sig en lugn ålderdom, hvarförutan de
bördsberättigade barnens säkerhet om orubblig rättighet till åboskapet verkade
sturskhet och tredska mot föräldrarne. Skadan drabbade dock icke endast åboen,
utan äfven hemmanet, som försämrades i brist på friska krafter till dess bruk
och skötsel. Köpare af kronohemman åter äfventyrade att förlora köpeskillingen,
då det icke funnes stadgadt att den bland säljarens barn eller annan arfvinge,
som förklaras berättigad att tillträda hemmanet, vore pligtig att detsamma
betala; utan berodde köpesummans återfående på säljarens redlighet och förmåga,
och, i de fall att endera eller begge dessa egenskaper saknades, kunde
köparen ej undgå förlust.
Då lagstiftningen rörande kronohemman, och särdeles den om bördsrätten
till åboskapet, följaktligen uppenbarligen motverkade jordbrukets förkofran och
bidroge till osäkerhet i rättsförhållande emellan enskilda, samt härförutan verkade
menligt i afseende på förhållandet emellan föräldrar och barn, föreslog
alltså motionären, att bördsrätten till åboskapet å kronohemman och kronolägenheter
helt och hållet måtte upphöra, eller, om detta förslag icke bifölles, att
kronohemman må användas till betalning af åbos skuld, och att, om sådant hemman
säljes, barn eller annan arfvinge, som förklaras berättigad att öfvertaga
hemmanet, skall vara skyldig att, innan hemmanet tillträdes, hos Konungens Befallningshafvande
dels nedsätta köpeskillingen, med rättighet för köparen att densamma
lyfta, sedan han, i händelse sådant yrkas, inför domstol edeligen sannat,
att han på god tro så tingat och betalt, som köpebrefvet innehåller, dels ställa
vederhäftig borgen för den ersättning, hvartill köparen kan för nedlagd nödig
och nyttig förbättring berättigas.
De vid förra riksmötet väckta motioner rörande detta ämne behandlades
då af sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som
i sitt, i anledning deraf, afgifna Betänkande N:o 16 erinrat, att jordeganderätten
till hemman och lägenheter af krono-natur är Kongl. Majit och Kronan förbehållen
; att med denna jordeganderätt, likasom med all annan eganderätt, dispositionsrätten
är förenad ; samt att, enligt Kongl. Brefvet den 5 Februari 1808,
denna dispositionsrätt, i fråga om åbos inrymmande å sådant hemman eller lägenhet,
— om bestämmande af företräde till besittningsrätten dertill, då flere
på densamma gjort anspråk, samt om pröfning utaf de angående sådan besittningsrätt
upprättade afhandlingar utöfvas af Landshöfding. Då således eganderätten
till kronohemman icke tillhörde åboen, följde ock deraf, att alla sådane
rättigheter, som endast betingas af eller härflyta från eganderätt, icke kunna till
Bih.
till H. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. S Haft. 2
10 Sammansalla Stats- samt Allm. lies v.- och Ekonomi-Utslcts Betänkande N:o 19.
erkännas den, sorn endast har besittningsrätt till egendomen. Arf, som ut^ir
rättighet att tillträda något, som ens skyldeman i lifstiden egt, samt köp, som
utgör en rättighet att på annan, emot vissa vilkor, öfverlåta något, som man
eger, kunde således icke ifrågakomma i afseende på kronohemman, med mindre
Kongl. Majit och Kronan skulle afsäga sig sin jordeganderätt till dylika hemman;
en eftergift, som Utskottet sä mycket mindre kunde förorda, som det vore åbo
å kronohemman öppet att, emot en högst obetydlig afgift, genom skatteköp förvandla
besittningsrätten till eganderätt. Hade nu en oskyld eller fjermare skyld
person inlåtit sig i handel om ett kronohemman samt, -— fastän 4:de momentet
i författningen uttryckligen stadgar, att en sådan köpare af Landshöfdingen icke
annorledes får såsom åbo antagas eller inrymmas, än vilkorligen, eller intill dess
sig visar, huruvida någon till hemmanet bättre berättigad sig anmäler, — emot
förre innehafvaren fullgjort köpevilkoren, finge han, såsom hvarje annan, hvilken
sig ej bättre föreser, stå den deraf möjligen uppkommande förlust; hvadan anledning
saknades att, i ändamål att för en sådan förlust betrygga en oförsigtig
köpare, tillstyrka något stadgande om skyldighet för den till åboskapet berättigade
arfvingen att hos Konungens Befallningshafvande nedsätta ett emot köpeskillingen
svarande penningebelopp; och ifrågavarande Kongl. Förordning innehölle
derjemte det stadgande att, derest åbo, som ett kronohemman länge innehaft
och väl häfdat, öfverlåtit detsamma till något af sina barn, arfvinge eller
oskyld man, med förbehåll af undantag eller lifstidsförsörjning, och samma hemman,
efter vederbörlig pröfning, skulle tilläggas någon annan, som till åborätten
funnes närmare berättigad, då skulle den afgångne åboen, det oaktadt, tillgodonjuta
det förbehållna undantaget eller försörjningen. På dessa med flere skäl
blefvo de då i ämnet, väckte motioner af Utskottet afstyrkte; och blef berörde
Betänkande af samtlige Riks-Stånden godkändt.
De skäl, hvilka sålunda förut befunnits fullgiltiga, torde jemväl nu böra
såsom sådane anses. Bifall till motionärens förslag skulle ock innebära ett ytterligare
steg till kronohemmanens lösryckande från Statens disposition och öfverlemnande
ät enskilde, utan att desse sednare fuligjort de måttliga fordringar,
som genom nu gällande stadgar äro derför föreskrifne. Utskottet tillstyrker derföre,
att den väckta motionen må af Rikets Ständer lemnäs utan
afseende.
Stockholm den 19 Juni 18(10.
STOCKHOLM, typockafiska föreningens boktryckeri. 1860.
Sammansatta Stats-, Bevilln.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 20. 1
N:o “20.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Juli 1860, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om drawback
eller restitution af erlagd tillverknings-afgift för exporteradt
bränvin.
Körande detta ämne hafva följande motioner blifvit inom Riks-Stånden väckta
och till Sammansatta Utskottets handläggning öfverlemnade, nemligen:
hos Ridder skåpet och Adeln:
af Herr von Mentzer, C■ F, att utförsel af bränvin måtte underlättas genom
beviljande af dravvback:
af Herr Friherre Silfverschiöld, C. 0., att hvar och en, som exporterar bränvin,
måtte, sedan exporten blifvit styrkt medelst qvittens öfver verkställd tullbehandling
å utrikes ort och certifikat af Svensk Konsul derstädes blifvit hos vederbörlig myndighet
uppvisadt och godkändt, förklaras berättigad att återfå hela den för det exporterade
bränvinet erlagda tillverknings-afgift;
af Herr Friherre Rehbinder, F. W., att för bränvin och sprit, som bevisligen
blifvit inom landet tillverkadt, må bestämmas en utförsels premie lika hög, som den skatt
Rikets Ständers vid denna riksdag komma att pålägga bränvinsbränningen, så att hela
Bih. till R. St. Trot. 1859 $ 1860. 4 Sami. 2 Afd. 9 Häft. 1
2 Sammansatta Stats-, Bevilln- och Ekon.-Utskottels Betänkande' N:o 20.
den för slik tillverkning erlagda afgift må återfås, när styrkt blifvit att bränvinet å utrikes
ort är levereradt; samt
inom Bonde-Ständet:
af Per Person från Wermlands län, att Rikets Ständer måtte besluta, det lika
drawback skall erhållas af Svenska Staten för det härifrån till andra länder af Svenska
undersäter bevisligen försålda och aflemnade bränvin, som Danska Staten betalar för
bränvin, som från Danmark blifvit till Sverige utfördt.
Före remissen af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående ändringar i gällande
förordning om vilkoren för bränvins tillverkning, hafva enahanda yrkanden blifvit framställda
af Friherrarne Raab, A. C., och Sprengtporten, J. W., Grefve af Ugglas, C. L.,
samt Herr Tornerhjelm, R.
Till stöd för ifrågavarande förslag har af motionärerne hufvudsakligen blifvit
anfördt, att, då bränvinsbränning så till vida utgjorde en förädling af råvara, som bränvin
vore både lättare och billigare att transportera, än spanmåi och potates, samt dranken
vore för ladugårds-skötseln af särdeles stort gagn, bränvins tillverkningen icke borde
motarbetas, utan snarare befrämjas, men att åtgärder derjemte borde vidtagas, så att
bränvinet sä litet som möjligt inom landet förtärdes; äfvensom att man i flera andra
länder, såsom Preussen, Holland och Danmark, der fördelen af ett sådant förfarande
blifvit insedd, sökt att på samma gång underlätta bränvinsbränningen och åstadkomma
utförsel af varan, medelst beviljande af drawback, uppgående till samma belopp, som
tillverknings-afgiften.
Härförutan har vice Talmannen Ola Svensson från Skåne uti en inom
Bonde-Ståndet väckt motion anfört, att alltsedan den vid 1853 och 1854 årens riksdag
beslutade genomgripande reformen i Svenska bränvins-lagstiftningen blifvit tillämpad,
den högre tillverknings-afgiften, som i Sverige i förhållande till grannriket Danmark
existerar, skall så gynnat lurendrejeriet med Danskt bränvin, att bevakningen ä de vidsträckta
Svenska kusterna icke skulle förmå att deremot utgöra tillräckligt korrektiv,
samt att till denna iagöfverträdelse funnes ett nytt retemedel i den af Danska Regeringen
medgifna drawback, eller restitution af skattebeloppet för det bränvin, sorn från
Danmark utfördes; och har motionären, på grund häraf samt då endast bevis af Danska
Tullstyrelsen erfordrades för skattens återfående, hvarigenom, bland annat, äfven kunde
inträffa att' Danska Staten understundom finge betala drawback för bränvin, som icke
tili utlandet ankommit, hemställt att Rikets Ständer måtte, genom underdånig skrifvelse,
hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes hos Danska Regeringen utverka sådan
förändring i förevarande fall, att den, som för utförsel af bränvin skall erhålla s. k.
Sammansatta Stats-, Berntin.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 20. 3
drawback, bör nied bevis från behörig auktoritet i det land. der bräuvinet emottages,
styrka det aflemnade beloppet.
Utskottet, som förskaffat sig kännedom om den lagstiftning, hvilken i fråga
om drawback vid utförsel af bränvin från Preussen och Danmark, inom nämnda länder
är gällande, har dervid erfarit, att, ehuru bränvinstillverknings-afgiften derstädes utgår
efter mäskekars-rymden samt det följaktligen icke är möjligt att med fullkomligjnoggrannhet
uppgifva tillverknings afgiftens belopp för en viss qvantitet af den färdiga produkten,
då denna sednares myckenhet naturligtvis beror på tillverkarens skicklighet, redskapens
beskaffenhet, m. m., synes dock, att man äfven i nämnde länder, såvidt ske kunnat, sökt
lämpa drawbacken efter den tillverknings-afgift, som vid afgiftens bestämmande antagits
i allmänhet belöpa på en viss qvantitet af den tillverkade varan. De uti detta ämne
utgifna Preussiska författningar, utvisa nemligen att, i mån af bränvinsbränningens framsteg,
drawbacken blifvit, i förhållande tili tillverknings-afgiftens belopp, tid efter annan
förminskad; och torde drawbacken både i Preussen och Danmark i allmänhet kunna antagas
icke särdeles betydligt öfverstiga tillverknings-afgiften.
Efter denna upplysning, hvilken Utskottet funnit sig böra meddela i anledning
af den under diskussionen öfver Kongl. Maj:ts ofvanberörde nådiga Propossion hos Ridderskapet
och Adeln gjorda uppgift, att drawbacken i Preussen utginge med ett belopp,
som motsvarade 4 gånger tillverknings-skatten och följaktligen vore att anse som en
export-premie, samt att hufvudsakligen samma förhållande egde rum i Danmark, anser
sig Utskottet böra erinra, att ändamålet med drawback eller restitution af tillverkningsafgiften
vid export af bränvin, icke kan vara annat, än att minska varans pris vid utförseln,
så att icke tillverknings-skatten skal! för exportören fördyra densamma. Men
derigenom vinnes endast det mål, att varan i exportörens hand kan erhålla sitt naturliga
tillverkningspris. Möjligheten att, utan förlust, exportera varan beror åter derpå, att
detta sistnämnda pris är tillräckligt lågt i förhållande till priset i det land, dit varan
skall införas. Härvid mäste dock exportören dessutom taga i beräkning dels transportkostnaden,
dels den omständigheten, att i de liesta länder, dit utförsel af Svenskt bränvin
tilläfventyrs kunde ifrågakomma, importen af denna vara är belagd med en, i förhållande
till varans pris, betydlig tull, hvilken måste af prisskilnaden betäckas, så vida
icke, hvad tuliafgiften beträffar, densamma kan genom smugling undvikas Smuggling
skulle dock icke gagna exportören, om, såsom motlonärerne föreslagit, restitutionen af
tillverkningsskatteu först dä erhölles när med officiell betyg blifvit styrkt, att varan å
utländsk ort blifvit tullbehandlad. Att deremot icke fordra bevis öfver sådan tullbehandling,
skulle icke blott uppmuntra till tullförsnillning i främmande land, utan derjemte
för Svenska Staten medföra den uti vice Talmannen Ola Svenssons motion antydda
vådan, att Staten möjligen finge erlägga drawback för en vara, som väl från Svensk
hamn blifvit utförd, men deremot aldrig till utländsk ort ankommit, utan qvarstadnat
4 Sammansatta Stats- Bevilln- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 20.
inom landet. En lagstiftning, som så uppenbart gynnade försöken alt tili andra länder
insmugla en vara, hvars korasumtion inom Sverige man ansett sig böra i möjligaste måtto
motverka, vore icke Svenska Statsmagterna värdig, äfven om exemplet från grannriket
kunde gifva något skäl för en önskan, att genom reciprocitet söka inom Danska lagstiftningen
åstadkomma för Sverige förmånligare föreskrifter i fråga om bränvins-utförseln
från Danmark.
Dä Utskottet hyser den öfvertygelse, att import af utländskt bränvin till Sverige,
under nuvarande tull-lagstiftning icke kan med fördel verkställas, med mindre varan antingen
insmuglas eller ock å utförselsorten åtnjuter en export premie i det närmaste motsvarande
den för bränvin nu gällande betydliga tullsatsen af 45 öre för ett skålpund
alkohol, eller 1 Rdr 10 öre pr kanna af 50 procents styrka, är Utskottet derjemte af
den åsigt att restitution af tillverkningsskatten, 60 öre pr kanna, icke kan föranleda till
utförsel af bränvin från Sverige till främmande land, derest icke varan skulle till det
främmande landet insmuglas, hvilket äter, såsom ofvan blifvit erinradt, icke vore Svenska
Staten värdigt att genom lagstiftningen befordra.
Men äfven om utförseln af bränvin från Sverige skulle kunna genom medgifvande!
af drawback befordras, torde det dock vara ganska tvifvelaktigt, huruvida sådant vore
för landet i allmänhet eller för Svenska jordbruket i synnerhet till något verkligt gagn.
Med den nya bränvinslagstiftning, som år 1855 trädde i verkställighet, afsågs nemligen
att så snart och så mycket som möjligt skilja bränvinsbränningen frän jordbruket, för
att dymedelst minska den allestädes öfverflödande tillgång på bränvin, hvilken föranleddes
af de talrika öfver hela landet spridda brännerierna, samt låta tillverkningen samla sig
i ett mindre antal fabriker. På denna bana har man allt sedan fortgått och vid innevarande
riksgda är, genom Rikets Ständers beslut, steget i denna rigtning fullt uttaget.
Ett bifall till förslaget skulle deremot innefatta en uppmuntran till bränvins-tillverkningens
ökande och således stå i strid med hela den rigtning, hvaruti den sednare tidens
bränvinslagstiftning fortgått. Ty om, genom en tillfällig möjlighet att exportera varan,
densamma komme att i Sverige tillverkas utöfver det inhemska behofvet, så skulle otvif
velaktigt
en dylik öfverproduktion vid förändrade konjunkturer komma att föranleda ett
pris-fall, som åtminstone icke kunde verka till minskuing af den inhemska konsumtionen'
Härtill kommer faran att kontrollerna, i afseende på varans verkliga ankomst till utländsk
ort. måhända icke kunde göras nog starka för att utestänga möjligheten af underslef,
hvarpå i de länder, der drawback finnes medgifven, exemplen icke torde vara
sällsynta.
På alla dessa skäl anser sig Utskottet böra hemställa.
att ofvanberörda motioner, i hvad de afse beviljandet af restitution
utaf erlagd tillverknings-afgift för bränvin, som från
Sverige
Sammansatta Stats-, Bevilln.- och Ekon.-UIskottets Betänkande N:o 20. 5
Sverige exporteras, icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Vidkommande åter vice Talmannen Ola Svenssons motion, så och enär rättigheten
att från Danska statskassan erhålla drawback för bränvin, utan att bevis be
höfver
företes derom att bränvinet å utländsk ort undergått laglig tullbehandling, onek
ligen
utgör en uppmuntran till varans insmugling, synnerligast ä Sveriges vidsträckta
kuster, anser sig Utskottet böra tillstyrka Rikets Ständer,
att uti underdånig Skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes taga under nådigt öfvervägande om och hvilka åtgärder
må vidtagas för att hos Kongl. Danska Regeringen söka utverka
sådan förändring uti de i förevarande fal! gällande föreskrifter,
att desamma, mera än nu är fallet, må försvåra insmugling
af bränvin från Danmark till Sverige.
Stockholm den 13 Juli 1860.
Bih. lill B. St. Brot. 1859 f 1860. 4 Sami. 2 Afd. 9 Haft.
2
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1860.
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Itesv- o. Ekon-Utskottets Utlåtande N:o 21. 1
ft:o 31.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 3 Äng. 18G0, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af dels återremiss i vissa delar, dels Biks-Ståndem
skiljaktiga beslut i andra delar af Utskottets Betänkande No
7, innefattande yttrande ej mindre öfver Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition om förnyad författning rörande utskrifningssättet
och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet, än ock öfver
enskilda motioner i samma ämne.
Enligt de till Utskottet ankomna protokolls-utdrag hafva Riks-Stånden i vissa
delar af berörda Betänkande fattat skiljaktiga beslut, i andra delar åter återremitterat
ärendet.
Den vigtigaste af nämnda skiljaktigheter består deri, att medan Hedervärda
Bonde-Ståndet, med ogillande af samtlige §§, med undantag allenast för den 4i:sta,
i det af Utskottet framlagda förslag till ny författning angående den allmänna beväringen,
för sin del beslutit: »att hittills gällande stadganden angående allmänna beväringen
böra bibehållas med den förändring, att endast hvarje års första klass uppbådas
till vapenöfning under en lid af 15, högst 20 dagar, in- och utryckningsdagarne
inberäknade, och att halfva antalet må, om de så önska, och Kongl. Maj:t dertill lemnar
bifall, vinna befrielse derifrån emot erläggande af en kontant afgift, hvilken bestämmes
till 40 R:dr R:mt, oell hvilken afgift uppbäres af vederbörande uppbördsmän
samt redovisas till Statsverket för att användas till besparande af andra från
samma verk utgående medel för beväringens vapenöfning;» så hafva deremot de öfriga
Riks-Stånden godkänt följande §,§ i Utskottets berörda förslag, nemligen <§<§ 1,
2, 3, 5, 8, 9, 10, 12, 13; 14, 15, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25,' 26,
27, 28, 29, 30, 31, 36, 38 och 39.
Nu emedan, i frågor af förevarande beskaffenhet, tre Riks-Stånds sammanstämmande
mening utgör Rikets Ständers beslut, lärer, beträffande de nyss uppräknade
någon vidare åtgärd af Utskottet icke erfordras;
hvaremot Utskottet, med hemställan till Hedervärda Bonde-Ståndet, att Ståndet
behagade med öfrige Riks-Stånden förena sig om antagandet af ifrågavarande förslag
till författning, får meddela Utlåtande öfver de särskilda delar af samma förslag, i afseende
å hvilka ofvanomförmälda röstöfvervigt icke vunnits.
Vid § 4, som handlar om dem, hvilka böra från beväringspligten befrias,
Bih. till 11. St. Prat. 1859 & 1860. i Samt. 2 Afd. 10 Baft. 1
2 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Be sv- o. likon.-U(slottets Utlåtande N:o 21.
och hvilken § blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet godkänd, har
inom Borgare-Ståndet anmärkts, dels att uti bestämmelsen: »de som till följd af lyte
obotlig sjukdom eller kroppslig svaghet äro till krigstjenst oförmögne eller alldeles
otjenlige», ordet »alldeles» borde utgå, såsom gifvande åt stadgandet en betydelse,
som ej skulle kunna vara dermed afsedd; dels att det icke borde på den ena statsmaktens
godtfinnande få helt och hållet bero att för den ene eller andre göra undantag
från skyldigheten att deltaga i allmänna beväringen, utan borde de särskilda
omständigheter, som kunde anses berättiga till befrielse i nämnda afseende, vara i
författningen »till sina allmänna grunder upptagne», så att man icke behöfde söka såsom
en nåd, hvad man borde erhålla såsom en rättighet, och den ene icke af gunst
komma i åtnjutande af en förmån, som förnekades den andre; dels att de vid kanongjuterierna
anställde arbetare borde, lika väl som de vid gevärsfaktorierna antagna,
njuta ifrågavarande befrielse; dels ock slutligen att, då det vore en från »samhällskontraktet
oskdjaktig rättighet» att blifva medborgare i en annan stat, och det icke
kunde anses för en skyldighet att bidraga till försvar af ett samhälle, som man öfvergifva,
borde föreskriften, att den, hvilken, under det hans beväringspligt fortfar,
önskar att till främmande land utflytta, skall i fredstid erlägga vapenöfningsfrihetsafgift
och i krigstid genom legning sätta annan kar! i sitt ställe, ur författningen utgå,
helst derigenom lades ett oskäligt hinder i vägen för dem, hvilka, utan att ämna öfvergifva
fäderneslandet, önskade att företaga en utländsk resa, under det de ännu befunne
sig i beväringsåldern; till följd af hvilket allt denna § blifvit till Utskottet återremitterad.
Hvad den förstnämnda anmärkningen vidkommer, torde Utskottet få erinra
derom, att enligt nu gällande stadganden erfordras för approbation, att den beväringsskyldige
skall hafva uppnått en viss kroppslängd, men att derå icke skulle hädanefter
fästas afseende. Då emellertid det sednare icke skulle någonstädes uttryckligen
omnämnas, torde frånvaron af allt stadgande derom, i förening med den omständigheten,
att åsigterna rörande den kroppsutbildning och frihet från alla slags lyten, som
borde utgöra vilkor för duglighet till krigstjenst, kunna vara ganska olika, lätteligen
leda dertill, att en person, som, om han än icke vore fullt förmögen att handtera
gevär, likväl kunde uti krigstjenst användas till andra förrättningar, såsom vid trossen
eller sjukvården, eller till kock o. s. v., blefve kasserad, derest icke de derom
gällande bestämmelser innefattade en nog tydlig anvisning rörande lagstiftarens mening
i detta hänseende. Det är af sådan anledning och då uttrycket »otjenlig» icke synts
Utskottet tillräckligt bestämdt, som Utskottet ansett lämpligt att tillägga ordet »alldeles»;
hvilken åsigt Utskottet af ofvannämnda skäl nödgas vidhålla.
I fråga derom, huruvida vid kanongjuterierna anställde personer böra vara från
beväringsskyldigheten befriade, får Utskottet hänvisa till den äldre författningen i ämnet,
hvilken icke upptog nämnde arbetare bland de undantagna. Skälet dertill torde
böra sökas deri, att dels i anseende till artillerivapnets beskaffenhet och nödvändigheten
att på förhand i god tid vara försedd med ett tillräckligt förråd af dessa vapen,
hvilkas anskaffande icke kan ske i hast, kanongjuteriernas yngre arbetare icke
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. ticsv.- o. Ekon.-Ut skottets Utlåtande N:o 21. 3
kunna anses vid verkstäderna sä oumbärliga, som de vid gevärsfaktorierna anställde,
dels ock förstnämnde arbetare mestadels äro antagne i tjenst hos enskilde personer,
hvilka, enär deras behof af sädane arbetare icke lätteligen kan kontrolleras, skulle
kunna ät en mängd personer bereda tillfälle att undandraga sig beväringsskyldigheten.
Päminnelserna rörande den Kongl. Majit förbehällna rätt att i vissa fall medgifva
befrielse från beväringsskyldigheten synas riktade ej mindre emot den punkt,
som handlar om de »i allmän tjenst anställda personer», än ock emot den, som alser
de »särskilda eiler ömmande omständigheter», hvilka må kunna till berörda befrielse
föranleda. Lika litet i det förra som i det sednare hänseendet finner Utskottet
det möjligt att uppställa några bestämmelser, som kunna tjena till efterrättelse för
alla möjliga fall; utan skulle sannolikt inträffa — hvad som just befarats af dem,
hvilka framställt anmärkningar vid denna punkt, men icke förmått uppgifva något
förslag, som kunnat tjena Utskottet till ledning — att nemligen den ene kunde gå miste
om en förmån, som förunnades den andre, ehuru de kunde hafva lika god rätt.
I)å det ifrågasatta stadgandet, hvartill ett motstycke igenfinnes i den äldre författningen,
som utan olägenhet varit tillämpad, icke åsyftar, att Kongl. Majit skall i förevarande
afseende utöfva nåd, utan snarare att åt regeringsmakten öfverlemnas att, i
öfverensstämmelse med författningens anda och, såsom det på ett ställe i paragrafen
heter, »med afseende på rikets sannskyldiga nytta och behof», utöfva den högsta rättvisa
i de fall, som icke kunna i författningen föreses; finner Utskottet anledning icke
vara för handen att i omförmälda hänseenden göra någon ändring; och som Utskottet
för sin mening, beträffande 4:de g i sin helhet, eger stöd i de begge IliksStånds
beslut, hvilka godkänt gins lydelse, hemställer Utskottet,
att Borgare- och Bonde-Stånden måtte förena sig om Bidderskapet och
Adelns samt Preste-Slåndets beslut rörande g 4.
Vid g 6, som börjar sålunda i »Vederbörande mantals- och skattskrifningsförrättare
åligge alt — — — med ledning af de, likmätigt gällande Bevillningsstadga,
utaf Presterskapet uppgjorda förteckningar» o. s. v., är inom Borgare-Ståndet,
jemte det g i öfrigt blifvit godkänd, fattadt det beslut, att ordet »Bevillnmgs-stadga»
hör utbytas emot »författningar». Men då föreskriften om de ifrågavarande förteckningarne,
som det åligger Presterskapet att till mantals- och skattskrifningsförrättarne
aflemna, icke förekommer eller, med afseende å ändamålet, lämpligen kan förekom
ma
i andra eller liera författningar, än Bevillnings-stadgan, och bär icke är fråga om
andra slags förteckningar; hemställer Utskottet, att den åt ifrågavarande g, i öfverensstämmelse
med Kongl. Majits förslag, gifna lydelse, hvilken af Bidderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet blifvit gillad,
måtte af Borgare- och Bonde-Stånden oförändrad antagas.
Uti g 7 mom. 3, som föreskrifva , huruledes Kongl. Majits Befallningshafvande
skall låta upprätta, bland annat, »förslag öfver det inom länet befintliga, till arméens
eller flottans beväringsområden hörande manskap», har Borgare-Ståndet ansett order):
4 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. tirsi - o. Ekon-Utskottets Utlåtande N:o 21.
»till arméens eller flottans beväringsområden hörande» böra utgå. DS emellertid berörde
uttryck, vid hvilken någon anmärkning inom Ridderskapet och Adeln eller
Preste-Ståndet icke förekommit, jemfördt med paragrafens lydelse i öfrigt, utmärker,
att särskilda förslag böra upprättas öfver det till arméen och det till flottan hörande
manskap, samt omöjligen kan alldeles utgå, såvida lista mom. icke skulle få utseende
af att handla om allt mankön inom ett län, utan afseende derpå, om det tillhörde
beväringen eller icke; föranlåtes Utskottet hemställa, att äfven
ifrågavarande mom. af § 7 måtte af Rikets Ständer oförändrade antagas.
Mom. 2 af sistberörda § innehåller ett tryckfel, i det att i stället för »» staden
skattskrifne» står »till staden skattskrifne»; hvilket, framhållet såväl inom Ridderskapet
och Adeln som i Preste-Ståndet,
torde böra rättas.
I afseende på § 11, som handlar om legokarlar, förekommer, dels att BorgareStåndet
ogillat det af Kongl. Majit, såväl som af Utskottet, föreslagna stadgande, att
till legokarl ej finge användas någon, som vöre boende utom det län, der den beväringsskyldige
bör undergå mönstring; dels ock att ej mindre Ridderskapet och
Adeln, än Borgare-Ståndet beslutit, det skall sådan beväringsskyldig, som i § 2 omförmäles,
ega rätt att i sitt ställe lega annan karl, med vilkor, bland annat, att den
legde icke är öfver fyratiofem år gammal, i stället att Utskottet, i enlighet med
Kongl. Majits nådiga Proposition, föreslagit fyratio år såsom den högsta åldern för
sådan legokarl.
I det förra hänseendet nödgas Utskottet likväl vidblifva sin mening om det
mindre lämpliga deri, att till legokarl skulle få användas en person från främmande
län, i fråga om hvilken vederbörande Kongl. Majits Befallningshafvande, inför hvilken
mönstringen förrättas, icke kunde ega hvarken tillgång till närmare upplysningar om
hans frejd, eller säkerhet, det icke karlen tagit lega för annan inom annat län, om
hvilket allt kunde ifrågakomma skriftvexlingar, de der alltid vållade tidsutdrägt
och ofta oreda; hvadan och enär det icke heller synes genom Borgare-Ståndets beslut
kunna åt särdeles många beredas den lättnad, som med beslutet torde hafva va
rit
åsyftad; samt det ifrågavarande stadgandet, hemtadt från 1812 års författning,
hittills utan olägenhet varit tillämpadt, Utskottet hemställer, att samma stadgande, af
Ridderskapet oell Adeln samt Preste-Ståndet redan godkändt, måtte
af Borgare- och Bonde-Stånden jemväl antagas.
Beträffande åter den ålder, utöfver hvilken ingen legokarl bland sjöfolk eller
maskinister må antagas, kan Utskottet, efter de derom framställda anmärkningar, icke
undgå att erkänna, att det skulle blifva lättare att anskaffa dylika legokarlar, derest
dertill finge användas äfven sådana, som uppnått mer än 40 års ålder. Och som
det icke heller synes kunna medföra någon olägenhet för sjöförsvaret alt tillåta antagandet
af legokarl af ända till 45 års ålder, alldenstund såsom vilkor tillika finnes
föreskrifvet, att den föreslagne skall vara »duglig sjöman eller maskinist», hvar
-
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Bcsv- o. Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 21. 5
om alltså rätt till pröfning är vederbörande förbehållen, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Preste-Ståndet, som godkänt ifrågavarande §, och Bonde-Ståndet, som afslagit
densamma, måtte,
med frångående af livar sitt redan fattade beslut, antaga följande i omförmälda
afseende förändrade lydelse af § II mom. 2:
»De i § 2 omförmälde beväringsskyldige ege ock rätt att, hvar i sitt
ställe, lega annan karl, med vilkor att den legde fullgjort sin egen beväringspligt,
är duglig sjöman eller maskinist samt välfrejdad och icke öfver
45 år gammal.»
§ 16, som af Preste-Ståndet ensamt blifvit, oförändrad antagen, har af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet blifvit godkänd med den förändring, alt
det deri förekommande ordet »Magistratsperson» bör utbytas mot ordet »Kronouppbördsman».
Utskottet medgifver, att det sednare uttrycket på ifrågavarande ställe kan vara
lämpligare, och hemställer derföre,
att Preste- och Bonde-Stånden, med fi angående af hvar sitt redan fattade
beslut, mätte i ifrågavarande afseende med Bidderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet sig förena, hvarigenom § 16 i den delen komme alt
lyda sålunda:
»Afgiften — — — uppbäres å landet af Kronofogden och i stad al
vederbörande Kronouppbördsman, under enahanda redovisningsskyldighet
o. s. v.»
§ 32, sorn innehåller, att om bland beväringsmanskapet finnas vanfrejdade eller
för liderlighet kända personer, sådana må kunna uteslutas ur led med de öfriga
och antingen särskildt vapenöfvas eller lill andra lämpliga arbeten hållas, och hvilken
§ Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet utan förändring antagit, har inom
Yällofliga Borgare-Ståndet föranledt den anmärkning, att ordet »liderlig» vore ett sä
sväfvande uttryck, att bestämmelsen lätteligen kunde komma att tillämpas emot och
svårt träffa personer, hvilka ej vore så förkastliga, att de ej skulle kunna stå qvar
jemte de öfriga i ledet, men, genom ett utstötande derifrån, kunde för all sin tid
blifva stämplade med vanfrejd; och har af sådan anledning § blifvit till Utskottet
återremitterad för att erhålla en förändrad redaktion. En och annan talare har till
och med yrkat, att § målte helt och hållet ur författningen utgå; men då detta
ej blifvit af Ståndet beslutet, torde afseende å ett sådant yrkande icke böra af Utskottet
fästas.
Utskottet kan icke inse, att »för liderlighet kända» är ett sväfvande uttryck,
likasom Utskottet fortfarande anser det ifrågavarande stadgandet väl behöfligt och.
med urskiljning tillämpadt, ganska helsosamt. Vårdandet af sedlighet och ordning hos
det stora llertalet af beväringsmanskapet måste vara af större vigt, än undseendet
med dem, som göra sig »för liderlighet kände». Genom bestämmelsen att sådana
6 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Hes v.- o. Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 2i.
må kunna ur led med de öfriga uteslutas är det likväl icke föreskrifvet, att den,
som t. ex. en eller ett par gånger blifvit beträdd med att hafva berusat sig af starka
drycker, ovilkorligen skall på ifrågavarande sätt utskämmas, utan står det i ett förståndigt
befäls magt att dervid fästa afseende på deri felandes större eller mindre
vanart eller oförbätterlighet. Med erinran, hurusom motsvarande § i hittills gällande
förordning lyder sålunda: »Skulle några af de utskrifne hafva undergått vanhederiiga
straff eller vara för vanfrejd och liderlighet kände, må sådane ej ställas i led med
de öfrige utskrifne fäderneslandets försvarare, ulan skola af slike utskrifne särskilda kompanier
med särskild uniform upprättas att till sådane arbeten användas, som Wi i nåder
förordne,» får Utskottet, på i öfrigt ofvan arigifne skäl, hemställa, att
Borgare- och Bonde-Stånden mätte i antagandet af § 32, oförändrad,
med Bidderskapet och Adeln samt Preste-Stundet sig förena.
Vid § 33, som bestämmer ansvar enligt krigslagarne för den, som rymmer
eller afstympar sig någon lem i afsigt att derigenom undgå beväringsskyldigheten, och
hvilken § likaledes blifvit af llidderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet godkänd,
har inom Borgare-Ståndet framställts anmärkningar, som föranledt §:ns återremitte
rande.
Dessa anmärkningar gå ut derpå, att det skulle dels vara orättvist att enligt
Krigslagarne straffa en beväringsskyldig, innan han blifvit inmönstrad och dervid fått
höra krigslagarne för sig uppläsas, dels ock vara obilligt att ålägga den, som afstym
pat
sig en lem, ytterligare straff, än som i den vid afstympandet lidna smärtan re
dan
innefattades, helst han i allt fall drabbades af skyldigheten att bekosta legandet
af annan karl i stället.
Dessa anmärkningar kan dock Utskottet för ingen del gilla. Det ifrågavarande
brottet betraktas öfverallt, och det med rätta, såsom ganska nesligt. 1812 års
författning innehåller, utom enahanda påföljder derför, som nu äro föreslagna, att den,
som rymmer eller afstympar sig någon lem, i afsigt att undandraga sig beväringsskyldigheten,
skall »med vanära anses». Alt nu göra detta brott, som lärer vara i främmande
länder mindre sällsynt, än hos oss, och der belagdt med vida strängare ansvar,
alldeles strafflöst, dertill torde ej finnas skäl. Hvad åter angår formen för meddelandet
af bestämmelser rörande påföljderna för förbrytelsen, är det ganska vanligt, att
när det kriminela straffet redan finnes stadgadt i en författning, som det ej är fråga
om att ändra, hänvisa till densamma på samma ställe, der öfrige påföljder (såsom ersättningsskyldighet
eller dylikt) stadgas; och så har äfven skett i den ifrågavarande
§. Men den åsigten, att en förbrytare icke rättvisligen skulle kunna bestraffas efter
sitt samhälles antagna lagar, så framt desse icke blifvit för honom särskildt uppläste,
är för kriminal-lagstiftningen ny och torde här desto mindre behöfva af Utskottet
gendrifvas, som väl ingen lärer ifrågasätta, att icke den nu föreslagna författningen
angående den allmänna beväringen skall, sedan den en gång blifvit i öflig
ordning promulgerad, gälla till efterrättelse för de beväringsskvldige, äfven innan
de blifvit inmönstrade. Om dess innehåll få de alltså icke förebära okunnighet —
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv- o. Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 2l. ?
och den 33 § innefattar då en hänvisning för den, som kan det behöfva, att taga
kännedom om hvad krigsartiklarne i det ifrågavarande afseendet stadga.
På grund häraf hemställer Utskottet, att
Borgare- och Bonde-Stånden mätte antaga § 53 sådan densamma af Utskottet
bli/ht framlagd,
§ 34 mom. 2, som Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet godkänt,
har af Rorgare-Ståndet blifvit till Utskottet ålerremitteradt, såsom det vill synas i del
syfte, att det måtte varda uttryckligen stadgadt, att kostnaderna för elit-korpsens aflönande,
hvarom detta mom. handlar, skola bestridas af de medel, som inflyta genom
de afgifter, en del beväringsskyldige erlägga för vinnande af befrielse från vapenöfning.
Vid den häraf föranledda granskning, som Utskottet egnat åt omförmälda moment
af § 34, har det icke undfallit Utskottets uppmärksamhet, att deri icke nog
tydligt särskiljes mellan hvad som »af Kongl. Majit och Kronan» bekostas och hvad
som bestrides i den ordning »särskilt stadgas». Att det sednare uttrycket i ifrågavarande
§, som i Utskottets förslag är bibehållen till ordalydelsen alldeles lika med
§ 34 i den Kongl. Propositionen, syftar på de medel, som förväntas inflyta derigenom,
att en del beväringsskyldige begagnar sin rätt alt friköpa sig från vapenöfningar,
är otvetydigt, helst om man går tillbaka till inledningen till nämnda nådiga Proposition,
deri, bland andra föreslagna grunder för ej mindre den nya författningen, än de
särskilda stadgande!), som det skulle bero på Kongl. Majit att besluta, och efter uppräknandet
af de arfvoden och andra utgifter, hvarom nu fråga är, det heter: »alt alla
förutnämnda arfvoden, gratifikationer och traktamenten, kontanta beklädnadsbidrag och
march- eller resekostnader skola bestridas från den förut omförmälda Beväringsfonden,
hvilken bildas af vapenöfningsfrihets-afgifterna; i följd hvaraf ock beväringselitkorpsens
styrka blifver af denna fonds tillgångar för ändamålet beroende» o. s. v.
Då Utskottet vid ärendets första behandling gillat denna anordning, och erkännas måste,
att en tydlig bestämmelse derom lämpligen har sin plats i ifrågavarande §; finner
Utskottet sig desto heldre böra fästa afseende å den vid densamma inom BorgareStåndet
gjorda anmärkning, som syftet med denna icke kan anses stridande mot de
två Riks-Stånds beslut, hvilka godkänt §:ns först föreslagna lydelse. Utskottet anser
redighet i antydda afseende bäst kunna vinnas derigenom, att det ifrågaställa mom.
delas i tvänne, af hvilka det ena handlar om de kostnader, som äro ämnade att bestridas
af anslagen å 4:dc Hufvud-titeln, och det andra om hvad som från den s. k.
Beväringslonden bör utgå. Och får Utskottet alltså, under antagande, att Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, äfvensom Bonde-Ståndet, skola befinnas villige
att frångå sina, beträffande meranämnde 2 mom i 34 §, fattade beslut, hemställa,
att Rikets Ständer måtte antaga följande lydelse af samma §:
»Morn. I. (Lika lydande med det af Utskottet förut föreslagna och af
Rikets Ständer redan gillade.)
8 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 2i.
Morn. 2. Likaledes skall ock beväringsmanskapets elitkorps, med undantag
af de till underofficerare konstituerade, under all tjenstgöring beklädas,
utrustas och underhållas af Kongl. Majit och Kronan.
Mom. 3. Derjemte skall af den i § 37 omförmälda fond elit-korpsen
erhålla arfvoden, i enlighet med hvad derom särskildt stadgas, samt de till
underofficerare konstituerade dessutom undfå ej mindre dagtraktamente en
ligt
resereglementet, än ock visst beklädnadsbidrag til! anskaffande och underhåll
af uniformspersedlar.
Morn. 4. Det i ,§ 2» &c. (Lika lydande med det utaf Utskottet först
framlagda mom. 5.)
Vid § 33, sorn handlar om beväringsmanskapets befrielse i krigstid från erläggande
af »bevillning och mantalspenningar», har, af den anledning, att sistberörda
uttryck kunde lemna rum för den tolkning, att här vore fråga örn ali slags bevillning,
hvilket ej vore meningen, inom ej mindre Riddcrskapet och Adeln än Borgare
Ståndet
gjorts anmärkningar, som föranledt till återremiss af denna §, i ändamål att
härutinnan måtte beredas tydlighet.
Då berörda anmärkning icke saknar skäl för sig, och det tvetydiga afhjelpes
derigenom, att framför ordet »bevillning» — hvarmed här uppenbarligen ej åsyftas
annan, än den personliga — tillägges ordet »personel», tillstyrker Utskottet, att PresteStåndet,
som godkänt Utskottets förslag, och Bonde-Ståndet, som beslutit bibehålla
den äldre författningen, hvilken i denna del ligger till grund för den ifrågavarande
35 §, måtte frångå sina i afseende derå redan fattade beslut och, så väl som de
begge öfriga Riks-Stånden,
antaga följande ordalydelse i begynnelsen af samma §:
»Morn. 1. Allt beväringsmanskap befrias i krigstid från erläggande af
personel bevillning och mantalspenningar o. s. v.»
men i öfrigt godkänna §, sådan den af Utskottet blifvit framlagd.
Öfver den 37:de § i Utskottets förslag, innehållande, att »afdei§15 omförinälda
afgifter skall, under benämning: Allmänna Beväringsfonden, bildas en särskild
tillgång, att af Kongl. Maj:t användas till beväringens eller en allmän folkbeväpnings
organiserande», hafva inom de särskilda Riks-Stånden fattats alldeles olika beslut, i det
Ridderskapet och Adeln, med ogillande af Utskottets förslag, antagit den i Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition motsvarande § 12, så lydande: »Af de sålunda influtna
nfgifterna skall, under benämning af Allmänna Beväringsfonden, bildas en särskild tillgång,
att efter Kongl. Maj:ts disposition och emot vanlig redovisning användas till
befälsämnens danande bland beväringsmanskapet;» Preste-Ståndet åter godkänt Utskottets
förslag; Borgare-Ståndet återremitterat § och Bonde-Ståndet, på sätt förut
är nämndt, afslagit densamma.
Vid sådant förhållande har Utskottet åliggande alt framlägga förslag till sammanjemkande
af de skiljaktiga meningarne.
Så
Sammansatta Stats-, Lar/- samt Allm. Bese.- o. Ekon.-Utskottels Ut lä tande N:o 21. 9
Så vidt uf det till Utskottet ölverlemnade diskussions-protokoli kon slutas, går
Borgare-Ståndets ålerremiss derpå ut, att, till vinnande af öfverensstämmelse med den
ofvan afliandlade 54 §, i den förevarande stadgas måtte, det Bevärinssfonden bör
användas företrädesvis till elit-korpsens eller bcfälsämnenas danande och aliönande.
Väl hafva åtskiliige talare inom sistnämnda Stånd jemväl anfört betänklighet vid att
till Kongl. Majlis disposition ställa medel, hvilka ej äro till beloppet bestämda, och i
afseende å hvars användande desse talare velat förbehålla Rikets Ständer rätt att
pröfva behofven. Men denna sednare åsigt, som äfven inom Borgare-Ståndet mött
motstånd, befinnes icke ega stöd i de öfriga Riks-Ståndens beslut i ämnet; hvadan
och enär Utskottet icke heller kan biträda densamma, något vidare afseende derå ej
torde behöfva fästas. Å andra sidan och då den af Utskottet föreslagna bestämmelse,
det Beväringsfonden skulle kunna användas äfven till »en allmän [olkbeväpnings organiserande»,
hvilken bestämmelse icke rönt bifall inom mer än ett Riks-Stånd, måste erkännas
kunna desto heldre bortfalla, som den allmänna beväringen i sjelfva verket är att
anse såsom en art af folkbeväpning, har Utskottet funnit sig böra för den ifrågavarande
§ föreslå en annan redaktion, som kunde tillfredsställa de inom Riks-Stånden
yppade skiljaktiga meningarne; och har Utskottet trott sådant lättast och lämpligast
kunna vinnas genom någon modifikation af Kongl. Majlis af Ridderskapet och Adeln
godkända förslag. Att antaga detta sednare oförändradt, möter dock, på sätt Ridderskapet
och Adeln torde finna, svårighet till följd deraf, att dels orden: »Af de
sålunda influtna afgifterna etc.» förutsätta, att den omedelbart näst föregående §
handlat om berörda afgifter, hvilket i Utskottets förslag till författning icke är förhållandet,
dels ock bestämmelsen, att afgifterna skola af Kongl. Maj:t »användas till
befälsämnens danande bland beväringsmanskapet» icke är ett riktigt och troget återgifvande
af verkliga meningen med samma afgifter, sådan densamma i inledningen
till den Kongl. Propositionen pag. 22 och 23 finnes angifven, eller att, på sätt redan
förut är visadt, alla elit-korpsens »arfvoden, gratifikationer och traktamenten, kontanta
beklädnadsbidrag och march- eller resekostnader skola bestridas från den omförmälda
Beväringsfonden», hvilket innefattar annat och mera, än »befälsämnens danande».
Vid den redaktionsförändring, Utskottet nu vidtagit med ifrågavarande <§, har
Utskottet likväl sökt att bibehålla så nära öfverensstämmelse med motsvarande ,§ i
Kongl. Muj:ts förslag som möjligt. Och under förutsättning, att de Riks-Stånd, som
redan förut fattat beslut i ämnet, skola vora benägne att frångå desamma och i stället
godkänna Utskottets ncdannämnda förslag, får Utskottet
till antagande af Bikcts Ständer framlägga följande förändrade lydelse
af
% 57.
»Af de i § IS omförmälda afgifter skall, under benämning: »Allmänna
Beväringsfonden,» bildas en särskild tillgång, att efter Kongl. Maj:ts dispoBih.
till R. St. Prat. 1859 4 1860. 4 Sami. 2 A/d. 10 Haft. 2
10 Sammansatta Stats-, Lig- samt Allm. licsu.- o. Ekon.-iltsholtets Utlåtande N:o 21.
sition och emot vanlig redovisning användas lill beväringsinrättningens ytterligare
utbildande.»
Vid § 40, innefattande föreskrift, bland annat derom, att hälften af de vitén
och böter, so n enligt bevärings-förfaltningarne ådömas, skall afsättas till bildande af
en Invalid- eller Pensionsfond för beväringsmanskapets räkning, har inom BorgareStåndet
gjorts den anmärkning, att bildandet af nya fonder icke vore rätt lämpligt,
enär, sedan en sådan väl blifvit bildad, det ej vore sä lätt att på annan väg eller
från annat hail fylla den brist, som möjligen kunde uppstå, samt det vore lika svårt
att, derest öfverskott uppstode, lösgöra de öfverllödiga medlen för att använda dem
till andra nyttiga ändamål; hvarjemte uttalats den mening, att det behof, som här
vöre i fråga, borde fy lias af Statens tillgångar, utan afseende på någon särskild fonds
bildande för ändamålet. Till följd deraf hur § blifvit från sistnämnda Riks-Stånd
till Utskottet återremitterad.
Uidderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet åter hafva godkänt den ifrågavarande
§, som i berörde afseende öfverensstiimmer med den Kongl. Propositionen; och
Utskottet kan för sin del ej finna de inom Vällofliga Borgare-Ståndet uttalade farhågor
grundade. Att låta den föreslagna anparten i böter och vitén ingå till den
ifrågasätta pensionskassan kan icke vara olämpligt, så tänge andra medel dertill ej
äro anvisade eller eljest att påräkna; och att beloppet af dessa böter och vitén skulle
blifva så stort, att pensionsfonden kunde lemna öfverskott, finnes Skäl ej att antaga. Utskottet
anser sig fördenskull böra hemställa,
att Borgare- och Bonde-Stånden malte beträffande den 40:de § förena sig
i del af de begge öfriga Rilcs-Stånden fattade beslut.
Slutligen har äfven Borgare-Ståndet till Utskottet återremitterat den angelägenhet,
som är föremål för Utskottets hemställan N:o 2 å pag. 40 af dess förenämnda
Betänkande, eller beträffande mötesunderhållet och beklädnadskostnaden för be vä ringseliterna,
med undantag af bevärings-underofficerarue; i afseende hvarå Utskottet tillstyrkt
bifall till Kongl. Maj:ts Proposition, eller att det förra mätte få bestridas af
anslaget å 4:de Hufvud-liteln till beväringsmanskapets vupenöiuingar, och deri sednare
(eller beklädnadskostnaden) af de för anskaffning och underhäll af beväringsmanskapets
beklädnad i allmänhet afsedda medel. Utskottets berörda hemställan har af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet blifvit gillad; hvaremot Bonde-Ståndet afslagit
densamma. Den ledamot af Borgare-Ståndet, som utverkat återremissen, har
ansett beklädnadskostnaden för bevärings-eliterna böra tagas af allmänna beväringsfonden
och endast bristen böra fyllas af de för beväringsmanskapets beklädnad i allmänhet
afsedda medel. Något skäl för denna sin åsigt har han likväl icke anfört;
och torde något sådant desto mindre förefinnis, som, långt ifrån att fråga nu skulle
vara om någon tillökning i anslaget för ifrågavarande ändamål, det tvärtom kan med
temlig visshet antagas, att, i anseende tiil det mindre antal beväringsskyldige, som,
eliterna inberäknade, hädanefter skulle komma alt vapenöfvas, beklädnadskostnaden bör
Sammansätta Stats-, Lag- samt Allm. Betet- o. Ekon.-Ulshottels Utlåtande A/o 21. Ji
blifva ringare än tillförene; och dä i allt fall »Beväringsfonden», såvida med densamma
skall kunna vinnas det ändamål som åsyftas, icke kan förslå till bestridande äfven
af beklädnadskostuad för eliterna; anser Utskottet sig icke kunna annat an
tillstyrka,
att Borgare- och Bonde-Stånden måtte, i likhet med de begge öfrigä
Biks-Stånden, godkänna Utskottets gjorda framställning i denna del af dess
ifrågavarande Betänkande.
I öfrigt liar hvad Utskottet i förevarande ämne hemställt och tillstyrkt, blifvit
af Rikets Ständer gilladt.
Stockholm den 19 Juli 1860.
Beservat i o n
är anmäld af Herr Berger, beträffande Utskottets åtgärd med de återremitterade
57 och 40.
Stockholm, tryckt iios Sam. K c ms te dt, 1800.
Stats-, JBevilln.- samt Allm. Bese- och Ekon.-Utslottets Memorial N:o 22. 1
JW *8.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Äng. 1860, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af återremiss af BetänkandeI N:o 20, angående
restitution af erlagd tillverknings-afgift för exporteradt
bränvin.
Ridderskapet och Adeln har återremitterat Utskottets i ofvanberörda Betänkande
gjorda hemställan, att af Herrar von Mentzer, C. F., Friherre Silfverschiöld,
C. 0. och Friherre Rehbinder, F. W., samt Riksdags-fullmägtigen Per Persson frän
Wermlands län väckta motioner, i hvad de alse beviljandet af restitution utaf erlagd
tillverknings-afgift för bränvin, som från Sverige erporteras, icke mätte till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda; hvaremot samma hemställan blifvit af de
öfriga Riks-Stånden godkänd; och som i frågor af omförmälda beskaffenhet tre
Stånds mening utgör Rikets Ständers beslut, finnér Utskottet förutnämnda återremiss
till någon vidare åtgärd icke föranleda: hvilket för Ridderskapet och Adeln
härmed vördsamt anmäles.
Stockholm den 10 Augusti 1860.
Bih. till R. St. Fröt. 1859 k 1860. 4 Sami. 2 Afd. 11 Höft.
1
2 Stats- somt Allin - Besv.- och Ekon .-Utskottets Betänkande N:o ‘23.
JV»' *8.
Ank. till
Betänkande, föranledi af älerremiss å Utskottets Utlåtande N:o 8, i anledning
af dels Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse med det af
Kommitterade afgifna underdåniga Betänkande och förslag, angående
skjutsningsbesvärets ordnande, dels ock väckte motioner
i samma ämne.
Berörda Utlåtande har blifvit af Höglofliga Ridderskapet och Adeln samt
Vällofliga Borgare-Ståndet återremitteradt. Högvördiga Preste-Ståndet har, med
afslag å Utskottets hemställanden i lista punkten, att gästgifveri-, håll-och reserv-skjutsen
samt post-skjutsen skiljas från jordbruket och öfvertagas af Staten, och i 4:de punkten,
att det städetne åliggande skjutsningsbesvär öfvertages af Staten, återremitterat
hvad Utlåtandet i öfriga delar innehåller. Hedervärda Bonde-Ståndet har samma
Utlåtande bifallit.
Enligt hvad de till Utskottet ankomna Protokolls-utdrag utvisa, hafva, under
diskussionen, i fråga om Utskottets yttranden öfver de i Kongl. Majits Skrifvelse,
med Litt. a., b., c., d. och e. utmärkta punkter, de hufvudsakligaste anmärkningarne
varit riktade mot de åsigter Utskottet uttalat i fråga om ofvanberörde lista och
4:de punkter. Enskilda talare hafva förklarat jordbrukets anspråk börja blifva allt
för stora. Skjutsnings-skyldigheten borde ej skiljas från jorden förr än någon öfvergång
blifvit beredd. Man har åberopat att detta onus haft inflytande på värdet
och blifvit, taget i beräkning vid köpet af den jord, med hvilken skjutsningsskyldigheten
nu är förenad: och att berörde skyldighet i verkligheten antagit naturen
af en grundskatt. Atskillige hafva ansett tiden till reformens företagande ej
vara inne, förr än sig visat hvad inverkan jernvägarne kunna medföra, medan deremot
en af de talare, som bekämpat förslaget, dock ansett just den rubbning, som jernvägarne
åstadkomma i bestående förhållanden, vara en anledning att nu vidtaga någon
åtgärd för regleringen, likvisst icke i den af Utskottet föreslagna syftning. Utskottets
beräkningar i afseende pä kostnaden hafva förklarats osäkra och dessa kostnader
hafva förmenats skola komma att i verkligheten vida öfverstiga hvad Utskottet an
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJtskottets Betänkande N:o 23.
3
tagit. Åtskillige talare hafva påyrkat att de skjuts-skyldige hemman, hvilka ej
blifvit till skjuts indelade, borde, på sätt af Kommitterade varit föreslaget, komma
de nu skjutsande till hjelp, medan deremot andre talare förkastat denna grundsats,
utan att dock godkänna hvad Utskottet föreslagit. Äfven har yrkats att kostnaden
för skjuts-regleringen skulle helt och hållet bestridas genom legans förhöjande till
fullt motsvarigt belopp; och har en talare inom det Ständ, som afslagit Usta och
4:de punkterne, anmärkt den starka rubbning ett bifall till desamma skulle medföra
i hittills bestående förhållanden.
Mera allmänt hafva deremot inom Riks-Stånden sådana äsigter gjort sig
gällande, som borde skjutsnings-besväret tills vidare förblifva fästad t vid jorden,
dock sä, att detsamma ej in natura fullgjordes, utan entreprenader åstadkommos
och Statsverket dervid bisprunge antingen blott de svårast betungade skjuts-lagen,
eller ock samtlige skjuts-lag medelst en viss andel i kostnaden: och har synnerlig
vigt lagts derpå, att de skjuts-skyldige må göras intresserade deraf, att entreprenaden
blifver sä litet kostsam som möjligt.
Utskottet har i sitt ifrågavarade Utlåtande uttalat den åsigt, som Utskottet
fortfarande hyser, om det lämpligaste, med rättvisa och billighet, bäst öfverenstämmande
sätt för skjutsnings-besvärets ordnande, hvilket, enligt Utskottets tanke,
vore att såväl jordbruket sorn städerne befriades från detta besvär, som deremot
öfvertoges af Staten. Då likväl inom tre Riks-Stånd denna åsigt ej kunnat göra sig
gällande, vore det utan ändamål att nu ånyo föreslå densamma til! antagande. Utskottet
går derföre att. med ledning af hvad diskussionen inom Riks-Stånden, pä
sätt nämndt är, härom innehåller, tillse hvilket förslag må kunna, med praktisk utförbarhet,
förena utsigten att vinna Rikets Ständers bifall.
Dessa skäl föranleda Utskottet att, med frångående af Utskottets förra yttrande
i anledning af punkten a. i Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, nu föreslå Rikets Ständer
att besluta,
det skjutsnings-besväret tor närvarande ej kan från jordbruket
skiljas.
Såsom följd af hvad Utskottet sålunda föreslagit Rikets Ständer att besluta
i fråga 0111 punkten a., kan Utskottet ej längre vidblifva sin hemställan i anledning
af punkten d. i den Kongl. Propositionen, att nemligen ”berörde punkt må anses
förfallen och ej af Rikets Ständer antagas såsom grund för skjutsnings-bestyrets ordnande.
” Mot oförändradt antagande af den lydelse Kongl. Maj:t för berörde punkt
föreslagit, talar dock nödvändigheten att, för verkställande af den plan Utskottet
kommer att för skjuts-regleringen angifva, bibehålla hemmanens indelning i skjutslag,
hvadan Utskottet anser hvad Kongl. Majit, föreslagit om upphäfvånde af en
sådan indelning böra ur ordalydelsen utgå. Med nyssberörde plan öfverensstäinmer
ej heller att lemna de skjuts-skyldige öppet att in natura bestrida skjutsningen:
och hemställer Utskottet således,
det må Rikets Ständer, i anledning af punkten b. i Kongl. Majits
nådiga Skrifvelse, besluta:
4 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 23.
att gästgifveri-, håll- och reserv-skjutsen icke vidare böra
vara en jorden åliggande natura-prestation, utan såväl skyldighet,
som rättighet för de skjuts-skyldige att bestrida sådan
skjutsning, upphöra.
Jemväl i fråga om punkten c. i Kongl. Maj.s nådiga Skrifvelse har, genom
den af Utskottet föreslagna hufvudgrund för skjutsnings-besvärets fullgörande,
ett förändradt förhållande inträdt. sä att hvad Utskottet i sitt förra Betänkande föreslagit,
angående denna punkt, ej längre är tillämpligt. Dä Utskottet hvarken vidhåller
sin förut gjorda hemställan, att de hemman, som hittills i anseende till sin
jordnatur äro skjuts-skyldige, skola från sbjutsningsbesväret helt och hållet befrias,
ej heller är sinnadt föreslå att. på sätt Kommitterade hemställt, alla hemman
af berörde natur skola fortskaffningen bekosta, äro lika litet Utskottets förra förslag
till yttrande om post-hemmanens skyldigheter, som (let i Kongl. Maj:ts Skrifvelse
framlagda, här antaglige. Pä samma gång Utskottet anser de nuvarande
post-hemmanen böra frän post-skjutsen befrias, tror Utskottet dem, såsom följd af
berörde befrielse, böra inträda i samma förpligtelse!-, som öfrige hemman af enahanda
jordnatur åligga; men Utskottet finner det ej rättvist om dessa fordne posthemman
skulle härvid annorledes behandlas, än den öfriga skjuts-skyldiga jorden
i den trakt, der de äro belägna. Således, dä Utskottet föreslagit skjuts-lagens bibehållande.
böra, enligt Utskottets åsigt, de nuvarande posthemman, som finnas belägne
inom skjuts-lag, men ej några andra post-hemman, deltaga i det besvär, som skjutshagen
åligger; och föreslår Utskottet fördenskull att Rikets Ständer må, i stället
att godkänna punkten c. i Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, nu besluta:
att postförings-skyldigheten mä från jordbruket skiljas, emot
åliggande för post-hemmanen att fullgöra de onera, från hvilka
de hittills varit i sin egenskap af post-hemman befriade, —
samt, såsom följd deraf, post-hemmanen tillförbindas att, i likhet
med andra i skjuts-lag indelade hemman, deltaga i det
allmänna skjutsnings-besväret, såsom detta kommer att utgöras.
I sitt förra Utlåtande N:o 8 har Utskottet gifvit skäl, dem Utskottet tror
vara goda, för Utskottets åsigt att skjutsnings-besväret ingalunda kan hänföras till
eller anses jemförligt med de vid jorden fästade grundskatter. Utskottet har på förhand
besvarat anmärkningen att skjutsniilgs-bördan blifvit tagen i betraktande vid
köp af jorden och vid bestämmandet af dess värde. Utskottet har angifvit det
praktiska skäl. som afhållit Utskottet att, till antagande i dess fulla utsträckning,
föreslå den eljest visserligen af rättvisa och billighet understödda grundsats, att
den resande alltid bör fullt betala hvad skjutsen kostar, och reformen sålunda genomföras;
och Utskottet har framdragit de svåra betänkligheter, som möta mot antagande
af Kommitterades förslag att förpligta de skjutsnings-skyldige hemman,
hvilka hittills icke^varit till skjuts indelade, att hädanefter medelst kontanta bidrag
deltaga i entreprenaden till öfrige skjutsnings-skyldiges lättande från denna börda.
De skäl, Utskottet anfört, hafva, sä vidt diskussions-protokollen gifva vid
handen, ej blifvit till vederläggning upptagne af de talare, som inom Riks-Stånden
Stats- samt Allm. Besv.- och JEkon.-Dtskottets Betänkande N:o 23,
5
påyrkat' nu omförmälde satser. Utskottet hänvisar alltså till dessa skäl. och ingår
ej nu i ny pröfning af samma satser.
Utskottet går nu att. med tillämpning af hvad Utskottet redan, i anledning
af punkten a. i Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse anfört, och med den ledning diskussionen
inom Riks-Stånden lenmat. föreslå det sätt, hvarpå, efter dessa grunder,
skjutsnings-besvärets ordnande torde böra ega rum. Utskottet har härvid trott sig
böra söka en sådan utväg, som, jemte det densamma beredde ett ändamålsenligt
användande af de uppoffringar. Statsverket kunde vara hugadt göra till de skjutsskyldiges
lättande, tillika röjde vägen för en framdeles möjlig utsträckning af dessa
lättnader. Utskottet lini tyckt sig linna att ett af de största hindren lor vinnande
af Rikets Ständers bifall till Utskottets förra förslag om skjutsnings-besvärets fullständiga
skiljande frän jorden varit ringheten af den praktiska erfarenhet, som hittills
kunnat vinnas om de kostnader, hvilka af en sådan förändring blefve en följd:
en brist, hvilken lemnat en hvar öppet att, med underkännande af de utaf Utskottet
gjorda sannolikhets-beräkningar, på fullkomligt subjektiva grunder anställa en ny
uppskattning, hvarvid, efter Utskottets förmenande, vida mindre tillförlitlighet blifvit
vunnen. Det är Utskottets öfvertygelse att, på detta sätt, ett öfverdrifvet begrepp
blifvit utbildadt om den kostnad, hvartill den af Utskottet först föreslagna förändring
skulle uppgå; och Utskottet anser det vara angeläget, att nu medelst en praktisk
erfarenhet ådagalägga det öfverdrifna i berörde uppskattning. En sådan fullständig
erfarenhet kan dock icke vinnas med mindre skjutsnings-skyldigheten öfver hela
riket ställes pä entreprenad.
Men skola samtlige skjutslag. och deribland äfven de. hvilka hittills funnit
fördel vid skjutsens bibehållande såsom natura-prestation, nu tillförbindas att i stället.
bekosta entreprenader, sä lärer billigheten fordra, att Statsverket går deni i någon
män till mötes genom öfvertagande af någon del utaf entreprenad-kostnaden.
Sådant är jemväl erforderligt för vinnande af den önskade erfarenheten om den
kostnad skjutsnings-besvärets fullständiga öfvertagande skulle för Statsverket medföra;
och ett sådant deltagande öfverensstämmer äfven med den anda, i hvilken en
stor del af talarne inom Riks-Stånden yttrat sig. För att ej å nyo, genom en förespeglad
större kostnad, afskräcka frän all åtgärd, har Utskottet trott sig nu ej böra
föreslå detta Statens deltagande till högre belopp än en fjerdedel af entreprenadkostnaden;
och är Utskottet förvissadt att, i händelse erfarenheten kommer att gifva
vid handen, det entreprenad-kostnaden ingalunda uppgår till det belopp, man sig
densamma föreställt, kommande Ständer skola visa sig villige att, småningom, med
allt större andel än den nu föreslagna, bispringa skjutslagen, och skjutsnings-besväret
slutligen blifva helt och hållet af Statsverket öfvertaget.
Utskottet hemställer således att Rikets Ständer må, i stället för hvad punkten
d. i Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse innehåller, besluta:
att skjutslagen, så väl i stad sorn å landet, sådane de nu äro
eller framdeles blifva indelade, böra bekosta skjutsningens bestridande
genom entreprenad; dervid Statsverket dock vili
komma skjutslagen till hjelp med j:del i entreprenad-kostnaden.
I fråga slutligen om punkten e. i Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, anser Utskottet,
efter den nu för skjutsnings-besvärets fullgörande angifna plan. annan för
-
6 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 23.
ändring icke vara erforderlig i hvad Kongl. Majd uti denna punkt föreslagit, än den,
som till punktens fullständigande vinnes, derest, på sätt Utskottet tillstyrker. Rikets
Ständer besluta.
att i afseende pä kungs- och krono-skjutsnings-besväret annan
förändring icke bör vidtagas, än att, under förutsättning, att
gästgifveri- och postskjutsen upphör såsom natura-prestation.
samtlige skjutsskyldige hemman i riket, så framt de ej åro helt
och hållet eller i viss män från kronoskjutsning befriade, förklaras
höra i kungs- och kronoskjutsning deltaga.
Utskottet öfvergär nu till granskningen af Kommitterades förslag till reglering
af befordringen utaf post och resande, samt till gäldande af den derför erforderliga
kostnad, hvilket förslag börjar pag. 44 i det underdåniga Betänkandet. Härvid förekommer
beträffande
§ 2.
Utskottet hade i sitt förra Utlåtande erinrat att pä disponibla tillgångar lärer
böra bero i hvad män å de vägar, hvilka såsom postvägar anses, må kunna åstadkommas
sådan befordran af post och resande, sorn för dessa vägar blifvit föreslagen,
helst i annat fall omöjlighet uppstår, att, innan erfarenhet genom försök i mindre
skala blifvit vunnen, med någon grad af säkerhet beräkna hvad kostnad detta befordringsväsende
kan för Statsverket medföra. Utskottet har ansett att några ovilkorliga
bestämmelser om ordnandet af ett sådant, befordringssätt således ej böra
meddelas, utan att, efter orden ”postvägar, å hvilka” torde böra inflyta följande ord
i den mån tillgångarne sådant medgifva.
Då Utskottet fortfarande vidhåller denna åsigt, hemställer Utskottet till Rikets
Ständer,
att § 2 må erhålla följande lydelse:
De vägar, hvilka för post- eller skjutsbefordring begagnas,
indelas uti: a) postvägar, å hvilka, i den mån tillgångarne sådant
medgifva, medelst kontrakt antagne posthällare skola dels
besörja ordinarie postbefordring, hvarmed post och resande pä
bestämda tider gemensamt fortskaffas, och dels, efter beställning,
ät posten och resande tillhandahålla extra poster; samt b) bipostvägar,
ä hvilka genom kontrakt antagne entreprenörer, sä
vä! efter beställning fortskaffa resande, sorn ock tillhandahålla
den skjuts, som för postbefordringen å dessa vägar kan erfordras.
Beträffande % 12.
I sitt förra Utlåtande har Utskottet anfört, att då Kommitterade här föreslagit
50 öre för hel- eller halftäckt åkdon med fjedrar. hafva de otvifvelaktigt dermed
afsett tvåbets-åkdon: men Utskottet ansåg detta, till undvikande af missförstånd,
böra tydligen uttalas.
Stats- samt Albri Besv.- och Ekon.-Vtskottets Betänkande N:é 23. 7
Vidare har, enär, så vidt sig göra låter, bör genom bestämmelserna framkallas
hos posthållarne den önskan, att kunna erbjuda de resande beqväma och ändamålsenliga
åkdon. Utskottet, i betraktande jemväl af den förhöjda skjutslega, som
blifvit föreslagen, ansett någon särskild betalning icke böra ega rum för sådane åkdon,
som sakna dessa egenskaper, utan ersättningen derföre skola i skjutslegan inbegripas;
hvadan orden ”8 öre för öppet tvåbets-äkdon utan fjedrar, fotsack och
dyna, samt 4 öre för enbetsåkdon af samma slag” borde utgå och deremot, efter
orden ”allt för mil räknadt”, borde inflyta orden: Ersättningen för andra i orten
brukliga åkdon inberåknas i skjutslegan.
Utskottet, sorn vidblifver detta sitt yttrande, förnyar derföre sin i förra Utlåtandet
gjorda tillstyrkan,
att denna § må erhålla följande förändrade lydelse:
Då extra post begagnas erlägges i lega 1 R:dr 60 öre tor
hvarje häst; — 50 öre för hel- eller halftäckt tvåbets-äkdon
med fjedrar: — 16 öre för öppet tvåbets-åkdon med fjedrar,
fotsack och dyna: — 8 öre för öppet enbets-åkdon af sistnämnde
beskaffenhet; allt för mil räknadt, Ersättningen för
andra i orten brukliga åkdon inberäknas i skjutslegan.
Beträffande i; 25.
Utskottet har i sitt förra Utlåtande uttalat den åsigt, att de i denna § föreslagna
bestämmelser ej äro lärpplige. Om, såsom Utskottet antog, den åsigt är
riktig, hvilken Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
vid förra riksdagen, i sitt Betänkande N:o 48, uttalade, att nemligen det ej kan anses
i lag medgifvet jordegare, att godtyckligt öfver allmänna vägar uppföra grindar,
sä ansågs Konungens Befallningshafvande redan ega tillräcklig myndighet att, i hvarje
fall, der erforderligt vara kan, förordna om vilkor för bibehållande af grind öfver
postväg: hvaremot sådane allmänna bestämmelser, som de i denna § af Kommitterade
föreslagna, ansägos kunna allt för ofta verka menligt sä väl för jordegarne
genom ökad svårighet att freda sina egor, som för de vägfarande derigenom att
gärdesgärdar blefve uppförde längs vägarne och snösamlingar vintertiden deraf
orsakades.
Med vidhållande af hvad sålunda blifvit yttradt, hemställer Utskottet till
Rikets Ständer.
att denna § må utgå och efterföljande §§ erhålla den förändrade
nummer, sorn häraf blifver en följd.
Beträffande £ 33.
Härom hade Utskottet, i dess förra Utlåtande, yttrat att, dä svårigheten att
anskaffa skjutshästar är så olika i olika trakter, vore skjutslegans bestämmande tili
ett maximi-belopp af 1 Kalr R:mt öfver hela riket en mindre lämplig åtgärd. På
det hinder i lag ej måtte möta för de förändringar, som härvid kunde vara behöflige,
ansåg Utskottet att, i lörsta momentet af denna § efter ordet ”erlägges”, borde
inflyta orden ”i allmänhet”.
Vidare ansåg Utskottet, pä de skäl, som redan vid 12 § voro anförda, någon
ersättning för simpla och mindre beqväma åkdon, äfvensom för seldons begagnande
8
Stats- samt Allm. Besv - och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 23.
icke böra de skjutsande tilläggas. Derföre borde, i första momentet af 33 §, orden:
”samt 8 öre för tvåbets- och 4 öre för enbets-åkdon af det i orten brukliga slag.
ersättningen för seldons begagnande häruti inbegripen”, utgå, och i stället inflyta
följande ord: ersättning för åkdon af det i orten brukliga slag, äfvensom för seldon,
häruti inbegripen.
Utskottet har ej heller sedermera erhållit anledning att frångå detta sitt
yttrande, samt hemställer således fortfarande,
att 33:de § må erhålla följande lydelse:
I lega, ehvad skjutsning utgöres från stad eller station 4
landet, erlägges i alimänhet per mil 1 R:dr för hvarje häst,
ersättning för åkdon af det i orten brukliga slag, äfvensom förseldon,
häruti inbegripen.
För den händelse, att sädane åkdon af bättre slag, som,
enligt hvad ofvan är sagdt. böra vid postvägarne vara att tillgå,
skulle af entreprenör vid bipostväg resande, på begäran,
tillhandahållas, betalas för samma åkdon lega till lika belopp,
sorn vid poststationerne.
Beträffande § 34.
öm denna g hade Utskottet, i sitt Utlåtande N:o 8, yttrat att de uti densamma
föreslagna bestämmelser torde vara väl stränga mot de resande. I fråga
om bipostvägarne gälla ej de skäl. hvilka kunna anföras till stöd för de bestämmelser,
som i 15 § finnas gjorde, beträffande den tyngd, som å postvägarne må efter
hvarje häst läggas, nemligen dels att resande ej böra uppmuntras att heldre begagna
extra post än fortskaffändet i förening med den ordinarie post-befordringen,
dels att en resande, som ej å extra posten kan medföra all sin packning, eger tillfälle
att med ilen ordinarie postbefordringen fä densamma fortskaffa*!. Det vöre
således nödigt, att på bipostvägarne bereda de resande tillfälle att medföra någon
större tyngd, än hvad ä postvägarne erfordras; och kunde denna tyngd skäligen
bestämmas till 120 skålpund, med iakttagande för öfrigt af det i 15 § stadgade beräknings-sätt,
Utskottet hemställde således, och förnyar nu denna hemställan,
att § 34 må erhålla följande lydelse:
Vid befordring af resande eller post få, efter hvarje häst,
två personer, postiljonen ibland dem beräknad, färdas, och en
tyngd af 480 skålpund medföras, Denna tyngd beräknas sålunda,
att en hvar åkande anses väga 180 skålpund, med undantag
af barn under 12 är, som beräknas till blott 90 skålpund.
I afseende äter å medföljande skjutsdrängar, körningstiden,
väntningspenningar, minsta väglängd, hvarför lega erlägges, och
legans beräkning för öfrigt efter hvarje tillryggalagd full åttondedels
mil, skola för befordringen å bipostvägarne gälla
samma bestämmelser, som förut äro i fråga om befordringen ä
postvägarne upptagne.
Beträffande § 38.
I fråga om denna § hade Utskottet, i sitt Utlåtande N:o 8, andragit att Utskottet
föreställt sig det mången, som eljest vore hugad öfvertaga entreprenad, skulle
finna
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 23. 9
finna sig afskräckt genom den föreslagna korta tiden af endast två år för kontraktets
varaktighet. För öfvertagande af sådan entreprenad erfordras mångå förberedelser
och kostnader, genom anskaffande af hästar och åkdon m. m. och om det
sålunda inköpta skulle två år efteråt försäljas, komme det sannolikt att ofta ske
med en ganska känbar förlust. Det vore således nödigt att Konungens Befallningshafvande,
vid afslutande af entreprenad-kontrakter, ej blefve ovilkorligen bundne
vid e’n så kort maximitid, sorn den af två år; hvadan orden ”entreprenad-kontrakt
för kortare tid än två är” ansågos böra utbytas mot orden: entreprenad-kontrakt för
längre eller kortare tid än två år.
Men sedan Utskottet meddelade detta yttrande, har Utskottet, i följd af återremisserne,
nu blifvit föranlåtet frångå sitt förut framställda förslag om skjutsningsbesvärets
öfvertagande af Statsverket, och i stället föreslå att skjutslagen skulle
med tre fjerdedelar och Statsverket blott med en fjerdedel deltaga i kostnaden för
skjuts-entreprenaders vidmagthällande. Vid detta förhållande, och då således de
enskilde deltagarnes tillskott sä vida komme att öfverstiga Statsverkets, vore det
icke längre billigt att låta Statens embetsman eller Konungens Befallningshafvande
med oinskränkt magt besluta å den ena sidan, medan entreprenören sjelf bevakade
sin rätt å den andra, men de som tillsköto tre fjerdedelar af kostnaden deremot ej
egde någon rätt till talan i saken. Utskoltet kan emellertid ej vara blindt för de
praktiska svårigheter, som möta för införandet af några bestämmelser om skjutslagets
hörande pä förhand öfver auktions-anbuden, innan entreprenad-kontrakt af
slutes;
men deremot finner Utskottet samma svårigheter icke möta för bevarandet
ät skjutslaget af rättigheten att, der detsamma finner sig missnöjdt med entreprenad-vilkoren,
uppsäga kontraktet och såmedelst förekomma detsanunas förlängande.
Genom förbehållandet af sådan rättighet ät skjutslaget vunnes att, derest ogynnsamma
omständigheter, eller möjligt misstag från deras sida, som å Statsverkets och derföre
jemväl å skjutslagets vägnar afslutade kontraktet, skulle inverkat till ett mindre
fördelaktigt kontrakt, verkningarne deraf åtminstone ej skulle blifva långvariga.
Ett sådant stadgande till skjutslagens betryggande kunde åstadkommas genom införande
efter orden ”å någondera sidan” af följande ord: eller ock af skjutslaget.
Utskottet hemställer således att Rikets Ständer må besluta
det § 38 må erhålla följande förändrade lydelse:
Kontrakt om skjuts-entreprenad afslutes af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i allmänhet för två är, räknadt från den
1 November, men fortfar sedermera att gälla, så vida ej uppsägning
deraf å någondera sidan eller ock af skjutslaget sker,
i hvilket fall det upphör med Oktober månads slut, sedan minst
ett år efter uppsägningen förflutit. Derest omständigheterna
sådant fordra inä Kongl. Maj:ts Befallningshafvande likväl kun
na
afsluta entreprenad-kontrakt för längre eller kortare tid
än två är.
Beträffande § 39.
I anledning af denna g, hade Utskottet i sitt Utlåtande N:o 8 anfört att,
enär alltför ofta måste inträffa, att ombyte af entreprenör ej kan sä på förhand
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 11 Baft. 2
10 Stats- samt Allm. Bese- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 23.
beräknas, att auktion för antagande af ny entreprenör må kunna åstadkommas ett år
före den dittills varande entreprenörens afgång; och den uppsägningstid af ett år,
som i § 38 är för entreprenör föreskrifven, ej helier bereder vederbörande myndighet
tillfälle att anställa entreprenad-auktion ett år förr än entreprenaden mäste
emottagas; hade Utskottet ansett nödigt att blott ett halft år måtte bestämmas såsom
den kortaste tid, hvilken måste lemnäs emellan auktionen och entreprenadens
öfvertagande. En förändring i denna syftning vore således uti ifrågavarande § erforderlig,
äfvensom enahanda tillfälle, som eljest vid entreprenad-auktioner brukar
konkurrenter beredas, att före auktionen ingifva förseglade anbud, jemväl vid nu
ifrågakomne auktioner torde böra hällas öppet. Till vinnande af detta ändamål
borde, i första momentet af denna g, orden »minst ett år» utbytas mot orden: minst
ett halft år, hvarjemte efter ordet ”stationer,” borde tilläggas: sedan förut varit konkurrenter
öppet lemnadt, att förseglade anbud till auktionsförrättaren ingifva.
Vidare hade Utskottet trott att, i de fall, då vid entreprenad-auktion, något
skäligt anbud icke göres, utan förfaras mäste, på sätt sista momentet i (lenna
stadgar, borde, till minskande af den förlust, som det allmänna derigenom kan få
vidkännas, och enär behofvet af högre skjutslega lärer i de flesta sådane fall kunna
anses utrönt, Konungens Befallningshafvande ega magt att förhöjning i skjutslegan
vid den ifrågakomne stationen påbjuda. Af denna anledning hade Utskottet i dess
omförmälda Utlåtande föreslagit att, efter momentets slut, borde tilläggas orden:
med rättighet att höja skjutslegan, dock ej utöfver 1 R:dr 50 öre så i stad som å
landet. Vid handläggning af återremisserne har emellertid Utskottets uppmärksamhet
blifvit ledd derpå att rättigheten att sålunda förhöja skjutslegan kunde komma
att i ganska olika män tillämpas af olika Konungens Befallningshafvande, allt efter
den enes eller andres subjektiva åsigter om de förhållanden, under hvilka ett entreprenad-anbud
vore att anse såsom oskäligt, äfvensom om gagnet af att höja skjutslegan
eller bibehålla densamma lag. Det vill således synas sorn om önskligt vore
att, när frågor om skjuts-legans höjande utöfver 1 R:dr Runt hos Konungens Befallningshafvande
uppstode, desamma kunde för slutligt afgörande hänskjutas till en
gemensam myndighet och enhet i besluten härom således vinnas. Vid sålunda sig
företeende behof af en i berörda afseende lämplig gemensam myndighet öfver Konungens
Befallningshafvande, lärer svårligen någon annan utväg återstå, än att
detta uppdrag af Kongl. Maj:t sjelf öfvertages, hvadan till sista momentet af denna
§ efter orden: ”dock ej utöfver 1 R.dr 50 öre så i stad som å landet,” torde böra
läggas följande ord: Börande likväl detta Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut
om förhöjning utöfver 1 R:dr, för att blifva gällande, underställas Kongl. Majlis nådiga
pröfning.
1 händelse Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet sålunda anfört, torde § 39
erhålla följande lydelse:
entreprenad-auktion å skjutsningens bestridande bör, genom
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg, anställas minst ett
halft år före entreprenadens början, samt förrättas, om så
lämpligt finnes, pä ett ställe för flere närbelägna stationer, sedan
förut varit konkurrenter öppet lemnadt att förseglade anbud
till auktionsförrättaren ingifva.
Vid auktionen utbjudes tillhandahållandet af de för befordringen
behöflige hästar och åkdon med seltyg, jemte skjutsdrängar,
utan inskränkning till visst antal; och skall dervid
först utrop «ke å öfvertagande af skjutsningen mot den be
-
Stats- samt Allm.- Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 23. 11
stämda legans uppbärande. Skulle dervid göras mera än ett
anbud, utbjudes skjutsningen med vilkor, att entreprenören,
mot rättighet att uppbära nämnde lega, erlägger ärlig kontant
afgift. Göres åter intet anbud att, allenast mot rättigheten
till skjutslegans erhållande skjutsningen bestrida, utropas skjutsningen
med vilkor, att entreprenören skall, utom legan, bekomma
årlig kontant ersättning.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, sorn eger pröfva auktions-anbuden,
bör dervid tillse, att endast välfrejdad och pålitlig
person till entreprenör antages, samt att fullgod säkerhet
ställes för entreprenadens fullgörande; börande bland gjorda
anbud det förmånligaste antagas, såvida detta, jemte billiga
vilkor, anses erbjuda nöjaktig säkerhet för entreprenadens fullgörande.
Skulle intet anbud erhållas, eller de gjorda anbuden, med
afseende å förhållandena i orten, befinnas oskäliga, eller ock
bland erhållne anbud intetdera anses medföra tillbörlig säkerhet,
bör Kongl. Maj:ts Befallningshafvande antingen låta anställa
ny entreprenad-auktion, eller ock vidtaga annan åtgärd
för skjutsbeforrlringens besörjande tills vidare för sä billig kostnad,
som må kunna betingas, med rättighet att höja skjutslegan,
dock ej utöfver 1 R;dr 50 öre, så i stad som å landet;
börande likväl detta Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut
om förhöjning utöfver l R:dr, för att blifva gällande, underställas
Kongl. Maj;ts nådiga pröfning.
Beträffande g 40.
Visserligen har Utskottet i sitt Utlåtande N:o 8, låtit denna § utan anmärkning
passera. Men då samma £, för ett fall, som sällan lärer förekomma, uppställt
föreskrifter, hvilka måhända onödigtvis bidraga till vidlyftighet i förslaget, har Utskottet
trott denna § kunna utan saknad undvaras, och hemställer derföre,
att § 40 må utgå samt efterföljande §-:s ordningsnummer i
följd deraf ändras.
Beträffande 42.
I sitt förra Utlåtande har Utskottet föreslagit en förändrad lydelse af denna
§, lämpad efter den plan Utskottet då uppgifvit för skjutsnings-bestyrets ordnande.
Sedan Utskottet nu nödgats frångå berörde plan, och till Rikets Ständer göra hemställan
om skjutsnings-besvärets ordnande efter andra grunder, än hvad förut, vare
sig af Kommitterade eller af Utskottet, varit föreslagne, kräfver denna § en ny
ordalydelse.
Hos Utskottet har Iräga visserligen varit väckt, huruvida de skjuts-skyldiges
bidrag till entreprenaden borde af Kronobetjeningcn indrifvas och derefter antingen
omedelbart till entreprenören aflemnas eller ock genom Konungens Befallningshafvande
hållas honom tillhanda. Men Utskottet har trott sådant skola, förutom de
betydligt ökade göromål, som härigenom för Kronobetjeningen skulle uppkomma,
tillika, så för skjuts-laget, som för entreprenören snarare medföra obehag, omgång
12
Stats- samt Allm. Besv.- och K kori.-Ut skottets Betänkande N:o 23.
och kostnader, än några verkliga fördelar, hvadan Utskottet antagit att de skjutsskyldiges
bidrag lämpligast kundo uppbäras pä det sätt hittills vid entreprenader
egt rum. Utskottet föreslår således.
att § 42 må erhålla följande förändrade lydelse: af de ersättningsbelopp,
som, i följd af upprättade kontrakt om skjutsningens
bestridande å bipostvägarne, skola till entreprenörerne
derstädes utgå, erlägges skjuts-lagets andel på det sätt vid
gästgifvaregårdar, der entreprenad egt rum, hittills öfligt varit,
hvaremot Statsverkets andel utbetalas af Kongl. Maj:s Befallningshafvande,
som äfven besörjer om uppbörd af de kontanta
afgifter, till hvilkas erläggande tilläfventyrs entreprenörer vid
en del stationer kunna sig utfästa.
Beträffande § 43.
Med frångående af en del utaf hvad Utskottet i sitt Utlåtande N:o 8 anfört
ifråga om denna §, får Utskottet dock vidhålla sin då gjorda anmärkning om billigheten
deraf att, vid den inträffade händelse, som §:ns l:a mom. förutsätter, hela
det fordna skjutslaget och ej blott de närbelägna förut skjutsningsskyldige hemmanens
innehafvare uppehålla skjutsen; hvadan Utskottet anser att, i detta moment,
orden: ”innehafvare af närbelägne skjutsningsskyldige hemman och i stad skjutsningsskyldige
invånare”, böra utbytas mot orden: innehafvare aj hittills skjutsningsskyldige
hemman och i stad hittills skjutsningsskyldige invånare.
Utskottet hemställer således att 43 § mätte erhålla följande förändrade lydelse:
Derest, i följd af posthållares eller skjuts-entreprenörs
oförmåga att fullgöra skjutsningen, eller af annan orsak, posteller
skjutsbefordringen möjligen skulle komma att tillfälligtvis
afstadna, åligge det pä landet innehafvare af hittills skjutsningsskyldige
hemman, och i stad, hittills skjutsningsskyldige
invånare att, emot den vid stationen gällande lega, bestrida
skjutsningen intill dess denna kan genom Post-styrelsens eller
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg åter blifva ordnad.
Om, under skjutsningen, häst störtar eller upptröttnar, eller
annat för befordringen hinderligt fall inträffar, åligge det
innehafvare af närbelägna hemman, att, mot full godtgörelse,
genast lemna det biträde, hvarmed de kunna för befordringens
understödjande tillhandagå.
Då Utskottet nu går att tillse huru och till hvad belopp medel må böra
anvisas till gäldande al den kostnad, som, genom nu föreslagna grund för skjutsningsbesvärets
ordnande, varder Statsverket åsamkad, så är Utskottet visserligen
fortfarande af den tanke att, på de af Utskottet, i dess Utlåtande N:o 8, anförda
skäl, hela kostnaden för skjutsningens öfvertagandé pä entreprenad ej skall komma
att, åtminstone i någon betydligare män, öfverstiga 600,000 R;dr om äret, och att
det förslagsanslag, som till gäldande al Statsverkets fjerdedel erfordras, således ej
heller behöfde bestämmas till mer än Ijerdedelen af berörde summa; men dä inom
Riks-Stånden sa mänga röster höjt sig med påstående, att den verkliga kostnaden
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 23. 13
skulle komma att vida öfverstiga Utskottets beräkning, anser sig Utskottet böra å
dessa påståenden fästa det afseende, att Utskottet föreslår förslagsanslaget att utgöra
200,000 R:dr Runt ärligen.
Beträffande tiden, dels från hvilken det erforderliga anslaget borde utgå,
dels hvarifrån den nya ordningen för skjutsningsbesväret borde vidtaga, vid häller
Utskottet sin i förra Utlåtandet uttalade åsigt att dervid böra tagas i beräkning ej
blott fördelen af förändringens skyndsamma genomförande, utan äfven det behof af
rådrum samt de kostnader som de förberedande åtgärderne härtill fordra, äfvensom
att de blifvande entreprenaderne böra taga sin början vid den tid pä året, att entreprenören
kan dertill i sin tjenst erhålla nödigt folk samt till billigt pris uppköpa
foder för dragare; hvadan Utskottet jemväl nu föreslår den 1 November 1801. såsom
infallande kort efter tjenstehjonsflyttningen berörda år, att vara den, dag dä
skjutsningsbestyrets bestridande efter nu uppgifne plan bör träda i verket. Utskottet
tillstyrker således Rikets Ständer,
att besluta det, till betäckande af Statsverkets andel i kostnaden
för skjutsningsbestyrets ordnande medelst entreprenad, anvisas
å 6:te Hufvud-titeln ett förslagsanslag af 200,000 R:dr Runt
ärligen, under nästa statsreglerings-period; och kommer denna
nya reglering af skjutsbefordringen att träda i verket den f
November 1861, då Statsverket jemväl med J:del inträder i de
förpligtelser, som, enligt dä ännu gällande skjutsentreprenadkontrakt,
åligga skjutslagen mot entreprenörerne.
Beträffande Kongl. Maj:ts nådiga tillkännagifvande att, ifall post-skjutslegan
komme att blifva lika med den i allmänhet gällande legan för entreprenad-skjuts,
en ökad årlig kostnad af 53,304 R:dr 80 öre, utöfver den nuvarande, derigenom
komme att drabba Postverket för postens förskaffande, och att en häremot svarande
ärlig summa således borde, om förslaget bifölles, af statsmedel anslås och
ställas till General-Poststyrelsens disposition för betäckande af den förlust, som i
berörda afseende kunde för Postverket uppstå; sä vidblifver Utskottet ej blott hvad
det i sitt Utlåtande N:o 8 anfört derom att de beräkningar, hvilka legat till grund
för uppgiften om den sålunda erforderliga summa, i viss mån måste blifva rubbade
genom den af Utskottet föreslagna rättighet för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, der så erfordras, vidtaga åtgärder för skjutslegans förhöjande utöfver 1 Hulr
och ända till 1 R:dr 50 öre milen, än äfven det förslag Utskottet då gjorde, att, till
undvikande af eljest möjligen uppstående brist i berörde ersättningsbelopp, detsamma
mätte bestämmas till en rund summa af 70.000 R:dr R:mt, dervid, i händelse
nämnde summa ej fullt åtginge till betäckande af ifrågavarande kostnader, det blifvande
öfverskottet kunde vinna en gagnande användning, vid bestridande dermed
af försök till sådan befordran af post och resande, som för postvägarne är af Kommitterade
föreslagen; och vidhåller Utskottet den förhoppning, att ett medgifvande
af Rikets Ständer det ifrågakomne öfverskott må pä sådant sätt användas, möjligen
skall kunna småningom medföra berörde så önskiiga förbättring i sältet för postens
och resandes befordran, helst, på sätt Utskottet i sitt förra Utlåtande erinrat, erfarenheten
i andra länder, der post och resanue befordras gemensamt, städse ådagalagt
att en sådan inrättning ej blott låter sig ordna utan förlust, utan jemväl medför
en ganska betydlig behållning. — Förnyande Utskottet nu sin erinran om det
14
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 23.
i Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse gjorda tillkännagivande, att den till Statsverket
ingående rotevakansafgiften af de hittills roteringsfria posthennnanen kominer att
uppgå till 18,800 R:dr, så att Statsverkets verkliga utgift för posthemmanens befriande
från post-skjuts Olifver blott 51,200 R:dr Runt om året. Utskottet hemställer
således till Rikets Ständer,
det måtte, å Riks-statens 7:de Hufvnd-titel, anvisas ett årligt
reservationsanslag af 70,000 R:dr Runt, att till Postverket utgå
såsom ersättning för den ökade kostnad, som, genom postskjutslegans
höjande till likhet med gällande entreprenad-lega, komine
att uppstå; med bemyndigande tillika för Post-styrelsen att
använda de besparingar, som å detta anslag kunna göras, till
ordnande å postvägar af gemen-arn befordran af post och resande.
Utskottet, som, i likhet med hvad dess Utlåtande N;o 8 innehåller, anser de
i nämnde Utlåtande omförmälde motioner, muntliga yttrande samt af Kohlbäcks
skjutsbolag i underdånighet gjorde framställning vara genom Utskottets nu gjorde
förslag besvarade, hemställer jemväl nu,
att Rikets Ständer må hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
oin vidtagande för öfrigt af alla sådane åtgärder, som
kunna befinnas nödige, på det ingångna entreprenader ej må
hindra verkställigheten af detta förslag.
Stockholm den 16 Augusti 1860.
Iteservationer:
Äf Herr Kyrkoherden Otterström: ”Jag har icke kunnat godkänna den grundsats
af tvungna entreprenader på de skjutsskyldiges bekostnad, som Utskottet antagit
och på hvilken dess nya förslag hvilar, emedan man derigenom, mot skjutsskyldiges
afgifna protest, förvandlar en dem i lag åliggande naturaprestation, ersatt
genom skälig lega, till en kontant årlig skatt pä hemmanet. När härtill kommer
Utskottets beslut, att denna skatt skall drabba endast de till skjutslag indelade, sä
har man dermed, der inga nya vägar uppkomma med nya skjutsstationer, inskränkt
vederbörandes rätt att ordna skjutsindelningen efter de omständigheter, som göra
det möjligt att till skjutsning indela hemman, som förut genom deras aflägsenhet
eller andra fysiska hinder icke kunnat till skjutsning indelas. Klart är, att alla
hemman af samma natur hafva lika lätt eller svårt för att bestrida skjutsen, dä den
icke får bestridas in natura, utan måste bestridas genom kontant utgift. Om det
derföre kan anses öfverensstämmande med Svensk folkfrihet att tvinga den ena
klassen af skjutsskyldige hemman att utbyta en skyldighet mot en annan, så går
det ock an att tvinga den andra klassen af samma natur att i den nya skyldigheten
deltaga. Det låg derföre, enligt mitt begrepp om allmän rätt, mera rättvisa i Utskottets
nu frånträdda beslut, att hvälfva kostnaden af skjutsbestyrets ordnande på
Staten, d. v. s. på alla, då det icke längre fick vara ett menighetsbestyr. än i att
nu göra det till ett statsbestyr och binda kostnaden vid de till skjutslag indelade
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 23. 15
hemmanen. Att Staten, enligt Utskottets nya förslag, skall deltaga med j:del i
kostnaden, kan näppeligen motsvara den förhöjning i kostnaden, som blir en följd
deraf att entreprenader mäste allestädes införas, utan afseende pä lokala svärigheter
och af den förbättring i skjutsväsendet, som dermed afses till det allmännas och
enskilde resandes större beqvämlighet. Att i vårt giest bebodda land och med vårt
vidt utbredda vägnät vilja ordna skjutsväsendet, såsom det i andra mönsterstater
pä Statens bekostnad är ordnadt, och detta väsendtligen på de till skjutslag indelade
hemmanens bekostnad, kan ej, enligt mitt förmenande, utan förtryck låta sig
genomföras.
Då jag likväl medgifvit, att Utskottet borde frånträda sitt förra beslut, dertill
tvingadt af tre Stånds uttryckta mening, har jag baserat min åsigt i hvad som nu
var att göra på följande satser:
l:o. Med skjutsskyldighetens bibehållande vid jorden (och den skiljes icke derifrån
derigenom att jorden bekostar entreprenaden) mäste förknippas, fasthälias och,
såvidt möjligt är, utföras den grundsats af rättvisa, som hittills genomgått lagstiftningen
i frågan, att nemligen den skjutsskyldige i lega» bör hafva skälig ersättning,
så att den resande ej må fortskaffas pä den skjutsskyldiges oskäliga bekostnad.
Der denna grundsats tillämpas, der har Staten rätt att fordra alla de förbättringar
i det gamla skjutsväsendet, som tiden påkallar.
2:o. Om legan. som var bestämd skälig i rån början (ungefär 1 R:dr 50 öre pr
mil, då likväl skjuisningen var mindre anlitad än nu), genom myntvärdets täll och
andra orsaker under olika tider befunnits oskäligt låg och föranledt periodisk förhöjning,
men genom legans fastställande såsom allmän för hela landet man ändock
icke kunnat förekomma en billig klagan från flera orter öfver den förhöjda legans
otillräcklighet, sä följer häraf att en allmän lega för hela landet icke kan bestå
med den rättvisa, som bör gälla för alla. Följaktligen måste åt vederbörande lemnäs
rätt att höja den fastställda minimilegan till hvad skäligt vara kan, der förbättring
i skjutsväsendet ej är möjlig utan de skjutsskyldiges oskäliga betungande.
3:o. Då den skjutsskyldige har sig ålagdt att skjutsa mot skälig lega, men icke
att på någon sin kontanta bekostnad bestrida skjutsen genom entreprenör till det
allmännas och enskilde resandes större beqvämlighet, så måste häraf följa, att
skjutsens bestridande genom entreprenad ingenstädes kan de skjutsskyldige åläggas,
om dertill erfordras de skjutsskyldiges kontanta bidrag. Men häraf mäste ock följa,
att de skjutsskyldige icke hafva minsta rätt till talan deremot, om entreprenad kan
införas utan att kostnad kommer de skjutsskyldige vid.
4:o. Der likväl de skjutsskyldige sjelfve önska entreprenad, äfven med uppoffring
å deras sida, der och endast der böra vederbörande hafva rätt att höja legan,
för att proportionsvis sänka de skjutsskyldiges bidrag, sä att detta ej blir'så högt,
att de skjutsskyldige icke kunna eller böra på entreprenaden ingå. Der skjutsskyldige
intet tillskjuta, der bör icke heller höjning i legan ifrågakomma, och der entreprenad
ej kan komma till ständ med billigt förhöjd lega och med skäligt tillskott
från de skjutsskyldige, — der, men endast der, bör Staten träda emellan. Alltså
har jag föreslagit:
att der skjutsskyldige tillskjuta till 10 R:dr pr hemman, må legan kunna höjas
ända till l,io om det af vederbörande pröfvas nödigt för att entreprenaden ina
möjliggöras med detta tillskott; der de skjutsskyldige tillskjuta från 10 ända till 20
R:dr ärligen pä hemman, må legan kunna höjas till 1,20 att entreprenaden må möjliggöras
med 20 Kalr tillskott och 1,20 lega. Der entreprenad ej kan komma till
stånd med 20 R:dr på hemman och 1,20 lega, bör Staten ersätta hvad derutöfver
16
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 23.
kan erfordras. Härigenom blefve de skjntsskyldige intresserade i entreprenaden sä
att de icke hade vinst utan förlust af legans höjning, då den nemligen endast höjdes
i samma proportion, som deras egna tillskott. Konkurrensen skulle, som jag
tror, pä denna väg vara friare, än pä den af Utskottet föreslagna. der Staten betalar
sin andel äfven om skjutslaget ej betalar mer än 1 Rdr på hemmanet. Hvad
städerna vidkommer, har förhöjd lega för dem hittills varit beviljad och bör äfven
hädanefter dem medgifvas.”
Af Riksdags-fullmägtigen J. Andersson från Östergötlands län: ”Då jag icke
till alla delar kunnat gilla det nu af sammansatta Stats- samt Ailm. Besv.- och
Ekon.-Utskottets, till följd af återremiss, fattade beslut i skjutsfrägan, så får jag
deremot härmedelst vördsamligen göra följande anmärkningar:
På grunder, hvilka icke med giltiga skäl nu mera kan bortresonneras, kom
det Sammansatta Utskottet i sitt förra Betänkande i frågan till det resultat, ”att
gästgifveri-, håll- och reservskjutsen samt postkjutsen” borde skiljas från jordbruket
och öfvertagas af Staten. — Beskaffenheten af de motiver, pä hvilka detta Utskottets
framställda förslag var grundad!, ingaf reformens vänner stora förhoppningar
om förslagets godkännande hos de särskilda resp. Riks-Stånden, och om än dessa
förhoppningar icke till sin helhet realiserades, sä blef förslaget dock icke definitivt
förkastadt af flera än blott ett Riks-Ständ, hvaremot detsamma godkändes af ett annat
Riks-Ständ och återremitterades af tvänne. Vid sådant förhållande, och om än
de vid Betänkandets återremiss gjorde amnärkningarne kunde föranleda till någon
modifikation i förslaget, så hade jag för min del likväl trott att, icke blott det Statens
deltagande i bidraget till skjutsningsbcsvärets underhållande nu bort föreslås
till högre belopp än hvad som skett, utan äfven att Statens framtida öfvertagande
af hela. denna börda bort närmare uttalats och tiden derför begränsas. — Då, efter
den utredning frågan under sednare tiden erhållit, det obestridligen visar sig
att skjutsningsbestyret ursprungligen aldrig varit lagligen en viss del af Sveriges
jord ålagd eller af dess innehafvare åtagen såsom ett onus, så faller det sig ju
klart att hvarje bidrag från desse till skjutsens underhåll, likasom prestationen in
natura mot en underlägsen lega, är en tydlig orättvisa, hvilket också både nu och
vid föregående riksdag blifvit erkändt, och man borde sålunda ha skäl att vänta
det Rikets Ständer skulle med mindre rädda och försigtiga steg härutinnan besluta
nödig rättelse. Då det emellertid icke ansågs rådligt att gifva full rättvisa på en
gång, så borde åtminstone en half portion deraf för närvarande icke anses vådlig
— den återstående hälften borde väl i så fall ha varit tillräcklig att undanrödja
farhågan för entreprenaders onaturliga fördyrande vid öfvergängen till reformen.
Att Staten icke skulle lia råd eller tillgångar att åtaga sig en börda, hvilken blott
en del af nationen i långliga tider fått vidkännas och som ännu icke anses för tung
för denna del af nationen att bära, trodde jag knappt skulle kunna förebäras. Afven
emot några detaljbestämmelser uti förslaget har jag åtskilliga anmärkningar att
göra. Sä har Utskottet genom bestämmelsen i 38 tj helt. och hållet uteslutit dem,
som måste lemna den hufvudsakligaste delen af behöfliga bidragen till skjutsens
upprätthållande, från allt deltagande vid entreprenaders åvägabringande och entreprenörers
antagande, med öfverlemnande ät Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att.
härom ensamt bestyra. En sådan bestämmelse hade tvifvelsutan varit riktig om
det, enligt det förra Utskottets förslag, hade ålegat Staten att ensam bestrida de
kostnader, hvars belopp är beroende af de iner eller mindre ändamålsenliga iakttagelser
som göras vid dylika tillfällen, men så länge detta icke är förhållandet, så
4
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 23. 17
tror jag för min del att det varit ganska helsosamt for saken i och för sig sjelft
och för deras kassa, derifrån bidragen skall utgå, om skjutslagen i någon mån tagits
till råds vid ordnandet häraf, på samma gång sådant varit billigt och rättvist.
Den uti 39 § gjorda bestämmelsen derom, att innan en beslutad höjning af skjutslegan
utöfver 1 R:dr pr mil får tillämpas, frågan skall underställas Kongl. Maj:ts
pröfning och fastställelse, anser jag för min del tjena blott till en onödig omgång
samt stridande emot den riktiga principen, att allt mera frigöra Regeringen från
de mångfaldiga småsaker, hvarmed densamma utan ändamål öfverhopas. — Uti 43
§ har Utskottet föreslagit, att, då entreprenör brister i uppfyllandet af ingånget
kontrakt och skjutsbefordringen till följd deraf skulle afstanna, närbelägna innehafvare
af hittills skjutsskyldig jord och i stad lika skyldige innevånare dä skola bestrida
entreprenörens åtagna skyldigheter emot den vid station gällande lega, intilldess
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hinner ordna förhållandet. Att, vid dylika
fall, det är nödigt att tillse det skjutsbefordringen upprätthålles, medgifves,
men att jordbrukaren icke kan fullgöra ett sådant åliggande utan kännbar uppoffring,
sedan han inskränkt antalet af folk och ök till jemt behofvet för sitt jordbruk
eller andra näringar, det torde falla sig temligen klart, hvarföre jag anser detta
åläggande utan motsvarande ersättning icke vara med billigheten öfverensstämmande,
och denna obillighet förekommer sä mycket större då, måhända, detta onus
tillkommit genom en mindre lämplig entreprenörs förvållande, hvars pålitlighet och
förmåga jordbrukaren ej vid antagandet haft tillfälle att pröfva.
Pä grund af hvad jag sålunda anmärkt vågar jag vördsammast hemställa, det
Rikets Ständer ville för sin del besluta följande förändrade bestämmelser i nedannämnde
delar af Utskottets framställda förslag, nemi.:
l:o. Att Staten för närvarande åtager sig halfva beloppet af behöflige bidrag,
vid hvarje särskild skjutsstation, för entreprenaders åvägabringande och upprätthållande,
samt att återstående hälften skiljes från de hittills skjutsskyldige och öfvertages
af Staten så snart ske kan, dock så, att detta Statens öfvertagande till
sin helhet af gästgifveri-, håll- och reservskjutsen samt postskjutsen blifver realiserad
före 1867 års utgång.
2:o. (§ 38) Konungens Befallningshafvande åligge att, på samma gång entreprenad-auktion
å skjutsskyldigheten utlyses, kalla skjutslaget att genom ett eller flera
valda ombud sig vid auktionstillfället infinna för att skjutslagets rätt och bästa bevaka,
samt med öppen rätt att i behörig ordning öfverklaga vederbörandes åtgöranden,
i fall af befogenhet.
3:o. Den uti 39 § föreskrifna åtgärden att, vid beslut om skjutslegans höjande
öfver 1 R:dr pr mil, frågan skall underställas Kongl. Maj:ts pröfning, uteslutes.
4:o. Att såsom ersättning för den uppoffring, de hittills skjutsskyldige kunna få
vidkännas vid fullgörandet af bestämmelsen uti § 43, tillägges dem skjutslegan, förhöjd
med en fjerdedel, under den tid de bestrida skjutsningens upprätthållande.
5:o. Att, såvida Staten, enligt första punkten, ofvertager halfva bidraget till
skjuts-entreprenaderne, för ändamålet anvisas ä 6:te Hufvudtiteln ett förslagsanslag
å 400,000 R:dr årligen under nästa statsreglerings-period.”
Häruti instämde Riksdags-fullmägtige Georg Nyqvist från Wermlands län,
C. G. Sköldberg från Nerikes län och Jöns Pehrsson frän Blekinge län.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 11 Höft.
3
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN. 1860.
i
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
1
Jtä 24.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Aug. 1860, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:Is Nådiga Skrifvelse, med
förslag angående förändrad organisation af Hypotheksinrdttningarne
i riket.
Sedan den af Kongl. Maj:t i nåder tillsatta Kommitté för utredning af fådereslandets
stallning i ekonomiskt och financielt hänseende samt för granskning af
de lagar och inrättningar, som med penninge- och kredit-väsendet ega gemenskap,
under den 2 sistlidne Februari till Kongl. Maj:t särskildt inkommit med underdånigt
Betänkande och Förslag angående förändrad organisation af Hypotheks-inriittningarne
i riket, har Kongl. Maj:t, medelst nådig Skrifvelse den 15 påföljde April, öfver
lemnat
detta ärende till Rikets Ständers pröfning.
Uti högstberörde nådiga Skrifvelse förmäles hurusom Kommitterade, i afseende
först å behofvet och vigten af dylika för ändamålet lämpliga kredit-anstalter til!
jordbrukets understödjande, hufvudsakligen anfört och på ett öfvertygande sätt utvecklat,
att pä samma gång, som den industriela utvecklingen i allmänhet måste
medgifvas hafva uppnått en höjd, hvarom man under förflutna tider knappast kunnat
göra sig en föreställning, kunde det icke nekas, att jordbruket ännu, mer eller
mindre, befunne sig på en jemförelsevis låg ståndpunkt, och att detta förhållande ej
minst torde böra tillskrifvas saknaden af ändamålsenliga, för jordbrukarnes behof
lämpade kredit-inrättningar, hvilka voro egnade att motverka kapilalernas benägenhet
att draga sig från jorden till handeln och andra af kreditens välgerningar bättre
understödda näringar; att uti de kredit-anstalter, hvilka blifvit särskildt för jord
bruket
bildade så väl i de flesta andra länder, som äfven på de sednaste tretio
åren i Sverige, inträde vunnits för endast en mindre del af den intecknade skuld,
som belastar jorden, under det att placeringen af öfriga inteckningar, hvarom jord
Bth.
till B. St. Brot. 1859 A 1860. 4 Sami. 2 Afd. 12 Haft. 1
<2
Sammans. Stats- ock Banko-Utskottets Utlåtande JVs 24.
egarne ännu omedelbart eller genom dyrlegda biträden måste anlita kapitalisterne,
blefve med allt större svårigheter och allt mer betungande vilkor förknippad, i följd
af den oundvikliga stridighet, som förefunnes emellan kapitalistens önskan att öfver
de medel, han utlånar, kunna utan stor tidsutdrägt vid förefallande behof förfoga
och den fasta egendomens naturliga egenskap att endast småningom, genom förbättring
och årlig afkomst, lemna medel till afbetalningar å den intecknade skulden,
men icke att liksom handelsrörelsen hastigt återgifva eller omsätta deri nedlagda
kapitaler; att följaktligen, i den mån andra kreditpapper med korta betalningstider
blefve äfven hos oss, genom handelns och näringarnes stigande utveckling samt kreditbrukens
förbättrande, mer och mer tillgängliga, i samma mån skulle också svårigheten
att hos kapitalister omedelbart belåna inteckningar blifva allt mera kännbar,
samt att Hypolheks-föreningarne, hvilkas vigtiga bestämmelse det vore att vara
medlare mellan kapitalister och fastighetsegare och att förvandla så stor del som
möjligt af den sväfvande skuld, som hvilade på jorden, till en fonderad skuld med
lindrigare ränta och med småningom skeende amortering, hittills icke varit i Sverige,
såsom i andra länder, af Statsmagterna understödda eller på ett likformigt sätt och
med inbördes sammanhang ordnade till ett gemensamt helt, som kunnat med större
framgång lin de särskilda Hypotheks-föreningarne hvar för sig vid upplåning betinga
billiga vilkor samt afböja en både för landets kredit och för de lånbehöfvande sjelfve
skadlig täflan emellan de spridda föreningarne.
Med ledning af den erfarenhet, som gifvit stöd åt Kommitterades omförmälda
åsigter och som i deras Betänkande funnes framlagd i en historisk öfversigt af Hypotheks-inrättningarnes
uppkomst och utveckling så väl i andra länder som i Sverige,
äfvensom med stöd af anförda skäl, hade Kommitterade framställt de-väsendtliga
fördelar, som skulle vinnas derigenom att de särskilda Hypotheks-föreningarne härstädes
blefve i vissa hänseenden sammanförda till och omkring en central-anstalt;
och då detta, enligt Kommitterades tanke, kunde ske på ett sätt som i afseende på
allt annat än upplåningen lemnade den nuvarande organisationen orubbad, nemligen
sålunda att ingen upplåning eller utgifning af obligationer genom de särskilda föreningarne
vidare finge ega rum, utan att all upplåning och obligations-utgifning för
nuvarande föreningar och för dem, som hädanefter komme att bildas, skulle verkställas
genom en i hufvudstaden upprättad Allmän Hypotheks-bank, hvari de särskilda
föreningarne skulle ingå såsom delegare, så bade Kommitterade, i öfverensstämmelse
med denna tanke och de förutsättningar, under hvilka den skulle bringas
till verkställighet, afgifvit de förslag, hvilka innefattades i följande tre bilagor till
Kommitterades Betänkande, nemligen:
A. Vilkor för öfver/lyttning till Hypotheks-banken af Riks-bankens fond för
utlåning mot pant af fast egendom på landet;
B. Förslag till Förordning angående en Allmän Hypotheks-bank för riket och
Sammans. Stals- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
3
C. Förslag till Förordning, angående de allmänna grunder, som vid Hypotheks-föreningars
bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse gälla.
Efter omförmälande af dessa Kommitterades förslag har Kongl. Maj:t i nåder yttrat,
att det ej kunde betviflas alt, i enlighet med de exempel från främmande länder, som
Kommitterade anfört, och på grund af de skäl, som funnos i Betänkandet upptagna,
den nu föreslagna centraliseringen af de Svenska anstalterna för fastighets—krediten
skulle vara egnad att i väsendtlig mån afhjelpa de olägenheter, som varit en följd
af Hypotheks-föreningarnes splittrade verksamhet och som menligt inverkade på deras
ställning, synnerligast i förhållande till utländske långifvare. En förändring i detta
hänseende torde också vara desto mera angelägen, som de lånsökande Hypotheksföreningarnes
tällan om försträckningar nästan uteslutande på ett och samma ställe,
der de Svenska Hypotheks-obligationerna voro mest kända, nemligen Hamburg, och
hufvudsakligen hos ett enda bankirhus, hvilket öfvertagit de flesta derstädes ingångna
lån, hade, steg för steg, ledt till låneoperationer, der vil korer» blifvit allt mer betungande
och som slutligen måste verka störande på den Svenska krediten i all -  mänhet. För denna skulle det deremot onekligen vara en fördel om de många
föreningarnes utelöpande obligationer af olika ålder och serier komme att efter hand
försvinna ur rörelsen och efterträdas af andra, hvilka ej blott, i likhet med de förra,
voro grundade på den säkerhet, som kanske minst af alla vore underkastad förstöring
eller förminskning, nemligen ett lågt uppskattadt jordvärde, utan derjemte skulle
komma att ytterligare betryggas genom inrättandet af en stark grundfond och
genom en fortgående uppsigt från Statens sida öfver den nya Hypotheks-bankens
förvaltning.
För Statens förbindelse att iemna en grundfond hade Kommitterade hemtat
stöd deraf att åtgärder, som åsyfta den i jorden intecknade skuldens förvandling från
uppsägbar till ouppsägbar och dess successiva allösande, borde betraktas såsom en
angelägenhet, hvilken nära rörer det allmänna bästa, synnerligast i ett land, der
jordbruket intager ett så framstående rum i jemförelse med andra näringar, som
i Sverige. Kommitterade hade fördenskull föreslagit, att Staten genom Riksgäldskontoret
skulle utfärda och till Hypotheks-banken såsom grundfond eller yttersta
säkerhet, Öfverlemna ouppsägbara räntebärande obligationer å högst 8,000,000 R:dr
R:mt, derå ränta likväl ej ulginge så länge obligationerna tillhörde Hypotheksbanken,
och hvilka obligationer aldrig finge af samma Bank användas lill anskaffande
af medel för utlåningen, utan endast i de läll afyltras, att vid Hypotheks-bankens
utredning tillgångarne icke skulle förslå till skuldernas betäckande, eller att Banken
skulle vid något tillfälle sakna egna disponibla tillgångar till fullgörande af sina
förbindelser mot långifvarne; i hvilken sistnämnde händelse Hypotheks-banken skulle
åligga att, sä snart ske kunde, åter inköpa ett mot det försålda svarande belopp
af samma obligationer och att godtgöra Riksgälds-kontoret den för de försålda
obligationerna belöpande ränta, till dess att grundfonden blifvit lill sitt ursprungliga
i
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
belopp återställd eller, om sådant återköp inom föreskrifven tid ej kunnat ske, till
Riksgiilds-kontoret erlägga full liqvid för de ännu utelöpande obligationerna.
_Så val för alt bevaka det allmännas rätt i afseende på den lemnade grundfonden,
som för att i andra hänseenden öfvervaka och kontrollera Ilypotheks-bankens
förvaltning skulle vidare, enligt Kommitterades förslag, Ordföranden i denna Banks
Styrelse utses af Kongl. Majit och en annan Styrelsens ledamot af Rikets Ständers
Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, hvilka sednare finge genom en Revisor deltaga i
den årliga granskningen af Ilypotheks-bankens förvaltning och räkenskaper samt egde
utse ett ombud till bevistande af de årliga sammankomsterna mellan Bankens delegare;
hvarförutan, till ytterligare kontroll, den årliga revisions-berättelsen skulle i
tryck offentliggöras och delgifvas, bland andre, Fullmäglige i Riksgälds-kontoret samt
Finans-departementets Expedition; äfvensom Bankens handlingar, kassor och räkenskaper
borde hållas tillgängliga för den granskning, Kongl. Maj:t kunde finna skäligt
att låta anställa.
Med den oafbrutna och flersidiga uppsigt, som Hypotbeks-bankens förvaltning
efter detta förslag blefve från det allmännas sida underkastad, ansåg Kongl. Majit
det kunna med en till visshet gränsande sannolikhet antagas, att aldrig någon af de
händelser, i hvilka grundfonden behöfde anlilaå, skulle inträffa eller åtminstone att
om, emot all förmodan, någon gång elt dylikt anlitande tillfälligtvis egde rum, sådant
likväl icke slutligen skulle medföra den ringaste förlust för Staten, hvilken sålunda,
utan att underkastas någon uppoffring, endast genom stödet af sin kredit skulle
komma att verksamt bidraga till framgången af en anstalt, som utan tvifvel vore
för det Svenska jordbruket högst välgörande. För detta ändamål och för alt åstadkomma
en större enhet i de löneförhandlingar, som grunda sig på samfäld hypothekarisk
säkerhet, hade Kommitterade äfven föreslagit så väl den redan antydda
bestämmelse, a,tt Hypotheks-banken ensam skulle ega rätt till utgifvande af tryckta
obligationer, grundade på säkerhet i jordegendom, som det stadgande, att Hypotheksföreningar,
hvilka efter den nya Förordningens utfärdande bildades, äfvensom redan
befintliga sådana föreningar i afseende å framtida upplåningar, skulle förbindas att
såsom delegare ingå i Hypotheks-banken. Dessa inskränkningar i Hypotheks-förcningarnes
hittills föga begränsade verksamhet såsom upplånings-anstalter voro visserligen
blott sådana, som hvarje Hypotheks-förening, hvilken vore angelägen att bereda
sig och sina delegare så lindriga lånevilkor som möjligt, borde förmodas gerna vilja
frivilligt underkasta sig, i stället för att enskildt uppträda på den utländska penningemarknaden
såsom lånsökande för ett inskränkt område. Af sådant skäl torde det också
kunna anses att nyssomförmälda stadganden vöre af behofvet mindre påkallade; men.
enligt Kongl. Maj:ts tanke, kunde dessa föreskrifter dock i annat hänseende vara
nyttiga och nödiga, nemligen för att inför långifvarne på den stora verldsmarknaden
påtrycka Hypotheks-banken en stämpel af allmängiltighet och offentlig garanti, hvarförutan
den måhända mindre fullständigt än eljest skulle uppfylla sitt ändamål.
Sammarin. Stata- och Banko-Ulskottcts Utlåtande M 24
5
Under anförande slutligen deraf att, enär den större fastighets-lånerörelsen i
landet salunda skulle komma att hufvudsakligen förenas hos den blifvande llvpotheks-banken,
det onekligen vore föga följdriktigt att i bredd härmed bibehålla den
rörelse af enahanda slag, som varit af Rikets Ständers Bank bedrifven redan förr
än tanken på särskilda Hypotheks-inrättningar någorstädes vunnit tillämpning och
som i Riks-banken ännu fortfar, men för dess egentliga och bankmessiga verksamhet,
enligt en allt mera stadgad åsigt, måste anses främmande och i viss män
hinderlig, har Kongl. Maj.t förklarat att, då den af Kommitterade i anledning
häraf väckta fråga om öfverflyttning lill Uypotheks-banken af den i Riks-banken
lill utlåning mot pant af fastigheter på landet nu anvisade fond af 7,500,000
R:dr emot det att Hypolheks-banken till Riks-Banken aflemnade sina obligationer,
löpande med samma ränta som för fastighets-lånen utgöres, stöde i oskiljaktigt
sammanhang med de på Rikets Ständer allena ankommande beslut rörande Riksbankens
förvaltning, samt dä jemväl åtskilliga andra delar af förevarande ämne,
hvaribland särskildt må nämnas grundfondens anvisande, voro af beskaffenhet att
påkalla Rikets Ständers medverkan, Kongl. Maj:t, som för sin del funnit Kommitterades
afgifna förslag vara i allmänhet ändamålsenliga, velat berörde förslag till
Rikets Stunders pröfning öfverlemna.
Vid föredragning hos Riks-Stånden af denna Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse,
har densamma jemte i anledning deraf afgifna anföranden blifvit remitterad af
Ridderskapct och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden lill sammansatt Stats—
och Banko-Utskott samt af Bonde-Ståndet till Banko-Utskottet, för att behandlas
af nämnde Utskott jemte det eller de Utskott, ärendet i öfrigt kunde röra
Då Stats- och Banko-Utskottet, som i följd häraf ärendet till pröfning förehaft,
nu går att sitt Utlåtande deri afgifva, har Utskotet, enär Kommilteradcs
Betänkande och förslag med tillhörande bilagor redan äro tryckta och ibland RiksStåndens
ledamöter utdelade, ansett en närmare redogörelse för Betänkandets innehåll
här icke vara af nöden, utan öfvergår Utskottet genast till det förslag lill
Förordning angående en allmän Hypotheks-bank för riket, sorn under Litt. Ii finnes
Betänkandet bifogad t.
Vid öfvervägande af de för ifrågavarande förslag af Kommitterade framställda
skäl jemte de upplysningar rörande den af Hypolheks-föreningarne hittills bedrifna
lånerörelse, som i Betänkandet meddelas, hur Utskottet icke kunnat undgå att
biträda hufvudgruuderna för förslaget och i följd deraf äfven de detaljbeslämmelser,
detsamma upptager och som endast utgöra utvecklingar af det helas grundtanke.
Det kan ej bestridas att, då hvarje Hypotheks-förening bedrifver sina låneoperationer
uteslutande för sig och en hvar af dessa föreningar har samma förbindelser
mot sina lånsökande delegare, nemligen alt, så snart som möjligt, motsvara
deras på o ika tider framställda och af samma delegare icke sällan tid efter
annan förnyade önskningar om lån inom begränsningen af det egendomsvärde, för
(i
Sammans. Stats- ock Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
hvilket hvarje sökande såsom delegare i föreningen blifvit antagen, det af dessa
förhållanden blifver en oundviklig följd, att större kapitalbelopp måste i upplåningsvåg
upptagas, än som skulle erfordras derest upplåningen verkställdes för
samtliga föreningarnes gemensamma räkning och från den derigenom uppkommande
gemensamma kassan lånebehofven för de särskilda föreningarne fylldes.
Det ligger i sakförhållandets natur att lånebehofven icke kunna, aldraminst
till lika belopp, för samtliga Hypotheks-föreningarne, eller för de särskilda delegarne
deruti, samtidigt inträffa. Men om hvarje förening för sig ständigt skall
kunna vara beredd att motsvara de från hennes delegare på olika tider ingående
ansökningar om lån, måste hon alltid vara försedd med en tillräcklig, för ändamålet
disponibel kassa, och blifver derigenom föranlåten att på förhand upptaga
större lån, än som eljest vore behölligt. Underlåtes åter en sådan upplåning på
förhand, försvagar föreningen kraften af sin verksamhet och föranlåtes icke sällan
att, när låneansökningar från delegarne i större mängd ingå, inkasta sig i äfventyren
af dessa operationer för upplåning på tid eller pä återbetalning efter uppsägning,
som äro långt ifrån att motsvara föreningens rätta ändamål, nemligen
att bereda sina delegare fasta lån, ställda på viss amortering mot billig
ränta.
litt öfvervägande sträfvande att upptaga lån på amortering utmärker likväl
de särskilda Hypotheks-föreningarnes operationer; men som de dervid handlat fullkomligt
oberoende af hvarandra och utan någon sammanhängande plan eller afseende
på hvarandras tillgöranden, har det inträffat, dels att flere af dem samtidigt
inled t lånenegoliationer på den utländska marknaden och genom en sådan konkurrens
i sin mån motarbetat hvarandras intressen, dels ock att, under det den
ena stod i afslutande om nytt lån, den andra ännu icke kommit i tillfälle att
för sina ändamål placera ett någon lid förut upptaget. Ett förhållande, sådant
som detta, hvarigenom skuldsättning af rikets jord utöfver behof befordrats, kan
icke räknas till de önskvärda; och ett obestridligen ändamålsenligt medel att förekomma
det är utan tvifvel upplåningens centralisering på ett sätt, som, då det
på ena sidan förenar Hypotheks-föreningarne till samverkan för sina i aNo lika ändamål,
på den andra förbehåller dem full rättighet att dervid tillika, hvar för sig,
vårda sina intressen. En Hypotheks-bank, i hvilken hvarje Hvpotheks-förening skulle
ingå såsom delegare, och åt hvilken för framtiden all upplåning för föreningarnes
behof uteslutande skulle anförtros, utgör den på nämnda grundtanke stödda organisation,
som i sådant afseende blifvit föreslagen och den Utskottet icke kan
annat än lill alla delar godkänna.
Den sammanhållning i plan och enhet i handling, som härigenom skulle
blifva möjlig alt åt låneoperationerna bereda, vore icke den enda välgörande vinst
Hypotheks-föreningarne af centraliseringen komme att hemta; flere andra, icke
mindre vigtiga, skulle såsom naturliga följder häraf desamma tillskyndas. Redan
Sammans. Stals- och Banko-Utskottets Utlåtande JYs 24.
7
den omständigheten, att kostnaderna för löneuppgörelserna blifva jemförelsevis
mindre, dä ett större lönebelopp pö en gäng, än dä samma belopp i mindre partier
på olika tider, eller af olika händer, upptages, är icke ulan sin vigt, och dö
kretsen af lånsökande delegare i följd af centraliseringen komme att omkring den
gemensamma kassan i hög grad utvidgas och tillfälle till snar placering af de upplånla
snmmorna derigenom städse att stå öppet, behöfde det pö en gäng upptagna större
kapitalet icke, vid hvarje särskild upplåning, utgöra mera än behofvet för tiden angåfve.
Af ännu högre vigt till sina följder skulle emellertid centraliseringen blifva derigenom,
att den hittills så ofta inträffade, i så många afseenden för konkurrenlerne
ofördelaktiga täflan emellan de särskilda föreningarne om lån — en täflan, som icke
sällan tvungit än den ena, än den andra att, för att bereda sig erforderliga penningetillgångar,
ingå på vilkor af ganska tryckande art — skulle förlora all grund
och anledning samt följaktligen upphöra, och att, då vid en centraliserad upplåning
endast ett slags obligationer med hänsigt till låntagaren eller utgifvaren komme
att utställas, den osäkerhet vid val af obligationer för uppköp, som nu på den utländska
marknaden visar sig, i fråga om de derstädes utbjudna, af särskilda Hvpotheks-föreningar
utgifna, på olika vilkor lydande obligationer, och som hos eljest
hugade köpare, endast af sådan anledning, minskar lusten att köpa och följaktligen
bidrager att nedsätta dessa obligationers kurs, likaledes skulle, jemte de i berörda
förhållande grundade anledningar dertill, försvinna och lemna rum för trygghet i
fråga om det af fondmarknadens skiftningar oberoende värde obligationen representerar.
Henna trygghet skulle ytterligare vinna ett fast stöd genom den grundfond,
som, på sätt i § 4 af förslaget rörande Hvpotheks-banken omförmäles, skulle denna
bank af Staten beredas såsom en jemte jordhypotheket tillgänglig garanti för fullgörandet
af bankens genom låne-obligationerna öfverlagna förbindelser. Representerad
i obligationer, utfärdade af Statsverket genom dess Riksgälds-kontor och
öfverlemnad åt Hypotheks-banken, med uttryckligt förbud att använda den till anskaffande
af medel för bankens utlåningar, och med banken gifven rättighet att
efter behof begagna den endast i de uti 13 § uppgifna två fall, nemligen då af
någon tillfällig anledning banken saknar egna användbara tillgångar till fullgörande
af sina på bestämda tider till betalning förfallna förbindelser mot sina långifvare,
och i den händelse att vid bankens utredning nödigt blefve att den använda,
med afseende å hvilka två fall äfven dessa obligationers ränta är så beräknad, att
de när som helst med lätthet borde kunna säljas, erbjuder denna grundfond, sålunda
ordnad och alltså icke föranledande någon direkt eller ovilkorlig utgift för
Staten, å ena sidan i fullständigt mått för de af Hypotheks-banken utfärdade
låne-obligationer all den garanti, som, utöfver jord hypotheket, i hvilket afseende
som helst kan begäras, utider det att å den andra de förbindelser, Staten genom
densamma ikläder sig, icke kunna medföra något verkligt äfventyr eller förorsaka
8
Sammans. Slals- och IJanko-Utskotlets Utlåtande M 24.
förluster. Det i § 17 föreskrifna bildandet af en reservfond genom den vinst,
som frän Flypolheks-bankens rörelse kan uppkomma, och hvilken reservfond, till
följd af g 12, äfven mäste vara uttömd innan grundfonden fär anlitas, innefattar
dessutom nägot, som ytterligare aflägsnar inträffandet af de fall, i hvilka grundfonden
kunde begagnas.
Af denna organisation skulle vidare en annan vinst af ganska stor vigt vara
ali hemta. Försedda, säsom visadt är, med en dubbel garanti, nemligen bäde
jord-hypothek och grundfond, skulle Ilypotheks-bankens obligationer tillika erbjuda
en synnerligen fast och förtroendevärd grundval för ett inhemskt fondsystem, hvilket,
att sluta af de upplysningar om beloppet af nuvarande Hypotheks-föreningars
obligationer, som meddelas i den Kommitterades Betänkande åtföljande tabellen
M 22, redan nu skulle kunna uppgå till en ganska betydlig summa och ännu
ytterligare kunde ökas genom tillkomsten af nya i Flypotheks-banken ingående föreningar.
Det behöfver hiir ej nämnas, att upplåning inrikes står Hvpotheks-banken
obetingadt öppen; och ett medel för tillväga bringandet af ett sådant system ut
gör
dessutom det i § 10 föreslagna berättigande för banken att, äfven i fall ansökning
om lån från deiegande FFypotheks-förening för tillfället icke ingått, mot
sina obligationer upplåna penningar, och med hvilket förslag åter det i § IG upptagna
står i nära samband, det nemligen, att banken må ega, der det utan något
slags åsidosättande af dess hufvudändamål och förbindelser i öfrigt kan ske,
genom uppköp af obligationer söka göra sina inneliggande penningemedel fruktbärande.
Att på denna väg ett inhemskt fondsystem på den solidaste grund skulle
kunna till vägabringas, utan någon skadlig inverkan på den inhemska penningecirkulations-massans
naturliga funktioner å ena sidan, och utan att, å den andra,
de lånsökande komme att ställas i beroende af den större eller mindre tillgång
för tillfället, det inhemska penninge- cirkulations-kapi 1 alet kunde för inländsk upplåning
hafva att erbjuda, — allt detta torde utan misstag kunna antagas såsom obestridligt;
och vid sådant förhållande framträder härigenom en ny synpunkt för bedömandet
af de skäl, på hvilka förslaget om grundfonden stödjes, och som Utskottet
funnit sig ega all anledning alt biträda.
Det är med fullt fog som mot de nuvarande Hypotheks-föreningarnes organisation
den anmärkning göres, att de sakna en grundfond, lätt disponibel och
således alltid att anlita, der påräknade men icke influtna inkomster åstadkomma
stockning eller uppehåll i fullgörandet af föreningens förbindelser på vederbörligen
bestämda tider. En sådan brist kan ej annat än i sin mån inverka menligt på
deras kredit. Det är ej nog att fordringsegaren slutligen utbekommer sin fordran;
han bör ock vara försäkrad derom, att han utfår den på utsatt dag. Detta
är ett grundvilkor ej allenast för affärs-krediten, utan för krediten i allmänhet;
och då föreningarne nu liro berättigade att arbeta för sina ändamål utan all till
syn
-
Sammans. Stats- och Banko-lJtskotlets Utlåtande M 24.
f»
syn och kontroll från Statens sida, ehuru de till och med ansetts ega att med
den Svenska jordens pantförskrifning upptaga utländska lån, under det att Grundlagen
upprätthåller den regel att intet lån, vare sig inländskt eller utländskt, för
Statens räkning får upptagas utan representationens samtycke i hvarje särskildt
lall, kunde omlörmälde brist äfven leda lill menliga inverkningar på Statens egen
kredit. Att afhjelpa nämnde brist är fördenskull äfven ur denna synpunkt af vigt
för Statens allmänna intressen; och som detta väl icke skulle kunna ske på ett
mera enkelt och lämpligt sätt än det föreslagna, hvilket åter förutsätter all framtida
upplånings centralisering genom en sålunda bildad Hypotheks-bank, som §§
i och 2 i förslaget utvisa, blir det deraf, likasom ock af de för centraliseringens
nytta och nödvändighet här ofvan i öfrigt anförda skäl, en gifven följd att ej
mindre hvarje framdeles tillkommande Jordhypotheks-förening, än ock hvarje redan
nu exsisterande, bör såsom delegare i Hypotheks-banken ingå; de sednare likväl
endast för den upplåning de framdeles komme att behöfva, enär de af dem redan
afslutade lånekontrakt naturligtvis icke kunna utan ömsesidigt hegifvande rubbas,
och alltså måste efter sitt innehåll handhafvas.
Då i afseende å låne-operationer, som, företagna af stora föreningar, gå ut
på millioner och just i anseende till sina stora belopp så nära beröra äfven Statens
allmänna intressen, det icke ur någon synpunkt kan förnekas ligga inom
Statens eller Statsmagtens befogenhet att öfver dem utöfva erforderlig, på förhand
och i vederbörlig ordning reglerad tillsyn och kontroll, måste detta särskildt gälla
i fråga om upplåningar, för hvilka återbetalningen utfästes delvis för en serie af
kommande år och obligationer utgifvas i derför lämplig form, för alt gå och gälla
i innehafvarens hand. Det har aldrig blifvit satt i fråga, och skall tvifvelsutan
aldrig blifva ifrågasatt att icke Staten är befogad bestämma de vilkor och förbehåll,
med iakttagande af hvilka det allena må vara tillåtet för enskilda, vare sig
föreningar, bolag eller personer, att i den allmänna rörelsen utgifva de uti hvarje
innehafvares hand gällande kreditförskrifningar, som under namn af banknoter,
sedlar m. m. i så väsendtlig mån ingå såsom delar af penning-cirkulations-kapitalet.
I sjelfva verket är förhållandet enahanda med de kreditförskrifningar, som, under
namn af obligationer, i tryckt form utgifvas och, ehuru underkastade ett annat
system lör sin effektiva inlösen, äfven kunna, såsom lydande på innehafvaren, när
som helst, om också ej lika beqvämt som banknoter försedda med tvångskurs, användas
såsom betalningsmedel. Visserligen finnes emellan dessa två arter af (credit—
förskrifning, utom i räntan, en olikhet äfven deruti att då banknoterna skola inlösas
vid anfordran, obligationernas inlösen inträffar först efter viss tids förlopp.
Men långtifrån att denna omständighet skulle upphäfva Statens befogenhet att
äfven för utgifvandet af sådana obligationer bestämma, under hvilka förutsättningar
det får ske och under hvilka icke, ligger häruti tvärtom ett skäl mer derför.
Bih. t,ll II. St. Brot. 1859 & 1860. 4 Sami 2 Afd. 12 Haft. 2
10 Sammans. Stats- och Banko-Vtskottets Utlåtande M 2å
De
stora massor förmögenhet, som under form af dessa, till många millioner uppgående,
obligationer nedläggas, göra det till en vigtig samhällsangelägenhet att
tillse ej mindre att de garantier, som för deras realisering utlofvas, måtte i alla
afseenden och för hela den tid obligationerna hafva att löpa, befinnas tillräckliga
och fullt tillfredsställande, utan ock i öfrigt huruvida deras utgifvande må ur andra
synpunkter kunna med Statens och alltså äfven med de enskildes välförstådda
intressen förenas. Det förbud, som för andra kredit-inrättningar, än allena den
allmänna Hypotheks-banken, uti § 5 föreslås i afseende å utgifvande af tryckta
eller graverade, till innehafvaren ställda, på viss årlig afbetalning eller på uppsägning
lydande, räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet i jordegendom
på landet utlofvas, måste ur sådan synpunkt betraktas Man behöfver
härvid ej närmare påpeka den stora vigten af det samhällsintresse, som ligger i
jordbrukets ändamålsenliga understödjande med kapitaler på ett sätt, som öfverensstämmer
med denna närings verkliga behof och förmåga att dem återbetala.
Hypotheks-föreningarne äro egnade att vårda och upprätthålla detta intresse genom
den method för upplåning, som har utgifvandet af räntebärande amorteringsobligationer
till följd; och då, på redan anförda skäl, en centralisering af upplåningen
för dessa ändamål, enligt sakens natur och erfarenhetens vittnesbörd,
befunnits vara en nödvändighet, tillika med stiftandet af en grundfond, för att,
på sätt utredt är, ytterligare befästa obligationernas kredit, så skulle det vara
att handla i fullkomlig strid med allt detta, om, det oaktadt, äfven andra på jordhypothek
grundade amorterings-obligationer finge i marknaden och den allmänna
rörelsen utsläppas. Man komme då ånyo snart på samma ståndpunkt, som den
man nu uti Statens väl afvägda intresse vill frånträda; och ehuru dessa andra
obligationer i sjelfva verket komme att representera en mindre fast kredit än
Hypotheks-bankens, skulle likväl de sednare vid konkurrens med de förra icke
kunna undgå att äfven få vidkännas menliga inverkningar af de större skiftningar
desse utan tvifvel blefve underkastade. På dessa skäl har Utskottet funnit sig böra
biträda äfven hvad i § 5 är vordet föreslaget.
Det gifves emellertid ännu ett förhållande, som kunde leda derhän att Hypotheks-bankens
obligationer, oaktadt sin välgrundade kredit, skulle i rörelsen kunna
till sin valör nedsättas och blifva föremål för stor agiotage. Det skulle kunna
inträffa, derest lån till föreningarne finge från Hypotheks-banken utlemnas annorledes
än i kontanta penningar. Väl styrd och handhafd borde den icke kunna
komma i den ställning der en sådan utlåning behöfdes; men om i något fall så
skulle hända, vore det utan tvifvel fördelaktigare för alla, att de lånsökande någon
tid finge vänta på lånet och sedan emottaga det kontant till så stort belopp, som
högst kunde bestås, än att emottaga det i obligationer, för hvilkas förvandling till
penningar genom deras egen försorg vida längre tid måhända komme att åtgå,
såvida de ej ville aflåta obligationerna under deras verkliga kurs, eller mot hvad
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
11
de för dem kunde erhålla. Finge ett sådant utlåningssätt från Hypotheks-bankens
sida ega rum, under det att lånsökanden likväl skulle förskrifva sig till
obligationens fulla belopp, vore ändamålet med amorteringslån på jordhypothek till
betydlig del förfeladi, och kursen på obligationer, sålunda försålda och spridda,
skulle åter underkastas de mångfaldigaste skiftningar, de der komme ej allenast
att inverka på de normalt utgifnas kurs, utan ock att leda till skada för det hela.
Härtill kommer dessutom, att vid det jemnförelsevis låga miniraivarde, sorn, för
inlräde i Hypotheks-förening och derigenom i nd i rehte i Hypotheks-banken, uti
jordbrukets allmänna intresse är föreslaget, lånsökande skulle tillkomma, som icke
egde någon insigt om sättet för ett helst någorlunda fördelaktigt användande
af de obligationer, hvilka till dem under namn af hypotheks-Iån blefve öfverlcmnade,
och äfven detta utgör derföre ett skäl, som, i förening med de andra, Utskottet
funnit utgöra tillräcklig grund för förslaget, att lån från Hypotheks-banken
ej må annorledes än i kontanta penningar utlemnas.
Hvad angår förslagets öfriga delar har Utskottet, efter noggrannt öfvervägande
funnit följande jemkningar och tillägg deri vara af nöden, nemligen:
att i afseende å beskaffenheten af de obligationer Statsverket, genom Riksgälds-kontoret,
skulle öfverlemna såsom grundfond för Hypotheks-banken, må lili
närmare förtydligande i § 4 föreskrifvas, att berörde obligationer skola vara ouppsägbara
från innehafvarens sida;
att i det uti litt. b) af 15 § i Kommitterades förslag förutsatta fall, eller
då Hypotheks-banken saknar egna, för tillfället användbara tillgångar till fullgörande
af sina förbindelser mot sina låntagares, Hypotheks-banken må ega att,
efter behof, icke allenast såsom förslaget innehåller, försälja, utan äfven pantförskrifva
större eller mindre del af de grundfonden tillhöriga obligationer, likväl med
vilkor att sålunda pantförskrifna obligationer sednast, inom ett år från pantsältningsdagen
af Hypotheks-banken åter inlösas, och att Hypotheks-banken i hvilket—
dera fallet som helst om obligationernas användande genast meddelar Riksgäldskontoret
underrättelse;
att som i § 18 föreskrift saknas huru vid förfall för Ordföranden i Hypotheks-bankens
Styrelse förhållas bör, det må stadgas, att den Ledamot, som af
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret blifvit utsedd att i nämnde Styrelse deltaga, skall
deri vara vice Ordförande;
att vid föreskriften i samma § att beslut i Hypotheks-bankens Styrelse ej
får lättas utan att tre Ledamöter äro tillstädes, må fogas det tillägg, att af dessa
Ledamöter böra två vara om beslutet ense; och
att ibland ärenden sora, enligt § 20, utgöra föremål för öfverläggning och
beslut på allmän ordinarie sammankomst med Hypotheks-bankens delegare, äfven
må upptagas frågan om bestämmande, huruvida och till hvad belopp utdelning af
vinsten skall ega rum under iakttagande af hvad i § 17 stadgas.
12
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande 24.
På grund iil' hvad na blifvit anfördt och med iakttagande af några mindre
väsendtliga ändringar i redaktionen, tillstyrker Utskottet att Rikets Ständer måtte,
för sin del, besluta följaude:
Förordning angående en allman Hypotheks-bank för riket.
§ *•
En alimän Hvpotheks-bank skall inrättas i ändamål att för
de inom riket bildade, i föreskrifven ordning stadfästade Hvpotheksföreningnr
ombesörja all den upplåning, som nödig blifver för att
ät dessa föreningar bereda medel till de på årlig afbetalning ställda
lån, som af dem, enligt fastställda grunder, skola deras delegare
tillhandahållas. Denna Hypotheks-bank skall hafva sitt säte i
Stockholm.
§ 2.
Såsom delegare i allmänna Hypotheks-banken skall ingå hvarje
Hypotheks-förening, som hädanefter inom riket bildas; så ock hvarje
allaredan inom riket bildad Hypotheks-förening för all den upplåning,
föreningen hädanefter finner sitt ändamål påkalla, af sådan
beskaffenhet, som i § i sägs.
På delegare ankomme att bestämma den summa, för hvilken
han sig såsom delaktig i Hypotheks-banken vill teckna; dock må
den ej få understiga en million Riksdaler.
§ 3-
På det belopp, för hvilket delaktighet i Hypotheks-banken
blifvit tecknad, skola årligen trefjerdedels procent till banken inbetalas,
äfven om Hypotheks-föreningen något lån från banken ej
uttagit. Å sådan inbetalning räknas föreningen tillgodo lika stor
ränta, som Hypotheks-förening, hvilken lån erhållit, för dess kapital—afbetalningar
i räkning påföres.
$ *■
Till grundfond för allmänna Hypotheks banken öfverlemnar
Statsverket, genom dess Riksgälds-kontor, uti obligationer, ouppsägbara
å innehafvarens sida samt bärande lika stor ränta, som
Summans. Sluts- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
13
uti andra al Statsverket utgifna, inhemska obligationer högst forsk
rifves, ett värdebelopp, stort åtta millioner Riksdaler; egande
Hypotheks-banken olver dem förfoga efter sorn här nedan sägs.
Skulle andra inhemska obligationer, än dessa, ej komma att utfärdas
af Statsverket, bestämmes räntan a dem till lem procent.
§ 5-
Ifrån den dag, denna förordning blifvit offentligen kungjord,
må ingen, vare sig nu befintlig eller framdeles tillkommande Hypotheks-förening,
eller hvilken annan kredit-inrättning som helst,
än allena deri allmänna Hypotheks-banken, utgifva tryckta eller
graverade, till innehafvare!) ställda, på viss årlig afbetalning eller
på uppsägning lydande, räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen
säkerhet i jordegendom på landet ullofvas; härunder dock
ej inbegripna obligationer lill det belopp, sorn nu befintliga Hypotheks-föreningar,
till följd af allaredan alslutade, bindande, lånekontrakt,
äro lörpligtade att mot inflytande lånemedel utfärda.
§ 6.
Den allmänna Hypotheks-banken öppnar sin verksamhet, så
snart en Hypotheks-förening till inträde deruti sig anmält och beloppet
af sin inträdes-summa bestämt.
§ 7-
I den mån de särskilda Hypolheks-föreningar, hvilka såsom
delegare uti Hypotheks-banken ingått, till erhållande af lån, ställda
pä viss årlig afbetalning, sig anmäla och erforderliga säkerhetshandlingar
derför i beredskap hafva, skall Hypotheks-banken, så
vida andra, för ändamålet användbara, medel icke för densamma
äro att tillgå, om upptagande för de sökandes behof af sådana lån,
mot räntebärande, till innehafvare)) ställda, på viss årlig afbetalning
lydande, obligationer, vidtaga erforderliga åtgärder.
Halva liera föreningar samtidigt sig om sådana lån anmält,
och kunna deras önskningar i detta afseende ej på en gång till
fullo motsvaras, må de medel, Hypotheks-banken genom upplåning
eller annorledes sig för sådant ändamål beredt, emellan de lånsökande
föreningarne, i förhållande till det af dem sökta lånebelopp,
fördelas.
Sarnmans. Stais- och Banko Utskottets Utlåtande -M 24.
Ej mii lån till föreningarne annorledes, än i kontanta penningar,
utlemnas.
§ 8.
Hypotheks-banken åligger att, vid all den upplåning, densamma
till utlåning åt Hypotheks-föreningarne ombesörjer, noggrannt
tillse, att tillräcklig säkerhet derför i jordegendom ställes
och under hela afbetalningstiden bibehålies i enlighet med de grunder,
som i sådant afseende bestämmas genom särskild förordning
angående de allmänna vilkor, som för Hypotheks-föreningars bildande
och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända.
De af Hypotheks-förening för erhållna lån ställda säkerhetshandlingar
skola under offentlig vård på lämplig ort nedsättas.
§ 9-
Hypotheks-banken må ej företaga upplåning, ställd på viss
ärlig afbetalning, eller utgifva obligationer, lydande på så beskaffade
lån, utan så är, alt vilkoren dervid äro förenliga med de grunder,
som för sådana Iåns utgifvande till Hypotheks-förenirigarnes delegare
finnas till efterrättelse fastställda.
§ 10.
Hypotheks-banken vare berättigad att, der gynnsamma förhållanden
dertill föranleda, och behof af upplåning för Hypotheksförenings
räkning kan förutses, mot obligationer, antingen af den
beskaffenhet, som ofvan är sagd, eller som på inlösen efter uppsägning
lyda, penningar upplåna, ändå alt ansökning om lån från
delegande Hypotheks-förening för tillfället ej ingått; dock alt dervid
i afseende å lånevilkoren iakttages hvad i § 9 är sagdt.
Obligationer, som skola efter uppsägning inlösas, må ej ställas
på kortare uppsägningstid än sex månader, och ej på lägre
belopp än 200 R:dr.
§ 11
Hypotheks-förening, som i Hypotheks-banken undfått lån, stäldt
på viss årlig afbetalning, vare pligtig att årligen på bestämda tider
till banken verkställa liqvid af den ränta och kapitai-afbetalning,
som vid lånets utgifvande till föreningen blifvit bestämda;
erlägge ock bidrag till lörvaltnings-kostnaderna, elter hvad derom
är stadgadt.
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
15
§ 12
Alla i Hypotheks-banken delegande Hypotheks-föreningar ansvara,
en hvar i mån af sin delaktighet i banken, för fullgörandet
af de förbindelser, banken genom utgifna obligationer eller annorledes
sig iklädt.
Såsom säkerhet för dessa förbindelser skola anses och i sådant
afseende kunna användas: först de förskrifningar med åtföljande
säkerheter i jordegendom, dem Hypotheks-föreningarne för
undfångna lån till Hypotheks-banken afgifvit, dernäst bankens olla
öfriga tillgångar och slutligen grundfonden, på sätt här nedan sägs.
§ 13.
De i § 4 omförmälda, af Statsverket till allmänna Hypotheks-banken
såsom grundfond öfverlemnade, obligationer må ej i
någon händelse till anskaffande af medel för bankens utlåningar
begagnas utan endast i följande två fall kunna, genom deras försäljning
till större eller mindre del, efter behof, användas nemligen:
a) i den oförmodade händelse, att sådant i den ordning, sorn
. § 12 är sagd, vid bankens utredning för infriande af bankens
förbindelser oundvikligen erfordras, och b) då, i följd af uraktlåten
eller fördröjd inbetalning af hvad delegande Hypotheks-föreningar för
undfångna lån, enligt § 11, böra erlägga, eller af annan anledning,
banken saknar egna, för tillfället användbara, tillgångar till
fullgörande af sina förbindelser mot sina långifvare.
1 de under litt. b) omförmälda fall må de grundfonden tillhöriga
obligationer till större eller mindre del äfven kunna af Hypotheks-banken
pantsättas; åliggande Hypotheks-banken i hvarje
händelse att om obligationernas användande Riksgälds-kontoret genast
underrätta.
§ 14-
Har af den under litt. b) i nästföregående § nämnda anledning
försäljning egt rum, vare Hypotheks-banken pligtig så väl att,
så snart ske kan, åter inköpa ett, det försålda motsvarande, belopp
af samma obligationer, som ock att till Riksgälds-kontoret
godtgöra den för de försålda obligationerna belöpande ränta, till
dess att grundfonden på nämnda sätt blifvit till sitt ursprungliga
belopp återställd.
Sammans. Stals- och Banko-Utslcollets Utlåtande As 24.
Kan sådant återköp ej ske inom den tid, som dertill efter
afla! emellan Riksgäldskontoret och Hvpolheks-banken bestämmes,
och som ej må utsträckas olver två år, erlägge Hypotheks-banken
till Riksgäldskontoret för de ännu utelöpande obligationerna full
liqvid, och varde derigenom berättigad att, i de användas ställe,
nya obligationer till motsvarande belopp erhålla.
Der, på sätt i § 13 medgifvet är, obligationer blifvit för
Hypotheks-bankens behof pantsatta, skola de sednast inom ett år
från pantsättnings-dagen af Banken åter inlösas.
§ *5.
B'ör den händelse att erforderliga medel till det återköp eller
den liqvid, som i § 14 sägs, ej på annat sätt kunna anskaffas,
ege Hypotheks-banken för sådant ändamål erforderligt tillskott från
de i banken delegande Hypotheks-föreningar, i mån af deras delaktighet
i banken, inom utsatt tid infordra, och vare i sådant fall
desse pligtige, att genom en efter behofvet lämpad, på sina låntagande
medlemmar uttaxerad, förhöjning af kapital-afbetalningsprocenten
det nödiga beloppet upptaga.
§ «6.
Der så händer, att på afslutade upplånings-kontrakt eller af
annan anledning medel till Hypotheks-banken inflyta, sorn ej genast
kunna till utlåning i vederbörlig ordning för delegande Hypotheks-föreningar
eller till fullgörande af andra bankens förbindelser
användas, ege Hypotheks-banken sådana medel på kortare tid
i vanlig utlåningsväg, mot säkerhet, företrädesvis i jordegendom,
eller eljest i Statsverkets, eller egna, eller nuvarande Hypotheksföreningars
räntebärande obligationer, eller genom uppköp af sådana
obligationer, eller, der det annorledes ej kan ske, genom medlens
insättande i bank-inrättning mot ränta, fruktbärande göra.
Utlåning, hvarom i denna § sägs. ege Hypotheks-banken, der så
skäligt pröfvas, äfven genom de i banken delegande Hypotheksföreningar
verkställa låta.
§ <7.
Af den vinst, som från Hypotheks-bankens rörelse kan uppkomma,
skall bildas en reservfond, och ingen utdelning af denna
vinst
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande JW 24.
17
vinst få ega rum förr, än reserv-fonden uppgått till ett belopp,
stort 500,000 Riksdaler Riksmynt. Vid hvarje års bokslut tillgodoföres
hvarje i Hypotheks-banken delegande Hypotheks-förening
så stor andel af vinsten, sorn på föreningens delaktighet i banken
då belöper. Nar, efter hvad nu är sagdt, utdelning af vinsten
kan ske, bestämmes en hvar delegares andel deruti efter hans andel
i reserv-fonden. Denna reserv-fond skall, på sätt som i § 16
sägs, fruktbärande göras, så vidt den ej för fullgörande of bankens
förbindelser lages i anspråk.
§ 18-
Hypotheks-banken förvaltas af en Styrelse med säte i hufvudstaden.
Styrelsen skall bestå af fem ledamöter: en utsedd af Kongl.
Majit och som tillika skall vara Ordförande, en utsedd af Fullmiig
tige
i Riksgälds-kontoret, hvilken tillika skall vara vice Ordförande,
och tre valda af de i Banken delegande Hypotheks-föreningar.
Så länge antalet af dessa föreningar icke öfverstiger tre, må en
hvar af dem utse en ledamot. Uppgår antalet ej till tre, välje den
eller de, som delegare äro, de tre ledamöterna. Öfverstiger del—
egarnes antal tre, ega dessa föreningars, vid den i § 20 omförmälda
sammankomst, närvarande ombud att gemensamt och efter hufvudtal
de tre ledamöterna utse. I vigtiga fall ege Styrelsen dessutom till
rådplägning och deltagande i beslutet kalla ett ombud för hvarje
delegande förening En hvar ledamot af Styrelsen äfvensom för tillfället
inkalladt ombud svare, en för alla och alla för en, för alla de
beslut rörande Bankens förvaltning, till hvilka han med sin röst bidragit.
Beslut må ej fattas, utan att tre ledamöter äro tillstädes
och två af dem om beslutet ense. I fall af skiljaktiga meningar
galle den mening, om hvilken de fleste sig förenat. Aro rösterna
lika delade, vare den mening beslut, hvilken Ordföranden biträder.
§ 19-
Revision af Hypotheks-bankens förvaltning och räkenskaper skall
årligen verkställas på tid, som vid allmän sammankomst emellan
Bankens delegare bestämmes. Så länge ej flere än en Hypotheksförening
i Banken såsom delegare ingått, må densamma två Revisorer
utse. Uppgår delegarnes antal till två, tre, eller fyra, välje
en hvar af dem en Revisor. Går antalet öfver fyra, välja de fyra
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 12 Haft. 5
Sammans. Stais- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
Revisorer efter tur. Utom de Revisorer, som af de delegnnde för'
eningarne väljas, skall derjemte i alla händelser en Revisor af Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret utses, och före han vid revisionen ordet.
Till deltagande i revisionen af de Hypotheus föreningars förvaltning,
som i Hypotheks banken äro delegare, skall ett ombud al
Bankens Styrelse utses.
§ 20.
Hvarje är efter det revisionen af Hypotheks-bankens förvaltning
blifvit alslutad, skall allmän ordinarie sammankomst emellan Bankens
delegare ega rum i hulvudstaden, ä dag, som i sådant afseende pä
nästföregående sammankomst bestämmes, och hvarje förening dertill
sända tre ombud, af hvilka minst en bör af Föreningens styrelse
vara ledamot. Fullmägtige i Riksgälds-kontoret skola ock ett ombud
dertill utse.
På denna sammankomst, dervid Revisorerne, sä vidt ske kan,
böra vara tillstädes, skall revisions-berättelsen till granskning före
tagas,
beslut rörande décharge för styrelsen fattas, och val af de
ledamöter och suppleanter, som af föreningarne skola utses för att i
styrelsen ingå, tillika då anställas. Äfven må vid ordinarie sammankomst
icke allenast, till efterrättelse för samtliga i Hypotheks-banken
delegande Hypotheks-föreningar, de grunder bestämmas, efter hvilka
mom hvarje förening särskild värdering af jordegendom förrättas skall
i de fall, der delegare i Hypotheks-förening vili låta sin delaktighet
i föreningen efter sådan grund beräknas, utan ock under iakttagande
af hvad i § 17 är stadgadt, beslutas huruvida och till hvad belopp
utdelning af vinsten skall ega rum. Hvad i öfrigt pä förvaltningen
kan hafva afseende, må likaledes vid ordinarie sammankomst under
öfverläggning och beslut tagas; men der fråga väckes om utverkande
al ändring i denna förordning eller i förordningen angående vilkoret!
för Hypotheks-föreningars bildande, må beslut derom ej förr än på
nästa allmänna sammankomst kunna lättas.
Bestämmande at arfvoden och aflöningar för ledamöterna i Hypotheks-baukens
styrelse, äfvensom för Bankens tjenstemän, ankomme
ock pä beslut af delegarne vid allmän ordinarie sammankomst.
§ 21-
Allmän extraordinarie sammankomst ege Styrelsen utlysa, när det
af omständigheterna påkallas. Kallelse dertill skall de delegande
Santmans. Stals- och Banko Utskottets Utlåtande JM 24
t!)
Hypotheks-föreningarnes Styrelser meddelas minst en månad förut
och tillika upptaga de frågor och ärenden, som på sammankomsten
skola förekomma.
.§ 22.
Utom i de frågor, som angå decharge för Styrelsen, val af Revisorer
samt arfvode» för Styrelsens ledamöter, ega desse, äfvensom
alltid Revisorerna, i besluten vid allmän sammankomst taga del.
§ 23.
Viii allmän sammankomst föres ordet af den, som i Hypotheksbankeps
Styrelse Ordförande är. Ar han af förfall hindrad, varde
Ordförande för tillfället vid sammankomsten vald.
Besluten afgöras efter omröstning per capita genom enkel pluralitet.
Utfalla rösterna lika för olika meningar, gälle såsom beslut
den mening, Ordföranden biträder, utom i fråga om val, som genom
lottning afgöras bör.
§ 24.
Revisions-berättelsen skall, innan årets ordinarie sammankomst
hålles, i tryck offentliggöras och samtliga i Hypotheks-banken delägande
föreningars Sty reiser, Fullmägtige i Riksgälds-konloret samt
Finans-departementet i Kongl. Maj:ts Kansli delgifvas.
När helst Kongl. Majit kan finna skäligt granskning af Hypolheksbnnkens
förvaltning och räkenskaper anställa låta, skola alla Banken
tillhörande handlingar, kassor och räkenskaper för den granskning
tillgängliga hållas.
Och hemställer Utskottet derjemte att Rikets Ständer, i enlighet med Kommilterades
förslag, mätte besluta följande
Ofver gående Stadgande.
Förr än Hypotheks-banken öppnar sin verksamhet, skola å lid,
som Kongl. Majit bestämmer, och i öfverensstämmelse med hvad i
g 20 stadgas, ombud så väl för Fullmägtige i Riksgälds-koutoret,
som för den eller de Hypotheks-föreningar, hvilka till inträde i
20
Sammans. Stats- och Hanbo-Utskottets Utlåtande M 24.
Hypotheks-bnnken sig anmält, äfvensom de af Kongl. Maj:t samt
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret utsedde ledamöter i Hypotheksbankens
Styrelse sammanträda, för att vidtaga de beslut och förrätta
de val, som måste föregå Hypotheks-bankens öppnande.
I sammanhang med inrättandet af den nu föreslagna Hypotheks-banken tiar
Utskottet, lika med Kommitterade, funnit nödigt att de skiljaktigbeter, som äfven i
väsendtliga delar förefmnas mellan de olika Hypotheks-föreningarnes Reglementen,
undanrödjas genom stiftande af en lag, som upptager de allmänna bestämmelser,
hvilka böra tjena till iakttagande icke allenast för de Hypotheks-föreningar, som
framdeles kunna bildas, utan älven för redan befintliga Hypotheks-föreningar, som i
Hypotheks-banken vilja ingå.
I delta afseende hafva Kommitterade i bilagan Litt. C afgifvit förslag till
Förordning, angående de allmänna grunder, som vid Hypotheks-föreningars bildande
och framtida verksamhet skola till efterrättelse gälla, samt, till stöd för delta förslag,
fästat uppmärksamhet å följande förhållanden, nemligen:
att beträffande det minimum af egendomsvärde, som berättigar till inträde i
Hypotheks-föreningarne, stor olikhet i olika distrikter för närvarande eger rum, så
att detta värde t. ex. utgör i Elfsborgs samt Götheborgs och Bohus län, der det
är lägst, 750 R:dr efter taxering och 1,500 R:dr efter särskild uppskattning, meri
i Kalmar, Blekinge och Skaraborgs län, der det är högst, 3,000 R:dr efter taxering
och 6,000 R:dr efter uppskattning, under det att reglementet för Orebro läns
Hypotheks-förening i detta afseende icke stadgar något minimum; att vid miuimivärdets
bestämmande hittills i mer eller mindre mån afselts att utesluta de mindre
jordegarne, men att för dessa behofvet af en reglerad fastighets-kredit vore mest
trängande, emedan de måste betala högre ränta och vidkännas jemförelsevis drygare
omkostnader än de störro jordegarne; att om annorstädes skäl förefunnits till de
mindre jordegarnes uteslutande ur Hypotheks-inrättningarne, så syntes detta icke
vara lämpligt i Sverige, der en så betydlig del af jorden tillhör mindre jordegare,
och aldraminst om den utväg desse nu ega att i Riks-banken erhålla amorteringslån
till låga belopp komme att upphörn, saint alt då Hypotheks-föreningarne, enligt
Kommitterades tanke, borde stå öppna för alla, som kunde erbjuda tillräcklig säkerhet,
och minimum af det egendomsvärde, som lemnade tillträde till dessa föreningar,
borde bestämmas endast med hänseende till nödvändigheten att ega visshet om de
årliga afbetalningarnes behöriga ingående, Kommitterade höllö före att i Sverige
minimivärdet å egendom, berättigande till inträde i Hypotheks-förening, icke borde
vara högre än 600 R:dr efter taxering och 1,000 R:dr efter särskild uppskattning;
Sammans. Stats och banko Utskottets Utlåtande JVI 24.
ai
hvadan och dä delegarerätten likasom belåoingsrätten syntes i öfverensstämmelse med
hvad nu gällande reglementen bestämma, böra förblifva två tredjedelar af taxeringsvärdet
och hälfteu af uppskattningsvärdet, det lägsta belopp, hvarå lån finge af
föreningarne meddelas, skulle blifva 400 R:dr, om till grund derför toges taxering
och 500 R:dr om det bestämdes efter särskild uppskattning;
att Kommitterade, som i hvad nuvarande reglementen stadga, rörande så väl
den ränta, hvilken af Hypotheks-förening må tagas, som kapital-afbetalningen och
lörvaltnings-bidraget, icke funno någon förändring af nöden, utan tillstyrkte, att räntan
mätte fastställas till högst 5 procent, kapital-afbetalningen till minst */4 procent och
förvallnings-bidraget lill V4 procent, likväl, dä de flesta Hypotheks-föreningars reglementen,
för den händelse att förvallnings-bidraget befunnes vara för ändamålet otillräckligt,
icke innefattade annan föreskrift, än att bristen borde uppföras i en särskild förskolts
räkning
och godtgöras af den vinst, som framdeles kunde påräknas, men en dylik
föreskrift syntes vara mindre lämplig för anstalter, i afseende ä hvilkas rörelse och
förvaltning allt måste vara på förhand noga bestämdt, ansågo ett stadgande böra
meddelas i den syftning, som reglementet för Mälare-provinsernas Hypotheks-förening
i denna del innehåller, eller att, i händelse af förvaltnings-bidragets otillräcklighet,
bristen skall uppföras i balans-räkning med åliggande för delegarne att vid nästföljande
bolagsstämma besluta huru denna brist skall fyllas, samt att om bristen
uppgår till V4 procent af upplånta beloppet, densamma icke får balanceras längre än
ett år, hvarefter förhöjning i förvaltnings-bidraget måste ega rum;
att då med den stadga och trygghet, som utgjorde ett oeftergiflig! vilkor för
Hypolheks-föreningarnes oafbrutna verksamhet, icke kunde förenas rättigheten för
delegare, som undfått lån, att när helst han det åslundadc, liqvidera sin skuld och
ur föreningen utträda, emedan en sådan rättighet, i händelse det visade sig eller
blott kunde befaras att brist i någon förenings tillgångar förefunnes, skulle kunna
i hög grad missbrukas och leda till ganska betänkliga följder, Kommitterade, enär
Hypotheks-föreningarnes reglementen i detta afseende innefattade skiljaktiga bestämmelser,
ansågo det böra stadgas, att om låntagare vill antingen före amorteringstidens
slut liqvidera sitt lån eller derå verkställa större årlig amortering än den fastställda,
sådant må ankomma på medgifvande af föreningens Styrelse, hvilket dock
icke bör lemnäs utan så är, att de till betalning erbjudna medlen kunna utan förlust
för föreningen mottagas;
alt som för låntagares försummelse att i behörig tid fullgöra de årliga liqvidcrna
för ränta, kapital-afbetalning och förvaltnings-bidrag, några reglementen i vissa
fall stadgade, att lagsökningen icke skulle inskränkas till det förfallna beloppet, utan
att hela lånesumman borde ovilkorligen utsökas; andra reglementen åter öfverlemnade
till Hypotheks-föreningens Styrelse alt afgöra om den ena eller andra utvägen borde
vidtagas samt ett reglemente endast innehölle, att det förfallna skulle en månad
efter förfallodagen utsökas och den skilnad i amorteringen, som våilades af fördröjd
22
Sammans. Stals- och Banko-Ulskottels Utlåtande M 24.
inbetalning, vid nästa liqvid af låntagaren särskildt godtgöras, Kommitterade, då det
af redan anförda skäl icke kunde tillåtas låntagare att sjelfmant utträda ur föl—
eningarne, ansågo låntagare ej eller böra på annan väg beredas möjlighet att blifva
derifrån skiljda samt på sådan grund hemställde, alt, om låntagare försummar att
inom föreskrifven tid erlägga ifrågavarande liqvider, lagsökning för det förfallna beloppet,
jemte dröjsmåls-ränta efter V2 procent i månaden, bör vid Styrelsens nästa
sammanträde anställas, och att det må på Styrelsen bero att, om låntagare fort
farande
är försumlig i sina liqvider, likasom när vanskötsel af belånad egendom
inträffar, låta utsöka hela hånet;
att vid granskning af de olika bestämmelser, som i nu gällande reglementen
finnas meddelade för det fall att i Hypotheks-förening pantsatt egendom öfvergått i
annans hand och nya egaren eller innehafvare!! försummat alt inom ett år derefter
hos föreningens Styrelse sig anmäla till lånets öfvertagande, Kommitterade trott sig
böra tillstyrka att såsom ajlmän regel må antagas hvad Skånska Hypotheks-föreningens
reglemente i detta afseende föreskrifver, eller att, vid dylik försummelse, Styrelsen
må kunna, om den så för godt finnér, uppsäga lånet till inbetalning inom ett
år, räknadt från uppsägningsdagen;
att då i afseende å den ansvarighet, som åligger delegarne för föreningarnes
förbindelser, icke ens samma föreskrift vore för alla föreningar gällande, enär i den
Skånska de låntagande delegarne ansvarade med den intecknade jorden i mån af del
skuldbelopp, för hvilket de hvar för sig häftade, men i de öfriga föreningarne voro
ansvariga i mån af sin delaktighet, det vill säga med hela det belopp, hvarför de
undfått hypotheks-lån, ehuru sådant i några reglementen icke vore så bestämdt uttryckt
som det borde vara, Kommitterade, efter hvilkas tanke det framför allt vore
angeläget alt hvad som i detta hänseende skulle gälla, vore klart och tydligt uttryckt,
hemställde, det stadgas måtte, att föreningarnes delegare skola en hvar i mån
af sin delaktighet vara ansvarige, dock att af delegare, som endast gjort insättningar,
denna ansvarighet ej må utkräfvos utöfver det kapital-belopp, som af honom finnes
vara i förening insatt; och slutligen
att till närmare bestämmande af ledamöternes i Hypotheks-förenings Styrelse
ansvarighet, i afseende hvarå de i nuvarande reglementen förekommande föreskrifter
älvin lemnade rum för olika tolkning, Kommitterade ansågo det böra uttryckligen
förklaras, att bemälde ledamöter skola, en för alla och alla för en, ansvara för de
beslut rörande föreningens förvaltning, till hvilka de med sin röst bidragit.
Dessa af Kommitterade tillstyrkta förändringar i de för Hypolheks-föreningarne
gällande reglementen har Utskottet funnit vara med de uppgjorda grunderna för
Hypolheks-banken öfverensstämmande och jemväl i öfrigt lämpliga och ändamålsenliga,
hvarför Utskottet ansett sig böra desamma lill alla delar biträda.
Under granskning af hvad Kommitterade härlörutan föreslagit till iakttagande
vid Hypotheks-föreningars bildande och verksamhet, har Utskottet endast vid bestäm
-
Sammans. Stals- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
25
melsén i 4 §, att jordegendom icke i något fall må lill delaktighet i Hypotheksförening
antagas, der ej de för jordbrukets bedrifvande nödiga åbyggnader å densamma
äro mot brandskada försäkrade i någon af de med Kongl. Majds stadfästelse
försedda försäkrings-anstalter inom riket, funnit sig föranlåtet erinra att, då jemväl
sådana försäkrings-anstalter, hvilka af Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande,
på grund af Kongl. Maj:ts dertill meddelade nådiga tillåtelse, blifvit stadfästade, måste
anses innebära nödig säkerhet, torde försäkring mot brandskada, som af sistomförmälde
anstalter lemnäs, äfven böra i Hypotheks-förening såsom giltig antagas; och får Utskottet,
med den ändring i Kommitterades förslag, som häraf föranledes, samt med
några obetydliga jcmkningar i redaktionen i öfrigt, tillstyrka, del Rikets Ständer
måtte, för sin del, besluta följande
Förordning angående de allmänna grunder som vid Hypolheks-föreningars
bildande och framlida verksamhet skola till efterrättelse gälla.
% 1.
Egare eller innehafvare af jord, hvilka inom någon del af
riket Hypotheks-förening önska bilda och till delaktighet deruti för
ett belopp af minst en million Riksdaler Riksmynt sig tecknat,
söke derå Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse och ingifva derjemte
ett i öfverensstämmelse med de i denna förordning stadgade grunder
uppgjordt förslag till det reglemente, de i sådant afseende
för sig antaga vilja.
§ a
Såsom delegare i Hypotheks-förening må ej andra vinna inträde
än de, som inom det område, föreningen omfattar, egare af
sjelfständig jordlägenhet äro, och sin egandorätt dertill styrka; så
ock innehafvare af fideikommiss-egendom, derest fideikommiss-stiftelsen
egendomens inteckning och belåning medgifvit, eller Kongl.
Maj:t funnit skäligt tillåtelse dertill meddela. För jordegendom,
som under någon stads domvärjo lyder, må ock inträde i Hypotheks-förening
kunna beviljas, derest genom bevis från stadens
magistrat styrkes, att den, som inträde sökt, till grunden egen,
fri och ständig rätt innehar.
Sammans. Stats- och Banlio-Utskotlets Utlåtande M 24.
§ 3
Det varde, för hvilket jordegendom lill delaktighet i Hypotheks-förening
må antagas, kan antingen efter bevillnings-taxering
eiler efter särskild värdering bestämmas. Tages dervid taxeringsvärdet
till grund, må delaktighet i föreningen till högst två tredjedelar
deraf kunna beviljas. Bestämmes egendoms-värdet efter särskild
värdering, må delaktighet i föreningen för högst hälften deraf
kunna medgifvas; föreningens styrelse alltid obetaget att, efter sig
företeende omständigheter, delaktighetens belopp, så i det ena, som
i det andra fallet, derunder nedsätta.
§ 4.
Der delaktigheten efter särskild värdering bestämmes, må
åbyggnaderna å egendomen ej i beräkning tagas. Ej må eller i
något fall jordegendom till delaktighet i Hypotheks-förening antagas,
der ej de för jordbrukets bedrifvande nödiga åbyggnader å
densamma äro mot brandskada försäkrade i någon af de med
vederbörlig stadfästelse försedda försäkrings-anstalter inom riket.
§ 5.
En hvar, som, efter hvad ofvan är sagdt, eger eller innehar
jordegendom, hvars värde, beräknadt efter bevillnings-taxering, uppgår
till minst sex hundra R:dr, eller, efter särskild värdering, till
minst ett tusen R:dr R:ml, vare till inträde i Hypotheks-förening
berättigad, der ej andra omständigheter det inträde skulle hindra.
§ 6.
Delegare i vederbörligen stadfästad Hypotheks-förening vare
berättigad att, i den mån tillgångar dertill kunna beredas eller
förefinnas, från föreningen erhålla lån till högst det belopp, för
hvilket han till delaktighet i föreningen, enligt ofvan bestämda
grunder, blifvit antagen, såvida han uti den såsom grund för delaktigheten
godkända egendom vederbörlig inteckning af det sökta
lånet, och andra erforderliga bevis, efter hvad derom i § 10
sägs, företer.
§ 7-
Det delak t ighets-belopp, för hvilket delegare i Hypotheksförening
vid sitt inträde deruti antagen blifvit, må sedermera kunna,
efter
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
23
efter behörig jtterligare utredning angående egendomsvärdet, i mån
deraf antingen höjas eller minskas, och belånings-rätten derefter
lämpas; egande Hypotheks-förening de närmare grunderna härför
uti sitt reglemente bestämma.
§ 8.
På (lera under särskildt bruk varande, för delaktighet i Hvpotheks-förening
godkända, samma lånsökande tillhörande jordegendomar,
må antingen ett samfäldt eller särskilda lån kunna beviljas.
Sökes samfäldt lån, varde likväl i skuldebrefvet och teckningshandlingen
utsatt det belopp, för hvilket hvarje sådan egendom eller
lägenhet särskildt skall häfta.
§ 9.
Lån till delegare i Hypotheks-förening må ej till det i § 6
bestämda belopp, utan mot första inteckning i uppgifven egendom,
kunna beviljas. Derest egendomen förut är med laga inteckning
lill säkerhet för annans fordran behäftad, och sådan inteckning
ej på föreningen i vederbörlig ordning öfverllyltas, eller till förmånsrätt
efter det hos föreningen sökta lånet tillbakasättes; varde
det lånebelopp, som eljest hade kunnat på samma egendom beviljas,
med så stor del minskadt, som motsvarar hufvudstol med
derå beräknad tre års ränta af den äldre intecknade gälden.
§ io.
Utom hvad angående inlecknings-säkerheten nu är sagdt,
åligge ock delegare, som lån hos Hypotheks-förening söker, att
vederbörligen styrka ej mindre sin uteslutande’ rätt att den uppgifna
egendomen ega eller besitta och med laga verkan inteckna
låta, än ock, att han hvarken såsom förmyndare, uppbördsman,
eller i annan egenskap i någon sådan gäld eller förbindelse häftar,
som, enligt lag, med förmånsrätt framför inteckning utgå bör.
§ H
Öfvergår
egendom, som för lån, Hypotheks-förening lill säkerhet,
intecknad är, genom arf, köp, eller på annan grund, till
annan egare eller laga innehafvare, vare denne pligtig, derest han
Bilt. till II. St. Prat. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 12 Haft. 4
Sammans. Stats- och Banko-Vlskotlcts Utlåtande M 24.
länet behålla vill, att inom ett år från den dag, han af egendomen
egare eller innehafvare blef, hos föreningens Styrelse sig, tili
lånets öfvertagande på sitt namn, skriftligen anmäla. Försummas
det, ankomme på Styrelsen att, när den så skäligt finner, lånet
uppsäga til! inbetalning inom ett år, räknadt från uppsagningsdagen.
§ 12
Om sfi inträffar, att egendom, som Hypotheks-förening lill
säkerhet för meddeladt lån, stäldt på viss, årlig afbetalning, intecknad
är, under lånetidens lopp genom vanvård eller annorledes
undergått sådan förändring, att full anledning finnes att säkerhetens
framtida tillräcklighet betvifla, eller yppas andra omständigheter,
som till minskning af säkerheten inverka; vare föreningens
Styrelse pligtig tillse, huruvida lånet, antingen till hela beloppet,
eller till större eller mindre del, efter omständigheterna, uppsägas
bör till återbetalning inom ett år, räknadt från dagen för upp
sägningen,
såvida ej lånets innehafvare annan fullgod säkerhet i
jordegendom, till fyllnad i den förra, lemna kan.
§ 13
På lån, som, stäldt på viss årlig afbetalning, till delegare i
Hypotheks-förening utgifves, må ej högre ränta, än fem för hun
drade
om året bestämmas. Årlig afbetalning på hufvudstolen skall
minst utgöra tre fjerdedels procent. Såsom bidrag till för va Itnings-kostnadernas
bestridande erlägge dessutom hvarje låntagare
årligen en fjerdedels procent af sitt lånebelopp.
Befinnes detta bidrag något år understiga hvad ändamålet
påkallar, varde bristen uppförd i särskild förskotts-räkning, och
beslute delegarne vid nästa boiags-stämma, huruledes bristen fyllas
skall. Uppgår denna brist till en fjerdedels procent af upplånta
beloppet, må den ej öfver ett år balanseras, och varde då, genom
förhöjning af bidraget, till förvaltnings-kostnadernas ersättande fylld.
§ 14.
Försummar delegare, som lån erhållit, att på behöriga, uti Hypo
theks-föreningarnes
reglementen utsatta, tider full liqvid af ränta,
ärlig afbetalning på hufvudstolen och bidrag lill bestridande af för
valtnings-koslnaderna
till föreningen verkställa; ege Styrelsen hvad
Sammans Slalsi och Danko-Utskottels Utlåtande M 24. 27
sålunda förfallet är, sednast vid nästa sammankomst, genom lagsökning
utkräfva låta, och vare derjemte den försumlige pligtig att
från och med förfallodagen dröjsmåIsränta å hela det förfallna be
loppet,
efter en half procent för månaden, erlägga.
,§ is
Delegare,
som lån i Hypotheks-förening ej sökt, vare likväl pligtig
alt på det delaktighelsbelopp, för hvilket han i föreningen in
gått,
hvarje år, räknadt från inträdesdagen, till föreningen, så vida
ej derom annorledes i dess reglemente bestämmes, inbetala lika stor
procent, som den, hvarefter årlig afbetalning å hufvudstolen af låntagande
delegare skall fullgöras, och ege han å dessa insättningar
tillgodonjuta lika stor ränta, sorn den, låntagande delegare till föreningen
inbetala; hörande likväl räntan vid hvarje års utgång till
hufvudstolen i räkning läggas, till dess all den uppgått lill del belopp,
för hvilket han i föreningen delegare är, hvarefter ytterligare in
sättning
och ränleberäkning skola upphöra, och beloppet af den då
upplupna summan till hans förfogande ställas.
§ 16-
Vill delegare, som i Hypotheks-förening lån erhåfllit, mot återbetalning
af lånet derifrån utträda, eller större, årlig afbetalning å
hufvudstolen, än den i § 13 bestämda, verkställa, ankomme på
bepröfvande af föreningens Styrelse, huruvida sådant rnedgifvas kan.
Ej må utträde beviljas, eller större än fastställda årliga afbetalningar
å hufvudstolen rnedgifvas, utan så är, att Styrelsen, under noggrannt
iakttagande deraf, att den säkerhet i jordegendom, som för
de å föreningen häftande lån och deraf bärdytande förbindelser utlofvad
blifvit, ej må förminskas, finner sig kunna de till inbetalning erbjudna
medlen utan ränteförlust emottaga, eller mot enahanda vilkor,
som tillförene, använda.
§ 17-
Önskar delegare, som lån ej sökt, från den förening han tillhörer,
utgå tidigare, än i § lä sägs, gore derom tillsägelse hos
föreningens Styrelse ett år förut, och ege sedan sina insättningar
med derå till utträdesdagcn upplupna, i räkning påförda räntor, utbekomma.
Sammans. Stats- och flanho-Vtskoltets Utlåtande M 24.
Försummar sådan delegare att föreskrifven inbetalning på bestämd
lid fullgöra, varde det så ansedt, som hade han om utträde
tillsagt.
§ 18-
Delegare vare för föreningens förbindelser ansvarige, en hvar i
mån af sin delaktighet; dock må af delegare, som endast insättningar
gjort, denna ansvarighet ej kunna, utkräfvas utöfver det kapitalbelopp,
som, då sådan ansvarighet skulle ifrågakomma, för en
hvar af dem finnes vara i föreningen insatt.
§ 19-
Hypotheks-förening. som efter utfärdandet af denna Förordning
bildas, vare pligtig att såsom deltagare i allmänna Hypotheks-banken
ingå och, i fråga om sina upplåningar, sig i alla delar till efterrättelse
ställa bvad derom uti den angående nämnde bank utgifna
nådiga Förordning af denna dag finnes stadgadt.
Detsamma gällö ock för redan befintliga Hypotheks-föreniugar i
afseende å de upplåningar, som hädanefter af deras ändamål påkallas.
§ 20.
Hy po theks-förening, som hädanefter bildas, ege ej rätt att annan
utlåningsrörelse bedrifva, än den, som består uti de för dess rökning
af eller genom allmänna Hypotheks-banken upplånta medlens
fördelning på föreningens lånsökande delegare, äfvensom den, hvilken
af bvad i sista mom. af § 16 i Förordningen angående allmänna
Hypotheks-banken sägs, kan blifva en följd.
De medel, som till Hypotheks-förening af dess delegare i och
för erhållna lån eller såsom insättningar inbetalas, skola till allmänna
Hypotheks-banken insändas, att der i räkning föreningen tillgodo
föras och, så vidt omständigheterna det medgifva, förräntas
§ 21
Hvad i nästföregående § är sagdt gäile ock för redan bildad
Hypotheks-förening, som i allmänna Hypotheks-banken såsom delegare
ingått, i hvad angår föreningens verksamhet i sådan dess
egenskap. I fråga deremot om de medel, sorn till sådan förening
Summans. Slats- och Uanku-Utslcoltets Utlåtande JVI 24.
29
inflyta i och för liqvider af eller såsom inbetalningar på äldre lån,
dem föreningen i eget namn upptagit och för hvilka den allena
ansvarar, äfvensom i fråga om medel, som af i föreningen redan
befintlige icke-låntagande delegare inbetalas, samt medel, som
till dess reservfond höra, må det förblifva vid hvad i sådant afseende
i det för föreningen gällande reglemente nu är stadgadt.
§ 22.
Af det lörvaltningskostnads-bidrag, som, enligt § i3, låntagande
delegare i Hypotheks-förening bör till föreningen erlägga, skall till
Hypolheks-banken, för bestridande af dess förvallnings-kostnader,
årligen inbetalas af hvarje Hypotheks-förening, som i banken undfått
lån, en åttondedels procent, beräknad på det lånebelopp, föreningen
från banken erhållit.
Skulle Hypotheks-bankens förvaltnings-kostnader något år icke
kunna genom detta bidrag och öfriga, för andra ändamål ej afsedda,
tillgångar betäckas, aligge det samtlige i banken delegande Hypotheks-föreningar
att, i förhållande lill hvarderas lånebelopp, genom
förhöjd t förval tnings-bidrag, fylla bristen.
§ 23.
f)e närmare föreskrifter, som vid förvaltningen af Hypolheksförenings
angelägenheter skola till efterrättelse lända, upptagas i det
reglemente, föreningen, enligt hvad i § I sägs, eger uppgöra och
Kongl. Maj:t till nådig pröfning oeh stadfästelse underställa; och
svaren ledamöterne i Hypolheks-förenings Styrelse, en för alla och
alla för en, för de beslut rörande föreningens förvaltning, till hvilka
de med sin röst bidragit.
I)å Utskottet i det föregående tillstyrkt Kikels Ständer att, lill Hypotheksbankens
betryggande, anvisa en grundfond af 8,000,000 R:dr uti Riksgälds-kontorets
obligationer, har detta skett under förutsättning af ett noggrannt framtida
iakttagande af såväl de bestämmelser för Hypotheks-bankens inrättande och för åkning,
som de allmänna grunder för Hypotheks-föreningars bildande och verksamhet,
hvilka af Utskottet blifvit föreslagna. Det är nemligen klart att ändring i dessa
50
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
bestämmelser och allmänna grunder kan komma att, i mer eller mindre man, inverka
på Statens förhållanden med afseende å den garanti, Staten skulle för Hypotheks-banken
sig ikläda, och i betraktande häraf har det synts Utskottet vara i sin
ordning att Rikets Ständer nu,-vid meddelande af omförmälda garanti, fästa det
förbehåll, att alla frågor om dylik ändring, i afseende å hvilka frågors behandling
af Hypotheks-bankens delegare särskild föreskrift blifvit i § 20 uti förslaget till
Förordning angående denna bank lemnad, skola underställas jemväl Rikets Ständers
pröfning, så att ingen ändring må ske med mindre Rikets Ständer dertill gifvit
sitt samtycke.
Med anledning häraf hemställer Utskottet,
del Rikets Ständer måtte besluta att ändring i Förordningarne, angående
Hypotheks-banken samt de allmänna grunderna för Hypotheks-föreningars
bildande och verksamhet, ej må kunna ske utan
att äfven Rikets Ständer sitt bifall dertill meddelar.
Utskottet har slutligen att yttra sig öfver Kommitlerades i bilagan Litt. A.
framställda förslag om öfver flyttning till allmänna Hypotheks-banken af den i Rikets
Ständers Bank till utlåning mot pant af fast egendom d landet anvisade fond,
7,500,000 R:dr, hvilken öfverflyttning är vorden af Kommitterade tillstyrkt hufvudsakligen
på följande vilkor, nemligen alt Hpotheks-banken skulle till Riks-banken
afgifva sin hufvudförbindelse att för beloppet erlägga 5 för hundra om året, deraf
4 för hundra skulle godtgöras såsom ränta och återstoden afföras å kapitatet intill
dess delta blifvit till fullo betaldt; att Hypotheks-banken derjemte skulle till Riksbanken
öfverlemna partial-obligationer till ett emot del föreskrifna svarande belopp,
hvilka obligationer, löpande med 4 procent ränta, borde lyda å så väl Mark
Hamburger Banko som Svenskt Riksmynt samt ställas till innehafvaren att efter uilottning
i bestämd ordning infrias, och att för den kapital-afbetalning, som af Hypoteksbanken
årligen verkställdes, Riks-banken skulle till den förra återställa så
stort belopp af partial-obligationer, som deremot svarade.
Irågan om Riks-bankens befriande från den utlåning mot inteckning i fast
egendom, som af denna bank bedrifves, har, såsom Kommitterade jemväl anmärkt,
under flere föregående riksdagar utgjort föremål för Rikets Ständers pröfning.
Från många håll lifligt förordadt och understödi har förslaget dock icke lyckats
att vinna Rikets Ständers bifall. Granskas de skäl, som mot förslagets antagande
blifvit anförda, befinnes det förnämsta och egentligen talande hafva varit att, genom
ifrågavarande lånerörelses upphörande i Riks-banken, den mindre jordegaren skulle
utestängas från möjligheten att vid någon allmän låneinrättning inom riket kunna
å sin egendom undfå amorterings-lån, enär minimum för dylika lån i allmänhet
vore vida högre i Hypotheks-föreningarne, än i Riks-banken. Att detta skäl egt
sin giltighet torde icke kunna hestridas, och sålunda är det lätt förklarligt att,
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
51
ehuru fastighets-belåningens afskiljande från Riks-banken ur mera än en synpunkt
kunnat vara önskvärd!, dt-, upprepade framställningarne om öfverlålande tili Hypotheks-föreningarne
af den fond, som är anvisad till utlåning mot pant af landtfastigbeter,
lemnats å sido under afvaktan på en nedsättning i minimum af egendomsvärde,
som berättigade till inträde i nämnde föreningar.
En sådan nedsättning i minimivärdet å jordegendom för vinnande af delaktighet
i Hypotheks-föreningarne kommer för framtiden ali ega rum, derest Rikets
Ständer godkänna Utskottets här ofvan afgifna förslag, att berörde värde mätte bestämmas
lill 600 R:dr efter taxering och till 1,000 R:dr efter särskild uppskattning,
med bibehållande af nuvarande grund för delegare- och belånings-rälten, eller
två tredjedelar af taxerings- och hälften af uppskattnings-värdet. Härigenom skulle
nemligen Hypotheks-föreningarne komma att utgifva lån till så låga belopp, som
400 R:dr i förra och 500 R:dr i sednare fallet. Det minsta lånebelopp mot pant
af fastighet, som af Riks-banken meddelas, utgör 300 R:dr. Detta belopp understiger
visserligen med 100 R:dr det för Hypolbeks-föreningarnes utlåning på grund
af taxering föreslagna minimum, men härvid måste anmärkas, att grunden för lånesummans
bestämmande i Riks-banken är 1850 års taxeringsvärde och att endast
hälften af detta värde får såsom lån mot inteckning i landtfastighet der beviljas,
hvaremot delaktigheten i Hvpotheks-förening, enligt Utskottets förslag, skulle kunna
utgöra två tredjedelar af det egendomen sednast åsätta taxeringsvärde. Då ett
egendomsvärde af 600 R:dr, efter 1850 års taxering, i Riks-banken medför en
lånerätt af 300 R:dr, skulle enahanda värde, efter ett sednare års taxering, i Hypotheks-förening
berättiga till ett lån å 400 R:dr; och då den mindre jordegarens
lördel, hvad angår minimum för låns erhållande, sålunda för framtiden blifver bättre
tillgodosedd i Hypotheks-föreningarne än den för närvarande är i Riks-banken, så
förfaller ock det skäl, som af ett motsatt förhållande hittills hemtals för ifrågavarande
lånerörelses fortsatta bibehållande i Riks-banken.
Men äfven i andra afseenden skulle jordegarens fördel bättre befrämjas derigenom
att belåningen af landtfastigheter upphörde i Riks-banken och den dertill
anslagna fond, i enlighet med Kommilterades förslag, till Hypotheks-banken öfverflyttades.
Redan länge har erfarenheten nogsamt visat huru ytterst otillräcklig denna
fond i Riks-banken är i förhållande till det ständigt vexande lånebehofvel för jordbruksnäringens
understödjande och utveckling. Endast i allt för ringa mån skulle
Riks-banken kunna förmå att med sinn tillgångar fylla den stora brist på låneförlag,
som i detta afseende förefinnes. Hos Rikets Ständer har ock den åsigt allt
mer och mer börjat göra sig gällande, att faslighets-belåningen icke är förenlig med
det för hela landet vigtigare ändamål, Riks-banken har alt i främsta rummet uppfylla.
Sålunda hafva Rikets Ständer icke allenast lemnal utan afseende tid efter
annan väckta förslag om fastighets-lånefondens förstärkning, utan äfven vid sednaste
riksdag beslutat en minskning af fonden, hvilken åsigt nuvarande Ranko-Ulskott
32
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande JYi 24.
jemväl omfattat, i det Utskottet tillstyrkt fortsatt innehållning å denna fond. Blefve
nu Riks-bankens land(fastighets-fond till Hypotheks-banken öfverflyttad — en åtgärd,
som visserligen utgör något nödvändigt vilkor för Hypotbeks-bankens uppkomst,
men som skulle medföra den väsendtliga fördel, att denna bank desto snarare
kunde begynna sin gagnande verksamhet — så synes, vid betraktande af de
utvägar, hvilka blifvit Hypotheks-banken lemnade att bereda sig erforderliga medel
för rörelsens bedrifvande, det kunna med temmelig säkerhet antagas att jordegaren
skulle förr få sina anspråk på låneunderstöd tillfredsställda, än i Riks banken, der,
i följd af faslighels-lånefondens otillräcklighet och inskränkta belopp, hvaruti för
framtiden snarare minskning än tillökning torde vara alt emotse, lånen från denna
fond oftast utfalla först långt efter deras beviljande. Vid jemförelse af lånevilkoren
i öfrigt synas dessa äfven blifva för låntagarne fördelaktigare i Hypolheks-'
föreningarne än i Riks-banken. Uti Hypothcks-föreningarne erlägges ranta, kapitalal
bet al ning och förvaltnings-bidrag med sammanlagdt 6 procent för året. Arliga
inbetalnings-skyldigheten till Riks-banken är deremot bestämd till 7 procent. Af
dessa belopp godtgöres såsom ränta i Hypotheks-föreningarne visserligen 5 och i
Riks-banken endast 4 procent; men det synes vara föga antagligt att denna låga
ränta för bankens fastighetslån skall komma att bibehållas; fast heldre är det sannolikt
att en förhöjning i räntefoten skall inom en måhända icke aflägsen tidpunkt
varda af Rikets Ständer beslutad.
Från Riks-bankens synpunkt betraktad t torde nyttan och gagnet af förevarande
förslag ej eller kunna ifrågasättas eller betviflas. I så väl Kommilterades
Betänkande, som Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, är redan anmärkt dels att Riksbanken,
emot de inteckningar i landtfastigheter, som den nu eger men icke, om
så erfordrades, skulle kunna utan stor förlust realisera, komme, genom den föreslagna
anordningen, i besittning af obligationer, hvilka, i händelse af behof, säkerligen
när som helst kunde afyttras och förvandlas i klingande valuta, dels alt
förändringen borde leda till minskning i Riks-bankens förvaltnings-koslnad. 1 sistnämnda
afseende får Utskottet nu meddela, att tjenstemanna-personalen i den afdelning
of Banko-verket, som verkställer utlåningen mot inteckning i fast egendom,
eller Låne-kansliet, utgöres af 4 Kommissarier, en Registrator, 1 Notarie och 2
Kanslister; att, genom landtfastighets-fondens afskiljande och öfverlemnande lill IIypotheks-banken,
denna personal till aldra största delen skulle blifva öfverflödig, och
att förändringen äfven måste föranleda indragning af åtskilliga tjenstebefattningar
inom andra bankens afdelningar, hvarigenom en tvifvelsutan ganska betydlig årlig besparing
i förvallnings-utgifter skulle vinnas, under det att Riks-banken för det till
Hypotheks-banken aflemnade beloppet undfinge enahanda ränte-afkomst, som den för
närvarande åtnjuter.
I betraktande af alla dessa förhållanden och då Rikets Ständer, oaktadt de,
uppå
Sammans. Slats- och Banko-TJIskottets Utlåtande M 24.
35
uppå Banko-Utskottets i Betänkandet M 25 afgifna förslag, vid innevarande riks
dag redan meddelat förordnande i afseende å fastighets-lånerörelsens fortsatta besörjande
i Riks-banken, desto hellre måste vara oförhindrade att nu besluta i
frågan om landtfaslighets-fondens öfverflyttning till Hypolheks-banken, sorn i BankoUtskottets
berörda Betänkande Jfcs 25 blifvit uttryckligen förutsatt, att Kommitlerades
omförmäida förslag skulle, sedan Stats- och Banko-Utskottet deröfver sig
utlåtit, blifva föremål för Rikets nu församlade Ständers pröfning och afgörande,
hemställer Utskottet, att Rikets Ständer måtte bifalla nyssnämnde förslag, så lydande:
Den i Rikets Ständers Bank till utlåning mot pant i fastighet
på landet nu anvisade fond, stor 7,500,000 R:dr R:mt, öfverföres
på allmänna Hypotheks-banken med följande vilkor:
l:o. Alla i Svensk jordegendom intecknade, nämnde fond tillhörande
skuldförbindelser öfverlåtas till Hypotheks-bauken med rättighet
för denna att, antingen vid sitt kontor i hufvudstaden, elier vid
de särskilda, i Hypotheks-banken delegande, Hypotheks-föreningars
kontor i landsorterna, emottaga och uppbära alla enligt de öfverlåtna
förbindelsernas innehåll ingående ränte- och kapital—inbetal—
gar, under iakttagande dervid af den ordning, som vid medlens
utlåning från Riks-banken blifvit bestämd.
2:o. För det emottagna beloppet, 7,500,000 R:dr R:mt, afgifver
Hypotheks-banken till Riks-banken sin derå lydande hufvudförbindelse,
deruti den utfäster sig att till Riks-banken erlägga fem
för hundrade om året å hela det ursprungligen förskrifna och emottagna
beloppet, till dess detsamma på nedannämnda sätt blifvit
återbetaldt.
3:o. Af nämnda fem för hundrade om året beräknas vid liqvidens
verkställande fyra procent såsom ränta å det kapitalbelopp,
som å liqvidationsdagen qvarstår oguidet, och hvad derefter af samma
för hela den ursprungliga kapitalsumman beräknade fem för hundrade
om året återstår, afräknas såsom afbetalning å den oguldna
kapitalskulden, hvilken sålunda år efter år i stigande förhållande
minskas.
4:o. Jemte ofvannämnda hufvudförbindelse afleninar Hypotheksbanken
till Riks-banken ett motsvarande belopp partial-obligationer,
ställda till innehafvaren, iöpande med fyra procent ränta och
lydande å olika valörer, minst 200, högst 3,000 R:dr R:mt, att
efter utlottning i bestämd ordning inom 00 år till fullo infrias;
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 12 Haft. 5
54
Sammans. Stats- och Banho-Uiskottets Utlåtande M 24.
börande dessa partial-obligationer vara skrifna på så väl Tyska som
Svenska språken, och lyda på såväl Riksdaler Hamburger Banko,
sorn Svenskt Riksmynt, samt åtföljas af vidhäftade ränlekuponer,
ställda att inlösas antingen i Rikets Ständers Bank eller hos denna
banks ombud i Hamburg.
5:o. För beloppet af den kapital-afbetalning, som af Hypotheksbanken
tili Riks-banken, enligt. 3:dje punkten, årligen verkställes,
skall till den förra återställas ett så stort belopp i dess till Riksbanken
aflemnade partial-obligationer, som mot den sålunda verk
ställda
kapital-afbetalningen svarar.
6:0 Riks-bankens Styrelse vare obetagel att, när den finnér sådant
med bankens säkerhet och fördel förenligt, dessa partial-obligationer
inom eller utom landel försälja lill det pris, som derför högst kan
erhållas; men vare på andra sidan förpligtad att, när Riks-bankens
ställning det åter medgifver, de sålunda försålda eller andra af Hy
polheks-hanken
utgifna obligationer till motsvarande belopp åter inlösa;
börande de medel, som genom de från Hypotbeks-banken årligen
ingående kapital—afbetalningar inflyta, till sådant inköp, så
vidt ske kan, anslås.
7:o. Hvad af de till fastighets-lånefonden hörande medel under
årens lopp inflyter, eger Hypotheks-banken för sina ändamål såsom
sin tillhörighet använda.
Genom sitt nu afgifna utlåtande anser Stats- och Banko-Utskottet sig äfven
hafva besvarat en af Herr Professoren Agardh inom Preste-Ståndet väckt och till
Stats-Ulskottet remitterad samt derifrån för gemensam behandling med BankoUtskottet
öfverlemnad motion, hvaruti blifvit föreslaget att, för åstadkommande af
ett inhemskt fondsystem, Riksgälds-konloret skulle bemyndigas alt, mot Hypotheksföreningarnes
till Kontoret utfärdade förbindelser, till föreningarnes Direktioner utlemna
vare sig amortabla stnts-obligationer, utställda i Svenskt mynt och på Svenska
språket samt löpande med 4, 4V2 eller 5 procent ränta, eller ock det belopp i
reda penningar, som genom sådana obligationers försäljning af Kontoret kunde
erhållas.
Stockholm den 20 Augusti 1860.
Sammans. Stats- och Banlco-Utskotlets Utlåtande M 24.
3S
Reservationer:
af Herr Professor Agardh: »Då jag i de Sammansatta Utskotten deltagit i
behandlingen al »Förslaget lill Förordning angående en allmän Hgpotheks-bank för
riket», innehållet i Bilagan Litt. B, utbeder jag mig att i en särskild reservation få
nedlägga de anmärkningar, hvartill jag anser detta förslag föranleda.
/ Nyttan, att ej säga behofvet, af en centralisering utaf Hypotheks-föreningarne
vill jag för ingen del bestrida, men jag anser fördelarne af denna centralisering
icke vara sä bevisade eller kunna sä ådagaläggas, att man, såsom Kommitterade
i §§ 2 och 5 föreslagit, bör helt och hållet tillintetgöra alla de hittills varande
Hypotheks-föreningarnes sjelfverksamhet. Hypotheks-föreningarne hafva tillkommit
och existera på grund af den ena Statsmagtens uttalade önskningar och genom af
den andra sanktionerade reglementen. Dessa på laglig och konstitutionel väg erhållna
rättigheter skulle nu på en gång upphäfvas genom ett af båda Statsmagterna
uttaladt magtspråk. ty något annat kan man väl ej kalla föreskriften i <§ 5, »alt
ifrån den dag, denna förordning blifvit offentligen kungjord, må ingen, vare sig nu
befintlig eller framdeles tillkommande Uypotheks-förening. än allena den allmänna
llypotheks-banken, utgifva tryckta eller graverade räntebärande obligationer, i hvilka
för upplåningen säkerhet i jordegendom på landet ullofvas.» Ett sådant stadgande
lemnar ett nytt bevis till de mångå pä den ytterlighet, hvari den Svenska lagstiftningen
så lätt slår öfver. Ifrån att halva lemnat en samhiiIls-institution för stor
frihet och låtit den röra sig med för lösa tyglar kastar man på en gång tvärt om
och tillintetgör helt och hållet denna frihet, derföre alt den i ett eller annat afseende
af bristande insigt blifvit mindre vä! begagnad.
Blir Uiks-hypotheks-banken organiserad på ändamålsenligt sätt och med insigt
förvaltad, så lära de enskilda föreningarne finna med sin fördel förenligt att i
densamma ingå. Är eller blir förhållandet ett annat, så böra de väl ej tvingas
dertill genom att rent af förbjudas att sjelfve få taga hand om sina angelägenheter
under af Statsmagterna utstakade kontroller.
Ledumöterne af Kommittéen inom Utskottet påstodo dessa tvängsstadganden
vara rent af vitala för Riks-hypotheks-bankens bestånd. Kan likväl ej denna Bank,
utrustad som den är med en grundfond af Staten och således uppträdande med
nära nog hela Statens kredit, förskaffa sig förtroende ulan att derjemte förskansa
sig inom privilegier och monopolier, så är att befara att den slutligen kommer att
utöfva samma hämmande och förlamande inverkan på den enskilda företagsamheten
som privilegierade samhälls-inrättningar i allmänhet.
Som stöd lör sitt förslag att förse den nya Banken med en grundfond af
Staten, hafva Kommitterade åberopat Norges exempel. Men samtidigt med den af
56
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
Konung och Storthing under den 18 September 1881 oktrojerade och med en
grundfond af 2 millioner R:dr försedda Hypotheks-banken, utkom den äfven af båda
Statsmagterna antagna »Loven angaaende Forrettigheder for Hypothekforeninger, hvis
Planer af Kongen ere stadfcestede. Den nya stats-institutionen ansågs således här
kunna cga bestånd i bredd med medtäflare från den enskilda företagsamheten.
Statsmagterna böra, i min tanke, gå ganska varsamt till väga vid beviljande af
privilegier; det har sig lätt att bevilja sådana, men att blifva dem qvitt, när man
börjar inse deras skadliga inverkan, är ingen lika lätt sak.
II. När stora kredit-inrättningar, sådana som de närvarande Hypotheks-föreningarne,
i ett eller annat hänseende blifvit satta ur stånd att röra och utveckla
sig i öfverensstämmesle med deras ursprungliga ändamål, bör man noga undersöka
grunden till ett sålunda uppkommet ofördelaktigt förhållande och för en ny likartad
inrättning söka undvika de klippor, hvarpå föregångarne gjort haveri. Granskar
man de för Hypotheks-föreningarne utfärdade reglementen äfvensom föreningarnes
förvaltning, så skall man lätt finna, alt hufvudgrunden till föreningarnes iråkade
betryck får sökas i saknaden af ett stadgande, som förbjuder föreningarne att utlemna
förbindelser, vare sig till ränta eller förfallotid, annorledes beskaffade än de
föreningarne emottaga af sina delegare. Den solidaste affärsman, med tillgångar
vida utöfver sina skulder, kan blifva satt ur verksamhet, så framt de förra först
efter längre tid kunna indrifvas, men de sednare inom kort lid förfalla. Grunden
till Hypotheks-föreningarnes iråkade betryck ligger just i ett sådant förhållande.
De hafva utgifvit förbindelser, uppsägbara efter ett eller annat år eller ändå kortare
tid, men deras fordringar inflyta först småningom under loppet af 40 år. Damoclessvärdet
hänger öfver föreningarne, så länge de ej lyckats förvandla sina uppsägbara
obligationer uti å Iångifvarens sida ouppsägbara. Ett positivt stadgande i nu antydda
syftning anser jag vara af öfvervägande vigt för Hypotheks-bankens framtida solida bestånd.
En annan förde! af en så beskaffad öfverensstämmelse emellan Bankens fordringar
och dess skulder blir den, att dess verkliga ställning med lätthet kan utrönas,
hvilket deremot ej är händelsen, då de obligationer, Banken utfärdat, äro till
ränta eller amorteringstid olika med de förbindelser, Banken emottager af sina delegare.
Ett bevis härpå lemnar en af de nuvarande Hypotheks-föreningarne, som
just till följd af denna sednare omständighet är söndrad i 2 partier rörande föreningens
ekonomiska ställning.
lil. Stadgandet i sista momentet af 7, ratt lån till föreningarne ej annorledes
än i kontanta penningar böra utlemnas», bör, i min tanke, uteslutas och
i stället föreskrifvas, att de enskilde delegarne ega, om de anse sådant för sig
lördelaktigt, uppbära de af Banken erhållna lån i Bankens obligationer, hvaremot
Banken endast bör hafva skyldighet att, om låntagaren så önskar, försälja obligationerna
och till honom utlemna det härför erhållna beloppet. Anser sig nemligen den
enskilde låntagaren eller den förening, hvarunder han hörer, kunna på fördelaktigare
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
37
vilkor än Hypotheks-banken afyttra obligationerna, så bör hvarken den ene elier
den andre förmenas rättigheten att sjelf försälja obligationerna, hvarigenom äfven all
klagan öfver, att Banken under dess verkliga pris försäljer desamma, undanrödjes.
1 alla länders Hypotheks-förenings-reglemenlen, som jag haft tillfälle se, har den
enskilde deiegaren denna rätt. Således stadgas i § 25 af reglementet för nCreditforeningen
af Landeiendoms Besiddere i Norre Jylland»:
»Enhver, der erholder Laan af Föreningen, er pligtig att modtage samme i de
af Föreningen udstedte Gjeldsforskrifninger efter disses paalydende Belöb.»
och i slutet af samma paragraf förekommer:
»Naar en Laantager fordrer det, er Bestyrelse!! pligtig uden Godtgjörelse, men
mod Erstatning af udlagte Omkostninger, at besörge Obligationerne omsatte till
rede Penge.»
Paragrafen 4 af lagen för Norska Hypotheks-banken lyder:
»Ved Bevilgelser af Pantelaan förhinder Hypothekbanken sig kun til at give
Laansögerne Valuta i Indretningens egne Obligationer efter deres paalydende Sum.
Dog skal det paaligge Bestyrelse!! at iridrette sin Virksomhed saaledes, at den, saavidt
Omstsendighederne tilläde det, kan vaere istand til efter Vedkommendes Önske
at udbetale Laanene med et saadant Belöb i rede Penge, sorn Indretningen efter
Bankobligationernes Cours, uden at bli ve skadelidende, kan taale at give.»
I de Preussiska Hypotheks-föreuingarne erhåller låntagaren endast obligationer.
Af detta stadgande, jemfördt med stadgandena i <§§ 10 och 11, hvarigenom
Hypotheks-banken enligt det förra »berättigas att, der gynnsamma förhållanden dertill
föranleda, och behof af upplåning för Hypotheks-förenings räkning kan lörutses,
penningar upplåna, ändå att ansökning om lån från delegande Hypotheks-förening ej
ingått», och enligt det sednare ränta och kapital-afbetalning särskildt bestämmas för
hvarje lån, som Hypotheks-förening undfått, synes följa, att man tänkt sig Hypotheksbanken
uteslutande böra verka genom upptagande på en gång af större och således
företrädesvis utländska lån. Det är väl också hufvudsakligen för detta ändamål, som
Statens garanti genom grundfonden har ansetts nödvändig, ty för en upplåning inom
landet synes deri icke af nöden.
Anser man nu det omnämnda stadgandet i § 7 vara nödvändigt för att Hypotheks-banken
må vara den ende, som på den utländska penningemarknaden kan
uppträda med i Svenska jorden intecknade obligationer, så synes det dock, som om
deri enskilde delegare!) kunde med honom få tälla om lån på den inländska penningemarknaden
och att denne således kunde, om han så önskade, ega utfå obligationer
ställda i Svenskt mynt och med endast inom Sverige betalbar ränta och amortissement.
Ett positivt stadgande att sådana, som jag vill kalla, inhemska obligationer
alltid böra låntagarne, om de så önska, tillhandahållas, bör, efter mitt förmenande, i
Förordningen inflyta. Man skulle på detta sätt helt enkelt och naturligt måhända
kunna bringa ett inhemskt fondsystem till stånd.
38
Summans. Stals- och Banko Utskottets Utlåtande M 24.
IV. Om förhållanden» äro bragta till den spets, att Staten nödgas så att säga
öfvertaga Hypotheks-föreningarnes affärer, för att hjelpa dem ur deras iråkade betryck,
och Staten för detta ändamål anslår en grundfond af 8 millioner R:dr, hvilken
hufvudsakligen är afsedd för Hypotheks-banks-obligationernas kredit utomlands, böra
väl de gränser för utländsk skuldsättning, utöfver hvilka grundfonden ej får lagas i
anspråk, bestämmas. Grundfonden kan betraktas som en slags Statens garanti, och
om Staten icke anser sig riskera något, om den utländska upplåningen inskränker
sig till 30 eller 50 millioner, så kan den göra det om denna skuldsättning utsträckes
till i 00 eller 200 millioner. Ett sådant maximum, hvarutöfver den utländska
skuldsättningen utan båda Statsmagternas samtycke icke får sträckas, bör
äfven af andra skäl fastställas. Tillätes nemligen Hypotheks-banken, alt till obegränsadt
belopp i utlandet pantsätta den Svenska jorden, sä kan man inom landet
helara en uppsjö på penningar, som åter kan föranleda öfverspekulation i många
riktningar och sluta med en financiel kris, ej mindre våldsam än den nyligen öfverståndna.
Stadgandet om ett maximum för den utländska skuldsättningen bör således,
i min tanke, i Förordningen inflyta- Derjemte bör upptagande af såkallade premielån
förbjudas.
Dessa äro de 4 hufvudanmärkningar jag funnit mig pligtig göra emot förslaget.
Några af mindre vigt tillåter jag mig äfven bifoga.
V. Huru stadgandet i § 8, som ålägger Hypotheks-banken att, vid all den
upplåning densamma för Hypotheks-föreningarnes räkning ombesörjer, noggrant tillse,
att tillräcklig säkerhet derför i jordegendom ställes, rätt väl står tillsammans med
den i § 10 Banken tillerkända rätt att penningar upplåna, ändå ali ansökning om
lån från delegande Hypotheks-förening ej ingått, kan jag ej klart inse.
VI. Fjortonde § förefaller mig ej heller rätt klar. Ar meningen, som det
synes, att för det tillfälliga och snart öfvergående behof af penningar, som af uraktlåten
eller fördröjd inbetalning frän delegande Hypotheks-förening kan förorsakas,
utgifva amorterings-obligationer, som först till inlösen förfalla efter den tid, då bristen
bör vara liqviderad, så synes detta vara en både invecklad och onödig omväg.
Riksgälds-kontoret kan på detta sätt emot sin vilja och utan något behof blifva
gäldenär och få betala ränta på obligationer, som det ej till inbetalning kan uppsäga.
VII. Af § 20 synes följa alt på allmän sammankomst alla delegande Hypotheks-föreningar
hafva lika röst. När fråga är om bolag, stiftade och beräknade
för inbördes vinst eller fördelar, brukar rösträtten merendels brytas efter hvars och
ens större eller mindre andel i bolaget. Om man älven ej vill låta hvarje delegare
utöfva rösträtt efter sin delaktighet i Banken, så borde man åtminstone medgifva
en graderad röstskala. För detta ändamål borde antingen antalet af ombud frän
de särskilda föreningarne vara olika eller ock borde ombuden för de större del—
egarne hafva en högre rösträtt än de för de mindre.
I öfverläggningarne rörande bilagorna Litt. A et C har jag icke deltagit.»
Sammarin■ Slam- och flanko-Ulskottets Utlåtande M 24.
30
Af Herr Doktor Sandberg. »DS jag såsom suppleant deltagit uti de korta
och knapphändiga öfverläggningarne, som föranledde i det närmaste enhälligt godkännande
af Bilagorna A och C, kan jag icke underlåta att i en reservation få
anföra mina betänkligheter emot de vigtiga förslag, som detta utlåtande innehåller.
Sedan den ordinarie ledamoten i Sammansatta Utskottet med vederbörlig
permission bortrest, var jag väl närvarande vid justeringen af hela detta betänkande,
men enär jag icke deltagit uti öfverläggningarne om det mellersta förordnings-förslaget
i Litt. B, så eger jag icke rätt, att deruti yrka någon förändring;
men mig torde dock tillåtas att i förbigående vidröra hufvudfrågan så mycket
som är nödvändigt, för att motivera de betänkligheter, som jag hyser i afseende
på hvad som föreslås i Litt. C och särdeles i Litt. A.
Det har alltid, på grund af varnande erfarenhetsrön, blifvit fasthållet såsom
grundsats, att Statsverkets affärer icke böra inblandas med Kiks-bankens, och
ännu mindre med företag af enskilda personer eller korporationer.
Privat-bankerna och Hypotheks-föreningarne iiro organiserade af enskilda och
oktrojerade i administrativ viig af Regeringen såsom ett ekonomiskt lagstiftningsärende
utan Ständernas deltagande.
Det var således Regeringen ensam, som egde att reglementera för dessa inrättningar
på ett sådant sätt, att deras verksamhet lände till rikets sannskyldiga
nytta, såsom det heter i Regerings-formens 107 §; och om något felaktigt eller
mindre ändamålsenligt möjligen skulle förefinnas uti dessa enskilda bäne-anstalters
organisation eller verksamhet, så synes mig Regeringen ega både rättighet och
pligt, att på lagligt sätt deruti åstadkomma ändring och rättelse
Man har alltid hort upprepas det påståendet, hvaruti jag för min del dock
icke deltagit, att låne-inrättningar icke böra centraliseras på några få punkter
och drifvas för det allmännas räkning, utan fördelas öfver allt i landet och öfverlemnas
åt den enskilda omtankan, som vida bättre skulle förvalta dem till allmänhetens
båtnad. — Förslaget om en allmän Hvpotheks-förening för hela riket,
som skulle hafva sitt säte i hufvudstaden, tyckes slå i strid med denna åsigt, den
man na synes undantagsvis vilja frånträda, då fråga är om ett stort Central-bolag,
som skall bildas af enskilda män med större förmögenhet.
Att Staten skall, såsom grundfond för denna enskilda Hypotheks-bank, utgifva
obligationer till 8 millioner Riksdaler för att. användas i händelse IIypotheksbanken
skulle sakna tillgångar att fullgöra sina förbindelser emot långifvare, är att
helt och hållet öfvergifva den välbetänkta grundsats, som uttalades af f 840—1841
års Ständer, »att Statens sammanblandning med enskilda personers kredit- oell
»industri-föreningar bör sorgfälligt undvikas.»
Annu betänkligare afvikelse från denna grundsats innebär förslaget att afhända
Riks-banken alla dess lånehandlingar till ett belopp af 7,500,000 R:dr,
som äro intecknade i Svenska jorden inom hälften af 1850 års låga taxerings
-
40
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande M 2i.
värde, och i dess ställe tillbyta sig den enskilda stora Hypotheks-bankens obligationer,
för hvilka säkerheten skal! ligga uti ansvarigheten hos de deruti deltagande
enskilda mindre Hypotheks-föreningarne. Riks-banken erhåller nu årligen af enskilda
låntagare både 4 procent ränta och dels 2 dels 3 procent af kapitalet,
som kunna åter utlånas; men Hvpotheks-banken skall jemte 4 procent ränta
blott erlägga 1 procent om året i kapital-afbetalning. Detta är ett förslag, hvilket
jag såsom ledamot af Rikets Ständers Ranko-Utskott minst kan gilla.
Riks-banken eger, enligt föregående Ständers beslut, en oföränderlig grundfond
af 15 millioner Riksdaler och man kan väl knappast placera densamma på
någon säkrare fot än uti förenämnde inteckningar i Svensk landtegendom.
Man säger väl att den enskilda Hvpolheks-bankens obligationer skulle blifva
lätt realisabla papper. Riks-banken innehade, med inberäkning af Riksgälds-kontorets
obligationer, vid sistlidet års slut ett belopp af omkring 8,300,000 R:dr
och för sitt deltagande i jernvägslånet har den att vänta ytterligare fyra å fern
millioner i stats-obligationer, alla de sednare ställda i utländskt mynt: således
redan öfver 12 millioner i sådana papper. Läggas nu härtill 7,500,000 R:dr,
så torde det blifva vanskligt nog i nödens stund att förvandla alla dessa s. k.
lätt realisabla papper af 20 millioner R:dr i Bankosedlar eller klingande mynt,
särdeles när man betänker huru öfverfylld både den utländska och inhemska penninge-marknaden
skall blifva af den oräkneliga mängden Svenska obligationer, som
dels redan äro utgifna, dels komma att utgifvas så väl af Staten som af alla möjliga
inrättningar. Kursen på åtskilliga Hypotheks-obligationer noteras nu till
85%, och hvad skall det blifva, när Sveriges skuldsedel-massa blir mångdubblad,
om ett trängande behof uppstår för alla att realisera?
Det är utan tvifvel bekymmersamt att Svenska jorden skall vara så hårdt
skuldbelastad, som den är. Men så länge skulderna äro inhemska, kan man ej
förneka, att hvad den ene Svenske medborgaren är skyldig, det har en annan
Svensk man att fordra, öch detta bevisar således icke någon större hela landets
fattigdom.
Ett godt ändamål är det visserligen om enskilde industri-idkare och särskildt
jordbrukare, genom några förmedlande anstalter, kunno få sina flytande,
uppsägbara skulder förvandlade till fasta amorterings-iån på längre tid, dock med
det vilkor att det sker med inhemska penningar, som äro både representant och
produkt af inhemskt kapital och kunna blifva häfstång för ytterligare produktion,
då också alla räntor qvarstanna inom landet.
Men helt annorlunda synes mig förhållandet blifva, så snart denna fördel
för enskilde skall beredas genom utländsk skuldsättning, som måste förorsaka en
tryckande tyngd på hela landets financiela och ekonomiska ställning. Det behöfver
icke sägas, att om utländska lån skola blifva för ett land nyttiga, så mäste
de
Sammans. Stats- ock Banko~Utskotte's Utlåtande M 24.
41
de användas endast till sådana val beräknade företag, der den produktion de åstadkomma,
med säkerhet betäcker både räntor och kapital och derjemte lemnar något
öfverskott. Deremot om de annorlunda användas, såsom till äfventyrliga företag,
hvilka, ehuru nyttiga i sig sjelfva, likväl icke kunna bära sig — till ökade egendomsköp
— till svindlande spekulationer af alla slag, och till ett öfverflödigt lefnadssätt;
så kan den utländska skuldsättningen ej blifva annat än en frätande
kräfta på rikskroppen. — Om också en del af lånen användas bättre, så att
derigenom landets fasta förmögenhets-kapital ökas, så blifva dock dess innehafvare
i mer eller mindre mån förpaktare hos utländningen, som tager afkastningen
i ränta; — och landets export i det hela förmår icke betäcka alla dessa rabatter,
räntor och amorteringar jemte den oändliga mängd af varu-artiklar, som in
föras
från utlandet.
Aldra olyckligast är, att sedan en sådan bana blifvit beträdd och en tid
fortsatt, blir det nästan omöjligt att vända om. Lånebehofven vexa i samma mån,
som man ökar tillgångarna för deras tillfredsställande, och ingen annan gräns
är att motse, än en fullkomlig oreda i rikets alla penninge-förhållanden — en
katastrof.
Enligt Finans-kommittéens beräkning hade Hypotheks-föreningarne vid 1858
års slut en skuld i utlandet på öfver 61 millioner R:dr. Läggas härtill alla enskildas,
Privat-bankers och Statsverkets utländska skulder, blir summan så stor
att jag fruktar att landet ej förmår bära den. Kännedomen om andra rikare
länders vida större statsskuld kan icke heller vara rätt lugnande, när man vet
både deras vida större ressurser och derjemte att största delen af deras skulder
äro inhemska, hvilket icke är förhållandet med dem vi åsamkat oss och stän
digt
föröka.
Det skulle då, efter min enskilda åsigt, långt bättre blifvit sörjdt för landets
väl, om lånebehöfvande jordbrukare fått pantsätta sin jord i Svenska Riks-banken.
Räntorna hade då stadnat inom laudet och äfven kommit det allmänna till godo.
Ifrån realisationens början har Banko-vinsten uppgått lill omkring 27,000,000
R:dr, hvaraf största delen blifvit bortskänkt till Statsverkets behof; men icke det
ringaste användt till förstärkning af fonden för amorterings-lån åt jordbruket. Om
man, i stället för att vid hvarje riksdag minska denna fond, hade ökat densamma
i den mån Bankens tillgångar kunnat medgifva, skulle man, efter min öfvertygelse,
gagnat landet långt mera, än att genom ett motsatt förhållande tvinga eller föranleda
lånebehöfvande jordbrukare, att, genom Hypotheks-föreningarne pantsätta
sina hemman hos utländska kapitalister.
Några af de brister och olägenheter, som vidlåda de nu befintliga Hypo
theks-föreningarnes
verksamhet, hafva både Kommittéen och Utskottet icke kunnat
underlåta att erkänna, ehuru de blifvit med lätt och varsam hand vidrörda. SåBih.
lill It. St. Prat. 1859 & 1800. 4 Sami. 2 Afd. 12 Höft. 6
42
Santmans. Stats- och Buriko-Ulskoltels Utlåtande M 24.
ledes kan det icke förnekas, att dessa inrättningar mera än eh gång skuldsatt
landet hos utländningen utöfver det förhanden varande behofvet: — att dessa från
utlandet hemtade penningar blifvit använde till en extra lånerörelse, som gifvit
grundad anledning lill klander: — att de uppbjudit all sin förmåga alt utsläppa i
rörelsen ett större antal obligationer, än som kunnat finna en tryggad placering: —
att de afyttral obligationer till vilkor, som för låntagande delegare medfört
betydlig förlust och menligt inverkat på förtroendet m. m.
Om också denna stora allmänna Riks-hypotheks-förening, som nu är i fråga,
både skall kunna sjelf undvika och äfven förebygga alla menliga yttringar af de
enskilda Hypotheks-föreningarnes verksamhet, hvarpå man dock kan våga tvifla, så
är ju ändock dess ändamål, att i den största möjliga grad utveckla lånerörelsen emot
inteckning i landtegendom, och således, för detta ändamål, i en ännu större skala un
hittills skuldsätta Svenska jorden hos utländningen. Det är häruti, som, efter mitt
förmenande, den hufvudsakligasle betänkligheten ligger. Ty då, såsom tillbörligt
är, den grundfond af B millioner R:dr, som den erhåller i stats-obligationer icke
får användas i lånerörelsen, och de 7'/2 millioner R:dr som Riks-banken skall
släppa till, redan finnas förut utlånta i landet, så blir ju denna sednare fonden
ingalunda större derföre att dess tillgångar hädanefter skola genom flere omvägar
blifva tillgängliga för de lånesökunde. Då den inhemska penninge-tillgången blifvit
absorberad och kommer ännu mera att upptagas för andra ändamål, så finnes
ju icke någon annan tillgång till ökade lånefonder, än att fortgå på den utländ
ska
skuldsättnings-banan, som också antvdes, sannolikt med ännu större fart, än
som varit möjligt för de enskilda Hypotheks-föreningarne.
Man har förespeglat att genom denna öfverflyttning af lånefonden från Riksbanken
till Hypotheks-banken skulle mindre jordegare lättare få amorterings-lån
på billigare vilkor än hittills. I viss mån kan man tvifla derpå. Nu är minsta
iånerätten i Riks-banken 300 R:dr. Enligt §§ 3 och 5 i afdelningen C erhållas
*/, af taxerings-värdet när det uppgår till minst 600 R:dr, således 400
R:dr, och 500 R:dr eller hälften efter särskild värdering till minst 1,000 R:dr.
Men sä stadgas äfven i 4 § såsom oundgängligt vilkor att hemmanets åbygg
nader
skola vara brandförsäkrade i någon af vederbörande myndighet stadfästad
försäkrings-anstalt, eljest erhålles icke något fastighetslån på jordegendom.
Dessutom gälla dessa föreskrifter endast för sådana Hypotheks-löreningar, som
hädanefter bildas och äro pligtige att ingå i allmänna Hypotheks-banken. Men
månne nu befintliga Hypotheks-föreningar, äfven om de frivilligt ingå i den allmänna
Hypotheks-banken, kunna förmås att medgifva något lägre minium i utlåningsbeloppet,
än som deras reglementen innehålla?
Vidare anmärkes att man nu vill fråntaga Riks-banken landlfastighels-fonden
och öfverlemna den till Hypotheks-banken, men Hypotheks-banken lärer väl icke
sjelf bedrifva någon utlånings-rörelse till enskilda personer, utan utlåningen skall
Sammans. Stals- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
i5
gå genom enskilda Hypotheks-föreningar, som deruli blifva delaktiga. Men är det
så afgjordt ali de redan bildade och med af Kongl. Majit fastställda reglementen
försedda Hy potbeks-löreningar skola finnas benägna all på föreskrifna vilkor deruli
ingå? Och om några beqväma sig dertill, månne sådant kommer att ofördröjligen
ega runi med alla? Och innan della skett och blifvit reglerad t, skulle efter den
föreslagna öfverflytt ni ngen tillgång till låns erhållande utur denna fond blifva slängd
för lånebehöfvande uti många landsorter. Det synes mig fördenskull vara alldeles
för bittida att nu besluta det landtfastighels-fonden skall fråntagas Riks-bauken,
förrän alla enskilda Hypotheks-föreningar blifvit inkorporerade i den stora Riks—
Hypotheks-föreningen.
En vigtig omständighet bör icke förbises, att jordegare nu innehafva sina små
fastighetslån mot 4 procents ränta och 3 procents afbetalning på hufvudstoien, hvarigenom
de slutliqvidoras på 2lV2 år. Före förra riksdagen var det blott 2 proc.
kapital-afbetalning, då amorteringen skedde på 28V> år, och dervid bade det bort
förblifva. Förändringen häraf, äfvensom fondens förminskning, har skett tvärt emot
det Riks-Stånds önskan, hvilkas små hemmansdelar likväl utgöra den största delen
af Svenska jorden. Nu föreskrifves i 13 § cn högre ränta eller 3 procent och
dessutom V* procent i förvaltnings-arfvode. På detta sätt blir den årliga räntan minst
1V4 procent högre än den nu är. Af de 6 procent sorn skola erläggas, minskas
alltså kapitalskulden med endast 3/t procent om året och kommer att vidlåda hemmanet
öfver 40 år. Och om någon låntagare vill göra någon större inbetalning
än den föreskrifna, för att kunna snarare och på kortare lid blifva fri ifrån en
sådan skuld, så är del icke tillåtet, ulan alt Styrelsen pröfvar sådant vara nyttigt
för Hvpolheks-föreningen. Men deremot kan föreningen ålägga låntagaren en högre
knpital—afbetalning om den så finner för godt. Att flere af dessa vilkor icke äro
billigare, utan vida mera betungande, torde väl icke kunna förnekas.
Slutligen har man velat ådagalägga den stora besparingen i Riks-bankens förvaltningskostnad,
sedan den afhändt sig hela iandtegendoms-belåningen. Härvid kan
jag icke underlåta anmärka, alt stadsfastighets—belåningen, som är vida osäkrare och
hvarpå banken får lida förluster, derstädes skulle bibehållas, och att, örn några få
tjenstemän kunna umbäras, dessa dock måste åtnjuta sina löner på indragningsstat.
Och huru del förhåller sig med denna besparing, är icke svårt att inse. Den drygare
lånekostnaden af l'/4 procent, utgör för landlegendoms- lånefondens 7'/a millioner
R:dr ej mindre än 93,730 R:dr om året. Det blir således enskilda låntagare,
som få betala del lörvallnings-arfvode, som hittills utgått af Banko-vinsten, och om
den bestämda förvaltnings-procenten icke blir tillräcklig, kunna de, enligt 13
åläggas att ytterligare tillskjuta hvad som brister.
Då, såsom både Kommittéen och Elskottet förklarar, öfveiflyttningen af fastighets-fonden
ingalunda är något nödvändigt vilkor för bildande af en Hypoteksbank
för bela riket, utan förvaltningen af denna fond tvärtom är ett onus, som
Sammans. Stats och Banko-Utskottets Utlåtande .11 24.
denne sednare skulle åtaga sig, och enär många mindre jordegare, om öfveiflyttningen
nu beslutades, icke skulle kunna erhålla några smärre fastighetslån förr än
både den stora Riks-Hypotbeks-föreningen kommit till stånd och derjemte de enskilda
nuvarande Hypotheks-föreningarne blifvit införlifvade uti densamma, så vågar
jag vördsamt underställa Rikets Ständers pröfning att
förslaget uti Bilagan lill. A, om landtfastigbets-lånefondens öfverflytt—
ning från Riks-banken, icke för närvarande må lill någon åtgärd
föranleda.
Hvad mina betänkligheter i öfrigt angår, så äro de ingalunda framställda i
någon förmäten afsigt alt vilja yrka förändring uti det hufvudsakliga förslaget, utan
de härleda sig endast från en uppriktig önskan att blifva vederlagd och öfvertygad
om den sannskyldiga nyttan för land och rike, som skall åstadkommas genom en
ytterlig och snart sagdt obegränsad utvidgning af en lånerörelse, som är grundad
på upplåning af utländska kapitaler.»
af Herr L. J. Hierta: »Emot det förslag till författning angående en allmän
Hypotheks-bank för riket, som de sammansatta Utskotten i förestående Betänkande
afgifvit, får jag anmäla min reservation vid följande punkter:
Vid §§ 1 och 2. Instämmande i den bufvudåsigt, som föranledt bola detta
förslag, nemligen att upplåningar, som erfordras för Hypotheks-föreningarne inom
landet, böra lättare och med mera förde! för låntagarne kunna ombesörjas genom
en gemensam och central inrättning, än genom många särskilda, så framt den förra
handhafves af en väl ordnad och omtänksam Styrelse, kan jag deremot icke förena
mig om föreskriften i § 1, att denna inrättning ovilkorligen skall besörja a/l sådan
upplåning, och i § 2, att hvarje Ilypotheks-förening sorn hädanefter inom riket
lildas, likasom hvarje redan bildad Ilypotheks-förening för all den upplåning, föreningen
hädanefter finner sitt ändamål påkalla, skola vara tvungne att ingå såsom
delegare i den allmänna Hypotheks-banken. A ena sidan synes denna föreskrift
öfverflödig, emedan det faller af sig sjelf, att om Hypotheks-banken är så inrättad,
att den hos de särskilda Hypotheks-föreningarne, hvilka måste anses både ega rätt
och vara i stånd att i främsta rummet sjelfve bedöma sitt eget bästa, vinner samma
förtroende, som måste ligga till grund för dess bildande af Rikets Ständer, så skola
föreuingarne frivilligt sluta sig till densamma. A den andra sidan innefattar, enligt
mitt förmenande, den föreslagna tvångslagen ett alltför närgånget ingripande i den
hittills obestridda och häfdvunna rättigheten såväl för enskilde som bolag, att fritt förordna
om sin egendom på hvarje lofligt sätt, hvaribland äfven rättigheten till låns
upptagande mot egendoms förpantande genom inteckning varit af alla tiders lagstiftare
erkändt.
Det, i min lanke, alltför långt drifna och till sin grundsats samt till sina slutföljder
rent af vådliga i den välmening, som ledt Utskotten att nu föreslå Rikets
Sammans. Stats- och lianko■ Utskottets Utlåtande M 24■
48
Ständer en inskränkning i denna frihet, framstår ännu bjertare genom den i sammanhang
dermed, i § 5 föreslagna föreskriften, att »ifrån den dag den nu ifrågavarande
»förordningen blifvit kungjord, ingen, vare sig nu befintlig eller framdeles lillkom»mande
Hypotheks-förening eller hvilken annan kredit-inrättning som helst, än allena
»den allmänna Ilypotheks-banken må utgifva tryckta eller graverade, till innehafvaren
»ställda, på viss årlig afbetalning eller pä uppsägning lydande räntebärande obliga»tioner,
i hvilka för upplåningen säkerhet i jordegendom på landet utlofvas» — Det
peremtoriska i denna befallning framkallar nästan föreställningen att man hade en
Rysk Ukas framför sig, och detta intryck förminskas icke mycket vid en närmare
granskning. Det har hittills icke ansetts ligga inom Statsraagternas befogenhet alt
hindra någon, vare sig en eller flere, att i förskrifningar, som intecknas i egendom,
förbinda sig till betalande af större eller mindre belopp på längre eller kortare tid,
med eller ulan uppsägning, så vida förbindelserna äro skrifna. Ett ingripande uti
helgden af sådana enskilda aftal skulle säkert betraktas såsom en kränkning af eganderätten,
eller, med andra ord, såsom ett våld. Frågan blir då i huru stor mån detta
våldsamma ingripande till sin natur förändras deraf, ali under samma förhållanden
i afseende på sjelfva saken, texten till förbindelserna är åstadkommen genom tryck
i stället för handskrift, eller, med andra ord, i hvad mån denna omständighet ensam
kan berättiga lagstiftaren, alt likasom genom ett svärdshugg på en gång afskära en
rättighet, sorn hittills opåtaldt varit utöfvad och ännu i dag begagnas af en mängd
för ett eller annat ändamål stiftade bolag, som ti l förlags-medels erhållande kunna
behöfva att pantförskrifva jemväl jordegendom på landet, meri hädanefter ovilkorligen
skola ställa sig under den centrala inrättningens förmynderskap, utan afseende på,
om de finna densamma ändamålsenligt organiserad eller icke, och till följd deraf
komma att blifva bättre eller sämre förvaltad; utan afseende på, om en enskild förening
eller bolag kan vara i tillfälle att förskaffa sig lån på billigare vilkor, än de
som genom Central-banken kunna åstadkommas, och slutligen utan afseende derpå,
om de enskilda bolagens behof af lån mot pantförskrifning jemväl af jord på landet
äro förenade med sådana omständigheter, som alls icke passa in i Central-bankens
endast för de vanliga Provineial-hypotheks-föreningarne afsedda reglementariska föreskrifter.
Nu anförda betänkligheter hafva för mig synts vara af så stor vigt, att jag ej
kan undgå att föreslå, det förutnämnda i §§ 1 och 2 föreslagna tvångs-föroskrifter,
äfvensom hela § 5, mätte ur författningen utgå.
Vid § 4 Uti denna § hafva Utskotten föreslagit att Statsverket skall till
grundfond för allmänna Uypotheks-banken öfverlemna obligationer till ett värdebelopp
af (högst) åtta millioner R:dr Riksmynt. Emot detta beslut alt för en
obestämd framtid och snart sagdt oåterkalleligt låta Staten mer eller mindre gå i
borgen för enskilda bolags lånetransaktioner, kan jag icke heller undgå att anmäla
min reservation, om än med föga hopp om framgång emot det mägtiga föreställnings
-
16
Summans. Stats- och Banko-Utskotlets Utlåtande M 24,
sätt, som för ögonblicket synes vara det öfvervägande, och de intressen som anse sig
draga fördel af Statens medverkan. Men i alla händelser kan och bör grundfondsobligationernas
belopp åtminstone inskränkas.
Enligt § 13 i förslaget få dessa obligationer icke användas till anskaffande af
medel för Bankens utlåningar, utan endast såsom en säkerhels-utväg, der det oundvikligen
erfordras antingen vid Bankens utredning, eller till honorerande of utgifna
förbindelser vid fördröjda inbetalningar från någon förening, och i saknad af andra
medel. Enligt § 14 är ytterligare stadgadt, att återköp af stats-obligationerna
skall så skyndsamt som möjligt cga rum, och i andra §§ ytterligare försigtighetsmått
emot ett mera utsträckt användande af grundfonden föreskrifna.
1 följd häraf har också vid öfveriäggningen inom Utskotten den ulan tvifvel
liktiga lanken varit allmänt gällande, alt ifrågavarande grundfond endast undantagsvis
och sällan till mer än några hundratusen R:dr, men aldrig utöfver ett pär millioner
skall komma att anlitas. Af denna orsak har jag ansett alt man icke
onödigtvis bör fastställa grundfonden till så stort belopp, utan föreslagit densamma
till högst fyra millioner, men har, vid närmare begrundande, trott mig ulan misstag
komma till den slutsatsen, att tre millioner redan är dubbelt mer än någonsin kan
behöfva alt tagas i anspråk, och hvilket belopp jag alltså föreslår, i händelse Staten
nödvändigt skall inblandas i denna affär. Jag reserverar mig således mot Utskottets
tillstyrkaude i denna punkt, såsom för saken öfverflödigt och för Staten åtminstone
icke af något gagn. Något annat skäl till grundfondens anslående så mångdubbelt
utöfver det behöfliga, har jag icke heller hört anföras, än att åtta millioner hafva
en bättre klang än fyra. Men de, som spekulera på låns meddelande, taga sannolikt
tillräcklig kännedom af reglementet och af de säkerheter, som hvarje förening är
pligtig att erbjuda samt af lånevilkoren, för att finna, att, med den begränsning
som är satt för grundfondens användande, fyra millioner göra samma nytta som åtta
för det afsedda ändamålet. För Statens kredit äler måste det vara bättre att hafva
bundit blott tre millioner, än åtta. Jag tror icke att detta kan förnekas.
Vid § 6, som innehåller all llypolheks-banken skall öppna sin verksamhet, så
snart en Hypotheks-förening till inträde deruti sig anmält och bestämt beloppet af
sin inträdessumma. För att kunna bedöma verkan af denna §:s innehåll, bör den
jemföras med §§ 19 och 20, som handla om revision och allmän bolagsstämma.
Uti § 19 stadgas alt, så länge ej flere än en Hypotheks-förening i Banken ingått
såsom delegare, må densamma utse två Revisorer, och uti § 20 att hvarje förening
bör till den allmänna bolagsstämman sända tre ombud äfvensom att Revisorerne,
så vidt ske kan, dervid böra vara tillstädes. Som det nu ingenstädes står förbjudet
att Revisorerne äfven kunna vara bland de tre ombuden, så kan det, i fall Banken
öppnar sin verksamhet så snart en förening deruti ingått, hända, alt dessa tre personer
jemte det utaf Riksgälds-kontoret utsedda ombud och Bank-styrelsens ledamöter
komma att utgöra hela bolagsstämman. Styrelsen har således absolut pluralitet
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
47
i alla de mål, som angå beslut om åtgärder hvilka skola vidtagas för framtiden.
I frågor, som angå decharge för Styrelsen, val af Styrelse-ledamöter och Revisorer
samt arfvoden för Styrelsens ledamöter och i hvilka, enligt § 22, Styrelsens ledamöter
ej få deltaga, fattas beslut af fyra person-er, och om bland dem rösterna för
tvänne skiljaktiga meningar blifva lika, finnes ingen, som kan afgöra, enär derom
intet är bestämdt och Ordföranden i Styrelsen ej får deltaga i sådana mål. Derföre,
om det också är sannolikt, att mer än en Hypothcks-förening snart kan blifva
sinnad alt upptaga nytt lån och af sådan anledning ingår i Hypotheks-banken, synas
nyss nämnda betänkligheter föranleda behofvet af den förändring, antingen att minst
tvänne Hypotheks-föreningar böra hafva ingått i Banken innan den öppnar sin verksamhet,
eller ock att om blott en förening är delegare deruti, denna då sänder
flera ombud. Det förstnämnda alternativet synes vara att föredraga, enär ett bland
vilkoren för att Hypotheks-banken skall kunna göra den nytta, som åsyftas dermed,
mäste vara att denna Bank icke må behöfva upptaga alltför många särskilda lån,
på sätt som hittills skett genom Hypotheks-föreningarnes särskilda operationer och
hvilket är den olägenhet, som man just vill söka undvika genom den centrala
inrättningens stiftande, ehuru förenadt med en något ökad förvaltningskostnad, som
delegarne måste vidkännas. Denna sistnämnda omständighet synes också böra tagas
i betraktande.
Vid g 18 angående Hypotheks-bankens Styrelse anmärkes, att en Styrelse af
fem ledamöter, bland hvilka blott tre behöfva vara tillstädes för att fatta beslut,
synes vara ett alltför ringa antal, och en alltför stor och okontrollerad magt i af
seende
på underhandlingen om lån af stora summor för andras räkning, lagd i dessa
få händer, i fall många föreningar komma att anlita Banken och Rikets Ständer
mot förmodan skulle bifalla Utskottens tillstyrkan att de dertill skola tvingas. Jag
reserverar mig derföre i denna punkt och föreslår att så snart mer än en Hypotheks-förening
anmält sig att vilja i Banken ingå, skall för hvarje ny delegares
tillkomst Styrelsen ökas med två nya ledamöter utöfver de tre först valde, intill
dess hela antalet af de ifrån löreningarne valde uppgått till sju.
I händelse Rikets Ständer skulle finna alt vigten af en ömsesidig kontroll inom
Styrelsen tillräckligt öfverväger betänkligheten af att nödgas betala arfvode till några
flera Styrelse-ledamöter, för att påkalla en förändring i den af mig föreslagna riktning,
så lärer, såväl med afseende på denna som anmärkningar i flere andra punkter,
en återremiss erfordras, hvarföre jag icke heller anser nödigt att framställa ett förslag
till förändrad redaktion af § 18 närmare än nu blifvit antydt.
Såsom en särskild förklaring öfver anledningen, hvarföre jag icke kunnat instämma
uti Utskottens tillstyrkande, att genom lag tvinga alla enskilda föreningar,
som vilja pantförskrifva jord, att ställa sig under Hypotheks bankens förmynderskap,
hemställes huruvida icke ett motiv som hufvudsakligen föranledt Utskotten, likasom
förut de Kommitterade, att framställa denna åsigt, varit en nog öfverdrifven föreställ
-
Sammans. Stats- och Banko Utskottets Utlåtande M 24.
ning orin ofördelaktigheten af de särskilda föreningarnes iånetransaktioner och af de
mänga särskilda lånens noterande i Hamhurger-tidningarne; en olägenhet hvilken
dock lärer komma att ega rum äfven med Hypotheks-bankens lån och till en viss
grad med samma följder, om dessa lån varda upptagna i särskilda serier, allt efter
som behofvet deraf anmäics. I detta afseende torde följande omständigheter förtjena
uppmärksamhet:
Uti Hamburg noterades sednast den 16 i denna månad, enligt Liste der
Börsenhalle för samma dag, de Svenska hypotheks-lånen med 4 procents ränta,
som följer:
Östgötha Hypolheks-förenings
93V4
procent
Dito
Dito
andra
serien .
. 843/,
»
Wexiö
Dito
88
»
Dito
Dito
andra
serien
. 87 V4
»
Wermlands
Dito
,
. 88
»
Dito
Dito
andra
serien .
. 85
»
Örebro
Dito
• •
. 88
d
Dito
Dito
andra
serien .
. 85
»
Göteborgs
Dito
.
. 88
»
Dito
Dito
andra
serien .
. 85
»
MälareprovinsernasDito
85V2
»
Skånska
Dito
. . •
. 86%
»
Denna notering är visserligen låg, om man jemför den med hvad som betalas
fö: statslån från åtskilliga andra länder; men den rälta jemförelsepunkten måste här
vara den Svenska Statens egna lån. Det befinnes då, att å det under sista riksdag
upptagna jernvägs-lånet uppgår den årliga ränte- och amorterings-afgiften med alla
kostnader, om beräknadt efter 100 i kapital, till i det allranärmaste öfver eller under
5% procent, eller, om en procent afräknas för amorteringen, sjelfva ränteomkostnaden
till 45/6 procent. Då nu noteringen af ofvannämnda 12 särskilda fyra procents
hypotheks-Iån i medeltal är 87u/12 procent, hvarifrån dock bråkdelen gerna kan
utelemnas, så skulle detta, efter en kapital-beräkning, motsvarande 4% procent
ränta, gifva en notering af
(4 : 4% = 87 : 10SV2)
105.Va. Detta vore sex till åtta procent högre än det Svenska Stats-lånet för närvarande
gäller i marknaden, och kan således icke sägas varn ett ofördelaktigt bevis
för Hypotheks-föreningarnes kredit eller i och för sig utgöra ett tillräckligt skäl
för tvångsåtgärden.
En annan jemförelsegrund gifver det allmänna penningepriset här i landet.
Då för närvarande fem procent i allmänhet anses för en billig ränta, till hvilken
penningar knappt kunna erhållas på kortare tid, men en afgäld af fem för hundra
är
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24.
49
iir lika stor som af fyra för åttatio, så följer häraf, att allt hvad ett fyra procents
lån betalas med mer iin 80 skulle i marknaden inom landet anses fördelaktigt.
o
Slutsatsen häraf öfverlemnas åt enhvar att sjelf göra; för mig liar den visat
sig vara, att det icke står så illa till med de enskilda föreningarnes kredit, och
således icke heller med möjligheten för dem att besörja sina egna angelägenheter,
som man vid läsningen af Herrar Kommitlerades Betänkande blifver frestad att
antaga.»
af Riksdags-fullmägtigen Nils Svensson från Christianstads län, emot den föreslagna
öfverflyttningen till Hypotheks-banken af Riks-bankens landtfastighets-fond.
llih till It. St. Prat. 1859 & 1800. 4 Samt. 2 Afd. 12 Hafi.
7
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECHMAN, 1860.
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Vt.skottets Betänkande N:o 25. 1
JW *5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Aug. 1860, kl. 1 e. na.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om statsanslag för anläggning
af åtskilliga telegr af-linien inom riket.
Motioner i dessa ämnen äro väckte inom Vällofliga Borgare-Ståndet af dels
Herr Brun, dels Herr Berger, och inom Hedervärda Bonde-Ståndet af dels Paul
Andersson från Jemtlands län dels Per Eriksson frän Wermlands län.
Herr Brun och Paul Andersson hafva erinrat om nyttan af den elektriska
Telegrafen, och hurusom densamma med sällspord raskhet tillgodokommit alla län
i riket, med undantag blott af Jemtlands. Då man hade sig bekant, att bade Telegraf-styrelsen
och Regeringen önskade en telegraf-förbindelse med Jemtland och
öfver detsamma med de nordliga, för handeln vigtiga Norska hamnarne, så hade
provinsen hittills tåligt afbidat den tid, då telegrafnätet kunde komma att dit utsträckas;
men sedan nu mera en utredning blifvit gjord, hvarigenom för lång tid
all utsigt blifvit tillintetgjord, att medel till telegraf-förbindelsen med Jemtland,
skulle kunna erhållas ur Handels- och Sjöfartsfonden, hvilken hittills ensam bekostat
hela telegrafnätet; samt. på grund af berörde utredning, Kongl. Maj:t under
den 23 Mars detta år i nåder förklarat Telegraf-styrelsens förnyade underdåniga
framställning, om inrättande af telegraf-linie emellan Sundsvall och Östersund icke
kunna bifallas, så återstode nu ej annan utväg att fä Jemtlands mer och mer
kännbara, behof af telegraf-förbindelse afhjelpt, än att dertill erhålla statsanslag.
1 sådant ändamål åberopade motionärerne, utur det yttrande, hvarigenom Telegrafstyrelsen
sig utlåtit angående samtlige ifrågaställde nya telegraf-linier, hvaraf den
frän Sundsvall till Östersund beräknats kosta 75,000 R:dr Runt, följande Telegrafstyrelsens
ord:
”Bland de föreslagna telegraf-linierna, lärer det väl knappt vara någon, som
kan anses vara mera af ett oafvisligt behof påkallad, än den, hvilken skulle ät det
aflägsna och i afseende på kommunikations-anstalter vanlottade Jemtland, bereda
tillfälle till telegrafiskt meddelande med öfriga orter i riket. Provinsens flere gånger
uttalade behof af ett dylikt korrespondens-medel, synes Telegraf-styrelsen en
iBih.
till R. St. Fröt. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 13 Höft. 1
2 Sammansatta Stats- samt. Allm.- Bern.- och Ékon.-Utskottets Betänkande N:'ö É3.
samt böra verka till telegraf-ledningarnes utsträckande till östersund, den emla
Läns-residensstad i riket, hvilken nu mera är i saknad af hvarje sådan slags inrättning,
äfven om sådant icke kunde ske. utan fara för att afkastningen af denna
linie, icke skulle förslå till betäckande af utgifterne för dess underhåll. Men om
också icke någon särdeles liflig korrespondens emellan Jemtland och öfriga orter i
riket kan vara att påräkna, är det dock att antaga, att denna linie, vidare utsträckt
till Norska gränsen, — derför kostnaden är beräknad till omkring 49,000
R:dr. — och derifrån fortsatt tili Levanger och Trondhjem, skall komma att i
framtiden lemna en icke så obetydlig afkastning, samt så väl för allmänheten sorn
för Telegraf-verket blifva af mycket gagn. såsom en behöflig och väl belägen ytterligare
förbindnings-linie emellan Svenska och Norska Telegraf-verken. Telegrafstyrelsen
har också upprepade gånger fått från Norska Telegraf-direktionen emottaga
uppmaningar att söka verka för utförandet af denna, redan för några år sedan
ifrågaställa telegrafanläggning, hvilken, sedan förbindelsen emellan Svenska
och Ryska Telegraf-verken blifvit åvägabragt öfver Torneå eif, får en ökad betydelse,
såsom befordrande transito-korrespondenser emellan Norrige och Ryssland.”
Till dessa skäl hafva motionärerne lagt, att Jemtlands fåtaliga befolkning,
likasom dess jord- och bergs-bruk vore i stark tillvext; att handeln derstädes mer
och mer sträfvade att öfvergå till ett sjelfständigt, tidsenligt ordnadt yrke, lemnande
jordbrukaren åt sina naturliga sysselsättningar och åt dessa en lönande afkomst,
genom stora, under arbete varande väg- och vatten-kommunikationer, som
erbjödo lättade tillfällen för varubytet: samt att en nybildad bankinrättning lofvadé
att fylla bristen på omsättningsmedel för den tilltagande rörelsen; och hafva
motionärerne anfört, att dä, uti förut omförmälde kostnad af 75,000 R.dr för telegraf-linien
frän Sundsvall till östersund, ingär värdet af sjelfva telegraftråden till
ett belopp af omkring 9,000 R:dr, men Telegraf-styrelsen i lager innehade tråd tillräcklig
både för Jemtlands-linien och andra, som i närmaste framtiden kunde ifrågakomma
att utföras, ett statsanslag af 66,000 Kalr följaktligen skulle blifva tillräckligt
för anläggande af linien tili Östersund, derest tillika redan befintlig tråd
dertill linge användas. Under antagande häraf och att liniens fortsättning från
Östersund till Norska gränsen, ehuru på flera skäl af stor vigt, icke för närvarande
eller annorledes, än samtidigt med anläggning på Norska sidan af en mötande linie
från Trondhjem och Levanger, kan ifrågakomma, hemställde motionärerne att,
i statsanslag för anläggande af elektrisk telegraf emellan städerna Sundsvall och
Östersund, nu måtte af Rikets Ständer beviljas ett belopp af 66,000 R:dr, att utgå
i den mån ett skyndsamt utförande af denna telegraf-linie kunde tillvägabringas.
Herr Berger har anfört, hurusom fråga länge varit väckt samt önskningar
framställde, om anläggning af telegraf-linier dels emellan Carlstad och Filipstad,
dels emellan Carlstad och Arvika. Den stora vigt och nytta, dessa telegraf-linier
skulle medföra, hade mer än en gång varit vitsordadt ocherkändt, och sednast hade
Styrelsen för Telegraf-verket kraftigt förordat dessa linier vid den framställning i
ämnet, sorn nyligen varit föremål för Kongl. Maj:ts pröfning. Men dä Kongl.
Maj:t, på den grund att nödiga medel saknades, i nåder förklarat sig förhindrad, att
lemna bifall till dessa linier, hemställde motionären, att Rikets Ständer måtte särskildt
anslå medel för dessa två telegraf-liniers anläggning, hvartill skulle erfordras,
för linien från Carlstad till Filipstad 26,225 R:dr, och för linien från Carlstad
till Arvika 32,500 R:dr.
Per Eriksson har ej blott förordat de telegraf-linier, som finnas i Herr Bergers
motion omförmälda, utan jemväl påyrkat telegraf-liniens utdragande från Ar
-
Sammansatta Stats- samt Allm. Best'.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 25. o
vika mot Kongsvinger tili Norska gränsen, samt andrqgit att en stor del af Vestra
Wermlands bruksegare och Arvika köpings invånare i underdånighet hos Kongl.
Maj:t anhållit, om telegraf-förbindelses upprättande emellan Carlstad och Norska
gränsen, med mellanstation i Arvika, hvarigenom för provinsens invånare skulle
beredas en hastigare och innerligare förbindelse med Norige saint tillika en lättad
skriftvexling med alla delar af fäderneslandet. Ehuru Telegraf-styrelsen tillstyrkt (lenna
linie och fastän denna telegraf-förbindelse i närmaste framtid ovilkorligen måste
blifva en nödvändighet, synnerligast sorn, enligt förmodan, en telegraf-förbindelse
med Finland, öfver Haparanda och Torneå, i är konung att kasta Rysslands och
Finlands stora Norska korrespondens på gräns-stationen Wenersborg, sorn i sådant
fall med dess enda träd pä Norige, omöjligt kunde expediera alla frän och till
nämnda rike gående telegrammet’, länn sig Kongl. Majit dock ej för närvarande
kunna lemna sitt nådiga bifall tili denna ansökning, enär Handels- och Sjöfartsfonden,
från hvilken hittills alla anslag till Telegraf-verket utgått, enligt officiel»
uppgifter, vore sä hardt anlitad, att densamma under de närmaste 4 å 5 åren, ej
utan genom användande af kapital-inbetalningarne kunde, lemna medel för nämnde
anvisningar. Såväl nu ifrågavarande linie, som den emellan Carlstad och Filipstad
skulle jemväl hafva ett särdeles lifvande inflytande å Wermlands stora jernoch
trävaru-marknad, enär Wermlands bergslag skulle genom dem komma i en
mera snabb och direkt förbindelse med landets båda största affärs-städer, Stockholm
oell Göteborg, i hvilkas intresse dessa telegraf-förbindelser äfven mäste på det närmaste
ingå.
Såsom ytterligare stöd för dessa båda liniera snaraste anläggande, har motionären
tillagt, att kostnaden möjligen nu skulle i ej sä obetydlig mån minskas, enär
Telegral-styrelsen hade anbud på stolpar, fritt levererade vid Wenerns strand, för
55 öre riksmynt stycket, ett pris som, om man äfven tillägger fraktkostnaden till
anläggningsorterna, vida understege det annars vanliga; — att den i är skedda indr
agn ingen i Telegraf-verkets tjenstemanna-personai, inedgåfve Filipstads och Arvikas
stationers öppnande, utan den nuvarande telegraf-personalens ökande, och att
således, efter gällande allönings-stat, endast 600 R:dr Runt eller skilnaden i lönen
mellan Assistent och Kommissarie-graden för 2:ne tjenstemän, komme att för båda
stationerne tillsammans erfordras ärligen för den egentliga tjenstgöringens bestridande;
samt slutligen, hvad Arvika-linien beträffade, att i Norige föreslagits nedläggande
af en kabel emellan nämnda rike. och Jutland, men att genom Arvikaliniens
öppnande den nu i Wenersborg varande stockning af telegrammer under
vår- och höstmånaderne skulle upphöra, hvarigenom den största skyndsamhet i befordringen
af Norska telegrammer skulle kunna ega. rum, kabeln emellan Norige
och Jutland blefve onödig, och Svenska Telegraf-verkets inkomster blifva underkastade
den minskning af 16 ä 20,000 R:dr Runt ärligen, som eljest blefve en säker
följd af den föreslagna kabelns nedläggande. Genom Arvika-liniens anläggning
möjliggjordes jemväl en af flere ändra motionärer föreslagen portoreform, ty utan
minskning af göromålen i Wenersborg, läge alltid denna station till hinder för alla
andra stationer och stängde under den brådaste tiden, linien helt och hållet för
dessa, för kanske halfva dagar, hvilket ännu mer blefve händelsen om, genom nedsättning
i portot, telegraf-korrespondensen skulle tillvexa. Deremot, om Norska
korrespondensen delades emellan Carlstad och Wenersborg, komme denna olägenhet
till största delen att försvinna och skriftvexlingens hastighet, äfven med ett
mångdubbladt antal af telegrammer. blefve motsvarande allmänhetens billiga for
-
4 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o25.
dringar; varande kostnaden tor telegraf-liniens utdragande frän Arvika till Norska
gränsen, af Telegraf-styrelsen uppgifven till 15,750 R:dr R:mt.
Utskottet har tagit kännedom om de handlingar hvilka vid den föregående
behandlingen af dessa frågor blifvit framlagde, och hvilka föranledt Kongl. Maj:ts
nådiga beslut den 23 sistlidne Mars, hvarigenom, i anseende till bristande tillgäng
Eiå disponibla medel, framställningarne om anläggning af nu ifrågavarande telegrafedningar
förklarats icke kunna för härvarande bifallas. Utskottet har dervid genom
den utredning, sorn Konvoj-kommissariatet, uti dess underdåniga utlåtande i
ämnet den 2 sistlidne Mars, lemnat af Konvoj-kassans ställning, erfarit att ej
förr än år 1863, och äfven dä endast vilkorligt samt med anlitande af kassans
hufvudstol, medel till nu ifrågavarande utgifter skulle kunna ä bemälde kassa anvisas.
Några allmänna medel till betäckande af kostnaden för de föreslagne nya
telegraf-linierne, lära således ej kunna ifrågakomma att annorledes anskaffas, än
genom för ändamålet anvisande särskilda statsanslag.
Men Utskottet tror sig med skäl böra ifrågasätta, huruvida beträdandet af
en sådan ny väg, som den, att bevilja statsanslag till anläggande af telegraf-ledningar,
verkligen vore välbetänkt och icke måhända skulle inleda Statsverket i
allt för kännbara kostnader. Telegraf-verket har redan af Konvoj-kassan, den allmänna
fond med hvars ändamål sådant kan öfverensstämma, erhållit och torde
fortfarande kunna motse ansenliga tillskott. Den nödiga impulsen till Telegrafverkets
främjande är således redan gifven, och torde en vidare utveckling af detsamma
böra komma att bero på de tillgångar verket sjelf kan sig bereda, såsom
följd af den tilltagande rörelsen och telegraf-ledningarnes flitiga anlitande, och vid
nya telegraf-ledningars anläggande således synnerligt afseende komma att fästas
derpå, huruvida utsigt förefinnes att intägten vid desamma må kunna motsvara
kostnaderna. Om telegraf-ledningarne med skäl anses vara af synnerligt gagn
för handeln och rörelsen, så kan ej heller förnekas, att ju desamma redan äro i
åtnjutande af ett hägn och understöd, som ej torde kunna vidare utsträckas, utan
att andra för det allmänna angelägna frågor blifva eftersatte, helst kändt är,
att Statsverkets ställning för närvarande är af beskaffenhet att mana till undvikande
af ytterligare utgifter, så vidt sådant sig göra låter. På dessa skäl, hemställer
Utskottet:
att ifrågavarande motioner ej må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 Augusti 1860.
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 26. 5
JW *«•
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Äng. 1860, kl. 1 e. in
Betänkande, i anledning af väckt motion om åtskilliga åtgärder för utsträckande
af postföringen och telegr a feringen å Gottland.
Inom Vällofliga Borgare-Ståndet har Herr Cramér andragit att, ehuru pro
vinsen
Gottland under sednare tider af Konung och Ständer rönt frikostiga uppoffringar
för en förbättrad kommunikation med rikets fasta land. återstode dock åtskilligt
för kommunikationernes förbättrande å sjelfva ön; pos+befordringen å ön
hade en längre följd af är verkställts en gång i veckan, dels genom enskilda bidrag
och frivillig medverkan af allmogen, dels, i afseende å expeditionen, genom frivilligt
åtagande af Pastorerne, och först de sednare åren hade fyra särskilda ordinarie
poststationer blifvit inrättade, utan att sådant dock motsvarade bchofvet. helst en
förbättrad sjökommunikation ökade saknaden af ett ordnadt postväsende inom landet.
Motionären föreslog derföre, det mätte Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
göra framställning, att postgången pä ön Gottland blefve sä ordnad,
att posten till och ifrån de nuvarande poststationen)e Fårösund, Slitö, Ljugarn och
Bergsvik, eller den plats till hvilken Poststyrelsen tilläfventyrs funne lämpligare
att någon af dessa stationer förflytta, befordrades tvä gånger i veckan, äfvensom
att en dylik postexpedition som vid de nyssnämnde landthamnarne, måtte inrättas
vid Klintehamn, såsom en af de mest trafikerade, och, i och för sitt, läge vid de
bördigaste trakterna af Jandet, deraf i största behof varande landthamn eller köping.
Vidare, och då man borde kunna hoppas att, i en framtid, telegraf-förbindelsen
komine att öfver hela ön utsträckas, trodde motionären Rikets Ständer böra göra
underdånig framställning, det de Post-expeditörer, som framdeles anställdes å Gottland,
mätte tillförbindas att, derest en telegrallinie inom ön blefve af Kongl. Majit
besluten, om telegrafering inhemta nödig kännedom och i dylikt afseende mot lämpligt
arfvode tjenstgöra.
I anledning af berörde motion får Utskottet upplysa, att enahanda förslag,
som de af motionären framställda, redan blifvit i annan ordning dragne under Kongl.
Majits pröfning, samt, utom hvad beträffar frågan om Post-tjenstemännens befattning
med telegrafering, bifallna genom Kongl. Brefvet den 27 Januari innevarande
år; i följd hvaraf så väl postexpeditionens vid Klintehamn verksamhet, som postens
6 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottets Betänkande N:o 27.
förskaffande pä ön två gänger i veckan, redan under loppet af Maj månad detta
år tagit sin början. Vid detta förhållande hemställer Utskottet
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den ‘27 Augusti 1860.
Ank. till Exp.-Utsk, deri 30 Aug. 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om befrielse för Svenska ångfartyg,
som, enligt på förhand upprättade reseturer, göra, reguliera
resor, från skyldigheten att taga lots.
Inom Välloflige Borgare-Ståndet har Herr Wallenberg, ånyo upptagit denna
af honom vid sistlidna riksdag väckta motion, under åberopande deraf att, ehuru
densamma då af Rikets Ständer bifölls och Kongl. Maj:t icke afslagit deras härom
afgifna underdåniga framställning, befunne sig dock frågan, sedan den från Konseljen,
den 18 Oktober 1857 blifvit remitterad till Sjöförvaltningen och General-Tullstyrelsen,
och den nådiga remissen af dessa myndigheter blifvit besvarad den 5 Januari
1858, samt Sjöförvaltningen den 19 Juli 1859 inkommit med förslag till reglemente,
hvilket, jemte skrifvelse m. m., den 30 sistnämnde månad, remitterats till
Kommerse-kollegium, ännu oafgjord; att uti en Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse af
den 4 Maj 1858 sådana tillägg och ändringar blifvit gjorda, att lotstaxan för ångfartyg
blifvit med mer än femtio procent förhöjd, att lotsverkets åtgärder ofta vidtogos
utan hänsyn till sjöfartens behof, hvarpå exempelvis kunde andragas, att eif
fyrskepp, som till följd af Rikets Ständers initiativ och beslut blifvit ä Finngrundet
nästlidne vår utlagdt, intogs, enligt officiel kungörelse, redan den 17 November,
oaktadt sjöfarten ännu var obehindrad på Bottniska viken, och änskönt fyrfartyget
just då skolat kunna göra största nytta; att på lika sätt bojarna i Calmar sund
blifvit för tidigt intagna; att lotsverket, ehuru det visat sig angeläget vara att ju
förr desto hellre indraga sjömärken, dock beflitat sig om att lotsar skulle stationeras
der de förut hvarken varit tillfinnandes eller af behofyet påkallade, såsom t.
ex. vid ett å Calmar-kusten fvarande inlopp Jbenämndt Kråkelund; att lotsgrne
mötte ångfartyg så föga aflägset från sin egen brygga, som lämpligen ske kunde,
och när de kommo om bord emot skymning, reserverade de sig genast och fritogo
sig från allt ansvar, samt att Chefen för Sjöförsvaret syntes, enligt motionärens uppfattning,
icke betrakta den privata ångbåtsflottan ur annan synpunkt, än den af
prebende åt lotsar, ehuru det torde vara temligen påtagligt att, i händelse af krig.
SarHniänsnttd Stats- sditlt Allm. Bésv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande JY:ö 27. 1
dénnä ängbåtsflötta skall koihma väl till pass för transporter, äfvensom att det då
mäste vara itf vigt, att pä delisamma blifvit uppfostrade sädane besättningar, som
icke äro fräfiffnähde för och således icke behöfva gå i ledband i vära egna lärvåtteii.
Pä glund af hvad sålunda blifvit andraget, har motionären hemställt, att
Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit anhålla, att Svenska
ångfartyg, sout enligt på förhand upprättade reseturer, göra rCguliera resor, måtte
befrias frän skyldigheten att taga kronolots.
Uppgiften att lotstaxan, genom Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1858, för ångfartyg
blifvit med mer än femtio procent förhöjd är, såvidt dermed menas att den
Uti nämnde Kungörelse påbjudna förhöjning endast skulle drabba ångfartyg, icke
med sanna förhållandet öfverensstämmande, enär denna förhöjning gäller likaväl
för seglande fartyg sorn för ångbåtär. Hvad beträffar den anmärkta förtidiga indragningen
af det på östra FinngrundS-banken i Bottniska viken stationerade fyrskeppet,
lärer denna åtgärd icke kunna eller böra blifva föremål för klander, då
samtidigt dermed ångfartyget Svea. tillhörigt Götheborg, uti Calmar sund lärer råkat
så illa ut för drifis att det sprang läck. Och när detta kunde ske i Calmar
sund, var sådant ähhu iner att befara långt Upp i Bottniska viken. Tages härtill 1
betraktande fyrskeppets dyrbarhet och vådorna för dess åtta man starka besättning,
såmt att detsåmihas intagande, om det längre fått ligga ute, lätt kunnat försväras
att icke säga tillintetgöras af häftigå och långvariga stormar, så lärer det fä anses
öfverensstämmande med loflig försigtighet och klok omsorg om kronans egendom,
att icke genonl fyrskeppets längre uteliggande äfventyra dess förlust, hvilket än mera
styrkes deraf, att Stockholms hamn och skärgård hågra dagar efter fyrskeppets intagning
sä starkt tillfrös, att sjöfarten för året upphörde. Vidkommande påståendet
att lotsverket bellitat sig om att stationera lotsar der de förut hvarken varit
fillfinharldes eller af behofvet påkallades, såsom exempel hvarå anförts ä Calmarkusten
vid Kråkelund, så förhåller sig dermed sålunda, att Kråkelund finnes upptaget
redan i 1827 års, ännu gällande, lotsreglemente såsom ordinarie lotsplats med
en ålderman, tre mäster- och sex sekundlotsar samt tre lärlingar, hvilket torde vara
ett tillräckligt bevis att behof af lotsar derstädes gjort sig gällande. På grund äf
hvad sålunda blifvit anfördt, samt enär ärendet för närvarande är beroende af Kongl.
Maj:ts slutliga afgörande, i afvaktan på vederbörande myndigheters utlåtande öfver
ej mindre denna fråga, än ock ett nytt förslag till lotsreglemente, hemställer Utskottet
att
motionen må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 27 Augusti 1860.
Reservation ••
af Herr Wahlström: ”Motionären har icke uppgifvit att den förhöjda lotstaxan endast
•skulle drabba ångfartyg. Utskottet har således saknat anledning att tillvita honom
hafva i sina andraganden afvikit frän sanna förhållandet. Men motionären har, i
likhet med Rikets Ständer vid sistlidna riksdag, velat att man skulle skilja emellan
sådana ångfartyg, som underhålla en regelbunden kommunikation emellan två
eller flerä orter, och fraktfartyg, vare sig att de drifvas med segel eller ånga, hvilka
8 Sammansatta Stats- saint Allm. Besv.- och Ekon. Utskottets Betänkande N:o 27.
icke afgå till en ort utan att hafva en gifven frakt, hvaraf alla kända omkostnader
kunna afdragas. Helt annorlunda är det med de ångfartyg, som enligt pä förhand
annonserade reseturer ovilkorligen fullfölja resorna antingen de få något eller intet
att föra. Man bör erkänna vigten för vårt land af goria ångbåts-kommunikationer,
och man bör glädja sig att dessa åstadkommits utan Statens medverkan, helt och
hållet på den industriela täflans fria grund. För att göra åskådligt att Svenska
ångbätsflottan vunnit en stor utveckling, bifogas här (Lit. A) en tabell, upptagande
alla i tjenstbart skick varande ångfartyg. Vidare (Lit. B) en tabell öfver de linier,
hvarå regelmässig kommunikation genom berörde ångfartyg upprätthålles. Man
torde häraf finna, att frågan gäller en angelägenhet, som är af tillräcklig omfattning
för att förtjena Statsmagternas uppmärksamhet. Man bör icke förbise, att, under
det att man skoningslöst pålägger ängfartygs-bolagen ökade skatter i formen
af taxor, träffar man trafiken, för hvars underlättande till lands man icke tvekat
upptaga stora statslån. Må vara att lotsarne tarfva tillökning i sina löneförmåner;
men det vill synas sorn om både tiden och sättet vore särdeles olyckligt valda. Att,
efter 1857 års kris, sedan ett stort antal ångfartyg, beställda under de gyllene åren
och under dä gällande lägre taxor, tillkommit, med omkring lemtio procent förhöja
lotsafgifterna, samt att, efter samma tid, förneka ångfartyg, hvilka oupphörligt besöka
samma hamnar, en befrielse från skyldigheten att taga lots, hvilken tillförene,
på derom gjord underdånig anhållan, städse beviljades, torde berättiga till den slutsats,
att man handlade under det föreställningssätt, att ängfartygsrörelsen fortfarande
var en vinstgifvande affär. Man känner likväl att de flesta ångfartyg gå med förlust,
och dä denna vigtiga industrigren aldrig begärt något understöd eller privilegier
om befrielse från täflan, sä anser jag billigheten fordra, att de komma i åtnjutande
af samma fördelar, som före är 1857, hvadan jag. i likhet med motionären,
vördsamt hemställer, det Rikets Ständer förnya sin underdåniga skrifvelse till Kongl.
Maj: t.
”att svenska ångfartyg, som, enligt på förhand upprättade reseturer,
göra reguliera resor, måtte befrias från skyldigheten
att taga kronolots.”
Lit. A.
Sammans. Stats- samt Allm. Ees».- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 27. 9
Litt. A.
Passagerare- och frakt-ångfartyg, hvilka för närvarande äro i tjenstbar! skir k.
Narn n.
%gg-
liads-år.
1
Antal
Hästk.
Fartyg byggda till o. med 1837,
hvilka ännu finnas 1857.
Borgvik
1820
26
Motala
1831
60
20
Gustaf Wasa
1835
40
Gripen
1836
30
Norrland
60
Strömkarlen
40
Upland
Thorshälla
1837
32
45
Svenska Lejonet
70
Fartyg byggda till o. med 1847,
hvilka ännu finnas 1857.
Östergötland
1838
32
Wikingen
45
Idog
1839
40
Prins August
14
Gauthiod
1840
1^0
Gustafsberg
10
Skandia
1842
60
Sollefteå
50
Tessin
v
20
1844
60
40
Hertha
60
Energie
1846
14
50
'
50
1847
45
Freya
45
12
Niord
45
16
55
30
40
1841
Fartyg byggda från 1848 till
och med 1857.
1848
o
50
Californien
20
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860.
Namn.
Bygg-
nacls-år
Antal
Hästk.
1848
50
20
Berzelius
1849
120
60
Thule
120
.1850
16
Amiral v. Sydow
24
Arboga
60
Blixten
75
Carlstad
60
Daniel
Elfkungen
55
60
20
Göta Kanal
24
60
B. II. Santesson
1851
24
Enköpins
25
Esaias Tegnér
60
Flink
45
Göta Elf
60
Kronprinsessan Louise
55
60
120
20
Seid
12
Eos
12
Aros
1852
60
25
80
♦Tohn Ericsson
12
Småland
24
Uddevalla
55
70
Särö
70
An °*ur
1853
40
160
Ettan
55
10
Haga
10
Köning
60
Thunberg
70
Tvåan
10
Uddby
25
Westmanland
50
Wettern
24
Birger
iéU
24
Djurgårdsbrunn
10
Sami. 2 A/d. 13 Haft. 2
10 Sammans. Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 27.
Namn.
Bygg-
nads-år
i Antal
jHästk.
Namn.
Bygg-
nads-år.
Ehrenstråle
1854
1 25
Gustaf Wasa
1857
G öta
80
Hudiksvall
Hult
05
Händig
Linnea
.-10
Johan Holm
„ 1
Nerike ...
”
24
45
Kung Eif
1
Roslagen
*
Mariestad
John Svartz
80
Per Brahe
33 |
?'
60
Runn
3»
J *
30
Skåne
Wermdö
25
Sten Sture
Gustaf Adolf
100
Svea
771
Birger Jarl
1855
30
Thor
1 '
Hamburg Paket
44
Trollhättan
40
Vidar
1
London
120
Volontair
30
Amål
Niord
160
Koh i Noor
' 1
Philipstad
25
Nya båtar från och med 1858.
Prins August
25
Prins Gustaf
60
Bråviken
1858 !
Strömkarlen
33
33
40
Casper Ehrenborg
Söderhamn
35
Clara Eif
Transit N-o 1
33
70
Chapman
53
Transit N'o 2
33
70
Dana
Kattegat
33
100
Ernst Merk
53
Wikingen
33
95
Hjelm aren
Westerås
30
Lars Ahllöf
Askersund
33
30
Kungsöhr
W ermland
24
L. J Bager  ••••
Uddeholm
33
24
50
25
60
75
Svea
35
Erik Väderhatt
1856
Tham
Göta
Wadstena
33
Helsingborg
33
Wingåker
33
33
Hernösand
33
Amiral v. Platen
Louis de Geer ...
35
Norden
1859
Prins Gustaf
33
30
30
75
25
32
35
50
16
70
25
30
40
Chapman
Sigtuna
3.3
John
Strömstad
33
Bro Svartsjö
33
Svea
33
Oden
37
Södertelje
33
Freija
Tu Ting
33
Excellens Toll
33
Westervik
33
Norrland
33
örsundsbro
33
Oscar
33
Nore
33
Eskilstuna
73
Christinehamn
1857
Alexander v. Humboldt
33
Dundee
Orion
33
Engelholm
Carl X
Färdig
60
Blekinge
33
Franzén
??
)5
70
33
80
55 I
14 1
36 i
10
24
70
20
120
120
120
25
25
32
60
25
50
70
30
20
40
80
140
30
30
30
80
260
16
70
60
70
50
180
24
10
30
30
120
120
30
70
70
60
160
160
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.~ och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 2111
1 Att. B.
Linjer, & hvilka regulier kommunikation underhålles af svenska ångfartyg.
j Limens
j längd i
j tyska mil.
i Liniens
•längd i tyska
mil.
Stockholm
Waxholm
3
dito
Norrtelje
14
dito
Gefle
37
dito
Söderhamn
40
dito
Hudiksvall
47
dito
Sundsvall
60
dito
Hernösand
68
dito
Umeå
92
dito
Haparanda
181
dito
Dalarö
5
dito
Nyköping
18
dito
Norrköping
27
dito
Wisby och Calmar
52
dito
Malmö
108
dito
Göteborg (yttre
vägen)
144
dito
Stettin
107
dito
Lybeck
120
dito
Amsterdam
231
dito
Fittja
2
dito
Södertelje
5
dito
Mariefred
8
dito
Eskilstuna  -
16
dito
Arboga
20
dito
Örebro
28
dito
Köping
19
dito
Westerås
14
dito
Enköping
12
dito
Sigtuna
10
dito
Upsala
12
dito
Linköping
32
dito
Jönköping
54
Stockholm
dito
Göteborg
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
Malmö
dito
dito
Norrköping
dito
dito
dito
Westervik
dito
Hernösand
Ystad
Sundsvall
Summa tyska mil 3,298.
Carlstad
Göteborg (inre)....
Kungelf'
Uddevalla
Strömstad
London
Havre
Hamburg
Köpenhamn
Malmö
Lybeck
Lilla Edet
Mariestad
Carlstad
Christinehamn ....
Amål
Arvika
Jönköping
Askersund
Christiania
Helsingborg
Lybeck
Calmar
Nyköping
Haparanda
Lybeck
Lybeck
Wisby
Sollefteå
Stralsund
Lybeck
56
.JO 1.712.
2
14
25
155
145
100
34:
36
70
7
25
31
31
23
33
43
36
78
7
35
37
11
210
100
82
15
12
J9
180
810.
120.
358.
97.
12.
9.
180.
12 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- ock Ekon,-Utskottets Eetanlca/nde ATw 28.
,JW *».
Ank. till Exp.-TJtak. den 30 Aug. 1860, kl. t t. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion dels om nedsättning af fyr- och,
båkafgifter jemte lotspenningar, dels om lotsarnes aflönande utaf
Statsmedlen.
Uti denna inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckta motion har Matts Perhsson.
från Stockholms län, anfört hurusom det synts honom vara mindre välbetänkt att,
i en tid, då handel och näringar samt sjöfarten till den grad sorn nu vore nedtryckta,
på sätt som skett, genom Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse af den 4 Maj
1858, med ungefärligen femtio procent höja såväl de vid nådiga Förordningen och
Reglementet den 16 Maj 1827, angående lots- och båk-inrättningarne i riket, fogade
lots-taxor, som ock hittills utgående fyr- och båk-afgifter; och vore dessutom, enligt
motionärens förmenande, denna åtgärd stridande emot rikets grundlagar, der
det heter ”att svenska folket eger sig sjelft beskatta”; föröfrigt hade detta sätt att
söka upphjelpa lotsarnes inkomster, åtminstone för en del af deni, medfört allt annat
än hvad dermed varit åsyftadt, hvilket lätteligen insåges om man betänkte att
fartyg i allmänhet, då flera segelleder äro att välja på. söka den väg der minsta
lotspenningarne kunna ifrågakomma, hvarigenom sådana missförhållanden visade sig,
som t. ex. att, lotsarne vid Sandhamn och Arholma, der lotsfarvattnet till Stockholm
är kortare än ifrån Landsort och Dalarö samt Söderarmen och Svenska Hagarne,
kunde påräkna 3 å 4,000 R:dr årlig inkomst, medan deremot lotsarne vid de
sistnämnde stationerna, i och för sin besvärliga och farliga tjenstgöring, knappast
hade nödigt lifsuppehälle, utan nödgades söka det genom biförtjenst. Pä grund af
hvad sålunda blifvit anfördt har motionären föreslagit: l:o att fyr- och båk-afgifterna
måtte nedsättas till de belopp, som egde runi före utfärdandet af berörde nådiga
Kungörelse af den 4 Maj 1858, samt att hvad i öfrigt erfordrades för underhållet
af fyrar och båkar må bekostas af Handels- och Sjöfarts-fonden; 2:o att lotspenningarne
likaledes måtte nedsättas till det belopp, som var bestämdt före nyssnämnde
nådiga Kungörelses omändrande, och att lotsarne derutöfver af Statsverket
undfinge en årlig lön, för deras besvärliga och farliga sysselsättning, fullt motsvarande,
hvad som till en tarflig men tillräcklig utkomst kan vara af nöden.
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande No 28. 13
Då, enligt livad Utskottet inhemtat, tio nya fyrar, till hvilka Rikets Ständer
vid 1856—58 års riksdag väl anslagit medel, men hvilkas underhållskostnad drabbar
lots- och fyr-inrättningen, redan blifvit, med undantag af två, fullbordade, så synes
den öfverklagade förhöjningen hvarken oförklarlig eller klandervärd; och torde tiden
för yrkande af nedsättning i dessa afgifter först då vara inne, när man hunnit
samla fyr- och båk-afgifter till högre belopp än behofvet kräfver för dels nya, framdeles
erforderliga, fyrbyggnader, dels ock ombyggnad och förändring af gamla och
bristfälliga, samt tillräckligt underhäll af de redan befintliga. Hvad beträffar nedsättning
i den på Rikets Ständers beslut tillkomna förhöjningen i lotsafgifterna, skulle
sådan vara mindre välbetänkt, helst dermed afsetts, dels att bereda lotsarne sådan
ersättning för lotsningen, att de icke vidare må nödgas för sin bergnings skull, söka
biförtjenst af jordbruk och andra sysselsättningar, utan uteslutande kunna egna sig
åt sitt egentliga yrke, och dels att öka lotsverkets inkomster, hvilka icke stå i lämpligt
förhållande till underhållet af de många lotsarne på den stora kuststräckan, å
hvilken finnas ej mindre än 131 lotsplatser, hvilkas antal ©tvifvelaktigt kommer att
ökas, isynnerhet i de norra farvattnen, i den mån sjöfarten tilltager samt nya hamnar
och lastageplatser uppstå. I betraktande häraf, och då den öfverklagade taxan
varit så kort tid tillämpad att icke tillförlitligen kan bedömas om hon är för hög
eller för låg, äfvensom det lika litet ännu kan bedömas om öfverskotten kunna blifva
tillräckliga äfven för framtida underhållet af fyr- och båk-anstalterna i riket,
samt dessutom motionären icke anfört sådana skäl, på hvilka någon nedsättning i
de öfverklagade afgifterna billigtvis skulle kunna yrkas, hemställer Utskottet
att motionen, må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 27 Augusti 1860.
Bih. tili R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 13 Häft. 3
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1860.
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Desv.- o. Ekon.-Utskottets Memorial N:o 29. 1
ÄT:o 2®.
Ank. till Exp.-Utsk. den G Sept. 1860, k!. 2 e. m.
Memorial, med förslag till voterings-propositioner, till sammanjemkande af
de inom Riks-Stånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utskottets Utlåtande N:o 21, i anledning af framställde anmärkningar
emot Utskottets under N:o 7 afgifna Betänkande
öfver ej mindre Kongl. Majlis nådiga Proposition om förnyad
författning rörande ut skrifning ssättet och inrättningen af Allmänna
Beväringsmanskapet, än ock enskilda motioner i samma
ämne.
Sedan Utskottet uti sitt berörda Utlåtande afgifvit yttrande rörande de särskilda
delar af det utaf Utskottet framlagda förslag till Författning angående den
Allmänna Beväringen, i afseende hvarå Riks-Stånden stadnat i olika mening, har,
enligt de Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag, samma Utlåtande blifvit af Höglolliga
Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga Preste-Ståndet i allo gilladt; hvaremot
Vällolliga Borgare-Ståndet i nedannämnde delar fattat från bemälda Riks-Stånd
afvikande beslut, nemligen vid
§ 1! mom. I., i afseende hvarå Borgare-Ståndet beslutit, det bestämmelsen, att
till legokarl ej får användas »den, som är boende utom det län, der den bevärings
skyldige
bör undergå mönstring,» skall ur författningen utgå;
g 32, uti hvilken uttrycket »eller för liderlighet kända,» enligt Borgare-Ståndets
beslut, skulle utelemnas;
§ 55, hvars lydelse efter meranämnda Stånds beslut skulle blifva följande:
»Beväringsskyldig eller legokarl, sorn, i afsigt att undandraga sig beväringspligten,
rymmer eller afstympar sig någon lem, skall uti krigstid i sitt ställe och på
sin bekostnad sätta duglig karl; men i fredstid skall af honom erläggas ett belopp,
svarande emot årets vapenöfningsfnhetsafgift;» hvilket i så måtto skiljer sig från lit
liih.
till 11. St. Prut. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 14 Baft. 1
2 Sammanfatta Stats-, Lay- samt Allm. luse.- o. Vikon.-Utskottets Memorial N:o 29.
sköttens förslå", som ansvarsbestämmelsen, att den, hvilken på omförmälda sätt förbryter
sig, älven skall straffas enligt krigslagarne, komme att upphäfvas; samt
slutligen
§ 57, hvilken handlar om Bevärings-fondens användande, och hvars af Utskottet
föreslagna lydelse Borgare-Ståndet antagit med uteslutande af orden: »efter Kongl.
Majis disposition och emot vanlig redovisning.»
Hedervärda Bonde-Ståndet åter har, med afslående af gjorda inbjudningar, vidhållit
sitt vid förehafvande af Utskottets första Betänkande i ämnet fattade beslut, i
afseende hvarå torde böra erinras, att de af detta lliks-Stånd beslutna vapenöfningsfrihetsafgifter
skola »redovisas till St al sverket för ali användas till besparande af
andra från samma veile utgående medel för Beväringens vapenöfning.»
Vid berörda förhållande måste, jemlikt 73 § liiksdags-Ordningen, omröstning
öfver nyssnämnda frågor ske uti Förstärkt Utskott; vid valet af hvilket det synes det
Sammansatta Utskottet, som borde, enär det otvifvelaktig! tillkommer Lag-Utskottet
att pröfva de bestämmelser, hvilka röra beväringsmanskapets skyldigheter och förhållanden
i allmänhet, de tre förstnämnda frågorna, eller beträffande lydelsen af §§ 11,
32 och 35, böra afgöras af Förstärkt Lag-Utskott; hvaremot, då § 57 innefattar ett
ämne, sorn måste anses angå shitsregleringen, den rörande sistnämnda § yppade skiljaktighet
torde böra blifva föremål för omröstning i Förstärkt Stats-Utskott.
På grund häraf och emedan, beträffande §§ 11, 52 och 33, ehuru Bonde-Ståndets
beslut är uti tormell hänseende på visst sätt skiljaktigt från alla de öfriga Riks—
Ståndens, något afseende likväl ej kan fästas derå, att Bonde-Ståndet motsatt sig all
ny lagstiftning i förevarande ämnen, och della Stånds beslut vid frågan om de nyssnämnda
paragrafernas lydelse således ej kan blifva föremål för särskild proposition;
får Utskottet
till omröstning i Förstärkt Lag-Utskott
föreslå följande
1 afsende på § 11 mom. 1, punkt 2: Den, som anser denna punkt böra
hafva den af Utskottet föreslagna, af Bidderskapet och Adeln samt PresteStåndet
godkända lydelse: »Till legokarl får ej användas den, som är boende
utom det län, der den bevärings—skyldige bör undergå mönstring:
ej den, som förut tagit lega» o. s. v.
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutit, alt omförmälda
punkt skall erhålla den af Borgare-Ståndet antagna lydelse: »Till legokarl
får ej användas den, som förut tagit lega» o. s. v.
Sn>n an nät In Stat*-, Lag- samt Allm. Rese.- o. Ekon.-Ut skottets Memorial N:o 29. 3
I afseende på <S 32: Den som anser denna § böra, på sätt Ridd ers'; apel och
Adeln samt P reste-St lindet beslutit, h/da sålunda: Finnas bland bevärings
manskapet
vanfrejdade eller för liderlighet kända personer, mS de kunna
uteslutas ur led med de öfriga och antingen särskildt vapenölVaS eller till
andra lämpliga arbeten användas»
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva, i enlighet med BorgareStåndets
åsigt, beslutit, att orden: »eller lör liderlighet kända» skola ur
denna § utgå.
I afseende på § 33: Den som anser, att denna § skall, på scill Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, i enlighet med Utskottets förslag, beslutit,
hafva följande lydelse: »Beväringsskyldig eller legokarl, som, i afsigt att
undandraga sig beväringspiigten, rymmer eller afslympar sig någon lem,
skall derför straffas enligt krigslagarne; börande tillika uti krigstid duglig
karl i hans ställe och på hans bekostnad legas, men i fredstid af honom
erläggas ett belopp, svarande emot årets \ arnum'ningsfrihetsafgift»
röstar
Jai
Den det ej vill, rustar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Stiindei hafva beslutit, att omförmälda
§ 33 skall hafva följande, af Borgare-Ståndet antagna, lydelse: »Beväringsskyldig
elier legokarl, som, i afsigt att undandraga sig beväringspligtcn,
rymmer eller afstympar sig någon lem, skall uti krigstid i sitt
ställe och på sin bekostnad sätta duglig karl; men i fredstid skall af honom
erläggas ett belopp, svarande emot årets vapenöfningsfrihetsafgift.»
Beträffande åter § 37, om hvars lydelse de tre första Uiks-Ståndens mening
icke är i annan målto skiljaktig, än huruvida orden: »efter Kongl. Maj:ts disposition
och emot vanlig redovisning» skola i § inflyta eller icke; vid hvilket förhållande
Bonde-Ståndets beslut, att de utaf beväringsskyldige erlagda algifterna för vapenöfningsfrihet
skola »redovisas till Statsverket för att användas till besparande af andra
från samma verk utgående medel för Beväringens vapenöfning,» icke lärer kunna
komma under vidare öfvervägande, holst den mening, som, i det mellan de öfriga
Riks-Stånden stridiga hänseendet, deraf kunde dragas, icke skulle kunna, utan att
upphäfva verkan af det, hvari dessa Riks-Stånd öfverensstämma, uttryckas annorlunda,
än på sätt Borgare-Ståndet beslutit, får Utskottet, som på grund häraf anser den af
4 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Bcsv.- o. Ekom-Ut skottets Memorial N:o 2.9.
Utskottet föreslagna, af två Riks-Stånd godkända, bestämmelse böra blifva ja-proposition
och Borgare-Ståndets mening nej-proposition, till
Omröstning i förstärkt Stats-Utskott
föreslå en så lydande
¥o(erings>iir«iDO$hi«ii:
Den som anser § 57 böra hafva följande innehåll: »Af de i §
15 omförmälda afgifter skall, under benämning: »Allmänna Beväringsfonden,
» bildas en särskild tillgång, att efter Kongl. Maj:ts disposition och
emot vanlig redovisning användas till beväringsinrättningens ytterligare utbildande,
»
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej. anses Rikets Ständer hafva beslutit, alt orden »efter
Kongl. Maj:ts disposition och emot vanlig redovisning» skola ur ifrågavarande
§ uteslutas.
Stockholm den 6 September 1860.
Reservation:
a! Riksdagslullmägtigen Carl Anders Larsson från Östergötlands län:
»Som de i punkterne 11, 52 och 53 omförmälda ärenden, hvari två Stånd
stadnat mot två, icke äro af sådan beskaffenhet, att derom bör voteras i förstärkt
Lag-Utskott, enär beväringslagen, ty för utan, icke saknar det sammanhang, som erfordras;
och då
beträffande 57 punkten, angående votering i förstärkt Stats-Utskott, BondeStåndets
mening blifvit undertryckt, ehuru densamma jemväl bort komma under omröstning;
så får jag anmäla vördsam reservation mot förevarande Betänkande, under
yrkande att detsamma måtte af Rikets Ständer ogillas.»
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Best.- o. ELon.-Ulsk:s Betänkande N:u 3U. 3
Kf:o 30.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Sept. 1860, kl. C e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändrade föreskrifter rö
rande
vdkoren för erhållande af understöd utaf allmänna medel
till utflyttning i följd af laga skifte.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt motion, som blifvit remitterad
till Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskottet, men, med stöd af 43 ,§ Riksdagsordningen,
varit föremål för Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets behandling, har Riksdagslullmiigtigen Paul Fnts Mengel från
Upsala län anfört, hurusom de angående vilkoren för beviljande eller utbekommande
al understöd utaf allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften i åtskilliga
författningar meddelade föreskrifter, i anseende till den mängd formaliteter, som vore
att iakttaga, tillskyndade dels stort besvär för vederbörande myndigheter, nemligen
Landtmätarne, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, Öfver-Direktörs-embetet vid Laridtmäteriet,
Stals-kontoret och Kammar-rätten, äfvensom för Kongl. Majit, dels mycket
obehag, kostnader och förluster för skiftesdelegare. Förfaringssättet vore nemligen
följande: Sedan Landtmätaren fullbordat laga skiftet, och fastställelse å detsamma
vunnits, ålåge det honom alt, inom en månad efter det bevis om fastställelsen blifvit
tecknadt å egokartan, lill Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet insända uppgift
på de utflyttningar, som blifvit beslutade, och dervid medelst utdrag af skifleshandlingarne
lemna upplysning i följande hänseenden:
om förrättningen varit egentligt laga skifte eller blott hemmansklyfning;
om alla byns eller hemmanets egor ingått i skiftet, eller, om detta ej skett, an
ledningen
dertill;
hvilka jordegare känts skyldige alt utflytta, eller om sådant komme att ske efter
frivilligt åtagande eller ock redan före skiftets verkställighet skttl;
antalet skiften, som hvarje utflyttande erhållit;
afståndet mellan den förra och den nya tomten;
tiden, inom hvilken utflyttningen skall vara verkställd;
6 Sammansatta StattLag- sami Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 30.
om nybyggnad kommer att verkställas af trä eller af brändt eller obrändt tegel,
ler eller sten;
de gamla Åbyggnaderna* byggnadssätt, storlek, indelning och brukbarhet;
beskaffenheten af trädgård eller annan nyttig anläggning;
flyttningskostnaden för hvarje bus samt för annan nyttig anläggning och kostnaden
för erforderlig brunnsgräfning;
om alla åbyggnaderna skola flyttas, eller någon af dem blifver orubbad;
om de egas gemensamt med någon annan;
om de före skiftet varit tillräckliga för hemmanets behof;
om de derförinnan varit så bristfälliga, att ombyggnad i allt fall erfordrats;
om den erhållna egolotten skall särskildt bebyggas eller sammanläggas med en
annans; -
om grunderna för nillytlningskostnadernas fördelning;
hvarjemte vid det på lÖrenämnda och åtskilliga andra omständigheter grundade
förslag till utllytlnings-understöd af allmänna medel borde fogas:
dels behörigt utdrag af jordebok och mantalslängd öfver alla delegarne i skifteslaget;
dels
ock bevis alt förrättningen blifvit af Egodelnings-rätten fastställd.
Be: örde anmälan och uppgifter pröfvades derefter af Kongl. Majits Befallningshafvande,
som, derest icke allt befunnes i sin behöriga ordning, egde att återförvisa
ärendet till ny behandling af landtmätaren, men eljest upprättade förslag till utflvtiningsunderslödets
belopp och insände detsamma till Ofver-Direktöron vid Landtmä
teriet,
som, efter verkställd granskning deraf, hos Kongl. Majit i underdånighet hem
ställde
om nådigt beviljande af det utllyttnings—understöd, Kongl. Majlis Befallningshafvande
föreslagit eller Ofver-Direktören funnit rätteligen böra utgå. Sedan Kongl.
Majit bestämt understödets belopp och derom aflåtit nådigt Bref till Öfver-Direktörcn,
meddelade deri sistnämnde detta Bref åt Kongl. Majlis Befallningshafvande, som genom
utfärdad Kungörelse underrättade delegarne om Kongl. Majits beslut; hvarefter
delegarne egde inkomma med sina ansökningar om medlens utbekommande, dervid
dem ålåge att styrka, att utflyttningen af alla husen redan blifvit verkställd på föreskrifvet
siil t, eller ock, om det ej skett, ställa borgen för understödets återbetalande.
Redovisningen för de utbetalda utllyllningsbidragen tillginge vidare sålunda,
att Kongl. Majlis Befallningshafvande deröfver förde utförliga, enligt af Stats-kontoret
utfärdade omständliga formulär upprättade räkningar, och insände dessa, jemte en
mängd verifikationer, till Stats-kontoret, som, efter det Ofver-Direktören vid Landtmäteriet
granskat summa räkningar och öfver dem afgilvit utlåtande, pröfvade och
meddelade beslut i ämnet; hvarvid, i händelse någon enda af de formaliteter, som
bort iakttagas, blifvit uuderlåtne, Stats-kontoret vanligen vägrade ersältn ng åt Kongl.
Majits Befallningshafvande för de utbetalda medlen. Dessa, jemte ränta, blefvo i sådant
fall af kronobetjeningen attague hos den utflyttade hemmansegaren, som dem
uppburit och hvilken du måste anföra besvär bos Kongl. Majit, hvilket föranledde
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Bes v.- o. Iilwn.-Utslcs Bctanhandc N:o 30. 7
nva förklaringar oell utlåtanden från Kongl. Majlis Befallningshafvande, Öfver-Direktören
vid Landtmäleriet oell Stats-kontorct.
Slutligen åläge det bemålde Öfver-Direklör att för hvarje år hos Kongl. Måjrt
uppgifva beloppet af utbetalde, balanccrade och innestående ulllyttnings-understödsmedel;
och till sist underginge de vidlyftiga räkenskaperna granskning af Kammarrätten
med tliy åtföljande anmärkningar, förklaringar, utslag och besvär m. m.
Om nu i betraktande toges, att t. ex. år 1858 de ultlyttande skiftesdeiegarnes
antal i hela riket utgjort 1,240, åt hvilka Kongl. Majit genom nådigt Bref deri 1
Oktober 1859 beviljat i utllyltningsurulerstöd tillhopa 149,558 B:dr Bunt eiler i
medeltal endast omkring 120 R:dr till hvarje utflyttande, vore det lätt att inse, huru
myndigheter och jordegare besvärades i och för iakttagande af de föreskrifter rörande
vilkoren för erhållande af utllyttningsunderstöd af allmänna medel, som nu vore gällande.
Dessa föreskrifter syntes motionären kunna betydligt förenklas; och har han
till den iin Ian föreslagit, att, med upphällande af allt hvad angående utflyttnings—
understöd af allmänna medel hittills blifvit stadgadt, en föifattning måtte utfärdas,
så lydande:
§ 1-
För hvarje särskildt bebygdt hemman eller hemmansdel samt för utjord, om
den för sig är skattlagd och bebygd, hvars innehafvare vid laga skifte dömes att utflytta
alla sina åbyggnader, skall, när skiftet blifvit fastsläldt, och derest hemmansdelen
eller utjorden ej förut undergått enskifte eller laga skifte, understöd till utflyttningen
af allmänna medel, såsom gäfva, erhållas, nemligen för en hemmansdel, eller
förmedling räknadt,
under samt till och med -fa mantal  Hulr 75. —
deröfver till och med $ mantal » 112. 50.
d:o d:o { d:o
» 150- —
d:o d:o { d:o  » 1B7. SO.'
öfver J d;o  » 225. —
och för utjord » 75. —
S 2-
Understöd af allmänna medel uppbäres och qvitteras ensamt af den, som till
utflyttning blifvit förbunden; delegarne i skifteslaget dock obetaget alt detsamma beräkna
vid bestämmande och fördelning af det utllyttnings-understöd, som al dem, enligt
13 Kap. 3 § Skiftes-stadgan, särskildt bör utgifvas.
§ 3-
Landtmätare, som förrättat laga skifte, hvarmed här icke förstås egodelning
inom hemman, som förut undergått enskifte eller laga skifte, skull, vid ansvar såsom
för tjenstefel, åligga alt, inom en månad efter det han återfått skifteschartan och
8 Sammansätta Stats-, Lag samt Allm. Besv- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 30.
handlingarne med päskrift om fastställelse, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända
dels uppgift å de utflyttningar, som vid skiftet blifvit beslutade, innefattande
underrättelser om hemmansinnehnfvarens namn och heinmansdelens förmedlade mantal
samt om aila eller blott vissa åbyggnader skola utflyttas, och dels bestyrkt afskrift
af beviset derom, att skiftet blifvit fastsläldt.
§ 4.
När utflyttande hemmansinnehafvare vill lyfta utflyttningsunderstöd af allmänna
medel, skall han derom hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande göra ansökning, hvarvid
bifogas bevis af Häradsskrifvaren i orten, att sökanden innehar det till utflyttning
dömda hemmanet och huru stort dettas förmedlade mantal är, hvilket bevis utan lösen
skall utgifvas. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skall derefter, utan någon sökandens
kostnad, enligt den i § 1 stadgade grund, bestämma ulllyttningsuuderstödets
belopp, och detsamma anordna samt, emot behörigt qvitto, såsom förskott af statsmedlen,
i Landt-ränteriet lata utbetala.
§ 5.
Inom den IS Januari hvarje år bör Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till
Stats-kontoret insända verificeradt reqvisitionsförslag å ersättning till Landt-ränteriet
för derifrån under föregående året förskjutna utflyttningsmedel; och bör Stats-kontoret
dels meddela ersättning genom anordning ä de dertill, under Riks-statens Sjette Hufvudtite!
anslagna medel, emot redovisning i Landsboken, samt dels till Kongl. Majit
inom den 1 Maj ingifva ett sammandrag öfver alla de utflyttningsmedel, som i länen
under det föregående året blifvit utbetalda.
Utskottet kan icke annat än instämma med motionären deruti, att nu gällande
bestämmelser uti ifrågavarande hänseende aro nog omständliga och böra kunna mycket
förenklas, utan alt nödig kontroll derföre behöfver åsidosättas. Kongl. Kungörelsen
den 23 Juni 1850, som, med den ändring 1 § i densamma undergått genom
Kongl. Kungörelsen den 23 Januari 1833, numera gäller till efterrättelse för hela
riket, sedan det undantag för Skåne, Skaraborgs liin och Öland, som tillförene egt
rum, blifvit genom Kongl. Brefvet den 13 Mars 1833 upphäfdt, innefattar en mängd
detaljerade bestämmelser rörande vilkoren för erhållande af utflyttningsunderstöd, hvilka
åter, för att behörigen iakttagas, föranledt cirkulärer från vederbörande embetsmyndigheter
till de dem underordnade tjenstemän med ytterligare föreskrifter i afseende på
de noggrannaste uppgifter rörande de förhållanden, hvilka på rättigheten till erhållande
af nämnda understöd ega inflytande; och inom Utskottet har blifvit förevisadt formulär
till det sammandrag öfver utllyttningskostnad, hvilket det efter slutadt laga
skifte åligger landtmätare att upprätta. Ensamt deraf synes, huruledes underlåtenhet
att iakttaga hvarje den minsta lätt förbisedda omständighet kan föranleda dertill, att
ut
-
Sammansatta Stats-. Lag- samt Allm. licsv.- o. Ekon.-Utslrs Betänkande $:r> 30. 9
utflyttande skiftesd dega re kan antingen gä alldeles miste om utflyllningsbidrag af
allmänna medel eller åtminstone först efter mycken tidsutdrägt, besvär oell omgångar
komma i åtnjutande deraf. Af sådan anledning synes det Utskottet, soiy
en ändring i hittills meddelade föreskrifter i förevarande ämne vore behölligt;
och hvad dervid särskildt angar det nu gällande stadgandet, att det understöd
till utflyttning, som lemnäs af allmänna medel, skall emot borgen uppbäras af
samtlige delegare i skifteslaget, hvilka deraf skola undfå tre fjordedelar, då deremot
den utflyttande erhåller återstående fjerdedelen, anser Utskottet, lika med
motionären, lämpligare, alt understödet genast uppbäres af den utflyttande emot
afräkning å det belopp, han berättigas att af skifteslaget erhålla. Deremot anser
Utskottet grundsaltsen i 2 § af 1830 års Kungörelse böra bibehållas, att nemligen
den af della understöd den utflyttande åboen tillkommande Ijerdedel skall honom
tillfalla sås m en särskild vedergällnii g för den med utflyttningen förenade särskilda
tunga, besvär och omkostnader. — Beträffande åter förslaget att hädanefter ej skulle
fästas afseende derpå, om utflyttande skiftesdelegare erhållit sina egor i flera lotter
eller skiften, än eller Skiftes-stadgan utan underställning till Egodelnings-rätt är tillåtet,
har, i anledning af en annan motionärs derom väckta motion, Sammansatta Lag-?
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, uti afgilvet Betänkande, alslyikt ändring
i nu gällande bestämmelser härutinnan; och som della Utlåtande blifvit af två
Riks-Ständ gillad t, lärer frågan om berörda lagförändring vid denna riksdag hafva
förfallit.
I öfverensstämmelse med hvad nu blifvit o n förd t, asser Utskottet följande
grunder böra antagas för tilldelande af understöd utaf allmänna medel till utflyttning,
nemligen:
l:o) att för hvarje särskildt bebyggd t hemman eller hemmansdel samt för utjord,
om den för sig är skattlagd och bebyggd, hvars innehafvare vid laga skifte
dörnes alt utflytta alla sina åbyggnader, skall, när skiftet blifvit fastsläldt, samt derest
hemmansdclen eller utjorden ej förut undergått enskifte eller Inga skifte, och ej heller
fått sina egor i flera lotter, än efter Skiftes-stadgan utan underställning till Egodelnings-rätt
är tillåtet, understöd till utflyttningen af allmänna medel, såsom gåfva, er
-
hållas, nemligen för en hemmansdel
under samt till och med 7'c mantal R:dr 75. —
deröfver till och med ’ mantal » 112: 50.
deröfver till och med { d:o » 150. —
deröfver lill och med i d:o
» 187: 50.
öfver \ mantal, allt efter förmedling räknadt,
» 225. —
och för utjord » 75. —
2:o) att Landtmätare, som förrättat laga skifte, hvarmed luir icke förstås egodelning
inom hemman, som föiut ui dergåll enskifte eller laga skifte, skall, vid ansvar
såsom lör tjenstefel, åligga att, inom en månad efter det bern återfått skiftesBih.
lill II. St. Vrål. 185‘J A IStlO. I Sami. 2 Afd. Ii Uti/l. 2
10 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Hest'.- o. Eleon.-Utsk:s Betänkande N:o 30.
kartan oell handlingarna med påskrift om fastställelse, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insända dels uppgift å de utflyttningar, som vid skiftet blifvit beslutade, innefattande
underrättelser om hemmnnsinnehafvarens namn ochj hemmansdelens förmedlade
mantal samt om alla eller blott vissa åbyggnader skola utflyttas, och dels bestyrkt
afskrift af beviset derom, att skiftet blifvit läststäldl;
3:o) att när utflyttande hemmansinnehafvare vill lyfta utflyttningsunderstöd af
allmänna medel, skall han derom hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande göra ansökning,
hvarvid bifogas bevis af Häradsskrifvare!) i orten, alt sökanden innehar det till
utflyttning dömda hemmanet och huru stort dettas förmedlade mantal är, hvilket bevis
utan lösen skall utgifvas. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skall derefter, utan någon
sökandens kostnad, enligt den här ofvan i mom. 1 stadgade grund, bestämma
utflvttningsunderstödets belopp och detsamma anordna samt, emot behörigt qvitto,
såsom förskott af statsmedlen, i Landt-ränteriet låta utbetala.
4:o) att understöd af allmänna medel uppbäres och qvitteras ensamt af den,
sorn till utflyttning blifvit förbunden, och hvilken må ega att utan beräkning tillgodonjuta
en fjerdedel deraf såsom särskild vedergällning för den lunga, besvär och omsorger,
som med utllvttningen äro förenade; hvaremot delegarne i skifteslaget ega att
sig till godo beräkna öfriga trcfjerdedelar vid bestämmande och fördelning af det utflyttningsunderslöd,
som af dem, enligt 15 Kap. 5 § Skiftes-stadgan, särskildt bör
utgifvas;
5:o) att Kongl. Majris Befallningshafvande bör, inom den 15 Januari hvarje
år, till Stals-kontoret insända verificeradt reqvisitionsförslag å ersättning till Landtränteriet
för derifrån under föregående året förskjutna utllyttningsinedel; börande
Stats-kontoret dels meddela ersättning genom anordning å de dertill under Riksstatens
Sjette Hufvud-titel anslagna medel, emot redovisning i Landal) oken, samt dels
till Kongl. Majrt inom den 1 Maj ingifva ett sammandrag öfver alla de utflyttnings—
medel, som i länen under det föregående året blifvit utbetalda.
Då lik val uti den författning i ämnet, som skulle ifrågakomma att utfärdas,
tilläfventyrs torde böra inflyta bestämmelser, som påkallas af det ölliga redovisningssättet
för Statsverkets utgifter, i afseende hvarå Utskottet icke eger den kännedom,
som erfordras för uppgörande af ett fullständigt förslag, har Utskottet trott sig böra
inskränka sig lill den hemställan,
att Rikets Ständer mätte, uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, anhålla,
att Kongl. Majit täcktes utfärda en förordning,, innefattande, enligt
ofvan angifna grunder, förenklade föreskrifter rörande vilkoren och sältet
för erhållande af understöd utaf allmänna medel till utflyttningar i följd
af laga skiften.
Stockholm den 9 Augusti 1860.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rimstedt, isfio.
Sammanfatta Stats-, Lag- tamt Alim. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 31. 1
M:o 31.
Ani», lill Kxp.-Ulsk. den 20 .Sepi. 1860, kl. I e. m.
Betänkande, i anledning af vackla motioner om dels understöd af allmänna
medel, dels förändrade lagbestämmelser, lill befordrande
af skiftesverket på Gottland.
Berörda inom Ridderskapet och Adeln af Herr Bildt, Didrik Gillis, och inom
Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen Olaus Svebilius från Gottlands
län väckta motioner hafva blifvit remitterade till Lag-Utskottet, men med stöd af
43 § Riksdags-ordningen varit föremål för Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets pröfning.
Olaus Svebilius har anfört, att det väl icke led något tvifvel, att ju, såsom
en följd af Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse den 45 Juli 1859, laga skiften inom
de till omfånget redan bestämda skifteslagen på Gottland skulle komma att så småningom
bringas till verkställighet; men så gagneliga dessa förrättningar, med hänsyn
till möjligheten af ett ordnadt och vinstgifvande jordbruk, för framtiden än måste
anses blifva, hade de dock för dem, hvilka vid förrättningarnes genomförande utgjorde
skiftesdelegare, en ganska mörk skuggsida, dels i anseende till de kostnader icke ensamt
sjelfva skiftesförrättningen utan äfven deraf föranledda utflyttningar och andra
från den förändrade skiftesläggningen härflytande åtgärder toge i anspråk, dels ock,
till följd af föreställningen, att man vid det blifvande egoutbytet komme att på vederlaget
för mistadt innehaf blifva mer eller mindre lidande, hvilken sednare föreställning
hade sin naturliga anledning deri, att icke någon lämplig och tillräcklig tid emellan
delfåendet af den provisionel skiftesplanen och skiftets afslutande vore bestämd,
under hvilken skiftesdelegarne försattes i tillfälle att medelst en närmare undersökning
af det honom förslagsvis tillagda skiftet för sig utreda, huruvida han verkligen kunde
dermed vara belåten eller icke, hvilken ovisshet åter i de flesta fall föranledde dertill,
att, för att hålla talan öppen, klagomål anfördes öfver förrättningen på föregifna oriktiga
skäl, men med förbigående af verkliga giltiga anledningar. För att afhjelpa dessa
Bih. till IL St. Prut. 1859 4 1860. 4 Sami. 2 Afd. 15 Baft.
2 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 31,
olägenheter, de der, enligt motionärens förmenande, vore magtiga att åstadkomma
icke allenast mången skiftesdelegares ekonomiska undergång, utan jemväl framtida lidande
för blifvande innehafvare af deri nya skifteslotten, har motionären föreslagit:
»l:o) att minst hälften af de med laga skiften å Gottland förenade skiftesoch
andra kostnader må af statsmedel bestridas mot återbetainingsskyldighet på sätt
och vilkor, som för lån till aftappning af till odling tjenlig vattendränkt mark i allmänhet
förut bestämts, samt att erforderligt anslag för sådant ändamål måtte af Rikets
Ständer beviljas och anvisas; och
2:o) att Rikets Ständer måtte besluta en underdånig framställning hos Kongl.
Majit om tillägg
a) uti ofvanberörde nådiga Kungörelse den 15 Juli 1859: att nemligen skiftesman
skulle vara förbunden att, för bestämmande, huruvida och till hvad belopp bidrag
af statsmedel må skiftesdelegare tillkomma, i sammanhang med laga skiftet uppgöra
beräkning och liqvidation i penningevärde, upptagande å ena sidan dels de omedelbart
i förening med skiftet stående och dels de i öfrigt derifrån för delegarne
härflvtande kostnader, innan de nya egolotterna kunna blifva bebyggda och komma i
fullt ändamålsenligt bruk, och å den andra de fördelar, hvilka under den tid statsbidraget
för kostnadernas bestridande får utan ränta och återbetainingsskyldighet innehafvas,
må genom den nya skiftesläggningen anses delegarne tillskyndas uti sparad
stängsel- och arbetskostnad.
b) antingen specielt i sistberörda nådiga Kungörelse eller generelt i Stadgan om
skiftesverket den 4 Maj 1827: att med skiftes afslutande må hafvas fördrag minst
ett år från den dag, förrättningsmannen upprättat provisionel plan till skiftet, å kartan
utmärkt delegarnes egolotter och desamma å marken för dem utvisat, med bibehållande
i öfrigt af den i 12 Kap. 15 § af nämnda Stadga skiftesmannen och
gode männen medgifna rätt att, i anledning af delegarnes anmärkningar, eller om de
eljest dertill finna skäl, jemkning göra.»
Herr Bildt åter har, med åberopande af åtskilliga, hans motion bifogade hand
lingar
— af hvilka inbemtas, hurusom, efter det Hushållnings-sällskapet i ofvannämnda
län hos Kongl. Maj:t anhållit att få bilda en »Skifteskassa-förening», ämnad att
medelst upptagna obligationslån bestrida skiftes- och utllyttningskostnader för de
skiftesdelegare, som sådant önskade, när laga skifte å deras jord ifrågakomme, mot
skyldighet för dem att återgälda dylikt förskott genom årliga ränte- och kapitaiafbetalningar
inom en tid af sexton år, Kongl. Majit, vid granskning af det till dess
nådiga fastställelse tillika öfveriemnade förslag till reglemente för en sådan skifteskassaförening,
funnit det i reglementets 15 § förekommande stadgande, att delegarnes
liqvid till betäckande af de utaf föreningen förskjutna såväl skiftes- som utllyttningskostnader,
skola antecknas i länets jordebok och, i sammanhang med kronouppbördcn,
utgå med samma förmånsrätt å föreningens sida, som för odlingslån är bestämd
genom Kongl. Kungörelserna den 13 Juni 1845, den 5 November 1848 och
den 20 Juli 1855, hvilket stadgande måste anses utgöra den hufvudgrund, hvarpå
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm, Bese.- o. Ekon,-Vtsk:s BetänkandeN:o 31, S
den föreslagna inrättningen hvilade, innefatta en rubbning af enskildes på allmän lag
grundade rättsförhållanden och fördenskull funnit sig icke kunna å det föreslagna
reglementet meddela nådig fastställelse, — i anledning häraf hemställt, att. åt LagUtskottet
måtte uppdragas att föreslå och till godkännande framlägga de förändrade
lagbestämmelser, hvilka erfordrades för undanrödjande af de betänkligheter, som legat
till grund för Kongl. Maj:ts omförmälda nådiga afslag.
De uti dessa motioner framställda anspråk på understöd eller utomordentliga
åtgärder från Statens sida till befordrande af skiftesverket på Gottland synas icke
sakna allt berättigande, i anseende till de högst egendomliga förhållanden, hvilka förete
sig med skiftesverket derstädes. Det är bekant, hurusom jordbrukets utveckling
och förkofran på ifrågavarande, i klimatiskt hänseende ganska lyckligt lottade ö hittills
hindrats af en egostyckning eller egoblandning, som, till följd al inrotade fördomar
och sekelgammal vana, nått en utsträckning, om hvilken man har svårt att görs
sig en föreställning, men såsom exempel hvarpå må anföras, att, på sätt Kongl. Majits
Befallningshafvande i ett underdånigt memorial till Kongl. Majit oinförmält, hemman,
icke större än | mantal, finnas med egolotter på 26 särskilda, ifrån hvarandra aflägsna,
i fyra socknar belägna ställen; att det gifves lotter i inegor, hvilka hafva
1,300 alnars längd och endast 40 alnars bredd, samt i utegor af ända till 9,000
alnars längd men blott 100 alnars bredd; hvadan ock hemman med omkring 300
tunnlands egovidd kunna hafva stängselskyldighet till en längd af 4 mil. Denna egoblandning
eller egostyckning, som uppkommit af det vedertagna bruket att vid alla
delningar eller hemmansklyfningar tilldela hvarje delegare sin anpart i hvarenda egolott,
om än denna vöre aldrig så obetydlig, skulle, derest enahanda förfaringssätt finge
orubbadt fortfara, allt vidare utbildas i en riktning, rakt motsatt den, som utgör
ett nödvändigt vilkor för allt rationelt åkerbruk och är syftet med de sedan år 1827
införda författningar rörande skiftesverket. Om dessa författningar någonstädes voro
af omständigheterna högt påkallade, så var det fallet på Gottland. Men, besynnerligt
nog, medgafs snart ett undantag för just den provins, der de bäst behöfdes och borde
blifva mest välgörande. Likasom i allmänhet obenägenheten för hvarje nyttig reform
visar sig större i den mån denna starkare ingriper i gamla vanor, mötte den
nya Skiftes-stadgan ett sådant motstånd på Gottland,— der densamma i sjelfva verket
måste leda till den största rubbning i det förhandenvarande — att lagstiftningen fann
sig föranlåten derå fästa afseende; och genom Kongl. Brefvet den 9 Juni 1832 medgafs,
dels att förut verkstäldt storskifte icke skulle få genom laga skifte rubbas, med
mindre delegarne i skifteslaget derom enhälligt öfverenskommo, dels att den i 12 Kap.
11 § af Skiftes-stadgan meddelade föreskrift om underställning till Egodelnings-rätt
i fråga om minsta antalet egolotter icke skulle tillämpas, derest egorna kunde läggas
i sex skiften. Dessa medgifvanden, genom hvilka tvänne af hufvudprinciperna i 1827
års Skiftes-stadga uppoffrades, och hvilka först nyligen återtagits, voro ingalunda egnade
att undanrödja den föreställningen om Skiftes-stadgans olämplighet för Gottland,
som derstädes vunnit insteg, och som torde ursprungligen haft sin grund dels i ett
4 Sammanfatta Stats-, Lag- samt Allm. Best- o. Ékon.-Utsl::* Betänkande N:o 31.
oriktigt begrepp om den verkan, skiftesförrättningarne på nämnde ö skulle utöfva på
den skattläggning, hvilken öfvergått hemmanen, dels i farhågan, att de skulle leda
till rubbning i eganderätten. Och då härtill kommer, att öns afskiljda läge hindrat
den vid sina gamla vanor fasthhngande befolkningen från de iakttagelser i afseende
på laga skiftens omisskänneligt välgörande inflytande på jordbruket, hvilka annorstädes
verkat uppmuntrande och mången gång haft en jordegares förutfattade obenägenhet
för laga skifte, sedan han nemligen med egna ögon öfvertygat sig om den fördel
grannen deraf dragit, bör det icke väcka förundran, att åtminstone den mindre
upplysta delen af befolkningen i fråga om laga skiftens nytta ännu vidhåller hvad
som endast kan betraktas såsom en fördom. Men om lagstiftningen icke kan alldeles
fritagas från att bära skulden härtill, på grund af de olyckliga undantagsbestäm
melser
densamma medgifvit, torde det ock tillhöra lagstiftningen att, när sådant påkallas,
komma till hjelp med de medel, som kunna erbjuda sig. Det är i sådant
hänseende numera icke nog med att, på sätt redan skett, upphäfva undantaget och
påbjuda Skiftes-stadgans tillämpning; ty en annan omständighet har numera tillstött,
som gör det svårare att försona det begångna misstaget: nemligen den sednast vidtagna
förändringen i de lagbestämda grunderna för skyldigheten i afseende på egors
fredande mot skada af kreatur samt hägnadsskyldigheten. Författningen i detta
ämne gör intet undantag för Gottland — men huru skali den derstädes kunna tillämpas,
utan att föranleda oräkneliga tvister! Åkerbruket på ön befinner sig icke på den
ståndpunkt, att kreaturen kunna utfodras hemma i ladugården: betet måste derföre
fortfarande anlitas. Men huru kunna, med iakttagande af den nyssnämnda författ
ningens
föreskrifter, beta kreaturen på egor af den beskaffenhet, som de ifrågavarande?
Denna omständighet gör nödvändigheten af laga skiften ögonskenlig äfven för
öns innevånare sjelfva; men den är för alla lika trängande, och skiftesverket måste
således här påskyndas, man kunde säga brådstörta», i stället att på andra ställen
skiftesförrättningarne kunnat försiggå så småningom, i den mån man varit i tillfälle
att bereda sig utväg till bestridande af de ganska betydliga kostnaderna derför. Den
ene grannen kan här icke hoppas på bistånd af den andre; ty denne har samma
behof som han sjelf; och penningetillgången på ön uppgifves af dem, som med förhållandena
derstädes äro förtrogna, vara jemförelsevis ganska ringa.
Emellertid torde de anspråk på Statens mellankomst, som i Olai Svebilii motion
innefattas, befinnas nog långt sträckta. Några sådana förhållanden äro icke af denne
motionär ådagalagde, som synas kunna medföra nödvändigheten att genom direkt låneunderstöd
af statsmedel bereda Gottlands innevånare utvägar att åstadkomma laga
skiften; och i afseende på det undantag i fråga om lag rörande tiden för skiftes
förrättnings
fortsättande och fullbordande, hvarom motionären gjort framställning, eller
att med laga skiftes afslutande må hafvas anstånd minst ett år, efter det skiftesplanen
blifvit af skiftesmannen upprättad, kan Utskottet icke finna något skäl, hvarföre härutinnan
skulle för Gottland medgifvas en afvikelse från den ordning, gällande Skiftesstadga
påbjuder, helst jordegaren derstädes måste antagas vara lika väl som i andra
Sammansatta Statt-, Lag- sam' Allm Besv.- o. Ekon.-Vtsk:s Betänkande N:o 31 5
delar af riket i tillfälle att under skiftesförrättningens fortgång undersöka och för sig
utreda, om de honom tilldelade nya egolotter motsvara hvad honom frångått, och om
han kan med skiftesplanen vara belåten. Att tiden härtill, enligt nu gällande ordning,
i allmänhet skulle vara för knapp, deröfver har, så vidt Utskottet erfarit, någon klagan
annorstädes icke försports; och farhågorna derför, hvilka på Gottland torde bero
af obekantskap med laga skiftens gång och sättet för deras verkställande, skola säkerligen,
vid ett noggrannt tillämpande af Skiftes-stadgans föreskrifter, befinnas ogrundade,
Utskottet hemställer fördenskull vördsamligen,
att Olai Svebilii berörda motion måtte, tå t ena som andra- hänseendet,
af Rikets Ständer afslås.
Hvad åter angår Herr Bddis motion, torde, sedan genom Kongl. Förordnin
gen
den 20 Juli i855 blifvit stadgadt, att för lån utaf allmänna medel för beredande
af odlingsföretag medelst uldikningar eller vattenaftappningar, Kronan eger för
de årliga afbetalnings- och ränte-beloppen lika rätt i det hemman, hvilket länet blifvit
påfördt, sorn för annan afgäld eller ränta af fast egendom, efter thy i 17 Kap.
6 § Handels-Balken sägs, någon betänklighet icke möta att bifalla nämnda motion,
hvilken endast åsyftar att åt en till allmännyttigt ändamål stiftad förening tillförsäkra
enahanda förmånsrätt i afseende på återbekommandet af försträckta medel, som den
nyssnämnda. Uti en vid 1845 års riksdag aflåten skrifvelse till Kongl. Maj:t, rörande
sättet för omförmälda odlingslåns debiterande, antecknande i jordeboken och
återbetalande, hafva Rikets Ständer redan uttalat den åsigt, att sådant allt icke kunde
inverka på tredje mans rätt, enär lånemedlen, efter arbetsföretagets fullbordan, ej vore
uppsiigbara och således icke kunde annorledes än successive uti stadgad ordning återfordras,
samt antagas kunde, att den förbättring, ett hemman genom företaget vunnit,
fullt motsvarade den summa, för hvilken hemmanet blifvit onereradt; och detsamma
kan här med desto större skäl upprepas, som det icke lider något tvifvel, att ju ett
beviljadt odlingslån medförer vida ringare visshet om ett hemmans förökade värde,
än de på laga skifte nedlagde kostnader. Utskottet får jemväl erinra derom, att efter
23 § i gällande Taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar, måste landtmätare
anses njuta en ännu större förmånsrätt, än här blifvit påyrkad för utbekommande af
sitt arfvode, hvilket ulgör den förnämsta af de vid ett skifte förekommande kostnader.
I betraktande af nu omförmälda omständigheter, och som med afseende å vigten
för Gottland, att skiftesverket derstädes varder utfördt, det måste anses såsom en
välgerning för ön, att dess Hushållningssällskap fallit på den tanken att bilda en
kassaförening med uppgilt att förmedelst upptagna lån bestrida skifteskostnaderne för
de delegare, hvilka vilja af denna inrättning sig begagna; men ett vilkor lör att inrättningen
skall kunna komma till stånd är, att föreningen för sina förskotter erhåller
en säkerhet, som betryggar densamma icke allenast mot möjligheten att förlora
de förskjutna medlen eller någon del deraf, utan ock emot de svårigheter att fullgöra
siua egna förbindelser, hvilka skulle uppstå, derest sättet för de föreskrifna af
-
..•6 Sammansatta Stats-, Lag- samt Ålim Besv.- o. Ekon,-Utsk:s Betänkande N:o Si.
betalningarnes verkställande iemnade rum för oordentlighet deri från skiftesdelegares
sida; helst det endast härigenom är möjligt för föreningen sjelf att åt sina obligationer
förskaffa kredit; samt en sådan säkerhet icke lärer kunna beredas på annat sätt,
än att jorden göres ansvarig för dessa kostnaders återgäldande; tvekar Utskottet icke
att tillstyrka bifall till det förslag härom blifvit framstäldt, och i afseende å hvars
tillämpning den omförmälda Skifteskassa-föreningen uti sitt förenämnda reglemente
intagit en så lydande bestämmelse:
»Delegares liqvid, enligt 8 §, sker i samma ordning och med samma förmånsrätt
å föreningens sida, som för odlingslån är stadgadt genom Kongl. Kungörelserna
af den 13 Juni 1843, den 3 November 1848 och den 20 Juli 1833; och
ombesörjer Direktionen att den derför erforderliga anteckningen i länets jordebok
blifver behörigen verkställd. De i denna liqvid inflytande medel qvarhållas i Landtränteriet,
till dess Direktionen i öfverensstämmelse med den instruktion, som för Direktionen
blifver gifven, eger dem uttaga till ränte- och amorteringsliqvider.»
Under erinran, att det måste blifva Skifteskassa-föreningens ensak att bringa sist—
berörda och öfriga bestämmelser i det för föreningen föreslagna reglemente i sådan
öfverensstämmelse med den här nedan föreslagna författning, att några betänkligheter
emot nådig fastställelse å detsamma icke må möta; får, på grund af det anförda,
Utskottet vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer mätte för sm del, besluta utfärdandet af en förordning,
hvarigenom, i afseende å de lån, sorn af Skifteskassa-föreningen på Gottland
lemnäs åt jordegare derstädes till bestridande af kostnaderne för laga
skiften och i sammanhang dermed skeende utflyttningar, varder stadgadt,
att sedan, genom den till skiftets förrättande förordnade landtmätare, den
låneandel. för hvars återgäldande hvarje betalningsskyldigt hemman skall
ansvara, samt det belopp, sorn i följd deraf till skuldens jemte den utfästa
räntans fulla ligviderande skall för hvarje hemman årligen erläggas,
blifvit bestämda, det sammanlagda afbetalnings- och ränte-beloppet bör under
särskild rubrik i jordeboken antecknas och å debetsedeln för hvarje är,
så länge betalningsskyldigheten fortfar, upptagas samt af hronobetjeningen
uppbäras och i Landlränteriet för Skifteskassa-föreningens räkning insättas;
egande Skifteskassa-föreningen för de årliga afbetalnings- och ränte-beloppen
lika rätt i det hemman, hvilket lånet blifvit påfördt, som genom Kongl,
Kungörelsen den 20 Juli 1855 blifvit Kronan tillerkänd i afsende på återbetalning
af lån, som blifvit i jordebok antecknade.
Stockholm den 6 September 1860.
Reservationer:
af Herr Docto: Emanuelsson: »Det beslut, hvari Utskottets pluralitet stadnat,
har tillkommit på ett sätt, som synes mig nog märkvärdigt, lör att förtjena att komma
till Rikets Ständers kännedom. Då nemligen Herr Bildts motion första gången före»-
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Betänkande N:o Bi. t
drogs i Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, gjorde
jag genast insaga mot Utskottets behörighet att densamma behandla, emedan frågan
syntes mig vara en ren lagfråga. Härpå fastades dock intet afseende, utan Herr
Ordföranden begynte öfverläggningen genom att först tillkännagifva, huru lian ville
hafva saken afgjord, nemligen genom bifall till motionen. Denna mening biträddes
dock endast af några få Utskotts-ledamöter: ett stort llertal yttrade sig deremot för
afslag. Sedan öfverläggningen varat temligen länge, ingen talare vidare anmält sig,
och proposition blifvit begärd, uppträdde en af motionens försvarare och begärde frågan
på bordet. Jag bestred detta yrkande på den grund, att ett sådant förfaringssätt
afviker frän vanligheten, och att, om det blefve vedertaget, riksdagarne derigenom
skulle förlängas och ett stort spelrum öppnas för intriger, emedan ju hvar och en,
som såg sin mening underlägsen, alltid kunde få beslutet uppskjutet och under tiden
förstärka sitt parti. Men bordläggningen bifölls, och Utskottet åtskiljdes. När frågan
andra gången förekom, voro tvänne särskilda Utskott, nemligen Stats- och Ekonomi,
samt Stats-, Lag- och Ekonomi, sammankallade på samma timme och inrymda i
samma lokal. Följden biel* en sådan oreda, att personer, som icke tillhörde det Utskott,
hvilket hade att behandla frågan, deltogo i öfverläggningen. De talade naturligtvis
för motionen. Afven häremot protesterade jag, ehuru med föga framgång.
När proposition ändtligen framställdes, kunde det icke urskiljas, om svaret kom från
Utskottets ledamöter eller från de främmande. Votering anställdes, men uppropsiistau
var icke noggrannare bestämd, än att en ledamot af Borgare-Ståndet, som icke tillhörde
Utskottet, uppropades och inlade sin voteringssedel. Häremot protesterade en
annan ledamot af samma Stånd, hvadan de inlagda sedlarne urstjelptes, och ny votering
anställdes. Emellertid hade en af Utskottets ledamöter allägsnat sig, och härigenom
segrade motionen medelst den förseglade sedeln.
Denna, minst sagdt, ovanliga behandling af en riksdagsfråga synes redan egnad
att försvaga kraften af Utskottets beslut. Men detta beslut har äfven för öfrigt sina
svaga sidor. Ty att inrymma ett enskildt bolag en sådan förmånsrätt, som den motionären
yrkat och Utskottet bifallit, synes icke rätt väl stå tillsammans med gällande
rättsgrunder. Detta medgafs äfven under öfverläggningen af en rättslärd bland motionens
försvarare. Men man ansåg den ifrågavarande saken vara så nyttig för Gottland,
att dylika betänkligheter borde vika — likasom någonting kunde vara nyttigare
eller för ett samhälle nödvändigare, än att hålla sig vid lag och rätt! Det heter vidare,
att hemmanens värde stiger så mycket genom laga skiften, att inteckningshafvare
genom detta ökade hemmansvärde äro skyddade mot förluster. Men skulle då
icke Skifteskassa-föreningen lika väl vara skyddad genom samma ökade hemmansvärdet
Hvad behöfver man stifta en orimlig lag, som gifver denna förening en obehöflig förmånsrätt
framför inteckningshafvare? Vidare åberopas, att landtmätares arfvode, enligt
nu gällande lag, utgår med förmånsrätt. Men utom detta arfvode finnas många kostnader
vid ett laga skifte, som icke med förmånsrätt utgå och vanligen öfverstiga
landtmätarens arfvode, såsom utllyttningshjelp, odlingshjelp, stybbhjelp, ra. m. och för
8 Sammansatta Stats-, Lag- sami Allm. Best.- o. Ekon.-Utskottets Betänkande N:o SI.
alla dessa fordras nu förmånsrätt. Ändtligen har man ock såsom skäl anfört, att
staten tillerkänt sig förmånsrätt för odlingslån. Men huruvida denna åtgärd kan anses
fullt rättsenlig, och således samma bana ännu vidare bör beträdas, torde icke vara
satt utom allt tvifvel. För öfrigt är det väl någon skillnad, äfven i detta afseende,
mellan staten och enskilda föreningar, och de förmåner, hvilka den förra sig förbehållit,
få väl icke obetingadt utsträckas till de sednare. På dessa skäl anser jag Utskottets
med en ytterst knapp pluralitet fattade beslut böra ogillas och Herr Bildt»
motion afslås.»
af Uiksdags-fullmägtigen Carl Anders Larsson från Östergötlands län: »Sorn
den i andra punkten beslutade undantagslagstiftning på ett menligt sätt inverkar på
äldre inteckningsegares rätt och af sådan anledning redan blifvit af Kongl. Maj:t i
nåder ogillad; så, och då innevånarne på Gottland, genom län hos den inom nämnda
o bildade Hypoteksförening, kan beredas erforderligt penningebitäde, yrkas ogillande
af nämnda punkt.»
Stockholm, trtckt hos Sam. Rumstedt, 1860.
Sammansätta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vt skottet s\M <n c, c -A t 11. 3
JW 3».
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Sept. 1860, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af ålerremiss af Utskottets Memorial N:o 29, med
förslag till voterings-propositioner till sammanjemkande af de
inom Riks-Stånden fattade skiljaktiga heslut vid förehafvande af
Utskottets Utlåtande N:o 21, i anledning af framställda anmärkningar
emot Utskottets under N:o 7 afgifna Betänkande öfver
ej mindre Kongl Maj:ts nådiga Proposition om förnyad författning
rörande utskrifning ssättet och inrättningen af Allmänna Beväringsmanskapet,
än ock enskilda motioner i samma ämne.
Af de till Utskottet ankomna Protokolls-utdrag inheintas, att ofvanberörda
Memorial blifvit af Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskottet äterremitteradt; men
som detsamma är vordet af samtliga de öfriga Riks-Stånden bifallet, kan återremissen
ej till vidare åtgärd af Utskottet föranleda; hvilket Utskottet skolat för Hedervärda
Bonde-Ståndet»tillkännagifva.
Stockholm den 26 September 1860.
På Stats-Utskottets vägnar:
å Höglofl. Ridderskapet och Adelns vägnar å Högvörd. Preste-Ständets vägnar
C. R. BLOMSTEDT. G. T. LJUNGGREN.
å Vällofl. Borgare-Ståndets vägnar å Hederv. Bonde-Ståndets vägnar
A. A. BERGER. S. P. ROSENBERG.
På Lag-Utskottets Vägnar:
å Höglofl. Ridderskapet och Adelns vägnar å Högvörd. Preste-Ståndets vägnar
ERIC SPARRE. A. N. SUNDBERG.
Bih. till B. St. Prot. 1859 k 1860. 4 Sami. 2 Afd. 16 Höft.
2 Sammansatta Stats- samt, Allm. JBésv.- och Ekon.-Utskottets Memorial N:o 33.
å Vällofl. Borgare-Ståndets vägnar å Hederv. Bonde-Ståndets vägnar
L. R. KISTNER. M. PEHRSSON.
På Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets vägnar:
å Höglofl. Ridderskapet och Adelns vägnar å Högvord. Preste-Ståndets vägnar
H. HJÄRNE. P. J. EMANUELSSON.
å Vällofl. Borgare-Ståndets vägnar • ä Hederv. Bonde-Ståndets vägnar
FR. HJERTSTRÖM. N. SVENSSON.
Joli. Gust Broomé
,M 33.
Alik. till Exp.-Utsk. den 27 Sept. 1860, kl. 12 midd.
Memorial, med förslag till vote,rings-proposition i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut, rörande. Utskottets Betänkande N:o £3, i
fråga om skjutsningsbesvärets ordnande.
Ifrågavarande Betänkande har blifvit af Höglofligä Ridderskapet och Adeln
bifallet, med undantag att, dels uti förslaget till reglering af befordringen utaf post
och resande, ifrån slutet af g 39, sådan déri lydde i Utskottets Betänkande, uteslöts
följande mening: ”Börande likväl detta Konungens Befallningshafvande? beslut om
förhöjning utöfver 1 födr, för att blifva gällande, underställas Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning:” — dels Ståndet, pä inbjudning från Hedervärda Bonde-Ståndet, beslöt
det skulle, emellan Usta och 2:dra] momenten af nämnde g, inflyta följande ord:
”Konungens Befallningshafvande äligge att, pä samma gäng entreprenad-auktion ä
skjutsskyidigheten utlyses, kalla skjutslaget att genom ett eller flera valda ombud
sig vid auktionstillfället infinna, för att skjutslagets rätt och bästa bevaka, samt
med öppen rätt att i behörig ordning öfverklaga vederbörandes åtgöranden, i fall
af befogenhet.”
Högvördiga Preste-Ståndet åter har bifallit hvad Utskottet hemställt i anledning
af punkten a. i Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, eller att skjutsningsbesväret
för närvarande ej kan frän jordbruket skiljas; — afslagit hvad Utskottet i an
-
Sammansatta Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottets Memorial N:o 33. 3
ledning af punkten b. i den nådiga Skrifvelse!! hemställt, eller att gästgifveri-, hålloch
reserv-skjutsen ieke vidare böra vara en jorden åliggande natnra-presta+ion,
utan så väl skyldighet, sorn rättighet för de skjutsskyldige att bestrida sådan skjutsning
upphöra; — godkänt hvad Utskottet, med afseende å punkten c. i den nådiga
Skrifvelsen. föreslagit, dock med det tillägg, emellan ordet ”må” och ordet ”'från*
pä förslagets lörsta rad af dessa ord: "i den mån Kongl. Maj:t linner sådant lämpligen
kunna ske;” hvadan beslutet skulle komma att lyda sålunda: natt postföringsskyldigheten
må, i den mån Kongl. Majit finnér sådant lämpligen kunna ske, från jordbruket
skiljas, ernot åliggande för posthemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de
hittills varit i sin egenskap af posthemman befriade, — samt, såsom följd deraf, posthemmanen
tillförbindas att, i likhet tued andra i skjutslag indelade hemman, deltaga i det
allmänna skjutsning sbesväret, såsom detta kommer att utgöras;» — med ogillande af
Utskottets hemställan rörande punkten d. i den nådiga Skrifvelsen, beslutat att till
Kongl. Maj:ts disposition ställes en summa af JOtkOOÖ R:dr ärligen under nästa
statsreglerings-period, att användas till lättnad för skjutningstungan i de fall der
den genom entreprenad bestrides och kan blifva särdeles tryckande, dock att detta
understöd icke i något fall må kunna öfverstiga en fjerdedel af hvad de skjutsskyldige
sj,elfve betala: — med ändring af Utskottets, i anledning af punkten e. i (len
Kongl. Skrifvelsen, gjorda hemställan, att i afseende pä kungs- och kronoskjutsningsbesväret
annan förändring icke bör vidtagas, än att, under förutsättning att
gästgifveri- och postskjutsen upphör såsom natura-prestation, samtlige skjutsningsskyldige
hemman i riket, så framt de ej äro helt och hållet eller i viss mån från
kronoskjutsning befriade, förklaras böra i kungs- och kronoskjutsning deltaga, i
stället beslutat: »att i afseende på kungs- och kronoskjutsning sbesväret annan förändring
icke bör vidtagas, än att, der gästgifveri- och postskjutsen upphör såsom natura-prestation
utan de skjutsskyldiges tillskott, skjutsskyldige hemman, så framt de ej äro helt och
hållet eller i viss mån från kronoskjutsning befriade, förklaras böra i kungs- och kronoskjutsningen
deltaga;» -- förklarat att Ståndet ”sedan det ogillat den af Kommitterade
i § 1 föreslagna grunden för skjutsningsbesvärets ordnande inom riket, icke ansåg
sig böra ingå i pröfning af det förslag Kommitferade afgifvit;” — saint för sin
dd beslutat att å Riks-statcns Sjunde Hufvud-titel anvisa och ställa till Kongl.
Maj:ts disposition ett årligt reservations-anslag af 70,000 R:dr Runt, att till Postverket
utgå såsom ersättning för den ökade kostnad, som, genom postskjuts-legans
höjande, komme att uppstå, med bemyndigande tillika för Post-styrelsen, att använda
de besparingar, sorn ä detta anslag kunna göras, till ordnande ä postvägarne
af gemensam befordran af post och resande; öfverlemnande ät Kongl. Maj:t att bestämma
de reglementåriska föreskrifter, hvilka för denna trafik kunna befinnas nödiga;
— hvarjemte Ståndet, såsom följd af hvad detsamma sålunda beslutat, ansett
den af Utskottet gjorda hemställan — att Rikets Ständer inä hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla om vidtagande för öfrigt af alla sådane åtgärder, som kunna
befinnas nödige, på det ingångna entreprenader ej må hindra verkställigheten af
Utskottets förslag, — ej erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Vällofliga Borgare-Ståndet har allenast bifallit Utskottets, i anledning af punkten
a. i den Kongl. Skrifvelsen, gjorda hemställan att skjutsningsbesväret för närvarande
ej kan frän jordbruket skiljas, men deremot afslagit öfriga hemställanden,
dock så att hvad Utskottet anfört angående 25 och 40 §§ uti Kommitteradcs förslag
endast lades till handlingarne.
Hedervärda Bonde-Ståndet har låtit bero vid Utskottets förut o inform alda
yttrande i anledning af punkten a. i Kongl. Maj:t,s nådiga Skrifvelse; varande, se
-
4 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Memorial N:o 33.
dan Ridderskapet och Adeln, på sätt nämndt är. antagit en af Bonde-Ståndet gjord
inbjudning, begge Ståndens beslut med hvarandra öfverensstämmande.
Af hvad sålunda blifvit anfördt framstår att två Stånd omfattat det beslut,
som här ofvan blifvit efter Ridderskapet och Adeln omförmäldt, och hvarigenom,
med ändring för öfrigt i några hänseenden af hvad Utskottet i sitt Betänkande N:o
23 föreslagit. 270,000 R:dr R:mt om äret blifvit anvisade för de i Betänkandet
uppgifne ändamål; att ett Ständ, Preste-Ståndet, för samma ändamål, men med i
flere afseenden förändrade vilkor och bestämmelser, anvisat 170.000 R:dr om året;
samt att ett Stånd, Borgare-Ståndet, med ogillande af Utskottets förslag, utom beträffande
hvad som blifvit hemstäldt i anledning af punkten a. i Kongl. Maj:ts nådiga
Skrifvelse, hvilken hemställan blifvit af alla Stånden antingen godkänd eller
lemnad utan ogillande, afslagit all framställning om anslag för det i Utskottets Betänkande
N:o 23 uppgifna ändamål.
Vid detta förhållande och då således åtskilliga olikheter förete sig emellan,
å ena sidan, Ridderskapet och Adelns samt Bonde-Ståndets sammanstämmande beslut.
samt, å den andra sidan, Preste-Ståndets beslut till befrämjande af det utaf
Utskottet i Betänkandet N:o 23 föreslagna ändamål; samt dertill nu jemväl kommer
att ärendet omfattar en statsreglerings-fräga och således måste underkastas den
behandling, som för sådane frågor finnes föreskrifven; har Utskottet till behandling
å nyo förehaft frågan och får härigenom
vördsamt inbjuda Högvördiga Preste-Ståndet och Vällofliga
Borgare-Ståndet att i de andra begge Ståndens beslut sig
förena.
Derjemte, och för den händelse att intetdera af förstnämnde två Riks-Stånd
skulle inbjudningen antaga, och frågan således försättes i det skick att dess afgörande
blir beroende på omröstning i förstärkt Utskott, har Utskottet, enär Ridderskapet
och Adelns samt Bonde-Ståndets beslut om postskjutsen stå i oskiljaktigt
sammanhang med och förutsätta bifall till deras beslut om regleringen af det öfriga
skjutsningsbesvär, ansett sig böra till Rikets Ständers godkännande hemställa förslag
till följande
Voterings-Proposition.
Den som vill att, med bifall till de vilkor och bestämmelser Ridderskapet
och Adelns samt Bonde-Ståndets här förut omförmälda beslut innehåller, en summa
af 270,000 R:dr R:mt om äret anvisas för verkställighet deraf, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, med bifall till de vilkor Preste-Ståndets
jemväl här förut omförmälda beslut innehåller, för verkställighet deraf anvisat en
summa af 170,000 R:dr om året.
Stockholm den 26 September 1860.
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Memorial N:o 33. 5
Reservationer:
af Herr Montgommerie-Cederhielm, sorn ansäg, dels att, då 70,000 Rdr årligen vore,
genom tre Stånds beslut, anvisade till betäckande af Postverkets, såsom följd af
forslaget, ökade kostnader, berörde summa ej borde, å någondera sidan, ingå i
voterings-propositionen, utan borde, beträffande denna del af frågan, allenast votering
eg a ruin emellan beslutet härom, å ena sidan, sådant det af tvä Stånd blifvit
fattadt, och å andra sidan, sådant det lyder med den ändring i ordalagen och med
det tillägg, som af Preste-Ståndet blifvit antagne; — dels att, vid votering öfver
återstående delar af frågan, borde Ridderskapet och Adelns samt Bonde-Ståndets
sammanstämmande beslut om anvisande af 200,000 R:dr R:mt årligen, jemte öfriga
af dessa Stånd beslutade bestämmelser, blifva ja-proposition, samt genom särskild votering
afgöras huruvida Preste-Ståndets beslut om anvisande af 100,000 Kalr årligen,
med öfrige af Preste-Ståndet beslutade bestämmelser, eller Borgare-Ståndets
beslut om alslag å hvarje åtgärd borde blifva nej-proposition i hufvudvoteringen.
af Doktor Rundgren: ”Att frågan om skjutsningsbesvärets ordnande hörer till den
ekonomiska lagstiftningen, att den såsom varande af sådan natur behandlades vid
sistlidna riksdag uteslutande af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, äfvensom
att sådana frågor, jemlikt 49 § Riksdags-ordningen, hafva förfallit, dä två Ständ
stadna emot två, lärer vara^ obestridligt. Sammaledes torde man ock utan fara för
misstag kunna säga, att frågan, ifrån att vara af ekonomisk natur öfvergär till en
statsreglerings-fråga, endast så vida Riksens Ständer besluta ett sådant ordnande
af skjutsningsbesväret att statsanslag befinnes erforderligt för organisationens genomförande.
Att den vid innevarande riksdag af sammansatt Stats- och EkonomitUtskott
behandlats bevisar icke att den år utan allenast att den kunnat blifva en
statsreglcringsfråga, som måste föranleda votering i förstärkt Stats-Utskott, om
Stånden beslutat en omorganisation af skjutsväsendet, men i fråga om verkställigheten
stadnat i skiljaktiga meningar. I Kongl. Maj:ts nådiga Proposition är ock
ärendet uppfattadt såsom en rent ekonomisk fråga, utom i afseende på en punkt,
postskjutsen. Kongl. Maj:t äskar intet anslag, utan, med öfverlemnande af Kommittéens
förslag, hvilket uti 5 hufvudgrunder sammanfattas, föreslår Kongl. Maj:t
Riksens Ständer att bifalla två af dessa grunder, yttrar betänkligheter vid att framlägga
hela det öfriga förslaget till godkännande och förklara sig allenast vilja inhämta
Riksens Ständers grande öfver förslaget i dess helhet. Tager man vidare i öfvervägande
Riksens Ständers beslut vid nästlidna riksdag, hvilket gifvit anledning till
ärendets förnyade behandling vid den innevarande, så visar sig äfven deraf att
Ständerna begärt en utredning, ”huruvida och på hvad sätt skjutsningsbesväret må
kunna från jordbruket skiljas samt denna vigtiga angelägenhet för öfrigt i framtiden
på lämpligaste sätt ordnas”, och att följaktligen ett beslut härom bör fattas,
innan man flir ändamålet anslår medel. — Med ett ord, antingen man betraktar
grundlagens föreskrifter, beskaffenheten af den Kongl. Propositionen eller Rikets
sednast församlade Ständers i ämnet gjorda framställning, måste frågan i främsta
rummet hänföras till den ekonomiska lagstiftningen och blir en statsregleringsfråga
först sedan den ekonomiska sidan blifvit afgjord på ett sätt som kräfver statsanslag
för beslutets realiserande.
Söker man nu, (på grund af dessa förutsättningar, hvilkas befogenhet man
icke lärer vilja bestrida) göra sig reda för frågans ställning, så visar sig,
6 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Memorial N:o 33.
a) att frågan om skjutsningsbesvärets skiljande från jordbruket förfallit,
enär Utskottets afstyrkande hemställan i denna del blifvit af Stånden godkänd;
b) att frågan om skjutsens upphörande såsom en jorden åliggande naturaprestation
samt om upphörandet af rättigheten och skyldigheten för de skjutsskyldige
att bestrida sådan skjutsning likaledes förfallit, då två Ständ godkänt och två
Ständ förkastat Utskottets hemställan i detta hänseende;
c) att frågan om antagande af Kom.mitterades ”förslag till regleringen af
post och resandes befordrande” likaså förfallit, eftersom två Stånd godkänt, ett
Ständ förkastat detsamma och det fjerde eller Preste-Ståndet förklarat sig icke
kunna ingå i pröfning af detsamma, sedan Ståndet förkastat l:a punkten i Kommitterades
förslag.
d) att frågan derom ”att skjutslagen, såväl i stad som å landet, sådane de
nu äro eller framdeles blifva indelade, böra bekosta skjutsningens bestridande
genom entreprenad” äfvenledes förfallit, enär två Ständ godkänt, ett Stånd förkastat
och Preste-Ståndet ”ogillat” Utskottets härom gjorda hemställan;
e) att förslaget derom ”att den nya regleringen af skjutsbefordringen kommer
att träda i verket den 1 November 1861” förfallit af samma skäl. som i före
gående
punkt finnes anfördt.
f) att frågan derom, att alla skjutskyldige hemman, som för närvarande
af en eller annan anledning icke utgöra skjuts, framdeles böra bidraga till skjuts
ningens
uppehållande, likaledes förfallit, enär intet Ständ densamma godkänt.
Redan denna lilla vigtiga tablå öfver obestridligen förfallna delar af skjutsfrågan
torde ådagalägga, att den af sammansatta Utskottet uppställda högst enkla
men tillika högst märkvärdiga voterings-propositionen hörer till de eqvatiqner. sorn
behöfva ”hyfsas”, och att man först och främst inäste pä båda sidor om likhetstecknet
d. v. s. både i ja- och nej-propositionen utstryka all fråga om bifall till vilkor
och bestämmelser, hvilka redan äro af Riksens Ständer förkastade eller alla de uti
min framställning under a) b) c) d) e) och f) ofvan angifna bestämmelser. Uteslutande
från denna synpunkt mäste således, enligt min tanke, den framställda voteringspropositionen
förkastas.
Men dermed är dock ännu icke hyfsningen verkställd. Man finner nemligen
i samma voterings-proposition tvänne summor, å ena sidan 270,000 R:dr och ä
den andra 170,000 R:dr, hvilka af intet enda Riks-Stånd blifvit anvisade och hvilka
ändock framställes såsom alternativer till ett blifvande Riksens Ständers beslut.
Visserligen hafva två Stånd anvisat 100,000 R:dr för ett ändamål och 70,000 R:dr
för ett annat, samt ett Stånd beslutat 200,000 R:dr för ett ändamål och 70.000 K:dr
för ett annat, men då ändamålen med de anvisade summorna äro vidt skiljda ifrån
hvarandra, lärer det icke kunna befinnas grundlagsenligt att, sammanföra summorna.
Allraminst lärer en sådan sammanblandning af summor låta sig genomföras här,
der sjelfva det ändamål för hvilket den ena summan blifvit anvisad är förkastadt.
Om grundlagen förbjuder en motionär att i samma motion sammanföra olika ämnen
sä lärer väl ännu mer ett Utskott vid framställandet af en voterings-proposition
vara förhindrad att åstadkomma dylik konfusion. Detta är således den andra synpunkten.
frän hvilken den framställda voterings-propositionen lärer böra förkastas,
emedan om votering emellan 100,000 R:dr och 200,000 R:dr kan ega rum, sådan
votering åtminstone måste företagas skiljd ifrån frågan om 70,000 Kalr.
Men härtill komma andra förhållanden, som ådagalägga obelbgenheten för
Utskottet att söka genom voterings-propositionef bringa frågan till afgörande och
som tillika bevisa den lösliga behandling, denna vigtiga fråga varit underkastad
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Memorial N:o 33. 7
från Utskottets sida. Såsom bekant är. irinehöllo Utskottets så väl första som
andra Betänkande i skjutsfrågan en mängd punkter, hvilka till Riks-Ständens godkännande
framställdes. Enär nu öfver dessa punkter olika beslut inom de särskilda
Riks-Stånden blifvit fattade, måste det åligga Utskottet att för dessa beslut redogöra
och att för hvarje punkt tillkännagifva resultatet, på det att Riksens Ständer
måtte vinna kännedom om ärendets ställning, då det andra gången från ltiksStänden
till Utskottet återkommit. När sådant icke skett, har jag, såsom enskild
medlem af Utskottet ansett mig „böra inlåta mig i dylik redogörelse och en del deraf
är i det föregående fullgjord. Återstår likväl att redogöra för hufvudfrågan, nemligen,
huruvida en votering kan ifrågakomma emellan Adelns och Bonde-Ståndets
beslutade 200,000 R:dr ä ena, sidan och Preste-Ståndets 100,000 R:dr å den andra.
Hvad hafva Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet beslutat? Svar: att
skjutslagen, sä väl i stad som ä landet, sådane de nu äro eller framdeles blifva indelade,
böra bekosta skjutsningens bestridande genom entreprenad; dervid Statsverket
dock vill komma skjutslagen till hjelp med en fjerdedel i entreprenad-kostnaden,
samt att, till betäckande af Statsverkets andel i kostnaden för skjutsningsbestyrets
ordnande genom entreprenad, anvisas ä 6:te Hufvud-titeln ett förslagsanslag af
200,000 R:dr Riksmynt ärligen under nästa statsreglerings-period; och att denna nya
reglering af skjutsbefordringen kommer att träda i verket den 1 November 1801,
då Statsverket jemväl med en fjerdedel inträder i de förpligtelse!', som, enligt dä
ännu gällande skjutsentreprenad-kontrakt, åligga skjutslagen mot entreprenörerna.
Hvad har Pi'este-Ståndet beslutat? Svar: att, med ogillande af Utskottets hemställan
i denna del, till Kongl. Maj:ts disposition ställes en summa af 100,000 R.dr
årligen under nästa statsreglerings-period, att användas till lättnad för skjutsningstungan
i de fall, der den genom entreprenad bestrides och kan blifva särdeles
tryckande, dock att detta understöd icke i något fall må kunna öfverstiga en
fjerdedel af hvad de skjutsskyldige sjelfve betala.
Hvad har Borgare-Ståndet beslutat? Svar: Förkastat alltsammans.
Frågas nu: finnes någon gemensam tanka i Adelns och Bonde-Ståndets beslut
ä ena sidan samt Preste- och Borgare-Ståndens ä andra? Ingalunda; ty hvad de
två förra Stånden antagit hafva de två sednare förkastat. Till det ändamål, för
hvilket de två förra anvisat 200,000 R:dr vilja de två sednare icke anvisa ett enda
öre; och till det ändamål, för hvilket Preste-Ståndet anvisat 100,000 R:dr, har intet
annat Stånd anvisat ett enda öre. Om Utskottets åsigt skulle göra sig gällande,
inträder således här det kuriösa förhållandet å ena sidan, att. blott derföre att två
Stånd beslutat 200,000 R:dr, skulle en ny reglering af skjutsbefordringen frän den
1 November 1861, således en ekonomisk organisation af hela skjutsväsendet, kunna
komma till verkställighet, oaktadt tvä Stånd förkastat den, och ä andra sidan, att,
blott derföre att ett Stånd beviljat 100,000 R:dr, en ny grundsats skulle komma in
i skjutslagstiftningen, att nemligen hardt betungade skjutslag skola af Staten understödjas,
oaktadt blott ett Stånd fattat sådant beslut. Orimligheten häraf är så uppenbar,
att förhållandet endast behöfver påpekas, för att hela vådan af att beträda en
sådan väg i ekonomiska frågor skall blifva för hvar och en uppenbar.
.lag anser derföre att i denna del af Utskottets förslag till voterings-proposition,
icke allenast voterings-propositionen bör förkastas, utan ock Rikets Ständer
förklara att all fråga om anslag förfallit, sedan ändamålet, för hvilket anslag blifvit
af särskilda Ständ till olika belopp beviljadt, förfallit.
8 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJUkottets Memorial N:o 33.
Hvad slutligen beträffar de af tre Stånd till Postverket anvisade 70,000 R:dr,
anser jag mig [ icke derom behöfva afgifva något yttrande, alldenstund, om voterings-propositionen,
sådan den är framställd, förkastas och ärendet till Utskottet
återförvisas, med föreläggande för Utskottet att redogöra för de särskilda Riksståndens
beslut i hvarje punkt af Betänkandet, frågan kommer under ny handläggning.
”
I denna reservation instämde Prosten Ljunggren och Kyrkoherden Ternström.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1860.
Sammansatta Stats- samt Allm. Bero.- o. Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 24. 1
X:o 34.
Arik. till Exp.-Utsk. (leii i Okt. 1860, kl. 10 f‘. lii.
Betänkande, t anledning af väckt fråga om åtgärders vidtagande för att,
under vissa vilkor, bereda åboerne å de s. k. kyrkqhemmanen
i Halland dispositions- och besittningsrätt till samma hemman.
Denna fråga är ej ny, utan liar vid många förutgående riksmöten varit föremål
för Rikets Ständers behandling; Och under sistförflutna riksmöte har Stats-Utskottet,
uti sitt Utlåtande N:o 206, meddelat en fullständig historik öfver frågans behandling
alltsedan år 1815, hvadan Utskottet, med hänvisande till berörda Utlåtande, ej anser
nödigt att nu upprepa hvad så nyligen blifvit andraget och utredt.
Såsom motionärer i ämnet hafva vid denna riksdag upp(rädt, inom Välloiliga
Rorgare-Ståndet Herr Björck, och inom Hedervärda Bonde-Ståndet Sven Heurlin
från Kronobergs län, Anders Nilsson från Hallands län och Carl Ifvarsson från sistnämnda
län.
Herr Björck har erinrat hurusom från de tider, dål de magtegande dels underkastade
allmogen arbete och tjensteskyldigheter, dels på hvarjehanda sätt tillegnade sig
dispositionsrätt öfver en stor del af landets jord, återstode i de skandinaviska rikena
ännu några qvarlefvor, hvilka, beklagligen utan synnerlig framgång, varit föremål för
lagstiftningens bemödanden att afhjelpa sekelsgamla orättvisor och åstadkomma rättelse.
Inom vårt land bade visserligen (lere åtgärder i sådan riktning egt rum, och Kongl.
Förordningen om skatteköp af den 19 September 1723, som onekligen betryggat en
stor del af vår allmoges ställning och varit en kraftig orsak till vårt jordbruks förbättring,
genom åboerne lemnadt tillfälle att vinna eganderätt till de af dem brukade
kronohemman, framstode såsom den säkra grund, hvarpå allmogens framtida välfärd
vore beroende. Men bland de undantag från denna rättighet, hvilka lagstiftaren ännu
låtit qvarstå, och, besynnerligt nog, just i den jord, som till skatt underlagts kyrka
och presterskap, vöre de så kallade Halländske kyrkohemmans-åboernes läge 4et, som
lith. till R. St. Brot. 1859 A 1800. 4 Sami. 2 Md. 17 Haft. 1
2 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o, Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 34.
syntes med en nästan oförklarlig liknöjdhet behandlas. Det hade varit föremål för
Rikets Ständers förhandlingar under de sista 40 årens flesta riksmöten, och Rikets
Ständer hade vid 1828, 1830, 1834 och 1840 årens riksdagar till Konungen framfört
sin bestämda öfvertygelse, att dessa kyrkohemman, af hvilka blott en del utaf
räntan, eller det så benämnda landgillet ifrån äldre tider varit kyrkor eller presterskap
anslagen, och i alla andra afseenden varit ansedde, beskattade och onererade såsom
vanliga kronohemman, på ett oriktigt sätt blifvit underkastade kyrkostyrelsernas
eller presterskapets städjorätt, hvilken, på sätt Kongl. Kammar-kollegium i sitt Utlåtande
den 15 Februari 1842 utredt, varit och rätteligen vore Kronans. Dessa ådagalagda
förhållanden hade äfven förmått Kongl. Majit att vid 1844 års riksdag nådigst
föreslå Rikets Ständer en bemedlingsåtgärd, hvarigenom dels besittningsrätten till
ifrågavarande hemman, såsom i likhet med öfrige kronobönders, dels skatteköpsrättigheten
åboerne tillförsäkrades och kyrkorna för framtiden tillika bibehöllos vid sin lagliga
inkomst. Härvid förekom likväl, att många af hemmanen, på grund af ett, utan
Rikets Ständers hörande eller medgifvande, den 26 April 1826 utfärdadt Kongl.
Bref, redan blifvit utarrenderade, och under den derigenom uppkomna täflan hade
största delen af de talrika åbofamiljerna, i hopp att Rikets Ständer skulle lyckas göra
deras rätt gällande, underkastat sig hårda vilkor för att få bibehålla sina fäders jord.
Att för all framtid stadga dessa betungande vilkor ansågs vara altför obilligt, och
Rikets Ständer trodde sig derför icke kunna antaga det nådiga förslaget. Så väl
förut som äfven efteråt, intill närvarande tid, hade ej mindre Konungens Befallningshafvande
och Kongl. Karnmar-kollegium, än äfven Högsta Domstolen, då fråga om
eganderätten till kyrkohemmanen på rättsväg kommit under pröfning, tilldömt Kronan
densamma; men i åtskilliga fall, och då bevisningen, som måst hemtas från 200-åriga
handlingar, varit ofullständig, hade deremot städjorätten, på grund af sednare tiders
häfd, blifvit kyrkorna tillerkänd, oaktadt det vore otänkbart att dessa hemman skulle
varit ifrån den tid Halland hörde under Danmarks öfverherrskap underkastade andra
förpligtelser än de öfriga, enär kändt vore att, på sätt dels offentliga handlingar från
Danska arkiverna, dels Danska rättslärdes utlåtanden jemväl bevisade, alla kyrkornas
hemman i Danmark efter reformationen indrogos till Staten. Emellertid och då, genom
Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets skiljaktighet från de två andra
Riks-Stånden, frågan om en förnyad underdånig framställning hos Konungen vid
1856—1858 årens riksdag förföll och Bonde-Ståndet särskildt hos Kongl. Majit
förtröstansfullt framförde åboernes förhoppningar att åtminstone, med billigt afseende
på deras belägenhet, det ofvanomförmälda år 1844 nådigst afgifna bemedlingsförslaget
mätte, uti förändradt skick, vinna Kongl. Majits nådiga bifall, och Proposition till Rikets
nu församlade Ständer i enlighet dermed göras, hade Kongl. Majit icke ansett
sig böra anbefalla någon åtgärd, hvarigenom denna för en stor befolkning vigtiga
framtidsfråga kommit att för det närvarande befinna sig i samma skick som förut.
1 enlighet med omförmälda förmedlingsförslag hemställde derföre motionärerne om reglering
af förhållandena med de Halländska kyrkohemmanen efter följande grunder:
Sammansatta Stats- samt Alim. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 34. 3
t:o) Kyrkorne och presterskapet i Halland försäkras om framtida oqvaldt åtnjutande
af den ränta, som under namn af landgille af ålder utgått från de numererade
kyrkohemmanen i Halland, allt efter hvad jordeböckerna nu utvisa.
2:o) Såsom ersättning för den städja, hvilken kyrkor eller presterskap i äldre tider
uppburit vid förändring med åboer å nämnde hemman, äfvensom för de arrenden,
hvilka i sednare tider blifvit i stället för städjandet anbefallde, komma kyrkorna
och presterskapet att åtnjuta en förhöjd ränta under namn af städje-ersättning.
3:o) Denna förhöjda ränta bestämmes på det sätt, att
a) Städjebrefven emellan år 1776, då realisationen befästade myntvärdet, och
1826 tagas till grund för densamma;
b) Såsom medium af tiden emellan åboförändringarne antages omkring 20 år;
c) följd häraf beräknas den under 50 år vanliga städjan, förvandlad i penningar,
der någon andel varit på annat sätt bestämd, tredubbel, hvilket beräkningssätt
blilver så mycket billigare till fördel för räntetagare!), som
1830 års realisation förändrat myntfoten endast till 128 skillingar eller
2j| R:dr på Uiksdalern Specie;
d) Sedan sålunda medeltalet af städjans kapitalbelopp blifvit för 50 år funnet,
uträknas ränta derå efter 5 procent, och denna ränta blifver det årliga belopp,
som under namn af städje-ersättning skall i all framtid af hemmanet
utgå.
4:o) Denna städje-ersättning skall, under detta namn, utöfver ordinarie räntan,
uti hemmauens jordeboksränta intagas till ovilkorlig framtida efterrättelse.
5:o) På sådane vilkor anses de åboer och arrendatorer, som nu innehafva hemhemman,
de förre från 1859 års början, de sednare vid nuvarande arrendekontraktets
utgång, berättigade att fortfarande besitta hemmanen, de, deras hustrur och barn,
led efter led, såsom för kronoåboer stadgadt är.
6:o) Skulle nuvarande åbo eller arrendator önska att genom skatteköp, på samma
sätt som kronoåbo, förvärfva eganderätt till det kyrkohemman, som han nu innehafver,
eller hans efterlefvande hustru och barn, skall sådant vara dem tillförsäkradt.
7:o) Vid beräknandet af skatteköpeskillingen erlägges densamma till Staten, jemte
städjeersättning, i enlighet med hvad om skatteköp af kronojord stadgadt är, för den
del af räntan, som Kronan tillkommer; men till kyrkan gifves i skattelösen ett belopp,
motsvarande tolf gånger den ränta, som kyrkan årligen (efter medelmarkegång för
sistförflutne tio år) tillkommit.
Anders Nilsson från Hallands län har framställt enahanda förslag, samt dervid,
såsom ytterligare skäl för eftersträfvande af det med förändringen afsedda mål, betryggandet
af åboernes besittningsrätt utan att kyrkornas lagliga rätt såsom räntetagare
förnärmades, anfört, att meningen med de framställningar, som i detta ämne
blifvit gjorde, aldrig varit ott förvägra eller beröfva kyrkorna deras rättigheter oph
4 Sammansatta Stats- samt Allm,. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 34.
behöfliga inkomster; samt att det af Kongl. Maj:t år 1844 framställda bemedlingsförslag
skulle förenat så väl Statens som kyrkornas, presterskapets och åboernes gemensamma
fördel, derest ej bland vilkoren influtit en syftning att för all framtid
befästa de svåra arrendevilkor, hvilka så många familjer underkastat sig för att bibehålla
sig vid fädernejorden, och hvilken syftning utgjort anledningen, hvarföre den
nådiga Propositionen blifvit vid 1844 och 1845 årens riksdag afslagen. Det nu af
motionären framställda förslag förenade deremot billighet, med allas framtida fördel,
så väl kyrkornas genom bestämda inkomster, som Statens, enär jordens häfd säkrast
vunnes genom en tryggad eganderätt, och åboernes, som tryggades i sin besittning
af jorden. Obilligheten af den förändring, som framkallats genom arrendesystemet,
visade sig då man i betraktande tog att i slutet af 1700-talet och början af 1800-  talet Städjorné sällan öfverstigit 20 till 30 Ridr, men väl utgått med mindre än 10
Ridr för halfva och fjerdedels hemman. Det sedermera införda utarrenderingssättet
hade, utan någon väsendtlig fördel för kyrkorna eller för förSamlingarne, gjort mångfaldiga
familjers ofärd och hotade dermed dem, som ännu ej delat dessas öde att,
genom en på olaglig grund hvilande täflan, utesluta dem från deras af ålder tillförsäkrade
besittningsrätt till deras fäders jord.
Sven Heurlin från Kronobergs län har anfört, ätt de såkallade Halländska
kyrkohfemmanen, eller sådane hemman, hvaraf kyrkorna i Halland enligt jordeböckerne
hade sig tillslagne bestämda smörräntor, utgöra tillsammans 113/0:dels förmedlade
mantal. Af dessa äro genom Konungens Befallningshafvandes och Biskops-embetets
kontrakter 55^0:dels inantal utarféhderade på 30 år, sedan genom Utslag kyrkorna
blifvit tillerkände dispositions- och städselrätten öfter 22J mantal och åboerhé å
32fördels mantal utan rättegång, efter Pastorns yrkande * underkastat sig spanmålsarrende.
Vidare äro 24*J:dels mantal, om hvilkas bortärrenderande fråga ännu icke
blifvit väckt, och för hvilka endast smörräntan utgöres» ehuru kyrkorna vanligen anses
ega anspråk på städselrätten, 14j7s:dels mantal frälsfe, i enskilde personers ego, med
skyldighet att årligen betala smörräntan, och slutligen 18,^,:dels mantal, till hvilka,
efter anställde rättegångar, Kongl. Majit och Kronan fått sig egande- och dispositionsrätten
tillerkänd, kyrkorna dock deras smörräntor förbehållne. Såsom bevis på hvilket
olika öde sådane kyrkohemman, af alldeles enahanda egenskap, fått vidkännas, har
motionären anfört bland andra: 1 mantal Lyngåkra i Harplinge socken, Halmstads härad.
Aboen å ena hälften hade hos Konungens Befallningshafvande sökt att få densamma
till skatte köpa, emot hvilken ansökning å kyrkans vägnar protesterades, på den grund
att kyrkan hade smörränta af hemmanet; men Kongl. Maj;t, under hvars pröfning
frågan slutligen blef genom besvär dragen, hade genom Utslag den 19 Augusti 1823,
expedieradt genom dåvafandfe Kammar-expeditionen, afgjort att Kronan egde dispositions-
och städselrätten och att följaktligen för skatteköpet icke mötte hinder. Sedan
Kongl. Majit deremot i nåder funnit för godt att från Kammar-expeditionen till
EcklesiaStik-expeditionen öfverflytta handläggningen af sådane mål, som anginge Halländska
kyrkohemman, uppstod fråga om den andra hälften af hemmanet Lyngåkra,
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv- o. Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 34. 5
derom Kongl. Majit, genom Utslag den 29 Mars 1825, afgjorde. att Harplinge kyrka
till denna hälft egde dispositions- och städselrätt, hvadan ock densamma, sedan Kongl.
Brefvet den 26 April 1826 utkommit, blef genom Konungens Befallningshafvandes
och Biskops-embetets kontrakt utarrenderadt på 50 år från midfaslan 1829. —
Uti Räfvinge socken, Halmstads härad* vore hemmanet N:o 1, J mantal Lilla Brännarp,
genom Kongl. Maj;ts Utslag den 29 Mars 1826 tilldömdt Harplinge kyrka, för
kyrkans räkning utarrenderadt, hvaremot i samma socken ett af enahanda beskaffenhet
varande hemman, N:o 7, 1 mantal Täckinge, blifvit genom Kongl. Majrts Utslag
den 7 Oktober 1852 tilldömdt Kronan. — Pastor i Torup hade till Tönnersjö
Härads-rätt instämt åboerne å i Torup socken belägne Trippiske hemmanen N:o 2,
1 mantal Mörhult, N:o 1, mantal Hullegård och N:o 1, f mantal Rönskog, med
yrkande att Torups kyrka, som af dem har sig smörräntan tillslagen, måtte tilldömas
dispositions- och slädselrätten, och Härads-rätten hade, på anförda skäl, pröfvat rättvist
stämningspåståendet gilla, hvilket, sedan såväl Trippiske arfvingarnes ombud som
Krono-ombudet låtit Bärads-rättens utslag vinna laga kraft, haft till påföljd att hemmanen
blefvo på 30 års arrende upplåtne, hvilket arrende ännu fortginge. För sin
försummelse att hålla Kronans talan öppen hade Krono-ombudet fått plikta med 3
månaders suspension från tjensten; men sedan, genom en af nuvarande Ofverdirektören
Falkman utgifven afhandling, nya upplysningar vunnits, samt åboerne derföre
till Kongl. Majit ingått med underdånig ansökan om resning, hade berörde ansökning,
det oaktadt, blifvit afslagen; och likväl funnes, i samma socken der de af
Pastor antastade hemman äro belägne, ett hemman, Nio 2, 1 mantal Kolarp, som
vöre af alldeles enahanda beskaffenhet, men egdes af en ståndsperson, hvilket motionären
förmodade vara anledningen hvarföre berörde hemman ej då, eller intill närvarande
tid, kommit i fråga till bortarrenderande.
För att undersöka huruvida de så kallade kyrkohemmanen äro kyrkorne tillhörige,
derföre att af dem utgår vissa smörräntor, eller om de ej säkrare äro Kronans
egendom, har motionären vidare anfört: Vid fredsslutet i Brömsebro den 15
Augusti 1645 aflräddes Halland till Svenska Kronan, och uti påföljande årets vid
Hallands Landskontor förvarade Landsbok förekomme, under rubrik: »kyrkornes friheter»,
följande mening: »Till kyrkornas i Hallands län reparation samt vin och oblaters
inköp, jemväl andre kyrkornas nedrigheters tarf, är af åtskillige hemman till frihet
lagt och löper efter såsom dess längd, det vidare innehåller och förmäler, räntor,
bestående dels af penningar, dels af smör och dels af mjöl, till ett sammanräknadt
värde af 278: 28. 8.» Denna 1646 års Landsbok var den första, som upprättades,
sedan Halland kom under Svenska Kronan, och ådagalade tydligt ge
nom
denna behandling i Kronans räkenskap, att kyrkorne icke hade annan rätt till
de så kallade kyrkohemmanen, än att uppbära de smör- och andra räntor* som voro
dem lillslagne. Af Ofver-direktören Falkmans ofvanomförmälda afhandling inhemtades
jemväl att, vid Hallands öfvergång till Svenska Kronan, hemmanen egdes af
Danska Kronan, derföre ock en stor del åboer å så kallade kyrkohemman voro i
6 Sammansatta Stats- samt Allm. Best.- o. Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 34.
4643 och 4644 årens mantalsregister upptagne såsom »Kronans fästebönder.» Vid
undersökning, som för några år tillbaka blifvit anställd i Kammar-kollegii arkiv i afseende
å förhållandet med kyrkohemmanen, hade, bland annat, utrönts, att sedan
Halland afträddes till Svenska Kronan, hafva i början åtskillige hemman, som i sednare
tider äro för kyrkornas räkning bortarrenderade, blifvit bortstadde såsom krono,
hvarå motionären anfört åtskilliga exempel; i anledning hvaraf motionären anmärkt,
att, då å kyrkornes sida icke kunnat föras vare sig donationsbref eller annan handling,
som tillägger dem egande- och dispositionsrätt, tydligt vore att de inkräktat på
Kronans område.
Vidare förmäler motionären hurusom, genom donationsbref den 20 Augusti
4632, Drottning Christina donerat åtskilliga i Halland belägna kronogods och hemman,
med dertill lydande egor och lägenheter i hus, jord m. m. till grefskap för
Grefve Axel Lillia att under adelig frihet och frälsemannatjenst ega, besitta och behålla
för sig och efterkommande; »de 76 lispund smör likväl undantagne, som efter
annotation in margine på Rikskammar-rådets uträkning blifvit till kyrkan förlänte.»
Enligt anteckning i 4684 års jordebok hade denna donation återgått till Kronan,
förmodligen genom Konung Carl den XI:s reduktion. — Samma Drottning hade
genom gåfvobref den 46 Maj 1653 gifvit till Öfversten m. m. Jakob de la Gardies
Grefvinna Fru Ebba Sparre, för dess oförtrutna tjenstgöring, åtskilliga i Hallands län
belägna kronogods, att njuta, bruka och behålla under adelig frihet och frälsemannatjenst
så länge, som provinsen Halland under Kongl. Maj:t och Kronan förblef; »dock
tages i observantz, att den smörränta, som åtskilliga kyrkor af en del utaf berörda,
uppsatte gods, njuta och dem förländt, är, dem blifver så härefter som härtill under
berörda kyrkor alldeles förbehållne, och häfver bemälda Grefvinna eller dess arfvingar,
sig med dem intet att befatta eller uppbära låta.» Då Grefvinnan De la Gardie
sedermera allidit utan manliga bröstarfvingar hade denna donation till Kronan återgått.
I afseende å omförmälde två donationer har motionären anmärkt, att obestridligt
vore det de, såsom endast innefattande kronohemman, återgått till Kronan med
sin krononatur, och likväl vore deribland hemman, som hade smörränta till kyrka,
och hvilka sedermera, utan något giltigt skäl, blifvit förvandlade till kyrkohemman
och för kyrkornas räkning bortarrenderade.
Sedan motionären anfört ytterligare exempel, huruledes på enahanda sätt hemman
frångått Kronan och blifvit kyrkorna underlagde, erinrar han att i sednare åren
har, vid afgörandet af frågor oin rätta naturen af så kallade kyrkohemman, synnerlig
vigt fästats vid 4369 års Lunds Landebok; men, vid undersökningen, huruvida berörde
bok förtjenar en sådan vigt, borde i betraktande tagas att Landeboken upprättades
i följd af Konung Fredrik II:s Bref den 41 Augusti 4569 på det sätt, att
Presterskapet och Prostarne skulle lemna uppgifter till Superintendenten i Lund, hvilken
derefter hade att låta göra en riktig och säker jordebok på aila kyrkors och presters
hemman, jordar och egendomar öfver hela stiftet, hvartill Halland då hörde. Alla
såkallade kyrkohemman i Norra Halland vore nu utan undantag i Landeboken upp
-
Sammansatta Stats- samt Allm. Besa.- o. Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 34. t
tagne pä det sätt, att för hvarje hemman specificeras huru mänga tunnor säd, som
kunde utsäs och huru mänga lass hö, som kunde höstas, samt hvad Landgillet till
kyrkan utgjorde. Deremot förekommo i Landeboken de så kallade kyrkohemmanen,
som äro belägna i Södra Halland på följande sätt: »An gifves årligen till kyrkan
landtgille smör, så och så mycket af en gård N. N.», med anteckning för öfrigt dels
att dominium är till stiftet, dels att dominium häfver Kongl. Majit, och så vidare.
Man borde besinna, att Landeboken var upprättad efter presternes egna uppgifter,
och att för dessa uppgifter presterne i norra delen af Halland antagit en princip
och presterne i södra Halland en annan, samt att för öfrigt presterne voro jäfvige
att handlägga sin egen sak; men icke desto mindre hade Landebokens ord härom
blifvit af Kongl. Kammar-kollegium, uti meddelade utslag, såsom domskäl åberopade.
För att ytterligare bestyrka det kyrkorna äfven i norra Halland icke ega annan
rätt till de så kallade kyrkohemmanen, än att få uppbära landgillet, har motionären
åberopat dels Konung Fredrik II:s Bref af den i Augusti 1564, till Länsmannen
på Warbergs slott, Hans Holk, hvaraf kunde inhemtas att fråga till och med
varit å bane att till Kronan indraga landgillet, hvarigenom obestridligen ådagalades,
att hemmanen äfven i Warbergs län, eller norra Halland, hvaraf kyrkorna åtnjöto
landgille, vore, innan Landeboken upprättades, Konungens och Kronans egendom; —
dels samme Konungs Bref den 4 Februari 1566, hvarigenom åt Fru Anna Clausdotter
förlänades herrlighelen af de i Brefvet uppräknade kyrkohemman »att hafva,
njuta, bruka och behålla fritt, utan afgift, till så länge Wi annorledes derom tillsägandes
varda, dock så förenämnde Fru Anna Clausdotter intet skall befatta sig
med något det landgille, som går af förenämnde gårdar, men det alt följe kyrkorna
de tillega, efter som af Arilds tid sedvanligt häfver varit.»
Slutligen har motionären, för alt ytterligare bevisa det kyrkorna aldrig egt
annan rätt till de så kallade kyrkohemmanen, än att uppbära landgillet, åberopat
Kongl. Kommissariernes resolution, gifven på Landtdagen i Malmö år 1662, deruti
nionde punkten, som angick Halland, vore så lydande: »De beneficier, som af särdeles
benådning och förmedelst Kongl. Bref äro lagde till kyrkors, skolors och deras
betjenters underhåll och nu förmenas vara införde uti ens eller annans donation;
och (inna samtlige Kommissarierne skäligt, att kyrkor, skolor och dess betjente, till
hvilka af gammal tid någon viss ränta förmedelst Kongl. Bref then en Christlig intention
är förordnadt och perpetueradt, bör maintineras; dock mäste sådant intet vidare
extenderas än på den ränta, som af ålders tid sedvanligt till dem är underlagdt»;
— Och yttrades, om denna Resolution, uti Malmö Recess den 18 September
samma år: »Förutan allt thetta hafva the Kongl. Kommissarierne optagit och
förhördt hvart och ens stånd så väl som hvars och ens särskilda besvär och desiderier
och them efter tidsens iägenhet och deras medgifne fullmagt på bästa sättet, som
them häfver tillstädt, resolverat och förklarat, och hvilket allt så kraftigt skall hållas,
såsom thet i thenna Recess vore infördt, dermed ock Ständerna äro tillfreds.»
8 Sammansatta Stats- samt Allm. Bese.- o. Ekon.-Dlskottets Betänkande N:o 34.
Motionären, som förmälde sitt anförande afse dels de Sä^ff:dels mantal, sorn
redan äro för kyrkans räkning bortarrenderade, och dels de 24^J:dels mantal, örn
hvilkas bortarrenderande fråga ännu icke blifvit väckt, men hvilka dock kunde anses,
åtminstone de fleste, såsom varande i kyrkornas våld om de vanliga principerne fortfarande
finge vara gällande, påyrkade derföre att dessa hemman, tillsammans 79fjjj:dels
mantal, såsom otvifvelaktig! Kronans egendom, måtte till Kronan återställas, på del
åboerne måtte få njuta sin lagliga rätt till besittning, såsom för kronohemmans besittning
i allmänhet stadgadt är; och föresiog motionären, att Rikets Ständer måtte
ingå till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan l:o Att Kongl. Maj:t i nåder täcktes
från Ecklesiastik-departementet till Finans-departementet förflytta handläggningen
af mål, som angå de så kallade Halländska kyrkohemmanen, såsom, enligt Kongl.
Majits nådiga Stadga af den 16 Maj 1840, angående fördelning af ärendena emellan
Stats-departementerna, till Finans-departementet hörande, då den obestridligen angår
jordeboksväsendet, och 2:o Att Kongl. Maj:t täcktes förordna en Kommitté, sammansatt
af sakkunnige personer, som, efter nu gifven klav, utreder frågan i sin helhet
och afgifver underdånigt betänkande, samt att Kongl. Majit derefter täcktes i nåder
densamma i ett sammanhang pröfva och afgöra.
Carl Ifvarsson åter har blott, med anledning af Sven Heurlins ofvanberörde
motion, yrkat att Rikets Ständer måtte å nvo till pröfning upptaga frågan om Kronans
egande och dispositionsrätt till Halländska kyrkohemmanen, samt att frågan måtte
af Rikets Ständer betraktas icke såsom ett önskniugsmål utan såsom en sak, deruti
de egde att för sin del besluta, och sålunda ej hänföras till sådan ekonomisk lagstiftning,
som på Kongl. Majit allena beror.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; och anser, lika med Statsutskottets
minoritet vid sistförflutna riksmöte, det ej kunna förnekas att olägenheterne
af de nuvarande förhållandena med dispositions- och eganderätten till Halländska kyrkohemmanen
äro af den betänkliga beskaffenhet att en förändring deruti må anses
af behofvet verkligen påkallad; till stöd för hvilken åsigt då jemväl åberopats den
omständighet att så väl Kongl. Majit som Rikets Ständer vid flere föregående tillfällen
erkänt rättvisan af åboernes anspråk på en friare dispositionsrätt till berörde
hemman, fastän de i sådant afseende framställda förslag hitintills ej lyckats komma
till verkställighet; att, då åboerne äro så föga betryggade vid jordens besittning, att
hemmanen vid inträffande ledigheter skola utbjudas på arrende-auktion åt den mestbjudande,
och sålunda åboens barn nödgas med främmande spekulanter täfla om den
jord, deras förfäder af ålder innehaft, ett sådant förhållande måste i hög grad menligt
inverka på jordbrukets tillstånd, enär en hemmans-innehafvare påtagligen icke
kan vara hågad att nedlägga kostnad och arbete på jordens förbättrande och uppodling,
då han hvarken för sig eller för sina barn deraf kan påräkna någon säker vinst,
men deremot med visshet förutser, att hemmanets förbättrade beskaffenhet skall vid
näst
-
S immansnUa Stata- samt Allm. lies».- o. bikort.-Utskottets Betänkande N:o 34. 9
mistinträffande arrende-auktion föranleda till en ytterligare uppstegring af arrendet;
samt alt denna laglöshet för jordens vård och förbättring icke allenast måste för
<1 iwer ne sjelfve i moraliskt och ekonomiskt hänseende medföra menliga följder, utan
ock, i anseende till det stora antal familjer och hemman, hvarå detta förhållande inträffar,
utgör för hela samhället en olägenhet af så betänklig art, alt dess afhjelpande
påkallar allvarliga bemödanden å Statens sida. Härtill vill Utskottet ytterligare
lägga den erinran, att då så väl den civila, som den ekonomiska lagstiftningen inom
fäderneslandet nu mera städse slrälvat dertill att, genom betryggande af egande- eller
besittningsrätt till jorden, uppmuntra till bättre vård och odlande af densamma, och
Staten, för vinnande af detta ändamål, ej skytt betydliga uppoffringar, så väl genom
öfverlåtande af egande- och dispositionsrätten till en del jord, som genom försakande
af förhöjd inkomst, under vissa förhållanden, för den jord Statsverket sig förbehållit,
skulle det synas i hög grad inkonseqvent, derest Rikets Ständer, i denna enda fråga
frångående dessa sunda åsigter, fortfarande öfverlemnade omsorgen om de Holländska
kvrkohemmanens öden åt hvarje enskild åbos förmåga att i laga ordning utföra sin
talan och vid Domstol framlägga de skäl, som, till stöd för Kronans och åboernes
anspråk, nu och förut äro vordne så fullständigt förebragte. Rikets Ständers behörighet
att häruti ingripa lärer ock så mycket mindre kunna ifrågasättas, som på Konung
och Ständer gemensamt ankommer, ej blott att iakttaga Kronans och enskildes
rätt och fördel, men jemväl att bevaka Kyrkans intresse, hvilket, i vårt fädernesland,
ej eger någon högre verldslig vårdare än de nämnde, och således ej heller kan, i
inateriela frågor, undandragas deras beslutande rätt. Att så uppfatta Kyrkans intresse,
som kunde detsamma ej förlikas med det allmännas fördel och ett stort antal
enskilde medborgares välfärd, vore sannerligen att allt för mycket misskänna denna
»igtiga institution och dess höga betydelse; och anser Utskottet således — äfven om
Kyrkans eganderält till de så kallade Halländska kyrkohemrnanen verkligen vore
styrkt — frågan om eftergift, till större eller mindre del, af Kyrkans derpå grundade
anspråk allt för väl kunna af Konung och Rikets Ständer afgöras.
Då likväl med allmän och enskild fördel städse öfverensstämmer att aktningen
lör laga domstols beslut och helgden af gjorda och behörigen styrkta aftal bibehållas
oförminskade, har Utskottet dock icke trott sig kunna, utan all reservation, tillstyrka
bifall till alla de bestämmelser, två af motionärerne, Herr Björck och Anders Nilsson frän
Hallands län, i afseende å denna fråga föreslagit. Utskottet anser nemligen i Rikets
Ständers blifvande beslut i ämnet böra tydligen inflyta den förklaring, att genom
samma beslut ej göres någon ändring i förhållandet med de hemman, hvarom laga
kraftvunnen dom mellankommit, eller beträffande egonderätten till hvilka donationsbref
kunna åberopas.
Ej heller anser Utskottet sig kunna tillstyrka Rikets Ständer att, pä sätt Sven
Heurlin föreslagit, till Kongl. Maj:t framkomma med hemställan om öfverllyttande från
Ecklesiastik-departementet till Finans-departementet af de frågor, som röra Halländska
Bih. till B. St. Brot. 1859 * 18(10. 4 Sami. 2 Afd. 17 Haft. ~
10 Sammansatta Stats■ samt Allm. Bese- o. Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 34.
kyrkohemmanen. helst förutsättningen att frågan hvilket Departement som komme att
till föredragning inför Kongl. Maj:t berecia ärendet skulle å den slutliga utgången
medföra inflytande, innebure ett misskännande af ett Stats-departements verksamhet
och af det sätt, hvarpå Kongl. Maj:ts beslutande rätt handhafves.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, tillstyrker Utskottet,
det måtte Rikets Ständer för sin del besluta följande reglering af de så
kallade Halländska kyrkohemmanens förhållanden:
1:o) Kyrkorna i Halland försäkras om framtida oqvaldl åtnjutande af den
ränta, som under namn af Landgille af ålder utgått från de numererade
kyrkohemmanen i Halland, allt efter hvad jordböckerne nu utvisa.
2:o) Såsom ersättning för den städja, hvilken kyrkorna i äldre tider
uppburit vid förändring med åboer å nämnde hemman, äfvensom för de
arrenden, hvilka i sednare tider blifvit i stället för städjandet anbefallde,
komma kyrkorna att åtnjuta en förhöjd ränta under namn af stiidjeersätt
ning.
5:o Denna förhöjda ränta bestämmes på det sätt, att
a) Städjebrefven emellan år 1776 oell år 182 tagas till grund
för densamma;
b) såsom medium af tiden mellan åboförändrin arne antagas omkring
20 år;
c) I följd häraf beräknas den under 50 år vanliga städjan, förvandlad
i penningar, der någon andel varit på annat sätt be
stämd,
tredubbel.
d) Sedan sålunda medeltalet af städjans kapitalbelopp blifvit för 50
år funnet, uträknas ränta derå eller 5 procent, och denna ränta
blifver det årliga belopp, som under namn af städjeersättning
skall i all framtid af hemmanet utgå.
4:o) Denna städje-ersättning skall, under detta namn, utöfver ordinarie
räntan, uti hemmanens jordeboksränta intagas till ovilkorlig framtida efterrättelse.
5:o) På sådane vilkor anses de åboer och arrendatorer, som nu innehafva
hemmanen, de förre från 1859 års början, de sednare vid nuvarande
arrendekontrakts utgång, berättigade att fortfarande besitta hemmanen,
de, deras hustrur och barn, led efter led, såsom för kronoåboer stadgadt
är; dock att genom nu meddelade föreskrifter ej göres någon ändring i
förhållandet med de hemman, hvarom laga domstols kraftvunna beslut
mellankommit, eller beträffande eganderätten till hvilka donationsbref kunna
åberopas.
6:o) Skulle åbo eller arrendator önska att genom skatteköp, på samma
sätt som kronoåbo, förvärfva eganderätt till det kyrkohemman, som han
Sammansatta Stats- samt Alita. Best'.- e. Elon.-Utslottels Bcttinlandc N.o 34. 11
nu innehafver, eller hans efterlevande hustru oell barn, skall sådant vara
dem tillförsäkradt.
7:o) Vid beräknandet af skatteköpcskillingen erlägges densamma till
Staten, jemte städ jo—ersättning, i enlighet med hvad om skatteköp af kronojord
stadgadt är, för den del af räntan, sorn Kronan tillkommer; men till
kyrkan gifvas i skattelösen ett belopp, motsvarande tolf gänger den ränta,
som kyrkan ärligen, efter medelinarkegäng lör sistförflutne tio är, tillkommit.
Stockholm den 27 September 1860.
Reservation
af Prosten Ljunggren: Dä Rikets Ständer, under bemödandet ali jemna och
lindra ojemn t tryckande skattebördor, mött hinder af enskildes rättsanspråk, såsom
t. ex. sednast vid skatteförenklingens tillämpning inom Sala län, har det hitintills så
tillgått, att efter fifigans utredning och vederbörandes hörande, en ersättningssumrna
blifvit medgifven, som fullt motsvarade rättsinnehafvarens förlust.
Denna väg har Utskottet nu frånträda Halländska kyrkorna hafva blifvit
ställda utom lagen. Deras aldrig omtvistade rätt till städsmål, numera arrende, af
kyrkohemmanet! är föreslagen att, utan deras hörande, lösas mot en oskäligt ringa
ersättning. Gåfves dem full ersättning lör den egendom, som sålunda föreslås till
indragning, så kunde man försona sig med åtgärden, såsom ett slags expropriation.
Så var ock föreslaget af regeringen 1844. Men nu bjuder man en ersättning, som
är fullkomligt illusorisk. Man tager icke kyrkornas närvarande inkomst af hemmanen
såsom beräkningsgrund för ersättningen, man lager icke 10 eller 20 års medelinkomst,
utan man tager SO års, och dessa — deruti ligger gycklet — räk
nar
man icke ifrån 1860 till 1810, utan ifrån 1826 till 1776. Under sådane förhållanden
får jag yrka afslag å Utskottets tillstyrkan, med åberopande af sist hällne
riksdagens Stals-Utskotts Utlåtande i denna fråga, så lydande:
»Då frågan om dispositions- och jordeganderälten till de Halländska kyrkohemmanet
enligt hvad Utskottet härofvan anfört, vid flere föregående riksdagar varit föremål
för Rikets Ständers pröfning, torde det icke vara nödigt, att vid delta tillfälle
meddela någon utförligare framställning af alla de förhållanden, hvilka lör ett noggrannt
bedömande af denna fråga mäste tagas i betraktande, helst ett förslag af enahanda
innehåll med det nu förevarande äfven vid de tvänne sistförflutna riksmötena
varit hos Rikets Ständer framstäldt, men ej lyckats vinna afseende, och några nya
skäl icke blifvit af motionären anlörda, som ej under frågans föregående behandling
kommit under öfvervägande. Utskottet inskränker sig således till den erinran, att
om, såsom motionären antagit, en del af de s. k. kjrkohemmanen egentligen äro att
betrakta såsom kronohemman, och deras ål oer derför skulle anse sig hafva rättmätiga
anspråk att föiväifva egande-rätt till desamma, de i sådant fall ega att i laga
I? Sammansatt i Stats- samt Allm. Bese.- o. Ekon.-Ulskottets Betänkande N:o 31.
ordning väcka och utföra den talan, hvartill de finna sig befogade; hvaremot anställandet
8 Kronans sida af en allmän rättegång, för att komma i besittning af hvad
som för närvarande utgör kyrkans obestridda egendom, icke vore förenligt med de i
lag stadgade former för ärendenas behandling. Hänvisande i öfrigt till deri fullständiga
utredning af detta ärende, sorn innefattas i Stats-Utskottets vid 1844—-1845
års riksmöte under N:o 182 och vid 1850—1851 års riksdag under N:o 527 afgilua
Utlåtanden, får Utskottet hemställa,
att förevarande motion ej må till någon Rikets Sländers åtgärd föranleda.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, isea.
Sammans. Stats- samt Allm. Bese.- och likon.-Vtskellels Betänkande i\’;o 33.
t
JV:o Så.
Arik. till Exp.-Utsk. den 1 Okt. 1860, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om begagnande af\ postremissvexlar
vid p en räng o fors än dn ingar emelian de förvaltande
verken i hufvudstaden samt. myndigheter i sådane
städer, der privat- eller filialbank är belägen.
Motion i detta ämne är inom Vällofl. Borgare-Ståndet väckt af Herr Hierta,
hvilken erinrat hurusom sistförflutna riksmötes Stats-Utskott då yttrade att, i den
mån skattebidragens årliga belopp ökades och deras utgörande medtoge en större
andel, än förut, utaf landets rörelsekapital, måste allt vigtigare och nödvändigare
vara att tillse, det de medel, sorn i skatteväg indragas i Kronans kassor, så fort
lämpligen ske kan åter blifva utlemnade i allmänna rörelsen, synnerligast vid sådane
tider, då en af särskilda förhållanden föranledd tillfällig minskning af det
för affärs- och näringslifvet oundgängligen erforderliga bytesmedlets och förlagskapitalets
vanliga belopp hämmar och motverkar den industriela företagsamheten
samt afsättningen af landets produkter och andra genom den enskilda verksamheten
framalstrade varor; huru nämnda Utskott vidare erinrade om den tidspillan
samt de kostnader och äfventyr, som äro förenade med det nuvarande remitteringssättet
för de i landtränterierne och tullkamrarnc influtna uppbördsmedel samt
de från Stats- och Riksgälds-kontoren till landsorten afgående penningesummor,
samt hemställde om icke det förfaringssätt, som till undvikande af penningeförsändningar
med posterna emellan Stockholm och de orter, hvarest Rikets StänBih.
lill B. St. Brot. 1839 $ 1860. 4 Sami. 2 Afd. 18 Haft. 1
2 Sammans. Stats- samt Allm Hesv.- och Ehon.-lilslcoltets Betänkande N-o 33
ders Bank har lånekontor, blifvit föreskrifvet genom Kongl. Förordningen den 9
September 1857, finge äfven iakttagas vid remisser af allmänna medel mellan
hufvudstaden och de städer, der så kallade filial-och privatbanker finnas inrättade,
nemligen att de medel, hvilka skola från en af dessa städer till hufvudstaden re
c*
/
mitteras, eller från den sednare staden till den förra försändas, må i dervarande
bank-inrättning insättas emot anvisning, enligt hvilken de sålunda insatta medlen
skola å uppgifven ort vid anfordran eller vid bestämd tid hållas anvisningens
innehafvare tillhanda; och huru Utskottet tillika yttråt, att då både filial- och
privatbankernes rörelse och ställning kontrolleras af Statens embetsmyndigheter,
och då det allmänna, så länge icke något förekomme att anmärka.mot dessa
bank-inrättningars rörelse och förvaltningssätt, ingalunda hade skäl att förvägra
dem samma förtroende, hvarmed nämnde inrättningar af de enskilde samhällsmedlemmarne
omfattas, och hvars orubbade fortvaro utgör vilkoret för desammas
oafbrutna verksamhet, så syntes det Utskottet, att någon skälig anledning till
betänklighet emot en sådan åtgärd icke kunde hemtas från farhågan, att det allmännas
säkerhet derigenom äfventyrades.
Motionären har vidare anfort, att de åtgärder Ståts-Utskottet, i enlighet med
dessa åsigter, föreslog, voro af en så genomgripande beskaffenhet, och framställdes
under en af den då nyss inträffade penningekrisen så oroad sinnesstämning
hos representationen, att någon framgång åt förslagen icke var att påräkna. Dessutom
förefunnos i afseende på sjelfva förslagen sådane felaktigheter, att desamma
i deras dåvarande skick icke borde bifallas. Deremot hoppades motionären att,
sedan man numera hunnit inhemta fullständig erfarenhet af fördelarne utaf postremissvexlars
begagnande, hinder icke skall möta för bifall till motionärens förslag,
att Rikets Ständer för sin del ville fastställa följande stadgar rörande ifrågavarande
ämne:
l:o. Derest icke tillfälle erbjuder sig att begagna det genom Kongl. Förordningen
den 9 September 1857 föreskrifna sätt för penningars försändande
medelst lånekontorens anvisningar, böra Landtränterierne, Tullkamrarne och andra
embetsmyndigheter i de städer, der filial- eller enskild bank finnes, träffa
aftal derom, att de penningar, som från Känteriet, Tullkammaren eller öfriga
embetsmyndigheter skola till de förvaltande verken i Stockholm levereras, må i
filial- eller enskilda banken insättas mot erhållande af så kallad postremissvexel
på beloppet, utställd antingen ä Rikets Ständers Bank eller å i Stockholm varande
med solidarisk ansvarighet af Kongl. Maj:t oktrojerad enskild bank.
Dylik vexel bör i allmänhet vara ställd att. inlösas vid uppvisandet; dock
må det ankomma på det med filial- eller enskilda bankerne träffade afialet, huruvida
för särskilda fall vexlarne få utfärdas på högst tre dagars sigt. Den sålunda
erhållna remissvexeln bör med näst afgående post till vederbörande embetsverk
insändas, och åligger det detta sednare att, efter vexelns emottagande,
Santmans. Slats- sami Allm. llesv- och Elton. Utskottets Betänkande .\:o 32.
3
densamma sednast nästpåföljande söcknedag till accept eller inlösen på vederbörligt
ställe förete.
2:o. De förvaltande embetsverken i Stockholm böra vid penningars afsändande
tili embetsmyndigheter utom Stockholm, derest icke det genom Kongl.
Förordningen den 9 September 1857 anvisade sätt för penningeförsändningar kan
begagnas, träffa aftal med i Slockholm inrättadt, af Kongl. Maj:t oktrojeradt enskildt
bankbolag derom, att de penningar, som till nämnde embetsmyndigheter
skola afsändas, må i sådan bank insättas mot erhållande af postremissvexel j)å
beloppet, utställd å Filial-bank eller enskild bank i den stad, dit penningarne
skola afgå; Och bör, i afseende å vexelius beskaffenhet samt dess företeende till
accept eller inlösen, iakttagas de i förestående punkt gifna föreskrifter.
3:o. Skulle Filial- eller Enskild bank underlåta att i behörig ordning inlösa
å densamma utställd vexel, bör den embetsmyndighet, som erhållit sådan
vexel, genast iakttaga hvad vexelstadgan samt lag och författningar i ty fall stadga;
hvarjemte anmälan om förhållandet bör göras hos Kongl. Majit, som i nåder
täcktes pröfva, huruvida samma bank må anses gjort sig förlustig rättigheten att
för publika verks och inrättningars räkning utfärda eller emottaga remissvexel,
derom nådig Kungörelse i sådant fall jemväl torde böra utfärdas.
I händelse Rikets Ständer biföl lo detta förslag hemställde motionären, det
måtte de hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla att nödiga föreskrifter, i öfverensstämmelse
härmed, blefve genom utfärdad nådig Förordning vederbörligen
meddelade.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande: men finner stora betänkligheter
möta för genomförandet af de utaf motionären föreslagna bestämmelser. Det
är ingalunda antagligt att privat- och filialbankerne skulle städse kunna disponera
medel för inlösande af anvisningar när helst Statsverket å någon del af riket
hade behof att få medel utbetalte; och om än anledning ej vore för handen att
befara det Statsverket skulle kunna förlora det för sådant ändamål i en privateller
filialbank nedsatta kapital, så är dock äfventyret att ej på utsatt dag kunna
disponera erforderliga medel allt. för stort för att Statsverket, utan särdeles bjudande
skäl, torde böra deri sig inlåta. Det är ej heller alltid för vederbörande
auktoriteter och embetsman tillfyllestgörande att vara försedde med en erforderlig
penningesumma; ty mycken vigt ligger äfven derpå att summan utgöres af
sådana sedelslag, som för utbetalningarne äro behöflig a, exempelvis när penningarne
äro afsedda att utdelas såsom aflöning till manskap. Sedan embetsverken
sins emelian bestridde liqviderne genom anvisningar af privatbanker, vore föga
anledning återstående för Statsverket att vägra i 1 iqvider och för utskylder mottaga
privat-bankernes sedlar; Men genom denna sammanblandning af Statens och
privatbankernes kredit skulle sannolikt stora vådor uppkomma ej blott för Statsverket,
utan jemväl för dessa banker. Ty då, å ena sidan, försigtigheten bjöde
4
Sammans. Stats- sami Ailm. Bcsv- och Ekon.-Vtskollels Belänkande N:o 35.
att, vid första anledning till misstroende mot en privat-banks förmåga att punktligt
fullgöra sina förbindelser, förbud mot begagnande för Statsverkets räkning af
berörde banks sedlar oeh remissvexlar måste utfärdas, så vore, å andra sidan,
den bank, som träffades af ett sådant förbud, derigenom så fullkomligt beröfvad
allt förtroende, att antagligen någon möjlighet ej förefunnes att vidare fortsätta
samma banks affärer.; och vid valet emellan äfventyren af Statsverkets blottställande
för en förlust eller ett obehöfligt störtande af en privat-bank, torde ej
hvarje gång misstag kunna undvikas. Det vill jemväl synas som skulle, äfven
om sammanblandningen af Statsverkets och privat-bankernes affärsförhållanden
stadnade vid hvad motionären nu föreslagit, deraf dock blifva en nödvändig följd
att, sedan det Rikets Ständers Banks sedelmynt, som nu finnes i landsorten
spridt, derstädes hunnit förslitas, sådane sedlar ej längre blefve der tillgänglige
till den myckenhet, som liqviderne erfordrade, utan desamma blefve af privatbankernes
sedlar undanträngde. Af dessa skäl finner sig Utskottet föranledt
tillstyrka,
det motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 September 1860.
Sammans. Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o SO. 5
A:o 36.
Ank. till Exp,-Utsk. don 1 Okt. 18(iOr kl. 10 f. tn.
Betänkande, i anledning af' väckte motioner, dels om indragning af
Auditör s-tjenstår ne samt upphäfvande af' lirigs-rätler och
af Kongl, lirigs-hofrätlen ; dels äfven om indragning af
Begements-paslors- och Balaljons-predikants-befaltningarne.
Motioncrne i ämnet äro inom Vällofl. Borgare-Ståndet väckte af Herr Grenander
och Herr Gahn, Henrik, af hvilka den förre andragit att, lika motbjudande
som det måste kännas att, under närvarande stora behof af sparsamhet
med Statens medel, finna sig förpligtad framkomma med hemställan om statsanslags
beviljande till ett eller annat ändamål, lika angenämt vore det ock att framställa
verkställbara förslag till stats-utgifternas minskande. I denna belägenhet,
funne sig nu motionären, då han föreslog indragning af auditörs-tjensterne. Bland
många öfverflödiga tjenster inom landet, vore med visshet ingen så öfverflödig
som dessa. Auditörens tjenstepligter vore att vara ledamot och protokollsförande
i Krigs-rätt; att vid vissa regementen äfven föra protokollet vid Beklädnadsdirektions-sammanträden;
att förrätta syner å Under-officers och till regeinenternes
lönings-fonder indragne boställen, samt att biträda vid Chefs-expeditionen.
När arméen sammandroges upphörde de vanliga Regements-krigsrätterne, och
några sådane domstolar vore dessemellan icke erforderliga, enär dithörande mål
kunde utan olägenhet upptagas af allmänna domstolarne, med inkallande, vid
dessa måls handläggning, af två militär-ledamöter. Krigs-rätter vid de indelta
regementerne förckommo sällan och gemenligen då under mötestiden, samt afsågo
6
Santmans. Stats- samt Allm. Jlesv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 36.
vanligen obetydligheter. Men jemväl å andra tider kunde sådana domstolssammanträden
ifrågakomma, och medförde då mycken både kostnad och besvär för
dem, som dervid tillkallades, såsom exempel hvarå motionären anfört ett sammanträde
för undersökning angående en skadad bajonett, till hvilket voro å Axvall
samlade omkring 20 personer från olika delar af Skaraborgs- och Elfsborgs
län, nemligen 7 Krigsrätts-ledamöter, allmän åklagare, Krigsrätts-vakt, bestående
af en under-officer och åtskilliga soldater, samt flere af befäl och manskap för
upplysningars meddelande, Gevärssmed och Soldaten, ^som innehaft geväret, hvarå
bajonetten blifvit skadad. En hvar af de vid tillfället närvarande skulle säkerligen
funnit med sin fördel öfverensstämmande att låta i ordning bringa geväret
för att undgå inställelsen, men, enligt meddelta föreskrifter måste, i dylika fall,
äfven om anledning ej förekom dertill att soldaten vore till skadan vållande, undersökning
vid Krigs-rätt försiggå för afskrifnings erhållande. Likaledes om den
obetydligaste kronopersedel å roten uppbrunne, måste ärendet först behandlas vid
Härads-rätt och sedermera derom ytterligare ransakas inför Krigs-rätt. Till företagande
af reform häruti vore visserligen nu hög tid; och genom Förordningen
om förmanskap och extra judiciel bestraffning hade Krigs-rätterne blifvit mera
obehöflige än förut. Protokollsföringen vid Beklädnads-direktions-sammanträden
kunde fullgöras af Regements-skrifvaren eller Kommissarien, hvilka begge
der skola närvara. I fråga åter om syne-förrättningarne borde Auditören, vid
alla de regementen, der han är delaktig af s. k. öfverskottsmedel, eller sådane
medel, hvarmed arrendesumman öfverstiger boställenas uppskattningsvärde, i allt
fall anses jäfvig, enär utgången för honom medförde nytta eller skada, derest,
till exempel, Syne-rättens utslag hade till följd att arrendatorn blef uppsagd och
bostället utarrenderades för en högre summa. Domhafvanden, hvilken hade att.
verkställa syner på officerarnes boställen, kunde jemväl, utan synnerlig svårighet,
äfven förrätta synerne å Underofficers-boställena, och, om sådant ej syntes lämpligt,
kunde stadgas antingen att Mönsterskrifvare med Nämnd holle besigtning
och besvär deröfver finge anföras hos Härads-synerätt, eller ock att husrötan bestämdes
af kompromissarier i parters och publika ombuds närvaro. Tjenstgöringen
i Chefs-expeditionen erfordrade icke någon juridisk kunskap, utan kunde
lika väl bestridas af en på stället varande militär-adjutant, men vöre deremot
särdeles betungande för Auditören, hvilken, om än boende långt från Regementschefens
bostad, blefve nödsakad att sig hos honom inställa så ofta sådant påfordrades,
hvilket ock vid somliga regementen anbefalldes minst en gång i veckan,
samt att derförutan, under befäls- och regements-mötena, oafbrutet vistas
på mötesplatsen, verkställa syne-förrättningar m. m. utan resekostnads-ersättning,
och utan att ens, i likhet med militärerne, åtnjuta någon semester, allt detta mot
lön på stat af 750 R:dr, och, der andel i öfverskottsmedel gifves, dock icke öfver
en sammanräknad löne-inkomst af vid pass 1,000 R:dr R:mt samt utan ut
-
Sammans. Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottcls Betänkande N.o 36.
7
sigt att från platsen erhålla någon befordran, enär hvarken Hof-rätt eller andra
auktoriteter ansågc utöfningen af denna tjenst innebära meriter för befordran till
domare-sysslor. Att ursprungliga meningen med dessa ijenster icke varit sådan
bevisades bäst deraf att tjenstebyten emellan Häradshöfdingar och Auditörer fordom
förekommit, så att särskildt förbud häremot blifvit utfärdadt. Tillförene utgjordes
auditörs-lonerne af 3 eller 4 boställen. Nu vore löne-inkomsterne reducerade
till det här ofvan förut, omförmälda belopp. Att, ehuru tjensterne sålunda
vore för många af dess innehafvare ganska betungande, desamma dock i
sjelfva verket vore obehöfliga, ådagalades af ett utaf motionären anfördt exempel,
der Auditören, med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd, vistats utrikes under nära två
års tid, derunder allenast till förrättande af synerne annan person varit förordnad.
Dessa tjenster måste sålunda blifva förhatlige för innehafvaren, hvilken
nödsakades till ständig påpassning, utan att derföre vare sig njuta den torftigaste
bergning eller kunna beräkna befordran, saint kunde ej heller i längden annat
än till oduglige jurister förvandla sina innehafvare. Motionären föreslog derföre
att auditörstjensterne måtte indragas och Krigs-rätterne upphäfvas samt, i
sammanhang härmed och under åberopande af Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
Betänkande N:o 67 vid förra riksdagen, att äfven Kongl. Krigshofrätten
måtte indragas; eller, i fall detta förslag ej ansåges antagligt, Regementsauditörstjensterne
måtte indragas och Distrikts-auditörsembeten inrättas, med
skyldighet för Auditören att vara ordförande i Krigs-rätt, samt, i fall det anses
erforderligt, till Chefs-einbetena inom distriktet, vid påfordran, afgifva skriftliga
utlåtanden i juridiska ärenden; eller ock, om detta ej kunde vinna bifall, auditörerne
åtminstone måtte befrias från personlig tjenstgörings-skyldighet hos Regements-cheferne,
samt, likasom andre tjenstemän, tillerkännas ersättning för deras
resor i tjenste-ärenden, enär, i annat fall, äfven desse vanlottade, understundom
hårdt betungade och behandlade tjenstemäns anständiga aflöning förr eller
sednare måste blifva en oafvislig fordran.
Herr Gahn åter har andragit, att-Auditörerne blifvit anställde å en tid. då
Offtcers-korpsen ej var mycket skrifkunnig. De antogos i början endast under kommenderingar
i fält och voro vederbörande Belälhafvares och Chefers handsekreterare,
men bicfvo sedermera ständige tjenstemän och anställdes äfven såsom rättegångsskrifvare
vid Krigsrätterne. I början hade Auditörerne blott aflöning, men
fingo, såsom ständige tjenstemän, tre Mönsterskrifvare-indelningar samt ytterligare
försäkran att, vid domare-sysslors tillsättande, varda befordrade. Vid löneregleringen
1833 förlorade de sina boställen och fingo, de fleste, enligt stat 500 R:dr
Banko eller 750 R:dr R:mt i lön, hvilket ännu fortfore. Då det afgifna förslaget
om ny lönereglering förhöjde en andre Kapitens lön från 750 R:dr till 1,200
R:dr Runt, förökade det deremot Auditörens blott från 750 R:dr till 900 R:dr
och till 750 för dem, som förut vore lönade med ett mindre belopp;—en jern
-
8 Sammans. Slats- sami Allm. Besv.- och Ekon.-tltskoltcts Betänkande A’:o 36.
förelse, som syntes föga uppmuntrande för en jurist, helst om i betraktande togs
att militärens studier och förberedande tjenstgöring voro slutade så tidigt, att de
erhöllo lön af Staten vid 20 års ålder, men att sådant med Auditörerne i allmänhet
inträffade snarast vid 30 års ålder, hvartill komme att militärcrne avancerade
tili högre löner, medan Auditörerne det icke gjorde, åtminstone inom arméen.
Motionären föreslog derföre följande förändringar:
l:o. De nuvarande Regements-auditörerne ställas på indragnings-stat, med
bibehållande endast af den på stat anslagna kontanta lönen. — Härigenom vunnes
till en början en besparing af deras andel i öfverskottet af utarrenderade
boställen, hvilken besparing kunde beräknas till 10,000 eller 12,000 R:dr, hvartill
komme den sammanlagda lönen för 40 Regements-auditörer, uppgående tiil
ungefär 29,000 R:dr.
2:o. I stället utnämnes inom hvarje militär-distrikt en Fält-auditör eller
Brigad-auditör med årlig lön af 2,500 R:dr samt kostnadsersättning för resor i
Krigsrätts-ärenden.
3:o. Tjensten blifver rent juridisk, så att innehafvaren har att göra endast
med rättegångs-ärenden. Tid och ställe för Krigs-rätternes sammanträde utsättes,
på anmodan af vederbörande Chef, af Fält-auditör, som är ordförande i Krigsrätten,
der förer protokollet, samt ensam är ansvarig för iakttagande af laga rättegångs-ordning
vid rättens förhandlingar. I beslut gälle pluralitetens röster,
och är ansvaret derföre gemensamt för Auditören och öfrige ledamöter.
4:o. Fält-auditören skall föra en kort dagbok eller förteckning öfver de till
Krigs-rättens handläggning hänskjutne mål, hvilken dagbok hvarje halfår insändes
till Krigs-hofrätten. De nu löreskrifna qvartals-rapporterne till Krigsliskalsembetet
skola således upphöra.
5:o. Fält-auditör subordinerar under Krigs-hofrätten och der anmäles hans
tjenstefel och försummelser.
6:o. Arkivet förvaras hos Fält-auditören, som i bref för tjensten njuter
fribrefsrätt, enligt egen bok.
7:o. I fall eller då brigaden är kommenderad åtföljes den af Fält-auditö
ren;
men vid mindre kommenderingar inom landet hållas Krigs-rätterne af Fältauditören
i det militär-distrikt, inom hvilket konunenderingen vistas. Till sammandragen
trupp kommenderad Fält-auditör njutc aflöning under tiden för kommenderingen.
8:o. 1 fält eller under kommendering tillhör Fält-auditör Divisions-befäl
hafvares
stab och åtföljer densamma, utom i de fall, då han för embetsåliggan
den
får, efter anmälan, sig aflägsna.
Med ändring af nu gällande stadgandcn borde
9:o. Rrgements-adjutanterne ensamme biträda med brefvexlingen vid Chefs
expedi
-
Sammans- Stals- samt Allm. Bcsv-- och Ekon.-Ulskaliets Betänkande N:o 36.
9
expeditionerne, dervid likväl utlåtanden eller bref i ekonomiska ärenden remitteras
tili uppsättande af Regements-skrifvaren.
t Oro. Protokollet vid Beklädnads-direktionernes sammanträden föras af antingen
någon direktionens ledamot eller Regements-skrifvaren; och
ll:o. Synerne på samtlige militie-boställena öfverflyttas på domrarne. inom
hvars domsaga boställena äro belägna, med rättighet likväl för desse embetsman
att njuta ersättning derför såsom för syner å andra boställen, af vederbörande
arrendatorer eller indelningshafvare.
Vidare har motionären anfört att om, af den besparing, som enligt detta
förslag uppkomme, 75 till 100 R:dr R:mt tilldelades hvar af de tjenstgörande
Regements-adjutanterne för tillökningen i deras göromål, återstode dock för Statsverket
en högst betydlig årlig behållning.
Vid värfvadc och i garnison liggande regementen vore likväl förhållandet
härutinnan annorlunda. Vid dessa regementen kunde särskilde Auditörer svårligen
undvaras, och vore orättvisa begången, då man tilldelat de vid garnisonsregementen
anställde Auditörer lika lön med de vid indelta regementena anställde,
ehuru de förutnämnde hade mångdubbelt mera arbete. Medan Auditörerne
vid indelta arméen vore med Krigsrätts-göromål besvärade vid somliga regementen
blott hvart 3:dje eller 4:de år, ginge deremot, vid hufvudstadens garnisonsregementen,
sällan någon månad förbi utan en eller två Krigs-rätter; och dock
voro dessa göromål de, som minst toge Regements-auditörens tid i anspråk. Den
som toge kännedom om de olikartade ämnen, hvari en Regements-chef vid hufvudstadens
garnisons-regementen måste utlåta sig och korrespondera, funne att
auditörs-tjensten hos deni toge sin man i anspråk, äfven om han ej på hela
året hade någon Krigsrätts-förhandling. Utom de vidlyftiga och svårare utlåtanden,
som desse Regements-auditörer måste afgifva i åtskilliga organisationsoch
dylika frågor, och hvilka utlåtanden icke någon annan af de vid regementena
anställde civile eller militäre tjenstemän torde kunna uppsätta, måste ett
garnisons-regementes Chef snart sagdt dagligen korrespondera med exekutiva
och andra myndigheter, hvadan ock motionären, vid tagen kännedom om ett här
förlagd t garnisons-regementes brefkoncept-bok, funnit dess nummer uppgå till
omkring 300 för året, förutom de flere hundrade permissionspass, värfningspatenter,
afsked och dylikt, som till det mesta skrefvos å tryckta blanketter och
icke i brefboken upptogos, men ändock fordrade tid. Af dessa skäl föreslog motionären
för Auditörerne vid garnisons-regementena, hvilkas göromål ansågos
vara närmast jemförlige med en Sekreterares vid ett förvaltande verk, en lika
stor lön, som den för Distrikts-auditörerne föreslagna eller 2,500 R:dr R:mt.
Dä motionären jemväl ansåg de vid indelta arméen anställde Regementspastorer
och Bataljons-predikanter ej heller och än mindre än Auditörerne inneBih.
lill B St. Brot. 1839 & 1860. i Sami. 2 Afd. 18 Häft. 2
10 Sammans. Slals- sami Allm. Besv.- och Ekon.-UlskoUets Betänkande N:o 36.
hafva tjenster, som af behofvet, åtminstone under fredstid, påkallades, enär
dessa tjenster medförde blott två till fyra dagars tjenstgöring om året, ville
motionären derföre ytterligare föreslå, att prestsysslorne vid icke i garnison liggande
regementen eller korpser, vid nuvarande innehafvare» afgång, ej måtte
å nyo tillsättas, och att, då trupper äro sammandragne, presternes förrättningar
måtte fullgöras af särskilde, utaf Konsistorierne dertill förordnade prester, hvilka
härför erhöllo ersättning enligt gällande rese-reglemente; och kunde, under krigstid,
enahanda förhållande, ega rum med aflöning åt de då förordnade prester.
Då de ifrågavarande presternes sammanlagda löner, enligt stat, utgjorde omkring
45,000 R:dr R:mt årligen, hvartill komme deras andel, åtminstone 5,000 R:dr,
i öfverskottet af utarrenderade boställen, så uppstode, genom bifall till detta
motionärens förslag, en ganska betydlig besparing åt Statsverket.
Hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet tagit i öfvervägande; och då,
hvad först beträffar frågan om Krigs-hofrättens upphäfvande, Rikets Ständer vid
denna riksdag redan godkänt Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 9, deruti af andre motionärer väckte förslag
oin Krigs-hofrättens upphäfvande blifvit afstyrkte, hemtar Utskottet häraf anledning
att föreslå det berörde förslag
ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Frågan åter om indragning af Regements-pastors- och Bataljons-predikantsbeställningarne
synes Utskottet medföra åtskilliga betänkligheter. Derest de
presterliga göromålen vid regementena måste bestridas af dertill för hvarje
tillfälle särskildt missiverade prester, kunde, synnerligast vid nu i många delar
af riket rådande prestbrist, ofta inträffa att tillgång på användbar och skicklig
person till platsens bestridande ej med säkerhet vore att påräkna för tjenstgöringen
vid möten och än mindre vid tillfälle af regementets beordrande i fält. För
den sårade eller döende soldaten vore ej heller lika hugnande att söka tröst hos
en honom alldeles okänd prestman, som hos den prest, från hvars mun han
förut mången gång hört religionens och förmaningens ord utgå. Dessa tjänsters
vigt torde ej heller böra, på sätt i motionen synes egt rum, uppskattas efter
c|vantiteten af göromål. Af detta skäl tillstyrker Utskottet,
det förslaget om indragande af Regements-pastors-och Bataljons-predikants-beställningarne
ej ina till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Förslaget om Krigs-rätternes indragning synes vara framstäldt hufvudsakligen
för att på sådant sätt undanrödja ett hinder för Auditörs-tjensternas indra
-
Sammans. Stais- samt Allm. Ucsv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 36. 11
gande; och då frågan om dessa domstolars indragning är af beskaffenhet att ganska
väsendtligen ingripa i allmänna rättsskipningen, samt motionärerne icke framställt
något mera detaljeradt förslag, huru och på hvad sätt de Krigs-rätterne nu
åliggande göromål skulle lämpligen kunna på annan domstol öfverflyttas, linner
sig Utskottet för det närvarande föranlåtet att till framställningen derom
afstyrka bifall.
Hvad åter Auditörs-befattningarne beträffar, så vill det synas Utskottet, sorn
skulle de dessa befattningar vid de särskilda regementena åliggande göromål utan
svårighet kunna öfverflyttas, antingen å andra tjenstemän vid regementena eller
ock å några för större distrikter gemensamma tjenstemän. Indragning af
sådane tjenster, hvilka ej åt sina innehafvare medföra full sysselsättning, samt
fördelning af dessa göromål å andra tjenstemän, hvarigenom besparing tillskyndades
Statsverket och tillgångar vunnos till en nöjaktig aflöning åt de tjenstemän,
som bibehöllos, har länge utgjort den plan, som för tjensteregleringen varit inom
riket följd; och denna grundsats öfverensstämmer lika mycket med Statens fördel
genom besparing och genom tjensternas bättre förvaltning, som med ett billigt
afseende på tjenstemanna-korpsens ställning, då sålunda ej längre personer förledas
att, vid unga år, emottaga en ordinarie beställning, å hvilken de hvarken
kunna påräkna ens den tarfligaste bergning eller framtida befordran, och ej heller
vinna den utbildning, som bör vara ett vilkor för en sådan befordran.
Men, äfven med förutsättande af bifall till något af de utaf motionärerne
föreslagna sätt till indragande eller förändrande af Regements-auditörsplatserne,
komme likväl, vid verkställigheten deraf, allt för många detaljbestämmelser att
blifva behöflige, för att Utskottet skulle kunna nu framlägga eller godkänna en
fullständig plan till berörde förändring. Utskottet inskränker sig derföre nu till
att hos Rikets Ständer föreslå,
det må Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Majit i nåder tillse, huruvida icke,
antingen på något af de sätt, som nu blifvit föreslagne, eller
annorledes, Auditörs-tjensterne vid regementena må kunna
umbäras och deras göromål å andra tjenstemän öfverflyttas,
eller ock tjensterne undergå sådan förändring, hvarigenom
nu anmärkta olägenheter afhjelpas.
Stockholm den 27 September 1860.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, L860.
Sammansatta Stats- samt Alim. Beer.- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o -37. I
,JW »9.
Aak. till Kxp.-Utsk. den 3 Okt. 1360, ki. 1 e. a.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut beträffande Utskottets
Betänkande N:o 25, i fråga om statsanslag för anläggning
af åtskilliga telegr af limér inom riket.
Sedan tre Riks-Stånd bifallit berörda Betänkande, deruti, med föranledande af
väckte motioner, bland andra, af Herr Brun och Paul Andersson från Jemtlands län
om ett statsanslag af 66,000 R:dr för anläggande af elektrisk telegraf emellan Sundsvall
och Ostersund, Utskottet tillstyrkt att motionerna ej måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda; men Höglofliga Ridderskapet och Adeln för sin del beslutat, att
Rikets Ständer, för anläggning af elektrisk telegraflinea emellan Ostersund och den
punkt vid Bottniska viken, som Kongl. Maj.t kan finna lämplig, skulle från Riksgäldskontoret
anvisa ett belopp af 66,000 R:dr, under vilkor att Kongl. Maj:t i nåder medgifver,
det beloppet må till Riksgälds-kontoret af Handels- och Sjöfartsfonden ersättas
i den mån sistnämnde fonds disponibla tillgångar sådant medgifva; samt Ridderskapet
och Adeln sedermera inbjudit de öfriga Riks-Stånden att i berörde beslut sig förena;
så har Hedervärda Bonde-Ståndet, med frånträdande af sitt förut i ämnet fattade beslut,
inbjudningen antagit; hvaremot Vallofliga Borgare-Ståndet lagt inbjudningen till handlingarne
samt Högvördiga Preste-Ståndet förklarat att, sedan af meddelade Protokollsutdrag
den upplysning vunnits, att tre Stånd beträifande förberörde fråga redan fattat
sammanstämmande beslut, funne Ståndet inbjudningen icke erfordra annan åtgärd än att
läggas till handlingarne.
Då, på sätt Preste-Ståndet erinrat, Utskottets afstyrkande af åtgärd från Statsverkets
sida för beredande af telegrafledning till Ostersund är af tre Stånd godkändt,
lärer någon ändring af detta Rikets Ständers beslut ej kunna blifva en följd deraf att
Bonde-Ståndet antagit Ridderskapet och Adelns omförm alda inbjudning, och något vidare
utlåtande i anledning deraf således ej heller från Utskottets sida vara erforderligt;
hvilket Utskottet ansett sig böra till Rikets Ständer anmäla.
Stockholm deu 1 Oktober 1860.
Bill, till R St. Prot. 1859 k 1860. 4 Sami, 2 Afd. 19 Haft.
2 Sammansatta Stat.s- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Memorial N:o 37.
Reservation :
af Nils Larsson från Jemtlands län: »Fast ej med tydliga ord, innebär dock Utskottets
yttrande öfver Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i förevarande fråga ingenting mer eller
mindre än ett försök af Utskottet att sätta sig till doms öfver ett Riks-Stånds rätt att
besluta: och mig skulle det högeligen förundra, om något Stånd — åsigterna i sjelfva den
förevarande saken må vara hvilka som helst — skulle kunna ingå på att godkänna ett
sådant förfarande. Det är faktiskt att Bonde-Ståndet, med frånträdande af sitt föregående
beslut, antagit Ridderskapet och Adelns inbjudning och att således numera två Stånd
stadnat emot två. Och icke tillkommer det hvarken något Utskott eller något annat Riksstånd
att ingå i pröfning af Bonde-Ståndets beslut. Hvarthän det skulle leda med RiksStåndens
frihet, derest en motsatt mening inrymdes tillämpning, bör lätteligen kunna inses.
Bestridande således all rätt, för hvem det vara må, att under någon förevändning
ingripa i hvarje Stånds rätt att bestämma hvad som skall anses vara dess beslut,
vill jag likväl här till frågans ytterligare belysning erinra, att det beslut, som af Ridderskapet
och Adeln fattades med omedelbar anledning af det hos Utskottet beredda ärendet,
ingalunda var af tre Stånd förkastadt, emedan frågan under dess förändrade form
icke förr än genom inbjudningen kom under öfverläggning i de andra Stånden; och att,
såvida man ej vill tillintetgöra Riks-Ståndens grundlagsenliga rätt att genom inbjudningar
söka hos Med-Stånden göra gällande de modifierade och skiljaktiga beslut, hvartill
diskussionen på skiljda rum naturligen ofta måste föranleda, man också måste tillerkänna
hvarje Riks-Stånd behörighet att fritt antaga eller förkasta dylika inbjudningar, utan
hinder deraf, att saknade upplysningar eller andra omständigheter vid en tidigare föredragning
föranledt annat beslut. Och härtill kommer nu, att Ridderskapet och Adelns
samt Bonde-Ståndets beslut icke på något sätt upphäfver den mening, som genom gillande
af Utskottets första utlåtande fanns uttryckt. Hvad tre Stånd — för att tala med
Utskottet -— en gång beslutat var, att icke bevilja statsanslag till telegrafinrättningen;
hvad två Stånd verkligen nu beslutat är, att till samma inrättning bevilja ett lån, sorn
skall återbetalas; och då två Stånd sålunda i detta afseende stadnat emot två samt frågan
rörer »Riksgälds-kontorets utgifter och inkomster», så tillåter jag mig hemställa,
att denna fråga må underkastas omröstning i förstärkt Stats-Utskott
enligt följande voterings-proposition:
Den, som vill att, på sätt Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet
beslutat, Rikets Ständer, för anläggning af elektrisk telegraflinea
emellan Ostersund och den punkt vid Bottniska viken,
som Kongl. Majit kan finna lämplig, från Riksgäld s-kontoret anvisa
ett belopp af 66,000 R:dr R:mt, under vilkor att Kongl. Majit
i nåder medgifver det beloppet må till Riksgälds-kontoret af Handels-
och Sjöfarts-fonden ersättas i den mån sistnämnde fonds disponibla
tillgångar sådant medgifva, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, är frågan om nämnde bidrag af Rikets Ständer afslagen.
»
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:s 38 & 39. 3
jw a».
Alik. till Exp.-Utsk. den 3 Oktober 1860, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning aj återremiss å Utskottets Betänkande N:o 12, i
fråga om lindring i rustning s-skyldigheten, genom Statens öfvertagande
af munderings- och utrednings-persedlars anskaffning
och underhåll.
Ifrågavarande Betänkande har blifvit af Hedervärda Bonde-Ståndet återremitteradt;
men då de öfriga tre Riks-Stånden Betänkandet bifallit, har Utskottet allenast
skolat Bonde-Ståndet om detta Rikets Ständers beslut underrätta.
Stockholm den 1 Oktober 1860.
JW 3».
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Okt. 1860, kl. L e. ni.
Memorial, i anledning af återremisser å Utskottets Betänkande N:o 19,
■t fråga om förändring af bestämmelserna i Kongl. Brefvet den
5 Februari 1808 och Kongl. Kammar-kollegii derpå grundade
Kungörelse den 29 i samma månad, rörande företrädesrätt till
besittning af kronojord.
Ifrågavarande Betänkande, deruti Utskottet tillstyrkt att den i ämnet väckta motion
ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, har blifvit af Höglofliga Ridder
skapet
och Adeln samt Högvördiga Preste-Ståndet bifallet, men af de öfriga två Riks
Stånden
återremitteradt; och lärer, vid sådant förhållande, ehvad beslut Vällofliga Bor
gare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet än må fatta,
frågan hafva förfallit.
Stockholm den 1 Oktober 1860.
STOCKHOLM, tryekt hoa A. L. NORMAN, 1860.
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Memorial J\s 40.
1
M 40.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Okt. 1860, kl. 2 c. m.
Memoriali anledning af Riks-Ständens beslut öfver Utlåtandet
J\ä 24, i fråga om förändrad organisation af Ilgpotheksinrdttningarne
i Riket.
Sedan Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande M 24, innefattande
förslag till
t:o Förordning, angående en Allmän Ilypotheks-bank i riket;
2:o Förordning, angående de allmänna grunder, som vid Hypotheks-föreningars
bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse gälla; och
3:o Vilkor för öfverflyttning till Hypotheks-banken af Riks-bankens fond för utlåning
mot pant af fast egendom på landet,
utgjort föremål för Riks-Ståndens gemensamma öfverläggningar och derefter blifvit
af hvarje Riks-Stånd för sig behandladt, har Utskottet, medelst tillhandakomna
protokolls-utdrag, erhållit del af de särskilda Riks-Ståndens beslut i ämnet, för
hvilka Utskottet nu får redogöra.
Beträffande härvid först förslaget till Förordning, angående en Allmän Hypoteksbank
i riket, så är detta förslag, på grund af gjorda anmärkningar, i sin helhet ålerremilteradt
af Borgare- och Bonde-Stånden, men deremot godkändt af Ridderskapet
och Adeln, med undantag af §§ 6, 10 och 16, samt af Preste-Ståndet utom hvad
angår §§ 6, 7, 9 och 10, i afseende å hvilka nu nämnda <§<§ sistbemälda två
Riks-Stånd fattat de beslut, som här nedan vid hvar och en af dessa §§ skola
särskildt omförmälas.
Under de hos Borgare- och Bonde-Stånden hållna öfverläggningar har den
åsigt i allmänhet blifvit yttrad, att förslaget om inrättande af en Hypotheks-bank
för riket vore i grunden rikligt och förtjenade att godkännas, emedan för de spridda
Hypotheks-föreningarne det obestridligen skulle medföra en stor och öfvervägande
lith. till li. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 20 Häft. 1
2
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Memorial M 40.
fördel att ega en gemensam utgångspunkt för sina iåneoperalioner, hvarigenom de
vid Iåns upptagande borde kunna bereda sig förmånligare vilkor, än som vore möjligt
under närvarande förhållanden., då de måste handla den ena oberoende af den
andra; men med erkännande häraf hafva åtskilige ledamöter förklarat sig anse
saken ännu icke vara fullt utredd, och på sådan grund yrkat, att Rikets Ständer
för närvarande måtte inskränka sig till att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t, efter inhemtande af Hypotheks-föreningarnes yttrande, måtte
vid nästa riksdag till Rikets Ständer afgifva fullständigt förslag i ämnet.
Utskottet kan för sin del ej finna att, efter de vidlyftiga undersökningar, den
af Kongl. Maj:t förordnade Finans-kommitté i förevarande ämne anställt och hvarför
fullständig redogörelse lemnäs i Kommiltéens afgifna betänkande, hvilket under längre
tid varit för Riks-Ståndens ledamöter tillgängligt, något behof af ytterligare utredning
eller upplysningar för ärendets noggranna pröfning erfordras. Angelägenheten
att i Hypotheks-föreningarnes hittills sins emellan skiljaktiga upp- och utlånings-
samt förvaltnings-åtgärder söka för framtiden tillvägabringa ordning och
nödigt sammanhang gör sig allt mer och mer gällande; och då det visat sig, att
de, särdeles under sednare tider, för Hypotheks-föreningarnes räkning verkställda
Iåneoperalioner ingalunda medfört det gagn för föreningarne eller det allmänna,
som deraf bordt kunna hemtas, skulle det, enligt Utskottets tanke, vara föga välbetänkt
att nu undanskjuta pröfningen af ett förslag, hvilket just åsyftar all i väsendtlig
mån afhjelpa de olägenheter, som varit en följd af Hypotheks-föreningarnes
splittrade verksamhet och som måste menligt inverka på deras ställning, synnerligast
i förhållande till utländska långifvare. Under sådana omständigheter och då Hypotheks-föreningarne
till Finans-kommittéen inkommit med alla de upplysningar om
deras verksamhet och rörelse, som ansetts erforderliga och i Kommittéens betänkande
återfinnas, saknar Utskottet desto hellre skäl att biträda yrkandet om uppskof
med ärendets behandling, som förslaget blifvit i hufvudsaken af två Riks-Stånd
gilladt; och Utskottet går derföre nu att afgifva det yttrande, hvartill Utskottet
funnit Riks-Ståndens beslut äfvensom gjorda anmärkningar vid de särskilda <§§ i
förslaget böra föranleda.
§§ 1, 2, 4 och 5.
Vid dessa, af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet godkända, §§ äro inom
de två andra Riks-Stånden framställda följande hufvudsakliga anmärkningar, nemligen:
att det skulle innefatta en alltför sträng och diktatorisk åtgärd att ålägga
Hypotheks-föreningarne att vid framdeles skeende upplåningar ovilkorligen begagna
Hypotheks-bankeri såsom medlare och på detta sätt för de enskilda associationerne
helt och hållet afskära möjligheten att i nämnde afseende verka på egen hand,
hvartill de nu befintliga Hypotheks-föreningarne likväl voro genom fastställda reglementen
vederbörligen berättigade;
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Memorial M 40.
3
att, med afseende härå, icke allenast stadgandet i § 1, att Hypotheks-banken
skall besörja ali den upplåning, som blifver nödig för att bereda de för Hypotheksföreningarnes
ändamål erforderliga medel, utan äfven § 2, enligt hvilken hvarje
Hypotheks-förening, som framdeles bildas, samt alla redan varande Hypotheks
föreningar
för blifvande upplåningar skall åligga att såsom delegare i Hypotheksbanken
ingå, borde förändras till öfverensstämmelse med den åsigt, att det skulle
stå dessa föreningar fritt att i Hypotheks-banken inträda när de funne sådant
vara med sin fördel förenligt, hvilket sannolikt komme att inträffa så vida Hypotheks-banken
blefve på ett klokt och ändamålsenligt sätt förvaltad;
att den garanti, Statsverket, enligt § 4, skulle för Hypotheks-banken sig
ikläda medelst öfverlåtande tilt Banken såsom grundfond af Riksgälds-kontorets å
innehafvarens sida ouppsägbara obligationer till ett värdebelopp af 8 millioner R:dr,
kunde komma att för Staten medföra äfventyr och syntes dessutom knappast vara
behöflig, emedan den säkerhet, Hypotheks-föreningarne för närvarande erbjuda, kunde,
i och för sig betraktad, anses fullt tillräcklig;
att Statsverket, genom att lemna nyssnämnde garanti, skulle komma att in
blanda
sig i enskildes affärsförhållanden, hvilket syntes vara ganska betänkligt och
borde undvikas;
att om likväl en grundfond i Riksgälds-kontorets obligationer skulle till Hypotheks-banken
öfverlämnäs, densamma borde bestämmas till lägre belopp, än Utskottet
föreslagit; samt
att det icke vore med rättvisa öfverensstämmande att, allenast för Hypotheksbankens
skuld och sålunda blott för att bereda denna ett »monopol», på sätt i <§ ä
föreskrifves, afhända hvarje annan inrättning eller förening rättigheten att utgifva
tryckta eller graverade, till innehafvaren ställda, amorterings-obligationer för lån
mot inteckning i jordegendom på landet, desto mindre som, hvad nuvarande Hypotheks-föreningar
beträffade, dessa genom omförmälda förbud skulle betagas utvägen
att sjelfve medelst upplåning förskaffa sig medel, utan att på samma gång blifva
ovilkorligen tillförsäkrade att genom Hypotheks-banken få sina lånebehof fyllda;
hvarförutan ifrågasatta inskränkande föreskrift för icke blott Hvpotheks-föreningar
utan hvarje annan kredit-inrättning som helst, med undantag af Hypotheks-banken,
kunde komma att tillämpas äfven å jord, som tillhörde på landet befintliga fabriksoch
kanal-inrättningar m. fl., hvilket icke rimligen kunde vara meningen eller ändamålet
med samma föreskrift.
Hvad i omförmälda måtto blifvit anmärkt innefattar icke annat, än som Utskottet
vid ärendets föregående behandling omsorgsfullt pröfvat, på sätt det återremitterade
utlåtandet jemväl gifver vid handen. I detta utlåtande, äfvensom i
Finans-kommittéens betänkande är, enligt Utskottets öfvertygelse, med tillfyllestgörande
skäl ådagalagdt, att skyldigheten för så väl de Hypotheks-föreningar, hvilka
hädanefter bildas, som redan befintliga dylika föreningar i afseende å framlida
i
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Memorial Jt? 40.
upplåningar att ingå såsom delegare i Hypotheks-banken, och i sammanhang dermed
förbudet för andra kredit-inrättningar, än Hypotheks-banken allena, att utgifva
tryckta obligationer, grundade på säkerhet i jordegendom å landet, utgöra nödvändiga
vilkor för den ifrågavarande nya organisationens ändamålsenliga utförande,
likasom att det, till befästande af dessa obligationers kredit, är oundgängligt alt
Hypotheks-banken förses med en af Statsverket lemnad grundfond, genom hvars
anlitande för Bankens ändamål, under derför af Utskottet uppgifna vilkor och förbehåll,
äfventyr eller förlust för Staten ej kan befaras komma att uppstå. Hvad
särskildt angår det s. k. »monopolet», som, enligt en och annan anmärkares tanke,
skulle genom det föreslagna förbudet tillerkännas Hypotheks-banken på Hypotheksföreningarnes
bekostnad, torde till svar derå endast behöfva erinras, alt Hypotheksbanken
icke är afsedd att blifva en institution, som skulle stå särskildt och bredvid
Hypotheks-föreningarne, eller komma att handhafva intressen motsatta deras; den
skulle deremot komma att utgöras af Hypotheks-föreningarne sjelfva, ställda i kollektiv
samverkan för det väsendtligaste af deras ändamål, nemligen upplåning af
medel för jordbrukets behof på ett sätt, som för denna i alla afseenden så högst
vigtiga näring vore mest fördelaktig och betryggande. Monopolet, om ett sådant,
mot det allmänna begreppet af detta ords rätta betydelse, här kunde finnas, skulle
alltså komma samtliga Hypotheks-föreningar till godo; och då, till följd af nu gällande
lagar, ingen förening, bolag eller enskild person är berättigad, att utan vederbörligt
tillstånd utgifva och i allmän rörelse hålla obligationer af ifrågavarande beskaffenhet,
så skulle genom det anmärkta stadgandet, som utgör ett oeftergifligt
vilkor för den nya organisationens praktiska gagn och ändamålsenlighet, icke heller
någon med skäl kunna sägas lida intrång i sin rätt.
Under åberopande häraf, och då Utskottets framställningar i nu anmärkta delar
redan blifvit af två Riks—Stånd godkända, får Utskottet, med erinran dels att den
summa af 8,000,000 R:dr, hvartill grundfonden, enligt Finans-kommiltéens af Utskottet
understödda förslag, skulle komma att bestämmas, utgör samma belopp, som
vid en föregående riksdag blifvit ifrågasatt att för ett dylikt ändamål anvisas, och
dels att med det i § S förekommande ordet »kredit-inrättning» hvarken kan eller
bör förstås annan inrättning, än sådan, som har till föremål att upp- och utlåna
penningar mot hypothek i jordegendom, hemställa, att ofvanberörde §§ måtte vid
deras nuvarande lydelse bibehållas sålunda:
§ 1
En allmän Hypotheks-bank skall inrättas i ändamål att för de
inom riket bildade, i föreskrifven ordning stadfästade, Hypotheksföreningar
ombesörja all den upplåning, som nödig blifver, för att
åt dessa föreningar bereda medel till de på årlig afbetalning ställda
Sammans. Stats- och Banho-Utskottets Memorial M 40.
S
lån, som af dem, enligt fastställda grunder, skola deras delegare
tillhandahållas. Denna Hypotheks-bank skall hafva sitt säte i
Stockholm.
§ 2
Såsom delegare i allmänna Hypotheks-banken skall ingå hvarje
Hypotheks-förening, som hädanefter inom riket hildas; så ock hvarje
allaredan inom riket bildad Hypotheks-förening för al! den upplåning,
föreningen hädanefter finner sitt ändamål påkalla, af sådan
beskaffenhet som i § 1 sägs.
På delegare ankomme att bestämma den summa, för hvilken
lian sig såsom delaktig i Hypotheks-banken vill teckna; dock må
den ej få understiga En million R:dr R:mt.
§ 4.
Till grundfond för Allmänna Hypotheks-banken öfvorlemnar
Statsverket genom dess Riksgälds-kontor uti obligationer, ouppsägbara
å innehafvarens sida samt bärande lika stor ränta, som uti
andra af Statsverket utgifna, inhemska obligationer högst förskrifves,
ett värdebelopp stort Atta millioner Riksdaler R:mt; egande Hypotheks-banken
öfver dem förfoga, efter som här nedan sägs. Skulle
andra inhemska obligationer, än dessa, ej komma att utfärdas af
Statsverket, bestämmes räntan å dem till fem procent.
§> 5.
Ifrån den dag denna Förordning blifvit offentligen kungjord,
må ingen, vare sig nu befintlig eller framdeles tillkommande Hypotheks-förening,
eller hvilken annan kredit-inrättning som helst, än
allena den Allmänna Hypotheks-banken, utgifva tryckta eller graverade,
till innehafvare!) ställda, pä viss årlig afbetalning eller på
uppsägning lydande räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen
säkerhet i jordegendom på landet utlofvas; härunder dock
ej inbegripna obligationer til! det belopp, som nu befintliga Hypotheks-föreningar,
till följd af allaredan afslutade, bindande, länekontrakt,
äro förpligtade att mot inflytande lånemedel utfärda.
6
Sammans. Stats- och Banko-Utshottcts Memorial M 40.
§ 6.
Denna § är återremitterad af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden med
anmärkning, att en så omfattande och vigtig stats-anstalt som Hypotheks-banken
icke borde få träda i verket så snart blott en enda Hypotheks-förening anmält
sig till inträde i Hypotheks-banken för den jemförelsevis obetydliga summan af en
million R.dr; hvadan förhöjning i detta minimum yrkats; hvilken mening ock är
vorden gillad af Ridderskapet och Adeln, som beslutat, att åt § 6 gifva följande
lydelse: »Den allmänna Hypotheks-banken öppnar sin verksamhet så snart från en
eller flere Hypotheks-föreningar anmälan göres om inträde och det sammanlagda
lånebeloppet, som sökes, minst uppgår till tio millioner R:dr.»
Ehuru det i § 6 intagna stadgande står i full öfverensstämmelse med den
grundtanke, hvarpå hela förslaget hvilar, har Utskottet likväl, med afseende å de
inom Riks-Stånden allmänt uttalade åsigter om angelägenheten att bestämma ett
högre minimum för delaktighet i Hypotheks-banken, än det af Utskottet föreslagna,
innan Bankens verksamhet skulle få vidtaga, ansett den minimi-summa, hvarom här
är fråga, böra förhöjas till åtminstone fem millioner R:dr, samt får altså hemställa,
att § 6 måtte komma att lyda på sätt som följer:
Den allmänna Hypotheks-banken öppnar sin verksamhet så
snart från en eller flere Hypotheks-föreningar anmälan blifvit gjord
om inträde och det sammanlagda beloppet, för hvilket delaktighet
tecknats, uppgår till minst fem millioner R:dr R:mt.»
§ 7.
Hvad som vid behandlingen af denna äfvensom af § 9 inom Preste-Ståndet
blifvit anmärkt och som förauledt bemälda Riks— Stånd att till Utskottet återremittera
dessa båda <§§, rörer uteslutande frågan om åstadkommande af någon begränsning
i Hypotheks-bankens upplåningsrätt; och öfver denna fråga, deri yrkanden
jemväl inom de öfriga Riks-Stånden blifvit gjorda, kommer Utskottet vid g 10
här nedan att vidare sig yttra.
De anmärkningar åter, som specielt angå § 7, äro framställda inom Borgareoch
Bonde-Stånden samt åsyfta
att föreskriften i lista momentet ej må göras så ovilkorlig, som deri nu är
föreslagen, utan på det sätt modifieras, att Hypotheks-banken endast i den mån,
som allmänna penningeställningen finnes derför vara lämplig, bör i uppgifven ordning
vidtaga åtgärder för låns upptagande;
att, då den i 2:dra momentet utsatta grund för lånemedlens fördelande mellan
flere samtidigt lånsökande Hypotheks-föreningar kunde vid tillämpningen komma
Sammans Stats- och Banko-TJtskotlcts Memorial M 40.
7
att leda till orättvisa, berörde grund borde borttagas och ersättas af någon annan
mera lämplig; och
att lån till Hypotheks-föreningarne måtte äfven i obligationer kunno utlemnas,
när vederbörande dermed förklarade sig nöjde.
Enligt Utskottets tanke är den ifrågasatta modifikationen i ltsta momentet af
§ 7 ej af nöden, då det, i följd af den föreslagna cenlralisationen af upplåningar
för Hypolheks-föreningarnes behof, måste ovilkorligen åligga Hypotheks-banken att
uti det i nämnde moment uppgifna fall vidtaga åtgärder för låns anskaffaade, endast
betalningsvilkoren dervid äro förenliga med de grunder, som för amorteringslåns
utlemnande till Hypolheks-föreningarnes delegare gälla till efterrättelse och hvilka
grunder förutsätta en så fördelaktig penningeställning, att upplåning mot 5 procent
ränta kan ega rum. Icke heller har Utskottet kunnat utfinna någon mera rättvis
grund för lånemedlens fördelande mellan samtidigt lånsökande Hypotheks-föreningar,
än den i 2:dra momentet föreslagna, eiler att fördelningen skall ske i förhållande till
det af dem sökta lånebelopp; och hvad angår yrkandet att län till Hypotheks-föreningarne
må kunna utgifvas icke blott i kontanta penningar, utan äfven i obligationer,
tror Utskottet sig i det återremitterade utlåtandet redan hafva anfört tillräckligt
talande skäl för sin i detta afseende anförda åsigt, och får till ytterligare
stöd derför nu endast erinra, att då, enligt förslaget, Hypotheks-föreningarne hädanefter
blott genom Hypotheks-bankens anlitande och medverkan skulle få sina
lånebehof fyllda, så måste det ock vara fullkomligt i sin ordning att de lånetillgån
gar,
Hypotheks-banken bereder, må föreuingarne allenast i kontanta medel tillhandahållas.
'
Utskottet hemställer således att § 7 måtte bibehållas vid sin, af Ridderskapet
och Adeln redan godkända lydelse:
I den mån de särskilda Hypotheks-föreningar, hvilka såsom
delegare uti Hypotheks-banken ingått, till erhållande af lån, ställda
på viss årlig afbetalning, sig anmäla och erforderliga säkerhetshandlingar
derför i beredskap hafva, skall Hypotheks-banken, så vida
andra för ändamålet användbara medel icke för densamma öro att
tillgå, om upptagande för de sökandes behof af sådana lån, mot
räntebärande, till innehafvaren ställda, på viss årlig afbetalning lydande
obligationer, vidtaga erforderliga åtgärder.
Hafva flera föreningar samtidigt sig om sådana lån anmält och
kunna deras önskningar i detta afseende ej på en gång till fullo
motsvaras, må de medel, Hypotheks-banken genom upplåning eller
annorledes sig för sådant ändamål beredt, mellan de lånsökande
föreningarne, i förhållande till det af dem sökta lånebelopp, fördelas.
8 Sammans. Stals- och Banko-Utskottets Memorial M 40.
Ej må lån till föreningarne annorledes, än i kontanta penningar,
utlemnas.
§§ 8, 9 och 10.
I afseende å § 8 är inom Borgare-Ståndet föreslaget, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som öfvervakade Privat-bankernes grundfonds-hypotheker, äfven
borde granska de säkerhetshandlingar, som Hypotheks-föreningarne för sökta och
erhållna lån aflemnade; men då detta af blott en ledamot väckta förslag synes icke
hafva inom bemälde Riks-Stånd vunnit understöd samt § blifvit af så väl Ridderskapet
och Adeln som Preste-Ståndet godkänd och af Bonde-Ståndet lemnad
utan anmärkning, torde någon ändring i § 8 icke böra vidtagas.
Likaledes anser Utskottet den af en annan ledamot af Borgare-Ståndet vid §
9 gjorda framställning, att de vilkor, hvarunder amorteringslån finge af Hypotheksbanken
upptagas, måtte i denna § bestämdt utsättas, icke böra till någon åtgärd
föranleda, då § redan innehåller, att dessa vilkor skola vara förenliga med de grunder,
som för låns utgifvande till Hypotheks-föreningarnes delegare äro till efterrättelse
fastställda, samt berörde grunder finnas intagna i den angående Hypotheksföreningars
bildande och framtida verksamhet föreslagna särskilda förordning, der de
ock hafva sin rätta plats; och enär § 9 blifvit af Ridderskapet och Adeln godkänd
samt af Preste-Ståndet, såsom förut är nämndt, återremitterad endast med afseende
å frågan om begränsande af Hypotheks-bankens rätt att verkställa upplåningar, lärer
samma §, emot hvilken någon anmärkning icke heller inom Bonde-Ståndet förekommit,
böra oförändrad bibehållas.
§ 10 åter har af samtelige Riks-Stånden blifvit återremitterad i följd af anmärkningar,
innefattande hufvudsakligen:
att den lör Hypotheks-banken här ifrågasatta rätt att, då gynsamma förhållanden
dertill föranleda och behof af upplåning för Hypotheks-förenings räkning kan
förutses, upplåna penningar mot obligationer, som på inlösen efter uppsägning lyda,
äfven i fall ansökning om lån från deiegande Hypotheks-förening för tillfället ej ingått,
syntes vara destomera betänklig, som dylika låne-operationer ej utgjorde föremål
för Hypotheks-bankens bestämmelse;
att genom detta stadgande, jemfördt med föreskriften i g 16, som innefattade
tillåtelse för Hypotheks-banken att på kortare tid utlåna penningar mot hvarjehanda
slags säkerheter, ifrågavarande Inrättning icke skulle blifva hvad som med densamma
är vordet afsedt, eller en medlare emellan kapitalister och Hypotheks-föreningarne,
utan en verklig Låne-bank och sålunda kunna blifva blottställd för samma
äfventyr, hvarför nuvarande Hypotheks-föreningar varit i så hög grad utsatta;
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Memorial Jri 40.
9
att om gynsamma förhållanden vore för handen att för Hypotheks-föreningars
behof upptaga lån, syntes rätta sättet just vara att verkställa sådan upplåning mot
obligationer, ställda på amortering; och
att derest likväl rättighet att upplåna penningar äfven mot obligationer, lydande
på uppsägning, skulle Hypotheks-banken tillerkännas, syntes närmare bestämmelser,
än § 10 innehölie, erfordras derom, att säkerheten jemväl för dylika lån borde bestå
af jord-hypothek, samt i sådant fall, till förebyggande i möjligaste måtto af att
Hypotheks-banken må komma att bedrifva en sådan lånerörelse, som föranledt så
rättvist klander mot Hypotheks-föreningarne, det åtminstone böra stadgas, att lån
mot återbetalning på viss bestämd tid eller efter uppsägning må af Hypotheks-banken
endast i det fall upptagas, att tillfälliga trängande behof dertill föranleda och
böra, sedan dessa behof upphört, så fort ske kan åter inlösas.
Under öfverläggningarne i detta ämne äro derjemte inom Riks-Stånden farhågor
yttrade för den ökade utländska skuldsättning, Hypotheks-banken antagligen komme
att förmedelst sina låne-operationer ådraga landet, samt för de olägenheter, som
för allmänna pertningerörelsen kunde befaras uppstå genom allt för stora utländska
kapitalers indragning, hvadan åtskilliga Ledamöter ansett det vara nödigt, att ett
maximum för Hypotheks-bankens upplåningsrätt bestämdes, hvilket maximum blifvit
föreslaget inom Ridderskapet och Adeln till 40 millioner och inom Borgare-Ståndet
till 20 millioner R:dr, så vida ej Kongl. Maj:t och Rikets Ständer till ökad upplåning
lemnade bifall; hvarförutan inom sistnämnda Riks-Stånd erinrats, att någon
viss oktroj-tid för Hypotheks-banken borde utsättas, att gälla väl icke för Bankens
tillvaro och återbetalningen af de kontraherade lånen, men för Bankens verksamhet
och befogenhet att upptaga nya lån, samt att i sådant afseende kunde stadgas, att
Hypotheks-banken icke utan Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers medgifvande skulle
ega att verkställa någon ny upplåning, sedan 40 år förflutit från den dag, då Hypotheks-bankens
reglemente blifvit af Kongl. Majit i nåder faslstäldt.
Med anledning af de emot § 10 riktade anmärkningar anser Utskottet sig
böra lästa uppmärksamhet derå, att det, med afseende å Hypotheks-bankens kredit,
skulle vara mindre välberäknadt att såsom ovilkorlig grundsats föreskrifva, att Hypotheks-banken
vid sina upplåningar, ehvad summan vore mindre eller större, alltid
borde iakttaga en viss, uteslutande operations-form. Lån, stälda pä amortering,
kunna vid tillfälliga behof i allmänhet icke under fördelaktiga vilkor betingas. Sådana
behof kunna för Hypotheks-banken uppstå hufvudsakligen i den händelse, att
Hypotheks-förening hos Banken anmält sig att erhålla lån till så lågt belopp, att
detsamma, under för hand varande penningeställning, icke lämpligen kan i amorteringsväg
upptagas. Utur denna synpunkt lärer det vara af stor vigt, alt Hypotheks-banken
berättigas att göra upplåning mot obligationer, lydande på uppsägning;
och vid betraktande af de mångå och noggranna kontroller, Hypotheks- bankens
Bih. till It. St. Brot. 1S5U & 1860. 4 Sami. 2 A/d. 20 Iluft. 2
JO Sammans. Stats- och Banko-Ulskollets Memorial M 40.
förvaltning skulle från det allmännas sida blifva underkastad, synes något missbruk
af detta upplåningssätt icke rimligen kunna eller böra befaras. Emellertid är det
angeläget att, äfven vid upplåning af ifrågavarande beskaffenhet, noggrannt tillses, att
full säkerhet i jord-hypothek förefinnes, och att enahanda lånevilkor i öfrigt iakttagas,
som skola gälla till efterrättelse vid amorteringslåns uppgörande; hvarjemte och
för att ytterligare utmärka, att meningen icke är, att uppsägningslån böra få blifva
af stående natur, Utskottet ansett sig böra föreslå, att sådant lån, om det ej redan
förut blifvit inlöst, skall återgäldas med det amorteringslån, som näst derefter uppgöres,
så att i detsamma det redan tagna uppsägbara lånet alltid inberäknas. I
öfverensstämmelse med dessa åsigter har Utskottet uppgjort det förslag, sorn, motsvarande
§ 10, här nedan igenfinnes under § 9, dit. förslaget, i anseende lill nödig
befunnen förändring i §§:s nummerföljd, blifvit förflyttadt.
Den begränsning åter i upplåningens belopp, som af åtskilliga talare påyrkats,
finnér Utskottet vara oförenlig med den Hypotheks-banken, enligt förslaget, åliggande
pligt och bestämmelse, att ombesörja de för Hypotheks-föreningarnes behof erforderliga
upplåningar. I den mån antingen flere nya Hypotheks-föreningar bildas,
eller de redan befintliga utvidga sitt område, eller framstegen i jordbrukets bedrifvande
mana till efterföljd och hos dess idkare väcka ny lust och håg att genom
förbättrade metoder öka afkastningen, i samma mån framkallas äfven nya anledningar
till upplåning; och när omtänksamheten kommit till full insigt af de fördelar,
ouppsägbara, amortabla, lån erbjuda framför den uppsägbara, intecknade skuld, som
nu trycker jordbruket, kommer äfven detta förhållande att ytterligare föranleda till
upptagande af amortabla lån Om, vid sådana förhållanden, en bestämd sifferbegränsning
för Hypotheks-bankens upplåningsrätt vore utsatt, under det att jord-hy—
potheks-belåningen på amortering endast finge af Hypotheks-banken ombesörjas, så
ligger det för öppen dag, att sådana bestämningar icke skulle kunna med rättvisa
och klokhet förenas, åtminstone ej på annat sätt, än genom att fastställa upplåningsbeloppets
maximum så högt, att det till det mesta komme att förlora sin åsyftade
betydelse. Utsattes det till en låg siffra, kunde lätteligen hända, att det, efter några
år, visade sig vara alltför otillräckligt, och i sådant fall skulle alla de jordegare, som
ville söka amorteringslån, sedan det tillåtna maximum blifvit uttömdt, finna sig ute
slutna
från en förmån, sora andra tidigare sökande fått tillgodonjuta; och om då,
eller hvarje gång ett sådant förhållande framträdde, det, i anseende till sjelfva det
för landet så högst vigtiga jordbruks-intressets egen skull, befunnes oeftergifligt att
medgifva nya upplåningsbelopp, så skulle så beskaffade, tid efter annan upprepade,
bestämmelser i sjelfva verket dock reduceras till samma effekt, som om ingen sådan
begränsning blifvit gjord.
Det förtjenar ock att härvid särskildt erinra, att för det närvarande, under det
Hypotheks-föreningarne i afseende å sin förvaltning snart sagdt icke äro underkastade
någon offentlig kontroll, en sådan begränsning, som här blifvit satt i fråga
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Memorial M 40.
11
från det allmänna statsintressets synpunkt ej existerar; och hvad en eller annan
Hypotheks-förening inom sig ville derom fastställa, skulle, jemlikt § 2 i förordningen
för Allmänna Hypotheks-banken, hädanefter lika väl som hittills stå den
öppet.
Den begränsning af upplåningen, sorn i detta hänseende är sakenlig och naturlig,
ligger redan uti de bestämmelser angående vilkoren för rättigheten att göra
upplåningar, dem ej mindre förslaget om Hypotheks-banken, än det om grunderna
för Hypotheks-föreningars bildande upptaga; och då härtill kommer den stränga,
offentliga kontroll, Hypotheks-bankens förvaltning skulle underkastas, och hvari ombud
ej mindre på Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers, än på föreningarnes vägnar,
komme att taga del, torde något vidare härvid ej vara att tillägga, så vida man ej
vili förbise de vigtiga skäl, hvilka tala för den föreslagna centralisationens nödvändighet.
Den fortlöpande amorteringen minskar ock dessutom årligen de upplånta
summornas belopp, och äfven i anseende härtill blefve utsättandet af ett upplåningsmaximum
för viss tid en ganska sväfvande bestämning.
Hvad angår anmärkningen om de olägenheter för den allmänna penningställningen
inom landet, som alltför stora utländska kapitalers indragning skulle medföra,
erkänner Utskottet sig icke kunna med säkerhet inse, hvaruti dessa olägenheter
skulle yttra sig. Att under den tid, då de upplånta summorna genom vexlar
indragas, så vida denna indragningsform begagnas, någon inverkan till nedsättning af
de på exporthandel grundade vexlar vore tänkbar, må erkännas. Men att ett upplåningsmaximum
af 20 millioner, som samma anmärkare föreslagit, deruti skulle
ega ett tillräckligt motiv, torde väl icke kunna medgifvas. Det är för det första
ej på en gång, som hela maximibeloppet, efter all rimlig anledning, komme att
upplånas. Upplåningarne skulle utan tvifvel blifva fördelade på flere år. De summor
åter, som på en gång upplånades, skulle likväl ej på en gång ställas till låntagarens
disposition. Äfven här pläga, efter all erfarenhet, inbetalningarne göras delvis
och efter vissa tidsintervaller; och den inverkan på vexelkursen, som af allt delta
antages blifva en följd, skulle alltså i båda fallen blifva högst ringa, om någon.
Men om den ock blefve större, än som kan förutses, så anser dock Utskottet detta
exportörens jemförelsevis obetydliga intresse icke kunna utgöra tillräcklig grund för
att, i bredd med jordbrukets för hela landet och äfven för sjelfva exporthandeln
vida vigtigare intressen, införa en bestämning, som skulle stå i strid med förslagets
hufvudprinciper; och om meningen med anmärkningen varit att antyda, att de stora
upplåningssummorna skulle bidraga till nedsättning af det cirkulerande penningkapitalets
eget pris, så torde en så beskaffad fruktan äfven förskingras, om man betänker,
att dessa upplåningssummor, fördelade på många olika händer och med gifven
bestämmelse att placeras i sjelfva jordnäringen, derigenom också förlora den inverkan
på penningpriset, som de, koncentrerade på få händer och sökande utvägar till
placering, möjligen i någon mån hade kunnat utöfva.
12
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Memorial M 40.
Vidkommande slutligen frågan om bestämmande af en viss oktrojtid, har Utskottet,
efter omsorgsfullt öfvervägande, funnit sig icke heller kunna föreslå en sådan.
För alla de upplåningar, som under den utsatta oktrojtiden komme att ske, fordrade
rättvisan och vården om aftalens helgd, att de ställda garantierna, vare sig i
jord-hypothek eller grundfond, oförändradt bibehöllos, således för en under det sista
året af oktrojtiden gjord upplåning likaväl, som för en under det första. Så
länge något enda lån återstode att afliqvidera och amortera, måste Hypotheks-banken
oförändradt fortsätta sin dittills i detta afseende åliggande verksamhet och, om
således det under sista året af oktrojtiden upptagna lånet vore stäldt på 40 års
amortoring, denna verksamhet fortgå lika lång tid efter oktrojtidens utgång. Vid
sådant förhållande är det uppenbart, att bestämmande af en oktrojtid skulle, med
hänsigt till det dermed åsyftade ändamål, till intet gagna, måhända snarare skada,
ju närmare uppgörelsen af ett nytt lån läge till oktrojtidens slut. Är åter meningen
med förslaget om oktrojtid den, att Staten vid en viss tid skulle, efter pröfning
af omständigheter och förhållanden, kunna förordna om inställande af all vidare
upplåning, så skulle förslaget motarbeta sitt syftemål. Bestämmes oktrojtid, har
Staten i och med detsamma afsagt sig rättigheten att besluta nämnda förbud tidigare;
bestämmes en sådan deremot icke, bibehåller Staten utöfvandet af denna sin
rätt när som helst, alltid likväl under förutsättning, att något hinder ej lägges för
Hypotheks-bankens pligt och rätt att fullgöra vederbörligen öfvertagna låneförbindelser.
Utskottet hemställer alltså, att § 8 och 9, måtte bibehållas vid oförändrad
lydelse, men § 8 nedflyttas efter § 10, samt ifrågavarande §§ undfå följande innehåll:
§ 8.
Hypotheks-banken må ej företaga upplåning, ställd på viss
årlig afbetalning eller utgifva obligationer, lydande på så beskaffade
lån, utan så är att vilkoren dervid äro förenliga med de grunder,
som för sådana låns utgifvande till Hypotheks-föreningarnes delegare
finnas till efterrättelse fastställda.
§ 9-
Hypotheks-banken vare berättigad att, för tillfälliga, af dess
ändamål föranledda behof, upplåning verkställa mot obligationer, som
på inlösen efter uppsägning lyda, dock att dessa obligationer ej må
ställas på kortare uppsägningstid, än sex månader, och ej på lägre
belopp, än 200 R:dr R:mt; börande för öfrigt i afseende å säker
heten
och lånevilkoren äfven härvid iakttagas hvad i § 8 är sagdt.
Sammans. Stats- och Uanko-Utskottets Memorial M 40.
iö
Har upplåning mot obligationer, ställda på uppsägning, egt
rurnj varde, der ej inlösen af dessa obligationer förut kunnat ske,
den sålunda upplånta summan inberäknad i det amorterings-lån,
som näst derefter uppgöres, och det på uppsägning ställda låne
beloppet
dermed återgäldad t.
§ 10.
Hypotheks-banken åligger att, vid all den upplåning, densamma
till utlåning' åt Hypotheks-föreningarne ombesörjer, noggrannt tillse,
att tillräcklig säkerhet derför i jordegendom ställes och under bela
albetalnings-tiden bibehålles i enlighet med de grunder, som i sådant
afseende bestämmas genom särskild Förordning, angående de allmänna
vilkor, som för Hypotheks-föreningars bildande och framtida
verksamhet skola till efterrättelse lända.
De af llypotheks-förening för erhållna lån ställda säkerhetshandlingar
skola under offentlig vård på lämplig ort nedsättas.
§ 13.
Vid förnyad granskning af denna § har Utskottet tagit i öfvervägande en
inom Borgare-Ståndet gjord framställning, angående förbud för Hypotheks-banken
att, utan Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers dertill lemnade samtycke, upptaga nya
lån om och när grundfonden, genom utbetalningar i följd af de under § 13 litt. b)
omförmälda fall, nedgått till 6 millioner Riksdaler eller derunder; och då en föreskrift
i nämnde syftning bör leda till det allmännas ytterligare betryggande äfvensom
lill befästande af Hypotheks-bankens egen kredit, har Utskottet, som likväl anser att
inställandet af Bankens verksamhet såsom upplånings-anstalt ej må ifrågakomma förr
än halfva grundfonden blifvit använd och att, i sådant fall, Bankens delegare böra
till extra bolagsstämma genast sammankallas för beslutande af de åtgärder, som
kunna finnas nödiga att vidtaga, skolat hemställa, att § 15, med oförändradt innehåll
i öfrigt, måtte erhålla följande lydelse:
För den händelse att erforderliga medel till det återköp eller
den liqvid, som i § 14 sägs, ej på annat sätt kunna anskaffas, ege
Hypotheks-banken för sådant ändamål erforderligt tillskott från de i
Banken delegande Hypotheks-föreningar, i mån af deras delaktighet
i Banken, inom utsatt tid infordra, och vare, i sådant fall, desse
pliglige att, genom en efter behofvet lämpad, på sina låntagande
u
Sammans. Stals- och Banko Utskottets Memorial JW 40.
medlemmar uttaxerad förhöjning af kapital-albetalnings-procenten, det
nödiga beloppet upptaga.
Om, genom försäljning eller pantsättning af de till grundfonden
hörande obligationer för det i § 13 litt. b) uppgifna ändamål,
grundfonden vid något tillfälle skulle komma att nedgå till fyra
millioner R:dr, må ej Hypotbeks-banken nytt lån upptaga förr, än
grundfonden blifvit till sitt ursprungliga belopp återställd; skolande
i ofvannämnde fall Hypotheks-bankens delegare, derest icke allmän
ordinarie sammankomst, efter hvad i § 20 sägs, inom en månad
infaller, genast kallas till extra sammankomst för vidtagande al de
åtgärder, hvartill omständigheterna kunna föranleda.
§ 16-
Emot berörde §, som blifvit godkänd af Preste-Ståndet i sin helhet och af
Ridderskapet och Adeln med endast den förändring att det å 5:te raden nedifrån
förekommande ordet annorledes skulle utbytas mot ordet: sålunda, är inom de två
andra Riks-Stånden hufvudsakligen erinradt, att Hypotheks-banken, genom tillåtelsen
att verkställa utlåningar på kort tid, kunde komma att beträda samma bana, som
i afseende å nuvarande Hypotheks-föreningar med så mycket skäl ölverklagats; men
att, om en dylik tillåtelse ansåges böra lemnäs, de i §:n begagnade orden: »i vanlig
utlåningsväg», såsom häntydande på den af Hypotheks-föreningarne bedrifna diskontrörelse,
borde uteslutas och rättigheten att verkställa utlåningar på kort tid åtminstone
inskränkas till Hypotheks-banken och sålunda icke, såsom sista momentet i §:n
medgåfve, tillkomma äfven i Banken delegande Hypotheks-föreningar, hvilka eljest
skulle blifva, så att säga, Filial-banker åt den nya Hypotheks-banken.
Såsom under diskussionen inom Borgare-Ståndet äfven blifvit anmärkt, har egentliga
orsaken till Hypotheks-föreningarnes understundom iråkade förlägenhet varit, att de,
vid indragning af upptagna lån, ofta uppå längre tid, merendels emot endast namnsäkerhet
utlemnat ganska betydliga belopp, hvarigenom hinder för föreningarne
sedermera mött att åt delegare tillhandahålla sökta och beviljade amorterings-lån.
Enligt Utskottets förslag åter skulle Hypotheks-bankens rätt i förevarande afseende
blifva inskränkt lill en tillfällig utlåning på kort tid mot säkerhet endast af inteckning
i jordegendom samt Stats- eller Hypotheks-obligationer; och en sådan rättighet
synes ock för Hypotheks-banken oundgängligen erfordras, så vida Banken skall
kunna skydda sig mot förluster derpå att influtna medel för tillfället icke kunna
annorledes placeras, utan skulle komma att ligga räntelösa. Med afseende härå
torde det föreslagna stadgandet, så vidt det rörer den utlåning, som Hypotheks
-
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Memorial M 40.
15
banken sjelf skulle ega att omedelbart verkställa, böra bibehållas med endast några
jemkningar i redaktionen; hvaremot Utskottet anser bestämmelsen i sista momentet,
angående en så beskaffad utlånings verkställande genom Hypotheks-föreniogarne,
kunna förfalla; hemställande Utskottet, på grund häraf, att § 16 måtte erhålla
denna lydelse:
Der så händer, att på afslutade upplånings-kontrakt eller af
annan anledning medel till Hvpotheks-banken inflyta, som ej genast
kunna till utlåning i vederbörlig ordning för delegande Hypotheksföreningar
eller till fullgörande af andra Bankens förbindelser användas,
ege Hypotheks-banken sådana medel pä kortare tid antingen
utlåna mot säkerhet i jordegendom eller i Statsverkets eller
egna eller nuvarande Hypotheks-föreningars räntebärande obligationer,
eller ock genom uppköp af sådana obligationer, eller, om sådant
finnes lämpligare, genom medlens insättande i bank-inrättning
mot ränta, fruktbärande göra.
§ 17.
Uti här förekommande stadgande, »att af den vinst, som från Hvpotheks-bankens
rörelse kan uppkomma, skall bildas en reserv-fond och ingen utdelning af
denna vinst få ega rum förr, än reserv-fonden uppgått till ett belopp af 300,000
R:dr IUmt», bar en ledamot af Borgare-Ståndet föreslagit ett tillägg af följande
innehåll: ej eller för mera än öfver skottet utöfver denna summa, med hvilket tillägg
åsyftats att bestämdare uttrycka, att den föreskrifna summan, 300,000 R:dr, alltid
bör finnas afsatt såsom orubblig säkerhet; men som §:n, enligt dess nuvarande
uppställning, icke synes kunna gifva anledning till olika tolkningar, och densamma
blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet godkänd och af Bonde-Ståndet
lemnad utan anmärkning, föreslår Utskottet, att den må förblifva oförändrad
af detta innehåll:
Af den vinst, som från Hypotheks-bankens rörelse kan uppkomma,
skall bildas en reserv-fond, och ingen utdelning af denna
vinst få ega rum förr än reserv-fonden uppgått till ett belopp, stort
300,000 R:dr Runt. Vid hvarje års bokslut tillgodoföres hvar och
en i Hypotheks-banken delegande Hypotheks-förening så stor andel
af vinsten, som på föreningens delaktighet i Banken då belöper.
När, efter hvad nu är sagdt, utdelning af vinsten kan ske, bestämmes
en hvar delegares andel deruti efter hans andel i reserv
fonden.
Denna reserv-fond skall, på sätt som i § 16 sägs, frukt
-
16 Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Memorial JSi 60.
bärande göras, så vidt den ej för fullgörande af bankens förbindelser
lages i anspråk.
Då inora de två Riks-Stånd, sorn återremitterat äfven förslagets öfriga delar,
antingen några speciela anmärkningar deremot ej förekommit, eller, der sådana egt
rum, desamma icke varit af annan beskaffenhet, än att de kunna anses vara besvarade
genom Utskottets i det föregående afgifna yttranden, så hemställer Utskottet,
att gg 3, H—14 samt 18—23 i förslaget till Förordning, an
gående
en Allmän Hypotheks-bank för riket, måtte af Rikets Ständer
godkännas, sådana dessa §§ finnas i Utlåtandet J\s 24 intagna.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva godkänt, men Borgareoch
Bonde-Stånden återremitterat det å sidan 19 i Utlåtandet M 24 intagna
förslag till öfvergäende stadgande; och som Utskottet, efter förnyad granskning af
berörde förslag, funnit ett tillägg deri böra göras, innefattande anvisning hvarest
Hypotheks-förening, som önskar inträda i Hypotheks- banken, innan denna ännu
börjat sin verksamhet, bör i sådant afseende sig anmäla, så torde följande lydelse
böra gifvas åt ifrågasatta
Öfvergäende Stadgande:
Hypotheks-förening, som, innan Hypotheks-banken öppnat sin
verksamhet, önskar i Bauken inträda, skall derom göra anmälan
hos Kongl. Finans-departementet; hvarefter å tid, som af Kongl.
Maj:t bestämmes, och i enlighet med hvad i § 20 stadgas, ombud
så väl för Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, som för den eller
de Hypotheks-förenirigar, hvilka till inträde i Hypotheks-banken
sig anmält, äfvensom de af Kongl. Maj:t samt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
utsedde ledamöter i Hypotheks-bankens styrelse
skola sammanträda, för att vidtaga de beslut och förrätta de val,
som måste föregå Hypotheks-bankens öppnande.
I fråga härnäst om Utskottets förslag till Förordning, angående de allmänna
grunder, som vid Hypotheks-föreningars bildande och framtida verksamhet skola
till efterrättelse gälla, så har detta förslag blifvit bifallet af Preste-Ståndet i sin
helhet oförändradt, äfvensom af Ridderskapet och Adeln förutom §§ 3 och 3,
i hvilkas innehåll sistbemälda Riks-Stånd beslutat de förändringar, att § 3 skulle
lyda sålunda: »Det värde, för hvilket jordegendom till delaktighet i Hypotheks
förening
-
Sammans. Stais- och Banko-Utskottets Memorial M 40.
47
förening må antagas, kan antingen efter bevillnings-taxering eller efter särskild
värdering bestämmas; och må delaktighet i föreningen för högst hälften af värdet
kunna medgifvas; föreningens styrelse alltid obetaget att, efter sig företeende
omständigheter, delaktighetens belopp så i det ena som i det andra fallet derunder
nedsätta;» samt att § 3 borde innefatta det stadgande, att värdet, hvarför
jordegendom finge till delaktighet i Hypotheks-förening antagas, beräknadt vare
sig efter bevillniugs-taxering eller efter särskild värdering, skulle uppgå till minst
1000 R:dr. Deremot är ofvanberörde förslag till Förordning af Borgare- och
Bonde-Stånden återremitteradt, efter hvad diskussionerne gifva vid handen egentligen
med afseende å dess sammanhang med det återremitterade förslaget till Förordning,
angående en allmän Hypotheks-bank, men också i följd af anmärkningar,
åsyftande att visa dels olämpligheten deraf att, såsom i § 3 stadgades, värdet,
för hvilket jordegendom finge till delaktighet i Hypotheks-förening antagas, kunde
bestämmas efter två olika grundet, nemligen bevillnings-taxering och särskild värdering,
med rätt till delaktighet i förra fallet till 2/3 och i det sednare till hälften af
värdet, särdeles som, enligt den af Rikets Ständer vid innevarande riksdag antagna
nya Bevillnings-förordning, all fast egendom skall till sitt verkliga värde taxeras;
dels att det varit önskligt om några allmänna grunder för bestämmande af
värdet å jordegendom i och för delaktighet i Hypotheks-förening blifvit i förslaget
införda, och dels att något mininum af jordegendoms-värde icke borSe för inträde
i Hypotheks-förening fastställas.
Med afseende å de emot § 3 förekomne anmärkningar, har Utskottet ansett
sig böra frånträda sitt förslag, att delaktigheten i Hypotheks-förening må blifva
olika efter som bevillnings-taxering eller särskild värdering tages till grund för
jordegendoms-värdets bestämmande. Utskottet biträder i stället Ridderskapet och
Adelns beslut i denna del, eller att delaktigheten får utgöra högst hälften af egendomens
efter ena eller andra grunden åsätta värde, med föreningens styrelse förbehållen
rätt att, efter omständigheterna, delaktighets-beloppet nedsätta. Vid så
dant
förhållande har Utskottet, som fortfarande hyser den åsigt, att ett mininum
af jordegendoms-värde för inträde i Hypotheks-förening bör utsättas, funnit sig
jemväl böra instämma uti den af Ridderskapet och Adeln härutinnan antagna mening,
att berörde minimum må blifva 1,000 R:dr, ehvad värdet efter taxering eller
särskild värdering beräknas. Några allmänna, hela Riket omfattande grunder
för jordegendoms-värdets bestämmande synas Utskottet deremot icke lämpligen
kunna meddelas, utan torde i detta afseende den föreskrift vara tillfyllestgörande,
som förekommer i § 20 i Förordningen för Allmänna Hypotheks-banken, eller att
bankens delegare vid deras årliga ordinarie sammankomst skola fastställa de grunder,
efter hvilka inom hvarje förening särskild värdering af jordegendom bör för
rättas,
i de fall der delegare i Hypotheks-förening vill låta sin delaktighet i för—
Bih. till R. St. Brot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 20 Haft. 3
18
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Memorial M 40.
eningen efter sådan grund beräknas; och hemställer Utskottet, med anledning häraf,
att §§ 3 och 5 i förevarande förslag måtte erhålla följande förändrade lydelse,
nemligen:
§ 3-
Det värde, för hvilket jordegendom till delaktighet i Hypotheks-förening
rriå antagas, kan antingen efter bevillnings- taxering
eller efter särskild värdering bestämmas; och må delaktighet i föreningen
för högst hälften af värdet kunna medgifvas; föreningens
styrelse alltid obetagct att, efter sig företeende omständigheter,
delaktighetens belopp, så i det ena, som i det andra fallet, derunder
nedsätta.
§ S
En
hvar, som, efter hvad ofvan är sagdt, eger eller innehar
jordegendom, hvars värde, beräknadt vare sig efter bevillningstaxering
eller särskild värdering, uppgår till minst 1000 R:dr R:mt,
vare till inträde i Hypotheks-förening berättigad, der ej andra omständigheter
det inträde skulle hindra.
Under förutsättning, att Rikets Ständer bifalla Utskottets i det föregående
gjorda framställning om borttagande af ifrågasatt tillåtelse för Hypotheks-banken
att, genom i banken delegande Hypotheks-föreningar, låta verkställa sådan utlåning,
som i 16 § af Förordningen för Allmänna Hypolbeks-banken omförmäles, torde motsvarande
föreskrift i § 20 i förordningen, angående ITypolheks-föreningars bildande
och framtida verksamhet, äfven böra från förslaget uteslutas och denna g således
komme att lyda som följer.
§ 20.
Hypotheks-förening, som hädanefter bildas, ege ej rätt att annan
utlånings-rörelse bedrifva, än som består uti de för dess räkning
af eller genom Allmänna Hypotheks-banken upplånta medlens
fördelning på föreningens lånsökande delegare.
De medel, som till Hypotheks-förening af dess delegare i och
för erhållna lån eller såsom insättningar inbetalas, skola till Allmänna
Hypotheks-banken insändas, alt der i räkning föreningen tillgodoföras
och, så vidt omständigheterne det medgifva, förräntas.
Sammans. Slats och Banko-Utslcottets Memorial JVl 40.'
19
Och hemställer Utskottet
alt öfriga delar af det i Utlåtandet JM 24 intagna förslag till Förordning,
angående llypotheks-föreningars bildande och framtida verksamhet,
måtte af Rikets Ständer godkännas, med tillägg af följande
stadgande under ny
§ 24.
De Reglementen, som för redan bildade Hypotheks-föreningar
blifvit uppgjorda och fastställda, komma att fortfarande tjena till
iakttagande i allt, som rörer förvaltningen af de angelägenheter,
hvilka med de af dessa föreningar hittills upptagna lån stå i sammanhang;
men i hvad angår den upplåning, sorn af deras ändamål
hädanefter påkallas och för hvilken de, på sätt förordningen om
Hypo theks-banken föreskrifver, böra såsom delegare i denna bank
ingå, gälle äfven för dem i alla delar till efterrättelse hvad här ofvan
i fråga om Hypotbeks-föreningars bildande är stadgadt.
Utskottets hemställan å sid. 30 af Utlåtandet JM 24, del Rikets Ständer måtte
besluta, att ändring i Förordningarne, angående^Hypothcks-banken samt de allmänna
grunderna för Hvpotheks-föreningars bildande och verksamhet, ej må kunna ske
utan alt äfven Rikets Ständer sill bifall dertill meddela, ar återremitterad af Rorgare-Ståndet;
men som berörde hemställan blifvit af de öfriga Riks-Stånden godkänd,
och i frågor af förevarande beskaffenhet tre Riks-Stånds sammanstämmande
mening utgör Rikets Ständers beslut, kan
Borgare-Ståndets ålerremiss i denna del icke lill någon Utskottets
åtgärd föranleda.
Då, hvad slutligen angår Utskottets förslag om öfver/lyltning, under vissa
vilkor, lill Allmänna Uypotheks-banken af Riksbankens fond till utlåning mot
pant af fast egendom å landet, delta af Preste Ståndet gillade förslag blifvit af
2 Riks—Stånd, nemligen Ridderskapet och Adelfi samt Bonde-Ståndet afslaget, så
lärer, ehvad beslut Borgare-Ståndet, sorn förslaget återremitterat, än må komma att
deröfver fatta,
denna fråga hafva förfallit.
Stockholm den 8 Oktober 1860.
20
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Memorial Jtf 40.
Reservationer:
Af Herr Doktor Tellbom, emot § 6 i Förordningen, angående en Allmän Hy
potheks-bank,
hvilken § Herr Doktorn ansåg böra bibehållas sådan den i Utlåtandet
JV° 24 förekommer.
Af Herr Doktor Sandberg: »Då min öfvertygelse icke kunnat förändras af de
sednare öfverläggningarne i delta ämne, torde mig tillåtas, att få reservera mig
äfven emot detta Utlåtande för så vidt det tillstyrker, att med Statens garanti nu
upprätta en Riks-hypotheks-bank af den beskaffenhet och i den syftning, som här afses.
Skälen dertill finnas i min förra reservation vid Stats- och Banko-Utskottets
Betänkande J)fs 24, och ännu flere och vigtigare uti de under den fordna menlösa
liden hyllade åsigter, hvilka nu anses föråldrade och äro förkastade såsom t. ex.
hvad/ Rikets Ständer vid 1834 — 1835 årens Riksdag uttalade uti en underdånig
skrifvelse lill Kongl. ,Maj:t af den 18 Aug. förstnämnde år, der det heter: »att
»Statens skuldsättning utrikes till förmån för enskilde i allmänhet icke syntes vara
»nyttig utan skadlig, och endast böra ifrågakomma, då ett större ondt derigenom
»kan undvikas» rn. fl.
Mina betänkligheter emot verkningarne af denna stora central-anslalt för en
både till tid och belopp obegränsad, och således omätlig upp- och ut-låning äro
icke heller undanröjde. I Utskottet talades om en tidrymd af århundraden och
om ett belopp af 280 millioner, ja till och med om hälften af bela Svenska jordens
värde; men mig förekom en sådan begränsning icke särdeles lugnande. -—
Det är visserligen i allmänhet en förmån, att få en uppsägbar skuld förvandlad till
ett flerårigt amorterings-lån; men det lättar också utvägen för den gäldbundne, att
sedermera göra nya skulder, utan att så noga beräkna verkningarne deraf. Och
dessutom, när medlen härtill skola fortfarande upplånas på utländsk ort, så blifva
olägenheterna deraf för det allmänna, särdeles under Statsverkets närvarande skuldsättning,
vida större, än fördelarne för den enskilde.
Att medel härtill saknas inom landet visar sig af de nuvarande Hypotheksförecingarnes
ställning, som i Kommitlerades Utlåtande omförmäles.
Sammans. Stats- och Banlio-Ulskolicts Memorial JH 40-
21
Jag fruktar att af den, genom Hypotheks-bankens större kredit, anskaffade
och onaturligen ökade penninge-tillgången endast en mindre del kommer att användas
till jordbrukets verkliga förbättring. Det mesta åtgår, hädanefter såsom hittills,
att aflösa och förvandla gamla skulder, samt för öfrigt till svindlande spekulationer
och nya egendoms-köp jemte ett yppigare och öfverflödigare lefnadssätt än
som eljest kunnat ega rum.
Den kommer ock att bibehålla och ännu mera uppstegra jordegendomarne till
ett pris, sorn vida öfverstiger deras verkliga värde. Under ett sådant år som 18SS,
då skörden var ymnig och en tunna råg i Stettin betaltes med 31 R:dr R:mt, så
kunde de förräuta ett öfverdrifvet inköpspris; men då spannemålen på verldsmarknaden
nedgår till hälften deraf eller ännu lägre, så blir det icke mera möjligt.
Egendoms-priserna kunna då uppehållas endast genom konstlade penninge-tillgångar,
hvartill de, genom de gamla inteckningarnes utlösning med utländska Hypothekslån,
lösgjorda kapitalerna skola gifva en ymnig, men icke alltid gagnande utväg.
Dessutom förekommer det mig oundvikligt, att amortering och räntor på den,
med lavinens fart, från alla håll vexande utländska skulden måste sätta realisationen
i den största fara: och på dess bestånd hvilar ju hela Rikets välfärd. Om nu den
tid kommer, då man icke mera kan skaffa penningar — ty man kan väl icke till
dagarnes ända fortfara att ständigt låna mera än som betalas — så måste ju alla
skuldsatta jordkrukare, som till konstlade och öfverdrifna priser köpt sina egendomar,
råka i den största förlägenhet och gå en oundviklig undergång till mötes.
Gerna må dessa mörka förespeglingar för närvarande dela samma öde, sorn
Cassandras; blott de i framtiden icke få samma utgång.
Slutligen synes det mig att denna vigtiga fråga gestaltat sig helt annorlunda
och vida lämpligare, om de många enskilda Hypotheks-föreningarne, med hvilka hittills
icke Ständerna utan endast Regeringen haft att skaffa, hade sjelfvo beslutat
förena sig uti en sådan eentral-anstalt utan Statens inblandning, hvilket, enligt förut
gällande åsigter, varit det rätta och naturliga; eller ock öppet förklarat orsakerna
till sin förlägenhet och i vederbörlig ordning sjelfve sökt det understöd af Slaten,
som man nu, utan deras begäran, snart sagdt vill påtruga dem. Så beskaffad som
den närvarande frågan är och i den ställning den nu befinner sig vid Riksdagens
inom 8 eller högst 14 dagar förväntade slut, då två om icke alla Riks-Slånden
återremitterat förslaget med mer oller mindre väscndtliga anmärkningar, vore det,
efter mitt förmenande, rådligast att
låta hela detta betänkliga och vidt utseende ärende hvila till mog
nare
pröfning vid en kommande riksdag.
Och särskildt må anmärkas vid 4 § uti 2:dra förordningen om allmänna
22
Sammans. Stals- och Banko-Utskottets Memorial M 40.
grunder för enskilda Hypotheks-föreningar, att vid egendomars värdering för inträde
i dylik förening, skogstillgängen jemte åbyggnaden och annat, hvars värde är
underkasladt betydlig förändring, icke bör tagas i beräkning.»
Af Herr L. J. Hierta: »Då tvänne Riks-Stånd redan antagit hvad Kommilterade
föreslagit och Utskottet deraf tillstyrkt sitt i första Betänkande angående inrättande
af en allmän Hypotheks-bank, så är det naturligt och öfverensstämmer
med vanligt bruk, att de anmärkningar, sorn föranledt återremiss från de två öfriga
Riks-Stånden, icke åstadkommit någon förändring i Utskottets åsigter om grunderna
för den föroslagna inrättningen.
Den ytterligare öfverläggning, som i följd af återremissen egt rum, bar likväl
icke kunnat undanrödja de betänkligheter, sorn i min vid det förra Betänkandet fo
gade
reservation framställdes förnämligast emot följande i §§ 1—5 af Kommitterades
Betänkande förekommande förslag:
l:o. Alt hvarje förening af jordegare, som hädanefter vill upptaga amorterings-,
eller på årlig afbetalning ställda lån, afsedda att tillhandahållas föreningens
delegare (se § 1 och 2) skall vara tvungen att till ombesörjande häraf anlita Riks—
hypotheks-bankens bemedling.
2:o. Att ingen Hypotheks-förening eller hvilken annan kredit-inrättning som
helst, än allena den allmänna Hypotheks-banken, vidare skall ega rätt att utgifva
tryckta eller graverade till innehafvaren ställda, vare sig på viss årlig afbetalning
eller på uppsägning lydande obligationer i hvilka lör upplåningen säkerhet i jordegendom
ullofvas; och
3:o. Att Statsverket genom dess Riksgälds-kontor skall öfverlemna till Hypotheks-banken
såsom grundfond ouppsägbara obligationer till belopp af åtta millioner
Riksdaler; bärande lika stor ränta som för andra af Statsverket utgifna, inhemska
obligationer högst forskrifves. Hvad den första punkten beträffar, är ännu
icke något egentligt svar lernnadt på den anmärkningen, att om den blifvande allmänna
Hypotheks-banken genom sin inrättning och förvaltning erbjuder de särskilda
Hypolheks-föreningarne någon fördel i och för deras upplåningar, så skola de tillräckligt
inse sitt eget bästa för att anlita dess biträde; men att del synts innefatta
ett alltför hardt ingrepp uti rättigheten ali besörja egna angelägenheter, alt förneka
hvarje enskild förening att sjelf upplaga ett lån, äfven om det genom särskild bemedling
kan erhållas till billigare vilkor än den allmänna Hypotbeks-banken kan
åstadkomma. Enligt Utskottens förslag skall räntan å de lån, som upptagas genom
den allmänna Hypotheks-banken, icke i något fall få öfverstiga fem procent, hvilket
ock måhända bjudes af en nödig försigtighet. Häraf måste emellertid följa, att om
deri allmänna Hypotheks-banken någon gång icke blir i stånd att erhålla lån till
sådant pris, att de kunna utleinnas till fem procents ränta, vare sig att räntefoten
stigit i den allmänna penninge-marknaden eller att antalet och beloppet af redan
Sammans. Stats- och Banken-Utskottets Memorial M 40-
23
upptagna lån verkat ofördelaktigt på deras kurs, så skola enskilda bolag alldeles gå
miste om möjligheten alt erhålla några lån. Det förekommer mig derföre som om
åtminstone de redan varande Hypotheks-föreningarne bade bordt höras i en fråga,
som uteslutande angår deras och andra dermed likartade blifvande föreningars intresse,
innan de beröfvas sin sjelfverksamhet och genom tvångslag underkastas en
cenlral-inrältnings uteslutande magt, om hvars mer eller mindre lyckliga handhafvande
man icke på förband kan vara fullt förvissad.
För det i min tanke rättsvid riga förbudet emot allt utgifvande för framtiden
af tryckta eller graverade amorterings-obiigalioner mot säkerhet af jordegendom,
annat än genom den allmänna Hypotheks-banken (<§ .5), har, så vidt jag kunnat
uppfatta, något annat skäl ej blifvit anfördt, än alt det är nödvändigt för att upprätthålla
krediten på den allmänna Hypotheks-bankens obligationer. Det synes mig
dock icke utgöra något skäl, ulan ett rent magispråk, att en allmän och hittills
oklandradt utöfvad rättighet sålunda på en gång fråntages alla andra för att monopoliseras
i en central-myndighels hand. En öfverdrift ligger ock uti farhågan att
den allmänna Hypotheks-banken, om den i öfrigt kommer alt förvärfva kredit och
anseende, skulle kunna lida något mehn deraf, om en eller annan förening af jordbrukare
upptog lån emot räntebärande amorterings-obiigalioner för något ändamål
eller på sådana grunder eller vilkor, som icke öfverensstämde med den allmänna
Hypotheks-bankens föreskrifter.
Den egentliga medelpunkten i Kommitterades Betänkande, eller den omkring
hvilken allt det öfriga vänder sig, är dock förslaget om Statsverkets mellankomst
med åtta millioner i Riksgälds-kontorets obligationer, i ändamål att upprätthålla
Hypotheks-obligationernas kredit och skaffa bättre kurs på desamma.
Då detta är det lörsta förslaget, som inom vårt land kommit i fråga att
sammanbinda Statens kredit med enskildas, icke genom lån på bestämda återbetalnings-
tider, utan genom en för ali framtid fortfarande ansvarighet, så blir det,
enligt mitt förmenande, angeläget att söka svar på följande frågor:
l:o Huru stor kan den fördel vara, som i sjelfva verket tillskyndas Hypotheksföreningarne
genom Statens mellankomst?
Härpå mäste svaret blifva, att i början eller för de första lånen, som icke
kunna uppgå till mycket stora belopp, då, enligt förslaget, Hypotheks-banken skall
börja sina operationer, så snart en Hypotheks-förening anmäler sig om lån, är det
väl troligt att något fördelaktigare vilkor skola erhållas än Hypotheks-föreningarne
sjelfve bekommit; men att skilnaden icke blir stor, ådagalägges af följande:
Den ränta, som dessa betala, kan nu med tillhörande omkostnader anses emot
svara
högst fem för hundra af erhållet kapital. Det är deremot icke troligt alt
bättre vilkor skola erhållas, än Staten fått för sina egna, genom Riksgälds-kontoret
upptagna lån. Enligt uträkning uppgår räntan å dessa med derifrån oskiljaktiga
kostnader fullt upp till 4% för hundrade af det erhållna kapitalet. I en framtid
24 Sammans. Stais och Banko-Utskottets Memorial M 40.
åter, nät; ett större antal låne-serier efter hvarandra hunnit upptagas af Hypotheks-banken,
är det noer än sannolikt, att en verkan på lånens kurs, likartad med den, som förut
visat sig på de särskilda Hypotheks-föreningarnes, icke skall uteblifva oaktadt garantien.
Utskotten, likasom Kommitterade, hafva icke ansett någon inskränkning till ett maximibelopp
i Bankens upplånings/ätt böra ega rum, och under öfverläggningarne i ett Riksstånd,
har en ledamot af såväl Kommittéen som Utskotten, som man icke lärer
böra frånkänna en stor inflytelse uti tillkomsten af detta förslag, yttrat att det icke
kunde vara annat än fördelaktigt om hela Svenska jordens intecknade skuld, som
anses utgöra 280 millioner, blefve utlöst genom hypotheks-Iåri. Om nu af de 200
millioner, som häraf skulle återstå utom de redan upptagna 80 millionerna hypotheks-lån,
endast hälften eller 100 millioner skulle upplånas genom Hypotheksbanken,
så kunde sådant icke ske på en gång utan de mest olycksbringande följder
af en så plötslig, icke på tillökning i produktion, utan blott på lån grundad penningetillgång,
med deraf föranledda svindlande spekulationer, hastigt stegrade egendomsvärden,
en för tillfället öfver höfvan uppdrifven import och en snart åter inträdande
kris med samma klagan som förut öfver betryck och svårighet att få
belåna inteckningar. Antagligen måste det nämnda lånebeloppet, om det ej skall
göra skada, derföre upptagas i serier, måhända af högst 10 millioner hvardera.
Men svårligen skall detta kunna ske till lika fördelaktiga vilkor för den sista serien,
som för den första.
Häri ligger äfven, synes mig, till en stor del svaret på en annan fråga: Kan den
föreslagna mellankomst en af Statsverket icke i något fall verka menligt få Statens
egen kredit? Sjelfva meningen med denna mellankomst med en så betydlig grundfond
är ju att få bättre vilkor på den utländska marknaden derföre, att långifvarne
skola hafva större förtroende till Hypotheks-föreningarnes förbindelser med Statens
borgen, än utan densamma. Men detta större förtroende utgår från en föreställning
att hypotheks-lånen med stats-garanti i sjelfva verket utgöra en afdelning af Statens
egna lån. Att denna föreställning är oriktig, hjelper icke; det är nog att den
finnes. Ar man då säker, att ej Statens egen kredit i penningemarknaden skall
lida, om först åtskilliga serier af hypotheks-lån upptagas och Staten sedan behöfver
låna för egen räkning, vare sig för jernvägsbyggnaders fortsättande eller andra
ändamål? Emellertid kari garantien, en gång gifven, icke återtagas, icke ens genom
lagens ändring förr än alla de lån för hvilkas säkerhet grundfonden lemnats, äro
återbetalda. Då återstår den frågan, huruvida fördelen för Hypotheks-föreningarue
af den skilnad i vilkor, som kan erhållas med eller ulan Statens garanti, är nog
stor att motväga den uppoffring, som för Staten sjelf skulle uppstå genom försämrade
lånevilkor? Det åberopade exemplet med den Norska Hypotheks-banken synes
mig icke utgöra ett fullt tillfredsställande motbevis, då hypotheks-lånen der icke till
sin utsträckning kunna jemföras med förhållandet i Sverige.
Ett
Sammans. Slals- och Banko-Utskottets Memorial M AO.
2.;
Ett tredje föremål för undersökning är huruvida den ansvarighet och dermed
förenade möjlighet af äfventyr, som Staten skulle ikläda sig, kommer jordbruket
i allmänhet till godo, eller blott en mindre del deraf? Då Svenska jordens totalvärde,
eldigt uppgift af en ledamot i Finans-kommittéen, utgör två tusen millioner,
sä skulle de blifvande hypotheks-lånen, äfven om de uppgå till 100 millioner,
således ändock icke komma mer än en tjugondedel af jordbruksvärdet till godo.
Allmänna meningen är dock, att under många år icke mer än femtio millioner
ytterligare skulle upplånas och det blefve således ej mer än en fyrationdedel af
jordegaroe, som detta tillkomme.
Det är viii kändt, att jordvärdet i allmänhet stigit betydligt på de sednare
20, ja äfven blott inom de sista 10 åren, i följd af en ökad kunskap i jordbruket,
hvarigenom af samma tunnlandtal nu kan tagas en större afkastning än
tillförene. Det är således icke för att rädda jorden från vanvärde, som de ifrågavarande
lånen erfordras, ty den som vill sälja sin egendom kan vara viss att erhålla
en skälig betalning derför. Det kan då ifrågasättas om Staten bör träda
emellan för att genom sitt bistånd till låneoperationer, hvilka blott komma en
mindre del af jordbruket till godo. för en tid ytterligare uppdrifva detta värde
utöfver dess naturliga ståndpunkt, men hvilken måste hafva en gräns uti förhållandet
mellan kapital och afkastning.
För mycket skuldsatta jordegare medgifves det gerna vara en fördel att
egendomspriserna hållas uppskrufvade till det högsta möjliga, för att utan förlust
kunna komma ifrån hvad de tillhandlat sig under öfverspända förhoppningar om
en ständigt stigande konjunktur och fortfarande höga spanmålspriser. För de
jordegare, som icke äro spekulanter, utan behålla sina egendomar och ega dem,
är det mindre rnagtpåliggande, och för den egentligt jordbrukande delen af nationen.
nemligen allmogen, hvilken ock jemförelsevis ganska litet kommer i åtnjutande
af Hvpotheks-bankens frukter, synes det snarare vara af vigt att jorden
icke genom alltför uppdrifna priser blir oåtkomlig för dem, sorn önska förvärfva
sig ett eget hem för en genom tungt arbete besparad penning.
Det allra vigtigaste skälet emot Statens inblandning i Hypotheks-föreningar
nes
affärer ligger dock, enligt mitt förmenande, just i det hinder, som deraf måste
uppstå emot ett mera verksamt bistånd från Statens sida åt jordbruket i allmänhet.
Det är obestridligt att en ökad tillgång på förlagskapital skulle gifva
åt jordbruket en hastigare utveckling, och någon fara kan icke uppstå, att emot
full säkerhet i jordegendom dertill använda Stateus kredit, äfven till ganska betvdligt
belopp. Men för att dermed åstadkomma ett så vidsträckt gagn som
möjligt, kan den bästa utvägen icke gerna vara deri nu föreslagna, som hufvudsakligen
afser att genom en mycket långsam amortering hjelpa ett mindre autal
personer att kunna köpa eller innehafva egendom af ett större värde med ett
Bih. till. B. St. Prot. 1859 & 1860. A Sami. 2 Afd. 20 Haft. 4
26 Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Memorial M 40.
jemförelsevis obetydligt eget kapital. Om deremot Staten trädde emellan för upprättande
af en verklig jordbrnks-bank, som lemnade lån på ifråu fem till tio års
amortering — en tid, i de flesta fall fullt tillräcklig för att tillgodogöra utlägget
för klokt beräknade odlingar och förbättringar — så skulle en summa, motsvarande
den som nu användes till hypotheks-lån med den långsamma amorteringen,
under samma tid kunna komma omkring sex gånger så många landtmän till godo.
Ungefärligen af sådan beskaffenhet var ock den kredit-inrättning, som år
1822 föreslogs af dåvarande Finans-kommitté, och hvilken närmare omtalas på
sidan 16 af Herrar Kommitterades betänkande. Men det torde icke kunna bestridas,
att den ansvarighet, som man nu sätter i fråga att Staten skall ikläda sig
för Hypotheks-föreningarne, komme att försvåra uppkomsten af en sådan till jordbrukets
förbättring mera än till egendomsköp ledande anstalt, af vida mer allmänt
välgörande verkningar.
1 följd af det nu anförda, och under åberopande i öfrigt af min reservation
vid Utskottets förra Betänkande, anser jag ur §§ 1 och 2 böra borttagas de
uttryck, som innefatta ett tvång för de enskilda Hypotheks-föreningarne att ingå
i Hypotheks-banken; att § 4 bör alldeles utgå, eller om detta icke vinner bifall,
beloppet af grundfonden åtminstone nedsättas till tre millioner, såsom fullt tillräckligt
för det dermed egentligen afsedda ändamål, och alt § 5 bör alldeles
borttagas
Slutligen anser jag mig böra tillägga, att med erfarenhet om de ljusa föreställningar,
som ifrån Herrar Kommitterade meddelat sig åt pluraliteten i det sammansatta
Utskottet och åt en stor del af den nuvarande riksdagens ledamöter, om
de förväntade lyckliga resultaterna af Statens medverkan för den föreslagna Hypotheks-banken,
och med den öfvertygelse, som söker göra sig gällande, att de
skuldsattes intresse icke i en framtid skall i afseende på denna angelägenhet
kunna åstadkomma någon sådan påtryckning till mehn för Statsverkets kredit, som
den ej sällan i föregående tider utöfvat, hyser jag visserligen inga öfverdrifna förhoppningar
att de betänkligheter, som här blifvit anförda, skola vinna afseende;
men såsom ledamot af det Höglofl. Utskottet har jag icke dess mindre trott det
vara en pligt att framlägga de skäl, som föranledt min och några få andra ledamöters
ifrån pluralitetens skiljaktiga mening.
Jemte det förestående, som angår sjelfva grundväsendet af den föreslagna
inrättningen, anser jag uppmärksamheten särskildt böra fästas vid §§ 10 och 16,
som angå den korta upplåningen och den korta utlåningen mot inteckning i jordegendom,
och hvilka, i händelse de i förslaget oförändrade qvarstå, skola utgöra
hinder i stället för lättnader i Hypotheks-bankens verksamhet.
Hypotbeks-föreningars syftemål är att befria jordegarne från uppsägning af
den intecknade skulden, och det vore således stridande mot en af Hypotheksförenings-stiftelsens
grundprinciper, om man medgåfve den nya stiftelsen att för
-
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Memorial JW 40.
27
ränta sin kassa genom att utlåna större eller mindre del deraf på uppsägning mot
säkerhet af inteckning i jord. Hvad upplåning mot obligationer, ställda på uppsägning,
beträffar, så hafva vi derom en lärdom att hemta af 1857 års kris. Att
upplåna på sex månaders uppsägning och utlåna på 40 års amortering, har varit
försökt och nära att kosta en Hypotheks-förening dess existens. Att upplåna
millioner på sex månaders uppsägning, för att kunna uppköpa Hypotheks-bankens
egna obligationer, det vill säga spekulera deri, synes ock innefatta för stora vådor
icke blott för den nya institutionen, utan äfven i sin mån för Statens kredit.
Skulle denna rättighet begagnas sålunda, att penningar måhända komme att särskildt
upplånas för detta fondspel, hvartill lusten lätt inställer sig och hvaremot
intet bestämdt försigtighetsmått finnes i förslaget, så befarar jag att hvarken tre
eller åtta millioner skänkta stats-obligationer förslå att upprätthålla krediten för
en inrättning, som öfverskridit sitt ursprungliga ändamål. — Privat-bankerna äro
genom bestämdt förbud förhindrade att köpa eller belåna egna aktier, och i allmänhet
anses det ej rådligt att spekulera i egna papper. Jag hemställer derföre
att all upplåning mot obligationer på uppsägning må förbjudas, och Hypotheksbankens
Direktion i stället bemyndigas att till ett belopp af högst en million
upptaga tillfälligt lån eller kreditiv för underlättande af ränteliqviderna. Likaledes
föreslår jag att Hypotheks-banken skall företrädesvis tillgodogöra sin kassa genom
att hålla depositions- eller upp- och afskrifnings-räkning uti Rikets Ständers Bank.»
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 4860.
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.-och JEkon.-Utskottets Utlåtande N:o 41. 1
JW 41.
Alik. till Exp.-Utsk. den 11 Okt. 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, föranledt af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut öfver Utskottets Memorial
N:o 33, i fråga om skjutsningsbesvärets ordnande.
Berörda Memorial, hvilket var framkalladt af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i
anledning af Utskottets Betänkande N;o 23, har blifvit af Riks-Stånden sålunda behandladt,
att Höglofiiga Ridderskapet och Adeln afslagit det af Utskottet framställda
förslag till voterings-proposition samt återremitterat ärendet, i hvad detsamma postskjutsen
rörde; Högvördiga Preste-Ståndet afslagit den till samma Stånd ställda inbjudning
och förkastat den föreslagna voterings-propositionen, under förklarande, för sin del,
att frågan så väl om ordnandet af gästgifveri-, håll- och reservskjutsen, som ock om
anslag dertill, till följd af de hos Riks-Stånden derom fattade skiljaktiga beslut, förfallit;
hvaremot Ståndet förklarat att Ståndet ville, beträffande de af tre Stånd till Postverket
anvisade 70,000 Riksdaler, anmoda Utskottet att härom inkomma med det förnyaae
utlåtande, som af Riks-Ståndens olika beslut i denna del af ärendet kan föranledi
s; Vällofliga Borgare-Ståndet ej antagit den till samma Stånd ställda inbjudning,
och afslagit den uppgjorda voterings-propositionen; samt Hedervärda Bonde-Ståndet godkänt
voterings-propositionen och lagt Memorialet i öfrigt till handlingarne.
Vid detta förhållande lärer någon tvekan ej kunna återstå att ju Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut innebära ett underkännande af det till reglering af skjutsväsendet i
allmänhet framställda förslag; och hvad beträffar frågan om anslag till betäckande af
Postverkets ökade kostnad genom postens fortskaffande medelst gästgifvarskjuts, så
torde Ridderskapet och Adelns samt Bonde-Ståndets sammanstämmande beslut, hvarigenom
70,000 Riksdaler R.mt årligen blifvit för berörda ändamål anvisade, få antagas
hafva tillkommit, under förutsättning att de skjutsningsskyldige jemväl finge vid skjutsens
utgörande tillgodonjuta det årliga statsbidrag och öfriga lättnader, som förslaget omförmäler;
men då, sedan de framställda voterings-propositionerna numera blifvit af Rikets
Ständer underkände, postskjutsningens förflyttande från posthemmanen skulle för öfrige
skjutsningsskyldige blott medföra en ökad tunga, finner Utskottet den omständighet, att
Preste-Ståndet under vissa vilkor till Postverket anvisat likaledes 70,000 Riksdaler årligen,
såsom ersättning för den ökade kostnad, som genom postskjutslegans höjande kom
Bih.
till B. St. Brot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 A/d. 21 Häft.
2 Sammansatta Stats- samt Allm. Hes v.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 41.
me att uppstå, icke för Utskottet medföra giltigt skäl att härom framställa voteringsproposition,
med mindre Rikets Ständer gifva sin vilja härutinnan Utskottet tillkänna;
hvadan Utskottet, under förenämnde förutsättning, hemställer,
om icke frågan om förändrade grunder för postskjutsens utgörande
jemväl må anses förfallen.
Stockholm den 10 Oktober 1860.
Ileservutioner:
af Herr Hjärne: »Tvänne Stånds återremiss af Betänkandet N.o 33, i hvad det rörde det
af3:ne Stånd beviljade anslag af 70,000 R:dr till postskjutsens ordnande, har af Utskottet
blifvit behandlad på ett så emot vanliga former stridande sätt, att jag anser mig böra
derpå fästa Riks-Ståndens särskilda uppmärksamhet.
Jag har instämt i Utskottets åsigt angående anslaget till reglering af skjutsväsendet
i allmänhet. I afseende på anslaget till postskjutsens ordnande, har jag deremot
icke kunnat gilla det obestämda och tvetydiga yttrande, Betänkandet innehåller. Utskottet
har nemligen, i stället för att gifva ett bestämdt af- eller tillstyrkande i den
del af frågan, som ännu ansågs oafgjord, och som derföre af 2:ne Stånd blifvit återremitterad,
svarat med en fråga. Denna form för ett Utskotts-betänkande kan åtminstone
sägas vara ovanlig. De fyra personer (ty Utskottet var vid afgörandet af detta Betänkande
mycket fåtaligt), som fattade beslutet, önskade visserligen att frågan om postskjutsen
äfven skulle anses vara förfallen; men tycktes vilja lägga en liten undangömd
reservation under det sigill, som bekräftade tillstyrkandet af ett sådant beslut.
Da Utskottet tillstyrker, ehuru i en anspråklös frågande form, att frågan om
postskjutsen, »jemväl må anses förfallen», sker det »under förutsättning», att Utskottets
föregående förklaring af Ridderskapet och Adelns samt Bonde-Ståndets beslut,
i afseende på regleringen af skjutsväsendet i allmänhet, är rigtig. Man måste således
återgå till och granska denna förklaring.
Utskottet säger, att man »torde få antaga», att anslaget af 70,000 R:dr till postskjutsens
ordnande tillkommit ”under förutsättning att de skjuts-skyldige, jemväl finge,
vid skjutsens utgörande, tillgodonjuta det årliga statsbidrag och öfriga lättnader, som förslaget
omför mäler,"' och att således, sedan frågan om nämnda statsbidrag »och öfriga
lättnader» numera förfallit, postskjutsningens förflyttande från posthemmanen »skulle
för öfrige skjutsnings-skyldige blott medföra ökad tunga.» Detta är den »förutsättning»,
under hvilken Utskottet framställt, vid slutet af sitt Betänkande, sin frågande tillstyrkan,
eller tillstyrkande fråga.
Den af Utskottet antagna »förutsättningen», vid uttydningen af de båda Ståndens
beslut, är dock, efter mitt begrepp, alldeles origtig. Posthemmanens frigörande från
skyldigheten att fortskaffa posten, ålägger icke de gästgifveri-skjutsskyldige någon förpligtelse
att ataga sig postskjutsen, från hvilken de nu äro fritagna, hvilket synes af Utskottet hafva
ansetts blifva en gifven följd af posthemmanens indragning, och hvilken nya skyldighet
således skulle utgöra den ”ökade tunga”, Utskottet omtalar. Tvärtemot Utskottets »förutsättning»,
länder posthemmanens indragning, på det sätt 3:ne Stånd beslutat, gästgifveriskjutslagen
till lättnad i stället för ökad tunga; emedan posthemmanens befrielse från
postskjutsen åtföljes af det vilkor, att dessa hemman skola åtaga sig de alla andra
hemman åliggande onera, från hvilka de hittills varit befriade, hvaraf följer, att de blif
-
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 41. 3
va indelade på nuvarande skjutslag, och att sålunda äfven på dem fördelas det bidrag
till gästgifveri-skjutsens upprätthållande, som nu åligger ett mindre antal hemman att
bestrida.
Om allt hvad Utskottet föreslagit i afseende på regleringen af skjutsväsendet i
allmänhet blifvit antaget, så hade visserligen postskjutsen kommit att bestridas af skjutslagen;
men då ingen förändring i detta afseende kommer att ega rum, så är det ock
klart, att, om posthemmanen befrias från postskjutsen och 70,000 R:dr bevilja» såsom
ersättning derför till Postverket, detta anslag har afseende på den högre kostnad, som
Postverket får vidkännas genom postens förskaffande medelst ackord, och icke med
gästgifveri-skjuts.
Frågan om postskjutsens ordnande, och beviljandet af de 70,000 Riksdalerna,
sammanhänger således icke omedelbart med hela den öfriga skjutsreglerings-frågan, såsom Utskottet
förmenat, och Utskottet har således icke blott öfverskridit gränsen för sin befogenhet,
då den inlåtit sig i en äfventyrlig förklaring af 2:ne Riks-Stånds beslut,
utan äfven ådagalagt en alldeles origtig uppfattning af de rättigheter och skyldigheter,
som åligga nuvarande skjutslag, eller som blifva en följd af den ifrågasatta förändringen
med posthemmanen.
På grund af hvad jag härofvan yttrat, har jag ansett mig böra antaga, att Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet anvisat 70,000 R:dr till postskjutsens ordnande,
oaktadt hela den öfriga delen af Utskottets förslag,'om reglering af skjutsväsendet i allmänhet
icke blifvit antagen, äfvensom Preste-Ståndet anvisat samma summa för samma
ändamål, och således 3 ne Ständ beviljat de ifrågavarande 70,000 R:dr, ehuru med något
olika vilkor; hvarföre jag inom Utskottet yi'kade, att Utskottet, äfven om Betänkandet
skulle i öfrigt få det besynnerliga innehåll, det nu har, likväl, för den händelse att den
åberopade ”förutsättningen” icke af Stånden godkändes, skulle föreslå den voteringsproposition,
'sorn, i sådant fall, måste blifva föremål för votering i Förstärkt Statsutskott.
Då Utskottet icke verkställt denna slututredning af frågan, har jag ansett mig
böra till Riks-Stånden hemställa om förkastande af Utskottets Betänkande, och antagande
af nedanstående voterings-proposition:
»Den som, i öfverensstämmelse med Ridderskapet och Adelus samt Bonde-Ståndets
beslut, anser att å Riks-statens 7:de Hufvud-titel bör anvisas ett årligt reservationsanslag
af 70,000 R:dr Runt, att till Postverket utgå såsom ersättning för den ökade
kostnad, som, genom postskjutslegans höjande, komme att uppstå, med bemyndigande
tillika för Post-styrelsen att använda de besparingar, som å detta anslag kunna göras,
till ordnande å postvägar af gemensam befordran af post och resande; — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer att. i enlighet med Preste-Ståndets beslut, å Riks-statens
7:de Hufvud-titel anvisas och ställas till Kongl. Maj:ts disposition ett årligt reservationsanslag
af 70,000 R:dr Ruut, att till Postverket utgå såsom ersättning för den ökade kostnad,
som genom postskjutslegans höjande komme att uppstå, med bemyndigande tillika
för Post-styrelsen att använda de besparingar, som å detta anslag kunna göras, till ordnande
å postvägarne af gemensam befordran af post och resande.»
af Kyrkoherden Otterström.
af Riksdagsfullmägtige C. O. Sköldberg från' Örebrolän, Georg Nyqvist från Werm
-
4 Sammansatta Stats- samt Ålim. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 41.
lands län och Jöns Persson från Blekinge län: »Ehuru erkännande att i den ställning
skjutsfrågan kommit genom de tre första Ståndens förkastande af det sammansatta
Utskottets häri föreslagna voterings-propositioner, detta Utskott ej kunnat afgifva
annat utlåtande än nu skett, reservera vi oss dock mot det tvång, som, enligt vår
tanke, grundlagsvidrigt, mot 69 § Regerings-formen, föranledt afgifvandet häraf, då, enligt
ej allenast åberopade §, utan äfven efter hittills gällande praxis, votering bort ske
0mo ®^^a summor och deras användande till lättnad at de skjutss-kyldige, som tre
Stånd beviljat.»
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1860.
Rättelse
uti
Sammansatta Stats- samt Allm. JBesv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 41.
I den å sid. 3 förekommande Yoterings-proposition är en mening uteglömd,
efter hvars införande Voterings-propositionen erhåller följande fullständiga lydelse:
»Den som, i öfverensstämmelse med Ridderskapet och Adelns samt Bonde-Ståndets
beslut, bifaller att postförings-skyldigheten må från jordbruket skiljas, emot åliggande för
posthemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de hittills varit i egenskap af posthemman
befriade, — samt, såsom följd deraf, posthemmanen tillförbindas att, i likhet
med andra i skjutslag indelade hemman, deltaga i det allmänna skjutsningsbesväret,
såsom det kommer att utgöras; och anser att å Riks-statens 7:de Hufvud-titel bör anvisas
ett årligt reservationsanslag af 70,000 R:dr R:mt, att till Postverket utgå såsom
ersättning för den ökade kostnad, som, genom postskjutslegans höjande, komme att uppstå,
med bemyndigande tillika för Post-styrelsen att använda, de besparingar, som å
detta anslag kunna göras, till ordnande å postvägar af gemensam befordran af post och
resande; — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Preste-Ståndets beslut, postföringsskyldigheten,
i den män Kongl. Maj-t linner sådant lämpligen kunna ske, att från jordbruket
skiljas, emot åliggande för posthemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de
hittills varit i egenskap af posthemman befriade, — samt. såsom följd deraf, postheiumanen
tillförbindas att, i likhet med andra i skjutslag indelade hemman, deltaga i det allmänna
skjutsningsbesväret, såsom det kommer att utgöras; och att å Riks-statens 7:de
Hufvud-titel anvisas och ställas till Kongl. Maj:ts disposition ett ärligt reservationsanslag
af 70,000 R:dr Runt, att till Postverket utgå såsom ersättning för den ökade kostnad,
som genom postskjutslegans höjande komme att uppstå, med bemyndigande tillika
för Post-styrelsen att använda de besparingar, som å detta anslag kunna göras, till ordnande
å postvägarne af gemensam befordran af post och resande.»
Bih. till R St. Brot. 1859 k 18(J0. 4 Sam!. 2 Afd. 22 Hält.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. KORMAN, 1860.
Santmans. Stats- och Banko-Utshottets Memorial M 42.
1
N:o 42.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Okt. 1860, kl. 11 f. m.
Memorial, med anmälan om Riks-Ståndens skiljaktiga beslut öfver Memorialet
JVs 40, i fråga om förändrad organisation af Hypotheksinrättningarne
i riket.
Enligt protokolls-utdrag af den 13, 15 och 16 innevarande månad, har Sammansatta
Stats- och Banko-Utskottets Memorial JY? 40, i anledning af Riks-Ståndens
beslut öfver Utlåtandet M 24, i fråga om förändrad organisation af Hypotheks-inrättningarne
i riket, blifvit dels bifallet, dels lagdt till handlingarne:
af Preste- och Bonde-Stånden utan förändring, äfvensom
af Ridder skåpet och Adeln, utom hvad angår § 9 i förslaget till Förordning
angående en allmän Hypotheks-bank i riket, hvilken § är vorden af Ridderskapet
och Adeln antagen med följande ändringar, nemligen:
att de i början af §:n förekommande orden: »dess ändamål» skulle utbytas
mot orden: »förut ingångna förbindelser)), och
att emellan §:ns båda momenter skulle införas ett nytt moment af denna lydelse:
»För utlemnande af amorteringslån till Hypotheks-förening, må Hypotheksbanken
ej utgifva obligationer, ställda på uppsägning;»
hvaremot Borgare-Ståndet, med godkännande i öfrigt af Memorialet M 40,
beträffande nedan omförmälda delar deraf fattat följande skiljaktiga beslut, nemligen:
a) vid förslaget lill Förordning, angående en allmän Hypotheks-bank i riket:
alt § 4 skulle lyda sålunda: »En allmän Hypotheks-bank skall inrättas, i ändamål
att för de inom riket bildade, i föreskrifven ordning stadfästade, HypotheksBih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 23 Haft.
2
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Memorial M 42.
föreningar, som komma att deruti ingå, ombesörja all den upplåning, som nödig blifver,
för att åt dessa föreningar bereda medel till de på årlig afbetalning ställda lån,
som af dem, enligt fastställda grunder, skola deras delegare tillhandahållas. Denna
Hypotheks-bank skall hafva sitt säte i Stockholm;»
ali § 2 mom. \ skulle erhålla denna lydelse: »Såsom delegare i allmänna
Hypotheks-banken kan ingå hvarje Hypotheks-förening, som hädanefter mom riket
bildas; så ock hvarje allaredan inom riket bildad Hypotheks-förening. för all den upplåning,
Föreningen, sedan den i Hypotheks-banken ingått, finner sitt ändamål påkalla,
af sådan beskaffenhet, som i § 1 sägs;»
att § 4 skulle blifva af detta innehåll: »Till grundfond för allmänna Hypotheks-banken
öfverlemna Rikets Ständer åtta millioner Riksdaler uti obligationer,
af samma lydelse, som de, hvilka af Riksgälds-kontoret för den inhemska upplåningen
utfärdas;»
att § 5 skulle utur förslaget utgå;
att § 7 skulle sålunda ändras, att morn. 1 erhölle denna lydelse: »Då särskilda
Hypotheks-föreningar, hvilka såsom delegare uti Hypotheks-banken ingått, till erhållande
af lån, ställda på viss årlig afbetalning, sig anmäla och erforderliga säkerhetshandlingar
derför i beredskap hafva, bör Hypotheks-banken, i den mån den pröfvar
allmänna penningeställningen vara dertill lämplig, samt såvida andra för ändamålet
användbara medel icke för densamma äro att tillgå, om upptagande för de sökandes
behof af sådana lån, emot räntebärande, till innehafvaren ställda, på viss årlig
afbetalning lydande, obligationer, vidtaga erforderliga åtgärder;»
att, i stället för mom. 2, enligt Utskottets förslag, som blifvit afslaget, skulle
införas två momenter, så lydande:
Mom. 2. »Utan Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers medgifvande få dock Hypotheks-bankens
upplåningar, sammanräknade, ej öfverstiga en summa af 40 millioner
Riksdaler Riksmynt;»
Mom. 5. »Likaledes må ej, ulan Kongl. Maj:ts och Rikets Sländers medgifvande,
några nya lån af Hypotheks-banken upptagas, sedan tretio år förflutit efter
den dag, då Kongl. Majit fastställt Hypotheks-bankens reglemente;»
och att morn. 3, enligt Utskottets förslag, skulle, med oförändradt innehåll, blifva
i oidningsföljden det 4:de
att § 9 gillades med de förändringar, att de i början deraf förekommande orden:
»dess ändamål» skulle utbytas mot orden: v förut ingångna förbindelser», samt
att emellan §:ns båda momenter skulle införas ett nytt moment, så Ivdande: »För
utlemnande af amorteringslån till Hypotheks-förening, må Hypotheks-banken ej utgifva
obligationer, ställda på uppsägning;» och skulle derefter i förslaget införas en
ny §, af denna lydelse: »Hypotheks-bank eger icke upptaga penningar emot så kallade
premie-obligationer;»
Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Memorial JY$ 42.
3
att § 15 godkändes, endast med den förändring, att de i mom. 2 förekommande
orden: fyra millioner Riksdaler skulle utbytas mot dessa ord: sex millioner
Riksdaler;
att § 16 antogs, endast med den förändring, att orden: eller ock genom uppköp
af sådana obligationer skulle uteslutas;
att i § 18 mom. 2, som i öfrigt gillades, skulle vidtagas den förändring, att
denna mening: »Beslut må ej /atlas, ulan alt tre ledamöter åro tillstädes och två
a/ dem om, beslutet ense» erhölle följande lydelse: »Beslut må ej /atlas, utan ali tre
ledamöter åro tillstädes. Om endast tre ledamöter öro tillstädes, må ej beslut fattas,
ulan all alla tre åro om beslutet ense.»
b) Vid förslaget lill Förordning angåen le de allmänna grunder, semi vid Hypotheks-föreningars
bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse gälla:
att § 19 skulle, i följd af förut antagna bestämmelser, från förslaget uteslutas,
samt
alt § 26 gillades med de förändringar, att morn. 1 skulle begynna sålunda:
»//ypotheks-jörening, sorn hädanefter hildas och i Hypotheks-banken ingår, ege ej
rätt” etc. och alt början af mom. 2 skulle blifva denna: "De medel, som till sådan
Hypotheks-förening” etc
Såsom häraf sig visar, hafva endast i afseende å § 9 i förslaget till förordning
angående en allmän Hypotheks-bank i riket, två Riks-Stånd, nemligen Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet, fattat från Utskottets förslag afvikande, sins emellan
öfverensstämmande beslut; i anledning hvaraf och då berörde § blifvit af de två
öfriga Riks-Slånden godkänd, sådan densamma är vorden af Utskottet tillstyrkt, Utskottet
skolat inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet att, med frånträdande
af deras beslut, i Utskottets förslag instämma, och får, för den händelse
att denna inbjudning icke skulle af någotdera Riks-Ståndet antagas, hemställa, att
frågan må genom omröstning i Förstärkt Stats-Utskott afgöras, enligt följande voterings-proposition:
Den,
som anser § 9 i förslaget till Förordning angående en allmän Hypotheksbank
för riket böra erhålla den af Utskottet föreslagna och af Preste- och BondeStånden
gillade lydelse, nemligen:
”Hypotheks-banken vare berättigad att, för tillfälliga, af dess ändamål föranledda
behof, upplåning verkställa mot obligationer, som på inlösen efter uppsägning lyda,
dock att dessa obligationer ej må ställas på kortare uppsägningstid, än sex månader,
och ej på lägre belopp, än 200 R:dr R:mt; börande för öfrigt i afseende å säkerheten
och lånevilkoren äfven härvid iakttagas hvad i § 8 är sagdt.
Har upplåning mot obligationer, ställda på uppsägning, egt rum, varde, der ej
inlösen af dessa obligationer förut kunnat ske, den sålunda upplånta summan in
-
4 Sammans. Stats- och Banko-Utskottets Memorial M 42.
beräknad i det amorteringslån, som näst derefter uppgöres, och det på uppsägning
ställda lånebeloppet dermed återgäldadt, röste
Ja;
Den det icke vill, röste
Nej;
Vinner Nej, kommer ifrågavarande § att erhålla följande, af Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet beslutade lydelse:
”Hypotheks-banken vare berättigad att, för tillfälliga, af förut ingångna förbindelser
föranledda behof, upplåning verkställa mot obligationer, som på inlösen efter
uppsägning lyda; dock att dessa obligationer ej må ställas på kortare uppsägningstid,
än sex månader, och ej på lägre belopp, än 200 R:dr R:mt; börande för öfrigt
i afseende å säkerheten och lånevilkoren äfven härvid iakttagas hvad i § 8 är
sagdt.”
”För utlemnande af amorteringslån till Hypotheks-förening må Hypotheks-banken
ej utgifva obligationer, ställda på uppsägning.”
”Har upplåning mot obligationer, ställda på uppsägning,' egt rum, varde, der ej
inlösen af dessa obligationer förut kunnat ske, den sålunda upplånta summan inberäknad
i det amorteringslån, som näst derefter uppgöres, och det på uppsägning
ställda lånebeloppet dermed återgäldadt.”
I anledning åter af de skiljaktiga beslut, som, efter hvad ofvan inhemtas, i
vissa andra delar af Memorialet JM 40 blifvit af Borgare Ståndet ensamt vidtagna,
anser Utskottet sig blott böra anmäla, att, då Utskottets förslag i alla dessa delar
blifvit af öfriga Riks-Stånden gillade, och i frågor af förevarande beskaffenhet tre
Riks-Stånds sammanstämmande mening utgör Rikets Ständers beslut, kan hvad Borgare-Ståndet
härutinnan såsom sin mening antagit, icke föranleda till någon åtgärd.
Stockholm den 18 Oktober 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Sammansatta Stat»- »arnt Allm. Beiv.- o. Ekon.-Ulskottets Betänkande N:o 43. 1
W:o 43.
Ank. till Exp.-Utsk. elen 20 Okt. 1860, kl. i e. ro.
Betänkande, i anledning af väckt motion om Ulldiskontem indragning.
Denna motion är inom Vällolliga Borgare-Ståndet väckt af Herr Wallenberg,
A O., hvilken anfört alt genom Kongl. Brefvet den 19 Maj 1781 instiftades Ulldiskonten,
med ett tilldeladt anslag af den dä ännu befintliga, sedermera upplösta, sä
kallade Manufaktur-fonden, i ändamål att genom lån främja upphandling af inhemsk
ull och understödja den mindre förmögne fabriksidkareu. Rörelsen ansågs dock icke
svara emot ändamålet, enär ullproducenterne voro utestängde från Iåns erhållande,
samt den fördel, hvilken genom lånen tillskyndades fabrikanterne, i allt för ringa mån
delades af landtmannen. Vid 1828—1830 årens riksdag lemnade Rikets Ständer
derföre ett kreditiv å Riksgälds-kontoret, för att, genom inrättande af ett ullkontor,
öppna för landtmannen dittills saknade utvägar, ej allenast att få sin vara sorterad
och uppskattad utan äfven att vid bristande afsättning kunna den belåna. Medelst
deu äldre fondens tillgångar bygdes då ullmagasinet i Norrköping, hvarefter båda
fonderna blefvo till en enda hopslagne; och beviijas lånen med 4 procent ränta på
högst 11 månader och till 50 procent af ullens antagna värde.
Vid 1858 års början utgjorde Ulldiskontens tillgångar i utestående fordringar
114,568 R:dr 14 öre, hvaraf i osäkra 3,049 R:dr. Dess skuld till Riksgäldskontoret
för hvad af kreditivet, stort 225,000 R:dr Runt, blifvit begagnadt, uppgick
till 101,505 R:dr, samt med obetald ränta till 103,029 R:dr 71 öre, hvadan fondens
behållning var 11,538 R:dr 43 öre, de osäkra fordringarne deri inberäknade.—
Lånerätten hade småningom utvecklat sig sålunda, att medan Ulldiskontens reglemente
af år 1831 inskränkte lånerätten till förmån för producent af inhemsk|ull, hvilken
vara blifvit såsom pant inlemnad, så utsträckte reglementet af år 1835; densamma
äfven till dem, som genom köp blifvit egare af sådan ull; och Kongl. Kungörelsen
Bilt. till B. St. Prut. 1859 A 1860. 4 Sami. 2 A/d. 24 Haft. i
2 Sammansatta Stats- samt Allm. Bese.- o. Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 43.
den 14 Augusti 1841 utsträckte den till hvarje innehafvare af inhemsk ull. Reglementet
af år 1835 medgåfve, att den, som erhållit lån mot underpant af ull, må,
innan lånet är betaldt, från Ullkontoret uttaga ullen mot annan säkerhet, och kändt
vore, att med uttrycket annan säkerhet ej förstods annat än borgen såsom för egen skuld.
Kongl. Brefvet den 11 Augusti 1837 tilläte klädesfabriksidkare. som vid ullmarknad
i Norrköping tillhandlat sig ull, att, med bibehållande af den honom för sådan ull
tillkommande lånerätt, genast från ullmagasinet uttaga och disponera den köpta ullen;
och Kongl. Brefvet den 14 Augusti 1841 tilläde den ytterligare fördel, att klädesfabriksidkare,
som antingen vid ullmarknad eller direkte från Svenskt schäferi uppköpt
förut icke belånad inhemsk ull samt företer producents under edelig förpligtelse
utgifna intyg, så väl att ullen är fallen vid dess schäferi, som angående det pris,
hvilket för samma ull beräknats, må, utan hinder deraf, att ullen icke blifvit i allmänt
ullmagasin upplagd och värderad, få af Ulldiskonten, efter sig företeende omständigheter,
erhålla lån för dylik ull emot godkänd säkerhet. — I)et visade sig således
att den nyare Ulldiskontfonden till en del frångått sin första bestämmelse, derigenom,
att läbriksidkarne till fullo återfått den lånerätt, de egde före år 1831, och
nu kunna anses till och med mera gynnade än ullproducenterne, till hvilkas fördel
fonden tillkommit; men detta oaktadt, och fastän det för någon tid sedan brukades
att tjenstemän från Kommers-kollegium begåfvo sig till ullmarknaden i Norrköping,
försedde med Ulldiskontens medel, för att der på stället med någon större framgång
utbjuda dem, hade det likväl ej velat lyckas att åt fonden bereda en fullt nöjaktig
låneafsättning. År 1855 hade deraf utgifvits åt 8 personer inalles endast 21,620
R:dr Banko och under det svåra året 8 857, då fondens utlåning var störst, åt endast
17 personer 73,830 R:dr Banko. Då denna lilla inrättning sålunda utan all
saknad syntes kunna upphöra, föreslog motionären det måtte Rikets Ständer besluta
att Riksgälds-kontorets åt Ulldiskonten lemnade kreditiv finge indragas, och detsamma
således, i den mån utestående lån inflyta, skall på bestämda tider till Riksgäldskontoret
återbetalas; samt att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Majit i sammanhang härmed, nådigst, dels medgifva att
Ulldiskont-inrättningen finge upphöra och dess samlade mindre betydliga egna behållning
öfverflyttas till förvaltning af Stats-kontoret och sammanslås med Manufakturdiskontens
behållning, om äfven denna varder dit förlagd, dels ock i nåder förordna
om de öfriga åtgärder, som af Ulldiskontens upplösning påkallades.
Då den af motionären meddelade utredning sålunda gifver vid handen, att Ulldiskontens
verksamhet numera är af mycket ringa omfång, fastän densamma frångått
bestämmelsen att blott verka till befrämjande af ullens produktion och blifvit en vanlig
diskont för belåning af reverser; då den Ulldiskonten meddelade kreditivrätt på
Rikets Ständers Riksgälds-kontor synes olämplig i flera afseenden, och särskildt med
hänseende dertill att Riksgäids-kontoret sjelft har behof af kreditiv och derföre blifvit
tillagdt sådan rätt hos Rikets Ständers Bank; då ullproduktionens uppmuntrande,
genom att belåna varan i producentens hand, ej lärer vara klokt och praktiskt, enär
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotttes Betänkande N:o 43. 3
försöket att på detta sätt förhjelpa producenten till ett högre pris inleder honom på
den bana, som förvandlar producenten till spekulant, hvilket ej heller torde lända till
hans verkliga fördel, enär med densamma bäst lärer öfverensstämma att varan förvandlas
i penningar mot gångbart pris och det influtna kapitalet användes på förnyad
produktion; och då med sednare tiders sträfvanden mera öfverensstämmer att sammanföra
allmänna utlåningsfonder, än att bibehålla sådane som afse främjande blott
af vissa klassers eller mindre korporationers fördelar, vill det synas Utskottet, som förtjenade
motionärens förslag all uppmärksamhet. Enär likväl motionären utgått från
den förutsättning att jemväl Manufaktur-diskonten komme att, i anledning af väckt
motion, upphäfvas, och, af sådan anledning föreslagit att Ulldiskontens egen behållning
måtte öfverlemnas till förvaltning af Stats-kontoret och sammanslås med Manufaktur-diskontens
behållning, men förslaget om sistnämnde Diskont-verks upphäfvande
vid denna riksdag ej vunnit framgång, torde dock den förändring i motionärens förslag
lämpligen böra vidtagas, att Ulldiskontens behållning öfverlemnades till Manufak
tur-diskontfonden.
Utskottet får således, med anledning af den väckta motionen, till
Rikets Ständer hemställa,
att Riksgälds-kontorets åt Ulldiskonten lemnade kreditiv måtte indragas, och
föreskrift meddelas att berörda kreditiv således bör, i den mån utestående
lån inflyta, på bestämda tider till Riksgälds-kontoret återbetalas; samt att
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det täcktes
Kongl. Majit nådigst ej mindre besluta, att Ulldiskont-inrättningen måtte
upphöra och dess samlade mindre betydliga egna behållning öfverlemnas
till Manufaktur-diskontfonden, än äfven förordna om de öfriga åtgärder,
som af Ulldiskontens upphörande kunna påkallas;
Stockholm den 19 Oktober 1860.
Reservation:
af Riksdags-fullmägtigen Jonas Andersson från Östergötlands län.
4 Sammansatta Stats- samt Allm. Bese.- o. Ekon.-Ut skuttets Memorial N;o ii.
Wto 44.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Okt. 1860, kl. 8 e. ra.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut öfver Utskottets
Utlåtande N.o 41, i fråga om skjutsningsbesvärets ordnande.
Höglofliga Riddersknpet och Adeln samt Högvördiga Preste-Ståndet hafva, med
afslag ä Utlåtandet, så vidt det rörde frågan om postskjutsen, ålagt Utskottet att
uppgöra samt till Riks-Stånden inkomma med förslag till voterings-proposition i anledning
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i sistnämnda fråga, Vällolligu Borgare
Ståndet
har godkänt ifrågavarande Utlåtande, deruti Utskottet, på anförda skäl, ansett
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut öfver Utskottets Memorial N:o 33 innebära ett underkännande
af det till reglering af skjutsväsendet i allmänhet framställda förslag samt
hemställt om icke frågan om förändrade grunder för postskjutsens utgörande jemväl
må anses förfalla; Och Hedervärda Bonde-Ståndet har, med förkastande af Utskottets
yttrande i fråga om postskjutsen, för sin del beslutat, att votering rörande denna fråga
skulle ega rum i Förstärkt Stats-Utskott, i enlighet med den voterings-proposition,
som funnes uppställd å en särskildt tryckt och utdelad rättelse uti Herr Hjärnes vid
Utlåtandet fogade reservation. Dessutom, och under antagande, att Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet, vid förkastandet af det i Utskottets Memorial N:o 33
framställda förslag till voterings-proposition, icke frånträdt deras förut fattade beslut
om stats-anslag till ordnandet af gästgifveri-, håll- och reservskjutsen, liar Ståndet, med
ogillande af hvad Utskottet i förevarande Utlåtande rörande nämnde fråga yttrat, åt
Utskottet uppdragit, att jemväl i detta ämne uppställa voterings-propositioner till afgörande
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om förutnämnda stats-anslags
belopp.
Den i Bonde-Ståndets beslut åberopade rättelse innefattar följande voteringsproposition,
sun Herr Hjärne ansett böra framställas:
»Den som, i öfverensstämmelse med Ridderskapet och Adelns samt BondeStåndets
beslut, bifaller att postförings-skyldigheten må från jordbruket skiljas, emot
åliggande för posthemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de hittills varit i egenskap
af posthemman befriade, — samt, såsom följd deraf, posthemmaueu tillförbindas
att
Sammansatta Stats- samt Allm. Best.- o. Ekon.-Utskottets Memorial N:o 44. ä
att, i likhet med andra i skjutslag indelade hemman, deltaga i det allmänna skjutsningshesväret,
säsom det kommer att utgöras; och anser att ä Riks-statens 7:de
Hufvud-titel bör anvisas ett årligt reservationsanslag af 70,000 R:dr R:mt, att till
Postverket utgå såsom ersättning för den ökade kostnad, som, genom postskjutslegans
höjande, komme att uppstå, med bemyndigande tillika för Post-styrelsen att använda
de besparingar, som ä delta anslag kunna göras, till ordnande å postvägar af ge
mensam
befordran af post och resande; — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i eldighet med Preste-Ständets beslut, postföringsskyldiglieten,
i den män Kongl. Maj:t finner sådant lämpligen kunna ske, att frän jordbruket
skiljas, emot åliggande för posthemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de
hittills varit i egenskap af posthemman befriade, — samt, säsom följd deraf, posthemmanen
tillförbindas att, i likhet med andra i skjutslag indelade hemman, deltaga
i det allmänna skjutsningsbesvär, säsom det kommer att utgöras; och alt ä Riksstatens
7:de Hufvud-titel anvisas och ställas till Kongl. Mnj:ts disposition ett ärligt
reservationsanslag af 70,000 R:dr R:mt, att till Postverket utgå såsom ersättning för
den ökade kostnad, som ge.iom postskjutslegans höjande komme att uppstå, med
bemyndigande tillika för Post-styrelsen att använda de besparingar, som ö detta aa
slag
kunna göras, till ordnande å postvägarne af gemensam befordran af post och
resande.»
Emot 5:ne Stånds beslut lärer väl icke voterings-proposition kunna uppställas
rörande skjutsningsväsendets reglering i allmänhet samt dertill erforderliga anslag; Och
lärer Utskottet således blott hafva att uppställa voterings-proposition pä de olika vilkor
och bestämmelser, i enlighet med hvilka Postverket eger undfå ersättning för
den ökade kostnad, som genom postskjutslegans höjande komme att uppslå. Härvid
förekommer dock, att, ehuru Ridderskapet och Adeln samt Ronde-Ståndet beviljat detta
anslag säsom ersättning derför att postskjutslegan kunde komma alt höjas till likhet
med gällande entreprenadlega; så torde likväl, dä orden lill likhet med gällande entreprenadlega
slå i omedelbart sammanhang med det nu mera förfallna förslaget om
skjutsningsbesvärets ordnande i allmänhet, berörde ord höra utur den blifvande voterings-propositionen
utgå; äfvensom enahanda förfarande torde böra iakttagas med det
tillägg, som af Preste-Ständet ensamt blifvit beslutadt, och hvilket, ej utgörande vilkor
för anslagets beviljande, innefattas i de af Ståndet tillagda orden: Öfverlemnande
åt Kongl Maj:t att bestämma de reglementariska föreskrifter, hvilka för denna trafik
kunna befinnas nödiga.
Utskottet får alltså, för votering i Förstärkt Utskott, föreslå följande voteringsproposition:
Bih.
till II St. Brot. 185!) A 1860. 4 Sami. 2 A/d. 24 Höft. 2
6 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o Ekon.-Utshottcls Memorial \:u 44.
Den sora, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Riddersknpet och Adelns samt
Bonde-Ständels beslut, bifaller att poslföringsskyldigheten må frän jordbruket skiljas,
mot åliggande för posthemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de hittills varit i
sin egenskap af posthemman befriade, — samt, såsom följd deraf, posthemmanen tillförbindas
att, i likhet med andra i skjutslag indelade hemman, deltaga i det allmänna
skjutsningsbesväret, såsom detta kommer att utgöras; och att å Riks-statens 7:de
Ilufvud-titel anvisas ett årligt reservations-anslag af 70,000 R:dr R:mt att till Postverket
utgå såsom ersättning för den ökade kostnad, som genom postskjutslegans
höjande komme att uppstå; med bemyndigande tillika för Post-styrelsen att använda
de besparingar, som å detta anslag kunna göras, till ordnande 3 poslvägär af gemensam
befordran af post och resande, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, varder, i hufvudsaklig enlighet med Preste-Ståndets beslut, af Rikets
Ständer bestämdt, att postförings-skyldigheten må, t den mån Kongl. Majit finner
sådant lämpligen kunna ske, från jordbruket skiljas, emot åliggande för posthemmanen
att fullgöra de onera, från hvilka dc hittills varit, i sin egenskap af post
hemman,
befriade; — samt att, såsom följd deraf, posthemmanen tillförbindas att, i likhet
med andra i skjutslag indelade hemman, deltaga i det allmänna skjutsningsbesväret,
såsom detta kommer att utgöras; och att å Riks-statens 7:de Hufvud-titel anvivisas
och slälles till Kongl. Majlis disposition ett årligt reservations-anslag af 70,000
R:dr R;mt att till Postverket utgå såsom ersättning för den ökade kostnad, som genom
postskjutslegans höjande komme att uppstå; med bemyndigande tillika för Poststyrelsen
att använda de besparingar, som å detta anslag kunna göras, till ordnande
å postvägar af gemensam befordran af post och resande.
Stockholm den 20 Oktober 1860.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1860.
Sammans. Stals- saini Allm lies v.- neli Ekon.-Utskottcts Memorial I\':o 4§.
A:o 4ö.
Aivk. till Exp.-Utak. den 27 Okt. 1860, kl. 11 f. m.
Memorial, angående särskildt arfvode åt Utskottets Sekreterare.
I Stats-Utskottets Memorial N:o 110, i enlighet hvarmed aflöningen för, blanil
andre, den hos Utskotten anställda kansli-betjening bestämdes, var förbehåll gjordt
derom, att de respektive Utskotten framdeles skulle få inkomma med särskild
framställning rörande förhöjning i berörde arfvode, der sådant skäligt pröfvades.
På grund häraf, och då sammansatta Utskottets Sekreterare måst umbära biträde
af sådan kansli-betjening, som i de öfriga Utskotten finnes till Sekreterarens hjelp
antagen samt ett arfvode af 300 R:dr R:mt blifvit af sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet hegardt för den Notarie, hvilken hos
bemälde sammansatta Utskott såsom Sekreterare tjenstgjort, anser sig Utskottet
böra, för sin Sekreterare, föreslå enahanda arfvode; och hemställer Utskottet
således,
det täcktes Rikets Ständer bevilja Utskottets Sekreterare en särskild
vedergällning, räknad från den dag, han blifvit antagen, intill riksmötets
slut, motsvarande skilnaden emellan den aflöning, han uppburit,
och ofvanberörde föreslagna månatliga arfvode, 300 R:dr Runt.
Stockholm den 27 Oktober 1860.
Hill lill II. .SI. Vrot. 1S39 tsao 4 ml i Afä. 13 Höft.
STOCKHOLM, tyi'GKafi.ska föreningens boktryckeri, 1800.
