# ID: svediakorp-gov2356
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 113,656
# sentences: 2,614
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Ut skottetfUt låtande N:o 205.
3
tet trott sig böra föreslå en förändring i grunden för bestämmandet af låneunderstödets
belopp sålunda, att detsamma icke får utgöra mer än § af den för jernvägsanläggningen
verkligen utgående anläggningskostnaden, med dervid fästadt förbehåll
tillika, att lånet icke i något fall får öfverstiga det förut föreslagna beloppet, 1,700,000
R:dr, som motsvarar § af den kostnadssumma den för anläggningen uppgjorda planen
upptager. Utom en i följd häraf nödig, här nedan närmare angifven förändring i
de uti mom. litt. B. af Utskottets förut afgifna förslag förekommande bestämmelser
rörande aktietecknings-summans beräkning, torde jemväl, med antagande af en på
nyssnämnda sätt förändrad grund för bestämmande af låneunderstödets belopp, böra,
bland vilkoren för lånets utbekommande, intagas föreskrift derom, att innan någon
del utaf lånesumman får af bolaget lyftas, och före lyftningen af hvarje särskild låneandel,
en i förhållande till låneandelen bestämd proportionerlig inbetalning å aktietecknings-summan
skall vara verkställd, för vinnande af erforderlig säkerhet att bolagsmännens
tillskott utgår med den på bolaget belöpande tredjedelen af anläggningskostnaden.
Med tillämpning af Utskottets här ofvan afgifne yttranden, får Utskottet alltså:
jemte förnyande af sitt i 2:dra punkten af Utlåtandet N:o 160 framställda
förslag om anvisande af låneunderstöd för anläggning af jernväg från Borås
till vestra stambanan, under den förutsättning och med de vilkor nämnde
punkt i allt öfrigt innehåller, hemställa:
dels att de i nämnde förslag å 4—5 raderna förekommande orden:
»en mot \ af den beräknade anläggningskostnaden svarande summa af
flOO,000 II dr R:mt,» måtte utbytas mot följande mening: »en summa
motsvarande % af den verkliqa anläqqninqskostnaden, dock icke öfverstiqande
fl00,000 R.dr R:mt;»
dels att från första punkten af mom. litt. B. i samma förslag måtte
uteslutas orden: »utgöra samma belopp som nyssnämnda lån, och således
jemväl;» hvarigenom sednare delen af nämnde punkt i momentet skulle
blifva af följande lydelse: »och skall aktietecknings-summan motsvara två
tredjedelar af den beräknade kos!nadssumman;»
dels ock att mom. litt. E. i oftanämnde förslag måtte vid slutet erhålla
följande tillägg: »skolande aklie-egarnes inbetalningar ske i förhållande
lill de andelar af lånesumman som lyftas, och före lyftningen deraf.»
Och anser sig Utskottet härjemte böra vördsamt:
inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden att,
med frånträdande af sina rörande det ifrågavarande låneunderstödet fattade
beslut, Utskottets här ofvan framställda förslag antaga och godkänna.
Utskottets hemställan i tredje punkten af samma Utlåtande, angående låneunderstöd
för en jernbana mellan sjön södra Dellen och Ljusne-elf, är i sin helhet bifallen
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden, och af PresteStåndet
med den förändring blott att lånet borde anvisas och utgå med enahanda
vilkor, s om blifvit af det Högvördiga Ståndet bestämda i afseende på låneunderstödet
6
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 205.
till jernvägen från Borås till vestra stambanan. Jemlikt de 3:ne förstnämnde RiksStåndens
i öfverensstämmelse med Utskottets förslag fattade beslut, äro således vilkoren
för det beviljade länet till jernvägen mellan Dellen och Ljusnan till en del beroende
af de vilkor, under hvilka låneunderstöd till den föreslagna jernbanan från
Borås tili vestra stambanan kan blifva af Rikets Ständer anvisadt; och kommer, för
den händelse denna sednare ännu icke afgjorda fråga skulle genom Rikets Ständers
afslag å de angående densamma gjorda framställningar under innevarande riksdag förfalla,
Utskottet aflåta särskildt förslag till de vilkor och bestämmelser, som böra ytterligare
fastställas i afseende på de till jernbanan mellan Dellen och Ljusnan anvisade
lånemedels utbekommande och användande.
För anläggning af en jernväg förbi Hedens forssar i Luleå eif hade Utskottet
i fjerde punkten tillstyrkt anvisande af ett lån å 93,000 R:dr R:mt, att utgå från
Riksgälds-konloret under samma förutsättning och med enahanda vilkor, som blefvo
bestämda i afseende på det i nästföregående 3:dje punkten föreslagna låneunderstödet
för jernbanan mellan Dellen och Ljusnan, men med förändring, i afseende på sättet
för lånets amortering. Till denna Utskottets framställning hafva samtlige Riks-Stånden
lemnat bifall, dock med de förändringar, dels, enligt Ridderskapet och Adelns
samt Borgare-Ståndets meddelade förklarande, att det ifrågavarande länet borde utgå
med enahanda vilkor och iakttagelser, som uti 2:dra punkten af Utskottets Utlåtande
föreslagits för låneunderstöd till jernväg från Borås till vestra stambanan, dels, på sätt
Preste-Ståndets i förevarande punkt lättade beslut innehåller: att det deruti omförmälda
lånet skulle anvisas under samma förutsättning och med enahanda vilkor, som
af det IJögvördiga Ståndet blifvit bestämda i afseende på det af Ståndet beviljade
låneunderstödet till Borås-jernvägen, och således med de tillägg till Utskottets rörande
denna sednare bana framställda förslag, hvilka här ofvan blifvit af Utskottet anförde.
Enär, förutom dessa sistberörde tillägg, Preste-Ståndets beslut till alla delar
öfverensstämmer med dem, som af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet blifvit
fattade, lärer, vid sådant förhållande någon tillämpning af Bonde-Ståndets beslut
om vilkorens för det ifrågavarande lånet bestämmande i enlighet med Utskottets i
afseende på detsamma framställda förslag, i hvad samma beslut från öfrige RiksStåndens
sammanstämmande meningar sig skiljer, icke kunna ega rum. Då vidare
de af Preste-Ståndet för dess del beslutade tillägg, om hvilkas antagande inbjudning
till Med-Stånden skett, icke vunnit godkännande af någotdera bland öfriga Riks-Stånden,
och följaktligen Preste-Ståndet är i sin mening härom ensamt, måste likaledes
detta Stånds beslut i sagde afseende anses hafva förfallit ; och anser Utskottet fördenskull
förevarande fråga vara af Rikets Ständer på det sätt afgjord, att det för
jernvägsaniäggningen förbi Hedens forssar i Luleå eif beviljade låneunderstödet
bör utgå under samma förutsättning samt med enahanda vilkor och
iakttagelser, som af Stats-Utskottel i 2:dra punkten af Utlåtandet N:o 160
blifvit föreslagna för en jernvägsanläggnin från Borås till vestra stambanan.
Stockholm den 9 Oktober 1860,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 205.
7
Reservationer:
af Doktor Wåhlander oell Riksdags-fullmägtigen Nils Larsson, hvilka, i fråga
angående jernvägsanläggningen från Borås till vestra stambanan, åberopade Riksgälds—
afdelningen afgifna förslag till Utlåtande, så lydande:
»Dessa förbindelser, i följd hvaraf jernvägen med dess tillhörigheter i uppgifne
fall hemfaller till Staten, måste tvifvelsutan anses innefatta tillfyllestgörande säkerhet
för godtgörelse af de medel Statsverket lill arbetets utförande förskjutit, under den
förutsättning, att trafiken derå lemnar en afkastning, som fullt förslår till betäckande
af ej mindre anläggnings-, än äfven drift- och underhållskostnaden; men för den,
fastän opåräknade, likväl möjligen tänkbara händelse, att blifvande trafik-inkomster
icke skulle uppgå till belopp, som erfordras för erläggande af ränte- och kapital—
inbetalningarne å det undfångna lånet samt drift- och underhållskostnadens bestridande,
kan det icke nekas, att den, vid inträffande oförmåga för bolaget att fullgöra
sin betalnings-skyldighet, Staten tillerkända rättighet att komma i besittning af
jernvägen, icke ersätter Staten för hvad som af lånet då ännu kan återstå oguldet.
Sedan Utskottets uppmärksamhet härå blifvit fästad, och för att söka åt Staten bereda
all säkerhet den såsom långifvare bör och kan fordra, har Utskottet, ehuru de
stadganden och bestämmelser, hvilkas meddelande Utskottet förut tillstyrkt, blifvit ge
nom
2:ne Riks-Stånds uti nu ifrågavarande afseende sammanstämmande beslut godkända,
ansett sig böra föreslå den förändring uti vilkoren för utbekommande af det
lån, om hvars beviljande fråga är, att delegarnes i det blifvande bolaget ansvarighet
för den del af den föreskrifna teckningssumman, som är afsedd till säkerhet för äter—
bekommande af lånemedlen, kommer att fortfara intilldess länet med förskrifven
ränta blifvit till fullo återbetaldt, hvarjemte, på sätt som förut varit stadgadt, jernvägen
bör utgöra säkerhet. Dessutom och enär värdet och betydelsen af den ga
ranti,
som uti den omförmälda aktieteckning-skyldigheten innefattas, är beroende af
blifvande aktie-delegares vederhäftighet för fullgörande af den inbetalnings-skyldighet
hvar och en genom aktieteckningen sig åtager, torde intyg derom böra af vederbörande
embetsmyndigheter meddelas, och dessa intyg, tillika med de handlingar, som
innefatta aktie-egarnes förbindelser för inbetalnings-skyldigheten, hos Konungens Be
fallningshafvande
i länet deponeras och förvaras.
I enlighet med Utskottets här ofvan yttrade åsigter, får, till besvarande af
den återremiss Bonde-Ståndet i detta ärende meddelat, Utskottet,
jemte förnyande af sitt i 2:dra punkten af Utlåtandet N:o 160 framställda
förslag om anvisande för anläggning af jernväg från Borås till vestra
stambanan af ett lån å 1,700,000 R:dr R:mt, under den förutsättning
och med de vilkor nämnde punkt i öfrigt innehåller, hemställa, alt det i
samma punkt under litt. B. upptagna moment må erhålla följande för
ändrade
lydelse:
»Bolagsmännen böra, genom skeende aktieteckning, förbinda sig att utaf
egna medel tillskjuta hvad, utöfver det af Staten erhållna lånet, erfordras
8
Stats-Utskottds Utlåtande N:o 20 b.
för jernvägens och dertill hörande anläggningens fullbordande samt all erforderlig
transport-materiels anskaffning; och skall aktietecknings-summan
motsvara två tredjedelar af den beräknade kostnadssumman; varande hälften
af det sålunda tecknade beloppet afsedd till Statsverkets betryggande
för detta företags utförande, samt till säkerhet derför, att låneförbindelserna
fullgöras; och bör dessutom jernvägen, med hvad dertill hörer, utgöra
säkerhet för ifrågavarande län. — De handlingar, som innefatta del—
egarnes i bolaget förbindelser att fullgöra den, pä grund af aktieteckningen,
dem åliggande inbetalnings-skyldighet ä deras aktier, böra, jemte vederbörliga
intyg om aktie-egarnes vederhäftighet för nämnda förbindelser,
deponeras och förvaras hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs
län.»
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, isgo.
Stuts-Utskottets Utlåtande N:o 206.
1
X:o Sött.
Ank. till Exp.-Ut8k. den 10 Okl. 1860, kl. R e. m.
Utlåtande, i anledning af Riks-Ståndens beslut, rörande Stats-Utskottets
i Betänkandet N:o 165 framställda förslag om
inrikes skeende upplåning emot Svenska fonderade statsobliqationer.
(R. A.)
Efter det sagde Betänkande till behandling hos samtlige Riks-Ståndcn förevarit,
och Utskottet fätt mottaga do angående Riks-Ståndens deröfver fattade beslut
expedierade protokolls-utdrag, går Utskottet nu att afgifva de yttranden, hvartill
meddelade åtcrremisser och skiljaktigheter i besluten föranleda. Utskottet har
dervid ansett sig böra följa den ordning, i hvilken de särskilda hufvudpunkterna
finnas i Utskottets förslag uppställda, och hvilken jemväl vid föredragningen inom
Riks-Stånden iakttagits, med undantag hos Bonde-Ståndet, som, efter diskussion,
omfattande Betänkandet i dess helhet, återremitterat detsamma till förnyad behandling,
på grund af deremot under öfverläggningen yttrade anmärkningar; och komma
dessa, hvilka dels afse förändringar i vissa delar af Utskottets förslag, dels föreslagna
tillägg, att af Utskottet omförmälas i sammanhang med hvarje särskild
punkt, till hvilken en hvar af dem låter hänföra sig.
Den första punkten, innefattande förslag om medels anskaffande inom riket
för uppgifne ändamål, genom upplåning för Statens räkning, enligt de i efterföljande
' punkter angifne vilkor och bestämmelser, har blifvit af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet godkänd, men skulle, enligt Borgare-Ståndets för sin
del fattade beslut, erhålla följande förändrade lydelse: ”Genom upplåning för Statens
räkning, enligt här nedan angifna vilkor och bestämmelser, anskaffas inom
riket medel, att användas dels till bekostande af allmänna produktiva arbetsföretag,
hvilkas utförande eller understödjande af Rikets Ständer beslutas, dels till
inlösen af obligationer å utländskt mynt, utgifne för de åren 1858 och 1860 för
Bih. till R. St Prot. 1859 fy 1860. 4 Sami 1 Åfd. 3 Band. 21 Haft.
2
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 206.
Statens j ern vägs byggnad cr upptagna lån, då Fullmägtige i Riksgälds-kontoret finna
sådant lämpligt för upprätthållande af obligationernas värde.”
Inom Bonde-Ståndet hafva i afseende å denna punkt betänkligheter blifvit
yttrade mot den dol af förslaget, som medgifver att de genom ifrågavarande upplåning
anskaffade medel skulle få användas, icke allenast för infriande af de utländska
jernvägslånen, utan jemväl till bekostande af allmänna, produktiva arbetsföretag,
hvilkas utförande eller understödjande komme att af Rikets Ständer beslutas.
Detta sednare användningssätt för sagde medel har ansetts vara alltför
vidsträckt, och ett stadgande i denna rigtning såtillvida vådligt, som detsamma
förmenats skola leda derhän, att sedan Statens ordinarie inkomster medtagits för
löner med flere stående utgifter, den ifrågavarande lånefondens medel skulle blifva
tagna i anspråk för alla möjliga företag, som med mer eller mindro befogenhet
kunde få namn af produktiva, och Statens skuldsättning sålunda ökas endast för
tillfredsställande af enskilda intressens mångahanda anspråk; hvadan blifvit yrkadt,
att det enda föremål, hvartill oftanämnde medel finge användas, måtte blifva
inlösandet af de båda utom landet upptagna jernvägslånen.
Då Borgare-Ståndets ofvan omförmälda beslut så tillvida med Ridderskapet
och Adelns samt Preste-Ståndets instämmer, att de medel, hvilka genom den af
dessa 3:ne Riks-Stånd beslutade inrikes upplåningen komma att anskaffas, böra
användas dels till inlösen af obligationer, som utgifvits för de utländska jernvägslånen,
dels till bekostande af arbetsföretag af ofvanberörda beskaffenhet, lärer frågan
i denna del få anses vara genom Rikets Ständers beslut afgjord, samt någon
åtgärd i anledning af det inom Bonde-Ståndet i förbemälda hänseende gjorda yrkandet
ej vara att vidtaga; och då, hvad lydelsen af förevarande punkt angår,
densamma är af 2:ne Riks-Stånd godkänd, anser sig Utskottet böra
sitt förut framställda förslag i denna punkt vidblifva.
För stadgandet uti den andra, af Ridderskapet och Ådolu godkända, punkten,
har Preste-Ståndet, med uteslutande af de å 1—4 raderna förekommande orden:
”sorn icke får företagas i annat fall, än att penningar blifva inom riket att
tillgå mot ett pris, som icke öfverstiger kostnaden för det under innevarande år
till fortsättning af Statens jern v ägs byggn ad er utom riket upptagna lån, och”, antagit
följande lydelse: ”Denna upplåning, hvilken under åren 1861 till och med
1863 icke får uppgå till högre belopp än en summa af 3,000,000 Ii:dr R:mt, sker
genom fonderade, inom rikot utgifna, räntebärande obligationer, lydande å Svenskt
mynt, och utfärdade, på Rikets Ständers vägnar, af deras Riksgälds-kontor.” —
Utaf Borgare-Ståndet har samma puukt antagits, så lydande: ”Denna upplåning,
som, efter Fullmägtiges bepröfvande, må företagas, när penningar blifva inom riket
tillgängliga till ett pris, som ej understiger Nittio Riksdaler för en årlig ränta
af 4 R:dr 50 öre, sker genom fonderade, inom riket utgifna, räntebärande obligationer,
lydande å Svenskt mynt och utfärdade, på Rikets Ständers vägnar, af deras
Riksgälds-kontor; men denna upplåning får under åren 1861 till och med
1863 icke uppgå till högre belopp, än en summa af 3,000,000 R:dr Runt.”
Emot denna punkt, som, i hvad densamma rörer beloppet af de medel,
hvilka högst få under nästkommande 3:ne år för förutnämnde ändamål upplånas,
är genom 3:ne Riks-Stånds sammanstämmande beslut godkänd, har inom BondeStåndet
annan anmärkning ej förekommit, än såvidt innefattas uti det af några
bland Ståndets ledamöter framställda yrkandet, att den ränta, som uti nu ifrågavarande
obligationer förskrifves, borde bestämmas till 5 procent; hvilket yrkande,
Stats- Utskottet» Utlåtande N:o 206.
3
vid det förhållande att, på sätt här nedan finnes närmare omförmäldt, frågan om
obligationernas räntefot är af Rikets Ständer afgjord i enlighet med Utskottets
derom i 4:de punkten afgifna förslag, icke kan till någon åtgärd föranleda.
Beträffande det i samma punkt föreslagna vilkoret för den ifrågavarande upplåningen,
att denna icke skulle få företagas i annat fall, än att penningar komme
att blifva inom riket att tillgå mot ett pris, som icke öfverstege kostnaden för det
under innevarande år till fortsättning af Statens jern vägsbyggnader utom riket upptagna
lån, har, i anledning af de skiljaktiga meningar, som, i fråga härom, do utaf
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden vid föredragningen af
nämnde punkt fattade beslut utvisa, Utskottet, med erinran att ett lika lydande
vilkor varit af Utskottet föreslaget för de inrikes upplåningar, som, enligt Utskottets
tillstyrkande i 2:dra, 3:dje och 4:de punkterna af dess under innevarande riksdag
afgifna Utlåtande N:o 160, skulle genom Riksgälds-kontoret företagas för
understödjande af de 3:ne utaf Utskottet till erhållande af statsbidrag förordade
jernvägsanläggningarnc, från Borås till vestra stambanan, mellan södra Dellen och
Ljusnan, samt förbi Hedens forssar i Luleå eif, ansett sig böra här omförmäla
Riks-Ståndens beslut vid pröfningen af sistnämnde frågor, såvidt af dessa beslut
kan licmtas ytterligare ledning för bedömande af de hos Rikets nu församlade
Ständer rådande åsigter i fråga om vilkoren för låns upptagande iuom riket mot
fonderade statsobligationer.
Enligt protokolls-utdragen rörande Utlåtandet N:o ICO, har nemligen:
2:dra punkten, som tillstyrker låneunderstöd till jernvägs-anläggningcn från
Borås till vestra stambanan, under förutsättning att det föreslagna beloppet kan
genom Riksgälds-kontoret upplånas inom landet till ett pris, som oj öfverstiger
kostnaden för det under innevarande år upptagna lån till fortsättning af Statens jernvägsbyggnader,
blifvit bifallen af såväl Ridderskapet och Adelli som Prcste-Ståndet
endast med det af detta sistnämnda Riks-Stånd derjemte beslutade tillägg,
som afser den händelse att den ifrågavarande upplåningen till större eller mindre
del ej skulle för Riksgälds-kontoret lyckas, då lånesumman borde till bolaget för
jernvägens byggande af Riksgälds-kontoret utlemnas med Kontorets obligationer,
antingen till hela beloppet eller till så stor del deraf, som Kontoret kunde få inom
riket upplåna.
3:dje punkten, som tillstyrker låneunderstöd till jernvägs-anläggningcn mellan
södra Dellen och Ljusnan, under samma förutsättning och med enahanda vilkor,
är godkänd af samtlige Riks-Stånden, endast, jemlikt Prcsto-Ståndcts beslut,
med den förändring uti de föreslagna vilkoren, att lånet borde anvisas under samma
förutsättning och med enahanda vilkor, som blifvit af det högvördiga Ståndet bestämda
i afseende på det i 2:dra punkten föreslagna låneunderstödet till jernväg
mellan Borås och vestra stambanan.
Och är likaledes 4:de punkten, tillstyrkande låneunderstöd till jernvägsanläggningen
förbi Hedens forssar, äfven under samma förutsättning och med enahanda
vilkor af samtlige Riks-Stånden bifallen, med någon skiljaktighet i fråga
om vilkoren, hvilken skiljaktighet likväl ej sträcker sig till den för lånets beviljande
gjorda förutsättningen att det anvisade beloppet skall kunna genom Riksgälds-kontoret
upplånas inom landet mot fonderade obligationer å Svenskt mynt,
till ett pris, som ej öfverstiger kostnaden för innevarande års utländska jernvågsbyggnadslån;
i afseende å hvilket förbehåll samtlige Riks-Ståndens beslut i denna
puukt med Utskottets afgifna förslag öfverensstämma.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 206.
Då således nämnde förbehåll, i afseende på kostnaden för de under innevarande
riksdag ifrågaställde inrikes upplåningar, är af Riks-Stånden i allmänhet
godkändt i fråga om medel, som på detta sätt anskaffas för understödjande af allmänna
arbetsföretag, och Utskottet för sin del icke kan annat än fortfarande finna
lämpligt, att hela den beslutade upplåningen, icke blott i detta hänseende, utan,
än mera, i hvad densamma afser inlösen af obligationer, som utgifvits för de båda
utländska jernvägsbyggnadslånen, göres beroende af och begränsas utaf samma förbehåll,
eller att kostnaden derför icke får öfverstiga priset å det sednast upptagna
jernvägsbyggnadslånet, har, på grund häraf och såsom följd af hvad ofvan anfördt
blifvit, Utskottet funnit sig böra hemställa,
att den nu förevarande 2:dra punkten i Utlåtandet N:o 165
måtte blifva utan förändring godkänd.
I afseende å tredje punkten, som blifvit af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet bifallen, men af Borgare-Ståndet antagits med den lydelse, att
”obligationerna ställas på innehafvaren och äro ouppsägbara såväl å långifvarens,
som låntagarens sida,” har inom Bonde-Ståndet blifvit anmärkt, att den officicla
tidningen, uti hvilken kungörelser om uppsägning å Riksgälds-kontorets sida af
obligationer skulle införas, vore i landet så föga spridd, att mången obligationsinnchafvare
i följd deraf icke blefve i tillfälle att erhålla kännedom af sålunda
skedda uppsägningar; hvadan, till beredande af större säkerhet och beqvämlighet
för vederbörande obligations-innebafvare föreslagits den ändring i sättet för uppsägningens
verkställande, att kungörelse derom borde utfärdas af Konungens Befallningshafvande
inom hvarje län. Utskottet vill visserligen ej bestrida, att sättet
för obligationernas uppsägning endast genom kungörelse i officiela tidningen
törhända icke kommer att at alla, som kunde vara sinnade att genom obligationsköp
förränta kontanta behållningar anses fullt betryggande med hänseende till
vissheten att erhålla kunskap om skeende uppsägningar, eller för obligations-innehafvaren
innefatta all önskvärd beqvämlighet; dock föreställer sig Utskottet, att
de kungörelser om dylika uppsägningar, som i den officiela tidningen blifva införde,
skola komma att, i likhet med andra tillkännagifvanden af allmännare intresse,
återgifvas af do tidningar, som inom länen utgifvas, samt de befarade olägenheterna
derigenom i hufvudsaklig mån undanrödjas. Skulle likväl, i motsats
till hvad Utskottet på grund häraf antagit, någon ytterligare åtgärd å Statens
sida för bringande äf de på förenämnde sätt verkställde uppsägningar till allmänhetens
kunskap, befinnas af nöden, kan ett stadgande i denna syftning lätteligen
varda i administrativ väg meddeladt, sedan upplåningen kommit i gång och
erfarenhet i berörda afseende hunnit förvärfvas. I anseende härtill och enär dessutom
Utskottets förslag i förevarande moment, emot hvilket för öfrigt någon anmärkning
inom Bonde-Ståndet ej förekommit, blifvit af 2:ne Riks-Stånd i sin helhet
godkändt, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att detsamma måtte oförändradt godkännas.
Fjerde punkten, bifallen af Ridderskapet och Adeln, har af Preste-Ståndet
äfvenledes blifvit godkänd, likväl med den ändring, att slutorden: ”dock att kostnaden
för lånet derigenom ej må blifva större än för innevarande års jemvägsbyggnadslän,
” enligt sistnämnda Riks-Stånds beslut blifvit utbytta mot orden:
”dock att denna rabatt ej får öfverstiga tio procent” Borgare-Ståndet har för
detta moment antagit följande lydelse: ”Räntan för den i obligationerna för
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 20b'.
5
skrifna låuesumma utgår med 4} för 100, efter år räknadt, och tillhandahålles
ovilkorligen obligations-innehafvaren hvarje halft år, emot återställande af den å
samma ränta utfärdade kupon: börande hvar och en obligation, vid dess utfärdande,
vara försedd med’dylika kuponer å halfårsräntorna för en tidrymd, som af Fullmägtige
bestämmes. Yid upplåningens företagande, äfvensom under dess fortgång,
må, i fall att penningar ej kunna erhållas till pari emot den i obligationerna förskrifna
ränta, rabatt å det kapitalbelopp, derå obligationerna utfärdades, af Fullmägtige
lemnäs,”
Vidkommande det i denna punkt förekommande förslaget i afseende på
obligationernas räntefot och dess bestämmande till 4j för 100, efter år räknadt,
så, enär densamma är genom Ridderskapet och Adelns samt Preste- och BorgareStåndens
i afseende härpå sammanstämmande beslut till nämnde belopp af Rikets
Ständer fastställd, anser Utskottet något vidare yttrande i anledning af den
inom Bonde-Ståndet, uttalade, af Utskottet förut omförmälda meningen om räntefotens
höjande till 5 procent icke erforderligt. En annan anmärkning, sorn torde
böra omförmälas i sammanhang med denna punkt, innefattas uti det af åtskillige
Bonde-Ståndets ledamöter framställda yrkandet, att, till förminskande af besväret
för de obligations-innehafvare, som vore utom Stockholm boende, att erhålla liqvid
för de räntekuponer, hvarmed obligationerna skola förses, dessa kuponer
måtto blifva godkända såsom gällande mynt i Kronans uppbörd. I anledning
häraf anser sig Utskottet, som redan uti sin i Utlåtandet Nio 165 intagna redogörelse
för de åtgärder, {hvilka i följd af Rikets åren 1853 och 1854 församlade
Ständers beslut om införandet af ett fonderadt inhemskt skuldsystem blifvit vidtagnc,
omnämntstadgandet attj förfallna räntekuponer, hörande till obligationerna
för den då ifrågavarande‘upplåningen, skulle uti allmänna krono-uppbörden
mottagas i likhet med Rikets Ständers Banks sedlar, böra, i afseende på tillkomsten
af detta stadgande, ytterligare upplysa, hurusom, efter det Fullmägtige i Riksgälds-kontoret,
som/för vinnande af det med nyssnämnde obligationers utgifning
åsyftade ändamål och erhållande! af de medel, som dermedelst skulle upplånas,
emot de för Statsverket mest fördelaktiga vilkor, ansett vigtigt och angeläget, att,
såvidt lämpligen ske kunde, tillfälle bereddes för obligations-innehafvare, som vore
boende utom hufvudstaden, att kunna komma i åtnjutande af den uti obligationerna
förskrifua ränta utan särskilda kostnader och besvär, samt i sådant syftemål hos Kongl.
Majit i underdånighet anhållit, att ett allmänt stadgande eller förklarande måtte
varda meddeladt derom, att sagde obligationer tillhörande förfallno räntekuponer
finge till det fulla belopp, derå de lydde, lika med Rikets Ständers Banks sedlar,
icke allenast emottagas och levcreras"i,.all för Riksgälds-kontorets räkning utom
hufvudstaden inflytande uppbörd, utan äfven likaledes få vid uppbörden och levereringen
af de till Kongl. Stats-kontoret ingående kronoutskylder emottagas och i
Landträn tori erna levereras samt vid skeendo penningeremisscr till sistnämnde embetsverk
insändas, Kongl. Majit, med anledning häraf, enligt dess under den 19
Oktober 1855 aflåtna och i" Rikets Ständers samma år församlade Revisorers Berättelse
omförmälda skrifvelse, medgifvit, att de räntokuponer, som för det statslån
å 3 millioner Ridr Runt, om hvars upptagande då var fråga, af Riksgäldskontoret
utfärdades, finge, uti uppbörden af stafs-Jbch riksgälds-medel i landsorterna
mod städerna utom Stockholm, emottagas i afräkning på skattskyldigos debet
till det belopp, hvarå kuponen vore utgifven, såvidt den, Aud skeende uppbörd,
vore enligt sin lydelse till inlösen förfallen; varande sedermera genom Kongl.
Stats-kontorets den 14 påföljdo Mars i ämnet aflåtna Cirkulär till Kongl. Majit»
6
Stats-Utskottets Utlåtande l\:o 206.
samtlige Befallningshafvande i länen antydan meddelad att, genom utfärdade kungörelser,
allmänheten bordo underrättas om oftaberörde räntekuponers mottagning
vid uppbörden af Stats- och Riksgälds-medleil. — I betraktande af dessa, med
hänseende till den vid 1853 — 1854 års riksdag beslutade inrikes upplåningen vidtagne
åtgärder, och då Fullmägtige i Kiksgäkls-kontoret, vid den nu ifrågavarande
upplåningens ombesörjande icke lära underlåta att söka åt allmänheten bereda
all den beqvämlighet, som med Statens säkerhet, och bästa låter sig förena,
har Utskottet funnit någon underdånig framställning å Rikets Ständers sida i den
syftning, som den ofvan uppgifna anmärkningen afser, icke vara af behofvet påkallad,
hvilken åsigt Utskottet äfven fortfarande anser sig böra vidblifva.
Under åberopande af hvad Utskottet ofvan upplyst och yttrat, och då Utskottet
icke heller i öfrigt funnit skäl att frångå sitt förut framställda och af Ridderskapet
och Adeln utan förändring, samt af Preste-Ståndet i de flesta delar godkända
förslag, får Utskottet härmed
samma förslag ånyo till antagande förorda.
Då öde, öde, 7:de äfvensom 9:de punkterna erhållit 3:ne Riks-Stånds sammanstämmande
bifall och således äro af Rikets Ständer godkände, kan BondeStåndets
återremiss å Betänkandet, i hvad den rörer någondera af nämnde punkter,
icke till vidare åtgärd föranleda.
Uti Åttonde punkten hade Utskottet, beträffande det ifrågavarande lånets
amortering, föreslagit, att denna skulle ske genom uppköp af för detsamma utgifna
obligationer, då dessas allmänt gångbara värde understege det i dem förskrifna
kapitalbelopp, men att i annat fall, och derest tillfälle icke erbjöd sig att
under hand infria obligationerna, amorteringen borde verkställas genom obligationernas
uppsägning samt inlösande efter uppsägningstidens förlopp; hvarjemte stadgats,
att vid sålunda skeende inlösen af obligationer en viss serie och nummerföljd
horde iakttagas.
Till denna punkt har endast Preste-Ståndet lemnat bifall; hvaremot af
Borgare-Ståndet för densamma antagits följande lydelse: ”Länets amortering bör
alltid ske genom uppköp af för detsamma utgifna obligationer, då Fullmägtige
finna sådant lämpligt.” Under öfverläggningen inom Bonde-Ståndet, hvars återremiss
omfattar jemväl denna punkt, har någon anmärkning i afseende på densamma
ej förekommit; men hos Ridderskapet och Adeln, som äfvenledes återremitterat
sagde punkt, har blifvit yrkadt att då, med hänseende till lån, som upptagas
med kapitalrabatt, det i allmänhet ansåges fördelaktigt, att långi tvären kunde
genom obligationernas inlösen efter utlottning ega utsigt att återbekomma kapitalet
något förr, än annars blefve fallet, ett stadgande härom, som icke kunde
annat än höja värdet å ifrågavarande obligationer, borde, jemte föreskriften om obligationernas
uppköpande när deras gångbara värde understege det förskrifna kapital-beloppet,
i förevarande punkt intagas.
Den uti Borgare-Ståndets ofvan omförmälda beslut uttryckta meningen, att
amorteringen af ifrågavarande lån borde ske endast och allenast genom uppköp
af derför utgifna obligationer, då sådant af Fullmägtige funnes lämpligt, har alltså
icke vunnit godkännande af någondera bland öfrige Riks-Stånden, hvilka dels bifallit,
dels utan anmärkning lemnat Utskottets förslag, i det hänseendet, att, för
den händelse tillfälle icke erbjuder sig att genom uppköp under hand infria obligationerna,
lånets amortoring bör efter viss annan stadgad grund försiggå. I fråga
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 206.
om sättet för amorteringens verkställande i denna sednare händelse förete åter
Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets meningar den skiljaktighet, att,
då detta sistnämnda Riks-Stånd, i öfverensstämmelse med Utskottets förslag, ansett
amorteringen i nyssberörda fall böra ske genom uppsägning, med iakttagande
af viss serie- och nummerföljd, Ridderskapet och Adeln deremot omfattat den åsigt,
att begagnandet af utlottning härvid skulle vara mera fördelaktigt och ändamålsenligt.
Det sålunda förordade sättet för amorteringens verkställande, genom utloltning
af det antal obligationer, som vid hvarje särskildt tillfälle höra inlösas, har,
ehuru fördelar ej kunnat detsamma frånkännas, likväl å andra sidan ansetts för
obligations-innehafvarne medföra olägenhet, dels i det att, efter hvarje utlottning,
en hvar innehafvare af obligationer, som äro utlottningen underkastade, måste
förskaffa sig upplysning om någon och hvilka bland dem blifvit utlottade; dels
i det hänseendet, att, vid hvarje ifrågakommande försäljning eller öfverlåtelse på
annan person af sådan obligation, styrkas måste, att densamma icke under den
rpdan förflutna tidon blifvit utlottad, och sålunda förlorat sin räntebarhet. Då
likväl dessa olägenheter, i anseende hvartill det föreslagna amorteringssättet genom
uppsägning, af Utskottet funnits böra företrädesvis förordas, i allmänhet måhända
anses öfvorvägas af den fördel, som, då kapital-rabatt å obligationerna egt rum,
vid amorteringens verkställande efter utlottning beredes obligations-innehafvarne
genom tillfället att kunna återbekomma hela det kapitalbelopp, hvarå obligationerna
lyda, förr än som blefve fallet, dorest amorteringen skulle vara af uppsägning
med iakttagande af viss serie- och nummerföljd beroende, samt ett i öfverensstämmelse
härmed affattadt förslag följaktligen, såsom mera egnadt att befordra
upplåningens framgång, torde bäst lämpa sig för förening af de skiljaktiga
åsigter, som i denna fråga visat sig rådande, har Utskottet ansett sig böra
hemställa,
att 8:de punkten i förevarande förslag måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
Lånets amortering bör alltid ske genom uppköp af för
detsamma utgifna obligationer, då dessas allmänt gångbara
värde understiger det i dem förskrifna kapitalbelopp (eller
pari); men, i annat fall, och derest tillfälle sig icke erbjuder
att under hand infria obligationerna, bör amorteringen verkställas
genom utlottning af det antal obligationer utaf de särskilda
serierna, som anses böra inlösas. Sålunda utlottade
obligationer förfalla till betalning sex månader efter verkställd
utlottning.
Slutligen bör Utskottet anmäla att, enligt hvad Ridderskapet och Adeln
samt Preste- och Borgare-Stånden sammanstämmande beslutat, Rikets Ständer
komma att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
lemna sin garanti och fastställelse åt den ifrågavarande upplåningen.
Stockholm den 9 Oktober 186U.
Reservation:
Emot Utskottets yttrande angående 2:dra punkten i Utlåtandet N:o 165.
Af Herr A. W. Björck, som ansåg att Borgare-Ståndets i nämnde punkt fattade
beslut bordt af Utskottet till antagande förordas.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Stats-Utskottets Memorial N:o 207.
i
H:o 20*.
Ank. till F.xp.-Ulsk. den 10 Okt. 1860, kl. 6 e. tn.
Memorial, med förslag angående aflöningen för Riksgälds-kontorets embets
och
tjenstemanna-personal samt vaktbetjening.
(K. A.)
Genom en under den 9:de i sistlidne Augusti månad till Stnts-Utskottet allåten
skrifvelse, har Utskottet från Fullmäktige i Rikets Stäuders Riksgälds-kontor fått
emottaga följande, af Fullmägtige till Utskottets pröfning och förordande hos Rikets
Ständer anmälda framställningar, angående dels beviljande, att den under sistlidne och
innevarande riksdag såsom tillfällig löneförhöjning för åren 1857—1860 medgilna
förbättring i lönevilkoren för Riksgälds-kontorets embets- och tjenstemän samt den
derstädes anställde vaktmästare äfven finge fortfarande utgå och hädanefter sammanslås
med de nuvarande å aflönings-staten uppförda ordinarie lönerna, dels tillsättande
och uppförande på Riksgälds-kontorets ordinarie lönestat af en Notarietjenst inom
Fullmägtiges Expedition efter den der anställde Registratorns och Arkivariens afgång,
och en Kanslist inom samma Expedition, samt, inom Riksgälds-kontorets Boksluts
och
Revisions-kontor, af 2:ne för göromålens bestridande derstädes ytterligare erfor
derliga
tjenster, nemligen en Bokhållare- och en Kontorsskrifvare-tjenst.
1 afseende på den förstnämnda, af Fullmägtige, efter derom gjord ansökning,
framställda anhållan om de förhöjda lönernas fortfarande utgående och uppförande
med hela sitt belopp på ordinarie stat, hafva Fullmägtige erinrat, att de förhållanden,
som föranledde den vid sednast förflutna riksdag beviljade allmänna förhöjning af aflöningen
för Statens med kontanta löner försedda embets- oell tjenstemän, enligt
hvad under innevarande riksdags statsreglering blifvit erkändt, icke undergått någon
sådan förändring, till följd hvaraf denna aflöning ansetts skäligen kunna nedsättas under
dess nuvarande belopp, samt, under åberopande af samma skäl, som vid flere
andra dylika frågors behandling hos Rikets nu församlade Ständer gjort sig gällande,
Dih. till H. St. Prut. 1850 & 1800. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 22 Uäft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 207.
till ytterligare stöd för ifrågavarande hemställan omförmält den betydliga tillökning i
göromålen vid Riksgälds-kontoret, som varit en oundviklig följd af den utvidgade
verksamhet och de nya åligganden detta embetsverk och dess styrelse vid hvar och
en af de sednare riksdagarne fått sig uppdragna, och för hvilka ökade göromåls och
åliggandens behöriga fullgörande detta Verks tjenstemanna-personal nu vida mera uteslutande
än förr måste egna sin tid och sin arbetsförmåga åt tjenstgöringen inom
detsamma, helst dervarande tjenstemäns antal samtidigt blifvit minskadt genom de af
Rikets Ständer under andra förhållanden beslutade och sedermera verkställde flere
tjenste-indragningar. Enligt Fullmägliges öfvertygelse vore det derföre af synnerlig
vigt för ärendenas behöriga handläggning och ett oafbrutet fullgörande af de åt
Riksgälds-kontoret uppdragna åligganden, att de der anställde fåtalige tjenstemän kunde
med säkerhet påräkna att få behålla deri aflöning, som blifvit dem tillerkänd, och
Fullmägtige trodde sig icke sakna anledning att, i annat fall, befara, att personer
med verklig tjenstemanna-skicklighet och bepröfvad arbetsförmåga, hellre än att qvarstadna
inom Riksgälds-kontoret, skulle söka vinna inträde och befordran inom andra
embetsverk, hvarest, genom högre ordinarie löner, tjenstemännen vore betryggade mot
sina ekonomiska omständigheters framtida försämring samt försäkrade om en högre
pensionsrätt, då de af ålder och sjuklighet funne sig nödsakade att lemna tjenstemannabanan.
I sammanhang med den af Utskottet nu anförda framställningen, hafva Fullmägtige,
beträffande den vid 1850 och 1851 års riksdag väckta och ännu icke slutligen
behandlade frågan om en ny eller förändrad organisation af Riksgälds-kontoret
samt reglering af dervarande förvaltningsbestvr och tjenstegöromål, anmält, att Fullmägtige
under den sedan sistförlidne riksdag förflutna tid funnit sig förhindrade att
till verkställighet befordra det i sagde hänseende under tiden mellan nyssnämnda och
derpåföljande riksdag, med hänsigt till dåvarande förhållanden, uppgjorda förslag; och
hade denna organisationsfråga för närvarande af Fullmägtige ansetts icke böra till afgörande
företagas, enär tillräcklig erfarenhet ännu saknades om både mängden och
beskaffenheten af de göromål, de utrikes upptagna jernvägslånen, sedan desamma indragits,
komme att, med hänsigt till derför förestående liqvider och behandlingen af
andra af dessa mål föranledda ärenden, under hela amorteringstiden medföra för nästan
alla vid Riksgälds-kontoret anställde tjenstemän. Dessutom och derest, på sätt
redan vid 1853 och 1854 års riksdag beslöts och af Kongl. Maj:t samt i åtskilliga
väckta motioner vid denna riksdag föreslagits, Riksgälds-kontoret skulle få sig ålagdt
att, mot fonderade statsobligationer, inom landet företaga en betydligare upplåning,
komme detta nya uppdrag att ega ett högst väsendtligt inflytande på beskaffenheten
af göromålen och tjensteåliggandena vid samma Verk. Då den nuvarande tidpunkten
fördenskull syntes mindre lämplig för prölningen och fastställandet af en till framtida
iakttagande afsedd reorganisation af Riksgälds-kontoret, ansåge Fullmägtige den slutliga
handläggningen af det härtill utarbetade förslag böra ytterligare uppskjutas, helst
den ifrågastäilda organisations-förändringen så mycket mindre hade något samband med
Stats-Utskottets Memorial N:o 207.
3
eller inverkan på den nuvarande tillfälliga löneförhöjningens uppförande på stat, som
Riksgälds-kontoret, såvida icke dess nuvarande bestämmelse och åligganden skulle
upphöra, svårligen kunde så organiseras, att de der nu anställde ordinarie tjenstemännens
antal förminskades. För öfrigt kunde, vid ifrågavarande tillfälliga löneförhöjnings
uppförande på ordinarie stat, fästas samma förbehåll, som vid andra af Rikets
Ständer nu medgifna tillökningar i de ordinarie lönerna, eller att innehafvarne
af de ökade lönerna vore underkastade den vidsträcktare tjenstgörings-skyldighet eller
den jemkning i åligganden, som antingen vid en blifvande förändrad organisation af
vederbörande Embetsverk eller eljest kunde i allmänhet varda stadgad.
Utskottet, som trott sig böra uppskjuta behandlingen af ofvanberÖrda fråga om
bibehållande äfven för framtiden af den intill 1860 års slut Riksgälds-kontorets
embets- och tjenstemän samt vaktmästare beviljade löneförhöjningen, under afvaktan
af Rikets Ständers beslut i enahanda fråga rörande den löne- och arfvodesförhöjning
under samma tid, som blifvit embets- och tjenstemännen i Rikets Ständers
Bank tillerkänd, har, sedan numera denna sistberörda fråga, enligt hvad Utskottet
inhemtat, till slutlig pröfning hos Rikets Ständer förevarit, tagit framställningen angående
Riksgälds-kontoret i öfvervägande; och då den vid sednaste riksdag åt Bankens
embets- och tjenstemän samt vaktbetjente beviljade tilltalliga löne- och arfvodesförhöjningen,
enligt Rikets Ständers medgifvande, nu kommer att på ordinarie
stat uppföras, under vilkor att den, som ingår på den nya staten, skall vara förbunden
att underkasta sig den vidsträcktare tjenstgörings-skyldighet eller jemkning i åligganden,
som vid en blifvande förändrad organisation af Bankoverket eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad; samt Rikets Ständer icke torde finna sig ega anledning
att frånträda den under flere föregående riksdagar vid då verkställde löneregleringar
antagna grundsats, att tjenstemännen inom Rikets Ständers begge Verk, Banken
och Riksgälds-kontoret, böra, inom samma eller motsvarande tjenstegrad, såvidt med
tjensteåliggandenas skiljaktiga beskaffenhet låter sig förena, åtnjuta lika löneförmåner,
har, med fästadt afseende derjemte å de af Fullmägtige i öfrigt åberopade omständigheter,
Utskottet, i enlighet med Fullmägtiges derom gjorda framställning, ansett
sig böra tillstyrka,
l:o.
att den vid sednaste riksdag såsom tillfällig löneförhöjning beviljade förbättring
i lönevilkoren för Riksgälds-kontorets embets- och tjenstemän
samt den derstädes anställde vaktmästare äfven må fortfarande utgå och
hädanefter sammanslås med de nuvarande å aflönings-staten uppförda ordinarie
lönerna, under vilkor att dervid fästes samma förbehåll, som vid
andra af Rikets Ständer nu medgifna tillökningar i de ordinarie lönerna,
eller att innehafvarne af de ökade lönerna äro underkastade den vidsträck
tare
tjenstgörings-skyldighet eller den jemkning i åligganden, som antingen
vid en blifvande förändrad organisation af Embetsverket eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad,
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 207.
På sätt Fullmägtiges förevarande skrifvelse vidare innehåller, och då enahanda
förändring, som förut skett i Banko-lullmägtiges Kansli, syntes jemväl böra vidtagas
insm Fullmägtiges i Riksgälds-kontoret Expedition, eller den dervarande Registratorsoch
Arkivarieljenstens indragning, samt tillsättande i stället af en Notarie, som hufvudsakligen
skulle biträda vid protokollsföringen under Fullmägtiges sammankomster,
hvarigenom en jemnare fördelning af de hos Fullmägtige förefallande kansligöromål
samt större skyndsamhet vid ärendenas handläggning och expedierande borde kunna
beredas, blef, med bifall till derom af dåvarande Stats-Utskott gjord framställning, of
Rikets sednast församlade Ständer förordnadt, att nyssnämnde Registrators- och Arkivnrietjenst,
i händelse den före nuvarande riksdag blefve iedig, icke finge återbesättas;
dock skulle den för samma tjenst anslagna lön under tiden få användas till
ytterligare arfvoden för bestridande af tjenstgöringen inom Fullmägtiges Expedition;
hvarjemte Rikets Ständer, till biträde vid protokollsföringen, anslogo ett särskildt årligt
arfvode af 500 R:dr. För åstadkommande af den med Rikets Ständers sålunda
redan fattade beslut åsyftade förändring inom merbemälda Expedition, hvarest, utom
Fullmägtiges Sekreterare, endast en ordinarie tjensteman, nemligen Registratorn och
Arkivarien, numera vore anställd, hafva Fullmägtige, som förmält sig ega anledning
förmoda, att nuvarande innehafvaren af Registrators- och Arkivarietjensten snart kommer
alt afgå, hemställt att, i stället, en Notarietjenst derefter måtte tillsättas och aflöningen
för denna tjenst på ordinarie stat uppföras, helst det, i anseende till den
sig jemnt ökande mängden äfvensom beskaffenheten af da göromål, hvilka vid Fullmägtiges
Expedition före!olle, vore för dessa göromåls oafbrutna och vederbörliga gång
ovilkorligen nödvändigt, att icke blott Sekreteraren, utan äfven öfrige vid samma Expedition
biträdande tjenstemän egde en längre vana vid och noggrannare kännedom
om det sätt, hvarpå sagde göromål måste bestridas; hvilket dock ej kunde skäligen
förutsättas hos tjenstemän, som endast genom tillfälliga förordnanden fått tjenstgöringsskyldigheten
för någon viss kortare tid sig uppdragen och hvilka måste önska
och söka att, så snart tillfälle sig dertill erbjöd, annorstädes erhålla befattningar, om
hvilkas fortfarande bibehållande de försäkrades. En tillökning i antalet af de ordinarie
tjensterna vid nämnda Expedition vore derföre af högsta behof påkallad, och då
erfarenheten obestridligen ådagalagt, att de denna Expedition numera åliggande göro
mål
icke kunde hinna vederbörligen bestridas af mindre än 3:ne tjenstemän, samt
någon minskning i dessa åligganden icke vore att emotse, utan tvärtom nya eller
ökade bestyr och uppdrag under hvar och en af de sednare riksdagarne blifvit Riksgälds-kontoret
ålagde, och dervarande tjenstemnnna-personnls verksamhet mer och mer
anlitad, hafva Fullmägtige funnit sig böra föreslå, att ordinarie tjenstebefatlningarne
vid Fullmägtiges Expedition måtte hädanefter få ökas till det antal, som tjensterna
derstädes, intill den återstående Kanslist-sysslans vid 1834 och 1833 års riksdag beslutade
och i början af 1840-talet verkställda indragning utgjorde, samt att denna
Expedition således måtte komma att beslå af en Sekreterare, en Notarie och Registrator,
samt en Kanslist; varande, beträffande Kanslist-tjenstcns åleruppförande på
Stats-Utskottets Memorial N:o 207.
5
Riksgälds-kontorets ordinarie lönestat, af Fullmägtige upplysningsvis anfördt, att framställning
derom vid flere föregående riksdagar visserligen förgäfves skett samt att deremot
dä egentligen erinrats, dels alt Rikets Ständer förut förklarat att denna tjenst
skulle indragas och att densamma tillhörande göromål borde öfvertagas af Registratorn
och Arkivarien, hvars dåvarande tjensteäligganden voro särdeles lindriga, och dels att
Ri kets Ständer, i fråga om löneregleringar inom Stals-departementernas och Kollegiernas
Kanslier uttalat och tillämpat den grundsats, att sådana befattningar, hvilkas innehafvares
hufvudsakliga åligganden bestode i utskrifning, kollationering och afsändning
af expeditioner, borde, vid Embetsverkens förestående reglering, indragas, samt de lör
dylika göromäls bekostande erforderliga medel särskildt anvisas. Alltsedan Kanslist—
tjensten vid Fullmägtiges Expedition indrogs, hade Rikets Ständer likväl under hvarje
riksdag funnit sig föranlåtna att, för bestridandet af de tillförene denna tjenst tillhörande
göromål, bevilja ett ärligt, den vanliga Kanslistlönen motsvarande arfvode;
hvadan den beslutade föreningen af Registrators- och Kanslist-befattningarne hittills icke
behöft verkställas, och, derest den i stället för nuvarande Registrator föreslagna tjensteman
hädanefter komme att tjenstgöra såsom Notarie och i sådan egenskap biträda
vid prolokollsföringen hos Fullmägtige, skulle han omöjligen derjemte kunna hinna
att förrätta de numera mycket besvärliga och tidsödande renskrifriings- och expeditionsm.
(1. göromål, som måste bestridas af den vid Fullmägtiges Expedition tjenstgörande
Kanslist, och hvilka tidtals vore sä trägna, att de nästan uteslutande upptoge en tjenstemans
hela tid.
Utom dessa, af Fullmägtige till stöd för deras nu omförmälda framställning
angående löneregleringen inom deras Expedition anförde omständigheter, hafva Fullmägtige
i samma afseende dels erinrat, hurusom frägan om den vid sednaste och
nästföregående riksdag föreslagna indragningen af Kanslist-tjensterna och dessa tjensters
utbytande mot vissa för Kanslist-göromälens besörjande anvisade arfvoden, torde
åtminstone lör närvarande kunna anses hafva lörfallit, enär vid nu pågående statsreglering,
Kanslisternas löner inom de flesta Embetsverk blifvit pä stat upplördet dels
fästat uppmärksamheten derpå att, genom bifallande af nyssberörda framställning, någon
tillökning icke föranledes af det sammanräknade belopp, som lönerna och arfvodena
vid Fullmägtiges Expedition för närvarande utgöra.
Pä grund af hvad Fullmägtige sålunda upplyst och andragit, och dä ej mindre
hehofvet af det antal biträdande tjenstemän vid Fullmägtiges Expedition, som nu
är i fråga, än äfven ändamålsenligheten af den ifrågaställa Notarie- och Registrators^fvensom
Kanslist-tjenstens uppförande pä ordinarie lönestat, blifvit af Fullmägtige
vitsordad, har Utskottet ansett sig böra hos Rikets Ständer förorda de af Fullmägtige
i sagde hänseenden gjorda framställningar och lär således tillstyrka
2:o.
att, med bifall till Fullmägtiges i Riksgälds-kontoret ofvan anförda förslag,
angående löneregleringen inom deras Expedition, Rikets Ständer mätte medgifva,
dels att, efter nuvarande innehafvarens af Registrators- och Arkivarie
-
6
Stats-Ulskottets Memorial N:o 207.
tjensten derstädes afgång, i stället en Notarie- och Registrators-tjenst får
tillsättas och aflöningen för denna tjenst på ordinarie stat uppföras; dels
att ordinarie tjenstebefattningarne inom samina Expedition hädanefter få
tillökas med en Kanslist, och Expeditionen således komma att bestå af 3:ne
ordinarie tjenstemän, nemligen en Sekreterare, en Notarie och Registrator
samt en Kanslist; — allt under samma förbehåll i afseende på tjenstgörings-skvldigheten,
som blifvit i nästföregående punkt bestämde, och med
vilkor, att de göromål, som tillhöra den nuvarande Registrators- och Arkivarie-tjensten,
efter indragningen af denna tjenst, utan särskild ersättning
öfvertagas utaf innehafvarne af Notarie- och Kanslist-tjensterna.
Enligt hvad Fullmägtige i den af Utskottet förut åberopade skrifvelsen slutligen
anmält och yttrat, hade, såsom en följd af de mångfaldiga utbetalningar, som
Riksgälds-kontoret i sednare tider fått sig ålagda, samt den oafbrutet tilltagande
mängden af de lån, hvilka af Rikets Ständer, emot mycket skiljaktiga ränte- och betalningsvilkor,
blifvit beviljade och till utgående från detta Verk anvisade, dervarande
bokförings- och revisions-göromål blifvit betydligt ökade; och sedan numera äfven
tillkommit den synnerligen besvärliga och tidsödande räkenskapsföringen i anledning
af de tväune under sednast förflutna och innevarande riksdag beslutade jernvägsbyggnadslånen,
för hvilka närmare 300,000 st. obligationer dels redan vore utfärdade och
dels, så snart medhinnas kunde, komme att utfärdas, vöre det icke vidare möjligt
att för den inom Boksluts- och Revisions-kontoren anställda personal, bestående tillsammans
af 2 Kamererare och endast en Bokhållare samt en Kammarskrifvare och en
Kontorsskrifvare, hinna vederbörligen verkställa alla de bokförings- och granskningsjemte
andra göromål, som ålåge nämnde Kontor. Fullmägtige hade derföre ansett
sig icke kunna underlåta att vid detta tillfälle äfven fästa uppmärksamheten på nödvändigheten
af denna tjenstemanna-personals tillökning, såvida de halfårsvis, men vid
särskilda tider förefallande liqviderna för jernvägsbyggnad slånen skulle kunna med erforderlig
noggrannhet och tillförlitlighet granskas och bokföras samt de förfallna och
infriade obligationerna och kuponerna behörigen ordnas samt afföras uti de afräkningsböcker,
som för hvar och en af de särskilda serierna eller afdelningarne af samma
lån redan vore eller komme att blifva upplagda. Vidkommande det antal ökade
tjenster, som, vid nu antydde förhållanden, oundgängligen erfordrades inom Riksgäldskontorets
Boksluts- och Revisions-kontor, hafva Fullmägtige, under förutsättning att,
på sätt i nu gällande reglementes 229 § vore medgifvet, nödige biträden äfven hädanefter
finge antagas och med lämpliga arlvoden godtgöras för de snart öfvergående
arbetena vid det sednast afslutade jernvägslånets indragning, äfvensom vid obligationernas
och räntekuponernas utfärdande samt bokförande, ansett den nuvarande personalen
inom meranämnde Kontor endast behöfva tillökas med en Bokhållare och en
Kontorsskrifvare; och då de göromål och åligganden, som hufvudsakligen borde af
dessa tvänne tjenstemän bestridas, komme att fortfara under hela den för lånens
amortering bestämda tid af mer än 38 år, så ansåge Fullmägtige att bemälde tjenste
-
Stals-UtsKoltets Memorial AT:o 207.
7
män och de för dem anslagna löner jemväl borde å ordinarie stat uppföras, helst det
ingalunda kunde vara med det allmännas säkerhet förenligt att så beskaffade göromål
som de, hvarom nu vore fråga, besörjdes af tills vidare förordnade och blott tillfälligtvis
tjenstgörande personer.
I anledning af Fullmägtiges i sammanhang härmed, i afseende å den tillökning
i Riksgälds-kontorets förvaltningskostnader, som genom aflöningen för de å Kontorssidan
nu föreslagna tvänne nya tjensterna skulle uppkomma, meddelade tillkänna—
gifvande, att Fullmägtige, vid bestämmandet af vilkoren för antagandet af ett å låneöfvertagarnes
sida föreslaget tillägg till det afslutade kontraktet om innevarande års
jernvägsbyggnadslån, tagit i särskildt betraktande och beräknat den ökade aflöning,
som för Riksgälds-kontoret komme att förorsakas genom det öfverenskomna tillägget
till åberopade kontrakt, för hvars bestämmelser Fullmägtige då ännu vore af den
derom träffade öfverenskommelsen hindrade att närmare redogöra, har Utskottet, sedan
numera den tid tilländagått, efter hvilken kontraktets särskilda stadganderi och
bestämmelser skulle få offentliggöras, inhemtat, att, sedan, å ofvanbemälde låneöfvertagares
sida, fråga blifvit väckt om förändring af en del utaf det sednast afslutade
jernvägslånet till ett så kalladt premielån samt Fullmägtige, efter tagen kännedom af
handlingarne rörande nämnde fråga och pröfning af förekommande förhållanden, för
sin del ansett sig böra antaga det derom framställda förslaget, hade, vid aftalets uppgörande,
med afseende å de icke obetydliga kostnader för förfärdigandet och utfärdandet
samt bokförandet af det stora antal obligationer, som för den ifrågavarande
låneandelen skulle komma att af Riksgälds-kontoret utgifvas, i öfverensstämmelse med
Fullmägtiges derom gjorda förbehåll, blifvit såsom uttryckligt vilkor lör förändringen
i det afslutade lånekontraktet stadgadt, att någon rabatt å det lånebelopp, 2,000,000
Thaler Preussisk Courant, hvarom då var fråga, icke skulle komma att ega rum,
utan detta belopp i öfverenskommen ordning Riksgälds-kontoret oafkortadt tillhandahållas.
Då Fullmägtige, i anseende till den, såsom följd af befattningen dels med de
i sednare tider Riksgälds-kontonet ålagda utbetalningar, dels med de 2:ne under sednast
förflutna och innevarande riksdagar beslutade jernvägsbyggnadslånen ökade mängden
af Riksgälds-kontorets bokförings- och revisions-göromål, vitsordat nödvändigheten
af tillökning i tjenstemanna-personalen inom dervarande Boksluts- och Revisions-kontor,
samt att, för besagde göromåls noggranna och tillförlitliga besörjande oundgängligen,
— utom nödige biträden för de mera tillfälliga arbetena vid det sednast afslutade
jernvägslånets indragning, äfvensom vid obligationernas och räntekuponernas utfärdande
samt bokförande — inom Boksluts- och Revisions-kontoren erfordras ytterligare 2:ne
tjenstemän; och då de göromål och åligganden, som hufvudsakligen af dessa 2:ne
tjenstemän skulle komma att bestridas, enligt Fullmägtiges derom jemväl meddelade
intyg, äro af beskaffenhet att icke lämpligen böra öfverlemnas åt tills vidare lörordnade
och blott tillfälligtvis tjenstgörande personer, har Utskottet funnit sig ega till
-
8
Siats-Utskottets Memorial N:o 207.
fyllestgörande anledning att äfven till Fullmägtiges nu förevarande framställning lemna
förord; tillstyrkande Utskottet fördenskull
5:o.
att, på sätt Fullmägtige i Riksgäldskontoret hemställt, för besörjande af
de ökade göromålen inom dervarande Boksluts- och Revisions-kontor, den
inom nämnde Kontor anställda tjenstemanna-personal må tillökas med en
Bokhållare och en Kontorsskrifvare, att, jemte dessa tjenstemän tillkommande
löner, å ordinarie stat uppföras.
Till upplysning om det belopp, hvartill lönerna och arfvodena för Riksgäldskontorets
embets- och tjenstemän samt vaktbetjening, i händelse hvad Utskottet nu
föreslagit af Rikets Ständer bilälles, skulle under nästa och hvart och ett af efterföljande
år komma att uppgå, och för att underlätta de föreslagna lönebeloppens jemförande
med de, enligt hittills gällande och Riksgälds-kontorets reglemente bifogade
aflönings-stat, utgående löner och arfvoden, har Utskottet ansett sig böra härjemte
bifoga uppgjordt förslag till en ny sådan stat.
Stockholm den 9 Oktober 1860.
Reservation:
Emot 2:dra punkten, i fråga om återupplörande på Riksgälds-kontorets stat
af en Kanslist-tjenst inom Fullmägtiges Expedition,
af Herr A. TF. Bj örch, som ansåg att, för bestridande af de till nämnde befattning
hörande göromål, arfvode borde fortfarande utgå.
Förslag
F ÖII S L A G
till 1801 och följande års AHönings-stat för Rikets Ständers RiksgäldsKontors
Rmbets- och Tjenstemän samt Vaktbetjening.
Oi diuarie
Al fvod
1
lön.
s.
8 ii ni m a. i
1
Sekreterare hos Fullmäktige
4 4 00
600
5,000
1
Kommissarie
4,400
—
600
—
5,000
—
2
Kommissarier
B.800
—
1,200
—
10,000
1
Kamererare i Boksluts-kontoret ....
5,000
—
600
—
3,600
1
Kamererare i Revisions-kotitoret ....
3,000
—
450
—
3,450
—;
i
Ombudsman
2,000
—
300
—
2,300
—
1
Notarie oell Registrator lios Fullmägtige.
2,000
—
500
—
2,300
—
1
Notarie hos Kommissariatet
2,000
—
500
—
2,500
1
Kassa-bokhållare
2,000
—
500
—
2,300
i 1
Bokhållare i Boksluts-kontoret
2,000
—
300
—
2,500
■ -
1
Bokhållare i d:o
2,000
—
300
—
2,500
l
Kanslist vid Fullmägliges Expedition .
1,000
—
150
—
1,150
—
1
Kanslist hos Kommissariatet
1,000
—
130
—
1,150
—
1
Kammarskrifvare
1,000
—
150
—
1,150
—
1
Kontorsskrifvare
1,000
—
150
—
1,150
—
1
Kontorsskrifvare
1,000
—
150
—
1,150
1
Vaktmästare
675
—
75
—
750
1
Kammardräng
523
—
75
-
600
—
2
Kammardrängar
1,030
—
150
—
1,200
1
Husdräng
430
—
50
—
500
—
1
Husdräng
450
—
50
—
500
—
Summa Kunt K:dr
43,750
6,400
—
50,150
—
Anmärkning: Intill dess nuvarande Regi.stratorn ocl) Arkivarien vid Fullmägliges
Expedition afgår, får Notarie!jensten icke tillsättas, utan kommer under
tiden det vid 1856—1858 års riksdag beviljade arfvode för biträde
vid protokolls/öringen hos Fullmägtige att fortfarande utgå
med 500 R:dr R;irit årligen.
Hör till Stots-Ut skottets Mi moria l, 1859 & 1860, N:o 207.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, tsfio.
Stals-Vtskoltets Memorial A’:» SOS.
i
J\:o 24)&.
Ank. till Exp.-Utsk. elen 10 Okt. 1860, kl. 6 e. ra.
Memorial, angående arfvodes anvisande jemväl under innevarande
riksdag för befallningen med de tryckta riksdagshandlingarnas
mottagning., vårdande och utdelning. (R. A.)
Enligt Rikets Ständers vid 1828, 1829 och 1830 samt påföljande års riksdagar
derom fattade beslut och meddelade föreskrifter, hafva till Riksgälds-kontoret
öfverlemnats ej mindre alla vid slutet af hvarje riksmöte öfverblifna exemplar
utaf Riks-Ståndens under riksdagens lopp tryckta protokoller samt dertill
hörande bihang, utan äfven de mellan riksdagarna från trycket utgifna delar utaf
samma protokoller jemte andra handlingar, som skulle till Riks-Ståndens ledamöter
utdelas, eller i bihanget till protokollerna för en kommande riksdag intagas.
För bestyret med alla dessa handlingars mottagning, vårdande och utdelning samt
redovisning har också, under hela denna tid, särskildt arfvode blifvit af Rikets
Ständer beviljadt och till Fullmäktiges i Riksgälds-kontoret disposition anvisadt;
hvarjemte föreskrifvits att den, som erhöll samma arfvode, vore förpligtad att,
utan vidare ersättning, dels vaka deröfver, att då under riksdagarnes mellantider
sådana handlingar, som jemväl borde intagas i Bihanget till Riks-Ståndens protokoller,
från trycket utgålves, afdrag skedde af det för riksdagsbihanget erforderliga
antal exemplar, dels ock mottaga och vid nästföljande riksdags början
tillhandahålla och utdela de i sådant ändamål afdragna exemplaren. Det nyssnämnda
arfvodet har af Rikets Ständer varit bestämdt till följande belopp, nemligen
:
iiih. lill «. St. fröt. 1839 $ 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Dand. S3 lläfl. i
2
Stats-Ulskoltels Memorial N:>> 2 OS.
vid 1828— 1830 ars riksdag till 1,000 R:dr Banko, vid 1S34 och 1835 ars
riksdag till 000 R:dr, vid 1840 och 1841 ars riksdag till 800 R:dr, vid 1844
och 1845, 1847 och 1848, 1850 och 1851 samt 1853 och 1854 års riksdagar
till 500 Riksdaler samina mynt, och vid sednast förlidne eller 1856, 1857
och 1858 års riksdag till 1,200 Riksdaler Riksmynt, hvilket sistnämnda belopp
skulle utgå för tiden från dåvarande riksdags början till 1859 års slut samt, i
likhet med hvad förut rörande enahanda arfvodes utbetalning varit stadgadt, få
utbetalas med halfva beloppet, sedan de öfverblifna exemplar af Riks-Ståndens
tryckta protokoller för samma riksdag voro till Riksgälds-kontoret aflemnade, och
med den återstående hälften då ofvanberörde åligganden blifvit under loppet af
år 1859 vederbörligen fullgjorda.
Jemte erinran om dessa vid föregående riksdagar fattade beslut i afseende på de
tryckta riksdagshandlingarnes vårdande och utdelning samt ersättningen för dermed
förenade bestyr, hafva Fullmägtige i Rikets Ständers lliksgälds-kontor, uti skrifvelse
till Stats-Utskottet af den 9 sistlidne Augusti, anfört att, oaktadt de, isynnerhet under
och kort efter riksdagarna verkställda, betydliga utdelningarna af ifrågavarande handlingar,
och fastän defekter eller bristfälliga och oanvändbara delar och exemplar blifvit
försålda, hade dessa handlingars mängd nästan vid och efter hvarje riksdag ökat
sig, sä att antalet af de hos Riksgälds-kontoret förvarade tryckta riksdagshandlingar
och Kommitté-betänkanden, som, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
beslut, skulle tillhandahållas och utdelas, för närvarande utgjorde omkring 81,000
volymer, hvilket antal naturligtvis komme att ytterligare tillökas genom de exemplar
af Rikets Ständers protokoller och Bihanget vid innevarande riksdag, hvilka
efter riksdagens slut jemväl borde till Riksgälds-kontoret , aflemnas; och hafva Fullmägtige,
under åberopande af de skäl, sorn, föranledt Rikets Ständers vid för—
flutne riksmöten fattade beslut om särskildt arfvodes anvisande för befattningen
med ifrågavarande hanolingars mottagning, vårdande och utdelning samt dermed
förenade åligganden, och då samma befattning, hvars uppdragande åt dertill lämplig
person, fastän han icke vore vid Riksgälds-kontoret anställd, berodde af Fullmägtige,
således icke syntes skäligen kunna hänföras till de med särskilda arfvoden
förut förenade uppdrag och bestyr, som ovilkorligen måste af detta verks
tjenstemän förrättas och för hvilken, enligt stadgandet i reglementets 277 §:s 2:dra
morn., vedergällningen borde anses vara inbegripen i den å nu gällande stat upptagna
aflöning, hemställt, att Utskottet måtte tillstyrka Rikets Ständer att jemväl
vid denna riksdag till Fullmägtiges disposition för bestridande af meranämnde
befattning, jemte dermed hittills förenade åligganden, anvisa enahanda arlvodesbelopp,
som för samma befattning af Rikets sednast församlade Ständer beviljades,
eller tillsammans i,200 R:dr, att utgå på sätt och i den ordning, som vid sistlidne
riksdag stadgades; varande, enligt hvad Fullmägtige i sammanhang härmed
upplysningsvis erinrat, ifrågavarande handlingar, hvilka tillförene förvarats på spridda
Slals-Ulskollets Memorial N:o 208,
3
ställen inom Rikets Ständers och Riksgälds-koritorets hus samt dertill hörande
byggnader, sammanförda samt uppställda och, såvidt utrymmet möjligen medgifva,
ordnade inom en på gården af Rikets Ständers hus befintlig magasinsbyggnad;
och äro i afseende på samtliga dessa handlingars upptagande och redovisande
i deröfver upprättade liggare och de verkställda utdelningarnas verifiCeraade
särskilda föreskrifter af Fullmägtige utfärdade.
Utskottet har tagit detta ärende i Öfvervägande; och då, i anseende till såväl
beskaffenheten af de göromål och åligganden, sinn tillhöra ofvan omförmälda
befattning, hvars innehafvare skall mottaga, ordna, värda, utdela och redovisa
alla till Riksgälds-kontoret atfemnäde tryckta rikdags- och andra handlingar, som
äfven den utom Riksgälds-kontorets hus belägna lokal, der handlingarne måste
förvaras och hvarifrån hvarje utdelning deraf skall verkställas, denna befattning
allt hitintills ansetts icke kunna såsom bestämd tjenstepligt, eller utan annan vedergällning,
än den i gällande stat upptagna aflöning, åläggas någon af de vid
Riksgälds-kontoret anställde tjenstemän, hvarföre ock, på sätt. ofvanföre är uppgifvet,
särskildt arfvode för samma befattning varit, ända till innevarande års början
af Rikets Ständer anvisad t; saint beviljande af enahanda särskilda vedergällning,
intilldess nu ifrågavarande bestyr och dertill hörande åligganden kunna genom
en framdeles förändrad reglering af tjenstegöromålen inom Riksgälds-kontoret
förenas med en eller annan af de vid detta verk befintlige tjänstebefattningar,
torde få anses fortfarande be höflig t, har, på grund häraf och då, i betraktande
af ej mindre de i nian af handlingarnes tilltagande mängd Ökade göroinålen
samt de i öfrigt såsom grund för arfvodets bestämmande till det belopp,
hvarmed detsamma från början af sednast förflutne riksdag fått utgå, af Full—
mägtige i deras härom då aflätha skrifvelse anförde och af dåvarande Stats-Utskott
åberopade förhållanden, i följd af hvilka befattningen för sin innehafvare
nu mera än förr medför besvär och tidsspillan, än äfven den i sednare tid ste
grade
och i allmänhet ännu oförminskade lefnadskostnaden, någon nedsättning i
det vid förra riksdagen anvisade och jemväl för innevarande samt derpåföljande
2:ne år af Fullmägtige föreslagna arfvodesbeloppet icke synes kunna skäligen ifrågasättas,
Utskottet, i öfverensstämmelse med berörda förslag och med förnyande
af de föreskrifter, sorn vid enahanda arfvodes beviljande tillförene blifvit meddelade,
ansett sig böra tillstyrka:
att ett belopp af Ett Tusen Tvåhundrade Riksdaler Riksmynt
må af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret få disponeras
till arfvode, under tiden från början af innevarande år till
och med 1862 års slut, för" mottagningen, vårdandet, utdelningen
samt redovisandet af ej mindre alla de tryckta
Riksdagsprotokoller med dertill hörande bihang, som, till
följd af Rikets Ständers beslut, redan blifvit eller framdeles
4
Stats-Ultkottels Memorial N:o so8.
varda till Riksgälds-kontoret aflemnade, än äfven alla andra
från trycket utgifna handlingar, hvilka, för att bland Riks
Ståndens
ledamöter utdelas, äro, eller hädanefter varda af
Riksgälds-kontoret emottagna; börande den, som erhåller
detta arfvode, jemväl vara förpligtad att, utan särskild ersättning,
dels vaka deröfver, att då, under tiden mellan
riksdagarna, sådane handlingar, som skola intagas i Bihanget
till Riks-Ståndens protokoller, komma att tryckas, det
härför erforderliga antal exemplar varder afdraget, dels ock
samma exemplar, efter deras tryckning, mottaga och veder
börande
vid riksdagens början tillställa.
I händelse hvad Utskottet nu tillstyrkt varder bifallet, torde angående tiden
för ifrågavarande arfvodes utbetalning af Rikets Ständer föreskrifvas:
att halfva beloppet får utbetalas sedan de öfverblifna exemplaren
af Riks-Ståndens protokoller för nu pågående riksdag
blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnade, men att den åter
stående
hälften icke må utgifvas förr, än ofvanbemälde åligganden
under år 1862 blifvit vederbörligen fullgjorda.
Hvarjemte, och då det hädanefter, liksom hittills, torde böra vara Fullmägtige
obetaget, att åt någon bland de i Riksgälds-kontorets tjenst redan anställde
personer uppdraga ifrågavarande befattning mot åtnjutandet af det arfvode, som
derf örvarder anvisadt, Utskottet får slutligen hemställa:
det Fullmägtige må fortfarande ega att, utan hinder af stadgandet
i sista punkten af nuvarande reglementes 279 §, tilldela
någon bland Riksgälds-kontorets tjenstemän det arfvode,
som Rikets nu församlade Ständer finna skäl att för oftaberörda
befattning bevilja och anvisa till utbetalning, i likhet
med andra genom riksdagarna föranledda utgifter.
Stockholm den 9 Oktober 1860.
Slals-Vtskotiels Memorial N:o 209.
5
JV:o 209.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Okt. 1860, kl. 6 e. m.
Memorial, angående fortfarande understöds beviljande för Riksgäldskonlorets
Enke- och Pupillkassa. (R. A.)
För den vid Riksgälds-kontoret inrättade Enke- och Pupill-kassa, med hvilken,
till följd af Rikets Ständers under 1840 och 1841 års riksdag fattade
beslut, f. d. General-Assistanskontorets enahanda pensionskassa sammanslagits,
beviljades, enär densamma icke utan befarad betydligare minskning af kassans
samlade kapital ansågs kunna fullgöra sin pensionerings-skyldighet, af Rikets
vid 1844 och 1845 års riksdag församlade Ständer ett särskildt årligt understöd,
att, under tiden intill nästföljande riksdags slut, utaf Riksgälds-kontorets
medel utbetalas, för godtgörande af den brist i kassans inkomster, sorn. enligt
dess för sednast förflutna år afslutade räkenskaper, visade sig hafva uppkommit;
vid hvilket understöds beviljande dock fästades dels det förbehåll, att hvad sorn
deraf för ett år ej behöft användas, icke finge för ett annat år af kassan tillgodonjutas,
och dels det vilkor, att ej mindre delegarnes bidrag, än pensioner
nas
belopp under tiden icke skulle få förändras, utan fortfarande utgå i öfverensstämmelse
med derom i kassans reglemente förut meddelade bestämmelser.
Med bibehållande af samma förbehåll och vilkor, har enahanda understöd genom
Rikets Ständers vid hvarje påföljande riksdag härom fattade beslut allt hittills
varit beviljadt; varande detsamma af Rikets åren 1850 och 1851 församlade
Ständer förhöjdt till dess sedermera oförändradt bibehållna årliga belopp, 2,250
R:dr Riksmynt.
Alltsedan år 1854, då, på sätt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret uti skrifvelse
till Utskottet af den 23 sistlidne Augusti anfört, det anslagna års-understödets
hela belopp erfordrades för betäckande af skilnaden mellan Enke- och
c
Stals-Utskolleti Memorial N:o 309.
Pupill-kassans inkomster och utgifter, enligt nästföregångna års räkenskaper, hade
detsamma endast behöft till någon del för detta ändamål användas; och för de
2:ne sistförflutne åren hade icke någon utbetalning af meranämnda understöd
ifrågakomma, emedan kassans inkomster derunder öfverstigit utgifterna. Detta
af kassans räkenskaper ådagalagda fördelaktiga förhållande emellan inkomster och
utgifter, dertill högre ränteberäkning å kassans utlånade kapital i förening med
den genom beviljad löneförhöjning föranledda tillökningen i delegarnes årliga utgifter
visserligen i sin mån bidragit, vore likväl, enligt hvad Fullmägtiges omförmälda
skrifvelse vidare innehåller, att hufvudsakligen tillskrifva den nuvarande
låga och hvarken sagde afgifter eller pensionstagarnes oundgängliga lefnadsbehof
motsvarande pensioneringen. De för enkor och barn efter aflidne embets- och
tjenstemän samt vaktbetjente vid Riksgälds-kontoret utgående pensioner motsvarade
nemligen endast en sjettedel af den ordinarie lön, mannen eller fadren sednast
innehaft; och då för närvarande blott omkring §:delar utaf den tjenstetnanna-personalen
vid detta verk tillerkända aflöning utginge i egenskap af ordinarie
lön, och den Öfriga tredjedelen utgjordes af tillfällig löneförhöjning och
af så kalladt tjenstgörings-arfvode, så uppginge egentligen beloppet af den pension,
hvilken tillkomme embets- och tjenstemannens enka och barn, ej till mer
än en niondedel af den nuvarande aflöningen för hans innehafvande tjenstebefattning.
För de vid General-Assistanskontoret anställde tjenstemäns och vaktbetjentes
efterlemnade enkor och barn bade pensionerna, enligt de för deni gällande
särskilda pensionerings-stadganden, städse utgått med något högre belopp,
i förhållande till den aflöning, betjeningen vid detta kontor åtnjöt, eller med en
femtedel af lönebeloppen. De föreskrifna års-afgifterna till ifrågavarande pensionskassa
skulle deremot af Riksgälds-kontorets embets- och tjenstemän saint
vaktbetjening utgöras med 2| procent af den ordinarie lön, hvarje delegare på
detta verks stat innehade, och af de personer, sorn varit anställde vid f. d. General-Assistanskontoret,
med 2 procent af de i dåvarande aflöning?-stat för samina
kontor utsatte penningelöner; hvarförutan till samma kassa borde erläggas
dels inträdesafgift utaf hvar och en, som erhölle ordinarie tjenst vid Riksgäldskontoret
och förut icke vore delegare i kassan, hvilken afgift utgjorde 4 procent,
då den med tjensten förenade lönen uppginge till 1,850 R:dr, samt 2 procent,
då lönen understege denna summa; och dels befordi ings-afgift,, motsvarande 2
procent af den lön, som vid befordran till högre löneinkomst erhölles.
I anseende till de från ineranämnde Enke- och Pupill-kassa utgående pensioners
otillräcklighet för dermed åsyffadt ändamål, och då de i sednare tider
så betydligt stegrade lefnadskostnaderna oafvisligen påkallade en förhöjning i
dessa pensioners nuvarande belopp, hade, på sätt Fulltnägtige hos Utskottet anmält,
kassans delegare ansett den förändring i hittills stadgade pensioiisgrunder
böra vidtagas, att pensionerna hädanefter finge utgå med en femtedel af del
-
Stats-Utskotlets Memorial N:o 209.
7
egarnes vid Riksgälds-kontoret sednast innehafdeordinarie lön, och med en fjerdedel
af lönen för tjensteman eller vaktbetjent vid f. d. General-Assistanskontoret. Dock
som denna förhöjda pensionerings verkställande, utan minskning af kassans kapital-behållning,
för närvarande och så länge den vid sistnämnde kontor anställda
personals efterlemnade enkor och barn vore berättigade till pensioner från samma
kassa, berodde på fortfarandet af det vilkorliga understöd utaf Riksgälds-kontorets
medel, hvarom kassan i sednare tider oafbrutet varit försäkrad, hade delegat
ne, i sammanhang med sin gjorda hemställan om medgifvandet af den utaf
dem önskade och vilkorligt beslutade förändringen i nu gällande, under den 26
Mars 1841 utfärdade reglementes stadganden, angående pensionernas belopp, anhållit
att Fullmägtige måtte medelst skeende framställning hos Stats-Utskottet
söka bereda Rikets Ständers samtycke dertill, att det årliga understöd, som hittills
varit Enke- och Pupill-kassan vid Riksgälds-kontoret tiller kändt, måtte, i
fall af behof, äfven framgent, för tiden tiil och med det år, då nästa riksdag
slutades, få utgå med förut bestämdt belopp, eller högst 2,250 R:dr, under förbehåll,
att hvad för något år ej komme att för det dermed afsedda ändamålet
behöfva», icke finge för ett annat år kassan tillgodokomma, men utan det förut
föreskrifna vilkoret, att de från kassan, enligt nu gällande reglemente, utgående
pensioners belopp under tiden icke finge förändras.
Fullmägtige, som, efter inhemtad närmare kännedom om oftanämnde pensions-kassas
nuvarande ställning och i betraktande af ofvanuppgifne, jemte öfrige
härvid förekommande, förhållanden, lemnat sitt förord till den af kassans delegare
sålunda framställda anhållan, hafva, tiil närmare upplysning för denna
frågas bedömande och afgörande, meddelat följande, ur kassans för sistlidet år
afslutade och utan anmärkning granskade hufvudbok hemtade uppgifter, hvilka
Utskottet, i enahanda afseende, trott sig böra här intaga.
Under sagde år, eller 1859, uppgingo denna kassas inkomster till ett belopp
af R:dr 5,636: 37,
hvaraf delegarnes afgifter utgjorde 962 R:dr 79 öre.
Sammanräknade beloppet af de från kassan under samma ar utbetalda pensioner
utgjorde R:dr 5,462: 61.
Vid årets slut öfverstego kassans fordringar oell öfriga tillgångar skulderna
med R:dr 79,562: 76.
De från kassan utgifna pensionernas antal var, enligt pensionslistorna lör nästlidet
års sista qvartal, 35, och dessa pensioners sammanlagda årliga belopp
R:dr 5,524: 12.
Häraf utgick till enkor och barn efter embets- och tjenstemän eller vaktbetjente
vid Riksgälds-kontoret R:dr 3.792: 69
och till de vid f. d. General-Assistanskontoret anställde personers enkor och
barn R:dr 1,731: 43.
8
Stais-Vlskollets Memorial N:o i09.
Dori högsta af de 22 pensioner, sorn enkor och barn, hvilkas fäder varit
i Riksgälds-kontorets tjenst, åtnjöto, utgjorde 500 R:dr, och den lägsta 17 R:dr
76 öre. Bland de till f. d. General-Assistanskontorets tjensteinäns och vaktbetjentes
enkor och barn utgående 13 pensioner var den högsta 270 R:dr, samt
hvar och en af de lägsta 44 R:dr 8 öre.
Ehuru Fullmägtige förklarat sig anse den ifrågaställa förhöjningen af de
pensioner, som utgå från Enke- och Pupill-kassan vid Riksgälds-kontoret, både
billig samt af iefnadskostnadernas nuvarande belopp högeligen påkallad, och fastän
dessa pensioner vida understege, hvad enkor och barn efter den hos Rikets Ständers
Bank anställda personal af motsvarande tjenstegrad egde att såsom pension
åtnjuta, hade Fullmägtige likväl funnit sig icke kunna lemna bifall till en sådan
pensions förhöjning, med mindre det för oftanämnde kassa af Rikets Ständer
hittills beviljade årliga understöd finge fortfara, åtminstone under tiden till
nästa riksdags slut, och hafva Fullmägtige af denna anledning samt under åberopande
af ej mindre samma skäl, som vid föregående riksdagar gjort sig hos
Rikets Ständer gällande, i fråga om enahanda understöds beviljande, än Rikets
Ständers beslut, rörande understödjande af andra för Statens embets- och tjenstemäns
samt deras enkors och barns pensionerande bildade inrättningar, hemställt,
att Rikets Ständer måtte medgifva, att, derest Riksgälds-kontorets Enke- och
Pupill-kassas afslutade och vederbörligen granskade räkenskaper för instundande
eller derpå följande år intill slutet af nästa riksdag skulle visa, att kassans inkomster
under året understigit de utbetalningar, som derunder kassan ålegat,
den sålunda uppkomna bristen må, inom ett belopp af högst Tvåtusen tvåhundrafemtio
Riksdaler för året, af Riksgälds-kontorets medel godtgöras, under förbehåll
likväl, att hvad utaf denna anslagssumma för ett år ej behöft användas
icke får för ett annat af kassan tillgodonjutas; och under vilkor, att delegarnes
bidrag under tiden utgå utan förändring af deras uti det för kassan nu gällande
reglemente bestämda belopp, samt att pensionerna för enkor och barn efter embets-
och tjenstemän samt vaktbetjente vid Riksgälds-kontoret icke få höjas utöfver
en femtedel af den ordinarie lön, hvilken den aflidne delegaren sednast
vid detta verk innehaft, och för tjenstemäns samt vaktbetjentes vid f. d. General-Assistanskontoret
efterlemnade enkor och barn icke utöfver en fjerdedel af
det lönebelopp, efter hvilket den för sistnämnda kontors tjenstemanna-personal
stadgade årliga afgift till samma kassa blifvit beräknad och vederbörligen inbetald.
Sedan Utskottet, med anledning af Fullmägtiges till Utskottet allåtna framställning
rörande aflöningen för Riksgälds-kontorets embets- och tjenstemannapersonal
samt vaktbetjening, beslutat tillstyrka Rikets Ständers medgifvande, att
den vid sistförflutna riksdag, såsom tillfällig beviljade löneförhöjningen för tjenstemän
och betjening derstädes, får fortfarande utgå och hädanefter sammanslås
med
Siats-Utskottets Memorial N:o 209.
9
med de å nuvarande aflöningsstat uppförda ordinarie lönerna, liar, vid pröfningen
af Fullrnägtiges nu förevarande hemställan, Utskottet visserligen ej förbisett,
att, derest Utskottets nämnda förslag vinner bifall, de till viss andel af ordinarie
lönerna utgående pensionerna från Enke- och Pupill-kassan vid Riksgäldskontoret
för de vid nämnda Verk för närvarande anställde tjenstemäns och betjentes
enkor och barn komma att, i mån af lönetillökningen, höjas, och bemälde
pensionstagare^ lefnadsvilkor sålunda förbättras, äfven med bibehållande
af det i Kassans gällande reglemente stadgade förhållandet emellan pensionernas
och aflöningens belopp; men då de afgifter till meranämnde pensionskassa, som
af hvarje delegare skola utgöras, likaledes beräknas och utgå i visst förhållande
till ordinarie lönen, och vid sådant förhållande, såvida en, af den närvarande
tidens stegrade lefnadskostnader, påkallad förhöjning i pensionerna för enkor och
barn efter redan aflidne tjenstemän vid ifrågavarande begge Embetsverk, lliksgälds-konforet
och f. d. General-Assistanskontoret, skall kunna på förutnämnda
sätt beredas, det rättvisligen torde anses jemväl böra medgifvas, att, efter nuvarande
tjenstemäns och vaktbetjentes vid Riksgälds-kontoret timade frånfälle, äfven
pensionerna för deras efterlemnade enkor och barn få beräknas till en mot
de under tjenstetiden erlagda afgiflernas belopp svarande lika andel af den lön
dessa sistnämnde tjenstemän vid Embetsverk^ sednast innehaft, har Utskottet
med fästadt afseende å de af Fullmägtige meddelade uppgifter, angående Enke»
och Pupill-kassans ställning, enligt sednast afslutade räkenskaper, samt det i anseende
till den ifrågaställa pensionsförhöjningen vitsordade behofvet af fortfarande
understöd för densamma, åtminstone under tiden intill nästa riksdags slut,
och med hemtadt stöd tillika utaf samma skäl, som vid föregående riksdagar
föranledt beviljandet af enahanda förmån, ansett sig böra förorda det begärda
understödets anvisande äfven vid denna riksdag, att utgå högst med samma belopp
årligen, och med iakttagande af samma förbehåll och vilkor i afseende å
de årliga anslagssummornas användande och utgörandet af kassa-delegarnes bidrag,
samt under det af Fullmägtige dessutom, i anledning af frågan om pensionernas
förhöjning, föreslagna vilkoret att pensionerna för enkor och barn efter
embets- och tjenstemän vid Riksgälds-kontoret icke få höjas utöfver cn femtedel
af den ordinarie lön, hvilken den aflidne delegaren sednast vid detta Verk innehaft,
och för tjenstemäns samt vaktbetjentes vid f. d. General-assistans-kontoret
efterlemnade enkor och barn icke utöfver en fjerdedel af det lönebelopp, efter
hvilket den för sistnämnda Kontors tjenstemanna-personal stadgade årliga afgift
blifvit beräknad och inbetald; börande Utskottet, till upplysning om anledningen
till det skiljaktiga förhållandet mellan pensions- och lönebeloppen för enkor och
barn efter de vid Riksgälds-kontoret och de vid f. d. General-assistans-kontoret
anställde personer, anföra och åberopa stadgandet i det för ifrågavarande Enkeliih.
lill II. St. Prot. 1859 & 1860. i Sami. 1 Afd. 3 Band. 33 Hafi. 2
lö
Stats-Utskollels Memorial N:o 209
och Pupill-kassa den 26 Mars 1841 utfärdade och ännu gällande reglementes 10 §,
enligt hvilken, för den händelse Riksgälds-kontorets och f. d. General- Assistanskontorets
dåmera förenade Enke- och Pupillkassors gemensamma tillgångar skulle
framdeles medgifva någon tillökning i de efter förut gällande grunder derifrån
utgående pensioner, dåvarande pensionsberättigade enkor och barn efter delegare
i sistnämnda kassa böra komma i åtnjutande af en sådan tillökning i samina
mån, som enkorna och barnen efter öfriga delegare i den sammanslagna pensionskassan,
och de förra således alltid varda bibehållne vid deras i förhållande
till öfriga delegares löne- och afgifts-belopp egande högre pensionsrätt.
Jemte det Utskottet alltså tillstyrker
Rikets Ständer bifall till Fullmägtiges i Riksgäldskontoret
ofvan anförda framställning,
får Utskottet, under förutsättning af sådant bifall, hemställa :
att den § i Riksgälds-kontorets reglemente, som kommer att
motsvara nu gällande reglementes 281 §, måtte erhålla följande
lydelse:
Derest Enke- och Pupill-kassans vid Riksgälds-kontoret
afslutade och vederbörligen granskade räkenskaper för instundande
eller derpå följande år intill slutet af nästa riksdag
skulle visa, att Kassans inkomster under året understigit de
utbetalningar, som derunder Kassan åiegat, må den sålunda
uppkomna bristen, inom ett belopp af högst Tvåtusen Tvåhundrafemtio
R:dr för året, af Riksgälds-kontorets medel
godtgöras, under förbehåll likväl, att hvad utaf denna anslagssumma
för ett år ej behöft användas, icke får för ett
annat af Kassan tillgodonjutas, och under vilkor, att delegarnes
bidrag under tiden utgå utan förändring af deras uti
det för Kassan nu gällande reglemente bestämda belopp, samt
att pensionerna lör enkor och barn efter embets- och tjenstemän
samt vaktbetjcnte vid Riksgälds-kontoret icke få höjas
utöfver en femtedel af den ordinarie lön, hvilken den
aflidne delegaren sednast vid detta Verk innehaft, och för
tjenstemäns samt vaktbetjentes vid f. d. General-assistanskontoret
efterlemnade enkor och barn icke utöfver en fjerdedel
af det lönebelopp, efter hvilket den för sistnämnda
Kontors tjenstemanna-personal stadgade ärliga afgift till samma
Kassa blifvit beräknad och vederbörligen inbetald.
Stockholm den 9 Okt. 1860.
Stalf- tUkotlels Utlåtande ff.r» t/0
11
iV.-o 210.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Okt. 1860, kL fl e, m.
\
Utlåtande, i anledning af vuckl motion, angående pensionen för af~
lidne Ofver-krig skommissarien Fr. Linds leds efterlcmnade
döttrar. (R. A.)
Sedan t. f. Kommissarien vid Riksgälds-kontorets Kredit-sedelverk, Öfverkrigskommissarien
Lindstedl, den 8 Maj 1810 med döden afgått, och Rikets
Ständer vid nämnde års riksdag åt hans efterlcmnade enka och minderåriga barn,
deribland 3:ne döttrar, anslagit en pension på Riksgälds-kontorets stat af 150
R:dr B:ko, samt, efter det Lindstedts enka år 1835 äfvenledes bortgått, Rikets
då församlade Ständer bifallit att de tre oförsörjda döttrarna finge bibehålla pensionen
på det sätt, att $:del skulle uppbäras af hvardera, har, med tillkännagifvande
att en af nämnde systrar, Ebba Maria Lindstedt, den 6 Juni innevarande
år dllidit, Herr fV. F. Dalman, uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt och
till Stats-Utskottet remitterad motion, anhållit, att den ifrågavarande pensionen,
hvars ringa belopp under närvarande förhållanden vore för de knappaste lefnadsbehof
otillräcklig, måtte fortfarande få oafkortadt utgå till de elterlefvande åldriga
systrarna Thilda och Siri Lindstedt, hvilka befunno sig i ytterst meddellösa
omständigheter.
I anseende till den ifrågavarande pensionens, i förhållande till nuvarande
lefnadskostnader, onekligen högst inskränkta belopp, och med afseende å de bevekande
omständigheter motionären i öfrigt åberopat, torde Rikets Ständer finna
skäligt, medgifva,
att den Öfver-krigskommissarien Lindstedts 3:ne döttrar tillerkända
och å Riksgälds-kontorets stat uppförda pension å
225 R:dr R:mt årligen, må, sedan en af nämnda systrar
numera aflidit, oafkortadt utgå till de båda efterlefvande,
Thilda Carolina och Siri Aurora Lindstedt och af dem med
hälften hvardera upder förut stadgade vilkor uppbäras.
Stockholm den 9 Okt. 1860.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1860.
St äts-Utskottets Memorial N:o 211.
1
»II.
Ank. till Exp.-Utsk. den lo Oktober 18fi0, kl. 6 e. m.
Memorial, med förslag till stadganden i Riksgålds-kontorets reglemente.
, angående de vid föregående riksdagar beviljade,
men ännu icke utbetalda stats-bidrag.
(Rglds-Afd.)
Stats-IJtskottet, som genom sitt under N:o 183 afgifna Memorial underställt
Rikets Ständers granskning och fastställande de 2:ne första afdelningarne af det
reglemente, hvilket skall tjena till efterrättelse vid Riksgälds-kontorets förvaltning
under tiden intill nästa riksdags slut, får nu aflemna det af Utskottet uppgjorda
förslag till den afdelning af samma reglemente, som hör handla om de till utgående
från nämnda verk under förflutna riksdagar beviljade, men ännu icke utbekomna
anslags- och lånesummor, hvilka alltså skola fortfarande för angifna föremål
tillhandahållas och i föreskrifven ordning utbetalas; anseende sig Utskottet
härvid böra uppgifva de stats-bidrag, derom hvar och en af de föreslagna §§:ne
handlar samt tillika göra sina framställningar, angående sådana innestående behållningar
utaf de i nu gällande reglemente anvisade stats-utgifter, hvaraf någon ytterligare
utbetalning, enligt Utskottets åsigt, numera icke skäligen kan ifrågakomma,
och hvilka derföre synas vara att betrakta såsom uppkomna och för Rikets
Ständer till andra föremål disponibla besparingar.
Angående de under 1840 och 1841, 1844 och 1845, 1847 och 1848, 1850 och
1851 samt 1853 och 1854 års riksdagar beviljade extra eller tillfälliga stats-utgifter.
§ 77, angående återstående beloppen af de anslag, som under förstnämnde års riksdag
beviljades för härads-häktenas och stads-fängelsernas ombyggande, är,
efter iakttaget afdrag af sedermera skedde utbetalningar, lika lydande med
71 § i det vid sednaste riksdag för Riksgälds-kontoret utfärdade reglemente.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 24 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 211.
§ 78, angående anslag-et till inköp af 300 exemplar utaf Svenska fornskrift-sällskapets
årliga samlingar, har samma lydelse, som nyssnämnde reglementes
72 §.
§ 79, angående återstoden af anslaget för bildande af stamholländerier och införskrifning
af race-djur, motsvarar samma reglementes 73 §.
§ 80, angående återstoden af det vid 1847 och 1848 års riksdag beviljade anslag
till reparationer och bokhyllor inom Riks-arkivets hus, har, med undantag
af uppgiften å det återstående anslags-beloppet, samma lydelse som nu gällande
reglementes 74 §.
§ 81, angående återstående hälften af anslaget till läseböcker för allmogen, och §
82, angående det vilkorligen beviljade bidraget till Borgmästares och Kommissions-landtmätares
pensionering, äro lika lydande med 75:te och 76:te §§ i
meranämnde reglemente.
§ 83, angående de summor, som ännu i Riksgälds-kontoret innestå utaf de under
1850 och 1851 års riksdag beviljade stats-bidrag för hamn- och kanalbyggnader
samt strömrensningar och vattenaftappnings-företag, innehåller hufvudsakligen
enahanda stadganden, som 77 § i det vid sednaste riksdags slut utfärdade
reglementet; varande det, enligt detta reglemente, återstående anslag
till väganläggningar och vägförbättringar derefter utbetaldt.
§ 84, angående återstoden af det såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet beviljade
stats-bidrag för jernvägs-anläggningen mellan Nora och Örebro, är
lika lydande med 78 § i hittills gällande reglemente.
§ 85, angående återstående beloppen af de anslags-summor, som under 1853 och
1854 års riksdag anvisades för hamn- och kanal- samt bro-byggnader äfvensom
för väganläggnings- och vägförbättrings- samt vattenaftappnings-företag,
svarar mot och är hufvudsakligen lika lydande med nuvarande reglementes
82 §.
§ 86, angående återstoden af det under samma riksdag beviljade anslag till utgifning
af äldre handlingar rörande Sveriges historia, innehåller enahanda stadganden,
som 92 § i 1858 års reglemente.
§ 87, angående det för Götheborgs hospitals utvidgning af Rikets åren 1853 och
1854 församlade Ständer anslagna belopp, motsvarar 94 § i det reglemente,
som vid sednaste riksdag utfärdades.
§ 88, angående anslaget till inköp af nya inventarier åt Institutet för döfstumma
och blinda, är lika lydande med samma reglementes 95 §.
Angående de under sednast förflutna riksdag beviljade, men hittills icke utbetalda
anslags- och lånesummor.
§ 89, angående återstoden af den då anslagna summa för länsfängelse-byggnader,
svarar mot 98 § i hittills gällande reglemente.
§ 90, angående återstående anslagen för landtförsvaret tillhörande föremål, innehåller
i afseende på de i denna § upptagna anslags-summor samma stadgande,
som nuvarande reglementes 99 §.
§ 91, angående innevarande års'anslag till understöd för Arméens officerare, som
hos främmande magt inträda i aktiv krigstjenst, motsvarar samma reglementes
100 §.
Stats- Utskottets Memorial N:o 211.
3
§ 92, angående de för sjöförsvarets behof under sednaste riksdag beviljade och i
Riksgälds-kontoret ännu innestående anslag, innefattar enahanda föreskrift
rörande utbetalningen deraf, som 103 § i nu gällande reglemente.
§ 93, angående återstående beloppen af de under samma riksdag särskildt anvisade
medel för fortskyndande af sockne-karteverket samt skiftenas och afvittringarnes
befrämjande, motsvarar samma reglementes 110 och 112 §§.
§ 94, angående det med hela sitt belopp ännu i Riksgälds-kontoret innestående
anslaget till målkäril och vigter åt kronobagerierna, innefattar samma stadgande,
som sednare punkten af nu gällande reglementes 113 §.
§ 95, angående anslagen till ny lokal för Teknologiska institutet, innehåller enahanda
stadgande, som 114- § i oftanämnda reglemente, dock med afdrag af de
utaf dessa anslag hittills verkställda utbetalningar.
§ 96, angående de till läro-apparater vid Tekniska skolan i Malmö samt till aflöning
m. fl. utgifter vid Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona anslagna medel,
upptager hvad utaf dertill, enligt 115 § af samma reglemente, beviljade anslag
ännu icke blifvit uthetaldt.
§ 97, angående det vander sednast förflutna riksdag beviljade och i Riksgälds-kontoret
innestående anslaget till slöjd-expositioner, är hufvudsakligen lika lydande
med nu gällande reglementes 116 §.
§ 98, angående återstoden af anslaget till vetenskapliga undersökningar rörande
fiskcrierna, motsvarar och öfverensstämmer med 117 § i samma reglemente.
§ 99, angående återstående beloppet utaf det under sednaste riksdag beviljade anslag
till geologiska undersökningar och geognostiska kartor, innehåller i afseende
på detta belopp samma ^stadgande som det då utfärdade reglementes
118 §.
§ 100, angående anslag till ett boningshus på Landtbruks-akademiens experimentalfält,
är hufvudsakligen lika lydande med samma reglementes 119 §.
§ 101, angående återstoden af innevarande års anslag till aflöning för Allmänna
väg- och vattenbyggnads-styrelsen och dess Hj ens tebiträden, motsvarar l:a
mom. af 122 § i nu gällande reglemente.
§ 102, angående de under sednaste riksdag, enligt det då utfärdade reglementets
131—138 §§ beviljade, men ännu icke utbekomna stats-bidrag förväganläggningar
och vägförbättringar, hamnbyggnader samt strömrensningar och vattenaftappningsföretag,
innehåller de i afseende på utbetalningen af dessa statsbidrags
återstående belopp hittills gällande föreskrifter.
§ 103, angående återstoden af det vid samma riksdag beviljade anslag för beskattningsväsendets
förenkling samt de nya jordeböckernas afslutande och granskning,
motsvarar det sednast utfärdade reglementets 141 § T.a punkten.
§ 104, angående anslaget till inköp af Kamereraren C. Sandbergs samlingar rörande
Svenska kameralväsendet, innefattar samma stadgande i afseende på detta
anslags utbetalning, som ofta åberopade reglementes 142 §.
§ 105, angående beviljad restitution för erlagd kronotionde af Komministers-boställen
inom Stockholms län, är hufvudsakligen af samma lydelse, som sagde reglementes
143 §.
§ 106, angående vilkorligen medgifven återbäring af förre Lands-kamrcraren, Kammarrätts-rådet
S. Lindberg ådömd ersättning för förluster å 2:ne boställsarrenden,
är lika lydande med samma reglementes 144 §.
4
Stata- Utskottets Memorial N:o 211.
§ 107, angående återstoden af de beviljade anslagen för reparationer å Wadstena
och Kalmar slott, innefattar samma stadganden, som nu gällande reglementes
147 §.
§ 108, angående de under sednaste riksdag till föremål hänförliga under Riks-statens
8:de Hufvud-titel beviljade anslag, som ännu icke blifvit från Riksgäldskontoret
utbetalde och derföre skola fortfarande i föreskrifven ordning tillhandahållas,
motsvarar 155:te, 158:de, 159:de, 160:de, 164:de, 166:te, 168:de,
169:de, 173:dje, 174:de, 175:te och 178:de §§ af det vid slutet af nämnde riksdag
för Riksgälds-kontoret utfärdade reglemente och innehåller enahanda
stadgande i afseende på de återstående anslags-summornas utbetalning.
§ 109, angående återstoden af det utaf Rikets Ständer vid sednaste riksdag anvisade
bidrag till upprätthållande af Arméens pensions-kassas pensioneringsskyldighet,
är, hvad denna återstod beträffar, lika lydande med 3:dje mom.
af nu gällande reglementes 180 §.
Då, enligt de i 182 § af Riksgälds-kontorets nuvarande reglemente införda
allmänna stadganden, rörande de till utgående från detta verk anvisade extra statsanslag,
de besparingar, som å anslagen för hvarje särskildt föremål uppkommit,
endast i det fall att sådant är uttryckligen medgifvet, få utgå för andra behof,
utan skola till Rikets Ständers disposition reserveras, så och med afseende å de i
fråga om ett eller annat anslags vidare utgående förekommande, här nedan uppgifna
särskilda förhållanden, torde följande återstående behållningar utaf de i ofta
åberopade reglemente anslagna summor nu mera kunna och böra anses såsom besparingar
och alltså icke behöfva i det nya reglementet upptagas bland Riksgäldskontoret
hädanefter åliggande utbetalningar, nemligen:
l:o. Återstoden, 1,642 R:dr 22 öre, utaf det vid 1853 och 1854 års riksdag
för atlönande af lärare och underhåll af elever samt andra utgifter vid Skepp,sbyggeri-institutet
i Carlskrona beviljade och i nu gällande reglementes 81 § upptagna
anslag af 5,000 R:dr för hvartdera af åren 1855, 1856 och 1857; varande
utaf det för samma institut vid sednaste riksdag beviljade enahanda anslag ett
belopp af 5,082 R:dr 84 öre i Riksgälds-kontoret ännu innestående; och hafva Rikets
nu församlade Ständer för atlöningen och underhållandet af eleverne vid
nämnde institut beviljat ett nytt anslag, som likaledes skall utgå med 5,000 R:dr
årligen under den tid, denna riksdags statsreglering kommer att omfatta;
2:o. Det vid sednaste riksdag, enligt samma reglementes 87 §, återstående,
och hittills icke disponerade beloppet, 1,500 R:dr, utaf den af Rikets åren 1853
och 1854 församlade Ständer anslagna summa till premier åt kreatursegare. Oaktadt
den af sagde anslag således i Riksgälds-kontoret innestående behållning* hafva
de för sådana premier under de sednaste åren disponerade summor anvisats å de
medel, som vid sistförflutna riksdag anslogos ”för att vid landtbruksmöten använ”das
till utdelning af premier för djur, redskap och ladugårds-produkter utaf ut”märktare
slag”; varande för samma ändamål ett nytt anslag af 3,000 R:dr årligen
under denna riksdag beviljadt och likaledes anvisadt att af Riksgälds-kontorets
medel utbetalas;
Stats-Utslcottets Memorial N:o 211.
5
3:o. Återstoden utaf det, enligt ofta åperopade reglementes 88 §, under
1853 och 1854 års riksdag för slöjd-expositioncrs befrämjande beviljade anslag å
4,500 R:dr. Utom detta anslags ännu återstående belopp, 2,500 R:dr, innestår för
närvarande i Riksgälds-kontoret bela den för samma föremål under sednaste riksdag
anslagna summa, utgörande äfven 4,500 R:dr; och hafva Rikets nu församlade
Ständer för dylika expositioner under nästa statsreglerings-period anslagit enahanda
belopp;
4:o. Det från Riksgälds-kontoret icke rekvirerade beloppet, 2,830 R:dr 58
öre, utaf de vid sednast hållna riksdag, enligt reglementets 102 §, beviljade anslags-summor,
utgörande 181,170 R:dr 45 öre, till gratifikationer för år 1857 åt
underofficerare och deras vederlikar vid Garnisons-regementerna samt Flottan jemte
dertill hörande stater. Då de för sådane gratifikationers utbetalande hos Riksgälds-kontoret
lyftade medel, 178,339 R:dr 87 öre, icke till liela sitt belopp åtgått,
har hvad deraf ej beböft användas, såsom besparing å ifrågavarande anslag blifvit
under åren 1858 och 1859 till Riksgälds-kontoret återbetaldt med tillsammans
2,468 R:dr 13 öre;
5:o. Den obegagnade återstoden, 2,072 R:dr 82 öre, utaf anslaget till gratifikationer
för år 1857 åt Flottans matrosor och jungmän, hvilket anslag, enligt
reglementets 106 § 2:dra mom. utgjorde 8,760 R:dr, men hvaraf endast från Riksgälds-kontoret
reqvirerats och utbetalts 6,687 R:dr 18 öre;
6:o. Återstående beloppet, 183 R:dr 70 öre utaf det enligt 170 § beviljade
anslag till arfvoden för samma år åt Båtsmans-kompani-cheferne;
7:o. Återstoden, 664 R:dr 33 öre, af 1858 års anslag, 1,000 R:dr, till hyra
åt Statistiska Tabell-kommissionen, enligt reglementets 109 § J
8:o. Det icke lyftade halfva beloppet, eller 1,500 R:dr, utaf 1858 års anslag,
enligt reglementets 122 g, till arfvode åt lärare vid Artilleri-läroverket vid
Marieberg i civil-ingeniörer tillhörande kunskapsämnen; varande endast hälften af
detta anslag, tillika med den till dylika arfvoden för näst föregångna år anslagna
summa från Riksgälds-kontoret reqvirerad och utbetald under år 1858. Do för
sistlidne och innevarande år beviljade anslagen hafva deremot under loppet af
dessa år blifvit med sitt hela belopp uppå vederbörliga reqvisitioner från Riksgälds-kontoret
utbetalda;
9:o. Det odisponerade beloppet 555 R:dr utaf den för väganläggningar och
vägförbättringar af Rikets sednast församlade Ständer till Kongl. Maj:ts disposition
anslagna summa, 450,000 R:dr;
10:o. Den summa, 1,825 R:dr, som, så vidt de till Fullmägtige i Riksgäldskontoret
ankomna Kongl. Bref utvisa, icke blifvit disponeradt utaf do för sjösänkningar
och andra vattenaftappnings-företag under sednast förflutna riksdag med
300,000 R:dr anvisade medel;
ll:o. Det återstående beloppet, 77,900 R:dr, utaf den tili gratifikations vis
utgående löneförbättring för år 1857 åt Statens med kontanta löner försedda embets-
och tjenstemän samt betjente anslagna summa af 960,000 R:dr. Härvid tår
Utskottet dock erinra om Rikets Ständers, genom bifallandet af Utskottets Utlåtande
N:o 189 fattade beslut, att den åt Storskiftes- och Afvittrings-landtmätarne
i Stora Kopparbergs, Wester-Norrlands, Westerbottens och Norrbottens län beviljade
löneförhöjning för år 1857 skall utgå utaf den å sagde gratifikations-anslag
uppkomna behållning, hvarigenom denna behållnings nu uppgifna belopp således
kommer att minskas med 11,077 R:dr 61 öre; anseende Utskottet, för reda i reglementets
uppställning, dock lämpligast, att denna utbetalning upptages i den afdel
-
6
Stats-Utslcottets Memorial N-.o 211.
ning, som bör innefatta föreskrifterna rörande de vid innevarande riksdag Riksgälds-kontoret
ålagde utgifter; i hvilket fall hela den vid riksdagens slut i Riksgälds-kontoret
innestående behållningen utaf ofvannämnde anslag kan ur Kontorets
räkenskaper afföras.
Likaledes och då under åren 1858 och 1859 någon utbetalning icke ifrågakommit
utaf det årliga anslag af 500 R:dr, som, under förutsättning att Kamereraren
O. Sandbergs samlingar och anteckningar rörande Svenska kameralväsendet
blefve för Statens räkning inköpta, under sednaste riksdag beviljades hemälde
Kamererare för dessa samlingars fortfarande förökning och vårdande, samt Rikets
nu församlade Ständer, på sätt Utskottet i Utlåtandet N:o 193 tillstyrkt, till
Kongl. Maj:ts disposition för samma ändamål, under nästa statsreglerings-period
anvisat enahanda årliga belopp, har Utskottet ansett, att stadgandet om den möjligen
förestående utbetalningen af sagde anslag för innevarande år lämpligen kan
sammanföras med den reglementariska föreskriften angående det för nästkommande
3:ne år beviljade anslagsbeloppets tillhandahållande och utbetalande.
I händelse Rikets Ständer godkänna Utskottets yttrande, angående de återstående
i Riksgälds-kontorets räkenskaper balanserade beloppen af ofvan uppgifna
anslagssummor och således förklara, att hvad deraf återstår utgör disponibla besparingar
för de vid innevarande riksdag beviljade och å Riksgälds-kontoret anvisade
statsutgifter, torde Utskottet
få sig uppdraget att derom särskildt underrätta Uullmägtigo
i Riksgälds-kontoret, på det att ifrågaravaude anslag må med
deras vid det nya reglementets utfärdande återstående belopp
varda ur Riksgälds-kontorets räkenskaper vederbörligen afförda.
Då nedannämnde, till utgående frän Riksgälds-kontoret jemväl anvisade
statsbidrag, enligt nu gällande reglemente, endast under viss deruti uppgifven och
numera förfluten tid skulle för afsedda ändamål tillhandahållas och i föreskrifven
ordning utbetalas, hafva de återstående beloppen deraf redan aftorts ur räkenskaperna,
nemligen:
återstoden af det, enligt 85 §, vid 1853 och 1854 års riksdag beviljade särskilda
anslag för fortskyndande af afvittrings-ärendena inom Wester-Norrlands,
Westerbottens och Norrbottens län;
det vid samma riksdag, enligt 86 §, beviljade anslag till ett instrument för
bran vins mätning och profning;
återstående beloppet af det, enligt 89 §, vid samma riksdag beviljade anslag
till resestipendier åt fabriks- och handtverks-arbetare;
återstoden af det lån, som vid samma riksdag, enligt 90 §, beviljades för de
brandskadade i staden Gustavia på ön St. Barthelemy;
det enligt reglementets 93 §, återstående beloppet af anslaget till ett statistiskt
embetsverks inrättande.
Som det anslag å 76,500 R:dr, hvilket vid sednast förflutna riksdag, enligt
146 § af det då utfärdade reglementet, anvisades för inköp af Landshöfdingeresidenshuset
i Hernösand, äfven blifvit i Riksgälds-kontorets räkenskaper affördt,
sedan det lyftade beloppet af detta anslag till nämnda verk återbetalts, med tillkännagifvande
att staden Hernösands Borgerskap icke ingått på de af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer fastställde vilkor för inköpet af nämnde hus; men samma
anslagssumma, enligt Rikets nu församlade Ständers beslut, skall, tillika med
deruti vid denna riksdag beviljade tillökning, för ifrågavarande ändamål fortfarande
tillhandahållas och således i stadgad ordning af Riksgälds-kontoret utbetalas,
Stats-Utskottets Memorial N:o 211.
7
kommer föreskriften härom jemväl att upptagas i den afdelning af det nya reglementet,
som skall handla om de under denna riksdag Riksgälds-kontoret ålagda
utbetalningar.
Slutligen har Utskottet ansett sig böra anmäla, att utaf de vid föregående
riksdagar till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade och i hittills gällande
reglemente upptagna tillfälliga eller extra statsutgifter, följande anslags- och lånesumrnor,
med hola sitt anvisade belopp, blifvit af Riksgälds-kontoret utbetalde,
nemligen:
återstoden af det vid 1853 och 1854 års riksdag beviljade anslag till uppförande af
länsfängelse-byggnader, enligt reglementets 79 §;
återstoden af de vid samma riksdag beviljade extra anslag för landtförsvaret tillhörande
föremål enligt 80 §;
återstoden af anslagen för uppmuddring och upprensning af Arboga å, enligt
82 §:s 2:dra och 3:dje morn.;
återstoden af anslaget för upprensning och fördjupning af Köpings å, enligt samma
§:s 4:de morn.;
återstoden af anslaget till anläggningen af en kanal mellan Eskilstuna och Mälaren,
enligt 83 §;
återstoden af det under förenämnda riksdag beviljade lån för Gefle-Dala jernvägens
anläggning, enligt 84 §;
återstoden af det för åren 1856—1858 beviljade auslag till Svenska konstalsters
inköpande, enligt 91 §;
anslaget för inredande af Hans Kongl. Höghet Hertigens af Östergöthland våning
och samma vånings möblerande samt det till Hans Kongl. Höghets ökade
hofhållningskostnader för år 1857 beviljade anslag enligt 98 §;
anslaget till inköp af flera hästar åt Svea Artilleri-regemente, enligt 99 §:s Usta
mom.;
anslaget till arrende- och hvres-ersättning för Kalmar f. d. fästning tillhörande
lägenheter, enligt samma §:s 9:de mom.;
1857 års anslag till ökade beklädnadskostnader för Gardesregementena m. fl. kårer,
enligt samma §:s 17:de morn.;
anslaget till ersättning af bristen i de till garnisons-regementenas mathållning för
år 1857 anslagna medel, enligt samma §:s 21:sta morn.;
anslaget för sammanfattningen af statistiska uppgifter öfver kostnaden för krigsförvaltningen
tillhörande föremål, enligt 101 §;
anslaget för en Ångfregatts och 6 Ångkanonslupars byggnad och utrustning samt
anskaffningen af roddkanonbåtar, enligt 103 §:s lista morn.;
anslaget för en jernbro mellan Skepps- och Kyrkholmarne här i hufvudstaden,
enligt samma §:s 4:de morn.;
anslaget för inventering af Flottans materialförråd i Carlskrona, enligt 101 :de §;
det till betäckande af bristen i 1856 års anslag för båtsmännens mathållning anvisade
belopp, enligt 105 §;
anslaget till ökade kostnader under år 1857 för natura portioner åt båtsmännen
samt matros- och kanonier-kårerna, enligt 106 §:s lista morn.;
anslagen till åtskilliga förbättringar i fyr- och båkväsendet, enligt 108 §;
anslaget till inventarier åt Statistiska Tabell-kommissionen, enligt 109 §;
anslaget för utgifningen af Majoren A. Hahrs karta öfver Sverige, enligt lil §;
anslaget till anskaffning af likare och modeller för de nya måtten och vigterna,
enligt 113 §;
8
Stats-Utskottets Memorial N:o 211.
anslagen till anskaffning af läro-apparater åt Tekniska skolorna i Örebro, Norrköping
och Borås samt åt Svenska Slöjdföreningens skola i hufvudstaden, enligt
reglementets 115:de §:s l:sta och 2:dra momenter;
anslaget för inrättande af Landtbruks-institutet på Alnarp, enligt reg-lementets 120 §;
anslaget till utdelning af premier för djur, redskap och ladugårdsprodukter, enligt
reglementets 121 §;
anslaget till undersökningar och inspektioner vid allmänna arbeten, enligt reglementets
122 §:s 2:dra mom.;
anslaget till stipendier vid Mariebergs Artilleri-läroverk, enligt samma §:s 4:de
mom.;
de till undersökningar rörande förestående jernvägs-anläggningar enligt 123 § anvisade
medel;
anslaget till fortsättning af Statens jernvägsbyggnader, enligt 124 §;
de ytterligare lånen af Getle-Dala-, Nora-, Ervalla- och Wessman-Barkens jernvägarnes
anläggning, enligt 125, 126 och 127 §§;
lånen för anläggningen af jernvägarne mellan Hudiksvall och sjöarne Hellen samt
Söderhamn och Bollnäs, enligt 129 och 130 §§;
lånet för 2:ue flottbroars anläggning öfver Dal- och Lillelfven, i närheten af
Thorsångs kyrka, enligt 134 §;
lånen för hamnbyggnader vid Färjestaden på Öland samt städerna Falkenberg och
Strömstad, äfvensom för en hamnbassin och en kanal vid Carlstad, enligt
136 §;
det ytterligare lånet för sänkningen af Bongen, Jernlunden och Åsunden m. fl.
sjöar i Östergöthland, enligt 137 §;
lånet för upprensningen af Storån inom Tjellmo socken af nämnde provins, enligt
139 §;
understödet för jordegarne inom Leksands socken i Dalarne, som lidit förlust genom
ett år 1851 der iuträffadt vattenflöde, enligt 145 §;
anslaget till inköp af det så kallade Geijerska huset på Riddareholmen, enligt
118 §;
anslaget till ombyggnaden af Drottningholms bro, enligt 149 § ;
byggnads- och tomtregleringslånen samt understödet för staden Eksjö efter den
staden år 1856 öfvergångna eldsvåda, enligt 150 §;
förslagsanslaget till ersättande af kolonien S:t Barthelemys förvaltningskostnader,
enligt 151 §;
gratifikation för Kamereraren i Kongl. Stats-kontorets Kammar-kontor, enligt
152 §;
lånen för Westerås och Skara Domkyrkors reparerande och uppbyggandet af en
ny kyrka åt Wallentuna församling, jemte det för reparationsarbetena å förstnämnde
domkyrka beviljade anslag utan återbetalnings-skyldighet, enligt 153
och 154 §§;
anslaget till inköp al boställe för predikanten inom Tyngsjö till Malungs pastorat
i Dalarne hörande kapellag, enligt 156 §;
anslagen till fullbordande af byggnaderne för läroverken i Wexiö och Wisby samt
för utvidgning af skol- och gymnastik-husen i Nyköping, enligt 157 § och
3:dje mom. af 158 §;
anslagen till ombyggnad af vesthusen, laborationsrummens apterande, anskaffning
af instrumenter m. fl. förnödenheter vid Kemiska föreläsningarne, fyllande af
brister
Stats-Utskottets Memorial N:o 211.
9
brister i botaniska Museum och inköp af en refraktor för Observatorium vid
Upsala Universitet, enligt 159 §:s l:sta, 3:djc, 4:de, 5:te och G:te mom.;
anslaget till meteorologiska observationers anställande, enligt 161 §;
anslagen till inköp af en astronomisk glob och Geschwornern Buschs lärobok öfver
nya mynt-, mål- och vigtsystemet, enligt 162 och 163 §§;
anslaget lör utgifvande af ett planchverk öfver Svenska svamp-arter, enligt 164 §:s
Usta morn.;
1858—1860 års anslag för utgifvande af planchverket ”fordna och närvarande
Sverige”, enligt samma §:s 3:dje morn.;
anslaget för runstenars uppsökande och aftecknande, enligt 165 §;
1858—1860 års anslag för utarbetande af ordboken öfver Svenska språket och
samma års anslag för utskrifning af registraturet inom de särskilda afdelningarno
af Kongl. Maj:ts Kansli, enligt 167 och 170 §§;
anslaget till ytterligare inredning af Historiska Museum och Myntkabinettet, enligt
171 §; .
det under sednast förflutna riksdag beviljade anslag till National-museibyggnaden,
enligt 172 §;
det under samma riksdag beviljade anslag till byggnader för den nya hospital sinrättningen
vid hufvudstaden, enligt 174 §:s 2:dra morn.;
det under 1853 och 1854 års riksdag beviljade byggnads-anslag för Döfstummas
och Blindas Institut, enligt 175 §;
anslaget till inköp af möbler och till reparationer vid veterinär-inrättningen i
Stockholm, enligt 176 §;
ersättningsanslaget till Rektor vid Lindes stads skola för förlorad löneinkomst,
enligt 177 §;
de för åren 1852—1859 under sednaste riksdag beviljade ökade anslag för upprätthållande
af den Arméens Pensions-kassa åliggande pensionering, enligt
180 §; samt
för åren 1855, 1856 och 1857 beviljad tillökning i ersättnings-anslagen till Wadstena
krigsmanshus- och Amiralitets krigsmans-kassorna, enligt 181 §.
Stockholm don 9 Oktober 1860.
Bih. till R. St. Prot. 1859 $ 1860. 4 Sami. 1 A/d. 3 Band. 24 Haft.
2
10
Stats-Utskottets Memorial N:o 211.
Forsla g
tili
Reglemente
för
Mlikets Ständers Iliksg ät ds-ken tor,
(Fortsättning.)
/ingående 11 i ksg älds-ho ritor et ålagda utbetalningar.
A) Återstående utgifter till följd af extra stats-regleringen vid 1840
och 1841 års riksdag.
§ 77.
Här nedan uppgifna, i Riksgälds-kontoret ännu innestående, summor utaf
de anslag, utgörande tillsammans 1,950,000 R:dr, som, för fängelsernas ombyggnad
och förändrade inredning, utaf Rikets åren 1840 ock 1841 församlade Ständer beviljades,
böra, enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, utbetalas i den mån desamma,
för dermed afsedda ändamål, varda disponerade och reqvirerade, nemligen:
l:o återstoden, Femtiofem tusen sexhundra åttiofem R:dr, utaf anslaget för häradshäktenas
ombyggande och förseende med erforderligt antal celler, i den ordning,
Kongl. Maj:t, efter menigheternas hörande, pröfvar sådant kunna och böra
verkställas enligt en för härads-fängelsernas ordnande inom hela riket uppgjord
fullständig plan; och
2:o den återstående anslagssumman, Etthundra fjorton tusen niohundra tjugesju
R:dr 95 öre, lör uppförande af fängelse-byggnader i städerna utom Stockholm,
efter en förut uppgjord allmän plan och i den mån, Kongl. Majit finner sådana
byggnader af behofvet påkallade.
B) Under 1844 och 1845 års riksdag beviljade, men ännu icke be
stridda
stats-utgifter.
§ 78.
I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift och på grund af
vederbörliga reqvisitioner, utbetalas af Riksgälds-kontoret det belopp, som erfordras
Stata-Utskottets Memorial N:o 211.
11
för inköpande af Trehundra exemplar ataf Svenska Fornskrift-sällskapets årliga samlingar;
varande kostnaden för inköpet af hvart och ett exemplar utaf dessa samlingar
beräknad att ärligen utgöra omkring Tre R:dr.
§ 79.
Det för närvarande i Riksgälds-kontoret innestående belopp, Ett tusen
sextiofem R:dr 46 öre, utaf det anslag å 105,000 R:dr, som under ofvannämnde
riksdag beviljades för boskapsskötselns uppmuntran och befrämjande genom bildande
af stamholländerier och införskrifning af race-djur samt utdelning af premier, äfvensom
vidtagandet i sådant hänseende af andra ändamålsenliga åtgärder, bör fortfarande
för dermed afsedda ändamål, uppå vederbörlig reqvisition, tillhandahållas.'
C) Under 1847 och 1848 års riksdag beviljade, ännu återstående
stats-utgifler.
§ 80.
Det hittills icke lyftade beloppet, Två tusen sexhundra R:dr, utaf den anslagssumma,
Rikets Ständer vid ofvannämnde riksdag beviljade och till utgående
från Riksgälds-kontoret med 4,000 R:dr anvisade för reparationer och uppsättande
af bokhyllor i några rum af Riksarkivets hus samt för ytterligare inredning af
samma hus, bör, efter Kongl. Majis härom meddelade nådiga förordnande, utbetalas.
§ 81.
Återstoden utaf den särskilda anslags-summa af 1,500 R:dr, som Rikets
Ständer under samma riksdag anvisade till Kongl. Majis nådiga disposition, för
att befrämja goda ■ läseböckers författande och utgifning för allmogen, synnerligen i
de ämnen, deruti förberedande undervisning vid folkskolorna meddelas, bör med
Sjuhundra femtio R:dr, för sådant ändamål, Kongl. Maji af Riksgälds-kontoret
tillhandahållas.
§ 82.
Det, under samma riksdag, med Tretton tusen tvåhundra R:dr årligen beviljade
och å Riksgälds-kontoret anvisade bidrag till en särskild fond för pensionering
af Borgmästare i rikets städer, utom Stockholm, samt Kommissions-landtmätare,
jemte desse tjenstemäns enkor och barn, bör fortfarande, enligt Kongl. Majis
nådiga disposition, af Riksgälds-kontoret hållas Direktionen öfver Civil-statens
pensionsinrättning tillhanda, emot skyldighet för Direktionen att, med do å samma
anslagssumma, hvilken genom Direktionens försorg bör förräntas, inflytande räntemedel,
äfvensom med de afgifter, hvilka af delegarne i denna särskilda fond skola
erläggas, ombesörja ifrågavarande pensionering, på det sätt och efter de grunder,
som i sådant afseende varda af Kongl. Maji i nåder bestämda; dock kommer
sagde årliga anslag icke att utbetalas förr, ån från och med det år, hvarunder
12
Stats-Utskottets Memorial N:o 211.
förenämnde särskilda pensions-inrättning af Kongl. Maj:t förklaras vara i det skick
att densamma anses kunna uppfylla dermed afsedda ändamål, utan behof af annat
stats-anslag, än det, som redan blifvit beviljadt.
D) Under 1850 och 1851 års riksdag beviljade men hittills icke utbetalda
stats-bidrag.
i 83.
Under tillämpning af de i sådant hänseende gällande föreskrifter, böra här
nedan uppgifna, i Riksgälds-kontoret innestående summor utaf de, under sagdo
riksdag, anvisade statsbidrag för hamnbyggnader, kanaler och strömrensningar, äfvensom
vattenajtappnings- och andra förberedande odling sföretag, i föreskrifven ordning,
af Riksgälds-kontoret utbetalas:
l:o utaf anslaget, 126,937 R:dr 50 öre, för fullbordande af hamnbyggnaden
vid Wisby, medelst vågbrytarens förstärkning och grundläggningen af 2:ne landtarmar,
Sju tusen femhundra R:dr;
2:o utaf anslaget, 53,079 R:dr, för hamnbyggnaden vid Kalmar, Ett tusen
femhundra R:dr;
3:o utaf anslaget, 12,000 R:dr, för öppnande af en kanal genom Tjufholmssundet
vid farleden till Lxdeå, Två tusen R:dr;
4:o utaf anslaget, högst 30,000 R:dr, för mindre ström- eller årensning sarbeten
samt smärre hamnbyggnader, Ett tusen femhundra tolf R:dr 50 öre;
5:o utaf de, dels såsom lån och dels såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
beviljade statsbidrag, 150,000 R:dr, för utdikning och aftappning af
sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag, Sex tusen etthundra
sjuttiofem R:dr.
§ 84.
Det i Riksgälds-kontoret ännu innestående beloppet, Femton tusen R:dr,
utaf det för anläggning af jernväg mellan städerna Örebro och Nora, såsom anslag utan
återbetalningsskyldighet under 1850 och 1851 års riksdag anvisade statsbidrag af
112,500 R:dr, bör, sedan jernvägsanlägguingen blifvit af Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader till alla delar godkänd, utbetalas till Nora-Ervalla Jernvägs-bolags
direktion.
E) Under 1853 och 1854 års riksdag beviljade och i Riksgälds-kontoret
ännu innestående anslagssummor.
§85.
Med fortsatt tillämpning af de under sistnämnde riksdag meddelade och sedermera
hufvudsakligen bibehållna samt i detta reglementes § intagna allmänna
föreskrifter, i afseende på statsbidrags beviljande och utbekommande för hamn
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 211.
13
och kanal-byggnader jemte andra vattenkommunikationer, äfvensom brobyggnader, väganläggningar
och vägförbättringar samt vattenaftappnings-företag — böra nedan uppgifna,
för sådana föremål under samma riksdag anvisade och vid slutet af nå stlid
no Augusti månad i Riksgälds-kontoret ännu innestående, anslags-summor utbetalas,
såvida do med dessa anslag understödda arbetsföretag blifvit föro 1856 års
slut påbörjade, nemligen:
l:o. Sju tusen femhundra R:dr utaf den för uppmuddring af hamnen vid
Ystad, i egenskap af anslag utan återbetalnings-skyldighet, anvisade summa, 30,000
R:dr; varande nämnde stad, enligt hvad Rikets Ständer såsom vilkor för det beviljade
statsbidraget föreskrifvit, ansvarig för fullbordandet af detta arbete inom
don 1 September 1865;
2:o. Sextiosex tusen etthundra R:dr utaf den för anläggning af nya samt
förbättrande eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar beviljade anslags-summa
å 690,000 R:dr;
3:o. Tio tusen sjuhundrafemtio R:dr utaf de till användande för strömrensningar
samt smärre hamn- och brobyggnader afsedda medel, 60,000 R:dr;
•ko. Tolf tusen femhundra R:dr utaf det för en ny bro öfver Helgeå vid
Christianstad, i egenskap af anslag utan återbetalnings-skyldighet, beviljade statsbidrag
af 50,000 R:dr;
5:o. Nio tusen sjubundratretiofyra R:dr utaf de medel, 150,000 R:dr, som
af Rikets Ständer anvisats för uldikningar och aftappningar af sanka trakter och
sjöar, till beredande af odlings-företag.
§ 86.
Återstoden af den under sistnämnde riksdag anvisade summa, 9,000 R:dr, för
utgifvande från trycket af äldre, i Statens eller enskildes samlingar befintliga samt
för Sveriges historia och offentliga förhållanden vigtiga skrifter och handlingar, bör
med Niohundra fyratiotvå R:dr 86 öre af Riksgälds-kontoret utbetalas på sätt af
Kongl. Maj:t varder föreskrifvet.
§ 87.
Den för Götheborgs hospital afsedda och ännu icke lyftade summa Sjutiofem
tusen R:dr utaf det vid meranämnde riksdag beviljade och till Kongl. Maj:ts disposition
ställda anslag af 225,000 R:dr för utvidgning och förbättring af detta äfvensom
Wadstena och Hernösands hospitaler, bör, i mån af behof och i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj.ts nådiga föreskrift, af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 88.
Det vid samma riksdag beviljade och ännu i Rikgälds-kontoret med hela
sitt belopp, Sju tusen femhundra R:dr, innestående anslag till inköp af nya eller
ytterligare inventarier åt allmänna Institutet för döfstumma och blinda, bör fortfarande,
för detta ändamål, tillhandahållas och utbetalas i den ordning, Kongl. Majt
behagar föreskrifva.
14
Stats-Utskottets Memorial N:o 211.
F) Under sednast förflutna eller 1856, 1857 och 1858 års riksdag beviljade lån
och anslag, som ännu icke från Riksgälds-kontoret utbekommits.
§ 89.
Återstående beloppet, Femtiotusen R:dr, utaf den af Rikets sednast församlade
b tänder för uppförande af läns-fängelser efter cell-systemet auslagna summa af
450,000 R:dr skall, enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, af Riksgälds-kontoret vid
skeende reqvisition utbetalas.
§ 90.
Nedannämnde, utom de å Riks-Statens 4:de Hufvud-titel uppförda årliga anslag,
vid sednaste riksdags statsreglering till Kongl. Maj:ts nådiga disposition beviljade
och i Riksgälds-kontoret ännu innestående anslags-summor för landtförsvaret
tillhörande föremål böra af detta verk fortfarande tillhandahållas och efter vederbörliga
reqvisitioner utbetalas, nemligen:
l:o. Tretiotusen fyrahundratjuge R:dr utaf det för anskaffning af 39 ammunitions-vagnar
för fältartilleriet beviljade anslag, 45,630 R:dr;
2:o. Etthundratjugefem tusen R:dr utaf anslaget för 12,000 refflade infan
terigevärs
anskaffande, 450,000 R:dr;
3:o. Tretio tusen R:dr utaf det för fortsättning af Carlsborgs fästningsbyggnad
beviljade anslag å 300,000 R:dr;
4:o. Tjugctusen femtio R:dr utaf den för utförande affästningsbyggnads-arbeten
vid Carlskrona anslagna summa, 240,150 R,:dr;
5:o. Fyratiofem tusen R:dr utaf anslaget till dylika arbetens utförande vid
Waxholm, 270,000 R:dr;
6:o. Tjugefem tusen R:dr utaf det med 200,000 R:dr beviljade anslaget till
förberedande åtgärder för Stockholms förseende med befästningar och till dessa be
fästningars
påbörjande å nämnde stads södra sida;
7:o. Sex tusen femhundrasex R:dr 82 öre utaf anslaget till befästnings
arbeten
vid Slite på Gottland, 113,304 R:dr 22 öre;
8:o. Tio tusen R:dr utaf det till bildande af materialförråd för fältbrygge
ntredning
vid arméen beviljade anslag å 30,000 R:dr;
9:o. Tjuge tusen R:dr utaf anslaget till uppförande på Ränneslätt af on
kasernbyggnad m. m. för Smålands huss ar regemente, 29,200 R:dr;
10:o. Fyratiotvå tusen R:dr utaf anslaget 75,000 R:dr till nödiga förråds
hus
för beväring smanskapets materiel;
11 :o Tjugesju tusen R:dr utaf det för Topografiska korpsens arbeten beviljade
anslag, 81,000 Ralr;
12:o. Fyra tusen niohundrasextiotre R:dr 83 öre utaf fyllnads-anslaget för
indelta arméens utredning, 14,891 R:dr 49 öre;
Stats-Utskottets Memorial N:o 211.
15
13:o. Tolf tusen sextioen R:dr 50 öre utaf anslaget 96,184 R:dr 50 öre till
ökade kostnader för underhållande af utrednings- m. fl. persedlar vid Svea och Andra
Lifgardes-regementena samt Lifgardet till Häst och Ilussar-regementet Konung
Carl XV;
14:o. Ett tusen femtiotvå R:dr 28 öro utaf det till ökade beklädnadskostnader
för Sappörtruppen beviljade anslag, 9,156 ll:dr 84 öre;
15:o. Fem tusen etthundraåttiosju R:dr 91 öre utaf det anslag å 60,751
R:dr 64 öre, som beviljats till ökade kostnader för manskapet vid Svea och Göta
Artilleri-regementens beklädnad;
16:o. Femtiofyra tusen R:dr utaf anslaget till underhållande af beväringsmanskapets
beklädnad, 252,000 R:dr; och
17:o. Tio tusen R:dr utaf don till anskaffning af tält för beväringsmanskapet
under dess vapenöfningar anslagna summa, 130,000 R:dr.
§ 91.
I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts derom meddelade föreskrift, bör det
anslag å Nio tusen R:dr utbetalas, som för innevarande år 1860 af Rikets sednast
församlade Ständer anvisades till Kongl. Maj:ts disposition, för att användas till
understöd åt Officerare af arméens särskilda kufvudvapen, som inträda i aktiv krigstjenst
hos någon i vänskapligt förhållande med Sverige stående magt, hvars armée
till större eller mindre del befinner sig på krigsfot,
§ 92.
Återstående beloppen utaf de under sednast förflutna riksdag beviljade tillfälliga
eller extra anslag för sjöförsvarets behof böra, enligt Kongl. Maj:ts nådiga
föreskrift och eftor erhållna reqvisitioner, af Riksgälds-kontoret utbetalas, nemligen:
l:o återstoden, Tretiosex tusen sexhundrafemtiotvå R:dr 67 öre, utaf det
för linioskeppet Skandinaviens komplettering till segelskepp beviljade anslag å 109,958
R:dr; och
2:o det till utgående under innevarande år anvisade belopp eller Sextiosex
tusen sexhundrasextioscx R:dr 67 öro utaf den för åtskilliga byggnadsarbeten och
anskaffningar vid Flottans stationer anslagna summa af 200,000 R:dr.
§ 93.
De återstående beloppen af nedannämnde vid sednaste riksdag, utöfver de
å Rilrs-Staten för samma föremål uppförda årliga anslags-summor, till Kongl. Maj:ts
disposition ställda och till utgående från Riksgälds-kontoret under nuvarande statsreglerings-period
anvisade extra anslag böra, enligt Kongl. Maj:ts föreskrifter, utaf
detta verks medel utbetalas nemligen:
l:o utaf anslaget, 47,250 R:dr för fortskyndande af arbetena å socknekarteverket,
som nu mera benämnes Rikets ekonomiska karteverk, Femton tusen sexhundratjugesex
R:dr; och
10
Stats-Utskottets Memorial N:o 211.
2:o sista tredjedelen eller Fern tiosju tusen R:dr utaf det särskilda anslaget
för skiften och afvittringar.
§ 94.
Likaledes bör det till inköp af nya målkäril och vigter åt kronomagasinema
och bagerierna beviljade anslag af Fem tusen Riksdaler från Riksgftlds-kontoret
utbetalas, på det sätt Kongl. Maj:t föreskrifver.
§ 95.
Nedan uppgifna ännu icke lyftade summor utaf de anslag, som under sednaste
riksdag beviljades för beredande af en tillräckligare och lämpligare lokal
för det här i liufvudstaden befintliga Teknologiska Institut böra, i mån af behof och
i öfverensstämmelse med hvad derom är eller varder af Kongl. Majit föreskrifvet,
från Riksgälds-kontoret utbetalas, nemligen:
l:o Trehundrafemtiofem tusen R:dr utaf det till uppförande af en ny byggnad
för nämnde Institut beviljade anslag, 390,000 R:dr;
2:o den för Institutets aptering i den nya lokalen anslagna summa, Tretio
tusen R:dr; och
3:o återstoden, Tio tusen R:dr, utaf det till inköp af tomt för samma Instituts
nya byggnad anvisade belopp, Sextio tusen R:dr; kommande deremot den köpeskilling,
som vid försäljningen af den åt Teknologiska Institutet hittills upplåtna
byggnad erhålles, att ingå till Statsverket.
§ 96.
Enligt Kongl. Maj:ts derom meddelade föreskrifter, bör utbetalningen af de
utaf Rikets sednast församlade Ständer för nedannämude 2:ne undervisningsanstalter
beviljade och i Riksgälds-kontoret innestående anslag verkställas, nemligen af:
l:o den för anskaffning af erforderliga läroapparater vid Tekniska skolan
i Malmö anslagna summa, Fyra tusen femhundra R:dr; och
2:o innevarande års anslag, Fem tusen R:dr, jemte Åttiotvå R:dr S4 öre
utaf de 2:ne näst föregående årens anslag till aflönande af lärare och underhåll af
elever vid Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona, äfvensom till andra för detta Institut
erforderliga utgifter.
§ 97.
Den under meranämnde riksdag för slöjd-expositioners befrämjande anslagna
och med hela sitt belopp i Riksgälds-kontoret innestående summa, Fyra tusen femhundra
R:dr, hör utbetalas i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts disposition och
föreskrift.
§ 98.
Stats - Ui sko t tets Memorial N:o 211.
17
§ 98.
Det vid samma riksdag till utgående under innevarande år för vetenskapliga
undersökningar rörande fiskerierna anvisade belopp, Ett tusen R:dr, bör likaledes af
Riksgälds-kontoret utbetalas på det af Kongl. Maj:t föreskrifna sätt.
§ 99.
Återstående beloppet, Tre tusen R:dr, utaf det till Kongl. Maj:ts disposition
för geologiska undersökningars anställande och derpå grundade geognostiska kartors
utgifning, under sednast förflutna riksdag beviljade anslag å 60,000 R:dr bör, med
iakttagande af Kongl. Maj:ts derom meddelade föreskrift och uppå vederbörlig reqvisition
af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 100.
Likaledes bör det såsom bidrag till uppförande och inredning af ett nytt,
for gårdsfolket afsedt boningshus å Landtbruks-akademiens experimentalfält, under
scdnastc riksdag anslagna men hos Riksgälds-kontoret hittills icke lyftade belopp,
Sex tusen R:dr, utbetalas efter vederbörligen skedd reqvisition.
§ 101.
Det i Riksgälds-kontoret inncstående beloppet Sex tusen sjuhundra tretiosju
R:dr 50 öre utaf det årliga anslaget, 26,950 ll:dr, till aflöning för Styrelsen öfver
allmänna väg- och vattenbyggnader samt dess tjänstebiträden så väl i hufvudstaden, sorn
i landsortcrne, hvilket belopp motsvarar hvad denna aflöning utgör för innevarande
års 4:do qvartal, bör efter gjord reqvisition i vanlig ordning utbetalas.
§ 102.
Hvad hittills icke utbekommits utaf de för vaganläggningar och vägförbättringar,
strömrensningar och hamnbyggnader, sjösänkningar och myrutdikningar samt
andra vattenaftappnings-företag, under sednaste riksdag, anvisade medel skall, efter
iakttagande af de innehållningar, hvartill uraktlåtet fullgörande af do för sådane
statsbidrag stadgade vilkor föranleder, af Riksgälds-kontoret tillhandahållas
och utbetalas i den mån vederbörande kommuner eller arbetsdirektioner enligt de,
med hänsigt till ifrågavarande företags utförande och dertill anslagna understöd,
meddelade föreskrifter äro berättigade dessa medel utbekomma; varande de stadganden,
som härvid böra tillämpas införda i nedanstående §; dock bör vid nu åberopade
§:s tillämpning å de statsbidrag, som skola utgå utaf dertill under oftanämndo
riksdag anvisade medel, iakttagas dels att dermed understödda arbeten,
så vida icke särskildt stadgande derom af Rikets Ständer meddelats, böra vara
påbörjade före 1859 års slut och dels att räntan för de utaf nämnde medel beviljade
iån till sjösänkningar och myrutdikningar eller andra vattenaftappuings-förctao-
bör godtgöras efter tro för hundra af det obetalda kapitalbeloppet.
Bih. till It. St. Prot. 1851) & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 24 Iläft. 3
18
Ståts-Utskottets Memorial i\:o 211.
Utaf do för ofvannämnde förcmill af Rikets sednast församlade Ständer anslagna
och i Riksgälds-kontoret vid nästlidne Augusti månads utgång inneståendo
medel, böra följande summor fortfarande tillhandahållas och i föreskrifven ordning
utbetalas, nemligen:
l:o Fvratiofyra tusen femhundra R:dr utaf det utan återbetalnings-skyldighet
beviljade statsanslag 244,500 R:dr för en ny kommunikationsled från de inre
delarne af Jemtland till lämplig hamnplats vid Nordsjön;
2:o Åttiofem tusen femhundra femtiotre R:dr 68 öre utaf den till Kongl.
Maj:ts disposition för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga
eller eljest mindro goda vägar, anvisade anslagssumma, 450,000 R:dr;
3:o Två tusen femhundra Ridr utaf det för anläggning af väg mellan
Vester- och Östei'-Dalarne genom den till Öjc kapellförsamling hörande del af
Wenjans socken beviljade särskilda anslag å Femton tusen Ridr:
4:o Sju tusen femhundra R:dr utaf den för anläggning af väg mellan OfverTorneå
och Pajala socknar i Norrbottens län anslagne summa, 67,500 R:dr;
5:o Sjuttontusen femhundra R:dr utaf det belopp, Sextio tusen R:dr, som
likaledes i egenskap af anslag utan återbetalnings-skyldighet anvisades till Kongl.
Majits disposition för mindre hamnbyggnaders och årensningars understödjande;
6:o Tre tusen tvåhundra tolf Ridr 50 öre utaf det för hamnbyggnad vid
Färjestaden i T/wrslunda socken på Öland utan återbetalnings-skyldighet beviljade
särskilda statsbidrag af 12,850 R:dr;
7:o Tio tusen R:dr utaf det för hamnbyggnad vid staden Falkenberg anvisade
enahanda statsbidrag af 20,000 Ridr;
S:o Fyratiofyra tusen etthundra sextionie Ridr utaf den till Kongl. Majit»
disposition ställde summa 300,000 Ridr för att befrämja vtdikningar och aftappningar
af sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag; börande utaf
sistnämnde summa Åtta tusen tjuge Ridr utgå i egenskap af lån och Fyratio tusen
sexhundra sjuttiofyra Ridr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.
§ 103.
Återstående beloppet, Fem tusen sjuhundra åttiosex Ridr 68 öre, utaf det
vid »ednaste riksdag till Kongl. Majits disposition med 100,000 Ridr anvisade anslag
för verkställigheten af besluten om beskaftningsväsendets förenkling och för påskyndande
af arbetena vid de nya jordéböckernas afshitande och granskning bör, i
män af behof utbetalas af Riksgälds-kontoret, på det sätt Kongl. Majit föreskrifvit.
§ 104.
Enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut, är en till utgående från
Riksgälds-kontoret anvisad summa af Fem tusen Ridr ställd till Kongl. Majits
disposition för att, derest sådant pröfvas ändamålsenligt, i mån af behof användas
till inköp för Statens räkning af Kamreraren Carl Sandbergs samlingar och anteckningar
rörande Svenska Kameralväsendet; börande vid denna anslagssummas utbetalning
do i sådant afseende af Kongl. Majit meddelade föreskrifter tjena till
behörig efterrättelse.
Stats- Utskottet* Memorial N:o 211.
19
§ 105.
Som do innehafvare af komministersboställen inom Stockholms län, utaf'hvilka,
till följd af 1850 års jord-ransakning samt Kongl. Maj-.ts Befullningskafvandes oller
Kongl. Kammar-kollegii derefter meddelade laga kraftvunna utslag, kronotionde
blifvit för ett eller flera år crlagd, jemlikt Rikets Ständers under gednastc riksdag
fattade beslut, ega att af Statsverket erhålla restitution för allt hvad desse
boställshafvare, i egenskap af sådan utskyld, inbetalt, så bör, sedan beloppet, af
hvad sålunda skall restitueras blifvit vederbörligen bestämdt, detta belopp i vanlig
ordning utaf Riksgälds-kontorets medel utbetalas.
§ 106.
Få sätt Rikets sednast församlade Ständer, i sammanhang mod beviljad eftergift
af Kronans fordran i anledning af förre Zandskamreraren i Wermlands län,
Knmmarrätts-rådot S. Lindberg, ålagd ersättning för uppkomna förluster å 2:ne
boslälls-arrenden, medgifvit, oger Kammarrälts-rådct Lindberg att, derest framlidne
Statsrådet J. D. af Wing år ds sterbhus eller rättsinnehafvare skulle af honom uttaga
det belopp, Ett tusen femhundra R:dr, som bemälde Statsråd i lifstiden utaf
ifrågavarande ersät.tnings-summa inbetalt, i sådant fall utaf Statsverket återbekomma
samma belopp, hvilket då bör för Lindbergs eller hans rätts-innehafvares
räkning af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 107.
De ännu icke Syftade beloppen utaf do för verkställigheten af de företagna
reparations-arbetena å Wadstena oell Kalmar slott under scdnaste riksdag beviljade
anslag skola i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts föreskrift och i mån af behof
utbetalas, nemligen:
l:o. Återstående beloppet Tio tusen R:dr utaf den för fortsättningen af
Wadstena slotts yttre iståndsättande anvisade summa af 30,000 R:dr; och
2:o. Återstoden, Aderton tusen femhundra R:dr, utaf det för vidmagthållande
af Kalmar slott genom reparerande af dervarande skorstenar, portaler, fönster
och andra yttro delar samt restauration af inredningen i åtskilliga rum m. m.
anslagna belopp, 37,500 R:dr.
§ 108.
Efter afräkning af de för nästlidne Augusti månads utgång verkställda utbetalningar
utaf de extra eller tillfälliga statsanslag, som under sednast förflutna
riksdag beviljades och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisades för nedan
omförmälda, till Riksstatens åttonde Hufvud-titel hänförliga, föremål, utgör hvad af
dessa anslag återstår följande belopp, hvilka under stadgade vilkor och förbehåll
skola af Riksgälds-kontoret fortfarande i mån af behof tillhandahållas samt i den
ordning eller på det sätt, som af Kongl. Maj:t är eller varder föreskrifvet, utbetalas,
nemligen:
20
Stats - Utskottets Utlåtande N:o 211.
l:o anslaget för en kapellby g g nada uppförande vid Muonionalusta i Pajala
socken af Norrbottens län, Fyra tusen åttahundra R:dr;
2:o anslaget för ett bönehus med begrafningsplats vid Turtola by i samma
socken, Femtusen R:dr;
3:o anslagot för inköpande af boställe åt en kapell-prredikant inom nämnde
socken, Fyra tusen R:dr;
4:o utaf det med 150,000 li:dr beviljade anslaget för uppförande af nya
skolhus och gymnastikbyggnader i Göteborg, Sjutton tusen R:dr, vid hvilket anslags
beviljande fästades det förbehåll, att utväg till betäckande af bristen i byggnads*
kostnaderna borde beredas utan Statsverkets vidare anlitande;
5:o utaf det anslag, 20,000 R:dr, som beviljades för uppförande i Uddevalla
af en ny rymlig och ändamålsenlig skolhusbyggnad af sten, Tio tusen R:dr;
0:o utaf anslaget 30,000 R:dr för uppförande af ett nytt kemiskt laboratorium
i Lund Tjuge tusen R:dr, börande, derest det skulle visa sig att den beviljade anslagssumman
icke är tillräcklig för nämnde byggnadsföretags utförande, universitetet
af egna tillgångar vidkännas derutöfver erfordcrlige utgifter;
7:o utaf det till utgående med halfva beloppet under nuvarande statsreglering
beviljade anslag af 450,000 R:dr för tillbyggnad af Wetenskaps-akademiens hus
till beredande af erforderligt utrymme för ordnande och uppställning af de under
nämnde akademis vård befintliga samlingar af natur-alster, Trehundra tusen R:dr;
8:o det anslag af Sextusen R:dr, som beviljades för utgifning af ett planch
verk
öfver färnsåker och andra historiska märkvärdigheter, som förvaras i Statens
Historiska Museum och ett sådant verk öfver rnedeltids-sigiller.
9:o utaf anslag 1,500 R:dr årligen eller för 3 år 4,500 R:dr till understöd
för fortsatt utgifning af arbetet Svenska språkets lagar, Sjuhundra femtio R:dr;
10:o utaf 1859 och 1860 års anslag 2,000 R:dr åi ligen för att befrämja och
påskynda fortsatt utgifning af arbetet Svenskt Diplomatarium, Tvåtusen fyrahundra
femtiosex R:dr 25 öre; börande denna till Kongl. Maj:ts disposition ställde anslagssumma
användas dels till ersättning för nödvändiga resor i och för nämnde arbetes
ingifvande och dels till inlösen af 175 exemplar deraf, hvilka exemplar skola
till de särskilda kontraktsprost-arkiven utdelas, för att såsom offentlig egendom
hållas allmänheten tillhanda;
ll:o utaf anslaget 9,000 R:dr till fortsatt utgifning af äldre i Riks-arkivct
och andra allmänna eller enskilda samlingar befintliga samt, för Sveriges historia
och offentliga förhållanden vigtiga skrifter och handlingar, Fyratusen sexhundra
tjugoåtta R:dr 58 öre;
12:o innevarande års anslag, Tvåtusen R:dr, till minst 5 stipendier åt de
civile personer, som genomgå lärokursen vid Gymnastiska Central-institutet i ändamål
att bildas till gymnastik-lärare vid elemontar-läroverken;
13:o utaf det årliga anslaget af 37,500 R:dr till betäckande af den i hospitalsfondens
inkomster uppkommande brist för nödiga utgifter till hospitalcrnas underhållande
och hospital vårdens förbättring, Sjutton tusen femhundra R:dr;
14:o
Stats-UtsTcottets Memorial N:o 211.
21
14:o utaf anslaget 190,000 R:dr till uppförande af ny byggnad för Göteborgs
hospital utöfver de under 1853 och 1854 års riksdag för nämnde hospitals utvidgning
anvisade och ännu i Riksgälds-kontoret innestående medel ett belopp
af Etthundra fyratio tusen R:dr;
15:o den till en ny byggnads uppförande vid allmänna Institutet för döfstumma
och blinda under sednaste riksdag anslagne summa Etthundra tjugctusen R:dr; och
16:o återstoden al 1859—1860 års anslag 60,000 R:dr till löneförbättring åt
lärare vid stadspedagogien och läraren vid pedagogien i Avesta äfvensom till utvidgning
af sådane stadspedagogien, der undervisningen vunnit en högre grad af utveckling,
Fyratiotusen R:dr.
§ 109.
Återstoden af det Arméens Pensionskassa vid sednast förflutna riksdag, för upprätthållande
af kassans pensionerings-skyldighet under åren 1858, 1859 och 1860,
beviljade ytterligare bidrag af 85,500 R:dr årligen, eger nämnde kassas Direktion
att i vanlig ordning från Riksgälds-kontoret, qvartalsvis, med Tjugeett tusen trehundra
sjuttiofem R:dr utbekomma mot fortfarande förbindelse att, så snart räkenskaperna
för det år, för hvilket anslaget är beviljad t, hunnit af slutas, inför Fullmägtige
behörigen ådagalägga om hela anslaget eller, i annat fall, huru stor del
deraf varit för ändamålet behöfligt, samt att, i händelse det lyftade beloppet icke
åtgått, öfverskottet då återlemna.
Bih. till B. St. Prot. 1859 fy 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 24 Häft. 4
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Stats-Ulskottels Memorial M 212.
t
JW 212.
Ank. till Esp.-Utsk. den 11 Okt. 1860, kl. 2 e. ra.
Memorialangående en gratifikation åt Herr Stats-kommissa
rien
Kock.
(U. A.)
Vid den behandling af statsreglering»- och andra Statsverket rörande ärenden,
som, i följd af 30 § Riksdags-ordningen, åligger Stats-Utskottet, har under
innevarande riksmöte, enligt Kongl. Maj:ts nådiga förordnande den 21 Oktober
nästlidet år, Herr Stats-kommissarien och Riddaren A. V. Kock tillhaudagått med
de för Utskottet i berörda ämnen erforderliga upplysningar; i anledning hvaraf
och då, på sätt vid föregående riksdagar egt rum, någon lämplig ersättning för
bemälde Stats-kommissaries nitiska och för Utskottet gagneliga biträde bör vid
riksdagens slut lemnäs, Utskottet, jemte upplysning att vid sednaste riksmöte ett
gratifikations-belopp af 3,000 R:dr i sådant hänseende anvisades, ansett sig, i betraktande
af den kortare tid, som denna riksdag upptagit, böra föreslå,
att ett belopp af 2,730 R:dr måtte såsom gratifikation till Herr
Stats-kommissarien Kock för hans i omförmälda afseende iem
nade
biträde anvisas till utgående från Rikets Ständers Riksgäldskontor.
Stockholm den 11 Oktober 1860.
Bih. till R. St. Brot. 1859 A 1860. i Sami. t Afd. 5 Band. 25 Haft.
2
Stals-Utskottels Memorial M 213.
JW 213.
Ank. till Exp.-Utsk. den lt Okt. 1860, kl. 2 c. m.
Memoriali anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, i fråga
om ytterligare anslag till fortsättning af ISational-museibyggnaden.
(U. A.)
Uti Utlåtandet JVs 180 hade Stats—Utskottet, på anförda skäl, hemställt, att
Rikets Ständer för fullbordande af national-musei-bvggnaden samt för verkställandet
af den del utaf inredningen, som i sammanhang med det egentliga byggnadsarbetet
bör utföras, måtte anvisa en summa af 380,000 R:dr, att under nästa
statsreglerings-period, i mån af behof, enligt Kongl. Majlis disposition, från Riksgäldskontoret
utbetalas; äfvensom alt Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majis täcktes åt en Kommitté af sakkunnige personer uppdraga,
att utarbeta fullständigt förslag i afseende å de återstående arbeten, som erfordras
ej mindre för byggnadens inredning och försättande i fullständigt skick, än för
scmlingarnes inrymmande och omgifningarnes ordnande, samt att deröfver uppgöra
noggranna kostnadsberäkningar, med iakttagande af ali den sparsamhet, som kan
stå i förening med ett ändamålsenligt utförande af ifrågavarande arbeten.
Vid föredragning hos Riks-Stånden af nämnda Utlåtande, hafva, enligt Utskottet
tillhandakomna protokolls-utdrag, Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
bifallit Utskottets ofvanberörda hemställan, med den förändring, att de
deruti förekommande orden: »åt eu Kommitté af sakkunnige personer» utbyttes
emot orden: »åt sakkunnige personer». — Borgare- och Bonde-Stånden åter hafva
godkänt Utskottets förslag med det vilkor: »att arbetet uppdrages åt en person,
som kan anses erbjuda tillräckliga garantier för att detsamma varder, enligt uppgjordt
förslag, fullbordadt.»
I anledning häraf och då skiljaktigheterna uti Riks-Ståndens sålunda meddelade
beslut ej synas kunna sammanjemkas eller undanrödjas genom någon inbjudning
från Utskottets sida, får Utskottet, enär denna Iråga rörer statsregleringen,
Stats-Ulskollets Memorial M 213.
5
för densammas afgörande genom omröstning i Förstärkt Stats—Utskott, jemlikt 69
§ Regerings-formen och 73 § Riksdags-ordningen, föreslå följande voterings-proposition:
»Den
som vill, att Rikets Ständer, för fullbordande af national-musei-byggnaden
samt för verkställandet af den del utaf inredningen, som i sammanhang med
det egentliga byggnadsarbetet bör utföras, anvisa en summa af 380,000 R:dr, att
under nästa statsreglerings-period, i mån af behof, enligt Kongl. Maj:ts disposition,
från Riksgälds-kontoret utbetalas;—äfvensom att Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes åt sakkunnige personer uppdraga att utarbeta
fullständigt förslag i afseende ä de återstående arbeten, som erfordras ej mindre
för byggnadens inredning och försättande i fullständigt skick, än för samlingarnes
inrymmande och omgifningarnes orduande, samt att deröfver uppgöra noggranna
kostnadsberäkningar, med iakttagande af all den sparsamhet, sorn kan stå
i förening med ett ändamålsenligt utförande af ifrågavarande arbeten», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att för fullbordande af nationalmusei-byggnaden
samt för verkställandet af den del utaf inredningen, som i sammanhang
med det egentliga byggnadsarbetet hör utföras, anvisa eu summa af
380,000 R:dr, att under nästa statsreglerings-period, i mån af behof, enligt Kongl.
Maj:ts disposition, från Riksgälds-kontoret utbetalas, med vilkor, att arbetet uppdrages
åt en person, som kan anses erbjuda tillräckliga garantier för att detsamma
varder, enligt uppgjordt förslag, fullbordadt; — hvarjemte Rikets Ständer beslutat i
underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes åt en Kommitté af sakkunnige personer
uppdraga att utarbeta fullständigt förslag i afseende å de återstående arbeten,
som erfordras ej mindre för byggnadens inredning och försättande i fullständigt
skick, än för samlingarnes inrymmande och omgifningarnes ordnande, samt
att deröfver uppgöra noggranna kostnadsberäkningar, med iakttagande af all den
sparsamhet, som kan stå i förening med ett ändamålsenligt utförande af ifrågavarande
arbeten.
Stockholm den 11 Oktober 1860.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1860.
Ståts-Utskottets Memorial N:o 214,
1
Y:o 914.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Okt. 1860, kl. 10 f. m.
Memorial, med förslag till stadganden i det nya reglementet för
Riksgälds- kon t or et, angående de under nuvarande riksdag
beviljade och till utgående jrån detta verk anvisade
statsutgifter.
(Rglds-Afd.)
Vid aflemnandet af Stats-Utskottets uppgjorda, härhos bifogade förslag till
den afdelning af Riksgälds-kontorets reglemente, deruti stadgandena rörande utbetalningen
af de utaf Rikets nu församlade Ständer beviljade lån eller tillfälliga
statsanslag skola sammanföras, anser sig Utskottet efter vanligheten böra uppgifva
ej mindre det eller de ämnen, derom hvarje särskild § handlar, än äfven de Memorial
eller Utlåtanden, som vederbörande Utskott afgifvit rörande de af Rikets
Ständer beslutade utbetalningarne; hvarjemte Utskottet, med hänsigt till de föreslagna
§§:nås nu angifna nummerordning, får erinra, att, derest Rikets Ständer,
i anledning af väckta, men ännu icke slutligen afgjorda frågor, skulle före riksdagens
slut bevilja och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisa några ytterligare
lånc- eller anslagssummor, måste, till följd at derigenom föranledda tillägg uti nu
ifrågavarande reglements-afdelning, de numror, hvarunder de särskilda §§ upptagits,
förändras vid utskrifningen af original-exemplaret utaf reglementet:
110 §, angående utbetalningssättet. för de under denna riksdag beviljade statsutgif
ter,
som icke blifvit å Riks-staten uppförda, svarar emot och är lika lydande
med 9G § i 1858 års reglemente.
111 §, angående bografnings- och öfrige kostnadorna i anledning af Hans Maj:t
Konung Oscar Lstes dödliga frånfälle, grundar sig å Rikets Ständers beslut,
genom bifallande af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188.
112 §, angående anslagen för åskledare å Stockholms och Drottningholms slott
samt till kostnader för reparationer och andra arbeten vid Ulriksdals slott,
Bih. till B. St Fröt 1859 1860. 4 Sami 1 Afd. 3 Band. 26 Uäft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
öfverensstämmer mod de af Rikets Ständer bifallna 9:de ecb 10:de punkterna
i Stats-Utskottcts Utlåtande N:o 47.
113 §, angående anslagen för uppförande af länsfängelset', samt inredande af celler
och uppförande af en ny byggnad vid Landskrona fästnings-fängelse, grundar
sig på Rikets Ständers beslut, genom bifall till hvad Stats-Utskottef
tillstyrkt i 9:de punkten af Utlåtandet N:o 49 samt Utlåtandet N:o 61.
114 §, angående lånet för uppförande af byggnader å häradshöfdinge-bostället Mälby,
innefattar det i 10:do punkten af Utlåtandet N:o 49 tillstyrkta och af Rikets
Ständer fattade beslut.
115 §, angående de särskilda anslagen för Landtförsvaret tillhörande föremål, grun
dar
sig på Rikets Ständers, enligt nedamiämnde Utlåtanden och Memorialer,
fattade beslut, nemligen:
lista morn., angående anskaffningen af refflade kanoner, enligt Statsutskottets
Utlåtande iV:o 84, 34:de punkten;
2:dra morn., angående anslaget till rid- och anspanns-, m. fl. persedlar för
två tolfpundig^, reserv batterier, enligt 35:t.e punkten;
3:djo moin>, angående; refflade infanterigevärs anskaffning, enligt 36:te
punkten och Förstärkta Ståts-Utskottets Memorial N:o 173 sid. 9;
4:de morn., angående fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad, enligt
samma Utlåtandes 37:de punkt;
o:te morn., angående fästningsbyggnads-arbetena vid Carlskrona, enligt 38:de
punkten;
6:to morn., angående befästningarne på Rindö, enligt 39:de punkten;
7:do morn., angående ridhus med flere byggnader för Lifregementets hussarkår,
enligt 49:de punkten;
Sale mont., angående kostnadsersättning för byggnads- och reparations-arbeten
vid Arméens utredningsförråd å Skeppsholmen, enligt Slasta punkten;
9:de moni., angående fylluadaarislag till indelta Arméeus utredning, 27:de
och 41:sta punkterna;
10:de morn., angående ersättning för utbetaldo medel till kostnader för
Jemtlands Hästjägarckårs beklädnad, enligt Utlåtandet N:o 122;
litte morn., angående, förhöjning i bcklädnads-passevolansen vid Svea
Lifgarde lii. fl. regementen samt vid Sappörkompaniet, 27:de och Allsta
punkterna af Utlåtandet N:o 84;
12:te mom., angående ökade beklädnadskostnader vid Svea och Götha
Artilleri-regementen, enligt samma punkter;
13:de mom., angående enahanda kostnader vid Yondes Artilleri-regemente,
enligt samma punkter;
14:do inom., angående beväringsmanskapets beklädnad, enligt 42:dra punkten
i meranätnndc Utlåtande och Förstärkta Stats-Utskottets Memorial
N:o 173, sid. 10;
15:do morn., angående Topografiska kårens arbeten, enligt samma Utlåtande,
43:djo punkten, litt. a;
16:do morn., angående aflöningen åt den ökade arbetspersonalen för militära
kartoverket, sistnämnda punkt, litt. b, samt Förstärkta StatsUtskottcts
Memorial N:o 173, sid. 7.
11(5 §, angående understöd för Svenska Officerare, som hos främmande magt inträda
i aktiv krigstjenst, innefattar Rikets Ständers beslut genom bifallande
af 47:do punkten i Utlåtandet N:o 84.
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
3
L17 §, angående statistiska uppgifter öfver kostnaderna för de till Kongl. Krigskollogii
förvaltning hörande föremål, grundar sig på den af Rikets Ständer
jemväl bifallna 50:de punkten af oftanäinnde Utlåtande.
118 §, angående beviljadfc anslag för sjöförsvaret tillhörande föremål, utöfver de å
Riks-statens 5:te Hufvud-titel uppförda årliga utgifter, upptager Rikets Ständers,
i anledning af följande framställningar- i Ståts-Utskottets Utlåtande
N:o 85, och jemlikt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial N:o 173 fattade
beslut, nemligen:
l:sta inom., angående nybyggnad af cn ångfregatt, 13:de punkten i sagdo
Utlåtande, och Memorialet N o 173, sid. 12.
2:dra morn., angående ång-korvctten Thors reparation, 14:do punkten i
Utlåtandet N:o 85.
3:dje inom., angående skeppsdockorna vid Flottans station i Carlskrona,
nämnde Utlåtandes 15:dc punkt,
lale morn., angående en ångqvarns- och bageri-inrättning i samma stad,
16:dc punkten i morberörda Utlåtande.
5:te morn., angående byggnads- och reparations-arbeten samt anskaffningar
vid Flottans stationer, samma Utlåtandes 18:de punkt och Förstärkta
Stats-Utskottets Memorial N:o 173, sid. 12—13.
6:to inom., angående vattenledning från Lyckeby till Carlskrona, 17:de
punkten i Utlåtandet Nio 85.
119 §, lista morn., angående fyrinrättning å Sandhammaren, grundar sig på Rikets
Ständers beslut genom bifallande af 19:dc punkten i Utlåtandet N:o 85.
2:dra morn., angående ett fyrfartyg vid Sydostbrotten, grundar sig på Rikets
Ständers beslut genom bifall till Sammansatt Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets hemställan i Utlåtandet N:o 17.
3:dje morn., angående anskaffning af 12 däckade lotsbåtar, grundar sig på
Rikets Ständers beslut enligt nämnde Utskotts Utlåtande N:o 4.
120 §, lista morn., angående anslag för rikets ekonomiska karteverks bearbetande,
innehåller Rikets Ständers beslut genom bifall till 9:de punkten i StatsUtskottets
Utlåtande N:o 93.
2:dra moni., angående anslag för skiften och afvittringar, grundar sig på
Rikets Ständers beslut enligt 21:sta punkten i nämnde Utlåtande.
3:djc morn., angående Svenska trädgårdsföreningens elev-skola och trädgårdsodlingens
befrämjande, grundar sig på Rikets Ständers beslut genom
bifall till samma Utlåtandes 29:do punkt,
4.-de moni., angående en Agrikultur-kemisk försöks-anstalt vid Ultuna,
innehåller Rikets Ständers enligt 28:de punkten af Utlåtandet N:o 93,
och Förstärkta Stats-Utskottets Memorial N:o 173, sid. 15—10 fattade
beslut.
121 §, angående byggnader vid Ultuna Landtbruks-institut, är grundad på Rikets
Ständers beslut genom bifallandet af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 190.
122 g, angåendo geologiska undersökningarno, upptager Rikets Ständers beslut
genom bifall till Utskottets tillstyrkanden i Utlåtandet N:o 93, 3ö:to punkten,
momeuterna litt. a och b.*
i 4X
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
123 §, angående premier för husdjur, redskap och landtbruksprodukter af utmärk
tare
slag, grundar sig på Rikets Ständers beslut genom bifall till 32:dra
punkten i samma Utlåtande.
124 §, angående stamholländerierna, innefattar Rikets Ständers med 33:dje punkten
i samma Utlåtande öfverensstämmande beslut.
125 §, angående inköp af utländska race-hingstar, grundar sig på 36:te punkten af
samma Utlåtande.
126 §, angående vetenskapliga undersökningar rörande fiskerierna, grundar sig på
Rikets Ständers beslut genom bifall till 48:de punkten af samma Utlåtande.
127 g, angående anslag till Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona, grundar sig på
Rikets Ständers beslut genom bifall till 45:te punkten af samma Utlåtande.
128 §, angående resestipendier till arbetare i näringsyrkena, grundar sig på Rikets
Ständers beslut genom bifall till Utskottets tillstyrkande i 41:sta punkten af
samma Utlåtande.
129 g, angående slöjd-expositioner, är likaledes grundad på Rikets Ständers genom
bifallande af nämnde punkt fattade beslut.
130 g, l:sta morn., angåendo aflöningen för Styrelsen öfver allmänna väg-och vatten
byggnader
samt dess tjenstebiträden, grundar sig på Rikets Ständers beslut
genom bifall till Stats-Utskottets Utlåtande Nro 93, punkten 54.
2:dra inom., angående undersökningar, inspektionskostnader och expenser
för allmänna arbeten, är grundad på Rikets Ständers beslut i enlighet
med nämnde Utlåtandes 53:djo punkt.
3:djo och 4:de momenterna, angående arfvoden för lärare vid Marieberg
samt stipendier för elever vid nämnde läroverk, som genomgå Civilingeniörs-kursen,
grunda sig på Rikets Ständers beslut genom bifall till
55:te punkten i samma Utlåtande.
131 §, Usta morn., angående anslaget till vestra stambanans fullbordande, grundar
sig på Rikets Ständers beslut genom bifall till Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 86, Irsta punkten, sid. 16.
2:dra morn., angående anslagen till södra stambanans fortsättning, grundar
sig på Rikets Ständers, dels i anledning at 4:de punkten, dels genom
bifall till örte punkten i samma Utlåtande fattade beslut (Nro 86 sid. 44).
3:dje inom., angåendo sammanbindningsbanan mellan vestra stambanan och
Örebro, grundar sig på Rikets Ständers beslut genom bifall till sagde
Utlåtandes 3:dje punkt, sid. 18.
Innehållet af denna § i öfrigt, grundar sig dels å Rikets Ständers medgifvande
genom bifall till 8:de punkten, sid. 45, i samma Utlåtando; dels å Rikets
Ständers beslut genom lemnadt bifall till Stats-Utskottets i Utlåtandet Nro 156,
sid. 16, gjorda hemställan i afseende på kostnaderna för undersökningar rörande
jernvägsskenor; del ock å hvad som angående ofvan uppgifne anslags-summor för
ifrågavarande jernvägs-anlåggningar blifvit af Rikets Ständer förordnadt genom
bifall till 13:do punkten, sid. 49, i Utlåtande Nro 86.
135 §, angående anslag för väganläggningar och vägförbättringar, innefattar Rikets
Ständers derom meddelade beslut enligt Utlåtandet Nro 120, Ira punkten.
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
5
136 §, 1 morn., angående det särskilda anslaget för anläggandet af väg mellan
Storbacken och sjön Waikijaur i Norrbottens län, grundar sig på
samma Utlåtandes af Rikets Ständer gillade 10:de punkt; och
2 morn., angående anslaget för brobyggnaden öfver Umeå eif, på 12:te
punkten.
137 §, angående de till mindro hamnbyggnader samt årensningar anslagna medel(
innehåller hvad Rikets Ständer derom beslutat genom bifallandet a
samma Utlåtandes 13:de punkt.
138 §, angående de för hamnbyggnadsarbeten och segelleders upprensande beviljade
särskilda anslag, grundar sig på do i anledning af Utskottets framställningar
i följande punkter af Utlåtandet N:o 120 fattade beslut, nemligen:
Usta inom., angående statsbidraget tijl Grenna hamnbyggnad, enligt framställning
i 14:dc punkten.
2:dra morn., angående staden Helsingborgs liamnbyggnads-lån, enligt 16:de
punkten.
3:dje morn., angående statsbidraget till hamnbyggnaden vid Åmål, enligt
18:de punkten och Förstärkta Stats-Utskottets memorial N:o 196, sid. 2—3.
4:de morn., angående det ytterligare lånet för den nya hamnanläggningen
vid Carlstad, enligt 19:de punkten.
5:te morn., angående lånet till hamnbyggnaden vid Haparanda, enligt 20:de
punkten och nyss åberopade Memorial, sid. 3.
6:te morn., angående lånet för uppmuddriugen af segel-leden till Piteå,
enligt 3l:sta punkten.
7:de morn., angående lånet för Rottnc-åns upprensning, enligt 24:de punkten,
och
Sale morn., angående anslaget för undcrvattensklippan Röda bergets bortsprängning,
enligt 25:te punkten.
139 §, angående de för utdikningar och sjösänkningar samt andra vattenaftapp
ningsföretag
anvisade medel, innehåller Rikets Ständers härom fattade beslut,
enligt merauätnnde Utlåtandes 32:dra punkt.
140 §, angående vilkoren för de till väganläggningar och vägförbättringar samt
hamnbyggnader och vatten-aftappningar m. fl. arbetsföretag beviljade anslag
och deras utbekommande, är redan af Rikets Ständer godkänd genom bifallandet
af Utskottets Memorial N:o 121.
141 §, angående lånet till Fabriks-idkaren R. Schram, innehåller det beslut, Rikets
Ständer enligt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial N:o 196 sid. 4 derom
fattat.
142 §, angående understödet för färjhållningen vid 3:ne på Öland befintliga färj
platser,
innefattar Rikets Ständers i sådant afseende meddelade beslut enligt
Stats-Utskottets hemställan i Utlåtandet N:o 93 sid. 25.
143 §, angående beviljad förhöjning af Storskiftes- och Afvittrings-landtmätarnes
aflöning för år 1857, grundar sig på Utskotttes bifallna Utlåtande N:o 189.
144 §, angående anslaget till inköp af en förre Landshöfdingen O. E. Ros tillhörig
stall- och ladugårdsbyggnad i Luleå, öl verensstämmer med Utskottets af
Rikets Ständer gillade tillstyrkan i ll:te punkten af Utlåtandet N:o 93.
ti
Stats-Utskottets Memorial No 214.
145 §, angående anslaget till Landshöfdinge-residenshusets i Hernösand inköpande,
är grundad på lti:de punkten af Utlåtandet N:o 94.
146 §, angående fortfarande anslag till verkställigheten af beskattningsväsendets
förenkling och de nya jordeböckernas afslutaude, grundar sig på samina Utlåtandes
15:de punkt.
147 §, angående skatteförenklingens tillämpning å de för Sala silfververk anslagna
räntor, innehåller Bikets Ständers derom fattade beslut genom bifallandet
af Utlåtandet N:o 129.
148 §, angående fortsättandet och vårdandet af Kamereraren C. Sandbergs samlin
gar
rörande Svenska Kamcralväsendet, motsvarar 142 § af j.858 års reglemente
och grundar sig på Utlåtandet N:o 193.
149 §, angående godtgörandet af kolonien S:t Barthelemys förvaltningskostnader,
motsvarar hittills gällande reglementes 151 § och grundar sig på 14:de punkten
i Utlåtandet N:o 94.
150 §, angående hyresersättning till Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet,
innefattar Rikets Ständers derom meddelade beslut enligt Förstärkta StatsUtskottets
Memorial N:o 204, sid 1—2.
151 g, mom. 1, angående ytterligare anslag till fortsättande af reparations-arbetena
å Linköpings domkyrka, öfverensstämmer med Rikets Ständers beslut
enligt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial N:o 196, sid. 1—2.
Mom. 2, angående det viii denna riksdag beviljade stats-bidrag för enahanda
arbeten å Westerås domkyrka, innefattar hvad Rikets Ständer
genom bifallandet af Utlåtandet N:o 103 beslutat.
152 §, angående inköp af boställen för predikanterna i Trehörningsjö kapellag
inom Wester Norrlands och Malå kapellag inom Norrbottens lån, grundar
sig på Utskottets af Rikets Ständer gillade framställningar i 6:te och 7:de
punkterna af Utlåtandet N:o 123.
153 §, innefattar de af Rikets Ständer beviljade anslag för läroverks-byggnaden i
Lund, enligt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial N:o 204, sid. 12, i Helsingborg
enligt samma Memorial sid. 11, i Oscarshamn enligt samma Memorial
sid. 16, i Carlstad enligt Utlåtandet N:o 123, 101:sta punkten, i örebro
enligt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial N:o 204 sid. 10 och i Fahlun
enligt samma Memorial N:o 204, sid. 11—12.
154 §, angående lånet till uppförande af nytt hus för elementar-lärovcrket i Jön
köping,
grundar sig på Utskottets godkända tillstyrkanden dels i Utlåtandet
N:o 123, 105:tc punkten, och dels i Utlåtandet N:o 178, 23:djo punkten.
155 §, angående anslaget för tillbyggnader af Wetenskaps-Akademiens hus, är
grundad på framställningen i 94:de punkten af Utlåtandet N:o 123 och
motsvarar 160 § i 1858 års reglemente.
156 §, l:a och 2 morn., angående anslagen till flyttandet af botaniska trädgården
i Lund och uppförandet, af ett voxthus derstädes, grundar sig på sistnämnde
Utlåtandes 89:de puukt samt
3:e morn., angående anslaget till Zoologiska samlingarna vid Upsala universitet,
på samma Utlåtandes 87;de puukt.
157
158
159
160
161
162
163
161
165
166
167
168
169
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
7
§, angående anslaget till Carolinska Mediko-kirurgiska Institutets laboratorium,
innehåller Rikets Ständers derom fattade beslut enligt samma Utlåtandes
110:de punkt.
§, angående det för en byggnad åt Farmaceutiska Institutet beviljade lån',
öfvorensståmmer med Rikets Ständers beslut genom bifallandet af samma
Utlåtandes 109:de puukt.
§, angående anslaget till ett Seminarium för lärarinnors bildande, grundar sig
på 61:sta punkten i samma Utlåtande.
§. Lydelsen af denna §, deruti det vid innevarande riksdag beviljade ytterli
gare
anslag till National-museibyggnaden kommer att införas, kan Utskottet
för närvarande icke föreslå, i anseende till skiljaktigheten mellan RiksStåndens
i fråga om detta anslag fattade beslut.
§, angående anslaget för fortsatt inredning af Historiska museum och Myntkabinettet,
innefattar Rikets Ständers beslut enligt 95:te punkten af Utlåtandet
N:o 123.
§, angående anslaget till aflöning och resekostnader för en Antiqvitets-intendeut,
innehåller det derom enligt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial N:o
204 sid. 9 fattade beslut.
§, angående anslaget för runstenars uppsökande och aftecknande, grundar sig
på 118:de punkten af Utlåtandet N:o 123 och är hufvudsakligen lika lydande
med 165 § i 1858 års reglemente.
§, angående understödet för fortsatt utgifning af arbetet ”Svenska språkets
lagar,” innehåller hvad Rikets Ständer derom beslutat genom bifallandet
af meranämnde Utlåtandes 97:de punkt.
§, angående anslaget för utgifningen af äldre handlingar rörande Sveriges historia,
öfverensstämmcr med dels den af Rikets Ständer bifallna 93:dje
punkten i samma Utlåtande och dels 169 § i nu gällande reglemente.
§, angående det för fortsatt utskrifning af riks-registraturet beviljade anslag,
innefattar Rikets Ständers beslut i afseende på detta i samma Utlåtandes
92:dra punkt tillstyrkta anslag
§, l:sta morn., angående det beviljade understödet för utgifningen af Lithografen
C. J. Billmarks arbete ”Sverige, aqvarell-lithografier och tontryck,
” grundar sig på samma Utlåtandes likaledes bifallna 121:sta punkt.
2:dra inom., angående inköp af arbetet ”Monuments Scandinaves du movén
åge,” öfverensstämmcr med samma Utlåtandes äfven bifallna 119:do
punkt;
3:djo morn., angående anslaget för fortsättningen af planohverket ”Fordna
och närvarande Sverige,” innehåller Rikets Ständers om detta anslag
enligt samma Utlåtandes 120:de punkt meddelade beslut.
§, angående den Professoren Doktor J. Hedenborg tillerkända gratifikation, är
grundad på Utskottets af Rikets Ständer godkända Utlåtande N:o 53.
§, angående anslaget för Magister O. Torells tillämnade vetenskapliga expedition
till Isbafvet, grundar sig på det bifallna Utlåtandet N:o 75.
8
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
170 §, angående det för Magister M. Wiberg bestämda honorarium, innehåller det
derom enligt Utlåtandet N:o 169 fattade beslut.
171 §, angående det förre Pastorn G. Unonius tilldelade understöd, ftr grundad på
den af Rikets Ständer bifallne 89:de punkten i Utlåtandet N:o 152.
172 §, angående den arfvingarne efter aflidne Skeppstiimnermannen J. Hedström
tillerkända godtgörelse för en af honom i lifstiden lemnad försträckning,
innehåller hvad Rikets Ständer härom beslutat genom bifallandet af Utlåtandet
N:o 54.
173 §, angående beviljad löneförhöjning under sistlidno och innevarande år för
Rektor J, P. Huss, grundar sig på 48:de punkten af Utlåtandet N:o 123.
174 §, Usta mom., angående anslaget för betäckande af bristen i hospitals-fotidens
tillgångar, innefattar Rikets Ständers i samma Utlåtandes 99:de puukt
derom meddelade beslut;
2:dra inom., angående ytterligare anslag för byggnaderna vid den nya hospitals-inråttningen
på Kungsholmen, är grundadt på Utskottets bifallna
Utlåtande N:o 26;
3:dje morn., angående anslaget till nämnde hospitals-inråttnings första ordnande,
grundar sig på 100:de punkten af Utlåtandet N:o 123;
4:de morn., angående det af Rikets Ständer beviljade bidrag för samma inrättnings
förvaltnings- och underhålls-kostnader, grundar sig jemväl på
sednast åberopade Utlåtandes 100:dc punkt;
5:te morn., angående anslaget till fullbordande af byggnads-arbetena vid
Wexiö, Wadstena och Hernösands hospitaler, grundar sig på 98:de punkten,
litt. a i samma Utlåtande.
175 §, Usta, 2:dra och 3:dje morn., angående beviljade anslag till byggnads-arbeten
å den egendom, som upplåtits åt Veterinär-inrättningen i Stockholm,
samt till iståndsättande af smedjan vid denna inrättning och till inköp
af apparater för densamma, äro grundade på 100:de punkten af ofta
åberopade Utlåtande:
4:de morn., angående anslaget till ett nytt sjukstall samt ett rid- eller
motioneringshus, innehåller Rikets Ständers härom enligt Förstärkta
Stats-Utskottets Memorial N:o 204, sid. 10, fattade beslut,
176 §, angående upprätthållande af den Arméens Pensionskassa åliggande pensio
nering,
grundar sig på Rikets Ständers beslut genom bifallandet af hvad
Utskottet tillstyrkt i 44:de punkten af Utlåtaudot N:o 84 sid. 58 och motsvarar
180 § i nu gällande reglemente.
177 §, angående det vid denna riksdag beviljade anslaget till förhöjning af pen
sionerna
för Flottans gemenskap, innehåller det af Rikets Ständer härom
fattade beslut i anledning af framställningen i 22:dra punkten af Utlåtandet
N:o 85.
178 §, angående allmänna stadganden i afseende på de under denna riksdag be
viljade
och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade statsutgifter, är
lika lydande med 182 § i 1858 års reglemente.
179 §, angående beslutad ersättning för åtskilliga af Stats-kontoret förskottsvis
bestridda u gifter, grundar sig på den af Rikets Ständer bifallna framställningen
i Utlåtandet N:o 184. Enligt
Stats-Utslcottets Memorial N:o 211.
9
Enligt den förut iakttagna och nu bibehållna uppställningen, af Reglementet
för Riksgälds-kontoret, komma de under innevarande riksdag beviljade anslag för
folkundervisningens befrämjande, som likaledes skola från detta verk utgå, att,
likasom derå anvisade kreditiver, upptagas 1 nästföljande afdelning utaf det Reglemente,
hvartill Utskottet ansett förslaget böra afdelningsvis Rikets nu församlade
Ständers granskning och godkännande underställas.
Stockholm den 13 Oktober 1860.
Förslag
tili
Reglemente
för
Rikets Ständers Riksgätds-kontor.
(Fortsättning.)
(1. Under innevarande eller 1859 och 1860 års riksdag beviljade och till
utgående från Riksgälds-kontoret anvisade statsutgifter.
§ no.
Rikets Ständer, som jemväl under denna riksdag beviljat åtskilliga till de
ständiga stats-behofven icke hänförliga anslags-summor, hafva beslutat, att dessa,
jemte alla andra nu beviljade anslag, hvilka icke äro till årligt utgående under
Riks-statens särskilda Hufvud-titlar anvisade, äfvensom här nedan omförmälda
låne-understöd, skola af Riksgälds-kontorets medel bestridas i den ordning, som
för hvarje särskild anslags- och lånesumma blifvit fastställd; börande, sedan den
bestämda utbetalnings-tiden inträdt, hvart och ett anslag eller lån, derest icke
vissa terminer för dess utbekommande äro föreskrifna, utbetalas på en gång eller
i mån af skeende reqvisitionei’.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 26 Häft. 2
10
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
§ lil
Till
godtgörande af Svenska Statsverkets andel i de förskottsvis bestridda
begrafnings- och öfriga kostnader i anledning af Hans Maj:t Konung Oscar I:stes
dödliga frånfälle kafva Rikets Ständer anvisat en summa af Etthundra tretiofem
tusen niohundra tretiosju R:dr 40 öre; som i öfverensstämmelse med Kongl. Majhs
nådiga disposition och föreskrift bör af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ H2.
Med bifall till Kongl. Maj:ts, i fråga om regleringen af utgifterna under
Riks-statens Första Hufvud-titel, framställda förslag, hafva Rikets Ständer beviljat
och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisat följande 2:ne särskilda ''anslag,
nemligen:
l:o för anbringande af åskledare å Stockholms och Drottningholms slott Tjugesex
tusen sexhundra femtio R:dr; och
2:o till bestridande af kostnaderne för dels redan verkställda och dels ännu
återstående reparationer och arbeten vid Ulriksdals slott Tjugefem tusen R:dr.
§ H3.
Enligt Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar, hafva, vid regleringen
af Riks-statens Andra Hufvud-titel, anslag för nedannämnde byggnads-arbeten i och
för fångvården blifvit af Rikets Ständer beviljade, hvilka anslag skola på det
af Kongl. Maj:t föreskrifva sått utaf Riksgälds-kontoret utbetalas, nemligen:
l:o för uppförande af länsfängelser efter cellsystemet i de län, der sådane
byggnader ännu icke blifvit fullbordade eller påbörjade, ett anslag af Trehundra
tusen R:dr, att under hvartdera af åren 1861 och 1862 utgå med 150,000 R:dr; och
2:o för,^inredande af tretio celler vid Landskrona fästnings-/äng else och till
uppförande af en ny byggnad till bostad åt Direktören vid detta fängelse och en
del af dervarande vaktbetjening, Femtio tusen R:dr.
§ Hl
I
öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majk föreslagit, har af Rikets Ständer,
för uppförande af saknade byggnader å häradshöfdinge-bostället Mälby i Vestra
Fernebo socken af Westerås län, ett räntefritt lån af Sjutusen R:dr beviljats Häradshöfdingen
i Norrbo och Wagnsbro häraders samt Gamla Norbergs Bergslags
domsaga, Kammarjunkaren Knut Wilhelm Sandels; hvilket lån skall utaf Riksgälds-kontorets
medel utgå samt af nämnde boställes innehafvare återbetalas med
en tjugondedel eller Trehundra femtio R:dr årligen, från och med år 1864 och
till dess hela beloppet blifvit godtgjordt; börande för samma lån, hvars belopp,
ifall boställsinnehafvaren underlåter att inom förelagd tid fullgöra den föreskrifna
byggnads-skyldigheten, skall hos honom genast uttagas, till Riksgälds-kontoret afgifvas
vederbörlig skuldförbindelse och derjemte atlemnas godkänd säkerhet för
lånebeloppets behöriga användande och återgäldande.
Stats- Utskottets Memorial N:o 214.
11
§ US
Utom
do, vid innevarande riksdags statsreglering, å Biks-statens Fjerde
Bufvad-titel uppförda anslags-summor, hafva Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts disposition
beviljat nedan uppgifna särskilda anslag för landtförsvaret tillhörande föremål;
hvilka anslag, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts föreskrifter, böra uppå
vederbörliga reqvisitioner utbetalas af Riksgälds-kontoret, nemligen:
l:o till anskaffning af rejflade kanoner med dertill afpassade lavetter oeb
öfrige fordon för tre fäl tbatterier, 24,000 R:dr årligen under åren 1861,1862 och 1863
eller tillsammans Sjutiotvå tusen R:dr; kommande dessa nya vapen dock ej att
anskaffas förr än af Kongl. Maj:t utsedde sakkunnige män efter föregången undersökning,
afgifvit underdånigt yttrande oeb förslag till den konstruktion af densamma,
som för Svenska Artilleriet kan finnas mest lämplig oell ändamålsenlig;
2:o till anskaffning- af rid- och anspanns- m. fl. persedlar för två tolfpundiga
reservbatterier, 22,000 R:dr årligen under ofvannämnde 3 år, eller tillsammans
Sextiosex tusen R:dr;
3:o till anskaffning af 4,000 st. reffiade infanterigevär under hvart och ett af
åren 1861, 1862 och 1863, 150,000 R:dr årligen under dessa år, eller tillsammans
Fyrahundra femtio tusen R:dr;
4:o till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad, 100,000 R:dr årligen under
meranämnde 3 år, eller tillsammans Trehundra tusen R:dr;
5:o till fortsättande af fästningsbyggnads-arbetena vid Carlskrona, 80,050 R:dr
årligen under samma år, oller tillsammans Tvåhundrafyratio tusen etthundrafemtiö
R:dr;
6:o till befästningar ä Rindö invid Waxholm, 50,000 R:dr årligen under
samma år, eller tillsammans Etthundrafemtio tusen R:dr;
7:o till uppförande af ridhus och sjukhus med flera byggnader i Örebro för
Lifregementets Bussarkår, Sjutiofenv tusen R:dr;
8:o till godtgörande af förskottsvis genom Kongl. Krigs-kollegium bestridda
kostnader för byggnads- och reparations-arbeten vid Arméens utredningsförråd å Skeppsholmen
till der förvarade persedlars skyddande mot eldfara, Sex tusen sjuhundratio
R:dr;
9:o fyllnads-anslag till Indelta Arméens utredning, 4,963 R:dr 83 öre årligen
under åren 1861, 1862 och 1863, eller tillsammans Fjorton tusen åttahundranittioen
R:dr 49 öre;
10:o ersättning dels till Kongl. Krigs-kollegium och dels till Jemtlands
roterings-kassa för do, utöfver härtill anvisadt belopp, under åren 1858, 1859 och
1860, utbetalda medel till kostnader för Jemtlands Bästjägare-kårs beklädnad, Tre
tusen sexhundrasjutton R:dr 20 öre, nemligen 158 R:dr till hemälda Kollegium och
3,459 R:dr 20 öre till roterings-kassan;
ll:o till förhöjning i beklädnads-passevolansen vid Svea och Andra Lifgardesregementena,
Lifgardet till Bäst, Bussar-regementet Konung Carl KV och SäppörIcompaniet,
35,113 R:dr 78 öre årligen under åren 1861, 1862 och 1863, eller tillsammans
Etthundrafem tusen trehundrafyratioeu R:dr 34 öre;
12
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
12:o till ökade beklädnads-kostnadcr vid Svea oek Göta Artilleri-regementen,
15,187 R:dr 91 öre årligen under dessa 3 år, eller tillsammans Fyratiofem tusen
femkundrasextiotre ll:dr 73 öre;
13:o till enakanda kostnader vid Wendes Artilleri-regemente, 4,335 R:dr 32
öre årligen under samina år, eller tillsammans Tretton tusen fem R:dr 90 öre;
14:o till underkållande af Beväringsmanskapets beklädnad, 189,000 R:dr årligen
under samma år, eller tillsammans Femkundrasextiosju tusen R:dr;
15:o till fortsättande af Topografiska kårens arbeten ock till kartors gravering,
50,000 R:dr årligen under samma år, eller tillsammans Ettkundrafemtio tusen
R:dr; ock
16:o till aflöning åt den för militära karteverkets skyndsammare utförande erforderliga
ökade arbetspersonal, 3,200 R:dr årligen under samma år, eller tillsammans
Nio tusen sexhundra R:dr.
§ 116.
För att användas till understöd åt Officerare af Arméens särskilda hufvudvapeu,
som inträda i aktiv krigstjenst kos någon i vänskapligt förhållande med
Sverige stående magt, hvars armée till större eller mindre del befinner sig på
krigsfot, kafva Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisat ett till Kongl. Maj:ts
disposition ställdt anslag af 9,000 R:dr för kvart och ett af åren 1861, 1862 ock
1863, eller tillsammans Tjugesju tusen R:dr; börande utbetalningen af detta anslags
årliga belopp alltså verkställas i öfverensstämmelse med Kongl. Mnj:ts derom
meddelade föreskrift.
§ 117.
Såsom godtgörelse för sammanfattningen af statistiska uppgifter öfver samtliga
kostnader för särskilda föremål, som tillböra Kongl. Krigs-kollegii förvaltning,
kar under den tid, innevarande riksdags statsreglering kommer att omfatta, en anslags-summa
af Två tusen R:dr blifvit af Rikets Ständer beviljad ocb ställd till
Kongl. Maj:ts disposition, hvilken anslags-summa bör, i den ordning Kongl. Maj:t
föreskrifver, af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 118.
Med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga framställningar om anvisande af medel
för sjöförsvarets behof samt dertill körande föremål, hafva Rikets Ständer, utöfver
de å Riks-statens Femte Hufvud-titel uppförda årliga utgifter, beviljat och
anvisat följande tillfälliga eller extra anslag-, att utgå under nedan uppgifna år;
börande dessa anslags belopp, enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, af Riksgäldskontorets
medel, efter erhållna rekvisitioner, utbetalas, nemligen :
l:o för börjande af en Angfregatts utaf bästa modell nybyggnad, Fyrahundra
tusen R:dr att utgå med kalfva beloppet eller 200,000 R:dr under år 1862 och
med andra hälften under år 1863;
2:o för ångkorvetten Thors reparation och förseende med nya pannor, Nittiosex
tusen R;dr, att under år 1861 utgå;
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
13
3:o för utvidgande af Skeppsdockan N:o 2 och gamla reparations-dockan vid
Flottans station i Carlskrona, Åttioett tusen åttahundra R:dr, nemligen 65,000 R:dr
för den förra och 16,800 R:dr för den sednare dockans utvidgning; hvilka medel
anvisats till utgående under år 1861;
4: o för tillvägabringande af en ångqvarns- och bageri-inrättning i samma stad,
Sjutioåtta tusen R:dr, att likaledes utgå under år 1861;
5:o för åtskilliga angelägna byggnads- och reparations-arbeten samt anskaffningar
vid Flottans stationer, Tvåhundra tusen R:dr, att utgå med en tredjedel af
detta belopp eller 66,666j R:dr under hvart och ett af åren 1861, 1862 och 1863;
6:o för anläggande af en vattenledning från Lyckeby till Carlskrona jemte 2:ne
bassiner, den ena vid högvakten och den andra i Höglunds park, Trehundrafemtiofyra
tusen R:dr, att under hvartdera af sagde år utgå med en tredjedel eller 118,000
R:dr.
§ 119-
Till sjöfartens ytterligare betryggande och underlättande genom förbättringar
i fyr- och båkväsendet samt lotsinrättningen, hafva Rikets Ständer beviljat följande,
till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade, anslags-summor, hvilka böra,
enligt Kongl. Maj:ts disposition och i mån af behof efter vederbörliga reqvisitioner
utbetalas, nemligen:
l:o för en fyr-inrättnings anläggande å Sandhammaren vid Skånska kusten,
Etthundraåttioett tusen R:dr, som bör utgå med en tredjedel eller 60,333 ^ R:dr
under hvart och ett af åren 1861, 1862 och 1863;
2:o för anskaffande af ett fyrfartyg vid den söder om Cfc arken belägna Sydostbrotten,
Sjutio tusen R:dr; och
3:o för anskaffning af 12 däckade lotsbåtar till begagnande på de ställen å
kusterna, som af Lotsdirektören anses i sådant afseende mest lämpliga, Tjugefyra
tusen R:dr.
§ 120.
Utöfver de för nedan omförmälda föremål anvisade och å Riks-statens Sjette
Hufvud-titel uppförda anslag, hafva Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts nådiga disposition
beviljat och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisat följande extra
anslags-summor, hvilka på det sätt och i den ordning Kongl. Maj:t behagar föreskrifva,
böra för samma föremål tillhandahållas och utbetalas, nemligen:
l:o för Rikets ekonomiska karteverlcs bearbetande under den tid, denna riksdags
statsreglering kommer att omfatta, 15,750 R:dr årligen, eller under åren 1861,
1862 och 1863 tillsammans Fyratiosju tusen tvåhundrafemtio R:dr;
2:o för skiften och afvittringar under hvart och ett af åren 1861, 1862 och
1863, 70,575 R:dr, eller under dessa tre år tillsammans Tvåhundraelfva tusen sjuhundratjugefem
R:dr;
3:o för utbildning af Svenska trädgårdsföreningens elevskola och trädgårdsodlingens
befrämjande, 4,500 R:dr årligen, eller tillsammans under meranämnde 3
år Tretton tusen femhundra R:dr; och
14
Stats* Utskottet# Memorial N:o 214.
4:o för en Agrikultur-kemisk försöks-anstalt vid Ultuna Landtbruks-institut,
Tre tusen It:dr; hvilken summa är anslagen till uppsättande derstädes af ett laboratorium.
§ 121.
Efter det under innevarande riksdag fråga blifvit väckt om stats-anslag
för åtskilliga vid Ultuna Landtbruks-institut erforderliga nya byggnader, hafva Rikets
Ständer beviljat ett anslag af Tretioett tusen femhundrafyratio R:dr för de
bland dessa byggnader, hvilkas uppförande ansetts företrädesvis angeläget, nemligen
för uppförandet af ett nytt boningshus för lärlingarne och en ny fårhusbyggnad vid
nämnde Institut; varande denna anslags-summa anvisad att enligt Kongl. Maj;ts
nådiga disposition från Riksgälds-liontoret utgå; hvadan utbetalningen deraf bör
verkställas i öfverensstämmelse med derom af Kongl. Maj:t meddelad föreskrift.
§ 122.
För fortsättning af geologiska undersökningarne inom riket och derpå grundade
geognostiska kartors upprättande, har under instundande statsreglerings-period
ett årligt anslag af 30,000 R:dr och således för tre år Nittio tusen R:dr blifvit till
Kongl. Maj:ts nådiga disposition af Rikets Ständer beviljadt och till utgående från
Riksgälds-kontoret anvisad t.
Derjemte hafva Rikets Ständer, likaledes till Kongl. Maj:ts disposition, å
Riksgälds-kontoret anvisat ett anslag af Tjuge tusen R:dr till bestridande af lcostnaderne
för särskild gravering samt tryckning i femtionde tusendedels skala af de
blad utaf landets geologiska karteverk, som under ofvannämnde statsreglerings-period
blifva fullbordade.
Dessa 2:ne anslag böra, under iakttagande af de föreskrifter, som derom
varda af Kongl. Maj:t meddelade, för dermed afsedda ändamål af Riksgälds-kontoret
tillhandahållas och uppå vederbörliga reqvisitioner utbetalas.
§ 123.
För att vid landtbrukar emot en utdelas såsom premier för husdjur, redskap
och ladugärdsprodukter af utmärktare slag, har ett extra anslag af 3,000 R;dr för
hvart och ett af åren 1861, 1862 och 1863, eller tillsammans Nio tusen R:dr, blifvit
af Rikets Ständer beviljadt; hvilket anslagsbelopp bör enligt Kongl. Maj:ts
disposition af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 124.
Till underhållande och förädling af Kronans redan befintliga Stamholländerier
samt till nya Stamholländeriers inrättande, i den mån sådant kan lämpligen
verkställas, har för instundande statsreglerings-period beviljats ett årligt anslag
af 10,000 R:dr och således för åren 1861, 1862 och 1863 ett sammanlagdt belopp
af Tretio tusen R:dr, hvars utbetalning från Riksgälds-kontoret bör verkställas i
öfverensstämmelse med den föreskrift, som derom varder af Kongl. Maj:t meddelad.
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
15
§ 125.
För inköp af utländska race-hingstar kafva Rikets Ständer anslagit en summa
af Femtio tusen R:dr, som af Riksgälds-kontoret bör till Kongl. Maj:ts nådiga
disposition för sådant ändamål tillhandahållas och på föreskrifvet sätt utbetalas.
§ 126.
Likasom vid sednast förflutna har äfven vid innevarande riksdag beviljats
ett särskildt anslag af 1,000 R:dr årligen till vetenskapliga undersökningar rörande
fiskerierna, hvilket anslag, utgörande alltså för åren 1861, 1862 och 1863 tillsammans
Tre tusen Rdr, äfven bör af Riksgälds-kontoret utbetalas, på sätt Kongl.
Maj:t föreskrifver.
§ 127.
Till aflönande af lärare och underhåll af elever äfvensom till andra erforderliga
utgifter vid Skepp sby g g er i-institutet i Carlskrona, har utaf Rikets Ständer
anslagits en summa af 5,000 É:dr årligen under nästa statsreglerings-period, eller
ett sammanräknadt belopp af Femton tusen R:dr under de 3 åren 1861, 1862 och
1863; börande dessa medel af Riksgälds-kontoret utbetalas, under iakttagande af
den eller de föreskrifter, Kongl. Maj:t finner för godt derom meddela.
§ 128.
För att enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition och föreskrift användas till
rese-understöd åt sådana arbetare i de särskilda närings-yrkena, som önska att i
främmande länder vinna ökade insigter och konstfärdighet, har ett årligt anslag
af 3,000 R:dr, eller under åren 1861, 1862 och 1863 tillsammans Nio tusen Ralr
beviljats och till utgående' från Riksgälds-kontoret anvisats; hvadan de sålunda
anslagna medlen böra för dermed afsedt ändamål Kongl. Maj:t tillhandahållas.
§ 129.
För slöjd-expositioners befrämjande, har jemväl vid denna riksdag anslagits
en summa af Fyra tusen R:dr; hvilken anslags-surqma likaledes bör i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts disposition och föreskrift af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 130.
Med afseende å beredandet och utförandet af de för allmän räkning företagna
eller med statsbidrag understödda väg- och vattenbyggnads- eller vattenaftappnings-arbeten,
och för bildande af skickliga Civil-ing enior er, hafva Rikets Ständer
beviljat och till Kongl. Maj:ts disposition ställt följande anslag, som under åren
1861, 1862 och 1863 böra i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga föreskrif
-
16
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
ter, efter hvarje års början, af Itiksgälds-kontoret utbetalas med bär nedan uppgifna
belopp, nemligen:
l:o till aflöning för Styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader samt
dess tjenstebiträden såväl i hufvudstaden, sorn i landsorterna, 27,550 II:dr årligen,
eller tillsammans Åttiotvå tusen sexhundrafemtio R:dr;
2:o till undersökningar, inspektions-kostnader och expenser för allmänna arbeten,
25,000 R:dr årligen, eller tillsammans Sjutiofem tusen R:dr;
3:o till arfvoden för lärare vid Mariebergs Artilleri-läroverk i de kunskapsämnen,
som tillböra Civil-ingeniörer, 3,000 R:dr årligen, eller tillsammans Nio tusen
R:dr;
4:o till stipendier för elever, som vid nämnda Läroverk genomgå den för
Civil-ingeniörer bestämda kurs, likaledes 3,000 R:dr årligen, eller tillsammans Nio
tusen R:dr.
§ 131.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers under de 2:ne sednast förflutna
riksdagarne uttalade åsigter och fattade beslut, rörande de jernvägs-anläggningar,
som inom Sverige böra företrädesvis på allmän bekostnad och genom statens omedelbara
försorg företagas och utföras, hafva Rikets nu församlade Ständer, för fullföljandet
af arbetena å de, under benämning vestra och södra stambanorna, företagna
jernvägsförbindelser mellan hufvudstaden samt städerna Göteborg och Malmö beviljat
och till utgående under innevarande samt nästkommande år, eller under tiden
till 1863 års slut, anvisat följande anslags-summor, nemligen:
l:o för vestra stambanans fullbordande, genom fortsättandet och utförandet af
arbetena vid denna stambanas anläggning från Stockholm öfver Södertelje och Katrineholm
till Töreboda vid Göta kanal, Femton millioner sjuhundranittiosex tusen
åttahundraåttionio R:dr;
2:o tor södra stambanans fortsättning från Finjasjön förbi och i närheten af
sjön Salen åt Nässjö samt vidare öfver Tenhult till Jönköping 6,000,000 R:dr och
till fortsättande af arbetena mellan Jönköping och denna stambanas nordliga ändpunkt
vid Falköping, 1,440,632 R:dr, eller tillsammans för anläggningsarbetena å
södra stambanan, Sju millioner fyrahundrafyratio tusen sexbundratrctiotvå R:dr.
Derjemte och då Rikets Ständer ansett en föreningsbana mellan vestra stambanan
och Orebro äfven böra genom Statens försorg utföras samtidigt med sistnämnde
stambana, hatva Rikets Ständer, under vilkor att tomt för bangården i
Örebro upplåtes kostnadsfritt för Staten, beviljat och till utgående under samma
tid anvisat: 3:o för anläggning af en sammanbindning sbana från vestra stambanan i
trakten af Hallsberg till Örebro, ett anslag af En million sjuhundrasextiotvå tusen
fyrabundrasjutionio R:dr.
Yid beviljandet och fastställandet af dessa anslags-summor, hafva Rikets
Ständer medgifvit, att Kongl. Maj:t, till en början, må deraf, utan omedelbart
skeende tördelning mellan de särskilda statsbanorna, anordna för gemensamma ändamål
erforderliga medel, samt att det öfverskott, som kan finnas uppkomma å
anslaget för arbetena vid en bana må användas till fyllande af den brist hvilken
möjligen kan uppstå i de för en annan anslagna medel, och hafva Rikets Ständer —
som
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
17
som efter härom väckt fråga ansett noggranna försök böra anställas för att derpå
kunna grunda ett säkert omdöme om de företräden, hvilka Svenska jernvägsskenor,
i förhållande till priset, kunna cga framför utländska — förklarat, att de med
dessa undersökningar förenade kostnader må med erforderligt belopp bestridas utaf
de till fortsättande af Statens jernvägsbyggnader nu anslagna medel.
Ofvan uppgifna för ifrågavarande jernvägsanläggningars utförande, under innevarande
riksdag, anvisade summor, utgörande tillsammans Tjugefem' millioner R:dr,
böra af Riksgälds-kontoret tillhandahållas och enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift
utbetalas med en fjerdedel eller 6,250,000 R:dr under hvart och ett af åren
1860, 1861, 1862 och 1863; dock som Rikets Ständer härvid medgifvit, att Kongl.
Maj:t, i fall omständigheter vid arbetenas utförande eller i öfrigt förekommande
förhållanden skulle dertill föranleda, må under hvartdera af de 3:ne förstnämnde
åren, utöfver årsanslaget, låta använda högst Femhundra tusen R:dr, hvilka medel
i sådant fall komma att å sista årets anslag afräknas; så bör jemväl hvad sålunda
kan, utöfver det för året anslagna belopp, komma att användas Kongl. Majit under
innevarande och nästföljande 2:ne år tillhandahållas och i föreskrifven ordning
af Riksgälds-kontoret utbetalas; varande de medel, som utaf detta års anslag för
vestra och södra stambanorna redan blifvit från Riksgälds-kontoret utbetalda, uti
nu uppgifna anslags-summor inberäknade.
§§ 132-134.
(Uti dessa §§ torde böra införas Rikets Ständers beslut, angående de lån
som för enskilda jernvägsanläggningar under innevarande riksdag äro eller varda
af Rikets Ständer beviljade.)
§ 135.
Till Kongl. Majits nådiga disposition för anläggningen af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar hafva Rikets Ständer
å Riksgälds-kontoret anvisat en årlig anslags-summa af 150,000 R:dr och således
för åren 1861, 1862 och 1863 ett sammanlagdt belopp af Fyrahundrafemtio
tusen R:dr; utaf hvilket anslag ett belopp af 50,000 R:dr årligen är afsedt att,
utom den andol utaf hvarje års anslags-summa, som, efter hittills vid enahanda
anslags fördelning tillämpade grunder, belöper å rikets fyra nordligaste län, uteslutande
användas till vägars anläggning eller förbättrande inom nämnde län. Yid
utbetalningar af de för väganl äggningar eller vägförbättringar sålunda anvisade
medel, böra de bestämmelser och stadganden, som förekomma i nedanstående §
140 tjena till efterrättelse.
§ 136.
Under de allmänna vilkor och förbehåll, som för andra till dylika ärbetsföretag
af Rikets nu församlade Ständer anvisade statsbidrag äro stadgade i förut
åberopade § 140 af detta reglemente, hafva nedanstående 2:ne särskilda statsbidrag
blifvit beviljade, hvilka följaktligen äfven böra af Riksgälds-kontorets medel utbetalas
i den ordning och på det sätt samma § föreskrifver, nemligen:
Bill. till B. St. Brot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Åfd. 3 Band. 26 Häft. 3
18
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
l:o för anläggningen af väg från Storbacken i Öfver-Luleä socken till sjön
Waikijaur inora Jockmocks Lappmark af Norrbottens län, ett anslag af Fyratio tusen
R:dr; och
2:o för utförande af en föreslagen brobyggnad öfver Umeå eif invid staden
Umeå, ett statsbidrag af Åttiotvå tusen femhundra R:dr, hvaraf 55,000 R:dr komma
att utgå i egenskap af lån och 27,500 R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.
§ 137.
För understödjande af mindre hamnbyggnadsföretag och årensningar hafva
Rikets Ständer anvisat en, till Kongl. Maj:ts disposition för dylika företag ställd,
anslags-summa af Sextio tusen R:dr, som, under tillämpning af de i afseende på
sådana statsbidrags utbetalande, enligt § 140 meddelade stadganden, böra från Riksgälds-kontoret
utgå med 20,000 R:dr under hvart och ett af åren 1861, 1862 och
1863.
§ 138.
Med anledning af dels Kongl. Maj:ts gjorda framställningar, dels afgifna motioner
om statsbidrag för nedan uppgifna hamnbyggnader samt andra arbeten för
sjöfartens underlättande och befrämjande, hafva Rikets Ständer, emot de för sådana
bidrag enligt ofta åberopade § 140, stadgade allmänna åligganden och förbehåll
samt betalningsvilkor, beviljat följande särskilda anslags- och låne-summor; vid
hvilkas skeende utbetalning härvid tillämpliga och i samma § meddelade föreskrifter
böra iakttagas, nemligen:
l:o för byggandet af hamn vid staden Grenna, ett statsbidrag åt samma stad
af Sjutiofem tusen R:dr, hvaraf halfva beloppet eller 37,500 R:dr såsom lån och
halfva beloppet i egenskap af anslag utan återbetalnings-skyldighet;
2:o till förbättring och utvidgning af Helsingborgs hamn, ett lån af Tvåhundratretio
tusen R:dr till nämnde stad ;
3:o för hamnbyggnad vid staden Amål, ett statsbidrag åt denna stad af Sexton
tusen R:dr, af hvilket statsbidrag hälften eller 8,000 R:dr kommer att utgå i
egenskap af lån och hälften såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet;
4:o för fortsättning af hamn- och Icanal-anläggningen vid Carlstad, ett ytterligare
lån till sistnämnde stad af Sjutio tusen R:dr;
5:o för hamns byggande vid staden Haparanda, ett lån af Femtiofyra tusen
R:dr till denna stad;
6:o för uppmuddring af segelledm mellan staden Piteå och lastageplatsen
Löfholmen, samt anläggning af en lastbrygga vid nämnde stad, ett lån till denna
stad af Tjugesex tusen R:dr;
7:0 för Rottne-åns upprensning och fullbordandet af den påbörjade jetee-byggnaden
vid inloppet till nämnde å, ett lån till Ronneby köping af Tio tusen R:dr; och
8:o för bortsprängande af undervattensklippan Röda berget i Göta eif vid
Hanklon, ett anslag utan återbetalnings-skyldighet af Fyratio tusen R:dr.
Stats-Utskottets Memorial N:o 214-
19
§ 139.
För att, medelst lönebidrag utaf allmänna medel, befrämja utdikningar och
a/tappningar af sanka trakter och sjöar till beredande af odling sföretag, hafva Rikets
Ständer vid denna riksdag beviljat och anvisat till Kongl. Maj:ts disposition eu
summa af Etthundrafemtio tusen R:dr, eller 50,000 R:dr för hvart och ett af åren
1861, 1862 och 1863, att från Riksgälds-kontoret utgå såsom lån emot de i nästföljande
§ moni. 14 stadgade betalningsvilkor; börande i afseende på öfriga vilkor
för sådana låns utbekommande samt ordningen och sättet för utbetalningen deraf
de i samma § meddelade stadganden och bestämmelser tillämpas.
§ MO.
(Här införes den af Rikets Ständer genom bifallandet af Ståts-Utskottets
Memorial Nio 121, angående vilkoren för anvisade statsbidrag till väg- och vattenbyggnads-
m. fl. arbeten, redan godkända § uti nu ifrågavarande reglemente.)
§ 141.
För att understödja och befrämja fullföljandet af en påbörjad fabriksanläggning
för bearbetning af marmor från de på och invid Singön inom Roslags
skärgård befintliga kalkstensbrott, hafva Rikets Ständer beviljat Fabriksidkaren
Johan Richard Schram ett lån af Tjuge tusen R:dr; hvilket, lån, emot vederbörlig
skuldförbindelse och sådan säkerhet derför, som af Fullmägtige autages, bör utaf
Riksgäldskontorets medel utbetalas; skolande detta lån, sedan detsamma, emot
erläggande af ränta efter Fyra för hundra om året, fått under Fem års tid innehafvas,
derefter till Riksgälds-kontoret återbetalas.
§ 142.
Till Kongl. Maj:ts nådiga disposition hafva Rikets Ständer vid denna riksdag
beviljat och å Riksgälds-kontoret anvisat ett årligt anslag af 1,500 R:dr, eller
under åren 1861, 1862 och 1863 tillsammans Fyra tusen femhundra R:dr, för att,
i den händelse färjhållningen vid Röhälla, Färjestaden och Beijersliamn på Ölands
vestra Kust icke skulle, efter upphäfvandet af hittills gällande vitesförbud, kunna
uppehållas utan understöd af statsmedel, användas till sagde ändamål i den mån
sådant, efter undersökning för hvarje år och enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
anmälan, finnes erforderligt. Hvad utaf detta anslag kommer att af Kongl.
Maj:t disponeras, bör alltså, efter derå skeende vederbörlig reqvisition, utaf Riksgälds-kontoret
utbetalas.
§ 143.
Sedan Rikets Ständer under sistförflutna riksdag beviljat, ett särskildt, till
utgående från Riksgälds-kontoret anvisadt, anslag för att, enligt Kongl. Maj:ts
disposition, gratifikationsvis användas till förbättring af den i Statens tjenst anställda
oell med kontant aflöning försedda personals löne vilkor för år 1857; så
hafva, uppå derom af Kongl. Majit gjord framställning, Rikets nu församlade
Ständer medgifvit, att utaf den å detta anslag uppkomna behållning en summa
20
Stats-Utslcottets Memorial N:o 214.
af Elfva tusen sjutiosju Ridr 61 öre må utgå till förhöjning af den aflöning, Styresmannen
och Landtmätarne vid storskiftes-verket i Stora Kopparbergs lein, Styresmannen
och Landtmätarne vid afvittringen i Wester-Norrlands län, Äfvittringslandtmätarne
inom Westerbottens län samt Styresmannen och Landtmätarne vid
afvittringen i Norrbottens län för sagde år åtnjutit; hvadan denna summa jemväl
hör af Riksgälds-kontoret utbetalas på samma sätt, som andra till utgående af
ofvannämnde anslag anvisade och redan utdelade löneförbättringar.
§ 141.
Till inköp af den stall- och ladugårdsbyggnad, f. d. Landshöfdingen i Norrbottens
län, General-direktören A. E. Ros, låtit på egen bekostnad uppföra i Luleå
har af Rikets Ständer beviljats ett anslag af Tre tusen åtta R:dr 70 öre; hvilket,
i öfverensstämmelse med den föreskrift, sorn varder af Kongl. Maj:t derom meddelad,
bör från Riksgälds-kontoret utbetalas, för att kunna till afsedt ändamål af
Kongl. Majit användas.
§ 145.
Jemte det för inköp af Landshöfdinge-residensliuset i Hernösand samt uppförande
derstädes at en byggnad med embetsrum för Landtstaten under sednaste riksdag
beviljade anslag af 76,650 R:dr, hafva Rikets nu församlade Ständer för samma
ändamål ytterligare anvisat till Kongl. Maj:ts disposition ett belopp af 24,000
R:dr; och böra dessa anslagssummor, utgörande tillsammans Etthundra tusen sexhundra
femtio R:dr, i den ordning och på det sätt af Kongl. Majit föreskrifves
från Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 146.
Utöfver den behållning, som vid innevarande års utgång kan förefinnas å
det under sednast förflutna riksdag beviljade och i detta reglementes 103 § omförmälda
anslag för verkställigheten af den beslutade förenklingen af beskattningsväsendet
samt de nya jordeböckernas af slutande och granskning, har under denna
riksdag, till Kongl. Majits disposition, för enahanda ändamål, å Riksgälds-kontoret
anvisats en anslagssumma af Sjutiofyra tusen etthundra R:dr; hvilket belopp bör,
i mån af behof, utgå med en tredjedel eller 24,700 R:dr under hvart och ett af
åren 1861, 1862 och 1863 samt på det af Kongl. Majit föreskrifna sätt utbetalas
från Riksgälds-kontoret.
§ 147.
På det att de skattskyldige inom de socknar i Westmanland, hvaraf det så
kallade Salbergs län utgöres, och hvarest räntorna äro till Sala silf v er ver k anslagna,
äfven må komma i åtnjutande af de fördelar, som i allmänhet blifvit för räntegifvare
beredda genom den af Kongl. Majit och Rikets Ständer beslutade rån teförenklingens
verkställighet, hafva Rikets Ständer, med bifall till hvad Kongl.
Majit i sådant afseende föreslagit, anvisat till Kongl. Majlis nådiga disposition för
hvart och ett af åren 1861, 1862 och 1863 ett årligt förslagsanslag, motsvarande
värdet af Etthundraåttiofem tunnor eller l,165l kubikfot spanmål, hälften råg och
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
21
hälften korn; och bör detta anslags årliga belopp, utgörande i rundt tal, efter beräkning
af det antagna stats-priset eller 2 Ridr för hvarje kubikfot, Två tusen fyrahundra
R:dr, Kongl. Majit för dermed afsedt ändamål af Riksgälds-kontoret i
stadgad ordning tillhandahållas.
§ 148.
Under förutsättning, att de samlingar och anteckningar rörande Svenska
Kamer al-väsendet, för hvilkas inköpande särskildt anslag, på sätt § 104 innehåller,
af Rikets sednast församlade Ständer anvisades, varda af Kamereraren G. Sandberg
till Staten försålda, har, enligt Rikets Ständers dels under sistförflutna och dels
under innevarande riksdag fattade :beslut, en summa af 500 R:dr årligen, under
tiden intill 1863 års slut, anslagits till Kongl. Majits disposition för att, på
sätt och under de vilkor, Kongl. Majit behagar föreskrifva, tilldelas bemälde Kamererare
för ifrågavarande samlingars ytterligare fortsättande och vårdande; börande
Riksgälds-kontoret, efter derom af Kongl. Majit meddelad föreskrift, utbetala denna
årliga anslagssumma, utgörande för 4 år Två tusen Iiidr.
å 149.
Till bestridande af de för kolonien S:t Barthelemys förvaltning enligt derför
nu gällande grunder erforderliga kostnader, som icke af koloniens inkomster betäckas,
hafva Rikets Ständer för instundande statsreglcrings-period anvisat å Riksgälds-kontoret
en summa af Femtiofyra tusen Ridr, att under hvart och ett af
åren 1861, 1862 och 1863 utgå med 18,000 Ridr, under förbehåll af den framtida
godtgörelse till nämnde Kontor, hvilken genom ökad afkastning af kolonien eller
medelst dess afhändande kan beredas; börande utbetalningen af detta anslag ske
enligt de reqvisitioner, som af Kongl. Stats-kontoret derå afgifvas.
§ 150.
Vid regleringen af utgifterna under Riks-statens Åttonde hufvud-titel, hafva
Rikets Ständer, såsom hyresersättning åt Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet,
beviljat och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisat, dels, för tiden från den
1 April 1859 till slutet af innevarande år, en summa af Tre tusen femhundra
Ridr, och dels, för instundande statsreglerings-period, ett årligt belopp af 2,000
Ridr, eller för åren 1861, 1862 och 1863 en sammanräknad summa af Sex tusen
Ridr; hvilka medel således böra af Riksgälds-kontoret efter vederbörliga roqvisitioner
utbetalas.
§ 151-
Utöfver de vid föregående riksdagar anvisade medel för utförandet af pågående
reparationer och andra arbeten för nedannämnde 2:ne domkyrkobyggnaders vidmagthållande,
hafva Rikets nu församlade Ständer för samma ändamål beviljat och
till utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisat följande statsbidrag, nemligen:
l:o) för fortsättning! af reparationen å Linköpings domkyrka och verkställande
af de ytterligare reparations-arbeten, som Kongl. Majit, efter Ofverintendentsembetets
hörande, finner vara för kyrkans framtida bestånd mest nödvändiga, ett
anslag utan återbetalnings-skvldighet af Tretio tusen Ridr; hvilket bör utgå med
en tredjedel eller 10,000 Ridr under hvart och ett afåren 1861, 1862 och 1863; och
22
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
2:o för reparations-arbetena å IVesterås domkyrka, en summa af Tjugeåtta tusen
R:dr, under vilkor att det sålunda beviljade understödet bör återbetalas i den mån
domkyrkans inkomster framdeles dertill lemna tillgång.
§ 152.
Med bifall till derom af Kongl. Maj:t gjorda framställningar, hafva Rikets
Ständer beviljat nedan uppgifna anslag såsom bidrag till inköpande af kapellpredikants-boställen,
nemligen:
l:o) för Kapell-predikanten inom det till Gideå pastorat i Wester-Norrlands
län hörande Trehörningssjö kapellag, Fyra tusen femhundra R:dr; och
2:o) för Predikanten inom Malå kapellag i Arvidsjaurs Lappmark och Norrbottens
län, Två tusen R:dr;
börande dessa anslagssummor af Riksgälds-kontoret utbetalas på sätt af Kongl.
Maj:t varder föreskrifvet.
§ 153.
Till beredande af nya eller utvidgade lokaler åt de allmänna läroverken inom
nedannämnde städer, hafva Rikets Ständer, under dervid stadgade vilkor och förbehåll,
i egenskap af anslag utan återbetalnings-skyldighet beviljat följande statsbidrag,
hvilka, i mån af behof, böra i den ordning Kongl. Maj:t lärer föreskrifva,
af Riksgälds-kontoret utbetalas, nemligen:
l:o) för utvidgande af Lunds kathedralskolas undervisningslokal, Tjuge tusen
R:dr;
2:o) för utvidgande af läroverksbyggnaden i Helsingborg, Tolf tusen R:dr,
under vilkor att den plan, hvarefter den ifrågaställda nybyggnaden för detta läroverk
kommer att verkställas, dessförinnan underkastas vederbörandes granskning,
samt att nämnde stad åtager sig att sjelf bekosta hvad utöfver det beviljade statsbidraget
erfordras för nybyggnadens utförande;
3:o) för uppförande af en ny byggnad åt elementar-läroverket i Oscarshamn,
Tjuge tusen R:dr, under vilkor att, innan denna byggnad påbörjas, den plan, som
vid densammas uppförande bör följas, skall af vederbörande myndighet vara godkänd
;
4:o) för reparation och förändring af läroverkshusen i Carlstad, enligt dertill
uppgjordt förslag, Tio tusen R:dr;
5:o) för uppförande, enligt godkänd plan, af en ny byggnad för det högre
elem entar-läroverket i Örebro, Sjutiotusen R:dr; och
6:o) för uppförande i Fahlun af en läroverks-byggnad, i enlighet med godkänd
plan, Fyratiofyra tusen R:dr.
§ 154.
För att användas till uppförande, enligt godkänd ritning, af ett nytt lärohus
för elementar-läroverket i Jönköping, hafva Rikets Ständer beviljat nämnde
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
23
stad ett till utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisadt låneunderstöd af Ettliundratjugc
tusen R:dr, mot vilkor att, sedan detta lån, för hvilket bör afgifvas
sådan skuldförbindelse, som af Fullmägtige [antages, fått under Eem års tid
utan ränta innebafvas, Eem procent å detsammas ursprungliga belopp, före slutet
af hvarje år, till Riksgälds-kontoret inbetalas; utaf hvilka 5 procent ränta för det
obetalda lånekapitalet kommer att beräknas efter Fyra procent årligen samt
det öfverskjutande beloppet att, såsom kapital-afbetalning, afgå å lånesumman,
intilldess denna blifvit till fullo återbetald.
§ 155.
Sedan Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag, till beredande af erforderligt
utrymme för ordnande och uppställning af de under Wetenskaps-akademiens värd
befintliga samlingar af naturalster, beviljat ett anslag af Fyrahundrafemtio tusen
R:dr för tillbyggnad af nämnde Akademis hus, men utaf denna anslagssumma endast
anvisat halfva beloppet att från Riksgälds-kontoret utgå under den tid, den då
fastställda statsregleringen skulle omfatta; så har den återstående hälften af samma
anslag vid innevarande riksdag blifvit anvisadt att under instundande statsreglerings-period,
likaledes i mån af behof, utaf Riksgälds-kontoret för sagde ändamål
tillhandahållas och efter vederbörliga rekvisitioner utbetalas.
§ 156.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit föreslagit, hafva nedanstående särskilda
anslag blifvit under denna riksdag beviljade för utbildandet af de vetenskapliga
institutionerna vid rikets Universiteter, nemligen:
l:o) för flyttandet af den botaniska trädgården vid Lunds Universitet, Fyratiotvå
tusen R:dr, deraf dock endast halfva beloppet eller 21,000 R:dr kommer att
med 7,000 R:dr årligen utgå under nu instundande statsreglerings-period ;
2:o) för uppförande af ett ändamålsenligt och efter vetenskapens fordringar
lämpadt växthus i den nya trädgården vid nämnda Universitet, Tretiotre tusen
R:dr; och
3:o) för fullständigande af de Zoologiska samlinqarne vid Universitet i Upsala,
Två tusen R:dr;
hvilka anslag böra med nu uppgifna belopp af Riksgälds-kontoret utbetalas på sätt
Kongl. Majit lärer föreskrifva.
§ 157.
På det att Carolinska Medico-chirurgiska Institutets laboratorium må varda
försatt i ändamålsenligt skick och fullständigt ordnadt, har ett särskildt anslag af
Sex tusen R-.dr blifvit för sådant ändamål af Rikets Ständer beviljadt och ställdt
till Kongl. Majits disposition; börande detta anslagsbelopp, uppå behörig reqvisition,
af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 158.
Till uppförande här i hufvudstaden af en med vederbörligen godkänd ritning
öfverensstämmande byggnad för Farmaceutiska Institutet, hafva Rikets Ständer be
-
24
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
viljat Apothekare-societeten ett till utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisadt lån
af Femtio tusen R:dr, emot vilkor att, enligt afgifven och af Fullmäktige godkänd
skuldförbindelse, Fem procent å detta låns ursprungliga belopp, före slutet af
hvarje år, till Riksgälds-kontoret inbetalas; af hvilka 5 procent räntan för det
obetalda lånekapitalet kommer att beräknas efter Fyra procent årligen och det
öfverskjutande beloppet att såsom kapital-afbetalning afgå å lånesumman intilldess
densamma blifvit till fullo återbetald.
§ 159.
Jemte det vid denna riksdag beviljats ett å Riks-Statens 8:de Hufvud-titel
uppfördt årligt anslag af 15,000 R:dr till ett Seminarium för bildande af lärarinnor,
hafva Rikets Ständer, såsom särskildt anslag för en gång, till ordnande af detta
Seminarium och inköp af möbler m. m. för detsamma anvisat en summa af Fem
tusen R:dr; hvilket belopp bör af Riksgälds-kontoret utbetalas enligt Kongl. Maj :ts
derom meddelade föreskrift.
§ 160.
(Denna § kommer att innefatta Rikets Ständers vid denna riksdag beviljade
ytterligare anslag till National-museibyggnaden.)
§ 161.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, har för fortsatt inredning
af Historiska Museum och Myntkabinettet, ett ytterligare anslag af Två
tusen R:dr under denna riksdag blifvit af Rikets Ständer beviljadt; hvilken anslagssumma
bör af Riksgälds-kontoret utbetalas, på sätt Kongl. Majit förordnar.
§ 162.
För befrämjande af vården om fäderneslandets fornlemning ar, hafva Rikets
Ständer, utom andra anslag, beviljat och till utgående från Riksgälds-kontoret under
de år, innevarande riksdags statsreglering kommer att omfatta, anvisat ett belopp
af 2,000 R:dr årligen till aflöning för en Antiqvitets-intendent, och 1,000 R:dr
likaledes årligen till resekostnader och andra med denne tjenstemans åligganden
gemenskap egande utgifter; börande utbetalningen af dessa anslag, hvilka för åren
1861, 1S62 och 1863 utgöra ett sammanlagdt belopp af Nio tusen R:dr, verkställas
i öfverensstämmelse med Kongl. Majits derom meddelade föreskrift.
§ 163.
I likhet med hvad vid sednast förflutna riksdag för samma ändamål anslogs,
har för uppsökande och aftecknande af de inom Sverige befintliga runstenar samt
dessa ritningars utgifvande, ett årligt anslag af 1,500 R:dr äfven vid denna riksdag
blifvit af Rikets Ständer beviljadt; utgörande således sagde anslag, vid hvars utbetalning
hvad derom varder af Kongl. Majit föreskrifvet kommer att tjena till efterrättelse,
Stats-Vtskottels Memorial 2V:o 214.
25
derrättelse, ett sammanlagdt belopp af Fyratusen femhundra H:dr för åren 1861,
1862 och 1863.
§ 164.
Såsom understöd för fortsatt utgifning af arbetet: Svenska språkets lagtir,
hafva jemväl Rikets nu församlade Ständer beviljat och lör att, elter vederbörlig
reqvisition, utbetalas, å Riksgälds-koutoret anvisat ett särskildt anslag' af 1,500
R:dr årligen, eller för oftanämnde 3 år tillsammans Fyra tusen femhundra R.alr.
§ 165.
För att fortfarande befordra utgifningeu af äldre i Riks-arkivet och andra
allmänna eller enskilda samlingar befintliga samt för Sveriges historia och offentliga
förhållanden vigtiga skrifter och handlingar, hafva Rikets Ständer anvisat en summa
af Nio tusen R:dr, att under åren 1861, L862 och 1863 från Riksgälds-kontoret
utgå med 3,000 R:dr årligen; och bör dessa medels utbetalning verkställas på sätt
Kongl. Maj:t föreskrifver.
§ 166.
Till bestridande af kostnaden för fortsatt utskrifning af registraturet inom
de särskilda Afdelningarne af Kongl. M.aj:ts Kansli, eller det så kallade riks-registraturet.
till och med år 1856, är för instundande statsreglerings-period, eller för
åren 1861, 1862 och 1863, ett anslag al 3,000 R:dr årligen och således för dessa 3
Är af tillsammans Nio tusen R:dr utaf Rikets Ständer beviljadt; hvilket anslags belopp
bör af Riksgälds-kontoret uppå vederbörlig reqvisition utbetalas.
§ 167.
För att understödja och befrämja fortsättningen samt utgifningeu af nedan
omförmälda 3:no planchverk, hafva Rikets Ständer beviljat och till utgående från
Riksgälds-kontoret anvisat följande anslag, hvilkas utbetalning bör ske i öfverensstämmelse
med do föreskrifter, som derom varda af Kongl. Maj:t meddelade,
nemligen:
l:o till Lithografcn Carl Johan Billmark, för fortsatt utgifning af det i Paris
utkomna arbetet: "Sverige, aquarell-lithografter och tontryck", ett anslag af 800 ikdr
årligen under hvart och ett af åren 1861, 1862 och 1863, eller under dessa 3 år
tillsammans Tvåtusen fyrahundra R:dr;
2:o till inköp af 40 exemplar utaf Artisten N. Mandelgrens likaledes i Paris
utgifna arbete: "Monuments Scandinaves du mogen åge", Fyratusen Åttahundra R:dr,
för att, enligt af Kongl. Maj:t bestämd fördelning, tillhandahållas de allmänna Bibliotheken
inom riket; och
3:o till Thora Thersner för fortsatt utgifning af det utaf hennes framlidne
fader, Öfverste-löjtnanten U. Thersner, började planchverket: Fordna och närvä
rande
Sverige", 400 R:dr under hvart och ett af åren 1861, 1862 och 1863, eller tillsammans
Ett tusen tvåhundra R:dr.
Bih. till R. St. Prot. 1859 $ 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 liand. 26 Höft.
4
26
Stata- Utskottets Memorial N:o 214,
§ 108.
Såsom en gärd af erkänsla och aktning för Professoren, Doktor Johan Hedenborgs
ännu fortsatta vetenskapliga verksamhet, hafva Rikets Ständer tillerkänt
honom en gratifikation för cn gång af Fyra tusen R:dr; hvilket belopp Riksgäldskontoret
bör utaf dess medel utbetala.
§ 169.
För befrämjande af Adjunkten, Magister O. Torells, med biträde af andra
naturforskare, tillämnade vetenskapliga expedition till Ishafvet, hafva Rikets Ständer
beviljat och anvisat (ill utbetalning från Riksgälds-kontoret, enligt Kongl.
Maj:ts föreskrift, en summa af Atta tusen R:dr.
§ 170.
För att Magister M. Wiberg tilldelas, såsom honorarium och kostnads-ersättning
för en af honom uppfunnen och utförd räknemaskin, hafva Rikets Ständer anslagit
en summa af Åtta tusen R:dr, att jemväl af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 171-
Med afseende å don för dervarande landsmän gagnande verksamhet, förre
Pastorn vid Svenska församlingen i Chicago inom Norra Amerikas Förenta Stater,
Gustaf Unonius, under ett längre vistande derstädes ådagalagt, hafva Rikets Ständer
tillerkänt honom ett till utgående från Riksgälds-kontoret anvisadt understöd
för en gång af Tre tusen R:dr.
§ 172.
Efter derom under innevarande riksdag väckt fråga, hafva Rikets Ständer,
såsom godtgörelse till aflidne Skeppstimmermanncn Johan Larsson Hedströms arfvingar
för en Chefen å sedermera förolyckade korvetten Carlskrona, höstetiden år
1845, i hamnen vid Buenos Ayres lemnad försträckning, beviljat och anvisat
ett mot Etttusen femhundra Spanska Piastrar svarande belopp i Svenskt mynt,
att utaf Riksgälds-kontorets medel utbetalas efter den vid denna liqvid gällande kurs.
§ 173.
För att användas till beviljad löneförhöjning åt Rektorn vid lägre Elementar-läroverket
i Piteå, Magister Johan Petter IIuss, för tiden från slutet af vårterminen
1859 till innevarande års utgång, har ett särskildt anslag af Sjuhundra
femtio R:dr blifvit af Rikets Ständer anvisadt; hvilket belopp bör af Riksgäldskontoret
utbetalas efter derå skeende vederbörlig reqvisition.
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
27
§ 174-
För haspitals-fondens understödjande och för fullbordandet af de nya hospitalsbyggnaderna
vid Stockholm samt i Wexio, Wadstena oell Hernösand äfvensom för dessa
inrättningars ordnande och förseende med erforderliga inventarier m. m., hafva Fikets
Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar, beviljat
här nedan uppgifna anslagssummor, som, i mån af behof och i öfverensstämmelse
med derom meddolade nådiga föreskrifter, böra af Riksgälds-kontoret utbetalas,
nemligen:
l:o till betäckande af den brist, som i hospitals-fondms tillgångar kan uppkomma
derigenom, att inkomsterna vid rikets hospitaler icke äro tillräckliga för
utgifternas bestridande, ett till Fyratio tusen R:dr årligen förhöjdt anslag, att emot
redovisnings-skyldighet utgå under den tid innevarande riksdags statsreglering
kommer att omfatta;
2:o till ytterligare kostnader för byggnaderna samt andra arbeten vid den
nya hospitals-inrättningen å lägenheterna Hedvigsberg och Conradsberg på Kungsholmm.
Etthundra åttioett tusen R:dr;
3:o till utgifter för nämnde hospitals-inrättnings första ordnande samt inköp
af dertill erforderliga utredning s-per sedlar, Tretio tusen R:dr;
4:o bidrag till förvaltnings- och underhålls-kostnaderna för samma hospitalsinrättning,
7,500 Ridr under hvart och ett af åren 1861, 1862 och 1863, eller tillsammans
Tjugetvåtusen femhundra R:dr;
5:o till fortsättande och fullbordande af byggnads-arbetena vid Wexiö, Wadstena
och Hernösands hospitaler samt till anskaffningen af derstädes erforderliga
inventarier, äfvensom till hospitals-fondens godtgörande för dess tillskott till nybyggnaderna
vid dessa hospitaler oeh dermed sammanhang egande utgifter, Tvåhundratretton
tusen R:dr; varande, vid beviljandet af de i denna §:s 3:dje och 4:de
mom. omförmälda anslagssummor, förbehåll gjordt om den godtgörelse för dermed
bestridda utgifter, hvartill utväg möjligen kan beredas genom den af Kongl. Maj:t
i nåder anbefallda utredning, angående Danviks hospitals skyldighet att till uppsättningen
och underhållandet af den nya hospitals-inrättningen vid hufvudstaden
ytterligare bidraga.
§ 175.
Med bifall till hvad Kongl. Majit i sådant hänseende föreslagit, hafva Rikets
Ständer till Kongl. Majits nådiga disposition för hehöfliga nybyggnader och
förbättringar samt apparaters inköpande för Veterinär-inrättning ar ne i Stockholm
och Skara anslagit följande belopp, som. böra af Riksgälds-kontoret utbetalas i
den ordning och på det sätt Kongl. Majit föreskrifver, nemligen:
l:o för sådana byggnads-arbeten å den åt Stockholms Veterinär-inrättning upplåtna
egendom, som, enligt en i detta hänseende uppgjord och af Kongl. Majit i
nåder godkänd plan, kunna pröfvas mest hehöfliga, Tretton tusen Ridr;
2:o för iståndsättande af nämnde Veterinär-inrättnings smedja, Femton
tusen Ridr;
•28
Stats-Utskottets Memorial l\:o 214.
3:o för inköp af kemiska och fysiska ylas samt apparater m. m. vid samma
inrättning, Två tusen R:dr; ock
4:o för uppförande af ett ny It sjukstall samt ett mindre rid-eller motianeringshus
vid Veterinär-inrättningen i Skara, Nitton tusen R:dr.
§ 176.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers under sednaste riksdag fattade
beslut i fråga om särskilda eller ökade statsbidrag för upprätthållande af deri Arméens
Pensionskassa, enligt förut fastställda grunder åliggande pensionering, hafva
jemväl Rikets nu församlade Ständer för samma ändamål, utöfver det, för den då
godkända förhöjda pensions-statens tillämpning beviljade, och i nedanstående §
omförmälda årliga kreditiv, anvisat ett sådant bidrag af Åttiofemtusen femhundra
R:dr, att för hvart och ett af åren 1861, 1862 och 1863 från Riksgälds-kontoret
utgå och, i mån af behof, utaf nämnde Pensionskassa anlitas, mot skyldighet för
denna Kassa att till Riksgälds-kontoret afstå det Kassan för hvartdera året tillkommande
förhöjda vederlag för de till Statsverket indragna rusthålls-afgifterna.
På sätt hittills skett må sagde bidrag under hvarje år qvartalsvis utbekommas,
med förbindelse för Kassans Direktion att, så snart räkenskaperna för det år, för
hvilket statsbidraget afsetts, hunnit afslutas, inför Fullmäktige behörigen ådagalägga,
huruvida bela det beviljade bidraget eller huru stor del deraf varit för ändamålet
behöflig! samt att, i händelse det lyftade beloppet icke åtgått, återlemna
öfverskottet.
§ -177.
Efter härom under sistförflutna riksdag väckt fråga, och sedan en för ämnets
behöriga pröfning och afgörande då nödig ansedd och begärd utredning derefter
blifvit verkställd, hafva Rikets nu församlade Ständer, med bifall till hvad
Kongl. Maj:t i sådant afseende föreslagit, för att tillvägabringa en af bohofvet påkallad
pensions-förhöjning för Flottans gemenskap, beviljat och å Riksgälds-kontoret
anvisat under instundande statsreglerings-pcriod, eller under åren 1861, 1862 och
1863, ett årligt statsbidrag af Fyratio tusen R:dr, hvaraf hvad som finnes vara för
det åfsedda ändamålet behöfligt, må af Amiralitets-krigsmans-kassan lyftas under
hvarje års lopp, med förbehåll likväl, att icke något utaf ett följande års statsbidrag
utbckomines innan styrkt blifvit i hvad mån bidraget för det föregående
året till ifrågavarande pensionering åtgått; dock må hvad utaf detta bidrag under
ett år icke erfordrats, under det följande dertill användas.
§ 178.
Jemte de särskilda, efter anslagens och låne-undorstödens föremål och beskaffenhet
lämpade föreskrifter, som i föregående §§ af d itta reglemente finnas införda,
böra ätven nedanstående allmänna stadganden i afseende på samma anslagsoch
lånesummors utbetalning iakttagas:
1:° hvad som af ett anslaget belopp under ett år icke blifvit från Riksgälds-kontoret
uttaget eller bchöft användas, må, der ej annorlunda blifvit särskildt
föreskrifvet, under ett följande år disponeras och utbekommas; och
2:o
Stats-Utskottets Memorial N:o 214.
*29
2:o dc besparingar, sora å anslagen för hvarje särskildt föremål redan uppkommit
eller hädanefter uppkomma, få icke i annat fall, än der sådant är uttryckligen
medgifvet, till andra behof disponeras, utan böra oafkortade till kommande
Ständers disposition reserveras.
§ 179-
Till följd af Rikets sednast församlade Ständers beslut i fråga om godtgörandet
af utgifterna för sådana tillfälliga af Rikets Ständer icke förutsedda eller
pröfvade behof, hvartill statsmedel under förslcottstitel blifvit af Kongl. Maj:t anvisade,
hafva, efter det sålunda verkställda utbetalningar blifvit under innevarande
riksdag uppgifna och förteckningarno derå granskade, Rikets Ständer, till ersättning
för de enligt dessa förteckningar af Kongl. Stats-kontoret förskottsvis bestridda
utgifter, anslagit en summa af Etthundra sjuttiofyra tusen femhundra femtioåtta
R:dr “2*2 öre; hvilket belopp alltså bör enligt Kongl. Maj:ts disposition och
föreskrift af Riksgälds-kontoret utbetalas.
Bih. till R. St. Prat. 1859 1860. 4 Sami. 1 Åfd. 3 Band. 26 Haft.
5
STOCKHOLM, tryckt hos Isaae Marcus, 1860.
Stat s-V t skot tets Utlåtande M 215.
1
N:o 215.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Okt. 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers
Slals-Ulskott, angående kostnaderna för Deras Majestäter
Konungens och Drottningens kröning.
(U. A.)
Uti högstberörda, den 5 innevarande månad till Stats-Utskottet aflåtna, Skrifvelse
har Kongl. Maj:t behagat i nåder meddela, hurusom, till bestridande af kostnader för
Hans Maj:t Konungens och Dess Högtälskade Gemåls, Hennes Maj:t Drottningens, kröning,
hvilken, enligt Rikets Ständers anhållan i underdånig skrifvelse den 16 November
1859, egde rum i Stockholms Storkyrka den 3 sistlidne Maj, Kongl. Maj:ts och
Rikets Stats-kontor under nedannämnde dagar erhållit nådig befallning att förskottsvis
anordna och utbetala, dels till Riks-marskalks-embetet, på dess i mån af behof skeende
reqvisition, följande belopp, nemligen: enligt Kongl. Rrefvet
den
13
Januari innevarande år .
. R:mt R:dr
50,000: —
den
13 påföljde April
.
50,000: —
och
den
2 sistlidne Juni
.
40,000: —
tillsammans R:mt R:dr
140,000: —
dels ock till Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs-kollegium, enligt Nådigt
Dref af den 5 innevarande månad, marche- och underhålls-kostnader
för trupper, som till tjenstgöring i hufvudstaden vid kröningen varit
kommenderade .......... 32,094: 54.
Summa Summarum R:mt R:dr 172,094: 54.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 27 Häft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande M 215.
allt emot ersättning framdeles af det anslag, som till kröningskostnadernas bestridande
komme att anvisas.
Ehuru de öfver dessa kostnader förda räkenskaper, hvilka skulle för behörig
granskning öfverlemnas till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt, ännu icke hunnit
afslutas, har Kongl, Maj:t, enär Stats-kontoret icke utan olägenhet kunde under en
längre tid undvara godtgörelse för de gjorda förskotten, velat, vid ännu fortfarande
riksmöte, i nåder tillkännagifva ofvanberörda förhållanden, med upplysning derjemte
att de till Riks-marskalks-embetets disposition ställda medel, enligt hvad hos Kongl.
Maj:t blifvit i underdånighet anmäldt, förmodades lemna i öfverskott, Statsverket till
godo, omkring 4.700 R:dr; och komme under sådan förutsättning de återstående kröningsutgifterna
att uppgå, i rundt tal, till en summa af 167,400 Riksdaler Riksmynt,
till betäckande hvaraf Kongl. Maj:t ansett särskilda tillgångar böra af Rikets Ständer
anvisas.
I anledning af hvad Kongl. Maj.t sålunda behagat meddela, får Stats-Utskottet
anföra, att enär Kongl. Stats-kontoret bör erhålla godtgörelse för ifrågavarande förskotter
— hvarmed, enligt hvad Utskottet inhemtat, blifvit bestridda kostnaderna såväl
för Deras Majestäters kröning som för Hans Majestät Konungens hyllning —, den
omständigheten att räkenskaperna deröfver, såsom ej fullständigt afslutade, ännu icke
kunnat undergå behörig granskning desto mindre bör utgöra hinder för beloppets anvisande
redan vid detta riksmöte, som sådant icke kan förminska den granskningsrätt
i afseende på ifrågavarande utgifters behörighet, hvilken tillkommer Rikets Ständers Revisorer
samt Rikets nästsammanträdande Ständer; hemställande i följd häraf Utskottet,
att till utgående från Rikets Ständers Riksgälds-kontor måtte anvisas
en summa af 167,400 R:dr såsom ersättning för de utaf
Kongl. Stats-kontoret förskottsvis bestridda kostnaderna för Deras
Majestäter Konungens och Drottningens kröning.
Stockholm den 16 Oktober 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos E. .Westrell, 1860.
Slats-Vlskollels Memorial N:o SI6.
1
N:o 216.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Okt. 1860, kl. 1 e. m.
Memorial, angående de i Regerings-formens 63 § föreskri/na kreditiv-summor.
(R. A.)
Enligt stadgandena i Riksdags-ordningens 30:de §, rörande föremålen för
Stats-Utskottets verksamhet, tillkommer, bland andra dess åligganden, detta Utskott
att föreslå beloppet af de 2:ne särskilda anslagssummor, som, jemlikt ofvan
åberopade grundiags-§, skola, för oförutsedda händelser, till utbetalning från
Riksgälds-kontoret anvisas; hvilket åliggande Utskottet härmedelst går att fullgöra.
Af dessa, med benämningen »större och mindre kreditiven» vanligen utmärkta
anslagssummor, deraf den ena, eller det s. k. större kreditivet, skall, vid
infallande krig, kunna af Konungen lyftas, sedan han Stats-Rådet in pleno hört
samt Rikets Ständer sammankallat, och den andra, eller det mindre kreditivet,
vara tillgänglig, då Konungen, sedan hela Stats-Rådets tankar deröfver blifvit inhemtade,
finnér den vara oundvikligen nödig till rikets försvar, eiler andra högst
vigtiga och angelägna ändamål, — har den förra, som under riksdagarne åren
J.809 och 1810 bestämdes till 1,000,000 R:dr Banko, men vid 1812 års riksdag
höjdes till 2,000,000 R:dr samma mynt, allt sedermera varit fastställd till
detta sistnämnda, eller ett deremot svarande belopp i riksmynt; och då Utskottet
icke finner någon särskild anledning för Rikets nu församlade Ständer, att,
genom dess höjande eller minskning, förändra denna kreditivsummas sålunda
under en tid af närmare ett halft århundrade bibehållna belopp, hemställer Utskottet:
att
detta kreditiv äfven vid innevarande riksdag måtte bestämmas
till Tre millioner R:dr R:mt.
Vili. lill 11. St. Prut. 1839 $ 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. S8 Ilufl.
2
Slals-VltkoUels Memorial N:o $H.
Vidkommande beloppet af det andra, eller s. k. mindre kreditivet, har detsamma,
under den tid nuvarande grundlagar varit gällande, undergått flera förändringar.
Efter att vid 1815 års riksdag hafva blifvit från dess förutvarande
belopp af 500,000 R:dr förhöjdt till 1,500.000 R:dr Banko, af hvilken summa
dock 1,000,000 R:dr skulle endast få användas, derest oundgängliga försvarsanstalter
behöfde vidtagas, och sedan detta sålunda förhöjda belopp, som under
nästpåföljande 2:ne riksdagar bibehölls, derefter blifvit nedsatt, vid riksdagen åren
1828—1830 till 1,000,000 R:dr Banko, deraf hälften bestämdes för utomordentliga
åtgärder till rikets försvar och hälften för andra högst vigtiga och angelägna
ändamål, samt vid riksdagen åren 1840 och 1841 ytterligare till 500,000
R:dr, med uteslutande likväl af den förut meddelade bestämmelsen i afseende
på kreditivets användande, blef detta kreditivs belopp under riksdagen 1847 och
1848, samt likaledes vid 1850 och 1851 års riksdag, åter bestämdt till 1,000,000
R:dr, hvaraf 500,000 R:dr anvisades för rikets försvar och 500,000 R:dr, allt
Banko, för andra angelägna ändamål. Under 1853 och 1854 års riksdag blef
det ifrågavarande kreditivet, med afseende å då för handen varande politiska
omständigheter, förhöjdt till det af Kongl. Maj:t för detsamma då föreslagna belopp,
2,500,000 R:dr Banko, hvarvid en summa af 2,000,000 R:dr afsågs för
rikets försvar och 500,000 R:dr för andra angelägna ändamål; men i anseende
dertill att, vid sednast förflutne riksdag, några sådana förhållanden, som föranledt
den vid näst föregående riksdagen beslutade förhöjningen, eller andra anledningar
till kreditivets höjande utöfver det belopp, som dessförinnan sednast varit
faststäldt, icke förekommo, blef detsamma för tiden intill nuvarande riksdags
början åter bestämdt till enahanda belopp, som under riksdagarne åren 1847
och 1848 samt 1850 och 1851, hvarjemte, beträffande kreditivets användande
för dermed afsedda ändamål, likaledes enahanda föreskrifter meddelades. Utaf
det sålunda vid sednaste riksdag anvisade kreditivet, har, hvarken utaf den för
rikets försvar, eller den för andra ändamål afsedda andelen, någon lyftning egt
rum.
Som någon anledning för närvarande att föreslå en ändring uti det belopp,
hvartill, efter den under 1853 och 1854 års riksdag af dåvarande förhållanden
föranledda förhöjningen, den ifrågavarande kreditivsumman vid sednaste riksdag
åter nedsattes, icke synes för handen, har Utskottet, i öfverensstämmelse med
de föreskrifter, som af Rikets sednast församlade Ständer i samma hänseende
meddelades, funnit sig böra tillstyrka:
att den i Regerings-forinens 63 § först omförmälda kreditivsumma
må, under tiden intill Rikets Ständers nästa sammankomst,
bestämmas till enahanda belopp, som för densamma
vid sednaste riksdag fastställdes, eller till En million femhundratusen
Riksdaler Riksmynt, hvaraf hälften, eller 750,000
Slatt-UtskoUcls Memorial N:o 2/6.
3
R:dr, bör vara att tillgå för rikets försvar, och hälften, eller
en lika summa, för andra högst vigtiga och angelägna ändamål.
Hvad beträffar sättet för bestridande af ifrågakommande utbetalningar utaf
ofvan omförmälde kreditivsummor, och dertill erforderliga medels anskaffande i
händelse af bristande disponibla tillgångar, har Utskottet likaledes ansett sig böra
tillstyrka förnyande af de föreskrifter, som i enahanda afseende vid sistförflutna
riksdag meddelades; och får, under förutsättning af Rikets Ständers bifall till
Utskottets nu framställda förslag, Utskottet hemställa,
att nedanstående §§, motsvarande och lika lydande med 200,
201 och 202 §§:na i 1858 års Reglemente, måtte varda införda
i det Reglemente, som vid denna riksdags slut kommer
att för Riksgälds-kontoret utfärdas.
§ •
Till följd af stadgandet i Regerings-formens 63 § hafva Rikets Ständer anslagit
och till utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisat en kreditivsumma af
Tre millioner Riksdaler, för att, vid infallande krig, af Konungen lyflas, sedan
han Statsrådet in pleno hört och Rikets Ständer sammankallat. Rikets Ständers
å denna summa utfärdade, förseglade, anordning får ej brytas eller summan af
Fullmägtige utbetalas förr, än riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens kyrkor vederbörligen
kungjord.
§ •
Den kreditivsumma, som, enligt ofvan åberopade grundlags-stadgande, bör
å Riksgälds-kontoret anvisas, för att, på sätt detsamma innehåller, under tiden
emellan innevarande och nästkommande riksdag, vara tillgänglig, då Konungen,
till rikets forsvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål, sedan
hela Stats-Rådets tankar deröfver blifvit inhemtade, finner den vara oundvikligen
nödig, hafva Rikets Ständer fastställt till En million femhundratusen Riksdaler,
hvaraf 750,000 R:dr äro afsedda för rikets försvar och 750,000 för andra ändamål.
§ •
För bestridande af ifrågakommande utbetalningar utaf de, genom nästföregående
2:ne §§, å Riksgälds-kontoret anvisade kreditiver, böra detta verks härtill
disponibla tillgångar begagnas, och, i fall dessa icke äro tillräckliga, de derutöfver
erforderliga medlen af Riksgälds-kontoret upplånas emot Kontorets obligationer,
ställda till inlösen antingen efter viss förfallotid, eller efter föregången
uppsägning; egande Fullmägtige att, med hänsigt till de vid upplåningen sig företeende
omständigheter och förhållanden, bestämma räntevilkoren samt fastställa
4
Slati-Vlskoltets Memorial N:o Si6.
betalningsterminerna för dessa obligationer; dock får obligationernas förfallotid
icke utsättas sednare än fem år efter deras utgifningsdag, och någon obligation
icke utfärdas å mindre summa än 400 Ridr.
I öfverensstämmelse med ofvan åberopade § i Regerings-formen, böra fullmägtige
i Riksgälds-kontoret å det större kreditivet erhålla en förseglad anordning,
hvilken, i händelse af samma kreditivs lyftning, och sedan riksdagskallelsen
blifvit i hufvudstadens kyrkor vederbörligen kungjord, får af Fulimägtige brytas;
och torde för denna anordning vid innevarande riksdag bibehållas samma lydelse,
som vid sednast förflutne riksdag af Rikets Ständer godkändes och sedermera
iakttogs vid utskrifningen af den Fulimägtige då tillställda anordningen å enahanda
kreditiv. Stats-Utskottet får alltså föreslå, att nu ifrågavarande anordning måtte
komma att lyda sålunda:
»Till Fulimägtige i Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
Sedan Rikets nu församlade Ständer till ett belopp af 3,000,000 R:dr R:mt
fastställt den summa, som enligt Regerings-formens 63 § skall vara till utbetalning
från Rikets Ständers Riksgälds-kontor anvisad, för att af Kongl. Majit vid
infallande krig lyftas, så varda, i kraft af nämnda § och till följd af Rikets Ständers
beslut, Fulimägtige i Riksgälds-kontoret härmedelst förständigade och bemyndigade
att, vid det i samma § förutsatta fall och under derstädes stadgade förbehåll,
omförmälda kreditivsumma af Tre millioner Riksdaler Riksmynt Kongl.
Majit tillhandahålla, samt, enligt Dess nådiga disposition, i föreskrifven ordning
utbetala. Stockholm den
På Rikets Ständers vägnar
För Ridderskapet och Adeln,
För Preste-Ståndet,
För Borgare-Ståndet,
För Bonde-Ståndet.»
I likhet med hvad under sednare riksdagarne skett, torde denna anordning
varda underskrifven af Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän samt Statsutskottets
ledamöter, och vid riksdagens slut få, i utbyte mot den af sednast
församlade Ständer utfärdade anordningen, genom Stats-Utskottet Fulimägtige i
Riksgälds-kontoret tillställas.
Stockholm den 19 Oktober 1860.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1860.
Stats-Utskottets Memorial N:o 217.
1
*:o
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Okl. 1860, kl. 2 e, m.
Memorial, med förslag till stadgatiden i reglementet för Riksgäldskontoret,
angående anslagen för folkundervisningen, aflönirtgen
för Jastitie-o mbud sm unnen samt de ordinarie .ståtsregleringen
tillhörande utgifter och å detta verk anvisade
kreditiver.
(Rglds-Afd.)
Härjemte får Stats-Utskottet aflemna sitt förslag till återstående §§ i den
afdelning af Riksgälds-kontorots nja reglemente, som bör innefatta stadgandetia
angående verkställigheten af Riksgälds-kontorct ålagde utbetalningar; och får Utskottet,
under åberopande af den i Memorialet N:o 214 anmälda erinran i alscende
på möjligen erforderlig förändring af den nummerordning, derunder hvarje särskild
§ är upptagen, nu i korthet angifva den eller de utbetalningar, sorn i bifogade §§
finnas föreskrifna, samt de stadgandon, som hvar och en § för öfrigt innehåller,
och derjemte afgifva sina yttranden rörande ifrågaställd förändring af några i motsvarande
§§ af hittills gällande reglemente intagna bestämmelser.
180 §, angående do anslags-summor, som under sednaste riksdag beviljades för
folkundervisningens befrämjande, men ännu icke blifvit från Riksgäldskontoret
utbetalda, innehåller hufvudsakligen enahanda stadgandon, som
185 § i 1858 års reglemente; varande, enligt Rikets Ständers, genom bifallandet
af 63:dje punkten, mom. g af Utlåtandet N:o 123. under denna riksdag
fattade beslut i håga om Kongl. Majus dispositionsrätt i afseende å de
besparingar, som under nuvarande statsreglerings-period å folk undervisningsanshtgon
uppkommit, Riksgälds-kontorcts skyldighet att tillhandahålla och
utbetala återstoden af do under sistförflutna riksdag för sagde föremål auslagna
medel inskränkt till utgången af nästkommande år 1861.
181 §, angående de under innevarande riksdag beviljade anslag till folkundervis
ningen,
grundar sig på Rikets nu församlade Ständers beslut enligt dels
Bih. till R. St.. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami, 1 Å/d. 3 Band. 29 Ucift. 1
2
Slätt-Utskottets Memorial N:o 217.
Stats-Utskottets tillstyrkanden i 63:dje punkten af Utlåtandet N:o 123 och
18:de punkten af Utlåtandet Nio 178 och dels Förstärkta Stats-Utskottets
Memorial N:o 204 sid. 7.
Beträffande den, enligt 187 § i hittills gällande reglemente, för beredande
af tillgång till afskedade folkskolelärares pensionerande afhatta och i Riksgäldskontoret
ännu innestående summa, 101,940 R:dr, utgörande återstoden af de för
detta ändamål, enligt Rikets Öländers beslut vid 1850 och 1851 års riksdag, reserverade
besparingar å föregångne riksdagars anslag till folkundervisningens befrämjande,
har Doktor Björkman, uti en inom Preste-Ståndet väckt och till detta
Utskott remitterad motion, föreslagit, att då omförmälda anslags-summa endast
under scdnasto riksdags statsreglcrings-period skulle hållas Kongl. Maj:t tillhanda
för att utdelas såsom grundfond till pensious-anstalten för folkskolelärare, Rikets
nu församlade Ständer måtte vidtaga erforderlig åtgärd på det denna tillgång må
fortfarande bibehållas och få användas för det dermed åsyftade goda ändamål;
och har bemälde motionär i sådant afseende hemställt, att den summa, som utaf
ifrågavarande anslag återstod och hvilken sedan 2:ne stift redan utbekommit sina
andelar utaf samma anslag, utgjorde ofvan uppgifna belopp, 101,940 R:dr, antingen
måtto tills vidare blifva för de öfriga stiftens räkning qvarstående i Riksgålds-kontoret
och räntebärande eftor 5 procent, eller ock genast, efter den antagna
fördelningsgrundon, varda till dessa stift utdelad, för att genom Stifts-styrelsernas
försorg förräntas, intill dess reglementen för pensioneringen af fölkskolelärarue
inom samma stift hunne uppgöras och af' Kongl. Maj:t biefve fastställda. Derjemte
och för den händelso, att det sednare altemativot af förevarande framställning
skulle gillas, har motionären tillika föreslagit, att, derest i något stift do
ifrågasatta bidragen af dels församlingarne och dels folkskolelärarne sjelfve icke
skulle kunna tillvägabringas ooh således någon allmän pensionering för dervarande
fölkskolelärare derstädes ej kunna åstadkommas, Kongl. Majit måtte, i sådant fall,
cga medgifva, att den å kapitalfonden upplupna årliga räntan finge af Stifts-styrelsen
användas till understöd för afskedade förtjente folkskolelärare, som befunne
sig i ömmande omstäudigketcr.
I anledning af donna motion, anser sig Utskottet böra erinra hurusom
med ofvan åberopade under 1850 och 1851 års riksdag vidtagna beslut afsågs, att,
genom den för sådant ändamål under tiden intill Rikets Ständers näst derefter
inträffade sammankomst afsatte summa, hvilken då utgjorde 80,000 R:dr B:ko, inom
hvart och ott särskildt stift åstadkomma en genom fölkskolelärarnes och församlingarnas
bidrag bildad och, under Stifts-styrelsernas öfverinseende, enligt af Kongl.
Maj:t faststälidt reglemente förvaltad pensions-anstalt, för hvilken ett, efter billig
fördelning mellan rikets alla stift, af Kongl. Majit bestämdt bidrag för en gång
skullo utaf ifrågavarande medel såsom grundfond erhållas. Oaktadt, under tiden
mellan 1850 ooh 1851 saint 1853 och 1854 års riksdagar, någon dol af donna tillgång
icke kunnat i stadgad ordning lör dermed afsedt ändamål disponeras, rnedgåfvo
Rikets Ständer likväl vid sistnämnde års riksdag, att berörde auslags-sumtna
linge fortfarande under don tid, samma riksdags statsreglering omfattade, hållas
Kongl. Majit tillhanda för att på förut stadgadt sätt användas; hvarjemte Rikets
Ständer hos Kongl. Majit anhöllo att, i fall de för denna anslags-summas användande
fastställde vilkor ooh förbehåll skulle i ett eller annat hänseende finnas
mindre ändamålsenliga, förslag måtto vid nästföljande riksdag till Rikets Ständer
afgifvas med hänsigt till de förändrade grunder, som kunde erfordras för ett framtida
orduaudo af den ifrågaställda vigtiga angelägenheten och ett syftes-enligt an
-
Stats-Utskottets Memorial JY:o 217.
3
vändande af de dertill disponibla medlen. Men efter det ett med de af Rikets
Ständer uttalade grundsatser öfverensstämmande förslag till allmänna grunder för
stiftsvis inrättade pensions-anstalter för folkskolelära! ne blifvit uppgjord t af utsedde
Kommitterade och ai Kongl. Maj:t iästställdt samt ej mindre försam
lingarne
än ofta bemälte lärares yttranden i ämnet infordrade, vägrade flertalet
af såväl lärare som skoldistrikter inom 10 stift att ingå i de föreslagna pensionsinrättningarne.
Deremot förklarade sig ett större antal skoldistrikter och lärare
inom de 2:ne öfriga stiften, eller Linköpings oth Hernösands, villiga att i dessa
inrättningar deltaga; hvadan Kongl. Majrt, med afseende å de inom dessa 2:ne
stift anställde, vederbörligen examinerade folkskolelärarnes antal i förhållande till
hela antalet af sådana lärare inom alla stiften, tillerkände ponsions-inrättningen
i Linköpings stift ett bidrag af 7,540 och enahanda inrättning i Hernösands stift
ett belopp af 4,500 R:dr B:ko; hvilka medel i början af år 1857 från Riksgäldskontoret
utbetaldes. I afseende på den derefter återstående anslags-summan, före*
slog Kongl. Maj:t och biföllo Rikets Ständer vid sednaste riksdag, att denna återstod
äfven under nuvarande statsreglerings-period finge i Riksgälds-kontoret innestå
för att, i öfverensstämmelse med fastställda grunder och under förut stadgade
vilkor, disponeras till inrättande af pensions-anstalter för folkskolelärare; men någon
ytterligare utbetalning af dessa medel lärer sedermera icke hafva ifråga
komma.
I)å genom den af Doktor Björkman föreslagna och företrädesvis förordade
utdelningen till stiften af det i Riksgälds-kontoret afsatta och der ännu inncstående
anslag, hvarom nu är fråga, det ändamål, som ej mindre vid anslagets beviljande
än vid de flera derom sedermera vidtagna beslut af Rikets Ständer åsyftats,
ingalunda skulle vinnas eller ens på verksamt och ändamålsenligt sätt förberedas,
anser sig Utskottot sakna skäl att tillstyrka Rikets Ständer bifall till
den i detta hänseende gjorda framställning; och hvad beträffar förslaget, att den
i Riksgälds-kontoret befintliga behållningen skulle till fördel för ett särskildt föremål
göras räntebärande, så synes det Utskottet, med hänsigt till nu ifrågavarande
likasom mångfaldiga andra vilkorligen beviljade, men icke Ivftade statsbidrag, särdeles
betänkligt, att genom Riksgälds-kontoret ålagd skyldighet att för det särskilda
statsbidragets föremål förränta de till utgående från detta verk anvisade
medel öka anslags-summans bestämda belopp och bereda en ökad fördel för dem,
som uppskjuta verkställigheten af de åtgärder eller utförandet af de företag, för
hvilkas tillvägabringande bidrag af allmänna medel blifvit anvisade. Utskottet
anser sig således icke kunna annorlunda eller i vidsträcktare nulu understödja förevarande
motion, än att Utskottet
tillstyrker, att återstoden af de till beredande af tillgång för
afskedade folkskolelärares pensionerande afsatta medel må jemväl
under nu instundande statsreglerings-period för dermed
afsedt ändamål Kongl. Majrt af Riksgälds-kontoret tillhandahållas
under de vilkor och förbehåll, som hittills i afseende
på dessa medels användande varit stadgade.
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till denna hemställan, har
Utskottet i sitt nu afgifna förslag till reglemente för Riksgälds-kontoret bibehållit
de uti 187 § i 1858 års reglemente meddelade föreskrifter.
183 §, angående utbetalning af återstående kostnaden för nuvarande äfvensom för
sednast förflutna riksdag, är lika lydande med 188 § i 1858 års reglemente.
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 217,
184 §, angående rese- oell traktaments-kostnaderno för de till öfvervarande af Deras
Mnjesfätcr Konungens oell Drottningens kröning i Norrige utsedde Deputerade,
innefattar Rikets Stäuders beslut genom biiallandet af Statsutskottets
Utlåtande N:o 115.
Lydelsen af 185 § är redan af Rikets Ständer fastställd genom godkännande
ai det dertill särskildt afgifna och i Utlåtandet N:o 139 införda förslag.
186 §, angående aflöningen för Rikets Ständers Justitie-ombudsman och hans Ex
pedition,
eger, efter uteslutandet afdon i det vid sednaste riksdags slut utfärdade
reglemente förekommande bestämmelsen rörande afkastniugen af det
boställe, som den dåvarande Justitic-ombudsmannen innehade samt den honom
tillerkända flyttningshjelp, samma lydelse som nyss åberopade reglementes
190 §, utom i afseende på aflönings-beloppot för den hos Justitie-ombudsmanncn
anställde Sekreterare.
Då vid den under sednast förflutna riksdag verkställda reglering af lönevilkoren
för Justitic-ombudsmannen och de inom haus Expedition tjenstgörande
personer aflöningen för Sekreteraren, som dessförinnan utgjorde 1,800 R:dr, endast
förhöjdes till 2,500 R:dr och således bestämdes till ett belopp, som med 1,000 R:dr
understeg den vid Justitie-kanslers-cxpeditionen anställde Sekreterares löneinkomst
har, vid genomgåendet af hittills gällande och föreslåendet af det nya reglementet
för Riksgålds-kontoret, deruti stadgandet, angående denna aflönings belopp
under den kommande tiden måste införas, fråga inom Utskottet uppstått om ytterligare
förbättring af förstbemälde Sekreterares lönovilkor; och, med afseende å
ej mindre beskaffenheten af de göromål, som af Justitie-oinbudsmannens Sekreterare
måste bestridas, än hans öfriga åligganden och tjenstgörings-skyldighet, samt
angelägenheten deraf, att en tjensteman med förvärfvad erfarenhet och bepröfvad
skicklighet vill mottaga och bibehålla ifrågavarande befattning, har Utskottet ansett
sig böra hemställa,
att aflöningen för Sekreteraren vid Justitie-ombudsmannens
Expedition, måtte, på sätt den föreslagna reglements-§:n innehåller,
från nästkommande års början få utgå med samma
belopp, eller Tre tusen femhundra R:dr årligen, sorn den för
Sekreteraren vid Justitie-kanslers-cxpeditionen bestämda lön, likasom
Kollegii-sekreterarnes löner för närvarande utgöra.
187 §, angående anslagen till kostnadcrne för Justitie-ombudsmannens cmbetsresor
och till expenser vid hans Expedition m. m., är lika lydande med hittills
gällande reglementes .191 §.
188 §, angående den förre Justitic-ombudsmannen, Kammar-rådet S. L. Theorell,
vid sednaste riksdag tillerkända pension, innehåller enahanda stadgande,
som det då utfärdade reglementes 192 §.
189 §, angående aflöningen för Sekreteraren hos Bonde-Ståndets Kansli-direktion,
har samma lydelse, som 193 § i meranämndo reglemente.
190 §, angående ersättningen af uppkomna bristor i stats-inkomsternas uti Riks
staten
beräknade belopp, är lika lydande med 194 § i samma reglemente.
191 §, angående Riksgälds-kontorcts crsättnings-skyldighet för bristerna i förslags
anslagen,
motsvarar nu gällande 195 § och innehåller enahanda stadganden,
dock med iakttagande af de förändringar i uppgiften å de särskilda förslagsanslagen,
hvartill den under innevarande riksdag verkställda statsreglering'
förunledt.
Stats-Utskottets Memorial N:o 217.
5
192 §, angående den innehafvare af indelta hernmansräntor och kronotionde till
erkända
ersättning, har samma lydelse, sorn 196 § i 1858 års reglemente.
Då, enligt hvad Utskottet inhcmtat, de i oftanämnde reglementes 197 §
uppgifna, af Kongl. Stats-kontoret för åren 1855 och 1856 utbetalda förskott till
godtgörande af korporalernas vid indelta arméen aflönings-spanmål, äfvensom soldaternas
vid Södermanlands regemente s. k. knektetunnor, redan blifvit beräknade
i numera afgifna liqvider angående Statsverkets öfverskott och bristerna å förslagsanslagen
och deruti sålunda Riksgälds-kontoret till ersättning påförda, har Utskottet
ansett den angående ifrågavarande förskotts godtgörande i 1858 års reglemente intagna
197 § kunna och böra uteslutas ur det nya reglementet för Riksgålds-kontoret.
193 §, angående Stats-kontorets godtgörande lör utbetald begrafningshjelp och nåd
års
besparing, samt 194 §, angående ersättandet af kostnaderne för båtsmansrotars
sammanförande, äro lika lydande ined 198 och 199 §§ i det vid
sednaste riksdag utfärdade reglementet.
Beträffande de §§, som i Riksgälds-kontorets reglemente för den kommande
tiden böra införas, angående utbetalningen af de i Regerings-forrnens 63 § föreskrifna
2:tte kreditiv-summor, får Utskottet åberopa sitt denna dag derom afgifna
särskilda utlåtande.
198 §, angående kreditivet för inhemska fårskötselns och ullproduktionens befräm
jande,
har samma lydelse som hittills gällande reglementes 203 §; dock
kommer denna §, att ur Riksgälds-kontorets reglemente utgå, i händelse
under innevarande riksdag framställt förslag att ulldiskontens särskilda lånerörelse
hädanefter måtto upphöra, varder af Rikets Ständer bifallet,
199 §, angående kreditivet för ackords-rcgleringen inom arméen, innefattar ena
handa
föreskrift rörande detta kreditiv, som 204 § i ofta berörde reglemente;
dock hafva härvid iakttagits de förändringar i redaktionen, hvilka erfordrats,
då hvad utaf berörde kreditiv var vid sednaste riksdags slut begagnadt derefter
blifvit till Riksgälds-kontoret återbetaldt.
200 §, angående kreditivet lör den incdgifna förhöjda pensioneringen vid arméen,
motsvarar 205 § i 1858 års reglemente oell innehåller de beslut, Rikets nu
församlade Ständer, genom bifallandet af 44:do punkten i Utskottets Utlåtande
N:o 84, fattat i afseende på detta kreditiv.
201 §, angående det vid nuvarande riksdag beviljade kreditiv till förhöjning af
pensionerna'för Flottans cmbets- och tjonstomanua-personal, grundar sig på
Utskottets af Rikets Ständer bifallna tillstyrkande i 21:sta punkten af Utlåtandet
N:o 85 samt Rikets Ständers' beslut, enligt Förstärkta Stats-Utskortets
Memorial N:o 173 sid. 13.
Enär någon utbetalning af do vid sednast förflutna riksdag, enligt nu gällande
reglementes 186;te och 206:te §§ anvisade medel till bestridande af kostnaderna
dels för sedermera aflidne Grefve Th. Rudenschölds resor i och för folkskole*
undervisningens ordnande och dels för Sveriges deltagande i en då tillämnad exposition
i Paris, icke vidare kan ifrågakomma, hafva stadgandena angående dessa
kostnaders godtgörande af Riksgälds-kontoret icke blifvit intagna i det nya reglementet
för detta Verk.
Stockholm den 19 Oktober 1860.
6
Stats-Utskotttes Memorial N:o 217.
Förslag
en
Reglemente
för
lii kets Ständers Miiksyätds-kontor.
(An (jaen de Ii i list/ ä läs-kontoret åläg de utbetalningar.)
(Fortsättning.)
H) Anslagen till folkundervisningen, riksdag skostnader samt aflöning ar för Rikets
Ständers Justitie Ombudsman.
§ 180.
Hvad som hittills icke frän Riksgälds-kontoret utbekommit» utaf de till
folkundervisningens befrämjande, under sednast förflutna riksdag, för åren 1858,1859
och L860 anslagna medel, eller halfva beloppet af den enligt Bevillnings-förordningens
l:sta artikel utgående personliga sky dds-afgift, bör fortfarande intill nästkommande
eller 1861 års utgång i mån af behof, till Kongl. Majtts nådiga disposition
lör dermed angifna ändamål af Riksgälds-kontoret tillhandahållas och i stadgad
ordning, efter vederbörliga reqvisitioner, utbetalas. De för ifrågavarande ändamål
af Rikets sednast församlade Ständer sålunda beviljade och till utgående
från Riksgälds-kontoret med tillsammans 250,000 R:dr årligen anvisade, men derstädes
ännu icke lyftade anslags-summor utgjorde vid nästlidnc September månads
utgång följande belopp, nemligen:
l:o. Ett hundra nittio sex tusen niohundra åttiofem R:dr 62 öre utaf de
två femtedolar af personliga skydds-afgiften, hvilka, beräknade att uppgå till omkring
100,000 Ralr årligen, skulle afsätta» och användas dels till uppmuntran för
ändamålsenligt inrättande af sådane småskolor, som i Kongl. Kungörelsen den 29
September 1853 omförmäla», dels ock till understöd för examinerade folkskole-lärare,
samt sålunda fördelas, att hvarje församling, som erbjuder sig att tillskjuta två
tredjedelar af den summa, hvilken, utöfver församlingens nuvarande tillskott, erfordras
till folkundervisningens ändamålsenliga ordnande, må, efter Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning, af berörde medel erhålla den återstående tredjedelen;
Stais-Utskottets Memorial N:o 217.
7
2:o. Sextioniotusen fyratioen E:dr 66 öre utaf det till understöd för högre
folkskolors inrättande med högst 1,000 R:dr för hvar och en sådan skola beviljade
anslag af 24,000 R:dr årligen;
3:o. Adertontusencn R:dr 66 öre utaf den för Folkskolelärare-seminarierna,
efter den fördelning Kongl. Maj:t anser lämplig, anslagna summa af 26,000 R:dr
årligen;
4:o. Sjuttontusen fyrahundrafemtio R:dr utaf det årliga anslaget, 20,000
R:dr, till understöd för Seminai'ie-elever;
5:o. Niotusen etthundratretionio R:dr 85 öro utaf den summa, 12,000 R:dr
årligen, som anslogs till förbättrande och underhållande af undervisnings-materielen
samt till understöd vid lifgifvande af lämpliga böcker och kartor m. m. för folkskolornas
behof; och
6:o. Etthundranittiofcmtusen femhundrasextiofem R:dr 3 öre utaf det belopp,
eller 68,000 R:dr årligen, som utöfver den för vissa bestämda utgifter anvisade
summa af halfva personliga skydds-afgiften, ställdes till Kongl. Maj:ts disposition
för att till folkundervisningens befrämjande i öfrigt användas.
Enligt Rikets Ständers under sednaste riksdag fattade beslut och Kongl.
Mi tjits nådiga Bref af den 23 April 1858, är i afseendo på utbetalningen af do i
denna § uppräknade anslags-summor stadgadt, att, derest under de år, nämnde
riksdags statsreglering omfattar, Kongl. Stats-kontoret af under händer hafvande
medel förskottsvis utbetalar hvad under dessa år för folkundervisningen varder af
Kongl. Maj:t anvisadt att utgå utaf don dertill anslagna andel af meranämnde
afgift, eger Kongl. Stats-kontoret att, antingen efter hvarje år och sedan bevillningon
till Riksgälds-kontoret influtit eller oek förut, om sådant finues bohöfligt,
från detta Verk erhålla godtgörelse för hvad sålunda blifvit förskjutit.
§ 181.
Med bifall till hvad Kongl. Majit föreslagit och i öfverensstämmelse mod
Rikets sednast församlade Ständers i sådant hänseende vidtagna beslut, hafva Rikets
Ständer, jemväl under nu instundande statsreglerings-period, för folkundervisningens
befrämjande anvisat halfva beloppet af den personliga skydds-afgiften, hvars
hälft beräknas komma att utgöra omkring 260,000 R:dr årligen och således för 3
år sjuhundra åttiotusen R:dr; varande de sålunda anvisade medlen fördelade mellan
nedannämndo särskilda föremål, för hvilka följande vid denna riksdag fastställda
årliga belopp alltså böra under hvart och ett af åren 1861, 1862 och i863, i mån
af behof, från Riksgälds-kontoret utbetalas i den ordning och på det sätt Kongl.
Majit behagar föreskrifva, nemligen:
l:o till understöd för högre folkskolor, tolftusen R:dr;
2:o till Seminarierna, efter den fördelning Kongl. Majit anser lämplig, fyratiofemlusen
R:dr;
3:o till understöd för Seminarie-elever tjugetusen R:dr;
4:o till förbättrande och tillhandahållande af undervisnings-materiel samt till
understöd för utgifiiingen af lämpliga läroböcker, kartor m. m. för folkskolorna,
tiotusen R:dr;
5;o till arfvoden och resekostnader för Skol-inspektörer, sjuttontusen R:dr;
fl:o till löneförbättring åt de vid nu befintliga folkskolor anställde lärare,
som, husrum och vedbrand oberäknadt, ioke hafva 400 R:dr i lön, åttiotusen R:dr;
8
Stats- Utskottets Memorial N:o 217.
vid hvilket anslags beviljande dock såsom vilkor för användandet af de anslagna
medlen stadgats:
a) att bidrag häråt lomnäs endast de församlingar, som till sitt
folkskoleväsendes årliga behof förut tillskjutit ett belopp, som minst
motsvarar den hvarje församling anslagna andel i personliga skyddsafgiften;
b)
att Statens bidrag af nu ifrågavarande medel i allmänhet och,
der ej Kongl Maj:t finner särskilda förhållanden böra leda till undantag,
icke må beviljas till högre belopp, än församlingarno sjelfva, utöfver
hvad de redan tillskjutit, åtagit sig att lemna till folkskole-lärarnes aflöning;
samt
c) att löneförhöjning icke må utgå till andro lärare, ämdem sorn vid
skolan meddela undervisning under minst 8 månader hvarje år.
7:o till Kongl. Majits disposition för folkskoleväsendets utveckling och förbättring,
enligt derför angifua grunder och under vilkor att församlingarno fortfarande
bidraga med två tredjedelar af hvad som för detta ändamål erfordras, sjutiofemtuscn
R:dr oller hvad utaf de för folkundervisningen anslagna model icke
blifvit för särskilda bestämda föremål af Rikets Ständer anvisadt.
Dessutom hafva Rikets Ständer medgifvit, att de besparingar, som uppkomma
å ofvan uppgifna för nu instundande statsrcglerings-period beviljade anslag
till folkundervisningens befrämjande, må af Kongl. Maj:t för denna undervisning
tillhörande föremål disponera».
§ 182.
Beträffande återstoden af don för beredande af tillgång till afskedade folkskolelärares
pensionerande, enligt Rikets åren 1850 och 1851 församlade Ständers
beslut, i Riksgälds-kontoret afsatta summa utaf bespariugarne å de vid föregångne
riksdagar beviljade anslag för folkundervisningens befrämjande, hafva Rikets Ständer
medgifvit och beslutat, att denna återstod, utgörande etthundraett tusen niohundrafyratio
R:dr, jemväl må under den tid, nuvarande riksdags statsreglering
kominer att omfatta, fortfarande hållas Kongl. Maj: t tillhanda, på det att — derest
inom de stift, hvarest så beskaffade pensions-inråttningar förut icke blifvit tillvägabringado,
så.lane åtgärder före nästa riksdag varda vidtagna, till följd hvaraf
en gemensam fond, genom folkskole-lärarnes och församlingarnes bidrag, inom särskilda
eller till hvarandra närbelägna stift bildas för dessa lärares pensionering,
och samma fond ställes under förvaltning af en utaf folkskole-lärarne utsedd och
under vederbörande Stifts-styrelsers öfverinseende och kontroll stående direktion,
samt, derest på vissa allmänna grunder byggda reglementen för sagde inrättningar
varda upprättade och i nåder fastställda — Kongl. Maj:t di må ega att, med beräknande
af omförmälda, ännu återstående anslagssummas billiga fördelning mellan
alla de stift, som för närvarande sakna sådana inrättningar, utaf denna summa,
såsom grundfond, tilldela hvarje hädanefter tillkommen dylik pcnsions-anstalt ett
proportionerlig! bidrag för en gång; börande detta bidrags belopp således af
Riksgälds-koutoret utbetalas i den ordning och på det sätt, Kongl. Majit föreskrifver.
§ 183.
Stats-Utskottets Memorial N:o 217.
9
§ 183.
Återstående kostnader och utgifter för innevarande riksdag skola af Riksgälds-kontoret
bestridas, med iakttagande af de, genom Rikets Ständers Statsutskott,
Fullmägtige till efterrättelse härvid meddelade beslut och föreskrifter.
Likaså bör Riksgälds-kontoret, på föreskrifvet sätt, liqvidera sådana, ännu icke
godtgjorda, kostnader för sednast förflutna riksdag, som, enligt Rikets då församlade
Ständers beslut, skola af detta verks medel betala».
§ 184
Rikets nu församlado Ständer, som utsett 12 Deputerade att å Rikets Ständers
vägnar öfvervara Deras Majestäter Konungens och Drottningens kröning i
Norige, hafva för hvar och en af bemäldo Deputerade såsom resekostnadsersättning
bestämt en summa af niohundra R:dr och såsom traktamente under vistandet
i Trondhjem ett belopp af tjugofem R:dr för hvarje dag; hvarjemte Rikets Ständer
beslutat, att denna resekostnads- och traktaments-ersättuing borde i föreskri Iven
ordning af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 185.
(Här torde don af Stats-Utskottot i Memorialet N:o 139 föreslagna och af
Rikets Ständer redan godkända reglcments-§, angående det ytterligare anslaget för
Riksdags-arkivets komplettering och förökande, böra införas).
§ 186.
Aflöning en för Rikets Ständers Justitie-ombiiclsman samt den hos honom anställde
kansli- och vaktbetjening bör af Riksgälds-kontoret, under sista månaden af
hvarje qvartal, utbetalas; skolande lönen för Juslitie-ombudsrnannen, under den tid
innevarande riksdags statsreglering kommer att blifva gällande, utgå med Sju
tusen R:dr, eller med lika belopp, som Justitic-kanslerns aflöning, enligt sagde
statsreglering, utgör; hvaremot Justitieombudsmannen, derest han förut monchar
tjenst j.å Rikets stat, är skyldig att den dermed förenade löneinkomst frånträda
så länge han uppbar Justitie-ombudsmaus-lönen.
Utöfver den fastställda aflöningen egor den Justitieombudsman, som hädanefter
tillträder detta embete och dessförinnan icke är i hufvudstaden bosatt,
att såsom flyttningshjelp uppbära från Riksgälds-kontoret Ett tusen femhundra R:dr.
För ofvanbemälde kansli- och vaktbetjening utgår aflöningen under innevarande
år med de belopp, som i hittills gällande reglementes § 190 finnas uppgifne,
och från nästkommande års början med följande årliga belopp, nemligen:
för Sekreteraren med Tro tusen femhundra R:dr, för hvardera af do Tvänne Kanslisterne
med Ett tusen It:dr och för Vaktmästaren med Femhundra R:dr; dock kommer
don del af Sekreterare-lönen, som öfverstiger dess förut fastställda belopp
2,500 R:dr, endast att utgå under tiden intill nästa riksdags slut; börande Sekreteraren
hos Justitic-ombudsmannen, utan särskild ersättning, jemväl bestrida
do göromål, som tillhöra sekreterare-befattningen hos Tryckfrihcts-kommittöen.
Bih. till R. St. Prot. 1850 $■ 1880. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 20 IRift. 2
10
Stats-Utskottets Memorial N:o 217.
Derest Justitie-ombudsmannens Sekreterare förut innehar tjenst på rikets stat,
skola vid uppbärandet af ofvanberörde aflöning samina vilkor och förbehåll iakttagas,
som äro stadgade i afseende på utbetalningen af Justitie-ombudamans-lönen
vid enahanda fall.
§ 187.
Till kostnader för Justitie-ombudsmannens embetsresor bör Riksgälds-kontoret,
uppå hans reqvisition och emot derför inom hvarje års utgång afgifvandc redogörelse,
förskottsvis utbetala en summa af Två tusen R:dr. Skulle dessa kostnader,
under ett eller annat år, öfverstiga den dertill sålunda anslagna summa,
må till det överskjutande kostnadsbeloppets godtgörande användas hvad utaf enahanda
anslag för de sedan innevarande riksdags början förflutna år möjligen kan
vara obegagnadt.
För upphandlingen af skrifmaterialier och för andra expenser vid Justitieombudsmannens
och Tryckfrihets-kommittéens Expedition hör ett årligt belopp af Femhundra
ll:dr, emot behörig redogörelse, förskottsvis af Riksgälds-kontorets medel
utanordnas.
Tryckningen och häftningen af ej mindre Justitie-ombudsmannens årliga ernbets-bercittelser,
än hans särskilda berättelse till Rikets Ständer vid nästkommande
riksdag, jemte dertill hörande bilagor, böra verkställas och papperet för dessa
handlingars tryckning anskaffas genom Fullmågtiges försorg, dock skall den härvid
erforderliga korrektur-läsningen besörjas på sätt förut skett; börande samtliga
trycknings- och håftnings-kostnaderna för ifrågavarande berättelser och bilagor
omedelbart utaf Riksgälds-kontoret godtgöras, utau afdrag å de till expenser för
sagde Expedition beviljade anslag; hvaremot de medel, hvilka inflyta genom
samma berättelsers försäljning i bokhandeln, skola af Justitie-ombudsmannen, som
härom eger foga anstalt, inför Fullmägtige särskildt redovisas.
§ 188.
Den af Rikets sednast församlade Ständer förre Justitie-ombudsmannen,
Kammar-rådet S. L. Theorell tillerkända årliga pension af Sex tusen trehundranittio
R:dr, eller samma belopp, som Justitie-ombudsmans-lönen utgjort under den
tid han var Justitie-ombudsman, bör fortfarande af Riksgälds-kontoret qvartalsvis
utbetalas.
§ 189.
Den till aflöning för Sekreteraren hos Boivie-Ståndets Kansli-direktion anslagna
summa, Etthundrafemtio R:dr årligen, bör likaledes qvartalsvis utbetalas af Riksgälds-kontorets
medel.
I) Med ordinarie statsregleringen gemenskap egande utgifter.
§ 190.
1 händelse Statsverkets, till Kongl. Stats-kontoret ingående, inkomster, för
något år, icke skulle uppgå till det sammanlagda belopp, hvartill dessa inkomster
Ståts-Utskottets Memorial N:o 217
11
i Riks-staten blifvit af Rikets Ständer beräknade, bör den brist, som, enligt Rikshufvudboken,
härigenom uppkommer i tillgångarne för stats-utgifternas bestridande,
Kongl. Stats-kontoret af Riksgälds-kontoret ersättas; Och må — under förbehåll
att, så snart sig visar, det sagde inkomster komma att öfverstiga sitt i Riks-staten
upptagna belopp, de sålunda uppkomna öfverskottsmecllen varda af Kongl. Statskontoret
afräkniugsvis till Riksgälds-kontoret aflemnade -- det förra Verket deremot,
i händelse af behof, förskottsvis från det sednare erhålla ersättning för sig
visande brister i de beräknade inkomsterna, fastän dessa bristers slutliga belopp
icke blifvit genom afslutad Riks-hufvudbok bestämdt.
§ 191.
Derest någon af de, vid sednast förflutna eller innevarande riksdags statsreglering,
i egenskap af för slags-anslag, beviljade utgifts-snmmor skulle, under ett
eller annat år, befinnas otillräcklig för dermed afsedda ändamål, åligger det Riksgälds-kontoret
att bristen, efter årets slut, Kongl Stats-kontoret ersätta; hvaremot
de besparingar, som kunna å dessa anslag uppkomma, böra, för hvarje år, till
Riksgälds-kontoret aflemnas; — ankommande på Kongl. Stats-kontoret att antingen
i den, enligt nedanstående § , för samma år upprättade öfverskotts-liqvid upp
taga
bristerna i omförmälda anslag, eller ock, på grund af uppgjord och vederbörligen
granskad särskild liqvid, rörande de till en eller flera Hufvudtitlar hörande
förslags-anslags brister och besparingar, från Riksgälds-kontoret reqvirera det ersättningsbelopp,
som enligt denna liqvid Kongl. Stats-kontoret tillkommer; dock bör,
innan sådan reqvisition sker, Riksgälds-kontoret hafva i stadgad ordning erhållit
godtgörelse för alla å enahanda anslag under nästföregångna år uppkomna besparingar.
Uti den vid sednaste riksdag fastställda samt för åren 1860, 1861 och 1862
gällande Riksstat äro följande anslag upptagna såsom förslags-anslag, nemligen:
anslagen -under Andra Hufvudtiteln ;
till fångars vård och underhåll;
,, mediko-legala besigtningar;
„ skrifmaterialier och expenser, m. m.;
„ rese- och traktaments-penningar;
„ ersättning åt vittnen och parter.
anslagen under Fjerde Hufvudtiteln:
till Jemtlands rotering;
„ Militie-boställs-kassan, ersättning för reserv-hemmans-räntor och
kronotionde, m. m.;
„ indelta Arméens vapenöfningar;
„ fouragering af artilleriets och värfvade kavalleriets hästar;
,, mathållning för manskapet vid garnisons-regementena;
beväriugs-manskapets vapenöfning;
Stats-Utskottet# Memorial j\:o 217.
till i nq varten ngs-kostnader i Stockholm ;
„ inqvartorings-kostnader i landsorterna;
,, rese- och traktaments-penningar;
,, skrifmaterialier och expenser m. m. för Landtförsvars-departementets
Kansli-expedition.
anslagen under Femte Hufvudtiteln:
tillskott till de för båtsmans-indeluingon i Blekinge anslagna räntor;
till båtsmännens beklädnad, högst 63,000 Rall1;
„ gemenskapens vid Flottans korpser natura-underhåll;
„ rese- och traktaments-penningar;
„ skrifmaterialier och expenser m. m. för Sjöförsvars-departementets
Kansli-expedition;
„ skrifmaterialier och expenser m. m. för Flottans stationer.
anslagen under Sjette Hufvudtiteln:
till utflyttningshjelp efter laga skiften;
„ odlingshjelp m. m. för k ro no-ny byggare;
„ ersättning för jordförluster genom kanal- och väg-anläggningar;
„ skrifmaterialier och expenser, m. m.;
„ rese- och traktaments-penningar.
anslagen under Sjunde Hufvudtiteln:
till karta-sigi 1 lata-omkostnader;
„ omkostnader för kontroll-verket;
„ skogsplanterings-kassan, ersättning för hemmans-räntor och arrenden,
in. m.;
„ lyshållning m. fl. utgifter för Kronans publika hus i Stockholm;
„ städers friheter;
,, transportkostnader för Statsverkets bergseffekter;
„ observations- och uppbörds-procenter, m. m.;
,, mantalsskrifnings-provisiou;
„ restitutioner;
,, uppköp af ved för Wisby krono-kalkugn;
„ rese- och traktaments-penningar;
„ skrifmaterialier och expenser, m. m.;
äfvensom Rot kontanta anslaget till Post-verket samt anslaget till Tullverket,
att af post- och tull-modlen direkte utgå.
anslagen under Åttonde Hufvudtiteln:
till Biskopens på Gottland lön;
„ löntillökning åt 13 Konsistorii-notarier, högst 3,510 R:dr;
Stats-Utskottets Memorial :\:o 217.
13
till Fastor i Forsmark, anslag af 6 centner 40 skålpund hamm arska ttsjern
;
,, Lappmarks ecklesiastik-verk (reservations- ock förslags-anslag);
„ upprätthållande till visst belopp af löner vid Upsala universitet,
deruti spanmål ingår;
„ farsoters och smittosamma sjukdomars botande ;
„ fattigvården i allmänhet;
„ rese- och traktaments-penningar;
„ skrifmaterialier och expenser, m. m.
anslagen under Nionde Hufvudtiteln:
till Wadstena1 krigsmanshus-kassa, ersättning för hemmaus-räntor och
krono-tionde;
„ invalidhus-fonden, ersättning för hemmans-räntor och arrenden; samt
det å allmänna indragnings-statcn upptagna belopp, utom reservationsanslaget
till pensioner åt blesserade Öfver- och Under-officerare.
Enligt den under nuvarande riksdag verkställda statsreglering, hvilken från
och med instundande år 1861 kommer att tillämpas, utgöras förslags-anslagcn af
nedan uppräknade, å Riks-staten för nyssnämnde och följande år uppförda, anslag,
nemligen:
under Andra Hufvudtiteln:
till fångars vård och underhåll;
„ mcdiko-legala besigtningar;
„ skrifmaterialier och expenser, ved, m. m.;
„ rese- och traktaments-penningar;
„ ersättning åt vittnen och parter;
under Fjerde Hufvudtiteln:
till fouragering af artilleriets och värf vado kavalleriets hästar;
„ beväringsmanskapets vapenöfning;
„ inqvarlerings-kostnader i Stockholm;
„ inqvarterings-kostnader i landsorterna;
„ rese- och traktaments-penningar;
„ skrifmaterialier och expenser m. m. för Landtiörsvars-departementets
Kansli-expedition;
Stats-Utskottets Memorial N:o 217.
under Femte Hufvudtiteln:
tillskott till de för båtsmans-indelningen i Blekinge anslagna räntor;
till båtsmännens beklädnad, bögst 74,505 R:dr;
„ rese- och traktaments-pcnningar;
„ skrifmaterialier och expenser m. m. för Sjöförsvars-departementets
Kansli-expedition;
„ skrifmaterialier och expenser m. m. för Flottans stationer och
depot.
under Sjette Hufvudtiteln:
till utflvttningshjelp efter laga skiften;
„ odlingsbjelp m. m. för krono-nybyggare;
„ ersättning för joraförluster genom kanal- och väg-anläggningar;
„ skrifmaterialier och expenser, m. m.;
„ rese- och traktaments-penningar.
under Sjunde Hufvudtiteln:
till karta-sigillata-omkostnader;
„ omkostnader lör kontroll-verket;
„ skogsplanterings-kassan, ersättning för hemmans-räntor och arrenden,
m. m.;
„ lyshållning m. fl. utgifter för Kronans publika hus i Stockholm;
„ städers friheter;
„ transportkostnader för Statsverkets bergseflekter;
„ observations- och uppbörds-procenter, m. m.;
„ mantalsskrifnings-pro vision;
„ institutioner;
„ uppköp af ved för Wisby krono-kalkugn;
„ re»e- och traktaments-penningar;
„ skrifmaterialier och expenser, m. m.;
äfvensom det kontanta anslaget till Post-verket samt anslaget till Tullverket,
att af post- och tull-medlen direkte utgå.
under Åttonde Hufvudtiteln:
till Biskopens på Gottland lön;
„ löntillökning åt 13 Konsistorii-notarier, högst 3,510 R:dr;
„ Pastor i Forsmark, anslag af 6 centner 40 skålpund hammarskattsjeru;
„
ersättning åt innehafvare af roterade ecklesiastik-boställen
„ Lappmarks ecklesiastik-verk;
Stats- Utskottets Memorial N:o 211.
15
till upprätthållande till visst belopp af löner vid Upsala universitet,
uti hvilka spanrnål ingår;
„ farsoters och smittosamma sjukdomars hotande;
„ fattigvården i allmänhet;
„ rese- och traktaments-penningar;
„ skrifmaterialier och expenser, m. m.;
under Nionde Hufvudtiteln:
till Invalidhus-fonden, ersättning för hemmans-räntor och arrenden; samt
hela det å allmänna imlraguings-staten upptagna belopp.
§ 192.
Bom, enligt de under 1850 och 1851 samt 1853 och 1854 års riksdagar
fattade beslut i fråga om beskattnings-väsendets förenkling, innehafvare af indelta
anslag utaf hemrnansräntor och kronotionde skola, för upphörande af så väl deras
dittills åtnjutna optionsrätt, att dessa anslag in natura utfordra, som rättigheten
att, då lösen för räntorna och tionden med penningar eger rum, af räntogifvarne
uppbära forsellön, hållas skadeslöse på det sätt, att do af Statsverket årligen erhålla
ersättning med samma belopp, hvarmed forsellönen förut författningsenligt
tillgodonjutits; så bör Riksgälds-kontoret, vid de årliga liqviderna med Kongl.
Stats-kontoret, godtgöra sistnämnde Verk det belopp, som, enligt afslutad Rikshufvudbok,
är af detsamma til) sådan ersättning förskottsvis utgifvet.
§ 193.
Till följd af Rikets Ständers under riksdagen åren 1850 och 1851 vidtagna
beslut, att de under namn af begrafningshjelps- eller nådårsbesparing, tillförene föreskrifna
iunehållniugar å embete- och tjenstcmäns löner, borde upphöra, men förut
gällande föreskrifter i fråga om utbetalningar till aflidno embets- och tjenstemäns
sterbhus af do löne-innehållniugar, hvilka, såsom dylik besparing, blifvit vederbörligen
iakttagna, likväl komma att fortfarande tjena till efterrättelse, — böra
de utgifter, som i sådant hänseende, under hvart och ett år, blifvit utaf Statsverkets
medel förskjutna, ersättas af Riksgälds-kontoret genom de gjorda iitbetalningarnos
upptagande i den för samma år föreskrifna och på Riks-hufvudboken
grundade liqvid mellan Stats- och Riksgälds-kontoren.
§ 194.
Uti ofvan omförmälda årliga liqvid böra jemväl till ersättning af Riksgäldskontoret
upptagas sådana kostnader, som kunna uppkomma och af statsmedlen
blifvit förskottsvis bestridda, för de vid båtsmanshället indelta rotarnes sammanförande
inom lämpliga distrikter, enligt Rikets Ständers derom hos Kongl. Majit
under 1850 och 1851 års riksdag gjorda anhållan.
16
Stats-Utskottets Memorial N:o 217.
K) A Riksgälds-kontoret anvisade Kreditiver.
§§ 195—197.
(Stats-Utskottet har i särskildt Memorial N:o 216 föreslagit lydelsen af de
§§ i Kiksgälds-kontorets nya reglemente, som skola innehålla stadgandena angående
utbetalningen af de i Rogerings-formcns 63 § föreskrifna 2:ne krcditivsmnmor
; och torde dessa föreslagna §§, sådana de af Rikets Ständer varda godkända,
fil med den nummerordning, desamma vid ifrågavarande reglementes utfärdande
komma att erhålla, här införas.)
§ 198.
Det, för inhemska fårskötselns och ull-produktionens befrämjande, å Riksgäldskontoret
anvisade och lill ett belopp af Tvåhundratjugefem tusen R:dr bestämda
kreditiv må, emot Tre procent årlig ränta för derå lyftade summor, fortfarande
intill nästa riksdags slut, begagnas för låneunderstöd åt schäferi-egare, m. fl.; kommande
Ull-diskontfonden att äfven framgent vara Riksgälds-kontoret ansvarig för
återbetalningen af hvad å detta kreditiv är eller blifver lyftadt, äfvensom för godtgörande
af derå upplupna eller upplöpando räntor.
§ 199.
Det, till underlättande och befrämjande af ackords-regleringen inom Arméen,
beviljade och å Riksgälds-kontoret anvisade räntofria kreditiv må, för detta ändamål,
emot Direktiouens öfver Arméens Pensions-kassa fortfarande ansvarsförbindelse
för do lyftade kreditivmedlens behöriga återbetalning, begagnas inom ett
belopp af högst Etthundrafemtio tusen R:dr; skolande de å detta kreditiv lyftade
medel ovilkorligen Riksgälds-kontoret ersättas, i den mån dertill afsedda tillgångar
blifva för bemälde Direktion disponibla. Vid kreditivets anlitande böra, genom
Direktionens försorg, do handlingar Fullmägtige tillhandahållas, hvarigenom
upplysning erhållcs om de ackords-liqvidcr, till hvilka kreditivmcdlen skola användas
samt om några för dessförinnan lyftade och icke återbetalda krediti vmedels
godtgörande påräknade tillgångar till ackordsfonden influtit.
§ 200.
För fortsatt tillämpning af den vid sednast förflutna riksdag sif Rikets Ständer
godkända och genom Kongl. Maj:ts nådiga Cirkulärbref af don 9 Februari
1858 fastställda pensions-stat för Arméens befäl och tjenstemän, är af Rikets Ständer
å Riksgälds-kontoret anvisadt ett årligt kreditiv, utgörande, enligt Rikets sist
församlade Ständers beslut, för innevarande år 1860, Etthundrafemtio tusen R:dr,
och, enligt vid denna riksdag fattadt beslut, för hvart och ett af åren 1861, 1862
och 1863, Etthundra tusen R:dr; och må detta kreditiv, i mån af behof, användas
till betäckande af den skilnad i pensions-utgifterna som under berörde år, genom
den nva pensioneringens tillämpande, kan för Arméens Pensionskassa uppkomma;
börande de sålunda anvisade medlen för dermed afsedt ändamål af Riksgäldskontoret
-
Stats- Utskottets Memorial N:o 217.
17
kontoret till Arméens Fensions-kassa utbetalas, för innevarande är: så snart den
af ofvan uppgifna anledning uppkomna skilnad i kassans utgifter, efter afslutade
räkenskaper, blifvit till dess verkliga belopp bestämd, samt för de kommande åren:
med halfva beloppet vid ingången af April månad hvarje år och med hvad derutöfver
kan till fyllnadspensionerna för året utaf krcditivmedlen erfordras, sedan
verkliga beloppet af hvad härtill behöfves blifvit medelst afslutade räkenskaper
ådagalagd t.
Hvad med hänsigt till omförmälda kreditivs användande för den öfriga Arméens
pensionering blifvit medgifvet och stadgadt tillämpas äfven i afseende på
Gottlands Nationalbeväring enligt den under innevarande riksdag för densamma
fastställda pensionsförhöjning.
§ 201.
Med godkännande af en för Flottans embete- och tjenstemanna-personal uppgjord
och af Kongl. Maj:t till Rikets nu församlade Ständer aflemnad pensions-stat
och för att bereda en skälig förhöjning i hittills utgående pensioner för de vid
Flottan anställde embete- och tjenstemän samt betjente, hafva Rikets Ständer anvisat
å Riksgälds-kontoret ett särskildt kreditiv af Tretio tusen R:dr årligen under
instundande statsreglerings-period, eller åren 1861, 1862 och 1863; utaf hvilket
kreditivs årliga belopp Direktionen öfver Amiralitets-Krigsmanskassan eger
att dels till fullgörande af den i 1838 års reglemente för nämnde kassa fastställda
pensionering, hvartill kassans egna inkomster icke lenina tillgång, och dels till do
nva förhöjda pensionerna, under hvarje års lopp, hos Riksgälds-kontoret lyfta hvad
för dessa ändamål finnes vara behöfligt, Dock får, innan styrkt blifvit i hvad mån
det för ett föregående år anvisade krediti v- beloppet till pensioneringen åtgått, icke
något utbekommas utaf ett följande års kreditivsumma; men hvad utaf kreditivet
under ett år för ifrågavarande ändamål icke erfordrats, må under det följande året
dertill användas; kommande vid den pensionering, för hvars tillvägabringande
detta kreditiv är af Rikets Ständer boviljadt, pensionerna för officerare vid Flottans
Konstrnktions-korps att beräknas efter de nuvarande på in te rims-stat uppförda
lönerna.
Bih. till R. St. Fröt. 1859 §• 1880. 4 Sami. 1 Afd. 3 band. 29 Häft. 3
STOCKHOLM, tryckt kos Isaae Marcus, 1860.
Stals-Ulekoltets Memorial M 218.
I
Jtf 218.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Okt. 1860, kl, 1 c. m.
Memorialangående arfvoden ål biträden vid renslerilning inom
Expeditions- Utskottet.
Preste-StSndet har till Stats-Utskottet remitterat ett af Expeditions-Utskottet
den 18 innevarande månad till Rikets Ständer afgifvet Memorial, innefattande
hemställan att, i anseende till behofvet af flera biträden för att kunna med erforderlig
skyndsamhet ombesörja renskrifningen af alla de expeditioner, som före
riksdagens afslutande skola från Expeditions-Utskottet afgå, ett belopp af 500 R:dr
måtte beviljas till arfvoden för omförmälda renskrifnings-arbetens verkställande;
men sorn, enligt hvad Utskottet inhemtat, de frenne öfriga Riks-Stånden vid föredragning
af berörda Memorial, bifallit Expeditions-Ulskottels hemställan, kan StatsUtskottet,
då denna fråga således är af Rikets Ständer afgjord, dermed ej taga
befattning, utan får endast detta förhållande, i anledning af Preste-Ståndels remiss,
för Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 22 Oktober 1860.
Bih. lill /(. St. Prut. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Hand. 30 Haft. 1
Stals-Vtskottets Memorial M 219.
JfS 219.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Okt. 1860, kl. 6 e. tn.
Memorial, angående den under innevarande riksdag verkställda
statsreglering och den för bestridande af Riksgdlds-kontorets
utgifter erforderliga allmänna bevillning.
(R. A.)
Oaktadt Rikets Ständer ännu icke bestämt de årliga summor, hvartill Statsverkets
extra-ordinarie inkomster eller Tull- och Postmedlen samt Chartae-Sigillataeafgiflen
och Bränvinsbrännings-medlen skola beräknas och i Riks-slaten upptagas
för den tid, derunder den vid innevarande riksdag uppgjorda statsreglering kommer
att blifva gällande, och fastän en eller annan Iråga, som kan inverka på
sammanlagda beloppet af de i Riks-staten uppförda eller Riksgälds-kontoret ålagda
utgifter ännu icke blifvit slutligen afgjord, har Stats-Utskottet, med afseende å
riksdagens snart förestående slut, ansett sig icke böra längre uppskjuta fullgörandet
af sitt i Grundlagarnc löreskrifna åliggande, att utreda Riksgälds-konlorets
behof under instundande statsreglerings-period samt uppgifva det årliga belopp,
som, till fyllande deraf, erfordras.
Enligt Rikets Ständers, i fråga om beräkningen af Statsverkets ordinarie inkomster,
fattade beslut, hafva dessa, i Utskottets Utlåtande M 43 uppgifna, inkomster
för de nästkommande åren blifvit beräknade till ett årligt belopp af
R:dr 8,171,100: —
och såvida de i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående Statsverkets
tillstånd och behof föreslagna beräkningar af Statsverkets
extra-ordinarie inkomster varda af Rikets Ständer godkända
och antagna, komma Sjötulls-medlen att i den nya
Riks-staten upptagas med ett belopp af R:dr 10,000,000: —
Städernas Salu accis med  400: —
Transport 10,000,400
8,171,100: —
Stats-Utskottets Memorial JM 219.
3
Transport R:dr 10,000,400: —
Foslmedlen med  1,400,000: —
Chartw-sigillatce-medlen med likaledes . . . 1,400,000: —-
samt llränvins-afgiften med  8,000,000: —
eller de extra-ordinarie inkomsterna med tillsammans ....
Under nu angifne förutsättning i afseende pä sistnämnda inkomsters
beräknande, skulle följaktligen den blifvande Riks-staten
komma att utvisa en årlig inkomst af R:dr
De å samma stat uppförda årliga utgifter hafva deremot
vid den under nuvarande riksdag uppgjorda statsreglering blifvit
fastställda eller förslagsvis beräknade att, under den tid denna
statsreglering komme alt omfatta, utgå med nedan uppgifna,
för hvarje särskild Hufvud-titel sammanräknade, årliga belopp,
nemligen:
Utgifterna under Första Hufvud-titeln, eller Ilof- och Slottsstaterna,
enligt Stats-Utskottets Utlåtanden N:ris 47 och
124 samt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial JM 173
R:dr 1,278,400: —
Utgifterna under Andra Hufvud-titeln, omfattande
anslagen för Jmtilie-departementet, enligt
Stats-Utskottets Utlåtanden N:ris 49,
139 och 168, samt Förstärkta Stats-Utskottets
Memorial JM 173
2,198,370: —
Utgifterna under Tredje Hufvud-titeln, anslagen
för Utrikes-departementet, enligt Stats-Utskottets
Utlåtanden N:ris 30 och 139 samt Förstärkta
Stats-Utskottets Memorial JM 173 . 479,200: —
Utgifterna under Fjerde Hufvud-titeln, anslagen
för Landtförsvars-departemenlet, enligt StatsUtskottets
Utlåtanden N:ris 84, 122 och
139 samt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial
JM 173
8,727,720: —
Utgifterna under Femte Hufvud-titeln, anslagen
för Sjöförsvars-departementet, enligt Stats-Utskottets
Utlåtanden N:ris 83 och 139 samt
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial JM 173 3,303,100: —
Utgifterna under Sjette Hufvud-titeln, anslagen
Transport 13,988,990: —
8,171,100:
20,800,400:
28,971,300:
28,971,300:
4
Stals-Utskutlels Memorial M 2J9.
Transport 13,988,990: — 28,971,800: —
för Civil-dejpartemeritet, enligt Stats-Utskottets
Utlåtanden N:ris 93 oell 189 samt Förstärkta
Stats-Utskottets Memorial JK 173 .... 2,206,980: —
Utgifterna under Sjunde Hufvud-titeln, anslagen
för Finans-departementet, enligt Stats-Utskottets
Utlåtanden N:ris 94 och 189 samt Förstärkta
Stats-Utskottets Memorial JK 173 . 4,200,430: —
Utgifterna under Åttonde Hufvud-titeln, anslagen
för Ecklesiastik- departementet, enligt StatsUtskottets
Utlåtanden N:ris 123, 178 och
198 samt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial
JK 204
3,276,400: —
Utgifterna under Nionde llufvudtiteln eller Fensions-stalerna
och Allmänna Indragningsslaten,
enligt Siats-Utskottets Utlåtanden N:ris
132, 162, 194 och 198 samt Förstärkta
Stats-Utskottets Memorial JK 204 .... 1,168,920: — 26841 710-
Således skulle de å Riks-staten uppförda utgifts-summor komma
att understiga de i samma stat beräknade inkomster med R:dr 2,129,790: —
Det nu uppgifna beloppet af skilnaden emellan de i den nya Riks staten
upptagna inkomsterna och utgifterna beror dock, såsom redan ofvan är erinradt,
al den ännu icke fastsällda beräkningen af Statsverkets extra-ordinarie inkomster.
Derjemte anser sig Utskottet äfven böra erinra, att af den väckta, men ej heller
ännu slutligen behandlade och afgjorda frågan om uppförandet å Sjunde Hufvudtileln
af ytterligare ett reservations-anslag å 70,000 R:dr, för postskjutsens förändrade
reglering, Riks-slatens ulgifts-summa torde komma att ökas med detta
belopp, eller till 26,911,710 R:dr, och, såsom följd häraf, skilnaden emellan utgifts-
och inkomst-summorna minskas med enahanda belopp och alltså komma att
utgöra 2,039,790 R:dr.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid de sednast förflutna riksdagarne
fattade beslut, torde det belopp, hvarmed de å Riks-staten uppförda anslags-
eller utgifts summor understiga hela del i samma stat beräknade beloppet
af Statsverkets ordinarie och extra-ordinare inkomster böra betraktas och användas
såsom ett för Rikets Ständer disponibelt bidrag till bestridande af de under
innevarande riksdag beviljade och till utgående från Riksgälds kontoret anvisade
statsutgifter eller sådana anslag, som, med afseende å deras tillfälliga beskaffenhet
eller de inträffade särskilda förhållanden, hvaraf desammas beviljande och anvisande
Slats-Utsliottels Memorial M 219.
8
föranledts, icke ansetts böra sammanföras med de å Riks-staten upptagna och till
de ständiga statsbehofven hänförliga utgifts-summor.
På sätt vid flera föregående riksdagar skett, har äfven tiu en särskild förteckning
blifvit upprättad öfver de anslag och lån, som, enligt derom under denna
riksdag meddelade beslut, skola från Riksgälds-kontoret eller af dess medel utgå;
varande dock å berörde, härvid bifogade, förteckning litt. A. icke uppförda de anslag,
som beviljats för fortsättningen af Statens jernvägsbyggnader eller de lån,
sorn anvisats för befordrande af enskilda bolags jernvägs-anfäggningar, emedan de
för utbetalningen af dessa anslag och lån erforderliga medel skola, på det sätt
och uuder de vilkor Rikets Ständer föreskrifva, anskaffas genom upplåning, och
komma alltså icke att utgå af och inverka på de för närvarande befintliga och
för andra extra eller tillfälliga statsutgifter disponibla tillgångarne; varande uti
åberopade förteckning, anslags- och lånesummorna uppförda i samma ordning, som
uti den genom Utskottets Memorial JV» 214 Rikets Ständers granskning under
ställda
och redan godkända afdelning af Riksgälds-kontorets nya reglemente, och
ådagalägger densamma, alt de under innevarande riksdag såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet
beviljade och å Riksgälds-kontoret anvisade utgifter utgöra ett
sammanräknadt belopp af Hunt R:dr 8,092,995: 11.
samt de i egenskap af lån anslagna statsbidrag tillsammans . 865,500: —
Khuru vid beräknandet af Riksgälds-kontoret ålagde utgifter
under föregångne riksdagar vanligen icke upptagits de krediti
vsummor, hvilka Rikets Ständer å detta Verk anvisat, enär
den utbetalnings-skyldighet, som derigenom kunde uppkomma,
vöre beroende af särskilda tillfälliga förhållanden och tillförlitlig
grund saknades för uppgifvande af så väl tiden för, som beloppet
af möjligen ifrågakommande kredilivlyftningar, synas dock
de vid denna riksdag under benämningen kreditiv beviljade särskilda
bidrag lill beredande af förhöjning i de från Arméens
Pensionskassa och Amiralitels-krigsmanskassan utgående pensioner
böra, i likhet med andra Riksgälds-kontoret åliggande bestämda
utbetalningar, upptagas och beräknas, helst dessa så kallade
krcditivcr i sjelfva verket äro att betrakta såsom öfriga tillfälliga,
inom ett visst belopp begränsade, årliga anslag, hvilka endast
i mån af behof få lyftas och hvilka, så vidt de för sitt alsedda
ändamål icke behöfva användas, ingå bland öfriga för Rikets
Ständer disponibla tillgångar. Vid sådant förhållande upptagas
och tilläggas här de begge s. k. kreditiverna till förbättrad
pensionering af Arméens och Flottans befäl och öfriga tjenste
Transport
8,858,195: 11.
ö
Stats-Ulskottets Memorial M 219.
Transport 8,938,495; 11,
mannapersonal, utgörande det ena 100,000 R:dr, och det andra
30,000 R:dr årligen, eller för 3 år  390,000: —
Dessutom anser sig Utskottet härvid upplysningsvis böra
erinra, att det af Rikets nu församlade Ständer anslagna belopp
till pensionsförhöjriing för gemenskapen vid Flottan, jemte det för
upprätthållande af förstnämnda kassas pensionerings-skyldighet under
denna likasom under flera föregående riksdagar anvisade särskilda
anslag, oaktadt dessa 2:ne anslag äfven i några riksdagshandlingar
benämnas kreditiv, äro upptagna och inbegripna under
den här ofvan uppgifna summan af alla vid innevarande riksdag
beviljade och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade
anslag utan återbetalnings-skyldighet.
Pä det att hela den allmänna hevi Ilningen för de kommande
åren måtte kunna inberäknas bland de till Riksgälds-kontorets
utgifter anslagna tillgångar, upptagas och utföras här bland de
detta Verk ålagda utbetalningar de beviljade och halfva personliga
skyddsalgiften ungefärligen motsvarande anslagen till folkundervisningen
259,000 R:dr, eller för 3 år  777,000; —
Summa Riksgälds-kontoret under nuvarande riksdag ålagda utgifter,
utom de för dels Statens jernvägsbyggnader, dels enskilda
jernvägs-anläggningar beviljade statsbidrag samt ränte- och
amörterings-anslaget för innevarande års jernvägslån R:dr R:mt 10,125,195: II.
Enligt deröfver upprältadt och härvid jemväl bilagdt sammandrag
litt. B., grundadt på de i Utskottets Memorial JVs 211
föreslagna och af Rikets Ständer jemväl godkända (§§ af Riksgälds-kontorets
nya reglemente, utgöra de vid sednast förflutna
och föregående riksdagar beviljade, men vid dessa ,§§:s uppgörande
ännu icke utbekomna anslags- och lånesummor, följande
belopp, nemligen: återstående anslag utan återbetalnings-skvldig
het
R:dr R:mt 2,530,847: 48.
ocl‘ lä"
■ 10,860: — <2,541,707: 48.
Under åberopande al' sistnämnda förteckning ökas denna
ulgifts-summa med hvad som från Riksgälds-kontoret hittills icke
utbetalts utaf de under sednast förflutna riksdag anslagna medel
för folkundervisningen; utgörande återstoden häraf, enligt Utskottets
Memoria IM 217 och dervid bilagdt förslag till den af
-
Transport 12,667,202: 59.
Stats-Utskollets Memorial JM 219.
7
Transport 12,667,202: 39.
delning af Riksgälds-kontorels reglemente, hvilken innehåller folkundervisnings—anslagen
.... R:dr R:mt 306,183: 82.
hvartill kommer återstoden af den afsatta fonden
för folkskolelärares pensionerande
101,940:
608,123: 82.
Till följd af den Riksgälds-kontoret åliggande skyldighet att
ersätta uppkomna brister uti ej mindre de till Stats-kontoret
ingående ordinarie och extra-ordinarie inkomsters i Riks-staten
beräknade belopp, än de å samma stat uppförda förslags-anslag,
bör Riksgälds-kontoret, jemlikt en på 1838 års Rikshufvudbok
grundad liqvid mellan Stats- och Kiksgälds-kontoren, ersätta dylika
brister med ett efter afdrag af det sednare Verket tillgodoförda
poster återstående belopp af  803,238: 8.
hvilket belopp bland Riksgälds-kontorels förestående utgifter
jemväl bör upptagas, enär de Riksgälds-kontoret tillkommande
och ännu icke betalda öfverskott af 1837 års stats-iukomster,
äfvensom det för år 1838 till Riksgälds-kontorets utgifter anvisade
bidrag från Stats-kontoret här nedan komma att med
oafkortade belopp inberäknas bland förstnämnda Verks tillgångar.
Till ådagaläggande af det årliga belopp, hvartill stadgade
riinteliqvider och albetalningar i anledning af Riksgälds-kontorels
inhemska skulder kunna antagas uppgå under tiden intill 1865
års slut, har Utskottet låtit deröfver uppgöra bifogade beräkning
litt. C„ å hvilken jemväl uppförts ej mindre Riksgälds-kontorets
förvaltnings- och uppbörds-kostnader, än aflöningen för Rikets
Ständers Justitie-ombudsman och hans Expedition samt de utgifter,
som Riksgälds-kontoret måste vidkännas för nuvarande
och nästkommande riksdag, äfvensom för de årliga Stats-revisionerna;
utvisande denna, med ledning af förhållandena under
föregångna år, förslagsvis uppgjorda beräkning, att de flerfaldiga
särskilda utgifter, som deruti blifvit sammanförda, kunna antagas
komma att utgöra
under år 1861
874,720:
under år 1862
909,440:
och under år 1863
1,184,160
Summa 2,968,320
hvartill måste läggas den del af de för sednare hälften
Transport 2,968,32oTT4,078,384:~49^
8
Stals-Ut skuttets Memorial M 219.
Transport 2,968,320: 14,078,384: 49.
af innevarande år beräknade utgifterna, som icke
blifvit bestridda före denna månads början . . 372,680:
eller tillsammans under tiden till 1863 års slut  3,541,000: —
Till följd af Rikets sednast församlade Ständers beslut och
i öfverensstämmelse med det afslutade kontraktet angående det
i början af år 1838 för Svenska Statens jernvägsbyggnader i
Tyskland upptagna lån, skall utaf Riksgälds-kontorets medel, till
förfallande ränte- och amortissements-liqvider för sagde lån,
under livart och ett af åren 1861, 1862 och 1863, fortfarande
erläggas 1,166,666% R:dr, och således under dessa år ett sammanlagdi
belopp af  3,300,000: —
och för det Svenska statslån, som till samma jernvägsbyggnaders
fullföljande, enligt Rikets Ständers vid denna riksdag fattade
beslut, dels upptagits i Tyskland och dels kommer att lemnäs
af. Rikets Ständers Bank, utgör den i Utskottets Memorial JV2
111 tillstyrkta och af Rikets Ständer fastställda årliga ränteoch
kapital-afbetalnings-summa för tiden frän den dag, då obligationerna
för samma Ian äro daterade, eller den lista Maj innevarande
år till detta års slut och således för % år 977,333’/;.:
samt för år 1861
1.466,000:
för år S862
1,466,000:
och för år 1865
1,466,000:
3,375,333: 33.
Slutligen torde
vid beräkningen af Riksgälds-kontorets före
-
stående utgifter under nu instundande statsreglerings-period
jemväl böra tilläggas det belopp, som utöfver skeende inbetalningar
kan antagas komma att lyftas utaf de för undsättningar
vid inträffande missväxter afsedda och till Riksgälds-kontoret
aflemnade samt der innestående medel, hvilka, sedan under åren
1858, 1859 och 1860 deraf utbetalts tillsammans 75,000 R:dr
utöfver de under dessa år utaf samma medel lill Riksgäldskontoret
verkställda återbetalningar, utgöra för närvarande
1,268,731 R:dr 66 öre och af hvilket belopp nu beräknas att
under de nästföljande åren en summa af
150,000: —
kommer att utbetalas utöfver hvad som under samma år inflyter
i anledning af förut mot återbetalnings-skyldighet meddelade
undsättningar.
För bestridande af alla Riksgälds-kontoret under tiden
intill 1863 års slut åliggande nu uppgifna och beräknade utbetalningar,
utgörande ett sammanlagdt belopp af ej mindre än R:dr 26,444,917: 82.
finnas,
Slals-Utskollels Memorial JVs 219. 9
finnas, efter hvad Utskottet af derom inhemtade upplysningar samt likaledes uppgjorda
onh sammanfattade beräkningar inhemtat, följande tillgångar, hvilka Riks—
gälds-kontoret dels redan mottagit och,* i den mån de efter skedd utlåning förfalla
till återbetalningar, eger att härtill använda och dels, eldigt Rikets Ständers fattade
beslut eller härom meddelade stadganden, liar att under samma tid förvänta,
nemligen:
l:o Riksgälds-kontorets kontanta och i Rikets Ständers Bank innestående behållning,
utom hvad som influtit och på dervarande särskild depositions-räkning
blifvit insatt utaf inbetalningarne fl innevarande års jernvägsbyggnads-lån,
hvilken behållning, enligt den sista under nästlid ne September månad till
Fullmägtige afgifna kassa-rapporten, utgjorde ... 140,740: —
2:o Vid innevarande månads början genom utlåning tillsvidare
förräntade, för Statens jernvägsbygguader icke afsedda medel,
af hvilka utlånta medel största delen förfaller till återbetalning
en månad efter skedd uppsägning  1,061,990: —
5:o. Under tiden intill 1863 ars slut upplöpande räntor å tillsvidare
utgifna lån utaf andra än jernvägsbyggnads-medlen 350,000: —
4:o. Under samma tid förfallande räntor och kapital-afbetalningar
å de af Kongl. Maj.t eller Rikets Ständer beviljade lån,
som skola till Riksgälds-konloret. återbetalas  1,950,000: —
varande lill närmare upplysning i afseende på beräkningen af
denna jemte åtskilliga andra nu uppgifna inkomst-summor ett
särskildt sammandrag, litt. D., uppgjordt och detta Utlåtande
bifogadt; hvilket sammandrag, såsom omfattande tiden från slutet
af Juni månad innevarande är, dock äfven upptager medel, hvilka
numera redan influtit, och följaktligen visar ett något större
inkomstbelopp än nu meddelade beräkningar.
5:o. Under ofvannämnde tiderymd uppkommande räntevinst genom
utlåning och förräntande af de för Statens jernvägsbyggnader
upplånta och till Riksgälds-kontoret influtna medel,
intill dess desamma skola för det afsedda ändamålet tillhandahållas
och i föreskrifven ordning utbetalas, hvilken
räntevinst beräknas till  500,000: —
6:o. Återstoden af de, enligt Rikshufvudboken för år 1857,
Riksgälds-kontoret tillkommande öfverskott ä samma års
stats-inkomster  1,900,000: —
7:o. Det vid sednast förflutna riksdag, enligt då utfärdad Riks stal
för åren 1858—1860, anvisade belopp af 966,200 R:dr
Transport 5,902,730: —
Bih. (ill R. St. Brot. 1S59 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 30 Häft. 2
10
Stats-Ulskoltets Memorial M 219
Transport 5,902,730: —
årligen för bestridande af de från Riksgälds-kontoret utgående
statsutgifter *  2,898,600: —
*8:o. 1860 års allmänna bevillning, med tillägg af hädanefter
inflytande restantier för de föregående åren  2,340,000: —
9:o. Kort- och tidnings-stämpel-afgifter under återstoden af innevarande
år och under nästkommande 3:ne år .... 350,000: —
10:o. Under samma tid inflytande skatte-köpesjkillingar och eke
skogslösen
samt observationsmedel  66,000: —
11 :o. Det Riksgälds-kontoret tillerkända årliga belopp utaf Manufaktur-diskontens
vinstmedel, jemte s. k. äldre deposi
tions-medel
87,000: —
12:o. Det belopp af Rikets Ständers Banks sedan 1857 års
början upplupna vinst, som, enligt vid denna riksdag
fatladt beslut, skall till Riksgälds-kontoret aflemnas . . 1,000,000: —
13:o. Det bidrag, hvilket, ä öfverensstämmelse med deu af Rikets
nu församlade Ständer uppgjorda statsreglering och Riks—
staten för nästa och följande år. skall utaf Statsverkets
ärliga inkomster användas till bestridande af de å Riksgälds-kontoret
anvisade stats-utgifter och för sådant ändamål
från Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret aflemnas;
utgörande, enligt den i början af detta Memorial meddelade
utredning årligen 2,129,790 R:dr, samt för åren
1861, 1862 och 1863 tillsammans  6,389,370: —
eller om det med afseende å ifrågaställa förändringar uti
postskjuts-väsendet föreslagna reservations-anslag å 70,000
R:dr kommer att på Riks-staten uppföras 6,179,570: —
14:o. De genom reserverade besparingar eller genom tillfälliga
förhållanden uppkomna och i Stats-kontoret hittills innestående
behållningar, som, enligt Rikets nu församlade
Ständers beslut, böra till Riksgälds-kontoret aflemnas, nemi.:
a) besparingarne å reservations anslaget för Skogs-institutet samt
andra skogs-staleu tillhörande tjenstemän upptagas, enligt
den bifallna 10:de punkten af Utskottets Utlåtande 94,
med R:dr 140,000: —
b) besparing å den till aflöning åt de på indrag
nings-stat
ännu qvarstående civila tjenstemän
vid Flottan afsedda summa, enligt 2:dra
punkten momentet 2 af Utlåtandet J\s 85, 3,427: 50.
Transport 143,427: 50. 19,033,700:
Slals-Utskoltels Memorial 219.
If
Transport 143,427: 30. 19,033,700: —
c) den odisponerade återstoden af det Statsverket
tillerkända ersättningsbelopp för expropriation
af jord, hörande till kungsgården Noret i
Stora Kopparbergs län  2,000: — 145 427’ 50
Summa Riksgälds-kontorets nu beräknade tillgångar och inkomster
R:dr 19,179,127: 50.
Då några vid innevarande riksdag beviljade och Riksgäldskontoret
ålagda utbetalningar redan före deuna månads ingång
blifvit verkställda, och följaktligen böra afräknas från de utgifter,
för hvilkas bestridande af Riksgälds-kontoret erforderlig tillgång
nu måste beredas, så varda dessa utbetalningar, hvarigenom oftanämnde
Verks vid innevarande riksdag disponibla behållning
blifvit med motsvarande belopp minskad, upptagna och tillagda
vid beräkningen af nu ifrågavarande tillgångar med .... 109,830: 66.
Sedan under loppet af nästlidne September månad ett belopp
af omkring 100,000 R:dr blifvit från Riksgälds-kontoret
reqvireradt och utbetaldt utaf sistlidne och innevarande års anslag
till folkundervisningen, torde kunna anlagas, att de ytterligare
utbetalningar utaf samma anslag, som kunna ifrågakomma
intilldess de för detta föremål nu anvisade medel blifva disponibla,
icke skola öfverstiga 100,000 R:dr; hvadan skilnaden mellan
detta belopp och den ofvan uppgifna summan 506,183 R:dr
82 öre utaf de vid sednaste riksdag beviljade i Riksgäids-kontorel
innestående anslagen för folkundervisningen lärer kunna
anses såsom besparing, och hvilken skilnad, utgörande i rundt tal 400,000: —
således jemväl varder här upptagen.
Summa R:dr 19,688,958: 16.
Då, enligt hvad förut är utredt och uppgifvet, Riksgälds-kontorets samtliga
utbetalningar, med undantag af de för jernvägs-anläggningar vid denna riksdag
beviljade statsbidrag, kunna beräknas att, under tiden från och med början af
innevarande månad till och med 1863 års slut komma att utgöra 26,444,917: 82.
så öfverstiga dessa utbetalningar sammanlagda beloppet af de för
bestridandet deraf disponibla eller anvisade tillgångar, jemte
Riksgälds-kontorets förväntade inkomster under samma år . . 19,688,958: 16.
med T R:dr 6,755,959: 66.
I fråga om betäckande af denna skilnad mellan Riksgälds-kontorets nu be
räknade
utgifter och inkomster samt anvisandet af de medel, som dertill verkli
-
12
Siats-Utskollets Memorial M 219.
gen erfordras, anser sig Utskottet dock böra fästa uppmärksamheten derå, att bland
ofvan uppgifna, Riksgälds-kontoret under innevarande riksdag ålagda, utbetalningar
utgöra beviljade lån ett sammanräknadt belopp af 863,500 R:dr, hvilka låns utbetalning
icke kommer att medföra någon minskning uti eller utöfva någon in
verkan
på Riksgälds-kontorets nu egande bokförda kapitalbehållning, enär Kontorets
fordringar genom dessa lånesummors utanordnande ökas med samma belopp,
som den kontanta kassan minskas. Vid sådant förhållande och då nästan alla under
denna riksdag å Riksgälds-kontoret anvisade lån blifva räntebärande och komma
att bereda en under hela lånetiden fortfarande tillökning i Riksgälds-kontorets årliga
ränteinkomster, synes någon särskild tillgång för verkställigheten af dessa låns
utbetalande desto mindre behöfva beredas, som Riksgälds-kontoret vid dess nuvarande
fmanciela ställning är i tillfälle att, intilldess Iiq^videma för lånen skola
verkställas, utan någon olägenhet kunna utaf innestående eller eljest disponibla
medel förskjuta samma låns belopp. Erfarenheten har dessutom visat huru som
Riksgälds-kontorets kapitalförmögenhet i sednare tider nästan oafbrutet stigit derigenom,
att de till detta Verk för derå anvisade stats-utgifters bestridande anslagna
tillgångar till en betydlig del blifvit använda för sådané utbetalningar, som ökat
samma Verks utestående fordringar och årliga ränteinkomster. Sålunda uppgick,
enligt afgifven och inför Utskottet företedd berättelse om Riksgälds-kontorets ställning
vid slutet af innevarande års förra hälft, de räntebärande fordringarne, utom
de medel, som endast tills vidare voro utlånte eller förräntade, till ett kapitalbelopp
af ej mindre än 7,245,630 R:dr 41 öre. Enligt Utskottets åsigt, är det
således ingalunda behöfligt, att nu taga i beräkning eller anvisa några tillgångar
för de lån, som under innevarande riksdag blifvit beviljade och anvisade till utgående
emot ovilkorlig återbetalnings-skyIdighet samt föreskrifven räntas erläggande;
och Utskottet anser derföre att från ofvan uppgifna skilnad mellan Riksgäldskontorets
förestående utgifter och nu beräknade inkomster eller disponibla tillgångar
kan och bör afdragas ett dessa lån ungefärligen motsvarande belopp af
800,000 R:dr.
Vidare torde i afseende på det härefter återstående beloppet 5,955,959 R:dr
56 öre, jemväl böra erinras, att, då en stor del al de nu ifrågavarande statsanslagen,
endast i den mån de för desammas erhållande stadgade vilkor varda uppfyllde,
få utbekommas, med säkerhet kan antagas, att, lika litet under nu instundande
som under föregående statsreglerings-perioder, alla de beviljade anslagssummorna
kunna komma att med sitt hela belopp utbetalas; — anseende sig Utskottet
till stöd för sin nu uttalade mening böra åberopa den detta utlåtande bifogade
förteckning å de vid förflutna riksmöten anslagne och i Riksgälds-kontoret ännu
innestående statsbidrag. — Denna förteckning utvisar nemligen att, oaktadt tid efter
annan skedda afföringar af uppkomna besparingar å dylika anslag, de allt hittills
outtagna och i räkenskaperna balanserade anslagssummorna beviljade och anvisade
redan
Slats-Utskottets Memorial M 219.
15
redan vid 1840 och 1841 års riksdags extra statsreglering utgöra 170,612 R:dr 95
öre. Utaf de vid sednast förflutna riksdag å Riksgälds-kontoret anvisade extra
eller tillfälliga Statsutgifter innestå för närvarande, sedan de anslag, som numera
icke kunna utbekommas, utan måste anses utgöra uppkomna och disponibla besparingar,
blifvit afdragna, eli belopp af icke mindre än 2,120,254: 71. Utskottet
tvekar alltså icke att från deri nu beräknade och till 26,444,917: 82
uppgående utgifts-summan såsom olelbart uppkommande, för andra behof användbara
behållningar, upptaga det belopp, hvarmed den, efter nu redan skedl afdrag
af lånen, återstående skilnaden mellan utgifter och inkomster öfverstiger 5,500,000
R:dr. Denna sistnämnda summa utgör följaktligen, enligt Utskottets öfvertygelse,
det belopp, som genom tillökning i ofvan förutsatta beräkning al de extraordinarie
Statsinkomsterna och den af Rikets Ständer vid denna riksdag sig åtagna
allmänna bevillning synes, till följd af den nu uppgjorda Statsregleringens resultater,
böra anskaffas, för att bereda tillgång till Riksgälds-kontorets utgifter under tiden
intill 1863 års slut. Enär Utskottet förmodar, att tullinkomsterna, på grund
af den ytterligare erfarenhet, som, i fråga om tulluppbördens belopp, under innevarande
och sednast förflutna år vunnits, kunna, ulan att befara någon anmärkningsvärd
brist i den beräknade inkomstsumman, antagas under instundande statsreglerings-period
komma att uppgå till högre belopp, än det Kongl. Maj:t beräknat
i sin nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, så och uuder
tillägg af den erinran, att icke något af de betydliga öfverskott i Statsinkomsterna,
som efter all anledning skola visa sig vid afslutandet af innevarande års Rikshufvudbok
blifvit beräknade, anser Utskottet sig icke behöfva föreslå,
att den allmänna bevillningen vid innevarande riksdag fastställes till
högre belopp, än densamma för de sednaste åren, enligt Riksgäldskontorets
räkenskaper, utgjort, eller 2,250,000 R:dr, genom hvilken
bevillningssummas utgående för åren 1861 och 1862 således
beredes Riksgälds-kontoret en ökad tillgång af 4,500,000 R:dr.
Stockholm den 22 Oktober 1860.
Ihh. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 5 Band. 50 Höft• 3
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1860.
Under 1859 och '1880 års riksdag beviljade samt till utgående frän
Riksgälds-kontoret anvisade stats-utgifter, utom de till järnvägsbyggnader
anslagna medel.
Begrafning»- och öfriga kostnader i anledning af Hans
Maj:t Konung Oscars död
Kostnaderna för Heras Majestäter Konungens och
Drottningens kröning
För anbringande af åskledare å Stockholms och Drottningholms
slott
„ reparationer och arbeten vid Ulriksdals slott . .
„ uppförande af länsfängelset efter cellsystemet, 150,000
R:dr under hvartdera af åren 1861 och 1862
,, inredande af tretio celler vid Landskrona fäst
nings-fängelse m. m
„ uppförande af saknade byggnader å häradshöfdingebostället
Mällbv
För Lancltförsvaret:
Till anskaffning af refflade kanoner med dertill afpassade
lavetter och öfrige fordon för tre fältbatterier,
24,000 R:dr årligen under åren 1861, 1862
och 1863
72,000: —
„ anskaffning af rid- och anspanns- m. fl.
persedlar för två tolfpundig^ reservbatterier,
22,000 R:dr dito dito . . 66,000: —
„ anskaffning af 4,000 stycken refflade
infanteri-gevär, 150,000 R:dr dito dito 450,000: —
„ fortsättande af Carlsborgs fästnings
byggnad,
100,000 R:dr dito dito . 300,000: —
Anslag.
K: de
135,937
167,400
26,650
25.000
300,000
50.000
40
II: dr
7,000
Transport 888,000:
Hor till Stats-Utsk. Meni.. 1859 §■ 1860, No 219.
704,987l40| 7,000|-
1
2
Transport
Till fortsättande af fästnings-byggnadsarbetena
vid Carlskrona, 80,050 R:dr
årligen under åren 1861, 1862 och
1863 .......
„ befästningar å Rindö invid Waxholm,
50.000 R:dr dito dito
„ uppförande af ridhus och sjukhus m.
fl. byggnader i Örebro för Lifregementets
Hussar-korps
För byggnads- och reparations-arbeten vid
Arméens utrednings-förråd på Skeppsholmen
Fyllnads-anslag till indelta Arméens utredning,
1,963 R:dr 83 öre årligen under
åren 1861, 1862 och 1863 . . ^
Kostnader för Jemtlands Hästjägarc-korps’
beklädnad
Till förhöjning i beklädnads-passevolansen
vid Svea och Andra Lifgardes-regementena,
Lifgardet till häst, Hussarregementet
Konung Carl XV och Sappör-kompauiet,
35,113 R:dr 78 öre
årligen under åren 1861,1862 och 1863
„ ökade beklädnads-kostnader vid Svea
och Göta Artilleri-regementen, 15,187
R:dr 91 öre dito dito ......
„ enahanda kostnader vid Vendes Artilleriregemente,
4,335 R:dr 32 öre dito dito
„ underhållande af Bevärings-manskapets
beklädnad, 189,000 R:dr dito dito
„ fortsättande af Topografiska korpsens
arbeten och till kartors gravering,
50.000 R:dr dito dito
„ aflöning åt den för militära karte
verkets
skyndsammare utförande erforderliga
ökade arbetspersonal, 3,200
R:dr dito dito
• •
„ understöd åt officerare, som inträda
i aktiv krigstjenst hos någon i vänskapligt
förhållande med Sverige stående
magt, 9,000 R:dr dito dito . .
888,000: -
240,150: -  150,000:
75,000: -
6,710: -
14,891: 49.
3,617: 20,
105,341: 34.
45,563: 73.
13,005: 96.
567,000: —
150,000: -  9,600: —
27,000: -
Transport 2,295,879: 72.
Anslag
R :dr
704,987
40
Lån.
R:dr
7,000.
704.987 JO
7,000
3
Transport 2,295,879: 72.
För sammanfattning af statistiska uppgifter
öfver kostnaderna för Krigs-kollegii
förvaltning tillhörande föremål . 2,000: -
För
För Sjöförsvaret samt Fyr- och Båk-väsendet.
börjande af en ångfregatts nybyggnad,
200,000 R:dr under hvartdera af åren
1862 och 1863
400,000:
ångkorvetten Thors reparation. . . 96,000:
utvidgande af skeppsdockan N:o 2 och
gamla reparations-dockan vid Flottans
station i Carlskrona  81,800:
en ångqvarns- och bageri-inrättning
i Carlskrona  78,000:
byggnads- och reparations-arbeten
samt anskaffningar vid Flottans stationer,
66,6661 R:dr årligen under
åren 1861, 1862 och 1863 .... 200,000:
en vattenledning från Lyckeby till
Carlskrona jemte 2:ne bassiner, 118,000
R:dr dito dito  354,000:
fyr-inrättnings anläggande å Sandhammaren
vid Skånska kusten, 60,333 j
R:dr dito dito  181,000:
anskaffande af ett fyrfartyg vid Sydostbrotten,
söder om Qvarken . . . 70,000:
anskaffning af 12 däckado lotsbåtar 24,000:
rikets ekonomiska karteverks bearbetande,
15,750 R:dr årligen under
åren 1861, 1862 och 1863 .... 47,250:
skiften och afvittringar, 70,575 R:dr
dito dito '  211,725:
utbildning af Svenska Trädgårdsföreningens
elevskola o.ch trädgårdsodlingens
befrämjande, 4,500 R:dr
dito dito  13,500:
en Agrikultur-kemisk försöks-anstalt
vid Ultuna Landtbruks-institut . . 3,000:
uppförande af nytt boningshus för lärlingarne och
en ny fårhusbyggnad vid förenämnda Institut .
A nsfa g.
R:dr
704,987
2,297,879
O.
40
72
Lån.
R: d r
7,000 -
1,484,800
275,475
31,540
Transport |4,794,682
12[ 7,000|—
Anslag.
Lån.
Transport
För fortsättning af geologiska undersökningarne och
derpä grundade geognostiska kartors upprättande,
30,000 R:dr årligen under åren 1861, 1862 och
1863 ............ 90,000: -
„ gravering och tryckning af färdiga
blad af geolog, karteverket .... 20,000: -
Till utdelning vid Landtbruks-kommittéen af premier
för husdjur, redskap och ladugårds-produkter, 3,000
R:dr årligen under åren 1861, 1862 och 1863 .
„ underhållande och förädling af Kronans nuvarande
stamholländerier samt till nya sådanas inrättande
10.000 R:dr dito dito
„ inköp af utländska race-hingstar
„ vetenskapliga undersökningar rörande fiskerierna,
1.000 R:dr årligen under åren 1861,1862 och 1863
„ aflöning och andra utgifter vid skeppsbyggeri
institutet
i Carlskrona, 5,000 R:dr dito dito .
„ rese-understöd åt arbetare i de särskilda närings
yrkena,
3,000 R:dr dito dito
För befrämjande af slöjdexpositioner
Till aflöning för Styrelsen öfver allmänna väg- och
vattenbyggnader samt dess tjenstebiträde!!, 27,550
R:dr årligen under åren 1861, 1862 och 1863 . .
„ undersökningar, inspektions-kostnader och expenser
för allmänna arbeten, 25,000 R:dr dito dito . . .
,, arfvoden för lärare vid Mariebergs artilleri-läroverk,
3,000 R:dr dito dito
„ stipendier för Civil-ingeniörs-elever vid nämnde
läroverk, 3,000 R:dr dito dito
För anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar,
150.000 R:dr dito dito
„ anläggning af väg från Storbacken till sjön Waikijaur
i Norrbottens län
,, brobyggnad öfver Umeå eif
27,500
„ understödjande af mindre hamnbyggnader och årensningar,
med 20,000 R:dr årligen under åren
1861, 1862 och 1863
„ byggande af hamn vid staden Grenna
37,500: — 37,500: -
Till förbättring af Helsingborgs
hamn . .  — 230,000: -
Rall
-
4,791,682
IS
110,000
9,000
30.000
50.000
3.000
15.000
9.000
4.000
82,650
75,000
9.000
9.000
450,000
40,000
60,000
Transport 37,500: — 267,500: — |5,777,832
12
7,000 —
55,000 —'
i |
| 62,000|—
5
Transport 37,500: — 267,500:
För hamnbyggnad vid staden
Åmål  8,000: — 8,000:
„ fortsättning af hamn- och
kanal-anläggning vid Carlstad
— - — 70,000:
„ hamns byggande vid staden
Haparanda  — 54,000:
„ uppmuddring af segelleden
mellan staden Piteå och
lastageplatsen Löfholmen
m. m  — 26,000:
„ Rottneåns upprensning
och fullbordande af jetée
byggnaden
vid nämnde å — 10,000:
„ bortsprängande af undervattensklippan
Röda berget
i Gröta eif . . . . 40,000: —
„ utdikningar och aftappningar af sanka trakter och
sjöar till beredande af odlingsföretag, 50,000 R:dr
årligen under åren 1861, 1862 och 1863 . . . .
„ understöd för en fabriksanläggning till bearbetning
af marmor från Singön inom Roslags skärgård
„ uppehållande af färjhållningen vid Röhälla, Färjestaden
och Beijershamn på Ölands vestra kust,
1,500 R:dr årligen under åren 1861, 1862 och
1863
Löneförhöjning till år 1857 åt Storskiftes- och Afvittrings-landtmätare
i Stora Kopparbergs, WesterNorrlands,
Westerbottens och Norrbottens län . .
För inköp af en utaf f. d. Landshöfdingen i Norrbottens
län, General-direktören A. E. Ros uppförd
stall- och ladugårds-byggnad i Luleå
„ inköp af Landshöfding^-residenshuset i Hernösand
samt uppförande derstädes af en byggnad med embetsrum
för Landt-ståten
„ verkställigheten af beslutade förenklingen af beskattningsväsendet
samt de nya jordeböckernas
afslutande och granskning, 24,700 R:dr årligen under
åren 1861, 1862 och 1863
„ skatteförenklingens tillämpning å de till Sala silfververk
anslagna räntor, 2,400 R:dr under dito dito
Transport 6,063,868|43| 667,500|—•
6
Transport
För återbekommande af kronans dispositionsrätt öfver
2:ne Dylta svafvelbruk underlagda allmänningar .
„ fortsättande och vårdande af Kamereraren C. Sandbergs
samlingar rörande Svenska kameralväsendet,
500 R:dr årligen under 1860, 1861, 1862 och
1863
Till bestridande af kolonien St. Barthelemys förvaltningskostnader,
18,000 R:dr årligen under åren 1861,
1862 och 1863
„ hyres-ersättning åt Chefen för Kongl. EcklesiastikDepartementet,
dels för tiden från den 1 April
1859 till slutet af innevarande år . . . 3,500: —
och dels för instundande statsregleringsperiod
ett årligt belopp af 2,000 R:dr . 6,000: --
För
fortsättning af reparationen å Linköpings domkyrka,
10,000 R:dr under hvart och ett af åren
1861, 1862 och 1863
reparations-arbeten å Westerås domkyrka . . .
inköpande af boställe åt kapell-predikanten inom
det till Gideå pastorat i Wester-Norrlands län hörande
Trehörningsjö kapellag
dito af dito åt Predikanten inom Malå kapell-lag i
Arvidsjaurs Lappmark och Norrbottens län . . .
ut vidgande af Lunds kathedral-skolas undervisningslokal
20,000: —
dito af läroverksbyggnaden i Helsingborg 12,000: —
uppförande af ny byggnad åt elementarläroverket
i Oscarshamn  20,000: -
reparation och förändring af läroverks
husen
i Carlstad  10,000: -
uppförande af ny byggnad åt högre ele
mentar-läroverket
i Örebro .... 70,000: -  uppförande af läroverksbyggnad i Fahlun
41,000: -
Anslag.
R:(ir
6,063,868
88,587
2,000
54.000
9.500
30.000
4.500
2,000
uppförande af nytt lärohus åt elementarläroverket
Jönköping
flyttandet af botaniska trädgården vid Lunds Universitet
42,000 R:dr, deraf dock endast halfva beloppet
kommer att utgå under instundande statsreglerings-period
med 7,000 årligen . . 21,000: —
Transport 21,000:
176,000
43
80
Lån.
R:ilr
667,500
28,000
120,000
6,430,456|23| 815,500|—
Transport 21,000: —
För uppförande af ett vexthus i den nya
trädgården vid nämnda Universitet . 33,000: —
„ fullständigande af de zoologiska samlin
-
garne vid Upsala Universitet
2,000:
„ fullständigt ordnande af Carolinska Medico-chirurgiska
Institutets laboratorium
Till uppförande af en byggnad för Farmaoeutiska In
stitutet
„ inköp af möbler in. m. åt ett Seminarium för bildande
af lärarinnor samt till ordnande af detta
seminarium
För fullbordande af National-museibyggnaden och denna
byggnads inredning
„ fortsatt inredning af Historiska Museum och Myntkabinettet
Till aflöning åt en Antiqvitets-intendeut 2,000 R:dr årligen
under åren 1861, 1862 och 1863 . 6,000: —
samt till resekostnader m. fl. utgifter åt
denno tjensteman, 1,000 R:dr dito. . • 3,000: —
För uppsökande och aftecknande af de inom Sverige
befintliga runstenar samt dessa ritningars utgifvande,
1,500 R:dr dito dito
„ fortsatt utgifning af arbetet ”Svenska språkets lagar”
1,500 dito dito
„ befordrande af äldre i Riks-arkivet och andra allmänna
eller enskilda samlingar befintliga, för Sveriges
historia och offentliga förhållanden vigtiga
skrifters och handlingars utgifning, 3,000 R:dr årligen
under åren 1861, 1862 och 1863 ....
„ fortsatt utskrifning af registraturet inom de särskilda
afdelningarne af Kongl. Maj:ts Kansli, 3,000
R:dr dito dito
„ fortsatt utgifning af det i Paris utkomna arbetet:
”Sverige, aqvarell-lithografier och tontryck”, 800
R:dr dito dito
Till inköp af 40 exemplar utaf arbetet ”Monuments
Scandinaves du moyen åge”
„ understöd för fortsatt utgifning af plancheverket
”Fordna och närvarande Sverige”, 400 R:dr årligen
under åren 1861, 1862 och 1863
Anslag.
Kalr
6,430,456
56,000
6.000
5.000
380,000
2.000
9.000
4.500
4.500
9.000
9.000
2,400
4,800
1,200
23
[.ån.
Kalr
815,500
Transport |6,923,856
50,000
865,5001—
8
Transport
Professoren Doktor Johan Heden
-
Anslag.
K: Jr
Gratifikation åt
horg . . .
För befrämjande af Adjunkten Magister O. Torells expedition
till Ishafvet
„ honorarium och kostnads-ersättning åt Magister
M. Wiberg för en af honom uppfunnen och utförd
räknemaskin i
Understöd för en gång åt förre Pastorn vid Svenskaj
församlingen i Chicago uti Norra Amerika Gustaf!
Unonius.
Godtgörelse till aflidne Skeppstimmermannen J. L.
Hedströms arfvingar, för en Chefen å sedermera
förolyckade korvetten Carlskrona lemnad försträckning"
Löneförhöjning åt Rektorn vid lägre elementarlärover
ket i Piteå från slutet af vårterminen 1859 till
innevarande års utgång
Till betäckande af bristen i Hospitals-fondens inkom
ster för bestridande af de samma fond åliggande
utgifter 10,000 R:dr årligen
„ ytterligare kostnader för byggnaderna samt andra
arbeten vid den nya hospitals-inrättningen å lägenheterna
Hedvigsberg och Conradsborg på Kungs,
holmen
„ nämnde hospitals-inrättnings första ordnande samt
inköp af der erforderliga utredningspersedlar
„ förvaltnings- och underhålls-kostnaderna för samma
hospitals-inrättning, 7,500 R:dr årligen under åren
1861, 1862 och 1863
„ fortsättande och fullbordande af byggnads-arbetena
samt anskaffning af inventarier m. m. vid Wexiö,
Wadstena och Hernösands hospitaler
För byggnads-arheten å den åt Stockholms Veterinärinrättning
upplåtna egendom
,, iståndsättande af nämnde Veterinär-inrättnings
smedja
„ inköp af kemiska och fysiska glas samt apparater
m. m. vid samma inrättning
„ uppförande af ett nytt sjukstall samt ett mindre
rid- och motionorings-hus vid Veterinär-inrättningen
i Skara
6,923,856
1,000
8,000
8,000
3,000
5,830
750
120,000
181,000
30.000
22,500
213,000
13.000
15.000
2,000
19,00(1,.
23
66
Lån.
R:ilr
865,500 ■
Transport |7,568,936 89
865,500j
-
9
Anslag.
Län.
R:dr
ö.
R:dr.
Ö.
Transport
För upprätthållande af den Arméens pensions-kassa ålig-  gande pensionering, 85,500 R:dr för hvart och ett
af åren 1861, 1862 och 1863 . R:dr 256,500: —
afgår det till Riksgälds-kontoret af-  stådda förhöjda vederlaget för rust-  hålls-afgifterna, beräknadt till 9,000
R:dr årligen för samma år ... . 27,000: —
„ tillvågahringande af pensionsförhöjning för Flottans
7,568,936
89
865,500
229,500
—
gemenskap, 40,000 R:dr årligen under samma år.
Till Kongl. Stats-kontorets ersättande för sådana till-  fälliga utgifter, hvartill statsmedel under förskotts-
120,000
—
titel blifvit af Kongl. Maj:t anvisade
174,558
22
—
Summa |8,092,995|11| 865,500
—
Hör till Stats-Utsk. Mern., 1859 §• 1860, N:o 219.
2
10
Utt. SS.
Under Riksdagarna (iren 184-0 och 1841, 1844 och 1846, 1847 och
4848, 4850 och 1851, 1853 och 1854 samt 1856 och
1858 å Riksgälds-kontoret anvisade, och för uppgörandet
af 1860 ars reglemente för detta Verk icke utbekomna
anslags- och lånesummor, efter afdrag af hvad, enligt
Rikets Ständers beslut, deraf icke kommer att utbetalas.
Anslag.
^ Lån.
R:dr.
Ö.
R:dr.
ö.
a) Beviljade under 1840 och 1841 års riksdag:
För häradshäktenas ombyggande och förseende med er-  forderligt antal celler
„ uppförande af fängelsebyggnader i städerna, utom
Stockholm
= 170,612: 95 =
55,685
114,927
95
b) Beviljade under 1844 och 1845 års riksdag:
För inköp af 300 exemplar utaf Svenska Fornskrifts-  sällskapets samlingar för åren 1860—1862 ....
„ Boskaps-skötselns uppmuntran och befrämjande ge-  nom bildande af stamholländerier och införskrifning
af race-djur m. m
— 4,215: 16 =
3,150
1,065
46
c) Beviljade under 1847 och 1848 års riksdag:
För reparationer och uppsättande af bokhyllor i några
rum af Riks-arkivets hus samt för ytterligare inred-  ning af samma hus ,
2.600
Transport
177,428.41|
11
Transport
För att befrämja goda läseböckers författande och utgifning
för allmogen
Till cn särskild fond för pensionering af Borgmästare i
Rikets städer, utom Stockholm, samt Kommissionslandtmätare,
jemte desse tjenstemäns enkor och
barn (anslaget för ett är)
= 16,550: — =
d) Beviljade under 1850 och 1851 års riksdag:
För fullbordande af hamnbyggnaden vid Wisby . . .
d:o d:o vid Calmar . . .
kanal-anläggning genom Tjufholms-sundet vid farleden
till Luleå
mindro ström- eller årensnings-arbeten samt smärre
hamnbyggnader
utdikning och aftappning af sanka trakter och sjöar
till beredande af odlingsföretag ........
anläggning af jernväg mellan städerna Örebro och
Nora
= ‘29,187: 50 = 4,500: — =
e) Beviljade under 1853 och 1854 års riksdag:
För uppmuddring af hamnen vid Ystad . . . .
„ anläggning af nya, samt förbättrande eller omläggning
af backig^ eller eljest mindre goda vägar .
„ strömrensningar samt smärre hamn- och brobyggnader
„ en ny bro öfver Helgeå vid Christianstad . . ,
„ utdikningar och aftappningar af sanka trakter och
sjöar, till beredande af odlingsföretag
v utgifvande från trycket af äldre, Sveriges historia och
offentliga förhållanden rörande, skrifter och handlingar
„ utvidgning och förbättring af Göteborgs, äfvensom
Wadstena och Hernösands hospitaler
„ inköp af nya elior ytterligare inventarier åt ali
manna institutet för döfstumma och blinda
= 190,026: 86 zz
Anslag.
R:dr.
177,428
750
13,200
7.500
1.500
2,000
1,512
1,675
15,000
7.500
66,100
10,750
12,500
9,734
942
75,000
7.500
41
Lån.
R:dr.
50
86
4,500
Transport j 410,592j77| 4,500|-
12
Anslag,
Lån.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
Transport
410,592
77
4,500
—
f) Beviljade under 1856, 1857 och 1858 års riksdag:
För uppförande af länsfängelset' efter cellsystemet . . .
50,000
—
ii
anskaffning af ammunitionsvagnar för fält-artilleriet .
30,420
—
ii
refflade infanterigevärs anskaffande . . ...
125,000
—
ii
fortsättning af Carlsborgs fästningsbyggnad . . .
30,000
—
ii
fästningsbyggnadsarbeten vid Carlskrona ....
20,050
—
ii
d:o d:o vid Waxholm
45,000
—
ii
förberedande åtgärder för Stockholms förseende med
befästningar
25,000
—
a
befästnings-arbeten vid Slite på Gottland ....
6,506
82
ii
fältbrygge-utredning vid arméen
10,000
—
a
kasernbyggnad m. m. för Smålands husar-regemente
20,000
—
a
förrådshus för beväringsmanskapets materiel . . .
42,000
—
n
Topografiska korpsens arbeten
27,000
—
n
indelta arméens utredning
4,963
83
a
underhållande af utrednings- m. fl. persedlar vid
Svea och Andra Lifgardes-regementena samt Lif-
gardet till häst och Husar-regementet Konung Carl XV
12,061
50
ii
ökade beklädnadskostnader för Sappörtruppcn . .
1,052
28
a
d:o d:o för manskapet vid Svea
och Göta Artilleri-regementen
5,187
91
ii
underhållande af beväringsmanskapets beklädnad
54,000
—
ii
anskaffning af tält för beväringsmanskapet . . .
10,000
—
ii
understöd till Officerare, som inträda i aktiv krigs-
tjenst hos främmande magt
9,000
—
a
linieskeppet Skandinaviens komplettering till segel-
skepp
36,652 67
a
byggnadsarbeten och anskaffningar vid Flottans sta-
tioner  ~
66,686 67
ii
fortskyndande af arbetena å Rikets ekonomiska karte-
verk
15,626
—
a
skiften och afvittringar
57,000
—
ii
inköp af målkäril och vigter åt kronomagasinerna
samt bagerierna
5,00C
—
ii
uppförandet af en ny byggnad för Teknologiska
institutet
355,000
—
a
nämnde Instituts aptering i den nya lokalen . . .
30,00t
—
ii
inköp af tomt för samma Instituts nya byggnad . .
10,000
—
Transport
1,513,780,45
4,500
—
13
Transport
För anskaffning af läro-apparater vid Tekniska skolan
Malmö
,, Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona
„ slöjdexpositioner
„ vetenskapliga undersökningar rörande fiskerierna
„ geologiska undersökningar och geognostiska kartor
„ uppförande af ett nytt boningshus å Landtbruks
akademiens experimentalfält • . .
„ aflöning till Styrelsen öfver allmänna väg- och vatten
byggnader
samt dess tjcnstebiträden
jp en ny kommunikationsled från Jemtland till hamu
plats vid Nordsjön
„ anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar . . .
„ anläggning af väg mellan Vester- och Österdalarna
genom Wenjans socken
,, anläggning af väg mellan Öfver-Torneå och Pajala
socknar i Norrbottens län
„ mindre hamnbyggnaders och årensningars under
stödjande
,, hamnbyggnad vid färjestaden i Thorslunda socken
på Öland
„ hamnbyggnad vid Falkenberg
„ utdikningar och aftappningar af sanka trakter och
sjöar till beredande al odlingsföretag
„ beskattningsväsendets förenkling samt arbetena vid
de nya jordeböckernas afslutande och granskning
„ inköp al Kamereraren Sandbergs samlingar och anteckningar
rörande Kameral-väsendet
Återbetalning till Kammarrätts-rådet Lindberg af honom
ålagd ersättning för uppkomna förlaster å 2:ne bo
ställ
s-arrenden
För Wadstena slotts iståndsättande
„ reparationer å Calmar slott
„ en kapellbyggnad vid Muonionalusta
„ ett bönehus med begrafningsplats vid Turtola by .
„ inköpande af boställe ät en kapellpredikant inom
Pajala socken
„ nya skolhus- och gymnastikbyggnader i Göteborg .
„ ny skolhus byggnad i Uddevalla
Anslag.
B: dr.
1,513,780
4.500
5,082
4.500
1,000
3.000
6.000
6,737
44.500
85,553
2.500
7.500
17.500
3,212
10,000
37,809
5,786
5,000
1,500
10,000
18,500
4,800
5.000
4.000
17.000
10.000
50
68
50
68
Län.
R.-dr.
4,500 —
6,360
Transport jl,834,762|65[ 10,860|-  Hör till Stats-Utsk. Mern., 1859 & 1860, N:o 219. J
14
Anslag.
Lån.
Transport
För ett kemiskt laboratorium i Lund
tillbyggnad af Wetenskaps-akademiens hus . . .
utgifning af ett planchverlc öfver fornsaker och
andra historiska märkvärdigheter samt ett sådant
verk öfver medeltids-sigiller
fortsatt utgifning af arbetet Svenska språkets lagar
d:o d:o af arbetet Svenskt Diplomatarium
d:o d:o af äldre, för Sveriges historia och
offentliga förhållanden vigtiga skrifter och handlingar
stipendier åt civile personer, som genomgå lärokursen
vid Gymnastiska Central-institutet
hospitalsfondens understödjande
en ny byggnad för Göteborgs hospital . . . . .
en ny byggnad vid allmänna Institutet för döfstumma
och blinda , ... .
löneförbättring åt lärare vid stads-pedagögiér och
läraren vid pedagogien i Avesta samt till stads-peda
gogiernas
utvidgande
Arméens Pensionskassa till upprätthållande af dess
pensionerings-skyldighet
= 2,120,254: 71 — 6,360: - =
g) Anslag till folkundervisningens befrämjande:
För uppmuntran till inrättande af småskolor samt till
examinerade folkskolelärare
högre folkskolors inrättande
folkskolelärare-seminarierna
understöd till seminarie-elever
undervisnings-materielen samt lämpliga böckers och
kartors utgifvande för folkskolornas behof . . . .
folkundervisningens befrämjande i öfrigt . . . .
folkskolelärares pensionering afsatt fond . . . .
= 608,123: 82 =
K:dr.
1,834,762
20,000
300,000
6,000
750
2,456
4,628
2,000
17,500
140.000
120.000
2,530,847
196,985
69,041
18,001
17,450
9,139
195,565
101,940
ö.
R:dr.
65
10,860
25
58
Ö
48
10,860
62
66
60
85
3
•
Summa R:mt R:dr |3,138,971|30| 10,860|-
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Litt. O.
Rikets Ständers Riksgälds-kontors inkomster, utom allmänna Revillningen och kredltiv-afbctalningar samt tills vidare förräntade
medel och särskilda, enligt Rikets Ständers beslut, till detta Verk öfverlemnade tillgångar.
Räntor och kapital-a ( betalningar å meddelade
lån för nedbrunna städers återuppbyggande,
jernvägs-anläggningars saint
hamn-anläggningars och odlings-förelags
befrämjande, jemte andra särskilda föremal
Räntor å Riksgälds-kontorels lills vidare förräntade
medel
Skatleköpeskillingar
Ekeskogslösen
Afgifler för lidnings-slämplingen
Kortstäinpels-afgifter
Anmärknings-medel
Hafva utgjort
Ar 1857.
År 1858. ! År 1859.
Summa
under åren
1857—1859.
under
Januari—Juni
månader 1860.
Antagas komma att utgöra
under Juli— |
December i
månader 1860.1
Ar 1861. i Ar 1862.
I Summa
År 1863. under åren
| 1861—1863.
201,534
162,700
31,581
2,512
41,706
90
90
83,747 37
12,514,35
so
240,885
177,431
13,962
1,230
38,812
54,530 32
7,748 w
84
270,381
18
140,883 09
11,3 Ött
2,516
41,073
72
10
84
67,32548
12,265
712,800 08
481,021
56,904
6,265
121,592 80
205,60317
32,528
17
90
235,912 80
47,736 42
7,253 23
1,526
27,726 -  35,076 79
2,490
48
250,000
90.000
4.000
1.000
15.000
30.000
5,000
548.000
100.000
11,000
2,000
40.000
65.000
I
8,000
558,000 —
100,000,
10,000-  1,500
40.000
65.000
8,000
556,000
100,000-  10,000 -  1,500,—
40.000 -
65.000 -  8,000 —
1,662,000
300.000
31.000
5,000
120.000
195,000'
24.000
Summa R:dr R:mt | 53ö,303j-| 534,606[82| 545,806| 3|l,610,7l5]8Å 357,721|79| 395,000]—| 773,000|-| 781,500]—] 779.500|-|2,337,000
lior till Stats-Utsk. Mern., 1859 1860, N:o 219.
Rikets Ständers Riksgålds-kontors räntc-utgifter och skuld-afbetalningar saint förvaltnings- och uppbörds-kostnader, äfvensom
från detta Verk omedelbart utgående löner och pensioner, jemte riksdags- och revisions-kostnader samt restitutioner m. m,
H
a
f v a u t g
j o r t
Antagas
k o m in a
att utgöra
I
Summa
under
under Juli-
Summa
År 1857.
lr 1858.
lr 1859.
under åren
Januari—Juni
December
lr 1861.
År 1862.
År 1863.
under åren
1857—1859.
månader 1860.
månader 1860.
1861—1863.
0
Arli0"?! riintp-arKlafypt tili H;ins honiin()r(Ui
300,000
300,000
300,000
900,000
300,000
300,000
300,000
300,000
900,000
A 1 Ull (1 IJ O 1 Cl ^ V l lill 11(1110 1.1 X U I • l Kull ull^ l/ll
Ränte- och kapital-afbetalning å Statsverkets
skuld till Rikets Siänd^rs Rank
279,840
274,560
269,280
823 680
264,000
258,720
253,440
248,160
760,320
O IV U 1 U Lili Ilin Clo U l Cl 11 U l_-1 o Ull 11 iv • • • •
Räntor och kapital-afbetalning å Riksgälds-
kontorets räntebärande skulder, utom of-
vannämnde skuld till Banken, samt 1859
och 1860 års jern vägs-lån
530,812
21
83,310
91
189,354
79
803,477
91
17,089
60
60,000
—
100,000
—
100,000
—
80,000
—
280,000
—
Riksdags- och Revisions-kostnader
499,814
93
153,938
84
104,820
36
758,574
13
291,497
60
275,000
—
60,000
—
100,000
—
400,000
—
560,000
—
Aflöning till Rikets Ständers Juslilie-ombuds-
man och tjenslemännen vid hans Expe-
dition m. fl. samt expenser och rese-
kostnader in. m
8,727
28
21,823
42
21,946
93
52,497
63
9,696
90
12,000
—
23,000
—
23,000
—
23,000
—
69,000
—
Löner, arfvoden och- expenser vid Riksgälds-
kontoret
57,423
74
85,629
21
73,635
86
216,688
81
37,736
73
40,000
—
75,000
—
75,000
—
75,000
—
225,000
—
Pensioner och expektans-löner för tjenstemän
och vaktbetjent vid Riksgälds-konlorel
och f. d. General-assistans-konloret m. fl.
9,272
41
8,324
48
6,003
43
23,600
32
2,769
69
2,769
69
6,000
—
6,000
-
6,000
—
18,000
—
Observations-arfvoden till Kongl. Kammar-
rättens tjenstemän, bevillnings-taxerings-
kostnader samt omkostnader för kort-
och tidnings-stämplingen m. m
22,664
17
14,526
83
15,916
41
53,107
43
15,801
59
4,000
—
20,000
—
20,000
—
20,000
—
60,000
—
Barnhusens, jemte andra inrättningars andelar
af kortslämpel-afgiflen
! 40,556
93
37,287
97
25,058
66
102,903
56
31,134
81
—
32,000
—
32,000
—
32,000
—
96,000 -
Summa R:dr R:mt
il,749,1111#7
| 979,401
|ö8
11,006,01 eMs,734,529|79| 405,726|92
957,769)69
874,720|-
909,440|—
1,184,160|—
2,968,320|-
Hör till Stats-TJtak. Mern., 1859 Sf 1860, N:o 219.
Siats-Utskottets Memorial N:o sto.
1
M:o 220.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Okt. 1860, kl. X e. m.
Memorial, angående särskilda gratifikationer till åtskilliga af Sta tsUläkottets
tjenstemän, och för lemnadt biträde vid behandlingen
af Utskottet tillhörande ärenden.
Med afseende å mängden och beskaffenheten af de till Stats-Utskottets
handläggning hörande göromål, hafva Rikets Ständer vid föregående riksdagar,
utöfver de för Stats-Utskottets tjenstemän bestämda arfvodesbelopp, beviljat dem
särskilda gratifikationer, såsom godtgörelse för deras trägnare tjenstgöring. Afven
vid det nu inom kort tilländagående riksmötet hafva de från Stats-Utskottet
expedierade Utlåtanden och Memorialer varit af den omfattning, att de motsvarat
de fleste af de öfriga Utskottens tillsammanstagna. Då emellertid uppsättningen
af de från Stats-Utskottet utgångna expeditioner, detta oaktadt, besörjts
af en, i förhållande till de öfriga Utskottens kansiibetjening, jemförelsevis fåtalig
personal, har följaktligen äfven arbetet för Stats-Utskottets tjenstemän måst
blifva i samma mån mera ihållande och ansträngande; och anser Utskottet derföre
med billigheten öfverensstämmande att någon ökad godtgörelse för deras
synnerligen trägna tjenstgöring måtte, i likhet med hvad förut egt rum, varda
Stats-Utskottets tjenstemän vid denna riksdag beviljad. Beträffande beloppet af
de gratifikationer, Utskottet sålunda för nedannämnde tjenstemän föreslår, bör
erinras, att Stats-Utskottets, likasom alla de öfriga Utskottens Sekreterare under
innevarande riksmöte erhållit någon förhöjning i de arfvoden, som förut voro
för dessa befattningar bestämda, hvarföre Utskottet ansett sig ej böra tillstyrka
ltih. lill It. St. Prot. 18X9 8j 1860. i Sami. 1 Afd. 3 Hand. 31 Häft.
2
Slats-Ulihotlelt Memorial N:o 220
anvisandet af större gratifikation åt Sekreteraren, än att hans aflöning för hela
riksdagen derigenom må komma att uppgå till nära samma belopp, som Riksståndens
Sekreterare såsom arfvode uppbära. För Kamereraren har Utskottet
föreslagit samma gratifikationsbelopp, som vid sednaste riksmöte åt honom anvisades,
eller 600 R:dr, hvilket belopp Utskottet äfven ansett böra beviljas
hvardera af de hos Utskottet anställde tvänne Notarier. Beträffande åter Kanslisterna,
så, ehuru desse hafva sig ålagdt att ombesörja all protokollsföring hos
Utskottet och således otvifvelaktigt hafva en mera ansvarsfull och trägen tjenstgöring
än Kanslisterna hos Riks-Stånden, har Utskottet dock ej trott sig böra
ifrågaställa större gratifikation för dessa tjenstemän än tillsammans 600 R:dr, att,
enligt af Sekreteraren uppgjordt och af Utskottet godkändt förslag, dem emellan
fördelas.
På grund häraf föreslår således Utskottet,
det Rikets Ständer måtte bevilja nedannämnde Stats-Utskottets
tjenstemän gratifikationer till följande belopp, nemligen:
Sekreteraren  600.
Kamereraren  600.
2:ne Notarier, hvardera 600, tillhopa  1,200.
samt till fördelning mellan Utskottets Kanslister. . 600.
Summa R:mt R:dr 8,000.
Och torde denna summa till utgående af rikdagskostnadsmedlen anvisas.
Sedan, för fullständigare utredning och fortskyndande af de till Utskottets
handläggning hörande ärenden rörande Riksgälds-verket, Sekreteraren hos Fullmägtige,
Riddaren af Kongl. Nordstjerne-orden C. G. Stuart under riksdagens
lopp Utskottet tillhandagåit, får Utskottet, då en lämplig vedergällning för bemälde
Sekreterares med synnerlig skicklighet och nit lemnade biträde torde böra
af Rikets Ständer beviljas, i sådant afseende föreslå:
att ett belopp af Två tusen R:dr R:mt måtte såsom gratifikation
åt Sekreteraren Stuart anvisas till utgående från Rikets
Ständers Riksgälds-kontor.
Stockholm den 22 Oktober 1860.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1860.
Stats-Utskottets Memorial N:o 221.
i
N:o *221.
Ant. till Exp.-Utak. den 24 Okt, 1860, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af verkställd omröstning i åtskilliga
till statsreglering en hörande frågor.
Sedan Rikets Sländer, vid pröfning af Stats-Utskottets Memoria! N:o 213 äfvensom
af Sammanfatta Stats- och Ekonomi-Utskottets Memorial N.-o 44, godkänt de uti samma
Memorial för omröstning i Förstärkt Stats-Utskoti föreslagna propositioner, har Förstärkta
Utskottet denna dag sammanirädt och i dessa frågor vettksiällt omröstning, hvars resultat
Utskottet härmed får för Rikets Ständer anmäla.
heta Voteringen:
(Enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 213.)
Den som vill, att, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets
beslut, Rikets Ständer, för fullbordande af Aiationai-museibyggnadeu samt för verkställandet
af den del utaf inredningen, som i sammanhang med det egentliga byggnadsarbetet
bör utföras, anvisa en summa af 380,000 R:dr, att under nästa statsregleringsperiod,
i mån af behof, enligt Kongl. Maj:ts disposition, frän Riksgäids-kontoret utbetalas;
— äfvensom au Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes
åt sakkunnige personer uppdraga, att utarbeta fullständigt iörslag i afseende ä de återstående
arbeten, som erfordras, ej mindre för byggnadens inredning och försättande i
Bih. UU R. St. Prot. 1859 {860. 4 Sami. i Afd. 3 Band. 32 Haft.
*2
Ståts-Utskottets Memorial N:o 22i.
fullständigt skick, än för samliugarnes inrymmande ocb omgifningarnes ordnande, samt
att deröfver uppgöra noggranna kostnadsberäkningar, med iakttagande af ali deri sparsamhet,
som kan stå i förening med eli ändamålsenligt utförande af ifrågavarande arbeten,
röstar
Ja;
Den det ej vill. röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Borgare och Bondeståndens
mening, beslutat, att för fullbordande af National museibyggnaden samt för
verkställandet af den del utaf inredningen, som i sammanhang med det egentliga byggnadsarbetet
bör utföras, anvisa en summa af 380,000 R-dr. at'under nästa statsregleringsperiod,
i mån af behof, enligt Kongl. Jiaj:(s disposition, från Riksgälds kontoret usbetalas,
med vilkor, att arbetet uppdrages åt en person, som kan anses erbjuda tillräckliga ga
rantier för att detsamma varder, enligt uppgjordt förslag. fullbordadt: — hvarjemte Rikets
Ständer beslutat i underdånighet anhålla, det Kongl Magt täcktes åt en Kommitté af
sakkunnige personer uppdraga, att utarbeta fullständigt förslag i afseende å de återstående
arbeten, som erfordras ej mindre för byggnadens inredning ocb försättande i fullständigt
skick, än för samlingarnes inrymmande och omgifningarnes ordnande, samt att
deröfver uppgöra noggranna kostnads beräkningar, med iakttagande af ali den sparsamhet,
sora kan stä i förening med ett ändamålsenligt utförande af ifrågavarande arbeten.
Denna votering har utfallit med 66 Ja och 53 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionens lydelse.
2vära Vateringen:
(Enligt Sammansatta Stats- ocb Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 44).
Den som. i öfverensstämmelse med Ridderskapet och Adelns samt Bonde-Ståndets
beslut, bifaller, att postföring,s-skyldigbeten må från jordbruket skiljas, root åliggande
för posihemroanen att. fullgöra de onera, från hvilka de hittills varit i sin egenskap af
posthemman befriade, — samt, såsom följd deraf, posihemmanen tillförbinda» att, i likhet
med andra i skjutslag indelade hemmen, deltaga i det allmänna skjutsnings-besväret, såsom
detta kommer att utgöras-, och att å Riks-statens 7:de Hufvudtitel anvisas ett ärligt reservations-anslag
af 70,000 R:dr R:mt. Att till Postverket utgå såsom ersättning för den
ökade kostnad, som genom postskjuts-legans höjande komme att uppstå; roed bemyndigande
tillika för Poststyrelsen att använda de besparingar, som å detta anslag kunna
göras, till ordnande å postvägar af gemensam befordran af post och resande, — röstar
Ja;
Slats-Viskotlets Memorial N:o 221.
3
Den det ej Till, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Preste-Ståndets beslut, postförings-skyldigheten,
i den mån Kongl. Maj:t finner sådant lämpligen kunna ske. att frän jordbruket skiljas,
emot åliggande för posthemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de hittills varit i
sin egenskap af posthemman befriade: — samt att. såsom följd deraf, posthemmanen
tillförbindas att, i likhet med andra i skjutslag indelade hemman, deltaga i det allmänna
skjutsnings-besväret, såsom detta kommer att utgöras: och att åRiks statens7:de
Hufvudtite! anvisas och ställes til! Kongl. Maj:ts disposition ett årligt reserVations-anslag
af 70 000 R:dr Rmt, att tili Postverket utgå såsom ersättning för den ökade kostnad,
som genom postskjuts-legans höjande komme att uppstå; med bemyndigande tillika för
Poststyrelsen att använda de besparingar, som å detta anslag kunna göras, till ordnande
ä postvägar af gemensam befordran af post och resande; öfverlemnande Rikets Ständer
till Kongl. SIaj:t, att bestämma de reglemenlariska föreskrifter, hvilka för denna trafik
kunna befinnas nödiga.
Omröslningen har utfallit med 42 Ja och 77 Nej; och hafva alltså Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med Nej propositionens innehåll.
Stockholm den 24 Oktober 1860.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1880.
Stats-Utskottets Memorial No 222.
1
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Oktober 1860, kl. 12 midd.
Memorial, angående den upprättade nya Riks-staten.
Sedan ej mindre de till ordinarie statsregleringen hörande inkomsternas beräkning,
än ock utgifterna å Riks-statens Hufvudtitlar blifvit af Rikets Ständer
slutligen fastställda, får Stats-Utskottet härmed anmäla, det Riks-stat blifvit upprättad,
att gälla för år 1861 och följande år, intill dess nästa statsreglering vidtager;
hemställande Utskottet,
att nämnda Riks-stat, försedd med Herr Landtmarskalkens
och Herrar Talmäns underskrifter, måtte till Kongl. Majit i
underdånighet öfverlemnas.
Stockholm den 26 Oktober 1860.
Bih. till 11. St. Brot. 1859 Sf 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 33 Häft.
1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 223.
ft:o 223.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Ok!. 1 860, kl. 12 raidd.
Memorial, med förslag till stadganden i Riksgälds-kontorets reglemente.
, angående detta Verks inkomster och upplåning
m. m., samt angående uppbörden och redovisningen eif
dit ingående bevillnings- jemte andra medel.
(Rglds-Afd.)
Den afdelning af förslaget till Riksgälds-kontorets nya reglemente, hvilken
Stats-Utskottet nu får underställa Rikets Ständers pröfning, innefattar nedan uppgifna
föreskrifter rörande de till Riksgälds-kontoret anslagna inkomster och tillgångar
samt verkställigheten af de under nuvarande riksdag beslutade upplåningar
och dermed gemenskap egande ämnen; kommande denna afdelning att utgöras
af följande §§, hvilkas nummerordning är fortsatt från det Memorialet N:o 217
bifogade förslag till stadganden uti ifrågavarande reglemente.
202 §, innehåller dels det i Regeriugs-formens 68 g förekommande stadgande,
angående de till Riksgälds-kontoret anslagna medel, och dels förbud mot
ackorders medgifvande samt har samma lydelse, som hittills gällande reglementes
207 §.
203 §, innefattar enahanda stadgande i afseende på allmänna bovillniugcns ingå
ende
till Riksgälds-kontoret, som nyssnämnde reglementes 208’ §.
204 §, angående de för spelkort och tidningar stadgade stämpel-afgifter; 205 §, an
gående
erlagda skatteköpeskillingar; 206 §, angående genom försäljning af
Kronans hus i städerna inflytande medel, och 207 §, angående Riksgäldskontoret
tillkommande observationsmedel, äro lika lydande med 209, 210,
211 och 212 §§ i det vid sednast förflutna riksdag utfärdade reglemente.
208 §, angående det till Riksgälds-kontorets utgifter vid scdnaste riksdags statsreglering
anvisade, men ännu icke från Stats-kontoret aflemnade årliga belopp,
motsvarar det då utfärdade reglementes 213 §.
Stats-Utskottets Memorial N:o 223.
3
209 §, angående det bidrag, som enligt nu uppgjord statsreglering tillkommer
Riksgälds-kontoret utaf de till Stats-kontoret ingående statsinkomsterna,
öfverensstämmer med framställningen i Utlåtandet N:o 219, angående denna
statsreglerings resultater oell innefattar ett med afseende å Kongl. Statskontorets
nuvarande ställning tillagdt stadgande i fråga om tiden för omförmälda
bidrags aflemnande till Riksgälds-kontoret,
210 §, angående Riksgälds-kontoret tillkommande behållna öfverskott å 1857 och
följande års stats-inkomster, innehåller hufvudsakligen samma föreskrifter,
som nu gällande reglementes 214 §; varande i den föreslagna nya §:n jemväl
intaget särskildt stadgande, angående Kongl. Stats-kontorets godtgörelse
för det belopp, hvartill bristerna i statsinkomsterna eller förslags-anslagen
för år 1858 uppgått enligt samma års Rikshufvudbok och derpå grundad
liqvid mellan Stats- och Riksgälds-verken.
211 §, angående återbetalning till Riksgälds-kontoret af återstående beloppet utaf
anslaget till befästnings-arbetena vid Carlsten, är lika lydande med 217 § af
1858 års reglemente.
212 §, lista momentet, angående återstoden af anslaget till aflöning åt de på indrag
ningsstat
qvarstående civile tjenstemänncn vid Flottan afsedda summa,
grundar sig på Rikets Ständers beslut genom bifallandet af 2:dra punkten,
momentet e, i Utlåtandet N:o 85;
2:dra momentet, angående behållningarne å det vid sednaste riksdag beviljade
reservations-anslag till Skogs-institutet och aflöning af Skogsstatens
tjenstemän, innefattar hvad Rikets Ständer, genom bifall till Utskottets
hemställan i 10:de punkten af Utlåtandet N:o 94, beslutat.
213 §, angående det odisponerade beloppet af expropriations-summan för kungs
gården
Noret i Stora Kopparbergs län tillhörande jord, grundar sig på hvad
Utskottet tillstyrkt i sitt af Rikets Ständer bifallna Utlåtande N:o 185.
214 §, angående ersättning för en del utaf det under Riks-statens Sjette Hufvudtitel
uppförda anslag till Teknologiska institutet; 215 §, angående de från Landtränterierna
till Kongl. Stats-kontoret inlemnade äldre depositionsmedel;
216 §, angående köpeskillingen för den af Kronan försålda, så kallade Hofbageri-egendomen
vid Regeringsgatan här i hufvudstaden; och 217 §, angående
återbetalda undsättningsmedels aflemnande till Riksgälds-kontoret,
äro lika lydande med 219:de, 220:de, 221:sta och 222:dra §§ i 1858 års
reglemente.
218 §, angående öfverlemnandet till Riksgälds-kontoret af behållna inkomsten ge
nom
rörelsen å Statens jernbanor, grundar sig på Rikets Ständers beslut,
genom bifallandet af 9:de och 10:de punkterna af Utlåtandet N:o 86, samt
innehåller ett dertill af Utskottet nu föreslaget tillägg, rörande bokföringen
af de, med hänsigt till resultatet af rörelsen å dessa jernbanor, till Riksgälds-kontoret
inbetalda eller derifrån utbekomna medel.
219 §, angående det för Statens utgifter anvisade belopp utaf Rikets Ständers
Banks upplupna, behållna vinst, innehåller Rikets Ständers beslut enligt
Förstärkta Banko-Utskottets Memorial N:o 37, sid. 3 och 4.
220 §, angående utlåningen och förräntandet af Riksgälds-kontorets kontanta be
hållning;
221 §, angående det på Riksgälds-kontoret anvisade särskilda
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 223.
kreditiv å Rikets Ständers Bank; oell 222 §, angående rättighet för Riksgälds-kontoret
att, i händelse af behof, upplåna de för derå anvisade utbetalningars
bestridande erforderliga medel, äro lika lydande med hittills
gällande reglementes 225:te, 226:te och 227:de §§.
223 §, angående det för fortsättningen af Statens jernvägsbyggnader under inne
varande
riksdag upptagna fonderade statslån, grundar sig på Rikets Ständers
härom fattade beslut enligt Utskottets Utlåtanden Niis 51 och 62 samt
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 17.
224 §, angående de genom innevarande års jernvägslån influtna medels förrän
tande
intill dess de behöfva för jernvägsbyggnaderna användas, har samma
lydelse, som hittills gällande reglementes 231 §.
225 §, angående användandet af en del utaf innevarande års utrikes upptagna
jernvägslån för liqvideraudet af återstående beloppet utaf 1858 års tillfälliga
statslån samt dertill använda medels godtgörande, innefattar Rikets
Ständers rörande dessa liqvider meddelade beslut genom bifallandet af hvad
Stats-Utskottet tillstyrkt i Utlåtandena Niis 51 och 62 samt Banko-Utskottet
föreslagit i dess Utlåtande N:o 18.
226 §, angående Bankens godtgörande af Statsverket för de, genom ofvannämnde
tillfälliga statslån, Banken tillskyndade förluster, är lika lydande med 183
§ i 1858 års reglemente.
227 §, angående införandet af ett inhemskt fonderadt statslåne-system, innehåller
Rikets Ständers härom fattade beslut enlio-t Stats-Utskottets Utlåtanden
Niis 165 och 206.
228 §, angående utseendet af Deputerade för utöfvandet af de närmare bestyren
med fondsystemet och liqviderna i anledning af de utländska jernvägslånen,
svarar mot och är hufvudsakligen lika lydande med 229 § i nu
gällande reglemente.
229 §, angående Riksgälds-kontorets och dess Styrelses åligganden med afseende
å den allmänna Hypotheksbanken, innefattar Rikets Ständers i sådant hänseende
meddelade beslut genom godkännande af hvad Stats- och BankoUtskottet
i Utlåtandena Niis 24 och 40 tillstyrkt.
230 §, angående uppbörden och redovisningen af allmänna bevillningen; 231 §,
angående uppbörden af kort- och tidnings-stämpel-afgifterna samt kostnaderna
för tidnings-stämplingens verkställande; 232 §, angående summariska
räkningarne öfver Riksgälds-kontorets medel; 233 §, angående Landt-ränteriernas
månadsförslag rörande samma medel; 234 §, angående dessa medels
leverering till Riksgälds-kontoret, äfvensom Landt-ränteriernas remisslage;
235 §, angåendo vederbörande tjenstemän tillerkända observations- och
indrifnings-arfvoden; 236 §, angående Riksgälds-kontorets hufvudbok; 237 §,
angående utgifning från trycket af utdrag ur Riksgälds-kontorets räkenskaper;
samt 238 §, angående upprättandet af årliga liqvider mellan Riksgälds-
och Stats-kontorcn, äro lika lydande med 232, 233, 234, 235, 236,
237, 238, 239 och 240 §§ af nu gällande reglemente.
Stockholm den 26 Oktober 1860.
Stats-Utskottets Memorial N:o 223.
5
Förslag:
tili
Reglemente
för
Hikets Htänders Hiksgälds-kontor.
(Fortsättning.)
Angående Riksgälds-kontorets inkomster och de till detta
Verk särskilt anslagna tillgångar.
§ 202.
Do till Riksgälds-kontoret hörande och dit anslagna medel må icke, under
någon förevändning eller med livad vilkor som helst, derifrån ryckas eller användas
till andra behof, än dem Rikets Ständer bestämt. Allt förordnande, som deremot
strider, vare kraftlöst (68 § Regerings-formen). Och må, vid liqviderandet
af Riksgälds-kontorets fordringar, ackord, utan Rikets Ständers särskilda samtycke,
icke medgifvas.
§ 203.
Återstoden af den bevillning, som, enligt Rikets Ständers bevillning s-förordning
af den 8 Mars 1858 samt Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse af den 6 April
samma år, skall utgöras, bör, likasom den allmänna bevillning, hvilken Rikets Ständer
vid innevarande riksdag sig åtagit, till Riksgälds-kontoret levereras i den ordning
och på det sätt, författningarne föreskrifva; hvarjemte ännu utestående restantier
å de förflutna årens bevillnings-medel böra, i den mån de varda indrifna,
komma detta Yerk till godo.
§ 204.
De för stämpling af spelkort och tidningar stadgade afgifter ingå likaledes till
Riksgälds-kontoret, genom hvars försorg för spelkorten föreskrifna konvoluter och
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 223.
manufaktur-stämpelpapper anskaffas samt i stadgad ordning tillhandahållas, och
hvarest stämplingen af papperet för de här i hufvudstaden utkommande tidningar
jemte andra, stämpel-afgift underkastade, skrifter verkställes; börande Riksgäldskontoret
till allmänna Barnhuset i Stockholm samt öfriga fromma stiftelser utbetala
dem tillerkända andelar utaf kortstämpel-afgiften.
§ 205.
Till Riksgälds-kontoret aflemuas hädanefter, likasom hittills, de köpeskillingar,
hvilka, vid Kronan behållna hemmans samt relrognitions- och Kronans öfriga
disponibla skogars försäljande till skatte, varda erlagda.
§ 200.
Äfvenledes eger Riksgälds-kontoret att emottaga de auktionsmedel, hvilka
kunna inflyta för Kronan tillhöriga och för Kongl. Flottans i Carlskrona behof
eller förre allmänna Magasins-inrättningens räkning icke inköpta hus i städerna,
så vida ej dessa medel blifvit af Rikets Ständer för Särskildt ändamål anvisade.
§ 207.
Yidare skola till Riksgälds-kontorets disposition öfverlemnas de medel, hvilka,
till följd af anmärkningar vid räkenskaperna öfver alla till detta Yerk ingående
allmänna utskylder, äro eller blifva levererade.
§ 208.
Enligt den under sednast förflutna riksdag uppgjorda statsreglering, bör,
utaf Statsverkets i den då fastställda Riks-staten beräknade årliga inkomster, ett till
bestridande af de å Riksgälds-kontoret anvisade statsutgifter anslaget belopp af 966,200
R:dr för hvart och ett af åren 1858, 1859 och 1860, eller tillsammans för dessa 3
år Två millioner åttahundranittioåtta tusen sexhundra R:dr, genom Kongl. Statskontoret,
till Riksgälds-kontoret aflemnas.
§ 209.
Såsom bidrag till bestridande af do utaf Rikets nu församlade Ständer beviljade
och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade statsutgifter, har vid innevarande
riksdags statsreglering, på sätt den af Rikets Ständer nu utfärdade Riksstat
innehåller, anslagits ett belopp af Två millioner femtionio tusen sjuhundranittio
R:dr för hvart och ett af de år, derunder åberopade Riks-stat kommer att
blifva gällande. Detta bidrags belopp eger dock Riksgälds-kontoret icke att från
Kongl. Stats-kontoret utbekomma föi’r än under sednare hälften af året näst efter
det, af hvars statsinkomster detsamma påräknats skola utgå.
Stala-Utskottets Memorial N:o 223.
7
§ 210.
Jemte det Riksgälds-kontoret oger att från Kongl. Stats-kontoret erhålla
det ännu icke aflemnade beloppet, En million niohundra tusen R:dr, utaf de, enligt
1857 års Rikshufvudbok och derpå grundad liqvid mellan dessa Verk, Riksgälds-kontoret
tillkommande behållna öfverskott å statsinkomsterna för sagde år, böra
de för sistlidet och följande år redan uppkomna eller hädanefter uppkommande
öfverskott å Statsverkets inkomster, äfvensom behållna och till framtida behof icke
reserverade besparingar å Statsverkets utgifter, genom Kongl. Stats-kontoret till
Riksgälds-kontoret aflemnas. Deremot åligger det Riksgälds-kontoret att godtgöra
Kongl. Stats-kontoret det belopp, Åttahundratre tusen tvåhundrafemtioåtta
R:dr 8 öre, hvarmed bristerna i 1858 års statsinkomster och förslagsanslag, enligt
Rikshufvudboken och uppgjord liqvid, öfverstigit de å enahanda anslag för samma
år uppkomna besparingar, jemte andra i denna liqvid Riksgälds-kontoret tillgodoförda
poster.
Sedan Rikshufvudboken för år 1859 och hvarje påföljande år blifvit afslutad,
bör en derpå grundad liqvid mellan Stats- och Riksgälds-kontoren uppgöras
öfver de sistnämnde Verk tillkommande öfverskottsmedel.
§ 211.
Enligt Rikets Ständers under sednast förflutna riksdag vidtagna beslut, bör
det belopp, som af förut till befästnings-arbetena vid Carlsten anvisade medel återstår,
sedan det södra strandverket blifvit fullbordadt, besparas Statsverket och följaktligen
till Riksgälds-kontoret återlemna».
§ 212.
Till följd af don under innevarande riksdag uppgjorda statsreglering och de
beslut Rikets Ständer i sammanhang dermed meddelat, böra från Kongl. Statskontoret
aflemnas till Riksgälds-kontoret:
l:o. Återstoden, Tre tusen fyrahundratjugusju R:dr 50 öre, utaf en Femte
Hufvudtiteln tillhörande och till aflöning åt de på indragnings-stat ännu qvarstående
civile tjenstemän vid Flottan afsedd anslags-summa af 5,877 R:dr 50 öre; hvilken
återstod, i den mån densamma genom afgång blifver obehöflig, kommer att såsom
besparing Riksgälds-kontoret tillställas.
2:o. De behållningar, som, enligt 1860 års Rikshufvudbok, komma att förefinnas
å det vid sednast förflutna riksdag till utgående under nuvarande statsreglcrings-period
beviljade årliga reservatious-anslag af 75,000 R:dr för Skogs-institutet,
lägre skogs-skolor samt andre Skogs-staten tillhörande tjenstemäns aflöning.
§213.
Jemte det Rikets Ständer medgifvit, att utaf den till 8,802 R:dr 18 öre
bestämda lösnings-summa för jord, som i och för anläggningen af Gefle—Dala-jerrivägen
blifvit exproprierad från den Landshöfdingen i Stora Kopparbergs län på
lön anslagna kungsgården Noret, ett belopp af högst 6,802 R:dr må användas till
8
Stats-Utskottets Memorial N:o 223.
inlösen för nämnde kungsgårds räkning af derstädes, på Landshöfdingen Olof af
Geijerstarns bekostnad, uppförda boningshus, hafva Rikets Ständer beslutat, att
hvad utaf ofvanberörde expropriations-summa för detta ändamål icke åtgår, skall
till Riksgälds-kontoret öfverlemnas.
§ 214.
I stället för det årliga bidrag till Teknologiska institutet, som af Manufaktur-diskontens
vinstmedel tillförene utgått, men numera är å Riks-statens Sjette
Hufvudtitel uppfördt, kommer ett, detta bidrag motsvarande, belopp af Tjuguett
tusen R:dr att utaf nämnde vinstmedel, genom Kongl. Kommerse-kollegium, till
Riksgälds-kontoret, före hvarje års slut, inbetalas.
§ 215.
Under det i § 18 af detta reglemente stadgade vilkor, eger Riksgäldskontoret
att, under hvarje år, från Kongl. Stats-kontoret emottaga den vid samma
års början befintliga behållning utaf de depositions-medel, som från Landtr Unter ier na
samt Öfver-ståthållare-embetets Kansli blifvit till Kongl. Stats-kontoret inlevererade.
§ 216.
Jemlikt de beslut, Rikets Ständer under föregående riksdagar fattat, i afseende
på den erhållna och till kostnader för Myntverkets nuvarande lokal begagnade
köpeskillingen för den af Kronan försålda, vid Regeringsgatan här i hufvudstaden
belägna, så kallade Hofbageri-egendomcn, — bör, sedan Myntverkets ställning
framdeles så förbättrats, att samma köpeskillings belopp, Tjugufem tusen R:dr,
kan af nämnde Yerk, utan olägenhet eller mehn för dess obehindrade verksamhet,
återbetalas, detta belopp, i den mån det varder disponibelt, genom Kongl. Statskontoret,
till Riksgälds-kontoret öfverlemnas.
§ 217.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut, i fråga om begagnandet af
de för undsättningar vid missvexter eller felslagna skördar afsedda medel, intilldess
desamma behöfva för sagde ändamål användas, skola samma medel, till den del de
icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, under det förbehåll, som i § 20
omförmäles, öfverlemnas till Riksgälds-kontoret.
§ 218.
Bland andra i afseende på Statens jernvägs-anläggningar under nuvarande
riksdag fattade beslut, hafva Rikets Ständer, beträffande redovisningen af inkomsterna
och utgifterna å de färdiga delarne af statsbanorna samt användandet af de
genom rörelsen å dessa ban-delar uppkommande behållningar eller betäckandet af
dervid möjligen sig visande brister, beslutat: att inkomsterna och utgifterna å
hvar
Stats-Utskottets Memorial N:o 223.
9
hvar och en för allmänna trafiken upplåten del af Statens jernvägar skola särskildt
redovisas; — att den behållning, sorn å en eller annan sådan bandel uppkommit,
i första rummet må användas till bestridande af underhållskostnaderna för rörelsen
å andra bandelar, hvarest dessa underhållskostnader icke af gods- och passagerare-afgifterna
betäckas; samt att beloppet af den vid hvart och ett års slut uppkomna
behållning utaf inkomsten genom Statens hela jernvägsrörelse bör till
Riksgälds-kontoret ingå; hvaremot och i den händelse utgifterna för rörelsen å
Statens jernvägar icke skulle af inkomsterna betäckas, den för året uppkommande
bristen bör, sedan räkenskaperne öfver dessa medel undergått behörig granskning,
uppå vederbörlig reqvisition, ersättas af Riksgälds-kontorets medel.
Hvad Riksgälds-kontoret utaf inkomsterne genom Statens jernvägsrörelse
får under tiden intill nästa riksdag mottaga, bör i Kontorets räkenskaper bokföras
under depositionstitel; och hvad som derutöfver kan komma att, till betäckande af
skilnaden mellan inkomsterna och utgifterna för sagde rörelse, under samma tid
från Riksgälds-kontoret utbetalas, bör såsom utgifvet oredovisadt förskott i dessa
räkenskaper .upptagas och balanseras.
§ 219.
Till följd af Rikets Ständers under denna riksdag fattade beslut och den i
Banko-reglementet derom meddelade föreskrift, skall utaf Rikets Ständers Banks sedan
1857 års början upplupna, hittills icke disponerade vinst en summa af En million
R:dr, för Statens allmänna behof, från Banken till Riksgälds-kontoret aflemnas
med 333,333,1 R:dr vid slutet af hvart och ett af åren 1860, 1861 och 1862.
§ 220.
De till Riksgälds-kontoret influtna uppbördsmedel eller aflemnade behållningar
samt detta Yerks öfriga kontanta tillgångar skola, såvidt och så länge de
icke behöfva användas för samma verk åliggande utbetalningar, hållas allmänna
rörelsen tillhanda och göras räntebärande genom desammas utlåning emot skuldförbindelser,
som Fullmägtige anse innefatta full säkerhet och hvilka antingen äro
afgifna af städer och menigheter eller inom riket befintliga, af Kongl. Maj:t oktrojerade,
penninge-förvaltande verk och inrättningar, eller ock försedda med hypothek
af räntebärande obligationer eller förbindelser, utfärdade af sådana verk och
inrättningar samt andra större bolag och föreningar, som, efter erhållna, af Kongl.
Majk meddelade, oktrojer eller fastställda reglementen, trädt i verksamhet. Utlåningstiden
må af Fullmägtige bestämmas, dock får densamma icke öfverskrida
Sex månader efter nästa riksdags början. Lånesummans förhållande till derför
hypothiserade obligationers kapital-belopp, äfvensom den ränta, hvilken för ifrågavarande
lån skall till Riksgälds-kontoret erläggas, må likaledes, med afseende å
dessa obligationers afsättlighet och den vanliga penninge-räntans belopp, af Fullmägtige
bestämmas.
§ 221.
För bestridande af Riksgälds-kontoret åliggande utbetalningar, eger detta
Yerk att, från den 1 September det ena året till den sista Juni det nästföljande,
Bih. till R. St. Prot. 1859 Sf 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 33 Raft. 2
10
Stats-Utskottets Memorial N:o 223.
begagna ett räntefritt kreditiv å Rikets Ständers Bank, till ett belopp af högst En
million femhundra tusen 11 :dr; börande alltid de å detta kreditiv lyttade medel
ovilkorligen sistnämnde dag vara Banken godtgjorda.
Då Bankens ställning det fordrar, må, berörde kreditiv af Banko-Fullmägtige
uppsägas, dock ej förr än i sista rummet och sedan andra utvägar blifvit
begagnade. Sådan uppsägning leder till den påföljd, att kreditivet månadtligen,
intill den sista derpåföljande Juni, indrages till så stor andel, som motsvarar antalet
af de för kreditiv-rättighetens begagnande, intill samma dag, återstående fulla
månader.
§ 222.
I händelse sådant, för verkställigheten af Riksgälds-kontorets förestående
utbetalningtr, finnes oundgängligen nödvändigt, ega Fullmäktige att, under de i
§ 197 stadgade vilkor och förbehåll, upplåna dertill erforderliga medel emot detta
verks obligationer, ställda till inlösen, antingen efter viss förfallotid eller efter föregången
uppsägning. •
§ 228.
Rikets Ständer — som ansett de under innevarande riksdag anslagna medel
för Statens jernvägsbyggnaders fortsättande under åren 1860, 1861, 1862 och 1863
böra anskaffas genom upptagning af ett fonder adt amortering slån emot Svenska, å
utländskt mynt och språk utfärdade, statsobligationer — hafva uppdragit åt Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret att på det sätt Fullmägtige funne lämpligast och
ändamålsenligast för beredande af de för Svenska Staten såsom låntagare mest
fördelaktiga vilkor, upptaga detta lån, hvars belopp Rikets Ständer bestämt till
Tjugefem millioner R:dr, med tillägg af de med upplåningens verkställighet förenade
kostnader; och sedan Kongl. Maj:t, enligt Dess nådiga Kungörelse af den 13
Mars detta år, gillat och fastställt de i sådant hänseende af Rikets Ständer meddelade
beslut och föreskrifter, samt kontrakt om ifrågavarande lån under den
26:te sistlidne April blifvit afslutadt mellan Fullmägtige, å ena, och Bankirhusen
Raphael Erlanger och Bröderne Bethmann i Frankfurt arn Main samt H. J.
Merck & C:o äfvensom Nordtyska Banken i Hamburg, å andra sidan, genom hvilket
kontrakt bemälde Bankirhus och Bank åtagit sig att, mot öfverenskomna vilkor,
aflemna en lånesumma af 8,400,000 Thaler Preussiskt Courant; så är för de förestående
ränteliqviderna och kapital-afbetalningarne i anledning af detta lån, som,
med inberäkning af det belopp, 1,600,000 Thaler, hvarmed Rikets Ständers Bank
skall deruti deltaga, utgör Tio millioner Thaler, ett anslag af En million fyrahundra
sextiosex tusen R:dr R:mt anvisadt, att från Riksgälds-kontoret årligen
utgå från och med den l:ste Maj innevarande år och intilldess lånet blifvit till fullo
återbetaldt.
Detta årliga ränte- och amorterings-anslag bör ingå till en särskildt redovisad
liqvidations- och amortissements-fond, hvars behållning skall för det med sagde
medel afsedda ändamål oförryckt tillhandahållas och användas, så att ränte-liqviderna
vid derför bestämda terminer varda ovilkorligen fullgjorda och lånets återbetalning
i föreskrifven ordning verkställd; börande de till liqvidations- och amortissements-fonden
influtna medel, så vidt ske kan och denna fond åliggande liqvider
medgifva, städse på säkert och ändamålsenligt sätt göras fruktbärande.
Stats-Utskottets Memorial N:o 223,
11
Ilen summa, motsvarande ungefärligen Fyra millioner R:dr, hvarmed Rikets
Ständers Bank skall, under de i ofvan åberopade kontrakt bestämda vilkor och
emot erhållande af sådana 41-procents-obligationer, som för meranämnde lån blifvit
utfärdade, deltaga i samma lån, kommer att af Bankens, sedan 1857 års början
upplupna, disponibla vinst utbetalas med en tredjedel årligen vid slutet af hvart
och ett af åren 1860, 1861 och 1862.
§ 224.
De medel, som genom den i näst ofvanstående § omförmälda upplåning inflyta
för Riksgälds-kontorets räkning, höra, intill dess de behöfva för dermed afsedt
ändamål användas, göras räntebärande; hvarvid Fullmägtige äfven ega uppköpa
i sådant afseende antagliga obligationer, som antingen förfalla till betalning
efter viss bestämd tid eller utan svårighet och kapital-förlust, kunna vid inträffande
behof föryttras.
§ 225.
Vid beslutandet af det under nuvarande riksdag för fortsättandet af Statens
jernv ägs-anläggning ar upptagna lån, hafva Rikets Ständer stadgat, att utaf de medel,
som mot detta lån tillhörande, å utländskt mynt utfärdade, Svenska statsobligationer
blifvit utom riket upplånta, ett belopp, svarande mot den vid sistlidet
års slut återstående obetalda andelen, Nio millioner R:dr, utaf det för näringarnes
understödjande i början af år 1858 likaledes utrikes upptagna Svenska statslån
skulle användas till denna återstående låne-summas liqviderande å de, enligt afslutadt
kontrakt, derför bestämda tider. Deremot och i stället för de sålunda till
sistnämnde statslåns återbetalning anslagna medel, skulle en motsvarande summa
utaf den så kallade statslåne-fondens behållningar och inbetalningarne å samipa
fonds fordringar anvisas såsom tillgång för bedrifvandet af Statens jernvägs-arheten.
Till följd af Rikets Ständers härom sålunda meddelade stadgande, kommer hvad
icke redan utaf nämnde fond tillhörande medel blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnadt
såsom godtgörelse för den, genom dertill använda jernvägs-lånemedel, verkställda
afbetalning å 1858 års tillfälliga statslån att godtgöras på det sätt, att,
derest Riksgälds-kontoret, på de i låne-kontraktet föreskrifna förfallotider, tillhandahåller
Banko-Fullmägtige nödig valuta för vederbörligt fullgörande af liqviderna
för meranämnde lån, skola Sju hundra femtio tusen R:dr, under åren 1861
och 1862, vid slutet af hvar tredje månad, från Rikets Ständers Bank aflemnas
till Riksgälds-kontoret. Dock ega Banko-Fullmägtige att med Fullmägtige i
Riksgälds-kontoret öfverenskomma om de för hvarje år bestämda inbetalningarnes
verkställande äfven vid andra än nu bestämda terminer, i fall sådant skulle finnas
vara för begge verken mera fördelaktigt.
Sedan den statslåne-fonden motsvarande utländska skuld sålunda blifvit
liqviderad, kommer ränte-vinsten å denna fond att tillfalla Riksgälds-kontoret;
hvaremot å densamma möjligen uppkommande förluster skola af detta Yerks medel
ersättas, så att, till följd af liqviderna för det tillfälliga statslånet, någon minskning
icke uppkommer i det belopp, som utaf de för dessa liqvider använda medel
är för jernvägs-arbetena påräknadt.
12
Stats-Utskottets Memorial N:o 223.
§ 226.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers under sednast förflutna riksdag
fattade beslut angående det i näst ofvanstående § omförmälda statslåns upptagande
å utrikes ort, för att bereda en, under dåvarande penningestållning, nödig ansedd
tillfällig förökning i förlag s-kapitalet för handeln och näringarne, skall Rikets Ständers
Bank, genom hvilken de medel, som å detta lån influtit blifvit i låneväg utlemnade
till understöd för landets näringar, af Stats-verket hållas skadeslös för
de förluster, som i anledning af detta lån och dess användande för dermed afsedt
ändamål kunna för Banken uppkomma.
§ 227.
I betraktande af det uti flera hänseenden fördelaktiga inflytande på landets
ekonomiska och financiella ställning, som införandet af ett ändamålsenligt ordnadt
och fortsatt inrikes statslåne-systern synes böra utöfva, och då derigenom ej allenast
erforderlig tillgång skulle kunna beredas för att småningom förvandla den för
Statens jernvägsbyggnader tillkomna utländska stats-skuld till inhemsk, utan äfven
medel kunna anskaffas för utförande af sådana större och mera omfattande produktiva
arbetsföretag, för hvilkas till vägabringande öfverskotten å Stats-verkets
årliga inkomster icke äro tillräckliga, hafva Rikets Ständer till medels erhållande
för nu uppgifna ändamål genom införande och framgent fortfarande tillämpning
af ett inhemskt statslåne-system, beslutat och stadgat:
l:o. Genom upplåning för Statens räkning, enligt här nedan angifna vilkor
och bestämmelser, anskaffas inom riket medel för att användas dels till inlösen af
obligationer å utländskt mynt, utgifna för de under åren 1858 och 1860 för Statens
jernvägsbyggnader upptagna lån, dels till bekostande af allmänna produktiva
arbetsföretag, hvilkas utförande eller understödjande af Rikets' Ständer beslutas.
2:o. Denna upplåning, sorn icke får företagas i annat fall än att penningar
inom riket blifva att tillgå mot ett pris, som icke öfverstiger kostnaden för det
under innevarande år till fortsättning af Statens jernvägsbyggnader utrikes upptagna
lån, och hvilken upplåning under åren 1861 till och med 1863 icke får uppgå
till högre belopp än 3,000,000 R:dr, sker genom fonderade, inom riket utgifna, räntebärande
obligationer/lydande å Svenskt mynt, och utfärdade, på Rikets Ständers
vägnar, af deras Riksgälds-kontor.
3:o. Obligationerna ställas på innekafvaren, men äro å dennes sida icke
uppsägbara. Deremot eger Riksgälds-kontoret att dem uppsäga till inlösen efter
sex månaders förlopp; hvilken uppsägningsrätt dock icke må af Fullmägtige begagnas
förr, än efter tio år från obligationernas utgifvande. Uppsägning sker medelst
derom i rikets officiella tidning införd kungörelse.
4:o. Räntan för den i obligationerna förskrifna lånesumma utgår med fyra och
en half för hundra, efter år räknadt, och tillhandahålles ovilkorligen obligationsinnehafvaren
hvarje halft år, emot återställande af den å samma ränta utfärdade kuponj;
börande hvar och en obligation, vid dess utfärdande, vara försedd med dylika kuponer
å halfårsräntorna för en tiderymd af Tio år; och skall samma obligation sedermera,
intilldess den varder inlöst, hvart tionde år förses med ränte-kuponer för
enahanda tid. Vid upplåningens företagande, äfvensom under dess fortgång, må,
i fall att penningar ej kunna erhållas mot den i obligationerna förskrifna ränta,
af Fullmägtige lemnäs rabatt å det kapitalbelopp, derå obligationerna äro utfärda
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 223-
13
de; dock bör kostnaden för lånet derigenom icke blifva större än för innevarande
års jernvägs-byggnadslån.
5:o. Obligationernas valörer, hvilka skola utsättas i både Riksdaler Riksmynt
och Silfver Specie, bestämmas af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret med iakttagande,
att någon obligation icke utfärdas å lägre belopp, än Etthundra Riksdaler
Riksmynt eller Tjugufem Riksdaler Silfver Specie.
6:0. Till ränte-liqvider för dessa obligationer och kapitalets amortering an- ■
visas samt uppföres å den stat, som af Rikets Ständer vid hvnrje riksdag varder
för Riksgälds-kontoret utfärdad, ett, i öfverensstämmelse mod Regerings-formens 66
§ utgående årligt anslag, till belopp af fem och en half procent å den summa, som, enligt
Rikets Ständers beslut, skall upplånas; kommande detta anslag att fortfarande och
med oförminskadt belopp årligen utgå ända till dess hela lånet blifvit i stadgad
ordning betaldt.
7:o. Det årliga ränte- och amorterings-anslaget bör ingå till en särskildt
redovisad liqvidations- eller amorterings-fond, hvars behållning skall för det med
dessa medel afsedda ändamål allt framgent, oförryckt tillhandahållas och användas,
så att ränte-liqviderna, vid derför bestämda terminer, varda ovilkorligen fullgjorda
samt lånets återbetalning i föreskrifven ordning verkställd. De till nämnda fond
influtna medel böra, såvidt ske kan och sagde liqvider medgifva, städse på säkert,
och ändamålsenligt sätt göras räntebärande.
8:0. Lånets amortering bör alltid ske genom uppköp af för detsamma utgifna
obligationer, då dessas allmänt gångbara värde understiger det i dem förskrifna
kapital-belopp (eller pari); men, i annat fall, och derest tillfälle sig icke
erbjuder att under hand infria obligationerna, bör amorteringen verkställas genom
utlottning af det antal obligationer utaf de särskilda serierna, som anses böra inlösas.
Sålunda utlottade obligationer förfalla till betalning Sex månader efter
verkställd utlottning.
9:o. Amorterings-fondens äfvensom all den för öfrigt vid nu ifrågavarande
statsskuld förekommande förvaltning besörjes af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret,
hvilka jemväl ega att, efter omständigheterna och blifvande penningeställning, ej
mindre bestämma tiden för upplåningens företagande och lånesummans belopp inom
ofvan uppgifna gräns, än äfven föranstalta om uppköp af de för jern vägs-byggnadslånen
utgifna obligationer, på sätt och å tid sådant lämpligast och med största
fördel för Staten kan ske.
Och hafva Rikets Ständer i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes
åt den af Rikets Ständer sålunda beslutade upplåning meddela Sin nådiga garanti
och fastställelse.
§ 228.
De närmare bestyren med fondväsendets och statsskuld-systemets oafbrutna och
verksamma handhafvande jemte dermed föreuade åligganden ega Fullmägtige att
uppdraga åt vissa Deputerade, som, till följd af sådant uppdrag, jemväl må ombesörja
verkställigheten af de genom 1858 och 1860 års lån för Statens jernvägsbyggnader
föranledda utländska liqvider.
Desse Deputerade, hvilkas, antal af Fullmägtige bestämmes, böra väljas vid
slutet af hvarje qvartal; och verkställes berörde val, dervid förut varande Deputerado
kunna omväljas, på sätt sista punkten af § innehåller. Med hänsigt
till erforderliga namnteckningar å vexlar jemte öfriga expeditioner, böra långifvar
-
14
Stats-Utskottets Memorial N:o 223.
ne och andra vederbörande underrätta» om inträffade förändringar bland Deputerade.
Deputerade skola, å Fullmägtiges vägnar, utföra de uppdrag, som i sagde
hänseende dem meddelas; egande Deputerade att sig emellan, såsom lämpligast
synes, fördela dem tillhörande göromål, och skola de inför Fullmägtige vid hvarje
sammankomst redogöra för sina åtgärder under den efter Fullmägtiges nästföregående
sammankomst förflutna tid. Deputerade äro i afseende på utöfningn af sina
erhållna uppdrag ansvarige enligt allmänna lagen och särskildt gällande författninningar.
I förhållande till beskaffenheten och omfånget af de göromål, som varda
åt Deputerade uppdragne, må Fullmägtige bestämma de arfvoden, hvaraf Deputerade
kunna anses hafva gjort sig förtjente. På Deputerade ankommer att, derest
göromålens behöriga gång sådant fordrar, antaga nödiga biträden, för hvilkas godtgörande
lämpliga arfvoden må af Fullmägtige, efter hvarje års förlopp, beviljas.
§ 229.
Med hufvudsakligt bifall till uppgjordt och af Kongl. Majit till Rikets Ständers
pröfning öfverlemnadt förslag till inrättande af en allmän Hypotheks-bank i
ändamål att för Svenska, i föreskrifven ordning stadfästade, Hypotheks-föreningar
ombesörja den för beredande af lånecillgångar åt dessa Föreningars delegare nödiga
upplåning, hafva Rikets Ständer, som, för sin del, beslutat utfärdandet af nu
godkänd och antagen förordning, angående en allmän Hypotheks-bank för riket,
genom sina beslut derom, bland annat, meddelat följande Riksgälds-kontoret och
dess Styrelse rörande stadganden, nemligen:
l:o. Till grundfond för Allmänna Hypotheks-bankon bör Statsverket, genom
Riksgälds-kontoret, öfverlemna uti obligationer, ouppsägbara å innehafvarens sida samt
bärande lika stor ränta, som uti andra af Statsverket utgifna, inhemska obligationer
högst förskrifves, å ett värdebelopp, stort Åtta millioner Riksdaler. Skulle andra
inhemska obligationer, än dessa, ej komma att utfärdas af Statsverket, bestämmes
räntan å dem till fem procent,
2:o. De af Statsverket till allmänna Hypotheks-banken, såsom grundfond,
öfverlemnade obligationer må ej i någon händelse till anskaffande af medel för
bankens utlåningar begagnas, utan endast i följande två fall kunna, genom deras
försäljning till större eller mindre del, efter behof, användas, nemligen: a) i den
oförmodade händelse, att sådant i föreskrifven ordning, vid Bankens utredning, för
infriande af Bankens förbindelser oundvikligen erfordras, och b) då, i följd af uraktlåten
eller fördröjd inbetalning af hvad delegande Hypotheks-föreningar för undfångna
lån böra erlägga, eller af annan anledning, Banken saknar egna, för tillfället
användbara, tillgångar till fullgörande af sina förbindelser mot sina långifvare.
I de under under litt. b) omförmälda fall må de grundfonden tillhöriga obligationer
till större eller mindre del äfven kunna af Hypotheks-banken pantsättas;
åliggande Hypotheks-banken i hvarje händelse att om obligationernas användande
Riksgäldskontoret genast underrätta.
3:o. Har af den under litt. b) nämnda anledning försäljning egt rum, vare
Hypotheks-banken pligtig så väl att, så snart ske kan, åter inköpa ett, det försålda
motsvarande, belopp af samma obligationer, som ock att till Riksgäldskontoret
godtgöra den för de försålda obligationerna belöpande ränta, till dess
att grundfonden på nämnda sätt blifvit till sitt ursprungliga belopp återställd.
I
Stata-Utskottets Memorial N:o 223.
15
Kan sådant återköp ej ske inom den tid, som dertill efter aftal mellan Riksgälds-kontoret
oell Hypotheks-banken bestämmes, och som ej må utsträckas öfver
två år, erlägger Hypotheks-banken till Riksgälds-kontoret för de ännu utelöpande
obligationerna full liqvid och varder derigenom berättigad att, i de användas ställe,
nya obligationer till motsvarande belopp erhålla. Her, på medgifvet sätt, obligationer
blifvit för Hypotheks-bankens behof pantsatta, skola de sednast inom ett
år från pantsättnings-dagen af Banken åter inlösas.
4:o. Uti Hypotheks-bankens Styrelse bör en ledamot, som skall vara vice
Ordförande utses af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, Likaså utses af Fullmägtige
till deltagande i den årliga revisionen af Hypotheks-bankens förvaltning och räkenskaper
en Revisor, som vid revisionen förer ordet; dessutom böra Fullmägtige
utse ett ombud vid den allmänna ordinarie sammankomst, som mellan Hypotheksbankens
delegare skall ega rum hvarje år efter afslutad revision.
5:o. Hypotheks-förening, som, innan Hypotheks-banken öppnat sin verksamhet,
önskar i Banken inträda, skall derom göra anmälan hos Kongl. Finansdepartementet;
hvarefter å tid, som af Kongl. Maj:t bestämmes, ombud så väl för
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, som för den eller de Hypotheks-föreningar, hvilka
till inträde i Hypotheks-banken sig anmält, äfvensom de af Kongl. Maj:t samt
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret utsedde ledamöter i Hypotheks-bankens styrelse
skola sammanträda, för att vidtaga de beslut och förrätta de val, som,måste föregå
Hypotheks-bankens öppnande.
Angående uppbörden och redovisningen af de till Riksgälds-kontoret ingående
bevillnings-, m. fl. medel:
§ 230. '
Allmänna bevillningen uppbäres och redovisas på sätt i gällande Bevillningsförordning
är stadgadt; och åtnjuta de tjenstemän samt öfrige vederbörande, som
med uttaxeringen och uppbörden af bevillningen ega befattning, de uti samma förordning
dem tillerkända arfvoden och traktamenten.
Likaså ega Kronofogdarne och Lands-kontpren att för uppbörden och redovisningen
af arfs- och testaments-bevillningen tillgodonjuta de särskilda arfvoden,
som uti derom gällande författningar finnas bestämda.
§ 231.
I afseende på uppbörden, levereringen och redovisningen af de stämpelafgifter,
som för tidningar och spelkort skola eifiäggas, komma härom gällande förtal
tningar att tjena till efterrättelse; börande kostnaden för den i Riksgälds-kontoret
skeende tidnings-stämpling af detta Verks medel bestridas; och må vedergällningen
för sagde stämplings verkställande och kontrollerande hädanefter utgå
med enahanda belopp eller efter samma beräkningsgrund, som hittills. Likaledes
böra de stampar, som vid den i orterna förefallande tidnings-stämpling måste be
-
16 Stats-Utskottets Memorial N:o 223.
gagnas, på Riksgälds-kontorets bekostnad anskaffas. Men för öfrigt skall kostnaden
för denna stämpling, med det i författningarne bestämda belopp, utaf de influtna
stämpelmedlen godtgöras.
§ 232.
Ofver hvarje års uppbörd af allmänna bevillningen samt Riksgälds-kontorets
öfriga inkomster, hvilka uti landsorterna levereras, författas vid Lands-kontoren
summariska räkningar, som afslutas och insändas till Riksgälds-kontoret inom
den tid, författningarne stadga; skolande uti dessa räkningar restantier och
balanser från de förra åren jemväl till redovisning upptagas. Sådana summariska
räkningar aflemnas äfven från Stockholms stad inom den tid, som särskildt är
bestämd.
§ 233.
I början af hvarje månad insändas från Landtr anter ier na till Riksgäldskontoret
förslag öfver de, under nästföregående månad, för nämnda Kontors räkning,
influtna medel; hvilka förslag ovilkorligen böra vara af Lands-kontoren till
riktigheten bestyrkta.
§ 234.
De till Riksgälds-kontorets disposition uti Landt-ränterierna influtna uppbörds-
och anmärknings- rn. fl. medel öfversändas och levereras derifrån omedelbarligen
till Riksgälds-kontoret; egande Landt-räntmästärne att, under de vilkor och
förbehåll, författningarne stadga, sig till godo beräkna och i räkenskaperna afföra
dem tillkommande remisslage för de penninge-remisser, som från Ränterierna till
Riksgälds-kontoret expedieras.
§ 235.
För de medel, som, till följd af Kongl. Kammar-rättens Öfverrevisions-departements
anmärkningar eller vederbörande Advokatfiskals-embetens åtgärder,
för Riksgälds-kontorets räkning inflyta, godtgör Riksgälds-kontoret, efter behöriga
reqvisitioner, de i författningarne stadgade observations- och indrifnings-arfvoden.
§ 236.
Med iakttagande af hvad Rikets Ständer under 1847 och 1848 års riksdag
beslutat och förordnat i afseende på räkenskaps/öringen vid Riksgälds-kontoret
samt hvad härom för öfrigt är stadgadt, uppgöres och afslutas för hvarje år en
särskild hufvudbok öfver nämnda Yerks samtliga tillgångar och skulder samt inkomster
och utgifter; börande följaktligen denna hufvudbok äfven upptaga och redovisa
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 223.
17
dovisa alla af Riksgälds-kontoret verkställda utbetalningar och egande fordringar
för beviljade stats-bidrag till jernvägs-anläggningar. Hufvudboken skall inom
den 1 Juli året efter det, för hvilket den är uppgjord, vara afslutad och renskrifven,
samt före den 1 derpåföljande September behörigen granskad.
Riksgälds-kontorets hufvudböcker böra vid lämpliga tider hållas Kongl.
Stats-kontoret till handa, på det att den Riksgälds-kontoret tillkommande förvaltning
af allmänna medel jemväl må kunna i Rikshufvudboken intagas.
§ 237.
Under loppet af Juli månad hvarje år, böra, till upplysning för allmänheten
om Riksgälds-kontorets ställning, särskilda, efter det härmed afsedda ändamål
lämpade, utdrag af detta Verks räkenskaper för det nästföregångna året genom
trycket offentliggöras och jemte allmänna tidningarne utdelas.
§ 238.
I April månad hvarje år, upprättas uti Riksgälds-kontoret en ordentlig liqvid
med Statsverket för det sistförflutna året. Af denna liqvid meddelas Kongl.
Stats-kontoret. tvänne exemplar, hvaraf det ena, derå Fullmägtige tecknat sitt
godkännande, bör derstädes qvarstadna, samt det andra, sedan det blifvit försedt
med anteckning om liqvidens godkännande af Kongl. Stats-kontoret, bör till Riksgälds-kontoret
återställas, för att såsom verifikation dess hufvudbok biläggas.
Sih. till B. St. Prot. 1853 & 1860.
4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 33 lläft.
3
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Stals-Ulskottels Memorial M 224.
1
M 224.
Ank. till Exp.-Utsk, den 26 Okt. 1860, kl. 1 e. m.
Memorialmed förslag lill de 2:ne sista afdelningarne af del
Reglemente, som före denna riksdags sild skall får Riksgäldskontoret
alfdrdas.
(R. A.)
Enligt den vid föregående riksdagar antagna och nu bibehållna uppställning
och indelning af de reglementariska stadgandena för Riksgälds-kontorets förvaltning,
äro föreskrifterna angående styrelsen och tjenstemanna-personalen vid Riksgälds-kontoret
samt deras åligganden upptagna i slutet af reglementet; och då
Stats-Utskottet nu underställer Rikets Ständers pröfning och fastställelse de fä förändringar
i dessa föreskrifter, som Rikets Ständers under innevarande riksdag fattade
beslut medföra, eller Utskottet, vid genomgåendet af hittills gällande reglemente,
funnit anledning föreslå, anser sig Utskottet, på samma sätt som iakttagits
vid afgifvandet af förslagen till de öfriga afdelningarne utaf det nva reglementet,
böra omförmäla hvarje särskild §:s innehåll och antyda del beslut eller de förhållanden,
till följd hvaraf ändringar eller tillägg i förut meddelade sladganden nu
blifvit föreslagna; varande lör de §<§, hvilka bifogade förslag innehåller, nummerföljden
fortsatt från de föregående reglements-afdelningarne, fastän hvarje §:s här
nedan uppgifna nummerordning, vid reglementets utfärdande, måste förändras medelst
införandet af de hvilka tillkommit genom Rikets Ständers under de sednaste
veckorna fattade beslut.
239 §, angående antalet af de Fullmägtige, åt hvilka Styrelsen öfver Riksgälds-kontoret
är uppdragen; 240 §, angående uppkomna ledigheter bland Fullmägtige;
241 §, angående Suppleanters inkallande; 242 §, angående den ed,
fullmägtige skola allägga; 243 angående upphörandet af Fullmägtiges befattning;
244 §, angående Fullmägtiges åligganden i allmänhet; 245 §, angående
Bil,, till It. St. Prof. 1859 cfc 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Itand. 34 Haft. 1
Stats-Ulsltottets Memorial M 224.
Fullmägtiges redovisnings- och ansvars-skyIdighet; 246 §, angående inhemtandet
af Revisorernes råd och yttranden; 247 §, angående Fullmägtiges honorarier och
resekostnads-ersättriing; 248 §, angående målens föredragning och afgörande; 249
§„ angående den ort, der Fullmägtiges sammankomster böra hållas; 250 §, angående
tiden för sammankomsterna och protokolls förande dervid; 254 §, angående
särskilda sammanträden; 252 angående tjenstledighet för Fullmägtige, samt
253 §, angående anmälandet af inträffadt förfall, äro lika lydande med 244,242
243, 244, 245, 246, 247, 248, 249, 250, 254, 252, 253, 254 och 255 §§
af nu gällande reglemente.
254 §, angående det antal Fullmägtige, som vid besluts fattande bör vara
tillstädes, motsvarar samma reglementes 256 § och innehåller enahanda stadgande,
endast med erforderlig förändring i redaktionen.
255 §, angående rösternas afgifvande och beräknande vid skiljaktighet i meningar;
256 §, angående infordrandet af Kommissariatets yttranden m. m.; 257
§, angående föreskrifters meddelande; 258 §, angående sättet för överklagande
af Fullmägtiges beslut, samt 259 §, angående granskning af Kommissariatets anteckningsböcker
och Ombudsmannens diarier samt inventering af de utaf Kommissariatet
förvarade låne- och säkerhels-handlingar, ega samma lydelse, som 257,
258, 259, 260 och 264 §§ i 4858 års reglemente.
260 §, angående årliga besigtningar å Rikets Ständers och Riksgälds-koatorets
hus, motsvarar nuvarande reglementes 262 § och innehåller samma stad -  gauden, dock med tillägg af det, enligt Stats-Utskottels hemställan i Utlåtandet
M 494, åt Fullmägtige uppdragna åliggande, att låta uppgöra förslag till reparation
och förändring af östra flygeln utaf Rikets Ständers hus.
261 §, angående begagnandet af rum inom Rikets Ständers hus mellan riksdagar
ne ; 262 §, angående berättelsers afgifvande till Rikets Ständer och deras
Revisorer; 263 §, angående tryckning och utdelning af Rikets Ständers Revisorers
berättelser; 264 §, angående upphandling af papper och skrifmaterialier till
begagnande under nästa riksdag; 265 §, angående Fulimägtiges i Banken och
Riksgälds-kontoret gemensamma åligganden; 266 §, angående granskningen af fullmagterna
för Riksdagsmän af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden; 267 angående
val af Direktörer eller deras Suppleanter vid Låne-kontoren; och 268 §,
angående Riksgälds kontorets organisation samt reglering af dervarande förvaltningsbestyr
och tjenstegöromål, äro lika lydande med 263, 264, 265, 266, 268,
269, 270 och 271 af nuvarande reglemente.
269 §, angående Fullmägtiges Kansli, motsvarar 272 § i 1858 års reglemente,
och innefattar Rikets Ständers, genom bifall till 2:dra punkten af Stats-Utskottets
Memorial JM 207, meddelade beslut i afseende på tjenstemännens antal och göromålens
bestridande inom nämnde Kansli.
270 §, angående Kommissaiialet och de vid dess Expedition samt Boksluts
-
Stats-Utskollets Memorial JM 224.
3
och Revisions-kontoren anställde tjenstemän, motsvarar 275 i nu gällande reglemente
och innehåller samma stadganden, med de tillägg i afseende på tjänstemännens
inom Boksluts- och Revisions-kontoren antal och tjenstgörings-skyldighet, som
af Rikets Ständers beslut, genom bifall till 5:dje punkten i ofvanåberopade Memorial
JV2 207, föranledas.
271 §, angående Ombudsmannen, och 272 §, angående vaktbetjtningen,
hafva samma lydelse, som 274 och 273 §§ i 1858 års reglemente.
275 g, angående instruktionen för Riksgälds-kontorets tjenstemanna-personal
och vaktbetjening, är hufvudsakligen lika lydande med nu gällande reglementes
276 §.
274 §, angående den för ofvannämnde tjenstemän och vaktbetjening bestämda
aflöning, motsvarar samma reglementes 277 § och innefattar de dals
under sednast förflutna och dels under innevarande riksdag, enligt Memorialet M
207, stadgade vilkor och förbehåll för de« beviljade förhöjda allöningens tillgodo
njutande.
Då Rikets Ständer redan bifallit hvad Utskottet i meranämnda Memorial M
207 tillstyrkt och föreslagit, får Utskottet nu jemväl hemställa,
att det i samma Memorial åberopade och dervid bilagda förslag
till aflönings-stat för Riksgälds-kontorets embets- och tjenstemän
samt vaktbetjening, hvilken stat upptager de nu bestämda löner
och arfvoden för den vid detta Verk anställda personal, måtte varda
af Rikets Ständer gillad och till iakttagande från och med näst
kommande
års början fastställd.
275 §, angående den för längre tid tillbaka anslagna gratifikations-summa
till uppmuntran för extra-ordinarie tjenstemän och vaktbetjente vid Riksgäldskontoret,
och 276 §, angående det lill begrafningshjelp efter obemedlade tjenstemän
och vaktbetjente vid samma Verk anvisade belopp, hafva samma lydelse, som
nuvarande reglementes 279 och 280 §§.
Efter denna § torde i det nya reglementet få införas den af Rikets Ständer,
genom bifallandet af Utlåtandet M 209, redan godkända §, angående bevil—
jadt understöd för Enke- och Pupill-kassan vid Riksgälds-kontoret.
278 <§, angående tjensters bestridande vid inträffad ledighet eller laga förfall
samt Enke- och Pupill-kassans rätt till lönebesparingar, upptager de i 282 §
af 1858 års reglemente förekommande stadganden
279 §, angående kostnaden för tjensternas bestridande, då innehafvarne erhållit
tjenstledighet för besörjandet af enskilda angelägenheter; 280 §, angående
anslags utfärdande för återbesättandet af lediga tjenster; 281 §, angående upprättandet
af förslag i sådant, afseende, och 282 §, angående hvad som fordras för
att till tjensteman vid Riksgälds-kontoret varda antagen, äro lika lydande med
1858 års reglementes 285, 284, 285 och 286 §§.
Stats-Utskottels Memorial M 224
283 §, angående befordringsgrunderna vid Riksgälds-kontoret, innefattar
samma stadganden, som l:sta punkten i nämnda reglementes 287 Men då
enahanda befordringsgrunder, som hittills, varit stadgade för Notarier och Kanslister
samt öfrige tjenstemän vid Riksgälds-kontoret, utom Bokhållare- äfvensom Kammaroch
Kontorsskrifvare-tjensterna. har Utskottet, med derjemte fästadt afseende å de
nya tjenstebefattningar, hvilka, enligt Rikets Ständers vid denna riksdag fattade
beslut, komma alt å kameralsidan tillsättas, ansett sednare punkten af 287 t§ i
hittills gällande reglemente böra uteslutas ur det nya reglementet.
284 g, angående varning och suspension för tjensteförsummelse; 283 och
286 §§, angående tjenstemans afsättande eller skiljande från Verket; 287 §, angående
vaktbetjent entledigande; 288 §, angående behandlingen af mål, rörande
tjenstemans eller vaktbetjents suspension eller afsättande; 289 §, angående upphörandet
af extra-ordinarie tjenstemans eller extra vaktbetjents tjenstgöringsrätt;
290 §, angående grunden för de vid Riksgälds-kontoret anställde tjenstemäns och
vaktbetjenters pensionering; 294 §, angående vilkoren för hela lönens åtnjutande
såsom pension; 292 §, angående beräkningsgrunden för lönerna understigande pensioner;
293 §, angående pensionsberättigad tjenstemans eller vaktbetjents öfverflvttande
på pensions-stat, utan derom gjord anhållan, och vaktbetjeningen till
erkänd
särskild pensionsrätt; 294 §, angående Riksdalersbenämningen, samt 295
§, angående upphörandet af tillförene meddelade stadganden, i afseende på Riksgälds
kontorets förvaltning, ega samma lydelse, som hittills gällande reglementes
288, 289. 290, 291, 292, 293, 294,295, 296, 297. 298 och sista, eller 299 §.
Då ombyggnaden af Strömsholms kanal och slussverk nu blifvit utförd, så
kommer det uppdrag Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, på grund af 7 och 28 §§
i Strömsholms nya kanalbolags reglemente, under liden innehaft i afseende på
utväljande af en ledamot i Kanalbolags-direktionen samt ett ombud till deltagande
i de årliga revisionerna af nämnde kanal- och slussverks räkenskaper, att hädanefter
upphöra; hvadan den, angående dessa vals verkställighet och bemälde Direktions-ledamots
särskilda åliggande, intagna 267 § i 1858 års reglemente för Riksgälds-kontoret
icke blifvit i det nya reglementet öfverflyttad
Likaså och till följd af Rikets nu församlade Ständers beslut, i fråga om aflöningen
för den vid Riksgälds-kontoret anställda personal, har ej heller den 278
§ i hittills gällande reglemente intagits i det nu föreslagna nya reglementet.
Stockholm den 26 Oktober 186*0.
Stats-Ulskoltets Memorial JM 224.
8
Förslag*
lili
Reglemente för Riksgäldskontoret.
(Fortsättning.)
Angående Styrelsen öfver Riksgalds-lcontoret.
§ 239.
Riksgälds-kontoret förblifver, såsom hittills, under Rikets Ständers styrelse,
inseende och förvaltning (66 § Regeiings-formen). Styrelsen öfver detta Verk är
af Rikets Ständer uppdragen ål Tre af hvarje Riks-Ständ, enligt 67 § Riksdagsordningen,
valde Fullmägtige, vid hvilkas sammankomster ordet föres af den Rid—
derskapet och Adelns Fullmägtig, som, jemlikt Riddarhus-ordningen, dertill berättigad
är.
§ 240.
Genom dödsfall eller af andra tillfälligheter, bland Fullmägtige, mellan riksdagarno,
uppkomna ledigheter ersättas, när så fordras, medelst nya val, på sätt af
det Stånd, för hvilket sådan ledighet inträffat, är föreskrilvet (69 § Riksdagsordningen).
Då någon Fullmägtig algått, bör dess Stånds Kansli-direktion, genast
efter det sådant blifvit hos Fullmägtige anmäldt, derom underrättas samt anmodas
foga anstalt om ny Fullmägtigs inkallande i den afgångnes ställe.
§ 241.
Enär, i anseende till samtidigt inträffade förfall för flere Fullmägtige, göromålens
oafbrutna gång sådant fordrar, eger Fullmägtiges Ordförande att, under
tiden, i den af hvarje Riks-Stånd bestämda ordning, inkalla erforderligt antal
Suppleanter.
6
Slats-Ulskottets Memorial Jtf 224.
§ 242.
Innan Fullmäktig sin befattning tillträder, skall lian, vid Fullmägtiges sammankomst,
aflägga och med sitt namn underteckna följande ed: »Jag — — —
utsedd och förordnad att vara Fullmägtig i Rikets Ständers Riksgälds-kontor, lörpligtar
mig härmedelst att, vid denna mig anförtrodda befattning, ställa mig till
noggrann efterrättelse, sä väl rikets grundlagar, som det för Riksgälds-kontoret
gällande reglemente, samt öfriga, rörande delta Verk, af Rikets Ständer meddelade
föreskrifter; och skall jag doldt och förtegadt hälla hvad vid Kontorets förvaltning
förefaller, som tyst vara bör: så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ!»
§ 243.
Kommer Fullmägtig i den författning, att han icke kan vara Riksdagsman
och Ledamot af Utskott, skall han genast frånträda sin befattning såsom Fullmäglig,
och ledigheten efter honom, i föreskrifven ordning, återbesättas.
§ 244.
Jemte ett noggrannt iakttagande af hvad Rikets Ständer, i afseende på förvaltningen
af Riksgälds-kontoret och dit anslagna medel, beslutat och föreskrifvit,
åligger Fullmäktige att omsorgsfullt värda och befrämja detta Verks rätt, säkerhet
och förmån, samt för öfrigt vidtaga alla på Fullmägtige ankommaode åtgärder, i
och för verkställigheten af de utaf Rikets Ständer Fullmägtige meddelade beslut
och uppdragna åligganden.
§ 243.
Hefallningar, som af någon annan, än Rikets Ständer, meddelas, angående
användandet af Riksgälds-kontorets tillgångar eller förvaltandet af samma Verk, få
icke af Fullmägtige åtlydas och efterkommas; varande Fullmägtige, för sina åtgärder
i denna egenskap. Rikets Ständer eller deras Stats-Utskott och Revisorer
allena redo skyldige, samt kunna icke för sitt förhållande till ansvar ställas, utan
1 laga ordning och till följd af Rikets Ständers eller deras Revisorers beslut, eller,
mellan riksdagar och revisioner, genom Rikets Ständers Justitie-ombudsman (70 §
2 mom. Riksdags-ordningen; 3 § Ansvarighets-lagen).
§ 246.
Till ledning vid pröfningen och afgörandet af förekommande ärenden, för
Stats-Ulskotlets Memorial JVs 224.
7
hvilkas behandling antingen icke några eller mindre tillämpliga och bestämda föreskrifter
blifvit af Rikets Ständer meddelade, ega Fullmägtige att af Rikets Ständers
Revisorer begära råd och yttranden.
§ 247.
Såsom honorarium åtnjuter hvarje Fullmägtig Ett tusen femhundra R:dr årligen;
hvarförutom Fullmiigtig, som ej är i Stockholm bosatt, eger att för en resa
årligen till oell från hemorten uppbära kostnads-ersättning, beräknad efter skjuts
för Två hästar.
Angående Fullmagtiges sammankomster.
§ 248.
Med undantag af de, enligt § , åt vissa Deputerade uppdragna bestyr och
åligganden i afseende ä lånet för Statens jernvägs-byggnader, böra alia Fullmägtiges
behandling tillhörande mål inför Fullmägtige. vid deras sammankomster, föredragas
och få endast der afgöras.
§ 249.
Fullmägtige hafva sina sammankomster i Stockholm, så vida icke riksdag å
annan ort hålles, i hvilket fall Styrelsen öfver Riksgälds-kontoret anses vara till
riksdags-orten öfverflyttad, derest Fullmägtige, till ett antal af minst Åtta, i egenskap
af Riksdagsmän, derstädes vistas. Skulle åter, vid dylikt tillfälle, Fullmägtige,
till berörde antal, hvarken i Stockholm eller å riksdags-orten fortfarande sig
uppehålla, kommer Styrelsen att qvarblifva i Stockholm, dit Fullmägtiges Ordförande
då, till dellagande i denna Styrelse, bör, på sätt i § 243 är stadgadt, inkalla
det antal Suppleanter, som för ärendenas afgörande erfordras.
§ 230.
Fullmägtige sammanträda en gång i hvarje vecka å den af dem bestämda
dag och tid. Derjemte böra, då ärendenas beskaffenhet och oafbrutna gång sådant
fordrar, särskilda sammankomster hållas. Vid hvarje sammankomst skall protokoll
föras.
§ 231.
Förmärkes något å färde vara, som anses kunna leda till Riksgälds-kontorets
skada och förfång, eller förspörjas sådana oordentligheter inom Verket, hvilka for
-
8
Stats-Utskottets Memorial J\f 224.
dra skyndsam åtgärd och handläggning, göres anmälan derom ofördröjligen hos
Ordföranden, på hvilkens pröfning det i sådant fall ankommer, huruvida Fullmäglige
skola genast sammankallas, eller om ärendets anmälan inför Fullmägtige kan
uppskjutas till den för deras vanliga sammankomster utsatta dag. Då eldsvåda
yppar sig på Riddarholmen eller i staden inom broarne, böra Fullmägtige genast
i Kontoret sig infinna.
§ 232.
Åstundar Fullmägtig att, under längre eller kortare tid, från staden afresa,
bör han sådant förut vid sammankomst eller hos Ordföranden anmäla, samt då
tillika uppgifva tiden för sin frånvaro, och bör han derjemte med öfrige Fullmägtige
för det Riks-Stånd, han tillhörer, träffa sådan öfverenskommelse, att något
hinder för göromålens behöriga gång, genom hans frånvaro, icke förorsakas.
Skulle från staden bortrest Fullmägtig icke låta höra al sig inom trenne veckor
efter upphörandet af hans erhållna tjenstledighet, anmärkes detta förhållande i Fullmägtiges
protokoll; och skullesamme Fullmägtig, utan anmäldt laga förfall, uteblifva
längre än Två månader, att räkna från den dag, tjenstledigheten tilländagått, bör
anmälan, enligt § 242, härom göras hos vederbörande Uiks-Stånds Kansli-direktion.
§ 253.
Ar Fullmägtig, som icke, på säll näst ofvanstående § föreskrifver, till erhållande
af ledighet sig anmält, genom opasslighet eller enskilda angelägenheter, hindrad
att sammankomst bevista, bör han sitt förfall hvarje gång tillkännagifva.
§ 254
Då vid sammankomst samtlige Fullmägtige för någotdera af Riks-Stånden saknas,
må, derest uppskof kan ega rum, icke något ärende till afgörande företagas
eller beslut fattas. Frågor om låns upptagande, de i Regerings-formen omförmälda
kreditivers utbetalning eller andra ärenden af mera allmän vigt få icke afgöras, så vida
ej minst Atta Fullmägtige äro närvarande. Vid tjensters tillsättande eller pensioners
beviljande bör likaledes åtminstone detta antal F^ullmäglige vara tillstädes.
§ 255.
Yppas under Fullmägtiges öfverläggningar skiljaktighet i meningarne, böra samtlige
närvarande Fullmägtige tdl protokollet algifva sina röster, hvilka per capita
beräknas.
Stats-Utskoltels Memorial M 224.
9
beräknas. Derest flera skiljaktiga meningar yttras, böra de sins emellan närmast
öfverensstämmande, så vidt möjligt är, sammanjernkas. Då ett lika antal röster
utfaller för hvardera meningen, är Ordförandens röst afgörande. — Den vid sammankomst
närvarande Fullmägtig, som sin röst ej särskildt afgifvit eller, efter börjad
öfverläggning om ett föredraget ämne, sig aflägsna!, anses hafva det då fattade
beslutet biträdt.
Slaten omröstning må endast företagas vid val till sådana befattningar, dertill
någon bland Fullmägtige kan utses.
§ 236.
Innan Fullmägtiges pröfning underställda ärenden till slutligt afgörande företagas,
böra Riksgälds-kontorets Kommissariats utlåtanden deröfver inhemta», så vida
sådant för utredningen af härvid förekommande förhållanden erfordras, eller af
Fullmägtige eljest anses nödigt; skolande hufvudsakliga innehållet af dessa utlåtanden
i Fullmägtiges protokoll antecknas. Likaledes böra skälen för sådana, af
Fullmägtige vidtagna, förvaltningsåtgärder och beslut, som grunda sig på särskilda
oms ändigheter och förhållanden, i protokollet anföras.
§ 257.
Föreskrifter och befallningar må, å Fullmägtiges vägnar, Riksgälds-kontorets
embets- och tjenstemän icke meddelas, utan lill följd af beslut, fattad t vid Fullmägtiges
sammankomst; Sekreteraren hos Fullmägtige dock obetaget, utan föregången
anmälan, mellan sammankomsterna, från vederbörande infordra de utlåtanden
och upplysningar, som för ärendenas afgörande finnas nödvändiga.
§ 258.
Ofver Fullmägtiges beslut i mål, som röra Riksgälds-kontorets tjenstemän eller
andra enskilda personer, eger den eller de, på hvilkas rätt och bästa dessa beslut
kunna inverka, att hos Rikets Ständers Revisorer eller Stats-Ulskott anföra besvär;
dervid klaganden dock, såvida besvären skola till pröfning upptagas, bör, inom
Tretio dagar efter bevisligen erhållen del af det meddelade beslutet, sitt missnöje
deremot hos Fullmägtige skriftligen anmäla; hvarjemte det, vid enahanda äfventyr,
åligger honom att, sednast en månad före Revisorernes näst förestående sammankomst
eller riksdagens början, derest revision dessförinnan icke inträffar, sina besvär
ingifva till Fullmägtige, af hvilka desamma, jemte utlåtande deröfver, till
Revisorérue eller Stats-Utskottet öfverlemnas.
B,h. liil R. St. Prat. 1859 A 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Rand. 34 Haft. 2
40
Slals-Ulskottets Memorial M 224.
Besvär öfver Fullmägliges, nyss före eller under Rikets Ständers eller deras
Revisorers sammanvaro, i dylika mål meddelade beslut böra, inom fjorton dagar
efter delfående!, den dagen likväl oräknad, omedelbarligen af vederbörande till
Stats-Utskottct eller Revisorerne inlemnas.
Angående Fullmägtige tillhörande särskilda åligganden och uppdrag.
§ 239.
Fullmägtige skola, vid början af hvarje är, granska Kommissariatets anteckningsböcker
och protokoller, jemte Ombudsmannens diarium för det näst föregångna
året, samt genomgå och inventera de under Kommissariatets vård befintliga
låne- och säkerhets- med liera handlingar.
§ 260.
En gång hvarje år birra Fullmägtige anställa besigtning å det till lokal för
Riksgälds-kontoret anvisade hus samt detta Verks inventarier. Likaledes bör besigtning
årligen af Fullmägtige anställas å det under deras vård och inseende
ställda hus, som begagnas till sessionsrum för Riks - Stånden samt Rikets Ständers
Utskott: egande Fullmägtige låta verkställa de reparationer och andra arbeten,
som för nämnde egendomars vederbörliga underhållande erfordras; och må kost
naderna
härför, äfvensom de för samma egendomar hittills utgående årliga afgifter,
utaf Riksgälds-kontorets medel bestridas i likhet med andra till så kallade
koutors-expenser vanligen hänförda utgifter.
I anseende till den bristfälliga beskaffenheten af cn del utaf Rikets Ständers
hus samt några dervarande rums otillräcklighet och olämplighet för de ändamål,
hvartill desamma blifvit anvisade, hafva Rikets Ständer funnit godt uppdraga åt
Fullmägtige att före nästkommande riksdag låta uppgöra förslag till en sådan reparation
och förändring af östra flygeln utaf detta hus, att de der befintliga lägenheterna
må blifva försatte i ändamålsenligt skick och, så vidt förhållandena det
medgifva, erhålla den utvidgning, att fullt tillräckliga lokaler må beredas för de
Rikets Ständers Utskott, som äro i behof af större utrymme.
§ 261.
Under de tider, då Rikets Ständer icke äro församlade, må lediga rum och
lägenheter inom Rikets Ständers hus af Fullmägtige hyresfritt upplåtas för tillfälligt
begagnande ej allenast af de Kommittéer och Revisioner, som kunna varda
Stats-Utskotlets Memorial J\i 224.
II
af Kongl. Maj:t sammankallade och för hvilkas sammanträden erforderliga lokaler
inom Kronans hus här i hufvudstaden icke finnas att tillgå, utan äfven åt allmänna
embetsmyndigheterna, som antingen af särskild anledning icke kunna för
någon tid begagna åt dem anvisade embetsrum eller också sakna egen lokal; egande
Fullmägtige, vid hvarje sådan upplåtelse, föreskrifva de vilkor, som Fullmägtige för
de upplåtna rummens samt möblernas och inventariernas noggranna och omsorgsfulla
vårdande finna nödvändiga. Dylik upplåtelse kommer alltid att upphöra så
tidigt före Rikets Ständers sammankomst, att rummen och inventarierna dessförinnan
kunna vara försatta i ordnadt och fullständigt skick samt, om så erfordras,
reparerade.
§ 262
Då Rikets Ständers Revisorer öfver Stats-, Banko- och Riksgälds-verkcn
sammanträda, skola Fullmägtige till dem afgifva berättelse om Riksgälds-konlorcls
ställning och förvaltning under den tid, som Revisorernes granskning kommer att
omfatta; och böra, vid samma tillfälle, särskilda berättelser af Kommissariatet och
Ombudsmannen vid della Verk afgifvas och, genom Fullmägtige, till Rcvisorerne
ölverlemnas.
Dessutom skola Fullmägtige, vid nästa riksdags början, till Rikets Ständer
afgifva och till Stats—Utskottet aflemna en fullständig berättelse för hela den tid,
som förflutit sedan Fullmägtiges berättelse till Rikets nu församlade Ständer afgals;
börande jemväl särskilda berättelser för samma tid af Kommissariatet och
Ombudsmannen då afgifvas och till Stats-Utskoltet af Fullmägtige öfverlemnas.
§ 263.
Efter hvarje revisions slut skola Fullmägtige, på sätt Rikets Ständers för
Rcvisorerne utfärdade instruktioner innehålla, föranstalta om tryckning och utdelning
med allmänna tidningarne af Revisorernes, angående Stats- och Riksgälds—
verken, afgifna och Fullmägtige tillställda berättelser, jemte dertill hörande förklaringar;
hvilka handlingar, äfven genom Fullmägtiges försorg, böra till näst derefter
sammanträdande Revisorer och Ständer öfverlemnas.
§ 264.
Före nästkommande riksdags början böra Fullmägtige:
o) föranstalta om upphandling af det, för tryckningen af Riks-Ståndens
protokoller med dertill hörande bihang, under samma riksdag, erforderliga
papper, och, med behörigt iakttagande af Rikets Ständers i
12
Stats-Utskotlels Memorial M 224.
sådant afseende meddelade föreskrifter, låta upprätta kontrakler angående
verkställigheten af bihangets tryckning;
b) upprätta kontrakter om tillhandahållande, under riksdagens lopp, af
de skrifmaterialier och öfriga effekter, som för Riks-Ståndens och Utskottens
behof kunna erfordras; och
c) låta komplettera och iståndsätta invenlarie- persedlarne uti Riks-Ståndens
samt Utskottens sessions- och kansli-rum inom Rikets Ständers hus.
Vid verkställigheten häraf iakttages, att anbud, genom kungörelser i allmänna
lidningarne, inlordras af dem, som kunna vara hugade att tillhandahålla och leve
rera berörde effekter eller besörja omförmälda trycknings- med flera arbeten; och
bör, innan pappers-upphandlingen sker. från Ståndens Kansli-direktioner inhemtas
upplysning om storleken och beskaffenheten af det papper, som för protokollstryckningen
skall anskaffas.
För öfrigt ega Fullmägtige att utse någon bland Riksgälds-kontorets tjenstemän,
som bör ej allenast, före och under riksdagen, emottaga, vårda och efter
vederbörliga reqvisitioner utlemna de upphandlade effekterna samt ombesörja de
under riksdagens fortgång ifrågakommande ytterligare uppköp, äfvensom erforderliga
reparationer å inventarie-persedlarne, utan ock, efter riksdagens slut, upprätta
och algilva fullständig redovisning för alla dessa af honom emottagna effekter.
§ 265.
Gemensamt med Fullmägtige i Rikets Ständers Bank, skola Riksgälds-kontorets
Fullmägtige:
a) afgifva sitt underdåniga yttrande och råd till Kongl. Majit i fråga
om den ort, der Rikets Ständer böra samlas, i de fall, då fiendens
framträngande eller pest eller andra lika vigtiga hinder göra riksdags
hållande i hufvudstaden omöjligt eller för Rikets Ständers frihet
och säkerhet vådligt (50 § Regerings-formen);
b) efter stadgade grunder uppgöra och utfärda ny Bevillnings-förordning,
i den händelse att, vid riksdags slut, bevillningens hela belopp är
bestämdt, men Rikets Ständer icke hunnit om fördelningen deraf
blifva ense (109 § Regerings-formen);
c) uti Justitie-ombudsmans-embetet genast insätta den man, som Rikets
Ständer till efterträdare åt Justitie-ombudsmaunen utsett, i fall denne,
mellan riksdagarne, afsäger sig det erhållna förtroendet eller med
döden afgår, äfvensom utvälja annan behörig man i stället för Justitieombudsmannens
utsedde efterträdare, derest han, äfven mellan riksdagarne,
afsäger sig förtroendet eller i Justitie-ombudsmans-embetet
insättes eller med döden afgår (98 § Regerings-formen);
Stats-Utskottets Memorial JW 224.
15
d) för framtida uppsigten och kontrollen öfver Göta kanals vidmagthållande,
utse och välja ej mindre en person, för att, såsom ledamot,
å Bankens och Riksgälds-kontorets vägnar, inträda i Direktionen öfver
nämnde kanal, än ock ett ombud, att, å samma Verks vägnar,
deltaga i revisionerna af kanalens räkenskaper; skolande valet till
ledamot i Direktionen förnyas hvarje år och till ombud vid revisionerna,
före desammas början; dock må förut härtill utsedde personer
kunna återväljas.
Vid Fullmägtiges i Banken och Riksgälds-kontoret gemensamma sammanträden
böra, så vida beslut skall kunna fattas, två tredjedelar af hvartdera Verkets
Fullmägtige och, bland dessa två tredjedelar, åtminstone en Fullmägtig af hvarje
Riks-Stånd vara tillstädes.
§ 266.
Fullmägtige af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden skola, för upplysningars
afgifvande, vara tillstädes då fullmagterna för Riksdagsmän af det Stånd, som de
tillhöra, granskas af Justitie-Statsministern eller den person, Konungen i hans
ställe förordnat (21 § Riksdags-ordningen)
§ 267.
Derest, före nästa riksdags början, någon af de utaf Ridderskapet och Adeln
utsedde Direktörer eller Suppleanter vid Låne-kontoren i landsorterna skulle med
döden afgå eller sättas ur stånd att detta uppdrag bestrida, böra Fullmägtige för
nämnde Stånd, tillika med Ståndets Fullmägtige i Banken samt Riddarhus-direklioneu,
genast efter derom erhållen underrättelse, gå i författning om nytt val i
den afgångne Suppleantens ställe. Likaledes skall, efter skedd anmälan om dylik
ledighet bland de af Borgare-Ståndet valde Direktörer eller Suppleanter vid Lånekontoren,
den lediga platsen tillsättas genom val af samma Stånds Fullmägtige i
Banken och Riksgälds-kontoret, dervid ordet för-es af den främste bland Ståndets
Fullmägtige i förstnämnde Verk.
Skulle åter någon af de, i och för granskningen af Låne-kontorens räkenskaper,
utaf Riks-Stånden valde Revisorer eller deras Suppleanter, mellan riksdagarne,
med döden afgå eller vara lagligen hindrad att detta uppdrag utöfva, böra,
så vida icke vederbörande Riks-Stånd annorlunda förordnat, Ståndets Fullmägtige
i Banken och Riksgälds-kontoret, genom omröstning per capita, annan Revisor
eller Suppleant utse.
14
Stals-Ulskoltets Memorial M 224.
Angående Betjeningen vid Riksgälds-kontoret.
§ 268.
Rikets Ständer, som ansett sig äfven, vid denna riksdag böra uppskjuta slutliga
afgörandet af den under 1850 och 1851 8rs riksdag väckta frägan om ny
eller förändrad organisation af Riksgälds-kontoret samt reglering af dervarande
förvaltningsbestyr och tjenstegöromål, hafva pröfvat lämpligt ånyo uppdraga åt
Fullmägtige, att, utan hinder af de i detta reglemente och hittills gällande tjenst—
görings-ordning meddelade föreskrifter, rörande sättet och ordningen för sistnämnde
göromåls besörjande, deruti besluta och till verkställighet befordra sådana förändringar,
hvarigenom, så vidt sig göra låter, utan att nödiga kontroller åsidosättas,
den största möjliga enkelhet och skyndsamhet vid ärendenas behandling samt minskning
i tjenstemännens antal åstadkommes; egande Fullmägtige derjemte att, under
tiden intill nästa riksdag, i den mån förut utgående löner och arfvoden äro eller
varda för sådant ändamål författningsenligt disponibla, använda desamma för de
nya eller förändrade göromål, som, för verkställigheten af Fullmägtiges i ofvanberörde
hänseende vidtagna beslut, komma att detta Verks tjenstemän åläggas.
§ 269.
De hos Fullmägtige förefallande kansli-göromål bestridas af
en Sekreterare,
en Notarie och Registrator, samt
en Kanslist.
Notarie- och Registrators-tjensten får dock ej tillsättas förrän nuvarande
innehafvaren af den å Riksgälds-kontoret hittills gällande aflöningsstat uppförda
Registrators- och Arkivarie-tjenst afgår; utan komma under tiden de göromål, som
förut tillhört denne tjensteman, att fortfarande af honora bestridas emot åtnjutande
af den lön, nyssberörde stat upptager; börande, efter hans afgång samt Registrators-
och Arkivarie-tjenstens indragning, de göromål, som tillhört denna befattning,
utan särskild ersättning, öfvertagas af Notarie- och Kanslist-tjensternas
innehafvare.
% 270.
De med Riksgälds-kontorets dagliga förvaltning förenade göromål och åligganden
besörjas, under Fullmägtiges öfverinseende och med redovisnings-skyldighet
inför dem, af
Stats-Utslcottets Memorial Jt? 224.
fä
tre Kommissarier.
Vid kansli-göromälen biträdes Kommissarierne af
en Notarie och
en Kanslist.
Till Kommissariernes biträde vid uppbörden af Riksgälds-kontorets inkomster
och verkställigheten af dess utbetalningar, är hos Kommissariatet anställd
en Bokhållare (Kassa-bokhållaren).
Riksgälds-kontorets hufvudbok föres och alslutas i det Kommissariatet underlydande
Boksluts-kontor, hvarest äfven öfriga räkenskaps-göromål hufvudsakligen
förättas; bestående detta kontor af
en Kamererare,
två Bokhållare,
en Kammarskrifvare och
två Kontorsskrifvare, af hvilka 2:ne sistnämnde tjenstemän, den ene äfven
skall biträda i nedan nämnde kontor, och den undre dessutom tjenst—
göra der Kommissariatet finner hans biträde erforderligt.
Granskningen af Riksgälds-kontorets räkenskaper, likasom för öfrigt förefallande
revisionsarbete, med undantag af den Kommissarierne sjelfve åliggande grnnsknings-skyIdighet,
besörjes i Revisions-kontoret af
en Kamererare, med biträde af en utaf de i Boksluts-kontoret anställde
Kontorsskrifvare.
§ 271.
Riksgälds-kontorets rätt och talan i de rättegångs- och ut söknings-ärenden,
som röra detta Verk, bevakas och utföras af
en Ombudsman.
§ 272.
Vaktbetjeningen utgöres af
en Vaktmästare,
tre Kammardrängar, och
två Husdrängar, af hvilka den ene bestrider de denna befattning tillhörande
göromål vid Rikets Ständers hus.
% 273.
I afseende på samtlige här ofvan uppgifne embets- och tjenstemäns och vaktbetjenters
göromål och öfriga åligganden, kommer den af Fullmägtige, under den
16
Stals-Utskottels Memorial M 224.
9 Ma rs 1842 utfärdade instruktion och tjenstgörings-ordning nied deruti sedermera
beslutade ändringar och tillägg att tjena till efterrättelse, under Fullmägtige
likväl förbehållen rätt alt tills vidare rörande den vid Riksgälds-kontoret anställda
tjenstemanna-personals och vaktbetjenings tjensteåligganden meddela de ytterligare
eller förändrade föreskrifter, som för ärendenas vederbörliga handläggning samt fullgörande
af de uppdrag och göromål, Riksgälds-kontoret fått sig ålagde, kunna anses
erforderlige.
§ 274.
A/löningen för Riksgälds-kontorets tjenst emanela-personal och vaktbetjening
utgår enligt den af Rikets Ständer för nämnde Verk fastställda aflönings-stat, hvilken
icke får öfverskridas; varande nedanstående vilkor och förbehåll stadgade för
tillgodonjulande af den dels under sednast förflutna och dels under innevarande
riksdag beviljade löneförhöjning för bemälde tjenstemanna-personal och vaktbetjening:
l:o. Innehafvare af de ökade lönerna inom Riksgälds-kontoret äro underkastade den vidsträcktare
tjenstgörings-skyldighet eller den jemkning i åligganden, som antingen
vid en blifvande förändrad organisation af detta Verk eller eljest kan
varda i allmänhet stadgad; och böra de fullmagter, som för Riksgälds-kontorets
tjenstemän utfärdas, innefatta förbehåll om vederbörandes skyldighet att åtaga
sig de nya eller förändrade göromål, hvilka kunna dem åläggas.
2:o. Sådana uppdrag och bestyr, som, till följd af Rikets Ständers förfoganden,
böra af tjenstemännen vid Riksgälds-kontoret förrättas, skola, oaktadt särskilda
arfvoden för enahanda uppdrag och göromål tillförene utgått, hädanefter inbegripas
under vederbörandes bestämda tjensteåligganden; hvadan alltså den
framtida vedergällningen för sagde uppdrag och bestyr kommer att innefattas
i den aflöning, gällande stat upptager.
3:o. De tjenstemän och vaktbetjenter, som, till följd af Rikets Ständers under innevarande
och sednast förflutna riksdag fattade beslut, kommit i åtnjutande af
löneförbättring, äro icke berättigade att vidare uppbära s. k. ljuspenningar.
4:o. De å aflönings-staten, i egenskap af (jenstgörings penningar, upptagna arfvoden
skola åtfölja utöfvandet af sjelfva tjenstebefattningarne; dock med rättighet
för Fullmägtige att medgifva den tjensteman eller vaktbetjent, som af sjukdom
hindras från bestridandet af sin tjenst, att uppbära det för samma tjenst bestämda
arfvode.
B:o. Ombudsmannen samt fjerde eller kontorsskrifvare-graden tillhörande tjenstemän
må emottaga och bibehålla andra ordinarie tjenster, så vida Fullmägtige icke
finna desamma för tjenstgöringen inom Riksgälds-kontoret hinderliga; men de
öfrige tjenstemännen vid detta Verk få ej innehafva annan ordinarie tjenste
befatt
-
Stats-Ulskollets Memorial M 224.
17
befattning; dock må den ordinarie tjensteman derstädes, som för närvarande
innehar befattning utom Verket och, enligt förut gällande stadganden, icke varit
skyldig denna befattning frånträda, densamma äfven efter tillträdandet af
den på nya staten uppförda lön bibehålla, under vilkor dels att, derest hans
utom Riksgälsds-kontoret innehafvande syssla skulle vara för tjenstgöringen
derstädes hinderlig, från endera tjensten afgå, när Fullmägtige sådant äska,
och dels att, vid befordran inom detta Verk, frånträda ordinarie tjenste-befatt—
ning utom detsamma.
§ 275.
Till belöning för extra arbeten och till uppmuntran för exlra-ordinarier, som
ådagalagt synnerlig flit och skicklighet, må äfven hädanefter en summa af Ett tusen
R:dr för hvarje år utaf Fullmägtige disponeras; dock får hvad häraf, under årets
lopp, icke behöft utgifvas, under ett påföljande år ej för samma ändamål användas.
För öfrigt ega Fullmägtige icke att tilldela betjeningen vid Riksgälds-kontoret andra
arfvoden, än de i aflönings-staterna och detta reglemente särskildt bestämda eller
medgifna.
§ 276.
Såsom begrafningshjelp eller understöd för sterbhusen efter aflidne obemedlade
tjenstemän och vaktbetjenter vid Riksgälds-kontoret och f. d. General-assistanskontoret,
ega Fullmägtige att, under loppet af hvarje år, disponera en summa af
högst Tvåhuudratjugufem R:dr.
§ 277.
(Här torde i det nya reglementet böra införas den genom bifallandet af Utlåtandet
JVs 209 af Rikets Ständer redan godkända angående beviljadt understöd för
Enke- och Pupill-kassan vid Riksgälds-kontoret.)
Angående lediga ijenslers bestridande och tillsättande.
§ 278.
Den ordinarie tjensteman eller vaktbetjent, som förordnas att under inträffad
ledighet, eller i anseende till sjukdoms- eller annat laga förfall, förrätta annan
Hill. till R. St. Vrot. 1S59 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 34 Höft. 3
Stats-Utsko/tets Memorial M 224.
tjenst, än den lian sjelf innehar, är, med undantag af de i §§ 268 och 284
förutsatta fall, i allmänhet icke berättigad att derför erhålla särskild aflöning; dock
ankommer det på Fullmägtige att, derest sådant förordnande utöfver trenne månader
oafbrutet fortfarit, tillerkänna innehafvaren deraf ett efter omständigheterna
lämpadt arfvode, uppgående till högst halfva beloppet af skilnaden emellan hans
förut åtnjutande aflöning och löneförmånerna för den tjenst, han blifvit förordnad
alt bestrida.
Ex ira-ordinarie tjensteman, som vid dylikt tillfälle, på grund af vederbörligt
förordnande, under minst fjorton dagar, förrättat ordinarie tjenstebefattning, åtnjuter
deremot under hela den tid, denria tjenstgöring fortfar, den för lägsta tjenstegraden
bestämda lön. Vid enahanda förhållande, tillgodonjuter jemväl extra-ordinarie
vaktbetjent, hvilken beslridt kammardrängs- eller husdrängs-göromål, samma aflöning,
som för den förrättade sysslan är i slaten anslagen.
Vid inträffad ledighet af sådan tjenst, som bör återbesättas, skall, efter afdrag
af hvad för tjenstens bestridande måst utbetalas, den lönebesparing, hvilken uppkommer
intilldess, efter ansökningstidens förlopp, någon i nedan stadgad ordning blifvit
förordnad att förrätta samma tjenst, tillfalla. Enlte- och Pupill-kassan vid Riksgäldskontoret.
§ 279.
Då tjensteman eller vaktbetjent, för enskilda angelägenheters besörjande, erhållit
tjenstledighet, bör han sjelf vidkännas kostnaden för tjenstens förrättande under
den tid tjenstledigheten fortfar.
§ 280.
Innan ledig tjenst af Fullmägtige återbesattes, skall sådant, jemte de med
samma tjenst förenade löneförmåner, äfvensom tiden, inom hvilken sökande ega alt
sig anmäla, tillkännagifvas medelst anslag på vanliga ställen inom Riksgälds-kontoret.
Ansökningstiden bestämmes till minst fjorton dagar från anslagets utfärdande; dock
beror af Fullmägtige att utsätta ny ansökningstid, derest, inom den först bestämda
tiden, någon till ijenstens erhållande fullt skicklig och lämplig sökande sig icke
anmält.
% 281.
Före återbesättandet af de tjensler och beställningar, hvilkas innehafvare lyda
under Kommissariatet, böra af detsamma upprättas förslag, hvarpå en af de sö
kande
uppföres. Ofver dessa förslag kunna besvär hos Fullmägtige anföras inom
Stats-Utskuttels Memorial M 224.
1!)
åtta dagar efter det förslagen till Fullmägtiges expedition inkommit; i hvilket afseende
underrättelse^ om dagen, då ett dylikt förslag ingått, bör genom ulfärdadt
anslag meddelas, samt tjänstens tillsättande, i fall flere sökande sig anmält, uppskjutas
intilldess denna besvärstid tilländagålt.
§ 282.
För att kunna antagas till tjensteman vid Riksgälds-kontoret, fordras, så
vida sökanden icke förut eger befordringsrätt vid detta Verk, att hafva vid ettdera
af Rikets Universiteler undergått sådan examen, som berättigar till inträde i Konungens
Kansli eller i allmänna rättegångs- eller räkenskaps-verken ; dock böra de
tjenstemän, som anställas vid Fullmägtiges eller Kommissariatets Kansli expeditioner,
hafva aflagt den akademiska examen, som fordras för att få tjenstgöra antingen i
Konungens Kansli eller i rättegångs-verken; äfvensom den, hvilken befordras till
ombudsmans-sysslari, ovilkorligen bör hafva fullgjort hvad förfaltningarne föreskrifva,
i afseende på dem, som i domarevärf må begagnas.
§ 283.
Vid lediga tjensters tillsättande utnämnes blond kompetente sökande den,
som Fullmägtige, med afseende å Verkets fördel samt vigten och ansvarigheten af
de särskilda befattningarne, finna till den lediga tjensten mest skicklig och passande
Angående behandlingen af frågor rårande tjenstefårsummelser m. m.
§ 284.
Om någon, Kommissariatet underlydande, ordinarie tjensteman, vid mindre förseelser
i tjensten, ej låtit sig rätta af vederbörande förmäns tillsägelser och varningar,
elier blifvit beträdd med vårdslöshet eller försummelser i sin tjenstgöring,
eller ock i allmänna lefvernel ådagalagt ett mindre värdigt uppförande, bör han
inför Kommissariatet erhålla lämplig föreställning och åtvarning till framtida bättring.
Inträffar åter enahanda förhållande i afseende på någon af Verkets öfrige
embets- och tjenstemän, skall denne, efter derom gjord anmälan, forek allas inför
Fullmägtige samt tillrättavisas och varnas. I händelse den, som på detta sätt,
antingen inför Fullmägtige eller Kommissariatet, undergått första varningsgraden,
ej deraf låter sig rätta, ega Fufmägtige att, med afseende å förekommande omständigheter,
på längre eller kortare lid suspendera honom från sin innehafvande
tjenst, med förlust af hela eller halfva lönen, hvilken under tiden, ina till ersättning
för tjenstens förrättande användas.
20
Siats-Utskottets Memorial J\s 224.
§ 285.
Derest tjensteman, hvilken förut blifvit för tjensteförsummelse eller annat
förhållande suspenderad, ånyo gör sig skyldig lill dylik förseelse, ankommer på FuII —
mägtige att, efter förseelsens beskaffenhet, antingen ytterligare suspendera honom,
eller helt och hållet skilja honom från dess vid detta Verk innehafvande tjenst
och lön. Likaledes beror på Fullmägtiges särskilda pröfning, huruvida Kommissarie,
som, till följd af oordentlighet i sina enskilda affärer, blifvit bysatt, eller varit
nödsakad till borgenärer afträda sin egendom, må vidare bibehålla och utöfva
sin kommissarie-beställning.
§ 286.
Tjensteman, som är förvunnen att hafva begått ärerörigt brott eller annan
förseelse, i eller utom tjensten, af den svåra beskaffenhet, att Verkets trygghet
eller anseende fordrar hans entledigande, har derigenom gjort sig förlustig sin innehafvande
tjenst.
§ 287.
Om någon af vahtbetjeningen i sin tjenst varit försumlig eller under tjenstgöring
befunnits af starka drycker öfverlastad, eller ock eljest på ett tadelvärdt sätt
sig förhållit, må han, efter sig företeende omständigheter, antingen inför Kommissariatet
erhålla föreställning, eller genast hos Fullmägtige anmälas till suspension eller
entledigande.
,§ 288.
Innan tjensteman eller vaktbetjent varder suspenderad eller skiljd från tjen
sten,
bör hans skriftliga förklaring öfver hvad emot honom förekommit infordras.
Fullmägtiges beslut, hvarigenom tjensteman suspenderas eller för alltid skiljes från
tjensten, bör, jemte hänvisning för besvärs anförande, honom skriftligen meddelas.
Tjenst, som, till följd af sådant beslut, blifvit ledig, får, derest den afsatte tjenstemannen,
inom föreskrifven tid, anmält sig ämna samma beslut öfverklaga, icke
återbesättas förr, än besvären blifvit af Rikets Ständers Stats-Utskott eller Revisorer
afgjorda, eller den bestämda tiden för besvärens fullföljande försutits; kommande
dock den, som emellertid förordnas till tjenstens bestridande, att de med
densamma förenade löneförmåner åtnjuta.
§. 289.
Extr a-ordinarie tjensteman eller extra vaktbetjent, som, utan erhållen tillåtelse
eller anmäldt laga förfall, från tjenstgöring uleblifvit under Irenne efter hvarandra
föl
-
Stats-Utskottets Memorial M 224.
21
Följande månader, eller, vid flera tillfällen, undandragit sig att lemna äskadt biträde
der lian blifvit anställd, anses hafva förverkat sin rätt att i Riksgälds-kontoret vidare
tjenstgöra. Den extra-ordinarie tjensteman eller extra vaktbetjent, som, under
honom uppdragen tjenstgöring, sig försumligt eller felaktigt förhållit och, efter att,
på sätt § 284 stadgar, blifvit varnad, sig icke rättat, bör förklaras vara från
Riksgälds-kontoret skiljd. För öfrigt anses den extra-ordinarie tjensteman eller
vaktbetjent, som begått ärerörigt brott eller annan förbrytelse af svårare beskaffenhet,
vara från Verket utesluten.
Angående pensionerande af Riksgdlds-kontorets betjening.
% 290.
Pensionerna för embels- och tjenslemännen samt vaktbetjeningen vid Riksgäldskontoret
bestämmas efter desses, vid afskedstagandet, å ordinarie aflönings-staten
innehafvande löner.
§ ‘291.
Tjensteman eller vaktbetjent, som uppnått Sjuttio års ålder eller under Femtio
år varit i allmän tjenst, är vid afskedstagandet berättigad att erhålla en, hela
lönen motsvarande, pension. Samma pension kan jemväl tillerkännas den tjensteman
eller vaktbetjent, som fyllt Sextiofem år och i allmän tjenst lillbragt Fyratio
år, såvida behörigen styrkt är, att han befinner sig i ett sjukligt eller försvagadt
tillstånd.
§ 292
Den tjensteman eller vaktbetjent, som, efter att hafva hunnit en ålder af
Sextio ar, anhåller om afsked, må, derest han varit i allmän tjenst omkring Fyratio
år, komma i åtnjutande af pension till ett belopp, som motsvarar tre fjerdedelar
utaf hans sednast innehafda lön. Innan tjensteman eiler vaktbetjent uppnått
Sextio lelnads- och Fyratio tjensteår, kan, endast i händelse af bevislig oförmåga
till vidare tjenstgöring, pension vid afskedstagandet honom tilldelas. I sådant
fall lämpas densamma efter tjensteåren ensamt, på det sätt att för hvarje
dylikt år, som brister i nyssnämnde antal, afdrages en fyrationdedel från ett tre
Ijerdedelar af lönen motsvarande pensions-belopp. Men för den, som fyllt Fyratio
tjensteår och Sextio lefnadsår, ökas deremot detta pensions-belopp med en fyrationdedel
för hvarje överskjutande tjensteår, eller med en sextiondedel för hvarje
Bih. till B. St. Prat. 1S59 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 34 Haft. 4
Siats-Utskottet:< Memorial J\s 224.
lefnadsår, om ett sådant beräkningssätt finnes för afskedssökanden mera förmånligt.
§ 293.
Skulle, enligt § 291, till pension berättigad tjensteman eller vaktbetjent, i
anseende till ohjelpligt sjukdomstillstånd eller försvagade sinneskralter och arbetsförmåga,
vara urständsatt att behörigen uppfylla sina tjenste-åligganden, må, derest
göromålens oafbrutua gång eller Verkets säkerhet det fordrar, Fullmägtige, äfven
utan derom gjord anhållan, meddela en sådan tjensteman eller vaktbetjent afsked
från dess innehafvande tjenst; hvarvid dock pension till samma belopp, som den
med tjensten förenade lön, bör honom tilläggas.
Derest åter vaktbetjent förr, än han uppnått den för pensions erhållande
bestämda lefnadsålder och tjenstetid, skulle, genom sjuklighet eller af annan orsak,
blifva oförmögen att sina tjensteskyldigheter vidare fullgöra, ega Fullmägtige att,
efter noggrann pröfning af de i hvarje fall förekommande omständigheter och förhållanden,
vid hans förafskedande tilldela honom en årlig pension, uppgående till
högst två tredjedelar af lönen.
§ 294.
Med benämningen Riksdaler, ulan tillägg af orden Silfver-specie eller Banko,
förstås öfverallt i detta Reglemente Riksdaler Riksmynt.
§ 295.
Några tillförene meddelade och emot det nu utfärdade Reglementet stridande
stadgaden, angående Riksgälds-kontorets förvaltning och dermed gemenskap egande
ämnen, få icke vidare åberopas och tillämpas.
STOCKHOLM , THYCKT HOS J O H. B K C li M A N . 1 860
StaU-Utskottetn Memorial N:o 225.
1
jw * is.
Ank. till Exp.-Utak. den 26 Okt. 1860, kl. 1 e. tu.
Memorial, med förslag till reglementdriska stadganden, angående några,
vid uppgörandet af förslaget till Riksgälds-kontorets reglemente,
af Rikets Ständer icke slutligen behandlade ämnen.
(Rgs Afd.)
Vid afgifvandet af de Rikets Ständers granskning och fastställelse utaf
Stats-Utskottet underställda förslag till stadganden i Riksgälds-kontorets reglemente,
har Utskottet måst förbigå några §§, i anseende dertill, att på deras lydelse
inverkande frågor då ännu icke voro af Rikets Ständer slutligen behandlade. Dessa
frågor hafva dock numera blifvit afgjorda, hvarjemte Rikets Ständer, efter berörde
förslags uppgörande, fattat några andra beslut, hvilka föranleda nya stadganden i
samma reglemente. Utskottet får derföre nu aflemna nedanstående förslag till ej
mindre de förbigångne §§:ne, än omförmälde stadganden; och har Utskottet härvid
ansett sig, efter vanligheten, tillika böra redogöra för innehållet af hvarje §, samt
uppgifva de Rikets Ständers beslut, hvarpå deruti meddelade nya eller förändrade
föreskrifter sig grunda; kommande naturligtvis genom de nya §§:ne den nummerordning
att förändras, under hvilken de i Utskottets Memorialer Niis 183, 211, 214
och 217 föreslagna reglements-§§ äro upptagna.
73 §, angående landshöfdinge-ackorden, är, sedan frågan om förändring i sättet
för nämnde ackords amortering numera förfallit, lika lydande med 68 § i nu gällande
reglemente.
112 §, angående kostnaderna för deras Majestäter Konungens och Drottningens
kröning, grundar sig på Rikets Ständers beslut genom bifall till Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 215.
88 133 och 134, angående beviljade låneunderstöd till jernvägars anläggning från
Borås till vestra stambanan, mellan sjön Södra Dellen och Ljusneelf samt förbi
Hedens forssar i Luleå eif, innefattar Rikets Ständers beslut i anledning af Siats
Bih.
till B. St. Prot. 1850 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 35 Håff, 1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 225.
Utskottets framställningar i Utlåtandet N:o 160, 2:dra, 3:dje och 4:de punkterna,
samt Memorialet N:o 205.
149 g, angående ersättningen för återlemnande till Kronan af 2:ne till Dylta
svafvelbruk anslagna allmänningar, innefattar Rikets Ständers beslut genom bifallandet
af Stats-Utskottets-Utlåtande N:o 202.
162 §, angående anslaget till National-musei-byggnaden, innefattar Rikets
Ständers beslut i enlighet med Stats-Utskottets Utlåtande N:o 180 och Förstärkta
Stats-Utskottets Memorial N:o 221.
Stockholm den 26 Oktober 1860.
FÖRSLAG
till
nedanstående §§ i det nya
REGLEMENTET
för
ltlKSGÄLDS-KONTOUET.
§ 73.
Den lånesumma af Tvåhundratretiotvåtusen fyrahundratretiosex R:dr 32
öre, som Rikets Ständer vid 1840 och 1841 års riksdag beviljade för inlösande af
de med landsliöfdinge-beställningarne i åtskilliga län åk förenade ackorder, kommer,
med iakttagande af den, såsom här nedan förmäles, inedgifna nedsättningen uti
Landshöfdingarnes i Wermlands och Calmar län ackords-amorterings-bidrag, att,
jemlikt de för sagde län af Kongl. Stats-kontoret utgifna 151 obligationer å 1000
R:dr Banko hvardera, fortfarande liqvideras på det sätt: att, sedan utaf den för
hvarje landshöfdinge-beställning, dervid ackord varit fästadt, anslagna lön, sex procent
årligen å det ersatta ackords-beloppet, genom Kongl. Stats-kontorets försorg,
Stats-TJtshottets Memorial N:» 225.
3
innehållits, inbetalas den sålunda för hvarje år innehållna summan till Riksgäldskontoret
eller dess ordres, inom den 1 Juli nästpåföljande är. Härigenom godtgöres
den för det lyftade oguldna lånekapitalet. till sist förflutna årets slut. upplupna
ränta efter fyra procent årligen, och infrias sä mänga af ofvanberörde obligationer,
enligt deras nummer-ordning, som det efter ränteliqviden uppkomna öfverskottet
medgifver. Det belopp, hvarmed detta öfverskott kan komma att öfverstiga
de till fullo infriade obligationernas kapitalsumma samt den ä dessa sednare
till inlösningsdagen ytterligare upplupna ränta, bör å någon af de återstående obligationerna
afskrifvas. Beträffande särskildt ackords-summan för landshöfdinge-bestållningen
i Wermlands län, 30.000 R:dr, får dock, jemlikt Rikets Ständers vid 1847 och
1848 års riksdag meddelade beslut, den derför belöpande ärliga ränte- och kapitalinbetalningen,
som dessförinnan bort utgå med 1,800 R:dr, utgöras med endast
Ett tusen trehundrafemtio R:dr. Likaså medgåfvo Rikets Ständer vid 1853 och
1854 års riksdag, att ackordsränte- och amorterings-afdraget af landshöfdingelönen
i Calm.ar län, hvilket förut utgjort 2,100 R:dr ärligen, må nedsättas till det belopp,
eller Attahundratjugufem R:dr, som, med tillgodoberäkning af hittills skedd öfverbetalning,
erfordras för att ackords-återstoden för sistnämnde landshöfdinge-beställning
skall varda amorterad vid den tidpunkt, då slutliqvid skulle egt rum, derest
sex procent å ackordssumman under hela tiden inbetalts.
§ 112.
Såsom ersättning för de af Kongl. Stats-kontoret förskottsvis bestridda, kostnaderna
för deras Majestäter Konungens och Drottningens kröning, hafva Rikets
Ständer till utgående från Riksgälds-kontoret anvisat en summa af Etthundrasextiosju
tusen fyrahundra R:dr; hvilken summa alltså bör af detta Verks medel utbetalas
efter derå från Kongl. Stats-kontoret erhållen reqvisition.
§ 133.
För anläggningen af en till begagnande med ångkraft afsedd jernväg från
Borås till vestra stambanan vid Herrljunga, eller den punkt, som af Kongl. Maj:t i
nåder bestämmes, har ett lån. motsvarande tvåtredjedelar af den verkliga anläggnings-kostnaden;
men hvilket låns belopp dock ej får öfverstiga En million sjuhundratusen
R:dr, blifvit af Rikets Ständer beviljadt och till utgående från Riksgäldskontoret
anvisadt under förutsättning, att detta belopp kan genom Riksgälds-kon
toret
upplånas inom landet mot fonderade obligationer å Svenskt mynt, Jill ettgpris,
som ej öfverstiger kostnaden för det, under innevarande är, utom riket upptagna
lån till fortsättning af Statens jernvägsbyggnad er; hvarvid Rikets Ständer, i afseende
på utbekommandet och användandet af det för nämnde jernvägs-anläggning sålunda
beviljade låneunderstöd samt dermed förenade vilkor och åligganden, meddelat
nedanstående beslut och stadganden:
l:o Jernvägs-anläggningen bör, emot erhållande^af det härtill beviljade statsbidrag,
utföras genom ett, för detta ändamål bildadt, särskildt bolag och på dess
bekostnad; börande detta bolag åtaga och förbinda sig att ej allenast, i öfverensstämmelse
med fastställd arbetsplan och under iakttagande af de för arbetets utförande
för öfrigt meddelade föreskrifter, fullborda, utan ock derefter för allmänna
trafiken öppna och underhålla jernvägen i hela dess längd.
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 225.
2:o Bolagsmännen böra, genom skeende aktieteckning, förbinda sig att utaf
egna medel tillskjuta hvad, utöfver det af Staten erhållna länet, erfordras för jernvägens
och dertill hörande anläggningars fullbordande samt ali erforderlig transport-materiels
anskaffning; och skall aktietecknings-summan motsvara två tredjedelar
af den beräknade kostnads-summan. Dock som hälften af det sålunda tecknade
beloppet är allenast afsedd till Statsverkets betryggande för detta företags
utförande samt de dertill anvisade medlens återbekommande jemväl i motsatt fäll, så
behöfva aktie-egarne, derest jernvägen, genom deras försorg, varder på föreskrifvet
sätt och inom stadgad tid fullbordad, icke erlägga denna hälft af tecknings-summan;
kommande följaktligen aktie-egarnes ansvarighet för densamma att försvinna
efter jernvägens fullbordande; hvarefter jernvägen, med hvad dertill hörer, bör utgöra
säkerhet för ifrågavarande län. — De handlingar, som innefatta aktie-egarnes
förbindelser att’ fullgöra den, på grund af aktieteckningen, dem åliggande inbetalnings-skyldighet
å deras aktier, böra deponeras och förvaras hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Elfsborgs län.
3:o Arbetet å jernvägen bör vara påbörjadt före den 1 Maj året efter det,
under hvilket det bolag, som för företagets utförande sig bildat, erhållit visshet att
de anvisade lånemedlen finnas för bolagets räkning hos Riksgälds-kontoret att
tillgå; skolande de vid jernvägs-anläggningen erforderliga arbeten sedermera oafbrutet
fortgå och utföras, så att jernvägen varder fullbordad och för allmänna trafiken
upplåten inom förloppet af den tid, Kongl. Maj:t, vid bolagets oktrojerande,
kommer att bestämma; och eger Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader
att, genom särskildt af Kongl. Maj:t, på Styrelsens förslag, förordnade sakkunnige
män, utöfva tillsyn derå, att arbetena varda i öfverensstämmelse med vederbörligen
fastställda planer utförda, samt att vid verkställigheten godkända arbetsmethoder
följas och fullgoda materialier användas.
4:o Innan större eller mindre del af ofvanomförmälda lån får lyftas, bör bolaget,
genom sin Direktion, hafva till Riksgälds-kontoret aflemnat eller der företett:
a) för hela lånesumman, jemte derå upplöpande ränta, å bolagets vägnar utfärdad
skuldförbindelse, sorn af Fullmägtige i nyssnämnde verk godkännes och
antages;
b) utaf bolaget, genom Direktionen, ingånget samt af Kongl. Maj:t i nåder
antaget kontrakt om jernvägs-arbetets utförande och anskaffandet af ail för jernvägens
begagnande erforderlig materiel, i den ordning och inom den tid arbetsplanen
bestämmer;
c) bevis, att aktieteckningen, äfvensom den i ofvanstående 2:dra punkt stadgade
deposition af deruti omförmälda handlingar, skett för ett belopp, sorn åtminstone
motsvarar hälften af den föreskrifna tecknings-summan;
d) bevis angående behörig verkställighet af minst Tio procents inbetalning å
alla enligt punkten Litt. c. tecknade aktier;
e) vederbörligt intyg, att arbetet inom föreskrifven tid blifvit påbörjadt och
sedermera, i öfverensstämmelse med arbetsplanen, fortsatt; samt
f) särskild, likaledes å bolagets vägnar, utfärdad förbindelse, innefattande åtagande,
att. under all framtid och utan något ytterligare bidrag af allmänna medel,
vidmakthålla hela jernvägen, med allt hvad dertill hörer, i sådant skick, att den
kan för allmänna trafiken begagnas.
5:o Under iakttagande af dessa, jemte öfriga för lånets utbekommade stadgade,
vilkor, komma utbetalnings-terminerea att lämpas efter arbets-årens antal,
så att, efter hvarje arbets-års ingång, motsvarande andel af lånesumman får lyftas;
Ståts-Utskottets Memorial N:o 225.
5
dock bör, förrän något utöfver lånets halfva belopp utbetalas, på förut stadgadt
sätt vara styrkt, att hela aktie-summan är tecknad samt aktie-egarnes förbindelser
i afsende på denna summas utgörande blifvit vederbörligen deponerade, skolande
aktie-egarnes inbetalningar ske i förhållande till de andelar af lånesumman, sorn
lyftas och före lyftningen deraf.
6:0 Oftanämnde län får innehafvas utan kapital-afbetalning, mot erläggande
af Fyra procent årlig ränta under den för arbetets utförande afseddatid; men efter
nämnde tids förlopp skall å hela den utbekomna lånesumman, inom slutet af hvarje
år, inbetalas Fem procent, hvaraf för hvad af lånet dessförinnan icke godtgjortS
beräknas Fyra procent årlig ränta, och återstoden utgör kapital-afbetalning. Skulle
det förfallna inbetalningsbeloppet icke varda i föreskrifven ordning erlagdt, bör
derföre af bolaget utgöras Fem procent årlig ränta, intilldess samma belopp vederbörligen
inbetalas.
7:o För den händelse, att den för jernvägs-anläggningen fastställda arbetsplanen
icke skulle följas och derifrån, utan sökt och erhållen nådig tillåtelse, skedd
afvikelse icke varder på föreskrifvet sätt rättad, eller i fall jernvägs-arbetet icke
skulle i stadgad ordning fortsättas samt inom den derför bestämda tid fullbordas,
eger Kongl. Majit låta inställa all vidare utbetalning af det beviljade låneunderstödet
samt återfordra, hvad deraf utbekommits, att, på en gång eller successivt, till
Riksgälds-kontoret inbetalas inom den tid, Kongl. Majit finner för godt i nåder bestämma.
Skulle åter jernvägs-anläggningen under arbetstiden öfvergifvas, eller
jernvägen, efter dess fullbordande, icke sä underhållas, att den framgent kan begagnas,
eller om betalnings-skyldigheten för det erhållna länet icke skulle kunna af
bolaget fullgöras, kommer jernvägen att hemfalla till Staten, utan rättighet för
aktie-egarne att, till större eller mindre del, utaf det allmänna erhålla, ersättning
för de tillskott til! detta företag, sora dessförinnan blifvit af dem utgjorda.
810 Under byggnads-åren, skall bolagets Direktion, inom den tid och till
den embetsmyndighet, Kongl. Majt behagar i nåder föreskrifva, årligen afgifva berättelse
om väganläggnings-arbetets fortgång under det näst föregångna året; börande
ej mindre förvaltningen af bolagets angelägenheter, än de afslutade räkenskaperna,
vid årligen anställande revisioner, grandas; uti hvilka revisioner Staten
bör ega att genom ett af Kongl. Majit utsedt ombud deltaga, intilldess det, af allmänna
medel erhållna låneunderstödet blifvit återbetaldt.
9:o I den mån jernvägen varder fullbordad och till allmänt begagnande
upplåten, skall bolaget vara skyldigt att, emot den ersättning, som Kongl. Majit,
efter vederbörandes hörande, pröfvar skäligt bestämma, på densamma fortskaffa
trupper och allmänna posten samt ombesörja alla andra för Kronans eller det allmännas
räkning ifrågakommande personal- och varu-transporter. Derjemte skall
det åligga bolaget att, utan ersättning, medgifva anbringande längs efter jernvägen
af elektriska telegraf-linier med hvad dertill hörer.
10:o Afgifterna för passagerare- och varu-trafiken skola utgå enligt gällande,
af Kongl. Majit, efter dertill utaf bolaget afgifvet förslag, i nader fastställd
taxa, hvilken i allmänhet hvart Femte år lämpas efter sig då företeende förhållanden.
llio Skulle behållna inkomsten af jernvägen, efter afdrag af den ärliga
inbetalningen å det af Staten erhållna lånet, öfverstiga Sex procent å det belopp
aktie-egarne. tillskjutit, ankommer på Kongl. Majit att. utom begagnande af den i
näst ofvanstående punkt Kongl. Majit förbehållna rätt att pröfva och bestämma de
enligt taxor utgående afgifterna, föreskrifva, huru stor del af detta öfverskott skall
till underhålls- och ombyggnadsfond afsätta».
6
Ståts-Utskottets Memorial N:o 225.
12:o Bolaget är berättigadt:
a) att, efter gällande lag och författningar, till sig lösa och med eganderätt
besitta enskilde personer och korporationer tillhörig jord, sorn för jernvägsanläggningen
erfordras; hvilken jord dock ej får för bolagets skuld inteckna*;
bj att, utan kostnad eiler årlig ersättning, undfå upplåtelse af sådan för jernvägs-anläggningen
erforderlig, Kronan tillhörig jord, sorn står under dess omedelbara
disposition; dock bör, när fråga är om boställsjord eller annan åt enskild person
med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning derför af bolaget lemnäs,
i enlighet med hvad om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof är
stadgadt i Kongl. Förordningen den 20 November 1845; skolande denna Förordnings
27 § jemväl lända till efterrättelse i afseende pä de utskyhler till Kongl.
Majit och Kronan, sorn förut kunna åligga den jord, hvilken bolaget kommer att
till sig lösa;
c) att för jernvägsanläggningen kostnadsfritt begagna sådana, å Kronans egor
belägna, kalk- och stenbrott, som kunna vara disponibla;
d) att, uppå skeende underdåniga ansökningar, åtföljda af bestämda uppgifter
å behofvet, fä, under kontroller, som då komma att i nåder föreskiifvas, till riket
tullfritt införa de maskinerier, vagnar och verktyg m. m., hvilka vid jernvägsarbetet
erfordras, jemte sådana för jernvägen behöfliga skenor (rails), lokomotiver,
stående maskiner och vändplaner (turn-plates), som ej af inhemsk tillverkning kunna
erhållas emot lika billigt pris och med samma godhet;
e) att för jernvägens anläggning erhålla arbetsbiträde afKronoarbets-korpsen, i
mån af tillgång och uppå de vilkor, som vid sådant arbetsbiträdes användande
vanligen bestämmas;
f) att, för enahanda ändamål, jemväl få begagna manskap af arméen, så vidt
aftal med vederbörande om frivilligt arbets-biträde kan träffas, och trupperna icke
äro af militär-tjenstgöring eller arbete för Kronans räkning upptagna,
13:o Bolaget skall, i alla rättsförhållanden, som kunna uppstå mellan detsamma
och Svenska Kronan eller enskilde medborgare, lyda inder Svensk domstol
och varda underkastadt Svensk lag.
14:o I fråga om begagnande och underhållande af jernvägen med hvad dertill
hörer, komma slutligen de föreskrifter och stadgande/), sorn Kongl. Majit kan
finna för godt meddela, att tjena till ovilkorlig efterrättelse; varande bolaget och
dess biträden derjemte i allmänhet skyldige att iakttaga och fullgöra hvad, med
hänsigt till den Staten tillkommande vård öfver jernbanan och tillsyn öfver trafiken
derpå, kan varda i vederbörlig ordning föreskrifvet.
§ 134.
Under samma förutsättning och med enahanda vilkor, som blifvit bestämda i
afseende på det, enligt nästofvanstående §, beviljade låneunderstöd för jernvägsanläggningen
mellan Borås och vestra stambanan, hafva Rikets Ständer likaledes
beviljat och till utgående från Riksgälds-kontorct anvisat:
J:o för anläggningen af en till begagnande med lokomotiv alsedd jernbana
mellan den mot vester utskjutande viken af sjön Södra Dellen till Hybosjön invid
Ljusne-?.if samt derifrån vidare til! lugnvattnet nedom fallet vid Edeby i Jerfsö socken
i Helsingland, qtt tvåtredjedelar utaf den beräknade anläggnings-kostnaden motsvarande
lån af Atta Hundra tretiotre tusen Ridr; hvilket lån får under tvänne
Stats-Vtskottets Memorial N:o 225.
7
års tid innehafvas utan kapital-afbetalning; hvarefter detsamma bör inom en tid af Aderton
år återbetalas genom erläggande af en adertondedel årligen utaf ursprungliga
kapital-beloppet: börande räntan å det utbekomna länet beräknas till lika belopp,
som af Riksgälds-kontoret mäste erläggas för de medel, hvilka för beredande af tillgång
till detta statsbidrag genom upplåning anskaffas; och
i:o för anläggningen af en jernväg till begagnande med hästkraft förbi Hedens
forssar i Luleå eif inom Neder-Luleå socken, en mot tvåtredjedelar af den beräknade
anläggnings-kostnaden svarande summa af Nittiotre tusen R:dr; dock kommer
den vid beviljandet af lånet för jernvägs-anläggningen mellan Borås och vestra
stambanan meddelade föreskrift, angående skeende inbetalningar å aktietecknings-summan
i visst förhållande till de andelar af lånet som lyftas, icke att med
hänseende till det nu ifrågavarande statsbidraget tillämpas; börande aktie-egarnes
förbindelser att fullgöra dem åliggande inbetalningar å aktierna deponeras och förvaras,
för jernvägs-anläggningen mellan Södra Dellen och Hybosjön, hos Kongl.
Maj:ts Befailninghafvande i Gefleborgs, och för enahanda anläggning förbi Hedens
forssar, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län.
§ 149.
(Införes näst efter den i Memorialet N:o 214 föreslagna § 147).
Med anledning af väckt och af Kongl. Maj:t, efter föregången utredning, till
Rikets Ständers pröfning öfverlemnad fråga, angående upphörandet af de sä kallade
Frisocknarnas tjenstbarhet till Dylta svafvelbruk samt afståendet af de åt detta bruk
anslagna 2:ne allmänningar, benämnda den ena Hålahults, och den andra, östra allmänningen
inom Örebro län, har en summa af Attioåtta tusen femhundra ättiosju
R:dr 80 öre, motsvarande det af Kongl. Krigs-och Kammar-samt f. d. Bergs-kollegium
i sådant afseende föreslagna ersättnings-belopp, blifvit af Rikets Ständer anvisadt
till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för att, derest nämnde bruks egare härmed ätnöjas
och, utan tvist, till Kronan återlemna omförmälda 2:ne allmänningar, användas
till åstadkommande af reglering uti ifrågavarande hänseende; hvadan denna
anslagssumma bör, efter derom afslutad öfverenskommelse, till egaren af Dylta svafvelbruk,
utbetalas i den ordning och under de vilkor, som af Kongl. Maj:t dessförinnan
varda iöreskrifna.
§ 162.
(Införes näst efter den i Memorialet N:o 214 föreslagna 159 §).
För fullbordande af National-musei-byggnaden och för verkställande af den del
utaf inredningen i denna byggnad, som i sammanhang med det egentliga byggnadsarbetet
bjir utföras, hafva Rikets nu församlade Ständer anslagit en summa af Trehundra
Attiotusen R:dr, som under instundande statsreglerings-period bör, i mån
af behof, enligt Kongl. Ma:jts disposition och föreskrift utbetalas af Riksgälds-kontoret.
STOCKHOLM, tryckt hoa A. L. NORMAN, 1S60.
Stats-Utskottets Memorial JYi 226.
1
N:o 226.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Okt. 1860, kl. 1 e. m.
Memorial, med förslag till pensions-stat vid Riksgälds-konloret, äfvensom
expektans-slat vid f. d. General-assistans-kontorel.
(R. A.)
Vid öfverlemnande! af förslag till ny pensions-stat vid Riksgälds-kontoret och
expektans-stat vid f. d. General-assistans-kontoret, får Utskottet anmäla, att å dessa
stater iakttagits de bland nämnde båda Verks pensionärer sedan sistförlidna riksdag
inträffade förändringar, och att pensionen för Öfver-krigskommissarien Fr. Lindstedts
3:ne döttrar blifvit, enligt Rikets Ständers medgifvande, oafkortad tillagd de 2:ne
ännu qvarlefvande, Thilda Carolina och Siri Aurora Lindstedt, samt att förhöjningen
för den under expektanslönerna för betjeningen vid General-assistans-kontoret inbegripna
spanmål blifvit beräknad till det af Rikets Ständer, genom bifallandet af 91:sta
punkten af Utlåtandet Jtä 152, bestämda belopp, eller 4 R:dr 27 öre för hvarje
tunna; och får Utskottet hemställa:
att ifrågavarande stater må, på sätt vid föregående riksdagar
iakttagits, varda af Rikets Ständer fastställda och utfärdade.
Stockholm den 26 Oktober 1860.
Bih. till 11. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 36 Haft.
2
Hör till Stats-Utskottets Memorial M 226.
S*ensions-stat
vid
Rikets Stunders Riksgiilds-kontor.
R:dr
öre.
Aflidne Notarien Fr. Bergmans omyndiga barn
225
Aflidne Kamereraren L. M. Lundvalls omyndiga barn . .
Aflidne t. f. Kommissarien vid Riksgälds-kontorets kredit-sedel-  verk, Öfver-krigskommissarien Fr. Lindstedts 2:ne oför-  sörjda döttrar, Thilda Carolina och Siri Aurora Lindstedt,
225
hvardera 112 R:dr 50 öre . ...
225
Förre Bokhållaren Johan Erik Lindberg ,
660
66
Aflidne Revisorn A. L. Kuhlaus enka, Anna Christina Gauman .
45
—
Förre Husdrängen Anders Lundberg
Aflidne Krigsrådet S. G. Ehrenstams och hans jemväl aflidna
enkas, Charlotta Gripenstjernas dotter, Hedvig Aurora Eh-
220
renstam • . i
250
—
Förre Kamereraren Alexander Biörck
Tillförordnade Kamereraren vid f. d. General-assistans-kontoret
1,800
—
Gustaf Grundén
Anmärkning: Ofvanstående pensioner indragas vid innehafvarnes
frånfälle, eller äfven dessförinnan, så vida de för
pensionernas utgående stadgade vilkor upphöra.
600
Summa R:mt R:dr
4,250
66
Stats-Utskottets Memorial M 227.
3
F. d. Gencral-assistans-kontorets
Encpektans-stat.
Under lön
Lön.
beräknad
spanmål.
Riksmynt
Tunnor.
Ridr.
öre.
Vaktmästaren J. E. Norström
22
482
44
N:o 227.
Alik. till Exp.-Utsk. den 26 Okt. 1860, kl. 1 e. m.
Memorial, angående öfverlemnande till Kongl. Mayl af det nya Reglemen
tet
för Riksgälds-konloret.
(R. A.)
Som det af nuvarande Stats-Utskott uppgjorda och till största delen af Rikets
Ständer redan pröfvade och godkända förslag till reglemente för Riksgälds-kontorets
framtida rörelse och förvaltning, synnerligast med hänsigt till verkställigheten af de
å Riksgäls-kontoret anvisade utbetalningar, innehåller åtskilliga närmare föreskrifter,
än Rikets Ständers derom till Kongl. Majit aflåtna underdåniga skrifvelser, så torde
Rikets Ständer jemväl böra meddela Kongl. Majit kännedom om hvad sålunda blif
-
Stats-Utskottets Memorial JM 227.
vit i detta reglemente stadgadt; hvadan, och då ett särskildt exemplar af meranämnde
reglemente, efter dess fastställande af Rikets Ständer, icke hinner att före
riksdagens nu förestående slut utskrifvas och till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnas,
Utskottet anser sig böra hemställa:
att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med hvad under de
sednare riksdagarne iakttagits, måtte uppdraga åt Fullmägtige i
Riksgälds-kontoret, att ofördröjligen, efter riksdagens afslutande,
till Kongl. Maj:t å Rikets Ständers vägnar, i underdånighet aflemna
en bestyrkt afskrift af ifrågavarande reglemente, med
undantag endast af de delar deraf, som handla om Riksgäldskontorets
styrelse och betjening.
I händelse denna hemställan varder af Rikets Ständer bifallen,
torde Kongl. Maj:t, genom underdånig skrifvelse, af Rikets Ständer
underrättas om det uppdrag, Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
derigenom erhålla.
Stockholm den 26 Oktober 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
REGISTER
öfver Stats-Utskottets Utlåtanden och Memorial vid 1859 och 1860
års Riksdag.
A.
Utlåtandets Nummer
och Moment.
Aflöning till Kansli- och Vaktbetjening under riksdagen
110.
» angående förskott å dito
8.
Agardhs enka, angående pension åt
152: 78.
Agrikultur-kemiska försöks-anstalter, angående anslag till
93: 28.
Agronomer, angående anslaget till Statens  93: ,25.
Akademien. Svenska, angående anslag till
123: 79.
» Vetenskaps-, angående uppförande på ordinarie stat af
hela anslaget till
123: 80.
» Vetenskaps-, angående tillbyggnad af dess hus
123: 94.
» Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-, angående  123: 81.
Akrell, General, angående pension ät
152: 56.
Allmänna arbeten, angående medel för undersökningar rörande  93: 53.
Almlöfs enka, angående pension åt
152: 38.
Andrée, Provincial-läkare, angående dito dito
152: 69.
Ansätt, angående dess befrielse från rotering
16.
Arboga-Köping, angående jernväg mellan
160: 1. c.
Aréns enka, angående pension åt  152: 49.
Arjeplougs skolebord, angående upplåtande deraf till skolmästareboställe
76.
Arméens pensionering, angående anslaget till
.......  84: 44.
» boställen, angående uppskattning af
84: 48.
» förråd, angående dess skyddande mot eldfara  84: 51.
*» pcnsions-kassa, angående återbekommande af pensionsrätt ur 152: 24.
Arvidsjaur till Piteå, angående väganläggning från  120: 9.
Bih. till Ii. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 37 Häft. 1 VA
2
Utlåtandets Nummer
och Moment.
Arwidssons enka, angående pension till
152: 82.
Arvika—Norska gränsen, angående jernväg mellan
160: 1. f.
Askersund—Gatugårda, angående dito dito
160: 1. e.
Augerums församling, angående anslag till kapellbyggnad derstädes 123: lil.
B.
Barnbördshuset i Stockholm, angående anslag åt en instruktions-barn
morska
derstädes
123: 74,
Barnhus-inrättningen i Stockholm, angående upplåtande af tomt åt.... 39.
» » , angående återremiss å N:o 39  73.
Baudins enka, angående pension åt  152: 16.
Begrafnings-kostnader, i följd af Konung Oscar I:s dödliga frånfälle 188.
Berg, Lagman, angående pension ät
152: 13.
Bergenstråles enka, angående dito  152: 25.
Berwald, Konsertmästare, angående dito
152: 66.
Berättelse, angående Riksgälds-kontorets ställning
3.
Bevillning, angående den för Riksgälds-kontorets utgifter erforderliga
allmänna
219.
Bevärings-manskapets beklädnad, angående anslag till  84: 42.
Bildnings-anstalten för lärare vid elementar-läroverken
123 : 34.
Billmarks plancheverk: ”Sverige, aquarell-lithografier och tontryck”,
angående anslag till  123:121.
Billroth, Länsman, angående pension åt ....  152: 51.
Biskopslönerna, angående återlemnande af härom väckt motion  46.
Blekinge, angående förnyad indelning af nyroterade jorden derstädes 79.
Blesserade officerare, angående pensionering af
152: 4.
Bogens kapell, angående aflöning åt predikanten i
123: 8.
Bolméers enka, angående pension åt
152: 80.
Borgholms kungsladugård, angående eftergift af arrende för  116.
Borås, angående befrielse för staden från bidrag till aflöning åt skollärare
derstädes
123: 45.
Borås—Warberg, angående jernväg mellan
160: 1. g.
Borås—Vestra Stambanan, angående dito
160: 2.
Boställshemman, angående arrendatorer företrädesrätt till förnyadt
arrende af
100.
Boställen och Kungsgårdar, angående upphörande af arbetsskyldig
het
till  118.
Boställe åt Häradshöfdingen i Helsinglands norra domsaga, angående
inköp af
187.
Botaniska trädgården i Lund, angående flyttning af
123: 89.
Broman, Garnisons-läkare, angående pension till
152: 22. .
Bruncronas enka, angående dito
152: 2«.
Bränvinsskatten, angående dess användande för odlingar i de norra länen 120: 33.
Bökhult, Länsmans-boställe, angående indragning till Kronan af  24.
3
Utlåtandets Nu mm er
och Moment.
C.
Carlén, Octavia, angående gratifikation åt  123:123.
Carl Gustafs stads gevärs-faktori. angående upplåtelse af dit hörande
niark
163.
Carl Johans församling i Götheborg, angående inrättande af en 2-klas
sig
skola derstädes
123: 49.
Carlsborgs fästnings-byggnad, angående anslag till
84: 37.
Carlskrona, dito, angående dito
84: 38.
» angående utvidgning af skeppsdockorna derstädes  85: 15.
» angående anläggning af ångqvarn derstädes .  85: 16.
» angående anbringande af vattenledning derstädes
85: 17.
» Skeppsbyggeri-institut, angående anslag till
93: 45.
Carlstad, angående hamn- och kan al-an läggning derstädes  120: 19.
Carlstedts enka, angående pension åt
152: 85.
Carolinska Institutets laboratorium, angående ordnande af  123:110.
Chalmerska Slöjdskolan, angående anslag till
93: 39.
Christianstad —Södra stambanan, angående jernvägs-anläggning mellan 160: 1. k.
Christinehamn, angående låneunderstöd för kyrkobyggnad derstädes... 105.
» Memorial, i anledning af Riks-Ständens skiljaktiga beslut
rörande dito
150.
» angående tillökning i anslaget för skolan derstädes .... 123: 46.
Cimbritshamn, angående ytterligare anstånd med inbetalning af staden
beviljadt hamnbyggnads-lån
;
133.
Cronstrand, B., angående aflemnande af ritningar, för hvilka statsanslag
honom beviljats
143.
D.
Dahl, Doktor, angående pension till
152: 13.
Dahlströms enka, angående dito
152: 74.
Danviks hospital, angående försäljning tili skatte af derunder lydande
hemman
102.
Dejeforss och Forshaga, angående kanal- och sluss-anläggning vid.... 120: 29.
Delleti—Ljusne eif, angående jernväg mellan  ..  160: 3.
Deputation till Deras Majestäters kröning^ i Norge, angående rese
kostnads-ersättning
till
115.
Donationer, angående utredning af tillkomsten och beskaffenheten af
vissa sådana
123: 58.
Drake, Professor, angående pension till
152: 67.
Drottningholms och Nockeby broar, angående användande af öfverskott
å anslagen för  11.
Dylta Svafvelbruk, angående upphörande af de s. k. frisocknarnes
tjenstbarheter till
202.
jaja
4
Utlåtandets Nummer
och Moment.
E.
Edströms enka, angående pension till .  152: 39.
Ekegrens dito, angående dito
152: 72.
Elelementar-läroverk, angående aflöning till en ny lärare för åtskilliga
städers  123: 36.
Elementarskolan, nya, i Stockholm, angående anslag för ytterligare
lärare vid
123: 38.
ElUnge ocb Utsjövalls qvarnar, angående väganläggning mellan  120: 4.
Embete- och tjenstemäns löneförhöjningar, angående bibehållande af 48.
Eriksson, Vaktmästare, angående pension till
152: 13.
Eskilstuna kungsladugård, angående öfverlåtelse af jord från
83.
Eslöf— Landskrona, angående jernväg mellan
160: 1. h.
» —Ystad, angående dito
160: 1. 1.
Expeditions-Utskottet, angående arfvoden åt renskrifnings-biträden inom 218.
F.
Fahlskog, angående rotefrihets-afgift för
56.
Fahlu bergsskola, angående anslag till
93: 46.
» » , angående flyttning af
197.
Farmaceutiska Institutet, angående anslag till  123: 68.
» » . angående byggnadslån till
123:109.
Faurås härad, angående boställe åt Länsmannen inom
66.
Fieandts enka, angående pension ät
152: 29.
Fiskeri-näringen, angående understöd åt  93: 48.
Fjöl och Graninge i Ångermanland, angående väganläggning mellan 120: 6.
Flottans embets- och tjenstemän, angående pensionering af
85: 21.
» gemenskap, angående dito
85: 22.
Folkundervisningen, angående anslag till  123: 63.
Fordna och närvarande Sverige, angående anslag för lifgifvande af.... i23:120.
Forsellön för räntespanmål, angående befrielse från  71.
jForsellöns-ersättning för åtskillige löntagare vid Lunds Universitet .... 123: 33.
Forshaga och Dejeforss, angående kanal- och sluss-anläggning vid.... 120: 29.
Forslicell, Löjtnant, angående pension åt
152: 20.
Fredius enka, angående dito
152: 59.
Frosta och Färs härader, angående hyresersättning åt Länsmannen
inom
82.
Frälsehemman, Ofrimans, i Bohus län, angående beskattningen af  97.
Fröbergs enka. angående pension åt
152: 50.
Furstenhoff, Kamererare, angående dito
152: 63.
Fgranläggning å Sandhammaren
85: 19.
Färgstofters beredande, angående anslag för undervisning i sättet för 93: 42.
Färjestaden på Öland, angående hamnanläggning vid  120: 15.
5
Utlåtandets Nummer
och Moment.
Färjplatser på Öland, angående inrättande af
93: 20.
Föreläsningar, angående hållande af offentliga i hufvudstaden
123:117.
Förråd, Arméens, angående dess skyddande mot eldfara
84: 51.
Förskott å allöningen för Riks-Ståndens och Utskottens betjening  8.
y> , angående ersättning för af Stats-kontoret bestridda  184.
G.
Gardell, Landskamererare, angående pension till  152: 40.
Gellivare bolag, angående upplåtelse af Kronans jord till
117.
General-Assistans-kontoret, angående expektansstat för  22G.
General-Inspektör öfver elementar-läroverken, angående anställande af 123: 59.
Geologiska undersökningar, angående anslag till
93: 35.
Geijerska huset i Stockholm, angående dess användande till Riksarkiv 203.
Graninge och Fjöl i Ångermanland, angående väganläggning mellan 120: 6.
Gratifikationer: ät Stats-kommissarien Kock
212.
» åt åtskilliga af Stats-Utskottets tjenstemän  220.
Grenna, angående hamnanläggning vid
120: 14.
Grimstorps by, angående ersättning till delegare i laga skifte uti .... 186.
Grundräntorna, angående kapitalisering af  41.
» angående ändring af deri ingående persedlar i Wester
Norrlands
län
88.
Gyllenhaal enka, angående pension till
152: 55.
Gyllenhammar, Major, angående dito
152: 14.
Gästgifverier, angående dertilUanslagne räntor
81.
H.
Haasum, Guvernör å S.t Barthelemy, angående pension åt  152: 57.
Hackzell, Landtmätare, angående understöd åt  152: 46.
Hagebohl, angående utbyte af mot Kolshult i Jönköpings län
20.
Hallström, Doktor, angående pension ät hans barn  152: 70.
Halmstad, angående återlemnandejill staden'af till Kronan upplåten jord 130.
Halmstads slott, angående upplåtelse åfjord derifrån till tomt för nytt
tullhus
22.
Hambrcei enka, angående pension ät
162.
Hammarskatt, angående upphörande af
45.
Hammarskattsjern ät Pastor i Forsmark, angående ersättning för  123: 19.
Hamnbyggnader och årensningar, angående statsbidrag till  120: 13.
Hansson, Landskanslist, angående pension ät
152: 47.
Haparanda, angående hamnanläggning derstädes
120: 20.
» Memorial, angående äterremiss å dito
148.
» Memorial med förslag till voteringsproposition rörande d:o 174.
6
Utl&tandete Nummer
och Moment.
Hattefura och Håfverud, angående segelled mellan
120: 28.
Hedenborg, Professor, angående understöd åt
53.
Hedens forssar—Luleå eif, angående jernväg mellan
160: 4.
Hedströms arfvingar, angående ersättning ät  54.
Helgonskyld, angående klockare-lägenheternas i Skåne befrielse från
erläggande af
153.
Helsingborg, angående hamnanläggning vid
120: 16.
» *•—Södra stambanan, angående jernvägjmellan  160: 1. i.
Helsinglands^norra domsaga, angående inköp af boställe åt Häradshöfdingen
uti
187.
Hernösands länsresidens, angående hyresersättning för
152: 43.
» » , angående inlösen af.  94: 16.
Hjelms enka, angående pension till
152: 25.
Hjelmarsund, angående anläggning af bro öfver  120: 11.
Hjerta, Öfverstelöjtnant, angående pension åt
152: 23.
Holms enka, angående dito
152: 15.
Homöopathiskt sjukhus, angående inrättande af
123:112.
Hospital för sinnessjuka, vid Konradsberg  26, 123: 100,
Hospitalen i riket
123: 98, 99.
Hufvudtitlarfi Utlåtande angående l:sta
47.
Memorial i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
rörande dito
124.
Utlåtande angående 2:dra
49.
» angående 3:dje
50.
Memorial angående återremisser"å N:is 49 och 50
126.
Utlåtande, angående~4:de
84.
» angående 5:te
85.
» angående 6:te
93.
Memorial i anledning af återremiss å 28:de punkten af d:o 127.
Utlåtande angående 7:de  94.
Memorial i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
angående N:is 49, 50, 84, 85,[_93 och 94
159.
Utlåtande angående 8:de
123.
Memorial i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
angående Utlåtandet N:o 123
178.
Utlåtande angående 9:de
”^152.
Memorial med voterings-propositioner rörande N:is 123 "
och 152
..
195.
Memorial i anledning af återremisser å N;o^l95
198.
Hydrografiska kartor, angående anslag för upprättande af
113.
Hydropathisk klinik, angående inrättande af
123: 113.
Hållnäs församling, angående ersättning för oriktigt erlagd strömmings
tionde
till pastor i  70.
Hårstorp, i Dörby socken, angående eftergift äf arrende för
72.
Häradsliöfdingars pensionering angående
152: 17.
Hästafvelns förbättrande, angående anslag tiil  ...  93: 36.
Höganäs, angående hamnanläggning vid  120: 17.
Högsta Domstolen, angående förstärkning af
168.
Höjentorps fögderi, angående utbyte af Kronofogde-boställe uti
40.
7
Utlåtandets Kummer
och Moment.
I. J.
Jacobsson. Häradsskrifvare, angående pension åt  15?: 40.
Jadrén, Notarie, angående uppförande på indragnings-stat af ...  152: 54.
Jemtlands hästjägare-korps’ mötesplats, angående utvidgande af  63.
Jemtlands roterings-kassa, angående dess befrielse frän beklädnads
bidrag
122.
Jernvägsstambanan Stockholm—Kathrineholm, angående anslag till .... 52.
Jertivägsstambanorna, angående fortsättning af
86.
Memorial i anledning af Riks-Ståndens beslut
rörande N:o 86
109.
Jemvägsbvggnader, Statens, angående besparing i anläggnings- m. fl.
kostnader
158.
» angående det afslutade nya lånet för  lil.
Jernvägsanläggningar, angående understöd till eller räntegaranti för
föreslagna
160.
» utlåtande i anledning af Riks-Ståndens beslut rörande d:o 205.
Jernvägsmateriel, angående tillverkning inom landet af
156.
Jernvägsmedel, angående upplåning af  51.
» Memorial angående återrcmisser ä dito
62.
Jernvägar: Orebro—Hallsberg  86: 3.
Fahlköping-Jönköping
86: 5.
Inkomsterna, Statsverkets, angående beräkning af  45.
Jordeboksverket, angående anslag till
94: 15.
Justitie Ombudsman, Rikets Ständers, angående ny embetslokal för 166.
K.
Kalkugnsafgifter på Gottland, angående upphörande af
25.
Kalmar stifts läroverksbyggnad, angående anslag till  HO.
Kanal mellan Baggensfjärden och stora Värtan
120: 21.
2.
Kanslibetjening, angående tillökning i Stats-Utskottets  ' f
» angående utbetalning af aflöning till Ståndens och , a
Utskottens
j
Karteverk, rikets ekonomiska
93: 9.
Kjellenberg, Bataljons-läkare, angående pension åt
152: 21.
Kock, A. V., Statskommissarie, angående gratifikation åt
212.
Kollekt- och stamboks-insamlingar, angående upphörande af....  192.
Kolningsmethod, förbättrad, angående anslag till
93: 47.
Kolshult, angående utbyte af emot hemmanet Hagebohl  20.
Knäreds församling, angående eftergift af beviljadt kyrkobyggnadslån åt 132.
Kommers-kollegii fonder, revisions-berättelse rörande
37.
8
Utlåtandets Nummer
och Moment.
Kongsbacka, angående anslag till kyrkobyggnad uti....  107.
Konvoy-kommissariatet, angående indragning af  142.
Kreditivsummor, angående de i Regerings-formens 63 §lföreskrifna.... 216.
Krig s-Hofr ättens Notarie, angående pensionering af .t  152: 11.
Kriminal-lagstiftningen, angående lifgifvande af sammandrag utaf  123: 124.
Kroberga, angående dess utbyte mot Förarebostället Wreta  154.
Kronans egendomar, angående förkortning af tiden för utarrendering af 98.
Kronogodsens förvaltning och bortarrenderande, angående förändrade
föreskrifter för
181.
Krononybygget upplåtande, angående förändrade föreskrifter för .... 164.
Kronotionde, angående rättighet för ecklesiastik-tjenstemän att uppbära
lösen för
92.
Kronoutskylder, angående förändrad uppbördstid för
89.
Kröningsdeputation. angående kostnaden för dess resa till Norge  115.
Kröningskostnader, Utlåtande angående
215.
Kungsgårdar, Kammar-kollegii berättelse angående  77.
» och Boställen, angående upphörande af arbetsskyldig
het
till ..  118.
Kyrkokassorna i Skåne oeh Halland, angående statsanslag för  14.
Köping —Hults aktiebolag, angående återbekommande af medel, deponerade
i Stats-kontoret  161.
L.
Lagerheims enka, angående pension åt
152: 44.
Landshöfdinge-ackorden, angående amortering af
135.
» Memorial med voterings-proposition rörande dito 175.
Landshöfdinge-boställen, angående utarrendering af
93: 18.
Landskrona fästningsfängelse, angående användande af medel, anslagna
för nybyggnad vid
9.
» Memorial i anledning af återremiss å dito
61.
» —Eslöf, angående jernväg mellan
160: 1. h.
Landtbruksskolor, angående anslag till tre nya
93: 23.
Landtmätare, storskiftes- och afvittrings-, angående löneförhöjning för
år 1857 åt
189.
Lappar, fattiges försörjning
123: 82.
Lappmarks Ecklesiastikverk, angående indragning af anslaget till  123: 21.
Lasarettsbyggnad i Ljungby, angående anslag till  123:116.
Lavéns enka, angående pension åt
152: 37.
Leatz enka, angående dito
152: 48.
Leckö kungsgård, angående dess användande till ekplantering
74.
Lekvattnets kapell, angående aflöning ät predikanten i
123: 8.
Lexikon, konversations- och universal-, angående anslag för utgif
vande
af
123:125.
Lidén,
Utlåtandets Nummer
oell Moment.
Lidén, Doktor, angående pension åt  .  152: 68.
Lifregementets Dragonkorps, angående nytt ridhus åt  84: 49.
Lillån i Örebro län, angående sänkning af  -  120: 37. t
Lindberg, f. d. Landskamererare, angående eftergift af honom ådömd
ersättningsskyldighet  57.
Lindesberg—Frövi, angående jernväg mellan  160: i. d.
Lindstedts döttrar, angående pension ät....  210.
Linköpings domkyrka, angående anslag för iständsättande af....  104.
Memorial, i anledning af Riks-Ständens skiljaktiga
beslut rörande dito  149.
Memorial, i anledning af återremiss ä N:o 149 177.
Lodnings-ångbåtar, angående anslag till 2:ne  85: 20.
Loenbom, Löjtnant, angående pension åt
152: 20.
Lotseri- och Fyringsstaterna, angående anslaget till
85: 11.
Lovén, angående pension till
152: 11.
Luleå eif— Hedens forssar, angående jernväg mellan
160: 4.
Luleå skolbyggnad, angående låneunderstöd till  108.
Luxe, Kronofogde-boställe, angående indragning deraf till Kronan.... 119.
Lånebank för jordbruket och dess binäringar
112.
Låstad .Jägaregården, angående dess anslående till Kronofogde-boställe
23.
Läkare, arméens och flottans, angående pensionsrät! för
152: 19.
Länsmansboetållen i Malmöhus län, angående försäljning af
17.
Länsmansdistrikt, angående nytt i Stockholms län
93: 15.
Länsmän, angående ersättning till åtskilliga inom Wester- och Norrbottens
län
93: 16.
» angående ersättning åt 13 stycken
152: 42.
Läroverksbyggnader, angående anslag till
123: 101-10*.
Löneförhöjningar ät embets- och tjenstemän, angående bibehållande af 48.
Memorial, i anledning af Riks-Ständens skiljaktiga
beslut rörande dito
125.
» åt en Theologie Adjunkt vid Upsala Universitet . .. 123: 23.
ät Prolessorerne i ny-europeisk linguistik
123: 26.
åt. Rektor vid Piteå läro veik
123: 48.
Lönnroths enka, angående pension ät  152: 32.
t
M.
Magda.lenah.em
Malå kapell, angående inköp af boställe samt aflöning åt. predikanten i 123: 6.
Maria kyrka i Sigtuna, angående reparation af  29.
Memorial, i anledning af återremiss å N:o 29
179.
Mariebergs Artilleri-läroverk, angående arfvoden åt lärarne vid
93: f>5.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 37 Håft, 2 '
10
Utlåtandets Nummer
och Moment.
Markaryds församling, angående afskrifning af beviljadt kyrkobyggnadslån
till
131.
Markegångsprisen, angående bestämmande af
145.
Memorial, angående återremiss ä N;o 145  200.
Marstrands stad, angående afstående af jord till
99.
Medelplan, Häradsskrifvare, angående pension åt
152: 40.
Medicinskt läroverk, om inrättande af ett, fullständigt i Stockholm  125: 72.
Meurk, Magasinsförvaltare, angående pension åt  152: 58.
Militärboställen, angående indragning till Statsverket af
128.
Mjöl- och sågqvarnar, angående förändrade beskattningsgrunder för 101.
Memorial, i anledning af återremiss å N;o 101 147.
Memorial, med voterings-proposition rörande
dito  182.
”Monuments scandinaves du moyen åge”, angående anslag till inköp af 123:11».
Mosanders enka, angående pensionat
152: 73.
Mullern, Doktor, angående pension ät
152; 20.
Munck af Rosenschöld, angående understöd ät
123:122.
Museum och Myntkabinettet, angående anslag för inredning af  123: 95.
Mälby, Häradshöldinge-boställe, angående uppförande af byggnader
derstädes  49: 10.
N.
Nathorst, Sekreterare, angående pension åt
152: 41.
Nationalmusei-byggnaden. angående fortsättning af  180.
Memorial, i anledning afRikets Ständers skiljaktiga
beslut rörande N:o 180  213.
Navigationsskolor, angående anslag till
93: 43.
Nicolaus enka, angående pension ät
152: 34.
Nilsson, Landsgevaldiger, angående pension ät  152: 40.
Nockeby och Drottningholms broar, angående användande af öfverskotts
medlen
å anslagen för
11.
Norasjön och Fäsjön, angående kanal- och slussanläggning mellan 120: 30.
Nordencreutz's enka, angående pension åt
..^... 152: 25.
Nordre eif, angående förbättrande af segelleden genom Z... 120: 26.
Noret, kungsgård, angående disposition af medel, influtne för skedd
expropriering af jord från
185.
Norlings dotter, angående pension åt  152: 75.
Norrforss laxfiske, angående arrende af
90.
Norrköpings skola, angående anslag för dess utvidgning  123: 40.
Nyköpings Slott, angående utbyte åfjord tillhörande
18.
Nytorp, Skogvaktare-boställe, angående utbyte af
65.
Nämndemän, angående ersättning för extra förrättningar
44.
Näs kungsgårdshjelp, angående upphörande af
201.
11
Utlåtandets Numm«
och Moment.
0.
Obotligt sjuka, angående inrättande af en vårdanstalt för
123:114.
Odelska appreteringsverket, utlåtande angående
64.
Odlingar i norra länen, angående bränvinsskattens användande dertill 120: 33.
Odling sunder sökning ar i de norra länen, angående
93: 27.
Officerare, sorn ingå i utländsk krigstjenst, angående anslag till
84: 47.
» , sorn bevistat krig, angående understöd till
152: s.
Ofri mans frälsehemman, angående beskattningsgrunderna för
97.
Ollestad, kungsgård, angående indragning af
42.
Orthopediska institutet, angående anslag åt
123: 78.
Oskar I:s Hofstat och Betjening, angående pensionering af.  152: 9.
Oskar I:ste, Utlåtande angående begrafnings-kostnaderna för
188.
P.
Pajala och Öfver-Torneå socknar, angående anslag till afvittring af.- 93.
Palmqvist, e. o. Kammarskrifvare, angående pension åt  152: 62.
Pauli, fröken, angående pension ät  152: 27.
Pedagogien, angående
123: 62.
Persedelskatterna, angående förvandling deraf till penningar
55.
Piteå gamla länsfängele, angående upplåtande deraf till Norrbottens
läns Hushållnings-sällskap
21.
» till Arvidsjaurs kyrka, angående väganläggning från
120: 9.
» och Löfholmen, angående uppmuddring af segelleden mellan.... 120: 31.
Postforsling, angående öfverlemnande till annat Utskott af härom
väckt fråga .....
35: 36.
Presterskapets aflöning, Memorial angående
5.
Professores emeriti, angående anslagsförhöjning åt  152: 81.
Prostetunnor iför Skorpeds, Carlsborgs och Tiveds församlingar
123: 10.
» » Singö församling
123: 11.
» » åtskilliga församlingar i Upsala stift  123: 12.
» angående ersättning för bristande  123: 18.
Protokoller, Riks-Ståndens, angående tryckning af
167.
Provincialläkare, angående anslag till .  123: 64—67.
Psilanders döttrar, angående pension åt
152: 33.
Q.
Qvarsebo församling, angående vin- och byggnadssätt
123: 84.
Qvarnar, angående förändrade grunder för beskattningen af  101.
Memorial, i anledning af återremisser å N:o 101  147.
» med Yoterings-proposition rörande dito  183.
*£:•.? .....
olib «
12
Utlåtandets Nummer
• ' ' och Moment.
R.
Bean, Konduktör, angående pension åt
152: 52.
Reglering af landets kyrkliga m. in. indelning, utlåtande angående .... 12.
Regnen m. fl. sjöar, angående sänkning af
120: 22. 23.
» Memorial, i anledning af återremiss ä N:o 120
148.
Resepredikanter, angående anslag åt  123: 5.
Revisions-berättelse rörande Statsverkets förvaltning åren 1854, 1855
och 1856
13.
» är 1857
157.
Memorial, i anledning af återremiss ä N:o 157 .... 199.
Retaii enka, angående pension åt
152: 77.
Rhodin, Kronofogde, angående ersättning för förlorade kontanta medel 10.
Riddaretorp, Komministers-boställe, angående ersättning för roterings
afgift
43.
Riddarhussalens inredning, angående kostnaden för
138.
Ridhus, nytt, åt Lifregementets Dragonkorps, angående anslag till.... 84: 49.
Rikets titänders hus, angående utvidgning af  191.
Riksdags-arkiv, angående anslag till  139.
Riksdag »-handling ar, angående arfvode för mottagning och vård af.... 208.
Riksdags-hostnader, angående bestridande af
6.
» * till Landtmarskalk och Talmän
7.
» till den hos Stånden och Utskotten anställde betjening
8.
Riksgälds-kontorets Embets- och Tjenstemän, Memorial, angående bibehållande
af löneförhöjning under år 1860 för 60.
» ställning. Memorial med berättelse angående
3.
» förvaltning, Utlåtande angående
15.
Memorial, angående återremiss å N:o 15  58.
( 183,211,214,
» Reglemente, angående förslag till  | 217,223,224,
( 225, 227.
» Tjenstemanna-personal och Vaktbetjening, an rc -
de aflöning åt
L’07.
» Enke- och Pupill-kassa, angående understö i i . .09.
» Pensions-stat, angående
226.
Riksgälds-sedlsvr, angående inlösen af
'51.
Riksregistraturet, angående anslag till
23: 92.
Riks-staten, angående den upprättade nya  22.
Riks-statens lista hufvudtitel, utlåtande angående  47.
» 2:dra dito
49.
» 3:dje dito  1
50.
» 4:de dito
84,
» 5:te dito
85.
» Ode dito
93.
» 7:de dito
94.
» ■- 8:de dito
123.
y> 9:de dito
152.
13
Utlåtandets Nummer
och Moment.
Rindön, angående befästnings-arbeten derstädes
84: 39.
Robsahm, af, angående utdelningar från en af honom uppgifven kassa 144.
Roma kungsgård, angående upphörande af dagsverksskyldighet till .... 155.
Rosell, Magister, angående pension åt
152: 84.
Rotefrihets-afgift för hemmanet Fahlskog N:o 2
56.
Roterings-kassa, Jemtlands, angående dess befrielse från bidrag till
beklädnaden för Jemtlands Hästjägare-korps  122.
Rottneån och Ronneby redd, angående upprensning af.
120: 24. F',
Ruckman, Häradsskrifvare, angående ersättning till  171.
Runstenar, angående anslag till deras Antecknande
123:118.
Räntebräder, angående medelmarkegångs-priset ä .'. 67.
Räntegifvare, angående ersättning till
91.
Räntespanmål, angående befrielse från forsellön för  71.
Rätansbyn, Komministers-boställe, angående befrielse från räntor och
onera för
59.
Röda berget i Göta eif, angående bortsprängning af  120: 33.
s.
Sahlgren, Kanslist, angående pension åt
152: 40.
Sala silfververk, angående dess ersättningsfond  -  78.
» angående ersättning till  129.
Sandberg, Kamererare, angående inlösen af hans anteckningar i ka
meral-väsendet
m.
193.
Sandelhjelms enka, angående pension åt  152: 45.
Sandströms enka, angående pension åt
152: 53, 76.
Sandhammaren, angående fyranläggning derstädes
85: 19.
Schanders enka, angående pension ät
152: 25.
Scheutz, Auditör, angående pension åt
152: 86.
Schlyter, Professor, angående pension ät  152: 12.
Schram, Marmor-fabriksidkare, angående låneunderstöd åt  140.
Memorial, i anledning af Riks-Ständens skiljaktiga beslut
rörande dito  176.
Seminarium för bildande af lärarinnor, angående
123: 61.
Sigtuna kyrka, utlåtande angående reparation af  29.
Memorial i anledning af äterremiss å N.o 29  179.
Silfversparres enka, angående pension åt  152: 71.
Sjösänkningar, angående statsbidrag till
120.
Skattlåggningsmethod, angående ändring af nu gällande
87.
Skellefteå, angående befrielse från onera för ett af staden inköpt
hemman
68.
» angående inrättande af en 2-klassig skola derstädes  123: 51.
Skenninge, angående inrättande af en 2-klassig skola* derstädes
123: 50.
Skeppsbyggeri-institutst i Carlskrona, angående anslag till
93: 45.
14
Utlåtandets Nummer
och Moment.
Skjutsnings-besväret, angående öfverlemnande till annat Utskott af motion
härom  ,  28.
Slöjdexpositioners befrämjande, angående anslag till
93: 41.
Slöjdföreningens skola, angående anslag till
93: 38.
Sockenallmänningar, angående skattefrihet för
38.
Soldatrotar, svaga, angående ersättning till
146.
Sollefteå till Norrige, angående väganläggning från  120: 7.
Spaniers enka, angående pension ät....
194.
Stamholländerier, angående anslag till -  93: 33.
Statens utarrenderade egendomar, angående försäljning af  95.
Statistiska Tabell-kommissionen, angående anslag till
93: 3, 5.
» Centralbyrån, angående anslag till
93: 4.
» » angående anställande af en Kalkylator derstädes
93: 6.
Statsverkets tillstånd, angående Kongl. Maj:ts Proposition om  1.
Stats-obligationer, Svenska, angående inrikes upplåning mot  165.
Stipendier åt Theologice studiosi, angående
123: 22.
Stockholms befästande, angående anslag till
84: 40.
Stockholm—Upsala, angående jernväg mellan  160: 1. a.
» —Sagån, angående dito
160: 1. b.
Storbacken till sjön Waikijaur, angående väganläggning från  120: 10.
Strinnholm, Sekreterare, angående anslag ät
152: 65.
Strömming s-tionde, angående ersättning för oriktigt erlagd  70.
Strömsholms kanalbolag, angående erhållande af eganderätt till jord — 19.
Ströms enka, angående pension åt
152: 28.
Stubbörens anslående till fattigvård m. m
69.
Stålhammar, Kapiten-Löjtnant. angående pensionåt
152: 36.
Svanström, Löjtnant, angående pension åt  152: 13.
Svenska Akademien, angående anslag till  123: 79.
Svenska folkets sagohäfder, angående anslag till utgifvande af
123: 125.
Svenska språkets lagar, angående anslag till lifgifvande af
123: 97.
Söderköpings vattenkur-anstalt, angående lån till  141.
Södlings arbete: ”Genväg för barn att lära läsa och skrifva”, angående
anslag för
123:125.
Sveriges Flora, angående anslag för utgifvande af
152: 64.
T.
Tabell-kommissionen, Statistiska, angående anslag till
93: 3, 5.
Teknisk skola i Upsala, angående anslag till
93: 40.
Teknologiska Institutet, angående anslag till
93: 37.
Telegr af porto, angående öfverlemnande till annat Utskott af härom
väckt motion
27.
Thams enka, angående pension ät....
152: 61.
Themptander, Löjtnant, angående pension åt
152: 20.
15
Utlåtandets Nummer
och Moment.
Thor, ångkorvett, angående reparation af
85: 14.
Tjärbruket, lilla, angående utbyte deraf inot skogvaktare-bostället
Nytorp
65.
Topografiska korpsens arbeten, angående anslag till
84: 43.
Torell, Magister, angående anslag för en vetenskaplig resa
75.
Tor funder sökningar, angående anslag till
93: 47.
Trehörningsjö kapell, angående inköp af boställe samt aflöning ät Predikanten
i
123: 7.
Trädgårdsföreningen i Stockholm, angående anslag till  93: 29.
Tåkems uttappning, angående låneunderstöd för .
120: 34.
Täckdikning, angående anslag till befrämjande af
114.
u.
Uddevalla afbrunna kronomagasin, angående öfveriåtande af
96.
Ugglas enka, angående pension åt  ...  152: 31.
Ulners enka, angående pension åt
....  152: 35.
Ullervads församling, angående låneunderstöd för kyrkobyggnad derstädes 106.
Ultuna landtbruksinstitut, angående nybyggnader vid
190.
Umeå eif, angående brobyggnad öfver ;  120: 12.
Undsättning i missvextår, angående åtgärder till
134.
Undsättningslån, angående anstånd med inbetalning af
32, 33, 34.
Unonius, angående understöd ät
152: 89.
Upplåning, inrikes, mot Svenska statsobligationer  165.
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers beslut, rörande
N:o 165
206.
Upsala-r-Stockholm, angående jernväg mellan
160: 1. a.
Upsala slott, angående inredning af våning derstädes för Kongl. Familjens
räkning
31.
Utarrenderade egendomar, Kronans, angående förkortning af arrendetiden
98.
Utdikning och aftappning af sanka trakter och sjöar, angående
120: 32.
Utsjövalli och Ellinge qvarnar, angående väganläggning mellan  120: 4.
V. w.
Way, Professor, angående pension åt
152: 87.
Waikijaur— Storbacken, angående väganläggning mellan
120: 10.
Wallmarks erika, angående pension ät  152: 83.
Wanfeldt, Fängelse-direktör, angående pension åt
152: 13.
Wapen-kommitté, angående bildande af
84: 33.
Wassenii enka, angående pension ät  152: 13.
Vattenledning i Carlskrona, angående anläggning af !
85: 17.
I
16
Utlåtandets Nummer
och Moment.
Wenersborgs skola, angående anslag för dess utvidgning  123: 41.
Westbecke enka, angående pension åt
152: 60.
Westerbottens län, angående väganläggning derstädes
120: 8.
Westerhus, Regementspastors-boställe, angående afsöndring åfjord ifrån 63.
Westerling, Major, angående pension åt
152: 20.
Wester-Norrlands läns Arkiv, angående skiljande derifrån af handlingar,
rörande Jemtlands län  170.
Westerås domkyrka, angående anslag för reparation af
103.
Veterinär-inrättning i Stockholm, angående anslagstillökning till
123: 77, 90.
» i Skara, angående dito
123: 78, 91.
Veterinär-läkare, angående anslag till  ,
123: 69, 70.
Wiberg, Magister, angående gratifikation åt
169.
Wisjön, angående sänkning af
120: 36.
Voteringar, angående utgången af
j 204’ 221’
Veterings-pr opositioner, angående l:sta hufvudtiteln
124.
»: angående statsbidrag för iståndsättande af Lin
köpings
domkyrka
149.
Memorial, i anledning af återremiss å N:o 149 177.
» angående lån till Christinehamns församling 150.
» angående 2:dra, 3:dje, 4:de, 5:te, 6:te och 7:de
hufvudtitlarne  ...
159.
Memorial, angående återremiss å en punkt i
Utlåtandet N:o 159  i...o  172.
* angående hamnanläggningar vid Amål och Haparanda
174.
» angående amortering afLandshöfdinge-ackorden 175.
» angående låneunderstöd ät Mannor-fabriksidka
ren
Schram
176.
» angående mjöl- och sågqvarnars beskattning 182.
» angående 8:de och 9:de hufvudtitlarne
195.
Wreta, Förareboställe, angående dess utbyte mot hemmanet Kroberga 154.
Väganläggningar, angående statsbidrag till
120.
» angående vilkor och stadganden i afseende på beviljade
statsbidrag till
121.
Vägförbättrings-arbete, angående statsbidrag till
136.
Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen, angående aflöning åt  93: 54.
Y.
Ystads hamn, angående uppmuddring af
137.
Ystad—Eslöf, angående jernväg mellan
160: 1. b.
z.
Zedritz’ enka, angående pension åt
152: 79..
Å
17
Utlåtandets Nummer
och Moment.
Å.
Åkersteins enka, angående pension åt
152: 30.
Åmål, angående lån till hamnanläggning derstädes  120: 18.
Memorial, med förslag till voteringsproposition rörande N:o 120:18 174.
4ngfregatt, angående nybyggnad af  85: 13.
Ångkorvetten Thor, angående reparation af  85: 14.
Ångqvarn i Carlskrona, angående anläggning af
85: 10.
Åskledares anbringande å Kongl. Slotten, angående
47: 10.
Ä.
Ätra-ån, angående upprensning af
120: 27.
ö.
Öfver-Torneå och Pajala socknar, angående skiften och afvittringar i 93: 22.
Örnsköldsvik, angående inrättande af en skola derstädes  123: 52.
Örum, angående eftergift af arrende för  80.
Östra hårad i Jönköpings län, angående aftappning af sjöar derstädes 120: 35.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 37 Haft. 3
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. Norman, 1860.
BIHANG
till
e^smnuton imbs^väridibhs
PROTOKOLL
VID
fjagtima IAikid»^cn i Stockholm
Åres® ISSI! och IS60.
FJEHDt: SAM lilli »EM.
2~* Afdelningen:
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi- m. fl. Utskotts
gemensamma Memoria/, Utlåtanden och, Betänkanden.
WHiSÄ!:.- iMS-,<* S«l*
•^Wv):.iiV.*?\ . ->■ v ■ • '-• . ' t
Förteckning
öfver Stats* samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi- m. fl. Utskotts Utlåtanden
och lemorialcr under 1859 och 1860 årens riksdag.
M
1. Memorial om antagande af särskild Sekreterare för Sammansatta Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
u2. Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse, i fråga om den tilläm
nade
fyrinrättningens vid Hernö Klubb förläggande till Lungön utanför
Hernösand.
3. Betänkande i anledning af väckte motioner, dels om anläggande af en fyr å
klippan Bonden, dels om anslag till fyrfartyg vid de så kallade Sydostbrotten
och vid Kallegrundet, dels om anläggande af en nödhamn vid
Skillingeviken.
4. Utlåtande i anledning af väckte motioner om åtskillige lotsars förseende med
däckade båtar på Kronans bekostnad.
5. Utlåtande i anledning af väckt motion om anslag till uppförande af en ledfyr
till inloppet till Warbergs hamn.
6. Utlåtande i anledning af väckt motion om befrielse för Rotehållarne vid Ka
valleriet
i Jemtland från skyldigheten så väl att bidraga till sadelmunderingens
anskaffande och underhåll, som att underhålla ryttare-hästarne
under marcherne mellan möte- och mönstringsställena samt sqvadroner
nes
samlingsplatser.
7. Betänkande i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående för
nyad
författning om utskrifningssättet och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet,
dels ock enskilda motioner i samma ämne.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd.
2
JV2
8. Utlåtande i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse med det af Kom
mitterade
afgifna underdåniga betänkande och förslag angående skjutsningsbesvärets
ordnande; dels ock väckte motioner i samma ämne.
9. Betänkande, i anledning af väckt motion om antagande, öfver hela riket, af
mantalet såsom enhet vid skatteberäkningen och om reducerande af mantalsbråken
till decimalbråk.
10. Betänkande, i anledning af väckt motion om lindring i soldat-roteringen.
11. Betänkande, i anledning af väckte motioner, angående lättnader i rustnings
skyldigheten,
genom kavalleris afsittande och förvandlande till infanteri.
12. Betänkande, i anledning af väckte motioner om lindring i rustnings-skyIdig
heten,
genom Statens öfvertagande af munderings- och utrednings-persedlars
anskaffning och underhåll.
13. Betänkande, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet M 6, om be
frielse
för rotehållarne vid kavalleriet i Jemtland från skyldigheten så väl
att bidraga till sadelmunderingens anskaffande och underhåll, som att underhålla
ryttare-hästarne under marcherne emellan mötes- och mönstringsställena
samt sqvadronernes samlingsplatser.
14. Betänkande, i anledning af väckt motion om rättighet för Westra Härad inom
Jönköpings län, att, för underhållande af Sundsbro, uppbära roteringsfrihets-afgiften
för hemmanet Hallsnäs inom Ramqvilla socken.
15. Betänkande, i anledning af väckt motion om rusthållares befriande från un
derhållande
af trossvagnar och från aflönande af trosskuskar.
16. Betänkande, i anledning af väckt motion om lindring i de båtsmans rotehål
lare
åliggande skyldigheter.
17. Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Betänkandet JV2 3, i fråga
om anläggande af en fyr å klippan Bonden, om anslag till fyrfartyg vid
Sydostbrotten och vid Kallegrundet m. m.
18. Betänkande, i anledning af väckt motion om inrättande af en diligensförbin
delse
emellan Stockholm och Carlskrona utefter östra kusten.
19. Betänkande, i fråga om förändring af bestämmelserne i Kongl. Brefvet den 5
Februari 1808 och Kongl. Kammar-kollegii derpå grundade Kungörelse
den 29 i samma månad rörande företrädesrätt till besittning af kronojord.
20. Betänkande, i anledning af väckte motioner om drawback eller restitution af
erlagd tillverkningsafgift för exporteradt bränvin.
21. Utlåtande, i anledning af dels återremiss i vissa delar, dels Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut i andra delar af Utskottets Betänkande JV° 7, innefattande
yttrande ej mindre öfver Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om förnyad
författning rörande utskrifningssättet och inrättningen af allmänna
beväringsmanskapet, än ock öfver enskilda motioner i samma ämne.
3
JK
22. Memorial, i anledning af återremiss af Betänkandet JVs 20, angående resti
tution
af erlagd tillverkningsafgift för exporteradt bränvin.
23. Betänkande, föranledt af återremiss å Utskottets Utlåtande JV2 8, i anledning
af dels Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, med det af Kommitterade afgifna
underdåniga betänkande och förslag angående skjutsningsbesvärets ordnande,
dels ock väckte motioner i samma ämne.
24. Utlåtande, i anfedning af Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, med förslag angående
förändrad organisation af Hypotheks-inrättningarne i riket.
25. Betänkande, i anledning af väckte motioner om statsanslag för anläggning af
åtskilliga telegraf-Iinier inom riket.
26. Betänkande, i anledning af väckt motion om åtskilliga åtgärder för utsträc
kande
af postföringen och telegraferingen å Gottland.
27. Betänkande, i anledning af väckt motion om befrielse för svenska ångfartyg,
som, enligt på förhand upprättade reseturer, göra reguliera resor, från
skyldigheten att taga lots.
28. Betänkande, i anledning af väckt motion dels om nedsättning af fyr- och båk
afgifter
jemte lotspenningar, dels om lotsarnes aflönande utaf statsmedlen.
29. Memorial med förslag till voterings-propositioner, till sammanjemkande af de
inom Riks-Stånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets
Utlåtande JYs 21, i anledning af framställde anmärkningar emot Utskottets
under J\s 7 afgifna Betänkande, öfver ej mindre Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition om förnyad författning rörande utskrifningssättet och inrättningen
af allmänna bevärings-manskapet, än ock enskilda motioner i
samma ämne.
30. Betänkande, i anledning af väckt motion om förändrade föreskrifter rörande
vilkoren för erhållande af understöd utaf allmänna medel till utflyttning i
följd af laga skifte.
31. Betänkande, i anledning af väckte motioner om dels understöd af allmänna
medel, dels förändrade lagbestämmelser, till befordrande af skiftesverket
på Gottland.
32. Utlåtande, i anledning af återremiss å Utskottets Memorial M 29 med förslag
till voterings-propositioner till sammanjemkande af de inom Riks-Stånden
fattade skiljaktiga beslut vid. förehafvande af Utlåtandet JV° 21 i anledning
af anmärkningar mot Betänkandet J\s 7 i fråga om utskrifningssättet och
inrättningen af allmänna beväringsmanskapet.
33. Memorial, med förslag till voterings-proposition, i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut rörande Utskottets Betänkande M 23, i fråga om skjutsnings-besvärets
ordnande.
4
JM
34. Betänkande, i anledning af väckt fråga om åtgärders vidtagande för att, un
der
vissa vilkor, bereda åboerne å de s. k. kyrkohemmanen i Halland
dispositions- och besittningsrätt till samma hemman.
35. Betänkande, i anledning af väckt motion om begagnande af postremissvexlar
vid penningeförsändningar emellan de förvaltande verken i hufvudstaden
samt myndigheter i sådane städer, der privat- eller filialbank är belägen.
36. Betänkande, i anledning af väckte motioner, dels om indragning af auditörs
tjensterne
och upphäfvande af Krigs-rätter och af Kongl Krigs-Hof-rätten;
dels äfven om indragning af Regements-pastors- och Balaljons-predikantsbefattningarne.
37. Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut beträffande Utskottets
Betänkande JM 25 i fråga om statsanslag för anläggning af åtskilliga telegraf-linier
inom riket.
38. Memorial, i anledning af återremiss å Utskottets Betänkande JM 12, i fråga
om lindring i rustningsskyldigheten genom Statens öfvertagande af munderings-
och utrednings-persedlars anskaffning och underhåll.
39. Memorial, i anledning af återremisser å Utskottets Betänkande 4 9 i fråga
om förändring af bestämmelserna i Kongl. Brefvet den 5 Februari 1808
och Kongl. Kammar-kollegii derpå grundade Kungörelse den 29 i samma
månad, rörande företrädesrätt till besittning af kronojord.
40. Memorial, i anledning af Riks-Ståndens beslut öfver Utlåtandet JM 24, i fråga
om förändrad organisation af Hypotheks-inrättningarne i riket.
41. Utlåtande, föranledt af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut öfver Utskottets Memo
rial
JM 33, i fråga om skjutsningsbesvärets ordnande.
42. Memorial, med anmälan om Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, i fråga om för
ändrad
organisation af hypotheks-inrättningarne i riket.
43. Betänkande, i anledning af väckt motion om Ulldiskontens indragning.
44. Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut öfver Utskottets Ut
låtande
JM 41, i fråga om skjutsningsbesvärets ordnande.
45. Memorial, angående särskildt arfvode åt Utskottets Sekreterare.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Sammansatta Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-UUkottets Memorial N:o 1. I
M *.
Memorial,
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Febr, 1860. kl. 1 e. m.
Till biträde vid behandlingen af de till Sammansatta Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning hörande ärenden har Utskottet antagit
en särskild Sekreterare: med anmälan hvarom Utskottet får hos Rikets Högloflige
Ständer anhålla,
att nämnde Sekreterare, sorn den 18 i denna månad inträdde
i tjenstgöring, måtte, frän och med samma dag samt så länge
hans biträde erfordras, få uppbära arfvode till det belopp, som
framdeles kommer att bestämmas, och under tiden till dess sådant
skett, ett förskott till lika belopp med hvad för Sekreteraren
hos Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet blifvit
bestämdt, eller 175 R:dr Riksmynt för månad beräknadt.
Stockholm den 31 Januari 1860.
På Höglofl. Ridd. och Adelns
Ledamöters vägnar:
E. W. NORDENFELT.
På Högvördiga Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar:
ABR. NORDSTRÖM.
På Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar:
L. J. LOVÉN.
På Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar:
NILS SVENSSON.
Arvid Virich.
Bih. till R. St. Brot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 A/d. 1 Häft.
1
2 Sammansatta Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon,-Utskottets Utlåtande A/i 2.
JW S.
Ank. till Exp.-Utsk. den i Febr. 1860, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga 'Skrifvelse, i fråga om den
tillämnade fyr-inrättningens vid Hernöklubb förlängande till Lungön
utanför Hernösand.
Uti högstberörda, den 8 November sistlidne år till Rikets Ständer a flatna,
skrifvelse har Kongl. Maj:t i nåder erinrat att, bland de flere fyr-inrättningar, för
hvilka Rikets sednast församlade Ständer anvisade medel och sorn äfven numera
till.största delen blifvit utförda och i verksamhet satta, förekomme ett fyrtorn af
sten eller af jern och trä, ämnad t att uppföras ii Hernöklubb vid inloppet till staden
Hernösand. 1 afseende ä denna lyr-anläggning anställdes är 1858 förberedande
undersökningar ä stället, dervid byggnadsplatsens otillgänglighet och svärgheten
att dit upphemta nödiga materialier funnos göra anläggningen nära outförbar,
eller åtminstone, komma att sä betydligt fördyra densamma att, det af Rikets Ständer
dertill beviljade extra anslag, 40,000 R:dr Riksmynt, kunde förutses icke blifva
för ändamålet tillräckligt. Sedermera hade, uti en af åtskilliga handlande, skeppsredare
och skeppare i Hernösand ingifven underdånig skrift, jemväl blifvit erinradt,
hurusom, i anseende till Hernöklubbs betydliga höjd öfver hafvet, moln och dimmor
icke sällan lägrade sig omkring detta berg, samt skulle hindra skenet af en
der anlagd fyr att på behörigt afstånd iakttagas, vid hvilket förhållande föreslagits
att ifrågavarande nya fyr mätte anläggas pä den norr om Hernön belägna Lungöns
sydöstra udde, der den komme att icke allenast medföra åsyftadt gagn för sjöfarten
på Norrland i allmänhet, utan äfven tjena till led-fyr vid inloppet till Hernösand,
hvarförutom genom denna förändring af byggnadsplats anläggningskostnaden
skulle blifva jemförelsevis mycket billigare; oell hade Förvaltningen af Sjö-ärendena,
som öiver det sålunda framställda förslaget blifvit hörd, detsamma uti angifvet
underdånigt utlåtande förordat. Då Kongl. Majit funne de skäl, hvilka sålunda
blifvit för den ifrågavarande fyrens anläggande ä Lungön i stället för Hernöklubb
anförda, vara välgrundade, ansågc Kongl. Majit ock en sådan förändring med
denna fyr-anläggning böra ega rum; men dä de för anläggningens utförande päräkneliga
medel, enligt Rikets sednast församlade Ständers underdåniga skrifvelse
den 18 December 1857 blifvit uttryckligen anvisade för en fyrs uppförande på
Sammansatta Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande A/l 3. 3
IJernöklnbb, hade Kongl. Maj:t i nåder velat begära Rikets Ständers medgifvande
att dessa medel mätte till fyr-anläggningens utförande pä nu ifrägaställde plats fä
användas.
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, til!
hvars behandling denna fräga blifvit öfverlemnad, har så mycket mindre tvekat att
till den nådiga framställningen förorda bifall, sorn densamma afser icke något nytt
anslag, utan ett, efter sakkunnige personers och myndigheters omdöme, ända matsen!
igare användande af redan beviljade mede): Utskottet föreslår således vördsamt
det måtte Rikets Ständer medgifva, att det för en fvr-anläggning
ä Hernöklubb vid sednaste riksmöte anvisade extra anslag,
40.000 R.dr Ruut, får i stället användas till en fyr-anläggning
å Lungöns sydöstra udde.
Stockholm den 31 Januari 1860.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Febr. 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, dels om anläggande af. en fyr
å klippan Bonden, dels om anslag till fyrfarlyg vid de så kallade
Sydostbrotten och vid Kallegrundet, dels om anläggande af en
nödhamn vid Skillingeviken.
Motioner i ett eller flere af dessa ämnen äro väckta inom Höglofliga Ridderskapet
och Adeln af Herr Tham, S. M., inom Väliofiiga Borgare-Ståndet af Herr
Staaff och Herr Grape, samt inom Hedervärda Bonde-Ståndet A Matts Pehrsson frän
Stockholms län och Ola Lasson från Christianstads län.
Herrar Tham och Grape hafva, hvar för sig, förnyat af dem vid förra Riksmötet
väckte motioner, dels om byggande af däckade lotsbätar, hvilken fråga Utskottet
i särskildt utlåtande behandlar, dels om anslag till e i fyr ä klippan Bonden
utanför Umeå, elier till fyrfartyg vid de sä kallade Sydostbrotten; i afseende å hvilka
sednare frågor de anfört att de ytterst farliga grunden Sydostbrotten äro belägna
vid pass fem mil söder om inloppet till Umeå; och ehuru motionärerna saknade
bestämd kännedom om antalet af de olyckshändelser som derstädes timat, så vöre
en blick pä sjökortet dock tillräcklig ätt, ådagalägga dessa grunds ytterst vådliga
läge midt i Norrbottniska viken. Kraftiga skäl talade således för Sydostbrotten
förseende med något slags fyr-anstalt och dertill vore måhända ett fyrfartyg det
lämpligaste; hvarföre motionärerna anhållit att, antingen en fast fyr mätte aubrin
-
4 Sammansatta Stats- samt Allm, 'Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 3.
gas å klippan Bonden eller ett fyrfartyg förläggas vid de sä kallade Sydostbrotten
samt att Rikets Ständer behagade till utgående under nästa statsreglerings period
härtill anvisa nödiga medel, hvilka Herr Tham förmodade uppgå till 70,000 R:dr
Riksmynt, det belopp som varit anslaget till byggande af det på Finngrundet förlagda
fyrfartyg.
Herr Staaf har erinrat att få ställen af Sveriges kust voro sä uppfyllde af
farliga grund, som det tränga passet i närheten af klippan Bonden, vid sydostligaste
delen af Norra Qvarken och tvä mil ut i hafvet frän Svenska landet. Pä flen
vestra sidan mellan Svenska vallen och klippan vore kusten späckad med vådliga
grund till flera mils längd norr och söder, och pä den östra sidan, trefjerdedels
mil från klippan, läge det smala, trefjerdedels mil långa, grundet Sydostbrotten.
Sjöfarten å Norrbotten hade på de sednare åren betydligt tilltagit, så att en större
mängd fartyg besökte hamnarne, och alla som äro destinerade till Umeå och ställen
norr derom måste passera omnämnde, af farliga grund uppfyllda, farvatten.
Den pä Norrskären å Finska kusten, fem mil sydostligt frän ”Bonden” samt sju och
en half mil från Svenska kusten varande fyr utgjorde icke tillräcklig ledning, af
hvilken orsak, i förening med den starka ström, som här vore rådande, seglingen
i detta farvatten ytterligt försvårades, så att skeppsbrott ej sällan inträffade, derå
motionären jemväl anfört ett exempel. Till ledning för seglingen genom ifrågavarande
farvatten erfordrades ovilkorligen en fyr å klippan Bonden, hvilken klippa
höjde sig öfver hafvet 55 fot, så att fyrtornet ej behöfde byggas högt och mera
kostsamt; och yrkade motionären således att Rikets Ständer mätte anvisa nödiga
medel till en sådan fyr.
Matts Pehrsson åter har föreslagit att Rikets Ständer mätte bevilja medel till
byggande af ett fyrskepp att förläggas vid det såkallade fKallegrundet”, på det
sjöfarande måtte ega ett säkert sjömärke för inseglingen till Alands-Qvarken. Grundet
vore beläget under vattenytan, derunder det, på det grundaste stället sänkte
sig blptt några fä fot, och alla fartyg, som hade att segla genom den tränga Gräsöoch
Alands-Qvarken, måste passera helt nära intill detta grund. För behofvet af
ett fyrskepp derstädes talade jemväl den omständigheten, att hvarje år mänga fartyg,
till det mesta af större drägtighet, der gått förlorade; sålunda hade år 1858
derstädes förolyckats 2 skepp, 4 briggar och en ny större skonert.
Ola Lasson har erinrat att kändt vore, det Sandhammaren, belägen emellan
Cimbrishamn och Ystad, vore ett bland de för skepp, gods och manskap farligaste
Ställen i våra nordiska farvatten. Visserligen hade en fyr blifvit derstädes beviljad,
sä att den sjöfarande kunde iakttaga hvar stället vore beläget, men, i anseende
till den starka strömmen förblefve det ändock nästan omöjligt att, synnerligast
under stormnätterna, gå klar förbi detta ref, och något ställe, hvarest fartygen kunde
gä in och söka räddning till dess storm och ström lagt sig, funnes ej der.
Skepp och varor för stora summor samt många menniskolif hade här gått förlorade,
och det vore en hemsk blick, att morgonen efter en stormnatt se dess förstörelseverk.
Det starka vågsvallet och strömmen gjorde alla räddningsförsök omöjliga,
äfven om olyckan inträffade på ljusa dagen och midtför strandboernes ögon,
och anblicken huru medmenniskor kämpade med en gifven död, utan att något
kunde, af åskådaren, till deras räddning åtgöras, blefve sä mycket fasansfullare då
man visste att nästan alla dessa olyckor kunde förekommas, blott man vore pä för
-
Sammansatta Stuts- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande JW 3.. 5
h;imi betänkt att göra något derför. Sålunda funnes, vid pass en mil ofvanför
Sandhammaren, vid Skillinge fiskeläge, den lugnaste vik, af ett djup, att de största
fartyg kunde der ingå och derstädes ligga trygga, som i den bästa nödhamn, utan
att anordnandet af denna hamn behöfde medföra några mera betydande kostnader.
Den kostnad sorn härtill användes skulle, derest dräglig hamn-afgift bestämdes,
gagna såväl Staten som de sjöfarande samt tillika vara en gärd ät menskiigheten.
Den tillflykt Cimbrishamn nu erbjuder, kunde ej ersätta den nu föreslagna nödhamnen,
ty bemäld» stads hamn lemnade ej något skydd mot nordost-stormen,
hvilken dock vore den som bringade Sandhammaren de flesta offren, hvilket skydd
deremot komme att skänkas af Skillinge-viken. Motionären föreslog derföre, det
måtte Rikets Ständer tili Kongl. Majit göra underdånig framställning om undersökande
i hvad mån Skillinge-vikens ordnande till nödhamn kunde på ett för vår
handel och sjöfart maktpåliggande sätt bidraga att i betydligare mån förebygga de
vid Sandhammaren inträffande skeppsbrotten, för hvilken undersökning, äfvensom
plans och kostnadsförslags uppgörande, medel borde af Rikets Ständer anvisas; hvarjemte
Rikets Ständer borde i underdånighet begära att. i händelse förslaget om nödhamnen
befunnes förmånligt, Kongl. Majit dä täcktes till nästa riksmöte derom aflåta
nådig Proposition.
Bland handlingar, som bidraga till utredande af dessa frågor, får Sammansatta
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet åberopa Utskottets vid
sistförflutna riksmöte ailätna utlåtande Nio 15, dels i anledning af Kongl. Majits
nådiga Proposition i fråga om en fyr-arläggning å Gottska Sandön, dels ock i följd
af väckta motioner, angående åtgärders vidtagande till förbättringar i fyr-, bäkoch
lots-väsendet. Af berörde utlåtande inhemtas, bland annat, hurusom, uti ett
af Lots-Direktören afgifvet betänkande, hvilket, sedan Förvaltningen af Sjö-ärendena
deröfver sig yttrat, varit föremål för Kongl. Majits nådiga pröfning, fråga
väckts derom, att, i öfverensstämmelse med särskildt uppgjorda förslag, rikets fyroch
bak-väsende skulle, till sjöfartens ytterligare betryggande, utvidgas, antingen
sä fullständigt, att i det närmaste rikets hela vidsträckta kust komme att belysas
af fyrar och vid flere utomskärs eller till sjös belägna grund fyrskepp förläggas,
samt dessutom åtskilliga nödiga ansedda hamn- och inomskärs-fyrar anbringades,
kännings-båkar och stenkummel uppfördes och ett vida större antal bojar och konprickar,
än de hittills bestämda utlades, för hvilket allt kostnaden beräknats till en
summa af 1,156,000 Ridr Ruut, jemte det att för dessa nya anstalters framtida vidmakthållande
upptagits en ökad årlig afgift af 118,000 Ridr samma mynt; eller ock
i något inskränktare män, så att af hvad nyss omförmälde förslag innehölle, endast
det som kunde antagas blifva af allmännaste gagn; och deraf behofvet redan vore
genom erfarenhet vitsordadt. komme till utförande, hvarigenom anläggnings-kostnaden
nedsattes till 598,000 Ridr och den ökade årliga underhålls-utgilten till 55,000
Ridr, allt Rimt; af hvilka förslag Förvaltningen af Sjö-ärendena ansett det förra,
såsom föranledande större kostnader än att till deras bestridande anslag kunde
blifva att påräkna, vid sådant förhållande ej vara antagligt, men deremot understödt
det sednare med några jemkningar, hvilka beräknats skola till 538,000 Ridr
nedsätta det för en gång behöfiiga anslaget samt till 36,345 Ridr allt Runt tillökningen
i de ständiga utgifterna för fyrings-verket. Då emellertid intetdera af de
sålunda ifrågaställa förslagen till utvidgadt fyr- och båk-system skulle kunna utföras
utan att anslag dertill af Rikets Ständer beviljades, hade Kongl. Majit ej funnit
lämpligt att af då samlade Ständer äska nödiga medel till genomförande af
6 Sammansatta Stats- samt Ailm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande Al 3.
något bland berörde förslag i dess helhet; hvadan sådant anslag dä i nåder begärdes
blott till en fyr-anläggning ä Gottska Sandön.
Uti Lots-Direktörens förstberörde vidsträcktare förslag finnas, bland andra
ifrågaställa fyrar, upptagne ett fyrtorn af sten eller jern och trä å klippan Bonden
beräknadt till 54,£00 R.dr Rnnt, och ett dylikt ä Sandhammaren: men i det
sednare mera begränsade förslaget är fyrtornet ä klippan Bonden uteslutet. 1 anledning
af väckta motioner om en roterande fyr å berörde klippa har Utskottet, uti
dess ofvanäberopade utlåtande en sådan fyr-anläggning afstyrkt, enär Lots-Direktören
upplyst att detta 57 löt höga, tvärstolpiga och branta skär, omgifvet af bråddjup
strand, men på något afstånd jemväl af flere farliga grund, såsom Lördagshällan,
Tufvan, Sydvest- och Sydostbrotten, vore beläget pä viii pass två mils afstånd
ifrån fasta landet: att en kust-fyr onekligen skulle pä denna klippa, ehuru
med oländig mark och af ringa omfång, vara af särdeles, ja utmärkt nytta för sjöfarten;
men att för landningen vid klippan stora svårigheter förekomma, i följd af
den nästan alltid oroliga sjöns häfning omkring densamma, sä att denna fyr-an läggning
säkerligen blefve högst kostsam, och om den en gäng skulle blifva färdig
mäste fyr-betjeningen der befinna sig liksom ombord på ett fartyg, och vara pro
vianterad
för hela lysningstiden, emedan kommunikationen med land icke kunde
påräknas med någon skymt af säkerhet.
Utskottets omförmäld a utlåtande bl ef, hvad beträffar fyr-anläggningen ä klippan
Bonden, af tre Stånd bifallet; och i Sin nådiga Proposition till Rikets nu församlade
Ständer äskar Kongl. Maj t till en ny fyr-inrättning vid Sandhammaren å
Skånes sydöstra kust 181,000 lt:dr R:mt.
Utskottet kan ej annat än högt uppskatta vigten af ett fuilkomnadt fyr- och
båkväsende, och det gagn som genom ett sådant skulle beredas såväl ät sjöfarten
som åt
mycket är i detta hänseende redan ätgjordt, och det är kändt att Sverige ej här
utinnan
behölver frukta en jemförelse med andra nationer, utrustade med rikligare
hjelpkällor, än dem öfver hvilka vi kunna förfoga. Den ytterligare förbättring och
utvidgning, som är att hoppas för vårt fyr- och båkväsende. torde således böra
åstadkommas i den män tillvexande stats-inkomster och ökad välmåga dertill lemna
tillgäng, och anledning synes ej vara förhanden att söka härutinnan genast vinna
ett fullkomnande, som ej kan ernås utan ett samtidigt tillbakasättande af andra
lika vigtiga föremål, hvilka jemväl taga Statens tillgångar i anspråk. Det är således
af stor vigt att de medel, sorn vid detta riksmöte må kunna anvisas till fyroch
båk-inrättningar, ej må så tagas i anspråk till arbeten, fastän nyttiga och behöfliga,
att till de mest nödvändiga tillgångar derigenom saknas.
En hvar af motionärerna kan hafva liflig kännedom och erfarenhet om behofvet
och gagnet af en fyr-anstalt å den af honom förordade plats, men svårligen
lärer någon af dem kunna med full visshet bestämma hvar detta gagn skulle blifva
störst; en kännedom, hvilken Utskottet antager böra 1 första rummet finnas hos de
myndigheter, som öfver rikets samtliga fyr- och båk-anstalter ega tillsyn. Då Kongl.
Maj:t emellertid funnit sig af dessa myndigheters framställning föranlåten att, på
sätt nämdt är, af Rikets nu församlade Ständer i nåder äska anslag til! en fyrinrättning
vid Sandhammaren — en fråga hvilken ej ä detta Utskotts pröfning beror
— anser Utskottet sig böra, vid granskning af nu ifrågakomne motioner, tillse
det medlen till utförande af det utaf Kongl. Maj:t i nåder föreslagna arbete, derest
detsamma varder af Rikets Ständer bifallet, ej*må vara på förhand borttagne genom
bifall till de enskilde motionärernas förslag.
Sammansatta Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-UIskottets Utlåtande 4. 1
På ofvan anförde skäl, och med afseende jemväl å hvad upplyst är. dels
om de svårigheter, som möta vid en fyr-anläggning å klippan Bonden, dels att en
sådan fyr. ehuru mycket gagnelig, dock står i vigt efter flere andra behöfliga fyrinrättningar,
linner sig Utskottet för närvarande förhindradt att till anläggandet
af en fyr å klippan Bonden tillstyrka bifall.
Enahanda betänklighet i afseende å bristande medel, i förening dermed att
icke utrönt blifvit, det förslaget är framför flere andre af behörige myndigheter förordade
fyr-anstalter af behofvet påkalladt, nödgar Utskottet
att till förslaget 0111 utläggande af ett fyr-fartyg vid så kallade
Sydostbrotten afstyrka bifall.
Af samma skäl, som nu sednast anförde blifvit, linner sig Utskottet, i fråga
om förläggandet af ett fyr-skepp vid det så kallade Kallegrundet,
förhindradt att bifall dertill förorda.
Hvad slutligen beträffar förslaget om undersökning för anläggande af en nödhamn
vid Skillinge fiskeläge, ofvanför Sandhammaren; sä enär, i anledning af Rongl.
Maj.-ts ofvanomförmälda nådiga Proposition om medels anvisande till en fyr-inrättning
vid Sandhammaren, Rikets Ständer komma att pröfva, hvilka åtgärder må
vara erforderliga tili undanrödjande af de större vådor och svårigheter, som för
närvarande vidlåda seglingen pä denna del af kusten; samt, derest en nödhamn i
närheten af fyr-in rättningen är af verkligt behof påkallad, sådant lärer vid berörde
utredning blifva ådagalagdt, finnér Utskottet
sig för närvarande ej böra någon åtgärd i anledning af motionen
tillstyrka.
Stockholm den Öi Januari 1860.
j\s' 4*
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Febi'. 1860, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om åtskilliga lotsars fö7'seende
med duckade båtar på Kronans bekostnad.
I detta ämne äro motioner väckte inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln
af Herr Tham, S. M., samt inom Välloflig^ Borgare-Ståndet af Herrar Grape, Staaff
och Trägårdh, hvar för sig.
8 Sammansatta Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Utlåtande
Ilmar Tham och Grape hafva, i sammanhang med frågan om anläggande af en
fyr å klippan ' Bonden” utanför Umeå, hvilken fråga Utskottet uti särskildt utlåtande behandlar,
tillika förnyadt de af dem, hvar för sig, vid förra riksmötet väckte mationer,
att lotsarne vid åtskilliga större lots-stationer skulle förpligtas hafva däckade båtar, liknande
dem, sorn Norska lotsarne begagna, samt hafva till skyldighet att med dessa
ligga ute till sjös och möta ankommande fartyg, sä att icke, såsom ofta nu inträffade,
fartygen nödsakades inlöpa emellan klippor och skär innan hjelp af lots kunde
erhållas, och oftast mäste, utan biträde af lots, söka sig ankareplats.
I afseende härå hafva dessa motionärer anfört att de anmärkningar, som af
sjöfarande blifvit riktade mot de Svenska lotsarne. egentligen icke afsett desses duglighet,
utan hufvudsakligen den omständighet att lotsen icke varit att tillgå på tillräckligt
afstånd frän den grundfyllda och farliga kusten. För att afhjelpa dessa befogade
klagomål fordrades dock att lotsen försäges med en större däckad segelbåt,
i hvilken han kunde trotsa storm och hög sjö samt i öppna sjön möta lotsbehöfvande
fartyg. Ringheten af sjöfarten vid vära kuster i jemförelse med andra handlande
nationers, samt inkomsternas derifrån sig härledande låga belopp, vore dock ett hinder
lör lotsarne vid Sveriges flesta lotsplatsen- att af egna medel anskaffa fullt tjeriliga
sjögående båtar, hvilka, efter hvad upplyst vore, ej med nödig utredning kunde
anskaffas billigare än till 2,000 Riksdaler stycket. Dä Staten emellertid åtagit sig
att vidmakthålla lotsinrättningen i riket borde Staten jemväl tillse att sjöfarten har
af denna inrättning det gagn som dermed åsyftas; och då billigheten kräfde alt
lots, sorn vöre villig att gä till sjös och lemna sjöfarande allt möjligt bistånd, ej
genom brist på tjenlig farkost förhindrades uppfylla denna sin tjenstepligt, vore sådant
en fullgiltig anledning för motionärerna att begära det Rikets Ständer rnåtte
anvisa medel för anskaffande, efter ofvan uppgifna kostnad, af båtar till följande
lotsplatsen hvilka ansetts företrädesvis vara af sådana båtar i behof, nemligen
Rönnskär ^utanför Piteå, Bremön utanför Sundsvall, Lilljungfrun eller Storjungfrun
utanför Söderhamn, Limön utanför Gefle, Sandhamn vid östra inloppet till Stockholms
skärgård, Landsort vid södra inloppet till hufvudsladen, vid Häfringe och
vid Arko. begge utanför Norrköping; alla dessa inom norra lotsdistriktet; vid Fårösund
eller Slite pä Gottland i södra lotsdistriktet, samt vid Halmstad, Kalfsund utanför Göteborg
och Sydkoster utanför Strömstad, inom vestra lotsdistriktet, eller tillsammans
12 större däckade segelbåtar till ett sammanräknad! kostnads-belopp af 24,000 Riksdaler
Riksmynt; dock borde härvid göras det förbehåll, att Förvaltningen af Sjöärendena
finge rättighet att på Lots-Direktörens förslag, vid sjöfartens af- eller
tilltagande vid någon lotsplats, förflytta kronolotsbät til! annan station, som deraf
vore i större behof och kunde draga större nytta.
Herr Trägårdh, instämmande i de redan anförda skälen för anskaffning, på
Statens bekostnad, af större lotsbåtar, samt under åberopande af det förslag, LotsDirektören
härom uppgjordt och hvilket blifvit af Förvaltningen af Sjö-ärendena
understöd!, har, under förutsättning att, pä bernälde Förvaltnings pröfning, efter
Lots-Direktörens hörande, ina böra bero hvilka iotsplatser borde med ifrågavarande
båtar förses, hemställt det Rikets Ständer måtte besluta, till en början tjugo sädane
ifrågaställde större däckade båtar finge anskaffas för att tilldelas lots-stationer vid
öppna hafvet, der lotsen vore nödsakad att möta fartyg på längre afstånd frän kusten,
samt att nödiga medel måtte anvisas till den förslagsvis antagna kostnaden af 2,000
R:dr R:mt för hvarje båt, då sedermera bätarnes underhåll kunde, på sätt redan sker
med
Sammansatta Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Utlåtande Afl 4. 9
med de större lotsbätar Kronan består, genom kontrakt och emot årligt bidrag af
statsmedel ä 150 It dr Knit för hvarje båt, ät lotsarne sjelfve öfverlemna®. .
Herr Staaf äter har, erinrande derom att den omständighet, det lotsarne med
de små öppna båtar, de pä egen bekostnad anskaffa och underhålla, ej kunde, under
verkligt svårt väder utgå fartyg till mötes, vore så mycket mer olycklig, sorn sålunda,
" just i behofvets och farans stund, möjligheten afskures för fartyg att, i oftast
obekanta farvatten, erhålla den hjelp, som ensam kunde från total undergång
frälsa besättning, gods och fartyg,hvarförutom samma förhållande utsatte den lots,
som, för uppfyllandet af sitt vackra kall, oförskräckt ville trotsa elementernas raseri,
med detsamma för faran att ändamålslöst offra lifvet. Denna stora olägenhet
kunde likväl med ringa uppoffring undanrödjas; hvarföre motionären, i kraft af de
förpligtelser mensklighet och nödig omtanke för handel och sjöfart kräfde, föreslog
att vid alla de lots-stationer, der lotsarne mäste uti öppen sjö möta fartyg, iptsarne
mätte på Statens bekostnad förses med ändamålsenliga, däckade båtar, en eller
flere, allt efter stationernas betydenhet eller lotsarnes antal.
Af det protokoll öfver Sjöförsvars-Departementets föredragning, hvilket åtföljer
Kongl. Maj:ts vid denna riksdag aflätna nådiga Proposition N:o 1, angående
Statsverkets tillstånd och behof, inheintas, beträffande nu ifrågavarande ämne, det
.Förvaltningen af Sjö-ärendena till Kongl. Maj:t i underdånighet insändt en af
Lots-Direktören gjord framställning om behofvet af medel tili åtskilliga föremål,
hvarigenom lots- och fyrings-väsendets förbättrande skulle i väsendtlig män befrämjas,
och deruti, såsom en särdeles vigtig åtgärd för att bilda dugliga lotsar
och sätta deni i tillfälle att vederbörligen betjena de sjöfarande, föreslogs att, pa
sätt nu endast för de pä rikets vestra kust anställde lotsar är inedgifvet, lotspersonalen
i allmänhet blefve, pä Statens bekostnad, försedd med iner och mindre däckade
segelbåtar af den storlek och sådan beskaffenhet i öfrigt, att lotsarne kunde
med dem under hardt väder väga sig ut till sjös för att möta fartyg, som af deras
biträde hade behof, hvilket ej läte sig göra med de små och bräckliga farkoster,
lotsarne förmådde att sjelfve sig förskaffa; derföre Lots-Direktören hemställde att
till en början 20 af de ifrågaställa större bätarne mätte fä anskaffas, för att tilldelas
sådane lots-stationer vid öppna hafvet, der lotsen vore nödsakad att möta fartyg pä
längre afstånd frän kusten, hvartill förslagsvis, efter antagen kostnad af 2,000 Riksdaler
Riksmynt för hvarje båt, skulle erfordras ett anslag af 40,000 Riksdaler samma
mynt, då sedermera båtarnes underhåll kunde, på sä.t redan egde rum med de större
lotsbätar Kronan består, genom kontrakt och emot ärligt bidrag af statsmedel a
150 Riksdaler Riksmynt för hvarje båt, åt lotsarne sjelfve öfverlemnas; men Departements-Chefen
har, erkännande vigten och nyttan af förslaget, trott medel tilt
dess förverkligande ej kunna vid detta riksmöte erhållas, samt derföre ej föreslagit
framställning derom till Rikets Ständer.
Gagnet af de utaf motionärerna föreslagna lotsbätar har sålunda blifvit af
vederbörliga myndigheter vitsordadt; och synes kostnaden för en ej allt för stor
tillämpning af förslaget, jemförd med hvad Staten nödgas vidkännas för åtgärder
till sjöfartens betryggande medelst fyrars uppbyggande, ej vara sä betydlig, att densamma
torde böra afskräcka ifrån ett försök, om ock ej i den större utsträckning,
som Lots-Direktören och två af motionärerna föreslagit, Det vill dock synas Utskottet
såsom borde ett vilkor för beträdande af denna bana vara, att Staten ej
behöfde särskildt anvisa medel vidare än till båtarnes första uppsättning, och alt
således något anslag för deras framtida underhållande ej ifrägakomme, helst utväg
till bestridande af denna sednare kostnad tyckes böra kunna hemtas antingen fran
Bih. till Ii. St. Prot. 1859 & 1850. 4 Sa7nl. 2 A/d. 1 Haft. 2
10 Sammansatta Stats- samt Atlin. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Utlåtande JV2 4.
Handels-och Sjöfarts-fonclen oller från hvad förut blifvit lots- och fyrväsendet anvisadt.
Det är under denna förutsättning som Utskottet, hvilket dock anser mindre
lämpligt att Rikets Ständer inlåta sig i prölning på hvilka ställen af kusterna be
hofvet
och gagnet af däckade latshåtar kan anses störst, med afseende ä de väckta
motionerna,
vördsamt tillstyrker Rikets Ständer, att, tili Kongl.. Majrts disposition
för nästa statsreglerings-period, anvisa ett belopp af
24,000 Riksdaler Riksmynt för anskaffning af 12 stycken däckade
lotsbåtar, att genom Lots-Direktören fördelas till begagnande
å de ställen å kusterna, som dertill lämpligast pröfvas.
Stockholm den öl Januari 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos A, L. NORMA», 1860.
Sammansatta Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 5. 1
N:o 5.
Ank. till Esp.-Utsk. den 9 Febr. 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag lill uppförande af en
ledfyr vid inloppet till Warbergs hamn.
Denna motion Ur inom Vallöf! Borgare-Ståndet väckt af Herr Grenander, hvilken
anfört att sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Hallands län, uti underdånigt
memorial den 13 Oktober sistlidet år, med öfverlemnande af ett utdrag ur
Magistratens i Warberg protokoll för den 19 näslförutgångne September angående
denna fråga, tillstyrkt att framställning härom måtte i nåder bifallas, så hade motionären
emellertid, enär saken vore af stor vigt för sjöfarten, blifvit anmodad föreslå
att, äfven om den underdåniga ansökningen icke skulle föranleda till nådig framställning,
Rikets Ständer måtte ändock detta anslag bevilja; åberopande motionären,
såsom stöd för sitt yrkande, det af Hamn-inspektoren i Warberg afgifna, uti Magistratens
ofvanberörde protokoll intagna utlåtande om de fördelar, som sjöfarande
förmält sig skola erhålla af ifrågaställa hamnfyr och att de vid flere tillfällen årligen
under den mörka årstiden måste kämpa mot svåra stormar å denna kust ,
hvarvid mångens egendom och lif gått förlorade i närheten af en hamn, der de,
med fullkomlig säkerhet och trygghet kunde söka skydd, om blott något tecken
funnes att dit leda dem; äfvensom alt från Öresund till Göteborgs skärgård ingen
hamn, såsom nödhamn under hvilken tid af dygnet som helst, läge så väl till och
vore belägen så nära allmänna segelleden genom Kattegatt samt så sällan af is
stängd, som Warbergs hamn.
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har, i och
för behandlingen af denna fråga, tagit kännedom jemväl af handlingarne rörande
Bih. till II. St. Brot. 1859 & 18(iO. 4 Sami. 2 Afd, 2 Höft. i
2 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 5.
den underdåniga hemställan, som, på’ sätt motionären förmält, blifvit, af Konungens
Befallningshafvande i Hallands län, i ämnet gjord; och af hvilka handlingar inhemtas
dels att kostnadsförslaget för fyrens uppbyggande upptog en summa af 775
R:dr R:mt, deruti inbegripen kostnaderna för ritningens och förslagets upprättande;
dels att Konungens Befallningshafvande såsom vilkor för bifall till ansökningen föreslagit
att fyren skulle af staden Warberg underhållas; dels att Kongl. Förvaltningen
af Sjö-ärendena, uti infordradt underdånigt utlåtande, andragit att, efter Förvaltningens
åsigt, den ifrågaställa fyranstalten väl skulle för sjöfarten blifva gagnelig och icke
heller med den inskränkta lysmngsvidd, den borde erhålla för att ej förvexlas med
fyren vid Morups Tånge, kunde medföra någon större kostnad, men att, då, med
undantag af Ystads hamnfyrar, som, med afseende på postföringen deremellan och
Greifswald, både byggts och underhålles på Kronans bekostnad, sådana fyrar, som
den nu föreslagna, hittills icke blifvit af Staten anlagde, utan räknats till de säker
hetsanstalter,
hvilka kommunerna sjelfve, enligt 45 § i gällande Lots-förordning må
inrätta och vidtaga, Förvaltningen funne sie icke kunna omförmälda framställning
O O ' O ö
understödja, helst genom nådigt bifall dertill anspråk skulle framkallas på enahanda
förmån äfven för andra sjöstäder och dryga utgifter sålunda omsider komma att
Lotsverket tillskyndas; och dels slutligen att Kongl. Majit uti nådigt Bref till Dess ofvannämnde
Befallningshafvande, den 23 December sistlidet år, förklarat Sig. med afseende
å hvad Förvaltningen af Sjö-ärendena sålunda anfört, ej finna skäl att nådig framställning
i förevarande ämne till Rikets nu församlade Ständer aflåta, men deremot, för
den händelse staden Warberg skulle vilja på egen bekostnad låta uppföra en ledfyr
till dess hamn, dertill lemna nådig tillåtelse, under det på 41 § 2 mom. af 1827
års Lots-förordning grundade förbehåll, att förslaget till sådan fyranläggning först
blefve understäldt Förvaltningens af Sjö-ärendena pröfning och vunne dess gillande.
Då af dessa handlingar sålunda sig visar att Förvaltningen af Sjö-ärendena, en
myndighet hos hvilken full sakkännedom i detta ämne bör förutsättas, ansett framställningen
om en ledfyr till Warbergs hamn icke vara föranledd af bestämt behof
för den yttre sjöfarten, derför Kongl. Majit ej heller funnit skäl att derom till Rikets
Ständer göra framställning, samt anledning så mycket mindre synes vara för
handen att genom anslag till en sådan ledfyr gynna Warbergs stad framför de flere
andra sjöstäder, hvilka kunde finna en dylik anläggning för sig önskhg, som kostnaden
för berörde fyrinrättning ej lärer öfverstiga staden Warbergs förmåga att sjelf
utgöra, hemställer Utskottet vördsamt
det motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 Februari 1860.
Sammansatta Stals- samt Allm. liese.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande JY2 5. 3
Reservation:
Af Herr Grenander: »Enar jag hvarken utur Förvaltningens af Sjö-ärendena
underdåniga utlåtande eller af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse uti ifrågavarande ämne
kunnat inhemta det, som i Utskottets betänkande uppgifves — nemligen att förstnämnda
myndighet »ansett framställningen om en ledfyr till Warbergs hamn icke
vara föranledd af bestämdt behof för den yttre sjöfarten, derför Kongl. Majit ej
heller funnit skäl att derom till Rikets Ständer göra framställning,» — utan Förvaltningen
af Sjö-ärendena deremot anfört: att, ehuruväl samma Förvaltning lika med
Konungens Befallningshafvande i Hallands län ansåg en sådan fyrinrättning, som den
föreslagna, blifva för sjöfarten gagnelig — — —, Förvaltningen ändock, vid det
förhållande att, med undantag af Ystads hamnfyrar — — — sådana fyrar icke
blifvit al Staten anlagde, icke funnit sig kunna den underdåniga framställningen understödja,
helst genom nådigt bifall dertill framkallades grundade anspråk på enahanda
förmån äfven för andra sjöstäder och, derest dessa anspråk vunne framgång, ganska
dryga utgifter omsider komme att Lotsverket tillskyndas, — så och då jag icke
funnit vederlagd Magistratens och Hamn-inspektorens i Warberg af Konungens Befallningshafvande
i Hallands län vitsordade framställning, angående anläggande på
Statens bekostnad af en ledfyr vid inloppet till nämnde stads hamn, såsom för sjöfarande
medförande mycken fördel samt underlättande anlöpandet i mörkret af Warbergs
redd och hamn och derigenom mången gång medverkande till räddande i
storm af både besättning, fartyg och last, samt då uti ifrågavarande afseende Warbergs
hamn lärer vara af den beskaffenhet, att lika grundade anspråk icke äro att
befara från andra sjöstäder och, äfven om så vore, en sådan farhåga i intet fall
synes mig kunna blifva en skälig anledning till afstyrkande af en för räddande af
menniskors lif och egendom framställd begäran om 775 R:dr Riksmynt statsanslag, —
anser jag mig skyldig att reservera mig mot detta Utskottets utlåtande, som, i fall
det skulle vinna Rikets Ständers bifall, kan hafva till följd mången sjöfarandes ofärd.»
4 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlets Utlåtande JVt 6.
N:o 6.
Ank. till Exp.-Utsk. 9 den Febr. 1860, kl. 2 e. ra.
Utlåtande, t anledning af vackt motion om he/rielse för Rolehållarne vid
Kavalleriet i Jemtland från skyldigheten så väl att bidraga lill
Sadelmunderingens anskaffande och underhåll, som all underhålla
Ryttar ehästarne under marcherne mellan mötes- och mönstringsställena
samt sqvadronernas samlingsplatser.
Denna motion är inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt af Nils Larsson från
Jemtlands län, hvilken till en början erinrat, hurusom med anledning af Kongl.
Maj:ts den 28 Oktober '1856 till Rikets då församlade Ständer aflåtna nådiga Proposition,
angående upphörande af det från Rotehållarne eller Soldaterna vid indelta
infanteriet dittills utgående bidrag till soldatbeklädnadens anskaffande och underhåll,
motionären då väckt förslag det Rikets Ständer måtte äfven för Rotehållarne vid
Jemtlands Häst- och Fältjägare-korpser medgifva enahanda lindring i rotenngsbördan,
som Kongl. Majit i nåder föreslagit för Rotehållarne vid öfriga indelta Regementer
och Korpser, eller befrielse från skyldigheten att bidraga till beklädnadens och sadelmundermgens
underhåll. Detta motionärens förslag hade ock så til!vida blifvit af
Ständerna bifallet, som de för sin del beslöto att jemväl det bidrag, som för Rotebållarnes
räkning då utginge från Jemtlands roterings-kassa till beklädnaden för de
vid provinsens Häst- o,ch Fältjägare-korpser varande 725 »Rust- och Rotehållsnummer»
måtte upphöra, samt i stället anvisade det. belopp af 3,683 R:dr, eller i rund
summa 3,700 R:dr R:mt, som erfordrades såsom ersättning för ifrågavarande bidrag;
hvaremot något vidare yttrande icke meddelades i fråga om bidraget till sadelmunderingen,
till följd hvaraf skyldigheten att utgöra sistnämnde bidrag qvarstod för
de Rotehållare i Jemtland, hvilka hade sig ålagdt att hålla ryttare och hästar i stäl
-
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltets Utlåtande JV§ 6. 5
let för infanteri; och detta fastan den motsvarande skyldighet en, eller den att bi
.
ty
draga till karlmunderingens anskaffning och underhåll, helt och hållet upphörde för
Rotehållarne för infanteriet, ej allenast i Jemtland, ulan ock i alla öfriga med soldater
roterade provinser.
Men tifven i ett annat afseende hade Kaval.leri-rptehållarne i Jemtland blifvit
lemnade i en ofördelaktigare ställning än så väl Rusthållarne vid det öfriga indelta
kavalleriet i riket som Rotehållarne vid infanteriet. Likasom Rusthållarne vöro Rotehållarne
från längre lid tillbaka befriade frän skyldigheten att in natura eller medelst
passevolans-afgift underhålla manskapet under möten och marcher och vid sistförflutne
riksdag befriades Rusthållarne från den dittills dem åliggande skyldighet att bekosta
häslarnes fouragering, ej allenast under möten och mönstringar, utan ock under
mardierna mellan mötes- och mönstrings-ställena samt sqvadronernas samlingsplatser. Och
dock kommo dessa lindringar ej till godo Rotehållarne vid den endast ^00 man starka
Hästjägare-korpsen i Jemtland, hvilka äfven från nya roteringens uppsättande derstädes
haft sig ålagdt att bekosta ryttarehästarnes fouregering under alla marcher till
och från mötes- och mönstrings-ställena; hvadan dessa få Rotehållare nu voro de
enda inom hela riket, för hvilka en sådan skyldighet qvarstode.
Under erkiinnande af den lindring, som, genom bekltidnadsbidragets omförmälda
upphörande kommit jemväl Jemtlands Rotehållare till godo, ville motionären dock,
lill bemötande på förhand af den invändning, som, genom obekantskap med förhållanden,
kunde göras derom att den sednast verkställda omroteringen i Jemtland och
de pennmgebidrag, som dervid bestämdes att från roterings-kassan utgå till understöd
för rotermgen, skulle hafva medfört sådana fördelar för Rotehållarne derstädes,
att dessa icke behöfde komma i åtnjutande af enahanda lindring i roleringsbördan,
som för öfrige Rust- eller Rotehållare blifvit beviljad, söka närmare redogöra för huru
med nämnde rotering och penmngeunderstöden i verkligheten sig förbölle. Härmed
vore nemligen förhållandet sådant, att, sedan frågan om Jemtlands omrotering, hvilken
fråga redan i början af innevarande sekel bragtes å bane, förnvade gånger utgjort
föremål för Rikets Ständers beslut, och Rikets Ständer vid flera riksdagar hos
Kongl. Majit derom gjort underdånig framställning, hade Kongl. Majit anbefallt Kongl.
Krigs- och Kammar-kollegierna, bland annat, att inkomma med en utredning, utvisande
medium af roteringsbördan i rikets öfriga provinser, för att tjena till ledning
vid Jemtlands omrotering. Denna utredning slutade med det resultat att de egor
och förmåner, som enligt skattläggnings-methoden för Jemtland motsvarade 1$ mantal,
eller 10 tunnlands skatt derstädes, borde utgöra en soldatrote; hvarefter år 1846
Konungens Befallningshafvande i Jemtlands län i underdånighet afgaf det förslag, att
då den roteringsskyldiga jorden, sorn, enligt en i Lands-kontoret uppgjord beräkning,
antogs till 5,003 tunnlands skatt, med tillämpning af den ifrågaställa roteringsgrunden
endast skulle komma att lemna ett antal af högst 500 rotar, de understöd
af hemmansräntor m. m,, som Rust- och Rotehållarne dittills åtnjutit, äfven framgent
fi
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande As C.
rnålte komma dem till godo, så att ett ringare jordetal för hvarje rote blefve erforderligt,
i hvilket afseende Landshöfdingen i underdånighet anmälde att, då nämnde
O _ O KJ _
bidrag årligen uppginge till 10,935 R:dr och roterings-kostnaden i Jemtland under
de sednast förflutna åren utgjort i medeltal 24 R:dr 21 sk. 2$ rist. allt Banko, berörde
tillgångar alltså, om roterings-kostnaden antoges tiil jemnt 25 R:dr. motsvarade
underhållskostnaden för 437 rotar, så att då härtill lades förut beräknade, på provinsens
roteringsskyldiga hemmantal belöpande 500 rotar, antalet rotar blefve 937,
som, fördelade på 5,000 tunnland skatt, gjorde i det närmaste 5J tunnland skatt per
rote. Med anledning af denna underdåniga framställning behagade Kongl. Majit derefter,
den 22 Maj 1846, i nåder besluta, bland annat, att, beträffande de grunder,
enligt hvilka roteringsskyldigheten i Jemtland borde utgöras, så emedan i förhållande
till egovidd och öfriga förmåner jemte beräknad afkastning, som, efter hvad utredt
vore, i medeltal funnes till en soldatrote i rikets öfriga provinser, de egor och förmåner,
som enligt skattläggnings-methoden för Jemtland motsvarade 1-J mantal, eller
10 tunnland skatt derstädes, i allmänhet kunde, med afseende jemväl å det ringare
beloppet så väl af utskylderna som af roterings-kostnaden, anses fullt tillräckliga för
att i Jemtland bilda en soldatrote, men härvid ock borde komma i betraktande, att,
enligt indelningsverket i nämnde provins, för rustningens och roteringens utgörande
voro anslagna, dels af dervarande hemmans grundräntor omkring 7,900 R:dr, dels
ock hemmansräntor inom Medelpad till ett belopp af ungefär 1,900 R:dr, äfvensom
af räntan å den så kallade reservmedels-kassan kunde påräknas ett årligt bidrag af
minst 1,200 R:dr, eller sammanräknadt ungefär 11,000 R:dr, så att, enär det rotering
underkastade skattelalet inom provinsen kunde, efter afdrag af posthemmanen,
antagas uppgå till 4,980 tunnland, vid beräknande af hvad, vid fördelning af nyssberörde
11,000 R:dr, på hvarje tunnland skatt i årligt understöd belöper, samt i förhållande
till den för en soldatrote i Jemtland vanliga kostnad, 5£ tunnland skatt eller
| mantal i allmänhet kunde utgöra en rote, det skulle såsom grund för ifrågavarande
nya indelning till rust- och soldathåll iakttagas, att, jemte det omförmälda räntor
och bidrag borde till understöd vid rustningens och roteringens utgörande utgå,
för så vidt som de icke komme att erfordras till ersättning åt nuvarande inqvarteringstagare,
för öfrigt skulle till en soldatrote beräknas den egovidd och andra förmåner,
som efter skattläggningsmethoden för Jemtland motsvarade f gärdemantal
eller 5y tunnland skatt, men att, efter undersökning rörande hvarje hemmans godhet,
dervid alla slags odlingslägenheter samt skog, fiske och andra herrligheter och inrättningar
af alla slag, hvilka i hemmanens skattläggning voro inbegripna, eller efter ortens
skattläggningsmetbod borde vid ordentlig skattläggning afses, skulle i beräkning
ingå, sagde rotemantal finge ökas eller minskas i förhållande tiil hemmanens sämre
eller bättre beskaffenhet, och som den med rustningen förenade kostnad kunde anses
uppgå till dubbelt det belopp, som blifvit beräknadt för en soldatrote, så borde
ett rusthåll bestå af lika egor och förmåner som, efter anförde grunder, motsvarade
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-UIskottets Utlåtande J\s 6.
7
två soldatrotar. Indelningen hade ock, på sätt roteringslängderna utvisade, blifvit
verkställd i fullkomlig öfverensstämmelse med nyss omförmälde grunder, så att på
provinsens 822^ roteringsskyldiga mantal, indelades 925 hela rotar, till utgörande
af effektiv rotering, hvarjemte några spridda hemmansdelar, motsvarande tillsammans
två rotar, men som icke kunde till hela sammanslås, fingo erlägga vakansafgift till
Staten, hvadan det roteantal, för hvilket provinsen svarar, i verkligheten utgjorde
927, extra roteringen oberäknad.
Vidare har motionären andragit, att då sålunda, på sätt visadt vore, dels en
soldatrote i Jemtland skulle hafva bestått af 1-J mantal om inga penningebidrag kommit
i fråga, dels, med beräkning af nämnde bidrag, endast £ mantal tilldelats hvarje
rote, så vore det ju alldeles klart att det oftanämnde penningebidragel borde motsvara
roterings-kostnaden för bristande i mantal till hvarje rote, så framt ej Rotehållaren,
i stället att hafva någon fördel af bidraget, derpå skulle vara lidande. Vid
utredande af förhållandet härmed, så fastän de till roterings-kassan ingående medlen
O O
jemte räntan å f. d. reservmedelskasse-fonden uppgingo, på sätt redan visadt vore,
efter förslagsberäkning till blott 1 1,000 R:dr B:ko, ville motionären dock, då kassans
grundfond nu mera ständigt torde kunna till hela sitt belopp hållas räntebärande
till den i reglementet högst tillåtna räntan af 5 för hundrade, nu antaga det
sammanslagna understödsbeloppet till 12,000 R:dr B.ko, hvilka, fördelade på 927
rotar, gåfvo en understödstillgång af 12 R:dr 45 sk. 4 r:st samma mynt, eller 19
R:dr 42 öre Riksmynt för hvarje rote. Motionären vore ej nu i tillfälle att, me
delst
företeende af ingångna legokontrakt emellan Rotehållare och Soldater ådagalägga
till hvilka belopp dessa sednares löneförmåner numera i verkligheten uppgingo, och
nödgades derföre åtnöja sig med att upptaga endast det minimum af nämnde för
måner,
som uti det nya knektekontraktet för provinsen blifvit faststäldt, hvarvid dock
borde ihågkommas alt, enar ingen Svensk man kunde tvingas att i krigstjensten
ingå, man ej heller kunde tvinga någon att i lön för sådan tjenst antaga det i kontraktet
bestämda minimum, hvilket, enligt den i motjonen anförda specifikation,
uppgick till 83 R:dr 29 öre Riksmynt. Det oftanämnde roteringsbidraget hade dock,
på sätt redan visadt vore, bordt rätteligen motsvara nära hälften, eller betäcka 7
delar af roterings-kostnaden, då llotehållaren sjelf borde för sin jord bestå 8 delar,
men hela det bidrag som roterings-kassan möjligen kunde lemna motsvarade knappast
3| sådan del, hvaraf blefve uppenbart att Rotehållaren knappast erhölle half ersättning
för den öfverrotenng, som för nämnde bidrags åtnjutande blifvit honom
ålagd. — Men denna beräkning gällde ännu blott de rotar, hvilka endast hade skyldighet
att hålla manskap. För de rotar, som blifvit indelade till kavalleriets underhåll
visade sig missförhållandet än större. Vid kavalleriet voro två enkla rotar —
för öfrigt indelade efter alldeles samma grunder som infanteri-rotarne — sammanslagne
att gemensamt hålla karl och häst, hvilken kostnad utgjorde, då den för
karlen beräknades lill redan angifne belopp R:dr R:mt 83: 29.
8 Sammansatta Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-litsliottets Utlåtande M 6.
Transport: R:dr R:mt 83: 29.
och för hästen:
inköpspris, sorn, ehuru vanligen varande emellan 350 och
400 R:dr, dock nu upptogs blott till det lägre be
loppet,
hvarifrån borde afräknas det bidrag af 200
R:dr, sorn vid remonterineen ei hålles från roterinss
’
D C
kassan, då 150 R:dr återstode såsom Rotehallarens utgift,
hvilken, under antagande att hästen tjenade i 12
år, utgjorde, för år- räknadt  » » 12: 50
årliga räntan å det för hästen sålunda utgifna kapital . . » » 9: —
hästens underhåll på roten, jemte vård, skötsel och skoning,
som, för iiqviderna emellan stamroten och strörotarne
uti knektekontraktet beräknades till 300 Lispund hårdvallshö,
gjorde  » » 156: —
samt slutligen det roten åliggande bidraget till sadelmunderin
gens
anskaffning och underhåll  » » 3: 32.
Tillsammans R:dr R:mt 204: 11.
Det årliga bidraget från roterings-kassan för en sådan rote öfversköte dock blott
med det belopp, 3 R:dr 32 öre, som för sadelmunderingen erlades, hvad en
soldatrote kunde från samma kassa påräkna, och kunde således på sin högsta höjd
uppgå lill 22 R:dr 74 öre R:mt, hvilket belopp, jemfördt med rotens kostnader,
således ej uppginge till en femtedel af kostnaden för den öfverrotering, sorn genom
bidraget skulle ersättas; och om man nu härvid tillika besinnade, att dessa rotar
nödgats, vid nya roteringens början i öfverensstämmelse med 3 § af reglementet
för roterings-kassan, uppsätta fullt antal godkända hästar, utan att något bidrag dertill
från kassan erhöiles, samt dessutom hade sig bekant att Jemtlands reservmedelskassa
icke varit någon Statens, utan i stallet Jemtlands fordne Rusthållares tillhörighet
innan den till sitt nuvarande ändamål anvisades; så borde lätteligen kunna inses
att Staten erhållit på godt vilkor den del af roteringen i Jemtland, som emot Sta
tens
anslag utgöres, i samma mån som provinsens rotehållare på nämnde afhandling
blifvit lidande. Motionären önskade slutligen fästa uppmärksamheten jemväl derpå
att, enliet Landshöldin°arnes sista Femårsberättelse, i intet af rikets öfriga 23 län
C1 o o
roteringskostnaden är så hög i förhållande till de roterade hemmanens uppskattningsvärden
sorn i Jemtland, samt att, äfven om folkmängden toges till jemförelsegrund,
förhållandet då ock visade sig ofördelaktigast i sistnämnde provins; och med anledning
ej mindre af hvad motionären sålunda anfört än ock af hvad Rikets sist församlade
Ständer yttrat i sin underdåniga skrifvelse 35, angående beklädnads
skyldighetens
öfverflyttande på Statsverket, hemställde motionären att de till kavalleriets
-
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande JYi 6.
leriets underhåll i Jemtland anslagne rotarne måtte befrias såväl från skyldigheten
att bidraga till sadelmunderingens anskaffning och underhåll, som från underhållet
af ryltare-hästarne under marcherne mellan mötes- och mönstrings-ställena samt sqvadronernes
samlingsplatser.
Beträffande dessa frågor inhemtas af förra riksdagens handlingar, det, sedan
Kongl. Majit, uti den af motionären omförmälda nådiga Proposition af den 28 Oktober
4856, ansett något anslag till betäckande af beklädningsbidraget för Jemtlands
Fältjägare-korps icke erforderligt, enär Rolehåilarne i Jemtland ej för närvarande vidkändes
någon afgift för manskapets beklädande, utan denna afgift, till följd af den
nyligen fastställda roteringen derstädes, i stället utginge från den då jemväl bildade
Jemtlands roleringskassa; så hafva Rikets Ständer, till sin af motionären åberopade
underdåniga skrifvelse, JVs 35, den 4 8 Mars 4 857, anfört, att Rikets Ständer, som
tagit kännedom om uppkomsten af rustnings- och roteringsverket i Jemtland samt
de åtgärder, hvilka af Kongl. Majit och Rikets Ständer till beredande af lättnad i
detta besvär, tid efter annan blifvit vidtagna, väl funnit att lindring åstadkommits i den
roteringsbörda, som af ålder varit Jemtland ålagd, men att deraf dock icke följde,
att Rotehållarne i Jemtland, hvarest endast $ mantal eller 5j tunnland skatt äro beräknade
till hvarje rote, drogo ett lindrigare roteringsbesvär än öfriga landskaps
invånare, och således ej heller att de bort uteslutas från åtnjutande af den förmån,
som för Rotehållare af andra indelta Regementen och Korpser var af Kongl.
Majit i nåder föreslagen. De särskilda omständigheter, som förekommit vid uppgörande
af förslag till den inom Jemtland verkställda rotering, bestyrkte ock att Rotehållarne
derstädes ingalunda vore mindre betungade. Rikets Ständer hade nemligen
genom särskilda beslut uttryckligen förklarat, att jordens värde och förmåga
att draga roterings- och rustningsbördan ensamt borde tjena till måttstock för
det antal indelt manskap, sorn i Jemtland skulle underhållas samt att roteringen i
berörde provins borde jernnäs till likhet med roteringen i det öfriga Sverige; och
vid den för Jemtland sist föreslagna rotering behagade Kongl. Majit, sorn hufvudsakligen
gillade Rikets Ständers åsigt, äfven i nåder förordna, att densamma skulle,
om möjligt, uppgöras i enlighet med dessa allmänna grunder. Efter hvad Rikets
Ständer inhemtat, visade sig likväl, vid den af vederbörande embetsmyndigheter i
sådant afseende verkställda undersökning, att, om, vid uppgörandet af den nya
roteringen i Jemtland, den af Rikets Ständer framställda hufvudgrund tillämpades,
en högst betydlig minskning i nummerstyrkan skulle uppkomma; men då Kongl.
Maj; t ansåg en sådan minskning icke förenlig med fordringarne för landets försvar,
blef det nödvändigt, så vida den för orten erforderliga truppstyrkan skulle kunna
bibehållas, att särskilda medel till understöd för de rotermgsskyldige anvisades,
hvarföre Kongl. Majit vid riksdagen år 4 850 och 4 851, då frågan om den nya
roteringen pröfvades, fann godt i nåder äska vissa anslag att för ifrågavarande äöBih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 2 Höft. 2
10 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M C.
damål utgå, hvilka ock af Rikets Ständer beviljades, i sammanhang hvarmed Rotehållarne,
såsom ytterligare bidrag till roteringens understödjande, erböllo dispositionsrätt
öfver den under Krigs-kollegii förvaltning dittills stående så kallade reservmedels-kassan,
som med en kapitalbehållning af 38,000 R:dr Banko till Direktionen
öfver Jemtlands nya roteringskassa öfverlemnades; och vore detta oaktadt, och på
sätt Konungens Befallningshafvandes femårsberättelser utvisade, Rotehållarnes utgifter
för rustning och rotering, i förhållande till hemmanens uppskattningvärde, betydligare
i Jemtland än t. ex. i hvartdera af Wester-Norrlands, Örebro och Wermlands län.
Från den nyssnämnde fonden eller så kallade reservmedels-kassan utbetalades visserligen
legan, årliga kontanta lönen och servisen till manskapet, äfvensom Rotehållarnes
bidrag till beklädnaden, till ett sammanlagdt belopp af 12 R:dr 32 sk. Banko; men
då uti instruktionen för länets Roterings-kommission den 21 Maj 1846 blifvit i nåder
föreskrifvet, att räntorna af berörde kassa komme att, såsom understöd för rustningens
och roteringens utgörande, bibehållas, följde deraf att Rotehållarne åtnjöto i
ersättning för denna ökade roteringsbörda så mycket mindre, som beklädnads-bidragets
belopp utgjorde, och att de utbetalningar, som från kassan verkställas, i sjelfva
verket fastän medelbart drabbade Rotehållarne, hvadan det syntes Rikets Ständer
både billigt och rättvist att Jemtlands Rotehållare kommo i åtnjutande af enahanda
förmån som blifvit Rotehållare inom andra provinser beviljad; derföre Rikets Ständer
för sin del beslutat att jemväl det bidrag, som för Rotehållarnes räkning dittills utgått
från roterings-kassan i Jemtland till beklädnaden för de vid länets Häst- och Fältjägarekorpser
varande 725 rust- och rotehålisnummer, borde upphöra, hvaremot Rikets
Ständer anvisat en summa af 3,683 R:dr R:mt, utgörande, efter en beräkning af
5 R:dr 8 öre på hvarje rote, det årliga anslag som erfordrades såsom ersättning
för ifrågavarande bidrag, eller i rund summa 3,700 R:dr samma mynt, hvilket belopp
således tillädes det af Kongl. Majit äskade och af Rikets Ständer då bifallna
årsanslaget för lifmunderingen 204,500 R:dr.
Af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse JV2 247 af den 1 Mars 1838, i
anledning af Kongl. Majits nådiga Proposition om upphörande af fourage-passevolansafgiften
vid beridna Rusthålls-regementen, och om Statens öfvertagande af kostnaderna
för nummerhästarnes underhåll vid möten, inhemtas att sedan Kongl. Majit i
högstberörde nådiga Proposition ansett att, hvad beträffade Jemtlands Hästjägarekorps,
der, i likhet med hvad vid de indelta Kavalleri-regementena och Korpserne
fortfarande komme att ega rum, hästarne endast under marschen till möten och
mönstringar utfodrades af de roteringsskyldige, men på sjelfva mötes- och mönstringsställena
af Kronan, och hvartill ett anslag af 1,940 Ridr årligen funnes anvisadt,
någon ytterligare lättnad i fouragerings-skyldigheten vid denna Korps för vederbörande
Rotehållare icke påkallades, helst väsendtliga bidrag till rustningen derstädes utginge
rån Jemtlands roteringskassa; så hade Rikets Ständer, vid de af Kongl. Majit sålanda
nådigst framställda förhållanden rörande Jemtlands Hästjägare-korps ansett nå
-
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 6. 11
gon lättnad i fouragerings-hesyäret ej böra till nämnde Korps utsträckas; hvaremot
oell då Rikets Ständer, emot de af Kongl. Majit föreslagna grunder för verkställandet
af den för det öfriga kavalleriet föreslagna förändring med fouragerings-bestyret,
erinrat att om detta bestyr biefve bekostadt af Kronan endast å mötes- och mönstrings-piatserne,
men skulle besörjas af Rusthållarne under marscherne till och från
möten och mönstringar, fouragerings-besväret, hvars utgörande genom passevolans
ej vidare kunde ifrågakomma, således skulle särdeles ojemnt drabba rusthällen, hvilka
voro belägna på ganska olika afstånd från mötesplatserne, hade Rikets Ständer ansett
att hästarnes underhåll borde af Rusthållarne bestridas endast under marschen till och
ifrån sqvadronernes samlingsplatser; och hade Rikets Ständer, i öfverensstämmelse
med dessa åsigter, medgifvit att de rustande vid indelta kavalleriet, som befriades
från skyldigheten att in natura eller medelst passevolans-afgift underhålla ryttarehästarne
vid möten och mönstringar, jemväl befriades från berörde skyldighet för
marscherne mellan mötes- och mönstrings-ställena samt sqvadronernes samlingsplatser,
och att allt detta bestyr i stöllet öfvertogs och bekostades af Statsverket. Kostnaden
härför hade Rikets Ständer ansett böra bestridas af det å 4:de Hufvudtiteln till
Arméens vapenöfningar uppförda förslagsanslag, vid hvars bestämmande desamma
blifvit tagne i beräkning; och hade slutligen, med anledning deraf att Kongl. Majit
vid sin nådiga framställning om fouragerings-bestyrets öfvertagände af Statsverket
fästat det uttryckliga vilkor, att denna förändring skulle komma att fortfara endast
så länge, som nödige medel å 4:de Hufvudtiteln funnes för ändamålet anvisade,
Rikets Ständer detta förbehåll godkänt.
Hvad sålunda anfördt blifvit och af handlingarne inhemtats har Sammansatta
Stats- samt Allmänna Resvärs- och Ekonomi-Utskottet tagit i öfvervägande, äfvensom
Utskottet tagit kännedom om beräkningar som motionären företett, grundade
på uppgifterne i Landshöfdingarnes femårsberättelse!-, enligt hvilka beräkningar dels roterings-kostnaden
i Jemtland utginge i ett förhållande af 1 till 47 å fastighetsvärdet,
medan i öfriga delar af Riket det minst gynnande förhållande, det i Jönköpings län,
vöre efter 1 på 54 af fastighetsvärdet, och det mest gynnande, nemligen i Wermlands
län efter 1 på 236 af berörde värde; dels med hänsyn till folkmängden
Jemtland uppsatte en indelt soldat på 74 innebyggare medan förhållandet i hela Riket
vore ungefärligen det af en soldat på 100 af befolkningen. Härvid har Utskottet,
såsom inverkande på nu förevarande frågor, anmärkt, bland annat: att Rikets
Ständer, uti förut omförmälda underdåniga skrifvelse J\° 35, af den 18 Mars 1857,
erkänt att Jemtland, oaktadt de åtgärder, som, till beredande af lättnad i länets roteringsbesvär,
tid efter annan blifvit vidtagne, fortfarande droge ett ingalunda ringare
roteringsbesvär än öfriga landskap, utan fasthellre, i förhållande till hemmanens uppskaltningsvärde,
vore tyngre roteradt än flera andra landskap; att hufvudsakligen
derigenom att Jemtland, redan förr än Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Statens,
öfvertagande af kostnaden för nummerhästarnes underhåll vid möten blef vid förra
32 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottets Utlåtande Jfö 6.
riksdagen till Rikets Ständer aflåten, var i åtnjutande af den sålunda föreslagna befrielsen,
berörde län gått förlustigt af den ytterligare lindring, som, genom Rikets
Ständers beslut att utsträcka befrielsen jemväl till fourageringskostnaden för marscher
emellan sqvadrons-samlingsplatserna och mötesplatsen tiilgodokom jordegarne i alla
andra landskap der kavalleri af dem underhålles; samt att, framför allt, vid pröfningen
af nu förevarande frågor, och för att bedöma hvad billigheten och rättvisan i
afseende å dem kräfva, ej får ur sigte lemnäs att Jemtlands kavalleri underhålles,
icke af Rusthållare, utan af Rotehållare, bland hvilka ett antal blifvit förpligtade att
i stället för soldat underhålla nummerhäst. Dessa sednare rotehållares uppdrag att
hålla häst i stället för soldat har nu för dem medfört den förlöst att, medan alla
andra Rotehållare, genom Statsverkets fullständiga öfvertagande af kostnaden för soldatbeklädnaden,
rönt en betydlig lättnad i sin Roteringsbörda, så qvarstår deremot
för dem som underhålla nummerhäst, bördan oförminskad, sådan den före berörde
fullständiga öfvertagande egde rum. Hvad motionären föreslagit om Statens öfvertagande
såväl af fourageringskostnaden för marscher emellan sqvadrons-samlingsplatserne
samt mötesplatsen, som af den del i kostnaden för sadelmunderingen som för närvarande
af Rotehållarne utgöres, innefattar således blott ett närmande till en rättvisare
fördelning af roteringsbördan emellan Jemtland och öfriga delar af Riket, genom
att jemväl för Jemtland sätta i verkställighet den af Rikets Ständer förut godkända,
men, vid tillämpningen, i nu omförmälda hänseenden förbisedda åsigt om billigheten
och nyttan af dessa lättnader.
På dessa skäl, och enär den ifrågavarande fouragerings-kostnaden, hvilken, i
anseende till de begge sqvadrons-samlingsplatsernes sinsemellan olika afstånd från
mötesplatsen ojemnt drabbar Rotehållarne vid den ena sqvadronen emot dem vid den
andra, derförutan alltid måste vara förenad med vida större omgång, besvär och
kostnad, då hvarje rote för sig nödgas ombestyra tillhandahållandet så väl vid insom
utryckandet, af den ringa fourage-qvantitet som roten åligger anskaffa, än hvad
fallet bör blifva för Statsverket, om på dess bekostnad hela förrådet på en gång
anskaffades och hölies i beredskap, får Utskottet, med tillkännagifvande, att, enligt
hvad motionären uppgifver, den ifrågavarande fourage-qvantiteten utgör vid inryckning
till mötesplatsen |:dels, och vid utryckning qrdels ration för hvarje häst, och dessutom
hvad som kan erfodras under marsch af 1f mil för Lifsqvadronen och | mil
för Alsens sqvadron, hemställa
det måtte Rikets Ständer för sin del besluta, att, under enahanda
vilkor, som förra riksdagen fastställdes, eller att nödiga medel
blifva å 4:de Hufvudtiteln uppförde och fortfarande dertill anvisade,
Rotehållarne vid kavalleriet i Jemtland befrias från hästarnas
fouragering för marscherna emellan mötesplatsen och sqvadrons-samlingsplatserna,
samt att denna kostnad öfvertages af
Stats
-
Sammansatta Stats■ samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 6. 13
Statsverket, att utgå af. anslaget till Arméens vapenöfningar, hvilket,
derest samma anslag vid denna riksdag förlorar egenskapen
af förslagsanslag, då torde böra förhöjas med ett belopp, motsvarande
den nu tillkomne utgiften, hvilken ej lärer uppgå till
mer än 300 R:dr Riksmynt.
Hvad åter beträffar den af Rotehållarne hittills bestridda andel i kostnaden för
sadelmunderingens underhållande, hvilken kostnad, enligt ett af vederbörande tjensteman
i Kongl. Krigs-kollegium utfärdadt, af motionären ingifvet bevis, af roteringskassan
utbetalats med 2 R:dr 10 sk. 3 rist Banko årligen för hvarje rote, anser
Utskottet jemväl berörde kostnad, hvilken således lärer för 184 effektiva nummerhästar
utgöra sammanräknadt 407 R:dr 14 sk. Banko eller 610 R:dr 92 öre R:mt,
böra, på förut anförde skäl, af Statsverket öfvertagas; och hemställer Utskottet således
till Rikets Ständer
< det måtte, med Rotehållarnes befriande från berörde utgift, an
slaget
till försvarsverket till lands i allmänhet eller Krigs-kollegii
departementer, förhöjas med motsvarande belopp, eller, för
vinnande af jemn summa, med 620 Rd:r R:mt.
Stockholm den 7 Februari 1860.
Reservationer:
af Herr Nauckhoff: »Emot Utskottets yttrande i afseende på ersättning för
sadelmunderingen får jag reservera mig af följande skäl. Utskottet har tillstyrkt ersättning
för fourageringen under marchen till och från mötet på grund att vid sistlidne
riksdag denna förmån blef öfriga indelta kavalleriet tillerkänd, detta skäl synes
talande och billigt; men då motionären icke kunnat visa att roteringen i Jemtland
är tyngre än uti andra provinser, så bör också ej med skäl en ersättning för
sadelmunderingens underhåll, partielt till Jemtlands beridne rotar lemnäs, som otvifvelaktigt
skall gifva anledning, att vid kommande riksdag, det öfriga indelta kavalleriets
Rusthållare skulle begära att till en dylik eftergift vara berättigade.»
samt af Herr Wrangel.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 2 Haft.
■i
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv- o. Ekon.-Ulsk:s Betänkande N:o 7. 1
\:o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 April 18G0, kl. 12 inidd.
Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
förnyad författning om utskrifningssättet och inrättningen
af allmänna Beväringsmanskapet, dels ock enskilda motioner i
samma ämne.
Nämnde Kongl. Proposition har af Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet blifvit remitterad till Lag-Utskottet, men af Högv. PresteStåndet
och Vällofl. Borgare-Ståndet till Stats-Utskottet; hvaremot de enskilda motioner,
som nu äro i fråga och hvilka samtlige blifvit väckte inom Hedervärda BondeStåndet,
öfverlemnats till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet; i anledning
hvaraf, och med stöd af 43 § Riksdags-ordningen, ärendet blifvit behandladt af Sammansatta
Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som derunder
haft tillgång till ej mindre protokollen rörande de diskussioner, hvilka inom Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet vid nyssberörde remisser egt
rum, än ock ett underdånigt Betänkande, angående lämpligaste sättet för beväringsskyldighetens
fullgörande samt om ordnande af dithörande frågor, afgifvet af dertill
förordnade Kommitterade.
Den omförmälda Kongl. Propositionen, hvilken är intagen i 1 Sami. 1 Afd.
af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll under N:o 67, innehåller följande
”Förslag till Författning'? angående Allmänna Beväringsmanskapet.
I Art. Om tiden för beväringspligtens inträdande och upphörande.
%
Skyldigheten att till rikets försvar ingå i allmänna beväringen skall för hvarje
Svensk man vidtaga med året näst efter det, då han fyllt 20 år, och fortfara till och
med det år, då han uppnår 23 år; dock med den utsträckning och de undantag,
som i §§ 3, 4, 5, 6 och 7 omförmälas.
Bih. till R. St. Brot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 3 Haft. 1
2 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utslcs Betänkande N:o 7.
Beväringsmanskapet användes dels för arméens, dels för flottans behof, enligt
hvad här nedan bestämmes.
Det undergår mönstring på sätt derom särskildt är stadgadt.
§ 2.
Med undantag af den i nästföljande § omförmälda del af sjöbeväringen, indelas
beväringsmanskapet efter antalet af de år, under hvilka det är skyldigt att i
beväringspligten qvarstå, uti fem klasser; så att t. ex. år 1860 i allmänhet höra till
första klassen de, som äro födde år 1839; till andra klassen de, som äro födde år
1838; till tredje klassen de, som äro födde år 1837 o. s. v., allt på sätt bilagde
tabell utvisar, och med iakttagande af de öfverflyttningar till annan klass, som föranledas
af 4 §:s innehåll.
§ 3-
Allt det rikets handelsflotta tillhörande sjöfolk, som är inskrifvet å sjömanshusen
eller i Magistratens rullor; äfvensom sjökapitener och styrmän af handelsflottan,
hvilka aflagt de för befälhafvare och styrmän å Svenskt handelsfartyg i författningarne
stadgade kunskapsprof, samt maskinister å ångfartyg, tillhörande enskilde personer eller
bolag, skola, med åtnjutande af dem i 26 och 34 §§ tillförsäkrade förmåner, vara
skyldige att i krigstid tjenstgöra å Kongl. Maj:ts flotta från och med året näst efter
fyllda 20 år till och med det år, då 33 års ålder uppnås.
Denna utsträckning i beväringspligten tillämpas likväl icke på dem, som före
inträdet i sjömansyrket på annat sätt till alla delar fullgjort sin bevärings-skyldighet.
§ 4.
Morn. -/. Beväringsskyldig, som utan laga förfall uteblifver från inmönstring
eller, sedan han blifvit inmönstrad, obehörigen undandrager sig fullgörande af honom
åliggande vapenöfnings-skyldighet, skall, utom särskildt stadgad vitesbot och äfventyr
af hemtning på egen bekostnad, till påföljande års första klass förflyttas och sedermera
i allmänna beväringen qvarstå under fem år, räknade från och med det år, då
han inmönstras och första gången undergår vapenöfning.
Har beväringsskyldig, hvilken, efter hvad särskildt är förordnadt, det ålegat
att sjelf till mönstring medhafva sitt prestbetyg, sådant försummat och till följd deraf
icke kunnat inmönstras, vare lag samma.
Mom. 2. Om beväringsskyldig åter bevistat första årets, men undanhållit sig
ifrån andra årets öfningsmöte, skall han till påföljande års andra klass förflyttas samt
i allmänna beväringen qvarstå under tre år efter det, då han andra gången fullgör
sin vapenöfnings-skyldighet.
Mom. 5. För dem, hvilka af sådan anledning erhålla en utsträckt beväringsålder,
upphör densamma med slutet af det år, under hvilket de inträda i femte klassen;
dock må de ej längre än till uppnådd ålder af 40 år i beväringspligten qvarstå,
äfven om de först under det 36 året eller sednare inmönstras och vapenöfvas.
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 3
§ 5-
För beväringsskyldig, hvilken, på sätt i 27 § förmäles, såsom bevärings-elit
åtager sig längre tjenstgörings—skyldighet än honom, såsom beväringsskyldig, eljest
ålegat, gälle, med afseende å densammas upphörande, det aftal,,som derom blifvit
med honom uppgjordt.
§ 6.
Vill egare af båtsmans-, ryttare- eller ständigt knektehåll, som är till utskrifning
förbunden, sjelf utgå för ledigt rusthållsnummer eller ledig rote, hvari han deltager,
och har han sig dertill anmält, samt bevisligen antagen blifvit, vare honom
ovilkorligen förbehållet att, i likhet med beväringsmanskapet, afgå från krigstjensten
vid slutet af det år, med hvilket hans beväringspligt skulle tilländagå; om ej annorlunda
med delegarne i rusthållet eller roten är öfverenskommet.
II Art. Om befrielse från beväringspligten eller från vapenöfningar i fredstid.
§ 7.
Morn. 1. Från skyldigheten att deltaga i allmänna beväringen må endast undantagas:
de som genom lyte, obotlig sjukdom eller kroppslig svaghet äro till krigstjenst
oförmögne eller otjenlige; de som äro i krigstjenst vid arméen eller flottan eller
vid lots- och fyringsverken anställde; postförare, som med beställningsbref lörsedde
äro; postiljoner, när de blifvit i behörig ordning antagne; mästare och öfrigt underbefäl,
äfvensom gesäller och timmermän med aflöning på artilleriets fyrverkare-, tyg—
och bevärings- samt flottans timmermans- och handtverksstater; de vid gevärsfaktorierna
samt krutbruken vederbörligen antagne och för dessa verk behöflige, så val ordinarie
som extra, arbetare; de i svafvelberedningen inlärde och vid svafvelbruk skattskrifne
arbetare, dock, hvad de sistnämnde angår, icke öfver fem man vid hvarje bruk,
samt slutligen de i allmän tjenst anställde personer, hvilka Kongl. Maj:t, med afseende
å rikets sannskyldiga nytta och behof, finner skäligt från beväringspligten i öfrigt fritaga;
åliggande det dock dem, hvilka före bevärings-ålderns utgång lemna den tjenst
eller det yrke, som utgjort anledning till deras undantagande, att vid nästpåföljande
mönstring sig inställa, för att, om de finnas antaglige, i beväringspligten inträda.
Mom. 2. Skulle för öfrigt några särskilda eller ömmande omständigheter sig,
förete för den, som utskrifvas bör, eller någon, som ännu qvarstår i beväringspligten
önska att blifva från densamma fri, för att kunna till främmande land utflytta, vil
Kongl. Maj:t, uppå derom gjord underdånig anmälan, för hvarje fall sitt nådiga beslut
meddela; dock skall ingen, som eger tillgång, erhålla sådan befrielse i fredstid,
med mindre han erlägger den i 9 § omförmälda vapenöfningsfrihets-afgift samt, om
han ej utflyttat, i krigstid genom legning sätter antaglig karl i sitt ställe.
4 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7.
§ 8.
Mom. L År någon utskrifnings-skyldig af lyte, obotlig sjukdom eller kroppssvaghet
icke allenast till krigstjenst oförmögen, utan ock hindrad att vid den mönstringen
föregående läkarebesigtning sig inställa, skall sådant vid mönstring styrkas
med behörig läkares, under edelig förpligtelse, utfärdade betyg, hvilket den beväringsskyldige
sjelf låter anskaffa. Kan han ej skaffa sådant läkarebetyg, vare honom tillåtet
att styrka förhållandet med intyg af Pastor i församlingen och Kronofogden i orten.
Mom. 2. Beträdes någon med att hafva oriktigt betyg i thy fall utgifvit,
vare han derför underkastad lagligt ansvar; och skall den utskrifnings-skyldige, som
på sådant sätt sökt undandraga sig beväringspligten, hafva förverkat rättighet dels att,
enligt 9 §, medelst afgifts erläggande, befria sig från vapenöfning under fredstid, dels
ock att, enligt 13 §, under krigstid sätta annan karl i sitt ställe.
§ 9.
Med undantag af den uti 3 § omförmälda del af sjöbeväringen, må, under
fredstid och så länge Kongl. Maj:t, med hänsigt till hvad rikets försvar fordrar, icke
annorlunda förordnat, de utskrifnings-skyldige, hvilka önska befrielse från de för beväringsmanskapet
stadgade vapenöfningarne, kunna till ett visst antal vinna sådan befrielse
emot erläggande af en kontant afgift, hvilken bestämmes till Etthundra Riksdaler
Riksmynt, med Kongl. Maj:t förbehållen rätt att höja eller nedsätta densamma
med högst Tjugu Riksdaler.
§ 10.
Mom. L Antalet af dem, hvilka det vid mönstringarne må tillåtas att sålunda
under fredstid befria sig från vapenöfningarne, får utgöra högst hälften af de inom
hvarje mönstrings-distrikt för året approberade bevärings-skyldige.
Mom. 2. Anmäla sig flere, än halfva antalet, till erhållande af en dylik befrielse,
bestämmes genom lottning, hvilka inom samma antal skola befrielsen åtnjuta;
men med anmälan om förhållandet bör tillika utan dröjsmål underställas Kongl. Maj:ts
pröfning och beslut, huruvida befrielse från vapenöfningarne jemväl för de öfriga, som
sig dertill anmält, må kunna medgifvas.
§ 11
Mom. L Afgiften skall, i den ordning särskildt stadgadt är, erläggas vid det
mönstringstillfälle, då befrielse sökes; samt uppbäres å landet af Kronofogde och i
stad af vederbörande Magistratsperson, under enahanda redovisnings-skyldighet, som
för Kronans öfriga uppbörd eger rum.
Mom. 2. För den händelse någon beväringsskyldig efter mönstring, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhåller om befrielse från vapenöfning, emot afgifts erläggande,
skall afgiften i länets ränteri nedsättas vid samma tillfälle, som den underdåniga ansökningen
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inlemnas.
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 5
Morn. 5. Beväringsskyldig af 2:dra klassen, sora erlagt vapenöfningsfrihetsafgift,
men till krigstjenstgöring uppbådas innan årets vapenöfningar försiggått, skall
återbekomma hälften af den inbetalda afgiften.
§ 12.
Af de sålunda influtna afgifterna skall, under benämning af Allmänna Beväringsfonden,
bildas en särskild tillgång, att efter Kongl. Maj:ts disposition och emot
vanlig redovisning användas till befälsämnens danande bland beväringsmanskapet.
§ 13-
Under krig, eller då Kongl. Majit finner rikets säkerhet fordra, att större eller
mindre del af beväringsmanskapet uppbådas, vare den, som till utskrifning förbunden
är, berättigad att i sitt ställe sätta annan duglig karl. Samma rätt tillkommer äfven
allt det beväringsmanskap, som vid nämnda tillfällen redan är approberadt och vid
då skeende ommönstring icke frigöres genom kassation.
Ersättningskarl skal! vid vederbörlig mönstring inställas för att, i händelse han
godkännes, genast varda antecknad.
§ 14-
En sådan ersättningskarl, som ej får legas utom länet eller förut hafva tagit
lega för annan, hvars beväringspligt fortfar, bör vara af god frejd samt känd för ett
ordentligt och välartadt uppförande, hvarom så väl Pastors i församlingen, som i stad
Borgmästarens och å landet Kronofogdens bevis skall upptes.
Ersättningskarl må endast tagas bland dem, som fullgjort sin egen beväringspligt
och äro inom tretiofyra års ålder, så framt icke sådan karl antingen i krigs
tjenst
eller såsom beväringsskyldig bevistat minst två öfningsmöten, i hvilka fäll han
må ända till tretiosju års ålder kunna antagas.
§ is.
Den i 3 § omförmälda del af sjöbeväringen ege ock rättighet att, till fullgörande
al beväringspligten, arman karl i sitt ställe lega, med vilkor att den legde har
fullgjort sin egen beväringspligt, är duglig sjöman eller maskinist, välfräjdad och icke
öfver 40 år gammal.
§ 16-
Beväringsskyldig, som sätter legd karl i sitt ställe, ansvare för legoknrlens inställande
under fanan vid uppbåd till tjenstgöring, vid påföljd, i fall den legde utan
sjukdomsförfall uteblifver, att antingen inom 14 dagar anskaffa annan behörig legokarl
eller ock sjelf träda i tjenst.
§> 17-
Den legde och behörigen godkände karlen inträder i alla de skyldigheter, sora
6 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Ulsk:s Betänkande N:o 7,
med afseende å beväringspligten åligga den, af hvilken han blifvit legd; samt åtnjuter
enahanda rättigheter och förmåner, som de beväringsskyldige.
§ 18-
Har legd beväringskarl tagit ytterligare lega, för att bland beväringsmanskapet
ingå, vare endast det först träffade legoaftalet giltigt; och skall legokarlen för sådant
fall, till den fördelning som nedan stadgas, böta det belopp, som svarar emot den
lega och öfriga förmåner för ett års tid, hvilka blifvit betingade med den, som först
legde. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de, enligt den i allmänna lagen
utsatta grund, till fängelse vid vatten och bröd förvandlas. Derjemte vare legokarl
skyldig ersätta skadan och återbära den sist uppburna legan, eller, om han af flera
låtit sig ytterligare legas, hvad han af dem emottagit.
III Art. Om beväringsmanskapets anteckning och redovisning m. m.
§ 19.
Mom. I. Vederbörande mantals- och skattskrifningsförrättare åligger att, genast
efter det mantalsskrifningarne blifvit afslutade, med ledning af de, likmätigt gällande
bevilinings-stadga, utaf presterskapet uppgjorda förteckningar jemte mantalslängderna,
i enlighet med bifogade formulär, upprätta fullständiga listor på alla i hvarje
stad och socken inom utskrifningsåldern varande ynglingar och dem, som i öfrigt äro
beväringspligt underkastade, ined uppgift på de beväringsskvldiges hemvist samt dopoch
faders- eller tillnamn utan förkortning.
Mom. 2. Inom årets slut skola dessa listor, för att granskas, öfversändas till
vederbörande Pastors-embeten, hvilka genom anteckning å listorna böra upplysa, dels
om någon af deruti upptagna beväringsskyldige aflidit eller afflyttat till annan ort,
som, då den känd är, bör uppgifvas; dels äfven om och hvilka beväringsskyldige,
utom de å listorna upptagne, efter mantalsskrifningen inflyttat i församlingen; hvarefter
de sålunda behandlade listorna bekräftas med vederbörande Pastorers underskrift
och af dem inom den 15 påföljande Januari till skattskrifningsförrättaren återsändas.
Mom. 3. Inom samma månads utgång skall skattskrifningsförrättaren till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande insända ej allenast dessa iistor, transporterade och summerade,
utan ock ett för hvarje fögderi eller stad uppgjordt sammandrag af dem; allt
vid vite af 3 Riksdaler Riksmynt för hvarje dag, som dermed fördröjes.
§ 20.
Mom. /. På sätt Kongl. Maj:ts nådiga Förordning om beväringsmanskapets
mönstringar m. m. närmare bestämmer, läte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sedermera
upprätta icke allenast fullständiga mönstringsrullor, utan ock, sedan årets mönstringar
och möten äro afslutade, förslag öfver det inom länet då befintliga, till ar
-
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 7
méens eller flottans bevärings-områden hörande beväringsmanskap af alla fem klasserna,
hvilka förslag sednast inom den 15 Augusti hvarje år skola till Kongl. Maj t
genom vederbörande Stats-departement i underdånighet insändas.
Mom. 2. För Stockholm skall Öfver-ståthållaren och för öfriga sjöstäder vederbörande
Magistrat inom den 1 Februari hvarje år till Sjöförsvars-departementet
insända specifik uppgift å antalet af de i staden skattskrifne eller för öfrigt i dess
sjöinansrullor inskrifne beväringsskyldige sjökapitener, styrmän och sjöfolk af handelsflottan
samt maskinister å enskilda personers eller bolags ångfartyg.
Dessa maskinister skall det fördenskull hädanefter åligga att låta sig å sjömanshus
eller i Magistraternas rutlor öfver sjöfolk inskrifvas, och dessutom, så vida
de finnas inom riket och fortfarande utöfva sitt yrke, att en gång hvarje år till sjö
manshuset
eller Magistraten anmäla sin vistelseort och den sjöfart, de för året eller
tillfället antagit.
§ 21.
I afseende å de besigtningar, som till utrönande af de utskrifnes duglighet
till krigstjenst komma att anställas, äfvensom rörande de mönstringar, beväringsmanskapet
skall undergå, och hvad mera vid dess uppbådande blifver nödigt att iakttaga,
lände till efterrättelse hvad derom är eller kan blifva i nåder stadgadt.
IV Art. Om beväringsmanskapets uttagning till tjenstgöring samt om dess
skyldigheter och ansvar derunder.
§ 22.
Från vissa områden af riket skall beväringsmanskapet uttagas för fiol lans och
från vissa för arméens behof.
Flottans områden utgöras af Blekinge län, Wester-Norrlands län med undantag
af Ijelisocknarne, Oland, .Södra Möre fögderi af Calmar liin, samt de omedelbart
till hafvet gränsande eller i skärgårdarne belägna socknar i såväl återstående delen af
sistnämnde län, som öfriga kustlän, undantagande Norrbottens och Westerbottens
län; äfvensom alla städer vid hafvet, med undantag af Stockholm, Göteborg, Umeå,
Luleå, Piteå och Haparanda; allt på sätt denna färfatlning vidfogad förteckning närmare
utvisar.
Arméens beväringsområden åter upptaga alla delar af riket, som icke, enligt
hvad här ofvan stadgas, skola lemna sjöbeväringsmanskap; dock att äfven inom arméens
områden bosatte sjökapitener, styrmän och sjöfolk af handelsflottan samt maskinister
å enskilda personers eller bolags ångfartyg tillhöra sjöbeväringen.
§ 23.
Morn. 1. Beväringsmanskapet skall användas till förstärkande af arméens och
flottans så väl värfvade som indelta trupper, eller ock utgöra särskilda korpser under
8 Sammansatta Stats-, Lciy- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7.
särskildt befäl; enligt hvad af Kongl. Maj:t derom, i förhållande till regementenas och
korpsernas styrka, särskildt i nåder förordnas.
Morn. 2. I arméens beväringsområden, der, jemte infanteri, äfven kavalleri,
artilleri eller ingeniörtrupp finnes, bör vid infallande mönstring utses och bestämmas,
hvilka beväringsskyldige skola tilldelas kavalleriet, artilleriet eller ingeniörtruppen, hvartill
dock i främsta rummet böra uttagas sådane, som sjelfve önska tjena vid det ena
eller andra vapnet, såvida de i öfrigt äro dertill duglige.
§ 24.
Mom. -/. När rikets försvar det påkallar, skola, på Kongl. Maj:ts derom gif—
na nådiga befallning, ovägerligen utgå antingen alla beväringsklasserna eller ock större
eller mindre del af den eller de klasser, Kongl. Maj:t pröfvar nödigt uppbåda, vare
sig från hela riket eller endast från vissa landsorter, utan afseende på huruvida eller
till huru stor del beväringen inom rikets öfriga landskap kallas till vapen.
Mom. 2. Deremot må i fredstid, när det i förestående moment omförmälda
förhållande icke inträffar, till vapenöfning endast uppbådas manskap, hörande till första
och andra beväringsklasserna.
Mom. 3. Har beväringsskyldig af laga förfall varit hindrad att sig till mönstring
inställa, skall, om han vid sednare mönstring approberas och till vapenöfning,
enligt hvad här nedan stadgas, uttages, honom åligga att, utan afseende ä hvilken
klass han för öfrigt tillhör, med beväringsmanskapet af första och andra klassen un
dergå
vapenöfning i två år, derest icke haus beväringsålder före andra vapenöfningsåret
tilliindagått.
Har beväringsskyldig af laga förfall varit hindrad att bevista öfningsmöte, vare
lag samma.
§ 25.
Mom. i. Beväringsmanskap, som blifvit approberadt och icke medelst afgifts
erläggande vunnit befrielse från vapenöfning, skall under fredstid i två på hvarandra
följande år under föreskrifven tid vapenöfning undergå; dock med det undantag, som
i 1 mom. af 26 § stadgas.
A.'om. 2. I händelse af uppbåd till krigstjenstgöring skola deremot alla be
väringsskyldige
vara pligtige att, när så påfordras, sjelfve eller genom författningsenligt
legd karl inställa sig under fanan, för att, om Kongl. Maj:t så pröfvar nödigt,
inträda i aktiv tjenstgöring.
% 26.
Mom. 'I. Den uti 3 omförmälda del af sjöbeväringen, hvilken har en utsträckt
bevärings-skyldighet, är befriad från all vapenöfning eller tjenstgörings-skyldighet
i fredstid.
Mom. 2. Derjemte skola sjökapitener och styrmän af handelsflottan samt maskinister
å ångfartyg, hvilka under krigstid såsom beväring tjenstgöra å örlogsflottan,
der
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Beso.- o. Ekon-TJtsk:s Betänkande N:o 7. 9
der användas: de förra såsom befäl eller underbefäl, oell maskinisterne i maskinistbefattning
eller, om de dertill anses lämpliga och skickliga, såsom maskinist-officerare.
S 27.
För att ur beväringsmanskapet bilda tillgång på befälsämnen, bör, på de vilkor
och i den ordning, som uti Kongl. Maj:ts nådiga Förordning om beväringsmanskapets
mönstringar m. m. särskildt i sådant afseende varder stadgadt, med de beväringsskyldige,
hvilka anses dertill lämplige, öfverenskommelse träffas om den utvidgade
eller förlängda tjenstgörings-skyldighet, som för nämnda ändamål erfordras. De
benämnas Bevärings-eUter.
§ 28.
Angående bevärings-eliternas tjenstgörings-skyldighet och entledigande m. m.
varder jemväl uti nyssnämnda nådiga Förordning stadgadt.
Bevärings-elit, som af en eller annan orsak upphör att i sådan egenskap tjenstgör,
vare, i afseende å allmänna beväringspligtens fullgörande, att anse lika med den,
som icke bland eliterne ingått.
§ 29.
Vid uppbåd till vapenöfning skall beväringsskyldig tillhöra det vapen eller den
korps, inom hvars beväringsområde han vid mönstrings- och uppbådstillfället är mantalsskrifven
eller har sin vistelse, utan afseende derå, att han tilläfventyrs förut undergått
vapenöfning vid annat regemente eller korps.
§ 30.
Skulle bland beväringsmanskapet finnas vanfrejdade eller för liderlighet kända
personer, må de kunna uteslutas ur led med de öfrige beväringsskyldige, och antingen
särskildt vapenöfvas eller till andra lämpliga arbeten användas.
§ 31.
Beväringsmanskapet skall under dess tjenstgöring vara befriadt från alla arbetskommenderingar,
af hvad beskaffenhet som helst; sådana arbeten likväl undantagna,
som under tjenstgöring i fält förefalla och till fältarbeten vanligen räknas.
§ 32.
Mom. 1. Beväringsmanskapet skall, sedan det till tjenst blifvit uppbådadt,
vara underkastadt samma lydnad och skyldigheter, som åligga öfriga krigsmakten enligt
författningar och krigsartiklar, efter hvilka förbrytelser deremot äfven komma att
bestraffas; skolande beväringsmanskapet vara till iakttagande af dessa skyldigheter förbundet,
intilldess detsamma, från mötes- till samlingsplatserna återfördt, varder derifrån
af vederbörande befäl hemförlofvadt.
äih. till lt. St. Prut. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 3 Haft. 2
10 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Vtsk:s Betänkande N:o 7.
Mom. 2. Enahanda skyldigheter åligga under all tjenstgöring jemväl beväringseliterne,
hvilka derjemte utom tjensten äro förbundne att visa förmän heder och aktning;
brister bevärings-elit deruti eller uteblifver han utan anmäldt eller giltigt hinder
längre eller kortare tid från öfningsmöte, ansvare han jemväl derför enligt krigslagarne.
§ 33.
Om någon beväringsskyldig eller legokarl, i afsigt att undandraga sig beväringspligten,
rymmer eller afstympar sig någon lem, skall han straffas enligt krigslagarne;
och bör uti krigstid tillika, i fall han eger förmögenhet, så stor del deraf,
som nödig blifver, användas till legande af duglig ersättningskarl i hans ställe. Uti
fredstid erlägges af sådan beväringsskyldig uti böter ett belopp, svarande emot årets
vapenöfningsfrihets-afgift.
V Art. Om beväringsmanskapets underhåll, utredning och öfriga förmåner.
§ 34-
Mom. I. Då beväringsmanskapet till vapenöfning eller till rikets försvar uppbådas,
skall dess underhåll af Kongl. Majit och Kronan besörjas, äfvensom ock manskapet
på Kronans bekostnad förses med erforderlig beklädnad, beväring och annan
utrustning; allt på sätt i gällande författningar är derom bestämdt.
Mom. 2. Sammalunda skall ock beväringsmanskapets elit-korps, med undantag
af de till under-officerare konstituerade, under ali tjenstgöring beklädas, utrustas
och underhållas af Kongl. Majit och Kronan; hvarjemte alla till elit-korpsen hörande
erhålla arfvoden, i enlighet med hvad derom särskildt stadgadt är.
De bland elit-korpsen till under-officerare konstituerade erhålla dagtraktamente
enligt Rese-reglementet, samt dessutom, till anskaffning och underhåll af uniformspersedlar,
visst beklädnads-bidrag.
Mom. 3. Det i 3 § omnämnda sjöfolk af handelsflottan erhåller under tjenstgörings-tiden
af Kronan underhåll och, med undantag af beklädnad, äfven nödig utredning,
samt derjemte den månads-hyra, som i enrollerings-orten är gångbar.
Beväringsskvldige sjökapitener och styrmän af handelsflottan, hvilka under krigstid
såsom befäl eller underbefäl å flottan användas, äfvensom till maskinist-officerare
befordrade maskinister, skola under tjenstgöringstiden erhålla lön och dagtraktamente,
i likhet med deras vederlikar å flottans ordinarie stat, samt dessutom, till anskaffande
af uniforms-persedlar m. m. i ekiperings-penningar ett belopp, motsvarande tre månaders
lön.
Öfrige å flottan såsom sjöbeväring anställde maskinister skola erhålla sjö-aflöning
och månadslön; öfver-maskinisterne såsom flagg-under-officerare och under-maskinisterne
såsom under-officerare af lägsta grad, så vida de icke hellre önska tjenstgöra
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 11
för månadshyra, i hvilken händelse de erhålla aflönings-förmåner till lika belopp med
hvad de å enskildes ångfartyg bevisligen sednast åtnjutit.
§ 35.
Morn. 4. Allt beväringsmanskap befrias i krigstid från erläggande af bevillning
och mantalspenningar för det år, hvarunder det gör minst tre månaders garnisons-
eller fält-tjenst; äfvensom detta manskap skall ega lika rätt till gratialer och
pensioner, som ordinarie soldater och sjömän i lika belägenhet.
Mom. 2. De af landt- och sjö-beväringen, som varit i egenskap af befäl eller
underbefäl använde, skola jemväl åtnjuta samma förmåner i anseende till gratialer
och pensioner, som tillkomma arméens eller flottans eget befäl och underbefäl inom
motsvarande grader.
§ 36.
Af alla de vitén och böter, som enligt bevärings-författningarne ådömas, skall
ena hälften tillfalla åklagaren, men den andra hälften afsättas till bildande af en Invalid-
eller Pensionsfond för dem af beväringsmanskapet, som under tjenstgöring erhållit
sådan skada, att de derigenom blifvit i mer eller mindre mån oförmögne att
sig med arbete försörja, samt för i krig aflidne beväringskarlars enkor och barn; dock
utan att sådant för närvarande medför någon rubbning af den beväringsmanskapet i
föregående § tillförsäkrade rätt till understöd från Krigsmanshuskassan eller Amiralitetskrigsmariskassan.
I öfrigt ankommer på rikets innevånare sjelfve att genom frivilliga sammanskott
samla invalidkassor, helst inom små distrikt, till ytterligare understöd för blesserade
af beväringsmanskapet samt de i krig aflidnes enkor och barn.
§ 37.
Beväringsmanskapet skall njuta den sorgfälligaste omvårdnad till bibehållande
af helsa och krafter, äfvensom de, hvilka genom håg och fallenhet för krigare-yrket,
ordentlig lefnad och god vandel under tjenstgöringen sig utmärka, skola ihågkommas
till lämplig vidare befordran inom krigareståndet.
VI Art. Allmänna bestämmelser.
§ 38.
Mom. 4. Den, som till deltagande i allmänna beväringen utskrifven är eller
såsom bevärings-elit är anställd, skall, utan hinder af husbonde eller mästare, om
han i tjenst eller lära antagen är, i behörig tid sig till mönstring, vapenöfning eller
annan tjenstgöring inställa; men blifver han icke i verklig krigstjenst nyttjad, utan
varder från tjenstgöringen hemförlofvad under den tid, städsel-aftal eller arbetskontrakt
12 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7.
omfattar, bör han, för fullgörandet af sin förbindelse, ofördröjligen anmäla sig hos
husbonden eller mästaren. Har han för vapenöfningen eller tjenstgöringen varit frånvarande
endast en kortare tid, högst 8 veckor, vare han berättigad att i tjensten
återgå; men i annat fall må det på husbonden eller mästaren ankomma att honom
i tjensten återtaga eller icke.
Hvad här blifvit stadgadt om beväringsskyldig, som i verklig krigstjenst nyttjas,
gälle äfven under samma förhållanden för lego- eller ersättningskarl.
Moni. 2. Bevärings-elit åligger att, vid städsel-aftals eller arbetskontrakts uppgörande
eller, om han då ännu icke blifvit till elit antagen, genast vid återkomsten
från det möte, der sådant skett, för husbonde eller mästare anmäla, det han är så
som
elit anställd, vid påföljd, om detta underlåtes, att husbonden eller mästaren eger
att, såsom ersättning för den tid eliten varit från arbetet borta utöfver hvad honom
såsom beväringsskyldig i allmänhet ålegat, å lönen afdraga det belopp, som motsvarar
värdet af sålunda försummade dagsverken, efter årets markegångspris,
Har åter bevärings-elit sådan anmälan behörigen fullgjort, vare han ej till dylik
ersättnings-skyldighet förpligtad, der ej annorlunda blifvit särskildt öfverenskommet.
§ 39.
Mom. L Vid uppbåd till mönstring, vapenöfning eller krig skall såsom laga
förfall anses: om man är sjuk; om man i Kongl. Maj:ts och rikets tjenst är uppbådad
eller faren; om man i häkte sitter; om man af fiende, vådeld eller vattunöd
hindras; vederbörande dock obetaget att, då andra än nu sagda förfall förebäras,
pröfva, om de äro af den vigt, att de såsom ursäkt gälla må.
Mom. 2. Utom de i föregående moment uppräknade omständigheter, skall,
så vidt angår den i 3 § omnämnda del af sjöbeväringen, såsom laga förfall för inställelse
till sjökrigstjenst räknas: att vara på utrikes sjöresa stadd; eller på inrikes
sjöresa för tillfället från sin hemort aflägsnad; eller före den dag, sjöbeväringen eller
någon del deraf blifvit, genom allmän kungörelse, till krigstjenstgöring kallad, vara å
fartyg inmönstrad till förestående sjöresa; eller ock att genom kontrakt eller annan
laglig öfverenskommelse redan tillförene hafva förbundit sig att någon viss, ännu ej
tilländalupen tid tjena enskild man eller bolag å dess fartyg; inträdande dock skyldigheten
till sjökrigstjenst i de tre första fallen den dag efter resans slut, då sjölagen
medgifver befrielse från den innehafvande enskilda sjötjensteu; samt i sista fallet 30
dagar efter det fartyget första gången kommit i Svensk hamn, sedan sjöbeväringens
kallande till krigstjenst kungjordt är eller krigsförklaring blifvit utfärdad.
§ ^0.
Den stående arméens rättighet att värfva och rekrytera äfven bland de beväringsskyldige
fortfar, och anses den beväringsskyldige, som tjenar för nummer i den
stående arméen, derigenom uppfylla sin beväringspligt; börande dock härvid noga iakttagas,
att, sedan någon del af beväringsmanskapet blifvit till rikets försvar uppbådad
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 13
och inmönstrad, ingen sålunda utskrifven får för arméen eller flottan anvärfvas eller
till indelta arméens eller flottans kompletterande vid krigets utbrott användas,
§ 41.
Mom. 1. Sedan, vid utbrott af krig, indelta arméen eller båtsmanshållet enligt
gällande författningar blifvit kompletterade, upphör, under den tid kriget varar,
rust- och rotehåilares rekryterings-skyldighet, hvilken deremot, efter återställd fred, vidtager
tre månader sedan trupperna återkommit till sin hemort, så framt Kongl. Maj:t
ej af särskilda omständigheter skulle i nåder finna godt att en längre vakanstid tillåta.
Mom. 2. Alla vid indelta arméen och båtsmanshållet under krig uppkommande
vakanser skola genast fyllas med beväringsmanskap, hvilket dock endast må
tillsvidare uti de ledigblifna ordinarie numren insättas, såvida ej beväringskarlen efter
slutadt krig åstundar att, på de i sednaste legokontrakt betingade vilkor, i numret
qvarstå; i hvilket fall sådant ej må af rust- eller rotehållaren förvägras, utan dylikt
med beväringskarl fyldt nummer i allt anses såsom behörigen rekryteradt, med deraf
följande ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
§■ 42.
Med beväringsmanskap, som fullgjort sin beväringspligt eller som under tjenstetiden
af hvad orsak som helst blifver från tjensten skildt och entledigadt, förhålles i
afseende å laga försvar, efter hvad derom i allmänhet stadgadt är.
§ 43.
Hvad här ofvan finnes i nåder stadgadt, medför icke någon rubbning af national-beväringen
på Gottland, sådan densamma är eller framdeles kan blifva ordnad.
Henna författning skall från och med 1861 års början lända till efterrättelse;
dock må de i 3 och 4 §§ tillkomna nya stadganden icke tillämpas på dem, som
derförinnan inträdt i bevärings-skyldigheten eller inmönstrade blifvit.
De enskilda motionerna åter hafva blifvit väckta af nedannämnde Riksdagsfullmägtige
och innehålla följande förslag:
Olof Persson från Gefleborgs län: att, derest icke beväringsmanskapets vapenöfningar
i fredstid kunna helt och hållet inställas, desamma åtminstone måtte inskränkas
till allenast ett 12 dagars öfningsmöte med första klassens beväringsmanskap, och
att statsanslaget för dessa vapenöfningar måtte varda i förhållande dertill bestämdt;
Anders August Andersson från Ostergötlands län, med hvilken sig förenat J.
Andersson och J. Carlsson från samma län, Sven Rosenberg från Christianstads, Ola
Jönsson från Malmöhus, A. Söderholtz från Nyköpings, P. A. Nyström och Olof Lindström
från Westerbottens samt Pehr Tjernlund från Wester-Norrlands län: att all
beväringsexercis, från och med innevarande år, mätte upphöra; samt att alla bevä
-
14 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7.
ringsynglingar, i enlighet med föreskrifterna uti 1812 års författning, måtte undergå
mönstring, införas i rullorna och svärja fanan, samt vara skyldige att vid krigs utbrytande
infinna sig till vapenöfning och deltaga i fäderneslandets försvar;
Olof Nilsson från Westerbottens län, med hvilken ofvanbemälde Olof Lindström
och P. A. Nyström jemväl instämt: att den vid sistlidne riksdag beslutade utsträckning
i tiden för beväringens vapenöfningar måtte borttagas och dessa hädanefter
försiggå, såsom derförut varit vanligt;
A. W. Uhr från Nerikes län: »att kunskap i krigareyrket skall inhemtas l:o af
bar"nn i skolan; 2:o af ynglingarne i första beväringsåret å lämplige platser inom
socknarne; och 3:o under 2:dra året, om så nödigt pröfvas, af desamme, samlade på
ett ställe inom länet;»
Johan Pettersson från Kronobergs län: att om ej beväringens skyldighet kan
inskränkas till mönstrings undergående och ynglingarnes införande i rullorna, dem icke
måtte åläggas att mera än ett år undergå vapenöfning;
Pehr Matisson från Wester-Norrlands län: att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Majit anhålla om framläggandet för härnäst sammanträdande Ständer af ett förslag
om upphäfvandet af nuvarande beväringsexercis och ordnandet af skyldigheten att
bidraga till fäderneslandets tillfälliga försvar på sådant sätt, att, såsom i republiken
Schweitz skall tillgå, vapenöfningarne börja redan i skolorna och fortgå, under ledning
af underbefäl från regementet i orten, till och med 18:de året, hvarefter samma
öfningar, dock endast med dem, som dertill visade särdeles lust och duglighet,
skulle sättas i samband med inrättade frivilliga skarpskytteskolor, till hvilka skulle
anskaffas gevär, dem arméen ej begagnade;
att emellertid, och intilldess sådant hunne ordnas, beväringsmanskapets nu brukliga
öfningar under 2:dra beväringsåret, såsom gagnlösa och i hög grad tryckande,
måtte borttagas, eller, om det ej kunde bifallas, dubbel tids öfning i stället under
första året användas, till undvikande af de tidsödande och kostsamma dubbla marscherna
till och ifrån mötesplatserna; samt
att nu brukliga legningsrätt måtte upphöra, och ej någon medgifvas att med
penningeafgift friköpa sig från beväringspligten;
A. Fredriksson från Upsala län, med hvilken G. Bolin från samma län sig förenat:
att beväringsmanskapet hädanefter såsom hittills må årligen inmönstras samt dervid
aflägga tro- och huldhetsed; att Kongl. Majit endast vid befarade krigsoroligheter
må kunna sammankalla beväringen till allmänna vapenöfningar, de der i öfrigt borde
alldeles upphöra; samt att endast ett förslagsanslag måtte ställas till Kongl. Maj:ts
disposition, för att vid förefallande behof till vapenöfningarne användas;
Nils Olsson från Malmöhus län: att värfningssystemet bibehålles för de regementen
och korpser, som nu äro värfvade;
att indelningsverket upphäfves på det sätt, att alla dess nuvarande tillgångar
disponeras till bildande och underhåll af militärinstruktörer och befäl för beväringen
Sammansatta Stals-, Lay- samt Allm. Best).- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 15
samt till vapen-, ammunitions- och tygförråders anläggande i hvarje socken eller åtminstone
hvarje härad;
att den nuvarande bevärings-exercisen indrages helt och hållet och ersättes med
öfningar inom socknarne, samt det anslag, som nu dertill utgår, användes till samma
föremål som indelningsverkets tillgångar;
att instruktörer och befäl anställas i hvarje socken, med skyldighet att i skolorna
undervisa i gymnastik, marscher och rörelser i trupp; alt vidare om söndagseftermiddagarne
i allmänhet leda fria vapenöfningar och tällingsskjutningar bland folket;
samt slutligen att vissa söndagar om sommaren inom socknarne exercera beväringen;
att
de fria öfningarne uppmuntras genom premier och inrättas så, att de blifva
folknöjen, såsom de gamles kämpalekar, i hvilka alla åldrar skulle få deltaga, men ordningen
vid dem handhafvas och bestämmas genom instruktörerna och befälet;
att vid inträdet i beväringsåldern, 2i år, ynglingen skulle, i de orter der tillgång
till kavalleri och artilleri-instruktörer funnes, ega att välja något af dessa vapen,
om han så önskade och förmådde att sjelf hälla sig häst; och
att beväringsåldern måtte upphöra med fyllda 25 år, men att man derefter
skulle inträda i landtstormen, som icke skulle kunna till större eller mindre del
uppbådas till tjenstgöring, innan krigsförklaring vore gjord, och aldrig få föras utom
rikets gränser;
G. Bjerkander från Skaraborgs län: att innevarande års beväringsklass väl må
inmönstras såsom vanligt, men vapenöfningarne utbytas mot socknevis inrättade målskjutningar
under ledning af en underofficer eller korporal några få timmar dagligen
en eller högst två veckor vid samma tid, som hittills varit bestämd; då ynglingarne
skulle nyttja egna kläder och Kronan blott bestå vapen; samt att de för vapenöfningarne
afsedda medel, äfvensom det särskildt fordrade anslaget till underhållande af
beklädnaden, med anledning af föreslagen förlängd exercistid, måtte, såsom för detta
ändamål obehöfligt, till andra ändamål användas;
Johan Petter Andersson från Elfsborgs län, med hvilken Johannes Andersson
från samma län instämt: att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att bevärings-skyldigheten måtte inskränkas till hvad som egde rum före
nästlidne riksdag; samt
E. Falk och Anders Jonsson från Skaraborgs län, med hvilka Paul Hedström
från Wester-Norrlands län sig förenat: att beväringsmanskapets öfningar, såsom
icke ländande lill det med dem åsyftade ändamål, måtte upphöra; eller, derest detta
icke vunne bifall, att Öfningarne måtte inskränkas till endast ett år, såsom förut egt rum;
utvisande derjemte de från Hedervärda Bonde-Ståndet ankomna protokollsutdrag,
alt åtskilliga andra dess ledamöter förenat sig, med än den ene, än den andre motionären,
samt att vid remissen af den Kongl. Propositionen, Ståndets samtlige till—
städesvarande ledamöter instämt uti ett af vice Talmannen Ola Svensson från Malmöhus
län afgifvet yttrande, hvarigenom den önskan uttalats, att, i anseende till den tid
16 Sammansatta Stals-, Lag- samt Allm. Deso.- o. Ekon.-Vtsk:s Betänkande N:o 7.
och arbetsstyrka, som de två-åriga vapenöfningarne, jemte marscherne till och från den
ofta allägsna mötesplatsen, borttaga från jordbruket under en för detsamma dyrbar
del af året, beväringsmanskapets vapenöfningar måtte under fredstid inskränkas till ett
år, om ock dagantalet då skulle ökas.
Det är snart femtio år sedan vårt fädernesland, varnadt af den sorgliga, men
lärorika erfarenhet, ett nyss öfverståndet svårt krig, utfördt med en alltför bristfälligt
organiserad armée, gaf vid banden, beslöt att ordna sitt försvar efter ett system, som,
under namn af »allmänna beväringen», uppställer såsom hufvudregel skyldigheten till
vapentjenst för hvarje man uti en viss ålder. Beväringen var likväl endast ämnad
till reserv och förstärkning åt den indelta arméen, hvilken bibehölls såsom stamtrupp,
emedan det var uppenbart, att, enär en fullkomlig militärisk organisation icke kunde
gifvas åt beväringen, så framt icke denna skulle blifva för landet lika tryckande som
andra, utländska, konskriptionssystem, densamma icke kunde vara för försvaret tillräcklig.
Att denna inrättning icke redan då erhöll den utbildning, som fordrades för
att uppfylla ändamålet, lärer,ticke kunna läggas dess upphofsmän till last, helst om man
ihågkommer de skickelsedigra händelser, som stodo för dörren, och hvilka kräfde hastig
handling. Tiden medgaf icke några vidlyftiga förberedelser: kriget, den bästa
skolan för soldaten, ansågs skola under den utmärkte härföraren fullkomna hvad som
fattades: hufvudsaken var blott att erhålla laglig tillgång på manskap.
Att emellertid det sålunda antagna beväringssystemet, sådant detsamma genom
Kongl. Kungörelsen den 27 Oktober 1812 blifvit uppställdt, är i hög grad ofullkomligt
och bristfälligt, hafva ett halft sekels ostörda iakttagelser på ett öfvertygande sätt
lagt i dagen; och att medvetandet derom trängt djupt in hos folket, derom vittna,
bland mycket annat, de många motioner, hvilka vid de sednaste riksmötena blifvit
rörande detta ämne väckta.
Den magtpåliggande frågan har omsider ej mindre af regeringen än af representationen
blifvit uppmärksammad, och sedan vid sistlidne riksdag Rikets Ständer, i
enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga Proposition, beviljat anslag till en
mera utsträckt vapenöfning med beväringsmanskapet, förordnade Kongl. Maj:t den 19
Juni 18S8 en särskild Kommitté att utarbeta underdånigt förslag till lämpligaste sättet
för bevärings-skyldighetens fullgörande samt till ordnande af dithörande frågor.
Denna Kommitté afgaf den 30 Maj påföljande år ett underdånigt Betänkande i ämnet,
åtföljdt af särskilda förslag till lagar, angående utskrifningen och inrättandet af
allmänna beväringen, angående dess mönstring och öfrige verkstäilighets-åtgärder, som
föranleddes af den förstnämnda lagen, m. m. Af den nådiga Propositionen inhemtas,
att Kongl. Maj:t icke i alla afseenden funnit Kommitterades framställda förslag antaglige;
men i flera väsendtliga delar ligga desamma likväl till grund för samma nådiga
Proposition; och Utskottet går nu att redogöra för de förändringar i hittills gällande
författ
-
Sammansatta Stats-, i.ag- samt Allm. Besv- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 17
författningar, angående den allmänna beväringen, som genom förevarande lagförslag
åsyftas, samt de åsigter, i hvilka Utskottet vid granskning af detsamma stadnat.
Utskottet får härvid i främsta rummet nämna den utsträckning i beväringsmanskapets
vapenöfningar till tvänne år, hvarmed, på sätt nyss är nämndt, en början
redan blifvit gjord genom Rikets Ständers vid sistlidne riksdag i ämnet fattade beslut,
och hvarpå Kongl. Maj:ts nu aflåtna nådiga Proposition är grundad. De yrkanden
på inskränkning i bevärings-exercisen, som framträda i de ofvan omförmälda motionerna,
hafva för Utskottet innefattat den kraftigaste maning att ät detta ämne egna
den mest sorgfälliga pröfning. Utskottet har härvid bemödat sig att strängt fasthålla en
grundsats, hvilken Utskottet anser obestridlig: att nemligen en stats stridskrafter böra afvägas
efter dess förmåga att underhålla dem i stridbart skick. Men Utskottet har derjemte
icke kunnat förbise, att skyldigheten till personligt deltagande i landets försvar måste innefatta
åliggandet att under fred bilda och dana sig dertill. Den förra regeln är
en nödvändig följd af staternas nuvarande sammansättning och af krigskonstens numera
sammansatta former, hvilka tvinga nationerna att ordna sina krigsinrättningar
derefter och att bilda sina krigare efter krigets fordringar. Det vore utan tvifvel
lika ändamålslöst att uppställa massor af folk, hvilka man i längden icke egde förmåga
att löna, underhålla och utrusta, som att samla ett ofantligt förråd af vapen,
utan att ega tillgång på armar, hvilka förstode att sköta dem. Väl har Svenska folket
någon gång, då riket varit på branten af sin undergång, medelst den utomordentliga
kraftyttring, som man gemenligen kallar »folkets resning i massa», förmått
alt återvinna hvad som varit på väg att alldeles förloras; men en sådan kraftyttring,
om den än kunde i tidernas längd behålla för sig utsigten att lyckas, uppkallas icke
lätt mot en fara, som hotar: den visar sig vanligen först sedan oket kännts trycka;
och till dess blir ordspråket »gå man ur huse» ett obesvuret löfte, på hvilket en vis
regering icke kan bygga landets försvar. Detta insågo också de män, hos hvilka idéen
till vår nationalbeväring först upprann. Att bringa denna idé till verkställighet, så
att vårt krigsförsvar blir i alla afseenden nationelt, är det stora mål, till hvars närmande
det nu föreliggande organisationsförslaget onekligen innefattar ett vigtigt steg.
Så framt nemligen nationalbeväringen skall uppfylla sitt ändamål, måste den ingå såsom
hufvudelement i arméens organisation. Om den stående arméen vore så stor, att den
ensamt förmådde möta fiendens anfall och beväringen endast behöfdes för att under
krig komplettera och ersätta de successiva förlusterna, kunde beväringens vapenöfningar
måhända icke behöfva börjas förr, än vid ett krigs utbrott; men då nu en gång
beväringens bestämmelse, i anseende till den indelta arméens otillräcklighet, är att, i
förening med denna, möta fienden på slagfältet, är det ej nog, att beväring finnes
för att fylla rotarne: den bör åtminstone hafva erhållit så mycken soldatbildning, att
den kan insättas i led med den öfvade stammen. Till sådan bildning lemnar nutidens
krigssätt icke tid, sedan kriget står för dörren, och den tid, som man kan vinna
Bih. till R. St. Prof. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 3 Häft. 3
18 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7.
behöfves i allt fall samt befinnes alltid för kort. Huru lång beredelsetid hade t. ex.
Sverige, då det infall skedde, som beröfvade landet en tredjedel af dess område!
Kejsar Alexander den I:ste hade blott några få dagar före det oväntade fredsbrottet
gifvit Sveriges Minister i Petersburg de heligaste vänskapsförsäkringar. Och bevisa
icke det sistförflutna årets händelser, huruledes ett fruktansvärdt krig kan utbrista,
utföras med afgörande utgång och afslutas genom fred, allt på ringare tid, än som
under Sveriges på krigsära rikaste perioder vanligen åtgick, innan tvänne krigshärar
efter krigsförklaringen ens hunno komma i åsyn af hvarandra. Sedan stridshandsken
nu är kastad, är det för sent att förbereda: man måste handla; och ju mindre en
stat, sådan som vår, uti ett krig har råd att draga ut på tiden, desto nödvändigare
är det för en sådan stat, att dess försvarsanstalter verka fort och kraftigt.
Att försvarsverket är för de skattdragande i hvarje stat en tung börda, måste
medgifvas. Att detsamma måste blifva för en mindre stat tyngre, än för en större,
har öfverallt annorstädes ansetts oundvikligt, eftersom den mindre staten nödgas uppdrifva
sina försvarskrafter till möjligheten att motstå ett anfall ifrån den mägtigare.
Men att Sverige i de ta afseende är bättre lottadt, än andra europeiska länder, tror
Utskottet sig nedan kunna visa. Hvad som deremot icke kan undvikas måste man
underkasta sig; och Svenska folket har, när det gällt dess sjelfständighets värnande,
aldrig skattat någon uppoffring för stor. Det ser icke heller med någon afund tillståndet
i de länder, som, fordom med oss förenade, nu njuta hägnet af en mägtigare
stat, hvilken icke af dem fordrar någon beväringspligt. Ty Svenska folket vet, att
dessa länder betalt denna frihet från vapentjenst med det dyra priset af dess nationela
frihet. Att dessa tänkesätt skola återfinnas hos Svenska nationen, äfven sedan en
långvarig fred utöfvat sitt förledande inflytande till beredande af insteg åt den föreställningen,
att hvad som under freden blifvit offradt på lörsvarsväsendet varit gagnlöst,
— en förvillelse, hvilken ingen kan hafva högre intresse uti att underhålla, än vår
bittraste fiende, — derom kan fosterlandsvännen ej hysa tvifvel; och då den nu till
afgörande föreliggande frågan, om de vapenöfningar, vår beväring hittills underkastats,
äro tillräckliga att dana densamma till tjenstgöring med stammen, af alla munnar,
den lägste arbetarens så väl som den insigtsfullaste militärens, besvaras med ett enhälligt,
på djupaste öfvertygelse grundadt nej, så synes någon tvekan icke böra uppstå
hos någon för landets sanna väl nitälskande medborgare rörande de medel, som
måste anlitas för att bringa den vigtiga saken i ett ordnadt och ändamålsenligt skick.
Den ofullständiga militäriska öfning, som hittills lemnats åt beväringen, är utan
allt annat ändamål, än 1812 års lagstiftare måhända dermed endast åsyftade: alt nemligen
påminna om tillvaron af den personliga skyldigheten till fäderneslandets försvar;
att förbereda en öfvergång från ett gammalt till ett nytt system; och att låta den
fruktan så småningom al kylås, som allmänheten då hyste för krigstjenst och för blotta
ordet landtvärn. Detta ändamål måste nu anses vunnet: krigstjensten betraktas icke
mera med fruktan: disciplinen icke mera såsom ett outhärdeligt gissel: skilnaden mellan
soldat och medborgare har försvunnit. Det är ett faktum, att beväringsynglin
-
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 19
gen i allmänhet icke går med motvilja till det första årets öfningsmöte, och att han
går med lust till det andra. Det bör då kunna antagas, att tiden är inne att närma
beväringssystemet till sitt mål, hvilket måste vara att i en framtid utgöra grundvalen
för vårt försvar. För att åt denna institution gifva lif, fordras en organisation,
genom hvilken beväringen blir en till strid användbar härsmakt, hvars utveckling
går inifrån, från nationalandan såsom lifselement. Men till de förnämsta vilkoren för
stridbarheten hörer att vara undervisad i vapnens bruk, öfvad i de rörelser, som efter
tidens krigskonst måste efter vissa reglor med den största noggrannhet utföras,
samt van vid den punktliga lydnad, som är för krigareyrket egen, och den ordning,
som är för soldaten oundgängligen nödvändig; men hvilket allt i det enskilda lifvet
icke i lika mån förvärfvas. Att tillräcklig öfning häri icke kan vinnas på ringare
tid, än som enligt den Kongl. Propositionen skulle egnas åt beväringens exercis, derom
bör man kunna öfvertyga sig, utan att behöfva rådfråga krigareståndets erfarnaste och
insigtsfullaste män, hvilkas vittnesbörd derom likväl är enstämmigt. Men då klagan
blifvit hörd öfver de uppoffringar, som vapenöfriingarne medföra för jordbruket och
andra näringar, i det desse beröfvas en högst behöflig och dyrbar arbetskraft, ett tal,
som ingalunda afhördes, då minnet af krigets fasor ännu stod qvar, men blifvit högIjuddare
i den mån detta minne förbleknat; och i sammanhang dermed försports den
mening, att, om än tiden för vapenöfningarne skulle utsträckas utöfver hvad som före
1838 var förhållandet, dessa öfningar åtminstone måtte för hvarje beväringsklass ega
rum på en gång eller endast under ett är, på det de dubbla marcherna till och
ifrån mötet, till hvilket mången beväringsyngling har en betydlig väg, måtte undvikas;
så får Utskottet till en början erkänna sin oförmåga att uppställa ett förslag, hvilket
tillfredsställer dem, som säga sig vilja ändamålet, men som icke vilja medlen. Det
torde dock böra af dem besinnas, att den kostnad, de ifrågavarande vapenöfningarne
medföra, är, så framt den inskränkes inom nödvändighetens gräns, lika vigtig som
hvarje annan statsutgift, derest man erkänner, att sjelfständigheten är ett af nationens
ädlaste behof, som ej kan uppvägas af guld; att Statens produktiva kraft ej endast
får beräknas efter antalet dagsverken; att kraften till allmänt försvar äfven kan blifva
produktiv; och att, om fienden en dag härjar våra hem och våra grödor, förstör våra
fabriker och aftvingar oss skatter, tillfredsställelsen torde blifva ringa öfver att hafva i
fredens dagar inbesparat alla dagsverken, som åtgått till förberedelser för landets
försvar.
Det kan här vara på sin plats att påminna om de uppoffringar, andra europeiska
nationer underkasta sig för att upprätthålla sitt försvarsväsende. Detta är, med
undantag för tvänne länder, grundadt på konskriptionssystemet, tillämpadt sålunda,
att hvarje medborgare uti en viss ålder är skyldig att tjenstgöra i den stående arméen,
hvilken egentligen består endast af konskriberade.
Sålunda varar i Danmark beväringspligten 16 år, under hvilken tid man i 4
år tillhör den s. k. linien, 4 år reserven och 8 år förstärkningen, med skyldighet till
20 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv- o. Ekon,-Utsk:s Betänkande N:o 7
jemn garnisonsfenst under de första !6 månaderne, stundom äfven längre, samt under
två följande år tre veckors årlig vapenöfning.
I Belgien räcker beväringspligten i 10 år, deraf hela första året i garnisonstjenst
och under följande 3 år kortare vapenöfningar.
I Holland är femårig beväringpligt, första halfva året i garnisonstjenst, och
under hvarje af de följande åren en månads tjenst.
I de Tyska mindre staterna är beväringspligten olika: ingenstädes mindre än
6 år, med tjenstgöring i garnison antingen 4 månader om året eller ock hela första
året och en eller flera månader af de öfriga.
I Frankrike varar skyldigheten till tjenstgöring i arméen uti 7 år, hvaraf minst
4 år i garnisonstjenst; och man qvarstår i nationalbeväringen till sitt 30:de år.
I Preussen räcker vapenpligten i tretio år, deraf tre år i nästan ständig garnisonstjenst.
Under de 2 följande åren tillhör man »reserven» och i de 7 nästföljande
»landtvärnets lista uppbåd» med 2 till 4 veckors årlig vapenöfning o. s. v.
I Schweitz, detta land, hvars nationalförsvar i mångens föreställning är idealet
för sådane, qvarstår man under 24 år i beväringspligten, hvaraf icke mindre än 14
år med tjenstgörings-skyldighet, som under första året består i 2 till 3 månaders
soldatbildning och under de följande vanligen en half månads årlig vapenöfning; och
detta oaktadt Schweitz är ett land, hvars ständiga neutralitet blifvit garanterad af alla
Europas makter.
Att uppräkna alla stater torde vara desto mera öfverflödigt, som ingenstädes
jemförelsen utfaller annorlunda, än redan är nämndt. Det må dock härvid äfven anmärkas,
dels att af de konskriptionsskyldige genom lottning uttages till tjenstgöring
det antal, som erfordras till uppställande af arméens beslutade nummerstyrka, och de
öfrige bilda reserven, dels att i åtskilliga monarkier, såsom Frankrike, Österrike, Belgien
m. fl., man eger rätt att friköpa sig från konskriptionen medelst erläggande af
en afgift, som ingenstädes understiger 600 R:dr Svenskt Riksmynt, men väl, såsom
i Österrike, uppgår till omkring 2,230 R:dr; hvarjemte i de flesta öfriga länder legning
är tillåten.
De tvänne europeiska stater åter, i hvilka, på sätt ofvan antyddes, konskriptionssystemet
icke är tillämpadt, äro England och Ryssland. Det förra kan med sin ofantliga
rikedom underhålla en värfvad stående här och har till sitt försvar verldens största
flotta. Men sednare dagars händelser synas hafva äfven öfvertygat Engelsmännen
om nödvändigheten att ordna sitt försvar efter ett annat system, och den tid torde
icke vara långt borta, då ett landtvärn äfven i England är inrättadt. För närvarande
kostar den stående armée, England håller på benen, öfver 12 millioner pund sterling
eller omkring 216 millioner R:dr Riksmynt.
I Ryssland åter uppkallar sjelfherrskarens vink huru stora massor han behagar,
och dess ofantliga härar äro under ständig vapenöfning.
Huru jemförelsen med fremmande europeiska stater i det ifrågavarande hänseendet
utfäller, kan en hvar lätt afgöra för sig sjelf. Man ser deraf, att öf
-
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 21
verallt i andra europeiska länder, undantagandes de två sistnämnda, underhålles en
stående armée, som hildas af beväringsskyldige (jemte värfvade trupper, hvilka sednare
till en del legas för de medel, som erhållas genom de friköpnings-afgifter beväringsskyldige
erlägga). Den ständiga tjenstgöringen i garnison af en betydlig styrka
medför en dryg underhållskostnad, som bestrides medelst skattebidrag. Det är alltså
klart, att folket skattar för sin krigsmagt så väl med person som med penningar,
i begge afseenden ojemförligt tyngre, än förhållandet är i Sverige, der,
med undantag af ett högst obetydligt antal värfvade trupper, hvilka förrätta den
:nödvändigaste garnisonstjensten, försvaret är ordnadt på ett sätt, som gör det
möjligt för soldaten, ej mindre den indelta, än beväringen, att med krigarens kall
förena fredens yrken; och häri består den egendomlighet och det företräde i afseende
på försvarsverkets organisation, som utländningen med skäl afundas oss, och hvars
värde endast hos oss sjelfve blifvit underskattadt.
Men innan denna jemförelse afslutas, kan det vara skäl att rikta uppmärksamheten
dels på de Förenta Nord-Amerikanska fristaterna, dels på vårt brödrarike
Norrige. I de förra, hvilka icke hafva något af mägtiga grannar att frukta, emedan
de på ena sidan begränsas af verldshafvet och på den andra af ouppodlade länder,
bebodda af nomadstammar, har, likasom i England, värfnings-systemet väl varit användt
till uppsättande af den stående hären; men den allmänna milis-lagen påbjuder
dock en 27-årig vapenpligt med 4 dagars årlig vapenöfning, hvilket på hela beväringstiden
gör 408 dagar; alltså ojemförligt mera, än hittills blifvit hos oss ifrågasatt.
Hvad Norrige åter beträffar, vidtager bevärings-skyldigheten, enligt »värnepligtslagen»
den 26 Augusti 4854, med början af året näst efter det, då man fyllt
22 är och räcker i 40 år. Deraf tillhör man de 5 första åren linien, de 5 följande
landtvärnet, hvilket sednare blott i krig kan uppbådas till tjenst. Sedermera tillhör
man i 42 års tid, eller intill 45:te året, borgare-beväringen. De, som tjena vid
kavalleriet, göra det med ens i 7 år och äro sedan befriade från tjenst i landtvärnet.
Till linien lottas det behöfliga antalet manskap. De, som icke lottas, utgöra liniens
reserv. Allt manskap, antingen det tillhör linien eller reserven, skall genomgå en
fullständig rekrytskola af 30 dagar för infanteriet och omkring 60 dagar för artilleriet
och kavalleriet. Enligt planen hafva vidare linietrupperna 24 dagars årlig öfning.
Reserv och landtvärn få öfvas 6 dagar årligen. Under dessa öfningar möter
manskapet i egna kläder och består sig sjelf kost. Husbonden är dervid skyldig att
lemna sin dräng nödig proviant. I krigstid får ingen på grund af ålder eller föregående
tjenst afgå, innan han blir ersatt. Legning är tillåten i linietrupperna, men
icke i reserven eller i landtvärnet.
Om, efter det anförda, det icke är för en hvar påtagligt, att de af Kongl.
Maj:t föreslagna vapenöfoingarne äro en ringa börda mot hvad andra länder för samma
ändamål uppoffrar, samt att de äro det minsta som erfordras, så framt Sverige
icke vill stå alltför långt efter andra nationer i vården om sitt sjelfförsvar; och om
yrkandet likafullt fortsattes, att vapenöfningarne skola ega rum under allenast ett år,
22 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-U.sk:s Betänkande N:o 7.
om ock då under motsvarande längre Öfningstid; så får deremot ytterligare påminnas,
det erfarenheten bekräftat, att minnet af det, som under 2 år inlärts, är vida varaktigare,
än om under allenast det ena året dubbelt så lång tid på dess inlärande
blifvit använd; att då uppbådandet af en beväringsklass befinnes, i fall af ett fredsbrott,
alldeles otillräckligt, det måste vara angeläget, att den andra klassen, som uppbådas,
icke hunnit förgäta hvad den lärt, samt slutligen, hvad som måhända i ekonomiskt
hänseende är det vigtigaste, att det för jordbrukaren, hvilken lemnar det
ojemförligt största bidraget till beväringen, icke är på långt när detsamma att sommartiden
undvara sin arbetare under t. ex. en hel månad, som att umbära dess biträde
under en lika tid, fördelad pä tvä är, i anseende till de angelägna göromål,
som under vår korta sommar måste skötas på bestämda tider. Den skilnad i dagantalet,
som i anseende till de dubbla marcherna uppstår, då öfningsmötena äro två,
i stället för endast ett för hvarje karl, är uti de liesta af Sveriges provinser af alltför
underordnad betydelse i jemförelse med de fördelar, den 2-åriga öfningen erbjuder.
Endast i de mera glest befolkade länen, der, efter hvad för Utskottet blifvit uppgifvet,
beväringsynglingar stundom kunna hafva 20 mil och derutöfver till mötesplatsen,
synes något afseende böra fästas å denna omständighet, enär i sådana trakter
svårigheten att ersätta det förlorade arbetsbiträdet är större, än i de tätare bebyggda.
Om än derföre nödvändigheten af de två-åriga vapenöfningarne icke medgifver
att efterskänka det andra årets öfning, allraminst i orter, hvilkas läge och glesa befolkning
påkalla nästan mer, än annorstädes, ett så mycket som möjligt förberedt försvar;
och om äfven vapenöfningarne med andra klassen icke lära kunna försiggå annorlunda,
än tillsammans med stamtruppen, samt beskaffenheten af stammens öfningar
göra det nödvändigt, att densamma är samlad på de vanliga mötesplatserna, har Utskottet
likväl föreställt sig, att i dylika orter vapenöfningarne med första klassen af
beväringsmanskapet skulle kunna ega rum i mindre afdelningar, bataljons- eller kompanivis,
på spridda ställen inom ett län, och att en underdånig hemställan derom till
Kongl. Majit kunde vinna bifall. Utskottet har icke förbisett de svårigheter och ökade
kostnader, som derigenom komma att uppstå; men har ansett dem vara en nödvändig
gärd af undseende för de sämre lottade provinsernas befolkning, hvilken derigenom
finge vapenöfningsplatserna närmare sina hem.
En annan föreslagen vigtig förändring består deri, att en del af beväringsmanskapet
skulle lemnäs tillfälle att under fredstid friköpa sig från vapenöfning medelst
erläggande af en viss afgift, och att de medel, som derigenom erhölles, skulle användas
till bevärings-inrättningens utbildande derhän, att utur sjelfva beväringen skulle
kunna erhållas det för densamma nödiga underbefäl.
Härigenom åsyftas att afhjelpa, hvad som måste anses för den förnämsta bristen
i 1812 års bevärings-institution. Ty visserligen blef, i anledning af denna, indelta
arméens befäl något ökadt, men icke i förhållande till behofvet, så framt ändamålet
skulle vara att erhålla ett organiseradt försvar i stället för blott och bart en
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv,- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 23
tillgång på manskap, hvartill en utväg redan förut fanns uti utskrifningssystemet. Insigten
af den stående arméens otillräcklighet och af det utskrifna oöfvade manskapets
oandvändbarhet var, jemte föredömet af andra europeiska stater, hvilka antagit konskriptionssystemet,
det som framkallade vår beväringsinrättning. Men att, om denna
betraktas endast såsom ett bihang till försvarssystemet och ej ingår såsom hufvudelement
i arméens organisation, densamma icke kan uppfylla sin bestämmelse, bar Utskottet
redan förut sökt visa; likasom att, sedan krigsväsendet blifvit en konst för
sig, som fordrar ett särskildt studium och långvarig öfning, krigets utgång icke hufvudsakligen
beror af mängden utaf manskap, utan af dess taktiska sammansättning
och användande. I den mån denna konst ytterligare utvecklas, dels i anseende till
en materiel af alltmera invecklad beskaffenhet, dels till skicklighet i densammas användande;
i samma mån ökas för arméerna behofvet af befäl. På den duglighet, som
finnes hos detta, hvilar till stor del arméens brukbarhet. Att det befäl och underbefäl,
Sverige för närvarande eger vid den indelta och värfvade arméen, är otillräckligt,
om detsamma skall fördelas på både den gamla stammen och beväringen, lärer
vara påtagligt. Att åter organisera befälet under fred efter numerären af indelta arméen
och beväringen tillsammanlagde, skulle vara omöjligt, i anseende till den dermed
förenade kostnad. Det erbjuder sig derföre ingen annan utväg, än att inom sjelfva
beväringen söka erhålla ett tillräckligt antal reservbefäl. Denna utväg bör så mycket
hellre omfattas, som uppmuntran att få tjenstgöra öfver soldatgraden måste i hög
grad bidraga att åt bevärings-institutionen gifva en lyftning, hvars första frukter skola
visa sig i en allmännare åtrå och täflan att genom hyfsning i seder, ordning och
bildning göra sig förtjent af befordran, på samma gång bevärings-skyldigheten måste
komma att kännas lättare, då uppmuntran går i bredd med pligten. Att inom beväringen
skall finnas ett tillräckligt antal befälsämnen, är intet skäl att betvifla, äfven
sedan rättigheten att friköpa sig från vapenöfningarne blifvit medgifven. Ty om än man
måste antaga, att denna rätt kommer att begagnas företrädesvis af de mera bildade
och förmögna klassernas söner, är det å andra sidan lika visst, att likasom intelligensen
i allmänhet icke är förmögenhetens gifne följeslagare, äro äfven de särskilda anlag
och egenskaper, hvilka erfordras för att blifva duglig till befäl, alldeles oberoende
af de tillfälligheter, som bestämma en beväringsskyldig för att med penningar lösa sig
från den personela tjenstgöringen. — Hvad åter sjelfva lösningsrätten angår, anser
Utskottet de skäl tillfyllestgörande, hvilka i den Kongl. Propositionen derför åberopas,
helst meningen icke är att dermed tillstädja befrielse från bevärings-skyldighetens
personliga fullgörande i krigstid, samt de medel, hvilka genom de föreslagna befrielse—
afgifterna erhållas, äro ämnade att användas till fromma för bevärings-institutionen
sjelf. Men i fråga om detta användande har det synts Utskottet, att då den vigtiga
angelägenheten, fäderneslandets forsvar, nu synes på väg att kunna ordnas i en riktning,
som innehär löfte, att detta försvar skall blifva nationelt i detta ords fulla betydelse,
tillfället kunde vara inne att bereda laglighet åt en grundsats, hvars tillämpning
af allmänna meningen anses föra ännu närmare till målet, nemligen ungdomens
24 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besh- o- Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7.
tidiga öfvande i militäriska sysselsättningar. Ehuru lång tid torde åtgå, innan man
kan hoppas deraf vinna resultater, som kunna verka till lindring i bevärings-skyldigheten,
och ehuru i de motioner, som handla härom, något närmare utvecklodt förslag
icke finnes framlagdt, hvilket Utskottet ansett sig kunna förorda, förtjenar dock principen
någon uppmärksamhet, desto hellre som öfningar i marcher, gymnastik och
vapenkonst i sig sjelfva ega uti fysiskt hänseende ett högst välgörande inflytande på
det uppvexande slägtet, hvilket erfarenheten äfven ådagalagt vid de skolor, der sådana
öfningar redan äro införda. Det är af sådan anledning Utskottet ansett sig böra tillstyrka
Rikets Ständer att hos Kongl. Majit göra underdånig framställning derom, att
Kongl. Majit täcktes tillse, på hvad sätt undervisning i militäriska öfningar redan i
skolorna må kunna mera allmänt hibringas den uppvexande ungdomen; äfvensom att
uti det stadgande i förevarande lag, som handlar om användandet af de ifrågavarande
afgifterna för vapenöfningsfrihet, inrymma rättighet för Kongl. Majit att begagna den
genom dessa medel uppkommande Beväringsfonden ej mindre till beväringens, än ock
till en allmän fulkbeväpnings organiserande.
I öfrigt har Utskottet, beträffande det nu föreslagna elitsystemet och den
tillämpning deraf, för hvilken grunderna finnas uti inledningen till den Kongl. Propositionen
angilna, ehuru de närmare bestämmelserna härom icke komma att få sin
plats i den ifrågavarande lagen, utan bero af Kongl. Majits egen beslutanderätt, icke
funnit sig hafva något att dervid erinra; hvadan Utskottet torde allenast få hänvisa
till hvad den nådiga Propositionen derom innehåller.
Sedan, genom 1812 års beväringslag, skyldigheten alt ingå i beväringen stadgats,
i anseende till tid och ålder, lika för alla, blef genom Kongl. Kungörelsen den
13 Februari 1849 bestämdt, att allt det till rikets handelsflotta hörande sjöfolk, som
vid utbrott af krig var å sjömanshus eller i magistrats-rullor inskrifvet, skulle vara
skyldigt att, emot befrielse i fredstid från alla vapenöfningar, under krig tjenstgöra
vid örlogsflottan från 20 till fyllda 30 år. Denna beväringspligt har i föreliggande
lagförslag blifvit ytterligare utsträckt, så att tiden för densamma skulle räknas från
20 till 35 års ålder, hvarjemte det stadgande tillkommit, enligt hvilket för sjökaptener,
styrmäu och maskinister af handelsflottan, bevärings-skyldigheten skulle vara lika
som för annat sjöfolk, dock att de förre skola användas till befäls- och maskinist
befattningar,
hvartill de befinnas dugliga. Utskottet kan ej annat än gilla de skäl,
som härtill anförts. Det är nemligen påtagligt, att sjöförsvaret, hvilket, i anseende
till vårt lands belägenhet och utsträckning, är för oss af stor vigt, ehvad detsamma nu
inrättas på det ena eller andra sättet, har behof af en bemanning, som besitter den
särskilda öfning, skicklighet och insigt i sjömansyrket, hvarförutan icke allenast den
för detta försvar egna, dyrbara materiel skulle blifva gagnlös, utan till och med i ett
ögonblick lätteligen kunde förstöras hvad som fordrat åratals arbete och uppoffringar
att åstad
-
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 25
att åstadkomma. Men att i fredstid underhålla och öfva en så fullständig bemanning,
som för flottan erfordras i händelse af ett krig, uppgående, enligt uppgjord mobili—
seringsplan, till icke mindre än 868 man befäl och underbefäl samt 15,415 mans
besättning, utöfver hvad som nu är på flottans ordinarie stat alt tillgå, skulle medföra
oerhörda kostnader. Det blir fördenskull nödvändigt att anlita alla de andra
utvägar, som kunna slä tili buds, för att i krigstid försäkra sjövapnet om en förstärkning,
hvilken genom erfarenhet och skicklighet uppfyller sitt ändamål. Blott till
en ringa del kan detta ändamål fyllas af beväringsmanskapet i de invid kusten belägna
områden, hvilka bestämts för flottans behof, enär flertalet af innevånarne derstädes
på sin höjd lärt sig att ro en båt. Detta manskap kan derföre i allmänhet
icke vid flottan användas till annat än marinsoldater och till åtskilliga förrättningar,
som egentligen icke höra tili sjökrigstjensten. Deremot lemnar handelsflottan tillgång
på skickligt sjöfolk; och då detta under fred icke bör förbjudas att under beväringsåldern
fritt aflägsna sig på sjöresor, men dess beväringspligt derföre icke bör upphöra
eller förfalla, synes det billigt, att dessa sjömän, när rikets försvar det påkallar,
fullgöra sin skyldighet på det sätt de kunna, d. v. s. när de äro hemma eller återkomma.
Men som af dem, hvilka befinna sig i en ålder mellan 20 och 30 år, deras
antal, hvilka, när fäderneslandet behöfver deras tjenst, tillfälligtvis äro hemma, efter
anställda beräkningar måste blifva alltför otillräckligt för flottans behof, har det befunnits
nödvändigt att utsträcka deras beväringsålder, på sätt nyss är nämndt. Denna
utsträckning kari för dem icke sägas vara mera betungande, än den börda det
öfriga beväringsmanskapet af värnpligten kommer att draga, i händelse det sednare,
på sätt föreslaget är, måste underkasta sig en 2-årig vapenöfningsskyldighet, i stället
för den 4-åriga, som förut egt rum. Ty att för någon tid utbyta den vanliga sjörensten
emot krigstjenst till sjös, kan ej (or sjömannen medföra sådan uppoffring,
som det för jordbrukaren eller näringsidkaren är att ryckas från sitt yrke och dess
omsorger för alt ställas i ledet; helst den förre blir af Kronan vedergälld lika, som
om han vore i enskild persons tjenst; hvarförutan bör tagas i betraktande, att i
händelse af krig handelsflottan till stor del blir overksam och sjöfolket följaktligen
sysslolöst.
Att åter från ifrågavarande skyldighet till sjökrigstjenst, såsom hittills skett,
undantaga sjökaptener och styrmän, dertill förefinnes, i anseende till de med dem
alldeles enahanda förhållanden, som de ofvan anmärkta, så mycket mindre skäl, som
flottans behof äfven af erfaret befäl ingalunda är bland de minsta. På grund häraf
anser Utskottet Kongl. Maj:ts förslag i omförmälda hänseende böra af Rikets Ständer
antagas.
De nu afhandlade ämnena anser Utskottet vara de vigtigaste af dem, som utgöra
föremål för den föreslagna nya beväringslagen. Om de öfriga torde icke mycken
meningsskiljaktighet vara att befara.
Bih. till 11. St. Prat. 1859 & 1800. 4 Sami. 2 Afd. 3 Häft. 4
26 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Best- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7.
Uti 1812 års författning fanns icke stadgad någon nog kraftig påföljd för
dem, som egenvilligt och utan skäl sökte undandraga sig beväringsskyldighetens fullgörande.
Då emellertid en skyldighet icke kan förringas deraf, att man lyckas under
längre eller kortare tid undgå att uppfylla densamma, är det med full rättvisa
öfverensstämmande att, på sätt Kongl. Majit föreslagit, den, som obehörigen undandragit
sig den tjenstgöring, honom såsom beväringsskyldig åligger, icke får från beväringstiden
afräkna den tid, som han lyckas hålla sig undan, utan bör likafullt qvarstå
i beväringen under fem år, räknade från och med det år han första gången iakt
tager
behörig inställelse vid mönstring och vapenöfning; hvaraf ock följer, att den,
som uteblifvit från 2:dra årets öfningsmöte, skall på lika sätt beräkna slutet af sin
beväringstid, från det han bevistar det andra öfningsmötet, d. v. s. först tre år der
efter
vara beväringsskyldigheten qvitt; men då ingen torde böra qvarhållas längre, än
han är till krigstjenst tjenlig, hvilket i allmänhet anses upphöra med 40 års ålder
synes det ock Utskottet riktigt att, på sätt i Kongl. Maj:ts förslag skett, låta beväringsskyldigheten
för dem, hvilka lyckats ända till nämnde ålder hålla sig undan, dermed
förfalla, helst sådane tredskande torde blifva högst få. Att enahanda påföljd,
som nyss är nämnd, äfven stadgas för dem, hvilka, i de undantagsfall, då dem sjelfve
åligger att medhafva sina prestbetyg, försumma att sådant anskaffa, synes oundvikligt,
enär någon mönstring i sådant fall icke kan med dem ega rum, och de
alltså icke kunna förrän ett följande år vapenöfvas.
Bland dem, som anses böra vara från all beväringsskyldighet befriade, upptagas
i den nya författningen, likasom i den äldre, de personer, hvilka äro i allmän
tjenst anställde; dock har härvid blifvit tillagd en bestämmelse, hvarigenom det bör
kunna förekommas, att andra tjenstemän, än sådane, hvilkas bibehållande i ostörd utöfning
af deras embete är för »rikets sannskyldiga nytta och behof» nödvändigt, må
af berörde förmån komma i åtnjutande. Genom den Kongl. Maj:l förbehållna pröfningsrätt
i detta hänseende anser Utskottet största möjliga säkerhet mot missbruk
vara vunnen, enär man kan vara förvissad, att befrielse af nämnde anledning icke
medgifves andra än dem, hvilkas ryckande från de sysselsättningar, i hvilka de gagna
det allmänna i högre grad, än om de fullgjorde sin beväringstjenst, skulle lända Staten
till skada och förlust; hvaremot ett uppräknande af de embeten och tjenster,
hvilka äro att dit hänföra, svårligen låter sig göra, i anseende till de vexlingar, som
i embetsverks och allmänna inrättningars organisation kunna ega rum, och de nya
embeten, som tid efter annan uppstå. Ett ytterligare korrektiv mot missbruk har
blifvit nedlagdt i stadgandet, att alla de, för hvilka anledningen till ifrågavarande befrielse
upphör, under det de ännu befinna sig i beväringsåldern, skola för den tid,
som kan återstå, inträda i beväringen till värnpligtens fullgörande.
Likasom Utskottet allså gillar desse anordningar, kan Utskottet icke annat än
godkänna de skäl, på grund hvaraf hädanefter afseende icke skulle fästas derpå, hu
-
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 27
ruvida en beväringsskyldig eger den kroppslängd, som förut varit vilkor för dess approberande;
och torde Utskottet derför endast behöfva hänvisa till nämnda i den
Kongl. Propositionen angifna skäl.
Den uti 1812 års beväringslag medgifna rättigheten att genom legning sätta
annan duglig karl i sitt ställe har i förevarande lagförslag blifvit bibehållen, dock endast
för krigsti l. Den åsigt om nödvändigheten att medgifva någon utväg för frigörelse
från ett personligt fullgörande af beväringspligten, som vid stiftandet af förstnämnde
lag gjorde sig gällande, torde en flerårig erfarenhet hafva tillräckligt stadgat;
och Utskottet måste således tillstyrka bifall till vidhållande af denna grundsats, på
samma gång Utskottet, i fråga om densammas tillämpande, uppå de af Kongl. Maj:t
framlagda skäl, förordar upphörandet af legokarlars användande vid vapenöfningar i
fredstid. De skärpta bestämmelser i afseen !e på legokarls frejd och användbarhet,
som i den nya lagen blifvit införda, synas påkallade lika mycket af vården om beväringsmanskapets
moralitet, som af nyttan för det allmänna.
De nya bestämmelser, som i öfrigt uti den nådiga Propositionen föreslås, synas
vara af jemförelsevis mindre vigt. De, som innefattas i 24 § 1 morn. angåen
de
Kongl. Maj:ts rätt att till rikets försvar uppbåda större eller mindre del af beväringsmanskapet:
i 36 § angående fördelning af de böter, som efter författningen
ådömas, och inrättandet, genom sådane medel, af en pensionsfond: samt i 41 §
2 mom. angående rätt för beväringskarl, hvilken blifvit under krig uti rusthålls- eller
rotenummer insatt, att icke mot sin vilja blifva efter krigets slut från numret skiljd;
anser Utskottet vara i den Kongl. Propositionen tillräckligt motiverade; och de öfrige
innefatta antingen nödvändiga konseqveriser af de uppställda reglorna, eller äro de att
hänföra till sådana verkställighetsåtgärder, öfver hvilka det torde böra tillkomma
Kongl. Maj:t att ensam besluta, ehuru deras införande i författningen för sammanhangets
skull varit behötligt.
Det är endast i några få fall, Utskottet funnit sig icke kunna förorda antagandet
af de bestämmelser, Kongl. Maj:t föreslagit. Dessa äro följande:
Stadgandet i 8 §, att den, som är urståndsatt, till följd af lyte eller sjukdom,
att inställa sig vid mönstring, skall styrka sådant medelst insändande af bevis af både
pastor i församlingen och Kronofogden i orten, synes icke allenast nog strängt, i
anseende till svårigheten för mången, hvilken har lång väg till Kronofogdens bostad,
att anskaffa dennes intyg; utan äfven olämpligt, emedan det icke låter tänka sig, att
Kronofogden kan hafva sig bekant, hvilka alla, äfven i logderiets aflägsnaste delar, vid
ett visst tillfälle ligga så svårt sjuka, att de icke kunna företaga sig färden till mönstringsplatsen.
Utskottet, som ansett det kunna antagas, att ett så uppenbart förfall,
som det, hvilket här förutsättes, bör kunna af en hvar bedömas, har af nämnde
anledningar trott sig böra, i stället för orden »Kronofogden i orten», uti den ifråga
-
28 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7.
varande §:n insätta »Ordföranden i socknenämnden»; förmodande Utskottet, att den i
omförmalda hänseende åsyftade kontroll härigenom skall kunna åstadkommas.
Det ansvar, som i 18 § bestämmes för den, hvilken tager lega af tvänne eller
flera, står icke i öfverensstämmelse med det i förut gällande lag stadgade straff för
förbrytelser, hvilka liro dermed jcmförlige; i det nemligen, enligt Kongl. Förordningen
den 7 September 1838, den, som låter sig legas af tvänne husbönder, skall böta
från fem till tvåhundra R:dr eller, i fall omständigheterna iiro försvårande, kan dömas
till fängelse från 2 månader till 2 år. Då emellertid en sådan öfverensstämmelse i
lagstiftningen är oeftergiflig, har Utskottet trott sig böra föreslå, att i afseende på ansvar
för ifrågavarande oredlighet endast hänvises till sistnämnde författning.
Uti § 33 förekommer det stadgande, att den, hvilken uti fredstid, i afsigt
att undandraga sig beväringspligten, rymmer eller afstympar sig någon lem, skall, om
han eger förmögenhet, erlägga uti höter ett belopp, som svarar emot den för året
fastställda afgift för vapenöfningsfrihet. Då likväl påföljden för den, hvilken i krigstid
föröfvar samma gerning, blifvit bestämd till skyldighet att utgifva hvadfsom erfordras
för legande af annan karl i hans ställe; samt dessutom böter icke böra stadgas
endast för dem, hvilka ega förmögenhet, hvaremot de öfrige skulle från ansvar
vara frie; synes det principenligt, att det ifrågavarande beloppet användes till samma
ändamål, som alla de andra afgifterna för vapenöfningsfrihet, d. v. s. ingå i Beväringsfonden,
och att således orden »uti böter» böra ur §:n utgå.
Ehuru det torde högst sällan komma att inträffa, att beväringsmanskapets
Usta klass, sedan den blifvit inmönstrad till undergående af vapenöfning, och algifter
blifvit erlagde af dem, sorn från öfningarne önska befrielse, varder till krigstjenstgöring
uppbådad, innan första årets vapenöfningsmöte försiggått, skulle sådant likväl
möjligen kunna hända; och då i detta fall den, hvilken erlagt berörde afgift, synes
vara berättigad att återbekomma hela afgiften, likasom den, hvilken först uppbådas
det andra året, blifvit tillerkänd rätt att återfå hälften"af densamma, har Utskottet
funnit det nödigt, att i enlighet härmed ett tillägg göres i den §, som afhandlar
detta ämne.
Vidare har Utskottet, enär, enligt hvad ofvan är antydt, för dem, hvilka, genom
underlåtenhet att medhafva sina prestbetyg, vålla, att de icke kunna blifva till
vapenöfning inmönstrade, skulle stadgas den påföljd att. varda till nästa års första beväringsklass
öfverflyttade, ansett nödigt, att sättet för prestbetygens införskaffande och
det undantagsfall, då den beyäringsskyldige åligger att sjelf medtaga sitt betyg, förut
finnas i författningen omnämnde, och är det af sådan anledning Utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Maj:ts nådiga Proposition uti inledningen innehåller,
ehuru derom i lagförslaget intet influtit, uppställt en ny §, hvilken efter Utskottets
nedanomförmälda förslag till författning skulle blifva den 9:de i ordningen.
Likaledes har Utskottet funnit nödigt att, på sätt uti 13 § 3 mom. af dess
berörde förslag skett, lemna en tydligare anvisning, än 11 § 2 mom. af Kongl.
Sammansatta Stat -, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 29
Maj:ts förslag innehåller, rörande hvad den har att iakttaga, som, efter det mönstring
redan försiggått, önskar söka befrielse från vapenöfning, emot afgifts erläggande.
Till förekommande af all misstydning rörande å ena sidan beväringens frihet
från arbetskommenderingar och, å den andra, beskaffenheten af de arbeten, hvilka
manskapet är skyldigt att under tjenstgöring utföra, har Utskottet sökt att åt 31 §
i Kongl. Majrts Proposition, motsvarande 27 i Utskottets förslag, gifva en ordställning,
som härom lemnat tydligare anvisning, ari den ur 1812 års beväringslag hcmtade §.
Stadgandena i 8 § 2 morn., att den, som i de derstädes åsyftade läll utfärdar
oriktigt betyg, skall vara underkastad »lagligt ansvar», och i 42 § angående laga
försvar, har Utskottet uteslutit, såsom alldeles öfverllödiga.
Likaså har Utskottet utelemnat den uppmaning till rikets innevånare att genom
enskilda sammanskott bilda Invalid- eller Pensions-kassor, hvilken förekommer i
38 §, men hvilken, efter Ulskoltets omdöme, icke lämpligen har sin plats i en lag.
livad äler redaktionen af det ifrågavarande lagförslaget angår, har Utskottet
funnit densamma lemna rum för åtskilliga anmärkningar, isynnerhet i afseende å uppställningen;
och har, vid deri häraf föranledda omarbetning af förslaget, Utskottet bemödat
sig att komma de anspråk närmare, hvilka lagstiftningen för närvarande uppställer,
pä samma gång Utskottet sökt alt bibehålla så myckel af det Kongl. För
slagel
oförändradt, som med nämnda syftemål varit förenligt.
Den omflyttning i paragrafernas ordning, Utskottet vidtagit, har varit nödvändig
lör åstadkommande af plan och sammanhang; och har Utskottet vid hvarje § i
dess förslag uti brädden lemnat hänvisning till motsvarande paragrafs ordningsnummer
i den Kongl. Propositionen.
Slutligen bör Utskottet tillkännagifva, att Utskottet vid Kongl. Maj:ts begäran
om Rikets Ständers medgifvande dertill, »att mötesunderhållet och beklädnadskostnaden
för bevärings-eliterna, med undantag af Bevärings-underoflicerare, finge bestridas,
det förra af förslags-ansiaget på 4:de Hufvudtiteln till beväringsmanskapets vapenöfningar,
och den sednare utaf de för anskaffning och underhåll af beväringsmanskapets
beklädnad i allmänhet afsedda medel», icke har annat att erinra, än att pröfningen,
huruvida berörde anslag bör blifva ett förslags-anslag eller icke, torde böra uppskjutas,
till dess statsregleringen i sin helhet kommer under öfverläggning.
På grund af hvad nu anfördt blifvit, får Utskottet vördsamt föreslå:
1:o Det måtte Rikets Ständer, med förklarande, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande
Proposition ej kan oförändrad bifallas, för sin del besluta en författning
avgående den allmänna beväringen, så lydande:
»Med upphöfvandc af Kongl. Kungörelsen om utskrifningssättet och
inrättningen af allmänna beväringsmanskapet den 27 Oktober 1812, Kongl.
Förklaringen den 13 Mars 1816 samt Kongl. Kungörelserna den 13 Februari
1839 och 17 Februari 1858, stadgas, sorn följer:
30 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Eknn.-Utslcs Betänkande N:o 7.
Motsvaras
af den Kgl.
Propositionens
§ 1.
§ 3.
§ 2.
I Art. Om liden för beväringspligtens inträdande och upphörande, samt om dem,
hvilka från samma pligt äro undantagne.
§ 1-
Hvarje Svensk man skall vara skyldig att deltaga i allmänna beväringen från
och med året näst efter det, då han fyllt 20 år, till och med det år, då han uppnår
23 års ålder.
Undantag härifrån ega endast rum i de fall, som här nedan i §§ 2, 4 och
18 omförmälas.
§ 2.
Allt det till Rikets handelsflotta hörande sjöfolk, som är å sjömanshusen eller
i magistraternas rullor inskrihet; så ock sjökaptener och styrmän, hvilka aflagt de för befälhafvare
eller styrmän å Svenskt handelsfartyg i författningarne löreskrifna kunskapsprof;
äfvensom maskinister å ångfartyg, tillhörande enskilde personer eller bolag, skola,
emot det att de äro befriade från all vapenöfning eller tjenstgöringsskyldighet med beväringsmanskapet
i fredstid samt i öfrigt åtnjuta de i §§ 23 och 34 bestämda förmåner,
vara pligtige att under krig tjenstgöra å Kongl. Maj:ts flotta från och med
året näst efter fyllda 20 år till och med det år, dä 33 års ålder uppnås; dock
vare den härifrån fri, som före inträdet i sjömansyrket fullgjort sin beväringspligt.
§ 3-
Beväringsmanskapet indelas årligen, med undantag af det uti § 2 omförmälda,
i fern klasser, af hvilka till den första höra de, som under nästföregående året fyllt 20
år, till den andra klassen de, som då fylit 21 år o. s. v. Dock kan öfverflyttning
från en klass till en annan ske af den aidedning, som i § 18 sägs.
§
Från skyldigheten att deltaga i allmänna beväringen må endast undantagas: de,
som till följd af lyte, obotlig sjukdom eller kroppslig svaghet äro till krigstjenst oförmögne
eller alldeles otjeidige: de, som äro i krigstjenst vid arméen eller flottan eller
vid lots- och fyringsverken anställde: med beställningsbref försedde postförare: i behörig
ordning autagne postiljoner: mästare och öfrigt underbefäl, äfvensom gesäller och
timmermän med aflöning på artilleriets fyrverkare-, tyg- och bevärings-, samt flottans
timmermans- och handtverks-stater: de vid gevärsfaktorierna samt krutbruken vederbörligen
antagne och för dessa verk behöflige arbetare: de i svafvelberedningen
inlärde och vid svafvelbruk skattskrifne arbetare, dock, hvad de sistnämnde angår, icke
öfver fem man vid hvarje bruk; samt slutligen de i allmän tjenst anställde personer,
hvilka Kongl. Majit, med afseende å rikets sannskyldiga nytta och behof, finner skäligt
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besa.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 31
från beväringspligten fritaga; åliggande det likväl dem, för hvilka anledningen till deras
undantagande upphör före beväringsålderns slut, att vid nästföljande mönstring
sig inställa för att, om de befinnas antaglig?, för återstående beväringstid i bevärin
gen
deltaga.
Skulle för öfrigt några särskilda eller ömmande omständigheter sig förete i afseende
å den, som utskrifvas bör; eller skulle någon, hvars beväringsskyldighet ännu
fortfar, önska att blifva från densamma fri, för att kunna till främmande land utflytta,
ege Kongl. Maj:t, uppå derom gjord anmälan, för hvarje fall beslut meddela;
dock skall ingen, som eger tillgång, erhålla sådan befrielse, med mindre han, i fredstid,
erlägger den i § 15 omförmälda afgift, samt i krigstid genom legning sätter annan
antaglig karl i sitt ställe.
§ 5.
Vill delegare i båtsmans-, ryttare- eller ständigt rotehåll, som är till utskrifning § 6.
förbunden, sjelf utgå för ledig rote eller rusthållsnuminer, och har han dertill
bevisligen antagen blifvit, vare honom förbehållet att, i likhet med bevärings
manskapet,
afgå från krigstjensten vid slutet af det år, med hvilket hans beväringspligt
skulle tilländagå.
II Art. Om beväringsmanskapets antecknande och redovisande.
§ 6.
Vederbörande mantals- och skattskrifningsförrättare åligge att, genast efter det § 19.
mantalsskrifningarne blifvit afslutade, med ledning af de, likmätigt gällande Bevillningsstadga,
utaf presterskapet uppgjorda förteckningar jemte mantalslängderna, i enlighet
med det formulär, som finnes vid denna författning fogadt, upprätta fullständiga
listor på alla i hvarje stad och socken inom beväringsåldern varande ynglingar och
dem, som i öfrigt äro beväringspligt underkastade, med uppgift på de beväringsskyldiges
hemvist samt dop- och faders- eller tillnamn utan förkortning. Dessa listor skola
inom årets slut, för att granskas, öfversändas till vederbörande pastorsembeten, hvilka
genom anteckning å dem böra upplysa, dels om någon af deruti upptagne beväringsskyldige
allidit eller afflyttat till annan ort, som, då den är känd, bör uppgifvas, dels
om och hvilka beviiringsskyldige, utom de å listorne upptagne, efter mantalsskrifningen
inflyttat i församlingen; hvarefter listorna, bekräftade med vederbörande pastorers
underskrift, skola af dem inom den 15 påföljande Januari till skatlskrifningsförättaren
återsändas. Ino m samma månads utgång skall skattskrifningsförrättaren till Kongl.
Maj:ts Befallning shafvande insända ej allenast dessa listor, transporterade och summerade,
utan ock ett för hvarje fögderi eller stad uppgjordt sammandrag af dem; allt
vid vite af Tre Riksdaler Riksmynt för hvarje dag, som dermed fördröjes.
3? Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm Besv.- o. Ekon.-Utslcs Betänkande N:o 7.
§ 7.
§ 20. Morn. i. Kongl. Majits Befallningshafvande läte, på sätt Kongl. Majit derom
närmare bestämmer, upprätta icke allenast fullständiga mönstringsrullor, utan ock, sedan
årets mönstringar och möten äro afslutade, förslag öfver det inom länet då befintliga,
till arméens eller flottans beväringsområden hörande manskap af alla klasserna,
hvilka förslag sednast inom den 15 Augusti hvarje år skola till Kongl. Majit
genom vederbörande Stats-departement insändas.
Morn. För Stockholm skall Öfver-Ståthållaren och för öfrige sjöstäder vederbörande
Magistrat inom den 1 Februari hvarje år till Sjöförsvars-depärtementet
insända specifik uppgift å antalet af de till staden skattskrifne eller för öfrigt i dess
sjömansrullor inskrifne beväringsskyldige sjökaptener, styrmän och sjöfolk af handelsflottan
samt maskinister å enskilda personers eller bolags ångfartyg.
Desse maskinister åligge det fördenskull att låta si^ å sjömanshus eller i Magistratens
rullor öfver sjöfolket inskrifvas och dessutom, sa vida de finnas inom riket
och fortfarande utöfva sitt yrke, att en gång hvarje år till sjömanshuset eller Magistraten
anmäla sin vistelseort och den sjöfart, de för året eller tillfället antagit.
§ 8.
*§ 1 i afseende på beväringsmanskapets besigtning till utrönande af de utskrifnes
°ch 2i duglig],^ till krigstjenst, dess mönstring, och hvad mera vid dess uppbådande blifver
nödigt att iakttaga, gälle hvad derom särskildt är eller kan varda af Kongl. Majit
stadgadt.
§ 8-
S- Till mönstring skola vederbörande tjenstemän införskaffa de beväringsskyldiges
prestbetyg.
Vill beväringsskyldig, som, efter det prestbetygen blifvit från någon ort afsända,
dit ankommer, med den ortens beväringsskyldige undergå mönstring, åligge det honom
att sjelf medhafva sitt prestbetyg, vid det äfventyr § 18 mom. 3 utsätter.
III Art. Om beväringsmanskapets vapentjenst, samt om sättet att derifrån vinna be
frielse
i krig och fred.
§ 10-
§ 24, Under krig eller när eljest Kongl. Majit pröfvar rikets försvar det påkalla, ege
mom. i. j{ongi. Majit till vapentjenst uppbåda antingen alla beväringsklasserna eller ock större
eller mindre del af den eller de klasser, Kongl. Majit finner nödigt, vare sig från
hela riket eller endast från vissa landsorter, utan afseende derpå, huruvida eller till
huru stor del beväringen inom rikets öfriga landskap kallas till vapen.
§ 11.
§ 13 Morn. 4. Den, som sålunda uppbådad blifvit, vare dock berättigad att i sitt
°ch 1 ' ställe sätta annan duglig karl, hvilken fullgjort sin egen beväringspligt.
Till
Sammansätta Stais-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Vtsk:s Betänkande N:o 7. 33
Till legokarl får ej användas den, som är boende utom det län, der den beväringsskyldige
bör undergå mönstring: ej den, som förut tagit lega för annan, hvars
beväringspligt fortfar: ej vanfrejdad eller den, som icke är känd för ett välartad! uppförande,
hvarom såväl Pastors i församlingen, som i stad Borgmästarens och å landet
Kronofogdens bevis skall upptes: ej heller den, som är öfver 34 år gammal, så framt
han icke antingen i krigstjenst eller såsom beväringsskyldig bevistat minst två öfningsmöten,
i hvilka fall han må ända till 37 års ålder kunna antagas.
Mom. 2. De i § 2 omförmälda beväringsskyldige ege ock rätt att, hvar i § 15*
sitt ställe, lega annan karl, med vilkor, att den legde fullgjort sin egen beväringspligt,
är duglig sjöman eller maskinist samt vällrejdad och icke öfver 40 år
gammal.
§ 12-
Om legokarls inställande vid mönstring åligge det beväringsskyldig att sjelf § 13,
föranstalta: ansvare ock för hans inställande under fanan, vid äfventyr, om den legde pu§“jg 3'
då uteblifver utan sjukdomsförfall, att antingen inom 14 dagar anskaffa annan bellörig
legokarl eller ock sjelf träda i tjenst.
§ 13.
Morn. 4. Legokarl, som blifvit behörigen godkänd, inträder i alla de skyl- § 17.
digheter, som med afseende på beväringspligten ålegat den, af hvilken han blifvit legd,
samt åtnjuter enahanda rättigheter och förmåner, som de beväringsskyldige.
Mom. 2. Har någon tagit lega af tvänne eller (lere, straffes såsom den, hvilken
låtit sig städjas af tvänne husbönder.
§ 14-
I fredstid må, när det i § 10 omförmälda förhållande icke inträffar, till va- § 24,
penöfning endast uppbådas manskap, hörande till första och andra beväringsklasserna. mom‘ 2‘
§ 13.
Mom. 4. Från de i nästföregående § omförmälda vapeuöfningar må bevä- § 9.
ringsskyldig kunna vinna befrielse emot erläggande af en afgift af 100 Riksdaler
Riksmynt, hvilket belopp dock kan af Kongl. Maj:t höjas eller nedsättas med högst
20 Riksdaler.
Mom. 2. Antalet af dem, hvilka vid mönstringarne må erhålla tillåtelse att § 10.
sålunda befria sig ifrån vapenöfning, får likväl inom hvarje mönstringsdistrikt icke
öfverstiga hälften af de för året approberade beväringsskyldige. Anmäla sig flere än
halfva antalet till vinnande af dylik befrielse, bestämmes genom lottning, hvilka, inom
nämnda antal, skola befrielsen åtnjuta; dock åligge det vederbörande att utan dröjsBih.
till K. St. Brot. 1859 & 1860. 4 Sami. 2 Afd. 3 Haft. 5
34; Sammansätta Stats-, Lag- samt Allm. Besv- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7.
mål underställa Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida befrielse jemväl för de öfriga, som
sig dertill anmält, må kunna medgifvas.
Mom. 3. Vill någon beväringsskyldig, efter det mönstring skett, söka befrielse
från vapenöfning emot erläggande af förenämnde afgift, bör skriftlig, till Kongl.
Maj:t ställd, underdånig ansökning derom ingifvas till Konungens Befallningshafvande
i länet, som det åligger att samma ansökan till vederbörande Stats-departement ofördröjligen
insända.
§ 16.
Afgiften skall, i den ordning särskildt stadgas, erläggas vid det mönstringstillmom'
l ^e’ ^ befrielse sökes, och uppbäres å landet af Kronofogden och i stad af vederoch
2. börande Magistratsperson, under enahanda redovisningsskyldighet, som för Kronans
öfriga uppbörd eger rum; men af den, som, på sätt i mom. 3 af nästföregående §
sägs, efter mönstringen söker omförmälda befrielse, bör afgiften i länets ränteri nedsättas
vid samma tillfälle, då den underdåniga ansökningen till Konungens Befallningshafvande
inlemnas.
§ 17
Beväringsskyldig, som erlagt afgift för vapenöfningsfrihet, men uppbådas till
§ ib sådan tjenstgöring, som i <§ 10 förmäles, innan vapenöfning med den klass han
m°m. 3. jjuijgj. försiggått, återbekommer, om han tillhör första klassen, hela afgiften, och, om
han tillhör andra klassen, hälften af densamma.
IV Art. Om påföljd för uteblifvande från mönstring eller tjenstgöring, och om
laga förfall.
§ 18-
Mom. 1. Beväringsskyldig, som utan laga förfall uteblifver från mönstring eller,
r 4 sedan han blifvit inmönstrad, obehörigen undandrager sig den tjenstgöring, som honom
åligger, skall, derest han undanhållit sig från första årets möte, i beväringen
qvarstå under fem år, och, om han försummat andra årets vapenöfning, under fyra
år, räknade från och med det år, då han sin berörda skyldighet rätteligen fullgör, och
vare derjemte underkastad den för sådan försummelse stadgade vitesbot samt äfventyr
att varda på egen bekostnad hemtad.
Mom. 2. De sålunda tredskande eller försumlige öfverflyttas, der de tillhöra
första klassen, till nästa års första klass, och om de tillhöra andra klassen, till nästa
års andra klass.
Mom. 3. Har beväringsskyldig, hvilken, efter hvad i § 9 stadgas, det ålegat
att till mönstring sjelf medhafva sitt prestbetyg, sådant försummat och till följd deraf icke
kunnat blifva inmönstrad, varde han jemväl öfverflyttad till nästa års första klass, såsom
i nästföregående mom. om dem, hvilka från mönstring uteblifvit, sagdt är
Mom. 4. Ingen må dock i allmänna beväringen qvarhållas längre, än till slu
tet
af det år, då han uppnått 40 års ålder.
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon--Utsk:s Betänkande N:o 7. 35
§ 19-
Beväringsskyldig, som af laga förfall varit hindrad att till mönstring sig in- § 24,
ställa, äligge, om han vid en sednare mönstring approberas, att, utan afseende å mom- 3-
hvilken klass han för öfrigt tillhör, med beväringsmanskapet af första och andra klassen
undergå vapenöfning i två påföljande år, så framt icke hans beväringspligt före
det sednare året redan tilländagått.
Samma lag vare, om beväringsskyldig af laga förfall varit hindrad att bevista
första årets öfningsmöte. Har han af sådant förfall varit hindrad att inställa sig till
andra årets vapenöfning, åligge det honom att nästföljande år vapenöfningsskyldigheten
fullgöra.
§ 20.
Mom. 1. Vid uppbåd till mönstring, vapenöfning eller krig skall såsom laga § 39.
förfall anses: om man är sjuk: om man i Kongl. Maj:ts och rikets tjenst är uppbådad
eller faren: om man i häkte sitter: om man af fiende, vådeld eller vattunöd
hindras; vederbörande dock obetaget att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröfva,
om de äro af den vigt, att de såsom ursäkt gälla må.
Mom 2. Utom de i föregående moment uppräknade omständigheter, skall,
så vidt angår den i g 2 omförmälda del af sjöbeväringen, såsom laga förfall för inställelse
till sjökrigstjenst räknas: att vara på utrikes sjöresa stadd, eller på inrikes
sjöresa för tillfället från sin hemort allägsnad: att före den dag, sjöbeväringen
eller någon del deraf blifvit genom allmän kungörelse till krigstjenstgöriug kallad, vara
å fartyg inmönstrad till förestående sjöresa: eller ock att genom kontrakt eller annan
laglig öfverenskommelse redan tillförene hafva förbundit sig att någon viss, ännu ej
tilländalupen tid tjena enskild man eller bolag å dess fartyg; inträdande dock skyldigheten
till sjökrigstjenst i de tre första fallen den dag efter resans slut, då sjölagen
medgifver befrielse från den innehafvande enskilda sjötjensten, samt i sista fallet 30
dagar efter det fartyget första gången kommit i Svensk hamn, sedan sjöbeväringens
kallande till krigstjenst blifvit kungjordt eller krigsförklaring utfärdad.
§ 21.
Mom. L Är någon till följd af lyte, obotlig sjukdom eller kroppslig svaghet § 8.
icke allenast till krigstjenst oförmögen, utan ock ur ständ att vid den mönstringen
föregående läkarebesigtning sig inställa, skall sådant vid mönstringen styrkas med behörig
läkares under edlig förpligtelse utfärdade betyg, hvilket den beväringsskyldige
sjelf låter anskaffa. Kan han ej skaffa läkarebetyg, vare honom tillåtet att styrka
förfallet med intyg af pastor i församlingen och ordföranden i socknenämnden.
Mom. 2. Beträdes någon med att hafva sökt medelst oriktigt betyg undandraga
sig beväringspligten, håfve förverkat ej mindre förmånen att medelst afgifts erläggande
befria sig ifrån vapenöfning i fredstid, än ock rättigheten att under krig
sätta annan i sitt ställe.
36 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv- o■ Ekon.-Ut$k:s Betänkande N:o 7.
§ 1,
punkt. 2,
§ 23.
§ 22.
§ 23,
morn. 2.
§ 26,
morn. 2.
§ 29.
V Art. Om beväringsmanskapets indelning och användande, dess skyldigheter under
tjenstgöring m. m.
§ 22.
Beväringsmanskapet kan användas till förstärkande af arméens och flottans trapper
eller ock utgöra särskilda korpser under särskildt befäl, allt efter som Kongl.
Maj;t derom förordnar.
§ 23.
För flottans behof uttages beväringsmanskapet från följande områden, nemligen:
Blekinge län, Wester-Norrlands län med undantag af fjellsocknarne, Oland, Södra
Möre fögderi af Calmar län samt de omedelbart till hafvet gränsande eller i skärgårdarne
belägna socknarne i såväl återstående delen af sistnämnde län, som öfrige
kustlän, undantagaudes»'Norrbottens och Westerbottens; äfvensom alla städer vid hafvet
med undantag af Stockholm, Göteborg, Umeå, Luleå, Piteå och Haparanda; allt
på sätt vid denna författning fogad förteckning närmare utvisar.
Arméens beväringsområden åter upptaga alla de delar af riket, som icke, enligt
hvad här ofvan stadgas, skola lemna sjöbeväringsmanskap; dock att de inom arméens
områden bosatte sjökaptener, styrmän och sjöfolk samt maskinister af handelsflottan
tillhöra sjöbeväringen.
§ 24.
I arméens beväringsområden, der, jemte infanteri, äfven kavalleri, artilleri eller
ingeniörtrupp finnes, bör vid infallande mönstring utses och bestämmas, hvilka beväringsskyldige
skola tilldelas kavalleriet, artilleriet eller ingeniörtruppen, hvartill dock i
främsta rummet böra uttagas sådane, som sjelfve önska tjena vid det ena eller andra
vapnet, såvida de äro dertill duglige.
§ 23.
Sjökaptener och styrmän af handelsflottan samt maskinister å ångfartyg, hvilka
under krigstid såsom beväring tjenstgöra å örlogsflottan, skola der användas, de förra
såsom befäl eller underbefäl, och maskinisterna i maskinistbefattning eller, om de
dertill anses lämplige och skicklige, såsom maskinistofficerare.
§ 26.
Vid uppbåd till vapenöfning skall beväringsskyldig tillhöra det vapen eller den
korps, inom hvars beväringsområde han vid mönstrings- eller uppbådstillfället är mantalsskrifven
eller har sin vistelse, utan afseende derpå, att han tilläfventyrs förut undergått
vapenöfning vid annat regemente eller korps.
§ 27.
Beväringsmanskapet skall under dess tjenstgöring vara befriadt från alla arbetskommenderingar
af hvad beskaffenhet som helst; sådana arbeten och handräckningar
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 37
likväl undantagne, som under vapenöfning eller tjenstgöring i krigstid förefalla eller
till fältarbeten vanligen räknas.
§ 28.
För att ur beväringsmanskapet bilda tillgång på befälsämnen, bör, på de vil- § 27.
kor och i den ordning, Kongl. Maj:t eger särskildt föreskrifva, med de beviiringsskyldige,
hvilka anses dertill lämpliga, öfverenskommelse träffas om den utvidgade eller
förlängda tjenstgöringsskyldighet, som för nämnde ändamål erfordras.
De benämnas Bevärings-Eliter.
§ 29.
Angående bevärings-eliternas tjenstgöringsskyldighet och entledigande m. m. § 28.
varder af Kongl. Majit särskildt stadgadt.
Bevärings-elit, som af en eller annan orsak upphör att i sådan egenskap tjenst—
göra, vare i afseende å beväringspligtens fullgörande att anse lika med den, som icke
bland eliterna ingått.
§ 30.
Mom. 1. Den, som till deltagande i allmänna beväringen utskrifven är eller § 38.
såsom beväringselit är anställd, skall, utan binder af husbonde eller mästare, om han
i tjenst eller lära är antagen, i behörig tid sig till mönstring, vapenöfning eller annan
tjenstgöring inställa; men blifver han icke i verklig krigstjenst nyttjad, utan varder
från tjenstgöringen liemförlofvad under den tid, städselaftal eller arbetskontrakt
omfattar, bör lian, lör fullgörande af sin förbindelse, ofördröjligen anmäla sig hos
husbonden eller mästaren. Har han för vapenöfningen eller tjenstgöringen varit frånvarande
endast en kortare tid, högst 8 veckor, vare han berättigad att i tjensten
återgå; men i annat fall må det på husbonden eller mästaren ankomma att honom
i tjensten återtaga eller icke.
Hvad här blifvit stadgadt om beväringsskyldig, som i verklig krigstjenst nyttjas,
gälle äfven under samma förhållanden för legokarl.
Mom. 2. Bevärings-elit åligger att vid städselaftals eller arbetskontrakts upprättande
eller, om han då ännu icke blifvit till elit antagen, genast vid återkomsten
från det möte, der sådant skett, för husbonde eller mästare anmäla, det han är såsom
elit anställd, vid påföljd, om detta underlåtes, att husbonden eller mästaren eger
att, såsom ersättning lör den tid, eliten blifver från arbetet borta utöfver hvad honom
såsom beväringsskyldig i allmänhet ålegat, å lönen afdraga det belopp, som motsvarar
värdet af sålunda försummade dagsverken, efter årets markegångspris.
Har åter bevärings-elit sådan anmälan behörigen fullgjort, vare lian ej till dylik
ersättning förpligta*!, der ej annorlunda blifvit särskildt öfverenskommet.
§ 31-
Mom. L Beväringsmanskapet skall, sedan det till tjenst blifvit uppbådadt och § 32.
intilldess detsamma, från mötes- till samlingsplatserna återfördt, derifrån af vederbö
-
38 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:$ Betänkande N:o 1.
rande befäl hemförlofvas, vara underkastadt samma lydnad och skyldigheter, som åligga
den öfriga krigsmakten, enligt författningar och krigsartiklar, efter hvilka äfven komma
att bestraffas de förbrytelser, som emot dem begås.
Mom. 2. Enahanda skyldigheter åligga under all tjenstgöring jemväl bevärings-eliterna,
hvilka derjemte utom tjensten äro förbundne att visa förmän heder
och aktning. Brister bevärings-elit deruti, eller uteblifver han utan anmäldt eller gil
tigt
hinder längre eller kortare tid från öfningsmöte, ansvare han jemväl derför enligt
krigslagarne.
§ 32.
§ 30. Finnas bland beväringsmanskapet vanfrejdade eller för liderlighet kända perso
ner,
må de kunna uteslutas ur led med de öfriga och antingen särskildt vapenöfvas
eller till andra lämpliga arbeten användas.
§ 30.
§ 33. Beväringsskyldig eller legokarl, som, i afsigt att undandraga sig beväringsplig
ten,
rymmer eller afstympar sig någon lem, skall derför straffas enligt krigslagarne;
botande tillika uti krigstid duglig karl i hans ställe och på hans bekostnad legas,
men i fredstid af honom erläggas ett belopp, svarande emot årets vapenöfningsfrihetsafgift.
Yl Art. Om beväringsmanskapets underhåll och förmåner.
§ 34.
§ 34. Mom. L Då beväringsmanskapet till vapenöfning eller till rikets försvar upp
bådas,
skall dess underhåll af Kongl. Maj:t och Kronan besörjas, äfvensom ock manskapet
på Kronans bekostnad förses med erforderlig beklädnad, beväring och annan
utrustning, allt på sätt i gällande författningar är derom bestämdt.
Mom. 2. Sammalunda skall ock beväringsmanskapets elitkorps, med undantag
af de till underofficerare konstituerade, under all tjenstgöring beklädas, utrustas och
underhållas af Kongl. Majit och Kronan; hvarjemte alla till elitkorpsen hörande erhålla
arfvoden i enlighet med hvad derom särskildt stadgas.
De bland elitkorpsen till underofficerare konstituerade erhålla dagtraktamente
enligt resereglementet samt dessutom, till anskaffning och underhåll af uniformspersedlar,
visst beklädnadsbidrag.
Mom. 5. Det i g 2 omförmälda sjöfolk af handelsflottan erhåller under
tjenstgöringstiden af Kronan underhåll och, med undantag af beklädnaden, äfven nödig
utredning samt derjemte den månadshyra, som i enrolleringsorten är gångbar.
Beväringsskyldige sjökaptener och styrmän af handelsflottan, hvilka under krigstid
såsom befäl eller underbefäl å flottan användas, äfvensom till maskinistofficerare
befordrade maskinister skola under tjenstgöringstiden erhålla lön och dagtraktamente,
i likhet med deras vederlikar å flottans ordinarie stat, samt dessutom, till anskaffande
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. liesv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 39
af uniformspersedlar m. m., i ekiperingspenningar ett belopp, motsvarande tre månaders
lön.
Öfrige å flottan såsom sjöbeväring anställde maskinister skola erhålla sjöaflöning
och månadslön; öfvermaskinisterna såsom flagg-underofficerare och undermaskinisterna
såsom underofficerare af lägsta grad, så vida de icke hellre önska tjenstgöra för rnånadshyra,
i hvilken händel e de erhålla aflöningsförmåner till lika belopp med hvad
de å enskildes ångfartyg bevisligen sednast åtnjutit.
§ 35.
Mom. 7. Allt bevärigsmanskap befrias i krigstid från erläggande af bevillning § 35.
och mantalspenningar för det år, hvarunder det gör minst tre månaders garnisonseller
fälttjenst; äfvensom detta manskap skall ega lika rätt till gratialer och pensioner,
som ordinarie soldater och sjömän i lika belägenhet.
Mom. 2. De af landt- och sjöbeväringen, som varit i egenskap af befäl eller
underbefäl använde, skola jemväl åtnjuta samma förmåner i anseende till gratialer
och pensioner, som tillkomma arméens eller flottans eget befäl och underbefäl inom
motsvarande grader.
§ 36.
Beväringsmanskapet skall njuta den sorgfälligaste omvårdnad till bibehållande af § 37.
helsa och krafter; äfvensom de, hvilka genom håg och fallenhet för krigareyrket, ordentlig
lefnad och god vandel under tjenstgöringen sig utmärka, skola ihågkommas
till lämplig vidare befordran inom krigareståndet.
VII Art. Allmänna bestämmelser.
§ 37.
Af de i § 15 omförmälda afgifter skall, under benämning: »Allmänna Be- § 12.
väringsfonden», bildas en särskild tillgång, att af Kongl. Maj:t användas till beväringens
eller en allmän folkbeväpnings organiserande.
§ 38.
Den stående arméens rättighet att värfva och rekrytera äfven bland de bevä- § 40.
ringsskyldige fortfar; och anses den beväringsskyldige, som tjenar för nummer i den
stående arméen, derigenom uppfylla sin beväringspligt; börande dock dervid noga iakttagas,
att, sedan någon del af beväringsmanskapet blifvit till rikets försvar uppbådad
och inmönstrad, ingen sålunda utskrifvet) får för arméen eller flottan anvärlvas eller
till indelta arméens eller flottans kompletterande vid krigets utbrott användas.
§ 39.
Mom. 1. Sedan, vid utbrott af krig, indelta arméen eller båtsmanshållet en- § 41
ligt gällande författningar blifvit kompletteradt, upphör, under den tid kriget varar,
40 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Best.- o. Ekon.-tJtsk:s Betänkande N:o 7.
§ 36.
§ 43.
rust- och rotehållares rekryteringsskyldighet, hvilken deremot, efter återställd fred, vidtager
tre månader efter det trupperna återkommit till sin hemort, så framt icke Kongl.
Majit af särskilda omständigheter skulle finna för godt att en längre vakanstid tillåta.
Mom. 2. Alla vid indelta arméen och båtsmanshåliet under krig uppkommande
vakanser skola genast fyllas med beväringsmanskap, hvilket dock endast må tills
vidare uti de ledigblifna ordinarie numren insättas, såvida icke beväringskarlen efter
slutadt krig åstundar att, på de i sednaste legokontraktet betingade vilkor, i numret
qvarstå, i hvilket fall sådant ej må af rust- eller rotehållaren förvägras, utan dylikt
med bevärigskarl fylldt nummer i allt anses såsom behörigen rekryteradt, med deraf
följande ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
§ 40.
Af alla de vitén och böter, sorn enligt beväringsförfattningarne ådömas, skall
ena hälften tillfalla åklagaren, men den andra afsättas till bildande af en Invalid- eller
Pensionsfond för dem af beväringsmanskapet, som under tjenstgöring erhållit sådan
skada, att de derigenom blifvit i mer eller mindre mån oförmögne att sig med
arbete försörja, samt för i krig aflidne beväringskarlars enkor och barn; dock utan
att sådant för närvarande medför någon rubbning af den beväringsmanskapet i § 35
tillförsäkrade rätt till understöd från krigsmanshuskassan eller amiralitets-krigsmanskassan.
§ 41.
Hvad här ofvan finnes stadgadt, medför icke någon rubbning af nationalbeväringen
på Gottland, sådan densamma är eller framdeles kan blifva ordnad.
Denna författning skall från och med 1861 års början lända till efterrättelse;
dock må de i <§§ 2 och 18 tillkomna nya stadganden icke tillämpas på dem, som
derförinnan inträdt i beväringsskyldigheten.»
vid hvilken författning torde böra fogas de uti §.§ 6 och 23 antydde formulär
till namnrulla och förteckning å flottans beväringsområden, upprättade
i enlighet med de detta Betänkande åtföljande Bilagor Litt. A och B;
2;o att Bikets Ständer bifalla, att mötesunderhållet och beklädnadskostnaden
för bevärings-eliterna, med undantag af bevärmgs-underofficerare, få be
stridas,
det förra af anslaget pä 4:de Hufvudtiteln till bevär ingsmanskapets
vapenöfningar, och den sednare utaf de för anskaffning och underhåll af
beväringsmanskapets beklädnad i allmänhet af sedda medel;
3:o att Bikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes, till lättnad för de beväringsskyldige i sådana orter, der de
hafva särdeles lång väg till öfning splatserna, vara betänkt uppå medel,
hvarigenom det klefve möjligt, att i desse orter första klansen af hvarje
års beväringsskyldige kunde få i mindre afdelningar vapenöfvas.
4: o att
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv- o. Ekon.-Utsk.s Betänkande N:o 7. 41
4:o att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning
derom, att Kongl. Majit täcktes tillse, på hvad sätt en mera allmänt utbredd
färdighet i vapenkonst och andra militäriska öfningar må, till gagn
i en framtid för fäderneslandets försvar, kunna genom undervisning i
skolorna bibringas det uppvexande släglet.
1 anledning häraf hemställer ock Utskottet,
att de ofvan omförmälda motionerna i förevarande ämne icke må lill vidare
åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 Mars 1860.
Reservationer:
af Herr Lilliehöök, C. R., och Herr Wrangel, Fr., hvilka anmält reservation
emot Utskottets beslut i afseende å »Beväringsfondens» användande »till en allmän folkbeväpnings
organiserande», för så vidt med detta obestämda uttryck åsyftas något annat
eller mera, än skolungdomens undervisning i militäriska öfningar.
af Herr Berger och Herr Wahlström.
af Sven Rosenberg från Christianstads län: »Begagnande den rätt 57 § Riksdags-ordningen
tillerkänner Riksdagsman får jag härmed, emot det af Sammansatta
Stats-, Lag- och Ekonomi-Utskottet uppgjorda förslag till Författning angående
beväringsskyldigheten, vördsammast reservera mig.
Den punkt, som egentligen hindrat mig att dela majoritetens åsigter i frågan,
är det definitiva bestämmandet af tvänne års vapenöfningstid, samt det i sammanhang
dermed stående borttagandet af den personliga rättigheten, att, till det pris som i
hvarje särskildt fall kunde betingas, ställa annan antaglig karl i sitt ställe. Betänkandets
öfriga bestämmelser äro, efter min uppfattning, blott nödvändiga slutföljder af
den genom votering antagna hufvudprincipen.
Man vill göra svenska folket till en stark och väl öfvad krigareskara, hvilken
skulle när som helst kunna bjuda spetsen åt fiendtliga grannar och hvars vilja skulle
tynga djupt i politikens vågskål. Detta synes mig vara det uppställda målet, hvartill
man sträfvar, och jag kan icke vara så litet svenskt sinnad alt jag skulle ogilla detta
mål, om det kunde uppnås. Men jag kan icke heller vara så främmande för hvad
den svenska allmogen förmår, under påtryckningen af redan nog tunga och bedröfligt
illa fördelade bördor, att jag vågar draga vexel på dess styrka att bära huru mycket
som än ytterligare pålägges för uppnående af det önskade målet.
Snart hafva vi ett halft århundrade lefvat under det djupaste fredslugn och
haft tillfälle att utveckla våra väl få och karga, men dock icke obetydliga naturliga
hjelpkällor. Detta synes dock icke hafva lyckats bättre, än att importen år ifrån år
är i ett betänkligt stigande öfver exporten, Bankens klingande valuta stadd i fortgående
förminskning, och hela landet på väg att nedsänkas i en bottenlös utländsk skuld.
Bih. till R. St. Brot. 185‘J & 1800. 4 Sami. 2 Afd. 3 Haft. 6
42 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7.
Det är under sådana förhållanden Regeringen äskar anslag till örlogs-flottans
förökande, till fästnings-byggnaders fortsättande, till hufvudstadens befästande, till
förökade vapenöfningar, nya sappör-kompaniers bildande m. m., utom de många
millioner, som genom lån måste upptagas till jernvägsarbetenas fortsättande. Utan
att behöfva misskänna det goda syftet med de äskade anslagen, torde det dock tillåtas
en representant från den skattdragande allmogen att betvifla lämpligheten och
den trängande nödvändigheten af dessa ansträngningar, då Sverige ännu långt ifrån
genomkämpat en finansiel kris, som än i denna stund trycker blytungt på fäderneslandets
industriela verksamhet.
Man har inom både detta och Höglofl. Stats-Utskottet gjort sig mycken möda
med framhållande af det påståendet, att Sveriges försvarsväsende skulle vara långt
billigare än andra länders. Jag eger icke den omfattande sakkännedom som erfordras
för kontrollerande af detta påståendes riktighet; men nog förekommer det mig, som
hade man, vid jemförelsen med andra länder, förbisett en och annan post, som antingen
direkte eller indirekte ingår för svenska försvarsväsendet. Jag har derföre
sökt vinna någon upplysning i detta afseende och dervid kommit till följande resultat,
som jag hoppas icke öfverstiger verkliga förhållandet.
I Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof förekommer
i runda tal under
Tredje Hufvudtiteln: till Krigs-Hofrätten .... R:dr R:mt 12,850: —
Fjerde dito ordinarie utgifter  8,793,490: —
^ årligen af extra dito . ■  958,500: —
Femte Hudvudtiteln: ordinarie utgifter  3,380,000: —
$ årligen af extra dito  591,720: —
Nionde Hufvudtiteln: Wadstena Krigsmanshus-kassa  246,100: —
Amiralitets-Krigsmanshus-kassan  43,100: —
Nu äskade nya Militär-pensioner  5,200: —
Utom af Rikets Ständer förut beviljade och ännu till Militär-personer
utgående pensioner, hvilkas belopp icke kan af nådiga
Propositionen beräknas.
Till Indelningsverket hörer, efter hvad jag af tryckta uppgifter kunnat
inhemta:
3,705 man kavalleri, som väl minst kan beräknas kosta 300 R:dr
per man årligen  1,111,500: —
23,508 man Soldater å 120 R:dr årligen  2,820,960: —
5,802 båtsmän efter lika summa  696,240: —
Till Boställen åt Befälet 1,648 hela hemman, hvilkas
approximativa afkastning torde utan öfverdrift kunna årligen uppskattas
till 800 R:dr för hvarje  1,318,400: —
Transport R:dr R:mt 19,978,060: —
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Ulsk:s Betänkande N:o 7. 43
Transport R:dr R:mt 19,978,060:^—
Reväringsmanskapet har blifvit uppgifvit till 23,000 man,
som, efter förra vapenöfningsskyldigheten, torde böra beräknas efter
40 R:dr per man årligen  920,000: —
men lägges härtill den föreslagna förökade vapenöfningsskyldigheten,
så mäste summan, efter Kongl. Maj:ts nådiga Förslag, ökas med
60 R:dr per man  1,380,000: —-
då en slutsumma uppkommer af R:dr R:mt 22,278,060: —
oberäknadt mångfaldiga kostnader och besvär för allmogen, som i dessa uppgifter
icke äro intagne, men ändå i verkligheten både finnas och kännas.
För min uppfattning vill det synas som skulle icke särdeles många stater i
Sveriges belägenhet, ehvad man tager folkmängden, jordvärdet, statsinkomsterna, de
naturliga hjelpkällorna, eller hvilken annan beräkningsgrund som helst, utom areal
innehållet,
till norm för jemförelsen, kunna sägas vara hårdare tryckta af militärväsen
de,
än just vårt kära fädernesland, och jag förmår icke inse hvilka skäl, som, i vår
närvarande belägenhet, kunna påkalla de ökade utgifter och ansträngningar, som påyrkas
för militärväsendets fullkomnande i snart sagdt alla riktningar och särskildt
hvad som påkallar den föreslagna stora och kostsamma omorganiseringen af beväringsinrättningen,
helst Norrige, som ju i allting vill och bör vara med Sverige likställigt,
icke synes hvarken företaga eller uppfordras till några förökade ansträngningar för
de förenade rikenas gemensamma försvar.
Jag vågar ej hoppas annat än att det uppgjorda förslaget nog, tvertemot BondeStåndets
protest, blifver Rikets Ständers beslut, hvarvid Bonde-Ståndet, som det närmast
gäller, nödgas, i medvetandet af sin oförmåga i thy fall, nu likasom ofta tiga
och tåla; men jag vågar icke heller fördölja min öfvertygelse, att detta beslut skall i
alla rikets vrår, med undantag af Gottland, framkalla en ovilja, ett missmod, som
ingalunda är egnadt att sammanknyta brödrakärleken emellan Sveriges respektive
Riks-Stånd.
Huru det kommer att lyckas med den föreslagna »Beväringsfonden» och den
derpå byggda planen om en elit-korps får framtiden utvisa. För egen del hyser jag
grundade skäl till tvifvel om dess realiserande på den nu föreslagna vägen.
Denna planen hade dock på annan väg kunnat realiseras, derom är jag temligen
viss. Om vapenöfningstiden bibehållits vid ett år, möjligen om så nödigt anses
utsträckt till tjugo dagar, och lösningssumman bestämts till 40 R:dr, med Kongl.
Maj:t lemnad rättighet att höja eller minska denna med fem eller tio R:dr efter
omständigheterna, så skulle säkert ingen klagan deröfver försports. Jag kan ej föreställa
mig ett så plötsligt påkommet krig, att icke den felande vapenöfningen ändå
skulle medhinnas innan ynglingarne behöfva föras i elden.»
af Jonas Andersson från Ostergötlands län: »Då jag nu härmedelst vördsamt
reserverar mig emot det förslag till författning, rörande beyäringsfrågan, sorn af Sam
-
44 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7.
mansatta Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet blifvit beslutadt
och afgifvet, får jag på samma gång i möjligaste korthet redogöra för de motiver,
hvarpå jag grundar denna min reservation.
Svenska folkets beredvillighet att i farans stund försvara sitt fosterland bevittnas
af historien från de äldsta tider, och denna kärlek till fäderneslandet skulle säkerligen
ännu i denna stund taga ut sin fulla rätt, om en verklig fara sådant påkallade.
Men det är just en sådan fosterlandskänsla, som utgör närmaste bevekelsegrunden
för min protest emot ett hushållningssätt, som, konseqvent fortsatt, skulle
under fredens djupa lugn absorbera de medel och försvaga de krafter, hvilka i farans
stund äro alldeles oundgängliga för att göra ett försvar möjligt. Den inom Utskottet
beslutande majoriteten i frågan synes hylla den principen, att man till hvad
pris som helst bör anstränga sig att bilda en på krigsfot stående armée, som i antal
och elegans kan mäta sig med andra länders, der rikare resurser på folk och
medel göra militärlyxen dräglig och der den krigiska styrkan oftast användes till
ärelystna och egennyttiga eröfringar samt tili försvar af sådana underkufvade provinser,
inom hvilka befolkningens kränkta nationalkänsla begagnar hvarje tillfälle att
göra eröfraren hans besittningsrätt stridig. Men en sådan ställning tillhör icke
vårt fosterland, sedan Sverige långt för detta upphört att vara en eröfrande stormakt,
och oss tillkommer derföre att lämpa våra försvarsanstalter efter våra resurser
och blott taga exempel från sådana länder, som, jemförliga med oss i styrka och
folkmängd, kunna och böra tjena oss till föresyn. Schweitz med flera förtjena i sådant
hänseende vår största uppmärksamhet.
Om man kan hoppas, att en alltmera utbildad civilisation skall i allmänhet
så småningom göra våldets makt mera sällsynt samt mindre farlig för den underlägsna
fysiska styrkan, och dessutom oförmågan nekar oss att tänka på eröfringar
på samma gång vi icke ega några med våld tillkomna områden att försvara, torde
jemväl ur denna synpunkt exemplet af stora och kostsamma krigshärars bildande
icke vara för oss elterföijansvärdt. Det jemvigtssystem, som numera mellan Europas
makter blifvit antaget såsom grundsats, torde icke heller böra förbises vid bedömandet
af behöfligheten af en större eller mindre på krigsfot stående armée. Ensamt
af detta skäl, oafsedt många andra, torde man ha anledning förmoda, att en mäktig
granne betänker sig två gånger, innan han angriper ett underlägset land, endast för
att utvidga sitt förut nog stora och alltför mångå ömtåliga delar omfattande områden.
Men om man äfven skulle tänka sig möjligheten af ett angrepp, så kan
väl ändock med skäl ifrågasättas, om det kan vara klokt handladt af en andra ordningens
makt att hålla en större armée på krigsfot, än som med landets tillgångar
låter sig förena. Hämmandet af en materiel förkofran skulle häraf blifva en gifven
följd och i bredd härmed skulle jemväl den moraliska kraften och sjelfständighetskänslan
försvagas. Knappast torde något land kunna nämnas, der verklig välmåga
vext upp bredvid öfverdrifvet stora på krigsfot stående härar; och lika sällsynta torde
de exempel vara, der den stående arméen förmått försvara sitt fosterland mot ett
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 45
allvarsamt anfall, såvida icke befolkningen i allmänhet haft dyrbara intressen att skydda
samt sålunda egt förmåga och vilja att uthålligt offra medel och krafter åt detta
försvar.
Ingen lärer väl neka att något vapenöfvadt manskap bör finnas, men i enlighet
med hvad jag här ofvan haft äran anföra, i afseende på de militära förhållandena
inom Europa i allmänhet och dem, som här i landet ega rum isynnerhet, har jag
kommit till den slutsats, att vårt närvarande försvarssystem icke är fullt ändamålsenligt,
på samma gång kostnaden för detsammas underhåll är alltför mycket tryckande
och skulle med sin tendens att oupphörligen stiga slutligen blifva odräglig för
landet.
Sedan den beslutade utsträckningen af beväringens vapenöfning från 12 till
30 dagar samt dennas fördelning på tvänne år satts i verket, så kan med skäl sä
gas,
att denna förut nog kännbara tunga för landet blifvit flerdubblad. Att denna
åtgärd skulle af befolkningen i landsorterna emottagas med ogillande var ganska naturligt;
och sällan torde en mera allmän missbelåtenhet hafva försports bland allmogen
i alla landets delar, än den som i denna fråga låtit sig förnimma. Och då det
sammansatta Utskottet, utan att lyssna till sådana opinioner, uti sitt nu afgifna förslag
i ämnet bibehållit den förlängda exercistiden likasom fördelningen deraf på tvänne
år, så nödgas jag, isynnerhet mot denna del af förslaget likasom emot den föreslagna
elit-korpsens bildande, framställa de anmärkningar, enligt hvilka jag anser betänkligt
att antaga förslaget sådant detsamma i Utskottets betänkande finnes uppstäldt.
Uti en tid då alla tillgängliga arbetskrafter äro för jordbruket och andra näringar
lika behölliga som dyrbara och, synnerligast under sommartiden, knappast i
tillräcklig mån åtkomliga till hvad pris som helst, borde den förlust, som skulle%tillskyndas
dessa näringar genom bibehållande af den utsträckta beväringspligten knappt
behöfva påpekas för att inses och erkännas, oberäknädt de ökade uppoffringar af
statsmedlen, som äfven deraf blifva en följd.
Om, såsom jag hört uppgifvas, det årligen approberade antalet ynglingar kan
beräknas till cirka 22,000 man, och då, såsom i många orter lärer vara fallet, en
del af dessa ha temligen lång väg att passera till mönstringsstället och ännu längre
till mötesplatserna, i vissa trakter 20 mil och deröfver, då vidare dessa sistnämnda
marscher repeteras under tvänne på hvarandra följande år, så är icke för högt tilltaget
om man härtill räknar öfver hufvud per man 10 marschdagar till mötet fram och
åter, 2 dagar till mönstringen för 22,000 man och 17 dagar på vapenöfningsstället,
eller tillsammans 29 dagar per man årligen — summa för 44,000 man 1,132,000
dagsverken, hvilka, uppskattade till 1 Riksdaler 50 öre per dag, kunna anses
vårda  1,698,000: —
De nu föreslagna anslagssummorna utgöra:
för vapenöfningarne  458,333: —
för beklädnaden  189,000: — g^y
Summa 2,345,333; —
46 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utsh:s Betänkande N:o 7.
En jemförelse mellan detta förhållande och de förut gällande bestämmelser utfaller
sålunda:
2 mönstrings-, 10 marsch- samt 14 exercisdagar för 22,000
man å 1 R:dr 50 öre  858,000: —
anslaget till vapenöfning var då  180,000: —
» till beklädnaden  126,000: — ^ jqqq.
hvadan en ökad beskattning sålunda tillkommit af icke mindre än En Million Ett
hundraåttioett
Tusen Trehundratretiotre Riksdaler Riksmynt, utom kostnaden för befälets
underhåll och oberäknadt den olägenheten för jordbrukets bedrifvande att under
den brådaste tiden af året sakna behölliga arbetare.
Den omordade minskningen i beväringskostnaden, som skulle uppkomma genom
tillåtelsen för halfva antalet beväringsynglingar att lösa sig fria från vapenöfningen
under fredstid torde vid närmare undersökning befinnas vara af föga värde för
folket i det stora hela. Man har hittills haft rätt att, efter fri öfverenskommelse om
priset, lega annan antaglig karl att i sitt ställe fullgöra beväringspligten, och summan
har då alltid stannat hos någon obemedlad person inom kommunen eller orten. Nu
deremot skulle taxan vara på förhand bestämd och beloppet anordnadt till ett ändamål,
som är egnadt att draga ännu flera krafter från näringarne. Detta ändamål
skulle dessutom, efter milt och många andras förmenande, på lämpligare och mindre
kostsamt sätt kunna vinnas; ty äfven män af facket erkänna, hvad som dessutom säger
sig sjelf, att befälsämnen lättare böra kunna danas 'af förut exercisvana soldater,
än af dem, sorn äro nybörjare i yrket.
Anslagsfordringarne till försvarsverket i öfrigt stiga dessutom med hvarje statsreglering
i en förvånande progression. Om man tager i beräkning alla till militärstaten
anslagna boställen, alla för försvarsverket inrättade embetsverk samt i öfrigt
alla årliga kostnader på försvarsverket till lands och sjös, så kunna dessa med säkerhet
beräknas öfverstiga 20,000,000 Riksdaler, en summa, som, i förhållande till folkmängd
och förmögenhetsvilkor, torde kunna mäta sig med hvarje annan äfven den
mest krigiska nations uppoffringar för sitt krigsväsende.
Om derför den jordbrukande folkklassen och den näringsidkande befolkningen
i allmänhet icke lika beredvilligt som de två Törsta Riks-Stånden, hvars pluralitet kan
sägas representera tjenstemännen i allmänhet, vill underkasta sig nya fordringar för
militäriska ändamål, må sådant desto mindre synas underligt, som de skattdragande,
man må nu afse manskapet eller medlen, hufvudsakligast få vidkännas tyngden af
detta onus.
Fordom hafva också regeringarne funnit sig något böra lyssna till opinionen
hos landets allmoge, innan några nya pålagor i detta afseende beslutades, och tid efter
annan hafva jemväl Regenterne utlofvat befrielse från ytterligare fordringar, sedan
allmänheten genom fyllande af för handen varande behof gått regeringens önskningar
till mötes,
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Jlesv. o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7. 47
Uti de så kallade knekte-kontrakten, upprättade år 1682 emellan Kongl. Maj:t
och Kronan, å ena, samt allmogens ombud, å andra sidan, och hvilkas innehåll, såsom
jag tror, aro nästan likstämmiga, förekomma sådana förbindelser å båda sidor,
hvilka för mig synas vara af beskaffenhet att icke hafva förlorat all kraft och verkan,
så vida »kungsord» skall hafva den betydelse, som vanligen dervid fästats. Så heter
det bland annat i första punkten af kontraktet, som rörer Kongl. Första Lifgrenadierregementet:
»Emedan Hans Kongl. Majit först och främst i nåder häfver förordnat
»att regementet allt framgent utan någon afkortning skall bestå af 1,200 man med
»korporaler och gemene, och allmogen på sig tagit detsamma riktigt och ovägerligen
»att fullgöra, såsom indelningen, hvilken efter gårdetalet deröfver är gjord, det uttryck»ligen
föreskrifver; Alltförthy gifves dem deremot uppå Kongl. Majits vägnar härmed
»den fullkomliga försäkring, att så länge på deras sida intet fel förspörjes, det som
»utlofvadt är att efterkomma, de, deras barn och folk, hvilka till gårdarnes kultur och
»bruk samt till ersättande af manskapets afgång nödvändigt kunde behöfvas för ut»skrifningar
och alla dervid hängande besvär, hvad namn de helst hafva kunna samt
»fördubblingar och våldsamma värfningar nu och i tillkommande tider vara alldeles
»qvitte och befriade.»
Hufvudgrunderna för detta kontrakt finnas upptagna och af Rikets Ständer
gillade uti Riksdags-beslutet dateradt Stockholm den 3 Januari 1683.
Om Grundlagen har tillförsäkrat hvarje Riks-Stånd sina särskilda privilegier
och medstånden — jag nämner särskildt de två första — lägga sig all vinning om
dessa privilegiers fortsatta bibehållande, så vill det synas, som borde Bonde-Ståndet
åtminstone i någon fråga få anse sig vara privilegieradt och i brist på annat till privilegier
få räkna sådana ärenden, deri Kongl. Majit med så tydliga ordalag tillförsäkradt
dem en af Rikets Ständer sedermera godkänd frihet. För en sådan åsigt hemtas
äfven stöd uti 73 och 80 §§ Regeringsformen.
Emot det af tre Riks-Stånd vid sistförflutna riksmöte fattade beslut om utsträckning
af tiden för beväringsexercisen och dennas fördelning på 2:ne år afgaf
Bonde-Ståndet då sin formliga protest; med stöd af hvilken protest och på grund
af hvad ofvan är anfördt, jag föreslår,
att Rikets Ständer ville, med ogillande af Utskottets förslag, besluta, att
hittills gällande stadganden angående allmänna beväringen bibehållas med
den förändring, att endast första klassen uppbådas till 12 dagars vapenöfning,
och att halfva antalet må, om de så önska, vinna befrielse derifrån
emot erläggande af en kontant afgift, hvilken bestämmes till 40 Riksdaler
Riksmynt, och hvilken afgift uppbäres af vederbörande uppbördsmän samt
redovisas till Statsverket för att användas till besparande af andra från
samma verk utgående medel för beväringens vapenöfning.»
af Olof Pehrsson från Gefleborgs län, hvilken instämt med Rosenberg och
Jonas Andersson.
48 Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 7.
af J. M. Lundahl från Skaraborgs län, hvilken åberopat innehållet af de inom
Bonde-Ståndet i ämnet väckta motioner och vid remissen af desamma afgifna yttranden,
hvilka innefatta Bonde-Ståndets mening i förevarande fråga; samt
af A. W. Uhr från Nerikes län: »Emot sammansatta Utskottets (med 12
röster mot 9) fattade beslut, att hvar och en beväringsyngling, som blifvit till krigs
tjenst
approberad, skall, derest han icke tillhör tjenst eller yrke, som särskildt fritager
ifrån vapenöfning, under fredstid i två (2) på hvarandra följande år under föreskrifven
tid undergå vapenöfning, äfvensom emot det (med 13 röster mot 9) fattade
beslutet, om bevärings-eliter, hvilka ett år skola undergå 30 och i fyra år 15 dagars
vapenöfning, likasom emot inotiverna till dessa beslut, anmäler jag härmed min reservation.
När till detta kommer, att den rike skall ega att med penningar friköpa
sig härifrån, så synes, äfven för den minst invigde, hvarthän det syftar för den fattige
eller mindre bemedlade, synnerligen om han är rask och duglig, jo till fem (5)
års beväringsexercis, i stället för ett, såsom hittills; och då det allmänt erkännes att
andra årets beväringsynglingar äro jemngoda med den indelta soldaten, och med den
kan, utan ringaste olägenhet, i trupp förenas, hvad medför då de öfriga årens exercis?
jo för det högre befälet en ögonfägnad — och för landet — — — ökade utgifter
utan ringaste gagn, ty när de 5 åren äro tillända är eliten fri från krigstjenst,
och dertill, med all sin militäriska öfning, i mångå, om ej de flesta fall, afvänd ifrån och
i följe deraf oduglig till sitt förra och egentliga yrke; han har blifvit ett mellanting,
ej militär och ej arbetare. Låt föreskriften om gymnastik i skolorna komma något
längre än på papperet, låt den blifva en verklighet, utsträck denna öfning utöfver
den sanitära äfven till militärisk, lemna äfven de ynglingar, som slutat sin kurs i
skolan, tillfälle att någon dag i veckan, under lämplig årstid deltaga i eller rättare
fortsätta dessa öfningar och dervid äfven inhemta kännedom om all färdighet i den
vigtigaste delen af gevärsexercisen (målskjutning), och beväringens sammandragning i
större trupp under 2 år skall genast finnas öfverflödig; och då befälet kan öfvas på
s. k. stångbataljon, hvarför icke äfven beväringen? Derigenom skulle hela beväringsstyrkans
samlande på ett ställe inom länet helt och hållet kunna undvikas, till stor
besparing så väl på arbetskrafter, som mötes- och marsch-kostnader.
Tag beväringsbefäl ur den indelta arméen och ej, såsom nu är föreslaget,
uteslutande ur beväringen; gemenskapen af arméen skall derigenom få en högre lyftning,
då soldaten ser att han kan blifva något mer än han är, den indelta arméen
blefve äfven derigenom hvad den bör vara, en instruktionskorps; skall deremot, såsom
nu är föreslaget, elit-korpser inrättas, så blifver följden att gemenskapen af arméen
ej allenast kommer att qvarstå vid den liknöjdhet den nu är, utan snarare
blifva än mera försoffad, ja om karlen blott vet höger, venster och midtåt, dertill
iakttager att väl polera sitt gevär (ty skjuta är nu bisak) samt aldrig glömma att i
rätt tid bedja Gud bevara nådig löjtnanten, så anser han sig veta nog, enär all utsigt
till befordran är honom nu mera än någonsin betagen; en annan olägenhet uppstår
-
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. fleur. o. Ekon.-Utslits flelänhande N:a 7. 19
står äfven (»tvifvelaktigt, hvilken ingalunda är deri minsta, nemligen att nila de ynglingar
som hafva, eller åtminstone tro sig hafva fallenhet för krigareyrket, hellre ingå
som eliter, då de ega god utsigt till befordran, förenad med rättighet att blifva frie
efter 3 år, än att för lifstid genast sälja sig till simpla soldater; ocii de, sorn i fem
år tjent som eliter, skola, ifall ungdomsluslen för krigareyrket ej redan svalnat, anse
under sm värdighet att ingå i arméen som nummerkarlar, ja kanske blifver man härigenom
tvungen att i den indelta arméen lemna plats för just de legokarlarne, som
man fruktat skulle demoralisera beväringen och till och med gifvit namn af hamnbusar,
såsom orden i Utskottet fallit.
Yäl har Utskottet, i anledning af min motion, jemte fleres i samma syfte, begärt
att Kongl. Majit måtte förordna om exercis i skolorna, men dervid alldeles förbigått
ändamålet, inskränkning i den två-ånga beväringsexercisen, härigenom skulle
den utsträckas lill 13 år.
Jag vill deremot, i enlighet med hvad jag sålunda yttrat, föreslå det Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit begära alt
l:o beväringsexercisen till en början inskränkes till Ett (1) år såsom tillförene, men att
2:o ej allenast gymnastik för helsan utan äfven militäriska öfningar införas i alla
skolor, ifrån och med folkskolan ända upp till akademien;
3:o att tillfälle lemnäs vissa dagar under lämplig tid af året, äfven för dem som
lemnat skolan, att fortsätta dessa öfningar och dertill, året näst före den egentliga beväringsexercisen,
vara ovilkorligen skyldige; och alt
4:o när på detta sätt dessa öfningar medfört åsyftad verkan, ytterligare inskränkning
måtte ske i nuvarande beväringsexercisen, och
3:o att instruktörer, i början och intilldess sådana kunde fås ibland de äldre i
skolorna eller ifrån seminarierne, skola tagas ifrån den stående arméen, och slutligen
6:o att det egentliga beväringsbefäl, som, genom på detta sätt föreslagna öfningar,
ej alltid torde kunna fås ur beväringens egna leder, skall tagas ur den slående arméen
genom befordringar.
De luckor som derigenom uppstå äro lätta att i krigstid fylla med beväring,
hvarförinnan det icke torde vara af nöden.»
C. G. Sköldberg från Nerikes län har i ärendets slutliga afgörande icke
deltagit.
H)h. till It. St. Prat. 1859 A. 1800. 4 Sami. 2 Afd. 3 Ii tift.
Stockholm, trvckt hos Sam. Rumstedt, iwtii).
