# ID: svediakorp-gov2355
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 118,862
# sentences: 2,447
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
S&M5PM©IB
PROTOKOLL
VID
♦
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1S59 oell .1 S60.
FJGliDE SAMLINGr KIM.
*
1= Afdelningen:
Stats-Utskottets Memorial' Utlåtanden oell Betänk a uden.
Stats-Utskottels Utlåtande N:o 165.
i
N:o 165.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Aug. 1860, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af de under nuvarande riksdag
framställda förslag, angående inrikes skeende upplåning emot
Svenska fonderade stals-obligationer.
(R. A.)
Sedan Stats-Utskottet, i sitt under N:o 51 afgifna Betänkande, yttrat sig öfver
Kongl. Maj:t nådiga Proposition och de under denna riksdag väckta motioner, rörande
den för fortsättningen af Statens jernvägsbyggnader erforderliga upplånings företagande
emot Svenska stats-obligationer å utländskt mynt och språk, samt Rikets Ständer derom
fattat sina redan till verkställighet befordrade beslut, återstår det för Utskottet att jemväl
uttala sina åsigter, angående de till Utskottet remitterade framställningar i fråga om upplåning
inom landet emot der afsättliga samt för inhemska kapitalers förräntande användbara
stats obligationer, hvilka framställningar, ehuru numera någon vidare upplåning för
beredande af tillgång till det under innevarande riksdag anvisade anslag för fortsättning
af Statens jernvägsbyggnader icke erfordras, Utskottet likväl, i andra här nedan uppgifne
hänseenden ansett förtjena synnerlig uppmärksamhet. Dä Utskottet nu, i öfverensstämmelse
med hvad Utskottet i åberopade Betänkande förklarat, går att afgifva särskildt utlåtande
rörande detta ämne och dermed gemenskap egande frågor, anser sig Utskottet
efter vanligheten först böra redogöra för syftningen och hufvudsakliga innehållet af de
fyrfaldiga, med hänseende till en sådan upplåning väckta samt Rikets nu församlade Ständers
pröfning och afgörande underställda förslag; hvarvid Utskottet, till följd af de i
grundlagarne bestämda föremålen för de särskilda Utskottens verksamhet, trott sig böra
Bih. lill R. St. Prot. i859 $ 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Baft. 1
2
Stats-Utshottets Utlåtande N:o i85.
helt och hållet förbigå hvad som af Kongl. Maj:t och Riks-Ståndens ledamöter blifvit
föreslaget i afseende på Rikets Siänders Banks deltagande i de åtgärder, hvartill nu
ifrågavarande upplåning skulle komma att föranleda och angående användandet af Bankens
nu disponibla behållning eller samlade vinst för befrämjande af denna upplånings framgång.
Enligt hvad Kongl. Maj:t föreslagit i Dess till Rikets Ständer aflåtna och under
N:0 53 1 Ista Samlingen af Bihanget till Riks-Ständens Protokoller införda nådiga Proposition
af den 17 November sistlidet år, angående anskaffningen af medel för Statens
jernvägsbyggnaders fortsättande, borde utaf den till utgående under åren 1860—1863 för
detta ändamål föreslagnafanslagssumma, 25,000,000 R:dr, ett belopp af fem millioner R:dr
upplånas mot stats-obligationer, utgifna på Svenska språket och lydande ä Svenskt mynt;
och har, beträffande vilkoren för denna upplåning inom landet, eller det så kallade inhemska
fondsystemet, Kongl. Maj:t i nåder uttalat den åsigt att man helst borde antaga upp
låningssättet med perpetuela räntor, eller sådana som väl vore på Statens, men icke på
långifvarens sida uppsägbara, och som ej heller vore underkastade utlottning, utan der
amorteringen skedde genom uppköp af obligationer. En bland fördelarne af denna form
för upplåningen skulle vara, att, utan någon förlust för Staten, obligationerna kunde ulgifvas
till lägre kurs än den nominela, emedan den minskning, som härigenom uppkomme
1 det effektiva kapitalet, godtgjordes genom motsvarande eller ännu större minskning
i den förskrifna räntan, hvilket åter långifvaren gerna underkastade sig, emot tryggheten
för honom att dylika papper med lägre kurs icke kunde genom uppsägning konverteras.
Men, enär Svenska allmänheten ännu hade föga erfarenhet och vana vid sådana papper,
der den lägre räntan motvägdes af lägre kurs eller, med andra ord, af ett underpris vid
kapitalets förvärfvande, utan åtminstone till en början helst torde önska att erhålla sådana
obligationer, som betaltes tili sitt fulla nominalbelopp, och som derjemte bure en
skälig ränta; så vore det sannolikt tjenligast. om 2 särskilda serier af det inhemska
länet utgåfves med olika slags obligationer, hvaraf det ena slaget utlemnaaes al pari och
det andra efter fastställd lägre kurs. I fråga om beloppet af räntan å dessa obligationer,
ansåge Kongl. Maj:t, att å förra slaget eller de obligationer, som hade pari-kurs,
räntan borde bestämmas till 5 procent, och ä det sednare slaget eiler obligationerna med
nedsatt kurs, utgöra 3,65 procent, eller 3 R:dr 65 öre för 100 R:dr. Lägre ränta, än
5 procent al pari förmodades, med afseende pä alla förevarande omständigheter, vid detta
tillfälle icke kunna erbjudas, utan äfventyr, att obligationerna komme att sakna efterfrågan.
Och äfven om det skulle visa sig, att denna ränta framdeles kunde i mer eller
mindre mån nedsättas, syntes för närvarande någon egentlig skada af bestämmelsen om
en högre ränta likväl icke vara att befara, hvarken för Staten, genom en fortsatt ränteförlust,
eller för den allmänna penninge-ställningen, genom kapitalernas öfverdrifna tillopp
åt detta håll. Ty hvad Statsverket beträffade, hade detta, när sådant af förhållandet
påkallades, alltid en öppen utväg att bereda sig nedsättning i räntefoten, derigenom att
nya obligationer efter föregången uppsägning utgåfvos i de gamlas ställe, d. ?. s. att
Stais- Utskottets Ullätande N:o 165.
5
lånet konverterades till den lägre ränta, som då kunde betingas; och, med hänsigt till
penningeställningen, läge i summans inskränkning tili ett relativt obetydligt belopp en så
tillräcklig garanti mot all större rubbning i kapitalernas placering, att någon farhåga i
detta hänseende icke borde kunna uppstå.
Årliga räntans föreslående till 3,65 procent, eller 3 frdr 65 öre för 100 frdr
utaf den andra serien af obligationer, hvilka skulle komma att utgifvas med nedsatt kurs,
grundade sig derpå, att denna räntefot medförda en påfallande och särdeles önskvärd
enkelhet vid ränteliqvidernas beräkning. Räntan komme nemligen dä att utgöra 1 öre per
dag för 100 R:dr, och det blefve derigenom för hvar och en lätt att, vid öfverlåtelsen af
en obligation, beräkna den derå upplupna räntan. Och då den å det nedlagda kapitalet
effektivt utgående räntan i allt fall berodde pä den kurs, hvartill obligationerna uigåfves,
så syntes tillfället icke böra försummas att, vid den mera godlyckliga räntefotens bestämmande,
välja en sådan, som erbjöde en i praktiskt hänseende synnerligen fördelaktig
enkelhet. Hufvudfrågan vöre dock att bestämma kursen, hvarefter dessa obligationer
skulle utlemnas; ty härpå berodde naturligtvis den effektiva ränta, som för kapitalet
erhölles. Enligt Kongl. Maj:ts åsigt, borde den kurs, hvartill dessa obligationer skulle
utgifvas, nu bestämmas tili 80 procent af obligationernas nominal belopp; i hvilket fall
den ränta, som långifvaren å det effektiva kapitalet erhölle, uppginge till 4,56 procent,
eller 4 R:dr 56 öre för 100 R.dr.
Att en sådan räntefot, af något mer än 4^ procent, borde anses tillräckligt hög,
när långifvaren, lill följd af den nedsatta kursen å obligationerna vore betryggad för
räntekonversion, syntes kunna antagas; men fastställandet af obligationernas utgifningskurs
till högre än 80 procent, i hvilket fall dea effektiva räntan skulle komma att ytterligare
minskas, ansåge Kongl. Maj:t ej heller lämpligen kunna ske, helst då man toge I
betraktande, att, samtidigt med dessa, äfven skulle utgifvas en annan serie af obligationer,
hvilka visserligen, i anseende till sin kurs al pari, vore underkastade konvertering, men
för hvilka räntan tills vidare skulle komma att utgöra 5 procent.
Pä grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Kongl. Majit, jemte de i Utskottets
Betänkande N:o 51 omförmälda förslag, i afseende på de flnansiela frågor som hade gemenskap
med jernvägsbyggnaderna, föreslagit.
1:0. Att ett belopp af 5,000,000 R:dr måtte upplånas mot stats-obligationer på
Svenska språket och å Svenskt mynt, hvilka obligationer skulle blifva uppsägbara på
låntagarens, men icke på långifvarens sida, och hvilkas amortering borde ske genom
uppköp af desamma;
2:o. Att af dessa inhemska stats-obligationer iva olika slag måtte utgifvas, mellan
hvilka långifvaren skulle ega fritt val, och det ena slaget draga en ränta af 5 procent,
samt det andra en ränta af 3,65 procent, eller 3 R;dr 65 öre för 100 R:dr, allt för
år räknadt.
4
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 165.
3:o. Att de obligationer, som skulle löpa med 5 procents ränta, måtte tillhandahållas
långifvaren efter kurs al pari, men obligationerna med 3,65 procents ränta efter
en kurs af 80 procent utaf nominal-beloppet; och
4:0- Att, i händelse den upplåning, som, enligt mom. 1, borde ske mot inhemska
stats-obligationer, ej skulle komma att uppgå till densammas beräknade belopp, Riksgälds-kontoret
måtte, på det icke någon brist härigenom skulle uppstå i de tillgångar,
som för jernvägs-arbetena vore afsedda, bemyndigas att, genom tillfällig upplåning, fylla
hvad som i den påräknade sutnman kunde komma att fattas.
Under de öfverläggningar, som högstberörde nådiga Proposition samt deruti uttalade
åslgter och föreslagna åtgärder vid samma Propositions remitterande till SiatsUtskottet
inom Riks-Stånden föranledt, äfvensom uti de till detta Utskotts förberedande
behandling hänvisade motioner rörande åstadkommandet af ett inhemskt fondsystem och
befrämjandet af de med fonderade stats-obligationers utgifning inom landet åsyftade ändamål,
hafva nedannämnde medlemmar af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och
Bonde-Stånden underställt Rikets Ständers pröfning och afgörande följande förslag i
sagde hänseenden nemligen:
1:0. Friherre J. W. Sprengtporten har, efter anförandet och besvarandet af de
emot fondpappers utlemnande i allmänna rörelsen samt en under nuvarande förhållanden
inom riket företagen betydligare upplåning hufvudsakligen framställda anmärkningar,
företrädesvis förordat ett sådant »consolideradt lånesystem», som i andra länder visat sig
mest nyttigt och verksamt, och i afseende derpå upplysningsvis erinrat, att det icke vore
stats-skuldens nominela kapital-belopp, som betungade Staten såsom låntagare, utan den
verkliga räntesumman, hvilken vore densamma för ett mot 5 procents ränta al pari och
mot 4 procents ränta, men med 20 procents kapitalrabatt, upptaget lån; att, om än Staten
komme att förlora en eller annan procent vid skuldens genom obligations inköp skeende
amortering, hade den deremot uti inträffad stegring af obligationernas kurs en mätare
af sin kredit och en anledning till förmånligare vilkors betingande, då nya obliga
tioner utfärdades; samt att stats-papperens rörlighet just vore den egenskap, hvilken
åstadkomme deras tjenlighet såsom förlagskapita! för näringarne och motverkade olägenheterna
af skuld-sättningen; men denna rörlighet tillhörde likväl ej sådana obligationer,
som utgåfves för al pari lån och hvilka lätteligen förvandlades till skrinlagda kapital,
emedan då Staten, till undvikande af förluster, måste för dessa obligationer betinga sig
uppsägningsrätt, kunde desamma till sitt gångbara värde endast obetydligt omvexla, och
således icke gerna utgöra föremål för handels spekulationer. Enligt hvad Friherre
Sprengtporten i sin motion, angående grunderna för Statens upplåningar, föreslagit, borde
minst en tredjedel af hela det belopp, som, tili följd af Rikets Ständers beslut skulle genom
lån anskaffas för fortsättning af Statens jernvägsbyggnader, upplänas inom riket
och borde i sådant afseende landets invånare, genom en af Kongl. Maj:t utfärdad och i
tidningarne införd Kungörelse inbjudas till ett national-låns sanimauskjutande. Teckning
Slats-Utskoltets Utlåtande N:o 165.
5
härtill borde få ske både hos Riksgälds-kontoret, och vid Ränterierna samt hos Kronans
uppbördsman äfvensom hos andre fullt vederhäftige personer, hvilka af Konungens Befallningshafvande
utsåges. Kronans uppbördsman borde, likasom andra, hvilka ställde
säkerhet för sin uppbörd, af lånemedlen erhålla, för sitt besvär dermed, J procent provision
af de influtna medel, som, genom dem, uppburits. Lånets^indragning skulle jemväl
kunna ske genom Privat-och Fiiial-bankerne samt Diskont-inrättningarne. Lånet borde
helst ingå med lika summa hvarje år. För teckningen och inbetalningen af det tecknade
beloppet borde bestämmas en viss inom 3 månader begränsad tid. Skulle efter denna
tids förlopp lånet icke vara fulltecknadt, borde den utsatta tiden genom ny Kungörelse
kunna förlängas. Deremot borde, om underrättelse ingått att lånet blifvit fulltecknadt,
iden kunna förkortas. Hade länet blifvit öfvertecknadt skulle Riksgälds-kontoret ega att
nedsätta de högst tecknade summorna. Obligationerna skulle samtidigt utgifvas i två
olika serier eller nummerföljder, af hvilka den ena skulle afse ett så kalladt al pari-lån
mot 5 procents ränta, och den andra ett lån mot 20 procents kapital-rabatt och 4 procents
ränta. Pä längifvarne borde fä ankomma, att teckna sig för hvilketdeia slaget af
dessa obligationer, som de önskade. Al pari-obligationerna borde å långifvarens sida
vara ouppsägbara, men af Staten kunna uppsägas sedan Tio år från deras utgifvande
förflutit. Med kapital-rabatt och mot 4 procents ränta upptagna lån skulle jemväl vara
ouppsägbara ä långifvarens, men, sedan Tjugo är ifrån deras utgifvande förflutet, uppsägbar
ä Statens sida. Länen amorteras genom inköp af obligationer, för hvilket ändamål
en amortissements-fond, motsvarande en procent af det nominela låne beloppet borde
inom Riksgälds-kontoret bildas. Räntan borde godtgöras längifvaren från den dag teckningen
börjar. Obligationerna borde utfärdas på Svenskt språk: al pari-obligationerna å
40 Riksdaler, och de obligationer, som blifvit utgifna med kapital rabatt, å 50 Riksdaler
Riksmynt. Obligationerna borde förses med dervid häftade stämplade ränte-kuponer,
hvilka, dä de förfallit, borde gälla i Kronans uppbörd för lika belopp eller 2 Riksdaler
Riksmynt Obligationer å 1, 2, 4, 10, 20, 40, och 100 aktier eller lotter borde kunna
utfärdas, k bestämd ort och ställe borde, efter 10 års förlopp, obligationerna kunna
utbytas och nya kuponer erhållas. Obligationerna borde-utfärdas under Kongl. Maj:ts
sanktion och hela operationen ledas af Regeringen i samråd med;Fullmägtigejj Riksgäldskontoret.
Vid rabatt-länens upptagande borde det nominela kapital, å hvilket obligationerna
lyda, icke tagas i betraktande, utan endast det belopp, som Rikets Ständer ansett
komma att verkligen till Riksgälds-kontoret inflyta.
2:0. Herr W. F. Dalman har, under förutsättning, att Rikets Ständer besluta
införandet af ett inhemskt fondsystem, föreslagit, att Styrelserna för de under Statens
värd ställda allmänna kassor mätte förständigas att, i denjnånrkapital-afbetalningar och
räntor till dessa kassor inflöte, eller kapital-öfverskotl' efter ärets£bokslut uppstode, använda
desamma till fonderade och räntebärande inhemska stats-obligationers uppköpande;
hvarigenom sagde kassors både nuvarande behållningar och blifvande kapital-öfverskott
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 165.
komme att förvandlas i säkra obligationer och få sina förvaltnings-kostnader förminskade
till ett mycket ringa belopp samt icke vidare äfventyra förluster å siu utlånings-rörelse.
För att stats obligationerna måtte blifva mera lämpliga till deras användande på det af
sistbemälde motionär föreslagna sätt och sålunda i sjelfva verket vinna samma ändamål,
som åsyftats med det vid flera riksdagar ifrågasatta öfverlemnandet af åtskilliga allmänna
kassor till Statsverket och deras utbytande emot bestämda årliga stats-anslag borde, enligt
motionärens åsigt, ifrågavarande obligationer utgöra s. k. consols, eller vara oupp
sägbara
så väl å långifvarens, som å iäntagarens sida.
3:o. Herr J. G. Schwan, som föreslagit, att Fulimägtige i Riksgälds-kontoret
måtte bemyndigas utgifva Svenska obligationer, lydande å 100, 200 och 400 Rdr, för
ett belopp, som under den tid denna riksdags statsreglering blifver gällande, icke skulle
få öfverstiga den i sådant afseende, med hänsigt till hvad som anslagits för jernvägsbyggnaderna
fastställda summa: — att utgifningen af dylika obligationer icke skulle vara
att anse såsom en åtgärd, hvilken oundvikligen måste vidtagas, utan komma att bero på
Fullmägtiges bedömande af allmänna penningeställningens fördelaktighet för densamma; —
att hvar och en obligation måtte åtföljas af hvarje halft år betalbara ränte-kuponer; —
att till en början alla obligationerna måtte bära lika ränta; — att ränte-kuponerna
måtte inlösas å Landtränterierna, utom i hufvudstaden, der denna inlösen borde ensamt
besörjas af Riksgälds-kontoret; och att sagde kuponer i al! Kronans uppbörd måtte mottagas
i likhet med kontanta penningar.
4:o. Herr A. F. Boman har ansett de, i och för det inhemska fondsystemet
utfärdade obligationerna böra lyda å 50, 100, 200 och 400 R:dr R:mt eller motsvarande
silfvervaluta, och räntan icke böra utsättas lägre än till 5 procent, samt att obligationsutgifningens
företagande icke’ borde öfverlemnas åt Fullmägtiges godtfinnande, utan bestämda
föreskrifter derom meddelas.
5:0. Herr A. 0. Wallenberg har, uti sin rörande upplåningen af de för Statens
jernvägsbyggnader erforderliga medel väckta motion föreslagit, att följande, i afseende på
den upplåning, som under tiden intill nästa riksdag skulle komma att inom landet företagas,
tillämpliga bestämmelser måtte meddelas:
a) För Statens fonderade skuld, ehvad den komme att förskrifvas i Svenskt
eller utländskt mynt, skulle en ränte-fot af 41 procent fastställas och räntan betalas
hvarje halfår;
b) Den inrikes upplåningen skulle verkställas af Riksgälds-kontoret inom ett
belopp af 5,000,000 R:dr och de derigenom influtna medel göras genom nämnde Verks
försorg fruktbärande intill dess desamma af Rikets näst sammanträdande Ständer varda
disponerade till jernvägsbyggnads-arbetenas fullföljande; och
c) Lånet skulle upptagas inom landet mot obligationer af 2:ne serier; den ena,
eller obligations-serien A, lydande å 2,000 samt den andra, eller serien B, å 400 R:dr, och
Stats-Vtskotlets Ulldtande N:o 165.
7
borde kapital rabatt, hvilken dock ej finge öfverstiga 5 procent, kunna af Fullmägtige
medgifvas.
6:0 Pehr Pehrsson från Wermlands län, har efter förordandet och föreslåendet
af ett ordnadt, för Sverige passande statsskulds-systems införande pä sådana grunder,
att, för vissa bestämda ändamål såsom de beslutade jernvägs-anläggningarne och möjligen
äfven andra allmänna produktiva företag, inhemska lån kunna erhållas, hemställt,
att Rikets Ständer inåtte fatta i sådant afseende erforderliga beslut och derigenom, bland
annat, stadga, att obligationer skola af Riksgälds-kontoret utfärdas inom det af Rikets
Ständer bestämda belopp; att dessa obligationer skola ställas till innehafvarne »sorn
böra vara Svenske medborgare»; att obligationerna väl må af Staten, men icke af innehafvarne
uppsägas; att de böra lyda å bestämdt kapital samt bära viss fastställd ränta;
att denna ränta bör af Riksgälds-kontoret årligen betalas dels i nämnde Kontor, dels å
uppgifna ställen i landsorterna, och att ränteliqviderna böra sä fördelas inom årets lopp,
att en del deraf förfalla till utbetalning en gång i hvarje månad. Vidare har sistbemälde
motionär föreslagit, att, till en början, eller för nu instundande statsreglerings-period, det
sammanlagda beloppet af obligationerna måtte bestämmas till högst 10,000,000 R:dr
R:mt och räntan utsättas till den högsta gångbara eller sex procent.
7:o Vice Talmannen Ola Svensson har föreslagit, att, i stället för fortsättandet
och ökandet af den utländska skuldsättningen samt till uppmuntran och befrämjande'af
den enskilda sparsamheten, ett inhemskt national-lån måtte upptagas genom Riksgäldskontoret,
som för detta lån borde utgifva med Kongl. Majrts och Rikets Ständers garanti
försedda obligationer å särskilda valörer af minst 50 eller 40 R:dr R:mt, hvilka obligationer
skulle bära dels 5, dels 41 och dels 4 procents ränta samt utlemnas med en efter
den olika räntefoten lämpad kapitalrabatt. Hvar och en obligation borde vara åtföljd af
räntekuponer för 10 år, och skulle de efter hvarje års förlopp förfallna räntekuponerna
kunna obligationerna frånskiljas och sedermera såsom lagligt mynt eller myntbevis i all
kronouppbörd mottagas. För ökandet af sagde obligationers begärlighet och underlättandet
af deras afsättlighet, borde de dels kunna begagnas såsom grundfond för inrättade
banker, dels företrädesvis vid låneansökningar vara såsom hypothek användbara.
Dessutom har uti en inom Preste-Ståndet väckt motion, Professoren Agardh, efter utveckling
af de fördelar ett inhemskt fondsystem skulle medföra, såsom ett för åstadkommande
deraf, enligt motionärens åsigt, under nuvarande förhållanden särdeles lämpligt
och ändamålsenligt förfaringssätt, föreslagit, att Riksgälds-kontoret måtte bemyndigas,
att, mot Hypotheks-föreningarnes till nämnde Kontor utfärdade förbindelser, till dessa
föreningars Direktioner utlemna antingen amorterings-obligationer ställda å Svenskt mynt
och utgifna på Svenskt språk samt löpande med 4, 4£ eller 5 procents ränta, eller ock
det belopp i kontanta penningar, som Riksgälds-kontoret genom sådana obligationers
försäljning kan erhålla; men som den sålunda gjorda framställningen egentligen afser en
förändring i det af Hypotheks-föreningarne hittills verkställda upplåningssätt och fonde
-
8
Stats-Vtskottets Utlåtande N\o 165.
rade stats-obligationers tillhandahållande åt dessa föreningar, så och enär det af Kongl.
Maj:t till Rikets nu församlade Ständer aflemnade förslag angående Hypotheks-föreningarnes
förändrade organisation blifvit remitteradt till Sammansatta Stats-och Banko-Utskottet,
har Stats-Utskottet jemväl ansett Professoren Agardhs nu omförmälda motion böra till
detta Utskott öfverlemnas för att, i sammanhang nied nyssberörda förslag, behandlas.
Under flera föregående riksdagar har, genom derom gjorda framställningar, Ri
keta Ständers uppmärksamhet blifvit fästad å angelägenheten och lördelaktigheten af ett
efter andra staters föredöme ordnadt fondsystem, hvarigenom ej allenast tillgång skulle
beredas till utförandet af sådana större, allmänt gagnande företag, hvilkas kostnader icke
kunde af de vanliga stats-inkomsterna bestridas, utan äfven allmänna rörelsen underlättas
samt den enskilda sparsamheten uppmuntras och smärre kontanta behållningar
göras fruktbärande; men farhågan för förnyandet af den oreda i landets penningeförhål
landen, som ett missbrukadt och obetänksamt utgifningssätt af Svenska kreditpapper förut
medfört, har ända till sednaste tider hos representationen väckt öfvervägande betänkligheter
emot den föreslagna skuldsättningen, hvars anlitande dessutom ansetts desto
hellre kunna och böra undvikas, som nästan oafbrutet stigande stats-inkomster och derigenom
uppkommande öfverskott samt särskilda mot fördelaktiga betalningsvilkor erhållna
och snart liqviderade lån lemnat full tillgång till de extra eller tillfälliga stats-utgifter,
som af Rikets Ständer beviljats och anvisats till utgående i särskildt stadgad ordning.
Ett annat förhållande inträffade likväl sedan Rikets Ständer vid 1853 och 1854 års riksdag
beslutat, att de jernvägar, som vore att anse för stambanor, skulle anläggas genom
Statens omedelbara försorg, och att kostnaderna för dessa jernvägs-anläggningars utförande
borde af Staten bestridas. Såsom en gifven följd af Rikets Ständers sålunda fattade
beslut och ett oundvikligt vilkor för samma besluts verkställande ansågo sig Rikets
Ständer nödsakade att icke blott tillfälligtvis, utan för en längre tiderymd beträda skuld
sätiningsbanan, helst de för Statens förestående jernvägs-byggnader erforderliga högst
betydliga tillgångar icke dessförutan kunde anskaffas, och de härtill upplånte medlen
endast småningom återbetalas. Till en början trodde Rikets Ständer sig likväl icke behöfva
utsträcka den beslutade upplåningen utom landet, utan förmodade att allt hvad
utöfver andra dertill disponibla tillgångar erfordrades för ej mindre Statens än enskilda
bolags med bidrag af allmänna medel understödda jernvägs-anläggningar skulle kunna
emot fonderade stats-obligationer Inom landet upplånas I afseende på denna upplåning,
och de obligationer, emot hvilka densamma skulle verkställas, meddelades vid sistnämnde
riksdag följande, enligt Rikets Ständers derom gjorda anhållan och Kongl. Kungörelsen
den 3 Februari 1855 i nåder gillade och fastställda beslut och stadganden, nemligen:
l:o. Genom upplåning för Statens räkning, enligt det hör nedan angifna inhemska
fond-system, anskaffas de medel, som, utöfver befintliga och disponibla tillgångar,
erfordras för bekostande eller understödjande af de jernvägs-anläggningar, som blifvit
eller
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 165.
9
eller blifva beslutade, äfvensom de medel, hvilka för inlösen af dylika anläggningar, om
sådan pröfvas böra ske, äro erforderlige.
2:o Denna upplåning sker genom fonderade, inom riket utgifna räntebärande
obligationer, lydande å Svenskt mynt och utfärdade, på Rikets Ständers vägnar, af deras
Riksgäldskontor.
3:o Obligationerna ställas pä innehafvaren, men äro å dennes sida icke uppsägbar.
Deremot eger Riksgälds-kontoret att dem nppsäga till inlösen efter sex månaders
förlopp. Sådan uppsägning sker medelst derom i Rikets officiela tidning införd Kungörelse.
För de obligationer, derför Riksgälds-kontoret emottagit hela det förskrifna kapital-beloppet,
må Fullmägtige under en tid af högst tio år afstå från uppsägningsrättens
begagnande.
4:o Räntan för den i obligationerna förskrifna lånesumma utgår med högst fyra
för hundra efter år räknadt, och tillhandahålles ovilkorligen obligations-innehafvaren
hvarje halft är, emot återställandet af den å samma ränta utfärdade kupon; börande
hvar och en obligation, vid dess utfärdande, vara försedd med dylika kuponer å halfårsräntorne
för en tiderymd af tio år; och skall samma obligation sedermera, intilldess den
varder inlöst, hvart tionde år förses med nya ränte-kuponer för enahanda tid. Vid upplåningens
företagande, äfvensom under dess fortgång, ega Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
att, med afseende å dåvarande penninge-ställning samt de förhållanden, som härvid
för öfrigt böra komma i betraktande, pröfva och bestämma, om och i hvilken mån rabatt
å det kapital-belopp, derå obligationerna äro utfärdade, må, inom de gränser nedanstående
moment i fråga om länets amortering föreskrifver, varda af Riksgälds-kontoret
medgifven.
5:0 Obligationernas valörer, hvilka skola utsättas i både Riksdaler Riksmynt och
Silfver Specie, bestämmas af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret; dock får någon obligation
icke utfärdas å lägre belopp, än Tvåhundra Riksdaler Riksmynt eller Femtio Riksdaler
Silfver Specie.
6:o Till ränteliqvider för dessa obligationer och kapitalets amortering anvisas
samt uppföres ä den stat, som af Rikets Ständer vid hvarje riksdag varder för Riksgäldskontoret
utfärdad, ett, i öfverensstämmelse med Regerings-formens 66 § utgående ärligt
anslag, svarande emot fem procent å det belopp, som, enligt Rikets Ständers beslut
skall upplånas, så att minst en half procent ä den förskrifna lånesumman årligen må
kunna användas till lånets återbetalande; kommande detta anslag att fortfarande och
med oförminskadt belopp ärligen utgå ända till dess hela lånet blifvit i stadgad ordning
betaldt.
De i denna, likasom i de föregående 4:de och 5:te punkterna, meddelade bestämmelser,
angående dels räntans belopp, dels obligationernas valörer och dels förhållandet
emellan stats anslaget och lånesumman, komma endast att tillämpas i afseende pä det
Bih. till R. St. Brot. 1859 § 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band, 1 Haft. 2
40
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o i65.
eller de lån, som erfordras för de, under sednaste riksdag till jemvägs-anläggningar utaf
Rikets Ständer beviljade stats-bidrag.
7:0 Det årliga ränte- och amorterings-anslaget bör ingå till en särskild redovisad
liqvidations- eller amortissements-fond, hvars behållning skall för det med dessa
medel afsedda ändamål allt framgent, oförryckt, tillhandahållas och användas, sä att
ränteliqviderna, vid derför bestämda terminer, varda ovilkorligen fullgjorda samt lånets
återbetalning i föreskrifven ordning verkställd. De till nämnda fond influtna medel böra,
så vidt ske kan och sagde liqvider medgifva, städse på säkert och ändamålsenligt sätt
göras räntebärande.
8:0 Lånets amortering bör alltid ske genom uppköp af för detsamma utgifna
obligationer, då dessas allmänt gångbara värde understiger det i dem förskrifna kapitalbelopp
(eller al pari); men, i annat fali, och derest tillfälle sig icke erbjuder att under
hand infria obligationerna, bör amorteringen verkställas genom obligationers uppsägning
samt inlösande efter uppsägningstidens förlopp. Vid sålunda skeende uppsägning och inlösen
af obligationer, bör en viss serie- och nummer-följd iakttagas.
9:0 Amorfissements-fondens, äfvensom ali den för öfrigt vid nu ifrågavarande
stats-skuld förekommande förvaltning, besörjes af Rikets Ständers Fullmägtige i Riksgälds-kontoret.
Med tillämpning af sålunda stadgade grunder och meddelade bestämmelser för
införandet af ett fonderadt inhemskt skuldsystem, beslöto Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
att, till erhållande af medel för jernvägsarbetenas fortsättande från och med början
af Juli månad 1855 upptaga ett amorteringslån emot fonderade stats obligationer, hvilket
låns belopp bestämdes till 3,000,000 R:dr. Räntevilkoren för detta lån utgjorde 4 procent
utan, och 3) procent med kapital-rabatt. Beloppet af kapital-rabatten fastställdes
till 121 procent; och skulle således för erhållande af de med sistnämnde räntefot löpande
obligationer erläggas 87i procent af det deruti förskrifna kapital. Bland öfriga rörande
sagde låns upptagning af Fullmägtige fattade beslut och vidtagna åtgärder, torde, för jemförelsen
med de rörande enahanda ämne vid innevarande riksdag framställda förslag, följande
böra här anföras: Obligationerna skulle utfärdas å 1,200, 1,000, 400 och 300R:dr
R:mt. Räntan skulle betalas halfårsvis emot återställande af derå aflemnad kupon; och
skulle förfallne ränte-kuponer till sitt fulla belopp, lika med Rikets Ständers Banks sedlar,
emottagas uti allmänna krono-uppbörden. Obligationerna skulle, i utbyte emot derför
belöpande valuta kostnadsfritt tillsändas de Privat- och Filialbanks-direktioner, som
anmälde sig önska från Riksgälds-kontoret utbekomma dessa räntebärande papper. Så
som godtgörelse för besvär och postporto tillerkändes dessutom vederbörande en ersättning
af | procent utaf de till Riksgälds kontoret insända lånemedlen.
Enligt hvad allmänt kändt är, hade den af Riksgälds-kontoret, emot ofvan uppgifna
lånevilkor företagna upplåning mindre framgång, så att, enligt Fullmägtiges vid sednast
förflutna riksdags början afgifna berättelse, hela den dittills influtna Iånesumman
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 165.
41
utgjorde endast 272,850 R:dr, för hvilken summa frän Riksgälds-kontoret utlemnats 234
st. 4 procents obligationer å ett sammanlagdt kapital-belopp å 223,500 R:dr och 137 st.
31 procents obligationer å tillsammans 56,400 R:dr. Den ringa begärlighet, hvarmed omiörmälde
upplåuing och det derigenom erbjudna tillfället att erhålla Svenska fonderade
stats obligationer således å allmänhetens sida omfattades, måste, på sätt vid sednaste
riksdag erinrades, hufvudsakligen tillskrifvas dels att den i obligationerna föreskrifna
räntan ansågs vara alltför låg, dä obligations-innehafvarne icke hade någon uppsägningsrätt,
dels att den redan under är 1856 började och är 1857 fortgående, på alla handelsförhållanden
märkbart inverkande, förändring i allmänna penningeställningen gjorde dåvarande
tidpunkt särdeles ofördelaktig för en dylik låne operations företagande.
Genom Rikets Ständers under sistförlidna riksdag fattade beslut angående anskaffningen
af de för fortsättandet af Statens jernvägsbyggnader då anvisade medel, lingö
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret åt sig uppdraget att inom eller utom riket upplåna dessa
medel, på sätt Fullmägtige funno lämpligast och ändamålsenligast till beredande af de för
Staten såsom läntagare mest förmånliga vilkor; hvarjemte i afseende på den sålunda beslutade
upplåningen stadgades, att densamma borde verkställas emot fonderade till innehafvaren
ställda och å dennes sida icke uppsägbara räntebärande obligationer, hvilk*
skulle å Rikets Ständers vägnar af Fullmägtige utfärdas. För öfrigt öfverlemnades åt
Fullmägtige att bestämma det språk och den myntsort, hvarå obligationerna komme att
utfärdas, äfvensom den ränta, hvilken behöfde i obligationerna förskrifvas samt den kapital-rabatt,
som måste beviljas vid de fall, då Fullmägtige ansågo en sådan rabatt böra
ega rum.
Sedan ett, efter gjordt anbud, med ett handelhus här i hufvudstaden under November
månad 1857 afslutadt kontrakt om öfvertagandet af det för ofvanberörde ändamål
erforderliga lån å 20,000,000 R:dr icke kunnat af bemälde kontrahent fuilgöras, så
och enär, under den dåvarande tryckta och bekymmersamma penningeställningen, all anledning
saknades att pä antagliga vilkor kunna erhålla ifrågavarande lån inom Sverige
och emot å Svenskt mynt lydande obligationer, blef det s. k. 1858 års jernvägslån till
hela sitt belopp upptaget i Tyskland; varande för detta lån 24,381 st. svenska Stats-obligationer
lydande å ett sammanräknadt kapital af 8,190,500 Thaler Preuss. Courant, utfärdade
under den 1 Mars sagde år, och skola alla dessa obligationer, hvilka löpa med
4f procent årlig ränta, som vid hvarje års förlopp bör liqvideras, med sitt fulla kapitalbelopp
inlösas under en tidrymd af 40 år, utgörande räntan och amorteringsbidraget för
sagde lån 443,333J Thaler eller 5| procent af hela den till 7,600,000 Thaler uppgående
lånesumman. Liqviderna för utlottade obligationer samt förfallna ränte-kuponer skola
verkställas uti Thaler Preuss. Courant hos de uti obligationerna uppgifna Tyska bankirhus
och bank-inrättningar. Efter afräkning af de obligationer, som redan blifvit utlottade
och inlösta, utgör det nuvarande antalet af dessa obligationer 23,803 st., lydande å
ett sammanlagdt kapital af 7,995,000 Thaler, hvaraf Riksgälds-kontoret dock innehar
12
Stals-Utskotlets Utlåtande N:o i65.
1,391 obligationer å tillsammans 298,300 Thaler, hvilka, till förräntande af den kontanta
behållningen blifvit af Riksgälds-kontoret öfvertagna.
Till föijd af Rikets nu församlade Ständers beslut har, emot Svenska stats-obligationer,
under innevarande är upptagits ett nytt fonderadt amorteringslån å 10,000,000 Thaler
Preuss. Courant eller ett beiopp, som, med tillägg af kostnaderna för lånets upptagande,
motsvarade de tili Statens jernvägsbyggnaders fortsättande under åren 1860—1863 vid
nu pågående riksdag beviljade anslag af tillsammans 25,000,000 R:dr R:mt; börande detta
lån, för hvilket räntan är beräknad till 41 procent, återbetalas genom erläggande af ett
till utgående under 381 år bestämdt ärligt ränte- och amorterings-bidrag af 51 procent
utaf hela lånesumman. Enligt hvad Utskottet inhemtat, skola förfallna obligationer och
ränte-kuponer, som tillhöra sagde lån, deruti Rikets Ständers Bank deltagit för en summa
af 1,600,000 Thaler, inlösas ej mindre i Hamburg och Frankfurt arn Main, än i Riksgälds-kontoret;
vid hvilket förhållande ock, derest en viss bestämd och allmänt kungjord
kursberäkning för de hos Riksgälds-kontoret omedelbart skeende kapital- och ränte-liqvider
varder fastställd, en del af de för detta lån utgifna och med både Svensk och Tysk
text försedda samt å 1,000, 500, 200 och 100 Thaler hvardera lydande 4 i procents obligationer
böra kunna användas lill inhemska kapitalers förräntande och således komma
att utgöra en inrikes stats-skuld.
Då Stats-Utskottets vid 1853 och 1854 års riksdag under N:ris 272 och 340 afgifne
utlåtanden angående den dä jemväl väckta frågan om införandet af ett ändamålsenligt
och efter landets penningeförhållanden lämpadt fond-system, för att medelst den
derigenom skeende upplåningen bereda nödvändiga tillgångar för bestridande af förestående
utomordentliga stats-utgifter, innefatta en omständlig och tillfyllestgörande utredning
af fördeiaktigheten och ändamålsenligheten af en sådan upplåning, så anser sig Utskottet
böra hänvisa till hvad åberopade utlåtanden beträffande nu antydda omständigheter
innehålla; och torde, då samma utlåtanden bland de tryckta riksdagshandlingarne äro
alltmänt tillgängliga, Utskottet icke behöfva här vidare upprepa hvad deruti blifvit anfördt
och yttradt. Utskottet anser sig, med stöd af grunderna för det af dåvarande Stats-Utskott
framställda förslaget rörande upplåning mot inhemska stats-obligationer, och af de i enahanda
syftning i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition äfvensom inom Riks-Stånden uttalade åsigter om
gagneligheten af att på sådant sätt söka för produktiva företag, som af Staten bekostas eller
understödjas, för Statens räkning använda inhemska, eljest ofruktbara och för handeln samt
näringarne umbärliga kapitaler, endast behöfva förklara, att, under förutsättning, att Statens
åtgärder för att tillegna sig sålunda disponibla kapitaler vidtagas med all den försigtighet,
Stats-Ulskotlets Utlåtande N:o 165.
13
som päkalias för att icke åstadkomma rubbning i enskilda kreditförhållanden och skadlig
inverkan på industrien och näringarne, Utskottet jemväl för sin del ansett införandet af
ett med hänsigt dertill ordnadt inrikes statslånesystem komma att medföra ett så fördelaktigt
inflytande i mänga hänseenden på landets ekonomiska och financiela ställning,
att fullgiltiga skäl icke synas saknas för förnyande af de försök, som redan förut, ehuru
af särskilda anledningar med mindre framgång, varit i detta afseende anställde. Det
ändamål, hvilket, sedan erforderliga medel för innevarande riksdags statsanslag till Statens
jernvägsbyggnader blifvit, jemlikt Rikets Ständers beslut, anskaffade genom upplåning mot
obligationer å utländskt mynt och språk, skulle vid läns upptagande inom riket afses,
borde, enligt Utskottets tanke, närmast och i främsta rummet vara beredande af tillgång
för att, medelst inlösen af de obligationer å utländskt mynt, som utgifvits för de till Statens
jernvägsbyggnader upptagna lån, småningom förvandla den utländska skuld, Staten
för nämnda företag måst ikläda sig, till inhemsk stats-skuld; men derjemte skulle åsyftas
att, med tillämpning af samma stadganden och bestämmelser samt användande af enahanda
lånesätt, anskaffa medel för utförande af större och vidsträcktare, allmänt nyttiga,
produktiva arbetsföretag, hvilka komma att för Statens räkning företagas, eller anses
böra af Staten understödjas, men för hvilka kostnaderna ej kunna betäckas med tillgängliga
öfverskott af Statsverkets ärliga inkomster eller öfriga samlade behållningar.
Såsom hufvudvilkor för en dylik upplånings företagande borde likväl, enligt Utskottets
tanke, antagas, att penningar blifva härstädes att tillgå för ett pris, som icke
för Statsverket medför större utgifter, än dem, hvilka, enligt afslutadt kontrakt, belöpa
sig å det till fortsättning af Statens jernvägsbyggnader under innevarande år för Svenska
Statens räkning utom riket upptagna lån. Beloppet af de medel, hvilka, under denna
förutsättning, skulle för omförmälde ändamål fä, genom upplåning mot obligationer å Svenskt
mynt och språk, under tiden för nu pågående statsreglering anskaffas, har synts Utskottet
böra sålunda bestämmas, att Fullmägtige i Rikets Ständers Riksgälds-kontor, hvilka, jemlikt
66 8 Regeringsformen, torde få sig uppdraget att ombestyra upplåningen och skuldens
förvaltning, skulle ega att, efter omständigheterna och blifvande penningeställning,
upplåna en summa, stigande till högst 3,000,000 R:dr R mt, utöfver hvilket belopp Utskottet
ej funnit rådligt att för närvarande utsträcka den ifrågavarande inrikes upplåningen.
I fråga om de särskilda lånevilkoren och öfrige med upplåningen gemenskap
egande bestämmelser, har, hvad först räntan angår, efter öfvervägande af de skäl, som
nu och vid föregående tillfällen blifvit anförda för och emot utfästande å Statens sida
af ett i förhållande till den allmänna penningeräntan högre eller lägre räntebelopp, Utskottet
kommit till den öfvertygelse, att, genom fastställande af den ränta, som i obligationerna
kommer att förskrifvas, till procent för år, icke vore, å ena sidan, att befara
någon olägenhet för industrien och näringarne genom kapitalernas inströmmande i
alltför stor myckenhet till Stats-kassan, samt att, ä andra sidan, denna räute fot skulle
vara tillräckligt hög, för att kunna hoppas upplåningens framgång. Vidkommande att,
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 165.
på sätt blifvit föreslaget, utgifva obligationer till lägre kurs än den nominela, eller med
kapital rabatt, hvilken skulle godtgöras genom en motsvarande minskning i den ränta
som förskrifves, har Utskottet, enär detta upplåningssätt genom de vid förflutne riksdagar
meddelade föreskrifter i afseende på de lån, som Riksgälds-kontoret egt upptaga, varit
uttryckligen förbjudet, och detsamma vid den af Rikets år 1854 församlade Ständer beslutade
inrikes upplåning endast alternativt tilläts, samt icke heller nu torde böra annat
än undantagsvis medgifvas, ansett att rabatt å det kapitalbelopp, derå obligationer komma
att utfärdas, icke bör få ega rum i annat fall, än att penningar ej kunna erhållas
mot den i obligationerna föreskrifna ränta af 4j procent, dä kapital-rabatt må lemnäs,
dock endast sä till vida, att kostnaderna för länet derigenom ej blifva större, än för det
sednast upptagna jernvägsbyggnadslånet. Vid bestämmandet af obligationernas valörer
har, för befrämjandet af upplåningens framgång och för att underlätta fruktbargörandet af
smärre kontanta behållningar, synts Utskottet nödigt, att en något lägre valör, än som
hittills varit medgifven, fastställes såsom den lägsta, hvilken Utskottet trott lämpligen
böra blifva å belopp af 100 R:dr R:mt; hvaremot antalet och beloppet af de högre valörer,
derå obligationer böra utfärdas, torde lill pröfning och afgörande af Fulimägtige i
Riksgälds kontoret öfverlemnas. Till amortering af det eller de lån, som, i händelse af
Rikets Ständers bifall till Utskottets nu framställda förslag komma att upptagas, har
Utskottet ansett årligen böra användas ett belopp, som, med tillägg af den årliga räntan,
uppgår till 5^ procent af ursprungliga lånesumman. I afseende på obligationernas uppsägbarhet
och sättet för amorteringens verkställighet samt öfriga hithörande bestämmelser,
har Utskottet funnit sig böra förorda antagande af hufvudsakligen enahanda föreskrifter,
som blifvit meddelade genom ofvan förut anförda Kongl. Kungörelse den 3 Februari
1855; och får Utskottet alltså tillstyrka och föreslå:
alt Rikets Ständer, i och för medels anskaffande för nedanuämnda
ändamål samt med afseende å införande och framgent fortfarande
tillämpning af ett inhemskt stats-lånesystem, måtte meddela följande
beslut och stadganden:
1:0.
Genom upplåning för Statens räkning, enligt här nedan
angifne vilkor och bestämmelser, anskaffas inom riket medel, att
användas dels till inlösen af obligationer å utländskt mynt, utgifue
för de åren 1858 och 1860 för Statens jernvägsbyggnader upp
tagna lån, dels tili bekostande af allmänna, produktiva arbetsföretag,
hvilkas utförande eller understödjande af Rikets Ständer
beslutas.
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o i65.
15
2:0.
Denna upplåning, som icke får företagas i annat fall, än
att penningar blifva inom riket att tillgå mot ett pris, som icke
öfverstiger kosinaden för det under innevarande är till fortsättning
af Statens jernvägsbyggnader utom riket upptagna lån, och
hvilken under åren 1861 till och med 1863 icke får uppgå lill
högre belopp än en summa af 3,000,000 R:dr R:mt, sker genom
fonderade, inora riket utgifna, räntebärande obligationer, lydande
å Svenskt mynt, och utfärdade, på Rikets Ständers vägnar, af deras
Riksgälds-kontor.
3:0.
Obligationerna ställas pä innehafvaren, men äro å dennes
sida icke uppsägbara. Deremot eger Riksgälds-kontoret att dera
uppsäga, till inlösen efter sex månaders förlopp; hvilken uppsägningsrätt
dock icke må af Fullmägtige begagnas, förrän efter tio
år från obligationernas utgifvande. Uppsägning sker medelst derom
i Rikets officiela tidning införd kungörelse.
4:0.
Räntan för den i obligationerna förskrifna lånesuinraa utgår
med för hundra efter år räknadt, och tillhandahålles ovilkorligen
obligationsinnehafvaren hvarje halft år, emot återställande
af den å samma ränta utfärdade kupon; börande hvar och en obligation,
vid dess utfärdande, vara försedd med dylika kuponer å
halfårsräntorna för en tiderymd af Tio år; och skall samma obligation
sedermera, intilldess den varder inlöst, hvart tionde år förses
med ränte-kuponer för enahanda tid. Vid upplåningens företagande,
äfvensom under dess fortgång, må, i fall att penningar ej
kunna erhållas mot den i obligationerna förskrifna ränta, rabatt
å det kapital-belopp, derå obligationerna utfärdades, af Fullmägtige
lemnäs, dock att kostnaden för lånet derigenom ej må blifva
större än för innevarande års jernvägs-byggnadslån.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 165.
5:o.
Obligationernas valörer, hvilka skola utsättas i både Riksdaler
Riksmynt och Silfver Specie, bestämmas af Fullmägiige i
Riksgälds kontoret; dock får någon obligation icke utfärdas ä lägre
belopp, än Etthundra Riksdaler Riksmynt eller Tjugufem Riksdaler
Silfver Specie.
6:0.
Till ränte-liqvider för dessa obligationer och kapitalets
amortering anvisas samt uppföres ä den stat, som af Rikets Ständer
rid hvarje riksdag varder för Riksgälds-kontoret utfärdad, ett,
i öfverensstämmelse med Regerings-formens 66 § utgående årligt
anslag, till belopp af procent å den summa, som, enligt Rikets
Ständers beslut, skall upplänas; kommande detta anslag att fortfarande
och med oförminskadt belopp årligen utgå ända till dess
hela länet blifvit i stadgad ordning betalt.
7:0.
Det årliga ränte- och amorterings-anslaget bör ingå till
en särskild redovisad liqvidations- eller amorterings-fond, hvars behållning
skall för det med dessa medel afsedda ändamål allt framgent,
oförryckt, tillhandahållas och användas, så att ränte-liqviderna,
vid derför bestämda terminer, varda ovilkorligen fullgjorda samt
lånets återbetalning i föreskrifven ordning verkställd. De till
nämnda fond influtna medel böra, såvidt ske kan och sagde liqvider
medgifva, städse på säkert och ändamålsenligt sätt göras räntebärande.
8:0.
Länets amortering bör alltid ske genom uppköp af för
detsamma utgifna obligationer, då dessas allmänt gångbara värde
understiger det i dem förskrifna kapital belopp (eller pari); men,
i annat fall, och derest tillfälle sig icke erbjuder att under hand
infria obligationerna, bör amorteringen verkställas genom obligationernas
-
Slats-Utskottels Utlåtande N:o 165. 17
tionernas uppsägning samt inlösande efter uppsägningstidens förlopp.
Vid sålunda skeende uppsägning och inlösen af obligationer,
bör en viss serie- och nummerföljd iakttagas.
9:0.
Amorterings-fondens, äfvensom all den för öfrigt vid nu
ifrågavarande statsskuld förekommande förvaltning besörjes af Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret, hvilka jemväl ega att, efter omständigheterna
och blifvande penningeställning, ej mindre bestämma
tiden för upplåningens företagande och lånesummans belopp inom
ofvan uppgifna gräns, än äfven föranstalta om uppköp af de för
jernvägs-byggnadslånen utgifna obligationer, på sätt och å tid så
dant
lämpligast och med största fördel för Staten kan ske.
Stockholm den 21 Augusti 1860.
Reservation:
af Hr Wcem: nFör att så vidt möjligt underlätta upptagandet af ifrågavarande lån, försäkra
sig om lånesummans snara erhållande, samt förekomma, att för lånet utgifne obligationer,
till men för Svenska Statsverkets kredit, blifva noterade till underkurs, anser jag
att, i likhet med hvad för de utländska lånen blifvit beslutadt, Rikets Ständer böra hos
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes lemna sin garanti och fastställelse äfven
åt detta lån.»
Häruti hafva instämt: Herrar Bildt, Gillis; Skogman, C.; Montgomery Cederhielm,
R.; Gripensvärd, J. 0.; Leijonancker, F. W.; Biskop Annerstedt samt Dokto
rerne
Tellbom och Schram.
Bih. till R. St. Fröt. 1859 (j 1860. * Sami. 1 Afd. 3 Band. 1 Höft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o i66.
N:o 166.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Äng. 1860, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar om beredande
af annan embelslokal för Rikets Ständers Justitie-Ombudsrnan
och hans expedition.
(B. A.)
Sedan den af Justiiie-Ombudsmannen i sin för innevarande riksdag afgifna embetsberättelse"gjorda
och i Lag-Uiskottets Utlåiande N:0 4 till Riks-Ståndens behandling
anmälda hemställan, om en mera lämplig lokal för Justitie-Ombudsmannens expedition
och lämpligare förvaringsrum för alla till expeditionen hörande handlingar, blifvit af
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet till Stats-Utskottet remitterad, och Utskottet
äfvenledes fått från Bonde-Ståndet emottaga en rörande samma ämne af Riksdags-fullmägtigen
C. G. Sköldberg från Örebro län väckt motion, samt Utskottet, i anledning af dessa
framställningar, infordrat yttrande i ämnet från Fullmägtige i Rikets Ständers Riksgäldskontor,
hafva Fullmägtige, uti skrifvelse den 12 nästlidne Juli, tillkännagifvit, att som,
inom Rikets Ständers hus, icke funnes att tillgå några andra än de derstädes för närvarande
ät Justiiie-Ombudsmannen till gemensamt begagnande med Lag-Utskottet under
riksdagarne anvisade rum, emedan alla öfriga rum och lägenheter inom samma hus då
användesj för des ändamål, hvartill desamma genom Rikets Ständers i afseende på detta
hus fattade beslut blifvit bestämda, hade Fullmägtige, då en ny embetslokal för Justitieombudsmannen
vore högst behöflig, och då en sådan, enligt Fullmägtiges åsigt, fullt
lämplig och ändamålsenlig samt. tillräcklig lokal, bestående af 4 embetsrum jemte ett
vaktrum, kunde beredas i nordvestra flygeln af Riksgälds-kontorets hus genom flyttning
af dervarande trappuppgång och iståndsättande af rummen en trappa upp jemte gafvel
-
Stats-Utskoltets Memorial N:o 167.
19
rummet 2 trappor upp, med hvilken lokal nuvarande Justitie-Ombudsmannen, efter derom
tagen kännedom, förklarat sig tillfredsställd, gått i författning om ej mindre den erforderliga
flyttningen af nämnde trappuppgång för att göra alla rummen i nedra våningen sammanhängande,
än äfven den behöfliga reparationen af dessa rum, hvilka, allt sedan Riksgälds-kontoret
för nära 30 år sedan inflyttade i sitt nuvarande hus, varit begagnade till
förvarande af gamla räkenskaper samt andra handlingar och derföre hittills icke blifvit
iståndsätta; kunnande reparationsarbetena å den för Justitie-Ombudsmannen af Fullmägtige
afsedda nya embetslokal förmodas blifva så skyndsamt verkställde, att Justitieombudsmannen
och hans expedition redan före innevarande års slut deruti kunde inflytta.
Med afseende härå, och enär, pä sätt Fullmägtige hemställt, kostnaden för iståndsättandet
af omförmälda del af Riksgälds-kontorets hus torde få bestridas på enahanda
sätt, som andra reparationskostnader för samma hus, anser sig Utskottet böra tillstyrka,
att Rikets Ständer, med godkännande af den åtgärd Fullmägtige
för ifrågavarande ändamål vidtagit, måtte förklara, att de i ämnet
gjorde framställningar icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 Augusti 1860.
N:o 167.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Ang. 1860, kl. 11 f. m.
Memorial, angående hostnadcrne för tryckningen af Riksståndens
Protokoller vid nuvarande riksdag, jemte dertill hörande
Bihang.
(R. A.)
Vid afgifvande af sitt uti Utskottets Memorial N:0 110 omförmälda förslag angående
arfvoden och traktamenten för den hos Riks-Stånden och Utskotten anställda kanslipersonal
och vaklbetjening, hafva Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän tillika, i afseende
å korrekturläsningen vid den tryckning af ofvannämnde protokoller, som kan
20
Stats-Ulskottets Memorial N:o 167.
återstå, då innevarande riksdag slutas, samt upprättandet af registren öfver samma protokoller,
föreslagit att följande, efter skiljaktiglieterna i stilar och tryck lämpade, ersättning
för besörjandet af denna korrekturläsning m. m. vid säväl protokoilernas som registrens
tryckning mätte beviljas och fastställas, nemligen: för hvarje, efter riksdagens slut
tryckt, ark af Ridderskapet och Adelns äfvensom Preste-Ståndets protokoller Två R:dr
25 öre samt af Borgare- och Bonde-Ståndens protokoller En R:dr 75 öre, äfvensom att
vedergällningen för registrens upprättande likaledes mätte bestämmas efter samma skilj
aktigheter,
och sålunda, med beräkning efter tryckt ark, fastställas till 36 R:dr arket för
registren öfver Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets, och till 27 R:dr, allt Riksmynt,
för registren öfver Borgare- och Bonde-Ståndens protokoller.
Då den af Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän föreslagna godtgörelse för
omförmälda korrekturläsning grundar sig på anställd jemförelse emellan de särskilda Ståndens
protokoller; och då denna beräkningsgrund, hvilken vid ifrågavarande ersättnings
bestämmande under de föregående riksdagarne varit tillämpad, äfven nu synes böra iakt
tagas,
får Utskottet
1:0
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad sålunda blifvit föreslaget,
eller att, såsom ersättning för besörjandet af korrekturläsningen
m. m. i och för den vid nuvarande riksdags slut återstående tryckning
af Riks-Ståndens protokoller, jemte dertill hörande register,
må till vederbörande utbetalas, för hvarje, sedan riksdagen är a£-  slutad, tryckt ark af Ridderskapet och Adelns äfvensom PresteStåndets
protokoller 2 R:dr 25 öre, och af Borgare- och Bonde
Ståndens
1 R:dr 75 öre R:mt.
I fråga om godtgörelsen för upprättandet af registren öfver meranämnde protokoller,
torde samma bestämningsgrund, eller papperets storlek och tryckets beskaffenhet,
äfvenledes böra tillämpas; hvadan Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Herr Landtcnarskalken
och Herrar Talmän föreslagit, hemställer
2:0
att denna godtgörelse må bestämmas till 36 R:dr för hvarje tryckt
ark af registren öfver Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets
protokoller, och till 27 R:dr, allt Rmt, för hvarje sådant ark
af registren öfver Borgare- och B onde-Ståndens protokoller.
Siats-Utskottets Memorial N:o 161.
ii
Beträffande derefter ordningen och sättet för iiqviderandet af här ofvan omförmälda,
jemte öfriga med tryckningen af Innevarande riksdags protokoller förenade kostnader,
hemställer Utskottet,
3:0
att samma] beslut, som vid de sednare riksdagame l detta hänseende
varit fattade, måtte fortfarande tjena till efterrättelse, så att
kostnaderna för tryckningen och häftningen af Riks-Ståndens protokoller
böra af Riksgälds-kontoret omedelbart godtgöras, pä ena
handa sätt, som i afseende på andra riksdags-utgiftvr blifvit af Rikets
Ständer föreskrifvet, samt att Boktryckarnes och Bokbindarnes
räkningar skola grunda sig på gjorda och af vederbörande Riks
Stånd antagna anbud elier enligt Ståndets beslut upprättade kontrakter
och, hvad det verkställda arbetet beträffar, vara af Ståndets
Sekreterare till riktigheten bestyrkta.
! sammanhang med sina nu gjorda framställningar, har Utskottet trott sig upplysningsvis
böra meddela, att upplagorna af Slånds-protokollerna under denna riksdag,
enligt inhemtade officieia uppgifter, utgöra följande exemplar, nemligen:
Upplagan af Ridderskapet och Adelns protokoller
500 exemplar.
„ „ Preste-Ståndets d:o 500 „
„ „ Borgare-Ståndets d:o
200 „
„ „ Bilagorna tili sistbemäide Stånds protokoller, innehållande
de inom detsamma väckta motioner  250 „
„ „ Bonde-Ståndets protokoller
400 „
Vidkommande åter Bibanget till Rlks-Ståndens Protokoller eller de af Utskotten
afglfna Betänkanden samt från Riks-Stånden expedierade protokolls utdrag, jemte Expeditions
Utskottets förslag till underdåniga Skrifvelse^ har Utskottet erhållit den upplysning,
att utaf de 1,350 exemplar, som upplagan af nämnde Bihang under denna, likasom
under flera flera förutgående riksdagar, utgjort, aflemnas
till Ridderskapet och Adeln
450 exemplar,
„ Preste-Ståndet
80 „
„ Borgare-Ståndet
80 „
Transport 610 exemplar
Bih. till R. St. Prot. 1859 tf 1860. 4 Samt. 1 Afd. 3 Band. 1 Baft. 4
22
Stats-Utskottets Memorial N:o 167.
Transport 610 exemplar
lill Bonde-Ståndet
125 „
„ Illak otten  34 „
„ några af Stats-departementerna samt åtskilliga embetsverk och embetsman
41 „
hvarjemte til! Riksgälds-kontoret öfverlemnas för att prenumeranter tillhandahållas
.  40 „
tillsammans 850 exemplar.
Utaf de öfverbiifna exemplaren komma  400 v
att tillställas Riksgälds kontoret, för att. enligt de föreskrifter,
som derom blifvit af Rikets Ständer meddelade, antingen genom
nämnde Kontors försorg utdelas, eller till framtida disposition
derstädes förvaras.
Härefter återstående
100 „
firo afsedde att hos Expeditions-Utskottet, vid skeende särskilda
reqvisitioner från vederbörande Utskott, finnas att tillgå.
Summa 1,350 exemplar.
Stockholm deo 24 Augusti 1860.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus. 1860.
Slais-Utskolleis Lito lande AT.o 168.
I
J%':o #6*#.
Ank. till Kxp.-Utsk. den 27 Aug. 18(50, kl. 12 rnidd.
(1 (låtandu, i anledning af Kongl. Maj:Is nådiga Proposition örn anslag
för åvägabringande af ifrågasatt förstärkning af
Kongl. Maj:ts Högsta Domstol. (U. A.)
Uti högstberörda den 13 nästlid ne Mars till Rikets Ständer aflidna nådiga
Proposition (införd under N:o 104 i första Samlingen af Bihanget till samtlige
Riks-Ståndens protokoll) meddelas, att, för verkställande af den utaf Kongl. Maj:t
uti särskild Proposition till Rikets Ständer samma dag föreslagna förstärkning af
Kongl. Majtts Högsta Domstol, erfordrades medel, ej mindre till löner åt fyra
nya Justitie-råd å 8.000 R:dr, än ock till arfvoden för fyra tillförordnade Revisions-sekreterare
med 4,500 R:dr för hvardera, och för två tillförordnade Protokolls-sekreterare
med 3,500 R:dr för hvardera, äfvensom till bestridande af de
tillökade kanslist- och kopist-göromålen med 11,200 R:dr, och till arfvoden å
500 R:dr för en vaktmästare vid Högsta Domstolen och en vid Justitie-revisionsexpeditionen;
och har derföre Kongl. Majit af Rikets Ständer äskat ett årligt
anslag af 69,200 R:dr, att utgå enligt ofvanberörda fördelning, under innevarande
år från och med månaden näst efter den, under hvilken stadga angående
Ilo gsta Domstolens tjenstgöring på två afdelningar kominer att utfärdas, och vidare
intill slutet af nästa statsreglerings-period.
Denna nådiga Proposition är af samtlige Riks-Stånden till Stats-Utskottet
remitterad; — och enär Rikets Ständer, efter antagande af det grundlagsstadgande,
som gjort förstärkning af Kongl. Majits Högsta Domstol möjlig, godkänt
Itili. lill It. St. Pral. 1839 <S 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 liand. S Uuft.
Stats-btskotlels Utlåtande N:o 168.
Lag-Utskottets elen 19 sistlidne April afgifna Betänkande (N:o 22), deruti nämnde
Utskott tillstyrkt. Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts ofvan ornfönnälda nådiga
Proposition med förslag till stadga angående samina Domstols tjenstgöring
på två afdelningar, enligt hvilken ledamöternes antal skulle ökas till 1 C, torde
af detta beslut blifva en nödvändig följd — sorn ock varit uttryckligen förutsatt
— att Rikets Ständer jemväl anvisa medel till de i anledning af den nya organisationen
behöfliga .löner och arfvoden. —• Grunderna för det i sådant hänseende
nu framställda förslag äro närmare utvecklade i det Stats-råds-protokoll,
som åtföljer den nådiga Propositionen och redan blifvit bland Riks-Ståndens medlemmar
i tryck utdeladt; och har Utskottet vid detta förslag icke funnit något
att erinra, vare sig i afseende å de särskilda löne- och arfvodes-beloppen eller
nordningen i öfrigt, dervid, till underlättande af en framdeles möjligen blifvande
indragning, iakttagits, att endast Justitie-råden, hvilka enligt grundlagen icke få
innehafva annat embete, skola erhålla löner, men den behöfliga förstärkningen af
nedre Revisionen och dess expedition tillvägabringas genom förordnanden pä obestämd
tid. — Utskottet finnér sig i följd häraf berra tillstyrka,
att den nådiga Propositionen må vinna Rikets Ständers bifall,
och således för nästkommande statsreglcrings-period beviljas
en tillökning i Högsta Domstolens anslag af 32,500
R:dr och uti anslaget för .Tustitic-revisionens expedition af
36,700 R:dr, utgörande dessa belopp tillhopa ufvanberörda
summa 69,200 R:dr.
Derjemte och i händelse Kongl. Majit skulle finna lämpligt, att ornfönnälda
förstärkning af Högsta Domstolen redan under innevarande är må komma till
verkställighet, har Utskottet, som inhemta!, att de å 2:dra Hufvudtiteln för närvarande
befintliga besparingar antagligen lemna tillgång för den mindre betydliga
utgift, som häraf kan föranledas, ansett sig böra hemställa,
det Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att do
under innevarande år för ifrågavarande ändamål möjligen
erforderliga kostnader må af Kongl. Majit bestridas medelst
anlitande af 2:dra Hufvud titelns besparingar.
Stockholm den 24 Augusti 1860.
Slals-Ulsholtels lllålaHde A. o 169.
3
JX:0 ÉG9.
Alik. till Exp.-Utsk. ilen 27 Aug. 1860, kl. 12 midd.
Utlåtande. i anledning af väckt fråga om beviljande af anslag till
Magister M. Wiberg, såsom honorarium för en af honom
uppfunnen rukne-machin. (U. A.)
Af on i berörda ämne den 30 nästlidne Mars till Rikets Ständer allåten
nådig Proposition (införd under N:o 108 i lista Samlingen af Bihanget till RiksStåndens
protokoll) inhemtas, att Kongl. Vetenskaps-akademien hos Kongl. Majit
i underdånighet anmält, hurusom, sedan för Akademien blifvit förevisad en af
Magister M. Wiberg uppfunnen räknemachin, hvilken, af olika konstruktion med
den Scheutziska, förrättade samma arbete med lika fullständighet, soln denna, men
intoge betydligt mindre rum otdi kunde försäljas till vida lägre pris, hvarigenom
den kunde blifva allmännare tillgänglig, Akademien bland sine sakkunnige ledamöter
utsett en kommitté att i ämnet afgifva betänkande. Vid den noggranna undersökning,
den af Magister Wiberg uppfunna räknemachin sålunda blifvit underkastad,
hade blifvit bekräftadt, att densamma icke blott med lika fullständighet,
som den Scheutziska, uppfyllde det hufvudsakiiga ändamålet, att med ofelbarhet
utföra interpolations-räkningar, utan ock i ofvan omförmiilda hänseenden
bildade ett ej o vig tigt framsteg. Magister Wiberg hade dessutom meddelat en,
efter Komitterades öfvertygelse, verkställbar plan att ännu i väsendtlig mån förenkla
sin uppfinning, hvarigenom en ganska betydlig prisnedsättning ytterligare
skulle åstadkommas, hvilket vore af synnerlig vigt med hänsyn till det stora
gagn, helst för vetenskapliga ändamål, sorn ett instrument af detta slag vore ämnadt
att åstadkomma och ofelbart äfven skulle medföra i desto högre grad, ju
4
Stats-Utskottcts Utlåtande N:a M9-
mera tillgängligt det, med afseende på priset, blefve för sådana anstalter elier
personer, sorn vore i tillfälle att deraf göra bruk; och då Magister Wibergs machin,
enligt uppfinnarens egen uppgift, kostat omkring 1,500 Ridr Runt, deri
dock ej inberäknad kostnaden för de förberedande försök, äfvensom för konstruktionen
af den modell-machin, som för sjelfva utförandet varit af nöden och Wiberg,
redan förut i knappa omständigheter, genom de mångahanda kostnader, utförandet
af hans uppfinning ådragit honom, numera saknade alla tillgångar att
utan bidrag förverkliga sin plan att förfärdiga en räknemachin af ännu mera förenklad
konstruktion, samt, oberoende af allt detta, Wiberg visat sig besitta en
mekanisk talent, som förtjenade att på allt sätt upprätthållas och uppmuntras,
hade Akademien uttryckt den underdåniga förhoppning, att Kongl. Maj:t måtte
täckas bereda Magister Wiberg ett honorarium af 3,000 R:dr R:int, hvarigenom
han komme i tillfälle att fullända sin uppfinning.
Vid underdånig föredragning af detta ärende hade Kongl. Majit, på grund
af hvad sålunda blifvit anfördt och Kommitterades betänkande i öfrigt innehölle,
funnit Magister Wiberg synnerligen förtjent af ett offentligt understöd, hvilket
Kongl. Majit ansett lämpligen böra bestämmas så högt, att det icke blott utgjorde
en ersättning för redan hafde eller för utvecklingen af hans sinnrika uppfinning
ytterligare nödiga kostnader, utan jemväl satte honom i tillfälle att åtminstone
under någon tid ostördt egna sig åt detta för vetenskapen vigtiga arbete;
och har derföre Kongl. Majit föreslagit Rikets Ständer, att åt Magister
Wiberg bevilja ett anslag af 5,000 Ridr Runt, såsom honorarium för den af
honom uppfunna räkne-machin.
I sammanhang med denna till Stats-Utskottet remitterade nådiga Proposition
har Utskottet före haft en inom Borgare-Ståndet af Herr W ahlström, under
åberopande af 56 § Riksdags-Ordningen väckt, till Utskottet öfverlemnad
motion, deruti hufvudsakligen anföres, hurusom, efter afgifvandet af ofvanberörda
nådiga Proposition, Magister Wiberg, i följd af åtskilliga utaf honom gjorda
försök att i guttapercha stereotypera och dermed till trycket befordra några med
hans räkne-machin uträknade ränte-tabeller, i och för sin uppfinning ytterligare
fått vidkännas sä betydliga omkostnader, att han numera icke kunde anses genom
det för honom af Kongl. Majit i nåder föreslagna honorarium blifva satt i tillfälle
att genomföra den uttänkta planen för räkne-machinens förenklande; —
och har, med anledning häraf, motionären hemställt, att berörda honorarium
måtte af Rikets Ständer höjas till ett belopp af 8,000 Ridr, lör hvilken hemställan
motionären ansåg sig ega desto mera skäl, som genom omförmälda trycknings-försök,
de der slutligen, i följd af den method Wiberg derför uttänkt, Jedt
till det önskade målet, han lyckats att på ett fullt tillfredsställande sätt realisera
den visserligen icke nya, men, så vidt kändt vore, hitintills utan framgång
tillämpade idéen, att vid tryckning för stereotyperingen använda guttapercha, i
Slalt-lllskotMs Utlåtande A-o 169.
5
stället för annan ilyrburare rnaterie, hvarigenom boktryckeri-konstens framåtskridande
oell fulländning blifvit i icke oväsendtlig mån befordrad.
Efter tagen kännedom 0111 de handlingar och intyg, som rörande denna fråga
blifvit Stats-Utskottet delgifna, kan Utskottet för sin del icke antaga annat, än
att ifrågavarande räkne-machin, till så väl plan som utförande, är af den beskaffenhet,
att, genom de framsteg i både vetenskapligt och praktiskt hänseende,
som deraf kunna förväntas, detta arbete skall lända icke allenast uppiinnaren
utan ock det iand han tillhör till heder: hvadan äfven Magister Wiberg derigenom,
enligt Utskottets tanke, förvärfvat sig grundade anspråk på någon erkänsla
från det allmännas sida. Härvid torde jemväl böra tagas i betraktande
vigten deraf — med hänsigt till den tekniska vetenskapens framåtskridande —
att Staten på lämpligt sätt understödjer och befrämjar utvecklingen af de sällsynta
mekaniska anlag, Magister Wiberg, enligt sakkunniges omdöme, visat
sig ega; — och då, enligt hvad Utskottet inhemtat, Wiberg helt och hållet
saknar egna tillgångar, samt han, enligt hvad ofvan är anfördt, efter det
frågan varit föremål för Kongl. Vetenskaps-akademiens och Kongl. Maj:ts pröfning,
i och för sina uppfinningar fått vidkännas betydligt förökade kostnader,
har Utskottet föreställt sig, att det honorarium, hvarom nu är fråga, icke bör
bestämmas till lägre belopp än ofvanbemälde motionär föreslagit, eller 8,000
R:dr, enär det i annat fall icke lärer blifva tillräckligt att både betäcka de omkostnader,
Wiberg för sina uppfinningar redan haft och på samma gång utgöra
ett, understöd för vidare sträfvanden i samma rigtning ; — i följd hvaraf Utskottet
således tillstyrker,
det Rikets Ständer måtte å Riksgälds-kontoret anvisa en
summa af 8,000 R:dr, att, såsom honorarium, Magister Wiberg
tilldelas.
Stockholm den 24 Augusti 1860.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N;o i70.
JW:o 1FO.
Alik. till Exp.-Utsk. dea 27 Aug. IStlO, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af viickl fråga om sammanfattning och skiljande
frän Wester-Norrlands luns arkiv af de allmänna
handlingar, som röra Jemtlands län. (U. A.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion, som blifvit till Stats-Utskottet remitterad,
har Riksdags-fullmagtigen Nils Larsson från Jemtlands län hufvudsakligen
anfört, hurusom, sedan den tid provinsen Jemtland var förenad med
Wc ster-Norrlands län, alla sådana offentliga akter, dokumenter och handlingar
samt jordeböcker, som borde bilda Jemtlands läns arkiv, funnes inblandade i
och förenade med Hernösands länsarkiv. Att denna omständighet måste menligt
inverka på rättsförhållandenas utredning inom Jemtlands län, särdeles hvad beträffade
kamerala, ekonomiska och administrativa ärenden, syntes uppenbart, likasom
det kunde med visshet antagas, att, i saknad af tillgång till sådana äldre
handlingar, samt deraf härflytande bristande kännedom orri deras tillvaro,
mången vigtig rättighet gått förlorad, som under andra förhållanden kunnat försvaras
och fredas. Det måste således vara för Jemtlands län och för Landshöfdinge-embetet
derstädes af högsta vigt, att de handlingar af omförmälda beskaffenhet,
sorn kunna frånskiljas, varda från Hernösand till Ostersund förflyttade,
samt att, vidkommande åter sådana handlingar, som icke kunde frånskiljas eller,
i anseende till kostnaden, afskrifvas, tillfälle till erhållande af kännedom om deras
tillvaro blefve Jemtlands läns embetsmyndigheter och innevånare på annat
sätt beredt; och har med anledning häraf motionären hemställt, att Rikets Ständer
måtto hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes i
nåder anbefalla Dess Befallningshafvande i Wester-Norrlands län att låta, genom
dertill förordnad fullt skicklig person, ur arkivet för sistnämnda län uttaga de
handlingar, rörande Jemtland, hvilka der kunde påträffas, såsom Landsthingsprotokoller,
skattläggnings-instrumenter, afvittringshandlingar, allmänningsunder
-
Stals-Uskollcts Utlåtande l\’:o 17 0.
7
sökningar, fiskelängder m. in.; ur jordeböckerna från äldre tider ända till skilsmessan
de bada länen emellan, samt årssarftlingarne af akter till såväl afgjorda
som oafgjorda mål, löstaga de delar, som berörde förhållanden inom Jemtland ;
vidare ur registren till alla resolutionsböcker och diarier göra utdrag i enahanda
afseende, med hänvisande för hvarje ärende till dess nummer i den qvarblifvande
handlingen; samt slutligen öfver alla de handlingar, som sålunda frånskiljas,
oell de gjorda utdragen upprätta förteckning, att, jemte handlingarne, till
Landshöfdinge-embetet i Jemtlands län öfverlemnas; — varande tillika, enär det
ifrågavarande högst vidlyftiga och vigtiga arbetet fordrade särskild, sakkunnig
och pålitlig person, med vana vid forskningar i arkiver, samt de hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands och Wester-Norrlands län anställde tjenstemän,
hvilkas tid vore af deras tjenste-äligganden fullt upptagen, skäligen icke
kunde med samma arbete besväras, af motionären framstäldt det förslag, att
Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:ts disposition anvisa ett anslag å 2,000
R:dr, att, i mån af behof, för ändamålet användas.
Delande motionärens tanke om olägenheterna deraf, att de offentliga handlingar,
som beröra förhållanden inom Jemtland under den tid denna provins var
med Wester-N orri and till ett län förenad, icke finnas i Jemtlands läns arkiv att
tillgå, utan mäste, då behof deraf göres, sökas i arkivet för Wester-Norrlands
län, har Utskottet icke kunnat annat än finna det önskvärdt, att åtgärder vidtagas
för sådana handlingars afskiljande från sistnämnde arkiv för att till länsarkivet
inom Jemtland öfverflyttas. Men då frågan om sättet för verkställande
af detta arbete, — hvilket till följd af sin natur är af den beskaffenhet, att det
påkallar en synnerlig urskiljning och noggranhet, om de dermed åsyftade fördelar
för Jemtlands län skola vinnas, utan att å andra sidan Wester-Norrlands
läns arkiv beröfvas handlingar, som kunna för detta län vara af vigt — icke
utgjort föremål för den pröfning af vederbörande em bets myndigheter, som, enligt
Utskottets tanke, är nödig ej mindre för ett tillräckligen noggrant bestämmande
af arbetets omfattning i särskilda delar, än äfven för att kunna tillförlitligen bedöma,
till hvad belopp medel behöfva för arbetets verkställande anvisas; har
Utskottet funnit sig icke kunna pä annat sätt förorda ifrågavarande motion, än
medelst den hemställan,
att Rikets Ständer, jemte anmälan om hvad hos dem i detta
ämne förekommit, mätte i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes, efter vederbörandes hörande, taga i nådigt öfvervägande,
på hvad sätt det med ofvanberörda framställning
afsedda ändamål må lämpligast bringas till verkställighet,
samt derefter till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition, angående
bestridandet af de kostnader, som deraf torde föranledas.
Stockholm den 24 Augusti 1860.
STOCKHOLM, typogiiaftska föreningens boktryckeri, 1860.
Ståts-Utskottets Utlåtande M 171.
i
N:o 171.
Ank. till Exp.-Utak. dea 28 Augusti 1860, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om ersättning af allmänna medel
till Häradsskri/varen C. E. Ruckman för den förlust, han
lidit derigenom att hans innehafvande boställe blifvit för högt
uppskatladt.
(U. A.)
Till Stats-Utskottets handläggning är af Bonde-Ståndet remitterad en derstädes
af Riksdags-fullmägtigen A. Söderholtz från Södermanlands län väckt motion, hvaruti
hufvudsakligen anföres, hurusom Häradsskrifvaren i Akers, Daga och Selebo
häraders fögderi C. E. Ruckman blifvit tillskyndad en ganska betydlig förlust af
löne-inkomster derigenom, att hans boställe Ärja JV2 3, b mantal i Ärja socken
och Åkers härad, vid den uppskattning deraf, som med anledning af sednaste
löne-reglering för Landtstatens embets-och tjenstemän verkställdes, beräknats gifva
vida högre afkastning, än deraf i sjelfva verket kunde erhållas. I detta förhållande,
som härledde sig deraf, att till grund för uppskattningen tagits den summa,
som för bostället då gafs i arrende och hvilken, i följd af särskilda omständigheter,
kunnat bestämmas till betydligt högre belopp än som motsvarade boställets
afkastning, hade Ruckman hos Kongl. Maj:t i underdånighet sökt rättelse, med
anhållan det Ruckman måtte tillåtas antingen till Statsverket afstå sitt boställe
mot åtnjutande af enahanda kontanta ersättning, som vid sistlidne riksdag beviljats
de Häradsskrifvare, hvilka ej vöre med boställen försedda, eller ock behålla
bostället såsom blott motsvarande den nyssnämnde Häradsskrifvare förunnade
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Samt. 1 Afd. 3 Band. 3 Höft.
2
Stats-Ut skottets Utlåtande M 171.
boställs-ersättning af 300 R:dr; men Kongl Maj:t hade, genom nådigt Bref till
Sin Befallningshafvande i Södermanlands län af den 30 Augusti 1858, förklarat
sig icke finna skäl att till Ruckmans berörda ansökning lemna bifall. Då emellertid
numera, sedan Ruckman låtit den 16 September nästlidet år genom fyra
i landthushållningen kunnige, trovärdige män verkställa en noggrann, på för handen
varande förhållanden grundad uppskattning af boställets afkastning, ännu tydligare
visade sig, att Ruckman genom den förra uppskattningen blifvit oförskyldt
lidande, syntes det motionären lika billigt som rättvist, att Ruckman genom Rikets
Ständers medverkan blefve beredd ersättning för den honom tillskyndade förlust,
hvilken, — då antagas kunde, att boställets afkastning på sin höjd motsvarade
den hyres-ersättning, Häradsskrifvare utan boställe blifvit tillförsäkrad,—
från och med år 1858, då Ruckman sjelf öfvertog brukningen af sitt boställe,
rätteligen borde beräknas till enahanda belopp årligen, som den af Staten antagna
uppskattningssumman utgjort, eller 617 R:dr; — och har af dessa skäl motionären
föreslagit, att nyssnämnde summa, eller 617 R:dr, måtte af Rikets Ständer
Häradsskrifvaren Ruckman tillerkännas, att till honom årligen utgå från och med
år 1858 intill dess en ny på tillförlitligare grunder byggd, behörig uppskattning
af hans boställe kommer till stånd, eller han på annat sätt hugnas med den lönefyllnad,
hvaraf han på ofvanberörde sätt gått i mistning.
Då denna fråga, så vidt den. afser rättelse i det förhållande, som blifvit
en följd af uppgifven för hög uppskattning af Häradsskrifvaren Ruckmans boställe,
enligt hvad här ofvan är anfördt, utgjort föremål för Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning, har Utskottet ansett sig böra meddela hvad i ärendet hos Kongl. Maj:t
förekommit. Dervid hade nemligen, Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium
och Stats-kontor — hvilkas utlåtanden infordrats öfver den af Ruckman gjorda
underdåniga ansökningen att få antingen till Statsverket emot kontant ersättning
afträda sitt boställe eller ock, med dess afkastning beräknad endast såsom motsvarande
vanlig hyres-ersättning, detsamma behålla — i underdånighet anfört, att
som boställen vore Häradsskrifvare anslagne för att tjena dem till bostad och
Ruckman icke styrkt ifrågavarande hemmans otjenlighct dertill samt den omständigheten,
att detsamma vid löne-regleringen, enligt hvad af Kongl. Majlis Befallningshafvande
i Södermanlands län äfven antagits, blifvit nog högt uppskattadt,
kunde afhjelpas vid den förestående förnyade uppskattningen af Landtstals-tjenstemännens
boställen, ansåge Kollegierna icke skäligt, att undantagsvis för Ruckman
tillstyrka den af honom äskade förmånen att antingen få till Statsverket afstå,
eller utan beräknad inkomst under lönen bibehålla, sitt boställe, hvilken förmån,
om den honom beviljades, snart icke skulle kunna förvägras hvarje annan
Kronofogde, Häradsskrifvare eller Länsman, som af en eller annan anledning
vore missnöjd med sitt boställe, hvaremot antagligen alla de, hvilkas boställen
lemnade högre inkomst, än under lönerna beräknats, skulle föredraga att dem
Stats-Utskottets Utlåtande JY! 171.
3
bibehålla, hvarpå Statsverket komme att blifva lidande; — och hade Kongl. Majit,
på grund af hvad beraälda Kollegier sålunda i underdånighet anfört, förklarat sig
icke finna skäl att till Ruckmans omförmälda ansökning lemna bifall.
Stats-Utskottet, som erkänner angelägenheten deraf att anspråk på ersättning
af Staten för de förluster, som af en eller annan anledning kunna vid skeende
löne-regleringar tillskyndas embets- eller tjenstemän, i möjligaste mån afböjas, anser
likväl för sin del, att denna omtanke för besparing af Statsverkets tillgångar
icke bör utsträckas derhän att, då ett misstag bevisligen blifvit begånget, som
väsendtligen inverkar på en löntagares rätt, Staten skulle undandraga sig att
detsamma godtgöra, och löntagaren sålunda blifva oförskyldt lidande.
Att i nu förevarande fall inkomsten af Häradssknfvaren Ruckmans boställe
blifvit vid löne-regleringens verkställande för högt beräknad, är af Kongl. Majits
Befallningshafvande antaget, och detta förhållande vinner ytterligare bekräftelse
genom instrumentet öfver den uppskattning af boställets afkomst, som Ruckman
sedermera den 4 6 September 1859 låtit anställa af personer, hvilkas trovärdighet
och sakkännedom ej finnes anledning att betvifla. Enligt detta motionen bifogade
instrument, är boställets årliga afkastning, deruti inberäknadt boställssummans hyresvärde,
uppskattad till endast 175 Ridr 8 öre; och ehuru, såsom Kongl. Kammar-kollegium
och Stats-kontoret anfört, rättelse för framtiden uti det anmärkta
missförhållandet kan vinnas vid förestående förnyad uppskattning af Landtstatstjenslemännens
boställen, skulle dock, i händelse denna uppskattning komme att
under någon längre tid fördröjas, Ruckman härigenom fortfarande tillskyndas en
ganska betydlig minskning i löne-inkomster. Utskottet anser derföre billigheten
påkalla, att Ruckman må, så snart omständigheterna sådant medgifva, komma i
åtnjutande af enahanda löne-förmåner som i allmänhet blifvit Häradsskrifvare
tillerkänd. Men då Utskottet, i saknad af officielt tillförlitliga upplysningar angående
omförmälda boställes afkastning, icke kan uppgifva, till hvad belopp den ersättning,
som sålunda skulle tillkomma dess innehafvare, lämpligen bör bestämmas
alt utgå, har Utskottet ansett sig ej böra i anledning af ifrågavarande motion
för närvarande tillstyrka annan åtgärd, än
att Rikets Ständer mätte i underdånighet anhålla, det täcktes
Kongl. Majit i nåder låta ombesörja en förnyad uppskattning
af Häradsskrifvaren Ruckmans boställe, Ärja M 3, samt,
sedan dervid blifvit utrönt, i hvad mån samma boställes af
kastning
blifvit vid den år 1858 verkställda löne-reglering för
högt beräknad, till Rikets Ständer aflåta den nådiga framställning,
hvartill Kongl. Majit, med afseende å Ruckmans förlust
af honom rätteligen tillkommande löneförmåner, kan finna
omständigheterna föranleda.
Stockholm den 24 Augusti 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Stain Utskottets Memorial M 172 och 173.
1
JK 172.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 1 Sept. 1860, kl. 12 midd.
Memorial i anledning af äterremiss å en punkt i Utlåtandet
JK 159.
Uti ofvanberörda, i anledning af Riks- Ståndens skiljaktiga beslut uti åtskilliga
frågor rörande regleringen af utgifterna under Riks-stalens 2:dra—7:de Hufvudtitlar,
afgifna Utlåtande hade Stats-Utskottet i 59:de punkten afgilvit förslag till
voterings-proposition i fråga om anslags beviljande till inrättande af agrikulturkemiska
försöks-anstalter, å hvilken punkt Utskottet erhållit äterremiss från BondeStåndet;
— men, som de öfriga 3:ne Riks-Stånden, enligt Utskottet tillhandakomna
protokolls-utdrag, godkänt denna punkt, och frågan således är af Rikets
Ständer afgjord, kan Utskottet dermed ej taga vidare befattning, utan får endast
detta förhållande hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den I September 18B0.
JK 173.
Ank. till Exp.-Utsk. ilen 8 Sept. 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af RilcsStåndens
skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till statsregleringen
hörande frågor.
Sedan Riks-Stånden meddelat sina beslut, angående de uti Stats-Utskottets
Memorial JV2 124 och Utlåtandet M 159 afgifna förslag till voterings-propositioBih.
till H. St. Prut. 185!) & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 4 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial M 175.
ner i åtskilliga frågor rörande regleringen af utgifterna under Riks-statens 1 :sta —
7:de Hufvud-tiliar, ilar Förstärkt Slats—Utskott, jemlikt stadgandet i 69 § Regeringsformen,
denna dag anställt omröstningar enligt här nedan omförmälda dels af
samtliga Riks-Slånden, dels af 3:ne Riks-Ständ godkända volcrings-propositioner.
, l:sla voteringen:
Den som vill, att Hans Kongl. Höghet Hertigens af Dalarne anslag af Svenska
Statsverket, i enlighet med Stats-Utskottets af Ridderskap»! och Adeln samt
af Preste-Ståndet godkända förslag, bestämmes till 36,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda anslag, jemlikt Borgare- och Bonde-Ståndens
beslut, alt utgå med 25,000 R:dr.
Denna votering har utfallit med 65 Ja och 56 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat, i enlighet med ./a-propositionens lydelse.
2:dra voteringen:
Den sorn, nied godkännande af Stats-Utskottets yttrande, anser, att Kongl.
Majlis nådiga framställning om en tillökning af i 7,000 R:dr uti anslaget för Hans
Kongl. Höghet Hertigen af Dalarne, i händelse af Hans Kongl. Höghets förmälning,
för närvarande icke bör till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat omförmälda anslagstillökning.
Som denna omröstning, sedan en sedel blifvit kasserad, utfallit med 67 Ja
och 51 Nej, hafva Rikets Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med Japropositionen.
3:dje voteringen:
Den sorn vill, att anslaget till Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Eugenie,
Stats-Ulskotlets Memorial M 113. 5
enligt Kongl. Maj:ts af Stats—UtsUottot förordade framställning, uppföres med
t*5,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda anslag att utgå med oförändradt belopp,
10,000 R:dr.
Denna omröstning har gifvit ett resultat af 66 Ja oell 63 Nej; i följd hvaraf
Rikets Ständer beslutat enligt Va-propositionens lydelse.
4:de voleringen:
Den, sorn godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af det anslag å 6,000 R:dr,
Kongl. Maj:t begärt till utfodring af Hans Kongl. Höghet Hertigens af Östergötland
stall, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat omförmälda anslag, att utgå på
sätt Kongl. Maj:t föreslagit.
Enär voteringen utfallit rfied 69 Ja och 50 Nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat i enlighet med Ja-propositionens lydelse.
5:te voteringen-.
Den som vill, att aflöningen för Expeditions-chefen i Justitie-stats-expeditionen
bestämmes till 5,000 R:dr, röstar
Ja;
Den del ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda aflöning alt uppföras med 5,500 R.dr.
Omröstningen har utfallit med 58 Ja emot 61 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat enligt ^/-propositionens lydelse.
6:te voteringen-.
Den sorn vill, att aflöningen för Bvrå-chefs-befattningen i Juslitie-statsexpeditionen
bestämmes till 4,000 R:dr, röstar
Ja;
Slals-Ulskultcls Memorial M 173.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, ar ifrågavarande aflöning bestämd att utgöra 4,500 H:dr.
Som denna omröstning utfallit med 60 Ja och 59 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse mod ./a-propositionens innehåll.
7:de voteringen:
Den som vill, att de allönings-anslag, hvilka under innevarande riksmöte
beviljas för Juslitie-stats-expeditionen och Justilie-kanslers—expeditionen, skola på
ordinarie stat definitivt uppföras, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda aflönings-anslag att uppföras provisoriskt under
nästa statsreglerings-period.
Enär omröstningen gifvit ett resultat af 57 Ja och 62 Nej, hafva Rikets
Ständer alltså beslutat enligt Nej-propositionens lydelse.
8:de voteringen:
Den som vill, att Kabinetts-sekreterarens aflöning bestämmes till 5,500
R.dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är denna aflöning fastställd till 5,000 R:dr.
Denna votering bar utlällit med 68 Ja och 51 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med ,/a-propositionens innehåll.
9:de voteringen-.
Den som vill, att aflöuingen för hvar och en af Expeditions-sekreterarne i
Utrikes-departementets Expedition bestämmes lill 4,500 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är ifrågavarande aflöning bestämd lill 4,000 R.dr.
Stals-Ulskottets Memorial M 173.
8
'Sorn denna votering utfallit med 61 Ja och 68 Nej, halva Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med Va-propositionen.
10:de voteringen-.
Deri sorn vill, alt anslaget till Minister-staten skull utgå med oförändradt
belopp, 359,700 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer samma anslag alt uppföras med 309,700 R:dr.
Omröstningen har utfallit med 60 Ja och 59 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat enligt Va-propositionens innehåll.
litte voteringen-.
Den som vill, att anslaget å 3:dje Hufvud-titeln till skrifmaterialier och expenser
samt extra utgifter skall utgå med 70,000 R:dr, röstar
Ja ;
Dort det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej,' är berörda anslag af Rikets Ständer faststäldt till 50,000 R.dr.
Som voteringen utfallit med 61 Ja och 58 Nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutit i enlighet med ./a-propositionen.
12:te voteringen:
Den som vill, att aflöningen för Expeditions-chefen i Landtförsvars-departementets
Kansli-expedition bestämmes till 5,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är omförmälda aflöning bestämd till 5,500 li:dr.
Omröstningen har utfallit med 52 Ja och 67 Nej; och hafva alltså Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med iVe/-propositionens innehåll.
Stals-Utskottels Memorial M 173.
13:de voteringen-.
Den som vill, att lönen för hvar och en af Expeditions-sekreterarne i Landtförsvars-deparlementets
Kansli-expedition bestämmes till 4,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer ifrågavarande aflöning att uppföras med 4,800 R:dr.
Voteringen har, sedan en sedel blifvit kasserad, utfallit med 57 Ja och 61
Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat i enlighet med iVe/-proposilionen.
14:de voteringen:
Den som vill, att lönen för General-intendenten i Krigs-kollegium bestämmes
till 5,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vi uner Nej, är lönen för bemälde General-intendent fastställd till 5,500 R:dr.
Denna votering har utfallit med 58 Ja och 61 Nej; och då således Nej
vunnit, halva Rikets Stander beslutat i Öfverensstämmelse med Nej-propositionens
innehåll.
15:de voteringen:
Den som vill, att, på sätt Stats-Utskottet föreslagit, för Generalstabs-officerares
bildande anvisas endast 3,500 R:dr, röstar
Ja;
Den del ej vill, röstar
Nej;
, Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att, i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, lör omförmälda ändamål skall i Riks-staten uppföras ett
. belopp af tillhopa 6,500 R:dr.
Omröstningen har utfallit med 57 Ja och 62 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med iVe/-proposi tionens innehåll.
Stats-Utskottets Memorial M 173.
7
16:de voteringen:
Den sam vill, a11 Chefens för Topografiska korpsen aflöning bestämmes lill
3,300 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är allöningen bestämd att utgöra 6,000 R:dr.
Som denna omröstning utfallit med 39 Ja och 60 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med /Ve/-proposi tionens innehåll.
17:de voteringen:
Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att Rikets Ständer, utan
ait ingå i pröfning af det utaf Kongl. Majit framställda förslag om Under-officerares
anställande vid Topografiska korpsen, måtte för nästkommande statsreglerings period
till Kongl. Majlis disposition anvisa ett belopp af 3,200 R:dr årligen, att användas
till aflöning åt den ökade arbetspersonal, som erfordras för det militära karleverkels
skyndsammare utförande, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Majlis nådiga Proposition,
anvisat ett årligt anslag af 3,200 R:dr för anställande af 8 Underofficerare
vid Topografiska korpsen.
Denna votering har utfallit med 60 Ja emot 39 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Va-propositionen.
18:de voteringen:
Den, som bifaller Kongl. Majits, af Stats-Utskottet förordade, nådiga framställning,
att till löneförbättringar vid indelta arméen under nästkommande statsregleringsperiod
må beviljas ett anslag å 100,000 R:dr, att, enligt förut meddelade föreskrifter,
för ändamålet användas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Stals-Utskoltels Memorial M 173
Vinner Nej, hafva Rikels Ständer förklarat sig icke finna skäl att till Kongl.
Maj:ls i ornförmälda hänseende gjorda nädiga framställning lemna bifall.
Enär omröstningen gifvit eli resultat af 63 Ja och 56 Nej, hafva Rikets
Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med Vo-propositionen.
19:de voteringen: ,
Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af det anslag, 17,319 R:dr
65 öre, Kongl. Majit äskat för upprättande af ett nytt Sappör-kompani, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat ornförmälda anslag alt utgå på sätt
Kongl. Majit föreslagit.
Som voteringen utfallit med 61 Ja och 58 Nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
20:de voteringen:
Den som vill, att det aflönings-anslag, som vid innevarande riksmöte beviljas
för Landtförsvars-departementels Kansli-expedition, uppföres definitivt på stat, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda anslag att endast provisoriskt anvisas för nästa
statsreglerings-period.
Enär denna omröstning utföll med 56 Ja och 63 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med iVe/-propositionen.
2i :sla voteringen: *
Deri, sorn godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af den förhöjning å 10,000
Ridr i Fortifikations-afdelningens anslag till bestridande af underhållet af landtförsvarels
hus och byggnader i fästnings- och garnisons-orter, som blifvit af Kongl.
Majit begärd, röstar
Ja;
Den
Stals-Ulshottets Memorial JYi 175.
9
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, iir omförmälda anslags-förhöjning af Rikets Ständer beviljad.
Som omröstningen gifvit ett resultat af 62 Ja och 57 Nej, hafva Rikets
Ständer alltså beslutat i enlighet med ./a-propositionens innehåll.
22:dra voteringen-.
Den som vill, att Chefens för Landtförsvarsdepartementet aflöning hibehåljes
oförändrad vid dess nuvarande belopp, 15,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är omförmälda aflöning bestämd till 13,500 R:dr.
Voteringen har utfallit med 64 Ja och 53 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
enligt Ja-propositionens innehåll.
S3:<]je voteringen:
Den som vill, att, till anskaffande under nästkommande statsreglerings-period
af 8,000 stycken refflade infanteri-gevär, anvisas ett extra anslag af 300,000 R:dr,
att med V3 årligen utgå, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, för anskaffande af 4,000 stycken sådane
gevär under hvart och ett af åren 1861, 1862 och 1863, beviljat ett extra anslag
af 450,000 R:dr, alt utgå på sätt nyss nämndt är.
Omröstningen har gifvit ett resultat af 59 Ja och 60 Nej; hvadan Rikets
Ständer beslutat enligt iVe/-propositionen.
24:de voteringen:
a) Den som anser, att det af Kongl. Maj:t till fortsättande af befästningsarbetena
vid Stockholm pä landsidan för nästkommande statsreglerings-period äskade
anslag, 300,000 R.dr, icke hör beviljas, röstar
Ja;
lilli, lill II. St. /‘rot. ISM) & 1860. 4 Sami. 1 Affi. 5 Kand. 4 Höft. 2
10
iStåts-Utskottets Memorial M 173.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat omförmälda anslag.
Som denna votering utlällit med 68 Ja och 51 Nej, hafva alltså Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Va-propositionens innehåll.
b) Den, som godkänner Stals-Utskottets hemställan, att Rikets Ständer, vid anmälan
om sitt beslut i hufvudsaken, i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t behagade
förordna om återlemnandu tili statskassan af den del utaf de vid förra riksdagen
för befästningsarbetena vid Stockholm beviljade anslags-medel, som icke blifvit
dertill använda, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har frågan om aflåtande af en sådan underdånig anhållan förfallit.
Voteringen har utlällit med 59 Ja och 60 Nej, och hafva alltså Rikets Ständer
beslutat i eldighet med iVe/-pr opositionen.
25:te voteringen:
Den som vill, att till underhållande af beväringsmanskapets beklädnad må beviljas
det af Kongl. Maj:t äskade anslag, 567,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer bestämt ifrågavarande anslag till 378,000 R:dr.
Denna omröstning utföll med 60 Ja och 59 Nej, hvadan Rikets Ständer alltså
beslutat i öfverensstämmelse med Va-propositionens lydelse.
26:te voteringen:
Den som vill, att allöningeu för Expeditions-chefen i Sjöförsvars-departementets
Kansli-expedition bestämmes till 5,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är omförmälda aflöning fastställd alt utgöra 5,500 R:dr.
Resultatet af omröstningen har varit 54 Ja och 65 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Aty-propositionens innehåll.
Slats Utslivtlels Memorial M 113.
II
27:de voteringen:
Den som vill, att allöningen för Expeditions-sekreteraren i Sjöförsvars-deparlementets
Kansli expedition bestiimmes till 4,000 R:dr, röstar
Ja ;
Den det ej vill, röstar
^ Nej;
Vilmer Nej, kommer denna aflöning att uppföras med 4,500 R:dr.
Denna votering har utfallit med 59 Ja och 60 Nej; och halva al It sfi Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Aty-propositionen.
28:de voteringen:
Den sorn vill, att aflöniugs-anslaget för Sjöförsvars-departemeutets Kansli-expedilion
skall på stat definitivt uppföras, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
, Nej;
Vinner Nej, kommer berörda anslag att beviljas endast provisoriskt för nästa
sta tsreglerings- period.
Omröstningen har gilvit ett resultat af 42 Ja och 77 Nej; hvadan Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositionens lydelse.
29:de voteringen:
Den som, med godkännande af Stats-Utskottets beräkning af båk- och lots—
medlen, anser, att en summa af tillhopa 280,360 R:dr bör af Rikets Ständer
anslås för bestridande af de med lots- och fyrings-väsendet förenade utgifter, och,
på sätt hittills skett, såsom reservationsanslag å Riks-staten upptagas; dock med
förbehåll, att andra inkomster än de nu afsedda ej må dertill användas, så att, om
utgifterna för något år skulle hafva öfverskrida inkomsternas verkliga belopp, den
uppkomna bristen bör genom de under påföljande år inflytande' tillgångar betäckas,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
12
Stais-Utskottets Memorial M 113.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att för lots- och fyrings-väsendet,
utom dit hörande indelta räntor till belopp af 460 R:dr, bevilja ett reservationsanslag
af 240,000 R:dr, samt att de öfverskott, som å Statsverkets under titel
bäk- och lots-medel beräknade inkomster kunna uppstå, jemväl må för lots- och
fyrings-staterria användas.
Som denna omröstning utfallit med 38 Ja och 61 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat enligt Vy-propositionen.
30:de voteringen:
Den som vill, att Chefens för Sjöförsvars-departementet aflöning bibehålies
oförändrad vid dess nuvarande belopp, 15,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda aflöning att uppföras med 15,500 R:dr.
Denna votering har gifvit till resultat 68 Ja och 51 Nej, och hafva Rikets
Ständer alltså beslutat enligt «/a-propositionens innehåll.
31:sta voteringen:
Den som godkänner Stats—Utskottets afstyrkande af det anslag å 757,800 R:dr,
som blifvit af Kongl. Maj:l begärdt till nybyggnad af en ångfregatt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till börjande nybyggnad af en ångfregatt
utaf bästa modell anvisat en summa af 400,000 R:dr, aft under åren 1862 och
1863 utgå med halfva beloppet hvartdera året.
Enär denna votering utlällit med 58 Ja och 6*1 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med iVry-propositionens lydelse.
32:dra voteringen:
Den som vill, att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet framställa
den önskan, att det beviljade anslaget å 200,000 R:dr för åtskilliga ange
-
Stats-Ulslwttels Memorial M 173.
13
lä^na bvggnads- och reparations-urbeten samt anskaffningar vid flottans stationer
må företrädesvis användas till »fullbordande» af den påbörjade sjukhusbyggnaden vid
Carlskrona station, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat framställa den önskan, att berörda
anslag företrädesvis må användas till »fortsättning» af omförmälda sjukhusbyggnad.
j
Voteringen liar utfallit med 57 Ja och 62 Nej, och hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med iVe/-proposiliorien.
SSxlje voteringen:
Den, som godkänner Stnts-Utskottets afstyrkande af begärdt anslag till anskaffande
för Kongl. Sjökarte-kontorets behof af tvänne lodnings-ångbåtar, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, för anskaffande af tvänne mindre, för
sjömätning lämpliga, grundgående och lätthandterliga ångbåtar, anvisat ett belopp af
36,000 R:dr.
Som denna omröstning utfallit med 65 Ja och 54 Nej, hafva Rikets Ständer
altsä beslutat i enlighet med Ja propositionens lydelse.
54:de voteringen:
Den sorn anser, att Stats-Utskottets uti 2i:sta punkten af Utlåtandet M 85
afgifna yttrande i fråga om pensionering af vid Flottan anställde embets- och
tjenstemän bör af Rikets Ständer godkännas, med det tillägg, att pension lör Officerare
vid Flottans Konstruktions-korps må beräknas elter nuvarande löner pä inte—
rims-stat, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit Kongl. Maj:ts i detta ämne gjorda
framställning.
Voteringen har gifvit ett resultat af 64 Ja och 55 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat enligt ,/a-propositionens innehåll.
Slats Utskottets Memorial M 173.
35:te voteringen:
Den som vill, att aflöningen lör JExpedilions—chefen i Civil-deparlcmenlets Expedition
bestämmes till 5,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är denna aflöning fastställd till 5,500 R:dr.
Omröstningen har utfallit ined 54 Ja och 65 Nej; Rikets Ständer hafva alltså
beslutat i öfverensstämmelse med iVe/-propositionen.
36:le voteringen:
Den som vill, att lönen för hvar och en af Expeditions-sekreterarne i Civil
departementets Expedition bestämmes till 4,000 R.dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda aflöning alt uppföras med 4,500 R:dr.
Voteringen har gilvit ett resultat af 53 Ja och 66 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat enligt Nej-propositionens lydelse.
37:de voteringen:
Deri, sorn godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af den förhöjning, Kongl.
Maj:t äskat uti Chefens lör Statistiska Tabell-kommissionens Central-byrå aflöning,
röstar
Ja;
Den det ej vill, i östar
Nej;
Vinner Nej, kommer bemälde Chefs aflöning att förhöjas med 500 R:dr och
således utgå med 5,000 R:dr.
Som omröstningen utfallit med 60 Ja och 59 Nej, hafva alltså Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med innehållet uti ,/a-propositioncn.
38:tle voteringen:
Den, sorn bifaller Kongl, Majrts, af Stats-Utskottet förordade, nådiga framställning,
Stars-Utskotlets Memorial M 175.
att i stället för de till Statistiska Central-byråns Irenne tjenstemän 8 staten nu uppförda
löner, en summa, motsvarande dessa löners sammanlagda belopp, eller 9,000
R.dr årligen, anvisas för att mellan de tre tjenstemännen lika fördelas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer förklarat sig icke finna skäl att bifalla den
genom omlörmälda nådiga framställning föreslagna förändring uti det vid förra riksdagen
faltade beslut, i afseende å berörda anslags användande.
Denna votering har utfallit med 48 Ja och 71 Nej, och hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med iVe/-proposilionen.
39:de voteringen:
Deri, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att anslaget för Landt-staterna
i länen vid nu skeende statsreglering icke mätte definitivt pä stat uppföras, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, komma lönerna för Landt-staternas tjenstemän, med undantag af
Kronofogdar, Häradsskrifvare och Länsmän, att vid detta riksmöte på stat definitivt
uppföras.
Enär denna omröstning gifvit ett resultat af 63 Ja och 36 Nej, hafva Rikets
Ständer alltså beslutat enligt Va-propositionens lydelse.
40:de voteringen:
Den som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att, med afslag å väckta motioner
om agrikultur-kemiska försöks-anstalters inrättande vid Ultuna och Alnarps
Landtbruks-institut, Rikets Ständer, för fullbordande och underhållande af den under
organisation varande agrikultuivkerniska försöks-anstalten vid Landtbruks-akademiens
experimentalfält, måtte bevilja dels, såsom anslag för en gång, till uppförande för berörda
ändamål af åtskilliga nya byggnader och förändring af de äldre, inköp af
boskapskreatur och inventarier samt uppsättning af ett mindre laboratorium, en
summa af ‘25,000 R:dr, oberäknadt de vid sistlidna riksdag till en byggnad för
gårdsfolket beviljade, men, enligt uppgift, ännu icke använde 6,000 R:dr, dels ock
följande årliga belopp, nemligen: till löneti Hök ning åt agrikultur-kemisten 2,000
R:dr, till arfvode åt dennes assistent 1,000 R:dr, till lönefyllnad åt föreståndaren
för det med försöks-anstalten förenade jordbruk 1,500 R:dr, samt till reagentier,
16
Stats-Ulskotlets Memorial M 173.
apparater, kol m. m. 1,300 R:dr, eller tillsammans 6,000 R:dr, att å blifvande
Riks-stat upptagas, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer förklarat sig icke finna skäl att bevilja något
anslag för den agrikultur-kemiska försöks-anstalten vid Landtbruks-akademiens
experimentalfält, meri deremot, till inrättande al en dylik försöks-anstalt vid Ultuna
Landtbruks-institut, anvisat dels 4,500 R:dr såsom anslag till årliga utgifter, och
dels 3,000 R:dr för en gång till uppsättande af ett laboratorium.
Denna votering har utfallit med 56 Ja och 63 Nej; hvadan Rikets Ständer,
beslutat i öfverensstämmelse med iVe/-propositionens innehåll.
41:sta voteringen:
Den som vill, att Chefens för Civil-departemontet aflöning bibehålies oförändrad
vid dess nuvarande belopp, 15,000 R:dr, röstar
Ja;
Deri det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer denna aflöning att uppföras med 13,500 R:dr.
Enär denna votering gifvit ett resultat af 70 Ja och 49 Nej, hafva således
Rikets Ständer beslutat enligt ,/a-propositionen.
42:dra voteringen:
Den sorn vill, att aflöningen för hvar och en af Stats-råden ulan Departement
skall fortfarande utgå med 12,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är berörda aflöning bestämd att utgöra 10,500 R:dr.
Denna omröstning har visat ett resultat af 65 Ja och 54 Nej, och hafva
Rikets Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens lydelse.
43:dje voteringen:
Den som anser, att aflönings-anslaget för Civil-departementets Expedition bör
på stot definitivt uppföras, röstar
Ja;
Den
Stals-Ulskottets Memorial M 173■ 17
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, komitier berörda anslag att beviljas endast provisoriskt för nästa
sta tsreglerings—period.
Omröstningen har utfallit med 47 Ja och 72 Nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat enligt Nej-propositionens innehåll.
44:cle voteringen:
Den sorn vill, att aflöningen för Expeditions-chefen i Finans-departementets
Expedition bestämmes till 5,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej ;
Vinner Nej, är denna aflöning fastställd att utgöra 5,500 R:dr.
Denna votering har, sedan en sedel blifvit kasserad, utlällit med 55 Ja
och 63 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionen.
45:te voteringen:
Den som vill, att lönen för hvar och en af Expeditions-sekreterarne i Finansdepartementets
Expedition fastställes till 4,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda aflöning att uppföras med 4,500 R:dr.
Denna omröstning har gifvit ett resultat af 56 Ja och 63 Nej; i följd hvaraf
Rikets Ständer beslutat enligt Nej-propositionens lydelse.
46:te voteringen:
Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att Rikets Ständer måtte i
underdånighet anhålla att, efter nuvarande Öfver-direktörens vid Kongl. Mynt- och
Kontroll-verken afgång, det särskilda arfvode å 4,200 R:dr årligen, som nämnde
Dih. lill 11. Sl. Pral. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 4 Höft. 3
18
Stals-Utskollels Memorial J\t 173.
Öfver-direktör, utöfver den honom tillkommande lön på stat till belopp af 4,500
R:dr, enligt Kongl. Brefvet den 19 April 1853, eger uppbära för tillsyn öfver
arbetena vid Myntets mekaniska verkstäder, icke vidare måtte varda af Kongl. Maj:t
anvisad t, röstar
Ja i
Den det ej vill, röslar
Nej;
Vinner Nej, har Utskottets omförmälda hemställan förfallit och Rikets Ständer
bestämt förenämnde Öfver-direktörs aflöning till 4,500 R.dr, deruti inberäknadt det
särskilda arfvode å 1,200 R:dr, som nu till honom utgår.
Voteringen har utfallit med 50 Ja och 69 Nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med IVe/-propositionens innehåll.
47:de voteringen:
Den som vill, att Rikets Ständer, på sätt Stats-Utskottet föreslagit, i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, om icke åtgärder
kunna vidtagas i ändamål att för framtiden bereda någon minskning i de
med tulllörvaltningen förenade omkostnader, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Irågan om framställandet af en sådan anhållan förfallit.
Som denna omröstning har utfallit med 61 Ja och 58 Nej, hafva Rikets
Ständer beslutat i överensstämmelse med Ja-propositionens lydelse.
48:de voteringen:
Deri som vill, att Chefens för Finans-departementet aflöning bibehålies oförändrad
vid dess nuvarande belopp, 15,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda aflöning att uppföras med 13,500 R:dr.
Enär denna votering har gifvit ett resultat af 67 Ja och 52 Nej, halva Rikets
Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
Stats-Vlskottets Memorial M ild
-
ifl
49:de voteringen :
Den sora vill, att aflönings-ar.slaget för Finans-departementets Expedition skall
af Rikets Ständer definitivt fastställas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinrier Nej, är berörda aflönings-anslag beviljadt endast provisoriskt lör nästa
statsreglerings-period.
Som omröstningen utfallit med 41 Ja och 78 Nej, hafva Rikets Ständer alllsä
beslutat i enlighet med iVc/-propositionens lydelse.
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet skolat för Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 4 September 1860.
I
/
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN. 1860.
Stats-Utskottets Memorial M 174.
i
M 174.
Anis. till Exp.-Utsk. den 10 Sept. 1860, kl. 12 midd.
Memorialmed förslag till votering s-propositioner, i anledning
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande 18:de och 20:de
punkterna i Stats-Utskottets Utlåtande 120.
(R. A.)
För utförande af föreslagen hamnbyggnad vid staden Amål hade Utskottet
i I8:de punkten af nämnde Utlåtande hemställt, att en summa af 16,000 R:dr
B:mt måtte till Kongl. Majtts disposition anvisas, att utgå såsom lån, under de
vilkor, som för andra, til! dylika företag under innevarande riksdag beviljade medel,
blefve af Rikets Ständer föreskrifna. Denna Utskottets hemställan har bifallits
af Preste- och Ronde-Ståndeo; hvaremot Ridderskapet oeh Adeln samt BorgareStåndet,
hvilka likaledes för ifrågavarande företag anvisat en summa af 16,000
R:dr R:mt, för sin del beslutat att detta statsbidrag må, i enlighet med hvad
Kongl. Maj:ts i ämnet afiåtna nådiga Proposition innehåller, utgå till hälften såsom
anslag och till hälften i egenskap af lån.
Då 2:ne Riks-Stånd sålunda i denna fråga stadnat mot två, och således, jemlikt
69 § Regerings-formen och 73 § Riksdagsordningen, för dess afgörande
omröstning mäste anställas i förstärkt Stats-Utskott, får Utskottet föreslå löljande
voterings-proposition:
Den, som vill att, på sätt Stats-Utskottet föreslagit, Rikets Stunder
för ifrågavarande företags utförande till Kongl. Maj:ts disposition
anvisa en summa af 16,000 R:dr R:mt, att utgå såsom lån, under
de vilkor, som för andra till dylika företag under innevarande
riksdag anvisade medel blifvit af Rikets Ständer föreskrifna, röstar
Ja;
llih. till it. St. Prot. 185!) cfc 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 5 Haft. 1
2
Slats-Utskottets Memorial M 174.
Deri det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Maj-.ts
nådiga Proposition, beslutat att för sagde företag anvisa en summa
af 16,000 R:dr R:mt, att utgå till hälften såsom anslag och tili
hälften i egenskap af lån.
Beträffande 20:de punkten, deruti Utskottet hemställt att en genom motion
af Riksdags-fullmägtigen J. O. Almqvist från Norrbottens län gjord framställning
om understöd för inrättande af hamn vid staden Haparanda icke måtte föranleda
till någon åtgärd af Rikets nu församlade Ständer, har denna Utskottets hemställan
bifallits af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet; hvaremot Borgare
och
Bonde-Stånden, för sin del, med afslag å Utskottets, efter erhållna åter
remisser,
i Memorialet JV2 148 framställda inbjudning, beslutat att ett lån å
34,000 R:dr skulle emot vanliga vilkor beviljas staden Haparanda, till uppförande
af en hamnbyggnad derstädes.
För den omröstning i förstärkt Stats-Utskott, som i följd häraf måste för
frågans afgörande anställas, får Utskottet föreslå följande voterings-proposition:
Den som, i likhet med Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet,
anser att ofvanberörda framställning om understöd för inrättande
af hamn vid staden Haparanda icke bör föranleda till
någon åtgärd af Rikets nu församlade Ständer, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat att till uppförande af
hamnbyggnad vid nämnde stad bevilja staden ett lån å 34,000
R:dr R:mt, att under vanliga vilkor utgå från Riksgälds-kontoret.
Stockholm den 10 September 1860.
Sials-Ulskottets Memorial Jfö 175.
J\s 175.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Sept. 1860, kl. 12 midd.
Memorial, med förslag till voterings-proposition i fråga angående
foråndradt satt för amortering af Landshöfdingeackorden.
(R. A.)
Den utaf Stats-Utskottet i dess under N/s 135 afgifna Utlåtande, angående
ifrågastäldt foråndradt sätt för amortering af Landshöfdinge-ackorden, gjorda hemställan
om bifall till Kongl. Maj:ts genom nådig Proposition den 25 December
nästlidet år i ämnet framställda förslag, har, enligt Utskotlet tillhandakomna protokolls-utdrag,
blifvit godkänd af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, men
deremot afslagits af Borgare- och Bonde-Stånden; och enär denna fråga således
måste afgöras genom votering i förstärkt Stats-Utskoll, får Utskottet i anledning
deraf föreslå följande voterings-proposition:
Den som vill att, med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga förslag,
Rikets Ständer medgifva den förändring i grunden för amorteringen
af de vid Landshöfdinge-beställningarne i Upsala, Stockholms,
Södermanlands, Calmar, Jönköpings, Christianstads, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Wermlands, Gefleborgs,
Wester-Norrlands, Jemtlands och Westerbottens län fästade ackord,
att, från och med 1861 års början, amorteringen må, under fortfarande
beräkning af fyra procent såsom årlig ränta å det vid
hvarje liqvid återstående kapitalbelopp, få verkställas medelst årlig
inbetalning i stadgad ordning af sex procent endast å den del af
primitiva ackords-sumroan, som vid hvarje al nämnde Landshöfdinge-embeten
finnes vid 1860 års slut såsom skuld återstå,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är den ifrågaställa förändringen i sättet för Landshöfdinge-ackordens
amortering af Rikets Ständer afslagen.
Slockholm den 10 September 1860.
Stats-Utskotlets Memorial M 170.
M 176.
Ank. till Exp.-Utsk. den -10 Sept. 1860, kl. 12 midd.
Memorial, med förslag till voterings-proposition, i fråga angående
anvisande af låneunderstöd till Marmorfabriks-idkaren
J. R. Schram.
(R. A.)
Uti sitt under JYg 140 afgifna Utlåtande hade Utskottet, i anledning af en
inom Borgare-Ståndet väckt motion, hemställt att, till befrämjande af en fabriksanläggning
för bearbetning af marmor från kalkstensbrott å och invid Singön i
Roslags skärgård, måtte af Rikets Ständer beviljas Fabriks-idkaren Schram ett
låneunderstöd å 20,000 R:dr Runt, att under föreslagna vilkor utgå från Riks
gälds-kontoret.
Dä Ridderskapet och Adeln äfvensom Borgare-Ståndet afslagit
denna Utskottets hemställan, roen densamma deremot blifvit af Preste- och BondeStånden
bifallen, får Utskottet, för frågans afgörande genom votering i förstärkt
Stats-Utskott, föreslå följande voterings-proposition:
Den som vill att, på sätt Stats-Utskottet föreslagit, till befrämjande
af den fabriks-anläggning, som, för bearbetning af marmor från
kalkstensbrott å och invid Singön i Roslags skärgård blifvit af
Fabriks-idkaren Schram påbörjad, må af Rikets Ständer beviljas
och anvisas en summa af 20,000 R:dr R:mt, att, emot antaglig
säkerhet, från Riksgälds-kontoret utgå såsom lån, hvilket under
fem års tid får innehafvas emot erläggande af ränta efter 4 för
hundrade om året, samt efter nämnde tids förlopp bör till Riksgälds-kontoret
återbetalas, röstar
Ja ;
Den det ej vill, röstar
. Nej:
Vinner Nej, är den gjorda framställningen om ifrågavarande låneunderstöds
beviljande af Rikets Ständer afslagen.
Stockholm den 10 September 1860.
Stals-Utskottets Memorial M 177.
M 177.
Ank. til! Exp.-Utsk. den 10 Sept. 18(10, kl. 12 mield.
Memoriali anledning af återremiss å förslag till voteringsproposilioner
i fråga om statsbidrag för iståndsdttande af
Linkopings domkyrka.
(K. A.)
Stats-Utskottets i Memorialet JV° 149 framställda förslag^till voterings-propositioner
i nämnde fråga har af Bonde-Ståndet blifvit till Utskottet återremitteradt
med anmärkningar; men som, enligt Utskottet tillhandakomne protokollsutdrag.
öfrige Riks-Stånden godkänt sagde voterings-propositiorier, hvilka således
äro af Rikets Ständer antagna, kan, emot 73 § Riksdags-ordningen,
Bonde-Ståndets beslutade återremiss icke till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 September 1860.
Bih. till H. St. Prut. 1859 S 1860. 4 Sami. 1 Afd. 5 Band. 5 Haft. 2
I
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN. 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande M 178.
1
M 178.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 11 Sept. 1860, kl. 11 f. m.
Utlåtande> i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut uti
åtskilliga till regleringen af utgifterna under Riks-statens
Åttonde hufvudtitel hörande frågor.
(U. A.)
Sedan Stats-Utskottets i Utlåtandet M 123 afgifna förslag till reglering af
utgifterna under ofvannämnda Hufvud-tilel blifvit inom samtliga Riks-Stånden handlagdt
och Utskottet numera, medelst tillhandakomna protokolls-utdrag, erhållit del
af de särskilda Riks-Ståndens härutinnan fattade, uti åtskilliga frågor skiljaktiga,
beslut, får Utskottet, för de olika meningarnes sammanjemkande och ärendenas
ytterligare beredning till slutligt afgörande, härmed afgifva det vidare yttrande,
hvartill omförmälda beslut funnits för närvarande föranleda; — följande Utskottet
dervid den ordning, hvari frågorna äro uti förberörda Utlåtande upptagne.
l:o. Uti första punkten af berörda Utlåtande hade Utskottet hemställt, att
till hyres-ersättning åt Chefen för Ecklesiastik-departementet måtte, lill utgående
från Rikets Ständers Riksgälds-kontor, anvisas, bland annat, hvarom fråga nu icke
är, ett årligt belopp af 2,000 R:dr för nästa slalsreglerings-period.
Denna Utskottets hemställan är af Bonde-Ståndet afslagen, men bifallen af
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, hvaremot Preste-Ståndet, för sin
del, beslutit att omförmälda hyres-ersättning, i stället för alt anvisas endast under
nästa statsreglerings-period, borde uppföras på ordinarie stat; — och har, i anledning
af hvad sålunda förekommit, Utskottet ansett sig böra
inbjuda Preste-Ståndet att, med frånträdande af sitt beslut, förena
sig med Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet om godkännande
af Utskottets hemställan.
Bih. till R. St. Pral. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 5 Band. 6 Haft. 1
a
Stats-Utskottets Utlåtande Jtf 178.
2:o. Af anförda skäl hade Utskottet uti 4:de punkten hemställt, att Rikets
Ständer mätte dels i underdånighet anmäla de betänkligheter, som förekommit
emot beviljandet af det utaf Kongl. Majit begärda anslaget till aflönande af e. o.
Prestmän, hvilka skulle anställas såsom biträde i de församlingar, der sådant, i
följd af yppade villomeningar i religionen, kunde finnas behöfligt, dels ock i underdånighet
tillkännagifva, att Rikets Ständer erkände angelägenheten deraf, att de af
Kongl. Maj:t ifrågaställa åtgärder vidtoges i de fall, der församlingarnes eget
presterskap, i anseende till uppkomna religiösa söndringar, icke förmådde att. behörigen
uppehålla religions-vården, samt att Rikets Ständer icke hade något att
erinra deremot, att de för sådant ändamål erforderliga kostnader blefve bestridda
af åttonde Hufvud-titelns besparingar.
Denna hemställan är bifallen af tvänne Riks-Stånd, Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet, men afslagen af Borgare- och Bonde-Stånden. Då likväl
Utskottet, på grund af deri i detta ämne inom sistnämnda 2:ne Riks-Stånd förda
diskussion, dervid icke någon talare förordat Kongl. Maj:ts nådiga framställning
om beviljandet af omförmälda anslag, måste antaga, att dessa Riks-Stånds afslag
å Utskottets hemställan afser endast den sednare delen deraf, eller angående användandet
af 8:de Hufvud-titelns besparingar för ifrågavarande ändamål, lärer
häraf följa,
alt Utskottets afstyrkande af det äskade anslaget bör anses vara
af Rikets Ständer godkändt, men att deremot frågan om ofvan
berörda
särskilda tillkännagifvande angående besparingarnes användande
förfallit.
3:o. Uti 24:de punkten hade Utskottet i momentet litt. a) afstyrkt bifall
till Kongl. Majits nådiga begäran om anslag för en ny profession i fysiologi vid
Upsala universitet; — och är detta Utskottets yttrande godkändt af Borgare- och
Bonde-Stånden, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, med afslag
derå, beviljat det af Kongl. Majit för omförmälda ändamål äskade anslag, dervid
dock Ridderskapet och Adeln fästat det vilkor, att tjenstens blifvande inne
hafvare
skulle vara underkastad den förändrade tjenstgörings-skyldighet, som kunde
blifva en följd af hvad Kongl. Majit, rörande ordnandet af den medicinska undervisningen
i riket, komme att besluta.
Vid sådant förhållande och då det synes Utskottet vara lämpligt att, för den
händelse anslaget vid blifvande omröstning kommer att beviljas, dervid fästes det
vilkor, Ridderskapet och Adeln beslulit, har Utskottet trott sig böra hemställa,
att Preste-Ståndet mätte förena sig med Ridderskapet och Adeln
om det af sistnämnda Riks-Stånd vid ifrågavarande anslags beviljande
fästade vilkor;
kommande Utskottet, derest denna hemställan af det Högvördiga Ståndet icke
Stats-Utskoltels IJllåtandc M 178.
3
antages, att framdeles, för votering i förstärkt Stats-Utskott, afgifva förslag till
proposition om hvilkendera meningen, Ilidderskapet och Adelns eller Preste-Ståndets,
bör antagas till kontraproposition vid blifvande hufvudvotering.
4:o. Utskottets i samma punkt momentet litt. b) gjorda hemställan, att, med
afseende å det af Kongl. Maj:t anmälda behof af en ytterligare adjunkts-befattning
vid universitetet i Upsala, Rikets Ständer malte anvisa ett lönebelopp af 2,500
R:dr årligen, är af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallen, dock af
förstnämnda Riks-Stånd med enahanda vilkor i afseende å skyldighet för tjenstens
blifvande innehafvare att underkasta sig förändrad tjenstgöring, som, i fråga om
den nya professionen i fysiologi, här ofvan är anfördt.
Borgare- och Bonde-Stånden åter hafva afslagit Utskottets yttrande; — och
får Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad i nästföregående punkt egt rum,
hemställa,
att Preste-Ståndet måtte för sin del besluta alt, i likhet med
Ridderskapet och Adeln, äfven i detta fall antaga ofvanomförmälda
vilkor.
5:o. Vidare hade Utskottet jemväl i samma punkt mom. litt. c) tillstyrkt, att
Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit behagade vid
nästkommande riksmöte i nåder meddela Rikets Ständer fullständig utredning angående
samtliga de kostnader för såväl byggnader och undervisnings-materiel som
lärares aflönande, hvilka skulle föranledas af Kommitterades förslag om inrättande
af ett fullständigt medicinskt läroverk i Stockholm; och är detta yttrande — som
blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden godkändt, men af Preste-Ståndet afslaget —
utaf Ridderskapet och Adeln till Utskottet återremitteradt.
Efter tagen kännedom om den i detta ämne hos Ridderskapet och Adeln
förda diskussion, får Utskottet, som icke funnit skäl att frånträda sitt af 2:ne
Riks-Stånd godkända yttrande, i anledning af omförmälda återremiss endast
hemställa,
det Ridderskapet och Adeln måtte uti förevarande fråga fatta
beslut.
6:o. För Nya Elementarskolan i Stockholm hade, enligt hvad i 38:de punkten
förmäles, Kongl. Majit begärt ett årligt anslag af 9,000 Ridr, deraf skulle
användas: 7,000 Ridr till löner å 1,000 Ridr åt ytterligare 7 adjunkter; 1,500
Ridr till aflöning åt lärarne i musik, teckning och gymnastik; samt återstående
500 Ridr såsom hyresmedel åt skolans rektor.
Denna af Utskottet förordade nådiga framställning är af Ridderskapet och
Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden bifallen, dock med förklarande af PresteStåndet,
att det Högvördiga Ståndets bifall lemnade under den förutsättning, att
termins-afgifterna vid skolan icke uppginge till högre belopp samt användes för
A
Stats-Utskottets Ullålande M 178.
annat ändamål, än vid öfrige elementar-läroverken i riket; — och har jemväl
Bonde-Ståndet i så måtto godkänt Utskottets yttrande, som Ståndet beviljat dels
5 af de föreslagna nya adjunktslönerna, dels ock’hela det till exercitiemästarnes
aflöning äskade anslaget, men i öfrigt har sistbemälde Riks-Stånd afslagit den
gjorda framställningen.
Då sålunda genom beslut af tre Riks-Stånd — Ridderskapet och Adeln samt
Borgare- och Bonde-Stånden — frågan om anslag till S af de begärda nya
adjunktslönerna, äfvensom till aflöning åt exercitiemästarne, är afgjord, vid hvilket
förhållande den af Preste-Ståndet för dess bifall till den nådiga framställningen i
sin helhet antagna ofvanomförmälda förutsättning icke kan å berörda fråga vara
af något inflytande; men, beträffande de två öfriga af Kongl. Maj:t äskade adjunktslönerna
samt anslaget till hyresmedel åt rektor, endast tvänne Riks-Stånd, nemligen
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, ovilkorligen godkänt Utskottets
tillstyrkande, har Utskottet, för meningarnes sammanjemkande härutinnan, ansett
sig böra
inbjuda Preste-Ståndet att i denna del fatta enahanda beslut, som
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet.
7:o. Uti mom. litt. b) af 39:de punkten hade Utskottet tillstyrkt att, vid
beviljandet af anslag till inrättande af nya läroverk eller utvidgning af redan befintliga,
måtte fästas det förbehåll, att lärohusens byggnad och underhållande icke
bekostas af Statsverket, utan att dessa utgifter bestridas af städerna med de bidrag,
som kunde erhållas af stiftens byggnadskassör, äfvensom af innevånarne i
orten, samt att på hvarje stadskommun skulle ankomma att, der den ej sjelf ville
helt och hållet bekosta byggnaden af lärohus, vidtaga lämpliga åtgärder, för att
från orten erhålla bidrag till dessa kostnader; hvarjemte; i händelse derigenom icke
erhölles så stort belopp, att staden ansåge sig kunna bestrida de återstående utgifterna,
staden borde ega att afsäga sig det beviljade statsanslaget och den dermed
åsyftade förmån.
Denna hemställan, som blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
bifallen, är alslagen af Borgare-Ståndet. Preste-Ståndet har jemväl afslagit densamma
i dess allmänna lydelse, hvaremot samma Stånd ej mindre vid åtskilliga af de anslag,
som, för inrättande af nya läroverk, blifvit af det Högvördiga Ståndet beviljade,
fästat det vilkor, att läroverkshusens byggnad och underhåll icke skulle bekostas
af Staten, än äfven, efter slutad pröfning af de delar i Utlåtandet, som
omfattade elementar-läroverken och pedagogien^, förklarat, att samma vilkor jemväl
skulle tillämpas i fråga om de anslag, som för utvidgade läroverk af Ståndet
anvisats; och torde, vid sådant förhållande, Rikets Ständer finna,
att frågan om ett allmänt stadgande af det innehåll Utskottet föreslagit
bör, då 2 Riks-Stånd härutinnan stadnat emot 2, anses
hafva förfallit; men att det af Preste-Ståndet vid beviljandet af
Stals-Ulskotlets Utlåtande M 178.
S
anslag för vissa läroverk fästade vilkor, att Staten ej skulle bekosta
läroverkshuset^ byggnad och underhåll — enär Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet genom sitt bifall till Utskottets hemställan
uttalat enahanda åsigt — bör tillämpas i de fall, der, med sådant
vilkor af Preste-Ståndet, anslag för inrättande af nya eller
utvidgning af gamla läroverk vid denna riksdag äro eller blifva af
Rikets Ständer beviljade;
varande dessa särskilda fall här nedan uti litte punkten närmare omförmälda.
8:0. Uti 44:de punkten hade Utskottet i morn. litt. a) tillstyrkt, att Rikets
Ständer måtte bifalla Kongl. Maj:ts nådiga begäran, att för ytterligare 2 kolleger
vid Clara, 2 vid Maria, 1 vid Jakobs och 2 vid Katharina elementar-läroverk i
Stockholm, löner matte å stat uppföras ined 1,000 R:dr för hvardera, eller tillsammans
7,000 R.dr.
Denna Utskottets hemställan, som blifvit af Bonde-Ståndet afslagen, är deremot
bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet i sin helhet, men af
Borgare-Ståndet med den förändring, att det äskade anslaget uppförts å extra stal;
— och får, i anledning af hvad sålunda förekommit och i öfverensstämmelse med
hvad under liknande förhållanden förut egt rum, Utskottet
inbjuda Borgare-Ståndet att, med frånträdande af sitt beslut, i
hvad detsamma är från Utskottets yttrande afvikande, förena sig
med Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet 0111 godkännande
af Utskottets hemställan oförändrad.
9:o. Vid föredragning hos Riks-Slånden af 52:a punkten, deruti Utskottet
afstyrkt väckta motioner om anslag af 2,000 R:dr för inrättande i köpingen Örnsköldsvik
af en offentlig läroanstalt med tvänne lärare, hade Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet godkänt Utskottets berörda yttrande, som deremot blifvit af
Preste- och Bonde-Stånden ogilladt; varande härvid af Preste-Ståndet, för inrättande
af en tvåklassig skola i förenämnde köping, beviljade löner till belopp af
2,000 R:dr för rektor och 1,000 R:dr för 1 kollega, eller tillhopa 3,000 R:dr,
med vilkor att köpingen bekostade erforderligt skolhus samt boställe åt rektor; och
har Bonde-Ståndet för sin del, med bifall till de i ämnet väckta motionerna, för
inrättande i köpingen af en offentlig läroanstalt med tvänne lärare, anvisat ett årligt
anslag af 2,000 R:dr;
I anledning af dessa sednare såväl från Utskottets hemställan som i viss mån
äfven sig emellan skiljaktiga meningar, får Utskottet, i afseende å Bonde-Ståndets
beslut, erinra, att detsamma icke innefattar sådana bestämmelser, att deraf med
visshet kan slutas till beskaffenheten af den läroanstalt, hvars åvägabringande åsyftas;
men att — i händelse det Hedervärda Ståndet skulle afse inrättandet af en
(i
Stuls-Ulskvltels Utlåtande M 178.
tvåklassig elementar-skola, hvarest, enligt de för bildandet af sådane läroverk antagna
grunder, lärare-personalen skall utgöras af rektor och I kollega med löner af
2,000 R:dr för den förre och 1,000 R:dr för den sednare — det af Bonde-Ståndet
anvisade belopp af endast 2,000 R:dr icke kan blifva för. ändamålet tillräckligt.
På grund häraf och då, derest en offentlig läroanstalt skall inrättas i Örnsköldsvik,
den mening, som i Preste-Ståndets beslut innefattas, synes företrädesvis antaglig,
har Utskottet funnit sig föranlåtet att, för frågans beredning till slutligt afgörande,
hemställa,
att Bonde-Ståndet, med närmare bestämmande af arten utaf den
läroanstalt, hvars inrättande det Hedervärda Ståndet afsett, måtto
dervid, äfvensom i afseende på anslagets belopp, förena sig uti det
af Preste-Ståndet i förevarande fråga fattade beslut.
10:o. Den af Utskottet uti 60:de punkten mom. litt. b) gjorda beräkning af
elementar-läroverkens anslag är godkänd endast af Bonde-Ståndet, men återremitterad
af Bidderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet; hvaremot Preste-Ståndet
för sin del beslutit en tillökning i berörda anslag af 20,000 R:dr.
På sätt uti Utlåtandet finnes närmare omförmäldt, hade äfven hos Utskottet
fråga uppstått om anvisande af en särskild förhöjning i elementar-läroverkens anslag,
för att med säkerhet bereda erforderlig tillgång till de ökade utgifter, som föranledas,
bland annat, af den lärarne medgifna rättighet att efter vissa år komma i
åtnjutande af högre aflöning; men Utskottet hade, af anförda skäl, ansett en sådan
förhöjning icke vara oundgängligen nödvändig. Då nu likväl ett Riks-Stånd beslutit
en ytterligare tillökning i oftanämnda anslag, samt äfven vid återremissen af Utskottets
yttrande den åsigt blifvit uttalad, alt en dylik åtgärd vore af behofvet påkallad,
har Utskottet, som emellertid anser, att ett belopp af 10,000 B:dr i alla händelser
bör blifva för ändamålet tillräckligt, helst sedan Utskottets i mom. litt. a) gjorda
hemställan om de uppkomna besparingarnes reserverande för elementar-läroverkens
behof blifvit genom 5:ne Riks-Stånds beslut af Bikels Ständer godkänd, funnit sig
böra i så måtto frånträda sitt förra yttrande, att Utskottet hemställer,
det Rikets Ständer måtte bevilja ett belopp af 10,000 R:dr såsom
tillökning i elementar-läroverkens anslag, för bestridande af de ökade
utgifter, som kunna föranledas af lärarnes förhöjda löneturs-beräkning
m. m.;
kommande Utskottet, hvad angar beloppet af detta anslag i dess helhet, att uppföra
detsamma till den summa, som blifver en följd af Rikets Ständers beslut rörande
Utskottets öfriga förslag och hemslällanden, men hvilka beslut, såsom i vissa
delar beroende på blifvande omröstning i förstärkt Stats-Utskott, ännu ej kunna
uppgifvas.
Stals-Ulskotlets Utlåtande M 178.
7
lito Utskottets i 62:dra punkten mom. litt. c) gjorda hemställan, att hos
Borgare-Ståndet väckta motioner om förändrande af pedagogierna i Arboga, Enköping
och Söderhamn till treklassiga elementar-läroverk ej måtte vinna afseende, är
af Ridderskapet och .Adeln bifallen, hvaremot öfriga tre Riks-Stånd, med ogillande
af Utskottets yttrande, beslutit, att ofvanberörde trenne pedagogier skulle å stat
uppföras såsom treklassiga elementar-läroverk med enahanda anslag till löner för
en rektor och två adjunkter, som för andra sådana läro-anstalter utgå; — varande
detta således Rikets Ständers beslut i hufvudsaken.
I öfrigt och då Preste-Ståndet härvid fästat det vilkor, att läroverks-husens
byggnad och underhåll icke måtte bekostas af Staten, samt, såsom här ofvan i 7:de
punkten af detta Utlåtande är omförmäldt, Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet
godkändt Utskottets förslag om stadgande af en sådan allmän bestämmelse
i afseende å beviljandet af anslag för inrättande af nya elementar-läroverk eller
utvidgande af redan befintliga, att Staten derigenom frikallades från allt deltagande
i kostnaden för skolhusen, lärer ofvanberörda vilkor komma att tillämpas i fråga
om de anslag, som beviljats till utvidgning af förenämnda trenne pedagogier.
Vidare och då, såsom jemväl i föregående 7:de punkt är anfördt, PresteStåndet
efter slutad behandling af de delar i Utskottets Utlåtande, som omfatta
elementar-läroverken och pedagogierna, förklarat, att nyss omförmälda vilkor fäslades
vid alla de anslag, som för utvidgade läroverk af Ståndet anvisats, torde af
detta förklarande, jemfördt med Ridderskapet och Adelns samt Bonde-Ståndets ofvanberörda
beslut, blifva en följd, att samma vilkor böi gälla äfven i afseende å
elementar-läroverken i Norrköping, Wenersborg, Helsingborg, Westervik, Nyköping
och Hudiksvall, Klara, Maria, Jakobs och Catharina skolor i hufvudstaden samt elementar-läroverken
i Lidköping, Söderköping, Askersund och Piteå, för hvilka samtliga
läroverks utvidgning Utskottet i 40, 41, 42, 44 och 47 punkterna tillstyrkt
och dels samtlige, dels trenne Riks-Stånd (deribland äfven Preste-Ståndet) beviljat
äskad anslags—tillökning.
12:o Då, enligt hvad i föregående punkt redan blifvit anfördt, Preste-, Borgare-
och Bonde-Stånden beslutit, att uti hvar och en af städerna Arboga, Enköping
och Söderhamn skall inrättas och å elementar-läroverkens stat uppföras ett
treklassigt läroverk med rektor och 2 kolleger, i sammanhang hvarmed PresteStåndet
godkänt den af Utskottet i 62:dra punkten mom. litt. e) gjorda beräkning af
blifvande anslaget för Pedagogier och Folkskolor, likväl »med iakttagande af den förändring
uti anslags-summan, som föranleddes af Ståndets beslut», samt Borgare-Ståndet i
enahanda syftning lill Utskottet återremitterat sistnämnde punkt litt. e), har Utskottet
— enär dessa beslut i flere delar verka till rubbning uti de af Utskottet
gjorda beräkningar af elementar-läroverkens och pedagogiernas anslag — funnit
dessa frågor påkalla ytterligare behandling.
it
Siats-Utskottets Utlåtande M 118.
För de nuvarande pedagogierna i städerna Arboga, Enköping och Söderhamn
anvisar Riks-Staten åtskilliga smärre anslag af såväl penningar som indelta räntor
och indelt spanmål, nemligen:
åt pedagogien i Arboga
kontant ....**• 54: 97.
indelt spanmål 20 kubik-fot 9 kannor å 2 R:dr . . 41: 80. gg. 77
åt pedagogien i Enköping:
kontant 17: 24.
indelta räntor med förslags-värde 187: —
indelt spanmål 24 kubik-fot å 2 R:dr 48: — 252' 24
åt pedagogien i Söderhamn:
indelt spanmål 181 kubikfot 7 kannor å 2 R:dr  363: 40.
eller tillsammans 712: 41
Då nu treklassiga läroverk skola uli dessa 3 städer i stället inrättas, bör, i likhet med hvad
vid nästförflutna riksdag under enahanda förhållanden vidtogs i afsende å skolorna i
Norrtelje, Lidköping och Christinehamn, de 3:ne pedagogiernas nuvarande anslag till
Statsverket indragas, men deremot den belöpande nya, årliga kostnaden, till en
början 4,300 R:dr för hvardera skolan, eller en rektors-lön 2,500 R:dr, samt
2:ne kollega-löner å 1,000 R:dr, tilläggas staten för elementar-läroverken; och
hemställer fördenskull Utskottet,
dels alt från Riks-stalens nuvarande äldre anslag för folkskolorna
må afräknas och till Kronan indragas: penningar 72 R:dr 21 öre,
indelta räntor med förslags-värde af 187 R:dr samt 226 kubikfot
6 kannor indelt spanmål, i värde förslagsvis, ä 2 R:dr, 453 R:dr 20
öre, eller tillhopa ofvanberörde 712 R:dr 41 öre, dels ock att eiementar-iäroverkens
anslag i följd häraf ytterligare ökas med sammanräknade
årliga kostnaden för 3:ne treklassiga skolor eller 13,500
R:dr.
Slutligen och då, efter det ineranämnde 3:ne pedagogier såsom sådane upphört,
det af Utskottet i 62:dra punkten mom. litt. e) uppgifna total—beloppet af
blifvande anslaget för Pedagogier och Folkskolor, 56,713 R:dr, tydligen är högre,
än behofvet kräfver, och ytterligare kan minskas med en rund summa af 7,000
R:dr samt derjemte, för jemnande af beloppet, med 59 öre, tillstyrker Utskottet,
att sistberörda anslag må bestämmas till en sammanlagd summa af
49,000 R:dr.
13;o Sedan Utskottet dels i 39:de punkten under litt. a) tillstyrkt, det Rikets
Ständer måtte besluta, att vid de skolor, för hvilkas utvidgning till högre fullständiga
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 118.
9
ständiga elementar-läroverk anslag kunde blifva vid innevarande riksmöte beviljadt,
undervisningen dock under första hälften sf nästa statsreglerings-period icke borde
utsträckas längre, än som hitintills egt rum, dels i följande 40:de och 41:sta punkterna
tillstyrkt, att för sådan utvidgning af elementar-läroverken ä Norrköping och
Wenersborg matte för hvardera af dessa skolor, med omförmälda vilkor, beviljas
anslag å 9,000 R:dr, deruti, såsom den, Utskottets Utlåtande bifogade, tabell
litt. D. jemväl utvisar, inberäknats löner ä 500 R:dr, åt lärare i gymnastik, musik
och teckning, tillhopa 1,500 R:dr, dels ock i 42:dra punkten under litt. b) föreslagit,
att till arfvoden för öfnings-lärarne vid å real—linien fullständiga läroverk,
deribland skolorna i Norrköping och Wenersborg dock icke blifvit särskildt nämnde,
måtte för hvarje lärare anvisas 400 R:dr; så har uti en hos Preste-Ståndet väckt
motion, som blifvit till Utskottet remitterad ocb i sammanhang med öfriga till regleringen
af anslagen för elementar-läroverken hörande frågor nu kommit under
pröfning, Doktor Rundgren fästat uppmärksamhet derå, att vid tillämpningen af
Utskottets ofvan omförmälda yttranden, hvilka blifvit af samtlige Riks-Stånden godkände
och således numera äro såsom Rikets Ständers beslut att anse, kunde, hvad
öfnings-lärarne vid läroverken i Norrköping och Wenersborg beträffade, i så måtto
uppstå villrådighet, som å ena sidan desse lärare kunde anses berättigade att redan
från början af nästa statsreglerings-period uppbära arfvoden å 500 R:dr, men å
andra sidan åt samma beslut äfven kunde gifvas den tydning, att bemälde lärare
icke vinna någon löneförhöjning förr, än nämnde skolor i sjelfva verket blifva fullständiga
högre läroverk; — och har, i anledning häraf, motionären anhållit, alt
bans berörda framställning måtte komma till Stats-Utskottets kännedom, på det
Utskottet sålunda kunde blifva i tillfälle att deröfver afgifva förklaring; hvarjemte
motionären hemställt, att ett arfvode af 400 R:dr måtte anvisas för hvardera af
lärarne i gymnastik, i musik ocb sång samt i teckning vid elementar-läroverken i
Norrköping och Wenersborg, att utgå från början af nästa statsreglerings-period
intill slutet af vårterminen 1862, då det högre arfvodet af 500 R:dr komme att
vidtaga.
Ehuru Utskottet föreställt sig, att af dess hemställan, det undervisningen vid
de skolor, för hvilkas utvidgning till högre elementar-läroverk anslag blifva vid denna
riksdag beviljade, under första hälften af nästa statsreglerings-period icke borde utsträckas
längre än som hitintills egt rum, skulle vara en gifven följd, att de högre
arfvoden, som med den utsträckta undervisningen vore förenade, icke kunde tillkomma
lärarne förr, än denna utsträckning trädde i verkställighet, samt följaktligen
öfningslärarne vid ifrågavarande ännu endast å reallinien fullständiga läroverk skulle intill
sagde tid åtnöjas med arfvoden till enahanda belopp, som för dylika beställningar
vid öfriga läroverk af nyssnämnda beskaffenhet blifvit bestämda, eller 400 R:dr;
har Utskottet likväl, då ordalagen i dess ofvanberörde framställningar ansetts kunna
Bih. lill B. St. Brot. 1859 <k 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 6 Uäft. 2
10
Stats-Vtskutlets Utlåtande M 178.
gifva anledning till villrådighet vid tillämpningen af Rikets Ständers beslut, trott sig
böra hemställa,
det Rikets Ständer måtte förklara, att de vid eiementar-läroverken i
Norrköping och Wenersborg anställde lärare i gymnastik, i musik
och sång samt i teckning ega uppbära arfvoden å 400 R:dr årligen
från och med början af nästa statsreglerings-period intill slutet
af vårterminen år 1862, då det högre arfvodet af 500 R:dr vidtager;
varande någon särskild tillökning i reservations-anslaget för eiementar-läroverken för
bestridandet af denna utgift icke erforderlig.
14:o. Uti 63:e punkten mom. litt. a) hade Utskottet tillstyrkt, att halfva beloppet
af den personliga skyddsafgiften måtte till folkundervisningens befrämjande
anvisas; och är detta moment af Bonde-Ståndet till utskottet ålerremitteradt; men
som Utskottets yttrande blifvit af öfriga tre Riks-Stånd godkändt, samt frågan således,
enligt 69 § Regeringsformen och 75 § Riksdags-Ordningen, är af Rikets Ständer
afgjord, finner Utskottet sig
icke kunna dermed taga vidare befattning.
15:o. I afseende å sättet och vilkoren för användandet af de lill folkundervisningen
anslagne medel hade Utskottet i samma punkt, mom. litt. b), hemställt,
att, i öfverensstämmelse med det vid sistlidna riksdag fattade beslut och med bifall
i detta hänseende till Kongl. Maj:ts uådiga Proposition, Rikets Ständer måtte
besluta, att hvad af ifrågavarande medel icke blifver för andra särskilda ändamål
disponeradt, utan kan påräknas såsom bidrag tili folkskoleväsendets befrämjande i
allmänhet, borde ställas till Kongl. Maj:ts disposition, att utgå i enlighet med de
vilkor, Rikets Ständer finna skäl att i sådant afseende föreskrifva.
Denna Utskottets hemställan är af Bonde-Ståndet återremitterad, men af öfriga
Irenne Riks—Stånd bifallen, dervid Preste-Slåndet, för sin del, tillika beslutit, att
ett belopp af 17,000 R:dr, motsvarande det af Utskottet i ett sednare mom. litt.
d) tillstyrkta, men af det Högvördiga Ståndet afslagna anslaget till arfvoden och re
sekostnader
för Skole-inspektörer, skulle med vissa vilkor ställas till Kongl. Maj:ls
disposition.
Vid sådant förhållande och då frågan om de af Preste-Ståndet vid pröfningen
af förevarande mom. litt. b) anvisade 17,000 R:dr, kommer att i en efterföljande
punkt i detta Utlåtande af Utskottet upptagas till den behandling, hvartill öfriga
Riks-Ståndens beslut i afseende å mom. litt. d) gifva anledning, har Utskottet ansett
mom. litt. b) vara, i öfverensstämmelse med Utskottets ofvanberörda yttrande, af
Rikets Ständer afgjordt; — och kan följaktligen den af Bonde-Ståndet å detta moment
meddelade återremiss
icke till vidare åtgärd föranleda.
Stats-Utskottets Utlåtande M 178.
11
16:o. Vidkommande beskaffenheten och beloppet af de särskildta utgiftsposter,
hvartill folkskolemedlen skulle användas, hade Utskottet i inom. litt. c) af 63:dje
punkten tillstyrkt, alt af samma medel måtte till understöd för högre folkskolor anvisas
ett belopp af 12,000 R:dr; — och är jemväl detta mom. af Bonde-Ståndet
till Utskottet återremitteradt, med förklarande härvid äfvensom vid pröfningen af
föregående mom. b) samt följande mom. till och med litt. f), hvilka af det Hedervärda
Ståndet i ett sammanhang behandlades, att hela skyddsafgiften borde pä det
sätt till folkundervisningens befrämjande användas, att socknarnes begagnande af medlen
i möjligaste måtto underlättades.
Ridderskapet och Adeln åter samt Borgare-Ståndet hafva godkänt Utskottets
yttrande, likasom äfven Preste-Ståndet antagit det af Utskottet afgifna förslaget, men
tillika boslutit att dervid skulle tilläggas orden: »dock med vilkor, att hädanefter ingen
till lärare i dylik skola må antagas utan att hafva inför behörigt Domkapitel
allagt sådant prof, som för lärare vid Pedagogierna fordras.»
Hvad sålunda i afseende å förevarande moment förekommit har Utskottet an-r
setl för närvarande icke påkalla annat yttrande från Utskottets sida, än den hemställan,
att Bonde-Ståndet måtte i frågan fatta beslut.
17:o. Uti mom. litt. d) af 63:dje punkten hade Utskottet tillstyrkt, att, i
enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga begäran, måtte af Rikets Ständer
anvisas följande belopp, nemligen: till Seminarierna, efter den fördelning Kongl.
Maj:t ansåge lämplig, 45,000 R:dr; till understöd för Seminarii-elever 20,000 R:dr;
lill förbättrande och tillhandahållande af undervisningsmateriel äfvensom till understöd
för utgifvande af lämpliga läroböcker, kartor m. m. för folkskolorna 10,000 B:dr;
samt till arfvoden och resekostnader för skole-inspektör er 17,000 R:dr.
Utskottels yttrande i detta moment är af Bidderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
bifallet, men af Bonde-Ståndet med ofvan omförmälda förklarande i
afseende å skyddsafgiftens användande, till Utskottet återremitteradt ; och har PresteStåndet,
med godkännande af Utskottels hemställan, såvidt densamma afser anslagen
till seminarierna samt understöd för Seminarii-elever, deremot afslagit Utskottets yttrande
i fråga om anslaget för skoleinspektörer, hvarvid dock bör iakttagas, att, såsom
bär ofvan uti 14:de punkten är omförmäldt, det Högvördiga Ståndet, vid behandlingen
af mom. litt. b) angående sättet och vilkoren för användandet af de
till folkundervisuingen anslagna medel, som icke blifva för särskilda ändamål disponerade,
ställt eli samma anslag motsvarande belopp till Kongl. Maj:ts disposition,
att, för folkskoleväsendets befrämjande i allmänhet, utgå i enlighet med de vilkor,
Rikets Ständer funne skäl att i sådant afseende föreskrifva; — varande af del llögvördiga.
Ståndet i öfrigt beslutad den förändring i Utskottets ifrågavarande lörslag,
att det af Utskottet »till förbättrande och tillhandahållande af undervisningsmateriel
samt till understöd för utgifvande af lämpliga läroböcker, kartor m. m. för folksko
-
12
Stals-Utskottets Utlåtande M 118.
loma» tillstyrkta anslag å 10,000 R:dr beviljades af Ståndet endast »till understöd
för utgifvande af lämpliga läroböcker, kartor m. m. för folkskolorna,» hvadan de t
Utskottets förslag förekommande orden: »till förbättrande och tillhandahållande af undervisningsmateriel»
blifvit af Preste-Ståndet uteslutna.
Enligt de nu anförda besluten, är således Utskottets hemställan, hvad beträffar
anslagen till seminarierna och till understöd för Seminarii-elever, af tre Riks-Stånd
— Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden — utan någon för
ändring
bifallen; vid hvilket förhållande Bonde-Ståndets återremiss i denna del icke
kan till vidare åtgärd föranleda; — och som, vidkommande öfriga två anslag, sjelfva
beloppen äro jemväl af förstnämnda trenne Riks-Stånd beviljade, samt, beträffande
ändamålet, hvartill dessa belopp skulle användas, — i hvilket hänseende PresteStåndets
beslut är från Ridderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets afvikande
— Utskottet saknar anledning att frånträda sitt af trenne Riks-Stånd godkända yttrande,
har Utskottet ansett sig böra
inbjuda Bonde-Ståndet att, vid sakens slutliga afgörande i denna
sednare del, biträda Utskottets af Ridderskapet ocb Adeln samt Bor
gare-Ståndet
i allo gillade förslag.
18:o Vidare hade Utskottet i mom. litt. e) af 63:e punkten hemställt, att
ett belopp af 80,000 R:dr måtte anvisas till löneförbättring åt de vid nu befintliga
folkskolor anställde lärare, hvilka icke hafva 400 R:dr i lön, oberäknadt husrum
och vedbrand, — under vilkor:
i:o att bidrag häraf må lemnäs endast de församlingar, som till aflöning åt
folkskoie-lärare redan tillskjutit ett belopp, som minst motsvarar den hvarje församling
förut anslagna andel i personliga skydds-afgiftcn;
2:o att Statens bidrag af ifrågavarande medel, i allmänhet ocb der ej Kongl.
Maj:L finner särskilda förhållanden böra leda till undantag, icke må beviljas till högre
belopp, än församlingarne sjelfva ytterligare åtaga sig att tillskjuta till folkskolelärarens
aflöning;
3:o att löneförhöjning icke må tilldelas mer än en lärare inom hvarje för
samling,
förträdesvis den, som vid fast skola är anställd; samt
4:o att löneförhöjning icke må utgå till andra lärare än dem, sorn vid skolan
meddela undervisning under minst 8 månader hvarje år.
Denna Utskottets hemställan, som blifvit af Bonde-Ståndet återremitterad är
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet i sin helhet bifallen; hvaremot
Preste-Ståndet, som äfven godkänt Utskottets tillstyrkande af ifrågavarande medels
anvisande, i afseende å de af Utskottet för medlens användande föreslagna vilkor
förklarat, att Ståndet för sin del helt ocb hållet afsloge de under N:is 3 och 4
upptagna bestämmelser samt, rörande Utskottets förslag i öfrigt, beslutit den förändring,
att i det under N:o i upptagna vilkoret orden »till aflöning åt folkskole
-
Stats-UtskoUets Utlåtande M 178.'
13
lärare redan tillskjutit» utbytes mot: »till sitt foikskole-väsendes årliga behof förut
tillskjutit», samt att i stället för de i vilkoret under N:o 2 förekommande orden:
»ytterligare åtaga sig att tillskjuta», skulle insättas orden: »utöfver hvad de redan
tillskjutit, åtaga sig att lemna.»
Yid jemförelse af dessa beslut, befinnes, att trenne Riks-Stånd — Riddorskapet
och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden — för ofvan omförmälda ändamål
anvisat en summa af 80,000 R:dr; hvadan således den af 4:de Ståndet meddelade
återremiss, så vid t den afser sjelfva anslagets beviljande, icke kan tili
någon vidare åtgärd föranleda; —
Och hvad beträffar de vilkor, som för användandet af berörde medel böra bestämmas,
— hvarutinnan Preste-Ståndets beslut icke är med Ridderskapet och Adelns
samt Borgare-Ståndets i allo öfverensstämmande — kan Utskottet icke förneka,
att med den af Preste-Ståndet i afseende å 2:a punkten beslutade förändring, som
inskränker sig lill endast sjelfva redaktionen, tydligare uttryckes hvad Utskottet
åsyftat. Denna förändring synes derföre böra äfven hos de andra Riks-Stånden
vinna afseende. Men i öfrigt har Utskottet icke funnit skäl frångå sitt förra yttrande
hvilket blifvit af tvänne Riks-Stånd godkändt; — hemställande, i anledning
af hvad sålunda förekommit, Utskottet,
att Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet ville i så måtto
frånträda sitt i frågan fattade beslut, alt jemväl dessa Riks-Stånd
antaga den af Preste-Ståndet i afseende å vilkoret under N:o 2
beslutade ofvan omförmälda redaktions-förändring; och torde BondeStåndet
angående samtliga ifrågavarande vilkor fatta definitivt beslut.
19:o. Utskottets i mom. litt. f.) af 63:e punkten gjorda hemställan, att för
folkskole-väsendels utveckling och förbättring måtte anvisas 75,000 R:dr, är likaledes
af Bonde-Ståndet återremitterad; men som Utskottets berörda yttrande blifvit
af öfriga Irenne Riks-Stånd godkändt, kan återremissen
icke till vidare åtgärd föranleda.
20:o. Uti 81:a punkten hade Utskottet i morn. litt. a), i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga begäran om tillökning i anslaget för Witterhets- Historie- och'Antiqvilets-Akademien,
bland annat, hvarom fråga nu icke är, tillstyrkt, att Rikets
Ständer måtte bevilja årlig lön till belopp af 2000 R:dr för en Antiqvitets-Intendent,
äfvensom till resekostnader för denne samt bestridandet af andra exfra utgifter
anvisa en summa af 1000 R:dr, att jemväl årligen utgå; och är denna Utskottets
hemställan, som blifvit af Bonde-Ståndet afslagen, deremot af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet oförändradt bifallen, men af Borgare-Ståndet med den
inskränkning, att ifrågavarande anslag af det Yällofliga Ståndet beviljades att utgå
endast under nästa statsreglerings-period.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, har Utskottet funnit sig böra
ii
Stats-Utskottets Utlåtande M 17S.
inbjuda Borgare-Ståndel att, med frånträdande af sitt beslut, i hvad
detsamma är från Utskottets ofvanberörda yttrande afvikande, förena
sig med Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet om godkännande
af Utskottets hemställan oförändrad.
21:o Uti 102:a punkten hade Utskottet hemställt, att Rikets Ständer mätte
tili uppförande, i enlighet med upprättad och godkänd ritning, af en ny läroverksbyggnad
för det högre elementar-Iäroverket i Strengnäs, bevilja ett anslag af 136,000
R:dr att, i mån af behof, från Riksgälds-kontoret utgå; och är denna punkt af
Preste-Ståndet godkänd, men äf Borgare- och Bonde-Stånden afslagen, samt af
Ridderskapet och Adeln lill Utskottet återremitterad, hvarvid, under den diskussion,
som varit af Utskottets yttrande föranledd, inom det Höglolliga Ståndet hufvudsakligen
blifvit anmärkt, att frågan, sorn icke varit föremål för Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning, utan endast genom enskild motionär blifvit Rikets Ständers behjertande
underställd, i flera afseenden befunne sig i ett outTedt skick. Sålunda hade väl
ritningen till den ifrågavarande nya läroverks-byggnaden varit för granskning företedd
bos Kongl. Ofver-Intendets-embetet, som lemnal densamma utan anmärkning,
men deraf följde dock icke, att Embetot erhållit den kännedom om beskaffenheten
af läroverkets nu egande byggnader, att Embetet kunnat bedöma, huruvida genom
förändrad inredning eller påbyggande af de gamla husen, behofvet af förbättrad
lokal kunde afbjelpas med mindre kostnad, än som blifvit af motionären ifrågasatt.
Vidare saknades upplysning, hvartill, i händelse framställningen bifölles, de gamla
husen skulle användas; huruvida, genom deras försäljande, någon minskning i kostnaden
kunde vinnas, eller om materialierna deri voro tagna i beräkning för uppförandet
af det nya huset. Äfven syntes den öfverklagade olägenheten deraf, att
de rum, som nu begagnades för undervisningen, voro alltför låga, kunna utan svårighet
afbjelpas derigenom, att läroverkets bibliothek och vetenskapliga samlingar,
som nu förvarades i skolhusets öfversta våning, der rummen voro högre, hlefve till
de i nedre våningen belägne, för undervisning nu begagnade, lägre rummen förflyttade
och öfversta våningen i stället inreddes till undervisningslokal; — varande
bärförutom i allmänhet uppmärksamheten fästad derå, att om, i samma mån läroverken
utvidgades, Staten jemväl skulle åtaga sig kostnaderna för uppförandet af de
nya lärohus, som efter hand blefve erforderliga, sådant skulle medföra alltför betydliga
uppoffringar från det allmännas sida. Man borde derföre vara betänkt på någon
utväg alt försätta stiftens byggnadskassör i tillfälle att kunna sjelfva bekosta
uppförandet eller utvidgande af skolehusen; och ansågs en sådan utväg kunna beredas
derigenom att terrnins-afgifterna, sorn för närvarande utgöra endast 9 R:dr
årligen, blefve lämpligen förböjda med t. ex. 6 R:dr eller mera, allt efter vidden af
det ändamål, som dermed åsyftades.
Vid den förnyade behandling af detta ärende, hvartill ofvanberörda återremiss
Stats-Ulskotlels Utlåtande M 178, lä
föraniedt, har Utskottet angående läroverks-byggnaderna i Strengnäs fått emottaga
åtskilliga närmare upplysningar, dem Utskottet nu för frågans ytterligare utredning
går att meddela. Hvad först angår den gamla skollokalen, som utgör bottenvåningen
i ett domkyrkan tillhörigt bus, hvars öfre våning begagnas till Konsistoriirum
och bostad åt Konsislorii-Notarien, är hos Utskottet företedt ett af vederbörande
läkare utfärdadt intyg af innehåll, att denna bottenvåning vore såsom lärohus
i sanitärt hänseende olämplig och obrukbar, emedan fukt och brist på tillräckligt
dagsljus fördy strade de djupa rummen och nedtyngde sinnet, på samma gång som
den instängda luften vore för inandningen osund, samt att således denna lokal ingalunda
motsvarade de fordringar, som i Kongl. Maj:ts nådiga skolstadga för hvarje
lärohus påbjödes; -— och synes detta intyg vinna ytterligare stöd deraf att enligt
upprättad planritning, deraf Utskottet jemväl erhållit del, våningens kubik-innehåll,
utgjorde tillsammans endast 18,600 fot — ett mått, derför, enligt hvad vanligen
antages, lämpligen ej bör beräknas större anta! lärjungar, än 25, eller knappt
fjerdedelen af den ungdom, som der skulle undervisas, i händelse de klasser, hvilka
motsvara den gamla skolan, skulle i denna lokal åter inrymmas. Vidare hade,
vid den å det gamla gymnasiihuset, hvilket nu begagnas till läroverkshus, under
nästlidne Augusti månad af sakkunnig person anställda besigtning, enligt deröfver
upprättade, hos Utskottet företedda instrument, blifvit utrönt, bland annat, att byggnaden,
som, med bottenafdelningen inberäknad, utgöres af tre våningar, icke kunde
påbyggas, dels emedan jordvåningen, som för längre tid tillbaka remnat med den
påföljd, att bjelklagtt börjat sänka sig, vore dertill alltför svag, dels ock af den
anledning, alt uti tredje eller öfversta våningen, som blifvit uppförd i göthisk stil,
hvalfvet sträckte sig ända upp till takresningens handbjelkar; att någon tillbyggnad
å sidorna icke heller vore möjlig, enär byggnader» med endast högst obetydligt
mellanrum begränsades på ena sidan af domkyrkan, på två af de öfriga sidorna af
stadens gator och på den fjerde af allmänna uppgången från en af dessa galor till
domkyrkan; samt att för bottenvåningens förändrade inredning till rymligare lokaler
mötte den svårighet, att då för sådant ändamål åtskilliga af de derstädes anbringade
pelarne måste borttagas, sådant skulle väsendtligen försvaga den redan förut ingalunda
starka byggningen. Och har härjemte Utskottet tagit kännedom om ett af läroverkets
bibliothekarie och vårdare af samlingarne medeladt intyg, utvisande att bibliothekel,
beslående af omkring 15,000 volumer, deraf en stor del både forsin ålder och
sin sällsynthet vore i bibliognostiskt hänseende af högsta värde, samt de läroverket
tillhörande äfven värderika naluralie-samlingar, hvilka, ehuru i möjligaste grad sammanträngda,
för närvarande upptoge flere rum, sålunda voro högst betydlig^ och
följaktligen fordrade ansenligt utrymme för att kunna behörigen vårdas, För delta
ändamål vore nuvarande skolhusets bottenvåning — äfven under förutsättning alt
dess inredning kunde dertill förändras, — alldeles otjenlig, enär, om samlingarne
ditflyttades, de inom loppet af några få år skulle blifva ohjelpligt förstörda af fukt,
16
Stats-Utskottets Utlåtande JYi 178.
mögel och mal — etl antagande, som vunne bekräftelse deraf, alt utaf läroverkets
mineralie- samling, hvilken, såsom minst ömtålig, för några år tillbaka inrymdes
i bottenvåningens största rum, flera, vid flyttningen oskadade, species redan
vore vittrade och förstörde.
Genom dessa upplysningar, tillika med de af motionären anförda, i Utskottets
förut afgifna Utlåtande upptagna omständigheter, har Utskottet funnit fullständigt
ådagalagdt, ej mindre att läroverksbyggnaden i Strengnäs uti dess nuvarande skick
är alldeles otillräcklig och för ändamålet otjenlig, än äfven att de deraf uppkommande
olägenheter icke kunna hvarken genom byggningens reparation, förändrade inredning
eller tillbyggnad nöjaktigt afhjelpas; hvadan följaktligen uppförandet af en ny byggnad
för detta läroverk synes vara oundgängligen nödvändigt. Och då någon minskning
i den härför erforderliga kostnaden genom de gamla lokalernas försäljning eller
i dem befintliga materialiers användning vid den nya läroverksbyggnaden så mycket
mindre synes kunna komma i fråga, som den gamla skollokalen, belägen i ett
domkyrkan tillhörigt hus, hvarken kan försäljas eller rifvas, och gymnosiibuset, som
nu begagnas till gemensam undervisningslokal, är afsedt att äfven i mellanvåningen
inrymma bibliothek och samlingar, hvilka alltjemt till vexa och för hvilka inga rum
äro afsedda i den af Öfver-Intendents-embetet granskade och godkända, Utskottet
meddelade, planen för nytt läroverkshus; så återstår nu att tillse, på hvad sätt tillgång
till de för nybyggnadens verkställande erforderliga medel lämpligast må kunna
beredas. 1 sådant hänseende och med anledning af den hos Ridderskapet och Adeln
väckta frågan om terminsafgiftens höjande, för att derigenom sätta Stiftens byggnadskassör
i tillfälle att sjelfva bekosta utgifterna för läroverkshusen, får Utskottet upplysningsvis
meddela att, då de vid innevarande riksmöte gjorda framställningar om
statsbidrag för Järnverksbyggnaders uppförande eller utvidgande i sammanhang med
öfriga till elementar-läroverken hörande ärenden förekommo till behandling hos Utskottet^
enahanda förslag inom Utskottet blifvit bragt å bane; men Utskottet ansåg
sig icke böra detsamma understödja, hufvudsakligen af det skäl, att den föreslagna
åtgärden, i Utskottets tanke, skulle i icke ringa grad motverka det ändamål, som
med läroverkens utvidgande åsyftades, eller att underlätta tillfället för landels ungdom
att i närheten af sina hem inhemta en så fullständig bildning som möjligt.
Det torde nemligen kunna antagas att, om termins-afgifterna höjdes, många föräldrar,
i följd af de derigenom ökade omkostnaderna för sina barns uppfostran, icke
skulle låta dessa begagna sig af en undervisning, som, enligt förut antagna grunder,
ansetts böra kunna med mindre uppoffringar vinnas. Den sålunda föreslagna utvägen
för medels anskaffande synes derföre Utskottet ej böra utan i yttersta nödfall
tillgripas, likasom Utskottet föreställt sig, att den för närvarande icke är såsom ett
oundgängligt vilkor för läroverkens uppehållande af omständigheterna betingad. Dermed
skulle dessutom, hvad särskildt läroverket i Strengnäs beträffar, behofvet för
detta läroverk af förbättrad skollokal svårligen kunna afhjelpas så hastigt som förhållandena
-
Stats-Utskottets Utlåtande JYi 178.
17
hållandena derstädes påkalla. Af dessa skäl och enär, på sätt Utskottet redan förut
anfört, hvarken stiftets byggnads-kassa, såsom helt och hållet utan tillgångar, eller
Strengnäs stad, i anseende till dess ringa utveckling såsom kommun betraktad, är
i tillfälle att till uppförande af ifrågavarande nya byggnad något bidraga, har Utskottet
fortfarande icke kunnat annat finna, än att Staten ej bör undandraga sig
att med den för ifrågavarande ändamål erforderliga summan bispringa elementarläroverket
i Strengnäs. Utskottet vidhåller således sitt i ämnet förut afgifna yttrande
och får, i anledning af Ridderskapel och Adelns derå meddelade återremiss,
endast hemställa,
att samina Höglofl. Riks-Stånd måtte i frågan besluta.
22:o. Yid föredragning hos Riks-Stånden af 103:dje punkten, deruti Utskottet
tillstyrkt, att till uppförande, enligt godkänd plan, af en ny byggnad för det
högre elementar-läroverket i Orebro, måtte anvisas en summa af 70,000 R:dr, att,
i mån af behof, från Riksgälds-kontoret utbetalas, blef Utskottets hemställan bifallen
af Preste- och Borgare-Stånden, rnen afslagen af Bonde-Ståndet; och hade
Ridderskapet och Adeln till Utskottet återremitterat berörde punkt, hufvudsakligen
af det skäl att, då antagas kuode, det flera andra läroverk, än hvarom framställningar
blifvit vid detta riksmöte gjorda, vore i behof af nya eller utvidgade skolhus,
så att det slutligen kunde blifva en nödvändighet att för erforderliga medels
anskaffande taga sin tillflykt till den utväg, hvarom fråga uppstått vid behandlingen
af nästföregående punkt rörande anslag till nybyggnad för läroverket i Strengnäs,
nemligen terminsafgiftens höjande, syntes det vara mindre välbetänkt att, innan en
bestämd plan blifvit uppgjord, som för anskaffande af medel till nya läroverkshus
kunde tillämpas, bevilja anslag för några vissa läroverk. Åtminstone borde sådant
icke ske utan alt särdeles vigtiga skäl dertill föranledde; och hvad skolhuset i Orebro
särskildt anginge, ansågs det icke vara alldeles obestridligt att detsamma framför
öfriga behöfde utvidgas; hvarförutan hos det Höglofl. Ståndet blifvit framställd den
anmärkning att, ehuru man i allmänhet ansett det vara mindre lämpligt att förlägga
skolan i flere särskilda hus, ifrågavarande förslag dock afsåge uppförandet af en
ny byggnad, som skulle, icke ensam, utan jemte det nu befintliga lärohuset, till
skol—lokal användas.
Åberopande hvad Utskottet i nästföregående punkt anfört i afseende å förslaget
om terminsafgiftens höjande, får Utskottet, med hänvisande i öfrigt till det af
Utskottet angående läroverksbyggnaden i Örebro förut afgifna yttrande, deruti finnas
fullständigt upptagne de skäl, hvarföre Utskottet ansett Staten böra till utvidgande
af denna skolhuslokal bidraga, endast tillägga, att, enär, såsom af den i Utskottets
Utlåtande intagna motionen äfven kan inhemtas, ifrågavarande nya byggnad
icke är afsedd att bereda utrymme för annat än dels läroverkets bibliolhek och vetenskapliga
samlingar, hvilka, enligt hvad upplyst blifvit, äro af betydligt omfång,
Bih. till R. St. Brot. 1859 & 1860. 3 Sami. 1 Afd. 3 Band. 6 Haft. 3
lii
Stats-Utshottets Utlåtande M 178.
dels och en större ritsal samt lärorum för den kemiska och fysiska undervisningen,
ofvanoinförmälda anmärkning om olämpligheten deraf, att skol-lokalen klefve i flera
särskilda byggnader förlagd, vid sådant förhållande icke torde i denna fråga vara af
något inflytande. Utskottet saknar således skäl att, på grund af de gjorda anmärkningarne,
frånträda sitt förut afgifna, af tvänne Riks—Stånd godkända yttrande, desto
hellre som, enligt hvad Utskottet inhemtat, lärjungarnes antal vid Örebro läroverk
på den sednaste tiden vunnit en sådan lillvext, att det numera uppgår till icke mindre
än 443, hvarigenom läroverkets behof af utvidgad lokal blifvit ännu mera trängande;
— och har derföre Utskottet funnit den från Ridderskapet oeh Adeln erhållna
återremiss icke heller i detta fall föranleda annan åtgärd, än att Utskottet
hemställer,
det Ridderskapat och Adeln mätte i saken fatta beslut.
23:o. Uti 105:te punkten, sådan den efter meddelad rättelse lyder, hade
Utskottet tillstyrkt, att till uppförande, enligt vederbörligen godkänd ritning, af ett
nytt lärohus för elementar-läroverket i Jönköping, måtte af Rikets Ständer anvisas
ett låneunderstöd af 120,000 R:dr till utgående från Riksgälds-kontoret, emot vilkor
att, sedan detta lån, derför en sådan skuldförbindelse borde afgifvas, som af
Fullmäglige i nämnde Kontor untages, under fern års tid fått utan ränta innehaft
vas, fem procent å detsammas ursprungliga belopp skulle före slutet af hvarje år
till Riksgälds-kontoret inbetalas, af hvilka fem procent fyra borde beräknas såsom
årlig ränta för det obetalda lånekapitalel samt det överskjutande beloppet såsom
kapital-afbetalning å lånesumman afgå intilldess denna blifvit tillfullo gulden.
Denna Utskottets hemställan är i sin helhet bifallen af Preste-Ståndet, hvaremot
Borgare-Ståndet, med godkännande af Utskottets yttrande i öfrigt, beträffande
räntan och amorteringsberäkningen, beslutat, att »fyra procent å lånets ursprungliga
belopp skola löre slutet af hvarje år till Riksgälds-kontoret inbetalas, af hvilka fyra
procent beräknas ränta efter tre procent för det obetalda lånekapitalel, samt det
överskjutande beloppet kommer att, såsom kapital-afbetalning, å lånesumman afgå,
intilldess denna blifvit lill fullo gulden.»
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet hafva till Utskottet återremitterat
förevarande punkt, utan att dock dervid blifvit bos förstnämnde Riks-Stånd i sådan
syftning framställd annan anmärkning, än att, då föregående punkter, rörande anslag
till läroverkshus i Strengnäs och Örebro, blifvit af del Höglofl. Ståndet återremitterade,
det ansågs lämpligast, att enahanda åtgärd vidtoges med förslaget, angående
läroverksbyggnaden i Jönköping.
Hos Bonde-Ståndet åter bade de ledamöter som yrkat återremiss, förklarat sig
vara dertill föranledda af Utskottets förslag, angående räntevilkoren för ifrågavarande
lån. Någon röntefrihet ansågs nemligen icke böra cga rum, likasom hvad räntans belopp
och amorteringen beträffade, för låneunderstödets åtnjutande borde stadgas enahanda
Stats-Utskotlcts Utlåtande M 178.
19
vilkor, som för andra under innevarande riksmöte för industriel förelag anvisade
lån af allmänna medel blifvit antagna
I anledning af hvad sålunda förekommit, får Utskottet erinra, att den af Utskottet
för ifrågavarande lån tillstyrkta räntefrihet under de första åren synts Ut
skottet
så mycket billigare som, enligt hvad den örn lånet väckta motionen ock
gifver vid handen, det läroverk, till hvars förmån länet är föreslaget att utgå, måst
för tillfälligt fyllande af det behof, hvilket genom den nya skolhusbyggnadens uppförande
skulle afbjelpas, mot årlig hyra anskaffa en af de lokaler, som för närvarande
för undervisningen användas; och om nu läroverket (illika nödgades erlägga
ränta å byggnadssumman, innan ännu den dermed åsyftade förmånen kunde vara i
någon mån vunnen, skulle sådant, i Utskottets tanke, blifva för läroverket alltför
betungande. Härtill kommer vidare alt, då, för de lån af allmänna medel, som lill
befrämjande af industriela företag anvisats, hitintills vanligen blifvit beviljad någon
tids räntefrihet, det väl icke kan anses obilligt, att jemväl i förevarande fall, der
fråga är om befordrande af ett för den allmänna undervisningen vigtigt ändamål,
enahanda förmån medgifves Vid sådant förhållande och enär, hvad beträffar räntans
belopp och amorteringen, de af Utskottet förslagna vilkor icke äro för låntagarne
fördelaktigare, än dem’ Rikets nu församlade Ständer i andra härmed jemförliga
fall stadgat — såsom exempelvis i frågan om byggnadslån för Farmaceu
tiska
institutet — bar Utskottet ansett sig icke böra sitt afgifna yttrande i sjelfva
saken frånträda; —• men som den af Borgare-Ståndet i Utskottets förslag vidtagna förändring
i redaktionen onekligen på ett tydligare sätt uttrycker hvad Utskottet egentligen
åsyftat, har Utskottet trott sig böra understödja antagandet af denna förändring,
hvarigenom Utskottets förs!ag i sednare delen skulle erhålla den lydelse, att
sedan lånet i fem års tid fått ulan ränta innehafvas, »fem procent å delsammas
ursprungliga belopp skola före slutet af hvarje år till Riksgälds-konloret inbetalas,
af hvilka fem procent beräknas ränta efter fyra procent för del obetalda lånekapi—
talet, samt det ölverskjutande beloppet kommer alt, såsom kapital-afbelalning, å
lånesumman afgå, intilldess denna blifvit till fullo gulden.»
På grund af hvad nu är anfördt, får Utskottet hemställa,
att Presle-Ständet i så målto ville frånträda sitt fattade beslut, alt
det Högvördiga Ståndet förklarar sig antaga Utskottets förslag med
den förändring i redaktionen, som här ofvan blifvit framställd; —
och tord” Ridderskapet och Adeln samt Bonde Ståndet angående
frågan i sin helhet fatta beslut.
U4:o, Efter derom väckta motioner, bade Utskottet i i07:de punkten tillstyrkt
ali, till uppförande, i enlighet med vederbörligen godkänd ritning, af ett nytt läroverkshus
i Fahlun, Rikets Ständer måtte anvisa en summa af 88,000 R:dr alt
från Uiksgälds-kontoret, i mån af behof, utbetalas; — och har denna Utskottets
ao
Stats-Utskoltets Utlåtande M 178.
hemställan blifvit af Preste-Ståndet godkänd och af Bonde-Ståndet afslagen; men
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hafva till Utskottet återremitterat
denna punkt, hufvudsakligen af det skäl, att anledning ansågs förefinnas dertill,
att Westerås stifts byggnads-kassa vöre i tillfälle att åtminstone i någon mån bidraga
till uppförandet af ifrågavarande läroverksbyggnad och att således den af
Utskottet för ändamålet tillstyrkta summan kunde tåla någon jemkning.
Till svar härå får Utskottet meddela den upplysning att, enligt Uskottet numera
tilihandakommet behörigt Utdrag af hufvud-redogörelsen öfver Westerås Consistorii
kassor och fonder för år 1859, tillgången i nämnde sifts byggnads-kassa
vid slutet af samma år belöpte sig till 49,114 R:dr 55 öre; — och vid sådant
förhållande samt ehuru en del af dessa medel lära vara afsedda att användas till
uppförandet af ett nytt läroverkshus i Sala, har Utskottet, sorn icke kan bedöma,
i hvad mån nybyggnad för detta sednare läroverk må vara af företrädesvis angelägen
beskaffenhet, likväl trott sig kunna antaga, att det bidrag, som till uppförandet
af ett nytt skolhus i Fahlun, hvaraf detta läroverk otvifvelaktigt är i stort behof,
från det allmännas sida bör ifrågakomma, skäligen må inskränkas, om icke med
hela det byggnadskassans ofvan omförmälda behållning motsvarande belopp, åtminstone
med 44,000 R:dr, eller hälften af den summa, som för ändamålet blifvit af
Utskottet tillstyrkt. I öfverensstämmelse härmed, och med afseende å det förändrade
skick, hvari ärendet sig nu befinner, får Utskottet, frånträdande sitt i frågan förut
afgifna yttrande, hemställa,
att Rikets Ständer, till uppförande, i enlighet med godkänd ritning,
af eli nytt läroverkshus i Fahlun, måtte anvisa en summa af 44,000
R:dr, alt, i mån af behof, från Riksgälds-kontoret utgå.
25:o. Uti 108:de punkten hade Utskottet, i anseende till mer eller mindre
ofullständig utredning af åtskilliga, genom enskilda motioner väckta frågor om anslag
af allmänna medel dels för uppförande af nya skolhusbyggnader, dels ock för
utvidgande af redan befintliga undervisnings-lokaler vid flera elementar-läroverk —
e ribi and ^or Oskarshamns skola blifvit till nybyggnad begärd en summa af 30,000
R:dr — hemställt, att dessa motioner icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Denna Utskottets hemställan är af Bonde-Ståndet bifallen, men, såvidt densamma
afser elernentar-läroverket i förenämnda stad, afslagen af Preste-Ståndet, som
till bidrag för uppförande af en ny skolhusbyggnad derstädes, beviljat det för sådant
ändamål äskade anslag af 30,000 R:dr; och har Ridderskapet och Adeln äfvensom
Borgare-Ståndet i samma del till Utskottet återremitterat denna punkt; varande af
de flesta ledamöter, som inom de båda sistbemälda Riks-Slånden sig yttrat, uttryckt
den åsigt, att, om Statens tillgångar kunde anses sådant medgifva, staden Oskarshamn,
hvars läroverkslokal för närvarande är uti en dertill förhyrd lägenhet inrymd,
Siats-Utskottets Utlåtande M 178.
21
borde företrädesvis ihågkommas med något bidrag af allmänna medel för sin tillämnade
nya skolbusbyggnad. Icke blott den omständigheten, att stiftets bygg—
nadskassa ej vore i tillfälle att nybyggnaden bekosta, men isynnerhet de högst
betydliga uppoffringar, som det ännu endast föga utvecklade samhället fått underkasta
sig för ordnandet af sitt kommunalväsende, påkallade ett dylikt understöd,
helst staden icke, i likhet med öfriga städer, erhållit något bidrag till inköpande
af den jord, som utgör stadens område. Dock förordades icke af alla de talare,
som tillstyrkte Statens medverkan uti förevarande fall, hela den af motionärerne
äskade summan, utan ansågo några, att denna skäligen kunde nedsättas till
20,000 R:dr.
Då Utskottet, i anledning af hvad sålunda förekommit, nu går att afgifva
förnyadt utlåtande i detta ärende, får Utskottet till en början meddela deu upplysning
att, enligt ett af vederbörande tjensteman bos Ofver-intendents-embetet
uppgjordt kostnadsförslag af den 24 sistlidne Juli, som, jemte en af samma tjensteman
upprättad planritning, blifvit Utskottet tillhandahållet, för den ifrågaställa nya
skolhusbyggnaden beräknats en kostnadssumma af 44,000 R:dr; varande dock,
såvidt Utskottet kunnat inhemta, berörda förslag eller ritning ännu icke af bemälde
Embete granskade eller godkände. Hvad nu angår sjelfva saken, eller frågan,
huruvida Staten bör till denna nybyggnads verkställande bidraga, har Utskottet,
med afseende å här ofvan anförda förhållanden, funnit det svårligen kunna
förnekas, att Statens mellankomst är lika mycket af förhanden varande behof, som
af billighet påkallad; men härvid torde emellertid älven böra tagas i betraktande,
att Oskarshamns skola är endast ett mindre läroverk med för närvarande blott
tvänne klasser, och att, såsom Utskottet redan tillförene antydt, Statens medverkan
för uppförandet af nya skolhus vid dylika läroverk, derest sådant till följd af särskilda
omständigheter icke kunde alldeles undvikas, dock torde böra i möjligaste
målto inskränkas. Om derföre Rikets Ständer för ändamålet bevilja en summa
af 20,000 R:dr, skulle, i Utskottets tanke, på sådant sätt å ena sidan vara fästadt
behörigt afseende å merberörde samhälles behof af understöd, utan att å den
andra Statsverkets tillgångar blifva alltför mycket tagna i anspråk; — och får af
dessa skäl Utskottet, som numera saknar anledning att vidhålla sitt i ämnet förut
afgifna yttrande, hemställa,
att Rikets Ständer, såsom bidrag lill uppförande af en ny byggnad
för elementar-läroverket i Oskarshamn, måtte å Riksgälds-kontoret
för en gång anvisa en summa af 20,000 R:dr, dock med vilkor
att, innan byggnaden påbörjas, den plan, som dervid bör följas, skall
vara af vederbörande myndighet godkänd.
26:o. Vidare förekom bland de motioner, hvilka Utskottet, på sätt äfven är
omförmäldt i 108;de punkten, förklarat sig ej kunna till bifall hos Rikets Ständer
22
Stats-Utskottets Utlåtande JV£ 178.
förorda, en hos Preste-Ståndet gjord framställning om anslag lill utvidgande af Lunds
kalhedralskolas undervisnings-lokal, i hvilket hänseende blifvit begärd en summa al
20,000 R:dr; och är för berörda punkt jemväl i denna del af Bonde-Ståndet godkänd,
men afslagen af Preste-Ståndet, som, med bifall till den väckta motionen, för
omförmälda ändamål beviljat det ifrågaställda anslaget å 20,000 R:dr
Al Ridderskapet och Adeln åter, äfvensom af Borgare-Ståndet, är denna punkt,
såvidt den angår nyssnämnda skola, till Utskottet återremitterad, hufvudsakligen på
det Utskottet, efter inhemtad närmare kännedom om tillståndet af de kassor, Domkapitlet
hade till sin disposition, måtte blifva i tillfälle att laga i förnyadt öfvervägande,
huruvida icke omständigheterna föranledde dertill, att ifrågavarande skola,
som till följd af det, synnerligen under sednare tiden, i hög grad ökade antalet af
lärjungar tvifvelsutan vore i stort behof af utvidgad undervisnings-lokal, borde, för
verkställande af detta byggnadsarbete komma i åtnjutande af, om icke hela det anslag
motionen afser, dock ett belopp, motsvarande en, till följd af nådigt förordnande
den 18 Februari nästlidet år, till Statsverket indragen, af Domkapitlet i Lund
ditintills förvaltad kassa, »Lunds kathedralskolas löningsfond» benämnd, som till en del
uppkommit genom under åren 1839—1849 besparad kronotionde och genom årliga
räntans läggande till kapitalet, då den till Kongl. Stats-kontoret aflemnades,
ökats till ett belopp af 15,968 R:dr.
Vid den förberedande behandling hos Utskottets Afdelning för Statsverkets utgifter,
hvarför denna fråga varit föremål, innan Utskottet till Rikets Ständer aflat
sitt yttrande i ämnet, hade Afdelningen ansett att den besparing, hvaraf, genom
ofvanberörda kassas indragning, Statsverket kommit i åtnjutande, lämpligen kunde
användas för ifrågavarande, onekligen högst angelägna behof. I betraktande häraf
och då det bidrag, som utöfver denna besparing för det åsyftade ändamålets vinnande,
eller kathedralskolans utvidgande till nödigt omfång, ansåges behöfligt, vore
af mindre betydenhet, helst Statsverket hitintills icke varit med någon utgift för
läroverksbyggnader inom Lunds stift betungad, hade Utgifts-afdelningen — som visserligen
icke förbisett, att något kostnadsförslag eller utarbetad och af ritning åtföljd
plan för det byggnadsföretag, dertill anslag äskades, ännu ej blifvit upprättadt,
man vid det föehållande, att fråga endast vore om en mindre betydlig tillbyggnad,
funnit berörda omständighet icke lägga hinder i vägen för medels anvisande till
ändamålet — funnit sig hafva anledning att deri derom väckta motionen understödja.
Som nu denna åsigt, ehuru densamma icke vid frågans första behandling hos
Stats Utskottet lyckades göra sig gällande, dock sedermera blifvit ej allenast af
Preste-Ståndet godkänd, utan äfven omfattad och förordad af flere ledamöter inom
de 2:ne Riks—Stånd, hvilka återremitterat Utskottets afstyrkande yttrande; så och
då härtill kommer att, enligt hvad Utskottet af de till Kongl. Kammar-rätten insända
räkenskaperne angående de under Domkapitlets i Lund vård stående kassor
Stats-Utskotlets Utlåtande JW 118
25
och fonder inhemtat, behållningen i stiftets byggnadskassa vid 1859 års slut utgjorde
endast 6,975 R:dr 20 öre — ett belopp, som, med afseende å de Oera
betydligare liiroverksbyggnader inom stiftet, för hvars underhåll kassan fage« i anspråk,
icke torde kunna lemna mera än en högst ringa, om ens någon, tillgång för
ifrågavarande ändamål — har Utskottet ansett sig icke vidare böra sitt i ämnet
först afgifna yttrande vidhålla, utan får, i öfverensstämmelse med Preste-Ståndets i
frågan fattade beslut, hemställa,
att jemväl de öfriga Riks-Stånden måtte, till utvidgande af Lunds
kathedralskolas uridervisnings-loknl, å Riksgälds-kontoret anvisa en
summa af 20,000 R:dr.
27:o. Öfriga framställningar, hvarom Utskottet i samma punkt sig yttrat, afsågo
anslag till uppförande af nya eller utvidgande af redan befintliga skolhusbvggnader
för läroverken i Warberg, Söderköping, Askersund och Arvika; — och är,
hvad beträffar dessa läroverk, utom det i Arvika, Utskottets afgifna yttrande återremitteradt
af Borgare-Ståndet; men som detsamma blifvit af öfriga Riks-Stånden
godkändt,
kan återremissen icke till vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 September 1860.
Reservationer:
Emot 24:de punkten (angående anslaget lill elementar-läroverket i Fahlun) af
Doktor Tellbom, Prosten Källström och Prosten Tegnér.
Emot 26:te punkten (angående anslaget till Lunds katedralskola) af Herr Bildt.
24
Stats-Utskotlets Memorial M 179.
M 179.
Ank. till Exp.-Utsk. den 41 Sept. 1860, kl. 11 f. m.
Memoriali anledning af återremiss d Utlåtandet Jfi 29, an
gående
hegardt anslag för reparation af S:t Maria kyrka
i Siqtuna.
(U. A.)
Sedan, uti en hos Preste-Ständet väckt motion, Komministern Åsbrinck, med
anförande, hurusom kyrkan i staden Sigtuna, S:t Mariae elier Dominikaner-klosterkyrkan
kallad, befunnes i så bristfälligt skick, att fara vore för handen, det kyrkan
innan kort komme att förfalla till ruin, derest icke bristfälligheterna blefve snart
afhulpna, anhållit att, då detta tempel, grundlagdt år 1237, vore i afseende på
forntida byggnadskonst ett monument, som framför månget annat minnesmärke för—
tjenade omvårdnad, Rikets Ständer måtte, till reparation af berörda kyrka, bevilja
ett anslag af 37,000 R:dr R:mt; hade Stats-Utskottet uti Utlåtandet JM 29 —
enär de af motionären åberopade förhållanden icke varit föremål för den utredning
och pröfning af vederbörande myndighet, hvarförutan Utskottet icke tilltrodde sig
att bedöma, om eller i hvad mån allmänna medel borde anlitas för åstadkommande
af ifrågavarande reparations-åtgärd —■ med afseende å frågans så beskaffade out
redda
skick afstyrkt Rikets Ständers bifall till omförmälda framställning.
Detta Utskottets yttrande, som blifvit godkändt af Rorgare- och Bonde-Stånden,
är deremot återremitteradt af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet;
varande inom sistbemälde 2:ne Riks-Stånd till stöd för yrkandet om återremiss anfördt,
att, ehuru några handlingar till upplysning derom icke åtföljt motionen, alla
erforderliga åtgärder för frågans utredning likväl blifvit vidtagna och ärendet jemväl
varit föremål för vederbörande myndigheters pröfning, hvadan önskligt vore, att Utskottet,
efter erhållen kännedom om hvad sålunda i ämnet förekommit, måtte ånyo
taga denna fråga i öfvervägande.
Af de handlingar, som derefter genom motionärens försorg tillhandahållits Utskottet,
inhemtas hufvudsakligen, att, sedan församlingen föranstaltat om besigtning å
S.t Mariae kyrka, hvilken af Domaren i orten hållits den 17 September 18S8, samt
en
Stals-Utskottets Memorial Jt? 179.
23
en af Öfver-intendents-embetets tjenstemän, enligt Embetets förordnande, upprättat
kostnadsförslag för kyrkans istånasättande, hvilket förslag, innefattande jemväl upp
förandet
af en tornbyggnad, slutade sig å en summa af 63,000 R:dr, hade detta
kostnadsförslag blifvit af Upsala Domkapitel till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverleranadt
och förordadt till nådigt bifall. Öfver-intendents-embetet, som derefter på
nådig befallning afgifvil underdånigt utlåtande i ämnet, hade dervid upplyst: att
ifrågavarande kyrka vore byggd under 13:de seklet och skulle hafva blifvit invigd
till Dominikaner-klosterkyrka år 1240; att den fordom varit på taket, midt öfver
choret, försedd med ett smalt åttkantigt torn med spira, 46 alnar högt; all såväl
taket som detta torn varit beklädt med kopparplåt, som dock i slutet af 17:de
seklet borttagits och utbytts mot spåntak; att, vid en reparation 1796, tornet nedtagits,
emedan det ansetts skada taket och kyrkan genom sin tyngd och falla sig för
dyrbart att reparera; att sedan dess hela taket varit, sådant det ock för närvarande
befunnes, slätt och belagdt med spån; att alla fönstren på kyrkans sidoväggar fordom
varit till form och storlek lika dem, som ännu finnas på norra långsidan, men
att på södra sidan de smärre två och två invid hvarandra belägna fönstren, vid tid
elter annan verkställda reparationer, sammanslagits till större fönster, hvarjemte hela
sistnämnda sida, som, hvad murens beskaffenhet anginge, vore i ett högst dåligt skick,
saknade contreforter och erhållit en förlängning åt öster, inneslutande nuvarande
sakristian. Ehuru Öfver-intendents-embetet erkände värdet af den nu uppgjorda, i
och för sig utmärkt vackra ritningen, ansåge dock Embetet, sedan förhållandena blifvit
af Öfver-intenöenten på stället undersökta, sig icke kunna underlåta fästa Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet derå, att den ifrågaställa tornbyggnaden vore en alldeles
främmande tillsats till denna åldriga och i många hänseenden särdeles intressanta
kyrka; att den vore föreslagen att uppföras på en för tornbyggnader ovanlig plats
eller kyrkans södra sida; att den, i anseende till kyrkans lågländta belägenhet, tätt
omgifven al lummiga träd, ej komme att, från någon punkt sedd, göra det intryck,
som deraf borde väntas; att den skulle inkräkta en icke obetydlig del
af den redan nog trånga kyrkogården och föranleda flera grafvars undanrödjande,
samt att ringklockornas ljud icke skulle derifrån kunna höras till den
omliggande landsförsamlingen så väl som från den plats, hvilken intages al nuvarande
klockstapeln, uppförd på en icke obetyglig höjd i kyrkans närhet. Till
följd af dessa omständigheter, samt med fästadt hufvudsakligt afseende derå, att,
då monumenter, synnerligen af sådan ålder och betydenhet, som det ifrågavarande,
restaureras, arbetet borde verkställas med den yttersta försigtighet och i fullkomlig
öfverensstämmelse med monumentets stil, utan några nya tillsatser eller förändringar,
ansåge Öfver-intendents-embetet rättast, att den gamla kyrkan sättes i fullgodt
skick, hvarvid södra långsidan borde ombyggas till fullkomlig likhet med den norra
i afseende å fönsteröppningar och contreforter m. m., samt att, hvad tornbyggnaden
Itih. till R. St. Fröt. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Rand. 6 Höft. 4
26
Stats-Vtskotlets Memorial M TI9.
anginge, denna ej malte invid kyrkan uppföras, utan i stället byggas en fristående
s. k. campanile i närheten af nuvarande klockstapeln, hvilken plats vore, i Embetets
tanke, den lör ändamålet lämpligaste; hvarjemte Bmbetet i underdånighet tillkännagifvit,
att, vid anställd granskning af de upprättade kostnads-förslagen, anledning
till anmärkning icke förekommit; och har, vid ärendets föredragning den
4 November ndstlidet år, Kongl. Maj:t, med afseende på hvad Öfver-intendentsembetet
emot den föreslagna ritningen anfört, och då Sigtuna stads samt S:t Pehrs
och S:t Olofs landsförsamlingar, ej mindre än andra församlingar i allmänhet, må
ste
anses lörpligtade att sin kyrka underhålla och, i händelse af behof, ombygga,
funnit den gjorda ansökningen om nådig Proposition till Rikets Ständer, angående
statsanslag för berörda ändamål, icke kunna bifallas.
I anledning af de meddelade återremisserna bar Stats-Utskottet nu ånyo förehaft
denna fråga; och ehuruväl Utskottet icke vill förneka, att Sigtuna kyrka, i
anseende till sin ålder och egendomliga bvggnads-stil, utgör ett minnesmärke af så
värdefull beskaffenhet i historiskt hänseende, att dess återställande icke bör vara
lör Staten likgiltigt, kan Utskottet dock ej förbise vigten af de omständigheter, som vid
ärendets pröfning hos Kongl. Maj:t kommit i betraktande, och hvilka synas föranleda
dertill, att något anslag för ifrågavarande ändamål svårligen kan vid nuvarande
riksmöte af Rikets Ständer beviljas. Då det nemligen otvifvelaktigt tillkommer vederbörande
församlingar att — om de än ej kunna bekosta en fullständig reparation
af kyrkan — åtminstone dertill lemna enahanda bidrag, som af andra med
dem jemförliga församlingar utgår till deras kyrkors underhåll, synes det vara nödigt
att, innan allmänna medel härtill anvisas, bestämd uppgift erhålles om det
belopp, som på sådant sätt kan åstadkommas, hvarmed den beräknade kostnadssumman
följaktligen bör minskas; och dertill kommer äfven, att som det uppgjorda
kostnads-förslaget, förutom kyrkans reparation, jemväl afser en tornbyggnad, hvars
uppförande i sammanhang med kyrkan Utskottet lika med Öfver-intendents-embetet
anser vara mindre ändamålseuligt, samma förslag ej torde utan ytterligare granskning
kunna läggas till grund för beräkningen af de erforderliga kostnaderna. Utskottet
finner följaktligen frågan ännu icke vara i sådant skick, att Rikets Ständer
lämpligen kunna derutinnan besluta, i följd hvaraf och då Utskottets förra Utlåtande
blifvit al tvänne Riks-Stånd godkändt, Utskottet ansett sig böra förnya sin deruti
gjorda hemställan,
att ofvanberörda motion ej måtte vid nuvarande riksmöte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 September 1860.
STOCKHOLM, TUYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1860
Stals-Utskottels Utlåtande, M 180.
1
N:o 180.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Sept. 1860, kl. 11 f. ra.
Utlåtande, i fråga om beviljande af ytterligare anslag till fortsättning af
Nationalmusei-byggnaden.
(U. A.)
Uti sitt till Rikets Ständer afgifna Utlåtande M 123, angående regleringen af
utgifterna under Riks-statens 8:de Hufvud-titel, hade Utskottet, beträffande ofvanberörda
anslagsfråga, anmält att Utskottet, efter inhemtande af åtskilliga för dess bedömande
nödiga befunna upplysningar, ville framdeles derutinnan sig yttra; och sedan samma
fråga numera erhållit den ytterligare utredning, som kunnat åstadkommas, får Utskottet
härmed till Rikets Ständer afgifva utlåtande i detta ämne, — dervid Utskottet ansett
sig först böra meddela en framställning af hvad under ärendets behandling före
kommit,
Till fullbordande af Nationalmusei-byggnaden hade Kongl. Majit uti Propositionen
angående Statsverkets tillstånd och behof äskat ett anslag af 450,000 R:dr för nästa
statsregleringsperiod; i afseende på hvilket anslagsbehof uti Statsråds-protokollet öfver
Ecclesiastik-ärenden för den 14 Oktober nästlidet år meddelas, hurusom Chefen för
nämnde byggnadsföretag General-majoren J. Kléen den 31 förutgångna Augusti i underdånighet
anmält, att han, då underdånigt förslag år 1856 af honom inlemnades
öfver då återstående arbeten å musei-byggnaden, varit fast öfvertygad, att den i
förslaget upptagna summa 750,000 R:dr R:mt skulle för byggnadens fullbordan blifva
tillräcklig, och att således, sedan af nämnda belopp 600,000 R:dr blifvit vid sistlidna
riksdag af Rikets Ständer anslagna, vid nu blifvande riksdag ingen annan framBih.
till R. St. Prof. 1859 & 1860. i Sami. 1 Afd. 3 Rand. 7 Haft. I
2
Stats-Ulskottets Utlåtande M 180.
ställning till Rikets Ständer skulle blifva behöflig, än i afseende på de enligt förslaget
ännu återstående 150,000 R:dr. Af ett det underdåniga memorialet bifogadt kostnadsförslag
öfver de arbeten, som vid 1860 års slut ansåges vara ofulländade, visade
sig emellertid, att denna summa varit för lågt beräknad, och att utöfver sistnämnda
summa erfordrades ytterligare 300,000 R:dr, eller tillsammans 450,000 R:dr, att utgå
under åren 1861, 1862 och 1863, då hela byggnaden till början afår 1864 kunde
vara fullbordad. Med förbigående af förslagets detaljer upptoge detsamma nemligen:
till murarbete
. . . 138,000: —
inredningsarbeten
. . . 168.000: —
ornering, målning samt byggnadens fulländning
. . . 130,000: —
diverse omkostnader
. . . 14,000: —
R.dr 450,000: —
Såsom anledning till detta ytterligare behof af medel hade Byggnads-chefen uppgifvit
dels de, sedan förra förslaget ingafs, synnerligen under år 1857 stegrade arbetslöner
och pris på materialier, af hvilka de förstnämnda sedermera förblifvit oförändrade,
utan att kunna nedsättas; dels bristande erfarenhet att rätt uppskatta kostnaderna för
ett i alla hänseenden svårt och i vårt land så ovanligt arbete, som musei-byggnaden;
tilläggande Chefen att slut-inredningen vore beräknad att utföras med all möjlig sparsamhet,
såvidt sådant kunde stå i ett värdigt sammanhang med det öfriga, samt att
det egentligen kostbara i musei-byggnaden haft till föremål dess fasthet och styrka,
på samma gång som man sökt att dermed förena ett verkligt och för all framtid beståndande
konstvärde.
Yid ärendets föredragning hade Departements-chefen i underdånighet anfört, att
Rikets Ständer, då de beviljat de föregående rikliga anslagen till musei-byggnaden,
dermed utan tvifvel afsett åstadkommandet af ett verk, värdigt ett folk med kärlek
till vetenskap och konst, med vördnad för sin forntids minnen, och hvilket till efterkommande
skulle bära vittnesbörd, huru dessa föremål af vår tid varit omhuldade och
uppskattade. Rikets Ständer skulle derföre visserligen ock finnas villige att ytterligare
anslå det oväntadt stora belopp, som än vidare erfordrades för det storartade arbetets
utförande. Emellertid borde härvid icke döljas, att innan museum kunde för sitt än
damål
begagnas och alla med denna byggnad sammanhängande utgifter blifva bestridda,
fordrades dertill ganska betydliga kostnader, hvilka, såsom icke afseende sjelfva byggnaden,
ej vore i förslaget upptagna. Bland föremålen för dessa anfördes: värmeapparat,
för hvilken kostnaden, efter olika system för dess utförande, kunde vexla
från 75,000 till 25,000 R:dr; inredning af bibliotheket, möjligen stigande till först
nämnda
belopp; fotställningar till bildhuggeriarbetena, konstsakernas flyttning och uppställning;
expropriation; quaibyggnad på musei bakre sida m. rn., hvilket allt Departements-chefen
visserligen icke förmådde att till sitt värde uppskatta, men som dock
ej kunde aflöpa utan en utgift, öfverstigande hvad som enligt beräkning vid 1860 års
Slats-Ulskottets Utlåtande M 180.
3
slut skulle återstå för sjelfva byggnaden. Ändamålsenligast vore oek utan tvifvel
om större delen af htir antydda arbeten kunde utföras eller åtminstone förberedas under
sjelfva byggnadsarbetets sednare år, emedan i annat fall museum, sedan det blifvit
färdigt, komme att en längre tid förblifva' obegagnadt En del kunde likväl utan synnerlig
olägenhet uppskjutas; och då Rikets Ständer i alla händelser blefve i tillfälle
att vid följande riksdag taga i öfvervägande de anslag, som under år ]8G3 skulle
blifva för ändamålet behöfliga, hade Departements-chefen ansett sig icke böra för närvarande
derutinnan framställa något förslag, utan, på grund af hvad sålunda förekommit,
tillstyrkt att Kongl. Maj:t måtte till Rikets Ständer göra nådig framställning om
beviljandet of den, enligt Byggnads-cbefens förslag, till musei-byegnadens fullbordande
erforderliga summa, 450,000 R:dr, att, i mån af behof, af Kongl. Maj:t för byggnadsarbetet
disponeras med 150.000 R:dr under hvartdera af åren 1861, 1862 och 1863,
samt att Rikets Ständer derjemte måtte medgifva, att hvad af bvggnads-anslaget möjligen
kunde finnas obehöfligt, finge af Kongl. Majit till inredningen användas; — hvilket
underdåniga yttrande Stats-Rådets öfriga ledamöter biträdt och Kongl Majit i nåder
godkänt; hvadan ock nådig framställning blifvit, i enlighet dermed, till Rikets Ständer
aflåten.
Då Stats-Utskottet vid början af riksdagen företog denna fråga till förberedande
handläggning, fann Utskottet, med afseende å den högst betydliga tillökning, som, enligt
hvad Kongl. Majit sålunda meddelat, skulle blifva erforderlig i de förut beräknade
återstående kostnaderna för Nationalmusei-byggnaden, angeläget att om orsaken härtill
söka inhemta fullständiga upplysningar; och till ledning härutinnan erhöll Utskottet,
på derom framställd begäran, från Kongl Ecklesiastik-departementet del af såväl en
utaf Generalmajoren af Kléen den 2 Januari innevarande år till Kongl. Majit afgifven
underdånig berättelse om detta byggnads-företags fortgång alltsedan detsamma ställdes
under hans ledning, som ock ett utaf Öfver-Intendents-embetet deröfver på nådig befallning
den 16 påföljande Februari afgifvet utlåtande.
Uti omförmälda berättelse har General-majoren af Kléen, beträffande arbetets mindre
skyndsamma framskridande under de första åren, fästat uppmärksamheten på åtskilliga
af detta byggnadsföretags ovanliga beskaffenhet beroende omständigheter, hvilka
medfört hinder för dess hastigare bedrifvande, såsom t. ex. de svårigheter, som mött
vid grundläggningen djupt under vattenytan, den långa tid, som erfordrats dels för
uppförandet af granitfoten och dels isynnerhet för hela byggnadens beklädnad med
kalksten, dertill åtgått fulla sex år, ehuru vid Borghamns kalkstensbrott tvenne hyfvelmaskiner
för ånga oafbrutet, dag och natt, varit i gång. Från år 1857, då den
yttre beklädnaden var hufvudsakligen fullbordad, borde en skyndsammare gång af arbetet
hafva vidtagit, men, enligt hvad General-majoren vidare anfört, hade uppehåll
deruti vållats ej allenast genom försenade leveranser af marmor- och jernarbeten —
missöden som voro oskiljaktiga från ett större byggnadsföretag — utan ock derigenom
att, ehuru Byggnads-chefens före nästlidna riksdag uppgjorda kostnadsförslag slu
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande M 180.
tade sig på en summa af 500,000 R.dr B:ko, Rikets Stander dock endast anvisat
400,000 R:dr B:ko, dervid dessutom fästades det vilkor att dessa medel skulle utgå
med högst -100,000 R:dr B:ko årligen under åren -1857, 1858, 1859 och 1860.
»Båda dessa inskränkningar blefvo för byggnads-arbetets skyndsamma gång af menligt
inflytande, men mest hämmande för dess fortkomst blef minskningen i sjelfva anslagssumman,
enär härigenom arbetet hvarken nästförlidet år kunnat bedrifvas med full
styrka eller under det innevarande kunde komma att betydligt gå framåt, såframt
icke tillräckliga medel nog tidigt dertill anvisades. Om deremot dessa 100,000 R:dr
varit tillgängliga, skulle vid 1860 ars slut musei-byggnaden icke allenast till allt
murverk, ut- och invändigt, varit färdig, men äfven den inre rappningen och en god
del af golfläggningen fulländad.»
Till upplysning om användandet af det vid sednaste riksdag anslagna beloppet,
har Bvggnads-chefen meddelat följande sammandrag af kostnaderna:
år 1857 hade utgått:
till jernkonstruktioner  2,575: 3.
» marmorarbeten från Italien
. . . 23,117:
82.
aflöningar och dagsverken
. . . 68,976:
43.
materialier och öfrige utgifter
. . . 94,595:
5.
= 189,264:
35.
1858:
jernkonstruktioner till tak och lanterniner . . .
. . . 28,501:
98.
takets kopparbeklädnad
. . . 27,334:
ro.
marmorarbeten från Italien
. . . 16,781:
18.
dito från Kolmården
. . . 2,908:
94.
aflöningar och dagsverken
11.
materialier och öfrige utgifter
. . . 28,758:
73.
= 169,479:
64.
1859:
slutliqvid för koppar till takets beklädnad . . .
. . . 25,038:
10.
jernkonstruktioner till tak och lanterniner
. . . 34,100:
89.
marmorarbeten från Italien
39.
298 st. fönsterlufter af ek till alla våningarne
. . . 28,447:
beslag och anstrykning å fönsterlufterna ....
. . . 7,653:
50.
glas till nedra våningen och lanterninerna .
. . . 7,815:
84.
aflöningar och dagsverken
22.
marmorarbeten från Kolmården
. . . 7,500:
materialier och öfriga utgifter
. . . 52,687:
30.
= 226,876: 24.
utgörande dessa belopp tillsammans en summa af ! . 585,620: 23.
Siats-Utskottets Utlåtande M 180.
5
Vidare har Byggnads-chefen omständligt redogjort för de särskilda bvggnadseffekternas
anskaffande och dervid meddelat, hurusom för byggnaden erforderligt tegel,
kalk, yttre beklädnadssten, marmor från Carrara, m. m. genom begagnande af
gynsamma konjunkturer och i öfrigt dervid använd omtanka, erhållits till särdeles
billiga priser, så att derigenom åstadkommits ganska betydliga besparingar i omkostnaderna,
äfvensom fönsterlufter af ek anskaffats från Berlin till vida lägre pris, än
hvartill inhemsk tillverkning af enahanda beskaffenhet kunnat erhållas; — och ansåge
Byggnads-chefen genom de i dessa hänseenden meddelade uppgifter — hvilka Utskottet
ej torde behöfva utförligare omförmäla — vara ådagalagdt, att hvarken hvad anginge
liden för byggnadsarbetets bedrifvande eller användandet af medlen dertill, något
blifvit åsidosatt, som kunnat bidraga till att vinna besparing, likasom icke heller
något blifvit försummadt för att låta detta byggnadsföretag komma den inhemska
konst- och handtverks-skickligheten till godo, då sådant låtit sig göra utan allt för
stora uppoffringar eller till skada för byggnadens soliditet. Om nu, detta oaktadt,
arbetet icke kunnat utföras inom den tid eller med de medel, som man från början
haft skäl att anse såsom tillräckliga, hade sådant icke haft sin grund i någon lamhet
eller bristande omtanka, utan fastmer uti de omständigheter, som förut blifvit hufvudsakligen
anförde. Detta gällde äfven om otillräckligheten af det anslag, som sednast
af Rikets Ständer blifvit beviljadt, grundadt på Byggnads-chefens till Kongl. Maj:t ingifna
underdåniga förslag på återstående kostnaden för musei-byggnadens slutliga fullbordan
af den 30 Augusti '1856, och slutande sig på en summa af 500,000 R.dr
Banko. Ehuru priserna å dagsverken och materialier redan då börjat stiga, hade likväl
Byggnads-chefen hyst den bestämda öfvertygelse, att denna summa icke skulle
komma att öfverskridas. Men fastän deraf ännu 100,000 R:dr Bko återstode, sorn
af Rikets Ständer icke blifvit anvisade, och hvarmed visserligen musei-byggnaden
skulle hinna ett godt stycke närmare sin fullbordan, hade Chefen sett sig nödsakad
att uti underdånigt förslag i Augusti månad nästlidet år, derutöfver begära 200,000
R:dr B:ko eller 300,000 R:dr R:mt, för att vara fullt förvissad att icke nödgas ännu
en gång äska vidare anslag för byggnadens färdiggörande Orsaken till denna brist
finge i öfrigt väsendtligen sökas deruti, att då förslaget 1856 ingick, återstodo de
stora kostnaderna för marmor, jernkonstruktioner, koppartak, fönsterlufter, golfläggning,
hela inre orneringen m. ra., af hvilka utgifter flera voro svåra att beräkna. Vid förenämnda
förslags uppgörande hade hufvudsakligen lagts till grund de kostnads-beräkningar,
som finnas uti det i Öfver-Intendents-embetet uppgjorda kostnads-förslag öfver
nationalmusei-bvggnaden af den 28 Februari 1849 med de förhöjningar i priserna,
som år 1856 ansågos behöfliga. Men huru olika de verkliga kostnaderna utfallit i
jemförelse med dessa beräkningar, visade sig bäst deraf, att, då t. ex. kostnaderna
för de oftanämnde jernkonstruktionerna uti Öfver-Intendents-embetets förslag voro upptagna
till 26,319 R:dr 50 öre, och i förslaget af år 1856 till 31,297 R:dr 50 öre,
kostnaderna derför i verkligheten stigit till 65,177 R:dr 90 öre. Denna stora skilnad
6
Stals-Ulskottets Utlåtande J\t 180.
hade till en väsend ilig del sin grund deruti, att då i båda förslagen bärbjelkarne funnits
upptagne af gjutet jern, hade Byggnads-chefen sett sig föranlåten att göra desamma
af valsadt jern, synnerligen med hänseende till de stora tyngder, som bjelkarne
i Hörsalen skulle möjligen komma att upphöra. En ännu större skilnad förefunnes
i kostnaden för lanterninerna, hvilkas konstruktion, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad som finnes å musei-byggnaden i Berlin, icke kunnat vidare
förenklas, eller göras utan väggar, för att icke blottställas för att. vintertiden få dem
helt och hållet betäckte af snö och belysningen i de underliggande konstsalarne så
godt som tillintetgjord. För vinnande af ett så vigtigt ändamål hade alla betänkligheter
med afseende på utseendet måst vika. Största skilnaden visade sig emellertid
uti dagsverkskostnaden, enär Öfver-Intendents-embetets förslag upptoge dessa för hela
byggnaden till en summa af endast 270,978 R:dr B:mt, och den hittills utgångna
utgjorde 379,417 B:dr 75 öre, hvilket icke borde förefalla oväntadt, då dagsverkslönerna
under de 10 sista åren stigit med 40 å 50 procent och derutöfver. — I
afseende på detta förslag, som slutade sig på en kostnadssumma af 1,462,970 B:dr
B:mt, borde i öfrigt bemärkas: att deruti funnes en enda marmorpjes omnämnd med
undantag af byggnadens portal; att likaledes endast hufvudmgångens dörrar vore omnämnda
att göras af ek, men all öfrig inredning, såsom fönster lufter, dörrar, golf m.
m., beräknade att förfärdigas af furu; att alla kolonner, som nu äro antingen af kalksten
eller marmor, funnes i förslaget upptagne af gjutet jern; att sedan ifrågavarande
förslag uppgjordes, hade hela den så kallade Vorhallen på Kongl Maj:ts nådiga befall
ning
tillkommit, hvilken förökat kostnaden med minst 40,000 B:dr R.mt; och borde
slutligen hufvudsakligt afseende fästas derpå, att detta kostnadsförslag upprättades för
10 år sedan, då prisen å dagsverken och byggnadsmaterialier stodo så betydligt lägre
än under synnerligast de sista 5 åren. — Om nu, allt detta oaktadt, museibyggnaden
skulle med omkring 300,000 Rdr R:mt komma att öfverskrida detta förslag,
så torde ett sådant resultat icke kunna anses som ofördelaktigt. Det hade utan
tvifvel af Byggnads-chefen varit försigtigast att uti 1856 års förslag öka kostnadssumman
med det belopp, som nu visar sig såsom en brist deruti, — och ingenting
hade varit lättare; men han hade dervid följt sin bästa öfvertygelse. Någon förlust
eller skada för Kronan hade icke heller härigenom uppstått.
Beträffande den inre orneringen och byggnadens fulländning funnes uti sistnämnda
förslag en summa upptagen af 130,000 R:dr R:mt. Någon bestämd beräkning derå
kunde dock icke på förhand göras, enär kostnaderna helt och hållet komme att bero
al den större eller mindre lyx, som dervid blefve använd. För sin del hade Byggnads-chefen
ansett denna ornering böra utföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
den enkla men värdiga stil, som det nya museum i Dresden till det inre företer,
men emellertid trott sig icke böra allt för mycket inskränka denna summa, dels emedan
här blefve ett tillfälle att låta musei-byggnaden komma den svenska konstnärsskickligheten
till godo, och dels emedan Byggnads-chefen antoge, att hans ledning
Stats-Ulskottets Utlåtande M 180.
7
af musei-byggnaden skulle komma att upphöra, då denna del af inredningen vidtoge,
såsom egentligen icke tillhörande sjelfva byggnads-arbetet; — varande i öfrigt uti berättelsen,
jemte redogörelse för arbetets gång under år 1859, tillika meddelad en öfversigt
af byggnadsfondens ställning, enligt hvilken utgifterna för byggnaden från dess
påbörjande intill slutet af nästlidet år utgjort tillsammans 1,354,942 R:dr 39 öre,
derifrån dock borde afräknas den vid nyssnämnda års slut utbalancerade behållning
af dels kontanta medel och dels vardet af materialier och instrumentalier af tillhopa
35,037 R:dr 34 öre, då kostnaden för ifrågavarande byggnads-företag vid samma tid
belöpte sig till 1,319,905 R:dr 5 öre.
Af det underdåniga utlåtande öfver förberörda berättelse, som enligt hvad ofvan
nämndt är, Kongl. Maj:t behagat från Öfver-lntendents-embetet infordra, inhemtas, att
bemälda embete, för att blifva i tillfälle att efterkomma den nådiga befallningen, uppdragit
åt sina tre äldste tjenstemän att, efter å ifrågavarande byggnad anställd besigtning,
meddela yttrande i ämnet; och hade i anledning häraf bemälde tjenstemän
den 20 sistlidne Januari förrättat den anbefalda besigtningen samt derefter uti afgifvet
memorial anfört, bland annat, hvad först beträffade byggnadsarbetets fördröjda verkställighet,
att någon anledning icke förefunnes att underkänna de skäl, Ryggnads-chefen
i sådant hänseende åberopat. I fråga åter om byggnadsmedlens användande, hade
besigtningsmännen erinrat, att då den generela redogörelse, Ryggnads-chefen derom
afgifvit, icke kunde kontrolleras utan en fullständig revision af bvggnads-företaget i
sin helhet, men sådant icke kunnat inom den besigtningsmännen för verkställandet af
deras uppdrag medgifna tid anställas, de derföre funnit sig förhindrade att egna någon
granskning åt byggnadsfrågans administrativa del samt nödgats inskränka sig till afgifvande
af elt generelt omdöme öfver det resultat, som genom de i och för byggnadsföretaget
utgifna medlen vunnits; i hvilket hänseende besigtningsmännen, jemte anmälan
att kopparbetäckningen å byggnadens yttertak till följd af snö och is, hvarmed detsamma
varit betäckt, icke kunnat blifva föremål för närmare undersökning, vidare
meddelat, att den öfriga delen af byggnaden, såvidt den kunde besigtigas, funnits
vara utförd med den största omsorg och icke lemnat rum för andra anmärkningar,
än att i åtskilliga hänseenden afvikelser från de af Kongl. Maj:t gillade ritningarne egt
rum. Sålunda hade nemligen dels inredningen blifvit omkastad, så att de lägenheter,
som ursprungligen varit på byggnadens norra sida anordnade, befunnos på den södra,
dels med nedra vestibylens anordning vidtagits sådan förändring, att den ofvanpå
samma vestibyl befintliga stora salen jemväl måste annorlunda inredas; dels ock på
byggnadens framsida vid hufvudingången början blifvit gjord till en större öppen portik
af svensk marmor, hvilken ej varit ursprungligen tillämnad. Huruvida äfven andra
förändringar vidtagits, kunde besigtningsmännen ej uppgifva, enär jemförelsen emellan
de approberade ritningarne och den verkställda delen af byggnaden försvårats derigenom
att Byggnads-chefen icke, på Ofver-lntendents-embetets reqvisition, dit utlemnat
original-ritningarne, utan endast tillhandahållit obestyrkta arbetsritningar eller kopior.
8
Stats-Utskottcts Utlåtande M 180.
Af samina skäl hade besigtningsmännen funnit sig urståndsätta att bestämdt yttra sig
öfver frågan, huruvida dessa ändringar varit tiil byggnadens fördel, men besigtningsmännen
hyste dock icke tvifvel, att sådant verkligen vore förhållandet, enär omförmälde
afvikelser företagits i samråd med Arkitekten, Gebeime-öfver-byggnadsrådet Stiller.
Såsom ytterligare anledning till anmärkning och ett hufvudsakligt frångående af ursprungliga
bestämmelser, hade iakttagits att, på sätt genom rådfrågande af äldre kostnadsberäkningar
utröntes, byggnaden blifvit i flera hänseenden utförd på ett utan tvifvel
prydligare och fullkomligare, men äfven kostsammare sätt, än som från början varit
tillämnadt. 1 sådant hänseende förekomme: att huset, hvilket på yttre sidorna endast
delvis skolat med kalksten beklädas, och åt gårdarne icke hafva någon dylik beklädnad,
numera vore utvändigt helt och hållet, och åt gårdarne till och med bottenvåningen
roed sådan sten reveteradt; att för åtskilliga arkitektoniska detaljer, såsom kolonner,
dörromfattningar, trappor m. m., hvilka varit ämnade att utföras dels af jern
dels af inhemsk huggen sten, vore använd utländsk marmor; att jern-konstruktionerna
öfver måinings-gallerierna, synnerligen till följd af den nedre förstugans förändring, blifvit
svårare och kostsammare; att golfven vore tillämnade att blifva ek i stället för furu,
m. m. Vidkommande slutligen beräkningen af kostnaderne för ännu återstående arbeten
hade besigtningsmännen förmält, att som de vore i saknad af annan upplysning om det
skick, hvaruti byggnaden, med användande af de för berörde ändamål äskade medel,
450,000 R:dr, vore afsedd att blifva försatt, än som innefattades uti en af Byggnadschefen
till dem öfverlemnad summarisk kostnadsberäkning, kunde de, i brist af erforderlig
kännedom om arbetets detaljer, angående förberörda beräkning icke med någon
bestämdhet afgifva annat yttrande, än att åtskilliga för byggnadens fulländning oundvikliga
kostnader, såsom för eldstäder och uppvärmnings-anstalter, innanfönster, den
yttre stora granittrappan m. m., icke vore uti beräkningen omförmälda; — och hade
Ofver-Intendents-embetet — under åberopande af hvad besigtningsmännen anfört samt
med erinran att desse icke egt kännedom derom, att vederbörande Departements-chef
redan förut fästat Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derå, att särskildt anslag komme att
framdeles erfordras till åtskilliga af de utaf besigtningsmännen såsom icke beräknade
anmärkte kostnaderna — förklarat sig emellertid icke kunna betvifla, att ju icke
Byggnads-chefen, med sin närmare kännedom om förhållandena, med yttersta noggranhåt
uppgjort den beräkning, hvarå beloppet af de nu begärda anslagsmedlen, 450,000
R:dr, vore grundadt; men Embetet funne sig dock föranlåtet i underdånighet framhålla
nödvändigheten deraf, att värmeapparaten, efter hvad system den än komme att anordnas,
till undvikande af betydliga opåräknade utgifter och förekommande af betydliga
förluster, blefve insatt i byggnaden innan parkett-golfven, för hvilka kostnaden
vore i sistnämnda summa inberäknad, inlades eller panelningar uppsattes samt målning
och ornering af rum och förstugor ifrågakomme.
För att förklara anledningen dertill, att kostnaden för värme-apparat icke vore
upptagen
Stats-Utsliottcts Utlåtande M 180.
9
upptagen uti Byggnads-chefens beräkning af utgifterna för återstående arbeten, hade
nämnde Chef uti en till Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet den 22 sistlidne
Februari aflåten skrifvelse, deraf Utskottet jemväl erhållit del, hufvudsakligen andragit,
att som af de olika systemen för värmeledning, nemligen med luft, ånga eller vatten,
hvartdera hade sina olägenheter, särdeles vid tillämpningen deraf för en sådan byggnad
, som National-museum, hade Byggnads-chefen vid de öfverläggningar han i ämnet
hållit med Geheime-rådet Stiller stadnat i den, af Stiller delade, öfvertygelsen, att det
vore i alla afseenden fördelaktigast att så länge som möjligt uppskjuta bestämmandet,
hvilketdera systemet borde följas. Den under tiden vunna erfarenheten, bekräftad genom
försök, som årligen anställdes, förmodades nemligen härvid alltid skola lemna
den bästa ledningen. För sin enskilda del ansåge emellertid Byggnads-chefen, likasom
ock Geheime-rådet Stiller, en varmlufts-apparat tjenligast; och kunde denna, i följd af
vidtagen anordning, utan olägenhet apteras äfven sedan golfven blifvit inlagde. Om
deremot, — hvad Byggnads-chefen likväl trodde böra i sisla rummet ifrågakomma —
uppvärmning med vatten skulle begagnas, vöre visserligen bäst, att golf-inläggningen
verkställdes innan apparat af sådan beskaffenhet anbringades; men någon väsendtlig
svårighet för golfvens inläggande efteråt kunde, i Byggnads-chefens tanke, icke heller
i detta fall uppstå.
Härjemte och sedan Stats-Utskottets Utgifts-afdelning anmodat General-majoren af
Kleen att lemna Utskottet del af uppgjorda kostnadsberäkningar för de återstående
byggnadsarbetena, äfvensom att meddela upplysning om anledningen till de af ofvanbemälda
besigtningsman anmärkta afvikelser från den ursprungliga kostnadsplanen, har
Byggnads-chefen, med öfverlemnande af ett specielare förslag öfver kostnaderna för
återstående arbeten å musei-byggnaden, slutande sig å enahanda summa, som uti den
förut afgifna generela beräkningen upptagits, eller 450,000 R:dr, den 20 sistlidne
April till £tats-Utskottet aflåtit en skrifvelse, deruti anföres, att de förändringar, som
vore vidtagna i afseende å den ursprungliga byggnadsplanen och hvilka egentligen in
skränkte
sig till en enda, eller anbringandet framför hufvud-ingången af den s. k.
vorhallen, blifvit verkställda med Hans Majit Konungens nådiga bifall. Sedan nemligen
Geheime-rådet Stiller, på nådig befallning, uppgjort ny ritning öfver vestra facaden
med en vorhafe i stället för portal, hade denna ritning blifvit försedd med Hans Majit
Konungens påskrift och kontrasignation af dåvarande Chefen för Ecklesiastik-departemcntet;
— omständigheter, som, i Byggnads-chefens tanke, innefattade tillräcklig anledning
för honom att derefter utföra omförmälda förändring. Den andra anmärkta afvikelsen
utgjordes blott af en omplacering af norra och södra flyglarnes lokaler, så att de förra
kpmmit att ligga i de sednares ställe och tvertom, hvilken anordning vore nödvändig
för att få boningslokalerna åt den södra sidan, som bäst lämpade sig dertill med afseende
på snygghet och öfriga beqvämligheter, samt äfven i så måtto fördelaktigare,
som ingångarnes antal derigenom inskränktes till tvänne, för att kunna af en post be
Bih.
till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 7 Höft. 2
10
Stats-UtskoCtets Utlåtande M 180.
vakas; och hade Hans Maj:t Konungen, efter skedd underdånig anmälan af berörda åtgärder
samt skälen för deras vidtagande, äfven till dessa förändringar lemnat sitt nådiga
bifall. Beträffande de ytterligare kostnader, som vore för musei-byggnaden erforderliga,
men icke blifvit uti ofvan omförmälda speciela uträkning, som endast afsåg
sjelfva byggnadsarbetet, upptagne, hade Byggnads-chefen vid denna uträkning bifogat
några förslagsvis gjorda uppgifter öfver dessa kostnader, upptagande:
för en värmeapparat med vatten, omkring .... 60,000: —
(En sådan apparat med varm luft skulle kosta
30,000 R:dr)
för kajbyggnad
75.000: —
» anordning af platsen omkring musei-byggnaden
\ 0,000: —
145,000:
» inredning af bibliotheket, jemte flyttning
60,000: —
» dylik åtgärd med öfriga samlingar
20,000: —
» marmorpiedestaler åt de förnämsta marmorpjeserna,
jemte inredning för och uppsättning af taflor,
flyttning, m. m
15,000: —
samt till expropriations-kostnad för musei-byggnads-
platsen
10,000: —
105.000:
eller tillhopa R.dr 260,000: —
så att, med tillägg häraf till den för återstående byggnadsarbeten beräknade och nu
begärda summan af 450,000 R:dr, de återstående kostnaderna för musei-byggnadens
fullbordande med allt hvad dertill hörde skulle belöpa sig sammanlagdt till 700,000 R:dr.
Hvad anginge otillräckligheten af de, enligt 4856 års kostnadsförslag, beräknade
byggnadsmedel samt den till följd deraf hos Rikets Ständer nu gjorda framställningen
om ytterligare anslag, hade Byggnads-chefen hänvisat till en ofvanberörde skrifvelse
bilagd promemoria, hufvudsakligen innehållande, att egentliga förklaringsgrunden till det
i omförmälda hänseende missgynnande förhållande i afseende å byggnads-företagets utförande
vore att söka uti den hitintills uti vårt land exempellösa omständigheten, att
under loppet af endast de tio sistförflutna uren prisen å materialier och dagsverken
genom oafbrutet stigande nära fördubblats, hvarigenom, oaktadt alla bemödanden alt
hushålla, hvarje för ett större byggnads-företag uppgjord beräkning blifvit tillintetgjord,
så framt icke medlen varit öfver all höfvan tilltagne. Dessa förhållanden hade Byggnads-chefen
i det följande närmare utvecklat samt tillika erinrat att för frågans bedömande
i sitt rätta skick borde från de till byggnadens fullbordande äskade 450,000
R:dr först afdragas dels 150,000 R:dr, såsom tillhörande 1856 års förslag, men då
icke af Rikets Ständer beviljade, dels ock en summa af 130,000 R:dr, som, uti sednaste
kostnadsförslaget upptagen för den inre orneringen, deremot icke beräknats vid
uppgörandet af 1856 års kostnadsförslag; enär densamma, såsom icke egentligen tillhörande
byggnadsarbetet, enligt Byggnads-chefens åsigt, lämpligast kunde bestämmas
Ståts-Utskottets Utlåtande M 180.
11
i sammanhang med anslagen för den inre inredningen. I afseende å det, efter afdrag
af dessa summor, tillhopa utgörande 280,000 R:dr, återstående beloppet, 170,000
ft:dr, hvarmed sista förslaget öfverstege 185G års kostnadsberäkning, vore vidare
att anmäika: att i följd af den inträffade stegringen i pris å dagsverken och materiaher
de härför under de tre sistförflutna åren i verkligheten utgångne kostnaderna
öfverskjulit de i 185G års förslag beräknade utgifterna med 70,000 R:dr; att ju
större de arbeten voro, som återstodo att fullända, desto större skulle skilnaden
emellan de beräknade och verkliga kostnaderna blifva, synnerligast då dessa arbeten
voro af beskaffenhet att icke utan svårighet kunna beräknas, såsom byggnadens jernkonstruktioner,
marmorarbeten, kopparbeklädnad, fönsterlufter, golfläggning m. m.;
att, med ledning häraf, Byggnads-chefen i det sednsste kostnadsförslaget ökat denna
kostnad för ännu återstående arbeten, utöfver den i 1856 års förslag upptagna,
med omkring 30,000 R:dr; samt att uti de redan utgångne kostnaderna för byggnadens
jernkonstruktioner visade sig en skilnad mot de uti 1856 års förslag beräknade
af 34,000 R:dr; så att, då desse för prisskilnad upptagne summor af tillhopa
134,000 R:dr frånräknades, det belopp af 170,000 R:dr, hvarmed, på sätt ofvan
förmäles, 1856 års förslag blifvit öfverskrida, minskades till endast 36,000 R:dr;
och denna brist balancerades fullkomligt af hvad som uti sista förslaget blifvit upptaget
för golf af ek utöfver den kostnad, som för golfläggning af furu i 1856 års
förslag blifvit beräknad; — varande i öfrigt af Byggnads-chefen erinradt, att ju större
summa Rikets Ständer nu ställde till Kongl. Maj:ts disposition för fullbordande af
musei-byggnaden med allt hvad dertill hörer, desto snarare blefve denna byggnad
färdig och lokalen deromkring ordnad, enär flera af dessa arbeten kunde liktidigt
bedrifvas. Sålunda kunde nemligen den delen af kajbyggnaden, som skulle bekostas
af museibyggnads-medlen, när som helst påbegynnas, hvarefter platsen kring byggnaden
kunde utfyllas och anordnas efter den derför uppgjorda planen.
Sedan Stats-Utskollet, efter tagen kännedom af hvad General-majoren af Kleen
sålunda ytterligare i ämnet anfört och meddelat, ansett nödigt, att, för frågans vidare
utredning, Öfver-intendents-embetet skulle erhålla tillfälle att sig deröfver yttra,
samt Utskottet under den 1 sistlidne Juni i sådant hänseende till Herr Stats-rådet
m. m. Wallensteen aflåtit framställning jemlikt 42 § Riksdagsordningen, har Utskottet
derefter fått emottaga ett af bemälde Embete, på nådig befallning, den 14 i påföljande
månad afgifvet utlåtande; varande detta åtföljdt af ett utaf förut omförmälda
besigtningsman samma dag aflåtet embets-memorial, deruti desse, enligt uppdrag
af Öfver-intendents-embetet, ånyo yttrat sig i ämnet och dervid anfört, bland
annat, att ehuru Byggnads-chefen, i afseende å en del af de anmärkta afvikelserna
från uppgjorda och gillade ritningar, nemligen tillkomsten af den s. k. vorhallen på
byggnadens framsida samt omkastningen i byggnadsplanen, tillkännagifva att samma
ufvikelser skett med Konungens nådiga bifall, hade icke någon förklaring blifvit lemnad
angående det på arbetet använda byggnadssättet, hvilket i flera fall blifvit dy
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande Jtf 180.
rare än som från början varit afsedt, och hvilken afvikelse, enligt besiglningsmännens
tanke, i hög grad inverkat till byggnadskostnadens förhöjande. Beträffande de af
Byggnads-chefen för de återstående arbetena nu uppgifna kostnadsbejopp, hade för
en fullständig granskning deraf mött samma svårigheter, som blifvit omförmälda i
Ofver-intendents-embetets utlåtande af den 16 sistlidne Februari. Den förslags
beräkning,
besigtningsmännen i detta hänseende nu uppgjort, hade i många fall måst
grundas på de upplysningar, som af Byggnads-chefen blifvit dem meddelade och
för hvilkas tillförlitlighet de icke kunde göra sig ansvariga. Särskildt borde i detta
afseende omförmälas de behållningar af marmor, huggen sten med flera materialier,
som vid byggnaden redan finnas upplagda, och om hvilkas beskaffenhet och qvantitet,
utan en tidsödande inventering och undersökning, besigtningsmännen icke kunnat
taga fullständig kännedom, men hvilkas värde till stor del inverkade på de
öfriga kostnaderna. De beräkningar, som besigtningsmännen öfver dessa kostnader
anställt — för hvilka dock, i anseende till den dem ålagda skyndsamhet, behöfliga
utredningar och undersökningar endast i ringa mån kunnat företagas — ledde emellertid,
hvad anginge den del af Byggnads-chefens kostnadsberäkning, som slutade
sig med en summa af 450,000 R:dr, till det resultat, att denna summa borde anses
tillräcklig för de deruti inbegripna arbeten. Beträffande åter kostnaden för den
öfriga delen, eller de poster, som kostnadsberäkningen särskildt upptoge, nemligen
för varmapparat, platsens anordning kring byggnaden, inredning m. m., upptagande
en summa stor 250,000 R:dr R:mt, åberopade besigtningsmännen hvad som blifvit
anfördt i Öfver-intendents-embetets underdåniga utlåtande af den 16 sistlidne Februari,
nemligen att all beräkning i detta afseende måste föregås af öfverläggning och
beslut om beskaffenheten af dessa arbeten, hvilka till skala och kostnad kunde på
det mest olika sätt företagas. Till denna del af kostnadsberäkningen borde dessutom
tillkomma: för innanfönster i byggnaden omkring 30,000 R:dr, samt skilnaden i
expropriations-kostnaden, som, enligt Drätsel-kommissionens beslut den 5 November
1851, utgjorde 10,000 R.dr B.ko, men uti kostnads-beräkningen upptagits till endast
10,000 R.dr Runt; äfvensom kostnad för ledning, förvaltning och tillsyn af
byggnadsarbetet under den återstående byggnadstiden; och ansåge besigtningsmännen,
på grund af hvad sålunda förekommit, att såvida icke Rikets Ständer vid denna
riksdag ville bestämma ett belopp, som icke finge öfverskridas, och till hvilket följaktligen
de gjorda beräkningarne måste inskränkas, lämpligast vore, att med beviljande
af anslag för sednare delen af kostnadsberäkningen finge anstå till dess byggnaden
kommit närmare sitt fullbordande och nödig utredning af alla hithörande omständigheter
kunnat företagas; hvilket desto hellre syntes kunna ske, som, äfven under
antagande, af de mest fördelaktiga omständigheter, det byggnadsarbete, som motsvarade
den af Kongl. Majit nu begärda summan 450,000 R:dr, icke kunde medhinnas
före den tid då Rikets Ständer härnäst komme att sammanträda; —■ dock borde,
enligt besigtningsmännens åsigt, till sistnämnda summa ytterligare tillkomma de
Stats-Utskottets Utlåtande M 180.
13
G0,000 Ridr, som vore beräknade för en varmapparat, hvilken, till undvikande af
opåräknad tillökning i utgifterna, borde åvägabringas, innan golf-inläggning, panelnmgars
uppsättande samt målning och ornering af rum och förstugor ifrågakomma
— Vidkommande slutligen kopparbetäckningen å byggnadens yttertak, hade besigtning
derå numera blifvit företagen, på grund hvaraf besigtningsmännen uttalat det
omdöme, att koppartakets verkställande icke skett med den omsorg och arbetsskicklighet,
som funnes ådagalagd i öfriga byggnadsarbetet; varande flera anmärkningar
i detta hänseende framställda, såsom att på åtskilliga delar af byggnaden in
täckning
verkställts med alltför tunn kopparplåt för att kunna ega det bestånd, som
den vanligt begagnade mindre men tjockare plåten; att skifvorna i allmänhet vore
förenade medelst dubbelt invikne stående falsar, men att dessa vore blott i tum
höga i stället för 1 turn, som de borde vara; — att vid östra ändan af midtelbyggnaden,
den tvert öfver taket stående ianterninen hade en sockelbeklädnad af
cirka en fots höjd, och lika djup fris nedan Ianterninen samt af 15 fots längd,
hvilken vore felaktig genom dervarande hål, bräckor och bristande invikning i underkant,
och derför måste helt och hållet med ny plåt omläggas o. s. v.
Jemte öfverlemnande af detta besigtningsmännens yttrande, har Ofver-inlendentsembetet
för egen del anfört, att hvad först anginge Byggnads-chefens förklaring i
afseende å ofvanberörde afvikelser, som egentligen inskränkte sig dels till vestra
fasadens förseende med en s. k. vorhalle, dels till omplacering af norra och södra
flyglarnes lokaler med bibehållande af deras plan-indelning, för vinnande af ökad
snygghet och beqvämlighet inom byggnaden samt lätthet att densamma bevaka, så
funne Öfver-intendents-embetet dessa anordningar vara till fördel för byggnaden vidtagna
och hade mot desamma så mycket mindre att anmärka, som båda, enligt
hvad redan i Embetets underdåniga memorial den 16 sistlidne Februari uppgifvits,
af Byggnads-chefen anmälts vara vidtagna med Högtsalig Hans Majit Konung Oscars
i lifstiden lemnade nådiga bifall, och den förra på grund af en utaf Geheime-rådet
Stiller uppgjord, behörigen fastställd ritning. Beträffande vidare Byggnads-chefens
redogörelse för de omständigheter, som förorsakat bristen i 1856 års kostnads-beräkningar,
ansåge Öfver-intendents-embetet framställningen härom nu icke påkalla annat
yttrande, än att de till och med år 1857 fortsatta, högst betydliga stegringarne å
byggnads-materialier och arbetsbiträden, onekligen, på sätt Byggnads-chefen uppgifvit,
varit af beskaffenhet alt gäcka hvarje, om ock med största noggrannhet på förhand
uppgjord kostnadsberäkning. Vidkommande åter de af Byggnads-chefen nu
upprättade nya beräkningar, har Öfver-intendents-embetet åberopat nyss anförda
yttrande af Embetets förbemälde tjenstemän samt vidare erinrat om nödvändigheten
deraf, att Nationalmusei-byggnaden snart måtte blifva så färdig, att de konst- och
boksamlingar, för hvilka den vore afsedd, kunde ditflyttas, helst de särskilda lokaler,
hvari dessa samlingar nu inrymmas, vore både otillräckliga och för ändamålet otjenliga;
— hemställande på grund häraf Öfver-intendents-embetet, att för nästinstun
-
14
Stats-Ulskottets Utlåtande M 180.
dande slaisregierings-period måtte utom ofvanomförmälde . . Runt 450,000:
anvisas medel:
dels till vårmeapparat, i öfverensstämmelse med hvad Embetet
i sitt underdåniga utlåtande den 16 sistlidne Februari, anfört, hvilken
apparat, enligt Embetets åsigt, borde inrättas för cirkulerande varmt
valten, samt upptagas med af Byggnads-chefen härför beräknade . . 60,000: —
dels till innanfönster  30,000: —
tillsammans R:dr 540,000: —
hvaremot den af Byggnads-chefen uppgifna summa för derefter återstående arbeten
skulle från 250,000 R:dr med tillägg af 5,000 R:dr, såsom tillökning i ersättning
till Stockholms stad, tillsammans 255,000 R:dr, minskas till 195,000 R:dr R:mt för
inlösen af byggnadsplatsen, dess anordnande och förseende med kajbyggnad äfvensom
samlingarnes inflyttande och inrednings-arbeten för deras uppställning: dock
kunde med anslag för dessa ändamål utan olägenhet anstå intilldess, efter sjelfva
byggnadens fullbordande, kostnadsbeloppet för besagde arbeten med större säkerhet
kunde beräknas; och hade Embetet slutligen, i afseende å de nu ifrågaställda anslagen,
erinrat dels att, såsom besigtningsmännen jemväl anmält, i Byggnads-chefens
kostnads-beräkningar icke funnes upptagen någon summa för ledning, förvaltning
och tillsyn af arbetet under den återstående byggnadstiden, och att dels posten
»diverse omkostnader» syntes, med hänsigt till återstående arbetens omfattning och
betydenhet, nog lågt beräknad till 14,000 R:dr; hvarjemte Embetet i underdånighet
åberopat hvad utaf dess ofvanbemälde tjenstemän blifvit anfördt, rörande bristfälligheterna
å den redan verkställda kopparbetäckningen på yttertaket, till hvilkas afhjelpande
Embetet dock vore förvissadt att, före byggnadsföretagets afslutande, Byggnads-chefen
komme att vidtaga alla på honom beroende åtgärder.
Efter derå meddelad nådig remiss, har slutligen General-majoren af Kleen öfver
sistberörde utlåtande och embets-memorial afgifvit en underdånig förklaring af den
18 i samma månad, hvilken, jemte öfriga handlingar, blifvit Stats-Utskottet delgifven;
och är deruti af Byggnads-chefen hufvudsakligen anfördt, att, hvad anginge det i
besigtnings-memorialet anmärkta »dyrare byggnadssättet», hvilket egentligen bestode
uti byggnadens yttre beklädnad med kalksten, i stället för rappning, användandet
deraf hade berott hufvudsakligen derpå, huruvida det skulle låta sig göra, att konstruera
en fullt nöjaktig hyfvelmaskin för kalkstensblockens behandling och tillberedning;
och sedan denna uppgift på det mest tillfredsställande sätt blifvit löst af kapitenen
Carlsund samt en sådan maskin vid Motala verkstad förfärdigad, hade Byggnads-chefen
icke tvekat att tillstyrka denna beklädnad och i verkligheten använda
densamma. Ingen, som om byggnaders bestånd och hållbarhet hade någon kännedom,
torde heller kunna annat än gilla en sådan åtgärd, helst densamma innebure
en stor besparing för Kronan, ifråga om musei-byggnadens framtida underhåll. Ett
Stats-Utskottets Utlåtande M 180.
15
sådant beklädnadssätt vöre ock i full öfverensstämmelse med de af Kongl. Majit gillade
planer och ritningar för samma byggnad, hvilka tydligen afsåge en stenbeklädnad,
vare sig af sand- eller kalksten. Det vore endast uti Öfver-intendents-embetets
kostnadsförslag af den 28 Februari 1849, som rappning af ytterväggarne förekomme;
men detta förslag hade aldrig af Kongl Maj:t blifvit gilladt, långt mindre någorstädes
föresknfvits att af Byggnads-chefen böra följas vid byggnadens utförande. Då Byggnads-chefenså
ledes vid föregående tillfällen åberopat nämnda förslag, hade detta skett
endast för alt ådagalägga att detsamma, som, ehuru grundadt på prisförhållanden
för 11 år tillbaka och ehuru afseende ett ytterst tarfligt byggnads- och inredningssätt,
likväl uppgick till en slutsumma af nära \\ millioner Ridr R:mt, i sjelfva verket
icke blifvit öfverskridet, när i betraktande toges den större soliditet och det i allo
mera monumentala byggnadssätt, som vid Nationalmusei-byggnaden blifvit användt.
Mot den i embets-memorialet förekommande uppgift, att värdet af upplagd marmor
och öfriga materialier, om hvilkas verkliga tillvaro man icke kunnat göra sig
försäkrad, skulle inverka på Byggnads-chefens kostnads-beräkningar, har bemälde
Chef anmärkt, att så icke vore förhållandet, enär det mest värdefulla al nu befintliga
upplag af marmor m m. tillhörde äldre behållningar och således icke inginge uti
det sednare koslnads-förslag, som nu varit föremål för granskning. Hvad anginge de
uti ofvannämnde embets-memorial upptagna 30,000 R:dr för innanfönster, så, enär
sådana icke funnes uti museum i Berlin, der en starkare vinter understundom kunde
inträffa, hade Byggnads-chefen föreställt sig, att de äfven skulle möjligen kunna umbäras
för musei-byggnaden i Stockholm, då den värmegrad, som der kunde ifrågakomma,
väl hufvudsakligen komme alt hålla sig vid 9° ä 10° Celsii, helst glaset
uti ytterfönsterna dessutom hade betydlig tjocklek, hvilka båda omständigheter minskade
behofvet af innanfönster. Om sådana emellertid ansågos behöfliga, hade Byggnads-chefen
i afseende å den derför uppförda summan icke något att erinra. —
Beträffande de såsom fyllnadssumma uti expropriations-kostnaden för det tillökta området
vid musei-byggnaden uppförde 5,000 R:dr utöfver hvad Byggnads-chefen upptagit,
så hade väl inlösningssumman för ifrågavarande tomt-tillökning jemte det derpå
belägna kröningshuset och fiskargången — hvilken lösen med tillämpning af expropriations-lagen
skulle, enligt värdering af stadens Drätsel-kommission, hafva uppgått
ända till 60,000 R:dr R:mt — i anledning af Byggnads-chefens framställning till
stadens Äldste om kostnadsfri upplåtelse äfven af denna tomt-tillökning, likasom af
den förut afstådda kyrkholmen, blifvit nedsatt till det af besigtningsmännen uppgifna
belopp, 15,000 R:dr; men då kröningshuset genom eldsvåda för några år sedan
nedbrunnit, medan det ännu var i stadens ego, och således någon lösen derför
icke vidare kunde ifrågakomma, hade Byggnads-chefen icke ansett sig böra uppföra
mer än 10,000 R:dr R:mt såsom ersättning till staden för den igenfyllda kanalen
och öfriga marken m. m., helst denna summa ändock öfverskrede hvad detta utrymme,
äfven med inlösen af fiskargången, skulle vara värdt, enskilde personer
16
Stats-Utskottets Utlåtande M 180.
emellan. — Vidkommande åter den gjorda anmärkningen att i kostnadsförslaget icke
något blifvit särskildt upptaget för förvaltning och tillsyn af arbetet under den återstående
byggnadstiden, har Byggnads-chefen anfört, att den sednare kostnaden funnes
inbegripen i dagsverkskostnaden och den förra uti de för diverse utgifter utförde
14,000 R:dr R:rat; — varande derefter åtskilliga af de rörande kopparbetäckningens
beskaffenhet gjorda anmärkningar särskildt upptagna till besvarande af Byggnads-chefen,
som i öfrigt dervid anfört, att besigtningen skett, innan arbetet ännu varit fullt
färdigt; att detta arbete emellertid, enligt Byggnads-chefens öfvertygelse samt äfven
af Arbets-chefen afgifvet intyg, blifvit utfördt med omsorg och noggrannhet, men att
någon skada å kopparbeklädnaden vållats genom uppsättningen af lanterninerna,
hvilka rätteligen bort anbringas före takets påläggning, ehuru sådant ej kunnat ske
i anseende till långsamhet med deras förfärdigande af den fabrikant, som detsamma
åtagit sig; och vore de uppkomna bristfälligheterna å takbeklädnaden i sig sjelfva
af mindre betydenhet, så att denna kunde för en jemförelsevis ringa kostnad bringas
i fullgodt skick, då deremot svårare skada för hela byggnaden kunnat uppstå, om
ej takbetäckningen blifvit i rätt tid verkställd.
Vid pröfningnn af den fråga, som nu utgör föremål för Stats-Utskottets yttrande
— behofvet af ytterligare anslagsmedel för Nationalmusei-byggnadens fullbordande
— har Utskottet ej kunnat underlåta att söka utreda de omständigheter, i
följd hvaraf kostnaderna för detta byggnadsföretag kommit att uppgå till så ansenligt
belopp utöfver hvad derför ursprungligen blifvit afsedt och beräknadt; och om än
anledningen till detta förhållande redan af det föregående tillräckligt framstår för den
som närmare granskar innehållet af de handlingar Utskottet åberopat och anfört,
bör likväl Utskottet särskildt fästa uppmärksamheten på det, enligt dess öfvertygelse,
helt och hållet obefogade yttrande af General-majoren af Kleen, hvarigenom han,
uti sin till Kongl. Maj.t afgifna underdåniga berättelse, såsom en väsendtlig orsak
till byggnadsarbetets långsamhet och fördyrande uppgifver den omständigheten, alt
de derför erforderliga medel ej blifvit af Rikets Ständer anvisade till det belopp eller
till utgående på de tider, som för arbetets skyndsammare bedrifvande varit af nöden.
I detta hänseende har nemligen General-majoren anfört, »att, ehuru Byggnadschefens
före nästlidna riksdag uppgjorda kostnadsförslag slutade sig på en summa af
500,000 R:dr B:ko, Rikets Ständer dock endast anvisat 400,000 R:dr, hvarvid dessutom
fästades det vilkor, att dessa medel skulle utgå med högst 4 00,000 R:dr B:ko
årligen under åren 1857—1860; och hade båda dessa inskränkningar blifvit för
byggnadsarbetets skyndsammare gång af menligt inflytande, men minskningen i sjelfva
hvad de uti
bihanget
anslagssumman dock mest hämmande för dess fortkomst.» — Enligt
Stats-Utskottets Utlåtande M 180.
17
bihanget lill Riks-ståndens protokoll vid sednaste riksdag intagna handlingar utvisa,
har emellertid Byggnads-chefen sjelf, uti sitt till Kongl. Majit- den 30 Augusti 1856
afgifna memorial, antagit, att ett belopp af 100,000 R:dr B:ko årligen skulle blifva
tillräckligt för byggnadsarbetets fortsättande, och på grund häraf hade Kongl. Majit
föreslagit Rikets Ständer, att denna summa måtte beviljas för hvart och ett af åren
1857 —1860 med tillsammans 600,000 Ridr Rimt, hvaremot återstående beloppet
150,000 R'dr, som skulle utgå först år 1861, ansågs icke behöfva anvisas förr än.
vid en kommande riksdag. Denna på Byggnads-chefens eget förslag grundade nådiga
framställning blef utan någon anmärkning eller förändring bifallen af Rikets senast
församlade Ständer, som dessutom, till förekommande, af uppehåll i byggnadsarbetet,
särskildt anvisade det för år 1857 äskade beloppet, innan frågan i sin helhet
kunde hos dem enligt vanlig ordning förekomma till behandling; — men detta
oaktadt, måste Rikets Ständer nu erfara, att de genom omförmälda beslut lagt hinder
i vägen för Nationalmusei-byggnadens fortkomst!
Då Byggnads-chefen uppgifvit, att nyssberörda minskning uti anslagssumman
föranledt brist på medel för 1860 års arbeten, bör Utskottet, ehuru nedsättningen
i det begärda beloppet var en följd af Byggnads-chefens egna beräkningar, likväl erkänna,
att om dessa endast i så måtto varit felaktiga, att arbetet kommit att fortskrida
hastigare och, i följd deraf, de återstående 100,000 R:dr Biko blifvit förr
behöfliga än förslaget afsåg, så hade visserligen denna missräkning icke skäligen
bort föranleda till anmärkning, enär derigenom vunnits besparing i både tid och
beräknade kostnader; — och i sådant fall skulle den inträffade bristen på medel
för 1860 års arbeten lätteligen kunnat afhjelpas, derigenom att framställning redan
vid början af riksdagen skett om utbekommande af det återstående anslagsbeloppet,
hvilket Rikets Ständer utan tvifvel skulle beredvilligt hafva medgifvit. Någon sådan
framställning har emellertid nu ej blifvit till Rikets Ständer aflåten, förmodligen
emedan Byggnads-chefen insett, att samma beredvillighet ej kunde af Rikets Ständer
förväntas, sedan det visat sig, att den före förra riksdagen uppgjorda beräkning,
tvärt emot då gifna försäkringar, icke kan läggas till grund för ett tillförlitligt bedömande
af de återstående kostnaderna för detta byggnadsföretag.
Uti omförmälda i Augusti månad år 1856 afgifna Memorial hade nemligen
General-majoren af Kleen anfört, bland annat, att som det icke med någon visshet
kunde förutses, hvar de uppjagade priserna komme att stadna, Byggnads-chefen
funnit sig böra, »för att vara fullt förvissad att den begärda summan icke under
hvilka förhållanden som helst skulle komma att öfverskridas», i underdånighet hemställa,
alt, i öfverensstämmelse med bilagd beräkning öfver de återstående kostnaderna,
en ytterligare summa af 500,000 R:dr B.ko måtte för Nationalmusei-byggnadens
fullbordande anvisas. Redan under nästlidet år befanns likväl denna summa
sä otillräcklig, att 300,000 R:dr R:mt derutöfver måste af Byggnads-chefen begäras,
Bih. till R. St. Fröt. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 7 Haft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande M 180.
»för att vara fullt förvissad att icke nödgas ännu en gång äska vidare anslag för
byggnadens färdiggörande». Att denna sednare försäkran ej kunnat hos Stals-Utskottet
vinna större förtroende, än de af Byggnads-chefen förut meddelade uppgifter och
beräkningar, bör lätt inses, helst Byggnads-chefen numera förklarat, att ingenting
varit för honom lättare än att redan uti 1856 års förslag — som dock uppgafs
vara grundadt på de högsta möjliga beräkningar — öka kostnadssumman med det
belopp af 300,000 R:dr, som nu yppat sig såsom en brist deruti; — och har Utskottet,
i betraktande af nu anförda förhållanden, funnit det vara nödvändigt, att
låta anställa den ytterligare granskning och utredning angående ifrågavarande kostnadsberäkningar,
som innefattas uti de här ofvan meddelade handlingarne.
Vidkommande nu resultatet af denna granskning för den föregående tiden, så
har väl Öfver-Intendents-embetet, i likhet med de Embetets tjenstemän, åt hvilka
den förberedande handläggningen af denna fråga vant anförtrodd, ansett de anmärkta
afvikelserna. från den först uppgjorda planen vara nöjaktigt förklarade genom Byggnads-chefens
uppgift, att dessa afvikelser tillkommit på grund af högstsalig Hans Majit
Konungens befallning; men om ock Byggnads-chefen kan derigenom skydda sig från
lagligt ansvar för den af denna orsak föranledda tillökning i kostnaderna, har likväl
Utskottet, efter tagen kännedom om det sätt, hvarpå denna fråga blifvit allt ifrån
dess början behandlad, ej kunnat finna annat, än att den nuvarande Byggnads-chefen
ensam gifvit anledning till de kostsamma förändringar, som efter hand vidtagits i
den ursprungliga byggnadsplanen och att han således, om äfven regeringens godmoraliskt
å en del af dessa förändringar kunnat af honom utverkas, mäste anses
kännande ansvarig för det sätt, hvarpå byggnads-företaget i sin helhet blifvit bedrifvet.
Tili stöd för detta omdöme får Utskottet hufvudsakligen åberopa dels Kongl.
Maj:ts nådiga Bref till Kommitterade för Nationalmusei-byggnadens utförande af den 13
December 1849 och dels Chefens för Ecklesiastik-departementet till dåvarande Majoren
Kleen den 12 Oktober 1850 aflåtna skrifvelse, hvilka handlingar Utskottet ansett
sig böra här meddela.
Högstberörda Kongl. Bref är af följande innehåll:
»Sedan, efter af Oss erhållet uppdrag, Geheime-öfver-byggnadsrådet August Stiller i Berlia
författat ritningar till uppbyggande af ett Nationalmuseum i Stockholm oeh kostnaden för
byggnadens_ utförande efter berörde ritningar blifvit i tvänne särskilda förslag, det ena upprättadt
af Öfverste-löjtnanten Hjelm och d^t andra hos Öfver-Intendents-embetet, olika beräknad,
nemligen uti det förra till 090,000 R:dr, eller om koppartak användes, 720,000 E:dr, i
det sednare förslaget åter till 944,329 R:dr 31 sk. 3 rst, utom ett tillägg för koppartak af
30,983 R:dr 32 sk. allt Banko, håfve Vi, under den 1 nästlidne Juni i nåder förklarat, det
Vi funnit nämnda ritningar vara till stil och anordning ändamålsenliga; men då byggnadens
utförande uti hela den vidd, samma ritningar afsåge, skulle, enligt hvad upplyst blifvit, erfordra
större kostnader, än hvartill det af Rikets Ständer anvisade anslag af 500,000 R:dr B:ko
lemnade tillgång, håfve Vi tillika, på det att, oaktadt den inskränkning i byggnadsplanen,
som deraf påkallades, oftanämnde ritningar ändock måtte kunna hufvudsakligen följas, i nåder
anbefallt Eder, att till Oss inkomma med underdånigt yttrande och förslag, huruledes, med
Stats-Utskoltets Utlåtande .11 180.
19
beräkning att anslaget icke öfverskredes, och med begagnande af den redan lnggda grunden,
hufvudfagadeti och vissa delar af byggnaden i öfrigt skulle kunna i öfverensstämmelse med
berörda ritningar uppföras och anordnas på det sätt, att hvad sålunda blefve utfördt komme
att ej mindre i arkitektoniskt hänseende utgöra ett helt, iin ock i utrymme motsvara det närmast
för handen varande behofvet, under förutsättning att, derest så erfordrades, Kongl, bibliotheket
fiifge i sin nuvarande lokal bibehållas.
Till följd häraf håfven J, uti underdånig skrifvelse den 6 sistlidne Oktober, yttrat: att för
verkställigheten af den åsyftade reduktionen utaf Studerska byggnadsprojektet erbjöde sig tvänne
alternativer, af hvilka det ena omfattade verkställandet af byggnadens fyra sidor med utelemnande
af den emellan gårdarne befintliga trappbyggnad, och det andra uppförandet af framsidan
samt mellandelen med stora trappan och de öster derom belägna salarne, med utelemnande
af det öfriga; att det förstnämnda alternativet tvifvelsutan vore det som närmast motsvarade
behofvet, enär derigenom äfven bibliotheket kunde i byggnaden inrymmas och hvad
som uteslötes vore endast en särdeles kostsam, men för det mesta blott ornamental del af
byggnaden, hvarjemte dymedelst skulle vinnas den vigtiga fördelen att byggnadens yttre på
alla sidor blefve sådant, som ritningarne förutsätta; men att en sådan anordning mötte hinder
dels uti den dermed förknippade kostnaden, som uppginge till omkring 6 50,000 R:dr och sålunda
betydligt öfverstege anslagsbeloppet, dels ock i den omständigheten, att de trappor,
hvilka vore anbragte uti byggnadens sidodelar och efter detta alternativ skulle utgöra enda
kommunikationen emellan vålängarne, vore alltför små i förhållande till byggnadens storlek
samt till den större allmänhet, som komme att besöka de på stället förvarade samlingarne,
och att dessa trappor icke kunde i storlek tillökas eller göras beqvämt tillgängliga, utan att
ändra vissa delar af byggnadsplanen; i följd af hvilket allt J funnit Eder föranlåtne att antaga
det sednare alternativet, sådant det utvisades å en Eder underdåniga skrifvelse bilagd
planritning, och hvarvid bibliothekets uteslutande, på sätt Yi förutsatt, blifvit en nödvändighet.
Ofver det sålunda reducerade projektet håfven J låtit, i öfverensstämmelse med de priser
och beräkningsgrunder Ofver-Intendents-embetet följt uti sitt ofvan omförmälda kostnadsförslag,
uppgöra ett nytt dylikt förslag, vid hvilket, till minskning i kostnaden, vanlig kalkputs med
oljemålning blifvit beräknad i stället för beklädnad utvändigt med kalksten, några källare under
midtelbyggnaden, till undvikande af bortsprängniug å berggrundens högsta del, blifvit
uteslutne och grundmurarues höjd förminskad, med uteslutande jemväl af alla dekorationss
ta tu er och af den inre dyra frescomålningen, hvaremot uti det nya förslaget inginge kostnaden
för grunden under alla de yttre murarne och för de derpå blifvande stämsel murar kring
gårdarne, anskaffandet af skärmar för afdelande af de. ursprungligen till bibliotheket disponerade
rum, hvilka nu skulle till tafvelgallerier användas m. m., uppgående det på sådant sätt
beräknade, Eder underdåniga skrifvelse jemväl bilagda, kostnadsförslaget till 529,947 R:dr 18
sk. B:ko, hvaruti, efter Eder öfvertygelse, likväl vid verkställigheten åtskilliga besparingar kunde
ytterligare beredas. Och håfven J slutligen anmält, bland annat, dels att, enligt hvad genom
beräkningar utrönt blifvit, de historiska och konstsamlingarne, äfven med de under närmaste
framtid möjligen skeende tillökningar, kunna inom den reducerade byggnaden vinna tillräcklig
plats, dels ock att ofvannämnda planritning och en af Eder likaledes öfverlemnad ritning å
byggnadens sidofagade blifvit noggrant lämpade efter den redan lagda grunden.
Sedan J uti Edert sålunda afgifna yttrande upplyst, att de af Geheime-öfver-byggnadsrådet
Stiller till Nationalmuseum uppgjorda ritningar, hvilka Yi funnit vara till stil och anordning
ändamålsenliga, kunna med en efter nuvarande behofvet afpassad begränsning af byggnadsplanen
och med iakttagande af nödig sparsamhet vid utförandet, hufvudsakligen följas, utan
att kostnaden öfverstiger den af Rikets Ständer för ändamålet anvisade summan; håfve Vi
funnit godt att nämnda ritningar, i den vidd nyss antydda begränsning afser, till utförande af
hufvudfagaden och midtelbyggnaden i nåder fastställa, dock med förklarande, det egen J till
20
Stats-lltskottets Utlåtande M 180.
Vår nådiga pröfning i underdånighet anmäla, om, efter inhemtande afGeheime-öfver-byggnadsrådet
Stillers tanke, J finnen någon förändring uti den sålunda stadfästade byggnadsplanen
lämpligen och med fördel kunna vidtagas, utan att utrymmet derigenom inskränkes eller kostnaden
ökas utöfver hvad tillgångarne medgifva.
Då Vi funnit ledningen af det tekniska och artistiska i byggnadens utförande böra i någon
mån åt ritningarnes författare öfverlemnas, håfve Vi jemväl funnit godt anbefalla Eder
anmoda Stiller att utse någon kunnig och erfaren arkitekt, som funnes benägen åtaga sig att,
under hans inseende, utarbeta de för verkställigheten erforderliga detalj ritningar och att instundande
vår hitkomina, för att ledningen af byggnadsarbetet i ofvanberörda hänseenden öfvertaga;
börande J, rörande vilkoren för detta åtagande, med bemälde Arkitekt ingå öfverenskommelse
och densamma till Vårt godkännande i underdånighet anmäla.
Beträffande de särskilda frågor, hvilka dels i Geheime-öfver-byggnadsrådet Stillers vid ritningarne
fogade Memorial, dels uti Edia den 15 November 1848 och den 6 Oktober innevarande
år afgifna Betänkanden blifvit väckta rörande sättet för byggnadens utförande i vissa
delar och valet af dervid användbara materialier, håfve Vi icke funnit godt för närvarande meddela
annat beslut, än att J i samråd med den Arkitekt, under hvars ledning arbetet, i förut
nämnda hänseenden, kommer att utföras, och med fåstadt af seende på nödvändigheten att bereda
alla med ändamålet förenliga besparingar, mågen framdeles, för så vidt frågorna icke äro af
beskaffenhet att blott afse verkställigheten af redan meddelade nådiga beslut, till Vår pröfning
och Vårt afgörande hemställa, hvad i ena eller andra afseendet kan finnas lämpligt.
En af Stiller ingifven, härhos fogad räkning å utgifter i och för ritningarnes utarbetning,
uppgående till 250 Preuss. Thaler, egen J att af musei-byggnadsmedlen godtgöra.
Jemte det Vi tillsände Eder de fastställda ritningarne och kostnadsförslaget, Vilje Vi
slutligen hafva anbefallt Eder, att med erforderlig skyndsamhet vidtaga de åtgärder, som för
fortsättning af byggnadsarbetet, i den mån årstiden sådant medgifver, kunna finnas nödiga.»
Den af Departements-chefen den 12 Oklober 1850 till majoren Kleen aflålna
sknfvelsen är åter af följande lydelse:
»Sedan den förslagsvis beräknade kostnaden för uppförande af Nationalmuseum enligt
Geheime-öfver-byggnadsrådet Stifers dertill utarbetade ritningar befunnits, då den af Öfversten
och Riddaren Hjelm blifvit beräknad till 690,000 R:dr B:ko och af Kongl. Öfver-Intendentsembetet
sedermera till 944,329 R:dr 3! sk. 3 r:st, i betydlig mån öfverskrida det af Rikets
Ständer för ändamålet beviljade anslag, och Kongl. Maj:t, som vid sådant förhållande ansett
byggnaden icke kunna utföras i hela den vidd berörde ritningar afse, under den 13 December
förlidet år, efter pröfning af ett i sådant afseende uppgjordt särskildt förslag, funnit godt i nåder
anbefalla en så beskaffad begränsning af byggnadsplanen att, genom uppförande af hufvudfapaden
och midtelbyggnaden erforderligt utrymme skulle beredas för det närmast för handen
varande behofvet utan att kostnaden komme att öfverstiga den af Rikets Ständer anvisade
summa, har herr Majoren, som i egenskap af Byggnads-chef haft ledningen af detta arbete
sedan den 25 sistlidne Januari sig anförtrodd, uti underdånig skrifvelse af den 4 innevarande
månad hos Kongl. Maj:t anmält, att kostnaden för det å museibyggnaden redan nedlagda arbete,
uppgående till 27,497 R:dr B:ko, visat sig med 4,303 R:dr understiga det i Öfverste
Hjelms kostnadsförslag för samma arbete med 31,800 R:dr utförda belopp; med anledning
hvaraf, och då sannolikt vore, att kostnaden för uppförandet af Nationalmuseum skulle i allmänhet
komma att understiga nyssnämnda förslag, herr majoren underdånigst hemställt, huruvida
icke, med frånträdande af den i nådiga Brefvet den 13 December förlidet år gifna föreskrift
om byggnadens partiela företagande, densamma hädanefter borde på en gång och i sin
helhet uppföras enligt den af Geheime-öfver-byggnadsrådet Stiller uppgjorda plan, hvilket herr
Majoren ansåge ej blott i esthetiskt och tekniskt hänseende vara bäst och ändamålsenligast,
Slats-Utskottcts Ullålande J\s 180.
21
utan äfven leda till en ganska betydlig besparing; oell har herr Majoren derjemte, såsom tillägg
tiil förenämnde framställning uti särskildt skrifvelse af förliden gårdag dels sökt närmare bestämma
i hvad mån kostnaden för musei-byggnadens uppförande i hela dess vidd, borde, enligt
hvad innevarande års erfarenhet gifvit vid handen, i allmänhet komma att understiga Ofverste
Hjelms kostnadsförslag; i hvilket afseende, med förutsättning af vissa besparingar i byggnadens
inredning, den ännu återstående delen af arbetet, enligt gjord beräkning, ansetts kunna
utföras med en summa, som vore 168,971 R:dr B:ko mindre än det belopp Ofverste Hjelm för
samma arbete beräknat; dels oek fästat uppmärksamhet på de olägenheter, som planens utförande
delvis måste hafva med sig, hvaribland särskildt angifvits, att en förgäfves nedlagd, ieke
obetydlig kostnad skulle erfordras för att så in-' som utvändigt af de söndrade delarne bilda
ett arkitektoniskt sammanhang och att den nedlagda grunden för de tills vidare åsidosatta
byggnadsdelarne otvifvelaktigt skulle under tiden taga betydlig skada.
Detta ärende har Kongl. Maj:t låtit sig denna dag i underdånighet föredragas; och då,
enligt hvad upplyst blifvit, kostnaden för det hittills verkställda arbetet understigit hvad för
samma arbete i det af Öfverste Hjelm afgifna kostnadsförslag linnes upptaget, och de beräkningar,
hvilka herr Majoren, på grund af sålunda vunnen erfarenhet, uppgjort, ådagalägga, att
musei-byggnaden i sin helhet, enligt Geheime-öfver-byggnadsrådet Stillers ritningar, och med iakttagande
af hvad nu blifvit i afseende å inredningen föreslaget, bör kunna uppföras för en summa,
i det närmaste motsvarande det af Rikets Ständer för ändamålet anvisade belopp, har
Kongl. Majit, sedan anledningen till den förut ifrågasatta begränsningen af byggnadsplanen sålunda
blifvit undanröjd, funnit godt i nåder förordna, att herr Majoren, utan hinder af Kongl.
Majit under den 13 December förlidet år i nyssberörda afseende meddelade beslut, eger att
vid arbetets utförande ställa sig nämnde ritningar i deras helhet till efterrättelse.»
Enligt hvad dessa handlingar utvisa, hade således Kongl. Majit först genom
1849 ärs Kongl. Bref antagit och godkänt den af Kommitterade —med åtskilliga inskränkningar
uli de af Stiller författade ritningarne — uppgjorda byggnadsplan, upplagande
ett kostnadsbelopp af 529,927 R:dr 18 sk. B:ko, men derefter, i följd af
Majoren Kleens framställning, föranlåtits att genom beslutet i Oktober 1850 anbefalla
byggnadens utförande enligt samma ritningar i deras helhet, och detta på den grund
att sistnämnda byggnadssätt genom vissa förändringar i inredningen m. m. skulle
medföra betydlig besparing, så att hela byggnaden, ehuru vidsträcktare, ändock, enligt
Majoren Kleens uppgift, skulle kunna fullbordas i det närmaste för den af Rikets
Ständer anslagna summa, 500,000 R:dr B:ko. De beräkningar, som nu blifvit
af General-majoren af Kleen framlagda, angifva emellertid, att kostnaden för denna
byggnad ej kommer att understiga 1,730,000 R:dr Rrut; och om än den ansenliga
skilnaden mellan dessa belopp i viss mån förklaras genom ökade pris å materiaher
och arbete, så kan dock detta gälla blott lill en del; men i öfrigt finnes härför icke
någon annan förklaringsgrund, än de af Byggnads-chefen efter år 1850 vidtagna
förändringar i den dä fastställda byggnadsplanen, likasom det dyrbarare byggnadssätt,
som blifvit användt.
Utskottet vill väl ej betvifla Byggnads-chefens uppgift, att vissa af de anmärkta
afvikelserna från de godkända ritningarne tillkommit på Kongl. Maj:ts befallning; —
men då emellertid Utskottet, vid efterfrågan i Kongl. Ecklesiastik-departementet, ej
22
Stats-Utskottets Utlåtande J\t 18U.
kunnat erfara, att något Kongl. Bref med föreskrift om sådan ändring blifvit lill
Byggnads-chefen aflåtet, måste Utskottet, tilldess ett motsatt förhållande blifvit ådagalagdt,
antaga att Byggnads-chefen lyckats utverka Hans Maj.t Konungens godkännande
af de vidtagna förändringarne, utan att ärendet i behörig ordning blifvit inför
Kongl. Majit i Stats-rådet föredraget.
Beträffande åter beskaffenheten af byggnadsarbetet får Utskottet erinra, hurusom
Ofver-Intendents-embetets omförmälda tjenstemän anmärkt, att byggnaden blifvit
i flera hänseenden utförd på ett utan tvifvel prydligare och fullkomligare, men
äfven kostsammare sätt än från början varit tillämnadt, såsom exempel hvarpå anfördes
dels byggnadens beklädnad med kalksten, dels kolonnernas och dörromfattmngarnes
utförande i utländsk marmor, i stället för jern eller inhemsk huggen sten,
golfläggning af ek i stället för furu o. s. v. — Härpå har Byggnads-chefen hufvudsakligen
icke haft annat att genmäla, än att det Ofver-Intendents-embetets kostnadsförslag,
som besigtningsmännen afsett, icke skulle hafva blifvit af Kongl. Majit gilladt
och sålunda ej varit för Byggnads-chefen bindande. Utskottet har emellertid redan
upplyst om anledningen, hvarföre nyssnämnda förslag ej blef af Kongl. Majt gilladt,
nemligen att detsamma ansågs medföra allt för betydliga kostnader, samt att Kongl.
Majit deremot, för att vinna åsyftad besparing, hufvudsakligen godkänt det af Komrnitterade
uppgjorda alternativa förslag, som föga öfversteg den af Rikets Ständer
beviljade anslagssumma. Byggnads-chefens åberopande af den uteblifna stadfästelsen
å det förra förslaget, till stöd för de af honom vidtagna förändringar i byggnadssättet,
framstår först härigenom i sin rätta dager; — och är det utom allt tvifvel
att den uppkomna tillökningen i kostnaderna för nationalmusei-byggnaden till en
väsendtlig del härrört af det dyrbarare byggnadssätt, som — i strid emot de godkända
kostnads-förslagen och tvärtemot Kongl. Majits föreskrift, att utgifterna borde
inskränkas inom de af Rikets Ständer anslagna tiilgångarne — Byggnads-chefen
egenmägtigt tillåtit sig att använda.
De nu anmärkta åtgärderna har emellertid Byggnads-chefen velat försvara,
bland annat dermed, att de varit nödvändiga, på det byggnaden måtte i arkitektoniskt
hänseende blifva utförd på ett värdigt sätt, motsvarande nutidens anspråk; —
men detta yttrande, långt ifrån att innefatta någon antaglig ursäkt för det klandrade
förfarandet, utgör deremot, enligt Utskottets tanke, ett bevis på den oriktiga uppfattning
Byggnads-chefen hyser om beskaffenheten och omfånget af det honom lemnade
uppdrag. — Arbetets noggranna och omsorgsfulla verkställande i enlighet med
fastställda ritningar, och med iakttagande, så vidt sådant ligger inom möjlighetens gräns,
af uppgjorda kostnadsberäkningar: — detta är hvad som tillhör en Byggnads-chef; —
derutöfver sträcker sig ej hans åliggande. Utskottet vill dock härmed ingalunda förneka,
.att den person, som erhållit ett uppdrag af denna omfattning, må ega alt
föreslå de rättelser eller jemkmngar uti förut fattade beslut, som under arbetets
fortgång kunna finnas af omständigheterna påkallade; — men Utskottet skulle önskat
Slats-Utskoltets Utlåtande M 180.
23
att icke behöfva tillägga den erinran, att sådana ändringar, helst då de medföra betydlig
kostnad, böra åstadkommas i laglig ordning, ej genom sjelftagen myndighet
af den sorn icke är befogad att i saken besluta.
Ej mindre anmärkningsvärd! synes det Utskottet, att då den nuvarande Chefen
haft ledningen af detta byggnadsföretag alltifrån år 1850, och ehuru det utan tvifvel
redan under de nästföljande åren måste hafva visat sig, alt det af Rikets Ständer
beviljade anslaget, efter de betydliga förändringar i arbetsplanen, som nu egde
rum, ej kunde på långt när blifva tillräckligt, så förekom likväl icke ens en antydan
derom i den af Kongl Majit, med anledning af Byggnads-chefens underdåniga
hemställan, till Rikets Ständer år 1853 aflåtna framställning om utanordnande af de
återstående §:ne utaf första anslaget. Huruvida Byggnads-chefen då ännu ansett
lämpligt, att meddela Regeringen det sannolika resultatet i afseende på kostnaderna
för hans byggnadsplan, är icke för Utskottet kändt; men af de uti Memorialet af
den 30 Augusti 1856 begagnade uttryck vill dock synas, som skulle Byggnadschefen
allt intill denna tid lemnat såväl Regeringen som Rikets Ständer i okunnighet
om den ansenliga tillökning i oftanämnde kostnader, som de af honom vidtagna åtgärder
hufvudsakligen föranledt.
Vid nästförlidna riksmöte beviljade emellertid Rikets Ständer ytterligare det anslag
å 600,000 R:dr Ruut, som Kongl. Majit för denna statsreglerings-period begärt
för arbetets fortsättande; — och om äfven Byggnads-chefen härigenom må anses
hafva erhållit ett slags frikännelse för hvad han derförinnan i saken vidgjort, kan
sådant i afseende på den följande tiden desto mindre medgifvas, som den sednaste
anvisningen var uteslutande grundad på Byggnads-chefens egna beräkningar. Nu
har väl Byggnads-chefen, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, sökt visa, att den i dessa
beräkningar sedan år 1856 yppade brist af 300,000 Ridr Rimt ej skulle i verkligheten
förefinnas, eller åtminstone icke utgöra mer än 36,000 Ridr, hvilken förklaring
hufvudsakligen grundar sig derpå, att skilnaden i pris å materialier och arbete skulle
hafva föranledt en betydlig del af den yppade bristen; men då Byggnads-chefen i
Augusti månad år 1856 uppgifvit, att de redan då inträffade prisstegringarne, ehuru,
enligt hans härvid yttrade åsigt, man ej kunde förutse, hvarest de skulle stadna,
likväl blifvit tagna i beräkning, så att man kunde vara fullt förvissad, att den då
begärda summan, under hvilka förhållanden som helst, ej skulle komma att öf
verskridas,
torde häraf inses, huru föga tillit de uppgjorda beräkningarne kunnat
förtjena.
Att de anmärkningar, hvartill Utskottet sålunda funnit sig föranlåtet, väl icke
torde i afseende på de åtgärder, som redan kommit till verkställighet, leda till nå
got
egentligt resultat, har ej undfallit Utskottets uppmärksamhet; men Utskottet har
likväl ansett det vara af vigt att meddela Rikets Ständer kännedom om det sätt,
hvarpå frågan om nationalmusei-byggnaden från början blifvit behandlad; och om ej
någon annan fördel dermed vinnes, så innefattas åtminstone häruti en för framtiden
24
Stats-Utskottets Utlåtande M 180.
gagnande erfarenhet om vådan deraf, att medel af Rikets Ständer anvisas til! allmänna
företag, utan att deras omfång och beskaffenhet blifvit genom noggranna föreskrifter
strängt begränsade och bestämda. — Till försvar för de klandrade åtgärderna har
emellertid under ärendets handläggning hos Utskottet bland annat blifvit anfördt,
att genom det gedigna och storartade byggnadssätt, hvarför nationalmusei-byggnaden
utmärkte sig, skulle Byggnads-chefen, om ock sådant nu ej erkändes, förvärfva sig
ett ärofullt minne hos efterkommande, — en åsigt, som Utskottet hvarken vill godkänna
eller bestrida.
Hvad nu angår frågan om nationalmusei-byggnadens fortsättande och beloppet
af derför erforderliga medel, har Utskottet, utan att förbise angelägenheten deraf att
byggnads-arbetet må utan uppehåll fortgå, emellertid icke funnit omständigheterna
påkalla anvisandet vid detta riksmöte af hela det belopp, Kongl. Majit enligt Byggnads-chefens
framställning för ändamålet äskat. Då nemligen, såsom Öfver-Intendentsembetets
omförmälde trenne tjenstemän, i afseende på kostnaderna för byggnadens
ornering och de öfriga utgifter, som ej tillhöra sjelfva byggnads-arbetet anmärkt,
något beslut ännu icke är fattadt om beskaffenheten af dessa arbeten, hvilka till
skala och kostnad kunna på det mest olika sätt utföras, kan det, enligt Utskottets
tanke, ingalunda vara lämpligt, att anslagsmedel beviljas för denna del af arbetet,
innan fullständigt förslag i detta hänseende blifvit uppgjordt och understäldt Rikets
Ständers pröfning. Något för arbetets gång menligt uppehåll lärer för öfrigt härigenom
ej föranledas, då, efter afdrag af det för ornering, målning m m. nu uppgifna
beloppet 130,000 R:dr, ändock återstår en summa af 320,000 R:dr för det
egentliga byggnadsarbetet, och den del af inredningen, som i sammanhang dermed
bör företagas, hvilka arbeten, såsom besigtningsmännen jemväl antydt, svårligen
kunna fullbordas före den tid, då Rikets Ständer härnäst sammanträda. Nyssnämnda
summa 320,000 R:dr torde emellertid böra ökas med det belopp, 60,000 R:dr,
som ansetts erforderligt för anbringande af värmeledning. — På grund häraf hemställer
således Utskottet,
att Rikets Ständer, för fullbordande af nationalmusei-byggnaden
samt för verkställandet af den del utaf inredningen, som i
sammanhang med det egentliga byggnadsarbetet bör utföras,
måtte anvisa en summa af 380,000 R:dr, att under nästa
statsreglerings-period i mån af behof, enligt Kongl. Majits disposition,
från Riksgälds-kontoret utbetalas; — äfvensom att
Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
täcktes åt en Kommitté af sakkunnige personer uppdraga, att utarbeta
fullständigt förslag i afseende å de återstående arbeten,
som erfordras ej mindre för byggnadens inredning och försättande
i fullständigt skick, än för samlingarnes inrymmande och
omgifningarnes
Slals-UlskGltels Utlåtande M 180.
25
omgifningarnes ordnande, samt att deröfver uppgöra noggranna
kostnadsberäkningar, med iakttagande af all elen sparsamhet,
som kan stå- i förening med ett ändamålsenligt utförande af
ifrågavarande arbeten.
Under öfverläggningen i förevarande ämne, har Utskottet äfven förehaft en af
Rikets Ständers nästlidet år församlade Revisorer gjord framställning i afseende på
detta byggnadsarbete, nemligen alt Rikets Ständer — om och när medel framdeles
anslås till fullbordan af Nationalmuseum — dervid mätte fästa det vilkor, att så vidt
sig med fördel göra låter, arbetet må verkställas af Svensk materiel och af Svenska
händer, till inhemska konstskicklighetens befrämjande; — men som Utskottet icke
ansett det vara lämpligt, att Rikets Ständer skulle meddela någon föreskrift angående
sättet för utförandet af det återstående byggnadsarbetet, får Utskottet följaktligen
hemställa,
att Revisorcrnes omförmälda framställning ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 September \ 8G0.
lith. till It. St. Prot. 1859 & 1800. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 7 Haft.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, ISGO,
Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 181.
1
I¥:o 181.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 September ISBO, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vädd motion angående förändrade föreskrifter
i fråga om Kronogodsens framtida förvaltning
och b ortarr ender ande.
(I. A.)
Rilcsdags-fullmägtigen Paul Fritz Mengel har uti en hos Bonde-Ståndet vackt
och till Stats-Utskottet remitterad motion anfört, hurusom, med åberopande af den
ringa inkomst Staten uppbure af sina på arrende upplåtna egendomar, förslag tid
efter annan och sednast vid innevarande riksdag blifvit väckte om försäljning till
den högstbjudande af ifrågavarande kronogods. Rikets Ständer hade dock mod en
sällspord enighet förkastat berörde förslag. Men på samma gång Rikets Ständer
enligt motionärens tanke, derigenom ganska välbetänkt förfarit, hade de uraktlåtit
att vidtaga någon åtgärd, hvarigenom en ändamålsenlig förvaltning af nämnde kronogods
kunde blifva införd och ökade arrendeinkomster af desamma dymedelst beredas
Statsverket, en åtgärd så mycket mera af behofvet påkallad, som Statens utgifter
i alla riktningar oafbrutet vore i stigande. Att Statens inkomster af dessa
kronogods hittills varit och ännu länge skulle blifva ringa i jemförelse med egendomarnes
verkliga värde vore, enligt motionärens åsigt, en gifven följd af de föråldrade
och föga ändamålsenliga stadganden, som tillämpades vid kronogodsens
bortarrendering. Hela bestyret härvid vore nemligen anförtrodt åt embetsmyndigheter,
af hvilka man hvarken borde eller kunde fordra de noggranna insigter och
den erfarenhet i jordbruksväsendet, som i första rummet måste tagas i anspråk
vid bestämmandet af en jordegendoms rätta skötsel och sannolika afkastning under
en mängd högst olika förhållanden. En väl ordnad förvaltning af Statens jordegendom
utgjorde dock ett oeftergifligt vilkor för möjligheten att af dem erhålla
ökade inkomster. Hvad på denna väg kunde åstadkommas hade i Preussen blif
Bih.
till 11. St. Prot. 1859 f 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 8 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 181.
vit ådagalagdt, hvarest domänväsendet numera vore, till stor vinst för Staten, på
ett förträffligt sätt organiseradt. Att i detta fall taga nyssnämnda Stat till föresyn
skulle, enligt motionärens tanke, vara högeligen önskvärdt; men då en sådan
åtgärd hade föga utsigt till framgång, har motionären inskränkt sitt förslag
dertill, att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det,Kongl. Maj:t
täcktes låta utarbeta samt för Rikets näst härefter sammanträdande Ständer framlägga
förslag till ändamålsenliga stadganden för Kronogodsens framtida förvaltning
och bortarrendering.
Stats-Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande och ehuru Statens inkomster
af ifrågavarande egendomar, enligt hvad uti Utskottets Utlåtande N:o 95
vid innevarande riksdag blifvit närmare utredt, varit i ganska väsendtligt stigande
under innevarande århundrade, lärer väl svårligen kunna förnekas, att arrendebeloppet
åtminstone för flere af Statens egendomar ändock icke på långt när uppgår
till hvad enskilda pei-soner af lika beskaffade egendomar kunna påräkna, hvadan
ock en tcmligcn allmän klagan länge försports deröfver, att Staten af sina egendomar
icke erhåller den inkomst, som under en ändamålsenlig förvaltning deraf borde
kunna beredas. Det allmänt kända förhållandet, att arrendatorer, hvilka begagnande
sig af den dem genom nu gällande föreskrifter tillförsäkrade optionsrätt,
fått arrendet af Statens egendomar åt sig förlängdt, stundom öfverlåtit detsamma
på annan person emot erhållande af ganska betydlig godtgörelse derför, har enligt
Utskottets tanke, i väsendtlig män bidragit till detta omdöme, enär det ligger för
öppen dag att nämnde godtgörelse eller mellangift, på sätt Kongl. Maj:t uti Sin
vid denna riksdag aflåtna och af Rikets Ständer bifallna nådiga Proposition angående
förkortning af den tid, hvarå Kronans egendomar utarrenderas, äfvenledes
yttrat, utgör en lämplig mätare å Kronans förlust af den städja, som i annat fall
skulle kunnat vid arrendeauktion utfästas. Men härvid torde dock icke böra förbises,
att, ehuru en obegränsad täflan, förnyad inom icke för aflägsen tid, tvifvelsutan
skulle i flere fall böja arrendebeloppen, åtskilliga olägenheter, hvilka blifvit
af Rikets Ständer förut befarade, kunde derigenom uppstå. Före utfärdandet af
den i ämnet ännu gällande Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1817, hvarigenom så
kallad optionsrätt under vissa vilkor blifvit den förre innekafvaren, eller, i händelse
af hans frånfälle, hans onka eller barn i afseende å arrendets öfvertagande
tillförsäkrade, hade nemligen, enligt hvad Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse
den 22 Maj 1845 omförmäla, erfarenheten visat, att, i följd af don då medgifna
obegränsade täflan vid utarrendering af nämnde egendomar, arrendeanbuden icke
sällan blifvit uppdrifue tili ett, i förhållande till egendomarnes värde, allt för högt
belopp, hvilket oftast föranledt antingen arrendatorns oförmåga att arrendevilkoren
i föreskrifven ordning fullgöra eller ock att egendomarne vid arrendetidens slut
aflemnats vanskötta och i försämradt skick; och till förekommande af de förluster,
Staten i begge dessa hänseenden finge vidkännas, ansågo Rikets Ständer ett korrektiv
emot arrendeanbudens oskäliga uppstegring vara af behofvet påkalladt. Bestämmandet
af ett maximum för arrendets belopp, i förening med företrädesrätt
för förre arrendatorn, hans enka eller barn att, emot erläggande af berörda maximum
öfvertaga arrendet, skulle ock, enligt Rikets Ständers tanke, utgöra en kraftig
uppmuntran för redan varande kronoarrendatorer att åt jordens skötsel och odling
egna ökad omsorg samt till egendomens förbättrande använda sina tillgångar.
De skäl, som sålanda blifvit åberopade för införandet af den så kallade optionsrätten
ifråga om arrendens öfvertagande, hvilken endast eger rum, då förre
Stais-Utskottets Utlåtande N:o 181.
3
innehafvaren lägenheten val brukat, synes Utskottet ännu ega sådan giltighet, att Utskottet
funnit det vara betänkligt frånträda de af 1845 års Ständer uttalade
grundsatser, äfven om någon ringa förhöjning i Statsverkets inkomster af nämnde
egendomar skulle kunna derigenom åstadkommas. Deremot, enär erfarenheten
visat, att förre innehafvaren eller den i afseende å arrendets öfvertagande
med honom lika berättigade, nästan alltid begagnat sig af rättigheten
att få öfvertaga arrendet efter det på föreskrifvet sätt bestämda maximum
och arrendcbeloppen följaktligen sällan bestämmas genom fri täflan, utan hufvudsakligen
bero på bestämmandet af berörda maximum, har Utskottet, inseende
den vigt, som hvilar på nämnda förrättning, funnit det vara angeläget att ett så
grannlaga åliggande verkställes på ett fullt ändamålsenligt sätt, Enligt nu gällande
föreskrifter åligger det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen att, sedan vederbörande
kronobetjente hörde blifvit, utsätta ett minimum, hvarunder, och ett
maximum, hvaröfver det årliga arrendet ej får gå, samt att de sålunda utsatta beloppen
Kongl. Kammar-Kollegii pröfning och fastställelse underställa. Huruvida
detta sätt att tillvägagå är det ändamålsenligasto, torde med mycket skäl kunna
ifrågasättas, enär det icke lemnar någon garanti derför att en enda i landtbruk och
skogshushållning fullt hemmastadd person blir i tillfälle att yttra sig i en angelägenhet
af ifrågavarande beskaffenhet. Rikets Ständer anköllo ock uti deras ofvannämnda
underdåniga skrifvelse den 22 Maj 1845 att länens Hushållnings-sällskap
skulle, jemte vederbörande Kronobetjente, i frågan höras, innan berörde maximioch
minimi-arrende bestämdes; och ehuru Kongl. Maj:t icke lemnat nådigt bifall
till framställningen i denna del, måhända af den anledning att Hushåll nings-sällskapen
icke kunde såsom skyldighet åläggas nämnda befattning, finner Utskottet
det dock högeligen önskvärdt att personer med verklig sakkännedom jemte kronobetjeningen
hördes i ämnet, innan maximi- och minimi-arrendebeloppen bestämdes
af vederbörande myndigheter, från hvilka man likväl svårligen kan skilja ali befattning
med nämnde angelägenhet, Inrättandet af en särskild styrolsegren derför
med endast sakkunniga personer skulle nemligen, enligt Utskottets tanke, föranleda
så pass ökade utgifter, att det kan vara tvifvelaktigt om den tillökning i arrendcbcloppen,
som kan vara att förvänta, dertill försloge. Nämnde angelägenhet
är ock i vårt land af jemförelsevis så ringa omfång, att Preussens exempel icke,
på sätt motionären åberopat, här kan vara tillämpligt, då man täger i betraktande
att domänväsendet i Preussen har en helt annan utsträckning än arrendeväsendet
af de Svenska Ivronogodscn.
Emellertid synes det Utskottet icke vara otjenligt att Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
fästes vid ifrågavarande angelägenhet, hvilken, fortfarande stadd i utveckling,
alltjemt tarfvar förändrade och efter tiden lämpade föreskrifter, hvilka
nu i många hänseenden till och med saknas. I sistnämnda afseende får Utskottet
exempelvis omförmäla, att, ehuru redan år 1836 temligen fullständiga föreskrifter
meddelades i afseende å militie boställens bebyggande och häfd m. m., sådane i
många hänseenden ännu icke äro att tillgå beträffande Statens öfriga egendomar.
Dessa och möjligen äfven andra omständigheter anser Utskottet böra tagas i betraktande
vid upprättandet af förslag till förnyade Stadganden i berörde angelägenhet, hvarmed
Utskottet dock icke kan taga befattning, och Utskottet får fördenskull hemställa,
det Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse anhålla,
att Kongl. Majit täcktes, med hänsyn till hvad Utskottet här
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 181.
ofvan yttrat, låta utarbeta och till Rikets härefter sammanträdande
Ständer afgifva nådigt förslag till förändrade föreskrifter
i fråga om utarrendering och förvaltning af Statens
egendomar.
Stockholm den 10 September 1860.
Reservation:
Af Herr Bildt, som åberopade Inkomst-Afdclningens förra förslag till Utlåtande,
så lydande: ”Då motionären endast i allmänna ordalag antydt, dels att de stad
ganden,
som afse förvaltningen och arrendeväsendet af Statens egendomar, skulle
vara föråldrade och föga ändamålsenliga, dels ock att domän väsendet i Preussen
skulle vara på ett förträffligt sätt ordnadt, så att det kunde tjena till föresyn i
berörda hänseende för andra nationer, men icke närmare utvecklat hvarken hvari
bristfälligheten af våra egna eller förträffligheten af de Preussiska institutionerna
skulle bestå, har Utskottet, vid behandling af motionen, svårligen kunnat
finna hvarthän framställningen egentligen syftar. Yäl har motionären uppgifvit
att de embetsmyndigheter, åt hvilka bestyret med nämnde angelägenheter nu vore
uppdraget, icke egde de noggranna insigter och den erfarenhet i jordbruksväsendet,
som fordrades vid bestämmandet af en jordegendoms rätta skötsel och sannolika
afkastning under en mängd olika förhållanden, men motionären har icke uppgifvit
någon eller några andra embetsmyndigheter, som bättre än Kammar-kollegium
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen, hvilka nu hafva berörde angelägenhet
sig anförtrodd, skulle kunna uppfylla nämnda åliggande. Att motionären
åsyftat inrättandet af en alldeles ny förvaltningsgren för nämnde angelägenhet,
med den utsträckning lokala förhållanden skulle kräfva, kan Utskottet näppeligen
föreställa sig äfven ur det af motionären sjelf antydda skäl, Statens i alla
riktningar oafbrutet stigande utgifter. Det torde nemligen kunna med visshet antagas
att arrendet för nämnde egendomar icke genom en sådan åtgärd skulle uppdrifvas
med så stort belopp, som erfordrades för organiserandet och underhållet af
en ny förvaltningsgren för en angelägenhet af icke vidsträcktare omfattning ån
ifrågavarande och att Statens nettobehållning af berörde arrendemedel således
skulle derigenom undergå en förminskning, i stället för att desamma hittills varit
i väsendtligt stigande. Arrendebeloppens storlek torde icke så mycket bero på
den af motionären antydda omständighet, att den som verkställer utarrenderingen
af nämnde egendomar, bör ega noggranna insigter och erfarenhet i jordbruksväsendet
för att kunna bedöma en jordegendoms rätta skötsel och sannolika afkastning,
utan fastmer deraf att arrende-spekulanter finnas, som besitta dessa egenskaper
och att arrendebeloppet bestämmes genom fri täflan emellan dem. Förnyas en
sådan täflan inom en icke för aflägsen tidpunkt, hvilket nu blir fallet, sedan Rikets
Ständer bifallit Kongl. Maj:ts vid innevarande riksdag aflåtna nådiga framställning
om arrendetidens förkortande till 20 år; så synes det Utskottet som
skulle, åtminstone för närvarande, innan erfarenheten gifvit vid handen hvilka
verk
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 182. 5
verkningar den så nyligen beslutade förändringen må medföra, några vidare åtgärder
i berörda hänseende icke vara af behofvet påkallade; och får Utskottet fördenskull
hemställa,
att motionärens framställning må lemnäs utan afseende."
i\:o 18».
Ank. lill Exp.-lJtsk. den 45 Sepl. 4860, kl. ä e. m.
Memorial, med votering.•i-proposition i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut i fråga om förändrade grunder för
- och såg-qvarnars beskattning.
(I. A.)
Uti sitt under N:o 101 i ämnet afgifna Utlåtande, har Stats-Utskottet tillstyrkt
Rikets Ständer, att för deras del besluta: l:o att qvarn- och såg-räntan
må från och med nästa statsreglerings-period upphöra att vidare utgöras; 2:o att
från de, enligt Utskottets Utlåtande N:o 45 vid innevarande riksdag under första
punkten beräknade ständiga inkomster uti ordinarie eller grundränta må afdragas
å den Kronan behållna delen 100,000 R:dr; 3:o att till ersättande af de förluster,
indelningshafvare genom förändringen komme att vidkännas, ett förslags-anslag
af 30,000 R:dr om året måtte för åren 1861—1863 å Riksgälds-kontoret till Kongl.
Maj:ts nådiga disposition anvisas, för att, i mån af behof, i berörda ändamål utgå;
4:o att Kongl. Maj:t må ega meddela nådiga föreskrifter om de åtgärder i kameralt
hänseende, som för verkställighet af de utaf Rikets Ständer för deras del beslutade
förändringar i afseende å beskattningsväsendet å mjöl- och såg-qvarnar
kunna vara af nöden; och 5:o att till vederbörligt Utskotts behandling öfverlemna
frågan i hvad den alser bestämmandet af den bevillning, som i stället för nämnde
grundräntor borde utaf qvarnar och sågar af olika natur utgöras. — Sedan detta
Betänkande blifvit af Ridderskapet och Adoln samt Preste-Ståndet återremitteradt,
med föreläggande för Stats-Utskottet att gemensamt med Bevillnings-Utskottet
till behandling företaga ifrågavarande ärende, men Borgare-Ståndet bifallit de
fyra första punkterna i nämndö Betänkande samt öfvcrleinnat den i femte punkten
omförmälda fråga till Bevillnings-Utskottets behandling och Bonde-Ståndet
bifallit Utlåtandet i dess helhet; så, och efter det Stats-Utskottet, uti sitt under
liih. lill II. Sl. Brot. 1859 y 1860. 4 Sami. 1 A/d. 3 Band. 8 Hafi. 2
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 182.
N:o 147 aflåtna Memorial i anledning af Riks-Ståndens olika beslut i frågan, hemställt
att Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet ville uti det af BorgareStåndet
fattade beslut sig förena och att Bonde-Ståndet måtte i afseende å sitt
beslut öfver 5:te punkten i förstnämnda Betänkande lemna det förklarande, att
med ordet ”vederbörligt” Utskott afsåges detsamma som i Borgare-Ståndets beslut
omförmäles eller Bevillnings-Utskottet, — hafva, enligt ankomna Protokolls-utdrag,
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet beslutit att, med afslag å Utskottets
i sistnämnda Memorial gjorda hemställan, förkasta hvad af Utskottet uti
Utlåtandet N:o 101 föreslagits, hvaremot Borgare-Ståndet lagt nämnda Memorial
till handlingarne, samt Bonde-Ståndet, i enlighet med hvad Utskottet hemställt,
förklarat att i Ståndets beslut öfver 5:to punkten i Utskottets Utlåtande N:o 101
med ordet ”vederbörligt” Utskott afsågs detsamma som i Borgare-Ståndets beslut
omförmäles eller Bevillnings-Utskottet.
I anledning häraf, och då två Riks-Stånd således stadnat emot två i denna
fråga, som är af beskaffenhet att densamma bör, jemlikt 69 § Regerings-formen,
afgöras genom omröstning i förstärkt Stats-Utskott, får Utskottet, enär de olika
punkterna af beslutet synas hafva oskiljaktigt sammanhang och fördenskull icke
böra blifva föremål för olika voteringar, nu vördsamt föreslå följande voteringsproposition:
”Ilen
som, med bifall till Utskottets hemställan, vill
att Rikets Ständer för deras del besluta: att qvarn- och sågräutan
må från och med nästa stats-regleringsperiod upphöra
att vidare utgöras; att från de vid innevarande riksdag, beräknade
ständiga inkomster uti ordinarie eller grundränta må
afdragas å den Kronan behållna delen 100,000 R:dr; att till
ersättande af de förluster, indelningshafvare genom förändringen
kunna komma att vidkännas, ett förslags-anslag af 30,000
R:dr om året må för åren 1861—1863 å Riksgälds-kontoret
till Kongl. Maj:ts nådiga disposition anvisas, för att, i mån
af behof, i berörda ändamål utgå; samt att Kongl. Maj:t må
ega meddela nådiga föreskrifter om de åtgärder i kameralt
hänseende, sorn för verkställighet af ifrågavarande förändringar
i afseende å beekattningsväsendet å mjöl- och såg-qvarnar
kunna vara af nöden, röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva afslagit Utskottets
förenämnde hemställan i frågan.”
Utfaller åter voteringen med öfvervägande Ja, lärer deraf följa, att Rikets
Ständer till Bevillnings-Utskottets behandling öfverlemna frågan, i hvad den afser
bestämmandet af den bevillning, som, i stället för nämnde grundräntor, bör utaf
qvarnar och sågar af olika natur utgöras.
Stockholm den 11 September 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
1
Nio 183.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Sept. 1 860, kl. 5 fc. m.
Memorial, med förslag till de stadganden angående Riksgäldskontorets
skulder och fordringar, som böra införas i det
nya Reglementet för detta verk.
R, A.
I likhet med hvad under flera föregående riksdagar iakttagits, har Statsutskottet
äfven vid denna riksdag ansett sig böra afdelningsvis uppgöra och underställa
Rikets Ständers granskning och afgörande förslaget till det reglemente
för Riksgälds-kontorets förvaltning, som i slutet af hvarje riksdag skall af Rikets
Ständer fastställas och utfärdas; och då, enligt Utskottets åsigt, någon giltig anledning
för Rikets Ständer icke finnes att förändra den uppställning och ordningsföljd
af de särskilda reglementariska stadgandena, hvilken antogs vid 1840 och
1841 samt 1844 och 1845 års riksdagar och sedermera hufvudsakligen bibehållits,
har, vid uppgörandet af förslaget till det nya reglemente, hvarom nu är fråga, samma
uppställning jemväl iakttagits. Utskottet får således härmed till en början
aflemna detta förslags 2:ne första afdelningar, innefattande de §§, som handla om
Riksgälds-kontorets skulder och fordringar.
På det att de af Utskottet föreslagna §§, vid föredragningen och pröfningen
af dels detta, dels de rörande ifrågavarande reglementariska föreskrifter ytterligare
algifna Memorial måtte kunna jemföras med motsvarande stadganden i hittills
gällande reglemente, af hvilket tryckta exemplar nu komma att efter vanligheten
till Riks-Ståndens kanslier aflemnas, har Utskottet, jemte anförandet af föremålen
för de bestämmelser och föreskrifter hvar och en § innehåller, ansett sig
böra här nedan uppgifva numrorne å de §§ i det vid sednaste riksdag utfärdade
reglemente, i stället för hvilka de i bifogade förslag upptagne §§ skulle komma
Bih. till R, St. Prof. 1859 & 1860. 4 Sami 1 Afd. 3 Band, 9 Käft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
att i det nya reglementet införas. Dessutom liar Utskottet angifvit de hufvudsakliga
skäl och förhållanden, som^föranledt de af Utskottet föreslagne förändringar i
sednast utfärdade reglementes stadganden; hvarjemte Utskottet åberopat de under
innevarande riksdag afgifna Utlåtanden, på grund hvaraf Rikets Ständer fattat sådana
beslut, som i Riksgälds-kontorets reglemente böra intagas eller omförmälas.
§ 1, angående Riksgälds-kontorets föremål, år lika lydande med 1858 års reglementes
1 §.
Första Afdelningen.
Riksgälds-kontorets Skulder.
§ 2, angående inlösandet af de obligationer, som blifvit af Riksgälds-kontoret utgifne.
Ur denna § hafva orden ”med undantag af den fordna utländska statsskulden”
ansetts kunna och böra uteslutas, sedan alla af Riksgälds-kontoret
utfärdade förbindelser för de i Holland upptagne Svenska statslånen numera
äro återställda* och de af Riksgäldskontoret likaledes utgifna partial-obligationerna
för de lån, som under sist förflutna århundrade för Svenska Statens
räkning upptogos i Brabant, med undantag af ett mindre antal sådane obligationer,
jemväl återbckommits; varande enligt Rikets Ständers vid 1812
och 1815 års riksdagar fattade beslut, den i Riksgälds-kontorets räkenskaper
då balanserade skuld för utrikes upptagna lån redan i sagde års hufvudböcker
afförd.
§ 3, angående den under tiden mellan de 2:ne sednast förflutna riksdagarne verkställda
upplåning och dervid utgifna obligationer, är lika lydande med nu
gällande reglementes 3 §, dock har hvad denna §:s 6:te mom. innehåller i afseende
på besörjandet af den vid sagde stats-skuld förekommande förvaltningansetts
kunna uteslutas, enär bestämmelsen om denna förvaltning innefattas i
det allmänna stadgandet angående de Fullmägtige tillhörande åligganden.
§ 4, angående det år 1858 i Tyskland upptagna lån för Svenska Statens jernvägsbyggnader
innefattar dels de i sagde års reglementes 228 § meddelade och
ännu gällande stadganden och dels de i kontraktet rörande detta lån samt de
utfärdade obligationerna för detsamma stadgade betalningsvilkor.
§ 5, angående den s. k. årliga räntan till Hans Maj:t Konungen och Dess arfvingar
efter Successions-Ordningen,
§ 6, angående Konung Carl XIILs hemgifts-kapital,
§ 7, angående Stats-verkets återstående skuld till Rikets Ständers Bank för 1808
och 1809 års krigs-kostnader,
och § 8, angående Bankens inom linien i räkenskaperna förda fordran af Riksgälds-kontoret,
äro, med undantag af det förändrade antalet och kapital-beloppet
af de återstående obligationerna för Statsverkets skuld till Banken, lika lydande
med 4—7 §§ i 1858 års reglemente.
§ 9, angående inlösandet af ännu utevarande förbindelser för de under 1750-talet
gjorda tillskott till då företagna slussverks-byggnader vid Trollhättan, grundar
sig på den i denna § åberopade dom och det i afseende på densammas
tillämpning af Fullmägtige, enligt deras berättelse till Rikets nu församlade
Ständer (Stats-Utskottets Memorial N:o 3), omförmälda beslut.
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
3
§ 10, angående Göta kanals-bolags reparations-fond,
§ 11, angående den för Södertelje kanals underhållande afsattc fond: oell
§ 12, angående fonden för Hjelmare kanals oell slussverks underhållande,
itro lika lydande med ofvan åberopade reglementes 8—10 §§,
§ 13, angående det till Strömsholms kanal- och slussverks ombyggande beviljade
Stats-bidrag, motsvarar samma reglementes 11 § och innehåller enahanda
stadganden med de förändringar i redaktionen, som efter oinbyggnads-arbetets
utförande ansetts erforderlige.
§ 14, angående det lån för Norbergs-jernvägens anläggande, som af Handels- och
Sjöfarts-fondens medel utgått och genom Riksgälds-kontoret skall till nämn
de
fond återbetalas, innefattande de för detta lån enligt 12 § af 1858 års reglemente
stadgade betalningsvilkor ;
§ 15, angående dispositions-rätten öfver de för eke-skogen å krono-skattejorden
influtna medel,
och § 16, angående räntan å Lappmarks-ecklesiastik-fonden,
äro lika lydande med 13 och 14 §§ af ineranämnde reglemente.
§ 17, angående de s. k. brudgåfvo-vinstcrna, motsvarar detta reglementes 15 § och
innefattar samma föreskrift, dock med iakttagande af den redaktions-förändring,
som föranledts af Rikets nu församlade Ständers beslut rörande den
i Riksgälds-kontorets räkenskaper förut särskildt upptagna ”brudgåfvofond,”
§ 18, angående de till Riksgälds-kontoret aflemnade depositions-medel,
§ 19, angående do medel, som varit inneslutne i rekommenderade bref och till
Riksgälds-kontoret ofverlemnats,
§ 20, angående de af samma verk mottagne, för undsättningar vid missväxter afsedda,
medel,
§ 21, angående den i Riks-archivets hus intecknade skuld, och
§ 22, angående Riksgälds-kontorets skulders liqviderande utan afseende å den eljest
i allmänhet bestämda preskriptions-tiden, äro lika lydande med hittills
gällande reglementes 16—20 §§.
§ 23, angående Riksgälds-kontorets skyldighet att liqvidera äldre, till betalning
vederbörligen fastställda, kronofordringar; innehåller samma föreskrift i detta
hänseende, som 21 § af 1858 års reglemente; men då Riksgälds-kontoret numera
har fått sig uppdraget att genom upplåning på stadgadt sätt anskaffa
do medel, som utöfver kontorets ägande, dertill disponibla, kontanta behållning
erfordras för do detta verk åliggande utbetalningars bestridande, och då
det synes mindre lämpligt, att under nuvarande kredit-förhållanden, vidare
bibehålla en bestämmelse, till följd hvaraf lagligen pröfvade och fastställda
fordringars ägare skulle vara nödsakade såsom liqvid för dessa fordringar
mottaga särskilda obligationer, hvilkas på förhand bestämda ränte-fot icke
uppginge till den lör andra fordringar då allmänt förskrifna räntan, har Utskottet
ansett den härom i slutet af nuvarande reglementes 21 § tillagda bestämmelse
böra utgå.
Andra Afdelningen.
Riksgälds-kontorets löne-fordringar.
.§ 24, angående lånet för bibliotheks-byggnaden vid Uppsala Akademi,
§ 25, angående lånet för utvidgande af läroverken i Carlstad,
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
§ 26, angående lånet för byggandet af den nya stifts-kyrkan i Hernösand,
§ 27, angående det staden Christinehamn vid 1844 och 1845 års riksdag beviljade
lån,
och § 28, angående staden Lidköpings kyrkobyggnadslån, äro lika lydande med
sednast utfärdade reglementes 22:dra, 23:dje, 25:te, 26:tc och 27:de §§.
§ 29, angående låneu för Knäreds och Markaryds församlings kyrkobyggnader, innehåller
samma betalningsvilkor, som för dessa lån linnas stadgade i nu gällande
reglementes 28 §.
§ 30, angående det under sednast förflutne riksdag beviljade och sedermera utbetalda
lånet för ny kyrkas uppbyggande åt Wallentuna församling, föreskrifver
för sistnämnda lån enahanda betalnings-skyldighet, som 154 § af 1858
års reglemente,
§ 31, angående lånen för reparations-arbetena å Linköpings, Wexiö, Skara och
Westerås domkyrkor, är, hvad förstnämnde kyrkor beträffar lika lydande
med 29 § af 1858 års reglemente och innefattar dessutom do under sednast
förflutna riksdag, uti samma reglemente föreskrifna betalningsvilkor för då
beviljade lån till Skara och Westerås domkyrkors reparerande.
§ 32, angående lånet till Carlskrona stads pastorat, och
§ 33, angående lånet till Stockholms allmänna Barnhus,
äro lika lydande med det vid sednaste riksdag utfärdade reglementes 30 och
31 §§.
§ 34, angående det under 1828—1830 års riksdag, för återuppbyggande al staden
Borås, beviljade lån, har samma lydelse, som sednare momentet af nu gällande
reglementes 32 §.
§ 35, angående staden Wenersborgs byggnadslån,
§ 36, angående staden Söderhamns enahanda lån,
§ 37, angående det för staden Wexiös återuppbyggande efter 1838 års eldsvåda
beviljade lån,
§ 38, angående sistnämnde stads efter 1843 års eldsvåda erhållna byggnadslån,
§ 39, angående staden Åmåls byggnadslån,
§ 40, angående särskilda stadganden i afseende på de byggnadslån sistnämnde 2:ne
städer samt städerna Wenersborg och Borås erhållit,
§ 41, angående staden Christianstads byggnadslån,
och § 42, angående staden Lidköpings byggnadslån, äro lika lydande med 34—41
§§ af nu gällande reglemente.
§ 43, angående städerna Örebros och Jönköpings byggnadslån, motsvarar ofta åberopade
reglementes 42 § och innehåller de för dessa lån under 1853 och 1854
års riksdag stadgade betalningsvilkor; varande, enligt hvad Utskottet inhemta!,
den vid sagde låns beviljande föreskrifna skyldigheten för städernas
Drätsel-kammare att före den 1 Juli innevarande år inför Riksgälds-kontoret
styrka, att de byggnader, för hvilkas uppförande låneunderstöd erhållits blifvit
vederbörligen brandförsäkrade, fullgjord i afseende på byggnadslånet till
staden Jönköping; och har Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande
redan af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret anmodats erinra staden Örebros
Drätsel-kammare om fullgörande af enahanda stadgande samt om ofördröjlig
återbetalning af de lånemedel, hvilkas behöriga användande icke kan
på föreskrifvet sätt styrkas.
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
5
§ 44, angående staden Eksjös byggnadslån, innefattar de, enligt 150 § af 1858 års
reglemente meddelade stadganden rörande detta, redan år 1859, med hela
sitt belopp utbekomna, Iåns återbetalande,
§ 45, angående det för återuppbyggande af staden Gustavia på ön S:t Barthelemy
beviljade lån, och
§ 46, angående lånet för ny tomtreglering i staden Christianstad,
äro lika lydande med 43 och 44 §§ af 1858 års reglemente.
§ 47, angående de, för tomtregleringar, städerna Lidköping, Örebro, Jönköping och
Eksjö beviljade lån, innehåller de enligt nu gällande reglementes 45 och
150 §§ för dessa lån föreskrifna betalningsvilkor.
§ 48, angående lånet till staden Malmö för uppförande af byggnaden för dervarande
garnison,
§ 49, angående det för återuppbyggande af Oonradsfors bruk i Wermland meddelade
lån,
§ 50, angående staden Ystads hamn-byggnadslån,
§ 51, angående lånet för Landskrona hamns iståndsättando,
§ 52, angående de staden Warberg beviljade hamn-byggnadslån,
§ 53, angående hamn-byggnadslånen till staden Cimbrishamn,
§ 54, angående lånet för hamn-anläggningen vid Åhus,
§ 55, angående städerna Carlshamns och Sölvesborgs hamn-byggnadslån,
§ 56, angående lånet för hamn-byggnadsarbetena vkl Göteborg,
§ 57, angående lånet för hamn-byggnaden vid Linköping,
§ 58, angående lånet för upprensningen af farleden genom Söderhamns skärgård,
§ 59, angående städerna Westerås, Christinehamns och Wadstenas hamn-byggnadslån,
och
§ 60, angående det för hamn-byggnaden vid sistnämnde stad beviljade ytterligare
lån äfvensom lånen för Arboga-åns och Köpings-åns uppmuddring,
äro dels alldeles, dels hufvudsakligen lika lydande med hittills gällande reglementes
47 och 48 samt 50—60 §§.
§ 61, angående de enligt nu gällande reglementes 136 §, vid sednaste riksdag, för
hamn-anläggningar, städerna Carlstad, Falkenberg och Strömstad beviljade
lån, upptager den i samma reglementes 140 § för sagde lån stadgade betalnings-skyldighet.
§ 62, angående lånet för hamn-byggnaden vid Färjestaden på Öland, grundar sig
jemväl på stadgandena i sistnämnde §.
§ 63, angående lånet för slussanläggningar vid Dejefors och Forshaga, och
§ 64, angående lånet för jorn vägs-anläggningen mellan Christinehamn och
Sjöändan, innehålla samma stadganden i afseende på dessa låns återbetalning,
som nuvarande reglementes 61 och 62 §§.
§ 65, angående de 2:ne lån, som beviljats för jernvägs-anlägguingen mellan Nora
och Ervalla, uppgifver de tor dessa lån stadgade betalningsvilkor och grundar
sig på 62:dra, 125:te och 126:te §§ af 1858 års reglemente.
§ 66, angående de vid 1853 och 1854 års riksdag beviljade 2:ne lån för Norbergsjernvägens
anläggning, innefattar de med hänsigt till dessa lån i nu gällande
reglementes 63 § föreskrifna ännu icke fullgjorda vilkor och åligganden.
§ 67, angående de 2:ue lånen för Wessman-Barkens jernvägs-auläggning, innehåller
llikets Ständer, vid dessa låns beviljande, derför stadgade och i nuvarande
reglementes 64 och 127 §§ intagne betalnings-vilkor.
6
Stata-Utskottets Memorial N:o 183-
§ 68, angående de beviljade lånen för Geflc-Dala-j eril vägens anläggning, grundar
sig på stadgandena i 1858 Ars reglementes 84 och 125 §§ oell upptager do i
afseende på samma låns återbetalande meddelade, hittills icke fullgjorda och
således ännu gällande föreskrifter.
§ 69, angående lånen för jernvägs-auläggningarne mellan Hudiksvall och sjöarne
Dellen samt mellan Söderhamn och sjön Bergviken m. m., innehåller de, enligt
nu gällande reglementes 128:de, 129:de och 130:de §§ meddelade stadganden
rörande dessa låns återbetalning.
§ 70, angående lånet för en jernbro öfver Svartån, är lika lydande med nuvarande
reglementes 65 §.
§ 71, angående de beviljade 2:ne lånen för brobyggnader öfver Dalelfven, har, hvad
det först beviljade lånet beträffar, samma lydelse, som hittills gällande reglementes
66 §, och innefattar i afseende på det sednare lånet de af Rikets
Ständer, enligt oftanämnde reglementes 134 §, derför stadgade enahanda betalningsvilkor.
§ 72, angående länet för brobyggnaden öfver llelgeå vid Christianstad, är hufvudsakligen
lika lydande med nuvarande reglementes 67 §.
§ 73 kommer att innefatta bctalningsvilkoren för det under 1840 och 1841 års
riksdag beviljade lån till inlösen af de med åtskilliga Landsliöfdinge-beställningai-
förenade ackord; men som den, genom Kongl. Maj:ts derom aflåtna
Proposition, väckta fråga angående ändring i de för detta lån, hittills stadgade
vilkor ännu icke är af Rikets Ständer slutligen afgjord, så måste Utskottet
nu förbigå denna §, hvars lydelse Utskottet skall föreslå sedan Rikets
Ständers beslut i anledning af högstberörda Proposition blifvit fattadt,
§74, angående betalnings-vilkoren och betalnings-sättet för utbekomna lån till
vatten-aftappningsarbeten, innehåller samma föreskrifter som nuvarande reglementes
69 § samt 140 §:ns 14:de mom.
§ 75, angående lånet för sjön Okvattnets sänkning, är lika lydande med 70 § af
1858 års reglemente.
§ 76, angående de vid sednast förflutne och nästföregångna riksdag beviljade lån
för sänkningen af sjöarne Stora och Lilla Rengen samt Jernlunden och Åsunden
i Östergötland äfvensom för anläggningen af en båtled mellan dessa sjöar,
innefattar de i 137 och 140 §§ af nu gällande reglemente meddelade föreskrifter
i afseende på do för detta företag anvisade lånens återbetalande.
Slutligen får Utskottet upplysningsvis anmäla, att nedan uppräknade §§ uti
ifrågavarande afdelning utaf 1858 års reglemente blifvit ur det nya reglementet
uteslutna, emedan de lån, hvarom dessa §§ handla, numera äro till fullo återbetalda,
nemligen:
24 §, angående lånet för skolhusets i Nyköping utvidgning och reparation,
33 §, angående lånet för åter-uppbyggande af staden Öregrunds allmänna byggnan
ad er,
§ 46, angående det staden Jönköping efter 1854 års eldsvåda beviljade förlagslån och
§ 49, angående lånet till fyr- och båk-inrättningarnes förbättrande.
Likaså har återstoden af det vid 1823 samt 1828—1830 års riksdagar beviljade
och i l:sta punkten af reglementets 32 § omförmälda byggnadslån till staden
Borås blifvit under sistlidet år till Riksgälds-kontoret inbetald.
Stockholm don 13 September 1860.
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
i
Förslag
tili
Reglemente
för
Hihets Ständers ili fis t/ät ds-tion tor.
§ i
Riksgälds-kontoret,
sorn är ett Rikets Ständers verk, liar till föremål:
a) att ombesörja liqviden af elen Svenska Statens skuld, för hvilken Rikets
Ständer åtagit sig att ansvara;
b) att verkställa alla de utbetalningar, som af Rikets Ständer blifvit å detta
verk anvisade;
c) att mottaga, förvalta och redovisa alla härtill af Rikets Ständer anslagna
tillgångar och inkomster, samt hålla Rikets Ständer uppkommande öfverskott och
behållningar tillhanda;
d) att, i saknad af annan tillgång för bestridande af beviljade och å Riksgälds-kontoret
anvisade utgifter, upplåna dertill oundgängligen erforderliga medel; och
e) att utföra alla uppdrag och åligganden, som Riksgälds-kontoret för öfrigt
af Rikets Ständer erhållit.
Angående Riksgälds-kontorets skulder.
§ 2.
De af Riksgälds-kontoret för upptagna lån utfärdade och förut icke inlösta,
eller eljest, jemlikt Rikets Ständers beslut, ur räkenskaperna afförda obligationer,
äfvensom de obligationer, hvilka hädanefter varda af detta verk utgifna, böra, så
till kapital som upplupna räntor, enligt desammas ordalydelse infrias.
§ 3-
1 afseende på de genom Riksgälds-kontoret, under den 30 Juni 1855, utgifna
fonderade stats-obligationer för de medel, som, till följd af Rikets Ständers vid 1853
och 1854 års riksdag fattade beslut, blifvit upplånta för jernvägsanläggningars bekostande
eller understödjande, komma nedanstående vid nämnde riksdag meddelade
och af Kongl. Maj:t, enligt Dess nådiga Kungörelse den 3 Februari samma år, gillade
och fastställda föreskrifter att fortfarande tjena till efterrättelse:
8
Siats-Utskottets Memorial N:o /So.
l:o. Dessa obligationer, hvilka å innehafvarens sida icke ttro uppsägbar a, må
af Riksgäld s-kontoret uppsägas till inlösen efter Sex månaders förlopp, såvida icke
Fullmägtige vid utgifningen af de obligationer, för hvilka Riksgälds-kontoret mottagit
hela det förskrifna kapitalbeloppet, afstått från uppsägningsrättens begagnande
under en tid af Tio år. Obligationernas uppsägning sker medelst derom i rikets
officiela tidning införd kungörelse.
2:o. Den till dels fyra, dels tre och en half procent årligen bestämda ränta
för de i dessa obligationer förskrifna lånesummor lillhandahålles ovilkorligen obligations-innehafvaren
hvarje halft år, emot återställande af den å samma ränta utfärdade
kupon. Hvarje obligation skall, intilldess den varder inlöst, hvart tionde
år förses med nya lialfårs-räntekuponer för en tiderymd af tio år.
3:o. Till ränteliqvider för omförmälda obligationer och kapitalets amortering
hafva Rikets Ständer anvisat ett, i öfverensstämmelse med Regerings-Formens 66
§ utgående, årligt anslag, svarande mot fem procent å det emot dessa obligationer
upplånta belopp, hvilket anslag utgör tretton tusen sexhundrafemtiofem R:dr; kommande
detta anslag att fortfarande och med oförminskadt belopp årligen utgå ända
tilldess lånet blifvit i stadgad ordning betaldt.
4:o. Ifrågavarande årliga ränte- och amorterings-anslag bör ingå till cn
särskildt redovisad liqvidations- eller amortissements-fond, hvars behållning skall för
det med dessa medel afsedda ändamål allt framgent oförryckt tillhandahållas och
användas, så att ränteliqviderna, vid derför bestämda terminer, varda ovilkorligen
fullgjorda samt lånets återbetalning i föreskrifven ordning verkställd. De till
nämnde fond influtna medel böra, så vidt ske kan och sagde liqvider medgifva,
städse på säkert och ändamålsenligt sätt göras räntebärande.
5:o. Lånets amortering bör alltid ske genom uppköp af de för detsamma
utgifna obligationer, då dessas allmänt gångbara värde understiger det i dem förskrifna
kapitalbelopp; men i annat fall, och derest tillfälle sig icke erbjuder att
under hand infria obligationerna, bör amorteringen verkställas genom obligationernas
uppsägning samt inlösande efter uppsägningstidens förlopp. Vid sålunda skeende
uppsägning och inlösen af obligationer, bör en viss serie- och nummerföljd
iakttagas.
6:0. Amortissements-fondens förvaltning besörjes af Fullmägtige i Riksgäldskontoret,
§ 4-
Det lån å sju millioner sexhundra tusen Thalen Preussiskt Courant, motsvarande
ungefärligen tjuge millioner R:dr Runt, som, till följd af Rikets Ständers under
sednast förflutna eller 1856, 1857 och 1858 års riksdag fattade och enligt Kongl.
Kungörelsen den 29 September 1857 af Kongl. Maj:t gillade och fastställda beslut,
blifvit upptaget för Stadens jernvägsbyggnads-arbeten, skall, i öfverensstämmelse med
det derom med ”Bank fur Handel und Industrie” i Darmstadt, "Direktionen fur
Disconto-Gesellschaft” i Berlin, ”Mittel-deutsche Oreditbanlc” i Meiningen oeh Bankirhuset
Raphael Erlangen i Frankfurt am Magn afslutade kontrakt och de för detta
lån under den 1 Mars 1858 utfärdade Svenska Stats-obligationer, återbetalas till
kapital och ränta medelst erläggande af 221,666 Thaler 20 silfvergroschen före
hvarje halft års förlopp; kommande härigenom alla för sagde lån utgifna och med
fyra och en half procent årlig ränta löpande obligationer, som ursprungligen utgjorde
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
9
gjorde 24,381 st., lydande å ett sammanräknadt kapital af 8,190,500 Thaler, att
inlösas under en tid af 40 år, räknade från 1858 års början.
Det för ifrågavarande låns amortering och ränteliqvidernas vederbörliga
verkställande anvisade årliga anslag af En million ett hundra sextiosex tusen sex
Ö
~
hundra sextiosex och f Ridr skall fortfarande, från och med hvarje års början,
utgå oell för dermed afsedt ändamål användas till dess lånet blifvit i stadgad ordning
betahlt; egande Eullmägtige att, med behörigt iakttagande af de stadganden
lånekontraktet och obligationerna innehålla, bestämma sättet och ordningen för
så väl räuteliqviderna som amorteringen.
Detta ränte- och amorterings-aiislag skall ingå till den särskildt redovisade
liqvidations- och amortissements-fonden för meranämnde lån, hvilken fonds behållning
skall för det med dessa medel afsedda ändamål oförryckt tillhandahållas och
användas, så att ränteliqviderna vid derför bestämda terminer varda ovilkorligen
fullgjorda samt lånets återbetalning i föreskrifven ordning verkställd. De till
nämnda fond influtna medel böra, så vidt ske kan och sagde liqvider medgifva,
städse göras fruktbärande på det sätt Fullmägtige anse mest ändamålsenligt och
med Statens säkerhet förenligt.
§ 5.
Jemlikt Rikets Ständers vid 1815 års riksdag fattade beslut och Riksgäldskontorets,
till följd deraf, under den 9 November samma år utfärdade förbindelse,
utbetalas en summa af Trehundratusen R:dr årligen till Hans Maj:t Konungen eller
Dess Arfvingar efter Successions-ordningen af den 26 September 1810.
§ 6.
För det, enligt 1779 års riksdagsbeslut, såsom hemgift åt dåvarande Hans
Kongl. Höghet Hertigen af Södermanland, anslagna kapital af Etthundrafemtiotusen
Riksdaler erlägges af Riksgälds-kontoret Fem procent årlig ränta, hvilken, efter
Hans Majit Konungens anvisning, qvartalsvis utbetalas.
§ 7.
Utaf de, jemlikt Rikets Ständers beslut, af Riksgälds-kontoret, under den
30 September 1841, utfärdade 968 st. Fyra-procent-obligationer, å 4,000 R:dr Banko
hvardera, för Svenska Statsverkets då återstående skuld till Rikets Ständers Bank,
i anledning af Bankens förskott till 1808 och 1809 års krigskostnader, infrias årligen
Tjugotvå stycken å ett sammanräknadt kapitalbelopp af Åttioåttatuson Ridr
nämnde mynt; hvarförutom Riksgälds-kontoret, vid hvarje års slut, skall inlösa
samma års räntekuponer för dessförinnan icke infriade obligationer.
Så länge Rikets Ständers Bank är innehafvare af alla de icke inlösta obligationerna,
hvilka för närvarande utgöra ett antal af 550 st. och lyda å ett belopp
af Två millioner tvåhundra tusen Ridr Banko eller Tre millioner trehundra tusen
Ridr Riksmynt, bör, vid obligationernas infriande, följas deras nummerordning;
men derest ett annat förhållande inträffar, skall genom lottning, som inför Fullmågtige
i Riksgälds-kontoret vid öppna dörrar förrättas, bestämmas hvilka obligationer
för året komma att inlösas, och skola dessas nummer sedermera kungöBih.
till II. St. Prot. 1859 f 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 liand. 9 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
ras frenne gånger i allmänna tidningarne, sista gången inom Tre månader före
inlösnings tiden.
§ 8.
Den i Riksgälds-kontorets räkenskaper, under rubrik: Rikets Ständers Lånebanks
fordran, upptagna skuld, härrörande trän de af Riksgälds-kontoret, emot diskonts-vilkor
och Två procent ränta, begagnade förskott, och hvilken skuld, enligt
upprättad liqvid, vid 1823 års slut utgjorde Fyra millioner fjortontusen åttahundrafemtiotvå
R:dr 16 sk. 3 rst. Banko eller Sex millioner tjugotvåtusen tvåhundrasjutioåtta
R:dr 51 öre Riksmynt, kommer att, utan någon afbetalning eller räntas
beräknande, fortfarande inom linien i räkenskaperna upptagas.
§• 9.
Till följd af Kongl. Maj:ts den 11 Januari 1859 meddelade dom i fråga om
Kongl. Maj:ts och Kronans skyldighet att inlösa de för tillskott till Trollhätte slussverksbyggnad,
under den 1 Mars 1750 utfärdade så kallade lottsedlar, må ännu utelöpande
dylika sedlar, som i sådant ändamål hos Riksgälds-kontoret företes, under
tiden intill nästa riksdag, af detta Yerk efter stadgad myntförvandling inlösas samt
derå upplupen, förut icke betald, ränta godtgöras efter Nio procent årligen till den
1 Mars 1853 och sedermera efter Sex procent, dock med iakttagande af hittills
föreskrifvet bevillningsafdrag.
§ io.
Den reparations-fond, utgörande Etthundrafyratiotusen åttahundraåttionio R:dr,
som innehållits utaf de medel, Göta Kanalbolag, enligt Rikets Ständers beslut vid
1828—1830 års riksdag, i Riksgälds-kontoret insatt, skall, till följd af samma beslut,
mot erläggande af Fem procent årlig ränta — hvilken Kanalbolaget vid hvarje
års slut godtgöres — i Kontoret fortfarande innestå, till säkerhet för nämnde kanals
framtida underhållande.
§ 11-
Den af Rikets Ständer, vid 1828—1830 års riksdag, för Södertelje kanals underhållande
beviljade fond af Fyratiofemtusen R:dr skall, mot utgörande af ränta
till Kanalbolaget med Fem för hundra årligen, i Riksgälds-kontoret innestå, intilldess
fonden behöfver för det dermed afsedda ändamål användas.
§ 12-
J afseende på förvaltningen och användandet af den, för Hjelmare kanals
och slussverks framtida underhållande, i Riksgälds-kontoret afsatta fond, bestående
ursprungligen af en utaf Kanal-direktionen, å Bolagets vägnar, under den 23 Januari
1839 utgifven och i samma Bolags fastigheter, Stora Wallby och Oppeby,
intecknad skuldförbindelse å Femtontusen R:dr Banko, med Fem procent årlig ränta,
komma nedanstående, af Rikets Ständer, vid 1840 och 1841 års riksdag, stadgade
bestämmelser och föreskrifter att fortfarande iakttagas:
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
11
l:o. 11 än tan för omförmälda förskrifning, äfvensom de, genom utlåning af
denna räntas årliga belopp, ytterligare uppkommande räntemedel förblifva under
Direktionens vård och förvaltning, intill dess en viss betydligare summa såmedelst
blifvit bildad, och hvilken summa tills vidare är bestämd till ett belopp af högst
Niotusen R:dr; hvarefter Direktionen skall för densamma till Riksgälds-kontoret
aflemna sådana låne- och säkerhetshandlingar, som öfverensstämma med det för
ifrågavarande medels utlåning, under den 12 Januari 1852, af Kongl. Maj:t i nåder
fastställda och utfärdade särskilda reglemente.
2:o. De för dessa lånehandlingar inflytande räntemedel må äfvenledes af
Direktionen uppbäras och förvaltas, intilldess, genom desamma och de i ofvanstående
moment omförmälda räntor, den deruti bestämda summa uppkommit.
3:o. Dessutom må de smärre kontanta tillskott, som Direktionen, enligt
den till Riksgälds-kontoret ingifna plan för reparations-fondens bildande, å Bolagets
vägnar, erbjudit, genom Direktionen förvaltas och göras fruktbärande, likasom
de öfverskott, hvilka komma att återstå, efter det lånehandlingar till de i planen
beräknade belopp, vid deruti bestämda tider, blifvit till Riksgälds-kontoret
aflemnade.
4:o. Direktionen skall deremot vara Riksgälds-kontoret ansvarig, att den
för hvarje år upplupna räntan å ej mindre ofvannämnde förskrifning, än då samlade
ränte- och tillskotts-model, varder vid årets slut, för reparationsfondens räkning,
fruktbärande efter en, tills vidare, till Fern procent bestämd räntefot, så att
fonden under loppet af hvarje år tillvexer med en summa, motsvarande Fem procent
å fondens ursprungliga belopp och den vid samma års början befintliga räntebehållning.
5:o. Till säkerhet för fondens fortsatta bildande i öfverensstämmelse med
derför i merberörde plan tillämpade och af Rikets Ständer fastställda grunder,
hör, sedan den af Direktionen, under den 9 September nästlidet år, för tiden intill
1862 års slut, afgifna förbindelse att aflemna föreskrifna låne- och säkerhetshandlingar
för de utlånade räntemedlen blifvit vederbörligen fullgjord, till Riks
gälds-kontoret
afgifvas en ny sådan förbindelse, hvilken skall omfatta de följande
åren.
6:o. Det ursprungliga afsatta samt i Stora Wallby och Oppeby intecknade
kapitalbeloppet, 22,500 R:dr, får icke under någon händelse, utan Rikets Ständers
dertill särskildt lemnade samtycke, från Riksgälds-kontoret, till större eller mindre
del, uttagas och af Kanalbolaget disponeras.
7:o. Den genom räntemedlen uppkomna behållning må endast användas
till företagande af sådana större, oundvikliga reparationer och arbeten, som icke,
utan afbrytande af segelfarten å kanalen, kunna verkställas, och hvilkas kostnader
öfverstiga Bolagets då samlade, dertill disponibla, besparingsmedel, jemte de
förväntade öfverskottena å kanal-inkomsterna för de 3:ne nästföljande åren.
8:o. Yid dylikt tillfälle skall af den embetsmyndighet, som har sig upp
draget
öfverinseende! öfver vattenkommunikations-anstalterna i riket, undersökas
och pröfvas, huruvida och till hvad belopp bidrag till det af Bolaget föreslagna
och af bemälda embetsmyndighet tillstyrkta arbetes utförande bör af ifrågavarande
reparationsfond utgå; och
9:o. Sedan beloppet af ett sådant bidrag, på detta sätt, blifvit bestämdt,
böra reparationsfonden tillhöriga lånehandlingar å en deremot svarande summa af
Riksgälds-kontoret till Kanal-direktionens disposition utlemnas.
12
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
Om och när, i följd af de till Riksgälds-kontoret, för utlånta räntemedel,
aflemnade säkerhetshandlingar, någon intecknings-förnyelse, bevakning eller utsökning
erfordras, skall Direktionen foga anstalt härom, utan att Riksgälds-kontoret
dermed behof ver taga någon befattning; och böra således de låne- och säkerhetssamt
öfriga handlingar, som Direktionen, för fullgörande af detta åliggande, måste
begagna, uppå skeende anmälan, hållas densamma tillhanda, emot dess afgifvande
förbindelse, att handlingarne till Riksgälds-kontoret återställa, så snart de
blifvit för ändamålet begagnade.
§ 13.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers, under 1840 och 1841 års riksdag,
fattade beslut och stadgade vilkor vid beviljandet af det sedermera utbetalda
stats-anslaget för ombyggande af Strömsholms kanal- och slussverk, böra, sedan nämnde
kanals och slussverks ombyggnad blifvit fulländad, de i Riksgälds-kontoret deponerade
aktierna i Strömsholms gamla slussverks Bolag till det nya Bolaget återställas
eller förstöras; hvarförutom den, såsom lösen för de felande aktierna samt
derå outtagna utdelningar, till Riksgälds-kontoret inbetalda och derstädes innestående
summa då bör till det nya Bolaget utanordnas.
På sätt i 5 § af det för Strömsholms nya Kanalbolag utfärdade privilegium
föreskrifves, skall, till bildande af en fond för framtida större reparationer, afsättas
utaf kanal-inkomsterna en viss årlig summa, hvilken kommer att utgå med
endast 4,500 R:dr under den tid, som erfox-dras för amorteringen af det Bolaget,
i egenskap af räntefritt förskott, tillförsäkrade bidrag från handels- och sjöfartsfonden,
men sedermera bör utgöra det i åberopade privilegium bestämda belopp af
7,500 R:dr; skolande låne- och säkerhetshandlingarne för de sålunda afsatta och
utlånta medlen till Riksgälds-kontoret ingifvas samt under dess vård förblifva.
Bevakningen af samma handlingar, likasom sjelfva utlåningen, kommer dock att
af Bolaget, på eget ansvar, ombesörjas.
Sedau de af Kongl. Maj:t Bolaget föreskrifna vilkor och förbindelser för
ofvanberörde ytterligare understöd blifvit uppfyllda, samt ixtaf kanalverkets inkomster
utgått de kostnader, afdrag och utdelningar, som i 6 § af privilegium
omförmälas, skall all öfrig inkomst tillfalla Staten, såsom godtgörelse för hvad af
allmänna model blifvit till kanalbyggnaden föi’skjutet.
§ 14-
Till följd af Rikets Ständers under 1853 och 1854 års riksdag fattade beslut,
i fråga om fortsättningen och fullbordandet af jernvägs-anlclggningen från Kärrgrufvan
inom, Norbergs bergslag till sjön Amänningen i Westerås län, skall Riksgälds-kontoret,
som öfvertagit verkställigheten af ränte- och kapital-inbetalningarne
för det Norbei-gs förra Jernvägsbolag utaf handels- och sjö/'arts-fonden tilldelade lån
å Etthundrafemtio tusen Rrdr, återbetala detta lån och i sådant afseende, årligen,
till och med år 1868, erlägga till samma fond en tiondedel eller 15,000 R:dr utaf
sagde kapital samt godtgöra, fyra procent årlig ränta å det obetalda kapitalbeloppet,
§ 15-
Do medel, som, i följd af vederbörande jordegare, vid 1828—1830 års riksdag,
medgifven lösningsrätt af de å krono-skattejorden vexande ekar, till Riksgälds
-
Stats-UtsJcottets Memorial N:o 183.
13
kontoret redan influtit eller framdeles inflyta, skola, i den mån dessa medel till kostnader
för ekeplanteringars anläggning och underhållande varda af Kongl. Maj:t
anordnade, efter vederbörliga reqvisitioner utbetalas; börande Riksgälds-kontoret
för omförmälda derstädes inneståcnde medel, jemte Ekeplantermgs-kassans ötriga
till Riksgälds-kontoret aflemnade och för detta verk disponibla tillgångar, godtgöra
nämnde kassa Fyra procent årlig ränta; hvilken ränta likaledes bör, enligt
Kongl. Majits nådiga disposition, för de med Ekeplanterings-kassans bildande afsedda
ändamål af Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
§ 16.
För Lappmarks-ecklesiastik-fondens till Riksgälds-kontoret öfverlemnade behållning,
som utgjorde Etthundratusen sjuhuudrasjutiosju R:dr 16 öre, skall Riksgälds-kontoret
erlägga Fem procent årlig ränta; hvilken räuta, vid hvarje års slut,
med Femtusen tretioåtta R:dr 86 öre bör till Kongl. Stats-kontoret utbetalas.
§ 17-
Under derför stadgade vilkor skola efter vederbörliga reqvisitioner, utbetalas
de, enligt planen för Kongl. f. d. Nummerlotteriet och derstädes förda matriklar,
till utbetalning förfallna, men hittills icke utbekomna s. k. brudgåfv o-vinster.
§ 18.
I öfverensstämmelse med det af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer stadgade
vilkor för öfverlemnande till Riksgälds-kontoret af de från Landt-ränterierna och
Ofver-ståthållare-embetets Kansli till Kongl. Stats-kontoret inlevererade äldre depositionsmedel,
åligger det förstnämnde verk, att, efter skeende reqvisitioner, tillhandahålla
Kongl. Stats-kontoret hvad tilläfventyrs kan erfordras för verkställigheten
af de restitutioncr utaf sagde medel, hvilka redan blifvit eller framdeles
varda i behörig ordning beviljade.
§ 19-
Likaså hör Riksgäld s-kontoret utaf de, jemlikt Rikets Ständers beslut, från
Postverket emottagna medel, som varit inneslutna uti öfverblifna bref, och hvilka,
efter afdrag af en verkställd restitution, utgjorde Fyratusen sjuhundratjugosju R:dr
32 öre, tillhandahålla Postverkets Styrelse det eller de belopp, hvartill vederbörande
inför samma Styrelse kunna styrka sin eganderätt.
§ 20.
De för undsättningar vid missvexter eller felslagna skördar anvisade medel,
hvilka redan blifvit eller framdeles varda från Kongl. Stats-kontoret öfverlemnade
till Riksgälds-kontoret och derstädes innestå, skola, vid skeende reqvisitioner,
Kongl. Stats-kontoret, för dermed åsyftade ändamål, af Riksgälds-kontoret
tillhandahållas.
14
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
§ 21.
För det kapital af Sjuttontusen fyrahundra R:dr, sorn, vid inköpet för Statens
räkning af det till lokal för Riks-arkivet nu upplåtna hus, befanns vara deruti
intecknadt till Stockholms Borgerskaps Enkhus-direktions säkerhet, skall Riksgälds-kontoret
fortfarande betala den ränta, hvilken, enligt den intecknade skuldförbindelsen,
måste erläggas; och bör denna intecknings kapital-belopp af Riksgälds-kontoret
godtgöras, så snart tillfälle till detsammas liqviderande kan af Fullmägtige
beredas.
§ 22.
Der preskriptionstid i afseende på någon särskild del af Riksgälds-kontorets
skulder icke blifvit stadgad, komma skulderna, intilldess annorlunda af Rikets
Ständer förordnas, att i vederbörlig ordning liqvideras, utan afseende å den tid,
inom hvilken fordringar hos enskilde eller hos Kongl. Maj:t och Kronan skola nu
eller framdeles göras gällande.
§ 23.
Äldre, i laglig ordning och inom föreskrifven tid bevakade, men ännu icke
godtgjorda kr ono-for dringar och anspråk skola, sedan desamma blifvit vederbörligen
pröfvade och godkända samt af Kongl. Maj:t till betalning i nåder fastställda,
utaf Riksgälds-kontoret, enligt härom utfärdade reglementen och författningar, liqvideras.
Angående Riksgälds-kontorets jordringar för de af dess medel utbetalda
eller godtgjorda län.
§ 24.
Det Upsala Akademi, för fullbordande af Akademiens bibliothéks-byggnad,
vid 1823 års riksdag, beviljade lån af Sjutiofemtusen R:dr återbetalas med Två
procent årligen å samma låns ursprungliga belopp; hvarjemte för den, efter hvarje
kapital-afbetalning, återstående lånesumman Tre procent årlig ränta erlägges.
§ 25.
Återbetalningen af det lån å Tolftusen R:dr, som af Rikets åren 1840 och
1841 församlade Ständer beviljades för utvidgande af läroverken i Carlstad, verkställes
af Carlstads stifts Domkapitel mod Tre procent årligen å lånets ursprungliga
belopp; hvarförutom Tre procent årlig ränta erlägges för det återstående
lånekapitalet.
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
15
§ 26.
Det Hernösands stad och Hernö landtförsamling, för fullbordande af nya stiftskyrkan
i nämnde stad, vid 1844 och 1845 ärs riksdag, heviljade samt år 1845 utbetalda
lån å Sextiotusen R:dr skall af staden och landtförsamlingen återbetalas
genom årlig inbetalning till Riksgälds-kontoret af Fem procent å lånets ursprungliga
belopp, intilldess lånesumman derigenom blifvit till fullo godtgjord; börande,
ifall denna inbetalning icke inom bestämd tid verkställes, Fem procent årlig ränta
erläggas för det till liqvid förfallna beloppet.
§ 27.
Å det under åren 1849 och 1854 utbekomna lån å Tretiosjutusen femhundra
R:dr, som, för uppbyggande af ny kyrka i Christinehamn, under 1844 och 1845 års
riksdag, beviljades nämnde stads och Warnums landtförsamling, skola Två procent
årligen afbetalas, samt derjemte erläggas Tre procent årlig ränta för återstoden
af den lyftade lånesumman.
§ 28.
Utaf det Lidköpings stads innevånare, vid 1850 och 1851 års riksdag, heviljade
och år 1841 utbekomna lån å Tjugofyratusen R:dr, för ny kyrkas uppbyggande
derstädes, bör under den för lånesummans fulla återbetalning erforderliga
tid, före hvarje års slut, till Riksgålds-kontoret inbetalas Sex procent, dervid Fyra
procent årlig ränta för lånets då återstående kapital-belopp först beräknas och
afgår, hvarefter öfverslcottet kommer att anses utgöra kapital-af betalning; börande
dessutom, derest den stadgade betalnings-skyldigheten, vid härför bestämd tid, icke
fullgöres, Fern procent årlig ränta för det till liqvid förfallna beloppet erläggas,
intilldess detsamma varder inbetaldt.
§ 29.
De 2:ne kyrkobyggnadslån, som under 1850 och 1851 samt 1853 och 1854
års riksdagar beviljades Knäreds församling i Hallands och Markaryds församling
i Kronobergs län — af hvilka lån det förra år 1852 utbetaldes med Tjugofyratusen
R:dr och det sednare år 1854 med Tiotusen R:dr, — skola till Riksgälds-kontoret
återbetalas genom erläggande, före hvarje års slut, af Sex procent å dessa
låns ursprungliga belopp; dervid Fyra procent årlig ränta för det återstående lånekapitalet
hör beräknas; kommande det öfverskjutande beloppet ait såsom afbetalning
å lånesumman afgå, intill dess denna blifvit till fullo godtgjord; hvarjemte
den ytterligare ersättning, förstnämnde församling möjligen kan i laglig väg erhålla"
för sin förlust i anledning af den förut uppförda kyrkans, genom olyckshändelse
förorsakade förstöring, bör uteslutande till afbetalning å denna församlings
lån användas.
§ 30.
Sedan det under sednast förflutna riksdag Wallentuna församling i Stockholms
län, för ny kyrkas uppbyggande, heviljade och till nämnde församling un
-
16
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
der år 1859 från Riksgälds-kontoret utbetalda lån å Tjugotusen R:dr lått under
Fern års tid utan ränta innehafvas, skall detta lån äfven återbetalas medelst erläggande
före hvarje års slut af Sex procent å lånets hela kapitalbelopp, hvarvid
samma ränta beräknas, som enligt näst ofvanstående § är föreskrifven för de 2:ne
deruti omförmälda kyrkobyggnads-lån.
De för nedannämnde reparationer och arbeten å Linköpings, Wexiö, Skara
och Westerås domkyrkor, under 1847 och 1848, 1850 och 1851 samt 1856, 1857
och 1858 års riksdagar, beviljade lån, — af hvilka lånet för Linköpings domkyrkas
reparerande år 1850 från Riksgälds-kontoret utbetaldes med Tretiotusen
R:dr, lånet för utvidgnings- och reparations-arbeten å domkyrkan i Wexiö år 1852
med enahanda belopp, lånet för reparations- och andra förbättrings-arbeten å Skara
domkyrka år 1857 med Tjugofemtusen R:dr och lånet för reparationer å samt åtskilliga
förändringar uti Westerås domkyrka år 1858 med Tjugotvåtusen femhundra
li:dr — skola återbetalas genom erläggande före hvarje års slut, af Sex
procent å de ursprungliga lånesummorna; hvarvid Fyra procent årlig ränta beräknas
oeh godtgöres för det lånebelopp, som vid hvarje liqvid återstår, samt öfverskottet
anses utgöra kapital-afbetalning; dock få lånen för reparationerna åSkara
och Westerås domkyrkor räntcfritt och utan kapital-afbetalnings verkställande innehafvas
till slutet af innevarande år 1860. Skulle den för nu omförmälde 4 lån
stadgade betalnings-skyldigket icke inom bestämd tid fullgöras, skall dessutom för
det belopp, som till liqvid förfallit, erläggas Fem procent årlig ränta intill dess
detsamma varder vederbörligen inbetaldt.
Såsom ränta och kapital-afbetalning å det Carlskrona stads pastorat, vid
1840 och 1841 års riksdag, tillerkända låneunderstöd af Aderton tusen R:dr, inbetalas
årligen Fem procent å denna summa, deraf räntan för det vid hvarje inbetalning
återstående kapital beräknas efter Tre procent; och kommer således den
öfriga inbetalningssumman att minska lånebeloppet.
Det, under 1850 och 1851 års riksdag, åt Allmänna Barnhus-inrättningen
här i hufvudstaden beviljade och till denna Inrättnings Direktion, år 1851, utbe- '
tal da låneunderstöd af Sjutiofem tusen R:dr bör till Riksgälds-kontoret återbetalas
genom erläggande, före hvarje års slut, af Sex procent utaf lånets ursprungliga
belopp, dervid Fyra procent årlig ränta å det återstående låne-kapitalct först beräknas,
hvarefter det öfverskjutande beloppet kommer att såsom afbetalning afgå
å lånesumman, intill dess denna blifvit till fullo godtgjord.
I öfverensstämmelse med den af Rikets åren 1840 och 1841 församlade
Ständer medgifna ytterligare lindring i betalningsvilkoren för det vid 1828—1830
års
§ 31.
§ 32.
§ 33.
34.
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
17
års riksdag beviljade lån å Etthundratjugosju tusen femhundra R:dr till återuppbyggande
af staden Borås efter den nämnde stad år 1827 öfvergångna eldsvåda, skola
å det, efter 1840 års inbetalning-, återstående låne-kapitalet, Etthundratjugotre
tusen sexhundranittiofem R:dr 25 öre, Två procent årligen till Riksgälds-kontoret
erläggas, äfvensom den, efter sistberörde års slut, å detta lån upplupna och vidare
upplöpande ränta skall med Fyra procent årligen utgöras.
§ 35.
Det staden Wenersborg, vid 1834 och 1835 års riksdag, beviljade byggnadslån
å Tvåhundratjugofem tusen R:dr skall, enligt de, efter 1840 års slut gällande,
förändrade betalningsvilkor, liqvideras medelst erläggande af Sex procent årligen
å den ursprungliga lånesumman; af hvilka Sex procent Fyra procent utgöra ränta
för det oguldna beloppet och återstoden afräknas å kapitalet.
§ 36.
Såsom ränta och kapital-afbetalning å det, vid 1840 och 1841 års riksdag,
staden Söderhamn beviljade lån af Aderton tusen R:dr, för stadens nya reglering
och uppförandet af dess allmänna byggnader efter den år 1835 der inträffade eldsvåda,
erläggas, inom slutet af hvarje år, intilldess lånet är till fullo godtgjordt,
Sju procent af det ursprungliga kapitalet; hvarvid, sedan räntan efter Fyra pro
cent
årligen för det återstående kapital-beloppet afgått, öfverskottet utgör afbetalning
å lånesumman.
§ 37.
Sedan ett belopp af 119,100 Ii:dr redan år 1843, genom utbekomna brandskade-ersättningsmedel,
blifvit åtcrbetaldt utaf det, för staden Wexiös återuppbyggande
efter 1838 års eldsvåda, af Kongl. Maj:t i nåder beviljade och till utgående
utaf mindre kreditivet anvisade lån å Etthundrafemtio tusen R:dr; så bör den härefter
återstående lånesumman, Tretio tusen niohundra R:dr, enligt de i högstberörde
Kongl. Bref stadgade betalningsvilkor, liqvideras genom årlig inbetalning af
Sex procent å detta belopp, intilldess hela lånet med ränta, efter Fyra för hundra
om året, blifvit till fullo återbetaldt.
§ 38.
Det, enligt Kongl. Brefvet den 18 December 1843, staden Wecciös invånare
ytterligare beviljade och till utbetalning af mindre kreditivet jemväl anvisade byggnadslån
å Trehundrasextio tusen R:dr skall, i öfverensstämmelse med högstberörde
nådiga Bref samt Rikets åren 1844 och 1845 församlade Ständers beslut, angående
öfverflyttningen från Kongl. Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret af befattningen
med lånehandlingarnes granskning och vårdande samt ränte- och kapital-betalningarnes
infordrande och uppbärande, återbetalas till sistnämnde Yerk medelst erläggande
af Sex för hundra årligen å ursprungliga lånesumman; dervid räntan
beräknas efter Tre procent för lån å tegel-, sten- och kalkbruks-hus samt tegel
Bih.
till B. St. Brot. 1859 §• 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 9 Haft. 3
18
Stats-ZJtskottets Memorial N:o 183.
klädda" trähus, men efter Fyra procent för lån å trähus, och återstoden utgör kapital-afbetalning’.
§ 39.
Sorn de, genom Kongl. Brefvet den 6 Maj 1846, Kongl. Stats-kontoret tillerkända
rättigheter och fordringsanspråk, med hänsigt till det likaledes å mindre
kreditivet anvisade byggnadslån af Fyratiofem tusen R:dr, hvilket Kongl. Majit, efter
den, i början af sagde år, staden Amål öfvergångna eldsvåda, beviljat samma
stad, blifvit, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid 1847 och 1848 års riksdag
fattade beslut, på Riksgälds-kontoret öfverlåtna, så skall återbetalningen af
detta lån verkställas till samma Yerk: börande, enligt de i högstberörde Bref stadgade
betalningsvilkor, årligen Sex procent inbetalas å primitiva kapitalet, dels såsom
ränta efter Fyra för hundra om året och dels såsom afbetalning å kapitalskulden.
§ 40.
Till iakttagande vid uppbörden af kapital-afbetalning ar och räntor å de enskilde
tomtegare inom städerna Borås, Wenersborg, Wexiö och Amål tilldelade byggnadslån,
skola årligen, särskildt för hvarje stad, i Riksgälds-kontoret upprättas och Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i länet, inom slutet af November månad, tillsändas fullständiga
förteckningar å hvad, före samma års slut, bör af hvar och en låneinnehafvare
erläggas. Dessa förteckningar komma att af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
tillställas vederbörande Magistrater, hvilka det åligger att ifrågavarande medel,
under enahanda redovisnings-ansvar, som för krono-uppbörden, kostnadsfritt
för Riksgälds-kontoret, indrifva och till detta Yerk leverera.
Derest det belopp, som vid slutet af hvarje år skall å ett byggnadslån inbetalas,
före den 16 Januari nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret inkommer, må
denna inbetalning anses såsom verkställd inom behörig tid; hvadan, i sådant fall,
den å kapital-afbetalnings-beloppet, sedan årets början, ytterligare upplupna ränta
eftergifves. Och är stadens Magistrat, vid eget ersättningsansvar för den eljest
uppkommande tillökningen i låne-innebafvarnes ränteskulder, ovilkorligen skyldig
att, inom sagde dag, till Riksgälds-kontoret hafva insändt alla af Magistaten, före
det sednast förflutna årets utgång, uppburna byggnadslånemedel.
Öfver alla ofvanberörde lån föres i Riksgälds-kontoret en gemensam, fortgående
räkenskap, deruti hvart och ett lån upptages å en för flera år löpande räkning,
hvilken räkning dock årligen, så snart den för året stadgade inbetalningen
blifvit verkställd, bör afslutas; börande Riksgälds-kontorets egentliga hufvudbok
endast summariskt utvisa de förändringar, som det en och samma stad, emot enahanda
betalningsvilkor, beviljade låneunderstöd, i sin helhet, under årets lopp undergått,
äfvensom derunder å samma lån upplupna samt influtna eller balanserade
intressen.
Yid hvarje ombyte af egare till de, inom förenämnde städer, för byggnadslån
intecknade egendomar, bör stadens Magistrat för Riksgälds-kontoret uppgifva den
nye egarens namn, på det att detsamma må i Kontorets räkenskaper kunna antecknas.
Ränte- och kapital-betalnings-summorna för de låneunderstöd, som för uppförande
af allmänna byggnader samt nya tomtregleringar blifvit några bland dessa stä
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
19
der af Riksgälds-kontorets medel tilldelade, böra omedelbarligen från städernas Äldste
till Riksgälds-kontorets Kommissariat, inom hvarje års slut, öfversändas.
§ 41.
Det för återuppbyggande af den, i Juni månad 1847, nedbrunna del af staden
Christianstad, vid 1847 och 1848 års riksdag, beviljade samt, under sistnämnde och
påföljande 2:ne år, från Riksgälds-kontoret utbetalda lån å Etthundrafemtio tusen
R:dr bör, intilldess samma lån blifvit till fullo godtgjordt, återbetalas med Sex procent
årligen af lånets ursprungliga belopp, hvarvid ränta efter Fyra för hundra å
det oguldna kapitalet först beräknas och afgår samt öfverskottet utgör kapital-afbetalning.
Denna ränte- och kapital-betalning bör af Drätsel-kommissionen vid
hvarje års slut verkställas; dock må, derest densammas belopp före den 16 Januari
nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret inkommer, inbetalningen anses vara inom
behörig tid verkställd; hvadan, i sådant fall, den, sedan nyssnämnde månads början,
å kapital-afbetalnings-beloppet ytterligare upplupna ränta eftergifves.
§ 42.
Som utaf det lån å 100,000 R:dr, hvilket under 1850 och 1851 års riksdag beviljades
för uppbyggande af den, i Maj månad 1849, nedbrunna del utaf staden Lidköping,
Sextiotre tusen sexhundra sextiosex R:dr i Riksgälds-kontoret lyftats inom
den för dessa medels utlemnande till behörige lånsökande bestämda tid; så böra,
intilldess sistnämnde lånesumma är till fullo godtgjord, Sex procent af denna summa
vid hvarje års slut till Riksgälds-kontoret återbetalas, deraf ränta efter Fyra
för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår samt öfverskottet utgör
kapital-afbetalning; kommande dock, på sätt i näst ofvanstående § för det deruti
omförmälda enahanda lån är medgifvet, de inbetalningar, som skett före den
16 Januari nästpåföljande år, att anses vara inom behörig tid verkställda.
§ 43.
De 2:no lån, som under 1853 och 1854 års riksdag beviljades för återuppbyggande
af de under Mars månad, sistnämnde år nedbrunna delar utaf städerna Örebro
och Jönköping, och hvilka lån, utgörande det ena, eller det staden Örebro beviljade,
Trehundra sjutiofem tusen R:dr och det andra, eller staden Jönköpings
Etthundratusen R:dr, af Riksgälds-kontoret utbetaldes åren 1854 och 1855, skola,
från och med innevarande års början och intilldess desamma äro till fullo godtgjorda,
återbetalas genom erläggande af Sex procent årligen utaf hvartdera lånets
ursprungliga belopp; hvarvid ränta efter Fyra för hundra å det oguldna kapitalet
först beräknas och afgår samt öfverskottet utgör kapital-afbetalning; börande dessa
ränte- och kapital-betalningar af nämnde städers Drätsel-kammare vid hvarje års
slut verkställas; dock må, derest de till inbetalning då förfallna beloppen före den
16 Januari nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret inkomma, sådan inbetalning
anses vara inom behörig tid verkställd.
§ 44.
Det staden Eksjö under sednast förflutna riksdag beviljade lån å Tvåhundra
tusen R:dr, för återuppbyggande af den del utaf nämnde stad, som ödelädes vid den
20
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
der i November 1836 inträffade eldsvåda, skall, sedan detta under år 1857 från Riksgälds-kontoret
utbekomna lån fått till 1861 års slut utan ränta och kapital-afbetalning
innehafvas, återbetalas, på det sätt att, intill dess lånet är till fullo godtgjordt,
årligen erläggas för erhållna låne-understöd till uppförande af byggnader utaf sten
eller annat icke eldfarlig! ämne Sex procent af sådant låns ursprungliga belopp,
deraf ränta efter Fyra för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår,
samt öfverskottet- utgör kapital-afbetalning, och för lån till uppförande af vanliga
trähus Sju procent utaf den ursprungliga lånesumman, af hvilka 7 procent det
belopp, som — efter godtgörandet af Fyra och en half procent årlig ränta å det dessförinnan
icke liqviderade låne-kapitalet — återstår, anses utgöra afbetalning å detsamma;
börande denna årliga ränte- och kapital-inbetalning af Drätsel-förvaltningen vid
hvarje års slut verkställas; dock må, derest inbetalnings-summan före den 16 Januari
nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret inkommer, samma inbetalning anses
vara inom behörig tid verkställd; hvadan, i sådant fall, den sedan nyssnämnde månads
början å kapital-afbetalnings-beloppet ytterligare upplupna ränta eftergifves.
Hvad af sagde medel före slutet af år 1861 ej kunnat till behörige lånsökande utlemnas,
får derefter af Drätsel-förvaltningen icke utgifvas. Före den 1 Juli 1862
bör Drätsel-förvaltningen, medelst insända handlingar, inför Riksgälds-kontoret styrka,
att de byggnader, för hvilkas uppförande understöd utaf ifrågavarande lån meddelats,
blifvit inom föreskrifven tid fullbordade och hos Städernas Allmänna Brandstods-bolag
eller annan, i stadgad ordning bildad och med vederbörligen faststäldt
reglemente försedd, brandförsäkrings-inrättning emot brandskada försäkrade. De
från Riksgälds-kontoret utbekomna lånemedel, hvilkas behöriga användande
icke varder på detta sätt styrkt, böra inom sistnämnde tidpunkt till Riksgäldskontoret
återställas; hvarjemte Drätsel-förvaltningen för det belopp, som skall af
nyssberörde anledning återbetalas, bör godtgöra Riksgälds-kontoret Fem procent
årlig ränta från 1858 års slut.
§ 45.
Sedan ett belopp af 1,250 Spanska Daler, som af Kongl. Maj:t blifvit anvisadt
och af Kongl. Stats-kontoret förskottsvis utbetaldt till räntefria låneunderstöd
åt de invånare i staden Gustavia på ön S:t Barthelemy, hvilka hemsökts af
den nämnde stad år 1852 öfvergångna eldsvåda, enligt Rikets åren 1853 och 1854
församlade Ständers beslut, blifvit Kongl. Stats-kontoret, under sistberörde år, af
Riksgälds-kontoret ersatt med Fyra tusen femhundra tjugonio R:dr; så böra de å
sagde lån föreskrifna och till en tiondedel af lånebeloppet bestämda årliga afbetalningar,
hvilka inflyta till Kongl. Stats-kontoret, i de vanliga liqviderna mellan
Stats- och Riksgäl ds-verken Riksgälds-kontoret godtgöras.
§ 46.
Å det staden Christianstad, för verkställigheten af ny tomtreglering derstädes,
vid 1850 och 1851 års riksdag beviljade och sistnämnde år från Riksgäldskontoret
utbekomna lån å Tjugo tusen R:dr böra, intilldess samma lån är till
fullo godtgjordt, Sju procent af det ursprungliga lånebeloppet vid slutet af hvarje
år, genom stadens Drätsel-kommission, till Riksgälds-kontoret inbetalas; skolande
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
21
deraf ränta, efter Fyra för hundra, å den oguldna lånesumman först beräknas och
afgå samt öfverskottet utgöra kapital-afbetalning.
§ 47.
lie, under sednast förflutna 3:ne riksdagar, nedannämde, af större eldsvådor
hemsökta, städer, för verkställande af nya tomtregleringar, beviljade och under åren
1854, 1855 och 1857 från Riksgälds-kontoret utbekomna låneunderstöd, nemligen:
staden Lidköping ett lån å Tjugo tusen R:dr,
staden Örebro ett lån å Tretiosju tusen femhundra R:dr,
staden Jönköping ett lån å Femton tusen R:dr och
staden Eksjö ett lån å Tretio tusen R:dr, skola återbetalas genom erläggande till
Riksgälds-kontoret af Sex procent årligen utaf hvarje Iåns ursprungliga belopp, dervid
ränta efter Fyra för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår samt öfverskottet
utgör kapital-afbetalning; börande, intilldess lånet är till fullo god t gjord t,
den föreskrifna ränte- och kapital-inbetalningen verkställas af stadens Drätselförvaltning
vid hvarje års slut; dock må, derest denna inbetalnings belopp föreden IG Januari
nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret inkommer, samma betalning anses vara
inom behörig tid fullgjord; hvadan, i sådant fall, den sedan nyssnämnde månads
början åkapital-afbetalnings-beloppet ytterligare upplupna ränta eftergifves. För staden
Eksjös tomtregleringslån kommer likväl icke någon ränta att beräknas eller afbetalning
att verkställas förr än efter innevarande års utgång.
§ 48.
Återstoden af den staden Malmö, till kasern- och stallbyggnader för dervarande
garnison, vid 1812 års riksdag beviljade lånesumma skall, jemlikt Rikets
åren 1847 och 1848 församlade Ständers beslut och nyssnämnde stads skuldförbindelse
af den 16 Maj 1835, till Riksgälds-kontoret inbetalas med Två procent
årligen å det i samma förbindelse förskrifna kapitals belopp, Tretiotvå tusen R:dr;
hvarjemte Fyra procent årlig ränta för det återstående låne-kapitalet bör till samma
Yerk erläggas.
§ 49.
Å ursprungliga beloppet, Fyratiofem tusen R:dr, utaf det lån, Rikets Ständer
under riksdagen åren 1844 och 1845 beviljade dåvarande Bruksegaren Conrad
Bleckert Fitinghoff för åter uppför ande af de, under förstnämnde års sommar, genom
vattenflöde förstörda verkstäderna, med tillhörande byggnader, vid Conradsfors bruk
i Östmarks socken af Wermlands län, skola till Riksgälds-kontoret, inom hvarje
års utgång, inbetalas Sex procent, hvaraf Tre procent årlig ränta för det obetalda
kapitalet Amst beräknas och afgår samt återstoden utgör kapital-afbetalning; kommande,
derest denna betalnings-skyldighet åsidosättes, hela den återstående lånesumman
att å Riksgälds-kontorets vägnar indrifvas.
Dessutom hör, före den 15 Oktober hvarje år, inför Riksgälds-kontoret styrkas,
att brandförsäkrings-afgifterna för den till säkerhet för sagde lån intecknade
egendom blifvit behörigen erlagda.
22
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
§ 50.
Riksgälds-kontorets återstående fordran af staden Ystad för det till hamnbyggnaden
vid nämnde stad, under 1823 års riksdag, beviljade lån af Tretio tusen
R:dr godtgöres medelst årlig inbetalning af Två procent å denna summa samt Tre
procent ränta för det återstående lånebeloppet.
Det, för uppnvuddringen af hamnen vid summa stad, under 1853 oell 1854
års riksdag beviljade och under år 1857 utbekomna lån å Sextio tusen R:dr skall
till Riksgälds-kontoret återbetalas genom erläggande, före hvarje års slut, af Sex
procent å lånets ursprungliga belopp, hvarvid räntan godtgöres efter Fyra för hundra
af det obetalda kapitalet och återstoden utgör afbetalning å detsamma. Yerkställes
denna inbetalning icke å bestämd tid, bör dessutom för det förfallna beloppet
erläggas Fem procents årlig ränta intilldess detsamma varder inbetaldt.
§ 51.
Utaf det, vid riksdagen åren 1840 och 1841, för Landskrona hamns iståndsättande,
beviljade och år 1846 med Tolf tusen femhundra R:dr utbekomna lån
skall nämnde stad fortfarande till Riksgälds-kontoret årligen inbetala Sjuhundrafemtio
R:dr.
§ 52.
Till godtgörande af det staden Warberg, för dervarande hamnanläggnings fullbordande,
enligt Rikets Ständers beslut vid 1840 och 1841 års riksdag, meddelade
lån å Trctio tusen R:dr, böra erläggas Fem procent årligen å den ursprungliga
lånesumman, deraf Tre procent ränta först beräknas å lånets vid hvarje liqvid
återstående kapital-belopp och det öfriga utgör kapital-afbetalning.
Det nämnde stad, såsom ytterligare understöd för samma hamnanläggning,
under 1847 och 1848 års riksdag beviljade ocb år 1849 från Riksgälds-kontoret
utbekomna lån å Tjugotvå tusen femhundra R:dr återbetalas medelst erläggande,
före hvarje års slut, af Sex procent å denna summa, hvarvid beräknas Fyra procent
årlig ränta å det återstående lånebeloppet samt öfverskottet utgör afbetalning
å kapitalet; och skall dessutom, derest den föreskrifna be talnings-sky bligh eton icke
inom derför bestämd tid fullgöres, å det till liqvid förfallna beloppet erläggas ränta
efter Fem procent årligen intilldess sagde inbetalning verkställes.
§ 53.
Enligt de vid 1840 och 1841 samt 1844 och 1845 års riksdagar bestämda
betalningsvilkor för då, i egenskap af lån, anvisade statsbidrag för hamnbyggnaden
vid Cimbritshamn, skola å det, vid förstnämnde riksdag beviljade och under år 1843,
med Tretiosju tusen femhundra R:dr, utbekomna lånet, Fern procent årligen inbetalas,
dervid Tre procent ränta beräknas för återstående kapital-beloppet, samt å det
andra, år 1845, med Sju tusen femhundra R:dr utbetalda lånet erläggas Åtta procent
årligen under en tid af Fjorton och ett halft år räknad från 1856 års slut;
kommande detta lån att efter sagde tids förlopp anses härigenom betaldt till så
väl kapital som Två procent årlig ränta,
Stats Utskottets Memorial N:o 183.
23
§ 54.
Det, föi’ hamnanläggningen vid Ahus, staden Christianstad under riksdagen
åren 1840 och 1841 beviljade samt år 1848 från Riksgälds-kontoret utbetalda
låneunderstöd af Tretio tusen R:dr skall återbetalas med Feni procent årligen å ursprungliga
lånesumman, hvarvid Tre procent ränta beräknas för det vid hvarje
liqvid återstående kapital-beloppet samt det öfriga utgör afbetalning å detta belopp.
Återbetalningen af det nämnde stad vid 1853 och 1854 års riksdag beviljade
samt under år 1855 från Riksgälds-kontoret utbekomna lån å likaledes Tretio tusen
R:dr, för återstående hamnarbeten vid Ahus samt Hennesta kanals fullbordande, äfvensom
för muddringsarbetcn och kajbyggnad vid samma stad, verkställes medelst
erläggande, före hvarje års slut, af Sex procent å detta låns ursprungliga belopp,
hvarvid såsom ränta beräknas Fyra för hundra utaf det obetalda kapital-beloppet
och öfverskottet utgör afbetalning derå. I fall denna inbetalning icke sker å bestämd
tid, bör dessutom erläggas Fem procent årlig ränta för det förfallna beloppet
intilldess inbetalningen deraf varder verkställd.
§ 55.
Do tvänne särskilda, vid 1844 och 1845 års riksdag beviljade, lånen för
hamnens istånds ättande vid Carlshamn samt fullbordande af kajbyggnad och upprensning
af hamnen vid Sölvesborg, af hvilka lån det förra, eller det staden Carlshamn
tillerkända låneunderstödet, år 1846 utbetaldes mod Fyratiofem tusen R:dr, och det
sednare, eller lånet till Sölvesborg, år 1847 med Femtontusen R:dr, skola återbetalas
genom erläggande årligen, under Fjorton och ett halft års tid, af Åtta procent
å den erhållna lånesumman, hvaraf Två procent anses såsom ränta för lånets
vid hvarje liqvid återstående belopp, och öfverskottet utgör kapital-afbetalning;
varande denna betalningstid beräknad för staden Carlshamns lån från 1851 års
slut "och för lånet till staden Sölvesborg från slutet af år 1855. Skulle de bestämda
inbetalningarne icke inom föreskrifven tid verkställas, bör dessutom å det förfallna
beloppet erläggas Fem procent årlig ränta, intilldess detsamma varder
betaldt.
§ 56.
Det vid samma riksdag, för Göteborgs hamnbyggnad, beviljade lån å Tvåhuudratio
tusen Riksdaler, hvilket under åren 1848—1857 blifvit utbetaldt med en
tiondedel årligen, bör af Direktionen för Göteborgs hamn- och elf-arbeten, likaledes
under loppet af Fjorton och ett halft år från 1857 års slut, till Riksgälds-kontoret
återbetalas medelst erläggande af Åtta procent utaf bela lånebeloppet, hvarigenom
detta lån kommer att anses så till kapital, som efter Två för hundra beräknad
ränta, fullt inbetaldt ; Och skall bemälde Direktion derjemte, intilldess inbetalningen
af ett till liqvid förfallet belopp verkställes, för detsamma erlägga Fem procent
årlig ränta.
§ 57.
För det till hamnbyggnaden vid Linköping, under 1840 och 1841 års riksdag
beviljade och sistnämnde år utbetalda lån af Tretio tusen R:dr, erläggas ärli
-
24
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
gen Fem procent å det ursprungliga kapital-beloppet; af hvilka Fem procent först
godtgöres Tre procent årlig ränta för den vid hvarje liqvid återstående lånsumma,
hvarefter öfverskottet anses som kapital-afbetalning, intilldess hela lånet blifvit
återbetaldt.
§ 58.
Återbetalningen af det, för upprensningen af farleden genom den närmast
Söderhamn belägna skärgård, vid 1844 och 1845 års riksdag beviljade och år 1846
utbetalda lån å Femton tusen R:dr verkställes inom enahanda tid och med samma
ränte-beräkningssätt, som, enligt § 55, äro bestämda i afseende på det hamnbyggnadslån,
staden Carlshamn erhållit.
Ne dan nämn de 3:ne lån, hvilka vid 1847 och 1848 års riksdag beviljades
samt under åren 1849 och 1850 utbetaldes, nemligen: lånet till staden Westerås å
Tretio tusen R:dr, för utvidgande och förbättring af stadens hamn, lånet till staden
Christinehamn å Tretiosex tusen R:dr, för uppmuddring af hamnen och segelrännan
vid denna stad, samt lånet till staden Wadstena å Fyratioåtta tusen R:dr, för anläggning
af hamn derstädes, skola fortfarande återbetalas medelst erläggande af
Sex procent årligen å hvart och ett låns hela belopp; kommande häraf Fyra procent
årlig ränta att godtgöras för det kapital, som vid hvarje liqvid återstår, samt
den överskjutande inbetalnings-summan att å samma kapital afgå. Skulle den sålunda
föreskrifna inbetalningen icke inom bestämd tid verkställas, bör dessutom
för det till liqvid förfallna beloppet erläggas Fem procent årlig ränta, intilldess
detsamma varder inbetaldt.
§ 60.
Det staden Wadstena, för fullbordande af ofvannämnde hamnbyggnad, under
1853 och 1854 års riksdag beviljade ytterligare lån å Femton tusen R:dr, äfvensom
de 2:ne särskilda då anvisade lån, det ena å Femton tusen R:dr, för Arboga ås uppmuddring,
och det andra å Tjugotusen R:dr, för upprensning och fördjupning af Köpings
å, hvilka alla lån från lliksgälds-kontoret utanordnades under år 1855, skola
jemväl återbetalas medelst erläggande af Sex procent årligen utaf de utbekomna
lånesummorna, hvarvid den i näst ofvanstående § föreskrifna ränte-beräkning iakttages;
börande likaledes, vid fördröjd inbetalning, den der stadgade särskilda ränta
dessutom erläggas.
§ 61.
Det, för anläggningen af en hamnbassin invid Carlstad samt en kanal derifrån
till Kanikenäset vid Wenern, nämnde stad under sednast förflutna riksdag beviljade
och år 1859 af Riksgälds-kontoret utbetalda lån å Etthundra tusen R:dr, samt
de för hamnbyggnad vid Falkenberg och för fullbordande af hamnanläggnings-arbetena
vid Sfrömstad, dessa städer under samma riksdag beviljade lån, hvaraf staden Falkenbergs
lån utbetaldes under sistlidet år med Fyratiosju tusen R:dr och staden
Ström
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
25
Strömstads under år 1858 med Femton tusen R:dr, böra till Riksgälds-kontoi-et
återbetalas genom enahanda å lånens ursprungliga kapital-belopp beräknade årliga
inbetalning och samma ränteberäkning samt påföljd vid inbetalningens fördröjda
verkställighet, som uti näst ofvanstående 2:ne §§ finnas föreskrifna för der uppgifna
lån.
§ 62.
Till återbetalande af det under sistförlidne riksdag beviljade lån för hamnbyggnaden
vid Färjestaden i Thorslunda socken på Öland skola Sex procent å detta
Iåns under år 1858 från Riksgälds-kontoret utbekomna kapitalbelopp Tolf tusen
Attahundrafemtio R:dr hvarje år erläggas; börande räntan härvid godtgöras efter
Fyra procent samt det öfriga utgöra kapitalafbetalning; och skall dessutom för
det till liqvid förfallna beloppet, då detsamma icke inom föreskrifven tid inbetalas,
erläggas Fem procents årlig ränta intilldess inbetalningen verkställes.
§ 63.
Med iakttagande af den i 62 och föregående §§ stadgade ränteberäkning och
med enahanda påföljd, då det förfallna beloppet icke å bestämd tid inbetalas, skola
Sex procent årligen återbetalas utaf det lån å Etthundrafemtiotusen R:dr, som
under 1853 och 1854 års riksdag beviljades och år 1856 utbetaldes för slussanläggningar
i Clara eif vid Deijefors och Forshaga inom Nedra Ulleruds och Grafva
socknar i Wermland.
§ 64.
Återbetalningen af det, för anläggningen af jernvägen mellan Christinehamn
och Sjöändan, under 1847 och 1848 års riksdag beviljade samt år 1849 från Riksgälds-kontoret
utbetalda lån skall fortfarande verkställas medelst erläggande af
Sex procent årligen å detta låns hela belopp, Etthundratusen R:dr; hvarvid Fyra
procents årlig ränta godtgöres för det vid hvarje liqvid återstående kapital och
den öfverskjutande inbetalnings-summan kommer att å samma kapital afgå; börande
dessutom, i fall denna inbetalning icke varder inom föreskrifven tid fullgjord,
å det till liqvid förfallna beloppet erläggas Fem procent årlig ränta intilldess detsamma
varder inbetaldt.
§ 65.
Genom enahanda afbetalning, eller erläggandet hvarje år af Sex procent å
lånets hela belopp, skall det för anläggningen af jernvägen mellan Nora och Ervalla
under 1850 och 1851 års riksdag beviljade och år 1854 från Riksgälds-kontoret
utgifna lån å Ett hundra femtiotusen R:dr återbetalas; kommande härvid räntan
för ej mindre det återstående lånekapitalet än det till liqvid förfallna, men icke
inom stadgad tid inbetalda beloppet att beräknas och godtgöras i öfverensstämmelse
med hvad derom i näst ofvanstående § är föreskrifvet.
Å det för samma jernvägs-anläggning under sednast förflutna riksdag beviljade
ytterligare lån, hvilket med Sjuttiofemtusen R:dr år 1858 af RiksgäldsBih.
till II. St. Fröt. 1853 & 1830. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 9 Höft. 4
26
Stats-Utskottets Memorial N:o 183-
kontoret utbetaldes, skall, från oell med innevarande år och intilldess detta lån
blifvit till fullo återbetaldt, före hvarje års utgång- afbetalas minst en tiondedel af
hela lånesumman eller Sjutusen femhundra R:dr; hvarjemte Fem och en half procents
ränta för samma Iåns obetalda belopp skall vid slutet at hvarje år till Riksgälds-kontoret
erläggas.
§ 66.
Det för Norbergs-jernvägens fullbordande under 1853 och 1854 års riksdag
beviljade och under åren 1855 och 1856 från Riksgälds-kontoret utbekomna lån å
Etthundrafemtiotusen R:dr skall fortfarande återbetalas på det sätt, att inom slutet
af hvarje år erläggas Tre procent å hela denna lånesumma, hvaraf för hvad
af lånet dessförinnan icke godtgjorts beräknas Två procent årlig ränta och återstoden
utgör kapital-afbetalning.
Likaså skall det i detta reglementes 14 § omförmälda, för samma jernvägsanläggning
förut beviljade och till utgående utaf handels- och sjöfartsfonden anvisade,
lån å enahanda belopp oller Etthundrafemtiotusen R:dr, intilldess samma
lån är till fullo liqvideradt, återbetalas medelst erläggande till Riksgälds-kontoret
af Fem procent årligen utaf detta låns ursprungliga belopp, dervid Fyra procent
årlig ränta godtgöres för det före hvarje liqvid återstående kapitalbeloppet samt
det öfriga utgör afbetalning å kapitalet. Skulle de å nu ifrågavarande 2:ne lån
föreskrifna inbetalningar icke varda vid förfallotiderna i stadgad ordning fullgjorda,
bör dessutom’ erläggas Fem procent årlig ränta å det förfallna beloppet, intilldess
detsamma blifver vederbörligen mbetaldt.
Derest behållna inkomsten af ofvannämnde jernväg, etter afdrag af de årliga
inbetalningarne å de af Staten erhållna lånen, skulle öfverstiga Sex procent
å det belopp aktie-egarne tillskjutit, ankommer på Kongl. Maj:t, att, utom begagnande
af den Kongl. Maj:t förbehållna rätt att pröfva och bestämma de enligt
taxan utgående afgifter för passagerare- och varutrafiken, föreskrifva huru stor del
af detta öfverskott skall afsättas, för att framdeles användas till jernvägens förbättring
eller vidare utsträckning. Uppgår den årliga behållningen ändock till
Åtta procent å aktie-egarnes tillskott, eger Kongl. Maj:t bestämma om och med
hvad belopp den stadgade amorteringen af sagde lån bör ökas.
§ 67.
Återbetalningen af det under 1853 och 1854 års riksdag för anläggningen af
Wessman-Barkens jernväg beviljade samt under åren 1856 och 1857 uthetalde lån
å Tvåhundratusen R:dr skall verkställas genom erläggande, före hvarje års slut,
af Fem procent å hela den utbekomna lånesumman, dervid Tre procent årlig ränta
beräknas för det dessförinnan obetalda lånebeloppet och återstoden utgör kapitalafbetalning.
Till betalning af det för denna jernvägs-anläggning under sednast förflutna
riksdag beviljade ytterligare lån å likaledes Tvåhundratusen R:dr skola, före hvarje
års slut, erläggas Sex procent å hela denna år 1858 från Riksgälds-kontoret utbekomna
lånesumma, dervid Fyra procent årlig ränta kommer att beräknas å det
obetalda kapitalet och återstoden anses utgöra kapitalafbctalning; börande, derest
de förfallna inbetalningsbeloppen för de 2:ne i denna § omförmälda lån icke varda
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
21
i stadgad ordning erlagda, dessutom, intilldess inbetalningen blifvit vederbörligen
verkställd, utgöras ränta å samma belopp efter Fern procent för år räknadt.
§ 68.
Enligt de af Rikets Ständer stadgade betalningsvilkor för det under 1858
och 1854 års riksdag till Oejle-Dala jernvägens anläggning beviljade lån å Två
millioner fyrahundra tusen R:dr, hvilket lån blifvit under åren 1855—1859 utbetaldt,
skall, efter förloppet af den för denna jern vägs-anläggnings utförande afsedda
tid, inom slutet af hvarje år, å hela den utbekomna lånesumman till Riksgäldskontoret
inbetalas Tre procent, hvaraf för hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts
beräknas Två procent årlig ränta, och återstoden utgör kapitalafbetalning.
Skulle det förfallna inbetalningsbeloppet icke varda i föreskrifven ordning erlagdt,
bör derför af Bolaget utgöras Eem procent årlig ränta intilldess samma belopp
vederbörligen inbetalas.
Å det ytterligare lån, som för fullbordande af sistnämnde jernväg blef under
sednast förflutna riksdag beviljadt och under åren 1858 och 1859 från Riksgälds-kontoret
utbekommits, skall, från och med innevarande år 1860 och intilldess
detta lån blifvit till fullo återbetaldt, minst en tiondedel eller Sextio tusen
R:dr utaf hela det beviljade och lyftade lånebeloppet, Sexhundra tusen R:dr, före
hvarje års utgång afbetalas; hvarjemte för samma lån skall till Riksgälds-kontoret
vid slutet af livart och ett år erläggas Eem och en half procent årlig ränta.
Derest behållna inkomsten af xneranämnde jernväg skulle, efter afdrag af
de årliga inbetalningarne å de af Staten erhållna lån, öfverstiga Sex procent å
det belopp aktie-egarne tillskjutit, ankommer på Kongl. Maj:t, att, utom begagnande
af den Kongl. Maj:t förbehållna rätt att pröfva och bestämma do enligt
taxor utgående afgifterna, föreskrifva huru stor del af detta öfverskott skall afsättas
för att framdeles användas till jernvägens förbättring eller vidare utsträckning.
Uppgår den årliga behållningen ändock till Åtta procent å aktie-egarnes tillskott,
eger Kongl. Maj:t bestämma om och med hvad belopp den stadgade amorteringen
å sagde lån bör ökas.
§ 69.
De under sednast förflutna riksdag beviljade och redan med deras belopp
utbetalda 2:ne lån, det ena å Trehundrasjutio tusen R:dr för anläggningen af jernvägen
mellan Hudiksvall och sjöarne Dellen, och det andra å Femhundra tusen R:dr,
för jernvägsanläggningen från Söderhamn till sjön Bergviken samt för anläggandet
af jernbana förbi Landa/orsson i Ljusne eif äfvensom för upprensningsarbeten i nämnde
eif och sjön Warpen, skola efter förloppet af den för sagde arbetens utförande afsedda
tid, hvarunder dessa lån fått utan ränta och kapitalafbetalning innehafvas,
återbetalas sålunda, att å de utbekomna lånesummorne inom slutet af hvarje år,
inbetalas Fem procent, hvaraf för hvad af hvartdera lånet dessförinnan icke godtgjorts
beräknas Fyra procent årlig ränta, och återstoden utgör kapital-afbetalning.
Skulle det förfallna inbetalningsbeloppet icke varda i föreskrifven ordning erlagdt,
bör derför af Bolaget utgöras Fem procent årlig ränta, intilldess samma belopp
vederbörligen inbetalas.
28
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
§ 70.
Det för en jernbros uppförande öfver Svartån, å landsvägen mellan Linkoping
och Bergs gästgifvaregård, vid 1850 och 1851 års riksdag, Hanekinds oell
Gullbergs häradsboer beviljade och år 1852 från Riksgälds-kontoret utbekomna lån
å Tjugetusen R:dr bör återbetalas medelst erläggande, före hvarje års slut, af Sex
procent å lånets ursprungliga belopp; vid hvilken återbetalning räntan godtgöres
efter Fyra för hundra årligen af det obetalda kapitalet och öfverskottet utgör afbetalning
å detsamma. Då det till liqvid förfallna beloppet icke inom bestämd
tid inbetalas, skall Fem procent årlig ränta å detta oguldna belopp erläggas, intilldess
inbetalningen häraf verkställes.
§ 71.
Å det ursprungliga beloppet, Sextusen R:dr, af det, såsom bidrag till kostnaderna
för en brobyggnad öfver Dalelfven, i närheten af Gustafs kyrka, under sistnämnda
riksdag beviljade och år 1853 utbetalda lån böra Sex procent, inom hvarje
års utgång, till Riksgälds-kontoret inbetalas, hvarvid Fyra procent å det oguldna
kapitalet beräknas såsom ränta och åsterstoden såsom kapitalafbetalning. Sker
den föreskrifna inbetalningen icke inom bestämd tid, bör för det förfallna oguldna
beloppet utgöras sådan ränta, som i näst ofvanstående § är stadgad.
Likaledes skall, sedan det för anläggningen af 2:ne flottbroar i närheten af
Thorsångs kyrka, den ena öfver Dalelfven och den andra öfver Lillelfven, under
sednast förflutna riksdag beviljade och år 1859 utbetalda lån å Tiotusen R:dr fått
under 2 års tid utan ränta innehafvas, detta lån återbetalas genom erläggande af
Sex procent årligen utaf hela lånesumman och med enahanda ränteberäkning, som
här ofvan är föreskrifven i afseende på det för brobyggnaden vid Gustafs kyrka
beviljade låneunderstöd.
§ 72.
Det lån å Etthundratusen l!:dr, som under 1853 och 1854 års riksdag beviljades
och under år 1858 utbetalades för en ny bro öfver Helgeå vid Christianstad,
skall jemväl till Riksgälds-kontoret återbetalas genom erläggande af Sex
procent årligen utaf hela lånesummau; hvarvid räntan godtgöres efter Fyra för
hundra utaf obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgör afbetalning å detsamma;
skolande, i händelse den föreskrifna årliga inbetalningen icke å bestämd tid verkställes,
dessutom till Riksgälds-kontoret erläggas den för sådant fall i flera föregående
§§ stadgade särskilda ränta.
§ 73.
(Lydelsen af denna §, hvilken kommer att motsvara den 68 § i nu gällande
reglemente, och således innehålla betalningsvilkoren för lånet till Landshöfdingeackordernas
inlösande, beror af Rikets Ständers beslut i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition rörande förändring i den hittills stadgade betalningsskyldigheten
för sagde lån.)
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
29
§ 74.
Riksgälds-kontorets fordringar för de låneunderstöd till strömrensningar, vattena/tappningar
och odlings/'öretag, som utaf dertill vid 1840 och 1841 års riksdag anslagna
medel blifvit beviljade och utbetalda, höra — så vida icke Kongl. Maj:t, i
afseende på dessa lån, tillämpat och till efterrättelse fastställt de för enahanda understöd
vid 1844 och 1845 års riksdag stadgade betalningsvilkor — liqvideras på
det sätt, att, efter Fem års förlopp sedan medlen blifvit af Riksgälds-kontoret utbetalda,
erläggas årligen till detta verk Fem procent å det ursprungliga lånekapitalet,
hvaraf först beräknas Tre procent årlig ränta för det vid hvarje liqvid återstående
kapital-beloppet, samt det öfriga utgör afbetalning, intilldess hela kapitalet
med ränta sålunda blifvit till fullo betaldt.
För liqviderande af ej mindre de, enligt Rikets vid 1844 och 1845 års riksdag
församlade Ständers beslut, till sagde föremål beviljade och från Riksgälds-kontoret
utbekomna lån, än äfven dylika, töre samma riksdag, anvisade låneunderstöd,
vid hvilkas återbetalning de vid nyssnämnde riksdag meddelade föreskrifter skola tjena
till efterrättelse, böra, efter Fem års förlopp från slutet af det år, hvarunder medlen
blifvit af Riksgälds-kontoret utanordnade, eller, då lånet successift utgått, Fem
år från slutet af det år, derunder första hälften af lånet lyftats, årligen, intilldess
detsamma är till fullo återbctaldt, erläggas Åtta procent å hola den beviljade lånesumman,
hvarigenom Två procent ränta godtgöres för lånets vid hvarje liqvid
återstående belopp, samt detta minskas med öfverskottet såsom kapitalafbetalning;
skolande, derest inbetalningen icke å bestämd tid verkställes, dessutom å det till
liqvid förfallna beloppet erläggas Fem procent årlig ränta, intilldess betalning sker;
hvilken ränta dock ej kommer att beräknas och påföras för sådana lån, som, på stadgadt
sätt, böra i sammanhang med allmänna utskylderna återbetalas.
För de, sedan 1850 och 1851 års riksdag, till vattenaftappningar eller odlingsföretag
från Riksgälds-kontoret utbetalda låneunderstöd skall, efter Fem års förlopp
från slutet af det år, hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret först utbekommits,
likaledes erläggas Åtta procent årligen å hela den lvftade lånesumman,
hvaraf räntan för de lån, som utgått af dertill under sistnämnde samt 1853
och 1854 års riksdag anvisade medel, godtgöres efter Två för hundra, och räntan
för de, enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut beviljade och utbekomna
dylika lån efter Tre för hundra utaf det obetalda kapital-beloppet, hvadan öfverskottet
utgör afbetalning å detta belopp.
I afseende på återbetaluingssättet för de lån, som, för beredande af odlingsföretag
medelst utdikningar eller vattenaftappningar, redan blifvit eller hädanefter
varda menigheter, korporationer eller enskilda personer tilldelade, skall, så vidt
Kongl. Kungörelserna af den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848 härvid äro
tillämpliga, iakttagas det i samma Kungörelser meddelade stadgande: att — sedan
den låne-andel, för hvars återgäldande hvarje betalnings-skyldigt hemman skall
ansvara, samt den summa, som, i följd deraf, till skuldens jemte den utlästa räntans
fulla liqviderande skall för hvarje hemman årligen erläggas, blifvit bestämd
— det sammanlagda afbetalning^- och räute-beloppet bör från och med det år, då
betalningsskyldigheten vidtager, under särskild rubrik, med utsättande af det sista
året, då betalningen skall utgå, såsom ett hemmanet, under sålunda bestämdt antal
år, åliggande allmänt onus, i jordeboken antecknas och å debetsedeln för hvarje år
upptagas, samt af kronobetjeningen uppbäras, i Landtränteriet insättas och, såsom
andra till Riksgälds-kontoret ingående medel, särskildt redovisas.
Bih. till R. St. Fröt. 1859 §• 1860. 4 Sami, 1 Afd. 3 Band. 9 Höft. 5
30
Stats-Utskottets Memorial N:o 183.
För de lån, å hvilka ofvan omförmälda återbetalningssätt kominer att tillämpas
och de till ett visst årligt belopp fastställda ränte- och kapital-inbetalningarne
således komma att verkställas i sammanhang med allmänna utskylderna, behöfver
någon särskild årlig ränte-liqvid icke uppgöras. Ej heller behöfva innehafvarne af
sådana lån eller de för desamma ansvariga hemman uti Riksgälds-kontorets räkenskaper
upptagas; varande Riksgälds-kontoret jemväl frikalladt från skyldigheten
att dessa lån eller derå förfallna ränte- och kapital-betalningar vid inträffande konkurser
eller andra dylika fall bevaka, enär, enligt Kongl. Förordningen den 20 Juli
1855, Kronan för sådana årliga afbetalnings- och ränte-belopp eger lika rätt i de
hemman lånen påförts, som för annan afgäld eller ränta af fast egendom.
§ 75.
Enligt Rikets Ständers vid 1850 och 1851 års riksdag meddelade beslut, i fråga
om återbetalningen af det, för sänkning af sjön Ökvattnet inom Skellefteå socken
af Westerbottens län, förre Expeditions-fogden, Kronolänsmannen C. J. Moritz beviljade
och år 1845 utbekomna lån å Tre tusen R:dr, får, under fortfarande skyldighet
för låneinneliafvaren att erlägga den förut stadgade årliga räntan af Tre procent,
sagde lån under en tid af Tio år, räknad från 1851 års början, till Riksgälds-kontoret
årligen återbetalas med en tiondedel utaf ursprungliga lånesumman.
§ 76.
Det för sänkningen af sjöarne Stora och Lilla Jiengen, Jernlunden, Asunden, Emmern,
Strierh och Nimmern inom Östergöthland samt anläggningen af en båtled genom
och mellan förstnämnde 4 sjöar, under sednast förflutna riksdag beviljade och
under år 1858 utbetalade ytterligare lån å Ett hundra femtio tusen R:dr skall återbetalas
genom erläggande af Sex procent årligen å hela den utbekomna lånesumman,
hvilka 6 procent, deraf den för det obetalda kapital-beloppet efter Fyra för
hundra upplupna ränta först godtgöres och återstoden utgör kapital-afbotalning, böra
till Riksgälds-kontoret erläggas under den för lånets fulla återbetalning erforderliga
tid, före slutet af hvarje år, räknadt från lånets utbetalningsdag; börande,
derest denna sålunda föreskrifna inbetalning icke verkställes å bestämd tid, dessutom
för det till liqvid förfallna oguldna beloppet utgöras Fem procent årlig ränta
intill dess detsamma varder betaldt.
Beträffande det för utförandet af ofvannämnda sjösänknings-arbeten och båtleds
anläggning under 1853 och 1854 års riksdag beviljade samt under åren 1855 —1857
utbetalda lån å Två hundra fyratio tusen R:dr, komma de föreskrifter att lända
till efterrättelse, som i afseende på återbetalningen af och ränte-beräkningen för
andra under samma riksdag till vattenaftappningsföretag anvisade lån blifvit meddelade
och i ofvanstående § 74 finnas uppgifne.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Slats-Utskotlets Uti utande M 184
1
A2 184.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Sept, 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående ersättning får sådana af Kongl. Statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter, får hvilka statsanslag
ej blifvit af Rikets Stander beviljade.
(U. A.)
Sedan uti underdånig skrifvelse den 22 Aprii 1857 Rikets Ständer, med afseende
å olägenheten af de dittills vanliga anvisningarne på öfverskotten å Statsverkets
inkomster, anhållit, att om Kongl. Maj:t framdeles skulle finna nödigt att
tillfälligtvis anvisa statsmedel till sådana behof, hvilka ej blifvit af Rikets Ständer
förutsedda och dertill anslag således ej beviljats, dessa utgifter, derest de ej kunde
bestridas med de för dylika tillfälliga behof egentligen afsedda besparingarne å Riksstatens
Hufvud-titlar, måtte under förskottstitel anordnas samt vid påföljande riksmöte
tillkännagifvas för Rikets Ständer, som då ville i anledning af de gjorda anvisningarne
besluta; har Kongl. Majit dels uti den vid början af nuvarande riksmöte
aflåtna nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof meddelat,
att utgifter under förskottstitel sålunda blifvit intill början af Juli månad
nästlidet år anordnade till ett belopp af 88,364 R:dr 63 öre, dels ock uti särskilda
skrivelser till Stats-Utskottet af den 13 April och den 3 Augusti innevarande
år tillkännagifva, att dylika förskotter, enligt samma skrivelser åtföljande,
uti Kongl. Stats-kontoret upprättade, förteckningar, uppgått under sednare hälften
af nästlidet år till 63,812 R:dr 51 öre och under detta års förra hälft till
22,381 R:dr 8 öre.
Som sistberörda tvänne skrivelser och de dervid fogade förteckningarna blifvit
i sin helhet införda uti lista Samlingen af Rihanget till Riks-Ståndens protokoll,
Niris 115 och 116, samt sålunda redan kommit, till Rikets Ständers kännedom,
har Utskottet ansett sig böra vid detta Utlåtande bilägga blott den förtecken.
till It. St. Prut. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 5 Band. 10 Höft. 1
2
Stats- Utskottets Utlåtande M 1S4,
ning, som ligger till grund för Kongl. Maj:ts uti Propositionen angående Statsverkets
tillstånd och behol i ornförmälda hänseende gjorda meddelande (Bil Litt. A.);
hvarjemte Utskottet, då den största delen af nu ifrågakomna utgifter utgöres af
reseersättning och arfvoden m. (1. kostnader för de särskilda Kommittéer, hvilka,
hufvudsakligen i anledning af Rikets sednast lörsamlade Ständers derom gjorda
framställningar, blifvit af Kongl. Maj:t i nåder tillsatta, funnit lämpligt att öfver
dessa kostnader uppgöra det sammandrag, som innefattas uti hosföljande Bil. Litt.
B; börande dock härvid erinras, att för en eller annan af nämnde Kommittéer
åtskilliga utgifter egt rum före den tid, då detta slags förskotts-anordningar vid—
togo, likasom för några af dem en del kostnader ännu lära återstå.
Efter granskning af nyssberörda förteckningar har Stats-Ulskottet ej kunnat
finna annat än att de deruti upptagna utgifterna, ehuru uppgående till ganska
betydliga belopp, varit af den beskaffenhet, att Kongl. Maj:t egt skälig anledning
att för deras bestridande anlita den af Rikets Ständer, på sätt ofvan är nämndt,
anvisade utväg; och då vid sådant förhållande någon tvekan ej kan uppstå derom
att Statsverket bör för samma utgifter godtgöras, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, lill ersättning för ofvanberörda af Kongl.
Stats-kontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa en summa
af 174,338 R:dr 22 öre, att, enligt Kongl. Maj:ts disposition, af
Rikets Ständers Riksgälds kontor utbetalas.
Stockholm den 17 September 1860.
Stais-Utskottets Utlåtande M 184.
3
Bil. Litt. A.
Uppgift pä de af Kongl. Slats-kontorel intill Juni månads början
innevarande år utgifna för sköller.t hvilka böra hos Rikets Stander till
ersättande anmälas.
1855.
Oktober
25
1856.
Maj
8
Juni
181
»
20
September
17
1858.
Juni
25
l:o. Resekostnads-er sättning och traktamente dt
Herrar Ledamöter i den uti Christiania nedsatta
Kommitté för afgifvande af Betänkande
och förslag i afseende å regleringen af vissa
juridiska förhållanden emellan Sverige och
Norge.
Enligt Kongl. Brefvet den 16 Oktober 1835.
Till Riks-arkivarien m. m Doktor J. Nordström
. B:ko R:dr 500: — —
Assessoren Grefve E
Sparre . . 500: 1000.
Assessoren G. Lagerstråle . . 500: — —
Riks-arkivarien Doktor J. Nordström
.... 175: 42. —
D:o d:o . . 500: — —
Assessoren Grefve
Sparre . . .173:42 —
D:o d:o . . 500: — —
Assessoren Lagerstråle
. 805: 4. 2.
Riks-arkivarien D:r
Nordström . . 162: 24
2,315: 16. 2.
S:a B:ko R:dr 5,815: 16. 2^
motsvarande i Riksmynt ..... 5,720: 1.
Till Assessoren Grefve Sparre . . . 243: 75.
(Jemlikt Kongl. Brefvet den 27 Juli 1858 böra
dessa förskotter anmälas hos Rikets Ständer.)
Riksmynt.
5,963
76
Transport | 5,963 j 76]
å
Siats-Utskottets Utlåtande M 184.
Riksmynt,
Transport
5,963
76
2:o. Till Tjenstemän och Väkthet.jente, anställde hos
Rikets Ständers Herrar Revisorer af Stats-
verket, arfvoden samt för vid förrättningen
! 857.
åtgängne skrifmaterialier, ljus m. m.
Oktober
20
Enligt Kongl. Brefvet den 16 Oktober 1857. Kost-
nader i följd af 1857 års Stats-revision
B:ko R:dr 5,127: 25. 4.
1858.
motsvarande i Riksmynt  7,691: 30.
November
8
Eldigt Kongl. Brefvet den 22 Oktober
1858. Dito i följd af 1858 års
Stats-revision ........ 6,680: 63.
14,371
95
3:o Kommittéen för undersökning af grunderna för
1857.
städernas beskattning.
November
5
Enligt Kongl. Brefvet den 9 Oktober 1857. Till
disposition af ordföranden i nämnde Kommitté,
Advokat-fiskalen m. m. C. Rydqvist, honom till-
kommande saldo samt för vidare bestridande af
kostnader hos Kommittéen B:ko R:dr 2,000, mot-
1858.
svarande i R:mt  3,000:
Mars
26
Euligt Kongl. Brefvet den 5 Mars 1858.
1859.
Till dito disposition, likaledes . . . 3,000:
Maj
5
Enligt Kongl. Brefvet den 8 April 1859.
Till d:o disposition; till nödiga utgifter
för Kommittéens räkning 1,700: —
derutaf ersatte den 22
derpåföljde Juni . . . 508: 77. | |9j,
7,191
23
4:o. Ersättning till innehafvare af kungsgårdar
inom Christianstads län för arbetsskyldighetens
1858.
upphörande.
Maj
5
Enligt Kongl. Brefvet den 8 September 1854. Till
disposition af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Transport j
27,526|92
Stals-Utskotlets Utlåtande JVf 184.
5
1859.
Maj.
1859.
April
1858.
Mars
Juni
September
Riksmynt.
Transport
27,526
92
Christianstads län; värdet efter 1857 ärs medel-
markegångspris för 100 tunnor 13 kappar span-
mål, hälften räg och hälften korn, hvilka säsom
ersättning för dagsverks-skyldighetens upphörande
vid Lillö kungsgård för år 1857 tillkommer Che-
fen vid Kongl. Skånska dragon-regementet, upp-
gående till 1,313: 31.
Enligt dito. Till disposition af Kongl.
Maj.ts Befallningshafvande i d:o län;
den vederbörande innehafvare af föl-
jande kungsgårdar tillkommande er-
sättning för sistlidet år för arbets-
skyldighetens upphörande, nemligen:
vid Sandby kungsgård 952: 3.
» Lillö d:o 1,349: 46.
och » Tomarps d:o 2,812: 50. g gg
6,427
30
5:o. Ersättning till Malmöhus läns ränteri för der-
ifrån förskjuten godtgörelse till Öfver ste-löjt-
nanten m. m. J. 0. Siwers för upphörd dags-
verks-skyldighel vid Hjelmhults boställe år 1857.
Enligt Kongl. Brefven den 8 Juli och 25 Septem-
ber 1856. Till disposition af Kongl. Maj:ts Be-
fallningshafvande i Malmöhus län
1,731
29
6:o Kostnader för upprättande af formulär till
Förvaltande verkens räkenskaper m. m.
Enligt Kongl. Brefvet den 16 December 1856. Till
numera aflidne Kammarförvandten A. E. Nerén,
som dertill blifvit nådigst förordnad.
l:sta qvart, för år 1858 675: —
2: d ra d:o d:o 675: —
för Juli och Augusti må-
nader 1858 . . . 450: — | ggg.
Transport 1,800: —
| 35,685 j 51
6
Siats-Utskottets Utlåtande M 184.
1859.
Mars
2
Juni
4
1858.
November
5
»
11
1858
December
13
1
Enligt
Kongl. Brefvet
Till Kamereraren J.
erhållit nådigt uppdrag;
h 3,500 R:dr årligen .
Transport i,800: —
den 19 November 1858.
Th. Spongberg, som dertill
l:a qvartalets ersättning
. 875: —
2:a qvartalets ersättning d:o 875: — | y^Q.
7:o. Kommittéen för utarbetande af förslag till
Militära helsovurdens i Riket ordnande.
Enligt Kongl. Brefvet den 29 Oktober 1858. Resekostnads-ersättning
och traktamente m. m. till
Ordföranden, Öfversten m. m. L. Westfelt 796: 48.
dito till ledamoten,Fältläkaren vid Kongl.
Flottan S. Mörck d:o ..... 748. 17.
dito till Fältläkaren N. J Ljungberg d:o 622: 18.
dito d:o J. Engholm d:o 663: 83.
dito Kommendör- kapitenen m. m. C. B.
Lilliehöök  248: —
dito gratifikation till Sekreteraren, Notarien
N. A. Varenius .... 500: —
dito vedergällning till Vaktmästaren P.
F. Rydqvist 100: —
8:o. Kommittéen för Kommunal-lagstiftningen i Riket.
Kongl. Brefvet den 26 November 1858.
Ordföranden, Landshöfdingen m. rn. S G.
Troil, resekostnads-ersättning och trakta--
87.
Enligt
Till
von
mente  1,362:
Dito till Borgmästaren m rn. C. J.
Stolpe  563: 65
Dito till Bruksegaren C. H. Ekstrand 537: 21
Dito til! Riksdags-fullrnägtigen Nils Larsson
från Jemtland 819: 78.
Riksmynt.
35,685
51
3,550 —
3,678
66
Transport 3,283: 51. | 42,914|17
Stats-Utskottets Utlåtande JYi 184.
7
1858.
December
16
»
14
1859.
Juni
1
1858.
November
17
1858.
Mars
25
April
8
December
28
1859.
Mars
19
Maj
26
Transport 3,283: SI.
Dito till Kontraktsprosten G. W.Gumaelius 587: 23.
Förskotts-arfvode till Sekreteraren, v.
Häradshöfdingen L Möller . . . 500: —
Dito lill Vaktmästaren R. P. Fyrwald 100: —
Säger 4,470: 74.
Enligt Kongl. Brefvet den 13 Maj 3 859.
Till Sekreteraren i förenämnda Kom
-
mitté, vice Häradshöfdingen L. Möl
-
ler, såsom
arfvode
y tterligare förskott på hans
500: —
9:o. Efterskänkt Dana arf.
Enligt Kongl. Brefvet den 27 Mars 1858. Till
allidna Charlotta Kindbergs efterlemnade fränder,
de dem nådigst efterskänkta dana-arfsmedel .
10:o. Utskylder af indragna f. d. lläradsskrifvarebostället
Mjölkalånga i Finja socken inom Christianstads
län.
Krono-utskylder för år 1857 .... — 84-
åtskilliga allmänna utskylder för samma år 22: 19.
Säger 23: 3.
anordnadt å Christianstads läns ränteri.
Den åt Kyrkoherden i Finja socken O Morin
tillkommande tionde m. m. af förenämnda
boställe för år 1858
19: 92.
till bestridande af 1858 års kronoutskylder
• . — 85.
till liqviderande af förenämnda
Häradsskrifvare-boställe för åren
1857 och 1858 påförda utskylder
28: 1-
Till disposition af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Christianstads län ...
Säger 42: 95.
28: 86.
Riksmynt.
42,914
4,970
2,232
17
74
78
71 81
Transport j 50,189|50
8
Stats-Vtskotlets Utlåtande M 184.
1858.
Mars
16
Februari
24
1858.
Juni
2
1859.
Mars
17
1858.
April
8
1859.
Januari
4
Transport
ll:o. Ersättning åt Rotehållare inom Jemtlands
län för af dem utgjord effektiv rotering.
För är 1857, enligt Kongl. Brefvet den 8 Oktober
1851:
å Jemtlands läns ränteri .... 581: 91.
För år 1858, enligt dito Kongl. Bref . 296: 70.
Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Jemtlands län disposition
12-0. kontant rotering s-under stöd till Rotehållare
inom Norrbottens län.
Enligt stadfästade
roterings-verket af den 15 Augusti
1856:
å Norrbottens läns ränteri för år 1857 2,286: 23.
Enligt dito. För år 1858 .... 2,103: 18.
Till disposition af Kongl. Maj:ts Be
i
Norrbottens län
fallningshafvande
13:o. Till Landshöfdingen m. m. Friherre R. vKr
nemer, 1857 års ersättning för bristande
indelning af hronoshatte-hemmanet 7N& 5
Söderby i Danmarks socken af Upsala län
i följd af nedsättning i hemmanets mantal
och ränta.
Anordnadt å Upsala läns ränteri
14:o. Resekoslnads-ersättning och traktamente lill
ledamöterne i Kommitléen för granskning af
stadgan för Rikets elementar-läroverk.
Enligt Kongl. Brefvet den 17 December 1858.
Till Professoren m. m. F. F. Carlson
519: 69.
Till Rektoren m. m F. E.
.... . 877: 26. 1)426: 95.
Borg
Riksmynt.
50,189 50
878
4,389
37
61
63
Transport 1,426: 95. | 55,495115
Till
Stals-Utskottels Utlåtande M 184.
9
1859.
Januari
4
10
13
17
1859.
Januari
17
18
14
April
1
Maj
19
Transport 1,426: 95.
Till Rektorn vid Stockholms gymnasium
G. R. Rabe, traktamante . . . 336: —
Till Adjunkten vid högre elementärläroverket
i Upsala C. W. Callerholm 537: —
Till Lektorn vid högre elementar-läro
verket
i Strengnäs C. F. Lindman 552: 64.
Till Professoren m. m. E. Edlund . 336: —
Till Komministern C. W. Öfverström,
Sekreterare ....... 500: —
Till Vaktmästaren A. Johansson . . 141: 67.
15:o. Kommittéen för af gifvande af yttranden och
förslag till ombildning af Styrelse-verken
och Förvaltning s-myndighet er na.
Enligt Kongl. Brefvet den 22 December 1858. Resekostnads-ersättning
och traktamente till:
Borgmästaren i Jönköping, Assessoren m. m. G. F.
Asker
700: 38.
Landshöfdingen m. m. G. L. Munthe . 1,280: 10.
Notarien i Kongl. Kammar-kollegium F.
Th. Billberg i egenskap af Sekreterare:
förskotts-arfvode . . . 275: —
Kanslisten N. F. Sander dito 200: — 475-
Riksmynt.
55,495
Vaktmästaren J. E. Eklöf, arfvode för
Irenne månaders tjenstgöring hos Kommittéer),
å 50 R:dr i månaden .
Borgmästaren m. m. G- F. Asker, traktamente
för Januari och Mars månader
1859
Borgmästaren m. m. G. F. Asker, såsom
traktamente för 44 dagar å 6 R:dr
om dagen  264: —
samt såsom resekostnads-ersättning
för hemresa till Jönköping
100: 38.
150:
540:
364: 38.
3,830
15
26
lilli, till R. St. Prot. 1859 & 1860.
Transport 3,509: 86. | 59,325|41
4 Sami. 1 Afd. 3 Rand. 10 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande M 184.
1839.
Maj
Juni
1839.
Januari
31
20
14
Transport 3,309: 86.
Landshöfdingen m. rn. G. L. Munthe . 1,700: 79.
Vaktmästaren J. E. Eklöf, traktamente 253: —
Enligt Kongl. Brefvet den 28 Maj 1859
traktamente till:
Krigsrådet C. I). Forsberg 984: —
Kammarrätts-rädet Kinmansson
984: —
f. d Stats-kommissarien Th.
Nyström  984: —
Aktuarien i Kongl. Riksarkivet
R M. Bovallius 984: —
3,936:
Borgmästaren m. m. G. F. Asker, den
honom tillkommande särskilda godtgörelse
för hvad han såsom ledamot
måst i och för sina i Jönköping
inriehafvande 2:ne tjensters bestri
dande
utaf löne-inkomsterna vid desamma
afstä  1,600:
Ordföranden, f. d. Stats-rädet m. m. Herr
J. F. Fåhraeus, till godtgörelse för
åtskilliga expenser bos Kommittéen 50:
Ersättningar till följande hos Kommittéen
anställde personer:
Sekreteraren, Notarien i Kongl. Kammarkollegium
F. Th. Billberg 2,000: —
Kanslisten, Ph. Mag. N. F.
Sander  600: ■
2,600: —
16:o. Kommittéen för uppgörande af förslag till
ny författning angående Allmänna lievillningens
utgörande
Enligt
Kongl. Brefvet den 30 December 1858. Till
disposition af Justitie-kansleren m. m. N. S. v.
Koch, såsom ordförande i Kommittéen, att användas
till förskotts-allöning åt:
Riksmynt.
59,325
41
13,651
65
Transport | 72,977] 6
Stats Utskottets Utlåtande M 184.
il
1839.
Januari
Februari
Mars
Juni
1859.
Mars
April
Maj
17
31
Kommittéens Sekreterare och Vaktmästare
600: —
och till skrifmaterialier för
Kommitléens behof . . 200: —
Transport
800:
18
Enligt Kongl. Brefvet den 17 December
1858. Till f. d. Riksdags-fullmägtigen
Ola Månsson, såsom ledamot i Kommittéen,
resekostnads-ersättning och
traktamente  722: 94.
16
10
22
Enligt d:o.
d:o d:o .
Eldigt d:o.
son, d:o
Enligt d:o.
Till Prosten G. G. Berlin
Till förenämnde Ola Måns
d:o
Till f. d. Ryttmästarcn m. m.
Peter Möller, d:o d:o
1,298: 64.
559: 32.
843: 17.
17
17:o. Kommittéen för af gifvande af förslag för
Skjutsning s-besvärets ordnande.
Enligt Kongl. Brefvet den 25 Februari 1859. Till
Sekreteraren hos Kommittéen G. A. F. Lindencrona
såsom förskotts-arfvode . . . 600: —
Dito. Till Ordföranden i Kommittéen,
Landshöfdingen m. m. O. af Geijerstam
i afräkning å nådijjst anvisade 1,000
R:dr, att användas till särskilda biträden
hos Kommittéen, en summa af . . . 500: —
Dito. Till Häradshöfdingen P. U- Stenberg,
såsom ledamot i Kommittéen,
resekostnads-ersättning och traktamente 481: 38.
Dito. Till Vaktmästaren hos Kommittéen,
Olof Wannberg, arfvode  306: 66.
Dito. Till f. d. Riksdags-fullmägtigen Peter
Jönsson, resekostnads-ersättning och
traktamente  935: 59.
Dito. Till Ledamoten i Kommittéen, Häradshöfdingen
P. U Stenberg d:o d:o 642: 46.
Riksmynt.
72,977
4,224
3,466
9
Transport | 80,667129
12
Stats-Utskottets Utlåtande M 184.
Riksmynt.
Transport
80,667
22
18:o. Kommitléen för ordnande af Sundhels-för-
1859.
hållandena i riket.
Mars
23
29
Enligt Kongl. Brefvet den 11 Mars 1839. Till
Sekreteraren i Kommittéen J. P. Theorell, för-  skott å blifvande arfvode .... 200: —
Dito. Resekostnads-ersättning och trak-  tamente till Ordföranden, t. f. Medici-  nal-rådet Doktor A. G. Carlson 244: —
Ledamöterne: Häradshöfd.
L. Norin  683: 77.
Ryttmästare!) m. m. J. F.
Hultenheim .... 591: 12. | ^o- 89
Dito. Till Vaktmästaren J. P. Pettersson,
förskott å blifvande arfvode . . . 75: —
April
12
Dito. Resekostnads-ersättning och trak-
tamente lill Provincial-läkaren m m.
S. E. Sköldberg, såsom ledamot i
Kommittéen  676: 59.
Juni
28
Dito Resekostnads-ersättning och dag-  traktamente till Ordföranden, t. f. Medi-  cinal-rådet m. m. A. G. Carlson 100: —
Ledamöterne: Ryttmästaren
J. F. Hultenheim . . 363: 12.
Provincial-läkaren m. m. S.
E. Sköldberg. . . . 341: 39.
Häradshöfdingen L. Norin 463: 77. | Qgg. ^g
3,740
76
19:o. Kommittéen för ordnandet af den medicinska
1 859.
undervisningen i riket.
April
14
19
Enligt Kongl. Brefvet den 12 April 1859. Till
Ledamoten i Kommitléen, Professoren, Doktor C.
R. Mesterton, resekostnads-ersättning och trakta-
~ mente  307: 57.
Dilo. Till Sekreteraren hos Kommittéen,
Medicine Licentiaten S. G. Troilius,
förskotts-arfvode  300: —
i
Transport 607: 57. |
84,4071981
Sfats-Utskotiet$ Utlåtande M 184
1
Riksmynt.
1859.
Transport 607: 57.
84,407
98
April
19
Dito. Till Vaktmästaren hos d:o J. S.
Maniette, förskotts-arfvode .... 102: 50.
26
Dito. Till Ledamöterne: Professoren Doktor
P. 11. Malmsten, - traktamente . . . 168: —
och Brunns-intendenten, Doktor G. 0.
Böttiger, resekostnads-ersättning och
traktamente  350: 52.
Maj
3
Enligt Kongl. Brefvet den 8 April 1859.
Till Stadsläkaren Doktor L M. Althin,
såsom ledamot i Kommittéen, rese- och
traklaments-kostnads-ersältning . . . 520: 80.
5
Dito. Till Professoren, Doktor P. E. Gel-
lerstedt, såsom ledamot i d:o d.o . 757: 23.
Juni
28
Dito. Till d:o d:o d:o . . . . 254: 55.
2,560
97
20:o. Kommittéen för uppgörande af förslag till ett
1859.
ändamålsenligt ordnande af pensions-väsendet.
April
28
Enligt Kongl. Brefvet den 17 December 1858.
Till Stats-rådet m. m. C J. Malmsten, såsom
f. d. ledamot i Kommittéen, resekostnads-ersätt-
ning och traktamente 819: 44.
Maj
5
Enligt Kongl. Brefvet den 1 April 1859.
Arfvoden åt:
Sekreteraren hos Kommittéen, v. Hä-
radshöfdingen C. Livijn . 300: —
Vaktmästaren hos d:o, S. Sthen 250: —
ODD. —~~
1,369
44
2i:o. 1 ärdet efter medel-markegångspris ä de Pro-
sten i Norrköpings kontrakt C. !I. llundgren
för året 1857 tillkommande 2:ne proste-
1859.
tunnor från Simonstorps och Krokeks socknar.
April
27
Enligt Kongl. Brefvet den 20 Mars 1856. Till
disposition af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Ostergötlands län
26
24
Summa
88.364 j 63
Stockholm den 15 Juli 1859.
14
Slats-Ulskottcts Utlåtande M 184.
Bil. Litti B
Jemlikt omförmälde uppgifter har Stats-kontoret förskjutit i och för nedanuiimnde
Kommittéer följande sammanräknade belopp, nemligen:
Kommiltéen för afgifvande af betänkande och förslag till regleringen
af vissa juridiska förhållanden emellan Sverige och Norrige .
Dito för undersökning af grunderna till städernas beskattning .
Dito för afgifvande af yttranden och förslag till ombildning af
Styrelseverken och Förvaltnings-myndigheterna
Dito för uppgörande af förslag till ny författning, angående allmänna
bevillningens utgörande
Dito för utarbetande af förslag till Kommunal-lagstiftningen i riket
Dito för afgifvande af förslag till ordnande af skjutsnings-besväret
Dito för afgifvande af förslag till ordnande af sundhets- förhållandena
i riket
Dito för utarbetande af förslag till ordnande af den militära helsö -
vården i riket
Dito för afgifvande af förslag till ordnandet af den medicinska
undervisningen i riket
Dito för granskning of stadgan för rikets elementar-läroverk
Dito för utarbetande af förslag till nytt reglemente för Gymnastiska
Central-institutet
Dito för uppgörande af förslag till ett ändamålsenligt ordnande af
pensions-väsendet
Kommissionen för utarbetande af ett fullständigt sammandrag utaf
de, intill närvarande tid utkomna, ännu gällande administrativa,
kamerala samt ekonomiska författningar och stadgar
Tillsammans R:dr R:mt
Anm. Öfrige förskotterne kunna sammanföras under nedannämnde
titlar, sålunda:
Kostnader i och för Stats-revisionerne åren 1887, 1888
och 1889  21,073: 88.
Riksmynt.
8,963
76
7,191
23
14,347
64
16,107
92
20,493
63
14,624
39
6,696
43
4,076
2
8,508
16
6,266
98
1,000
—■
1,619
44
12.800 —
116,198 60
Transport 21,073: 88. | 116,1981601
Slats-Vlskottcts Utlåtande M 184.
IS
Riksmynt.
Transport
21,073:
55.
116,195
60
Ersättning till innehafvarne of vissa kungsgårdar i
Skäne för arbetsskyIdighetens upphörande
19,727:
46.
Roterings-understöd i de norra länen
7,428:
72.
Efterskänkt dana-arf
2,232:
78.
Kostnader för uppgörandet of formulär till de förval-
tande Verkens räkenskaper m. m. .
7,050:
—
Ersättning till innehafvare af roterade ecklesiastik-
boställen
147:
44.
UtskyIder för det till Kronan indragna f. d. Härads-
skrifvare-bostället Mjölkalånga i Christianstads län
71:
81.
Ersättning för bristande indelningar och prostetunnor
101:
36.
Kronan till utgifvande ådömde medel
529:
50.
58,362
62
Summa förskotter anmälde till ersättande
174,558|22
16 Stats-Ulskottets Utlåtande M 185-
M 185.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Sept. 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
till Rikets Stander, angående dispositionen af medel, som
influtit för skedd expropriering af jord från den Landshöfdingen
i Stora Kopparbergs län på lön anslagna
kungsgården Noret.
(0. A.)
Uti denna till Stats-Utskottet remitterade nådiga Proposition (införd under
M 96 i Usta Samlingen af Bihanget till samtlige Riks-Ståndens protokoll) meddelas,
att, sedan genom Rådstufvu-rättens i Fahlun utslag af den 12 April 1858,
blifvit föreskrifvet, att af den åt Landshöfdingen i Stora Kopparbergs län på lön
anslagna kungsgården Noret borde, jemlikt Kongl. Förordningen den 20 November
1845, angående afstående af jord eller lägenhet för allmänt behof, till Gefle-Dala
Jernvägs-aktie-bolag afträdas så stor jordryfnd, som vore för jernvägs-anläggningen
erforderlig, samt lösnings-summan för den exproprierade jorden, utgörande tillsammans
åtta tunnland 223/i0 kappland, blifvit i behörig ordning bestämd att
utgå med 8,802 Riksdaler 18 öre Riksmynt, så hade Landshöfdingen i nämnde
län, Olof af Geijerstam, uti en till Kongl. Majit ingifven skrift, i underdånighet
anhållit om nådig föreskrift i fråga om dispositionen af nämnda lösnings-summa;
hvarvid Landshöfdingen af Geijerstam, med anmälan att, vid hans tillträde af
Landshöfdinge-tjensten, vid kungsgården Noret ej funnos andra bostäder än för
de tjenstehjon, som för jordens och ladugårdens skötsel erfordrades, men att
sökanden låtit derstädes på sin bekostnad uppföra, bland annat, ett boningshus,
innehållande sju rum, hvaraf fyra i den nedre och tre i den öfre våningen, jemte
tre garderober, samt för öfrigt af det utseende en skrifvelsen bifogad ritning
utvisade, i underdånighet hemställt, att, till beredande af sommarbostad å kungsgården
jemväl för blifvande boställs-innehafvare, nyssnämnda boningshus måtte för
Kronans räkning inlösas med så stor del af ofvan omförmälda för den kungsgården
frångångna jord erlagda lösnings-summa, som efter laga värdering dertill erfordrades,
för att sedermera blifva ett bostället tillhörigt hus och såsom sådant underhållas
på enahanda sätt, som vore föreskrifvet om boställshus i allmänhet.
Uti
Slals-Utskottels Utlåtande. JU 185.
17
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Landshöfdinge-embetet i
Stora Kopparbergs län anfört: att då hvarje innehafvare af Landshöfdinge-tjensten
otvifvelaktig! skulle anse för en fördel att under den varmare årstiden, då vistelsen
uti läns-residenset i Fahlun, i anseende till stadens läge och den der i följd
af koppartillverkningen befintliga svafvelröken, sannolikt vore mindre behaglig än
i de flesta andra städer, kunna hafva bostad vid kungsgården Noret, emot den
uppoffring, som afsaknaden utaf räntan å löse-summan samt underhålls-skyldigheten
för byggnaden utgjorde, Landshöfdinge-embetet ansåge sig böra understödja
Landshöfdingen af Geijerstams förslag, sådant det blifvit i ansökningen framstäldt,
hvarjemte Landshöfdinge-embetet gjort den hemställan, att det å expropriationssumman
sannolikt uppkommande öfverskott finge göras fruktbärande, med rättighet
för boställs-innehafvaren att uppbära årliga räntan derå. — Deremot hafva Kongl.
Kammar-kollegium och Kongl. Stats-kontoret, jemte upplysning att Kongl. Brefvet
den 24 Februari 1837, om reglering af löne-vilkoren vid Landshöfdinge-tjensterne,
innehölle angående den uti Landshöfdingens i Stora Kopparbergs län inkomster
inbegripna kungsgården Noret vid Fahlun, att densamma, »obebygd, varit utarrenderad
mot 83 tunnor 24 kappar bafra, å 4: 16, för Banko R:dr 362: 26.
8» —, i öfrigt anfört: att, hvad först anginge Landshöfdingen af Geijerstams underdåniga
anhållan, alt omförmälda på hans enskilda bekostnad uppförda byggnad
å nämnde kungsgård måtte af Staten inlösas, så enär det icke blifvit uppgifvet,
än mindre visadt, att denna byggnad, såsom fallet varit med den bemälde Landshöfding
jemväl enskildt tillhöriga byggnad, hvilken, jemlikt Kongl. Brefvet den 5
November 1838, blifvit för Kronans räkning inlöst, vore för kungsgårdens vård
och skötsel erforderlig, samt den omständighet, att det för Landshöfdinge-tjenstens
innehafvare vore fördelaktigt att under den varmare årstiden hafva bostad vid
kungsgården, ej kunde anses innefatta giltig anledning, hvarföre Staten skulle
inlösa äfven denna byggnad, helst, enligt 1857 års ofvannämnda nådiga Bref, ifrågavarande
kungsgård syntes icke hafva varit afsedd att bebyggas, funne Koliegierne
icke skäl att å den underdåniga ansökningen i denna del tillstyrka nådigt
bifall; samt att, beträffande åter Landshöfdingen af Geijerstams underdåniga anhållan
om nådig föreskrift rörande dispositionen af löse-summan 8,802 R:dr 18
öre, för den i och för jernvägs-anläggningen från kungsgården exproprierade jord,
8 tunnland 22:!/m kappland, Kollegierne, i anseende dertill, att arrendet af denna
jord, likasom af den öfriga kungsgården, vore anslaget till allöning åt Landshöfdingen
i Stora Kopparbergs län, ansåge ersättning derför böra åt honom å stat
uppföras, hvadan Kollegierne i underdånighet hemställde, det Kongl. Maj:l mätte
i nåder föreslå Rikets Ständer att, på sätt, i öfverensstämmelse med Rikets sednast
församlade Ständers beslut, blifvit genom Kongl. Brefvet den 23 Februari
1858 förordnad! i fråga om dylik godtgörelse åt Landshöfdingen i Orebro län,
Hih. till Ii. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. i Afd. 3 liand. 10 Haft. 3
18
Stats-Utskotteis Utlåtande M 185.
ifrågavarande ersättning finge ä Riks-statens sjette Hufvud-tilel uppföras, att till
Landshöfdingen i Stora Kopparbergs län årligen utgå med ett emot fem procent
af den för jorden erlagda afträdes-summan svarande jemnadt belopp af 440 R:dr
R:mt och ait, i sådan händelse, kapital-beloppet skulle till Rikets Ständers Riksgälds-kontor
öfverlemnas för att blifva för Rikets Ständer disponibelt.
Vid ärendets pröfning har Kongl. Majit, som i betraktande af hvad i den underdåniga
ansökningen blifvit anfördt, samt af Landshöfdinge-embetet äfven upplyst
och vitsordadt, ansåge det vara lämpligt och ändamålsenligt att den Landshöf
dingen
i Stora Kopparbergs län på lön anslagna kungsgården Noret vore försedd
med sommarbostad för Landshöfdingen, föreslagit Rikets Ständer, dels att af det
belopp, 8,802 R:dr 18 öre, som influtit för expropriering af omförmälde 8 tunnland
223/,,, kappland af den kungsgården tillhöriga jord, må få till inlösen af
det utaf Landshöfdingen af Geijerstam å kungsgården uppförda ifrågavarande boningshus
användas så stor del som motsvarar det värde, hvartill nämnde byggnad
af vederbörande Syne-rätt i behörig ordning varder uppskattad, dock ej utöfver
6,802 R:dr, för hvilken summa bemälde Landshöfding, enligt en särskild ingifven
promemoria, erbjudit sig att byggnaden afstå, och med skyldghet, om sådan inlösen
sker, för Landshöfdingen af Geijerstam, äfvensom för blifvande indelningshafvare,
att byggnaden framgent, enligt författningarne, såsom boställshus under
hålla;
— dels ock att med återstoden af de för exproprieringen influtna medel,
eller, om boningshusets inlösen ej varder af Rikets Ständer bilällen, hela expro
priations-summan,
8,802 R:dr 18 öre, må få förfaras på enahanda sätt som, i
öfverensstämmelse med Rikets sednast församlade Ständers beslut, blifvit af Kongl.
Maj:t i nåder förordnadt i afseende å ersättningen för den jord, som från de
Landshöfdingen i Orebro län på lön anslagna s. k. Alnängarne åtgått för jernvägen
mellan Orebro och Skebäck, och att följaktligen nämnde expropriations-me
del
borde till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, för att blifva för Rikets Ständer
disponibla, men deremot ett fem procent å samma medel motsvarande belopp
uppföras å Riks-statens sjette Hufvud-titel, för att årligen till Landshöfdingen i
Stora Kopparbergs län utbetalas.
Stats-Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande; och då det bör antagas,
att kungsgården Noret, genom förvärfvande af en hitintills saknad men för hvarje
innehafvare af kungsgården behöflig boningslägenhel kommer att vinna en tillökning
i värde, fullt motsvarande den uppoffring, Staten för hyggningens inlösande
skulle få vidkännas, har Utskottet, på grund häraf, ansett skäl vara för handen alt
till bifall hos Rikets Ständer förorda de af Kongl. Majit i afseende på användandet af
ifrågavarande expropriationsinedel föreslagna åtgärder, helst Saten härigenom för
all framtid frikallas från skyldigheten att lill hoställsinnehafvaren årligen utgifva det
räntan å lösningssumman motsvarande belopp, hvaraf han, i händelse de för expropriering
af kungsgården tillhörig jord influtna medel till statskassan oafkortade
Stats-Ulskotlets Utlåtande M 186.
19
ingå, otvifvelaktigt är berättigad att såsom godtgörelse för minskade löneinkomster
komma i åtnjutande. Som likväl lösesumman för ifrågavarande, lägenhet ännu icke
blifvit definitivt bestämd, och således den boställsinnebafvaren tillkommande ränteersätlning,
som bör beräknas å återstoden af expropriationsmedlen, efter afdrag af
löseskillingen, ännu icke kan uppgifvas, synes det Utskottet lämpligast, att denna
ersättning utbetalas af Kongl. Stats-kontoret af under händer varande medel, till dess
beloppet kan vid en kommande riksdag varda å stat uppfördt; hemställande i följd
häraf Utskottet,
att Rikets Ständer måtte medgifva dels att, på sätt och med vilkor,
som Kongl. Majit föreslagit, af merberörde medel, utgörande
8,802 R:dr 18 öre R:mt, må till inlösen för kungsgården Noret af
det utaf Landshöfdingen af Geijerstam derstädes uppförda boningshus
få användas hvad derför kan erfordras, dock ej utöfver 6,802
R:dr, dels att hvad för sådant ändamål af nämnde summa icke åtgår
skall till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, äfvensom att sedan
berörde inlösen kommit till verkställighet, ett emot fem procent å
berörda återstod svarande belopp må af Kongl. Stals-koutoret till
Landshöfdingen i Stora Kopparbergs län årligen utbetalas.
Stockholm den 17 September 1860.
J\S 186.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Sept. 1860, k!. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om ersättning af statsmedel
till delegarne i laga skifte uti Grimstorps by för
förluster i följd af jernvåg s-anläggning.
(U. A.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion, som blifvit till Stats-Utskottet remitterad,
har Riksdags-fullmägtigen Johannes Andersson från Skaraborgs län anfört, att,
då uti Grimstorps by af Hofva socken laga skifte år 1857 blifvit verkstäldt, men
ännu var beroende af Egodelningsrättens pröfning, fråga uppstått, att jernvägen
emellan Stockholm och Göteborg i dess sträckning från Töreboda åt öster skulle
dragas öfver skifteslagets egor, hvilket föranledt. att Egodelningsrätten först den 24
September nämnde år uppskjutit pröfningen af skiftesförrättningen till dess jernvä
-
20
Stats-Ulskotlets Utlåtande JM 186.
gens sträckning öfver berörde egor skulle blifva bestämd, och sedermera, efter det
banan blifvit af vederbörande tjensteman utvisad, genom utslag den 9 nästpåföljde
December, med afseende å det derigenom inträffade förhållandet och den stora olägenhet,
som för all framtid komme att uppstå för de delegare, hvilkas skiftesplaner
genom jernvägen skulle afskäras. upphäft den verkställda skiftesåtgärden och
visat ärendet åter till skiftesmannen med föreskrift att, sedan jernbanan med dertill
erforderligt utmål blifvit slutligen utstakad, verkställa ny delning af samfälligheten
och dervid tillse att, så vidt sig göra lät, hvarje af delegarne erhölle sitt skifte af
inegorna allenast på en s da om blifvande jernbanan. Sedan denna föreskrift under
påföljande år 1858 blifvit af skiftesmannen fullgjord och nytt skifte i enlighet
dermed utlagdt, hade en annan rigtning blifvit för jernvägen fastställd, så att den
icke komme att sträcka sig öfver Grimstorps egor; i anledning hvaraf Egodelningsrätten
genom utslag den 14 Juni 1859 sig utlåtit, att som den för jernbanan afsätta
marken borde delegarne emellan skiftas, aktade Egodelningsrälten nödigt att,
med skiftesåtgärdens undanrödjande, visa ärendet åter till skiftesmannen, som hade
att med förrättningen lagligen förfara, — äfven den sålunda förordnade ytterligare
omläggningen af skiftet vore nu verkställd och den 20 Augusti samma år afslutad;
men dessa omläggningar hade, oberäknadt ganska kännbara olägenheter och förluster,
som jordegarne genom tidsutdrägten fått vidkännas, tillskyndat dem kontanta utgifter
till belopp af icke mindre än 1,674 R:dr 53 öre Runt, nemligen
för Egodelnings-rätts sammanträde den 24 September 1857 .... 72: 21.
d:o den 9 December samma år  4: 50.
d:o den 14 Juni 1859
145: 56.
Landtmätarens resekostnad och arfvode för skiftes-anläggningen 1858 . 852: 50.
d:o d:o år 1859
599: 76.
Summa R:dr 1,674: 53.
Då nu denna alldeles oförutsedda utgift nödvändigt måste i väsendtlig mån
motverka det sträfvande för sjelfbestånd och förkofran, som skiftesregleringen innebure,
desto mera som skifteslaget bestode af endast lV2 mantal, af hvars delegare
flere med små lotter vore stadde i särdeles torftiga vilkor; och då utgiften hell
och hållet vore en följd af ett för skiftet främmande statsbestyr, samt jordegarne
hvarken densamma vållat eller kunnat deraf hemta någon fördel, har motionären
hemställt, alt nämnde belopp, 1,674 R:dr 53 öre Runt, måtte af Statens medel
jordegarne godtgöras.
Den fråga, som ofvanbemälde motionär sålunda underställt Rikets Ständer, bar,
efter hvad Utskottet inhemtat, numera varit föremål för Kongl. Majlis nådiga pröfning.
Uti en till Stats-Ulskottet den 17 sisllidne Februari aflåten skrifvelse har
nemligen Chefen för Kongl. Civil-departemenlet tillkännagifva, att sedan egarne till
IV2 mantal Grimstorp uti en till Kongl. Majit ingifven skrift anhållit, att sorn sö
-
Stats-Ulskotlets Utlåtande M 1S6.
iil
kanderue mäst vidkännas ökade kostnader derigenom att de skiltesåtgärder, hvilka,
enligt vederbörande Egodelnings-rätts beslut, vidtagits med afseende å vestra jern—
vägs-stambanans skedda utstakning öfver nämnda hemmans område, sedermera, lill
följd af den åt banlinien gifna förändrade sträckning, blifvit af Egodelnings-rätten
undanröjda, Kongl. Majit måtte bevilja sökanderne godtgörelse för de dem sålunda
tillskyndade kostnader, hade Kongl. Majit, under samma dag, vid pröfning af denna
ansökning, med afseende å billigheten deraf, att sökanderne för dessa kostnader erhölle
skälig godtgörelse, och då antagandet af den förändrade väglinien måste anses
hafva för det allmänna medfört minskning i anläggningskostnaden, i nåder tillåtit,
att ett belopp af Ett Tusen Riksdaler Riksmynt finge af jernvägs-byggnads-medlen lill
sökanderne utbetalas.
Till närmare upplysning ej mindre om de förhållanden, som löranledt beviljandet
af omförmälda godtgörelse än äfven anledningen dertill, att ersättningssumman
ej biel af Kongl. Majit lill hela det äskade beloppet beviljad, får Utskottet vidare
meddela, att Chefen för Statens jernvägs-byggnader, hvars yttrande i ämnet Kongl.
Majit i nåder infordrat, dervid anfört, bland annat, alt i händelse jernvägen kommit
alt anläggas i den först utstakade rigtningen, en icke obetydlig besparing i ex
propriationsväg
skulle hafva uppstått derigenom att jernvägs-området redan varit af
landtmätare uppmätt; att de nya jordlotterna på förhand blifvit vederbörligen fördelade
på hvardera sidan om jernvägs linien att åtskilliga vägöfvergångar undvikits
o. s v. Det skulle också, utan tvifvel, lända Staten till verklig vinst, om. såsom
nu var förhållandet, vid uppgörande af laga skiften tillbörligt afseende fästades å
möjligen projekterade jernvägs anläggningar; och ansåge Chefen sig böra uttrycka
den öfvertygelsen, dels att någon omläggning af det en gång uppgjorda skiftet icke
ifrågakommit, om icke den på Chefens befallning, af jernvägens tjenstemän, enligt
dåvarande plan, utstakade jernvägs-linien dertill gifvit anledning, dels att sökanderne
med deras åtgöranden för skiftesförrättningen äfven haft för afsigt att, till gagn för
det allmänna, förenkla och göra billigare blifvande expropriationer. Af dessa skäl
vore, enligt Chefens åsigt, sökandernes framställning icke utan befogenhet, ehuru
den af dem underdånigst föreslagna ersättningssumma syntes för hög, då en
större del af omkostnaderna dels icke varit föranledda af jernvägens utstakning
i ena eller andra rigtningen, dels kunnat undvikas, derest sökanderne beredt sig anstånd
med pröfningen af skiftet, lill dess full visshet om jernvägens definitiva rigtning
vunnits, öfvervägande således å ena sidan den omständigheten, att sökanderne,
i lofvärd afsigt att göra blifvande expropriationer för Statens jernvägs-byggnader
lättare och sedan de, på sätt och vis, förvissats derom alt jernvägen skulle
komma all öfver skifteslagets egor framgå, ådragit sig omkostnader, hvilka, genom
jernvägens sedermera ändrade utstakning, varit förgäfves utbetalda, men å andra
sidan att dessa kostnader möjligen kunnat undvikas, hade Chefen i underdånighet
föreslagit, alt en rund summa af 1,000 Ridr Runt mätte af jernvägs-byggnads-med
-
£2
Stats-Utskottets Utlåtande M 187.
lin blifva till sökanderne utbetald, såsom ersättning för deras af jernvägens förändrade
rigtning förorsakade utgifter.
I betraktande af hvad sålunda blifvit angående denna frågas behandling upplyst
har Utskottet
ej funnit skäl att i anledning af ofvanberörda motion tillstyrka någon
Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 17 September 1860.
187.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 17 Sept. 1860, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om inköpande af boställe
åt Häradshöfdingen i Helsinglands Norra Domsaga.
(U. A.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion, som blifvit till Stats-Utskottet remitterad,
har Riksdags-fullmägtigen Per Eriksson från Gefleborgs län anfört, hurusom
vid 1828 års riksdag blifvit, för inköp af kronoskatte-hemmanet Holm N:o 3
om 15 öres 2 penninglands skatt, att användas till boställe åt Domaren, Kronofogden
och Häradsskrifvaren i Norra Helsingland, anslagen en summa af 7,000 R:dr.
Saluaftalet var ock redan uppgjordt, meri i anseende lill heminansegarens inträffade
död och hans arfvingars obenägenhet alt fullborda köpslutet, hade delta icke kommit
till stånd, utan frågan derom förfallit. Angelägenheten deraf, alt Domaren i
berörde landsort crhölle en bestämd och, såvidt möjligt vore, midt i domsagan belägen
bostad, vore emellertid icke mindre nu än förr; men förhållandena i afseende
å fastighetsvärdena hade, såsom nogsamt kändt vore, under de sednast förflutna 30
åren undergått betydlig förändring, så att ett med tillräckliga åbyggnader försedt
Häradshöfdinge-boställe om % mantal eller 6 öresland — ett skattetal, som ansågs
vara för ändamålet lämpligt — numera icke kunde erhållas för ofvanomförmälde
7.000 R:dr, hvilka förmodades ännu vara för det dermed ursprungligen afsedda behof
reserverade, utan skulle derutöfver erfordras en summa af 5,000 R:dr; — och
har af dessa skäl motionären föreslagit, att lill inköpande, genom Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Gefleborgs län, af en passande embetsgård ät Häradshöfdingen
i Helsinglands norra domsaga, måtte af Rikets Ständer anvisas en summa af
12.000 R:dr.
Stats-Utskotlets Ullålande M 1S7.
2.3
Angående ofvan omförmälda vid 1828 —1830 årens riksdag till inköpande af
kronoskalt9-hemmanet Holm anvisade anslag, hvilket, enligt hvad Utskottet inhemtat,
blifvit beviljadt med hufvudsakligt afseende å de för Staten fördelaktiga köpevilkor,
som erbjudits, får Utskottet vidare meddela den upplysning, att sedan, såsom
ofvan är anfördt, hemmanets egare aflidil och, i anseende till hans sterbhusdelegares
obenägenhet alt fullborda köpslutet, frågan derom förfallit, ofvanberörde medel,
som följaktligen icke blifvit använde, utan i Riksgälds-konlorets räkenskapor
år ifrån år balancerats, omsider blifvit, i enlighet med Rikets år 1840 och 1841
församlade Ständers beslut, uti sistnämnde års hufvudbok afskrifna och således numera
icke äro för dermed afsedt ändamål alt tillgå. — Att emellertid nu, på begäran
af enskild motionär, för anskaffande af boställe åt Häradshöfdingen i Norra
Helsingland, bevilja nytt anslag till betydligt högre belopp, än som förut ansetts tillräckligt
för beredandet af enahanda förmån jemväl åt Kronofogden och Häradsskrifvaren
i orten, har Utskottet, för sin del, trott så mycket mindre böra ifrågakomma,
som det torde kunna antagas att, derest Statens medverkan till anskaffande af boställe
åt Domaren i berörda ort vore af verkligt behof påkallad, Kongl. Maj:t icke
skulle hafva underlåtit att, efter vederbörandes hörande och frågans erforderliga beredning,
till Rikets Ständer aflåta framställning i ämnet. 1 betraktande häraf och
då Utskottet i öfrigt icke kunnat finna anledning dertill, att Häradshöfdingen i förenämnda
domsaga, utöfver honom tillförsäkrade lönevilkor, skulle framför åtskilliga andra
Domare å landet, som jemväl äro i saknad af boställe, af dylik förmån komma
i åtnjutande, har Utskottet ansett
förevarande motion ej höra af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 17 September 1860.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande M 188.
1
N:o 188.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Sept. 1860, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående be
grafnings-
och öfriga kostnader i följd af Hans Mayl Konung
Oscar l:s dödliga frånfälle.
(U. A.)
Uti högstberörda, den 4 3 sistlidne April till Rikets Stander aflåtna och af samtliga
Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterade, nådiga Proposition (under Jtfs. 1 -I2
införd i Usta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll) meddelas, att, enligt
afslutade och till Kongl. Majit inkomna redogörelser för de kostnader, som, med anledning
af Hans Majit Konung Oscar lis dödliga frånfälle, blifvit, för likbegängelse, beskickningar
till främmande hof jemte flera vid dylika tillfällen erforderliga och brukliga
åtgärder, bestridda af de förenade Rikenas statsverk, hade dessa kostnader uppgått
för Svenska statsverket till Ridr Rimt '167,914: 21.
och för Norska statsverket till ett belopp, motsvarande i Svenskt
Riksmynt
21,330: 42.
tillsammans Ridr 189,244: 63.
Och då af denna summa på Sverige belöpte dels . . . R:dr 8,000: —
som utgått till Kongl. Theater-direktionen för inställda skådespel under
kungssorgen och för hvilken kostnad godtgörelse från Norge icke
borde nu, mera än tillförene under enahanda förhållanden, ega
rum, dels ock, af det återstående beloppet eller 181,244 R:dr
63 öre, en, i mån af begge rikenas olika folkmängd, å Sveriges
sida till tolf sjuttondedelar beräknad andel, eller  127,937: 40.
Bih. till R. St. Prot. 1859 <3z 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 11 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande M 188.
har Kongl. Maj:t, sorn, efter behörig granskning, godkänt de afgifna räkningarne för
ofvanberörde beskickningar till främmande hof, samt till Sin och Rikets Kammar-rätt
öfverlemnat redogörelser för öfriga af Svenska Statsverket gjorda förskott, i nåder äskat,
att, till betäckande af omförmälda förskottsvis bestridda kostnader, Rikets Ständer måtte
anvisa en summa af tillhopa 1 35,937 R:dr 40 öre; — hvarjemte Kongl. Maj:t behagat
tillkännagifva, att samtidigt aflåtits nådig framställning till Norska Storthinget om
anvisande af den på Norge belöpande andel, hvarå det belopp, som af Svenska Statsverket
blifvit förskjutet, komme att detsamma ersättas.
Utskottet, som tagit kännedom af det sammandrag öfver samtliga ifrågavarande
utgifter, Kongl. Maj:t låtit uppgöra för att Utskottet tillhandahållas, (hvilket såsom bilaga
åtföljer detta Utlåtande), äfvensom de särskilda verificerade redogörelser, hvarå detta
sammandrag sig grundar, har dervid icke funnit något att erinra, i följd hvaraf Utskottet
— jemte meddelande af den upplysning, att dessa utgifters sammanlagda belopp
med 29,427 R:dr 46 öre understiger den summa, som af Rikets Ständer anvisades
för betäckande af utgifterna vid likbegängelsen m. m. efter framlidne Hans Maj:t
Konung Carl XIV Johan — ansett sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, till betäckande af Svenska Statsverkets
andel i de förskottsvis bestridda kostnaderna med anledning af
Hans Maj:t Konung Oscar I:s dödliga frånfälle, å Riksgälds-kontoret
anvisa ofvanberörda summa, 135,937 R:dr 40 öre, att,
enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition, utbetalas.
Stockholm den 17 September 1860.
Reservationer:
af Herr Hammar samt Riksdags-fullmägtige Per Nilsson, Sv. Rosenberg, C. J.
Svensén och Johannes Andersson, som yttrade: »Ibland de många utgifter, som Staten
fått vidkännas under rubrik: begrafningskostnader för H. Hans Maj:t Konung Oscar,
synes mig ingen utbetalning så obehörig, som den Hans Excellens Riksmarskalken m. m.
M. Lewenhaupt utanordnat till Kongl. Theatern, nemligen 8,000 R:dr, såsom ersättning
för, i följd af kungssorgen, under en eller högst tvänne dagar uppkommet hinder att
påbörja den förut bestämda och under förra åren vanliga spelterminen Denna utbetalning
kan jag för min del hvarken gilla eller godkänna.»
Häruti instämde Riksdags-fullmägtigen Måns Månsson.
Stats-Utskottets Utlåtande M 188.
3
Sammandrag öfver de kostnader, som, med anledning af Hans Maj:t Konung
Oscar den I:s dödliga frånfälle och likbegängelse, blifvit, enligt afgifne redogörelser,
bestridda
l:o af Svenska Statsverket:
a) genom Riksmarskalks-embetel,
för
liköppningen och balsameringen . . R:mt R:dr
4,335:
72.
»
likkistan
5,070:
49.
»
likrummets ornerande *
8,330:
74.
»
Riddarholmskyrkans inredning och ornerande .
37,947:
24.
»
gångbroar och desammas beklädnad ....
3,932:
26.
»
honorarier och gratifikationer
43,777:
37.
»
militärkostnader
4 4,000:
84.
»
sorgkläder in natura
27,983:
44.
»
sorgklädespenningar
40,080:
—
»
minnespenningar
7,464:
—
»
inställda skådespel, ersättning till Kongl. Theater-
direktionen
8,000:
—
»
diverse andra behof
9,24 6:
4 8.
tillsammans 4 46,804: 62.
Häraf äro godtgjorda genom försäljning af öfver
blifna
materialier m. m  4,330: 87.
och återstår således en kostnad af  4 45,473: 75.
b) genom Ulrikes-Departementet,
för beskickningar med notifikationer till främmande hof  22,440: 46.
Summa 4 67,94 4: 24.
2:o af Norska Statsverket: sP. Dai. sk.
a) Skjuts- och diet-godtgörelse till åtskillige embetsman 3,428: 23 b
b) Utgifter i anledning af ångfartyget Vidars resa . 4,650: 29.
c) Utgifter i Stockholm med anledning af begrafningen 430: 74.
d) Diverse utgifter  4 23: 69.
Summa Specie 5,332: 72b
motsvarande i Svenskt Riksmynt R:dr 24,330: 42.
Summa summarum R:mt R:dr 489,244: 63
Stockholm den 4 3 April 4860.
J. A. Gripenstedt.
4
Stats-Vtskottets Utlåtande M 189.
N:o 189.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 September 1860, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, i fråga om löneförhöjning
för år 1857 åt de vid storskiftet i Stora Kopparbergs
län samt afvittringen i Vester-Norrlands, Vesterbottens och
Norrbottens län anställde Landtmätare.
(U. A.)
Af högstberörda den 17 November nästlidet år till Rikets Ständer aflåtna nådiga
Skrifvelse (införd under JV7. 60 i 1:sta Samlingen af Bihanget till samtlige Riks-Ståndens
Protokoll) inhemtas, att Öfver-direktören vid Landtmäteriet, uti ett till Kongl. Maj:t
ingifvet underdånigt memorial anfört att, sedan de vid storskiftes- och afvittringsverken
anställde tjenstemäns arfvoden blifvit genom Kongl. Brefvet den 11 Juni 1858 för innevarande
statsreglerings-period bestämda, samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stora Kopparbergs,
Vester-Norrlands, Vesterbottens och Norrbottens län, uppå Öfver-direktörens anmodan,
afgifvit specifika förslag å den särskilda tillökning uti innehafvande arfvoden,
sorn, på grund af Rikets Ständers beslut om löneförhöjning åt Statens embets- och
tjenstemän för år 1857, ansetts böra äfven bemälde tjenstemän för samma år tillkomma,
så och efter det berörda förslag, uti hvilka aflöningsförhöjningen beräknats för
Styresmannen och Landtmätarne vid storskiftesverket i Stora Kopparbergs län till 4,379
R:dr 69 öre, för Styresmannen och Landtmätarne vid afvittringen i Vester-Norrlands län
till 1,697 R:dr 92 öre, för Afvittrings-landtmätarne inom Vesterbottens län till 1,600
R:dr samt för Styresmannen och Landtmätarne vid afvittringen i Norrbottens län till
2,900 R:dr eller sammanräknadt för alla ifrågavarande tjenstemän till 10,577 R:dr 61
öre R:mt, blifvit af Öfver-direktören till Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontors pröfning
öfverlemnade, tillika med åtskilliga af förslagen föranledda anmärkningar, i enlighet
hvarmed den för aflönings-tillökningarne beräknade summan borde med 500 R:dr förhöjas
-
Slals-Utskottets Utlåtande J\s 189.
5
höjas och således rätteligen uppgå till 11,077 R:dr 61 öre, men Stats-kontoret till
svar härå meddelat, att då, enligt Kongl. Brefvet den 27 Mars 1858, angående den
Statens embets- och tjenstemän m. fl. för år 1857 beviljade löneförhöjning, Rikets
Ständer förklarat, att dylik löneförhöjning finge tilldelas dem, åt hvilka Rikets Ständer
för de år, den nya stats-regleringen omfattade, beviljat lönetillökning, och att förhöjningen
skulle utbetalas sålunda, att bemälde löntagare erhölle femtio procent af den
tillökning utöfver förut innehafvande aflöningsförmåner, som vid den nya stats-regleringen
blifvit dem tillagd, men någon sådan tillökning uti nu ifrågavarande tjenstemäns
lönevilkor icke, Stats-kontoret veterligen, blifvit vid sednaste riksdag anvisad, i följd
hvaraf desse tjenstemän ej heller voro omförmälde i de beräkningar, hvilka legat till
grund för bestämmandet af den till 1857 års löneförhöjning anslagna summa, Statskontoret
funne sig häraf förhindradt att några medel till förevarande ändamål anordna,
— hade från de vid storskiftes- och afvittringsverken inom ofvannämnda fyra län anställde
tjenstemän till Öfver-direktören inkommit särskilda till Kongl. Maj:t ställda, vid
Öfver-direktörens ofvanberörda memorial fogade skrifter, innefattande underdånig anhållan,
att, då de åt Storskiftes- och Afvittrings-landtmätarne anslagne arfvoden icke
kunde betraktas såsom blott ersättning- för tillfälligt arbetsbiträde, utan måste anses
såsom verklig aflöning, samt berörde arfvoden blifvit vid dispositionen af det utaf Rikets
sednast församlade Ständer till storskiftes- och afvittrings-förrättningarnes fortskynda
nde beviljade anslag af Kongl. Maj:t till beloppen förhöjde, hvadan Stats-kontorets
antagande, att någon förbättring i bemälde tjenstemäns aflöningsvilkor ej egt rum, icke
vore med verkliga förhållandet öfverensstämmande, Kongl. Majit måtte täckas förklara
sökanderne, hvilka, ehuru deras tjenstebefattningar vore af särdeles mödosam beskaffenhet,
länge haft att kämpa med små och för de nödvändigaste lefnadsbehofven otillräckliga
löneinkomster, berättigade att, i likhet med Statens öfrige tjenstemän, komma
i åtnjutande af löneförhöjning för 1857, samt meddela nådigt förordnande om utbetalning
af de härtill erforderliga medel; hvarjemte Ofver-direktören, för egen del, i underdånighet
hemställt att, på de af sökanderne anförda bevekande skäl, och då, enligt
Kongl. Maj:ts till Rikets sednast församlade Ständer aflåtna nådiga Proposition angående
Stats-verkets tillstånd och behof, äfven Storskiftes- och Afvittrings-landtmätarne ansetts
böra komma i åtnjutande af löneförhöjning för år 1857, sådan förhöjning ock
måtte varda sökanderne beviljad i öfverensstämmelse med ofvanomförmälda, Öfverdirektörens
memorial bilagde, förslagsuträkningar, samt att, derest för berörda ändamål
disponibla medel icke funnes att tillgå, nådig Proposition härom måtte till Rikets näst
sammanträdande Ständer aflåtas.
Vid nådig pröfning af detta ärende hade Kongl. Majit, då aflöningarne till de vid
storskiftes- och afvittringsverken anställde Landtmätare icke vore å ordinarie stat uppförde
eller utgjort föremål för Rikets Ständers reglering, utan de till bemälde tjenstemän
utgående arfvoden och resepenningar tid efter annan blifvit af Kongl. Majit beBih.
till 11. St, Prot. 1859 & 18(10. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 11 Höft. 2
6
Stals-Utskottcts Utlåtande M 189.
stämde, ansett sig, vid betraktande af innehållet utaf Rikets Ständers den 24 Februari
1858 till Kongl. Majit aflåtna underdåniga skrifvelse angående löneförhöjning åt Statens
embets- och tjenstemän för år 1857, icke kunna förordna om de nu begärda löneförhöjningarnas
utbetalning; men, med afseende dels å det ringa beloppet af de aflö
ningsförmåner,
hvaraf ifrågarande landtmätare, före den genom Kongl. Brefvet den 11
Juni 1858 vidtagna reglering af arfvodena och resepenningarne för de vid storskiftesoch
afvittringsverken anställde tjenstemän varit i åtnjutande, dels ock å den dessa
tjenstemän, — hvilka icke egde att utom tjensten förrätta landtmäterigöromål, —
åliggande trägna, mödosamma och för helsan ansträngande tjenstgöring, har Kongl.
Majit hos Rikets Ständer i nåder äskat, att af behållningen å det vid sednaste riksdag
till löneförhöjning för år 1857 åt Statens embets- och tjenstemän beviljade extra
statsanslag af 900,000 R:dr, hvilken behållning, enligt från Stats-kontoret erhållen
officiel uppgift, kommer att uppgå till minst 50,000 R:dr, må få utgå den för veder
börande
Storskiftes- och Afvittrings-landtmätare i ofvannämnde fyra län ifrågasatta löneförhöjning
för samma år, utgörande tillsammans 1 1,077 R:dr 61 öre Rimt.
Denna nådiga framställning, som blifvit till Stats-Utskottet remitterad, bar Utskottet
desto hellre ansett sig böra understödja, som den ifrågasatta förbättringen i
Storskiftes- och Afvittrings-landtmätarnes lönevilkor, hvilken synes vara af billigheten
påkallad, icke erfordrar någon särskild anslagslillökning, utan, på sätt Kongl. Majit föreslagit,
kan åstadkommas genom medel, som för ett ändamål af enahanda beskaffenhet
redan äro af Rikets Ständer anvisade; — tillstyrkande alltså Utskottet, att den nådiga
framställningen måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 17 September 1860.
Reservationer:
af Herrar Berger och Kistner samt Riksdags-fullmägtige Johannes Andersson
och Per Nilsson.
STOCKHOLM, tryckt hos E Westrell, 1860.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o i90.
4
N:o 190.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Sept. 1860, kl. IS raidd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.is nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer, angående anslag till uppförande af åtskilliga
nya byggnader vid Ultuna Landtbruks-inslitut.
(U. A.)
Enligt hvad det inför Kongl. Maj:t i Stats-Rådet den 14 Oktober sistlidet år öfver
Civil ärenden förda protokoll, hvilket vidfogats Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer den
27 nyssnämnde månad allåtna nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof,
utvisar, hade redan den 29 förutgågne Augusti till Kongl. Majit inkommit och den
30 i samma månad till Landtbruks-akademiens Förvaltnings-kommittés utlåtande remitterats
en underdånig framställning af Styrelsen för Ultuna Landtbruksinstitut, innefattande
anhållan, att Kongl. Majit mätte hos Rikets Ständer, bland annat, äska ett anslag
för en gång af 170,000 R:dr, till uppförande vid nämnde Institut af dels en större stenhusbyggnad,
innehållande bostäder för Institutets elever och lärlingar, undervisnlngsoch
matsalar, sjukrum samt nytt kemiskt laboratorium; dels en ny byggnad för så väj
Kronans som Institutets eget schäferi, dels ock ett nytt stall för 36 hästar och föl; men
som berörda underdåniga ansökning icke var åtföljd af plan och kostnads-beräkning öfver
de tiliämnade byggnaderna, hade Kongl. Maj:t funnit någon framställning i ämnet till
Rikets Ständer i sammanhang med frågan om reglering af utgifterna under Riks-statens
Sjette Hufvud-titel icke böra ega rum. Sedermera hade emellertid, såsom uti ofvanberörde
den 9 sistlidne Mars till Rikets Ständer aflåtna nådiga Skrifvelse (införd under
N:o 100 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ständens protokoll) meddelas, LandtbruksBih.
till R. St. Prot. 1859 f 1860. 4 Sami. 1 Åfd. 3 Band. 12 Haft. 1
2
Stats-UIskottets Utlåtande N:o 190.
akademiens Förvaltnings-kommitté under den 18 Januari innevarande är till Kongl. Maj:t
i underdånighet afgifvit det från Kommitléen infordade utlåtandet och deruti tillkännagifvit:
att Kommittéen den 8 förutgångne December fått från Styrelsen för Ultuna
Landtbruks institut emottaga ritningar och kostnads förslag i afseende å de ifrågavarande
byggnaderna, hvilka, sedan, enligt hvad Styrelsen anmält, den ursprungliga planen att i
ett och samma hus inrymma både elever och lärlingar numera blifvit frångången, skulle
komma att bestå af:
1:0 ett boningshus af tegel med lärosalar, laboratorier, bibliotheksrum, modellkammare,
rum för eleverna och den för dem nödiga ekonomien; varande kostnaden
för denna byggnad, jemte inredning samt inventarier i rummen och laboratorierna beräknad
till
R:dr 109,236: 35.
2:o ett boningshus af träd med rum och undervisningssal för
lärlingarne, jemte bostad för rättaren; upptaget, med inberäkning af
2,000 R;dr för möbler och inventarier, till  „ 18,058: 64.
3:.o ett stall af gråsten
„ 18,957: 52.
4:o ett fårhus af d:o
„ 13,478: 96.
hvilken förut af Styrelsen ansetts erforderlig;
att Kommittéen, vid granskning af de emottagna ritningarne till boningshusen,
funnit desamma i vissa delar tarfva rättelse, men att, sedan Styrelsen, med ledning af
Kommittéens anmärkningar, låtit uppgöra och till Kommittéen öfverlemnat ny ritning till
den större stenhusbyggnaden samt verkställt åtskilliga förändringar i ritningen till den
för lärlingarne afsedda byggnaden af trä, Kommittéen emot de sålunda förändrade ritningarne
icke hade något att erinra;
att, ehuru äfven, i afseende å ritningarne till stall- och fårhus-byggnaderna
förekommit några små anmärkningar, Kommittéen likväl, med hänsigt dertill att de förändringar,
som i följd deraf kunde vara behöfliga, icke vore af den natur, att de erfordrade
uppgörandet af nya ritningar eller medförde rubbning i kostnads-beloppet, samt
Institutets Styrelse förklarat sig beredd att låta nämnde anmärkningar tjena till ledning
vid byggnadernas utförande, ansett sig icke behöfva närmare redogöra för beskaffenheten
af ifrågavarande anmärkningar; samt
0‘ : . r- • a ’ ‘
att Kommittéen, vid granskning af kostnads-försiagen, funnit dels, att åtskilliga
material- och arbetspris äfvensom att kostnaden för inköp af möbler, blifvit nog högt
upptagna, dels ock att besparingar 1 vissa andra uppgifna afseenden borde vid arbetets
eller ett belopp, som med
understege den summa af
tillsammans R:dr R:mt 159,731: 47.
* „ 10,268: 53.
77 )) iu,äuo: UO.
R:dr R-.mt 170,000: —,
Stats-Ulskottels Utlåtande N:o i90.
5
utförande kunna tillvägabringas, genom hvilket allt hela kostnadssumman, i förslagen
hvarförutan, derest det af Landtbruks-akademien, uti underdånig skrifvelse den 10 September
sistlidet år, förordade anslag till inrättande af en agrikulturkemisk försöksanstalt
vid Institutet, hvarom jemväl sedermera motion hos Rikets Ständer vore väckt,
skulle blifva beviljadt, komme af den för laboratoriernas inredning och förseende med
apparater beräknade summa, 6.000 R:dr, endast 3.000 R:dr att erfordras; äfvensom
Förvaltnings-kommittéen slutligen anmält, alt då, enligt hvad Kommittéen både af inkomne
handlingar och genom å stället förrättade inspektioner erfarit, de tilläranade nybyggnaderna,
hvartill ritningarne och kostnads förslagen i underdånighet bifogats, voro af behofvet
högeligen påkallade, Kommittéen ansåge sig i det Svenska jordbrukets intresse
böra förorda bifall å Styrelsens ansökning om beredande af erforderligt anslag till samma
byggnaders uppförande; — och hade härefter öfver-intendents-embetet, genom nådig
remiss anbefaldt att angående de ifrågaställa byggnadsföretagen sig yttra, under den
10 sistlidne Februari till Kongl. Maj:t öfverlemnat och såsom sitt eget åberopat ett af
Arkitekten, Professoren m. m. C. G. Blom Carlsson, uppå anmodan, i ämnet afgifvet
yttrande, enligt hvilket nämnde Arkitekt icke haft något att erinra emot de af Förvaltnings-kommittéen
insända ritningarne, men deremot ansett kostnadssumman för alla fyra
byggnaderna, af uppgifna skäl, böra nedsättas till lägre belopp än 159,711 R:dr 2 öre.
Vid nådig pröfning af detta ärende, har Kongl. Majit, med afseende å de föreslagna
byggnadernas vigt för Landtbruks-institutets bringande i fullt ändamålsenligt skick,
och med särskild fästad uppmärksamhet på de för närvarande vid Ultuna befintliga stalloch
fårhus byggnadernas bristfälliga tillstånd, hvarigenom de, enligt hvad upplyst blifvit,
äro menliga för de derstädes förvarade djurens helsa, funnit Sig, oaktadt riksdagen långt
framskridit och fastän byggnaderna, enligt förslaget, knnde anses blifva af mera dyrbar
beskaffenhet än behofvet oundgängligen kräfde, genom förevarande skrifvelse böra till
Rikets Ständers pröfning öfverlemna, huruvida tillgång till det för ifrågavarande byggnader
erforderliga anslag må kunna beredas.
Jemte denna nådiga Skrifvelse, som blifvit till Stats-Utskottets behandling öfver*
lemnad, har Utskottet fått emottaga ett hos Ridderskapet och Adeln vid Skrifvelsens remitterande
afgifvet yttrande, deruti Friherre R. v. Krcemer, med förordande af det för
ofvanberörda nybyggnader vid Ultuna Landtbruks institut begärda anslag, särskildt fästat
uppmärksamhet derå, att den byggnad deruti rättare-lärlingarne för närvarande vore
inrymde, vore särdeles trång och osund, så att den ej utan fara för deras helsa kunde
längre bebos, äfvensom att af öfrige byggnader vid Institutet, isynnerhet färhuset, vore
mycket bristfälligt; — men, i betraktande af de ansenliga anslagsbelopp, som vid detta
riksmöte äro dels redan beviljade, dels beroende på omröstning i Förstärkt Stats-Utskott
beräknad till
syntes kunna minskas med
och således nedsättas till
R:dr 159,731: 47.
„ 12,293: 55.
R:dr Rmit 147,437: 92;
4
St als-Utskottats Utlåtande N:o 19 i.
eller ytterligare pröfning af Rikets Ständer, och hvarigenom Statsverkets tillgångar för
nästa statsreglerings-period blifva i det närmaste medtagna, har Utskottet funnit sig icke
kunna tillstyrka anvisandet af medel för samtliga ifrågavarande byggnads-företag, hvilka
alltså torde böra, för såvidt de ej kunna anses alldeles oundgängliga, tills vidare uppskjutas.
I följd häraf och då af den nådiga Skrifvelsen, tillika med hvad Institutets
Ordförande, Friherre von Kraemer, derom anfört, vill synas, som uppförandet af dels det
för lärlingarne afsedda boningshus och dels en ny byggnad för schäferiet, i stället för
det nu befintliga bristfälliga fårhuset, skulle vara företrädesvis angeläget, har Utskottet
ansett sig böra förorda anvisandet af de dertill erforderliga, jemförelsevis mindre betydliga
belopp, 18,058 R:dr 64 öre för den förra och 13,478 R:dr 96 öre för den sednare
byggnaden, eller tillsammans 31,537 R:dr 60 öre; hvadan således Utskottet hemställer,
det Rikets Ständer, jemte underdånigt tillkännagifvande af det hinder,
som mött för beviljandet vid innevarande riksmöte af hela
det för omförmälda nybyggnader ifrågaställa anslag, måtte till
uppförande vid Ultuna Landtbruks-institut af nytt boningshus för
lärlingarne samt en ny färhus-byggnad, anvisa en summa, i jemnt
tal, af 31,540 R:dr, att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
från Riksgälds-kontoret utgå.
Stockholm den 21 September 1860.
N:o 191.
Ank. till Exp.-TJtsk, den 24 Sept. 1860, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående utvidgning
af östra flygeln af Rikets Ständers hus.
(U. A).
Uti en hos Borgare-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion har Herr
F. A. Rinman fästet uppmärksamheten derpå, att någon af de lokaler uti Rikets Slän
-
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o i9i.
5
ders hus, som äro upplåtna åt vissa af Utskotten, vore för dermed afsedda ändamål allt
för otillräckliga, så att exempelvis Konstitutions-Utskottet, så snart dess arbeten pä afdelningar
upphört, måste för sina pleui sammanträden söka sig annan lokal i Rikets
Ständers Riksgälds-kontor eller annorstädes, och att äfven Bevillnings Utskottets sessionsrum
vore af så ringa utrymme, att ledamöterna deruti knappast kunde hafva plats. Enahanda
vore förhållandet jemväl med de åt Justitie-ombudsmans-expeditionen upplåtna rum,
hvilka dessutom ganska ofta mäst undergå smärre reparationer i anseende tili betydliga,
allt jemt fortfarande sättningar af yttermurarne i östra flygeln af Rikets Ständers hus,
I anledning häraf och då denna flygel, förr eller sednare, otvifvelaktigt måste undergå en
fullständig reparation, har motionären hemställt, att Fullmägtige i Rikets Ständers Riksgälds-kontor
mätte erhålla uppdrag att, efter undersökning, låta utarbeta kostnadsförslag
för ombyggning af nämnda flygel pä sådant sätt, att tillräckliga lokaler derigenom kunde
anskaffas för ofvanberörde tvänne Utskotts sammanträden såväl in pleno, som på afdelningar,
jemte lämpliga embetsrum för Justitie-ombudsmans-expeditionen, och hvarvid i
öfrigt afseende borde fästas på de lokaler, som af andra Rikets Ständers Utskott
begagnas.
Då de förhållanden, som i denna motion omförmälas, äro af Rikets Ständer nogsamt
kända, torde Utskottet knappast behöfva erinra, att det behof, hvars afhjelpande
motionären afsett, onekligen inom kort tid måste påkalla åtgärder uti den af honom angifna
syftning. Innevarande riksmöte är likväl numera så långt framskridet, att det
ifrågaställa kostnadsförslaget ej lärer hinna uppgöras förr än Rikets Ständer redan åtskiljts,
och, frågan kan således först vid en följande riksdag förekomma till afgörande;
men det synes emellertid Utskottet lämpligt, att den tid, som förflyter innan Rikets Ständers
nästa sammanträde, må begagnas för verkställande af den utredning i ämnet, som
skulle tillkomma Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, hvarvid dock, sedan annan ändamålsenlig
lokal, enligt hvad Utskottet uti Utlåtandet N:o 166 för Rikets Ständer anmält, numera
blifvit genom Fullmägtiges försorg anskaffad för Justitie-ombudsmans-expeditionen,
icke kan vara nödigt att den tillämnade utvidgningen af Rikets Ständers hus beräknas
med afseende å nämnde Expeditions inrymmande derstädes. — I följd häraf tillstyrker
således Utskottet,
det Rikets Ständer måtte åt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret uppdraga,
att före nästkommande riksdag låta uppgöra förslag till en
sådan reparation och förändring af östra flygeln utaf Rikets Ständers
hus, att de der befintliga lägenheterna må blifva försatta i
ändamålsenligt skick, och, såvidt förhållandena det medgifva, erhålla
den utvidgning, att fullt tillräckliga lokaler må beredas för
de Rikets Ständers Utskott, hvilka äro i behof af större utrymme.
Slockholm den 21 September 1860.
6
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 192.
N:o 192.
Ank. till Bxp.-Utsk. den 24 Sept. 1860, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om anslag af allmänna
medel till understöd för kyrkobyggnader i stället för nu
brukliga kollekt- och stamboks-insamlingar.
(U. A).
I detta ämne äro motioner Täckla dels inom Preste-, dels inom Bonde-Ståndet.
Hos förstnämnde Riks-Stånd har nemligen Prosten Sondén fästat uppmärksamheten å de
betydliga omgångar, kostnader och besvär, som vore förenade med nu öfligt sätt att, när
någon församling icke mägtade sjelf bekosta sin kyrkobyggnad, dertill bereda tillgång
genom insamling öfver hela riket af kollekt- och stamboks medel; i hvilket hänseende
motionären anfört, att, då sådan utväg skall anlitas, den derom, uppå underdånig ansökning,
meddelade nådiga Resolutionen skall, jemte anteckningslista, på den hjelpbehöfvande
församlingens bekostnad, till trycket befordras och hela upplagan, bestående af omkring
2,400 exemplar, aflemnas till Domkapitlet i orten för att, genom dess försorg, till öfrige
Domkapitel, Wisby undantaget, öfversändas och derifrån genom Kontrakts-prostarne spridas
till samtlige socknar, der sexmännen, hvar inom sin rote, uppsamla bidragen, som
sedermera, vederbörligen bokförda och till sitt belopp af pastors och sexmännens underskrifter
bestyrkta, insändas till Kontrakt-prosten, hvilken hade att, jemte sammandrag af
de inom kontraktet influtna medlen, öfverlemna desse till Domkapitlet. Efter jemväl derstädes
genom Notarien upprättadt sammandrag öfver bidragen från hela stiftet skulle
detta reversal, hehörigen styrkt, tillika med de insamlade medlen, efter afdrag likväl af
sex procent i provision, som tillkommer Notarien, öfversändas till Domkapitlet i den ort,
hvarifrån stamboken utgått och der den behöfvande församlingen sålunda omsider er
-
Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 192.
7
håller understödet, likväl ännu ytterligare minskadt med 3 procent, som Notarien vid
sistnämnde Domkapitel eger att uppbära. Redan dessa omständigheter syntes tillräckligen
ådagalägga olämpligheten af det nu brukliga sättet att förskaffa fattigare församlingar
understöd för deras kyrkobyggnads-företag; men härtill komme vidare, att Postverket
genom stamboks-exemplarens fram- och återsändande, jemte de influtne medlens
remitterande, finge vidkännas en tunga, som för hvarje stambok kunde beräknas till minst
140 R:dr; och dä de insamlade medlen vanligen belöpte sig till endast emellan 2 och
3,000 R:dr, för hvilka Postverket således vidkändes en uppoffring af 7 procent, de understödstagande
genom afdragen för provision, närmare 9 procent, samt sexmännen, hvilka
sällan lyckades att på dagen insamla bidrag till ett dagsverkes värde, härigenom tillskyndades
en tidsförlust till långt större penningevärde än hela understödets belopp, vore det
utan tvifvel högst önskvärdt, alt kollekt- och stamboks-insamlingen kunde afskaffas och
fattigare församlingar' på annat sätt beredas erforderligt understöd. I anledning häraf
och med uppgift, att, enligt beräkning för de sistförflutna fem åren, stamboksmedlen
Öfver hela riket årligen uppgått till ett belopp af 26,333 R:dr, har motionären föreslagit,
att Rikets Ständer för berörda ändamål måtte ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett reservations-anslag
af 27,000 R:dr årligen, deraf, sedan en församlings behof af understöd
till kyrkobyggnad blifvit på hitintills öfligt och i författningarne föreskrifvet sätt bestyrkt,
Kongl. Majit skulle ega att tilldela hvarje sådan församling högst 2 å 3,000 R:dr; —
varande härjemte, för den händelse Statsverkets nuvarande ställning skulle finnas icke
kunna medgifva en dylik uppoffring eller den besparing anslaget skulle medföra för Postverket,
de understödstagande och sexmännen ej förtjena något afseende, alternativt framstäldt
det förslag, att Rikets Ständer för sin del måtte besluta, att underdåniga ansökningar
om kollekt och stambok icke vidare må tillåtas, utan församling, som ej mägtar
sin kyrkobyggnad bekosta, hänvisas att anlita den allmänna välgörenheten genom den
eller de tidnings-redaktioner, för hvilka den hade förtroende och som dertill kunde
bevekas.
Under den diskussion, hvartill, enligt Utskottet meddeladt Protokolls-utdrag, omförmälda
motion hos det Högvördiga Ståndet gifvit anledning, har den gjorda framställningen
blifvit förordad af åtskilliga Ståndets ledamöter, af hvilka Kyrkoherden Ternström,
bland annat, förmält att, derest med det äskade anslaget endast afsåges att bereda en
ersättning för kollekt- och stamboks-medlen, detsamma kunde blifva tillräckligt, men att,
i Kyrkoherdens tanke, ett verksammare understöd åt fattigare församlingar för deras
kyrkobyggnads-företag vore af nöden; — och har derföre bemälde Kyrkoherde, såsom
ett tillägg till ofvanberörda motion, föreslagit, att Rikets Ständer för sagde ändamål
måtte, under namn af »Kyrkobyggnads-fond», bevilja ett årligt anslag å 200,000 R:dr.
Den framställning i förevarande ämne, som, enligt hvad ofvan är omnämndt,
blifvit gjord inom Bonde-Ståndet, innefattas uti en derstädes af Riksdags-fullmägtigen
Sven Rosenberg från Christianstads län väckt motion, hvaruti Rosenberg, jemte allmänna
8
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 192.
anmärkningar i enahanda syftning, som Prosten Sondéns motion innehåller, särskildt
framhållit sexmännens besvär, hvilket ansågs vara vida större nu än förr, då gårdarne i
hvarje by ännu ej vöre genom utflyttning kringspridda, ulan inom en jemförelsevis obetydlig
omkrets sammanbyggda, samt stamboks-insamlingen följaktligen kunde utan synnerlig
möda verkställas; äfvensom motionären såsom hufvudsakligt skäl för ändring i
nuvarande sättet för anskaffandet af kyrkobyggnads-understöd åberopat den omständigheten,
att kollekt-insamlingen, som vanligen verkställdes under sjelfva gudstjensten, ovilkorligen
måste vara för den allmänna andakten af högst störande inverkan; ■— och har,
med anledning häraf, motionären hemställt, att Rikets Ständer, till kollekt- och stamboks
insamlingarnes afskaffande, måtte på Riks-statens 8:de Hufvud-titel afsätta en dessa
insamlingars årliga belopp motsvarande summa, att af Kongl. Majit, efter ansökning i
hitintills vanlig ordning, utdelas till de församlingar, som i nåder pröfvades vara af
kyrkobyggnads-understöd i behof.
Stats Utskottet, som jemväl tagit kännedom om de yttranden inom förenämnde
tvänne Riks-Stånd, hvartill omförmälda motioner gifvit anledning, får, efter öfvervägande
af hvad härutinnan förekommit, till en början erinra, att då det, enligt lag, åligger vederbörande
församlingar att bekosta sina kyrkobyggnader, torde häraf vara en gifven följd,
att Staten endast undantagsvis, när sådant i följd af särskilda omständigheter är oundgängligen
nödvändigt, bör med sin hjelp träda emellan. Den afvikelse från denna, hitintills
städse tillämpade grundsats, som skulle ega rum, i händelse Rikets Ständer bifölle
ofvanbemälde motionärers framställningar om stats-anslag i stället för de från församlingarne
till kyrkobyggnader nu utgående kollekt- och stamboks-medlen, synes Utskottet
i flera hänseenden betänklig. Det torde nemligen kunna antagas, att om Staten,
som hittills endast tillfälligtvis och vanligen genom beviljande af lån bidragit till kyrkobyggnad
inom församlingar, som saknat förmåga att utan sådant understöd fullgöra detta
åliggande, nu utsträckte sin medverkan derhän, att ett direkt anslag af allmänna medel
för detta ändamål anvisades, skulle sådant otvifvelaktigt framdeles från församlingarnes
sida föranleda ökade anspråk, som lätteligen kunde för Statsverket medföra vida större
utgifter, än som nu egentligen afses. Ett annat icke oväsendtlig! hinder för kollekt- och
stamboks-insamlingames afskaffande förefinnes deruti, att Konsistorii-notariernes aflöning
till ej ringa del utgöres af dem tillkommande viss procent af de genom nämnde insamlingar
influtne medel. Desse tjenstemän skulle genom den åsyftade förändringen tillskyndas
en betydlig förlust af löneinkomster, eller ock, då sådant svårligen kunde vara med
billigheten öfverensstämmande, Staten jemväl åtaga sig den ersättning, sorn i berörda
hänseende borde dem beredas; — men utom den ökade stats-utgift, som alltså äfven
häraf blefve föranledd, skulle, af lätt insedda skäl, möta väsendtliga svårigheter att utfinna
en fullt tillförlitlig och rättvis grund för uppskattandet och fördelningen af denna
ersättning.
Då
Stats-UIskottets Utlåtande N:o 192.
9
Då Utskottet således, i följd af nu anförda omständigheter och med hufvudsakligt
afseende på Statsverkets fördel, finner sig förhindradt att hos Rikets Ständer understödja
förslagen om merberörda insamlingars afskaffande och om anvisande af medel till
en särskild större kyrkobyggnads-fond, får Utskottet, beträffande de olägenheter för församlingarne,
som af motionäreme uppgifvits vara förenade med uppbörden af ifrågavarande
medel, endast tillägga, att, som ordnandet deraf torde vara af hvarje församlings
eget godtfinnande beroende, samma olägenheter synas kunna, åtminstone hvad insamlingen
i första hand vidkommer, om icke helt och hållet, dock i väsendtlig mån genom
församliugarnes och vederbörande pastorers gemensamma omtanka undanrödjas. Hvad
särskildt angar det af Prosten Sondén alternativt framställda förslag om fattigare församlingars
hänvisande att, för vinnande af kyrkobyggnads understöd, i stället för kollektoch
stamboks-insamlingarne, genom tidningarne anlita allmänna välgörenheten, sä, enär
Utskottet icke funnit skäl att tillstyrka dessa insamlingars upphörande, saknar Utskottet
i följd häraf anledning att å detta förslag fästa vidare afseende; — och får, på grund
af hvad nu blifvit anfördt. Utskottet hemställa,
att ifrågavarande inom Preste- och Bonde-Stånden väckta motioner
icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 September 1860.
Reservation:
är anmäld af Riksdags-fullmägtigen Sven Rosenberg från Christianstads län.
Bih. till R. St. Brot. 1859 (f 1860. 4 Sami. i Åfd. 3 Band. 12 Haft. 2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 193.
N:o 1113.
Ank. till Exp.-XJtsk. den 24 Sept. 1860.' kl. 12 midt!.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om anslag af all
männa
medel ät Kamereraren Carl Sandberg för fortfarande,
vård och kompletterande af åtskilliga utaf honom gjorda samlingar
* kärneral-väsendel.
(U. A.)
Med erinran, hurusom Rikets sednast församlade Siänder, jemte beviljande af ett
ansiag at 5,000 R:dr R:mt till inköp för Statens räkning af åtskilliga, Kamereraren i
Kongl. Majrts och Rikets Kammar-kollegium Carl Sandberg enskildt tillhöriga anteckningar
rörande hvarjehanda kamerala förhållande!! i riket sedan äldre tider, tillika å
Riksgälds kontoret anvisat ett belopp af 1,500 R:dr, deraf, enligt Kongl. Maj:ts disposition.
j eiler 500 R:dr årligen under innevarande statsreglerings-period skulle tilldelas
bemälde Sandberg, emot det att han fortfarande bidroge tili nämnde samlingars förökande
samt, under behörig kontroll, ordnade och v årdade det hela, har, uti en hos Preste -
Ståndet väckt motion, som blifvit tili Stats Utskottet remitterad. Prosten Collén, enär
berörde samlingar fortfarande vore af Sandbergs värd i behof, likasom deras ytterligare
kompletterande tvifvelsutan önskvärdi, föreslagit, att Rikets Ständer för sådant ändamål
måtte, på sätt och med vilkor, som vid nästlidne riksdag föreskrefvos. bevilja jemväl
enahanda anslag, eller 500 R:dr för hvarldera af åren 1801, 1862 och 1863.
Till närmare upplysning om de af motionären oraförmälda förhållanden får Utskottet
erinra, hurusom Rikets sednast församlade Ständers Stats utskott uti sitt, i anledning
af då väckt fråga om berörde samlingars inlösen för Statens räkning, under N:o
245 afgifna, af Rikets Ständer godkända, Utlåtande yttrat den åsigt, att dessa under 30
Stats-Ulskoltets Utlåtande N:o 193.
särskilda, i nyssnämnde utlåtande uppgifna, hufvudrubriker innefattade samlingar icke
allenast vöre mycket rikhaltiga och omvexlande, utan tillika innehölle högst värdefulla
anteckningar rörande Sveriges beskattnings-förhållanden och allmänna hushållning, äfvensom
i öfrigt vore af den beskaffenhet att de lemnade intressanta bidrag till kännedomen
om fäderneslandets historia i hvad den rörer utvecklingen af dess inre förhållanden,
samt följaktligen utgjorde en i hög grad värderik källa Ull nödiga upplysningar ej mindre
för vetenskepsmannen och forskaren i allmänhet, än äfven vid utredandet och afgöra» de t
af både administrativa och juridiska mål och ärenden. Sedan Rikets Ständer i anledning
hära? till Kong!. Maj:t aflåtit underdånig skrifvelse, angående samlingarnes inköpande för
Statens räkning, blef denna skrifvelse, efter hvad Utskottet inhemtat. remitterad till
Kongl. Majrts och Rikets Kammar-kollegium, med nådig föreskrift att deröfver sig yttra
samt jemväl föreslå de stadganden. sorn för anteckningarnas fortsättande och vårdande
kunde anses lämpliga; och har bemälda Kollegium, uti numera afgifvet underdånigt ut
låtande, jemte meddelande af förslag i omförmälda hänseende, ansett det vara af stor
vigt, att anslag för samlingarnes vidare fortsättning blefve af Rikets Ständer beviljadt;
uti hvilken åsigt Utskottet desto hellre instämmer, sorn Utskottet är förvissadt, att Kamereraren
Sandbergs fortsatta forskningar uti ifrågavarande ämnen, deruti han eger en
sällsynt sakkunskap, äfvensom han bättre än någon annan kan tillgodogöra de rika materiaiier,
Kammar arkivet för dylika forskningar erbjuder, skola för det allmänna medföra
gagn, fullt motsvarande det ringa anslag, hvarom nu är fråga: — hemställande på grund
häraf Utskottet,
att Kikets Ständer, i likhet med hvad vid sistlidne riksdag egde
rum, måne till Kongl. Maj:ts disposition under nästa statsregleringsperiod
å Riksgälds kontoret anvisa en summa af 1,500 R:dr, att,
på sätt och under vilkor, som Kongl Maj:t behagar föreskrifva,
med j, eller 500 R:dr, årligen tilldelas Kamererare» Sandberg för
vidare fortsättning och vårdande af merberörda samlingar.
Stockholm den 21 September 1860.
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 194.
N:o 194.
Ank. till TCxp.-Utsk. den 24 Sept. 1860, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om pension ät
Språkläraren Carl Martin Spaniers enka.
(U. A.)
Uti en hos Borgare Ståndet väckt motion har Herr L. J. Hierta hufvudsakligen
anfört, hurusom Språkläraren Carl Martin Spanier, hvilken aflidit den 3 Augusti innevarande
år, under mera än 30 års tid med skicklighet förestått ett af honom enskildt inrättadt
och utan något understöd från Statens sida underhållet Handels-institut eller skola,
hvarest meddelades undervisning i de moderna språken, räkning, bokföring och andra
kunskaper, som erfordrades för kontorister och köpmän, eller i allmänhet för en hvar,
som egnade sig ät affärslifvet. Denna anstalt hade, äfven sedan andra sådane tillkommit,
städse åtnjutit ett rättvist förtroende, derom bästa beviset innebures i det stora antal af
flera tusen elever, som dragit nylta af Spaniers lärareverksamhet, så mycket mera gagnande,
som den inträffade under en tid, då de allmänna elementar-läroverken ännu saknade
all riktning åt det egentligen praktiska lifvets behof, och Spaniers undervisningsanstalt
således länge ensam fyllde en verklig lucka i detta afseende. Vid sitt frånfälle
hade Spanier efterlemnat enka och fyra barn, deraf två ogifta döttrar; bouppteckningen
utvisade en behållning af endast 1,170 R:dr, till en del bestående i det nödvändigaste
husgeråd, som icke lemnade någon afkastning. Det kunde derföre icke undvikas, att enkan,
som uppnått en ålder af 62 år och, i anseende till sina i hög grad försvagade synorganer,
saknade förmåga att med arbete förijena något till sitt lifsuppehälle, skulle komma
att lida verklig nöd, derest icke Rikets Ständer ädelmodigt trädde emellan; och har
af
Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 194.
13
af dessa skäl motionären föreslagit, att Rikets Ständer, med afseende å hennes jemväl
för sin vandel och karakter högt aktade aflidne mans förtjenster om det allmänna, måtte
bevilja henne en årlig pension af 200 R:dr.
Denna motion, hvilken af Borgare-Ståndets vice Talman Herr Schwan blifvit, i
ett särskildt anförande till bifall hos Rikets Ständer förordad, är till Stats-Utskottet re
mitterad; — och då Språkläraren Spanier genom sin ofvan omförmälda verksamhet, deråt
han under en lång följd af år med ospardt nit sig egnat, på ett förtjenstfullt sätt uppfyllt
det länge erkända behofvet af en bildnings-anstalt roed uteslutande riktning åt affärslifvet,
samt denna verksamhet otvifvelaktig! varit af ej ringa gagn för det allmänna,
synes det Utskottet billigt, att Rikets Ständer, såsom ett erkännande häraf, förunnar hans
i knappa omständigheter efterlemnade åldriga enka det understöd för hennes framtida
bergning, hvarom motionären gjort framställning; hemställande alltså Utskottet.
det Rikets Ständer måtte bevilja Språkläraren Spaniers enka en
årlig pension af 200 Rdr, att af allmänna Indragnings-staten utgå,
sä länge hon i enkostånd förblifver.
Stockholm den 21 September 1860.
Dill. till II St. Prot. 1859 f 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 12 Höft. 3
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1860.
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
1
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 September 1880, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag till voterings-propositioner för afgörande
af åtskilliga till 8:de och 9:de Hufmdtiilarne hörande
anslagsfrågor.
(U. A.)
Sedan Riks-Ståndeu numera till pröfning förekaft Stats-Utskottets under
Niris 152 och 178 afgifna Utlåtanden, det förra angående regleringen af utgifterna
under Riks-statens 9:de Hufvudtitel, och det sednare innefattande åtskilliga förslag
och hemställanden i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om 8:de
Hufvudtitelns anslag, får Utskottet härmed till slutlig behandling hos Rikets Ständer
anmäla de till nämnde Hufvudtitlar hörande anslagsfrågor, hvilka ännu ej
blifvit genom samtlige Riks-Ståndens eller frenne Riks-Stånds sammanstämmande
beslut afjrjorda och hvarom således, jemlikt 69 § Regerings-formen och 75 § Riksdags-ordningen,
omröstning bör ega rum i förstärkt Stats-Utskott.
(Utlåtandena N:ris 123 och 178, angående 8:de Hufvudtiteln.)
l:o. Sedan Utskottets, uti första punkten af Utlåtandet Nio 123, gjorda
hemställan — om anvisande för nästa statsreglerings-period af 2,000 R:dr årligen
till hyres-ersättning åt Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet, att från Riksgälds-kontoret
utgå — blifvit godkänd endast af Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet, men afslagen af Bonde-Ståndet, hvaremot Preste-Ståndet för sin
del beslutat, att omförmälda hyres-ersättning, i stället för att anvisas endast för
nästa statsreglerings-period, borde uppföras på ordinarie stat; så och då sistnämnda
Riks-Stånd icke antagit Utskottets uti lista punkten af Utlåtandet N:o 178 gjorda
inbjudning, att, med frånträdande af sitt beslut, förena sig med Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet om godkännande af Utskottets hemställan — får UtBih.
till R. St. Brot. 1859 $ 1860. 4 Sami 1 A/d. 3 Band. 13 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
skottet nu, för denna frågas afgörande medelst omröstning i Förstärkt Stats-Utskott,
föreslå följande voterings-proposition:
”Den som vill, att till liyres-ersättning åt Chefen för Kongl. Ecklesiastikdepartementet
för nästa statsreglerings-period anvisas ett årligt belopp af 2,000
R:dr att från Riksgälds-kontoret utgå, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att omförmälda hyres-ersättning
skall på ordinarie stat uppföras.”
2:o. Som de särskilda Riks-Ståndens beslut, angående löneförmånerna för Expeditions-chefen
vid Kongl. Ecklesiastik-departementet äfvensom för ExpeditionsSekreterarne
derstädes (U tlåtandet N:o 123, 2:dra punkten) utfallit på enahanda
sätt som, i fråga om aflöniugen för motsvarande befattningar inom de öfriga Statsdepartementen,
är uti föregående Utlåtanden anfördt, får Utskottet, för bestämmandet
af dessa aflöningsbelopp, föreslå följande voterings-propositioner:
”Den som vill, att aflöningen för Expeditions-chefen vid Kongl. Ecklesiastikdepartementet
bestämmes till 5,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda aflöning att uppföras till 5,500 R:dr.”
”Den som vill, att aflöningen för hvar och en af Expeditions-sekreterarne
vid Kongl. Ecklesiastik-departementet uppföres till 4,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer bestämt ifrågavarande aflöning till
4,500 R:dr.”
3:o. Uti 3:djo punkten af Utlåtandet N:o 123 hade Utskottet, förutom annat,
hvarom nu ej är fråga, på anförda skäl afstyrkt den af Kongl. Maj:t äskade förhöjning
af 500 R:dr uti Bibliothekariens vid Kongl. Bibliotheket aflöning. Som
denna hemställan är godkänd endast af Borgare- och Bonde-Stånden, men Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet beviljat den begärda löneförhöjningen under
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
3
det af Kong']. Maj:t i sådant hänseende föreslagna vilkor, får Utskottet, i anledning
häraf föreslå följande omröstnings-proposition:
”Den sorn vill, att Bibliothekariens vid Kongl. Biblioteket aflöning bibeliålles
oförändrad vid dess nuvarande belopp, 4,500 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer uppfört ifrågavarande aflöning till 5,000
K:dr, dock med vilkor att den beviljade löneförhöjningen icke må tillgodokomma
nuvarande innehafvaren af nämnde befattning, så länge lian är i åtnjutande af det
honom för fortsättande af arbetet: ”Svenska språkets lagar” beviljade särskilda
stats-anslag.”
4:o. Beträffande anslaget till Lappmarks Ecklesiastik-verk, får Utskottet
enär dess uti 21:sta punkten af förberörda Utlåtande gjorda hemställan, angående
indragning af detta anslag, är bifallen endast af Borgare- och Bonde-Stånden,
men Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, deremot beslutat, att anslaget
bordo till oförändrad! belopp uppföras såsom törslags-anslag — för denna
frågas afgörande föreslå följande proposition:
”Den sorn vill, att 8:de Hufvudtitelns anslag till Lappmarks Ecklesiastikverk
skall indragas, samt att Rikets Ständer, vid anmälan bos Kongl. Maj:t af
detta beslut, i underdånighet anhålla, att de utgifter, hvarför anslaget varit afsedt,
må under nästa statsreglerings-period bestridas genom anlitande af den utaf Kongl.
Ståts-kontoret- förvaltade särskilda ”Fonden för Lappmarks Ecklesiastik-verk”, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej hafva Rikets Ständer beslutat, att enahanda belopp som hittills,
11,000 R:dr, skåll i Riks-staten såsom förslags-anslag uppföras för Lappmarks
Ecklesiastik-verk.”
5:o. Som Utskottets tillstyrkande uti 22:dra punkten af samma Utlåtande,
angående den af Kongl. Maj:t äskade tillökning i anslaget till stipendier åt theologie
studiosi, likaledes är blott af 2:ne Riks-Stånd, Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet, godkändt, men deremot alslaget af Borgare- och Bonde-Stånden,
bör äfven denna fråga afgöras genom omröstning, enligt en så lydande proposition:
”Den som vill, att, utom det uti Riks-statens anslag för universiteten inbegripna
belopp af 3,000 R:dr till stipendier åt theologie studiosi, må till utgående
från Rikets Ständers Riksgälds-kontor under nästkommande 3:ne år anvisas ett
belopp af 5,000 R:dr årligen, att emellan universiteten i Upsala och Lund så fördelas,
att det förra af denna tillökning erhåller 3,500 R:dr och det sednare 1,500
4
Stats-Utskottels Memorial N:o 195.
R:dr, med vilkor att för anslagets användande förslag af theologiska fakulteterna
uppgöras och underställas Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
\ inner Nej, är icke någon tillökning i omförmälda anslag af Rikets Ständer
beviljad.”
0:o. Enär Borgare- och Bonde-Stånden godkänt Utskottets afstyrkande af
det anslag, Kongl. Majk begärt för en nv profession i fysiologi vid Upsala universitet
(24:de punkten af Utlåtandet N:o 123, mom. litt. a); Ridderskapet och Adeln
deremot beviljat det äskade anslaget, med ett dervid fästadt vilkor, hvilket äfven
Preste-Ståndet, som likaledes beviljat berörde anslag, numera, i anledning af Utskottets
uti 3:djc punkten af Utlåtandet N:o 178 derom gjorda inbjudning, för sin
del antagit, — bör i följd häraf omröstning i denna fråga verkställas enligt följande
proposition:
”Den som anser, att det af Kongl. Majk äskade aflönings-anslag, 4,500 R.dr,
för en ny profession i fysiologi vid Upsala universitet, icke bör af Rikets Ständer
beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, är omlörmälda anslag af Rikets Ständer beviljadt, med vilkor
att tjenstens blifvande innehafvare skall vara underkastad den förändrade tjenstgöringsskyldighet,
som kan blifva en följd af hvad Kongl. Majk rörande ordnandet
af den medicinska undervisningen i riket kommer att besluta,”
7:o. Beträffande Kongl. Majks nådiga framställning om anslag för en ny
adjunktsbefattning uti chirurg! och barnförlossningskonst vid samma universitet,
hvilket anslag var af Utskottet uti 24:de punkten mom. litt. b) förordad t, äro
numera, efter inbjudning af Stats-Utskottet till Preste-Ståndet, på samma sätt
som angående mom. litt, a), Riks-Ståndens beslut i så måtto sammanjemkade, att
frågan kan afgöras genom omröstning enligt följande proposition:
”Den som vill, att Rikets Ständer, med anledning af det utaf Kongl. Majk
anmälda behof af en ytterligare — för chirurgi och barnförlossningskonst afsedd —
adjunktsbefattning vid Upsala universitet, anvisa ett lönebelopp af 2,500 R:dr,
med vilkor att tjenstens blifvande innehafvare skall vara underkastad den förändrade
tjenstgörings-skyldighet, som kan blifva en följd af hvad Kongl. Majk rörande
ordnandet af den medicinska undervisningen i riket kommer att besluta —
röstar
Ja;
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
0
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva .Rikets Ständer icke beviljat det af Kongl. Maj:t för
omförmälda ändamål äskade anslag.”
8:0. Uti 29 punkten, mom. litt c) af oftanämnde Utlåtande hade Utskottet
tillstyrkt Rikets Ständers bifall till Kongl. "Maj:ts nådiga framställning om beviljande
af ett anslag å 4,500 R:dr till lön för en ny profession i medicinsk kemi
vid Lunds universitet; men som denna Utskottets hemställan är godkänd endast
af 2:ne Riks-Stånd, Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, men afslagen af
Borgare- och Bonde-Stånden, bör härom anställas omröstning enligt en så lydande
proposition:
”Den, som bifaller Kongl. Maj:ts nådiga framställning om anvisande af ett
anslag å 4,500 R:dr årligen till lön för en ny profession i medicin vid Lunds
universitet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är det äskade anslaget af Rikets Ständer icke beviljadt.”
9:o. Beträffande det af Kongl. Maj:t till inrättande af bildningsanstalter
för lärare vid Elementar-läroverken begärda anslag, 12,000 R:dr årligen, hvars
beviljande Utskottet i 34:do punkten tillstyrkt, hafva Riks-Ståndens beslut utfallit
på enahanda sätt, som uti den i nästföregående punkt omförmälda fråga, hvadan
för omröstning härutinnan föreslås följande proposition:
”Den som vill, att Rikets Ständer, med bifall till hvad Kongl. Maj:t i fråga
om inrättande af bildningsanstalter för lärare vid Elementar-läroverken behagat
föreslå, anvisa det för sådant ändamål äskade anslag, 12,000 R:dr årligen, att
utgå på sätt den Kongl. Propositionen innehåller, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till högstberörda nådiga Proposition icke
lemnat bifall.”
10:o. Sedan Utskottets uti 44:de punkten, mom. litt a), gjorda tillstyrkan
om beviljande af det anslag å 7,000 R:dr, Kongl. Maj:t begärt till aflöning åt sju
nya kollegabeställningar vid Stockholms skolor, blifvit af Ridderskapet och Adeln
6
Stats-Utskottets Memorial No 19ö.
samt Preste-Ståndot godkänd, af Bonde-Ståndet afslagen och af Borgare-Ståndet
åter i så måtto bifallen, att anslaget af detta Riks-Stånd beviljats endast på extra
stat; så och enär Utskottets uti 8:de punkten af Utlåtandet Nio 178 till BorgareStåndet
framställda inbjudning, att förena sig i det beslut förstnämnda tvänne
Riks-Stånd fattat, ej blifvit antagen, får Utskottet till afgörande af den frågan,
huruvida omförmälda anslag bör anvisas på ordinarie eller extra stat, föreslå följande
proposition:
”Den som vill, att det af Kongl. Majit begärda anslag å 7,000 Ridr till
aflöning för 7 nya kollegabeställningar vid Stockholms skolor anvisas på ordinarie
stat, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är omförmälda anslag af Rikets Ständer beviljadt på extra stat,
till utgående under nästa statsreglerings-period.”
ll:o. Uti 50:de punkten hade Utskottet förklarat sig ej finna skäl att tillstyrka
beviljandet af det anslag å 2,000 R:dr, som Kongl. Majit begärt till lön
för en rektorsbefattning vid Skenninge skola; men som detta Utskottets yttrande
är endast af tvänne Riks-Ständ, Preste- och Bonde-Stånden, godkändt, hvaremot
det äskade anslaget blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet beviljadt,
bör omröstning härom anställas enligt följande proposition:
”Den sorn godkänner Ståts-Utskottets afstyrkande af det anslag, 2,000 Ridr,
som Kongl. Majit i nåder begärt till lön för en rektorsbefattning vid Skenninge
skola, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat omförmälda anslag.”
12:o. Sedan — beträffande de uti särskilda motioner gjorda, men af Utskottet
uti 52 punkten af Utlåtandet Nio 123 afstyrkta framställningar om anslag för
inrättande i Köpingen Örnsköldsvik af en tvåklassig skola — Bonde-Ståndet
numera, enligt inbjudning af Utskottet i Dido punkten af Utlåtandet Nio 178,
fattat enahanda beslut som Preste-Ståndet, eller att 3,000 Ridr borde för berörde
ändamål anvisas, nemligen 2,000 Ridr till lön för en Rektor och 1,000 Ridr för
en Kollega; får Utskottet, enär dess afstyrkande yttrande var af de 2:ne öfriga
Riks-Stånden godkändt, för frågans afgörande föreslå denna proposition:
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
7
”Den som anser, att de gjorda framställningarne om anslags beviljande för
inrättande af en läroanstalt i köpingen Örnsköldsvik icke böra af Rikets Ständer
bifallas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer för en tvåklassig skolas inrättande i
nämnde köping anvisat ett årligt anslag af 3,000 R:dr, deraf 2,000 R:dr till lön
för en Rektor oell 1,000 Ralr för en Kollega.”
13:o. Utskottets uti 56:te punkten af Utlåtandet N:o 123 gjorda hemställan,
angående rättighet för Elementar-läroverkens lärare att i vissa uppgifna fall få
såsom grund för högre lönetur, beräkna sig till godo den tid utöfver fern år, som
do i egenskap af extra lärare eller duplikanter tjenstgjort, är afslagen af Ridderskapct
och Adelil samt Bonde-Ståndet, men bifallen af Borgare-Ståndet, äfvensom
af Preste-Ståndet, hvilket sistnämnda Riks-Stånd dock, för sin del, utsträckt omförmälda
rättighet jemväl till de lärare, som i egenskap af vikarier tjenstgjort.
Då emellertid Preste-Ståndet är om denna mening ensamt, lärer frågan om
en sådan utsträckning af berörda förmån anses hafva förfallit, och om saken i öfrigt
böra röstas enligt följande proposition:
”Den som vill, att Pikets Ständer medgifva, att de lärare, som under längre
tid än fem år före verkställigheten af den vid sistförfluten riksdag beslutade reglering
af rikets Elementar-läroverk varit anställde såsom extra lärare eller duplikanter
med enahanda tjenstgöringsskvldighet som ordinarie lärare, och hvilkas
tjenstgöring blifvit väl vitsordad, må berättigas att från och med år 1861 såsom
grund för högre lönetur beräkna sig till godo jemväl det antal afslutade läseår,
öfver fem, som de på sådant sätt tjenstgjort, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har frågan om beviljandet af en sådan förmån för omförmälde
lärare förfallit,”
14:o. Af de uti 63 punkten af Utlåtandet N:o 123 i mom. litt. e) såsom
vilkor för anvisandet af 80,000 R:dr till löneförbättning åt folkskolelärare föreslagna
bestämmelser äro numera, sedan Utskottets i Utlåtandet N:o 178 afgifna
förslag till sammanjemkniug af meningarne i dessa delar blifvit af Riks-Stånden
handlagdt, endast de under N:ris 1 och 3 upptagna vilkor ännu oafgjorda.
Hvad först beträffar det för användandet af ofvanberörda medel under N:o
1 upptagna vilkoret: ”att bidrag häraf må lemnäs endast de församlingar, som
till aflöning åt folkskolelärare redan tillskj utit ett belopp, som minst motsvarar
8
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
den hvarje församling förut anslagna andel i personliga skyddsafgiften”; hafva
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet antagit Utskottets berörda förslag
oförändradt; men. Preste- och Bonde-Stånden hafva deruti beslutat den förändring,
att orden: ”till aflöning åt folkskolelärare redan tillskjutit” utbytas mot: ’’till sitt
folkskoleväsendes årliga behof förut tillskjutit”.
Äfven i afseende å det under N:o 3 af Utskottet föreslagna vilkoret: ”att
lönförhöjning icke må tilldelas mer än en lärare inom hvarje församling, företrädesvis
den, som vid fast skola är anställd”; hafva två Stånd stadnat emot två.
Detta vilkor är nemligen antaget af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet,
men förkastadt af Preste- och Bonde-Stånden.
I följd af hvad sålunda förekommit får Utskottet för omförmälda skiljaktigheters
afgörande genom omröstning föreslå följande voterings-proposition:
a) ”Den, som vill, att Rikets Ständer — på sätt Stats-Utskottet föreslagit
och Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet för sin del beslutat, — såsom
vilkor för användandet af de till löneförbättring åt folkskolelärare anvisade 80,000
R:dr, stadga, bland annat: ”atl bidrag deraf må lemnäs endast de församlingar,
som till aflöning åt folkskolelärare redan tillskjutit ett belopp, som minst motsvarar
den hvarje församling förut anslagna andol i personliga skyddsafgiften”, -  röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, hafva, med godkännande af berörda vilkor i öfrigt, Rikets Ständer,
i enlighet med Preste- och Bonde-Ståndens mening, beslutat, att de deruti
förekommande orden: ”till aflöning åt folkskolelärare redan tillskjutit” utbytas
mot: ”till sitt folkskoleväsendes årliga behof förut tillskjutit”.
b) ”Den, som godkänner Stats-Utskottets förslag, att såsom ytterligare vilkor
för användandet af de till löneförbättring åt folkskolelärare anvisade medel
skall bestämmas: ”att lönförhöjning icke må tilldelas mer än en lärare inom hvarje
församling, företrädesvis den, som vid fast skola är anställd”; — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har frågan om detta vilkor förfallit.”
15:o. Enligt hvad uti 63 punkten af Utlåtandet N:o 123 vidare förmäles,
hade Utskottet uti mom. litt. g) — i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga begäran,
att hvad af den personliga skyddsafgiftens halfva belopp icke blifvit för vissa behof
anvisadt, äfvensom de på de särskilda anslagen uppkomna besparingar, måtte
få af Kongl. Maj:t för tolkundervisningen tillhörande föremål disponeras — tillstyrkt
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
9
styrkt, att högstberörde nådiga framställning måtte af Rikets Ständer bifallas endast
i hvad densamma afser uppkommande besparingar å de medel, som varda af
Rikets Ständer för nästa statsreglerings-period till folkundervisningens befrämjande
anvisade; hvarjemte Utskottet i följande mom. litt. b) •—■ i anledning af
väckt fråga derom, att 100,000 R:dr af de nu befintliga besparingarne å ofvanberörda
medel måtte få användas till folkskolelärares pensionering —- hemställt att
denna sednare framställning ej måtte till vidare åtgärd föranleda.
Dessa Utskottets yttranden äro af Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
godkända; och bar jemväl Preste-Ståndet bifallit Utskottets i mom. g)
gjorda hemställan, men med den inskränkning att, såsom det Högvördiga Ståndet
vid behandling af mom. h) för sin del beslutat, utål do å sistlidna riksdags anslag
till folkundervisningens befrämjande uppkomna besparingar borde anvisas ett belopp
af 100,000 R:dr till förstärkande af den för beredande af tillgång till afskedade
folkskolelärares pensionerande i Riksgälds-kontoret afsatta summa.
Bonde-Ståndet åter har i så måtto ogillat Utskottets yttranden i båda
momenterna, som detta Riks-Stånd beslutat, dels att till folkundervisningens befrämjande
skulle, enligt Kongl. Maj:ts nådiga framställning, få användas de under
innevarande statsreglerings-period å förberörda medel uppkomna besparingar,
dels ock att å samma besparingar skulle för folkskolelärares pensionerande afsättas
ett belopp af 100,000 R:dr.
Vid jemförelse af dessa beslut befinnes, att genom omröstning i förstärkt
Stats-Utskott angående de 100,000 R:dr, hvilka Preste- och Bonde-Stånden ansett
böra af besparingarne för innevarande statsreglerings-period anvisas till folkskolelärares
pensionering, saken jemväl i öfrigt, blifver afgjord; enär trenne RiksStånd
äro derom ense, att omförmälda besparingar — utom nyssberörda 100,000
R:dr, i afseende hvarå två Riks-Stånd stadnat emot två — ej böra för folkskoleväsendets
behof reserveras; — och får alltså, för voterings anställande, Utskottet föreslå
följande proposition:
”Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af den bos Rikets Ständer
gjorda framställning, att 100,000 R:dr af nu befintliga besparingar å folkskolemedlen
skulle anvisas till folkskolelärares pensionerande, röstar
Ja;
Det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att af besparingarne å de vid
nästlidna riksdag till folkundervisningens befrämjande beviljade medel skall anvisas
ett belopp af 100,000 R:dr, såsom tillökning i den för beredande af tillgång
till afskedade folkskolelärares pensionerande uti Riksgälds-kontoret afsatta summa.”
16:o. Uti 67:de punkten af Utlåtandet N:o 123 bade Utskottet afstyrkt Rikets
Ständers bifall till Kongl. Maj:ts nådiga begäran, att för anställande inom
hvarje län i riket af en förste Provincial-läkare, med åliggande att vaka öfver
allt hvad till allmänna helsö- och sjukvården inom länet hörde, måtte till arfvoBili.
till U. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 13 Häft. 2
10
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
den åt innebafvarno af berörda läkarebefattningar, efter 500 R:dr för hvardera,
beviljas ett årligt anslag å 12,000 R:dr.
Utskottets berörda yttrande är af Borgare- och Bonde-Stånden godkändt;
men som Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, med ogillande af detsamma,
bifallit ofvan omförmälda nådiga framställning, torde votering härom få anställas,
enligt denna proposition:
”Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af Kongl. Maj:ts nådiga
framställning om anslag till anställande af förste Provincial-läkare i länen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, balva Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga begäran,
för anställande inom hvarje län i riket af en förste Provincial-läkare, med
åliggande att vaka öfver allt hvad till allmänna helsö- och sjukvården hörer, beviljadt
ett årligt anslag af 12,000 R:dr, att användas till arfvoden, å 500 R:dr, åt
innehafvarne af berörda läkarebefattningar.
17:o. Utskottets i 70:de punkten af Utlåtandet N:o 123 gjorda afstyrkande
af en hos Borgare-Ståndet väckt motion om anslag till lön för anställande inom
Helsingland af en Veterinärläkare, med station å den ort inom provinsen, som af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter pröfning af sig dervid företeende omständigheter,
framdeles kunde bestämmas, är af Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
godkändt; hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden bifallit omförmälda
motion.
I anledning häraf och med erinran, att, genom Rikets Ständers godkännande
af Utskottets i 69 punkten af förberörda Utlåtande gjorda hemställan, de
å stat uppförda Veterinärläkarnes arfvoden, nu utgörande 300 R:dr, äro bestämda
att från och med början af nästa statsreglerings-period utgå med 500 R:dr, har
Utskottet ansett sig böra, i öfverensstämmelse härmed, för omröstning i förstärkt
Stats-Utskott angående förevarande fråga, föreslå en voterings-proposition af följande
lydelse:
"Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af väckt motion om anslag
till lön för en Veterinärläkare inom Helsingeland, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer för anställande inom nämnde provins af
en Veterinärläkare med station å den ort, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
efter pröfning af sig dervid företeende omständigheter, framdeles kan bestämmas,
beviljat ett årligt arfvode af 500 R:dr.”
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
11
18:o. Uti 81 punkten, mom. litt. n) af Utlåtandet N:o 123, hade Utskottet,
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga begäran om tillökning i anslaget för Vitterhets-,
Historie- och Antiqvitets-akademien, bland annat, hvarom fråga nu icke är,
tillstyrkt, att Rikets Ständer mätte bevilja årlig lön till belopp af 2,000 R:dr
för en Antiqvitcts-intendent, äfvensom till resekostnader för denne samt bestridandet
af andra extra utgifter, anvisa en summa af 1,000 R:dr att jemväl årligen
utgå.
Denna Utskottets hemställan, som blifvit af Bonde-Ståndet afslagen, är
deremot af öfrige Riks-Stånd bifallen, men af Borgare-Ståndet med den inskränkning,
att ifrågavarande anslag af Ståndet beviljades att utgå endast under nästa
statsreglerings-period; och som det Yällofliga Ståndet, med vidhållande af detta
sitt beslut, afslagit Utskottets i 20:de punkten af Utlåtandet N:o 178 framställda
inbjudning till Borgare-Ståndet att förena sig med Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet om godkännande af Utskottets hemställan oförändrad, torde genom
votering få afgöras, huruvida ofvanberörda anslag skall uppföras på ordinarie stat
eller beviljas endast för nästa statsreglerings-period. I sådant ändamål föreslår
Utskottet denna voterings-proposition:
”Den som, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga Proposition och
Stats-Utskottets tillstyrkande, vill, att den af Rikets Ständer i anslaget för Vitterhets-
Historie- och Antiqvitets-akademien beviljade tillökning af dels 2,000
R:dr till lön för en Antiqvitets-intendent, dels ock 1,000 R:dr, att användas till
resekostnader för denne samt bestridandet af andra extra utgifter, eller tillhopa
3,000 R:dr, skall på ordinarie stat uppföras; — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är omförmälda anslagstillökning beviljad på extra stat, att utgå
under den tid, nästa statsreglerings-period omfattar.”
19:o. Det af Utskottet i 85:te punkten af Utlåtandet N:o 123 framställda
förslag, att alla de till 8:de Hufvudtiteln hörande anslag, som icke blifvit i samma
Utlåtande särskildt omförmälda och i afseende hvarå någon förändring icke
ifrågakommit, måtte bestämmas till enahanda belopp, som i nu gällande Riks-stat
upptagas, är af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallet i sin helhet,
men af Borgare- och Bonde-Stånden med den inskränkning, att Chefens för
Ecklesiastik-departementet aflöning, som för närvarande utgör 15,000 R:dr årligen,
af sistbcmälda tvänne Riks-Stånd ncdsattes till 13,500 R:dr; — hvarjemte BorgareStåndet
till Utskottet återremitterat den af Utskottet i sammanhang med förberörda
punkt gjorda beräkning af Hufvudtitelns slutsumma.
Då emellertid, hvad denna sednare del beträffar, Utskottet, i öfverensstämmelse
med de öfriga Riks-Ståndens härvid gjorda förbehåll, kommer att vid
slutberäkningen af denna, likasom af öfriga Hufvudtitlar, iakttaga de förändringar
i afseende å anslagssummorna, hvartill Rikets Ständers beslut föranleda, samt någon
vidare åtgärd i anledning af berörda återremiss således icke erfordras, åter
-
12
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
står endast frågan om Departements-Chefens aflöning, hvilken torde bestämmas
genom omröstning, enligt denna voterings-proposition:
”Den, som vill att chefens för Ecklesiastik-departementet aflöning bibehålles
oförändrad vid dess nuvarande belopp, 15,000 R:dr årligen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Ney,
Tinner Nej, kommer berörda aflöning att uppföras till 13,500 R:dr.”
20:o. Beträffande löneregleringen för de till 8:de Hufvudtiteln börande
embetsverk, korpser och stater, bade Utskottet i 86 punkten af Utlåtandet N:o
123 hemställt, att samtlige de aflöningsanslag, som blifva å nämnde Hufvudtitel
uppförda, måtte af Rikets Ständer definitivt fastställas; — och är detta Utskottets
yttraudo godkändt af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet utan någon
förändring eller inskränkning; hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden, med bifall
till Utskottets hemställan i öfrigt, från den definitiva löneregleringen undantagit
Ecklesiastik-departementets Expedition.
Yotering härom torde alltså få anställas enligt denna proposition:
”Den, som vill att aflönings-anslagen för do till Ecklesiastik-departementets
Expedition hörande embets- och tjenstemän uppföras definitivt på stat, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, äro berörda aflönings-anslag beviljade endast för nästa statsreglerings-period.
”
21:o. Uti 91 punkten af Utlåtandet N:o 123 hade Utskottet i mom. litt.
a) tillstyrkt, att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga
begäran, måtte till Kongl. Maj:ts disposition å Riksgälds-kontoret anvisa en summa
af 19,000 R:dr, att användas till uppförande vid Yeterinär-inrättningen i Skara
af ett nytt sjukstall samt ett mindre rid- eller motionerings-hus; — och som
denna Utskottets hemställan är bifallen af 2:ne Iiiks-Stånd, Ridderskapet och Adelu
samt Preste-Ståndet, men afslagen af Borgare- och Bonde-Stånden, får Utskottet,
för omröstning i denna fråga, föreslå följande voterings-proposition:
”Den som, med bifall till Kongl. Mnj:ts derom gjorda nådiga framställning,
vill, att till Kongl. Maj:ts disposition å Riksgälds-kontoret anvisas en summa af
19,000 R:dr, att användas till uppförande vid Teterinär-inrättningen i Skara af
ett nytt sjukstall samt ett mindre rid- eller motionerings-hus, röstar
Ja;
Stats- Utskottets Memorial N:o 195.
13
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer ej funnit skäl att till omförmälda nådiga
framställning lemna bifall.”
22:o. Utskottets i 103:dje punkten af Utlåtandet N:o 123 gjorda hemställan,
— att till uppförande, enligt godkänd plan, af en ny byggnad för det högre
Elementar-läroverket i Örebro, måtte anvisas en summa af 70,000 R:dr, att, i mån
af behof, från Riksgälds-kontoret utbetalas, — bade vid föredragningen hos RiksStånden
blifvit godkänd af Preste- och Borgare-Stånden, men afslagen af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet; och skulle, vid sådant förhållande denna
fråga afgöras genom omröstning i förstärkt Stats-Utskott. Som likväl, enligt Utskottet
sedermera tillhandakommet Protokolls-utdrag, Borgare-Ståndet under den
21 innevarande månad inbjudit Ridderskapct och Adeln samt Bonde-Ståndet
att förena sig med det Vällofliga Ståndet om godkännande af Utskottets nyssnämnda
förslag, men Utskottet ännu icke erhållit underrättelse om hvad beslut
sagde tvänne Riks-Stånd i anledning häraf fattat, torde Rikets Ständer finna skäligt
förklara, att, i händelse den gjorda inbjudningen af någotdera Ståndet antages,
omröstning icke kominer att ega rum i denna fråga, hvilken åter i motsatt
fall bör afgöras genom votering, enligt en så lydande proposition:
”Den som bifaller Stats-Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden gillade
hemställan, att till uppförande, enligt godkänd plan, af en ny byggnad för det
högre Elementar-läroverket i Örebro, måtto anvisas en summa af 70,000 R:dr, att,
i mån af behof, från Riksgälds-kontoret utbetalas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är, i enlighet med Ridderskapets och Adelns samt BondeStåndets
beslut, omförmälda framställning af Rikets Ständer afslagen.”
23:o. Uppå derom af enskild motionär gjord framställning, hade Utskottet
uti 104:de punkten af Utlåtandet N:o 123 tillstyrkt att för utvidgande af läroverksbvggnaden
i Helsingborg måtto af Rikets Ständer beviljas en summa af
12,000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret, i mån af behof, utgå; med vilkor ej mindre
att den plan, hvarefter nybyggnaden kommer att verkställas, derförinnan underkastas
vederbörandes granskning, än äfven att staden Helsingborg åtager sig
att sjelf bekosta hvad som utöfver nämnde summa må för berörda byggnadsföretag
erfordras; — och sorn jemväl i afseende å denna Utskottets hemställan, hvilken
blifvit af Preste- och Borgare-Stånden godkänd, men af Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet afslagen, två Stånd således stadnat mot två, torde för
frågans slutliga afgörande, omröstning få anställas, enligt följande voteringsproposition
:
14
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
”Den som bifaller Stats-Utskottets af Preste- och Borgare-Stånden godkända
hemställan, att till utvidgande af läroverksbvggnaden i Helsingborg måtte af
Rikets Ständer beviljas en summa af 12,000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret, i
mån af behof,„utgå med vilkor ej mindre att den plan, hvarefter nybyggnaden
kommer att verkställas, derförinnan underkastas vederbörandes granskning, än
äfven att staden Helsingborg åtager sig att sjelf bekosta hvad som utöfver nämnde
summa må för berörda byggnadsföretag erfordras; — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns
samt Bonde-Ståndets beslut, afslagit berörda hemställan.”
24:o. På enahanda sätt, som i nästföregående punkt är omförmäldt, hafva
Riks-Ståndens beslut utfallit angående i frågaställd utvidgning af Elementar-läro verkets
i Calmar undervisningslokal, dertill Utskottet, uti 106:te punkten af oftanämnde
Utlåtande, tillstyrkt anvisandet af 30,000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret, i mån
af behof, utgå; — och får derföre Utskottet i afseende å denna fråga föreslå följande
voterings-proposition:
”Den som, i öfverensstämmelse med Stats-Utskottets af Preste- och BorgareStånden
godkända förslag, vill, att Rikets Ständer, till utvidgande af Elementarläroverkets
i Calmar undervisningslokal, anvisa en summa af 30,000 R:dr, att
från Riksgälds-kontoret, i mån af behof, utgå; — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, är, i enlighet med Ridderskapets och Adelns samt BondeStåndets
beslut, framställningen om statsanslag för berörda ändamål af Rikets
Ständer afslagen.”
25:o. I anledning af erhållna återremisser å 107:de punkten af Utlåtandet N:o 123,
angående anslag af allmänna medel till nybyggnad för Elementar-läroverket i
Fahlun, hade Utskottet, efter frågans ytterligare handläggning, genom Utlåtandet
N:o 178 uti 24:de punkten, hemställt att Rikets Ständer, till uppförande, enligt
godkänd ritning, af ett nytt läroverkshus i förenämnda stad, måtte anvisa en summa
af 44,000 R:dr, att, i mån af behof, från Riksgälds-kontoret utgå.
Denna Utskottets hemställan är af Preste- och Borgare-Stånden bifallen,
men af Ridderskapet och Adeln afslagen; och har Bonde-Ståndet, som icke heller
godkänt Utskottets yttrande, för ifrågavarande ändamål beviljat ett låneunderstöd
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
15
af 44,000 R:dr till utgående från Riksgälds-kontoret, med vilkor ej mindre att en
sådan skuldförbindelse derför afgifves, som af Fullmägtige i nämnde Kontor antages,
än äfven att fem procent af lånets ursprungliga belopp, beräknade trän tiden,
då penningarne bekommas, skola töre slutet af hvarje år till Riksgälds-kontoret
inbetalas, af hvilka fem procent beräknas ränta efter fyra procent för det obetalda
lånekapitalet samt det öfverskjutande beloppet kommer att såsom kapitalafbetalning
å lånesumman afgå, intilldess denna blifvit till fullo gulden.
Äfven i detta ämne har emellertid Borgare-Ståndet sedermera till Ridderskapct
och Adeln samt Bonde-Ståndet aflåtit enahanda inbjudning, som uti föregående
22:dra punkt är omförmäld; och som de inbjudna Riks-Ståndens beslut
härutinnan ännu icke blifvit Utskottet meddelade, torde Rikets Ständer förklara,
att frågan om votering rörande detta anslag kommer att förfalla, derest inbjudningen
varder af någotdera af bemälda tvänne Riks-Stånd antagen.
För den händelse åter att inbjudningen icke skulle blifva antagen, får Utskottet
— enär i allt fall genom frenne Riks-Stånds beslut måste anses vara afgjordt,
att ett understöd af 44,000 R:dr bör till läroverksbyggnad i Fahlun beviljas
och således endast återstår att bestämma, huruvida detta understöd bör utgå
enligt Preste- och Borgare-Ståndens mening, såsom anslag, eller, på sätt BondeStåndet
för sin del beslutat, såsom lån — i sådant hänseende föreslå följande voterings-proposition:
”Ben,
som godkänner Stats-Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden biträdda,
hemställan, att till uppförande, i enlighet med godkänd plan, af en läroverksbyggnad
i Fahlun måtte, såsom anslag, anvisas en summa af 44,000 R:dr,
att, i mån af behof, från Riksgälds-kontoret utgå, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Bonde-Ståndets
mening, beslutat, att till uppförande, enligt godkänd ritning, af ett nytt läroverkshus
i Fahlun skall beviljas ett låneunderstöd af 44,000 R:dr till utgående från
Riksgälds-kontoret, med vilkor, ej mindre att en sådan skuldförbindelse derför afgifves,
som af Fullmägtige i nämnde Kontor antages, än äfven att fem procent å
lånets ursprungliga belopp, beräknade från tiden, då penningarne bekommas, skola
före slutet af hvarje år till Riksgälds-kontoret inbetalas, af hvilka fem procent beräknas
ränta efter fyra procent för det obetalda lånekapitalet. samt det öfverskjutande
beloppet kommer att såsom kapital-afbetalning å lånesumman afgå, intill
dess denna blifvit till fullo gulden.”
26:o. Sedan Utskottet, efter erhållna återremisser å 108:de punkten af Utlåtandet
N:o 123, i hvad densamma rörde väckt fråga om anslag till nybyggnad
för Elementar-läroverket i Oscarshamn, till ytterligare behandling förehaft detta
ärende, hade Utskottet, i 25:te punkten af dess sedermera afgifna Utlåtande N:o
178, hemställt, att Rikets Ständer, såsom bidrag till uppförande af ny byggnad
för nämnde Elementar-läroverk måtte å Riksgälds-kontoret för en gång anvisa en
16
Stais-Utskottets Memorial N:o 195.
summa af 20,000 R:dr, dock med vilkor att, innan byggnaden påbörjas, den plan,
som dervid bör följas, skall vara af vederbörande myndighet godkänd.
Yid föredragning bos Riks-Stånden af detta sednare Utlåtande hafva Presteoch
Borgare-Stånden godkänt Utskottets ofvanberörda yttrande, hvilket deremot
blifvit af Ridderskapet och Adeln, äfvensom af Bonde-Ståndet ogilladt; varande
dervid af sistnämnda Riks-Stånd, för uppförandet af ett nytt läroverkshus i Oscarshamn,
beviljadt ett låneunderstöd af 40,000 R:dr till utgående från Riksgälds-kontoret,
med enahanda vilkor, som, på sätt i nästföregående punkt förmäles, blifvit
af det Hedervärda Ståndet bestämda för åtnjutande af det för läroverket i Fahlun
anvisade lånet.
Utskottet anser följaktligen genom trenne Riks-Stånds beslut vara afgjordt,
att något understöd bör af Rikets Ständer beviljas för läroverk sbyggnaden
i Oscarshamn; och som, hvad angår beloppet af ifrågavarande understöd, två af
omförmälda trenne Riks-Stånd bestämt detta till 20,000 R:dr, lärer Boi.de-Ståndets
beslut, i hvad detsamma afser ett högre belopp, anses hafva förfallit. Deremot
torde frågan, huruvida dessa 20,000 R:dr böra utgå såsom anslag eller såsom lån
endast genom omröstning kunna afgöras, enligt en så lydande proposition:
”Den, som godkänner Stats-Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden gillade,
hemställan, att Rikets Ständer, såsom bidrag till uppförande af cn ny byggnad
för Elementar-läroverket i Oscarshamn, måtte å Riksgälds-kontoret för en gång
anvisa en summa af 20,000 R:dr, dock med vilkor att, innan byggnaden påbörjas,
den plan, som dervid bör följas, skall vara af vederbörande myndighet godkänd;
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att till uppförande, i enlighet
med godkänd ritning, af ett nytt läroverkshus i Oscarshamn skall beviljas ett
låneunderstöd af 20,000 R:dr till utgående från Riksgälds-kontoret, med vilkor, ej
mindre att en sådan skuldförbindelse derför afgifves, som af Fullmägtige i nämnde
Kontor antages, än äfven att fem procent å lånets ursprungliga belopp, beräknade
från tiden, då penningarne bekommas, skola före slutet af hvarje år till Riksgäldskontoret
inbetalas, af hvilka fem procent beräknas ränta efter fyra procent för det
obetalda lånekapitalet samt det öfverskjutande beloppet kommer att såsom kapitalafbetalning
å lånesumman afgå, intilldess denna blifvit till fullo gulden.”
27:o. Uti 108:de punkten af Utlåtandet N:o 123 hade Utskottet, bland annat,
afstyrkt Rikets Ständers bifall till en inom Preste-Ståndet gjord framställning om
anslag till utvidgande af Lunds kathedralskolas undervisningslokal; och sedan
denna punkt — hvilken blifvit godkänd af Bonde-Ståndet, återremitterad af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet och afslagen af Preste-Ståndet, som dervid
för berörda ändamål anvisat en summa af 20,000 R:dr — undergått förnyad
behandling bos Utskottet, hade Utskottet uti 26:te punkten af Utlåtandet N:o 178,
i öfverensstämmelse med Prcste-Ståndets omförmälda beslut, hemställt, att jemväl
de
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
17
de öfriga Riks-Stånden måtte, till utvidgande af förenämnde undervisningslokal,
å Riksgälds-kontoret anvisa en summa af 20,000 R:dr.
Denna Utskottets hemställan är bifallen af Preste- och Borgare-Ståndet,
men atslagen af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, hvilket sednare
Riks-Stånd för ifrågavarande ändamål beviljat ett låneunderstöd af 20,000 R:dr,
att utgå på sätt och med vilkor, som i nästföregående punkter af detta Utlåtande
äro i afseende å läroverksbyggnaderna i Fahlun och Oscarshamn anförde; — och
får i följd häraf Utskottet, med iakttagande af samma grunder, som uti nyssberörda
frågor äro tillämpade, föreslå följande voterings-proposition:
”Den, som vill, att Rikets Ständer, till utvidgande af Lunds kathedralskolas
undervisnings-lokal, å Riksgälds-kontoret anvisa ett anslag af 20,000 R:dr
R:mt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, hafva Rikets Ständer för omförmälda ändamål beviljat ett
låneunderstöd af 20,000 R:dr till utgående från Riksgälds-kontoret, med vilkor, ej
mindre att en sådan skuldförbindelse derför afgifves, som af Fullmägtige i nämnde
Kontor antages, än äfven att fem procent å lånets ursprungliga belopp, beräknade
från tiden, då penningarne bekommas, skola före slutet af hvarje år till Riksgälds-kontoret
inbetalas, af hvilka fern procent beräknas ränta efter fyra procent
för det obetalda lånekapitalet samt det öfverskjutande beloppet kommer att såsom
kapital-afbetalning å lånesumman afgå, intilldess denna blifvit till fullo gulden.”
(Utlåtandet N:o 152.)
28:o. Uti 3:dje punkten af Utlåtandet N:o 152 hade Utskottet, på anförde
skäl, tillstyrkt, att den del af anslaget till Wadstena Kfigsmanshus-kassa, som
utgör ersättning för hemmansräntor och kronotionde, och hvilken i nu gällande
Riks-stat är upptagen såsom förslags-anslag, måtte, likasom det öfriga af anslaget,
uppföras till ett bestämdt belopp (53,505 R:dr 58 öre) utan egenskapen af förslags-anslag.
Detta yttrande är väl af samtlige Riks-Stånden godkändt, men i sammanhang
med beslutet derom har Borgare-Ståndet till Utskottet återremitterat den
vid Utlåtandet fogade tabell Litt. A., i hvad densamma afser beräkningen af ifrågavarande
anslag; varande återremissen, enligt Utskottet tillhandakommet protokollsutdrag,
föranledd af den hos Vällofliga Ståndet gjorda anmärkning att, ehuru Utskottet
uti omförmälda 3:dje punkt föreslagit, att berörda andel af Wadstena
Krigsmanshus-kassa skulle uppföras till bestämdt belopp af 53,505 Rdr 58 öre,
återfunnes dock detta belopp icke i tabellen, som deremot upptoge endast 4,078
R:dr 98 öre såsom bestämdt penninge-anslag, men det öfriga såsom oindelt spanmål;
hvadan orsaken till detta förhållande ansågs böra utredas.
I anledning häraf får Utskottet erinra att, enligt Rikets Ständers beslut
vid 1850 — 1851 års riksdag (underd. Skrifvelsen N:o 138, pag. 278) skulle ifrågaBih.
till R. St. Brot. 1859 £ 1860. 4 Sami. 1 A/d. 3 Band. 13 Haft. 3
18
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
varande ersättnings-anslag så bestämmas, att den del af de till indragning afsedda
hemrnansräntorna, som berott af årlig markegång skulle utbytas emot en, efter de
föregående 20 årens medelmarkegång, deremot svarande, en gång för alla bestämd,
spanmålsqvantitet, hvaremot endast för den öfriga delen af räntorna skulle bestämmas
ett kontant oföränderligt penninge-anslag; men som uträkningen och förvandlingen
af dessa räntor då ännu icke var verkställd, blef ett emot räntornas
värde ungefärligen svarande belopp i Riks-staten uppfördt såsom förslags-anslag.
Sedan emellertid berörda uträkningar numera blifvit upprättade och i behörig
ordning fastställda, hvarigenom ifrågavarande ersättning är bestämd att utgöra i
spanmål 24,713 kubikfot 3 kannor och i kontant 4,078 Ridr 98 öre, samt således
ej vidare behöfde i Riks-staten upptagas såsom förslags-anslag, hade Utskottet i
förutnämnda punkt af Utlåtandet endast tillstyrkt, att ersättnings-anslaget skulle
uppföras till ett bestämdt belopp utan egenskapen af förslags-anslag, — nemligen
dels på sätt i tabellen ock är rätt upptaget, ett bestämdt spanmåls-anslag och
dels ett kontant anslag; men härmed har icke, såsom den i Borgare-Ståndet gjorda
anmärkning förutsätter, afsetts att hela anslagsbeloppet skulle uppföras i kontanta
penningar.
På grund af hvad sålunda blifvit upplyst, och då ofvanberörda tabell är af
de öfriga Riks-Stånden lemnad utan anmärkning, torde Rikets Ständer finna,
att Borgare-Ståndets återremiss ej kan till vidare åtgärd föranleda.
29:o. Uti 9:de punkten af samma Utlåtande hade Utskottet tillstyrkt Rikets
Ständers bifall till Kongl. Maj:ts den 9 sistlidne Mars aflåtna nådiga Proposition,
angående pensioner å allmänna Indragnings-staten för åtskilliga till framlidne
Hans Majit Konung Oscar lis hofstat och betjening hörande personer; —
men som denna Utskottets hemställan är bifallen endast af 2:ue Riks-Stånd, Ridderskapct
och Adeln samt Preste-Ståndet, men deremot afslagen af Borgare- och
Bonde-Stånden, får Utskottet, tor frågans afgörande genom omröstning, föreslå
följande proposition:
”Deri som vill, att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Majits nådiga
Proposition, angående pensioner å Rikets allmänna Indragnings-stat för åtskilliga
till framlidne Hans Majit Konung Oscar lis hofstat och betjening hörande personer,
bevilja den för berörda pensionering äskade summa, 19,600 Ridr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, bafva Rikets Ständer icke funnit skäl att till högstberörda nådiga
Proposition lemna bifall.”
30:o. Uti 28:de punkten hade Utskottet hemställt, att en årlig pension at
400 Ridr måtte å allmänna Indragnings-staten uppföras för Öfversten m. m. O. J.
Ströms enka, Johanna Sofia Damm; — och är denna Utskottets hemställan oförändrad
godkänd af Iiidderskapet och Adeln; hvaremot Preste-och Borgare-Stånden
bestämt omförmälda pension till 500 Ridr.
Stats-Utslcottets Memorial N:o 195.
19
Bonde-Ståndet åter har helt och hållet ogillat Utskottets yttrande; — men
som, på sätt nyss nämndt är, pension åt Öfversten Ströms enka blifvit af öfriga
trenne Riks-Stånd beviljad, vid hvilket förhållande å Bonde-Ståndets beslut ej
kan fästas vidare afseende, återstår nu endast att bestämma beloppet af ifrågavarande
pension; och föreslår Utskottet för sådant ändamål följande voteringsproposition
:
”Den som, med bifall till Stats-Utskottets af Ridderskapet och Adeln godkända
hemställan, vill, att för Öfversten m. m. O. J. Ströms enka, Johanna Sofia
Damm, å allmänna Indragnings-staten uppföres en årlig pension till belopp af
400 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, är, i enlighet med Preste- och Borgare-Ståndens beslut, ömförmälda
pension bestämd till 500 R:dr.”
31:o. Utskottets i 30:de punkten gjorda hemställan att, en årlig pension till
belopp af 400 R:dr måtte för Öfverste-löjtnanten Nils Harald Åkersteins enka,
Johanna Christina Engström, på allmänna Indragnings-staten uppföras, är af Borgare-
och Bonde-Stånden bifallen oförändrad; hvaremot Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet — detta sednare Riks-Stånd efter inbjudning från Ridderskapet
och Adeln — väl beviljat pension till enahanda belopp, som Utskottet föreslagit,
men beslutat, att densamma skall utgå till Öfverste-löjtnanten Åkersteins
fyra oförsörjda döttrar med 100 R:dr åt hvardera intill uppnådd 21 års ålder, eller
derförinnan skedt inträde i äktenskap; — och som, vid det förhållande, att Ridderskapet
och Adelns till Borgare- och Bonde-Stånden aflåtna inbjudning att
förena sig om sistberörda beslut blifvit af dessa Stånd afslagen, de skiljaktiga meningarne
ej torde kunna genom någon inbjudning från Utskottets sida sammanjemkas,
får Utskottet, för afgörandet af frågan, huruvida ofvanberörda pension
skall tilläggas Åkersteins enka eller hans döttrar, föreslå följande omröstningsproposition:
”Den
som vill, att en årlig pension af 400 R:dr på Allmänna Indragningsstaten
uppföres för Öfverste-löjtnanten Nils Harald Åkersteins enka, Johanna
Christina Engström, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, har frågan om pension för bemälda enka förfallit, hvaremot
för Öfverste-löjtnanten Åkersteins fyra oförsörjda döttrar å allmänna Indragningsstaten
uppföres en pension af 100 R:dr för hvardera, att utgå intill uppnådd 21
års ålder, eller derförinnan skedt inträde i äktenskap.”
20
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
32:o. Yid föredragning hos Riks-Stånden af 41:sta punkten, deruti Utskottet
hemstäldt, att Rikets Ständer måtte förklara Sekreteraten i Landtbruks-akademien
Johan Theophil Nathhorst berättigad, att, vid afgång från sin berörda befattning,
på allmänna Indragnings-staten under sin återstående lifstid uppbära en
årlig pension af 3,600 R:dr, hafva Borgare- och Bonde-Stånden godkänt Utskottets
hemställan oförändrad; h valjemot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet,
med bifall till Utskottets förslag i öfrigt, bestämt omförmälda pension till
4,500 R:dr.
Enär således, hvad pensionens belopp beträffar, två Stånd stadnat mot två,
får Utskottet, för omröstning i förstärkt Stats-Utskott, föreslå följande voteringsproposition
:
”Den som vill, att Sekreteraren i Landtbruks-akademien Johan Theophil
Nathhorst må berättigas att, vid afgång från berörda befattning, från allmänna Indragnings-staten
under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension till belopp
af 3,600 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, är ifrågavarande pension af Rikets Ständer bestämd till 4,500
R:dr.”
33:o. Uti 55:te punkten hade Utskottet förklarat sig sakna skäl att till
bifall hos Rikets Ständer förorda Kongl. Maj:ts nådiga begäran, att aflidne General-tull-direktören,
Friherre Carl Henrik Gyllenhaals enka, Aurora af Nordin,
måtte på allmänna Indragnings-staten tilldelas en årlig pension af 700 R:dr; —
och är Utskottets berörda yttrande godkändt af Borgare- och Bonde-Stånden;
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, med ogillande af detsamma,
bifVillit Kongl. Maj:ts omförmälda nådiga framställning.
För den omröstning, som i anledning häraf lär få anställas, föreslår Utskottet
följande voterings-proposition:
”Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af Kongl. Maj:ts nådiga
framställning om pension för General-tull-direktören, Friherre Carl Henrik Gyllenhaals
enka, Aurora af Nordin, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, med bifall till den nådiga Propositionen,
beslutat, att för bemälda Enke-friherrinna skall å allmänna Indragnings-staten
uppföras en årlig pension af 700 R:dr.”
34:o. I anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition derom, att Chefen
för Telegraf-verket i riket, General-löjtnanten Carl Akrell, måtte från och med
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
21
månaden näst efter den, hvarunder afsked från nyssnämnda Chefsbefattning kan
varda honom i nåder beviljadt, uppföras på Rikets allmänna Indragnings-stat till
åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension af 6,000 R:dr, hade
uti 56:te punkten Utskottet, som ansett att derest omförmälda nådiga framställning
af Rikets Ständer bifölles, den pension General-löjtnanten Akrell för närvarande
vore berättigad att från Arméens pensionskassa uppbära, borde upphöra
att vidare utgå, då pensionsrätten från allmänna Indragnings-staten vidtager, tillstyrkt
att den nådiga Propositionen måtte med sådant vilkor af Rikets Ständer
bifallas.
Detta Utskottets yttrande är i sin helhet icke godkänt af något Riks-Stånd.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva nemligen väl, i enlighet med
Utskottets tillstyrkande, bifallit Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning, men
dervid tillika förklarat, det sådant skedde utan det af Utskottet för pensionens
åtnjutande föreslagna vilkor. Borgare- och Bonde-Stånden åter hafva, för sin del,
antagit samma vilkor, men bestämt den äskade pensionen till endast 4,500 R:dr.
Då således två Riks-Stånd härutinnan stadnat mot två, med bestämdt uttryckta
beslut såväl angående pensionsbeloppet, som det af Utskottet föreslagna
vilkor, torde detta beslut böra i voterings-propositionen emot hvarandra uppställas
sålunda:
”Den som vill, att Chefen för Telegraf-verket i riket, General-löjtnanten
m. m. Carl Akrell, må berättigas att från och med månaden näst efter den, hvarunder
afsked från nyssnämnda Chefsbefattning kan varda honom i nåder beviljadt,
på Rikets allmänna Indragnings-stat under sin återstående lifstid uppbära
en årlig pension af 6,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är omförmälda pension bestämd att utgöra endast 4,500 R:dr,
med vilkor, att den pension, General-löjtnanten Akrell för närvarande är berättigad
att från Arméens pensions-kassa uppbära, bör upphöra att vidare utgå, då
pensionsrätten från allmänna Indragnings-staten vidtager.”
35:o Enligt hvad i 72:dra punkten förmäles, hade Utskottet afstyrkt Rikets
Ständors bifall å väckt motion om understöd af allmänna medel åt aflidne
Distriktsläkaren, Medicine-doktorn Carl Petter Ekegrens enka; — och är detta
Utskottets yttrande godkändt af Borgare- och Bonde-Stånden, hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, med afslag derå, beviljat förbemälda enka
en årlig pension å allmänna Indragnings-staten till belopp af 300 R:dr.
På grund af hvad sålunda förekommit, får Utskottet, för frågans afgörande
genom votering, föreslå följande omröstnings-proposition:
”Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af väckt motion om pensionsunderstöd
af allmänna medel åt aflidne Distriktsläkaren, Medicine-doktorn
Carl Petter Ekegrens enka, röstar
Ja;
22
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, hafva Rikets r Ständer beslutat, att för nvssbemälda enka å
allmänna Indragnings-staten uppföra en årlig pension af 300 R:dr.”
36:o. Den af Utskottet i 78:de punkten gjorda hemställan, att aflidne Biskopen
Carl Adolf Agardhs enka, Charlotta Lindskoug, måtte tilläggas en årlig
pension af 2,000 R:dr, att från allmänna Indragnings-staten utgå ifrån och med
månaden näst efter den, då hennes nådårs-förmån upphör, är af Preste- och
Borgare-Stånden godkänd: men Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet hafva,
med bifall till punkten i öfrigt, nedsatt den af Utskottet föreslagna pensionen till
1,500 Rxlr; —och då således jemväl denna fråga måste genom omröstning algöras,
får i sådant hänseende Utskottet föreslå följande voterings-proposition:
'Den som vill, att — enligt Stats-Utskottets af Preste- och Borgare-Stånden
godkända hemställan — Biskopen Carl Adolf Agardhs enka, Charlotta Lindskoug,
på allmänna Indragnings-staten tillägges en årlig pension af 2,000 R:dr, att utgå
från och med månaden näst efter den, då hennes nådårs-förmån upphör, röstar
Ja,
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, är pensionen för Biskopinnan Agardh, i enlighet med Ridderskapet
och Adelns samt Bonde-Ståndets beslut, bestämd att utgöra endast 1,500
R:dr.”
37:o. Uti 81:sta punkten hade Utskottet afstyrkt Rikets Ständers bifall till
en inom Preste-Ståndet genom derstädes väckt motion gjord framställning, att
det på 9:de Hufvudtiteln för Professores emiriti vid Universiteterna uppförda lönebelopp
af 4,000 R:dr måtte höjas till 4,500 R:dr; äfvensom Utskottet i samma
punkt af förekommen anledning hemställt, att Rikets Ständer måtte i underdånighet
anhålla, det behagade Kongl. Maj:t i nåder tillse, att det på allmänna Indragnings-staten
uppförda anslag till förenämnde Professorer icke må användas för
annat ändamål, än hvartill medlen blifvit af Rikets Ständer beviljade, och att
samtlige i tjenst varande Professorer måtte komma i åtnjutande af de lönebelopp
oafkortade, som äro för deras befattningar anslagne.
Dessa Utskottets yttranden äro godkända af Borgare- och Bonde-Stånden,
men ogillade af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvilka sednare
Riks-Stånd, för sin del, beviljat den äskade löneförhöjningen; och torde vid sådant
lörhållande frågan om den af Utskottet föreslagna underdåniga skrifvelsen hafva
förfallit, men saken i öfrigt, eller bestämmandet af det Professores emeriti tillkommande
lönebelopp få afgöras genom omröstning, enligt följande voteringsproposition
:
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
23
”Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af kos Rikets Ständer
gjord framställning, att det på 9:de Hufvudtiteln för Professores emiriti vid Universiteterna
uppförda lönebelopp af 4,000 R:dr måtte böjas till 4,500 R:dr; röstar
Ja ,*
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, är det bemälde Professorer tillkommande lönebelopp bestämdt
att utgå med 4,500 R:dr.”
38:o. Vidare hade Utskottet uti 82:dra punkten hemställt, att för KonglBibliothekarien
A. I. Arwidssons enka, Johanna Carolina Armfelt, måtte på allmänna
Indragnings-staten uppföras en årlig pension af 300 R:dr; — och är denna
hemställan utan någon förändring bifallen af Borgare- och Bonde-Stånden; hvaremot
ifrågavarande pension blifvit hos öfriga Riks-Stånd förhöjd, nemligen af Ridderskapet
och Adeln till 400 R:dr samt af Prcste-Ståndet till 500 Rdr.
Då vid sådant förhållande, omröstning torde böra anställas angående Borgareoch
Bonde-Ståndens mening, å ena sidan, samt Ridderskapet och Adelns, å den andra,
enär det af sistnämnde Riks-Ståml anvisade pensionsbelopp innefattas i den
summa Preste-Ståndet ensamt beviljat, har Utskottet ansett sig böra, för bestämmandet
af pensionsbeloppet, föreslå denna voterings-proposition:
”Den som vill, att för Kongl. Bibliothekarien A. I. Arwidssons enka, Johanna
Carolina Armfelt, på allmänna Indragnings-staten uppföres en årlig pension
af 300 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är pensionen för bemälda enka bestämd att utgöra 400 Rdr.”
Stockholm den 28 September 1860.
24
Stats-Utskottets Memorial N:o 195.
Reservationer:
Emot 26:te punkten af Riksdags-fullmägtigen Måns Månsson.
Emot 37:de punkten: af Herr Björck och Riksdags-fullmägtigen Nils Larsson
från Jemtlands län, hvilka, i enlighet med Utgifts-afdelningens förslag, ansågo att, enär
den af Utskottet i 81:sta punkten af Utlåtandet N:o 123 gjorda hemställan — att
Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det hehagade Kongl. Maj:t i nåder
tillse, att det på allmänna Indragnings-staten uppförda anslag för professores emeriti
vid Universiteterna icke må användas för annat ändamål, än hvartill medlen blifvit
af Rikets Ständer beviljade, och att samtlige i tjenst varande professorer måtte
komma i åtnjutande af de lönebelopp oafkortade, som äro för deras befattningar
anslagne — innefattar en fråga som eger sammanhang med stats-regleringen, densamma
alltså icke kan, såsom Utskottet antagit, förfalla, utan bör genom omröstning
i förstärkt Stats-Utskott afgöras.
i
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Stats-Utskottets Memorial M 196.
1
N:o 196.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Okt. 1860, kl. 11 f. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i åtskilliga till Slatsregleringen
hörande frågor.
Sedan Rikets Ständer, vid pröfning af Stats-Utskottets Memorial Niis 149,
150, 174, 175, 176 och 182 äfvensom af Sammansatta Stats- Lag-samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial J[s. 29, godkänt de uti samma memorial
för omröstning i Förstärkt Stats-Utskott föreslagna propositioner, har Förstärkta
Utskottet denna dag sammanträdt och i dessa frågor verkställt omröstning, hvars
resultat Utskottet härmed får för Rikets Ständer anmäla.
lssta Voteringen.
(Enligt Stats-Utskottets Memorial JKi. 149.)
1:o. Den, som — i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt PresteStåndets
beslut — anser, att, till fortsättning af den påbörjade reparationen å Linköpings
domkyrka och verkställande af de reparationsarbeten, hvilka Kongl. Majit
efter Öfver-Intendents-embetets hörande, finner vara för kyrkans framtida bestånd
nödigast, bör, utom den summa af 15,000 R:dr R:mt, som Rikets Ständer för nästa
statsreglerings-period dertill beviljat, anslås ytterligare 15,000 R:dr, att utgå med
y årligen, utan återbetalnings-skylaighet, röstar
Den det ej vill, röstar
Nej;
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 14 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial M 196.
Vinner Nej, hafva — i öfverensstämmelse med Borgare- och Bonde-Ståndens
mening — Rikets Ständer beslutat, att det sistnämnda beloppet bör med 5,000
R:dr årligen utgå endast i egenskap af lån, under de vilkor, som förut blifvit af
Utskottet föreslagna.
Denna votering har utfallit med 6-1 Ja och 58 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med ja-propositionens lydelse.
2ulra Voteringen.
(Enligt Memorialet JVs 150.)
Den, som — med godkännande af Stats-Utskottets utaf Preste- och BondeStånden
bifallna hemställan — anser, att vid innevarande riksmöte gjorda framställningar,
angående anvisande af låneunderstöd till Christinehams stads och Warnums
landsförsamlingar, icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, röstar
Ja:
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer — i enlighet med Ridderskapet och Adelns
samt Borgare-Ståndets mening — beslutat, att åt nämnda församlingar anvisa ett
låne-understöd, stort 50,000 R:dr, att utgå från Riksgälds-kontoret, under vilkor att
lånet, för hvilket en sådan skuldförbindelse bör afgifvas, som af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
godkännes och antages, skall, sedan detsamma fått räntefritt innehafvas
under trenne års tid, derefter återbetalas genom erläggande årligen af 6 procent
utaf hela den lyftade lånesumman, hvarvid räntan kommer att godtgöras efter
fyra för hundra årligen samt det öfriga utgöra afbetalning å kapitalet; äfvensom att,
derest den sålunda stadgade inbetalningen icke varder inom bestämd tid fullgjord,
dessutom skall, intilldess densamma verkställes, fem procent årlig ränta å det till
liqvid förfallna oguldna beloppet erläggas.
Som denna omröstning gifvit ett resultat af 62 Ja och 57 Nej, hafva Rikets
Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionen.
3:djc Veteringen.
(Enligt Memorialet JV2 174.)
Den som vill att —på sätt Presfe-och Bonde-Stånden, med godkännande af StatsUtskottets^
hemställan, beslutat — Rikets Ständer för utförande af en hamnbyggnad vid
staden Åmål, till Kongl. Maj:ts disposition anvisa en summa af 16,000 R.dr R:mt
Stats-Utskottets Memorial M 196.
3
att utgå såsom lån, under de vilkor, som för andra till dylika företag under innevarande
riksdag anvisade medel blifvit af Rikets Ständer föreskrifna, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Maj:ts af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet godkända nådiga Proposition, beslutat att för
sagde företag anvisa en summa af 16,000 R:dr R:mt, att utgå till hälften såsom
anslag och till hälften i egenskap af lån.
Enär voteringen utfallit med 57 Ja mot 62 Nej hafva Rikets Ständer alltså
beslutat i enlighet med nej-propositionens lydelse.
Jule Voteringen.
(Enligt Memorialet JVs 174.)
Den, som, i likhet med Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, anser att
vid detta riksmöte gjord framställning om understöd för inrättande af hamn vid staden
Haparanda icke bör föranleda till någon åtgärd af Rikets nu församlade Ständer,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Borgare- och Bonde-Ståndens
mening, beslutat att till uppförande af hamnbyggnad vid nämnde stad bevilja staden
ett lån å 54,000 R:dr R:mt, att under vanliga vilkor utgå från Riksgälds-kontoret.
Omröstningen har utfallit med 50 Ja emot 69 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat enligt nej-propositionens lydelse.
5:te Voteringen.
(Enligt Memorialet J\S 175.)
Den, som vill, att, med bifall till Kongl. Maj:ts, af Stats-Utskottet förordade
och af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet biträdda, nådiga förslag, Rikets
Ständer medgifva den förändring i grunden för amorteringen af de vid Landshöf
-
4
Stats-Utskottets Memorial M 196.
dinge-beställningarne i Upsala, Stockholms, Södermanlands, Calmar, Jönköpings, Christianstads,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Elfborgs, Wermlands, Gefleborgs,
Wester-Norrlands, Jemtlands och Westerbottens län fästade ackord, att,
från och med 4 864 års början, amorteringen må, under fortfarande beräkning af
fyra procent såsom årlig ränta å det vid hvarje liqvid återstående kapitalbelopp, få
verkställas medelst årlig inbetalning i stadgad ordning af sex procent endast å den
del af primitiva ackords-summan, som vid hvarje af nämnde Landshöfdinge-embeten
finnes vid 1860 års slut såsom skuld återstå, — röstar
Ja *
Den det ej vill, röstar
Nej5
Vinner Nej, är, i enlighet med Borgare- och Bonde-Ståndens beslut, den ifrågaställda
förändringen i sättet för Landshöfdinge-ackordens amortering af Rikets Ständer
afslagen.
Som denna omröstning utfallit med 56 Ja och 63 Nej hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
6:tc Voteringen.
(Enligt Memorialet JV2 '176.)
Den som vill att — på sätt Preste- och Bonde-Stånden, med godkännande
af Stats-Utskottets hemställan, beslutat — till befrämjande af den fabriks-anläggning, som,
för bearbetning af marmor från kalkstensbrott å och invid Singön i Roslags skärgård,
blifvit af Fabriks-idkaren Schram påbörjad, må af Rikets Ständer beviljas och anvisas
en summa af 20,000 R:dr R:mt, att, emot antaglig säkerhet, från Riksgälds-kontoret
utgå såsom lån, hvilket under fem års tid får innehafvas emot erläggande af
ränta efter 4 för hundrade om året, samt efter nämnde tids förlopp bör till Riksgälds-kontoret
återbetalas — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är— i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets
beslut, — den gjorda framställningen om ifrågavarande låneunderstöds beviljande af Rikets
Ständer afslagen.
Enär omröstningen gifvit ett resultat af 68 Ja och 51 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat enligt ja-propositionens lydelse. 7;dc
Stats-Utskottets Memorial JY1 196.
5
7:tle Voteringen.
(Enligt Memorialet JVs 182.)
Den som, med bifall till Stats-Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden
godkända, hemställan, vill,att Rikets Ständer för deras del besluta: att qvarn- och
sågräntan må från och med nästa statsreglerings-period upphöra att vidare utgöras;
att från de vid innevararande riksdag beräknade ständiga inkomster uti ordinarie eller
grundränta må afdragas å den kronan behållna delen 100,000 R:dr; att, till ersättande
af de förluster, indelningshafvare genom förändringen kunna komma att vidkännas,
ett förslagsanslag af 30,000 R:dr om året må för åren 1861—1863 å
Riksgälds-kontoret till Kongl. Maj:ts nådiga disposition anvisas, för att, i mån af behof,
till berörda ändamål utgå; samt alt Kongl. Majit må ega meddela nådiga föreskrifter
om de åtgärder i kameralt hänseende, som för verkställighet af ifrågavarande
förändringar i afseende å beskattningsväsendet å mjöl- och sågqvarnar kunna vara af
nöden, — röstar
.lä •
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt
Preste-Ståndets beslut, hafva afslagit Utskottets förenämnda hemställan.
Denna votering har utfallit med 59 Ja och 60 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med nej-propositionens innehåll.
8:de Voterisigeis.
(Enligt Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv - och Ekon. Utskottets Memorial J\s 29)
Den som anser, att § 37 af Författningen angående den Allmänna Beväringen
bör hafva följande, af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet godkända,
lydelse:
»Af de i § 15 omförmälda afgifter skall, under benämning: »Allmänna Beväringsfonden»,
bildas en särskild tillgång, att efter Kongl Maj:t,s disposition och emot
vanlig redovisning användas till bevärings-inrättningens ytterligare utbildande», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Borgare-Ståndets mening, befi,
'h. till fi. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Hand. 14 Haft. 2
6
Stats-Utskottets Memorial M W6.
slutat, att orden »efter Kongl. Maj:ts disposition och emot. vanlig redovisning» skola
ur ifrågavarande § uteslutas.
Omröstningen har, sedan en sedel blifvit kasserad, utfallit med 61 Ja och
57 Nej; och hafva alltså Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens
innehåll.
Stockholm den !28 September 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 197.
1
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Okt. 18 60, kl. 2 e. ni.
Utlåtande., i fråga om Bergsskolans i Fahlun flyttning till Stockholm
och förening med Teknologiska Institutet.
(U. A.)
Enligt hvad Stats-TJtskottet uti Utlåtandet N:o 93, angående regleringen af
utgifterna under Riks-statens 6:te Hufvud-titel (46:te punkten), redan anmält, kar
vid innevarande riksmöte, dels genom en hos Borgare-Ståndet af Herr H. Gahn
väckt motion och dels uti Kongl. Maj:ts den 9 sistlidno Mars till Rikets Ständer
aflåtna särskilda Proposition (Nio 98), det förslag blifvit framstäldt, att Fahlu
bergsskola skulle till Stockholm förflyttas och förenas med Teknologiska institutet;
hvilken fråga, i följd af Riks-Ståndens derå meddelade remisser, Utskottet,
efter inhemtad kännedom af hvad i ämnet förekommit, nu tagit i öfvervägande
och härmed får underställa Rikets Ständers pröfning.
Uti högstberörda Proposition, för hvars innehåll Utskottet ansett sig först
böra redogöra, har Kongl. Majit behagat meddela, hurusom Bruks-societeteus Fullmägtige
i Jernkontoret, uti en till Kongl. Majit den 30 Augusti nästlidet år ingifven
skrift, i underdånighet anfört, att Bruks-societeten, bland hvars angelägnaste
omsorger det alltid varit att till jcrnhandteringens idkare sprida kunskaper
om bästa sättet för denna liandterings bedrifvande i dess särskilda grenar, och som
derföre äfven, efter sin förmåga, sökt bidraga till ett ändamålsenligt ordnande af
de undervisnings-anstalter, som för detta ändamål äro inrättade, vid allmänna sammankomsten
nämnda år, i sammanhang med gjord anmälan om otillräckligheten
af det åt bergsskolan i Fahlun anvisade anslag, till öfverläggning förehaft frågan,
huruvida den plats, der bergsskolan nu är förlagd, vidare vore den dertill mest
lämpliga, och om icke öfvervägande skäl talade för dess förflyttning till hufvudstaden
och förening med Teknologiska institutet. Frågan om en dylik förening
hade flera gånger tillförene varit föremål för Bruks-societetens öfverläggningar,
och särskildt vid allmänna sammankomsten år 1847, till följd af Kongl. Majits nådiga
remiss å ett af Kommitterade uppgjordt förslag till reorganisation af Teknologiska
institutet. Ehuru Societeten äfven då insåg och erkände de stora fördelar,
hvilka i flera hänseenden borde uppkomma genom förslagets antagande, fann SocieBih.
till R. St. Fröt. 1859 &f 1860. 4 Sami. 1 A/d. 3 Band. 15 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 197.
teten sig likväl böra detsamma då afstyrka. De skäl, på hvilka detta afstyrkande
grundades, voro hufvudsakligen: att, med hänsigt till elevernas praktiska utbildning,
Fahlun syntes erbjuda åt en bergsskola ett fördelaktigare läge än Stockholm,
enär uti förstnämnde stad rådde ett verkligt bergsinannalif och öfvervägande
intresse för de ämnen, som tillhöra bergsväsendet, hvarjemte nära intill staden öfvades
grufbrytning, upphemtning af malm, smältning af koppar och silfver och ej
långt derifrån vore belägna åtskilliga masugnar och bruk, hvarest eleverue kunde
erhålla öfning uti såväl tackjernstillverkning som stångjernssmide, och jemväl, såsom
vid det Fahlu Bergslag tillhöriga Avesta bruk, uti skötseln af valsverk och
i koppargarning; att vidare i Fahlun redan funnes tjenliga lokaler för bergsskolan med
dess samlingar, jemte boställslägenheter för lärarnc, hvaremot det syntes oafgjordt,
huru och när sådana skulle kunna, om skolan till Stockholm förflyttades, der anskaffas,
samt att af cu så beskaffad förflyttning den följd sannolikt skulle uppstå,
att det årliga anslag af 1,200 R:dr Banko, som till skolan utginge från den så
kallade afradskassan, komme att för framtiden indragas. Under den tid, som förflutit
sedan detta underdåniga utlåtande afgafs, hade likväl förhållandena i nämnde
hänseenden undergått många och väsendtliga förändringar. Det vore verkligen
icke något tvifvel underkastadt, att i den ort, der bergsskolan nu vore förlagd, rådde
ett bergsinannalif, som saknades i hufvudstaden och dess grannskap; men såvidt
staden Fahlun ensamt toges i betraktande, omfattade intresset hufvudsakligen
bearbetandet af dervarande grufva och koppartillverkningen. Åt denna gren af
bergsmannahandteringen egnade sig dock det ojemförligt minsta antalet af bergsskolans
elever under hvarje lärokurs, enligt hvad föreståndaren för bergsskolan
upplyst, i allmänhet icke flere än två, hvilka, i anseende dertill att kopparsmältningen
vid Fahlun ännu på bergsmannavis bedrefves, ej heller der egde ett rätt
nöjaktigt tillfälle till processens studerande. För det stora flertalet elever, som
riktade sin håg och sina studier åt jerntillverkningon, såsom den i Sverige vigtigaste
delen af bergshandteringen, crbjöde jernverken i Dalarne numera föga eller
ingen nytta, enär de, till följd af de hinder och svårigheter, hvilka mötte såväl
för herbergcrandet af det under de sednare åren ökade antalet elever, som ock
i flera andra hänseenden, ej kunde annat än tillfälligtvis och flygtigt besökas af
en eller annan elev i sender. En på 8 å 9 mils afstånd från Fahlun belägen
masugn hade väl för skolans masmästerikurser understundom fått begagnas; men
oberäknad svårigheten att på nämnde ställe erhålla bostad för flere personer på
en gång, saknade eleverne der tillfälle att rikta sin uppmärksamhet åt stångjernsberedning.
Icke sällan hade de smidesverkstäder, som för elevernes praktiska öfningar
upplåtits, varit af beskaffenhet att undervisningen icke kunnat på vederbörligt
sätt der meddelas; och år 1858 hade ej ens någon sådan lokal kunnat anskaffas.
De fördelar, hvilka Bruks-societeten för elevernes praktiska öfningar påräknat
genom bergsskolans fästande vid staden Fahlun, hade således icke vunnits,
och till följd deraf komme äfven det första och vigtigaste af de skäl, som
Societeten år 1847 emot bergsskolans förening med Teknologiska institutet anfört,
att förfalla och enahanda vore nu förhållandet med de öfriga.
Antalet af dem, hvilka vid bergsskolan sökte inträde, hade nemligen under
de sednare åren varit i en ständig tillvext, och fråga hade derföre äfven blifvit
väckt om undervisningens ordnande på det sätt att, i händelse af behof, tjugu elever
skulle kunna emottagas hvarje, i stället för hvartannat, är med bibehållande
af lärokursens längd af två år; men om bergsskolan i ett sålunda utvidgadt och
med tidens fordringar enligt skick skulle fortfarande förblifva i Fahlun, vore en
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 197.
3
nära nog fullständig ombyggnad af de till skolan upplåtna hus och byggnader
inom kort af nöden, till bevis hvarföre af skolans föreståndare blifvit anmäldt,
att laboratorium och skolans alla samlingar och tillhörigheter funnes inrymda uti
eldfarliga trähus; att erforderlig lokal saknades för modellers uppsättning; att mineralkabinettet
vore till utrymmet för inskränkt och icke utan stor olägenhet
kunde under den kallare årstiden begagnas; att lärarnes bostäder vöre kalla, obeqväma
och bristfälliga, samt att åtskilliga uthus redan vid en år 1853 hållen ekonomisk
besigtning förklarats vara så förfallne, att de måste från grunden ombyggas.
Kostnaderna härför skulle utan tvifvel uppgå till ett ej ringa belopp, och
sannolikt blefve för Staten utgiften mindre, om den byggnad, som för det Teknologiska
institutet komme att i hufvudstaden uppföras, erhölle en sådan utvidgning,
att der kunde anvisas de rum och lägenheter, sorn för undervisningen uti de vid
bergsskolan nu föredragna ämnen må finnas erforderliga, i hvilket fall Staten äfven
kunde beredas en oj oväsendtlig inkomst genom försäljning af de Kronan tillhöriga
gårdar i Fahlun, som blifvit till begagnande af bergsskolan i nåder upplåtna.
Då det anslag, bergsskolan af den såkallade afradskassan förut åtnjutit,
numera äfven blifvit å Rikets stat uppfördt, hade fördelarne af skolans ifrågasatta
förflyttning, utan att undanskymmas at några betänkligheter, för Bruks-societeten
framträdt i deras fulla dager.
Ett allmänt och mera Omfattande tekniskt läroverk med afdelningar för
särskilda slag af yrken egde, enligt Bruks-societetens åsigt, otvifvelaktigt den
fördel framför specialskolor, stående utan samband med andra läroverk, att vid
det förra eleverne till en början alltid genomginge en förberedande kurs, i hvilken
undervisning meddelades i sådana kunskapsgrenar, sorn för hvarje tekniker
vore nödiga och först derefter vore tiden för dem inne att bestämma det yrke,
hvaråt de ville egna sig. Detta vigtiga afgörande behöfde således icke ske förrän
lärjungen bevistat läroverket någon tid, hvarunder han egt tillfälle pröfva sina
anlag och taga närmare kännedom om de banor, som för honom stöde öppna. Under
nuvarande omständigheter föranleddes deremot mången yngling utan egentlig
håg eller fallenhet för bergshandteringen, att, i följd af förhållanden, som ofta vore
helt och hållet tillfälliga, egna sig åt densamma, till skada för honom sjelf och
utan gagn för handteringen; hvaremot, om bergsskolan vore förenad med Teknologiska
institutet, en sådan yngling skulle hafva lättare att välja ett för honom
mera passande yrke och bergshandteringen äfven sannolikt kunna påräkna floro
bildade idkare med verklig fallenhet för densamma, än den nu, i anseende till
bergsskolans isolerade ställning, kunde erhålla. För dem, som önskade inträde
i Fahlu bergsskola, mötte äfven för närvarande i allmänhet stora svårigheter att
förvärfva sig de derför nödiga förberedande kunskaper, särdeles i mathematik, fysik
och mekanik, uti hvilka ämnen åter, i händelse af bergsskolans förening med
Teknologiska institutet, kostnadsfri undervisning alltid voro att der påräkna. Men
icke blott dessa förberedande kunskaper, äfven de flesta af de ämnen, som utgöra
föremål för undervisningen under första året af lärokursen vid bergsskolan, kunde
på Teknologiska institutets allmänna afdelning inhemtas, och eleverne blefve äfven
der i tillfälle att begagna föreläsningarne i åtskilliga andra med bergsvetenskapen
närbeslägtade ämnen. Lärarne i de egentliga bergsvetenskaperna skulle
icke heller, såsom nu vore händelsen, behöfva splittra sin tid åt hjelpvetenskaperna,
utan erhölle bättre tillfälle att vinlägga sig om sina hufvudämnen, att odla och
förkofra sina kunskaper äfven genom lärorikt umgänge mod andre vetenskapsmän,
samt att med dessa sina kunskaper i vidsträcktare mån än hittills gagna
4
Stats-Utskottets Utlåtande JV:o 197.
såväl auktoriteter sorn enskilda, Bibliothek och samlingar af modeller, ritningar,
mineralier, m. m. klefve till större delen gemensamma och kostnaden för laborationer
borde kunna förminskas.
På detta sätt syntes det Bruks-societeten blifva väl sörjdt för elevernes
theoretiska undervisning; men dermed voro dock endast den ena, säkerligen ej
den vigtigaste delen af deras bergsmannabildning vunnen. Det vore nödvändigt,
att do äfven under erfarne ledares tillsyn lärde sig praktiskt tillämpa sina iusigter,
hvarigenom ej allenast deras eget intresse för vetenskaplig bildning måste befrämjas,
utan ock de sättas i tillfälle att, vid utgången från läroverket, vinna förtroende
hos andra, för att med framgång kunna sprida och för handteringen göra
fruktbärande de kunskaper, som de förvärfva!. Då de svårigheter, hvarmed man
under sednare tider haft att kämpa vid beredande af lämpliga lokaler för elevernas
praktiska öfningar, alltmera ådagalagt att särskilda åtgärder måste vidtagas,
för att försäkra bergsskolan om fri och obehindrad disposition under viss tid hvarje
år af verkstäder för såväl tackjerusberedning, som de särskilda smides- och jernförädlings-methoderna,
äfvensom af bostäder i grannskapet deraf för lärare och elever,
hade inom Societeten fråga äfven blifvit väckt om inköp för dess räkning af en
bruksegendom, der dessa fördelar kunde bergsskolan erbjudas och tillika tillfälle
blifva att verkställa de rön och försök, som i bergshandteringens intresse ansåges
böra ske och hvilka, då de anställdes i öfvervaro af skolans personal, borde kunna
antagas vinna i ändamålsenlighet på samma gång, som de medförde mången värderik
upplysning för denna personal. I betraktande deraf att ett dylikt inköp
skulle inleda Societeten i många för densamma, såsom ett bolag, främmande omsorger
och bestyr, hade detta förslag likväl icke blifvit af Societeten antaget, hvaremot
Societeten, enär samma ändamål kunde vinnas, genom med enskilde bruksegare
träffade öfverenskommelse!’ om tillhandahållande af lämpliga verkstäder och boningsrum
vissa månader hvarje år, under hvilken tid de på Jernkontorets yttre
stater anställde tjenstemän kunde vid undervisningen biträda, ansett denna utväg
lämpligen böra anlitas. Kostnaderna härför kunde väl ej annat än blifva ganska
betydliga, men vore dock, om det afsedda ändamålet vunnes, ingalunda att anse
såsom förspillda.
Genom ifrågavarande förslag till ordnande af undervisningen i bergsvetenskapen
afsåges icke att för framtiden undandraga Bruks-societeten att i kostnaderna
derför deltaga eller att förminska det bidrag, som dertill från Jernkontoret utgått.
Societeten hade föreställt sig, att Statsverket och Societeten skulle, hädanefter såsom
hittills, sig emellan dela dessa kostnader, hvilket synts Societeten lämpligast
kunnat ske på det sätt, att do hvardera åtoge sig en viss bestämd del af undervisningen,
afpassad efter tillgångar och hjelpmedel, hvaröfver de egde att förfoga,
så att Staten bekostade hvad till den theoretiska undervisningen hörde och Jernkontoret
öfvertoge den praktiska delen, eller med andra ord, att Staten upprättliölle
en högre bergsskola, men Jernkontoret deremot beredde en kostnadsfri undervisning
i de för bergshandteringen erforderliga praktiska öfningar, genom hvilken
organisation derförutan den väsendtligt fördel skulle vinnas, att Statens och
Jernkontorets verksamhet så mycket som möjligt blef åtskiljd, utan att likväl en
i viss mån behöflig samverkan dem emellan upphörde. '
På grund häraf hade Bruks-societeten för sin del fattat det beslut, hvarom Fullmägtige
i Jernkontoret erhållit uppdrag att hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan:
nemligen att, derest på Statens bekostnad en fullständig och efter tidens
fordringar i afseende på undervisningens omfång och nödigt utrymme för elever
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 197.
5
lämpad bergsskola inrättades i Stockholm, med upphörande af don i Fahlun nu
varande, Bruks-societeten förbunde sig att besörja den praktiska undervisningen för
bergsskolans elever med hvad dertill hörde och att i sädant ändamål af Jernkontorets
medel bestrida alla do kostnader, som icke allenast med anskaffande af erforderliga
lokaler och verkstäder för elevernas praktiska öfningar i jcrnhandtering
och grufbrytning, utan ock med undervisningens meddelande i dessa delar genom
Jernkontorets tjenstemän blefvc förenade, äfven om dessa kostnader skulle öfverstiga
det anslag af 15,000 II:dr 11:m t årligen, som för närvarande är ifrån Jernkontoret
till Fahlu bergsskola anvisadt.
På nådig befallning har Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-kollegium den
18 sistlidne Januari till Kongl. Maj:t inkommit med Teknologiska institutets Styrelses
samt eget underdånigt utlåtande i förevarande ämne; och hade bemälde Styrelse
förklarat sig till alla delar instämma uti hvad Fullmägtige i Jernkontoret
yttrat om företrädet af ett allmänt och mera omfattande tekniskt läroverk, med
afdelningar för särskilda slag af yrken, framför specialskolor, stående utan samband
med andra läroanstalter; om de fördelar, som af bergsskolans förening med
Institutet skulle blifva en följd dels för lärarne i de egentliga bergsvetenskaperna,
hvilka derefter kunde få bättre tillfälle att vinlägga sig om sina hufvudämnen
samt genom sina insigter i vidsträcktare mån än hittills gagna såväl auktoriteter
som enskilde, och dels för bcrgseleverne, hvilka då uti Institutets lägsta afdelning
kundo inhemta åtminstone en dol af de förkunskaper, som do nu, för vinnande af
inträde i bergsskolan, oftast måste genom enskild undervisning förskaffa sig, samt
äfven kunde vid Institutet erhålla en mera fullständig bildning än för närvarande
vid bergsskolan med dess fåtaliga lärarepersonal kunde meddelas; samt slutligen
om den vinst, som skulle uppkomma genom föreningen af begge läroverkens bibliothek
och samlingar såväl för undervisningen, som i ekonomiskt hänseende. Den
farhåga man möjligen kunde hysa, att eleverna skulle i Stockholm mera än i
Fahlun dragas ifrån sina studier genom de tillfällen till förströelser, liufvudstaden
erbjödo, kundo Styrelsen, på grund af sin kännedom om lefnadssättet bland Institutets
elevci-, icke heller dela, och hvad beträffade lefnadskostnaden i Stockholm,
jemförd med den i Fahlun, så vore Styrelsen öfvertygad, att ynglingar, som ville
hushålla, kunde här lefva för åtminstone lika billigt pris, som i sistnämnde stad.
En förening af bergsskolan med Teknologiska institutet skulle äfven, enligt Styrelsens
tanke, för detta sednare vara en stor fördel, enär det derigenom erhölle en
betydlig tillökning ej blott af lärarekrafter utan ock af materiela hjelpmedel för
undervisningen; och hade Styrelsen, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, funnit
sig böra den föreslagna föreningen tillstyrka.
Hvad anginge undervisningens ordnande för dem, hvilka, efter bergsskolans
förening med Teknologiska institutet, ville egna sig åt bergskandteringen, så borde
desse elever, enligt Styrelsens åsigt, först genomgå den förberedande kurs, sorn
vore för alla Institutets elever gemensam, innan do började studera de egentliga
bergsvetenskaperna, då do komme att bilda en särskild afdelning inom Institutet;
och skulle hela lärokursen för dem likasom för öfrige elever vid Institutet upptaga
en tid af 3:ne år. Ynglingar, hvilka vid universiteten eller annorstädes inhemtat
de kunskaper, som i institutets lägre afdelningar meddelas, skulle likväl,
såsom redan för Institutet är stadgadt, ega att vinna inträde i den af Institutets
afdelningar, med hvars elever de i kunskaper och praktiska färdigheter vore jernngode,
samt sålunda kunna afsluta sin kurs vid Institutet på vida kortare tid. I
likhet med hvad hittills vid Fahlu bergsskola skett, bordo cleverne äfven, sedan
de inträdt i den egentliga bergs-afdelningen af Institutet, sysselsättas med prakti
-
6
Stats-UtsJcottels Utlåtande N:o 197.
ska öfningar vid bruk och bergverk, utan hvilka undervisningen i bergsvetenskaperna
endast kunde hlitva i jemförelsevis ringa mån gagnande, och för detta ändamål
ansåge Styrelsen den förbindelse, Bruks-societeten sig iklädt, att för nämnde
öfningar anskaffa lämpliga lokaler och verkstäder samt genom sina tjenstemän
undervisningen dervid bestrida, vara så mycket vigtigare, som derförutom tjenliga
lokaler för den praktiska undervisningen svårligen torde kunna erhållas, helst
Staten icke här, såsom i åtskilliga andra länder, egde bruk och bergverk, vid hvilka
en dylik undervisning kunde få ega rum. Under det bergseleverne reste i landsorterne
eller uppehöllo sig vid brulr och bergverk, borde de dock alltid vara åtföljde
af någon lärare från Institutet.
Någon förening af de ifrågavarande läroverken ansåge Styrelsen likväl icke
kunna ske, förr än en ändamålsenlig och för begge tillräcklig lokal hunnit anskaffas,
enär det hus, som Teknologiska institutet nu innehar, för detsamma vore
otillräckligt, äfven med dess nuvarande bestämmelse. Yid upprättandet af ritningarne
till byggnad å den för Teknologiska institutet nyligen inköpta rymliga
tomt var någon förening af bergsskolan med Institutet icke afsedd; men i händelse
af en sådan förening borde dels särskilda laborationsrum och ett mindre
auditorium för bergs-afdelningen inrättas, dels do för vissa samlingar bestämda lokaler
tillökas, och dels älven hostad, om möjligt, beredas åt Professorn i metallurgi.
Då emellertid Institutets nya hus i alla händelser borde så inredas, att tillbyggnad
deraf i mån af behof lämpligen kunde ske, och dessutom de för bergsafdelningen
erforderliga lokaler, jemte bostad för Professorn i metallurgi, äfven
kunde förläggas i en särskild byggnad, hvilket utrymmet å tomten medgåfve,
borde tjenliga lokaler åt bergsskolan å Institutets tomt alltid kunna beredas.
Den tillökning af Institutets årliga anslag, som, till följd af bergsskolans
förening med Institutet, blefve behöflig, ansåge Styrelsen vara:
lön åt en Professor i metallurgi R:dr 4,000: —
„ „ en Adjunkt i d:o
2,500: —
„ „ en Professor i bergs-mekanik
4,500: —
„ „ en Lärare i mineralogi, geognosi och grufbrytning . . ,, 2,500: —
„ „ en Laborationsdräng
500: —
ökadt anslag till bibliothek och samlingar ,, 1,500: —
„ ,, till laboratorium
1,000: —
„ ,, till diverse utgifter
1,500: —
stipendier åt bergselever
1,000: —
Summa R:dr 19,000: —
Vid denna beräkning vore likväl förutsatt, att Professorn i metallurgi erköllc
fri bostad, samt att bland do utgifter för eleverncs praktiska undervisning,
som Jernkontoret åtagit sig att bestrida, äfven vore inbegripen ersättning för
skjuts- och dagtraktamente till de lärare vid Institutet, hvilka under elevernes
resor samt vistelse vid bruk och bergverk komme att vara dem följaktige.
Sedan Teknologiska institutets föreståndare, Öfverdirektören Styffe, blifvit
anmodad att, då upprättande af fullständiga ritningar och kostnadsförslag icke
torde medhinnas, så framt ärendet skulle kunna vid innevarande riksdag för
Rikets Ständer framläggas, approximativt uppgifva kostnaden för de förändringar
och den utvidgning af Teknologiska institutets föreslagna nya byggnad i egendomen
N:o 95 vid Drottninggatan, som erfordrades, ifall Fahlu bergsskola komme
att med Institutet förenäs, hade bemälde Öfverdirektör, uti en till Chefen för
Kongl. Maj:ts Civil-departement aflemnad promemoria, anfört: att af inredningen
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 197.
7
i Teknologiska institutets byggnad ingen annan förändring vore nödig, än att det
i södra flygelns bottenvåning till boställe åt laboratorii-vaktinästaren afsedda
utrymme i stället användes för de kemiska och mineralogiska samlingarne, hvarigenom
inredningskostnadcn icke klefve i någon anmärkningsvärd grad förändrad;
att deremot, till följd af bergsskolans förening med Institutet följande nya lokaler
blefve erforderliga, nemligen: ett eller två laboratorii-rum för de elever, som eguade
sig åt bergshandteringen; ett rum för vägningar; ett laborations-och ett arbetsrum
för lärarno i metallurgi; ett större rum för de metallurgiska samlingarne, hvilket
tillika kunde användas till iöreläsningsrum; två rum och kök till boställe åt
laboratorii-vaktinästaren i stället för det, som skulle tagas i anspråk för de kemiska
och mineralogiska samlingarne, samt ett boningsrum för en laboratoriidräng,
hvarjemte det äfven vore högst önskligt, om boställe af sju rum och kök
kunde beredas åt Professorn i metallurgi; att samtlige förenämnde lokaler kunde
inrymmas uti ett tvåvåningshus af omkring 110 fots längd och 42 fots bredd,
hvilket kunde antingen sammanbyggas med Institutets laboratoriiflygel och förläggas
vid dess vestra sida mod gafveln åt Rådmansgatan, eller ock läggas alldeles
fritt inpå gården midtemot Institutets hufvudbyggnad; att kostnaden för en
dylik byggnad, hvarom Öfverdirektören Styfle rådfört sig med Professorn m. m.
P. W. Scholander, blifvit, enligt bifogadt utkast till byggnadsplan, beräknad till
omkring 58,000 R:dr, men om Professorn i metallurgi ej finge boställe i byggnaden,
som då komme att erhålla endast en våning, till omkring 41,000 R:dr: —
att plats för de lokaler, som för bergsskolan erfordrades, visserligen äfven kunde
vunnas genom att förlänga Institutets laboratorii-flygel 30 fot och derefter påbygga
densamma antingen med två våningar, om Professorn i metallurgi der finge bostad,
eller eljest med en våning, då kostnaden blifvit beräknad, i förra fallet till
52,000 R:dr och i det sednare till 33,000 R:dr; incn att, enär do metallurgiska
laborationerna då måste förläggas i våningen öfver Institutets, hvilket ej vore så
ändamålsenligt, som om de orhölle plats på nedra botten, samt utrymme för en
särskild byggnad å tomten funnes, ansåge Öfverdirektören nämnde utväg icke böra
väljas, fastän kostnaden derigenom blefve något lägre; och hade Öfverdirektören
slutligen uppgifvit, att en summa af minst 5,000 R:dr behöfdes till laboratoriernas
förseende med nödige inventarier.
Uti sitt underdåniga Utlåtande hade Kominerse-kollegium anmält, att Kollegium
på de skäl, som innefattades uti Fullmägtiges i Jernkontoret underdåniga
framställning och Styrelsens för Teknologiska institutet yttrande, äfvensom i det
af bergsskolans föreståndare, under den 28 December 1858 till Pullmägtige i Jernkontoret,
rörande don föreslagna flyttningen af skolan, afgifna och vid Kollegii
underdåniga Utlåtande i afskrift bilagda betänkande, ansåge sig böra i underdånighet
tillstyrka, att bergsskolan måtte, så snart omständigheterna det medgåfve,
varda med Teknologiska institutet förenad; äfvensom att Kollegium icke hade något
att erinra vid hvad af Styrelsen för bemälda Institut blifvit föreslaget i afseende
å den tillökning af lärare och nuvarande anslag till aflöning m. m. vid Institutet,
som genom bergsskolans förening med detsamma blefve behöflig.
Med afseende å de vigtiga skäl, som blifvit af Bruks-societetens Pullmägtige
i Jernkontoret samt Teknologiska institutets Styrelse anförda, har Kongl. Majit
funnit sig böra för sin del i nåder godkänna det väckta förslaget om don i
Fahlun inrättade bergsskolans förflyttande derifrån och förening med Teknologiska
institutet i Stockholm, under vilkor, att Bruks-societeten, på sätt af dess Pullmägtige
blifvit erbjudet, kommer att af Jernkontorets medel bestrida alla de kost
-
8
Stats-Utskottets Utlåtande No 197.
nador, som blifva förenade icke allenast med anskaffande af erforderliga lokaler
och verkstäder för bergsskole-elevernes praktiska öfningar i jernkandtering och
grufbrytning, utan ock med undervisnings meddelande uti dessa ämnen genom
Jernkontorets tjenstemän, äfven om dessa kostnader skulle öfverstiga det anslag
af 15,000 R:dr Hant årligen, som för närvarande är från Jernkontoret till Fahlu
bergsskola anvisadt, samt under förutsättning derjemte, dels att nämnde öfningar
och undervisning komma att stå under ledning och tillsyn af Teknologiska institutets
Styrelse, och dels att, i händelse det från Jernkontoret utgående årliga anslag
icke till fulla beloppet för berörda ändamål utgår, återstoden deraf får till
andra bergsskolans utgifter användas.
Då emellertid föreningen af ifrågavarande läroverk icke kunde verkställas,
utan såvida tillräcklig lokal blefve för ändamålet beredd, samt, enligt hvad Teknologiska
institutets Styrelse och särskildt Institutets föreståndare, uti ofvannämnde
promemoria, upplyst, i sådant afseende erfordrades, att, jemte det någon, till ökad
kostnad icke ledande, förändring vidtoges uti inredningen af den nya byggnad för
Teknologiska institutet, till hvilken Rikets Ständer vid sednaste riksdag beviljat
anslag, en ytterligare byggnad för bergsskolans behof samt till boningsrum för
en laboratorii-vaktmästare och en laboratorii-dräng blefve å Institutets tomt uppförd,
derför kostnader), enligt af Öfverdirektörcn Styffe, efter samråd med Professoren
Scholander', uppgjord approximativ beräkning, emot hvilken Öfver-intendentsembetet
uti afgifVct yttrande förklarat sig icke hafva något att erinra, skulle ifall
byggnaden erlrölle två våningar, så att Professorn i metallurgi äfven kunde der
erhålla bostad, hvilket Öfvcrdircktören ansett högst önskligt, uppgå till omkring
58.000 R:dr, men eljest till omkring 11,000 R:dr, har Kongl. Maj:t, med anledning
af hvad sålunda blifvit upplyst och yttradt, samt enär laboratoriernas äfven ifrågasatta
förläggande uti en tillbyggd öfre våning å utbyggnaden till Teknologiska
institutets södra flygel, hvarigenom någon minskning i byggnadskostnaden kunde
vinnas, förklarats icke vara lämpligt, i nåder föreslagit Rikets Ständer att för
omförmälda byggnad å Teknologiska institutets nya "tomt bevilja ett anslag af
58.000 R:dr, samt derjemte till laboratoriernas förseende med nödiga inventarier
utom dem, som det kunde finnas ändamålsenligt att flytta från bergsskolan i
Fahlun, ett belopp af 5,000 R:dr, i hvilket fall bergsskolans i Fahlun befintliga
fastigheter och för den nya lokalen ej lämpliga eller eljest icke dugliga inventarier
borde, när bergsskolans flyttning egt rum, å offentlig auktion försäljas och den
inflytande köpeskillingen till Riksgälds-kontorct ingå; — men då bergsskolans
flyttning i alla händelser icke före början af nästa riksdag kunde försiggå, har
Kongl. Majit ansett någon framställning till Rikets Ständer angående den tillökning
i Teknologiska institutets årliga anslag, som af bergsskolans förening med
Institutet kan föranledas, för närvarande ej böra ega rum.
Uti den motion, som, enligt hvad ofvan är omförmäldt, blifvit vid början
af riksdagen utaf Herr II. Galm inom Borgare-Ståndet afgifven, har motionären
anfört, att som någon framställning i ämnet då ännu icke från Regeringen ankommit
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 197.
9
kommit, kan af sådan anledning ansett sig böra inom motionstidens utgång underställa
frågan Rikets Ständers pröfning; varande det af Herr Gahn gjorda förslag
hufvudsakligen öfverensstämmande med det, som Kongl. Majit sedermera uti
den nådiga Propositionen till Rikets Ständer aflåtit; — och då motionären äfven
till väsendtlig del grundat sin framställning på enahanda skäl, som förekommit
uti Bruks-societetens underdåniga skrifvelse samt de af vederbörande embetsverk
deröfver afgifna utlåtanden, hvilka här ofvan redan blifvit anförda, torde det icke
vara nödigt att Utskottet närmare redogör för motionens innehåll i dessa hänseenden;
— men jemte nu antydda omständigheter har Herr Gahn vidare fästat
uppmärksamheten derpå, att, utan Jernkontorets medverkan, Staten, som icke här,
såsom i åtskilliga andra länder, eger några större jernverk, svårligen utan högst
betydliga uppoffringar skulle kunna bereda utvägar för den icke minst vigtiga
delen af ifrågavarande undervisning, hvilken uti sjelfva verkstaden borde meddelas,
eller de så kallade praktiska öfningarne, och att man derföre nu icke borde
försumma det tillfälle, som yppade sig genom Bruks-societetens ganska frikostiga
erbjudande, hvilket möjligen i en framtid icke torde förnyas, enär stångjernstillverkningen,
som hittills förnämligast legat i Jernkontorsdelegarnes händer, sannolikt,
till följd af den fullkomliga frihet jernhandteringen numera erhållit, skulle
komma att fördelas på lika många utom denna inrättning stående bruksegare, och
Jernkontoret följaktligen icke i samma grad som nu komme att representera Svenska
jernhandteringen; — och har motionären derjemte erinrat om nödvändigheten
och behofvet för Sverige af en god undervisningsanstalt för bergshandteringen,
hvilket behof syntes icke behöfva närmare utvecklas, då detsamma redan vid betraktandet
af jernhandteringens vigt för landets förkofran och dess, till följd af
naturförhållanden, uppkomna fördelning uti en mängd smärre verkstäder, borde
för en hvar ligga i öppen dag. Likaså ögonskenligt syntes det vara, att man icke
numera, efter de förändrade förhållanden, som inträdt, kunde billigtvis fordra att
Jernkontoret, en helt och hållet enskild inrättning af stångjern verksegare skulle
bekosta nästan allt hvad i denna väg erfordrades, hvilket verkligen för närvarande
vore fallet, enär denna inrättning, utom förutnämnda anslag till Fahlu bergsskola,
äfven bekostade en lägre elementar-bergsskola i Philipstad, och aflönade alla de
personer, sorn under benämning direktörer, stipendiater, elever och smidesverkmästare
på Jernkontorets stat, betjena hela den Svenska jernhandteringen, såväl
den del, som tillhör Jernkontoret, som äfven den ojemförligt större delen deraf,
hvilken icke är delaktig i Kontoret, nemligen hela tackjernstillverkningen, under
det Statsverket för sådan undervisnings befrämjande endast lemnar ett årligt anslag
af 7,500 R:dr. Då nu Bruks-societeten ville fortfarande åtaga sig att ombesörja
och bekosta hela den praktiska undervisningen, hvilket bäst öfverensstämde
med de tillgångar, hvaröfver den hade att förfoga, och hvilken del likväl torde
komma att erfordra lika stora kostnader, som de, hvilka af Statsverket för den
theoretiska delen af undervisningen borde bestridas, så syntes det ingalunda vara
för tidigt eller för mycket begärdt, att Staten, sorn i öfrigt på sednare tider med
frikostig hand inrättat läroverk för jordbruk och slöjder hvar helst de varit behöfliga,
nu äfven borde till någon större del än hittills bidraga till undervisningen
i bergshandtering, hvilken handtering, om den ock ej längre såsom fordom kunde
anses såsom landets första modernäring, dock alltid skulle bland dessa intaga en
så betydande plats, att dess mer eller mindre goda ställning komme att högst betydligt
inverka på hela samhällets välbefinnande.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 15 Häft.
2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 197.
Under behandlingen af detta ärende har Utskottet tagit kännedom af såväl
de i den Kongl. Propositionen åberopade handlingar som de yttranden i ämnet,
hvilka blifvit inom Borgare-Ståndet afgifna samt genom protokolls-utdrag Utskottet
tillställda; och då den här ofvan meddelade framställningen innefattar alla de
skäl, som blifvit anförda för den ifrågaställda flyttningen af Fahlu bergsskola, har
Utskottet ansett sig nu äfven böra redogöra för hvad i motsatt syftning hufvudsakligen
förekommit.
Af omförmälda handlingar inhemtas nemligen, att vid denna frågas föredragning
hos Kongl. Kommerse-kollegium, Kollegii President varit från pluralitetens,
uti det underdåniga utlåtandet framställda, åsigt skiljaktig och i sådant
hänseende yttrat att, i betraktande af hvad upplyst blifvit angående det förfallna
skick, hvari bergsskolans byggnader i Fahlun sig befinna, samt det otillräckliga
utrymme de lemna, äfvensom å svårigheten att i grannskapet af Fahlun bereda
tillfälle för elevernes praktiska undervisning i masugnsskötsel samt jernförädling,
Herr Presidenten väl förordade bergsskolans flyttning från nämnde stad, och ej
heller ville bestrida att den föreslagna föreningen af skolan med Teknologiska
institutet skulle medföra nytta både för lärare och lärjungar, såsom beredande
godt tillfälle till inhemtande af utvidgade theoretiska kunskaper i de vetenskapsgrenar,
med hvilka dcu bildade bergsmannen bör göra sig förtrogen. Men enligt
Herr Presidentens åsigt hade ändamålet med bergsskolans inrättning varit och
borde fortfarande vara, ej att utgöra en blott och bart theoretisk bildningsanstalt,
utan en skola, der vetenskapen och praktiken i möjligaste måtto skulle gå hand
i hand med hvarandra, Fördelen häraf vitsordades bäst af det yttrande skolans
insigtsfull föreståndare i ämnet afgifvit till Fullmägtige i Jernkontoret, enligt
hvilket det vore hans allvarligaste öfvertygelse, vunnen både såsom elev och lärare
vid bergsskolan, att endast i förening med en väl ordnad praktisk undervisning
den theoretiska undervisningen i jernets metallurgi kunde blifva tillfredsställande
och fruktbringande. Att skolans ändamål sålunda uppfattats af flertalet utaf de
elever, som sedan dess inrättning år 1822 besökt densamma, ådagalades jemväl
deraf, att då sådane personer, som undergått utgångsexamen vid Universiteterna,
endast utgjort 68, oaktadt med ordinarie elevplatserna 3:ne stipendier varit förenade
och genomgående af en lärokurs vid bergsskolan utgjort vilkor för så beskaffade personers
anställande i Jernkontorets tjenst, hade deremot antalet elever med ringai’e
grad af theoretisk underbyggnad, . till aldra största delen bruksbokhållare eller
söner af bruksegare, uppgått till icke mindre än 184. — Om således kufvudändamålet
med skolan måste anses vara det nu angifna, uppstode till besvarande den
frågan, huruvida berörde ändamål kunde ernås i händelse af skolans förflyttning
till hufvudstaden ? För sin del ansåge Herr Presidenten detta icke vara förhållandet
— lika litet som en theoretisk-praktisk läroanstalts för jordbruket inrättande
härstädes skulle komma att motsvara sin bestämmelse. Visserligen hade
Bruks-societeten erbjudit sig att bekosta anskaffande af lokal och undervisning vid
något jernförädlingsverk under vissa månader af året, men under öfriga delen
deraf skulle undervisningen uteslutande afse bibringande af theoretiska kunskaper,
eller sådana som kunde inhemtas och läras vid hvarje högre undervisningsverk.
Under denna, den större delen af året, komme eleverne alltså att sakna ej blott
allt tillfälle till direkta praktiska öfningar, utan äfven inflytelsen af det bergsmannalif,
hvarunder den deri deltagande nära nog omedvetet föres till mången för
honom nyttig iakttagelse, på samma gång som håg och lust för den verksamhetsbana,
han valt, hos honom väckes och underhålles. Af dessa skäl hade Herr
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 197.
11
Presidenten icke kunnat tillstyrka nådigt bifall till Bruks-societetens underdåniga
framställning, utan ville för sin del i underdånighet föreslå, att då skolan ansåges
böra upphöra i Fahlun, den måtte förflyttas till någon stad i en bergslagsort,
t. ex. Philipstad eller Nora, för hvilken flyttning Statsverkets kostnader sannolikt
icke skulle öfverstiga hvad som uppgifvits erfordras i följd af skolans föreslagna
förening med Teknologiska institutet.
Under diskussionen i Borgare-Ståndet har åter hufvudsakligen blifvit erinradt,
att de förhållanden, hvilka år 1847 af Bruks-socicteten åberopades såsom skäl för
bergsskolans bibehållande i Fahlun, hittills ieke synts hafva undergått så väsendtlig
förändring, att deraf kunde hemtas stöd för den ifrågaställda flyttningen. Det
borde nemligen icke förbises, att skolans syfte vore helt och hållet praktiskt, såsom
afseende att i sista hand bibringa sina lärjungar all den praktiska erfarenhet
uti en eller annan riktning, som vid deras inträde på bergshandteringens olikartade
vägar kunde blifva både dem och det allmänna till nytta, och att de således
före inträdet i skolan borde hafva inhemtat det mesta af de förberedande kunskaper,
som erfordrades för att kunna uppfatta och tillgodogöra sig de tillämpningar,
som der framställas. Det vore svårt att inse, hvar en sådan praktisk bildning uti
bergshandteringcn lättare kunde inhemtas, än uti en bergsstad, sådan som Fahlun,
i hvars närmaste omgifning så många rikliga tillfällen erbjöde sig för lärjungarne
att uppmärksamma • de mest olika delar af bergsmannayrket, der landets äldsta
koppargrufva funnes, der man hade att tillgå de mest fulländade och ändamålsenliga
uppfordringsverk för vatten och malm, sådana som få andra länder framvisa
dem och som stundligen erinrade om tillämpningen af bergsmekanikens läror, — der
koppar, bly och silfver utbringas ur sina malmer och flera andra till bergsbruket
hörande näringar bedrifvas; — hvarförutom i stadens grannskap jernets förekommande
och tillgodogörande kunde studeras vid do många der befintliga betydliga
jernmalmsfälten eller vid de verkstäder af ett eller annat slag, som på dessa fälts
rika malmtillgångar finnas grundade. Dessa rika tillfällen till bildning uti bergshandteringen
syntes vara för stora och vigtiga att bortkastas, enär månget framstående
anlag skulle utvecklas, mången nyttig och hedrande verksamhet framkallas
och för framtiden egnas åt fäderneslandets tjenst, just genom de många tillfällen,
som der i så rikt mått och i så olikartade rigtningar, så att säga, på en punkt
erbjöde sig åt ynglingarnes uppmärksamhet och forsknings begär. — Om emellertid
skolan mod sin nuvarande ringa lärarepersonal icke ansåges kunna uppfylla
alla fordringar af en sådan bildnings-anstalt, så borde detta ej tillskrifvas skolans
nuvarande läge, icke heller föranleda ett fullkomligt åsidosättande af de naturliga
fördelar, som detta läge erbjöde för en ändamålsenlig utveckling af lärjungames
bildning. — Denna olägenhet syntes nemligen kunna afhjelpas, derigenom att tillgångar
anskaffades för skolans utvidgning såväl medelst en ökad lärarepersonal,
som erforderliga byggnader, för hvilkas uppförande tjenliga platser funnes på de
förut inköpta tomterna. Då man vidare såsom ett väsendtligt skäl för skolans
förening med Teknologiska institutet anfört svårigheten för blifvande elever att förvärfva
sig nödiga förkunskaper, så borde härvid erinras, att denna olägenhet lika
väl kunde afhjelpas derigenom att cleverne ålades att före inträdet i bergsskolan
genomgå ett års förberedande kurs vid Institutet, hvilket syntes desto mera lämpligt,
som den nu föreslagna anordningen just afsåge att första årets undervisning
vid Institutet skulle kunna begagnas äfven af blifvande bergselever; — men att
deremot, såsom af flyttningen blefve en gifven följd, för den förberedande undervisningens
fullkomnande uppoffra alla de fördelar för den egentliga tillämpnings
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 197.
skolan, hvilka dess belägenhet i en bergsstad medförde, syntes helt och hållet ändamålsvidrigt.
Likaledes borde uppmärksamheten fästas derpå, att ehuru, enligt
hvad Bruks-societetens Fullmägtige anfört, stora svårigheter mött för ett lämpligt
ordnande af bergselevernes praktiska utbildning, på sätt hittills egt rum medelst
besök vid enskilda tillhöriga bruksegendomar, så hade Bruks-societeten — på samma
gång som den erbjudit sig att för framtiden helt och hållet ombesörja dessa praktiska
öfningar likväl förklarat att Societeten öfvergifvit den plan, hvilken i sådant
hänseende blifvit framställd och som vore den enda, hvarigenom omförmälda
svårigheter kunde med säkerhet undanrödjas, nemligen anskaffandet af en särskild
bruksegendom, der eleverne alltid kunde påräkna tillfälle för verkställandet afrön
och försök i bergshandteringens olika grenar. På hvad sätt Bruks-societeten nu
ämnade att ombesörja de praktiska öfningarne, vore således för närvarande okändt;
men visshet härom syntes likväl böra erhållas, innan man på omförmälda erbjudande
grundade ett beslut, som i andra hänseenden vore förenadt med så många
olägenheter.
Att bergsskolans flyttning från Fahlun till Stockholm och förening med Teknologiska
institutet skulle i vissa hänseenden medföra väsendtliga fördelar såväl
för undervisningen som för det allmänna, anser Utskottet, efter öfvervägande af
allt hvad i frågan förekommit, svårligen kunna bestridas. Sålunda skulle otvifvelaktigt,
i följd af de större lärarekrafter Teknologiska institutet i theoretiskt afseende
erbjuder, undervisningen i de allmänna vetenskapliga ämnen, hvilka ingå i
bergsmannabildningen, kunna erhålla större grundlighet och omfattning, än vid
bergsskolan med dess fåtaliga lärarepersonal hittills kunnat ega rum, och de nu
öfverklagade svårigheterna för blifvande bcrgselever, att förvärfva sig de för inträde
vid bergsskolan nödiga förberedande kunskaper, skulle härigenom helt och hållet
undanrödjas. Det synes äfven antagligt att, såsom anfördt blifvit, bergsskolans
lärare genom den lifligare beröring med andra vetenskapsmän och de rikare
hjelpmedel i vetenskapligt hänseende, som i hufvudstaden äro att tillgå, finge bättre
tillfälle att utbilda sina egna studier och jemväl kunde i vidsträcktare mån än
hittills blifva till gagn för auktoriteter, likasom för enskilde; — och skulle slutligen
bergsskolans flyttning, i följd af Bruks-societetens i sådant hänseende gjorda
anbud, för Statsverket medföra den lmfvudsakliga fördel, att kostnaderna för bergselevernes
praktiska utbildning komme för ali framtid att af bemälda Societet
bestridas.
Å andra sidan har emellertid Utskottet ej kunnat förbise vigten af de anmärkningar,
som, enligt hvad ofvan är anfördt, blifvit framställda emot det ifrågavarande
förslaget, och hvilka synas ådagalägga, att skolans flyttning och förening
med Teknologiska institutet äfven skulle föranleda åtskilliga tänkvärda olägenheter.
Huruvida åter fördelarne af denna åtgärd möjligen i allt fall borde anses
öfvervägande, är således den fråga, som nu borde undersökas, men hvarpå Utskottet
erkänner sig icke kunna, efter den utredning saken hittills erhållit, afgifva
ett tillfredsställande svar.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 197.
13
Den erinran, som härvid förekommit, beträffande dessa läroverks olika art och beskaffenhet,
att nemligen bergsskolans uppgift och ändamål egentligen är praktiskt,
men Teknologiska institutet deremot utgör en hufvudsakligen theoretisk undervisningsanstalt,
synes i främsta rummet förtjena afseende. Det är nemligen tydligt
att en förening af tvänne i så väsendtlig måtto skiljaktiga läroanstalter måste vara
åtföljd af ej ringa svårigheter, och om äfven en sådan förening kan på ett ändamålsenligt
sätt åstadkommas, hvilket Utskottet ingalunda vill bestrida, hafva
likväl i detta fall så många farhågor blifvit uttalade om de olägenheter, som deraf
skulle härflyta, att det knappast synes rådligt att Rikets Ständer i ämnet besluta
innan en fullständig plan för det nya läroverkets organisation blifvit uppgjord,
hvarigenom säkerligen lättast skulle utrönas, i hvad mån de gjorda anmärkningarne
böra anses befogade.
Bland dessa anmärkningar äro i öfrigt åtskilliga af den beskaffenhet, att en
närmare undersökning i de angifna omständigheterna torde vara nödig för att kunna
tillförlitligt bedöma den ifrågaställa åtgärdens lämplighet. Då sålunda ett hufvudsakligt
skäl för bergsskolans flyttning liemtats från svårigheten att i Fahlun
åstadkomma en grundlig undervisning i de ämnen, som äro förberedande för skolans
lärokurser, vill det synas Utskottet, som skulle man härvid hafva fästat allt
för mycken vigt vid en omständighet, som egentligen ligger utom ändamålet för
sjelfva bergsskolan; och Utskottet har, för sin del, icke kunnat inse något hinder
för det förslag, som till afhjelpande af denna olägenhet blifvit inom Borgare-Ståndet
framstäldt, nemligen att, för dem som icke vid Universitetet undergått
bergsexamen, en förberedande kurs vid Teknologiska institutet kunde föreskrifvas
såsom vilkor för inträde i bergsskolan, hvilket utan tvifvel skulle lända denna till
synnerlig fördel, då lärarno derigenom, frikallade från den elementära undervisning
i thcoretiska ämnen, som icke tillhör deras befattningar, men do icke desto mindro
i följd af ofvan anmärkta förhållande, måst åtaga sig, blefve oförhindrade att egna
sig åt sina liufvudämnen, och läroverket sålunda koinme att bättre uppfylla sin
bestämmelse, hvilken Utskottet icke kan antaga vara någon annan, än att utgöra
en tillämpnings skola för bergshandteringen.
Till stöd för denna uppfattning af bergsskolans ändamål, såsom varande hufvudsakligen
praktiskt, har Utskottet ansett sig böra meddela hvad skolans föreståndare,
uti sitt till Bruks-societetens Fullmägtige i ämnet afgifna utlåtande, härom
anfört. Efter att hafva utvecklat de skäl, som, enligt hans åsigt, talade för
skolans flyttning till Stockholm, — hvilka återfinnas uti här ofvan intagna utlåtande
af Bruks-societetens Fullmägtige — yttrar sig nemligen bemälde föreståndare
sålunda:
”Antingen bergsskolan förblifver i Fahlun eller förflyttas till Stockholm, synes den mig
aldrig kunna nöjaktigt uppfylla sin bestämmelse med mindre än att tillträde beredes för
densamma till ett passande och välbeläget jernbruk, der eleverne, såväl under bergsskolekursen
som efter densamma kunna få uppehålla sig för att praktiskt studera grufbrytning,
masmästeri, stångjernssmide, ståltillverkning, bergsmekanik, skogshushållning, bruksbokhålleri
och bruksekonomi, och hvarest allt skötes på bästa möjliga sätt, så att bruket vore att
betrakta såsom ett framåtskridande normalbruk. Som jag redan uti en skrifvelse till Herrar
Fullmägtige af den 14 April 1856 närmåre utvecklat allt detta, anhåller jag vördsam
mast
att här hl åberopa denna skrifvelse.
Det är mig icke obekant att personer finnas, hvilka drifva den sats, att praktisk un
dervisning
i jernhandteringen icke är vid bergsskolan behöflig, och jag anhåller derföre att
hvad jag nu tagit mig friheten yttra måtte få anses såsom en protest, grundad på det re
-
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 197.
naste intresse för Svenska jernhandteringens förkofran samt på den allvarligaste öfvertygelse,
vunnen både såsom elev och lärare vid bergsskolan, att endast i förening med en väl ordnad
praktisk undervisning den theoretiska undervisningen i jernets metallurgi kan blifva
tillfredsställande och fruktbringande. Saken synes mig dessutom i sig sjelf vara så enkel
och lätt att fatta, att något vidare ordande derom icke torde vara behöfligt; och jag vågar
till och med uttala den öfvertygelsen, att Bruks-societeten näppeligen skulle kunna vidtaga
någon åtgärd, af hvilken så säkra och rika frukter för handteringens förkofran vore att
emotse, som genom att anskaifa ett lämpligt jernbruk för Societetens räkning.
Ville derföre Bruks-societeten, i händelse bergsskolan skulle komma att förflyttas till
Stockholm, i stället för de bidrag som nu lemnäs till densamma, genom köp eller arrende
på längre tid af ett passande jernbruk, bereda bergsskolan tillfälle till jernhandteringens
och dermed sammanhängande ämnens praktiska studerande, så tror jag, att icke allenast
med samma, utan säkerligen äfven med mindre kostnader för Bruks-societeten än de nuvarande,
bergsmannastudiet i vårt land skulle komma att bedrifvas på ett mycket mera fruktbringande
och ändamålsenligt sätt än det nu är möjligt.”
Häraf framgår tydligen att bergsskolans föreståndare ansett elevernes praktiska
öfuingar eller den del af undervisningen, sorn icke kan bibringas i sjelfva
skolan, vara företrädesvis angelägen och magtpåliggande för deras utbildning; och
då do skäl, bemälde föreståndare i öfrigt anfört för skolans flyttning, i sig sjelfva
synas vara af jemförelsevis underordnad vigt och åtminstone icke utesluta möjligheten
deraf att hufvudsakligen samma fördelar, som med flyttningen åsyftas, kunde
vinnas genom en utvidgning af skolan i Fahlun, har Utskottet ej kunnat uppfatta
föreståndarens yttrande annorlunda, än att han förordat bergsskolans förening
med Teknologiska institutet förnämligast på grund af don öfvertygelse, att Brukssocieteten
i sådant fall snarare skulle förmås att bereda skolans elever tillfälle
att på ett fullt ändamålsenligt sätt inhemta den för dem erforderliga praktiska
bildning.
Utskottet, som fullkomligt erkänner vigten af denna sednare omständighet,
anser emellertid det skick, hvari frågan just i detta hänseende sig befinner, utgöra
en ytterligare anledning till tvekan om hvad Utskottet bör i saken tillstyrka.
Då nemligen Bruks-societetens ofvan omförmälda för Staten visserligen ganska förmånliga
anbud att bestrida alla kostnaderna för bergsskole-elevernes praktiska
bildning, varit åtföljd af det förklarande, att Societeten funnit sig icke böra antaga
det väckta förslaget om inköpande af en för berörda ändamål särskildt afsedd
bruksegendom; men bergsskolans föreståndare, som ansett sagde ändamål
endast genom en sådan åtgärd kunna på ett fullt tillfredsställande sätt uppnås,
icke baft tillfälle att, sedan detta förklarande af Societeten afgafs, sig i ämnet yttra,
saknar Utskottet följaktligen kännedom derom, huruvida bemälde föreståndare,
oaktadt de sålunda förändrade förhållandena, fortfarande hyser den åsigt, att
Bruks-societetens erbjudande, med ofvan angifna inskränkning, kan bereda så väsendtligt
fördelar för undervisningen, att detsamma bör gälla såsom ett hufvudsakligt
skäl för bergsskolans flyttning till Stockholm. Utskottet anser således angeläget,
att före frågans afgörande föreståndaren må blifva häröfver ånyo hörd; men
som det likväl svårligen torde för honom, eller sedermera för Rikets Ständer,
blifva möjligt att tillförlitligt bedöma fördelarne af det utaf Bruks-societeten gjorda
anbud, innan något bestämdt och mera detaljeradt förslag af Societeten meddelats,
angående sättet för de praktiska öfningarnes ordnande för framtiden, synes det äfven
vara af vigt, att Bruks-societetens Fullmägtige anmodas att i detta hänseende
inkomma med yttrande.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 197.
15
Derjemte och då Utskottet, af hvad hittills i frågan förekommit icke funnit
sig öfvertygadt, att hufvudstaden skulle i alla hänseenden vara den lämpliga
ste
orten för en bergsskola, och då det icke synes oantagligt att samma fördelar
för undervisningen, som Bruks-societeten genom den föreslagna flyttningen velat
bereda, skulle till väsendtlig del kunna vinnas derigenom att Rikets Ständer beviljade
ökade anslag för utvidgning och förbättring af bergsskolan i Fahlun, vore
det för en fullständig utredning af detta ärende, enligt Utskottets tanke, lämpligt,
dels att Bruks-societeten anmodades afgifva förklaring, huruvida dess förut omnämnda
anbud icke skulle vidhållas i händelse Rikets Ständer funne skäl, att
föredraga sistnämnda utväg, dels ock att fullständig plan och kostnadsförslag upprättades
för Fahlu bergsskolas utvidgning och undervisningens ändamålsenliga
ordnande derstädes, på det Rikets Ständer, innan de fatta sitt beslut i ämnet,
måtte kunna jemföra fördelarne och kostnaderna af såväl det ena som det andra
förslaget.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer till svar å högstberörda Kongl. Proposition
måtte i underdånighet tillkännagifva, att de funnit frågan
om Fahlu bergsskolas flyttning till Stockholm och före
ning
med Teknologiska institutet uti ofvan omförmälda hänseenden
erfordra ytterligare utredning, innan Rikets Ständer
kunna derom besluta, samt i följd deraf underdånigst anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes, efter det sådan utredning blifvit verkställd,
till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta den
nådiga framställning i ämnet, hvartill Kongl. Maj:t kan finna
omständigheterna föranleda.
Stockholm den 1 Oktober 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Stats-Utskottets Memorial N:o 198.
1
A.sk. till Exp.-Utsk. den 5 Okt. 1860, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning al återremisser å Sta t s-Uisko t fels Memorial N:o
195, med förslag till voterings-propositioner för afgörande af
åtskilliga till 8:de och 9:de Hufvud-titlarne hörande anslagsfrågor.
(U. A.)
Vid föredragning hos Riks-Stånden nästlidna dag af ofvanberörda Memorial
N:o 195, liar Ridderskapet och Adelil till Stats-Utskottet återremitterat 25:te, 26:te
och
tioner i anledning af Riks-.";tandens skiljaktiga beslut rörande ifrägaställda bidrag
af allmänna medel för läroverks-byggnaiier i Fahlun och i Oskarshamn samt till utvidgning
af Lunds kathedralskolas undervisningslokal; men som de öfriga frenne
Riks-Stånden, enligt Utskottet tillhandakomma Prokollsutdrag, godkänt 25:te och
27:de punkterna,
kan följaktligen Ridderskapet och Adelns återremiss af voterings-propositionerna
rörande anslagen till Fahlu läroverks
byggnad
och för Lunds kathedralskola icke till vidare åtgärd
föranleda.
Beträffande åter frågan om statsbidrag för läroverks-byggnaden i Oskarshamn,
får Utskottet erinra, hurusom — sedan Utskottets hemställan uti 25:te punkten af
Utlåtandet N:o I7d örn anvisande för detta ändamål af en anslags-summa å 20,000
R:dr blifvit godkänd af Preste- och Borgare-Stånden, men ogillad af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet, dervid sistnämnda Riks-Stånd för ifrågavarande
läroverks-byggnad, under uppgifna vilkor, beviljat ett lånebelopp af 40,000 R:dr. —
Utskottet uti 26:te punkten af ofvanberörda Memorial N:o 195, för ärendets afgörande
genom omröstning, föreslagit en voterings-proposition, deruti, såsom ja-proposition
upptogs Preste- och Borgare-Ståndens beslut om ett anslag å 20,000 R:dr
och såsom nej-proposition den mening, sorn — med iakttagande deraf att frågan om
ett högre lånebelopp än 20,000 R:dr, borde, såsom endast af ett Ständ beviljadt, förBih.
till li St. Prot. 1859 & 1800. 4 Sami. 1 A/d. 3 Band. 16 Häft. 1
2
Stats-lJtskottets Memorial N:o 1,99.
falla — befanns närmast öfverenstämma med Bonde-Ståndets beslut, nemligen beviljandet,
af ett låneunderstöd å 20,000 JR:dr under de af sistnämnda Riks-Stånd uppgifna
vilkor.
Denna Voterings-proposition är nu godkänd af Preste-och Borgare-Stånden,
men återremitterad af Ridderskapet och Adeln. Bonde-Ståndet åter, har, med ogillande
af sagde proposition, för sin del beslutit, att för frågans afgörande borde
först röstas om kontra-proposition, dervid Bonde-Ståndets beslut om ett lån ä
40,000 R:dr skulle upptagas såsom ja-proposition och Ridderskapet och Adelns beslut,
att afslä allt statsbidrag för omförmälde läroverks-byggnad, såsom nej-proposition;
hvarefter votering i hufvudsaken borde ega rum mellan Preste- och Borgare-Ståndens
beslut såsom ja-proposition och den mening, såsom nej-proposition,
hvilken vid första voteringen blifvit gällande, antingen Bonde-Ståndets eller Ridderskapet
och Adelns.
Dä emellertid den af Stats-Utskottet föreslagna voterings-propositionen är
uppsatt i enlighet med den grundsats, som Utskottet tillförene alltid i frågor af
denna beskaffenhet iakttagit; och då äfven de uti 25:te och 27de punkterna af
ifrågavarande Memorial förekommande propositioner, som genom trenne Riks-Ständs
beslut numera blifvit af Rikets Ständer godkända, iiro uppställda med tillämpning
af samma grundsats, kan Utskottet ej af Ridderskapet och Adelns återremiss" eller
Bonde-Ståndets skiljaktiga beslut hemta anledning att frångå sitt af tvänne Riksstånd
godkända förslag; — hemställande alltså Utskottet,
det Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet måtte — sistnämnda
Riks-Stånd med frånträdande af sitt förut fattade beslut
— gilla och bifalla den af Stats-Utskottet i 26:te punkten
af Memorialet N:o 195, i fråga om statsbidrag till läroverksbyggnaden
i Oskarshamn föreslagna voterings-proposition.
Stockholm den 4 Oktober 1860.
JW 8»».
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Oktober 1860, kl. 12 midd.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet N:o 157, beträffande
Rikets Sländers år 1859 församlade Revisorers berättelse
angående samma år verkställd granskning af Statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1857.
(I. A.)
Ofvannämnde Utlåtandes 12:te punkt angående Navigations-skolornas kassabehållningar
är af Borgare-Ståndet, pä grund af gjorda anmärkningar, till Stats
-
Stats-Vtskottets Memorial N:o 200 oell Utlåtande N:o 201. *>
Utskottet återremitterad; men. enär. enligt ankomna Protokolls-utdrag, de trenne
öfriga Riks-Stånden bifallit hida berörda Utlåtande, och detta ärende följaktligen
är af Rikets Ständer afgjordt, återstår för Utskottet endast att, jemlikt 49 § 4 inom.
Riksdags-ordningen, Borgare-Ståndet härom underrätta.
Stockholm den 4 Oktober 18G0.
,M *«0.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Oktober 1860, kl. 12 mield.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet N:o U5, angående
förändring af sältet för markegångSprisens bestämmande.
(I. A.)
Ofvannämnda Utlåtande är af Bonde-Ståndet, på grund af gjorda anmärkningar,
till Stats-Utskottet återremitteradt: men enär, enligt ankomna Protokollsutdrag.
de trenne öfriga Riks-Stånden bilällit berörda Utlåtande, och detta ärende
följaktligen är af Rikets Ständer afgjordt, återstår för Utskottet endast att, jemlikt
49 § 4 morn. Riksdags-ordningen, Bonde-Ståndet härom underrätta.
Stockholm den 4 Oktober 1860.
JW sens.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Oktober 1860, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af vädd motion angående upphörande af den så
kallade Näs Kungsgårds-hjelpen.
(I. A.)
Uti ett till Bonde-Ståndet ingifvet och till Stats-Utskottet remitteradt Memorial
har Riksdags-fullmägtigen Johan Bergström från Kopparbergs län med åbe
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 201.
ropande af 56 § Riksdags-ordningen anfört, hurusom Rikets Ständer vid innevarande
riksdag godkänt Bevillnings-Utskottets förslag till ny Bevillnings-förordning,
hvarigenom Näsgårds och Wester-Bergslags fögderier i Kopparbergs län blifvit fränkände
den lindring i bevillning, som nämnde fögderier under loppet af omkring ett
århundrade åtnjutit och ännu, jemlikt 145 g af nu gällande Bevillnings-förordning,
åtnjöte, i anseende till ett genom Kongl. Resolutionen den 2 December 1746 dem
ålagdt. ännu fortfarande onus, kalladt kungsgårds-hjelpen, bestående deruti, att
nämnde fögderier skola bygga och underhålla åbyggnaden å Näs kungsgård samt
deltaga i stängselskyldigheten ä dess egor; och dä motionären icke ville förneka
riktigheten af den grundsats Utskottet derigenom uttalat, nemligen den att icke
några lindringar uti eller särskilda undantag ifrån den allmänna bevillningen borde
ega rum, har han föreslagit, att ifrågavarande onus mätte upphöra, samt nämnde
fögderier följaktligen befrias frän skyldigheten att bygga och underhålla åbyggnaden
samt deltaga i stängselskyldigheten vid sagde kungsgård; uti hvilken hemställan
Riksdags-fullmägtigen Jan Andersson jemväl frän Kopparbergs län sig förenat.
Enligt hvad Utskottet vid behandling af motionen inhemtat, har denna fråga
tillförene varit föremål för ej allenast den så kallade Beskattnings-förenklings-kommittéens
utan jemväl Rikets Ständers uppmärksamhet. Uti det till Kongl. Maj:t
den 30 April 1847 afgifna underdåniga Betänkande angående förenkling af beskattningsväsendet
samt uppbörds- och redogörelse-verket yttras nemligen, hurusom uti
Kopparbergs län förekomme en särskild afgift, som, under namn af Näs kungsgårds
reparationsmedel, utgöres af Näsgärds fögderi med 66 R:dr 32 sk. och af WesterBergslags
fögderi med 33 R:dr 16 sk. att användas till underhäll af byggnaderne
ä Näs kungsgård, som vore Öfversteboställe vid Dalregementet; men i händelse
nämnde medel icke dertill försloge, borde allmogen i Näsgärds fögderi, som af ålder
haft skyldighet att underhålla berörde byggnader, fylla det bristande; och utsåge
allmogen derföre en så kallad Ombudsman, som hade bestyret med reparationernas
verkställande och till hvilken af dem erlades arfvode, som i 1844 års räkenskaper
upptoges till 41 R:dr 24 sk. Derjemte skulle nämnde allmoge hafva åliggande
att till ifrågavarande kungsgård utgöra åtskilliga tjenstbarheter. Men då
något giltigt skäl icke syntes förefinnas, hvarföre med underhållet af äbyggnaderne
vid nämnde Öfversteboställe skulle tillgå annorlunda, än vid andra sä beskaffade
boställen, och allmogen för berörde ändamål finge vidkännas ett särskildt onus utöfver
hvad i allmänhet älåge hemman i orten, hvilket onus ock utgjorde ett af de
många undantags-stadganden, som bidroge till Kameral-väsendets invecklade beskaffenhet
och, om enkelhet skulle vinnas, borde undanrödjas, hemställde bemäide
Kommitterade, om icke Kongl. Maj:t skulle i nåder finna lämpligt att till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition om nyss omförmälde byggnads-skyldighets upphörande
med dåvarande boställshafvares afgång.
I enlighet med nämnde hemställan aflat ock Kongl. Majit till Rikets åren 1847
och 1848 församlade Ständer nådig Proposition i den af Kommitterade föreslagne
syftning; men i anseende till Riks-Ständens olika beslut i anledning af den nådiga
framställningen, hvars bifallande tillstyrktes af Stats-Utskottet, förföll densamma vid
nämnde riksdag. Vid följande, eller 1850—1851 årens riksdag blef frågan åter, i
anledning af enskild motionärs framställning, föremål för Rikets Ständers pröfning.
Stats-Utskottet vid sistnämnda riksdag förmälde sig hafva erhållit den upplysning,
att ifrågavarande boställe icke innehades af Chefen för Dalregementet, utan inginge
afkomsten deraf, enligt 1833 års lönereglering, till regementets löningsfond, för hvars
räkning
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 201.
5
räkning bostället vore utarrenderadt; och då allmogen i Näsgärds fögderi, utom
ofvannämnda kontanta afgift, vore skyldig att, i händelse berörde medel ej för afsedda
ändamålet vore tillräckliga, fylla det bristande samt att dessutom till nämnde
kungsgård, utgöra åtskilliga tjenstbarheter, och en föregående fullständig utredning
under sådana förhållanden erfordrades, för bestämmande af den ersättning, som borde
tillkomma regementets löningsfond, i händelse allmogen frän berörde skattskyldighet
befriades, homställde Utskottet att framställningen i sitt outredda skick för det dä
varande ej mätte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, hvilken hemställan
ock af Rikets Ständer bifölls.
Enligt 145 g af nu gällande Beviilnings-förordning äro de, som hafva sig ålagdt
att utgöra den sä kallade Kungsgärds-hjelpen, sä länge detta onus fortfar, förskonade
frän en fjerdedel af bevillningen efter l:a och 2:a artiklarne; så vida de icke pä
annan grund njutit lindring till hälften frän personela afgiften, dä den icke vidare
bör efter l:a Ärt. dem tillgodokomina. Uti sitt vid innevarande riksdag afgifna
förslag till Bevillnings-Stadga har Bevillnings-Utskottet dock uteslutit o inför mälda
lindring; och i anledning af Ridderskapet och Adelns återremiss samt Bondeståndets
afslag å denna del af Betänkandet har nämnda Utskott hemställt, att enär berörde
tjenstbarheter, enligt de upplysningar Utskottet inhemtat, endast till följd af
misstag ännu utgjordes, hvadan en påkallad rättelse i berörda hänseende snarare
borde vidtagas, än att vid det antydda förhållandet, låta bevillnings-lindringen fortfara,
Bondeståndets beslut samt Ridderskapet och Adelns återremiss icke mätte till
någon åtgärd föranleda, hvilken hemställan blifvit efter votering i förstärkt Beviilnings-Utskott
af Rikets Ständer bifallen.
Då Näsgårds och Wester-Bergslags fögderier genom detta beslut blifvit beröfvade
den lindring i bevillningen, de hittills, i anseende till berörda onus, åtnjutit,
synes billighet och rättvisa påkalla, att de jemväl befrias frän ifrägavande tjenstbarhet;
men enär frågan för öfrigt befinner sig i alldeles enahanda outredda skick,
som dä den vid 1850—1851 årens riksdag sednast var föremål för Rikets Ständers
och dess Stats-Utskotts behandling, samt Kongl. Dalregementets löningsfond fortfarande
synes ega giltiga anspråk pä ersättning för mistningen af nämnde förmån,
hvilken ersättning icke utan derför erforderlig utredning kan bestämmas, nödgas
Utskottet nu endast föreslå
att Rikets Ständer mätte uti underdånig Skrifvelse anhåll a, deKongl.
Majit täcktes låta fullständigt utreda frågan samt seder
mera till Rikets näst härefter sammanträdande Ständer derut
aflåta nådig Proposition.
Stockholm den 4 Oktober 1860.
Iteservution er :
af Riksdags-fullmägtige Per Nilsson, Nils Larsson, Sven Rosenberg, Garl Ander s
Larsson, Per Persson, Måns Månsson och Jan Andersson, af hvilka den sistnämnde
yttrade följande:
”Dä Utskottet genom votering med en rösts pluralitet godkänt detta Betänkande
i strid mot de äsigter, jag anser vara förenade med rättvisa och billighet,
nödgas jag på följande grunder häremot anföra min reservation:
Bih. till R. St. Fröt. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 16 Haft. 2
6
Stats-Vtsholtets Utlåtande N:o 201.
Genom det af Bevillnings-Utskottet tillstyrkta uppgifvande af 145 § i nu gällande
Bevillnings-forordmng, enligt hvilken Näsgards och Vester-Berglags fögderier,
i anseende till det onus nämnde fögderier genom den sa kallade kungsgårdshjelpens
utgörande till Näs kungsgård varit underkastade, blifvit befriade till en fjerdedel
från allmänna bevillningens utgörande, komma nämnde fögderier att hädanefter
icke allenast utgöra full bevillning, utan äfven fortfarande bibehållas vid utskylderna
till kungsgården, och sålunda drabbas af ett dubbelt onus till dess frågan
genom vederbörande blifvit till fullo utredd. Jag får med anledning häraf föreslå
att ett årligt belopp af 5.000 Riksdaler Riksmynt, såsom motsvarande en fjerdedel
al den bevillning, fögderierna under förlidet år utgjort, måtte å Riksgälds-kontoret
anvisas till Kongl. Maj:ts disposition, till bestridande al de kostnader, som byggnadsskyldige
vid kungsgården komma att utgöra.”
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202.
1
J\:o £02.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Okl. 18 60, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning aj Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, angående
ifrågasatt upphörande aj de så kallade frisocknarnes
tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk och socknarnes
roterinq.
(I. A.)
Af högstberörda nådiga Skrifvelse, införd under N:o 40 i lista Samlingen
af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll vid innevarande riksdag, inhemtas, att,
sedan hos Rikets Ständer vid 1828, 1829 och 1830 årens riksdag fråga blifvit
väckt om upphörande af de till Dylta svafvelbruk i Örebro län utgående tjenstbarhetcr
af Axbergs, Hofsta och Kihls socknar, och Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse den 22 December 1829 anbållit, att Kongl. Majit måtte i nåder förordna
undersökning af dertill skicklige personer, hvilka derefter borde afgifva förslag
såväl till skälig ersättning åt innehafvarne af Dylta svafvelbruk för hvad do
kundo förlora i händelse de tjenstbarheter och den hembudsskyldighet af skogseffekter,
som, jemlikt Kongl. Resolutionen den 5 September 1815, åligga förenämnda
såkallade frisocknar, komme att upphöra, som ock till dessa socknars roterande
eller rotefrihets-afgift deraf; så förordnade Kongl. Majit genom nådigt Bref den
29 April 1830 en Kommitté att, sedan värdet af de frisocknarne åliggande skyldigheter
både i tjenstbarheter och hembud af skog blifvit på det nogaste utrönt,
uppgöra förslag till en sådan afhandling, hvarigenom ej mindre Kronan blefve försäkrad
om sitt behof af svafvel, än ock de vilkor i afseende å Bruksegarens
ersättning bestämdes, hvilken borde ega rum i händelse af ifrågavarande tjenstbarheters
upphörande, dervid följande borde komma i öfvervägande:
l:o) beloppet och priset å det svafvel, Bruksegaren skulle vara skyldig att
till Kongl. Majit och Kronan leverera;
2:o) huruvida lösningsrätten af Kronans tionde af svafvel-, rödfärgs- och
vitriol-tillverkningen vid bruket hädanefter, som hittills, skulle tillhöra egaren;
Bih. till li. St. Prot. 1859 1860. 4 Sami. 1 A/d. 3 Band. 17 Höft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202.
3:o) om de i svafvelberedningen inlärde oell vid bruket skattskrifne drängar
under konskriptionsåren skulle vara befriade från krigstjenst;
4:o) huruvida egaren skulle bibehållas vid dispositionsrätten öfver de bruket
anslagna allmänningar, utan någon rekognitions-afgift, Ständernas beskattningsrätt
likväl förbehållen, eller
5:o) örn dessa allmänningar, såsom vederlag för afstådda förmåner, borde,
utan eller med vilkor af deras skattläggning, af Kronan afstås och uti ersättning
beräknas.
Efter det nämnde Kommitterade den 2 Oktober 1830 i underdånighet afgifvit
förslag till reglering af förhållandena emellan Kronan och svafvelbruket,
samt Kongl. Maj:t deröfver infordrat Krigs-, Kammar- och Bergs-kollegiernas
underdåniga utlåtande, börjades å Kronans vägnar emot brukets egare en rättegång,
åsyftande att erhålla upphäfvande af Örebro Härads-rätts dem meddelade
fasta å bruket och deras åläggande att detsamma till Kronans fria disposition
afträda, hvilken rättegång likväl genom Kongl. Maj:ts Dom den 7 Juni 1841 slutades
med ogillande af Kronans stämningspåståenden. Kollegierne, som emellertid
erhållit Kongl. Maj:ts föreskrift att under tvistens fortgång uppskjuta handläggningen
af frågan rörande tjenstbarheternas upphörande, afgåfvo, sedan rättsfrågan
blifvit afgjord, den 11 November 1843 underdånigt utlåtande i ämnet, hvaruti
Kollegierne dels hemställde, huruvida icke ny rättegång borde mot Bruksegarne
anställas för uppgifven underlåtenhet i fullgörandet af bruksprivilegiernas föreskrifter,
dels framställde åtskilliga anmärkningar emot Kommitterades beräkningar
och förslag.
Vid underdånig föredragning häraf den 18 December 1845 fann Kongl.
Majit väl icke skäl att då förordna om utförande af talan emot Bruksegarne, angående
privilegiernas förlust, men förklarade sig framdeles, derest Bruksegarne
icke vore benägne till sådant aftal, att rättigheter och .skyldigheter komme
till hvarandra i jemnt förhållande, vilja, efter sig företeende omständigheter, taga
i nådigt öfvervägande om och hvad åtgärd i denna Syftning borde vidtagas, hvarjemte
Kongl. Majit, i frågan om tjenstbarheternas upphörande, fann nödigt att, i
anledning af Kollegiernas anmärkningar, åt andra Kommitterade uppdraga en
ytterligare, mera fullständig undersökning och utredning af ämnet, hvilka Kommitterade
borde, sedan undersökningen blifvit fulländad, såvidt ske kunde, i samråd
med Bruksegarne, men så framt sammanjemkning af Kommitterades åsigter och
Bruksegarnes anspråk ej kunde till vägabringas, sådant oaktadt, till Kongl. Majit i
underdånighet inkomma med förslag till reglering i fråga om tjenstbarheternas
framtida upphörande, för hvilket förslag, utom de i Kongl. Brefvet den 29 April
1830 till då förordnade Kommitterades efterrättelse upptagna särskilda punkter,
äfven borde komma i öfvervägande och beräkning följande omständigheter,
nemligen:
l:o) huruvida, derest Bruksegarne för framtiden befriades från den dem
hittills åliggande ovilkorliga förbindelse att svafvel- och vitriol-tillverkningen ständigt
fortdrifva, äfvensom från skyldigheten att å utsatt ställe till Kronans disposition
emot fastställd låg betalning fritt leverera det bestämda qvantum svafvel
af 156j skeppund, en sådan dem beviljad förmån då borde Kronan tillgodoberäknas
till afkortning å tjenstbarhcterna eller den för dem ifrågakommande ersättning;
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 202.
3
2:o) om icke, i stället för den vid Dylta, enligt Kongl. Brefvet den 3 Juni
1824, ännu medgifna lösningsrätten efter visst bestämdt pris utaf Kongl. Majits och
K ronans tiondedel af svafvel-, vitriol- och rödfärgs-tillverkningen, antingen nedsättning
af sjelfva tiondebeloppet eller fullkomlig eftergift deraf kunde Bruksegarne
för framtiden medgifvas, emot viss lämplig afräkning derför å frisocknarnes
tjenstbarlietcr eller blifvande ersättningen för desamma;
3:o) huruvida icke, i sammanhang med förläningarnes framtida indragning
och upphörande, Bruksegarne kunde och horde, efter derom till Rikets Ständer,
jemlikt 77 § Regerings-formen, aflätande nådig Proposition, försäkras om fullkomligt
fri dispositions- och eganderätt till svafvelgrufvorna och det gamla kronobruket
vid Dylta med tillhörande egor, likasom till all annan deras lagligen förvärfvade
egendom, så att någon vidare stadfästelse af förut angående bruket gifna
nådiga Resolutioner aldrig vidai-e skulle behöfva ifrågakomma, eller Bruksegarne
någonsin vara underkastade andra vilkor vid sjelfva bruksrörelsen, än de för lika
beskaffad egendom i allmänhet gällande lagbestämmelser; dock sådant allt med det
uttryckliga vilkor att i stället för köpeskillings erläggande till Kronan, såsom vid
öfverlåtelsen af andra kronobrulc eljest egt rum, den såmedelst vunna, för Bruksinnehafvarne
väsendtliga, förmånen skulle, efter viss antagen lämplig grund, vid
regleringen af tjenstbarheterna Kongl. Majit och Kronan tillgodoberäknas till afkortning
å sjelfva ersättningsbeloppet för kronoförläningarne, som komme att
indragas; samt
4:o) om och till hvad belopp den sålunda jemkade och närmare bestämda
ersättningen skäligen borde beräknas att utgå, i den händelse Kongl. Majit, efter
Rikets Ständers hörande och sedan nödigt anslag dertill blifvit af dem anvisadt,
skulle finna för godt att, i stället för viss årlig afgift, med ett bestämdt, en gång
för alla utgående, stats-anslag genast tilldela Bruksegarne godtgörelse för svafvelbrukets
till rörelsens upprätthållande hittills från frisocknarne anslagna förläningar.
Do genom Kongl. Brefven den 18 December 1845 och den 13 Mars 1846
för verkställandet af den sålunda beslutade undersökning och utredning, utsedde
Kommitterade hade den 9 Mars 1848 afgifvit sitt underdåniga betänkande, hvaruti
först meddelades följande upplysningar om Dylta svafvelbruks uppkomst och
utvecklingen af de förhållanden, som grundlagt dess nuvarande ställning.
Dylta svafvelbruks första anläggning vore helt och hållet Kronans verb.
Enligt sägen skulle Finnar på 1500-talet hafva upptäckt svafvelmalmen på Åbytorps
skattejord, och med den rätt till grufvor, såsom ett regale, Kronan den tiden
egde, på hvad grund de än vore belägna, hade Kronan låtit bearbeta denna malm samt
för detta ändamål anlagt det svafvelbruk, som nu bär namn af Dylta. Det fortdrefs
med kronans medel, och till dess understöd skulle hela provinsen Nerike
utgöra utskylder i dagsverken, jordrymning, kol- och vedkörslor m. m. Med Kronans
fördel hade dock derefter funnits mera förenligt att öfverlemna bruksdriften
åt enskilda, hvarföre bruket utarrenderats först år 1631 åt Hans Leffler och sedermera
år 1639 åt dennes måg Henrik Barkhausen. För den sednare, som nedlagt
stora kostnader på bruksdriften, hade don 20 November 1649 blifvit utfärdadt
Drottning Christinas privilegium, hvarigenom bruket honom uppläts, ”att för sig
och arfvingar idka, bruka och fortsätta och sådant allt med största förbättring
och ingen försummelse, så framt Barkhausen och dess arfvingar icke ville vara
skyldige bruket med alla dess inventariestycken och andra dess pertinentier i
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202.
byggnader oell annat såsom hans svärfader och lian detsamma tillträdt häfver samt
andra honom förlänta bencficier till Kronan afstå;” hvarjemte under bruket arrendevis
blifvit anslagna Axbergs, Kihls och Hofsta socknar med alla deraf gående
vanliga utlagor, äfvensom honom tillåtits att påkalla arbetsfolk från berörde socknar.
Yid denna öfverlåtelse hade blifvit uraktlåtet att bestämma eganderätten
till den plats, hvarå bruket var beläget, hvilket hade till påföljd, att brultsinnehafvarne
sedermera måste med annan dem enskildt tillhörande jord gifva Åbytorps
skatteman vederlag för denna plats. Likaledes lärer någon syn och inventering
af brukets byggnader och inventarier icke hafva egt rum mellan Kronan och
Henrik Barkhausen, hvilken förut såsom arrendator varit deraf i besittning; men
deremot hade denne både förut och efteråt af Kronan inköpt sådana. För Henrik
Barkhausens son Borgmästaren Hans Barkhausen, bekräftade konung Carl XI år
1680 privilegierna på Dylta bruk, som efter honom öfvergick på hans måg, slutligen
Presidenten Friherre Casten Feif, hvilken under sitt vistande såsom Estats
"Sekreterare hos konung Carl XH i Bender ingaf underdånig ansökning om förnyelse
af privilegierna för bruket, med närmare bestämmelser i vissa hänseenden
än som förut vore gifna. I följd häraf utfärdades den 30 September 1712 privilegium
för Friherre Feif, hans hustru, barn och efterkommande arfvingar, att
bruka och besitta Dylta svafvel- och vitriolbruli, så länge han och de deraf till
Kongl. Majit och Kronan utgjorde den derutaf utgående rättigheten oell förmådde
detsamma behörigen i gång hålla; och förklarades härvid att innehafvarne icke
behöfde drifva bruket starkare än skogarnes vidmagthållaude och varornas afsättande
kunde tåla, samt de sjelfve funne deras räkning vid; dock borde alltid så
mycket svafvel finnas i förråd, som till Kronans tjenst kunde påfordras, för det
pris, som redan kunde vara eller framdeles blifva faststäldt. Beloppet och priset
å det svafvel, innehafvarne vore skyldige att till Kronan årligen aflemna, bestämdes
år 1766,' det förra till 156{- skeppund och det sednare till 9 Ridr 32 sk.,
samt är intaget i den nu gällande Kongl. Resolutionen den 5 September 1815,
hvarigenom privilegierna af åren 1649, 1680 och 1712 blifvit för eu af Henrik
Barkhausens och Casten Feifs desceudenter, nu mera aflidne General-adjutanten
Friherre S. C. Åkerhielm och hans arfvingar bekräftade.
Dessa vore således de skyldigheter, med hvilka det fordna kronobruket
Dylta af do nuvarande egarue innehafves; hvarvid af Kommitterade tillädes att
dessa skyldigheter icke genom Kongl. Majits härförut åberopade Dom af don 7
Juni 1841 undergått någon förändring. Kronans stämningspåstående gick nemligen
derpå ut, att då Dylta svafvelbruk alltifrån dess första anläggning varit
Kronans tillhörighet, som aldrig med äganderätt blifvit afstådt, utan endast med
nyttjande-, och besittningsrätt upplåtet åt Friherre Casten Feif och dess descendenter,
men General-adjutanten Friherre Åkerhielm tillhandlat sig -Adelar i bruket,
samt förre innehafvarne sålunda sålt hvad de icke egt och derigenom afhändt
Kronan dess lagliga tillhörighet, dessa transaktioner måtte förklaras ogiltiga,
tillika med Härads-rättens derå meddelade fasta, och Kronan återställas i dess
fulla egande- och dispositionsrätt till svafvelbruket och grufvan, med dertill lydande
Kronans tillhörigheter. Svea IIof-Rätts af Kongl. Majit fastställda Dom,
innehölle, att som Kongl. Majit, medelst nädig Resolution den 5 September 1815,
för General-adjutanten Friherre Åkerhielm och hans arfvingar i nåder bekräftat
de i afseende å Dylta svafvelbruk med hvad dertill hörde, åren 1649, 1680 och
1712 förunnade privilegier och rättigheter, med de villtor och skyldigheter, som
dermed å bruksinnehafvarnes sida vore förbundna, och Kongl. Majit genom ytter
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202.
5
ligare Resolution af den 9 December 1823, i nåder förklarat innebafvaren af Dylta
svafvelbruk, hvilken jern väl benämndes såsom egare dertill, vara berättigad att för
sig och gina efterkommande detsamma, med hvad dertill hörde, oqvaldt besitta och
ega, så länge de med så beskaffad rätt förknippade skyldigheter emot Kongl. Majit
och Kronan å bruksegarnes sida behörigen fullgjordes, men å Kronans vägnar icke
påstådt, mindre visadt blifvit, att bruksegarne i dessa skyldigheters uppfyllande i
någon mån brustit, samt vid berörde förhållande Härads-rättens vidtagna åtgärd
att å de af General-adjutanten, Friherre Åkerhielm ingångna köpeafhandlingar utfärda
fastebref varit behörig, utom hvad anginge svafvelgrufvan, hvilken, i likhet
med grufvor i allmänhet, vore att anse såsom lösegendom, derå lagfart oell fasta
ej borde meddelas, ogillade Hof-rätten, på dessa och de af Lagmans-rätten i öfrigt
anförda skäl, den å Kronans vägnar om egande-rätten anställda talan.
kivad åter anginge de förmåner, som blifvit Dylta bruk af Staten meddelade,
så bestode dessa, utom i frihet från krigstjenst för högst 5 bruksdrängar
under konskriptionsåren, dels i anslagna kronoallmänningar, dels i tjenstbarketer
af frisocknarne.
• Af do 2:ne bruket anslagna allmänningar bade den ena, den s. k. Ostra
allmänningen, från äldre tider varit dermed förenad, men handlingar om dess upplåtelse
derunder tunnes då icke att tillgå. Att den redan under den tid, bruket
för Kronans räkning drefs, varit dit anslagen och att detta varit anledningen hvarföre
någon rekognitions-afgift derå icke ifrågakommit, antoge Kommitterade såsom
säkert, likasom att denna allmänning, ehuru icke särskildt omnämnd, under samma
vilkor af skattefrihet, jemte kronobruket upplåtits åt dess disponenter, Barkliauseu
och Feif. Med den andra eller Hålahults allmänning åter voro förhållandet sådant,
att Presidenten Friherre Feif först väckt fråga om och genomdrifva dess förklarande
för kronoallmänning, samt på sin bekostnad låtit don från enskildes egor
utbryta och afrösa, hvarefter törst Kongl. Bergs-kollegium genom resolution den
8 December 1709, lagt denna allmänning under svafvelbruket och sedermera Kongl.
Maj:t medelst 1712 års privilegier sådant bekräftat, med förklarande att då svafvelbruket
vore ett af de ädlare verken, skulle allmänningen vara fri från rekognition
erläggande.
De från frisocknarne utgående tjenstbarbeter hade af ålder bestått af 2:ne slag,
som borde åtskiljas, emedan särskilda vilkor vore med hvartdera förenade, nemligen
dels af dagsverken vid grufbrytningen och dels utaf leverering af skogsprodukter.
För dagsverks-skyldigheten åtnjötes befrielse från utskrifning, enligt Kongl.
Resolutionerna af år 162(3 för Axbergs och Hofsta socknar samt af år 1652 för
Kihls socken, och ansågos friheten från krigstjenst motsvara dagsverlts-skyldigheten,
hvarföre dagsverkena äfven utgjordes utan betalning. Enligt 1712 års privilegier
skulle do utgå efter hemmantalet och icke, såsom förut, efter åboernas antal,
samt utgöras med 32 dagsverken årligen af hvarje mantal skatte och krono, samt
16 af hvarje mantal frälse, vid hvilken beräkningsgrund det sedermera och äfven
enligt Kongl. Resolutionen den 5 September 1815 förblifvit, endast med den närmare
förklaring, dels i Kongl. Kammar- och Bergs-kollegiernas utslag den 8 Juli
1726, att allmogen under andetiden, såvidt görligt vore, skulle från dagsverkens
utgörande förskonas, dels ock i afseende å dagsverkets längd i Kongl. Maj:ts Dom
den 6 Februari 1800.
Att förse svafvelbruket med ved och kol, samt dem till bruket forsla, vore
äfven ett frisockne-hemmanens åliggande, men denna skyldighet motsvarades icke
af någon särskild dem beviljad förmån, utan skulle de för ved och kol, som till
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202.
bruket levererades, erhålla betalning. Genom Kongl. Resolutionen den 5 September
1815 förklarades att, i stället för dittills presterade 11 stafrum ved af
hvarje helt hemman, de levereringsskyldige skulle utgöra endast hälften eller 7
stafrum ved årligen, hvartill allt virket skulle huggas på allmänningarne eller
bruksinnehafvarens egna skogar, och hvilken tjenstbarhet således för framtiden
komme att utgöra en dagsverksskyldighet, men icke en leverans af sjelfegande
skogsprodukt, samt att frisocknarne skulle erhålla fri dispositionsrätt öfver sina
skogar, utan någon annan inskränkning, än att företrädesvis hembjuda svafvelbrukets
innehafvare de skogsprodukter af ved och kol, som de ville aflåta. Frisocknarnes
åliggande i detta hänseende vore således förvandladt till 2:ne särskilda skyldigheter:
den ena huggning och forsling af ved från brukets allmänningar till 7
stafrum för hvarje helt mantal, för hvilken prestation betalningen likväl icke rättat
sig efter tidens förändrade varuvärden, utan ännu utgjorde blott 8 skillingar banko
för hvarje stafrum, så att detta onus nu vore mera tryckande än grufvedagsverltena,
och den andra, eller hembudsskyldigheten af ved och kol, som frisocknarnes
hemmansegare ville aflåta, och hvarför de vore berättigade att af Dylta bruksegare
erhålla, betalning efter gångbart pris i orten.
Vidkommande slutligen beskattnings-förhållandena vid Dylta, så åtnjöte
bruket, såsom varande dels ett kronobruk, dels ett såkalladt ädlare verk, rekognitions-
eller skattefrihet för de dertill upplåtna krono-allmänningar. För brukets
tillverkningar erlades väl tionde till Kronan, men icke in natura eller efter markegång,
utan efter gammal kronovärdering, bestämd till 33 Daler 24 öre kopparmynt
eller 3 R:dr 36 sk. bauko för ett skeppund svafvel, 18 Daler kopparmynt eller 2
R:dr banko för ett skeppund vitriol samt 12 Daler kopparmynt eller 1 R:dr 16
sk. banko för en tunna rödfärg, på det sätt att af dessa vid bruket tillverkade
varor den tiondedel, som efter författningarne borde af bruksegaren till Kronan
årligen utgöras, finge af honom, jemlikt Kongl. Brefvet den 5 Februari 1793 och
Kongl. Resolutionen den 5 September 1815 mod flere äldre stadganden, efter ofvanberörde
pris årligen lösas. Men deremot hade Rikets Ständer uti bevillningsväg ålagt
Dylta bruk en bogro beskattning än andra lika beskaffade verk, bestående deruti
att, utom den bevillning af 2 R:dr för 1,000 af värdet, som i allmänhet vore föreskrifven,
af detta bruk en särskild bevillning för tillverkade effekter skulle utgöras,
med 36 skillingar för hvarje skeppund svafvel, 8 skillingar för hvaije skeppund
vitriol och 3 skillingar för hvarje tunna rödfärg, hvilken särskilda bevillnings-afgift,
efter medium af de tio åren 1835—1844, uppgått till ett belopp af 376 R:dr
46 sk. 3,%- rist. banko.
För jemnande af alla dessa förhållanden till likhet med hvad som eger rum
för andra dylika vei-k, skulle således erfordras:
att Dylta kronobruk, med hvad dertill rätteligen hörer, öfverlemnades åt
bruksegarne under ovilkorlig eganderätt, i stället för den vilkorliga, hvarunder
det n u innehades;
att Ostra och Hålahults krono-allmänningar, såsom för bruksdriften erforderliga,
efter undergången behörig skattläggning, genom skatteköp i vanlig ordning
med bruket förenades;
att tjenstbarheterna från frisocknarne upphörde;
att bruksegarne befriades från skyldigheten att svafvel- och vitriol-tillverkningen
ständigt fortdrifva; och
likaledes från skyldigheten att till Kronan leverera svafvel;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202.
7
att, mccl upphörande af bruksegarnes lösningsrätt till Kronans tionde, denna
afgift bestämdes till liklict med hvad Kongl. Förordningen den 21 Juni 1831, angående
grunden för afgifter till Kronan af bruk och bergverk, föreskrifves;
att bruksegarnes rätt till konskriptionsfrihet för 5 bruksdrängar upphörde;
samt
att den särskilda bevillning för tillverkade varor, som nu eger rum,
försvunne.
Då denna reglering omfattade för bruksegarne dels förlust af förmåner,
hvaraf de nu vore i åtnjutande, dels befrielse från dem nu åliggande skyldigheter,
dels ock förändring i eganderätts- och skattskyldighets-förhållandcn, hade Kommittcrade,
till följd af Kongl. Brefvet den 18 December 1845, först uppskattat värdet
af de förmåner, bruksegarne skulle komma att förlora, och derefter värdet af de
förbindelser, hvarifrån de komme att befrias, samt af de förmåner i öfrigt, som
borde dem erbjudas, då slutligen, under det förändringen i skattskyldighet jemväl
toges i betraktande, komme att visa sig om och till hvad belopp ytterligare ersättning
till bruksegarnes skadeslöshållande erfordrades.
Efter uppskattning af vinst eller förlust å bruksegarnes sida, till följd af
den ifrågasatta regleringen, bade Kommitterade, på de skäl, som i den nådiga Skrifvelsen
omförmälas, beräknat den kapitalersättning, som för minskningen af tjenstbarheter
och öfriga förmåner borde Dylta bruksegare tillerkännas, utgöra:
för grufvedagsverken 29,460: — —
för vedprestationen  33,591: 17. 21.
för förändringen i sättet för tiondens utgörande  1,398: 41. 10.
””tillsammans 64,450: 11. 1.
hvarifrån för svafvel-leveransens upphörande borde afgå .... 26,045: — —
så att bruksegarne kontant erhölle
. 38,405: 11.
hvaremot bruksegarne yrkade:
för grufvedagsverkena  29,460: — —
för vedprestationen  47,541: 32. —
för hembudsskyldigketen  10,973: 12. 8.
för tiondens förändring
1,398: 41. 10.
tillsammans 89,373: 38. 6.
då, med afdrag för svafvel-leveransen, enligt bruksegarnes beräkning 18,750: — —
deras kontanta ersättning blefve
Banko R:dr 70,623: 38. 6.
Om nu härmed jemfördes de vid 1830 års undersökning gjorda beräkningar,
så visade sig, att då nu ifrågavarande Kommitterade antagit årliga värdet af
grufvedagsverkena till 1,473 R:dr Banko, hvilket numera äfven af bruksegarne medgifvits,
så hade år 1830 detta värde upptagits till 1,964 R:dr, som, kapitaliseradt
efter 5 procent, skulle utgöra 39,280 R:dr, i stället för den nu af Kommitterade
och bruksegarne upptagna summan 29,460 R:dr Banko.
Vedprestationen upptogs år 1830 till ett årligt värde af 2,562 R:dr Banko,
som, kapitaliseradt efter samma grund, gör 51,240 R:dr, men af de sednare Kommitterade
till blott 1,679 R:dr 27 sk. 31 rst, årligen, eller kapitaliseradt 33,591
R:dr 17 sk. 21 rst. Banko, samt af bruksegarne till årligen 2,373 R:dr 4- sk. och
i kapital 47,541 R:dr 32 sk. Banko.
8
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 202.
Hembudsskyldigheten, hvars värde de sednare Kommitterade ansett vara
skenbart och derföre endast i qvittningsväg upptagit, hade år 1830 beräknats till
årlig ersättning med 1,097 R:dr 15 sk. 8 rst, Banko, utgörande i kapital 21,946
B:dr 25 sk. 4 rst. Banko, hvilket kapitalvärde bruksegarne nedsatt till hälften
eller 10,973 R:dr 12 sk. 8 rst. samma mynt.
För allmänning arnes skattläggning upptogs år 1830 en årlig ersättning, att
af Staten till bruksegarne utgifvas, med 330 R:dr Banko, som, om den i stället
beräknades till kapital efter 5 procent, skulle utgöra 6,600 R:dr Banko. Denna
ersättning hade af sednare Kommitterade och då varande bruksegarne ansetts böra
meddelas på annat sätt, utan särskild utgift för statskassan.
Om förändring i sättet för tiondens utgörande och upphörande af svafvelleveransen
hade år 1830 ej varit fråga. Den förra ökade, efter nu gjorda beräkningar-,
ersättnings-summan till bruksegarne med 1,398 R:dr 41 sk. 10 rst. Banko;
det sednare minskade samma summa, efter Kommitterades förslag, med 26,045 R:dr,
men efter bruksegarnes med 18,750 R:dr Banko. Då dessa poster ur ersättningsberäkningarne
afdroges, och deruti billigtvis icke heller upptoges ersättning för
allmänningarnes skattläggning, som nu skulle motsvaras af den särskilda bevillningens
försvinnande, samt alltså endast de med hvarandra jemförliga värdesummorna
qvarstode, lemnade dessas jemförande följande resultat, beräknadt i kapitalvärde
efter fern procent:
1830. Bruksegarne. Sista Kommitterade.
Grufvedagsverkena  39,280: — — 29,460: — — 29,460: — —
Vedprestationen  51,240: — — 47,541: 32. — 33,591: 17. 2!.
Hembudsskyldigheten . . . . . 21,946: 25. 4. 10,973: 12. 8. — —
(Summa 112,466: 25. 4. 87,974: 44. 8. 63,051: 17. 2;-.
hvaraf syntes, att 1830 års Kommitterade beräknat ersättnings-summan lör tjenstbarheterna
till 24,491 R:dr 28 sk. 8 rst. Banko mera, än bruksegarne sedermera
medgifvit och till 49,415 R:dr 8 sk. 13 rst. Banko mera än sista Kommitterade.
Om nu åter uppgjordes en beräkning öfver Statens vinst eller förlust af
ifrågavarande reglering med Dylta bruk, hvilken beräkning dock icke kunde blifva
annat än approximativ, så hade Kommitterade ansett härvid förekomma, å ena sidan,
såsom vinst för Staten, dels värdet af den nya rotering, hvarmed frisocknehemmanen,
efter tjenstbarheternas indragning, skulle beläggas, och dels den tillökade
inkomst, som i följd af brukets förändrade beskattningsförhållanden skulle
i statsbidrag för allmänningarne och tionde af tillverkningarne Staten tillfalla,
samt å den andra, eller såsom Statens förlust: l:o dess uppoffring medelst ersättning
till bruksegarne för tjenstbarheterna; 2:o ett ökadt anslag till Krigs-kollegii
Artilleri-afdelning för uppköp af svafvel, och 3:o den minskning i statsinkomst, som
uppkommc genom försvinnandet af den särskilda bevillningen för de vid Dylta
tillverkade effekter. Denna beräkning skulle utfalla sålunda:
Af frisocknarnes gamla roterings-skyldiga 1011 mantal och de af allmänningarne
förslagsvis uppkommande 3 nya mantal, tillsammans 1041 mantal skulle,
efter deu i Nerike i allmänhet vedertagna roteringsgrund af 2 mantal, på hvarje
rote, uppkomma 52A nya soldatrotar, för hvilka roteringsomkostnaden, beräknad
efter medium af rotevakansafgiften för tio år, enligt markegångsvärdet för åren
1836—1845, till 48 R:dr 38 sk. 5fV rst. Banko för hvarje rote, uppginge
till  2,558: 47. 97
<7 TT.
Transport 2,558: 47. 97
Stats-ZJtskottets Utlåtande N:o 202.
9
Transport 2,558: 47. 9,Vs.
för förändringen i sättet för tiondens utgörande upptoges såsom Statens
årliga vinst samma summa, som här ofvan vore uträknad för
berörde tio år  69: 45. 3r.
statsbidragen för allmänningarne, utom roteringen, lika med hvad
år 1830 upptogs 180: — —
Summa Statens vinst 2,808: 45. 1,17
då den föreslagna kapital-ersättning till bruksegarne, 38,405 R:dr 23 sk. I r:st. Banko,
förvandlades till årlig ränta härå efter 5 procent, motsvarande detta en årlig statsutgift
af  1,920: 13. lfVo,
för Krigs-kollegii Artilleri-afdelning, som framdeles skulle behöfva
årligen efter gångbart pris uppköpa 1561- SM. svafvel, erfordrades
ett statsanslag motsvarande skilnaden emellan gångbara priset å
detta svafvelqvantum och den summa, som nu med 9 R:dr 32 sk.
för hvarje Sk//. till Dylta bruksegare årligen utginge; och som
medium af de pris, hvartill Krigs-kollegium under föregående åren
uppköpt svafvel, uppginge till 18 R:dr 26 sk. 4f r:st. Banko per
Sk//, upptages denna skilnad, å 8 R:dr 42 sk. 4* r:st. per Sk//, till
ett årligt belopp af  1,388: — 1.
den framdeles försvinnande årliga bevillningen för Dylta bruks tillverkade
effekter upptages till samma belopp som ofvan, efter medium
af 10 års räkenskaper, eller
376: 46. 3fV
hvarigenom Statens förlust skulle utgöra Banko R:dr 3,685: 11. 6rV»
Häraf visade sig således en årlig förlust för Staten af 877 R:dr 14 sk. 5,54
r:st. Banko, hvilken kunde förefalla oväntad, då den af Kommitteradc föreslagna
ersättnings-summa med icke mindre än 49,415 R:dr 8 sk. lä rist. understege den,
som efter 1830 års beräkningar uppkomme, då likväl Statens vinst af den föreslagna
regleringen ansåges något öfverstiga dess förlust; men till förklaring härå
erinrade Kommitterade i underdånighet, att roteringskostnaden år 1830 upptoges
till 100 R:dr Banko för hvarje rote, eller mer än dubbelt emot hvad den enligt
markegångs-sättningen å rotevakans-afgiften verkligen uppginge, samt att då icke
vore fråga om svafvel-leveransens upphörande och följaktligen icke heller om något
statsanslag till Krigs-kollegium, hvaremot i Statens vinst-konto då upptoges
värdet af det levererade svaflct till icke mindre än 4,479 R.dr 8 sk. Banko, efter
då uträknade höga medelpris af 28 R:dr 32 sk. Banko för hvarje Sk//, svafvel.
Ehuru nu den af Kommitterade uppgjorda beräkning endast vore approximativ
och någon vinst dessutom möjligen skulle kunna för Staten uppkomma genom
lrisooknchcmmanens förhöjda fastighetsvärde och deraf härflytande ökade
fastighetsbevillning, antoge likväl Kommitterade, att en förlust för Staten genom
ifrågavarande regleringsåtgärd uppkomme af ofvanstående 877 R:dr 14 sk. 5,54 r:st.
Banko årligen; men om ock denna förlust vore större, ansåge Kommitterade det
dock för en vinst för Staten, likasom det ostridigt vore en sådan för frisocknarnes
hemmansegare, att deras med nuvarande tids rättsbegrepp oförenliga beroende
af Dylta bruk upphörde och att detta bruk för framtiden icke kommo i annat förhållande
till Staten och medborgarne ån andra dylika verk.
För tillvägabringande af denna reglering hade bruksegarnes ombud såsom
vilkor yrkat, att bruksegarno undfiuge den ersättning, hvartill de uppskattat sin
liih. till B. St. Prot. 1059 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 17 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande lS:o 202.
deraf uppkommande förlust; oell enär denna ersättning vore betydligt högre än
den Kommitterade föreslagit, hade Kommitterade sökt öfvertyga bruksegarne om
öfverdriften i åtskilliga af deras beräkningar och att t. ex. vissa af de rättigheter,
de skulle dels efterskänka, dels förvärfva, nemligen å ena sidan hembudsskyldigheten
och konskriptionsfriheten, å den andra kronobruket, vore af den beskaffenhet
att do icke linnde till något positivt värde uppskattas och derföre borde mot
hvarandra utan värdeberäkning qvittas. Då likväl dessa underhandlingar icke ledt
till det resultat, att Kommitterades åsigter kunnat med bruksegarnes anspråk
sammanjomkas, hade det för Kommitterade icke återstått annat, än att, enligt
Kongl. Brefvet den 18 December 1845, i underdånighet framlägga det förslag till
reglering af Dylta bruks förhållanden, Kommitterade uppgjort, med det tillägg att
frågan, huruvida Kronans förläuingar till detta bruk kunde på andra vilkor, än
bruksegarne yrkat, från dem indragas, en fråga, som år 1830 sågs utur privaträttslig
synpunkt och af dåvarande Kommitterade besvarades med nej, vore i de
sednare Kommitterades tanka af statsrättslig natur, hvarföre Kommitterade ock
ansåge det ligga utom gränsen af deras åliggande att i besvarande deraf ingå.
Kongl. Majit hade härefter under den 14 November 1854 anbefallt Kongl.
Krigs-, Kammar- och Bergs-kollegierna att, efter inhemtande af de upplysningar,
som ytterligare kundo finnas nödiga, och sedan Dylta bruks-inuehafvare fått tillfälle
att i ärendet vidare sig yttra, med underdånigt utlåtande i detta mål till
Kongl. Majit inkomma, samt dervid närmare, än som förut skett, utreda förhållandet
med de vilkor, hvarunder bruket fått sig tillagd ny ttj an der ätten till de åt
bruket upplåtna allmänningar.
Till följd häraf hade bemälde Kongl. Kollegier, jemte eget utlåtande af,den
29 April 1857, öfverlemna! nuvarande bruks-innehafvaren Friherre Wilhelm Åket'-  hielnis underdåniga yttrande, deruti, bland annat, af honom ifrågasattes, huruvida
utan hans begifvande någon förändring uti den eganderätt, hvarmed bruket nu af
honom efter hans förfäder innehades och uti de af Kongl. Majit och Kronan detsamma
mot vissa skyldigheter beviljade förmåner och rättigheter, lagligen kunde
på administrativ väg tillvägabringas; hvaremot han, af anförda skäl, ansett, att det
endast vore genom ömsesidig fri öfverenskommelse, som den reglering lagligen
kunde komma till stånd, hvarom nu vore fråga.
Beträffande åter den kapital-ersättning, som Dylta bruksegare borde tillkomma
för de tjenstbarheter och öfriga förmåner, hvilka, i följd af regleringen,
skulle komma att bruket frångå, så yrkades af honom följande:
för grufvedagsverkena från 101? mantal, efter 32 dagsverken på hvarje af
82l och 16 dagsverken på livartdera af 191 mantal, tillhopa 2,946 dagsverken å
32 sk. Biko, 1,964 R:dr Biko ärli gen, motsvarande i kapital efter
5 procent "
B:ko Ridr 39,280:
för vedleveransen, 713? stafrum från 101? mantal
efter 7 stafrum på mantalet och hvarje stafrum beräknadt
till 3 R:dr 24 sk. för 681 mantal och till 5 R:dr 40 sk,
för 331 mantal, som efter afdrag af de 8 sk. per stafrum,
hvilka bruksegaren nu bör betala, gjorde 2,924 R:dr 12
sk., motsvarande i kapital efter fem procent „ „ 58,485:
för förändringen i sättet för tiondes utgörande ■ . ,, „ 1,398: 42. -
tillsammans B;ko R;dr 99,163: 42. —
Stats- Utsicottets Utlåtande N:o 202.
11
hvarifrån för svafvel-leveransens upphörande skulle
afgå
. . B:ko R:dr 18,750 - -
då den bruksegaren tillkommande ersättning utgjorde
B:ko R:dr 80,113: 42. —
Kongl. Krigs-, Kammar- och Bergs-kollegierna anförde uti deras förenämnda
underdåniga utlåtande, att, enligt Kollegiernas tanke, nu först borde under
öfvervägande tagas, huruvida Kronan kunde för det till krut-tillverkningen erforderliga
svafvel undvara Bylta svafvelbruk och detta bruk inträda i samma förhållande,
som andra dylika, hvilka för enskild räkning drifvas; och då härvid
förekomme, att, till följd af Kongl. Brefvet den 13 Januari 1857, Kongl. Krigskollegii
bestyr med kruts tillhandahållande åt bergslagerne och enskilde konsumenter
med 1858 års utgång upphörde; att Kronans behof af svafvel till krigskrut,
efter hvad erfarenheten gifvit vid handen, under vanliga förhållanden endast
uppginge till omkring 70 å 80 skeppund årligen; att någon svårighet icke mött
för anskaffande do sednare åren af det svafvel, som erfordrats utöfver hvad från
Dylta bruk blifvit aflemnadt, ehuru priset vid ett och annat tillfälle blifvit stegradt,
men hvartill orsaken förefunnes i allmänna europeiska förhållanden och icke
i bristande tillgång på svafvel inom Sverige; att ifrågaställda förändring vore antydd
i 1845 års Kongl. Bref, äfvensom att utan sådan förändring, enligt Kollegiernas
omdöme, icke någon fullt ändamålsenlig reglering i rättsförhållandena
emellan Kronan och Dylta bruksegare kunde till vägabringas; samt att för Kronan
dessutom icke torde saknas tillfälle att genom afhandling med enskilde bereda sig
säker tillgång till det för Statens behof erforderliga svafvel; — så ansåge Kollegierna
någon betänklighet i olvanberörde hänseende icke möta mot den ifrågavarande
förändringen i rättsförhållandena emellan Kronan och Dylta bruksegare.
Hvad derefter anginge den ersättning, som borde bruksegaren tillkomma
för indragning af de åt bruket upplåtna förmåner, så ansåge Kollegierna af de
Kongl. Privilegierna och Kongl. Resolutionen den 5 September 1815 ostridigt
följa, att denna, ersättning borde beräknas efter den vinst, bruksegaren af dessa
förmåner åtnjutit; och då någon annan grund derföre icke torde förefinnas, än det
värde, dessa förmåner ega vid den tidpunkt, ersättningen meddelades, helst vid
olika konjunkturer vinsten af svafveltillverkningen kunde vara mycket omvexlande,
ansåge Kollegierna de grunder, Kommitterade hufvudsakligen följt vid denna
ersättnings bestämmande, vara rättsenliga. — För öfrigt ansåge Kollegierna
det vara omöjligt att kunna beräkna den verkliga vinst, som en dylik näringsgren
afkastade, helst den vore mycket beroende på näringsidkarens subjektiva
egenskaper och vinsten således måste utfalla olika allt eftersom personer förmådde
med större eller mindre fördel drifva handteringen och begagna sig af de särskilda
konjunkturer, som derunder inträffade.
Vid bestämmande af tjenstbarheternas värde förekomme:
l:o. Grufvedagsverkena.
I afseende å beräkningen af dessas antal, anmärkte Kollegierna, att, ehuru
Kommitterade, enligt privilegierna, upptagit dessa dagsverken, som utgöras från
101» mantal, deraf 821 skatte och 191 frälse, till 32 af hvarje mantal skatte och
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202.
till 16 af hvarje mantal frälse eller innalles till 2,916, handlingarne likväl utvisade,
hvad äfven bruksegaren erkänt, att jemväl de under Axbergshammar lydande
15t't mantal frälse och i mantal frälse Hultholmen under Frösvidahls bruk,
eller tillhopa 15A mantal frälsehemman utgjort 32 dagsverken pä mantalet, hvaremot
de allt hitintills varit från vedprestationen befriade. De öfriga frälsehemmanen
vore Dylta bruksegare tillhöriga, och med dagsverkens utgörande för dem
hade han således egt att efter behag förfoga, hvarföre ock privilegierna beträffande
dem, borde vid ersättningens bestämmande tjena till efterrättelse, såsom äfven
Kommitterade iakttagit. Då nu, på sätt Kongl. Kammar-kollegii resolution och
bref till Landshöfdingen i Örebro län af den 18 November 1698 innehölle, egaren
af Axbergshammar den 20 November 1668 erhållit Landsköfdingens immission till
åtnjutande af dagsverkena utaf de under samma hammar belägna hemman, hvarå
Kongl. Regeringen den 5 Oktober 1669 meddelat konfirmation, samt Kollegium
derföre förklarat sig finna, att Axbergshammar ”haft justum titulum possessionis
på merbemälde dagsverken, så att de med ingen efterräkning derpå för den förflutna
tiden kunde graveras,” hvarjemte Kollegium för framtiden förklarat, att,
”der antingen svafvelbruket eller Axbergshammar skulle åstunda dessa dagsverken
att få nyttja och behålla, så hade de deröfver att söka Kongl. Maj:ts nådiga speciela
tillåtelse,” ansåge Kollegierna, vid detta förhållande, och enär ifrågavarande
frälsehemman icke utgjort någon vedprestation, utan i stället enahanda antal dagsverken,
som skattehemman, eller 32 på mantalet, ersättning för denna verkliga
förlust böra bruksegaren tillkomma och således till det antal dagsverken, Kommitterade
beräknat, ytterligare läggas 16 dagsverken af hvarje af nyssnämnde
15A mantal eller för jemn summa 244, då hela antalet dagsverken utgjorde 3,190.
Vidkommande värdet af dessa grufvedagsverken, så kunde väl å ena sidan
anmärkas, att dessa, verkställda af frisocknarnes allmoge, som i allmänhet kunde
antagas ega ringa kännedom uti grufvebrytningen, icke egde det värde, som af i
yrket inlärde arbetare kunde påräknas; men å andra sidan borde erinras, att inlärda
grufvearbetare, med afseende å den större möda och våda, som med grufveoch
bruksdriften äro förenade, måste aflönas högre än vanliga dagsverkare. Då
nu bruksegaren i sin förklaringsskrift upptagit ett dylikt dagsverke till ett värde
af 32 sk. B:ko och detta öfverensstämdc med 1856 års markegångspris för länet,
samt i betraktande af en tilltagande industri och flera allmänna företag af vidsträckt
omfattning, priset å dagsverken efter all sannolikhet snarare komme att
stiga än falla, tillstyrkte Kollegierna i underdånighet att värdet å grufvedagsverke
måtte beräknas till 32 sk. B:ko, såsom bruksegaren begärt, och alltså för
3,190 sådana dagsverken till 2,126 R:dr 32 sk. B:ko, motsvarande i kapital å 5
procent en summa af 42,533 R:dr 16 sk. B:ko.
2:o. Vedprestationen.
Såsom ofvan blifvit utredt, hade de under Axbergshammar och Frösvidahls
bruk lydande 15A mantal frälsehemman icke deltagit i vedprestationen, utan i
stället utgjort grufvedagsverken till lika belopp med skattehemmanen. Häraf vore
klart, att bruksegaren icke hade något rättmätigt anspråk på ersättning för en
förmån, som han eller hans företrädare vid svafvelbruket icke åtnjutit. Vid bedömandet
af ersättningen borde det faktiska förhållandet noggrant iakttagas, helst
i annat fall bruksegaren skulle vinna ersättning för hvad han aldrig egt eller för
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202.
13
sådant, hvarifrån han eller hans företrädare långt före detta afstått. Dessa löjr mantal
borde således afgå från de dagsverksskyldigo 1011 hemmanen och återstoden
861 mantal upptagas med beräkning af 7 stafrum ved för hvarje mantal, eller
tillhopa 606ä* stafrum, samt ersättning följaktligen blott för sistberörde antal statrum
vedsfällning å allmänningarne och framförande till bruket meddelas, så snart
tjenstbarheten upphörde.
Vid bedömandet af denna tjenstbarhets värde, borde i betraktande komma
antalet af de dagsverken, som åtginge till fällning å allmänningarne, framforsling
till bruket samt upphuggning och hopläggning derstädes af de 7 stafrum ved,
hvarje fullt hemman ålåge att såmedelst leverera. Vid 1814 års undersökning
antogs till fällning af virket för ett stafrum ved åtgå 11 tolftimmars karldagsverke,
för vedens framforsling till bruket lj kördagsvcrke med ett par dragare,
då tiden för på- och aflassningen jemväl inberäknades och medelafståndet emellan
allmänningarne och bruket antogs till ! mil, samt för vedens afhuggning och hopläggning
8 sk. B:ko. Kördagsverkena förvandlades till karldagsverken efter den
proportion, att ett af do förra motsvarade tre af de sednare. Värdet af forslingen
uppgick sålunda till 41 karldagsverken och för hela vedprestationen från allmänningarne
till 6 dagsverken och 8 sk. B:ko per stafrum. Äfven vid 1830 års undersökning
bibehöllos dessa beräkningar, men värdet af vedens huggning och hopläggning
i stafrum vid bruket förvandlades ock till dagsverken och beräknades
motsvara för ett stafrum 1 dagsverke, hvarigenom hvarje stafrum ved från allmänningarne
antogs till ett värde af 6» dagsverken. Detta af bruksegaren år 1830
godkända sätt, att till karldagsverken uppskatta vedprestationen, hade Kollegierna
icke funnit skäl att frångå, utan i underdånighet tillstyrkt, att samma grund
jemväl nu måtte tillämpas och att i följd deraf 1 stafrum, motsvarande 65 dagsverken
å 32 sk. B:ko för hvarje dagsverke, måtte bestämmas till 4 R:dr 14 sk.
2f rst. B:ko, eller, efter afdrag af 8 sk., som bruksegaren betalade för hvarje
levereradt stafrum, till 4 R:dr 6 sk. 21 rst. och således för 6061 stafrum till en
summa af 2,505 R:dr 14 sk. 95 rst, B:ko, ett belopp, hvilket icke kunde anses för
lågt, då dessa dagsverken upptagits till samma pris sorn grufvedagsverken, hvilka
i allmänhet egde högre värde. Kapitalvärdet å sistnämnde belopp, efter 5 procent,
utgjorde en summa af 50,106 R:dr 8 sk. 31 rst, B:ko.
3;o. Hernbuds-skyldigheten.
Beträffande denna skyldighet, hade väl sednaste Kommitterade ansett densamma
mera skenbar än verklig, på grund hufvudsakligen deraf, att den på flera
år icke blifvit begagnad samt ej heller behöfdes, emedan Kommitterade funnit, att
behofvet af ved för brukets tillverkning, till förut åstadkommet belopp, kunde
erhållas från allmänningarne, hvarföre Kommitterade å hernbuds-skyldigheten icke
gjort vidare afseende, än att de upptagit densamma, jemte konskriptionsfriheten
för 5 i bruksrörelsen kunnige arbetare, till qvittning mot full eganderätt till hvad
Kommitterade kallade kronobruket; men då bruksegaren i sin förklaring anfört,
att han dermed ville åtnöjas endast med vilkor, att hans ersättningsanspråk i
öfrigt godkändes, hade Kollegierna icke ansett sig böra underlåta att ingå i granskning
af det sätt, hvarpå hernbuds-skyldigheten blifvit vid 1830 års undersökning
uppskattad, emedan det vore derpå bruksegaren stödde sitt ersättningspåstående.
14
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 202.
Yid nämnde undersökning antogs, dels att, då dagsverks- och ved-prestationsskyldigheterna,
hvilka uppskattades till 4,526 R:dr, upphörde, så skulle, med
afseende å behofvet af kol och ved, ej blott för Dylta svafvelbruk, utan jemväl
för Dylta masugn, som ej varit i gång sedan 1826, och vid Ervalla stångjcrnsverk,
som aldrig med Dylta haft annan gemenskap, än att de tillfälligtvis någon
tid varit i samma egares hand, en brist uppstå i kol af 306} storstigar och i ved
af 366} stafrum, hvilken brist måsto genom köp komma att fyllas, dels ock att
genom den uppkommande fria täflan å kolhandeln, priset skulle stiga 33} procent
och den högre betalningen för nämnde kol- och vedqvantiteter sålunda komma att
uppgå till 1,097 R:dr 15 sk. 8 r:st., motsvarande å 5 procent ett kapital af 21,946
R:dr 25 sk. 4 r:st. banko. Kommitteradc hade sålunda antagit, att hembudsskyldigheten
i förening med dagsverks- och ved-prestationsskyldigheterna egde ett
mindre värde, ån den skulle få efter de sednares upphörande. Om derföre exempelvis
antoges, att hembuds-slcyldigheten i förening med dagsverks- och ved-prestationsåliggandena
vore sjelf värd 274 R:dr och de 2:no andra åliggandena, såsom
ofvan, 4,526 R:dr, så syntes Kollegierna väl intet tvifvel kunna ega rum derom,
att det vore med dessa 2:ne summor sammanlagda, som bruksegaren skulle ersättas
för alla tre förmånerna, men Kommitterade antoge, att bruksegaren först skulle
ersättas för de 2:ne förmånerna med 4,526 R:dr samt att den återstående förmånen,
hembuds-skyldigheten, derefter först borde t. ex. tredubblas, emedan den bchöfde
begagnas för tre gånger större belopp, hvarigenom den blefve 822 R:dr, och
att denna summa sedan borde ökas med 33} procent för prisstegringen, hvarigenom
den komme att uppgå till 1,096 R:dr.
Sådana voro de grunder, på hvilka anspråket på ersättning för hembudsskyldigheten
hvilade. Kollegierna kunde icke finna dem antagliga, utan instämde
uti det betänkande, Kommitterade 1848 afgifvit och deras deri uttalade åsigt, att
hembuds-skyldigheten icke kunde skattas till något egentligt värde, såsom hvarken
på sednare tider begagnad eller behöflig, då allmänningarne vore för tillverkningen
mer än tillräckliga eller åtminstone borde vara det, om de icke obehörigen
begagnades och skogstillgången icke genom otillåtna torpanläggningar och odlingar
minskades.
4:o. Frihet från krigstjenst
för de i svafvelberedningen inlärde och vid bruket skattskrifna drängar inom konskriptionsåren,
så länge de vid svafveltillverkningen nyttjades, dock icke öfver forn
man på en gång.
Uti denna fråga hade Kollegierna icke något att tillägga hvad sistnämnde
Kommitterades yttrande derom innehölle.
5:o. Svafvel-leveransen.
Då Krigs-kollegii upphandlingspris å svafvel åren 1854, 1855 och 1856 utgjort
i medeltal 22 R:dr 16 sk. Banko per skeppund stapelstadsvigt, samt Kommitterade
beräknat hvarje skeppund endast till 18 R:dr och bruksegarens förlust på
svafvel-leveransen till 8 R:dr 16 sk. å hvarje skeppund, eller för 156} skeppund
till 1,302 R:dr 12 sk., hvilken dock rätteligen beräknad utgjorde 1,302 R:dr 4 sk.,
motsvarande å 5 procent ett kapital af 26,041 R:dr 32 sk., ansågo Kollegierna sig
böra, med nu anmärkta rättelse detta Kommitterades förslag biträda, hvarigenom
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202.
15
oell enligt Kollegiernas åsigt allt tillbörligt, afseende blifvit fästadt å de omständigheter
angående konjunkturen för svafvelhandelu, bruksegaren anfört.
6:0. Kronans tionde.
Enär priset å 1 skeppund svafvel i den af Konnnitterade uppgjorda beräkning
vore upptaget till 21 R:dr 3 sk. 2,4 r:st., utan några sådana afdrag, som vid
beräkning af svafvel-leveransens värde godtgjorts bruksegaren, men någon förlust
vid den föreslagna förändringen i skattskyldigheten icke för bruksegaren uppkomme,
derest berörde afdrag, såsom ske bordt, äfven vid tiondens beräknande iakttagits,
ansågo Kollegierna någon ersättning för denna förändring, på sätt Koinmittcrade
föreslagit, icke kunna ifrågakomma, utan det i sådant afseende utförda kapital,
1,398 R:dr 41 sk, 10 r:st. Banko, böra från liqviden uteslutas.
7:o. Allmänning arne.
Till fullgörande af Kongl. Maj:ts uti den nådiga Remissen meddelade föreskrift,
att närmare utreda förhållandet med de vilkor, hvarunder bruket fått sig
nyttjande-rätten till allmänningarue upplåten, anförde Kollegierna: att vid den
år 1814 vid bruket hållna undersökning, bruksegaren, enligt hvad undersökningsprotokollet
innehöllc, förklarat sig icke innehafva några handlingar, som visade,
när östra allmänningen blifvit till svafvelbruket anslagen, och att någon sådan
ej heller sedermera blifvit företedd. Den äldsta handling, som blifvit förevisad,
hvari allmänningen omtalas, vore ett undersöknings-protokoll af Bergmästaren
Sneckenberg af den 22 Maj 1693, hvari, bland annat, omnämnes, att skogen vid tillfället
blef besigtigad och huru den befanns. Sedermera nämndes i Landshöfdingen
Cronhjelms bergsransakning af den 1 Oktober 1708, att allmogen sökte tillökning
i betalningen för veden, i anseende dertill att på bruksallmänningen ej vore
mera att tillgå. Enligt bruksegarens uppgift vid undersökningen 1814, hado skogen
blifvit år 1710 uppmätt och på karta lagd af Landtmätaren N. Ever, under titel:
”Karta öfver Svafvelbruks-allmänningen”.
Genom Kongl. Bergs-kollegii beslut af den 8 December 1709 tillförsäkrades
Dylta bruks då varande innehafvare, att han, om den sedermera så kallade Hålahultsallmänningen
blefve för allmänning förklarad, framför någon annan skulle ”få
densamma till svafvelbruket att sig deraf till dess behöriga drift och nödiga vedfournering,
så långt den kan förslå, betjena;” hvarjemte Konung Carl XII:s Resolution
eller Privilegium af den 30 September 1712 innehölle i 5:te punkten: att
som skogstrakten Hålahult vid namn, genom Estats-sekreteraren Eeifs pådrifvande
blifvit förklarad för allmänning och af Bergs-kollegium under svafvelbruket lagd,
så funne Kongl. Maj:t skäligt, att densamma för svafvelbruket allt framgent blefve
behållen, såsom det angelägnaste och fördelaktigaste verket i den nejden, hvilket
för Kongl. Maj:ts tjenst voro nödigt på allt görligt sätt med nödig skog förse;
och ehuruväl för allmänningar, som jernbruk till smide och blåsningar varda anslagne,
en årlig rekognition erlades, hvarifrån grufvor och de ädlare verken vore
befriade, så ville Kongl. Maj:t nu och i framtiden hafva frikallat svafvelbruket,
såsom ett af do ädlare verken för en slik rekognitions erläggande, såväl för ofvannämndo
allmänning Hålahult, som der några flera Kronans skogstrakter för
svafvelbruket kunde utsökas.
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202.
Huru och på, hvad vilkor Hålahults allmänning blifvit lagd under svafvelbruket
vore således tydligen ådagalagdt. När sådant skett med östra allmänningen
hade icke kunnat utredas; men att såväl denna som Hålahults allmänning
borde för svafvelbrukets tillverkning användas, med frihet från rekognitions-afgift,
syntes så väl af ofvannämnde, som af de sedermera tid efter annan angående bruksrörelsen
vid Dylta utfärdade resolutioner.
Öfver begge allmänningarne hade vid undersökningarne blifvit företedda
kartor, upprättade 1799 och 1800 och af vederbörande Härads-Rätt fastställda.
Hvad dessa skogars beskaffenhet och värde beträffade, så hade vid undersökningen
1846 desamma blifvit af Öfverjägaren Hamnström uppskattade, den östra
allmänningen till en årlig afkastning af 357,27 och Hålahults allmänning till 130,c
stafrum, således begge allmänningarne tillsammans till 487,87 stafrum af 13 qvartera
längd, höjd och bredd, med den anmärkning om den dervid följda method, att
tiden ej medgifvit en vidlyftigare och noggrannare uppskattning och vore hela
innehållet af Hålahults allmänning deri uppgifvet utgöra 1,016 tunnland 17 kappland.
Totala innehållet af östra allmänningen vore deremot i Hamnströms protokoll
icke upptaget och upplysning förekomme cj heller deri om de å allmänningen
befintliga lägenheter, hvaremot den underrättelse meddelades, att begge allmänningarne
blifvit för starkt anlitade, så att uppmärksamhet vid hushållningen med
dessa skogar vore af högsta behof, på det att desamma ej måtte blifva alldeles
förstörda.
Tid kommissionsförrättningen år 1830 hade, så vidt protokollet utvisade,
någon undersökning af skogarne icke egt rum, men vid den år 1814 funnes en
undersökning af allmänningarne vara med noggrannhet utförde af då varande Öfverjågmästaren
i länet, biträdd af Landtmätare, 2:ne Bergs-sexmäu och 2:ne Nämndemän,
hvilka uppskattat allmänningarne, som då funnos väl vårdade, att kunna
lemna 731 stafrum årligen. Hela innehållet af Hålahults allmänning vore i protokollet
öfver nämnde undersökning upptaget till ofvanberörde belopp, 1,016 tunnland
17 kappland, hvaraf 64 tunnland 17 kappland ansetts vara impedimenter;
och upplystes, hvad östra allmänningen anginge: att densammas totala innehåll
utgjorde 4,743 tunnland 14 kappland, hvaraf 299 tunnland 2 kappland mossar,
484 tunnland sjöar, 2,536 tunnland 12 kappland behållen skogsmark samt 1,424
tunnland hemmans- och torp-egor; att torplägenheterna utgjorde åtta, från hvilka
257 dagsverken, jemte 9 lass hö, utgjordes till Dylta herregård; samt att dessutom
egorna till 3:nc andra torp till en del lågo inom allmänningen.
Ehuru nu dessa allmänningar icke vore alldeles af samma egenskap, som
rekognitionsskogar; likväl och då desamma under loppet af 200 år varit med Dylta
bruk fortfarande förenade, ansåge Kollegierna dem, på sätt äfven Kommitterade
tillstyrkt, böra, med tillämpning af Kongl. Kungörelsen den 4 Februari 1811, skattläggas
och af bruksegaren få till skatte lösas. Deremot kunde Kollegierna icke
instämma med bemälde Kommitterade deri, att någon ersättning borde bruksegaren
tillkomma för de utskylder och besvär, som genom allmänningarnes skattläggning
komme att drabba bruksegaren, och således icke att någon qvittning skedde för
den särskilda bevillning, som från tillverkningen hittills utgått med 36 sk. för
hvarje skeppund svafvel, 8 sk. för hvarje skeppund vitriol och 3 sk. för hvarje
tunna rödfärg, och hvilken, enligt hvad Kommittterade upplyst, under de tio åren
1836—1845 i medeltal utgjort 376 R:dr 46 sk. 4 rist. Banko. Kommitterade syntes
härvid hafva förbisett de väsendtliga fördelar, som genom en ovilkorlig egande
och
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202.
17
och dispositionsrätt till allmänningarne bruksegaren tillskyndades, fördelar, hvilka
i mångfaldigt hänseende öfvervägde de allmänna utskylder och onera, som efter
allmänniugarnes skattläggning komme att utgå; och det låge för öppen dag, att
genom en sådan reglering icke ringa vinst tillskyndades bruksegaren, som för en
obetydlig köpeskilling förvärfvade en så vidsträckt och god skogsmark.
Då ofvanberörde särskilda bevillning icke borde utgå, sedan tjenstbarbeterna
upphört, utan Dylta bruk i afseende på beskattning komma i samma förhållande
som andra verk, funne Kollegierna med rättvisa och billighet vara öfverensstämmande
att Staten ersattes för förlusten af denna särskilda bevillning, hvilken
Kollegierna ansett böra upptagas till det af Kommitterade beräknade belopp
376 K:dr 40 sk. 4 r:st. och således ett kapitalvärde efter 5 procent Kronan i liqvid
tillgodoföras med 7,539 I»:dr 14 sk. 8 r:st. banko.
Hvad anginge sjelfva Bruket, så och i lall med detta ord förstodes hvad
dermed vanligen menades, nemligen egentligen byggnaderna för tillverkningen med
tillhörande jordområde, borde väl nu mera tvifvel icke kunna ega rum derom, att
Kronan deraf oj mera kunde anses vara egare, hvaraf likväl ej följde, det Kronan
icke med skäl kunde af bruksegaren, såsom innehafvare al Dylta bruksprivilegier
fordra redo för den egendom, förre privilegii-innehafvare såsom Kronans tillhörighet
emottagit, och till hvilken, under deras förvaltning, Kronans eganderätt, utan
Kronans vetskap, gått förlorad, emedan med arfvet af förmånerna väl äfven borde hafva
följt arfvet af ansvarighet för den mottagna egendomen. Någon talan i detta hänseende
ansåge Kollegierna likväl desto mindre vara skäl att Kronan anställde,
som, utom det att hvarken bruket eller grufvorna för Kronan egde något verkligt
värde, den omständigheten att Kronans eganderätt till bruket försvunnit ej kunde
minska, utan snarare öka Kronans befogenhet, om den annars kunde anses förefinnas,
att återtaga skogarne och tjenstbarheterna, helst det varit för underhållande
och drifvande af Kronans, men icke af enskild persons verk, som desamma blifvit
upplåtna.
Att likväl grufvorna tillhörde Kronan, äfvensom att det varit privilegiiinnehafvarens
pligt att till dem bevara Kronans rätt, syntes Kollegierna icke vara
tvifvelaktigt. Emellertid kunde grufvorna utgå eller blifva alltför besvärliga att
bryta och andra omständigheter äfven inträffa, af hvilka svafveltillverkningens
upphörande blefve en följd. Om vid sådant förhållande bruket skulle till Kronan
återfalla eller icke, funne Kollegierna af nyssnämnde orsak vara likgiltigt; men
otvifvelaktigt komme såväl tjenstbarheterna som allmänningarne att utan ersättning
till Kronan återgå, hvarjemte Kronans rätt inträdde att till sig lösa de genom
Drottning Christinas Bref af den 31 Januari 1654 försålda ”gods”, emot den derför
erlagda lösepenningens restitution, på sätt i nämnda Bref blifvit förbehållet, och
vid dessa förhållanden ansåge Kollegierna, lika med Kommitterade, att om ock
icke en ovilkorlig eganderätt till bruket och grufvorna, likväl bortfallandet af det
äfventyrliga i bruksegarens nu innehafvande besittningsrätt till de öfriga förmånerna
för honom icke borde sakna värde.
Då Kollegierna uti sitt underdåniga Utlåtande af den 11 November 1843,
med anmälan, att under åren 1833, 1835, 1837 och 1838 ingen svafveltillverkning
egt rum, utom det ringa beloppet 18 Sk//, under det ena af nämnde år, hemställt,
om icke af sådan orsak talan borde vid vederbörlig domstol mot bruksinnehafvarne
anställas, med yrkande att de måtte fråndömas de förmåner, hvilkas innehafvande
blifvit för svafveltillverkningens idkande af Staten medgifna, samt Kongl. Maj:t,
Bih. till B. St. Prot. 1859 j- 1860. 4 Sami. 1 A/d. 3 Band. 17 Haft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202.
genom dess nådiga Bref af den 18 December 1845, förklarat sig framdeles vilja
taga i öfvervägande, om och hvad åtgärd i förutnämnde syftning borde vidtagas,
i hvilken fråga sednaste Kommitterade jemväl yttrat och på anförde skäl förklarat,
det de icke funno sig böra anställandet af en sådan rättegång i underdånighet
tillstyrka, så ansågo Kollegierna detta äfven böra utgöra föremål för deras underdåniga
Utlåtande och anförde i anledning häraf, att oaktadt ofvan anmärkta förhållande,
hvartill kunnat läggas att, enligt de till Bergs-kollegium inkomna bergmästare-relationer,
svafveltillverkningen under tiden, som förflutit efter utfärdandet
af Kongl. Resolutionen den 5 September 1815, eller från och med 1816 till och
med 1833 icke uppgått till det belopp, som bort till Kronan levereras, utan några
hundrade skeppund derunder, och fastän Kollegierna icke kunde anse det vara med
privilegierna enligt, att bruksegaren med köpt svafvel fullgjort sin leverans, syntes
Kollegierna likväl, äfven om det kunde förutsättas, att ett åtal om privilegiernas
förlust på nämnde grund skulle af domstolarne godkännas, vidtagandet af
en sådan åtgärd, sedan förhållandet under en längre tid lemnats opåtaldt och verket
öfvergått i annan egares hand, icke vara ett Staten värdigt sätt att tillvägagå,
hvarföre Kollegierna, lika med Kommitterade, ansett sig icke böra i underdånighet
tillstyrka Kongl. Majit att ett sådant åtal anbefalla.
Öf ver hvad af Kommitterade blifvit anfördt i afseende på frisockneliemmanens
roteringskostnad, jemförd med deras nuvarande åligganden till svafvelbruket,
funno Kollegierna något yttrande desto mindre erforderligt, som Kongl.
Maj:ts nådiga Bref af den 29 April 1830 innehölle, att frågan om roteringen
skulle hvila, till dess den om tjenstbarheternas indragning blifvit afgjord, samt
dessa begge frågor ej heller med hvarannan egde något egentligt sammanhang.
I enlighet med Kollegiernas förestående beräkning skulle alltså den ersättning,
som för indragning af tjenstbarheterna och öfriga förmåner borde Dylta
bruksegare tillkomma, utgöra följande belopp, nemligen:
för Grufvcdagsverkcna B:ko R:dr 42,533: 16. —
,, vedprestationen „ „ 50,106: 8. 3 g.
tillhopa B:ko R:dr 92,639: 24. 3g.
hvarifrån borde afgå för svafvel-leveransens upphörande 26,041: 32. —
för upphörande af den särskilda bevillningen . . 7,539: 14. 8. 33,580: 46. 8.
så att bruksegaren skulle erhålla ett kontant belopp af .... 59,058: 25. 7 g.
Bruksegaren fordrade deremot:
för grufvedagsverkena  39,280: — — -
„ vedprestationcn  58,485: — —
„ förändringen i sättet för tiondens utgörande  1,398: 42. —
B:ko Kalr 99,163: 42. —
men hvarifrån afginge för svafvel-leveransens upphörande . . . 18,750: — —
då den af honom äskade kontanta ersättningen uppginge till . . 80,413: 42. —
och således 21,355 Riksdaler 16 sltillingar 4g r:st, mera än den här ofvan beräknade
ersättning, hvilken vore den högsta, som rimligtvis borde kunna komma
bruksegaren till godo, helst Statsverket genom denna ersättning, i förening med
allmänningarnes upplåtande under sliattemannarätt, komme att vidkännas en uppoffring,
som vida öfverginge den fördel, Staten bereddes genom rotering af de nu
derifrån befx-iade, under Dylta bruk dagsverksskyldige hemman.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202.
19
Uti de underdåniga påminnelser, hvarmed nuvarande bruksegaren Friherre
Wilhelm Åkerhielm fått öfver detta Kollegiernas underdåniga Utlåtande inkomma,
hade bemälde bruksegare hufvudsakligen åberopat sitt förut i frågan afgitna
yttrande samt vidhållit de fordringar, han deruti framställt.
Kongl. Maj:t, som låtit de till detta mål hörande handlingar i nåder Sig
föredragas, har, enär Dylta bruks innehafvare uti afgifna påminnelser emot Kongl.
Krigs-, Kammar- och Bergs-kollegiernas Utlåtande i ämnet, förklarat sig icke vilja
ingå på den ifrågaställa regleringen med annat vilkor, än att af Kronan erhålla
ett ersättningsbelopp, som med mera än 30,000 R:dr R:mt öfverstiger den summa,
som Kollegierne föreslagit, men Kongl. Maj:t funnit sig icke kunna godkänna
bruksinnehafvarens anspråk, nu endast meddelat Rikets Ständer underrättelse om
hvad i ärendet blifvit tillgjordt, ined öfverlemnande derjemte till Rikets Ständers
bepröfvande, huruvida en summa, ungefärligen motsvarande det af Kollegierna
föreslagna ersättningsbelopp, i Riksmynt 88,587 R:dr 80 öro, må till Kongl. Maj:ts
disposition anvisas, för att, derest möjligen bruksinnehafvaren framdeles skulle
dermed åtnöjas, för regleringens tillvägabringande till honom utbetalas.
Emellertid och hvad särskildt beträffade do för svafvelbrukets tillverkning
upplåtna Krono-allmänningar, benämnda Östra allmänningen och Hålahults allmänning,
så, enär, enligt hvad handlingarne i målet utvisa, vid särskilda genom
jägeribetjente tid efter annan hållna undersökningar af skogarne, den underrättelse
meddelats, att begge allmänningarne, hvarå flera torplägenheter till Dylta gårds
förmån skola finnas anlagda, blifvit alltför mycket anlitade, så att uppmärksamhet
vid hushållningen med dessa skogar vore af högsta behof, på det desamma
ej måtte blifva alldeles förstörda, har Kongl. Maj:t förständigat Dess Befallningshafvande
i Örebro län att dels låta vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom må kunna
bestämmas det årliga afverkningsbelopp, som med skogens å nämnde allmänningar
bestånd kan vara förenligt, dels hålla noggrann tillsyn deröfver, att allmänningarne
qj hårdare anlitas än här förut nämndt är, och således ej heller lör annat
ändamål, än det hvartill de af Kronan blifvit åt svafvelbruket upplåtna.
I det fall att tjen stbarheterna och hembuds-skyldigheten af skogseflekter,
som nu åligga de så kallade frisocknarne Axberg, Kihl och Hofsta komma att
upphöra, blifva, enligt hvad högstberörde nådiga Proposition slutligen omförmäler,
frisocknchemmanen i stället, på sätt Rikets Ständer vid 1828, 1829 och 1830
årens riksdag äfven ansett, underkastade rotering; men Kongl. Maj:t har funnit,
att verkställigheten af denna roteringsåtgård, såsom beroende af den förra frågan,
eller tjenstbarheternas upphörande, bör tills vidare uppskjutas och efter omständigheterna
blifva föremål för framdeles skeende särskild pröfning.
Stats-Utskottet, till hvars åtgärd högstberörde nådiga Skrifvelse blifvit
remitterad, har tagit denna fråga i öfvervägande, och dervid funnit, att om än,
på sätt de i ämnet hörda Kongl. Kollegierna sig utlåtit, eganderätten till sjelfva
bruket, såvidt dermed förstås de egentliga byggnaderna för tillverkningarne med
dithörande jordområde, irångått Kronan, en sådan omständighet icke bör minska,
utan snarare öka Kronans befogenhet, om den annars förefinnes, att återtaga
ifrågavarande allmänningar, helst det varit för underhållande och drifvande af
Kronans, men icke af enskild persons verk, som desamma blifvit upplåtna. Med
hänsigt härtill och då Kronans under vanliga omständigheter obetydliga behof af
svafvel kan annorledes fyllas, samt vid sådant förhållande, enligt Utskottets tanke,
ej förefinnes något skäl att genom särskilda förmåner än vidare understödja svafveltillvcrkningen
eller uppmuntra brukets innehafvare till fortsatt bedrifvande af
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202.
nämnde tillverkning, hvars framtida drift torde höra helt och hållet öfverlemna.?
åt egarens egen omtanke och, likasom annan industri, regleras af de för densamma
gällande allmänna förhållanden, anser Utskottet sig icke kunna förorda
den af Kommitterade föreslagna samt af Kongl. Kollegierna tillstyrkta åtgärd, att
nämnda 2:ne allmänningar linge af bruksegaren till skatte lösas, helst dessa allmänningar,
enligt hvad i ämnet blifvit upplyst, icke äro af fullt samma egenskap
som de så kallade rekognitions-skogarne. Genom ifrågaställde åtgärd skulle ock
en ganska betydlig vinst tillskyndas bruksegaren, som för en särdeles obetydlig
köpeskilling linge förvärfva egandorätten till en så vidsträckt och god skogsmark
som den ifrågavarande, utan att denna förmån, likasom åtskilliga andra, hvilka
Kommitterade ansett vara af beskaffenhet, att ej kunna i penningar uppskattas,
beräknades i något värde och aldrag derför å det bruksegaren tillkommande ersättningsbelopp
följaktligen ej heller egde rum, ehuru Kollegierna, lika med Kommitterade,
funnit att om ock icke en ovilkorlig eganderätt till bruket och grufvorna,
likväl bortfallandet af det äfventyrliga i bruksegarens nu innehafvande besittningsrätt
till de öfriga förmånerna för honom icke böra sakna värde. Härtill kan ytterligare
läggas, förmånen att få dessa tjenst barheter, för hvars utkräfvaude af så
många särskilda personer uppoffring af tid och kostnader icke kunna undvikas,
utan afdrag förvandlade till ett kapital efter en, åtminstone under närvarande
penningeförhållanden, icke hög räntefot af fem för liundradet och att få detta eljest
ouppsägbara och oåtkomliga kapital förvandladt i reda penningar. Då Staten således
genom antagande väl icke af bruksegarens, såsom det synes Utskottet, öfverdrifna
ersättningsanspråk, hvilka jemväl Kongl. Maj:t i nåder ansett sig icke
kunna godkänna, utan af Kollegiernas förslag i afseende å ersättningsbeloppet,
ändock synes hafva beviljat bruksegaren tillräckliga eftergifter, har Utskottet trott
att, för utbekommandet af nämnde ersättningsbelopp borde såsom uttryckligt vilkor
stadgas, att bruksegaren utan någon tvist återlemnade dispositionsrätten till
ifrågavarande, för det afsedda ändamålet icke vidare behöfliga allmänningar till
Kronan, som derefter finge på ändamålsenligaste sätt deröfver förfoga; och Utskottet
har föreställt sig att några synnerliga svårigheter från bruksegarens sida mot
sakens reglerande på detta sätt icke böra, vid närmare öfvervägande af förhållandena
uppstå.
Emellertid har Utskottet jemväl varit betänkt på möjligheten deraf att
bruksegaren icke är benägen ingå på ifrågavarande reglering. I sådant fall uppstår
åter den frågan om Rikets Ständer böra medgifva att förhållandena må,
sådane de nu äro, fortfara i afvaktan på den tidpunkt då, enligt hvad Kollegierna
såsom möjlighet förutsätta, svafvelgrufvan kan utgå eller blifva alltför besvärlig
att bryta eller ock andra omständigheter inträffa, af hvilka svafveltillverkningens
upphörande blefve en följd, eller om några åtgärder, åsyftande att undanrödja det
öfverskridande af privilegierna, hvilket, enligt Kollegiernas utredning, egt rum, nu
bör vidtagas. Vid besvarande af denna fråga har det väl synts Utskottet som
skulle saken lättast och med största fördel å Statens sida kunna regleras, då
svafveltillverkningen af ofvannämnde orsaker kunde komma att upphöra, enär
Utskottet, likasom Kollegierna, anser det otvifvelaktigt att så väl tjenstbai'heterna
som allmänningarne vid sådant förhållande skulle utan ersättning till Kronan
återgå; men å andra sidan synes det Utskottet, som skulle Rikets Ständer icke
tillbörligt uppfatta vigten och förbindelsen af den dem i Grundlagarne tillförsäkrade
rätt att deltaga i förvaltningen af kronoskogarne och andra Statens egendomar
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202.
21
domar och meddela föreskrifter derom, om Rikets Ständer nu skulle med tystnad
förbigå de förhållanden, som i afseende å ifrågavarande allmänningars vård och
förvaltning blifvit upplyste. Utom det att vid särskilda, genom jägeribetjente tid
efter annan hällne, undersökningar af skogarne den underrättelse meddelats, att
begge allmänningarne blifvit för mycket anlitade, så att uppmärksamhet vid hushållningen
med nämnde skogar är af högsta behof, på det desamma ej må blifva
alldeles förstörda, har nemligen blifvit upplyst, att å allmänningarne, hvilka för
svafveltillvcrkuingen uteslutande blifvit upplåtno, verkställts intagor och uppodlingar
till en rymd af ej mindre än 1,424 tunnland, af hvilkas innehafvare åtskilliga
tjenstbarheter utgöras till Dylta gård. Att detta förfarande icke är öfverensstämmande
med privilegierna, om hvilkas giltighet och bestånd olika tankar under
frågans utredning älveu varit yttrado, men hvarom Utskottet icke tillåter sig
uttala något omdöme, synes ligga för öppen dag, likasom att, enär nämnde uppodlade
jordrymd icke vidare användes för det ändamål, hvartill den blifvit åt
bruksegaren upplåten, afkastningen deraf, under den form jorden nu nyttjas, rätteligen
borde tillfalla Staten, ej egaren af Dylta gård, hvars jordbruksnäring Staten
icke tillförsäkrat en sådan opåkallad uppmuntran. Den ännu befintliga skogens
vårdande synes ock Utskottet vara af den vigt, att en större uppmärksamhet bör
deråt lemnäs, än som kan blifva fallet, om allenast Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet derom förständigas, Utskottet har derföre trott det vara tjenligt
att, i händelse bruksegaren icke ingår på don föreslagna regleringen, i hvilket
fall allmänningarne åtorfölle till Kronan och komme att förvaltas i enlighet med
andra allmänningar af samma egenskap, underdånig anhållan framställdes derom,
att Kongl. Majt täcktes anbefalla Skogs-styrelsen att åt berörde angelägenhet
egna särskild omvårdnad och att, jemte det nödiga åtgärder vidtoges, hvarigenom
det årliga afverkningsbelopp bestämdes, som med skogens bestånd kan vara förenligt,
en särskild dertill lämplig person förordnades, som, utom det han tillsåge
att åverkan derå icko finge föröfvas, tillika vakade deröfver att allmänningarne
ej kårdaro anlitades än till det medgifna årliga afverkningsbeloppet samt att skogseffekterne
ej holler finge användas för annat ändamål än det, hvartill allmänningarne
blifvit af Kronan åt svafvelbruket upplåtne; och kunde, enligt Utskottets
tanke, tjenlig bostad åt en sådan person lätteligen beredas å någon af de å allmänningarne
verkställde uppodlingar.
I fråga huruvida rättegång bör mot bruksegaren anställas, angåendo förlust
af brnksprivilegierna, har Utskottet, enär Kongl. Majit under den 18 December
1845 förklarat sig framdeles, derest bruksegaren icke vore benägen till sådant
aftal att rättigheter och skyldigheter komme till hvarandra i jemnt förhållande,
vilja, efter sig företeende omständigheter, taga i nådigt öfvervägande om och hvad
åtgärd i denna syltning borde vidtagas samt anledning, enligt Utskottets tanke,
icke förekommer att derutöfver utsträoka Kronans påståenden, funnit sig böra
instämma uti den af sednaste Kommitterade samt Kollegierna uttalado mening, att
rättegång i förstnämnda hänseende icke bör af Kronan under närvarande förhållanden
anställas; hvaremot Utskottet, i den händelse bruksegaren icke vill ingå
på den föreslagna regleringen och ej holler godvilligt aflemna den afkastning, som
nan uppbär utaf den uppodlade delen af allmänningarne, ioke kunnat undgå att
tillstyrka sådane åtgärder, som för det afsedda ändamålet må erfordras.
I anledning af hvad Utskottet således yttrat, får Utskottet vördsamt hemställa,
Bi/i. titt Ii. St Prot. 1859 $■ 1860. 4 Sami 1 Afd. 3 Band. 17 Haft. 4
22
Stats-Utskottets Utlåtande N\b 202.
att en summa, motsvarande det af Kollegierna föreslagna ersättningsbelopp,
i Riksmynt 88,587 R:dr 80 öre, må af Rikets
Ständer å Riksgälds-kontoret till Kongl. Maj:ts nådiga disposition
anvisas för att, derest nämnde bruksegare dermed åtnöjes
och utan tvist till Kronan återlemnar dispositionsrätten
öfver ifrågavarande 2:ne allmänningar, för åvägabringande af
reglering i berörda, uti den nådiga Skrifvelsen omförmälda,
hänseenden till honom utbetalas;
hvarjemte Rikets Ständer torde uti underdånig skrifvelse anhålla,
att, i den händelse ifrågavarande reglering ieke kan, enligt nu
föreslagne grunder, åvägabringas och allmänningarne derigenom
återfalla till Kronans disposition, Kongl. Maj:t täcktes
anbefalla Skogs-styrelsen att på ändamålsenligt sätt bestämma
den årliga afverkningen af nämnde allmänningar samt förordna
lämplig person, som, jemte tillsyn och vård af allmänningarne,
på stället vakade deröfver att nämnde årliga afverkningsbelopp
icke finge öfverskridas, samt att skogseffekterne icke
måtte användas för annat ändamål än det, hvartill allmänningarne
blifvit åt svafvelbruket upplåtne, äfvensom att, derest
bruksegaren icke godvilligt vill till Statsverket aflemna den
afkastning, han uppbär utaf den uppodlade delen af allmänningarne,
hvarom vederbörlig utredning torde böra åvägabringas,
Kongl. Maj:t täcktes anbefalla sådane åtgärder, som för utkräfvande
af Kronans rättmätiga anspråk i sistnämnde hänseende
må erfordras.
Stockholm den 4 Oktober 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Stals-Vlskolleis Vitålande A . o 103.
t
A7: o SOS.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Okt. 18<lö, kl. 1 e.. ra.
Ulla lande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angå
ende
f. d. Geijerska husets på Riddarholmen användande
till Riks-arkiv. (U. A.)
Uti högstberörda, den 9 sistlidne Mars till Rikets Ständer aflåtna, Proposition
(införd under N:o 102 i Usta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens
protokoll) har Kongl. Maj:t behagat erinra, hurusom vid nästlidna riksmöte Kongl.
Majit i nådig Proposition den 31 Mars 1857 fästade Rikets Ständers uppmärksamhet
på nödvändigheten af att någon annan, lämpligare lokal bereddes för
Riks-arkivet, än den nu af detta verk, samt af Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien
begagnade, i det 1845 inköpta f. d. Ridderstolpska huset vid
Skeppsbron. Redan vid öfverlemnandet till Kongl. Majit och Kronan hade nemligen
ifrågavarande byggnad funnits behäftad med sättnings-skador. hvilka efter
de tunga samlingarnes ditflyttning på ett betänkligt sätt tilltagit och vid undersökning
visat sig vara ursprungligen uppkomna derigenom, att de under husets
murar befintliga pålnings- och rustverken, ämnade att städse förblifva liggande
under vatten, till någon del befinna sig öfver saltsjöns yta, när denna är låg,
och till följd häraf blifvit af röta angripna. Kongl. Majit, som årligen låtit
genom Öfver-Intendents-em betet undersöka och nödtorfteligen afhjelpa sättningsskadorna,
hade likväl funnit dessa, i förening med utrymmets otillräcklighet, innefatta
ett fullt gällande skäl att för Riks-arkivet söka anskaffa en tjenligare
plats. Sedan det förslag, som i detta hänseende är 1857 framställdes, om upptiih.
lill II. St. fröt. 3839 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 18 Haft. I
2
Slals-Ulskotiels Utlåtande IS:o 20 3.
förandet af ett nytt, uteslutande till Riks-arkiv bestämdt hus på norra delen af
Carl XIII:s torg, blifvit af Rikets Ständer, enligt anmälan i deras underdåniga
skrifvelse den 25 Februari 1858, angående reglering af utgifterna under Riksstatens
Åttonde hufvudtitel, afslaget, med anledning, bland annat, deraf, att Riksarkivet,
0111 det korinne att förläggas på det föreslagna stället, blefve alltför aflägset
från Stats-departementen och öfriga embetsverk i hufvudstaden, hvarigenom
både tidsutdrägt skulle vållas och många olägenheter uppkomma fiir de
personer, som nödgades begagna sig af arkivets handlingar och på stället anställa
undersökningar; så har, enligt hvad Kongl. Majit nu vidare i nåder meddelat,
Ofver-Intendents-embetet, i underdånigt memorial den 25 Januari 1859,
på grund af anställd besigtning under näst föregående månader, fästat Kongl.
Majits nådiga uppmärksamhet å de fortfarande sättningarne i Riks-arkivets nuvarande
hus och anmält, att, fastän husets bestånd icke syntes för närvarande
hotadt af någon hastigt inträffande förstörelse, sättnings-sprickor, sorn icke låta
sig märka på de af hyllor och handlingar betäckta skiljemurarne, kunna uppkomma
på skorstenar och rökledningar samt medföra eldfara; äfvensom husets
svaga och osäkra grund möjligen kunde genom någon orsak, hvilken vore omöjlig
att förutse, undergå en sådan rubbning, som skulle göra byggnadens hastiga
utrymmande oundgängligen nödvändigt. Till reparation eller ombyggnad af den
nuvarande lokalen vore hos Ofver-Intendents-embetet uppgjorda tre särskilda förslag,
af hvilka det ena omfattade styckevis företagen ny grundläggning jemte murars
och bjelklags iständsättande för en kostnad beräknad till 112,000 R:dr,
det andra afsåge enahanda åtgärder tillika med påbyggnad af en för utrymmet
behöflig ny våning, för 134.000 R.dr, och det tredje, för hela husets rifning
och fullständiga ombyggnad med nya grundmurar och en våning högre än nu,
uppginge tiil ett kostnadsbelopp af 150.000 R:dr, i dessa summor inbegripna
9,000 R.dr, allt Riksmynt, till bestridande af utgifterna för samlingarnes bortflyttande
under tiden.
Då de båda förstnämnda förslagen mötte stora svårigheter i afseende på
grundläggningen, utan att likväl vara fö r framtiden fullt betryggande, och dä,
efter hvilketdera förslaget som helst, en högst betydlig kostnad skulle nedläggas
på en Riks-arkiv-byggnad, som alltid hade den för sådan bestämmelse hufvudsakiiga
olägenheten att vara på en sida sam manbygd med stora enskilda hus
och pä en annan sida skiljd från sådana endast genom en smal gränd samt
följaktligen blottställd för eldfara från den angränsande trängsta delen af staden,
men huset deremot, genom sitt utmärkt vackra läge på de öfriga tvä sidorna
och sin smakfullt prydliga inredning såsom bostad för enskilda personer, hvilken
bestämmelse icke heller skulle för grunden och trossbottnarne medföra en
så förstörande tryckning, som Riks-arkivets tunga pappersmassor nu utöfva, syntes
kunna antagas, under nuvarande förhållanden, ega ett saluvärde af omkring
Slals-Ulskollcts Utlåtande A:o 303.
3
120.000 R:dr R:mt, har Kongl. Maj:t, lika med Öfver-Intendents-embetet, funnit,
att i fråga om valet emellan det nuvarande husets bibehållande och iståndsättande,
eller anskaffande af en ny, för ändamålet mera tjenlig lokal, den sednare
utvägen måste anses ega ett obestridligt företräde. Då emellertid, under
iakttagande af de åsigter angående belägenheten, som Rikets Ständer yttrat,
Öfver-Intendents-embetet förklarat sig icke kunna, för uppförandet af en ny Riksarkiv-byggnad,
föreslå någon lämplig plats, om ej tillfälle dertill, genom inköp
af någon passande, bebygd eller obebygd, tomt på Riddarholmen eller i staden
emellan broarne, kunde beredas; och då, under sådana omständigheter,
uppbyggandet af ett nytt lius för Riks-arkivets behof måste komma att medföra
ganska betydliga kostnader; hade det af Öfver-Intendents-embetet, redan i underdånigt
memorial af den 1 Juli I85G, framställda förslag om Riks-arkivets
inrymmande i det numera till Kronan inköpta sä kallade Geijerska huset, N:o 1
i qvarteret Riddarholmen, kommit under förnyadt öfvervägande.
När Rikets sednast församlade Ständer, genom underdånig skrifvelse deri 12
Februari 1858. anvisade 140.000 R:dr R.mt för inköp af sistnämnda fastighet
med dertill hörande tomt och åbyggnader, hade sådant hufvudsakligen skett för
att hindra ett derstädes tilläinnadt byggnadsföretag af det omfång, att den närbelägna
Riddarholms-kyrkan skulle hafva kommit att derigenom till stor del undanskymmas.
Jemte Önskan att sålunda bereda åt detta dyrbara nation al-monument
ett mera fristående läge och behofvet af utrymme för en strandgata invid
Riddarholms-kanalen. åberopades äfven vigten för det allmänna att komma i besittning
af de på Riddarholmen befintliga egendomar, bland hvilka blott några
fä. utom Geijerska huset, egrles af enskilda. Rikets Ständer yttrade tillika den
åsigt, att någon tvekan om nämnde fastighets användbarhet och lämplighet för
hvarje allmänt behof knappast kunde uppstå samt att södra delen af tomtplatsen,
der den betydligaste åbyggnaden befanns och ännu qvarstår, icke nödvändigt
behöfde afrödjas, för att bereda ökadt utrymme invid Riddarholms-kyrkan
och Rikets Ständers hus.
Såsom Kongl. Majit redan, i Sin berättelse af den 24 Oktober sistlidet år
om hvad i Riket och dess styrelse efter sednaste riksdag sig tilldragit, meddelat
Rikets Ständer, hade egendomen blifvit först af Stockholms stad inköpt för
200.000 R:dr R.mt. och derefter, med undantag af nödigt utrymme för strandgatan,
försåld till Kronan för of vanberörda anslags-belopp af 140,000 R:dr.
Staden, som tillträdde egendomen den 1 April 1850, hade i köpekontrakt, upprättadt
den 19 i samma månad, med Öfver-Intendents-embetet å Kronans vägnar,
förbundit sig att verkställa samt derefter äfven utföra den af Rikets Ständer
åsyftade afrödjning och planering af tomten norr om hufvudbyggnaden, men
deremot förbehållit sig, såsom ersättning för sin uppoffring, att under femton år
obehindradt disponera denna byggnad, med dertill hörande, invid södra toini
-
4
Sluts-Utskollcts Uilätande N:o 203.
linien befintliga, smärre uthus, och uppbära deraf fallande hyresinkomster, mot
skyldighet att iståndsätta och under sin dispositionstid vidmakthålla hufvudbyggnaden
och uthusen, äfvensom att under dispositionstiden gälda alla på fastigheten
belöpande onera.
Efter dessa bestämmelser innehölle kontraktet i 5:te punkten: »om Kongl.
Maj:t skulle pröfva lämpligt, att Kronan före de här ofvan omförmälda femton
årens förlopp öfvcrtager dispositions-rätten till ifrågavarande byggnader, är sådant
Kronan förbehållet, emot erläggande till stadens kassa för den återstående
tiden af sä stor del utaf den till 5,500 R:dr R:mt ärligen beräknade hyresinkomsten.
sorn kan anses utgöra behållning af densamma, sedan onera och underhäils-kostnader
blifvit afdragna.»
Den fastighet, till hvilken Kronan sålunda förvärfva! sig en numera lagstånden
eganderätt och, under anförda förbehåll, jemväl dispositionsrätt, egde
framför det nuvarande Riks-arkivet fördelarne att hvila på fast grund och vara
fristående från alla andra byggnader. Den närhet till Stats-departementen och
öfriga embetsverk i hufvudstaden, som vid förra riksdagen, pä goda skäl, ansågs
vara af vigt för ett Riks-arkiv, skulle genom dess förläggande i Geijerska
huset vinnas i ännu högre, grad, än uti det nuvarande arkiv-huset vid Skeppsbron.
Yid sådana förhållanden och då det qvarstående stora huset på Geijerska
tomten, nu befriadt från den omgifning af smärre och förfallna byggnader,
hvilka förr vanprydde platsen invid Riddarholms-kyrkans elior och Birger Jarls
torg, visat sig kunna utan egentlig olägenhet bibehållas och genom lämplig ornering
göras fullkomligt värdigt att intaga ett rum bland Statens offentliga byggnader,
men en af Öfver-Intendents-embetet, uti dess ofvanberörda memorial den
1 Juli 1856, ifrågasatt tillbyggnad vid husets östra sida kunde medföra trängsel
och andra olägenheter för den tillämnade strandgatan vid Riddarholms-kanalen
och blefve ännu mera olämplig, i händelse den af Chefen för Statens Jernvägs-byggnader
uppgjorda plan till jernvägs-anläggning utmed samma kanal i
en framtid komme att utföras, hade från Öfver-Intendents-embetet blifvit infordradt
underdånigt utlåtande, huruvida Geijerska tomtens qvarstående åbyggnad,
äfven utan den föreslagna utvidgningen, skulle innefatta tillräckligt och tjenlig!
utrymme lör Riks-arkivets nuvarande behof och för dess under någon tid förestående
till vext, under förutsättning, att arkivets mindre vigtiga och mera sällan
anlitade handlingar finge, likasom hittills, fortfarande förvaras i källare-hvalfven
under Kongl. Slottets vestra flygel.
Till följd häraf hade Öf ver-Intendents-einbetet, under den 18 Oktober 1859,
jemte aflemnande af plan- och fasadritningar öfver Geijerska husets nuvarande
skick, i underdånighet föreslagit mindre betydliga tillbyggnader, icke åt östra
sidan, såsom förut varit ifrågasatt, u an vid norra och södra fasaderna, för erhållande
af en mera regelbunden lorm jemte ökadt utrymme, allt enligt bifogade
Slals-Utskotlels Ullålande M:a 203.
5
ritningar, sorn jemväl utvisa husets tillämnade ornering. Förslaget afsåge att
bottenvåningen skulle användas endast till boställen ät vaktmästare och portvakt
samt förvaringsrum för ved, m. m., men de öfrige tre våningarne uteslutande
för sjelfva arkivet och dertill hörande arbetsrum, hvilka sistnämnda, med
hyllor endast kring väggarne, skulle förläggas i andra våningen och vara icke
blott genom den stora trappuppgången, utan äfven genom en mindre trappa, förenade
med samtliga arkiv-rummen. Efter en sådan fördelning skulle hyllor
med den höjd och bredd, som för helarks-band erfordras, kunna i huset uppställas
till en längd af 6,000 alnar; och, då de år 185,3 i Riks-arkivets hus
vid Skeppsbron förvarade handlingar upptogo hyllor till en längd af 2,1 til alnar
samt den årliga tillökningen under sedermera förflutna sex år, beräknad efter
80 alnar årligen, utgör 480 alnar, skulle utöfver de sålunda nu befintliga
2,641 sträckalnar helarks-band, ytterligare 3,359 alnar dylika, motsvarande tillökningen
flir en tidrymd af omkring 42 år, kunna i det ifrågavarande huset inrymmas
och förvaras. Kostnaden för husets tillbyggnad och förändring enligt
det uppgjorda förslaget var beräknad till 60,590 K:dr 94 öre.
Väl hade Riks-arkivarien, i häröfver afgifvet underdånigt utlåtande af den
9 sistlidne Februari, ansett, att ofvanstående beräkning af Riks-arkivets ärliga
tillvext med folianter till en längd af 80 alnar icke borde antagas såsom konstant,
och att den tid af 42 år, för hvilken arkivets behof af utrymme skulle,
enligt det uppgjorda förslaget, tillfredsställas, påkallade någon nedsättning, äfven
om lokalen i slottets källarhvalf finge bibehållas, hvarom bemälde embetsman
yttrat tvifvel; och hade Riks-arkivarien i sitt utlåtande framställt den åsigt,
att Kommers-kollegii hus, N:o 11 i qvarteret Riddarholmen, skulle genom större
utrymme och tillfällen till utvidgning egna sig bättre, än det Geijerska huset,
till lokal för Riks-arkivet med dess stora samlingar. Men utom det att det sålunda
föreslagna huset, inköpt och underhållet pä bekostnad af fonder under
Kommers-kollegii förvaltning, blifvit, enligt föreskriften i Kongl. Brefvet den
3 Oktober 1811 och den 23 Januari 1830, hetraktadt såsom en Manufäktur-diskontfonden
enskildt tillhörig egendom, hvari endast de för Kollegium och
Manufaktur-diskont-kontoret icke behöfliga lägenheter upplåtits för andra allmänna
verk och ändamål, förekomme härvid, att Kommers-kollegium, hvars
verkningskrets och personal nyligen erhållit en tillökning genom öfverflyttande
dit af det fordna Bergs-kollegii göromål, följaktligen nu, mera än tillförene, hade
behof af sina hittills varande embetslokaler och att våningen två trappor upp,
tillsvidare upplåten till boställe åt Chefen för Civil-departementet, sannolikt snart
mäste tagas i anspråk för beredande, af lokaler åt embetsverk, som inom kronans
hus deraf äro i saknad och således nödgas hyra sådana. Huset egde för
öfrigt icke i lika grad med Geijerska huset en fördel, som för Riks-arkivet vore
6
Stalt-Uttkotleh Utlåtande N:o 203.
af synnerlig vigt, nemligen ett fritt läge utan sammanbyggnad eller eldfarlig*
grannskap med andra fastigheter.
Med afseende på de nu anförda förhållanden och då f. d. Geijerska huset,
med ofvan antydda fördelar af ett fritt läge i närheten af Stats-departementen
och öfriga embetsverk, kunde, efter den af Ofver-Intendents-embetet föreslagna
tillbyggnad och inre anordning, uppfylla Riks-arkivets behof för närvarande och
under flera kommande tiotal af år; då Stockholms stad, mot öfverlemnande tili
Kronan den 1 April 1861 af sin vid den tiden återstående trettonåriga dispositionsrätt
öfver huset, vore, enligt ofvanäberopade köpekontrakt af den 1!) April
1859, berättigad att för hvarje af dessa 13 år uppbära — efter afdrag af onera
och kostnader för husets yttre underhåll (enär de inre ålåge hyresmannen) beräknade
de förra till 265 och de sednare till 135, tillsammans 400 R:dr— en
årlig ersättning af 5,100 R:dr; då kostnaderne för Geijerska husets tillbyggnad,
förändring till Riks-arkiv och ornering, uppginge till omkring 60,600 R:dr; och då
nämnde kostnader »tvifvelaktigt skulle komma att mer än tillfullo betäckas af den för
Riks-arkivets nuvarande hus, om det, försåldes, påräkneliga köpeskilling, uppskattad
till 120,000 R:dr Runt, hvarå äfven borde beräknas inflytande räntor under tiden ; —
har Kongl. Maj:t i nåder föreslagit: att Rikets Ständer, jemte samtycke dertill att
Kronan, med Femtusen Etthundra Riksdaler Riksmynt i hyresersättning årligen under
tretton år frän och med April månad 1861, inlöser den Stockholms stad för
samma tid förbehållna dispositionsrätt öfver f. d. Geijerska huset, mätte på Riksgälds-kontoret,
till Kongl. Majus disposition, anvisa hvad till dylik hyresersättning
belöper på nästa statsreglerings-period, efter 5,100 R:dr om äret; att likaledes
på Riksgälds-kontoret måtte till Kongl. Maj:ts disposition anvisas 60,600
R:dr till Geijerska husets tillbyggnad, ornering och anordnande för Riks-arkivet;
samt att, när detta verk med sina samlingar kunde dit flyttas och utväg hunnit
beredas jemväl för Vitterhets-, Historie-, och Antiqvitets-akademiens förflyttning
ur Riks-arkivets nuvarande hus vid Skeppsbron, det sistnämnda måtte på offentlig
auktion, efter föranstaltande af Rikets Ständers Fullmägtige i Riksgälds-kontoret,
försäljas och köpeskillingen till Riksgälds-kontoret inflyta.
Vid besvarandet af Riks-Ståndens remisser å den nu anförda nåiiga framställningen,
har Stats-Utskottet, innan Utskottet afgifver yttrande i fråga om
Geijerska husets användande tili Riks-arkiv, ansett sig, i afseende på det i den
Kongl. Propositionen omförmälda af Riks-arkivarien väckta förslag, att Kommers-kollegii
hus kunde till samma ändamål användas, böra upplysningsvis
meddela, att det hinder, sorn, enligt hvad Kongl. Majit i nåder anfört, skulle
möta emot detta förslag derigenom att berörda egendom tillförene varit betraktad
Stals-Utskollels Utlåtande iV.-ö 203.
7
såsom en Manufaktur-diskontfondens egendom, numera icke förefinnes. Sedan
nemligen, vid granskning af de under Kommers-kollegii förvaltning ställda fonder,
Rikets Ständers år 1855 församlade Revisorer, i anledning af föreskriften
uti Kongl. Majrts nådiga bref till Kongl. Stats-kontoret den 8 September 1848,
att fastighets- och inventarii-värden icke vidare skulle i de förvaltande verkens
räkenskaper ingå, hemställt, att det nya bokföringssättet, enligt hvilket värdet af
Manufaktur-diskontfondens fasta egendom och inventarier skulle ur densammas
redovisningar uteslutas och i särskild räkenskap uppföras, måtte, så snart ske
kunde, bringas till verkställighet.: men Kongl. Kommers-kollegium, hvars utlåtande
i ämnet Kongl. Maj:t behagat infordra, ansett grundad anledning till den
sålunda föreslagna förändrade bokföringen ej förekomma, — hafva, uti underdånig
skrifvelse den 21 Januari 1857, Rikets Ständer, enär Manufakturfonden, med
hvars medel den fasta egendom, hvarom nu vore fråga, i början af 1770-talet
från enskild man inköptes, tillkommit genom beviljade och af allmänna medel
utgångna bidrag, och denna egendom följaktligen mäste vara att anse såsom en
Statens tillhörighet, funnit sig, af detta och öfriga anförda skäl, böra bifalla
Revisorernes hemställan, att, med tillämpning, så snart ske kunde, af det i afseende
på andra dylika fastigheter stadgade bokföringssätt, värdet,af meranämnda,
åt Kommers-kollegium till begagnande upplåtna fasta egendom och inventarier
borde ur den årliga redovisningen för Manufaktur-diskontfonden uteslutas och i
särskild räkenskap uppföras; — och har detta Rikets Ständers beslut jemväl,
vid underdånig anmälan inför Kongl. Maj:t, vunnit nådigt godkännande.
Ehuru således, vid nu upplysta förhållande, det af Kommers-kollegium
begagnade hus bör, lika väl som Statens öfriga fasta egendomar i hufvudstaden,
kunna användas för hvilket allmänt behof, hvartill detsamma må finnas företrädesvis
tjenligt, anser Utskottet dock det. af Kongl. Maj:t nu framställda förslag
om Geijerska husets användande till Riks-arkiv vara förenadt med så väsendtliga
fördelar, att något annat lämpligare sätt för det afsedda ändamålets uppnående,
utan allt för stor kostnad och tidsutdrägt, svårligen torde kunna uppgifvas.
Härvid inåste nemligen i främsta rummet fästas afseende på den af öfverIntendents-embetet
uti dess häröfver anförda utlåtande vitsordade nödvändigheten
af att åtgärder skyndsamt vidtagas för anskaffande af nytt arkivhus, enär i det
nuvarande, enligt hvad vid besigtningen blifvit utrönt, när som helst, kan oförmärkt
uppstå eldfara, möjligen ledande till förstöring af de dyrbara handlingar,
som i arkivet, förvaras, äfvensom husets osäkra grund lätt, kunde undergå en sådan rubbning,
att byggnadens hastiga utrymmande biefve oundgängligen nödvändigt. Omständigheterna
medgifva således icke något, uppskof med beslutet i denna fråga;
och då dertill kommer, att, genom antagande af den Kongl. Propositionen, beliofvet
af ny lokal för Riks-arkivet blilver för en tid af omkring 40 år afhjelpt,
utan att för Statsverket medföra större kostnad än som helt och hållet bör komma
3
Stats-Ulskollcls Utlåtande N:o S03.
att ersättas medelst den ifrågaställa försäljningen af Riks-arkivets nuvarande
hus vid Skeppsbron, har Utskottet ej kunnat tveka att tillstyrka,
det Rikets Ständer, med bifall till hvad Kongl. Maj:t i detta
hänseende behagat föreslå, måtte på Riksgälds-kontoret till
Kongl. Maj:ts disposition anvisa de för verkställigheten deraf
under nästa statsreglerings-period erforderliga medel, nemligen
dels 15,300 R:dr såson. hyresersättning till Stockholms stad,
att med en tredjedel årligen utgå, och dels en summa af
60,600 R:dr, att i mån af behof användas för Geijerska
husets tillbyggnad, ornering och anordnande till Riks-arkiv.
Stockholm den 4 Oktober 1860.
Reservatiotier:
af Herr af Dahlström, Herr Cedergren samt Riksdags-fullmägtige S. Rosenberg,
C. /t. Larsson och C. G. Sköldberg, hvilka åberopade Utgifts-afdelningens
förslag till utlåtande, så lydande:
»Den nu anförda nådiga Propositionen hafva samtlige Riks-Stånden remitterat
till Stats-Utskottet, som, efter tagen kännedom af den diskussion, hvartill
högstberörda framställning hos Ridderskapet och Adeln gifvit anledning, äfvensom
af de i den Kongl. Propositionen åberopade handlingar och ritningar, förehaft
denna fråga till öfverläggning; och ehuru Utskottet erkänner att förslaget om
Geijerska husets användande till Riks-arkiv, framkalladt af det länge insedda,
snart oafvisliga behofvet af annan lokal för arkivet än den, hvari detsamma nu
inrymmes. icke allenast är ganska lämpligt, för att på det skyndsammaste sätt
fä nämnda behof afhjelpt, utan ock med hänsigt till kostnadernas inskränkning
till det minsta möjliga torde ega företräde framför hvilket annat förslag, som i
sådan syftning kan uppgifvas, har Utskottet likväl funnit de anmärkningar, som
från andra synpunkter blifvit dels inom nyssnämnde Riks-Stånd, dels vid öfverläggningar
hos Utskottet emot ifrågavarande förslag framställda, vara af den betydenhet,
att Utskottet ej kunnat undgå att derå fästa synnerligt afseende. I
främsta rummet må härvid nämnas att, då flyttningen af Statens arkiv och den
mängd för det allmänna, likasom för de enskilda, dyrbara handlingar, hvilka derstädes
förvaras, onekligen är en åtgärd af särdeles grannlaga och besvärlig beskaffenhet,
ingalunda jemförlig med förändring af lokal för andra embetsverk,
och då det följaktligen måste vara angeläget, att sådan flyttning, hvarvid tillfälligtvis
-
Slals-Utskollets Ullålande N:o 203.
9
fälligtvis kan uppkomma oersättlig skada eller förlust af handlingar, och hvilken
dessutom alltid medför en ej ringa kostnad, må för framtiden i möjligaste mån
undvikas; så hör det ock, vid anskaffandet af nytt hus för Riks-arkivet, vara
af hufvudsaklig vigt att tillse, det den nya lokalen må blifva under en längre
tidrymd för sitt ändamål tillräcklig. Nu är likväl utredt, att det så kallade
Geijerska huset, efter dess utvidgning och förändring, enligt den uppgjorda planen,
kan för en tid af ej mer än omkring 40 år lemna erforderligt utrymme
för Riks-arkivets handlingar, och detta endast under den förutsättning, att alla
de arkivets samlingar, som för närvarande förvaras i Kongl. Slottets vestra käl
larhvalf,
få fortfarande derstädes inrymmas. Om äfven sådant framgent kan låta
sig göra — hvilket i den Kongl. Propositionen icke är bestämdt uppgifvet —
så är dock handlingarnes förvarande på detta osunda ställe, der en besökande
knappast kan utan fara för helsan någon längre stund uppehålla sig, att anse
blott såsom en nödfalls-hjelp: och vore det utan tvifvel vida ändamålsenligare,
om den nya lokal, som inom kort måste för arkivet anskaffas, komme att innefatta
tillräckligt utrymme för alla dess nuvarande samlingar, äfvensom för den
tillökning deruti, som under en längre tidsföljd kan vara att emotse, så att icke
förnyad flyttning behöfde påtänkas — åtminstone ej förr än i en mera aflägsen
framtid.
Skulle emellertid det nuvarande arkivhuset vara så bristfälligt att det ej
under ännu en statsreglerings-period kunde för samma ändamål begagnas, och
det således vore oundgängligen nödvändigt att beslut om annan lokals anskaffande
fattas af Rikets nu församlade Ständer, så medgifver Utskottet visserligen
att någon annan utväg ej torde förefinnas än det förslag Kongl. Majit i sådant
hänseende framställt; men då Öfver-Intendents-embetet, efter anställd besigtning
å byggnaden, ansett dess bestånd för närvarande ej vara hotadt af någon hastigt
inträffande förstörelse, har Utskottet trott sig kunna antaga, att med bestämmandet
af ny lokal för Riks-arkivet kunde utan väsendtlig olägenhet anstå till
näst inträffande riksmöte.
Vid sådant förhållande har Utskottet desto hellre tvekat att tillstyrka Geijerska
husets användande till Riks-arkiv, som, enligt hvad redan blifvit anfördt, härigenom
endast behofvet för tillfället klefve afhjelpt och detta ej ens på ett fullt
tillfredsställande sätt; hvilken betänklighet vinner ytterligare stöd i följd af de
omständigheter, som i öfrigt emot nämnda förslag förekommit, nemligen att derigenom
skulle för framtiden omintetgöras det ändamål Rikets Ständer hufvudsakligen
afsågo med berörda egendoms inlösande till Statsverket —> att bereda
en öppen plats vid östra ändan af Riddarholms-kyrkan — och att deremot Geijerska
huset, med den föreslagna tillbyggnaden, skulle ytterligare instänga och förmörka
den trånga platsen framför Rikets Ständers hus, utan att denna byggnad
Vili. till H. St. Fröt. 1839 8j 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Vand. 18 Haft. 2
10
Stals-Utskottels Utlåtande A’:o 203.
i sitt nya skick, — såvidt Utskottet af de uppgjorda ritningarne kan bedöma
och hvilket äfven vid reparation af äldre hus sällan lärer lyckas — skulle i arkitektoniskt
hänseende motsvara de anspråk, som skäligen kunna framställas i afseende
på Staten tillhöriga nya byggnader, belägna i en sådan trakt af hufvudstaden,
att de företrädesvis måste blifva föremål för ej mindre innebvggarnes än
besökande främlingars uppmärksamhet och granskning.
Då, af nu anförda skäl, Utskottet ej kunnat biträda Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition i ämnet, torde det tillkomma Utskottet att uppgifva, något annat
lämpligt förslag till ny lokal för Riks-arkivet; och fastän Utskottet, i saknad af
föregående undersökningar angående de lokalers beskaffenhet, som i sådant hänseende
kunde ifrågakomma, icke kan vara beredt att nu framställa någon bestämd
åsigt härutinnan, bör likväl erinras, dels att den af Riks-arkivarien väckta
fråga, huruvida ej Kommers-koliegii hus på Riddarholmen kunde blifva för berörda
ändamål att tillgå, — hvilket i flera hänseenden vöre särdeles lämpligt —
ännu icke synes hafva erhållit den utredning, att samma fråga bör anses vara
helt och hållet förfallen, dels ock att hos Ridderskapet och Adeln flera förslag
i detta ämne blifvit framställda, hvilka synas förtjenta af närmare pröfning, såsom
att Staten skulle förvärfva sig antingen det Hebbeska huset, Gymnasii-huset
eller Auktionskammarens hus; — hvarjemte Utskottet vill fästa uppmärksamheten
derå, att om ej Staten eger eller kan förvärfva något till Riks-arkiv lämpligt
hus, uppförandet af en ny för detta ändamål särskildt afsedd och inrättad
byggnad, som under ett eller annat århundrade kunde dertill användas, utan tvifvel
vore att föredraga framför en åtgärd, som blott för en kortare tid skulle
uppfylla behofvet och dessutom vore förenad med flera väsendtliga olägenheter.
För Utskottet vill det åtminstone synas, att, innan Rikets Ständer i frågan fatta
beslut, dessa omständigheter borde vara fullständigt utredda och äfven kostnadsförslag
för en ny byggnad upprättadt, på det Rikets Ständer måtte kunna tillförlitligt
bedöma, hvilken af de nu ifrågaställda åtgärderna skulle vara företrädesvis
lämplig; och får Utskottet, — med afseende på den anmärkning, som härvid
blifvit framställd angående bristen på tjenlig byggnadsplats flir ett nytt arkiv-hus,
hvilket, såsom Rikets sednast församlade Ständer yttrat, bor vara beläget
i närheten af Stats-departementen och öfriga embetsverk — slutligen erinra,
att en sådan, enligt Utskottets tanke, ganska lämplig plats finnes i den
Kongl. Majit och Kronan tillhöriga tomt å Slottsbacken, som genom någon utvidgning
lätt kunde erhålla tillräckligt utrymme, och hvars bebyggande på ett
ändamålsenligt sätt äfven skulle i väsendtlig mån bidraga till hufvudstadens förskönande.
I följd af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
det Rikets Ständer, med anmälan af de betänkligheter, som i
ofvanberörda hänseenden förekommit emot förslaget att an
-
Stals-Ulskoltels Utlåtande N:o 203.
11
vända för detta Geijerska huset till Riks-arkiv, i underdånighet
tillkännagifva att Rikets Ständer ej funnit skäl bifalla
Kongl. Maj:ts i detta ämne aflåtna nådiga Proposition.»
af Herr Doktor Wåhlander, sorn anförde:
»Emot Utskottets beslut, att tillstyrka Rikets Ständers bifall till Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, angående f. d. Geijerska husets tillbyggnad och anordnande
för Riks-arkivet, finnér jag mig föranlåten att vördsamt anmäla min
reservation.
Kostnaden för inredningen af nämnde hus till Riks-arkiv är, enligt ÖfverIntendents-embetets
förslag, beräknad till 60,590 R:dr 94 öre R:mt. Dertill
kommer ersättning för den nyttjanderätt, som Stockholms stad betingat sig under
15 års tid för det nu qvarstående huset, hvilken ersättning under återstående 19
år, efter 5,100 R:dr för år, uppgår till 66,300 R:dr. Totalsumman för husets
apterande till Riks-arkiv blifver sålunda 126,890 R:dr 94 öre eller i rundt tal
127.000 R:dr Runt. Denna summa, äfven om den kan nedsättas med några
tusende riksdaler, i händelse ersättningssumman erlägges på en gång och i förskott,
synes mig vara alltför stor för erhållandet af ett hus, som icke kan uppfylla
Riks-arkivets behof för längre tid, än tre, högst fyra årtionden, som svårligen
kan medgifva en ändamålsenlig inredning, då den måste ske i en gammal
byggnad, och som, äfven i sitt nya skick, i arkitektoniskt hänseende aldrig kan
motsvara de anspråk, hvilka skäligen kunna göras på Staten tillhöriga nya byggnader,
belägna i en sådan trakt af hufvudstaden, att de företrädesvis måste
blifva föremål för ej mindre inbyggarnes, än besökande främlingars, uppmärksamhet
och granskning.
Ett annat skäl för mitt afstyrkande är äfven det, att det ändamål, hvarföre
Rikets Ständer inlöste Geijerska huset, skulle genom den föreslagna åtgärden
betydligen förfelas. Man ville nemligen bereda ett mera fristående läge åt Riddarholmskyrkan
— denna Sveriges herrliga monumentala byggnad, detta Europas
riddarhus, såsom vår störste skald en gång uttryckte sig — och för denna orsak
förnämligast anslogo Rikets Ständer vid sistlidne riksdag en summa af
140.000 R:dr Runt. Men om nu det qvarvarande huset skulle anordnas till
Riks-arkivets förvarande, på sätt föreslaget är; så skulle omnämnda ändamåls
fullständiga uppnående undanskjutas till en aflägsen framtid, ja — måhända för
evärdliga tider. Ett sådant förfarande af nu varande Rikets Ständer skulle föga
motsvara den högsinnade frikostighet, med hvilken förra riksdagens Ständer i
detta hänseende gingo till väga.
Det har blifvit yttradt, att, om det Kongl, förslaget nu antages, ingen kostnad
för Statskassan skulle uppkomma, emedan det nu varande Riks-arkivhuset,
vid en blifvande försäljning, helt säkert skulle inbringa en summa, som betäckte
den beräknade kostnaden för Geijerska husets apterande till Riks-arkiv. Detta
12
Stals-Ulskotlels Utlåtande N:o 203.
är onekligen sannt. Men Statskassan skulle icke heller få vidkännas någon
egentlig kostnad, om, på sätt Herr Riks-arkivarien Doktor Nordström, i sitt
underdåniga utlåtande i detta ämne, föreslagit och flere ledamöter af Stats-Utskottet
förordat, det nu varande Riks-arkivhuset utbyttes mot Kommers-kollegii
hus. Denna åtgärd synes mig vara den lämpligaste. Det förra huset skulle
nemligen blifva ganska tjenlig!, så väl till embetsrum för bemälde Kollegium,
som till bostad åt någon af Stats-Rådets ledamöter. Och hvad Kommers-kollegii
hus vidkommer, skulle detta, efter min öfvertygelse, blifva fullt ändamålsenligt
för Riks-arkivet, icke endast för närvarande, utan äfven för långt aflägsna
tider, alldenstund den tomt, på hvilken det är uppfördt, lemnar tillfälle för högst
betydliga tillbyggnader, hvarjemte torde böra tagas i betraktande, att dess läge
i grannskapet af Rikets embetsverk och nära intill vatten är i hög grad fördelaktigt.
På grund af hvad jag nu i korthet haft äran anföra, får jag upptaga Utgifts-Afdelningens
förslag, hvilket i Utskottets plenum underkändes, och vördsamt
hemställa,
att Rikets Ständer, med anmälan af de betänkligheter, som
förekommit emot förslaget att använda f. d. Geijerska huset
till Riks-arkiv, i underdånighet tillkännagifva, att Rikets
Ständer ej funnit skäl bifalla Kongl. Maj:ts i detta ämne
aflåtna nådiga Proposition.
Och får jag derjemte, om ofvanstående vördsamma hemställan godkännes,
tillstyrka, att
Rikets Ständer ville i underdånighet hos Kongl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kongl. Majit, efter verkställd undersökning
och i händelse icke några oöfvervinnerliga hinder möta, låta
göra utbyte af det nu varande Riks-arkivet mot Kommerskollegii
hus å Riddarholmen, samt att de för detta ändamål
erforderliga kostnader måtte under förskottstitel af Kongl.
Stats-kontoret bestridas och derefter anmälas till ersättande
af Rikets näst sammanträdande Ständer”.
Häruti instämde Herr Biskop Annerstedt och Herr Doktor Tellbom.
Derjemte anmäldes af Herrar Montgommerie-Cederhjelm, von Printzencreutz
och Gråå samt Riksdags-fullmägtigen Pehr Nilsson, att de ej deltagit
uti behandlingen af detta ärende i Utskottets plenum.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1860.
Stats-Utskottets Memorial N:o 204.
4
N:o 204.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Okt. 1860, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af verkställd omröstning i åtskilliga
till 8:de och 9:de Hufvudtitlarne hörande anslags-frdgor.
Sedan Riks-Stånden numera till pröfning förehaft Stats-Utskottets Memorial N:o
195, med förslag till voterings-propositioner uti åtskilliga till 8:de och 9:de Hufvudtitlarne
hörande anslags frågor, äfvensom Utskottets Memorial N:o 198, i anledning af
återreinisser å Irenne punkter i förstberörda Memorial, har Förstärkta Stats-Utskottet denna
dag sainmanträdt och öfver nedanstående, af Rikets Ständer godkända, voterings propositioner
verkställt omröstning, hvars resultat Utskottet härmed får för Rikets Ständer
anmäla.
lista Voteringen:
Den sora vill, att till hyres-ersättning åt Chefen för Kongl. Ecklesiaslik-departementet
för nästa statsreglerings-period anvisas ett årligt belopp af 2,000 R:dr, att från
Riksgälds-kontoret utgå, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att omförmälda hyres-ersättning skall
på ordinarie stat uppföras.
Bih. tiU R. St. Brot. 1859 $ 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 19 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 204.
Denna votering har utfallit med 60 Ja och 59 Nej: hvadan Rikets Ständer be
slutat
i enlighet med Ja propositionens lydelse.
2:dra Voteringen:
Den som vill, att aflöningen för Expeditions-chefen vid Kongl. Ecklesiastikdepartementet
bestämmes till 5,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda aflöning att uppföras till 5,500 R:dr.
Som denna omröstning gifvit ett resultat af 52 Ja och 67 Nej, hafva Rikets
Ständer alltså beslutat i enlighet med: Nej-propositionen.
3:dje Voteringen:
Den som vill, att aflöningen för hvar och en af Expeditions-sekreterarne vid
Kongl. Ecklesiastik-departementet uppföres till 4,000:sR:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer bestämt ifrågavarande aflöning till 4,500 R:dr.
Enär voteringen utfallit med 54 Ja mot 65 Nej, hafva Rikets Ständer alltså beslutat
i enlighet med Nej-propositionens lydelse.
4:de Voteringen:
Den som vill, att Bibliothekariens vid Kongl. Bibliotheket aflöning bibehålies
oförändrad vid dess nuvarande belopp, 4,500 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer uppfört ifrågavarande aflöning til! 5,000 R:dr,
dock med vilkor att den beviljade löneförhöjningen icke må tiligodokomma nuvarande
innehafvaren af nämnde befattning, sä länge han är i åtnjutande af det honom för fortsättande
af arbetet: »Svenska språkets lagar» beviljade särskilda stats-anslag.
Slals-Utskotlets Memorial N:o 204.
5
Omröstningen har utfallit med 62 Ja emot 57 Nej; hvadan Rikets Ständer be
slutat
enligt Ja-propositionens lydelse.
•5:te Voteringen:
Den som vill, att 8:de Hufvudtitelns anslag till Lappmarks Ecklesiastik-verk
skall indragas, samt att Rikets Siänder, vid anmälan hos Kongl. Maj:t af detta beslut, i
underdånighet anhålla, att de utgifter, hvarför auslaget varit afsedt, må under nästa
statsreglerings-period bestridas genom anlitande af den uiaf Kongl. Stats kontoret förvaltade
särskilda »Fonden för Lappmarks Ecklesiastik-verk», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Siänder beslutat, att enahanda belopp som hittills,
11,000 R:dr, skall i Riks-slaten såsom förslags-anslag uppföras för Lappmarks Ecklesiastik-verk.
Som denna omröstning utfallit med 43 Ja och 76 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propo3itionens innehåll.
6:te Voteringen:
Den som vill, att utom det uti Riks statens anslag för universiteten inbegripna
belopp af 3,000 R:dr till stipendier åt theologie studiosi, må till utgående från Rikets
Ständers Riksgälds-konlor under nästkommande 3:ne år anvisas ett belopp af 5,000 R:dr
årligen, att emellan universiteten i Upsala och Lund så fördelas, att det förra af denna
tillökning erhåller 3,500 R:dr och det sednare 1,500 R:dr, med vilkor att för anslagets
användande förslag af iheologiska fakulteterna uppgöras och underställas Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är icke någon tillökning i omförmälda anslag af Rikets Ständer
beviljad.
Som denna omröstning utfallit med 54 Ja och 65 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
4
Slals-UIskottets Memorial N:o 204.
7:de Voteringen:
Den sora anser, alt det af Kongl. Maj:t äskade aflönings-anslag, 4 500 R:dr, för
en ny profession i fysiologi vid Upsala universitet, icke bör af Rikets Ständer beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är oraförinälda anslag af Rikets Ständer beviljadt, med vilkor att
tjenstens blifvande innehafvare skall vara underkastad den förändrade tjenstgöringsskyldigbet,
, sora kan blifva en följd af hvad Kongl. Maj:t rörande ordnandet af den medicinska
undervisningen i riket kommer att besluta.
Denna votering bär utfallit med 60 Ja och 59 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionens lydelse.
8:de Voteringen:
Den sorn vill alt Rikets Ständer, med anledning af det utaf Kongl. Maj:t anmälda
behof af en ytterligare -- för kirurgi och barnförlossningskonst afsedd — adjunktsbefattning
vid Upsala universitet, anvisa ett lönebelopp af 2,500 R:dr, med vilkor att
tjenstens blifvande innehafvare skall vara underkastad den förändrade tienstgöringsskyldighet,
sora kan blifva en följd gf Jyya.tji Kongl- Maj-.t rörande orduandet af den medicinska
undervisningen i riket kommer att besluta, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer icke beviljat det af Kongl. Maj:t för omförinälda
ändamål äskade anslag.
Sora denna votering gifvit ett resultat af 62 Ja och 57 Nej. hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
9:de Vgt^ringen:
Den som bifaiier Kongl. Maj:ts nådiga framställning om anvisande af ett anslag
å 4,500 R:<jr årligen till iö.g för en ny profession i medicin vid Lunds universitet, röstar
Ja;
Stafs- UIskottets Memorial N:o 204.
5
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är det äskade anslaget af Rikets Ständer icke beviljadt.
Omröstningen bar utfallit med 61 Ja emot 58 Nej; hvadan Rikets Ständer be
slutat
enJigt Ja propositionens lydelse.
10:de Voteringen;
Den som vill, att Rikets Ständer, med bifall (ill hvad Kongl. Maj:t i fråga om
inrättande af bildnings anstalter för lärare vid elementar-läi overken behagat föreslå, anvisa
det för sådant ändamål äskade anslag, 12,000 R:dr årligen, att utgå på det sätt den
Kongl. Propositionen innehåller, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till högstberörda nådiga Proposition icke lemnat
bifall.
Enär voteringen utfallit med 36 Ja mot 83 Nej, hafva Rikets Ständer alltså be
slutat i enlighet med Nej propositionens lydelse.
Ute Voteringen:
Den som vill, att det af Kongl. Maj:t begärda anslag å 7,000 R:dr, till aflöning
för 7 nya kollega beställningar vid Stockholms skolor anvisas pä ordinarie stat, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är omförmälda anslag af Rikets Ständer beviljadt på extra stat,
till utgående under nästa statsreglerings-period.
Som omröstningen gifvit ett resultat af 60 Ja och 59 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat enligt Ja-propositionens lydelse.
12;te Voteringen:
D?n sorn godkänner Stats-Utskottels afstyrkande af det anslag, 2,000 R:dr, som
Kongl. Maj:t i nåder begärt tili lön för en rektors-befattning vid Skenninge skola,röstar
Ja;
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 204.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Sländer beviljat omförmälda anslag.
Voteringen utföll med 78 Ja och 41 Nej; till följd hvaraf Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionen.
13:de Voteringen:
Den som anser, att de gjorda framställnlngarne om anslags beviljande för inrätande
af en läroanstalt i köpingen Örnsköldsvik icke böra af Rikets Ständer bifallas,
röstar
Jge ;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, för en två-kfassig skolas inrättaude i nämnda
köping, anvisat ett årligt anslag af 3,000 R:dr, deraf 2,000 R:dr lill lön för en Rektor
och 1,000 R:dr för en Kollega.
Som denna omröstning utfaliit med 56 Ja och 63 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Nej-propositionens lydelse.
14:de Voteringen:
Den som vill, Btt Rikets Ständer medgifva, att de lärare, som under längre tid
än fem år före verkställigheten af den vid sistförflutna riksdag beslutade reglering af
Rikets elementar läroverk varit anställde såsom extra lärare eller duplikanter med enahanda
tjenstgöringsskyldighel som ordinarie lärare, och hvilkas tjenstgöring blifvit väl
vitsordad, må berättigas att från och med år 1861, såsom grund för hög?* lönetur, beräkna
sig lill godo jemväl det antal afslutade läseår öfver fem, som de på sådant sätt
tjenslgjort, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har frågan om beviljandet af en sådan förmån för oraförmälde lärare
förfallit.
Omröstningen har, sedan en sedel blifvit kasserad, utfallit med 79 Ja emot 39
Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionens lydelse.
Stats-Utskottets Memorial N:o 204.
7
15:de Voteringen:
Den som vill, att Rikets Ständer — pä sätt Stats-Utskottet föreslagit och Rid
derskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet för sin del beslutat — såsom vilkor för användandet
af de till löneförbättring åt folkskole lärare anvisade 80,000 R:dr, stadga, bland
annat: ratt bidrag deraf må lemnäs endast de församlingar, som till aflöning åt folkskolelärare
redan tillskjutit ett belopp, som minst motsvarar den hvarje församling förut
anslagna andel i personliga skyddsafgiften» — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva, med godkännande af berörda vilkor i öfrigt, Rikets Ständer,
i enlighet med Preste- och Bonde-Ståndens mening, beslutat, att de deruti förekommande
orden "till aflöning åt folkskolelärare redan tillskjutit» utbytas mot: »till sitt folkskoleväsendes
årliga behof förut tillskjutit.»
Voteringen har utfallit med 57 Ja och 62 Nej; till följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
16:de Voteringen:
Den som godkänner Stats-Utskottets förslag, att såsom ytterligare vilkor för användandet
af de till löneförbättring åt folkskolelärare anvisade medel skall bestämmas:
natt lönförhöjning icke må tilldelas mer än en lärare inom hvarje församling, företrädesvis
den, som vid fast skola är anställd», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har frågan om detta vilkor förfallit.
Enär voteringen utfallit med 52 Ja och 67 Nej, hafva Rikets Ständer alltså beslutat
i enlighet med Nej-propositionen.
17:de Voteringen:
Den som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af den hos Rikets Ständer gjorda
framställning, att 100,000 R:dr af nu befintliga besparingar å folkskolemedlen skulle
anvisas till folkskolelärares pensionerande, röstar
Ja;
8
Stats-Utskottets Memorial N:o 204.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att af besparingarne å de vid nästlid
na riksdag till folkundervisningens befrämjande beviljade medel skall anvisas ett belopp
af 100,000 R:dr såsom tillökning i den för beredande af tillgång tili afskedade folkskolelärares
pensionerande uti Riksgälds-kontoret afsatta summa.
Denna votering har utfallit med 00 Ja och 59 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionen.
18ide Voteringen:
Den som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af Kongl. Maj:ts nådiga fram
ställning om anslag till anställande af förste Provincial-läkare i länen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, med bifali till Kongl. Maj:ts nådiga begäran,
för anställande inom hvarje län i riket af en förste Provincial-läkare, med åliggande att
vaka öfver allt hvad till allmänna helsö- och sjukvården hörer, beviljat ett årligt anslag
af 12,000 R:dr, att användas till arfvoden, å 500 R:dr, åt incehafvarne af berörda läkarebefattningar.
Som denna omröstning gifvit ett resultat af 69 Ja och 50 Nej, hafva Rikets
Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
19:de Voteringen:
Den som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af väckt motion om anslag till
lön för en Veterinär-läkare inom Helsingland, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, för anställande inom nämnde provins af en
Veterinär läkare med station å den ort, som af Kongl. Majis Befallningshafvande, efter
pröfning af sig dervid företeende omständigheter, framdeles kan bestämmas, beviljat ett
årligt arfvode af 500 R:dr.
Då
Slats-Ulskottets Memorial N:o 204.
9
Då omröstningen utfaiiit med 51 Ja och 58 Nej, hafva Rikets Ständer alltså be
slutat
i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
20:de Voteringen:
Den som, i Öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga Proposition och Statsutskottets
tillstyrkande, vill, att den af Rikets Ständer i anslaget för Vitterhets-, Historie-
och Antiqvitets-Akademien beviljade tillökning af dels 2,000 R:dr till lön för en Antiqvitets-Intendent,
dels ock 1,000 R:dr att användas till resekostnader för denne samt bestridandet
af andra extra utgifter, eller tillhopa 8,000 R:dr, skall på ordinarie stat uppföras,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är omförmälda anslagstillökning beviljad på extra stat, att utgå under
den tid, nästa statsreglerings-period omfattar.
Voteringen har utfallit med 41 Ja och '78 Nej; 1 följd hvaraf Rikets Ständer beslutat
enligt Nej-propositionens innehåll.
21:sta Voteringen:
Den som vill, att Chefens för Ecklesiastik-departementet aflöning bibehålies oförändrad
vid dess nuvarande belopp, 15,000 R:dr årligen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda aflöning att uppföras till 13,500 R:dr.
Voteringen har gifvit ett resultat af 69 Ja och 50 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen
22:dra Voteringen:
Den som vill, att aflöningsanslagen för de till Ecklesiastik-departementets Expedition
hörande embets- och tjenstemän uppföras definitivt på stat, röstar
Ja;
Bih. till R. St. Prot. 1859 $ 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 19 Haft. 2
10 Slats-Utskotlets Memorial N:o 204.
Den det ej vill, röstar
Nejy
Vinner Nej, äro berörda aflöniugsanslag beviljade endast för nästa statsreglerings
period.
Vid voteringssedlarnes öppnande befunnos 31 Ja och 88 Nej; tili följd hvaraf Ri
keta Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej propositionen.
23:dje Voteringen:
Den som, med bifall till Kongl. Maj:t derom gjorda nädiga framställning, vill, att
till Kongl. Maj:ts disposition ä Riksgälds-kontoret anvisas en summa af 19,000 R:dr, att
användas till uppförande vid Veterinär-inrättningen i Skara af ett nytt sjukstali samt ett
mindre rid* eller motioneringshus, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Riket* Ständer ej funnit skäl att till omförmäida nådiga framställning
lemna bifall.
Som voteringen utfallit med 62 Ja och 57 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat i
enlighet med Ja-propositionen.
24:de Voteringen:
Den som bifaller Stats-Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden gillade hemställan,
att till uppförande, enligt godkänd plan, af en ny byggnad för det högre elementarläroverket
i Orebro, måtte anvisas en summa af 70,000 R:dr, alt, i mån af behof, från
Riksgälds-kontoret utbetalas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt Bonde-Ståndets beslut,
omförmäida framställning af Rikets Ständer afslagen.
Denna votering har, sedan en sedel blifvit kasserad, utvisat 85 Ja och 33
Nej; i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
Stats-Utskottets Memorial N:o 204.
il
25:te Voteringen:
%
Den sora bifaller Stats-Utskottets, af Preste-och Borgare-Slånden godkända, hemställan.
att till utvidgande af läroverksbyggnaden i Helsingborg måtte af Rikets Ständer
beviljas en summa af 12 000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret, i mån af behof, utgå; med
vilkor ej mindre att den plan hvarefter nybyggnaden kommer att verkställas, derförinnan
underkastas vederbörandes granskning, än äfven att staden Helsingborg åtager sig att
sjelf bekosta hvad som utöfver nämnde summa må för berörda byggnadsföretag erfordras,
röstar
Ja;
Den det icke vili, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt
Roude-Ständets beslut, afslagit. berörde hemställan.
Voteringen har. sedan en sedel blifvit kasserad, utfallit med 62 Ja och 56 Nej;
hvadan Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen,
2G:te Voteringen;
Den som, i öfverensstämmelse med Stats-Utskottets, af Preste- och Borgarestånden
godkända, förslag, vill, att Rikets Ständer, till utvidgande af elementar-läroverkets
i Calmar undervisnings-lokal, anvisa en summa af 30,000 R:dr, att från Riksgäldskontoret,
i män af behof, utgå; — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt Bonde-Ståndets beslut,
framställningen om stats-anslag för berörde ändamål af Rikets Ständer afslagen.
Denna omröstning har utfallit med 56 Ja och 63 Nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat enligt Nej-propositionens innehåll.
27:de Voteringen:
Den som godkänner] Stats-Utskottets, af Preste-foch Borgare-Stånden biträdda,
hemställan, att till uppförande, i enlighet med godkänd plan, af en läroverksbyggnad |
Fahlun måtte, såsom anslag, anvisas en summa af 44,000 R:dr, att, i män af behof, från
Riksgälds-kontoret utgå,; röstar
12
Stats Utskottets Memorial N:o 204.
Ja;
Den det ej vil!, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Släuder, i öfverensstämmelse med Bonde-Ståndets mening,
beslutat, att till uppförande, enligt godkäud ritning, af ett nytt läroverkshus i Fahlun
skal! beviljas ett låneunderstöd af 44,000 R:dr till utgående frän Riksgälds-kontoret,
med vilkor, ej mindre att en sådan skuldförbindelse derför afgifves, som af Fullmägtige
i nämnde Kontor antages, än äfven att fem procent å lånets ursprungliga belopp, beräknade
fran tiden, då penniugarue bekommas, skola före slutet af hvarje år till Riksgäldskontoret
inbetalas, af hvilka fem procent beräknas ränta efter fyra procent för det obealda
lånekapitalet samt det Öfverskjutande beloppet kommer att såsom kapital-afbetaining
å lånesummau afgå, intill dess denna blifvit till fullo gulden.
Som omröstningen gifvit ett resultat af 77 Ja och 42 Nej, hafva Rikets Stäuder
beslutat i enlighet med Ja-proposilionen.
28:de Voteringen:
Den sorn viii att Rikets Ständer, till utvidgande af Lunds kathedral-skolas undervisningslokal,
å Riksgälds-kontoret anvisa ett anslag af 20,000 R:dr R:mt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinuer Nej, hafva Rikets Ständer för omförmälda ändamål beviljat ett låne-understöd
af 20,000 R:dr till utgående från Riksgälds-kontoret, med vilkor, ej mindre att en sådan
skuldförbindelse derför afgifves, som af Fullmägtige i nämnde Kontor antages, än äfven
att fem procent ä lånets ursprungliga belopp, beräknade från tiden, dä penningarne bekommas,
skola före slutet af hvarje år till Riksgälds-kontoret inbetalas, af hvilka fem
procent beräknas ränta efter fyra procent för det obetalda läne-kapitaiet samt det öfverskjiiiande
beloppet kommer att såsom kapital-afbetalning å lånesumman afgå, intill dess
denna blifvit till fullo gulden.
Som voteringen utvisat 62 Ja och 57 Nej, hafva Rikets Ständer följaktligen beslutat
i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
29:de Voteringen:
Den som vill. att Rike» Ständer, med bifall till Kongl. Maj.ts nådiga Proposition,
angående pensioner ä Rikets Allmänna Indragnings-stat för åtskillige till framlidne Hans
Siats-Utskottets Memorial N:o 204. 15
Maj:t Konung Oscar 1:8 hofstat och betjening hörande personer, bevilja den för berörda
pensionering äskade summa, 19 600 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vili, röstar
Nej;
Vinner Nej. hafva Rikets Ständer icke funnit skäl att till högstberörda nådiga
Proposition lemna bifall.
Då omröstningen utfallit med 67 Ja och 52 Nej, hafva Rikets Sländer alltså beslutat
pä sätt Ja-propositionen innehåller.
30:de Voteringen:
Den som, med bifall tili Stats-Utskottets, af Ridderskapet och Adeln godkända
hemställan, vill, att för öfversten m. m. C. J. Ströms enka, Johanna Sofia Damm, å Allmänna
lndragniugs-staten uppföres en ärlig pension till belopp af 400 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är, i enlighet med Preste- och Borgare-Ståndens beslut, omförmälda
pension bestämd till 500 R:dr.
Vid voterings sediarnes öppnande hafva befunnits 53 Ja och 66 Nej; i följd hvaraf
Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositioueu.
3lista Voteringen:
Dea som vill att en årlig pension af 400 R:dr på Allmänna Indragnings-staten
uppföres för Öfverste-löjtnanten Nils Harald Åkersteins enka, Johauua Christina Engström,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har frågau om pension för bemälda enka förfallit, hvaremot för öfverste-iöjtnanten
Åkersteins fyra oförsörjda döttrar å Allmänna Indraguings-staten uppföres
en pension af 100 R:dr för hvardera, att utgå intill uppnådd 21 års ålder, eller derförinnan
skedt inträde i äktenskap.
Omröstningen har utfallit med 63 Ja och 56 Nej; hvadan Rikets Ständer besiutat
i öfverensstämmelse med Ja-propositionens iuuehäll.
14
Stafs- Utskottets Memorial N:o 204.
32:dra Voteringen:
Den som vill, att Sekreteraren i Landtbruks-akademien Johan Theofil Nathhorst
må berättigas att, vid afgång frän berörda befattning, från Allmänna Indragnings staten
under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension tili belopp af 3,600 K:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är ifrågavarande pension af Rikets Ständer bestämd till 4,500 R:dr.
Som denna votering utvisat 61 Ja och 58 Nej, hafva följaktligen Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
33:dje Voteringen:
Den som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af Kongl. Maj:ts nådiga fram
ställning om pension för General-lulldirektören, Friherre Carl Henrik Gyllenhaal* enka,
Aurora af Nordin, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, med bifall till den nådiga Propositionen, beslutat,
att för bemälda Enke-friherrinna skall å Allmänna Indragnings-ststeu uppföras en
årlig pension af 700 R:dr.
Voteringen utföll med 66 Ja och 53 Nej; i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat
i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
34:de Voteringen:
Den som vill. att Chefen för Telegraf-verket i riket, General-löjtnanten m. m.
Carl Akrell, må berättigas att, från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked
från nyssnämnda Chefs-befattning kan varda honom i nåder beviljadt, på rikets Allmänna
Indragnings stat under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af 6,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är omförmälda pension bestämd att utgöra endast 4.500 R:dr, med
vilkor, att den pension, General-löjtnanten Akrell för närvarande är berättigad att från
Stats-Ulskottets Memorial N:o 204.
45
Arméens pensions kassa uppbära, bör upphöra att vidare utgå, då pensionsrätten fräu
Allmänna Indragnings-slaten vidtager.
Enär omröstningen, sedan en sedel blifvit kasserad, gilvit ett resultat af 63 Ja
och 55 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
35:te Voteringen :
Den som godkänner Stata Utskottets afstyrkande af väckt motion om pensionsunderstöd
af allmänna medel åt aflidne Distrikts-läkaren, Medicine Doktorn Carl Petter
Ekegrens enka, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att för nyssbemälda enka å Allmänna
Indragnings-ataten uppföra en årlig pension af 300 R:dr.
Voteringen utföll med 27 Ja och 92 Nej; hvadan Rikets Ständer alltså beslutat
1 öfverensstämmelse med Nej-propositionen.
36:te Voteringen:
Den som vill, att — enligt Stats-Utskottets, af Preste- och Borgare stånden godkända,
hemställan — Biskopen Cart Adolf Agardhs enka, Charlotta Lindskoug, på Allmänna
Indragnings-staten tillägges en ärlig pension af 2,000 R:dr, att utgå från och med
månaden näst efter den, då hennes uådårs-förmån upphör, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är pensionen för Biskopinnan Agardh, i enlighet med Ridderskapet
och Adelns samt Bonde-Ståndets beslut, bestämd att utgöra endast 1,500 R:dr.
Sorn omröstningen gifvit ett resultat af 37 Ja och 82 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat enligt Nej-propositionens innehåll.
37:de Voteringen;
Den som godkänner Stats Utskottets afstyrkande af hos Rikets Ständer gjord
framställning, att det på 9:de Hufvudtiteln för proiessores emerid vid universiteterna uppförda
lönebelopp af 4,000 R:dr måtte höjas till 4,500 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är det bemälde Professorer tillkommande lönebelopp bestämdt att utgå
med 4,500 R:dr.
16
Stats-Ulskottels Memorial N:o 204.
Då voteringen utfallit nied 62 Ja och 57 Nej. hafva följaktligen Rikets Ständer
beslutat i enlighet nied Ja-propositionen.
38:de Voteringen:
Den sorn vili, ali för Kongl. Biblioihekarien A. 1. Arwidssons enka, Johanna Carolina
Armfelt, på Allmänna Indragningsstaten uppföres en ärlig pension af 300 R:dr,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är pensionen för bemälda enka bestämd att utgöra 400 R:dr.
Omröstningen har utfallit med 55 Ja och 64 Nej: hvadan Rikets Ständer beslu
tat enligt Nej-propositionen.
39:de Voteringen:
Den som godkänner Stats-Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden gillade,
hemställan, att Rikets Ständer, såsom bidrag till uppförande af en ny byggnad för elementar-läroverket
i Oscarshamn, måtte å Riksgälds-kontoret för en gång anvisa en summa
af 20,000 R:dr, dock med vilkor att, innan byggnaden påbörjas, den plan. som dervid
bör följas, skall vara af vederbörande myndighet godkänd, röstar
Ja;
Den det ej vill, röatar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att till uppförande, i enlighet med
godkänd ritning, af ett nytt läroverkshus i Oskarshamn skall beviljas ett låneunderstöd
af 20,000 R:dr till utgående från Riksgälds-kontoret, med vilkor ej mindre att en sådan
skuldförbindelse derför afgifves, som af Fullmägtige i nämnde kontor antages, än äfven
att fem procent å lånets ursprungliga belopp, beräknade från tiden, då penningarne bekommas,
skola före slutet af hvarje år tili Riksgälds-kontoret inbetalas, af hvilka fem
procent beräknas ränta efter fyra procent för det obetalda lånekapitalet samt del öfverskjutande
beloppet kommer att såsom kapital-afbetalniug å lånesumman afgå, intill dess
denna blifvit till fullo gulden.
Vid voteringssedlarnes öppnande befuunos 88 Ja och 31 Nej; till följd hvaraf Japropositionen
blifvit af Rikets Ständer antagen.
Stockholm den 6 Oktober 1860.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1860.
Stats-V(skottet* Utlåtande N:o 205.
1
%:o 205.
Arik. lill Exp.-LJtsk. den 9 Okt. 1860, kl. 12 inidd.
Utlåtande, i anledning af Riks-Ståndens beslut, rörande de i Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 160 behandlade frågor, angående jernvägsanläggningar.
(R. A.)
Utaf hvad Utskottet i nämnda Utlåtande, angående begärda stats-anslag, låneunderstöd
och räntegarantier för jernvägsanläggningar, m. m., tillstyrkt och föreslagit,
är, enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag, första punkten i alla dess momenter,
dels genom trenne Riks-Stånds sammanstämmande beslut och dels genom
samtliga Riks-Ståndens bifall, af Rikets Ständer gillad och godkänd.
Uti andra punkten hade, i anledning af derom väckta motioner, Utskottet
hemställt, att, för anlängning af en jernväg från Borås till vestra stambanan, måtte,
till utgående från Riksgiilds-kontoret, i egenskap af lån, anvisas en mot \ af den
beräknade anläggningskostnaden svarande summa af 1,700,000 R:dr R mt, under
förutsättning att detta belopp kunde genom Riksgiilds-kontoret upplånas inom landet
mot fonderade obligationer å Svenskt mynt, till ett pris, som ej öfverstege kostnaden
för det under innevarande år utom riket upptagna lån till fortsättning af Statens
jernvägsbyggnader; samt att, i afseende på lånemedlens utbekommande och användande,
jemte dermed förenade vilkor och åligganden, måtte meddelas de beslut och
stadganden, som i Utskottets förslag finnas under särskilda litt. upptagna. Denna
Utskottets hemställan, som, vid föredragningen inom Riks-Stånden, af Borgare-Ståndet
afslagits, har deremot blifvit bifallen af såväl Ridderskapet och Adeln, som PresteStåndet,
hvilket sednare Riks-Stånd derjemte, för sin del, beslutat efterföljande tillägg
till det af Utskottet framställda förslaget, nemligen dels, efter orden »Statens jernvägsbyggnader»
å raden 11 i samma förslag, af dessa ord: »eller, i händelse denna
upplåning till större eller mindre del ej skulle för Riksgälds-konloret lyckas, alt
lönesumman då direkte till bolaget för denna jernvägs byggande af Riksgälds-kontoret
lith. till li. St. Prot. 1859 A 18(>U. 4 Sami. I Afd. 3 Dand. 20 Haji,
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 205.
utlemnas med dylika Kontorets obligationer, vare sig till hela det beviljade beloppet
eller till så stor del deraf, som Kontoret iclce kunnat få inom riket upplåna;» —
dels, emellan orden: »alt tillgå» och »skolande», å raden 3 i mom. C, sid. 51, af
dessa ord: »eller, i brist deraf, att räntebärande obligationer till erforderligt belopp
är o att från Riksgålds-konloret utbekommas.»
Bonde-Ståndet åter har till Utskottet återremitterat denna punkt, med dervid
under frågans behandling hos Ståndet framställda anmärkningar; varande, enligt hvad
de Utskottet delgifne protokolls-utdrag utvisa, återremissen föranledd af den under
öfverläggningen yttrade och af ett större antal bland Ståndets ledamöter omfattade
åsigten, att, innan något låneunderstöd för den ifrågavarande jernvägsanläggningen
beviljades, det borde tillses, att, för återbetalningen af de medel, Statsverket kunde
komma att förskjuta, ställdes fullgod säkerhet af det bolag, som för företagets utförande
bildades; och är i detta afseende anfördt, att en sådan fullständig säkerhet,
hvilken icke uti de af Utskottet föreslagna bestämmelser innefattades, syntes lämpligen
kunna vinnas derigenom, att, jemte det bolagets delegare ålades teckna sig för
något högre belopp, än som för jernvägens fullbordande beräknats åtgå, delegarnes
förbindelser för den överskjutande teckningen qvarstode äfven efter vägarbetets fullbordan,
för att utgöra en tillgång för bolaget till ränte- och amorteringsprocentens
liqviderande, i den händelse att inkomsterna af jernvägen dertill icke komme att lemna
de medel som erfordrades.
I anledning af hvad sålunda blifvit inom Bonde-Stånpet anmärkt och yttradt,
har Utskottet ansett sig böra erinra, att ehuru, bland vilkoren för utbekommande af
de lån, som i sednare tider blifvit af Bikets Ständer beviljade, och från Riksgäldskontoret
utbetalts för utförande af allmänna arbetsföretag, gemenligen varit föreskrifvet,
att, utom låntagarnes skuldförbindelse för lånesumman, till Riksgälds-kontoret
borde aflemnas särskilda säkerhetshandlingar eller borgensförbindelser för uppfyllande
af såväl lånevilkoren som de för företagens utförande alslutade kontrakter, hafva likväl,
med hänseende till åtskilliga af Rikets Ständer medelst lånebidrag understödde
jernvägsbyggnadsarbeten, för hvilka den beräknade anläggningskostnaden stigit till
jemförelsevis mera betydliga belopp, enahanda ansvarighetsprinciper icke ansetts kunna
tillämpas, emedan i dessa fall ett stadgande om afgifvande af dylika förbindelser, innefattande
solidarisk ansvarighet för alla dem, som en och samma förbindelse undertecknat,
förmodats komma att utgöra bestämdt hinder mot omöjligheten af låneunderstödens
tillgodonjutande och företagens deraf beroende verkställighet. Till Statsverkets
betryggande, icke allenast för arbetenas fullbordande, utan äfven för dertill
anvisade lånemedels återbekommande, hafva, i dessa sistberörda läll, Rikets Ständer i
stället funnit lämpligt förordna, att bolagsdelegarne, utöfver de af dem påräknade tillskott
till arbetenas utförande, borde förbinda sig att utgöra vissa, i förhållande till
kostnadssummorna bestämda belopp. För de sålunda överskjutande aktieteckningsbeloppen
har, enär desamma, utom Statsverkets betryggande för företagens utförande,
endast afsett de dertill anvisade lånemedlens återbekommande jemväl i motsatt fall,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 205.
3
delegarnes ansvarighet fått efter jernvägens fullbordande upphöra, hvarefter den färdigbyggda
jernvägen, med hvad der till hörde, bort utgöra säkerhet för det såsom
bidrag till utförande deraf beviljade lånet.
I öfverensstämmelse med dessa sednare, af Rikets Ständer vid föregående tillfällen
meddelade föreskrifter, har Utskottet föreslagit de stadganden, som borde tilllämpas
i afseende på låneunderstödet för den nu ifrågavarande jernvägen, hvilken,
på grund af de förbindelser, som, enligt Utskottets i< rslag, låntagarne måste ikläda
sig, såväl i den händelse att densamma, efter dess ful.bördande, icke så underhålles
att den framgent kan begagnas, som ock derest betalningsskyldigheten för det erhållna
lånet icke skulle kunna af bolaget fullgöras, kommer att hemfalla till Staten,
utan rättighet för aktie-egarne att af det allmänna erhålla ersättning för de utaf dem
till företaget utgjorda tillskott.
Dessa förbindelser, i följd hvaraf jernvägen med tillhörigheter i nu uppgifna
fall hemfaller till Staten, innefatta obestridligen tillfyllestgörande säkerhet för godtgörelse
af de medel Statsverket till arbetets utförande förskjutit, under den förutsättning,
alt blifvande varu- och persontrafiken å densamma lemnar en afkastning, som
förslår till betäckande af ej mindre anläggnings-, än äfven drift- och underhållskostnaden;
och endast i det motsatta fall, att trafik-inkomsterna å den färdigbyggda jernvägen
icke skulle uppgå till belopp, som erfordras till lånekapitalets amortering och
räntans godtgörande samt underhållskostnadens bestridande, kan något äfventyr för
Staten att, genom inträffande oförmåga hos bolaget att fullgöra sin betalningsskyldighet,
icke erhålla ersättning för hvad som af lånet då ännu kan återstå oguldet, vara
att befara. I anseende till denna sistnämnda, i betraktande af utsigterna för det
jernvägsbyggnadsföretag, om hvars understödjande fråga nu är, ingalunda påräknade,
eller befarade, men, till följd af detta och dylika företags natur, visserligen alltid möjligtvis
tänkbara händelse, har väl, med anledning af det under frågans behandling
hos Bonde-Ståndet i sådant hänseende framställda yrkandet, och för att åt Staten
såsom långifvare bereda all den säkerhet densamma ansetts böra och jemväl kunna
fordra, äfven inom Utskottet varit ifrågasatt en förändring i de för lånets utbekommande
föreslagna vilkoren, åsyftande att aktie-egarnes i det blifvande bolaget ansvarighet
för den del af den föreskrilna teckningssumman, som är alsedd till säkerhet
för de förskjutna lånemedlens återbekommande, skulle komma att fortfara, ända intilldess
lånet med förskrifven ränta vore tillfullo återbetaldt. En dylik, under hela
amorteringstiden fortfarande och således till en tidrymd af mer än 40 år sig sträckande
ansvarighet, i sammanhang hvarmed, för vinnande utaf det afsedda ändamålet
af fullt betryggande säkerhet, ansetts nödigt stadga, att intyg om aktie-delegarnes vederhäftighet
för fullgörande af den inbetalnings-skyldighet en hvar af dem genom aktieteckningen
sig ikläder, borde af vederbörande embetsmyndigheter meddelas och
handlingarne bifogas, skulle likväl, enligt Utskottets öfvertygelse, säkerligen och med
skäl komma att af dem bland enskilde, som eljest intressera sig för jernvägsanläggningens
utförande, anses medföra så betydande olägenheter och äfventyr, att den er-?
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 205.
forderliga aktieteckningen under sådana vilkor antagligen ej skulle kunna komma till
stånd, och i följd deraf förelagets bringande till verkställighet, oaktadt det dertill begärda
låneunderstödets beviljande, omintetgöras; vid hvilket förhållande Utskottet, ehvad
fördelar för Staten en sålunda stadgad säkerhet än kan synas innebära, funnit sig
förhindradt att förorda det härom framställda förslagets antagande, såsom, enligt Utskottets
lanke, i verkligheten icke utförbart.
Det anmärkta, och, såsom ofvan är nämndt, af Utskottet äfven erkända förhållandet,
att, vid tilläfventyrs inträffande oförmåga hos bolaget att fullgöra sin återbetalningsskyldighet,
den Staten förbehållna rättigheten att komma i besittning af
jernvägen icke, derest denna ej bär sig, ersätter Staten för hvad som af det förskjutna
förlagskapitalet kan återstå oguldet, har emellertid, oafsedt att någon emot
en sålunda uppkommande förlust fullt betryggande garanti svårligen lärer kunna,
utan derigenom uppstående hinder för företagets åstadkommande, å Statens sida fordras,
lika litet nu, som vid föregående likartade tillfällen, kunnat af Utskottet anses
utgöra gällande skäl för Staten att undandraga sig den medverkan, som å dess sida
af den enskilda företagsamheten påkallas, och hvars tillstyrkande och beviljande förutsätter
en med ledning af tillgängliga upplysningar verkställd pröfning, och derpå grundad
öfvertygelse, om de utsigter till blifvande afkastning samt framtida nytta och
gagn, som det ifrågaställda företaget lemnar. För den förevarande frågans bedömande
i dessa afseenden får Utskottet hänvisa till de upplysningar och yttranden,
som uti dess i ämnet förut afgifna utlåtande innefattas; hvarjemte Utskottet, ehuru
för sin del, med hänseende till det ifrågavarande jernvägsbyggnadsföretaget,, icke finnande
anledning til! farhåga för förlust för Staten såsom långifvare, ansett sig böra
tillägga den erinran, att, då meddelandet af statsbidrag för arbetsföretag af denna
beskaffenhet betingas af påräknadt gagn för landet i allmänhet, ej mindre än för de
enskilda orternas innebyggare, så torde billigtvis också det äfventyr af möjligen tänkbar
förlust, som, trots allt förutseende och omtanka, icke låter sig från dylika företag
skiljas, böra uppbäras, ej blott af enskilde, hvilka i företaget ingå samt derå
nedlägga arbete och kostnad, utan ock af Slaten, i mån som det allmänna af företaget
väntar sig fördel och båtnad.
Då Utskottet således, af dessa skäl och på grund af sina förut uttalade åsigter
angående behofvet och angelägenheten samt nyttan både för orten och det allmänna
af den ifrågaställda jernbanan från Borås till vestra stambanan, ansett sig böra
förnya sin förut gjorda och af tvänne Riks-Stånd bifallna hemställan om låneunderstöds
beviljande för densamma, utan förändring af lånevilkoren i det hänseende, som
ofvan är omförmäldt, har deremot, med fästadt afseende på den omständighet, hvaraf
en icke ringa del ai det motstånd Utskottets förslag rönt inom Riks-Stånden synes
härleda sig, att, då det blifvit öppet lernnadt att utföra jernvegsbyggnaden efter en
förminskad plan med mindre spårvidd, lånesumman möjligen, i händelse den sålunda
medgifna rättigheten begagnades, kunde komma att blifva alltför stor i jemförelse
med hvad som vanligen af Staten lemnäs såsom bidrag för allmänna arbeten, Ulskot
-
