# ID: svediakorp-gov2354
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 95,680
# sentences: 1,525
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
23
tal utgjort för do fem sista åren 457 II:dr 20 öre och för tio år 436 R:dr 50 öre,
hvilka lönetillgångar årligen minskats med 37 R:dr 50 öre genom bevillning samt
afgifter till Pensions- och Ackords-amorterings-fondcrna; — och har, i betraktande
af hvad om Forshalls sjukdomstillstånd sålunda förekommit samt af Läkare blifvit
intygadt, Kongl. Majit behagat föreslå Rikets Ständer, att jemväl Underlöjtnanten
Forshaell måtto, med månaden näst efter den i hvilken han erhåller afsked
ur krigstjensten, få på allmänna Indragnings-staten uppföras till åtnjutande under
sin återstående lifstid af en årlig pension, hvilken, Kongl. Majit, med ledning af
det belopp, hvartill den behållna delen af lönen för Forshaell under de sednast
förflutna fem åren, i medeltal uppgått, äskat måtte fastställas till 400 Ridr Rimt;
angående Doktor Maliem (Kongl. Propositionen N:o 16): att han, — som redan
år 1806 började tjenstgöra i egenskap af militärläkare och dermed oafbrutet
.fortfarit intill år 1848, då han, såsom Regementsläkare vid Södra Skånska Infanteri-regementet,
för sjuklighet sökte och erhöll nådigt afsked med pension ur
Arméens Pensionskassa, samt, efter återvunnen helsa, år 1855 af Kongl. Majit
förordnades att bestrida Regementsläkare-tjensten vid Kronprinsens Hussar- eller
numera Konungens värfvade Hussar-regemente, äfvensom att tillika vara Fältläkare
i lista Militär-distriklet — i underdånighet anhållit, att som sökanden, vid
uppnådd ålder af nära 69 år, motsåge den tid, då han icke längre förmådde att
till egen tillfredsställelse och förmäns belåtenhet fullgöra sina tjensteåligganden,
Kongl. Majit, med afseende på hans långa,, snart ett halft sekel omfattande tjenstemannabana,
derunder han bevistat 1806, 1807, 1808 och 1809 samt 1813, 1814
och 1815 årens krigståg, måtte i nåder bereda honom tillfälle, att på indragningsstat
få åtnjuta lika pensionsförmån, som skulle hafva honom tillfallit, derest han
nämnde regementsläkare-tjenst på stat innehaft, helst det ringa pensionsbelopp
af endast 600 Ridr, honom, vid frånträdande af nU innehafvande förordnanden, tillkommc,
icke vore tillräckligt för hans uppehälle på ålderdomen och hans talrika
familjs utkomst, till hvilken underdåniga ansökning bifall blifvit tillstyrkt så väl
af Regem ents-chefen som af Sundhets-kollegium, hvilka em betsmyndigheter vitsordat
sökandens utmärkta duglighet samt det nit, hvarmed han städse skött sina
tjensteåligganden; — och har Kongl. Majit, med afseende å hvad sålunda i ämnet
förekommit, gjort den nådiga framställning till Rikets Ständer, att Doktor
Maliem måtte berättigas att, efter erhållet afsked från sin innehafvande befattning
såsom tillförordnad Regementsläkare vid Konungens värfvade Hussar-regemente,
komma i åtnjutande af pension från allmänna Indragnings-staten i likhet
med Regementsläkare på stat enligt de för pensioneringen af Arméens läkare nu
gällande föreskrifter.
Efter tagen kännedom af do till dessa nådiga Propositioner hörande handlingar
har Utskottet funnit sådane omständigheter i afseende å hvardera af omförmälde
tjenstemän vara för handen, att Kongl. Majits i afseende å deras pensionering
gjorda framställningar torde böra af Rikets Ständer bifallas; hemställande
alltså Utskottet,
att, på sätt Kongl. Majit föreslagit, följande årliga pensioner
må till åtnjutande under pensionstagarnes återstående lifstid
å allmänna Indragnings-staten uppföras, nemligen:
a) för Majoren Westerling utöfver den pensionsförmån,
han, enligt gällande författningar, eger uppbära, 500 Ridr;
b) för Löjtnanten Themptander 1,200 Ridr;
c) för Löjtnanten Loenbom 600 Ridr;
24
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 152.
d) för Underlöjtnanten Forshcell 4G0 R:dr;
att af desse Officerare uppbäras från och med månaden näst
efter den, då de erhålla nådigt afsked ur krigstjensten; samt
slutligen
e) att Doktor Maliem, efter erhållet entledigande från sin
innehafvande befattning såsom tillförordnad Regementsläkare
vid Konungens värfvade Hussar-regemente, måtte komma i
åtnjutande af pension från allmänna Indragnings-staten i likhet
med Regementsläkare på stat, enligt do för pensioneringen
af Arméens läkare gällande föreskrifter.
21:o. Af en den 17 nästlidne April till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition
(N:o 110), angående pension å allmänna Indragnings-staten för t. f. Förste
Bataljons-läkaren vid Kongl. Elfsborgs regemente, Medicine Doktorn F. U. Kjellenberg,
inhemtas, att Gcneral-Befälhafvaren i tredje Militär-distriktet till Kongl.
Majit öfverlemnat en af Chefen för nämnde regemente med underdånigt förord
beledsagad skrift, deruti Doktor Kjellenberg, som, enligt bifogadt prestbetyg och
tjensteförteckning, vore född den 24 Januari 1795, och, efter tidtals erhållna förordnanden
till bestridande af Bataljonsläkare-tjenstgöring vid Kongl. Helsinge-,
Dal- och Elfsborgs regementen, den 1 nästlidne Mars räknade 331" tjensteår såsom
Militärläkare, samt för öfrigt 17A år varit anställd uti civilläkare-befattningar,
under hvilken sednare tid han dock i 14fV år tillika innehaft militärläkaretjenst,
så att hans tjenstetid såsom läkare inalles utgjorde 36r't år, i underdånighet
anhållit, att, då hans försvagade helsa icke längre tilläte honom bibehålla sin
nu innehafvande Förste Bataljonsläkaretjenst, honom måtto i nåder beredas rättighet
att under haus återstående lifstid få fortfarande åtnjuta den berörda tjenst
nu åtföljande lön, 1,200 R:dr R:mt, såsom pension å allmänna Indragnings-staten,
helst han vöre i fullkomlig saknad af andra medel till sin framtida bergning; och
hade ofvanbemälde Regements-chef uti särskildt afgifvet betyg vitsordat det nit
samt den osparda möda och skicklighet, hvarmed Doktor Kjellenberg under sin
långa tjenstetid vid Elfsborgs regemente städse uppfyllt sina åligganden.
Uti häröfver afgifvet Utlåtande, af den 22 sistlidne Mars, hade Kongl. Majit
och Rikets Stats-kontor, under åberopande dels af Rikets Ständers vid sistförflutna
riksdag fattade beslut, att de läkare vid arméen, hvilka under innevarande
statsreglerings-period erhölle afsked, finge under de för civile embets- och tjenstemän
i författningarne föreskrifno vilkor och efter enahanda grunder, som för dessas
pensionerande redan blifvit antagne, uppföras till pension å allmänna Indragnings-staten,
dock att derifrån borde afräknas det pensionsbelopp, som de från
Arméens pensionskassa egde uppbära; dels ock af Kongl. Brefvet den 12 November
1823, hvarigenom civile embets- och tjenstemän, hvilka hunnit 65 års ålder,
tillbragt vid pass 40 år i Statens tjenst samt styrkt sig vara till helsan försvagade,
tillerkännas rättighet att, efter afskedstagande!, å allmänna Indragnings-staten
såsom pension uppbära sina innehafvande löner, med tillämpning häraf på Doktor
Kjellenberg i underdånighet anfört, att Kjellenberg väl uppnått den i berörda
Kongl. Bref för dylik pensionsrätt stadgade lefnadsålder, men deremot icke innehade
ordinarie tjenst på stat, utan blott efter förordnande bestridt och för närvarande
bestridde Bataljonsläkare-tjenst emot lönens åtnjutande såsom arfvode;
hvadan
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
25
hvadan och då Kjellenberg, äfven om han, hvilket nu icke vore fallet, hunnit den
föreskrifna tjensteåldern och genom läkarebetyg styrkt sin sjuklighet, ej kunde
hänföras till de tjenstemän, som, jemlikt samma Kongl, Bref, egde att, efter afskedstagandet,
uppbära sina löner såsom pensioner å allmänna Indragnings-staten,
Stats-kontoret funne sig förhindradt tillstyrka nådigt bifall till den sökta pensions-förmånen.
Yid underdånig föredragning af detta ärende har Kongl. Maj:t, på grund
af det utaf Stats-kontoret anförda förhållande, ansett tillförordnade Förste Bataljonsläkaren
Kjellenberg icke vara berättigad att, vid entledigande från innehafvande
Bataljons-läkare-förordnande, erhålla pension på allmänna Indragnings-staten; och
har Kongl. Maj:t fördenskull icke heller kunnat lemna bifall till hans derom gjorda
underdåniga ansökning; men då Kjellenberg, som redan innehade en lefnadsåldcr
af fyllda 65 år och en tjenstetid af nära 34 år såsom Militär-läkare och nära 37
år såsom Läkare i det allmännas tjenst, enligt sedermera företedt läkarebetyg,
vore besvärad af en sedan längre tid fortfarande sjuklighet, som äfven gjorde honom
oförmögen till tjenstgöring vid innevarande års möten, samt han för öfrigt
saknade delaktighet i Arméens Pensionskassa, har Kongl. Maj:t emellertid, i betraktande
af hvad för sökanden sålunda förekommit, funnit skäligt föreslå Rikets
Ständer, att Doktor Kjellenberg måtte, vid entledigande från innehafvande Bataljons-läkare-förordnande,
uppföras å allmänna Indragnings-staten till åtnjutande
af en årlig pension af 1,200 R:dr, motsvarande Förste Bataljons-läkarelönen;— och
anser Utskottet sig, med afseende å de uti den Kongl. Propositionen anförda förhållanden,
böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till högstberörda nådiga framställning.
22:o. Från Ridderskapet och Adeln har Utskottet erhållit remiss å en
derstädes al Friherre F. Wrede väckt motion, deruti anföres, hurusom, så länge
Dalarö skans räknades bland Rikets fästningar, på Kongl. Svea Artilleri-regementes
stat fanns uppfördt ett arfvode af 50 R:dr B:ko, att af Regements-chefen disponeras
för bestridande af läkarevården vid det å nämnde fästning förlagda detachement
af samma regemente. Detta arfvode hade under 11 års tid uppburits af t. f.
Garnisonsläkaren vid fästningen Doktor P. G. Broman, sorn med vitsordadt nit
uppfyllt alla till berörde befattning hörande åligganden; men då skansen, i följd
af Kongl. Maj:ts nådiga beslut, år 1855 upphörde att vara fästning, hvarvid alla
öfrige derstädes anställde tjenstemän blifvit förflyttade på indragnings-stat, hade
Broman, som icke kunnat af sådan förmån komma i åtnjutande, enär han icke
innehade någon tjenst på stat, för all framtid gått miste om förberörda arfvode,
hvilket, ehuru obetydligt, dock utgjort Bromans förnämsta och nästan enda bestämdt
påräkneliga inkomst. Yid sådant förhållande och med åberopande hufvudsakligen
af de ytterst torftiga och betryckta omständigheter, hvaruti Broman, som
numera vore en till åren kommen man, jemte sin talrika familj blifvit på omförmälda
sätt utan något sitt förvållande försatt, har motionären anhållit, att Doktor
Broman måtte för sin återstående lifstid få sig tillagd en årlig pension af 75 R:dr,
motsvarande den förlust af påräknad inkomst, som genom Dalarö fästnings upphörande
blifvit honom tillskyndad.
Yid sistförflutna riksmöte, då, såsom motionären jemväl antydt, framställning
gjordes i enahanda syftning, som förevarande motion innehåller, hade Stats
Bih.
till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 25 Haft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
Utskottet, enär den summa, som i omförmälda hänseende för Doktor Broman begärdes,
utgjorde ett, på grund af kontrakt, utgående extra arfvode, samt Broman
endast i 12 års tid bestridt läkarevården för den föga talrika garnisonen vid Dalarö
fordna skans, hos Rikets Ständer afstyrkt samma framställning; — och har af
enahanda skäl Utskottet äfven nu
funnit sig förhindradt att lemna ifrågavarande motion sitt
förord.
23:o. Hos Bonde-Ståndet har Iliksdags-fullmägtigen Anders Gudmundsson
från Hallands län, uti motion som blifvit till Utskottet öfvcrlcinuad, gjort framställning
om beviljande af en årlig pension å 1,500 Ralr åt Öfverste-löjtnanten
m. m. Jolian Gustaf Hjerta; — men då, enligt hvad upplyst är, bemälde Ofverstelöjtnant
numera aflidit, torde Rikets Ständer finna,
att denna motion förfallit,
24:o. Till Utskottets handläggning är vidare från Ridderskapet och Adeln
remitterad en af Friherre C. JI. Leuhusen väckt motion, deruti förmäles, att Direktionen
öfver Arméens Pensionskassa, på grund af Kongl. Brefvet den 12 Maj
1857 och 65 § i Reglementet för Arméens Pensionskassa, förklarat sig icke kunna
till pensionstagare utbetala förut innehafda pensioner för den tid pensionärerne
åtnjöte aflönings-förmåner, uppgående till 3,000 R:dr Riksmynt årligen. Nyssnämnde
§ af Pensions-reglemcutet, hvars ordalag vore i närmaste öfverensstämmelse
med Rikets sist församlade Ständers, jemlikt förberörda nådiga Bref, afgifna
yttrande i fråga om vilkoren vid den nya pensions-regleringen för Arméens embetsoch
tjenstemän, innehölle likväl: ”att pensionsberättigade delegare i Armöens Pensionskassa,
sorn hädanefter erhåller civil eller annan tjenst med aflöning på Ri”kets
stat eller ock uppföres på allmänna lndragnings-staten, eller på annat sätt
”af Staten pensioneras, icke är berättigad att, så länge han innehar sådane aflö”nings-
eller pensions-förmåner, som uppgå till Tretusen R:dr Riksmynt, åtnjuta
”den honom från Arméens Pensionskassa tillkommande pension, deras rätt likväl
”oförkränkt, hvilka redan innehafva pension i nämnde kassa och, såsom nu anställde
i civil tjenst, framdeles kunna tillträda pension å allmänna Indragnings”staten.
” — Då nu Rikets Ständers sålunda uttalade mening syntes motionären
rätteligen icke höra tolkas’annorlunda, för så vidt någon tillämpning deraf skolat
ifrågakomma, än att de som redan innehade pension utur Arméens Pensionskassa
och derjemte innehade eller erhölle civil eller annan tjenst med aflöning på Rikets
stat till 3,000 R:dr Runt, skulle oförkränkt få bibehålla sin pension efter
gamla staten utur nämnde kassa, helst desse till det mesta utaf egna medel dertill
bidragit och genom Kongl. Resolution derpå erhållit nådig försäkran, har motionären
anhållit, det Rikets Ständer måtte meddela ett sådant förtydligande af
sitt förut fattade beslut, att de pensionstagare, som genom beslutets tillämpning
på annat sätt, (hvilkas antal inskränkt sig till tvänne, nemligen Öfver-intendenten
G. Söderberg och Intendenten J. Söderling) gått i mistning af sina pensionsförmåner
utur Arméens Pensionskassa, måtto tillerkännas rättighet att desamma
återfå, äfven för den tid de deraf varit i afsaknad.
Den af motionären sålunda till Rikets Ständer hänskjutna fråga har, enligt
hvad Utskottet inhemtat, redan utgjort föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
då nemligen den ene af förbemälde pensionstagare, Majoren m. m. Jacob
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 152.
27
Söderling, i underdånighet besvärat sig deröfver, att sedan han i Mars månad 1858
blifvit i nåder förordnad att tillsvidare vara Intendent vid Kongl. Majits och Rikets
Krigs-kollegii Iutendents-afdelnings Militär-kontor, Direktionen för Arméens
Pensionskassa, genom beslut don 7 påföljande April, på grund af Kongl. Brefvet
den 12 Maj 1857 och 65 § i Reglementet för nämnde kassa, förklarat sig icke
kunna till honom vidare utbetala hans förut innehafda pension från nämnda kassa
för den tid han åtnjöte aflöningsförmåner, uppgående till 3,000 R:dr årligen; i anledning
hvaraf Majoren Söderling i underdånighet anhållit att, med upphäfvande af detta
beslut. Kongl. Majit måtte i nåder förklara honom berättigad att fortfarande utbekomma
don honom tillagda pension från Arméens Pensionskassa; — men vid
underdånig föredragning af detta ärende hade Kongl. Maj:t, genom nådigt beslut
den 7 Maj 1858, förklarat sig finna skäl icke vara anförclt, som till ändring i öfverklagade
beslutet föranleda kunde.
Tid nu upplysta förhållande har Utskottet funnit sig höra hemställa,
att Friherre Leuhusens motion icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
15:o. I afseende å med döden afgångne Officerares af arméen efterlemnade
enkor och oförsörjda barn har Kongl. Majit, efter derom gjorda underdåniga ansökningar,
uti sin nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof,
föreslagit:
a) att, enär Öfversten vid Ingeniörkorpsen Carl Hjelm i nära 50 år nitiskt
verkat inom denna korps samt jemväl utom densamma, såsom chef för Statens
fängelsebyggnader, genom sträng noggrannhet och tillsyn vid anordnandet och ledningen
af dessa byggnads-arbetén, medverkat till ett förbättradt fän geise-systems
utveckling inom fäderneslandet, hans i knappa omständigheter stadda enka, Augusta
Flach, måtte på allmänna Indragnings-staten komma i åtnjutande af en årlig"pension
till belopp af 400 R:dr.
b) att, som Öfverste-löjtnanten Jonas Gabriel Schander, hvilken sedan år
1816 varit i Statens tjenst samt från och med 1827 anställd först såsom Kompanioch
Bataljon s-chef vid Pionier-korpsen och sedermera i sistnämnde egenskap vid
Krono-arbetskorpsen intill sin död den 13 Juni innevarande år, med utmärkt nit,
ordning och skicklighet förestått denna befattning, Rikets Ständer, med afseende
jemväl derå, att Schander, som varit berättigad att sedan år 1856 uppbära en
honom å allmänna Indragnings-staten tillagd pension af 1,000 Ridr, af denna förmån
sig icke begagnat, måtte bevilja hans efterlemnade enka, Lovisa Tornqvist,
hvilken, lidande af kronisk lefversjukdom och försvagad synförmåga, befunne sig,
med en äfvenledes sjuklig, oförsörjd dotter och en 84-årig moder i torftiga omständigheter,
en årlig pension på allmänna Indragnings-staten af 500 Ridr.
c) att, med afseende på de förtjenster, Kapitenen vid Jönköpings regemente,
Majoren i arméen Otto Wilhelm Bergenstråhle på den militäriska banan ådagalagt
under ett halft sekels tjenstgöring, derunder han, såsom sergeant vid Nylands
infanteri-regemente, deltagit i Finska kriget 1808 samt, efter ölverflyttning till
Sverige, bevistat fälttågen i Tyskland och Norrige åren 1813 och 1814, hans efterlemnade
enka, Carolina Ulrika Carlander, som med tvänne minderåriga döttrar
befunne sig i största fattigdom, måtte, med anledning jemväl af de vid förra riks
-
28
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 152.
dagen fattade bsslut om understöd åt andra enkor efter officerare vid f. d. Finska
arméen, på allmänna Indragnings-staten tilläggas en årlig pension af 400 Ridr;
samt
d) att Befallningsmannen på Upsala slott, Öfverste-löjtnanten Jacob Magnus
Nordencreutz efterlemnade två döttrar Christina Mathilda och Gustafva' Wilhelmina
Nordencreutz, hvilka å allmänna Indragnings-staten åtnjutit årliga pensioner,
Christina Mathilda af 120 Ii:dr samt Gustafva Wilhelmina af 60 Ridr, måtte få
på sig öfverflyttad den pension å sistnämnda belopp, som deras i nästlidne Augusti
månad gifta S3rster Augusta Nordencreutz derförinnan egt att uppbära, och
hvarigenom Christina Mathilda, som är 52 år gammal och ofärdig samt lider af
svaghet i synförmågan, skulle komma att erhålla 150 R:dr samt Gustafva Wilhelmina,
som är 43 år gammal och sjuklig, 90 R:dr årligen, med beräkning från
den tid, då Augusta Nordencreutz’ pensionsrätt upphörde.
Utskottet har tagit dessa framställningar i öfvervägande; — och enär de
förhållanden, hvarå de sig grunda, synts Utskottet förtjenta af Rikets Ständers
behjertande, samt någon erinran i afseende å de af Kongl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppen
icke förekommit, får Utskottet tillstyrka,
att de äskade pensionerna måtte af Rikets Ständer beviljas,
att utgå på det sätt Kongl. Majit föreslagit, dock ej för längre
tid, än pensionärerne förblifva ogifta.
26:o. Uti en till Rikets Ständer särskildt afbiten nådig Proposition (N:o
70), angående pension för aflidne Öfversten och Chefen för Kongl. Wermlands
regemente Olof Abraham Bruncronas efterlemnade enka, Christina Charlotta Lagerheim
och ogifta döttrar, meddelas, att bemälda enka hos Kongl. Majit, i underdånighet
anhållit, att nådig framställning måtte till Rikets nu församlade Ständer
aflåtas, om något understöd af statsmedel för sökanden och hennes två ogifta och
sjukliga döttrar, hvarvid medelst handlingar, som funnos ansökningen bifogade,
och till stöd derför åberopades, blifvit ådagalagdt, att Öfverste Bruncrona i lifstiden,
född år 1802, ingått i rikets tjenst år 1819 såsom Fänrik vid Svea Lif
garde
och derstädes blifvit, grad för grad, befordrad, slutligen år 1853 till Öfverstelöjtnant
och Förste Major; att han derjemte vunnit anställning år 1830 såsom
Ordonnans-officer hos dåvarande Kronprinsen och 1848 såsom Adjutant hos Hans
Majit numera framlidne Konung Oscar I samt varit förordnad till ledamot i särskilda
Kommittéer för att utarbeta och granska förslag till exercis-reglemente för
regementena till fots; att Bruncrona år 1856 blifvit utnämnd till Öfverste och
Chef för Wermlands regemente, men löga mer än två år derefter, den 21 Februari
sistförflutne år, aflidit, efterlemnande ofvannämnda enka och med henne två oförsörjda
döttrar, Eva Maria Chailotta, född år 1831, samt Ebba Elisabeth Lövåsa,
född år 1848; samt att dessa, enligt vederbörande presterskaps intyg, föra en hedrande
vandel, men lefva i behöfvande omständigheter, hvilket äfven bekräftades deraf,
att behållningen af den aflidnes qvarlåtenskap vore i bouppteckningen upptagen till
endast 117 Ridr 8 öre Runt; och ehuru, såsom sökanden tillika uppgifvit, hon, på
grund dels af mannens i lifstiden gjorda inbetalningar och dels af sterbhusets medellösa
ställning, kommit i åtnjutande af årliga pensioner och understöd till sammanlagdt
belopp af 975 Ridr Runt, hvaraf likväl betydligaste delen syntes vara af mera tillfällig
beskaffenhet, har dock Kongl. Majit, enär dessa understöd i allt fall, såsom
sökanden äfven anfört, icke lemuade medel till en någorlunda tillräcklig bergning
för henne och hennes två ofvannämnda döttrar, vid sådant förhållande och med
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
29
afseende jemväl på Öfverste Bruncronas städse ådagalagda utmärkta redbarhet och
skicklighet i de åt honom uppdragna värf och befattningar, behagat i nåder föreslå,
att Rikets Ständer måtte på allmänna Indragnings-staten anvisa för merbemälde
Öfverstes enka och tvänne döttrar en årlig pension af 200 R:dr för hvardera
eller tillsammans Sexhundra R:dr R:mt, att utgå så länge de ogifta förblifva.
Afven genom enskild motionär är framställning gjord om understöd åt
Öfversten Bruncronas enka och oförsörjda döttrar, i det nemligen Friherre A. G.
Leijonhufvud, uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, för dem föreslagit
enahanda pension, som blifvit uti den Kongl. Propositionen begärd; varande af
motionären till stöd för denna framställning, utom annat, sorn redan är anfördt, i
afseende å det understöd till belopp af 975 R:dr, hvaraf Öfverstinnan Bruncrona
för närvarande vore i åtnjutande, meddelad den upplysning, att af samma belopp
75 R:dr utginge från Arméens Pensionskassa, 100 R:dr från Riddarhuset, 200 R:dr
från Invalidfonden, efter ansökning som borde årligen förnyas, samt återstående
600 R:dr från enskild person, som utlofvat att dermed tillsvidare bistå.
Utskottet kan väl icke förneka, att Öfverste Bruncrona i lifstiden genom
sin verksamhet i Statens tjenst förvärfvat billiga anspråk på ett sådant erkännande
från det allmännas sida, att hans efterlemnade familj icke bör utan hjelp öfverlemnas
åt nöd och fattigdom; men Utskottet har emellertid icke kunnat förbise, att,
enligt hvad upplyst blifvit, Öfverste Bruncronas enka redan är i åtnjutande af
ett årligt understöd, som, tillbeloppet utgörande 975 R:dr och sålunda större än hvad
mången annan uti en med hennes jemförlig samhällsställning har att uppbära,
synes vara tillräckligt för en nödtorftig bergning; — och om äfven detta understöd,
såsom till en del af mera tillfällig beskaffenhet, icke kan vara för hennes
återstående lifstid med säkerhet att påräkna, har Utskottet likväl under närvarande
förhållanden ansett sig icke kunna för bemälda enka tillstyrka beviljandet
af något särskildt bidrag af allmänna medel; — hemställande i följd häraf Utskottet,
det Rikets Ständer måtte förklara sig icke finna skäl att till
Kongl. Maj:ts i omtörmälda hänseende gjorda nådiga framställning
lemna bifall.
27:o. Med förmälan, hurusom Fröken Sophia Pauli, dotter af framlidne
General-löjtnanten m. m. Wilhelm Mauritz Pauli, vid en ålder af 71 år vore i
den betryckta ställning, att hon för sitt lifsuppehälle nödgades anlita enskild välgörenhet,
har, genom cn hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, Grefve C. G.
Kalling föreslagit, att Rikets Ständer, såsom en gärd af aktning åt minnet af
General-löjtnanten Pauli, hvilken, en af de utmärktaste deltagarne i 1788 års krig,
hufvudsakligen bidragit till Svenskarnes seger vid Walkiala och, i egenskap af
Öfverbefälhafvare, slagit Ryssarne vid Keltis baracker, samt sålunda gjort sig af
fäderneslandet väl förtjent, måtte bevilja hans bemälda dotter en årlig pension till
belopp af 400 R:dr.
I betraktande af framlidne General-löjtnanten Paulis förtjenster såsom krigare
samt den nödställda belägenhet, hvari, enligt motionen bilagde intyg af läkare
och pastor, denne utmärkte officers åldriga dotter genom armod och sjukdom
sig befinner, får Utskottet, med erinran att i andra dylika fall tillförene af Rikets
Ständer beviljats understöd och pensioner vanligen till belopp af 300 R:dr,
tillstyrka,
30
Stats- Utslcottets Utlåtande N:o 152.
att General Paulis dotter, Sophia Pauli, måtte å allmänna
Indragnings-staten uppföras till en årlig pension af 300 R:dr,
att utgå så länge hon ogift förhlifver.
28:o. Hos samma Höglofliga Riks-Stånd har genom en af Herr S. G. von
Troil yäckt motion framställning skett om beviljande af ett årligt understöd åt
aflidne Kommendanten i Malmö, Öfversten och Kommendören af Kongl. Maj:ts
Svärdsorden m. m. Garl Johan Ströms enka; varande vid motionen bilagd bemälde
Öfverstes tjenste- och merit-förteckning, deraf motionären i korthet meddelat följande:
att Ström, som år 1783 vid en ålder af endast 8 år utnämndes till Kornett
vid Bohusläns lätta dragoner och år 1789, såsom 14-årig yngling, crliöll sitt första
blodsdop vid Elgöns intagande i Finland, deltagit i 33 mer eller mindre betydliga
sammandrabbningar med fienden. Vid firandet den 28 April 1858 af sitt 75-åriga
tjenstejubileum såsom officer hade Öfverste Ström, redan långt förut hedrad med
Kommendörsgraden af Kongl. Svärdsorden, blifvit af Hans Maj:t Konungen hugnad
med en alldeles egen dekoration, att i Svärdsordens färger bäras kring halsen.
Denne utmärkte krigares enka befunne sig nu, vid en ålder af 76 år och sjuklig,
i ganska knappa omständigheter; ty ehuru den efter honom förrättade bouppteckningen,
deraf ett bestyrkt transsumt var motionen bilagdt, upptoge boets behållning
till 7,513 R:dr 51 öre, vore dock dervid att märka, att uti berörda tillgång
inginge åtskilligt bohag, som enkan måste bibehålla, och att återstoden utgjordes
af en till betydligt belopp intecknad stadsfastighet, hvilken, enligt testamente,
icke finge afyttras, så att Öfverstinnan Ström icke kunde anses deraf hemta annan
inkomst än fri bostad och således hade föga eller intet öfrigt för lefnadskostnadens
bestridande. På grund af dessa förhållanden och med uttalande af den öfvertygelse,
att Rikets Ständer, af skyldig erkänsla för Öfverste Ströms ådagalagda
tapperhet och städse visade fosterlandskärlek samt jemväl i öfrigt för fäderneslandet
hedrande vandel, skulle låta sig angeläget vara att tillse, det hans
åldriga enka icke måtte komma att lida nöd, har motionären föreslagit, att en
årlig pension å 500 R:dr måtte henne tillerkännas.
Stats-Utskottet finner äfven för sin del de anförda omständigheterna påkalla
att — såsom ett uttryck af högaktning för det sätt, hvarpå Öfverste Ström
åt fäderneslandets tjenst offrat ej blott sin ungdoms och mannaålders, men äfven
ålderdomens ännu mot slutet af den långa lefnadsbanan ovanligt verksamma krafter,
— Rikets Ständer böra bereda hans efterlemnade enka, som jemväl är till
framskriden ålder kommen, erforderlig lindring i näriugsomsorgerna för hennes
återstående dagar; men, vid det förhållande att, såsom upplyst blifvit, Öfverstinnan
Ström icke är alldeles utan egna tillgångar, samt hon dessutom från Arméens
Pensionskassa och möjligen äfven från andra fonder torde hafva något understöd
att påräkna, har Utskottet ansett, att det underhåll från allmänna Indragningsstaten,
som må för henne ifrågakomma, skäligen kan, i öfverensstämmelse med
hvad under liknande omständigheter förut egt rum, bestämmas något lägre, än
motionären föreslagit; och hemställer af sådan anledning Utskottet,
att en årlig pension å 400 R:dr måtte å allmänna Indragnings-staten
uppföras för Öfversten m. m. C. J. Ströms enka,
Johanna Sofia Damm.
29:o. Vidare har hos Ridderskapet och Adeln Herr J. P. Lefrén anhållit
om anvisandet af en årlig pension å 400 å 500 R:dr för nyligen aflidne Intendenten
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
31
öfver Arméens utredningsförråd i Stockholm, Öfverste-löjtnanten och Riddaren at
Kongl. Maj:ts Svärds-Orden Otto Magnus von Fieandts enka, Hodvig von Fieandt,
född Aminoff, som, enligt hvad motionären förmält, jemte frenne oförsörjda barn,
befunne sig i knappa, om icke torftiga omständigheter; varande af motionären i
öfrigt, för att ådagalägga, det minnet af Öfverste-löjtnanten von Fieandt icke vore
oförtjent af Rikets Ständers välvilja, i afseende å von Fieandts lefnadsomständigheter
hufvudsakligen anfördt, hurusom han, till börden härstammande från Finland
och alltifrån början af sin tjenstemannabana, don han vid 16 års ålder anträdde
såsom Officer vid ett inhemskt regemente, alldeles utan egna medel, med
den utmärkelse deltagit i 1813 och 1811 års tyska och norska fälttåg, att han
blifvit hedrad med guldmedaljen för tapperhet i fält. Hans bemödanden efter fälttågens
slut, att kunna utan skuldsättning lifnära sig, kunde lyckas endast genom
umbäranden af alla slag, men blefvo dock sedermera i betydlig mån underlättade,
dels genom den anställning han år 1821 erhöll såsom adjutant hos Presidenten i
Kongl. Krigs-kollegium med årligt arfvode af 240 R:dr B:ko, dels ock förnämligast
genom de sommarkommenderingar till tjenstgöring vid topografiska kåren, i hvilka
han under sammanlagdt 13 år deltagit. År 1833 förordnad att bestrida de Intendenten
öfver Arméens utredningsförråd tillhörande göromål, blef han påföljande år
dertill utnämnd och konstituerad; och hade von Fieandt, som intill sin lefnads
slut innehaft denna ansvarsfulla och mödosamma befattning, under utöfningen deraf,
såsom Rikets Ständers Herrar Revisorer nogsamt haft tillfälle erfara, ådagalagt den
sällsynta ordentlighet, redbarhet och nit, som under hela hans tjenstetid, utgörande
sammanlagdt 47 år, städse utmärkt honom.
Ehuru Öfverste-löjtnanten von Fieandt tillbringat en lång tid i Statens
tjenst, anser emellertid Utskottet att han, som alltifrån år 1833 till sin nyligen
inträffade död innehaft Intendents-befattningen vid Arméens utredningsförråd, genom
de mod denna befattning förenade aflöningsförmåner torde hafva åtnjutit skälig
vedergällning för de samma tjenst åliggande göromål; — och enär, enligt den
efter von Fieandt förrättade bouppteckning, behållningen i boet belöpte sig till
den icke obetydliga summan af 15,800 R:dr samt von Fieandts efterlemnade enka,
som jemväl torde hafva något bidrag till sitt uppehälle från vederbörande Pensionskassor
att påräkna, sålunda kan antagas vara för sin nödtorftiga bergning betryggad,
har Utskottet
icke funnit skäl att förevarande motion till bifall hos Rikets
Ständer förorda.
30:o. Uti en jemväl hos Ridderskapet och Adeln vackt motion, angående
årligt understöd åt aflidne Öfverste-löjtnanten Nils Harald Alcersteins efterlemnade
enka och barn, har Herr JR. G. Gripenberg, med hvilken Herrar G. M. Stjernsvärd,
G. Printzensköld jemte andra ledamöter af det Ilöglofliga Ståndet sig förenat, i afseende
å bemäldo Akersteins lefnadsomständigheter meddelat, att han, som började
sin militäriska bana vid artilleriet, med detta vapen deltog i Pommerska kriget,
derunder lian föll uti én flerårig fångenskap, efter hvars slut Åkerstein, i ändamål
att på praktiskt sätt genomgå allt hvad till kavalleri-tjenstgöring hörde, i egenskap
af indelt hussar flera år tjenade vid Smålands bussar-regemente samt någon tid
äfven vid utländskt kavalleri. Sedermera befordrad till Ryttmästare och slutligen
till Öfverste-löjtnant i General-staben och Kommendant å Waxholms fästning,
hade Åkerstein, för att så väl genom studier som militärisk sammanlefnad och
praktisk handläggning bilda sig till skicklig krigare, med ringa tillgångar företagit
32
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 152.
flera utländska resor. Åt hvarjehanda nya uppfinningar, såsom för kanoners antändning,
för gevärskonstruktion, för hästmundering, för packning, med flera till
militäryrket hörande planer, hade Åkerstein sålunda egnat en verksamhet, som,
om den än icke krönts med den framgång, hans rastlösa och oegennyttiga bemödanden
så väl förtjenat, dock tvifvelsutan haft ett gagnande inflytande på militäryrkets
utbildning i vårt land. Vid sin den 24 Oktober 1853 inträffade död,
hade Åkerstein, sorn icke varit i tillfälle att förvärfva någon förmögenhet, efterlemnat
sin enka jemte fem barn, deraf 4 minderåriga döttrar, nästan utan alla
tillgångar för sitt uppehälle; och då enkefru Åkerstein, hvilken af en elakartad
gikt i händer och fötter samt ögon alldeles oförmögen att sig och sina behöfvande
döttrar försörja, sålunda och med afseende å hennes aflidne mans förtjenster syntes
vara ett värdigt föremål för Rikets Ständers välgörenhet, har motionären
föreslagit, att henne och de oförsörjda barnen måtte beviljas en årlig pension å
600 R:dr.
Dessa uppgifter i afseende å enkefru Åkersteins genom medellöshet och ännu
fortfarande sjukdom iråkade nödställda belägenhet äro genom motionen bilagde
utdrag af bouppteckningen efter hennes man samt intyg af läkare och pastor
vederbörligen bekräftade; — och har Utskottet i de särdeles ömmande omständigheter,
som uti förevarande fall sålunda sig förete, ansett sig ega skälig anledning
att tillstyrka,
det en årlig pension till belopp af 400 R:dr måtte för Öfverstelöjtnanten
Åkersteins enka, Johanna Christina Engström, på
allmänna Indragnings-staten uppföras.
31:o. Med förmälan, hurusom aflidne Kapitenen vid Kongl. Wermlands
Fältjägare-regemente Göran Gustaf Ugglas efterlemnade enka Maria Antoinetta
Uggla, född Friherrinna Hjerta, sedan längre tid tillbaka icke haft annan tillgång
för sin och sina barns nödtorftiga utkomst att påräkna, än dels ett understöd å 54
R:dr, som från allmänna anslaget för fattiga militär-enkor henne tilldelats, dels 45
R:dr, som hon erhållit i gratifikation från det å Riks-statens 7:dc Hufvud-titel uppförda
anslaget till extra utgifter, samt sålunda befunne sig uti en med afseende å
sin bergning högst bekymmersam belägenhet, har hos Ridderskapet och Adeln
Herr C. Gyllenram föreslagit, att henne måtte beviljas en årlig pension å 600 R:dr;
varande till stöd för denna framställning af motionären, angående Kapitenen Uggla’s
verksamhet i Statens tjenst, meddeladt, att han, som föddes år 1784 och inträdde i
krigstjenst 1804 samt den 8 Maj 1810 befordrades till Kapiten, bevistat fälttågen
år 1807 i Pommern samt 1808 och 1809 i Norge, derunder han ådagalagt sådane
prof på tapperhet, att han, efter att i affären vid Owerud år 1808 hafva erhållit
kontusion, samma år hugnades med medaljen i guld samt påföljande år med Kongl.
Maj:ts Svärds-orden, samt att Uggla den 7 Januari 1812 erhållit nådigt afsked
och, efter att år 1815 åter hafva inträdt i krigstjensten, med döden afgått år 1818.
Ehuru Kapiten Uggla således icke varit i Statens tjenst längre tid, än omkring
10 år, har dock Utskottet, vid det förhållande, att han med erkänd utmärkelse
deltagit i tvänne fälttåg, ansett hans i nödställd belägenhet varande åldriga
enka böra komma i åtnjutande af något ytterligare bidrag för sitt uppehälle under
återstående dagar; — hemställande derföre Utskottet,
att Kapitenen Uggla’s enka, Maria Antoinetta Hjerta, måtte
å allmänna Indragnings-staten erhålla en årlig pension af
200 R:dr.
32:o.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
33
32:o. Inom Preste-Ståndet har Prosten Ljunggren, genom derstädes väckt
motion, anhållit om en årlig pension å 200 R:dr för enkan efter aflidne Kapitenen
vid Kongl. Göta artilleri-regemente, Majoren i Arméen och Riddaren af Kongl.
Svärds-Orden Arwid Lönnroth, hvilken, enligt hvad motionären anfördt, vid sin för
kort tid sedan timade död vid en ålder af nära 90 år ännu qvarstod i krigstjenst
vid det regemente han under icke mindre än 57 år tillhört och der han gjort sig
lika känd för insigter, nit och förmåga, som han i allmänhet var för sin redbarhet
och ett flärdfritt väsende högt aktad; och får, med afseende å Majoren Lönnroths
ovanligt långa tjenstetid samt hans efterlemnade enka Helena Brita Lönnroths,
född Bredelius, genom företedt boupptecknings-instrument bekräftade behof af understöd
på ålderdomen, Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte å allmänna Indragnings-staten bevilja
bemälda enka en årlig pension af 200 R:dr.
33:o. Uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion, angående årligt understöd
åt aflidne Brigad-läkaren Doktor Fredrik Christoffer Psilanders döttrar, har Herr
A. Grenander—jemte erinran, hurusom Psilander i lifstiden med nit och trohet tjenat
Staten i 26 år, derunder han, bland annat, på ett verksamt sätt deltagit uti
Norska och Tyska fälttågen samt bevistat drabbningarne vid Grossbeeren, Dennewitz,
Rosslau och Leipzig, hvarförutom han äfven utmärkt sig såsom vetenskapsman,
i det han utgifvit flera medicinska verk af icke ringa värde — vidare förmält,
att Psilander, då han år 1834 under utöfvandet af sin tjenst med döden
bortgick, efterlemnade i fullkomligt armod fyra barn, 2 söner och 2 döttrar, af
hvilka de sednare, till följd af sjuklighet alldeles oförmögna att sig sjelfva försörja,
ännu vore i stort behof af understöd, särdeles den ena, som saknade sina
sinnens fulla bruk. På grund häraf och då Psilanders bemälda döttrar, af hvilka
Julia Fredrika vore född den 15 September 1828 och Emma Augusta den 30
September 1830, icke hade någon annan pension att uppbära, än ett understöd af
12 R:dr B:ko hvardera årligen, som från Arméens Pensionskassa dem tillkommer,
har motionären föreslagit, att Rikets Ständer, såsom ett erkännande af deras aflidne
faders förtjenster, måtte bevilja Doktor Psilanders begge döttrar ett årligt underhållsbidrag
å 150 R:dr för hvardera.
I betraktande af de anförda förhållandena och då den belägenhet, hvaruti,
enligt hvad motionen bilagde intyg af läkare, pastor m. fl. innehålla, aflidne
Doktor Psilandei-s döttrar, Julia Fredrika och Emma Augusta, genom sin fattigdom
och sjuklighet sig befinna, synts Utskottet särdeles behjertansvärd, har Ut*
skottet ansett sig böra hemställa,
att å allmänna Indragnings-staten måtte för dem hvardera
uppföras en årlig pension till belopp af 150 R:dr, att utgå så
långe do förblifva ogifta.
34:o. Genom remiss från Ridderskapet och Adeln har Utskottet fått emottaga
en af Friherre F. Wrede väckt motion, deruti förmäles, att Redogöraren och
Kamereraren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Anders Christoffer Nicolai, som i
olika befattningar tjenat Kongl. Maj:t och Kronan under 32 år och sednast under
19 år med drift och skicklighet bestridt den honom anförtrodda tjensten vid nämnda
gevärsfaktori, vid sitt under nästlidne Mars månad timade frånfälle efterlemnat en
till åren kommen sjuklig enka och en äfvenledes sjuklig dotter, nästan utan tillBih.
till B. St. Fröt. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 25 Haft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
gängar för bestridande a1 deras framtida underhåll, ty, enligt hvad motionen bilagdt
utdrag af bouppteckningen utvisade, uppgick boets behållning till endast 181 R:dr
62 öre; — Och har, med anledning at dessa bevekande omständigheter, motionären
hemställt, att Rikets Ständer måtte bevilja bemälde Nicolaus enka Charlotta
Sophia Nicolai, född Neosander, en årlig pension, den motionären föreslagit till
450 R:dr.
På grund af de i motionen åberopade, genom dervid bifogade intyg vederbörligen
styrkta uppgifter, har Utskottet ansett, att äfven aflidne Kamereraren
Nicolaus enka bör komma i åtnjutande af något understöd, men att detta dock skäligen
kan bestämmas något lägre, än motionären äskat; — och får, i anledning häraf,
Utskottet föreslå,
att Kamereraren Nicolaus enka, Charlotta Sophia Neosander,
å allmänna Indragnings-staten tilldelas en årlig pension af
300 R:dr.
35:o. Med afseende på den långa tid framlidne Stats-rådet och Chefen för
Sjöförsvars-departementct Carl Hans Ulner tillbragt i Statens tjenst, hvilken ett
genom dermed förknippade ansträngningar förstördt helsotillstånd nödgat honom
att lemna, de många förtroende-uppdrag, som under tjenstetiden blifvit honom gifna,
samt hans på flerfaldigt sätt vitsordade förtjenster och värde såsom embetsman,
har Kongl. Majk föreslagit att bemälde Stats-råds i högst bekymmersamma ekonomiska
omständigheter efterlemnade enka, Sofia Charlotta Holm, hvilken, med ännu
oförsörjda söner, efter sin man endast egde att från Amiralitets-Krigsmanskassan
uppbära ett årligt gratial af 480 R:dr R:mt, måtte på allmänna Indragnings-staten
erhålla årlig pension af 1,000 R:dr; — och får Utskottet, i betraktande af hvad
Kongl. Majk till stöd för den nådiga framställningen anfört, tillstyrka,
att den för Stats-rådet Ulners enka begärda pension må af
Rikets Ständer beviljas.
36:o. Uti en till Rikets Ständer den 30 sistlidne Mars aflåten nådig Proposition
(N:o 106) har Kongl. Majk behagat meddela, hurusom, sedan Kapiten-löjtnanten
vid Kongl. Majks flotta med Usta klassens lön Johan Henrik Stålhammar,
i följd af iråkad sinnessjukdom, under nära tvänne år varit till tjenstgöring alldeles
oförmögen, hans lagligen tillförordnade förmyndare, uti ingifven skrift, hos
Kongl. Majk för Stålhammar i underdånighet sökt nådigt afsked från innehafvande
Kapiten-löjtnants-beställning, under förbehåll, bland annat, att bemälde hans myndling
blefve för sin återstående lifstid försäkrad om tillgodonjutande af ett hans nu
egande löneförmåner, efter afdrag af inqvarterings-penningarne motsvarande pensionsbelopp;
i hvilket afseende vid den underdåniga ansökningen blifvit, jemte
andra erforderliga handlingar, bilagde vederbörliga prest- och läkarebetyg, deraf
inhemtades, att Stålhammar, född 1808, med hustru och trenne sjukliga barn, befunnes
stadd i ytterst torftiga lefnadsvilkor, samt att han för sin sinnesrubbning
allt sedan den 22 Juli 1858 utan framgång vårdats å Wexiö hospital, äfvensom
genom Direktionens för Amiralitets-Krigsmanskassan öfver ansökningen infordrade
underdåniga utlåtande blifvit utredt, att Stålhammar, som tjent med lön från och
med den 1 October 1830 och sedermera till kassan erlagt stadgade afgifter, således
med ingången af nästkommande Oktober månad blefve berättigad att derifrån
undfå pension, hvilken dock, enär han då ännu icke uppnått 55 års lefnadsålder,
till en början icke kunde, om tillgång i kassan funnes, utgå med mera än tre
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 152.
35
fjcrdedelar, elior 810 R:dr R:mt, af den för hans lönegrad, enligt nu gällande stadganden,
till 1,080 R:dr samina mynt bestämda pensionssumma.
Med afseende på hvad sålunda för Kapiten-löjtnanten Stålhammar förekommit
och då den vård, han i närmare tvänne års tid å allmän hospitals-inrättning
njutit icke medfört någon förbättring uti den, enligt ofvanberörda läkarebetyg,
med kroppslig förlamning, förenade sinnessjukdom, han iråkat, och hvilken derföre
vid hans redan framskridna ålder, efter all sannolikhet, vore obotlig och gjorde
honom för framtiden oförmögen till tjenstens utöfning, har Kongl. Maj:t, med anledning
tillika af Rikets Ständers vid 1854 års riksdag uti underdånig skrifvelse
af den 1 December samma år afgifna svar å Kongl. Maj:ts nådiga framställning
om obotlig ansedd sinnessvag, larn eller blind tjenstemans skiljande från ordinarie
beställning i rikets tjenst, föreslagit Rikets Ständer, att Kapiten-löjtnanten Stålhammar
må med månaden näst efter den, uti hvilken han, efter uppnådd pensionsmessighet
i Amiralitets-Krigsmanskassan, kan varda ur krigstjensten i nåder
afskedad, få på allmänna Indragnings-staten uppföras till åtnjutande under återstående
lifstiden af en årlig pension till det belopp, han nu i aflöning på Flottans
stat uppbär, eller 2,200 R:dr R:mt; dock skulle denna pension minskas med det
pensionsbelopp, som vid afskedets erhållande, eller sedermera, kunde honom från
Amiralitets-Krigsmanskassan tillfalla.
Af de uti denna nådiga Proposition åberopade handlingar har Utskottet
tagit kännedom; men då den sinnessjukdom, hvarmed Kapiten-löjtnanten Stålhammar
är behäftad, ännu icke fortfarit längre tid än omkring 2:ne år, samt det af
Läkaren vid Wexiö hospital den 20 nästlidne Januari afgifna intyg icke innehåller
något yttrande derom, huruvida sjukdomen anses vara af obotlig beskaffenhet,
har Utskottet ej kunnat antaga, att hans återställande till helsan skulle vara utom
ali sannolikhet, och, vid sådant förhållande,
funnit sig sakna skäl att hos Rikets Ständer förorda Kongl.
Maj:ts framställning om Kapiten-löjtnanten Stålkammars uppförande
på allmänna Indragnings-staten.
37:o. Vidare har Kongl. Maj:t, uti Propositionen angående Statsverkets tillstånd
och behof, med afseende på det rastlösa nit och den gagnande verksamhet,
Kommendör-kapitenen vid Kongl. Flottan, Inspektören öfver Rikets Navigationsskolor,
Abraham Wilhelm Lavén i lifstiden ådagalagt såsom lärare vid Krigs-akademien,
äfvensom å hans både litterära och praktiska förtjenster om sjökrigsvetenskapens
utveckling föreslagit, att hans sjukliga och med fyra minderåriga barn i
behöfvande omständigheter eftcrlemnade enka, Mathilda Palmstedt, som till sitt och
de sinas underhåll egde att påräkna blott ett gratial af 480 R:dr från AmiralitetsKrigsmanskassan,
måtte på allmänna Indragnings-staten tilldelas en pension af
600 R:dr om året; — varande Ridderskapct och Adelns remiss å den Kongl. Propositionen
åtföljd af ett utaf Herr O. V. von Francken afgifvet yttrande, innefattande
den hemställan, att ifrågavarande pension måtte bestämmas till 1,500 R:dr.
För Utskottet är icke obekant, att Kommendör-kapitenen Lavén i lifstiden
intagit ett framstående rum bland Kongl. Flottans embets- och tjenstemän; och
genom sin mångsidiga verksamhet har han, enligt Utskottets tanke, gjort sig så
förtjent af det allmänna, att hans efterlemnade familj ej bör af Rikets Ständer
lemnäs utan det understöd, som är för dess tarfliga utkomst behöfligt. I fråga åter
om beloppet af detta understöd finner Utskottet icke anledning att afvika från det
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
förslag, Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad i liknande fall tillförene blifvit
beviljadt, behagat i nåder meddela; och tillstyrker alltså Utskottet,
att Kongl. Maj:ts högstberörda nådiga framställning må vinna
Rikets Ständers bifall.
38:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion bar Grefve A. F.
Cronhjelm, med anförande, hurusom Kommendören vid Kongl. Flottan, Lotsdirektören
m. m. Anders Almlöf den 22 April sistlidet år aflidit vid 65 års ålder, efter
att hafva tillbragt 54 år i Statens tjenst, deraf 45 år såsom Officer, efterlemnande
en åldrig enka med 4 oförsörjda barn, hvilkas enda utväg till bergning vore en
årlig pension från Arméens Enke- och Pupill-kassa till belopp af 187 R:dr R:mt,
hemställt att, då Almlöf, efter att hafva under hela sin ungdom sysselsatt sig med
ständiga sjöresor, derefter med sjömätningar på de flesta af rikets kuster, under
en del af sin mannaålder såsom Chef förestått Sjö-chartse-kontoret, samt användt
do sista 22 åren af sin lefnad vid Kongl. Lotsverket, såsom hvars högste Chef han
slutade sin bana, Rikets Ständer måtte, med afseende å den aflidnes utmärkta förtjenster
och den långa tid, hvarunder han offrat sina krafter för fäderneslandets
bästa, tillerkänna hans efterlemnade enka och barn, åt hvilka han lemnat ett skuldsatt
bo och som således befunne sig i ganska bekymmersamma ekonomiska omständigheter,
en årlig pension af allmänna medel.
Då framlidne Lotsdirektören Almlöf, som från den ringa samhällsställning,
han genom födseln tillhörde, medelst egen duglighet boredt sig väg till Statens
vigtigaro och ansvarsfullare embeten, under sin långvariga och för det allmänna
gagnande verksamhet ådagalagt egenskaper, som förvärfvat honom ett högt och
välförtjent anseende, finner Utskottet härutinnan giltiga skäl att förorda omförmälda
motion, och får i sådant afseende hemställa,
det Rikets Ständer måtte tillerkänna aflidne Lotsdirektören
m. m. A. Almlöfs Enka, Louise Carlström, en årlig pension
af 600 R:dr.
39:o. Enligt hvad Prosten Kullman uti en hos Presto-Ståndet väckt motion
anfört, hade Öfverste-löjtnanten i Flottans mekaniska korps m. m. Johan Petter
Fåström vid sin år 1848 timade död i qvarlåtenskap åt sin enka efterlemnat endast
2,250 R:dr R:mt. Med räntan häraf samt med tillhjelp af en pension af 225
R:dr R:mt, som Hjelmare kanalbolag beviljat henne, hade hon likväl hittills kunnat
någorlunda draga sig fram; men tilltagande ålder samt ökade lefnadskostnader
förmörkade med hvarje dag alltmer utsigterna för hennes framtida bergning och
gjorde det för henne till en nödvändighet att vädja till Rikets Ständers ädelmod.
Och då mannens i lifstiden åt det allmänna gjorda tjenster härvid hufvudsakligen
måste tagas i betraktande samt af hans motionen bifogade tjensteförteckning inhemtades,
att Öfverste-löjtnanten Edström offrat nära 40 år af sin lefnad i Statens
tjenst och derunder gjort sig känd såsom en af vårt lands driftigaste, erfarnaste
och dugligaste kanalbyggare, har motionären hemställt, att en årlig pension af
300 R:dr R:mt måtte hans efterlemnade enka beviljas.
Ehuru en längre tid redan förflutit sedan Öfverste-löjtnanten Edströms bortgång,
och Utskottet för sin del anser, att frågor om pensioner åt aflidne tjenstemäns
efterlemnade enkor eller barn böra utan alltför lång tidsutdrägt hos Rikets
Ständer anmälas, har Utskottet likväl, då Edströms förtjenster uti den verksamhet,
hvaråt han egnat sig, voro för sin tid synnerligen framstående och vunnit
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 152.
37
allmänt erkännande samt hans efterlemnade enka, numera vid hög ålder, befinner
sig i behöfvande omständigheter, ansett sig böra i så måtto fästa afseende på
Prosten Kullmans motion, att Utskottet tillstyrker
att en årlig pension af 200 R:dr måtte beviljas aflidne Öfverste-löjtnanten
m. m. J. P. Edströms efterlemnade enka, Carolina
Sofia Fröman.
40:o. Utskottet har vidare förehaft följande uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof gjorda framställningar, nemligen:
a) att, sedan genom de sist fastställda löneregleringar för Landtstaten, lönen
för Landsgcvaldigeru i Stockholms län blifvit bestämd till 630 R:dr R:mt, men
nuvarande Landsgcvaldigern N. Nilsson, enligt äldre stat åtnjutit 722 R:dr 44 öre
och funnits berättigad att sistnämnde högre lön fortfarande under sin tjenstetid
tillgodonjuta, skilnaden emellan dessa båda lönebelopp, eller 92 R:dr 44 öre, som
för innevarande statsreglerings-period i nåder förklarats böra anordnas och utgå
af sjette Hufvud-titelns allmänna besparingar, måtte på allmänna Indragnings-staten
uppföras, för att Nilsson, för den tid han vidare befattningen innehar, tillgodokomma;
b)
att Häradsskrifvaren i Öster- och Wester-Rekarne häraders fögderi af
Södermanlands län Carl Gustaf Bernhard Jacobsson, hvilken vore född år 1803
och varit i Statens tjenst sedan år 1822, samt numera nästan helt och hållet förlorat
synförmågan, utan förhoppning att kunna densamma återvinna, måtte, med
afseende härå och å hans intygade medellösa belägenhet, oaktadt han icke uppnått
föreskrifven lefnads- och tjensteålder, förklaras berättigad att, efter erhållet
afsked från Häradsskrifvare-tjensten, från allmänna Indragnings-staten åtnjuta en
årlig pension till det för Häradsskrifvare bestämda belopp 1,500 R:dr Runt;
c) att likaledes Häradsskrifvaren i Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds häraders
fögderi af Östergötlands län, Anders Isah Medelplan, hvilken vore född år
1800 och varit i Statens tjenst omkring 38 år, deraf 33 år såsom ordinarie Häradsskrifvare,
men enligt företedt läkarebetyg numera, i följd af i tjensten ådragen sjuklighet,
vore oförmögen att samma tjenst bestrida, måtte, med afseende såväl derå,
som å den längre tid han i Statens tjenst tillbragt och hans derunder städse ådagalagda
nit och skicklighet, få, derest han styrker sig fortfarande vara af sjukdom
hindrad från utöfningen al sin tjenst, efter erhållet afsked från densamma, oaktadt
han då icke uppnått föreskrifne lefnads- och tjensteålder, uppföras å allmänna Indragnings-staten
för åtnjutande af årlig pension af 1,500 R:dr;
d) att enär förste Kanslisten hos Styrelsen för allmänna Väg- och Yattenbyggnader
Olof Sahlgren, i följd af sjukdom, alltsedan April månad 1856 varit förhindrad
att sin tjenst bestrida och från nämnde tid, såsom medellös, af tillfälliga
besparingar å Styrelsens aflöningsmedel årligen åtnjutit understöd, bemälde Sahlgren,
hvilken, född 1793, varit i Statens tjenst anställd dels från år 1810 till 1824,
då han, efter vunnen befordran till förste Sekreterare uti Kabinettet för Utrikes
Brefvexlingen, från samma beställning erhöll entledigande, dels ook sedermera från
år 1841, då han förordnades att vara förste Kanslist och Registrator vid förbemälde
Styrelse, samt, enligt företedt läkarebetyg, lider af svag syn och minskad
arbetsförmåga, måtte varda på Indragnings-staten förflyttad, till åtnjutande derifrån
under sin återstående lifstid af pension till ett emot det af honom såsom Kanslist
och Registrator hos Styrelsen för allmänna Yäg- och Yattenbyggnader innehafda
arfvode svarande belopp af 900 R:dr Runt;
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
e) att Landskamererare]! i Gottlands län Lars Johan Gardell, hvilken uppnått
en ålder af 70 år, och, efter att under åren 1826—1832 tjenstgjort såsom
Stadskassör, Stadsfiskal och Post-inspektor, äfvensom Protokollsförande i Taxeringskommittéerna
uti Wisby, samt derjemte innehaft förordnande såsom Länsbokhållare
i Gottlands län från den 17 Oktober 1829 till den 15 Januari 1830, blifvit
den 20 September 1832 i nåder förordnad att förestå Landskamererare-tjensten i
samma län, hvarmed han sedermera fortfarit intilldess han 1838 till Landskamererare
utnämndes, finge, ehuru han sålunda icke i Statens tjenst oafbrutet tillbragt
den i författningarne föreskrifna tid af 30 år, efter erhållet afsked från Landskamererare-befattningen,
uppföras på Indragnings-staten till åtnjutande under sin
återstående lifstid af en årlig pension till det belopp, som nu är eller framdeles
blifver för Landskamererare bestämdt.
Med afseende å de till stöd för högstberörde nådiga framställningar anförda
förhållanden finner Utskottet skäligt tillstyrka,
att ofvan omförmälda tjenstemän må på allmänna Indragningsstaten
uppföras, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit; dock att, hvad
angår den Landskamereraren Gardell tillkommande pension,
denna bör utgå med samma belopp, 3,000 Ridr, hvartill pensionen
för Landskamererare vid sednaste riksmöte bestämdes.
41:o. I betraktande af ej mindre Sekreteraren i Landtbruks-akademien Johan
Theophil Nathorsts stora förtjenster om Svenska jordbruket, än ock det utmärkta
sätt, hvarpå han alltsedan 1841 under en tiderymd, då jordbruks-näringen
inom landet gjort hastigare framsteg ån någonsin förut, såsom Akademiens Sekreterare
dertill medverkat, har Kongl. Majit i nåder föreslagit, att Nathorst, som under
sistlidet år uppnått don ålder af 65 år, vid hvilken Statens civile embetsoch
tjenstemän äro i allmänhet berättigade att, om försvagad helsa dertill föranledei’,
ur tjenst afgå med pension från allmänna Indragnings-staten, finge, i likhet
med hvad för de sistnämnde sålunda är stadgadt, efter erhållet afsked från berörde
Sekreterare-befattning, uppföras å Indragnings-staten till åtnjutande af årlig pension
af 3,600 R:dr, motsvarande åttatio procent af hans nuvarande aflöning 4,500
R:dr.
Denna nådiga framställning är, enligt hvad Utskottet af de till den Kongl.
Propositionen hörande handlingar inhemta!, föranledd af Kongl. Landtbruks-akademiens
till Kongl. Majit don 10 September nästlidet år afgifna underdåniga memorial,
deruti dock Akademien anhållit, att Kongl. Majit täcktes föreslå ifrågavarande
pension åt Sekreteraren Nathorst till hela beloppet af hans nuvarande aflöning; —
och hafva uti samma syftning motioner blifvit väckta inom samtliga Riks-Stånden,
nemligen hos Ridderskapet och Adeln af Grefve Mörner, G. G. I)., hos PresteStåndot
af Professor Selander, hos Borgare-Ståndet af Herr llosenqyist och hos BondeStåndet
af Riksdags-fullmägtigen Johannes Larsson från Jönköpings län.
Uti berörde Memorial, — hvars hufvudsakliga innehåll Utskottet, enär detsamma
blifvit af samtlige nyssbemålde motionärer åberopadt, ansett sig böra meddela
— hade Landtbruks-akademien anfört, att Akademiens Sekreterare Nathorst,
som under helarin lefnad egnat sina bemödanden åt befrämjandet af Svenska jordbrukets
utveckling samt ifrån år 1841 fullgjort de många och vigtiga åligganden,
som med Sekreterare-befattningen i Akademien vore förenade, under sistlidet år
uppnått den ålder af 65 år, vid hvilken Statens civile tjenstemän äro i allmänhet
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
39
berättigade att, om försvagad helsa dertill föranleder, få ur tjenst afgå med tillgodonjutande
under deras återstående lifstid af pension från Rikets allmänna Indragnings-stat.
En sådan förmån voi-e emellertid ej Akademiens Sekreterare, tillerkänd,
ehuru den ställning, han inom samhället intoge, den ansträngande verksamhet,
som i alltmera vidgadt omfång af honom fordrades, angelägenheten för
det allmänna att befattningen endast anförtroddes åt en person med öfverlägsen
förmåga, och det billiga deruti, att denne, så framt han till samhällets gagn utförde
sitt svåra uppdrag, hade att tillförse sig en från näringsomsorger och nöd
fredad ålderdom, syntes grundlägga rättmätiga anspråk för honom, att i detta hänseende
varda ställd på jemlik fot med Statens öfrige tjenare. — Med afseende
häruppå, och vid betraktande derjemte ej mindre af Sekreteraren Nathorsts stora
förtjenst om Svenska jordbruket, hvarigenom landet tillskyndats fördelar, som ej
skulle blifva begränsade endast inom den närvarande tiden, än ock af det utmärkta
sätt, hvaruppå han under en tiderymd, då Svenska jordbruket gjort hastigare framsteg
än någonsin förut, såsom Akademiens Sekreterare härtill medverkat, dels genom
att fästa uppmärksamheten på för handen varande brister och gifva väckelse
till deras afhjelpande, dels ock derigenom att han medelst en klar och öfvertygande
framställning af de hos Akademien eller dess Förvaltnings-kommitté afhandlado
och utredda frågor, merendels lyckats för dem vinna den allmänna meningen
och på sådant sätt främja deras framgång, hade Akademien funnit sig ej blott af
rättskänsla, utan äfven för att bereda samhället tillfälle att lemna Sekreteraren
Nathorst ett offentligt bevis på sitt erkännande af hans förtjonster om Svenska
jordbruket, uppmanad att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om nådig
framställning till Rikets Ständer, att Sekreteraren Nathorst måtte förklaras berättigad,
att, då han funne helsa och krafter ej vidare tillåta honom att fortfara
med sin hos Akademien innehafvande Sekreterarebefattning, få från densamma
afgå med åtnjutande under sin återstående lifstid af pension från Rikets allmänna
Indragnings-stat, hvilken pension Akademien, på sätt ofvan är omförmäldt, föreslagit
till 4,500 R:dr, eller enahanda belopp, som Nathorst, jemte fri bostad, för
närvarande i lön åtnjuter.
Med erinran att den af Kongl. Majit föreslagna nedsättning af det sålunda
begärda pensionsbeloppet grundade sig på hvad för Statens embets- och tjenstemän
är i afseende på rättighet till pension stadgadt, samt att, då någon sådan
rättighet icke kunde för Landtbruks-akademiens Sekreterare åberopas, samma
stadganden följaktligen ej heller vore i detta fall tillämpliga eller åtminstone icke
behöfde af Rikets Ständer iakttagas, hafva ofvannämnde motionärer ansett, att
Sekreteraren Nathorsts pension borde bestämmas med hufvudsakligt afseende på
hans stora förtjenster om jordbruksnäringen och det utmärkta sätt, hvarpå han,
till gagn för hela landet, utöfvat sin befattning såsom Landtbruks-akademiens Sekreterare.
I betraktande häraf, och då dertill komme, att Nathorst under större
delen af sin tjenstgöringstid varit i åtnjutande af en så knapp aflöning, att den
svårligen kunnat vara tillräcklig för honom personligen, ännu mindre för underhållet
och uppfostran af en talrik familj, och att han således under sitt sträfvande
att gagna fäderneslandet och det allmänna, långt ifrån att kunna göra några besparingar
för framtiden, måst till fyllande af de dagliga behofven i ej ringa grad
anlita sina enskilda, ingalunda betydliga tillgångar, hafva motionärerne hemställt,
det Rikets Ständer måtte bestämma ifrågavarande pension i enlighet med det af
Landtbruks-akademien i underdånighet afgifna förslag.
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152,
Erkännande Sekreteraren Natliorsts oaflåtliga och berömvärda sträfvanden
för det Svenska jordbrukets utbildning, anser äfven Utskottet billigheten påkalla,
att han, ehuru icke till pension berättigad, må genom ett lämpligt understöd af
Rikets Ständer sättas i tillfälle att, när aftagande hälsa och krafter ej längre
medgifva honom att fortfara med sin befattning såsom Landtbruks-akademiens
Sekreterare, kunna derifrån afgå; men, beträffande beloppet, af ifrågavarande pensions-understöd,
har Utskottet, då Kongl. Maj:t ansett enahanda beräkningsgrund,
som är gällande för pensionering af Statens cmbets- och tjenstemän, höra härvid
tillämpas, icke funnit skäl att i förevarande fall tillstyrka undantag från hvad
sålunda är i allmänhet stadgadt; i följd hvaraf Utskottet hemställer,
det Rikets Ständer måtte förklara Sekreteraren Nathorst berättigad
att, vid afgång från sin befattning såsom Landtbruksakademiens
Sekreterare, på allmänna Indragnings-staten under
sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af
3,600 R:dr.
42:o. Till beredande af ersättning från och med år 1861 åt tretton särskilda
Länsmän inom riket, i den mån desse, utan förhöjning i nuvarande lön på stat,
efter nämnde tid vid sina tjenster qvarstå, för den minskning i de af dem förut
innehafda kontanta löneinkomster, hvilken äfven efter sednast fastställda lönereglering
egde rum och uppstått i följd af den i och för 1855 års lönereglering verkställda
nya uppskattningen af Länsmansboställena, hvarigenom bland löneförmånerna
ingått högre boställs-afkastning än efter äldre stater beräknats, emot det
att förut åtnjutna kontanta lönebelopp i större eller mindre mån försvunnit, har
Kongl. Mnj:t begärt, att på allmänna Indragnings-staten måtte anvisas en summa,
motsvarande hvad, enligt af Kammar-kollegium och Stats-kontoret verkställd utredning,
kunde komma att i ofvanberörda afseende för hvarje år erfordras, eller
1,222 Ridr 72 öre; — och som Utskottet, efter erhållen del af de till denna fråga
hörande handlingar, i afseende å det uppgifna ersättningsbeloppet icke funnit något
att erinra, tillstyrker Utskottet,
att denna nådiga framställning måtte af Rikets Ständer bifallas.
43:o. Sedan Kongl. Stats-kontoret uti skrifvelse den 11 Oktober nästlidet
år i underdånighet anmält, att den hy reser sättning, som till Hernösands stads Borgerskap
för Landshöfdinge-residenshuset derstädes med 800 R:dr R:mt årligen från
längre tid tillbaka utgått och varit å Riks-statens sjette Hufvudtitel, under rubriken:
”Landt-staterne i Länen”, särskildt upptagen, deremot vid sednaste statsreglering,
då särskilda medel anslogos för residenshusets inlösande till Kronan, icke
kommit att å staten uppföras; och då, enligt hvad hos Kongl. Majit redan tillförene
anmäldt blifvit, Hernösands Borgerskap icke antagit de vid lösesummans beviljande
fästade vilkor samt residenshuset således hittills icke kunde inköpas, har
Kongl. Majit föreslagit Rikets Ständer, det omförmälde hyresersättning, som följaktligen
måste fortfarande erläggas, måtte få på allmänna Indragnings-staten uppföras
att utgå intilldess Landsköfdinge-residenshus i Hernösand blefve för Statens räkning
inköpt eller nybygdt.
Då Rikets Ständer icke allenast vid förra riksdagen beviljat, bland annat,
ett anslag å 54,650 Ridr för det ifrågaställda nya Landtstats-embetshuset i Hernösand,
Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 152.
41
sand, utan ock vid innevarande riksmöte, med bifall till Stats-Utskottets yttrande
i 16:dc punkten af Utlåtandet N:o 94, anvisat ett från 10,000 till 40,000 R:dr
förhöj dt belopp till inlösen al det gamla Landtstats-embetshuset derstädes, kan
det väl antagas, att hinder ej vidare skall möta för omförmälda byggnadsföretag;
men då detsamma emellertid icke lärer kunna fullbordas under nuvarande statsreglerings-period,
och, intill dess sådant skett, ofvanberörde hyres-ersättning torde
fortfarande böra utgå, finner Utskottet sig böra tillstyrka,
att, på sätt Kongl. Ma:jt föreslagit, 800 R:dr må för sagde
ändamål på allmänna Indragnings-staten upptöras.
44:o. I betraktande af Landshöfdingen i Gefleborgs län Lars Magnus Lagerheims
långvariga tjenstetid både som militär och civil embetsman, har Kongl.
Maj:t behagat föreslå, att hans, med åtta till största delen oförsörjda barn, i särdeles
tryckande omständigheter stadda enka, Anna Sofia Paulina Wahlfelt, måtte
på allmänna Indragnings-staten tilläggas en pension af 1,000 R:dr om året; — till
hvilken nådiga framställning Utskottet funnit sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
45:o. Jemte erinran, hurusom Rikets år 1850—1851 församlade Ständer
beviljade aflidne Landshöfdingen i Elfsborgs län, Paid Sandelhjelms cfterlemnade
enka, Eru Sofia Dorothea Sandelhjelm, född Zetterman, en årlig pension å allmänna
Indragnings-staten till belopp af 250 R:dr banko, har, uti en hos Borgare-Ståndet
väckt motion, Herr G. G. Fridstedt anfört, att då Landshöfding Sandelhjelm i 56
års tid tjenat Staten och derunder städse ådagalagt utmärkta embetsmannaförtjenstcr;
och då han, ehuru berättigad att vid 65 års ålder undfå afsked och dervid
komma i åtnjutande af årlig pension å 3,000 R:dr banko, det oaktadt, fortfarande
bibehållit sitt embete ytterligare 10 år, hvarigenom en summa af tillhopa 30,000
R:dr samma mynt blifvit Stats-verket besparad, hans efterlcmnade Enka syntes
höra hugnas med något större understöd, helst hon vore till åren kommen och af
svag helsa samt derjemte i sin fattiga och hjelplösa belägenhet hade en o försörjd
dotter att omhulda; — och har Motionären i anledning häraf hemställt, att pen
sionen
för Enkefru Sandelhjelm måtte från dess nuvarande ringa belopp, hvilket
vore otillräckligt för tillfredsställandet af till och med de aldra oundgängligaste
lefnadsbehofven, med 225 R:dr förhöjas, så att densamma komme att utgöra 600
R:dr Runt.
Då de af motionären till stöd för denna framställning åberopade och Utskottet
delgifna handlingar utvisa, att Landshöfdingen Sandelhjelms efterlemnade
enka och oförsörjda dotter sakna egna tillgångar för sin bergning, har Utskottet
mod afseende derå att i många andra fäll större pensionsbelopp blifvit enkor efter
högre embetsman tillerkända, ansett sig böra tillstyrka,
att den på allmänna Indragnings-staten för Landshöfdingen
Sandelhjelms Enka, Sofia Dorothea Zetterman, uppförda pension
å 375 Riksdaler, må till 600 R:dr förhöjas.
46:o. Enligt hvad Kongl. Maj:t, genom en till Rikets Ständer den 24 näst
lidne
Eehruari aflåten skrifvelse (N:o 97), behagat meddela, hade uti en af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län till Kongl. Maj:t i underdånighet in
llih.
till P. St. Prot. 1859 f 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 band. 25 Haft. 6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
sänd skrift f. d. Kronofogden i Torneå fögderi af nämnde län, Kommissions-landtmätaren
och Riddaren af Kongl. Wasa-orden H. W. Hackzell, hvilken den 12 Januari
1855 undfått nådigt afsked från berörde kronofogde-svssla med pension å
allmänna Indragnings-staten till det då för Kronofogden bestämda belopp af 800
R:dr B:ko, i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t måtte täckas att, jemte beviljande
af nådigt afsked från den kommissions-laudtinätare-befattning, sökanden
ännu innehade, antingen tillägga honom pension å nyssnämnda stat till det belopp
af 900 R:dr R:mt, som numera blifvit för Kommissions-landtmätare.bestämdt, med
tillstånd för honom att derjemte bibehålla den redan erhållna kronofogde-pensionen,
eller ock, om sådant icke kunde cga rum, i nåder förhöja sistnämnde pension
till det belopp af 2,000 R:dr, som, enligt Rikets sednast församlade Ständers
beslut, numera, under stadgade vilkor, tilldelas afskedstagande Kronofogdar; till
stöd för hvilken ansökning blifvit i underdånighet anfördt, att sökanden, född den
8 Februari 1789, således numera uppnått 71 års ålder samt att, sedan 1811, då
han i Augusti månad till Auskultant vid Landtmäteriet antogs, eller mera än 48
år, varit i Statens tjenst anställd, hvarunder han blifvit år 1816 förordnad till
extra Landtmätare i Norrbottens län, 1819 utnämnd till Kommissions-landtmätare
och 1821 till Häradsskrifvare i Torneå fögderi samt år 1850 konstituerad till
Kronofogde derstädes; att, på sätt den ingifna tjensteförteckningen dessutom gåfve
vid handen, Hackzell jemväl under den tid han innehaft häradsskrifvare-tjenst,
varit förordnad att bestrida landtmäteri-sysslor, samt sednast år 1858, eller sedan
han lemnat kronofogde-befattningen, efter förordnande verkställt en landtmäteriförrättning;
att sökanden, till följd af aftagande kroppskrafter och bruten helsa,
ej mera förmådde lägga verksam hand vid göromålen, samt slutligen att han, med
knappa löneinkomster, haft en talrik familj att underhålla, hvaraf ännu tvänne
döttrar vore oförsörjda; vitsordande Kongl. Majus Befallningshafvande, att Hackzell
under sin långvariga tjenstetid med mycken flit oeh duglighet uträttat de honom
anförtrodda värf, hvarföre Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett sig ega full
anledning att ansökningen förorda; åtminstone såvida att sökanden måtte komma
i åtnjutande af förhöjd pension såsom Kronofogde.
Till följd af erhållen nådig remiss å berörde ansökning hade Kongl. Majis
och Rikets Stats-kontor, jemte öfverlemnande af Öfver-direktörens vid Landtmäteriet
i ämnet infordrade underdåniga yttrande, deruti bemälde Öfver-direktör förordat
den underdåniga ansökningen, i underdånighet anfört, att hvad anginge
Hackzells anhållan att, med bibehållande af sin kronofogde-pension, undfå pension
äfven såsom Kommissions-landtmätare, så enär, enligt Stats-kontorets tanke,
icke någon borde kunna för mer än en tjenst uppbära pension å allmänna Indragnings-staten,
i likhet med hvad uti det nådiga Reglementet för Civil-statens
Pensions-inrättning finnes för denna inrättnings delegare bestämdt föreskrifvet,
samt, Stats-kontoret veterligen, tvänne pensioners uppbärande på allmänna Indragnings-staten
förr icke blifvit medgifvet utom i ett enda, med det förevarande, ej
fullt lika fall, nemligen då Kongl. Majit, jemlikt nådiga Brefven den 9 Februari
och 4 Oktober 1855, beviljat Fxpeditions-kronofogden och Länsmannen i Selebo
härad af Södermanlands län, A. Hagberg, vid afsked från dessa befattningar, pensioner
å nämnde stat för håda tjensterna och sådant hufvudsakligen på den grund,
att Hagberg på samma gång innehaft och bestridt bägge nämnde beställningar
och uppburit de för desamma å stat anslagna löner, äfvensom att summan af dessa
pensioner ändock understege den, sorn, enligt då gällande stat, hestodes Kronofogdar,
funne sig Stats-kontoret sakna skäl att å Hackzells ansökning om pension
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
43
såsom Kommissions-landtmätare tillstyrka nådigt bifall; — att, beträffande sökandens
alternativt gjorda underdåniga anhållan om förhöjning af hans kronofogdepension,
Stats-kontoret, under antagande att det vid sistförfluten riksdag fattade
beslut om förbättrade pensionsvilkor för Kronofogdar, äfvensom för andre tjenstemän,
ej kunde tilläggas retroaktiv verkan, samt då en sådan tillämpning deraf,
till förmån för Hackzell, utan tvifvel skulle framkalla ansökningar i enahanda
syftning utaf andra tjenstemän, hvilka erhållit afsked med pension enligt förut
gällande föreskrifter, ansåge sig icke heller böra understödja Hackzells i denna
del gjorda anhållan; men att, för den händelse Kongl. Majk, med afseende å sökandens
långa och verksamma tjenstemannabana samt den obemedlade ställning,
hvaruti han med hustru och barn sig befinner, skulle anse skäl vara för handen, att
uti ifrågavarande ämne, i ena eller andra hänseendet, göra nådig framställning till
Rikets nu församlade Ständer, Stats-kontoret funne sig böra i underdånighet tillägga,
att Hackzell uppfyllt de vilkor, som, jemlikt Kongl. Förordningen den 24
Januari 1778 och Kongl. Brefvet den 25 Juni 1818, kungjordt genom Kammarkollegii
cirkulär den 11 Oktober 1819, fordras för åtnjutande af pensionsrätt å
allmänna Indragnings-staten.
Få de af Stats-kontoret uti förberörda Utlåtande anförda skäl, hade Kongl.
Majk funnit Hackzells alternativt gjorda anhållan om förhöjning i den kronofogdepension,
han redan uppbär, icke böra vinna afseende; men då af de utaf Rikets
Ständer meddelade stadganden, angående pensionsrätt för landtstats-tjenstemän och
för Kommissions-landtmätare, icke kunde med visshet slutas, huruvida Hackzell,
hvilken samtidigt innehaft kronofogde- och kommissions-landtmätare-tjenst och år
1855 blifvit uppförd å Indragnings-stat med kronofogdelön såsom pension, borde,
vid nu sökt afsked från den med lön icke försedda kommissions-landtmätare-tjensten
och vid i öfrigt uppfyllda vilkor för pensions åtnjutande, anses berättigad att å
nämnde stat erhålla pension äfven såsom Kommissions-landtmätare, liar Kongl.
Majk, med anledning af Hackzells ansökning i sistnämnde hänseende, till Rikets
Ständer i nåder öfverlcmnat att bestämma, huruvida Hackzell må varda till pension
såsom Kommissions-landtmätare å allmänna Indragnings-staten uppförd.
Stats-Utskottet, som delar de af Kongl. Stats-kontoret i detta ämne uttalade
åsigter, att pension å allmänna Indragnings-staten för mer än en tjenst icke
bör någon beviljas, äfvensom att Rikets sednast församlade Ständers beslut om
förbättrade pensionsvilkor för de liesta tjenstemän icke kan hafva retroaktiv verkan,
har emellertid, med afseende å den ovanligt långa tid Kommissions-landtmätaren
Hackzell varit i Statens tjenst anställd och det utmärkta sätt, hvarpå han,
enligt honom meddelade vitsord, städse fullgjort sina åligganden, funnit skäligt
tillstyrka,
att ytterligare ett årligt understöd af 600 R:dr må åt Kommissions-landtmätaren
Hackzell lör hans återstående lifstid
på allmänna Indragnings-staten uppföras och tilläggas den honom
förut beviljade pensionen af 1,200 R:dr.
47:o. Uti en till Rikets Ständer den 17 November nästlidet år aflåten nådig
Proposition (N:o 59) anföres, hurusom hos Kongl. Majk Landskanslisten i
Gefleborgs län Johan August Hansson, som, född den 14 April 1797, 33 år innehaft
berörde tjenst, i underdånighet anhållit, att, enär han, på sätt bifogadt läkarebetyg
vitsordade, till följd af ett slaganfall, sedan omkring ett och ett halft år lede
af lamhet i högra sidan af kroppen, hvilken sjukdom, sedermera blott obetydligt
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
förbättrad, gjorde honom oförmögen att tjcnsten vidare sköta, honom måtte varda
i nåder tillagd pension för hans återstående lifstid till belopp af 500 R:dr R:mt
årligen, motsvarande hans nuvarande lön på stat, å hvilken underdåniga ansökning
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet tillstyrkt nådigt afseende, så att
Hansson hlefve satt i tillfälle att, mot lönens åtnjutande på Indragnings-stat, afgå
från tjensten och att den, som densamma förrättade, finge oafkortadt tillgodonjuta
dermed förenade inkomster. — Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hade
Stats-kontoret, enär sökanden hvarken hunnit den lefnadsålder eller tillryggalagt
den tjenstetid, som författningsenligt utgjorde vilkor för civile emhets- och tjenstemän
rättighet att vid afskedstagandet undfå pension å allmänna Indragningsstaten,
funnit sig icke kunna å den underdåniga ansökningen för närvarande tillstyrka
nådigt bifall, men då emellertid afslag å ansökningen skulle hafva tillföljd
att ifrågavarande landskanslist-tjenst ännu under flera år, eller intill dess Hansson
uppnått den för pensions erhållande föreskrifna lefnads- och tjenste-åldern, komme
att, såsom för närvarande, uppehållas genom vikarie, alldenstund det pensionsbelopp
af 200 R:dr årligen, hvilket Hansson egde att vid afskedstagandet af Civilstatens
Pensions-Inrättning uppbära, måste anses vara alltför ringa, för att han,
med hustru och fern oförsörjda barn, skulle, mot åtnjutande deraf, kunna afgå från
sin befattning, af hvars löneförmåner han, så länge tjenstledigheten fortfor, icke
behöfde afstå mer än en fjerdedel, hade Stats-kontoret, i öfverensstämmelse med
hvad i två likartade frågor, angående pension för Häradsskrifvarne C. G. B. Jacobsson
och A. J. Medelplan blifvit föreslaget, i underdånighet hemställt, att, till
undvikande af de med tjenstens bestridande genom vikarie förknippade olägenheter,
nådig proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas om Hanssons förflyttande
å allmänna Indragnings-staten.
Med afseende å Landskanslisten Hanssons af läkare intygade oförmögenhet,
i följd af sjuklighet, att sin tjenst vidare bestrida, samt å hvad Stats-kontoret
i underdånighet anfört, har Kongl. Maj:t föreslagit Rikets Ständer, att bemälde
Hansson måtte förklaras berättigad att, efter erhållet afsked från landskanslist-tjensten,
oaktadt han icke uppnått föreskrifven lefnads- och tjenste-ålder,
å allmänna Indragnings-staten uppföras för åtnjutande af årlig pension, motsvarande
landskanslist-lönen på stat, eller 500 R:dr Runt; — och får, i betraktande
af hvad härvid förekommit, Utskottet tillstyrka,
att denna nådiga framställning må af Rikets Ständer bifallas.
48:o. Från Ridderskapet och Adeln har Utskottet erhållit remiss å en af
Grefve II. A. Taube väckt motion, deruti anföres, hurusom Förste landtmätaren i
Nyköpings län Gustaf Jolian Leatz, i April månad 1858 aflidit, efter att hafva
under en 34:årig tjenstemannabana cgnat hela sin tid åt ett samvetsgrannt utöfvande
af sina mödosamma befattningar. Under nära 7 år hade Leatz varit tillförordnad
Förste landtmätare i det län, der han sedan under år innehaft samma
tjenst på ordinarie stat, och under sin långvariga verksamhet hade Leatz genom
ordentlighet och utmärkt skicklighet gjort sig allmänt värderad af länets innevånare.
På grund häraf och då denne embetsman, oaktadt ett träget och mödosamt
arbete under en lång följd af år, ej lyckats att förvärfva något till betryggande af
sin familjs bergning, utan enkan deremot nödgats till borgenärernas förnöjande afträda
boet, och med sex barn nu befunne sig i den mest bekymmersamma belägenhet,
har motionären anhållit, det Rikets Ständer måtte bevilja henne en årlig
pension af 400 R:dr R:mt,
Stats-Utskottets Utlåtande N\o 152.
45
Med afseende å de af motionären sålunda anförda och genom bifogade handlingar
bestyrkta förhållanden, finner Utskottet skäligt tillstyrka,
att Förste Landtmätaren G. J. Leatz’ Enka, Mathilda Charlotta
Bergnehr, må på allmänna Indragnings-staten uppföras
till åtnjutande af en årlig pension å 400 Ii:dr.
49:o. För att bereda något understöd af allmänna medel åt Enkan efter
Kronolänsmannen på Åland Erik Arén, sorn med döden afgick den 20 September
nästlidet år, hafva uti väckta motioner, som från vederbörande Riks-stånd blifvit
till Utskottet remitterade, inom Borgare-Ståndet Herr P. Staaff, med hvilken Herr
Lallerstedt jemte flera andra ledamöter af det vällofliga Ståndet sig förenat, samt
hos Bonde-Ståndet Riksdags-fullmägtigen P. F. Mengel från Upsala län anfört, att
bland de många prof på uppoffrande mod och fosterlandskärlek, som af män äfven
utom krigare-ståndet ådagalades under det för Sverige till utgången visserligen
olyckliga, men dock ärorika krig, som ändades med förlusten af Finland, fäderneslandets
häfder med outplånliga drag bevarade minnet af den bragd, då allmogen
på Åland, efter uppmaning och under anförande af Adjunkten Gummerus och
Kronolänsmannen Arén, i Maj månad 1808 angrep och tillfångatog den Ryska fördelning
af iner än 600 man, som vid krigets utbrott tagit nämnde öar i besittning.
Utan anspråk på utmärkelse eller belöning för en handling, som härflutit endast
från begäret att, efter bästa förmåga, kunna gagna fosterlandet i dess strid emot
utländskt våld, hade dock Arén icke gått alldeles i saknad af den erkänsla från
det allmännas sida, hvaraf han genom sitt vid berörda tillfälle visade mod och rådighet
gjort sig förtjent; ty genom Kongl. Brefvet till Stats-kontoret don 19 Oktober
1808, tillerkändes Arén såsom orden lyda: ”till ytterligare betygande af Kongl.
”Maj:ts nådiga välbehag öfver hans ådagalagda nit och rådighet vid Ryska truppernas
fördrifvande från Åland”, ett belopp af 200 R:dr B:ko årligen, till dess han
kunde erhålla någon annan tjenst, hvilket sedermera likväl icke inträffade, hvadan
nämnde pension fick af Arén fortfarande bibehållas. Under åberopande häraf och
med uttryckande af den förhoppning, att Svenska folkets representanter icke skola
undandraga sig att lenina af behofvet påkalladt bistånd åt den i torftiga omständigheter
efterlemnade åldriga enkan efter den fosterlandets son, som af detsammas
erkänsla gjort sig förtjent, hafva motionärerne föreslagit Rikets Ständer att, såsom
en gärd af aktning för Kronolänsmannen Aréns minne och hans vid ett vigtigt
tillfälle ådagalagda välförhållande, måtte medgifva, att hans Enka, Fredrika
Sofia Lindström,, finge för sin återstående lifstid uppföras å allmänna Indragningsstaten
till åtnjutande af den hennes bemälde man i lifstiden tillagda pension af
600 R:dr R:mt; — och tillstyrker Utskottet, på grund af hvad bemälde motionärer
sålunda anfört,
att den i ofvannämnde hänseende gjorda framställning må vinna
Rikets Ständers bifall.
50:o. Hos Bonde-Ståndet har Riksdags-fullmägtigen Lars Ersson från Södermanlands
län genom motion, deruti Riksdags-fullmägtigen A. Söderholtz från
samma län instämt, till Rikets Ständers behjertande framställt den nödställda belägenhet,
hvari aflidne Häradsskrifvaren i Oppunda och Willåttinge häraders fögderi,
Landskamereraren Jonas Fröbergs Enka, Ulrika Henrika Fröberg, född Carell,
sig befunne; varande af motionären i sådant afseende vidare anförd t, att Fröberg,
som, född år 1789 och den 29 Oktober 1816 befordrad till Häradsskrifvare,
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
afled den 2 September 1835, vid sin död efterlemnade, utom enkan, tvänne minderåriga
flickebarn, för hvars uppfostran modren icke haft andra tillgångar att använda,
än dels den ringa pension af 45 R:dr årligen, som hon från Oivil-statens
allmänna pensions-inrättning åtnjutit, dels ett henne tillfallet arf till belopp af
800 R:dr. De ansträngningar, som den moderliga omvårdnaden om barnen, hvilka
under uppvexten båda varit sjukliga, gjort nödvändiga, hade brutit hennes krafter
och så medtagit tillgångarne, att hon vid en ålder af 55 år med sina ännu oförsörjda
döttrar befunne sig i verklig fattigdom. På grund af dessa förhållanden
och med afseende hufvudsakligen å hennes aflidne mans stora förtjenster ej mindre
såsom embetsman, derför han ock såsom ett vedermäle af Kongl, ynnest den
10 September 1831 hugnades med Landskamererare namn, heder och värdighet,
än äfven såsom enskild medborgare, i hvilken egenskap han varit af alla särdeles
högt aktad och värderad, har motionären hemställt, att Enkan Fröberg måtte, sålänge
hon lefde ogift, af allmänna medel beviljas en årlig pension af 300 11:dr.
Då Landskamereraren Fröberg i lifstiden utmärkt sig såsom en skicklig
och nitisk tjensteman, men i sin bästa ålder bortrycktes, innan han ännu hunnit
att i någon mån betrygga sin familjs ekonomiska ställning, finner Utskottet dessa
omständigheter innefatta bevekande skäl för Rikets Ständer att tilldela hans i
fattigdom efterlemnade enka något understöd för hennes återstående dagar och får
i sådant hänseende tillstyrka,
att en årlig pension af 200 R:dr måtte för Landskamereraren
Fröbergs enka, Ulrika Henrika Carell, på allmänna Indragni
ngs-staten uppföras.
51:o. Uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion har Riksdags-fullmägtigen
Jonas Andersson från Östergötlands län hemställt, att en förhöjd pension måtte beviljas
f. d. Kronolänsmannen i Dahls härad af nyssnämnda län J. F. Billroth; men
då, enligt hvad Utskottet inhemtat, Billroth numera aflidit, lärer denna motion i
följd häraf
hafva förfallit.
52:o. Genom motioner, som blifvit väckta dels inom Preste-Ståndet af Komministern
Beckman, mod hvilken Kontraktsprosten Kullman instämt, dels inom
Borgare-Ståndet af Herr Lindeström och dels hos Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen
Per Mattsson från Wester-Norrlands län, äro framställningar gjorda om
årligt understöd åt föreståndaren för Kongl. Teknologiska. Institutets verkstäder,
Konduktören Per Christoffer Recin, hvilken, enligt hvad motionärerne anfört, vore
född år 1795 och alltifrån yngre år, under särdeles knappa vilkor och svåra försakelser,
sökt utbilda sig för det yrke, hvartill naturen kallat honom och deruti han
såväl vid nämnde Institut, der han under mera än 20 års tid varit anställd, som
ock vid utförandet af de enskilda företag, för hvilka hans biträde varit anlitadt,
utvecklat en verksamhet, som gjorde honom väl förtjent utaf att, då han i följd
af sin ålder sannolikt snart måste lemna sin befattning vid Teknologiska Institutet
och saknade alla utsigter att kunna under återstående dagar bereda sig och
sin familj ens den tarfligaste bergning, komma i åtnjutande af något understöd
från det allmännas sida, hvarom motionärerne ansett sig desto hellre böra väcka
förslag, som det kunde antagas att, derest Recin icke har någon hjelp vid afskedstagandet
att påräkna, Institutets Styrelse icke osannolikt komme att af välvilja för
Recin vida utöfver den naturliga gränsen för tjenstemanna-dugligheten uppskjuta
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
47
Recius entledigande, hvilket tvifvelsutan skulle för Institutet blifva af menligt inflytande.
Af dessa skäl och med åberopande af åtskilliga dels utaf nyssnämnda
styrelse, dels af enskilda utfärdade intyg om Recins ådagalagda gagnande verksamhet,
nit och uppförande, äfvensom under meddelande af den upplysning, att
Recins nuvarande löneförmåner vid merherörda Institut utgjordes af 1,000 R:dr i
lön, jemte kostnadsfri bostad med vedbrand och lyshållning, hafva motionärerne,
manade af de särdeles ömmande omständigheter, som i detta fall sig företedde,
föreslagit, att Recin, efter erhållet afsked från sin befattning vid Teknologiska Institutet,
måtte på allmänna Indragnings-staten uppföras till åtnjutande af årligt
underhåll, hvars belopp Komminister Beckman och Riksdags-fullmägtigen Per
Mattson önskat måtto bestämmas till 1,000 R:dr, hvaremot något förslag i afseende
å summan icke blifvit af Herr Lindeström afgifvet.
Då den befattning, (Konduktören Recin vid Teknologiska Institutet innehar,
ehuru till grad och aflöning lägre än de öfriga lärarebefattningarno derstädes, obestridligen
är af största vigt och inflytande på elevernas utbildning i praktiskt hänseende,
och då det utmärkta sätt, hvarpå Recin utöfvat samma befattning, tillvunnit
honom allmänt erkännande och aktning, finner Utskottet sig böra understödja
de gjorda framställningarne om Recins uppförande på allmänna Indragnings-staten,
helst det måste vara angeläget, att den, som innehar denna vigtiga tjenstebefattning,
icke må föranledas att dervid qvarstå sedan lians verksamhet och förmåga
blifvit af ålder och aftagande krafter försvagad; — och får, på grund häraf, Utskottet
tillstyrka,
det Konduktören Recin må förklaras berättigad att, sedan
han, efter fyllda 05 år, erhållit afsked från sin befattning vid
Teknologiska Institutet, på allmänna Indragnings-staten uppbära
en årlig pension af 1,000 R:dr.
53:o. I anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga framställning, har
Utskottet ansett sig böra tillstyrka att, då förre Sekreteraren vid Kongl. Landtmäteri-lcontoret
Carl Erik Sandström vid sin död efterlemnat enka och sju oförsörjda
barn i ganska nödställd belägenhet,
Sandströms enka, Anna Erika Hallström, må på allmänna
Indragnings-staten uppföras till en årlig pension af 400 R:dr.
54:o. Enär, såsom Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor i underdånighet
anmält, ölvertalige Notarien derstädes Jolian Adam Jcedrén, vid en ålder af mer än
52 år och efter 26 års tjenst, vore besvärad af en årligen tilltagande svår bröstsjukdom
och ofta måste begagna tjenstledighet samt följaktligen icke kunde, enligt
sin önskan, lemna verket behöfligt biträde, har — enligt hvad Utskottet uti 2:dra
punkten af sitt Utlåtande N:o 94, angående 7:de Ilufvud-titeln omförmält — Kongl.
Maj:t i nåder föreslagit, att bernälde Jiedrén måtte förflyttas å allmänna Indragnings-staten
med bibehållande af sin nuvarande aflöning, som utgjorde 1,344 R:dr; —
och ehuru Rikets Ständer vid sistförflutna riksmöte, i anledning af då gjord enahanda
nådig framställning, förklarade sig under dåvarande förhållanden icke finna
skäl att densamma bifalla, har Utskottet, sedan sig visat, att Notarien Jaedréns
sjukdomstillstånd under de sistförflutna 3:ne åren ingalunda vunnit någon förbättring
samt således all anledning saknas till den förhoppning, att han hädanefter
vid mera framskriden ålder kan blifva i tillfälle att sin tjenst för någon längre tid
bestrida, ansett sig böra
48
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
ifrågavarande nådiga framställning till bifall hos Rikets Ständer
förorda.
55:o. Uppå derom gjord underdånig ansökan och då numera aflidne General-Tulldircktören
Friherre Garl Henrik Gyllenhaal, hvilken i mer än 50 år tjenat
Staten, först såsom, militär, derunder han förvärfvat guldmedalj lör tapperhet i fält
samt beklädt ett Regements-chefsembete, och sedermera såsom civil embetsman,
i egenskap af Landshöfding, Statsråd och General-Tulldirektör, efterlemnat enka
och trenne döttrar i behöfvande omständigheter, har Kongl. Maj:t vidare begärt,
att bemälda enka, Aurora af Nordin, som endast egde att af tullmedlen uppbära
en pension af 300 R:dr R:mt om året, måtte på allmänna Iudragnings-staten tilldelas
en årlig pension af 700 R:dr; — men som de af Kongl. Maj:t härvid anförda
omständigheter väl utvisa, att Friherre Gyllenhaal under en lång tid varit i Statens
tjenst och att höga embeten derunder varit honom anförtrodda, men deraf icke
kan slutas, att Friherre Gyllenhaal, genom det sätt, hvarpå dessa i allmänhet med
betydliga löneinkomster förenade embeten blifvit utöfvade, förvärfvat sig anspråk
på någon särskild erkänsla från det allmännas sida, har Utskottet funnit sig
sakna skäl att till bifall hos Rikets Ständer förorda högst
berörda
nådiga framställning.
56:o. Uti en till Rikets Ständer särskild aflåten nådig Proposition (N:o 69),
angående pension åt Chefen för Telegraf-verket i riket General-löjtnanten Garl
Akrell anföres, hurusom bemälde General-löjtnant, född den 13 Januari 1779 och
anställd i Statens tjenst från den 1 Februari 1796, då han vid Fortifications
corpsen
började sin gagnande verksamhet, i underdånighet anhållit, att, enär han
vid sålunda upphunnen ålder af nära 81 lefnadsår och 64 tjensteår, snart torde
finna sig förbunden att lemna sin nuvarande befattning såsom Chef för Telegrafverket,
Kongl. Majit måtte hos Rikets Ständer utverka deras medgifvande för
sökanden att, efter erhållet afsked från nämnda Chefsbefattning, varda på Rikets
allmänna Indragnings-stat uppförd till åtnjutande under sin återstående lifstid
af pension svarande mot det aflöningsbelopp, sex tusen Riksdaler Riksmynt,
som han nu på Telegraf-verkets stat uppbär; — varande i öfrigt, angående General-löjtnanten
Akrells verksamhet meddeladt, att han, som, efter ådagalagda förtjenster
både såsom lärare vid fäderneslandets militära läroverk, såsom praktisk
Ingeniör-officer och i krigstjenst under 1813 års fälttåg i Tyskland, år 1831 biel'
utnämnd till Chef för den då organiserade Topografiska korpsen samt derifrån först
år 1856 erhöll nådigt afsked med en genom årliga afgifter förvärfvad rätt till pension
från Arméens Pensionskassa, mottog under tiden, bland andra offentliga uppdrag,
äfven det år 1852, att utarbeta förslag till elektriska telegrafiinier i riket
och förordnades år 1854 till Chef för Elektriska Telegraf-verket, med hvilken
Chefsbefattning äfven Styrelsen öfver det äldre Optiska Telegrafverket numera vore
förenad. På den civila bana, han sålunda beträdt, fortfore han att med sällsynt
nit och en intill sednaste ålderdomen bibehållen själsspänstighet och arbetsförmåga
gagna det allmänna, som deraf egde ett obestridligt vedermäle i den inom
kort tid anordnade och numera genom hela riket utsträckta Telegrafledningen. För
det land, General-löjtnanten Akrell sålunda och på hvarjehanda andra sätt under sin
ovanligt långa och verksamma tjenstetid egnat frukterna afsina mångsidiga kunskaper,
gin rika erfarenhet och sin outtröttliga arbetsamhet, vore det, enligt Kongl. Maj:ts
åsigt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
49
åsigt, en pligt att, när hvilans stund för don förtjente, af en talrik familj omgifne
Yeteranen nalkades, betrygga hans återstående dagar emot bekymmer för en lifsbergning,
lämpad efter elen samhällsställning, han innehade; — och har derföre
Kongl. Maj:t föreslagit Rikets Ständer att medgifva, det General-löjtnanten
Akrell måtte, från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från Chefsbefattningen
vid Telegraf-verket i riket kan varda honom i nåder beviljadt, uppföras
på Rikets allmänna Indragnings-stat till åtnjutande, under sin återstående
lifstid, af en årlig pension, stor sex tusen Riksdaler Riksmynt.
Erkännande General-löjtnanten Akrells stora förtjenster om det allmänna,
har Utskottet, som anser att, derest omförmälda nådiga framställning af Rikets
Ständer bifalles, den pension, General-löjtnanten Akrell för närvarande är berättigad
att från Arméens Pensionskassa uppbära, bör upphöra att vidare utgå, då
pension srätten från allmänna Indragnings-staten vidtager, funnit sig böra tillstyrka
att den nådiga Propositionen må med detta vilkor af Rikets
Ständer bifallas.
57:o. Af en annan jemväl särskildt aflåten, till Utskottet remitterad, nådig
Proposition (N:o 22), inhemtas, att sedan Kongl. Maj:t uti nådig Proposition den
21 Mars 1854, med afseende derå, att Guvernörens öfver Svenska Colonien ön St.
Barthelemy, embetsbeställning vore jemförlig med Kongl. Maj:ts inom riket varande
Befallningshafvandes embeten, föreslagit, det Rikets Ständer måtte förklara
inneliafvaren af nämnde Guvernörsbefattning, Öfversten James Harlem Haasum
berättigad att, under de för tillgodonjutande af pension å rikets allmänna Indragnings-stat
i allmänhet stadgade vilkor, vid afskedstagandet från Guvernörs-embetet
uppföras till dylik pension för sin återstående lifstid till enahanda belopp, eller
3,000 Riksdaler Banko, som då, jemlikt Rikets Ständers vid 1834 års riksdag
meddelade beslut, var för Landshöfdingar bestämdt; samt denna Proposition blifvit,
enligt underdånig skrifvelse den 12 Juli 1854, af Rikets Ständer bifallen; men
Rikets Ständer vid påföljande riksdag, i anledning af då gjord nådig framställning,
under den 27 Februari 1858 medgifvit, att Landshöfding må i stället för
ofvannämnda, vrid 1834 års riksdag bestämda pensionsbelopp, som i Riksmynt
utgjorde 4,500 R:dr, få såsom pension åtnjuta 6,000 R:dr samma mynt; så hade
Guvernören, Öfversten Haasum, uti en till Kongl. Majit ingifven skrift, af anförda
skäl, underdånigst anhållit om nådigt förslag till Rikets nu församlade Ständer,
att den bemälde Guvernör år 1854 tillförsäkrade årliga pension måtte varda förhöjd
med ett tusen femhundra Riksdaler eller till sex tusen Riksdaler Riksmynt;
och enär den pension å rikets allmänna Indragnings-stat, som Landshöfdingar ega
åtnjuta, blifvit vid sednaste riksdag förhöjd från 4,500 till 6,000 R:dr Runt, samt
Guvernörens å ön St. Barthelemy embetsbefattning blifvit i afseende på rättigheten
till pension af Kongl. Majit och Rikets Ständer år 1854 förklarad jemförlig
med Landshöfdings, har Kongl. Majit täckts föreslå Rikets Ständer, att den
Guvernören å meranämnda ö, Öfverste Haasum, vid afskedstagandet tillförsäkrade
pension af fyra tusen femhundra Riksdaler å allmänna Indragnings-staten måtte under
derför i öfrigt bestämda vilkor, varda förhöjd till sex tusen Riksdaler Riksmynt.
Med afseende å hvad Kongl. Majit sålunda till stöd för denna framställning
anfört, har Utskottet funnit skäligt tillstyrka
att den äskade pensionsförhöjningen måtte af Rikets Ständer
beviljas.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 25 Haft. 7
50
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
5S:o. Genom en den 23 December nästliclet år till Rikets Ständer aflåten
nådig Proposition (N:o 71) har Kongl. Maj:t meddelat, att PörYaltaren vid Nyköpings
Kronomagasin Gustaf Meurk, som, född den 29 December 1793, blifvit, genom
konstitutorial den 28 December 1820, från Kanslist-tjenst hos dåvarande allmänna
Magasins-direktionen befordrad och förordnad till sin förstnämnda nuvarande
befattning, underdånigst anhållit, att, i anseende till behörig vitsordad sjuklighet,
varda från Magasins-förvaltarebeställningen entledigad, med rättighet att
under sin återstående lifstid få uppbära de samma tjenst åtföljande årliga löneförmåner,
utgörande arfvode, stort 250 R:dr och hushyres-ersättning, 50 R:dr R:mt; öfver
hvilken, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län förordade, ansökning
jemväl Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor sig i underdånighet utlåtit;
—■ och enär, enligt hvad upplyst blifvit, Magasins-förvaltaren Meurk i mer än
fyratiotre år varit anställd i Statens tjenst och nu, vid nära sextiosex års ålder,
hefunne sig till hälsan så försvagad, att han icke utan fara för lifvet eller äfventyr
att förvärra sin sjuklighet, kunde med utöfningen af sin tjenst fortfara; har
Kongl. Majk föreslagit, det Rikets Ständer måtte medgifva, att bemälde Meurk,
oaktadt han endast medelst konstitutorial blifvit till Magasins-förvaltare antagen
och förordnad, måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han, efter
derom gjord ansökning, af Kongl. Stats-kontoret erhåller afsked från samma befattning,
på rikets allmänna Indragnings-stat åtnjuta en årlig pension af 300 R:dr
R:mt, motsvarande det sammanlagda aflöningsbelopp, han vid Magasins-förvaltaretjensten
uppbure.
Äfven denna nådiga framställning har Utskottet, på de af Kongl. Majk
anförda skäl, funnit sig böra
till bifall hos Rikets Ständer förorda.
59:o.. Ilos Preste-Ståndet kar genom en derstädes vackt motion, Doktor
Nordström anhållit om understöd af allmänna medel för aflidne Öfver-kommissarien
vid Civilstatens pensionsinrättning, Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden,
Nils August Fredius enka, hvilken, enligt hvad motionären anfört och motionen
bilagdt transsumt af bouppteckningen efter hennes man äfven utvisade, jemte trenne
minderåriga barn, befunne sig uti en i ekonomiskt hänseende betryckt ställning; —
varande i öfrigt till stöd för den gjorda framställningen åberopad den gagnande
verksamhet, Fredin i det allmännas tjenst ådagalagt och derunder han, som år
1833 utnämndes till Kamererare i Kongl. Majis och Rikets Stats-kontor och derefter
konstituerades till Statskommissarie samt slutligen erhöll sin förenämnde
Öfverkommissarie-befattning, den han fortfarande innehade intill sin den 3 April
1858 timade död, bland annat uppgjort det formulär till ny rikshufvudbok,
som, vederbörligen stadfästadt, nu följes; — och har hufvudsakligen af desse
skäl motionären, med hvilken Biskop Bergman samt Doktorerne Björkman och
Schram instämt, föreslagit, att Rikets Ständer måtte för aflidne Of verkom missarien
Fredins enka, Margaretha Theresia Lieberath samt deras barn, tvänne döttrar och
en son, anvisa ett årligt anslag å tillhopa 600 R:dr, att, så länge modren lefde
ogift, utgå oafkortadt, men, derest hon trädde i nytt gifte eller med döden afginge,
till endast tre fjerdedelar af beloppet emellan barnen så fördelas, att döttrarne, så
länge de vöre ogifta, deraf erhölle hvardera 150 R:dr och sonen, intill dess han
uppnått myndig ålder, likaledes 150 R:dr.
Genom det förtjenstfulla sätt, hvarpå Öfverkommissarien Fredin i lifstiden
utfört det honom anförtrodda uppdrag, att upprätta förslag till formulär för ny
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
51
rikshufvudbok, har, i Utskottets tanke, Fredin, — sorn derjemte vid flera tillfällen
lemnat Rikets Ständer och deras Revisorer ett värdefullt biträde uti statsregleringsoch
räkenskapsfrågor — förvärfvat sig rättmätiga anspråk på någon erkänsla
från det allmännas sida; och torde derföre hans efterlemnade familj böra af Riket
Ständer hugnas med något understöd för dess framtida bergning. Då emellertid,
enligt hvad upplyst blifvit, Fredins Enka har att uppbära från Civilstatens
pensionskassa 750 R:dr och från Stockholms stads Inqvarterings-kommission 150
R:dr, eller tillhopa 900 Ridr årligen, samt hon sålunda icke är utan tillgångar
för sin och sina barns utkomst, har Utskottet ansett sig böra endast i så måtto
förorda motionärens framställning,
att Ofver-kommissarien Fredins enka, Margaretha Theresia
Lieberath, må på allmänna Indragnings-staten tilläggas en årlig
pension å 300 R:dr.
60:o. Enligt hvad Herr G. Widell, uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion,
omförmält, atled i början af nästlidet år f. d. Öfver-dykeri-kommissarien Elof
Johan Westbeck, hvars medborgerliga förtjenster, vitsordade af 3:ne tid efter annan
erhållna guldmedaljer, äfvensom genom uppfinningar och förbättringar af åtskilliga
dykeri-apparater för upptagandet af fartyg och lastgods å djupt vatten, hvarom
han från trycket utgifvit beskrifning med tillhörande ritningar, föranledt Rikets
Ständer att redan vid 1823 års riksdag tillägga honom en pension på allmänna
Indragnings-staten af 600 R:dr B:ko; hvarjemte Westbeck år 1855 af Kongl. Majit,
vid afskedstagandet från karantänsbefälhafvare- och karantänsmästare-befattningarne
i Marstrand, hugnades med karantänsmästarelönen 125 R:dr B:ko såsom pension.
Yid förrättad bouppteckning efter den aflidne hade boets tillgångar upptagits i
värde till 121 Ridr 66 öro och skulderna till 1,041 R:dr 59 öre Runt.
Denne gamle förtjente man hade ofterlemnat en 76 års gammal enka och en 44-  årig oförsörjd dotter, båda sjukliga och oförmögna att med arbete förvärfva sitt
uppehälle och utan andra medel dertill än ofvannämnde 125 R:dr Banko, som
Kongl. Majit, på Karantäns-kommissionens uti Göteborg hemställan, förunnat Enkefru
Westbeck att under sin återstående lifstid årligen uppbära. Då detta understöd
likväl vore alltför otillräckligt, och Westbecks förtjenster vore af det slag,
att Rikets Ständer ansett sig böra belöna dem med en årlig pension, har motionären
föreslagit att hälften af denna pensions belopp, eller 450 Ridr Runt årligen,
måtte åt Westbecks efterlemnade enka och oförsörjda dotter på allmänna Indragnings-staten
uppföras.
Med afseende å de uti motionen uppgifna förhållanden, hvilka äro behörigen
styrkta genom bifogade handlingar — deraf i öfrigt inhemtas, att Westbeck
deltagit uti 1789 års sjökrig såsom Aifklimästare å fregatten Yenus, och, derunder
tillfångatagen, tillbragt 2:ne år uti svår fångenskap i Ryssland — anser Utskottet
skäl vara för handen, att Westbecks i fattigdom efterlemnade enka må komma i
åtnjutande af pension till enahanda belopp, som uti härmed jemförliga fall Rikets
Ständer tillförene beviljat och Utskottet jemväl uti föregående punkter af detta
betänkande tillstyrkt; — hemställande, på grund häraf, Utskottet,
att Öfver-dykeri-kommissarien Westbecks enka, Anna Brita
Brock, må på allmänna Indragnings-staten uppföras till en
årlig pension af 200 Ridr.
52
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
61:o. Med förmälan hurusom Tullinspektören Henrik Julius Tham,—hvilken,
född år 1805 och 1833 befordrad till Tullinspektor vid Klintehamn å Gottland,
genom den till sin beskaffenhet för helsan menliga tjenstgöringen, redan år
1836 ådragit sig en giktsjukdom, som slutligen nödgade honom att år 1851 taga
afsked från sin befattning, — den 7 November 1858 aflidit, dervid efterlemnande
enka samt tvänne oförsörjda barn utan annan tillgång för sitt lifsuppehälle, än
det årliga understöd å tillhopa 180 R:dr, som han dels från Tullstatens enkekassa
och dels af Tullverkets medel egde att uppbära, har, genom en hos Ridderskapet
och Adeln väckt motion, som blifvit till Utskottet öfverlemnad, Hen- E. G. Klingenstjerna
hemställt, att af den pension å 400 R:dr, som vid nästlidna riksdag blef
Tullinspektören Tham beviljad halfva beloppet, eller 200 R:dr måtte anvisas såsom
pension för hans efterlemnade enka och barn; — men då Tullinspektören Tham
endast en kort tid utöfvat omförmälda befattning och dervid ej kunnat inlägga
sådana förtjenster om det allmänna, som påkalla någon särskild gärd af erkänsla
till förmån för hans efterlemnade familj, har Utskottet, jemväl med afseende å de
mångfaldiga anspråk i likartad syftning, som skulle föranledas af den nu väckta
motionens bifallande, ansett sig böra hemställa,
att den begärda pensionen ej må beviljas.
62:o. Uti en hos Preste-Ståndet väckt motion har Kyrkoherden Wennerström
anhållit, att ett årligt understöd, till belopp af 500 R:dr, måtte af Rikets
Ständer beviljas f. d. extra Kammarskrifvaren hos allmänna Magasins-direktionen
Per Emanuel Palmqvist; till stöd för hvilken framställning motionären hufvudsakligen
åberopat det förhållande, att Palmqvist, som omkring tio års tid med utmärkt
beröm tjenstgjort hos nämnde Direktion och redan var af sin Chef föreslagen
till erhållande, af ordinarie kammarskrifvaretjenst, då samma Direktion plötsligen
år 1824 upplöstes, på sådant sätt blifvit beröfvad alla utsigter till befordran
på tjenstemannabanan, samt han, vid en ålder af mera än 60 år och i anseende
till aftagande kropps- och själskrafter, numera befunne sig uti en med afseende å
framtida utkomst bekymmersam belägenhet; — men då en tid af 36 år numera
förflutit, sedan Palmqvist var anställd i Statens tjenst, hvarest han aldrig innehaft
ordinarie befattning,
kan Utskottet ej tillstyrka beviljandet af det för honom begärda
pensionsunderstöd.
63:o. Hos Borgare-Ståndet har Herr G. F. Ekholm uti väckt motion —
med förmälan hurusom, sedan den på Rikets Ständers begäran inrättade, af Staten
genom bidrag understödda, men hufvudsakligen af ett enskildt bolag uppehållna
diligence-inrättningen för förskaffande af paketer emellan Stockholm, Göteborg
och Helsingborg numera upphört, en af inrättningens tjenstemän, Johan August
Furstenhoff, hvilken under mera än 20 års tid, i egenskap af Kamererare, med nit
och trohet förestått bolagets hufvudkontor samt till allmän belåtenhet besörjt kommunikationens
oafbrutna gång, gått miste om påräknad utkomst för framtiden, —
föreslagit, att Furstenhoff, sorn offrat hela sin medelålders kraft och verksamhet
åt ett allmännyttigt ändamål, derunder han förspillt sin helsa, samt saknade alla
utsigter till framtida bergning, måtte varda å allmänna Indragnings-staten tillagd
en årlig pension af 1,200 R:dr.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
53
Då omförmälda diligens-inrättning, fastän med statsmedel understödd, var
genom ett bolag af enskilda personer tillvägabragt och uppehållen, samt statsverket
ej bör belastas med pensionsunderstöd åt personel1, som icke varit i Statens
tjenst anställda, eller i öfrigt gjort sig synnerligen förtjenta af det allmänna, finner
Utskottet
ej skäl att tillstyrka afseende å förevarande motion.
64io. Af det den Kongl. Propositionen angående Statsverkets tillstånd och
behof åtföljande Protokoll öfver Ecklesiastik-ärenden för den 14 Oktober nästlidet
år inhemtas, att Kongl. Vetenskaps-akadcmien hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmält, dels hurusom med de särskildt beviljade medlen till utgifvande af ett
planchverk öfver Svenska svamparter, särdeles de ätliga samt giftiga, det afsedda
arbetet, under inseende af Professor Fries, vore så förberodt, att början deraf snart
kunde utkomma, dels ock att med det af Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag
å allmänna Indragnings-staten, till understöd ej mindre för anskaffande af teckningar
utaf inhemska voxter till arbetet: Sveriges Flora, än ock för utgifvande af
Teckningar utaf zoologiska föremål, beviljade 1,200 R:dr årligen, ett större antal
svampmålningar, jemväl under ledning af Professor Fries blifvit utförda; i anledning
hvaraf Kongl. Maj:t, enligt Akademiens derom tillika gjorda hemställan, i
nåder föreslagit Rikets Ständer, att omförmälda anslag måtte få utgå äfven under
nästa statsreglerings-period; ■— och tillstyrker Utskottet
Rikets Ständers bifall till denna nådiga framställning.
65:o. Hos Kongl. Maj:t hade Sekreteraren A. M. Strinnholm, jemte anmälan
att 6:te och 7:dc bandon af ”Svenska Folkets Historia från äldsta tider”, —
för hvars utarbetande och utgifvande af trycket han vid sistlidna riksdag erhöll
årligt understöd af 2,250 R:dr, — ofördröjligen komme att läggas under pressen, i
underdånighet anhållit om nådig framställning till Rikets snart sammanträdande
Ständer, att han fortfarande måtte få åtnjuta samma understöd; i anledning hvaraf
och med afseende på Sekreteraren Strinnholms redan ådagalagda nit och samvetsgrannhet
vid forskningen i fäderneslandets häfder, Kongl. Maj:t i nåder föreslagit
Rikets Ständer det begärda anslagets beviljande för ytterligare trenne år; — hvilken
nådiga begäran Utskottet jemväl ansett sig böra
till bifall hos Rikets Ständer förorda.
t
66:o. Enligt hvad ofvan åberopade Stats-råds-protokoll vidare innehåller,
hade Konsertmästaren A. Berwald hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att
då han, som vore född den 24 Augusti 1798 och i 45 år tjenstgjort vid Kongl.
Maj:ts Hofkapell, der han år 1815 blef antagen till ordinarie Kammarmusikus och
sedan år 1832 varit anställd såsom Förste Konsertmästare, numera vid tilltagade
ålder befunnes lidande af en ögonsjukdom, hvilken, enligt bifogadt läkarebetyg,
redan gått så långt, att någon fullständig återställelse ej vore möjlig, och att han
ej mer kunde anses i stånd att sin tjenst bestrida, likväl af sin ekonomiska ställning
hindrades att densamma lemna, Kongl. Maj:t täcktes, genom nådig Proposition
till Rikets näst sammanträdande Ständer, bereda honom en pension af allmänna
medel, att efter hans afskedstagande utgå med 900 R:dr R:mt årligen eller
det mindre belopp, Kongl. Majit kunde finna lämpligt och skäligt; och hade sökanden
i öfrigt anfört, att om äfven den tjenst, åt hvilken han egnat sina bästa
54
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
krafter, icke befunne sig i alldeles samma kategori, som Statens öfriga tjenster,
hvilkas innehafvare efter ännu kortare tjenstgöring, än den han redan tillryggalagt,
vöre berättigade att vid afskedstagandet njuta sin lön såsom pension, hans
arbete likväl icke torde varit mindre mödosamt, enär han under sin tjenstetid
dels anfört, dels biträdt vid omkring 1,000 konserter, samt i mer än 20 år tidtals
förrättat kapellmästare-tjensten, utan att för de derigenom ökade göromål erhålla
någon ersättning.
Af ansökningen och dervid fogade handlingar inhemtades i öfrigt, att sökanden
såsom lön i Hof-kapellet åtnjöte 2,200 Ridr Ruut, hvarjemte han på Indragnings-stat
sedan Hans Majit Konung Carl XIIIis död årligen uppbär 150 Ridr,
och hade han sedan den 1 Oktober 1815 till Hof-kapellets pensionskassa erlagt
stadgade afgifter, medförande en årlig pension af 1,200 Ridr Runt, så att hans inkomster
efter afskedstagandet skulle minskas med 1,000 Ridr Rimt.
Yid pröfning af denna underdåniga ansökan hade Kongl. Majit funnit uppenbart,
att sökanden såsom tjensteman icke kunde vara berättigad till någon pension
på allmänna Indragnings-staten. De sköna konsternas vigt och inflytande på folkets
allmänna hildning syntes likväl icke desto mindre gifva deras mera framstående
idkare ett ej alldeles ogrundadt anspråk på ett offentligt erkännande af deras förtjenst,
ett deltagande för deras bekymmersamma ställning. Allmänhetens bifall
kunde för den unge konstnären Amra hänförande, och under hans verksammaste
tid tjena såsom en kraftig uppmuntran, men minnet deraf tryggade ej hans ålderdom
mot nöd och försakelser, hvilket beklagligen inom fäderneslandet vanligen
vore konstnärens slutliga lott. Rikets Ständer hade ock derföre någon gång, såsom
vid 1828 och 1840 årens riksdagar, genom tilldelandet af pensioner åt äldre,
förtjenstfulle konstnärer ådagalagt sin omvårdnad om det allmänt gagnande, under
hvilken form detta än må uppenbara sig, och med öfvertygelse, att samma uppfattning
af konstens betydelse framgent skulle göra sig gällande, har Kongl. Majit
nu behagat föreslå Konsertmästaren A. Benvald att, sedan han från Konsertmästaretjensten
erhållit afsked, varda uppförd på allmänna Indragnings-staten, att der
under sin återstående lifstid få årligen uppbära ett belopp af 750 Ridr R:mt.
I betraktande al hvad Kongl. Majit härvid anfört och med afseende å Konsertmästaren
Berwalds långvariga och förtjenstfulla verksamhet för utbildningen
af den gren utaf' de sköna konsterna, åt hvilken han egnat hela sin lefnad, finner
Utskottet skäligt tillstyrka,
att Konsertmästaren BerAvald må berättigas att, efter erhållet
entledigande från omförmälda befattning, från allmänna Indragnings-staten
uppbära en årlig pension af 750 Ridr.
67:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion har Friherre E. G.
von Rosén — jemte tillkånnagifvande, att Kongl. Musikaliska Akademiens lärare
uti musikens thoori och harmoniläran, Professor E. Drake, hos honom anmält sin
önskan, att från sina befattningar erhålla afsked med pension, men att denna anmälan
blifvit så sent ingifven att Akademien ej inom föreskrifven tid kunnat hos
Kongl. Majit anhålla om nådig framställning i ämnet till Rikets nu församlade
Ständer — föreslagit, att, då Professor Drake, som, utom nyssnämnde befattning,
jemväl vore Musikaliska Akademiens Inspektor, Sekreterare och Bibliothekarie,
numera uppnått en ålder af 71 år och under några och tjugu år vid Akademien
tjenstgjort, men i anseende till en svår ögonsjukdom, som redan förorsakat blindhet
å det ena ögat, och i öfrigt försvagad helsa ej kunde dermed vidare fortfara,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
55
Rikets Ständer måtte, i betraktande af Professor Drakes utmärkta och allmänt
erkända skicklighet och nit vid utöfvandet af sina befattningar, tillägga honom en
årlig pension, motsvarande en del af hans löneinkomster eller 2,000 R:dr; — varande
denna motion förordad af flera Ridderskapet och Adelns ledamöter, hvilka
uti afgifna yttranden dels meddelat uppgift å samtliga af Professor Drake från
trycket utgifna arbeten och skrifter, dels i öfrigt framställt hans under en mångårig
och trägen verksamhet ådagalagda sällsynta förtjcnster om den Svenska
tonkonsten.
Professor Drakes nitiska och förtjenstfulla bemödanden för utbredande af
en grundlig bildning i musik och harmonilära äro äfven för Utskottet nogsamt
kända; och mod afseende derpå samt af hufvudsakligen enahanda skäl, som föranledt
Kongl. Maj:ts af Utskottet uti nästföregående punkt förordade framställning
om beviljande af pension åt Konsertmästaren Berwald, har Utskottet funnit sig
böra tillstyrka,
det Professor Drake må berättigas att, efter erhållet entledigande
från ofvan omförmälda befattningar, på allmänna Indragnings-staten
uppbära en årlig pension af 2,000 R:dr.
6S:o. Hos Kongl. Maj:t hade Kurhus-läkaren vid Borgholms kurhus, J.
Lidén, underdånigst anhållit, att då han, efter att hafva inträdt i sitt 63 år och
tillbragt 30 år i Statens tjenst, numera af sjuklighet vore förhindrad att fortsätta
sin läkareverksamhet, men saknade förmögenhet, Kongl. Majit täcktes till Rikets
Ständer afgifva nådig Proposition om en pensions beviljande åt honom efter afskedstagandet;
och inhemtades af ansökningen vidfogade handlingar, att Lidén,
som vore född den 6 Mars 1797 och promoverades till Medecine Doktor i Upsala
den 15 Juni 1827, den 23 December 1828 förordnades att vara ordinarie Grufveläkare
och Gfrufve-kirurg vid Stora Kopparberget, år 1835 att vara Hyttekirurg
derstädes samt år 1842 att vara Läkare vid Kurhuset i Borgholm, hvilken tjenst
ännu af honom innehades, äfvensom att han, till följd af kroniskt lidande och
hjertfel, hvarmed under de 2:ne sistförflutna åren varit förenad en djup sinnesnedstämning,
vore oförmögen både att sin innehafvande tjenst med erforderlig kraft
och uthållighet bestrida och att med enskild praktik sig befatta. —■ Kongl. Majits
Befallningshafvande i Calmar län hade, under vitsordande af Lidéns fattigdom,
samt att han gjort sig känd såsom särdeles skicklig läkare, äfvensom med åberopande
af Lidéns förtjenster om fäderneslandets äldre historia, i hvilket afseende
lian fordom tagit en verksam del i utarbetandet af ett värdefullt vetenskapligt
verk, Diplomatarium Dalecarlicum, i underdånighet förordat den gjorda ansökningen,
varande bifall till densamma jemväl i underdånighet tillstyrkt af Sundhetskollegium,
med vitsord, att Lidén under sin utöfver 30 år långa tjenstemannabana
städse med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden till det allmännas
och enskildas bästa.
Med stöd af dessa intyg, och då Lidén, såsom Kurhus-läkare, icke egde rätt
till pension, till hvilkens bestridande kurhusmedlen icke lemnade tillgång, helst
Calmar läns stora utsträckning föranledt dess delande i trenne särskilda distrikter,
hvarigenom läkare och förvaltnings-kostnader betydligt ökats, har Kongl.
Majit föreslagit Rikets Ständer att bevilja Ivurhus-läkaren Lidén, vid afskedstagandet,
en pension på allmänna Indragnings-staten af 750 Ridr Rimt, motsvarande
den lön, han nu i egenskap af Kurhusläkare åtnjuter; — och får, på grund af de
anförda förhållandena samt i betraktande af angelägenheten deraf, att Doktor
56
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
Lidén ej må komma att allt för länge qvarstå vid omförmälda befattning, sedan
försvagad helsa satt honom ur stånd att densamma behörigen handhafva, Utskottet
tillstyrka,
att den begärda pensionen må beviljas.
69:o. Sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gottlands län, uti skrifvelse
den 4 Januari nästlidet år, till Kongl. Maj:t öfverlemnat en af Provineiallåkaren
i länets norra distrikt, Medicine-licentiaten och Chirurgie magistern A.
André underdånigst gjord anhållan, att, på grund af bifogad läkare-attest och af
sökanden i öfrigt anförda skäl, undfå nådigt afsked från nämnde Provincial-läkarebeställning,
med lönens bibehållande på allmänna Indragnings-staten såsom pension;
i anledning hvaraf ej mindre Suudhets-kollegium än Stats-kontoret infordrade
utlåtanden den 17 och 31 i nämnde månad afgifvit, dervid Stats-kontoret
anfört, att då André vöre endast omkring femtiosex och ett halft år gammal och
såsom Läkare varit i Statens tjenst anställd vid pass 34 år, hvadan han icke
uppfyllt de uti nådiga Brefvet den 12 November 1823 för pensions åtnjutande å
rikets allmänna Indragnings-stat, stadgade vilkor, Stats-kontoret ansåge sig ej
kunna å förberörde ansökning tillstyrka nådigt bifall; — har Kongl. Maj:t, i betraktande
af hvad Stats-kontoret sålunda i underdånighet anfort, ansett ifrågavarande
ansökning icke kunna bifallas; men, med afseende å Andrés styrkta
sjuklighet och deraf följande oförmåga att tjensten bestrida, föreslagit Rikets Ständer,
det en årlig pension af 1,500 R:dr måtte André tillerkännas, att, efter erhållet
afsked från Provincial-läkaretjensten, af allmänna Indragnings-staten utgå.
Af enahanda skäl, som uti nästföregående punkt äro anförda, har Utskottet
ansett sig böra tillstyrka,
att jemväl denna nådiga framställning må vinna Rikets Ständers
bifall.
70:o. Vidare är af Kongl. Majit i nåder framställd den begäran, att då
Doktor Erik August Hallström, som år 1842 blef extra Provincial-läkare i Lyksele
distrikt af Westerbottens län och år 1848 erhöll transport till Provincial-läkaretjensten
i Hernösands distrikt af Westernorrlands län, under hela sin tjenstetid
innehaft en af de mödosammaste provincial-läkarebefattningar inom riket, samt
med outtröttligt nit, omsorg och skicklighet sina åligganden fullgjort, intill dess
han år 1858, sannolikt i följd af ansträngning i sin tjenstgöring, insjuknade och
kort derefter afled, efterlemnande i fattigdom en mycket sjuklig enka och fyra
minderåriga barn, Rikets Ständer måtte åt hvartdera af dessa barn, sönerne Wilhelm
Immanuel, född den 13 November 1844, och Carl August, född den 14 Juli
1856, samt döttrarna Helena Elisabeth, född den 31 Juli 1846,'och Maria Carolina
Amalia, född den 18 Februari 1853, bevilja en årlig pension af 100 R:dr, att från
allmänna Indragnings-staten utgå, till dess de, hvar efter annan, uppnå 21 års
ålder.
Denna, af särdeles behjertansvärda omständigheter föranledda, nådiga framställning
har Utskottet ansett sig böra
till bifall hos Rikets Ständer förorda; dock att, hvad angår
pensionen till Doktor Hallströms ofvanbemälda båda döttrar,
denna må upphöra, derest de före uppnådda 21 års ålder uti
äktenskap inträda.
Häri
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
57
Härigenom har Utskottet äfven besvarat en inom .Borgare-Ståndet väckt,
till Utskottet remitterad motion, deruti Herr C. Rinman, jemte meddelande af åtskilliga
uppgifter angående Doktor Hallströms tjenstgöring, äfvensom den upplysning,
att, vid efter honom förrättad bouppteckning, skulderna med omkring 6,000
B:dr öfverskrida boets tillgångar, biträdt och förordat ofvanberörda, till förmån för
Hallströms barn, gjorda nådiga framställning.
71:o. Uti en bos Bidderskapet och Adeln väckt motion, som blifvit till Utskottet
öfverlemnad, har Herr F. A. Cederschiöld hufvudsakligen anfört, hurusom
numera aflidne Medicine Doktorn och Chirurgie Magistern Gerhard Adolf Silfversparre,
född den 3 Maj 1813 och år 1842 utnämnd till Provincialläkare i Hedemora
distrikt, under utöfningen af donna sin befattning ådagalagt utmärkta prof
på tjenstenit och menniskoälskande sjelfförsakelse, hvilka egenskaper slutligen, då
under år 1851 inom distriktet utbröt en förfärligt härjande typhus-epidemi, för
hvars hämmande Silfversparre, såsom ensam läkare, under flere månaders nästan
oafbruten verksamhet ansträngde sina krafter till det yttersta, nedlade honom å
dödsbädden, der han dock ännu intill sina sista stunder fortfor att utöfva sitt ädla
kall. På sådant sätt och då Silfversparre, såsom ett motionen bilagdt transsumt
af bouppteckningen efter honom jemväl utvisade, icke förvärfvat någon förmögenhet,
hade hans efterlemnade enka, till helsan svag och med tre oförsörjda harn,
deraf det ena jemväl vore sjukligt, blifvit bragt i en ständigt tilltagande, högst
bekymmersam förlägenhet i afseende å sin framtida bergning och barnens underhåll.
Och har af dessa skäl motionären föreslagit, att Bikets Ständer, med behjertande
af förhanden varande bevekande omständigheter, måtte bevilja Doktor
Silfverspane enka, Evelina Johanna Malmén, samt deras irenne harn en årlig
pension till belopp af 400 B:dr för enkan och 100 B:dr för hvartdera barnet intill
dess de uppnått myndig ålder.
I betraktande af de utaf motionären anförda förhållanden och enär, genom
Doktor Silfverspane uppoffrande verksamhet för det allmänna, hans familj blifvit
beröfvad all utsigt till framtida bergning, synes det Utskottet vara Staten värdigt
att med något understöd bidraga till lindrande af denna familjs nödställda belägenhet;
och har, på grund häraf, Utskottet, i anledning af Herr Oederschiölds motion,
funnit sig böra tillstyrka,
att för Doktor Silfversparres enka, Evelina Johanna Malmén,
må på allmänna Indragnings-staten uppföras en årlig pension
å 400 B:dr.
72:o. Genom remiss från Bonde-Ståndet har Utskottet fått till behandling
emottaga en inom samma Biks-Stånd väckt motion, deruti Biksdags-fullmägtigen
Per Persson från Wermlands län anhållit om understöd för enkan efter Distriktläkaren,
Medicine Doktor Carl Petter Ekegren, hvilken, enligt hvad motionen innehåller,
vore född 1806 och promoverad till Doktor år 1838, derefter Ekegren, enligt
förordnanden, bestridt hvarjehanda läkarebefattningar intill år 1840, då han
utnämndes till Distriktläkare i Näs härad af Wermlands län, hvilken tjenst Ekegren
utan lön af Staten på ett utmärkt sätt och till allmän belåtenhet utöfvat intill
sin den 6 Januari nästlidet år timade död, dervid Ekegren efterlemnat enka
och en minderårig son utan tillgångar för beredandet af ens den tarfligaste bergning;
varande af motionären, på grund af dessa ömmande omständigheter, föreslaget,
att Ekegrens enka och son måtte hugnas med årligt understöd af 300 B:dr;
Bih. till Ii. Sl. Brot. 1859 Sf 1800. i Sami. 1 A/d. 2 Band. 25 Haft. 8
58
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
men då Doktor Ekegren icke innehaft ordinarie beställning i Statens tjenst och
vid sådant förhållande omsorgen om hans efterlemnade familj synes höra åligga
den ort, för hvilken den aflidne gagnat och verkat, har Utskottet funnit sig böra
afstyrka bifall å denna motion.
73:o. Med anledning af en utaf framlidne Pharmacie Professoren-vid Carolinska
Medico-cliirurgiska Institutet C. G. Mosanders efterlemnade enka, Hulda
Philippine Forsström,, gjord underdånig ansökning, att som behållningen i boet efter
hemålde hennes man, hvilken i 35 år varit i Statens tjenst anställd, jemlikt
ansökningen hifogadt, styrkt transsumt af boupptecknings-instrumentet, endast uppgått
till 8,283 Ridr 99 öre, att fördelas emellan sökanden och en gift dotter, samt
de pensioner ur Civil-statens pensionskassa samt allmänna Enke- och Pupill-kassan
af tillsammans 750 11:dr Runt, hvartill sökanden genom mannens i lifstiden gjorda
inbetalningar blifvit berättigad, vore alldeles otillräckliga äfven för en knapp bergning,
Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer göra nådig framställning om beviljandet
för henne af någon årlig pension, har Kongl. Majit, med afseende å Professor
Mosanders vetenskapliga förtjenster och den oegennyttiga frikostighet, hvarmed
han till Naturhistoriska Riksmuseum öfverlemnat sina mineralogiska samlingar
af ej obetydligt värde, täckts föreslå, att nämnda enka måtte berättigas till
årlig pension på allmänna Indragnings-staten af 600 Ridr; — men då Professor
Mosanders enka, enligt hvad ofvan är omförmält, icke saknar egna tillgångar för
sin bergning, har Utskottet ansett sig
ej böra till bifall hos Rikets Ständer förorda högstberörda nådiga
framställning.
74:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, har Herr D.
Silfverstolpe anfört, hurusom aflidne Professoren vid Veterinär-inrättningen i Stockholm,
Reinhold Dahlström, hvilken under en tid af 26 år med nit och omtanka
utöfvat omförmälda befattning, vid sin nyligen inträffade död efterlemnat sin enka
i ytterst knappa omständigheter. Boets behållning utgjorde nemligen, enligt företedt
boupptecknings-instrument, endast något mera än 1,000 Ridr; och som Dahlström,
i likhet med öfrige lärare vid förenämnde inrättning, intill slutet af nästlidet
år innehaft sin befattning derstädes endast enligt förordnande, hade han derigenom
varit förhindrad att bereda sin enka rätt till pension af Staten, likasom
hans ringa lön icke medgifvit honom att till hennes förmån ingå uti någon annan
pensionsanstalt. På grund af dessa förhållanden har motionären hemställt,
att Professoren Dahlströms enka måtte beviljas en årlig pension å 500 Ridr.
Med afseende å Professoren Dahlströms erkända förtjenster såsom lärare,
och då de ringa löneinkomster, som allt intill nästlidna riksdag voro med nämnda
befattning förenade, ej kunnat medgifva honom att sörja för sin familjs framtida
bergning, har Utskottet ansett billigt, att Dahlströms i torftiga omständigheter efterlemnade
enka hugnas med något understöd af allmänna medel, hvilket dock
torde böra bestämmas till något lägre belopp, än motionären föreslagit; och får
Utskottet i anledning häraf hemställa,
att på allmänna Indragnings-staten må för Professoren Dahlströms
enka, Maria Wilhelmina Gravallius, uppföras en årlig
pension å 300 Ridr.
Stats-Ulslcottets Utlåtande N:o 152.
59
75:o. Med erinran om numera aflidne Föreståndaren för Yeterinär-inrättningen
i Skara, Ofver-direktören Sven Adolf Norlings förtjenster om veterinärundervisningen,
som till hufvudsaklig del hade Norlings rastlösa nit att tacka för
de framsteg den under de sistförflutna tio åren gjort, har ofvanbemälde motionär,
Herr Silfverstolpe, vidare föreslagit, att Rikets Ständer såsom en gärd af tacksamhet
och aktning för den utmärkte mannens minne, måtte tilldela hans i knappa
omständigheter efterlemnade oförsörjda dotter, Louise Norling, en årlig pension af
400 R:dr.
Då Öfvcr-dircktören Norling genom sin förtjenstfulla verksamhet onekligen
förvärfvat sig grundade anspråk på erkänsla från det allmännas sida, desto hellre
som hans bemödanden för Yeterinär-läkarekonstens utbildning, enligt hvad de vid
Herr Silfverstolpes motion bilagda handlingar gifva vid handen, antagligen för
honom sjelf medfört icke obetydliga ekonomiska uppoffringar, har Utskottet funnit
billigheten fordra, att hans behöfvande dotter icke lemnäs utan understöd från
Statens sida; och får Utskottet, på grund häraf, hemställa,
att Öfver-direktören Norlings dotter, Louise Norling, på allmänna
Indragnings-staten tillägges en årlig pension å 300
R:dr, att utgå så länge hon ogift förblifver.
76:o. Hos Ridderskapet och Adeln äfvensom inom Preste- och BondeStånden
äro framställningar gjorda om undei’stöd för aflidne Intendenten vid allmänna
Barnhus-inrättningen i Stockholm Theodor Sandströms < efterlemnade enka,
Charlotta Wallenius, och deras oförsörjda harn; i hvilket hänseende hos förstnämnda
Riks-Stånd Herr A. W. af Sillén, hos Preste-Ståndet Kongl. Hofpredikanten
Wensjoe, med hvilken Doktor Säve och Prosten Söderberg sig förenat, och
inom Bonde-Ståndet Riksdags-fullmägtigen Per Mattsson från Wester-norrlands län,
hemställt, att bemälda enka och barn måtte tilldelas en årlig pension, hvars belopp
blifvit föreslaget, enligt Herr af Silléns motion, till 500, men af öfrige motionärer
till 400 R:dr; och hafva till stöd för dessa framställningar motionärerne
åberopat: att Sandström, som den 4 December 1851, då allmänna Barnhus-inrättningen
ännu var under organisation, förordnades att bestrida de till Intendentsbefattningen
derstädes hörande göromål, och den 21 Januari 1854 med döden afgick,
under denna tid vid sina för inrättningens framgång vigtiga tjenste-åligganden
visat ovanligt nit och en utmärkt skicklighet, derom inrättningens nuvarande
till icke ringa del genom Sandströms medverkan ordnade skick nogsamt bure
vittnesbörd; att Sandström, som aflidit i följd af öfveransträngning i sin tjenst,
såsom tillgång i boet icke efterlemnat annat än de nödvändigaste husgerådssaker,
och att hans enka, som för sitt och 2:ne minderåriga barns uppehälle och uppfostran
icke hade andra medel att påräkna än den årliga pension å endast 180
R:dr, som hon från allmänna Enke- och Pupill-kassan egde uppbära, sålunda befunne
sig uti en högst bekymmersam ställning; -— varande dessa uppgifter genom
handlingar, som blifvit hos Utskottet företedda, behörigen styrkte; — och har Utskottet
i betraktande af Intendenten Sandströms, ehuru ej långvariga, dock onekligen
särdeles förtjenstfulla verksamhet vid ordnandet af allmänna Barnhus-inrättningen,
samt den nödställda belägenhet, hvaruti hans efterlemnade familj genom Sandströms
af uppoffrande nit för sin tjenstepligts uppfyllande förorsakade bortgång
blifvit försatt, ansett sig hafva skälig anledning i så måtto förorda de af ofvanbemälde
motionärer gjorda framställningar, att Utskottet tillstyrker,
60
Stats-UtsJcotlets Utlåtande N:o 152.
det Intendenten Sandströms enka, Hedvig Charlotta Wallenius,
måtte beviljas en årlig pension på allmänna Indragnirigsstaten
till belopp af 300 R:dr.
77:o. Uti en till Rikets Ständer den 18 sistlidne Maj aflåten nådig Proposition
har Kongl. Majit behagat anföra, hurusom bland de män, hvilka i sednare
tider väsendtligen bidragit till vetenskapernas framsteg och derigenom, icke blott
inom fäderneslandet utan jemväl utom dess gränser, förvärfvat sig ett aktadt
namn, framlidne Professoren och Inspektorn vid Kongl. Carolinska Institutet,
Kommendören af Kongl. Nordstjerne-Orden m. m. Doktor Anders Adolf Retzius in
tagit
ett utmärkt rum. Hans förtjenster såsom lärare, snillrik forskare och författare
vore lika allmänt kända, som de högt uppskattades af alla dem, hvilka egnat
sig åt läkarekonsten och särskildt åt anatomien, — den vetenskapsgren, som företrädesvis
utgjorde fältet för hans upplysta och gagnande verksamhet. För Svenska
folket måste det anses såsom en dyrbar pligt, att åt den frejdade mannens
minne egna en gärd af aktning och tacksamhet; och har Kongl. Maj:t i sådant
hänseende föreslagit Rikets Ständer, att åt Professoren Retzii enka, Emilia Sofia
Wahlberg, bevilja en årlig pension af 1,500 R:dr R:mt, att i hennes återstående
lifstid utgå.
Erkännande den sällsynta verksamhet och de utmärkta förtjenster om vetenskapen,
hvarigenom framlidne Professor Retzius gjort sitt namn högt aktadt
samt både gagnat och hedrat sitt fädernesland, tillstyrker Utskottet,
att den för Retzii efterlemnade enka af Kongl. Majit föreslagna
pension måtte af Rikets Ständer beviljas.
78:o. Hos Ridderskapet och Adeln har Grefve C. A. Adlersparre, med er
inran
om den nyligen aflidne Biskopen Carl Adolf Agardhs sällsynta egenskaper
och de utmärkta förtjenster han inlagt genom sina värdefulla arbeten uti flera särskilda
vetenskapsgrenar, föreslagit, att Rikets Ständer måtte åt Agardhs i knappa
omständigheter efterlemnade enka anslå en pension till enahanda belopp, som blifvit
enkan etter Friherre Berzelius eller Professor Geijer beviljade, hvilken framställning
flere ledamöter såväl af Ridderskapet och Adeln, som af de öfriga RiksStånden,
dem motionen blifvit delgifven, understödt och förordat.
Utskottet torde knappt behöfva erinra, att framlidne Biskop Agardh tillhörde
dessa fäderneslandets högt begåfvade söner, hvilka genom snillrika och lysande
egenskaper väsendtligen bidragit till dot anseende, Sverige bland Europas
nationer genom vetenskapliga forskningar och upptäckter sig förvärfvat. — Det
Svenska folket har ock tillförene ansett såsom en kär pligt att hedra minnet af
de män, till hvilka det sålunda står i outplånlig förbindelse; och torde Rikets
Ständer äfven nu, vid minnet af Biskop Agardhs mångsidiga verksamhet inom vetenskapens
område, finna sig uppmanade
att, såsom en gärd af erkänsla för don aflidnes förtjenster,
tillägga hans efterlemnade enka, Charlotta Lindskoug, en årlig
pension af 2,000 R:dr, att från allmänna Indragnings-sta
ten
utgå ifrån och med månaden näst efter den då Biskops
innan
Agardhs nådårsförmån upphör.
79:o. I ändamål att bereda pension åt framlidne Professoren vid Upsala
Universitet C. U. Zedritz's efterlemnade enka och oförsörjda barn, hafva inom
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
61
Riks-Stånden särskilda motioner blifvit väckta och till Utskottet remitterade,
nemligen: hos Ridderskapet oell Adeln af Friherre D. T. von Schultzenheim, som
föreslagit, att Rikets Stärder måtte åt den aflidnes enka bevilja en årlig pension
af 300 R:dr, samt 150 R:dr åt hvart och ett af de fyra barnen, tilldess de uppnått
’21 års ålder; hos Preste-Ståndet af Prosten Ljungdahl, med hvilken flere ledamöter
af samma Riks-Stånd förenat sig uti den hemställan, att ett årligt understöd
af 1,000 R:dr måtte tillerkännas Professor Zedritz’s enka, samt hos Borgare-Ståndet
af Herr II. P. V. Gahn, som, biträdd af Herr P. Staaff, framställt enahanda
anhållan, som förstbemälda motionär hos Ridderskapet och Adeln; — varande
till stöd för dessa framställningar af motionärerne erinradt om den framstående
plats bland Universiteternas spccialämncn, som Latinska språket städse intagit,
hvadan ock uppehållandet af lärostolen i Romerska vältaligheten varit mödosammast
af alla lärareplatser vid Akademierna, samt kostat de tre sista, som i Upsala
beklädt denna lärostol, lifvet i deras hästa år. Så hade, hvar efter annan, den
snillrike Törnros, den lärde Sillén och nu sist den af ungdomen så högt älskade Carl
Edvard Zedritz, genom döden bortgått från sin mödosamma Profession vid den
ålder, då mannens förmåga af verksamhet är störst. Efter det Zedritz blifvit såsom
lärare fästad vid Akademien, hade han, ehuru utan ordinarie löneinkomster, i
förlitande på en ovanlig arbetsförmåga, tidigt ingått giftermål, men under 6 års
lönlös tjenstgöring såsom Docent samt 11 års med den ringa Adjunktslönen, hade
hans ekonomiska ställning ej kunnat vara annat än ganska bekymmersam; och äfven
såsom Professor hade Zedritz de första åren icke haft högre löneinkomster, än
'2,400 R:dr, samt blott under ett år fått tillgodonjuta den af Rikets sednast församlade
Ständer beviljade löneförhöjning. I följd häraf hade Zedritz vid sin bortgång
efterlemnat ett skuldsatt bo; och sönerna till en man, som uppoffrat sitt lif under
arbetet för att bilda landets ungdom, saknade all annan tillgång för sin uppfostran,
än enskild välgörenhet möjligen kunde dem bereda; finnande motionärerne dessa
omständigheter påkalla Rikets Ständers deltagande och behjertande.
Med afseende å Professor Zedritzs allmänt erkända utmärkta egenskaper
såsom vetenskapsidkare och akademisk lärare, har Utskottet ansett sig, i anledning
af ofvanberörda motioner, böra tillstyrka,
att en årlig pension af 600 R:dr må för Professor Zedritz’s
efterlemnade enka, Nanna Nyström, på allmänna Indragnings
staten
uppföras.
80:o. Till Utskottets handläggning har vidare blifvit från Preste-Ståndet
öfverlemnad en af Prosten Berlin väckt motion — deruti Professorerne Agardh och
Sundberg samt Kontrakts-prösten Falck instämdt — att till framlidne Linguarum Orientalium
Professoren vid Lunds Universitet JJ. M. Bolméers enka måtte för hennes
återstående lifstid beviljas en årlig pension af 300 R:dr R:mt; till stöd för hvilken
framställning motionären, bland annat, anfört, hurusom bemälda enka vid sin mans
frånfälle icke tvekade, att till gäldande af mannens skulder anslå sina nådårsinkomster
och sålunda genast afhända sig det, som egentligen var afsedt att tillförsäkra
henne om en tarfligTutkomst; hvadan hon dock nu, utan andra inkomster
än en ringa pension från Akademi-kassan vid en framskriden ålder och med försvagade
kroppskrafter vore nödsakad att för sitt lifsuppehälle bestrida mathållning
under terminerna åt vid nämnde Universitet studerande ynglingar; — och får
Utskottet, på grund af de anförda förhållandena, tillstyrka,
62
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
att Professor Bolméers enka, Laura Lundblad, måtte tillerkännas
en årlig pension på allmänna Indragnings-staten till
belopp af 300 R:dr.
81:o, Uti en inom Preste-Ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion
har Professor Selander, med erinran, hurusom Rikets sednast församlade Ständer
åt Elementar-läroverkens lärare anslogo icke obetydliga lönebelopp, uttalat den
förhoppning, att Universiteten, såsom de främsta af Rikets läroanstalter, hvilkas
lärare hafva till uppgift icke blott att undervisa, utan äfven att föra vetenskapen
framåt, måtte med samma välvilja från Rikets Ständers sida bemötas. Då den
högsta lärare-graden vid Elementar-läroverken numera är på stat uppförd med en
lön af 4,000 R:dr, kunde en Professor, som hade en lång förberedelse för sitt
lärarekall och måste anskaffa och underhålla ett dyrbart bibliothek, samt innehade
den förnämsta lärareplatsen inom sin vetenskap och ej kunde påräkna vidare befordran,
ingalunda anses vara öfverflödigt aflönad med ett belopp af 4,500 R:dr;
och har på grund häraf motionären hemställt, att det på 9:de Hufvud-titeln till
Professores Emeriti vid Universiteterna uppförda lönebelopp af 4,000 R:dr måtte
höjas till 4,500 R:dr, hvarjemte motionären meddelat den upplysning, att, enligt
Universitetens utgiftsstater, de till Professores Emeriti anslagna löner tillfalla i
verklig tjenst varande Professorer.
Då Rikets Ständer i afseende å embets- och tjenstemäns pensionering numera
antagit den grundsats, att pensionerna för de tjenster, som äro aflönade med
mer än 3,000 R:dr, i allmänhet böra utgå med lägre belopp än lönen, finner Utskottet
icke skäl att härifrån afvika i hvad angår pensionerna för de vid Akademierna
anställda Professorer; hvadan Utskottet således hemställer,
att den begärda förhöjningen i ofvannämnde anslag icke må
beviljas.
Deremot och då det förhållande, som, enligt motionärens uppgift, eger rum
med Universitetens emeriti-löner, nemligen att de yngste tjenstgörande Professorerne
få åtnöja sig med dessa lägre löner, under det de ur tjenst afgångua fortfarande
uppbära sin högre aflöning, är helt och hållet stridande emot hvad Rikets
Ständer vid emeriti-lönernas beviljande afsett och beslutat, har Utskottet funnit sig
böra tillstyrka
att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det behagade
Kongl. Maj:t i nåder tillse, att det på allmänna Indragningsstaten
uppförda anslag till Professores emiriti vid Universiteterna
icke må användas till annat ändamål, än hvartill medlen
blifvit af Rikets Ständer beviljade, och att samtliga i tjenst
varande Professorer må komma i åtnjutande af de lönebelopp,
oafkortade, som äro för deras befattningar anslagna.
82:o. Yidare har Utskottet från Ridderskapet och Adeln erhållit remiss å
en af Friherre R. Cederström väckt motion, att Rikets Ständer måtte bevilja framlidne
Kongl. Bibliotkekarien A. I. Anvidssons efterlemnade enka, Johanna Carolina
Armfelt, en årlig pension af 600 R:dr R:mt; till stöd för hvilken framställning
motionären hufvudsakligen anfört, hurusom Arwidsson, hvilken den 21 Juni 1858
afled uti en ålder af nära 67 år, alltsedan år 1824 varit anställd vid Kongl.
Bibliotheket härstädes och under dessa 34 år oafbrutet varit sysselsatt med ordnandet
och ökandet af nämnde Bibliotheks samlingar; att han i detta Yerks tjenst och i de
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
63
uppdrag, som honom i öfrigt anförtroddes, äfvensom genom författandet och utgifvandet
af litterära arbeten, utvecklat en ovanlig och värderik förmåga att gagna
det allmänna, samt att hans aflöning såsom Kongl. Bibliothekarie, dertill han år
1843 utnämndes, utgjort endast 2,700 Ii:dr Runt intill sistlidna riksdag, då lönen
förhöjdes till 4,500 R:dr, af hvilka förbättrade lönevilkor Arwidsson således blott
en kort tid varit i åtnjutande, då han af döden bortrycktes; — varande vid motionen
fogade åtskilliga handlingar, deraf inhcmtas att, vid förrättad bouppteckning
efter don aflidne, enkans andel i boets behållning upptagits till 4,691 Ridr; äfvensom
att hon från Civilstatens Pensionsinrättning uppbär en årlig pension af 400
R:dr.
Då Arwidsson redan i ungdomen öfvergaf sitt från Sverige nyss skiljda
hemland för att sedermera egna hela sin lefnad åt det Svenska fäderneslandet, har
Utskottet, med afseende å Arwidssons långvariga och förtjenstfull verksamhet
i Svenska Statens tjenst, väl funnit anledning att för hans efterlemnade enka tillstyrka
något understöd af allmänna medel; men som hon, enligt hvad ofvan är
omnämndt, ej alldeles saknar egna tillgångar och derjemte uppbär pension från
annan kassa, anser Utskottet det af motionären föreslagna belopp skäligen kunna
till hälften nedsättas, och får alltså hemställa,
att för Kongl. Bibliothekarien Arwidssons enka, Johanna
Carolina Armfelt, må på allmänna Indragnings-staten uppföras
en årlig pension af 300 R:dr.
83:o. Uti den nådiga Propositionen, angående Statsverkets tillstånd och
behof, har Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, att f. d. Kongl. Bibliothekarien, Kanslirådet
Per Adam Wallmarks enka, Hedda Elisabeth Wallgren, som med en 12:årig,
sjuklig och för lifstiden ofärdig dotter befunne sig i nödställd belägenhet, måtte,
med afseende på hennes mans långvariga och i flera hänseenden utmärkta verksamhet
såsom skriftställare, å allmänna Indragnings-staten uppföras till erhållande
af en årlig pension af 400 R:dr; — och då Kanslirådet Wallmark genom sina
arbeten förvärfvat sig ett aktadt namn såsom författare, samt hans mångsidiga
och trägna verksamhet obestridligen bidragit att befrämja allmän upplysning och
bildning samt således varit för landet gagnande, ehuru han sjelf deraf skördat
ringa fördelar, finner Utskottet skäligt tillstyrka
Rikets Ständers bifall till högstberörda nådiga framställning.
84:o. Uti en af Kongl. Maj:t den 30 December nästlidet år till Rikets
Ständer aflåten nådig Proposition (N:o 76) meddelas, hurusom Konsistorium i Skara
uti skrifvelse den 14 i samma månad i underdånighet anmält, att Adjunkten vid
Skara högre Elementar-läroverk, Magister Johan Mosell, — som, född den 16 Januari
1818, med höstterminen 1847 anställdes såsom duplikant vid Mariestads
skola och sedermera tjenstgjort i egenskap af vikarierande lärare vid stiftets läroverk,
till dess han den 1 Juli 1853 fick tillträda en ordinarie Kollega-beställning
vid läroverket i Alingsås och den 15 December 1854 utnämndes till Adjunkt vid
det i Skara, — icke långt derefter blef, till följd af sinnes-sjukdom, urståndsatt att
sjelf bestrida sin läraretjenst, hvilken derföre måst uppehållas genom vikarier, till
hvilkas aflönande Kongl. Majit, sedan Rosell blifvit såsom ordinarie patient å
Wadstena hospital intagen, genom nådiga Bref den 12 December 1856 och den
15 Oktober 1858 medgifvit, att bidrag finge tills vidare af allmänna medel utgå,
så att de, inberäknadt fjerdedelen af Rosells egen lön, åtnjutit ett belopp, motsva
-
64
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
rande det för Elementar-läroverkens lärare i lägsta lönegraden fastställda. — Genom
ett Consistorii underdåniga skrifvelse bifogad t och af öfverläkaren vid Wadstena
hospital utgifvet intyg, hade nu blifvit styrkt, att Rosell, som, efter nära
fyra års vistande å Wadstena hospital, derifrån utskrefs den 13 sistlidne Augusti
såsom obotad, fortfarande vore lidande af förryckthet med slöhet samt utan tvifvel
vore att betrakta såsom obotlig, i anledning hvaraf Konsistorium, — då det
af flere skäl måste blifva mera eller mindre ofördelaktigt för läroverket, att en
läraretjenst sålunda under en följd af år bestriddes af vikarie, och då något annat
läkarebetyg, sorn i bestämdare ord än det nu företedda, förklarade Adjunkten Rosells
sinnessjukdom obotlig, icke någonsin torde kunna utfärdas, — i underdånighet
hemställt, om icke Kongl. Majit skulle finna för godt att till Rikets Ständer
aflåta nådig Proposition om Rosells uppförande på allmänna Indragnings-statcn
till åtnjutande af en pension af 750 Ridt' Rimt årligen eller tre fjerdedelar af den
lön, som, efter sednast beviljade löneförhöjning, yngste lärare vid Elementarläroverk
nu innehafva; — och har Kongl. Majit, med afseende å de åsigtcr Rikets
Ständer i likartade fall förut uttalat, samt då så väl billigheten fordrade, att den
af sjukdom hemsökte måtte kunna äfven före uppnådd pensionsålder erhålla afsked
med bibehållande af någon del af sine löneinkomster, som ock för det allmänna
vore af vigt, att icke tjensten under en alltför lång och obestämd tid endast
af vikarie uppehölles, — föreslagit Rikets Ständer, att Adjunkten Rosell
måtte, sedan han, på grund af vederbörande målsmans derom gjorda ansökan, från
sin nu innehafvande befattning såsom lärare vid Skara högre Elementarläroverk
erhållit afsked, å allmänna Indragnings-staten uppföras till erhållande under sin
återstående lifstid af en årlig pension motsvarande tre fjerdedelar af den lön, yngste
lärare vid Rikets Elcmentar-läroverk nu innehafva, eller 750 R:dr, att utgå
från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked varder Rosell meddelad
t.
I betraktande af härvid förekommande förhållanden, tillstyrker Utskottet,
det Rikets Ständer måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i ofvannämnda
hänseende behagat föreslå.
85:o. Till Utskottets handläggning har från Preste-Ståndet blifvit öfverlemnad
en af Kongl. Hofpredikanten Wensjoe väckt, af Professorerna Lindgren
och Selander samt Kongl. Hofpredikanten Nordlund biträdd motion, hvaruti, efter
framställning af aflidne Språkläraren O. G. Carlstedts under en 18-årig verksamhet
såsom lärare ådagalagda utmärkta nit och skicklighet samt hans efterlemnade
enkas vid en framskriden ålder iråkade nödställda belägenhet, hvilka uppgifter af
bifogade handlingar vitsordas, motionären hemställt, att bemälda enka, Edla Hermana
Gustava Levin, måtte af Statens medel erhålla en årlig pension af 200
R:dr Runt; — och ehuru Carlstedt endast en kortare tid varit i tjenst vid allmänt
läroverk, har Utskottet, i betraktande af de sällsynta egenskaper, han derunder
ådagalagt samt de bevekande omständigheter, som förekomma för hans efterlemnade,
af svår sjuklighet lidande, enka ansett sig böra tillstyrka,
att den begärda pensionen måtte af Rikets Ständer beviljas.
86:o. Genom remiss från Ridderskapet och Adeln har Utskottet fått mottaga
en derstädes väckt motion, deruti Friherre It. Cederström — jemte erinran,
hurusom af ali verksamhet, som utöfvade ett mera gagnande eller förädlande inflytande
-
Stats-Utskottets Utlåtande N-.q 152.
65
flytande på samhället, den enskilda vetenskapsmannens sträfvanden vanligen lemnade
minsta lönen för utståndna mödor och besvärligheter, hvadan Staten borde
låta sig angeläget vara att, der omständigheterna så föranledde, med lämplig belöning
uppmuntrande tråda emellan — fästat uppmärksamhet derå, att förre
Auditören Georg Scheutz, som, redan i början af vårt nuvarande samhällsskick utmärkt
genom en aktningsvärd litterär och publicistisk verksamhet, sedermera genom
flera värderika tekniska skrifter gagnat sitt fädernesland, syntes redan härigenom
hafva gjort sig förtjent af erkännande och uppmuntran från Statens sida.
Men härtill komme ytterligare, att samme man, efter 20 års forskningar och ansträngningar,
uti den af honom uppfunna i hela den bildade verlden med så utmärkta
vitsord lofordade räknemaskinen, slutligen tillkämpat sig en af det stilla
tänkandets vackraste segrar, och derigenom spridt en ny glans öfver det Svenska
namnet. Yisserligen hade Rikets Ständer vid någon af de föregående riksdagarne,
i afsigt att bereda Scheutz ersättning för de kostnader, som varit med utförandet
af hans ryktbara uppfinning förenade, för en gång tilldelat honom en
viss penningesumma; men då denna efter all sannolikhet icke varit tillräcklig för
att betäcka alla utgifterna, än mindre utgjort någon belöning för hans oegennyttiga
ansträngningar och mödor, har motionären, med hvilken Herr O. von Knorring
sig förenat, hemställt, att Rikets Ständer, för att bereda den förtjcnte vetenskapsidkaren
en utmärkelse och den åldrige, 74 år gamle, mannen ett behöfligt
understöd för hans återstående dagar, måtte bevilja Scheutz en årlig pension till
belopp af 1,200 R:dr.
Då de understöd af tillsammans 10,000 R:dr, Rikets Ständer vid 2:ne föregående
riksdagar beviljat Auditören Scheutz och hans son Edvard Scheutz för
utförandet och fullbordandet af omförmälda räknemaskin, — hvars tillvägabringando
otvifvelaktigt ländt icke allenast uppfinnarne utan ock det land de tillhöra
till ej ringa heder — säkerligen icke lemnat något öfverskott eller behållning, sedan
utgifterna för det invecklade och kostsamma arbetet blifvit bestridda, har Utskottet,
lika, med motionären, ansett lämpligt, att Rikets Ständer, såsom ett erkännande
af de förtjenster Auditören Scheutz genom denna för vetenskapen gagnande
och för fäderneslandet hedrande uppfinning förvärfvat, måtte tilldela Scheutz det
understöd för hans framtida bergning, hvaraf han vid nu uppnådd hög ålder är i
verkligt behof; hemställande alltså Utskottet,
att Auditören Georg Scheutz må på allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande af en årlig pension å 1,200 R:dr
R:mt för sin återstående lifstid.
87:o. Utskottet har till behandling vidare förehaft en hos Ridderskapet och
Adeln af Grefve T. Wrangel väckt motion, att Ilitmästaren vid universitetet i
Upsala, Rrofessoren Johan Way, — hvilken, enligt hvad motionären anfört, i yngre
år egnat sig åt krigareyrket och, i egenskap af Underlöjtnant, med erkänd utmärkelse
deltagit i så väl Norska som Tyska fälttågen, derunder, han i bataljen vid Leipzig
varit i elden, — måtte beviljas enahanda pension, som blifvit blesserade officerare
tillagd; men då de af motionären anförda förhållanden, i Utskottets tanke, icke
innefatta tillfyllestgörande skäl att föreslå Professor Way till understöd af omförmälda
beskaffenhet, har Utskottet, med afseende jemväl derå, att Way, som ännu
är i rikets tjenst, följaktligen äfven åtnjuter lön på stat, ansett sig
ej kunna ifrågavarande motion hos Rikets Ständer förorda.
Bih. till It. St. Prot. 1859 fy 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 25 Haft. 9
66
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 152.
88:0. Genom en inom Borgare-Ståndet väckt motion har Herr A. W. Björck
gjort framställning om lifstidsunderhåll för aflidne Filosofie Magistern Johan Johanssons
efterlemnade enka; — men som, enligt hvad Utskottet inhemtat, bemälda
enka numera jemväl med döden afgått,
har följaktligen denna motion förfallit.
89:o. Uti en hos Preste-Ståndet väckt motion har Professoren Lindgren
anfört, hurusom bland de många svenskar, som under de sista 20 åren gått att i
Amerika söka sin lycka, ingen torde på sina talrika landsmän i den nya verlden
hafva utöfvat ett vidsträcktare och välsignelserikare inflytande än för detta Pastorn
i Chicago G. Unonius. Född år 1810 utflyttade han, efter i Upsala idkade studier,
tili Amerika 1841, och bosatte sig, såsom jordbrukande nybyggare, i en glest
befolkad, för alla kyrkliga institutioner främmande, bygd i staten Wisconsin. Kring
honom samlade sig inom ett års förlopp omkring 100 Svenska och Norska familjer,
hvilka, djupt kännande saknaden af offentlig gudstjenst och en ordnad kyrkas
förmåner, snart slöto sig till den för sin fromhet och redbarhet allmänt värderade
mannen, för att i hans hydda hvarje söndag bevista de andaktsöfningar, han efter
den Svenska kyrkans ritual anställde. Under tiden hade den protestantisk-episkopala
kyrkan, i grannskapet af det Skandinaviska nybygget, inrättat en mission,
hvilkens prester, på anmodan af de skandinaviska kolonisterne, biträdde dem med
sakramenternas förvaltning och andra presterliga förrättningar. Men då det engelska
språket ännu för de flesta bland dessa utvandrade var helt och hållet främmande
och Unonius ständigt behöfde såsom tolk anlitas, uppstod snart den önskan,
att, om möjligt, på skandinaviskt språk erhålla det presterliga biträde, de isolerade
nybyggarne kände sig icke vidare kunna undvara; hvarföre man ock ifrigt uppmanade
Unonius att inträda i det andliga ståndet; och då alla de religiösa sekter,
som under tiden hade uppstått i grannskapet, den episkopala kyrkan ansågs af de
skandinaviska utvandrarne stå dem närmast såväl i bekännelse som i yttre kyrkoordning,
beslöt Unonius, med nybyggarnes bifall, att söka i denna kyrka blifva
behörigen till prediko-embetet invigd, och blef han, efter att hafva genomgått ett
theologiskt seminarium, af Biskopen öfver Wisconsin år 1845 till prest ordinerad,
med förordnande att vara missionär bland de Svenska och Norska utvandrarne
derstädes, och var han under 4 års tid den enda religionsläraren ibland dessa till
antalet nästan dagligen mer och mer vexande kolonister, mellan hvilkas farmer
han ständigt färdades, för att med alla slag af presterliga förrättningar tillhandagå.
Det underhåll de ännu i torftiga omständigheter varande nybyggarne kunde lemna
Unonius hade varit högst obetydligt och för hans och familjens underhåll otillräckligt.
Detta oaktadt hade han, under de största försakelser och bekymmer, fortsatt
denna sin nästan lönlösa lärareverksamhet till år 1849, då han, på kallelse
af några Svenska och Norska familjer, som nedsatt sig i staden Chicago i Staten
Illinois, dit afflyttade för att blifva deras pastor. Äfven der var den nybildade
Svenska församlingen i knappa omständigheter, men genom insamlade penningebidrag
från välgörande Amerikanare lyckades det Unonii ihärdighet att i nyssnämnda
stad snart uppbygga en Svensk kyrka. Inflyttningarne hade derefter
ökats med hvarje år och på samma gång äfven nöden och eländet ibland den nykomna
Svenska befolkningen, hvaraf många bortrycktes af hvarjehanda smittosamrna
sjukdomar. Jemte utöfvandet af denna sin presterliga verksamhet, som uti
Amerikanska tidningar på det högsta lofordats, hade Unonius under de sista åren
af sitt vistande i Chicago äfven varit tillförordnad Svensk och Norsk Consul, utan
Stats-Utskottets Utlåtande JY:o 152.
67
någon annan inkomst än tillfälliga liögst obetydliga sportior, och jemväl i denna
egenskap ofta anlitats af nödlidande landsmän, och har den Svenska beskicknin
gen
i New-York i skrifvelse till härvarande Utrikes Stats-ministern om denna
hans verksamhet afgifvit ett högst fördelaktigt vitsord. Men fattad af oemotståndlig
hemlängtan hade Unonius sistlidet år återvändt till fäderneslandet, i afsigt att
söka inträde i Svenska kyrkans tjenst, från hvilken afsigt han dock sedermera
funnit sig böra afstå. Emellertid och efter att, på den ringa sparpenning, han
medförde från Amerika, och den obetydliga inkomst, han genom enskild undervisning
i engelska språket kunnat bereda sig, hafva öfver ett år uppehållit sig i fäderneslandet,
der Unonius ännu icke lyckats vinna någon anställning, befunne han
sig för det närvarande med hustru och en talrik familj i särdeles betryckta omständigheter;
— och har, på grund af nu omförmälda förhållanden och med hänsyn
till Unonii utmärkta förtjenster om de i tusental till Amerika under de sista
15 åren utvandrade svenskar och norrmän, motionären, med hvilken Biskop Anjou
och Doktor Säve samt Domprosten Knös' sig förenat, föreslagit, att Rikets Stän
der
måtte åt Unonius anvisa antingen en årlig pension af 500 R:dr Runt att utgå
från och med den 1 Januari 1860, eller ock, der detta icke skulle kunna beviljas,
en gratifikation för en gång af 3S000 R:dr.
Af hvad motionären sålunda anfört finner Utskottet otvifvelaktigt, att f. d.
Pastorn Unonius under sitt vistande i Förenta staterna utvecklat en för sina dit
utflyttade landsmän särdeles gagnande verksamhet samt utmärkt sig genom ett
oegennyttigt och i alla hänseenden aktningsvärd! handlingssätt; hvadan Utskottet
älven anser det vara nationens pligt att med något vedermäle af erkänsla uttrycka
sin tillfredsställelse öfver denna verksamhet, dervid Unonius lärer haft ringa medverkan
från’ svenska Statens sida. På grund häraf och i betraktande af Unonii
för närvarande bekymmersamma ställning, hvilken han framdeles torde blifva i
tillfälle att förbättra, finner Utskottet motionärens förslag om tilldelande åt Unonius
al en gratifikation för en gång vara lämpligare, än beviljandet af ett årligt
understöd, och tillstyrkes således,
att Rikets Ständer måtte å Riksgälds-kontoret anvisa en summa
af 3,000 R:dr, såsom understöd för en gång till f. d. Pastorn
vid Svenska församlingen i Chicago Gustaf Unonius.
90:o. Beträffande de af Utskottet uti föregående punkter föreslagna pensioner
för åtskilliga embets- och tjenstemäns efterlemnade enkor, får Utskottet hemställa,
att dessa pensioner må beviljas att utgå endast för den tid
pensionärerna förblifva i enkostånd.
91:o. Då riksmarkegångs-priset för åren 1857, 1858 och 1859, enligt hvad
Kongl. Maj:t i nåder meddelat, utgjort i medeltal 14 R:dr 77 öre för en tunna
spanmål, hälften råg och hälften korn, eller 4 R:dr 27 öre utöfver det värde, hvartill
spanmålen vid statsregleringen under 1840—1841 års riksdag beräknades, äro,
jemlikt då stadgade grunder, de, som före vidtagandet af berörda statsreglering
tillträdt och ännu bibehålla löner med derunder beräknad spanmål, försäkrade om
tillgodonjutande af en lönefyllnad, hvilken Kongl. Maj:t ansett böra af Rikets Ständer
bestämmas efter nämnde prisskilnad å spanmålen, 4 R:dr 27 öre för tunnan,
till utgående af allmänna Indragnings-staten. Yid det af Stats-kontoret upplysta
förhållande, att den spanmål, som inbegripes under lönerna för dylika äldre, före år
68
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
1841 utnämnde löntagare, nu utgör 3,340 tunnor, skulle såddes till omförmälde
spanmålsersättning, under antagande att den vid sednaste riksdag skedda lönereglering
blefve definitivt fastställd eller i det väsendtligaste oförändrad, erfordras ett anslag
i jemnt tal af 14,000 R:dr Runt, eller 23,500 R:dr mindre, än å nu gällande
stat är för ändamålet anvisadt.
I anledning häraf får Utskottet hemställa,
att för de tjenstemän, hvilka äro berättigade till spanmålstillökning
utöfver det i staterna beräknade pris af 7 R:dr B:lco,
denna tillökning måtte för hvarje tunna under lönerna beräknad
spanmål bestämmas till 4 R:dr 27 öre;
varande den omförmälda minskningen i allmänna Indragnings-statens anslag iakttagen
derigenom att Utskottet, på sätt uärlagde tabell, litt. A, närmare utvisar, såsom
grund för beräkningen af samma anslag, antagit det belopp hvarmed det enligt
sednast afslulade (1858 års) rikshufvudbok verkligen utgått; och kommer detta
anslag, i följd af de af Utskottet nu tillstyrkta nya anvisningar, 99,719 R:dr 16
öre, att uppgå till en summa af 1,170,150 R:dr, eller 52,210 R:dr Runt utöfver hvad
nu gällande Riks-stat för allmänna Indragnings-staten upptager.
92:o. Slutligen får Utskottet, jemte upplysning att, af de vid sednaste riksdag
å denna Hufvud-titel uppförda anslag, en del indelta räntor samt oindelt spanmål
genom innehafvarnes afgång upphört och indragits, hemställa,
att Rikets Ständer må medgifva, att, vid den nya Riks-statens
upprättande, allmänna Indragnings-statens förslags-anslag
får jcmkas i den mån, som blifver erforderligt för att till jemnade
belopp bringa Riks-statens slutsummor i afseende å såväl
penningar som indelta räntor samt indelt och oindelt spanmål.
Stockholm den 9 Augusti 1860.
Reservationer:
Emot 4:de punkten (angående öfverflyttning till Pensions-Staterna af anslaget
för blesserade officerare och under-officerare):
af Herr Gråå.
Emot öde punkten (angående understöd till äldre militärer och läkare, som
bevistat krig):
af Herr Wrangel, som reserverade sig deremot att ifrågavarande understöd
skulle användas endast åt från Arméen och Elottan ”afskedade” officerare och underofficerare
samt läkare.
Emot
stat) :
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
69
af Herr Hierta: ”Det hufvudsakliga skälet, som blifvit anfördt till stöd för
förslaget, att Staten må öfvertaga pensionerandet af Konung Oscars Hof-stat, är
prejudikatet att så skett sedan införandet af nu gällande statsskick såväl med
Konung Carl den XIIlis som med konung Carl Johans Hof-stat. Prejudikater af
detta slag hafva en stor kraft med sig; men kunna dock icke bilda lag. Skulle
emellertid äfven denna gång, i strid mot grundsatsen att Staten icke bör kunna
åläggas pensionera andra än dem som tjenat Staten, Rikets Ständer äfven denna
gång öfvertaga ett sådant åliggande, så fruktar jag att detsamma sedan skulle
komma att för all framtid yrkas såsom en ovilkorlig skyldighet och reserverar
mig derföre emot Utskottets beslut i denna punkt,”
af Herr Björck samt Riksdags-fullmägtige Lars Rasmusson, Anders Eriksson,
Måns Månsson, C. J Svensén, Per Nilsson, Joh. Andersson och Gustaf Hultman,
hvilka förenade sig om följande reservation: ”1 öfverensstämmelse med grunden
för stadgandet uti 48 § Rcgcrings-Formen, enligt hvilket Konungens Hof står
under Hans enskilda styrelse och alla beställningar dervid kunna af honom efter
behag disponeras, har ett visst anslag blifvit bestämdt för Konungens Hofhållning;
hvarigenom denna blifvit skiljd från Statsverkets öfrige utgifter och det åt Hans
Majit Konungen öfverlemnats att efter godtfinnande bestämma de förmåner, som
åtfölja beställningar vid Hofvet, vare sig högre eller lägre. Anspråk på Statsverket
kan således icke göras på grund af Hoftjenst, som förrättas eller som blifvit
förrättad. Om än konseqvenserne af dessa förhållanden endast småningom
kunnat göra sig gällande och om ock, till följd deraf, pensioner från Statsverket
blifvit Hofbetjeningon beviljade äfven efter det förändringen i statsskicket inträdt,
så utgör sådant icke en anledning att dermed fortfara, utan fasthellre ett skäl
mera för en snar tillämpning, jemväl ifråga om pensioner, af den i RegeringsFormen
uttalade grundsats, att beställning vid Hofvet icke är jemförlig med tjenst
i Staten. Det är eljest att befara, att den utan tvifvel obehöriga eftergiften skall
gifva stöd åt en uppfattning, som står i strid med Grundlagen. — Särskilda anledningar
för Statsverkets belastande med de ifrågavarande pensionerne förefinnas
icke heller, då Konungen, oberäknad hofhållningssumman, eger att från Riksgäldskontoret
årligen lyfta 300,000 R:dr, hvilka medel, med hänsigt till grunden för
deras utgående, synas kunna lemna tillgång för sådane utgifter, som företrädesvis
taga i anspråk den Kongl. Familjens högt skattade enskilda välgörenhet. Af dessa
skäl anmäles reservation mot Stats-Utskottets förslag i 9:de punkten.”
Emot 15:de punkten (angående pension åt Justitie Borgmästaren Holms
enka):
af Herr Gråå.
Emot 26:te punkten (angående pension åt Öfverste Bruncronas enka):
af Herr Bildt, Biskop Annerstedt, Doktor Wåhlander och Doktor Arrhenius.
Emot 35:te punkten (angående pension åt Stats-rådet Ulners enka):
Herrar Hjerta, Björck samt Riksdags-fullmägtige Anders Eriksson, Måns
Månsson, C. J. Svensén, Per Nilsson, Joh. Andersson och Gustaf Hultman afgåfvo
följande gemensamma reservation: ”Den välvilja från det allmännas sida, hvarpå
70
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
enkan efter en afliden embetsman må kunna göra anspråk, måste grundas på de
förtjenster, mannen i lifstiden ådagalagt. Ett sådant anspråk framkallar ock nödvändigt
ett omdöme om hvad den aflidne uträttat i det allmännas tjenst. Om det
nu icke bör nekas, att Stats-rådet Ulner såsom Officer vid Flottan lagt grunden
för ett billigt anspråk å hans enkas sida på Statsmagternas välvilja; så kan omdömet
om hans verksamhet inom Konungens konselj icke blifva lika gynnsamt.
Om platsens fordringar må olika meningar förefinnas, men att han icke förmådde
fylla den, derom äro väl alla ense. Det är alltså icke i egenskap af Stats-råd,
som han gifvit sin efterlemnade enka anspråk på pension af Statsverket och det
synes således, att henne icke bör tilläggas högre pension äu af 600 R:dr R:mt,
till hvilket belopp pensionen blifvit bestämd för den utaf Svenska Flottan högt
förtjente Kommendör-kapitenen Lavéns enka. Af Amiralitets-Krigsmanskassan
uppbära dessa enkor ock pension till lika belopp.”
Emot 39:de punkten (angående pension åt. Ofverste-löjtnanten Edströms
enka):
Herr Björck samt Riksdags-fullmägtige Lars Rasmusson, Anders Eriksson,
Måns Månsson, C. J. Svensén, Per Nilsson, Joli. Andersson, And. Gudmundsson och
Gustaf Hultman förenade sig om följande reservation: ”De förtjenster om det all
männa,
som Ofverste-löjtnanten Edström i lifstiden sig förvärfvat, kunna visserligen
med skäl åberopas såsom en anledning för Rikets Ständer att lemna något
understöd åt hans enka, dock endast för det fall, att hon saknar medel för sitt
uppehälle. Yid pröfning af frågan hafva dock anledningar förekommit, att tillgångar
till icke alldeles obetydligt belopp funnits i boet efter Ofverste-löjtnanten Edström;
äfvensom att enkan skall åtnjuta pension af Hjelmare slussverks bolag.
Innan Statsverket belastas med underhåll åt enkan Edström bör'det utredas om
det, som i nyssnämnde hänseenden förekommit, är grundadt eller icke. Enkan
Edström kan väl sålunda för någon tid gå miste om en förmån, hvarpå hon skäligen
kunnat göra anspråk; men denna särskilda olägenhet får icke komma under
afseende då det gäller att visa, det Rikets Ständers välvilja mot enskilda behöfvande
icke blifvit tagen i anspråk på ett sätt, som med rätta skulle förtjena namnet
af missbruk.”
Emot 41 punkten (angående Sekreteraren Nathorsfs pension):
af Herr Gråå, som ansåg att ifrågavarande pension bort af Utskottet föreslås
till 4,500 R:dr.
Emot 55 punkten (angående pension åt Friherre Gyllenhaals enka):
af Herr Bildt, Biskop Annerstedt och Doktor Wåhlander.
Emot 56 punkten (angående pension åt General-löjtnanten m. m. Akrell):
Herr Björck samt Riksdags-fullmägtige Lars Rasmusson, And. Eriksson
Måns Månsson, C. J. Svensén, Joh. Andersson och Gustaf Hultman afgåfvo följande
skriftliga reservation: ”De förtjenster, Herr Generalen m. m. Akrell ostridigt
förvärfvat såsom Chef för Telegraf-verket, hafva gifvit Regeringen anledning att
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
71
föreslå, det Herr Generalen skall å allmänna Indragnings-staten erhålla pension, beräknad
till lönens hela belopp, 6,000 R:dr R:mt. Då likväl numera de civile embetsmännen
beräkna pension till lönens fulla belopp endast i det fall, att denna icke
öfverstiger 3,000 R:dr, men eljest åtnjuta endast fyra femtedelar af lönebeloppet,
synes det obilligt, att Herr Generalen, som ieke är lagligen berättigad att i detta
hänseende ställas i jemförelse med de civile embetsmännen, skall åtnjuta en större
förmån, än som tillkommit honom, om han innehaft civil befattning på Statens
stat i 40 år. Han har nemligen endast varit förordnad till en civil beställning
under loppet af fjerdedelen af samma tid. Het torde alltså vara skäligt, att pensionsbeloppet
beräknas i förhållande till lönen till 4,800 R:dr, motsvarande fyra
femtedelar af lönebeloppet. Härvid måste dock tillika iakttagas icke allenast, på
sätt Stats-Utskottct föreslagit, att den pension, Herr Generalen från Arméens
Pensionskassa åtnjuter, deremot upphör, utan ock att pensionsbeloppet minskas
med den summa, Herr Generalen förut från allmänna Indragnings-staten uppbär
såsom för detta lärare vid Marieberg, utgörande 300 R:dr, med derunder inbegripna
15 tunnor spanmål. Pensionen bör således nedsättas till 4,500 R:dr, att
utgå under det af Stats-Utskottct föreslagna vilkor. Herr Generalen åtnjuter
ändock derutöfver ett belopp af 300 R:dr från anslaget för blesserade Officerare,
hvilket belopp torde fortfarande böra utgå, utan afseende på hvad han i öfrigt af
Statsverket uppbär.”
Emot 66:te punkten (angående pension åt Konsertmästaren Berwald): af
nyssnämnde reservanter, äfvensom Riksdags-fullmägtigen Anders Gudmundsson, hvilka
gemensamt anförde följande:
”Ett bifall af Rikets Ständer åt den Kongl. Propositionen om pension från
Statsverket åt Konsertmästaren Berwald, skall allt för lätt gifva anledning dertill,
att andre vid det Kongl. Hofkapellet anställde personer skola anses till enahanda
förmån berättigade, hvarföre det torde vara betänkligt, att tillstyrka ett
sådant bifall. Reservation anmäles således emot Stats-Utskottets beslut i denna del.”
Emot 73:dje punkten (angående pension åt Professor Mosanders enka):
af Herr Bildt, Herr af Wåhlberg, Biskop Annerstedt och Doktor Wåhlander.
Emot 81:sta punkten (angående anslaget till Professores Emeriti vid Akademierna):
af
Biskop Annerstedt:
”Då Stats-Utskottet afstyrker motionen om samtliga emeriti-lönernes vid
Rikets universiteter förhöjning till lika belopp med professorslönerna, på den
grund, att Rikets Ständer skulle numera hafva antagit den grundsats, att ”pensioner
för de tjenster, som äro aflönade med mera än 3,000 R:dr, i allmänhet böra
utgå med lägre belopp än lönen”, får jag anmärka, att undantag från denna grundsats
synes böra ega rum redan af det skäl, att Akademiska läkare icke, i likhet
med öfrige embets- och tjenstemän, ega att tillträda pension vid viss lefnads- och
tjenste-ålder, utan endast i den mån emeriti-löncr blifva lediga. Rikets Ständer
hafva äfven vid sistlidne riksdag godkänt billigheten af ett sådant undantag, när
de, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, höjde emeriti-lönerna till likhet
med lägre professors-löner och, sedan alla profcssors-löner vid universiteterna
72
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
höjdes till 4,500 R:dr R:mt, till samma belopp bestämde åtminstone 2:ne emeritilöner
vid Upsala universitet. Samma lätt insedda skäl, som föranledde sistnämnda
beslut, tala äfven för bifall till den af motionären föreslagna förhöjning af de öfriga
emeriti-lönerna.
Utskottet föreslår vidare en underdånig skrifvelse med anledning deraf, att
det förhållande, som, enligt motionärens uppgift, eger rum med universitetens emeriti-löner,
nemligen att do yngste tjenstgörande Professorerne få åtnöja sig med
dessa lägre löner, under det de ur tjenst afgångne fortfarande uppbära sin högre
aflöning, skulle ”helt och hållet vara stridande emot hvad Riksens Ständer vid
emeriti-lönernas beviljande afsett och beslutat.” Hvad Riksens Ständer i detta
afseende bestämt, återfinnes i deras underdåniga skrifvelse af den 23 December
1840, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens Tionde Hufvud-titel,
der det heter, att Kongl. Majit alternativt föreslagit att "rättighet måtte universiteten
mcdgifvas, att på Indragnings-staten få beräkna 6 emeriti-löner, hvaraf 4
borde tillkomma universitetet i Lund och de 2:ne öfriga, det i Upsala, hvilket
sistnämnda redan egde medel till 2:ne dylika löner; och halva Rikets Ständer funnit
skäl bifalla detta sednare af Eders Kongl. Majit nådigst föreslagna alternativ,
i följd hvaraf 6 Professors-emeriti-löner, deraf 4 för universitetet i Lund, och de
2:ne öfriga för det i Upsala, komma att till ett af Rikets Ständer faststäldt belopp
af 1,600 R:dr (Biko) hvardera på allmänna Indragnings-staten uppföras.” I
denna underdåniga skrifvelse uttalas ingalunda någon sådan afsigt, ännu mindre
något sådant beslut, som dem Utskottet antagit för gifna. När skälet, hvarpå
skrifvelsen skulle stödja sig, befinncs så löst, föranledes jag deraf att afstyrka hela
skrifvelsen,”
Häruti iustämde Professor Carlson, Doktor Wåhlander och Doktor Arrhenius.
Riksdags-fullmägtigen Jonas Andersson anmälde att han icke deltagit i Utskottets
öfverläggningar angående 9:de Hufvud-titeln.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Tab. Litt. A.
Nionde Hnfvnd-Titeln.
185$ års Riks-Stat anslår.
S p a n m å 1.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kub.-foten.
Värde förslagsvis]
å 2 R:dr
kub.-foten.
Penningar.
Förslag till blifvande Riks-Stat.
Indelta
räntor,
enligt
markegång
på förslag.
R:dr. Ö.
70,219
Indelta
räntor,
enligt
markegång
på förslag.
ö. Kub.-f.
— 24,713
— 24,713
Kub.-f.
Summa
Riksmynt.
499,110
193,058
46,295
o j a ii in a i.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kub.-foten.
Oindelt.
Mått.
Värde förslagsvis
å 2 R:dr
kub.-foten.
Summa
Riksmynt.
; Penningar.
R:dr.
37,500 -
43,100-
37,710-
7,500-
Pensions- och Indra^ninas-Staterne.
A) Pcnsions-Statcn.
Civil'Statens Pensions-Kassa:
Pensions-staten för civile embets- och tjenstemän
37,500
Dito för deras enkor och omyndiga barn
45,000
Ersättning för mistade löne-innehållningar  2,245
Dito för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar
6,540
Arniéens Pensions-Kassa:
50.
Pensions-staten för militäre embets- och tjenstemäns samt Underofficerares
enkor och barn  37,500:
Ersättning för mistade löne-innehållningar  4,639: 50.
Dito för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar
28,080: —
Ersättning för mistade löne-innehållningar (gemensamt för flere kassor)
Ersättning för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar (dito dito)
Wadstena Krigsmanshus-kassa (deraf nu ersättning för hemmans-räntor och kronotionde,
förslags-anslag 48,300 R:dr)
Penningar: nuvarande beloppet....  246,100: —
Afgå'-
l:o nedsättning i total-anslaget  8,820: —
2:o ofvanberörde, nu förslagsvis uppförde ersätt
nings-summa
48,300: — 57,120:
Återstå 188,980: —
Tillkommer: i stället för ofvan afdragna ersättningen för hemmans
räntor
och kronotionde, ett bestämdt penninge-anslag af 4,078: 98
Kontanta anslaget blifver således 193,058: 98.
Oindelt spanmål, likaledes i ersättning för indragna hemmans-räntome
och kronotionden, ett bestämdt qvantum af 24,713 kubikfot
3 kannor med förslagspris å 2> R:dr kubikfoten
49,426: 60.
Amiralitets-Krigsmans-Kassan:
Eörra anslaget under denna titel  43,100:
Ersättning för mistade löne-innehållningar
615
Dito för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar  2,580
Invalidhus-fonden:
Ersättning för hemmans-räntor och arrenden, Förslags-anslag
Pör blesserade Öfver- och Under-officerare, Reservations-anslag
11: d r.
3; 49,426
49,42660
R:dr. ö.
91,285 50!
70,219 501
Hör till Stats-Utsk. Utlåtande, år 1859—1860, N:o 152.
1
1858 års Riks-Stat anslår.
Spanmål.
Indelta
räntor,
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa
Riksmynt.
Penningar.
enligt
markegång
på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kub.-foten.
j Värde för-
å 2 R:dr
1 kub.-foten.
1
Tr:pt
S:ma
R:dr. ö. R:dr.
499,110
(»11,032:291 7,439
Kub.-f.
k.
11!
122
R:dr.
Kub.-f.
k.
244401
57
1,110,142
29
7,439
11
122
244
40
R:dr.
ö.
Förslag till kiifYamie Riks-Stat.
Penningar.
11420
57
R:dr.
499,110 —
618,830 —
114 20 1,117,940
B) Allmänna Indragnings-Statcn.
För diverse föremål, Förslag s-anslag.
Penningar:
Af det anslagna beloppet hafva, jemlikt sednast afslutade (1858 års) Riks
Hufvudbok,
utgått  568,901: 42.
Tillkommer: Ny anvisning, se Tab.
L;tt- B
99,719: 16. 668,620: 58.
men för jemnande af slutsumman i den blifvande
nya Riks-Staten afdrages å kontanta
anslaget
19: 11.
hvarefter återstoden utföres med
668,601: 47.
Indelta Räntor efter markegång på förslag:
Värde enligt 1858 års Riks-Ilufvudbok  5,641: 86.
som, för jemnande af Indelta Räntornas förslags
värde
i nya Riks-Staten nu minskas med  49: 51.
och utföres återstoden med
5,592: 35.
Indelt Spanmål:
Enligt 1858 års Riks-Hufvudbok
upptages
158 kub.-f. 2 k:r.
hvartill läggas, för jemnande af
Indelta Spanmålen uti den nya
Riks-Staten
3 3 »
Tillhopa 161 kub.-f. 5 k:r.
derå förslags-värdet, å 2 R:dr kubikfoten, utföres med
Oindelt Spanmål:
Jemlikt 1858 års Riks-Hufvudbok
upptages
48 kub.-f. 9 k:r.
och, för jemnande af Oindelta
Spanmålen i den nya Riks-Staten,
tilläggas
19 „ 9 „
Tillhopa 68 kub.-f. 8 k:r.
derå förslags-värdet, å 2 R:dr kubik-foten, utföres med
323: —
137: 60.
Anm. Tillökningen å Hufvud-Titeln blifver således 52,210 R;dr Runt.
Extra Stats-Rcgleriogs-Auslag.
Understöd åt f. d. Pastorn vid Svenska församlingen i Chicago Gustaf Unonius;
för en gång
Indelta;
räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Spanmål.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
j R:dr.
Tr:pt j 446,068
98
R:dr.
Kub.-f.
Värde
å 2 R:dr
kub.-foten.
Mått.
Värde förslagsvis
å 2 R:dr
kub.-foten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
668,601
47
Summa 1,114,670
45
5,592
5,592
35
35
161
161
ö.
Kub.-f.
24,713
R:dr.
49,426
60!
323
323
68
24,782
137
49,564
60
20
R:dr.
495,495
58
674,654
1,170,150
42 j
3.000
Tab. Litt B.
Allmänna Indragnings-Staten.
Ny anvisning.
Till understöd åt äldre Officerare och Under-officerare samt läkare,
som i krig deltagit; årligen
Pensioner för åtskillige till framlidne H. M. Konung Oscar l:stes
hofstat och betjening hörande personer
att utgå från och med år 1860.
Till Byrå-Chefen, Förste Expeditions-sekreteraren L. J. Lovén, efter
afskedstagande!, pension till det belopp, som för Expeditionssekreterare
blifver bestämdt.
Till extra Fång-gevaldigern Olof Wassenii enka Anna Brita Magnusdotter,
årlig pension, att utgå från och med år 1860 . .
och derjemte för hvart och ett af hennes och Wassenii minderåriga
barn ett belopp af 50 R:dr årligen, likaledes från och
med år 1860, intilldess hvart och ett af barnen uppnått 15
års ålder.
Läkaren vid Straff- och Arbets-fängelset på Långholmen, Doktor
John Dahl, årlig pension från och med månaden näst efter den,
deruti han erhåller afsked
Häradshöfdingen i Stranda och Norra Möre häraders domsaga, Lagmannen
Johan Peter Berg, ersättning för mistade löne-inkomster,
årligen
att utgå från och med den 1 Maj 1856 och så länge domsagan
af honom innehafves.
Redogöraren vid Krono-arbets-bataljonen på Carlsborg, Underlöjt
-
Hör lill Stats-Utsk. Utlåtande, år 1859-
Transport
-1860, N:o 152.
Riksmynt.
R:dr
öre.
20,000
19,600
100
900
800
-41,400
2
Transport
nanten Johan Svanström, sedan han, efter fyllda 65 år, från förstnämnde
beställning erhållit afsked, en årlig pension af .
Direktören vid Fästnings-fängelset i Christianstad Sven Wanfeldt,
efter afskedstagande!, årlig pension af ....... .
Vaktmästaren vid Straff- och Arbets-fängelset på Långholmen
Johan Eriksson, sedan han från sin befattning afträdt, årlig
pen&fdå af
Majoren Guslaf Wilhelm Gyllenhammar, då han, efter uppnådda 65
års ålder, erhållit afsked från sin befattning såsom Direktör
vid Straff-fängelset i Warberg, en förhöjning af 500 R:dr i
det honom vid 1856—1858 årens riksdag tillförsäkrade pensionsbelopp
af 1,200 R:dr och således en årlig pension af .
Majoren i Götha Artilleri-regemente Johan Wilhelm. Westerling,
från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhållit
afsked från sin Kapitens-beställning vid nämnde regemente, ett
pensions—tillskott årligen af
Löjtnanten vid Svea Artilleri-regemente Nils Robert Themptander,
från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhållit
afsked ur krigstjensten, en årlig pension af ..... .
Löjtnanten vid lista Lif-grenadier-regementet P. J. C. Loenbom,
likaledes
Under-löjtnanten vid Jönköpings regemente Carl Arvid Forshall,
likaledes . . '7 ' .u . . . .
T. f. Fält-läkaren, Doktor Ulrik Mullern, efter erhållet entledigande
från sin befattning såsom t. f. Regements-läkare vid Konungens
värfvade Hussar-regemente, pension i likhet med Regements-läkare
på stat, enligt de för pensioneringen af arméens
läkare gällande föreskrifter.
T. f. Förste Bataljonsläkaren vid Elfsborgs regemente, Medicine
Doktorn Fredrik Ulrik Kjellenberg, vid entledigandet från sitt Ba—
. i * i-i r- i \ -V >' r
taljons-lakare-forordnande, en ärlig pension af
Öfversten Carl Hjelms enka Augusta Flach, en årlig pension af .
—■» »_ ■ ■ ■
Transport
Riksmynt
R:dr |
41,400
600
900
225
1,500
500
■ t
1,200
600
400
1,200
400
48,925
3
'■ T
Riksmynt.
R:dr
öre.
Transport
48,925
.
Öfverste-löjtnanten Jonas Gabriel Schanders enka Lovisa Torn-
qvist\ en årlig pension af
Kapitenen, Majoren i arméen Otto Wilhelm Bergenstråles enka
500
Carolina Ulrika Carlander, en årlig pension af
Afl. Öfverste-löjtnanten Jacob Magnus Nordencreutz tvänne döttrar
Christina Malhilda och Gustafva Wilhelmina, såsom tillökning
i deras pensioner, det belopp deras numera gifta syster Augusta
400
förut åtnjutit; hvardera årligen 30 R:dr eller tillsammans . .
alt utgå från den tid Augusta Nordencreutz' pensionsrått upp-  hörde.
Afl. General-löjtnanten m. m. Wilhelm Mauritz Paulis dotter,
60
Fröken Sofia Pauli, en årlig pension af
Öfversten 111. m. Carl Johan Ströms enka, Johanna Sofia Damm,
300
en årlig pension af
Öfverste-löjtnanten Nils Harald Åkersteins enka, Johanna Christina
400
Engström, en årlig pension af
Kapitenen Göran Guslaf Ugglas enka, Maria Antoinetta Hjerta, en
400
årlig pension af
Kapitenen Arvid Lönnroths enka, Heten a Brita Bredelius, en årlig
200
pension af
Afl. Brigad-läkaren, Doktor Fredrik Christoffer Psilanders tvänne
döttrar, Julia Fredrika och Emma Augusta, hvardera en årlig
200
pension af 150 R:dr eller tillsammans
Redogöraren och Kamereraren vid Carl Gustafs stads gevärs-  faktori Anders Christoffer Nicolais enka, Charlotta Sofia Neo-
500
sander, en årlig pension al
Stals-rådet m. m. Carl Hans Ulners enka, Sofia Charlotta Holm,
300
en årlig pension af
Kommendör-kapitenen Abraham Wilhelm Lavéns enka, Mathilda
1,000
Palmstedt, en årlig pension af
Kommendören, Lotsdirektören Anders Almlöfs enka, Louise Carl-
600
ström, en årlig pension af
600
Transport
54,185
4
Riksmynt.
R:dr
öre.
Transport
Öfverste-löjtnanten Johan Petter Edströms enka, Carolina Sofia
54,185
—
Fröman, en årlig pension af
Lands-gevaldigern i Stockholms län N. Nilsson, för den tid han
200
—
samma befattning innehar, en årlig lönefvllnad af ... .
Häradsskrifvaren i Öster- och Vester-Rekarne häraders fögderi af
Södermanlands län Carl Guslaf Bernhard Jacobsson, eller er-
92
44
hållet afsked, årlig pension af
Häradsskrifvaren i Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds häraders
fögderi af Östergötlands län Anders Isak Medelplan, efter er-
1,500
hållet afsked, likaledes
Förste Kanslisten hos Styrelsen för Allmänna Väg- och Vatten-
1,500
^
byggnader Olof Sahlgren, en årlig pension af
Landskamererare!! i Gottlands län Lars Johan Gardell, efter er-
900
hållet afsked, en årlig pension af
Sekreteraren i Landtbruks-akademien Johan Theophil Nathorst, ef-
3,000
ter erhållet afsked, en årlig pension af
Till ersättning årligen, från och med år 1861, ht tretton särskilde
Länsmän i den mån desse, utan förhöjning i nuvaran-
3,600
•
de lön på stat, efter nämnde tid vid sina tjenster qvarstå,
för den minskning i de af dem förut innehafda kontanta löne-  inkomster, hvilken äfven efter sednast fastställda lönereglerin-  gen egde rum och som uppstått i följd af den i och för 1865
års lönereglering verkställda nya uppskattningen af Länsmans-
|
1
boställena; årligen
Hyres-ersältning lill Hernösands stads Borgerskap för Landshöfdinge-
1/222
72 |
residens-huset derstädes, årligen
Landshöfdingen Lars Magnus Lagerhems enka, Anna Sofia Paulina
800
Wahlfelt, en årlig pension af
Landshöfdingen Paul Sandelhjelms enka, Sofia Borothea Zetterman,
1,000
,
förhöjning i hennes nuvarande pension; årligen
F. d. Kronofogden i Torneå fögderi af Norrbottens län, Kommis-  sions-landtmätaren H. W. Hackzell, ytterligare ett årligt un-
225
derstöd af
600
—
Transport
68,825
16
5
Riksmynt.
R:dr
öre.
Transport
Landskanslisten i Gefleborgs län Johan August Hansson, efter er-
68,825
16
hållet afsked, en årlig pension af
Förste Landtmätaren i Södermanlands län Gustaf Johan Leatz’s
500
enka, Mathilda Charlotta Bergnehr, en årlig pension af . . .
F. d. Kronolänsmannen på Aland Erik Arens enka, Fredrika Sofia
400
Lindström, en årlig pension af
Häradsskrilvaren i Oppunda och Willåttinge häraders fögderi af
Södermanlands län, Landskamereraren Jonas Fröbergs enka, Ul-
300
rika Henrika Carell, en årlig pension af
Föreståndaren för Teknologiska Institutets verkstäder, Konduktö-  ren Per Christofer Recin, sedan han, efter fyllda 65 år, erhållit
afsked från sin befallning vid nämnde Institut, en årlig pen-
200
.
sion af
Sekreteraren vid General-landtmäteri-kontoret Carl Erik Sandströms
1,000
enka, Anna Erika Hallström, en årlig pension af
400
Notarien i Kongl. Stals-kontoret Johan Adam Jcedrén uppföres å
allmänna Indragnings-staten med sin nuvarande aflöning af. .
Chefen för Telegraf-verket, General-löjtnanten Carl A krell, från och
med månaden näst efter den, hvarunder han erhållit nådigt af-  sked från Chefs-befattningen vid Telegraf-verket, en årlig pen-
1,544
sion af
Guvernören å ön S:t Barthelemy, Öfversten James Harlef Haasum,
en förhöjning af 1,500 IV.dr i den honom, vid afskedslagandet,
förut tillförsäkrade pension af 4,500 R:dr; och kommer således
6,000
hans pension att utgå med
Förvaltaren vid Nyköpings kronomagasin Guslaf Meurk, från och
med månaden näst efter den, hvarunder han erhållit afsked, en
6,000
årlig pension af
Öfverkommissarie!! vid Civil—statens Pensions-inrältning Nils August
Fredius enka, Margareta Theresia Lieberath, en årlig pen-
300
_ 1
sion af
F. d. Öfvcr-dvkeri-konimissarien Elof Johan Weslbecks enka, Anna
300
.
Brila Brock, en årlig pension af
200
Transport J 85,769
16
6
Riksmynt.
R:dr '
öre.
Transport
Konsertmästaren August Berwald, efter erhållet afsked, en årlig
85,769
16
pension af
Läraren vid Musikaliska Akademien, Professoren E. Drake, efter
erhållet afsked från sina befattningar vid nämnde akademi, en
750
årlig pension af
Kurhus-läkaren vid Borgholms kurhus Jokan Lidén, efter afskeds-
-2,000
“
tagande, en årlig pension af
Provincial-läkaren i Gottlands läns norra distrikt Anders Andrée,
750
■ 1
efter erhållet afsked, en årlig pension af
Aflidne Provincial-läkaren, Doktor Erik August Hallströms efter-  lemnade minderåriga barn, sönerne Wilhelm Immanuel och
Carl August samt döttrarne Helena Elisabeth och Maria Caro-  lina Amalia, hvardera en årlig pension af 100 R:dr, eller till-
1,500
sammans
Provincial-läkaren, Doktor Gerhard Adolf Silfversparres enka, Eve-
400
1
lina Johama Malmén, en årlig pension af
Professoren vid Veterinär-inrättningen i Stockholm Reinhold Dahl-
400
|
ströms enka, en årlig pension af
Aflidne Öfverdirektören Sven Adolf Norlings dotter, Louise Norling,
500
H
en årlig pension af
Intendenten vid Allmänna Barnhus-inrättningen i Stockholm Theo-  dor Sandströms enka, Hedvig Charlotta Wallenius, en årlig pen-
500
sion af
Professoren och Inspektorn vid Carolinska Medico-chirurgiska In-  stitutet Anders Adolf Retzii enka, Emilia Sofia Wahlberg, en år-
500
lig pension af
Biskopen Carl Adolf Agardhs enka, Charlotta Lindskoug, en år-
1,500
lig pension af
Professoren vid Upsala Universitet Carl Edvard Zedritzs enka,
5,000
Nanna Nyström, en årlig pension af
600
—
Professoren vid Lunds Universitet B. M. Bolméers enka, Laura
-
Lundblad, en årlig pension af
500
—
Transport
96,869
16
7
Riksmynt.
R:dr
öre.
Transport
Kongl. Bibliothekarien A. I. Arwidssons enka, Johama Carolina
Armfelt, en årlig pension af
F. cl. Kongl. Bibliothekarien, Kansli-rådet Per Adam Wallmarks
enka, Hedda Elisabeth Wallgren, en årlig pension af . . .
Adjunkten vid högre Elementar-läroverket i Skara, Magister Johan
Rosell, efter erhållet afsked, en årlig pension af
Språkläraren 0. G. Carlstedls enka, Edla Hermana Guslafva Levin,
en årlig pension af
F. d. Auditören Georg Scheutz, en årlig pension af ... .
96,869
300
400
750
200
1,200
16
Summa
99,719
16
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1860.
Stals-Ultkollels Utlåtande N:o tS3.
1
N:o 1ÖS.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Augusti 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning a( v lick t motion, angående klockare-lägen heternas
i Skåne befrielse från erläggande af den s. k. helgonskylden.
(I. a.)
Uti en hos Bonde-Ståndet viickt och till Stats-Utskottet remitterad motion
har Riksdags-fullmägtigen Ola Lasson från Christianstads län anfört att. ehuru
genom Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den 17 September 1856 samt Rikets Ständers
förut fattade beslut, den från klockare-lägenheterna uti Lunds stift till stdQsskolorna
derstädes utgående helgonskylds-spanmål återvunnits åt församlingarne,
samt högstberörda nådiga Bref tillika ålade Domkapitlet att afgifva utlåtande
angående andra dylika, af klockare-lägenheterna i nämnde stift utgående, räntor
och landgillen, någon åtgärd i detta afseende likväl hittills ej blifvit vidtagen,
hvadan klockare-lägenheterna ännu betungades med dryga räntors utgörande till
skolelärarne uti städerna, hvilket, enligt motionärens tanke, icke blott vore stridande
mot den af båda statsmakterna tillkännagifna åsigt, enligt hvilken stadsskolorna
icke borde underhållas af landsförsamlingarne, utan äfven vore orättvist,
dels till följd af den ojemna fördelning, hvarmed dessa s. k. helgonskyldsräntor
trycka på de olika lägenheterna, dels emedan nämnde skolelärare, enligt
motionärens förmenande, genom den af Staten bestämda kontanta lön, erhållit
vederlag för alla dessa räntor.
För att visa huru betungande dessa räntor, som ännu uttagas a»f klockarelägenheterna
till lärarne vid stadsskolortia, vore, har motionären exempelvis anItih.
till 11. St. fröt tast) 8j 1860. 4 Sand. 1 Afd. 2 Band. 26 iläft.
2
Slats-Dtikottets Utlåtande N:o 153.
fört, att af Borrby klockare-lägenhet uti hans valdistrikt, hvilken lägenhet utgjordes
af endast 9 tunnland 13 kappland refvad jord, hvaraf fullt tredjedelen
mindre fruktbara grusbackar, utginge till rektor vid Cimbrishamns skola två
tunnor korn äfven sedan helgonskylden blifvit afdragen; och då någon rättsgrund
för utgörande af dessa räntor, påbjudna genom Kongl. Brefvet af 9 Januari
1798, enligt motionärens åsigt, ej funnes, alldenstund ifrågavarande klockarelägenheter,
till följd af Rikets Ständers i ämnet fattade beslut och Kongl. Brefvet
af den 17 September 1856, numera icke kunde anses såsom skolstaten tillhörige
»degnerier'’, har motionären föreslagit, det Rikets Ständer ville för sin
del besluta, att de från klockare-lägenheterna uti Lunds stift till aflöning åt
lärarne vid stads-skolorna i samma stift eller andra skolornas behof utgående
räntor eller annan tunga af hvad namn de vara må, skola åt klockare-lägenheterna
och församlingarne oförkränkt bibehållas och att skolelärarne för hvad deni
af nämnde förmåner med rätta möjligen tillkommer, utan att de genom lönereglering
derför erhållit vederlag eller på annat sätt blifvit godtgjorda, må under
sin tjenstetid af statskassan erhålla ersättning.
Stats-Utskottet har vid ärendets behandling förskaffat sig kännedom af Kongl.
Maj:ts den 17 September 1856 till Domkapitlet i Lund i ämnet aflåtna nådiga
Bref, hvaraf bland annat inhemtats, att Kongl. Majit anbefallt nämnde Domkapitel
dels att, beträffande de under benämning klockare-pensioner till skolorna
inom stiftet från församlingarnes klockare utgående afgifter, till Kongl. Majit
inkomma med fullständig utredning rörande beloppet af dessa afgifter samt de
handlingar, på hvilka de sig grunda, dels ock att i sammanhang dermed afgifva
underdånigt utlåtande i den af flere klockare inom stiftet genom underdånig
ansökning väckta fråga om de af ålder till klockare-tjensterne i samma
stift anslagne boställsjordar och det från dem utgående landgille; och har, enligt
hvad Utskottet inhemtat, Domkapitlets utlåtande i ämnet till vederbörande
Departement inkommit den 16 December nästlidet år, men ärendet ej ännu
blifvit hos Kongl. Majit i underdånighet föredraget.
Då den af motionären väckta fråga således för närvarande är beroende på
Kongl. Majits nådiga pröfning, torde denna motion
nu icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 Augusti 1860.
Slais-UUkottelU LUåtmde R:o IS i.
3
JV:o 154.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Augusti 1860, kl. 2 e. m
Uttåga/<de, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
utbyte af f. d. Förare-bostället vid Södermanlands
regemente \ mantal IVre ta, emot k ro noskal te-hemma n e n
Kroberga Westergården i och Östergården J mantal i
Nyköpings län. (I. A.)
Af högstberörda nådiga Proposition, infördunder N:o 47 i l:sta Samlingen
af Bihanget till Riks-Ståndens protokoller vid innevarande riksdag, inhemtas,
hurusom Förare-bostället vid Oster-Rekarne kompani af Södermanlands regemente,
krono-hemmanet Wreta N:o 1 om { mantal i Husby socken och Öster-Rekarne
härad af Nyköpings län blifvit genom Kongl. Resolutionen den 2 December
174G på behaglig tid och till dess indelningshafvaren åter ville samina boställe
tillträda, under arrende upplåtet åt Öfverste-löj(nanten Conrad Gustaf von Siegroth,
som deremot åt regementet afstått det honom tillhöriga halfva skattc-hemmanet
Westergården i Kroberga by inom Arila socken, att af indelningshafvaren
i stället disponeras, fritt från soldatprestationen, årliga räntan samt liera af
hemmanet utgående skyldigheter, dem Ofverste-löjtnanten sjelf ville svara för,
utom det att han till indelningshafvaren af Löjtnants-bostället Kroberga f mantal
öfverlöt sitt i samma by belägna \ skattehemman, Östergården benämndt,
att såsom skatte-egare nyttja och bruka under berörde arrendetid; och hade
Kongl Majit ej allenast, enligt nådigt Bref den 19 September 1809, enär både
Regements-chefen, indelningshafvaren och Siegrothska arfvingarne önskade be
-
4
Stats-Vlskollels Utlålande N:o 1S4.
ståndet a( forén amnda utbyte af Wreta emot Kroberga, funnit några vidare hinder
icke möta för utarrenderingen af Kroberga, pä sätt författningarne stadgade,
utan ock sedermera genom nådigt Bref om indelta arméens lönereglering den 2
Februari 1833 anslagit alla berörde 3:ne hemmansdelar Kroberga om 1£ mantal,
till boställe åt Chefen för Öster-Rokarne kompani, hvilket dock ej i sin helhet
fått till trädas förr än den 14 Mars 1856. enär en del deraf intilldess innehafts
af f. d. Fanjunkaren Hjulhammar.
I anledning häraf och då ifrågavarande byte aldrig blifvit faststäldt pä
annat sätt än att detsamma skulle, fortfara så länge indeiningshafvarne sig dermed
åtnöjde, men desse under en tid af mera än 100 år funnit sig med bytet
väl belåtna, hade nuvarande inde
under anförande tillika, hurusom förberörde tre hemmansdelar Kroberga nu mäste
vara försedda med särskilda åbyggnader samt att denna flerdubbla byggnadsskyldighet
ej allenast vore till stor del öfverflödig, då hemmanen numera komme
att brukas tillsammans såsom ett enda boställe, utan äfven utfölle serdeles betungande
för boställshafvaren samt förorsakade betydlig afgång på boställets skog,
uti en af Regements-chefen förordad skrift, hos Kongl. Majit i underdånighet,
anhållit att, jemte öfverflyttning at skattenaturen med tliy åtföljande åligganden
från 4 mantal Kroberga Westergården på hemmanet Wreta { mantal, så att det
sistnämnda i jordeboken komme att antecknas för kronoskatte och Kroberga
Westergården åter för krono, utbytet af f. d. Förare-bostället Wreta emot hemmanen
Kroberga Westergården -| och Östergården \ mantal måtte för everdeliga
tider i nåder fastställas. I samanhang härmed hade under den 25 Augusti 1857
dåvarande innehafvaren af Wreta hemman, Revisions-sckreteraren B. Rothoff
skriftligen förklarat att han för all framtid till kronan afstode eganderätten till
de uti förenämnda Kongl. Resolution af den 2 December 1746 omnämnda Westergården
Kroberga { mantal skattehemman och Östergården derstädes mantal
skattehemman eller tillsammans mantal, mot erhållande i stället under skattemannarätt
af f. d. Förare-bostället Wreta N:o 1 om { mantal krono, för hvilket
han åtoge sig alla de onera och skatter, som åligga Kroberga N:o 1 i mantal
Westergården; uti hvilket förklarande, efter det Revisions-sekreteraren Rothoff
sedermera med döden afgått, den nye innehafvaren af hemmanet, Landtbrukaren
C. Bergstedt, medelst afgifvet skriftligt yttrande af den 28 September nästlidet
år, till alla delar instämt.
Kongl. Krigs- och Kammar-kollegierne hafva uti gemensamt afgifvet underdånigt
utlåtande, bland annat, yttrat, att som ifrågavarande utbyte genom
Kongl. Brefven den 19 September 1809 och den 2 Februari 1833 redan blifvit.
af Kongl. Maj:t och äfven af Rikets Ständer, enligt hvilkas beslut 1833 års
lönereglering vidtagits, godkändt, bemälde Kollegier i underdånighet ansåge någon
Proposition derom till Rikets Ständer icke vara erforderlig, utan endast an
-
Siats-Utskottets Utlåtande AT.o IS 4.
5
teckning i jordeboken, der i byte erhållne hemmanen Kroberga borde införas
under
mantal såsom bohemman med bibehållande af sin egen ränta, men Wreta åter
såsom \ mantal kronoskatte med räntan af i mantal Kroberga, hvarjemte nämnde
Kollegier hemställt det Kongl. Majit täcktes i nåder förklara, att roteringen för
ett mantal Kroberga måtte derifrån flyttas, när annat oroteradt, men roteringsskyldigt
hemman kunde till dess öfvertagande uppgifvas; men, enär, genom Kongl.
Resolutionen den 2 December 1746, utbytet af bostället Wreta ^ mantal emot
Kroberga i mantal Westergården och 4 mantal Östergården, tillsammans | mantal
kronoskatte, blifvit medgifvet endast på behaglig tid, samt någon förändring
härutinnan icke skett hvarken genom Kongl. Brefvet den 19 September 1809,
hvilket allenast innefattade det förklarande att hinder icke mötte för utarrendering
af Kroberga på sätt författningarne stadgade, elier, i följd af indelta arméens
lönereglering år 1833, hvarvid bytes-afhandlingen icke varit föremål för
Kongl. Majits och Rikets Ständers särskilda pröfning, har Kongl. Majit, på grund
af 77 § i Regerings-Formen, ansett Rikets Ständers yttrande böra inhemtas öfver
den väckta frågan om berörde boställs- och hemmans-utbytes bestånd för all
framtid, samt fördenskull genom förevarande nådiga framställning föreslagit Rikets
Ständer, att utbytet af f. d. Förare-bostället Wreta, mantal, mot hemmanen
Kroberga Westergården ‘ och Östergården £ mantal, måtte för all framtid
ega bestånd, äfvensom att., i följd deraf, de erhållna hemmanen Kroberga i jordeboken
komma att införas under kronotitel £ mantal såsom boställe, med ränta
af Wreta hemman, och i mantal såsom bohemman, med bibehållande af sin egen
ränta, men Wreta åter såsom \ mantal kronoskatte med räntan af t hemman
Kroberga; och borde den Kroberga, enligt hvad bemälde Kongl. Kollegier upplyst,
för ett mantal åliggande rotering derifrån flyttas, när annat oroteradt, men
rotcringsskyidigt. hemman kunde till densammas öfvertagande uppgifvas.
Stats-Utskottet, till hvilket förevarande nådiga framställning blifvit remittez
rad, har, efter erhållen kännedom af de till frågan hörande handlingar, tagit
detta ärende i öfvervägande; och enär Öfverste-löjtnant Siegroth vid det. genom
Kongl. Resolutionen den 2 December 1746 verkställda byte, på behaglig tid
afstått det honom då tillhöriga halfva skattehemman Westergården Kroberga by att
af indelnings-hafvaren disponeras fritt från soldat-prestationen, årliga räntan med
flere hemmanet åliggande skyldigheter, för hvilka Siegroth skulle svara, samt nuvarande
innehafvaren af Wreta hemman förklarat, att han för all framtid till
Kronan afstode eganderätten till de uti förenämnda Kongl. Resolution omnämnde
Kroberga Westergården ‘ mantal skattehemman och Östergården £ mantal skattehemman
eller tillhopa £ mantal skatte, mot erhållande i stället, under skattemannarätt
af f. d. Förare-bostället Wreta Nio 1 i mantal krono, för hvilket lian åtoge
sig atla de onera och skatter, som åligga Kroberga Nio 1 * mantal Westergår
-
6
Stale-Uhkoltels Utlåtande N:« lif.
den, får Utskottet, med vilkor att den sistnämnde hemman åliggande rotering
varder, i enlighet med berörde åtagande, öfverflyttad på } mantal Wreta och att
således endast den rotering, som derutöfver må åligga de till kompanichefs-boställe
föreslagna hemmanen Kroberga, tillhopa 1> mantal, bör derifrån flyttas till
annat oroteradt men roteringsskyldigt hemman, när något sådant kan till densammas
öfvertagande uppgifvas, tillstyrka Rikets Ständer,
att bifalla Kongl. Maj:ts nådiga framställning i ämnet.
Stockholm den 7 Augusti 1860.
iV:o 155.
Ank. till Exp.-Utak. den 9 Äng. 1860, kl. 2 e. i».
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående upphörande af
den dagsverksskyldighet, som åligger de till Roma klosters
kungsgård hörande Nährs- och Skenholrnarne.
(I. A.)
Uti en inom Bonde-Ståndet, väckt samt till Stats-Utskottet remitterad motion
hafva Riksdags-fullmägtige Olof Lagergren och Olaus Svebilius från Gottlands
län omförmält, att såsom tillydenheter under kungsgården Roma kloster på Gottland
från längre tider tillbaka blifvit bibehållna de så kallade Nährs- och Skenholmarne,
belägna, den förra vid sydöstra kusten af ön, omkring 3 mil fran
kungsgården, och den sednare vid norra kusten, omkring 5 mil från samma gård,
och att, i följd häraf, kungsgårdens innehafvare hade föga gagn af nämnde holmar,
helst, hvad Skenholmen anginge, forslingen till kungsgården af det å holmen
erhållna foder under vanliga förhållanden nära motsvarade, och, då menföre
inträffade, vida öfverstege fodrets värde. Då härtill komme, dels att dagsverken
till nämn de lägenheter från åtskilliga närbelägna hemman vore anslagne och ännu
derifrån utginge, till serdeles men och tunga för dessa hemmans innehafvare,
Slals-Utikottets Utlåtande 2f:o 13$.
7
isynnerhet emedan dagsverks-skyldigheten påkallades under den brådaste tiden,
eller då den dagsverks-skyldige vore sysselsatt med bergningen vid sitt eget hemman,
och dels att Statsverket, derest nämnde lägenheter särskildt utarrenderades
eller till skatte försåldes, af desamma skulle hafva mångdubbel inkomst, hafva
inotionärerne föreslagit, att så snart nuvarande arrende af nämnde kungsgård upphörde.
omförmälde holmar måtte från kungsgården skiljas och antingen särskildt
utarrenderas eller till skatte försäljas samt dagsverks-skyldigheten in natura derigenom
upphöra samt, förvandlade till penningar, till Statsverket ingå.
Enligt de upplysningar, Utskottet vid behandling af detta ärende förskaffat
»ig, är nämnde kungsgård Landshöfdingen i Gottlands län på lön anslagen. Under
arrendet af denna gård lyda Nährs- och Skenholmen. Att de af ålder, på
grund af skattläggnings-verket, till gården anordnade dagsverken utgå in natura
till nämnde holmar härleder sig nu mera närmast från arrende-kontraktet, enligt
hvilket arrendatorn må utfordra och begagna alla till kungsgården anslagne dagsverken
af hemman, belägne inom en mil derifrån. Dessa dagsverken, som sålunda
utgöras, uppgå, enligt meddelad uppgift, till 92| öke- samt 184J handedagsverken.
Öfrige anslagne dagsverken lösas med penningar.
Af orsaker, som Utskottet uti sitt Utlåtande N:o 118 vid innevarande riksdag
utvecklat, anser Utskottet det vara särdeles önskvärdf, att dagsverks-skyldigheten
in natura må, emot lämplig ersättning, upphöra, hvilken åsigt jemväl
blifvit af samtlige Riks-Ständen gillad. I förevarande fall synes annat hinder
icke möta för dagsverks-skyldighetens reglerande, än att dels utgången af nuvarande
arrende-perioden måste afvaktas, dels ock, då ifrågavarande lägenheter ingå
uti Landshöfdingens löneförmåner, ersättning för den härigenom tilläfventyrs uppkommande
minskning i inkomster bör honom beredas. — Huruvida åter denna
reglering bör verkställas derigenom att, såsom motionärerne föreslagit, nämnde
holmar från kungsgården skiljas och särskildt utarrenderas eller till skatte säljas,
eller ock annorledes, torde lämpligast öfverlemnas till vederbörande myndighets
pröfning; Och får Utskottet på grund häraf hemställa,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att, när sådant
lämpligen låter sig göra, i afseende på utarrenderingen
af Roma klosters kungsgård med tillydenheter, föreskrifva
sådana vilkor, att nämnde dagsverks-skyldighet in natura må
upphöra, äfvensom att Kongl. Majrt, beträffande ofvanberörde
ersättning till Landshöfdingen i Gottlands län, täcktes till
Rikets Ständer aflåta den nådiga framställning, som kan finnas
af omständigheterna påkallad.
Stockholm den 7 Augusti 1860.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri. 18C0
Slals-Vtskoltets Utlåtande JM 156.
1
M 136.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Aug. 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om Statens medverkan
för åstadkommande af tillverkning inom landel af
jernvägs-materiel.
(R. A.)
I detta iimne hafva, uti aflemnade memorialer, hos Ridderskapet och Adeln
Herr Oxehufvud, A. R., med afseende å den ekonomiska vinst, som skulle tillskyndas
landet genom förfärdigande härstädes af lokomotiver och räls, föreslagit
att Rikets Ständer måtte anvisa en summa af 300,000 R:dr R:mt för att utlemnas
såsom lån till den, som ville åtaga sig att tillverka sagde materialier till lika
billiga priser som betalades för de utifrån införda, och tillika erbjöd nöjaktiga
garantier för ett sådant åtagandes behöriga fullgörande; samt, inom Borgare-Ståndet,
Herr Carl Elman, med förmälan att, af de medel, som vid de 2:ne sist förflutna
riksdagarne anslagits till jernvägs-anläggningar för Statens räkning, en summa
uppgående ända till 6% million R:dr R:mt, användts till inköp i utlandet af räls,
lokomotiver, vagnar och nästan all för jernvägarne erforderlig materiel, anfört att,
vid jernvägs-arbetenas första början, dylika uppoffringar naturligen ej kunnat undvikas,
men att det varit önskligt om Staten, så fort ske kunnat, sökt uppmuntra
till anläggning af verkstäder för tillverkning af sådan materiel, i ändamål att derigenom
åt landet bespara så mycket som möjligt af de närmare 40 procent utaf
de redan färdiga jernvägarnes byggnadskostnad, som nu gått till utlandet i betalning
för derifrån införskrifna effekter. Hvilken stor fördel den inhemska industrien
skulle hafva hemtat af en sådan åtgärd, dels direkt och dels genom ökad
intellektuel utbildning hos alla dem, som dermed befattade sig, vore lätt insedt, och
det syntes vara lika mycket Statens pligt, som öfverensstämmande med landets
sannskyldiga fördel, att åtminstone nu, då fråga vore om jernvägs-byggnadernas
Rih. till It. St. Brot. 1850 & 1860. å Sami. 1 Afd 2 Band. 27 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande M 156.
fortsättning, vidtaga sådane åtgärder, som voro egnade att för framtiden befordra
tillverkning inom landel af allt hvad till jernvägs-byggnader hörde och här kunde
produceras. Landets förmåga i detta afseende vore, efter motionärens förmenande,
ganska stor, och våra mekaniska verkstäders och gjuteriers vid flera tillfällen ådagalagda
höga ståndpunkt berättigade fullkomligt till det antagande, att de slags
tillverkningar, som tillhörde dem, kunde här åstadkommas af samma godhet och
till samma pris, som från utlandet. Särdeles ville det synas, som skulle ett stort
och i många fall högst fördelaktigt inflytande på icke allenast den inhemska jerntillverkningen,
utan äfven hela landets ekonomiska ställning, komma att utöfvas
genom inrättande och bedrifvande af verkstäder för tillverkning af axlar, hjul och
fjedrar till jernvägs-fordon, dels emedan dessa effekter i allmänhet fordrade det
bästa jern — hvarföre de äfven, till vissa delar, i England företrädesvis af svenskt
jern tillverkades — dels emedan priset på dylik utländsk vara vore sådant, att
detsamma medgåfve täflan, dels äfven derföre, att berörde effekter, i anseende till
den högst betydliga konsumtionen deraf i alla länder, kunde blifva en värdefull
och begärlig exportartikel, sedan det svenska jernets utmärkta användbarhet, isynnerhet
för axlar och hjulringar, blifvit mera känd. Det svenska jernet borde ock
med fördel kunna aimändas till räls, hvilka, med bibehållande af erforderlig styrka,
kunde, för att icke fördyra jernvägs-byggnaden, göras så mycket lättare än de
utländska, att det ökade priset för de förra derigenom ersattes. — Många fabrikanter
hade äfven varit allvarligt betänkta att företaga tillverkning af räls och
jernvägs-materiel, men hållits tillbaka derifrån, emedan de icke egt någon garanti
för afsättning af sina tillverkningar. — Med anledning häraf, och då det vore af
största vigt att Sverige icke vid fortsättningen af sina jernvägs-byggnader och ännu
mer vid deras framtida underhåll förblefve i beroende af utlandet, samt det för
landet skulle medföra synnerligt gagn derest de jernfabrikater, som erfordrades för
jernvägarnes fortsatta anläggning och drift kunde, såvidt möjligt, inom riket och
af inhemskt material åstadkommas, har motionären föreslagit, ej mindre att Rikets
Ständer måtte lemna de enskilda personer eller bolag, som vilja anlägga verkstäder
för tillverkning af räls och jernvägs-materiel, en garanti att företrädesvis få afsätta
sina tillverkningar till Statens jernvägs-byggnader, så vida de förbinda sig att
verkställa leveranserne i den mån de för jernvägs-arbetenas oafbrutna gång erfordras,
och af samma godhet, som de från utlandet kunna erhållas, samt till priser,
som, med fästadt afseende på varans godhet, ej fördyra jernvägs-byggnaderna; än
äfven att, enär den närvarande tryckta penningeställningen förhindrade sådane anläggningar
af enskilde utan biträde från Statens sida, Rikets Ständer måtte till
Kongl. Maj:ts disposition ställa ett belopp af högst 600,000 Rdr R:mt, för att i
form af lån lemnäs till sådane enskilde personer eller bolag, som vilja anlägga
nya verkstäder för tillverkning af räls och jernvägs-materiel; hvarförutan motionären
hemställt, att följande särskilda bestämmelser dervid måtte fastställas, nemligen:
Stats-Utskottels Utlåtande JW 156.
3
a) »Af det föreslagna beloppet må lemnäs lån af högst 230,000 Ridr R:mt
till en fullständig verkstad för tillverkning af räls, hjulringar ochfjedrar; 200,000
Ridr R:mt till en fullständig verkstad för lokomotiver och 130,000 R:dr R:mt
till en fullständig verkstad för jernvägs-fordon.
b) För lån af beskaffenhet, som ofvan nämndt är, och hvilket får lyftas
qvartalsvis, i den mån verkstads-anläggningen framskrider, erlägges ingen ränta
under de 2:ne första åren, räknadt från den dag, då första qvartalet lyftes, men
sedermera efter fyra för hundra om året, och skall sådant lån återgäldas på det
sätt, att, efter sjette årets förlopp betalas V4 och sedermera vid hvarje följande
års utgång V4, till dess hela länet är återguldet.
c) När lån sökes, bör, till ledning för bedömande af frågan om anläggningens
gagnelighet, meddelas utförliga och bestämda uppgifter angående lokalen
för anläggningen, tillverkningens beskaffenhet och ungefärliga belopp, delegarne i
företaget samt de ställen, hvarifrån råämnet skall tagas, eller om det på stället
tillverkas; och bör, efter öfvervägande af dessa med flera omständigheter, läneansökningen
beviljas eller afslås.
d) För lånebeloppet med ränta utfärdas af vederbörande skuldförbindelse
och ställes sådan säkerhet, som tinnes antaglig. Reversen ombytes årligen, dervid
säkerheten ånyo pröfvas.
e) Vid det årliga ombytet af revers skall aflemnas bevis om byggnadens
fortgång. Skulle byggnadsföretaget icke så bedrifvas, att detsamma inom 2 år,
räknadt från första qvartalet af lånets uttagande, är fullbordadt, så att tillverkningen
sednast under det följande året kan komma i full gång, bör hela lånet vid
tiden för nästa omsättning inbetalas samt ränta derå erläggas efter sex för hundra
från den dag, lånet lemnades»
' Efter det ofvan anförde motioner blifvit till Stats-Utskottet remitterade, och
sedan Utskottet, som, under ärendets behandling, ansett nödigt att erhålla upplysning
huruvida rälcr, lokomoliver och vagnar samt annan jernviigs-malcriel för närvarande
funnes inom landet att tillgå och om sådan härstädes åstadkommen materiel kunde
med fördel för Statens jernvägs-byggnader användas, fått emottaga ett af Chefen för
jernvägs-byggnaderna i berörde afseenden afgifvet yttrande, har, uti skrifvelse till
Utskottet den 29 sistlidne Maj, Statsrådet och Chefen för Civil-departementet tillkännagifvit,
att sedan, hos Kongl. Majit, dels Chefen för Statens jernvägs-byggnader
i underdånighet gjort hemställan i fråga om inköp af inom riket tillverkad jernvägsmateriel
till visst högre pris än utländsk, dels Grosshandlaren A. W. Frestadius och
P. J. likman i underdånighet sökt erhålla förlagslån för tillverkning af dylik materiel,
hade, vid underdånig anmälan af det utlåtande Kongl. Majits och Rikets Kommerse-koltegium
öfver omförmälde framställningar afgifvit, äfvensom af en utaf Chefen
för Statens jernvägs-byggnader sedermera gjord framställning om förordnande af en
Kommitté för ämnets närmare utredning, Kongl. Majit, som inhemtat att vid inne
-
Stals-Utskoltets Utlåtande M 156.
varande riksdag motion blifvit väckt om understöd till inhemska fabrikanter af jernvägs-materiel,
och att denna motion blifvit till Stats-Utskottet remitterad, i nåder
befallt att samtliga handlingarne skulle, innan de till vidare nådig pröfning föredroges,
till Stats-Ulskottets kännedom öfverlemnas; till följd hvaraf Utskottet, jemte skrifvelsen,
fått sig tillställde meranämnde handlingar, hvilkas hufvudsakliga innehåll
Utskottet, till ledning för bedömande af den genom förevarande motioner väckta frågan,
ansett sig böra till Rikets Ständers kännedom meddela.
Enligt hvad Chefen för Statens jernvägsbyggnader i underdånig skrifvelse den
2 Mars innevarande år anmält och upplyst, hade för nämnde jernvägsbyggnader
dittills ej kunnat, af inhemsk tillverkning, erhållas annan materiel än några få jernbroås
lastvagnar samt rälspik och åtskilliga andra smärre effekter till ungefär samma
pris, som från utländska fabriker; men mot slutet af det förra och i början of
innevarande år hade likväl förfrågningar från cn och annan inhemsk verkstad hos
Chefen blifvit framställde om de vilkor, hvarunder åtskillige jerneffekter, såsom axlar
och hjul med tillbehör, skarfplåtar, skarfskenor och bultar m. m. af svenskt jern
skulle kunna för Statens jernvägsbyggnader uppköpas, i följd hvaraf ritningar och
modeller jemte uppgifter å hvad sådane effekter af utländsk tillverkning kostat i
svensk hamn, hållits tillgänglige och jemväl blifvit utlemnade. 1 afseende å priset
hade, i allmänhet, Chefen icke ansett sig ega rättighet att medgifva högre betal
ning
för inhemska effekter än för utländska, helst alla kostnadsförslagen för Statens
jernvägsbyggnader varit upprättade i enlighet med de sednare, och dessutom priserna
på hjulbaud och axlar samt alla andra effekter, som fordrade mera arbete
eller ett bättre jern, voro så höga, att en pristäflan hos oss borde kunna ega rum;
dock hade häruti för de första leveranserna af sistnämnde effekter beviljats den
modifikation, att desamma skulle få lemnäs osvarfvade, enär detta arbete kunde, utan
betydlig kostnad, till en början utföras å Statens egna verkstäder i Göteborg och
Malmö. Detta oaktadt, hade ännu icke något bestämdt anbud på leverans inkommit;
hvaremot nyligen anbud muntligen blifvit gjordt från en välkänd inhemsk verkstad
å leverans af dels 10,000 Sk® räler, dels lokomotiver, allt af den konstruktion
och beskaffenhet, som för Statens jernvägar voro antagne, men till priser, sorn
med ungefär 20 procent för de förra, och 10 procent för de sednare öfverskrede
hvad Staten i medeltal betalt för sådana af engelsk tillverkning. De priser, för
hvilka engelska räler hitintills för Statens räkning blifvit inköpte, hade varierat från
6 £ 15 sh. till B £ 10 sb. per ton fritt ombord i engelsk hamn, eller i medeltal
7 £ 12 sh. 6 d., hvilket, efter beräkning af 24 centner per ton och 18 R:dr
kurs, utgjorde 5 R:dr 78 öre per centner, hvartill komme frakt, i medeltal 33
öre, och omkostnader, 4 procent, 23 öre, eller tillsammans 6 R:dr 34 öre per
centner för leveranser i Malmö eller Göteborg. De högre priserna hade likväl blifvit
utbetalte endast för mindre partier under de första åren, hvaremot kostnaden
för de största partierna af stambanornas räler i svensk hamn de sednare åren ut
-
Stats-Utskotlets Utlåtande M 156.
8
gjort blott 6 R:dr per centner, för hvilket pris, med inberäkning af frakt och andra
kostnader, räler kunnat, enligt inkomna anbud erhållas, äfven i början af innevarande
år. Derest vid innevarande riksdag skulle komma att beslutas fullbordande
af vestra stambanan med sidobanan till Örebro, samt fullföljande af södra stambanan
från Falköping till Jönköping och från Finjasjön 9 mil i nordlig riktning, så
erfordrades under nästa statsreglerings-period omkring 25,000 tons eller 600,000
centner räler, för hvilket qvantum, efter ofvannämnda medelpris af 6 R:dr 54 öre,
skulle komma att utgå 3,924,000 R:dr R:mt, hvarå en förhöjning af 20 procent
skulle öka kostnaden med 784,800 R:dr, af 15 procent med 588,000 R:dr och
af 10 procent med 392,400 R:dr. Antoges^åter priset endast till 6 R:dr centnern,
så komme den ökade kostnaden att med 20 procent förhöjning utgöra 1 R:dr
20 öre per centner; och då, i anseende till nuvarande inhemska verkstäders beskaffenhet,
och svårigheten att här på ett ställe sammandraga behöfliga stora qvantiteter
råämnen, under första året troligen icke kunde påräknas större leverans än
högst 40,000 centner, skulle, enligt sistnämnda beräkning, den ökade utgiften för
Staten dervid uppgå till 48,000 R:dr R:mt. Då nu en ny tillverkning svårligen
kunde aflöpa utan kostnader för försök, innan den behöfliga arbetsskickligheten blefve
förvärfvad, och ändamålet syntes vara af nog stor vigt för landet att förtjena någon
uppoffring å Statens sida, hade Chefen ansett sig böra i underdånighet hemställa,
huruvida Kongl. Majit, efter Rikets Ständers hörande i afseende å dertill erforder
lige
medels beviljande, skulle finna lämpligt tillåta att, efter vederbörligt tillkänna—
gifvande, anbud å leveranser af räler för Statens jernvägs-byggnader af svensk tillverkning
enligt nu antagen modell finge af Styrelsen för jernvägs-byggnaderna emottagas,
med rättighet för Styrelsen att bevilja för den först vid brygga i Stockholm,
Goteborg, Malmö eller annan passande plats vid jernvägarne levererade post å
10,000 Sk® eller 40,000 centner ett pris, som med högst 20 procent öfverstege
den samtidiga noteringen i engelsk hamn, med tillägg af frakt och omkostnader,
lör räler af den beskaffenhet, som på Statens jernvägar begagnades, hvilket öfverpris
för följande poster af samma storlek borde nedsattas till 15 och slutligen till
10 procent eller derunder, samt att på samma sätt för färdiga lokomotiver äfvensom
för axlar och hjul af inhemsk tillverkning till en början måtte få betalas ett
öfvcrpris af högst 10 procent, allt under förutsättning af samma godhet och ena
handa
prof, som de utländska effekterna vore underkastade; men att om möjligen
anbud gjordes å leverans af hela eller en större del af behofvet å passande tider
och ställen, öfverpriset ej borde öfverstiga 10 procent af det, hvartill samma slags
engelska effekter samtidigt kunde erhållas.
Kongl. Kommerse-kollegium, som blifvit anbefaldt att häröfver till Kongl.
Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande, har dessförinnan såväl frän Föreståndaren
för Bergs-skolan i Fahlun, som från Teknologiska institutet i hufvudsladen infordrat
yttranden i ämnet; och hafva, till följd häraf, hos Kollegium, dels nämnda bergs
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande M 156.
skolas föreståndare, bland annat, anfört, att vid prof, som vid bergs-skolan blifvit
anstäldt, det Svenska jernets erkända företräde i allmänhet framför sådant Engelskt
jern, som användes till jernvägs-skenor, erhållit bekräftelse, och alt å jernvägar
inom Sverige, der både Svenska och Engelska räler blifvit nedlagde, jemväl vunnits
den erfarenhet, alt de förra bibehållit sig väl, då de sednare redan börjat blifva
medlagne; — att om, genom den på sednare liden införda metoden att, för att
öka rälers varaktighet, belägga deras öfre eller så kallade slit-yta med puddelstål,
sådana räler af Engelskt jern skulle, med afseende å slitning, blifva lika varaktiga
som räler af ordinärt Svenskt stångjern, med lika beskaffad stålbeläggning, så måste
likväl do Engelska rälernas styrka i öfrigt eller förmåga att motstå bristning vara
mindro, än hos räler af vanligt Svenskt jern, hos hvilket fosforhalten vore ringare;
— att, derest å billigt pris gjordes mera afseende än å större pålitlighet och styrka
hos jernet, borde af härstädes lätt tillgängliga fosfor- och svafvelhaltiga malmer,
hvilka begge sorter till följd af sin oart stodo i lågt pris, kunna för en betydligt
lägre tillverkningskostnad, än den för godt jern vanliga, här i landet åstadkommas
jernvägs-skenor, minst lika goda sorn de Engelska, blott nödig arbetsskicklighet
hunne förvärfvas; — att då de å Statens jernvägar nedlagde räler blefve förslitna
och måste utbytas samt till nya räler omarbetas, syntes denna omarbetning, till
undvikande af transportkostnad, helst böra ske inom landet, dertill dock behöfdes
såväl verkstäder som nödig arbetsskicklighet; hvarföre och med afseende derå, att,
i händelse verkstäder för tillverkning af räler snart komme tili stånd, der kunde
förfärdigas en stor del af de för jernvägs-anläggningarncs fullföljande erforderliga
nya räler, sådana verkstäders uppkomst borde befrämjas; — att de priser, som
genom de föreslagna förhöjningarne för räler af Svenskt stångjern skulle uppkomma,
måste anses ganska billiga, och att, derest Svenska jernverksegare ville och kunde
åtaga sig leveranser utaf svarsgodt Svenskt jern till så måttliga öfverpriser som de
ifrågavarande, syntes detta, med afseende å varans beskaffenhet, vara vida fördelaktigare,
än att köpa de billigare Engelska rälerna, samt att, enär den betydliga
skilnad, som egde rum i priserna å vanligt Engelskt och å Svenskt stångjern, måste
hafva sin grund i den olika qvaliteten, det ville synas, som skulle räler af Svenskt
jern kunna göras af betydligt lättare dimensioner, utan alt styrkan blefve mindre;
— och slutligen alt, hvad anginge lokomotiver, axlar och hjul, hvartill erfordrades
jern af utmärkt god beskaffenhet, så syntes det icke vara mindre angeläget att göra
tillverkningen deraf inhemsk, då England hemfade en stor del jern och stål för detta
behof från Sverige, och om sådana tillverkningar af nöjaktig beskaffenhet kunde
framkallas genom en blott förhöjning i början af 10 procent utöfver de Engelska
priserna härstädes, så skulle man kunna vänta att framdeles, genom uppkommande
pristäflan i landet, erhålla dylika effekter till priser, som till och med blefve lägre
än de Engelska; — dels Föreståndaren för Teknologiska institutet yttrat, ali det
icke led något tvifvel, alt all slags jernvägsmateriel borde här kunna tillverkas af
Siats-Utskottets Utlåtande M 156.
7
åtminstone samma godhet som den införskrifna; men då det Svenska jernet, till
följd af våra malmers större renhet och emedan vid masugns-processen här i landet
uteslutande användes träkol, vore af vida bättre beskaffenhet än det vanliga Engelska,
så kunde Svenska jerntillverkarö i priser lättast täfla i afseende på sådana
effekter, för hvilka ett godt material antingen ovilkorligen erfordrades, eller ock
medförde så mycket större säkerhet och varaktighet, att man allmänt föredroge dess
användande oaktadt dess betydligt högre pris; att sådana effekter voro alla de delar
af den rörliga jernvägsmaterielen, hvilka voro utsatte för stark nötning eller påkänning,
såsom axlar, hjulringar, fjedrar, m. m.; och då förbrukningen af dylika artiklar
vore högst betydlig samt priserna derå höga, borde deraf icke blott kunna tillverkas
hvad för de Svenska jernvägarne behöfdes, ulan ock betydliga qvanliteter
till export; — att äfven för tillverkning af lokomotiver ■— hvaraf för flere utaf
härvarande mindre jernbanor åtskilliga redan förfärdigats vid verkstad i Eskilstuna —
verkstäder borde, då priserna å godt jern samt arbetslönerna i Sverige vore lägre
än i England, kunna härstädes bära sig, om de också icke i början skulle gifva
någon synnerlig vinst samt kunna lemna sina produkter till lika billiga priser, som
för utländska af samma slag härstädes betaltes; i sammanhang hvarmed blifvit anmärkt
att, sedan längre sträckor af jernvägarne här i landet hunnit blifva färdiga
och Sverige erhållit dylika till en längd af 100 mil, skulle, efter beräkning af öfver
hufvud två till tre bantåg dagligen i hvarje riktning å jernvägarnes hela längd och
med antagande i följd deraf att ett lokomotiv behöfdes för hvarje 1V3 mils jernväg,
erfordras omkring 75 lokomotiver, af hvilka, då ett lokomotiv vanligen vore efter
10—12 års begagnande så förslitet, att det ej vidare förtjente repareras, i allmänhet
7 stycken årligen måste ersättas med nya, hvarförutan det icke voro osannolikt
att härstädes framdeles skulle kunna tillverkas lokomotiver äfven för andra länder,
t. ex. Ryssland, likasom nu för nämnde land ångbåtar här åstadkommas; — att,
hvad åter beträffade jernvägsskenor, det icke vore sannolikt att sådana här i landet
skulle kunna tillverkas för samma pris, efter vigt räknadt, som de Engelska
härstädes kostade; men då jernvägsskenor af Svenskt jern borde kunna erhålla dels
en större varaktighet, än de Engelska, och dels ett högre försäljningsvärde än dessa,
sedan begge blifvit så nötta alt de från jernvägen mäste borttagas, skulle det kunna
vara för Staten fördelaktigare att begagna inhemska skenor samt för dem betala ett
högre pris; att, enär storleken af delta öfverpris vore beroende af förhållanden, om
hvilka ännu nödig kännedom saknades, detsamma icke kunde för närvarande med
tillförlitlig visshet bestämmas, men att, efter sannolikhets-berakning, under förutsättning
att omsorgsfullt arbetade Svenska skenor skulle hafva en fjerdedel längre varaktighet,
än de här använda Engelska af samma modell och samma vigt per fot
— för hvilka Engelska skenor man under nuvarande förhållanden kunde antaga en
slitningslid af 20 år — äfvensom alt värdet af utnötta Engelska skenor ej kunde
skattas lill mer än 30 procent af deras ursprungliga pris i Svensk hamn, och der
-
8
Stats-Utskottels Utlåtande M 156.
emot af utnötta Svenska skenor till dubbla detta belopp eller 60 procent af samma
pris, samt alt kostnaden för skenornas utläggning och upptagning från jernvägen,
sedan de blifvit förslitne, beräknades, för de förro till 6 och för de sednare lill 3
procent af värdet å nya Engelska skenor, och med antagande derjemte att den allmänna
räntefoten vore fem procent, skulle Svenska skenor kunna betalas med
49,2 procent högre än de Engelska af samma vigt per fot, hvilket öfverpris, under
enahanda förutsättningar i öfrigt, men med antagande att Svenska skenor endast
egde lika varaktighet som de Engelska, likväl borde utgå med 41,3 procent,
lill följd af det större värde, som blifvit förutsatt att de skulle ega, då de från
jernvägen borttoges; att om, på grund deraf att på förhand icke kunde med säker
het
bestämmas, hvarken de Svenska skenornas uthållighet eller deras försäljningsvärde
sedan de blifvit förslitne, det icke ansåges lämpligt att för dem betala ett
betydligare öfverpris per fot räknadt, så skulle det kunna tillåtas de Svenska fabrikanter,
som ville åtaga sig att leverera jernvägsskeoor, att göra dem något lättare
än de Engelska, allenast de vid undersökning visade sig hafva samma styrka och
styfhet som Jernvägs-styrelsen fordrade af de sednare; alt den minskning i vigt,
sorn, med iakttagande af nämnde vilkor, kunde ega rum, icke vöre möjlig att, innan
försök för detta ändamål här skett, med tillförlitlighet uppgifva, dock att, lill en
början, vigten icke borde minskas med mera än 10 procent, så framt skenorna,
med bibehållande af öfrige erforderliga egenskaper, skulle blifva lika styfva som de
nu använda Engelska; samt att, såväl på grund af det anförda, som med afseende
å de dryga anläggnings- och öfrige kostnader, till hvilka införandet af sådana in
dustrigrenar,
som de ofvannämnda, för tillverkning af jernvägsmaleriel, måste föranleda,
föreståndaren ansåge dessa vara i hög grad förtjenta af Statens understöd, och
alt de uppoffringar å Statens sida, hvilka af Chefen för Statens jernvägsbyggnader
blifvit föreslagna, icke vore för stora för vinnande af de ändamål, som dermed
åsyftades, helst man borde kunna hoppas, alt dessa uppoffringar genom den inhemska
materielens bättre beskaffenhet i längden blefve, åtminstone till en stor del,
ersatte.
Kollegium, som jemväl för sin del ansett det vara synnerligen önskvärdt, att
den för Statens jernvägs-byggnader och rörelsen derå erforderliga materiel måtte
inom landet kunna med allmän och enskild fördel åstadkommas, har, jemte anmärkning
att sådant, hvad den rörliga delen deraf beträffade, icke vore tvifvel underkastad!,
men alt, i afseende å jernvägs-skenorna, frågan i dess närvarande skick syntes
mindre lätt att bedöma, såsom beroende hufvudsakligen på det olika värde
Svenska och Engelska jernvägs-skenor kunde ega, och dernäst på den olika tid, som
för deras brukbarhet kunde antagas, samt efter det Kollegium angifvit det sätt,
hvarå, enligt Kollogii tanke, man skulle kunna komma till ett säkrare bedömande,
än för närvarande vore möjligt, af det relativa värdet mellan jernvägs-skenor af
Engelsk
Slats-Utskottels Utlåtande M 156.
9
Engelsk och af Svensk tillverkning samt huru högt öfverpris för de sednare på grund
deraf kunde medgifvas, utan att sådant medförde någon egentlig uppoffring å Statens
sida, vidare utlåtit sig, att detta öfverpris ytterligare kunde, om så skulle blifva nödigt,
förtjena att något ökas, med afseende dels å den indirekta vinsten för landet
af en utvidgad industri, dels å den icke obetydliga fördelen att tillverkningen inom
landet kunde vara säkrare kontroll underkastad än den utländska, och vilkoret af
fabrikantens ansvarighet under viss tid för tillverkningen, hvilket härvid torde böra
ega rum, lättare handhafvas; samt att derest, efter bestämmandet af ett sådant pris,
Svenska fabrikanter icke dertill ville åtaga sig leveranser, det dock, enligt Kollegii
åsigt, vore skäl att, äfven mot något högre betalning, söka åstadkomma en mindre
tillverkning af Svenska jernvägs-skenor, dels med och dels utan stål-beläggning, för
att endast på försök begagnas, helst der största trafiken egde rum och resultater således
på kortaste tid kunde erhållas, såsom i hufvudstadens grannskap, hvarest äfven
de nödiga observatiouerna lättast och säkrast kunde verkställas. De kostnader, som
dessa försök skulle förorsaka, syntes vara fullt rättfärdigade af vigten att i det ifrågavarande
hänseendet vinna säkra upplysningar, samt borde, då redan flera jernverk
i landet funnes, vid hvilka jernvägs-skenor, om också icke nu genast af den form
de på Statens jernvägar begagnade ega, kunde åstadkommas, icke behöfva blifva
synnerligen betydliga. — Beträffande lokomotiver och vagnar, axlar och hjul m. m.,
hörande till den för jernvägarne behöfliga rörliga materialen, syntes val dessa artiklar
här i landet böra kunna tillverkas utan högre betalning, än hvad de utländska
här kostade; men då erfarenheten visat, att Svenska fabrikanter likväl icke vågat
inlåta sig i aftal om leverans af dylika artiklar för Statens jernvägar, med undantag
af några lastvagnar, och det vore af vigt att denna för landet i så hög grad passande
industri oförtöfvadt måtte uppkomma, ansåge Kollegium sig böra tillstyrka nådigt
bifall till Chefens för Statens jernvägs-byggnader gjorda underdåniga hemställan,
att ett öfverpris af 10 procent måtte, om så blefve nödigt, til! en början få utbetalas
för lokomotiver, hjul m. m, och jemväl för färdiga person- och godsvagnar,
hvarom närmare yttrande komme att af Kollegium afgifvas. Då Chefen för Statens
jernvägs-byggnader likväl hemställt, att öfverpiiset skulle, såväl för jernvägs-skenor,
som för öfrige nu nämnde artiklar, beräknas i procent af det pris, hvartill sådane
artiklar vid levererings-tiden noterades i Engelsk hamn, med tillägg af frakt och
omkostnader, hade Kollegium ansett sig böra framställa de betänkligheter i afseende
å lämpligheten af nämnde beräkningsgrund, som hos Kollegium uppstått, nemligen
dels att, då de engelska jernpriserna visat sig vara mycken och vida betydligare
omvexling underkastade, än de Svenska, härvarande, fabriks-idkare svårligen torde,
helst hvad jernvägs-skenor anginge, våga att på nämnde vilkor ingå, såsom varande
för dem nog mycket äfventyrligt, dels ock att, i följd af svårigheten att bestämma
qvaliteten af den vara noteringen afsåge, dåvarande beloppel af frakt m. m , beliih.
till It. St. Orot. IS59 & 1860. 4 Samt. 1 Afd. 2 Hand. 21 lläft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande Jt? 156.
rörde vilkor lätteligen kunde blifva en källa till tvistigheter emellan Jernviigs-styrelsen
och fabriks-idkarne, som borde undvikas. Kollegium bade derföre trott sig
böra i underdånighet hemställa, att pris förhöjningen måtte beräknas, för jern vägsskenor
till vissa procent å hvad sådane vid annons- eller kontrakts-tiden bär kostade,
eller i allmänhet sålunda, att priset, förhöjningen inberäknad, mätte kunna i blifvande
kontrakt till siffran utsättas, såväl hvad jernvägs skenor som öfrige artiklar
anginge.
I sammanhang härmed har Kommerse-kollegium till pröfning för afgifvande
af underdånigt utlåtande förehaft den af Grosshandlande!) 0. \V. Frestadius samt
Fabriks-idkaren P. J. Ekman till Kongl Majrt ingifna underdåniga ansökning, angående
låne-understöd för tillvägabringande af inrättningar för tillverkning af lokomotiver
samt person- och gods-vagnar för jernvägarne. För nämnde ändamål ärnade,
på sätt sökonderne tillkännagifva, Frestadius att vid den honom tillhörande
Bergsunds egendom i närheten af Stockholm, hvarest tillräckligt utrymme funnes
och en fullständig mekanisk verkstad med två ånghamrar redan vore anlagd, göra
ytterligare anläggningar för förfärdigande af lokomotiver samt till jernvägs-vagnar
erforderligt jernarbete; hvarjemte Ekman skulle, vid den honom tillhöriga, å Kungsholmen
här i staden belägna mekaniska snickeri-fabrik, med begagnande af redan
befintlige och ytterligare behöflige machiner, för hvilkas inrymmande nya byggnader
måste uppföras, inrätta en fullständig fabrik för tillverkning af jernvägs-vagnar, såväl
för passagerare som för gods; och hafva sökanderne, för verkställande af denna plan,
i anseende till dermed förenade dryga kostnader och då det för landel vore af vigt
att ifrågavarande tillverkning gjordes till inhemsk industri, anhållit om förlags-lån,
Frestadius af 200,000 R:dr och Ekman af 120,000 R:dr, att, emot ställd säkerhet och
4 procent årlig ränta, få lyftas i den mån anläggningarne fullbordades, samt emot
återbetalnings-skyldighet med V8 vid slutet af hvarje år, från och med det tredje
till och med det tionde efter det år, under hvilket verkstäderna blefvo fullt färdiga;
varande af sökanderne slutligen anmäldt att, i händelse beslut om beviljande af nämnde
lån så skyndsamt fattades, att under instundande sommar de erforderliga byggnaderna
kunde uppföras och behöflige machiner anskaffas, kunde anläggningarne säkerligen
inom ett år vara i full verksamhet; och skulle emellertid, med nu befintliga verkstäder
och machinerier, tillverkningen af passagerare- och godsvagnar när som helst
kunna taga sin början, ehuru endast i mindre skala.
Häröfver har Kommerse-kollegium utlåtit sig att, då Kollegium i det föregående
hemställt, att, i enlighet med hvad Chefen för Statens jerrivägs-byggnader föreslagit,
till uppmuntrande af denna industri, ett öfverpris för ofvannämnde artiklar
till en början måtte få beviljas af 1 0 procent å hvad utländska här kostade, hade
Kollegium lörutsatt att icke derjemte lån mot låg ränta finge åtnjutas; men sannolikt
skulle, helst under nuvarande penninge-förhållanden, framkallandet af tillverkning
utaf nyssnämnde artiklar, äfvensom af järnvägsskenor, i ganska väsendtlig mån be
-
Siats-Utskottets Utlåtande M 156.
II
främjas, om fabrikanterna blefve frän Statens sida understödda med förslugslån mot
derföre ställd säkerhet. Förmånen af dessa lån för fabrikanterna borde lik\äl, enligt
Kollegii tanke, egentligen bestå deruti, alt de utan svårighet crböllo de behöfliga
kapitalerna med visshet att, om de fullgjorde sina åtaganden i öfrigt, icke behöfva
återbetala dem annorlunda, än förmedelst sina tillverkningar, men deremot icke uti
en lägre ränta, äu den vanliga, enär den förmän, som derigenom för fabrikanterna
skulle uppkomma, enklare och rättare syntes kunna beredas dem genom den föreslagna
öfverbetalningen. Detta sednare medförde bland annat den fördel, att ett
visst öfvcrpris mäste hafva ett lika värde för den ene såväl som för den andre
tillverkaren, hvaremot behofvet af förlagslån kunde vara större eller mindre, till och
med halva sina undantag, och förmånen deraf således blifva olika uppskattad, en
omständighet, som Kollegium icke kunde anse vara likgiltig, enär Kollegium föreställde
sig att sådana lån icke borde meddelas utan i sammanhang med kontrakt
om verklig tillverkning och leverans till visst värde, i förhållande hvartill låue-beloppct
borde bestämmas, samt att täflan härom borde för alla fabrikanter i landet
vara öppen. I sådant läll komme deremot de af sökanderna föreslagna vilkor om
rättighet alt få lyfta lånet i den mån anläggningarne hunne fullbordas, att bortfalla,
likasom äfven det måhända icke så lätta öfvervakandet, huruvida en fabrikant,
sedan en del af ett dylikt lån börjat utgå, med tillbörlig drift fortsatte anläggningarne,
samt bedömandet när dessa kunde anses fullt färdiga, — från hvilken tid,
enligt sökändernas förslag, ålerbetalnings-terminerna skulle beräknas. — Den förmän,
som skulle för sökanderne uppkomma genom att, på de of dem i öfrigt föreslagna
vilkor, erhålla ett lån mot 4 procent ränta i stället för 6 procent, hvaruiides
lån i allmänhet för närvarande svårligen torde kunna erhållas, funnes, på sätt
Kollegium derjemte anfört, under förutsättning att anläggningarne blefvo snart fullbordade,
motsvara omkring 10 procent af låne-summan, hvadan beviljandet af sökandernes
vilkor å ena sidan, och medgifvandet å andra sidan, af en prisförhöjning
till belopp af 10 procent å en tillverkning, uppgående till lika värde med nämnde
summa, efter det pris räknadt, som engelska tiII verkningar ne här kostade, utgjorde
förmåner, som med hvarandra kunde i det närmaste anses lika, hvaraf alltså syntes
kunna slutas, att en prisförhöjning för lokomotiver och vagnar af 10 procent icke
kunde behöfva beviljas för betydligt större parti, än ett, som i värde uppginge till
omkring förutnämnde summa, 320,000 R:dr, och således icke heller någon betydligt
större uppoffring å det allmännas sida än en utgift å sagde belopp, vara erforderlig,
för att åtminstone få ett ansenligare etablissement för tillverkning af dylika
artiklar i gång bragt, hvilken uppoffring, med afseende å sakens vigt och den
fördel, som i längden derigenom kunde blifva det allmänna beredd, Staten syntes
med skäl kunna medgifva.
Vidare har, uti en till Kongl. Majit deri 23 sistlidne Maj månad ingifven
skrift, Chefen för Statens jcrnvägs-byggnader, Öfversten m. m., Friherre N. Ericson,
12
Stats-Utskottets Utlåtande M 156.
anfört att, sedan anbud och framställningar om tillverkning af räler för Statens
jernvägs-byggnader dåmera från flere verkstäder inkommit, men alla till priser, som
med 20 å 23 procent öfverstege hvad engelska räler under innevarande år skulle
kosta, och äfven motioner om låne-understöd för anläggning af nya verkstäder för
tillverkning af räler blifvit under innevarande riksdag väckte, vore det af synnerlig
vigt, ej mindre för landets jernindustri i allmänhet än specielt för jernvägs-anläggningarnas
ekonomi, att utröna, huruvida och under hvilka förhållanden, i afseende
på val af råämnen och tillverkningssiilt, det svenska jernets kända bättre egenska
per
skulle medgifva att genom förminskning af rälernas vigt och massa i förhållande
till längden uppväga den högre kostnad, sorn eljest blefve en nödvändig följd af
svenska rälers begagnande, i anseende till det högre priset per centner, hvarunder
desamma sannolikt icke kunde af tillverkare levereras. Sådant kunde likväl endast
på erfarenhetens väg eller genom direkta försök praktiskt utrönas; och då Öfversten
Ericson både af bristande tid genom sin ännu fortfarande befattning såsom Chef
för Statens jernvägs-byggnader, helst sedan dessa nu komme att betydligt utvidgas,
och i saknad af erforderliga speciela insigler i jernfabrikationen vore förhindrad att
laga befattning dermed, har, med tilikännagifvande att emellertid arbetet på Statens
jernvägar under innevarande år vore så anordnadt, att nya räler icke skulle
behöfva inköpas förrän tidigt på våren nästkommande år, i afsigt att äfven svenska
fabrikanter skulle kunna åtaga sig leveranser, derest det visade sig blifva med Statens
verkliga fördelar förerdigt att använda räler af svensk tillverkning, Öfverste
Ericson i underdånighet föreslagit, såsom en hastigast och säkrast lill målet ledande
åtgärd, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder uppdraga åt en Kommitté af sakkunniga
personer, att, vid passande verkstad, med hvars egare öfverenskommelse kunde träffas,
låta tillverka en erforderlig qvantitet räler af svenskt bergsmalms-tackjern, möjligen
af särskilda slag, enligt den modell, som vid Statens jernvägar begagnades,
samt att sedermera med dessa och engelska räler, som från Statens jernvägs-bygg
naders
förråd kunde utlemnas, anställa noggranna försök till jemförelse i alla de
afseénden, som erfordrades för att grunda ett säkert omdöme om de företräden,
som svenska räler i förhållande til! priset kunde ega framför utländska, så att derigenom
måtte blifva tillförlitligen utrönt, huruvida, genom användande af svenska
räler, antingen vigten per sträckfot kunde minskas i samma mån som möjligen pri
set
för dessa räler öfverstege kostnaden för de utländska om 21 y2 ft:s vigt per fot,
eller ock den sannolikt högre anskaffnings-kostnaden motsvarades af en längre varaktighet,
större värde efter förbrukningen eller andra härpå inverkande förhållanden;
hvarförutan, beträffande kostnaden för anställandet af dessa försök, Öfverste Ericson
yttrat, att nödige medel dertill torde, i anseende lill den stora vigten för landet att
til! sina egna jernvägs-byggnader kunna använda inhemskt jern, komma att af Rikets
Ständer särskildt beviljas eller kunna annorledes beredas, helst denna kostnad
borde blifva mindre betydlig, då de machiner som möjligen behöfde anskaffas, blefve
Stats-UIskottets Utlåtande M 156.
13
användbar» och kunde realiseras efter försökens afslutande, samt den verkstad, der
försöken komme att anställas, derigenom måste tillskyndas en ej obetydlig fördel,
hvilken vid öfverenskommelse!! om verkstadens upplåtande ej borde förbises.
Till upplysning med hänseende till möjligheten för närvarande att kunna för
Statens jernvägs-byggnader erhålla materiel af inhemsk tillverkning, har Utskottet
derjemte ansett sig böra meddela, att, enligt hvad Chefens för jernvägs-byggnaderna
genom skrifvelse af den 23 sistlidne Maj till Utskottet aflemnade yttrande innehåller,
hade disponenten för Motala mekaniska verkstad för Chefen skriftligen tillkännagifva!,
att nämnde verkstad dåmera kunde tillverka såväl räler, till belopp af öfver
130,000 centner årligen, som äfven lokomotiver och annan jernvägs-matetiel, rälerna
till samma pris, som för ordinärt svenskt stångjern, eller derunder ifall mindie afseende
fastades vid bättre qvalitet än hos Engelska räler, men något högre i mån
af större fordringar på garanti för hållbarheten, samt den öfriga materielen till ungefär
samma pris, som för utländsk materiel af enahanda beskaffenhet. Äfvenså hade
egaren af det i Westerås län belägna Surahammars bruk erbjudit sig att för Statens
jernvägar tillverka en del smärre effekter, såsom skorfplåtar, bottenplåtar, bullar
och skrufvar, för ett pris, som föga eller intet komme att öfverstiga hvad samma
slags utländska effekter kostade. Dessutom har Utskottet, till ytterligare upplysning
i samma afseende, fått sig tillställde afskrifter af 2:ne till Chefen för Statens jernvägs
byggnader ankomna skrifvelse^ dels från Kapitenen 0. E. Carlsund i Motala,
dels från Grosshandlaren F. II. Kockum i Malmö, den förra af den 3 April och
den sednare af den 23 Maj 1860, deruti Kapitenen Carlsund, med erinran om det
i början af innevarande år gjorda tillkännagifvandct, att Motala verkstad kunde leverera
130 till 160,000 centner jernvägs-skenor årligen äfvensom en del gjutgods
och machin-arbete, samt underrättelse derjemte, att Motala bolag anlagt ett särskildt
valsverk, inrättadt hufvudsakligen för tillverkning af räler, hvilket nu vore färdigt
och kunde utföra beställningar å vägskenor, af erfordcrlige dimensioner, till större
qvantitet än den nyssnämnda, tillkännagifvit att Motala verkstad, der jemväl alla de
machin-arbeten, som behöfdes för Statens jernvägar, kunde åstadkommas, vore i tilllalle
att leverera både machiner och räls till lika billigt pris som det, hvartill dylika
af lika god beskaffenhet kunde importeras från utlandet, oller som kunde tillverkas
inom landet. Någon bestämd eller mera detaljerad pris-uppgift kunde icke
meddelas förrän de vilkor och betinganden samt den qvalitet och qvantitet som
åslundades blifvit uppgifne; men om mera afseende gjordes på billigt pris än pä
fullgod vara, kunde räler af svenskt jern levereras till väldigt skeppnings-pris för
stångjern, möjligen derunder, under ansvarighet icke desto mindre att sådana räler
blefvo af bättre beskaffenhet och större varaktighet än de räler, hvilka hitintills blifvit
importerade från England och använde å Statens banor; hvaremot, om fullgod
vara skulle tillverkas, för hvilken verkstaden ville och kunde lemna från 3 till 7
års garanti, priset måste blifva högre i mån af ökade material- och arbets-kostnu
-
14
Slats-Utskoltcts Utlåtande M 156.
der. Den från Grosshandlaren Kockum aflåtna skrifvelsen innehåller åter anmälan
att han, som redan till Södra stambanan aflcmnat några dels täckta dels öppna
godsvagnar, hvilka blifvit godkände och emottagne, hade under anläggning en större
verkstad, afsedd endast för tillverkning af dylika vagnar till ett antal af 30 till 100
stycken årligen, hvilka vagnar skulle kunna levereras af fullt samma godhet och till
samma pris, som från andra, vare sig in- eller utländska verkstäder.
Af dessa handlingar, hvilkas ofvan anförda innehåll Utskottet, med afseende
såväl å förevarande motioner, som å de under behandlingen af angelägenheter rörande
Statens jernvägs-byggnader inom Riks-Stånden i samma ämne afgifne yttranden,
ansett sig böra meddela, ådagalägges, alt ehuru, vid jernvägs-anläggningarnas
första början och sedermera fortfarande, till följd deraf alt den till dessa anläggningar
erforderliga materiel dels nästan alldeles icke, dels ej utan ökade kostnader
kunnat inom landet erhållas, densamma till största delen måst utifrån införskaffas,
numera likväl all anledning synes vara för handen, alt della för den inhemska industrien
ogynnsamma förhållande skall hädanefter upphöra, och att de jcrn-fabrikaler,
som för jcrnvägarnas fortsättning och fullföljande samt framlida underhåll och
drift erfordras, skola blifva inom landel att tillgå, utan att, för vinnande af detta,
omisskänneligen vigliga och angelägna ändamål, å Statens sida någon särskild uppoffring
eller medverkan i hufvudsakligare mån tarfvas. Då verkstäder af det omfång
och beskaffenhet, att derifrån för Statens jernvägar kari påräknas att erhålla
räler, lokomotiver och vagnar samt annan jernvägs-materiel till belopp som mot
svarar behofvet, härstädes redan finnas eller äro under anläggning, återstår endast
att erfara, huruvida dessa verkstäders tillverkningar i anseende till godhet och pris
kunna täfla med do utländska, så att de förre må kunna med lika, om ej större
fördel för Statens jernvägar användas. Att detta bör blifva förhållandet med de
delar af nämnde effekter, hvilka hänföras till den s. k. rörliga materielen, nemligen
lokornotiver och vagnar med tillbehör, synes, i betraktande af hvad härom blifvit
upplyst, vara utom all fråga, då deremot, hvad jernvägs-skenorna angar, Statens
fördel att för jernvägarnas kommande behof begagna räler af inhemsk tillverkning
synes bero på möjligheten, alt antingen uti dessa rälers större förmåga att motstå
brytning, böjning och slitning samt bättre egenskaper i öfrigt finna motsvarande ersättning
för ett måhända fortfarande högre inköpspris, eller att della pris kan nedsättas
derigenom, att vigten på Svenska räler må kunna med bibehållande af samma
styrka och slilningstid, minskas i samma förhållande sorn priset öfverstiger hvad utländska
räler kosta; hvilka, på den sistberörda frågans bedömande inverkande, omständigheter
finnas ännu icke vara tillfyllest utredda.
Sorn emellertid, af redan vunna upplysningar, är tydligt alt, för åstadkommande
af tillverkningar, hörande till den industrigren, hvarom fråga är, och för
understödjande af dertill erforderliga verkstads-anläggningar, icke är nödigt, hvarken
ali Statens tillgångar anlitas eller dess medverkan på annat sätt tages i anspråk, måste
Stats-Ulsl:oltels Utlåtande M 156.
13
Utskottet anse de i dessa afseenden genom förevarande motioner gjorda framställningar
böra förfalla. Hvad särskildt angår det utaf en af motionärerna i ämnet
väckta förslaget, att lemna de enskilda personer eller bolag, som ville anlägga
dylika verkstäder, en garanti att företrädesvis få sina tillverkningar afsatta till Statens
jernvägsbvggnader, såvida de förbunde sig att, jemte verkställande af leveranserna
i den mån de för jernvägsarbetenas oafbrutna gång erfordrades, tillhandahålla
effekter af samina godhet, som dessa från utlandet kunde erhållas, samt till
priser, som, med fästadt afseende å varans godhet, ej fördyrade jernvägsbyggnaderna,
vill det synas, som skulle i alla händelser betänkligheter mot antagande af
detta förslag möta. Att åt alla dem, som vore villige att åtaga sig fullgörande af
nämnde vilkor, på förhand tillförsäkra afsättning af sina produkter, skulle lätteligen
kunna hafva till följd, att Slaten nödgades inköpa jernvägsmateriel till vida större
belopp, än hehofvet oundgängligen fordrade. Gåfves åter försäkran om ett sådant
företräde lill vissa enskilda personer eller bolag, skulle derigenom helt och hållet
utestängas den täflan emellan enskilda industri—idkare, hvilken icke allenast med afseende
å Statens ekonomiska fördel, utan äfven industriens framsteg och utveckling,
måste anses högst gagnelig. Derest åter till de af motionären i öfrigt föreslagna
vilkor och bestämmelser, under förutsättning att dessa blefve gällande för inhemska
industri-idkare i allmänhet, fogades det tillägg, att garantien icke sträckte sig längre
än till det tillverkningsbelopp, som blefve för Statens jernvägar behöfligt, skulle densamma
för enskilde, som ville anlägga verkstäder för sådan tillverkning, förlora all
egentlig betydelse; hvartill kommer, att en dylik garanti torde få anses destomindre
erfordei Iig, som de inhemska producenter, hvilka vilja åtaga sig leveranser till Statens
jernvägar, icke med skäl lära behöfva befara, att icke deras tillverkningar skola
emottagas och användas, såframt dessa tillverkningar i godhet och pris kunna mäta
sig med de utländska, samt dessutom alltid utväg för dem förefinnes, att, för hvad
som kan komma att tillverkas utöfver landels behof, erhålla afsättning utom riket.
Utskottet har derföre ansett sig höra hemställa,
att de genom ifrågavarande motioner i ofvanberörda afseenden väckta
förslag icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Deremot, och då det med hänseende till antagande af redan gjorda eller blifvande
anbud å leveranser för Statens banor af jernvägsskenor, tillverkade inom
landet, visat sig angeläget, att de förhållanden, af hvilka beror icke allenast huruvida
och i hvad mån användandet af sådana skenor kan blifva med Statens fördel
öfverensstämmande, utan äfven hvilka och hurudana vilkor vid leverans-kontraktcrs
uppgörande höra bestämmas, blifva tillförlitligen utredda, har Utskottet, som anser
det högeligen af behof påkalladt, att utredningen af hithörande, för jernvägsbyggnadcrna
i landet synnerligen magtpåliggande förhållanden icke längre uppskjules,
funnit sig föranlåtet tillstyrka,
16
Stats-UtskoUels Utlåtande M 156.
att Rikets Ständer matte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
alt Kongl. Majit täcktes i nåder åt sakkunnige personer uppdraga
alt, vid passande verkstad inom landet, med hvars egare öfverenskommelse
kan träffas, låta af Svenskt tackjern tillverka en erforderlig
qvantitet järnvägsskenor, enligt den modell, som vid Statens
jernvägar begagnas, samt att sedermera med dessa och Engelska,
för Statens jernvägsbygnader inköpta räler, så skyndsamt som möjligt
anställa noggranna försök, till jemförelse i alla de afseenden,
som erfordras för att grunda ett säkert omdöme om de företräden,
som Svenska räler i förhållande till priset kunna ega framför utländska,
så att derigenom måtte blifva tillförlitligen utrönt, huruvida,
genom användande af Svenska skenor, antingen vigten per löt
kan minskas i samma mån som möjligen priset för dessa öfverstiger
kostnaden för de Engelska, eller ock den högre anskaffningskostnaden
motsvaras af längre varaktighet, större värde efter förbrukningen
eller andra på jemförelsen inverkande förhållanden.
I händelse denna Utskottets hemställan bifalies, torde Rikets Ständer jemväl
finna skäligt besluta,
att de med ifrågavarande undersökningar förenade kostnader må
utaf de till fortsättning af Statens jernvägsbyggnader under inne
varande
riksdag anslagna medel med erforderligt belopp bestridas.
1 fråga slutligen angående den genom Chefen för Statens jernvägsbyggnader
hos Kongl. Majit i underdånighet gjorda framställning om tillåtelse att för räler och
aunan jernvägsinateriel af Svensk tillverkning, till uppgifvet belopp, erlägga betalning
efter pris, som med vissa procent öfverst ege den samtidiga noteringen i Engelsk
hamn med frakt och omkostnader, synas, af det sorn handlingarna derom innehålla,
hvad härstädes tillverkade jernvägsskenor vidkommer, desamma, åtminstone till
en början, möjligen ej kunna erhållas till priser, som, efter vigt räknadt, icke öfverstiga
kostnaden för Engelska räler. Derest sådant vid härefter ifrågakommande
inköp af skenor för Statens banor skulle inträffa, och dervid visa sig att det pris
per ton, som af inhemska producenter fordras, är till beloppet högre än det, för
hvilket utländska vid samma lid kunna anskaffas, utan att kostnaden för de förra
kan, antingen genom fullt motsvarande minskning of rälernas vigt per fot, eller
derigenom att det högre inköpspriset för de inhemska skenorna till alla delar uppväges
af dessas större varaktighet i jemförelse med utländska och bättre egenskaper
i öfrigt, öfverhufvud taget med visshet beräknas till fullkomlig likhet med kostnaden
för utländsk vara, torde, enligt hvad Utskottet för sin del ansett, med afseende
å fördelen att inhemska tillverkningar vid allmänna arbelsföretag tillgodogöras, samt
angelägenheten att användbara skenor för Statens banor framdeles må vara inom
landet alt tillgå, någon anledning för Rikets Ständer till erinran icke förefinnas deremot
-
Stats-Utskoltets Utlåtande M 156.
J7
emot, att, tili en början, ett i någon lindrig män förböjdt pris, till belopp, som,
efter pröfning af förekommande omständigheter, finnes skäligt, för jernvägsskenor af
inhemsk tillverkning medgifves, i fall att en dylik ökad utgift af giltig orsak befinnes
för den inhemska industriens befrämjande oundgängligen nödig. Dock, som
anskaffandet af den för Statens jernvägar erforderliga materiel och dermed förenade
bestyr äro åt den af Kongl. Maj:t i nåder förordnade Jernvägs-styrelsen öfverlemnade,
torde
Rikets Ständer anse sig ej nu böra med denna fråga omedelbar!
taga befattning.
Stockholm den 9 Augusti 1860.
Reservation:
af Doktor Wahlander, som yttrade: »Emot Stats-Utskottets beslut, som afstyrker
statsbidrag för åstadkommandet af tillverkning inom landet af jernvägs-materiel, får
jag anmäla min reservation.
De skäl, hvilka Utskottet framlägger för detta sitt afstyrkande, synas visserligen
talande, och de anbud, hvilka af enskilde personer och bolag blifvit i detta
hänseende gjorda, glädjande; men jag fruktar, att deruti icke ligger fullgod säker
het
för uppnåendet af det mål, hvilket hvarje Svensk otvifvelaktig! önskar, att nemligen
för Statens under byggnad varande jernbanor kunna få inom landet tillverkadt
all den materiel, som dertill erfordras. Om nu dessa anbud, af en eller annan
orsak, icke leda till någon verkställighet, så kommer samma olyckliga förhållande,
som hittills egt rum, att fortfara och många millioner Riksdaler att äfven
hädanefter utgå till utlandet, för att derifrån till sjelfva jernets land införa jernvägsmateriel.
Mig synes, att Staten icke bör äfventyra något sådant, och det för
en så ringa uppoffring å Statens sida, som nu äskas för uppnåendet af omnämnda
ändamål. På grund häraf vågar jag föreslå,
att till Kongl. Maj:ts disposition måtte ställas en summa af 300,000
R:dr Riksmynt, för att mot 3 procent ränta och öfrige vilkor, som
Kongl. Maj:t täcktes bestämma, lemna låneunderstöd åt dem, hviika
åtaga sig att inom landet anlägga verkstäder för tillverkning af skenor
och öfrig jernvägsmateriel för rikets jernvägar.»
Bih. till II. St. Pral. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 liand. 27 Haft.
5
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1860
Stats-Dtskottets Utlåtande N:o 157.
1
.M I5S.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Aug. 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers år 1859 församlade Revisorers
berättelse, angående samma år verkställd granskning af Statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1857.
(I. A.)
Stats-Ut.skot.tet,
Revisions-berättelse. tillika med vederbörande förvaltande verks och myndigheters i
anledning deraf till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga utlåtanden och förklaringar,
får, efter tagen kännedom om dessa handlingar och sedan Utskottet jemväl i öfrigt
inhemtat sådane upplysningar, som för ärendenas utredning funnits nödige, härmedelst
underställa Rikets Ständers vidare pröfning de uti samma Berättelse förekommande
ämnen, hvilka Utskottet ansett frän dess sida påkalla yttrande. Utskottet
följer dervid samma uppställning, som af Revisorerne blifvit iakttagen, och yttrar
sig här nedan särskildt för hvarje af de uti Berättelsen omförmälda verk och inrättningar.
nemligen:
Kongl. Stats-Kontoret.
(Rev. ber. pag. 4.)
1 afseende ä fortgången af det utaf Kongl. Majit under den 14 December
1855 nådigst anbefallda arbete med upprättande af nya formulär för de förvaltande
verkens samt alla redovisande einbets- och tjenstemän.-; räkenskaper, får Utskottet,
med hänvisning till hvad Utskottet uti sitt Betänkande N:o 13, g 1, vid innevaBih.
till R. St. Brot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 28 Haft. I "
2
Stats-TJtskottete Utlåtande N:o 151.
rande riksdag angående detta ärende yttrat, nu anmäla, att Kamererare!! J. F.
Spångberg den 4 nästlidne .Inni till Kongl. Stats-kontoret öfverlemnat, för att
Kongl. Majrts nådiga pröfning underställas, formulärer dels till Hufvud- och Specialredogörelsen
för länen, eller den så kallade Landsboken, dels till sammandrag af
Landtränteriets utgifter.
(Rev. ber. pag. 9.)
Enär det visat sig, att åtskilliga förslagsanslag icke på långt när varit för
de afsedda hehofven tillräckliga, hvilket isynnerhet vore fallet med ä sjette Hufvudtiteln
till skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus uppförda förslagsan-slag,
uti Riks-staten upptaget till 15,307 R:dr 1 sk. I rst,. ä hvilket anslag utgifterna
under revisions-året. uppgått till 48,411 R:dr 10 sk. 6 rst. och hvarå således
uppkommit en brist af ej mindre än 33,104 R:dr 9 sk. 5 rst., hade Révisorerne, dä
någon minskning i nämnde utgifter icke vore att emotse, hemställt att anslaget
måtte vid statsregleringen under innevarande riksdag bestämmas till en summa,
hvilken så nära som möjligt närmade sig verkliga årsbehofvet.
Då Rikets Ständer vid behandling af Stats-Utskottet Utlåtande, angående
utgifts-anslagen ä sjette Hufvud-titeln, med godkännande af Utskottets förslag, redan
bestämt detta anslag till 27,565 R;dr 91 öre R:mt, lärer Revisorernes ifrågavarande
hemställan nu
icke till någon vidare åtgärd föranleda.
§ 3.
(Rev. ber. pag. 10.)
Enligt hvad 1858 års Stats-revisorer omförmäla, hade, på grund af Kongl.
Brefven den 20 Oktober 1832 och den 25 Januari 1842, ett belopp af 300 R:dr
B:ko under revisions-året, likasom föregående år, af 6:te Hufvud-titeins anslag till
extra utgifter utbetalts såsom arfvode ät polisens ombud vid pantlåne-inrättningen
i Stockholm, hvilken utgift syntes Revisorerne rätteligen hafva bort påföras anslaget
till hufvudstadens polis; men dä detta anslag redan länge varit för ändamålet
otillräckligt, så att. stadens bidrag till polisens underhåll mäst tid efter annan i
väsendtlig män ökas, hade Revisorerne, hvad anginge den förflutna tiden, väl ansett
berörde utbetalning icke böra blifva föremål för någon anmärkning, men uttryckt
den förmodan, att då nämnde anslag blifvit vid sistförflutna riksmöte betydligen
tillökt, någon anvisning af berörde beskaffenhet på extra utgiftsmedlen ej vidare
skulle finnas vara af behofvet påkallad: och Kongl. Stats-kontoret, som delade
Revisorernes åsigt, hemställde, uti sitt i anledning häraf afgifna underdåniga
utlåtande, till Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande, om icke, på de af Revisorerne anförda
skäl, utgiften lämpligen kunde frän och med är 1859 få bekostas af anslaget
för polisens vidmagthållande här i staden, 28,100 R:dr Kunt,
Med tillkännagifvande att nämnde arfvode, under sista revisions-året, på lika
sätt som förut utanordnats, hafva sednast församlade Stats-revisorer nu åter fästat
uppmärksamhet vid förhållandet och tillika uttryckt den åsigt, att någon anvis
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 151.
3
ning af ifrågavarande beskaffenhet pä extra utgiftsmedlen ej vidare borde ifrågakomma.
Stats-Utskottet, som, i likhet med Kongl. Statskontoret, anser ifrågavarande
arfvode lämpligare böra bekostas af anslaget för polisens underhållande i hufvudstaden,
och af sådan anledning instämmer uti den af Revisorerne uttalade åsigt, får,
till vinnande af rättelse för framtiden i anmärkta hänseende, föreslå Rikets Ständer,
att uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att icke vidare
ä sjette Hufvud-titelns extra utgifts-anslag utanordna nämnde
arfvode.
(Rev. ber. pag. 10, utlåt. pag. 203.)
Vid flere Stats-revisioner hade, enligt hvad Revisorerne inhemtat, anmärkningar
blifvit framställda i anledning deraf, att utbetalningar frän allmänna Indragnings-staten
till belopp af 1,000 Riksdaler Banko årligen under en mängd af år
egt rum till hyra för de af Ofverståthållare-embetets kansli begagnade embetsrum
uti den sä kallade Westinska egendomen, och med föranledande af enahanda erinran
vid Stats-revisionerne åren 1841 och 1843, anhöllo Rikets Ständer vid 1844 och
1845 årens riksdag att, till besparing af nämnde hyresmedel, tjenlig Jokal till embetsrum
för nämnde kansli måtte uti någon af Kronans i hufvudstaden varande byggnader
upplåtas. Men sedan Överintendents-embetet och Öfverståthållare-embetet
i ämnet sig yttrat, dervid det sednare upplyst, att lägenhet för kansliets inrymmande
vore under byggnad, fann Kongl. Maj:t någon åtgärd till beredande af hyresfri
embetslokal ät Ofverståthållare-embetets kansli för det dä varande icke böra vidtagas.
Då emellertid ännu vid 1847 års slut ändring i omförmälda hänseende icke
egt rum och 184!) års Revisorer härom hos Rikets Ständer inkommo med anmälan,
tillstyrkte Stats-Utskottet vid 1850—1851 årens riksdag, att som med den af Öfverståhållare-embetet
omförmälda, under byggnad varande, lägenhet för kansliets
inrymmande afsåges ett staden tillhörigt, vid Myntgatan beläget, hus. hvarest embetslokal
för såväl poliskammaren som Ofverståthållare-embetets kansli skulle vara
under inredning, men Utskottet icke hade sig bekant, huruvida den af Rikets Ständer
afsedda besparing af hyresutgift derigenom komme att ega rum. Rikets Ständer mätte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet förnya sin i detta ämne förut gjorda begäran;
men denna framställning, som gillades af Borgare- och Bonde-Stånden, afslogs
deremot af Ridderskapet och Adelil saint Preste-Ståndet, hvadan frågan förföll.
Enligt räkenskaperne hade under är 1857 för berörde ändamål frän allmänna
Indragnings-staten utgått 1,000 Riksdaler; men då Stockholms stad vore att betrakta
såsom ett särskildt län, saint Staten, hvilken för närvarande bekostade aflöningen
för den hos stadens Ofver-styrelsc anställda personal, således ej borde
kunna undandraga sig att jemväl framgent bestrida de utgifter, som med anskaffning
af lämplig embetslokal åt nämnde Styrelse vore förenade, hemställde Revisorerne
att, derest tjenlig lokal till embetsrum för oftanämnde Styrelse icke kunde
uti något Kronans hus upplåtas, derom förnyad framställning, enligt Revisorernes
tanke, borde hos Kongl. Majit i underdånighet göras, eller hyresmedel på annat
sätt, än hittills skett, beredas, Rikets Ständer mätte ä Riks-staten låta uppföra ett
särskildt anslag till det belopp, som för ändamålet kunde anses behöflig!.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 157.
Jemte upplysning, att ifrågavarande hyresmedel allt sedan den 1 April 1817
af allmänna Indragnings-staten utgått med 1,000 Riksdaler Banko, samt att dessa
numera tillfölle Stockholms stad, såsom egare af det hus, hvarest nämnde kansli
sedan år 1852 vore inrymdt, har Kongl. Stats-kontoret, uti sitt i anledning af Revisorernes
förevarande framställning afgifna underdåniga utlåtande, i Revisorernes
hemställan sig förenat.
Stats-Utskottet, som af ofvananförda skäl funnit sig jemväl böra instämma
uti Revisorernes berörde framställning, får, i anledning häraf, föreslå Rikets Ständer
att uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta undersöka om lämplig lokal för
nämnde embetsverk kan uti någon Kronans byggnad i hufvudstaden
beredas, eller, i annan händelse, till Rikets näst härefter
sammanträdande Ständer aflåta nådig framställning i
ämnet.
8 5.
Kongl. Kontrollverket.
(O c v. ber. pag. 27, utlåt. 205.)
Vid granskning af Kongl. Kontrollverkets räkenskaper hade sättet, hvarpå
kontrollstämplingen af i landsorten tillverkade guld-, silfver- och tenn-arbeten verkställdes,
blifvit föremål för Revisorernes uppmärksamhet. Enligt gällande stadganden
besörjes proftagning och kontrollstämpling af dylika arbeten, uti städerna af
vederbörande Magistrater och i köpingarne af dertill antingen utaf Läns-styrelserna
eller vederbörande ordningsmän utsedda personer. Magistraten öfverläte oftast
nämnde bestyr ät någon dess ledamot,- som vanligen benämndes Stämpel-rådman
och hvilken tillika redovisade inflytande stämplingsmedel. Till Magistraterne
äfvensom till vederbörande stämplingsförrättare i de köpingar, hvarest guldsmeder
äro bosatte, öfversände Ofverdirektören för Kontrollverket kort före hvarje års
början dels tryckta så kallade arbets-böcker, att tilldelas hvarje guldsmed, dels
stämplings-protokoll. Uti arbets-boken inskrefve guldsmeden de guld- och silfverarbeten,
som af honom till stämpling anmäldes, och i stämplings-protokollet antecknade
Stämpel-rådmannen eller den person, som erhållit uppdrag att stämplingen
ombesörja, antalet af de för sådant ändamål uppviste arbeten, jemte deras vigt och
beloppet af stämpelafgiften. Af nämnde arbeten, hvilka borde vara försedde med
tillverkningsortens och tillverkarens stämpel samt ärsbokstaf, äfvensom, hvad guldarbeten
beträffade, med karatmärke, afskafdes spånor eller
efter Stämpel-rådmannens anvisning. Dessa spånor och bitar inlades sedermera
hvar för sig i små papperskapslar och inlästes vanligen i en bleck- eller träd-dosa,
till hvilken guldsmeden förvarade nyckeln, hvarefter kontroll-stämpeln, som förvarades
hos bemälde Rådman, påsattes arbets-styckena. Denna proftagning eller
stämpling, som, efter vederbörandcs godtfinnande, verkställdes i en del städer hvarje
söcknedag, i andra vissa dagar i veckan, men alltid på bestämd timma, förrättades
å några ställen på rådhuset, men vanligen uti stämpelförrättarens hemvist. När
profspånorna, hvilka samlades för ett qvartal eller för hvarje halft eller helt är,
allt i förhållande till den större eller mindre tillverkning hvarje stad eller ort
åstadkomme, blefve tillräckliga för tvänne proberingar, insändes desamma, veder
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 157.
5
börligen påtecknade, under namn af generalprof, till Kontrollverket i Stockholm
och underkastades derstädes probering i behörig' ordning. Godkändes det inkomna
profvet, återställdes detsamma vederbörande, på samma gäng ny arbetsbok och
stämplingsprotokoll till landsorten afsändes. Befunnes åter generalprofvet knapphaltigt
finge guldsmeden betala dubbel afgift för hela tillverkningen under den tid,
som profvet omfattade, hvaremot, om detsamma vore underhaltigt, Ofver-Direktörsembetet
yrkade att tillverkaren mätte, uppå anmälan af vederbörande Magistrat, af
allmän åklagare ställas tinder tilltal för berörde förbrytelse och straffas pä sätt
författningarne i thy läll stadgade; och borde utslag i sä beskaffade mål ineddelas
Ofver-Direktörs-embetet för att i den vid Kontrollverket befintliga straffbok antecknas,
hvaremellertid alla generalprof, som befunnos underhaltiga, under tio års
tid qvarstadnade vid Kontrollverket såsom vedermälen.
Att emellertid behofvet af förändrade föreskrifter för kontrollstämplingen af
guld-, silfver- och tenn-arbeten i allmänhet långt för detta varit insedt, visade sig,
enligt Revisorernes tanke, deraf, att Kongl. Majit redan år 1832 anbefallt Kongl.
Bergs-kollegium, som den tiden och intill den 10 Augusti 1838 innehade öfverstyrelsen
för Kontrollverket, att afgifva underdånigt utlåtande, rörande den, i anledning
af Guldsmeds-embetets i Gefle gjorda underdåniga anhållan om mildring i ansvaret
för underhaltiga guld- och silfver-arbeten, väckta frågan om nya föreskrifter
i berörde hänseende; och sedan jemväl Rikets år 1840—1841 församlade Ständer,
hvilka, bland annat, funnit det för Mynt- och Kontroll-verken gällande reglemente
i åtskilliga, omständigheter böra undergå förändring, af sådan anledning uti
skrifvelse den 20 Mars sistnämnde år i underdånighet anhållit att författningarne
angående Mynt- och Kontroll-verken måtte i sin helhet varda öfversudda och
granskade samt ett förnyad t reglemente för dessa verk utfärdas, afgaf Kongl. Statskontoret,
under hvars inseende Mynt- och Kontroll-verken, jemlikt nådigt Bref
den 10 Augusti 1838, ställdes, den 30 Juni 1843, såväl underdånigt yttrande angående
det ifrågaställa nya reglementet för nämnda båda verk, som ock underdånigt
förslag till Kontrollstadga; hvarefter och sedan Rikets Ständers Revisorer anmält
att denna fråga vore på Kongl. Majits nådiga pröfning beroende, Rikets Ständer
uti underdånig skrifvelse den 8 September 1848 anhöllo att förenämnde ärende
måtte, så fort ske kunde, varda till nådigt afgörande företaget samt nya reglementen
för Mynt- och Kontroll-verken, äfvensom ny Kontrollstadga, till efterrättelse fastställda.
Sedermera hade vid flere derefter hällne statsrevisioner anmälan förekommit
derom, att denna fråga fortfarande berodde på Kongl. Majits nådiga pröfning,
men, efter Revisorerne meddelad upplysning, hade den 8 Mars 1856 berörda förslag
blifvit af dåvarande Chefen för Finans-departementet öfverlemnade till Ofver-Direktören
för Mynt- och Kontroll-verken för afgifvande af yttrande om eller hvilka
ändringar eller tillägg uti nämnde förslag kunde pä grund af den sednare tidens
erfarenhet anses erforderliga, utan att likväl något sådant yttrande ännu till Kongl.
Majit inkommit.
Vidare hade Revisorerne inhemtat, hurusom, sedan åtskilliga juvelerare
samt guld- och silfver-arbetare i hufvudstaden år 1855 ingått till Kongl. Majit med
underdånig ansökning dels angående utländska guld- och silfver-arbetens kontrollbehandling
i likhet med hvad för svensk tillverkning i sådant afseende funnes
stadgadt, dels angående åtgärder för hämmande af missbruket med utländska guldoch
silfver-arbetens tullfria införsel under namn af modeller och Kongl. Kommersekollegium,
efter det Öfver-Direktören för Mynt- och Kontroll-verken blifvit i ämnet
hörd, den 24 September 1856 deröfver afgifvit underdånigt utlåtande, Kongl.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 157.
vid underdånig föredragning den 2 Oktober 1857 af detta ärende, täckts anbefalla
Kongl. Kollegium att, i samråd med bemälde Öfver-Direktör, på de af Kollegium i
dess utlåtande uppgifna grunder, uppgöra underdånigt förslag till de stadganden.
hvilka, i fråga om kontrollbehandling såväl af inom riket tillverkade, som af' från
utrikes ort införda guld- och silfver-arbeten. borde tjena till efterrättelse.
Revisorerne, som ansågo det vara af vigt att såväl det allmänna sorn den
enskilde egne säkerhet derför att guld- och silfver-arbeten, som blifvit med kontrollstämpel
försedda, ej vore underhaltige; men hade anledning befara att kontrolleringen
af dylika, i landsorten förfärdigade, arbeten i allmänhet icke alltid kunde derstädes
verkställas, så att densamma fullkomligt motsvarade det dermed afsedda
ändamål, hafva, utan att inlåta sig i något bedömande örn och hvilka åtgärder, sorn
i sådant hänseende kunde vara af behofvet påkallade och lämpliga, hemställt, det
Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att vid utfärdande af blifvande
Kontrollstadga, hvilken, enligt Revisorernes förmodan, snart vöre att förvänta , sädane
förändrade föreskrifter angående kontrollbehandlingen af i landsorten tillverkade
guld- och silfver- samt tenn-arbeten meddelades, att allmänheten kunde ega
visshet derom, att hvarje med kontrollstämpel försedt arbetsstyeke, som utbjödes,
vore af fullgod beskaffenhet, samt följaktligen vara tryggad mot de förluster, sorn
måste uppstå genom inköp af ett underhaltigt arbete; hvarjemte Revisorerne ansett
sig icke böra lemna oanmärkt den olikhet, sorn vid tillämpning af gällande Kontrollstadga
uppkomme för guldsmederna i landsorten och i hufvudstaden, derigenom
att de förre saknade det tillfälle de sednare egde att få sina pro' genast godkända.
innan de tillverkade arbetena i handeln utlemnades, i följd hvaraf det lätt
kHnde inträffa att en guldsmed i landsorten ådömdes ansvar för ett utan hans förvållande
eller bedräglig afsigt utlemnadt underhaltigt arbete, hvilket deremot aldrig
kunde hända någon af hufvudstadens guldsmeder, hvilka alltid finge sina arbeten
kasserade i Kontrollverket, om desamma, vid derstädes anstäldt prof, befunnes
underhaltiga.
Uti sin i anledning häraf afgifna underdåniga förklaring, har Ofver-Direktören
vid Mynt- och Kontroll-verken, bland annat, erinrat, att det icke gäfves någon
annan" möjlighet att i landsorterna åstadkomma undersökning af guldsmedsarbeten
före stämplingen och dermed förena samma tillfälle för guldsmederna att
få sina prof genast godkända innan de tillverkade arbetena i handeln utlemnades
såsom i Stockholm egde rum, än att ett Kontroll-kontor upprättades i hvarenda
ort, der någon guldsmed kunde få rättighet att sitt yrke bedrifva, men utom det
att inrättandet af Kontroll-kontor i hvarje stad och köping skulle orsaka högst
betydliga kostnader såväl för första uppsättningen som inrättningens årliga underhåll
och aflöning af behöflig betjening — kostnader, som många gånger skulle öfverstiga
afgifterna för kontrolleringen, så framt ej dessa i lika män skulle förökas
och sålunda fördyra sjelfva guldsmedsyrkets produkter — skulle det blifva nästan
omöjligt att erhålla en nog stor mängd af skicklige och tillförlitlige personer att bestrida
kontrolltjensterna, hvarföre all tanke på en slik anordning nu borde, såsom
overkställbar, förkastas. För vinnande af den utaf Revisorerne yrkade undersökningen
före stämplingen hade Ofver-Direktören föreslagit flere åtgärder, men
Öfver-Direktören ansäge tillika att, huru man ock må förordna om kontrolleringen,
så kunde man ändå icke vinna den af Revisorerne önskade säkerhet, att guld- och
silfver-arbeten, hvilka blifvit med kontrollstämpel lörsedde, ej vore underhaltiga, till
stöd för hvilken åsigt äfven flere exempel af honom anföras. Huruvida en sådan
förändring af kontrollväsendet, som af Ofver-Direktören. enligt hvad omförmäldt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 157.
7
blifvit, föreslagits, kunde medföra särdeles större säkerhet för allmänheten än nu
gällande författning gjorde möjlig, kunde i allt fall, enligt Öfver-Direktörens tanke,
ifrågasättas. Resultatet af den stämplingen föregående undersökningen berodde
nemligen i väsendtlig män af den noggranhet och omtanka, hvarmed profspånorna
aftogos, och det syntes Ofver-Direktören vara att befara att det mera invecklade
kontrolleringssättet koinme att väcka och öka hågen att på hvarjehanda sätt kringgå
de reglementariska föreskrifter, som förändringen skulle göra behöfliga, och
utan hvilkas noggranna efterlefnad förändringen icke skulle medföra någon egentlig
nytta. #
Om än, på sätt Öfver-Direktören för Mynt- och Kontroll-verken uti sitt underdåniga
utlåtande vidare utvecklat, åtskilliga svårigheter möta för afhjelpandet af
de utaf Revisorerne anmärkta olägenheter i berörde hänseende, tinner Stats-Utskottet
likväl dessa icke vara af beskaffenhet att utgöra giltigt hinder för ärendets
skyndsamma och ändamålsenliga ordnande i enlighet med förut antydda grunder.
Behofvet häraf, länge insedt och erkändt af Dikets Ständer, synes Utskottet än vidare
vara ådagalagdt genom de af Revisorerne nu anmärkta förhållanden; pä
grund hvaraf, och då detta ärende alltsedan år 1840 varit beroende på vederbörandes
pröfning, Utskottet ansett sig böra tillstyrka.
det Rikets Ständer måtte förnya sin uti underdånig skrifvelse
den 8 September 1848 gjorda hemställan, att nytt reglemente
för Kontrollverket äfvensom ny Kontrollstadga måtte varda
till efterrättelse fastställda.
§ 6.
Kongl. Postverket.
(Rev. ber. pag. 34—42.)
Enligt hvad Utskottets Utlåtande N:o 13, § 15, vid innevarande riksdag innehåller,
hade föregående Stats-revisorer gjort åtskilliga framställningar dels i afseende
å de oj ta inträffade poströfverierne, dels ifråga om åtgärders vidtagande förnämligast
i afseende å posters befordrande med ångfartygslägenhet eller på jernväg; och hade
Utskottet, som väl instämde i de af Revisorerne uttalade åsigter om vigten af
skyndsamma förbättringar i postanstalterna och fördenskull ansåge de af Revtsorerne
anmärkte, och såsom det syntes Utskottet, af General-Poststyrelsen på ett
mindre tillfredsställande sätt förklarade förhållanden vara förtjenta af uppmärksamhet
från Rikets Ständers sida, likväl för det då varande funnit sig icke böra
meddela något yttrande i ämnet, enär Utskottet, vid granskning af den sist afgifna
revisionsberättelsen, finge tillfälle taga närmare kännedom om de åtgärder, som på
sednaste tiden blifvit i ofvannämnde hänseenden vidtagne, utan skulle Utskottet, i
sammanhang med de frågor, som i detta betänkande förekomma, till Rikets Ständer
afgifva utlåtande öfver ltevisorernes ofvanberörde framställningar.
1 anledning häraf har Utskottet nu förskaffat sig kännedom om de åtgärder,
sorn i anmärkte hänseenden blifvit pä sednaste tiden vidtagne, och får Utskottet i
sådant hänseende, med hänvisning till hvad Utskottet uti sitt vid innevarande riksdag
i ämnet afgifna utlåtande förut upplyst, nu omförmäla: att. sedan, vid föredragning
af en utaf Kongl. General-Poststyrelsen den 7 September 1858 gjord underdånig
anmälan om ett pä vägen emellan Göteborg och Wenersborg föröfvadt
poströfveri, Kongl. Maj:ts uppmärksamhet blifvit fästad derå, att Kongl. Maj:t, vid
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 157.
föredragning den 3 Juli 1854 af ett utaf Kongl. General-Poststyrelsen, efter erhällen
remiss ä Rikets Ständers är 1853 församlade Revisorers berättelse, den 23
Mars 1854 afgifvet underdånigt förslag till åtgärder emot poströfveri, funnit godt
att, med anledning deraf, frän Styrelsen infordra åtskilliga upplysningar oell närmare
uppgifter i ämnet, men att Kongl. General-Poststyrelsen dermed då ännu
icke inkommit, så hade genom nådigt Bref den 10 September 1858 Kongl. Majit
anbefallt Post-styrelsen, att med de i berörde hänseende infordrade upplysningar
skyndsamligen inkomma och tillika uppgifva de ytterligare åtgärder, som, enligt de
sednare årens erfarenhet, måtte kunna till poströfveriernas förekommande vidtagas.
Under den 11 Oktober 1858 afgaf Kongl. General-Poststyrelsen nytt underdånigt
utlåtande i ämnet, hvaruti, med åberopande af sitt förra utlåtande, och
fullständigt redogörande för de skäl, hvilka, enär hvad af Styrelsen då föreslagits icke
kunnat vinna verkställighet, gjort och ännu gjorde Styrelsen tveksam i afseende på
hvad vidare i detta ofta omhandlade ämne borde åtgöras eller föreslås, Styrelsen
likväl underställde Kongl. Maj:ts nådiga pröfning åtskilliga åsigter, för hvilka omständligen
redogjordes; och behagade Kongl. Majit, i anledning häraf, uti nådigt
Bref den 3 December 1858 förklara, bland annat, att, vidkommande tillåtelse att
vid de postkontor, der sådant utan äfventyr för Postverket och olägenhet för brefafsändare
kunde ske, i stället för afsändandet af dertill inlemnade penningar, i bref
innesluta Post-styrelsens anvisning å det Postkontor, dit brefvet vore stäldt, för
hvilket ändamål Postverket skulle berättigas att anskaffa och begagna invisningar
frän och å Landtränterier och Tullkamrar, enskilda bolags eller korporationers
penningeverk eller enskilda handelshus och personer, sä, enär, äfven om detta förslag,
oansedt de ganska väsendtliga anmärkningar, som häremot blifvit af vederbörande
gjorda, kunde fullständigare genomföras, likväl åtskilliga, om ock smärre
penningeförsändningar icke skulle kunna undvikas, hvilket fortfarande utgjorde en
frestelse till poströfverier, då det, som härvid verkade, icke ensamt vore summornas
storlek, utan fast heldre i allmänhet begäret att åtkomma penningar, utan beräkning
på beloppet, helst poströfvaren sällan kunde, utan att röja sig, använda en
större penningesumma, hade Kongl. Maj:t, som under den 9 September 1857 förordnat,
att, vid penningeförsändningar från embetsmyndigheter, anvisningar af Rikets
Ständers Bank eller dess Lånekontor borde i vissa läll begagnas, funnit, att,
med särskildt afseende derå, att samma utväg, jemte begagnande af enskilda bankers
inbördes vexlar eller assignationer, nu mera stöde en hvar till buds, det ifrågavarande
förslaget icke för närvarande borde till någon vidare åtgärd föranleda:
men att, dä det för posternas skyddande mot skada och våld, ©tvifvelaktigt vore
af största vigt icke blott att endast nyktra, dugliga och pålitliga personer användas
såsom postiljoner, hvaröfver tillsynen åligger Post-styrelsen, utan äfven att, genom
begagnande af egna, tjenliga åkdon, hvarom fråga af Styrelsen blifvit väckt, eller
genom andra medel, den största möjliga säkerhet för posterna befrämjades, Kongl.
Majit anbefallde General-Poststyrelsen att i sistnämnde afseende kyndsamt vidtaga
nödiga åtgärder, för hvilket ändamål Styrelsen egde att utaf Postverkets medel, i
mån af behof, använda en summa af 5,000 Hulr Runt och, i händelse detta belopp
funnes vara härtill otillräckligt, derom i underdånighet göra vidare anmälan; samt
att lor öfrigt Kongl. Majit ville, på underdånig föredragning genom Kongl. Majits
Justitie-departement, i nåder pröfva om och i hvad män, för afvärjande af väld
emot postiljon eller annan postförare, ett friare begagnande af försvarsvapen, än
sorn enligt 26 Kap. 4 § Missgerningsbalken får ega rum, må, i motsvarighet till
hvad rörande militärpost, vakt och patrull linnes i 6 Kap. 12 § af Krigsartiklarne
bestämdt,
Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 157.
9
bestämdt, varda postförare medgifven, äfvensom, då erfarenheten vid flere tillfällen
visat att de uppehåll, sorn vid postens framforslande uppkomme genom öppnandet
af grindar öfver vägen, lemnat våldsverkare tjenligt tillfälle till posternas rånande,
Kongl. Majit vore betänkt att, pä underdånig anmälan genom Kongl. Majits Civildepartement,
taga i nådigt öfvervägande, huruvida, jemväl med afseende pä andra
vägfarandes nytta och beqvämlighet, någon allmän förklaring eller föreskrift angående
begagnandet af dylik stängsel öfver allmän landsväg må vara af behofvet
påkallad.
Utom de för paket- och personbefordring anskaffade post-diligenser, med
hvilka bref-post äfven befordras och af hvilka 2:ne under vintermånaderna gä 2
gånger i veckan mellan Helsingborg och Göteborg, samt 2:ne året om emellan
Örebro och Töreboda, äfvensom 2:ne äro afsedda att snart börja dagliga turer
mellan Malmö och Ystad, hafva, enligt Utskottet meddelad upplysning, efter hand
blifvit anskaffade åtskilliga nya såväl postvagnar som kärror, hvilkas användande
dock mött många svårigheter, enär dels de skjutsande nästan allmänt helst begagna
egna åkdon, hvilka i hvarje provins äro ' olika och lämpade mera efter hvars
och ens dragare, dels mänga poster fortskaffas än med en, än med tvä eller
flere hästar, olika fram och åter o. s. v. Försök att erhålla de allmän-lämpliga
ste
modeller för poståkdon påginge emellertid alltjemt.
Postbefordring ä jernvägar, såväl Statens som enskildes, verkställes allt mer
och mer, i samma män dessa vägar vinna utsträckning; och eger sådan postbefordring
nudagligen rum såväl i breflådor sorn i sluten väska mellan Göteborg och
Töreboda, Malmö och Sösdala, Arboga och Örebro, Gefle och Falun, utan att lik
väl
alla,, andra vanliga poster mellan dessa orter kunnat indragas.
Afven ångbåtslägenheter hafva, enligt hvad Utskottet erfarit, i ökad grad
blifvit under seglationstiden begagnade, ehuru mänga härmed förenade, äfven ofta
förr anförda, olägenheter qvarstå. En del af dessa torde dock i någon mån blifva
afhjqlpta, sedan Kongl. Majit, efter Kongl. General-Post-Styrelsens hörande, genom
nådigt Bref den 17 Februari innevarande är, bestämdt grunderna, hvarefter ersättningen
skall beräknas för, såsom skyldighet ålagd, postbefordring pä enskildes jernvägar,
diligenser och ångfartyg; och har förslag till allmän författning, rörande
detta ämne, frän Kongl. Post-styrelsen ingått och är nu beroende pä Kongl. Majits
nådiga pröfning.
Nu anförda förhållanden ådagalägga onekligen, att de af Rikets Ständers
Revisorer i ofvan uppgifna hänseenden gjorda framställningar omsider föranledt
åtskilliga beslut och åtgärder i den af Revisorerne antydda riktning; och synes
Post-styrelsen på sednare tiden hafva bemödat sig att afhjelpa de anmärkta bristerna
uti postväsendet i den män medel derför yppats eller erfarenheten gifvit. vid
handen hvad som bort vidgöras. För denna styrelsegren är emellertid i följd af
sakens natur måhända i högre grad än för de flesta andra ett beständigt fortskridande
och en oaflåtlig utveckling af nöden, såvida allmänhetens med en stigande
kultur och folkmängd tillvexande anspråk på förbättringar i postkommunikationen
skola någorlunda uppfyllas, men då Generai-Post-Styrelsen numera erkänt giltigBih.
till It. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Äfd. 2 Band. 28 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 157.
heten af dessa anspråk och sökt att i någon mån gå de af Revisorerne yttrade
önskningar till mötes, har Utskottet, ehuru de anmärkta olägenheterna vid postbefordringen
icke ännu kunnat fullständigt afhjelpa», dock trott sig kunna antaga,
det bemälde Styrelse framgent ej skall underlåta att häråt egna all den uppmärksamhet
och omtanke, som sakens vigt och beskaffenhet påkallar; och torde
vid sådant förhållande
icke vara nödigt att Rikets Ständer för närvarande vidtaga
någon särskild åtgärd i anledning af hvad Revisorerne i ofvan
nämnde hänseenden framställt och anmärkt.
Af den i nästföregående § omförmälda anledning hade Utskottet jemväl uppskjutit
behandlingen af den i Utskottets utlåtande N:o 13 § 15 vid innevarande
riksdag afhandlade fråga, angående det höga priset å utländska tidningar och periodiska
tidskrifter; och får Utskottet, med hänvisning till hvad Utskottet uti nämnde
Utlåtande i frågan upplyst och med tillkännagifvande, att ärendet fortfarande befinner
sig i alldeles enahanda skick söm då berörde utlåtande afgafs, nu anföra
följande:
Enligt hvad i frågan blifvit uttydt härrör den af Revisorerne anmärkta olägenhet
hufvudsakligen deraf att vissa post-tjenstemän, i sammanhang med ny lönereglering,
fått sig fortfarande tillförsäkrad!, att erhålla en viss provision å de utländska
tidningar och periodiska skrifter, som genom Postverket reqvireras. General-Post-Styrelsens
härvid gjorda anmärkning, att nämnde sportelinkomst icke
utgör en tillökning uti eljest tillräckliga löneförmåner för nämnde tjenstemän, utan
fasthellre kan betraktas såsom en väsendtlig del af deras aflöning, hvari förminskning
utan ersättning af postkassan icke borde ega rum, förminskar ingalunda det
obilliga deruti, att reqvirenterne af utländska tidningar och tidskrifter måste till så
väsendtlig del bidraga till nämnde tjenstemäns aflöning, dä deras tjenstebefattningar
hufvudsakligen omfatta andra åligganden än dem, sorn särskildt afse ifrågavarande
angelägenhet; och hvad den ifrägaställda ersättningen angar, bör sådan utan
svårighet kunna beredas de tjenstemän, som dertill äro berättigade, enär Statens
hela inkomst af postväsendet är ställd till Kongl. Maj:ts disposition för förvaltningskostnadernas
bestridande. Det är föröfrigt numera allmänt erkändt, att tjenstemäns
aflöning medelst sportelinkomster i allmänhet är mindre lämplig, emedan inkomsten
deraf dels är till beloppet obestämd och dels i de flesta fall svårligen kan
kontrolleras eller ingå uti de offentliga redogörelserna; hvadan ock Rikets Ständer
vid de i sednare tider verkställda löneregleringar sökt att, så vidt möjligt, afskaffa
sportelsystemet och bestämma tjenstemännens löneinkomster till visst belopp. Den
af Revisorerne ifrägaställda prisnedsättning å utländska tidningar och tidskrifter synes
äfven vara desto mera påkallad, som ifrågavarande provision, ehuru uppgående
ända till 25 procent af prenumerations-priset, dock för Postverket icke medför
någon betydlig inkomst. Enligt hvad Utskottet inhemtat, har nemligen denna inträd
under de sednare åren i medeltal utgjort något öfver 9,000 R:dr R:mt, hvilket,
jemfördt med Postverkets hela inkomslbelopp, sorn år, 1857 uppgick till öfver en
million Riksdaler, mäste erkännas vara af föga betydenhet.
Vid bedömandet af denna fråga bör emellertid, enligt Utskottets tanke, hufvudsakligt
afseende fästas derpå, att ett obehöflig! fördyrande äf den utländska
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 157.
11
pressens periodiska alster mäste utöfva ett hämmande inflytande på nationens intellektuela
gemenskap med andra länder. Vetenskapen oell konsten äro till sin natur
kosmopoliter. Hvarje hinder för den gemenskap, det utbyte af idéer emellan
de^ olika folken, sorn utgör ett af vilkoren för den menskliga bildningens utbredning,
måste i sin män motverka denna bildning. Det bör således ligga i Statens intresse'
att på allt sätt underlätta utbytet och omsättningen företrädesvis af sådana litterära
arbeten, sorn afse vetenskap och konst äfvensom de för samhällets utveckling särdeles
vigtiga tekniska yrkena. Att befrämja gemenskapen med andra länder i nu
angifna hänseenden är framförallt angeläget för en mindre nation, sorn ej kungöra
anspråk på att gä i spetsen för civilisationen och hvars delaktighet deruti alltid
mäste blifva beroende af en liflig och oafbruten beröring med de nationer, hvilka
på grund af rikare tillgångar vunnit större framsteg i bildningen.
Då nu detta vigtiga ändamål ej kan undgå att motverkas genom den prisförhöjning
af ifrågavarande litterära arbeten, som nu eger rum, är det utan tvifvel
angeläget att rättelse härutinnan åvägabringas, och synes härvid vara lämpligast,
att, i likhet med hvad för postförsändelser i allmänhet eger rum. en portosats bestämmes
för utländska tidningar och tidskrifter, hvilket porto torde kunna utan
olägenhet fastställas så billigt, att det icke i betydlig mån fördyrade ifrågavarande,
icke blott för politiska underrättelsers meddelande, utan äfven för litterära och vetenskapliga
ändamål, behöfliga periodiska skrifter.
J följd häraf får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes anbefalla sådana åtgärder, att den af Revisorerne afsedda
nedsättning i priset å utländska tidningar samt periodiska
tidskrifter af vetenskapligt, konstnärligt och tekniskt innehåll
må vinnas.
Kongl. 'Tullverket.
g 8.
(Rev. Ber. pag. 45, Utlät. pag. 211.)
Ehuru, enligt hvad Revisorne inhemta!,, den af handelsbolaget J. & O. Hal i
gjorda konkurs, hvaruti Kongl. Tull-styrelsen bevakat ett belopp af 5,984 Riksdaler
34 skillingar, utgörande oredovisade beloppet för år 1817 inköpte och till Kongl.
Ränte-kammaren levererade vexlar i stället för sådana, som med protest återkommit,
jemte transportkostnaden, blifvit för lång tid tillbaka utredd och massan leninät
den dividend, som deruti kunnat erhållas, samt dessutom genom utmätningsförsök
hos O. Hall är vordet utrönt, att han saknade ali tillgäng för gäldande af
återstående bristen 4,832 R:dr 42 sk. 2 rst., hade likväl, detta belopp fortfarande
balanserats, under afvakta» af möjligen blifvande tillgång hos bolagsmännen, af
hvilka J. Hall redan vid konkursens början lemnat riket. Vid sådant förhållande
och då balanseringen af nämde summa redan fortgått en längre tid och all utsigt tili
vidare godtgörelse saknades, hemställde Revisorerne, att berörde summa mätte i
kommande årens räkenskaper inom linien föras; och har Kongl. General-Tullstyrelsen,
uti sitt i anledning häraf afgifna underdåniga Utlåtande, anfort, att något
12
Stats-ötskottets Utlåtande N:o 157.
hinder icke mötte för nämnde fordrans omförande och balansering tillsvidare inom
linien uti Tullverkets räkenskaper, såsom Revisorerne föreslagit.
I anledning häraf, får Utskottet vördsamt föreslå Rikets Ständer att uti underdånig
skrifvelse anhålla,
det Kongl. Majit täcktes anbefalla vederbörande att uti Tullverkets
räkenskaper omföra och tillsvidare inom linien balansera
nämnde fordran, pä sätt Revisorerne föreslagit.
Kongl. Krig s-kollegium.
§ 9.
(Rev. Ber. pag. 60, Utlät. pag. 234.)
Enligt hvad Revisorerne vidare omförmäla, hade Kongl. Majit, jemlikt särskilda
under revisions-äret utfärdade nådiga Bref, efter vederbörandes hörande tilllåtit
utarrendering på 15 år af 2:dra Majors-bostället Tostarp vid Norra Skånska
Infanteri-regementet samt på 20 är af Sqvadron-chefs-bostället Kolleberga vid
Skånska Hussar-regementet och 3:dje Majors-bostället Öfversta vid Nerikes regemente;—
och, utan att ingå i pröfning om lämpligheten af ifrågavarande 3:ne boställens
utarrendering, hade Revisorerne, enär utarrenderingen på längre bestämd tid
af de, genom Kongl. Brefvet den 2 Februari 1833 om indelta arméens lönereglering,
för arméens befäl afsedda bostads-boställen pä sednare tider syntes blifva
mera allmän, men dylika åtgärder, enligt Revisorernes åsigt, möjligen kunde gifva
anledning till anspråk pä ersättning ät efterträdaren, ansett sig böra detta förhållande
omförmäla.
Kongl. Krigs-kollegium. som häröfver afgifvit underdånigt utlåtande, har
deruti anfört, att då hvarje tillträdare af en beställning måste underkasta sig de
af Kongl. Maj:t nådigst meddelade föreskrifter i afseende å sättet för löneförmånernas
uppbärande, derom han pä förhand egde tillfälle att förskaffa sig upplysning
ansåge Kongl. Kollegium de af Revisorerne befarade ersättnings-anspräk icke kunna
med befogenhet framställas.
Dä ifrågavarande åtgärder, enligt hvad Revisorerne sjelfve upplyst, blifvit
vidtagne efter vederbörandes hörande samt haft till syfte att, utan förnärmande af
andras rätt, bereda boställshafvarne en förmån, får Utskottet hemställa,
att nämnde framställning icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
§ 10.
(Rev. Ber. pag. 64, Utlåt. pag. 225.)
Af Revisorerne anföres ytterligare hurusom fabriks-bolaget Malherbe & Comp.
i Luttich, genom kontrakt med Kongl. Krigs-kollegium af den 22 Februari 1856,
åtagit sig att, innan den 1 Augusti samma år, till Kongl. Majit och Kronan leverera
ett parti infanteri-gevär, pistoler och sablar, med förbindelse att för hvarje
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 157.
13
dag, leveransen kunde utöfver den bestämda tiden komma att fördröjas, erlägga 20
francs böter. Då leveransen icke inom behörig tid biel' fullgjord, anhöll bolaget,
uppå anförda skäl, att Kongl. Majit måtte befria detsamma från utbetalande af de
i kontraktet utsatta böter, och sedan Kongl. Krigs-kollegium under den 12 Mars
1857 i frågan afgifvit underdånigt Utlåtande och deruti, jemte anmälan att, enligt
Kollegium tillhandakommen rapport, leveransen vore i det närmaste fullgjord, samt
att återstoden af berörde persedlar förmodades kunna levereras inom första veckan
af nämnde månad, tili ansökningen tillstyrkt bifall, har Kongl. Majit, jemlikt nådigt
Bref af den 27 i samma månad,'frikalla! sökanderne från ifrågavarande bötesansvar.
De hufvud sakliga skäl, bolaget till stiid för sill begäran anfört, vore, att bolaget
vid kontraktets afslutande hade väntat att de betydliga beställningarne frän
Engelska regeringen skulle upphöra eller åtminstone minskas, men att detta likväl
icke inträffat, utan deremot nya beställningar tillkommit, nemligen från Ryssland
och Japan; att, i följd deraf, brist på arbetare uppstått jemte stegring i arbetslönerne,
samt att slutligen det den 22 Februari 1856. såsom ofvan är nämndt, afslutade
kontraktet först den 26 derpåföljde Mars, behörigen godkändt, kommit bolaget
tillhanda, hvarigenom påbörjande af arbetet med de frän Sverige beställda
effekterna fördröjdes en månads tid, "derunder jemväl de nya beställningarne ingingo
och i förväg gäfvo arbetarne sysselsättning. Då emellertid dessa af nämnde
fabi iks-bolag uppgifna omständigheter, enligt Revisorernes tanke, ej varit af sådan
beskaffenhet, att desamma skäligen bort gifva anledning till dröjsmål i leveransens
fullgörande—ett dröjsmål, som utgjorde mer än 7 månader utöfver den genom kontraktet
bestämda tid — samt Statsverket derigenom tillskyndats en ökad utgift i och
för den till vapnens besigtigande kommenderade officeraren, hade Revisorerne ansett
sig böra å detta förhållande fästa uppmärksamhet, destohellre som det eftergifna
vitesbeloppet uppgått till omkring 4,000 francs.
Uti sitt i anledning häraf afgifna underdåniga Utlåtande har Kongl. Krigskollegium
anfört, att Kollegium, vid förordandet af nådigt bifall till den af bolaget
MaJherbe & Comp. gjorda anhållan, ansett giltiga och fullt antagliga skäl dertill
förefinnas uti den uppstådda bristen pä arbetare, till följd af oförutsedda betydliga
beställningar från andra länder; och dä i behörigt öfvervägande toges, att dessa
beställningar icke ensamt gällde nämnda bolag, hvilket i sådant fall kunnat och
bort derifrån afstå pä grund af tidigare gjordt aftal, utan äfven andra fabrikanter,
hvilka sysselsatte ett större antal arbetare, hvarigenom arbetslönerna således stegrades,
sannolikt utöfver hvad som beräknats af Malherbof & Comp. vid uppgörande
af kontrakt med Kollegium till priser, betydligt understigande andra anbud. Men
Kollegium hyste dessutom den åsigt, att det vore ej allenast med Kongl. Maj:ts och
Kronans värdighet mest, öfvensstämmande, att fästa billigt afseende å uppkomna
svårigheter för den ingångna förbindelsens punktliga uppfyllande, hvilka ej kunde
af leverantören förebyggas elier undanrödjas, utan jemväl med nödig omtanka mest
förenligt, att, för den händelse Statens behof kunde ytterligare erfordra anlitandet
af utländska fabrikanter i ett eller annat hänseende, icke afskräcka eller afhålla
dessa genom allt för strängt vidhållande af kontrakt-förbindelser, samt derigenom
framkalla svårigheter och prisstegringar, sorn lätteligen kunde för K; onan
medföra olägenheter och kostnader, vida öfverstigande den i det hela obetydliga
penn ingeuppoffring, hvilken blef en följd af frågans behandling pä det sätt sorn nu
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 157.
Med hänsyn tili hvad Kongl. Krigs-kollegium sålunda anfört, får Utskottet
nu hemställa,
att jemväl denna Revisorernas framställning ej må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
8 Il
Rev.
Iler. pag. Gä, Utlät. pag. 229.
Enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 1 Juli 1856 och 30 Maj 1857 i fråga
om anskaffning och underhåll af de så kallade småpersedlar»e, åligger det Beklädnads-direktionerne
vid de Indelta Regementena, att då kommendering från regementena
utgår, tilldela hvarje kommenderad af manskapet en ersättning af 8 öre
riksmynt per dag ensamt för småpersedlarne: och utginge detta belopp frän dagen
efter den, då truppen inträffat å kompani-samlingsplatsen till och med den dag, dä
truppen dit återkomme. Den motsvarande ersättning Beklädnads-direktionen erhölle
af det Statens verk eller den Inrättning, för hvilken kommendering användes,
utginge deremot endast med T^,T per dag af det, pä grund för årsanslaget af Kongl.
Krigs-kollegium bestämda pris ä persedlarnes värde, hvilken ersättning för en hel
mundering, utgörande endast 11 å 12 öre per man om dagen, beräknades först
frän och med 31 dagen efter den, då kommenderingen passerat gränsen för regementets
stånd till och med den dag kommenderingen dit återkommit. Härigenom
uppstode, enligt hvad Revisorerne anmärka, betydliga förluster för beklädnadsfonderna,
såsom exempel hvarpå af Revisorerna anförts hvad af Uplands regementes
Beklädnads-direktions redogörelse inhemtats, beträffande den slitningsersättning, som
utgått för en fångbevaknings-kommendering till Slite på Gottland år 1857, dä likväl
Beklädnads-direktionens skyldighet att för småpersedlarne erlägga slitningsersättning
med 8 öre per man först under sjelfva k o m m ende rings.tid en, syntes hafva vidtagit.
För denna kommendering utbetalades nemligen af fångvårdsstyrelsen såsom slitningsersättning
för hela beklädnaden ett belopp af 582 R:dr 36 sk. 10 rst. banko, hvaremot
manskapet af beklädnadsfondens tillgångar tilldelades i ersättning ensamt, för de
s. k. småpersedlarne tillsammans icke mindre än 417 R:dr 23 sk. 3 rst.
Kongl. Krigs-kollegium har i anledning häraf sig underdånigst utlåtit att, under
förut bestående tjenstgöringsförhållanden inom ifrågavarande del af arméen och
genom de beklädnadsfonderna beredda förmåner, dels beklädnadsanslagen för
de särskilda regementena blifvit bestämda till utgående efter anskaffningskostnaden
inom orten, i stället för att beräknas efter ett för hela riket antaget gemensamt värde,
dels att, för att genom utsträckt utlåning af fondernas kontanta tillgångar få tillfälle
öka desamma med ränteafkastningen, hade Beklädnads-direktionerna ansetts kunna
utan olägenhet eller äfventyr för beklädnadsfondens bestånd vidkännas de i följd af
småpersedlarnes öfverlätande till underhåll af manskapet direktionerna tillskyndade
högre slitningskostnader; men enär sedermera, i anseende till den tillökning i exercistiden,
som för indelta regementen och korpser genom Kongl. Maj:ts förnyade
nådiga reglemente af den 14 September 1858 blifvit föreskrifven, slitningen af regementenas
materiel, både den, som af Beklädnads-direktionerna och den som af
Kongl. Krigs-kollegium underhålles, blifvit betydligen ökad, utan att motsvarande
anslagstillökning kommit Beklädnads-direktionerna eller Kongl. Kollegium tillgodo,
hade ock Kollegium varit betänkt att framställa förslag till förekommande, såyidt
ske kunde, deraf att tillgångarne för ifrågavarande materiels underhåll skulle blifva
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 157.
15
alltför otillräckliga, och hade Kongl. Kollegium uti sin i ämnet aflätna underdåniga
skrifvelse af den 24 Mars 1859, i fråga örn slitningsersättning vid sådana kommenderingar
pä längre tid än en månad, sorn inom eller utom regementenas ständ utgöras
och ej kunde hänföras till vanliga möten elier förefallande kommenderingar,
föreslagit, att vid kommenderingar till militärtjenstgöring, fångbevakning och fångbetäckning,
ersättning för beklädnadspersedlarnes slitning måtte få utgå och beräknas
för hela kommenderingstiden eller från och med den dag, då truppen från
kompanisamlingsplatsen uppbryter till och med dagen för återkomsten elit; att vid
kommenderingar till arbeten, vare sig för Statens eller för enskilda bolags eller personers
räkning, beklädnadsersättningen mätte få utgå såväl för fram- och återmarsehen
som för hvarje dag under kommenderingstiden, då munderingspersedlarne
i tjenstgöring begagnas; och att då Beklädnads-direktion med manskapet träffat öfverenskommelse
om anskaffning och underhäll af skjortor samt inre och yttre fotbeklädnad
genom manskapets försorg emot en viss betingad kontant ersättning för
hvarje dag, soldaten under tjenstgöring dessa persedlar begagnade, Direktionen ina
ega uppbära enahanda, och efter samma grund beräknad, ersättning, hvaremot den
för smapersedlarne i 6 § ömom. af Instruktionen för Beklädnads-direktionerna stadgade
slitningsersättning, sä länge samma öfverenskommelse vore beståndande, icke
komme Direktionen tillgmdo.
Enligt hvad Utskottet inhemta! har Kongl. Maj:t ännu icke meddelat nådigt
beslut i anledning af Krigs-kollegii ofvanberörde underdåniga framställning af den
24 Mars 1859; och då frågan är häraf beroende får Utskottet hemställa
att Revisorernes framställning icke för närvarande må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Nav igatio?is-Skolorna.
9 12.
(Rev. Ber. pag. 100, Utlät. pag. 240.)
I ani åning af Rikets Ständers år 1858 församlade Revisorers hemställan, att bestämd
föreskrift måtte meddelas, huru med förvarandet af Navigations-skolornas kassabehållningar
borde förhållas, hade Kongl.Kommerse-kollegium, uti afgifvet underdånigt
Utlåtande, anfört, att då omförmälde behållningar vore till beloppet ganska obetydliga
samt, viri medlens deponerande mot säkerhet, hinder eller svårighet möjligen
kunde uppstå att å de tider, då medlen till förefallande utgifters bestridande erfordrades,
desamma utbekomma, det torde på Navigations-skol-direktionerna, hvilka,
jemlikt 36 § uti Kongl, reglementet för dessa skolor af den 7 April 1841, ansvarsskyldighet
för nämnde behållningar ålåge, fä ankomma att, efter godtfinnande, medlen
antingen i eget förvar behålla eller ock annorstädes deponera.
Sednast församlade Revisorer medgäfvo väl, att Navigations-skolornas kassabehållningar
i allmänhet vore obetydliga, men då sådana äfven till större belopp
ej så sällan förekomme, hvarpå revisionsårets räkenskaper företedde exempel, samt
dessutom det af Kongl. Kommerse-kollegium åberopade stadgande, som lyder sålunda:
”De medel, som för hvarje skola äro i den fastställda årliga staten upptagna,
eger Skol-direktionen att, i vederbörlig ordning, i den mån utbetalningar
deraf komma i fråga, reqvirera, qvittera och till skolans lärare mot qvitto aflemna”
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 157.
enligt Revisorernes tanka icke innefattade någon bestämd föreskrift derom, att Direktionerna
liro för kassabehållningarne ansvariga, ansäge Revisorerne sig böra instämma
i elen af 1858 års Statsrevision i nämnde hänseende gjorda hemställan.
Kongl. Kommerse-kollegium har, i anledning häraf, uti sitt underdåniga Utlåtande
anfört, att Kollegium af hvad Revisorerne i förevarande fråga yttrat icke
funnit sig föranlåtet att frånträda sin uti förstberörde underdåniga Utlåtande framställda
åsigt, att det borde på Navigations-skole-direktionerne få ankomma att, efter
godtfinnande, antingen i eget förvar behålla eller annorstädes deponera ifrågavarande
medel; hvaremot och dä Revisorerne förmält sig anse det för Navigations-skolorna
gällande reglemente icke innefatta någon bestämd föreskrift derom, att Direktionerna
äro för kassabehållningarne ansvarige, Kongl. Kollegium i underdånighet
hemställt, huruvida icke, till förebyggande af tvetydighet i nämnde hänseende, Direktionerna
för hvar och en af de pä Statens bekostnad här i riket inrättade Navigations-skolorna
må genom särskildt nådigt förklarande fä sig ålagd ansvarsskyldighet
för de allmänna medel, som af Direktionen för skolans räkning uppbäras.
Vid öfvervägande af hvad i frågan sålunda förekommit har Utskottet ansett
Revisorernas förevarande framställning icke böra föranleda annan åtgärd, än att
Utskottet, i enlighet nied hvad Kongl. Kommers-kollegium föreslagit, hemställer det
Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla,
det Direktionerne för hvar och en af de pä Statens bekostnad
här i riket inrättade Na viga t ions-skolor ina genom särskildt nådigt
förklarande få sig ålagd ansvarsskyldighet för de allmänna
medel, som af Direktionen för skolans räkning uppbäras.
Kongl. Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket.
S 13.
(Rev. Ber. pag. 128, Utlåt. pag. 222.)
Jemte tillkännagifvande att, vid granskning af sjelfva räkenskaperne lör
nämnde verk, någon anmärkning till siffran ej förekommit , hafva Revisorerne hemställt,
att för fullständighets skull och för att underlätta granskningen af Styrelsens
förvaltningsåtgärder, vid räkenskapen hädanefter mätte fogas afskrifter utaf sådana
protokoll, deruti redogörelse meddelas öfver förloppet af de entreprenad-auktioner,
vid hvilka för fångvårdens behof erforderliga effekter och förnödenheter blifvit
upphandlade.
Kongl. Styrelsen har i anledning häraf afgifvit underdånigt Utlåtande, hvaruti
Styrelsen dels upplyst, att dä de flesta entreprenad-auktioner för fångvårdens
räkning hållas inför auktoriteter i landsorten samt i allmänhet endast i det fali
underställdes Styrelsens pröfning, att de dervid erhållna lägsta anbud öfverstege de
i gällande stat upptagna prisbestämmelser, icke alla öfver dylika auktioner förda
protokoll vöre för Styrelsen att tillgå, dels oek anfört att, enär Styrelsens samtlige
protokoll och handlingar tillhandahölles Revisorerne och, om så påfordrades, kunde
i uppgifne afseende af Styrelsens tjenstemän särskildt för Revisorerne förevisas,
afskrifning | af ifrågavarande protokoll syntes Styrelsen icke vara af behofvet påkallad;
hvadan Styrelsen, hvars tjeiistemäns tid och krafter i allt fall foges starkt
i anspråk
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 157. !7
i anspråk, i underdånighet afstyrkte bifall till Revisorernas förenämnde framställning.
Stats-Utskottet har, med afseende å hvad sålunda upplyst och anfördt blifvit,
funnit denna framställning
icke böra hos Rikets Ständer föranleda någon åtgärd.
Flyinge och Dahlby Kungsgårdar samt Stuteri-inrättning.
S 14.
(Rev. Ber. pag. 137, Utlät. pag. 242.)
Uti den räkenskapen för nämnde inrättning bilagda förteckning öfver balanserna
vid 1857 års slut förekomme. enligt hvad Revisorerna omförmäla, en post
under benämning ”hos Kongl. Stuteri-öfverstyrelsen år 1856 deponerade 10,000
R:dr.” Men då denna summa icke funnes i Ofverstyrelsens räkning såsom skuld
upptagen, utan redan ingått i dess kapital-tillgång, syntes det Revisorerne mindre
lämpligt, att Flyinge Stuteri fortfarande hvarje år balanserade nämnde belopp så
som
sin hos Stuteri-öfverstyrelsen egande fordran.
I anledning häraf har Chefen för Flyinge Stuteri, uti en till Kongl. Stuteriöfverstyrelsen
afgifven förklaring, andragit, att då berörda medel, såsom besparade
vid Flyinge Stuteri, endast blifvit öfverlemnade till Stuteri-öfverstyrelsen för att
derstädes göras fruktbärande, ansåge Chefen för sin del det vara öfverensstäm
mande
med rätta förhållandet att, pä sätt, som skett, upptaga ifrågavarande belopp
i Flyinge Stuteri-inrättnings räkenskaper såsom dess fordran; hvaremot Kongl. Stuteri-öfverstyrelsen,
uti sitt underdåniga Utlåtande förklarat sig dela den af Revisorerne
yttrade åsigt om olämpligheten af att i Stuteriets räkenskaper såsom deponerade
upptaga de medel, hvilka, vid inrättningen umbärliga, blifvit till Stuteri-öfverstyrelsen
aflemnade, helst så beskaffade medel, om behofvét skulle kräfva deras användande
företrädesvis till de öfriga Stuteri-inrättningarne, icke ovilkorligen komma
Flyinge till godo.
Med afseende å hvad så väl Revisorerne som Kongl. Stuteri-öfverstyrelsen
anfort, och enär ifrågavarande medel, enligt hvad Utskottet af räkenskaperna för
Stuteri-öfverstyrelsen inhemta! derstädes upptagas och redovisas, får Utskottet, som
anser det vara olämpligt att samma medel balanseras såsom tillgång både i Flyinge
Stuteris och Ofverstyrelsens räkenskaper, föreslå Rikets Ständer att, för afhjelpande
af anmärkte förhållande, uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes meddela vederbörande befallning att
utur räkenskapen för Flyinge och Dahlby kungsgårdar samt
Stuteri-inrättning ifrågavarande medel afföra.
Drottninghuset.
§ 15.
(Rev. Ber. pag. 174, Utlåt. pag. 256.)
Enligt redogörelsen för nämnde inrättning hade af dess medel blifvit utbetald
den JCongl. Kammar-rättens Advokat-fiskal i och För handläggning af målet rörande
Bih. till B. St. Prof. 1859 k 1860. 4 Sami. 1 Å/d. 2 Band. 28 Haft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 157.
f. d. Kamereraren J. Möllers balans tillkommande aktorats-p ro vision, 2,287 B:dr 9
sk. 8 rst,.; men då denna Drottninghuset tillskyndade utgift icke ifrågakommit, så
framt Direktionen från början utan efterlåtenhet bevakat kassans säkerhet, funne
Revisorerne sig böra ifrågasätta, om icke de af Direktionens ledamöter, hvilka hade
sig kassans vård anförtrodd den tid Kamereraren Möllers balans uppstod, böra
nämnde aktorats-arfvode godtgöra.
Dti sitt i anledning häraf afgifna underdåniga Utlåtande, har Direktionen
öfver nämnde inrättning upplyst, dels att Direktionen emot sitt bestridande blifvit
genom Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 17 Mars 1857 ålagdt att utgifva ifrågavarande
aktorats-arfvode, dels att, under den tid Möller innehade Kamererare-befattningen
vid Drottninghuset, kassakistan med deruti förvarade inrättningen tillhöriga
säkerhets-handlingar hade sin plats uti ett under Drottninghuset befintligt källarehvalf,
försedt med jerndörr samt att nyckeln till densamma innehades af Möller,
hvaremot nyckeln till det lås, med hvilket kassakistan var försedd, då, likasom alltid
tillförene, vårdades af Kyrkoherden i Jakobs församling, numera aflidne Prosten
P. Fröst; att under den, i anledning af Möllers kort efter Frösts död inträffade
rymning, inför Ofver-ståthållare-embetet hållna polis-undersökning, utredt blifvit,
att nyckeln till kassakistan, efter Möllers afresa anträffats uti en honom tillhörig
chiffonier; att upplysning icke kunnat vinnas om sättet, hvarpå eller huruledes Möller
kommit i besittning af nyckeln samt att Kongl. Maj:t genom den 29 Januari
1856 meddeladt Utslag funnit utredt och styrkt, att Möller förmedelst tillgrepp åtkommit
de säkerhets-handlingar, som i balans-utredningen omförmälas. Skulle således
någon ersättnings-skyldighet i och för aktorats-arfvodets utbetalande kunna
drabba Direktions-ledarnot, som hade sig kassans vård anförtrodd den tid, Kamereraren
Möllers balans uppstod, kunde detta, enligt Direktionens tanke, icke blifva
någon annan än Prosten Fröst; men då anspråk derom före hans död icke blifvit
framstäldt, kunde något sådant numera icke uppstå; hvarförutom Direktionen andragit:
att Direktionen endast för underlåten tillsyn eller kontroll å uppbördsman
skulle kunna åläggas ifrågavarande ersättning; att emedlertid, jemlikt 13 § 2 mom.
i Kongl. Kammar-rättens Instruktion, åtal om underlåten tillsyn och kontroll å uppbördsman
icke mii förr hos Kammar-rätten anhängigt göras, än sig visade, att uppbördsmannens
och hans löftesmäns tillgångar vore otillräckliga för balansens betäckande;
att häraf likasom af sakens egen natur, enligt Direktionens tanke, otvetydigt
följde, att kontrollant, pä grund af försummad kontroll, borde ersätta endast hvad
hos uppbördsmannen bruste; att i förevarande fal! hela den genom tillgreppet uppkomna
balans med oafkortad sex procents ränta utgått af uppbördsmannens tillgångar;
att lika litet i detta fall som, Direktionen veterlig!, i något annat, emot
uppbördsmannen ännu blifvit yrkadt, att han skulle ersätta jemväl de Advokatfiskal
i Kammar-rätten tillkommande aktorats-procent, hvilka, enligt 23 § i nämnde
Instruktion, utginge af de medel, som, efter hans handläggning i balansmål, uti
Kronans eller andra allmänna kassor inflyta, och således icke af uppbördsman eller
kontrollant; att om likväl uppbördsman eller hans kontrollant numera ansågos böra
jemte balansen, äfven ersätta aktorats-procent, borde väl i främsta rummet den
brottslige uppbördsmannen vidkännas denna ersättning, innan mot kontrollant väckes
anspråk derå, men att, enligt Direktionens tanke, näppeligen någon, som kände
de författningar, hvilka borde tillämpas, kunde anse ett sådant anspråk med hopp
om framgång hos domaren böra väckas mot uppbördsmannen, hvadan och då dennes
löftesmäns tillgångar ännu mindre kunde för aktorats-procentS ersättande tillgripas,
kontrollanterna borde anses betryggade genom ofvannämnde 13 § i Kongl.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 157.
19
Kammar-rättens Instruktion mot den ytterligare våda, som framgång åt Revisorernas
åsigter skulle medföra.
Stats-Utskottet har, vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, och då
anspråk i förenämnde hänseende icke blifvit före Prosten Prösts död framställda,
funnit den af Revisorerna gjorda framställning
numera icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Kolonien S:t Barthelemy.
8 16.
(Rev. Ber. pag. 198.)
Enär Revisorerne ej i vanlig ordning hade fått sig tillställd den redogörelse
öfver nämnde kolonis förvaltning för det år revisionen omfattade, hvilken det ålåge
vederbörande att upprätta och sedermera i gransknings-ändamål till Kongl. Kammar-rätten
aflemna, för att derefter Rikets Ständers Revisorer tillhandahållas, hade
Revisorerne sökt skaffa sig upplysning om orsaken dertill, hvilken omförmäles uti
den af Revisorerne afgifna berättelse; och har nämnde redogörelse, enligt hvad
Utskottet inhemtat, sedermera under den 28 December 1859 blifvit i nämnde ändamål
till Kongl. Kammar-rätten öfverlemnad,
hvilket Utskottet får hos Rikets Ständer vördsamt anmäla.
Anslaget för National-musei-byggnaden.
§ 17.
(Rev. Ber. pag. 192).
Beträffande den af Revisorerne gjorda hemställan, att, om och när medel af
Rikets Ständer anslås till fullbordan af National-museum, det vilkor dervid måtte
fästas att, såvidt sig med fördel göra läte, arbetet verkställdes af Svensk materiel
och af Svenska händer till inhemska konstskicklighetens befrämjande, vill Utskottet,
vid behandlingen af berörde anslagsfråga sig yttra.
§ 18.
Hvad i öfrigt blifvit af Rikets Ständers Revisorer anmäldt och erinradt, har
Utskottet funnit dels vara genom vederbörandes afgifna underdåniga Utlåtande nöjaktigt
förklarad!, dels hafva medfört åsyftad rättelse och dels icke vara af beskaffenhet
att från Utskottets sida påkalla något yttrande.
Stockholm den 10 Augusti 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1860.
Stats-Utshottets Utlåtande JW 158.
1
M 158.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Aug. 1860, kl. 3 c. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående åtgärder till
beredande af besparing i anläggnings- samt drift- och
underhålls-kostnaden får Statens jernvägar.
(R. A.)
Med anledning af Borgare-Ståndets under innevarande riksdag fattade beslut,
angående anvisande af anslag till vestra och södra stam-jernbanornas fortsättning,
och under hänvisning till innehållet af en i nämnde fråga afgifven reservation, har,
uti en af bemälde Riks-Stånd till Stats-Utskottet remitterad motion, Herr L. J. Hierta
föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att,
i och för fullföljandet af Statens jernvägs-ai beten, tillförlitliga underrättelser måtte,
pä det sätt som Kongl. Maj:t lämpligast syntes, så skyndsamt som möjligt inhemtas
från andra länder, hvarest jernvägar begagnades under förhållanden, som i afseende
på befolkning och produktion vore jemförliga med Sveriges, om de metoder, såväl i
afseende på byggnadssätt, som driftmateriel, hvilka kunde anses leda till största möjliga
besparing, som vore förenlig med dessa inrättningars hufvudsyftemål; äfvensom
särskildt i hvad mån hastigheten af resor på jernvägar kunde inverka på driftkostnaden
och, i följd deraf, tillökning deri erfordra tyngre och kostsammare lokomotiver
samt derigenom äfven nedläggandet af en större kostnad för jernskenor och hvad i
öfrigt tillhörde den så kallade öfverbyggnaden.
Uti den till stöd för denna framställning åberopade, vid Stats-Utskottets Utlåtande
M 86 fogade reservation i fråga om beviljande af anslag till vestra och södra
stambanornas fortsättande, har motionären erinrat, att den kostnadsberäkning, på
grund hvaraf beslut om anläggning af stambanor vid 1853—1854 års riksdag fattades,
upptagit anläggningskostnaden för en mils jernväg med enkel bana om fem
Hih. till It. St. Prat. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd 2 Band. 29 Haft. i
2
Stats-Utskottets Utlåtande M‘H58-
fots spårvidd, afsedd att begagnas med lokomotiver, till i medeltal 333,353 R:dr
16 sk. Banko eller 300,000 R:dr R:mt, kostnaden för driftmateriel inberäknad;
men att deremot, enligt det förslag, hvilket lades till grund för Kongl. Majrts Proposition
i samma ämne vid sistlidne riksdag, kostnaden för en mil jernväg med driftmateriel
uppginge till mellan 7 och 800,000 R:dr i medeltal; —och har i anledning
häraf blifvit anmärkt, att denna olikhet, hvartill orsaken ej vore uppgifven, vore af
nog stort inflytande pä de ännu återstående utgifterna för jernvägsbyggnadernas fortsättande
under denna och nästföljande statsreglerings-period, att en närmare utredning
af orsaken bort söka åstadkommas, och om möjligt tillses, huruvida icke någon
besparing i den dyrare kostnadsberäkningen kunde tillväga bringas. Härtill funnes,
utom den nyssnämnda, (lere anledningar af lika, om ej större vigt, såsom: alt för
ett land, med den jemförelsevis glesa befolkning och ringa rörelse, som Sveriges, det
måste vara ytterst magtpåliggande att tillse, det jernbanorna blefve anlagda med en
så lindrig utgift, som med deras bestånd kunde vara förenligt, såvida icke drift- och
underhålls-kostnaden skulle öfverstiga bruttoinkomsten och Staten sålunda få till dessa
kostnaders betäckande vidkännas en årlig utgift utom ränta och amortering på kapitalet;
alt ett icke obetydligt antal jernvägar i andra länder funnes, hvilkas anläggningskostnad,
oaktadt nästan öfverallt dyrare arbetslöner, och, här i Europa annorstädes,
högre priser pä trävirke än i Sverige, icke vore större än, och någon gång
betydligt understege kostnadsförsiagerna för de jernvägar som nu här byggdes; att
äfven inom vårt, land erfarenheten visat, att enskilda bolag utfört jernbanor, som
visserligen icke från början varit anlagda lill begagnande af lokomotiver, utan för
hästkraft; men också kostat icke fullt en fjerdedel per mil räknadt af den uppgifna
medelkostnaden för Statens lokomotivbanor, och likväl redan under loppet af mångå
år kunnat besörja all den omgifvande ortens godstrafik; — hvilket förhållande, jemte
den omständigheten, alt sådana banor kunuat, med en föga betydande tillökning i
utgift, förses med lokomotiver för alt motsvara den tillvexande trafikens behof, gåfve
stöd åt den förmodan, att behofvet motsvarande lokomotivbanor med tillhörande driftmateriel,
äfven för Statens räkning skulle knnna anläggas billigare, än efter nu framlagda
kostnadsberäkningar. — Bland de omständigheter, hvilka motionären, med
åberopande af uppgifne källor och den erfarenhet som vid jernvägar inom andra
länder vunnits, anfort såsom inverkande på den större eller mindre kostnaden för
jernvägars anläggning och drift samt underhåll, har motionären i första rummet fästat
uppmärksamheten å förhållandet emellan motståndet al den tyngd, som framdrages
på en jernväg, och kraften, som framdrager densamma. Detta motstånd tilltoge nemligen,
enligt hvad utrönt vore, ungefär som qvadraten af hastigheten, så att omkring
4 gånger så stor kraft erfordrades för att framdraga ett tåg 2 mil i timman, som att
framdraga det 1 mil i timman, och 9 gånger så stor kraft för tre, som för en
mils hastighet i timman, o. s. v. En hastighet af 3 mil i timman, motsvarande
ungefär 2V2 mil med uppehåll, erfordrade i följd häraf omkring dubbelt så tunga
Stats-Ulskoltels Utlåtande M 158.
5
lokomotiver, som en hastighet af 2 mil i timman; och då nötningen af jemvägsskenorna
stöde i direkt förhållande till de tyngder, som derpå framfördes, samt dessutom
tyngre lokomotiver i vida större mån, än sjelfva hastigheten ökades, utöfvade
skadlig inverkan på skenorna genom friktion och stötning vid minsta förekommande
ojemnhet å jernvägen, måste en stor hastighet, och deraf följande behof af tyngre
och dyrare lokomotiver, jemväl fordra, för lika lång varaktighet, en vida solidare
och således dyrare konstruktion af öfverbyggnaden, än med en mindre hastighet behöfdes,
hvarjemte den åstadkomme en ojemförligt större nötning å hela rörelse
materielen,
synnerligast hjul och vagnar, samt medförde likaledes betydligt större
åtgång af bränsle. Den hastighet af öfver 4 mil i timman, hvilken uppgifvits såsom
behöflig å Svenska jernbanorna, vore större, än hvad man för kostnadens skull till
trott
sig kunna åstadkomma någonstädes i Tyskland, och kunde endast jemföras
med expresstågens i England och på några af de största banorna i Frankrike.
Expresståget mellan London och Manchester, som tillryggalade 188V2 Engelska eller
vid pass 28 Svenska mil på 6 timmar, räknades såsom ett af de snabbaste som
funnes. Bland de snabbaste resorna i Tyskland vore den emellan Berlin och Deutz
(Cöln), der 84s/ in Tyska eller 56V2 Svenska mil tillryggalades på I5V4 timma,
således mindre än 4 mil i timman. Det dagliga snälltåget emellan Hamburg och
Berlin passerade 38 Tyska eller 25V3 Svenska mil pä 8 timmar, således föga öfver
3 mil i timman, och endast natt-tåget, mot mycket dyrare afgift, ginge på 6%
timma. Från Berlin till Wien, 109 Tyska eller 72'2/3 Svenska mil, åtginge pä
snabbtåget 20 timmar 52 minuter. Vidare har motionären omförmält att, enligt
uppgjord beräkning, skulle, endast genom begagnande af jernvägsskenor om 15 i
stället för 2lV2 '5, uppstå en besparing af nära 40,000 R:dr pr mil, äfvensom
i sammanhang dermed erinrat, att möjligheten att begagna lättare skenor samt en
mindre dyr anläggning i flera andra afseenden äfven berodde på olikheten af vagnarnas
konstruktion, och huruvida, såsom förhållandet vore med de vagnar som begagnades
i Amerika, dessa fördelade tyngden på jemförelsevis flera punkter af jernvägen.
Derjemte kunde, i följd af sitt byggnadssätt, de Amerikanska lokomoliverna
med samma kraft framdraga samma tyngd på starkare stigningar, än lokomotiverna
ä Englands jernvägar, ungefär i förhållande som 1 : 80 i stället lör 1 : 100, äfvensom
med de förstnämnde lokomotiverna kurver med V3 mindre radier kunde utan
olägenhet befaras, hvilket allt borde bidraga till minskning af kostnaden. I enahanda
afseende innehåller deri af motionären åberopade reservationen med dertill
hörande bilagor dessutom följande yttranden, uppgifter och anmärkningar, nemligen:
att förluster ovilkorligen måste följa deraf, att ett jernvägsföretag påbörjades innan
jernvägens vigtigaste beröringspunkter vore bestämda och innan banans hela sträckning
vore fullständigt utstakad, afvägd och beräknad, än mindre en mängd alternativer
uppgångna, samt vidare deraf att byggnaden icke finge oafbrutet fortskrida
från ena eller båda ändpunkterna, utan uppehåll gjordes för att bygga på andra
4
Stats-Ulskotlets Ullålande M 158■
ställen eller ock för att bestämma riktningen af fortsättningen; — att å Svenska
Statens jernvägar bro-kar och landfästen m. m. byggdes för dubbel bredd, utan
synbart ändamål, då terrasseringen öfverallt vore anlagd för enkel bana; — att i
nämnde banor tvärsyllarna (sleepers) gjordes 9 fot långa och 7 tum tjocka, grusningen
12 fot bred på öfversidan, samt jordbanken eller terrasseringen under grusbädden
20 fot bred, då deremot i Amerika, under det spårvidden vore densamma
som härstädes, sleepers erhölle endast 8 fots längd och 8—6 tums tjocklek, samt
grusningen 11 fots och jordbanken IS fots bredd, hvilka förhållanden äfven vid
större delen af de Tyska jernbanorna vore lika som vid de Amerikanska; — alt
å olika delar af Svenska banorna borde, likasom å jernvägar i det öfriga Europa,
kunna, i förhållande till mer eller mindre liflig rörelse, användas räler och lokomo
tiver
af olika dimensioner, så att lättare skenor och mindre tunga lokomotiver begagnades
der rörelsen vore mindre; — att då såväl banans som rörelsematerielens slitning
hufvudsakligen berodde af tyngd och hastighet, borde trafiken sålunda ordnas,
att det tunga fraktgodset afskiljdes från passageraretågen och det förra fördes mera
långsamt, hvilket iakttoges såväl i England med dess lifliga trafik, som på de jernvägar
i Norra Amerika, der blott en eller två tränger om dagen vore af nöden;
varande i detta afseende uppgifvet, alt å jernvägarne i Förenta Staterna hastig
heten
vore bestämd, för fraktgods-tränger till 1V2 å 2 mil, för vanliga passageraretåg
3 mil a de bättre och 2'/2 mil på de sämre vägarne, samt för expresstränger
till 3V2 ä 4V2, allt Svenska mil, i timman; — och slutligen att till ång
vagnsbränsle
borde, såsom nästan allmänt i Amerika, användas ved, då, enligt Amerikanska
rön, en famn löfved svarade emot 9 tunnor coakts, och dessutom ångpannorna
underginge en långt hastigare förstöring af mineraliskt bränsle.
För att med anförda exempel bestyrka det uppgifna förhållandet, att i länder,
utom Sverige, jernvägar blifvit anlagde för billigare kostnad, än Svenska Statens
banor, har motionären meddelat, dels att, uti ett statistiskt arbete öfver Tysklands
jernvägar, funnes uppgifvet att anläggnings-kapitalet å banan mellan Rendsburg och
Neuminster icke uppgått till mer än 99,000 Pr. Thaler per Tysk mil, motsvarande
vid pass 396,000 R:dr för Svensk mil, rörelsemalerielen oberäknad, eller,
om kostnaden för denna efter härvarande Jernvägs-styrelses medelberäkning af 84,000
R:dr tillädes, en totalsumma af 480,000 R:dr per mil; dels ock att, utom äldre
banor i Amerika, som derstädes blifvit anlagde före 1880, hade, enligt ett den
åberopade reservationen bifogadt utdrag ur Stats-sekreterarens för finanserna i Förenta
Staterna embetsberättelse till Kongressen år 1886, för 14 bland de i sednare
tid eller efter år 1881 derstädes anlagde jernbanor, deribland 6 om en längd
af 13—33’/2 Svenska mil, och samtlige utgörande tillhopa 166 mil, anläggningskostnaden
för Svensk mil uppgått i medeltal till 493,764 R:dr R:mt. Dessutom
har motionären, till upplysning angående anläggningskostnaden för mindre jernvägar
i Sverige, bifogat uppgifter rörande 2:ne dylika i Wermland, nemligen Gammel
-
Stats-Utskoltets Utlåtande M 158.
3
kroppa och Storforss jernvägar, om tillsammans en Svensk mils längd, för hvilka
den sammanräknade byggnadskostnaden endast utgjort 160,389 R:dr 76 öre R:mt.
Då ej mindre under de diskussioner, som i anledning af Kongl. Maj:ts under
innevarande riksmöte allfitna nådiga Proposition angående Statens jernvägs-byggnadcr
inom Riks-Stånden förefallit, blifvit yttradt, att Statens jernvägar borde och
kunde utföras för mindre kostnad genom förenkladt byggnadssätt, än äfven, under
Utskottets behandling af frågan om medels anvisande för fortsättning af de påbörjade
stambanorna, blifvit framställde särskilda anmärkningar i nyssberörde och öfrige
ofvan anförde hänseenden, hvilka anmärkningar af Utskottet delgifvits Chefen för
Statens jernvägs-byggnader, har Utskottet frän bemälde Chef till upplysning i ämnet
fått emottaga 2:ne skriftliga anföranden med dertill hörande bilagor; af hvilka handlingar,
deribland en promemoria rörande det vid Statens jernvägar antagne byggnadssystem
med särskildt afseende å öfverbyggnaden och rörelse-materielen, finnes i sin
helhet Utskottets Utlåtande JVs 86 bifogad, Utskottet i anledning af den nu väckta
motionen ansett sig böra här meddela en kort sammanfattning.
Vid första ordnandet af de för Svenska Statens räkning företagna jernvägsanläggningarnes
tekniska och ekonomiska angelägenheter, och afgörandet, huru banornas
öfverbyggnad borde utläggas, spårvidden eller afståndet emellan rälerna
bestämmas, samt lokomotiver och vagnar eller den så kallade rörliga materielen
konstrueras, hade, enär såväl den jernväg, hvars anläggning då var påbörjad inom
grannriket Norrige, sora äfven en här i landet under byggnad varande jernbana,
emellan Nora, Örebro och Arboga, hvilken sednare, åtminstone till någon del ansågs
komma att utgöra en gren af våra framtida stambanor, och, likasom den Norska
jernvägen, kunna komma att ingå i det jernvägs-system, som blefve gemensamt för
Skandinavien, erhållit ett afstånd emellan rälerna af 4 fot 8V2 tum engelskt mått, —
nämnde spårvidd, som af 18S1 års Jernvägs-kommitté föreslagits för Svenska jernvägs-byggnaderna
i allmänhet, och äfven vid utläggningen af de flesta Kontinentens och
jemväl Danmarks jernvägar antagits, blifvit för Sveriges stambanor bestämd. Med
denna spårvidd, af hvilken i viss mån både rälernas styrka och lokomotivernas tyngd
berodde, kunde likväl en något olika tyngd och styrka gifvas åt såvul rälerna som
de lokomotiver och vagnar, hvilka derå skulle framföras; och för bedömande af
hvad i detta afseende vore lämpligt (ör Sverige, ansågs nödvändigt att, utom närliggande
länders efterdöme och erfarenhet, rådfråga vårt eget lands lokalförhållanden,
afståndet emellan de tillämnade banornas ändpunkter och mellanliggande industriorter
samt storleken och beskaffenheten af den rörelse, som kunde vara att på våra
stambanor förvänta, äfvensom slutligen att afseende fästades å nationens anspråk
att de Svenska jernvägarne, i beqvämlighet, säkerhet och fortkomst komme att stå
i jemförligt förhållande till närgränsande länders, isynnerhet Tysklands jernbanorEfter
inhemtande i utlandet af upplysningar i det vigtiga ämnet, samt efter noggranna
öfverläggningar, och sedan de ofta förnyade kalkylerna, att, genom förminsk
-
6
Slals-Utskottels Ullålande M 158.
ning i tyngd och styrka al såväl den ena som andra delen, söka åstadkomma besparing,
ledt till det resultat, att, äfven om vid första anläggningen en mindre vinst
kunde beredas, landets fördel i sjelfva verket genom en dylik besparing åsidosattes,
bestämdes slutligen den konstruktion, hvilken borde gifvas åt såväl öfverbyggnaden som
materielen å Statens jernvägar. För den förra hade det i Tyskland allmänt antagna
och begagnade byggnadssättet med bredbasiga i äler, omedelbart hvilande på och
med spik fästade vid sliperna, blifvit användt, hvilket system kunde anses såsom en
medelväg emellan det dyrbara Engelska samt det ofta provisionel Amerikanska;
och hvad rörelse-materielen anginge, vore de i England och Frankrike allmännast
brukliga lättare fyrhjuliga såväl passagerare- som gods-vagnar begagnade, då de å
Tyska jernvägarne mest förekommande vagnar med sex hjul, för deras stora tyngd
och ohandterlighet, skulle medföra llere och betänkligare olägenheter å våra slam
banor samt blifva kostsammare.
Ändamålsenligheten af det antagna och vid utförandet följda byggnads-systemet
vore, såsom Chefen för Statens jernvägs-byggnader vidare anfört, i första rummet
beroende af huruvida de fastställda lutnings- och kröknings-lörhållandena, af hvilka
maximum för de förra blifvit bestämdt till 1 : 100 och minimum för de sednare
till 1000 fots radie, hade grundade skäl för sig, eller om de besparingar i terrasserings-arbetena,
hvilka skulle uppkommit i fall brantare stigningar och mindre
kröknings-radier antagits, hade motsvarat de ökade driftkostnader, som deraf blifvit
en följd. Likasom, på sätt i den af Utskottet förut omförmälda promemorian finnes
närmare utveckladt, från karakteren af vårt lands lokala förhållanden hemtats anvisning
för det byggnadssätt, banans lutningar och krökningar samt rörelse-mate
rieleus
häraf beroende konstruktion, som, med afseende tillika å framtida ekonomi
och säkerhet, för Statens banor antagits, mäste äfven, enligt hvad samma promemoria
vidare innehåller, beskaffenheten af landets rörelse, det stora afståndet emellan
de större handelsplatserna och den efter årstiden ojemna rörelsen, hafva inflytande
på bestämmandet af rörelse-materielens beskaffenhet i öfrigt och den permanenta
vägens styrka. Om den åsigt, att rörelsen skulle kunna besörjas med mindre starka
och lunga lokomotiver, och, till följd deraf, lättare och mindre kostsamma räler
kunna begagnas, också till en början varit hyst, så var del likväl angeläget att
tillse, hvilken besparing per mil, som genom en sådan lättare, svagare och mera
provisionel konstruktion, i jemförelse med en varaktigare och starkare, verkligen
skulle hafva uppkommit. Del hade blifvit anfördt, att räler af 15 St:s vigt per löt
i längd skulle varit tillräckligt starka å Statens jernvägar, till stöd för hvilken åsigt
uppgifvits, att kostnaden för skenor af 2.lV2 ftts vigt per fot å Statens jernvägar
uppginge till 130,032 R:dr, och att 15 ®:s skenor skulle per mil endast uppgå
till 90,720 R:dr samt att en besparing följaktligen skulle uppstå, genom användandet
af dessa lättare räler, af 39,312 R:dr per mil. Men då derjemte uppgifvits
att de lättare skenorna borde på hvarje 2V* fot af banans längd understödjas af en
Slals-Utskottets Utlåtande M 158.
7
tvärstock eller sliper, och dessa sliper deremot å Statens jernvägar hade ett afstånd
från hvarandra af 3 fot, samt den med lättare räler lagda vägen således behöfde
per mil 2,400 sliper mer, skulle, enligt uppgjord och framställd beräkning, den
egentliga skilnaden i kostnaden per mil för räler af 21V2 och 15 'tfcrs vigt, utlagde
å banan, endast utgöra 19,920 R:dr. Äfven under antagande för öfrigt, att skilnaden
vore den förut omförmälda, eller för jemnhetens skull 40,000 R:dr per mil,
skulle besparingen uppgå till endast 5 procent af den till ungefär 800,000 R:dr
beräknade totalkostnaden per mil för stambanorna. Deremot skulle en högst betydlig
förlust vid rörelsen årligen uppkomma genom användandet af så svaga lokomotiver,
som för en bana med 15 ®:s räler blifvit föreslagna, och hvilka endast
skulle förmå att, med en hastighet af 2*/2 mil i timman, fortskaffa el t bantåg,
sammansatt af 5 vagnar (utom tendern), endast inrymmande 110 passagerare med
deras bagage jemte post, då, med deri ringa effekt, som af så svaga lokomotiver
vore att förvänta, antalet hade, för att uträtta samma arbete, blifvit desto större,
och de med anordnandet al flere bantag följande kostnader i viss mån ökade, derest
forslingen af det anta! passagerare och det gods, som på Statens stambanor kunde
förväntas, på bestämda tider och med erforderlig hastighet skulle kunna besörjas.
De å Statens stambanor använda lokomotiver förmådde, enligt beräkning som af
erfarenheten bekräftats, äfven under mindre gynnande omständigheter framdraga ett
bantåg, antingen af 20 vagnar, inrymmande 780 passagerare med deras bagage,
eller af 20 godsvagnar med en sammanräknad last af 2,400 centner. Då de
föreslagna svagare lokomotiverna i effekt således endast motsvarade V3 af de å
Statens banor använde, skulle, enär af erfarenhet vöre bekant, att en trafik icke
behöfde vara särdeles utbildad för att erfordra ett större lokomotiv för hvarje 2:dra
mil af jernbanans längd, trenne af de svagare lokomotiverna erfordras för hvarje
2 mil. Kostnaden för dessa sednare å 36,000 R:dr per st. uppginge till 108,000
R:dr, men ett af Statens lokorootiver, som motsvarade dessa Irenne, kostade endast
50,000 Rulr, hvadan skilnaden vore 58,000 R:dr till fördel och vinst för konstruktion
af starkare lokomotiver å hvarje 2 mil af banans längd. Vid jemförelse
af denna vinst genom användande af starkare räler och i följd deraf minskadt antal
behöflige lokomotiver, med deri vinst som skulle uppkomma vid begagnande af
svagare räler, hvilken sednare, enligt hvad i det föregående vore ådagalagdt, endast
utgjorde 19,920 R:dr per mil och således för 2 mil 39,840 R:dr, visade sig, att
de starkare rälerna och lokomotiverna äfven i ekonomiskt afseende vore de fördelaktigaste.
Dessutom borde ej blott de nu berörde förhållanden i afseende på
rälernas styrka och rörelse-materielens första uppsättning tagas under öfvervägande,
utan äfven andra omständigheter, af hvilka företrädet af den starkare lokomotiv
konstruktionen,
som vid Statens jernvägs-byggnader antagits, i hög grad ökades.
Den förhöjning i driftkostnaden, som användandet af svagare räler och det deraf
följande behofvet af ett större antal lokomotiver måste medföra, skulle, med an
-
8
Stals-Vlskotlels Utlåtande M 158.
tagande att 250 mil dagligen trafikerades, under 20 års tid säkerligen, med ränta
på ränta, vexa lill lika stor summa, som ansetts onödigtvis utgifven genom att å
Statens jernvägar begagna räler om 21V2 ®:s vigt i stället för de lättare om 15 ®
per fot. Det ombyte af materiel, som, vid en tilltagande rörelse, användandet af
de svagare rälerna oell mindre lokomotiverna förutsatte, komme, med en utbildad
och ordnad trafik, på statsbanor af den utsträckning som emellan Stockholm, Göteborg
och Malmö, att medföra så betydande olägenheter och förluster, sedan byggnader,
verkstäder och alla andra inrättningar blifvit ordnade efter en annan storlek
och konstruktion å lokomotiverna m. m., att det måste anses med sann omtanka
för det allmänna bästa förenligt, att statsbanorna och deras materiel från början
inrättades, icke efter stundens, utan för framtidens och en mera utbildad trafiks
fordringar. I beräkningen vid anläggandet af statsbanorna hade äfven ingått, att,
till en början, just i ekonomiskt afseende, kunna sammanhålla passagerare- och godstrafiken
i samma tåg, för hvilket ändamål starka lokomotiver äfven vore nödvändiga.
För transport af de varor och passagerare, som nu å södra och vestra stambanorna
fördes å ett bantåg, skulle, i händelse passagerare- och gods-trafiken vore åtskild,
i de liesta fall blifva nödigt att skicka 2 lokomotiver dagligen, med deraf följande
ökad svårighet för trafiken att bära sig. De bantåg, hvilka för det närvarande
redan vore ordnade närmast ändpunkterna af dessa banor och framdeles dagligen
måste komma att bibehållas, borde, åtminstone för den första tiden och, enligt den
af Chefen för jernvägs-byggnaderna derjemte uttryckta åsigt, sannolikt för alltid
medföra både passagerare och gods, ofta i ganska stora tränger, allt efter rörelsens
fordringar under olika årstider och vid olika tillfällen; och änskönt, i den mån varurörelsen
utvecklades och blefve mera konstant, det vore naturligt, att särskilda godståg
komme att anordnas, bjöd likväl ekonomi och beqvämlighet atl bibehålla de
sammansatta tågen på de flesta delarne af banorna, af hvilken orsak äfvenledes en
stark materiel ej kunde undvaras. Icke heller kunde, här i Sverige, mer än i
andra Europeiska länder, undvikas att, sedan stambanorna blifvit fullbordade, införa
mera snabbgående bantåg för en hastigare befordran af såväl posten som passagerare
och lättare gods, helst afstånden emellan de mera betydande handelsplatserna och
vigtigare orterna vore jemförelsevis större än i andra länder; och våra stambanor
kunde ej anses ändamålsenliga samt motsvarande allmänhetens fordringar, derest de
ej medgåfve uppfyllandet af nämnde behof och sådana tåg ej kunde med en hastighet
af öfver 4 mil i timman befordras, samt exempelvis afståndet emellan Stockholm
och Göteborg, nära 43 mil, ej kunde passeras på 10—12 timmar, emellan Stockholm
och Malmö efter vestra och södra stambanorna på 1V2 dag, eller, sedan södra
och den föreslagna östra stambanan blifvit i förening fullbordade, den då uppkommande
57 mil långa vägen emellan sistnämnde städer ej skulle kunna tillryggaläggas
på en dag eller 14—15 timmar. Det antal passagerare med lättare gods, som
på
Stäis-Ulskotlets Utlåtande M 158.
9
pä dessa mera snabbgående bantåg under vägen tillkomme, kunde och borde icke
afvisas, om jernvägen skulle motsvara rörelsens fordringar och i ekonomiskt afseende
bära sig; och det blefve dessutom en skyldighet att, såvidt möjligt, med de ordinarie
annonserade bantågen medföra det antal trafikerande, som på de långa sträckorna
vid de särskilda stationerna och på bestämda tider infunne sig. Om derföre jernvägen
skulle kunna medföra en för rörelsen i landet nödvändig beqvämlighet och
fördel, erfordrades, enligt Chefens tanke, otvifvelaktig! lokomotiver sådana som de
vid statsbanorna nu använda, af 20 till 22 tons vigt, och då erfarenheten lärt att
för sådana lokomotiver rälernas vigt borde vara omkring 21 ® och deröfver på
hvarje löpande fot af banans längd, hade detta förhållande emellan lokomotivernas
tyngd och rälernas styrka blifvit å Statens jernvägar tillämpadt; varande härvid af
Chefen för jernvägs-byggnaderna anmärkt, att man på sednare tider vid nya jernvägars
anläggning alltjemt ökat rälernas vigt och att man om det absolut rätta
förhållandet emellan lokomotiverna och rälerna icke hade fullkomlig visshet, enär
detta berodde på flere omständigheter, som vore svåra alt bestämma, men att del
nu anförda förhållandet dock vöre det allmännast antagna; äfvensom att rörelsen
å de för trafik öppnade stambanorna redan lemnat den erfarenhet, att densamma
icke utan största svårighet, isynnerhet vissa dagar, skulle kunnat bedrifvas
med svagare lokomotiver och således i mindre tåg på enkel bana; och att
det innan kort torde visa sig att man i hufvudstadens grannskap behöfde framila
med tränger af 20—30 vagnar, då man, med der befintliga täta stigningar af
1 på 100, snart skulle komma till erfarenhet, att lokomotivernas antagna storlek
och rälernas styrka vore lika nödvändiga, som de i ekonomiskt hänseende vore
de mest fördelaktiga.
"Vidkommande jernvägar i länder utom Sverige, ärö, med hänseende till framställda
anmärkningar om vissa länders eller särskilda banors företräden i antaget
byggnadssätt och konstruktion af materiel m. m., uti de Utskottet tillställde handlingar
meddelade följande uppgifter och upplysningar. De jernvägar, som i Amerika
ursprungligen, medelst utläggande af balkar med derå fästade räler, blifvit för jemförelsevis
billigare kostnad anlagda, hade varit afsedda endast för bildande af en
temporär kommunikation samt redan från början ämnade att ombyggas så fort ske
kunde; och med inberäkning af de för verkställighet häraf erforderliga utgifter,
hade, enligt uppgifter som år 1838 blifvit af en Amerikansk ingeniör till Engelska
Parlamentet aflemnade, kostnaden för de Amerikanska jernvägarne uppgått, per
Svensk mil i riksmynt, i staten New-York till 1,457,280 R:dr, i Massachusetts till
1,218,000 R:dr, samt uti Illinois, Michigan, Ohio och Pensylvania till 1,554,600
R:dr, eller i medeltal 1,410,293 R:dr Runt per Svensk mil, och således mer än
jernvägarne i Tyskland samt mer än dubbelt mot hvad som vanligen uppgifvits
såsom de Amerikanska jernvägarnes kostnad; hvartill korame att öfverallt å dessa banor
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1800. 4 Sami. 1 Äfd. 2 Rand. 29 Höft. 2
10
Stats-Ulskottels Utlåtande M 158.
funnes små krökar och stora lutningar; att många af dem ej hade någon elier föga ballast;
att backarne lage bara för solsken och väta; att stationerna vore mera provisoriska, signalsystemet
bristfälligt, m. fl. omständigheter, utvisande att dessa banor på det hela taget
måste anses mycket kostsamma. — Af 71 st. jernbanor i Tyskland, uppräknade uti ett
statistiskt arbete öfver jernvägarne i nämnde land, hade 63 varit dyrare än våra stambanor,
och de B öfrige, som varit billigare, utgjordes antingen af smärre sträckor bibanor
utan egen rörelse-materiel, eller ock af hästbanor, såsom den emellan Budweis—
Linz—Gmunden, den enda af längre utsträckning, hvars spårvidd dessutom endast
endast vore 3l/2 fot och som blott till en del befores med lokomotiver, för öfrigt
med hästar; hvadan dessa sednare banor kunde jemföras endast med de här i landet
på enskild bekostnad anlagda smärre jernvägarne, men icke med de för mera
omfattande ändamål bestämda statsbanorna. En bana, emellan Rendsburg och Neumiinster,
hvilken åberopats såsom exempel på billig anläggnings-kostnad, hade väl
erfordrat endast 118,330 Preussiska Thaler per geografisk eller 473,319 R:dr per
Svensk mil, men denna bana, hvars längd endast utgjorde något öfver tre Svenska
mil, vore anlagd på en särdeles gynnsam terräng och hade ingen egen rörelsemateriel.
— Ehuru samtlige de jernvägar, som i Amer,ika blifvit anlagde, till en
början erhållit svaga räler och lätta lokomotiver, hade likväl efter hand lokomotivernas
och till följd deraf äfven rälernas tyngd blifvit ökad, så att, enligt uppgifter,
hemtade ur ett på Amerikanska jernvägarnes gemensamma bekostnad utgifvet arbete,
tyngden af rälerna å nämnde jernvägar år 1858 i medeltal utgjort 64,58 '5 per
yard eller 21,52 & per fot, och å 9 af de större jernvägarne derstädes begagnats
tyngre räler — till och med i vigt öfverstigande 27 ® — än som blifvit antagna
för Svenska Statens jernvägar. I Norge, der bygguadssättet till en början på vissa
ställen varit endast provisionelt, hade, efter forskning i andra länder och efter noggranna
beräkningar af fördtlarne och olägenheterna af materielen och rälernas större
eller mindre tyngd och styrka, kommits till det resultat, att icke allenast i dessa
afseenden antaga det Svenska systemet vid deras fortsatta jernvägs-arbeten, utan
äfven, vid sjelfva arbetets utförande, följa samma methoder, som vid de Svenska
jernvägarne. — Hvad för öfrigt anginge den i andra länder brukliga jernvägs
materielen,
hade de jernvägar i England samt Tyskland och Österrike, hvilka till
en början erhållit materiel efter Amerikanskt system, numera, efter 10 års försök,
nästan hedt och hållet bortlagt densamma. De Amerikanska lokomotiverna, hvilka
hade V3 af sin tyngd uppburen framtill på en 4-hjulig vagn, egde, i jemförelse
med de Europeiska, fördelen af kunna gå i smärre krökar, men voro behäftade med
vida öfvervägande olägenheter, genom sin osäkerhet och benägenhet att hoppa öfver
rålen, deraf ofta olyckor förorsakades.
I anledning slutligen af den framställda anmärkningen derom, att ved skulle
utgöra ett billigare och mera tjenligt brännmaterial för jernvägarne, än coakes,
finnes uti en utaf bilagorna tili Chefens för Statens jernvägs-byggnader förut om
-
Stais-Utskottets Utlåtande JY1 158■
11
nämnde skrivelser anfördt, att det stegrade priset å ved här i landet varit orsaken
dertill, att detta bränsle numera icke för ångbåtarne begagnades, samt
att dess användande vid jernvägarne skulle medföra ännu mera kostnader, för
såguing och klyfning samt genom behofvet i sådant fall af 2 eldare på hvar
maskin och 2 vagnar för den erforderliga bränsle-qvantiteten, äfvensom olägenheter
genom uppehåll för vedens intagande och i anseende till eldfarligheten, enär icke
någon hittills uppfunnen inrättning å skorstenen till förebyggande af eldfara vore
fullt pålitlig.
Då, redan under Utskottets öfverläggningar angående medels anvisande för
fortsättning af arbetena å Statens vestra och södra stambanor varit påyrkadt, alt
undersökningar borde ske för utrönande huruvida den för nämnde arbeten beräknade
kostnaden kunde nedsättas genom större eller mindre förändringar i det antagna
och hittills följda byggnads-systemet för Statens jernvägar, men Utskottet funnit en
dylik undersökning och för sådant ändamål erforderlig granskning af grunderna för
byggnadssättet ej kunna eller böra ega rum i fråga om fullföljande af byggnadsarbetena
å nämnde, redan påbegynta banor, utan oberoende deiaf för sin del
pröfvat framställningarne om beviljande af de enligt Kommitterades förslag för
förestående arbeten behödige anslags-belopp, har likväl Utskottet ej förbisett att
den väckta frågan om beredande af den största möjliga besparing i de utgifter,
hvilka för jernvägars anläggning och drift samt underhåll erfordras, utgör, med
hänseende till byggnadssättets bestämmande och trafikens första ordnande vid framtida
jernvägs-företag samt reglering af trafik-anstalterna å de redan beslutade och
under byggnad varande statsbanorna, en angelägenhet af den vigt för landets ekonomiska
välstånd, att densamma utan tvifvel förtjenar och fordrar att särskildt uppmärksammas.
Icke allenast betydenheten af de summor, som jernvägarnes anläggning
medtaga, påkalla vid dithörande angelägenheters besörjande den största omtanka
och noggrannaste beräkning af rörelsens behof och landets tillgångar, utan erinras
bör äfven att den icke mindre betydande drift- och underhålls-kostnaden är, såväl
i anseende till beloppet, som möjligheten att genom inflytande inkomster blifva
betäckt, i väsendtlig män beroende af byggnadssättet, rörelse-materielens beskaffenhet
samt trafikens ändamålsenliga inrättning och ordnande.
Då Utskottet nu går att afgifva yttrande i detta för jernvägs-kommunikationernas
framtida utveckling i vårt land vigtiga ämne, anser sig Utskottet till en börja0
böra erinra derom, att, vid den riksdag, då jernvägs-byggnaders utförande för Statens
räkning af Rikets Ständer först beslutades och anslag dertill beviljades, eller
riksdagen 1833—1854, erfarenheten i afseende ä sådana kommunikationers anläggande
ännu i Sverige var alltför ringa, för att någon bestämd åsigt om byggnadssättet
skulle hafva kunnat yttras. Vid derpå följande eller 1856—1858 års riksdag,
då ett nära tre gånger så stort belopp, sorn vid förutgående riksmöte, anslogs
12
Slats-Ulskotlels Ullålande M 158.
tili Statens stambanor, var väl dessas anläggning begynt, men hade ännu icke hunnit
så fortskrida, att någon erfarenhet kunde anses vunnen i afseende å de ekonomiska
resultaterna af det system, som vid anläggningen blifvit följdt. Först vid innevarande
riksdag har en sådan erfarenhet kunnat, åtminstone i viss mån, lemna de
upplysningar, som för bildandet af ett omdöme i detta ämne äro af nöden, och
har Utskottet ansett sig böra här framlägga dessa resultatcr, sådana de ur de Utskottet
meddelade uppgifter framgå.
Enligt de tabeller, som från Jernvägs-styrelsen voro til! Utskottet aflemnade,
då Utskottets Utlåtande M 86 afgafs, och hvilka finnas detta Utlåtande i tryck
bifogade, hade, under det år vestra stambanan varit å en längd af 10,61 mil, och
södra stambanan å 8 mil för trafik öppnade, inkomsterna öfverstigit utgifterna i
medeltal med en summa af omkring 6,000 R:dr R:mt. Bland utgifterna hade
dock här icke upptagits kostnaden för underhåll af sleepers, räler och vagnar, hvilken
kostnad likväl, vid en allmän beräkning af jernvägsrörelsens resultater i ekonomiskt
hänseende och för vinnande af en fullständig öfversigt deraf, måste med det
belopp, hvartill densamma med ledning af erfarenheten kan antagas uppgå, i räkningen
intagas. I anseende härtill har Utskottet från Jernvägsbyrån infordrat och
erhållit uppgifter angående berörde kostnaders belopp för Svensk mil efter år räknadt,
utvisande, enligt sannolikhetsberäkning på grund af den erfarenhet, som inom andra
länder vunnits, att, med antagande att sleepers af furu skulle i vårt klimat uthärda
en tid af omkring 8 år, och då kostnaden för anskaffande och nedläggning af siee
pers
till 1 Svensk mil, inberäknadt stations- och andra sidospår, utgjorde öfver
hufvud
20,000 R:dr, årliga underhållskostnaden derför skulle per mi! utgöra 2,800
R:dr R:mt. Räler, af den form och styrka, som begagnades på stambanorna, kunde,
med hänsigt til! rörelsens sannolika utveckling, antagas uthålla 30 års slitning, hvarvid
dock borde ihågkommas värdet af de från banan upptagna rälerna, i hvilket
afseende de Belgiska banorna lemnot den erfarenhet, att, vid omvalsning af utslitna
räler, åter erhållits 70 procent af de gamlas vigt i nya räler. Om således första
anskaffnings-kostnaden för räler med tillbehör till 1 mi! utgjorde 170,000 R:dr,
så borde deraf vid slitningstidens slut med säkerhet kunna antagas återstå ett behållet
värde i jern af 80,000 R:dr, efter afdrag hvaraf 120,000 R:dr, fördelade
på 30 år, kotnme hvarje års underhåll till last med 4,000 R:dr. Lokomotiver,
som årligen gjorde omkring 2,000 mils trafiktjenst, beräknades kosta i underhåll
och reparationer 2,000 R:dr hvardera, hvartill borde läggas inköp af ett nytt lokomotiv
å 80,000 R:dr hvart 10:de är, då, med antagande af ett lokomotiv såsom
erforderligt för hvarje 2 mil af banans längd, dessa utgifter uppginge per mil för
ett år till omkring 3,800 R:dr. Passagerare- och godsvagnars underhåll och förnyelse
kunde ungefärligen kalkyleras per mil och år uppgå till 1,800 R:dr, i följd
hvaraf alla dessa posters sammanräknade summa kunde antagas belasta trafiken med
11,800 R:dr Runt.
Stals~U(skotlets Utlåtande M 158.
15
Om elen sålunda förslagsvis beiäknade underhållskostnaden för öfverbyggnad
och rörelsemateriel här upptages något lägre eller med en jemnad summa af endast
11.000 R:dr R:mt årligen för mil, utvisar således trafiken å stambanorna, vid den
utsträckning, som ofvan förut ångifvits, en brist af omkring 9,000 R:dr R:mt årligen
för mil, eller för då trafikerade 15 mil tillsammans 75,000 R:dr R:mt om
året. Efter samma beräkning skulle, å den för trafik numera öppnade väglängd af
23,6 mil, årliga bristen å detta miltal utgöra tillsammans 118,000 R:dr. Men
den erfarenhet, som vunnits sedan rörelsen blifvit utsträckt öfver denna större väglängd,
utvisar ett ännu mindre gynnsamt resultat. Under första halfäset af innevarande
år 1860 har jernvägs-sträckningen från Göteborg till Töreboda lemnat en
brutto-inkomst af 271,550 R:dr R.mt, hvilket gör för hvarje mils jernväg 15,835
R:dr, och således, om inkomsten under sednare hälften af året antages blifva lika
stor, 31,666 R:dr för år. Då underhåll och driftkostnad emellan Göteborg och Falköping,
enligt Jernvägs-styrelsens uppgifter, utgjort för år räknadt 31,000 R:dr per
mil, utom de i räkningen uteslutna posterna, måste således den uppkommande bristen
här antagas till minst 10,000 R:dr, eller för 17,15 mil till 171,500 R:dr för
är. Den södra stambanan från Malmö lill Sösdala, 6,1 mil, bar under första halfåret
af 1860 lemnat en brutto-inkomst af 136,913 R:dre Iler för mil 21,397 R:dr,
och således, om sednare halfårets inkomst blifver lika stor, tillsammans 42,794 R.dr.
Underhålls- och driftkostnad har här, enligt uppgift, utgjort omkring 41,000 R:dr
för år, hvadan, med tillägg af de uteslutna posterna, bristen här måste beräknas
till något mer än 9,000 R:dr för mil, eller för 6,1 mil 57,600 R:dr, samt följaktligen
liela bristen för de till trafik öppnade 23,6 mil stambanor till omkring
230.000 R:dr R:mt årligen.
Den erfarenhet, som merändels ådagalagt en til!vexande trafik fiir hvarje nytt
år, under hvilket en jernbana varit för trafik öppnad, skulle väl gifva ulsigter till
framtida minskning af denna brist, men, på den tid stambanorna hittills varit begagnade,
har likväl, på sätt ofvan är anly dt, icke ei: tillökning egt rum, som motsvarar
tillökningen i väglängd. Den vestra stambanan, som med 10,64 mils väglängd
under första hallaret 1859 lemnade i brutto-inkomst för mi I 17,775 R:dr
R:mt, har under lörsta halfåret af 1860, med 17,15 mils längd gifvil endast 15,833
R:dr brutto för mil, eller 1,942 R:dr mindre för halfåret per mil. Södra stambanan
åter, som under första halfåret 1859 med 5 mils längd gaf i brutto-inkomst
21,357 R:dr för mil, har för motsvarande halfår 1860 på 6,1 mils väglängd leothal
21,390, eller ett något, ehuru föga, större belopp för mil. Då detta förhållande,
äfvensom södra stambanans, i jemförelse med den vestra, större brutto-inkomster
per mil, synes erhålla förklaring dels af folkmängdens olika täthet omkring de
särskilda banorna, dels af folkmängdens fördelning utefter vägens längd och af den
omständigheten, att de delar af de lardigbygda banorna, som blifvit för trafiken
14
Slals-Utskottets Utlåtande M 158.
forst öppnade, varit belägna närmast de 2:ne större släder, hvilka utgöra de färdiga
bandelarnes ändpunkter, torde det icke kunna med säkerhet slutas, att rörelsen
å stambanorna skall komma att lemna ens så fördelaktiga resultater när
banorna vidare utsträckas. Innevänarnes antal på tre mils afstånd å båda sidor
om jernbanan utgör nemligen, för hvarje mil jernväg, från Malmö till Finjasjön
26,000, från Göteborg till Falköping 19,000 och från Falköping till Göta
kanal 13,000. Från Finjasjön lill Nässjö utgör folkmängden endast 9,000, och
från Göta kanal till Katrineholm likaledes 9,000, saint uppnår först emellan Katrineholm
och Stockholm åter en summa af 1S,000 innevånare för mil.
Deremot synes den erfarenhet, som redan vunnits, med temlig visshet gifva
vid handen, att jernvägarne i vårt land, med det hittills använda anläggningssätt,
endast sent kunna komma att gifva någon ersättning för de å dera ned—
lagde kostnader. Det är denna erfarenhet, som, efter Utskottets lanke, måste
tjena till utgångspunkt vid den nu väckta frågans bedömande; och örn det hittills
icke visat sig, att de färdigbvgda och för rörelsen upplåtna bandelarne ingifva
säker förhoppning att Statens banor, en gång fullbordade, skola lemna någon af
komst, samt enär man, utan en sådan förhoppning, icke torde kunna påräkna ett
vidsträcktare utförande af detta vigtiga kommunikationsmedel i vårt land, synas
visserligen förefinnas talande skäl, att åtminstone underkasta den frågan, huruvida
anläggnings-kostnaderne kunna nedsättas och besparing i utgifterna för drift och
underhåll beredas, en noggrann pröfning, hvarvid framförallt icke torde böra lemnäs
ur sigte, att då i de länder, från hvilkas föredöme byggnadssättet för de
Svenska jernvägarne blifvit hemtadt, befolkningens antal omkring jernvägs-linierna
är i medeltal flerdubbelt större än här i landet, och brutto-inkomsterna af trafiken
uppgå till ett belopp af omkring 240,000 R:dr för Svensk mil. såsom förhållandet
under de sednare åren varit i Tyskland och Frankrike, sä erfordras utan
tvifvel i ett land, med vida mera gles befolkning och ringare tillgångar, all omtanka
för att icke vid jernvägarnes anläggning anlita kapitalet i högre mått, än
som är oundgängligen nödvändigt, och för att icke vid deras drift och underhåll
betungas af alltför tryckande kostnader.
1 betraktande häraf och med afseende å viglen att, såväl i och för det
vidare ordnandet af trafik-anstalterna å Statens redan påbörjade banor, som med
hänseende till framtida jernvägsföretag, alla de förhållanden, som röra jernvägarnes
ekonomi och hvad dermed eger gemenskap, måtte, med begagagnande af den erfarenhet,
som vid dylika anläggningar inom och utom landet vunnits, blifva noggrannt
och fullständigt undersökta och utredda, samt vid jernvägs-trafikens inrättande
äfvensom vid förekommande frågor om Statens medverkan och bidrag för
jernvägs-förbindelsers åstadkommande tillämpade, har Utskottet, i anledning af den
nu förevarande framställningen, ansett sig böra tillstyrka,
Ståts-Utskottets Utlåtande M 15S.
att Rikets Ständer, med underdånig anmälan om hvad i detta
ärende förekommit, måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att närmare undersökningar i ofvanberörde hänseenden måtte
af Kongl. Maj:t, på sätt lämpligast synes, varda föranstaltade och
till Rikets näst sammanträdande Ständers kännedom meddelade.
Stockholm den 13 Augusti 1860.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1860.
Stals-Ulskollets Ullålande N:o isa.
1
M-o 139.
Ank. tiii Exp.-Utsk. den i8 Ang. 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut uti åtskilliga
frågor, rörande regleringen af utgifterna under
Riks-statens °2:dra, 3:dje, 4:de, o:le, G:te och lule tlufvudtitlar.
(U. A.)
Sedan till följd af återremisser å Stats-Utskottets Utlåtanden N:ris 49 och
50, angående 2:dra och 3:dje Hufvud-titlarne, samt å den i Utlåtandet N:o 93,
angående 6:te Hutvud-titeln, förekommande 28:de punkten, rörande inrättande af
agrikultur-kemiska lörsöks-anstalter, Stats-Utskottet under den 6 nästlidne Juli
afgifvit särskilda Memorial N:ris 12G och 127, samt derefter de Riks-Stånd. sorn
meddelat återremisserna, förehaft dessa statsreglerings-ämnen till förnyad handläggning;
får Utskottet nu afgifva det Utlåtande, som af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut i afseende å förenämnda jemte 4:de, 5:te och 7:de Hufvud-titlarne för
desammas slutliga afgörande erfordras.
Andra Miifvsidtlteln.
(Utlåtandet N:o 49.)
1 ;o. Uti Usta punkten af Utlåtandet N:o 49, mom. litt. a, hade Utskottet
föreslagit, att Expeditions-chefens i Justitie-srats-expeditionen aflöning, sorn, med
den vid nästlidna riksmöte deruti beviljade förhöjning, för närvarande utgör 5,500
öih. lill tu St. Prut. issa & 1860. i Sami. 1 Afd. 3 Vand. 30 Höft. 1
2
Slals-Vlskoliets Utlåtande N--<> ISO
R:dr årligen, måtte bestämmas till 5,000 R:dr; och är denna Utskottets hemställan
af Borgare- och Boniie-Stånden godkänd, hvaremot Eidderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet beslutit, att ifrågavarande embetsmans aflöning skulle fortfarande
utgå med 5,500 R:dr.
Då således i denna fråga två Riks-Stånd stannat mot två, får Utskottet,
för frågans afgörande, jemlikt 69 § Regerings-Fortnen och 73 § Riksdags-Ordningen,
genom votering i förstärkt Stats-Utskott, föreslå följande proposition:
rDen som vill, att aflöningen för Expeditions-chefen i Justitie-stats-expcditionen
bestämmes till 5,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda aflöning att uppföras med 5,500 R:dr.”
2:o. Utskottets i förberörda punkt, mom. litt. b, gjorda hemställan, att lönen
för Byrå-chefs-befattningen i Justitie-stats-expeditionen matte bestämmas till
4,000 R:dr, är likaledes bifallen af två Riks-Stånd — Borgare- och BondeStånden
— nion afslagen af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvilka
Stånd, för sin del, fastställt omförmälda aflöning till 4,500 R:dr; — och biir
således jemväl denna fråga afgöras genom votering, för hvilket ändamål Utskottet
föreslår följande proposition:
»Den som vill, att aflöningen för Byrå-chefs-befattningen i Justitie-statsexpeditionen
bestämmes tiil 4,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är ifrågavarande aflöning bestämd att utgöra 4,500 R:dr.»
3:o. Uti S:de punkten hade Utskottet tillstyrkt, det Rikets Ständer måtte
förklara, att de aflönings-anslag, som vid innevarande riksmöte blifva beviljade
för de under Andra Hufvud-titeln lydande embetsverk och stater, med undantag
af Krigs-hofrätten samt Styrelsen öfver Fängelser och Arbets-inrättningar, skola
på ordinarie stat definitivt uppföras; — och är detta Utskottets yttrande af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet bifallet, men, hvad beträffar Justitiestats-
och Justitie-kanslers-expeditionerna, afslaget af Borgare- och Bonde-Stånden,
hvilka tvänne Riks-stånd, för sin del, beslutit, att aflönings-anslagen för
nyssnämnde båda afdelningar af Kongl. Maj:ts Kansli skola uppföras endast provisoriskt
under nästa statsreglerings-period; — och får, i anledning häraf, Utskottet,
för frågans afgörande genom omröstning, föreslå följande proposition :
vDen som vill, att de aflönings-anslag, hvilka under innevarande riksmöte
Stats-Umfratlels Ullålande N:o 139. 3
beviljas för Ju>iitie-stats-expcditionen och Justitie-kanslers-cxpeditionen, skola på
ordinarie stat definitivt Uppföras, röstar
Ja •,
Den det ej vill. röstar
Nej;
Vinner Nej, komma berörda allönings-anslag att uppföras provisoriskt under
nästa statsreglerings-period.»
(Utlåtandet N:o 50.)
4:o. Uti 2:dra punkten, angående Utrikés-departementets expedition, itade
Utskottet, bland annat, tillstyrkt, att aflöningen för Kabinetts-sékreteraren (Expeditions-chefeii)
inom nämnde expedition mätte fastställas till 5,500 Kalr, saint
för Expeditions-sekreterarne derstädes till 4,500 R:dr; — oell är Utskottets yttrande
i denna del godkändt af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet;
hvaremot Borgare- oell Bonde-Stånden bestämt lönen för Kabinetts-sekreteraren
till 5,000 Kalr och för Expeditions-sekreterarne till 4,000 R:dr; i följd hvaråt
Utskottet för den votering, som alltså torde böra, angående dessa löner, anställas,
föreslår följande särskilda propositioner:
”Den sorn vill, att Kabinetts-sekreterarens aflöning bestämmes till 5,500
R:dr, löstalja;
Din
det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är denna aflöning fastställd till 5,000 R:dr.”
"Den sorn vill, att aflöningen för hvar och en af Expeditions-sekreterarne
Utrikes-departeinentets expedition bestämmes till 4,500 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är ifrågavarande aflöning bestämd till 4,000 R:dr.”
5:o. Beträffande anslaget till Minister-staten hade Utskottet i 3:dje punkten
tillstyrkt, att detsamma mätte bibehållas oförändradt vid dess nuvarande belopp,
359,700 R:dr; — och som denna hemställan är blott af tvänne Riks-stånd,
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, bifallen, men Borgare- och Bonde
-
4
Siats-Ulskotlets Utlåtande N:o 139.
Stånden nedsatt nämnda anslag till 309,700 R:dr, får Utskottet, för anslagets
bestämmande genom omröstning, föreslå denna proposition:
”Den som vill, att anslaget till Minister-staten skall utgå med oförändradt
belopp, 359,700 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer samma anslag att uppföras med 309,700 R:dr.”
6:o. Utskottets i 4:de punkten gjorda hemställan, att anslaget till skrifmaterialier
och expenser samt extra utgifter jemväl måtte bibehållas vid dess nuvarande
belopp, 70,000 R:dr, är äfven bifallen af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet; men då Borgare- och Bonde-Stånden bestämt anslaget att utgöra
endast 50,000 R:dr, torde votering härom anställas enligt följande proposition :
”Den som vill, att anslaget å 3:dje Hufvud-titeln tili skrifmaterialier och
expenser samt extra utgifter skall utgå med 70,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej ;
Vinner Nej. är berörda anslag af Rikets Ständer faststälut till 50,000 R:dr.”
Fjerde Iffiifriidtitelii.
(Utlåtandet N:o 84.)
7:o. Beträffande ailöningen för Expeditions-chefen i Landtförsvars-departementets
Kansli-expedition, hafva Riks-stånden, hvar för sig, fattat enahanda beslut,
som här ofvan i lista punkten, angående Expeditions-chefen uti Justitiestats-expeditionen
äro omförmälda; hvadan Utskottet, för omröstning i denna fråga,
föreslår följande proposition:
»Den sorn vill, att ailöningen för Expeditions-chefen i Landtförsvars-departementets
Kansli-expedition bestämmes till 5,000 R:dr, röstar
Ja,
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är omförmälda aflöning bestämd till 5,500 Rdr.»
8:o. Den af Utskottet i mom. litt. b. af förberörda punkt gjorda hemställan,
att Expeditions-sekreterarnes i Landtförsvars-departementets Kansli-expedition
Siats-Utskottets Utlåtande A-o tua. 5
aflöning måtte bestämmas till 4,000 Rdr, är likaledes af Borgare- och BondeStånden
bifallen; hvaremot de öfrige tvänne Riks-Stånden beslutit lönens lastställande
till 4,500 R:dr.
Votering torde alltså anställas enligt denna proposition:
»Den som vill, att lönen för hvar och en af Expeditions-sekreferarne i
Landtförsvars-departementets Kansli-expedition bestämmes till 4,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill. röstar
N(‘j 1
Vinner Nej, kommer ifrågavarande aflöning att uppföras med 4,500 R:dr.’>
9:o. Lönen för General-infender.ten i Krigs-koliegium är, enligt mom. litt.
a uti 3:dje punkten af ofvannämnde Utlåtande, af Utskottet föreslagen till 5,000
R:dr; och hafva Borgare- och Bonde-Stånden gillat detta Utskottets förslag;
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet fattat det beslut, att samma
aflöning skall utgå med 5,500 R:dr.
På grund af hvad sålunda förekommit föreslår Utskottet, för frågans afgörande,
följande Votrrings-proposition:
”Den som vill, att lönen för General-intendenten i Krigs-kollegiurn bestämmes
till 5,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej:
Vinner Nej, är lönen för bemälde General-intendent fastställd till 5,500 R:dr.”
10:o. Enligt hvad uti 5:te punkten Jörmäles, hade Kongl. Majit för Generalstabs-officerares
bildande, i nåder äskat följande anslag:
till arfvoden åt lärare i General-stabs-ämnen  2,000.
till fältöfningar  1,500.
till rese-stipendier .5,000.
eller tillhopa ti,500 R:dr.
Denna nådiga framställning hade Utskottet endast i så måtto biträdt, att
Utskottet tillstyrkt, det måtte för omförrnälda ändamål på Riks-Staten uppföras
ett lörstberörda tvänne anslag motsvarande belopp af 3,500 R:dr; — och är
denna Utskottets hemställan bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Prestrock
Borgare-Stånden, dervid dock de båda förstnämnda Riks-Stånden tillika beviljat
det af Kongl. Majit till resestipendier begärda anslaget å 3,000 R:dr.
Bonde-Ståndet åter har afslagit Utskottets yttrande i förevarande punkt;
men då det Hedervärda Ståndet är ensamt om denna sin mening, torde densairt
-
6
Stals-Utskottets Utlåtande ,\:o 139.
ma icke till någon vidare åtgärd föranleda, utan anses hafva förfallit; och sorn
tre Riks-Stånd för Generalstabs-officerares bildande anvisat 3,500 Rdr, nien i
fråga om de af Kongl. Maj:t derutöfver begärda 3,000 R:dr, två Stånd stannat
emot två, torde denna del af frågan birra blifva föremål för votering i förstärkt
Stats-Utskott; i hvilket hänseende Utskottet föreslår en så lydande proposition:
»Den som vill, att, på sätt Stats-Utskottet föreslagit, för Generalstabsofficerares
bildande anvisas endast 3,500 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att, i öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:fs nådiga Proposition, för omförmälda ändamål skall i Riks-staten
uppföras ett belopp af tillhopa 6,500 Rdr.»
ll:o. Utskottets i 6:te punkten under litt. a gjorda hemställan, att Chefens
för Topografiska korpsen aflöning måtte fastställas till 5,500 R:dr är af Borgareoch
Bonde-Stånden bifallen, men deremot afslagen af Ridderskapet och Adeln
saint Preste-Ståndet, hvilka Riks-Stånd bestämt, berörda aflöning till enahanda
belopp, som nu utgår, eller 6,000 R:dr.
För omröstning härom får Utskottet afgifva följande' förslag till voteringsproposition
:
»Den som vill, att Chefens för Topografiska korpsen aflöning bestämmes til!
5,500 R:dr, röstar
J a;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vir.ner Nej, är aflöningen bestämd att utgöra 6,000 Rdr.”
12:o. Uti 6:te punkten mom. litt. b hade Utskottet, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga begäran att för anställande vid Topografiska korpsen af 8 Under
officerare
mätte beviljas en tillökning i anslaget för nämnde korps till belopp af
3,200 R:dr, hemställt, att Rikets Ständer, utan att ingå i pröfning af omför
mälda
nådiga förslag om Underofficerares anställande, måtte för nästkommande
statsregferings-period till Kongl. Maj:ts disposition anvisa en summa af 3,200
R:dr årligen, att användas till aflöning åt den ökade arbetspersonal, som erfordras
för det militära karteverkerts skyndsamma utförande; — äfvensom Utskottet
uti 27:de punkten, momentet litt. /' förklarat sig vid sådant förhållande
icke kunna tillstyrka anvisandet af den anslagstillökning, 1,200 R:dr,
Kongl. Majit till beklädnadshjelp för ofvan nämnde Under-officerare tillika äskat.
Stals-UlskoUels Utlåtande N:o ISO.
7
Dessa Utskottets yttranden äro af Borgare- oell Bonde-Stånden godkända,
men afslagna utaf Ridderskapet och Adeln saint Preste-Ståndet. hvilka sednare
Riks-Stånd, ined bifall till Kongl. Ma j:t.s nådiga Proposition i ämnet, beviljat
dels ett anslag å 3,200 R:dr, att. användas till det af Kongl. Majit dermed afsedda
ändamål, dels ock det anslag å 1,200 R:dr, sorn Kongl. Majit till beklädnadslijelp
för ifrågavarande nya Under-officerare begärt.
Efter hvad sålunda förekommit får Utskottet, för förstnämnda frågas afgörande
genom votering, föreslå följande proposition:
”Den som godkänner Utskottets hemställan, att Rikets Ständer, utan att
ingå i pröfning af det utaf Kongl. Majit framställda förslag om Under-officerares
anställande vid Topografiska korpsen, måtte för nästkommande statsregleringsperiod
till Kongl. Maj.ts disposition anvisa ett belopp af 3,200 Rdr årligen, att
användas till aflöning åt den ökade arbetspersonal, sorn erfordras för det militära
karteverkets skyndsammare utförande, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Majits nådiga
Proposition, anvisat ett årligt anslag af 3,200 Rdr för anställande af 8 Underofficerare
vid Topografiska korpsen.”
I sammanhang härmed och då frågan om beviljandet af det särskilda beklädnadsanslag,
Kongl. Majit för ofvanbemälda Under-officerare äskat, torde anses
hafva förfallit i den händelse att. Rikets Ständers beslut i hufvudsaken utfaller
i enlighet med ja-propositionen, men åter, om nej-propositionen blifver af
Rikets Ständer antagen, särskild omröstning synes böra ega rum rörande detta
beklädnadsanslag, får Utskottet i sådant hänseende föreslå följande proposition:
”Den som vill, att det anslag af 1,200 Ridr Kongl. Majit äskat till beklädnadshjelp
åt de 8 Underofficerare, om hvilkas anställande vid Topografiska
korpsen Kongl. Majit gjort nådig framställning, icke af Rikets Ständer beviljas,
ros t äijä;
Den
det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat omförmälda anslag.”
Och torde Rikets Ständer förklara, att denna sednare voterings-propositi on
kommer att förfalla, i händelse, vid omröstning i hufvudsaken, Utskottets uti ofvanstående
ja-proposition intagna hemställan vinner godkännande af Rikets
Ständer.
8
Stals-UtshoUels Ullålande N:o 139-
l3:o. Elfte punkten, — deruti Utskottet, i anledning af Kongl. Majrts derom
gjorda nådiga framställning, tillstyrkt, att det af Rikets sednast, församlade
Ständer till löneförbättringar vid Indelta arméen för innevarande statsregleringsperiod
bevilja de anslag å 100,000 R:dr matte äfven under nästkommande statsreglerings-period
få utgå med oförändradt belopp och enligt förut meddelade föreskrifter,
— är af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet godkänd; men
som de tvä öfriga Riks-Stånden afslagit Utskottets berörda hemställan, får Utskottet,
för frågans afgörande genom votering, föreslå följande proposition :
»Den sorn bifaller Kongl. Maj:ts af Stats-Utskottet förordade nådiga framställning,
att till löneförbättringar vid Indelta arméen under nästkommande statsreglerings-period
må beviljas ett anslag å 100,000 R:dr, att, enligt förut meddelade
föreskrifter, för ändamålet användas, röstar
Ja:
Den det ej vill, röstar
Nej:
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer förklarat sig icke finna skäl att till
Kongl. Maj:ts i omförmälda hänseende gjorda nådiga framställning lemna bifall.»
14:o. Uti 16:de punkten mom. litt. b hade Utskottet förklarat sig icke
finna skäl att tillstyrka Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning
om beviljande af ett anslag af 17,319 R:dr 6ö öre för uppsättning af
ett nytt. Sappör-kompani, äfvensom Utskottet, i följd häraf, uti 27:de punkten mom.
litt. g hemställt, att frågan om anvisande af särskildt beklädnadsbidrag för samma
kompani, i hvilket hänseende Kongl. Maj:t begärt ett anslag af 8,993 li:dr
20 öre, måtte få förfalla; — och som dessa Utskottets yttranden blifvit godkände
endast af 2:ne Riks-Stånd, Borgare- och Bonde-Stånden, hvaremot Ridderskapet.
och Adeln samt Preste-Ståndet beviljat de af Kongl. Maj:t för berörda
ändamål äskade anslag, får Utskottet — då enahanda förhållande således härvid
eger rum som med den uti förestående 12:te punkt omförmälda anslagsfråga —
för votering härom föreslå följande propositioner:
»Den som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af det anslag 17,319
R:dr G5 öre, Kongl. Maj:t äskat för upprättande af ett nytt Sappör-kompani,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat omförmälda anslag att utgå på
sätt. Kongl. Maj:t föreslagit.»
v
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 1S9
9
»Den som vill, att det beklädnadsanslag, 8,993 R:dr 20 öre, Kongl.
Majit äskat för det ifrågaställa nya Sappör-kompaniet, icke af Rikets Ständer
beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är berörda anslag af Rikets Ständer beviljadt. »
Börande dock denna senare voterings-proposition förfalla, i händelse det begärda
anslaget för ett nytt Sappör-kompanis uppsättning icke, vid voteringen derom,
blifvor af Rikets Ständer beviljadt.
15:o. Utskottets i 20:de punkten meddelade yttrande, i anledning af Kongl.
Majits nådiga förslag, angående anskaffande och underhållande af erforderligt
befäl vid vapenöfningarne med Stockholms stads och läns beväringsmanskap, är
af Ridderskapet och Adelil till Utskottet återremitteradt; — men som berörda
yttrande blifvit af de öfrige frenne Riks-Stånden godkändt, samt frågan sålunda
är af Rikets Ständer afgjord,
lärer återremissen icke kunna till någon vidare åtgärd föranleda.
1 (!:o. Uti 23:dje punkten hade Utskottet, på anförda skäl, tillstyrkt, att förslags-anslaget
till beväringmanskapets vapenöfningar må under nu stadgade vilkor
uppföras till enahanda belopp, sorn vid sédnaste riksdag anvisades, eller
458,333 R:dr, dock med förbehåll, att ändring af beloppet framdeles kunde af
Rikets Ständer beslutas, om, vid pröfning af högstberörda nådiga framställning
angående bevärings-änrättningens ordnande och utbildning äfvensom af i ämnet
väckta motioner, anledning dertill skulle förefinnas.
Denna Utskottets hemställan är bifallen af Ridderskapet och Adeln samt
Preste- och Borgare-Stånden, hvaremot Bonde-Ståndet nedsatt ifrågavarande anslag
till 300,000 R:dr.
Enär således anslagets belopp blifvit genom 3:ne Riks-Stånds beslut bestämdt
till 458,333 R:dr, men vid detta beslut duck var fästadt ofvanberörda
förbehåll om framdeles deruti- möjligen skeende jemkning, har Utskottet -—som,
efter tagen kännedom af hvad Rikets Ständer rörande bevärings-inrättningens
ordnande och utbildning, i anledning af Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 7, hittills beslutit, ansett
dessa beslut icke påkalla någon ändring af ifrågavarande anslags vilkorligen
fastställda belopp — i anledning häraf funnit sig böra hemställa,
Bilt. til 11. St. Prot. IUS9 & 1Sfl0-. 4 Sami. 1 Afdi 2 Band. 30 Häfl. 2
10
Stah-UtskoUelt Utlåtande N:o ISO.
det ofvan omförinälde frenne Riks-Stånd måtte förklara, att
frågan om ändring i det belopp, hvartill de bestämt anslaget
för beväringsmanskapets vapenöfningar, må förfalla.
17:o. Tjugufjerde punkten, deruti Utskottet hemställt, att aflönings-anslagen
för de till 4:dc Hufvud-titeln hörande embetsverk, korpser och stater, med undantag
af Krigs-kollegium, Krigs-akademien och Lifbevärings-regementct, måtte
af Rikets Ständer på stat definitivt uppföras, är af två Riks-Stånd — Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet — bifallen, men af Borgare- och BondeStånden
i så måtto afslagen, att dessa Riks-Stånd i berörde hänseende undantagit
jemväl Landtförsvars-departementets Kansli-expedition ; -— och får i anledning
häraf Utskottet, för frågans afgörande i denna del genom votering, föreslå
följande proposition:
»Den som vill, att det aflöningsanslag, som vid innevarande riksmöte beviljas
för Landtförsvars-departementets Kansli-expedition, uppföres definitivt på
stat, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda anslag att endast provisoriskt anvisas för nästa
statsreglerings-period.»
18:o. Enligt hvad uti 27:de punkten, angående fösvarsverket till lands i
allmänhet eller Krigskollegii Departementer, uti mom. litt. b. närmare förmäles,
hade Kongl. Majit i nåder begärt, att Fortifikations-afdelningens anslag till bestridande
af underhållet af landtförsvarets hus och byggnader i fästnings- och
garnisons-orter, hvilket anslag nu utgör 75,000 R:dr årligen, måtte varda förhöjdt
med ett belopp af 10,000 R:dr; — men denna anslags-tillökning hade
Utskottet funnit sig böra hos Rikets Ständer afstyrka; och är Utskottets berörda
yttrande af Borgare- och Bonde-Stånden gilladt; hvaremot Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet, med afslag derå, bifallit Kongl. Majits omförmälda
nådiga framställning.
Då således äfven i denna fråga två Riks-Stånd stannat mot två, får Utskottet,
för densammas afgörande genom votering, föreslå denna proposition:
»Den, som godkänner Utskottets afstyrkande af den förhöjning å 10,000
R:dr i Fortifikations-afdelningens anslag till bestridande af underhållet af landtförsvarets
hus och byggnader i fästnings- och garnisons-orter, som blifvit af
Kongl. Majit begärd., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej; _
Vinner Nej, är omförmälda anslags-förhöjning af Rikets Ständer beviljad.»
Slals-Utskotlcti Utlåtande N:o i$9.
11
19:o. Uti 31:sta punkten hade Utskottet, beträffande de till 4:de Hufvudtiteln
hörande ordinarie anslag, deri någon förändring hvarken blifvit af Kongl.
Maj: t äskad, eller eljest ifrågakomrnit, hemställt, att dessa anslag måtte i den
blifvande nya Riks-staten uppföras till oförändrade belopp; —och är denna hemställan
af llidderskapet och Adeln saint Preste-Ståndet bifallen; hvaremot Borgare-
och Bonde-Stånden — som godkänt Utskottets berörda yttrande i öfrigt —
angående Chefens för Landtförsvars-departementet aflöning, som för närvarande
utgör 15.000 R:dr, beslutit att densamma skulle uppföras med endast 13,500
R:dr.
Vid sådant förhållande får Utskottet afgifva följande förslag till voteringsproposition
:
"Den som vill, att Chefens för Landtförsvars-departementet aflöning bibehålles
oförändrad vid dess nuvarande belopp, 15,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är om förm alde aflöning bestämd till 13,500 R:dr.»
20:o. Uti 3G:te punkten hade Kongl. Maj:ts nådiga framställning, att för
anskaffning af 4,000 refflade infanteri-gevär under hvart och ett af åren 1861,
1862, och 1863 måtte anvisas ett extra anslag å 450,000 R:dr, blifvit af Utskottet
endast i så måtto förordad, att Utskottet hemställt, det Rikets Ständer
för anskaffande under nästkommande statsreglerings-period af 8,000 stycken sådana
gevär måtte bevilja ett anslag af 300,000 R:dr, att med årligen utgå.
Denna Utskottets hemställan är godkänd af två Riks-Stånd, nemligen af
Borgare- och Bonde-Stånden, men deremot afslagen af Ridderskapet och Adeln,
samt. Preste-Ståndet, hvilka sistnämnde Riks-Stånd dervid lemnat sitt bifall till
den af Kongl. Majit i förevarande ämne framställda nådiga begäran; —och får,
elter hvad sålunda förekommit, Utskottet för blifvande votering föreslå denna
proposition:
»Den som vill, att till anskaffande under nästkommande statsregleringsperiod
af 8,000 stycken refflade infanteri-gevär, anvisas ett extra anslag af
300,000 R:dr. att med l årligen utgå, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, för anskaffande af 4,000 stycken sådane
gevär under hvart och ett af åren 1861, 1862 och 1863, beviljat ett extra anslag
af 450,000 R:dr, att utgå på sätt nyss nämndt är.»
12
Stats-Utshöltets Utlåtande N:o 15!).
21 :o. Utskottet hade uti 40:de punkten hemställt, dels att Rikets Ständer
mätte förklara sig icke finna skäl att bevilja det af Kongl. Maj:t till fortsättande
af befästnings-arbetena vid Stockhom på landsidan för nästkommande statsregleringsperiod
äskade anslag 300,000 Rtdr, och dels att Rikets Ständer, i sammanhang
med anmälan om deras beslut i hufvudsaken, ville i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit behagade förordna om återlemnande till Statskassa!) at
den del utaf de vid förra riksdagen för berörda ändamål beviljade anslagsmedel,
som icke blifvit dertill använda; — och är Utskottets hemställan bdalien af
Borgare- och Bonde-Stånden; hvaremot Ridderskapet och Adeln samt ProsteStåndet,
med ogillande af Utskottets yttrande, beviljat det af Kongl. Majit i omförmälda
hänseende äskade anslag, 300,000 Ridr, att utgå med h under hvarje
af åren 18(51, 1802 och 1863.
För denna frågas afgörande föreslår Utskottet följande voterings-propositioner:
»Den
som anser, att det af Kongl. Majit till fortsättande af befästningsarbetena
vid Stockholm på landsidan för nästkommande statsreglerings-period
äskade anslag, 300,000 Ridr. icke bör beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat omförmälda anslag.»
"Den som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att Rikets Ständer, vid
anmälan om sitt beslut i hufvudsaken i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
behagade förordna om återlemnande till Statskassan af den del utaf de vid förra
riksdagen för befästnings-arbetena vid Stockholm beviljade anslags-medel, sorn
icke blifvit dertill använda, röstar
J a;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har frågan om aflåtande af en sådan underdånig anhållan förfallit.
»
Dock torde Rikets Ständer förklara att, om vid votering i hufvudsaken det
af Kongl. Majit äskade anslaget skulle blifva beviljadt, den sednare voteringspropositionen
bör anses hafva förfallit.
22io. Uti 42:dra punkten hade Utskottet tillstyrkt, att det till underhållande
af beväringsmanskapets beklädnad af Kongl. Majit äskade anslag 567,000 Ridr,
måtte af Rikets Ständer beviljas att utgå med J årligen under nästkommande
statsreglerings-period, dock med förbehåll, att anslagets belopp må framdeles
kunna jemkas, derest Rikets Ständers blifvande beslut, i anledning af Kongl.
Slals-Vtskoiiels Utlåtande IS.o -IS9.
13
Majit» Hildiga Proposition angående Bevärings-inrättningens ordnande och utbildning.
samt i detta ämne väckta motioner, skulle dertill föranleda.
Ridderskapet och Adeln, äfvensom Preste-Ståndet, hafva bifallit detta Utskottets
tillstyrkande, hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden bestämt ifrågavarande
anslag till 37 8.000 R:dr, Borgare-Ståndet dock med enahanda förbehåll,
som Utskottet öre-slagit i afseende pä framdeles skeende jemkning i beloppet.
Härvid har Utskottet, i öfverensstämmelse med sin uti ofvanstående 16:de
punkt yttrade åsigt om obehöfligheten deraf att bestämmandet af anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar skulle vidare uppskjutas, ansett sig böra
inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgarestånden,
att förklara det frågan om jemkning i de belopp,
hvartill anslaget för beväringsmanskapets beklädnad blifvit af
dessa Riks-Stånd bestämdt, må förfalla.
Under förutsättning att denna inbjudning antages, bör den omröstning, som
för anslagets bestämmande erfordras, verkställas enligt en så lydande proposition
:
»Den som vill, att lill underhållande al beväringsmanskapets beklädnad må
beviljas det af Kongl. Majit äskade anslag, 567.000 R:dr, röstar
Ja ;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, hafva Rikets Ständer bestämt ifrågavarande anslag till 378,000
Ridr.»
Femte 91iifvii<l-titelii.
(Utlåtandet N:o 85.)
23:o. Enär, i fråga om lönerna för Expeditions-chefen och Expeditionssekreteraren
i Sjöförsvars-departementet, hvarom i Utlåtandets lista punkt under
litt. a och b närmare förmäles, Riks-Stånden fattat enahanda beslut, som i
afseende å motsvarande befattningar i Landtförsvars-departementet här ofvan blifvit
anförda, får Utskottet för ifrågavarande löners bestämmande föreslå följande
voterings-propositioner :
»Den sorn vill. att allöningen för Expeditions-chefen i Sjöfors vars-departementets
Kansli-expedition bestämmes till 5,000 Ridr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är omförmälde aflöning fastställd att utgöra 5,500 Rdr.»
14
Stali-Ulikollets Utlåtande IV.o 159.
»Den som vill, att aflöningen för Expeditions-sekreteraren i Sjöförsvarsdepartementets
Kansli-expedition bestämmes till 4,000 R:dr, röstar
Jä',
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer denna aflöning att uppföras med 4,500 R:dr.»
24:o. Uti andra punkten, mom. litt. d hade Utskottet hemställt, att
Rikets Ständer, jemte anmälan af de betänkligheter som i uppgifna hänseenden
förekommit emot godkännande af det nådigst framställda förslaget till förändrad
organisation af Flottans Konstruktions-korps, måtte i underdånighet anhålla, dels
att vid nästkommande riksmöte, få af Kongl. Maj:t härom emottaga förnyadt för
slag,
affattadt, såvidt sådant pröfvades lämpligt, i öfverensstämmelse med de af
Utskottet angifna grunder, dels ock att vid denna korps ledigblifvande tjenster,
tillsvidare och intilldess korpsen.s organisation blifvit slutligen bestämd, ej måtte
återbesättas; dock borde, enligt Utskottets åsigt, korpsens nuvarande anslagssumma
30,650 R:dr af Rikets Ständer ställas till Kongl. Maj:ts disposition för nästkommande
statsreglerings-period.
Uti detta Utskottets yttrande, som blifvit i sin helhet bifallet af Borgareoch
Bonde-Stånden, hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet. beslutat
den redaktionsförändring, att orden: »dels ock att vid denna korps ledigblifvande
tjenster, tillsvidare och intilldess korpsens organisation blifvit slutligen bestämd,
ej måtte återbesättas», skulle utbytas till: »dels att tillsvidare och intilldess
korpsens organisation blifvit slutligen bestämd inga nya officerare måtte vid
denna korps utnämnas», — varande detta beslut, enligt hvad Utskottet af derom
meddelade protokoll*-»utdrng inhemtat, grundadt på den hos Ridderskapet och
Adeln yttrade uppfattning af Utskottets hemställan, att de anförda och ändrade
orden kunde gifva anledning till en sådan tolkning, att uppfattning från en grad
till annan och dermed följande löne tillökning icke skulle kunna ega rum, hvilket
syntes högst orättvist och för tjensten ofördelaktigt.
I anledning häraf får Utskottet erinra, att det i Utskottets yttrande förekommande
uttryck, »att ledigblifvande tjenster ej måtte återbesättas», icke bör
i detta fall annorlunda förstås än efter den vanliga tillämpningen vid förändrad
organisation af embetsverk eller korpser, nemligen att lediga tjenster under organisationstiden
ej må medelst fullmakt tillsättas, hvaremot detta uttryck icke
ansetts innefatta något hinder för tjensternas bestridande genom förordnande emot
åtnjutande af dermed förenade löneinkomster^ helst göromålen i annat fall, om organisationen
pågår en längre tid och flera ledigheter derunder inträffa, svårligen
skulle kunna uppehållas. — På grund häraf har Utskottet funnit sig böra vidblifva
sitt af tvänne Riks-Stånd godkända yttrande, och får derföre
Slats-Ulskoltel» Ullllande N:o 4X9.
Ii
inbjuda Ridderskapct och Adeln samt Preste-Ståndet att, med
frånträdande af sitt förut fattade beslut, godkänna Utskottet»
i denna fråga gjorda hemställan.
Skulle denna inbjudning icke af någotdera utaf bemälde Riks-Stånd antagas,
lärer lydelsen af Rikets Ständers beslut i denna del endast genom omröstning
kunna bestämmas; och får Utskottet för sådan händelse föreslå följande voteringsproposition
:
»Den som vill, att Rikets Ständer uti sin underdåniga hemställan angående
Flottans konstruktionskorps anhålla, »att vid denna korps ledigblifvande tjenster,
tillsvidare och intill dess korpsens organisation blifvit slutligen bestämd, ej måtte
återbesättas» — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat i underdånighet anhålla, »att
tillsvidare och intilldess korpsens organisation blifvit slutligen bestämd, inga nya
officerare mätte vid denna korps utnämnas.»
25:o. Utskottets i 5:te punkten gjorda hemställan, att aflöningsanslagen för
de till 5:te Hufvud-titeln hörande embetsverk, korpser och stater, med undantag
af Förvaltningen af Sjö-ärendena och Flottans Konstruktions-korps, måtte af Rikets
Ständer på stat definitivt uppföras, är af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet bifallen.
Borgare- och Bonde-Stånden åter hafva från den föreslagna definitiva löneregleringen
undantagit jemväl Sjöförsvars-departementets Kansli-expedition; —
och torde derföre omröstning härom få anställas enligt följande proposition:
»Den sorn vill att allöningsanslaget för Sjöförsvars-departementets Kansliexpedition
skall på stat definitivt uppföras, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej kommer berörda anslag att beviljas endast provisoriskt för nästa
statsreglerings-period.
26:o. Genom bifall till 6:te punkten af Utlåtandet N:o 85 hafva Rikets
Ständer, bland annat, (mom. litt. c) beslutat bibehållandet af det vid seduaste
riksmöte i afseende på löneregleringen stadgade vilkor: att de Flottan tillhörande
civile embets- och tjenstemän, hvilka kommit i åtnjutande af lönetillökning,
skola, efter hvad i allmänhet eller för särskilda fall kan varda af Kongl.
Maj:t bestämdt, vidkännas skäligt afdrag å lönebeloppet, dock icke öfverstigand»
16
Slals-Ulskollets Ullålande N:u ISO.
pdel,. derest vid erhållen tjenstledighet, sjukdomsförfall, hvilket räcker öfver två
månader, eller eljest förekommande hinder för tjenstens utöfning, annan person
lill dess bestridande behöfver förordnas.
I anledning häraf har hos Ridderskapet och Adeln Herr C. Printzensköld,
uti ett särskildt, till Utskottet remitteradt anförande, erinrat, hurusom Rikets
Ständer, med godkännande af Stats-Utskottets uti 25:te punkten af Utlåtande^
N:o 84 gjorda hemställan, medgifvit, att i öfverensstämmelse med hvad för civile
embets- och tjenstemän blifvit beslutadt, den förmån skulle tillgp.dokomma einbets-
och tjenstemännen vid alla till 4:de Hufvud-titeln hörande embetsverk, korpser
och stater, att vid sjukdomsförfall, som fortfar utöfver tvänne månader, löneafdraget
må, när särdeles bevekande omständigheter äro för handen, kunna antingen
nedsättas eller helt och hållet eftergifva»; och då intet skäl syntes förefinnas,
hvarföre Flottans civile embets- och tjenstemän skulle tran en dylik förmån
uteslutas, har Herr Printzensköld homstäldt, det Stats-Utskottet, i sammanhang
med sitt blifvande yttrande i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
i åtskilliga punkter af 5:te Hufvud-titeln, måtte göra en sådan framställning, hvarigenom
Rikets Ständer blefve i tillfälle att till Flottans civile embets- och tjenstemän
utsträcka det stadgande, som Rikets Ständer angående löneafdragen för
såväl civilstatens som arméens embets- och tjenstemän redan meddelat.
Stats-Utskottet får i anledning af hvad sålunda förekommit anföra att, vid
handläggningen hos Utskottet af den väckta frågan om tjenstemän» befrielse i
visst läll från löneafdrag vid sjukdom, den åsigt gjorde sig gällande, att, lika
sorn för samtlige arméen tillhörande både civile och militäre embets- och tjensteman,
ett gemensamt stadgande i detta hänseende blifvit af Utskottet föreslaget,
en sådan öfverensstämmelse äfven borde ega rum i afseende å alla flottans embets-
och tjenstemän, och sorn, beträffande de vid flottan anställde Officerare
och Under-officerare upplyst blifvit, att till följd af den fördelning, som eger
rum af dessa tjenstemäns löneinkomster uti lön och tjenstgöringspenningar, något
särskildt stadgande af omförmälda beskaffenhet till deras förmån, vid inträffande
sjukdomsförfall, hvarken vore lämpligt eller af behofvet påkalladt, kom härigenom
frågan om ett dylikt stadgande för flottan tillhörande civile embets- och
tjenstemän att hos Utskottet förfalla. — Då emellertid Utskottet i-cke vill förneka
att de sednare kunna hafva giltiga anspråk på a 11 komma i åtnjutande af
den förmån, som Rikets Ständer tillerkänt alla öfriga civile embets- o oh tjenstemän,
har Utskottet ansett sig, med föranledande af Herr Printzensköld» derom
gjorda framställning, böra tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte besluta följande tillägg till det
stadgande, sorn imrefaftäs uti 6:te punkten lirt. c af Utlåtandet
N:o 85; — »ankommande likväl på Kongl. Maj:t,
att
Stats-Utskottets Utlulunoe ,\:o 159.
17
att, när vid sjukdomsfall, som fortfar längre, än tvänne månader,
särdeles bevekande omständigheter sig förete, i nåder
pröfva och bestämma, om löncafdraget må utgå med något
mindre belopp än en fjerdedel, eller helt och hållet eftergifvas.
»
27:o. I afseende å anslaget för Lotseri- och Fyrings-staterna, hvilket i nu
gällande Riks-stat upptager dels Statsverkets hela beräknade inkomst af lots-och
båk-medlen, dels vederlaget för Danska fyringsmedlen 39,900 R:dr, dels ock
värdet af de till lots-staten anvisade indelta räntor 460 R:dr, hade, enligt hvad
uti litte punkten förmäles, Kongl. Majit, med antagande att på samma sätt nu
borde tillgå, föreslagit att, enär årliga inkomsten af lots- och båk-medlen, som uti nu
gällande Riks-statäro uppförde till 180,000 R:dr, blifvit uti beräkningen af Statsverkets
inkomster antagne tili 240,000 R:dr, ifrågavarande anslag måtte varda
tillökadt med skilnaden emellan nyssberörde tvänne summor eller 60,000 R:dr,
tued tillägg hvaraf till nuvarande anslaget dess summa skulle blifva förhöjd till
280.360 R:dr; — och hade Utskottet tillstyrkt, ait det sålunda beräknade beloppet,
tillhopa 280,360 R:dr, mätte af Rikets Ständer anslås för bestridande af
de med lots- och fyrings-väsendet förenade utgifter, och, på sätt hitintills skett,
såsom reservationsanslag å Riks-staten upptagas; dock med det förbehåll, att andra
inkomster, än de nu afsedda, icke finge för lots- och fyrings-väsendets behof
användas, så att, om utgifterna för något år skulle hafva öfverskrida't inkomsternas
verkliga belopp, den uppkomna bristen borde genom de under påföljande år
inflytande tillgångar betäckas.
Detta Utskottets yttrande är af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Sfåndot
gilladt, hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden med afslag derå beslutat, att
till lots- och fyrings-väsendet må, utom dithörande indelta räntor till belopp af
460 Rtilr årligen, beviljas ett reservationsanslag af 240,000 R:dr, saint att de
öfverskott, som å Statsverkets, under titel båk- och lots-medel, beräknade inkomster
kunna uppstå, jemväl må för lots- och fyrings-staterna användas.
På grund af hvad sålunda förekommit, får Utskottet för votering i denna
fråga föreslå följande proposition:
';Den som, med godkännande af Stats-Utskottets beräkning af båk- och
lots-medlen, anser, att en summa af tillhopa 280,360 R:dr bör af Rikets Ständer
anslås för bestridande af de med lots- och fyrings-väsendet förenade utgifter,
och, på sätt hittills skett, såsom reservationsanslag å Riks-staten upptagas;
dock med förbehåll, att andra inkomster, än de nu afsedda ej må dertill användas,
så att, om utgifterna för något år skulle hafva öfverskrida inkomsternas
Uih. lill H. St. Pral. 1859 $ 1860. 4 Sami. 1 Afd. 3 Hand. 30 Haft. 3
13
Slali-Lilskoltela Utlåtande A:» 159.
verkliga belopp, elen uppkomna brislen bör genom de under påföljande år inflytande
tillgångar betäckas — röstar
Ja ;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att till lots- och fyrings-väsendet
må, utom dit hörande indelta räntor till belopp af 460 R:dr, beviljas ett
reservationsanslag af 240,000 R:dr, samt att de öfverskott, som å Statsverkets
under titel bålt- och tots-medel beräknade inkomster kunna uppstå, jemväl må
för lots- och fyrings-staterna användas.»
28:o. Beträffande Chefens för Sjöförsvars-departementet aflöning, hade Utskottet
genom sin i 12:te punkten gjorda hemställan, att dea 5:te Ilufvud-titeln
uppförda anslag, deruti förändring icke ifrågakommit, måtte utgå med enahanda
belopp, som vid sist]idne riksdag bestämdes, föreslagit, att berörde aflöning
måtte bibehållas vid dess nuvarande belopp, 15,000 R:dr; och är denna
hemställan bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvaremot
Borgare- och Bonde-Stånden beslutat att Departements-chefens aflöning borde nedsättas
till 13,500 R:dr.
För votering härom föreslår Utskottet följande proposition:
»Den som vill, att Chefens för Sjöförsvars-departementet aflöning bibehålles
oförändrad vid dess nuvarande belopp, 15,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej; kommer berörde aflöning att uppföras med 13,500 R:dr.»
29:o. Vid föredragning hos Riks-Stånden af 13:de punkten, deruti Utskottet
afstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning om beviljande, till
nybyggnad af en ångfregatt om 800 nominela hästkrafter, af ett extra anslag
å 757,800 R:dr, att under åren 1802 och 1863 utgå med hälften eller 378,900
R:dr årligen, hafva Borgare- och Bonde-Stånden godkänt Utskottets yttrande,
hvaremot Ridderskapet och Adeln bifallit Kongl. Maj:ts omförmälda nådiga begäran,
— dock med förklarande, att några bestämmelser om maskinkraft eller
den nya fregattens beskaffenhet i öfrigt ej i detta beslut innefattades — samt
Preste-Ståndet åter till börjande nybyggnad af en ångfregatt utaf bästa modell
beviljat 400,000 R:dr, att under åren 1862 och 1863 utgå med halfva beloppet
hvartdera året.
Då vid sådant förhållande omröstning torde böra anställas angående Borgare-
och Bonde-Ståndens mening å ena sidan, samt Preste-Ståndets å ilen an
-
Stnls-Ltskotlets Utlåtande IS.o 139.
19
»Ira, enar den summa, sistnämnde Riks-Stånd anvisat, innefattas i det belopp,
Ridd erskapet oell Adeln ensamt beviljat, bar Utskottet ansett sig böra föreslå följande
voterings-proposition:
* Den som godkänner Utskottets afstyrkande af det anslag å 757,800 R:dr
suni blifvit af Kongl. Majit hegardt till nybyggnad af en ångfregatt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till börjande nybyggnad af en ångfregatt
utaf bästa modell anvisat en summa af 400,000 R:dr att under åren 1862 oell
1863 utgå med halfva beloppet hvartdera året.a
30:o. Utskottets yttrande i I5:de punkten, angående anslag till utvidgande
af skeppsdockorna N:ris 2 och 3 samt gamla reparationsdockan vi 1 Flottans station
i Carlskrona, är af Borgare-Ståndet återrernitteradt; — men som Utskottets
berörda yttrande blifvit af öfrige frenne Riks-Stånd godkändt, samt frågan sålunda är
af Rikets Ständer afgjord,
kan omförmälde återremiss icke till vidare åtgärd föranleda.
31:o. Uti 18:do punkten hade Utskottet tillstyrkt, det Rikets Ständer måtte
bevilja det af Kongl. Maj:t för nästa statsreglerings-period äskade anslag 200,000
R:dr, för åtskilliga angelägna byggnads- och reparations-arbeten samt anskaffningar
vid Flottans stationer, äfvensom att Rikets Ständer dervid ville uttrycka den
önskan, att dessa medel måtte företrädesvis användas till fullbordande af den påbörjade
sjukhusbyggnaden vid Carlskrona station; — och är detta yttrande till
alla delar godkändt af Borgare- och Bonde-Stånden, hvaremot Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet väl beviljat det ilrågaställda anslaget, men beträffande
den föreslagna hemställan till Kongl. Majit beslutat den förändring, att ordet
»fullbordande’» skulle utbytas mot »fortsättning».
Enär således Riks-Stånden stadnat två emot två i olika beslut rörande det
ändamål, hvartill ett beviljadt anslag bör företrädesvis användas, får Utskottet —
som härmed inbjuder Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet att, med
frånträdande af sitt fattade beslut, förena sig med de öfriga Riks-Stånden uti
godkännande af Utskottets hemställan — för den händelse, att denna inbjudning
ej skulle af någotdera af förstnämnde 2:ne Riks-Stånd antagas, till frågans afgörande
genom omröstning framställa följande proposition:
»Den som vill, att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet framställa
den önskan, att det beviljade anslaget å 200,000 R:dr för åtskilliga angelägna
byggnads- och reparations-arbeten samt anskaffningar vid Flottans sta
-
20
S-tals-Utskotlels LiUålanile N:o i SS.
lioner må företrädesvis användas till vfullbordande» af den påbörjade sjukhusbyggnaden
vid Carlskrona station, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej. hafva Rikets Ständer beslutit framställa den önskan, att berörda
anslag iöreträdesvis må användas till »fortsättning» af omförmälda sjukhusbyggnad.
»
32:o. Uti 30:de punkten hade Utskottet förklarat sig icke kunna till bifall
hos Rikets Ständer förorda en hos Preste-Ståndet af Prosten Söderberg väckt
motion, angående anslag till anskaffande för Kongl. Sjökarte-kontorets behof af
i vänne lodnings-ångbåtar; och är detta Utskottets yttrande godkändt af Borgareoch
Bonde-Stånden.
Dä emellertid Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, i anledning af
oinförmälde motion, beviljat ett anslag å 36.000 R:dr, att användas till anskalfande
af tvänne mindre, för sjömätning lämpliga, grundgående och lätthandterlipa
ångbåtar, får Utskottet, för frågans afgörande genom votering, föreslå följande
proposition :
rDen som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af begärdt anslag till
anskaffande för Kongl. Sjökarte-kontorets behof af tvänne lodnings-ångbåtar,
röstar
Ja t
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, för anskaffande af tvänne mindre, för
sjömätning lämpliga, grundgående och lätthandterliga ångbåtar, anvisat ett belopp at
36,000 R:dr.»
33:o. Beträffande pensioneringen af de vid Flottan anställda embets- och
tjenstemän hade Utskottet uti 2Usta punkten tillstyrkt, att Rikets Ständer, med
godkännande af den i sådant hänseende uppgjorda pensionsstat, måtte bevilja och
på Riksgälds-kontoret anvisa det för ifrågavarande pensionering under nästkommande
statsreglerings-period erforderliga kreditiv af 30,000 R:dr R:mt årligen,
äfvensom att hvad Kongl. Maj:t härvid i öfrigt begärt och föreslagit, matte af
Rikets Ständer bifallas.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva godkänt detta Utskottets
yttrande, men dervid beslutat det tillägg, att pension för Officerare vid Flottans
Konstruktions-korps bör beräknas efter nuvarande löner på interims-stat; hvaremot
Borgare- och Bonde-Stånden afslagit Utskottets ifrågavarande hemställan; —
Slatn-VlskoUels Utlåtande N:o 159.
21
och får viii sådant förhållande Utskottet för omröstning i detta ämne föreslå
följande proposition:
»Den som anser, att Stafs-Utskottets uti 2Usta punkten af Utlåtandet N:o 85
afgifna yttrande i fråga om pensionering af vid Flottan anställde emöets- och
tjenstemän bör af Rikets Ständer godkännas, med det tillägg, att pension för
Officerare vid Flottans Konstruktions-korps må beräknas efter nuvarande löner
pä interims-stat — röstar
Js j
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit Kongl. Maj:ts i detta ämne gjorda
framställning.»
hjette Hnfviid-titcln.
(Utlåtandet N:o 93.)
34:o. I afseende å lönerna för Expeditions-chefen och Expeditions-sekreterarne
i Civil-departementet, hvarom i Usta punkten under litt. a och b förinäles,
hafva Riks-Stånden stadnat i enahanda beslut, sorn i fråga om aflöning
för motsvarande befattningar i Justitie- samt L ridt- och Sjöförsvars-departementerna;
och får derföre Utskottet, för votering angående dessa löner, föreslå
följande propositioner :
»Den som vill, att aflöningen för Expeditions-chefen i Civil-departemcntets
Expedition bestämmes till 5,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är denna aflöning fastställd till 5,500 R:dr.»
»Den som vill, att lönen för hvar och en af Expeditions-sekreterarne i
Civil-departementets Expedition bestämmes till 4,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 4,500 R:dr.»
35:o. Utskottets yttrande i 3:dje punkten, hvarigenom Utskottet afstyrkt
Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts nådiga begäran, att Chefens för Statistiska
Tabell-kommissionens Central-byrå aflöning, som nu utgör 4,500 Kalr,
22
Sialt-lJltkölleln Lllålandt N:o 159.
måtte varda till 5,000 R:dr förhöjd, är af Borgare- och Bonde-Stånden godkändt:
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallit Kongl.
Maj:ts omförmälda framställning; och torde i anledning häraf omröstning få
anställas enligt denna proposition :
»Den som godkänner Stats-Utskottets afstyrkandc af den förhöjning, Kongl.
Maj:t äskat uti Chefens för Statistiska Tabell-kommissionens Central-byrå aflöning,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kominer bemälde Chels aflöning att förhöjas med 500 Palloch
således utgå med 5,000 R:dr.»
36:o. Uti 5:te punkten hade Utskottet hemställt, det Rikets Ständer måtte
medgifva att, på sätt Kongl. Majit föreslagit, i stället för till Statistiska Centralbyråns
frenne tjenstemän å staten nu uppförda löner, en summa, motsvarande
dessa löners sammanlagda belopp, eller 9,000 R:dr årligen, anvisas för att mellan
de tre tjenstemännen lika fördelas; — och är denna Utskottets hemställan
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallen ; hvaremot Borgare- och
Bonde-Stånden beslutat, att anslaget för nämnde byrå skulle, såsom hitintills egt
rum, emellan tjenstemännen derstädes sålunda fördelas, att Sekreteraren undfår
4,000 R:dr samt de tvänne öfrige tjenstemännen, Archivarien och Revisorn,
hvardera 2,500 R:dr.
För votering i denna fråga föreslår Utskottet följande proposition:
»Den som bifaller Kongl. Majits, af Stats-Utskottet förordade, nådiga framställning,
att i stället för till Statistiska Central-byråns trerine tjenstemän å staten
nu uppförda löner, en summa, motsvarande dessa löners sammanlagda belopp.
eller 9,000 R:dr årligen, anvisas för att mellan de tre tjenstemäisnen lika
fördelas, röstar
Ja;
Den det ej vill. röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer förklarat sig icke finna skäl att bifalla
den genom omförmälda nådiga framställning föreslagna förändring uti det vid
förra riksdagen fattade beslut i afseende å berörda anslags användande.»
37:o. Den af Utskottet i 19:de punkten gjorda hemställan, att anslaget
för Lanrlt-staterna i länen vid nu skeende statsreglering icke måtte definitivt å
stat uppföras, är af Borgare- och Bonde-Stånden bifallen; hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet beslutat att, i enlighet med Kongl. Majits
Slats-illskolUls Clldtandi iVe 159.
23
nådiga förslag, lönerna för Landt-statens tjenstemän, med undantag af Kronofogdar,
Häradsskrifvare och Länsmän, skulle på stat definitivt uppföras; —- och
får, i anledning af hvad sålunda förekommit, Utskottet, för blifvande votering
i denna fråga, föreslå följande proposition:
»Den som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att anslaget för Landtstaterna
i länen vid nu skeende statsreglering icke måtte definitivt på stat uppföras,
röstar
J a:
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, komma lönerna för Landt-staternas tjenstemän, med undantag
af Kronofogdar, Häradsskrifvare osli Länsmän, att vid detta riksmöte pä stat
definitivt uppföras.»
38:o. Utskottets yttrande i 20:de punkten, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga framställning om anslag af allmänna medel för uppehållande af de ä
Olands vestra kust inrättade färjeplatserna Röhälla, Färjestaden och Beijershamn,
är af Bonde-Ståndet återremitteradt: men som de öfrige tre Riks-stånden gillat
hvad Utskottet i berörde punkt hemställt, torde Rikets Ständer finna,
att omförmälde återemiss icke kan till vidare åtgärd föranleda.
39:o. Uti 28:de punkten hade Utskottet tillstyrkt, i momentet litt. a: att
väckta motioner om agrikultur-keiniska försöks-anstalters inrättande vid Ultuna
och Alnarps Landtbruks-institut för närvarande ej måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda; och i momentet litt. b: att för fullbordande och underhållande
af den under organisation varande agrikultur-keiniska försöks-anstalten
vid Landtbruks-akademiens experimentalfält, Rikets Ständer måtte bevilja, dels
såsom anslag för en gäng, tili uppförande för berörda ändamål af åtskilliga nya
byggnader och förändring af de äldre, inköp af boskapskreatur och inventarier
samt uppsättning af ett mindre laboratorium, i ett för allt 25,000 R.dr, oberäknadt
de vid sistlidne riksdag till en byggnad för gårdsfolket beviljade, men,
enligt uppgift, ännu icke använde 6,000 R:dr, dels ock följande årliga belopp,
nemligen: tili lönetillökning åt agrikultur-kemisten 2,000 R:dr, till arfvode åt
dennes assistent 1,000 R:dr, till lönefyllnad åt föreståndaren för det med försöks-anstalten
förenade jordbruk 1,500, samt til! reagentier, apparater, kol m.
m. 1,500 R:dr, eller tillsammans 6,000 R:dr, att å blifvande Riks-stat upptagas.
Detta Utskottets yttrande är af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
godkändt, men af Borgare- och Bonde-Stånden återremitteradt, i anledning
hvaraf Utskottet uti Memorialet N:o 127, —• jemte förklarande det Utskottet
M
Slate-Vttkoltets Utlåtande N:o 1S9.
funne sig sakna anledning att frånträda sitt ofvanberönla förslag —- inbjudit
Borgare- och Bonde-Stånden att förena sig uti Ridderskapet och Adelns saint
Preste-Ståndet? i frågan fattade beslut. Denna inbjudning är emellertid icke
antagen hvarken af Borgare- eller Bonde-Ståndet, utan hafva dessa Riks-stånd,
med afslag å Utskottets hemställan om anslag för agrikultur-kemiska
försöks-anstalter vid Landtbruks-akademiens experimentalfält, beslutit, det
skulle, till bestridande af kostnaderna för en dylik försöks-anstalt vid Ultuna
Landtbruks-institut, den enda som, enligt nämnda Stånds åsigt, för närvarande
borde ifrågakomma, anvisas dels 4,500 R:dr, såsom anslag till årliga utgifter,
och dels 3,000 R:dr för en gång till uppsättande af ett laboratorium.
Då denna fråga alltså bör genom omröstning afgöras, får Utskottet för sådant
ändamål afgifva följande förslag till voterings-proposition:
»Den som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att, med afslag å väckta
motioner om agrikultur-kemiska försöksanstalters inrättande vid Ultuna och Alnarps
Landtbruks-institut, Rikets Ständer, för fullbordande och underhållande
af den under organisation varande agrikultur-kemiska försöks-anstalten vid Landtbruks-akademiens
experimentalfält, måtte bevilja dels såsom anslag för en gång,
till uppförande för berörda ändamål af åtskilliga nya byggnader och förändring
af de äldre, inköp af boskapskreatur och inventarier samt uppsättning af ett
mindre laboratorium, en summa af 25,000 R:dr, oberäknad! de vid sistlidna
riksdag till en byggnad för gårdsfolket beviljade, men, enligt uppgift, ännu icke
använde 6,000 R:dr, dels ock följande ärliga belopp, nemligen: till lönetillökning
åt agrikultur-kemisten 2,000 R:dr, till arfvode åt dennes assistent
1,000 R:dr, till lönefyllnad åt föreståndaren för det med försöks-anstalten förenade
jordbruk 1,500 R:dr, samt till reagentier, apparater, kol m. ra. 1,500
R:dr, eller tillsammans 6,000 R.dr, att å blifvande Riks-stat upptagas —■ röstar
Ja j
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer förklarat sig icke finna skäl att bevilja
något anslag för den agrikultur-kemiska försöks-anstalten vid Landtbruks-akademiens
experimentalfält, men deremot, till inrättande af en dylik försöks-anstalt
vid Ultuna Landtbruks-institut, anvisat dels 4,500 R:dr såsom anslag till ärliga
utgifter, och dels 3,000 R:dr för en gång till uppsättande af ett laboratorium.”
40:o Utskottets yttranden dels i 3 Usta punkten, angående väckt motion
om anslag för humle-odlingens förbättrande och dels uti 45:te punkten rörande
anslaget för skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona, äro af Bonde-Ståndet återremitterade,
men af de öfrige Riks-Stånden bifallne; vid hvilket förhållande
äterremisserna icke kunna till vidare åtgärd föranleda.
41:o.
Stals-UiskoUets Utlåtande N:o 159.
25
41:o Vid behandlingen hos Riks-Stånden af 50:de punkten, hvari Utskottet
hemställt, att de till (5:te Hufvud-titeln hörande ordinarie anslag, deri någon
förändring ej blifvit ifrågaställd, måtte i Riks-staten uppföras med oförändrade
belopp, hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallit Utskottets
omförmälda hemställan, men Borgare- och Bonde-Stånden beslutit, att Chefens
för Civil-departementet aflöning äfvensom lönerna för Stats-råden utan Departement,
nu utgörande för den förre 15.000 och för de sednare 12,000 R:dr, skulle
nedsättas för nämnde Departements-chef till 13,500 R:dr samt för hvardera af
Stats-råden utan departementer till 10.500 R:dr; —och får, för omröstning härom,
Utskottet föreslå följande särskilda voterings-propositioner:
”Den som vill att Chefens för Civil-departementet aflöning bibehålles oförändrad
vid dess nuvarande belopp, 15,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer denna aflöning att uppföras med 13,500 Rtdr.”
”Den som vill, att aflöningen för hvar och en af Stats-råden utan Departement
skall fortfarande utgå med 12,000 R:dr, röstar
Ja:
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är berörda aflöning bestämd att utgöra 10,500 R:dr.”
42:o. Utskottets hemställan i 5Usta punkten, i fråga om löneregleringen
för de till Civil-departementet hörande embetsverk och stater, är af Rikets Ständer
godkänd, utom hvad angår dels Lands-staterna i länen, hvarom Utskottet
redan uti förestäer. ' 37:de punkt afgifvit förnyadt yttrande, och dels Civil
departeniet.
i^.s Expedition, hvilket embetsverk Borgare- och Bonde-Stånden ansett
icke böra erhålla definitiv lönereglering; — och får, i anledning häraf, Utskottet
föreslå följande voterings-proposition:
”Den som anser, att aflönings-anslaget för Civil-departementets Expedition
bör på stat definitivt uppföras — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde anslag att beviljas endast provisoriskt för nästa
statsreglerings-period.”
liih. till II. St. 1'rol. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. i Hand. 30 Haft.
4
26
Slats-Utskottet* Utlåtande N:o 159.
Sjunde Hiiftiid-titcln.
(Utlåtandet N:o »4.)
43:o. Då i afseende å lönerna för Expeditions-chefen och Expeditionssekreterarne
i Finans-departementets Expedition, hvarom uti Usta punkten af Utlåtandet
N:o 94, mom. litt. a och b förmäles, enahanda förhållande eger rum,
som. i fråga om motsvarande befattningar i öfrige Departement, utom Utrikesdepartementet,
förut är anfördt, får Utskottet för den votering, som angående
ifrågavarande löner bör anställas, föreslå dessa propositioner:
”Den som vill, att aflöningen för Expeditions-chefen i Finans-departementets
Expedition bestämmes till 5,000 R:dr, röstar
Ja j
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är denna aflöning fastställd att utgöra 5,500 R:dr.”’
»Den sorn vill, att lönen för hvar och en af Expeditions-sekreterarne i Finans-departementets
Expedition fastställes till 4,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 4,500 R:dr.”
44:o. Uti 4:de punkten hade Utskottet hemställt, det Rikets Ständer måtte
i underdånighet anhålla att, efter nuvarande Öfver-direktörens vid Kongl. Myntoch
Kontroll-verken afgång, det särskilda arfvode ä 1,200 R:dr årligen, som
nämnde Öfver-direktör utöfver den honom tillkommande lön på stat till belopp
af 4,500 R:dr. enligt Kongl. Brefvet den 19 April 1853, eger uppbära för tillsyn
öfver arbetena vid Myntets mekaniska verkstäder, icke vidare måtte varda
af Kongl. Maj:t anvisadt; — och är denna Utskottets hemställan bifallen af
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet.
Borgare- och Bonde-Stånden åter hafva bestämt Öfver-direktörens aflöning
till 4,500 R:dr, deruti inberäknade de 1,200 R:dr, hvilka nu såsom särskildt
arfvode till bemälde embetsman utgå; — och får, i anledning häraf, Utskottet
lör votering i denna fråga föreslå följande proposition:
Stats-UlskolteU Utlåtande N:a 133,
2?
»Den sora godkänner Stats-Utskottets hemställan, att Rikets Ständer måtte
i underdånighet anhålla att, efter nuvarande Öfver-direktörens vid Kongl. Myntoch
Kontroll-verken afgång, det särskilda arfvode å 1,200 R:dr årligen, som
nämnde Öfver-direktör utöfver den honom tillkommande lön pä stat till belopp
af 4,500 Rdr, enligt Kongl. Brefvet den 19 April 1853, eger uppbära för tillsyn
öfver arbetena vid Myntets mekaniska verkstäder, icke vidare måtte varda
af Kongl. Maj:t anvisadt, — röstar
Ja;
Den det ej vill. röstar
Nej;
Vinner Nej, har Utskottets omförinälda hemställan förfallit och Rikets Ständer
bestämt förenämnde Öfver-direktörs aflöning till 4,500 R:dr, deruti inberäknadt
det särskilda arfvode å 1,200 R:dr, som nu till honom utgår.»
45:o. Utskottet hade uti 8:de punkten hemställt, att Rikets Ständer —
jemte anvisande för nästkommande statsreglerings-period af det förslagsanslag,
1,800,000 R:dr, som Kongl. Maj:t för Tullverkets behof äskat att af tulhnedlen
direkt utgå — mätte i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i
nådigt öfvervägande, om icke åtgärder kunde vidtagas i ändamål att för framtiden
bereda någon minskning i de med tullförvaltningen förenade omkostnader;—
och är denna Utskottets hemställan i sin helhet bifallen af Borgare- och
Bonde-Stånden, men af Ridderskapet och Adeln endast för så vidt den afsåg
anslagets beviljande; varande af dessa sednare Riks-Stånd beslutadt, att någon
anhållan i ofvan omförinälda syftning icke borde af Rikets Ständer framställas.
Då sålunda i sednare delen af denna fråga två Stånd stadnat emot tvä,
har Utskottet ansett sig böra, för blifvande votering, föreslå följande proposition:
»Den som vill, att Rikets Ständer, pä sätt Stats-Utskottet föreslagit, i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, om
icke åtgärder kunna vidtagas i ändamål att för framtiden bereda någon minskning
i de med tullförvaltningen förenade omkostnader, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har frågan om framställandet af en sådan anhållan förfallit.»
46:o. I följd af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande beloppet af Chefens
för Finans-departementet aflöning, i afseende hvarå enahanda förhållande
eger rum, som angående Chefernes för Landt- och Sjöförsvars- samt Civil-departementet
löner förut är omförinäldt, torde omröstning jemväl i denna fråga
fä anställas, enligt följande proposition:
28
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 1S3.
»Den som vill, att Chefens för Finans-departementet aflöning bibehålies
oförändrad vid dess nuvarande belopp, 15,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej i
Vinner Nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 13,500 R:dr.»
47:o. Utskottets hemställan i 13:de punkten, att af de 7:de Hufvud-titeln
tillhörande embetsverk och stater, Postverket, Tullverket och Skogs-staten ej
måtte definitivt på stat uppföras, är väl af samtlige Riks-Stånden bifallen, men
af Borgare- och Bonde-Stånden med det tillägg, att jemväl Finans-departementets
Expedition borde från den definitiva löneregleringen undantagas : — .och får i
anledning häraf, Utskottet för votering föreslå denna proposition:
»Den som vill, att aflöningsanslaget för Finans-departementets Expedition
»kall af Rikets Ständer definitivt fastställas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är berörda aflönings-anslag beviljadt endast provisoriskt för
nästa statsreglerings-period.»
Stockholm den 17 Augusti 1860.
Reservation:
Vid o-.dje, /7:de, S5:/e, 57:de, 42:dra och 47:de punkterna anmälte Herr
Björck reservation deremot, att, sedan två Riks-Stånd stadnat emot två i fråga
derom, huruvida aflöningsanslagen för Stats-departementens Expeditioner samt
Landt-staterna i länen borde definitivt fastställas eiler icke, Utskottet ansett denna
fråga böra blifva föremål för votering i Förstärkt Stats-Utskott; —och anförde
Herr Björck härvid följande:
»Då Statens reglering för tiden intill nästa riksdag icke är beroende
af beslutet om lönernas uppförande på sä kallad ordinarie stat, anser jag frågan
derom icke, emot 69 § Regerings-formen, kunna göras till föremål för omröstning
-
Stals-Utskollets Utlåtande A':o 139.
29
röstning i Förstärkt Stats-Utskott. Stadgandena i 57, 58, 59, 62, 64 och 65
§§ Rcgerings-formen saint 30 § 2 morn. Riksdagsordningen, gifva icke anled
ning
dertill, att beslut om anslag skola afse annan tid, än den, för hvilken den
ifrågavarande statsreglering^!! räcker; och Grundlagen erkänner icke någon skilnad
emellan ordinarie och extraordinarie statsreglering. Örn det icke kan betagas
Ständerne att binda Statsverket till utgifter för längre tid än den ingående
statsreglerings-perioden, fordras dock tre Stånds bifall för ett sådant beslut,
hvilket alltså icke kan grundlagsenligt tillkomma i Förstärkt Stats-Utskott. Jag
anser således frågan, såsom af två Stånd afslagen, hafva förfallit.»
Häruti instämde: Herrar L. J. Hierta, J. E. Bäcklin och G. Hammar
samt Riksdags-fullmäglige C. G. Sköldberg, C. A. Larsson, C. J. Svensén.
G. Hultman, A. Erikson, Joli. Andersson, Per Nilsson och M. Mänsson.
Vik. till R. St. Prol. 1839 & 1860. i Sami. 1 Afd. 2 Rand. 30 Häft. 5
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1860.
Stats- Utskottats Utlåtande N:o 160.
1
N:o 160.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 18 Aug. 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorde framställningar angående statsanslag,
låneunderstöd eller räntegaranti för föreslagna
jernvägs-anläggmngar, äfvensom i anledning af vackt fråga
om inlösen för Statens räkning af den Aktiebolaget för
jernväg mellan Köping oell Hult tillhörande jernbana från
örebro till Arboga.
(R. A.)
Sedan Stats-Utskottet i sitt under N:o 86 afgifna Utlåtande meddelat
yttrande dels angående fortsatt utförande af byggnadsarbeten å Statens vestra
och södra stambanor under instundande statsreglerings-period, dels öfver de under
innevarande riksdag väckte förslagen om företagande af jern vägs-anläggningar
norrut från hufvudstaden genom Statens försorg och på dess bekostnad, har Utskottet
till behandling förehaft samtlige de i öfrigt, genom enskilda motioner äfvensom
förmedelst en af Kongl. Majit i nåder aflåten Skrifvelse gjorde och till
Utskottet remitterade framställningar i fråga om Statens medverkan och bidrag
för utförande af föreslagna jernvägs-aniäggningar inom åtskillige delar af riket,
samt, i sammanhang dermed, tagit i öfvervägande det under innevarande riksmöte
förnyade förslaget om inlösen för Statens räkning af den genom aktiebolaget
för jernväg mellan Köping och Hult anlagda, från Örebro till Arboga fullbordade
jernbanan; hvarvid Utskottet, efter tagen kännedom af hvad handlingarne
rörande dessa ärender innehålla, och med fästadt afseende å Statsverkets
tillstånd, ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständer de beslut, hvilka nedan omförmälas.
Bih. till R. St. Prot. 1859 $ 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 31 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 160.
De jernvägs-anläggningar, för hvilka, på sätt ofvan är nämndt, Statens
medverkan och bidrag blifvit äskadt, äro, utom 3:ne jernvägsbyggnadsföretag,
angående hvilka Utskottet här efteråt vill särskildt sig yttra, följande, nemligen:
a) Från Stockholm till Upsala. Motion härom har afgifvits hos Ri dd ersk
ape t och Adeln af Grefve Tanbe, Henning Adolf, och blifvit kommunicerad öfrige
Riks-Stånden, samt dervid inom Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen Johan
Persson från Upsala län upptagits såsom eget förslag. Enligt motionärens framställning
skulle skälen för den ifrågavarande jernvägens snara anläggande vara
hufvudsakligen följande: Såväl Upsala stad som den kringliggande orten nödgades
nu transportera större delen af de till afsättning befintlige eller för ortens behof
erforderlige varor, landvägen, hvarigenom, enär allmogen, synnerligast vintertiden,
sålunda nödgades sysselsätta sig med forsling, mycken arbetskraft förspilldes,
som, derest jern vägsförbin delse emellan Stockholm och Upsala blefve åvägabragt,
skulle komma provinsens modernäring, jordbruket, tillgodo, och dermedelst otvifvelaktigt
en myckenhet nu ofruktbar mark, hvaraf särdeles inom Erlinghundra,
Semino-hundra och Långhundra härader samt Odensala socken förefunnes stora
Ö O
vidder, göras fruktbärande, ladugårdsskötseln höjas från sin nuvarande jemförelsevis
låga ståndpunkt, samt den redan odlade jordens produktionsförmåga i ej
ringa mån ökas. Visserligen hade Upsala under en tid af året sjökommunikation med
hufvudstaden, men enligt de beräkningar Jernvägs-kommittéen låtit verkställa,
hade det visat sig, att trafiken vid Rotebro upptoge den betydliga andelen af
ända till 46,4 procent af sammanräknade antalet utaf hästar, passerade vid Fittja,
Rotebro och Stäket; och således vore den lifligaste, som någon af de till hufvudstaden
löpande vägar kunde förete, samt uppginge, för år räknadt, till en
summa af 147,650 hästar. Denna landtrafik, som under vintern bedrifvits med
ända till 18,932 hästar i månaden samt under ingen af sommarmånaderna understigit
7,466 hästar, syntes i motionärens tanka ögonskenligen ådagalägga behofvet
af underlättade kommunikationsmedel — af jernväg. En sådan kommunikationsförbindelse
skulle också vara till väsendtligt gagn och fördel ej mindre
för Upsala, rikets första universitet, årligen besökt af omkring 1,000 studerande,
hvilka kunde dels lättare och med mindre kostnad än nu komma från och till
föräldrahemmen, dels erhålla besök af föräldrar och målsmän, än äfven för Sveriges
norra provinser och den betydliga Norrlandshandeln, hvilken sedan urminnes
tid haft sin sträckning öfver Upsala till Stockholm, men i sednare tider
snarare minskats i stället för att ökas, till följd af det inom orten närmast Upsala
allmänt kända förhållandet att under vintermånaderna vanligen finnes godt
slädföre norrifrån till Björklinge kyrka, 1-f mil från Upsala, men sådant deremot
vore sällsynt från nämnde punkt fram till Stockholm. Slutligen måste det både
vara med sund statsekonomi öfverensstämmande och ligga i hela landets intresse
att, såvidt möjligt vore, medverka till staden Stockholms förkofran, hvilken, såsom
varande Sveriges hufvudstad ■— med säte för regeringen, banken, de vigti
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
3
gaste embetsverken och de i allmänhet största samt inflytelserikaste inrättningarne
i riket och med en befolkning, större än den sammanlagda i de dernäst sex
folkrikaste samt till och med större än den sammanlagda folkmängden i 64 af
de mindre städerna — borde uti industrielt och merkantilt hänseende kunna vidt
omkring sig utöfva en jemförelsevis betydligt större och mera välgörande inverkan
å både städer och landsbygd, än någon annan ort inom riket. Beträffande
sättet för den föreslagna jernvägsförbindelsens bringande till verkställighet har
motionären anfört, att då, enligt det på Upsala stads bekostnad upprättade och
sedermera af Jernvägs-kommittéen granskade förslaget, kostnaden för Stockholm—Upsala-jernvägens
anläggning uppginge till en summa af 5,004,867 R:dr
R:mt, vore det mindre tänkbart att hela detta belopp kunde genom aktieteckning
inom riket erhållas; men om Staten lemnade 4 procents ränta å sagde belopp,
så kunde bolaget upptaga ett amorteringslån och endast behöfva genom aktieteckning
fylla återstoden. Enligt en af motionären, i början af sistlidet år, på
grund af meddelade upplysningar från Hushållsnämnder, Kronofogdar, Magistrat
och enskilde, upprättad probabilitets-kalkyl öfver blifvande inkomsten af trafiken
på den ifrågavarande jernbanan, skulle, sedan från totalsumman af gods- och
person-trafiken inom banans rayon afdragits ett belopp af 117,500 R:dr för transporten
sjöledes samt 232,500 R:dr för banans drift- och underhålls-kostnad,
återstå genast efter jernvägens öppnande, 228,200 R:dr, eller 4,56 procent på
anläggnings-kostnaden, och sedan den uti kalkylen supponerade tillökningen af
trafiken ingått, 300,000 R:dr, eller 6 procent på nämnde kostnad, allt för år
räknadt. Till bestyrkande att denna beräkning, efter hvad erfarenheten gifvit
vid handen, icke vore för hög, har motionären anfört, att då Statens södra stambana,
på en längd af 5 mil, med en banrayon af 29 qvadratmil och en befolkning
af 6,600 personer på qvadratmilen, samt Malmö stad med 15,800 innevånare
till ändpunkt, under tiden från den 1 Oktober 1858 till och med September
1859 inbringat 226,556 R:dr, så skulle Stockholm—Upsala-banan, af
6 mils längd med 35 qvadratmils banrayon, 2,100 personer på qvadratmilen
och Stockholm med 101,500 personer till ändpunkt å ena sidan, inbringa årligen
670,674 R:dr. I kalkylen vore den årliga inkomsten upptagen, genast efter
banans öppnande och då deruti inbegrepes de 117,500 R:dr, som borde afdragas
för sjötransporten, till endast 578,172 R:dr, och, sedan trafiken ökats, till
650,000 R:dr, allt Riksmynt. Drift- och underhålls-kostnaden utvisade för södra
stambanan en summa af 205,181 R:dr, och skulle således för Stockholm—-Upsala-banan
blifva 246,222 R:dr, hvaremot den uti kalkylen blifvit beräknad till
232,500 R:dr; men dels hade denna summa, fördelad per mil, visat sig vara
tillräcklig vid Gefle — Fablu-banan, och dels måste driftkostnaden blifva större
vid en bana, hvilken, såsom förhållandet vore med den fullbordade delen af
södra stambanan, det vore meningen att vidare utsträcka. — Statens risk vid
att lemna den äskade räntegarantien borde således kunna antagas blifva ringa
4
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 160.
om ens någon, och det vore endast under byggnadstiden, eller under omkring
3 år, som Staten behöfde utgifva räntegarantien med tillsammans högst 600,000
R:dr eller 200,000 R:dr årligen, till fyllande af hvilken summa kunde anslås
den behållning Statens redan öppnade stambanor lemnade. Med anledning af
hvad motionären sålunda och i öfrigt anfört, har motionären föreslagit att det
bolag, som bildat sig för anläggande af jernväg emellan Stockholm och Upsala,
uti den af Kongl. Maj:t vid sednaste riksmöte nådigst föreslagna rigtning, måtte
tillförsäkras 4 procents årlig räntegaranti å den till ett belopp af 5,004,867
Riksdaler Riksmynt beräknade anläggningskostnaden, mot nedannämnde vilkor
och förbindelser:
l:o att bolaget eger upptaga ett amorteringslån, motsvarande den af Staten
lemnade räntegarantien;
2:o att bolaget tecknar sig minst för skilnaden emellan förutnämnde låne
O
O
summa och anläggningskostnaden;
3:o att alctie-egarne först inbetala hälften af nämnde skilnad;
4:o att derefter lånet med den af Staten garanterade räntan får upptagas,
hvarefter aktie-egarne inbetala hvad af dess återstående teckningsbelopp kan finnas
behöfligt att för bolagets räkning använda;
5:o att å hela den erhållna lånesumman beräknas en procent årligen till
kapital-afbetalning.
6:o att af hvarje års nettobehållning för trafiken, först afgår hvad som
erfordras till ränta och amortering af lånet;
7:o att derefter återstoden af nämnde behållning utdelas till aktie-egarne;
8:o att då aktie-egarne erhålla 6 procent å af dem inbetaide medel, öfverskottet
af den årliga behållningen skall användas: ':del till ytterligare amortering
af lånet och j:delar till utdelning på aktie-egarne;
9:o att Statens räntegaranti upphör så snart lånet är till fullo betaldt;
10:o att bolaget förbinder sig anlägga jernvägen, efter uppgjorda och af
Kongl. Majit godkända ritningar, uti den för Statens jernbanor, och enkelbana,
bestämda spårvidd; och
11 :o att Staten erhåller rättighet lösa banan när den det vill, mot erläggande
af hela anläggningskostnaden med sex procents förhöjning om banan löses
under de första fem åren efter den dag, då densamma till hela dess längd blifvit
för trafiken öppnad, och med 4 procents förhöjning om den löses under derpåföljande
fem åren, samt derefter utan förhöjning; hvarjemte, derest nettobehållningen
af trafiken på jernvägen ej lemnat aktie-egarne 5 procent årlig ränta å af
dem inbetaide medel, Staten erlägger fyllnaden uti dessa 5 procent; — hvarförutan
blifvit hemstäldt att bolaget måtte erhålla samma skattefrihet, som blifvit
beviljad Köping — Hults- och Fahlu — Gefle jernvägs-, Göta kanals och andra dylika
bolag, och jemväl beviljas samma rättigheter, som, uti § 151, punkt 12, af
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 160.
5
1853 och 1854 arens riksdags reglemente för Rikets Ständers Riksgälds-kontor,
blifvit Fahlu—Gefle jernväg«bolaget lemnade.
Uti ett sedermera, hos Ridderskapet och Adeln aflemnadt samt till StatsUtskottet
remitteradt anförande har Grefve Taube tillkännagifvit, att, enär förenämnda
bolag med sin begäran om räntegaranti endast åsyftat att möjliggöra
låns upptagande, för att, derest aktieteckningen ej skulle uppgå till hela anläggningskostnaden,
likväl kunna fullborda företaget, och det tycktes visa sig att
alla för Staten disponibla medel möjligen blefve behöfliga för andra ändamål
samt således hinder torde möta för räntans utgående under byggnadsåren, hade
Styrelsen och delegerade i samma bolag beslutat att endast begära, att den
ifrågaställda räntegarantien finge taga sin början först då jernvägen blifvit till
hela sin längd för trafiken öppnad, men densamma då bestämmas till 4 procent
på såväl anläggningskostnaden som den derå under byggnadstiden erforderliga
räntan; — i anledning hvaraf motionären till sitt förut framställda förslag gjort
det tillägg, att bolaget måtte tillförsäkras 4 procent årlig räntegaranti å 5,500,000
R:dr R:mt, hvilken garanti ej skulle vidtaga förrän banan blifvit till hela dess
längd för trafiken öppnad, som borde ske sednast inom 4:de året från den dag
banans byggande påbörjades.
b) Från Stockholm öfver Stäkessund genom Upland och Westmanland till
Sagan i sistnämnda län, för åstadkommande af hvilken jernvägsanläggning, på
sätt en rörande densamma hos Ridderskapet och Adeln af herr Oxehufvud, A. R.,
väckt motion innehåller, bolag vore bildadt; i sammanhang hvarmed, enligt hvad
motionären derjemte tillkännagifvit, vore ifrågasatt att genom ett särskildt bolag
anlägga en jernväg från Westerås till förutnämnda trakt och vidare till Köping,
för att sammanbindas med Köping—Hult-banan. Om de sålunda ifrågaställda
jern vägsförbindelserna komme till stånd och tillika det af Kongl. Majit
framställda förslaget angående sammanbindningsbanan från Hallsberg till Orebro
bifölles, så skulle, enligt motionärens anförande, äfven provinserna norr
om Mälaren komma i åtnjutande af jernvägsförbindelse med hufvudstaden och
öfriga delar af riket, och den strid, som förevarit om jernvägssträckningen norr
eller söder om Mälaren, slutas på ett för alla tillfredsställande sätt. En jernvägsförbindelse
med hufvudstaden vore för mellersta och nordvestra Sverige med
en icke obetydlig del af hela landets spanmålsproduktion samt största delen af
rikets jerntillverkning, och med Stockholm till enda exportort, en lifsfråga, och
äfven för nämnde stad, hvars kommunikationer med de norra orterna, enligt de
af Jernvägs-kommittéen meddelade upplysningar, uppginge till omkring 70 procent,
då rörelsen åt söder endast utgjorde 30 procent af det hela, måste denna jernvägsförbindelse
vara af vigt, enär, utan densamma, öfver hälften af året kommunikationen
för Westmanlands och Nerikes bergslager blefve lättare med Göteborg
än med Stockholm, och det vore att befara, att de fördelar förstnämnde stad
genom sitt läge vid vestra kusten och hela året öppna sjöfart erbjöde, skulle
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
leda derhän, att rörelsen äfven från det mellersta och nordvestra Sverige droge
sig ditåt. Skulle nu derjemte, då norra stambanan en gång komrne till stånd,
denna i städerna Gefle och Upsalas förenade intresse dragas i krok öfver sist
nämnda
stad, hvarigenom denna väg blefve längre än den i sammanhang dermed
föreslagna vägen från Sala till Gefle, så komrne sistnämnda stad att med Göte
O
O 7
borg dela handeln med bergslagerna, som för närvarande utgjorde Stockholms
förnämsta rörelse, hvars bortflyttande skulle helt och hållet tillintetgöra hufvudstadens
handel. I strid mot den i öfrigt uttalade åsigten att jernvägarne borde
dragas den ginaste vägen, och med afvikande från den af Chefen för Statens
O O o 7
jernvägsbyggnader vid sednaste riksdag angifna diagonal, enligt hvilken jernvägen
från Stockholm borde gå emot Sala, skulle, enligt Jernvägs-kommittéens förslag
sistbex-örda bana dragas i krok öfver Upsala och såmedelst förlängas med
11 mil, ehuru, enligt motionärens åsigt, den lilla staden Upsala icke vore en
ort af deri betydenhet, att hela det öfriga norra och vestra Sverige äfvensom
hufvudstadens intresse samt angelägenheten af hufvudstadens förbindelse med en
stor och betydande del af riket borde uppoffras för undanrödjande af den farhåga
staden Upsala hyste för en medtäflare vid Örsundsbro eller endast för att
erhålla -J timmas kortare väg emellan Upsala och Stockholm. Oberäknadt den
genom jernvägens dragande öfver Upsala uppkommande tillökning i våglängden,
vore jemväl terrängförhållandena gynnsammare för den direkt på Sala gående
rigtningen, enär lutningarne af 1 på 100 på den förra linien öfverstege enahanda
lutning på den sednare med cn längd af 33,000 fot, hvaraf äfven följde
att kostnaden för vägen öfver Upsala med nära 200,000 R:dr öfverstege kostnaden
för vägen rakt på Sala, äfven om i sammanhang dermed byggdes en föreningsbana
från Örsundsbro till Upsala, hvaremot, derest anläggningen af denna
sistnämnda, såsom andra bibanor, öfverlemnades åt den enskilda företagsamheten,
uppstode en besparing för Staten af 1,800,000 R:dr. Men äfven om vägen
emellan Örsundsbro och Upsala byggdes af Staten, visade sig det ofördelaktiga
i terrängen för banan öfver Upsala deraf, att ehuru Staten på detta sätt komrne
att bygga 1 mil 4,700 fot längre jernväg än om banan ginge öfver Upsala,
kostnaden dock blefve 200,000 R:dr mindre. Till bemötande häraf hade Jernvägs-kommittéen
invändt, att deremot underhållskostnaden för en mils jernväg,
som öfverstege räntan på berörde 200,000 R:dr, inbesparades; men detta förutsatte
ett så olyckligt förhållande, att trafiken på denna mils väg i den bördigaste
delen af Upland icke komme att lemna det ringaste bidrag till underhållskostnaden,
och skulle, enligt motionärens förmenande, konseqvent genomfördt,
ledas dertill, att det vore en lycka ju mindre jernväg funnes i landet. Hvad
anginge de af Kommittéen föranstaltade trafikberäkningar, på grund hvaraf
Kommittéen antagit att trafiken på den östra vägen vore starkare än på den
vestra, så vore dessa beräkningar icke tillförlitliga. Kommittéen hade nemligen
uppdragit dels åt en vid Rotebro särskildt anställd person, dels åt arrendato
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
7
rerne af broarne vid Stäket och Ekolsund att hålla räkning öfver trafiken å
nämnda ställen; men härvid förekomme att anmärka, dels det fysiskt omöjliga
för en person att hela dygnet om hålla räkning öfver trafiken vid Rotebro som
till en stor del egde rum nattetid, dels att bro-arrendatorerne af farhåga att
deras arrenden, till följd af en upptäckt större trafik skulle ökas, hade ett bestämdt
intresse att nedsätta trafiken. De meddelade uppgifternas otillförlitlighet,
som genom samtidigt verkställd räkning af andra personer blifvit styrkt, ådagalades
ytterligare deraf, att vid Ekolsund, under den tid räkningen omfattat, icke
skulle passerat mera än 210 till 383 hästar i månaden eller per dag 7 till 12
hästar, hvilket af hvar och en, som egde kännedom om denna väg, måste inses
vara omöjligt. Beträffande valet af Stäket såsom plats för anställande af jemförande
räkning, borde anmärkas, dels att denna ort vore belägen i mil längre
ifrån Stockholm än Rotebro, en omständighet, som, med afseende derå att trafiken
från den närmaste trakten intill hufvudstaden vore starkast, förtjenade afseende,
dels att icke mindre än tre vägar hitom Stäket stötte till den allmänna
landsvägen. Den rätta punkten för anställande af räkningen hade, enligt motionärens
åsigt, varit Barkarby, eller mil bortom detta ställe. Dagböckerna vid
Barkarby och Rotebro för år 1855 visade också, i motsats till hvad Kommittéen
uppgifvit, en betydlig mindre skilnad i antalet af utgångna hästar, nemligen vid
den förra gästgifvaregården 2,956 och vid den sednare 3,814 hästar, hvilken
skilnad dessutom förklarades af det kända, ehuru af Kommittéen förbisedda förhållandet,
att just under vintermånaderna, då trafiken vore starkast, en stor del
af densamma från Upland och Westmanland ginge öfver isarne förbi Barkarby,
men deremot isvägen för trafiken öster om Sigtunafjerden ginge öfver Rotebro. —
Då otillförlitligheten af uppgifterna om den trafik, hvarå jernbanans dragande
öfver Upsala hufvudsakligen grundats, vore ådagalagd och följaktligen intet giltigt
skäl återstode emot de redan anförda för den raka rigtningen, har motionären
föreslagit, att Rikets Ständer måtte åt det bolag, som bildat sig för anläggande
af jernväg från Stockholm till Sagån, bevilja ett låneunderstöd till -  af den beräknade kostnadssumman, eller 4,776,525 R:dr, mot enahanda vilkor,
som blifvit Gefle—Dala jernvägsbolag medgifna, eller ock att Rikets Ständer måtte
bevilja räntegaranti af antingen 5 procent på halfva eller 4 procent på hela den
för jernvägen beräknade kostnadssumman, 7,165,000 R:dr, mot rättighet för
Staten att, på af Rikets Ständer bestämda vilkor, inlösa banan.
c) Från Arboga till Köping. Då förslaget om utförande af denna jernvägsanläggning
eger gemenskap med och förutsätter bifall till den gjorda framställningen
om inlösen af Köping—Hult-bolagets jernväg, har Utskottet ansett
denna sednare fråga böra här omnämnas, för att i sammanhang med den förra
pröfvas och afgöras. Uti ett hos Ridderskapet och Adeln aflemnadt memorial
har nemligen Friherre von Schulzenheim, David, föreslagit att Rikets Ständer
måtte ingå till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
låta underhandla med Styrelsen för aktiebolaget för jernväg mellan Köping och
Hult om inlösen af den s. k. Köping—Hult-banan för Statens räkning på hufvudsaklig
grund af det utaf nämnde Bolags Styrelse förut gjorde anbudet, att
i liqvid emottaga Statens obligationer på 40 års betalningstid; varande till stöd
för denna framställning anfördt: att berörde fråga, vid hvilken Rikets Ständer
efter pröfning deraf, under sistlidne riksdag, ej ansåge sig böra fästa något afseende,
nu befunne sig på en annan ståndpunkt, emedan i samma stund den
vestra stambanan vore färdigbyggd till Orebro och satt i förbindelse med de
norrut derifrån löpande jernvägarne, hvilket med säkerhet kunde antagas skola
ske under nästa statsreglerings-period, vore genom öppnandet af en kommunikationsled
mellan det mellersta Sverges bergslager och Göta kanal, som i sådant
fall torde kunna anses i det närmaste lika betydande med hamnar vid Wenern
och Wettern, det ändamål uppnådt, sorn af Rikets Ständer vid 1850—1851
årens riksdag ansågs både för det allmänna, och isynnerhet för de kring
nämnda sjöar och Mälaren belägna landskap, af så stor vigt, att för dess ernående
af Rikets Ständer beviljades Statens garanti af 5 proc. ränta å anläggningskostnaden,
5,000,000 R:dr B:ko, åt det bolag, som ville åtaga sig utförandet af
detta företag; — att om Staten öfvertoge Köping—Hult-banan och denna inninge
i de3S jernvägs-system, borde sådant leda till ömsesidigt förenklad förvaltning
och minskade omkostnader för trafikens bedrifvande; — att Staten
skulle undvika hvarje direkt utgift för fraktandet af den sannolikt ej obetydliga
qvantitet materialier, som på den ifrågavarande jernvägen komme att forslas för
byggnaden af stambanan i trakten af Orebro, samt för anläggningen af derför
behöfliga byggnader, magasiner och verkstäder i nämnde stad; — samt att Köping—Hult-banan,
utan allt tvifvel, skulle kunna inlösas till ett billigare pris
nu, än hvad dess egare kunde vilja förbehålla sig, då densamma, en gång satt
i förbindelse med stambanan och Wettern, komme i åtnjutande af en större
trafik och deraf följande inkomster, hvilket då i förening borde förläna den ett
högre värde, än hvartill den nu kunde uppskattas, under det Staten föga skulle
hafva känning af att 3 år förr börja inlösen af de 40-åriga stats-obligationerna.
Jemte förordande af ofvanberörde framställning, angående inlösen för Statens
räkning af den genom enskildt bolags försorg anlagda jernbanan emellan
örebro och Arboga, och under förutsättning att densamma vunne önskad framgång,
har, medelst afgifven motion Herr Oskar Schenström inom Borgare-Ståndet
föreslagit, att Rikets Ständer i sådant fall äfven måtte ställa medel till disposition
af Chefen för Statens jernvägs-byggnader, på det han måtte sättas i tillfälle
att, samtidigt med byggande af vägen mellan Hallsberg och Örebro, fullborda
den redan bearbetade korta vägen från Arboga till Köping; i hvilket afseende
motionären, jemte åberopande af skäl sorn vore allmänt kända, fästat uppmärksamheten
derå huru vigtigt det för Statsverket vore, att så fort som möjligt
göra
O
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
9
göra fruktbärande de på denna vägsträcka nedlagde 450,000 R:dr med en jemförelsevis
obetydlig summa.
d) Från Lindesberg till Frövi station på Köping—Hults-bolagets jernvåg,
hvilken bana, i längd utgörande 1 mil 21,600 fot, och afsedd att erhålla samma
spårvidd, sorn den sednare jernvägen, samt att, likasom denna, med lokomotiv
begagnas, blifvit beräknad till en kostnad af 900,000 R:dr R:mt. För denna
jernvägsbyggnad, om hvars understödjande fråga vid de 2:ne nästföregående riksdagarna
jemväl varit väckt, hafva, uti motion inom Borgare-ståndet Herr A. L.
Holmqvist samt inom Bonde-ståndet Riksdags-fullmägtigen Jolian Lekberg från
Orebro län, under hänvisning till och åberopande af de upplysningar, som dels
i Stats-Utskottets vid nämnde riksdagar afgifne Utlåtanden N:ris 274 och 235,
dels i sednaste .Ternvägs-komtnittéens Betänkande innefattas, föreslagit att Rikets
Ständer måtte, såsom statslån, mot 2 procent ränta och 1 procent amortering,
anvisa en summa af 600,000 R:dr, att utgå sedan ett bolag bildat sig med
O Ö O
åtagen nöjaktig förbindelse att tillskjuta den öfriga delen af kostnadssumman
samt att för byggnadens fullbordande ansvara.
e) Från Askersund till Gatugårda, 2 mil 10,000 fot, med en anläggningskostnad
af 2,547,485 R:dr Runt. Under åberopande af de utaf Kongl. Kommittéen
för jernvägsundersökningar i riket, uti dess sistlidet år afgifna Betänkande,
anförde grunder i afseende å behofvet och fördelen af en jernvägsbibanas
anläggande från Askersund till vestra stambanan, har Herr G. O. Sundblad uti
en inom Borgare-ståndet väckt motion anhållit, att nämnde bibana, hvilken såväl
i strategiskt hänseende sorn för hufvudbanan vore af vigt, måtte samtidigt med
C* Ö 7 O
vestra stambanan företagas till utförande och fullbordas under nästingående statsregleringsperiod.
f) Från Arvika till Norska gränsen. För anläggande af denna jernväg,
om 31 mils längd, samt, i sammanhang dermed, för upprensning och fördjupning
af Byelfvens segelled, har, på de i Koinmitterades underdåniga Betänkande
anförde skäl, Riksdags-fullmägtigen Per Persson från Wermlands län, med hvilken
Riksdags-fullmägtigen Olof Olsson från Olebyn af samma län sig förenat,
inom Bonde-Ståndet föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja en summa af
4,406,304 R:dr R:mt, hvartill kostnaden för detta företag blifvit beräknad, eller
ock, om tillräckliga medel nu saknades, att Rikets Ständer ville anvisa 1,000,000
R:dr till arbetets påbörjande, såsom med hamnbyggnad, planering och bangård
m. m.
g) Från Borås, eller någon annan plats i den skogrikare delen af Elfsborgs
län: till Warberg. Uppå dertill af Magistraten, stadens äldste samt Handelsoch
Handtverks-föreningen i Warberg meddelad anmodan, har representanten för
nämnde stad, Herr Alfred Grenander, uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion
föreslagit, att bland de statsjernbanor, som under innevarande riksdag komme
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 31 Häft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
att beslutas, jemväl måtte upptagas en bana emellan Borås, eller någon annan
plats i den skogrikare delen af Elfsborgs län, och Warberg samt att erforderlige
medel måtte anvisas för denna jernbana, rörande hvilken undersökning vore
verkställd, förslag upprättadt samt Utlåtande år 1852 afgifvet af Grefve A. E.
von Rosen, och hvars anläggning, vid sammanträde inför Konungens Befallningshafvande
i Halmstad den 7 September 1858, blifvit af länets tillstädeskomne
innevånare enhälligt förordad.
7() Från Landskrona till stationen Eslöf vid södra stambanan. Förslag härom
hafva blifvit väckte, inom Borgare-Ståndet af Landskrona stads ombud Herr J.
' Ö
Ödmansson, som, med förmälan att anläggningen af nämnde bana, i längd utgörande
3 mil och beräknad till en kostnad af 1,500,000 R:dr Rimt, vore öfvertagen
af ett aktiebolag, som redan tecknat aktier för en tredjedel af kostnadssumman
eller 500,000 R:dr, anfört att, under de sistförflutne åren, handel och
industri uti Landskrona betydligt tilltagit, tullintraderna derstädes under flera år
uppgått i medeltal till 400,000 R:dr, och den årliga exporten af spanmål utgjort
70 till 100,000 tunnor. Stadens af naturen danade förträffliga hamn,
med ett djup af 30 till 34 fot, vore under vintertiden merendels öppen för
sjöfarten, hvarigenom kommunikation med utlandet äfven under denna årstid vore
betryggad. Den landsbygd, som banan hufvudsakligen komme att genomskära,
vore en af de bördigaste inom provinsen Skåne och den folkrikaste i vårt land,
enär densamma räknade 9,180 personer på qvadratmilen. Då det ifrågavarande
företaget således skulle blifva gagnelig;t icke allenast för Landskrona stad och
orten deromkring, utan äfven för landet i allmänhet, har motionären hemställt
att Rikets Ständer måtte för anläggning af omförmälda bana, bevilja ett lån å
-f- af den beräknade kostnaden, på de vilkor och med de förbindelser, under
hvilka lika beskaffade lån beviljades andra kommuner, samt att Statens rörliga
materiel måtte få begagnas för trafikens bedrifvande på denna bana. — Inom
Bonde-Ståndet har Riksdags-fullmägtigen Nils Olsson från Malmöhus län hemställt
O O O
att för nämnde företags utförande måtte beviljas ett lån å en million R:dr, mot
billiga ränte- och amorteringsvilkor.
i) Frän Helsingborg till södra stambanan. Rörande denna jern vägsförbindelse
hafva motioner blifvit väckte, dels inom Borgare-ståndet af representanten
för Helsingborgs stad Herr J. K. L. Eneman, som föreslagit att Rikets Ständer
till det bolag, hvilket komme att bildas för anläggande af en sammanbindningsbana
emellan staden Helsingborg och södra stambanan i den mest ändamålsen
O
O
liga riktning, måtte, under de vilkor, hvilka för lån af Staten till andra jernvägsföretag
blifvit bestämda, bevilja ett låneunderstöd, motsvarande f af det belopp,
hvartill kostnaden för denna jernväg, enligt kostnadsförslag, komme att
uppgå; — dels inom Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen Sven Rosenberg
från Christianstads län, att Rikets Ständer för en bana i sträckning från Helsingborg
till södra stambanan måtte bevilja, såsom anslag j, och såsom lån, mot
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
11
föreslcrifven årlig ränta och säkerhet i blifvande hananläggningen, ’ af blifvande
kostnadssumman, mot det att bolaget anskaffade återstående tredjedelen; eller
ock, i fall detta ej kunde ske, att Staten måtte ikläda sig räntegaranti, lika med
hvad som blifvit föreslaget för Stockholm—-Upsala-banan, bolaget i sådan händelse
förbehållet att med något utländskt hus kontrahera om arbetet; — varande,
enligt hvad motionerna innehålla, aktieteckning för bildande af bolag påbegynt
och förberedande undersökningar företagna, men planritningar och kostnadsförslag
ännu ej fullbordade eller aflemnade.
kj Från Christianstad till södra stambanan. För åstadkommande af en bibana,
med enkelt spår och samma spårvidd som Statens södra stambana, från
Christianstad och till sistnämnde bana norr om Finjasjön, alternativt till Läreda
eller Sjörröd, och således, efter den riktning som för södra stambanan numera
blifvit bestämd, till Läreda, utgörande i längd 2 mil 21,000 fot och, med in
beräkning
af erforderlig rörelsemateriel, uppgående till en kostnad af 1,738,000
R:dr R:mt, har, under förutsättning att, för trafikens besörjande, Statens rörelsemateriel
komme att användas emot åtnjutande af viss andel utaf blifvande bruttoinkomster,
hvarigenom anläggningskostnaden minskades till 1,500,000 R:dr,
blifvit föreslaget, inom Borgare-ståndet af Herr A. F. Ericson, att Rikets Ständer
åt ett bolag, som bildat sig för företagets utförande, måtte anvisa ett anslag,
motsvarande j af sagde kostnad, eller 500,000 R:dr, samt ett lån å
samma belopp, eller likaledes 500,000 R:dr, emot den billiga ränta och amortering,
som för andra dylika företag blifvit bestämde; eller ock att, på sätt en
af Herr Stiernsvärd, R. H., hos Ridderskapet och Adeln väckt, motion* innehåller,
ett lån måtte bolaget beviljas å 1,200,000 R:dr, emot så låg ränta och amortering,
som lämpligt syntes, samt i beggedera fallen, under vilkor att öfrige kostnader
skulle af bolaget bestridas. För den händelse att intet af berörde 2:ne förslag
skall vinna afseende och framgång, har, uti ett inom Preste-Ståndet afgifvet
anförande, Kyrkoherden Ternström gjort framställning om den ifrågaställa jernvägsanläggningens
öfverlåtande åt ett engelskt bolag, hvars hufvudmän vore engelske
ingeniörerne J. N. Milner, W. P. Gäle och J. Smith, under de vilkor
desse, enligt infordradt och aflemnadf anbud sig betingat, nemligen mot en af
Svenska Staten på en tid af 50 år garanterad årlig inkomst af banan, motsvarande
5 procent ränta å ett kapital af 130,000 P. St. eller omkring 2,340,000
R:dr R‘.mt, hvartill anlätrgminsrskostnaden bemälde ingeniörer ansetts skola
oo o o
uppgå; hvaremot, enligt samme motionärs förslag, derest Staten garanterade bolaget
sagde årliga inkomst, staden Christianstad och orten deromkring skulle å
sin sida lemna Staten en kontragaranti för halfva räntebeloppet, på de grunder
som kunde antagas, så att Staten egentligen iklädde sig ansvarighet för blott 2 ^
procent af den uppgifna kapitalsumman. Hufvudpunkterna i det förslag till
öfvertagande af jernbane-anläggningen emellan Christianstad och södra stambanan,
som, efter anmodan, blifvit af Herrar Milner, Gäle och Smith till Interims-direk
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
tionen för samma jernvägs-anläggning aflemnadt, vore, enligt ett motionären tillställdt
utdrag af direktionens protokoll, följande:
Art. 1. Den föreslagna bibanan börjar å den punkt vid södra stambanan,
der, i trakten af Finja sjö, nästa station norr om Sösdala, stationen kommer att
inrättas och slutar sydvest om Långebro vid Christianstad.
Art. 2. Arbetet utföres till bana med enkelt spår, af lika dimensioner
som på stambanan, med nödiga utvidgningar vid stationerna och bangårdarna.
Art. 3. Entreprenörerna bekosta och anskaffa allt, som erfordras för en
fullständig anläggning af banan, med hvad dertill hörer, såsom bryggor, täckta
diken (culverts), sidodiken med stängsel, grindar, stationsbyggnader och vakthus.
Art, 4. Entreprenörerna anskaffa och bekosta en elektrisk telegraf med
nödiga apparater för jernvägens behof vid alla de särskilda stationerna.
Art. 5. Entreprenörerna bekosta och anskaffa lokomotiver och trafikvag
nar
samt all nödig rörelse-materiel till ifrågavarande bibana.
Art. 6. Entreprenörerna förbehålla sig och garanteras eganderätten till bibanan
under en tid af 50 år och draga under denna tid inkomsten deraf.
Art. 7. Staten garanterar entreprenörerna en årlig inkomst af banan,
motsvarande 5 procent ränta på ett kapital af J2? 130,000, utgörande det be
lopp
entreprenörerna afse för utförandet af bananläggningen.
Art. 8. Entreprenörerna förbinda sig att under förutnämnda tid af 50 år
vidmagthålla banan med allt hvad dertill hörer, samt att aflöna tillräcklig tjenstepersonal,
såsom maskinister, uppsyningsman, bokförare etc., som till banans
och trafikens ordentliga skötande erfordras, samt utfästa sig att, efter nämnde
tids förlopp, utan afgift, till Staten öfverlemna banan med lokomotiver och rörelsemateriel
och allt annat som dertill hörer.
Art. 9. Entreprenörerna förbehålla sig rättighet att, efter gällande lagar,
få inköpa nödig jord, som erfordras för bananläggningen och arbetets utförande.
Art. 10. Entreprenörerna förbehålla sig x-ättighet att tullfritt till riket få
införa all den materiel, som för anläorsrninffen erfordras.
7 o
Art. 11. Banan anlägges i öfverensstämmelse med plan, som underställes
Kongl. Maj:ts pröfning.”
Beträffande den olika kostnad, som, enligt det ofvan förut angifna, af Ofverste-löjtnanten
m. m. Beijer upprättade, och enligt det engelska bolagets förslag,
skulle för bananläggningens utförande erfordras, har motionären anmärkt,
att, i betraktande af bolagets förbindelser i artiklarne 1, 3, 4, 5 och 8, utöfver
de uti den enligt förra förslaget till l-J million beräknade kostnadssumman
inbegripne stipulationer, torde slutsumman, när allt blefve färdigt, icke synnerligen
öfverstiga hvad banan skulle kosta, om vid dess anläggande, Ofverste
löjtnanten Beijers förslag lades till grund. Med den äskade statsgarantien förhölle
det sig efter motionärens uppfattning, sålunda: Staten borgade entrepre
nörerna
för en årlig inkomst af banan, motsvarande 5 procents ränta å
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
13
130.000 under en tid af 50 år. Af dessa 5 procent finge antagligen 1 procent
beräknas såsom amortering eller kapital-afbetalning och de återstående 4
procent såsom ränta. Ärliga räntan å 5 procent å 130,000 St. eller
2.340.000 R:dr utgjorde 117,000 R:dr. Om nu det lyckliga fall inträffade,
att banans afkastning stege till mer än 5 procent, hvilket med visshet kunde
antagas ske, derest, tillika med den ifrågavarande, en bibana komme till stånd
från Helsingborg till Finjasjön, så amorterades förlagskapitalet med öfverskottet,
och ju mera kapitalet förminskades, desto lägre blefve räntebeloppet. Antoges
åter att årliga afkastningen stege till 5 procent, så komme någon räntebetalning
alldeles icke i fråga. Såsom otvifvelaktigt visst och säkert kunde i alla händelser
antagas, att inkomsten af banan aldrig komme att understiga 3 procent,
då Staten hade endast 2 procent att svara för, eller 46,800 R:dr, och rätteligen
endast hälften deraf, eller 23,400 R:dr, enär staden Christianstad och orten
deromkring genom sin motgaranti vore förpligtad att utgöra den andra
hälften, hvadan en årsutgift af 23,400 R:dr vore hvad som i värsta tänkbara
fall kunde komma Staten till last. Vidkommande den föreslagna motgarantien,
som af staden och orten borde lemnäs Staten, mötte flera, dock
måhända mera skenbara, än verkliga svårigheter, med hänseende till grunderna,
å hvilka den borde stödja sig, huru densamma skulle häftas vid fastighet
och göras bindande äfven utan afseende å ombyte af egare och andra förhållanden,
samt huruledes allt hithörande skulle reglementeras, då lagbestämmelser
saknades för ifrågavarande fall. Till jemförelse, för häfvande af dessa svårigheter,
hade motionären föreställt sig återbetalnings-skyldigheten för odlingslån
af allmänna medel, jemte de författningar, af den 13 Juni 1845, den 3
November 1848 och den 20 Juli 1855, hvilka bestämde sättet och säkerheten
för denna återbetalning. Enligt dessa författningar skulle, sedan den låneandel,
för hvars återgäldande hvarje betalningsskyldigt hemman ansvarade, och den summa
som, i följd deraf, till skuldens och den utfästa räntans fulla liqviderande borde
för hvarje hemman årligen erläggas, blifvit bestämde, det sammanlagda afbetalnings-
och ränte-beloppet, från och med det år, då betalnings-skyldigheten vidtoge,
under särskild rubrik, med utsättande af det sista året då betalningen
skulle utgå, såsom ett hemmanet, under sålunda bestämdt antal år, åliggande
allmänt onus, i Jordeboken antecknas och i debetsedeln för hvarje år upptagas
samt af kronobetjeningen uppbäras, i Landtränteriet insättas och särskildt redovisas;
och egde Kronan för de årliga afbetalnings- och räntebeloppen lika rätt
i det hemman, hvilket lånet blifvit påfördt, som för annan afgäld eller ränta af
fast egendom efter 17 Kap. 6 § Handels-balken. Då ämnet för berörde författningar
vore nära beslägtadt med det ifrågavarande, borde med tillämpning
deraf på detta sednare kunna föreskrifvas, att sedan för en fastighet räntegaranti
blifvit ingången för ett till utförande under bestämda vilkor i behörig ordning
stadfästadt arbetsföretag, och beloppet af garantien, i hvad den på fastig
-
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
heten sig belöpte, tilldess maximum blifvit af fastighetsegaren hos Konungens
Befallningshafvande angifven, detta finge i Jordboken antecknas såsom ett fastigheten
under garantitiden åliggande onus i den mån, att, hvad som efter behörigt,
för hvarje år upprättadt och kontrolleradt, bokslut för året till utbetalning
belöpte sig af den räntegaranti, för hvilken fastigheten blifvit antecknad att häfta,
skulle af fastighetsegaren utgöras och af fastigheten utgå med förmånsrätt näst efter
kronans afgäld, enligt nyss åberopade lagrum i Handels-Balken. Uppbörden
torde kunna ställas sålunda, att, å lämplig god tid, innan kronoutskylderna för
året utdebiterades, skulle af en Kommitté, bestående af ett visst antal utaf garanterne
valde ledamöter, bolagets för arbetsföretaget böcker, räkenskaper, förda
i föreskrifven lämplig ordning, granskas för utrönande om och till hvad del föregående
årets behållna inkomst icke lemnat den ränta å anläggningskapitalet, som
blifvit bestämd. Funnes dervid brist, fördelades denna af Kommittéen på samt
lige
garanterne och utsattes huru mycket af hvarje för året skulle tillskjutas.
Fördelnings-instrumentet inlemnades inom bestämd tid till Konungens Befallningshafvande,
som beordrade vederbörande kronobetjening att, efter Jordeboksanteckningarne,
bland kronoutskylderna påföra vederbörande fastighetsegare hvad dem
tillkomme att gälda, och att beloppen jemte nämnda utskylder indrifva och inleverera
till Landtränteriet, der vederbörande bolag skulle få dem uppbära. Denna
utväg för motgarantiens ställande på en fast grund syntes motionären vida lämpligare
än t. ex. inteckning, hvilken, äfven om den, hvilket vore tvifvelaktigt,
skulle medgifvas, i detta afseende af flera skäl vore olämplig, och skulle dessutom
icke medföra framtida ovilkorlig säkerhet, utan förändrade bestämmelser i inteckningsförfattningarne.
Huru berörde motgaranti åter, inom det distrikt, som borde
anses intresseradt för företaget, och deraf droge största gagnet, skulle bildas eller
tillvägabringas, om detta skulle ske medelst sockenstämmor eller sammanträden
inför Konungens Befallningshafvande, kunde, enligt motionärens åsigt, här näppeligen
komma i betraktande. Hvad anginge den andel i garantien, som det ålåge
Statskommunen att ingå uti, så, enär förhållandena der vore något olika mot
landsbygdens och fastigheterna derstädes icke hade så fixeradt, ovilkorligen fortfarande
värde, funnes ingen annan säker norm, hvarefter dess garantidel kunde
uppgöras, än att densamma betraktades som en kommunalafgift, i likhet med
andra sådana, och utginge af Stadens drätselverk. Skulle Staten icke åtnöjas
med den motgaranti, som på detta sätt och dessa grunder blifvit erbjuden, hade
motionären föreställt sig att ingen synnerlig svårighet torde möta för dess tillvägabringande
på annat sätt, så att den kunde blifva antaglig.
Rörande behofvet och fördelarna af den föreslagna jernvägsförbindelsen
finnes i Kyrkoherden Ternströms motion följande, till ett helt sammanfattade framställning.
Enligt Jernvägs-undersöknings-kommittéens, af motionären anförda och
åberopade yttrande skulle nyttan af den ifrågaställa bibanan emellan Christianstad
och södra stambanan vara lätt insedd vid betraktande af den bördiga och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
15
folkrika ort, som den genomskure, äfvensom deraf att den satte stambanan i förbindelse
med Christianstad, som vore säte för Landshöfding och Hofrätt, samt
hvarest ett betydligt militäretablissement. med en del af södra Sverges krigsförråder
vore förlagdt; hvarjemte förmedelst grannskapet med Blekinge gagnet af
denna bana sträckte sig äfven till nämnde provins. Då äfven upplyst vore att
landsvägen mellan Christianstad och Malmö vore en af de mest befarna i landet,
kunde det förutsättas, att persontrafiken på en jernbana, som direkt förenade
de båda städerna, borde blifva särdeles liflig och i betydlig mån öka rörelsen
och inkomsterna på Statens södra stambana; och då dessutom riktningen af bibanan
till Christianstad på ett tillfredsställande sätt öfverensstämde med afsigten
att utsträcka verksamheten af Statens stambanor till folkrika och produktiva orter,
hade på grund häraf Kommittéen ansett denna bibana vara förtjent att af
det allmänna understödjas. Till dessa af Kommittéen anförda skäl har motionären
ansett sig böra tillägga följande, nemligen: att Kongl. Maj:t i Sin nådiga
Proposition utmärkt denna bana såsom blifvande af stort gagn för orten; att
Staden Christianstad, jemte det, att den vore säte för Landshöfding och Hofrätt,
bade ett högre elementarläroverk, som droge många lärjungar till sig och att
nämnda stad vore ståndläger för hela Wendes Kongl. Artilleri-regemente med
dess betydliga krigsmateriel och utredning; att staden i sednare tider mycket lidit
af eldsvådor och farsoter, men ändock ville för sin del efter yttersta förmåga
göra uppoffringar för tillvägabringande af ifrågavarande bana; att den hade en
redan betydlig handel, men att denna tillika med hela ortens vidare uppblomstring
i ekonomiskt välstånd skulle i märkbar mån ökas genom berörde bana;
att öppen och fullt farbar segelled till Åhus genom ett engelskt bolag bereddes
och nu vore under arbete, medelst kanalgräfning och Helgeåns io-envallnino-, i
J o o o ö
följd hvaraf denna vattenkommunikation komme i förbindelse med jernvägen och
vore ett vidare befordringsmedel för stadens uppkomst; att en bibana i vester
från Helsingborg, anslutande till stambanan vid samma punkt som Christianstadsbanan,
starkt vore i fråga och väl förr eller sednare måste komma till stånd,
hvarigenom handeln per transito skulle i väsendtlig mån uppbringa dessa båda
städer till välmåga och tillskynda Staten och landet oberäkneliga fördelar; att
~ * O
Torsebro med sitt krutbruk, sitt kronomagasin och sina många qvarnar, från
hvilka sednare hela norra Skåne och en del af Småland försåges med gryn,
hvetemjöl m. m., låge i Stadens och den tillämnade banans grannskap; att då
för det mellersta Sverige, hvilket dock redan hade en mängd kommunikationer,
gjordes så mycket till deras ökande, borde äfven södra Sverige och särskildt
Skåne, som ansåges för det rikaste och vore det bördigaste landskap i riket, ses
tillgodo i detta afseende; att om ej Rikets Ständer vid innevarande riksdag tone
o ° O O
denna angelägenhet i öfvervägande, samt på ett eller annat sätt beredde medel
till företagets genomförande, skulle staden Christianstad, hvarifrån handel, rörelse
och trafik redan börjat att draga sig söderut, nedsjunka tid en obetydlig fläck,
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
och detta menligt inverka på hela orten; att, om det ock ansåges för en vinst,
att få stambanorna färdigbyggda, så vore det likväl en gifven förlast, att förbise
bibanans till Christianstad oumbärlighet, och uppskjuta med densammas utförande,
hvilken förlust torde vara större, än den förespeglade vinsten af stambanan ; samt
att ändtligen det visat sig, att den något öfver 6 mil långa jernvägen mellan
Malmö och Sösdala afkastat mera på lika lång tid, än den något öfver 17 mil
långa jernvägen mellan Göteborg och Töreboda, hvaraf kunde med någorlunda
säkerhet slutas, huru mycket betydligare afkastningen skulle blifva om Christianstad
o-enom en bibana sammanbundes med stambanan.
C
l) Från Ystad till södra stambanan vid Eslöf. Med afseende å de bördiga
och folkrika trakter denna bana, å en längd af 6-j mil, skulle genomgå, och
vioten af förbindelse emellan södra stambanan och Ystad i anseende till den
O
lätta öfvergången derifrån till Stralsund, hvarifrån jernväg till Berlin vore af
Kongl. Preussiska regeringen beslutad, har, uti en inom Borgare-Ståndet väckt
motion, representanten för Ystads samhälle Herr P. C. Famberg hemställt, att
bland de statsjernbanor, som under innevarande riksdag komme att beslutas,
måtte upptagas en bana från Ystad, att vid Eslöf sammanstöta med södra stambanan,
samt att Rikets Ständer för denna sammanbindningsbana måtte anvisa
ett statsanslag, stort 3,250,000 R:dr Runt, eller ock att, på sätt jemväl inom
Bonde-Ståndet af vice talmannen Ola Svensson från Malmöhus län blifvit föreslaget,
hälften af nämnde summa måtte anslås till utgående under nu instundande
statsreglerings-period, på det att arbetet å banan skyndsamt måtte kunna
påbörjas; varande af motionärerna uppmärksamheten särskildt fästad å staden
Ystads fördelaktiga hamn, som genom derstädes nu pågående muddringsai-bete
erhölle ett för större fartyg tillräckligt djup, och der isbeläggning icke egde runi
mer än hvart 5:te eller 10:de år, samt hvarifrån följaktligen under alla årstider
kunde påräknas den säkraste kommunikationen med kontinenten.
Enligt hvad motionären Herr Lamberg uti ett sedermera till Utskottet
aflemnadt anförande tillkännagifvit, och det till Utskottet derjemte aflemnade kostnadsförslaget
öfver den ifrågavarande jernvägsanläggningen utvisar, skulle kostnaden
för banan uppgå till 4,925,000 R:dr, och således till mera än hvad i Herr
Lambergs motion uppgifvits, hvilket motionären, efter erhållen närmare kännedom
om förhållandet, ansett sig böra till rättelse meddela.
Under Utskottets pröfning af ofvan anförde framställningar, derigenom
Statens medverkan för åstadkommande af jernvägsanläggningar, såväl genom direkta
-
Stats-Utskottets Utlåtande lSf-.o 160.
17
rekt a statsanslag sorn genom beviljande af låneunderstöd eller räntegarantier blifvit
från så många skilda håll sökt, har Utskottet i främsta rummet ansett nödigt
att med sorgfällighet utröna, om och i hvad mån Statsverkets tillstånd, under
den tid nu pågående statsreglering kommer att omfatta, kunde medgifva befrämjandet
af, om icke alla, åtminstone något eller några bland de mera framstående
utaf dessa, otvifvelaktigt nyttiga och önskvärda, men derjemte kostsamma
kommunikations-förbättringar. Då emellertid en i detta afseende af Utskottet anställd
beräkning visat, att Statsverkets behållningar och påräkneliga inkomster
under sagde tid medtagas för bestridande af utgifter, som antingen af Rikets
Ständer pröfvats eller torde komma att anses oundgängligen och företrädesvis
för Statens behof påkallade, och att således af tillgänglige medel icke kan anvisas
någon af de anslags- eller lånesummor, som för ofvan omförmälde ändamål
blifvit begärde, samt det icke torde finnas rådligt, att, under sådana förhållanden,
Staten ikläder sig den ansvarighet för räntegodtgörelse, och dermed förenadt
äfventyr af blifvande utbetalningar, som för några af de föreslagna jernvägsföretagen
blifvit ifrågasatt, eller lämpligt och välbetänkt att, för medels anskaffande
till nya jernvägsanläggningar, någon mera betydande upplåning af Staten
verkställes eller understödjes, har Utskottet, utan att ingå i särskild pröfning
af den större eller mindre vigt och betydelse de ifrågavarande jernvägsbyggnadsföretagen
i förhållande till hvarandra inbördes kunna anses ega. eller af de omständigheter,
som möjligen, utom saknaden af erforderliga tillgångar, kunna i afseende
å ett eller annat af dessa företag utgöra hinder för statsunderstöds meddelande,
funnit sig böra tillstyrka Rikets Ständer:
l:o
att samtlige ofvanberörde förslag måtte för närvarande få
förfalla.
Och anser Utskottet härigenom äfvenledes den här ofvan i mom. litt. c
omförmälda framställningen om inlösen af Köping-Hultbolagets jernväg vara af
Utskottet besvarad.
Angående jernvägsanläggning från Borås till vestra Stambanan.
Motioner i fråga om låneunderstöd för utförande af nämnde kommunikationsled
äro under innevarande riksdag väckte, hos Ridderskapet och Adeln af
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 31 Haft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
Grefve Sparre, Eric, inom Borgare-Ståndet af Herr C. G. Hydin, samt inom
Bonde-Ståndet af Riksdags-fnllmägtigen Johannes Andersson från Elfsborgs län,
med hvilken sistnämnde Riksdags-fullmägtige Sven Johansson, Johan Petter
Andreasson och J. Smedberg från samma län instämt. Grefve Sparre har uti sin
motion, efter erinran om den vid 1854 års riksdag, jemte beslutet att Stamjernbanor
i riket skulle genom Statens omedelbara försorg anläggas, tillika uttalade
grundsatsen, att företagandet och utförandet af smärre jern vägsanläggningar
skulle ankomma på den enskilda industrien och företagsamheten, och att på särskild
pröfning i hvarje fall skulle bero, om och i hvad mån dylika företag
borde af Staten understödjas, hvarvid företräde borde tillerkännas anläggningen
af sådana jernvägar, som komme att stå i direkt förbindelse med någon af
Staten anlagd jernbana, yttrat att sistberörda tillägg vore förtjent af särdeles
afseende, såväl ur synpunkten af Statens gagn, som, då den sjelf bekostade anläggningen
af stambanorna, tjenande till pulsådror för den allmänna rörelsen,
måste vara intresserad för anläggningen af bibanor, utan hvilka, särdeles i vårt
mindre talrikt befolkade land, erforderlig tillförsel till Stambanorna komme att
saknas, som ock med hänseende till de särskilda orternas intresse, hvilket, rätt
uppfattadt, också inginge i Statens. Genom jernvägarne, särdeles der dessa ej
anlades vid de gamla stråkvägarne, förorsakades nemligen en omstörtning i de
O D 7 O O
industriela förhållandena, i det att de till jernvägarne angränsande orterna gynnades
till mehn för de aflägsnare, hvilka sålunda försattes i ett oförutsedt och
oförvålladt trångmål, till undanrödjande hvaraf det vore af vigt, att åtminstone
utfartsvägar bereddes dem, på det att de icke vid täflan med de förra måtte
komma att stå alltför mycket tillbaka. En sådan, i direkt förbindelse med en
af Staten anlagd jernväg stående bibana, vore den, som blifvit föreslagen att
dragas från den vestra Stambanan till Borås, hvilken väg, i hjertat af riket,
ledde till en ort, från urminnes tider känd för sin näringsflit, och som, följande
den nya tidens industriela utveckling, på samma gång den alltmera utvidgade
väfnadsindustrien såsom husslöjd, tillika för denna industri anlade fabriker till
den mängd och i den skala, att den i vårt land ensam kunde förtjena namn
af fabriksdistrikt; en ort, som, ehuru lidande af sednare tiders förändringar i
tullagsstiftningen, för att uthärda konkurrensen med utlandet, användt de berömvärdaste
ansträngningar, fastän under missgynnande förhållanden, härrörande af
bristande kommunikationer, då ortens befolkning nödgades, med numera särdeles
dryga forsellöner, icke allenast på axel en väg af sju mil föra rudimaterierna
för en tillverkning af åtta till tio millioner alnar väfnader, hvilka åter på axel
måste föras 3 och mil för att nå en större kommunikationsled, utan äfven
från andra orter på hjuldon hemta en stor del af sina lifsförnödenheter af
spannmål och andra behof; — en ort slutligen som hittills, oaktadt denna isolering,
på den måhända magraste och torftigaste delen af Sveriges jord, endast
genom en exempellös idoghet närt -jV^el af Sveriges befolkning, men hvilken,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
19
i följd af den konkurrens, hvilken genom en, nog hastig förändring i tull-lagstiftningen
framkallats, måste duka under, om densamma icke genom Statens
mellankomst i någon ringa mån erhölle understöd, hvarå orten desto hellre
kunde ega grundade anspråk, som denna ort hittills mindre måhända än någon
annan njutit understöd af det allmänna. — I fråga om öppnandet af nya kommunikationsledet-
förefunnes, på sätt motionären vidare anfört, en högst väsendtlig
skilnad emellan angelägenheten deraf för ett jordbruksidkande och ett
fabriksidkande distrikt. Det förra kunde i saknad af kommunikationer visserligen
till någon tid hämmas i sin utveckling, men dess förnämsta rikedomskälla,
jordens alstrande förmåga eller skogens produkter upphörde icke utan återstode
alltid, då kommunikationen en gång öppnades; hvaremot förhållandet vore helt
annorlunda med ett fabriksdistrikt, hvars näringsliv i saknad af oundgängligen
c? ' O o Ö
nödvändiga kommunikationer, måste, under täflan med deraf gynnade likartade
anläggningar, aftyna och utdö, samt kunde måhända, oaktadt alla bemödanden,
icke mera återväckas. Ett närliggande exempel i detta afseende vore staden
Alingsås, hvars genom Alströmers nit anlagda fabriker spårlöst försvunnit. ■—•
Sedan numera icke allenast utlandets väfnader, dels mot lägre tull infördes, dels
från importorterne på de redan iståndkomne kommunikationslederne med lätthet
transporterades, utan äfven de närmare kommunikationslederne belägna fabriker
kunde obehindradt öka sin tillverkning och undersälja de mindre gynnade,
under det att alla lifsförnödenheter på dessa samma kommunikationsleder strömmade
till de större afsättningsorterne, skulle den ifrågavarande från kommunikationsleden
aflägsna orten nödvändigt dels förlora på sin tillverkning, dels gå i
mistning af den vanliga tillförseln från sitt naturliga handelsterritorium, som på
den öppnade jernvägeu försände sin spanmål till andra håll. Detta hade också
erfarenheten i nämnde ort redan gifvit vid handen, och örn ej den ifrågavarande
vägen, i förhoppning hvarom näringsidkarne hittills, äfven med uppoffring, fortsatt
sin rörelse, snarligen komme till stånd, vore redan i den aldra närmaste
framtiden de bedröfligaste förhållanden inom orten att förvänta. — Jernvägs
O
O
anläggningen vore således för denna ort af utomordentligaste vigt, och företaget
hade icke blott ur synpunkten af lokalintresset, — hvilket föröfrigt vore af den
betydenhet, att det icke rätteligen så borde benämnas — utan ock för det
allmänna, sin stora betydelse. Den redan öppnade delen af vestra Stambanan
hade icke lemnat de resultat i fråga om trafiken, som man väntat, och det vore
att befara, att resultaterna af den icke ännu byggda delen icke komme att
blifva bättre. Orsaken härtill låge, enligt motionärens åsigt, deruti, att banan
genomginge trakter, der näringsfliten icke vore synnerligen utvecklad, och som
för sina tunga och skrymmande produkter, särdeles då de måste föras längre
väg, nödgades uppsöka billigare transportmedel, än jernvägen erbjöde. Så mycket
mera skäl blefve det derföre att med en jemförelsevis högst ringa uppoffring
bereda Stambanan förbindelse med en bygd, som i saknad af alla andra
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
kommunikationsmedel, måste anlita jernvägen, och dessutom såsom fabriksidkande
hade att till transport å jernvägen erbjuda varor, som kunde bära en längre
transport, och redan under nuvarande förhållanden spriddes öfver hela riket.
I öfverensstämmelse härmed hade också Jernvägs-undersöknings-kommittéen
yttrat: ”att ifrågavarande bibana, som satte en af landets mest befolkade och
industriella orter i beröring med Stambanan, kunde ej annat än såväl för landet
i allmänhet som för berörde trakter i synnerhet blifva af utomordentligt gagn;
och Kommittéen vore också förvissad, att denna bana skulle, genom den person-
och varutrafik, som till och från densamma komme att utgå, mer än för
dubbla
rörelsen och inkomsterna på Stambanan emellan Göteborg och den 7-|
mil derifrån belägna punkt, der bibanan komme att afvika. När dertill lades
den stora varurörelse som af Borås och trakten deromkring drefs upp åt landet,
samt behofvet af spannmål från Skaraborgs till södra delen af Elfsborgs län,
så kunde Kommittéen ej annat än anse den tillämnade bibanan emellan Borås
och Härljunga såsom en af de nyttigaste bibanor i landet.’’ Till ytterligare stöd
för denna af Kommittéen uttalade åsigt har motionären anfört, att, enligt noggranna
beräkningar, som uppgjorts öfver trafiken på denna bana, bruttoinkomsten
å Statens jernbana skulle genom samma trafik ökas med icke mindre än
450,000 K:dr R:mt årligen, ett belopp, som skulle kunna synas öfverdrifvet;
men om hvars tillförlitlighet kunde, genom i ämnet meddelade faktiska upplysningar,
vinnas kännedom, och hvartill den nyligen vunna erfarenheten om trafiken
på Gefle-Dalajernvägen, som, lika med den ifrågavarande, öppnat en väg
till en helt och hållet instängd landsort, lemnade ett motstycke. Då för erhål
lande
af nämnde bruttoinkomst de vanliga utgifterna för trafikens underhåll å
Stambanan icke i någon särdeles märkbar mån komme att ökas, så skulle Staten
på det belopp af 1,700,000 R:dr, som af det för banans utförande bildade
bolag blifvit begärdt såsom lån, skörda, oberäknadt den ränta, som för detsamma
komme att erläggas, en omedelbar vinst af 25 procent årligen; i betraktande
hvaraf och då ett Bolag erbjudit sig att, utan egentlig uppoffring från Statens
sida, emot erhållande endast af ett låneunderstöd, åstadkomma ett arbete, hvarigenom
inkomsterne å ett af Staten utfördt företag, som syntes vilja knappt bära
sig, mer än fördubblades, det icke borde vägras att antaga detta anbud, helst i
annat fall den fråoa, som redan varit å bane, att från det förnämsta fabriks
O
7 7
distriktet, Marks härad, söka. en genare väg till vestkusten vid Warberg, kunde
ånyo uppstå, hvarigenom Staten för sina jernvägar ginge miste om denna rika
inkomstkälla. Af dessa skäl och med erinran derjemte, att, ehuru den ifrågavarande
bibanan, för hvars utförande redan före sistlidna riksdag ett bolag varit
bildadt, då icke lyckades erhålla understöd, behofvet af jernvägsanläggningen
likväl blifvit af 2:ne Riks-Stånd behjertadt, samt att icke allenast Jernvägskommittéen
satt denna bana i främsta rummet bland ifrågasatta bibanor, utan
äfven Kongl. Maj:t i Dess aflåtna nådiga Proposition angående Statens jernvägs
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
21
byggnader vid innevarande riksdag, med erkännande af banans synnerliga vigt,
endast af bristande tillgångar funnit sig förhindrad att intaga densamma i den
nådiga Propositionen, har motionären, öfvertygad att Pikets Ständer skulle finna
utvägar att fylla ett behof, hvars afhjelpande icke vidare kunde uppskjutas, föreslagit
att åt det bolag, som bildat sig för åstadkommande af meranätnnde
bibana emellan Borås stad och vestra Stambanan, måtte beviljas ett lån af
1,700,000 R:dr Ihra t på enahanda vilkor, som blifvit Gefle-Dala Jernvägsbolag
medgifna.
Ombudet för staden Borås under innevarande riksmöte, Herr Rydin, som
i nämnde egenskap och under åberopande af erhållet uppdrag utaf Bestyrelsen
för det bolag, som inom Borås samt kringliggande städer och orter bildat sig
för anläggning af jernbana från Borås till närmaste mest tjenliga punkt vid
vestra stambanan, anhållit att för utförande af nämnde jernbana, utgörande i
längd 3 mil 32,890 fot, och beräknad till en kostnad af 2,558,784 Riksdaler
Riksmynt, måtte beviljas ett amorteringslån till | af kostnadssumman, eller i
rundt tal 1,706,000 Riksdaler Riksmynt under samma ränta och betalningsvilkor
som för Gefle—Fahlu-banan blifvit fastställde, har, till stöd för sin framställning,
anfört, att, genom denna utgrening från vestra stambanan, en befolkning
af omkring 100,000 personer, af hvilka större delen sysselsatte sig med den
för hela landet högst vigtiga väfnadsindustrien, komme i tillfälle att förskaffa sig
de till väfnadsyrket till stor del från andra orter erforderliga materialier både
skyndsammare och till vida lägre pris, än som nu vore fallet, då de högst betydliga
partierna af nämnde materialier måste med hästar ditforslas mot en särdeles
dyr och betungande frakt; — att genom råämnenas erhållande mot billigare
transportkostnad, och ännu mera genom det färdiga vä fnadsfab rikatets
forslande till lägre pris på jernbana från grannskapet af tillverkningsorten, komme
äfven dessa så nödvändiga och oumbärliga fabrikater att till allmän båtnad säljas
till billigare pris öfverallt, der stambanor och bibanor mer och mer utgrenade
sig inom landet; — att förmånen af det billigare priset ännu mera komme att
ökas derigenom, att den talrika befolkningen kunde, synnerligast från Skaraborgs
län, erhålla de för orten erforderliga stora partier spanmål och andra lifsmedel
mot ett lägre inköp, än som nu vore fallet, då dessa lifsmedel måste forslas 6
a 8 till 12 å 16 mil på axel för hästar; — att Göteborgs stad, Skaraborgs
län samt andra orter, hvilka redan nu hade en betydlig afsättning på Borås och
kringliggande landsbygd, skulle, efter en jernbanas anbringande dit, hafva en
ännu betydligare fördel, dels genom den vinst lindrigare frakt skall bereda, dels
genom deraf uppkommande större varu-afsättning ; — att genom den föreslagna
bibanan, som inom loppet af* ett år kunde färdigbyggas, vestra stambanan skulle
få ett högst betydligt tillflöde af varor och passagerare till och från Borås-banan
i sträckningen både åt Göteborg och uppåt landet, samt att genom samma bibana
i förening med påtänkta bibanor, dels från Mariestad, dels från Lidköping,
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
den sednare ämnad att stöta till stambanan på samma punkt, Herrljunga, der
Borås-banan skulle möta, komme alla vid sjön Wenern belägna städer och orter
att erhålla en lätt och mindre kostsam kommunikation med den sydliga delen af
Elfsborgs län och en stor del af vestra Sveriges inre trakter; och då, i en måhända
ej särdeles aflägsen framtid, jernbanan sannolikt äfven komme att från
Borås sträcka sig i sydlig rigtning, skulle sålunda sydvestra Sveriges rikaste och
mest befolkade provins, Skåne, komma att sammanbindas med Småland, Halland,
Elfsborgs och Skaraborgs län på den kortaste, och mest ändamålsenliga väg,
tillika utgörande den fördelaktigaste förbindelse emellan sydvestra och vestra
Sveriges längre från hafvet aflägsna delar, der icke någon sjökommunikation,
hvarken på kanaler, strömmar eller sjöar förefunnes, och nämnde provinser jemväl
erhålla jernvägsförbindelse med Göteborg och Norrige, samt med sjöarne Wennern,
Wettern, Hjelm aren och Mälaren, med tillstötande städer och landskap.
Sedan motionären härefter dels erinrat om den vid 1853 —1854 års riksdag
fastställda grundsatsen om företräde för dc jernvägs-anläggningar, sorn stöde i
direkt förbindelse med någon af Staten anlagd jernbana, dels åberopat yttranden
angående den ifrågavarande bibanan af Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
samt Chefen för Statens jern vägsbyggnader, äfvensom de beräkningar
öfver den blifvande passagerare- och godstrafiken å banan, som, enligt uppgift,
vore Bolags-bestyrelsens till Kongl. Maj:t ingifna ansökning om låneunderstöd
bifogade, har motionären, med åberopadt stöd af den erfarenhet, de sedan förra
riksdagen färdigbyggda banorna och den derå varande trafiken gifvit, ytterligare
tillagt, att den åsigten, som vid nämnde riksdag af mången hystes, och måhända
mer än något annat bidrog till afslaget af det då begärda låneunderstödet, nemligen
att den stora Borås-trafiken skulle komma vestra stambanan till godo, antingen
den ifrågavarande bibanan blefve anlagd eller icke, ingalunda bekräftat
sig; att de jernbanor som blifvit anlagda i samma riktning med segelbara vattendrag
och med dessa måst täfla om fraktförtjenst, hade en mycket ringare pro
portionerlig
inkomst, än de banor, som vore byggda i de inre delarne af landet,
der inga vattendrag delade förtjensten; att vestra stambanan innehade ett missgynnande
läge icke allenast genom dess sträckning utmed Göta Elf och Wenern,
utan måhända fullt ut lika mycket i anseende till de å andra sidan belägna så
kallade Svältorne, hvarigenom, från denna sida, ingen rörelse till förmån för jernbanan
vore att förvänta, förrän förbindelse bereddes med den talrika industriela
befolkningen, å andra sidan om dessa svältor, hvilken befolkning likasåväl ännu,
som före vestra stambanans anläggning, måste med hästar forsla de stora och
OO O7
tunga partien af lifsmedel och fabriksråämnen till Boråstrakten, och de färdiga
fabrikaterna derifrån till långt aflägsna delar af landet; — att om bibanan blefve
O O 3
anlagd, skulle stambanans trafik säkerligen blifva mer än fördubblad, och erhålla
en vinst, som säkerligen blefve mera än dubbelt större, än hvad fallet nu vore,
enär forslingen på stambanan för Boråstrafiken blefve vida mera än dubbelt
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 160.
23
längre än på bibanan och således för hvarje En Riksdaler, som den sistnämnda
erhölle i inkomst, finge stambanan minst två; — och slutligen att, sedan för
vestra stambanan emellan Göteborg och Töreboda jemte bangård och verkstad 1
Göteborg blifvit anslaget tillsammans 15,575,000 Riksdaler Riksmynt, det icke
skulle vara med god hushållning förenligt om, genom vägran att på antagliga
grunder bevilja ett lån af en proportionsvis ringa summa af något mera än
ljtdels million Riksdaler, vestra stambanan fortfarande komme att blifva i saknad
af de betydliga in komster och den vinst, som genom den ifrågavarande bibanans
öppnande skulle komma densamma till godo.
Uti ett sedermera inom Borgare-Ståndet aflemnadt och till Stats-Utskottet
remitteradt anförande i fråga om Borås-banans beräknade nettoinkomst, har Herr
Rydin anfört, att då denna bana komme att utgöra en utgrening från vestra
stambanan vid Herrljunga, derifrån afståndet vore till Borås nära 4 mil, till
Göteborg 8,1 mil, till Jönköping öfver Falköping 8,5 mil och till Töreboda 9,05
mil, och då alla råämnen till den betydliga väfnads-industri, som inom Boråstrakten
idkades, hemtades från Göteborg, samt nästan alla fabrikater, som på
banan komme att forslas, skulle gå till Göteborg, Jönköping eller Töreboda,
måste medellängden af dessa varors forsling på stambanan blifva minst 8 mil,
och således mera än dubbelt längre än på Borås-banan. Med detta antagande,
hvars vigtighet svårligen kunde bestridas, skulle, genom att bevilja, såsom lån åt
bolaget, 1,706,000 R:dr, eller § af den till 2,559,000 R:dr beräknade kostnaden,
mot 3 procent, deraf 2 såsom ränta och återstoden årlig amortering, uppstå
följande förhållanden:
1,706,000 R:dr lån mot 3 procent årligen, deraf 2 såsom ränta och återstoden
amortering  51,180: —
Okad inkomst på stambanan genom personal- och varu-trafik från
Borås-banan till minst dubbla beloppet af sistnämnde banas
egen vinst  102,360: —
R:mt R:dr 153,540: —
men då det förutsattes att Staten sjelf upplånat det begärda
kapital-beloppet. 1,706,000 R:dr för omkring 5-J procent,
deraf 41 såsom ränta och återstoden årlig amortering, hade
Staten att härtill årligen utbetala  98,095: —
och finge således en vinst af R:dr R:mt 55,445: —
årligen, tills Statens lån blifvit infriadt, hvarefter för all framtid 102,360 R:dr
erhölles hvarje år, oberäknadt den ökade vinst, som vore att emotse af ökad
rörelse i framtiden.
Deremot blefve, såsom motionären vidare andragit, bolagets vinst,
i jemförelse med Statens, högst obetydlig, hvilket utvisade» af följande beräkning:
-
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
1,706,000 R:dr lån af Staten, mot 3 procent, deraf 2 såsom ränta och återstoden
årlig amortering
51,180:
Då bolaget sjelft skulle tillskjuta 853,000 11:dr, hvarå borde få
påräknas 4 procent, eller  34,120:
borde således vinsten på Borås-banan utgöra R:dr 85,300: —,
hvilket likväl, efter afdrag af underhåll, aflöning och driftkostnad å en bana af
ej fullt 4 mils längd, vore vida mera, än som sannolikt någonsin blefve fallet;
hvadan och då, sedan Staten erhållit sin andel, föga af inkomsten komme att
återstå åt aktie-egarne, det begärda understödet kunde och borde af Staten lemnäs
utan räntegodtgörelse och endast mot vilkor af årlig kapital-afbetalning,
helst Boråsbanan komme att tillskynda stambanan vida större vinst än
som åtginge till ränte- och kapital-afbetalning å de medel, Staten för bidragets
meddelande måst utom riket upplåna. Det hade, på sätt motionären slutligen
erinrat, af en annan ansetts möjligt, att, om ett lån beviljades bolaget mot
5 procent, deraf 4 såsom ränta och återstoden årlig amortering, dessa vilkor
skulle kunna af bolaget uppfyllas, men detta erbjudande vore, på sätt motionären
sökt genom efterföljande kalkyl visa, för bolaget ej antagligt, ehuru förmånliga
nämnde vilkor vore för Staten.
5 procent, deraf 4 såsom ränta och återstoden årlig amortering å 1,706,000 R:dr
utgjorde  85,300:
Okad vinst genom Boråsbanan å stambanan, i enlighet med of
-
vanstående beräkning
. . . 102,360: —
187,660: —
Efter afdrag af det räntebelopp, Staten sjelf betalade
. . . 98,095: —
skulle Statens vinst blifva
. . . 89,565: —
och efter slutad inbetalning af skulden vida högre; hvaremot bolagsmännen för
sina utlagde 853,000 R:dr icke kunde påräkna den ringaste inkomst, hvaraf
följde, att, under sådane vilkor, bolaget måste upplösas, och att Boråsbanan aldrig
komme till stånd.
Riksdags-fullmägtigen Johannes Andersson, hvars motion innefattar enahanda
förslag som Herr Bydins, har grundat sin framställning å nödvändigheten ätt,
genom den ifrågavarande bibanans anslutning till vestra stambanan, bereda ökade
inkomster å denna sednare; — betydenheten af den trafik, som å den föreslagna
kommunikations-leden vore att förvänta, samt behofvet af samma kommunikation
för orten, hvars kända industri, i saknad deraf, enligt motionärens
åsigt, komme att gå under.
I anledning af dessa framställningar, genom hvilka den redan vid sistlidne
riksdag väckta frågan om jernvägsförbindelses åstadkommande emellan staden
Borås
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 160.
25
Borås och vestra stambanan blifvit Rikets Ständers förnyade pröfning underställd,
har Utskottet ansett sig här böra i ett sammanhang redogöra för den
förberedande behandling denna, för oi'ten högst magtpåliggande och jemväl för
det allmänna vigtiga angelägenhet hittills erhållit, och de åsigter angående företagets
nödvändighet och nytta, äfvensom angående planen för dess verkställighet,
hvilka dels inom orten allmänt gifvit sig tillkänna, dels blifvit yttrade af vederbörande
embetsmyndigheter. Sedan nemligen, uppå ansökning af Bestyrelsen för det bolag,
som bildat sig för att åstadkomma en bibana från Borås till Statens vestra
stambana, Kongl. Majtts Befallningshafvande i Elfsborgs län, i början af år
1856 ingått till Kongl. Maj:t med underdånig framställning om låneunderstöds
beviljande för anläggningen af en sådan jernväg, hvilken ansågs böra i närheten
af Wårgårda förena sig med nämnde stambana, och Kongl. Maj:t i anledning
deraf förklarat sig vilja, efter det vederbörande afgifvit fullständig plan
äfvensom kostnadsförslag i afseende på detta företags utförande, taga i öfvervägande
huruvida nådig Proposition angående ett lån af allmänna medel för detsammas
understödjande i större eller mindre mån, borde till Rikets Ständer aflåtas,
blefvo, under Chefens för Statens jernvägsbyggnader Öfversten Ericsons
ledning och inseende, undersökningar för ifrågavarande jernvägs-anläggnings
verkställande, sagde år, förrättade å flera linier, och en fullständig, af kostnadsförslag
åtföljd, arbetsplan för jernbanan i den vid undersökningarna lämpligast
befunna riktningen, eller från Borås till Herrljunga, uppgjord, dervid kostnaden
för en 3 mil 32,890 fot lång jernväg mellan nämnde ställen med enkelt spår
af 5 fots vidd, beräknades till 1,705,856 R:dr B:ko. Uti afgifvet yttrande öfver
denna, af Löjtnanten i väg- och vatten-byggnadskorpsen C. Wennerström
upprättade plan och kostnadsberäkning, tillkännagaf Öfverste Ericson, att ehuru
han, i fråga om den punkt, der den föreslagna jernvägen skulle förena sig
med stambanan, förut varit af den åsigt, att för den framtida rörelsen Sköfde
vore en fördelaktigare punkt än det 1J mil längre från Göteborg belägna
Herrljunga, ansåge han sig likväl, med afseende å det väckta förslaget att sammanbinda
Lidköping med vestra stambanan genom en bibana, som skulle genomgå
den sädesrika del af Skaraborgs län, hvilken allmänt benämndes Lerslätten,
äfven böra tillstyrka Borås-banans ledning öfver Borgstena till Herrljunga,
hvarigenom denna bana koinme att möta den från Wenern och Lidköping
till vestra stambanan gående bibana, och bereda direkt jernvägsförbindelse
mellan nämnde stora insjö och Borås samt omgifvande landsbygd; hvarjemte,
beträffande det uppgjorda kostnadsförslaget, Öfverste Ericson yttrade att detsamma
befunnits tillförlitligt och så uppstäldt, att ett enskildt bolag kunde derpå
grunda sina beräkningar. Vid den granskning samma plan och kostnadsförslag
derefter ej mindre hos Styrelsen för Allmänna väg- och vattenbyggnader,
än äfven af den i nåder sednast tillförordnade Jernvägs-undersöknings-kommittéen
Bih. till R. St. Prot. 1859 Sf 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 31 Haft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
undergått, har Styrelsen, enär planen blifvit upprättad i följd af undersökningar
å lokalen, kontrollerade af Chefen för Statens jern vägsbyggnader, och bemälde
Chef, som bestyrkt kostnadsförslagets tillförlitlighet, efter öfvervägande af de
uppmätta och afvägda liniernas ömsesidiga svårigheter och företräden, såväl i afseende
på anläggningen som framtida rörelsen vitsordat den till Herrljunga
framgående liniens företräde framför de andra ifrågasatta linierna, ansett sig icke
eo-a anledning- till anmärkning mot samma plan i annat afseende, än att dimensionerna,
likasom rörliga materielen, blifvit beräknade i full enlighet med de för
stambanorna bestämda, ehuru, enligt Styrelsens åsigt, såsom allmän regel vore
att antaga, att bibanor borde anläggas med mindre spårvidd och mindre tunga
skenor, samt följaktligen för lättare och mindre kostsam materiel än stambanornas
; men, enligt hvad Styrelsen tillika förklarat, hade Styrelsen ansett Boråsbanan
böra betraktas såsom ett undantag från nämnde regel, enär beskaffenheten
af de varor, hvilka derå hufvudsakligen komme att föras, eljest skulle göra
nödigt att för omlastningarne vid stambanan anlägga magasiner och anställa särskilde
tjenstemän, samt dessutom denna jernväg i framtiden möjligen komme att
utsträckas på andra sidan om Borås och således med stambanan förbinda en ej
obetydlig del af det sydvest om densamma belägna landet. Jernvägs-kommittéen
å sin sida har, i afseende å meranämnde plan och förslag, yttrat, att Kommittéen
dervid så mycket mindre funnit något att erinra, som bibanans föreslagna spårvidd
och byggnadssätt öfverensstämde med stambanornas, hvilken omständighet
Kommittéen, enlio-t hvad rörande bibanor i allmänhet blifvit uti dess underdå
'
O
niga Betänkande anfördt, ansåge vara af särdeles vigt, isynnerhet för den nu
ifrågavarande banan, som anslöte sig till stambanan så nära Göteborg, från och
till hvilken plats banans hufvudsakligaste rörelse komme att riktas.
Vidkommande den inom orten allmänt rådande öfvertygelse om nödvändigheten
och de ekonomiska fördelarna af den föreslagna jernvägs-kommunikationen,
inhemtas af ett vid Bolags-bestyrelsens före sistlidna riksdag till Kongl. Majit
ingifna ansökning om låneunderstöd fogadt utdrag af Elfsborgs läns södra Hushållnings-sällskaps
protokoll vid årssammanträdet i Februari månad 1856, att
vid sagde tillfälle den åsigt blifvit enhälligt uttalad, att, såvida ej en bibana
komme att anläggas från Borås till stambanan mellan Göteborg och Stockholm,
skulle innevånarne just i den del af nyssnämnda län, som gjort sig allmänt
känd för sin industriela verksamhet, men hvarest jordbruket icke ens under ymnigare
år kunde frambringa hälften af ortens spanmålsbehof, otvifvelaktigt hafva
att motse en bekymmersam framtid, helst statsbanan komme att framgå genom
de trakter af Skaraborgs län, från hvilka spanmål jemte andra lefnadsförnödenheter
forslades till ifrågavarande landsort, men hvilkas produkter framdeles, sedan,
genom den af Staten verkställda jernvägs-anläggningen ett beqvämare transportmedel
för dem erhållits, sannolikt skulle komma att fraktas till Göteborg,
Stockholm eller andra vid stambanan belägna orter, i stället för att, med större
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
27
kostnad och tidspillan, föras på de djupa och backiga landsvägarna till Borås.
Dessutom skulle de jemförelsevis svåra och besvärliga kommunikationerna såväl
med de ställen, hvarifrån materialierna till ortens industri-alster hemtades, som
med de orter der dessa sednare föryttrades, så fördyra desamma, att de i afseende
på sitt pris ej kunde i verldsmarknaden täfla med annorstädes tillverkade
dylika varor; hvilket naturligtvis måste inverka på företagsamheten och arbetsförtjensterna
inom denna ort samt möjligheten för dess talrika befolkning att,
utan behof af undsättning från det allmännas sida, kunna försörja sig. Den
behållna inkomsten å en bibana emellan Borås och vestra banan, hvilken redan
år 1853 blifvit beräknad till 68,000 B:dr B:ko årligen, kunde, enligt Hushållnings-sällskapets
åsigt, i anseende till den sedermera ökade forslingen, antagas
stiga till 50 procent derutöfver och för framtiden upptagas till än högre belopp.
I detta sistnämnda afseende, och såsom grnnd för beräkning af den tillökning i
trafik vestra stambanan skulle erhålla, finnes uti Bolags-bestyrelsens före innevarande
riksdag till Kongl. Majit ingifna ansökning uppgifvet, att årligen till
och från Borås kunde antagas forslas omkring 250,000 skeppund gods.
Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs län, som, i anseende till företagets
vigt för hela orten, och då industriens framtida bestånd ocb utveckling
inom det betydande fabriksdistrikt, som omgåfve Borås, vore af detta företags
framgång beroende, vid insändandet af Bolags-bestyrelsens före sistlidna riksdag
till Kongl. Maj:t ingifna ansökning om låneunderstöd för företagets utförande,
anmält detsamma såsom förtjent af Kongl. Majtts synnerliga hägn, har, i
anledning af bemälda Bestyrelses under den 16 April sistlidet år till Kongl.
Majit inkomna förnyade ansökning om dylikt understöd, jemte åberopande af förut
afgifne yttranden rörande jernvägsanläggningens vigt för ifrågavarande folkrika
landsbygd, i underdånighet tillagt, att, till följd af dels de af Kongl. Majit och
Rikets Ständer i sednaste tider beslutade förändringar i tullförfattningarna, dels
ock de under år 1858 inträffade ogynsamma förhållanden inom handelsverlden,
ställningen bland den idoga med husslöjder och fabriksnäringar sysselsatta befolkningen
i nämnde landsort blifvit i flere hänseenden brydsam; att, dessa förhållanden
oaktadt, förläggarne af husslöjder samt fabriksidkarne, icke utan uppoffring,
af berömvärd omsorg för den arbetande befolkningen, fortsatt, de förre
sina företag, de sednare sina arbeten, men att, derest ej lättade kommunikationer
bereddes för tillförsel af rudimaterier och utförsel af tillverkningarnes alster,
det vore att befara, att deras nit och verksamhet förlamades, till oersättlig skada
för de fattigare klasserna, hvilkas behof jemväl kräfde lättad tillförsel af lifsförttödenheter,
som inom orten ej frambringades i myckenhet som motsvarade
åtgången; på grund hvaraf Konungens Befallningshafvande framhållit denna angelägenhet
till synnerligt behjertande, såsom varande för en betydlig del af landets
innebyggare af utomordentlig vigt.
28
Stats-Utskottets Utlåtande N'-o 160.
Slutligen har den af Kongl. Majit i nåder sednast tillförordnade Jernvägskommittéen,
hvars yttrande angående den ifrågavai'ande banans gagn, såväl för
orten som för rörelsen å vestra stambanan, blifvit, i sammanhang med Utskottets
framställning af Grefve Sparres i ämnet väckta motion, anfördt, i stöd af samma
yttrande förordat denna bana, såsom, bland de enskilda jern vägs-anläggningar,
hvilka utgjort föremål för Kouimittéens underdåniga pröfning och yttrande, i
främsta rummet förtjent af uppmärksamhet, och, derest tillgångar till låneunderstöd
derför vid innevarande riksdag kunde beredas, tillstyrkt bifall till bolagets
hos Kongl. Majit i detta afseende framställda underdåniga anhållan.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, har Utskottet ej kunnat
undgå att, i likhet med Rikets sednast församlade Ständers Stats-Utskott, erkänna
såväl angelägenheten af den föreslagna jernvägsförbindelsen för den talrika
och verksamma befolkningen inom ofvannämnde landsort, och dess hufvudnäring,
väfnadstillverkningen, som äfven gagnet af denna utgreningsbana för landet
i sin helhet, genom tvifvelsutan ansenligen ökade trafikinkomster å Statens
vestra stambana, samt underlättad spridning inom riket af den ifrågavarande
ortens allmänt använde väfnadsfabrikater. Utaf enahanda skäl likvisst, som af
nämnde Utskott, i dess af Rikets Ständer godkända Utlåtande, bland annat åberopades,
eller saknaden af disponibla tillgångar, har äfven nuvarande Statsutskott
funnit sig förhindradt att tillstyrka direkt anvisande af det låneunderstöd,
som för företagets utförande blifvit begärdt; men med afseende å det, enligt
hvad Kongl. Majlts Befallningshafvande i länet intygat, för ortens fabriksoch
slöjdidkare samt öfriga befolkning mer och mer kännbara behofvet af förbättrad
kommunikation för tillförsel af arbetsmaterialier och lifsförnödenheter
samt afsättning af sina tillverkningsalster, och enär dessutom af erfarenheten numera
bekräftat sig, att rörelsen, sådan densamma hittills utvecklat sig, å den
färdigbyggda delen af vestra stambanan, icke lemnar en afkomst, som förslår till
betäckande af räntan å det nedlagda anläggnings-kapitalet jemte utgifterna för
trafikens besörjande]? och ^banans samtfjmaterielens framtida underhåll, har Utskottet
ansett sig ega fullt giltig anledning,^att, på sätt redan vid sistlidne riksdag
ifrågasattes, föreslå att utväg mätte, om möjligt, beredas för tillhandahållande
af det understöd, som för detta företags bringande till verkställighet erfordras.
Innan Utskottet går att framställa det förslag, Utskottet funnit i detta afseende
lämpligt, har Utskottet ansett sig böra till besvarande upptaga en anmärkning,
som under Utskottets “öfVerläggninjgarJi]*ämnet förekommit, rörande planen för
den ifrågaställa jernvägs-anläggningen. Det har nemligen blifvit yttradt, att,
för att motsvara den ifrågavarande rörelsens behof, en bana af mindre dimensioner
kunde anses fullt tillräcklig,fjjoch att, genom det banan erhölle mindre
spårvidd och i allmänhet afsåges för begagnande af lättare rörelse-materiel,
icke blott en betydande del af den beräknade anläggningskostnaden skulle kunna
inbesparas, utan äfven utgifterna för drift och underhåll blifva väsendtligen min
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
29
skade, hvarföre något bidrag ej borde beviljas, förrän planen blifvit i denna
syftning omarbetad. Ehuru Utskottet visserligen tvekar att, lika med Jernvägskommittéen,
såsom allmän regel antaga, att de bibanor, hvilka med Stambanorna
komma att ställas i förening, böra erhålla samma spårvidd och byggnadssätt
som dessa sistnämnde, för mera omfattande ändamål afsedda banor, och Utskottet
snarare, i öfverensstämmelse med de af Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader yttrade åsigter, föreställer sig att, till förminskande af bibanornas
anläggnings- samt drift- och underhålls-kostnader, och derigenom ökad möjlighet
för landet att mera allmänt tillegna sig de fördelar dessa kommunikationer
O O O
medföra, nämnde banor borde, såvidt möjligt, anläggas med mindre spårvidd och
mindre tunga skenor samt följaktligen för lättare och mindre kostsam materiel
än stambanornas, har likväl, enär sistbemälda Styrelse gillat det upprättade kostnadsförslaget,
och då Bolagsbestyrelsens förnyade ansökningar om understöd för
företagets utförande synas antyda en hos intressenterna fullt stadgad öfvertygelse
om den uppgjorda planens ändamålsenlighet, Utskottet icke funnit anledning
till betänklighet vid att antaga samma plan och förslag till grund för bestämmande
af det statsunderstöd, som kan komma att beviljas, utan att dock
vilja såsom vilkor för bidragets åtnjutande föreskrifva en spårvidd af någon viss
storlek.
Då, såsom Utskottet förut uppgifvit, de behållningar och inkomster Riksgälds-kontoret
eger att för nu pågående statsreglering disponera, icke kunna antagas
lemna tillgång till den ifrågaställda lånesummans utbetalning, har Utskot
O
O O Ö Ö7
tet ansett sig böra föreslå, att dertill erforderlige medel må genom låns upptagande
inom landet anskaffas, hvilken upplånings verkställighet dock torde göras
beroende deraf, huruvida penningar emot obligationer å inhemskt mynt och språk
erhållas till pris, som icke öfverStiger kostnaden för det under innevarande år
utom riket upptagna lån till fortsättning af Statens jernvägsbyggnader. Under
denna förutsättning har Utskottet ansett sig böra tillstyrka, att ett belopp af
1,700,000 R:dr R:mt, motsvarande ungefärligen | af den för anläggningen beräknade
kostnadssumman, må i egenskap af lån anvisas till det bolag, som, under
föieskrifna vilkor, åtager sig företagets utförande. Räntan å det låneunder
7
D o O
stöd, hvilket sålunda skulle komma att beviljas, har, med fästadt afseende å
räntevilkoren för andra till kommunikations-anstalternas förbättring under sednare
åren utbekomna lån, och då de ökade trafikinkomster, som efter Boråsbanans
öppnande antagligen komma Statens vestra stambana tillgodo, icke kunna af de
uppgifter, hvilka blifvit Utskottet meddelade, med någon större tillförlitlighet till
sitt belopp uppskattas, och således Statens fördel i detta hänseende icke för närvarande
kan fullt säkert bedömas, Utskottet ej ansett skäligen kunna bestämmas
lägre än till 4 för hundra om året, så att, med tillägg af amorteringsprocent,
den årliga inbetalningen skulle komma ätt utgöra 5 procent på det ursprungliga
kapitalet. Vidkommande såväl lånevilkoren i öfrigt, som öfrige med
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
låneunderstödets tillgodonjutande förenade åligganden, äfvensom bolaget tillkommande
förmåner, torde hufvudsakligen enahanda stadganden böra meddelas, som
blifvit bestämde i afseende på det lån, hvilket vid 1853 —1854 års riksdag beviljades
för Gefle-Dalajernvägen, dock att, enär de medel, som för ifrågavarande
statsbidrags meddelande erfordras, komma att genom upplåning för Statens räkning
anskaffas, och Statsverket måste derå vidkännas ränteutbetalning i vanlig
ordning, någon räntefrihet under byggnadstiden icke lärer finnas böra beviljas
för det lånebidrag, hvarom nu är fråga; hvaremot befrielse från kapitalinbetalning
under nämnde tid billigtvis torde få, efter vanligheten, tillgodonjutas. Ti
den
för byggnadsarbetets början synes, med afseende å de vid beviljandet af detta
låneunderstöd särskildt förekommande omständigheter, böra bestämmas sålunda,
att, sedan underrättelse kommit bolaget tillhanda, att lånemedlen finnas för bolagets
räkning i Riksgälds-kontoret att tillgå, arbetet å jernvägen bör sednast
inom den 1 Maj derpå följande år vara påbörjadt.
Utskottet får alltså tillstyrka och föreslå:
2:o
att Rikets Ständer, för anläggning af en till begagnande med
ångkraft afsedd jernväg från Borås till vestra stambanan, vid
Herrljunga, eller den punkt som af Kongl. Maj:t i nåder
bestämmes, måtte till utgående från Riksgälds-kontoret, i
egenskap af lån, anvisa en mot | af den beräknade anläggningskostnaden
svarande summa af 1,700,000 R:dr R:mt,
under förutsättning, att detta belopp kan genom Riksgäldskontoret
upplånas inom landet mot fonderade obligationer å
svenskt mynt, till ett pris, som ej öfverstiger kostnaden för
det under innevarande år utom riket upptagna lån till fortsättning
af Statens jernvägsbyggnader; samt att, i afseende
på lånemedlens utbekommande och användande jemte dermed
förenade vilkor och åligganden, nedanstående beslut och
stadganden måtte varda meddelade:
A. Jern vägsanläggningen bör, emot erhållande af
O OO O 7
det härtill beviljade statsbidraget, utföras genom ett, för detta
ändamål bildadt, särskildt bolag och på dess bekostnad; börande
detta bolag åtaga och förbinda sig att, ej allenast i
öfverensstämmelse med fastställd arbetsplan och under iakttagande
af de för arbetets utförande för öfrigt meddelade före
O
O
skrifter, fullborda, utan ock derefter för allmänna trafiken
öppna och underhålla jernvägen i hela dess längd.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
31
B. Bolagsmännen böra, genom skeende aktieteckning
'O o
förbinda sig att utaf egna medel tillskjuta hvad, utöfver det
af Staten erhållna lånet, erfordras för jernvägens och dertill
börande anläggningars fullbordande samt all erforderlig transport-materiels
anskaffning; och skall aktietecknings-summan
utgöra samma belopp, som nyssnämnda lån, och således jemväl
motsvara två tredjedelar af den beräknade kostnadssumman.
Dock som hälften af det sålunda tecknade beloppet
är allenast afsedd till Statsverkets betryggande för detta
företags utförande samt de dertill anvisade medlens återbekommande
jemväl i motsatt fall, så behöfva aktie-egarne,
derest jernvägen, genom deras försorg, varder på föreskrifvet
sätt och inom stadgad tid fullbordad, icke erlägga denna
hälft af tecknings-summan; kommande följaktligen aktie-egarnes
ansvarighet för densamma att försvinna efter jernvägens fullbordande;
hvarefter jernvägen, med hvad dertill hörer, bör
utgöra säkerhet för ifrågavarande lån. — De handlingar,
som innefatta aktie-egarnes förbindelser att fullgöra den, på
grund af aktieteckningen, dem åliggande inbetalnings-skyldighet
å deras aktier, böra deponeras och förvaras hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län.
C. Arbetet å jernvägen bör vara påbörjadt före den
1 Maj året efter det, under hvilket det bolag, som för företagets
utförande sig bildat, erhållit visshet att de anvisade
lånemedlen finnas för bolagets räkning hos Riksgälds-kontoret
att tillgå; skolande de vid jernvägs-anläggningen erforderliga
arbeten sedermera oafbrutet fortgå och utföras, så att
jernvägen varder fullbordad och för allmänna trafiken upplåten
inom förloppet af den tid, Kongl. Maj:t, vid bolagets
oktrojerande, kommer att bestämma; och eger Styrelsen för
allmänna Väg- och Vattenbyggnader att, genom särskildt af
Kongl. Majit, på Styrelsens förslag, förordnade sakkunnige
män, utöfva tillsyn derå, att arbetena varda i öfverensstämmelse
med vederbörligen fastställda planer utförda, samt att
vid verkställigheten godkända arbetsmethoder följas och fullgoda
mateiåalier användas.
D. Innan större eller mindre del af ofvanomförmälda
lån får lyftas, bör bolaget, genom sin Direktion, hafva till
Riksgälds-kontoret aflemnat eller der företett:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
a) för liela lånesumman, jemte derå upplöpande ränta,
å bolagets vägnar utfärdad skuldförbindelse, som af Fullmäktige
i nyssnämnde verk godkännes och antages;
b) utaf bolaget, genom Direktionen, ingånget samt af
Kongl. Maj:t i nåder antaget kontrakt om jernvägs-arbetets
utförande och anskaffandet af all för jernvägens begagnande
erforderlig materiel, i den ordning och inom den tid arbetsplanen
bestämmer;
c) bevis, att aktieteckningen, äfvensom den i ofvanstående
2:dra punkt stadgade deposition af deruti omförmälda
handlingar, skett för ett belopp, som åtminstone motsvarar
hälften af den föreskrifna teckningssuminan;
d) bevis angående behörig verkställighet af minst Tio
procents inbetalning å alla enligt punkten litt. c, tecknade
aktier;
e) vederbörligt intyg, att arbetet inom föreskrifven tid
blifvit påbörjadt och sedermera, i öfverensstämmelse med arbetsplanen,
fortsatt; samt
/) särskild, likaledes å Bolagets vägnar, utfärdad förbindelse,
innefattande åtagande, att, under all framtid och
utan något ytterligare bidrag af allmänna medel, vidmagthålla
hela jernvägen, med allt hvad dertill hörer, i sådant
skick, att den kan för allmänna trafiken begagnas.
E. Under iakttagande af dessa, jemte öfriga för lånets
utbekommande stadgade, vilkor, komma utbetalnings-terminerna
att lämpas efter arbets-årens antal, så att, efter hvarje
arbets-års ingång, motsvarande andel af lånesumman får lyftas
; dock bör, förrän något utöfver lånets halfva belopp utbetalas,
på förut stadgadt sätt vara styrkt, att hela aktiesumman
är tecknad samt aktie-egarnes förbindelser i afseende
på denna summas utgörande blifvit vederbörligen deponerade.
F. Oftanämnde lån får innehafvas utan kapital-afbetalning,
mot erläggande af Fyra procent årlig ränta under
den för arbetets utförande afsedda tid; men efter nämnde
tids förlopp skall å hela den utbekomna lånesumman, inom
slutet af hvarje år, inbetalas Fem procent, hvaraf för hvad
af lånet dessförinnan icke godtgjorts beräknas Fyra procent
årlig ränta, och återstoden utgör kapital-afbetalning. Skulle
det förfallna inbetalningsbeloppet icke varda i föreskrifven
ordning erlagdt, bör derför af bolaget utgöras Fem procent
årlig ränta intilldess samma belopp vederbörligen inbetalas.
G.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
33
G. För den händelse, att den för jern vägs-anläggningen
fastställda arbetsplanen icke skulle följas och derifrån,
utan sökt och erhållen nådig tillåtelse, skedd afvikelse icke
varder på föreskrifvet sätt rättad, eller i fall jernvägs-arbetet
icke skulle i stadgad ordning fortsättas samt inom den
derför bestämda tid fullbordas, eger Kongl. Majit låta inställa
all vidare utbetalning af det beviljade låneunderstödet
samt återfordra hvad deraf utbekommits, att, på en gång
eller successivt, till Riksgälds-kontoret inbetalas inom den tid,
Kongl. Majit finner för godt i nåder bestämma. Skulle åter
jernvägs-anläggningen under arbetstiden öfvergifvas, eller jernvägen,
efter dess fullbordande, icke så underhållas, att den
framgent kan begagnas, eller örn betalnings-skyldigheten för
det erhållna lånet icke skulle kunna af bolaget fullgöras,
O Ö '
kommer jernvägen att hemfalla till Staten, utan rättighet för
aktie-egarne att, till större eller mindre del, utaf det allmänna
erhålla ersättning för de tillskott till detta företag,
som dessförinnan blifvit af dem utgjorda.
H. Under byggnads-åren, skall bolagets Direktion, inom
den tid och till den embetsmyndighet, Kongl. Majit behagar
i nåder föreskrifva, årligen afgifva berättelse om väganlägg
7
O O O oo
nings-arbetets fortgång under det näst föregångna året; börande
ej mindre förvaltningen af bolagets angelägenheter, än
de afslutade räkenskaperna, vid årligen anställande revisioner,
granskas; uti hvilka revisioner Staten bör ega att genom ett
af Kongl. Majit utsedt ombud deltaga, intilldess det af allmänna
medel erhållna låneunderstödet blifvit återbetaldt.
J. I den mån jernvägen varder fullbordad och till
allmänt begagnande upplåten, skall bolaget vara skyldigt att,
emot den ersättning, som Kongl. Majit, efter vederbörandes
hörande, pröfvar skäligt bestämma, på densamma fortskaffa
trupper och allmänna posten samt ombesörja alla andra för
Kronans eller det allmännas räkning ifrågakommande personal-
och varu-transporter. Derjemte skall det åligga bolaget
att, utan ersättning, medgifva anbringande längs efter jernvägen
af elektriska telegraf-linier med hvad dertill hörer.
K. Afgifterna för passagerare- och varu-trafiken skola
utgå enligt gällande, af Kongl. Majit, efter dertill utaf bolaget
afgifvet förslag, i nåder fastställd taxa, hvilken i aliBih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 31 Häft. 5
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
mänhet hvart Femte år lämpas efter sig då företeende förhållanden.
L. Skulle behållna inkomsten af jernvägen, efter afdrag
af den årliga inbetalningen å det af Staten erhållna lånet,
öfverstiga Sex procent å det belopp aktie-egarne tillskjutit,
ankommer på Kongl. Maj:t att, utom begagnande af
den i näst ofvanstående punkt Kongl. Maj:t förbehållna rätt
att pröfva och bestämma de enligt taxor utgående afgifterna,
föreskrifva, huru stor del af detta öfverskott skall till underhålls-
och ombyggnadsfond afsättas.
M. Bolaget är berättigadt:
a) att, efter gällande lag och författningar, till sig lösa
och med eganderätt besitta enskilde personer och korporationer
tillhörig jord, som för jernvägsanläggningen erfordras;
hvilken jord dock ej får för bolagets skuld intecknas;
5) att, utan kostnad eller årlig ersättning, undfå upplåtelse
af sådan för jern vägs-anläggningen erforderlig, Kronan
tillhörig jord, som står under dess omedelbara disposition;
dock bör, när fråga är om boställsjord eller annan åt enskild
person med åborätt eller annorledes upplåten kronojord,
ersättning derför af bolaget lemnäs, i enlighet med hvad om
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof är stadgadt
i Kongl. Förordningen den 20 November 1845; skolande
O O
denna Förordnings 27 § jemväl lända till efterrättelse i afseende
på de utskylder till Kongl. Maj:t och Kronan, som
förut kunna åligga den jord, hvilken bolaget kommer att till
sig lösa;
c) att för jernvägsanläggningen kostnadsfritt begagna
sådana, å Kronans ägor belägna, kalk- och stenbrott, som
7 O O 7 7
kunna vara disponibla;
d) att, uppå skeende underdåniga ansökningar, åtföljda
af bestämda uppgifter å behofvet, få, under kontroller, som
då komma att i nåder föreskrifvas, till riket tullfritt införa
de maskinerier, vagnar och verktyg in. m., hvilka vid jernvägsarbetet
erfordras, jemte sådana för jernvägen behöfliga skenor
(rails), lokomotiver, stående maskiner och vändplaner
(turn-plates), som ej af inhemsk tillverkning kunna erhållas
emot lika billigt pris och med samma godhet;
e) att för jernvägens anläggning erhålla arbetsbiträde
af Kronoarbets-korpsen, i mån af tillgång och uppå de vil
-
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 160.
35
kor, som vid sådant arbetsbiträdes användande vanligen bestämmas
;
/) att, för enahanda ändamål, jemväl få begagna manskap
af arméen, så vidt aftal med vederbörande om frivilligt
arbets-biträde kan träffas, och trupperna icke äro af militärtjenstgöring
eller arbete för Kronans räkning upptagna.
N. Bolaget skall, i alla rättsförhållanden, som kunna
uppstå mellan detsamma och Svenska Kronan eller enskilde
medborgare, lyda under Svensk domstol och varda underkastadt
Svensk lag.
O. I fråga om begagnande och underhållande af jernvägen
med hvad dertill hörer, komma slutligen de föreskrifter
och stadganden, som Kongl. Maj:t kan finna för godt
meddela, att tjena till ovilkorlig efterrättelse; varande bolaget
och dess biträden derjemte i allmänhet skyldige att iakttaga
och fullgöra hvad, med hänsigt till den Staten tillkommande
vård öfver jernbanan och tillsyn öfver trafiken derpå,
kan varda i vederbörlig ordning föreskrifvet.
Angående jernvägs-anläggning emellan sjön Södra Dellen och Ljusne eif.
Efter derom af Deputerade för Hudiksvalls stads och kringliggande landsorts
innevånare hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjord ansökning, och uppå
Kongl. Maj:ts i nåder aflåtna framställning, beviljades af Rikets sednast församlade
Ständer ett låneunderstöd å 370,000 R:dr R:mt för en jernvägs-anläggning
mellan Hudiksvall och sjöarne Dellens vattendrag, i närheten af Forssa kyrka i
Norra Helsingland. Uti den underdåniga ansökningen, angående erhållande af
låneunderstöd för nämnde jernväg, omförmäldes af Deputerade derjemte, hurusom
äfvenledes en lättad kommunikation emellan nämnde sjöar och den uti Ljusdals
socken på endast 2 mils afstånd från Södra Dellen framflytande Ljusne-elf,
inom orten länge varit ifrågasatt, samt att anstalt jemväl blifvit fogad om undersökningar
för upptagande af en flottled från Ljusnan genom sjöarne Grythjern,
Lången och Stömnesjön ned till Dellen, men att, enär en flottled, hvarå endast
råa trävaror kunde nedskaffas, icke motsvarade ortens behof, utan en upp- och
nedgående lätt förbindelse emellan Ljusne-elfven och fjärden vid Hudiksvall, såsom
det närmaste stället vid hafvet, erfordrades för ortens utveckling och förkofran i
jordbruk och andra näringsgrenar, beslut blifvit fattadt att låta verkställa nödiga
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
undei-sökningar och kostnadsberäkningar för en sådan kommunikations beredande.
Sedan vid ett rörande denna angelägenhet i orten hållet sammanträde den åsigt
enhälligt uttalat sig, att den ifrågaställda kommunikationen borde åstadkommas
genom en jernväg från Södra Dellen i den antydda rigtningen upp emot Ljusnan,
samt, uppå föranstaltande af en dertill utsedd Bestyrelse, plan och förslag
till en bana, sträckande sig från den mot vester utskjutande viken af nyssnämnde
sjö till den invid Ljusne-elfven belägna och i niveau med elfven varande
Hybosjön samt med fortsättning derifrån till Ljusne-elfvens lugnvatten nedom
fallet vid Ede by i Jerfsö socken af vestra Helsingland, blifvit uppgjordt, äfvensom
aktieteckning till bildande af bolag för företagets utförande påbegynt, har,
genom väckte motioner inom samtlige Riks-Stånden, afgifne, hos Ridderskapet
och Adeln af Friherre Tersmeden, W. F., inom Preste-Ståndet af Doktor A.
Nordström, inom Borgare-Ståndet af Herr Julius Brun, samt inom Bonde-Ståndet
af Riksdags-fullmägtigen Erik Ersson från Gefleborgs län, med hvilken Riksdagsfullmägtige
Per Eriksson från samma län och Per Byström från Jemtlands
län förenat sig, blifvit föreslaget, att, för anläggande af nämnde jernväg, i längd
utgörande 2 mil 17,500 fot, och afsedd att erhålla 4 fots, eller lika spårvidd
som jernvägen mellan Hudiksvall och Dellen, samt att, likasom den sednare,
med lokomotiv begagnas, Rikets Ständer måtte bevilja ett låneunderstöd, på
möjligen billigaste vilkor, till belopp af 833,000 R:dr R:int, motsvarande i
rundt tal f af den till 1,250,000 R:dr beräknade kostnadssumman.
I afseende å behofvet och nyttan af denna jernvägs-anläggning, innehålla de afgifna
motionerna samt den af motionärerne åberopade underdåniga ansökning, som,
med anhållan om understöds erhållande, blifvit af ofvanbemälda Bestyrelse till Kongl.
Maj:t ingifven, äfvensom öfrige Utskottet tillställde handlingar, följande upplysningar
och yttranden. Inom den trakt, i medelpunkten af provinsen Helsingland, dit
den emellan hafsviken vid Hudiksvall samt sjöarne Norra och Södra Dellen
medelst jernväg och båtfart redan åvägabragta kommunikationen skulle genom
den nu föreslagna jernbanan utsträckas, och som genomskures af den uppifrån
Norska gränsen genom provinserna Herjeådalen och Helsingland nedflytande
Ljusne-elfven, antoge detta, förut strida och forssande vattendrag, ett sagtare lopp,
och bildade derstädes flere större sammanhängande lugnvattenytor, som vidtoge
inom Ljusdals socken och, med afbrott endast af Ede och Edänge forssar i
Jerfsö, sträckte sig genom Ljusdals, Jerfsö, Undersviks och Arbrå socknar, en
mil ofvan- och fyra mil nedanom Ede by, till Arbrå kyrka, der elfven åter
upphörde att vara segelbar. Detta lugnvatten, som inom de trenne sistnämnde
socknarne vidgade sig till smärre insjöar under benämning af Tefsjön, Örsjön
och Arbrå kyrksjö, egde derjemte samma vattenhöjd och stöde i förbindelse
med sjöarne Kalf sjön och Bodasjön i Jerfsö samt Hybosjön i Ljusdals socken;
hvarförutan, ofvanom detsamma, i närheten af Ljusdals kyrka, tillstötte de uppigenom
nordvestra Helsingland sig sträckande, sins emellan förenade vattendra
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
37
gen Voxnan, Letsjön, Storsjön och Hemian. Den flod-dal, af hvilken Ljusne-elfven3
nyssbeskrifna lugnvatten omgåfves, utbredande sig genom förutnämnde
äfvensom den intill Ljusdals angränsande Färila socken, innefattade de mest
bebyggda och odlade trakterna af vestra Helsingland, hvilken landskapsdel, om
56 qvadratmils vidd, i anseende till folkmängd, odlingar och odlingstillfällen,
m. m. intoge ett i förhållande till andra provinsens delar utmärkt rum. Ofvanom
de väl odlade och tätt befolkade bygder, hvilka i Ljusne-elfvens och dermed
förenade sjöars lugnvattenytor egde en kommunikationsled sinsemellan af högt
värde, funnes vidsträckta skogsmarker med riklig tillgäng på vextlig skog samt
mångfaldiga odlingstillfällen af betydande omfång ; och de medel till skogseffekternas
och andra tunga produkters nedforsling, som dels Ljusne-elfvens, dels
Hennans långa vattendrag lemnade, gåfve åt denna landskapsdel ytterligare värderika
tillhörigheter, för hvilkas tillgodogörande en lättare beröring, på ginare
väg, med hafskusten, utgjorde oeltergifligt vilkor. Den ifrågaställda kommunikationen,
genom hvilken, i förening med jernbanan mellan hafsviken vid Hudiksvall
och Dellarnes vattendrag vid Forssa kyrka samt ångbåtsfart genom detta
vattendrag och öfver de i norra Helsingland belägna sinsemellan förenade sjöarne
Norra och Södra Dellen, förbindelse på den ginaste och minst kostsamma
väg, öppnades emellan de i anseende till naturlig belägenhet, odling, befolkning
m. m. ojemförligt mest framstående delarne af vestra och norra Helsingland
inbördes och med hafvet, och hvilken för provinsen Helsinglands framtida utveckling
vore af oberäknelig vigt, skulle dessutom utgöra en oskattbar förmån
O O O ' o
för det ofvanliggande landskapet Herjeådalen och södra Jemtland, hvilka genom
vestra och norra Helsingland hade sin närmaste utfartsväg till kusten, och
genom samma kommunikation skulle få den tunga forslingen efter landsväg nära
7 mil förkortad. Den lättnad, hvilken sålunda skulle beredas för dessa orters
transporter till deras närmast vid hafvet belägna afsättningsställe och upphemtande
derifrån af innebyggarnes behof utaf lefnadsförnödenheter och annat, har
af Bestyrelsen för företagets åvägabringande ansetts äfven derigenom kunna blifva af
någon ännu allmännare vigt och betydelse, enär den från Hudiksvallsfjerden öfver
Ljusdal och Kårböle i Helsingland genom Herjeådalen till Röraas och Trondhjem
uppgående allmänna väg redan utgjorde den ginaste förbindelse emellan
Sveriges östra kust och Norge, samt denna väg derjemte dels vid Röraas egde
samband med flera af Norges vägar i olika rigtningar, dels vid Kårböle sam
O
O C5 O 1
manträffade såväl med Jemtlandsvägen öfver Hogdals och Rätans socknar, som
O O 7
med den under åren 1827 —1836, medelst användande af arbetskommenderingar
anlagda, genom Loos och Voxna ledande, till Dalarne genom Ore socken
ingående vägen.
O o
Enligt uppgjord och inför Stats-Utskottet företedd förslagsberäkning,
skulle de effekter, bestående af trävaror, landtmannaprodukter, salt, strömming,
med flere varor, som årligen komma att å den föreslagna jernbanan forslas,
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
uppgå till en sammanräknad vigt af 210,000 Skepp., samt inkomsterna, med inberäkning
af passagerare-afgifter, utgöra 127,000 R:dr, hvaremot drift-och underhållskostnaden
upptagits till 62,500 R:dr, i följd hvaraf rörelsen skulle komma
att lemna en årlig behållning af 64,500 R:dr, allt Riksmynt. I sammanhang
med öppnandet af denna kommunikationsled vore, på sätt genom en af motionärerne
i ämnet blifvit Utskottet vidare meddeladt, ifrågasatt etablerande inom
Ljusdals socken af en kombinerad sågverks- och jernbruksröreise, hvars intressenter,
af hvilka äfven jernvägsbyggnadens utförande skulle öfvertagas, hade för
afsigt att fortgå med jernvägs-anläggningen vidare på sidan om sjön Södra Dellen,
så att jernvägen, i stället att byggas såsom först varit ämnadt och de afgifne
motionerna innehålla, endast emellan Ljusnan och den mot vester utskjutande
viken af nämnde sjö, omkring 2-1 mil, i följd af sednare öfverenskommelse
skulle komma att i oafbruten fortgång sträcka sig, med en längd af 4jJ
mil, ända ned till Forssa jernvägsstation, för att derstädes med den redan anlagda
Hudiksvalls — Forssa-jernvägen förenas till en sammanhängande lokomotivbana
af 6 mils längd. Det för idkandet af omförmälda sågverksrörelse ifrågaställda
bolag, under benämning af Hybo Sågverks-bolag, hvars verk skulle
komma att etableras inom Ljusdals socken, vore, enligt uppgjord prospekt, beräknadt
att göra en årlig penningespridning, för verkens drift, inom provinserna
Helsingland och Herjeådalen, af 1,072,000 R:dr, samt i frakter för verkens
produkter, beräknade på England och Frankrike, omkring 950,000 R:dr, eller
tillsammans 2,02 2,000 R:dr. I ändamål att för det vidtomfattande industriföretaget
erhålla disposition öfver tillräckliga skogar, hade köp blifvit uppgjorda
om cirka 250,000 tunnland skog, samt tillfälle beredt att bekomma den återstod
som behöfdes, och för dessa skogsköp, hvilka endast afsåge afverkningsrätt under
50 år till mogen skog af minst 13 tums lillända, skulle, i händelse trädvarubolaget
verkligen komme till stånd, blifva inom slutet af år 1860 utbetalt en
summa af öfver en million Riksdaler. Ett vilkor för bildande af detta bolag,
som komme att utgöras af intressenter både inom och utom Sverige, vore dock,
att det föreskrifna deltagandet från Svensk sida i jernvägens byggande och öfrige
företag icke uteblefvo; utan hvars uppfyllande, dertill understöd vore behöfligt,
hela det tilltänkta stora företaget skulle gå om intet.
För att med redan vunna erfarenheter ytterligare visa den ifrågasatta jernvägsanläggningens
vigt och betydelse, hafva blifvit omnämnde de resultater, som
erhållits af den emellan Hudiksvallsfjerden och Dellarnes vattendrag färdigbyggda
jernbanan. Utom det att, i följd af jernvägens öppnande, 2:ne nya ångfartyg
tillkommit på Dellsjöarne, hade denna jernväg åstadkommit bildandet af Hudiksvalls
ångsågsbolag, som hade förlagt ett större sågverk vid jernvägens vestra
ändpunkt, och hvilket bolag, dels för denna sågverks-anläggning, dels för rättigheten
att inom Lill-Herrdals socken i Herjeådalen under 50 år afverka mogen
skog, samt för en flottled mellan Ljusne-elf och Dellsjöarne äfvensom strömrens
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
39
ningar i Herjeådalen med flere arbeten inom riket redan utgifvit en summa af
1,470,000 R:dr Rirnt, ock komme att för sin rörelses bedrifvande inom landet
utbetala minst -j million R:dr årligen: hvarjemte, enär bolaget för utskeppningen
af sina produkter behöfde fartyg till lästetal af 6,000, eller i medeltal 55 skepp,
hvartdera öfverstigande 100 läster, för denna skeppning årligen komme att erläggas
ett fraktbelopp af öfver 300,000 R:dr, deraf | kunde antagas komma
Svenska och Norska skeppsfarten tillgodo. En beslutad anläggning inom Forssa
socken vid Dellarnes vattendrag af ett jernbruk, som komme att bestå af masugn,
stångjernshammare, manufaktursmide m. m., och hvilket komme att till kolning använda
allt affall från det förut omnämnda, i dess grannskap belägna sågverket, vore
likaledes framkallad af jernvägen, äfvensom, i följd af den utveckling inom orten,
hvartill densamma gifvit upphof, ett gjuteri jemte mekanisk verkstad blifvit
anlagdt vid Hudiksvall.
Utaf de embetsmyndigheter, som, i anledning af den förut omförmälda
Bestyrelsens till Kongl. Majit ingifna underdåniga ansökning om låneunderstöd
i vanlig ordning sig utlåtit, och dervid gifvit densamma sitt förord, har Konungens
Befallningshafvande i Gefleborgs län, på de af sökanderne i underdånighet
anförde skäl, förklarat jern vägs-anläggningen vara af största nytta för ortens och
länets förkofran uti industrielt hänseende; — samt Styrelsen för allmänna väg-och
vattenbyggnader, med godkännande af den utaf Kapitenen vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen
C. Adelsköld rtppgjorda planen, yttrat att, i det inre af provinsen
Helsingland Ljusne-elfven vore, med undantag å ett enda ställe vid Edeforssen,
farbar på en sträcka af ungefär 5 mils längd, och derstädes omgifven
af särdeles bördiga trakter, som dels sjelfva hade en betydlig trafik till kusten,
dels vore belägna i stråkvägen för den hufvudsakligaste rörelsen från öfra Helsingland,
Herjeådalen och äfven en del af Jemtland, hvadan dessa trakter utgjorde
en i industrielt hänseende särdeles vigtig del af provinsen och vore att
anse såsom en medelpunkt för dennas norra del, der rörelsen samlade sig för
att sedan utgå till kusten. Förbättrande af kommunikationen deremellan och
kuststäderna hade också gifvit anledning till ganska omfattande arbeten, såsom
dels anläggning af landsvägar, dels kanal- och slussbyggnader i sjöarne Dellens
vattensystem och dels jernvägsbyggnad emellan ortens förnämsta afsättningsplats
Hudiksvall och sjön Dellen, genom hvilken sistnämnde jernväg och den å sjöarne
Dellen anordnade ångbåtsfart kommunikationen vore lättad från Hudiksvall
inåt landet, så att för fullkomnande af kommunikations-anstalterna längs den för
trafiken vigtiga linien upp till den farbara delen af Ljusnan, återstode endast
att, genom denna föreslagna jernvägs-anläggningen, åstadkomma förening på en
väglängd af 2\ mil, emellan sjön Dellen och nämnde eif; och då Styrelsen, på
grund häraf, ansett denna jernvägs-anläggning af stor vigt och särdeles förtjent
af uppmärksamhet, har Styrelsen i .underdånighet tillstyrkt bifall till hvad Depu
-
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
terade för företaget begärt, eller att ett lånebidrag å | af den beräknade kostnaden
måtte beviljas, uppgående, i jemn räkning, till 835,000 R:dr R:mt.
Innan detta ärende till behandling hos Utskottet förekommit, har, genom
en af motionärerne i ämnet, Herr Brun, blifvit Utskottet meddeladt, att, för den
händelse statsmedel icke funnes tillgänglige för det ifrågavarande företagets understödjande
på vanligt sätt, såväl motionären som de personer, hvilka tecknat
sig för samt ämnade utföra jernvägs-anläggningen, vore villige att emottaga det
begärda låneunderstödet i form af räntebärande obligationei-, som af Staten för
ändamålet utgåfves på mindi-e valörer, högst 100 R:dr R:mt, och ställdes på inlösen
efter lottning under en tiderymd af högst tjugo år.
Då den från hafsviken vid Hudiksvall till det inre af provinsen Helsingland
redan åvägabi'agta kommunikationens utsträckande, genom den nu föreslagna
jernbanan, till de bördiga och folkrika trakter, hvilka i provinsens vestra del
omgifva Ljusne-elfvens här utgrenade lugnvattenytor och dermed förenade vattendrag,
efter all anledning bör för dessa och öfrige vidsträckta orter, som i
denna rigtning måste söka förbindelse med nämnde stad och hafvet, blifva af
högsta nytta, synnerligast i anseende till den utväg som derigenom öppnas för
tillgodogöx-ande af ymniga, nästan outtömliga skogstillgångar och talrika odlingstillfällen,
med deraf följande ökadt lif och rörelse, vidgad industriel företagsamhet
samt tillvexande förråd af effekter till afsättning inom och utom landet, synes
det icke lida något tvifvel, att icke detta företag förtjenar att befordras till verkställighet,
dertill Statens undei-stöd, i den mån sådant erfordras och kan meddelas,
icke torde böra förvägras.
I afseende å sättet och vilkoi'en för detta understöds meddelande, har Utskottet
ansett sig böra föreslå hufvudsakligen enahanda bestämmelser, som för
det i nästföregående punkt tillstyrkta låneunderstödet för jernvägs-anläggning från
Boi'ås till vestra stambanan, dock att, i anseende till den vinst och de fördelar,
som af nu ifrågavai’ande företag kunna för intressenterna deri påräknas, andra
räntevilkor icke lära böra beviljas, än dem Staten måste underkasta sig för det
lån, som för beredande af tillgång till detta statsbidrag kommer att upptagas,
äfvensom, då anbudet skett om lånets återbetalning inom kortare tid, än den för
amorteringslån vanliga, föi-eslu-ifterna i detta afseende torde böra derefter lämpas.
På grund häraf får Utskottet hemställa:
3:o
att Rikets Ständer, för anläggning af en till begagnande med
lokomotiv afsedd jernbana emellan den mot vester utskjutande
viken af sjön Södra Dellen till Hybosjön invid Ljusne
eif samt derifrån vidare till lugnvattnet nedom fallet vid Ede
by
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
41
by i Jerfsö socken måtte till utgående från Riksgälds-kontoret,
i egenskap af lån, anvisa en mot J af den beräknade
anläggningskostnaden svarande summa af 833,000 Ridr
Rimt, under samma förutsättning och med enahanda vilkor,
som blifva bestämda i afseende på det i näst föregående
punkt föreslagna låneundex-stödet till jernväg mellan Borås
och vestra stambanan, dock med den förändring att nu ifrågavarande
lån, hvilket får under 2ine års tid innehafvas utan
kapital-afbetalning, derefter återgäldas inom en tid af 18 år
genom inbetalning af xl8 årligen utaf ursprungliga kapitalbeloppet,
samt att räntan å det utbekomna lånet beräknas
till lika belopp, som af Riksgälds-kontoret måste erläggas för
de . medel, hvilka för beredande af tillgång till detta statsbidrag
genom upplåning anskaffas.
Angående anläggning af en jernväg förbi Hedens forssar i Luleå eif.
' Uti nådig Skrifvelse den 16 December sistlidet år, (införd under N:o 78
i lista Sami. 1 Afd. af Bihanget till Riks-Ståndens protokoller) har Kongl.
Majit behagat i nåder meddela, att sedan, vid ett inför Kongl. Majits Befallningshafvande
i Norrbottens län den 27 förutgångne September hållet sammanträde,
Luleå stads borgerskap samt åtskillige andre bland länets innevånare öfverenskommit
att bilda ett aktie-bolag till åstadkommande af en jernväg förbi
Hedens forssar i Luleå eif, i ändamål att derigenom sammanbinda de ofvan- och
nedanom dessa forsar liggande, till elfven hörande lugnvattenytor och såmedelst
öppna en 11 j mil lång kommunikationsled mellan landets inre delar och hafvet,
hade Kongl. Majits bemälde Befallningshafvande, jemte underdånig anmälan
härom, till Kongl. Majit öfverlemnat en från särskilde vid ofvanberörde sammanträde
utsedde deputerade inkommen, till Kongl. Majit ställd ansökningsskrift,
deruti deputerade, efter framställning om de stora fördelar och lättnader för rörelsen,
som kunde beredas genom ifrågavarande jernväg, hvilken, enligt ett af t.
f. Chefen i Norra Väg- och Vattenbyggnads-distriktet, Kapitenen C. Adelsköld
upprättadt, vid ansökningsskriften fogadt och af plan och profilritningar åtföljdt
förslag, beräknats kunna utföras å en längd af 28,100 fot för en kostnad af
140,000 Ridr Rimt, samt vore afsedd att anläggas, med 3 fots spårvidd, för
hästkraft, dock så att banan, om rörelsen å densamma sådant erfordrade, äfven
Bih. till JR. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 31 Häft. 6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
kunde begagnas för ångkraft, i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit täcktes
till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition, att ett låneunderstöd, motsvarande
■§• af den i Kapitenen Adelskölds förslag upptagna kostnaden, måtte af allmänna
medel beviljas på möjligast billiga vilkor och mot den säkerhet för återbetalningen,
som kunde pröfvas erforderlig; och har Kongl. Majit, efter vederbörandes
hörande, med afseende å den föreslagna jern vägs-anläggningens stora vigt för
rörelsen inom den ifrågavarande vidsträckta landsorten, till Rikets Ständer öfverlemnat
den gjorda ansökningen, pä det att Rikets Ständer måtte blifva i tillfälle
att pröfva huruvida tillgång till det för ändamålet ifrågaställda statsbidraget kunde
beredas; — varande härförutom, genom en inom Borgare-Ståndet af Herr Julius
Brun väckt motion, hemställan till Rikets Ständer gjord om beviljande af
låneunderstöd för det omförmälda jern vägsföretaget, till enahanda belopp, som
deputerade hos Kongl. Majit i underdånighet begärt.
I anledning af deputerades underdåniga ansökning har, på sätt den nådiga
Skrifvelsen vidare innehåller och de Utskottet tillställde handlingar utvisa, Kongl.
Majits Befallningshafvande i Norrbottens län i underdånighet upplyst och anfort!
att vid Luleå eif ofvan Hedens forssar årligen tillverkades betydliga qvantiteter,
eller omkring 60 till 70,000 tolfter bräder, hvilka, i anseende dertill att båtfärden
å elfven afbröts vid nämnde forssar, nu måste flottläggas och på sådant
sätt utför elfven till lastageplats vid Luleå stad fortskaffas, hvarigenom icke blott
uppehåll förorsakades, utan äfven bräderna till värdet nedsattes; att dessutom årligen
utefter elfven fraktades omkring 4,000 tunnor tjära, hvilka, sedan de från
Edeforss blifvit flottade 6 mil till öfre Hedensforss, der måste från vattnet upptagas
för att förbi forssen rullas öfver land och derefter åter i flotta hopläggas,
hvarigenom mycken både kostnad och tidsutdrägt för allmoge och trafikerande
vållades; att vid upphemtning af spanmål och andra förnödenheter från sjökusten,
Hedens forssar utgjorde ett svårt hinder, emedan varorna, om de komme
sjöledes, derstädes måste dragas eller bäras förbi forssarna; men att dessa olägenheter
blefve afhjelpta genom den föreslagna jernvägen, hvilken för öfrigt, enligt
Kongl. Majits Befallningshafvandes åsigt, skulle å elfven framkalla en lifligare
handelsrörelse, öka odlingar och bosättningar i ofvan liggande trakter samt i väsendtlig
mån bidraga till möjligheten att tillgodogöra samma trakters rika malmtillgångar;
med stöd af hvilket allt Konungens Befallningshafvande ansett sig
böra på det högsta förorda den underdåniga ansökningen. Uti det underdåniga
Utlåtande, som af Styrelsen för Allmänna väg- och vattenbyggnader häröfver afgifvits,
har Styrelsen, instämmande i hvad Kongl. Majits Befallningshafvande
yttrat rörande behofvet af den föreslagna jernvägs-anläggningen, och med tillkännagifvande
att, vid granskningen af de dertill hörande plan- och profilritningar
samt kostnadsberäkningar, någon anledning till anmärkning icke förekommit,
i underdånighet, såsom bidrag till utförandet af samma jernvägs-anläggning tillstyrkt
ett låneunderstöd å 93,000 Ridr R:mt.
Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 160.
43
Enär undanrödjandet af det hinder, som af de s. k. Hedens forsear förorsakas
i kommunikationen utefter Luleå eif från och till de ofvanom nämnde
forssar belägna trakter af Norrbottens län, synes vara af vigt ej mindre för underlättad
transport af de skogseffekter, som derifrån afyttras och för anskaffandet
af dessa orters spanmålsbehof samt andra lefnadsförnödenheter, än äfven med
hänseende till den fortskridande odling och lifligare handelsrörelse, som deraf kan
väntas blifva framkallad, och den möjlighet som derigenom beredes att med
framgång bearbeta ofvanliggande trakters rikhaltiga lager af bly-, silfver- och
jern-malm, anser Utskottet, lika med vederbörande embetsmyndigheter, den föreslagna
jernvägs-anläggningen, som, efter verkställde undersökningar, visat sig utgöra
det medel, som för vinnandet af nämnde ändamål kan lättast och för minsta
kostnad åstadkommas, vara förtjent att af det allmänna understödjas. Då emellertid
Stats-verkets för instundande statsreglerings-period disponibla inkomster af
andra utgifter medtagas, torde, i likhet med hvad Utskottet för 2:ne i föregående
punkter omförmälde jern vågs-an läggningar föreslagit, tillgång få beredas för ifrågavarande
företags understödjande genom inrikes upplåning, under den i nämnde
punkter uppgifna förutsättning, hvarjemte, beträffande vilkoren för lånemedlens
utbekommande m. m., dessa synas böra blifva enahanda som för statsbidraget
till jernbanan mellan Dellen och Ljusnan, endast med den skilnad att låntagarnes
återbetalningsskyldighet bestämmes efter samma grund, som amorteringen af
det statslån hvilket emot Riksgälds-kontorets obligationer för ändamålet uppta->
ges. Utskottet tillstyrker fördenskull:
4:o
att Rikets Ständer, för anläggning af en jernväg till begagnande
med hästkraft förbi Hedens forssar i Luleå eif, måtte,
till utgående från Riksgälds-Kontoret, i egenskap af lån,
anvisa en mot 2- af den beräknade anläggningskostnaden
•J c"> o o
svarande summa af 93,000 R:dr R:mt, under samma förutsättning
och med enahanda vilkor, som blifva bestämde i afseende
på det i nästföregående punkt föreslagna låneunderstödet
för en jernbana mellan Dellen och Ljusnan, likväl med
den förändring, att, sedan nu ifrågavarande lån likaledes
fått under 2:ne års tid innehafvas utan kapital-inbetalning,
återgäldandet af detsamma verkställes i öfverensstämmelse med
amorteringen af det statslån, som för beredandet af tillgång
till understödets meddelande genom Riksgälds-Kontoret upptages.
Stockholm den 17 Augusti 1860.
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
Reservationer:
Emot lista punkten, mom. litt a) af Doktor Schram: ”Emot Höglofl.
Stats-Utskottets beslut i Ira punkten och mom. litt. a), hvarigenom Herr Grefve
H. A. Taubes motion om Statens mellankomst, med räntegaranti under vissa
vilkor, för en af särskildt Bolag tillämnad jernvägs-anläggning norrut ifrån hufvudstaden
till Upsala och öster om Sigtuna-fjärden, blifvit lemnad utan allt afseende,
får jag mig vördsamt reservera.
Utan att till onödig vidlyftighet här återupprepa alla de, så väl i den
sakrika motionen, som i den sednast nedsatta Jernvägs-kommittéens, af trycket
utgifna och till samtlige Herrar Riksdagsmän utdelade, underdåniga Betänkande
af d. 8 Nov. 1859, i synnerhet på sidorna 86 — 92 samt 96, anförda, samt på
officiela statistiska uppgifter och faktiska förhållanden välgrundade, skäl och anledningar
för Statens medverkan till berörda allmännyttiga jernvägsföretag, hänvisar
jag blott till besagda, allmänt tillgängliga handlingar. Det redan ganska
stora kostnadsansvaret för Svenska Stats-verket, med afseende å de pågående
stamjernbane-anläggningarne i Riket —, om deras utvidgande allt framgent skall,
på sätt Rikets Höglofl. Ständer, i underdåniga Skrifvelsen till Kongl. Majrt d.
18 Nov. 1854, såsom en allmän ”grundsats” antagit, genomföras endast ”genom
Statens omedelbara försorg” —, torde väl, innan det blir för sent, böra uppmana
Rikets Ständer, att, för dylika banors anläggande, i tid gifva en, af mig vid
sistl. riksdag både i en reservation emot vissa punkter af då varande Stats-Ut
skotts
Utlåtande N:o 62 och i en särskildt af samma Utskott under N:o 98 be
handlad
motion påkallad, 'praktisk tillämpning och verklig sanning åt Ständernas
i förrberörda underdåniga skrifvelse jemväl tydeligen uttxyekt annan, men den
förra inskränkande, ”grundsats", nemligen den, som beklagligen hittills stått på
papperet blott såsom en phras, eller att ”vissa delar af sådana jernbanor ock
”må på enskild bekostnad utföras, emot rättighet för Staten att de sålunda an”laggda
bandelarna, efter deras fullbordande, inlösa i den ordning och på det
”sätt, som för hvarje särskildt fall före anläggningens företagande blifvit stadgadt.
” Sista Jernvägs-kommittéen, i sitt ofvanberörda underdåniga Betänkande,
p. 39, har ock ibland dessa sednare banor, som borde få till allmän och enskild
nytta utföras af enskilda Bolag i någon af stambanornas direktion, i första
rummet exempelvis inför Kongl. Majrt omförmält och förordat den nu ifrågavarande
jernvägen, som, om den ock tills vidare icke utgjorde någon ännu bestämd
väsendtlig länk i det stora Svenska stambane-jernvägsnätet, likväl komme
att, äfven ensam jör sig, blifva en rikt trafikerad fristående jernbana. Här vore
således omsider, till det allmännas gagn, ett af vederbörande myndighet också
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
45
erkändt tillfälle för den nära sex-åriga, men dock ännu opröfvade, ena ”grundsatsens”
sättande i verket.
Denna jernbana —, äfven i och för sig allena, såsom en utgångsväg från
hufvudstaden åt rikets nordligare delar samt till en icke så liten och ovigtig
O O
ändpunkt tills vidare, som Upsala stad i en namnlös brochur nyligen förevites
vara, ifrån, genom och till hvilken stad en så daglig och ymnig personal- och
gods-trafik underhålles med Stockholm, som de statistiska undersökningarna och
uppgifterna vid handen gifva —-, är ock, enligt ortens mångåriga förhoppningar,
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition och Stats-Utskottets derpå grundade förslag vid
sistlidna riksdag samt sista Jernvägs-kommittéens förordande deraf hos Kongl. Majit
jemväl till denna riksdag, efter pekuniära enskilda uppoffringar till vägens förberedande
undersökningar, afvägning och utstakande samt till bildande af ett
Bolag för densammas utförande, lika väl värd Rikets Ständers deltagande uppmärksamhet
och välvilliga understöd, som någon annan, af enskilda bekostad och
af Staten vid utförandet underlättad, jernväg i Riket. Redan de 2:ne olika,
med hvarandra täflande associationerna för de hegge jernbanorna: Stockholm—Upsala
och Stockholm—-Örsundsbro, vitsorda väl ock mer än tillräckligt orternas
> o
norr om hufvudstaden både stora behof och hilliga förhoppning, att med samma
hufvudstad, för deras trafik derpå, så fort som möjligt vinna nutidens snabbaste
kommunikations-medel för hela året om, särdeles för vintern, då den Norrländska
allmogens rika och dagliga afsättning på Stockholm af lin, garn, väfnader, smör,
fogel, ren-kött och hudar m. m. i en särdeles stor mängd lass jemte stora partier
hästar till afsalu, går endast öfver Upsala och lofvar ökad inkomst af denna
jernväg. Men att så snöpligt afvisa de begge Bolagens och de intresserade orternas
gemensamma vackra sträfvanden för det åtminstone der allmänt insedda
ändamålet, som Stats-Utskottet i detta Utlåtande nu gjort: — det är, i min
tanke, att för mycket nedsätta deras eget sunda omdöme om denna nordliga jernvägens
vigt, nytta och nödvändighet. Jernvägs-kommittéen har ock redan i sitt
underdåniga Betänkande, på allt för goda skäl att kunna underkännas, afstyrkt
ali annan riktning af jernvägen norrut ifrån Slockholm, än den till Upsala direkte
samt öster om Sigtuna-fjärden. Nekas kan väl ej heller, att, om en dylik
nordlig jernväg, äfven fristående till en början, skall anläggas, såsom ock nu af
ett privat-bolag är utlofvadt att bekostas, blott Staten vill bispringa företaget med
lika understöd, som tillförene åt jernvägs-bolag varit beviljade, så lärer väl den
vägen, som ifrån Stockholm utgår och tills vidare slutar vid den lifliga omsätt
o
' a o
nings-staden Upsala, med sina 10,000 innevånare, hvilkas antal årligen ökas,
vara den bästa att föredragas framför den, som — omförmäld i samma punkten
l:o och litt. af Utskottets närvarande Utlåtande —, sedan den ifrån hufvudstaden
utgått och passerat ett sund af Mälaren genomginge flera af samma sjö på i
till 1 mils afstånd kringflutna trakter, med segelled på ömse sidor, komme att
stadna vid en obebyggd lastage-plats Örsundsbro, såsom slutpunkt tills vidare.
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
Hvad härom allt af den 1 de bägge frågorna fullt opartiske Jernvägs-kommittéen
yttras pag. 90—91, 98—99 är det fåfängt att söka bestrida.
Då således jernvägen norrut ifrån Stockholm till Upsala, öster om Sigtunafjärden,
är faktiskt ådagalaggd att vara den, som utan allt tvifvel skall blifva
af större verkligt gagn och bättre motsvara derpå nedlaggde kostnader, än den
af det andra bolaget föreslagna från Stockholm till Örsundsbro — de må be
O
O
traktas fristående hvardera för sig eller i framtida utsträckning af Staten fort
O
O
satta åt vester och norr: och då en jernbanas utförande i nordlig riktning ifrån
hufvudstaden med det första säkerligen är ett »mål, dit» — såsom Kommittéen
pag. 96 sig yttrar — »icke allenast hufvudstaden och de norra provinserna,
»utan hela landet hoppas hinna, och om Staten, i anseende till de betydande
»jernvägsbyggnader, som redan blifvit påbörjade och väl i första rummet böra
»utföras, saknar medel att snart bygga denna bana; så synes det vara alla skäl
»att understödja de bemödanden, som ifrån ett privat-bolags sida nu erbjuda sig
»för påbörjande och verkställighet af detta för det allmänna gagnande arbete.»
Det är nu ock på sådant sätt allena, sorn jag, lika med Kommittéen pag. 95,
anser det vara både rättvisa och billighet deruti, att den ofvan af mig, såsom
ock af Kommittéen, åberopade andra »grundsatsen» i Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse år 1854 omsider kan blifva en sanning och vinna tillämpning,
så att vissa jernbanor ock må utföras på enskild bekostnad, under betingade vilkor
för Statens inlösen af dem.
Enär emellertid bristen på kontanta medel i Stats-kassan för nu instundande
statsreglerings-period befarades icke medgifva ett amorterings-lån åt detta
bolag, har det anhållit om Statens räntegaranti å anläggnings-summan på uppgifna
vilkor, dock blott ifrån den tid, då jernvägen blefve färdig.
På förmiddagen den 10 dennes, då dessa frågor i Stats-Utskottets plenum
behandlades, sökte isynnerhet en till och med för orten främmande samt om dess
särskilda handels-, närings- och trafik-förhållanden, såsom det hördes, föga underrättad
talare i Utskottet, att till en början alldeles förneka väg-riktningen åt
Upsala såsom lämplig och indrägtig, hvilket af honom deremot fastmera ansågs
vara händelsen med vägen till den obebyggda platsen Örsundsbro! Men i allmänhet
och af den flitigt i Utskottet åberopade, hittills vunna, erfarenheten på
de färdiga delarna af Statens stambanor, ansågs dock ingen enda af dem någonsin
komma att gälda driftkostnaden, än mindre lemna något öfverskott till ränteoch
kapital-amortering, hvadan ock Statens förespeglade risk af en räntegaranti
för Stockholm —Upsala-vägen på det högsta afstyrktes. Det uppgafs af någon
vara till och med en moralisk pligt för Utskottet och Ständerna, att numera i
allmänhet afslå dylika ansökningar vare sig om lån eller räntegaranti, för att
sålunda rädda de om sin egen ekonomiska välfärd villfarande deltagarne i slika
bolag från de aldrapåtagligaste förluster af bortkastade penningar! Den menniskokärleken,
om ock ej på sin rätta plats, vill jag visst icke misskänna. Skada
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 160.
47
blott, att den vaknat så sent, att icke ock hela Staten redan kunnat varnas och
räddas från dess förniodeligen också bortkastade penningar på de långa stambanorna!
Med tiden, vanan och det vexande behofvet att få allmännare begagna
dessa nya, hos oss ännu så litet pröfvade, kommunikationsmedlen, torde
man likväl, utan att derföre vara en excentrisk optimist, icke ännu böra så
misströsta och förtvifla om framtida bättre utsigter för de Svenska jernvägarna.
Erfarenheten af Christinehamns-jernvägen har ju ock redan visat oss, att, då trafiken
derå år 1851 lemnade en inkomst af blott 79,760 R:dr så har den derefter
så tilltagit årligen, att den sistlidet år 1859 uppgick till 217,436 R:dr R:mt,
då ock bolagets behållning gjorde 13,530 R:dr, utom afsättningen af 750 R:dr
till Reservfonden. Hela anläggningskostnaden utgjorde för densamma 329,852
Rrdr Runt. Då för öfrigt det i Utskottet ock upplystes, att, efter i Riksgäldsafdelningen
gjorda approximativa beräkningar och öfverslag af de för nästa statsreglering
befintliga tillgångar i statskassan och de af Ständerna nu beslutade
förestående utgifterna derifrån under samma tid, inga medel vidare vore att
tillgå för anvisande af lån åt Stockholm—Upsala-jernvägs-bolaget för utförande
af dess erbjudna väganläggning: så blef ock ej mindre lån, än räntegaranti af
Utskottets pluralitet afslagna.
Kom så eftermiddagen samma dag, då 2:dra punkten företogs, hvaruti Riksgälds-afdelningen
likaledes afstyrkt det begärda lånet till en jernvägs-bibana ifrån
Borås till vestra stambanan. Samme talare, som, utan närmare kännedom af
lokal-förhållandena, på förmiddagen alldeles underkände Stockholm —Upsala-banans
fördelaktighet och som då saknade både egen god vilja och Statens alla tillgångar
för dennas understödjande, vare sig med lån eller framtida räntegaranti, hade
nu dess mera förord osparda, att framhålla det så öfvervägande värdet af Boråsbanan,
och för det skötebarnet voro utvägarna till Statens hjelp och mellankomst
dåmera alls icke fjerran eller omöjliga att finna. Jag missunnar denna
bibana alls icke den välvilja, hon i Utskottets plenum fått emottaga och jag
önskar, att hon må anses förtjent deraf äfven i de respektiva Riks-Stånden;
men den särdeles stora och i ögonen fallande partiskheten och inkonseqvensen i
begge de här ofvan omförmälda frågornas behandlingssätt inom det Höglofl. Utskottet
måste man ogilla.
För att således bereda framgång jemväl åt den så länge både omtalade och
utlofvade, af Kongl. Majit en gång förordade samt nu af vederbörande embetsmyndighet
jemväl på det bästa tillstyrkta, tills vidare fristående och särdeles löftesrika,
jernbanan från Stockholm norrut till Upsala öster om Sigtunafjärden,
genom att praktiskt verkställa Rikets Ständers egen inför Kongl. Majit och Svenska
folket högtidligen uttalade ”grundsats” om vissa jernbanors utförande på enskildas
bekostnad, är det som jag nu reservationsvis dristar till Rikets Ständers
billiga behjertande vördsamt hemställa och föreslå det beslut,
48
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
att ifrågavarande norra jernbana"måtte understödjas, genom
beviljande af ett lån till tvåtredjedelar af hela den till
5,500,000 R:dr Rtmt beräknade anläggnings-kostnaden, att
erhållas från Riksgälds-kontoret på de vilkor och föreskrifter
i öfrigt, som af Stats-Utskottet i detta Betänkandets 2:dra
punkt äro föreslagna för Borås-banan, samt med rättighet
för Staten, att, om den finner för godt, inlösa hela banan
emot erläggande af hela anläggnings-kostnaden med 6 procents
förhöjning, om denna inlösen sker under de första fem
åren efter den dag, då densamma till hela sin längd blifvit
för trafiken öppnad, och med fyra procents förhöjning, om
den löses under derpå följande fem åren, samt derefter utan
förhöjning, äfvensom i öfrigt på de vilkor och föreskrifter,
som Kongl. Majit kan i nåder finna lämpligt att vidare bestämma.
”
Häruti instämde Biskopen Th. Annerstedt, samt Doktorerna A. Nordström,
J. Wåhlander och O. Arrhenius.
Emot 2:dra punkten:
Af Herr Leijonancker : ”Mot Utskottets tillstyrkan af ett lånebidrag utaf
1,700,000 R:dr Runt till anläggning af jernbana mellan Borås och vestra stambanan,
får jag mig reservera, med det yttrande, att jag anser att summan borde
beståmts till 1,200,000 R:dr samma mynt, för hvilken summa, tillsammans med
de af bolaget redan tecknade 825,000 R:dr, bolaget kan anlägga vare sig bana
med 4 fots eller 5 fots spårvidd, enär om den sednare spårvidden skulle antagas,
bolaget svårligen kan annat än med Statens bana öfverenskomma om trafikens
bedrifvande med statsbanans materiel, oeh således anskaffandet af egen
materiel för bolagets bana ej då torde ifrågakomma. Den föreslagna lånesumman
af 1,700,000 R:dr är derföre för stor i jemförelse med hvad vanligen af
Staten lemnäs till bidrag för allmänna arbeten och torde uppgå till närmare
hela arbetskostnaden för bana med 4 fots och till -g- för bana med 5 fots
spårvidd.”
Af Riksdags-fullmägtige Per Nilsson från Malmöhus län och C. J. Svensén
från Kalmar län.
N:o
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 161.
49
N:o 161.
Ant. till Exp.-Ulsk. den 18 Aug. 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner angående tillåtelse för
Aktiebolaget för jernväg mellan Köping och Hult att
återbekomma återstoden af de till säkerhet för jernvägsanläggningens
fullbordande i Stats-kontoret deponerade
medel.
(R. A.)
Sedan, uppå Direktionens för ofvannämnde bolag i underdånighet gjorda^
samt af Kongl. Maj:t till Rikets sednast församlade Ständers pröfning öfverlemnade
framställning om återbekommande af den summa, 150,000 R:dr B:ko,
som i Kongl. Stats-kontoret innestod utaf de, jemlikt 4 § af bolagets under den
13 November 1852 utfärdade privilegium, till säkerhet för jernvägsbyggnadsarbetets
fullbordande derstädes deponerade medel, Rikets Ständer medgifvit sagde
medels återställande till bolaget på det sätt, att bolaget egde att genast lyfta
150,000 R:dr Runt, men återstående 75,000 R:dr, först sedan banan blifvit
öppnad för trafik ända till staden Köping, har, under innevarande riksdags ge
nom
en hos Ridderskapet och Adeln af Herr von Hofsten, Sten Erland, afgifven
motion, fråga blifvit väckt, att förenämnda bolag måtte tillåtas att omedelbart
och utan något förbehåll få lyfta det utaf ifrågavarande af bolaget i Statskontoret
deponerade och sedermera till Staten förverkade medel återstående beloppet
75,000 R:dr R:mt; i hvilket afseende motionären, med anmärkning att
det för återbekommandet af berörde återstod stadgade vilkor otvifvelaktigt ej
tillkommit i annan afsigt, än att derigenom interessera bolaget för jernvägsBih.
till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 31 Haft. 7
50
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 161.
arbetets fortsättande till Köping, anfört att dervid, enligt motionärens förmenande,
bort besinnas, att bolaget, sedan det genom inträffade oförutsedda missöden blifvit
förhindradt från att uppfylla sina åtagna förbindelser och till följd deraf förlorat
såväl den af Staten meddelade räntegaranti, som andra bolaget förunnade
förmåner, icke kunde med visshet påräkna afkastning af det kapital, sorn redan
blifvit på den genom bolagets försorg utförda jernvägs-anläggningen användt,
och således icke heller af den summa, som dessutom skulle komma att nedlä^-  gas på fullbordandet af jernvägen emellan Arboga och Köping, samt att aktieegarne,
hvilka till största delen bestode af utlänningar, icke kunde hafva nog
interesse för företaget såsom sådant, att de skulle vilja sammanskjuta och derpå
bekosta ännu mera penningar, för hvilkas återfående de, under sakernas dåvarande
ställning, ej hade ringaste säkerhet. Förhållandet vore i detta afseende
ännu detsamma, som vid förra riksdagen, hvarföre, om det då fattade beslutet,
att ej till bolaget återlemna de återstående depositionsmedlen förrän jernvägen
blifvit fullbordad till Köping, af Rikets nu församlade Ständer vidhölles, bolaget
måste anse sig beröfvadt all utsigt till dessa medels utbekommande; — men,
med hänseende till de billighetsskäl, som talade för den af motionären nu gjorda
framställningen, vore motionären förvissad, att Rikets Ständer ej skulle anse sig
böra tillämpa en blott juridisk rättighet mot en korporation, som, genom åstadkommandet
af ett dyrbart och för landet vigtigt kommunikations-medel, utan att
det allmänna derför haft att vidkännas den ringaste uppoffring, inlagt en, i motionärens
tanke, måhända ej nog uppskattad förtjenst om välståndets och näringarnes
förkofran i de provinser, genom hvilka den fullbordade jernvägs-linien,
emellan Orebro och Arboga, framginge; varande af motionären slutligen, till ytterligare
stöd för vinnande af det med motionen åsyftade ändamål, uppmärksamheten
fästad på den omständigheten, att de medel, om hvilkas utbekommande
fråga blifvit väckt, vore af behofvet högeligen påkallade, dels till fulländande och
uppförande af för trafiken med hvarje dag allt mera oundgängliga byggnader
och dels till förökande af den i bolagets ego redan befintliga driftmateriel, hvilken,
att döma efter den under de tvänne sistförflutna åren till följd af den lättade
kommunikationen ansenligt ökade produktionen af bruks- och skogs-effekter
uti den kringliggande nejden, efter ali anledning snart komrce att blifva otillräcklig
för den på jernvägen ständigt tillvexande rörelsen, hvilken det vore i
Statens interesse att befrämja, särdeles då det härtill erforderliga bistånd kunde
lemnäs utan någon egentlig uppoffring å Statens sida.
Jemte remiss å denna motion tillika med ett i anledning deraf hos Ridderskapet
och Adeln afgifvet yttrande, innefattande hemställan att vid återbekommandet
af ifrågavarande medel måtte fästas det vilkor, att desamma skola
användas för den redan färdiga jernvägens kompletterande äfvensom till förökande
af materielen, har Utskottet från Borgare-Ståndet fått emottaga ett inom detta
Riks-Stånd aflemnadt anförande, deruti representanten för Köpings stad under
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 161.
51
innevarande riksdag, Herr Oskar Schenström, afgifvit protest emot den af Herr
v. Hofsten genom ofvan anförda motion gjorda framställningen, under yrkande
att, enär Rikets sednast församlade Ständers beslut, att återstående 75,000 R:dr
utaf de af aktiebolaget för jernväg mellan Köping och Hult i Stats-kontoret
nedsatta medel borde der förblifva qvarstående intilldess banan blefve öppnad
för trafik till Köping, vore fattadt med hänsigt till de stora uppoffringar och
synnerligen dryga kostnader Köpings stad måst vidkännas i följd af ingånget
aftal med bolaget i afseende på åtskilliga åtgärders vidtagande vid banans östra
ändpunkt, samt förhållandena i denna sak sedan sista riksdagen icke undergått
någon förändring, samma beslut måtte, på de af Rikets Ständer en gång godkända
och ännu oförändrade skäl, förblifva orubbadt.
Innan Utskottet går att meddela det yttrande, Utskottet har att i anledning
häraf afgifva, har Utskottet ansett sig böra i minnet återkalla innehållet af
de vid sistlidne riksdag i samma ämne gjorda framställningar, samt de vid
pröfningen deraf uttalade åsigter, å hvilka Rikets Ständers i underdånig skrifvelse
den 2 Mars 1858 hos Kongl. Maj:t anmälda beslut sig grundar. Till
öfvervägande i sammanhang med Bolags-direktionens då gjorda, af Utskottet ofvan
omförmälda framställning om återbekommande af de i Stats-kontoret till
belopp af 150,000 R:dr B:ko då ännu innestående depositionsmedel, förehades,
nemligen en af Köpings stad genom dess Magistrat och Borgerskaps äldste likaledes
till Kongl. Maj:t inlemnad och derefter Rikets Ständers pröfning underställd
ansökning, af hufvudsakligt innehåll, att mellan staden och Bolags-direktionen
blifvit träffadt ett ömsesidigt aftal om vissa åtgärder och arbeten, som
borde genom stadens försorg och på dess bekostnad vidtagas, mot en af Direktionen
ingången förbindelse att leda jernvägen upp till Köpings stad och der
förlägga jernvägs-stationen, enligt upprättad plan, som dock underställdes Kongl.
Maj:ts granskning och sedermera äfven vann nådig stadfästelse. Dessa byggnads
arbeten hade blifvit företagna och med dryga uppoffringar å stadens sida fullbordade,
och då staden sålunda fullgjort alla sina förbindelser till bolaget, borde,
på sätt den underdåniga ansökningen innehåller, staden ega välgrundadt anspråk
på ersättning för sina i detta afseende gjorda uppoffringar, hvadan sökanderne
i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit täcktes i nåder föreskrifva, att af den
i Stats-kontoret deponerade summa skulle innehållas så stor del, som svarade
emot dessa kostnader, och att, intilldess bolaget fullgjorde sina åtagna förbindelser
att leda jernvägen till Köpings stad och derå öppna trafik, staden måtte
bex-ättigas att, såsom ersättning för de räntebetalningar densamma finge vidkännas
å de till arbetenas utförande upplånade medel, åtnjuta intresse å det innehållna
beloppet, som på lämpligt sätt kunde göras räntebärande, samt slutligen
att detta belopp måtte staden såsom skadestånd tillfalla, derest icke bolaget inom
någon föreskrifven kortare tid sin förpligtelse emot staden fullgjordt; —varande
omförmälda af Köpings stad bestridda utgifter till inköp och expropriation af
52
Stats-? Utskottets Utlåtande N:o 161.
behöfliga stations-, magasins- och hamnplatser, anläggande af skeppskaj och lastbrygga
m. m. uti den underdåniga ansökningen upptagen till ett belopp af
40,648 R:dr 16 sk. B:ko, deruti dock inberäknats 13,333 R:dr 16 sk. af det
statsanslag å 40,000 R:dr, som till upprensning af Köpings å blifvit staden be
viljadt
med skyldighet att deraf återbetala en tredjedel. — Vid pröfningen af
dessa, Bolags-direktionens och Köpings stads af stridiga interessen föranledda:
framställningar, yttrades af Rikets Ständer, dels, i afseende af Direktionens anhållan
om de i Stats-kontoret innestående medlens återbekommande, att ett så
dant
medgifvande ingalunda skulle kunna ske på grund af någon Statens förbindelse
till bolaget, då medlen vore af bolaget nedsatte till säkerhet för jernvägsarbetets
utförande, och det i 4 § af bolagets privilegium förekommande stadgande,
att, derest jernvägs-anläggningen icke inom stadgad tid fullbordades, bolaget
till Svenska Staten förverkat det belopp af den nedsatta kapitalsumman, som
i Stats-kontoret vid den bestämda tidens förlopp ännu innestode, icke lemnade
något tvifvel derom, att dessa medel numera vore Statsverkets tillhörighet; men
oaktadt Statens rätt i detta afseende vore obestridlig, och återställandet till bolaget
af det innestående depositionsbeloppet följaktligen numera ej kunde betraktas
annorlunda, än såsom ett anvisande af statsmedel till bolagets understödjande,
syntes likväl frågan om ett dylikt understöd ej böra bedömas med uteslutande
fästadt afseende å Statens väl och fördel, utan dervid äfven andra omständigheter
kunna och böra tagas i betraktande; och då ifrågavarande depositionsmedel,
fastän de numera hemfallit till Staten, dock ursprungligen varit bolagets
egendom, samt detta bolags oförmåga att fullgöra sina ingångna förbindelser,
enligt hvad allmänt kändt vore, till någon del äfven härrört af sådana
olyckliga tillfälligheter, som ej kunnat förås bolaget till Jast, och dessa förhållanden,
om de än icke kunde föranleda till någon förbindelse för Staten att
ersätta de förluster, som derigenom för bolaget uppkommit, dock syntes påkalla
något deltagande för detta bolag, hvars verksamhet ej kunde hafva varit utan
allt gagn för det allmänna, funno Rikets Ständer härutinnan skäl att ej påyrka
en alltför sträng tillämpning af Statens rätt; — dels, med hänseende till det af
Köpings stads Magistrat och Borgerskaps äldste framställda anspråket å skadestånd
af ifrågavarande medel för hafde kostnader till följd af ingånget aftal med
bolaget: att då nämnde medel, enligt åberopade 4 § af bolagets privilegium,
vore till Svenska Staten förverkade, utan någon förbindelse å dess sida att till
kommuner eller enskilda återgälda sådana kostnader, som för dem uppkommit
genom arbeten företagna i följd af ingångna transaktioner med jernvägsbolaget,
en ansvarighet, som kunde blifva för Statsverket ganska kännbar, hade Rikets
Ständer, jemväl med afseende å det prejudikat för framtiden, som härigenom
kunde uppstå, funnit sig ej böra å berörde anspråk fästa afseende; men fastän således
detta anspråk ej funnits böra af Rikets Ständer godkännas, enär det måste
ankomma på Köpings stad att emot jernvägsbolaget i laga ordning väcka och
Stats-Utskottets Utlåtande N\o 161.
53
utföra den ersättningstalan, hvartill, på grund af det gjorda aftalet, staden kunde
anse sig berättigad, hade likväl, enär derigenom det allmännas fördel kunde befrämjas
på samma gång, som stadens interesse, Rikets Ständer ansett sig böra,
såsom ytterligare vilkor för oftanämnde depositionsinedels fullständiga återställande
till bolaget, föreskrifva, att jernvägs-anläggningen borde fullbordas ända till
Äaden Köping; hvilket syntes så mycket mera lämpligt, som redan i oktrojen
detta förbehåll vore fästadt vid utbekommande af halfva den deponerade summan.
Af dessa, uti den till Kongl. Majit aflåtna underdåniga skrifvelsen anförde
grunder för Rikets sednast församlade Ständers beslut i frågan om medgifvande
för jernvägsbolaget att återlyfta de till säkerhet för jernvägs-anläggningens fullbordande
deponerade och i Stats-kontoret då innestående medel, visar sig uppenbart
och otvetydigt, att, fastän Rikets Ständer funno staden Köpings fördel och
bästa kunna befrämjas på samma gång som det allmännas genom stadgandet af
det vilkor för den åt bolaget medgifna lyftningsrätten, att de deponerade medlens
sista återstod, 75,000 R:dr R:mt, icke finge lyftas förrän jernbanan blifvit öppnad
för trafik till nämnde stad, detta stadgande ingalunda tillkommit på grund
af något, utaf Rikets Ständer erkändt, staden Köping tillkommande rättsanspråk,
hvars tillvaro, i förhållande till det allmänna, fastmera af Rikets Ständer uttryckligen
förnekades, under erinran att staden egde i laga ordning mot jernvägsbolaget
föra den ersättningstalan, hvartill, på grund af ingånget aftal, staden
kunde anse sig berättigad. Något sådant rättsanspråk, som nyss nämndes, har
icke heller kunnat genom riksdagsbeslutet grundläggas och uppkomma; och Utskottet
anser följaktligen Rikets nu församlade Ständer fullkomligt oförhindrade
att, oberoende af den förnyade framställning, som blifvit å staden Köpings sida
i enahanda afseende gjord, pröfva och afgöra den nu föreliggande frågan, huruvida
det för meranämnda medels återställande till bolaget stadgade vilkoret bör
orubbadt bibehållas och qvarstå, eller det må anses med billighet å ena sidan,
samt Statens rätt och fördel, å den andra, öfverensstämmande, att medlens återbekommande
antingen helt och hållet utan eller med förändrade vilkor och förbehåll
medgifvas. Då Utskottet, lika med Rikets sednast församlade Ständer,
funnit det ifrågavarande bolagets oförmåga att fullgöra sina ingångna förbindelser,
på sätt under behandlingen af bolaget rörande angelägenheter vid föregående
riksdagar blifvit upplyst och allmänt kändt är, hafva till icke ringa del
härrört från missgynnande finansiela förhållanden samt andra för jernvägs-företaget
menliga omständigheter, hvilka ej kunnat föras bolaget till last, samt för
öfrigt torde böra tagas i billigt betraktande det gagn samma bolag boredt det
O ö ö O O o
allmänna genom utförande af den första större jernvägsbyggnad inom Sverige
och genom den kännedom af dithörande ämnen, som i följd deraf blifvit spridd
inom landet, äfvensom genom de betydliga fördelar den sålunda öppnade kommunikationen
tillskyndat kringliggande ort, har det synts Utskottet, att den obestridliga
rätt, sorn i förevarande afseende tillkommer Staten, icke bör alltför strängt
54
Stats-Utskottets Utlåtande N'o 161.
tillämpas. Om fördenskull återbekommande af ifrågavarande medels ännu innestående
belopp under vissa vilkor medgifves, anser Utskottet att dessa vilkor, hvilka Rikets
Ständer utan tvifvel äro berättigade att föreskrifva på sätt, sorn billigt och lämpligt synes,
böra bestämmas så, att den förmån, som beviljas bolaget, verkligen kan komma
detsamma tillgodo, under det att tillika det allmännas fördel, såvidt ske kan,
bevaras och iakttages. Derest det kunde förutsättas, att iernvägs-anläggningeff
o ' J D OO O
i den af Rikets sednast församlade Ständer åsyftade utsträckning skulle förr eller
sednare komma att fullbordas i följd af den bolaget tillerkända rättigheten att,
sedan jernvägen blifvit öppnad för trafik till Köping, lyfta den i Stats-kontoret
innestående summan af 75,000 R:dr R:mt, skulle måhända tillräcklig anledning
saknas att frånträda det af Rikets sednast församlade Ständer derom gjorda
förbehåll; men då det blifvit tillfullo upplyst, att nämnde rättighet icke medfört
en fördel, som förmått bolaget eller kan antagas sätta det i stånd att till
O
O
skjuta de utöfver sagde belopp för jernvägsarbetena emellan Arboga och Köping
erforderliga betydliga kostnader, lärer den härom meddelade bestämmelsens fasthållande
numera vara ändamålslöst, och skulle i sjelfva verket innebära ett upphäfvande
af den förmån, man ansett billigt att åt bolaget medgifva. I händelse,
* O ö O 7
på grund häraf, Rikets nu församlade Ständer tillerkänna bolaget återlyftningsrätt
af de ännu återstående depositionsmedlen, utan fullgörande af det vid förra
riksdagen derför stadgade vilkoret af jernvägens fullbordande till Köping, synes
deremot med allt skäl kunna och böra bestämmas, att dessa medel, hvilka, intilldess
berörde vilkor blifvit uppfyldt, äro att anse såsom Statens tillhörighet, af
bolaget användas på ett sätt, hvaraf äfven det allmänna, åtminstone i någon mån,
tillskyndas fördel; hvarföre, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad af Rikets
sednast församlade Ständers Stats-Utskott föreslogs och äfven under innevarande
riksmöte blifvit ifrågasatt, Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte medgifva, att af de till säkerhet
för fullbordande af jernvägs-anläggningen mellan Köping
och Hult i Kongl. Stats-kontoret deponerade medel uti räntebärande
obligationer, det ännu innestående beloppet, motsvarande
75,000 R:dr R:mt, må återställas till jernvägsbolaget utan förbindelse
för bolaget att uppfylla det vid sistlidne riksdag för dessa
medels återbekommande stadgade vilkor, men under förbehåll,
att desamma af bolaget i första rummet användas till fullbordande
och uppförande af de för allmänna trafiken å jernbanan
emellan Orebro och Arboga erforderliga byggnader
samt anskaffande af nödig driftmateriel; hvarjemte Rikets
Ständer, med underdånig anmälan om det härom fattade
beslutet, torde till Kongl. Maj:t öfverlemna att, efter pröfning
af förekommande förhållanden, i nåder afgöra, huruvida
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 162.
55
några andra förbehåll eller närmare bestämmelser, med afseende
på de ifrågavarande medlens användande till omförmälda
ändamål lämpligen böra stadgas.
Stockholm den 13 Augusti 1860.
%
&:© 1*12.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 21 Augusti 1860, kl. 11 f. ra.
Utlåtande, i anle,dni7ig af vacht motion om pension på allmänna
Indragnings-staten åt enkan efter förre Landssekreteraren
i Gottlands län, L. Hambraeus.
(U. A.)
Uti en hos Ridderskapet och Adeln under åberopande af 56 § Riksdagsordningen
vöckt motion, som den 15 innevarande månad blifvit till Stats-Utskottets
handläggning öfverlemnad, har Herr Gillis Bildt anfört, hurusom förre
Lands-sekreteraren i Gottlands län, Riddaren af Kongl. Nordstjerne-Orden, Lars
Hambraeus, hvilken i 40 års tid med utmärkt skicklighet bestridt omförmälda
befattning, den 14 November sistlidet år aflidit, efterlemnande enka och trenne
barn, deribland en oförsörjd dotter. Enligt den bouppteckning, som den 16
sistlidne Februari efter den aflidne förrättats, uppgick boets hela behållning till
ej fullt 1,800 R:dr, och som Hambraeus ej varit delegare uti Civil-statens pensions-inrättning,
kunde hans enka derifrån icke erhålla något pensions-understöd
samt vore således, i afseende på sin egen och dottrens framtida bergning, försatt
uti en ganska bekymmersam ställning. I anledning häraf och då Landssekreteraren
Hambraeus genom den oegennytta, duglighet och redbarhet, hvarför
han städse varit utmärkt, genom det aldrig tröttnande nit han ådagalagt för den
orts angelägenheter, inom hvilken han verkat, — egenskaper som gjordt hans
minne saknadt och kärt för hela Gottlands befolkning — äfven syntes hafva
56
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 162.
förvärfvat rättvisa anspäåk på Statens omsorg och behjertande för hans efterlemnade
åldriga maka, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja
Hambraei enka en pension af allmänna medel till belopp af 400 R:dr R:mt,
Utskottet har tagit kännedom af de denna motion bifogade handlingar,
O DO7
hvaraf inhemtas, bland annat, att Hambraus innehaft Lands-sekreteraretjensten i
Gottlands län allt ifrån den 5 November 1819, till dess han den 15 Juli nästf
lidet år derifrån erhöll nådigt afsked; — och får Utskottet, med afseende å
Hambraei långvariga och förtjenstfull verksamhet i Statens tjenst samt hans eL
terlemnade familjs vitsordade behof af understöd, tillstyrka,
att f. d. Lands-sekreteraren Lars Hambraei enka, Catharina
Elisabeth Beckman, må på allmänna Indragnings-staten uppföras
till åtnjutande af en årlig pension å 400 R:dr.
Stockholm den 21 Augusti 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Slals-Ulskollels Ullålande N:o 163.
1
IV: o 163
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Aug. 1860, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående upplåtelse af
Kronan tillhörig mark vid Carl Gustafs stads gevärs
-
faktori. för en slussanläggning.
(I. A.)
Uli ett till Borgare-Ståndet ingifvet och till Stats-Utskottet remitteradt memorial
har Herr Schenström, Oskar, anfört, hurusom åtskillige manufakturister
och andra innebyggare i staden Eskilstuna hade, i förening med en stor del af
ortens fastighetsegare, bildat ett bolag för anläggande af en sluss till fortsättning
af Eskilstuna kanal upp till stadens medelpunkt samt genom bolagets direktion
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om nådig Proposition till Rikets Ständer
att få åt bolaget upplåten den Kronan tillhöriga mark jemte vattenfall vid
Carl Gustafs stads gevärs-faktori, som för den tillämnade slussanläggningen erfordrades,
dock med åtagen skyldighet för bolaget, att bekosta flyttning af en
der på platsen befintlig byggnad; och har motionären, som förbehållit sig att,
sedan sig visat, huruvida Kongl. Majit komine att i ämnet aflåta nådig Proposition.
med fullständiga handlingar till Utskottet inkomma, anhållit att Rikets
Ständer ville medgifva ofvanberörda, för denna särdeles nyttiga anläggning erforderliga,
upplåtelse.
Stats-Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; och enär Kongl. Majit,
enligt hvad Utskottet inhemtat, vid underdånig föredragning af handlingarne i
detta ärende, lärer hafva funnit frågan i åtskilliga delar erfordra vidare utredning
samt fördenskull i nåder infordrat ännu i saken icke hörde myndigheters
och korporationers underdåniga utlåtanden och förklaringar, får Utskottet, med
hänsyn till det skick, hvari frågan nu befinner sig, hemställa,
att motionärens framställning icke för närvarande må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Augusti 1860.
Ulli. lill 11. til. Prat. 18S9 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Hand. 32 lläft.
2
Slals-UlskotleU Utlåtande N:o 16 4.
N:o 164.
Alik. till Exp.-Utsk. den 24 Aug. 18CO, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående förändrade föreskrifter
i fråga om krono-nybyggens upplåtande. (I. A.)
Herr Kistner, L. II., har uti ett till Borgare-Ståndet ingifvet, till Statsutskottet
remitteradt memorial, anfört, hurusom sedan längre tid tillbaka dels så
kallade krono-nybyggen, dels krono-hemman blifvit å kronans mark åt enskild
personer insynade och anlagde, i ändamål att befordra landets uppodling och
befolkningens tillvext, hufvudsakligen i de Norrländska provinserna, men att
åboerne å dessa lägenheter, i stället för att, såsom afsedt varit, uppodla marken
och vårda skogen, företagit sig att hugga och afverka densamma samt afyttra
effekterne, derigenom beredande sig den största möjliga fördel af den ovissa
åborätten till lägenheterne, hvartill de saknade eganderätt; och har motionären,
i ändamål att afhjelpa den af honom anmärkta olägenhet, föreslagit, att Rikets
Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att åtminstone inom de
Norrländska provinserna några krono-nybyggen eller krono-hemman icke vidare
måtte åt enskilde upplåtas eller insynas utan med skyldighet att lösa dem till
skatte, äfvensom att de redan upplåtna krono-lägenheterne borde, der sådant
läte sig göra, till skatte lösas.
Stats-Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande; och hvad först angår
sådana lägenheter af ifrågavarande beskaffenhet, som hittills blifvit anlagde,
så lärer det svårligen kunna ifrågasättas att Staten skulle vilja beröfva innehafvarne
deraf de förmåner, som vid anläggningarne blifvit dem af Staten tillförsäkrade.
Hvad derefter beträffar de nybyggen, som härefter kunna komma
att anläggas, så, då antagligt är att skyldigheten att till skatte lösa nämnde
nybyggen, hvartill åboen, enligt nu gällande föreskrifter, om han blott fullgör
sin odlings- och byggnads-skyldighet, efter frihetsårens slut erhåller skatte-rätt
utan ali afgift, skulle för mången obemedlad nybyggare utgöra väsendtligt hinder
för berörde odlingsföretag, hyilka således, derest motionärens framställning
vunne afseende, i många fall skulle alldeles uteblifva, har Utskottet funnit betänkligt
förorda framställningen äfven i denna del; och då för öfrigt den af mottionären
anmärkta olägenhet i afseende å skogarnes olaga afverkning bör på
annat sätt, eller genom noggrann!, handhafvande af deremot meddelade föreskrifter,
förekommas, får Utskottet vördsamt hemställa,
att motionärens framställning ej ina till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Augusti 1860.
STOCKHOLM, typografisk,! föreningens boktryckeri, 1»60
