# ID: svediakorp-gov2353
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 146,526
# sentences: 2,621
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
25
Om härvid i första rummet fästes afseende på det ifrågavarande läroämnet»
omfång och beskaffenhet, så torde det vara nogsamt bekant, att såväl inom naturvetenskaperna
i allmänhet, som uti de särskilda grenar deraf, hvilka innefattas
under benämningen fysik, hafva på de sista årtiondena så betydande framsteg vunnits
och så utomordentligt vigtiga upptäckter egt rum, att ämnen, som förr, under
vetenskapens dåvarande ståndpunkt, kunde af en person omfattas och behandlas
samt tillhörde en och samma afdelning af naturvetenskaperna eller en lärostol vid
akademierna, sedermera måst, i anseende till deras städse vexande omfång, från
hvarandra skiljas och fördelas på flere vetenskapsidkare, för hvilka ändock mången
gång svårighet möter att kunna öfverse och sammanhålla det alltid tilltagande
området för deras forskningar. Detta förhållande, som vid en blick på utländska
vetenskapliga samfund och läroanstalter visar sig särdeles framstående, har
dock äfven i vårt land, fastän ofta sent följande spåren af större nationers erfarenhet,
redan länge varit märkbart och frambragt enahanda verkningar, såsom
hvar och en lätt kan finna genom en jemförelse af de för naturvetenskaperna afsedda
institutioners och lärareplatsers antal och beskaffenhet vid olika tider.
Hvad särskildt angår fysiken, så är dess betydelsefulla ställning bland naturvetenskaperna
numera allmänt känd, och det torde knappt behöfva antydas,
hvilket vigtigt bildningsmedel innefattas uti den insigt, som denna vetenskap lemnar
om naturens lagar och de sätt, hvarpå dessa framträda och verka i olika rigtningar.
Men derjemte hafva de särskilda ämnen, som räknas till fysiken, på sätt
ofvanbemälde motionär anfört, i praktiskt hänseende det största intresse och utöfva
ett oberäkneligt inflytande på industrien i alla dess grenar och således på samhällets
hela utveckling. Utskottet anser sig här böra i korthet erinra om de hufvudämnen,
som innefattas under denna vetenskap. Dit hänföres nemligen, utom
den s. k. allmänna fysiken eller läran om kropparnes allmänna egenskaper, först
mekaniken, såväl den theoretiska, hvilken afhaudlar lagarne för ali rörelse, som
den praktiska, afseende tillämpningen af dessa lagar, hvarpå, bland annat, grundar
sig maskinläran, erfordrande, ensam för sig, mångåriga studier, innan någon fullständigare
kunskap deri kan vinnas; — vidare akustiken, innefattande, bland annat,
de naturvetenskapliga grunderna för tonkonsten och musikaliska instrumenters
sammansättning; — optiken, hvars praktiska resultat visat sig i svnsinnets skärpande
samt deraf föranledda mångfaldiga och storartade upptäckter såväl inom
astronomien som i alla de industrigrenar, der, i synnerhet på sednaste tider, mikroskopets
användande medfört utomordentligt gagn, — förutom den helt unga gren
af denna vetenskap, sorn benämnes fotografi; — värmeläran, af hvilken här endast
må nämnas den del, som afser ångans användning såsom drifkraft, saint slutligen
clektricitetsläran, hvars nyaste upptäckter ledt till kommunikationsmedlens fullkomnande
på ett sätt, som förr ej ens kunde anas, och hvilken vetenskap för öfrigt
både inom industriens och äfven inom medicinens område synes blifva allt mera
anlitad.
Sedan vid universitets-undervisningens ordnande det länge ansetts nödigt,
att i hvarje mera omfattande ämne borde finnas icke allenast en profession, utan
ock en särskild lärarebefattning till professorens biträde vid ungdomens handledning,
torde, i betraktande af hvad nu blifvit anfördt, icke vara något tvifvel, att ej sådant
numera jemväl för fysiken är i hög grad erforderligt, helst äfven i detta ämne
måste för ungdomen vara att tillgå en samling af apparater och instrumenter,
Bih. till B. St. Brot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 16 Haft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
genom hvars tillhandahållande för de studerande samt vård och underhåll lärarnes
tid iche obetydligt tages i anspråk. — Då dertill kommer att ett ändamålsenligt
ordnande af undervisningen i denna vetenskap är af synnerlig vigt med afseende
på såväl dess omfattande inverkan å alla industriens grenar, som dess egenskap af
allmänt bildningsmedel; och då en tillökning i lärarekrafter i detta ämne vid universitetet
under närvarande förhållanden särskildt påkallas deraf, att fysiken numera,
enligt den sednaste Skol-stadgan, utgör ett af de ämnen, hvaruti undervisning
skall meddelas vid alla fullständiga elementar-]äroverk i riket, — lian Utskottet,
för sin del, icke annat än erkänna nödvändigheten deraf, att medel varda
anvisade för en adjunktsbefattning i detta ämne vid Upsala akademi, och tillstyrker
således,
att, på det ännu en ständig lärare i den fysiska vetenskapen
må kunna vid Universitetet anställas, de för nämnda Akademi
afsedda adjunktsbefattningar med högre lön må tillökas med
en sådan befattning, och det härför erforderliga anslag, 2,500
R:dr årligen, af Rikets Ständer beviljas, att från och med
nästkommande år utgå.
26:o. Uti en hos Riddcrskapet och Adeln väckt, till Utskottets behandling öfverlemnad
motion har Herr G. Cederschiöld fästat uppmärksamhet derå, att den med
professionen i ny-europeisk linguistik vid de båda universiteten förenade lön utgjorde
endast 4,000 R:dr, då deremot alla öfriga professorer derstädes, hvilkas aflöning
vore bestämd till visst belopp i penningar, åtnjöte en lön af 4,500 R:dr.
I anledning häraf och enär något giltigt skäl till en dylik skilnad i löneförmåner
för befattningar, hvarmed enahanda ansvar och åligganden vore förenade, icke förefunnes,
har motionären hemställt, att lönerna för förstnämnda professioner måtte
varda fastställde till enahanda belopp, som för de öfriga utgår.
Delande motionärens åsigt i denna fråga, har Utskottet funnit sig höra
tillstyrka,
att lönerna för de vid rikets båda universiteter inrättade professioner
i ny-europeisk linguistik måtte höjas hvardera med
500 R:dr, och således en årlig tillökning af 1,000 R:dr i an
slaget
till universiteterna för detta ändamål beviljas.
27:o. Till Utskottet är vidare af Riddersliapet och Adeln remitterad en inom samma
Riks-Stånd väckt motion, deruti Grefve UI. A. Taube hufvudsakligen anfördt,
hurusom det nästan i alla lifvets förhållanden vore af icke ringa vigt att känna
de lagar, efter hvilka industrien i allmänhet under sin mångfaldiga utveckling har
att verka. Läran om dessa lagar, eller stats-ekonomien, hade visserligen redan
i viss mån utgjort föremål för akademisk undervisning vid Upsala universitet,
men den voro derstädes anvisad en högst underordnad ställning, i sammanhang
allenast med läroämnena för den juridiska bildningen, och i brist på tillräckliga
lärarekrafter, endast högst ofullständigt behandlad. Berörda vetenskap vore dock,
såsom ett väsendtligt bildningsmedel, väl förtjent af sjelfständig behandling och
en egen lärostol, i likhet med hvad vid flera främmande universiteter voro förhållandet;
och har derföre motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte anvisa
en summa af 4,500 R:dr årligen till inrättande vid förenämnde universitet och
inom filosofiska fakulteten af en profession i stats-ekonomi; — uti hvilken motion
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
27
Herr Olivecrona instämt, dock med förbehåll att det måtte på Kongl. Maj:t bero
att bestämma, för hvilken fakultet den nya professionen borde afses.
Ehuru det måste erkännas såsom önskvärdt, att undervisningen vid universiteten
kunde så ordnas, att särskilda lärareplatser inrättades för hvart och ett
af do vigtigare lärareämnena, till hvilka stats-ekonomien onekligen bör hänföras,
har likväl Utskottet icke kunnat antaga, att det af motionären uppgifna behof —
då någon framställning derom hvarken af den akademiska Styrelsen eller af Kongl.
Maj:t blifvit meddelad — för närvarande är bland de för Upsala akademi mest
oundgängliga; — och vid sådant förhållande, tinner Utskottet
cj skäl att till förevarande motion tillstyrka bifall.
28:o. Genom remiss från Prcste-Ståndet har Utskottet cmottagit en derstädes
af Prosten Schram väckt motion, hvaruti, bland annat, anföres, hurusom
med docenturen i pastoral-theologi vid Upsala universitet vore förenad skyldighet
att meddela undervisning i seminarium för prestkandidaters förberedande bildning.
En ersättning för detta mödosamma arbete hade blifvit nämnde lärare på sådant
sätt beredd, att genom ett Kanslers-bref stadgats, det samma docent tillika städse
skulle vara theologiska fakultetens notarie, för hvilken befattning löne-inkomsterna
då uppgingo till omkring 450 Rxlr. Men detta stadgande vore genom de nya
akademiska institutionerna till all kraft och verkan upphäfdt och docenten i pastoral-theologi
således tillskyndad en förlust af inkomster, som tillförene åtföljt
hans befattning. Visserligen voro ifrågavarande docentur för närvarande obesatt,
men då såväl professorn som adjunkten i meranämnde vetenskap utan tvifvel fortfarande
vore af sådant biträde i behof, har motionären föreslagit, att för en theologi*
pastoralis docens vid ofvannämnde universitet måtte såsom arfvode för hans
biträde vid prestkandidaters förberedande undervisning anslås ett årligt belopp af
500 Ridr.
Donna fråga synes Utskottet vara af sådan beskaffenhet, att, innan vederbörande
Universitets-styrelse densamma hos Kongl. Majit i underdånighet anmält
och nådig framställning i ämnet blifvit af Kongl. Majit meddelad, Ilikets Ständer
svårligen kunna derom besluta; i följd hvaraf Utskottet hemställer,
att Prosten Schrams motion ej må till vidare åtgärd föranleda.
29:o. I afseende å Lunds universitet har Kongl. Majit, — jemte ofvan omförmälda
framställning om förhöjning af anslaget för stipendier åt theologi* studiosi, —
i öfrigt äskat följande årliga anslag, nemligen:
a) till Bibliotheket'. 2,800 Iiidr.
Då, enligt hvad Utskottet inhemtat, hela årliga tillgången för bibliotheket
icke kan beräknas till mera än 7,200 flidr, hvilket, vid jemförelse med Kongl.
Bibliotheket i Stockholm och universitets-bibliotheket i Upsala, som hvardera hafva
att till bokinköp använda 12,000 Ridr, synes vara nog ringa, om ifrågavarande
bibliothek skall kunna tillegna sig de vigtigare bland årligen utkommande arbe
~
O o o ~
ten i vetenskapernas mångfaldiga olika grenar, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att den nådiga framställningen af Rikets Ständer bifalles.
28
State- Utskottets Utlåtande N:o 123.
b) till den Kemiska Institutionen: 800 R:dr.
Af denna anslagstillökning äro 500 R:dr afsedda att anyändas för mineralsamlingar
och återstoden, 300 R:dr, till lönförbättring för den vid institutionen
anställde vaktmästaren; och då samma tillökning lärer vara behöflig, om institutionen
skall kunna blifva i tillfälle att fullt motsvara sitt ändamål, får Utskottet
jemväl denna nådiga begäran till bifall hos Rikets Ständer
förorda.
c) till lön för en ny professor i medicin 4,500 R:dr; •—i afseende hvarå Stats-Rådsprotokollet
innehåller, att en ny profession i medicinsk kemi blifvit af Kommittéen
för den medicinska undervisningens ordnande förordad såsom en bland de i främsta
rummet och oundgängligt nödiga lörstärkningarne i de medicinska läroverkens
lärarekrafter, och att behofvet deraf, på sätt Kanslern jemväl i underdånighet anfört,
vore grundadt i den medicinska vetenskapens utveckling inom sina hufvudgrenar
och undervisningens deraf uppkommande anspråk på nya ledare; — och får Utskottet,
med afseende å det sålunda vitsordade behofvet af den ifrågaställda nya
lärarebefattningen, tillstyrka,
att förevarande nådiga framställning måtte af Rikets Ständer
bifallas.
d) till lönförhöjning:
för förste amanuensen vid bibliotheket .... Rmt R:dr 900:
andre amanuensen derstädes  ,, „ 550:
1,450:
läraren i gymnastik och fäktkonst .... „ „ 250: —
kapellmästaren
„ „ 100: —
ritmästaren
„ „ 550: — 900‘
eller tillhopa R:dr 2,350: ■—■
Sedan Utskottet inhemtat att, derest lönerna för dessa tjenstemän förhöjas
i enligt med omförmälda nådiga förslag, samma löner komma att uppgå till enahanda
belopp, som motsvarande tjenstemän vid universitetet i Upsala i aflöning
åtnjuta, har Utskottet, då den ifrågaställda förhöjningen således synes vara af
billigheten och behofvet påkallad, funnit sig böra hemställa,
att, med bifall till den nådiga Propositionen i denna del, den
för ändamålet erforderliga summan af tillhopa 2,350 R:dr måtte
af Rikets Ständer anvisas.
30:o. Af den Kongl. Propositionen bilagda Stats-Råds-protokoll fpag. 33—-36)
inhemtas i öfrigt, att Lunds Universitets-styrelse hos Kongl. Maj:t jemväl gjort
underdånig framställning om följande anslagstillökningar för Akademien, nemligen
:
för botaniska institutionen Runt R:dr 578: —
att användas dels till materielen, dels till lönförbättring
åt trädgårdsmästare och trädgårdsdrängar;
för anatomiska institutionen  „ „ 767: —
nemligen till materielen, löneförhöjning åt vaktmästaren
m. m.
Transport 1,345: —
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
•29
Transport 1,345: —
för zoologiska museum, löneförhöjning åt konservatorn . .
Runt R:dr
100: —
för fysiska institutionen, löneförbättring åt vaktmästaren .
ii
ii
125: —
för astronomiska institutionen, äfven till förbättring af vakt-
mästarens aflöning
100: -
för musikaliska kapellet, att utgå till matcrielen och för
vaktmästaren
yj
125: —
för fäkt- och gymnastiksalen, till materielens behof . . .
ii
ii
255: —
till arfvode för en amanuens vid historiska museum samt
mynt- och medalj-kabinettet
a
350: —
eller tillhopa R:dr 2,400: —
Dessa utgifter hade dock, såsom Stats-Råds-protokollet visar, vid nådig
pröfning af ofvannämnda universitetsbehof synts Kongl. Maj:t vara af beskaffenhet
att kunna dels såsom ej ytterst nödvändiga uppskjutas, dels bestridas med
det visserligen ej betydliga öfverskottet å universitetets egna tillgångar; hvartill
koinme att sådane mindre utgiftsposter, som lönförhöjningar åt vaktmästare vid
de särskilda institutionerna in. m., företrädesvis borde tagas i betraktande vid uppgörandet
af akademiens egen stat; och hade derföre Kongl. Maj:t ej funnit skäl
att i berörda hänseenden till Rikets Ständer aflåta nådig- framställning-.
O o
Uti en hos Preste-Ståndet väckt motion har emellertid Professoren Agardh
till Rikets Ständers behjertande hänskjutit dessa frågor och anhållit, att ofvanomförmälda
anslag måtte af Rikets Ständer beviljas; men af enahanda skäl, som
föranledt Kongl. Maj:t att icke låta de ifrågaställa anslagen inflyta uti dess nådiga
Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, har Utskottet ansett
sig
icke höra förenämnde motionärs framställning derom hos Rikets
Ständer förorda.
31:o. Vidare hade, enligt ofta åberopade Stats-Råds-protokoll, för ordnande
af undervisningen vid Lunds universitet i modern linguistik, Kanslern i underdånighet
anhållit att, till inrättande af en ny adjunktur i nämnda läroämne, Kongl.
Maj:t måtto, såsom fyllnad i aflöningen för denna beställning, hos Rikets Ständer
begära ett årligt anslag å 1,400 R:dr; men som Kongl. Maj:t funnit tillsättandet
af berörda lärarebefattning vara beroende af cn hos Kongl. Maj:t väckt fråga om
indragning af cn språkmästare-befattning vid Lunds universitet, hade Kongl. Majit,
enär nådigt beslut i samma fråga ännu icke blifvit meddeladt, ansett sig för det
dåvarande icke böra till Rikets Ständer aflåta något förslag, angående den äskade
adjunkturen.
Jemväl denna fråga har Professoren Agardh uti ofvannämnda motion underställt
Rikets Ständers pröfning och dervid hemställt, ej mindre att Rikets
Ständer måtto bevilja nyssberörda, af Lunds Universitets-styrelse ifrågasatta, anslag,
än äfven i sammanhang dermed, att för ytterligare en språklärare eller
adjunkt i ny-europeisk linguistik måtte anvisas en lön af 2,000 R:dr; — varande
af motionären till stöd för dessa yrkanden hufvudsakligen anfördt, hurusom på
nu gällande utgifts-stat för Lunds universitet funnes upptagne 2:ne språkmästare,
en för fransyska samt en för engelska och tyska språken, med cn aflöning till belopp
af 300 R:dr för hvardera. Den sednare befattningen hade dock, efter sista
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
inuehaf varens afgång år 1848, i anseende till den ringa lönen, icke kunat återbesättas,
och dea fransyska språkmästare-beställningen innehades af en 70 års gammal
f. d. fransysk soldat från kejsartiden, som för närvarande uppbure båda språkmästarelönerna.
Så väl Konsistorium som Kansleren voro af den åsigt, att folden
nuvarande obetydliga aflöningen tillräckligt qvalificerade språkmästare icke
kunde erhållas, och hade derföre, på sätt ofvan är antydt, Universitets-styrelsen
gjort underdånig framställning i ämnet, innefattande alternativt förslag, att befattningarne
måtte antingen indragas eller sammanslås till en ny adjunktur i modern
linguistik. Det förra af dessa förslag, hvilka Kongl. Majit ännu icke i nåder
pröfvat, syntes dock motionären desto mindre böra ifrågakomma, som Rikets sednast
församlade Ständer, uppå nådig framställning om indragning af en utaf de
båda språklärare-befattningarne vid Upsala universitet, på det lönen måtte kunna
beräknas såsom tillgång för den af Kongl. Majit då föreslagna nya professionen i
ny-europeisk linguistik, förklarat sig anse, ”en enda språklärare för undervisningen
i såväl engelska och fransyska som tyska och italienska språken icke kunna blifva
tillräcklig, utan att begge språklärarne vore för undervisningens behöriga gång
behöfliga”; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer beslutade att, med bibehållande
af berörde språklärare-befattning, dess innehafvare skulle tillerkännas enahanda
löneförhöjning, som blifvit för den andre språkläraren föreslagen, eller cn fyllnad
i aflöningen, så att denna uppginge till 2,000 Ridr; — och ansåge motionären att,
i öfverensstämmelse med detta beslut, icke heller vid Lunds universitet någondera
af språkmästare-befattningarne borde indragas, men väl den dermed förenade aflöning
höjas, så att fullt skickliga personer för begge platserna kundo erhållas.
För bedömandet af denna fråga synes dot vara lämpligt att här meddela
hvad Utskottet af de uti Professor Agardhs motion åberopade handlingar vidare
inhemta! rörande omförmälda ärendes behandling hos vederbörande myndigheter
och de åsigter angående undervisningens ordnande i de moderna språken, som dervid
blifvit framställda. Uti sitt underdåniga memorial angående ytterligare anslag
för Lunds universitet hade nemligen Consistorium academicum förklarat sig anse
den föreslagna förändringen med de båda språkmästare-befattningarne vid universitetet
vara af behofvet påkallad, enär dessa befattningar med de ringa löner, som
för dom vore anslagne, syntes icke vidare motsvara det dermed afsedda ändamål,
helst härvid borde tagas i betraktande den vigt, som i sednare tiden blifvit tillagd
de lefvande språkens studium samt särskildt angelägenheten deraf, att tillfälle
måtte finnas vid universitetet för utbildande af tjenliga ämnen för elementarläroverkens
behof af lärare i lefvande språk, på grund hvaraf Konsistorium således
framställt ofvanberörde förslag om en ny adjunkturs inrättande i modern linguistik
samt anvisandet af den för en sådan befattning jemte de båda språkmästarelönerna,
600 Ridr, erforderliga lönofyllnad af 1,400 R:dr.
Då detta förslag af universitetets Kansler öfverlemnades till Kongl. Majit,
hade äfven Kanslern, enligt hvad uti dess underdåniga memorial är anfördt, funnit
förslaget om språkmästare-befattningens indragning visserligen kunna försvaras;
men enär hvad i detta hänseende kunde sägas om det ena universitetet äfven
gällde om det andra, syntes det Kanslern att, då något förslag om en sådan
indragning ej från Upsala universitet inkommit, antingen afgörandet af denna
fråga ännu borde uppskjutas, till dess äfven nyssnämnda universitet fått tillfälle
att i saken sig yttra, eller ock förslaget om inrättande af en adjunktur i modern
linguistik i stället för språkmästare-tjensterna utsträckas till båda universiten; —
varande, på sätt ofvan Ar omförmäldt, nådigt beslut i anledning af denna under
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
31
dåniga framställning icke meddeladt, när Kongl. Maj:ts Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof hiet till Rikets Ständers Stats-Utskott aflåten.
Angelägenheten deraf att de moderna språken vid universitetet göras till
föremål för sådan behandling, att deras studium kan så väl från filologisk som
litteraturhistorisk och estetisk synpunkt bedrifvas, erkändes redan af Rikets sednast
församlade Ständer, i det de beviljade anslag för inrättande af professioner i
ny-europeisk linguistik; — men detta läroämne är likväl så omfattande, att för undervisningens
ändamålsenliga ordnande otvifvelaktigt erfordras till Professorns
biträde en särskild lärare. Yid Upsala universitet har numera det förhållande, i
hvilket detta biträde bör stå till den i nämnda läroämne anställde Professor, blifvit
bestämdt genom ett nyligen meddeladt Kanslers-bref, som stadgar, att de tvänne
förut befintliga språklärare-tjenstcrnas innehafvare framgent skola hafva samma
skyldigheter, som universitetets statuter för adjunkter bestämma. På det en motsvarande
förändring skall kunna vidtagas vid universitetet i Lund, hvarest likväl,
enär antalet af dem, som söka ifrågavarande undervisning, vid detta universitet
otvifvelaktigt är vida mindre, en adjunktur i de lefvande språken för närvarande
torde vara tillräcklig, måste onekligen en ytterligare anslagstillökning vara af bekofvct
påkallad.
■i l)å således genom den nya professionens inrättande för den studerande ungdomen
vid begge universiteten blifvit boredt ett förut saknadt tillfälle att inhemta
en på vetenskapliga grunder byggd bildning i de moderna språken, men, hvad
Lunds universitet angår, för att göra denna undervisning fullt gagnande, erfordras,
utom professionen, större lärarekrafter, än som kunna åstadkommas med de alltför
otillräckliga anslag af tillsammans 600 R:dr, hvilka nu äro anvisade för tvänne
språkmästaro-befattningar, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, till inrättande vid sistnämnde universitet
af en adjunktur i ny-europeisk linguistik, måtte bevilja ett årligt
anslag af 2,000 R:dr; dock så att af berörde belopp endast
1,400 R:dr uppföres på ordinarie stat, men återstoden,
600 R:dr, beviljas att utgå blott intill dess nuvarande lönerna
för språkmästare-befattningarne vid samma universitet, utgörande
sammanlagdt enahanda belopp, blifva lediga och kunna
såsom tillgång för den nya lärarebeställningen beräknas;
Och torde Rikets Ständer, med anmälan oin detta beslut, i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes förordna, att språklärarebefattningarne
vid Lunds universitet hädanefter icke må återbesättas,
utan att de dermed förenade löner, i den mån de
blifva tillgängliga, användas för den nya adjunkturen i ny
europeisk
linguistik.
32:o. Samma motionär. Professoren Agardh, har uti sin ofvanberörda motion
slutligen gjort framställning om anvisande af medel till uppförande för universitetet
i Lund af en observatoriibyggnad derstädes; till stöd för hvilken framställning
motionären hufvudsakligen anfört, hurusom don astronomiska institutionen
vid nyssnämnda universitet vore i särdeles stort behof af ett fullständigare
och mera ändamålsenligt observatorium, än det som nu funnes för akademien in
rättadt.
För afhjelpande af detta, utaf vetenskapens idkare länge insedda och af
Consistorium academicum äfven erkända behof hade tillfälliga omständigheter nu
beredt en utväg, som syntes icke böra lemnäs obegagnad. Af enskild person hade
32
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
nemligen åt universitetet blifvit till inköp liembjudet ett af aflidne Danske Utrikes-ministern
Geheime-rådet Reedtz efterlemnadt, å Jutland uppfördt observatorium,
som vore försedt med en fullständig samling af utmärkta instrumenter. Såväl
Konsistorium som Ivanslers-styrelsen hade ock medgifvit, att dessa instrumenter
med tillhörande kupol finge af observatorii besparade medel inköpas; men dessa
medel vore emellertid icke tillräckliga jemväl för uppförande af en ny observatorii-byggnad,
hvarförutan hufvudändamålet, eller erhållandet af ett observatorium,
som motsvarade undervisningens och i väsendtlig mån äfven vetenskapens fordringar,
icke kunde vinnas, helst det nuvarande observatorium, inrymdt uti ett enda,
till omfånget högst inskränkt rum uti akademiens gamla 11ufvudbyggnad, icke
lemnade utrymme för uppställande af de erforderlige instrumenterne; och har derföre
motionären föreslagit, att Rikets Ständer, till uppförande af ett nytt mindre
observatorium uti Lund, måtte bevilja ett anslag af 15,000 å 20,000 R:dr.
Utan att förneka angelägenheten af undervisningens vid akademierna utveckling
och fullkomnande i hvarje vetenskap, som der idkas, har likväl Utskottet,
som härvid äfven måste fästa afseende på Statens för så många andra vigtiga
behof anlitade tillgångar, funnit tvifvelaktigt, huruvida det vore lämpligt att anvisa
ett betydligt anslag för inrättande af ett nytt observatorium i Lund, då det,
sorn förut der finnes, bör vara tillräckligt för den första undervisningens behof
samt vid Upsala universitet den astronomiska institutionen numera vunnit all den
fulländning, som i vårt land torde kunna åstadkommas. Men äfven om denna
betänklighet skulle anses mindre väsendtlig och det således finge antagas vara
med det allmännas fördel öfverensstämmande och för undervisningens befrämjande
af vigt, att i Lund inrättas ett nytt fullständigare observatorium, skulle Utskottet
ändock finna sig förkindradt att understödja motionärens nu gjorda framställning,
enär frågan icke varit föremål för vederbörande myndigheters pröfning, samt Utskottet
saknar närmare uppgifter om de kostnader, observatoriets uppställande i
sin helhet skulle medföra, men hvilka, enligt hvad i motionen angifves, sannolikt
skulle betydligt öfverstiga det nu ifrågaställda anslagets belopp, ehuru motionären
åsyftat, att skilnaden skulle af akademiens egna tillgångar betäckas. — I följd
häraf finner Utskottet sig böra hemställa,
att Professoren Agardhs ofvan omförmälda framställning icke
måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
33:o. Genom remiss från Bonde-Ståndet har Utskottet fått emottaga en
inom samma Riks-Ståud väckt motion, deruti Riksdags-fullmägtigen Per Nilsson
från Malmöhus län andragit, hurusom aflöningssättet vid Lunds universitet voro
särdeles inveckladt, enär till de derstädes anställde lärares och tjenstemäns aflöning
vöre anslagen kronotionde från lil och kyrkotionde från icke mindre än
289 särskilda socknar inom båda de Skånska länen, samt denna tionde, som utginge
med ett högst olika belopp från de olika socknarne, voro på löntagarne så
fördelad, att hvarje af dessa hade aflöningsspamnål att uppbära från nästan alla
häraderne inom pi-ovinsen; hvaraf följde, att de socknar, som hade något betydligare
belopp att till akademien leverera, finge att uppgöra liqvid med flere, ända
till 7 å 8 särskilda löntagare, och då alla före den 12 April 1853 utnämnde lärare
och tjenstemän egde att uppsäga sin aflöningsspamnål till leverering in natura
med skyldighet för tiondegifvaren att forsla densamma 6 mils väg, vore det lätt
att inse, hvilka till invecklade tvister och rättegångar ledande förhållanden måste
uppstå,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
33
uppstå, när, i mån som nuvarande löntagare afginge, en del hemman inom en
socken kunde komma att lösa sin tionde-spanmål efter 10 års medelmarkegångs'-  pris, då deremot andra hemman inom samma socken fortfarande bibehölles vid
skyldigheten att, ifall lösen egde rum, erlägga denna efter det pris, som af akademien
bestämdes, eller ock leverera spanmålen in natura. De löntagare, hvilka
blifvit till sina nu innehafvande tjenster befordrade före ofvannämnde den 12
April, utgjorde till antalet 24; och vore således eu fullständig enhet och öfverensstämmelse
i grunderna för aflöningssättet, eller rättighet för samtlige tiondegifvare
att lösa aflönings-spanmålon efter 10 års inedelpris, icke att emotse förr
än efter 20 å 30 års förlopp, så framt icke särskilda åtgärder för sådant ändamål
vidtoges; i hvilken syftning motionären framställt det förslag, att sistnämnde löntagare,
emot det de afsade sig rättigheten att uppbära dem tillkommande aflöningsspanmål
i annan ordning, än som vore för de efter den 12 April 1853 utnämnda
löntagare stadgad, måtte af allmänna medel beredas ersättning, motsvarande skilnaden
emellan nuvarande lösuingspris samt medelmarkegångspriset, efter hvad
denna skilnad under de 10 sistförflutna åren i medeltal utgjort, nemligen, enligt
uppgift från akademi-kontoret, 3 R:dr för tunnan råg och 2 ft:dr 50 öre för tunnan
korn, derifrån dock borde afräknas den forsellöns-ersättning af 50 öre per tunna,
som från Statsverket utginge, när lösen uppbures efter medelpris. Sammanlagda
beloppet af all till universitetet i Lund utgående aflönings-spanmål belöpte sig till
2,438 tunnor 14j kappar råg och 2,951 tunnor 23g kappar korn, och skulle följaktligen
den summa, som för omedelbart åvägabringande af den äskade regleringen
i aflöningssättet erfordrades, utgöra tillhopa 11,999 11:dr 30 öre; men derifrån
afginge likväl 225 R:dr, eller värdet af prisskilnaden för 100 tunnor hälften råg
och korn, som innehades af en efter den 12 April 1853 utnämnd löntagare, hvars
lön således redan utginge efter medelmarkegångspris, så att den för ändamålet
erforderliga summan rätteligen belöpte sig till endast 11,774 R:dr 30 öre, hvilket
belopp, jemte forsellöns-ersättning af 50 öre per tunna, motionären alltså begärt
måtto af Rikets Ständer anvisas, att efter ofvan uppgifna grunder fördelas mellan
dé löntagare vid Lunds universitet, hvilka vore utnämnda före merberörda 12
April och sorn förklarade sig villige att för dem till lön anslagen tionde-spanmål
uppbära lösen efter medelmarkegångspris, på sätt Kongl. Förordningen den 11 Maj
1855 stadgar.
I afseende å donna framställning får Utskottet erinra, att, i fråga om sättet
för utgörande af till lön indelad tionde-spanmål, förhållandet emellan tiondegifvaren
och löntagaren icke är annorlunda inom Malmöhus och Christianstads län, än
inom öfriga provinser i riket. Det torde således kunna antagas att, derest tiondegitvarne
inom nyssnämnda län bereddes den af motionären åsyftade förmånen, att
få efter medelmarkegångspris lösa den tionde-spanmål de hafva att till löntagare
vid Lunds universitet leverera, sådant skulle föranleda anspråk af enahanda beskaffenhet
från öfriga tiondegifvares sida; och då billigheten fordrar, att samma
förmån, som blifvit en förunnad, under lika omständigheter jemväl beviljas en annan,
skulle Staten på sådant sätt komma att vidkännas ganska betydliga utgifter
för ett ändamål, som mora afser enskild än det allmännas fördel. Redan af dessa
skäl skulle Utskottet icke kunna lemna förevarande motion sitt förord; men härtill
kommer ytterligare, att, då den åsyftade regleringen i sättet för tionde-spaumålens
utgörande, enligt gällande stadganden, icke kan åvägabringas med mindre,
än att vederbörande löntagare, hvars rätt är deraf beroende, till den föreslagna
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 16 Haft. 5
34
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 123.
jemnkningen gifva sitt samtycke, men desse icke äro i ämnet hörde, frågan sålunda
med afseende å det anslag, som för ändamålet skulle erfordras, icke befinner
sig i det skick, att någon åtgärd derutinnan lämpligen kan af Rikets Ständer
vidtagas; — och får derföre Utskottet hemställa,
att motionen måtte lemnäs utan afseende.
84:o. Af en särskild, den 30 December nästlidet år till Rikets Ständer aflåten
nådig Proposition (N:o 74) angående anslag till inrättande af bildningsanstalter
för lärare vid elementarläroverken, inhemtas, att sedan Rikets sednast församlade
Ständer, i anledning af gjord framställning om nödvändigheten deraf, att sådane
anstalter blefve bildade, uti underdånig Skrifvelse den 25 Februari 1858 yttrat,
det ostridigt vore, att läraren måste hafva klart fattat de vetenskapliga grunderna
för hvad lian meddelar, om detta skall kunna göras tydligt och lefvande för
lärjungarne, samt att läraren måste känna lagarne för denna undervisnings meddelande,
såväl i allmänhet som särskildt med afseende å det kunskapsämne han
behandlar, äfvensom vara öfvad i konsten att loda den späda tankekraftens utveckling,
innan han inträder i en lärarebeställning; i sammanhang hvarmed Rikets
Ständer, under fullkomligt erkännande af vigten utaf ändamålsenliga bildningsanstalter
för lärare vid elementarläroverken, anhållit det Kongl. Maj:t täcktes låta
uppgöra och till Rikets nu församlade Ständer aflemna nådigt förslag till inrättande
af sådane bildnings-anstalter; hade Kongl. Maj:t anbefallt den för granskning
af Kongl. Stadgan för elementarläroverken nedsatta Kommitté att inkomma mod
underdånigt Utlåtande och förslag till ofvannämnda bildnings-anstalter; till åtlydnad
hvaraf Kommitterade den 21 December 1858 i ämnet afgifvit yttrande, deröfver
Kongl. Maj:t infordrat såväl de akademiska myndigheternas som Läroverksstyrelsernes
och samtlige Läroverks-kollégiers i riket underdåniga Utlåtanden, hvilka
blifvit till de ånyo sammankallade Kommitterade öfverlemnade, hvarefter Kommitterade
tagit ärendet under förnyad pröfning och den 18 November sistlidet år med
slutligt Utlåtande i ämnet inkommit.
Sedan detta ärende sålunda erhållit den sorgfälliga utredning, som af dess
inflytande på den offentliga undervisningen inom fäderneslandet varit påkallad,
hade Kongl. Maj:t tagit detsamma under öfvervägande, och dervid funnit skäl att
hufvudsakligen »godkänna de åsigter, som af Kommitterade blifvit uttalade. Om
nemligen hvarje gagnelig verksamhet till grundval behöfde en säker kunskap,
måste detta företrädesvis gälla för dem, hvilkas uppgift det vore att meddela kunskaper
åt andra, och syntes således meningarne knappt kunna vara delade i afseende
på vigten för ungdomens lärare att vara, håde i theoretiskt och praktiskt
hänseende, grundligt bildade för sitt kall. Också hade sedan flera år tillbaka och
från olika håll lämpliga anstalter för vinnandet af detta ändamål blifvit föreslagna
och förordade. Den sista sltolrevisionen tillstyrkte på det högsta, att någon åtgärd
i detta hänseende måtte vidtagas, såsom varande en af de mest magtpåliggande
för läroverkens förbättring, och vid de läraremöten, hvilka sedermera flera
gånger varit samlade, hade lärarne sjelfva enhälligt uttalat den önskan, att för lärares
vid elementarläroverken så väl theoretiska som praktiska bildning läroanstalter
måtte inom landet inrättas. I afseende på don theoretiska bildningen hade
det visserligen funnits en tid, då den filosofiska graden, med deri erhållna specialbetyg,
utgjorde en tillräcklig borgen, att den graduerade skolläraren innehade de
insigter, som hans vigtiga kall fordrade. De till nämnde grad hörande undervisningsämnen
voro då till antalet vida färre än nu, och sammanträffade äfven huf
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
35
vudsakligen med såväl arten sorn omfånget af de kunskaper, hvilka voro för den
blifvande skolläraren behöfliga. Detta förhållande vore likväl i sednare tider väsendtligen
förändradt. Den filosofiska fakultetens läroämnen äro numera till antalet
betydligt ökade, och många ibland dem, hvilkas stora vetenskapliga värde
ingen förnekar, ligga dock antingen helt och hållet utom kretsen af de kunskapsämnen,
som i skolan meddelas, eller beröra dem endast med en del af sitt omfång.
Då härtill komme, att valet af examensämnen är för den blifvande filosofie-kandidaten
i det närmaste fritt, endast han undfår sammanräknadt det stadgade antalet
af 12 betyg, vore det tydligt, att filosofiska graden, hvilken sökes af många, som
ej hafva för afsigt att egna sig åt elementarundervisningen, numera icke ensam
ger visshet derom, att hvarje graduerad är i besittning af den bildning, som för
skollärarens magtpåliggande kall är fullt ändamålsenlig. En annan garanti för
lämpligheten af elementarlärarens theoretiska bildning måste derföre sökas, och
härvid framställde sig visserligen i första rummet don utväg, att för hans såväl
theoretiska som praktiska utbildning inrätta särskilda, fristående anstalter. Dylika
bildnings-anstalter ansågo dock Kongl. Maj:t så mycket mindre här böra sättas i
fråga, som, på sätt Iiommitterade anfört, sådane ej utan betydliga kostnader och
stora svårigheter skulle kunna åstadkommas, och de ej heller annorstädes, der de
blifvit försökta, motsvarat do förhoppningar man dervid fästat. Deremot syntes
det af Rikets Ständer afsedda ändamål på ett fördelaktigare sätt kunna vinnas
genom anlitandet af redan befintliga läroanstalter sålunda, att åt dem, hvilka egna
sig åt lärarekallet, tillfälle bereddes vid universiteten att erhålla den theoretiska
bildning, och vid Rikets elementarläroverk att förvärfva den praktiska insigt, som
båda vore för dem lika nödiga att besitta, innan de på eget ansvar iklädde sig
en lärares mångsidiga pligter. Hvad den theoretiska bildningen beträffade, hade
Kongl. Majit funnit, att ehuru den filosofiska graden, såsom ofvan blifvit anfördt,
icke ensam kunde anses tillfyllestgörande, vore dock, äfven i dess nuvarande organisation,
studierna till densamma af den beskaffenhet, att det utgjorde en kärna,
omkring hvilken de speciela vetenskapliga öfningar, som för lärarekallet äro behöflig»,
lämpligen kunde sluta sig; och borde dessa öfningar i främsta rummet
afse att framkalla, befrämja och leda ett sjelfständigt studium och att utveckla den
sjelfverksamhet, som för den blifvande läraren är af högsta vigt.
För vinnande af detta ändamål hade Kongl. Majit ansett lämpligt att, i
närmaste öfverensstämmelse med Kommitterades förslag, vid hvartdera af Rikets
universiteter inrättas ett Lärare-seminarium med tvänne afdelningar, en Filologisk
för klassiska och främmande lefvande språk samt modersmålet, och en Matliematisk-Naturvetenskaplig
för mathematik och naturkunnighet. Uppsigten och ansvaret
vid seminarierna borde i första rummet tillhöra vederbörande univers i tets-professorer,
men, under deras ledning och i samverkan med dem, arbetet tillika utföras
af yngre akademiska lärare. Lärokursen syntes kunna bestämmas till två år,
hvaraf likväl icke finge dragas den slutsats, att den akademiska studie-kursen
skulle för skolläraren blifva lika mycket förlängd; ty om de vetenskapliga öfningarne
inom seminariet, såsom lämpligast syntes vara, genomgingos under de sista
tvänne åren före filosofic-kandidat-cxamcn, kunde de i allmänhet icke anses medföra
någon tillökning i den tid, som nu beräknades vara för studierna till graden
erforderlig, utan endast åstadkomma en nyttig förändring af det sätt, hvarpå dessa
studier bedrifvas.
Yidkommande sjelfva beskaffenheten af de öfningar, hvilka vid seminarierna
borde förekomma, hade Kommitterade, ehuru de ansett det tillhöra universiteterna
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
sjelfva att utarbeta och Kongl. Haj:ts nådiga pröfning underställa ett fullständigt
förslag i detta hänseende, likväl angifvit grunddragen af deras verksamhet tillräckligt,
för att deraf kunna beräkna de lärarekrafter, de komme att taga i anspråk,
äfvensom kostnaderna för deras inrättande. Inom den filologiska afdelningen
skulle nemligen med öfningarne komma att förfaras på samma sätt, som vid
redan befintliga och länge pröfvade anstalter af samma slag i andra länder. De
skulle, hvad den klassiska filologien anginge, hufvudsakligen bestå i tolkning af
klassiska författare, jemte textkritik och deraf föranledda disputationsöfningar, äfvensom
skriftliga afhandlingar i hithörande ämnen, såsom grammatik, arkeologi,
de gamla folkslagens historia, o. s. v. Den moderna filologien skulle omfatta: i
främsta rummet forn-nordiska språket, såsom grundläggande ett noggrannare studium
af modersmålet, det sednare sjelft under de olika stadierna af dess utveckling,
och särskildt i dess nyare gestalt; Fransyska språket, dels såsom sjelfständigt
språk, dels i dess förhållande till de öfriga Romaniska tungomålen, samt slutligen
Engelska och Tyska språken. Äfven här borde, jemte djupare grammatikaliska
undersökningar och komparativa språkforskningar, tal- och skriföfningar blifva en
hufvudsak, hvartill ett rikt förråd af ämnen erbjöde sig i de nämnda språkens historiska
utveckling och den riktning, deras litteratur tagit under olika tidehvarf.
Inom den mathematiskt naturvetenskapliga afdelningen skulle för dem, hvilka
önskade utbilda sig till lärare i mathematik, theoremer framställas till bevisning
och problemer till lösning och noggrann diskussion. Af synnerlig vigt i pedagogiskt
hänseende borde äfven anses en från vetenskaplig ståndpunkt företagen repetition
af elementerna, hvarunder uppmärksamheten serskildt skulle fästas på satsernas
inbördes sammanhang och beroende, samt derigenom, äfvensom genom en
mångfaldig öfning i deras tillämpning, den klarhet och bildande kraft vinnas, som
en mathematisk undervisning framför allt bör ega. För öfrigt borde öfningarne
inom denna afdelning bestå i skriftliga afhandlingar och muntliga föredrag öfver
uppgifna ämnen, de sednare med eller utan förberedelse och med större eller mindre
vidlyftighet; i fysiska laborationer för vinnande af erforderlig färdighet att
med tillhjelp af dertill bestämda apparater framställa och åskådliggöra naturfenomenerna,
samt i mikroskopets användning jemte sådane undersökningar, hvilka
tillhöra grunderna för fysiologiens studium.
Efter sålunda vid universitetet fullbordad lärokurs borde den blifvande elementarläraren
vara i theoretiskt hänseende tillräckligt förberedd, men ännu återstode
för honom att vinna den praktiska utbildning, hvilken med rätta ansåges
vara af icke mindre vigt och betydelse. Ingen skollärare kunde undgå att, när
han begynde undervisa ett större antal lärjungar, snart erfara att, för att lyckas
i undervisningens svåra konst, det icke blott fordras, att med säkerhet, reda och
klarhet bibringa ungdomen elementerna af vissa läroämnen, utan ock att ett väsendtligt
afseende dervid måste göras på lärjungarnes olika ålder, anlag, lynnen o.
s. v. Kommitterade hade derföre föreslagit, att lärare-kandidaten, efter genomgången
seminariikurs vid universitetet, skulle vid något af Statens elementarläroverk
rinder ett års tid följa undervisningens gång och äfven sjelf, under erfarne
lärares ledning, deltaga i densamma. Han borde dock icke, såsom hittills varit
fallet, genast och på eget ansvar öfvertaga en tjenstgöring lika trägen som den,
hvilken ålåge den redan erfarne läraren, utan endast sjelf undervisa högst 8 timmar
i hvarje vecka, och det i de ämnen, hvari han sedermera såsom ordinarie
lärare ville söka anställning. På detta sätt skulle han få tillräcklig tid öfrig, för
att bättre bereda sig sjelf till hvarje lektion, och såväl derigenom, som genom den
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
37
uppmärksamhet han vore i tillfälle att egna åt undervisningen i allmänhet, småningom
vinna den pedagogiska insigt och erfarenhet, som vore ett vilkor för framgång
i lärarekallets utöfning.
För att förebygga att ett alltför stort tillopp af lärare-kandidater vid något
visst läroverk skulle kunna derstädes störande inverka på undervisningen och den
disciplinära ordningen, hade Kommitterade hemställt, att antalet lärare-kandidater
vid ett och samma läroverk ej finge öfverstiga 4, samt att, efter gjord hemställan
al lärare-kandidaten sjelf, vederbörande skulle bestämma den skola, vid hvilken
han komme att genomgå sitt profår.
I afseende å kostnaderna för elementarlärare-bildningens ordnande enligt
förestående förslag, hade, hvad först anginge lärare-seminarierna i Upsala och
Lund, Kommitterade för de ordinarie professorerne, hvilka der skulle blifva föreståndare
och ledare, icke beräknat särskilda arfvoden, öfvertygade att de derförutan
villigt skulle åtaga sig en omsorg, som afser studium af de vetenskaper, hvilkas
målsmän de äro. Deremot syntes ett lämpligt arfvode icke billigtvis kunna förnekas
de svagare lönade adjunkterne och ännu mindre de alldeles lönlöse docenterne
för den tid och det arbete, som de måste uppoffra i och för de vetenskapliga
öfningarne inom Seminarierna, hvilket arfvode Kommitterade föreslagit för en
adjunkt till 300 It dr och för en docent till 500 Rdr årligen. Om då öfningarne
vid seminarium i Upsala komme att taga i anspråk verksamheten af 5 adjunkter,
nemligen en i latin, en i grekiska, två i moderna språk och en i mathematik,
samt af 9 docenter, nemligen 2 i latin, 2 i mathematik, 2 i svenska språket, 1 i
grekiska, 1 i fysik och 1 i naturhistoria, skulle kostnaden för detta seminarium
uppgå till 6,000 Ridr; hvaremot Kommitterade, i fråga om seminariet i Lund, med
fästadt afseende å förhållandet mellan de studerandes antal vid rikets båda universiteter,
ansett en betydligt mindre lärarepersonal blifva nödig; och antoge Kongl.
Majit, att öfningarne der borde kunna upprätthållas med 4,000 Rdr.
Genom åliggandet att genomgå ett profår, skulle den blifvande skolläraren
visserligen förorsakas en kostnad, som han förut icke haft att vidkännas, och Kommitterade
hade derföre föreslagit, att till stipendier åt lärare-kandidater, som komme
att genomgå den praktiska kursen, måtte beviljas, för hela riket, 5,000 Rdr.
Men då härvid borde tagas i betraktande, att de större fördelar, hvilka numera
äro skolläraren i löneväg beredda, medföra ett rättvist anspråk på någon uppoffring
å hans sida för vinnandet af en större skicklighet i sitt yrke, helst som på
de flesta grenar af embetsmannabanan tjenstgöringen oftast i början och vanligen
under vida längre tid än ett år är lönlös, hade Kongl. Majit ansett nämnde stipendium
endast undantagsvis samt med afseende å vitsordade utmärktare kunskaper
böra obemedlade lärare-kandidater tilldelas, och då härtill komme att, till följd
af förhandenvarande förhållanden, endast ett inskränktare antal förmodades under
nästkommande statsrcglerings-period anmäla sig till profårets genomgående, hade
Kongl. Majit funnit det af Kommitterade föreslagna belopp kunna, åtminstone för
nämnde tid, nedsättas till 2,000 Rdr; hvarigenom den för ifrågavarande ändamål
erforderliga summan uppginge till sammanlagdt 12,000 Rdr; — och har, på grund
af hvad sålunda blifvit anfördt, Kongl. Majit föreslagit Rikets Ständer att, för inrättande
af ett lärare-seminarium vid kvartdera af rikets universiteter samt till
stipendier åt utmärktare lärare-kandidater, bevilja ett årligt anslag å sistnämnda
belopp eller 12,000 Rdr.
Jemte denna nådiga Proposition, som blifvit af samtlige Riks-Stånden till
Utskottet remitterad, har Utskottet från Borgare-Ståndet fått emottaga ett af Herr
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123,
Dahm, med hvilken flere ledamöter af det vällofliga Ståndet sig- förenat, afgifvet
skriftligt yttrande, innefattande åtskilliga anmärkningar och yrkanden i anledning
af den Kongl. Propositionen, och har bemälde ledamot, bland annat, erinrat, hurusom,
enligt hans tanke, Rikets sednast församlade Ständer med sin i ämnet aflåtna
underdåniga Skrivelse icke skulle hafva hufvudsakligen afsett, att de bildningsanstalter,
hvilkas inrättande ansågcs behöfliga, skulle få till uppgift att bibringa
den blifvande elementarläraren faktiska eller vetenskapliga kunskaper, uti de ämnen,
som tillhöra den filosofiska graden, utan fast hellre åsyftat, att samma inrättningar
borde blifva praktiska bildningsanstalter, der lärarekandidaterna tillika
skulle inhemta insigter i pedagogik eller theorien för uppfostran och undervisnings
meddelande. Den brist i do graduerades bildning, som syntes hafva föranledt
det nådiga förslaget angående de tillämnade lärare-seminarierna, kunde och
borde fyllas genom det allmänna akademiska studiet. Särskilda lärareanstalter af
nämnde beskaffenhet voro således alldeles öfverflödiga, helst andra läroämnen, än
de, som ingingo i den filosofiska graden, icke klefve föremål för seminarii-undervisningen,
hvartill komme, att seminariikursen svårligen kunde undgå att, till mehn
för de studerande, förlänga studiitiden, likasom den måste inverka störande på
den frihet, som utgör ett af universitets-studiets förnämsta företräden. — Men det
vore emedlertid icke bristen i gradual-bildningen — om sådan verkligen kunde befaras
•— som företrädesvis behöfde fyllas. Af vida större vigt vore att, såsom Rikets
senast församlade Ständer uti sin underdåniga skrifvelse jemväl antydt, lärarekandidaterne
bereddes tillfälle att förskaffa sig nödig kännedom om grunderna för
ynglingens ändamålsenliga uppfostran och ledande på kunskapens bana, i hvilket
hänseende utan tvifvel i lärare-bildningen i allmänhet förefunnes en ganska stor
brist, hvars inflytande på lärjungarne ofta gåfve sig tillkänna och hvars afbjelpande
derföre vore högst önskvärd. Af dessa uti anförandet fullständigare utvecklade
skäl har motionären, jemte hemställan att ifrågavarande nådiga Proposition
icke måtte af Rikets Ständer bifallas tillika föreslagit att, i mera öfverensstämmelse
med Rikets senast församlade Ständers i ämnet uttalade åsigter, vid universiteterna
måtte upprättas lärostolar, i pedagogik, med syftemål, att under lärarekandidatens
studiitid bibringa honom erforderlig kunskap om lagarne för undervisnings
meddelande.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet meddela, att
under den föregående behandling denna fråga, såsom ofvan är omförmäldt, erhållit
innan Kongl. Majits nådiga Proposition biel'till Rikets Ständer aflåten, och hvarvid
såväl de akademiska myndigheterna som Läroverks-styrelserna och samtlige Läroverkskollegierna
i Riket blifvit öfver Kommitterades underdåniga förslag hörde,
hade ett öfvervägande antal af dessa auktoriteter i underdånighet tillstyrkt och
förordat samma förslag, men från vissa af dem blifvit deremot framställde anmärkningar
till en väsendtlig del af samma syftning och innehåll, som de hvilka
nu inom Borgare-Ståndet förekommit. Öfver dessa anmärkningar hade Kongl. Majit
anbefallt Kommitterade att sig yttra; i anledning hvaraf Kommitterade den 18 November
nästlidet år afgifvit det förnyade underdåniga Utlåtande i ämnet, som, jemte
det förut uppgjorda förslaget, legat till grund för den af Kongl. Majit aflåtna nådiga
Proposition.
Då sistberörda Utlåtande numera blifvit till trycket befordradt och jemväl
bland Riks-Ståndens ledamöter utdeladt, har Utskottet, — som deraf tagit kännedom
och lika med Kongl. Majit anser ofvannämnda anmärkningar vara af Kommitterade
så fullständigt besvarade och vederlagda, att någon hufvudsaklig ändring
i Kommitterades förslag ej bör deraf påkallas, — äfven trott sig kunna antaga.
‘Stats- Utskottets Utlåtande N:o 123.
39
att Rikets Ständer, efter erhållen del af sagda Utlåtande, ej skola finna skäl att
afvika från hvad Kongl. Maj:t härutinnan föreslagit; — men med afseende å denna
frågas stora vigt och betydelse för hela undervisningsväsendet och dess inverkan
på den allmänna bildningen, har emellertid Utskottet ansett sig böra i korthet sammanfatta
de vigtigaste skäl, som, enligt dess åsigt, gifva ett bestämdt företräde åt
Kommitterades förslag till lärare-seminariers inrättande framför det, som i sammanhang
med berörda anmärkningar blifvit framställdt.
Dessa anmärkningar äro hufvudsakligen riktade emot de föreslagna theoretiska
undervisnings-kurserna, hvilkas gagn och behöflighet för de blifvande lärarne
man velat bestrida, under den förutsättning, att de i den Kongl. Propositionen
antagna grunder för organiserandet af ifrågavarande bildnings-anstalter
skulle i det hänseende vara afvikande från de åsigter, Rikets sednast församlade
Ständer i ämnet uttalat, att några theoretiska kunskapsprof dervid ej varit ifrågasatta.
Ordalagen uti Rikets Ständers skrifvelse äro emellertid här ofvan fullständigt
anförda, och det lärer ej kunna förnekas, att de deruti begagnade uttrycken
— ”att läraren måste hafva klart fattat de vetenskapliga grunderna för hvad han
meddelar” — tydligen afse lärarens insigter och theoretiska hildning, likasom de
följande — ”att läraren måste känna lagärne för undervisningens meddelande såväl
i allmänhet som särskildt med afseende å det kunskapsämne han behandlar,
äfvensom vara öfvad i konsten att leda den späda tankekraftens utveckling” —
åsyfta dels hans särskilda utbildning för lärarekallet och dels de praktiska öfningarne.
Om vidare den af en enskild motionär gjorda framställning genomläses,
hvilken föranledde Rikets Ständers beslut och uuderdåniga skrifvelse i ämnet,
(Stats-Utskottets Utlåtande vid förra riksdagen N:o 148 pag. 27), så bcfinnes detta
af Rikets Ständer till sina hufvudgrunder godkända förslag uttryckligen hafva till
föremål: ”lärarnes såväl theoretiska som praktiska hildning”; likasom ock den angifna
planen för den theoretiska bildningskursen — nemligen att de, som ville
egna sig åt lärarekallet i någon viss kunskapsgren, borde förut, under ledning af
akademiska lärare, i dertill hörande ämnen genomgå en särskild kurs, företrädesvis
i sådana kunskapsarter, som inom elementar-undervisningen intaga ett mera
framstående rum, såsom den klassiska filologien, mathematiken, de nyare språken
med deras litteratur samt naturvetenskaperna — blifvit af Kommitterade i deras
underdåniga förslag antagna och jemväl af Kongl. Maj:t i den nu aflåtna Propositionen
hufvudsakligen godkända.
Men ehuru således högstberörda nådiga framställning i allt hufvudsakligt
öfverensstämmcr med de åsigter, som vid sednaste riksmöte hos Rikets
Ständer gjorde sig gällande, — kan tilläfventyrs anmärkas, att dessa åsigter
ändock ej torde vara fullt giltiga och välgrundade och att i sådant fall det vore
mera ändamålsenligt, att Rikets Ständer skulle frånträda sin förut yttrade mening
samt utesluta eller inskränka de theoretiska bildningskurserna. — Utskottet har
redan fästat uppmärksamheten derpå, att de i detta hänseende gjorda anmärkningar
mot den Kongl. Propositionen redan varit föremål för Kommitterades utlåtande
och blifvit af dem noggrannt skärskådade, men, med hänvisande till detta
utlåtande och deruti fullständigt utvecklade skäl, bör likväl Utskottet ytterligare
tillägga, att då vid studierna för den filosofiska graden såväl den blifvande vetenskapsmannen,
hvars insigter icke såsom skollärarens hufvudsakligen bedömas på
grund af examensprof, som ock de, hvilka med sina akademiska studier ej hafva
annat mål, än att förvärfva sig en högre allmän hildning, onekligen hafva anspråk
på att få åtnjuta full frihet, beträffande håde valet af ämnen och sättet för
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
studiernas idkande, så fordrar deremot det allmännas intresse att de, som egna
sig åt det offentliga lärarekallet, underkasta sig de bestämmelser med hänsigt till
ledningen af deras akademiska uppfostran, som anses nödvändiga för att bereda
dem full skicklighet och användbarhet i detta ansvarsfulla kall. Att närmare föreskrifter
i detta hänseende verkligen påkallas af behofvet, bör vara lätt att inse,
då under nuvarande förhållanden ingenting hindrar, att en blifvande skollärares
akademiska studier kunna hufvudsakligen omfatta sådane ämnen, deruti undervisning
vid elementar-läroverken icke meddelas, såsom praktisk filosofi, estetik,
astronomi, mineralogi, statistik, österländska språk m. m.; och om det äfven härvid
kan invändas, att filosofie-kandidaten sällan och undantagsvis saknat intyg
om kunskaper i alla de ämnen, som tillhöra den blifvande skolläraren, så kan det
dock icke förnekas, att allt för många, kanske de flesta af dem som ämna beträda
denna bana, idka sina studier vid akademien utan behörigt afseende på deras
kommande verksamhet.
Den störande inverkan på universitets-studiernas frihet, som man af den nu
ifrågaställda förändringen befarat, kan, enligt Utskottets uppfattning, desto mindre
deraf föranledas, som dermed endast afses, att på ett planmessigt sått ordna
och handleda deras studier, hvilkas mål är att förvärfva de kunskaper och den
bildning, som fordras af lärare vid rikets elementar-läroverk. Och att några fordringar
i detta hänseende från det allmännas sida uppställas, torde väl icke finnas
olämpligt, derest man ej vill såsom till principen riktigt godkänna det förhållande,
som nu eger rum, på grund hvaraf den filosofiska graden äfven för dem, som
hufvudsakligen egnat sig åt kunskapsämnen, hvilka icke äro föremål för undervisning
vid elementar-läroverken, medför rättighet att blifva såsom lärare vid
dessa anställd.
Utan att vilja bestrida det fördelaktiga omdöme ofvanbcmälde ledamot af
Borgare-Ståndet afgifvit i afseende å bildningen hos Sveriges lärarekorps, och under
fullt erkännande af att denna korps icke allenast i allmänhet motsvarat, utan
mången gång vida öfverträffat de anspråk, som, med hänsigt till skollärarnes samhällsställning
och lönevilkor, hittills skäligen kunnat å dem framställas, — kan
Utskottet dock ej förbise, att i nyss angifna omständighet förefunnits och ännu
finnes en af lärarne sjelfva vid deras möten anmärkt brist, hvars afhjelpande desto
hellre bör vara en Statens angelägenhet, som den icke i någon mån kan läggas
lärarne sjelfva till last utan helt och hållet har sin grund uti de offentliga institutionerna.
Om äfven en förändring härutinnan medför något ökade fordringar på
lärare-korpsen i afseende å deras ändamålsenligare utbildning för sitt kall, så bör
det likväl medgifvas, att de i sig sjelfva ingalunda öfverdrifna anspråk, hvarom
nu är fråga, äro från det allmännas sida fullt berättigade; och någon lämpligare
tidpunkt för åtgärders vidtagande i denna syftning torde svårligen kunna gifvas,
än den närvarande, då, genom de betydliga uppoffringar Staten derför åtagit sig,
skolläraren erhållit en väsendtligen förbättrad ställning samt större säkerhet om
befordran och ökade löneinkomster, än Statens öfriga embets- och tjenstemän.
För öfrigt är härvid icke — såsom man synes hafva antagit — ifrågaställdt
att genom ovilkorligen bindande föreskrifter åstadkomma det ändamål, som åsyftas.
Enligt hvad Kommitterade föreslagit, skulle nemligen åliggandet att genomgå
den theoretiska kursen t7id ifrågavarande bildningsanstalter i så måtto inskränkas,
att endast af sökande till lektors-beställningar komme att fordras intyg att hafva
deltagit i arbetena vid dessa anstalter, men deremot i afseende på öfriga lärare
tjenster
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
41
tjenster blott stadgas, att vid adjunkts- och kollega-befattningars tillsättande särskildt
afseende må fästas å betyg om genomgången seminarii-knrs.
Att den tkeoretiska lärokursen skulle, till mehn för de studerande, förlänga
den tid, som de behöfde använda för den filosofiska graden, är en invändning,
sorn Komrnitterade likaledes besvarat (pag. 7) med den upplysning, att deras förslag,
såsom dess innehåll jemväl tydligen visar, endast afser en lörändring i sättet
för studiernas bedrifvande. Man har emellertid häruti trott sig finna den olägenheten,
att en filosofie magister, som ej genomgått denna kurs, skulle, för att
kunna påräkna anställning såsom skollärare, nödgas ytterligare tillbringa en längre
tid vid universitetet. Härvid må likväl erinras, att det stadgande, som torde
blifva mcddcladt i följd af Kommitterades förslag, icke kan komma att gälla för
dem, som redan på grund af behörigen fullgjorda examensprof blifvit antagna till
tjenstgöring vid elementar-läroverken, utan endast afse dem, hvilka då ännu icke
fullbordat sina universitets-studier. Men om framdeles en eller annan af dem, som
komma att undergå filosofisk kandidat-examen, skulle vilja egna sig åt lärarekallet,
utan att deltaga i oftanämnde lärokurs, så är, enligt hvad redan blifvit
anfördt, någon ovilkorlig föreskrift derom icke ifrågaställd, hvarförutom det ligger
i sakens natur, att den som genom högre vitsord i filosofiska graden dokumenterat
sin större skicklighet uti de ämnen, för hvilka en sökt lärarebefattning är
afsedd, icke kan i theoretiskt hänseende blifva tillbakasatt för medsökande, som
äro honom härutinnan underlägsne, äfven om desse deltagit uti oftanämnde lärokurser.
Afven i detta hänseende synes derföre i det nu framställda lörslaget behörig
uppmärksamhet vara fästad derå, att friheten i studiernas bedrifvande icke hör
allt för mycket inskränkas; men lika med Komrnitterade tror Utskottet sig emellertid
kunna antaga, att hvar och en, som åstundar blifva vid elementar-läroverket
anställd, skall så mycket hellre sjelfmant söka att få genomgå nämnda kurs, som
han derigenom skulle stärka och utbilda sina vetenskapliga kunskaper och på
grund deraf desto säkrare ega hopp om en snar befordran. — I öfrigt och då tör
Utskottet icke kan vara okänd den klagan, som ej sällan förspörjes, att isynnerhet
de bland den studerande ungdomen, hvilka ämna undergå den högre filosofiska
examen, ofta nog, i brist af någon ledande plan för sina arbeten på detta vidsträckta
fält, i början misstagande sig om vägen, komma att mindre ändamålsenligt
inrätta sina studier oell derföre måste använda betydligt längre tid vid
akademien, än som eljest erfordrades; samt att desse ynglingar, när de omsider
fullgjort sina examensprof — hvilket i medeltal först sker vid omkring 27 års
ålder — ännu ofta äro villrådiga, hvilket lefnadsyrke de böra omfatta; så synes
det Utskottet vara en ej ringa fördel, att det betydliga antal af denna ungdom,
som förr eller sednare kommer att ingå vid läroverken, genom de nu föreslagna
stadgandena, skall erhålla icke allenast en kraftig uppmaning och väckelse att i
rätt tid, medan ännu ynglinga-sinnets böjlighet underlättar sträfvandet till utbildning
i hvilken riktning som helst, välja sitt lefnadskall, utan ock derjemte ett
förut saknadt tillfälle till en sådan handledning, att dessa unga män kunna på
samma gång föröka sina insigter och bereda sig för den praktiska verksamhet,
som skall blifva deras framtida uppgift.
Af nu angifna och öfriga uti Kommitterades underdåniga utlåtande närmare
utvecklade skäl, kan Utskottet ingalunda biträda den mening, att den tkeoretiska
bildningskurscn skulle för de blifvande skollärarne vara af mindre gagn, utan är
Bih. till JR. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 16 Häft. 6
42
Stain-Utskottets Utlåtande N:o 123.
tvärtom öfvertygadt, att dessa arbeten skola hafva ett högst välgörande inflytande
på deras bildning, Ej heller kan Utskottet antaga, att (let ändamål, som åsyftas
med dessa vetenskapliga öfningar, — hvilka nti hvarje särskildt ämne liomme att
ledas af en i detta ämne skicklig och erfaren akademisk lärare, — skulle kunna
vinnas genom inrättandet af en särskild profession i pedagogiken. Denna åtgärd
kunde vara lämplig och gagnande endast under den förutsättning, att den blifvande
lärarens vetenskapliga studier i allmänhet vore så ändamålsenligt ordnade,
att man kunde vara förvissad, det han ej saknade en säker och grundlig insigt
åtminstone uti de ämnen deri han framdeles kommer att meddela undervisning;
— men, enligt hvad Utskottet redan ådagalagt, eger detta förhållande för närvarande
desto mindre rum, som den filosofiska graden medför full behörighet till
anställning såsom lärare, äfven om den graduerade erhållit mindre goda vitsord
uti alla skolornas undervisnings-ämnen: — och det torde lätt inses att åhörandet
af föreläsningar i den allmänna pedagogiken skulle blifva föga gagnande för dem.
som tilläfventyrs sakna de spccicla insigter, hvaraf de i första rummet hafva behof,
enär tydligen kännedomen om hagarne för undervisningens meddelande ej kan
blifva annat än en död och ofruktbar kunskap, förrän man klart fattat och genomträngt
den vetenskaps grunder, som skall utgöra undervisningens föremål.
I öfrigt är den allmänna pedagogiken, för den som inhemtat grunderna af
psykologien, en så enkel och lättfattlig vetenskap, att en blifvande lärare ej dertill
behöfver egna synnerlig tid eller möda. Den speciela pedagogiken, eller framställningen
om lagarne lör undervisningens meddelande uti de särskilda läroämnena,
utgör deremot härvid hufvudsaken; men Kommitterade hafva i detta hänseende,
af skäl som Utskottet för sin del finner giltiga, ansett lämpligast, att detta
studium sättes i sammanhang med de praktiska öfningarne under det profår, som
är afsedt för att den begynnande läraren skall vid elementar-läroverket under de
ordinarie lärarncs ledning deltaga i undervisningen och deruti efter hand vinna
erforderlig skicklighet. Af hvad Kommitterade härom anfört, har Utskottet till
vidare upplysning i ämnet ansett sig böra meddela följande:
”Härmed tro sig Kommitterade äfven hafva hufvudsakligen besvarat den
erinran, som i en del af de inkomna utlåtandena blifvit framställd derom, att den
blifvande läraren borde vid universitetet genomgå en särskild kurs i pedagogikens
theori och historia, samt examineras af en för denna vetenskap särskildt förordnad
professor. En sådan anordning skulle, enligt Kommittéens tanke, vara mindre ändamålsenlig
af det skäl, att pedagogiken såsom vetenskap icke kan för lärarekandidaten
ega lefvande intresse eller egentlig betydelse förr, än han befinner
sig i kretsen af verkliga lärjungar och fått sjelf egna sig åt undervisning.
Han skulle visserligen, så länge han ännu saknar tillfälle till praktisk utöfning
af sitt yrke, kunna ur böcker inhemta methodologiska reglor för undervisning i
ett visst läroämne, äfvensom ett psykologiskt system för behandlingen af lärjungar
i allmänhet, men den sålunda förvärfvade kunskapen skulle komma att likasom
sväfva i luften, och, när det sedan fordrades en praktisk tillämpning af den
inhemtade theorien, lätt lemna honom i osäkerhet. Har han deremot redan börjat
undervisa i en skola, så kan han med vida större fördel sysselsätta sig med
pedagogiska undersökningar. Också visar erfarenheten i andra länder, att man
ansett pedagogikens studium endast af den praktiserande läraren kunna med
framgång idkas.”
I öfverensstämmelse med de åsigter, Utskottet sålunda yttrat, och med stöd
af nu anförda skäl, får Utskottet tillstyrka och förorda
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
43
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit i fråga örn inrättande
af bildnings-anstalter för lärare vid elementar-läroverken
behagat föreslå, samt att det för sådant ändamål äskade
anslag, 12,000 R:dr årligen, måtte beviljas, att utgå på sätt
den Kongl. Propositionen innehåller.
35:o. Under åberopande af hvad uti föregående 16:de punkt af detta Utlåtande
är anfördt, angående den af Närtuna m. fl. socknar i Långhundra fögderi
af Stockholms län till Upsala akademi anvisade, men i Riks-staten hvarken såsom
inkomst eller utgift beräknade kronotionde-spanmål, deraf nämnda akademi har i
behåll 300 tunnor 29 kappar, får Utskottet, till rättelse uti berörda förhållande,
föreslå,
att det i Riks-staten för Uhiversitelerna uppförda anslag måtte
ökas med omförmälda 390 tunnor 29 kappar, eller 2,462 kubikfot
7 kannor kronotionde-spanmål.
Elementar-läroverken.
Den omfattande förändring i organisationen af rikets elementar-läroverk,
— afseende hufvudsakligen utvidgning af förut befintliga läroanstalter samt inrättande
af nja, — som vid sistlidna riksmöte beslutades och hvartill Rikets Ständer
beviljade en årlig förhöjning af 526,707 R:dr 80 öre uti elementar-läroverkens
anslag, har sedermera, efter hand och i den mån förhållandena inedgifvit läroverkens
beslutade utvidgning, kommit till verkställighet; äfvensom, med anledning
af de utaf Rikets Ständer uttalade åsigtcr beträffande undervisningens ordnande
och läroämnenas fördelning, Kongl. Majit, sedan en särskild tillförordnad
Kommitté i detta hänseende afgifvit underdånigt betänkande och förslag, under
den 29 Januari nästlidet år, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med berörda förslag,
låtit utfärda förnyad nådig stadga för rikets allmänna läroverk.
Yid nuvarande riksdag hafva dels uti Kongl. Majits Proposition angående
statsverkets tillstånd och behof blifvit i nåder meddelade åtskilliga förslag, rörande
elementar-läroverken, dels ock uti samma ämne flerfaldiga motioner inom
Riks-Ståndcn väckta och till Stats-Utskottets handläggning öfvcrlemnade, — för
hvilka framställningar Utskottet nu går att redogöra. —
36:o. Rikets sednast församlade Ständer hade uti sin underdåniga skrifvelse
Nio 222 angående 8:de Hufvud-titeln, i afseende på de högre elementarläroverken,
bland annat, (pag. 24) uttalat den åsigt, att då lärjungarnes antal vid
ett sådant läroverk stiger till 200, ett normal-antal af 16 lärare borde antagas,
samt att, när det då uppgifna antalet lärjungar tillökades med 30 till 40, en lärare
ytterligare borde påräknas, till följd hvaraf ock Läroverks-styrelsen i hvarje
stift skulle tilläggas rättighet att, för hvarje gång lärjunge-antalet vid ett läroverk
ökades med 30 eller 40, om så pröfvades lämpligt, inkomma med anmälan
om behofvet af ännu en ny lärare, som då finge anställas med samma rättigheter
och skyldigheter som de öfriga; — varande nu uti den Kongl. Propositionen tillkännagifvet,
att, i öfverensstämmelse med denna beräkningsgrund och då vid de
högre elementar-läroverken i Linköping, Skara, Wexiö, Göteborg och Malmö lär
-
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
jungarnes antal vunnit betydlig tillvext, nemligen i Linköping till 349, i Skara
till 341, i Wexiö till 280, i Göteborg till 308 och i Malmö till 214, Kongl. Majk
i nåder förordnat, att vid hvartdera af dessa läroverk ytterligare en lärare, utom
de förutvarande, skulle tillsättas med samma rättigheter och skyldigheter som
ordinarie lärare, i anledning hvaraf Kongl. Majit af Rikets Ständer äskat, det ifrågavarande
nya lärarebeställningar måtte å stat uppföras med ett belopp af 1,000
Ridr Rimt hvardera eller tillsammans 5,000 Ridr R:mt.
Då den af Kongl. Majit i nämnda hänseende anbefallda åtgärd varit föranledd
af och öfverensstämmer med den utaf Rikets sednast församlade Ständer för
undervisningens ändamålsenliga ordnande vid de högre elementar-läroverken antagna
grundsats, hemställer Utskottet,
att det för samma åtgärds verkställande erforderliga anslag
må beviljas.
37:o. För läroverket i Umeå, hvilket vid sista riksdagen utvidgades till
ett högre fullständigt elementarläroverk, beviljades af Rikets Ständer, löner för
en Rektor, 3 Lektorer och 5 Adjunkter; — men Kongl. Majit har nu — med tillkännagifvande,
att den undervisning, som skolan, enligt gällande stadga, är pligtig
att meddela, icke kan, sedan läroverket hunnit vidgas till föreskrifvet omfång, af
så få lärare bestridas, utan att lärjungar från olika klasser och med väsendtligen
olika kunskaper esomoftast måste sammanföras under en enda lärares handledning,
samt med afseende jemväl derå, att intet af de öfriga fullständiga elementar-läroverken
blifvit försedt med mindre än 12 lärare — föreslagit Rikets Ständer, att
löner för ytterligare 2 Adjunkter måtte med 1000 Ridr för hvardera eller tillsammans
2,000 Ridr å nämnda läroverks stat uppföras.
Behofvet af ökade lärarekrafter vid nämnda läroverk har i öfrigt blifvit
hos Rikets Ständer framstäldt genom en inom Borgare-Ståndet väckt motion,
deruti Herr Staaff, bland annat, erinrat, att den förutsättning, som antagligen för
anledde
Rikets Ständer att bestämma lärarnes antal derstädes till endast nio, eller
mindre än vid något annat högre elementar-]äroverk, nemligen att lärjungarne uti
denna aflägsna landsort skulle blifva färre än i de mer folkrika städerna, ingalunda
bekräftats af erfarenheten, enär skolan för närvarande voro besökt af icke
mindro än 119 lärjungar, hvilkas antal säkerligen skulle ännu mer ökas, då undervisningen
genom flera lärares anställande blefve ordnad på ett mer ändamålsenligt
sätt, än hittills kunnat ske; — varande, på grund af dessa och öfriga anförda
skäl, af motionären föreslaget, att antalet af lärare vid Umeå högre elementar-läroverk
måtte för den kommande tiden ökas till 12, samt att således löner
för 3 nya lärare måtte af Rikets Ständer anvisas.
Inseende att svårighet torde möta, att med så få lärare, som hittills varit
i Umeå anställde, behörigen handhafva undervisningen i alla vid ett fullständigt
högre elementar-läro verk förekommande ämnen, har Utskottet funnit den tillökning
af 2 Adjunkter vid nämnda läroverk, derom Kongl. Majit gjort nådig framställning,
böra af Rikets Ständer medgifvas; hvaremot Utskottet föreställer sig att
med beviljande af den ytterligare (12:te) adjunktslön, som Herr Staaff begärt, kan
utan synnerlig olägenhet ånstå, intilldess sig visar, huruvida lärjungarnes antal i
Umeå, hvilket nu är något lägre än vid öfriga fullständiga högre elementarläroverk,
kommer att hädanefter erhålla någon betydligare tillvext; — hemställanda
alltså Utskottet,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
45
att för 2 nya adjunktsbefattningar vid Umeå läroverk måtte
beviljas en anslags tillökning af 2,000 R:dr.
38:o. Beträffande nya Elementarskolan i Stockholm, inhemtas af det Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition åtföljande Stats-Råds-protokoll (Bil. N:o 6, pag. 39), att
som denna skola med nästlidna hösttermin erhållit det antal lärjungar, hvilket,
enligt den i afseende å högro fullständiga elementar-läroverk fastställda beräkningsgruud,
skulle motsvaras af 16 lärare, men Rikets sednast församlade Ständer
beslutit att å nya Elementarskolans stat uppföra löner för en Rektor, 7 Lektorer
och 1 Adjunkt, till de belopp och med den rätt till löneförhöjning efter viss
tjenstgöringstid, som för do högre skolornas lärarepersonal äro fastställde, Kongl.
Maj:t funnit nödigt att löner för ytterligare 7 Adjunkter vid detta läroverk blefve
anslagna, äfvensom att Lärarne i musik, teckning och gymnastik derstädes, för
hvilka ingen aflöning är å stat uppförd, beviljades enahanda löneförmåner, som
blifvit dylika lärare vid öfriga fullständiga läroverk tillerkända; — och meddelas
uti Stats-Råds-protokollet vidare, att skolans Direktion uti underdånig Skrifvelse
den 31 nästlidne Augusti särskildt hos Kongl. Maj:t anhållit, det nådig Proposition
måtte till Rikets Ständer aflåtas om årligt anslag af en lämplig summa såsom
boställsersättning åt Rektor vid nämnde skola, intilldess möjligen framdeles
boställsrum kunde i något för ändamålet välbeläget Kronans hus blifva åt honom
upplåtna, till stöd för hvilken anhållan Direktionen anfört, att det, enligt Kongl.
Mi ijrts nådiga Stadga för elementar-läroverken i riket, åligger den stad, i hvilket
ett elementar-läroverk är beläget, att förse dess Rektor med tjenligt boställe, hvilken
förmån likväl nya Elementarskolan, såsom varande en yngre läroanstalt och
tillkommen under andra förhållanden än de öfriga elementar-läroverken i riket
icke, i likhet med Stockholms öfriga skolor, åtnjuter; att, enligt den öfvergångsstat,
som egde rum till år 1858, skolans Rektor af statsmedel åtnjöt ett årligt
hyresbidrag af 200 R:dr B:ko, som indrogs sedan den nya staten från och med
sistnämnda år inträdt; samt att nya Elementarskolan i allt annat, utom i afseende
å boställsrum åt Rektor, vore likställd med Rikets öfriga fullständiga elementarläroverk,
hvarföre det syntes billigt, att äfven denna förmån blefve skolan beviljad.
Med afseende på hvad sålunda förekommit har Kongl. Maj:t, enligt StatsRådets
underdåniga tillstyrkande, af Rikets Ständer äskat årliga anslag för nämnde
skola till löner åt ytterligare 7 Adjunkter å 1,000 R:dr = ... 7:000: —
till löner åt Lärarne i musik, teckning och gymnastik å 500 Rxlr för
hvardera  1,500: —
samt såsom hyresmedel åt Rektor  500: —
utgörande tillsammans R:mt R:dr 9,000: —
och som hehofvet af de begärda nya lärare-lönerna synes Utskottet vara ådagalagdt
genom bvad Kongl. Maj:t behagat härom meddela, samt billigheten äfven
påkallar, att Elementarskolans Rektor må erhålla enahanda förmån af fri bostad,
som tillkommer Rektorer vid öfrige elementar-läroverk, oller ock motsvarande hyresersättning,
får Utskottet tillstyrka,
att omförmälda nådiga framställning måtte af Rikets Ständer
bifallas.
39:o. I afseende på de redan befintliga fullständiga högre elementar-läroverkon
hafva andra förändringar, än de nu omförmälda ej blifvit ifrågaställda; —
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
hvaremot Kongl. Maj:t heliagat föreslå, att läroverket i Norrköping-, som för närvarande
är endast på reallinien fullständigt, skulle utvidgas och uppflyttas till
förstnämnda klass af elementar-läroverken, äfvensom, genom särskilda motioner,
framställningar skett i enahanda syftning för läroverken i Wenersborg och Hudiksvall.
Yid öfverläggningen i förevarande frågor har Utskottets uppmärksamhet
blifvit fästad å de särskilda förhållanden, som Utskottet nu går att framställa,
och hvilka Utskottet ansett föranleda dels dertill, att flera än de för närvarande
befintliga fullständiga högre elementar-läroverken icke böra inrättas åtminstone under
den närmast förestående tiden, och dels att vid de anslag, som för berörda
ändamål kunna blifva af Rikets Ständer beviljade, borde fästas något förbehåll,
beträffande åliggandet att bekosta de för läroverken erforderliga byggnader.
I förstnämnda afseende har nemligen redan visat sig, att verkställandet af
den betydliga utvidgning af de högre läroverken, som vid förra riksdagen beslutades,
flerestädes mött hinder i anseende till svårigheten att erhålla lämpliga personer
till de många nya lärareplatserna och synnerligen de högre af dessa eller
lektorsbefattningarne. Att sådant lätt skulle inträffa, ligger äfven i sakens natur,
enär en större och genomgripande förändring inom hvilken gren som helst af
samhälls-institutionerna icke kan på en gång genomföras, likasom erfarenheten ensam
kan angifva, mod hvilken större eller mindre grad af skyndsamhet de beslutade
åtgärderna kunna på ett ändamålsenligt sätt bringas till verkställighet. För
det stora antal lärareplatser, som vid förra riksdagen inrättades, kunde dugliga
ämnen antagligen ej genast blifva att tillgå. Någon tid måste alltid erfordras, innan
det behof af ökade krafter, som i denna riktning yppades, kunde blifva uppfylldt;
och, enligt Utskottet meddelad upplysning, voro ännu vid början af nästlidna
Maj månad IG af de nya lektorsbefattningarne samt 5 adjunkts- och kollegatjenster
icke tillsatta. Yid sådant förhållande vore det, enligt Utskottets tanke,
ej lämpligt att inrätta flera högre läroverk förr, än ett eller annat år ytterligare
förflutit, på det de unge män, som vid universiteten eller skolorna utbilda sig för
lärarekallet, må hinna att förvärfva den erfarenhet och mognad, som erfordras för
att kunna behörigen handhalva en lektorsbefattning; — hemställande på grund
häraf Utskottet,
a) det Rikets Ständer måtte besluta, att vid de skolor, för hvilkas
utvidgning till högre fullständiga elementar-läroverk anslag
kan blifva vid nuvarande riksmöte beviljadt, undervisningen
dock under första hälften af nästa statsreglerings-period
icke bör utsträckas längre, än som hittills egt rum, och att
lektorsbefattningarne vid samma läroverk således ej förr, än
vid slutet af vårterminen år 18G2 må tillsättas.
Vidare har Utskottet med anledning af de många framställningar om understöd
af statsmedel till läroverks-byggnaders uppförande, som vid denna riksdag
förekommit — för hvilket ändamål äskats ett sammanlagdt belopp af omkring
G40,000 R:dr — funnit angeläget, att Rikets Ständer, då det icke kan anses åligga
Statsverket att bekosta dessa byggnader, i sådant hänseende uttala en bestämd
åsigt, hvarigenom do alltför stora anspråk på Statens medverkan, som härvid vilja
göra sig gällande, torde för framtiden kunna inskränkas.
Genom 124 § uti den nya läroverks-stadgan är i afseende härå följande
stadgande meddeladt: ”Byggnad och underhållande af lärohus skola, der de icke,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
47
enligt gällaride författningar, Åligga städerna, ske på bekostnad af stiftens byggnadskassör,
genom vederbörande Biskops oell Konsistorii försorg och under deras
tillsyn. Dock vare städerna alltid skyldige att för lärohusen kostnadsfritt upplåta
fria, sunda och välbelägna byggnadsplatser, samt så vidsträckta, att utrymme
för gymnastik-inrättningar, äfvensom för lärjungarnes lekar och rörelser i fria luften,
der må finnas.”
Detta stadgande synes väl å ena sidan ej kunna åberopas till stöd för något
anspråk på Statsverket till ifrågavarande ändamål; men å andra sidan bör dock
medgifvas, att dylika anspråk i särskilda fall kunna föranledas af de nästan oöfvervinnerliga
svårigheter, som såväl mindre stadskommuner som de ofta otillräckliga
stiftsbyggnadskassorna finna vid att bestrida utgifterna för nya och kostsamma
läroverksbyggnader. Om nemligen Rikets Ständer ansåge behöfligt samt beviljade
anslag för inrättande af ett fullständigt elementar-läroverk uti en ort, der
icke någon större eller rikare stad funnes, så skulle härigenom ett mindre samhälle
få vidkännas den betydliga kostnaden för en dyrbar läroverks-byggnad, hvaraf
dock detta samhälle sannolikt komme att hafva mindre fördel än den omgifvande
orten, som vore fri från allt bidrag till berörde kostnad. I viss mån torde ett
sådant förhållande redan på många ställen hafva inträffat; och visar sig häraf
bchofvet af förändrade stadgaoden i detta hänseende, hvilka, enligt Utskottets
tanke, borde syfta derhän, att hela den ort, som njuter gagnet af en genom Statens
försorg inrättad och aflönad läroanstalt, skulle vara förpligtad att jemväl bidraga
till läroverks-byggnadens anskaffande och underhåll. Något bestämdt förslag
i sådan syftning kan väl Utskottet nu icke uppgifva, men anser emellertid,
att ändamålet bör befrämjas derigenom att en härmed öfverensstämmande åsigt
af Rikets Ständer uttalas, på samma gång sorn anspråken på Statens medverkan
uttryckligen inskränkas till sådana fall, der Rikets Ständer kunna finna understöd
i detta hänseende vara af särskilda förhållanden påkalladt; — och får Utskottet,
i följd häraf, tillstyrka,
b) att, vid beviljandet af anslag till inrättande af 7iya läroverk
eller utvidgning af redan befintliga, må fästas det förbehåll,
att lärohusens byggnad och underhållande icke bekostas af
Statsverket, utan att dessa utgifter böra bestridas af städerna
med de bidrag, som kunna erhållas af stiftens byggnadskassör,
äfvensom af innevånarn® i orten; — ankommande på hvarje
stadskommun att, der den ej sjelf vill helt och hållet bekosta
byggnaden af lärohus, vidtaga lämpliga åtgärder, för att från
orten erhålla bidrag till dessa kostnader; äfvensom, i händelse
derigenom icke erhålles så stort belopp, att staden anser sig
kunna bestrida de återstående utgifterna, staden må ega att
afsåga sig det beviljade statsanslaget och den dermed åsyftade
förmån.
40:o. Kongl. Maj:ts ofvanberörde nådiga framställning, angåonde läroverket
i Norrköping, är, enligt hvad åberopade Stats-Råds-protokoll (pag. 45) utvisar,
föranledd af cn utaf Norrköpings stads magistrat och äldste i ämnet gjord underdånig
ansökning; och hade deruti, såsom skål för den önskade förändringen blifvit
anfördt, bland annat: att ifrågavarande skola vore besökt af ett ganska stort
antal lärjungar, utgörande under nästlidet års vårtermin 186, af hvilka 32 tillhörde
den klassiska linien, oaktadt det för dem ogynnsamma förhållande, att de vid ut
-
4S
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
gången från 5:te klassen måste antingen söka annat läroverk eller öfvergifva studiet
af de gamla språken; att lärarekrafterna vid skolan r edan visat sig otillräckliga,
så att G:te och 7:de klasserna måst, till mehn för unde rvisningen, sammanslås,
men ändock ytterligare biträde för de ordinarie lärarne påkallades, i anledning af
de lägre klassernas öfverbefolkning, hvadan ett antal af 12 lärare vore för denna
skola fullt beköfligt; att Linköpings stift, med en folkmängd, som vid 1855 års
slut utgjorde 349,794 personer, hade endast ett fullständigt läroverk, under det att
Strengnäs stift, med en folkmängd af 237,643 personer hade 2, och Lunds stift,
med en folkmängd af 576,000 personer 4 dylika läroverk; att just i ett sådant
samhälle, hvars naturliga riktning är praktisk, en motvigt emot denna uteslutande
realistiska tendens vore af behofvet påkallad, och att det således icke kunde vara
förenligt med högre intressen, att just inom detta samhälle vid sidan af den tekniska
skolan ställes ett läroverk fullständigt endast på den reala linien; att visserligen
i staden funnes en privat läroanstalt, i hvilken den för studentexamen nödiga
undervisning i klassiska språk meddelades, men att afgiften i densamma utgjorde
för barn ifrån staden 200 R:dr och för barn ifrån landet 150 R:dr, så att den icke
vore tillgänglig för andra än förmögnc mäns barn; att stadens myndigheter nu
vore i begrepp att för läroverket uppföra en ny byggnad, och att det således vore
i hög grad önskvärdt, om den för staden vigtiga frågan om läroverkets utvidgning
nu kunde blifva enligt den underdåniga begäran afgjord, så att utrymmet och
byggnadens inredning kunde derefter lämpas m. m. — Uti häröfver afgifvet utlåtande
hade Eforus öfver Linköpings stifts elementar-läroverk, under vitsordande af den
beredvillighet, hvarmed stadens lärdomsskola alltid blifvit omfattad från stadsmyndigheternas
sida, å ansökningen tillstyrkt nådigt bifall, så mycket hellre, som vid
stiftets enda högre fullständiga elementar-läroverk i Linköping tilloppet af lärjungar
vore så betydligt, att den ordinarie lärarepersonalen befunnits alldeles otillräcklig,
hvarföre det, om icke Linköpings elementar-läroverk till hinder för undervisningens
jemna gång skulle blifva öfvermåttan öfverhopadt med lärjungar, vore
bchöfligt, att snart ett annat fullständigt läroverk uppstodc i närheten, som delade
antalet af de lärjungar, hvilka för sina studier sökte en så beskaffad läroanstalt.
Med hänsigt härtill hade en utvidgning af läroverket i Norrköpings stad synts
Eforus hafva för sig talande skäl, äfven om icke detta samhälles ställning, i och
för sig sjelf betraktad, skulle för närvarande anses påkalla läroverkets åsyftade
utveckling; och då Norrköpings stad med den fortskridande tillvext i befolkning
och välmåga, som i sednare tider sig visat, snart blefve i oundgängligt behof af
ett fullständigt elementar-läroverk, hade Eforus funnit den åberopade omständigheten,
att ny läroverks-byggnad der skulle företagas, innebära giltigt skäl för bifall
till ansökningen, äfven om närvarande förhållanden möjligen kunde medgifva
frågans uppskjutande.
Med afseende på hvad sålunda blifvit anfördt, och då hela den öfverskjutande
kostnaden för ett fullständigt högre elementar-läroverk i Norrköping sannoikt
icke i sjelfva verket skulle blifva en ökad utgift för Statsverket, enär ett sådant
komme att för Linköpings läroverk fördröja behofvet af ökadt antal lärare,
har Kongl. Maj:t föreslagit Rikets Ständer att bevilja de anslag, som äro erforderliga
för Norrköpings skolas förändring till ett fullständigt högre elementarläroverk
med en Rektor, 3 Lektorer och 8 adjunkter, hvilken förändring skulle
medföra en tillökning i läroverkets stat af 9,000 R:dr Runt,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
49
Do skäl som blifvit anförda till stöd för den ifrågaställa utvidgningen af
elementar-läroverket i Norrköping, synas Utskottet fullt giltiga; oell torde endast
böra tilläggas, att då Linköpings fullständiga elementar-läroverk är besökt af Jlera
lärjungar, än något af dc öfriga inom riket, med undantag blott af Örebro, samt
elevernas antal vid Norrköpings skola är betydligt större, än vid något annat af
de på real-linien fullständiga läroverken, dessa omständigheter äfven synnerligen
vitsorda behofvet för Linköpings stift — ett bland de främsta i riket med hänsigt
till folkmängd och välmåga — att erhålla ett ytterligare fullständigt högre
elementar-läroverk; — hemställande alltså Utskottet,
att det för omförmälda ändamål af Kongl. Majit äskade anslag,
9,000 R:dr årligen, måtte af Rikets Ständer beviljas,
under de vilkor, som i nästföregående punkt äro af Utskottet
föreslagna.
41:o. Uti särskilda inom Borgare- och Bonde-Stånden väckta motioner
hafva Herr Fridstedt och Riksdags-fullmägtigen Anders Ericsson från Elfsborgs län
erinrat, hurusom den både i folkmängd, handel och rörelse framåtgående staden
Wenersborg, med sin friska och sunda belägenhet midt uti en starkt befolkad ort,
syntes hafva, efter deras bedömande, redan under sistlidna riksdag förtjent att erhålla
ett fullständigt elementar-läroverk, lika såväl som de öfriga städer, hvilka
då hugnades med en dylik förmån. Såsom liufvudsakliga skäl för upprättandet
af ett högre elementar-läroverk i nämnde stad kunde anföras: “att Elfsborgs län
och Dalsland, näst Malmöhus det folkrikaste i landet, med en befolkning af icke
mindre än 200,000, väl numera vore den enda betydande ort i riket, som saknade
ett fullständigt läroverk; att den, genom sitt fördelaktiga läge icke obetydliga
staden Wenersborg, är belägen i yttersta vestra hörnet af Skara stift, på ett
afstånd af mera än 7 mil från det redan förut af 350 lärjungar öfverhopade Skara
läroverk; att det till Carlstads stift hörande landskapet Dalsland, med en folkmängd
af omkring 100,000, som i odling och framåtskridande alldeles icke stå
efter något af Rikets öfriga landskap, räknar från yttersta gränsen mot Wermland
till sin stiftstad, Carlstad, icke mindre än 8 mil, hvaremot Wenersborg alldeles
gränsar intill detta landskaps sydligaste del." — Från midten af landskapet
Dalsland hade man såväl till Carlstad som Skara ett afstånd af icke mindre än
12 å 15 mil, men till Wenersborg räknade man derifrån endast 4 å 5 mil, hvarförutan
äfvenledes borde tagas i betraktande, att hela norra Bohuslän har närmare
till Wenersborg, än Göteborg. Ehuru Wenersborg räknades till Skara stift, komme
dock af nyssanförda skäl fördelarne af ett högre läroverk derstädes fullt ut lika
så mycket Carlstads stift till godo, som Skaras, och dessutom äfven till väsendtlig del
Göteborgs. Wenersborgs skola hade dessutom i många år varit ett mycket väl
kändt läroverk, som årligen besökts i medeltal af omkring 150 lärjungar och från
hvilket hvarje år flere ynglingar afgått till akademierna, hvarest de med heder
tagit sin studentexamen, äfven ofta i de klassiska vetenskaperna. Dessa förhållanden
syntes hafva blifvit förbisedda vid den sednaste riksdagen, då medel anslogos
endast för 8 lärare, hvarigenom skolans verkningskrets icke i likhet med de flesta
andra läroverks utvidgades, utan genom bestämmandet att fullständig undervisning
endast på den såkallade reala linien finge meddelas, hade detta läroverk i så måtto
blifvit tillbakasatt, att för studentexamen erforderlig undervisning uti de klassiska
språken derstädes icke vidare kunde inbemtas, en förändring, som medfört
Bih. till 11. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 16 Haft. 7
50
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
icke ringa bekymmer och olägenhet för alla dem, hvilkas söner blifvit skickade
till Wenersborgs skola, för att, hädanefter som hittills, derstädes få inhemta fullständig
elementar-undervisning, men som nu måst förflyttas derifrån till det redan
af allt för stort antal skolungdom uppfyllda Skara läroverk, eller till de ännu
mera aflägsna i Göteborg och Carlstad. •— Af dessa jemte flera anförda skäl hafva
motionärerne hemställt, att ifrågavarande läroverk måtte blifva fullständigt äfven
för den klassiska bildningen och nödiga medel af Rikets Ständer heviljas för en
lärarepersonal af 4 Lektorer och 8 adjunkter.
De af motionärerne anförda förhållanden ådagalägga onekligen, att utvidgningen
af läroverket i Wenersborg är af verkligt behof påkalladt, Så väl ortens
folkrikhot och välmåga som afståndet från andra fullständiga elcmentar-läroverk
äro derför talande bevis. I Kongl. Maj:ts till Rikets sednast församlade Ständer
aflåtna nådiga -Proposition var äfven, på grund häraf, Wenersborgs skola föreslagen
att förändras till fullständigt elementar-läroverk. Då dertill kommer, att af
alla de på real-linien fullständiga läroverken Wenersborgs, näst Norrköpings, är
besökt af do flesta lärjungar, finner Utskottet skäligt förorda den gjorda framställningen,
dock med inskränkning af det begärda antalet Lektorer till likhet med
hvad Utskottet, enligt Kongl. Maj:ts Proposition, för läroverket i Norrköping föreslagit;
— och får således Utskottet hemställa,
att för Wenersborgs skolas utvidgning till ett fullständigt
högre elementar-läroverk med Rektor, 3 Lektorer och 8 adjunkter
måtte beviljas en tillökning i skolans anslag af 900(1 R:dr
årligen, under de uti föregående 39:de punkt uppgifna vilkor.
42:o. Angående de å real-linien fullständiga elementar-läroverken hafva vidare
förekommit följande framställningar.
Af ofta åberopade Stats-Råds-protokoll öfver Ecklesiastik-ärenden för den 14
Oktober nästlidet år inhemtas (pag. 40), att föredragande Departements-chefen i
underdånighet fästat Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på det förhållandet, att då lärotimmarnes
antal vid de högre real-skolorne, under förutsättning af gemensam undervisning
i gemensamma läroämnen för båda linierna, utgöra, för veckan räknadt,
257, men lårarnes undervisningsskyldighet utgör högst 18 timmar för Rektor, och
för 7 Kolleger, å 32 timmar, 224, eller tillsammans 242 timmar, uppkomme en
hrist af 15 timmar i veckan, hvilken ökades till 43 timmar, om Ivollegcrnes tjenstgöring
inskränktes till det i lag bestämda minimum af 28 timmar. Samma anmärkning
kunde gälla i afseende på de tre- och fem-klassiga läroverken, men då
en rättelse häri skulle medföra högst betydlig kostnad, och det företrädesvis måste
anses af vigt, att de fullständiga läroverken, från hvilka ynglingarne afgå till
universiteten, ej lida brist på tillräckliga lärarekrafter, bade Departements-chefen
inskränkt sin underdåniga hemställan till frågan om anslag för ytterligare en kollega
vid hvartdera af dessa sistnämnda läroverk; — i sammanhang hvarmed Departements-chefcn
erinrat, hurusom, sedan vid sistlidna riksdag Rikets Ständer icke
anslagit bestämda löner för lärare i gymnastik, musik, sång och teckning vid de
lägre skolorna, till hvilka de endast på real-linien fullständiga läroverken då räknades,
men till Kongl. Maj:ts disposition ställt en summa af 9,000 R:dr, att användas
till arfvoden åt lärare i gymnastik samt 10,000 R:dr att användas till
arfvoden åt lärare i musik och sång samt teckning vid de lägre skolorna, Kongl.
Majit, med afseende på den sålunda befintliga tillgången, genom nådigt Cirkulär
den 1 Oktober 1858, bestämt dessa arfvoden vid de på real-linien fullständiga
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
51
läroverken för lärare i gymnastik oell teckning till 250 R:dr oell för Musiklärare
till 150 11:dr. Erfarenheten hade emellertid ådagalagt, att skickliga öfningslärare
vid flera af ifrågavarande läroverk icke kunnat erhållas mot de sålunda bestämda
arfvodena, till förhöjning hvari, så, att de ej allt för mycket understcge dem, sorn
lör öfningslärare vid de fullständiga läroverken äro fastställda, giltiga skäl förefunnes,
då öfningslärames tid och skicklighet i håda dessa slag af skolor nästan
lika toges i anspråk. — Någon minskning i de belopp, som för öfningslärare vid
de lägre elementar-läroverken blifvit ställda till Kongl. Maj:ts disposition, syntes
ändock ej kunna ske, dels emedan någon förhöjning i arfvodena för öfningslärare
äfven vid dem visat sig nödig, om kompetente och skicklige lärare skulle erhållas,
och dels mod afseende på behofVot af arfvoden åt dylike lärare vid de nya elementar-läro
verk, som möjligen under nästinstundande statsreglerings-period kommo
att träda i verksamhet.
På grund häraf har Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
täckts föreslå Rikets Ständer: — att lön för ytterligare en Kollega vid hvart
dera
af de å real-linien fullständiga läroverken måtte å stat uppföras med 1,000
R:dr eller, under förutsättning att Norrköpings läroverk komme att uppföras bland
de högre fullständiga läroverken, tillsammans Sextusen Riksdaler; — att till arfvoden
för lärare i gymnastik, i musik och sång samt i teckning vid dessa läroverk
måtte anvisas 400 R:dr för hvarje lärare, att höjas efter 5 års väl vitsordad
tjenstgöring till (500 R:dr och efter ytterligare 5 års sådan tjenstgöring till 800
14:dr; hvartill för närvarande, under ofvannämnda förutsättning i afseende på Norrköpings
läroverk, erfordrades ett belopp af 7,200 R:dr; — samt att de vid sistlidna
riksdag till arfvoden åt Gvmnastik-lärare vid de lägre elementarläroverken anvisade
9,000 R:dr årligen, äfvensom de till arfvoden åt lärare i musik och sång samt
i teckning vid samma läroverk beviljade 10,000 R:dr, jemväl för år räknadt, måtte
få under nästinstundande statsreglerings-period oförminskade utgå.
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion har Friherre Fock, A. II,
med erinran att de högre real-skolorna vore endast på den klassiska linien (som
upphörde mod den 5:te af skolans 7 klasser) ofullständiga, men deremot på reallinien
lika fullständiga som de öfriga högre elementar-läro verken, vidare anfört, att
dessa skolor, såsom en följd häraf, otvifvelaktigt borde på denna sednare linie hafva
lika qvalificerade lärare som nyssnämnde läroverk, enär i annat fall undervisningen
ej kunde gifva lika goda resultater. En sådan likhet i lärarekrafter funnes
dock ingalunda mellan de båda läroverken, då undervisningen för närvarande bestrides
vid real-skolorna af Rektor och 7 Kolleger, men vid de öfriga af Rektor,
3 till 7 Lektorer och 5 till 12 Adjunkter. — Sökande till lektors beställningar
måste hafva aflagt fullständiga och godkända prof för promotion inom filosofiska
fakulteten vid inländska universitet, hvaremot sökande till adjunkts- eller kollegabeställning
endast beliöfdc hafva undergått godkänd filosofie-kandidatexamen. Den
förre, eller sökanden till lektorsbeställning, borde derjemte utgifva och försvara
afhandling eller tkescr i livart och ett af de ämnen, som till den sökta sysslan
höra, hvilket prof alldeles icke fordrades af sökande till adjunktur- eller kollegabeställning.
Vidare föreskrefve författningarne, att vid lektorats tillsättning borde
särdeles afseende göras på sökandens lärdomsförtjenster. Af Lektorerne fordrades
sålunda betydligt större kunskaper och högne vetenskaplig bildning än af Kolleger
och Adjunkter, men, med undantag af Rektor, hade real-läroverket icke fått någon
del i dessa högre lärarekrafter, ehuru det skulle meddela lika omfattande undervisning,
som det fullständiga läroverket, i alla ämnen utom de gamla språken.
52
Stats-Utskottets Utlåtande K:o 123.
■— Äfven i fråga om aflöningen vore lärarno i realskolorna vida sämre lottade än
Lektorerne, ehuru dem ålåge, att i alla öfriga ämnen meddela enahanda undervisning,
sorn dessa, och deras tjenstgöring vore meia trägen. Då alla dessa omständigheter
måste leda derhän, att vid realskolorna företrädesvis komme att anställas
sådane lärare, som, i följd af underlägsna naturgåfvor eller ringare studier,
icke egde förhoppning om befordran vid det fullständiga läroverket, syntes det
vara särdeles angeläget, att detta för undervisningen och läroverkets utveckling
högst menliga förhållande blefve i möjligaste mån afbjelpt; — i hvilket afseende
motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte anslå nödiga medel för att vid
hvart och ett af de på real-linien fullständiga elementar-läroverken, höja tvänne af
kollegabeställningarne tili lektorater med samma åligganden löneförmåner,
som för lektoraterna vid rikets öfriga högre och fullständiga clcmentar-läroverk.
I samma syftning och af hufvudsakligen enahanda skäl, som Friherre Fock
sålunda anfört, hafva dels inom Borgare-Ståndet Herr Häcklin och dels inom BondeStåndet
Riksdags-fullmägtigen Lars Ersson från Södermanlands län framställt det
förslag, att vid samtliga ofvannämnda läroverk måtte, i stället för motsvarande
antal nuvarande kollegatjenster, inrättas tro lektorsbefattningar, nemligen för matematik,
naturvetenskap och lefvande språk.
Vidare är uti en hos Ridderskapet och Adeln af Herr O. von Knorring
väckt motion omförmäldt, hurusom vid Hudiksvalls läroverk, då undervisningen
derstädes höst-terminen 1858 började efter den nya planen, genast visat sig, att
den största delen af lärjungarne slutit sig till den humanistiska eller den klassiska
bildningslinien, hvilket föranledt dertill, att Kongl. Maj:t, i anledning af en
utaf stadens och ortens innevånare underdånigst gjord ansökan, i nåder medgifvit,
att undervisning i humaniora finge meddelas äfven vid läroverkets 2:ne högsta
klasser, med vilkor att en extra Lärare för sådant ändamål af sökanderne sjelfva
aflönades. Behofvet af läroverkets utvidgning vore redan härigenom ådagalagdt,
och för en sådan åtgärd talade äfven flera andra omständigheter, såsom det långa
afståndet af omkring 15 mil till läroverken i Gefle och Hernösand, lärjungarnes
stora antal vid Hudiksvalls skola samt provinsen Helsinglands starkt tillvexande
folkmängd; — och har motionären, hufvudsakligen på grund af dessa skäl, alternativt-
föreslagit, att ökadt. anslag måtte för Hudiksvalls läroverk beviljas antingen
för 2:ne lcktorsplatser på den klassiska linien eller, om medel dertill icke ansåges
kunna beredas, för tvänne kollega-beställningar; — varande enahanda förslag
äfven i Borgare-Ståndet- framställdt genom en af Herr Brun väckt motion, deruti,
utom nyss omförmälda förhållanden angående Hudiksvalls läroverk, motionären
erinrat om de betydliga kostnader, ej understigande 80 R:dr årligen, som, ifall
läroverket ej utvidgades, endast sjelfva resorna till och ifrån Gefle eller Hernösand
skulle föranleda för hvar och en af de ynglingar i staden Hudiksvall och
orten deromkring, hvilka önskade fortsätta sina studier på den klassiska bildningslinien.
Jemte Ridderskapet och Adelns remiss å först omnämnda motion af Friherre
Fock är från samma Riks-Stånd Utskottet tillhandakommet protokollsutdrag
angående den öfverläggning, hvartill motionen gifvit anledning; och har, enligt
hvad deraf inhemtats, Herr Grefve Hamilton, Henning, bland annat, fästat uppmärksamheten
på den betydliga tillökning, 526,000 R:dr årligen, som af Rikets
sist församlade Ständer anslogs till rikets elementar-läroverk, samt på nödvändigheten
att vid statsutgifternas bestämmande icke allenast tillse, om hvart och
ett af de yppade behofven vore i och för sig vigtigt och angeläget, utan ock, i
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
53
den mån sådant kunde ske, sinsemellan jemföra och mot hvarandra afväga de särskilda
utgifter, som komine i fråga, för att derefter, med behörigt afseende på
Statens begränsade tillgångar, kunna bedöma, hvilka behof vore mest magtpåliggande
och företrädesvis påkallade anslag af allmänna medel. En sådan granskning
och jemförelse hade äfven, enligt hvad Herr Grefven vidare meddelat, föregått
och legat till grund för Kongl. Maj:ts nådiga framställning till Rikets Ständer
i fråga om de anslag, som vid nuvarande riksdag borde beviljas för elementarläroverken;
och då endast för tillämpningen af sist församlade Ständers beslut
örn tillökning i hvarje lärares lön efter vissa tjensteår m. m. erfordrades en ytterligare
anslagsförhöjning af omkring 150,000 R:dr, hade Kongl. Maj:t ansett
utgifterna för elementar-läroverken i öfrigt böra inskränkas till hvad som funnes
vara oundgängligen nödvändigt.
Den åsigt, som sålunda blifvit af chefen för Eckl,esias tik-departementet uttalad
och jemväl vunnit Kongl. Maj:ts godkännande, kan icke heller Stats-Utskottet
för sin del undgå att biträda; och ehuru, lika med Friherre Fock samt öfriga
omförmälde motionärer, Utskottet erkänner, att ifrågavarande läroverk ej torde
kunna uppnå den utveckling, eller undervisningen derstädes, uti de till real-linien
hörande ämnen, erhålla den grundlighet och omfattning, som Rikets Ständer tvifvelsutan
åsyftat och benämningen ”fullständiga” elementar-läro verk tydligen angifver
— med mindre än att lärarekrafterna vid dessa skolor ytterligare förstärkas;
har Utskottet dock, på grund af de omständigheter, om hvilka Herr Grefve
Hamilton erinrat, och med afseende jemväl å den icke obetydliga tillökning i lärareplatser,
som uppkommer, i händelse den tillstyrkta utvidgningen af Norrköpings
och Wenersborgs skolor af Rikets Ständer bifalles, funnit betänkligt att
under närvarande förhållanden, då erfarenheten visat att tillgång på dugliga ämnen
för ett större antal lärare-beställningar endast småningom kan beredas, förorda
flere nya lärares anställande vid öfriga real-skolor, än en, såsom Kongl. Maj:t
föreslagit. Dock anser Utskottet denna tillökning vara mindre angelägen för
Luleå mindre besökta skola, som förut 2-klassig, genom Kongl. Brefvet den 4
September 1858 upptogs bland de på real-linien fullständiga elementar-läroverken
och följande vårterminen utvidgades till 3-klassigt, samt således ännu icke på
långt när erhållit den utveckling, som åsyftats med skolans uppfattning bland
de fullständiga läroverken.
Hvad åter angår beskaffenheten af de nya lärareplatserna, finner Utskottet
de utaf Friherre Fock härvid anförda förhållanden innefatta grundade skäl för den
öfvertygelse, att icke allenast väsendtligen större gagn hör af dessa befattningar
vara att förvänta, om de blifva lektorater, utan äfven att sådant är af
verkligt behof påkallad t, för att i någon mån motverka de för real-skolornas utbildning
menliga följder, som kunna föranledas deraf att, i anseende till de mindre
goda utsigterna till befordran vid dessa läroverk, de dugligaste lärarne måste finna
sig uppmanade att företrädesvis söka anställning vid sådana läroverk, som äro
på båda linicrna fullständiga.
Vid bestämmandet af det läroämne, hvarför de nya lektors-befattningarne
skola afses, bör enligt Utskottets tanke komma i betraktande den olika art af
bildning, som åsyftas med de särskilda linier, i hvilka elementar-läroverken äro
fördelade. Hvad nemligen angår den äldre linien, der, såsom tillförene vid alla
gymnasier egde rum, undervisningen i de gamla språken fortsättes genom hela
läroverket, kan det icke förnekas, att studiet af dessa språk, när det bedrifves i
tillräckligt omfång, utöfvar ett väsendtligt inflytande på beskaffenheten af ynglingar
-
54
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 123.
nos intellektuela uppfostran i sin kelhet. Man har äfven alltid ansett, att detta
språkstudium, genom don redighet i begreppsutvecklingen samt klarhet i uppfattning
och framställning, som det, med allvar idkadt, framkallar, utgör den hufvudsakliga
grunden för den lärda bildningen; — och Utskottet tvekar icke heller att
tillerkänna detta läroämne den mest framstående plats på denna linia af elementar-läroverket.
— Af de ämnen åter, som ingå i realbildningen, och inom de läroverk,
hvilkas hufvudsakliga uppgift är denna bildnings befrämjande, torde det
vara allmänt erkändt, att matematiken intager främsta rummet. I följd häraf
och då realbildningen, i saknad af säkra kunskaper uti matematik, svårligen torde
kunna leda till något tillfredsställande resultat, anser Utskottet, i likhet med
hvad ofvanbemälde motionärer äfven synas hafva antagit, undervisningen i detta
ämne vid real-skolorna vara företrädesvis magtpåliggande, och att således de nya
lektors-befattningarne böra afses för matematiken.
Yidkommande särskildt Herr von Knorrings och Herr Bruns framställningar
om beviljande af erforderliga medel för 2:ne nya lektors- eller kollegatjenster
vid Hudiksvalls läroverk, anser Utskottet sig böra erinra, att, om äfven den uppoffring,
ortens innevånare tillsvidare åtagit sig för aflönande af en lärare i de
gamla språken, utvisar, att läroverkets utvidgning är för dem en sak af stor angelägenhet,
kunna likväl de särskilda orternas anspråk på statsbidrag för sina läroverk
icke å det allmännas sida bedömas från andra än allmänna synpunkter.
Då nu de af Staten inrättade högre elementar-läroverk enligt skolstadgan äro af
tvänne slag: dels sådana, som gifva fullständig undervisning å båda kunskapslinierna,
dels sådana, som äro fullständiga endast å real-linien; och då det måsto
vara af högsta vigt att båda dessa slag af skolor inrätta sin verksamhet i enlighet
med stadgade föreskrifter och på ett ändamålsenligt sätt arbeta för sitt gifna
mäl — synes det Utskottet, att om Hudiksvalls skola, hvilken vid sistlidna riksdag,
från att vara ett lägre elementar-läroverk, uppflyttades bland dem som äro
fullständiga på real-linien, nu skulle ytterligare höjas och blifva ett fullständigt
elementar-läroverk; så borde otvifvelaktig! anslag beviljas för lika stort antal lärare
i Hudiksvall, som i allmänhet äro vid de nyinrättade högre elementar-läroverken
anställde. Till denna kostnad kunna likväl, med afseende å Statens strängt anlitade
tillgångar, medel svårligen beredas; men äfven om sådant vore möjligt, skulle
hinder förefinnas i de väsendtliga betänkligheter, som möta inrättandet af ett allt
för stort antal nya fullständiga elementar-läroverk och anställandet på en gång af
allt för många nya lärare. Af dessa skäl och då härtill kommer att Hudiksvalls
läroverk, om man afser antalet lärjungar, som vid hvarje skola åtnjuta undervisning,
i detta hänseende står icke obetydligt efter andra läroverk af samma slag,
har Utskottet icke kunnat tillstyrka ytterligare förökadt anslag för utvidgande af
läroverket i Hudiksvall.
Slutligen och beträffande aflöuingen för de vid fullständiga real-läroverk anställde
öfningslärare, har Utskottet, i betraktande af hvad uti den Kongl. Propositionen
blifvit anfördt om behofvet af tillökning i dessa lärares löneförmåner, icke
funnit anledning att ifrågaställa någon minskning af de belopp, Kongl. Maj:t i
sådant hänseende föreslagit; — men anser deremot, att vid Luleå hittills mindre
besökta skola det angelägnaste behofvet bör blifva uppfylldt, om för närvarande
blott en öfningslärare antages, för att undervisa i teckning, intill dess läroverket
uppnår någon större utveckling.
I öfverensstämmelse med nu yttrade åsigter, får Utskottet således hemställa,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
55
a) att för en Lektor i matematik vid hvartdera af de å
real-linien fullständiga läroverken i Helsingborg, Westervik,
Nyköping oell Hudiksvall må uppföras löner å stat, med tillsammans
8,000 R:dr;
b) att till arfvoden för lärare vid nyssnämnda fyra läro
verk
i gymnastik, i musik och sång samt i teckning, må anvisas
400 R:dr för hvarje lärare, att höjas efter 5 års väl
vitsordad tjenstgöring till 000 R:dr och efter ytterligare 5 års
sådan tjenstgöring till 800 R:dr, samt för en lärare i teckning
vid Luleå elementar-läroverk 400 R:dr, med rättighet
till enahanda förhöjning; — utgörande den häraf uppkommande
anslags-tillökning för närvarande tillhopa 5,200 R:dr;
hvarjemte Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit vidare föreslagit,
torde medgifva
c) att de vid sistlidna riksdag till arfvoden åt Gymnastiklärare
vid de lägre elementar-läroverken anvisade 9,000 R:dr
årligen, äfvensom de till arfvoden åt lärare i musik och sång
samt i teckning vid samma läroverk beviljade 10,000 R:dr,
jemväl för år räknadt, må under nästa statsreglerings-period
oförminskade utgå.
Då, i händelse Utskottets i dessa frågor afgifna förslag af Rikets Ständer
godkännas, Sånglärarne vid alla på real-linien fullständiga läroverk, och således
äfven vid det i Hudiksvall, erhålla sina löner förhöjda från 150 till 400 R:dr,
har Utskottet ansett den af Herr Brun i Borgare-Ståndet väckta motion om beredande
af löneförbättring för sistnämnda läroverks Sånglärare, Kantorn B. O.
Näsberg, icke från Utskottets sida påkalla vidare yttrande.
43:o. Uti 17:de punkten af förut åberopade, den Kongl. Propositionen åtföljande
Stats-Råds-protokoll meddelas, hurusom det reservations-anslag, 2,000
R:dr, som af Rikets sednast församlade Ständer beviljades till aflöning åt Bibliothekarier
vid elementar-läroverken, medgifvit arfvodens anvisande åt sådane tjenstemän
endast vid de läroverk, hvilkas boksamlingar varit af särdeles betydenhet.
Då likväl flera af de öfriga högre elementar-läroverken redan ega boksamlingar
af ganska stort värde, hvilka, sedan den förut till Statsverket ingående skolafgifton
blifvit anslagen till anskaffande af böcker och undervisningsmedel eller eljest
behöflig materiel, komma att oafbrutet tillvexa, och då det vore af vigt, att dessa
bildningsmedel i möjligaste måtto kornrne läroverken och allmänheten till gagn,
i hvilket fall bibliothekarie-befattningen måste upptaga så mycken tid, att svårligen
någon torde finnas villig att utan ersättning åtaga sig densamma, har Kongl.
Majit föreslagit Rikets Ständer ofvanberörda anslags förhöjande från 2,000 till
3,000 Ridr, att, ställdt till Kongl. Majits disposition, användas till arfvoden åt
Bibliothekarier vid de högre elementar-läroverken, med vilkor att boksamlingarne
vissa timmar i veckan hållas för allmänheten tillgängliga; — och tillstyrker
Utskottet,
att denna Kongl. Majits framställning måtte af Rikets Ständer
bifallas.
44:o. Sedan Rikets Ständer vid sistlidna riksdag funnit, att bland de femklassiga
skolorna borde uppföras Clara, Jakobs, Maria och Catharina skolor i
56
Stats-TJtshottets Utlåtande N:o 123,
hufvudstaden samt beslutat att en lärare-stat af en Rektor och 5 Kolleger skulle
för dem antagas, bar — enligt hvad 10:de punkten af Stads-Råds-protokollet innehåller
— erfarenheten visat att, till följd af lärjungarnes ökade antal, som uppgått
vid Clara skola till 211, vid Jakobs till 134, vid Maria till 197 och vid
Catharina till 192, undervisningen vid dessa skolor icke kunnat af de ordinarie
lärarne bestridas, helst vissa klasser måst af nämnda orsak delas i tvänne, hvadan
biträde af extra Lärare fortfarande visat sig vara af behofvet påkalladt; — och
har af sådan anledning Kong). Majk föreslagit Rikets Ständer, att för ytterligare
2 Kolleger vid Clara, 2 vid Maria, 1 vid Jakobs och 2 vid Catharina elementarläroverk
löner måtte å stat uppföras med 1,000 R:dr för hvardera eller tillsammans
7,000 R:dr.
Med afseende å de uti den Kongl. Propositionen anförda förhållanden, synes
det vara nödigt, att Lärarnes antal vid berörda skolor tillökas på sätt Kongl
Majk föreslagit, och hemställer derföre Utskottet,
a) att den härtill behöfliga anslagstillökning, 7,000 R:dr, må
beviljas.
Under behandlingen af denna fråga har emellertid Utskottets uppmärksamhet
blifvit fästad derpå att den nuvarande organisationen af dessa fyra skolor icke
torde vara fullt lämplig för undervisningens ändamålsenliga ordnande; i hvilket
afseende Utskottet jemväl inhemtat, att Direktionen för Stockholms stads undervisningsverk
till Kongl. Majk aflåtit en underdånig framställning innefattande det
förslag, att Clara och Maria elemcntar-läroverk skulle befrias från skyldigheten
att undervisa sådana lärjungar, som icke läsa klassiska språk, samt Jakobs och
Katrina läroverk frikallas från åliggandet att i nämnde språk meddela undervisning;
— varande af Direktionen härvid, hland annat, anfördt, att den föreslagna
förändringen skulle medföra de hufvudsakliga fördelar, att undervisningen kunde
lättare anordnas och blifva grundligare både för den ena och den andra linien;
att ett mindre antal lärare skulle behöfvas och deras arbete blifva visserligen icke
minskadt, men vida mindre tröttande och långt mera fruktbärande; samt att nybyggnader,
förenade med stor kostnad för Staten skulle blifva obehöfliga åtminstone
för Jakobs, Maria och Katrina läroverk.
I anledning häraf har Utskottet ansett sig böra föreslå,
b) det Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att Kongl.
Majk täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke vid
ofvannämnde fyra skolor må, genom cn enklare fördelning af
läroämnena uti den i Direktionens ofvanberörda skrifvelse antydda
riktning, kunna beredas en sålunda förändrad organisation,
att undervisningen blifver ändamålsenligare ordnad och
besparing vinnes i lärarekrafter.
45:o. Uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion har Herr Rydin anfört,
hurusom på grund af Drottning Christinas resolution af den 25 Februari 1642,
Rektor och Kollega vid Borås stadsskola fått sig anvisade sockengång spenningar af
staden samt Fristads och Torpa socknar, hvilka medel inom staden uppburos af
lärarne sjelfva genom personligt kringgående i husen vid jul och påsk, ända till
1828, då stadens innevånare, som ansågo detta uppbördssätt å ömse sidor medföra
olägenhet och icke låta förena sig med tidens lynne och värdigheten af dessa personers
kall, genom sockenstämmobeslut tilldelat hvardera af nämnde lärare 200
R:dr
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
57
R:dr R:gds årligen ur stadskassan, såsom ersättning för ifrågavarande såkallade
djekne- eller terndnationspenning ar. Stadens förpligtelse till nämnde frivilligt beslutade
ersättning, som egentligen motiverades af en tidsenligare uppfattning af
lärarekallet, hviiade naturligtvis icke på mora bindande rättsgrund, än sjelfva det
ursprungliga onus, i stället för hvilket det tillkommit; och då i sednare tider sockengången
blifvit afskaffad, djeknepenningarne, en ersättning derför, försvunnit
från debetsedelns skattetitlar och tcrminationspenningars emottagande blifvit genom
sednaste skolförfattning lårarne förbjudet samt således Rikets samtliga städer och
orter genom formliga beslut blifvit från dylik beskattning befriade, syntes det
icke vara med billighet förenligt, att densamma ensamt q vars tode för Borås stad,
hvilken i allo fullgjorde hvad Stadgan för rikets allmänna elementar-läroverk
städerna ålägger, men ingalunda åtagit sig fortsättandet af ifrågavarande frivilliga
bidrag under de helt och hållet förändrade förhållanden, som förefunnes dels i
nämnde beskattnings upphörande för öfriga städer, dels i stadsskolans förändring
till allmänt elementar-läroverk; — varande af motionären, på grund häraf, föreslaget,
att nämnde beskattning, såsom numera saknande stöd af lag och författning,
måtte för Borås stad upphöra och att ifrågavarande 400 R:dr Rant, hvilka
oriktigt blifvit bland elementar-läroverkets tillgångar upptagna, måtte genom Rikets
Ständers beslut af allmänna medel anvisas, att, i likhet med öfriga löningsincdel,
från länets ränteri utgå.
Utskottet har för sin del ej kunnat godkänna motionärens förutsättning,
att ifrågavarande aflöningsmedel skulle hafva blifvit oriktigt upptagna bland tillgångarne
för Borås elementar-läroverk, enär, sedan staden en gång sjelfmant åtagit
sig berörde afgift, all anledning saknats att anse detta beslut annorlunda än
såsom för staden bindande. Om likväl, enligt hvad motionären förmenat, erläggandet
af denna afgift numera skulle vara stridande mot lag och författning, bör
utan tvifvel ändring deruti kunna i författningsenlig ordning vinnas, och det
måste vara vederbörande obetaget att härom väcka och utföra den talan, hvartill
de finna sig befogade. — Emellertid synes denna fråga, såsom grundande sig på
ett rättsanspråk, icke i den ordning, hon nu blifvit väckt, böra af Rikets Ständer
till pröfning upptagas; — och hemställer derföre Utskottet,
att Herr Rydins motion ej må till vidare åtgärd föranleda.
46:o. Af de nuvarande treklassiga elementar-läroverk en är endast för Christinehamn
tillökning i förut utgående anslag i frågaställd, nemligen genom särskilda
motioner, väckta hos Ridderskapct och Adeln af Grefve C. A. Adlersparre, hos
Borgare-Ståndet af Herr Wennerström; — och bar förstnämnde motionär, då det
visat sig att läroverket uti Christinehamn vore i högsta behof af ytterligare en
lärare, såvida undervisningen skulle nöjaktigt kunna bestridas, samt kommunen,
såsom betänkt att oförtöfvadt låta uppföra en kostsam skolbyggnad icke vore i
tillfälle att göra vidare uppoffringar för läroverket, anhållit att Rikets Ständer
måtte anslå medel till aflöning för en ny lärare derstädes.
De handlingar, motionären till stöd för denna framställning åberopat och
meddelat, upplysa bland annat, att vid Christinehamns läroverk, som intill nästlidna
riksdag utgjorde en pedagogi med blott 2 lärare, men då uppflyttades bland
elementar-läroverken och erhöll 3:ne lärare, undervisning alltifrån år 1846 meddelats
till ett omfång, som ungefär motsvarade lärokurserna uti de gamla trivialUih.
till B. St. Prot. 1859 $ 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 lläft. 8
58
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
skolorna, från hvilka lärjungarne afgingo till gymnasium: — att undervisningens
uppehållande i denna utsträckning vöre för staden och hela den omgifvande orten
af största vigt, men att sådant, enligt hvad skolans Rektor och lärare tillkännagifvit,
numera svårligen kunde låta sig göra, enär de genom den nya skolstadgan
meddelade föreskrifter i afseende å läsplan och sättet för undervisningens handhafvande
toge i anspråk ojemförligt större lärarekrafter än förr erfordrats.
Herr Wennerström har åter i sin motion hemställt, att tvänne nya lärare
måtte för herörda skola å stat uppföras, och till stöd för denna begäran dels anfört
de at Utskottet nyss omförmälda förhållanden angående läroverket, dels i öfrigt
meddelat, att skolans lärjunge-antal nu uppgingo till 60, af hvilka 34 tillhörde
den omgifvande, bördiga och fruktbara landsorten, äfvensom att stadens
innevånare beslutat att för innevarande år af egna medel aflöna en extra lärare,
men att ett sådant bidrag derefter ej kunde utgå i anseende till flera förestående
byggnadsföretag för stadens räkning.
Utan att vilja förneka, det den föreslagna utvidgningen af ifrågavarande
läroverk är en för staden Christinehamn och den omgifvande orten magtpåliggande
angelägenhet, finner Utskottet sig dock icke kunna tillstyrka statsmedels anvisande
för detta behof, hvilket icke blifvit af vederbörande myndigheter eller af
Kongl. Maj:t pröfvadt. Såsom Utskottet förut erinrat, uppgå Statens utgifter för
elemontar-läroverken redan till ett så ansenligt belopp, att, med särskildt afseende
å Statsverkets nuvarande mindre fördelaktiga ställning, nödvändigheten påkallar,
att icke ytterligare tillökning af dessa utgifter medgifves för andra än de mest
oundgängliga föremål. I betraktande häraf och då dessutom, enligt de sednaste uppgifter,
som för Utskottet varit att tillgå, andra treklassiga skolor finnas, hvilka
äro besökta af ett större antal lärjungar än Christinehamn, — torde Rikets
Ständer
ej finna skäl att bifalla någondera af ifrågavarande motioner.
47:o. Beträffande nu befintliga två-klassiga skolor, hafva följande förslag
blifvit framställda:
a) I afseende å Söderköpings skola meddelas uti 14:de punkten af StatsRåds-protokoilet,
att skolan haft 3:ne lärare till år 1839, då Kongl. Maj:t förordnado,
att en af dessa lärare-beställningar skulle indragas, men att, enligt nådiga
Cirkulärbrefvet den 20 Mars 1858, det lägre elemcntar-läroverket i nämnde stad
utgör ett tvåkiassigt läroverk med en Rektor och en Kollega. Lärjungarnes antal
vid denna skola hade emellertid sedermera varit så i tilltagande, att det under
de sednaste läseterminerna icke understigit 60. Med anledning häraf, och då
bemödandet att ändamålsenligt ordna undervisningen varit förenadt med den största
svårighet samt icke heller kunnat till fullo lyckas i anseende till det antydda
missförhållandet mellan lärarekrafter och lärjungars antal, hade Dom-kapitlet i
Linköping hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att för motverkande af skolans
återfall i dess förra aftynande tillstånd, en tillökning i lärarnes antal med
åtminstone en Kollega måtte i nåder beviljas; — och enär Kongl. Majt ansåge
att, — såvida ej de fullständiga läroverken skulle allt för mycket öfverhopas i de
lägre klasserna, och lärjungarnes antal derstädes vexa till en höjd, som både för
utrymmet och ordningens upprätthållande blefve menlig, — angeläget vore att
behofvet af undervisning i de lägre klasserna någorlunda tillfredsställdes å de orter,
Stats-Ufskottets Utlåtande N:o 123.
59
der det med någon kraft framträdt, har Kongl. Majit föreslagit Rikets Ständer
Söderköpings skolas utvidgande till ett treklassigt läroverk, samt att följaktligen
å dess stat måtte uppföras: —- förhöjning i Rektorns aflöning från 2,000 R:dr till
2,500 R:dr med 500 samt aflöning för ytterligare en Kollega'med 1,000 Ridr eller
tillhopa 1,500 R:dr.
Samma förslag angående denna skola är inom Bonde-Ståndet framstäldt
uti en motion af Riksdags-fullmägtigen N F. Andersson från Östergötlands län,
hvilken dervid, jemte omförmälande af nyss anförda förhållanden, särskildt fästat
uppmärksamheten derpå, att clementar-läroverken uti de närmast Söderköping
belägna städer vore besökta af flere lärjungar än de hittills derstädes anställde
lärarne kunde beqvämligen medhinna att undervisa, samt att Söderköpings skolas
utvidgning till treklassigt läroverk vore desto mera angeläget, som staden nu
ämnade hygga nytt skolhus, hvars utrymme horde beräknas efter skolans blifvande
omfång.
b). Genom särskilda i Preste- och Borgare-Stånden afgifna motioner hafva
Komminister Lexell och Herr Wennerström, föreslagit att Lidköpings skola måtte
utvidgas, den förra till treklassigt och den sednare till femklassigt läroverk;
varande i sådant hänseende hufvudsakligen anfördt, att lärjunge-antalet derstädes
under de sistförflutna åren så tilltagit, att det, utgörande år 1857 endast 38, uppgått
under påföljande år till G0, 1859 års hösttermin till 76 och (enligt ett genom
försthemälde motionär sedermera inlemnadt intyg af skolans Rektor) under innevarande
vårtermin till 80; att, jemlikt läroverksstadgans föreskrift — ”har antalet
”af lärjungar vid något läroverk så tilltagit, att de ordinarie lärarne ej förmå behörigen
upprätthålla undervisningen, gore Eforus ofördröjligen derom hos Kongl.
”Majit underdånig anmälan”, — framställning hos Kongl. Maj:t skett om behofvet
af en Duplikant vid skolan, hvars anställande från sistlidne Oktober månad
jemväl blifvit i nåder medgifvet. Då nu ingen anledning förefunnes, att lärjungarnes
antal i en så folkrik stad som Lidköping skulle nedgå, utan det tvärtom
sannolikt kornrne att ytterligare till vexa; då stiftets tvänne femltlassiga skolor
vore mindre besökta än denna tvåklassiga; och då vid läroverket i Lidköpings
närmaste grannstad, Skara, lärjunge-antalet icke tålde någon tillökning uti de redan
öfverbefolkade lägre klasserna, •— syntes, af dessa skäl, Lidköpings läroverk vara
i största behof och äfven förtjena att komma i åtnjutande af enahanda förmån —
utvidgning till treklassigt läroverk, — som Kongl. Maj:t föreslagit för skolan i
Söderköping; — hvarförutom Herr Wennerström ansett de anförda förhållandena
innefatta giltiga skäl för Lidköpings skolas uppflyttning bland de femklassiga
läro verken.
c). Uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion har Herr Sundblad erinrat,
hurusom Prins Oskars elementarskola i Askersund, ursprungligen en enskild
stiftelse, som trädde i verksamhet år 1815 och, på grund af Kongl. Maj:ts nådiga
resolution af den 21 Juli 1824, från den 1 Maj 1826 förenades med stadens äldre
pedagogi, blifvit genom det af Kongl. Majk den 8 Februari 1841 i nåder stadfästade
Reglemente upptagen på de allmänna läroverkens stat, sedan gifvarne af de
■enskildt sammanskjutna medlen till dess fond öfverlemnat till Staten 7,500 R:dr
R:mt. Räntan derå utginge nu såsom bidrag till aflöning åt lärarne, hvilka förr
voro frenne, men numera inskränkts till två, dels för att med sålunda disponibla
tillgångar kunna bereda dem bättre vilkor, dels af den anledning att lärjungarnes
antal en tid nedgick till några och tretio. Under de sednast förflutna 7 åren
hade detta åter varit i nästan oafbrutet stigande, så att det under vårterminen
60
Stats- Vtslwttets Utlåtande N:o 123.
nästlidet dr uppgått till 61, och flera lexlag i nästan alla ämnen inom skolans
båda afdelningar måst bildas, hvadan undervisningen icke utan svårighet kunnat
medhinnas af tvänne lärare och således behofvet af en tredje klass och en tredje
lärare mer och mer gjort sig gällande. På grund häraf och då skolans utvidgning
icke allenast innebure vilkoret lör en noggrann tillämpning af skolstadgans föreskrift
— att undervisningen vid lägre elementar-läroverk bör så ordnas, att öfvergången
till det högre läroverket för lärjungarne i möjligaste måtto underlättas —
utan ock vore för Askersunds samhälle af verkligt behof påkalladt, — liar bemälde
motionär hemställt, att nödiga medel måtte af Rikets Ständer anslås till allön ande
af en tredje lärare vid Askersunds läroverk; i sammanhang hvarmed motionären
äfven gjort framställning om beviljande af statsanslag till utvidgning af skolans
lokal, i hvilken fråga Utskottet, vid omförmälandet af de extra anslagen under
denna Hufvud-titel, kommer att sig yttra.
d). Beträffande läroverket i Piteå äro motioner inom samtliga Riks-Stånden
afgifna, nemligen: hos Ridderskapet och Adeln af Herr O. von Knorring, hos PresteStåudet
af Kyrkoherden Bergman, med hvilken Biskop Bergman och Doktor Säve
instämt, hos Borgare-Ståndet af Herr Kistner och hos Bonde-Ståndet af Rilisdagsfullmägtigen
Herrman Öbom från Norrbottens län, hvilka alla framställt enahanda
förslag: att Rikets Ständer måtte anvisa medel till 2:ne nya lärarebefattningars
inrättande vid nämnde läroverk.
Till stöd för denna anhållan har blifvit af motionärerne erinradt, att, då
vid sednaste riksmöte de flesta orter inom riket, der läroverk förut funnits inrättade,
kommo till större eller mindre del i åtnjutande af de förmåner, sorn afsågos
med den då verkställda allmänna organisation af rikets offentliga undervisningsverk,
hade sådant likväl ej inträffat med Piteå — säkerligen den enda af alla
dessa orter, som fått vidkännas den olyckan att — långt ifrån att bekomma en
tillökad lärarepersonal ■— icke ens få behålla det läroverk och det antal lärare,
som staden förut egde. Den förr befintliga lärdomsskolan derstädes blef nemligen
reducerad till en apologistskola med blott tvänne lärare. Por närvarande hade
väl skolan tre lärare, men då det blifvit förordnad!, att indragningen endast till
en början ej skulle utsträckas vidare än att Rektor och två Kolleger bibehölles,
men att, när någon af dessa afginge, skulle på nådig pröfning bero, huruvida arfvode
åt en extra lärare kunde beviljas, så visade sig häraf att för framtiden ej
mer än tvänne lärare vore för skolan att med säkerhet påräkna. — Beslutet om
denna indragning syntes icke heller, om ortens folkmängd och andra förhållanden
härvid foges i betraktande, vara grundad på giltiga skäl; ty i den bygd, sorn
omgåfve staden, hade folkmängden uti en mer och mer stigande proportion tillvext,
så att Piteå landsförsamling med Elfsby under 8 år ökats med 1,497 innevånare
eller från 10,455 till 11,952, hvartill komme stadens befolkning af 1,409 personer
— en omständighet som talade snarare för läroverkets utvidgning änldess inskränkning.
— Om äfven i Skellefteå blefve inrättad en lägre skola med 2 klasser, så
afhjelptes härigenom icke det oundgängliga behofvet för Piteå att få bibehålla sitt
läroverk i samma omfång, som det haft öfver tvänne århundraden. — Den stora
förlust, som läroverkets inskränkning för Piteå samhälle medfört, hade detta
emellertid sökt att efter sin förmåga mildra samt i sådant hänseende åtagit sig
att med 1,000 R:dr årligen aflöna en lärare, under förutsättning att honom tillerkändes
vanlig tur och befordringsrätt, ■ saint med vilkor att skolan finge för framtiden
oförminskadt bibehålla det antal af frenne lärare, som don ännu har, äfvensom
att ett löneanslag af Staten erhölles för ytterligare en lärare, så att skolan måtte,
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 123.
61
likasom föro den sista regleringen, få förblifva ett femklassigt läroverk; — ock
ansågc motionärerna på grund af dessa ock öfriga anförda omständigheter, att, om
äfven Piteå skulle blifva den enda ort inom riket, som fortfarande måste vidkännas
cn svår förlust i följd af den reglering utaf elementar-läroverken, som ländt
alla andra orter till större eller mindre båtnad, denna förlust åtminstone borde
kunna inskränkas till nämnda orts enskilda åliggande att aflöna en lärare, men
läroverket i öfrigt få bibehållas oförändradt.
Bland dessa framställningar har Utskottet funnit uppmärksamhet böra i
första rummet fästas vid de motioner, som afse läroverket i Lidköping. Då nemligen
lärjungarnes antal derstädes på en tid af blott 3:nc år mer än fördubblats
ock för närvarande icke allenast är betydligt större än vid någon annan tvåklassig
skola, utan äfven öfverstiger elev-antalet vid den mest besökta af de treklassiga;
kan det icke betviflas att, — om äfven, såsom Utskottet för sin del anser, skolans
utvidgning, enligt Herr Wennerströms förslag, till fem klasser för närvarande icke
kan medgifvas — åtminstone en ytterligare lärares anställande vid detta läroverk
är för undervisningens uppehållande af bchofvet oundgängligen påkalladt.
Hvad vidare angår skolan i Söderköping, finner Utskottet desto hellre skäl
att förorda Kongl. Maj:ts nådiga framställning om en tredje lärares anställande
derstädes, som, (enligt hvad närmare omförmäles uti efterföljande 5S:de punkt
mom. litt, b.), donationsmedel äro till denna skola anslagne i ändamål att bereda
en sådan utvidgning af skolan, hvilka medel, i annat fall, synas icke rätteligen
kunna, såsom hittills skett, disponeras af Statsverket till lärarnes aflöning.
Äfven läroverket i Askersund är, såsom ofvanbemälde motionär anfört,
numera besökt af ett så stort antal lärjungar, att dess utvidgning till treklassigt
svårligen torde kunna längre uppskjutas; och då de förut anställde lärarne till en
betydlig del aflönas genom enskilda donationer, synes det vara billigt att en tredje
lärares aflöning må hädanefter bekostas af Statsverket.
Beträffande slutligen Piteå, kan Utskottet icke förneka, att den vid förra
riksdagen beslutade reglering af de offentliga undervisnings-verken, på sätt motionärerno
erinrat, för denna ort medfört en ganska kännbar förlust, och bchofvet af
ökade lärarekrafter vid ifrågavarande skola är dessutom på ett öfvertygande sätt
vitsordadt genom stadens åtagande att framgent sjelf aflöna en lärare, under vilkor
att statsmedel beviljas för den ytterligare lärareplats, som är oundgänglig, såvida
undervisningen skall kunna, i samma utsträckning som hittills, uppehållas.
I följd af hvad sålunda förekommit, har Utskottet ansett skäl vara för
handen att tillstyrka beviljandet af de anslag, som erfordras för att samtliga ifrågavarande
skolor må blifva utvidgade till treklassiga läroverk; dock att, hvad Piteå
skola angår, undervisningen derstädes må, genom den tillökning i lärarekrafter,
som staden erbjudit att bekosta, fortfarande bibehålla samma omfång, som vid femklassiga
läroverk; hemställande alltså Utskottet,
att för hvarje af nämnda läroverk en anslagstillökning af
1,500 R:dr — nemligen 1,000 R:dr lön för en ny lärare och
500 R:dr lönetillökning åt Rektor — måtte af Rikets Ständer
beviljas, med tillsammans 6,000 R:dr.
62 *
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
48:o. Uti lS:de punkten af det Kongl. Maj:ts Proposition åtföljande StatsRåds-protokoll
meddelas, hurusom hos Kongl. Maj:t Rektorn vid Piteå lägre elementar-läroverk
J. P. Huss underdånigst anhållit om beviljande af ett årligt anslag,
räknadt från slutet af sistlidet års vårtermin, af 500 R:dr R:mt, utöfver det
belopp af 2,500 R:dr, han, enligt sednast fastställda lönereglering för rikets clernentar-läroverk,
eger att uppbära, eller ock, derest nämnde anhållan ej kunde beviljas,
att Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om anvisande
af omförmälda belopp, såsom årlig förhöjning i sökandens lön; — och hade,
till stöd för denna underdåniga anhållan, sökanden, hvilken alltsedan år 1825 varit
anställd såsom Kollega vid elementar-läroverken i Hernösands stift och år 1337
utnämndes till Rektor vid Piteå skola, i underdånighet anfört: att de med samma
befattning förenade löneförmåner, enligt 1858 års lönestat, utgjorde 3,000 R:dr,
hvaraf ock sökanden, sedan han förklarat sig villig underkasta sig de förändringar
i afseende å tjenstgöringsskyldighet, som framdeles kunde föresltrifvas, varit
i åtnjutande; att, till följd af det nya på real-linien fullständiga elementar-läroverkets
förläggande till Luleå, Piteå skola blifvit förvandlad till tvåklassigt eller,
med anledning af särskildta förhållanden, tillsvidare treklassigt läroverk, hvarigenom
rektorslönen derstädes blifvit nedsatt till den i gällande stat för tvåklassiga
skolor bestämda, eller 2,000 R:dr, med tillökning för Rektor Huss af 500 l.l:dr för
iner än 15 års tjenstgöring; samt slutligen att denna nedsättning i löne-inkomster
vore för sökanden särdeles bekymrande, då den måhända hotade med hans ekonomiska
obestånd, ett öde, hvilket han efter 34 års åt staten egnad, väl vitsordad,
verksamhet icke trodde sig hafva förtjent.
Som Utskottet uti nästföregående punkt föreslagit, att Piteå skola måtte,
såsom flera motionärer hemställt, utvidgas och erhålla ökadt anslag, samt skolans
Rektor derigenom skulle från och med nästkommande år erhålla den löneförhöjning
af 500 R:dr, som förevarande nådiga framställning för den kommande tiden
afser, finner Utskottet,
att högstberörda framställning — såvida Utskottets i 47:de
punkten gjorda hemställan af Rikets Ständer godkännes —
icke kan föranleda annan åtgärd, än att äfven för tiden från
slutet af 1859 års vårtermin till utgången af innevarande år
må åt bemälde Rektor anvisas motsvarande löneförhöjning,
för hvilket ändamål ett särskildt anslag af 750 R:dr torde
böra beviljas till utgående från Rikets Ständers Riksgäldskontor.
49:o. Enligt hvad 15 punkten uti åberopade Stats-Råds-protokoll innehåller,
hade hos Kongl. Majit Domkapitlet i Göteborg gjort förnyad underdånig framställning
om beliofvet af ett särskildt elementar-läroverk med en Rektor och minst
två Kolleger för Garl Johans, invid Göteborgs stad belägna och Örgryte pastorat
tillhörande, församling, hvarvid Domkapitlet anfört, att nämnda socken, ehuru utgörande
en landtförsamling, likväl måste betraktas såsom en förstad till Göteborg;
att dess på ett ringa område samlade befolkning, som vid 1858 års slut uppgick
till 8642 personer, till ej ringa del består af familjfäder, hvilka både vilja och kunna
för sina barn bekosta en vidsträcktare undervisning och bildning, än den församlingens
folkskolor kunna erbjuda, hvarföre de ock hittills varit nödsakade att låta
dem begagna undervisning i stadens elementar-läroverk, hvilken omständighet bidroge
dertill, att detta läroverks klasser, synnerligen de lägre, erhålla ett allt för
stort antal lärjungar; samt att afståndet från nämnda läroverk vore så stort, att
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
63
lärjungar, hvilka hafva sina höstäder inom Carl Johans församling, esomoftast förhindrades
att genom nödig hemläsning bereda sig för lektionerna på lärorummet
äfvensom att bevista morgonbönstunderna, den offentliga gudstjensten och dertill
hörande predikoförhör samt exercitii-timmarne, till följd hvaraf sådane lärjungar
måst i de flesta läll derifrån frikallas, hvarigenom ordningen och disciplinen inom
skolan i någon mån lidit afbräck. Domkapitlet ansåge derföre, att på samma
gång det skulle lända Göteborgs elementar-läroverk till ganska väsendtligt gagn,
om tillfälle bereddes Carl Johans församling att erhålla ett särskildt läroverk,
skulle en sådan förmån i än högre måtto vara en vinst för församlingen, som
derigenom undgick den stora olägenheten att sända sina barn -} till J mil för att
mottaga skolundervisning, för såvidt denna sträcker sig till den första elementarbildningen.
— På grund häraf och då församlingen förklarat sig beredvillig att,
om ett särskildt läroverk i Carl Johans församling inrättas, på egen bekostnad
anskaffa och underhålla lärohus, äfvensom embetsgård åt blifvande Rektor, hade
Domkapitlet underdånigst anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer
göra nådig Proposition om statsanslag för sådant ändamål, hysande Domkapitlet
desto mera förhoppning om behjertande af denna anhållan, som det tvifvelsutan
syntes med billighet öfverensstämmande, att Göteborgs stad, hvilken sammanräknadt
med Carl Johans församling, eger omkring 40,000 innevånare, klefve försedd
med ett lägre läroverk jemte det högre, då Stockholm, som ej räknar tredubbel
folkmängd, egde ett högre och 8 lägre läroverk.
Genom hvad sålunda blifvit anfördt, hade väl Kongl. Maj:t funnit beliofvet
af den ifrågasatta skolan fullt ådagalagdt, men då Statens tillgångar redan för olementar-läroverken
tagas i så betydligt anspråk, ansett sig ej kunna för närvarande
i vidsträcktare mån vid den gjorda anhållan fästa afseende, än att Kongl. Maj:t
täckts föreslå Rikets Ständer att, för inrättande af en tvåklassig skola inom den
vid Göteborgs stad belägna, Örgryte pastorat tillhörande, Carl Johans församlinganslå
löner till en Rektor, 2,000 R:dr och till en Kollega 1,000 R:dr, eller tillsammans
3,000 R:dr Runt.
I betraktande af hvad uti denna fråga sålunda förekommit, har Utskottet
ansett
äfven denna nådiga framställning böra af Rikets Ständer bifallas.
50:o. Sedan Rikets sednast församlade Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
hemställt, huruvida icke skolan i Skenninge, med endast en lärare, må
vid dennes afgång kunna indragas, hade — enligt hvad af 16 punkten i StatsRåds-protokollet
inhemtas — Kongl. Maj:t anbefallt Domkapitlet i Linköping att
i ämnet afgifva underdånigt utlåtande, som ock den 27 September 1858 inkommit,
sedan Domkapitlet i frågan hört stadens innevånare, hvilkas yttrande meddelats
uti magistratens af Domkapitlet jemväl insända protokoll. Enligt detta
hade stadens innevånare enhälligt yttrat sig för skolans bibehållande och förklarat,
att om, hvad de lifligt önskade, skolan blefve försedd med minst tvänne lärare,
de i sådant fall vore beredvilliga att åt Rektor anskaffa lämplig boställsgård,
så fort ske kunde, och att emellertid till honom årligen erlägga hushyresmedel.
Magistraten, som äfven för sin del ansett en skola i staden med flora eller minst
tvänne lärare vara af behofvet högt påkallad, hade såsom skäl derför anfört, bland
annat: att stadens folkmängd numera utgör närmare 1,400 personer; att der idkas
god handel, äfvensom af handtverkerier och fabriker derstädes utgå större bevill
-
64
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
ning än i grannstaden Wadstena; att staden på alla sidor är omgifven af en förmögen
allmoge, som för sina barns undervisning lifligt delar stadens önskan, att
dess skola måtte varda utvidgad; att den nu befintliga skol-lokalcn i rådhusets
nedra våning innehåller utom gymnastik-inrättning, 2:ne lärorum och med ringa
kostnad kan förses med ett tredje större sådant; att, ehuru undervisningen i skolan
varit bestridd under de sistförflutne 12 åren af blott en lärare, medeltalet af
lärjungar utgjort 20, således ungefär lika många som i Wimmerby och föga under
lärjungarnes antal i Wadstena, i hvilka båda städer undervisning meddelats
af Sine lärare; samt att enskilde personer tid efter annan gjort stiftelser, att användas
såsom uppmuntran åt den vid skolan studerande ungdom, och hvilka medel
icke utan den största orättvisa kunna till annan skola öfverflyttas. Med afseende
härå och då skolan i den närbelägna staden Wadstena icke kunde anses
göra en särskild skola i Skenninge obehöflig, emedan kostnaden för barnens underhållande
på en ort utom hemmet vore föga mindre betungande derföre, att afståndet
är ringa, har Domkapitlet för sin del underdånigt afstyrkt den ifrågavarande
indragningen af Skenninge lägre elementar-läroverk, men deremot förordat
dess utvidgning med ännu en lärareplats.
Instämmande i denna Domkapitlets åsigt, har Kongl. Majit föreslagit Rikets
Ständer, att, för skolans i staden Skenninge utvidgande till ett lägre tvåklassigt
elementar-läroverk, bevilja nödigt anslag af lön till en Rektor med 2,000 Ridr:
— men då Rikets sednast församlade Ständer ansett ifrågavarande skola, i enlighet
med ett redan år 1822 fattadt beslut och tvänne derefter följande skolrevisioners
tillstyrkan, böra indragas, ehuru en sådan åtgärd icke kunde vidtagas förr äu
vid den nuvarande lärarens afgång, hvarföre ock denne lärares lön blifvit å stat
uppförd, har Utskottet, som icke funnit skäl att härifrån afvika,
ej kunnat tillstyrka beviljandet af det anslag, Kongl. Majit
för omförmälda ändamål äskat.
51:o. Uti en hos Preste-Ståndet väckt motion har Doktor Nordlander, med
hvilken Biskop Bergman, Doktor Säve och Prosten Söderberg sig förenat, — jemte
erinran om de för bildningens befrämjande inom alla delar af riket högst välgörande
åtgärder, som vid förra riksdagen vidtogos, samt om angelägenheten af att
fortfarande tillämpa den vackra grundsats, som då gjorde sig gällande, nemligen
att för landets kunskapssökande ungdom alltmer förkorta vägen äfven till de lärooch
bildnings-anstalter, hvilka sträcka sin verksamhet utöfver folkskolans område
— vidare fästat uppmärksamheten på det behof, som i sådant hänseende ännu
funnes ouppfylldt för en af de mest framstående orterna inom Norrland, nemligen
Skellefteå. Ehuru, sjelfva staden med detta namn ännu vore en ung och föga
betydlig anläggning med 300 innevånare, utgjorde den dock, inom en omkrets af
8 å 10 mil, medelpunkten för en folkmängd af 30,400 menniskor och deribland
5,804 underåriga af mankön. De närmaste högre elementar-läroverken i Umeå
och Luleå läge på jemt 15 mils afstånd i söder och norr och begagnades af lärjungar,
som företrädesvis ämnade gå den såkallade lärda vägen. För det betydliga
antal lärjungar åter, som ville inhemta förberedande kunskaper i och för handel,
sjöfart och andra näringar, saknades allt tillfälle till erhållande af den undervisning,
de behöfva. Under den yttrade förutsättning, att för en areal af 1134
qvadratmil, med en folkmängd af mer än 30,000 innevånare, behofvet af en lägre
elementar-undervisningsanstalt så mycket hellre skulle erkännas, som inom hela
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
65
det öfriga Sverige dylika folkrika landsträckor långt för detta blifvit dermed
försedda, har motionären vidare upplyst, att Skellefteå stads borgerskap till underlättande
af kostnaden för skolan nu och för framtiden förbundit sig att bygga
och underhålla erforderliga och passande skolrum, äfvensom boställsgård åt blifvande
Rektor eller att lemna honom motsvarande hyresmcdcl. Donna frivilliga
och för en så liten stad temligen dryga uppoffring syntes ock ådagalägga det
trängande behofvet af den ifrågaställa läroanstalten. — Yidare och efter att hafva
lemnat närmare uppgift om de åtgärder Skellefteå innebyggare vidtagit för att på
ett verksamt sätt upphjelpa och befordra folkskoleväsendet inom församlingen,
ausåge motionären sig jemväl böra, till ledning för bedömandet af den vid det
nya läroverket erforderliga lärarepersonal, åtminstone approximativt uppgifva antalet
af lärjungar, sorn komme att skolan besöka; — och då (enligt Forssells statistik)
inom Hernösands stift 1840 hvar 515:de person begagnade de allmänna läroverken,
samt, efter samma beräkning, den lägre elementar-skolan i Skellefteå
skulle erhålla 59 lärjungar, syntes det med fästadt afseende på den betydliga folkökningen
sedan det nämnda året och derjemte på det stora antalet af militäre,
civile och ecklesiastikc tjenstemän samt ståndspersoner, som inom de uppgifna
församlingarne äro boende, kunna utan öfverdrift antagas, att lärjunge-antalet skulle
uppgå till minst 70; — och har Doktor Nordlander på grund häraf hemställt,
att en lägre elementar-skola måtte i Skelleiteå stad inrättas samt nödigt anslag
beviljas till aflöning åt rektor och en kollega; — varande motionen åtföljd af
handlingar till bestyrkande af de meddelade uppgifterna om ortens folkmängd
in. m., äfvensom en karta öfver de socknar, som ansetts böra inberäknas i det
blifvande skolterritoriet.
Inom Bonde-Ståndet har samma förslag blifvit framstäldt genom en af
Riksdags-fullmägtigeu Pehr Nyström från Westerbottens län väckt motion, deruti
hufvudsakligen enahanda förhållanden, som Doktor Nordlander framstäldt, äro i
korthet anförda.
Efter öfvervägande af hvad härvid förekommit, har Utskottet ansett behofvet
af en tvåklassig skola för Skellefteå samhälle vara tillfyllest ågagalagdt
genom de uppgifter, sorn i ofvannämndo hänseende blifvit af motionärerna meddelade,
hvarvid särskildt afseendo synes böra fästas å det långa afståndet från
Skellefteå stad till närmast belägna elementar-läroverk. Giltigheten af det härom
nu framställda anspråk vinner äfven ytterligare bekräftelse genom det af Statistiska
Central-byrån, uti dess nyligen offentliggjorda underdåniga berättelse om
folkmängden i riket åren 1851—1855, upplysta förhållande, att folkmängds-tillvexten
uti de särskilda socknarne af Westerbottens län under dessa år varit störst
i Skellefteå socken och derstädes utgjort 19,5 2 procent, — I betraktande häraf
har Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer, för inrättande af en tvåklassig skola i
Skellefteå, måtte anslå löner till en rektor 2,000 R:dr och till
en kollega 1,000 R:dr, eller tillsammans 3,000 R:dr.
52:o. Inom Preste- och Bonde-Stånden hafva uti särskilda motioner Kontrakts-prosten
Lodell och Riksdags-fullmägtigen Per Mattsson från Wester-Norrlands
län hemställt, att Rikets Ständer måtte bevilja ett anslag af 2,000 R:dr årligen
för inrättande i köpingen Örnsköldsvik af en offentlig läroanstalt med tvänne
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Haft. 9
66
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 123.
lärare, under vilkor att köpingen tillhandahölle läroanstalten erforderligt husrum; ■—
varande, till stöd för denna framställning, anfördt, att knappast någon ort funnes,
som mera behöfde och vore lämpligare för ett lägre elementar-läroverk. Afståndet
derifrån till närmaste undervisningsverk söderut eller till Hernösand vore
elfva mil, och norrut eller till Umeå tolf och en half mil. Särdeles lämpligt vore
ock köpingens läge lör de många socknar, hvilka omgifva honom. Om Örnsköldsvik
toges såsom medelpunkt och på kartan droges en cirkel till halfva afståndet från
städerna Hernösand och Umeå, så att radien blefve omkring 6 mil på tre sidor om
köpingen, komme den derigenom uppdragna halfcirkeln att innesluta 14 socknar
inom norra Ångermanland med en folkmängd af minst 33,000 innevånare och 4
socknar af Westerbottens län med en folkmängd af 5 å 6,000 menniskor, således
18 socknar med en folkmängd af omkring 40,000 menniskor. Ibland dessa vore
många, som önskade komma i åtnjutande af större upplysning, än den som kunde
erhållas i de få och vanligen från hemmen långt aflägsna folkskolorna; och många
stora anlag hade säkerligen i följd af denna bri,st gått för samhället förlorade.
Innevånarne i berörde socknar hade ock visat det varmaste intresse för upplysning
genom afsändande af flera lärjungar till närmaste offentliga läroverk, men
ännu flera blifvit afskräckta genom det långa afståndet och den derigenom förorsakade
större kostnaden. Köpingen vore belägen i midten af de nämnda socknarne,
hade en ypperlig hamn och till densamma sammanlupe alla lands- och
sockenvägar, som redan i orten finnas, äfvensom de nya, hvilka inom kort komma
till stånd genom de under arbete varande väganläggningar mellan Åsele och
Anundsjö samt mellan Anundsjö och Mo socknar. —
Ehuru Utskottet icke vill förneka, att inrättandet af ett elementar-läroverk
i Örnsköldsvik kan för denna ort vara beköfligt, har Utskottet likväl ej ansett
det härom nu framställda anspråk vara grunda dt på giltigare skäl, än som förefinnas
för flera andra orter i riket. Hvad sålunda angår folkmängden har dess
tillvcxt under de fem åren (1841—1855), för hvilka tillförlitliga uppgifter numera
äro att tillgå, icke inom någon af norra Ångermanlands 14 socknar varit så betydlig,
som inom den del af Westerbottens län, hvarom i nästföregående punkt af
detta Utlåtande förmäles; — och många orter hafva äfven större afstånd än 11
mil till närmaste elementar-läroverk. — I anledning häraf och i öfverensstämmelse
med den åsigt, Utskottet i fråga om nya läroverks inrättande eller utvidgning
af nu befintliga redan tillkännagifvit, att nemligen endast do mest angelägna
behof kunna vid denna riksdag afhjelpas, har Utskottet funnit sig
ej höra till bifall hos Rikets Ständer förorda ofvanberörda
motioner.
53:o. Sedan Kougl. Majit den 28 Maj nästlidet år i nåder faststäldt Sitt
och Rikets Kammar-kollegii Utslag af den 28 September 1854, hvarigenom en
half tunna kronotionde, hälften råg och hälften korn, som hemmanet Sjöakulla i
Åsheda socken af Kronobergs län dittills erlagt till Wexiö läroverk, blifvit nämnde
läroverk afhänd, samt, då likväl berörde kronotionde varit inberäknad bland lönetillgångarne
för detsamma, anbefallt Konsistorium i Wexiö att inkomma med uppgift
å det ersättningsbelopp, som efter medelpris borde för läroverket anvisas för
den tid detsamma kommit eller vidare komme att af berörda kronotionde gå i
mistning, intill dess erforderlig fyllnad å ordinarie stat kunde beredas; hade bemälde
Konsistorium uti skrifvelse den 3 påföljande Augusti underdånigst meddelat
: att Wexiö läroverk under fern år, eller från och med 1854 till och med 1858,
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 123.
67
varit i mistning af ifrågavarande kronotionde; — att, beträffande ersättning derför,
Konsistorium ansett sig böra beräkna ersättningsbeloppet efter hvarje års medelmarkegångspris
med tillagd forsellön, men att, då först genom nådiga Kungörelsen
den 11 Maj 1855 blifvit påbjudet, att medelmarkegångspris skulle kronotionde
med flere persedlar åsättas, och således för år 1854 något medelmarkegångspris
ännu icke fanns, Konsistorium för nämnda år beräknat sagda belopp efter det
årets markegång med forsellön; — samt att, efter denna beräkning, ersättningsbeloppet
åt Wexiö läroverk för omförmälde fem år uppginge till 34 ll:dr 77 öre ;
hvarjemte Konsistorium, vidkommande frågan om ersättning för framtiden åt läroverket
för berörde mistade kronotionde, ansett denna ersättning böra utgå efter
hvarje års medelmarkegångspris med tillägg af forsellön intill dess erforderlig
fyllnad å ordinarie stat kunde läroverket beredas.
I anledning häraf har Kongl. Maj:t, som af 8:de Hufvud-titelns besparingar
tillagt Wexiö läroverk don för ofvanberörda 5 år äskade godtgörelse, 34 R:dr
77 öre, i nåder föreslagit Rikets Ständer att till ersättning för ifrågavarande mistade
kronotionde måtte för framtiden å Riks-staten uppföras J tunna, eller 3
kubikfot 1,5 kanna spanmål, hälften råg och hälften korn; — och får Utskottet
tillstyrka att denna nådiga framställning måtte på det sätt bifallas,
att, såsom en för alltid bestämd ersättning åt Wexiö elementar-läroverk
för omförmälda mistade inkomst må beviljas en
kontant tillökning af 7 R:dr R:mt uti elementar-läroverkens
anslag.
54:o. Vidare har Kongl. Majit, i anledning af Kongl. Stats-kontorets derom
gjorda framställning, föreslagit, att det till åtskilliga lärare vid Wisby högre
elementar-läroverk utgående kontanta belopp, 245 R:dr 25 öre Runt, påfördt anslaget
för folkskolorna, måtte till anslaget för elementar-lärovérken öfverföras:
men att deremot den kontanta ersättningen för mistad helgonskylds-spanmål, som
utgår till pedagogierna i Cimbritshamn och Falkenberg, 246 R:dr 82 öre Runt,
måtte från sistnämnda anslag öfverflyttas till det för folkskolorna; — och torde
Rikets Ständer finna
äfven denna nådiga framställning böra bifallas.
o o
55:o. Uti en hos Preste-Ståndet. väckt motion har Kyrkoherden Otterström —
jemte erinran hurusom Rikets sednast församlade Ständer uti underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit af den 24 Februari 1858 förklarat billigheten fordra, att
den löneförbättring, som åt Statens embete- och tjenstemän i allmänhet blifvit
beviljad, skulle medgifvas dem äfven för året 1857 till 50 procent af den tillökning
i förut innehafvande aflöningsförmåner, som blefvo dem för den statsregleringen
tilldelade, dock att från ifrågavarande förmåns åtnjutande skulle undantagas
sådane löntagare, hvilka, qvarstående vid sina indelningar, under berörde år 1857
uppburit sin aflöning antingen in natura eller efter årets markegång — vidare
anfört, att om denna aflöning, hvad elementar-läroverks-lärarne anginge, utgått
till sitt hela belopp in natura eller efter årets markegång, och om vinsten deraf
motsvarat 50 procents-förhöjningen, som kommit dem till del, hvilka icke hade
någon lön in natura eller efter årets markegång, så hade icke annat än full rättvisa
vederfarits alla; men då för de flesta, som vidblifvit sin lagliga rätt, i aflöningen
blott till en ringa del ingick uppsägbar kronotionde, till och med blott 4
68
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
tunnor, så blef en naturlig följd, att dessa ting-o på ett allt för känbart sätt plikta
för det de vidblifvit sin rätt. För den möjliga vinsten på några tunnor efter
årets markegång gingo de i mistning af 50 procents-förhöjningen å deras kontanta
lön, och förlusten drabbade naturligtvis hårdast dem, som hade minsta vinsten af
lön in natura eller efter årets markegång. I anledning häraf hade motionären,
som förmodade, att Rikets Ständer icke beräknat detta förhållande, föreslagit, att
skilnaden mellan vinsten af årets markegång på hvad som ingått i elementarläroverks-lärarnes
aflöning och 50 procents-förhöjningen å hvad som deri ingått
kontant för år 1857, måtte blifva dem ersatt; — uti hvilken motion Prosten
Söderberg instämt.
Innehållet af Rikets Ständers ofvan anförda beslut, angående grunderna för
1857 års löneförhöjning, föranleder, enligt Utskottets tanke, ingalunda till det antagande,
att den af motionären uppgifna omständighet skulle hafva blifvit af Rikets
Ständer förbisedd. I frågor af denna beskaffenhet kan nemligen, efter hvad
erfarenheten visat-, svårligen uppställas något allmänt stadgande, som, ehuru giltigt
och rättvist det än till sin grundsats må vara, dock ej vid tillämpningen i
ett eller annat särskildt fall medför vissa oegentligketcr, i följd hvaraf en fullkomlig
likställighet för alla dem, som saken angår, icke låter sig genomföras; —
men ett sådant förhållande lärer i nu förevarande fråga desto mindre kunna innebära
en orättvisa, som något rättsanspråk här icke med fog kan åberopas.
Med den för år 1857 beviljade lönförhöjniug afsågo nemligen Rikets Ständer, att
bereda ett af tillfälliga förhållanden påkalladt- understöd åt de löntagare, som deraf
ansågos företrädesvis vara i behof, hvarföre ock stadgades, att de som, qvarstående
vid sina indelningar, uppburo aflöning in natura eller efter årets markegång,
ej egde att af denna förmån komma i åtnjutande. Om nu en löntagare på
nyssnämnda sätt uppburit exempelvis A af sina löne-inkomster, en annan A
en tredje ,V o. s. v., så bör väl ej skäligen ifrågasättas, att härvid skulle på dessa
särskilda förhållanden fästas samma afseende, som kunnat fordras endast i det
fall att omförmälda förhöjning varit löntagarens rättighet-, — och det torde lätt
inses, att i en mängd härvid förekommande fall den för skriftvexling och uträkningar
m. m. nödiga tidsuppoffring skulle icke ens för löntagaren — att ej nämna
vederbörande tjenstemäns mångfaldigt ökade besvär — blifva ersatt genom de få
riksdaler eller till och med endast några öre, som kanske blefve hans vinst af
den eftersträfvade likställigheten med andra löntagare. — Då således Rikets sednast
församlade Ständer, af fullt giltiga skäl, antagit ofvannämnde allmänna
grundsats för utbetalningen af 1857 års lönförhöjningsmedel, finnes det, enligt
Utskottets tanke, desto mindre anledning att nu derifrån afvika, som de löntagare,
hvilka, genom det af motionären antydda förhållande, förmena sig gått i mistning
af en påräknad förmån, böra anses numera hafva vunnit någon ersättning häx-för
genom’ de högre löneinkomster, som de fått uppbära under de 3:no åren af innevarande
statsiaglerings-period; — börande Utskottet i afseende å det af motionären
framställda förslag jemväl erinra, att det ingalunda vore med billigheten
öfverensstämmande att medgifva lärarne vid elementar-lärovcrken andra och fördclaktigare
vilkor för åtnjutande af ifrågavarande löneförhöjnings-medel, än dem
som gälla för de vid öfriga stater och korpser anställde embets- och tjenstemän; —
och får af dessa skäl Utskottet hemställa,
att föi’evarande motion ej må hos Rikets Ständer vinna,
afseende.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
56:o. Under erkännande af den förbättring i lönevilkor, som vid sed naste
riksdag beviljades elementar-läroverkens ordinarie lärare, ocb hvilken allena gjordt
möjligt, att undervisningen vid så många läroverk redan kunnat betydligen böjas
— har Doktor Säve uti en hos Preste-Ståndet väckt motion, i hvars hufvudsakliga
syftning Doktor Gumcelius med flere ledamöter af Högvördiga Ståndet instämt,
fästat uppmärksamheten på ett förbiseende, för att ej säga en obillighet,
som syntes vara begången emot en del extra lärare och vikarier, deruti att de,
som i lika mån med ordinarierne, men för vida ringare tjenstgörings-arfvode, genom
sin ihärdiga ansträngning uppehållit undervisningen under den långa väntningstiden
af 10—15 år, innan läroverks-utvidgningen kom till stånd, ej fingo räkna
sig till godo den ringaste lönetursberäkning för den extra tjenstgöringen. Staten
hade sålunda erkänt, att det trägna arbete, som de ordinarie lärarne flere föregående
år nedlagt på undervisningen under den tid lönerna voro 50 procent mindre,
dock ej under 400 Kalr B:ko för året, varit af den vigt för det allmänna,
att den borde upptagas i lönetursberäkningen, men förbisett, att extra ordinarierne
ofta under lika lång tid samt med lika möda och ansvar tjenat för 150, högst 300
K:dr Banko. Härigenom hade extra ordinarierne, hvilka under det provisoriska
tillståndet tjenstgjort. ej blott såsom tillfälliga arbetsbiträden, utan oftast med fullt
ansvar såsom egna klasslärare, kommit i den ofördelaktiga ställning, att först och
främst en lång tid hafva måst uppfylla ordinariernes alla tjensteåligganden för
ofta mindre än half lön, och, sedan löneförbättringen inträdt, att ännu i många år»
få vänta, innan de kunde uppnå de förras tjensteförmåner, om de ens någonsin
kunde uppnås. Efter att vidare hafva med exempel, hemtade från särskildta läroverk
iramställt de olika aflöningsförhållanden, uti hvilka lärare kommit, som alltifrån
deras anställning vid läroverken haft enahanda tjenstgöring, samt erinrat,
att det ingalunda berott på duplikanterne eller extra lärarne sjelfva att förekomma
det missöde, som drabbat dem, har motionären, hvad anginge den kostnad,
som Statsverket skulle få vidkännas, om nämnde lärare medgåfves att få
räkna denna tjenstgöring sig till godo, anfört, att någon stor uppoffring för det
allmänna eller något prejudikat för framtiden ej skulle deraf uppkomma. Ty dels
kunde en sådan löneturs-beräkning för de extra tjensteåren ej föreslås för andra
extra ordinarier och duplikanter, än dem, som tjenstgjort under väntningsperioden
för skolornas utvidgning före 1858, enär de, som sedan blifvit anställde, hade både
fri ansökningsrätt utom sina stift och tjenado för vida högre arfvoden, dels borde
äfven ett eller annat år afråknas såsom öfnings- eller prof-år vid skolorna. Statsverkets
utgift för de extra lärarnes förr inträdande lönförhöjning skulle således
ej blifva särdeles betydlig, då den ej komme i fråga för andra, än dem, som föro
den sista löningsstaten varit extra lärare eller vikarier och ibland desse endast
för dem, som längst tjenat. — Uti de underdåniga petitioner, som i detta hänseende
till Kongl. Majk ingått från 41 extra ordinarier från Stockholms stad, från
Skara och från Lunds stift, hade, utom andra bevekande skäl för sin underdåniga
ansökning, petitionärerne åberopat nådiga Cirkuläret den 26 November 1858, hvarigenom
extra lärare, sorn vid elementar-läroverkcn med nit och skicklighet tjenstgjort
ett år, fått sig tillcrkändt lika arfvode med ordinarie lärare. På grund af
sålunda anförda förhållanden och med stöd af högstberörda nådiga Beslut af den
26 November 1858 har motionären framställt det förslag, att Rikets Ständer, med
afseende på de extra ordinarie lärarnes förutvarande knappa lönevilkor och förtjenst
af clementar-låroverken på den tid, då dessa ej annorlunda, än genom extra
biträden kunde upprätthållas, måtte tillerkänna de före år 1858 anställde för
70
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
nit och skicklighet vitsordade, extra lärare, vikarier och dupplikanter, som antingen
undergått filosofie kandidat-examen eller aflagt behöriga prof för adjunktseller
kollega-befattning, rättighet att beräkna samma lönetur och förhöjning, som
de ordinarie lärarne, för hvarje år utöfver fyra, som de bestridt vikariat eller
extra lärare-befattning vid elementar-läroverken.
Efter öfvervägande af hvad i denna fråga blifvit af motionären anfördt och
i öfrigt förekommit, kan väl Utskottet för ein del icke biträda den åsigt, att Rikets
sednast församlade Ständers beslut, angående löneregleringen för läroverksstaten,
skulle innefatta ett förbiseende eller en obillighet i afseende på de vid
läroverken anställde extra ordinarie lärare. Utskottet anser nemligen, att äfven
dessa lärares ställning, i följd af de vid förra riksdagen vidtagna åtgärder, utan
tvifvel blifvit väsendtligen förbättrad, enär dels den mängd af nya lärareplatser,
som inrättades, måste hafva boredt de extra lärarne cn vida skyndsammare befordran,
än de tillförene kunnat påräkna, och dels beslutet om den progressiva
löneförhöjningen tillförsäkrade dem en ej ringa förmån med hänsigt till deras framtida
utkomst. Och hör härvid iakttagas, att just den sednare omständigheten —
eller den af Rikets Ständer skollärarne medgifna rättighet, att efter viss tid erhålla
bestämd tillökning i lön — ehuru härigenom alla såväl ordinarie som extra
lärare ©tvifvelaktigt kommit i en bättre ställning, — emedlertid utgör den enda
grunden för det anspråk, som nu från de sednares sida framställes. Det är
nemligen tydligt att, om fasta löner fortfarande anslagits för lärarestaten, do extra
lärarne hädanefter, såsom hittills, fått i mån af inträffande ledigheter söka befordran
först till lägsta gradens tjenst och derefter till de högre aflönade platserna,
men utan någon säkerhet att äfven efter mångårig tjenstgöring komma i åtnjutande
af förbättrade löne-inkomster. — Att en sådan säkerhet nu genom Rikets
Ständers beslut blifvit deni beredd, torde ingalunda kunna betraktas såsom ett
förbiseende af de extra lärarnes rättigheter eller såsom en emot dem begången
obillighet.
Utskottet kan således icke godkänna den grundsats, hvarifrån motionärens
framställning utgår, — och detta desto mindre, som, sedan löneanslag blifvit beviljade
för ett efter göromålens mängd och beskaffenhet afpassadt antal ordinarie
tjenstcbefattningar, Staten hvarken kan eller bör erkänna någon förbindelse att
derutöfver, under hvilken form som helst, bevilja särskild godtgörelse för det arbete,
extra ordinarie tjenstemän utföra under den tid, som alltid måste förflyta,
innan de kunna erhålla befordran; — men ehuru Utskottet i öfverensstämmelse
med denna åsigt funnit sig icke kunna förorda motionärens förslag i sin helhet
och såvidt det afser alla extra ordinarie lärare, kan Utskottet likväl ej undgå att
erkänna, att för cn del af dessa förefinnes särskilda omständigheter af den beskaffenhet,
att ett undantag till deras förmån synes vara af giltiga skäl påkalladt.
Härvid förekommer nemligen, att innan den vid sista riksdagen beslutade
utvidgning af de flesta elementar-lärovcrk i riket trädt i verkställighet, hade under
en längre tid vid åtskilliga af de större läroverken de ordinarie lärarnes antal
varit alldeles otillräckligt för undervisningens uppehållande och i följd deraf
särskilda extra lärare eller så kallade duplikauter måst antagas, hvilka emot en
ringa ersättning, vanligen utgörande 240 R:dr B:ko för år räknadt, under flera år
haft enahanda undervisnings-skyldighet sorn de ordinarie lärarne; — och synes det
Utskottet med billigheten öfverensstämmande, att de lärare, hvilka sålunda på
eget ansvar under en längre tid tjenstgjort lika med de ordinarie, må, sedan de
vunnit befordran, berättigas att vid bestämmandet af deras lönetur för framtiden
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
71
inberäkna åtminstone någon del af den tid, hvarunder de vid läroverket innehaft
anställning af omförmälda beskaffenhet. Denna rättighet torde dock först med
nästkommande statsreglerings-periods ingång få tillgodonjutas, och sålunda uppfattning
i högre lönegrad icke kunna för någon af dessa lärare af nu ifrågavarande
anledning, ega rum förr än år 1861; — och anser Utskottet, att den tid af
4 år, som, enligt Doktor Säves förslag, icke skulle f'å inberäknas såsom grundläggande
högre lönetur, skäligen bör kunna utsträckas till 5 år, i allt fall en kortare
tidrymd än extra ordinarie tjenstemän vanligen få i Statens tjenst använda
utan all ersättning, innan de vinna ordinarie befordran.
I följd häraf kan Utskottet således icke i vidsträcktare mån fästa afseende
å nu förevarande motion, än genom följande tillstyrkan:
att Rikets Ständer måtte medgifva, att do lärare, som under
längre tid än fem. år före verkställigheten af den vid sist
förflutna
riksdag beslutade reglering af rikets elementarläroverk
varit anställde såsom extra lärare eller duplikanter
med tjenstgörings-skyldighet af ofvan omförmälda beskaffenhet,
och hvilkas tjenstgöring blifvit väl vitsordad, må berättigas
att från och med år 1861 såsom grund för högre lönetur
beräkna sig till godo jemväl det antal afslutade läseår, öfver
fem, som de på sådant sätt tjenstgjort.
I afseende å den ökade utgift för Statsverket, som skulle uppkomma om
detta Utskottets förslag af Rikets Ständer godkännes, får Utskottet hänvisa till
det uti efterföljande 60:de punkt meddelade yttrande.
57:o. Under åberopande af hvad Utskottet uti 16:de punkten af detta Utlåtande
anfört angående uraktlåtet uppförande i Riks-staten af den från vissa
socknar i Stockholms län utgående kronotionde-spanmål, får Utskottet hemställa,
att elementar-läroverkens anslag måtte i anledning häraf tillökas
med 5 tunnor eller 31 kubikfot 5 kannor indelt kronotiondespanmål.
58:o. Uti en till Rikets Ständer aflåten särskild skrifvelse af den 30 December
nästlidet år bar Kongl. Maj:t — sedan, uppå nådig befallning, vederbörande till
Kongl. Maj:t inkommit med upplysningar angående de utaf kommuner och enskilde
personer till rikets elementar-läroverk gjorda donationer och vilkoret), hvarunder
dessa meddelats, samt Kongl. Maj:t låtit den inom Ecklesiastik-departementet
bildade afdelning för handläggning af ärenden rörande allmänna uppfostran verkställa
den utredning af ämnet, hvartill berörda upplysningar kunnat gifva anledning
— till Rikets Ständers kännedom meddelat samina utredning i hvad den
rörer de till lärare vid elementar-läroverken gifna donationer.
Denna, uti lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll under
N:o 77 införda nådiga Skrifvelse, jemte åtföljande uppgifter rörande de af kommuner
eller enskilde personer till förmån för lärare vid elementar-läroverken gifna
donationer, är af Riks-Stånden remitterad till Stats-Utskottet, som, efter deraf tagen
kännedom, nu får till Rikets Ständer afgifva det yttrande i ämnet, hvartill
Utskottet ansett de befunna förhållandena föranleda. Härvid har Utskottet, då
72
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
omförmålda uppgifter blifvit till Riks-Ståndens samtliga medlemmar utdelade, ej
trott det vara nödigt att i allmänhet fullständigare redogöra för de särskilda donationernas
belopp eller beskaffenhet, utan vidrör i det följande endast dem, i afseende
å hvilkas användande Utskottet funnit skäl att ifrågaställa ändring eller ansett
ytterligare utredning vara behöflig.
Vid bedömandet, huruvida gåfvomedlen böra utgöra tillökning uti lärarnes
enligt stat bestämda aflöningsförmåner eller inberäknas i dessa och således föranleda
till motsvarande minskning af skolans stats-anslag, har Utskottet antagit så,
. . . ® 0
som en gifven i och för sig giltig grundsats, att det sednare förhållandet i allmänhet
måste ega rum, såvida ej något förbehåll i motsatt syftning varit vid donationen
fästadt; men som det likväl måste förutsättas, att med upplåtandet af hyresfri
bostad eller för sådant ändamål gifna penningebidrag afsetts att bereda lärarne
en förmån utöfver hvad de vanligen åtnjuta, anser Utskottet så beskaffade
donationer icke heller böra tagas i beräkning vid bestämmandet af lärarnes uti
statsmedel utgående aflöning; — och har, under iakttagande häraf samt med afseende
jemväl å sådana särskilda fall, der en eller annan donation synts vara dragen
från sitt ursprungliga ändamål, Utskottet funnit sig böra fästa uppmärksamhet
på följande förhållanden:
a) Då, enligt 4:de punkten i berörda uppgifter, de af Grosshandlaren C. M.
Nyström till Norrköpings skola anslagna gåtvomedcl, hvaraf räntan skulle utdelas
“till de fattige i skolan®, för närvarande äro använda sålunda, att af ränte-inkomstcn
ett belopp af 150 l!:dr delas mellan lärarne i violinspelning och ritning, 120
R:dr utgå till stipendier och 300 R:dr till en af läroverkets kolleger, i hvars lön
de äro inberäknade, — har Utskottet ansett det med donationen afsedda ändamål
här icke vara uppfylldt, och torde närmare utredning af förhållandet erfordras, innan
nämnde lärares lön af statsmedel kan till beloppet definitivt bestämmas.
b) Uti 7:de punkten meddelas, bland annat, att till Söderköpings läroverk
blifvit år 1795 anslagne frälseutjorden Thyketorp och frälseqvarnen Byqvarn “till
“inrättande af ett nytt kollegat för att bereda ungdomen tillfälle att erhålla undervisning
i skrif- och räknekonsten, äfvensom i de mest nödvändiga lefvande
“europeiska språk, tyskan, franskan och engelskan, samt, om tiden sådant med“gåfve,
i de första grunderna af kemien;“ varande afkomsten af Thyketorps utjord,
18 tunnor spanmål och 226 R:dr 80 öre, såsom inberäknade i lönen för en lärare
vid skolan, af Statsverket disponerad, men deremot den genom besparade arrenden
för frälseqvarnen bildade kassa, 2,783 ,R:dr 72 öre, äfvensom afkomsten af qvarnen
till och mod år 1862 mot uppgifvet vilkor till Söderköpings stad öfverlemnad. —
Då emellertid den nya lärarebefattning, skolan förmedelst denna donation år 1809
erhöll, alltsedan år 1839 varit indragen, kan, enligt Utskottets tanke, Statsverket
icke göra anspråk på någon del af donationsmedlen, förr än en ny kollegatjenst
vid Söderköpings skola inrättas.
c) Enligt 12:te punkten eger skolan i Lidköping en äldre donation, den Liedrotska,
om hvilken inga andra upplysningar kunnat erhållas, än att kapitalet
uppgår till 500 R:dr R:mt, hvaraf årliga räntan fördelas lika mellan rektor och
kollega, utan att verka minskning i nämnde lärares af statsmedel utgående löner;
— men då det icke blifvit uppgifvet och än mindre torde kunna styrkas, att
något särskildt förbehåll varit vid denna donation fästadt, anser Utskottet berörda
räntemedel böra från skolans statsanslag afräknas i mån af nuvarande lärares
afgång.
.7 \
/Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
73
d). Af 14:de punkten inliemtas, bland annat, att en af Rådmannen Öman
i Örebro (ovisst vid hvilken tid) till Kollegerna derstädes skänkt gård blifvit,
emedan de ej kunde underhålla densamma, med vederbörandes bifall å auktion
försåld för 166 R:dr 32 sk. B:ko, samt att räntan å såväl denna summa, som å
de af Fru Robsahm donerade kapitalen 5,000 daler (277 R:dr 37 sk. 4 r:st B:ko)
och 33 R:dr 16 sk. B:ko, utgörande, efter 5A procent, 40 R:dr 84 öre, är i nuvarande
stat inberäknad i tre lektorslöner med 12 R:dr 70 öre för hvardera, eller
tillsammans 38 R:dr 10 öre; och ansåges skilnaden mellan hvad Staten upptager
och det verkliga räntebeloppet härröra deraf, att de Robsahmska stipendii-medlcn
blifvit för högt beräknade. — Då emellertid i följd häraf, för närvarande saknas
tillförlitlig grund för bestämmandet af statsanslagen till berörda lektorslöner, torde
det vara nödigt, att förhållandet med dessa räntemedel närmare undcrsökes.
e). Genom testamente af den 8 December 1762 hade Assessoren J. Westman
Jacobsson anslagit räntan af 20,000 daler kopparmynt, att ”utgå till Adjunctus
”Gymnasii i Westerås, såsom en viss och årlig tillökning i den lön, som han
”eljest efter stat åtnjuter”; — varande (enligt 16 punkten) nämnde ränta, som
numera utgör 83 R:dr 33 öre årligen, inberäknad i lönen för en af läroverkets
Adjunkter.
I betraktande af de anförda ordalagen i berörda testamente, torde någon
minskning af läroverkets uti statsmedel utgående adjunktslöner i anledning af
denna donation icke böra ega rum; och skulle, enligt Utskottets tanke, donationens
ändamål, sedan numera gymnasii-adjunkts-befattningen upphört, närmast vinnas
derigenom, att omförmälda räntebelopp tillerkändes den äldste af läroverkets
adjunkter såsom tillökning i don enligt stat utgående lönen.
f). Beträffande det bidrag i lönetillgångarne för Fakla elementar-läroverk,
som af bergslaget utgår med 80 R:dr årligen, men hvilket bidrag, såsom i 17
punkten närmare förmäles, torde komma att upphöra vid de lärares afgång, åt
hvilka detsamma för närvarande är anvisadt — torde endast för framtiden böra
iakttagas, att skolans statsanslag bör ökas i den mån indragning af omförmälda
särskilda tillgång kail komma att ega rum.
g). Då, enligt Utskottets här ofvan uttalade åsigt, donationer, särskildt gifna
såsom hyresbidrag, icke böra inberäknas i de löneförmåner Staten består, torde, i
öfverensstämmelse härmed, för Rektor vid läroverket i Sala böra beviljas en tillökning
i nuvarande lönebelopp med 30 R:dr, motsvarande de till honom af staden
anslagne, men på sätt i 18 punkten förmäles, i rektorslönen för närvarande inberäknade
hyresmedel.
h). Sedan Domprosten, Doktor H. Sjögren, år 1806 donerat dels en summa
af 2,000 R:dr Riksgäldssedlar, hvaraf årliga räntan borde såsom löneförbättring
tilldelas de fyra Kol legerne i Wexiö och de t vänne i Jönköping och sålunda fördelas»
att hvar och en af de förre erhölle 15 R:dr och hvardera af de sednare 10 Ralf,
allt Bauko, samt dels ett belopp af 666 R:dr 32 sk. nämnde mynt till anskaffande
af “nya och fria boningsrum för de fyra Kolleger och apologister i Wexiö, genom
“uppförande af en öfvervåning på nya skolhuset", — så är för närvarande, enligt
19:de punkten, hela denna donationsfond, som nu utgör ett kapital af 6,000 R:dr
Runt, sålunda använd, att den årliga räntan, 342 R:dr, ingår i den ordinarie lönen
för en af Adjunkterne i Wexiö.
Då denna disposition af ifrågavarande donationsmedel icke svnes öfverensstämma
med do af gifvaren meddelade föreskrifter, enär räntan af deri tredjedel
BUi. till R, St. Fröt. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 16 Höft, 10
74
•Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
utaf kapitalet, sorn var afsedd till anskaffande af fri bostad åt lärarne, icke bör
uti deras lön in berak tias i annat fall, än om de derjemte åtnjuta boställsrum, torde
närmare utredning- i dessa hänseenden vara erforderlig.
i) Af 20:de punkten inhemtas, bland annat, att, genom Kongl. Brefvet den
4 September 1811, hela den så kallade Wising sö^fonden, hvars tillgångar ursprungligen
bestått af afkastningen utaf omkring fyratio mantal, blifvit, med undantag
af tvänne hemman, anslagen att, i förening med Jönköpings skolfond, användas
till utvidgande af läroverket i nämnde stad, så att detsamma äfven kunde “tjena
“till industriskola, eller att lemna sådane ynglingar undervisning, hvilka ingå uti
“handels- eller närings-ståndet“; — men härvid saknas nödiga upplysningar om
såväl denna fonds nuvarande tillgångar, som sättet, hvarpå desamma användas,
hvilka omständigheter således böra vidare utredas.
k) Då, enligt 21 punkten, såsom lönebidrag för en af Adjunkterne vid Malmö
läroverk äro i staten upptagne 7 11:dr 50 öre, utgående af Malmö hospitalskassa,
men Hospitalsföreståndaren — (på grund af en från Serafimer-Ordens-Gillet till
Konungens Befallningshafvande i Malmöhus län under den 15 April 1829 afbiten
skrifvelse, hvari utbetalningen af berörda belopp medgifves endast tillsvidare och
intill dess lärarnes löner blifvit förbättrade) — vägrat att numera erlägga denna
summa; torde det vara nödigt att beloppet, derest ej hospitalskassan kan lagligen
förpliktas att detsamma fortfarande utgifva, af Statsverket ersättes.
I) År 1762 hade, enligt hvad 28:de punkten innehåller, Assessoren C. F.
von .Döbeln till läroverket i Warberg skänkt ett kapital af 300 Daler silfvermynt,
hvaraf årliga räntan skulle, “efter bästa vett och samvete utdelas till skolans docenter".
Af detta kapital, som nu utgör 75 R:dr Runt, fördelas räntan lika mellan
Rektor och förste Kollega.
Till samma läroverk hade äfven Rektor J. Grimbergs enka, A. G. Strömner,
testamenterat ett belopp af 300 Daler silfvermynt, med föreskrift, att årliga räntan
skulle tillfalla skolans Rektor, derest han är af gifvarinnans eller Rektor Grim*
bergs slägt, men i annat fall delas lika mellan Rektor och de torftigaste disciplarne.
Donna ränta, som i början utgjorde 18 daler silfvermynt, utgår nu med 3 R:dr
60 öre, hvaraf Rektor erhåller den ena hälften och lärjungarne den andra.
Då häraf icke inhemtas, huruvida emot dessa donationsmedel svarande minskning
i lärarnes lön af statsmedel blifvit iakttagen, hvilket emellertid synes böra
ega rum, torde närmare utredning härutinnan erfordras.
m) Af 28 punkten inhemtas vidare, att en af lärarne vid läroverket i Warberg
åtnjutit någon andel i den af Per Leverentson och hans hustru år 1619 stiftade
donation å 1,000 “blanka Riksdaler", hvaraf räntan, enligt testators föreskrift,
skulle med en tredjedel utgå till medellösa ynglingar i Warbergs skola och med
återstoden efter uppgifven fördelning till de fattige i Warbergs stad samt i Walla
och Slcbs socknar, äfvensom till sistnämnda sockens kyrka; — och äro af nämnde;
donationsmedel för närvarande 22 R:dr 88 öre upptagne bland statens lönetillgångar
för läroverket.
Då det sätt, hvarpå dessa medel sålunda användas, tydligen är stridande
mot det ändamål, testator afsett och föreskrifvit, torde, i händelse desamma ej
framgent blifva för läroverket att påräkna, ersättning med motsvarande belopp
böra af Statsverket beredas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
75
n) Enligt 32 punkten skänktes af J. W. Burman år 1838 till Frösö skola
2,000 11: dr 15: k o, med föreskrift att Rektor, i samråd med inspektor och andra för
lärosätet intresserade personer, egde att besluta, om och hvilka behof påkalla att
af donationen afhjelpas; varande af gifvaren förslagsvis hemstäldt, att dermed
måtte grundläggas en femte klass, så att ynglingar kunde derifrån direkt dimittera®
till universitetet. Denna fond, som den 31 December 1858 utgjorde 4,284
R:dr 25 öre, har icke varit bland statens tillgångar för elementar-läroverken upptagen;
— men då det synes skäligen kunna ifrågasättas, om icke numera, sedan
Östersunds skola blifvit till högre elementar-läroverk utvidgadt, räntan af berörde
fond bör ingå i beräkning vid bestämmandet af skolans stats-anslag, torde upplysning
meddelas, huruvida i donationsbrefvet finnes meddelad någon bestämd föreskrift
i motsatt syftning, hvarigenom en sådan åtgärd skulle förhindras.
Utskottet, som i öfrigt icke funnit något att erinra i afseende å det sätt,
hvarpå ifrågavarande donationer till rikets elementar-läroverk, enligt ofvanberördo
uppgifter, för närvarande äro använda, får i anledning häraf hemställa,
att Rikets Ständer måtto i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majk täcktes uti här ofvan omförmälda särskilda frågor låta
verkställa den ytterligare utredning af vissa donationers tillkomst
och beskaffenhet m. m., som Utskottet funnit vara erforderlig,
samt att Kongl. Majk derefter behagade vidtaga do
åtgärder, som finnas af omständigheterna påkallade.
59:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion har Grefve C. A.
Adlersparre erinrat, hurusom, oaktadt undervisningsväsendets orduando utgjorde
en af den sista riksdagens vigtigaste, om ock ej mest bemärkta åtgärder, samt
Rikets Ständer, jemte anvisande till folkskolorna af halfva den personliga skyddsafgifton,
beviljat högst betydliga, på definitiv lönestat uppförda, belopp, för den utvidgning
och förbättring af rikets elementar-läroverk, som nu redan kommit till
verkställighet, men härvid likväl syntes hafva i viss mån förbisett behofvet af en
gemensam ledning och uppsigt öfver hela undervisningsväsendet. — Efter att hafva närmare
utvecklat de skäl, på grund hvaraf motionären ansåge, att Biskoparno ej utan
att åsidosätta sina öfriga åligganden kunde fullgöra det uppdrag, de allt hittills innehaft
såsom elementar-läroverkens Eforer, har ban vidare anfört, att i detta hänseende
erfordrades en särskild tillsyn äfven deröfver, att de föreskrifter, som af
Kongl. Majit gifvas rörande undervisningsväsendet, blofve inom alla de olika stiften
på ett likformigt sätt tillämpade. Denna tillsyn kunde nu icke åligga någon
annan än Chefen för Ecklcsiastik-departemcntet. Men man kunde icke begära, att
denne embetsman, som hade att utreda och inför konungen föredraga flera tusen
mål årligen, som skulle utarbeta alla från den högsta magten utgående författningar
och föreskrifter angående Kyrkan, undervisningen, fattigvården och helsovården,
derjemte skulle kunna egna nödig uppmärksamhet åt alla detaljerna inom dea
76
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 123.
011a fjor de cl el en af det område, öfver hvilket den högsta ledningen vore honom anförtrodd.
Inom de öfriga Departementen egde äfven det förhållande ruin, att hvarje
vigtigare administrationsgren stöde under uppsigt af en särskild styrelse eller person,
som sorterade under vederbörande Minister. leke ens Landshöfdingarne lydde
i alla afseenden omedelbart under Civil-ministern, utan under Kammar-Kollegium;
Eandtmätcrict hade sin särskilde General-direktör; Tullväsendet likaså; Telegrafverket
och Statistiska Tabcllväsendet hvardera en fristående Chef; och nu sednast
hade man äfven, för att gifva kraft och enhet åt åtgärderna för de svenska skogarnes
vidmagtliållande och tillvext, tillskapat en särskild General-direktör. Men
den svenska ungdomen finge vexa upp såsom den lokala myndigheten funne för
godt, utan att nödig kontroll på dennes förfarande vore möjlig, utan att det fanns
någon med tillräcklig myndighet, som hade sig särskildt uppdraget att vaka öfver,
huru vederbörande i detta afseende fullgjorde sina pligter. Nödvändigheten
af en sådan tillsyn öfver läroverken, som motionären åsyftat, syntes derföre obestridlig,
helst det visat sig, att en dylik tillsyn ingalunda kunde åligga innehafvaren
af den vid förra riksdagen inom Ecklesiastik-departementet inrättade ByråChefs-befattning
för handläggning af ärenden, rörande allmänna uppfostran och
undervisningen; enär den administrativa ledningen af rikets 69 elementar-läroverk
med 528 lärare, samt de tusentals folkskolorna gåfvc denna embetsman trägen
sysselsättning och icke lemnade någon tid öfrig lör inspektionsresor.
På grund af dessa och öfriga i motionen framställda förhållanden, har Grefve
Adlersparre afgifvit följande förslag: att Rikets Ständer måtte å 8:de Hufvudtiteln
anvisa en årlig utgiftssumma af 6,000 ll:dr Runt, jemte resekostnads-ersättning,
till lön åt en General-inspektör öfver elemcntar-läroverken, hvilken skulle
af Kongl. Maj:t i nåder utnämnas, och räknas bland de embetsman, som innehafva
förtroendesysslor, samt hvars åliggande skulle blifva: att utöfva noggrann tillsyn
öfver undervisningens gång vid rikets elementar-läroverk och pedagogien, vaka öfver
upprätthållandet af tukt och god ordning inom desamma, och tillse att rektorer
och lärare uppfylla sina åligganden; — att vaka deröfver, att alla från Kongl.
Maj:t eller Chefen för Ecklesiastik-departementet utgående föreskrifter, rörande
läroverken, rigtigt och likformigt tillämpas; — att under årliga inspektionsresor
personligen besöka åtminstone alla högre läroverk och, såvidt sig göra låter, närvara
vid den afgångsexamen, som är föreslagen att vid dessa anställas för dimitterande
till universitetet ; — att, i händelse oordningar oller förvecklingar af mera
betydande art skulle vid något läroveik yppas, personligen på stället undersöka
förhållandet, och detsamma lios Ecklesiastik-miuistern anmäla; — att såväl till
Kongl. Maj:t på nådig befallning afgifva utlåtande i alla frågor rörande läroverkens
organisation och administration i allmänhet, äfvensom angående behofvet af
ökade lärarekrafter; som ock hos Kongl. Majk anmäla och föreslå do åtgärder,
hvilka General-inspektören kunde finna nödiga och lämpliga: — samt att vara
Ordförande i en lärare-konferens, sorn, i likhet med hvad Skol- k o m mitt é e n föreslagit,
borde hvarje år under ferietiden sammanträda i Stockholm, för att till Kongl.
Maj:t' afgifva Betänkande och förslag angående nya lärometoders stadgande, pröfning
af läroböcker m. m.
Ehuru Stats-Utskottet, lika med motionären, erkänner, att den tillsyn öfver
elemcntar-läroverken, som åligger dels Biskoparne i stiften dels Chefen för
Ecklesiastik-departementet, icke torde under närvarande förhållanden uppfylla det
behof af noggrannare kontroller samt större enhet och samverkan uti Läroverksstyrelsen,
hvilket, i anseende till undervisningsväsendets utveckling under de sed
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
77
nare åren, nu mera än förr måste göra sig gällande, liar likväl Utskottet tvekat,
att till detta behofs afhjelpande för närvarande tillstyrka någon åtgärd i den syftning
Grefve Adlersparres motion innefattar. Förslaget om en inspektion eiler
styrelse öfver läroverken torde nemligen icke böra skiljas från den fråga, som bos
Rikets Ständer vid flera föregående tillfällen förevarit angående inrättande af ett
centralt förvaltningsverk för samtliga de till Ecklesiastik-departementet hörande
ärenden; — i afseende hvarpå Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 3
November 1854 uttalat den åsigt, att ett sådant förvaltningsverk för ecklesiastikärenden
vöre af högsta behof påkalladt, ej allenast för vinnande af nödig enhet
samt tillsyn och kontroll i denna förvaltningsgren, utan ock för att bereda Departements-chefen
erforderligt biträde vid utredandet af de till hans handläggning
hörande ärenden, samt hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att förslag måtte
varda uppgjordt till inrättande af ett embetsverk, som kunde handlägga och i andra
instansen besluta öfver de till Ecklesiastik-departementet hörande ärenden. —
Utskottet har i öfrigt funnit tvifvelaktigt, huruvida de många och vigtiga göromål,
som, enligt Grefve Adlersparres förslag, skulle tillkomma den ifrågastallda
General-inspektören öfver elementar-läroverken, kunna på ett fullt tillfredsställande
sätt ombesörjas af en person; men äfven om sådant antages vara möjligt,
synes det likväl Utskottet, att denna embetsmans åligganden borde vara noggrannt
bestämda och förslag till en instruktion i sådant hänseende vara uppgjordt
och af Kongl. Majit pröfvadt samt meddeladt Rikets Ständer, innan anslag beviljas
för en ny befattning af så omfattande och magtpåliggande beskaffenhet. —
Af dessa skäl finner således Utskottet sig
ej kunna till bifall hos Rikets Ständer förorda Grefve Adlersparres
motion.
60:o. Sedan Kongl. Majit låtit, genom den inom Ecklesiastik-departementet
varande afdelning för handläggning af ärenden rörande allmänna uppfostran och
undervisningen, upprätta förteckning öfver samtliga lärarne vid rikets elementarläroverk
och de dem, enligt fastställda grunder, för instundande statsregleringsperiod
tillkommande lönebelopp, har, uti skrifvelse till Stats-Utskottet af den 14
December nästlidna år, chefen för Ecklesiastik-departementet, på Kongl. Majits
nådiga befallning, samma förteckning till Utskottet öfverlemna!, för att tjena till
ledning vid bestämmandet af de anslag, som för nämnde tid böra i omförmälda
afseende påräknas, hvarvid Departements-cliefen till iakttagande meddelat, dels
att Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
den 23 Februari 1858, under den 26 sistlidne November förordnat, att ytterligare
en lärare, utöfver det i stat bestämda antalet, skall vid Kalmar högre elementarläroverk
anställas med samma rättigheter oeh skyldigheter som ordinarie lärare,
dels ock att Kongl Majit, med gillande af Rikets Ständers för deras del fattade
beslut, funnit godt i nåder förordna att, der prebende-pastorat äro med lärareplatser
vid elementar-läroverken förenade, desamma skola, i mån af inträffande
ledighet, indragas, undantagande likväl sådana, som åtfölja theologie lektorsbeställningar;
till följd hvaraf och efter det vederbörande Domkapitel blifvit anbefallde
att för de läroverk, som ega flera prebende-pastorat, föreslå hvilketdera
som, med afseende å belägenhet och öfriga förhållanden, lämpligast må för framtiden
med den theologiska lektionen förenas, samt förslag i berörda hänseende inkommit
och nådigt beslut derutinnan blifvit fattadt, åtskilliga prebende-pastorat dels
redan i sådan egenskap upphört, dels ock komme att, i den mån innekafvarne
78
Stais-Utshottets Utlåtande N:o 123.
derifrån afgå, såsom prebenden upphöra; — utgörande den uppskattade afkastningen
af ifrågavarande, uti Departements-chefens skrifvelse särskildt för hvarje stitt
och läroverk upptagna, prebenden ett sammanlagdt belopp af 13,532 R:dr 67 öre.
Den vid berörda skrifvelse fogade förteckning angående lärarnes löner innehåller,
för hvarje läroverk, uppgift såväl å samtlige der anställde lärares namn
och det år, från och med hvilket hvar och en af dem beräknar sin innehafvande
lönegrad, som å de lönebelopp, hvilka, enligt de af Rikets sednast församlade
Ständer fastställda grunder, af lärarno påräknas för hvart och ett af åren 1861,
1862 och 1863; och uppgå samtliga dessa lönehclopp vid alla rikets elementarläroverk:
för år 1861 till 1,103,078 R:dr 72 öre; för år 1862 till 1,127,578 ll:dr
72 öre och för år 1863 till 1,150,828 R:dr 72 öre.
Vid bestämmandet af det belopp, hvartill Riks-statens anslag för elementarläroverken
bör vid innevarande riksmöte uppföras, torde först böra tillses, hvad
summan af utgifterna för hvart och ett af de år, nästa statsreglerings-period omfattar,
antagligen kommer att utgöra. Do af Departements-chefen uppgifna aflöningsbelopp,
som, enligt de vid förra riksdagen fastställda grunder, skola tillkomma
lärarno vid clementar-läroverken, utgöra såsom redan är nämndt:
Härtill komma nu dels de uti ofvanberörde uppgift icke inberäknade
arfvoden till öfningslärarne vid de lägre skolorna, 19,000
R:dr, och åt Bibliothekarien vid de högre läroverken 2,000 R:dr,
tillhopa
• 21,000: —
dels de nya eller ökade anslag, hvilkas beviljande Utskottet uti föregående
punkter af detta Utlåtande tillstyrkt, med ett sammanlagdt
belopp årligen af.  67,268: 43,
hvarigenom årliga utgifterna skola uppgå till  1,215,430: 48.
De tillgångar Ater, som för bestridande af dessa utgifter för närvarande förefinnas,
äro dels Riks-statens nuvarande anslag  1,038,741: 37,
dels ock den årliga ränte-afkastningen af de till elementar-läroverken
donerade medel, m. fl. särskilda inkomster, såvidt dessa
icke äro gifna såsom tillökning i lärarnes enligt stat fastställda
löner; och uppskattades årliga inkomsten af dessa medel vid
förra riksdagen till  52,2o8: 63.
för år 1861
1,103,078: 72
1,127,578: 72
1,150,828: 72
och uppgå således i medeltal till
1,127,162: 05.
1,091,000: —
Detta belopp bör nu ökas med ofvanberörda af Utskottet tillstyrk
ta anslagsförhöjningar
då det visar sig att summan . . . . ■
med
understiger de för läroverken beräknade utgifter
67,268: 43,
1,158,268: 43,
57,162: 05,
1,215430: 48.
Härvid bör dock iakttagas, att de verkliga utgifterna för nästa statsreglerings-period
säkerligen icko komma att uppgå till hela det enligt stat beräknade
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
79
beloppet. Dä nemligen såsom lön för rektors-befattningarne vid hvart och ett
af do högre elementar-läroverkcn är i st.aten upptaget ett belopp af 4,000 R:dr,
men en stor del af dessa befattningar torde under nästkommande trenne år, likasom
hittills egt rum, blifva tillsatta endast medelst förordnande, blifver härigenom
en icke obetydlig besparing att tillgå, enär de i allmänhet yngre lärare, som under
tiden bestrida de t. f.
aflöning efter den högre lönegrad, som dessa vanligen innehafva; — och dertill
kommer dels att någon minskning i utgifterna bör under loppet af 3:ne år alltid
uppstå genom inträffande afgång bland de äldre lärarne, hvilka innehafva de
högsta lönebeloppen; och dels att de ökade aflönings-anslag-, Utskottet tillstyrkt
för nya lärareplatsers inrättande, äfven komma att lemna icke obetydlig besparing,
i händelse Rikets Ständer godkänna det af Utskottet föreslagna vilkor, att
nya lektorsbefattningar icke må tillsättas under förra hälften af nästa statsreglerings-period.
I betraktande häraf har Utskottet trott det kunna ifrågasättas, huruvida
någon tillökning i elementar-läroverkens anslag, utöfver hvad som nu anvisas för
nya lärarebefattningar m. m., må vara erforderlig för att lärarne skola komma i
åtnjutande af den förhöjda aflöning, som blifvit dem tillerkänd; — och då, enligt
hvad Utskottet inhemtat, under innevarande statsreglerings-period uppstå betydliga
besparingar å 8:dc Hufvud-titeln, hvilka vid detta års början, enligt approximativ
beräkning, utgjorde omkring 143,000 R:dr och deraf största delen uppkommit å
anslaget för elementar-läroverken, skulle det, enligt Utskottets tanke, vara lämpligast,
att denna del al besparingar finge, i händelse af behof, användas uteslutande
för läroverken, i hvilket lall tillgångarne säkerligen skulle motsvara de blilvande
utgifterna. Sådant vore ock desto mera ändamålsenligt, som ifrågavarande anslag,
med afseende å de grunder, enligt hvilka utgifterna äro bestämda, synes för framtiden
böra blifva reservations-anslag, hvilket Kongl. Maj:t äfven vid" förra riksdagen
löreslog, men Rikets Ständer då icke biföllo, af den anledning att utgifterna
för denna statsreglerings-period ansågos kunna (såsom det äfven hittills visat sig)
bestridas med de af Rikets Ständer anvisade medel, utan att påräkna blifvande
besparingar. — Utskottet får således, på grund af hvad nu blifvit anfördt, tillstyrka,
a) att Rikets Ständer, jemte förklarande att elementar
läroverkens
anslag hädanefter kommer att uppföras såsom
reservations-anslag, i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes i nåder medgifva och förordna, att de besparingar
som vid slutet af innevarande statsreglerings-period å detta
anslag förefinnas, må afskiljas från 8:dc Hufvud-titelns allmänna
besparingar och vid afslutandet af innevarande års räkenskaper
utbalanceras såsom en för elementar-läroverkens
behof reserverad behållning till år 1861 och påföljande år.
Under förutsättning att denna hemställan vinner godkännande, anser Utskottet
att, utan någon ytterligare förhöjning af elementar-läroverkens anslag,
erforderlig tillgång skall förefinnas såväl för de beräknade utgifterna, som för den
mindre betydliga tillökning deruti, hvilken torde föranledas deraf, att lärjungeantalets
tillvext vid ett eller annat läroverk kan påkalla någon förstärkning
i lärarekrafter. — Den rättighet till högre lönetursberäkning, som Utskottet
80
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 123.
uti 56:te punkten föreslagit för vissa extra lärare, synes ej heller, då dessas antal
är mindre betydligt, böra föranleda till någon särskild förhöjning i anslaget. —
Vidkommande åter do uti Departements-ehefens skrifvelse omförmälda till indragnino-
afsedda prebende-pastorat, torde någon ersättning för elementar-läroverkens
i följd häraf minskade inkomster icke vara behöflig, förr än den beslutade indragningen
i vidsträcktare mån kommit till verkställighet; — och lår Utskottet, i följd
häraf, hemställa,
b) att, jemte det elementar-läroverkens ofvanberörde särskilda
inkomster af donations-medel m. m. fortfarande påräknas
till bidrag vid aflöningen, Riks-statens anslag för dessa
läroverk må bestämmas till en summa af 1,102,009 R:dr 80
öre, innefattande nuvarande statsanslaget, 1,038,741 R:dr 37
öre, med don tillökning af 63,268 R:dr 43 öre, som motsvarar
de af Utskottet nu tillstyrkta nya anvisningar.
I sammanhang härmed och då Utskottet inhemtat, att vid ett eller annat
af de mindre elementar-läroverkcn lärjungarnes antal under de sednare åren varit
så ringa, att någon af de lärareplatser vid samma skola, hvartill anslag blifvit af
Rikets” Ständer beviljade, borde kunna, utan olägenhet eller hinder för undervisningens
<uln<>\ indragas eller vid annat läroverk förmånligare användas, hvarigenom
äfven°besparing i Statens utgifter skulle beredas, har Utskottet ansett sig
böra tillstyrka,
c) att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes i nåder tillse, att, då vid inträffad ledighet af
lärare-beställning det visar sig, att lärjungarnes antal icke
fordrar tjenstens tillsättande, dermed mätte anstå och den anslagna
lönen besparas eller ock användas, der tillfälligt behof
af ökade lärare-krafter förekommer.
61:o. Sedan vid förra riksdagen hos Rikets Ständer framställning skett
om inrättande af offentliga läroanstalter för flickor, hade Rikets Ständer, som ansåo-o
att undervisningen för den qvinlig» delon af nationen bordo blifva på ett
ändamålsenligt sätt ordnad, i öfverensstämmelse härmed, uti sin underdåniga skrifvelse
angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens Sale Hufvud-titel anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes låta uppgöra och till Rikets näst sammanträdande
Ständer öfverlemna förslag till undervisningens ordnande för den qvinliga
ungdomen, med hufvudsakligt afseende fästad t på bildandet af lärarinnor; — och
har i anledning häraf Kongl. Maj:t under den 21 Oktober nästlidet år till Rikets
Ständer i detta ämne aflåtit en särskild nådig skrifvelse, införd under N:o 4 i
l:sta samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll.
Af det utdrag af Stats-Råds-protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden för den
9 nästförutgångna September, som åtföljer högstberörda nådiga Skrifvelse, inhemtas,
att Dcpartements-chefen, vid underdånig föredragning af detta ärende, först utförligt
framställt sina åsigter, angående vidsträcktheten af den förbindelse, som
kunde åligga Staten i afseende å qvinnans uppfostran och bildning; och ehuru
härvid i allmänhet syntes vara önskvärd! och mest lämpligt att denna uppfostran,
såsom afsedd för hemmet, äfven i hemmet begynntes och fullbordades, kunde likväl
den qvinnliga undervisningen och bildningen ingalunda vara för Staten likgiltiga,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
81
giltiga, oell Statens mellankomst vore äfven af synnerligt behof påkallad för den ’
icke ringa del af den qvinliga ungdomen, som saknade tillfälle att inom familjen
erhålla den undervisning eller uppfostran, som äro för dess framtida verksamhet
hehöfliga. Då således Departements-chefen, på grund af nu antydda, i Stats-Rådsprotokollet
närmare utvecklade skäl, ansåge: att cn offentlig öfver folkskolans
område sträckt skol-undervisning för hela den qvinliga ungdomen hvarken vore
önskvärd eller för närvarande möjlig att åstadkomma: — att följaktligen ett fullständigt
förslag till ordnandet af en sådan undervisning, åtminstone för det närvarande,
ej voro af behofvet väsendtligen påkailadt, men deremot skulle verka
menligt, om det, såsom sannolikt vore, framkallade å ena sidan anspråk, som ej
kunde tillfredsställas, å den andra motvilja äfven för sådana åtgärder, hvilka man
skulle vara benägen att, i och för sig betraktade, erkänna såsom både nyttiga och
möjliga att verkställa; — att det ändock vore Statens både fördel och pligt att
äfven åt den qvinliga ungdomens bildning egna sin omsorg; men att Staten ej i
detta afseende borde göra annat eller mera, än hvad som vore ytterst nödvändigt
och öfverskrede enskildes, vare sig personers eller kommuners, förmåga — hade
Departements-chefen i underdånighet tillstyrkt Kongl. Maj:t att för närvarande gå
den af Rikets Ständer framställda önskan till mötes endast så till vida, som densamma
afsåge vidtagandet af åtgärder för bildandet af lärarinnor, helst behofvet
af en fullständig läroanstalt för detta ändamål länge varit känbart och öfverk
lagad t.
De olika slag af bildningsanstalter, som i sådant hänseende syntes med
ledning af fremmande länders föredöme och erfarenhet kunna ifrågakomma att
här inrättas, vore antingen ett så kalladt Seminarium, der undervisning meddelas
i de för en lärarinna nödvändiga kunskapsarter, utan att lärjungarne i öfrigt äro
vid skolan fästade, eller ett Institut för lärarinnor, så ordnadt, att åtminstone ett
visst antal lärjungar vid anstalten åtnjuta bostad och föda, samt att undervisning
der meddelas ej blott i bokliga kunskaper, utan ock i musik, teckning, målning
och finare handarbeten, hvarjemte de äldre lärjungarne genom deltagande i de
yngres undervisning förberedas till sitt blifvande kall såsom lärarinnor; — kunnande,
i livilketdera fallet som helst, med fördel en modellskola för barn med inrättningen
sättas i förbindelse.
Efter att. vidare hafva anfört do omständigheter, som hufvudsakligen syntes
tala för eller emot inrättandet i vårt land af seminarier — i afseende hvarå
Utskottet till undvikande af större vidlyftighet får hänvisa till åberopade StatsRåds-protokoll,
pag. 15 och 16, — hade Departements-chefen, på grund af hvad dervid
förekommit, yttrat, att man väl i allmänhet och der omständigheterna sådant
mcdgåfvc, borde föredraga inrättandet för lärarinnor af sådana bildningsanstalter,
der lärjungarne jemväl kunde erhålla husrum och kost, der det således vore möjligt
att ordna deras undervisning på det mest ändamålsenliga sätt, och der föreståndaren
kunde, under ett ständigt umgänge med eleverna, icke blott med noggrannhet
följa deras framsteg, utan ock bedöma deras fallenhet för det kall, hvartill
de skola bildas, äfvensom slutligen deras skicklighet i dess utöfning.
I afseende å den allmänna planen för ifrågavarande anstalter och dermed
förenade kostnader, har Departements-chefen meddelat, att, ehvad Rikets Ständer
skulle bevilja anslag för ett Institut med åtminstone till en del, på stället boende
elever, eller för ett Seminarium, i första rummet fordrades inköpandet af härtill
lämpligt hus. Kostnaden, något mindre för ett seminarium, kunde, enligt iuliembih.
till II. St. Prot. 1853 §■ 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Haft 11
82
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
tade upplysningar, för ett institut ej beräknas lägre än till 120,000 R:dr R:mt,
under antagande att föreståndare och lärarinnor skulle vid anstalten hafva fria
husrum, samt att framdeles en modell-skola kunde med densamma förenas. Att
för ändamålet hyra lokal mötte stora svårigheter, då endast undantagsvis något
hus torde finnas, hvilket utan betydlig förändring af dess inredning vore härtill
användbart. Kostnaden skulle ock, för en längre tid beräknad, sannolikt blifva
större, då härtill fordrades ett årligt anslag af omkring 8,000 R:dr R:mt.
Den öfriga årliga kostnaden kunde för ett seminarium inskränkas till 9,500
R:dr, nemligen:
Föreståndarinna, utom husrum oell ved R:mt R:dr 1,500: —
En studii-direktör  „ „ 500: —
5 lärare (beräknadt efter 1 R:dr 50 öre per timma i ... „ » 5,850: —
Materiel och diverse utgifter  „ „ 1,650: —
Summa R:mt R:dr 9,500: —
hvartill under första året komme för seminariets ordnande, inköp af möbler med
mera, ett särskildt anslag af 5,000 R:dr.
Den årliga kostnaden åter för ett institut berodde naturligen af åtskilliga
omständigheter, hvilka, i fråga om ett seminarium, föga eller alldeles icke behöfde
ingå i beräkning. Sådane vore t. ex. lärjungarnes antal, den större eller mindre
enkelhet, som antages kunna vid anstalten vara rådande, och i högst väsendtlig
måtto, de afgifter, sorn eleverna erlägga. I afseende på dessa sednare måste
tagas i betraktande, att ganska få bland de fruntimmer, som egna sig åt lärarekallet,
kunna för sin egen undervisning göra någon synnerligt stor uppoffring.
Det borde redan anses nog, om man antoge att flertalet förmå bekosta sitt underhåll
under lärotiden. Tille man ej utesluta de öfriga från det öppnade tillfället
till undervisning, måste Staten i någon mån träda emellan med sin hjelp,
lämpad efter behofvet och de förhoppningar, den medellösa lärjungen genom vid
inträdet i läroanstalten ådagalagde kunskaper och anlag gifva anledning att vid
sig fästa.
För att emellertid, oaktadt mängden af till en del på godtycke beroende
förhållanden, komma till någon slutsats, hade Departements-chefen, såsom grund
för bcräkningarne antagit ett fullständigt institut med treårig lärokurs och 45
Ö © o o
vid inrättningen boende elever, af hvilka 25 skulle betala en afgift motsvarande
de utgifter, inrättningen för deras vistande derstädes hade att bestrida, 10 betala
half afgift och 10 vara alldeles afgiftsfria. De afgifter, som möjligen borde erläggas
af dem, hvilka, utan att tillhöra institutet, erhölle tillåtelse att bevista dess
föreläsningar, vore icke tagne i beräkning, då de skäligen borde såsom en extra
inkomst mellan lärare och lärarinnor fördelas. Utom alldeles oundgängliga utgifter
vore endast upptagne för premier 500 R:dr, hvilka likväl syntes vara af behofvet
påkallade, icke blott för att tjena såsom en uppmuntran till flit och framsteg,
men såsom en utväg för inrättningens Styrelse att understödja sådana elever,
hvilka, ehuru medellösa, nödgades af brist på friplatser bereda sig utväg till afgifts
erläggande, naturligtvis alltid under förutsättning, att de derjemte genom
flit och berömligt uppförande gjordt sig af sådant understöd förtjenta.
Under dessa förutsättningar hade kostnaderna för Institutet blifvit beräknade
att årligen utgöra 16,750 R:dr, nemligen:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123. 83
Löner till Föreståndare, ordinarie lärare och lärarinnor ...... S,000: —
Extra lärare i musik, ritning, gymnastik  1,500: —
Ved och lyshållning  1,500: —
Aflöning till tjenstefolk  250: —
Mathållning för lärarinnor, elever och tjenstefolk  12,000: —
Materiel och diverse utgifter  2,000: —
Premier  500: —
Summa R:dr 25,750: —
Hvarifrån dock skulle afgå:
Hel afgift af 25 elever å 300 :  7,500: —
Half afgift af 10 elever å 150:  1,500: - OjjOO:
återstår utgift R:dr 16,750: —
hvarförutan till inrättningens första ordnande samt uppsättning af möbler, husgeråd
m. m. erfordrades ett anslag af 20,000 R:dr, hvilket dock, med afseende derpå
att icke hela antalet elever genast kunde intagas, utan olägenhet kunde på tvänne
år fördelas med 10,000 R:dr hvartdera året.
Det kunde icke förnekas, att skilnaden i kostnaden för ett seminarium och
ett institut, med förut angifna olikhet i plan och organisation, skulle blifva ganska
betydlig, uppgående nemligen till 7,250 R:dr årligen, men då ett väsendtligen
större gagn skulle genom det sednare alternativet för hela samhället vinnas, oell
omfattningen af Rikets Ständers underdåniga anhållan i ämnet otvetydigt antydde
en benägenhet att för det vigtiga ändamålet göra vida större uppoffringar, än
Dcpartements-chefen nu vågade sätta i fråga, hade Departemcnts-chefen antaget
såsom sannolikt, att, derest medel blifva att tillgå, Rikets Ständer skulle föredraga
att för inrättandet af ett Institut för lärarinnor bevilja nödiga anslag nemligen:
a) till inköp af ett för inrättningen lämpligt hus, för en gång R:dr 120,000
med vilkor, att om köpeskillingen skulle understiga detta belopp, återstoden måtte
få användas till de reparationer eller den förändrade inredning, som kuudo finnas
behöfliga;
b) till institutets första ordnande, inköp af möbler, husgeråd, linne m. m.,
fördeladt på tvänne år, R:dr 20,000.
c) såsom årligt anslag att under nästkommande statsreglerings-period af
Kongl. Maj:t för ändamålet disponeras ett belopp af 16,500 R:dr.
Då emellertid Statsverkets tillgångar under instundande statsregleringsperiod
toges i anspråk af många oell vigtiga föremål, hvilka ej tålde uppskof,
hade Departemcnts-chefen deraf ansett sig hindrad att för närvarande sträcka sitt
underdåniga tillstyrkande längre, än att Kongl. Maj:t täcktes meddela Rikets
Ständer den utredning af ämnet, som sålunda blifvit framställd.
De af Departemcnts-chefen i denna fråga yttrade åsigter, hade Kongl.
Maj:t i nåder gillat, och i öfverensstämmelse dermed innehåller den till Rikets
Ständer aflåtna nådiga Skrifvelse i ämnet, att — under förutsättning, det Rikets
Ständer med ofvanberörde underdåniga hemställan icke åsyftat den del af undervisningen
för den q vinliga ungdomen, som egentligen ligger inom folkskolans
område, utan meddelandet af en bildning i viss mån motsvarande, om också både
i afseende på läroämnen och kursernas vidd i åtskilliga delar skiljaktig från don,
som af ynglingar iuhemtas vid elementar-läroverken — Kongl. Maj:t funnit det
hvarken vara lämpligt eller, med afseende å deraf följande betydliga kostnad, för
84
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
närvarande möjligt att ordna undervisningen för den qvinliga ungdomen på ett
sådant sätt, att denna, likasom den manliga, för erhållande af en mot hvars och
ens samhällsställning svarande bildning hänvisades till offentliga läro-anstalter.
Då qvinnans hufvudsakliga och naturliga verksamhet, för samhället ej mindre be
tydelsefull
och vigtig än mannens, likväl i allmänhet vore förlagd till ett annat
område, det enskilda lifvets och familjens, syntes redan deraf följa, att hon på
detta område naturenligt borde söka och erhålla sin bildning. Å andra sidan
måtte erkännas, att tillfälle dertill ofta nog för henne saknas, att hon
ej alltid kunde inom familjen erhålla hvarken den undervisning eller uppfostran,
som för hennes framtida verksamhet åro behöflig»; och för dessa fäll
vore undervisningsanstalter äfven för den qvinliga ungdomen otvifvelaktig! af behofvet
påkallade. Kongl. Maj:t hade emellertid, vid ärendets pröfning, ansett
åstadkommandet af sådana anstalter böra fortfarande öfverlemnas åt enskildes eller
kommunernas omsorg, och Statens verksamhet inskränka sig till den del af frågan,
som dels genom sin större omfattning och allmännare vigt, dels till följd af
dermed förenade kostnader, måste öfverskrida de enskildes förmåga, nemligen bildandet
af lärarinnor. Kongl. Majit skulle ock önskat, att omständigheterna med
gifvit
Rikets Ständer att redan vid innevarande riksdag för detta ändamål anslå
nödiga medel; men då Statens tillgångar, enligt hvad Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående statsverkets tillstånd och behof utvisade, toges i anspråk af andra
vigtiga föremål, hvilka ej tåla uppskof, har Kongl. Majit nu endast, till svar å
Rikets Ständers framställning i ämnet, meddelat Rikets Ständer ofvanberörda
utredning af frågan om inrättandet af ett institut för lärarinnor samt dermed förenade
kostnader.
Efter sorgfälligt öfvervägande af don fråga, sorn sålunda blifvit af Kongl.
Majit öfverlemnad till Rikets Ständers bedömande, har Stats-Utskottet trott sig
hafva skäl att antaga att, för befrämjande af den qvinliga undervisningen, såvidt
Statens tillgångar och andra förhållanden det medgifva, åtgärder från det allmännas
sida både böra och kunna för närvarande vidtagas. Utskottet är nemligen för
sin del öfvertygadt, att qvinnans intellektuel» utbildning, arten och beskaffenheten
af den undervisning, som henne meddelas, är en fråga af stor och genomgripande
vigt för hela samhällets utveckling och framskridande i bildning; hvarföre ock
Staten, enligt Utskottets tanke, har samma förbindelse att vårda sig härom, som
i allmänhet åligger den i afseende på befrämjandet af den andliga kulturer! inom
samhället. — Vid bedömandet åter af hvad som under närvarande förhållanden
bör från det allmännas sida härutinnan vidgöras, anser Utskottet genom Departements-chefens
anförande vara ådagalagdt, att några mera omfattande åtgärder
för den qvinliga undervisningens befrämjande svårligen kunna vinna åsyftad framgång,
innan man försäkrat sig derom, att ett tillräckligt antal af för detta ansvarsfulla
kall fullt skickliga lärarinnor må finnas att tillgå; och torde det derföre icke
vara lämpligt att nu ifrågaställa statsanslags beviljande för annat ändamål än det
af Kongl. Majit uppgifna, eller inrättandet af en bildningsanstalt för lärarinnor.
Af den fullständiga och upplysande utredning, Departements-ehefen meddelat
om beskaffenheten af de särskilda slags anstalter för sådan bildning, som i
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123. 85
andra länder finnas oell här kunna ifrågakomma att inrättas, har Utskottet jemväl
tagit noggrann kännedom; hvarvid Utskottet ej kunnat undgå att inse, det
många omständigheter, på hvilka Dcpartements-chefen särskildt fästat uppmärksamheten,
föranleda dertill att ett Institut i allmänhet hör anses bättre än ett
Seminarium motsvara anspråken på en uppfostrings-nnäi-dlt. Då emellertid det vigtigaste
behofvet hos oss för närvarande är bildande af lärarinnor, och då det torde
få antagas, att de flesta, som till en början komma att begagna sig af ifrågavarande
anstalt, och af hvilkas verksamhet åtminstone det allmänna bör först kunna
påräkna åsyftadt gagn, äro de unga qvinnor, som redan börjat egna sig åt lärarekallet,
men vilja begagna detta tillfälle för att ytterligare förkofra sina kunskaper,
— då vidare dessa personer i allmänhet säkerligen uppnått den utbildning
och sjelfständighet, att en sådan eftersyn och uppfostran, som vid ett institut bör
meddelas åt de yngre flickor, hvilka der hafva sitt hem, torde för de förra vara
mindre behöflig eller lämplig, har Utskottet tor sin del funnit sannolikt, att inrättandet
af ett seminarium skulle under närvarande förhållanden bäst motsvara det
ändamål, som hufvudsakligen åsyftas. — Att Statens kostnader härigenom blifva
något mindre, torde väl icke på en fråga af denna beskaffenhet böra väsendtligen
inverka; men härtill kommer äfven att, om ett seminarium först inrättas, den
erfarenhet, som vinnes under do första åren af dess verksamhet, måste utgöra don
bästa ledning vid uppgörande af en efter vårt land och våra förhållanden afpassad
organisation för de anstalter af större omfattning, som framdeles torde blifva
behöfliga.
Hvad härefter angår de beräknade kostnaderna för ett seminarium, har
Utskottet åtminstone till en början ansett mindre nödvändigt, att ett särskildt hus
skulle för denna anstalt inköpas; och Departcmcnts-chefens underdåniga yttrande
antyder äfven, att det icke syntes vara omöjligt att anskaffa en hyrd lokal, som
kunde uppfylla de väsendtligastc fordringarne. — Då den årliga hysessumman för
ett institut af Departöments-chefen blifvit beräknad till 8,000 it:dr, torde det kunna
antagas, att 5,500 R:dr skall utgöra ett tillräckligt belopp till lokals anskaffande
för ett seminarium; — hvarjemte Utskottet ansett att den föreslagna summan af
10,000 R:dr för seminariets ordnande, inköp af möbler m. m., kunde utan olägenhet
inskränkas till 5,000 R:dr, helst det torde vara tvifvelaktigt, om anstalten
genast vid början af nästa år blifvit färdig att begynna sin verksamhet; kunnande
den i annat fall å årsanslaget uppkommande besparing för detta ändamål användas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då Utskottet i öfrigt icke
funnit något att erinra vid de uppgifna kostnadsbeloppen, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer, till inrättande af ett seminarium för bildande
af lärarinnor, måtte bevilja dels ett årligt anslag af
15,000 R:dr R:mt, sålunda fördeladt:
till hyra af lokal för seminariet  5,500: —
„ en föreståndarinna, utom husrum och ved . . 1,500: —
„ en Studie direktör  500: —
, fem lärare (beräknadt efter 1 R:dr 50 öre per
timma)  5,850: —
„ materiel och diverse utgifter  1,650: —
Summa R:dr R:mt 15,000: —
och dels för en gång ett särskil !t anslag af 5,000 R:dr för
seminariets ordnande, inköp af möbler m. m.
80
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 123.
Vid behandlingen af denna fråga liar Utskottet äfven förehaft tvänne särskilda
hos Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet väckta motioner, dels af
Friherre Rudolf Cederström, hvilken hufvudsakligen med åberopande af hvad
Chefens för Ecklesiastik-departementet här ofvan anförda yttrande innehåller i
afseende å fördelarne af ett Institut för lärarinnor, hemställt att nödiga medel lör
inrättande al en sådan anstalt måtte af Rikets Ständer beviljas, dels af Herr Lallerstedt,
som, efter att hafva uti sin motion närmare framställt och utvecklat vigten
och angelägenheten deraf, att åtgärder måtte från det allmännas sida vidtagas
för befrämjande af qvinnans bildning, i sådant afseende föreslagit, att Rikets Ständer
måtte anvisa ett belopp af 15,000 R:dr årligen för inrättande i hufvudstaden
af ett seminarium till bildande af lärarinnor. — Som emellertid omförmälda framställninsrar
redan äro besvarade genom hvad Utskottet i ämnet anfört och föreslagit,
torde vidare yttrande i anledning af dessa motioner icke erfordras.
Pcdagogieriia.
62:o. I afseende å de åtgärder, som under de sednare åren ifrågakommit
för dessa läroanstalter, får Utskottet erinra, att sedan Rikets Ständer, i underdånig
skrifvelse den 18 November 1854, anhållit, det Kongl. Majit måtte vid den
definitiva regleringen af elementar-läroverkcn taga i öfvervägande, huruvida de
så kallade pedagogierna eller mindre skolorna i åtskilliga af rikets smärre städer
kunde sättas i närmare förhållande till rikets öfriga läroverk, hade -Kongl. Majit
vid sistlidna riksdag föreslagit Rikets Ständer, att 28 af dessa skolor måtte upptagas
på elemcntar-läroverkens stat, med hvardera en Rektor och en Kollega, hvartill
ett ökad t anslag af 63,449 Ridr Rimt fordrades. Rikets Ständer, som med
anledning häraf beslöto att till clementar-läroverkens klass uppflytta trenne pedagogien
funno sig för öfrigt, — i saknad af närmare upplysning i afseende å pedagogiernas
antal och förhållande så väl sinsemellan, som till städernes folkskolor
m. fl. omständigheter, hvilkas utredning syntes nödig för att kunna uppgöra en
bestämd stat för de ifrågavarande läroverken — förhindrade att bifalla omför mälda
nådiga förslag på den grund likväl, att vid den allmänna regleringen af rikets
undervisningsverk det skulle vara obilligt, om de städer, i hvilka skolor af detta
slag förefunnes, likasom de närmast intill deni belägna orterna, blefve helt och
hållet uteslutna från fördelarne af ett utvidgadt undervisningstillfälle, anvisade
Rikets Ständer tillika å Riksgälds-kontoret, för hvartdera af åren 1858, 1859 och
1860, ett reservationsanslag af 30,000 Ridr Rimt att, stäldt till Kongl. Majits disposition,
användas till löneförbättring åt lärare vid, samt till utvidgning af sådana
stads-pedagogier, uti hvilka undervisningen vunnit en högre grad af utveckling,
äfvensom under samma vilkor åt läraren vid pedagogien i Avesta; hvarjemte
Rikets Ständer i underdånighet anhöllo att vid påföljande riksdag måtte lemnäs
den utredning angående ifrågavarande slags skolor, hvarom vid 1854 års riksmöte
underdånig framställning af Rikets Ständer gjordes.
Då detta ärende i sammanhang med öfrige till Side Hufvud-titeln hörande
statsregleringsfrågor den 14 Oktober nästlidet år inför Kongl. Majit i underdånighet
anmäldes, hade Departements-chefen, enligt hvad ofta åberopade Stats-Råds
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 123.
67
protokoll (pag. 48) utvisar — dervid yttrat den åsigt, att det utan tvifvel läge
i sakens natur, att flertalet af pedagogierna i rikets städer småningom skulle vinna
den utveckling och det ökade antal lärjungar, att de borde upptagas bland clemen
tar-läroverken och ställas under de lör dessa gällande föreskrifter. Deremot
syntes det Kongl. Majit ej nödvändigt att genom ett beslut åstadkomma en sådan
förändring förr, än den af städernas eget behof, oaktadt i sednare tider gjord tillökning
i lärarekrafter och derom uttalade önskningar, påkallas, helst det onekligen
för vissa städer innebure en fördel, att lärarne vid pedagogien kunde leda de
fåtaliga lärjungarnes undervisning längre, än Skolstadgan för 2- eller 3-klassiga
elemcntar-läroverk medgifver.
1 anledning häraf och då pedagogierna i sin nuvarande form syntes närmast
vara hänförliga till de högre folkskolorna, hvarföre ock det dem tillkommande
understöd utginge af det å 8:de Hufvud-titeln för folkskolorna uppförda anslag,
har Kongl. Majit jemte tillkännagifvande, att Kongl. Majit ville till Rikets
Ständer öfverlemna den, enligt deras underdåniga anhållan, rörande pedagogierna
verkställda utredning, — i afseende på dem endast föreslagit Rikets Ständer, att
ett belopp af 24,000 Ridr årligen måtte under instundande statsreglerings-period,—
i stället för det vid sistlidna riksdag till utvidgning af och löneförhöjning vid
pedagogierna å Riksgälds-kontoret anvisade anslag af 30,000 Ridr årligen, — få
för samma ändamål användas och, jemte öfriga anslag till folkskolorna, om hvilka
Kongl. Majit ämnade besluta särskild nådig framställning, utgå af den för folkskoleväsendets
belrämjandc afsatta andel af personliga skyddsafgiften.
Om för mäld a utredning har numera äfven kommit Rikets Ständer tillhanda,.
Sedan nemligen Kongl. Majit anbefallt vederbörande Domkapitel att inkomma med
noggranna upplysningar rörande i riket befintliga pedagogier, deras beskaffenhet,
läge, omfånget af den undervisning, som der meddelas, lärjungarnes antal, kommunernas
benägenhet att lemna skolhus och rektorsboställe samt öfriga dessa läroanstalter
beträffande förhållanden, har Kongl. Majit, efter det dylika upplysningar
blifvit, afgifna, låtit inom den i Ecklesiastik-departcmentet bildade afdelning
för handläggning af ärender rörande allmänna uppfostran och undervisningen,
verkställa den utredning af ämnet, hvartill omförmälda upplysningar kunnat gifva
anledning, samt till Rikets Ständer öfverlemnat de uppgifter i nämnde hänseende,
hvilka såsom bilaga åtfölja Kongl. Majits nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer af
den 17 November nästlidet, år (införd uuder Nio 61 i lia Samlingen af Bilmnget
till samtlige Riks-Ståudens Protokoll).
Uti den särskilda Proposition Kongl. Majit den 21 Oktober samma år till
Rikets Ständer aflåtit, angående anslag till folkundervisningens befrämjande (Nio
34), är i afseende å detta ämne meddeladt, att, då pedagogierna af ålder varit räknade
till folkskolorna, ehuru synnerligen stads-pedagogierna varit afsedde att utgöra
ett slags högre folkskolor, hvilket ändamål de flesta bland dem också på
ett tillfredsställande sätt uppfyllt, Kongl. Majit på sätt uti Propositionen angående
Statsverket blifvit antydt, funnit ledande till större enkelhet och ordning, att det
understöd, som af statsmedel kunde blifva pedagogierna meddeladt, utginge, lika
med öfriga mera tillfälliga bidrag till folkskolorna, af den personliga skyddsafgiften,
hvarföre Kongl. Majit icke äskat fortfarandet under nästkommande statsregleringsperiod
af det extra statsanslag. 30,000 Ridr årligen, sorn vid sistlidna riksdag blef
å 8:de Hufvud-titeln uppfönlt. Af detta anslag hade åt lärarne vid nästan alla
de stads-pedagogier, der undervisningen vunnit någon högre grad af utveckling,
88
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
beviljats löneförhöjning till så stort belopp, att årliga lönen, oberäknadt boställe
eller hyresmedel, uppginge till 1,000 R:dr för dem, hvilka aflagt sådane prof, som
för behörighet till adjunkts- och kollega-befattning äro föreskrifna och för öfriga
lärare till 800 R:dr. Sammanräknade beloppet af dessa löneförhöjningar belöpte
sig till omkring 10,000 R:dr årligen, och måste under nästa statsreglerings-period
för samma ändamål åtminstone 12,000 R:dr kunna disponeras, såvida det skulle
blifva möjligt, att för ifrågavarande lärarebefattningar erhålla personer med erforderlig
skicklighet, och jemväl bereda löneförbättring åt lärarne vid de stadspedagogien
der undervisningen under den närmaste framtiden kunde vinna en
hitintills saknad utveckling. — Af ofvannämnda extra anslag hade ytterligare
12,000 R:dr, för år räknadt, utgått till nya löner vid 12 stads-pedagogier, der Kongl.
Maj:t förordnat, att en extra lärare skulle för innevarande statsreglerings-period
anställas; Varande dessa stads-pedagogier följande: Söderhamn, Enköping, Hjo,
Södertelje, Köping, Nora, Arboga, Hedemora, Grenna, Kungsbacka, Kongelf och
Borgholm. — Det årliga arfvodet för omförmälde lärare, hvilka borde hafva aflagt
de prof, som för adjunkts- eller kollega-befattning vid elcmentar-läroverken erfordras,
vore bestämdt till 1,000 R:dr, och syntes den utvidgning, ifrågavarande
skolor endast tillsvidare erhållit, fortfarande vara behöflig, såväl med afseende å
undervisningens omfång, städernas folkmängd och lärjungarnes antal, som på vissa
städers läge i närheten af större elementar-läroverk, hvilkas lägre klasser redan
vöre öfverbefolkade. Då emellertid Statens bidrag för inrättande af högre folkskolor
å landet icke utgjorde mer än 'i af kostnaden, hvaremot vederbörande skoldistrikt
vore förpligtade att tillskjuta den återstående tredjedelen, syntes äfven de
städer, som i saknad af elementar-läroverk villo inrätta nya, eller utvidga förutvarande
högre folkskolor utöfver hvad do vid innevarande statsreglerings-periods
början vöre, eller ytterligare förhöja pedagogornos löner utöfver de belopp, hvilka
Kongl. Maj:t funnit skäl att utan vilkor af bidrag från städernas sida i nåder bevilja,
icke böra undandraga sig att, i samma förhållande som skoldistrikt å landet,
i kostnaden deltaga. Under denna förutsättning har Kongl. Maj:t ansett, att
sammanlagde beloppet af det årliga anslag, sorn under nästkommande statsreglerings-period
vore behöflig till löneförbättring vid och utvidgning af stads-pedagogierna
och pedagogien i Avesta, cj skulle öfverstiga 24,000 R:dr, hvilket belopp
Kongl. Majit alltså äskat att af de model, som blefve anvisade till folkundervisningens
befrämjande, utgå till löneförhöjning vid samt till utvidgning af stads-pedagogier
och pedagogien i Avesta.
Jemte denna nådiga framställning har Utskottet förebaft flera särskilda, uti
afgifna motioner inom Riks-Ståndcn väckta förslag, angående utvidgning af vissa
pedagogior samt grunderna för dessa läroanstalters ordnande; för hvilka motioners
hufvudsakliga innehåll Utskottet ansett lämpligast att här i ett sammanhang redogöra.
Sålunda har inom Preste-Ståndet Doktor Björkman, som — med anförande,
huruledes omständigheterna väl icke syntes medgifva att, såsom Rikets sednast
församlade Ständer åsyftat, något definitivt beslut vid denna riksdag fattades i afseende
å samtlige pedagogiernas reglering, men att sådant likväl både kundo och
borde ske i fråga om de pedagogier, der undervisningen redan befunnits hafva vunnit
någon högre grad af utveckling och hvilka derföre blifvit af Kongl. Maj:t förseddc
med tvänne lärare, helst det nuvarande interimistiska förhållandet vid dessa
skolor icke kunde i något hänseende vara fördelaktigt hvarken för kommunen eller
State-Utskottets Utlåtande N:o 123.
89
för lärarne; — på grund häraf föreslagit, att alla de sedan nästlidna riksdag med
2me lärare försedda pedagogier eller smärre stads-skolor måtte, i öfverensstämmelse
med Rikets sednast församlade Ständers åsigt i ämnet, upptagas bland elementar-läroverken
och i alla hänseenden ställas under de för dessa gällande föreskrifter,
i likhet med hvad vid förra riksdagen beslutades angående pedagogierna i
Norrtelje, Lidköping, Christinehamn och Marstrand; — uti hvilken motion Prostarne
Kullman och Lundholm instämt, dervid de till den åtgärd, sorn blifvit af
motionären föreslagen, särskildt förordat, den förre stads-pedagogien i Södertelje
och den sednare pedagogien i Grenna.
Vidare har inom förenämnde Riks-Stånd Biskop Björck, — enär billigheten
synes fordra, att lärarne vid de pedagogier, som i afseende på anordning och verksamhet
kunde anses motsvara elemontar-skolornas lägre klasser, erhölle lika löneförmåner
och befordringsrätt, sorn vore elcmentar-lärarne tillförsäkrad, — i sådan
syftning hemställt, att Rikets Ständer för sin del måtte besluta antingen att lärarne
vid de pedagogier, der undervisningen vore fullt jemförlig med den för tvåk
lassi ga elementar-skolor föreskrifna, skulle i alia afseenden, och särskildt hvad
uppflyttning i högre lönegrad beträffade, vara likställda med lärarne vid berörde
skolor, dock med vilkor att genom enahanda, inför vederbörligt Domkapitel aflagda,
prof pedagogerna visade sig ega en med elementar-lärarncs förmåga jemförlig undervisningsskicklighet;
eller åtminstone att den lärare, som efter aflagde prof blifver
ifrån pedagogi till elementar-skola förflyttad, må vara berättigad att vid denna
sednare läroanstalt i afseende å. lönetur räkna sig till godo den tid, derunder han
förut vid pedagogien utöfvat en fullt godkänd lärareverksamhet.
Hos samma Högvördiga Stånd har jemväl Domprosten Björling, med hvilken
Doktor Nordström samt Prosten Källström med flere ledamöter sig förenat
fästat uppmärksamhet å angelägenheten deraf, att lärarne vid de tvåklassiga stadspedagogierne
erhölle en sådan förbättring i lönevilkor, att desse åtminstone i någon
mån motsvarade lärarens ansträngande arbete och det kunskapsmått, som af
deni fordrades. Om åtgärder härutinnan icke klefve snarligen vidtagne, vore det
fara värdt, att dessa läroanstalter, i brist på skickliga lärare, icke skulle kunna
motsvara sitt ändamål eller förmå att upparbeta sig från den låga ståndpunkt,
derifrån Rikets sednast församlade Ständer åsyftade att dem höja. På grund häraf
och med redogörande för den utvidgning stads-pedagogierne inom Westerås stift
på sednare tider erhållit, har motionären föreslagit, att de pedagogier i samma stift,
som voro försedde med tvänne lärare och lika många klasser, nemligen stads-pedagogierne
i Arboga, Köping, Nora och Hedemora, måtte förklaras för lägre tvåklassiga
elementar-läroverk och på staten för dessa läroverk uppföras, med en lön för
rektor af 2,000 och för kollegan af 1,000 R:dr, samt med rättighet för desse att
beräkna enahanda lönetur, som vore lärarne vid de högre elementar-läroverken medgifven.
Beträffande särskildt pedagogien i Arboga, har inom Borgare-Ståndet Herr
Holmqvist, jemte hemställan, i likhet med sistnämnde motionär, att denna läroanstalt
måtte uppföras på elementar-läroverkens stat, tillika föreslagit, att berörde
skola, der undervisningen för närvarande bestrides af en ordinarie lärare och en
vikarierande kollega, måtte förses med rektor samt tvänne kolleger; — varande
af motionären till stöd för detta förslag hufvudsakligen åberopad den af Kongl.
Maj:t uti dess nådiga Proposition om utvidgning af Söderköpings skola uttalade
åsigt, att ”såvida ej de fullständiga läroverken skola alltför mycket öfverkopas i
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 16 Haft. 12
SÖ
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
”de lägre klasserna och lärjungarnes antal derstädes vexa till en höjd, som bilde
”för utrymmet och ordningens upprätthållande blir menlig, det är angeläget, att
”behofvet af undervisning i de lägre klasserna någorlunda tillfredsställes å de or”ter,
der det med någon kraft framträdt;” hvarjemte motionären i öfrigt anfört,
hurusom ett dylikt behof af undervisning vöre, hvad Arboga stads-skola beträffade,
särdeles framstående. Redan den omständigheten, att samma skola i äldre tider
bestått af fem klasser, som sedan tid efter annan så inskränkts, att läroverket
nästlidet år utgjordes blott af en klass, ehuru folkmängden i staden, långt ifrån
att minskas, tvertom åtminstone under de sista tio åren ökats med icke mindre än
50 procent, syntes ådagalägga angelägenheten af skolans utvidgning. Visserligen
hade skolan under sistförflutna år blifvit försedd med ytterligare en lärare; men
behofvet vore dock dermed ingalunda tillfredsstäldt, såsom nogsamt visat sig af
den ifver, hvarmed det sålunda erbjudna tillfället till erhållande af en vidsträcktare
undervisning omfattats. Då nemligen skolan med innevarande läsetermin började
sin utvidgade verksamhet, hade lärjungarnes antal samma termin ökats med
mer än 50 procent; och ville motionären dessutom för sin hemställan hemta något
stöd jemväl af den beredvillighet, hvarmed Arboga samhälle icke utan ganska
betydlig ekonomisk uppoffring redan gått i författning om anskaffande af sådan
lokal för läroverket, att den beqvämligen lemnade utrymme för den af motionären
föreslagna ytterligare utvidgningen, nemligen skolans upphöjande till treklassigt
läroverk.
Inom Bonde-Ståndet har Riksdags-fullmägtigen Eric Jonsson från Westmanlands
län påkallat uppmärksamhet derå, att den landsort, hvars representant
han vore, nemligen Åkerbo och Skinnskattebergs bergslags härader, vore särdeles
vanlottad i fråga om tillfälle att för det uppvexande slägtet vinna annan undervisning
än den af lägre beskaffenhet, som församlingarnes folkskolor erbjuder.
Väl vore uti staden Köping inrättad en så kallad pedagogi, der så väl stadens som
hela kringliggande ortens barn sökte sin bildning. Men dels vore det, i anseende
till den ringa aflöningen, icke att förvänta, det någon skicklig lärare derstädes
skulle kunna erhållas, dels kunde vid berörde skola, såsom bestående endast af
en klass och en lärare, icke emottagas alla de barn, för hvilka inträde önskades.
Det vore derföre högeligen önskvärdt, att samma skola erhölle en af behofvet påkallad
utvidgning, dertill omständigheterna syntes så mycket mera gynnsamma,
som det nuvarande af stadens innevånare på egen bekostnad nyligen uppförda
skolhuset lemnade godt utrymme för den behöfliga utvidgningen; — och har hufvudsakligen
af dessa skäl motionären föreslagit, att omförmälda pedagogi måtte
uppföras å de offentliga elementar-läroverkens ordinarie stat samt nödigt anslagbeviljas
till löner åt minst tvänne lärare med enahanda rättigheter och skyldigheter,
sorn för lärarne vid statens öfriga tvåklassiga elementar-skolor vore föreskrifna.
Äfven inom Borgare-Ståndet är af Herr Schenström gjord framställning om
stads-pedagogiens i Köping uppflyttning till tvåklassigt lägre clemen tar-läroverk;
hvarjemte motionären väckt enahanda förslag rörande pedagogien i Nora; och äro
till stöd för dessa framställningar ungefär enahanda omständigheter åberopade som
ofvanbemälde motionär anfört i fråga om öfriga stads-pedagogier i Westerås stift,
bland hvilka pedagogien i Hedemora jemväl blifvit genom en, inom förenämnde
Vällofliga Stånd af Herr Boman väckt motion till den ifrågaställda förändringen
särskildt förordad.
I samma syftning, eller angående stads-pedagogiers uppförande på stat
bland de tvåklassiga elementar-läroverken, äro vidare inom Borgare-Ståndet fram
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
91
ställde förlag: dels af Herr A. F. Ericson rörande pedagogien i Laholm, för hvilken
stad, såsom belägen uti en folkrik ort, enligt hvad motionären anfört, bchofvet
af utvidgadt läroverk vore särdeles stort, och förmodade motionären, att något
hinder för den föreslagna utvidgningen destomindre borde möta, som
staden hade en passande lokal för den nya skolan att erbjuda; dels af Herr ,/. E.
Häcklin, angående pedagogien i Södertelje; varande af motionären i afseende härå
anfördt, hurusom, sedan Kongl. Maj:t för nämnda skola beviljat löneförhöjning åt
rektor och aflöning för en andre lärare, skolans verksamhet straxt derpå tagits i
anspråk af ett förökadt antal lärjungar såväl från staden, som kringliggande orter;
och skulle lärjungarnes antal otvifvelaktig! än ytterligare betydligen ökas, derest
skolan, hvars nuvarande organisation endast vore provisorisk, blefve på ordinarie
stat bland elementar-läroverken uppförd.
Uti en äfven hos Borgare-Ståndet väckt motion har Herr L. Ji. Kistner, —
i ändamål att bereda staden Enköping jemte angränsande landsort fördelen af ett
ändamålsenligt inrättadt läroverk, — angående nuvarande skolan derstädes lemnat
en utförlig historisk redogörelse i korthet af det innehåll, att samma skola,
som i fordna tider var i åtnjutande af stort anseende, af ålder haft att för lärarepersonalens
aflönande disponera, bland annat, ett anslag af 60 tunnor kronotionde.
Hetta anslag hade i början af innevarande århundrade, i sammanhang med väckt
fråga om Upsala kathedral-skolas förflyttande till Enköping, blifvit denna stads
skola fråntaget och i stället användt till lön åt en adjunkt vid kathedralskolan,
utan att dock den ifrågaställda flyttningen ännu egt rum. Berörde anslag hade
emellertid vid katkedralskolan behållits, så att Enköpings skola, i brist på medel
till lärares aflönande, alltifrån år 1808 varit inskränkt till en obetydlig pedagogi
med endast en lärare, hvilket förhållande fortfarit ända till nästlidet års höst, då,
i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, skolan provisoriskt erhöll löneanslag
till tväune lärare, nemligen en rektor och en kollega, med slcyldighet för
dessa lärare att vid skolan meddela undervisning i likhet med hvad vid tvåklassiga
elementar-läroverk egde rum. Den utvidgning, för hvilken skolan sålunda
blef föremål, hade till följd, att lärjungarnes antal så betydligt ökades, att de för
närvarande utgjorde icke mindre än 49 — ett antal vida större, än att det för
endast tvänne lärare vore möjligt att på ett ändamålsenligt sätt uppehålla undervisningen
i skolan. Derföre hade ock, enligt hvad ett motionen bilagdt intyg af
rektor schola; jemväl bekräftade, de vid skolan anställde lärare af egna medel
bekostat biträde af ytterligare en lärare och på sådant sätt gjordt det möjligt att,
i enlighet med omständigheternas kraf, bestrida undervisningen i frenne klasser.
På grund häraf och då den staden omgifvande landsorten vrore en bland de tätast
bebyggda och folkrikaste i landet, hvadan det kunde med säkerhet antagas, att
antalet lärjungar vid skolan inom kort tid komme att vinna än ytterligare betydlig
tillökning, i beräkning hvarå skolhuset ock redan vore ändamålsenligen inredt,
har motionären föreslagit, att Rikets Ständer, såsom en gärd af rättvisa och billighet,
måtte bevilja ett sådant anslag, att Enköpings skola kunde varda å stat
uppförd såsom ett elementar-läroverk med tre lärare, nemligen en rektor och tvänne
adjunkter, aflönade i likhet med och under de vilkor i öfrigt, som för elementarläroverk
med tre klasser vore föreskrifna.
Till förbättrande af Söderhamns skolinrättning, som för närvarande utgöres
af en pedagogi med tvänne lärare, hvilka aflönas af det vid nästlidet riksmöte
för dylika läroanstalter beviljade reservations-anslag, har inom Borgare-Ståndet
92
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123-
Herr J. G. Ellberg, — på det nämnda samhälle med den uti ifrågavarande hänseende
dit hänförliga landsort, hvars folkmängd uppginge till icke mindre än 40,000
innevånare, måtte kunna få de anspråkslösaste fordringar på en någorlunda tidsenlig
undervisning för det uppvexande slägtet utan alltför stora svårigheter tillfredsställda,
— framställt begäran om anslag till inrättande i samma stad af en
treklassig elementarskola med en rektor och tvänue kolleger.
Hos Preste-Ståndet har Kontrakts-prosten Falck, — enär stads-pedagogien i
Cimbritshamn, till följd af stadens tillvext äfvensom den omkringliggande ortens
tilltagande anspråk på att vid nämnde läroanstalt för sina söner vinna den undervisning,
som icke kunde på landsbygden erhållas, vore i särdeles stort behof
af tillökning i lärarekrafter, framställt det förslag, att Rikets Ständer måtte anvisa
erforderliga medel till att förse berörde skola med tvänne ordinarie lärare, hvilka
kunde i årlig lön påräkna den ene 2,000 och den andre 1,000 R:dr, dock med aidrag
för hvad dertill redan funnes att tillgå
Med anförande, hurusom till de stads-pedagogier, i hvilka undervisningen
hunnit en högre grad af utveckling och som derföre lämpligen borde till elementarläroverkens
klass uppflyttas, utan tvifvel kunde räknas pedagogierne i Kongelf och
Kongsbacka, hvilka skolor i följd deraf ock redan — ehuru endast för innevarande
statsreglerings-period — på nådig befallning blifvit försedde hvardera med en extra
lärare utöfver de förut antagne pedagogerna, har inom Preste-Ståndet Biskop
Björck, med hvilken Prosten Ljunggren sig förenat — på grund af dessa omständigheter
och då tilloppet af nya lärjungar till nämnde skolor ej mindre från de
håda stads-samhällena än äfven från den omkringliggande rikt befolkade landsbygden
vore i starkt tilltagande, samt det närmast belägna elementar-läroverket,
nemligen det i Göteborg, på de sednare åren varit i sina lägre klasser öfver fy lid t,
gjort den hemställan, att, med användande af de för skolorna i Kongelf och Kongsbacka
redan befintliga tillgångar, ett fortfarande anslag måtte af Rikets Ständer
på elementar-läroverkens stat uppföras, för att framgent i nyssnämnde tväune
städer upprätthålla elementarskolor med tvänne lärare, försedde med lika löner
och samma rättigheter i öfrigt, som för dylika skolor i allmänhet vore fastställde; —
varande dessutom jemväl inom Borgare-Ståndet, genom derstädes väckta motioner,
framställde förslag om förberörda pedagogiers uppflyttande till tvåklassiga elementarläroverk,
nemligen dels af Herr Hammar, rörande pedagogien i Kongsbacka och
dels af Herr Billström, angående Kongelfs skola,
Uti en jemväl inom Borgare-Ståndet väckt motion har Herr A. Grenander,
— med framställande af de fördelar i allmänhet, som skulle åtfölja ett utsträckt
tillfälle för den enskilde medborgaren att för sina barn i närheten af föräldrahemmet
erhålla en efter tidens fordringar lämpad skolundervisning — beträffande
stads-pedagogierna inom Skara stift, eller i Sköfde, Ulricehamn, Fahlköping
och Hjo, vidare förmält, hurusom dessa skolor, af hvilka endast den sistnämnda
kommit i delaktighet af det vid nästlidna riksdag till förbättrande af pedagogierna
i riket beviljade reservations-anslag, samtlige vore i stort behof och i alla afseenden
väl förtjenta af en sådan utvidgning och tillökning i lärarekrafter, som skulle
blifva en följd af pedagogiernas förändrande till elementarskolor, likväl utan inskränkning
i afseende å lärokurserne. Motionären har derföre föreslagit, att nämnde
fyra pcdagogier måtte varda till tvåklassiga elementarskolor uppflyttade, dock
med särskildt tillstånd att undervisningen derstädes kunde få utsträckas så långt
lärarekraft erne medgåfve; — och har motionären härvid, hvad pedagogien i Sköfde
vidkomme, lemnat en utredning af de särskilda förhållanden, hvaraf den åsyftade
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
93
utvidgningen af denna skola betingades; varande i sådan syftning hufvudsakligen
anfördt: att stadens folkmängd, sorn numera utgjorde omkring 1,400 personer, för
mindre än 9 år sedan belöpte sig till endast 865 och således jemförelsevis vunnit
en större tillökning, än någon annan stad i riket; att trakten omkring staden
Voro särdeles folkrik; att antalet af lärjungar, som för närvarande icke utgjorde
mera än 20, töre pedagogiens upprättande uppgått till emellan 40 och 60, samt
att antalet i sednare tider sannolikt skulle varit lika stort, derest icke Skoldirektionen
sökt så ordna skolan, att icke alltför många harn blefve der intagna, emedan
i sådant fall läraren skulle, till men för undervisningens ändamålsenliga bedrifvande,
blifvit öfverhopad med en mängd olika läseafdelningar; att för innevarande
års första termin 10 barn vore till intagande i skolan anmälde och att lärjungärnes
antal, efter hvad för handen varande omständigheter tydligen utmärkte,
säkerligen komme att än ytterligare betydligt förökas, om skolan, som med allt
skäl kunde räknas till de pedagogier, der undervisningen hunnit en högre grad af
utveckling, erkölle nödig utvidgning och förstärkning i lärarekrafter — en förmån,
som i öfrigt, vid anställd jemförelse mellan förhållanderna i berörde hänseenden
inom andra städer, svntos motionären iclie kunna af någon skälig anledning staden
Sköfde vidare undanhållas.
Slutligen hafva uti särskilda motioner: inom Preste-Ståndet Kyrkoherden
Otterström, hos Borgare-Ståndet Herr Ridderstad och hos Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigcn
J. M. Lundahl från Skaraborgs län gjort framställningar angående
stnds-pedagogien i Hjo, samt dell sistnämnde derjemte rörande pedagogien i Sköfde ; —
varande dessa framställningar af enahanda syftning, som Herr Grenanders här
ofvan omförmälda motion och med denna jemväl i afseende å de åberopade skälen
hufvudsakligen öfverensstämmande.
De särskilda förslag och yrkanden, som sålunda i denna fråga förekommit,
har Utskottet tagit i öfvervägande; och visar sig af ofvan meddelade redogörelse
för de särskilda framställningarne i ämnet, att tvänne i viss mån skiljaktiga åsigtor
förefinnas, beträffande det lämpligaste sättet att för framtiden ordna undervisningen
vid pedagogierna. Då nemligen Kongl. Majit härutinnan yttrat den
mening att — ehuru det utan tvifvel läge i sakens natur att flertalet af pedagogierna
i rikets städer småningom skulle vinna den utveckling och det ökade antal
lärjungar, att de borde upptagas bland clemen tur-läroverken och ställas under de
för dessa gällande föreskrifter, — det likväl icke vore nödvändigt, att genom ett
beslut åstadkomma en sådan förändring förr, än den af städernas eget behof,
oaktadt i sednare tider gjord tillökning i lärarekrafter och derom uttalade önskningar
påkallas, helst det onekligen för vissa städer innebure en fördel, att läraren
vid pedagogien kunde leda de fåtaliga lärjtmgarncs undervisning längre, än
Skolstadgan för två- eller trcklassiga elementar-läroverk medgifver; samt Kongl.
Majus nådiga Förslag i ämnet sålunda endast afser beviljandet af behöflig löneförbättring
för lärarne samt utvidgning af åtskilliga pedagogier, utan att desamma
skulle upptagas bland elemontar-låroverken; — hafva deremot såväl do af ofvanbemälde
motionärer — Biskop Björck och Doktor Björkman — hvilka yttrat sig i
fråga om denna allmänna grundsats, som samtlige öfrige motionärer, hvilka blott
94
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 123.
gjort framställningar om särskilda skolor, utgått från den förutsättning, att alla
större och mer besökta pedagogier nu borde såsom sådana upphöra och bland
elementar-läroverken uppflyttas.
Utskottet kan för sin del ej undgå att erkänna giltigheten af det skäl, som
väsendtligen legat till grund för Kongl. Maj:ts i detta hänseende tillkännagifna
åsigt. Då nemligen pedagogierna tillhöra folkundervisningens område, och följaktligen
deras hufvudsakliga ändamål i allmänhet måste vara att bereda sina elever
en så beskaffad undervisning, som kan vara nödig och lämplig för dem, hvilka
antagligen icke komma att fortsätta sina studier vid elementar-läroverken, synes
det Utskottet icke vara följdriktigt eller ändamålsenligt, att dessa skolor skulle,
så snart lärjunge-antalet något mera tillvexer, blifva förvandlade till elementarläroverk,
hvarigenom undervisningen från första början komme att erhålla det
strängt begränsade omfång i hvarje lärokurs, som vid nämnda läroverk eger rum,
och för dem är icke allenast lämpligt utan äfven nödvändigt under förutsättning,
att deras lärjungar i allmänhet genomgå flera klasser af skolan. Den större frihet
med hänsigt till undervisningens omfång, som folkskole-stadgan medgifver,
utgör derföre, enligt Utskottets tanke, en väsendtlig fördel, hvilken det ej synes
vara skäl att undandraga pedagogierna i andra fall, än der deras förändring till
flerklassiga elementar-läroverk af särdeles vigtiga omständigheter påkallas. — När
åter fråga om sådan förändring uppstår, kan väl, enligt Utskottets tanke, någon
pedagogis utvidgning till mer än tvåklassigt läroverk icke medgifvas, utan att
Rikets Ständer dertill beviljat erforderligt anslag; men deremot anser Utskottet
beträffande de pedagogier, som redan blifvit eller framdeles blifva försedda med
tvänne lärare, lämpligast, att Rikets Ständer öfverlemna till Kongl. Majits nådiga
pröfning och afgörande, om och när sådane omständigheter kunna vara för handen,
att vid en eller annan af dessa pedagogier undervisningen bör ordnas i enlighet
med Stadgan för rikets elementar-läroverk, och denna skola således uppflyttas från
tvåklassig pedagogi till tvåklassigt elementar-läroverk.
Hvad vidare angår lärarnes ställning vid dessa skolor, har Utskottet icke
kunnat förbise, att de, som äro anställde vid större pedagogier, måste i anseende
till beskaffenheten af den dem åliggande tjenstgöringen i allmänhet vara fullt
jemförliga med lärare vid elementar-läroverken, samt att do i vissa fall, såsom till
en del just i följd af den större friheten vid undervisningen, torde vid uppfyllandet
af sitt ansvarsfulla kall hafva större svårigheter att bekämpa. Utskottet erkänner
således icke allenast billigheten deraf att desse lärare fortfarande komma
i åtnjutande af de förbättrade aflöningsvilkor, Kongl. Maj:t för innevarande statsreglerings-period
dem beviljat samt afsett att framgent bereda dem, utan tror sig
derjemte uti nyss anförda förhållande cga grundad anledning att i så måtto förorda
ofvannämnde motionärers framställningar, att lärarne vid de tvåklassiga pedagogierna
må berättigas till enahanda aflöningsförmåner, som äro medgifna lärarne
vid rikets elementar-läroverk, dock under förutsättning att de förre fullgjordt samma
prof, som fordras för att erhålla ordinarie anställning vid de sednare läroverken.
På grund af hvad nu blifvit anföx-dt, får Utskottet hemställa,
a) att de utaf förutnämnde motionärer väckta förslag —
att alla pedagogier, som redan erhållit eller enligt motionär
er nes derom gjorda framställningar skulle vid innevarande
riksdag erhålla mer än en lärare, borde uppflyttas bland rikets
elementar-läroverk — ej måtte bifallas; men att Rikets Ständer
till Kongl. Majit i underdånighet öfverlemna, att pröfva
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
95
och bestämma, huruvida för en eller annan af de pedagogier,
som blifvit eller blifva utvidgade till tvåklassiga skolor, anledning
må förefinnas, att, i anseende till lärjuugarnes ökade
antal eller andra omständigheter, derstädes ordna undervisningen
i enlighet med Stadgan för rikets elementar-läroverk;
samt
b) det Rikets Ständer måtte medgifva, att lärarne vid
sådana pedagogier, vid hvilka, efter Kongl. Maj.ts nådiga
pröfning, tvånne lärare blifvit anställda, må, med vilkor att de
hafva funllgjort stadgade prof för kompetens till lärare-befattning
vid rikets elementar-läroverk, erhålla enahanda aflöningsförmåner,
som lärare vid tvåklassiga läroverk, och att således
för Rektor vid en dylik pedagogi bestämmes en lön af
2,000 R:dr och för Lärarne af 1,000 R:dr, med rättighet till
löneförhöjning etter vissa år, på sätt för de förre är stadgadt;
dock att don förhöjda löneturen må beräknas först från och
med året efter det, då pedagogiens utvidgning till två klasser
trädt i verksamhet.
Hvad särskildt vidkommer dem utaf ofvanberörda motioner, som afse att
vissa pedagogier skulle förändras till tre-klassiga elementar-läroverk — hvarom
för pedagogierna uti Arboga, Enköping och Söderhamn framställning skett af Hrr
Holmqvist, Kistner och Ellberg — så enär Utskottet af redan anförda skäl icke
ansett lämpligt, att för närvarande tillstyrka någon pedagogis uppflyttning bland
elementar-läroverken, samt, enligt Utskottets tanke, det icke heller kan vara ändamålsenligt,
att undervisningen vid pedagogierna utsträckes till mer än två klasser,
finner Utskottet sig böra hemställa,
c) att ifrågavarande motioner, såvidt de åsyfta en tredje lärares
anställande vid omförmälda Irenne pedagogier, ej må vinna
afseende.
Beträffande nu frågan, åt hvilka pedagogier anslag hör beviljas för en på
ofvannämnde sätt — medelst två klassers inrättande — utvidgad undervisning och
till förbättring i lärarnes löner, får Utskottet erinra, hurusom, enligt hvad ofvan
blifvit omnämndt, Kongl. Maj:t redan i nåder förordnat om en extra lärares anställande
vid de 12 pedagogier, der sådant ansetts företrädesvis behölligt, nemligen
uti Söderhamn, Enköping, Hjo, Södertelje, Köping, Nora, Arboga, Hedemora,
Grenna, Kongsbacka, Kongelf och Borgholm; — äfvensom Kongl. Maj:t, enligt
hvad Utskottet inhemtat, nyligen, uppå derom gjord och af Konsistorium i Skara
förordad underdånig framställning, medgifvit att vid Sköfde pedagogi må under
nästkommande hösttermin anställas en extra lärare. — Nödvändigheten af att
dessa pedagogier blifva tvåklassiga år således af Kongl. Maj:t vitsordad och de
flesta af de i detta ämne väckta motioner afse äfvenledes dessa skolor; men derjemte
hafva framställningar förekommit om beredande af enahanda utvidgning af
pedagogierna uti Laholm, Cimbritshamn, Ulricehamn och Falköping. — Då emellertid
Kongl. Maj:t, som bäst kan bedöma, om och i hvad mån förstärkning i
lärare-krafter erfordras för undervisningens uppehållande vid ifrågavarande skolor,
icke funnit skäl att vid sistnämnde pedagogier anställa mer än en lärare eller att
derom till Rikets Ständer aflåta nådig framställning, vore det, enligt Utskottets
tanke, icke lämpligt att de åtgärder, som i detta hänseende vidtagas af Rikets
Ständer, skulle utsträckas till andra eller flera skolor, än dem Kongl. Maj:t funnit
96
États- Utskottets Utlåtande N:o 123.
vara i behof af ökade lärare-krafter; och torde sådant äfven desto mindre vara
behöflig!, som Kongl. Maj:t ansett de för nästa statsreglerings-period påräknade
anslagsmedel lemna tillgång jemväl för att bereda den ytterligare utvidgning af
pedagogierna, som inom vissa städer kunde ifrågakomma, — På Kongl. Majits
nådiga pröfning anser derföre Utskottet, hädanefter såsom hittills böra bero, för
hvilka pedagogier de till utvidgning af dessa skolor äfvensom till löneförbättring
för de vid dem anställda lärare beviljade anslag må användas; — och torde
således
d) de i afseende å medels anvisande till ofvan omförmälda fyra
särskilda pedagogier väckta motioner icke till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Hvad slutligen angår anvisandet af den utgiftssumma, som bör afses för
pedagogier nas utvidgning på nu föreslagna sätt samt till löneförbättring åt der
anställda lärare, har Kongl. Maj:t, såsom ofvan är anfördt, föreslagit, att ett belopp
af 24,000 R:dr årligen måtte härtill anvisas att utgå af den för folkskoleväsendets
befrämjande afsatta andel af personliga skyddsafgiften. — Då emellertid utgifterna
för dessa pedagogier torde hädanefter blifva af lika ständig beskaffenhet som anslagen
till elementar-läroverken, samt äfven lärarne vid ett stort antal af ifrågavarande
skolor, ifall Utskottets härom afgifna förslag godkännes, skulle i afseende å
aflöuingsförmåner och lönetur, erhålla samma rättigheter som lärarne vid elementar-!
ärovorken, har Utskottet för sin d"el ansett det vara lämpligast, att de medel,
som varda anvisade för pedagogierna, upptagas i Riks-staten såsom ordinarie anslag
och sammanföras med det för folkskolorna anvisade belopp under den gemensamma
rubriken pedagogier och folkskolor; och då de af Kongl. Majit till 24,000 R:dr årligen
beräknade utgifter för pedagogierna skulle, enligt Utskottets förslag, ökas
med hvad som erfordras för att höja rektors-lönerna vid 13 af dessa skolor från
1,200 till 2,000 R-jdr eller tillhopa 10,400 R:dr, men, efter hvad Utskottet iuliemtat,
utom nu ifrågavarande anslag för pedagogierna finnas särskilda af donationer
m. m. uppkomna tillgångar, hvilka kunna uppskattas åtminstone till 3,000 å 4,000
R:dr, skulle anslaget blifva fullt tillräckligt, om det bestämmes till 31,000 Ridr;
dock torde med afseende derå att något aflöningsbidrag från vederbörande kommuner
hädanefter icke lärer vara att påräkna för de pedagogier, hvilkas lärare
komma i samma ställning som lärarne vid elementar-läroverken, anslaget böra
ytterligare ökas med ett belopp af 4,000 R:dr; hemställande alltså Utskottet,
e) att, i stället för Riks-statens anslag till folkskolorna, som,
med iakttagande af de uti 54:de punkten tillstyrkta öfverflyttningar,
utgör 21,713 R:dr, må för pedagogier och folkskolor
uppföras en summa af 56,713 R:dr; börande tillökningen i
detta anslag användas till löneförbättring vid samt utvidgning
af sådana pedagogier, uti hvilka undervisningen vunnit en
högre grad af utveckling.
63:o. Beträffande folkundervisningen, har Utskottet genom remisser från
Riks-Ståndcn fått emottaga dels en af Kongl. Majit den 21 Oktober nästlidet år
till Rikets Ständer afbiten nådig Proposition (Nio 34), angående anslag till denna
undervisnings befrämjande, dels ock flere inom Riks-Stånden väckta motioner i
samma ämne, för hvilka framställningar, jemte i anledning deraf inom Riks-Stånden
afgifna yttranden och väckta förslag, Utskottet nu går att redogöra; börande
likväl Utskottet först i minnet återkalla, hurusom Rikets sednast församlade Ständer,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
97
der, enligt deras underdåniga skrifvelse den 2 Mars 1858, bestämt det sammanlagda
bidrag, hvilket för innevarande statsreglerings-period borde af Statsverket lemnäs
för folkundervisningens befrämjande, till den personliga skyddsafgiftens halfva belopp,
som antogs uppgå till omkring 250,000 R:dr Runt; hvarjemte Rikets Ständer,
i afseende på fördelningen af dessa medel, medgåfvo, att till uppmuntran för
småskolors ändamålsenliga inrättande och till understöd för examinerade folkskolelärare
skulle afsättas ett årligt belopp af  R:mt R:dr 100,000: —
att under vissa vilkor utgå, samt
till understöd för högre folkskolor  24,000: —
och anvisade Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts nådiga disposition följande
anslagssummor att likaledes årligen utgå, nemligen:
a) till Seminarierne . . .  26,000: —
b) till understöd för seminarie-elever
. 20,000: —
c) till förbättrande och tillhandahållande af undervisningsmateriel
samt till understöd för lifgifvande af lämpliga
läroböcker, kartor m. m. för folkskolorna  12,000: —
Runt R:dr 182,000: —
Och återstod således till Kongl. Majds nådiga disposition för andra till folkundervisningen
hörande föremål ett belopp af 68,000 R:dr Runt.
Enligt hvad uti högstberörda nådiga Proposition omförmäles, bade de medel,
Rikets Ständer sålunda för folkundervisningens befrämjande anvisat, i de flesta
fall visat sig fullt motsvara behofvet. Det varma deltagande Rikets Ständer egnat
denna för samhället högst vigtiga angelägenhet, borde i en ej aflägsen framtid bära
välgörande frukter. Härtill fordrades likväl icke blott att folkskolan ännu en
längre tid åtnjöte den uppmuntran och det understöd, som bragt henne till lif,
utan ock att ytterligare åtgärder till hennes fullkomnande vidtoges, i hvilket afseende
Kongl. Majit påräknade Rikets Ständers fortfarande nitiska medverkan.
Hvad först anginge de dels till understöd för inrättande af mindre skolor för
den första förberedande undervisningen och dels till löneförhöjning för examinerade
folkskole-lärare, under vissa vilkor, afsatte 100,000 R:dr, hade af dessa medel i
nåder blifvit beviljade 64,277 R:dr 49 öre årligen för 1,017 nya småskolor, samt
4,871 R:dr 26 öre till förhöjning i examinerade folkskole-lärares löner, hvaremot
vederbörande församlingar åtagit sig afgifter till dubbla beloppet, eller 138,297
R:dr 40 öre. Oaktadt dessa berömvärda bemödanden å församlingarnes sida, kunde
likväl såsom sannolikt antagas, att den utomordentliga tillvexten i folkskolornas
antal, under den korta tiden af omkring ett år, skulle lemna rum för ett nära
lika hastigt aftagande, derest det af statsmedel åt dem beviljade understöd komme
att med nästa år upphöra. Det vore jemväl antagligt, att antalet af småskolor
skulle, till väsendtlig vinst för undervisningen, småningom ökas, och det för dem
afsedda anslag således tagas i stigande anspråk.
I afseende på folkskole-lärarnes löner hade förekommit, att 964 folkskolelärare
från Upsala, Linköpings, Strengnäs, Wexiö, Lunds, Götheborgs och Wisby
stift hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att, enär deras löner vore i högsta
måtto otillräckliga, Kongl. Majit måtte täckas till Rikets Ständer aflåta nådig
Proposition om förhöjning i dessa löner, hvilken de fleste önskat sålunda bestämd,
att hvarje lagligen examinerad och antagen folkskole-lärare, som af sitt skoldistrikt
vitsordades för duglighet och flit, måtte, utan afseende på huruvida skoldistriktet
höjt hans lön öfver minimum eller icke, af Statens medel årligen få tillgodonjuta
en sådan löneförhöjning att hela lönen, utom lämpligt jordland, kofoder,
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Haft. 13
98
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
husrum och vedbrand, uppginge till 400 R:dr Hant; men enär det belopp, sorn iör
det ifrågasatta ändamålet skulle erfordras, vore allt för betydligt, och då åliggandet
att aflöna folkskolelärare hufvudsakligen tillhörde vederbörande kommuner,
hvilka dessutom häri skulle erhålla en väsendtlig lättnad, om qvinnor mera än
hittills blefve för folkundervisningen använda, hade Kongl. Maj:t icke funnit skäl
att till berörde ansökning lemna nådigt bifall. Emellertid kunde det ej förnekas
att de examinerade folkskole-lärarnes löneförmåner i allmänhet vore så ringa, att
de på de flesta ställen oundvikligen kräfde förhöjning, äfvensom att Statens mellankomst
dervid understundom vore af bohofvet påkallad. Af alla dessa skål ansåge
Kongl. Maj:t högst angeläget, att ofvan omförmälda belopp 100,000 R:dr Runt
måtte jemväl under instundande statsreglcrings-period få för samma ändamål och
under samma vilkor, som hittills, af Kongl. Maj:t disponeras.
Af det vid sistlidne riksdag för högre folkskolor beviljade statsbidrag, 24,000
R:dr, hade för 9 sådaue skolor blifvit i nåder anvisade 8,406 R:dr 67 öre, hvilket
understöd äfven framgent tillsvidare borde utgå, såvida dessa skolor skulle uppehållas
och på önskvärdt sätt utveckla sig. I hvad mån dylika skolor under den
närmaste framtiden ytterligare kunde uppstå, vore väl icke möjligt att beräkna,
men äfven om deras antal skulle under nästkommande statsreglerings-period fördubblas,
hvilket vore det högsta, som förväntades, kunde det af Rikets sednast
församlade Ständer för detta ändamål afsedda belopp minskas med en fjerdedel.
De från vederbörande konsistorier meddelade uppgifter, angående Folkskolelärare-seminarierna
i riket, utvisade, att undervisningen vid de flesta af dessa läroanstalter,
— af hvilkas ändamålsenliga ordnande hela folkundervisningen i väsendtlig
mån Berodde, — hufvudsakligen bestriddes af en enda lärare, men att för öfrigt
icke blott lärarnes tjenstgöringsskyldighet, lärotiden med mera, utan äfven undervisningens
plan och omfång vore på olika ställen högst skiljaktiga. Af sistnämnde
skiljaktighet blefve äfven olikhet i fordringarne vid afgångsexamen en
följd, hvilket åter, då nämndö examen, aflagd vid hvilket seminarium som helst,
medförde lika rätt att öfver hela riket söka skollärare-befattning, gjorde det svårt
eller snarare omöjligt för vederbörande skolstyrelser, att, vid tillsättandet af dylika
platser, anställa en fullt tillförlitlig jemförelse mellan sökande, som icke vid samma
seminarium erhållit sin bildning. Om således en förbättrad anordning af seminarierna
i flere hänseenden vore önskvärd, — med afseende hvarå förslag till allmänt
reglemente för berörde anstalter blifvit upprättadt och till vederbörande konsistoriers
utlåtande remitteradt, — så vore likväl en tillökning i lärare-krafter det
behof, som i främsta rummet borde afhjelpas. De theoretiska insigter, som i ett
seminarium borde meddelas, vore visserligen icke särdeles omfattande, men destomera
vigt låge derpå, att hvad som der lärdes, inhemtades väl och grundligt.
Icke mindre angeläget vore, att elevernas praktiska öfningar sorgfälligt leddes och
öfvervakades. Att i båda dessa hänseenden handleda seminariets alla elever vore
för en lärare så mycket mindre möjligt, som en del bland eleverna, enligt sakens
natur, vore helt och hållet nybörjare; andra åter under ett större eller mindre antal
terminer deltagit i undervisningen. Yid hvarje seminarium vore derföre minst
tvänne lärare bchöflige, förutom dem, som, för bestridande af undervisning i musik,
gymnastik, trädgårdsskötsel m. m., erfordrades, men hvilka, till följd af de på hvar
och en belöpande färre undervisningstimmar, kunde åtnöjas med mindre arfvoden.
I vissa fall, såsom till exempel om lärjungarnes antal under en viss tid vid något
seminarium skulle blifva särdeles betydligt, kunde väl biträde af extra lärare blifva
nödigt, hvarå afseende dock vid beräkningen af kostnaden för seminarierno ej be
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 123.
99
höfde fästas, då högre elementar-läroverk funnes i alla de städer, der seminarierne
vore förlagda och svårighet således oj mötte, att för en jemförelsevis ringa ersättning
erhålla det tillfälliga biträde, sorn kunde pröfvas oundgängligen bohöfligt.
Då emellertid ett ändamålsenligt ordnande af seminarierna i riket för hvarje
sådant kräfde ökade utgifter, hade Kongl. Mnj:t tagit i öfvervägande, huruvida ej,
genom inskränkning i deras antal, kostnaden för dem i det hela skulle kunna förblifva
oförändrad, hvilket voro så mycket lämpligare, sorn lärjungarnes antal vid
vissa seminarier härtill kunnat lemna anledning. Mot en sådan åtgärd hade likväl
redan förut åtskilliga skäl blifvit anförda, och dertill komme nu ytterligare
ett förhållande, som föranledt Kongl. Maj:t att anse frågan derom åtminstone för
närvarande böra förfalla. Vid sednaste riksdag anköllo nemligen Rikets Ständer
i underdånighet det stadgas måtte, att qvinnor fingo såsom lärarinnor anställas
såväl i småskolorna sorn ock vid sådana skolor, der annan examinerad lärare voro
anställd och slutligen vid alla flickskolor. Uti en stor del af do redan sistlidne
riksdag inrättade mindre folkskolor, hade också undervisningen blifvit bestridd af
lärarinnor, och då äfven främmande länders erfarenhet bevittnade lämpligheten
häraf, bade Kongl. Majit funnit skäligt, att åt qvinnors anlitande vid folkundervisningen
gifva en större utsträckning, samt fördenskull täckts bevilja qvinna, som
vid seminarierne aflagt godkänd afgångs-examen, rättighet att söka anställning såsom
lärarinna vid alla folkskolor utom do högre, der undervisningen skall af akademiskt
bildade läraro handhafvas, i sammanhang hvarmed Kongl. Majit jemväl
beslutat, att vid seminarierne i Skara, Strengnäs och Calmar, från och med nästkommande
läseår, endast qvinliga lärjungar tingo emottagas. Innan någon erfarenhet
kunnat ådagalägga i hvad mån öfriga seminarier till följd häraf blefve mer
än hittills besökta af manliga lärjungar, vore det således för tidigt att åstadkomma
någon minskning i deras antal.
Beträffande det anslag af statsmedel, som för ett ändamålsenligarc ordnande
af undervisningen vid seminarierne erfordrades, hade Kongl. Majit ansett detsamma
uppgå för hvarje seminarium till ett belopp af omkring 3,400 Ridr Runt, nemligen:
eller för 13 seminarier tillsammans 44,200 Ridr, men då särskilda förhållanden
vid något tillfälle kunde göra en nedsättning af det för hvarje seminarium beräknade
belopp möjlig, men vid ett annat kräfde dess förhöjande, hade Kongl. Majit föreslagit
att Rikets Ständer måtte för berörda ändamål till Kongl. Majits disposition
ställa en summa af i rundt tal 45,000 Ridr Runt.
I det vid sistlidne riksdag till understöd för lärjungar vid Folkskole-lärareseminarierne
anslagna belopp 20,000 Ridr, syntes Kongl. Majit någon förändring
icke vara af omständigheterna påkallad. Yisserligen vore det sannolikt att, då
trenne seminarier blefve tillgängliga för qvinnor, antalet af lärjungar skulle i någon
mån till en början ökas, men då beloppet af de under innevarande år beviljade
stipendier endast utgjort 14,450 Ridr bordo det sednast för ändamålet beviljade
anslag äfven för instundande statsreglerings-period blifva tillräckligt, äfven
under förutsättning, att de i Kongl. Majits nådiga Stadga angående folkundervisningen
i riket, don 18 Juni 1842, bestämda stipendiibeloppen af dels 75 Ridr och
till arfvode åt Föreståndaren
1,500: —
1,350: —
450: —
100: —
,, arfvoden åt öfriga lärare
„ hyra för lokal samt till ljus, ved och städning
„ undervisningsmateriel
Ridr Runt 3,400: —
100
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
dels 50 Ridr Runt, bl ofve något förhöjda, hvartill anledning kundo fö ro fin nas dels
i en ökad lefnadskostnad, dels i de längre resor till seininarierne, som för lärjungarnc
i vissa stift hädanefter klefve nödiga.
Af do vid sistlidna riksdag till anskaffande af undervisningsmateriel samt
till understöd för utgifvande af läroböcker, kartor m. m. för folkskolorna beviljade
12.000 li:dr årligen eller tillsammans för tre år 36,000 R:dr, hade hittills 26,467
R:dr 20 öre blifvit använda. Fortfarande af ett anslag för detta ändamål vore
utan tvifvel af vigt, då endast derigenom klefve möjligt att hastigt sprida och
bringa till allmänhetens kännedom sådana nyare undervisningsmedel, som befunnes
synnerligen tjenliga, äfvensom att, dels genom understöd för utgifvande af för folkskolorna
lämpliga arbeten, bereda sådane till ett lägre pris, dels genom belöningar
för utmärkta läroböcker framkalla sådane i ämnen, hvari dylika ännu för folkskolan
saknades. Då emellertid anskaffandet och underhållet af nödig undervisningsmateriel
hufvudsakligen borde förblifva ett församlingarnes åliggande, funne
Kongl. Majit anslaget för detta ändamål utan olägenhet kunna nedsättas till 10,000
R.dr årligen.
Då, vid genomförandet af en ny organisation af den vidsträckta omfattning
som folkskoleväsendet, allt svårligen kunde blifva på en gång fullt ändamålsenligt
ordnadt; då sannolikt bristfälligheter deri flerestädes insmugit sig, till och med
på sådane orter, der nit för den vigtiga sakens framgång visserligen icke saknades;
och då det för öfrigt vore af stor vigt, att erhålla noggrann kännedom rö
rande den ståndpunkt, hvarpå folkundervisningen inom riket sig befunne, till ledning
för bedömandet af de åtgärder, som för dess förbättrande borde vidtagas, vore
nödigt att sakkunnige personer förordnades, för att i egenskap af skol-inspektörer,
hvar och en inom ett bestämdt distrikt, besöka derstädes befintliga folkskolor samt
öfver deras tillstånd och behof afgifva berättelse, så väl vid hvarje års slut till
vederbörande Domkapitel beträffande de skolor, hvilka under årets lopp blifvit besökte,
som ock i ett sammanhang efter tvänne års förlopp till Kongl. Ecklesiastikdepartementet.
Då i allmänhet hvarje skol-inspektör med sin verksamhet ej kundo
omfatta iner än ett stift, men möjligt vore, att skolornas antal inom något sådant
kunde nödga till dess fördelning i tvänne distrikt, ansåge Kongl. Majit inspektörernas
antal icke böra på förband bestämmas, hvaremot det årliga arfv»det för
inspektionen inom hvarje stift lämpligen kunde fastställas till 1,000 R:dr, — med
undantag för Calmar och Wisby stift, der 500 Ridr vore tillräcklige, — oberäknadt
resekostnader, för hvilkas bestridande ett belopp af 6,000 Ridr blefve behöfligt,
så att hela det för skolinspektiouen nödiga anslag komme att uppgå till 17,000
Ridr Runt årligen.
Till understöd för folk skole-lär ares afiönande inom de socknar, der, enligt
Kongl. Majits pröfning, statsbidrag för sådant ändamål, i följd af särskilda förhållanden,
kundo erfordras, äskade Kongl. Majit vid sistlidna riksdag ett belopp af
30.000 Ridr Runt; men då Rikets Ständer till folkundervisningens befrämjande anslagit
den personliga skyddsafgiftcus halfva belopp, omkring 250.000 Ridr, hvarå,
efter afdrag af särskildt anvisade 182,000 Ridr, till Kongl. Majits nådiga disposition
återstode en summa af 08,000 Ridr, funno Rikets Ständer någon annan åtgärd
i anledning af ofvanberördo nådiga framställning icke böra cga rum. Det
belopp, som för nämnde understöd komme att under instundande statsregleringsperiod
tagas i anspråk, kunde viii ännu icke med noggrannhet bestämmas, enär
vederbörande församlingars ansökningar i omförmälda hänseende icke fullständigt
Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 123.
101
inkommit. Efter sannolik beräkning syntes dock 25,000 R:dr Runt årligen blifva
för ändamålet tillräckliga.
Jemte det Kongl. Maj:t i afseende å pedagogierna i nåder aflåtit den framställning,
hvarom Utskottet i nästföregående punkt sig yttrat, har Kongl. Majit-,
på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föreslagit Rikets Ständer att jemväl under
instundande statsreglerings-period, samt med iakttagande af de vid sistlidna
riksdag för vissa anslag bestämda vilkor, till folkundervisningens befrämjande anslå
den personliga skyddsafgiftens halfva belopp, uppgående, efter sannolik beräkning,
i medeltal till omkring 260,000 R:dr, att efter följande grunder fördelas,
nemligen:
till uppmuntran för småskolors inrättande och till understöd för examinerade
folkskole-lärare  100,000: —
„ understöd för högre folkskolor  18,000: —
„ seminarierue, efter den fördelning Kongl. Majit ansåge lämplig . 45,000: —
„ understöd för seminarii-elever
20,000: —
„ förbättrande och tillhandahållande af undervisningsmateriel samt
till understöd för utgifvande af lämplige läroböcker, kartor,
m. in. för folkskolorna  10,000: —
,, arfvodcn och resekostnader för skol-inspektörcr  17,000: —
u understöd för folkskole-lärares aflönande inom de socknar, der
Kongl. Maj:t funné statsbidrag för sådant ändamål erforderligt 25,000: —
„ lönförhöjning vid samt utvidgning af stads-pedagogier och pedagogien
i Avesta, enligt hvad här ofvan blifvit omförmäldt . 24,000: —
R:dr Runt 259,000: —
hvarjemte Kongl. Maj:t äskat Rikets Ständers medgifvande att hvad af den personliga
skyddsafgiftens halfva belopp icke blifvit för vissa behof anvisadt-, äfvensom
do på förestående anslag uppkomna besparingar, måtte af Kongl. Maj:t för
folkundervisningen tillhörande föremål disponeras.
De af enskilde motionärer i ämnet gjorda framställningar äro följande:
af Kontrakts-prosten Rundgren, som, i anledning af Kongl. Maj:ts högstberörda
nådiga framställning, anmärkt, att genom bifall till hvad Kongl. Maj:t föreslagit
skulle en återgång från det vid sista riksdagen fattade beslut, angående användande
till folkundervisningen af den personliga skyddsafgiftens halfva belopp,
blifva omöjlig, ehuru en sådan återgång syntes motionären nödvändig, i anseende
till de, enligt hans tanke, mindre rättvisa vilkor, hvilka blifvit fästade vid åtnjutandet
af understöd, som till kommunerna utgått eller komma att utgå.
Sålunda hade, genom föreskriften att 100,000 R:dr skulle användas till understöd
för inrättande af småskolor på landet, städerna blifvit uteslutna från möjligheten
att varda häraf delaktiga, hvarvid man syntes hafva förbisett, att icke
blott afståndet från folkskolan betingade nödvändigheten af småskolors inrättande,
utan äfven beliofvet af inskränkning i lärjungarnes antal och nybörjares särskiljande
från de mera försigkomna barnen. De båda sednare förhållandena voro
emellertid i städerna ännu mera käubara, än på landet. Men om, i följd häraf, en
102
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 123,
anordning ifrågasattes, som afsågo småskolors inrättande, kunde, till följd af nu
gällande vilkor, ej något bidrag från Statsverket för en stadskommun ifrågakomma.
Stadgandet att hvarje församling, som erbjöde sig att tillskjuta två tredjedelar
af den summa, som utöfver församlingens nuvarande tillskott erfordrades till
folkundervisningens ordnande, af skyddsafgiften erkölle den återstående tredjedelen,
innefattade en annan orättvisa, nemligen emot de församlingar, som hitintills med
omsorg ordnat sitt folkskoleväsende. Klart vore nemligen att folkskolefrågan inom
olika församlingar befunne sig uti ett väsendtligt olika stadium. Några hade
ordnat sin folkskola väl, andra åter hade endast nödtorftigt ställt sig folkskolestadgan
till efterrättelse. Dessa sednare skulle nu uppmuntras; de hade tillförene
föga tillskjutit, kundo således nu göra desto större tillskott, då de uppmuntrades
genom bidrag från Statens sida. Dessa bidrag borde icke beviljas på bekostnad
af andra församlingar, som numera icke funnes villiga att göra vidare tillskott,
sedan de utan Statens biträde fått sina skolor i någorlunda godt skick. — Ehuru
förbättring af folkskolelärares löner nästan i främsta rummet afsågs genom anvisande
af nu ifrågavarande medel till folkskolans behof, hade emellertid för detta
ändamål allenast 4,871 Riksdaler 26 öre årligen utgått, och följaktligen högst få
lärare kommit i åtnjutande af löneförhöjning. Sådant vore ock lätt förklarligt,
när församlingarne nödgades tillskjuta två tredjedelar af den förhöjning, sorn tillkomme
läraren. Mången församling ansåg visserligen lärarens lön ringa, men då
han vore förbunden tjenstgöra på de vilkor han blifvit antagen, funne församlingen
mångenstädes ej skäl vara för handen att höja hans lön genom att söka bidrag
från Statsverket, helst kommunen nödgades tillskjuta dubbelt så mycket som
Staten lemnade. — Det ändamål, hvartill ifrågavarande andel i skyddsafgiften
blifvit anslagen: ”småskolors inrättande eller löneförhöjning för examinerade folkskolelärare”
vore ock, enligt motionärens tanke, för inskränkt. Den kommun, som
icke på just detta sått ville förbättra sitt folkskoleväsende, finge deraf ingen del.
Hufvudsaken borde väl eljest vara folkskolans bättre ordnande. Om således kommunen,
utom på båda dessa sätt, jemväl annorledes ville befordra undervisningens
bättre ordnande, borde jemväl för sådana ändamål bidrag kunna påräknas.
Af alla dessa skäl önskade motionären ny behandling af frågan. Visserligen
förutsåge han den invändning, att en del af skydds-afgiften nu redan vore
anvisad för ändamål, hvilka fortfarande påräknade detta understöd, och att således
en återgång redan nu kunde synas omöjlig. Det kunde nemligen anmärkas,
att. de 1,017 församlingarne, som erhållit bidrag, icke borde beröfvas desamma,
äfvensom att ett likartad t förhållande egde rum med deni, som fått understöd till
sina lärare, eller till inrättande af de 0 högre folkskolorna, för att icke tala om
anslagen till seminarier och deras lärjungar samt till folkskolans materiel. •—- Do
tre sistnämnde anslagen, sådana de hitintills utgått, utgjorde emellertid endast
42,772 Riksdaler 40 öre Riksmynt årligen, och för dessa vigtiga ändamål kunde,
äfven om anslagen höjdes till hvad Kongl. Maj:t föreslagit, eller 75,000 Riksdaler,
Statsverket finna andra utvägar än att anvisa på skydds-afgiften. Till undervisningsmaterielen
blefve dessutom allt anslag obcliöfligt, om den af motionären
föreslagna åtgärden bifölles. Hvad anginge de för småskolor anvisade 64,277 Riksdaler
49 öre, kunde med säkerhet antagas, att genom anvisande af skydds-afgiften
till kommunerna, största delen af församlingarne skulle finna sig rikligt ersatta,
så att någon klagan rättvisligen icke borde uppkomma, om detta anslag ej längre
komme att utgå under samma form som för närvarande. Samma förhållande komme
ock att ega rum för de kommuner, som fått understöd till sina lärare. Ater
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
103
stöde således anslaget till deo högre folkskolorna, hvilket, utgörande 8,466 Riksdaler
67 öro, lätteligen kunde på Åttonde Hufvud-titelns anslag öfverflyttas; — och har
motionären, på grund af hvad sålunda och i öfrigt blifvit anförd t, framställt följande
förslag:
att hälften af den personliga skydds-afgiften, i mån af bevillningens belopp
inom de särskilda skoldistrikten, ställes till vederbörande skolstyrelses disposition,
likväl med den inskränkning, att hvarje kommun icke måtte komma i åtnjutande
af större belopp, än som för folkundervisningens befrämjande årligen komme att
användas; — att dessa medel måtte företrädesvis användas till förbättring i examinerade
folkskolelärares aflöning, der sådant vore af bekofvet påkalladt, och till
inrättande eller underhållande af småskolor, samt, sedan dessa behof voro uppfyllda,
jemväl till andra för folkundervisningen angelägna ändamål, deribland äfven till
materielen; — att skolstyrelsen för hvarje års utgång skulle till Domkapitlet afgifva
förslag till medlens användande under följande år; — att medlen till det
belopp, Domkapitlet bestämt, borde genom dess försorg tillställas vederbörande
skolstyrelser, hvilka hade att för dom redovisa på samma sätt som för skoleafgiften;
— och att de i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående anslag till folkundervisningens
befrämjande, äskade anslag, så vidt de afsåge andra föremål, än
uppmuntran till småskolors inrättande, understöd för examinerade folkskolelärare
och undervisningsmateriel, måtte, såvida de af Rikets Ständer bifölles, uppföras
såsom statsanslag å Åttonde Hufvud-titeln; — samt alternativt'.
At.t om dessa förslag icke skulle vinna Rikets Ständers bifall, de vid sistlidna
riksdag bestämda vilkor för åtnjutande af bidrag från Statsverket måtto så
förändras: att stads-kommunerna icke klefve uteslutna från delaktighet i anslag
till småskolor; — att inrättande af dylika skolor samt lönetillökning för examinerade
folkskolelärare icke blefve de enda föremål, hvartill anslaget finge användas;
— och att stadgandet om kommunens bidrag, utöfver församlingens nuvarande
tillskott, icke måtto vara ett oeftergifligt vilkor, utan Kongl. Maj:t ega att,
med afseende på kommunens förutvarande större eller mindre bidrag, dess medellöshet
eller större behof af förbättring i skolväsendet, lemna statsbidrag i förhållande
till församlingens eget tillskott.
af Koutrakts-prostcn Emanuelsson, som omförmält, hurusom det vore allmänt
kändt, att det ekonomiska betryck, hvari folkskolelärarne befunne sig, numera,
så tilltagit, att en vanlig tjenstedräng på landet hade vida bättre vilkor,
än dessa män, hvilka dock, innan de kommit till sina beställningar, nödgats påkosta
sig en efter deras omständigheter temligen dyr lärokurs och åt hvilka man
anförtrodde en så ytterst vigtig sak som barnaundervisningen. Pörsamlingarne
voro väl pligtiga att draga försorg om deras anständiga bergning, men det hade
visat sig, huru dermed tillginge. En del församlingar ville icke, en annan del
kunde icke utan allt för stor ansträngning uppfylla donna pligt. Om folkskolclärarne
icke skulle lemnäs qvar i sin närvarande nödställda belägenhet, så vore
det, enligt motionärens tanke, nödvändigt, dels att församlingarne genom lag förbundes
till någon uppoffring, dels att do understöddes med allmänna medel; och
har motionären i anledning häraf föreslagit:
att alla do folkskolelärares löner, hvilka icke redan genom lärarebefattningars
förening med annan tjenst, eller annorledes uppgå till ett värde af fyrahundra
Riksdaler Riksmynt, måtte ökas till detta belopp; — att af denna lönefyllnad församlingen
borde erlägga två tredjedelar och Staten en tredjedel; — att härtill
104
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
skulle användlig dels 2(5,000 R:dr af återstoden af do sistlidna riksdag till småskolor
och löneförhöjningar anslagne 100,000 R:dr, dels de 24,000 fkdr, hvilka vid
samma riksdag anslogos till pedagogier, men nu i Kongl. Majits nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof blifvit föreslagna att till folkskolan
öfverflyttas, samt att, enär dessa medel icke torde blifva för ändamålet tillräckliga,
ett reservationsanslag af 25,000 11:dr måtte härtill beviljas; — att församlingar,
som före nästlidna riksdag hade understöd af allmänna medel, måtte vid dem
varda bibehållna; — och att när ansökning eller anmälan om löneförhöjning göres,
skolstyrelsens betyg om lärarens flit, seder och duglighet borde biläggas.
' af Kyrkoherden Otterström, hvilken anfört, hurusom genom antagande såsom
regel, att det för alla nödiga kunskapsmåttet bäst bibringades i småskolor, med
oexaminerade lärare, företrädesvis qvinnor af arbetsklassen, och genom anslående
af medel företrädesvis för organiserandet af sådana småskolor, den grundsats, som
af Konung och Ständer var uttalad vid folkskolans första legaliserande, helt och
hållet frånträddes, enär dessa folkskolor just blifvit inrättade för att göra småskolorna,
som funuos i hvarje by, obehöfliga och för att kunna höja folkets bildning.
Man hade då ansett, att undervisningen i hemmet och vid folkskolan, den
förre ställd under den sednare, skulle blifva tillfyllestgörande sedan man hunnit
inrätta tillräckligt antal af dessa skolor; men det oaktadt förbjöds icke den mindre
byskolan, der folket fann henne tillsvidare vara behöflig såsom en nödfallshjelp
i vidsträckta kommuner; men att med statsmedel understödja hvad folket
förut sjelf ombesörjt för sådana fall, ansågs ej lämpligt.
Redan vid förra riksdagen hade motionären uttalat den öfvertygelse, att de
åtgärder, som då i denna fråga beslutades, innebure icke ett fortgående på vägen
emot det höga målet — hela folkets högre bildning — utan en återgång till hvad
man af ålder haft och hvarmed man förr fått åtnöjas. Hvad derefter förekommit
hade icke heller gifvit motionären anledning att i någon mån afvika från sin
mening. — Det vore nemligen kändt att den ifver, hvarmed man förut sökte
organisera nya folkskolor med examinerade lärare, sedan sista riksdagen betydligen
afsvalnat, och på ett och annat ställe, der man hade mer än den folkskola,
som enligt stadgan bör finnas, hade fråga uppstått att upphäfva den för att efter
någon tid med Statens medel i stället organisera en eller två småskolor, hvilka
dock i afseende å folkbildningen icke kunde i någon mån ställas i jemnbredd
med do egentliga folkskolorna; och har motionären med anförande af åtskilliga
omständigheter, sorn uti Kontraktsprosten Rundgrens framställning i ämnet blifvit
vidrörda, och med förklarande, att han i syftet af denna framställning instämde,
föreslagit:
att hälften af den personliga skyddsafgiften, i mån af bevillningens belopp
inom de särskilda skoldistrikten, måtte ställas till vederbörande skolstyrelsers
disposition; — att dessa medel företrädesvis borde användas till förbättring i examinerade
folkskolelärares aflöning, så att denna måtte blifva minst 400 R:dr; —
att Domkapitlet, med eller utan biträde af reseinspektör, egde kontrollera att medlen
för folkskolans ändamål användas; — samt att do i Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition till folkundervisningens befrämjande äskade anslag, så vida de afse
andra ändamål, måtte, i hvad de af Rikets Ständer bifallas, uppföras såsom statsanslag
å Åttonde Hufvud-titeln.
Uti denna framställning hafva Prostarne Älmqvist och Melén instämt, äfvensom
i liufvudsyftet deraf Doktor Björkman och Prosten Carlander, hvaremot Professor
-
Stais-Utskottets Utlåtande JY:o 123.
105
fessor Carlson yttrat den åsigt, att det icke vore lämpligt att nu söka upprifva det
vid förra riksdagen i folkskolefrågan fattade beslut, enär småskolorna, hvilka nu
klandrades, långt ifrån att vara fiendtliga emot den fasta skolan, tvertom vore ett
nyttigt och på flera ställen ett nödvändigt underlag för densamma. Af det för
folkskolan äskade anslag vore en summa af 50,000 Riksdaler disponible. Om dessa
medel blefvo använda för höjandet af folkskole-lärarnes löner, och församlingarne
tillhölies att tillskjuta, enligt fastställd proportion, 100,000 Riksdaler, så uppkommer
för hvar och en af 1,000 folkskole-lärare en löuetillökning af 150 Riksdaler.
I sammanhang med denna fråga har denne ledamot framställt förslag om vidtagandet
af ytterligare åtgärder för folkskole-lärarnes pensionering. För detta vigtiga
ändamål hade väl en summa af ursprungligen 120,000 Riksdaler blifvit för
tvänne riksdagar sedan afsatt, men då på nuvarande anslaget för folkskolan, 250,000
Riksdaler, uppkommit betydliga besparingar, ansåge Professor Carlson lämpligt,
att dessa besparingar användes hufvudsakligen till förstärkning af pensionsfonden.
Under första året af innevarande statsreglerings-period hade hlott 08,000 Riksdaler
blifvit anvisade af de 100,000, som voro afsedda för folkskole-lärares löner och
småskolor. Likaledes voro de 68,000 Riksdaler, som lemnades helt och hållet till
Kongl. Maj:ts disposition för folkskoleväsendets befrämjande, besparade. På ett
värdigare och gagneligare sätt syntes denna på en gång befintliga betydliga tillgång
icke kunna användas för folkskolans bästa, än genom bidragande till det
magtpåliggande ändamålet att för folkskolan städse bibehålla friska och oförtröttade
lärarekrafter; och har, på grund häraf, Professor Carlson framställt det förslag,
att af de för folkundervisningens befrämjande vid sistlidna riksdag anvisade
medel måtte afsättas en summa af 100,000 Riksdaler till förstärkning af fonden
för folkskole-lärarnes pensionering.
Härjemte har Doktor Säve, vid Preste-Ståndets remiss af Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition i ämnet, framställt förslag om det tillägg derutinnan, att Rikets
Ständer ville stadga minsta lönen för examinerade folkskole-lärare till 400 Riksdaler
Riksmynt, (utom jordland, kofoder, husrum och vedbrand, som böra bestås
af kommunerna) och att Staten borde, i förhållande till kommunernas vilkor, härtill
bidraga med högst hälften. Såsom skäl härför har anförts, dels folkskolelärarnes
allmänt kända ekonomiska betryck, dels vigten och ansvaret af de examinerade
lärarnes befattningar, enär de oexaminerade lärarne, särdeles qvinnor, der
sådana vid den första undervisningen i småskolorna användas, icke skulle förmå
meddela den homogenitet och grundlighet i undervisningen, som erfordrades, utan
finge de examinerade lärarne derefter söka afhjelpa bristerna derutinnan.
inom Borgare-Ståndet:
af Herr Sundvallson, som — med erinran om otillräckligheten af folkskolelärarnes
nuvarande aflöning, i allmänhet uppgående till endast 250 Riksdaler Riksmynt
om året eller 66 öre för dagen, medan dagsverkslönerna för arbetare vore
minst dubbelt så höga, — föreslagit, att den till folkundervisningens befrämjande anslagna
andel af skyddsafgiften måtte användas till förbättring af folkskole-lärarnes
löner, så att desse erhölle anständigt underhåll och folkskolan kunde påräkna
duglige och nitiske lärare.
Bih. till R. St. Fröt. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 16 Haft. 14
106
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
Af Herr Lindstedt, M., hvilken anfört, hurusom det anslag af personliga
skyddsafgiften, som Rikets sednast församlade Ständer beviljat för folkundervisningens
befrämjande och till så kallade roteskolors inrättande, icke blifvit så anlitadt
som påräknadt varit. Orsaken härtill skulle ligga dels i ohehöfligheten för
en del församlingar af flera skolors inrättande, dels ock i svårigheten för mindre
socknar att uppfylla de för anslagets erhållande föreskrifna vilkor, hvilka, enligt
motionärens tanke, vore till en del både obilliga och orättvisa; och har han i anledning
häraf, och för att bereda tillgång till förbättrande af folkskole-lårarnes
löneförmåner, föreslagit, att den andel i personliga skyddsafgiften, som till folkskoleundervisningen
komme att anslås, skulle till den församling, hvarifrån den
blifvit uttaxerad, återgå och i förening med folkskole-afgiften få af församlingen
användas, vare sig till underhåll eller utvidgande af nu befintliga folkskolor eller
inrättandet af nya sådana, eller af roteskolor, på sätt församlingen lämpligast synes,
samt att nämnde afgift borde af folkskole-styrelsen, i sammanhang med öfriga
folkskolemedlen, redovisas.
Om behofvet af förbättring uti folkskole-lärarnes aflöning och om folkskoleundervisningens
befrämjande äfven i andra afseenden har vidare inom BorgareStåndet,
vid remiss af den Kongl. Propositionen i ämnet, framställning blifvit gjord
af Herr Dahm, som önskat att en grundligare bildning bibringades folkskolelärarne,
för hvilket ändamål han föreslagit, att antalet af de för deras bildande
inrättade seminarier måtte inskränkas till hälften af nuvarande, men att de qvarblifvande
seminarierna försåges med flere, skickligare och bättre aflönado lärare,
äfvensom att inspektionen öfver undervisningen i folkskolorna måtte anordnas så,
att Inspektörernes besök icke på förhand vore kända.
inom B onde-Ståndet'.
Af Riksdags-fullmägtigen Sven Rosenberg från Christianstads län, med hvilken
flere af Bonde-Ståndets öfrige ledamöter sig förenat; och har Rosenberg, antydande
vigten deraf att folkskole-lärarnes ställning förbättrades, så att de, befriade
från ekonomiska betryck, kunde odeladt egna sin tid åt sitt ansvarsfulla kall,
folkets uppfostran och förädling, samt med erinran att detta vigtiga ändamål, efter
hvad erfarenheten visat, ingalunda blifvit tillfyllest uppnådt genom det beslut,
som vid förra riksdagen fattades, föreslagit följande åtgärder för folkundervisningens
befrämjande, nemligen, att återstoden af den personliga skyddsafgiften, uppgående,
efter antagen beräkning, till omkring 250,000 Riksdaler jemte den vid sista
riksdagen till folkundervisningen anslagna andel deraf, likaledes beräknad till
250,000 eller tillsammans 500,000 Riksdaler, måtte odeladt anslås till folkundervisningens
befrämjande i riket sålunda: att en fjor dede] deraf eller omkring 125,000
Riksdaler användes till dels understöd för högre folkskolor med samma vilkor,
som vid sista riksdagen blefvo i detta afseende bestämda  24,000: —
dels folkskole-lärare-seminarierna såsom förut  26,000: —
dels understöd för seminarii-elever dito  20,000: —
samt att återstoden deraf, beräknad till  55,000: —
finge ställas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition för folkundervisningens befrämjande
i allmänhet, särdeles till understöd för sådana församlingar, som af egna medel
ej kunna upprätthålla sitt folkskoleväsende i någorlunda behörigt skick; — att
de återstående, trefjerdedelarne, omkring 375,000 Riksdaler, måtte öfverlemna» till
folkskolorna på samma sätt som den förut anslagna folkskole-afgiften, med vilkor,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
107
a) att läraren i församlingens allmänna oller den så kallade sockenskolan deraf,
så långt detta anslag utan församlingens ytterligare betungande kan blifva tillräckligt,
erhåller tillökning i sin redan inneliafvande lön, så att denna, med alla
natura-prestationer, utom husrum, deri inberäknade, om möjligt voro, måtto uppgå
till 1550 å 400 Riksdaler årligen, hvarvid afseende borde göras på den förelagda
längre eller kortare årliga undervisningstiden i skolan; — b) att, derest skolläraren
tillika innehade klockare- eller organist-tjenst i församlingen, skälig minskning
gjordes i nu föreslagna löneförhöjning, dock icke vidsträcktare än att hans
hela löneinkomst såsom skollärare med högst 25 procent understege det här nyss
föreslagna högsta belopp; — c) att om skol-lärareus lön i någon församling öfverstege
400 Riksdalers värde, det då finge på församlingens eget bepröfvande ankomma,
huruvida den ville bevilja honom någon lönetillökning; — och d) att
församlingarna egde att hvad sedermera, efter sålunda skedd löneförbättring åt
läraren, årligen återstode af det erhållna anslaget, efter eget bepröfvande, använda
för underhållande af roteskolor, inköp af skolmaterialier, belöning åt monitörer
och hvad mera, som för undervisningens befrämjande kunde befinnas ändamålsenligt,
Af Sven Johansson från Elfsborgs län, som, med åberopande af här ofvan anförda
förhållanden i afseende å folkskole-lärarnes otillräckliga aflöning och de mindre
församlingarnes behof af understöd för folkundervisningens ordnande på ett
ändamålsenligt sätt, föreslagit, att återstående hälften af skyddsafgiften måtte i de
mindre församlingar ne, hvarest summan ej komme att öfverstiga 300 Riksdaler
Riksmynt, få till hela sitt belopp användas af församlingarne för de uti folkskolestadgan
omförmäld a ändamål.
Af Olans Svebilius från Gottlands län, som anfört, hurusom, i fråga om folkskoleväsendets
ordnande, afseende borde fästas vid olika orters olika behof; och
då de så kallade roteskolorna på Gottland, enligt motionärens tanke, vore obehöfliga,
enär ett så stort antal fasta skolor blifvit inrättade, att det funnes en skola
för mindre än hvar 700:de innevånare på ön, hvarest afståndet emellan gårdarne
och kyrkorna vore mindre än på fasta landet, samt då befolkningens andra kommunalbehof
i hög grad toge dess medel i anspråk, så att tillgångar saknades till
en behöflig förbättring af skollärarnes löner, har motionären hemställt, att den del
af bevillningen, som vid sednasto riksmötet anvisades till småskolor, måtte, till
så stor del deraf, som utgöres af Gottlands innevånare, anslås till förbättring åt
lärare vid de fasta skolorna på ön.
Af do framställningar, som hos Rikets Ständer i detta vigtiga ämne förekommit,
visar sig, att i viss mån skiljaktiga meningar yppats i fråga om ändamålsenligheten
af de grundsatser, Rikets sednast församlade Ständer antogo, i afseende
på dels omfattningen af och dels sättet för statens medverkan till folkskoleväsendets
befrämjande. Sålunda har nu blifvit ifrågastäldt, att Statsverkets uppoffringar
för detta ändamål skulle för framtiden utsträckas vida utöfver hvad hittills
egt rum; i hvilket hänseende flere Bonde-Ståndets ledamöter, instämmande
uti Riksdags-fullmägtigen Rosenbergs ofvan anförda motion, ansett att det synnor
-
108
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
ligen framstående behofvet af löneförbättring för folkskole-lärarno ej skulle kunna
på ett tillfredsställande sätt uppfyllas, med mindre än att liela den personliga skyddsafgiften
af Staten ansloges till folkundervisningen, hvarigenom församlingarne skulle
komma att från allt deltagande i denna löneförbättring befrias. Ehuru Utskottet
villigt erkänner, att desse lärares aflöning är i många fall ganska otillräcklig, samt
äfven ämnar föreslå åtgärder för att bereda dem en i möjligaste män förbättrad
ställning, har Utskottet ej kunnat biträda nyssnämnda förslag, som åsyftar att
Statsverkets redan betydliga utgifter för folkskoleväsendet skulle på en gång ökas
till sitt dubbla belopp. Lika med Rikets sednast församlade Ständer anser nemligen
Utskottet den grundsatsen böra härvid fasthållas, att folkskoleväsendets fullständiga
ordnande hvarken kan eller bör åstadkommas ensamt på Statsverkets
bekostnad, utan att endast bidrag härtill må af Staten lemnäs, men i öfrigt ankomma
på vederbörande kommuner, att med egna medel tillvägabringa en tidsenlig
utveckling af folkskolorna. I följd häraf och då de åtgärder i detta hänseende,
hvilka från det allmännas sida lämpligen böra vidtagas, äfven, enligt Utskottets
tanke, kunna åstadkommas med de tillgångar, som redan blifvit för ifrågavarande
ändamål anslagne, kan Utskottet för sin del icke heller understödja det
af Prosten Rundgren och Kyrkoherden Otterström framställda förslag, att, utom
den personliga skyddsafgiftens halfva belopp, särskilda statsanslag skulle på 8:de
Hufvud-titeln uppföras för vissa af de utgifter, sorn hittills blifvit med dessa medel
bestridda; — och får således, i enlighet med hvad Kongl. Majit föreslagit samt
de fleste af motionärerne inom Preste- och Borgare-Stånden jemväl förordat, Utskottet
tillstyrka,
a) att, såsom hittills, halfva beloppet af den personliga
skyddsafgiften, beräknad för nästa statsreglcrings-period till
omkring" 260,000 R:dr årligen, må till folkundervisningens
befrämjande anvisas.
I afseende på sättet och vilkoren för de anslagna medlens användande bar
Kongl. Majit i sin nådiga Proposition föreslagit att hufvudsakligen bibehålla do
grunder, som vid sistlidne riksdag fastställdes. Deremot hafva åtskilliga anmärkningar
nu blifvit framställda, i sammanhang hvarmed Prosten Rundgren m. fl.
motionärer föreslagit den väsendtliga förändring i omförmälda beslut, att bidragen
till församlingarne hädanefter skulle utgå i mån af bevillningens belopp inom de särskilda,
skoldistriktema. — Såsom motionären antydt, har emellertid redan vid förra
riksdagen fråga uppstått om dessa medels fördelning på det sätt han nu föreslagit;
redan då funno likväl Rikets Ständer en sådan anordning icke vara lämplig,
bland annat, af det skäl, att derigenom otvifvelaktig! skulle inom vissa församlingar
uppkomma jemförelsevis öfverflödiga tillgångar för en folkundervisning, som
redan vore ändamålsenligt ordnad, under det inom andra behofvet icke blefve på
ett tillfredsställande sätt afhjelpt. Sedan de, på grund häraf, fattade beslut blifvit
verkställda och utförandet af dem under en statsreglerings-period fortgått, synes
ännu mindre skäl vara förhanden att frångå de hufvudgrunder, som då antogos
och som af Kongl. Majit, i dess nu aflåtna nådiga Proposition, blifvit bibehållna.
Då nemligen nu, med tillämpning af den från folkskoleväsendets första inrättande
antagna grundsats — församlingarnas skyldighet att sjelfva bidraga till
detta ändamål — åtgärder för folkskolornas utvidgning och förbättring inom särskilda
församlingar vidtagits och under trenne år fortgått, skulle öfvergången till
ett alldeles motsatt system utan tvifvel föranleda högst betänkliga olägenheter.
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 123.
109
Det är vidare tydligt att den olikhet i folkskoleväsendets utveckling, som förut'
egt rum mellan de särskilda församlingarne måste på sådant sätt ännu mer tilltaga,
då hvarje församling komme att erhålla en, utan afseende på dess nuvarande
behof eller dess egen benägenhet att vidtaga åtgärder för sin folkskola, bestämd
summa, hvilken, om hehofvot prölvades, torde i några fall vara öfverflödig, i andra
alldeles otillräcklig; och slutligen skulle för församlingarne härigenom alldeles
gå förlorad den uppmaning till egna bemödanden och uppoffringar för folkundervisningens
befrämjande, som innefattas i de nu gällande vilkoren. — Att mer än
1,000, med bidrag af dessa medel och under vilkor af deras fortsatta åtnjutande,
nyss inrättade småskolor skulle åter nedslås, och församlingarnes för detta ändamål
lemnade bidrag på samma gång försvinna, skulle, efter Utskottets tanke, ingalunda
kunna vara med folkskoleväsendets sanna befrämjande förenligt, och torde
så mycket mindre af Rikets Ständer böra föranledas, som dessa skolor just till
följd af Ständernas uppmuntran tillkommit. — Hufvudsakligen samma förhållande
eger rum i afseende på de 's. k. högre folkskolorna. Ehuru olika meningar angående
dessa skolors inrättande blifvit yttrade, lärer det dock äfven af dem, som
hyst de största betänkligheterna mot deras ändamålsenlighet, medgifvas att,
sedan de nu mera, på grund af Ständernas, af Kongl. Majit gillade, beslut,
blifvit kallade till lif och lärare vid dem anställda, böra do äfven få fortsätta
sin verksamhet på det att ett, på erfarenhet grundadt, omdöme om densamma
må kunna bildas. Icke heller bör det med skäl ifrågasättas, att den af Kongl.
Majit föreslagna utvidgning och förbättring af de på folkskoleväsendets utveckling
så djupt inverkande anstalterna för lärares bildande ej skulle af Rikets Ständer
medgifvas; då nemligen det företrädesvis åligger Staten, icke kommunen, att befrämja
detta ändamål, och då så betydliga tillgångar som 250,000 Ridr årligen äro för
folkskoleväsendet anvisade, kan Utskottet för sin del icke tillstyrka någon förminskning
af anslaget för Seminarierna, utan anser deremot af synnerlig vigt, att
den begärda förhöjningen i detta anslag måtte af Rikets Ständer beviljas. — Det
vid sistlidna riksdag anvisade anslag för undervisnings-materielcn afser, enligt
hvad i beslutet antydes, icke utgifterne för sådan matcriels anskaffande vid hvarje
särskild skola, hvilket otvifvelaktigt tillhör Skolstyrelserna att besörja, utan de
kostnader, som erfordras för att dels befrämja tjenliga läroböckers utarbetande, dels,
med begagnande af den oupphörligt vidgade erfarenhet, som i detta hänseende,
såväl inom vårt eget land som i andra länder vinnes, besörja förbättring af undervisningsmedlcn
i öfrigt, för att underlätta införandet af dessa förbättringar och
deras tillhandahållande för Folkskole-styrelserna. Att alla dessa åtgärder, hvilka
äfven, med afseende på folkskoleväsendets utveckling, egentligen tillhöra Staten,
skulle inskränkas eller upphöra, på det att Staten måtto i stället öfvertaga ett
åliggande, som rätteligen tillhör kommunerna, har Utskottet icke ansett sig kunna
tillstyrka.
Härmed vill Utskottet emellertid icke hafva förnekat att vissa af de anmärkningar,
som blifvit framställda emot de vid förra riksdagen fastställda grunder
och vilkor för folkskolemedlens användande, äro föranledda af giltiga skäl och
kommer äfven i det följande, att, med anledning deraf, tillstyrka vissa förändringar
i hvad nu är stadgadt; — men då frågan om de enskilda bestämmelserna i dessa
vilkor icke synes böra inverka på hufvudsaken, samt Utskottet redan torde hafva
tillräckligt utvecklat de skäl, på grund hvaraf Utskottet anser någon ändring i
den för dessa medels användande nu gällande grundsats icke böra ifrågakomma,
får Utskottet hemställa,
110
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
b) att, i öfverensstämmelse med det vid sistlidna riksdag
fattade beslut och med bifall i detta hänseende till Kongl.
Maj:ts nädiga Proposition, Rikets Ständer måtte besluta, att
hvad af ifrågavarande medel icke blifver för andra särskilda ändamål
disponeradt, utan kan påräknas såsom bidrag till folkskoleväsendets
befrämjande i allmänhet, bör ställas till Kongl.
Maj:ts disposition, att utgå i enlighet med de vilkor, Rikets
Ständer finna skäl att i sådant afseende föreskrifva.
Hvad härefter angår beskaffenheten och beloppet af de särskilda utgiftsposter,
hvartill de anvisade medlen skulle användas, torde först böra tagas i öfvervägande
de bland dessa utgifter, som äro afsedda för ändamål af mera allmän beskaffenhet
och således icke egentligen afse de för de särskilda församlingarnés behof på deras
bekostnad inrättade skolor, och förekommer härvid, beträffande anslaget till understöd
för högre folkskolor, som vid förra riksdagen uppfördes till 24,000 R:dr, att, enligt
hvad Kongl. Maj:t i nåder meddelat, af detta anslag hittills blifvit för 9 sådana
skolor anvisade 8,466 R:dr 67 öre, hvilket understöd framgent måste tills vidare
utgå, såvida dessa skolor skulle uppehållas och på önskvärdt sätt utveckla sig;
äfvensom Kongl. Majit väl ansett medel derutöfver böra vara att tillgå för flera
dylika skolors inrättande under den närmaste framtiden, men dock funnit ifrågavarande
anslag kunna minskas med en fjerdedel eller till 18,000 R:dr.
Utan att förneka den gagnande inflytelse, som af dessa skolor, enligt
don af Rikets sednast församlade Ständer yttrade åsigt, bör framdeles blifva att
påräkna för den del af ungdomen bland arbetsklassen, som har håg och tillfälle
att något längre, än den vanliga folkskolan medgifver, utvidga sina kunskaper och
sin bildning, har emellertid Utskottet trott sig kunna antaga, att dessa skolor
under nästkommande tvenne år ej torde erhålla en så hastig utveckling, att de
komma att ökas med mer än ungefär hälften af det antal, som hittills blifvit inrättade;
och då anslaget således bör blifva tillräckligt, om det efter samma förhållande
beräknas, får Utskottet tillstyrka,
c) att till understöd för högre folkskolor må af ifrågavarande
medel anvisas ett belopp af 12,000 R:dr.
lie härefter i ordningen följande anslagen äro af Kongl. Majit sålunda
upptagne:
till seminarierna efter den fördelning Kongl. Majit anser lämplig Ridr Rimt 45,000: —
till understöd för seminarii-elever „ „ 20,000: —
till förbättrande och tillhandahållande af undervisningsmateriel
samt till understöd för utgifvande af lämpliga läroböcker,
kartor rn. m. för folkskolorna  „ „ 10,000: —
till a.rfvoden och resekostnader för skol-inspektörer . ... „ „ 17,000: —
I afseende härå har förekommit dels ofvan omförmälda yrkande af Herr
Dahm, att folkskolelärare-seminariernas antal skulle inskränkas, men dessa läroanstalter
deremot förses med flere lärare samt att inspektionen olver folkskolorna
måtte ändamålsenligare ordnas, dels ock att flera af Bonde-Ståndets ledamöter, enligt
Riksdags-fullmägtigen Rosenbergs förslag, ansett anslaget till seminarierna
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
lil
böra nedsättas till 26,000 R:dr och det för skol-inspektörerne beräknade belopp
helt och hållet uteslutas.
Den uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition meddelade framställning angående
de åtgärder, som till en del redan blifvit verkställda och i öfrigt äro afsedda
att vidtagas för ett ändamålsenligt ordnande af lärare-seminarierna, ådagalägger,
enligt Utskottets tanke, tillfyllest, att af dessa anstalter bör, i den mån de hinna
fullständigare utvecklas, vara att förvänta den kraftigaste medverkan till hela
folkskoleväsendets förbättring. På lärarens porsonliga utveckling och den bildning
han vunnit beror nemligen, mer än på något annat, skolans framtid. I betraktande
häraf och då den af Herr Dahm anmärkta bristen på lärarekrafter redan är
erkänd och, enligt det af Kongl. Maj:t afgifna förslag, kommer att småningom
afhjelpas. samt för öfrigt en nedsättning af detta anslag skulle till en väsendtlig
del omintetgöra det vigtiga ändamål, som med seminariernas inrättande åsyftats,
har Utskottet ej funnit skäl att förorda bifall till de härom gjorda framställningarne.
— Hvad särskildt angår det begärda anslaget till folkskole-inspektörer har
Kongl. Maj:t likaledes fästat uppmärksamhet på nödvändigheten deraf att, vid
genomförandet af en ny organisation af den vidsträckta omfattning, som folkskoleväsendet,
noggrann kännedom må kunna vinnas rörande den ståndpunkt, hvarpå
folkundervisningen i de särskilda orterna af riket sig befinner. Icke heller lärer
det kunna betviflas, att en nyttig kännedom af de förbättringar, som äfven i
denna gren af undervisningen oaflåtligen göras, med fördel kan och bör meddelas
genom män, hvilka blifva för detta uppdrag särskildt utsedde. I Utskottets tanke
är den af Kongl. Maj:t föreslagna åtgärd af väsendtlig vigt för folkskole-väsendets
utveckling. Den invändning, som mot detta förslag tillförene blifvit hemtad af
svårigheten att finna för uppdraget lämplige personer, enär seminariernas föreståndare
skulle vara af sin undervisning så förhindrade, att de icke kunde af Domkapitlen
emottaga ifrågavarande uppdrag, synes hafva förlorat det mesta af sin
vigt, om, enligt hvad Kongl. Maj:t föreslagit, seminarierna komma att erhålla
ökade lärarekrafter, då föreståndarne för dessa anstalter lättare kunna egna någon
tid åt inspektionen af skolorna; ■— Och torde det i öfrigt kunna antagas det Kongl.
Maj:t icke skall underlåta att för skol-inspektörernes befattning meddela sådana
föreskrifter, hvarigenom deras verksamhet bör blifva i möjligaste mån gagnande
och ändamålsenlig.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, tillstyrker Utskottet,
d) att för ofvan uppgifna särskilda ändamål måtte anvisas
de belopp, Kongl. Maj:t för hvart och ett af dem föreslagit.
Då de af Utskottet här ofvan tillstyrkta anvisningar uppgå till ett sammanlagdt
belopp af 104,000 R:dr samt, enligt hvad Utskottet uti nästföregående
punkt af detta utlåtande föreslagit, de till utvidgning af vissa pedagogien äfvensom
till löneförbättring åt lärarne vid dessa skolor erforderliga medel skulle anvisas
såsom ordinarie statsanslag på8:de Hufvud-titeln, så återstår af de för folkundervisningen
afsedde, till omkring 260,000 R:dr beräknade tillgångar, ett belopp af omkring
156,000 R:dr, hvilka, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, skulle användas dels för
småskolors inrättande och till understöd för examinerade folkskolelärare, dels till understöd
för folkskolelärares aflönande inom de socknar, der Kongl. Maj:t finner statsbidrag
för sådant ändamål erforderligt. I afseende på fördelningen af dessa tillgångar
har Utskottet emellertid, med anledning af de särskilda framställningar, som i sådant
112
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 123.
hänseende inom Riks-Stånden förekommit, funnit sig böra i viss mån afvika från det af
Kongl. Majit meddelade förslag. Då nemligen, hvad särskildt angår folkskole1
ärar nes aflöning, Utskottet, lika med samtlige ofvanbemälde motionärer, erkänner
att folkskole-väsendets framgång och utveckling är i väsendtlig mån beroende deraf,
att skicklige och nitiske lärare blifva för dessa skolor att tillgå, men den nuvarande
aflöningen i allmänhet är alltför ringa för att motsvara de måttliga anspråken
på en nödtorftig bergning för dem, som skola odeladt egna sin tid och sina
krafter åt detta ansvarsfulla kall, har Utskottet ansett nödigt, att det bidrag, som
Staten, med fasthållande af den grundsats, att folkskolelärarnes aflöning egentligen
åligger kommunerna, kan gifva för befrämjandet al nämnda magtpåliggande ändamål,
hör uppföras såsom en utgiftspost för sig, och således en särskild summa
auslås till förbättring af folkskolelärarnes löner. Derigenom vinnes äfven den
fördel, att andra vilkor, om så pröfvas lämpligt, kunna stadgas för medgifvandet
af detta bidrag, än de, som föreskrifvas för åtnjutande af eljest utgående anslag
för folkskoleväsendets förbättring inom församlingarne.
I fråga om dessa vilkor, har Utskottet väl å ena sidan, såsom redan blifvit
anfördt, ej kunnat afvika från den utan tvifvel riktiga grundsats, som af Rikets
sednast församlade Ständer uttalades och hvilken Kongl. Majit, uti den nu aflåtna
nådiga Propositionen, jemväl gillat och godkänt, nemligen att åliggandet att aflöna
folkskolelärarne hufvudsakligen måste tillhöra kommunerna; hvadan ock Statens
uppgift bör vara, att vid de bidrag, som från dess sida härtill lemnäs, fästa sådana
föreskrifter, att församlingarne derigenom finna sig uppmanade att genom ökade
tillskott verksamt befordra det vigtiga ändamålet. Men å andra sidan torde den
at Prosten Rundgren med flere motionärer framställda anmärkning, att nuvarande
bestämmelse om ett tillskott af två tredjedelar från församlingarne, då Staten
bidrager med en tredjedel, innefattar allt lör stora anspråk på de församlingar, sorn
redan förut gjort icke obetydliga uppoffringar för sitt folkskoleväsende, med skäl
böra vinna något afseende; — och ehuru Utskottet, med anledning af de åsigter
vissa motionärer i detta ämne framställt, ansett sig böra uttala den öfvertygelse,
att det icke kan vara för Staten möjligt att, i detta hänseende, för de särskilda
församlingarne bereda fullkomlig likhet eller rättvisa i den mening, att exempelvis
en församling, som redan genom egna tillgångar bered t sin folkskolelärare en fullt
tillräcklig aflöning, skulle vara berättigad att af Statsverket få ersättning för någon
del af de utgifter, församlingen sålunda åtagit sig, utan att tvärtom det hufvudsakliga
ändamålet från det allmännas sida är att tillse det skolans behof må
blifva afhjelpta, der de äro mest framstående, och att således — under den förutsättning
att församlingarne af eget intresse för denna angelägenhet, sjelfva vidtaga
alla erforderliga åtgärder för folkskoleväsendets ändamålsenliga ordnande — Staten
visserligen icke skulle hafva någon förbindelse att dertill lemna bidrag; — så har
likväl Utskottet, efter öfvervägande af hvad i ämnet vidare förekommit, trott sig
kunna antaga, att det ändamål, som med ifrågavarande statsutgift nu åsyftas, skulle
bäst befrämjas genom en sådan förändring i omförmälda stadgande, att hvarje församling,
som redan till folkskolelärarens aflöning bidragit med åtminstone samma
belopp, som den till församlingen förut anslagna andel i personliga skyddsafgiften
utgjort, må kunna erhålla bidrag af de nu anvisade löneförhöjnings-medlcn, dock i
allmänhet icke till högre belopp, än församlingen ytterligare tillskjuter såsom förbättring
i lärarens aflöning.
Hvad
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
113
Hvad beträffar det af Doktor Säve m. fl. motionärer väckta förslag, att
400 Ridr It:mt, utom husrum och vedbrand, skulle genom allmänt påbud bestämmas
såsom det minimum, till hvilket hvarje examinerad folkskolelärares lön borde
uppgå, har Utskottet väl icke tilltrott sig att, med hopp om framgång, omedelbart
tillstyrka vidtagandet af en sådan åtgärd, men likväl funnit utstakandet af det
nämnda beloppet såsom det mål, hvilket man, vid bestämmande af grunderna för
folksltolelärarnes aflöning, bör söka uppnå, vara så billigt, att Utskottet trott sig
böra i sitt förslag upptaga detta belopp, på sätt bär nedan anföres; — och torde
af ofvanberörda disponibla medel, 156,000 Ridr, ungefär hälften, eller 80,000 Ridr,
böra anslås till förbättring af folkskolelärarncs löner, hvarigenom för detta ändamål
blifver att tillgå det belopp, Kontrakts-prosten Emanuelsson uti sin motion
ansett vara härför erforderligt.
1 afseende på dispositionen af do medel, hvilka Kongl. 'Majit afsctt att användas
till uppmuntran för småskolors inrättande, har Utskottet funnit sig böra
instämma uti den af Prosten Rundgren och andra motionärer yttrade åsigt, att
det bör vara vederbörande församlingar obetaget att äfven på annat sätt, såsom
genom utvidgning af de fasta skolorna eller tillökning i deras antal o. s. v., använda
den del af ifrågavarande tillgångar, hvaraf de kunna komma i åtnjutande.
Då vid sistlidna riksdag Rikets Ständer hos Kongl. Majit anhöllo om en utvidgning
af rättigheten till småskolors stiftande, kunde tillräckliga skäl vara för handen
att särskildt, till uppmuntran för denria inrättning, anslå tillgängliga medel.
Don omständigheten att ett antal af öfver 1,000 nya sådana skolor blifvit frarnkallado
genom den vid förra riksdagen härutinnan vidtagna åtgärd, synes också
bevisa, att ett verkligt behof i denna riktning förefunnits; och Utskottet har icke
någon anledning att betvifla det gagneliga inflytande, som äfven Kongl. Majit
ansett dessa skolor fortfarande komma att bereda för den första undervisningen.
I betraktande häraf och då Utskottet nu tillstyrker ett betydligt anslag till löneförbättring
åt lärarne vid de fasta folkskolorna, hvilket, jemte det tillskott församlingarne
böra lemna, torde i ganska väsendtlig mån komma att befrämja dessa
skolors utveckling, kan Utskottet visserligen icke antaga annat än att af de nu
ifrågavarande medlen bör utgå hvad som erfordras för underhållandet af de småskolor,
som redan kommit till stånd; äfvensom till understöd för de skolor af
samma slag som möjligen vidare ifrågakomma. Sedan emellertid inrättningen af
dessa småskolor vunnit den betydliga omfattning, Kongl. Majits nådiga Proposition
utvisar, synes utvecklingen af denna gren af folkundervisningen redan vara
så stark, att icke den behöfver uteslutande med Statens understöd uppmuntras.
Enär, såsom Ständernas underdåniga skrifvelse vid sistlidna riksdag gifver vid handen,
- afsigten med det understöd, som gafs åt småskolorna, ingalunda var att
hämma den fasta skolans utveckling, utan fastmer att stärka det underlag, på
hvilket denna skola rätteligen bör hvila, så lärer från delaktighet i det anslag,
som kan af Statens medel beviljas, så mycket mindre böra uteslutas den utvidgning
som folkskoleväsendet kan vinna äfven genom de fasta skolornas förbättring;
— och torde härvid i öfrigt böra iakttagas att, såsom Prosten Rundgren
erinrat, understöd af dessa medel må kunna lemnäs för folkskolor icke allenast
på landet, utan äfven i städerna. — På dessa grunder anser Utskottet ifrågavarande
medel böra ställas till Kongl. Majits disposition, för att i allmänhet användas
till folkskoleväsendets utveckling och förbättring, med bibehållande i detta fäll af
det vid förra riksdagen meddelade stadgande, nemligen, att hvarje församling, som
IJih. till li. St. Prot. 1859 $■ 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Haft. 15
114
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 123.
erbjuder sig- att tillskjuta tvä tredjedelar af don summa, som, utöfver församlingens
förut gifna tillskott, finnes erforderlig till folkundervisningens ändamålsenliga
ordnande, må efter Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, af berörda medel erhålla den
återstående tredjedelen; men att, i händelse så talrika ansökningar om dylikt
understöd inkomma, att medlen icke blifva tillräckliga, det må på Kongl. Majit
bero att ordna fördelningen efter sig företeende omständigheter. Genom det
tillägg i beslutet att, der särskilda förhållanden, — ibland hvilka i första rummet
torde böra räknas församlingarnes fattigdom, — föranleda undantag från de stadgade
vilkoren, Kongl. Majit eger sådant medgifva, är i detta anslag äfven iunefattadt
det understöd, som hittills af statsmedlen varit fattigare församlingar för
uppehållande af deras folkskoleväsende medgifvet.
I följd af hvad nu blifvit anfördt och med anledning af hos Utskottet gjorda
framställningar om vissa bestämmelser i öfrigt för användandet af de till löneförbättring
afsedda medlen, får Utskottet tillstyrka.
e) att ett belopp af 80,000 II:dr måtte anvisas till löneförbättring
åt de vid nu befintliga folkskolor anställde lärare
hvilka icke hafva 400 Il:dr i lön, oboräknadt husrum och
vedbrand, — under vilkor:
l:o att bidrag häraf må lemnäs endast de församlingar,
som till aflöning åt folkskolelärare redan tillskjutit ett belopp,
som minst motsvarar den hvarje församling förut anslagna
andel i personliga skyddsafgiften;
2:o att Statens bidrag af nu ifrågavarande medel, i allmänhet
och der ej Kongl. Maj:t finnér särskilda förhållanden
böra leda till undantag, icke må beviljas till högre belopp än
församlingarne sjclfve ytterligare åtaga sig att tillskjuta till
folkskolelärarens aflöning;
3:o att löneförhöjning icke må tilldelas mer än en lärare
inom hvarje församling, företrädesvis den, som vid fast skola
är anställd; — samt
4:o att löneförhöjning icke må utgå till andra lärare än
dem, som vid skolan meddela undervisning under minst 8
månader hvarje år;
f) att 75,000 R:dr må anvisas till Kongl. Maj:ts disposition
för folkskoleväsendets utveckling och förbättring, enligt ofvan
angifna grunder, och under vilkor att församlingarne fortfarande
bidraga med två tredjedelar af hvad som för detta ändamål
erfordras.
Kongl. Majit har slutligen äskat Rikets Ständers medgifvande, att hvad af
den personliga skyddsafgiftens halfva belopp icke blifvit för vissa behof anvisadt,
äfvensom de på de särskilda anslagen uppkomna besparingar finge af Kongl. Majit
för folkundervisningen tillhörande föremål disponeras, men hvad angår de betydliga
besparingar, som under nuvarande statsreglerings-period å ifrågavarande anslag
uppstått, anser Utskottet dessa medel icke vara för nästa statsregleringsperiod
erforderliga till bestridande af utgifterna för folkundervisningen, och får i
följd häraf hemställa,
g) att högstberörde nådiga framställning måtte af Rikets
Ständer bifallas endast i hvad densamma afser uppkommande
Stäts-Utskottet8 Utlåtande N:o 123.
115
besparingar å de medel, som varda af Rikets Ständer för nästa
statsreglerings-period till folkundorvisningens befrämjande
anvisade.
För Utskottet Återstår vidare att afgifva yttrande i anledning af Professor
Carlsons ofvananförda framställning, att 100,000 R:dr af de nu befintliga besparingarne
A oftanämnde medel måtte få användas till folkskolelärares pensionering; —
och får Utskottet härvid anföra, att, då allt sedan 1850—1851 års riksdag en särskild
summa varit i Rikets Ständers Riksgälds-kontor afsatt, för att bereda tillgång
till en fond för pensions-anstalter, som skulle inom stiften inrättas till folkskolelärares
pensionering, men sådana anstalter — i saknad af påräknado bidrag
från folkskolclärarno och församlingarne hittills endast i några få stift kunnat
komma till stånd, anser Utskottet, vid sådant förhållande, icke lämpligt att nu
föreslå ytterligare anslags beviljande för detta ändamål, och hemställer således,
h) att ofvannämnde framställning ej må till vidare åtgärd
föranleda.
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt, motion har Riksdags-fullmägtigen B. J.
Holmlin från Göteborgs och Bohus län, med anförande hurusom fiskeläget Fjellbacka
i Qville härad med en befolkning af flera hundrade personer, ännu saknade
annan utväg till beredande af undervisning åt de många der uppvexande barnen
än genom socknens ambulatoriska skola, som dock vore alldeles otillräcklig, hemställt,
att Rikets Ständer, i anseende till det fattiga samhällets oförmåga att i
större mån bidraga till sitt folkskoleväsendes förbättring, måtte bevilja dels för
cn gång en summa af 2,000 R:dr Runt för uppförande af ett skolhus, och dels ett
årligt belopp af 400 R:dr till lön åt en folkskolelärare. — Då emellertid det icke
kan anses åligga Statsverket att bekosta uppförandet af de för folkskolorna erforderliga
byggnader, men, hvad åter angår lärarens aflöning, Kongl. Majk, derest
Utskottets ofvan framställda förslag af Rikets Ständer godkånncs, icke lärer sakna
erforderliga tillgångar för afhjelpandet af det i detta hänseende framställda behof,
har Utskottet funnit
i) denna motion icke böra till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Siiiidhcts-Kollcgiiini och Mcdiciiial-Statcn.
G4:o. Uti en särskild till Rikets Ständer den 11 November nästlidet år
afbiten nådig Skrifvelse (N:o 51) har Kongl. Majk täckts meddela, att sedan Rikets
Ständer, med anledning af gjorda framställningar om förbättrade aflöningsvilkor
för arméens och flottans läkare samt Provincial-läkarne m. m. i underdånig
skrifvelse den 24 Februari 1858 anhållit, det Kongl. Majk måtte låta utarbeta
och till Rikets dernäst sammanträdande Ständer afgifva nådigt förslag till ett
fullständigt ordnande af såväl den militära som den civila hclsovården i riket,
hade Kongl. Majk, genom nådigt Bref den 20 Mars samma år, anbefallt dess Sundbets-kollegiuin,
att uppgöra underdånigt förslag till fullständigt ordnande af den
civila läkarevården; till åtlydnad af hvilken befallning bemälda Kollegium anmodat
Kongl. Majks samtlige Befallningshafvande att, med ledning af vissa i berörda
116
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
hänseende gifna upplysningar, föreslå de åtgärder, hvilka inom hvarje län för ändamålet
kunde anses erforderliga, hvarefter Kollegium i hufvudsaklig öfverensstämmelse
xncd do utlåtanden, hvilka Kongl. Maj:ts Betallningshafvando och af dem
hörde kommuner till Kollegium i följd häraf afgifvit, samt med särskildt afseendo
jemväl på den erfarenhet, som genom föregående regleringar af deuna del af sjukvården
hitintills vunnits, uppgjort och Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställt
ett omfattande förslag till den civila sjukvårdens ordnande. Detta förslag, som
innehåller en utförlig framställning i ämnet och med ofvanberörde nådiga Skrifvelse
blifvit i sin helhet till Rikets Ständer öfverlemnadt, afser, korteligen sammanfattadt:
— att 48 nya Provincial-lältare, hvardera med 1,500 R:dr årlig lön,
måtte anställas och inom länen fördelas; — att de hitintills varande 26extraprovincialläkare-befattningarne
måtte varda på ordinarie stat uppförda med lika löner,
som de ordinarie Provincial-]äkarne, eller 1,500 R:dr, och innehafvärne deraf, så
framt de icke tillika vore militärläkare, uppå underdånig anmälan, erhålla Kongl.
Maj:ts nådiga fullrnagt; — att vid de anslag, som anvisas för Provincial-läkare på
landsbygden måtte fästas det vilkor, att distriktets innevånare skola upplåta och
underhålla lämplig bostad vid do för läkarne fastställda stationer; — att don hitintills
medgifna föreningen af extra provincial-läkarebefattningar med bataljonsläkaretjenster
måtte upphöra, i den mån nuvarande innehnfvarne, hvilka under
tiden åtnjuta endast hitintills fastställda extra provincial-läkare-arfvodo, derifrån
afgå; — att för 15 vid olika län specificerade provincial-läkarebefattningar måtte
beviljas, utöfver ordinarie lön, en efter omständigheterna lämpad löneförbättring,
'under benämning tjenstgöringspenningar; — att Provincial-läkare erhålla lika värdighet
med den för regements-läkare sednast i nåder bestämda, jemte deremot svarande
traktamente vid embetsförrättningar; — samt att åt en Provincial-läkare
inom hvarje län måtte uppdragas att, jemte vården om eget distrikt, i egenskap
af förste Provincial-läkare, hafva det allmänna inseendet öfver länets helsö- och
sjukvårdsangclägenheter och derför åtnjuta ett särskildt arfvode af 1,000 R:dr, med
lika värdighet som Fältläkare, samt enahanda traktamente som dessa vid de förrättningar,
lian i sin egenskap af förste Provincial-läkare verkställer. Härjemte
hade Kollegium uti sitt underdåniga Utlåtande, bland annat, anfört, att en fullständig'reglering
af provincial-läkarevården, sådan att densamma för all framtid
kunde uppfylla landets behof af läkarevård, icke vore möjlig att på en gång genomföra,
enär detta behof måste blifva beroende af folkmängdens tillvext och utbredning,
stigande upplysning och deraf följande klarare uppfattning af nyttan och
nödvändigheten af en förbättrad helsö- och sjukvård, samt följaktligen ökas i jemnbredd
med landets stigande odling så i materielt, som intellektuel! afseende. —
Kollegium hade derföre icke heller ansett sitt förslag, derest detsamma vunne
Kongl. Maj:ts nådiga bifall och Rikets Ständer dertill anvisade erforderliga medel,
kunna blifva tillfredsställande längre än för den närmaste framtiden och alltså
böra betraktas endast såsom en väsendtlig och efter närvarande tidsförhållanden
lämpad förbättring i den offentliga helsö- och sjukvården — icke såsom en definitiv,
för alltid bestående reglering af denna vigtiga angelägenhet. -— Och har jemväl
Kongl. Maj:t i allmänhet ansett önskvärdt, att Kollegii förslag inom en ej alltför
aflägsen framtid måtte kunna bringas till verkställighet, men, med afseende å
Statens tillgångar samt andre svårigheter, som mötte att för närvarande genomföra
förslaget i dess helhet, funnit sig icke böra af Rikets Ständer äska andra
anslag uti ifrågavarande hänseende, än till nya löner för 12 och tjenstgöringspenningar
för o provincial-läkarebefattningar, samt arfvoden åt 24 förste provin
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
117
oialläkare; — hvilka anslagsfrågor, hvar för sig, här nodan närmare omförmälas.
Beträffande först frågan 0111 inrättande af nya provincial-läkarebeställniugar
i riket, har Utskottet — jemte den af Kongl. Maj:t, uti Dess nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, framställda nådiga begäran, att för sådant
ändamål måtte af Rikets Ständer beviljas ett årligt anslag af 18,000 R:dr, att användas
till löner för 12 nya Provincialläkare å 1,500 R:dr för hvardera — tillika
fått emottaga åtskilliga inom Riks-Stånden väckta, till Utskottet remitterade, motioner
i samma ämne, för hvilka Utskottet nu får redogöra.
Sålunda har dels inom Borgare-Ståndet Herr Lindstedt och dels hos BondcStåndct
Riksdags-fullmägtigen Matts Persson från Stockholms län, af anförda skäl,
föreslagit, att för nordligaste delen af nyssnämnda län, omfattande Frösåkers Härad
samt städerna Öregrund och östhammar m. fl. församlingar, måtte anställas
en af allmänna medel aflönad provincial-läkare med station i sistnämnde stad;
hvilken ort, enligt motionärernes tanke, vore dertill lämpligast, ej mindre med
afseende derå, att staden vöre försedd med ett väl ordnadt apothek, än äfven till
följd af stadens uti ifrågavarande hänseende särdeles fördelaktiga läge; hvartill
kommc, att, såsom ett Herr Lindstedts motion bilagdt utdrag af Magistratens i
samma stad protokoll för den 20 September 1858 utvisade, stadens innevånare,
som, efter anmodan från Kongl. Sundhets-kollegium, blifvit i ämnet hörde, dervid
åtagit sig att bereda den blifvande Provincial-läkaren kostnadsfri bostad jemte
nödiga uthus, derest han blefve inom staden stationerad.
Med anförande, hurusom till de orter i riket, hvilka vore särdeles vanlottade
i fråga om tillfället att erhålla nödig läkarevård, med skål kundo räknas det
inom Stockholms län belägna Färentuna Härad, hvars innevånare, till följd af
traktens låglåndtket, ofta utsatta för härjande febersjukdomar, hvilka påkallade hastig
läkarebjelp, för att anskaffa sådan hade att tillryggalägga en väg af 5 till
10 mil fram och åter, bar inom Bonde-Ståiulet Riksdags-fullmägtigen C. Nettelbladt
från föronämnda län framställt det förslag, att Rikets Ständer, för sin del,
måtte besluta, att en med ett mindre statsanslag aflönad extra Provincial-läkare
skall för ofvannämnda härad förordnas och bostad åt honom beredas å Svartsjö
Kongl, lustslott.
Under åberopande af Kongl. Sundhets-kollegii uti dess ofvanomförmälda
underdåniga utlåtande framställda förslag, att å Gottland måtte anställas tvänne
nya Provincial-läkare, har Riksdags-fullmägtigen Olof Lagergren från Gottlands län,
enär nämnda ö, i anseende till dess afskiljda läge, betydliga utsträckning samt
folkrikhot, vore i stort behof af tillökadt antal läkare, hemställt att, med bifall
till berörda förslag, Rikets Ständer måtte bevilja för ändamålet erforderligt anslag
af 1,500 R:dr för hvardera läkaren.
Till afhjelpande af den brist på tillräcklig läkarevård, som, enligt hvad
Riksdags-fullmägtigen Johannes Andersson från Jönköpings län uti en af honom
inom Bonde-Ståndet väckt motion anfört, förefunnes uti vestra delen al mellersta
Sverge eller landsträckan emellan Jönköping, Göteborg och Halmstad samt köpingarne
Ljungby, Wernamo och Wrigstad, hvilken landsort, med en befolkning
af öfver 150,000 personer, länge erfarit behofvet af en derinom statiouorad läkare,
har bemälde motionär yrkat, att Rikets Ständer måtte bevilja anslag till lön lör
en extra provincial-läkare med station antingen inom södra delen af Mo härad å
118
<Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123-
hemmanet Wik, der kostnadsfri bostad kunde honom beredas, eller ock inom norra
delen af Westbo härad å Gisslaveds gästgifvaregård eller annat lämpligt ställe.
Inom Borgare-Ståndet har Herr Ekman föreslagit inrättandet af ett nytt
provincial-läkare-distrikt med station i köpingen Waldemarsvik samt omfattande
denna jemte Tryserums, Gryts, Hannäs och Gusums församlingar; till stöd för
hvilken framställning motionären åberopat det föreslagna distriktets folklikhet,
detsammas aflägsenhet från närmaste läkarestation och innevånarnes beredvillighet
att förse den blifvande Provincial-läkaren med passande bostad.
Hör anställande af en extra pro vincial-läkare inom Gillberga härad af Wermlands
län, har uti cn hos Bonde-Ståndet väckt motion, Riksdags-fullmägtigen Per
Eriksson från samma län anhållit, att Rikets Ständer till denne läkares aflönande
måtte anvisa årligt anslag af 1,000 R:dr; — varande denna begäran grundad på
det uppgifna förhållande att nämnde hårad, bestående af sju socknar med en folkmängd
af omkring 17,000 personer, af hvilka en del hade 6 å 8 mil till närmaste
provincial-läkarestation, sålunda vore i stort behof af egen läkare, hvaijemte motionären
erinrat, att för den händelse den blifvande läkaren icke skulle åtnöjas
med den aflöning af 1,000 R:dr, hvarom motionären gjort framställning, häradsboorna
förklarat sig villige att, jemte anskaffande af lämplig bostad, tillika genom
egna medel åstadkomma den fyllnad i aflöniugen, som kunde finnas erforderlig.
Och har slutligen jemväl inom Bonde-Ståndet Riksdags-fullmägtigen C. J.
Svensén från Calmar län påkallat Rikets Ständers medverkan till åstadkommande
af förbättrad läkarevård inom Aspelands härad af nyssnämnda län, i hvilkeu landsort,
såsom motionären anfört, behofvet af egen läkare vore särdeles framstående;
till ådagaläggande hvaraf motionären åberopat dels häradets folkrikhet, dels ock
att, då läkarehjelp erfordrades, sådan mäste sökas på ett afstånd af 1 till 5 mil
utom häradets område, hvilket förhållande såväl i allmänhet, som i synnerhet vid
inträffande pestsjukdomar, deraf orten under de sednare åren varit hemsökt, ovilkorligen
måste vara förenadt med stora olägenheter och antagligen icke sällan
medföra de olyckligaste följder. Motionären har derföre föreslagit, att Rikets
Ständer till aflöning åt eu distrikt-läkare inom Aspelands härad med station i
Målilla eller trakten deromkring måtte bevilja ett årligt anslag af 1,500 R:dr,
samt att Kongl. Sundhets-kollogium måtte förständigas, att om anställandet af
denna läkare gå i författning.
För bedömandet af de sålunda gjorda framställningarna, och hvilka åtgärder
i anledning deraf må finnas af omständigheterna påkallade, har Utskottet ansett
sig böra här i korthet anföra do skäl, sorn legat till grund för det af Kongl.
Majit till Rikets Ständer aflåtna nådiga förslag i detta ämne. Sedan nemligen
Kongl. Sundhets-kollegium, efter en framställning af de åtgärder för hvarje län,
som af Kongl. Majits Befallningshafvande eller vederbörande kommuner uppgifvits
vara beköfliga till vinnande af en nöjaktigt ordnad läkarevård i sådant hänseende
ansett nödigt, att för hela riket inrättades 48 nya provincial-lälcarebeställningar,
hade detta underdåniga förslag vid ärendets föredragning hos Kongl. Majit, enligt
hvad det den nådiga Propositionen bilagda Stats-Råds-protokollet (pag. 50) utvisar,
väl i så måtto vunnit Kongl. Majits bifall, som Kongl. Majit funnit det svårligen
kunna bestridas, att ju icke omförmälda antal nya Provincial-läkare nu vore
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
110
eller snart skulle blifva i ganska hög grad önskvärda; men med afseende å de betydliga
kostnader en sådan tillökning af låkarepersonalen skulle medföra, äfvensom
svårigheten att på en gång få ett så stort antal platser väl fyllda, hade Kongl.
Majk funnit sig böra inskränka sin begäran om nya löner derhän, att endast dot
mest trängande, behofvet af ökad läkarevård kunde blifva afhulpet; likasom Kongl.
Majk, lör den händelse att blott ett mindre antal nya löner blefve af Rikets Ständer
beviljadt, ansett det mindre lämpligt, att fästa dessa vid bestämda orter, emedan
hända kunde, dels att vilkoren för en ny Provincial-läkares tillsättande inom
ett visst distrikt ej af dess innevånare uppfylldes, dels att sökande till en sådan
mindre lockande plats kornme att saknas, i hvilka båda fall ett anslag skulle
blifva obegagnadt, som på ett annat håll kunde med fördel användas; och har
Kongl. Maj-.t derföre önskat att de begärda lönerna för 12 nya Provincialläkare
måtto ställas till Kongl. Maj:ts disposition för att användas till läkare inom de
distrikt, Kongl. Majk, efter vederbörandes hörande, kunde pröfva skäligt bestämma.
Utan att förbise hvarken don uppoffring för Statsverket, som är förenad
med on betydligare tillökning af läkarepersonalen eller svårigheten att på en gång
få ett större antal platser väl fyllda, har dock Utskottet, — i betraktande deraf
att behofvet af en lättare tillgänglig läkarevård inom åtskilliga delar af landet är
af den angelägna beskaffenhet, att det svårligen kunde blifva på ett tillräckligen
verksamt sätt afhjelpt genom anställande under nästkommande frenne år af endast
12 nya Provincial-läkare — ansett lämpligt, att medel anvisas för 20 nya
provincial-läkarebeställningar, der sådant pröfvas vara mest bchöfligt; — och då
Utskottet icke kan bedöma, hvilka orter företrädesvis böra af denna förmån komma
i åtnjutande, har Utskottet, vidkommande de framställningar om ökad läkar personal,
som blifvit af enskilda motionärer gjorda för ofvan omförmälda särskilda
distrikter, funnit sig icke kunna lemna någon af dem sitt förord; utan bör denna
fråga, enligt Utskottets tanke, ankomma på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, då äfven
antagas kan, att de orter, som af motionärernc nises, komma att få sitt behof
af ökad läkare-personal afhulpet, i don mån sådant finnes nödvändigt och omständigheterna
i öfrigt medgifva.
Beträffande särskildt det af Herr Lindstedt och Riksdags-fullmägtigen Matts
Persson framställda yrkande, att den nya Provincial-läkare, som kunde komma att
anställas uri norra delen af Stockholms län, måtte stationeras uti staden östhammar
och således icke, såsom Sundhets-kollegium, i enlighet med Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes i länet Utlåtande, föreslagit, vid Hargs bruk, har väl Utskottet
funnit, att nämnde stad i så måtto synes vara i berörda hänseende företrädesvis
lämplig, som apothek finnes derstädes inrättadt, hvilken, för en provi ncial-läkarestation
ganska väsendtliga, fördel den andra föreslagna stationen lär sakna; —
men då Utskottet icke är i tillfälle att bedöma öfriga lokala med flera förhållanden,
som härvid jemväl böra tagas i betraktande, kan Utskottet icke tillstyrka Rikets
Ständer att häruti fatta något beslut, utan torde i denna, likasom i öfriga frågor,
rörande nya proviucial-läkarebeställningars inrättande, böra till Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning öfverlemnas att bestämma, hvarest den blifvande Provincial-läkaren
må komma att stationeras.
På grund af hvad nu är anfördt får Utskottet hemställa:
att Rikets Ständer till inrättande af nya provincial-läkarebeställningar
inom de orter i riket, der sådant är af behofvet mest
påkalladt, måtte bevilja ett årligt anslag af 30,000 R:dr, att,
under enahanda vilkor, i afseende å kommunernas skyldig
-
120
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
het att åt läkaren anskaffa kostnadsfri bostad som vid nästlidna
riksdag- stadgades, af Kongl. Maj:t användas till löner,
hvardera å 1,500 R:dr, för 20 nya provincialläkare inom de
distrikt och med de stationer, som Kongl. Maj:t, efter vederhörandes
hörande, kan finna skäligt bestämma.
65:o. I sammanhang med det ärende, hvarom nästföregående punkt handlar,
har Utskottet jemväl förehaft en hos Borgare-Ståndet väckt, till Utskottet öfverlemnad
motion, deruti Hem- Wedin hufvudsakligen antört, hurusom för nordöstra dolon
af Westmanland vore i stat uppfördt anslag till lön åt on Provincial-läkare med
station inom Öster-Wåhla härad. Detta anslag hade dock hittills varit obegagnadt,
enär innevånarne i berörde härad icke kunnat förena sig om uppfyllandet af
det genom Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 16 November 1854 för anslagets åtnjutande
föreskrifna vilkor, att lämplig hostad skulle åt läkaren vid stationen beredas,
och vore nu samma anslag, uti det af Kongl. Sundhets-kollegium afgifna
underdåniga Utlåtandet, angående den civila helsovårdens ordnande i riket, ifrågasatt
att för ofvannämnde landsort användas till lön åt en Provincial-läkare med
station i Huddunge socken. Anledning funnes emellertid att befara, det jemväl
härvid skulle möta enahanda hinder i afseende å bostads anskaffande, som förut
mött i Öster-Wåhla, och har derföre motionären, jemte uppgift, att stadsläkarebeställningen
i Sala för närvarande vore ledig, föreslagit, att ifrågavarande provincial-läkarebefattning
måtte med samma stadsläkaretjenst förenas, hvilket syntes
motionären så mycket lämpligare, som nämnde stad just vore belägen i nordöstra
delen af länet, på ett afstånd af endast 2.1 mil från Huddunge socknegräns.
I öfverensstämmelse med de af Utskottet i nästföregående punkt uttalade
åsigtcr, och då, enligt hvad af Kongl. Sundhets-kollcgii ofvanberörda underdåniga
utlåtande (pag. 23) inlicmtas, något definitivt förslag rörande ordnandet af holsovården
inom Westmanland af förekommen anledning ännu icke blifvit af Kollegium
afgifvet, har Utskottet ansett sig böra endast i så måtto förorda ifrågavarande
motion, att Utskottet hemställer,
det Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t, vid blifvande reglering af helsovårds-förhällandena inom
Westmanland, täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida för
omförmälde provincialläkare-befattning någon annan station
kan finnas mera lämplig än Öster Wåhla härad.
66:o. Såsom en erforderlig tillökning i lönen för Provincial-låkarne i de
orter, der läkaren af praktik utom tjensten endast kunde påräkna en högst obetydlig
inkomst och således för sin bergning förblefve hänvisad till sjelfva lönen,
har Kongl. Maj:t äskat ett årligt anslag af 1,500 R:dr, att emellan tre sådane
läkare, utöfver deras ordinarie lön, under benämning tjenstgöringspenningar, lika fördelas,
så att hvardera af samma belopp komme att erhålla 500 R:dr; — och då —
såsom Kongl. Sundhets-kollegium, uti sitt ofta åberopade underdåniga Utlåtande,
angående den civila helsovårdens ordnande i riket, jemväl anfört, — det synes
vara nödvändigt, att omförmälde förmån varder innehafvarne af dylika läkarebefattningar
förunnad, ej mindre för att bereda dem nödig utkomst, än äfven för
att vid inträffande ledighet finna behörige sökande till sådane tjenster, har Utskottet
ansett
ifråga
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 123.
121
ifrågavarande nådiga framställning böra af Rikets Ständer
bifallas.
67:o. För anställande inom hvarje län i riket af en förste Provincial-läkare,
med åliggande att vaka öfver allt hvad till allmänna helsö- och sjukvården inom
länet hörde, för att med full kännedom kunna tillhaudagå såväl Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande som Kongl. Sundhets-kollegium, har Kongl. Maj:t föreslagit
Rikets Ständer, att till arfvoden åt innehalvarne af berörde läkarebefattniugar,
efter 500 R:dr för hvardera, bevilja ett årligt anslag å 12,000 R:dr.
I afseende å denna, af Kongl. Sundhets-kollegii underdåniga hemställan i
ämnet föranledda anslagsfråga, har bemälda Kollegium uti sitt Utlåtande angående
helsovårdens ordnande — jemte erinran hurusom Kollegium redan tillförene, uti
flera särskilda, gång efter annan aflåtua, underdåniga skrifve]ser, framställt förslag
om inrättande af sådane befattningar, som nu åter vore i fråga, — vidare i underdånighet
anfört, att i den mån länen, genom förnyade regleringar af läkarevården,
sönderfölle uti en mängd mindre läkaredistrikter och den inom hvarje län anställda
läkarcpersonalen till nytta och beqvämlighet för allmänheten ökades, i samma mån
inträdde äfven inom denna administrationsgren behofvet af det helas sammanhållande
till enhet och ordning. Och om än Kongl. Maj:ts Befallniugshafvande, framgent
såsom hitintills, borde utöfva högsta inseendet Olver de till denna såväl som
till andra administrationsgrenar hörande tjenstemannabestyr inom länet, kunde dock
icke nekas, att det för dessa embetsinyndigheter vore en stor vinst och lättnad i
denna del af deras magtpåliggande värf, om de till biträde dervid, för rådplägning
om åtgärder, som borde vidtagas rörande länets helsovårds-angelägenheter och för
kontroll öfver sättet, huru de verkställas, egde att tillgå en med afseende derpå
specielt anställd tjensteman, hvilken endast genom ådagalagda högre kunskaper,
under föregående tjenstgöring förvärfvad erfarenhet samt visadt nit och skicklighet,
till sådan tjenst vunnit befordran; ty endast på dessa egenskaper borde
befordringsrätt till första Provincial-läkare grundas. — De omsorger, som den allmänna
vården om folkets helsa kräfde, vakandet öfver sundhetspolisen, ett noggrannt
iakttagande af kelsotillståndet och hvad derpå kunde menligt inverka, ett
säkert bedömande af sig yppande utbredda sjukdomar och farsoter, samt anordnande
af de åtgärder, hvilka till dessas hämmande kunde och borde företagas,
uppsigten öfver apothek, barnmorskor och vaccinatörer, förrättande af beväringsbesigtningar,
sakkunnigt deltagande i styrelsen öfver länets sjukvårds-anstalter,
behandlingen och besvarandet af rättsmedicinska mål och frågor, med flera hithörande
åligganden, syntes Kollegium samtlige vara af den vigt för det allmänna,
att de fordrade, om icke helt och hållet, sin egen man, åtminstone en, för hvilken
deras handhafvande och underhållandet af de kunskaper, hvarpå detta borde grundas,
icke alltför mycket undanträngdes af läkareyrkets speciela utöfning; och att
hvarje län egde åtminstone en sådan läkaretjensteman, vore ur alla synpunkter
högeligen af behofvet påkalladt. Härmed vore dock Kollegii mening ingalunda
den, att de öfrige inom länet anställde Provincial-läkare skulle fritagas från alla
ofvan uppräknade, till den allmänna helsovårdens område hörande, tjensteåligganden,
dem de till större delen, hvar inom sitt distrikt, närmast borde handhafva,
men flera bland dessa, såsom uppsigten öfver apotheken, vaccinationen, barnmorskeväsendet,
bevärings-mönstringarne m. m. och alla sådana förslager och åtgärder,
som hade afseende på hela länets gemensamma och allmänna helsovård, borde
Bih. till II. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Haft. 16
12*2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
tillkomma förste Provincial-läkaren, hvilken för öfrigt i denna sin egenskap det skulle
åligga att, genom irån vederbörande läkare infordrade rapporter och upplysningar
samt, der Kongl. Maj:ts Befallningshafvande så nödigt pröfvade, genom undersökningar
på stället taga kännedom om den allmänna helsovården samt allt hvad
dertill hörde, på sätt detta uti en blifvande nådig Instruktion närmare kundo
komma att bestämmas.
Enligt hvad det den nådiga Propositionen bilagda Stats-Råds-protokollet utvisar,
har Kongl. Maj:t ansett de af Kongl. Sundhets-kollegium uti förevarande ämno
anförda, här ofvan omförmälda, skäl så öfvertygande, att Kongl. Majit trott denna
del af Kollegii förslag icke kunna utan stor olägenhet skjutas å sido, helst om
nya stadgaudeu i afseende på sundhetsåtgärder och helsovården skulle kunna med
någon enbet och kraft göras gällande.
Utskottet kan väl icke förneka det för helsovårdens utbildande gagnande
inflytande, som Kongl. Majit med denna nådiga framställning afsett att bereda; men
då de göromål, som skulle komma att åligga de ifrågavarande tjcnstemännen i
deras egenskap af förste Provincial-läkare, till större delen äro af den beskaffenhet,
att de redan ingå i hvarje Provincial-läkarebefattning, har Utskottet funnit det
kunna ifrågasättas, huruvida icke det åsyftade ändamålet kan vinnas utan att Staten
derför behöfver vidkännas särskilda uppoffringar. I betraktande häraf och då
Utskottet trott, att de för detta ändamål afsedda medel skulle lämpligare användas
till inrättande af nya Provincial-läkarebeställningar, der sådana finnas vara
af behofvet mest påkallade, i öfverensstämmelse hvarmed Utskottet ock uti föregående
64 punkten af detta Utlåtande tillstyrkt Rikets Ständer beviljandet af anslag
för ätta Provincial-läkaretjenster utöfver det antal, Kongl. Majit behagat föreslå,
har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte förklara sig ej finna skål att till
förevarande nådiga framställning lemna bifall.
68:o. För Farmaceutiska institutet beviljade Rikets sednast församlade Ständer
ett årligt anslag af 3,750 Ridr, att under innevarande statsreglerings-period
utgå, med vilkor, att Apothekare-societeten skulle med lika belopp till Institutet
årligen bidraga; — och enär, enligt hvad uti Stats-Råds-protokollet (pag. 51.) meddelas,
denna förbindelse blifvit af nämnde Societet fullgjord, samt Kongl. Sundhetskollegium
vitsordat, att berörde läroanstalt, under den sedan sista riksdagen förflutna
tiden, behörigen uppfyllt sin bestämmelse och gagnat den undervisningsgren,
som utgjorde dess föremål, har Kongl. Maj:t i nåder bifallit den af bemälda Kollegium
tillika gjorda underdåniga hemställan, att nådig Proposition måtte aflåtas
angående omförmälda anslags oförändrade bibehållande.
I anledning häraf och med afseende på angelägenheten af ifrågavarande
institutions behöriga uppehållande, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte medgifva, att det vid sistlidna riksdag
för Farmaceutiska institutet beviljade anslag må fortfarande
få utgå under förut stadgade vilkor.
69:o. Med anförande hurusom till den klass af tjenstemän, hvars löneförmåner
ingalunda motsvarade de åligganden och de anspråk från det allmännas
sida, som vore med deras befattning förenade, i främsta rummet borde räknas
Djurltikarne, hvilka vore å stat uppförde med en aflöning af eudast 300 R:dr R:mt,
ett arfvode så ringa, att knappast någon enskild tjenare numera kunde dermed
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
123
finna sig belåten, har, uti cn hos Borgare-Ståndet väckt motion, Herr Boman
föreslagit, att å stat anställde djurläkares årliga lön måtte till 500 It:dr förhöjas;—-  och då Djurläkarnes nuvarande aflöning, äfven med de enskilda bidrag, som under
vanliga omständigheter kunna åtfölja tjenstens utöfvande, onekligen synes vara
alltför knapp för att bereda en anständig tarflig bergning, har Utskottet, med
afseende jemväl å det vigtiga rum bland landtmanna-näringar, boskapsskötseln i
vårt land sträfvar att intaga, samt det gagnande inflytande skicklige och nitiske
Djurläkare dervid äro i tillfälle att utöfva, funnit det vara af behofvet påkalladt,
att ifrågavarande tjonstemäns lönevilkor något förbättras. På grund häraf och
enär den af motionären i sådant liänseendo föreslagna förhöjning synts Utskottet
lämplig, får Utskottet hemställa,
att de å stat uppförde Djurläkarnes arfvodeu, nu utgörande
300 R:dr, måtto bestämmas att, från och mod början af nästa
statsreglerings-period. utgå med 500 R:dr; — kommande, i
följd af denna förhöjning, det å Riks-staten upptagna anslaget
för Sundhets-kollegium och Medicinal-stateu att ökas med
4,800 R:dr.
70:o. Uti cn äfven hos Borgare-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad,
motion har Herr Brun anfört, hurusom få orter i landet vore så vanlottade i
afseende å Veterinär-läkare, som provinsen Helsingland. Visserligen funnes en
sådan läkaro inom länet anställd, men denne vore stationerad inom cn annan
provins uti länets residensstad Gefle, på ett afstånd af 15 mil och derutöfver från
de mellersta delarne af Helsingland, och således nästan utan all nytta för denna
provins. Af de båda till ett län förenade landskapen vore Helsingland det ojemförligt
större, enär dess vidd utgjorde icke mindre än 132 qvadratmil med en befolkning
af omkring 90,000 innevånare, deraf största delen vore jordbrukare och
egde en mängd kreatur. Redan dessa omständigheter syntes tillräckliga att ådagalägga
behofvet inom ifrågavarande provins i allmänhet af åtminstone en egen
Veterinär-läkare; men härtill komme ytterligare, att samma behof måste vara så
mycket mera framstående, som i berörde landsort, måhända mera än inom någon
annan del af riket, vissa svårare hästsjukdomar vöre gängse, bland hvilka i synnerhet
den så kallade springorms-sjukdomcn årligen förorsakade betydlig skada.
På grund af dessa förhållanden har motionären föreslagit, att Rikets Ständer
måtte bevilja anslag till en vanlig lön för anställande inom Helsingland af en
Veterinär-läkare, med station å den ort inom provinsen, som af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, efter pröfning af sig dervid företeende omständigheter, framdeles
kunde bestämmas.
De af motionären anförda förhållanden synas väl utmärka, att provinsen
Helsingland torde hafva behof af egen Veterinär-läkare; men då, såsom motionären
antydt, någon viss station för den föreslagno nya läkaren ännu ej är utsedd,
samt Utskottet icke är i tillfälle att derom afgifva förslag, har Utskottet, med
afseende å det mindro fullständiga skick, hvari frågan sig sålunda befinner, ansett
sig
icke kunna motionen till bifall hos Rikets Ständer förorda.
7l:o. Vidare harrgenom en i Bonde-Ståndet väckt motion Riksdags-fullmägtigen
Lars Olsson från Stora Kopparbergs län till Rikets Ständers behjertande
framställt den brist på nödigt läkarebiträde inom Wenjans socken, som, enligt hvad
124
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
motionären anfört, borde göra donna jemväl af naturen i så många hänseenden
vanlottade församling till ett värdigt föremål för Rikets Ständers välvilja. Med
en folkmängd af mer än 1,700 personer samt på ett afstånd af 91 mil från närmaste
läkarestation och 5V mil trän närmast boende examinerade barnmorska, kunde
den fattiga församlingens medlemmar vid inträffande behof svårligen erhålla läkarohjelp,
när den som bäst behöfdes. Detta hade ock, såsom en längre tids alltför
sorgligt vunna erfarenhet bekräftat, vållat, att flera menniskolif, i brist på läkarevård,
gått förlorade. Med stöd af dessa förhållanden och då det mest trängande
behofvet skulle, åtminstone i någon mån, kunna afbjelpas genom anställande inom
församlingen af en barnmorska, men församlingen saknade förmåga att sjelf helt
och hållet aflöna en sådan, har motionären, under åberopande af sina kominittenters
derom allmänt uttalade önskan, anhållit att Rikets Ständer måtte anvisa ett
årligt anslag af 150 R:dr, att användas till bidrag för aflönandet af en examinerad
barnmorska inom förberörde församling.
Utskottet kan väl icke bestrida, att behofvet af läkarevård inom Wenjans
församling torde, på sätt motionären anfört, vara ganska behjertansvärdt, men finner
dock betänkligt, att understödja omförmälda motion, enär härvid måsto tagas
i betraktande, att barnmorskors aflönande är en angelägenhet öfverlemnad åt kommunen
att besörja, och hvarför allmänna medel således icke böra tagas i anspråk.
Härtill kommer ock, att då uti förevarande fall all utredning saknas om det belopp,
hvarmed församlingen kan till aflönande af den ifrågaställa barnmorskan bidraga,
Utskottet icke är i tillfälle att bedöma, i hvad mån det äskade anslaget må vara
för ändamålet tillräckligt. I följd häraf anser således Utskottet sig
ej "kunna till bifall hos Rikets Ständer förorda ifrågavarande
motion.
Carolinska Hodico-Chirurgiska Institutet.
72:o. I afseende på den medicinska undervisningens ordnande hafva Rikets
sednast församlade Ständer under den 10 December 1857 till Kongl. Maj:t aflåtit
en underdånig skrifvelse, af det hufvudsakliga innehåll, att Rikets Ständers uppmärksamhet
blifvit fästad derå, att berörda undervisning för närvarande meddelades
vid trenno läroverk, nemligen det Carolinska Medico-chirurgiska institutet i
hufvudstaden samt de Medicinska Fakulteterna vid universiteten i Upsala och Lund,
af hvilka det förstnämnda väl vore det fullständigaste, men äfven det i behof af
flera lärareplatser; att denna den medicinska undervisningens fördelning på flera
läroverk visserligen vore af vigt, till förekommande af ensidighet och för undervisningens
fullkomnande genom täflan; nion att såsom lärokurserna vid dessa särskilda
undervisningsverk nu vore ordnade, blefve den medicinska kursen onödigtvis
i hög grad förlängd och fördyrad; att således en ändamålsenligare samverkan
mellan dessa läroverk borde tillvägabringas, för vinnande af deras gemensamma syftemål,
samt att äfven de materiela hjelpmedlen skulle såväl i hufvudstaden, i ännu
högre grad än hittills skott, tillgodogöras, som ock i universitetsstäderna kunna,
genom att rätt begagnas under en lämplig period af don medicinska lärokursen,
blifva af större nytta för undervisningen; samt att Rikets Ständer, som ansågo det
vara af vigt, att det antydda ändamålet i möjligaste mån ernåddes, men icke voro
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
125
i tillfällo att föreslå sättet bärför, i underdånighet anhöllo, det Kongl. Majit täcktes
genom en Kommitté af sakkunnige män låta uppgöra förslag i den åsyftade
riktningen samt, efter nådig pröfning deraf, vidtaga de åtgärder, som för ändamålets
vinnande kunde finnas lämpligast. Den Kommitté, som i anledning häraf
blifvit nedsatt, har, uti afgifvet underdånigt Betänkande, föreslagit, att, med indragande
af såväl do vid universiteterna i Upsala och Lund befintliga medicinska fakulteter,
som af Kongl. Carolinska Medico-chirurgiska institutet, ett enda medicinskt
läroverk inrättas i Stockholm, för hvars behof således alla do vid förenämnda
undervisningsanstalter befintliga inrättningar och materiela hjelpmedel, såvidt
möjligt vore, skulle komma att användas; livarjemto Kommittoradc, med afseende
å de möjliga svårigheter eller oförutsedda hinder, sorn kundo komma att verka
fördröjande på verkställigheten af detta förslag, i underdånighet framställt ett iuterimsförslag,
med syftemål att för deu närmaste framtiden afhjelpa de mest känbara
och öfverklagade bristerna i den medicinska undervisningen såsom den för
närvarande är ordnad.
I detta ämne har Utskottet, genom remisser från vederböraudo Riks-Stånd,
fått emottaga motioner, som blifvit väckta dels hos Borgare-Ståndet af Herr Lovén
och dels inom Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen Per Erik Andersson från
Westmanlands län, hvilka motionärer, enär frågan om den medicinska undervisningens
ordnande ännu icke hos Kongl. Majit vunnit den utredning, att nådig Proposition
i ämnet kunde vid donna riksdag med någon säkerhet förväntas, funnit
sig föranlåtna att — på det Rikets Ständer emellertid måtte blifva i tillfälle att
vidtaga de åtgärder i berörda hänseende, som på Rikets Ständer kunde ankomma,
— såsom egna motioner upptaga och Rikets Ständers pröfning underställa det af
förenämnda Kommitté afgifna förslag, angående inrättande af ett enda medicinskt
läroverk för hela riket; till stöd för hvilken framställning motionärerna hufvudsakligen
åberopat do skäl, som äro uti Kommittéens ofvanberörda, till trycket befordrade,
underdåniga Betänkande fullständigt anförde, äfvensom motionärerne, i afseende
å grunderna och sättet i öfrigt för det nya läroverkets organisation, hänvisat
till samma Betänkande.
Härjomte och för den händelse att detta förslag icke skulle blifva af Rikets
Ständer antaget samt undervisningen i medicinen således, fortfarande såsom hitintills,
komma att meddelas vid tvenne läroverk, har Herr Lovén fästat uppmärksamhet
å nödvändigheten deraf, att det fullständigaste bland dessa läroverk, nemligen
Carolinska Medico-chirurgiska institutet, erhölle den tillökning i lärarepersonal,
som undervisningen derstädes oundgängligen kräfdo; och har derföre bemälde motionär,
såsom ett alternativ till dess ofvanberörda förslag, hemställt, att på institutets
stat måtte uppföras 4,000 Ridr till inrättande derstädes af en profession i fysiologi
samt 3,000 Ridr för två nya adjunkturer, den ena i pediatri och den andra i psykiatri,
med hvilken sednare lärareplats skulle förenas skyldighet för innehafvaren
att tillika vara öfverläkare å det nya hospitalet vid Conradsberg och derstädes kliniskt
undervisa i sinnessjukdomarnes behandling.
Afven hos Ridderskapet och Adeln är genom en af Friherre G. von Duben
väckt motion, som blifvit med förord af Grefve Henning Hamilton till Utskottet
öfverlemnad, framställning gjord om inrättande vid Carolinska institutet af ofvanomförmälda
två adjunkts-beställningar; och har, för ådagaläggande af dessa lärareplatsers
behöflighet, motionären, utom annat, åberopat de motiver, hvarå det af
meranämnde Kommitté afgifna såkallade intcrimsförslag, i hvad det Carolinska institutet
afeer, sig grundar och som finnas utförligt framställde uti Kommittéens
126
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 123,
underdåniga Betänkande, hvarest båda ifrågavarande ndjunkturer angifvas såsom
under alla förhållanden nödvändiga; — hvarförutan Herr Lovén, beträffande den
nya professionen i fysiologi, hvilken icke ingår uti samma förslag, erinrat, att hvad
som, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och
behof, vore anfördt till stöd för inrättandet af en sådan lärostol vid universitetet
i Upsala, egde sin fulla tillämpning på Carolinska institutet.
Då Kongl. Maj:t ännu icke till pröfning förehaft de förslag till den medicinska
undervisningens ordnande, sorn den, i följd af Rikets sednast församlade
Ständers underdåniga skrifvelse i ämnet, i nåder förordnade Kommitté afgifvit, och
då Utskottet, i anledning häraf uti 24:de punkten af detta Utlåtande föreslagit,
det Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att vid nästkommande riksmöte
få af Kongl. Majit emottaga nådig framställning angående do kostnader, som skulle
erfordras för inrättandet af ett fullständigt medicinskt läroverk i Stockholm, finner
Utskottet sig
a) ej kunna tillstyrka någon särskild åtgärd i anledning
af Herr Lovéns motion, såvidt densamma afser nyssnämnda
fråga.
Vidkommande åter det af samma motionär alternativt framställda, af Friherre
von Döben jemväl upptagna förslag om medels anvisande för 2:ne nya adjunkturer
vid Carolinska institutet, så enär dessa befattningar äro af oftanämnde Kommitterade
hänförda till do för den medicinska undervisningens ordnande oundgängligen
nödvändiga nya lärareplatser, och då Utskottet anser det vara af synnerlig
vigt, att åtminstone de mest angelägna behofven för det medicinska läroverket i
Stockholm varda utan uppskof afhjelpta, får Utskottet hemställa,
b) att för inrättande vid bemälda Institut af 2:ne nya
adjunkts-befattningar — i pediatrik och i psykiatri — måtte
beviljas ett anslag af 1,500 R:dr för hvardera, eller tillsammans
3,000 R:dr.
Deremot och då den af Herr Lovén föreslagna nya profession i fysiologi
vid samma institut — såsom icke ifrågaställd af bemälde Kommitterade — torde
kunna antagas vara mindre angelägen, anser Utskottet
c) omförmälda motion i denna del ej böra af Rikets Ständer
bifallas.
73:o. Uppå derom af Professorcrne vid ofvannämnda Institut gjord underdånig
anhållan, som blifvit af Kongl. Sundhets-kollegium förordad, har Kongl.
Majit uti sin nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, af Rikets
Ständer äskat beviljandet af följande förhöjningar i anslaget för samma institut,
nemligen:
för vård, underhåll och förökande af Institutets bibliothek, samlingar och inventarier
m. m. från 1,800 till 2,200 Ridr eller Ridr Rimt 400: —
för laboratorium från 300 till 900 R:dr eller „ „ 600: —
samt för Artis Obstetricim adjunkten utöfver dess nuvarande
lön, sorn utgör 1,500 Ridr, ett årligt arfvode af ... . „ „ 500: —
eller en tillökning i institutets stat af tillhopa Ridr Runt 1,500: —
För att ådagalägga, att denna anslagstillökning är för Institutet af behofvet
påkallad, hafva dess Professorer i underdånighet anfört: att ringheten af anslaget
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
127
för institutets bibliothek m. m., hvilket anslag alltsedan år 1841 bibehållits oförändradt
vid dess nuvarande belopp, 1,800 R:dr, under de sednare tiderna töranledt
betydliga inskränkningar, i samma måu medicinska arbeten fördyrats och deras antal
ökats, äfvensom underhållet af do vidsträckta anatomiska och pathologiska
samlingarna genom förhöjda priser på sprit, glas och materialier af alla slag årligen
försvårats, så att dessa för läkekonstens studium så vigtiga samlingar skulle
komma att råka i stillastående eller förfall, derest icke den itrågaställda anslagstillökningen
af 400 R:dr beviljades; — att, beträffande vidare anslaget till kemiska
laboratorium, samma anslag, hvilket i 1841 års stat bestämdes till 300 R:dr och
sedan dess varit oförändradt, länge visat sig otillräckligt, men att behofvet af dess
ökande för närvarande vore större än någonsin, enär luborationerna redan nu till
stor del upptoges och framdeles efter all sannolikhet komme att ännu mera upptagas
af undersökningar, som stöde i sammanhang med den kliniska undervisningen,
hvarigenom kostnaderna ej obetydligt ökades; — samt slutligen, hvad angår
den äskade förbättringen i artis obstetriciae adjunktens lönevilkor, att denna lärares
många och trägna göromål, ej mindre vid sjelfva undervisningen, än ock vid
tillsynen och förvaltningen af allmänna barnbördshuset, som, enligt författningarne,
utan särskild ersättning är med lärarekallet förenad, gåfve honom billiga anspråk
på att erhålla samma lön, som vid nästlidna riksdag tillerkändes anatomie- och
chemie-adjunkterne, helst han, i full likhet med dem, icke kunde, till följd af tjenstens
utsträckta fordringar, genom enskild praktik bidraga till sin utkomst.
På grund af dessa jemte öfriga, till stöd för den ifrågavarande nådiga framställningen
uti Stats-Råds-protokollet (pag. 52 och 53) fullständigare anförda, skäl,
har Utskottet ansett sig böra tillstyrka
att den af Kongl. Majit i nåder föreslagna auslagstillökningen
uti Carolinska institutets stat, tillhopa 1,500 R:dr årligen,
måtto af Rikets Ständer beviljas, att för ofvan uppgifna ändamål
användas.
Bambördshnsen.
74:o. I afssende å allmänna barnbördshuset i Stockholm har Kongl. Majit
begärt att, till aflönande af en under nästlidot. år vid denna inrättning särskildt
antagen så kallad instruktions-barnmorska, med åliggande att, jemte bestridandet
af närmaste sjukvården å den åt barnmorske-läraren upplåtna afdelning af barnbördshuset,
biträda denne vid elevernas undervisning, Rikets Ständer måtte bevilja
ett årligt anslag af 450 Ridr; — och enär, såsom af det i den nådiga Propositionen
åberopade Stats-Råds-protokollet (pag. 54) och Kongl. Snndhets-kollegii
dor anförda yttrande närmare inhemtas, en biträdande barnmorska är för undervisningen
vid ifrågavarande institution af väsendtligt behof påkallad samt, enligt
hvad jemväl upplyst år, inrättningen saknar medel för biträdets aflönande,
torde omförmälda nådiga framställning böra af Rikets Ständer
bifallas.
75:o. Efter underdånig anmälan af Kongl. Sundkets-kollegium, att sedan
läraren vid Barnmorske-undervisnings-anstalten i Göteborg, utöfver honom förut åliggande
undervisnings-skyldighet, jemväl erhållit uppdrag att derstädes bestrida un
-
128
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
dervisningen i den instrumentala barnförlossningskonsten, denna befattning’ toge
hans verksamhet så i anspråk, att det arfvode han hitintills åtnjutit, 1,000 R:dr,
numera vore otillräckligt, helst med afseende på den under sednare åren ökade
lefnadskostnaden i förenämnda stad, har Kongl. Majit, — som, på grund at hvad
bcmälde Kollegium sålunda i underdånighet anfört, funnit ifrågavarande lärare
böra för sitt ökade åliggande vid undervisningen erhålla någon förhöjning i arfvode
—■ i sådant hänseende föreslagit, att lönen för samme lärare måtte bestämmas
till 1,500 R:dr, dertill således fordrades ytterligare anslag å 500 Ridr; — och
får Utskottet tillstyrka,
att den äskade anslagstillökningcn måtte af Rikets Ständer
beviljas.
Orthofiedisna institutet.
76:o. Enär detta institut fortfarande vore i behof af det vid nästlidna riksdag
institutet beviljade årliga anslag å 8,250 R:dr samt de dervid fästade vilkor
blifvit af institutet behörigen uppfyllda, har Kongl. Majit, i enlighet med Sundhetskollegii
underdåniga hemställan, begärt, att samma anslag måtte på enahanda vilkor
som hitintills få fortfarande utgå; — till hvilken nådiga framställning Utskottet
jemväl
tillstyrker Rikets Ständers bifall.
Vctcrinär-itiriittiiiiigarne i riket.
77:o. Uppå af Direktionen för Veterinär-inrättningen i Stockholm gjord underdånig
anhållan, det Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig framställning
om ny stat för nämnde inrättning, har Kongl. Majit, efter infordrande
af Dess Sundhets-kollegii underdåniga utlåtande öfver det af bemälde Direktion
i sådant hänseende tillika afgifna underdåniga förslag, i nåder äskat, att för samma
inrättning måtte beviljas följande dels förhöjningar i redan befintliga, dels nya
anslag, nemligen:
föy tre professorer, lönförhöjninng från 2,400 till 3,200 Ridr
hvardera Ruut Ridr
för en adjunkt, förhöjning från 1,200 Ridr till 1,500 Ridr .
för räkenskapsföraren, arfvodes-tillökning från 200 till 500 Ridr
för protokollsföraren, nytt anslag
för instruktionssmeden, förhöjning från 900 till 1,200 Ridr
för två drängar, förhöjning från 300 till 450 Ridr, eller 150
Ridr för hvardera
för byggnadernas underhåll, nytt anslag
till diverse utgifter såsom böcker, instruinonter, arbetshästars
och inventariers anskaffande och underhåll, ved, ljus,
skrifmaterialier, djur för undervisningen, m. m. förhöjning
från 2,170 Ridr till 4,000 Ridr
eller tillhopa Rimt Ridr 6,580:
sorn
eller
800
Ridr för
Rdr
2,400: —
99
99
300: -
99
300: -
»
99
150: -
99
99
300: —
x>
99
300: -
99
99
1,000: —
yy
>9
1,830: —
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
129
som sålunda skulle utgöra deu ai' Kongl. Majit nödig ansedda tillökningen uti inrättningens
nuvarande stat.
At den utredning angående förevarande anslagsbekof, som finnes uti det den
Kongl. Propositionen bilagda 8tats-Ilåds-protokollet (pag. 55—59) meddelad, har
Utskottet inhemtat, bland annat, att det af direktionen lör ifrågavarande inrättning
utlåtna underdåniga förslag till stat innefattade en auslags-tillökning å 14,800
R:dr, men detta förslag hade Kongl. 8undhcts-kollegium, uti sitt deröfver afgifna
underdåniga utlåtaude, ansett kunna tåla någon jemkning och åtskilliga föremål
al mindre angelägen beskaffenhet derifrån uteslutas; och hade samma förslag derefter
blifvit af Kongl. Majit än ytterligare nedsatt till hvad Kongl. Majit, på sätt
ofvan omförmäles, uti sin nådiga Proposition för inrättningen begärt.
Beträffande särskildt den ifrågaställda förhöjningen af^professorernes och
och adjunktens aflöning, hade direktionen fästat uppmärksamhet å svårigheten att
för lärarebeställningarne vid inrättningen erhålla, än mer att vid densamma lästa,
personer med erforderlig allmän bildning och särskild sakkännedom, så framt deni
betoges utsigt att inom denna verkningskrets vinna den nödiga utkomst, de hade
skäl att påräkna, helst andra möjligen angenämare vägar stöde dem öppna. Då
likväl, såsom direktionen vidare antort, för utbildningen af de vetenskaper, som
vid inrättningen idkas, äfvensom lör undervisningen vore af största vigt, att icke
ständiga ombyten af lärarepersonalen egde rum, måste de nuvarande låga lönerna
hafva en menlig inverkan både pä deu vetenskapliga utvecklingen och på
undervisningen. Af de förändringar, som med denna sednare redan vore vidtagne,
hade blifvit en följd att läraren erhållit ökade göromål, dels genom utsträckt föreläsningsskyldighet,
dels genom dem åliggande ledning af de praktiska öfningarne,,
som jemväl blifvit tillökade, hvilket åter vållat, att lärarues tid blifvit genom arbete
inom inrättningen i möjligaste måtto upptagen, så att för dem ringa eller
ingen utsigt funnes lör handen, att kunna utom densamma bereda sig den erforderliga
fylinadeu för lelhadskostnadens bestridande. På grund häraf och då mcranämndc
lärare mäste i afseende å kunskaper och praktisk duglighet vara fullt
jemförlige med lärare vid uuiversiteterua ocn teknologiska institutet, hade direktionen
i underdånighet föreslagit, att lönerna för ifrågavarande lärare måtte bestämmas,
lör Professorerno till 4,UUU it:dr och lör adjunkten till 2,UDO Kidr årligen.
Denna åsigt delades emellertid icke af Kongl. bund het s-kollegium, sorn väl
funnit en löneförbättring vara af noden, men dä Veterinär-inrättningens Professorer,
enligt Kollegii mennig, vore närmast jemiorlige med Professorerue vid Carolinska
Mcdico-cliirurgiska institutet, hvilka i ärlig lön åtnjuta, de äldre 4,UDO Ilidr
och de yngre 3,500 ilidr, hade i öfverensstämmelse härmed och i betraktande deraf,
att lärår ne vid Veterinär-inrättningen vore försedda med boställen, Kollegium hemställt,
att Professo reimes loner, sorn nu utgöra 2,400 ilidr, måtte förhöjas tili eudast
3,500 iiidr; hvarjemte Kollegium erinrat, att, då adjunkten numera vore befriad
från honom förut åliggande skyldighet att föra protokollet vid direktionens
sammanträden, haus aflöning icke kunde behöfva bestämmas högre än till 1,500
Ilidr, hvarigenom en skälig förhöjning af 300 Ilidr blefve honom förunnad. Och
har Kongl. Majit — jemte tiilkänuagifvande att, då det icke kunnat förbises, att
lärare oell betjening vid Veterinär-inrättningen jemförelsevis varit svagt atiönade,
Kongl. Majlis täckts de tväune sednare åren bevilja dem en tillfällig lön-förbättring,
nemligen för Professorerna af 800 ilidr hvardera och adjunkten med 300
Ilidr — ansett denna tillökning kunna tillsvidare och intilldess inrättningen erBih.
till K. St. Fröt. 1 död & 1666. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 16 lldft. 17
130
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
hållit en större utveckling- vara någorlunda tillfredsställande, oell derföre icke gjort
framställning om större löneförhöjning för desse lärare.
Då Utskottet af hvad sålunda och i öfrigt förekommit funnit sig öfverty
gadt,
att den af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjning i lönerna för Professor erne
och adjunkten vid Yeterinär-inrättningen i Stockholm är af verkligt behof likasom
jemväl af billigheten påkallad, och då äfven öfriga af Kongl. Majit ifrågaställda
dels förhöjningar i redan beviljade, dels nya anslag — såsom af Stats-Råds-protokollct
kan närmare inhemta», — samtlige synas vara för inrättningen och dess
särskilda förhållanden af angelägen beskaffenhet, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer, med bifall till ifrågavarande nådiga framställning,
måtte för berörda inrättning bevilja en anslagstillökning
af tillhopa 6,580 R:dr årligen, att användas till de i den
nådiga Propositionen uppgifna, här ofvan omförmälda föremål.
78:o. Vidare är, till förbättrande aflärarnes vid Veterinär-inrättningen i Skara
lönevilkor, af Kongl. Majit begärdt ett årligt anslag af 2,000 R:dr — i afseende
hvarå ofta åberopade Stats-Råds-protokoll (pag. 62 och 63) innehåller, att direktionen
för nämnde inrättning bos Kongl. Majit i underdånighet anmält, hurusom
föreståndaren derstädes icke hade annan lön åt sig anslagen, än den afkastning
han kunde skörda af sitt boställe, utgörande omkring 100 tunnland jord i åker
och äng vid Brogården samt af en obetydlig qvarn på landet, hvaremot han måste
ansvara för gårdens särdeles tryckande onera och ikläda sig liusröte-ansvar för
alla till hans ekonomi hörande byggnader; att andre lektor hade 1,000 Ridr af
statsmedel i lön samt ett obetydligt hus i Skara och |:delar af ett rusthåll på
landet såsom boställe; att adjunktens aflöning belöpte sig endast till 500 Ridr at
statsmedel och två rum vid Brogården såsom bostad, och att instruktions-smeden
hade 90 Ridr at inrättningens kassa i lön jemte fria rum vid Brogården. Att inrättningens
fordna lärare kunnat berga sig med dessa löner, hade direktionen funnit
förklarligt endast derigenom, att de, samtidigt med deras tjenstcr vid inrättningen,
innehaft andra befattningar, deraf de hufvudsakligast haft sin utkomst.
Detta förhållande hade emellertid numera upphört, så att de nuvarande lärarno
odeladt cgnade sin tid och sina krafter åt veterinär yrket; och då det vöre billigt
att medel anvisades till deras bergning, hade direktionen, med stöd af det sålunda
anförda, i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit behagade till Rikets (Ständer
aflåta nådig Proposition om anvisandet till löneförbättringar för inrättningens lärare,
utöfver hvad de för det närvarande innehade, af ett anslag på ordinarie stat
af 3,700 Ridr, att emellan förenämnde 4 lärare på uppgifvet sätt fördelas. Denna
ansökning hade Kongl. Sundhets-kollegium i underdånighet förordat, likasom vid
nådig pröfning af ärendet Kongl. Majit funnit fullt antagligt, att en löneförbättring
åt lärarn c vid ifrågavarande inrättning vore behöflig; men då dels denna,
ursprungligen genom donation af enskild man grundade, austalt vore af så väsendtligt
gagn för kringliggande landsort, att denna skäligen borde till dess uppehållande
bidraga, dels ock uppgift saknades, såväl angående den inkomst föreståndaren
af det honom anslagna boställe åtnjöte, som ock rörande afkomsten af det
andro lektorn tilldelade fidela rusthåll, hade Kongl. Majit ansett sig icke böra
ansökningen i vidsträcktare mån bifalla, än att Kongl. Majit föreslagit Rikets
Ständer, att för merberörde veterinär-inrättning bevilja en tillökning i dess anslag
af 2,000 Ridr årligen, att af Kongl. Majit, efter direktionens hörande, emellan lärarue
fördelas.
Stata-Utskottets Utlåtande N-.o 123. 131
I betraktande af livad sålunda blifvit härutinnan anfördt, har Utskottet
funnit sig böra
tillstyrka beviljandet af ifrågavarande anslagsförhöjning.
Svenska Akademien.
70:o. Enär Akademiens ordboks-arbete, till hvars fortsättande Rikets Ständer
från och med 1854 beviljat ett årligt anslag af 3,750 R:dr, att utgå intill slutet
af nästinstundande år, ännu komtne att en längre tid oförändradt fortgå, samt
berörda anslag, äfven sedan en Ordbok kunnat af akademien utgifva», måste blifva
behöfligt, såvida ej akademien skulle nödgas afbryta eller åtminstone inskränka
sin verksamhet, i hvilken arbetet för Ordbokens riktande och fullkomnande alltid
kommc sitt ingå såsom en ganska väsendtlig del, hvarföre någon anledning icke
syntes förefinnas, att det åt akademien redan beviljade anslag kunde utan skada
för språkodlingen och vitterbeten framdeles förminskas, har Kongl. Maj.t föreslagit
Rikets Ständer att, utöfver akademiens nuvarande ständiga anslag, utgörande
2,250 R:dr, å ordinarie stat uppföra jemväl det för ofvanomförmälda ändamål särskildt
beviljade tillskottsanslagct å 3,750 R:dr, hvarigenom ordinarie anslaget för
akademien således kommc att uppgå till 0,000 R:dr årligen.
Enligt hvad Akademien underdånigst anmält uti en den 10 Juni nästi idet
år afbiten skrifvelse, för hvars innehåll är uti Sta ts-Råds-prot okol let (pag. 05 och
00) fullständigare redogjordt, bade otvanberörde ordboks-arbete numera sålunda fortskridit,
att af den förberedande ordboksstammen, sorn vid den sednast afgifna berättelsen
var inskrifven till och med bokstafven K, och då upptagit tillsammans
1,120 ark och 28,553 artiklar, ytterligare blifvit uppsatta bokstäfverna L till och
med R, upptagande 087 ark och 22,500 artiklar, äfvensom språkprof-samlingen blifvit
ökad med 31,000 nya språkprof; och hade professoren Hagberg, som hitintills
varit sysselsatt med förberedande delar af sitt arbete, nu öfvergått till sjelfva hufvudredaktioncn.
Derjemte och under åberopande af hvad akademien förut i underdånighet
anfört i afseende å arbetets omfattning och omöjligheten att på förhand
bestämma tiden för dess fullbordan, hade akademien uti berörda skrifvelse vitsordat
nödvändigheten deraf, att det till slutet af nästkommande år beviljade anslag
kunde jemväl framgent påräknas till arfvode åt hufvudredaktör och erforderliga
biträden, samt i öfrigt erinrat hurusom en minskning af detta anslag skulle verka
desto mera hämmande för arbetets fortgång, som detsamma allt ifrån början med
750 R:dr Runt understigit hvad akademien ansett vara det minsta, hvarmed arbetet
kunde företagas, hvarföre akademien af audra och för vittra ändamål afsedda
medel nödgats fylla bris,ten.
Erkännande vigten af do skäl, som sålunda förånledt högstberörda nådiga
framställning, tillstyrker Utskottet,
det Rikets Ständer måtte medgifva att, utöfver det ständiga
anslag, hvaraf Svenska akademien nu är i åtnjutande, eller
2,250 R:dr, å ordinarie stat uppföres det, för ordboks-arbetcts
fortskvndande för viss tid beviljade årliga anslagsbelopp af
3,750 R:dr; dock med fortfarande förbindelse för akademien
att angående samma arbetes fortgång inför Kongl. Maj:t afgifva
underdånig redogörelse.
132
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
Vetensk a ps • A kadciuien.
80:o. Af ofta åberopade Stats-Råd s-pro t okol 1 (pag. 66 oell 67) inhemtas, hurusom,
sedan Rikets Ständer -vid sistlidne riksdag för meteorologiska observationers
anställande på särskilda orter inom riket beviljat en summa af 6,000 R:dr
årligen, att utgå under innevarande statsreglerings-period, Yetenskaps-akademien i
underdånig skrifvelse den 11 Juli nåstlidet år anmält, att, sedan med det särskildt
för en gång anvisade belopp till meteorologiska instrumenter m. m., sådana blifvit
anskaffade, justerade och till observatörcrne öfversända, de vigtiga observationerna
blifvit på ett, såsom akademien hoppades, ändamålsenligt sätt öfver hela landet
ordnade, men derjemte tillkännagifvit, att samma observationer icke skulle kunna
regelbundet fortgå oell medföra väntade resultater, derest ieke det årliga anslaget
fortfarande kunde påräknas, hvarföre akademien i underdånighet anhållit, det Kongl.
Majit täcktes i nådig proposition till Rikets Ständer begära, att förstberörda anslag
måtto varda på akademiens ordinarie stat uppfördt; och hade, med afseende å hvad
akademien anfört, samt enär de meteorologiska observationerna finge sitt värde
hufvudsakligen derigenom, att de under en lång följd af år planmessigt. fortginge,
då deremot, genom ett afbrott i desamma, det ändamål, Rikets Ständer genom ett
redan beviljadt anslag afsett, skulle förfelas, Kongl. Majit till akademiens förberörda
underdåniga anhållan lemnat nådigt bifall.
I anledning häraf har Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
a) att det för Vetenskaps-Akademien anvisade anslag,
9,960 Ridr, deraf 6,000 Ridr äro afsedda för anställande af
meteorologiska observationer inom riket, må med hela beloppet
på ordinarie stat uppföras.
I anledning af Kongl. Majits derom gjorda nådiga framställning, blcf vid
sednaste riksmöte anslaget till Naturhistoriska Itiksmnsei materiel, till inköp af sällsynta
föremål samt till vetenskapligt biträde vid de naturhistoriska samlingarnes
ordnande för innevarande statsreglerings-period förhöjdt från 3,300 R:dr till 12,300
R:dr Runt; — och då denna anslagstillökning lärer fortfarande vara behöflig för
de naturhistoriska samlingarnes behöriga vård och förökande, har Utskottet ansett
sig böra hemställa,
b) att omförmälda anslag må för nästa statsregleringsperiod
uppföras till oförändradt, belopp 12,300 R:dr, inberäknadt
uti Riks-stutens anslag till Naturhistoriska Riksmuseum.
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitcts-Akadennen.
81:o. I det för denna akademi nu utgående ordinarie anslaget, utgörande
15,700 R:dr, har Kongl. Maj:t, till befrämjande af vården om fäderneslandets fornlemningar,
begärt en tillökning af tillhopa 3,450 R:dr årligen, deraf skulle användas
: 450 R:dr för att till 1,300 R:dr förhöja det på akademiens stat till resekostnader
m. m. uppförda anslag af 850 R:dr; 2,000 R:dr till lön åt en ny tjensteman
under benämning Antiqvitets-intendcnt, hvars åliggande skulle vara att vaka öfver
vården af fornlemningarne ni. m., som här nedan närmare omförmäles; samt 1,0U0
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
133
R:dr till bestridande af resekostnader och andra extra utgifter, sorn med intendentens
åliggande egde gemenskap.
För att ådagalägga behöfligheten af denna anslagstillökning bar akademien,
såsom Stats-Råds-protokollet (pag. 68) utvisar, i underdånighet anfört, hurusom det
skulle vara af stor vigt, om akademien egde att använda ett särskildt anslag för
att kunna verkställa antiqvariska undersökningar, vidtaga åtgärder till fornlemningars
skydd och deras iståndsättande, när sådant påfordrades, samt för att besörja
noggranna aftcckningar af sådana gamla kyrkomålningar och andra forntida
konstverk, som icke kunde bibehållas. Hvad för dessa ändamål kunde disponeras
af det på akademiens stat till resekostnader m. m. uppförda anslag af 850 Ridr
blefve högst obetydligt, sedan af nämnde summa först utgått årets resestipendier
och vidare alla öfriga utgifter, hvilka icke under särskilda titlar upptagas å akademiens
stat, såsom lyshållning, rengöring, reparation o. s. v. i museum och arbetsrummen,
annonser, textning, transporter m. m.; och hade derföre akademien i
underdånighet hemställt, huruvida Kongl. Majit skulle tinna skäl föreslå Rikets
Ständer nämnda anslags höjande med 450 R:dr eller till 1,300 R:dr; — innehållande
Stats-Råds-protokollét i öfrigt att, — i anledning af Rikets sednast församlade
Ständers i underdånig skrifvelse framställda anhållan det Kongl. Majit täcktes i
nåder utfärda en ny författning till skyddande af landets fornlemningar, med stadgande
af tjenliga ansvars- och vitesbestämmelser för förstöring af desamma, samt
låta upprätta och sprida förteckningar å dessa minnesmärken, äfvensom i öfrigt
vidtaga de åtgärder, som för deras bevarande kunna anses lämpliga, och, der Rikets
Ständers medverkan för sådant ändamål linnes nödig, i ämnet aflåta nådig
Proposition, — förenämnda akademi afgifvit underdånigt förslag till förordning
angående minnesmärkenas skyddande, hvilket förslag ännu vore af Kongl. Majits
pröfning beroende; men beträffande sednare delen af Rikets Ständers anhållan,
deröfver akademiens utlåtande jemväl blifvit infordradt, hade akademien i underdånighet
uttryckt den öfvertygelse, att hvarken förteckningar oller skärpta lagbestämmelser
blefve tillräckliga att bereda nödigt skydd åt våra fornlemningar, om
icke derjemte tillfälle bereddes att förordna särskilde tjenstemän med åliggande
att kringresa i landsorterna för att vaka öfver fornlemningarnes vård och efterlefnaden
af de författningar, som till deras fredande och bevarande utfärdas, samt
till laga åtal anmäla skeende öfverträdelser m. m., och hvilka tjenstemän jemväl
borde under sina resor vidare uppspana fornlemningar, sorn vid en af akademien
föreslagen allmän undersökning kunnat blifva förbisedda, efterforska äfven sådana
fornminnen, som endast i den mundtliga traditionen vore bevarade, med annat
mera, som till den antiqvariska forskningens befrämjande kunde bidraga; och borde
för öfrigt, enligt akademiens förslag, samma tjenstemän till en början uteslutande
egna sin verksamhet åt upprättandet af förteckningar och beskrifniugar öfver fornlemningarne,
att för framtida efterrättelse till offentlig vård i akademiens arkiv
öfverlemnas. På grund häraf och då hvarken för Riks-antiqvarien eller hans
närmaste biträde tid blefve öfrig att företaga längre och regelmcssiga forskningsresor
i landsorterna, hade akademien i underdånighet föreslagit, bland annat, att.
tvänne ordinarie tjenstemän, med benämning af Antiqvitets-intendent, måtte antagas
och förses med fast årlig lön samt att dessutom måtte anvisas nödige medel till
resekostnader och andra extra utgifter.
Vid nådig pröfning af detta ärende bade Kongl. Majit förklarat sig icke
förbise hvarken vigten af det föremål, hvartill anslag af akademien ansetts behöfliga
eller ändamålsenligheten af de åtgärder akademien föreslagit; nion då redan
184
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 123.
mycket syntes vara vunnet, om en tjensteman funnes med de af akademien antydda
åligganden, hvarigenom, såvida han i deras uppfyllande ådagalade verksamhet och
drift, allmänhetens uppmärksamhet i väsendtlig mån skulle blifva fästad på dess
förpligtelse att åt våra dyrbara fornlemningar egna nödig vård och skydda dem
mot förödelse; — då det vidare torde vara skäl att bereda sig någon erfarenhet i
detta hänseende innan större kostnader för ändamålet göras, och då slutligen ett
bifall till akademiens önskan om en förhöjning i redan å dess stat uppförda anslag
till resekostnader m. m. skulle sätta akademien i tillfälle att, åtminstone i
någon mån, verksammare än hittills, bidraga till samma ändamåls vinnande, hade
Kongl. Maj:t funnit sig icke böra till Rikets Ständer göra annan framställning i
ämnet, än som här ofvan år omförmäld.
Utskottet erkänner lifligt vigtcn deraf, att kraftiga åtgärder vidtagas för
bevarandet af fäderneslandets fornlemningar — dessa dyrbara materialier ej mindre
för historien i allmänhet med afseende å den upplysning do lemna om forntidens
kultur, seder och bruk, än äfven för den äldre språkforskningen, som från
runstenarne hemta! värderika bidrag. Den uppoffring Staten skulle få vidkännas,
om de af Kongl. Maj:t i berörda syftning nu ifrågasatta anslag beviljas, är, i Utskottets
tanke, af ringa betydenhet i jemförelse med den förlust, fornforskningen
efter all sannolikhet skulle för alla tider tillskyndas, derest minnesmärkena, lemnade
utan annat skydd, än som under närvarande förhållande kan för dem påräknas,
fortfarande såsom hitintills utsättas för en förstörelse, som redan bcröfvat
nämnde vetenskapsgren månget oersättligt tillfälle att bringa till klarhet den ännu
dunkla och ofullständiga kännedom, vi ega om våra äldre förfäders historia. \isserligen
torde något kunna vinnas genom den nya författning till skyddande af .
våra fornminnen, som i följd af Rikets sednast församlade Ständers ofvan omförmälda
underdåniga anhållan kan vara att emotse; men lika med ofvannämnda
akademi och såsom äfven Rikets Ständer synas hafva föreställt sig, har Utskottet
trott åtgärder af den beskaffenhet, som akademien föreslagit, vara ännu mera
af nöden. Bland dessa åtgärder måste otvifvelaktig! anställandet af en sakkunnig
person, som, till följe af sin embetspligt, med oaflåtlig omsorg vakar deröfver,
att våra fornlemningar skyddas och bibehållas, och som tillika öfver deni upprättar
förteckningar och beskrifningar, böra ställas i främsta rummet: och har Utskottet
på dessa skäl ansett sig böra tillstyrka,
a) att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med hvad
Kongl. Maj:t behagat föreslå, måtto dels med 450 R:dr eller
till 1,300 Ridr förhöja det å akademiens stat uppförda anslag
till resekostnader m. m.; dels ock bevilja årlig lön till belopp
af 2,000 R:dr för en Antiqvitcts-intendent, äfvensom till resekostnader
för denne samt bestridandet af andra extra utgifter
anvisa en summa af 1,000 R:dr, att jemväl årligen utgå; börande
denne tjensteman för hvarje år till Kongl. Majit afgifva
underdånig berättelse angående de af honom verkställda resor
och gjorda iakttagelser, hvilken berättelse torde, på det
sått Kongl. Majit kan finna mest lämpligt, till allmänhetens
kännedom meddelas.
I sammanhang härmed och då, efter hvad Utskottet erfarit, af en stor del
utaf de antiqvariska föremål, som akademiens samlingar innehålla, finnas åtskilliga
exemplar, samt Utskottet för sin del anser mindre lämpligt att dessa samlingar
på detta sätt erhålla större omfång än som kan vara behöfligt, och äfven före
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 123.
135
ställer sig, att duplett-exemplavén skulle komma till mera gagn om de fördelades
på särskilda orter i riket, liar Utskottet funnit sig böra hemställa,
att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
täcktes i nåder förordna, att de exemplar af antiqvariska föremål,
som ej anses behöfliga för bemälda akademis samlingar,
må utdelas till rikets universiteter, äfvensom, i mån af
tillgång, till elementar-läroverken.
O cV
Fattigvården i allmänhet.
82:o. Uti en bos Preste-Ståndct väckt motion, som blifvit till Utskottet
remitterad, har Biskop Bergman hufvudsakligen anfört, hurusom den nödställda
belägenhet, hvari den lappska befolkningen i de Hesta trakter af Svenska lappmarken
vore försatt, föranled t Rikets Ständer att i underdånig skrifvelse af den
26 Augusti 1851 hos Kongl. Majit anhålla, att af det för fattigvården i allmänhet
å Riks-staten uppförda förslagsanslag något understöd måtte, efter Kongl.
Maj ts nådiga bepröfvande, varda till utfattige lappars försörjning ändamålsenligt
an vändt. Denna anhållan blef af Rikets Ständer vid de tvänue sistförflutna riksdagarne
förnyad-; och hade det belopp, om hvars utbetalande för berörda ändamål
Kongl. Majit i anledning häraf täckts förordna, utgjort 1,200 Ridr B:ko årligen;
men som tiden lör dessa utbetalningar, i enlighet med Rikets Ständers sist atlåtna
underdåniga skrifvelse, vorc_ bestämd till tre år eller den statsreglerings-period,
som med innevarande år går tili ända, skulle således omförmälda understöd kunna
komma att med samma år upphöra; — i anledning hvaraf och då lappallmogens
behof af hjelp ingalunda vore minskadt, motionären föreslagit, att Rikets Ständer
måtto i underdånig skrifvelse anhålla, det enahanda belopp, som hitintills varit
för fattiga lappars understöd anvisadt, måtte jemväl under instundande statsreglerings-period
få oafkortadt utgå.
l)å det icke torde kunna antagas, att den lappska befolkningen framdeles,
mera än hitintills, kan blifva i tillfälle att utan bidrag från Statens sida underhålla
sina fattiga samt behof vet af understöd således sannolikt kommer att under en
längre tid fortfara, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t läcktes för nästinstundande statsreglerings-period
och framgent-, så länge sådant kan vara behöfligt, till nödställda
lappars försörjning, af det å Riks-staten uppförda förslagsanslaget
för fattigvården i allmänhet anvisa medel till
det belopp, som, efter nådigt pröfvande af sig dervid företeende
omständigheter, Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma.
83:o. 1 enlighet med den af Rikets Ständers Revisorer gjorda, uti 16:de
punkten af detta Utlåtande närmare omförmälda framställning, angående uppförande
i Riks-staten af vissa belopp kronotioude-spaumål, som utgå af Närtuna med flera
socknar i Stockholms län, får Utskottet tillstyrka,
att anslagen till stora Barnhuset i Stockholm och till kyrkors
•underhåll måtte ökas, det förra med 79 kubikfot 7 kannor och
det sednare med 311 kubikfot 8 kannor indelt kronotioudespaumål.
136
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
84:o. Uppå derom af Qvarsebo församling framställd underdånig anhållan,
har Kongl. Maj:t genom en särskildt afbiten och efter remiss till Utskottet ankommen
nådig Proposition (N:o 56) föreslagit, att för berörda församling, som
hitintills i så kallade vinpenningar åtnjutit allenast 2 R:dr Runt, måtte varda å
anslaget till kyrkors underhåll uppförda 3 tunnor spanmål, hälften råg och hälften
korn, att såsom vin- och byggnads-säd för församlingens kyrka i penningar efter
länets mcdel-markegångspris årligen utgå, hvaremot ofvanberörde kontanta penningebelopp
blefve Statsverket behållet.
Som, enligt hvad i den nådiga Propositionen närmare är omförmäldt, vederbörande
embetsverk och myndigheter, i ämnet hörde, förordat beviljandet af
det begärda anslaget, får Utskottet tillstyrka,
att åt Qvarsebo församling ett årligt belopp af 3 tunnor eller
18 kubikfot 9 kannor oindelt spanmål må såsom vin- och
byggnads-säd anvisas och uppföras å anslaget till kyrkors
underhåll, hvaremot Qvarsebo kyrkas nuvarande indelta penningcränta
af 2 R:dr bör till kronan indragas.
85:o. I afseende å 8:de Hufvud-titelns öfriga här ofvan ej särskildt omförmälda
anslag, liar fråga om förändring i nu anvisade belopp icke förekommit;
hvadan Utskottet hemställer,
att dessa anslag må bestämmas till enahanda belopp, som i
nu gällande Riks-stat äro upptagna;
— kommande, i följd af hvad Utskottet uti föregående punkter af detta Utlåtande
tillstyrkt och föreslagit, Hufvud-titeln att ökas med 204,600 R:dr Runt och således
dess slutsumma, sedan, för jemnande deraf, anslaget till skrifmaterialier och
expenser blifvit ökadt med 40 öre, att uppgå till 3,259,600 R:dr, på sätt närlagde
tabell litt. E. närmare visar.
86:o. Beträffande slutligen löneregleringen för de till 8:de Hufvud-titeln
hörande embetsverk, korpser och stater, har Utskottet, då hvarken ifrågaställd
reorganisation eller andra omständigheter, så vidt Utskottet kunnat inhemta, medföra
hinder för dessa embetsverks och korpsers uppförande på ordinarie stat, funnit
sig böra hemställa,
att samtliga de aflönings-anslag, som blifva å 8:de Hufvudtiteln
uppförda, måtte af Rikets Ständer definitivt fastställas;
börande Utskottet härvid erinra, att samma vilkor för lönernas uppförande på ordinarie
stat, som Rikets Ständer genom godkännande af 3:dje punkten uti Statsutskottets
Utlåtande N:o 48, antagit och fastställt, blifva gällande för de civile
embets- och tjenstemän, som lyda under Ecklesiastik-departementet.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Stats-Utskoltets Utlåtande JYs 123 (Fortsättning).
1
Ulom de anslag för tillfälliga behof, hvilkas beviljande Utskottet i sammanhang
med behandlingen af den ordinarie statsregleringen under förevarande Hufvud-titel
redan tillstyrkt, nemligen: till hyresersättning åt Chefen för Eeklesiastik-departementet
2,000 R:dr årligen för nästa statsreglerings-period samt 3,500 R:dr för 1 £ år
af innevarande statsreglerings-period (Usta punkten); för inköpande af boställe åt
kapellpredikanten i' Malå 2,000 R:dr (6:te punkten); för ett predikantsboställe vid
Trehörningssjö kapell 4,500 R:dr (7:de punkten); till stipendier åt theologi® studiosi
vid universiteten 5,000 R:dr (22:dra punkten); till ersättning åt Rektor Huss i Piteå
för minskad inkomst under innevarande och halfva nästlidet år 750 R:dr (48:de
punkten); samt lill ordnande af Seminariet för bildandet af lärarinnor 5,000 R:dr
(GUsta punkten), — har Utskottet förehaft följande till den extra statsregleringen
under denna Hufvud-titel hörande frågor och framställningar.
87:o. Till fullständigande af de zoologiska samlingarne vid universitetet i Upsala,
har Kongl. Maj:t, uti sin nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och
behof, begärt ett anslag för en gång till belopp af 2,000 R:dr.
Rörande detta anslagsbehof, hvarom Universitets-styrelsen hos Kongl. Maj:t
gjort underdånig framställning, hade Consistorium academicum majus i Upsala anfört,
att som de zoologiska samlingarne derstädes ända intill sednaste tiden stått under
vård af en Professor i medicinska fakulteten, hvars hufvudsakliga läroämne var
botaniken, hade dessa samlingar icke blifvit så underhållna och tillökade, att icke
brister förefunnes i ganska väsendtliga delar af den betydenhet, att de icke på lång
tid kunde med museets årliga anslag undanrödjas; och vore det derföre särdeles
önskligt, att muséets prefekt, genom ett anslag för en gång, sattes i tillfälle att afhjelpa
de hufvudsakligaste bristerna, hvarefter det årliga anslaget kunde bättre förslå
till samlingarnes underhåll och nödiga förökande.
Med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst, och enär, på sätt Stats-Råds-protokollet
(pag. 32) närmare utvisar, det belopp Kongl. Maj:t härtill äskat, med i understiger
den summa Konsistorium ansett vara för ändamålet erforderlig, vid hvilket
förhållande någon ytterligare nedsättning i anslaget icke torde kunna ifrågaställas,
får Utskottet tillstyrka,
att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, ett belopp af 2,000 R.dr
måtte af Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisas, att för
en gång till Upsala universitet utgå för fullständigande af de
zoologiska samlingarne derstädes.
88:o. Hos Kongl. Maj:t hade Consistorium academicum i Upsala i underdånighet
anmält, hurusom de tvänne inom nämnda stad befintliga sjukhus-byggnader,
den ena afsedd för akademiens eget sjukhus på 4-5 sängar, den andra för länets
lazarett och kurhus på tillsammans 52 sängar, båda vore såväl till läge och inredBih.
till R. St. Prat. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Haft. 1
Stats-Ulskottets Utlåtande J»? 123 (Fortsättning).
ning mindre lämpliga, som äfven till utrymmet alltför inskränkta för stadens och
ortens behof, samt att underhållet af de befintliga sjuksängarne icke obetydligt fördyrades
genom deras fördelning på två särskilda sjukhus med helt och hållet skiljd
förvaltning och ekonomi. För afhjelpande af dessa olägenheter hade plan blifvit uppgjord
till en för båda sjukinrättningarne gemensam byggnad, beräknad för ett sängantal
af omkring 150, samt utrymme för 300 sängar. Denna plan vore så tillvida
af länets Deputerade gillad, att vid det sammanträde, då den nu gällande, endast
sjelfva sjukvården afseende, förening mellan länets och universitetets sjukhus beslöts,
uttrycktes den gemensamma önskan, att en förening till en samfäld inrättning under
gemensam styrelse i framtiden skulle kunna åstakommas. För uppförande och inrättande
af den föreslagna nya sjukhusbyggnaden, för hvilken universitetet skulle
upplåta den tomt, der dess exercitii-hus nu äro belägna, erfordrades en summa af
161,146 R:dr, och dessutom 32,016 R:dr för nödiga nybyggnader och förändringar
i husen på den universitetet tillhöriga, nu odisponerade gård, der kemiska institutionen
förut varit belägen, och som, ifall den föreslagna nya sjukhus-inrättningen
komme till stånd, är föreslagen att disponeras till lokal för exercitii-mästarne samt
deras institutioner. Enär det sålunda erforderliga kostnadsbelopp af tillsammans
193,161 R:dr icke kunde af sjukinrättningarnes eller universitetets tillgångar bestridas,
då de fonder, som sjukinrättningarne redan ega jemte försäljningssumman af
deras nuvarande lokaler helt och hållet skulle blifva tagne i anspråk för underhållet
af det med omkring 50 procent ökade antalet sängar, hade Konsistorium, på grund
af hvad ofvan blifvit anfördt, samt med hufvudsakligt afseende på den fördel, som
genom denna förändring skulle tillskyndas den kliniska undervisningen, i underdånighet
anhållit, att Kongl. Majit ville till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om
beviljande af sistberörde belopp, att för ofvanomförmälda särskilda ändamål användas.
Vid underdånig föredragning inför Kongl. Majit af detta ärende, hade Departements-chefen
förklarat sig finna ådagalagdt, att den ifrågasatta sjukhus-byggnaden
vore såväl för sjukvården i orten, som ock för den kliniska undervisningen vid universitetet
af behofvet högst påkallad. Någon anmärkning mot den för detsamma
föreslagna tomt eller de nuvarande exercitii-institutionernas flyttning hade icke heller
förekommit. Deremot syntes det Departements-chefen icke utredt, i hvad mån länets
innevånare kunde vara pligtige eller villige att i den nya sjukhus-byggnadens
bekostande deltaga, likasom ej heller, huruvida icke de fonder, sjukhus-inrättningarne
redan egde, jemte försäljningssumman för deras nuvarande lokaler kunde lemna någon
tillgång för samma byggnad, helst länet, som vid det nya sjukhuset skulle erhålla
ett ökadt tillfälle till sjukvård och kunna betinga sig ett större antal sjuksängar,
väl äfven borde bidraga till dess underhåll. Dessa omständigheter hade Departements-chefen
väl funnit innefatta ett hinder för bifall till den gjorda framställningen
i sin helhet; men då det emellertid otvifvelaktig! skulle för den kliniska undervisningens
fullkomnande vid universitetet vara en fördel, om frågan redan vid inne
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
3
varande riksdag sattes i det skick, att en öfverenskommelse emellan universitetets
och länets innevånare derpå kunde grundas, hvilket ändamål kunde vinnas, om Kongl.
Majit läcktes bifalla Consistorii framställning, att det nuvarande exercitii-huset måtte
få användas till ett för Upsala län och universitet gemensamt sjukhus, samt den
förut för den kemiska institutionen begagnade gården disponeras till lokal för exercitii-mästarne
och deras institutioner, hade Departements-chefen i underdånighet hemställt,
att Kongl. Majit, med godkännande af det väckta förslaget rörande de befintliga
byggnadernas användande, behagade föreslå Rikets Ständer beviljandet af det
anslag, som för exercitii-institutionernas förflyttning erfordras; — och har Kongl.
Majit, med bifall till hvad Departements-chefen sålunda hemställt, af Rikets Ständer
begärt, att för erforderliga förändringar i husen på den Upsala universitet tillhöriga
gård, der kemiska institutet förut varit, äfvensom nybyggnader för inrättande af en
lokal för exercitii-mästarne och deras institutioner måtte beviljas ett anslag för en
gång af 32,000 Ridr.
Som det i ofvanberörda hänseende af Konsistorium framställda förslag afser att
bereda en väsendtlig och med betydliga kostnader förenad förändring i den kliniska
undervisningens anordnande vid Upsala universitet, synes det Utskottet, att, innan
frågan om den medicinska undervisningens ordnande i sin helhet blifvit af Kongl.
Majit i nåder pröfvad, Rikets Ständer svårligen kunna bedöma ändamålsenligheten af
det väckta förslaget; — men äfven om denna omständighet skulle anses ej utgöra hinder
för att tillstyrka det nu äskade anslagets beviljande, så förekommer härvid, att,
såsom Departements-chefen jemväl i underdånighet yttrat, det ännu icke är utredt,
i hvad mån bidrag till den ifrågaställa nya sjukhus-byggnaden kunna af länets innevånare
eller af redan befintliga tillgångar beredas. Vid sådant förhållande och då
det följaktligen för närvarande ej kan beräknas, till hvad belopp Statens kostnader
i följd af den ifrågaställda förändringen skulle uppgå, har Utskottet ansett sig
ej kunna till bifall hos Rikets Ständer förorda högstberörda nå
diga
framställning.
89:o. I afseende å Lunds universitet har Kongl. Majit föreslagit, dels att till
flyttning af den botaniska trädgården derstädes måtte beviljas ett anslag å 42,000
Ridr, deraf dock endast hälften, eller 21,000 Ridr, behöfde under nästinstundande
statsreglerings-period utgå, dels att Rikets Ständer till uppförande, efter vetenskapens
fordringar, af ett nytt vexthus i samma trädgård måtte anvisa en summa af 33,000 Ridr.
Redan vid sisllidne riksdag hade Kongl. Majit framställt nådig Proposition till
Rikets Ständer angående beviljande af medel till åstadkommande af nödig ändring
och förbättring af den botaniska trädgårdens vexthus, hvilket, uppbygdt år 1750
och genom sin konstruktion för det dermed afsedda ändamålet numera alldeles otjenligt,
vid anställd syn, som före sista riksdagen företagits, befunnits vara i behof af
en i grund gående reparation. Angelägenheten af den då ifrågaställda, utaf veder
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
börande myndigheter vitsordade förbättringen, dertill ett anslag af 30,000 R:dr begärdes,
hade äfven Rikets Ständer för sm del funnit icke kunna förnekas; men då
emellertid flera förslag i berörda hänseende voro afgifna, samt slutligen ett förslag,
afseende vexthusbyggnadens jemte trädgårdens förläggande på en mera tjenlig plats
utom staden, kommit å bane, hade Rikets Ständer ansett frågan om lämpligaste
sättet för förändringen icke vara så utredd, att anslag för ändamålet då borde
beviljas.
I anledning häraf bar, såsom ofta åberopade Stats-Råds-protokoll (pag. 37) utvisar,
frågan om botaniska trädgårdens förflyttning sedermera varit föremål för närmare
profning hos Consistorium academicum, som till stöd för den till Kongl. Majit
i ämnet aflåtna underdåniga framställning anfört: att denna trädgård för närvarande
vore delad i Irenne särskilda lokaler, åtskiljda dels genom gator, dels genom länslazarettets
mellanliggande tomt; att detta såväl för trädgårdens vetenskapliga indelning,
som för bevakning och tillsyn vore en stor olägenhet; att en af nämnde lokaler, innehållande
arboretum, och en annan, använd såsom annuelt qvarter, icke kunde
lemnäs öppna, så länge trädgårdsmästaren hade sin bostad i den egentliga trädgården,
och således icke för de studerande medföra den nytta, som åsyftades; att det
icke helier vore med vetenskapliga grunder öfverensstämmande att, såsom hitintills
måst ske, hafva träd och buskar skiijda från de perenna vexterna och dessa från
de annuela; att denna fördelning dessutom minskade utrymmet, i det nemligen många
platser i arboretum och trädgården blifvit oanvändbara, som utan en sådan fördelning
kunnat begagnas; och slutligen att den botaniska trädgårdens flyttning) skulle
medföra den fördel att en särdeles användbar lokal derigenom blefve för framdeles
möjligen behöfliga nybyggnader att tillgå; — varande kostnaden för trädgårdens förflyttande,
som icke kunde på en gång verkställas och följaktligen icke tarfvade anslagsmedel
annorlunda än i mån af arbetets fortskridande, beräknad till 42,000 R:dr,
samt för vexthuset, i anseende till de ökade utgifter, som detsammas förläggande
å annan plats skulle förorsaka, till 3,000 R:dr mera, än som vid nästlidne riksdag
för denna byggnads bättrande begärdes, eller till 33,000 R:dr.
Nu anförda förhållanden äro, i Utskottets tanke, af den beskaffenhet, att de
fullständigt ådagalägga angelägenheten deraf, att den botaniska trädgården i Lund
varder till annan tjenligare plats förflyttad. En sådan plats är ock, enligt hvad Utskottet
inhemtat, redan utsedd å en Akademien tillhörig ega utom staden, likasom
Konsistorium i sammanhang dermed lär för sin del beslutat att, derest nödiga medel
för uppförande af ett nytt vexthus anvisas, detsamma skall i den nya trädgården
förläggas. Något hinder torde derföre numera icke hos Rikets Ständer möta för
beviljandet af det anslag, som erfordras för åstadkommande af ifrågavarande af be
hofvet
högt påkallade förbättringar, hvarförutan den botaniska institutionen svårligen
kan komma till utveckling af fullt ändamålsenlig verksamhet, — Utskottet får alltså
hemställa,
Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
5
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
nådiga framställning, måtte dels för flyttande af den botaniska
trädgården i Lund bevilja ett anslag af 42,000 R:dr, deraf likväl
endast hälften, eller 21,000 R:dr må under nästa statsreglerings-period
med eller 7,000 R:dr årligen, lyftas; dels
ock för uppförande af ett ändamålsenligare vexthus anvisa en
summa af 33,000 R:dr, att för en gång från Riksgälds-kontoret
utgå.
90.o För fyllande af Veterinär-inrättningens i Stockholm behof af tillfällig beskaffenhet
har Kongl. Majt begärt:
till sådana byggnadsarbeten å den inrättningen tillhöriga egendom,
som, efter af Kongl. Majt godkänd plan, kunde pröfvas
mest behöflige  13,000 R:dr,
till iståndsättande af inrättningens smedja . . . 15,000 »
och till inköp af kemiska och fysiska glas, apparater,
botaniska och drogue-samlingar m. m. . . 2,000 »
eller Allihopa 30,000 R:dr.
Beträffande förstnämnda anslag innehåller det den Kongl. Propositionen bilagda
Stats-Råds-protokollet, bland annat, att Direktionen för Veterinär-inrättningen, uti sitt
underdåniga memorial angående de anslag, hvaraf inrättningen vore i behof, gjort
framställning om beviljandet, jemte andra, af följande belopp, nemligen: 25,142 R:dr
50 öre för verkställande af nödiga reparationer å inrättningens byggnader; 12,000
R:dr för åstadkommande af ökadt utrymme för anatomi-sal och obduktionsrum med
dithörande smärre lägenheter, hvilket, enligt Direktionens tanke, kunde bäst vinnas
genom inredandet af det s. k. torkhuset, samt 65,800 R:dr för uppförande af en
auditorii- och musei-byggnad. Men vid ärendets underdåniga föredragning inför
Kongl. Majt hade Departemeuts-chefen, utan att underkänna vigten af de föremål,
för hvilka anslag blifvit af Direktionen begärda, ansett sig böra fästa Kongl. Maj:ts
nådiga uppmärksamhet derå, att på en af inrättningens stora invid hvarandra belägna
tomter å Ladugårdslandet funnes ett stenhus af ganska betydlig storlek och till det
yttre visserligen något förfallet, men hvars murar likväl, enligt uppgift, vöre väl
behållna. Endast en mindre del deraf begagnades till auditorium, laboratorium; bibliothek,
rum för inrättningens elever, ridhus m. m.. hvaremot återstoden utgjordes
af magasiner, som uthyrdes och beredde inrättningen en för deras utgifter väl behöflig
inkomst. Det syntes i anledning häraf vara med god ordning och hushållning
vida mera öfverensstämmande, att inrättningens byggnader inreddes för dess
behof och att medel ansloges till de oundgängliga utgifternas bestridande, än att
anslag äskades för nybyggnader och inrättningen uppehölles genom hyra af de gamla.
Af detta skäl och då Veterinär-inrättningens trädhus till större delen vore i det
G
Stats-Utskottets Utlåtande JK 123 (Försättning).
skick, att en tillfällig reparation derå icke syntes kunna blifva af synnerligt gagn,
samt det i sådant afseende ytterst nödvändiga borde kunna bestridas med det anslag,
om hvars uppförande på inrättningens stat Departements-chefen förut hemställt att
nådig Proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas, hade Departements-chefen ansett
sig icke böra tillstyrka framställningarne om anslag hvarken till reparation å inrättningens
byggnader elier till uppförande af auditorn- och musei-byggnad eller torkhusets
inredande till anatomie-sal. Skadan deraf, att inrättningens utveckling genom
förbättrade lokaler under en hel Statsreglerings-period fördröjdes skulle emellertid,
enligt Departemenls-chefens tanka, på ett ändamålsenhgare sätt förekommas, om Rikets
Ständer funne för godt, att till Kongl. Majits disposition ställa ett visst belopp,
för att, sedan en fullständig plan till ordnandet af Veterinär-inrättningens byggnader
blifvit uppgjord, användas till sådane deri ingående arbeten, som af ögonblickets behof
mest påkallades.
Denna utväg för tillfredsställandet af Veterinär-inrättningens behof i omförmälda
hänseenden synes Utskottet förtjent af all uppmärksamhet, helst den sannolikt på det
hela kommer att medföra en icke obetydlig besparing af statsmedel, utan att i någon
mån minska möjligheten lör inrättningen, att fullt motsvara sitt ändamål; och torde
derföre den nu ifrågaställda summan 1 3,000 Ridr, för de mest angelägna byggnadsarbetenas
utförande böra beviljas; — likasom och då, vidkommande öfrige för merberörde
inrättning begärda anslag, nemligen för iståndsättande af smedjan samt till
inköp af kemiska och fysiska glas m. m., dessa, — anslag såsom af Stats -Råds-protokollet
närmare inhemtas •— icke allenast äro af inrättningens Direktion begärda, utan äfven
af Kongl. Sundhets-kollegium i dess underdåniga utlåtande förordade och af Kongl.
Majit ansedde högst behöflige, Utskottet funnit sig hafva skälig anledning att den
nådiga Propositionen jemväl i denna del uderstödja, — hemställande alltså Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, till Kongl. Majits disposition, å Riks
gälds-kontoret
anvisa följande belopp, nemligen dels 13,000 Ridr,
att använda till sådane byggnadsarbeten å den ofvannämnde inrättning
tillhöriga egendom, som i öfverensstämmelse med en
fullständig af Kongl. Majit i nåder godkänd plan, kunna pröfvas
mest behöfhea, dels 15,000 Ridr för iståndsättande af in
•
• i
rättningens smedja; dels ock 2,000 Ridr för inköp af kemiska
och fysiska glas, apparater m. m.
91:0. Uppå derom af Direktionen för Veterinär-inrättningen i Skara gjord underdånig
anhållan, har Kongl. Majit, för att sätta samma inrättning i tillfälle att uppföra
ett för dess ändamålsenliga uppehållande behöfligt nytt sjukstall samt ett mindre
rid- eller motioneringshus, behagat föreslå Rikets Ständer, att ett anslag å 19,000
Ridr, hvartill utgifterna för berörde byggnadsföretag, enligt ritning och kostnadsförslag,
beräknats uppgå, måtte varda beviljadt.
Ståts-Utskottets Utlåtande M V23 (Fortsättning).
7
Inrättningens nuvarande sjukstallar och uthus äro — enligt hvad Direktionen
derom i underdånighet anfört — af ålder till den grad bristfälliga, att de icke
kunna genom reparation försättas i det skick, att de motsvara ens de anspråkslösaste
fordringar på nutidens byggnader för sjuka kreatur. Äfven vore, såsom Direktionen
vidare anmärkt, bristen af ett rid- eller motionshus menligt inverkande på
uppnåendet af inrättningens ändamål. Härvid borde nemligen tagas i betraktande
att, utom det att eleverna ginge miste om tillfället att under lärotiden inhemta ridkonsten,
inrättningen derjemte vore urståndsatt att lemna ändamålsenlig vård åt sådana
djur, hvilkas sjukdom förbjödo de sjukes inspärrande i bås eller spilta, såsom
kolik, koller, vattuskräck m. fl., och då under regn, köld eller snöyra kirurgiska
operationer förekomme, som fordrade djurens omkullkastning, hvilket i brist på tjenlig
plats mestadels verkställdes under bar himmel, måste dessa operationer, under
afvaktan på väderlek, som möjliggjorde deras utförande, uppskjutas, stundom med
äfventyr för djurens lif eller på bekostnad af kurens framgång.
Med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst och då äfven Kongl. Sundhetskollegium
vitsordat, att ifrågavarande nybyggnad, är för Veterinär-inrättningens ändamålsenliga
verksamhet erforderlig, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
a) attRiketsStänder, med bifall till högstberörde nådiga framställning,
måtte till Kongl. Maj:ts disposition å Riksgälds-kontoret anvisa
en summa af 19,000 R:dr, att användas till uppförande
vid ofvannämnde Veterinär-inrättning af ett nytt sjukstall
samt ett mindre rid- eller motioneringshus.
Vid behandlingen af denna fråga har emellertid Utskottets uppmärksamhet blifvit
fästad derpå, att bibehållandet för all framtid af den uti Skara förlagda undervisningsanstalt
i veterinärläkare-konsten måhända vore mindre behöfligt, då Veterinärinrättningen
i Stockholm, i händelse den blefve något utvidgad, synes kunna ensam
uppfylla landets behof i detta hänseende; men som likväl Utskottet icke har sig bekant,
huruvida vid den donation, som grundläde Skara Veterinär-inrättning, varit
fästade sådane vilkor, att en flyttning af denna anstalt skulle vara deremot stridande,
har Utskottet, i anledning häraf, ansett sig endast böra hemställa,
b) att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
täcktes låta undersöka, om den donation, som utgör grunden
för Veterinär-inrättningen i Skara lägger hinder i vägen
för samma inrättnings förening med Veterinär-anstalten i
Stockholm, samt om behofvet fordrar att samma inrättning
bibehålies såsom en särskild undervisnings-anslalt, jemte den
i Stockholm.
92:o. Enär, såsom Riks-arkivarien hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält,
det vid nästlidne riksdag för fortsatt utarbetande af det s. k. riks-registraturet för
8
Stals-Ulskoltets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
innevarande statsreglerings-period beviljade årliga anslag å 3000 R:dr på långt när
icke försloge till bestridande af kostnaderna för utskrifning af den högst betydliga
massa registratur, som ännu uti de särskilda afdelningarne af Kongl. Majlis Kansli
för en mängd år tillbaka endast i koncept förvarades, har Kongl. Majit, i enlighet
med Riks-arkivariens tillika gjorda underdåniga hemställan, föreslagit Rikets Ständer,
att för fortsättande af nämnde registratur utskrifning bevilja enahanda anslag, som
vid förra riksdagen anvisades, eller 3,000 R:dr årligen, att utgå under den tid nästa
statsreglering kommer att omfatta.
Enligt de upplysningar Utskottet från vederbörande Stats-expeditioner erhållit,
har ifrågavarande arbete numera sä fortskridit, att utskrifvet registratur finnes alt
tillgå: för Ecklesiastik-departementet för tiden från och med år 1849 till och med
år 1856; för Civii-departementet från November 1823 till och med Juni år 1835;
för Finans-departementet från medlet af år 1809 till och med år 1842; för Landtförsvars-departementet
från och med år 1812 till och med år 1818 samt för Sjöförsvars-departementet
från och med November 1824 till och med Juni 1825; och
hafva sedan 1847—48 års riksdag, då detta anslag först beviljades, tillsammans
177 band registratur blifvit utskrifna och till Riks arkivet aflemnade.
Med afseende å den synnerliga vigten deraf, att det felande riks-registraturets
utskrifning varder, så snart omständigheterna medgifva, bragt till fullbordan, finnér
Utskottet angeläget, att det begärda anslaget äfven för nästa statsreglerings-period
beviljas; men då Rikets sednast församlade Ständer hos Kongl. Majit anhållit om nådigt
förständigande för vederbörande tjenstemän inom Stats-departements-expeditionerne
att, i enlighet med Ivansli-ordmngens föreskrift, för framtiden utskrifva och till
Riks-arkivet aflemna ifrågavarande registratur, torde det icke vara nödigt att särskilda
medel beviljas för fortsättningen af detta arbete längre än till och med året 1856; —
och får Utskottet således hemställa,
att ett årligt anslag af 3,000 R:dr må för nästa statsregleringsperiod
beviljas, att användas till fortsatt utskrifning inom de
särskilda afdelningarne af Kongl. Maj:ts Kansli af riksregistraturet
till och med år 1856.
93:o. Kongl. Majit har vidare begärt, att Rikets Ständer, i likhet med hvad
vid sednaste riksdag egde rum, måtte för hvartdera af nästkommande tre år anvisa
ett belopp af 3,000 R:dr, eller tillsammans 9,000 R:dr, till fortsatt utgifvande al
sådana i Riks-arkivet samt andra allmänna och enskilda samlingar befintliga skrifter
och handlingar, hvilka äro af vigt för fäderneslandets historia och offentliga förhållanden.
I afseende
Stats-Utskuttels Utlåtande M 123 (Fortsättning).
9
I afseende på detta ämne upplyser Stats-Råds-protokollet, att de i Riks-arkivet
förvarade handlingar, hvilka nu äro till utgifvande afsedda, äro i främsta rummet:
riks-registraturen för Konung Gustaf den I:s tid, dernäst de s. k. rådslagen och
riksdagshandlmgarne, äfvensom handlingar angående rättegångs-ordningens och rättsskipningens
beskaffenhet samt rörande kyrkoväsendet, och slutligen sådana handlingar,
som angå vigtigare momenter i Sveriges historia, så väl i afseende på rikets förhandlingar
med främmande makter som de administrativa åtgärder, hvilka vidtagits i
den inre ekonomien; — och enär ifrågavarande handlingars och skrifters offentliggörande
onekligen är af största vigt ej mindre för den historiska forskningen, än äfven
för rikets förvaltning i alla dess särskilda grenar, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer äfven för nästa statsregleriDgs-period till utgifvande
af äldre historiska skrifter och handlingar anvisa en
summa af 9,000 R:dr, att med J-:del årligen utgå.
94:o. Sedan Rikets sednast församlade Ständer för tillbyggnad af Vetenskapsakademiens
hus beviljat ett anslag af 450,000 R:dr, deraf dock endast hälften eller
225,000 R:dr, skulle under innevarande statsreglerings-period, i mån af behof, till
vederbörande utbetalas, har Kongl. Maj't, uppå derom af nämnde akademi gjord underdånig
hemställan, i nåder begärt, att återstående andelen, eller 225,000 R:dr såsom
för det dermed afsedda ändamål behöflig, måtte anvisas, att under nästinstundande
statsreglerings-period på enahanda sätt som det öfriga af anslaget, till vederbörande
utgå; — och
torde Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemna bifall.
95:o. Uppå derom af Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien framställd
underdånig anhållan, har Kongl. Maj:t föreslagit, att till fortsatt inredning af museum
och mynt-kabinettet måtte anvisas en summa af 2,000 R:dr.
Då — såsom den redogörelse, hvilken är uti Stats-Råds-protokollet meddelad angående
användandet af de vid sistlidne riksdag för ifrågavarande ändamål för en gång
anvisade 3,000 R:dr, närmare upplyser — det obetydliga öfverskottet å samma
anslag ingalunda kan vara tillräckligt för de åtgärder till fortsättande af inredningen
och förbättrande af materielen inom museum, som afsamlingarnes oupphörligt fortgående utvidgning
oundgängligen påkallas, får Utskottet med hänvisande i öfrigt till de uti berörda
protokoll för beviljandet af ytterligare anslag anförda skäl, dem Utskottet för sin del
funnit böra godkännas, i följd deraf hemställa,
att Rikets Ständer måtte för ofvan omförmälda ändamål anvisa
en summa af 2,000 R:dr, att för en gång till vederbörande utbetalas.
Bih. till R. St. Prot. 185!) & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Rand. 16 Höft.
II
10
Stats-U tskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
96:0. Till fullbordande af det under byggnad varande nalional-museutn liar
Kongl. Maj:t för nästkommande statsreglerings-period begärt en summa af tillhopa
450,000 R:dr; — men som Utskottet, för bedömandet af denna anslagsfråga,
funnit nödigt att förskaffa sig vissa upplysningar angående detta byggnadsföretag,
hvilka ännu ej blifvit Utskottet meddelade, ämnar Utskottet att framdeles, genom
särskildt utlåtande, vidare i denna fråga sig yttra.
97:0. Såsom understöd för fortsatt utgifvande af det vetenskapliga arbetet
»Svenska språkets lagar» har Kongl. Maj:t äskat ett anslag af 1,500 R:dr, att
utgå under hvartdera af åren 1861, 1862 och 1863.
Vid nästlidne riksmöte, då för berörda ändamål anvisades enahanda anslag,
som nu är hegardt, hade dåvarande Stats-Utskott erinrat, hurusom ett vetenskapligt
arbete af förevarande beskaffenhet, erfordrande de vidsträcktaste, samvetsgrannaste
och mödosammaste forskningar, kunde räkna blott en jemförelsevis mindre
krets af läsare, hvadan författaren, hvilken derå nedlagt femton års mödor, måste
sakna den uppmuntran och vedergällning för sina ansträngningar och uppoffringar,
som det både genom dess fosterländska vigt och vetenskapliga värde utmärkta arbetet
obestridligen förtjenade. I följd häraf och då det understöd författaren,
hvarje gång ett nytt häfte utgifvits, fått sig af Kongl. Maj:t beviljadt af det på
8:de Hufvud-titeln uppförda anslag till resestipendier samt läroböckers och lärda
verks utgifvande, efter hvad upplyst blifvit, icke ens lemnat så stor behållning, att
det kunnat sätta författaren i tillfälle att, till påskyndande af forskningens fortgång
och underlättande af hans mödor, sjelf förse sig med ett tillräckligt antal af de
dyrbara utländska ordböcker och samlingar, hvilka vore för honom behöfliga, hade
Utskottet ansett det vara en Statens pligt att med sin hjelp träda emellan och
bereda författaren ett lättad t tillfälle att fullfölja sitt litterära företag, hvarigenom
det ock blefve möjligt att inom en kortare tid kunna emotse arbetets fullbordan.
Instämmande i dessa åsigter får Utskottet, som af ofta åberopade Stats-Rådsprotokoll
inhemtat, att ett nytt häfte af ifrågavarande arbete under nästlidne höst
öfverlemnats till tryckning och att ett annat vore så förberedt, att äfven dess
tryckning förmodades kunna i början af innevarande år företagas, tillstyrka,
att Rikets Ständer äfven för nästa statsreglerings-period måtte
till fortsatt utgifvande af: »Svenska språkets lagar» bevilja ett
årligt anslag af 1,500 R:dr.
98:o. I anseende dertill att, såsom Serafimerordens-gillet hos Kongl. Maj.t
i underdånighet anmält, de af Rikets Ständer beviljade medel för uppförande af
hospitalsbyggnader i Wexiö, Wadstena och Hernösand, icke varit för ändamålet
tillräckliga, har Kongl. Maj:t begärt ett anslag å 213,000 R:dr, att användas dels
till fortsättande och fullbordande af under hand varande byggnadsarbeten vid
nämnda hospital, dels till förskaffande af erforderliga inventarier derstädes, dels
Slals-Utskottets Utlåtande JU 123 (Fortsättning).
11
ock till Hospitals-fondens godtgörande för de tillskott, denna fond för berörda byggnader
och hvad dermed egt sammanhang fått vidkännas.
Af den uti Stals-Råds-protokollet införda redogörelse, som af Serafimerordens-gillet
blifvit i underdånighet afgifven angående ifrågavarande byggnadsarbetes
fortgång samt de medel, som derför blifvit använde och än ytterligare erfordrades,
inhemtas i afseende å Wexiö hospital — dertill Rikets Ständer beviljat ett
bvggnadsanslag å 127,000 R:dr B: k o, hvaraf 10,000 R:dr skulle reserveras till
inventarier — att, sedan under byggnadsarbetet samma anslag visat sig otillräckligt,
Kongl. Majit, genom nådigt Bref den 20 Juni 1856 tillåtit, att jemväl nyssberörde
10,000 R:dr B:ko skulle för byggnadsarbetet få användas, hvarefter och
då icke heller detta belopp var tillräckligt, Kongl. Majit den 10 Januari 1857 i
nåder förordnal, att härtill finge användas 2,500 Ridr Biko af de kreditiv-medel
Rikets Stä'nder anvisat till hospitalernas understöd. Hospitals-fonden hade således
särskildt måst bekosta uppsättningen af inventarier, beklädnadspersedlar samt inredning
och planerings-arbeten, som egentligen tillhörde byggnaden, hvartill, enligt
räkning åtgått 13,429 Ridr 21 öre Riksmynt. Ännu vore emellertid hospitalet
icke alldeles färdigt, enär för detsammas försättande i ett ändamålsenligt skick
ytterligare erfordrades att derstädes blefve uppfördt ett brygg- och tvätthus samt
att för uppfordring af friskt vatten från sjön inrättades en presspump; hvarförutom
Ordensgillet funnit önskligt, om ett mindre bönhus eller kapell kunde blifva för
Gudstjensts hållande uppbygdt.
Vid Wadstena hospital, för hvilket det af Rikets Ständer år 1854 beviljade
anslag utgjorde 75,000 Ridr Rimt, hade kort efter arbetets början år 1856 befunnits
att de dertill anslagna medel på långt när icke skulle förslå, hvadan Ordensgillet
låtit den 12 Juni 1857 upprätta nytt kostnadsförslag, upptagande hvad
af byggnadsarbetet redan var gjordt och vidare återstod, med tillägg af några
mindre, förut ej beräknade arbeten, alltsammans uppgående till 90,470 Ridr 29
öre, hvartill kom kostnaden för Sysslomans-boställets flyttning beräknad till 3,326
Ridr 28 öre, således tillhopa 93,797 Ridr 9 sk. Banko eller 140,696 Ridr 68
öre Riksmynt. — Till dessa byggnader hade från Hospitals-fonden hittills blifvit
utbetalde 36,000 Ridr Rimt utöfver ofvanberörde 75,000 Ridr eller tillsammans
111,000 Ridr. Ytterligare skulle således för de redan beslutade byggnaderna vid
Wadstena hospital, enligt den uppgjorda beräkningen, erfordras 26,696 Ridr 68
öre, men enligt en af de för utförandet af ifrågavarande arbete antagne Konduktörer
gjord uträkning, utöfver sistnämnde belopp ytterligare 4,443 Ridr 32 öre,
hvarförutom Hospitals-direktionen hos Ordensgillet anmält bebofvet af åtskilliga angelägna
mindre byggnader vid hospitalet, nemligen brygghus, portvaktarstuga,
smedja och snickareverkstad, ved- och halmbod, jemte uppförande af stängsel omkring
den större promenadplatsen vid nya byggnaden, hvartill komme anskaffandet
af sand och grus för de nya gårdarne och promenadplatserna, för hvilket allt
12
Stats-Utskottets Utlåtande JW 123 (Fortsättning).
kostnaderna, enligt af bemälde Konduktörer upprättad t förslag, skulle uppgå lill
48,000 R:dr R:mt, hvarjemte, sedan den utvidgning och förbättring af hospitalet,
som genom nämnde nybyggnad var afsedd, sålunda vunnits, borde för det ökade
antal af omkring 80 patienter, som kunde komma att å hospitalet intagas, anskaffas
inventarier och all annan utredning, för hvilket kostnaden, enligt deröfver
uppgjordt förslag vore beräknad till 11,243 Riksdaler Riksmynt; varande således
för Wadstena hospitals utvidgande utöfver de förut anslagne 75,000 R:dr
dels redan använde  36,000,
dels ytterligare erforderlige:
för byggnadens fullbordande 34,140
för uppförande af brygghus med flere smärre byggnader . 18,000
och till inventarier 11,243 63,383,
hvarigenom den för hospitalets räkning behöfliga summan utgjorde R:dr R:mt 99,383-  För byggnaden vid Hernösands hospital, dertill Rikets Ständer anslagit 75,000
R:dr R:mt, och hvilken byggnad börjades 1856, hade åtgått icke blott berörde
anslag, utan dessutom af hospitalsmedlen 46,096 R:dr 75 öre, hvarefter, i brist
af medel till arbetets fortsättande, detsamma måst inställas, sedan husets stomme
blifvit färdig och under tak. Enligt uppgjordt kostnadsförslag, skulle för arbetets
fullbordande erfordras 34,499 R:dr, hvartill komme obetaldt stenhuggare-arbete,
utgörande 1 260 R:dr 25 öre; kostnaden till inköp af en större och några mindre
besparings-spislar omkring 500 R:dr; för anskaffande af inventarier och utredning
för det ökade antalet af 50 patienter, tillhopa med ofvanberörde redan förskjutne
46,096 R:dr 75 öre, ett belopp af 96,096 R:dr 75 öre Riksmynt. Dessutom
och då en vid hospitalet befintlig uthusbyggnad, som, ehuru varande Sysslomannens
vid hospitalet enskilda tillhörighet, likväl i flera delar varit för hospitalets
behof använd, blifvit genom timad vådeld alldeles förstörd, samt hospitalet på
sådant sätt kommit i stort behof af 2 nya uthusbyggnader, den ena afsedd till
halm- och vedbodar, den andra till stall, fähus, vagnslider m. m., erfordrades för
fyllande af detta behof, enligt uppgjordt kostnadsförslag, ett belopp af 4,290 R:dr
54- öre, så att hela den för Hernösands hospital nödiga anslagssumma utgjorde
100,387 R:dr 29 öre Riksmynt.
De utgifter, hvilka sålunda för att verkställa Rikets Ständers vid föregående
riksdagar, i afseende på dessa trenne hospitalers utvidgande och förbättrande uttalade
önskningar, dels redan vore utöfver de för ändamålet af Rikets Ständer beviljade
anslag af Hospitals-fonden bestridda, dels ock vidare beräknades förestå, uppginge således
vid Wexiö sospital till R:dr 13,429: 20,
» Wadstena hospital till » 99,096: 75,
» Hernösands hospital till » 100,387: 29,
eller tillhopa . . . . • R:mt R:dr 212,913: 24,
Stats-Utskottels Utlåtande ,V 123 (Fortsättning).
13
till hvilkas gäldande, såsom Ordensgillet vidare anfört, Hospitals-fonden saknade
all tillgång, helst samma fond icke utan anlitande af det kreditiv. Rikets Ständer
beviljat för betäckande af de brister, som för löpande årliga utgifter kunna uppkomma,
förmådde dessa bestrida. Den förlägenhet, hvari Hospitals-fonden sålunda
råkat, vore väsendtligen en följd af den under åren 1853—57 inträffade stegring
i materialpriser och dagsverkslöner, och Ordensgillet hade redan vid sistlidne
riksdag skolat anhålla om nådig Proposition till Rikets Ständer om tillökning för
ofvannämnde tre hospitals-byggnader, om icke riksdagen så långt framskridit, innan
fullständiga uppgifter i afseende på de återstående behofven kunnat till vägabringas
, att en framställning härom icke syntes lämplig. Emellertid hade Serafimerordensgillet
måst upptaga förskott, dels, enligt Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd i
Statskontoret, dels i Rönnowska testaments-fonden; till betäckande hvaraf äfvensom
för omförmälda ändamål Ordensgillet i underdånighet anhållit om nådigt aflåtande
af den proposition, som Kongl. Majit med den äskade summans jemnande
till 213,000 R:dr, på sätt ofvan förmäles, behagat till Rikets Ständers bepröfvande
framställa.
I anledning af hvad sålunda blifvit upplyst och då — såsom till stöd för
den nådiga Propositionen blifvit anfördt — samtlige ifrågavarande hospitalsbyggnader
dels äro af största behof påkallade, dels ock redan äro så nära sin fullbordan,
att denna, så framt anslag beviljas, kan inom en kortare tid emotses,
samt Hospitals-fondens tillgångar icke kunna för ändamålet användas utan att i
och för hospitalernas vård och underhåll en brist uppstår, som i sådant fall måste
på annat sätt fyllas, har Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
a) att, med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning en summa
af 213,000 R:dr må anvisas, att från Riksgälds-kontoret, i
mån af behof, för ofvan omförmälda ändamål utgå.
Vid behandlingen af denna fråga har emellertid Utskottet icke kunnat förbise,
att för uppförandet af ofvanberörde hospitals-byggnader de af Rikets Ständer dertill
anvisade tillgångar blifvit ganska betydligt öfverskridna; och om än, på sätt
ofvan är antydt, anledningen dertill hufvudsakligen är att finna uti tillfälliga omständigheter,
hvilka synas icke hafva varit beroende af den eller de myndigheter,
som med samma byggnader haft befattning, samt följaktligen Utskottet, som icke
haft tillfälle att taga kännedom om redovisningen för berörda byggnadsföretag eller
att närmare granska de vidtagna åtgärderna, saknar skäl att emot dessa myndigheter
i omförmälde hänseende framställa någon anmärkning; — har Utskottet likväl
i afseende å den nuvarande öfverstyrelsen för hospitalerna i riket, Serafimerordensgillet,
funnit sig ega grund för den åsigt, att denna styrelse till följd af
dess mindre lämpliga organisation svårligen torde kunna, i afseende å den ekono
miska
och administrativa förvaltningen, utöfva den på samma gång noggranna och
14
Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
omfattande kontroll, som för åstadkommandet af en ändamålsenlig hushållning erfordras,
och hvilken, enligt Utskottets tanke, snarare skulle vinnas, om denna del af
hospitals-vården blefve• till något af rikets förvaltande embetsverk öfverlemnad, hvarförutan
jemväl kan ifrågasättas, huruvida Ordensgillet, beträffande sjelfva sjukvården,
hvilken påkallar en genom speciela studier grundlagd och genom vidsträckt praktisk
erfarenhet ytterligare utbildad kännedom om sinnes-sjukdomarnes art och beskaffenhet
samt olika yttringar i särskilda stadier, förmår att utveckla en fullt gagnande verksamhet.
I följd häraf har Utskottet funnit sig böra hemställa
b) att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit täcktes i nåder tillse, huruvida icke hospitaterna i riket
må kunna ställas under annan öfverstyrelse, än den nuvarande,
samt att Kongl. Majit i sådant hänseende måtte vidtaga de
åtgärder, hvartill omständigheterna anses föranleda.
99.0. För betäckande af den brist i Hospitals-fondens tillgångar, som uppkomme
derigenom att inkomsterna vid rikets hospitaler icke vore för utgifternas bestridande
tillräckliga, har Kongl. Majit uppå derom af Serafimer-ordensgillet gjord underdånig
framställning, i nåder begärt, alt det till nämnde fonds förstärkning vid nästlidna
riksdag för innevarande statsreglerings-period beviljade årliga anslag å 37,500 Ridr
måtte, förhöjdt till 40,000 Ridr fä årligen utgå äfven under den tid nästa statsreglerings-period
kom me att omfatta; — och enär af hvad Ordensgillet, på sätt StatsRåds-protokollet
för den 10 Juni nästlidet år närmare utvisar, rörande denna
fråga i underdånighet anfört, vill synas, alt berörda anslag, med den förhöjning deruti,
som blifvit af Kongl. Majit föreslagen, är för hospitals-vårdens behöriga uppehållande
af fortfarande behof påkalladt,
torde Rikets Ständer till omförmälda nådiga framställning lemna bifall.
100:o. Af en särskild till Rikets Ständer den 17 Februari innevarande år aflåten
nådig Proposition (M 92). angående beviljande af anslag till uppsättning af utrednings-persedlar
för det invid hufvudstaden uppförda hospital för sinnessjukes vård,
samt till denna inrättnings första ordnande och förvaltning, inherntas, att sedan —
i följd af Öfverståthållare-embetet meddelad nådig befallning att efter öfverläggning
med General-direktören öfver Hospitaler och Lasaretter i riket till Kongl. Majit inkomma
med underdånigt förslag til! organisation och förvaltning af berörda hospital,
till hvars fullbordande medel hlifvit af Rikets Ständer vid innevarande riksdag beviljade,
— bemälde Generaldirektör i ämnet afgifvit fullständigt förslag, upptagande
kostnaderna för första uppsättningen af utrednings-persedlar vid det nya
hospitalet till Ridr 32,000,
för vissa erforderliga stängsel inom inrättningens område, första anläggningen
af park- och köks-trädgård, planering m. m » 5,500,
Transport Ridr 37,000,
Stals-Utskoltets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
I»
Transport R.dr 37,500,
samt kok-kittlar, inredning af tvätt-anstalter rn. m. omkring .... » 2,500,
således utgifterna till inrättnings första ordnande till R:dr 40,000,
samt de för hospitalet nödige årliga utgifter till 45,000 R:dr, och Direktionen för Danviks
hospital, enligt ett handlingarne bifogadt protokolls-utdrag, erbjudit sig, att, under
förbehåll af Kongl. Majits nådiga sanktion, till den nya sjukvårds-anstalten för sinnessjuke,
dels af Danviks hospitals-inrättnings inkomster årligen utbetala 24,000 Riksdaler
Riksmynt att qvartaliter utgå från och med månaden näst efter den, under
hvilken samma inrättning trädde i verksamhet och Danviks dårhus blefve utrymdt,
dels erlägga ett belopp af 20,000 Riksdaler Riksmynt, motsvarande värdet af den
nu till dårhus begagnade byggnad med tillhörande tomt, dels ock slutligen utan ersättning
aflemna vissa inventarier af mat- och natt-käril; — så hade Öfverståthållareembetet
— som ansett att för utrednings-persedlars anskaffande ett belopp af 50,000
R:dr borde vara att påräkna, och att de af Danviks hospitals Direktion för en gång
erbjudne 20,000 R:dr i första rummet härtill borde användas, samt beräknat den nya hospitals-inrättningens
årliga utgifter till 66,500 R:dr, så att, efter afdrag af Danviks hospitals
bidrag 24,000 Riksdaler, och afgifterne för sinnessjuke, af Öfverståthållare-embetet
beräknade till 27,500 R:dr, eller tillsammans 51,500 Riksdaler, en årlig brist skulle
uppstå af 15,000 R:dr, hvilken Öfverståthållaren dock för säkerhets skull antagit till
18,000 R.dr R:mt — i underdånighet anhållit, det täcktes Kongl. Maj.t i nåder föreslå
Rikets Ständer att anvisa dels för en gång ett förslags-anslag af 30,000 R.dr
att användas till inköp af de, enligt upprättad specifik förteckning för hospitalet erforderlige
inventarier, dels årligen ett anslag af 18,000 R:dr att för inrättningens förvaltning
och underhåll användas och utgå för tiden från den 1 Oktober 1860, med
iakttagande likväl deraf att detta anslag efter förloppet af fem år från det inrättningen
trädt i verksamhet minskades till 15,000 Riksdaler.
Häröfver hade Kongl. Majit täckts infordra underdåniga utlåtanden af dess
Sundhets-kollegium äfvensom Serafimer-ordensgillel; dervid den förstnämnda af dessa
myndigheter, i afseende å utgifterna för den nya hospitals-inrättningens första ordnande,
väl icke tilltrott sig att granska General-direktörens ofvanberörde förslag, än
mindre att afgöra hvilkendera beräkning, Öfverståthållare-embetets eller Generaldirektörens,
komme det verkliga behofvet närmast, men dock ansett sig med hänseende
till det svåra om ej omöjliga deri, att genom någon kalkyl komma till ett
noggrannt och osvikligt kostnadsförslag, som ock föränderligheten i varupriser, samt
isynnerhet angelägenheten deraf, att ingenting väsendligt vid första uppsättningen måtte
komma att saknas, för sin del helst vilja förorda det af Öfverståthållare-embetet
föreslagna högre beloppet, emot hvilket icke heller hos Serafimer-ordensgillet någon
anmärkning förekommit,
Hvad åter beträffade den nya hospitals-inrättningens årliga utgifter hade Sundhets
-
16
Stats-Utskoltets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
kollegium dels uppgjort ett särskildt förslag till aflöningsstat, utgörande en medelväg
mellan de af General-direktören och Öfverståthållare-embetet föreslagne, dels ock för
utspisnings-kostnadens beräkning antagit en särskild grund, till följd hvaraf denna utgiftspost
skulle blifva ej obetydligt högre än hvad General-direktören, men lägre, än
Öfverståthållare-embetet antagit, upptagande Sundhets-kollegium på grund häraf det
nya hospitalets hela årliga utgift till 51,635 R:dr R:mt, hvilken beräkning Serafimerordensgillet
jemväl ansett vara närmast öfverensstämmande med verkliga förhållandet,
så vidt sådant nu kunde bedömas. Den brist, som härvid skulle uppstå, och hvilken
måste genom särskildt anslag fyllas, vore åter genom en från Ofverståthållareembetets
skiljaktig beräkning af patienternas afgifter antagen af Sundhets-kollegium till
6,000 och af Serafimer-ordensgiilet till omkring 7,000 Ridr Runt.
Yid nådig pröfning i Stats-Rådet af detta ärende hade Kongl. Maj:t — ehuru
det, på sätt Sundhets-kollegium i underdånighet anfört, syntes vara omöjligt att på
förhand och innan ledningen af någon tidserfarenhet blifvit vunnen, med full noggrannhet
bestämma den nya hospitals-inrättningens årliga utgifter — likväl funnit
desamma kunna med sannolikhet uppskattas i Öfverensstämmelse med Kollegii förslag
eller i rundt tal till R:dr 52,000,
och då inkomsterna icke heller torde i medeltal blifva ringare än
hvad Serafimer-ordensgiilet antagit, eller omkring  » 11,500,
uppkomme en beräknad årlig brist af R:dr 7,500,
hvars fyllande genom anslag af stats-medel under de första åren af inrättningens tillvaro
ansåges blifva nödigt; — äfvensom, vidkommande den tid, ifrån hvilken detta
anslag voro behöfligt. Kongl. Majit, — enär inrättningen icke kunde blifva färdig till
patienters emottagande förrän vårtiden nästkommande år, men såväl läkares anställande
som antagandet af en del tjenstemän och betjente måste ega rum något tidi
gare
och innan några inkomster från annat håll inrättningen tillflyta — funnit nödigt,
att berörde anslag redan från och med början af instundande år komme inrättningen
till godo; — och har, på grund af hvad sålunda förekommit, Kongl. Majit i nåder
föreslagit Rikets Ständer, att för ifrågavarande sjukvårdsanstalt bevilja, dels till be
stridande
af utgifterna för inköp af utrednings-persedlar och inrättningens första ordnande
ett anslag för en gång af 30,000 Ridr, dels under nästkommnnde stetsreglerings-period
ett årligt anslag af 7,500 Ridr att användas för inrättningens förvaltning
och underhåll.
Efter tagen kännedom af hvad de till denna nådiga proposition hörande handlingar
vidare innehålla, har Utskottet funnit det kunna ifrågasättas, huruvida Direktionen
för Danviks hospital — som, på sätt ofvan förmäles, erbjudit sig att af hospitalets
inkomster till den nya sjukvårdsanstaltens ordnande årligen utbetala ett belopp
af 24,000 Ridr — genom uppfyllandet häraf samt i öfrigt genom erläggandet för
en
Stats-Ulskottcts Utlåtande M 123 (Fortsättning).
17
en gång af den summa 20,000 R:dr, som motsvarar värdet af den nu till dårhus
begagnade byggnad med tomt, må anses hafva fullgjort allt hvad af inrättningen
vid Danviken rätteligen kan i detta hänseende fordras och påräknas; men då, efter
hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Majit, i sammanhang med pröfningen af andra den
nya inrättningen rörande organisationsfrågor, genom nådig Skrifvelse till Öfverståthållare-embetet
af den 31 sistlidne Mars anbefallt denna myndighet att, efter vederbörandes
hörande, i underdånighet inkomma med fullständig utredning af de förhållanden,
hvarpå bestämmandet af Danviks hospitals bidrag till den nya sjukvårdsinrättningens
uppsättning och underhåll må kunna bero, har Utskottet, vid sådant
förhållande, funnit den betänklighet, som i berörda hänseende hos Utskottet sig yppat,
icke böra till någon särskild åtgärd från Rikets Ständers sida föranleda; — och
som det utan tvifvel är af högsta angelägenhet, att det nya hospitalet, hvars uppförande
och yttre inredning snart torde vara fullbordad, sättes i tillfälle att så skyndsamt
som möjligt träda i verksamhet, samt i afseende på beloppet af de för detta
ändamål af Kongl. Majit begärda medel, annan anmärkning hos Utskottet icke förekommit
än den redan anförda rörande Danviks hospital tilläfventyrs åliggande skyldighet
att i vidsträcktare mån, än Direktionen sig åtagit, till den nya inrättningens
underhåll bidraga, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att Rikets Ständer, på sätt Kongl. Majit äskat, måtte dels för
en gång anvisa en summa af 30,000 Ridr, att användas till
bestridande af utgifterna för ifrågavarande nya hospitals-inrättnings
första ordnande samt inköp af utredningspersedlar dertill;
dels ock för nästa statsreglerings-period bevilja ett anslag å tillhopa
22,500 Ridr. att för inrättningens förvaltning och underhåll
med J eller 7,500 Ridr under hvartdera af åren 4864,
4 862 och 4 863 utgå; — dock med förbehåll af den godtgörelse
för ifrågavarande utgifter, hvartill utväg möjligen kan beredas
genom den af Kongl. Majit i nåder anbefallda utredning
angående Danviks hospitals-inrättnings skyldighet att till den
nya sjuk vårdsanstaltens uppsättning och underhåll ytterligare
bidraga.
4 01 :o. Af en annan till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition (JVs 65), angående
anslag för iståndsättande och förändring af läroverks-byggnaden i Carlstad,
inhemtas, att, sedan Konsistorium derstädes den 4 6 November 4 857 hos Kongl.
Majit gjort underdånig anmälan om angelägenheten äf nämnde läroverks-byggnads
reparation och förändrade inredning, men Kongl. Majit funnit sig icke böra vid då
pågående långt framskridna riksmöte till Rikets Ständer aflåta någon framställning i
ämnet, hade Konsistorium uti underdånig skrifvelse den 6 April sistlidet år, — jemte
Bih. till B. St. Brot. 1859 å 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band, 16 Höft. III
18
Stats-Utskottets Utlåtande Jl? 123 (Fortsättning).
förnyad anmälan af omförmäida ännu fortfarande behof samt vidare under anförande,
hurusom stiftets byggnads-kassa, efter afdrag af dess skuld till Riksgälds-kontoret,
egde en tillgång af endast omkring 7,000 R:dr, som, då den årligen måste anlitas
till diverse mindre reparationer m. m , syntes icke böra helt och hållet uttömmas, —
i underdånighet anhållit, det behagade Kongl. Majit till Rikets Ständer aflåta nådig
Proposition om ett anslag för Carlstads högre elementarläroverk till belopp af
minst 15,000 R:dr. Öfver denna ansökning med dervid fogadt kostnadsförslag, enligt
hvilket utgifterna för ifrågavarande reparationsåtgärder blifvit beräknade till 15,327
Ridr 91 öre, hade Kongl. Majit infordrat utlåtande af Öfver-intendents-embetet, som
uti afgifvet underdånigt memorial anmält, att Embetet hvarken emot ändamålsenligheten
af de föreslagna åtgärderna, som i allmänhet syntes vara af högt behof påkallade,
eller mot derför upptagna kostnadsbelopp funnit anledning till annan anmärkning,
än att kostnaden, genom användandet af enklare stängsel kring skolgården, än
den föreslagna, skulle kunna minskas med omkring 1,125 Ridr; — och har på
grund af hvad sålunda förekommit Kongl. Majit, som funnit behofvet af en reparation
och förändring af ifrågavarande läroverks-byggnad ådagalagdt, men ansåge stiftets
byggnads-kassa böra i någon mån till dess fyllande bidraga, föreslagit Rikets
Ständer, att för berörda ändamål bevilja ett anslag utan återbetalnings-skyldigbet af
10,000 Ridr.
I sammanhang med denna nådiga Proposition har Utskottet till behandling förehaft
en inom Preste-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion, deruti Biskop
Millén, med hvilken Kontrakts-prostarne Malmstedt och Arrhenius sig förenat, hufvudsakligen
anfört, hurusom genom de under de sednare åren vidtagna förändringar
med Rikets offentliga undervisnings-anstalter, sådana läroverk, som förut bestått af
Gymnasium, Lärdoms- och Apologist-skola, blifvit i väsendtlig mån utvidgade, enär
den sistnämnda numera sträckte sig genom bela läroverket, i stället för att derförinnan
endast hafva utgjort tvänne klasser. Härigenom hade utrymmet i de byggnader,
som tillhöra Carlstads högre elementar-läroverk, blifvit alldeles otillräckligt,
helst läroverkets samlingar, såsom bibliothek, muséer m. m, med hvarje år icke obetydligt
tillvext. För läroverkets och Bomkapitlets behof funnes för närvarande trenne
byggnader, 2:ne af sten och en af träd. Det största eller egentliga läroverks-huset
innehölle i tvänne våningar 11 rum, hvaraf likväl de flesta voro små och knappt
användbara såsom lärosalar. I det mindre stenhuset, bestående af endast 2:ne större
och 3:ne mindre rum med kök, vore Domkapitlets arkiv förvaradt, hvarjemte ett
rum användes till dess sessionslokal, så att för läroverkets disposition der endast
funnes ett rum, hvilket, ehuru till lärosal alldeles olämpligt, dock måste, i brist på
annat, dertill användas. Den tredje byggnaden, af träd, utgjordes af blott ett enda
större rum utom tambur; och såsom bevis på den förlägenhet, hvari Läroverksstyrelsen
vore försatt, behöfde i öfrigt endast nämnas, att berörda lokal måste begagnas,
icke blott till gymnastiksal, samt för öfningar i sång och teckning, utan
Stats-Utskottets Utlåtande JYi 123 (Fortsättning).
19
också till lärosal, äfvensom till gemensamt samlingsrum, enär alla öfriga lägenheter
vid läroverket vore för inskränkta för att kunna rymma hela antalet lärjungar derstädes.
Dessutom vore de flesta läsrummen så låga, att de, med afseende å det
antal lärjungar, som tillhörde hvarje klass, enligt en af Provincial-läkaren i orten
gjord beräkning, knappast egde hälften af det kubik-innehåll, som erfordrades för
bibehållande af ren och frisk luft. Det syntes således uppenbart, att det större
stenhuset, för att blifva fullt användbart och ändamålsenligt, tarfvade en betydlig
reparation och förändrad inredning, hvartill, enligt uppgjordt kostnadsförslag, skulle
erfordras 15,000 R:dr R:mt. Men dermed vore dock behofvet ingalunda afhjelpt,
enär genom dessa åtgärder icke ens erhölles tillräckligt antal lärosalar, ännu mindre
lämpliga lokaler för läroverkets samlingar, af hvilka en del nu måste förvaras i ett
å vinden inredt, dertill otjenligt rum. Ett nytt hus måste således ovilkorligen i stället
för det mindre stenhuset uppföras, derest tillräckligt utrymme skulle erhållas, till
hvilken byggnad, enligt kostnadsförslag, erfordrades 73,000 R:dr R:mt. Af dessa
förhållanden och då stiftets byggnads-kassa vid sednaste bokslut den 31 December
1858 endast hade en behållning af 9,364 R:dr 48 öre R:mt, hvaraf räntan knappt
vore tillräcklig till läroverks-husens underhåll, ännu mindre till någon nybyggnad
eller betydligare reparation, har motionären, — befarande att, utan Statens mellankomst
för afhjelpandet af omförmälda olägenheter, elementar-Iäroverket i Carlstad
svårligen kunde med framgång fortsätta sin verksamhet — funnit sig föranlåten hos
Rikets Ständer framställa den begäran, att för verkställande vid samma läroverk
af ofvannämnde reparation och nybyggnads-arbeten måtte beviljas statsanslag till ett
sammanräknadt belopp af 88,000 R:dr R:mt.
Uti föregående 39:de punkt af detta Betänkande har Utskottet uttalat den
åsigt, att Staten icke borde betungas med kostnader för uppförande af läroverksbyggnader
och deras underhåll, utan dessa utgifter bestridas af städerna, med de
bidrag, som kunde erhållas af stiftens byggnads-kassor, äfvensom af innevånarne i
orten. Denna framställning afsåg dock, såsom dess innehåll jemväl utvisar, hufvudsakligen
de läroverk, som framdeles varda inrättade, eller genom ytterligare statsanslags
beviljande blifva till sitt omfång så utvidgade, att de kunna anses såsom
nya läroanstalter; men beträffande åter de äldre af ett större antal lärjungar besökta
elementar-läroverken, kan Utskottet icke förneka att i vissa fall städernas oförmåga
att till de betydliga utgifterna för nya läroverks-byggnadens uppförande på ett verksamt
sätt bidraga, äfvensom byggnads-kassornas otillräcklighet m. fl. särskilda förhållanden
göra Statens mellankomst till en nödvändighet elier en rättvis gärd af billighet
och nödig omtanka för läroverkets uppehållande och undervisningens ändamålsenliga
ordnande.
20
Siats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
Sedan Utskottet sålunda i korthet angifv-it de grunder, som, enligt dess åsigt,
böra tillämpas vid bedömandet af de flera framställningar om understöd af statsmedel
för läroverks-byggnader, hvilka vid detta riksmöte förekommit och som här
nedan närmare omförmälas, får Utskottet, hvad nu först angår de väckta förslagen
om bidrag af allmänna medel till förbättrande af lärohusen i Carlstad, anföra, att
detta läroverk, på grund af hvad uti ofvanberörda särskilda framställningar blifvit
upplyst, onekligen synes vara i stort behof af en rymligare och mera ändamålsenligt
inredd lokal, än den läroverket för närvarande har att disponera; och torde
icke allenast de ifrågaställa reparations-åtgärderna, utan äfven den af ofvannämnde
motionär föreslagna nybyggnad vara behöfliga, såvida lärohuset skall blifva fullt ändamålsenligt.
Men Utskottet får emellertid i afseende å omförmälda motion erinra, att
Konsistorium i sitt underdåniga memorial angående behofvet af byggnads-anslag för
ifrågavarande läroverk icke gjort någon framställning om bidrag till verkställande af
nybyggnad, utan endast till reparationer och förändrad inredning; hvaraf torde kunna
antagas, att nybyggnaden icke är för tillfället sa oundgängligen nödvändig, att ju
icke dermed kan någon tid anstå. Härtill kommer dessutom, att då kostnads-förslaget,
— som skall vara uppgjordt, fastän icke hos Utskottet företedt, — eller
ritningen till den nya byggnaden icke blifvit af vederbörande myndighet granskade,
denna fråga sålunda för närvarande icke befinner sig i så fullständigt skick, att hela
det af motionären begärda belopp kan af Utskottet tillstyrkas. Det anslag för Carlstads
läroverk, som nu kan komma att beviljas, torde derföre icke böra afse annat
än reparationer och en sådan förändring i inredningen, att de mest trängande behofven
varda afhjelpta. I öfverensstämmelse härmed och då Utskottet delar den af
Kongl. Majit uttalade åsigt, att stiftets byggnads-kassa bör i någon mån till kostnaderna
derför bidraga, har Utskottet, på grund jemväl i öfrigt af den utredning
Kongl. Majit täckts angående samma kostnader meddela, ansett sig böra hemställa,
att Rikets Ständer såsom bidrag till reparation och förändring,
enligt uppgjordt kostnads-förslag, af läroverks-husen i Carlstad
måtte för en gång anvisa ett belopp af 10,000 Ridr.
102:o. Vidare är inom Preste-Ståndet genom motion, som blifvit till Utskottet
öfverlemnad, af Biskop Annerstedt med hvilken Kontraktsprosten Kullman instämt,
framställd den anhållan, att, Rikets Ständer måtte till uppförande af ett nytt lärohus
för det högre elementar-läroverket i Strengnäs anvisa en summa af 136,000 Ridr; —
till stöd för hvilken framställning motionären andramt, hurusom nämnde läroverk för
D O
närvarande lede af allt för trång och otjenlig undervisningslokal. Den byggnad, som
dertill begagnades, — ursprungligen uppförd till biskopsboställe, — blef af Konung
Gustaf den I indragen till Kronan, men sedermera af Konung Gustaf den II Adolf
såsom gåfva öfverlåten att användas till gymnasiihus. För detta ändamål hade byggnaden
med sina tvänne lärosalar — den ena större, den andra mindre — varit till
-
Stats-Ulskottels Utlåtande M 123 (Fortsättning).
21
riicklig; men sedan trivial- och apologist-skolan efter år 1849 blifvit med gymnasium
till ett sammanhängande läroverk förenad och, enligt föreskrift, med den sednare
läroanstalten i samma lokal sammanförd, hade utrymmet blifvit alldeles otillräckligt,
I ikasom byggnaden jemväl i öfrigt numera vore för ändamålet alldeles otjenlig. De
rum, som begagnades för undervisningen mom de nedre klasserna vore särdeles
trånga, låga och mörka, och i de båda förenämnda lärosalarne måste flera klasser
inrymmas. I det större auditorium, som tillika användes till bönrum, läste de båda
öfversta klasserna, hvardera med dubbel undervisnings-serie, hvarförutan samma lokal
jemväl måste lemna rum för de från lägre klasser dispenserade lärjungarn'e. Minst
4, men stundom 8 lärare måste pä delta sätt i samma rum och på samma tid undervisa
i skiljda lexlag. Huru menligt sådant inverkade på undervisningen och huru
osund den otillräckliga och trånga lokalen måste blifva såväl för lärare som lärjungar,
syntes vara uppenbart; och som huset, i följd af dess läge invid gata på tvänne
sidor och helt nära domkyrkan på den tredje, icke kunde tillbyggas, vore ett nytt
lärohus af nöden, om läroverkets utmärkta lärarekrafter skulle kunna uträtta allt det
goda, hvartill de voro mäktiga, och anstalten i öfrigt uppfylla sitt ändamål. Men
nödiga medel för bekostandet af denna nybyggnad saknades, enär stiftets byggnadskassa,
redan förut häftande i skuld till Statsverket i och för ett för Nyköpings skolas
utvidgning bekommet lån, vore alldeles utan tillgångar och jemväl utan utsigt att
sådane till något större belopp i en närmare framtid kunde erhållas; och har af
dessa skäl motionären, på sätt ofvan förmäles, påkallat Statens medverkan för uppförande
af det nya lärohuset.
Att läroverkshuset i Strengnäs uti dess nuvarande skick är alldeles otillräckligt
och för ändamålet otjenlig!, kan svårligen bestridas; och då någon utsigt icke finnes,
att de deraf uppkommande olägenheter kunna genom byggnadens reparation, förändrade
inredning eller tillbyggnad ens i någon mån nöjaktigt afhjelpas, lär annan utväg
icke återstå, än att en ny läroverks-byggnad uppföres. Att denna skulle bekostas
af nämnde stad, som är en bland de mindre stadskommunerna i riket, kan icke
skäligen begäras, och vore dessutom för detta samhälle ej möjligt. Stiftets byggnadskassa
är, enligt hvad upplyst blifvit, icke heller i tillfälle att kunna till det ifrågaställa
byggnadsföretaget något bidraga; och torde vid sådant förhållande Staten icke
böra undandraga sig att anvisa de medel, som för ändamålet erfordras. Vid skärskådande
af den för den nya byggnaden uppgjorda plan och ritning — hvilken,
jemte kostnadsförslag^, enligt åtecknadt bevis, blifvit af Öfver-intendents-emhetet
granskad och af denna myndighet lemnad utan anmärkning, — har Utskottet icke heller
kunnat finna, att den tillämnade byggnaden, oaktadt den derför beräknade betydliga
kostnadssumman, kommer att blifva större, än behofvet kräfver, och derför ej tilltrott
sig att i berörda summa föreslå någon nedsättning, helst sådant, med afseende å
förhanden varande förhållanden, antagligen skulle hafva till följd, antingen alt någon
22 Stats-Uiskottels Utlåtande M 123 (Fortsättning).
ny byggnad icke blefve uppförd, eller ock att densamma till men för undervisningen
icke skulle fullt motsvara sitt ändamål; — hemställande af dessa skäl Utskottet,
att Rikets Ständer, till uppförande, i enlighet med upprättad och
godkänd ritning, af en ny läroverks-bvggnad för det högre ele
mentarläroverket
i Strengnäs, måtte bevilja ett anslag af 136,000
R.dr, att, i män af behof, från Riksgälds-kontoret utgå.
103:o Inom samma Högvördiga Riks-Stånd har Doktor Gumcelius, genom derstädes
väckta motion, till Rikets Ständers behjertande framställt det Carolinska elementarläroverkets
i Örebro behof af understöd från Statens sida för åstadkommande
af erforderlig nybyggnad, äfvensom till utvidgande af den för skolungdomens lekar
samt gymnastiska och militäriska öfningar afsedda gårdsplanen; — i hvilket hänseende
motionären förmält, hurusom, till utvidgande af lärohuset vid nämnda läroverk,
visserligen blifvit vid 1853 års riksdag anvisadt ett belopp af 20,000 R:dr B:ko,
genom hvilket anslag, ehuru något mindre än som för ändamålet begärdes, dock de
närmaste behofven blefvo afhulpne; men nya förlikade behof påkallade emellertid nu
åter fornyadt biträde; ty likasom de flesta elementarläroverken i riket de sednare åren
haft att fägna sig åt ett vexande antal lärjungar, hade äfven det ifrågavarande vunnit
en högst betydlig tillökning i berörda hänseende. Antalet lärjungar, som vid nästhdna
hösttermin uppgick till icke mindre än 385, utgjorde sålunda, såvidt motionären
hade sig bekant, det största vid någon af våra skolor, och öfverträffade
till och med antalet af de studerande, som terminen derförut besökt det ena af rikets
universiteter; — varande, enligt hvad Utskottet inhemtat, unde rinnevarande års
vårtermin skolan besökt af 411 elever. Att ett så stort antal lärjungar skulle
fordra stort utrymme både i lärohuset och på lekplatsen syntes uppenbart. I intetdera
afseendet vore dock utrymmet numera tillräckligt, eller ens någorlunda motsvarande
behofvet. Denna brist hade uppkommit icke allenast, såsom ofvan
blifvit antydt, genom tillökningen i lärjungarnes antal, utan äfven derigenom att, i
enlighet med skol-lagens föreskrifter, nya läroämnen blifvit införda, som fordrade nya
lämpliga lärorum; vidare genom den hastiga tillvexten af undervisningsmateriel och
vetenskapliga samlingar, hvilka uppkommit genom ett allmänt och frikostigt understöd
åt dessa vigtiga hjelpmedel för undervisningen, samt slutligen äfven, hvad utrymmet
under bar himmel beträffade, genom utvidgade gymnastiska och militäriska öfningar,
hvilka blott till någon del inom gymnastikhuset kunde utföras. Allt påkallade en
betydiigare utvidgning både af lärohuset och gårdsplatsen, om undervisningen skulle
kunna utföras på det sätt, som bäst motsvarade det vigtiga syftemålet. Det nuvarande
lärohuset kunde emellertid icke lämpligen genom tillbyggnad utvidgas, ty då skulle
de ljusa och vackra lärosalarne, genom att förlora en del af sina fönster, blifva mörka och
otjenliga, äfvensom byggnadens utseende på sådant sått komma att alltför mycket lida, och
vore det dessutom i alla händelser ganska svårt, om icke till och med alldeles
Siats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
23
omöjligt, alt inrätta de nya tillbyggnaderna så, att de kunde blifva för de särskilda,
närmast afsedda, ändamålen lämpliga. Den erforderliga utvidgningen måste således
åstadkommas genom uppförande af en ny byggnad, hvilken skulle afse alt bereda utrymme
dels för en större ritsal, der läraren kunde på en gång undervisa ett större antal
elever, hvilket vore oundgängligen nödvändigt, såvida denna angelägna öfning skulle
kunna med någon framgång skötas, dels för tjenliga lärorum för den kemiska och
fysiska undervisningen samt slutligen för större bibliotheksrum och lokal för alla slags
vetenskapliga särdeles naturalhistoriska samlingar, äfvensom annan undervisningsmateriel.
Det nuvarande bibliotheksrummet, jemte det rum, der naturaliesamlingen vore uppställd,
hvilka båda lokaler för närvarande, i brist på tjenliga lärorum, måste, icke
utan våda och olägenhet för samlingarne, nödfallsvis användas för undervisningen,
skulle då förändras till lärosalar, hvarigenom således alla de tryckande behofven, hvad
undervisningen inomhus beträffade, blefve på en gång och, såsom det ville synas,
för en längre framtid afhulpne. — Vidkommande gårdsplatsens utvidgande har
motionären fästat uppmärksamheten derå, att denna plats blifvit från dess ursprungliga
omfång icke obetydligt inskränkt dels genom verkställda tillbyggnader å sjelfva
lärohuset, dels ock genom en på enskilda personers bekostnad uppförd, läroverket
förärad gymnastikbyggnad, som fått sin plats å berörda gårdsplan. Om nu några
intill denna gränsande och för det ifrågavarande ändamålet särdeles tjenliga mindre lägenheter
— deraf endel, som vore kronojord, syntes kunna erhållas på samma vilkor, somden tomt,skolan
redan fått sig af Landshöfdingens iönejord upplåten, nemligen mot en årlig afgäld af skolkassan,
så vida den ej kunde erhållas alldeles kostnadsfritt, och en annan del utgjordes
af den tomt, på hvilken vore af Kongl. Lif-regementets Husar-korps uppfördt ett numera
så förfallet ridhus, att, genom Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, ett nytt blifvit
föreslaget till uppförande på en annan bättre belägen del af Landshöfdingens embetsjord
— blefve åt skolan förvärfvade, hvilket i följd af tillfälliga omständigheter nu
kunde med jemförelsevis ringa uppoffring låta sig göra, skulle läroverket på sådant sätt ej
allenast vinna tillgång till tjenlig byggnadsplats för den föreslagna nya skolbyggnaden,
utan äfven erhålla godt utrymme för ungdomens lekar samt gymnastiska och militäriska
öfningar i fria luften, äfvensom till gräsplaner och planteringar, hvilket allt
otvifvelaktigt skulle i sin mån bidraga till ungdomens fysiska utveckling och helsa. —
Kostnaden för den nya byggnaden uppginge, enligt upprättadt kostnadsförslag,
till 69,006 R:dr 55 öre och för den nödvändiga tillökningen i tomt, jemte dess aptering
och plantering, till omkring 5 å 6,000 R:dr, hvarigenom den för åstadkommandet
af alla ifrågavarande förbättringar erforderliga summan således kunde beräknas
till 75,000 R:dr. För dennas anskaffande utan Statens medverkan funnes emellertid
ingen tillgång. Läroverket sjelft sakuade medel, liksom stiftets byggnadskassa
icke egde annat än sknlder; och hvad samhället eller staden Örebro beträffar,
hade denna ännu icke hemtat sig efter det hårda slag, hvaraf den hemsöktes genom
den eldsvåda, som sednast härjade staden. Jemte fattadt beslut att bygga ett nytt
24 Slats-Utskottels Utlåtande M 123. (Fortsättning).
folkskolehus, hvartill kostnaden koin ine att uppgå till 20,000 R:dr, hade staden dessutom
redan uppfört en del af den nya rådhusbyggnaden, hvilken, en gång färdig beräknades
kosta icke obetydligt öfver 200,000 Ridr. Nära hälften af detta ansenliga
hus vore bestämdt för den tekniska elementarskolan, åt hvilken staden hade skyldighet
att hålla lokal. Och om härvid jemväl toges i betraktande de för ett sådant
samhälle nästan oerhörda ansträngningar och uppoffringar, som erfordrats för att åstadkomma
de betydliga nybyggnader och gaturegleringar, hvilka af den inträffade branden
blefvo en följd, vore lätt att inse, hurusom staden omöjligen kunde till ifrågavarande
nybyggnad lemna något bidrag, äfven om sådant annars med billighet skulle kunna
fordras, då den hade både sina egna folkskolor och den tekniska skolan att förse
med lokaler. — Hufvudsakligen af dessa skäl och med tillkännagifvande. att underdånig
framställning blifvit hos Kongl. Majit gjord om aflåtande till Rikets Ständer af
nådig Proposition, rörande ifrågavarande anslagsbehof, men att sådant sannolikt icke
kunde hinna att vid denna riksdag Rikets Ständer meddelas, hade motionären, — enär
han i sin egenskap af inspektor för ifrågavarande läroverk, noga kände det trängande
behofvet af utvidgadt utrymme för undervisningen derstädes samt den stora vådan
deraf, att samma behofs fyllande blefve, om än blott för kortare tid, undanskjutet —
ansett sig böra, utan att afvakta Kongl. Majits Proposition i ämnet, föreslå Rikets
Ständer, att för läroverkslokalens utvidgande dels genom uppförande af en ny byggnad
och dels genom gårdsplatsens tillökande bevilja ett anslag å 75,000 R:dr.
Härvid får Utskottet jemväl anmäla, att Chefen för Ecklesiastik-departementet
under den \ \ sistlidne Maj lill Utskottet aflåtit en skrifvelse, innefattande tillkännagifvande,
att Inspektor för ifrågavarande läroverk hos Kongl. Majit gjordt underdånig ansökning
om statsanslag till enahanda belopp och för samma ändamål, som här ofvan
förmäles, men att Kongl. Majit, sedan upplyst blifvit, att frågan genom enskild motionär
redan vöre gjord till föremål för Rikets Ständers pröfning och förmodades snart
hos Stats-Utskottet till behandling förekomma, funnit samma underdåniga ansökning
icke till annan åtgärd föranleda, än att de till målet hörande handlingar skulle till
Utskottet öfverlemnas.
Af dessa handlingar, hvilka voro berörda skrifvelse bifogade, inhemtas, bland
annat, att Kongl. Majit, i anledning af omförmälda underdåniga ansökning, behagat
infordra utlåtande dels af Sin Befallningshafvande i Örebro län, dels ock af Öfverintendents-embetet;
och hade sistnämnde myndighet, som med den nådiga remissen
jemväl fått till granskning mottaga kostnadsförslag jemte ritning till den ifrågaställa
nya byggnaden, i underdånighet anmält, att Embetet, lika med sökanden, funne de
af denne öfverklagade olägenheterna kunna afhjelpas endast genom uppförande af en
ny byggnad samt att den dertill föreslagna plats i alla afseenden syntes vara för
ändamålet lämplig; hvadan och då Embetet icke funnit någon anledning till anmärkning
förekomma hvarken emot den för nybyggnad uppgjorda ritningen eller emot det
för
Stats-Vtskottcls Utlåtande M 123 (Fortsättning).
25
för byggnadsföretaget upprättade kostnadsförslaget, som slutade med en summa af
69,006 R:dr 55 öre, deri dock kostnaden för tomtens ifrågaställa utvidgning icke
inginge, Embetet, för sin del, ansett den gjorda framställningen förtjena allt afseende; —
äfvensom Kongl. Majrts Befallningshafvande, vitsordande skolans behof af det begärda
understödet och, enär något hinder för den till tomtutvidgningen erforderliga jordens
förvärfvande icke mötte, derest nödiga medel anvisades, samma ansökning i underdånighet
tillstyrkt.
Redan i det föregående har Utskottet erinrat om vigten deraf, att de offentliga
bildningsanstalterna icke lemnäs i beroende af omständigheter, som måste verka [underligt
för undervisningens ändamålsenliga bestridande; och om, såsom Utskottet för
sin del anser otvifvelaktigt, detta gäller i desto högre grad, ju större inre kraft eller
mera liflig verksamhet läroanstalten sträfvar att utveckla, torde det icke kunna bestridas,
att elementar-läroverket i Örebro, det mest besökta i riket, intager bland undervisnings-anstalterna
ett rum, som berättigar detsamma att blifva ett föremål för Statens
omvårdnad i omförmälda hänseende Att nu detta läroverks undervisningslokal är i
stort behof af ökadt utrymme synes, efter hvad derom blifvit af ofvannämnde motionär
anfördt och i öfrigt förekommit, vara fullständigt ådagalagdt, likasom att sådana
omständigheter äro förhanden, att den erforderliga utvidgningen icke kan utan Statens
medverkan åstadkommas; ty lika med motionären, har äfven Utskottet funnit det icke
kunna med något stöd af billighet påräknas, att det efter sednast timade vådeld i
Örebro, hvarigenom en stor del af staden ödelädes, för så många andra allmänna
byggnadsföretag och kommunalutgifter af hvarjehanda beskaffenhet strängt anlitade samhället
jemväl skulle bidraga till nybyggnad för elementarläroverket. Utskottet anser
derföre Statens mellankomst härvid vara lika nödvändig, som det behof, hvarför den
påkallas, är af trängande angelägenhet. Hvad likväl angår den ifrågaställda tomt
utvidgningen,
har Utskottet föreställt sig att, då större delen af den mark, som skulle
härtill användas, tillhör Kronan, densamma torde af läroverket, likasom den tomt det
nu innehafver, få emot årlig afgäld begagnas, och således någon minskning i det beräknade
anslaget kunna på grund häraf ifrågasättas. Det understöd hvarmed Staten
till detta byggnadsföretag bör bidraga, har alltså Utskottet funnit skäligen kunna inskränkas
till en jemn summa af 70,000 R:dr; — och får, i öfverensstämmelse härmed,
Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte på det sätt bifalla ifrågavarande motion,
att till uppförande, enligt godkänd plan, af en ny byggnad
för det högre elementar-läroverket i Örebro, anvisas en summa af
70,000 R:dr, att, i mån af behof, från Riksgälds-kontoret utbetalas.
*
Rik. till, R. St. Prof. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Rand. 16 Uäft.
IV
26
Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
104:o. Uti en inom Borgare-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion har
Herr J K. L. Eneman fästat uppmärksamheten derå, att, sedan vid nästlidna riksdag
blifvit bestämdt, att ele m enta r-lä ro verket i Helsingborg skulle utgöra ett på reallinien
fullständigt läroverk med sju klasser, den nuvarande skolhusbyggnaden, hvilken
uppfördes år 1845, då läroverket utgjordes endast af tre klasser, numera vore för
undervisningens ändamålsenliga bestridande alldeles otillräcklig, helst äfven antalet af
lärjungar vid skolan under sista decennium mera än tredubblats. På grund häraf och då för
verkställandet af den således oundgängligen nödvändiga utvidgningen af nämnde läroverksbyggnad
medel icke kunde erhållas från stiftets byggnads-kassa, hvars alla tillgångar,
enligt hvad Domkapitlet i Lund, uppå derom gjord framställning, meddelat,
vore för flera år för andra ändamål disponerade, samt staden Helsingborg, i anseende
till de många andra allmänna företag af vidtomfattande beskaffenhet, såsom kyrkoreparationer,
tullkammarebyggnad, gasverksanläggning m. m , för hvilka stadens krafter
toges i anspråk, icke mäktade jemväl det ifrågavarande byggnadsföretaget bekosta,
har motionären föreslå, it, att Rikets Ständer för nödig utvidgning af ofvanberörda
skolhusbyggnad måtte bevilja ett anslag af 12,000 R:dr; — varande dessutom Utskottet
tillställde, utom andra ärendet rörande handlingar, dels en för den ifrågaställa
nybyggnaden upprättad ritning, jemte kostnadsförslag, upptagande utgifterna för byggnadens
uppförande till en summa af 18,673 R:dr 17 öre, eller 6,673 R:dr 17 öre
mera, än som dertill blifvit af motionären begärdt, dels ock utdrag af ett inför Borgerskapets
Äldste i Helsingborg den 7 December nästlidet år hållet protokoll, utvisande
att Borgerskapets Äldste af enahanda skäl, som äro här ofvan omförmälde, beslutat
alt, genom stadens ombud vid innevarande riksdag, göra framställning i den
syftning förberörda motion innehåller.
Vid öfvervägande af hvad i denna fråga förekommit, har Utskottet väl funnit
sådana omständigheter vara för handen, att för nödig utvidgning af ifrågavarande läroverks
lokal anslag af allmänna medel bör beviljas; men Utskottet har tillika trott sig
kunna antaga, att Hesingborgs samhälle icke är i den belägenhet, att detsamma må
helt och hållet frikallas från skyldigheten att, der omständigheterna så påfordra, jem
väl
något bidraga till vinnande af det åsyftade ändamålet; — hemställande af dessa
skäl Utskottet,
att, till utvidgande af läroverksbyggnaden i Helsingborg, måtte
af Rikets Ständer beviljas en summa af 12,000 R:dr att från
Riksgälds-kontoret, i mån af behof, utgå; med vilkor ej mindre att
den plan, hvarefter nybyggnaden kommer att verkställas, derförinnan
underkastas vederbörandes granskning, än äfven att staden
Helsingborg åtager sig att sjelf bekosta hvad som utöfver
nämda summa må för berörda byggnadsföretag erfordras.
Stats-Utskoltets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
27
105:0. 1 ändamål att bereda elementar-läroverket i Jönköping nödig byggnads
hjelp
äro motioner väckte, dels inom Preste-Ståndet af Prosten Modigh och dels inom
Borgare-Ståndet af Herr A. G. Rudling; hvilka motionärer i berörde hänseende förmält,
att den utvidgning af lärdoms- och apologist-skolan i nämnde stad till ett på
begge linierna fullständigt högre elementar-läroverk, som vid nästlidna riksmöte beslutades,
haft till följd att det gamla skolhuset blifvit för ändamålet alldeles otillräckligt,
isynnerhet som lärjungarnes antal, hvilket nästlidna höst uppgick till icke mindre än
25'1, alltjemt varit i tillvexande och, efter all sannolikhet, komme att fortfarande betydligen
förökas. Visserligen hade, till fyllande af bristen i nuvarande undervisningslokal,
en närbelägen gård blifvit förhyrd; men denna åtgärd vore emellertid endast
afsedd att för den närmaste framtiden afhjelpa det mest tryckande behofvet, och då
det gamla skolhuset dessutom jemväl i öfrigt vöre i det skick, att detsamma numera
icke kunde anses i något hänseende motsvara tidens fordringar på en lämplig undervisningslokal,
vore uppförandet af en ny läroverksbyggnad af oundgängligt behof påkallad.
Jemte anmälan härom hade ock framställning blifvit gjord om erhållande af
något understöd dertill från stiftets byggnads-kassa, men som, enligt hvad vederbörande
Domkapitel till svar härå meddelat, kassans tillgångar — bestående af endast tillfälliga
och vanligen ganska ringa inkomster, — tages i anspråk för andra redan beslutade
byggnadsföretag, vore någon hjelp från samma kassa icke att förvänta; och hvad staden
Jönköping beträffade, vore de kommunala afgifter, som dess skattedragande innevånare
redan finge vidkännas, och hvilka under sednare tider uppgått till öfver
50,000 R:dr årligen, så betydliga att detta samhälle, som dessutom beslutat att bygga
en ny kyrka för en af stadsförsamlingarne äfvensom att uppföra en ny byggnad för
en folkskola, vore oförmöget att under närvarande förhållanden anskaffa medel jemväl
för den nu ifrågavarande nybyggnaden, äfven om en sådan fordran annars kunde anses
vara med billighet öfverensstämmande, då af det antal lärjungar, som vore vid
läroverket intagna, mera än hälften tillhörde den omgifvande landsbygden samt äfven
andra län och stift. På grund af dessa förhållanden hafva motionärerne anhållit, att
ett låneunderstöd till belopp af 150,000 R:dr, hvartill, enligt uppgjordt kostnadsförslag,
sorn, jemte ritning och andra motionärernas ofvanberörda uppgifter vitsordande handlingar,
blifvit till Utskottet öfverlemnade, kostnaderna för den nya läroverksbyggnaden
beräknats uppgå — måtte varda för ändamålet beviljadt.
Jemväl denna framställning har Utskottet, på de af motionärerne anförda skäl,
ansett förtjent af Rikets Ständers behjertande, helst den uppoffring Staten skulle få
vidkännas derigenom, att den, på sätt motionärerne föreslagit, medelst lån understödjer
ifrågavarande byggnadsföretag, är af mindre betydenhet i jemförelse med de bidrag
af allmänna medel utan återbetalnings-skyldighet, som för ändamål af enahanda beskaffenhet
blifvit för andra samhällen af Utskottet tillstyrkta; — och bör härvid äfven
iakttagas, att, då läroverket i Jönköping, efter den utvidgning deraf, som vid förra
riksdagen beslutades, numera bör anses såsom en ny läroanstalt, är det med Utskot
-
28 Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
tets förut yttrade åsigt, angående understöd af statsmedel till läroverksbyggnader fullt
öfverensstämmande, att anslag af allmänna medel icke beviljas för ifrågavarande byggnadsföretag.
Beträffande åter låneunderstödets belopp, har Utskottet ansett detta kunna
nedsättas till 120,000 R:dr, hvarigenom i allt fall Jönköpings samhälle erhåller ett
ganska väsendtligt bidrag till bekostande af den nya byggnaden; — och får Utskottet
i följd häraf tillstyrka,
att till uppförande, enligt vederbörligen godkänd ritning, af ett
nytt lärohus för elementar-läroverket i Jönköping, måtte af Rikets
Ständer anvisas ett låneunderstöd af '120,000 R:dr till utgående
från Riksgälds-kontoret, emot vilkor att, sedan detta lån, derför
en sådan skuldförbindelse bör afgifvas, som af Fullmägtige i
nämnde Kontor antages, under fem års tid fått utan ränta innehafvas,
fyra procent å detsammas ursprungliga belopp skola före
slutet af hvarje år till Riksgälds-kontoret inbetalas, af hvilka fyra
procent, tre beräknas såsom årlig ränta för det obetalda lånekapitalet
samt det överskjutande beloppet kommer att såsom
kapital-afbetalning å lånesumman afgå, intilldess denna blifvit tillfullo
gulden.
106:o. Genom en inom Borgare-Ståndet väckt, motion har Herr O. E. L. Dahm
begärt understöd af allmänna medel till utvidgande af elementar-läroverkets i Calmar
undervisningslokal, hvilken, enligt hvad motionären anfördt, till följd deraf att
lärjungarnes antal under de tio sistförflutna åren mer än fördubblats, blifvit alldeles
otillräcklig. Lärosalarne saknade icke allenast det kubiska innehåll, som en för helsans
bevarande nödig tillgång på frisk luft betingade, utan äfven den areal, som för
de talrika elevernas beqväma inrymmande vore behöflig; hvartill komme, att den nuvarande
gymnastiksalen icke kunde rymma mera än fjerdedelen af skolans ungdom
på en gång, hvilket vore en stor olägenhet, enär de för en stillasittande ungdom så
nödvändiga gymnastiska öfningarne i följd deraf ej kunde förekomma så ofta som vederborde.
— Att sammanslå en del lärosalar i det gamla huset, äfvensom uppförande
af en ny flygel till inrymmande af laboratorium, gymnastiksal och åtskilliga undervisningsrum
vore derföre oundgängeligen nödvändigt, ej mindre för att bereda erforderligt
utrymme åt de lärjungar, som redan begagnade sig af undervisningen vid skolan,
än äfven på det att icke, i brist på utrymme, de sorn framdeles sökte vinna
inträde vid läroverket, måtte behöfva afvisas. För den ifrågavarande nybyggnaden
vore tomt redan inköpt, och beräknades kostnaden för byggnadens uppförande till omkring
64,000 R:dr. Men läroverkets byggnads-kassa, samlad genom inkomsterna af
vakanta ecklesiastik-lägenheter, utgjorde endast 27,810 R:dr 25 öre; och har motionären
derföre föreslagit att till bristens fyllande måtte anvisas en summa af 40,000
R:dr; — varande dock denna framställning, — efter det genom upprättadt kostnads
-
Stals-Utskottets Utlåtande JYi 123 (Förhållning).
29
förslag, deraf Utskottet erhållit del, upplyst blifvit, att för samtlige ifrågavarande
byggnadsföretag icke erfordrades mera än tillhopa 60,899 R:dr — sedermera i så
måtto förundrad, att motionären, jemte anmälan, att den brist, som behöfde fyllas,
således endast utgjorde 33,089 R:dr 75 öre, anhållit att blott detta belopp måtte
för ändamålet af Rikets Ständer beviljas.
Erkännande vigten af de till stöd för denna motion åberopade skäl samt med
antagande att, derest omständigheterna skulle så påkalla, staden Calmar icke skall
vara obenägen, att i någon mindre mån bidraga till ifrågavarande byggnadsföretags utförande,
har Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att för berörde ändamål må anvisas ett belopp af 30,000 R.dr,
att från Riksgälds-kontoret, i mån af behof, utgå.
107:o. I afseende å det högre elementar-läroverket i Fahlun hafva uti motioner,
som blifvit till Utskottet öfverlemnade, inom Preste-Ståndet Konlrakts-prosten Källström,
hos Borgare-Ståndet Herr Boman samt inom Bonde-Ståndet Lars Olsson, jemte
öfrige Riksdags-fullmägtige från Stora Kopparbergs län, hufvudsakligen anfört, hurusom,
sedan nämnda läroverk, numera till lärarekrafterna erhållit önskvärd utvidgning, den
för en vida inskränktare verkningskrets afsedda undervisningslokalen blifvit för ändamålet
alldeles otillräcklig. Till afhjelpande af detta behof hade visserligen stadens
gamla folkskolehus blifvit inköpt, men denna af resvirke med enkla trädväggar och
sågspånsfyllning, uppförda, för flera år tillbaka såsom folkskolehus utdömda byggnad,
för hvilken köpesumman, jemte kostnaderne för dess förändrade inredning, belöpt sig
till endast 1,500 R:dr, kunde icke på ett tillfredsställande sätt och dessutom blott
för den närmaste framtiden motsvara tidens fordringar på en lämplig undervisningslokal;
och då härtill komme, att jemväl läroverkets öfrige byggnader, nemligen tvänne
trädbus, som, jemte förberörda lokal, begagnades för undervisningen, vore i flera
hänseenden för ändamålet otjenliga, måste ovilkorligen ett nytt skolhus uppföras,
derest läroverket, som besöktes af ett ganska talrikt, och synnerligen under sednare
tiden stigande antal lärjungar, skulle kunna med väntad framgång och åsyftadt gagn
fortsätta sin verksamhet och komma till full utveckling. För detta byggnadsföretag
saknas emellertid nödiga medel. Stiftets byggnads-kassa, som bekostat den ofvannämnda
gamla byggnadens inköpande, egde icke andra tillgångar än som vore afsedda
för underhåll af redan befintliga läroverkshus, och funnes icke heller i öfrigt
någon utväg för anskaffandet, utan Statens medverkan, af erforderliga medel. På grund
af dessa jemte andra anförda förhållanden samt med erinran om de frikostiga bidrag,
som från Statens sida under föregående riksdagar blifvit lemnade till fullbordande,
förbättrande eller nybyggnad af läroverkshusen i Wexiö, Wisby, Uddevalla, Nyköping,
Göteborg m. fl. mer eller mindre förmögna samhällen, hafva motionärerne
föreslagit, att Rikets Ständer till uppförande af ett nytt läroverkshus i Fahlun måtte
anvisa en summa af 88,000 R:dr.
30
Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
Rörande denna fråga har Utskottet vidare inheratat, att sedan, genom en af
ofvannämnda motionärers försorg, ritning lill den föreslagna nya byggnaden, jemte
kostnadsförslag, blifvit för granskning, till Kongl. Öfverintendents-embetet öfverlemnade,
bade vederbörande tjenstemän derstädes, efter erhållen remiss, med underkännande
i vissa delar af berörda ritning, upprättat ny sådan tillika med kostnadsförslag; varande
i detta sednare förslag, deraf, likasom af den nya ritningen, Utskottet erhållit dol,
utgifterna för byggnadsföretaget, beräknade till enahanda belopp, som uti det förra
förslaget upptagits, eller 87.563 R:dr 42 öre; — och som vid pröfningen af förevarande
ärende Utskottet funnit läroverket i Fahlun vara i stort behof af nytt lärohus,
äfvensom i öfrigt sådane omständigheter härvid förekommo, att Staten torde böra
delta byggnadsföretag bekosta, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att, till uppförande, i enlighet med vederbörligen godkänd ritning,
af ett nytt läroverkshus i Fahlun, Rikets Ständer måtte
anvisa en summa, i jemnt tal, af 88,000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret,
i mån af behof, utbetalas.
108:o. I öfrigt äro genom motioner, som, inom Riks-Stånden väckta, blifvit
till Stats-Utskottet remitterade, framställningar gjorda om anslag till uppförande af nya
skolhusbyggnader för följande elementar-läroverk, nemligen:
a) i Oscarshamn. dertill inom Borgare-Ståndet Herr Thollander och hos Bonde
Ståndet
Riksdags-fullmägtigen C. J. Svensen från Calmar län anhållit om en summa
af 30,000 R:dr.
b) i Warberg, i afseende hvarå inom Borgare-Ståndet Herr Grenander gjordt framställning
om anvisandet af erforderliga medel, utan att något visst belopp dervid blifvit
af motionären föreslaget;
c) i Söderköping, dertill inom Borgare-Ståndet Herr C. F. Carlsson begärt
12,000 R:dr; samt slutligen
d) i Arvika, för hvilket läroverk Riksdags-fullmägtigen Olof Olsson från Wermlands
län framstäldt anhållan om ett anslag å 15,000 R:dr, eller åtminstone 10,000 R:dr.
Dessutom äro motioner väckte om bidrag af allmänna medel till utvidgande af
undervisningslokalerna för läroverken:
e) i Lund, derför inom Preste-Ståndet Professoren Sundberg hegardt en summa
af 20,000 R:dr; samt
f) i Askersund, för hvilket läroverk Herr Sundblad, — såsom uti föregående 47:de
punkt af detta Utlåtande redan är omnämdt, — jemte framställning om anslag för
en tredje lärare, äskat ett belopp af 23,185 R:dr 88 öre.
Till stöd för dessa framställningar hafva motionärerne hufvudsakligen åberopat
dels den omständigheten att, i anseende till lärjungarnes ständigt tillvexande antal
samt den mera omfattande verksamhet läroverken under sednare tiden fått till uppgift
att utveckla, de nuvarande undervisningslokalerna äro så väl till utrymmet alltför
Stats-Utskottets Utlåtande J\f 123 (Fortsättning). 31
inskränkta, som jemväl i flera andra hänseenden för ändamålet otjenliga, dels att tillgångar
för uppförandet af nya lärohus eller desammas utvidgande icke kunde utan
Statens mellankomst beredas. Då emellertid, såsom Utskottet inhemtat, underdåniga
ansökningar blifvit hos Rongl. Majit gjorda derom, att Kongl. Majit måtte till Rikets
Ständer aflåta nådiga Propositioner om statsanslag till nybyggnad för läroverken i
Oscarshamn och i Warberg, samt dessa frågor ännu icke vunnit den beredning, som
Kongl. Majit för desamma funnit nödig, har Utskottet desto heldre trott, att Kongl.
Majits nådiga beslut härutinnan borde af Rikets Ständer afvaktas, som dessa, likasom
öfriga här ofvan omförmälda särskilda framställningar, i brist antingen på kostnadsförslag
eller behörigen granskade och godkända ritningar till de föreslagna byggnadsföretagen,
äfvensom i saknad af tillräckliga och noggranna upplysningar, om och
i hvad mån bidrag dertill af stiftets byggnads-kassor eller vederbörande kommmuner
kunna vara att påräkna, — befinna sig i mer eller mindre ofullständigt skick; med
afseende hvarå Utskottet funnit sig föranlåtet hemställa,
att ofvan omförmälda motioner icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
109:o Af ofta åberopade Stats-Råds-protokoll (80—82) inhemtas, att Apothekare-societetens
Direktion hos Kongl. Majit i underdånighet anfördt, hurusom för vinnande
af det med inrättandet här i riket af ett Farmaceutiskt institut afsedda ändamål
vore nödigt, att för den praktiska undervisningen i Farmacien anskaffades ett
laboratorium, hvaraf behofvet sedan lång tid gjordt sig gällande, men att det till Farmacenfiska
institutet anslagna bidrag, 7,500 R:dr, som utgår af Staten och Apothekare-korpsen
till hälften hvardera, befunnits otillräckligt för afhjelpande af denna brist; —
i anledning hvaraf och då Societeten inköpt en vid Rörstrandsgatan Jtä. 20 belägen
fastighet, hvilken saknande lämpliga byggnader för inrymmande af en läroanstalt,
deremot innehölle en större byggnadsplats, hvarå, enligt vid sednaste Apothekaremöte
fattadt beslut, såvidt erforderliga medel kunde emot låg ränta och inteckningssäkerhet
erhållas, skulle komma att uppföras en byggnad för Farmaceutiska institutet, Direktionen
i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig
Proposition derom, att Apothekare-societeten måtte af statsmedel undfå ett lån
å 50,000 Ridr emot 3 procent årlig ränta och en procent årlig afbetalning å kapitalet,
eller på andra vilkor, som Kongl. Majit kunde täckas i nåder föreslå, och hvilka
icke öfverstege Societetens förmåga, för att å Societetens egendom i hörnet af
Rörstrands- och Stora Gråbergs-gatorna uppföra en byggnad i enlighet med ansökningen
bifogad ritning, och tjenande att inrymma Farmaceutiska institutet.
Öfver denna ansökan hade Kongl. Majit infordrat underdånigt utlåtande af Kongl.
Sundhets-kollegium, som med anledning deraf yttrat, att då Apothekare-societeten,
genom bidrag till lika belopp med de af Staten beviljade anslag, med icke ringa
uppoffringar under flera år berömligen sökt upprätthålla en för den Farmaceutiska
32
Stals-UIskattets Utlåtande M 123 (Försättning).
undervisningen oundgängligen behöflig läroanstalt, men detta oaktadt, det kunde anmärkas
att denna läroanstalt, såväl i anseende till otillräckligheten af de medel, hvilka
funnits för ändamålet att tillgå, som den provisoriska fot, hvarpå den genom de endast
från riksdag till riksdag beviljade anslag, samt i saknad af egen lokal, varit och
ännu voro ställd, hittills icke kunnat och framgent svårligen kunde uppfylla alla billiga
fordringar af ett läroverk, derest icke Staten mellankomme med erforderligt
understöd; — då härvid i betraktande toges, att icke allenast Professorne vid Carolinska
Medieo-chirurgiska institutet, der Farmaceuterne under de sednare åren likaledes
provisoriskt hafs tillåtelse att begagna det kemiska laboratoriet, men äfven
Apothekare-societens Direktion funnit önskligt och nödigt för båda Undervisningsverkens
bästa, att den Farmaceutiska undervisningen helt och hållet förflyttades från
sistnämnda institut samt derom hos Kollegium gjordt anmälan; — då Apothekare-societeten,
genom enskilda bidrag, nu väl blifvit i stånd att bekosta inredning till ett eget
laboratorium, men saknade erforderliga medel för uppförande af en dertill passande
byggnad; och då ändtligen det vore Kollegii pligt att nu, såsom tillförene vitsorda
behofvet och vigten deraf, att det Farmaceutiska läroverket måtte vinna en för framtiden
fast och af andra läroverk oberoende ställning, Kollegium i underdånighet tillstyrkt
nådigt bifall till den af Apotbekare-societeten gjorda underdåniga framställning; —
och har vid underdånig föredragning i Stats-Rådet af detta ärende Kongl. Majit, på
de af Sundhets-kollegium anförda skäl och då Farmaceutiska institutet, om ock ursprungligen
en enskild anstalt, likväl måste anses vara af en vidsträckt allmän nytta,
samt då slutligen angeläget vore, att ej Carolinska Medico-chirurgiska institutets laboratorium
upptoges af elever, som för detsamma vore främmande, och Apothekaresocieteten
för beredandet häraf dels inköpt tomt, dels tillskjutit bidrag till inredningen
af nytt laboratorium, så att ytterligare anspråk å dess medverkan för ändamålet,
än hvartill densamma sig erbjudit, ej torde kunna göras, beslutat föreslå Rikets
Ständer beviljandet af det lån å 50,000 R:dr för uppförandet af en byggnad för
Farmaceutiska institutet, hvarom Apothekare-societetens Direktion gjordt underdånig
framställning.
Ehuru någon framställning i detta ämne icke förekommit uti Kongl. Maj.ts till
Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof,
har Utskottet — sedan Chefen för Finans-departementet uti skrifvelse till StatsUtskottet
tillkännagifvit, att uteslutning af bemälde punkt ur den nådiga Propositionen,
der den bort inflyta, skett af missförstånd, uppkommet vid Propositionens uppsättning
på grund af det koncept, som för sådant ändamål från de särskilda Departementen
Finans-departementet meddelas — vid sålunda upplysta förhållanden funnit
hinder ej möta för att upptaga och underställa Rikets Ständers pröfning ofvanberörda
i Stats-Råds-protokollet fullständigt framställda ärende; — och anser för sin del Utskottet,
lika med Kongl. Majit, sådana omständigheter vara för handen att Staten icke
Slats-Utskotlds Utlåtande M 123 (Fortsättning).
33
bör undandraga sig alt lemna Farmaceutiska Institutet det understöd, som erfordras
för verkställande af ifrågavarande byggnadsföretag, hvarförutan denna inrättning, hvilken
numera är i åtnjutande af årligt statsanslag och således bör betraktas såsom en
offentlig anstalt, svårligen kan komma att utveckla en fullt ändamålsenlig och gagnande
verksamhet; men beträffande de vilkor, hvarunder det ifrågaställa låneunderstödet
må beviljas, har Utskottet ansett skäligt att föreslå den årliga inbetalningen till
fem procent, deraf fyra såsom ränta och återstoden såsom kapitalafbetalning; —
hemställande alltså Utskottet,
att Rikets Ständer, till uppförande, enligt vederbörligen godkänd
ritning, af en byggnad för Farmaceutiska Institutet, måtte anvisa
ett låneunderstöd till belopp af 50,000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret
utbetalas, sedan en sådan skuldförbindelse blifvit
för detta lån afgifven, som af Fullmägtige i samma kontor antages,
emot vilkor, att fern procent å lånets ursprungliga belopp
före slutet af hvarje år tili Riksgälds-kontoret inbetalas, af hvilka
fem procent fyra beräknas såsom årlig ränta för det obetalda
lånekapilalet samt det öfverskjutande beloppet såsom kapitalafbetalning
å lånesumman afgår, intill dess denna blifvit till fullo
gulden.
110:o Genom en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion har Friherre
Guslaf von Duben fästat uppmärksamhet derå, att Karolinska Medico-Chirurgiska Institutets
laboratorium sedan flera år tillbaka lidit brist på åtskilliga, för en väl ordnad
inrättning af sådan beskaffenhet oundgängligen nödvändiga, instrumsnter och apparater.
Denna brist, för hvars fyllande laboratoriets årsanslag icke haft tillräckliga medel
att erbjuda, och sorn tillvext i samma män förbrukningen af de gamla materialierna
oafbrutet fortgått, hade på sednare tider, blifvit desto mera känbar, som, sedan Farmaceutiska
Institutet, hvars elever förut begagnat sig af Karolinska Institutets laboratorium,
numera erhållit eget sådant, alla d,e Farmaceutiska Institutet tillhöriga instruraenter
och apparater, som ditintills varit för gemensamt bruk af båda Institutens elever att påräkna,
blifvit från Karolinska Institutets laboratorii-lokal bortflyttade. Dessutom vore
en annan särskild utgift för denna sednare institution påkallad af nödvändigheten att,
sedan laboratorii-lokalen numera blifvit försedd med gasledning, omflytta och i viss
mån förändra laboratoriets eldstäder; och som, för verkställandet af omförmälda förbättringar,
dertill en summa af 6,000 R:dr erfordrades, saknades tillgångar u Institutets
stat, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer till laboratoriets tidsenliga
iordningsställande måtte bevilja ett anslag å nyssberörda belopp.
Af de upplysningar Utskottet för bedömande af denna fråga sig förskaffat, har
Utskottet funnit ådagalagdt, att den uti förevarande motion omförmälda utgift är af
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. W Huft. ' V
34
Stats-Ulskottets Utlåtande JV? 123 (Fortsättning).
behofvet oundgängligen påkallad, såvida Carolinska Institutets laboratorium skall kunna
till verklig fördel för undervisningen begagnas. I anledning häraf och då det
ordinarie anslaget till underhåll af Institutets laboratorium, hvilket, med den förhöjning
deruti, som Utskottet, enligt Kongl. Maj:ts nådiga framställning, föreslagit, skulle
komma att utgöra 900 R:dr årligen, icke kan lemna tillgång för bestridandet af
ifrågavarande kostnader, får Utskottet, med afseende å nödvändigheten deraf, att berörda
inrättning försättes i sådant skick, att den må kunna motsvara sitt ändamål,
tillstyrka.
att ett belopp af 6,000 R:dr måtte ställas till Kongl. Maj:ts
nådiga disposition, att användas till fullständigt ordnande af Carolinska
Institutets laboratorium.
1H:o. Uti en hos Preste-Ståndet väckt motion har Professor Sundberg anfört,
hurusom Lösens och Augerums församlingar i Blekinge län af Lunds stift vore förenade
till ett pastorat och räknade tillsammans omkring 5,000 medlemmar, samt af
dessa församlingar Augerum vore 4 mil utsträckt med en folkmängd af 3,600 personer,
men blott hade en kyrka, belägen i yttre delen af församlingens fastland. De
längst norrut belägna byarne hade mer än 2^ mil till prestgården, och dessa byars
innevånare, som vore fattiga och hade en stenbunden, mager jord, hvilken fordrade
mycket arbete, kunde ej på söndagen begagna sina uttröttade dragare för en färd
tiil kyrkan, dit de derföre sällan komme. Sedan ett väckt förslag, att Lösens församling,
hvars kyrka behöfde ombyggas, skulle förena sig med Augerums, hvars
rymliga tempel hade varit tillräckligt för båda församhngarne, om ett kapell blifvit
för de öfriga rolarne uppfördt, strandat emot Lösens hemmansegares vägran att ingå
på en sådan förening, hade det väl lyckats Pastor att förmå Augerums församling
till ett årligt sammanskott för en kapellbyggnad af något öfver 400 R:dr, men det
droge allt för länge ut på tiden, innan detta sammanskott kunde betacka den för
kapell- och predikantsboställe beräknade kostnad af 24,000 R:dr. I anledning häraf
och då det ifrågavarande behofvet, med afseende å den fattiga befolkningens alltför
ringa och otillfredsställande religionskunskap, fordrade snar hjelp, har motionären föreslagit,
alt Rikets Ständer måtte bevilja Augerums församling en summa af 15,000
R:dr, såsom bidrag till uppförande af kapell och anskaffande af kapellpredikants-boställe
för de öfre rotarne i samma församling.
Efter tagen kännedom om innehållet af de handlingar, motionären till vidare
upplysning i ämnet meddelat, finner Utskottet väl antagligt, att ifrågavarande del af
Augerums församling, med hänsigt till dess aflägsenhet från sockenkyrkan och Pastors
bostad, torde vara i behof af ett kapell med särskild predikant; men då detta
ärende icke varit föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och ej undergått den
fullständiga utredning hos vederbörande embetsmyndigheter, hvarförutan Utskottet icke
kan bedöma, huruvida omförmälda behof bör anses mera angeläget, än andra af
Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
35
enahanda beskaffenhet, hvilka utan tvifvel inom många orter af riket förefinnas; har
Utskottet vid sådant förhållande funnit sig böra hemställa,
att förevarande motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
112:0 Hos Ridderskapet och Adeln bar Grefve A. E. von Rosen, med erinran
hurusom vid de 2:ne sednaste riksdagarne framställning blifvit af honom gjord
om anslag af allmänna medel lill inrättande i hufvudstaden af ett sjukhus, der den
bomöopatbiska läkemethoden skulle tillämpas, eller åtminstone af en polyklinik med
sjukbehandling efter nämnda method, ånyo underställt samma förslag Rikets Ständers
pröfning och i sådant hänseende alternativt anhållit, att antingen ett årligt anslag af
30,000 R:dr måtte beviljas för inrättande af ett fullständigt homöopathiskt sjukhus,
eller ock 10,000 R:dr årligen anvisas för en såkallad polyklinik, der föreskrifter och
läkemedel kunde åt sjuke meddelas af på stället alltid tillgänglige läkare; till stöd för
hvilket förslag motionären dels åberopat de lyckliga resultater homöopathien i en
mängd sjukdomsfall frambragt och de väsendtliga fördelar densamma framför den allopathiska
kurmethoden egde, bland annat, deruti att kostnaden för medikamenter uti
så betydlig grad besparades, dels ock meddelat en framställning om homöopathiens
ställning och utveckling inom de flesta Europeiska länder äfvensom i Amerika.
Då samma förslag, som Gretve von Rosen nu framställt, redan tvänne gånger
varit föremål för Rikets Ständers pröfning, men ej lyckats vinna afseende, och då
Utskottet, efter tagen kännedom om de yttranden i ämnet, som i anledning af motionen
blifvit hos Ridderskapet och Adeln afgifna, ej kunnat finna annat än att de
skäl och omständigheter, på grund hvaraf Rikets Ständer tillförene ansett mindre
lämpligt att bevilja statsanslag för understödjande af den homöopathiska kurmethoden,
— hvaribland nu endast må erinras om svårigheten för Rikets Ständer att tillförlitligen
bedöma en fråga af denna beskaffenhet, deruti hvarken framställning blifvit
af Kongl. Majit meddelad eller vederbörande embetsmyndigheter haft tillfälle att
sig yttra — ännu äro fullt gällande, har vid sådant förhållande Utskottet ansett sig
sakna anledning att å motionen tillstyrka bifall.
113:0. Efter en framställning af den välgörande inflytelse, som hydropathien
eller vattenläkekonsten utöfvat, ej mindre såsom botemedel för en mängd olika sjukdomar
än såsom preservativ emot farsoter och i allmänhet såsom det yppersta medel
att både stärka och återställa en försvagad helsa, äfvensom af de företräden denna
enkla och naturenliga kurmethod egde framför den vanliga medikaments-behandlingen,
har, uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, Friherre S. Creutz föreslagit, att
Rikets Ständer måtte bevilja ett anslag af 10,000 R:dr till inrättande i hufvudstaden
af en hydropathisk klinik, der studerande, som ville uteslutande egna sig åt denna
riktning kunde utbilda sig till praktiserande hydropathiska läkare och der sjuka kunde
intagas och vårdas efter rent hydropatiska grunder.
36
Stats-Utskottets Utlåtande Jtä 123 (Fortsättning).
De skäl, i följd hvaraf Rikets Ständer vid föregående tillfällen, då fråga derom
uppstått, funnit sig icke böra bevilja statsanslag för den hornöopatiska läkemetbodens
understödjande, gälla äfven till en del i afseende å den hydropatbiska; och denna
sednare kurmethod synes i öfrigt uti vårt land redan hafva genom enskildes bemödanden
vunnit den framgång, att statsbidrag icke torde vara behöfligt för alt betrygga
dess vidare utveckling, helst, såsom motionären jemväl erinrat, vattenbehandlingen
kan äfven i hemmet med fördel användas, men för dem, som behöfva läkares
dagliga tillsyn, kallvattenkur-anstalter finnas i flera orter af riket inrättade. I betraktande
häraf bar Utskottet
ej funnit skäl att hos Rikets Ständer förorda ifrågavarande motion.
'] '14:0. Enligt hvad Herr T. A. Cederschiöld, uti en hos samma Höglofliga
Riks-Stånd väckt motion, erinrat, bar oaktadt de många och betydliga anslagssummor,
som isynnerhet på sednare tider blifvit af Rikets Ständer anvisade, för befordrande af
en ändamålsenlig sjukvård och till lindring för de utaf fysiska lidanden hemsökta
samhöllsmedlemmarne, ett behof ännu icke blifvit afhjelpt, som vore i hög grad behjertansvärdt,
nemligen deras, som vore hemsökta af så kallade kroniska, ofta obotliga
sjukdomar. Somliga af dessa vore obetydliga och medförde för de sjuka så
ringa olägenhet, alt de med tålamod och efter sjukdomens art afpassade dietetiska
förhållanden lätt kunde fördragas, utan synnerlig rubbning uti individens verksamhet.
Om dem vore nu icke fråga. Men det gåfves andra så förfärliga, att intet menskligt
tålamod kunde utan klagan bära dem och ingen fysisk kraft vore tillräcklig att
dem motstå. Sådana vöre dessa alltmer förekommande kräftskador, dessa s. k. fun
gösa
växter, som icke tålde att af kirurgens hand vidröras, utan att med ökadt raseri
gripa omkring sig, och alla dessa otaliga lidanden i menniskokroppens ädlaste
organer, som göra 1 ifvet till en börda och nedsänka de lidande på ett långsamt
plågoläger, sora endast kan förmildras genom vården af en menmskovänlig hand.
Det funnes säkert ingen läkare, som icke många gånger varit försatt uti den sorgliga
ställningen, att nödgas bevittna dessa olyckliges qval, utan att kunna hjelpa och
lindra dem. För dem funnes ibland läkarekonstens rika skatter ingen läkande balsam,
ingen helande ört. Det vore icke hos drogisten, som lindring kunde hemtas
för dessa plågor; den kunde blott sökas i djupet af menniskohjertat, i den kristliga
kärleken och i det ömma deltagandet. Och då läkaren ur dessa rena källor kunde
läska den sjuke, så vöre denne och dess vårdare redan mindre beklagansvärde.
Men hvem kunde äfven med bästa vilja herbergera, föda, vårda och sköta dem,
sorn sjelfva hvarken med arbete eller penningar kunde något bidraga till att uppe
hålla
sitt usla lif? Hvem kunde egna alla sina krafter endast åt vården af en lidande
medmenniska? Detta vore för mycket begärdt äfven af den, hvars menniskokärlek
vore outtömlig. Derföre måste otaliga af dessa olycklige försmäkta under inflytandet
af skämd luft, dålig föda, brist på värme, osnygghet och allt som undergräfde hel
-
. Ståts-Utskottets Utlåtande 123 (Fortsättning).
san, och slutligen dö, kanske utan att någon vänlig hand torkade kallsvetten från
deras panna. Motionären hyste den fasta öfvertygelsen, att orsaken hvarföre ingen
tillflyktsort för dessa obotliga sjuke inom vårt land funnes, vore den att frågan al
drig
blifvit väckt, ty det kunde eljest icke inses, hvarföre Sverige skulle i detta
hänseende stå efter andra civiliserade länder, hvilka nästan alla egde vårdanstalter
för obotlige sjuke, der dessa kostnadsfritt erhålla den vård, deras beklagansvärda
belägenhet kräfver. — Hvarje år komme hit från landsorten fattige, obotlige sjuk
lingar,
lockade af de rykten, som åtskillige af Stockholms läkare så rättvist tillvunnit
sig. Ofta bedragne i sin väntan fingo de, sedan deras sista hopp ramlat, återvända
till sina hemorter, för hvilka de blefve en tyngande börda, eller, om deras
krafter vore uttömda, qvarblifva för att nedsjunka i det största elände, som fattigdom
i förening med sjukdom kunde framkalla. De härvarande sjukhusen fingo nemligen
icke emottaga dem, emedan detta vore stridande emot den fastställda ordningen
för dessa inrättningar. — Om derföre behofvet af en vårdanstalt för dessa obotliga
sjuka vore obestridligt, återstode endast att utreda huru detta behof skulle kunna
fyllas; och hade i sådant hänseende motionären föreställt sig, att en för det åsyftade
ändamålet lämpad byggnad beräknad för 50 sängar, borde kunna uppföras för 100,000
R.dr R.-mt, helst den borde vara belägen utom stadens tullar, hvarigenom den er
forderliga
byggnadstomten skulle kunna erhållas för en ringa summa, i händelse icke,
hvilket dock syntes kunna antagas, Stockholms kommun kostnadsfritt uppläte en sådan.
För inredningen med sängar, sängkläder, linne och öfriga inventarier skulle säkerligen
en summa af 25,000 R:dr vara tillräcklig och det årliga underhållet med
löner åt läkare, förestånderska och den öfriga personalen torde kräfva ett belopp af
15.000 R:dr, hvilket dock, under antagande att en del patienter borde erlägga någon
mindre afgift, skulle kunna nedsättas till 12,000 R:dr. — På grund af hvad
sålunda blifvit anfördt, har motionären hemställt, att Rikets Ständer måtte för inrättandet
af en vårdanstalt för obotliga sjuke anslå 100,000 R:dr till byggnad,
25.000 R:dr till inredning och inventarier, samt 12,000 R:dr årligen till underhåll
och löner; — varande motionen åtföljd af ett utaf Svenska Läkare-sällskapet afgifvet
yttrande, af det innehåll, att Läkare-sällskapet, hvars fleste ledamöter vid många
tillfällen i hög grad erfarit saknaden af en vårdanstalt för obotliga sjuke, ansåge en
sådan för närvarande icke allenast vara den af behofvet mest påkallade sjukinrättning
i Stockholm, utan af verklig nödvändighet, hvadan Läkare-sällskapet på det lifligaste
instämde uti och förordade det väckta förslaget.
Utskottet vill för sin del icke heller förneka, att det behof, som blifvit uti
Herr Cederskiölds motion framstäldt, är ganska behjertansvärdt; men då Statens
tillgångar vid innevarande riksmöte blifvit i hög grad anlitade samt Utskottet, i saknad
af fullständig utaf vederbörande myndighet uppgjordt kostnadsförslag för den
ifrågaställda sjukvårds-anstalten, icke kan bedöma, huruvida den af motionären upp
-
:ss
Siats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
gifna summa är för ändamålet tillräcklig eller om tilläfventyrs större belopp dertill
erfordras, har Utskottet funnit sig
ej kunna i anledning af förevarande motion tillstyrka någon
Rikets Ständers åtgärd.
1lo:o. Hos Ridderskapet och Adeln har vidare Grefve G. F. Liljencrantz uti
väckt motion anfört, hurusom man redan länge insett vigten deraf, att inom hufvudstaden
måtte anordnas en tillflyktsort, der för någon kortare tid kunde upptagas
dels sådane, i frihet varande fallna qvinnor, som, ehuru komne till medvetande af
sin olyckliga belägenhet, men i brist på möjlighet att på redlig väg bereda sig ut
komst,
likasom tvingades fortsätta sin lastbara lefnad, dels sådana från fängelserna
frigifna qvinnor, hvilka för tillfället saknade utväg att förskaffa sig försörjning;
hvarföre ock den alltmera påträngande nödvändigheten att åstadkomma en inrättning
af förberörda beskaffenhet, föranledt några ädla och menniskovänhga fruntimmer att,
hvar för sig, upprätta en anstalt för nyssnämnda ändamål, af hvilka likväl den ena
sistförflutna vår upphörde. Under loppet af omkring sju år hade dessa inrättningar
verkat med mycken välsignelse, understödda af några få fromma medmenniskors
gåfvor och innerliga förböner. Sålunda hade under sagde tid 198 qvinnor blifvit å
ifrågavarande anstalter intagne och vårdade, rörande hvilkas lefnadsförhållanden motionären
vidare meddelat särskilda uppgifter, hvilka gåfve anledning till följande slutsatser:
att, då af nämnda antal qvinnor adelar tillhört landsbygden och blott jdel
Stockholms befolkning, denna angelägenhet således endast i viss mån kunde anses
angå Stockholms kommun; — att af de qvinnor, som å anstalterne varit intagne
och om hvilkas vidare lefnadsöden, efter deras afgång derifrån, underrättelser kunnat
erhållas, ej fullt -J:del åter beträdt lasternas väg, hvadan samma inrättningar syntes
på ett tillfredsställande sätt hafva uppfyllt sitt ändamål; — och att, genom tillvaron
af ifrågavarande inrättningar, stats-kassan beredts högst betydliga besparingar,
ty om också antagas skulle, hvad dock vore föga sannolikt, att af förenämnda antal
qvinnor endast 20 årligen funnits häktade, så uppkomme likväl, efter beräkning
af 100 R:dr R:mt, underhållskostnad för hvardera, en utgift af 2,000 R.dr för år,
hvaraf åter syntes följa, att om Staten ansloge en motsvarande summa såsom understöd
för ifrågavarande inrättning och möjlig utvidgning af densamma, Staten derigenom
skulle tillskyndas ej allenast besparing af utgifter, utan, hvad som vore vigtigare,
en väsendtlig moralisk vinst. För att uppnå detta ändamål, vore tvifvelsutan
det enda fullt lämpliga sättet att anslå 40 å 50,000 R:dr R:mt till inköp och inredning
af lämplig lokal, eller uppbyggande å inköpt tomt af ett lämpligt hus; men
då detta förslag syntes för närvarande hafva föga utsigt till framgång, har motionären
inskränkt sig till den hemställan, att Rikets Ständer måtte för den tidrymd
nästa stats-reglering kommer att omfatta, anslå årligen 2,000 R:dr R:mt såsom bidrag
till hyra och understöd i öfrigt för ett så kalladt Magdalenahem inom hufvudstaden.
Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
39
Erkännande det gagnande syftemål motionären med detta förslag afselt, är dock
Utskottet för sin del icke öfvertygadt om lämpligheten af att anvisa statsmedel för
det uppgifna ändamålet. Enligt Utskottets tanke kan nemligen detta ändamål från
det allmännas sida kraftigare befrämjas, dels genom åtgärder för att bereda den
qvinliga ungdomen en förbättrad uppfostran, dels ock hufvudsakligen genom att
lätta tillfället för qvinnan att ärligen försörja sig genom eget arbete I denna riktning
fortgå äfven sedan en längre tid lagstiftningens bemödanden, och deraf kunna
säkerligen för framtiden påräknas ännu mer gynnsamma verkningar i afseende på
qvinnans ställning. Deremot anser Utskottet tvifvelaktigt, huruvida Staten för närvarande
bör vidtaga någon åtgärd till deras förmån — ehuru olyckliga och beklagansvärda
de visserligen äro — hvilka redan beträdt lastens bana och för hvilkas
återgång till ett dygdigt lefnadssätt i många fall alla bemödanden visat sig vara fruktlösa.
Så länge nemligen icke från det allmännas sida allt blifvit gjordt, som kan
göras, för att från ett så olyckligt öde rädda dem, hvilka allvarligen bemöda sig
att emotstå frestelserna, så länge skulle inrättandet af en statsinstitution, afsedd uteslutande
till fallna qvinnors omvårdnad vara mindre ändamålsenligt; — och anser
derföre Utskottet, att denna angelägenhet bör tillsvidare öfverlemnas åt den enskilda
menniskokärleken och det kristliga deltagandet för olyckliga, hvaraf, hädanefter såsom
hittills, torde kunna förväntas en välgörande verksamhet. — I följd häraf finner Utskottet
sig
sakna skäl att förorda ofvan omförmälda motion.
116:0. Uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion har Riksdags-fullmägtigen Sven
Heurlin från Kronobergs län, med erinran hurusom landsbygdens befolkning mångenstädes
saknade all läkarevård och att sådant på få orter torde vara mera kännbart
är i Sunnerbo härad af Kronobergs län, hvilket, bestående af 23 socknar och 750^
förmedlade mantal samt med omkring 36,000 innevånare, läge på betydligt afstånd
från Wexiö, der länets enda lazarett och kurhus befinnas och dit flera af dessa socknar
hade 10 å 12 mils väg, vidare fästat uppmärksamheten på de olägenheter, som i
afseende på helsovården härigenom måste uppkomma, då nemligen, vid betänkligare
sjukdomstillfällen, de sjuke eller skadade måste fraktas en så betydlig väglängd, hvilken
en frisk resande mången gång knapt kunde tillryggalägga på mindre tid än ett
dygn. Någon gång inträffade äfven att patienterna under vägen aflede eller att sjukdomen
förvärrades så, att ett återställande till helsan icke mer vore tänkbart, äfvensom
de sjuke ganska ofta blefve från Wexiö lazarett afvisade i följd af bristande
utrymme och i sådant fall måste antingen åter hemforslas eller förskaffas en uppehållsort
i grannskapet för att vid inträffande ledighet kunna blifva å lazarettet intagna.
Nödvändigheten syntes således fordra, att Sunnerbo härad finge ett särskildt sjukhus
inrättadt inom sitt eget område, och en dertill särdeles lämplig plats vore Ljungby
köping, hvilken på ett afstånd af 7 mil från Wexiö, genom sitt läge nära medel
-
40
Stals-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
punkten af häradet, tjenliga byggnadsplatser samt såsom station för provincialläkare
och försedd med ett val ordnadt apothek, erbjöde många och vigtiga fördelar för
inrättande af ett för häradet afsedt sjukhus. Häradets innebyggare hade nu äfven
hes Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit att få skiljas från länslazarettet och kurhuset
i Wexiö; att den årliga kurhusafgrft, som erlägges af hvarje skattskyldig person,
hädanefter måtte uteslutande få användas för häradets eget behof, äfvensom att den
andel, häradet eger i länets lazaretts- och kurhuskassa måtte, beräknad efter folkmängden
i förhållande till öfriga delen af länet, få uttagas och ställas under förvaltning
af en för detta ändamål i behörig ordning tillsatt direktion; och hade, i sammanhang
härmed, häradsboerne uppdragit åt motionären, att hos Rikets Ständer göra
hemställan om erhållande af statsbidrag för uppförande af det tillämnade sjukhuset,
hvarföre kostnaden, enligt bifogadt förslag, skulle uppgå till ett belopp af 8,586 R:dr
62 öre.
Då Utskottet anser del med skäl kunna ifrågasättas, huruvida Statsverket bör
anlitas till bestridande af kostnaderna för en, för ett särskildt härad afsedd, sjukhusbyggnad;
får Utskottet, med afseende jemväl å de flerfaldiga anspråk i sådan syftning,
som säkerligen skullle framkallas genom bifall till det nu väckta förslaget,
hemställa.
att förevarande motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
117:0. Med erinran om det länge insedda behofvet af en anstalt inom hufvudstaden,
hvarigenom det kunde blifva möjligt för den ditströmmande ungdomen att,
medelst åhörandet af offentliga föredrag uti vetenskapliga ämnen, fortsätta sitt kunskapssökande,
för de äldre att uppfriska minnet af hvad de i ungdomen lärt och för
hvem som helst att lefva uti och inom vetenskaperna och upplysningen, hvilket otvifvelaktig!
vore det kraftigaste medel till samhällsmenniskans förädling — har Grefve
C. H. Ankarsvärd, uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, vidare fästat
uppmärksamheten derpå att den närvarande bristen på utvägar för hufvudstadens
bildade samhällsklasser, att öka eller ens underhålla sina kunskaper, väl af mången
ansågs böra ändamålsenligast alhjelpas genom universitetets förflyttning till Stockholm;
men ehuru äfven motionären för sin del vore öfvertygad, att ett högre läroverk
inom Sveriges hufvudstad skulle åt vetenskapernas odling gifva mera lif och väckelse,
än fallet kunde vara uti en mindre stad, hade hade han likväl föreställt sig
att universitetet i Upsala ännu vore af allt för mägtiga intressen fästadt inom sin
trånga krets, för att man skulle kunna i den närmaste framtiden emotse dess flyttning;
och vid sådant förhållande syntes det vara i hög grad angeläget, att omförmälda
för hufvudstadens innevånare ganska kännbara brist på tillfälle till deltagande i vetenskapliga
öfningar blefve på annat sätt afhjelpt. Efter alt vidare hafva dels erinrat,
hurusom
Stals-U (skottets Utlåtande M 123 (Fortsättning). 41
hurusom de yngre tjenstemän, hvilka, sedan de vid Akademien afslutat sina examensprof,
hvarje år till ej ringa antal ankomma till hufvudstaden, måste, till följd af försörjnings-omsorgernas
trängande kraf, söka att så hastigt som möjligt komma i åtnjutande
af inkomster och således föranleddes alt uteslutande egna sig åt en tjenstgöring,
hvilken, ofta nog, såväl inom de civila verken som inom militären — bestående
hufvudsakligen i renskrifning, vaktgöring och kasernlif — vore ganska tankefattig
och erfordrade någon motvigt, för att uppehålla ynglingens intresse för verklig bildning
och upplysning: ett behof, sorn för öfrigt inom de flesta andra samhällsklasser gjort
sig lika gällande, — dels ock meddelat en kort framställning om de vetenskapliga
undervisnings-anslalter, som finnas i nästan alla Europas hufvudstäder, och det gagnande
inflytande de utöfva på den allmänna bildningen; har motionären uttalat den
åsigt att aflönandet af några professorer uti de kunskapsgrenar, som äro af väsendtligaste
vigt för den högre och allmänna statsmanna-bildningen, vore hvad under närvarande
förhållanden erfordrades för att inom hufvudstaden införa början till en anstalt,
som säkerligen ej skulle dröja att vidare utveckla sig sjelf till det mål, den
hade att uppfylla, samt i sådant hänseende framställt det förslag, att Rikets Ständer
ville i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl Maj:ts täcktes i nåder föranstalta om
offentliga föreläsningar i hufvudstaden uti de ämnen, Kongl. Majit pröfvade mest lämpliga
för det afsedda behofvet samt dertill förordna skickliga och sakkunniga män,
hvilka borde erhålla aflöning i likhet med universileternas Professorer; äfvensom att
Rikets Ständer måtte för detta ändamål till Kongl. Majits disposition anvisa tillräckliga
medel att frän Riksgälds-kontoret utgå.
Erkännande vigten deraf att hvarje lämplig åtgärd må vidtagas för befrämjande
af allmän upplysning och bildning, anser äfven Utskottet för sin del önskvärdt, att
hufvudstadens och den stora del af landsorternas innevånare, som ofta längre tider
uppehålla sig i Stockholm, måtte beredas tillfälle att underhålla och föröka den vetenskapliga
bildning, som många af dem i ungdomen grundlagt, men sedermera ej
kunnat vidare fortsätta, och skulle säkerligen offentliga föreläsningar uti vetenskapliga
ämnen härtill ganska verksamt bidraga. Men, oaktadt sin önskan att sålunda befrämja
det med Grefve Ankarsvärds motion afsedda ändamål, kan Utskottet ej undgå att
erinra, det motionärens förslag saknar den närmare utredning, som erfordras, innan
en fråga af denna beskaffenhet kan af Rikets Ständer företagas till afgörande. Då
nemligen detta förslag icke varit föremål för Kongl. Maj t nådiga pröfning och då
hvarken någon plan finnes uppgjord för den nya vetenskapliga institutionens inrättning
och verksamhet eller uppgifter meddelade om den dertill erforderliga kostnad,
torde anslag för ändamålet i sakens så beskaffade skick svårligen kunna af Rikets
Ständer beviljas, — och finner Utskottet sig i följd häraf
vara förhindradt att för närvarande, med anledning af denna motion,
tillstyrka någon Rikets Ständers åtgärd.
Bih. till R. St. Prof. 1859 <5t 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Höft. VI
42
Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
418:0. Jemte erinran, hurusom Rikets sednast församlade Ständer för uppsökande
och aftecknande af de i landet befintliga runstenar, äfvensom för ritningarnes
utgifvande, beviljade ett anslag å 4,500 Rdr, att med J, eller 1,500 R:dr utgå under
hvartdera af åren, som innevarande statsreglerings-period omfattade, samt meddelande
af den upplysning, att samma anslag under åren 1858 och 1859 varit användt till
understöd åt den förtjente fornforskaren Richard Dybeck, som derigenom blifvit i
tillfälle att under resor i flera af rikets landskap upptäcka och afrita en mängd förut
obekanta run-minnesmärken, samt att utgifva trenne häften rune-urkunder, innehållande
många intressanta upplysningar rörande forntidens språk och seder, har inom PresteStåndet
Professoren Carlsson, genom motion, deruti Prosten Söderberg och Kyrkoherden
Ternström instämt, hemställt, att Rikets Ständer, af fortfarande omtanka om
våra fornminnen, måtte medgifva, att ofvan omförmälda anslag finge med oförändradt
belopp äfven under nästinstundande statsreglerings-period utgå, — och enär, i anseende
till den mängd runstenar, som ännu återstå att afteckna, det af Rikets Ständer
med förberörde anslag åsyftade ändamål — att till befrämjande af fornforskningen
och särskildt den del deraf, som afser alt belysa vårt modersmål i dess uråldriga
form, bereda denna ett önskvärdt tillfälle att, oberoende af den förstörelse, för hvil
ken
våra minnesmärken äro utsatta, för sitt syftemål tillgodogöra sig de vigtiga hjelpkällor
i berörda hänseende, runstenarne innefatta — icke ännu kan vara vunnet, har
Utskottet ansett sig böra tillstyrka
att äfven för nästa statsreglerings-period måttte till uppsökande
och aftecknande af runstenar samt ritningarnes utgifvande anvisas
ett årligt anslag lill belopp af 1,500 R:dr, eller för 3 år
tillhopa 4,500 R:dr.
119:0. Genom remisser från vederbörande Riks-Stånd har Utskottet fått emottaga
tvänne särskilda motioner, som blifvit väckta, den ena inom Preste-Ståndet af
Professoren Lindgren och den andra hos Borgare-Ståndet af Herr Widell, hvilka
motionärer sammanstämmande anfört, hurusom i många af våra äldre lands-kyrkor
än i dag funnes mera eller mindre väl behållna al fresco-målningar, utgörande värderika
bidrag, till 13:de, 14:de och 15:de seklernas konsthistoria. Dessa vackra
minnesmärken från försvunna tider hade sedan mera än ett tiotal af år ådragit sig
den svenska Artisten N. Mandelgrens synnerliga uppmärksamhet, och hade han för
att rädda dem undan den förstöring, de, såväl till följd af tidens åverkan, som med
anledning af ofta förekommande ombyggnader af eller reparationer å de gamla kyrkorna,
snart ginge till mötes, under vidsträckta resor i rikets flesta provinser, derför
han åtnjutit endast ett ringa understöd af allmänna medel, aftecknat alla de målningar,
som synts honom vara af någon mera framstående betydelse. Men, alldeles i
saknad af egna tillgångar, misströstande att i fäderneslandet kunna, utan äfventyr af
fullkomlig ekonomisk undergång, offentliggöra dessa sina afteckningar, helst redan
Stat s-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
(.vänne vid föregående riksdagar till Rikets Ständer gjorda hemställningar om statsbidrag
lör detta ändamål blifvit utan afseende lemnade, hade Mandelgren för några
år sedan begifvit sig lill utlandet, för att der söka sig någon förläggare. Efter många
fruktlösa försök hade han ock slutligen lyckats, att i Frankrikes hufvudstad, med
understöd af Franska regeringen, kunna börja utgifvandet af sitt vackra arbete »Monuments
Scandinaves du moyen åge», beräknadt att fulländas i fem häften, deraf de
tvänne, som redan utkommit, blifvit med de utmärktaste loford vitsordade af utlandets
störste konstkännare. Då emellertid tryckningen af hvarje häfte visat sig kosta femtusen
francs, och något fortfarande understöd af Franska regeringen, icke torde vara
att förvänta, måste, till följd af utgifvarens medellöshet och det ringa antal köpare,
som, i anseende till arbetets dyrhet (32 francs per häfte), kunde påräknas, dess vidare
fortsättning afbrytas, såvida icke Svenska Staten ville träda emellan, och, genom
subskription å ett visst antal exemplar af de redan utkomna 2:ne och ännu återstående
3:ne häftena, söka möjliggöra det förtjenstfulla och för vårt land hedrande
arbetets fulländning; och hafva, på grund häraf, motionärerne, vädjande till Representationens
känsla för fosterlandets forntida konstminnen, föreslagit, att Rikets Ständer
måtte anvisa en summa af 4,800 R:dr, alt användas till inköp för Svenska Statens
räkning af 40 exemplar af omförmälda arbete.
Då, på sätt motionärerne anfort, för ifrågavarande, af utmärkta konstdomare
på det fördelaktigaste vitsordade, arbete icke lärer kunna påräknas en afsättning, tillräcklig
för att ens godtgöra de uppoffringar, hvarmed utgifvandet af de hitintills utkomne
delarne varit förenade, än mindre att bereda utgifvaren tillfälle till arbetets
fortsättande; och då det synes tillhöra Svenska Staten att lemna något understöd åt en
svensk kontsnär, som redan i fremmande Iand vunnit erkännande och uppmuntran,
har Utskottet desto hellre trott sig böra förorda ofvanberörda framställning, som det
till inköp föreslagna arbetet, med afseende ej mindre å dess konstnärliga värde, än
det fosterländska ämnet, utan tvifvel kommer att utgöra en värderik prydnad för
de af rikets offentliga bibliolhek hvars, samlingar blifva dermed riktade; — hemställande
derföre Utskottet,
att Rikets Ständer, tili inköp för Statens räkning af 40 exemplar
af artisten Mandelgrens arbete »Monuments Scandinaves du moyen
åge», måtte bevilja ett anslag för en gång till belopp af
4,800 R:dr, att enligt Kongl. Maj:ts disposition utbetalas; —
börande omförmälde arbete tillhandahållas de allmänna bibliotheken
inom riket, enligt den fördelning Kongl. Majit pröfvar lämpligt
bestämma.
120:o. Under åberopande af de skäl, som föranledt Rikets Ständer vid
föregående riksdagar att till fortsatt utgifvande af planch-verket »Fordna och
Närvarande Sverige», hvilket, påbegyndt af framlidne Öfverste-löjtnanten U. Thersner
44
Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
i lifstiden, fortsattes of hans efterlemnade dotter Thora Thersner, bevilja ett anslag,
som vid sistförflutna riksmöte bestämdes till 400 R:dr ärligen, för den tid innevarande
statsreglerings-period omfattade, har genom en hos Borgare-Ståndet väckt
motion, Herr P. Staaff föreslagit, att berörda anslag måtte få under Mamsell
Thersners lifstid utgå, så länge nemligen omförmälda konstverk af henne med
samma nit som hitintills fortsattes; hvarjemte, och då, såsom motionären vidare
anfört, Mamsell Thersner hade för afsigt att företaga en resa till utlandet för att
der inhemta grunderna för ett i Sverige numera endast föga öfvadt konstmanér,
som kunde för ifrågavarande arbete med fördel användas, men Mamsell Thersner
saknade medel till bekostandet af en sådan resa, motionären framställt den anhållan,
att Rikets Ständer för berörda ändamål måtte bevilja ett särskildt anslag
för en gång till belopp af 600 R:dr.
Enär ifrågavarande planch-verk icke ännu är afslutadt, samt de omständigheter,
hvarunder vid sistförflutna riksmöte understöd blef för arbetets fortsättande
beviljadt, icke undergått någon väsendtlig förändring, torde detta understöd på
enahanda sätt, som vid nämnda riksdag bestämdes, fortfarande få utgå. Men vidkommande
motionärens framställning om anslag för en konstresa, har Utskottet
icke funnit skäl vara för handen att i berörda hänseende tillstyrka någon åtgärd
från Rikets Ständers sida.
I enlighet härmed får Utskottet således hemställa,
att ofvanberörda motion af Rikets Ständer endast i så måtto
bifälles, att till fortsatt utgifvande af arbetet »Fordna och
Närvarande Sverige» må för nästa statsreglerings period beviljas
ett anslag af 400 R:dr årligen.
o. Såsom bidrag till fortsättande af planchverket »Sverige, Aqvarelllilhografier
och Tontryck», hvilket arbete, deraf flera häften utkommit, utgifves
i Paris af Lithografen Carl Johan Billmark, har hos Ridderskapet och Adeln,
genom derstädes väckt motion, Herr Abraham Wilhelm af Sillén anhållit om ett
anslag för nästa statsreglerings-period, till belopp af 800 eller 1000 R:dr årligen,
till stöd för hvilken framställning motionären hufvudsakligen åberopat dels nämnda
planch-verks stora värde såsom konstprodukt, dels utgifvarens i ekonomiskt hänseende
betryckta ställning, dels ock den omständigheten, att Billmark, oaktadt
de flerfaldiga prof på utmärkt lithografisk skicklighet, som blifvit af honom ådagalagde,
dock aldrig varit med något understöd af allmänna medel hugnad.
De af motionären anförda omständigheter, bland hvilka Utskottet särskildt
bör fästa uppmärksamheten på det ifrågavarande arbetets både inom Sverige och
i andra länder erkända utmärkta beskaffenhet, och det välförtjenta anseende Billmark
derigenom sig förvärfvat, innefatta, enligt Utskottets tanke, tillfyllestgörande
skäl för Rikets Ständer att bereda denne konstnär det understöd, som
Stats-Utikottets Utlåtande Al 123 (Fortsättning).
45
nu blifvit begiirdt och hvaraf han lärer vara i verkligt behof; hemställande således
Utskottet,
att, såsom understöd för fortsatt utgifvande af planch-verket
»Sverige, Aqvarell-lithografier och tontryck», må åt artisten
Billmark beviljas ett årligt anslag af 800 R:dr för hvart och
ett af åren 1861, 1862 och 1863.
122:o. Uti en hos Borgare-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion,
liar Herr A. O. Wallenberg anfört, hurusom Medicine Kandidaten Eberhard Munck
af Rosenschöld, hvilken i egenskap af skeppsläkare åtföljt Svenska briggen »Oscar»,
som år 1840 härifrån utrustades för en längre sjö-expedition, alltsedan påföljande
år, då fartyget blef i Buenos Ayres försåldt, uppehållit sig i Amerika och under
hela denna tid uteslutande egnat sig åt naturhistoriska forskningar, utan annat
understöd, än det anslag å tillhopa 2,250 R:dr, som Rikets Ständer, med afseende
å Rosenschölds kända nit och intresse för naturvetenskaperna, tilldelat honom för
den tid af tre år expeditionen var beräknad att omfatta. Åtskilliga af de värderika
naluralie-samlingar Rosenschöld härunder lyckats förvärfva och dem han ämnat
till fäderneslandet öfversända, hade med den förolyckade korvetten »Carlskrona»,
som skulle dem till Sverige öfverföra, gått förlorade. Emellertid hade Rosenschöld,
som alltsedan år 1843 vistats i Paraguay, der han ännu uppehölle sig,
genom ovanlig ihärdighet och oförtröttad verksamhet i sin vetenskaps tjenst, förskaffat
sig nya, synnerligt rika samlingar och hufvudsakligen insekter; och ehuru
alltjemt i knappa omständigheter hade Rosenschöld — med sällspord oegennytta, försakande
de fördelaktiga anbud, som från fremmande regeringars sida blifvit honom
gjorda, i afseende å dessa samlingars afyttrande, — föredragit att behålla dem, på det de
måtte komma hans fosterland till godo. På grund af dessa förhållanden och med
vädjande till den frikostighet, som städse utmärkt Rikets Ständer, då föremålet
för ett anslag varit antingen gagneligt eller fosterländskt, har motionären, då uti
förevarande fall båda dessa vilkor voro förenade, hemställt, att Rikets Ständer,
för att bereda Rosenschöld lättadt tillfälle att fullfölja sina naturhistoriska forskningar
samt till fäderneslandet hemsända sina samlingar, måtte tilldela Rosenschöld ett
ytterligare understöd till enahanda belopp, som förut blifvit honom beviljadt eller
för en gång 2,250 R:dr.
Då Utskottet icke kan vara i tillfälle alt bedöma, om eller i hvad mån
den vetenskapliga verksamhet Kandidaten Munck af Rosenschöld utvecklat under
sitt vistande i en annan verldsdel, eller de naturaliesamlingar, han kan hafva att
erbjuda, må anses förtjenta af uppmärksamhet och understöd från Statens sida,
samt således frågan om anslags beviljande för detta ändamål icke torde kunna af
Rikets Ständer pröfvas, innan vederbörande embetsmyndigheter derutinnan sig
yttrat, har Utskottet i följd häraf
46
Ståts-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
ej funnit, skäl att ofvanberörda framställning hos Rikets Ständer
förorda.
'123.0. Med anförande, bland annat, hurusom under nästlidet års sommar
af trycket utkommit ett af Mamsell Octavia Carlén författadt mindre, litterärt
arbete, med litel: »Anteckningar öfver Kongl. Lif-rustkammarens och Kongl. Klädkammarens
samlingar», samt vittnande om den outtröttliga ihärdighet och det
varma nit, hvarmed författarinnan omfattat våra historiska minnen har, genom
en hos Borgare-Ståndet väckt motion, Herr C. G. Rydin föreslagit att, såsom en
uppmuntran för berörda företag, måtte henne föräras en gratifikation af 1,000
å 500 R:dr. Men då detta arbete icke kan tillerkännas någon betydelse i vetenskapligt
eller konstnärligt hänseende och för öfrigt torde vinna tillräcklig uppmuntran
genom försäljning i bokhandeln, anser Utskottet
förevarande motion ej böra af Rikets Ständer bifallas.
12l:o. Jemte erinran om nödvändigheten för hvarje samhällsmedlem att känna
den lag, han skall efterlefva, och särdeles den del deraf, som till begreppet bestämmer
de brottsliga handlingar, som äro med straff belagda, samt det i sedligt
hänseende gagnande inflytande, som vore alt förvänta, derest åtgärder blefve vidtagna
för spridandet af en allmännare kännedom, isynnerhet om sådane brott,
hvars betydelse, grundad mera uti ett ordnadt samhällsskick, än i den medfödda
känslan för det rätta, ofta nog vore af den stora allmänheten mindre klart uppfattad,
har, genom en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, Herr Th. Ankarsvärd
föreslagit, att till utarbetande och tryckning i lämpligt sammandrag af vår lags
Missgernings- och Straff-Balkar, sådane dessa blifva af Rikets Ständer antagne
och af Kongl. Majit stadfästade, måtte af Rikets Ständer anvisas nödiga medel.
Af berörda arbete skulle, enligt hvad motionärens förslag vidare innehåller, ett
visst antal exemplar tillsändas vederbörande pastorer, att af desse åt den manliga
ungdomen efter dess konfirmation kostnadsfritt utdelas; och, med antagande att
25,000 exemplar årligen erfordrades och att tryckningskostnaden för hvarje exemplar
uppginge till 15 öre, skulle den summa, som härtill behöfdes utgöra 3,750 R:dr,
hvilket belopp motionären alltså anhållit måtte för ändamålet årligen ställas till
Kongl. Maj:ts disposition.
Erkännande det välmenta i denna motions syfte, anser Utskottet dock tvifvelaktigt,
huruvida någon särdeles fördelaktig verkan i sedligt hänseende skulle
kunna åstadkommas genom ofvanberörda förslag; men äfven om sådant antages,
kan Utskottet, roed afseende å de omfattande förändringar i åtskilliga delar af
kriminal-lagstiftningen, som äro i fråga att genomföras, icke anse lämpligt,
att, innan denna lagstiftning blifvit fullständigt ordnad, föreslå någon åtgärd iden
af motionären föreslagna riktning; och får derföre Utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte af Rikets Ständer bifallas.
Siats-Utskottets Utlåtande JM 123 (Fortsättning).
47
125:o. Vidare iiro från Riks-Stånden till Utskottets behandling öfverleranade
motioner, som blifvit väckte:
a) hos Ridderskapet och Adeln af Herr F. A. Cederschiöld, hvilken, utförligt
belysande de förtjenster, Magister Schiicks litterära arbete: »Konversationsoch
Universal-Lexicon, Allmän ordbok för alla samhällsklasser», innefattade såsom
allmänt bildningsmedel, föreslagit, att Rikets Ständer, ej mindre såsom en uppmuntran
och belöning för detta arbete, som beräknades komma att omfatta minst
50 häften, deraf 24 redan utkommit, än äfven till befordrande af en allmännare
upplysning i landet, måtte besluta att af samma arbete, som, efter 50 öre för
hvarje häfte, fuilfärdigt kostade 20 R:dr, inköpa 250 exemplar, att genom Ecklesiastik-departementets
försorg utdelas till socken-bibliotheker i Riket;
b) inom Borgare-Ståndet af Herr C. F. Ridderstad, som, med erinran om
Statens pligt att söka sprida upplysning bland folket samt vigten deraf, att fosterjordens
söner lärde känna sitt fädernesland, hemställt att, då bland de tryckta
skrifter, som egnade sig att uppfylla detta dubbla ändamål, »Svenska Folkets
Sagohäfder» författade af Arvid August Afzelius, intoge ett utmärkt rum, detta
arbete måtte af Staten till så stort antal exemplar inköpas, att socken-bibliothekerna
i Riket kunde deraf erhålla ett hvardera;
c) inom Bonde-Ståndet af N. F. Andersson m. fl. Riksdags-fullmägtige från
Östergötlands län, som, med erinran om de svårigheter, hvilka vore med bibringandet
af de första elementerna till undervisning förenade, gjort den hemställan
att, till undanrödjande åtminstone i någon mån af dessa svårigheter, medel måtte
anvisas till inköpande för hvarje af Rikets folkskolor af 10 exemplar af ett år
1859 af C. G. Södling ulgifvet arbete med titel »Genväg för barn alt samtidigt
lära läsa och skrifva»; varande, enligt hvad motionären vidare upplyst, priset på
denna bok 25 öre.
Utskottet har tagit dessa motioner i öfvervägande; men som, vidkommande
Herr Cederschiölds framställning, Utskottet icke funnit sig öfvertygadt derom,
att det af honom omförmälda arbete är företrädesvis lämpligt att uti sockenbibliotheken
införas, har Utskottet ansett sig ej kunna förorda denna motion.
Beträffande åter de af Herr Ridderstad och Riksdags-fullmägtigen Andersson väckta
motioner, torde det kunna antagas att, derest de böcker, dessa motionärer afsett,
skulle finnas för ifrågavarande ändamål tjenlige, medel icke lära saknas för desammas
anskaffande utan att Statens tillgångar behöfva derför anlitas; och får
Utskottet, i följd häraf, hemställa,
alt någon särskild åtgärd i anledning af ofvanberörda motioner
ej måtte af Rikets Ständer vidtagas.
Stockholm den 3 Juli 1860.
48
Stats-Utskoltets Utlåtande JU 123 (Fortsättning).
Reservationer:
Emot i:sla punkten (angående hyres-ersättning åt Departements-chefen):
af Friherre Åkerhielm, Herrar Gripensvärd och von Printzencreutz samt Biskop
Annerstedt, Doktor Schram, Doktor Nordström, Professor Carlson, Doktor Gumcelius,
Doktor Malmstedt, Prosten Ljunggren, Doktor Tellbom och Prosten Berlin, som ansågo
att byres-ersättningen, i likhet med hvad i fråga om dylik ersättning för Finansdepartementets
Chef skett, bort uppföras å ordinarie stat.
Emot 2:dra punkten mom. litt. a. (angående Expeditions-chefens aflöning):
af Friherre Åkerhielm, Herrar Bildt, Montgommerie-Cederhjelm, Gripenstedt och
von Prinzencreutz samt Biskop Annerstedt, Doktor Schram, Doktor Nordström, Doktor
Gumcelius, Doktor Malmstedt, Prosten Ljunggren och Prosten Berlin.
Emot 2:dra punkten, mom. litt. b. (angående Expeditions-sekreterarnes lön):
af Friherre Åkerhielm, Herrar Bildt, Montgommerie-Cederhjelm, Gripensvärd,
samt Biskop Annerstedt, Doktor Schram, Doktor Nordström, Doktor Gumcelius, Doktor
Malmstedt, Prosten Ljunggren och Prosten Berlin.
Emot 3:dje punkten (angående Bibliothekariens i Kongl. Bibliotheket aflöning):
af Friherre Åkerhielm, Biskop Annerstedt, Doktor Schram, Doktor Nordström,
Doktor Gumcelius, Doktor Malmstedt, Prosten Ljunggren, Prosten Berlin, samt Professor
Carlson, hvilken afgaf följande skriftliga reservation:
Då högsta vården om ett stort bibliothek icke blott förutsätter en mångsidig vetenskaplig
bildning och en fortgående kännedom af bibliografiens utveckling, utan äfven
innefattar vidlyftiga embetsgöromål för bibliothekets uppställning, katalogisering och tillhandahållande
för allmänheten, anser jag Utskottet icke hafva haft skäl att bestämma
Bibliothekariens lön till lägre belopp än Kongl. Maj:t föreslagit. Ett tillbörligt afseende
på de löneförmåner, som blifvit för närslägtade embets-befattningar anslagna, synes
gifva ytterligare styrka åt dessa skäl.
Då Bibliothekarien vid Kongl. Bibliotheket städse varit ställd i likhet med Riksarkivarien,
skulle nu detta förhållande rubbas, utan att dessa båda embetens beskaffenhet
undergått någon förändring och skilnaden emellan den lön, Bibliotheks-personalens
styresman och hans närmaste man innehafva, skulle endast blifva skilnaden emellan
4,500 och 3,500 R:dr R:mt. För min del anser jag Utgifts-Afdelningens förslag till
beslut välgrundadt och får såsom min reservation upptaga detta utlåtande, hvilket är
af följande lydelse:
»De
Stals-Ulskuttels Utlåtande M 123 (Fortsättning).
49
»Då Utskottet desto mindre kan förneka giltigheten af de skäl, hvarpå högstberörda
nådiga framställning är grundad, som, vid jemförelse med motsvarande befattningar
inom de administrativa embetsverken, Bibliothekarien vid Kongl. Biblioteket
äfvensom Riks-arkivarien, med afseende å deras embetens vigtiga och ansvarsfulla
beskaffenhet samt den vetenskapliga bildning desse embetsman måste innehafva, synas
vara fullt jemförliga med äldre Kollegii-ledamöter, samt vice Bibliothekarien af sammma
skäl ej kan ställas lägre i aflönings-förmåner än Kollegii-sekreterare, — har Utskottet
funnit sig böra tillstyrka,
att ifrågavarande löner må bestämmas till 5,000 R.dr för Bibliothekarien
och till 3,500 R:dr för vice Bibliothekarien; dock att,
såsom Kongl. Majit jemväl i nåder föreslagit, den nu tillstyrkta
förhöjningen i Bibliolhekariens aflöning icke må tillgodokomma nuvarande
innehafvaren af samma befattning, så länge han är i
åtnjutande af det honom för fortsättande af arbetet: »Svenska
språkets lagar« beviljade särskilda statsanslag.»
Emot å.de punkten (angående begärt anslag för anställande inom församlingarne af
e. o prestman):
af Riksdags-fullmägtige Mäns Månsson, Erik Ersson, Carl Anders Larsson, Johannes
Andersson och Jonas Andersson, hvilka ansågo att Utskottet icke bort tillstyrka
att 8:de Hufvud-titelns besparingar skulle få för omförmälda ändamål användas.
Emot 20:de punkten (angående anslag till förbättrande af Komministrars och Kapellpredikanters
aflöning):
af Biskop Annerstedt, Doktor Schram, Doktor Nordström, Doktor Gumcelius, Doktor
Malmstedt, Prosten Ljunggren, Doktor Tellbom och Prosten Berlin, hvilka på de af
motionärerne anförda skäl, ansågo att anslag tills vidare borde beviljas till understöd
för de efter noggrann undersökning och utredning i behof varande komministrar och
kapell-predikanter, hvilkas löner ej uppgå till 1,000 R:dr R:mt.
Emot 21ista punkten (angående anslaget till Lappmarkens Ecklesiastik-verk):
af Friherre Åkerhielm, Herr von Printzencreutz, Biskop Annerstedt, Doktor Schram,
Doktor Nordström, Doktor Gumcelius, Doktor Malmstedt, Prosten Ljunggren, Doktor
Tellbom, och Prosten Berlin, hvilka åberopade Utgifts-afdelningens förslag till utlåtande
i denna punkt, så lydande:
»I anseende till det beslut, Kongl. Maj:t sålunda i detta ämne meddelat, torde
Rikets Ständer finna, att frågan om indragning till Riksgälds-kontoret af såväl Lappmarks
Ecklesiastik-fond, som f. d. Kansli-styrelsens handkassa, bör anses hafva förfallit;
och då således anledning saknas att med ofvan berörda 2:ne anslag vidtaga annan
förändring än att, hvad angår Lappmarks Ecklesiastik-verk, detta anslag, som för närvarande
är uppfördt både såsom reservations- och förslags-anslag, må, i enlighet med
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Haft. VII
50
Stats-UIskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
den af Rikets Ständers Revisorer gjorda framställning uppföras endast såsom förslagsanslag,
— får Utskottet följaktligen hemställa,
att för Lappmarks Ecklesiastik-verk må såsom förslags-anslag uppföras
enahanda belopp, som i nu gällande Riks-stat, eller 11,000
R:dr.»
Emot 22:dra punkten (angående anslag till stipendier åt Theoligiaa Studiosi):
af Herr Björck: »Såsom ett af de hufvudsakligaste skälen för tillökning i anslaget
till stipendier åt studerande i theologie, har blifvit framhållen den brist på prester, som
i sednare tider sig visat; och såvida man deraf må vara berättigad att sluta dertill, alt
tillökningen i stipendierna skulle afse att förmå medellöse studerande att egna sig åt lärareembetet
i församlingen, synes åtgärden icke egnad att tillvinna sig bifall. En förändrad
reglering af presternas tjenstgöring, befordran och aflöning, är det enda sätt för
prestbristens afhjelpande, som kan med framgång försökas. Att tillvägabringa allmänna
anstalter, som afse att uppfostra ungdomen för ett visst yrke eller en viss sysselsättning,
och att derunder bekosta deras underhåll, är visserligen icke något här i landet
oförsökt; men att sedan den offentliga undervisningen i sekler varit nära uteslutande
rigtad åt de kunskapsämnen, som tillhöra prestbildningen, sådane åtgärder skulle vidtagas,
för att erhålla tillräckligt antal prester, synes så mycket mindre lämpligt, som
omsorgen i detta hänseende måste, der den i verkligheten påkallas, tillkomma församlingen,
men icke Staten. En annan sak är att åt det allmännas tjenst bibehålla förmågor,
som eljest till följd af medellöshet skulle nödgas söka andra utvägar till bergning;
och endast, så vidt detta är ändamålet med stipendier, lära desamma af Stats
verket
böra utgå. Från denna synpunkt betraktad torde den tillstyrkta tillökningen
vara öfverflödig, eller åtminstone böra till beloppet nedsättas.»
Häri instämde: Herrar Rinman, Berg och Berger samt Riksdags-fullmäglige C. J.
Svensén, Pehr Nilsson, Måns Månsson och J. Andersson.
Herr Hierta instämde äfven i ofvanstående reservation, af det skäl, att, då student-examen
på de sista 25 åren blifvit betydligt skärpt emot fordom, syntes den
egentliga prestbildningen icke kunna erfordra så lång tid som förut, för att inhemta
den delen deraf, som tillhör fordringarne på allmän eller hvad man kallar humanistisk
bildning.
Emot 24:de punkten, mom. litt. a. (angående Professionen i Fysiologi vid Upsala
Universitet):
af Biskop Annerstedt: »Utskottet har afstyrkt beviljandet af nödige medel till inrättande
af en Profession i Fysiologi, hufvudsakligen på det skäl, att denna Profession
icke är bland dem, som af Kommittéen för Medicinska undervisningens ordnande blifvit
nämnda i främsta rummet. För min del kan jag icke finna detta skäl tillräckligt för
ett afslag å Kongl. Maj:ts Proposition i denna del. Ehuru stort afseende, som med
rätta bör göras på den Medicinska Kommittéens förslag, torde man likväl icke böra till
-
Statsutskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
51
erkanna dess omdöme den vigt, att det skulle utesluta allt afseende på andras. Då
Medicinska Fakulteten, på anförda grunder, ansett den ifrågavarande Professionen nödig,
då det Akademiska Konsistoriet vitsordat samma behof och Kanslern tillstyrkt bifall
till dessa framställningar, samt slutligen Kongl. Majit, efter föregången pröfning, desamma
gillat, så lärer väl, så vida fråga är om auktoriteter, någon vigt böra tilläggas
äfven hvad som för detta anslag blifvit yttradt. Afser man åter sjelfva saken, så
torde det väl svårligen kunna bestridas, att föreningen af Anatomi och Fysiologi i en
lärares hand, vid den omfattning dessa vetenskaper vunnit, icke nu mera kan lända
till båtnad för de blifvande läkarnes theoretiska utbildning. Den sednare vetenskapen
torde så mycket mera behöfva sm egen målsman, som de medicinska vetenskaperna
synas allt mera sträfva att ur en gemensam synpunkt betrakta lifvets yttringar, och
för bearbetandet af den sjuka organismens fysiologi sålunda måste såsom en nödvändig
förutsättning kräfva kännedomen om lagarne och vilkoren för den friska organismens
verksamhet. A en annan sida synes det äfven vara allmänneligen medgifvet att Fysiologien
i kraft af sitt förhållande till naturvetenskaperna, på hvilkas forskningar den
lifvande inverkar, likasom den å sin sida behöfver dem alla, med rätta har anspråk
på att af en särskild lärare föredragas, på grund hvaraf särskilda lärostolar för detta
läroämne också finnas vid flera utländska universiteter. Till följd deraf hir jemväl
den ofvannämnda Kommittéen funnit ifrågavarande Profession vara af vigt för den allmänt
grundläggande läkarebildning, som i dess alternativa förslag ansetts böra vid
universiteten vårdas. På alla dessa skäl får jag föreslå,
att Rikets Ständer måtte bifalla Kongl. Majits Proposition om inrättande
af_ en Profession i Fysiologi vid Upsala universitet.
Häruti instämde Friherre Åkerhielm, Doktor Schram, Doktor Nordström, Professor
Carlson, Doktor Gumaelius, Doktor Malmstedt, Prosten Ljunggren, Doktor Tellbom
och Prosten Berlin
Emot 24-:de punkten nion. litt. b. (angående den nya Adjunkturen vid Upsala Medicinska
Fakultet) — se här nedan vid 29:de punkten.
Emot 24:de punkten nion. litt. c (angående den föreslagna underdåniga skrifvelsen
till Kongl. Majit):
af Herrar af Wåhlberg och von Printzencreutz, Biskop Annerstedt, Doktor Schram,
Doktor Nordström, Doktor Gumcelius, Doktor Malmstedt, Prosten Ljunggren, Doktor
Tellbom och Prosten Berlin.
Emot 25:te punkten (angående den nya Adjunkturen i Fysik vid Upsala Universitet)
:
af Herr Björck: »Om än behofvet af en Adjunkt i Fysiken vid Upsala universitet
icke kan bestridas, förefinnes dock icke någon anledning att öka antalet af de
högre adjunkts-lönerna, som äro bestämda till 2,500 Ridr hvardera; utan synes anslaget
kunna inskränkas till 2,000 Ridr, hvarmed flertalet af Adjunkterna äro aflönade.»
Stats-Uiskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
Häruti instämde Herrar Berg och Rinman samt Riksdags-fullmägtige C. J. Svensén,
Pehr Nilsson och J. Andersson.
Emot 28:de punkten (angående arfvode åt en Theologi* Pastoralis Docens vid
Upsala Universitet):
af Biskop Annerstedt och Prosten Schram■.
Emot
af Herr Björck: På grund af Rikets sednast församlade Ständers anhållan om
utarbetande af en fullständig plan för den Medicinska undervisningens ordnande, har
Kongl. Maj:t förordnat en Kommitté för frågans utredande; och då denna Kommittés
utlåtande afgifvits före början af denna riksdag, ansåg man sig ega anledning antaga,
att en på samma utlåtande grundad Rongl. Proposition i ämnet skulle till Rikets
Ständer afgifvas. Men om detta anspråk icke kunnat uppfyllas, likasom det ej heller
blifvit det, af orsak, att förberedande åtgärder för pröfningen af Kommittéens förslag
icke medhunnits; så förekom det så mycket mera besynnerligt, att Regeringen, utan
afseende på de hinder, som sålunda mötte för frågans grundliga pröfning, likväl fann
lämpligt att föreslå tillökning i lärare-personalen vid de Medicinska Fakulteterna i
Upsala och Lund, äfvensom förberedande åtgärder för upprättande af en större klinisk
undervisningsanstalt på förstnämnde ställe. Och då det sedermera blifvit kändt, att
Kommittéens förslag afser upprättande af en enda Medicinsk läroanstalt för hela riket,
synes en dylik på förhand gjord afvikelse från detta ännu opröfvade förslag, så mycket
mindre förklarlig, sorn den omständighet att Kommittéen jemväl framställt ett
alternativt förslag för undervisningens interimistiska ordnande, icke minskar behofvet
af en omfattande undersökning och pröfning, utan tvertom ännu mera invecklar frågan.
Då härtill kommer, att ingen anledning förefinnes dertill, att den Medicinska undervisningen
hotas af en oundviklig undergång, derest icke de af Regeringen föreslagna
lärareplatser genast tillsättas, synes Regeringens förslag i delta hänseende, såsom tillkommet
utan den fullständiga pröfning, som Rikets Ständer begärt och dertill Komrnittéens
betänkande lemnar så väl anledning, som materialier, icke böra med bifall
af Rikets Ständer bemötas; enär derigenom frågan i verkligheten afgöres, utan afseende
på den redan verkställda utredningen och hufvudsakligen i strid med de dervid
vunne upplysningar.
Om likväl oafsedt den bristande utredningen lämpligheten af den föreslagna tillökningen
i lärare-krafter vid Fakulteterna skall komma under pröfning och om det
alltså blifver nödvändigt att, med ledning af Kommittéens nu utdelade betänkande, i frågan
fatta ett afgörande beslut; så torde en kort sammanfattning och utredning af de
skäl, som på ömse sidor anföras, här vara på sitt ställe.
Såsom hufvudfelet af den nuvarande organisationen anföres: att theori och praktik
vid undervisningen äro åtskiljde.
A ömse sidor medgifves det, att Medicinen är en vetenskap; som bemtar sitt
innehåll och sin näring från lifvet, och att erfarenheten är dess lifskälla, samt att
Stats-Utskottels Utlåtande M 123 (Fortsättning). 53
dess mål år praktiskt, och att detta mål endast kan vinnas genom theOriens tillämpning
i handling. Det lemnäs jemväl obestridt, att det icke är nog, alt theorien bemägtigar
sig erfarenheterna, för att deraf bilda sig lill vetenskap, ulan att jemväl
vetenskapens resultater måste i handling realiseras och hvarje företeelse utredas samt
till sina slutföljder bestämmas Men ehuru sålunda theorien måste af den praktiska
verksamheten ledas och kontrolleras, samt deras innerliga förening icke är föremål
för olika mening, anser man sig likväl å ena sidan kunna påstå, att vid Fakulteterna
finnas theorien och praktiken förenade just i den mån, som motsvarar behofvet
med afseende å det stadium af utveckling, hvari lärjungarne sig befinna, under det
de inhemta den första undervisningen och innan de, efter nuvarande organisation vid
Carolinska institutet, afsluta sin lärokurs.
Afven för den mindre sakkunnige synes det dock uppenbart att om de Medicinska
Fakulleterne göra anspråk, såsom de i verkligheten måste göra, icke allenast
att bilda en skola för undervisning i Medicinens elementer, utan jemväl att utveckla
och befordra Medicinen såsom vetenskap, de inskränkta tillfällen, som klinikerna
i Upsala och Lund, lemna för praktikens inverkan på den theoretiska forskningen,
måste hafva till följd, att denna forskning, så vidt den verkligen beror af theoriens
och praktikens innerliga förening, skall blifva ofullständig och betydelselös. Liksom
det alltså är klart, att vetenskapen icke under sådane förhållanden kan befordras, så
ligger det ock i sakens natur, att den lärare, som saknar utväg att underhålla och
fortsätta den vetenskapliga forskningen, skall småningom sjunka från den ståndpunkt
han må hafva innehaft, och förfalla till ensidighet. Föga skall han sålunda kunna
uträtta för vetenskapen och för så vidt undervisningen, äfven då det gäller elementerna,
beror af den ståndpunkt, läraren intager, så skall utan tvifvel, undervisningen,
äfven i det inskränkta omfång, som betingas af klinikerna i Upsala och Lund, blifva
bristfällig icke endast i praktiskt hänseende, utan jemväl hvad beträffar uppfattningen
af theorien och dess läror. Å andra sidan skall den fristående praktiska utbildningen,
som man vill förbehålla åt läroverket i Stockholm, icke kunna göra några betydande
framsteg, emedan den för sådant ändamål, behöfver icke allenast den fortgående
theoretiska forskningen, utan jemväl alla de Medicinens hjelpvetenskaper, hvilka
man vill förbehålla åt Universiteterna, och utan en fullkomlig förening af dessa vetenskaper
med Medicinens theorehska och praktiska studium, skall alltså Medicinska undervisningen
och läkare-bildningen icke kunna höja sig till den ståndpunkt, som den under
motsatta förhållanden otvifvelaktigt skall uppnå.
En sådan förening af Medicinsk theori och praktik med Medicinens hjelpvetenskaper
förutsätter ett fullständigt Medicinskt läroverk, och detta erbjuder jemväl andra
fördelar, hvaribland må nämnas: Flere ämnen behöfva icke såsom nu hopas på
en hand, för att förekomma olägenheter, som endast af delningen härflyta. Vådan
af en tillfällig brist i lärarekrafter är vida mindre, emedan undervisningen i de närbeslägtade
ämnena lemnar handledning till sjelfstudium i det som brister. Dugliga
54 Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning/.
lärare skola lättare erhållas för ett läroverk, än för tre Undervisningen skall alltså
blifva fullständigare och grundligare. Studiekursen förkortas och omkostnaderna minskas.
Pröfningen af de kunskaper, som fordras af läkarne i Staten och samhället,
blifver vida säkrare, då alla lärarne under ömsesidig kontroll deltaga i examen.
Till dessa väsendtliga förmåner, kommer den för Statsverket vigtiga omständighet,
att kostnaden för upprätthållande af ett fullständigt läroverk, blifver vida
mindre än den, som erfordras för tre, hvar för sig ofullständiga.
Då fråga derefter blifver att bestämma hvarest detta fullständiga läroverk bör
inrättas, svnes någon tvekan icke kunna förefmnas derom, att icke Stockholm är
den enda derför lämpliga plats. Skälen derföre äro:
1:o Det stora behofvet af materiel i talrika och mångfaldiga sjukdomsformer
kan, till följd af landets befolknings förhållande endast i Stockholm, fyllas.
2:o Tillgången på lärare skall blifva större i Stockholm, hvarest tillfället till
utkomst under beredelsetiden är lättare.
3:0 Lärarne skola icke genom förmånligare anställning förmås att lemna befattningarne.
4:0 Kostnaderna för Staten minskas äfven derigenom, att lönerna kunna vara
lägre, emedan den enskilda praktiken understödjer utkomsten; och
5:o Styrelsen erhåller i sin närhet en fullständig och lätt tillgänglig myndighet
att höras i vetenskapliga frågor.
Då man icke tilltrott sig att bestrida rigtigheten af den åsigt, att om ett fullständigt
Medicinskt läroverk skall tillvägabringas, detsamma bör hafva sin plats i
Stockholm och icke eller ansett sig kunna med framgång yrka, att Statsverket skulle
vidkännas kostnaden för tre fullständiga läroverk, för undervisning åt de studerande
i medicinen, hvilka till antalet icke öfverstiga 200, har man sökt motverka den för
undervisningens ordnande oundgängliga reformen genom påstående, att Medicinska
Fakultetens skiljande från de öfriga Fakulteterne vid Universiteten skall medföra skada
för den medicinska forskningen och för all vetenskaplig verksamhet.
Ett sådant påstående finner sin vederläggning redan i de förhållanden, som
ofvan blifvit anförde, såsom anledningen dertill, att den medicinska forskningen icke
kan i och för sig upprätthållas utan tillgång till stora kliniker och att den i brist
af sådane måste sjunka. På denna första och förnämsta delen af frågan inlåter man
sig dock icke i svar, utan fortsätter yrkandet om sambandet mellan vetenskaperna,
på samma gång man söker skilja medicinens praktiska studium från flere af dess
hjelpvetenskaper. Det, som måste höra ihop, vill man i universitets-idéens namn
åtskilja, under det man vill sammanhålla hvad sora hvarken behöfver eller kan sammanföras.
Vetenskapernas inbördes ställning och förhållande till hvarandra hafva
nemligen undergått en väsendtlig förändring, derigenom att de hvar för sig vunnit
en fullständighet, som hindrar det förra sambandet mellan dem, och att deförvärfvat
sig en sjelfständighet, som betager det närmare sambandet allt egentligt värde. Endast
Stats-U (skottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
55
de forskningsarter, som tillsammans bilda en vetenskaplig helhet, måste sammanföras
på ett ställe. Sambandet mellan de öfriga upprätthålles genom en allsidig kraftig
litteratur. Universitets-idéen, rätteligen förstådd, fordrar alltså vid dess tillämpning
på medicinen såsom vetenskap och föremål för undervisning.
1:o Föreningen af theori och praktik.
2:o Sammanförandet med dessa af medicinens hjelpvetenskaper.
3:0 Inrättandet af ett fullständigt läroverk.
4:o Belägenheten af detta på det ställe, der materielet är störst.
5:o Förekommandet på detta sätt af upplösningen mellan de grenar af forskningsarter,
som tillsammans bilda den medicinska vetenskapen; och
6:o Bibehållandet af ett verkligt samband mellan den medicinska vetenskapen
öfriga forskningsarter derigenom, att den förra på förenämnde sätt bringas till sin
höjd och framlägger sina resultater i en kraftig litteratur, som är det enda medlet
för ett dylikt samband.
Ehuru det kan anses mindre nödigt att redogöra för öfrige skäl, som förebringas
mot inrättandet af ett fullständigt Medicinskt läroverk i Stockholm, torde
dock några af dem böra i korthet vidröras.
a) Att tillfället till allsidig utbildning under kamrat-iifvet inskränkes, kan endast
inträffa, om Medico-Philosophiska examen borttages, och kan icke gerna blifva af
menlig följd vid ett läroverk med 200 lärjungar. Äfven vid universiteterna inträder
efter valet af ett fackstudium en inskränkning i beröringen med de studerande, som
egna sig åt andra kunskaps-arter.
b) Att den moraliska uppfostran till kärlek för vetenskapen skulle blifva svagare,
är ett påstående, hvars befogenhet beror deraf, huruvida man erkänner, att
undervisningen vid ett fullständigt läroverk måste vara grundligare och mera omfattande,
än vid 2 ofullständiga, eller om man nekar denna, som det vill synas,
obestridliga sats.
c) Att ett enda Medicinskt läroverk skulle nedsjunka till en special-skola
synes vara ett påstående förbehållet dem, som icke förmå att göra sig full reda
för theoriens och praktikens ömsesidiga inverkan. Är praktiken nödvändig för theoriens
utbildning, så skall väl denna blifva kraftigare, der praktiken är mera mångfaldig;
hvaremot den theoretiska undervisningen, så väl som den praktiska, är blottställd
för att sjunka till en special-skola, der de icke äro med hvarandra förenade.
d) Att verksamheten befordras genom täflan kan icke nekas; men medicinen
är numera i vårt land redan hunnen till den höjd, att åtminstone läroverket istockholm
ingått i täflan med de utländska läroverken och någon anledning att detta
lyckliga förhållande skulle upphöra genom läroverkets utvidgning förefinnes icke.
e) Att faran af förströelser för de studerande är större i Stockholm, kan
medgifvas, endast så till vida att flera tillfällen dertill erbjuda sig; men dessa äro
dock af beskaffenhet, att den fördelaktiga inverkan på det unga sinnet, sorn en del
56
Stals-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
af dem otvifvelakligt medföra, motväger den skadliga följden af de öfrige; hvaremot
universileterna knappast erbjuda andra förströelser an sådane, som ovillkorligen aro
menliga.
f) Att lefnadskostnaden i Stockholm skall vara större kan alldeles icke er
kannas,
emedan det är lättare att här inskränka sig. Dessutom finnes här flera
tillfällen till förtjenst; äfvensom ock kostnaden minskas genom lärokursens förkortande.
g) Att stipendierna icke kunna flyttas, synes vara en särdeles underordnad
omständighet, om den än vore bevisad, hvilket den icke är.
h) Att flyttningen af de studerande till hufvudstaden kan medföra politiska
vådor, synes vara ett påstående, sorn man gjordt rättast att icke framställa. I en
större stad, såsom Stockholm, försvinner till stor del den korporationsanda, som åt
en dylik institution, förlagd i en småstad, gifver en falsk rigtning. Beröringen med
det större umgänget och det praktiska lifvet i en hufvudstad motverkar äfven den
fallenhet för öfvermod och inbillning om sig sjelf, som möjligen lättare torde uppstå
der, hvarest den studerande ungdomen betraktas på visst sätt såsom den förnämsta
klassen på stället. Och om en allmän mening i någon politisk fråga skulle framträda
med fordringar på deltagande inom alla klasser af medborgare, så är det föga sannolikt
i vårt land, att sådant skulle ske på något sätt, som gör de studerandes plats
till någon framstående. Under sådane utomordentliga förhållanden är det nyttigt,
att de studerande känna sig såsom tillhörande det folk, derifrån de utgått. Då
skall icke ibland dem bildas ett element, fiendtligt mot folkfriheten; dertill en syftning
nu stundom visat sig vid ett af våra universiteter. De studerande läkarne
hafva dock i allmänhet sträfvat emot att följa denna rigtning, måhända just derföre,
att de måste längre tider uppehålla sig i hufvudstaden, der sådane syften icke hafva
tillfälle att göra sig gällande och derför ej eller länge finna sin trefnad.
På grund af de nu anförda hufvudsakligen från Kommitléens betänkande hemtade
skäl Och grunder, torde det finnas uppenbart, att den Medicinska undervisningen
icke kan lämpligen ordnas på annat sätt, än att ett enda fullständigt Medicinskt
läroverk inrättas här i Stockholm; hvaraf följer, att de Medicinska Fakulteterna i
Upsala och Lund böra indragas, och ingalunda, såsom Stats-Utskottet föreslagit, förses
med ett större antal lärare, än som redan finnes vid Fakulteterne anställde.
Hvad särskildt beträffar löne-anslaget till Adjunkten i Kirurgi i Upsala, så saknas
all anledning att bestämma detta anslag om det skall utgå, till högre än 2,000 R:dr
R:mt, som utgör aflöningen för de flesta af Adjunkterna.»
Häri instämde Herrar Berg, Rinman och Berger samt Riksdag-fullmägtige
C. J. Svensén, J Andersson och A. Ericsson.
af Herr Hierta: »Vid bemödandet, att utfinna det rätta i ett ärende af sådan
beskaffenhet, som det ifrågavarande, der representanterne för tvänne läroverk framställa
-
Siats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
57
stalla och söka försvara hvarandra motsatta meningar, kan den med dc vetenskapliga
grunderna för den ena eller andra åsigten mindre bekante svårligen undgå att med
billigt misstroende till egen förmåga efterforska, hvilkendera meningen ar öfvervägande
hos dem, som med en oväldig uppfattning kunna förena den största sakkännedom.
Detta bör kunna antagas vara den Svenska läkarekorpsen i allmänhet, som från undervisningsverken
redan öfvergått till vetenskapens praktiska utöfning, utan att vara fastade
vid någondera af de ifrågavarande läroanstalterna. Så vidt min erfarenhet sträcker
sig om deras öfvertygelse, synes densamma nästan utan skiljaktighet förena sig
om företrädet af ett fullständigt läroverk i hufvudstaden; och detta utgör för mig en
ökad anledning att instämma i Herr Björcks reservation, på grund af de skäl som af
honom i sjelfva saken blifvit anförda.
Särskildt anser jag icke utan vigt att fästa uppmärksamheten på ett anförande,
som den för sitt ljusa förstånd och sina stora vetenskapliga insigter så utmärkte framlidne
Professoren, Friherre Berzelius afgifvit i afseende på sjelfva principfrågan vid ett
föregående tillfälle, då han i egenskap af ledamot i Sundhets-kollegium haft att utlåta sig
deröfver, och af hvilket anförande ett utdrag förekommer i det Betänkande, som till
Kongl. Majit sistlidet år afgifvits, angående den medicinska undervisningens ordnande
inom riket af dertill förordnade Kommitterade. Nämnde Kommitterade upptaga uti sin
berättelse om hvad förut angående detta ärende blifvit vidgjordt, bland annat, att
Friherre Berzelius, uti ett anförande till Sundhets-kollegii protokoll den 6 Mars 1837
(sidan 9 af Betänkandet), »först visat, att de medicinska läroverken i utlandet äro för»la.
da till större städer och helst till hufvudstäder; derefter framställt den medicinska
»undervisningens skick vid Institutet och båda Universiteterna med hänsigt till lärare»krafter
och materiela resurser, och med afseende derpå sökt ådagalägga Carolinska
»institutets öfverlägsenhet genom sitt läge bredvid och ställning i samband med Stock»holms
större sjukinrättningar, genom ett dubbelt större antal lärare än någondera Fa»kulteten
har, och genom de emellan dem bättre fördelade undervisnings-ämnena, genom
»sina stora och förträffligt ordnade samlingar, genom full tillgång på döda kroppar för
»anatomiens studium, genom ett för farmacien särskildt inrättadt laboratorium, der
»handledningen sker genom lärare, som sjelfve studerat medicin, och slutligen genom
»det tätt återkommande tillfället att bevista medico-legala liköppningar och apotheksvisi»tationer.
Slutligen hade han påpekat den falska ställning i förhållande till Medicinska
»Fakulteten, hvari Institutet kommit genom gällande stadgar rörande dess utexaminerade
»elevers kompetens till tjenstebefattningar, hvilket medfört, att Institutets lärosalar under
»lång tid stått tomma på egna elever. Härefter upptagas till vederläggning de skäl,
»som blifvit andragna emot förläggandet af den hufvudsakliga läkarebildningen till huf»vudstaden,
hvarefter och på grund af hvad anfördt blifvit, föreslogs full kompetens
»för Carolinska institutets utexaminerade elever till alla läkarebefattningar med lön
»på stat.»
Dih. till R. St. Prat. 1859 & 18<>0. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Rand. 16 Haft. VIII
58
Slals-Utskottets Utlåtande J\s 123 (Fortsättning).
Om det nu ock skulle invändas, att det missförhållande emellan tillgången på
lärare vid Universitetet och vid Institutet blifvit genom Rikets Ständers frikostighet
mot Universitetet något förminskadt under den tid, sedan detta Friherre Berzelii utlåtande
nedskrefs, kan likväl det skäl, som han hemlat från denna omständighet, anses
till det hufvudsakliga qvarstå, hvilket ock bekräftas af sjelfva de bemödanden, som
ännu göras från Universitetets sida att erhålla en ökad lärarepersonal och såmedelst
mer och mer kunna motstå den alltmer öfvervägande inflytelse, som undervisningsverket
i hufvudstaden vunnit i allmänna omdömet. Men hvad de öfriga skälen beträffar,
så lära de icke allenast vara oförminskade till sin verkan, utan denna har till
och med ökats genom den erfarenheten, att lärjungarnes antal vid Institutet alltmer
tilltagit, oaktadt den af Friherre Berzelius öfverklagade oginheten emot Institutet, att
dess elever icke ega kompetens till alla läkareplatser på stat, ännu icke upphört.
Jag har derföre trott att en erinran om den åsigt, som Sverges i vårt sekel mest
frejdade vetenskapsman med så mycken värma omfattat i denna fråga, icke kan vara
olämplig.»
Herr Gråå anmälde, att han icke deltagit i behandlingen af 24:de och 29:de
punkterna.
Emot 32:dra punkten: (angående anslag för ett nytt Observatorium i Lund):
af Doktor Gumcelius: »I likhet med motionären har jag ansett Staten icke böra
låta detta tillfälle gå sig ur händerna, att förskaffa undervisningen i Astronomi vid
Lunds universitet ett af dess nödvändiga hjelpmedel, som det nu saknar, och detta
för ett pris så billigt, att ett sådant tillfälle sannolikt ej mera erbjuder sig. Motionären
har inom Utskottet låtit förebringa såväl ritning till det ifrågasatta observatorium,
som ett fullständigt och detaljeradt kostnadsförslag derå, uppgjordt af samma byggmästare,
som byggdt observatorium på Palsgaard och som för närvarande har i uppdrag
att utföra den stora kuppeln vid det under byggnad varande observatorium i
Köpenhamn. Detta kostnadsförslag slutar på en summa af 24,704 R:dr Riksmynt.
Då nu tillfälle erbjuder sig att få köpa instrumenter, förfärdigade på nutidens förnämsta
instrumentmakare-verkstäder, till ett pris som icke uppgår till hälften af de vanliga
inköpsprisen, och ibland dessa instrumenter finnes en refractor, som i optisk kraft
är jemngod med det största instrumentet på observatorierna i Altona, Hamburg, Leyden
och Gotha, har jag ej kunnat tveka att med min röst biträda motionärens förslag.»
att Rikets Ständer mätte bevilja SO,000 R.dr för uppförande
af ett mindre Observatorium i Lund.
Skilnaden emellan hvad här är begärdt, 20,000 R.dr, och det ofvan åberopade
kostnadsförslaget, slutande på 24,704 R.dr, eller 4,704 R:dr kommer att förminskas
med 4,000 R:dr, om köpet bringas till stånd, enär i detta köp äfven ingår kuppeln,
som i kostnadsförslaget är upptagen till detta belopp. Hvad som deruti brister kan,
enligt motionärens uppgift, fyllas af Observatorii egna tillgångar.
I denna reservation har Prosten Berlin instämt.
Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning). 59
Emot 42:dra punkten (angående nya Lektors-beställningar vid de på real-linien
fullständiga Elementar-läroverken):
af Herr Häcklin: »Obilligheten -emot de lärare, som vid de på real-linien fullständiga
läroverken undervisa i de för dessa skolor hufvudsakliga läroämnen, mathematik,
naturvetenskap och lefvande språk, är allt för stor för att ej påkalla en snar rättelse.
Dessa lärare hafva samma undervisnings-skyldighet, som Lektorerne vid de på båda
hnierna fullständiga läroverken, nemligen att undervisa ymglingarne så, att de kunna
sändas till Akademien, men de hafva dertill en mycket trägnare tjenstgöring. De hafva
32 timmars undervisnings-skyldighet i veckan, då Lektorerne vid de på båda linierna fullständiga
läroverken hafva endast 22. Utskottet har ock erkänt, ej allenast att grundade
skäl äro anförde för anslående af lektorslöner vid ifrågavarande skolor, utan ock
att det är af verkligt behof påkalladt, och har med anledning deraf föreslagit lektorslön
för läraren i mathematik; men härigenom framstår ock det orättvisa så mycket
bjertare mot lärarne i naturvetenskap och lefvande språk, hvilka med den förstnämnde
dela lika skyldigheter, men erhålla en så högst olika aflöning.
Hvad som här synes drabba lärarne träffar sjelfva läroverken, ty derigenom
att lika skyldigheter belönas så olika, har inträffat, och skall fortfarande — så länge
samma förhållande eger rum, inträffa, att de skickligare lärarne icke söka sig till ifrågavarande
skolor, eller om de någon gång göra det, der qvarstadna endast så länge,
som något bättre ej finnes att tillgå.
Det skäl hvarpå Utskottet grundat sitt afslyrkande till motionerna i sin helhet,
är, att tillräckligt antal skicklige lärare ej skulle finnas för besättande af lektorsplatserna.
— Om detta skäl kunnat synas vara godt vid den tid motionerna behandlades
i Utskotts-afdelningen, så torde likväl förhållandet sedan förändrats, då troligt är, att
största delen af de i Upsala nyligen promoverade ingå vid läroverken; — och i allt
fall, då lektorsplatserna, enligt Utskottets förslag, ej skulle tillsättas förr än vid medlet
af 1862, eller 2:ne år härefter, tror jag det ej vara omöjligt vid den tiden erhålla
fullt skickliga lärare äfven för naturvetenskap och lefvande språk.
Det är med anledning deraf jag vördsamt hemställer,
det Rikets Ständer behagade besluta, att äfven Lärarne i naturvetenskap
och lefvande språk vid de på real-linien fullständiga
läroverken i Helsingborg, Westervik, Nyköping och Hudiksvall,
skola erhålla lektorslöner, och hvarigenom anslagen till hvar och
en af dessa skolor höjes med 2,000 R:dr från och med det år
lektorsplatserna blifva tillsatte.»
Emot åi de punkten (angående nya Kollega-beställningar vid Stockholms Elementar-läroverk):
af
Herr Björck: »Då Utskottet funnit sig ega anledning att hos Kongl. Majit anhålla
om undersökning, huruvida en förändring i läromethoden inom Stockholms under
-
CO
Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
visningsverk kun tillvagabringas i syfte att bespara lärarekrafter; förekommer det mindre
lämpligt att Utskottet derjemte tillstyrkt att de sju lärare, hvilka under den nuvarande
organisationen må vara nödvändige, men genom förändringen kunna blifva öfverflödige,
skola på ordinarie stat uppföras; hvarföre emot beslutet i denna del anmäles
reservation, under hemställan, att anslaget 7,000 R:dr må på extra staten upptagas.
»
Häruti instämde Herrar Rinman och Berger samt Riksdags-fullmägtige C. J. Svensén,
Pehr Nilson, J. Andersson och Lars Rasmusson.
Af Riksdags-fullmägtige Måns Månsson, Sven Rosenberg, Per Petsson, E. Falk
och A. Fredriksson.
Emot 47:de punkten (angående utvidgning af tvåklassiga Läroverk):
af Herr Björck: »Då Piteå skola efter Landshöfdinge-embetets förflyttning till
Luleå företer en jemn minskning i lärjungarnes antal, som nu endast uppgår till 29,
synes det vara en särdeles stor misshushållning med Statens medel att öka lärareantalet
vid skolan; hvarföre reservation anmäles emot Utskottets beslut i denna del.»
Häruti instämde Herr Berger.
Emot 50:de punkten (angående Skenninge Skola):
af Riksdags-fullmägtigen Jonas Andersson, som yttrade: »Då Utskottet afstyrkt
nödigt anslag till löner åt tvänne lärare vid Skenninge skola, oaktadt behofvet af dessa
lärare blifvit i vederbörlig ordning styrkt, så får jag emot dettta Utskottets beslut härmedelst
reservera mig, och åberopar jag i detta afseende de sköl, som finnas bifogade
den Kongl. Propositionen i ämnet.»
Emot 56:te punkten (angående Doktor Säves motion):
af Herr Björck: »Den väsendtliga förbättring, som sistlidne riksdag tillvägabragtes
i deras ställning, hvilka egna sig åt liirararekallet vid Statens läroverk, har, i stället
att vinna erkännande, framkallat anspråk, som man hittills icke i något annat likartadt
fall ansett sig tillständigt att framställa. Det har nemligen blifvit yrkadt, att
de extra lärare, som icke haft anställning i Statens tjenst, utan endast efter förordnande
tjenstgjort, skola åtnjuta fördelen att beräkna någon del af sin tjenstgöringstid
såsom grund för uppflyttning i högre löneklass. Och ehuru Utskottet anfört, såsom
det vill synas, tillräckliga skäl för tillbakavisandet af detta obefogade anspråk, har
dock Utskottet stadnat i beslut att tillstyrka bifall till detsamma. Emot denna Utskottets
åtgärd anmäles reservation; dervid särskildt afseende fästes på den utsigt till befordran
och aflöning, som förefanns, då de ifrågavarande lärarne vunno anställning
såsom extra lärare, och på de förmåner, som redan blifvit dem beredda; vid hvilken
jemförelse det skall visa sig att någon anledning till klagan å deras sida icke förefinnes.
Framför allt torde dock uppmärksamheten böra rigtas på vådan deraf, att Staten vid
förbättringar i äldre institutioner erkänner det anspråk förefinnas på ersättning för de
umbäranden eller försakelser, som förbättringarne afsett att afhjelpa. I sådant fall skall
Stats-Ulskottets Ullätande JV? 123 (Fortsättning).
<>1
hvarje förbättring medföra för Staten så obegränsade uppoffringar, att äfven det mest
trängande behof af reform måste lemnäs ouppfyldt, till följd af Statens oförmåga att
bära följderna deraf; hvilka det jemväl skall blifva omöjligt att på förhand inse och
beräkna. Genom bifall till förslaget skall man framkalla motstånd mot hvarje förbättring
och endast de, som af grundsats sträfva mot reformer, kunna med verklig
tillfredsställelse se framgången af ett dylikt förslag.»
Häri instämde Herrar Rinman och Berger samt Riksdags-fullmägtigen C. J. Svensén.
Emot 60:de punkten, mom. litt. b (angående beloppet af Elementar-läroverkens
anslag):
af Friherre Åkerhielm: »Då Utskottets egna beräkningar öfver tillgångarne för
Elementar-läroverken utvisa en årlig brist af ej mindre än 57,000 R:dr; då det ej
rimligen kan antagas att de af Utskottet uppletade anledningar till blifvande besparing
i utgifterna skola kunna uppgå till mera än omkring 1 0.000 R:dr årligen; och då
de vid slutet af innevarande statsreglerings-period befintliga besparingar, som uppkommit
å Elementar-läroverkens anslag ej lära kunna beräknas till mer än högst
100,000 R:dr, synes nödvändigheten fordra att anslaget förhöjes; och får jag i sådant
afseende hemställa, att det äfven hos Utskottet väckta, men vid votering genom en rösts
öfvervigt underkända, förslaget om en tillökning af 20,000 R:dr årligen uti anslaget
för Elementar-läroverken måtte vinna godkännande af Rikets Ständer.»
Häruti instämde Herr von Printzencreutz, Biskop Annerstedt, Doktor Schram,
Doktor Nordström, Professor Carlson, Doktor Gumcelius, Doktor Malmstedt, Prosten
Ljunggren, Doktor Tellbom och Prosten Berlin.
Emot 62:dra punkten (angående Pedagogierna):
Af Doktor Schram, Doktor Nordström, Doktor Gumcelius och Kontrakts-prosten
Källström (i fråga om Pedagogierna uti Arboga, Enköping och Söderhamn, hvilkas
utvidgning till treklassiga Elementar-läroverk Utskottet afstyrkt).
af Herr Holmqvist: »Emot Utskottets i 62:dra punkten gjorda hemställan om
afslag å de af representanterne för Arboga, Enköping och Söderhamn inom Vällofl.
Borgare-Ståndet väckta motioner derom, att de i dessa städer varande Pedagogier
måtte å stat varda uppförda till treklassiga Elementar-läroverk, får jag anmäla min
reservation.
Till stöd för detta afslag har Utskottet hufvudsakligen anfört att dessa skolor,
enär de ännu blott voro pedagogier, icke omedelbart borde till treklassiga läroverk
förvandlas. Vid något eftersinnande torde likväl detta skäl icke förtjena något afseende.
Utskottet hade väl i stället endast bort ingå i pröfning om ifrågavarande
skolor nu hunnit den grad af utveckling, ega det antal lärjungar samt om andra
omständigheter förekomma, som berättiga dessa skolor att uppflyttas till treklassiga
Elementar-läroverk.
02 Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
Från de af motionärerne lemnade, Stats-Utskottet lillhandakomna handlingar,
har bland annat inhemtats, att uti skolan i Arboga finnes 50 lärjungar; att staden,
för att sättas i tillfälle erhålla ett treklassigt Elementar-läroverk, genom nybyggnader
och reparationer ordnat ett ändamålsenligt, till boställsrum för rektor och
tjenliga lärosalar afsedt skolhus, som kostat stadens innevånare 15,000 R:dr R:mt;
att stadens folkmängd, som för 10 år sedan utgjorde något öfver 2,000, sedan
dess ökat sig till närmare 3,000; att stadens rörelse på sednare år likasom folkmängden
ökats derhän, att den till Staten utgående bevillning på de sednare 5 åren
stigit med 43 procent; att i Enköpings skola lärjungarnes antal utgör 49; att staden
Enköping, ehuru till folkmängden icke så stor som Arboga, likväl är omgifven utaf
en af de mest befolkade landsorter i riket; att i Enköping finnes ett större skolhus,
som, efter af stadens innevånare nyligen med betydliga uppoffringar gjorda för
ändringar
och reparationer, utom boställsrum för Rektor lemnar tjenligt utrymme för
minst ett treklassigt läroverk; alt då lärjungarnes antal vid skolan i Enköping redan
stigit sä högt att undervisningen i skolan icke ansetts på fullt ändamålsenligt sätt
kunna skötas af blott tvänne lärare, genom enskilda bidrag beredts medel till aflöning
åt en tredje lärare, så att i denna skola under de båda sednast förflutna
läseterminerna undervisningen, fördelad i trenne klasser till det omfång, som, enligt
gällande Skolstadga vid rikets treklassiga Elementar-läroverk egt rum, uppehållits
af trenne lärare; samt att, ehuru vid skolan i Söderhamn icke finnes ett så stort
antal lärjungar, som vid skolorna i Arboga och Enköping, Söderhamn likväl, i anseende
till sitt aflägsna läge från andra städer, eger ett skol-distnkt med 40,000
menniskor; hvartill kommer dels att Arboga och Enköping, hvilka på sätt förut är
omnämndt, redan förskaffat sig ändamålsenliga skolhus-bvggnader, således icke, i likhet
med flere andra städer, ifrågasätta något bidrag från Statens sida till skolhusbyggnader;
dels att skolorna i Arboga och Enköping, vid jemförelse med andra
redan varande treklassiga läroverk inom riket, ega icke allenast lika stort antal
lärjungar, som många af dessa treklassiga läroverk, utan äfven vida större antal än
flere af dessa, enär exempelvis uti de treklassiga Elementar-skolorna i Philipstad
och Wimmerby lärjungarnes antal ej öfverstiger 20; och dels att, efter hvad nu
kunnigt blifvit, till nästa läsetermin vid skolorna i Arboga, Enköping och Söderhamn
redan så många nya elever blifvit till intagning anmälda, att antalet af lärjungar vid
instundande läsetermin kommer att vida öfverstiga nuvarande antalet lärjungar i
dessa skolor.
I betraktande af hvad jag nu haft äran andraga med hvad mera blifvit af
motionärerne ådagalagdt, torde det icke kunna förnekas, att billighet och rättvisa
fordra att ifrågavarande trenne Pedagogien varda upphöjda till treklassiga Elementarläroverk,
och får på grund häraf jag vördsamt hemställa,
det Rikets Högloflige Ständer behagade besluta att Pedagogierna
i Arboga, Enköping och Söderhamn måtte, i likhet med hvad
Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
63
samt under de vilkor i öfrigt Stats-Utskottet, angående skolorna
i Askersund och Söderköping m. fl. föreslagit, varda å stat
uppförda såsom Elementar-läroverk med trenne (3:ne) lårare,
nemligen en Rektor och tvänne Adjunkter.»
Häruti instämde Herr F. Rinman.
Emot 63:dje punkten (angående Folkundervisningen):
af Riksdags-fullmägtigen Jonas Andersson: »Då jag icke i allo kunnat gilla de
af Utskottet fattade beslut, rörande anordningen af de till folkskolornas upphjelpande
i riket anslagne medel, och jag sålunda deremot måste reservera mig, vill jag dervid
foga följande vördsamma anmärkning:
Att folkskolan inom vårt land ännu icke på långt när hunnit utveckla sig till
den ståndpunkt, som med 1842 års Folkskole-stadga afsågs, torde af något hvar inses;
och att de välgörande inverkningar, som med institutionens framkallande åsyftades,
ännu i så ringa mån kunnat ernås, måste vara en gifven följd af de mångå
brister, som vidlåda denna skolas organisation och sålunda tillbakahållit densammas
önskvärda utveckling, är ett förhållande som med skäl kan beklagas, men som tillika
borde vara ett oaflåtligt föremål för hvarje fosterlandsvän att i sin mån bidraga att
afhjelpa, och som är nog vigtigt för att fortfarande påkalla den uppmärksamhet, sorn
Rikets Ständer redan vid sista riksdagen syntes rigta åt detta håll. Icke mindre än
30 särskilda motioner i ämnet väcktes vid detta riksmöte från de olika Stånden, och
det Utskott, som då behandlade frågan, yttrar derom, bland annat, följande: »De
»hithörande motionerna äro visserligen sinsemellan mer och mindre skiljaktiga i fråga
»om sättet att ordna folkskole-väsendet med hvad dertill hörer, men innebära dock
»alla det gemensamma vitsordet, att folkskolan i sitt närvarande skick ingalunda upp»fyller
sin vigtiga bestämmelse och icke heller kan endast med de hittills för ända»målet
anvisade medel bringas till en af behofvet högeligen påkallad förbättring. De
»utgå från den förutsättning, att Statsverket, vare sig genom eftergift af den dit nu
»ingående personliga skyddsafgiften, eller förmedelst direkta anslag bör träda emellan
»till upphjelpande af en anstalt, på hvars lifaktiga och ändamålsenligt ordnade verk»samhet
hela samhällets väl så väsendtligt beror.» (Se sammansatta Stats-, Bevilln.- samt
Allm. Besv.- och Ekon-Utsk. Bet. Jtä 19, sid. 18).
Angående folkskolans organisation yttrar sig samma Utskott, sidan 20: »Utskot»tet
finner förestående yrkanden i hufvudsaken hafva de mest giltiga skäl för sig.
»Mer och mer allmänt börjar man inse, att en grundligt och med hänsigt till fram»tidens
kraf organiserad folkskola utgör ett gifvet tidens behof, på hvars klara upp»fattning,
varma behjertande och fullständiga uppfyllande samhällets både andliga och
»lekamliga väl ända m i den aflägsnaste framtid i hög grad beror.»
De äsigter som sålunda vid sista riksdagen uttalade sig, rörande folkskolans
tillstånd och behof, synas mig vara fullt lika tillämplige på dess närvarande ställning;
64
Stats-Utsholtcts Utlåtande M 123 (Fortsättning).
och om de tillgångar, som då bereddes för folkskolans upphjelpande. icke under tiden
till sin helhet blifvit använda, så är likväl orsaken härtill långt ifrån att söka
från ett mindre behof, men deremot torde orsaken återfinnas dels i de föreskrifna
vilkoren för delaktighet af dessa medel och dela i bristen på fullt skicklige och nitiske
organisatörer. Under sådana svåra financiela förhållanden, som i allmänhet under
en förfluten period varit rådande, är det ganska naturligt om kommunerna ännu
mindre varit benägna att underkasta sig de dryga uppoffringar af egna medel, som
utgjorde vilkoret för erhållande af anslag; och så länge dessutom folkskolan saknar
någon person med erforderliga kunskaper och praktisk erfarenhet i ämnet, som påpekar
befintliga brister på samma gång han har sig ålagdt att föreslå nödiga och
ändamålsenliga förbättringar, så blir äfven härutaf förklarligt hvarföre de anvisade
medlen icke i större mån, än som skett, blifvit anlitade Enligt Utskottets förslag
skulle emellertid de för folkskolans befrämjande vid sista riksdagen anslagne, men hittills
icke använde medel komma att till Statsverket indragas, ehuru ännu så många
brister förefinnas på denna skolas område och ehuru ännu en så ringa del vunnits
af det ändamål, för hvilket dessa medel voro anslagne; och det är emot ett sådant
förfarande jag isynnerhet måste på det hogsta protestera, helst sorn det snarare varit
nödigt att anslå ännu mera medel för samma ändamål, på samma gång som kraftigare
åtgärder bort vidtagas för undanrödjandet af de hinderliga orsaker, dem erfarenheten
nu visat oss ligga i vägen för verkliggörandet af de för hela landet vigtiga
fördelar, hvilka med reformens införande voro afsedda. — Till ytterligare stöd för
detta mitt omdöme åberopar jag slutligen ännu ett sannt yttrande i ämnet af förutnämnde
Utskott vid sistförflutna riksdag: »Hvad Staten flir detta ändamål bekostar,
»återgäldar framtiden i både andlig och lekamlig kultur till ett värde, olver- — men
»icke understigande värdet utaf afkastningen af hvilket annat statsförlag som helst.»
Häruti instämde Rikdags-fullmäktige C. J. Svensén, Pehr Nilsson och M. Mänsson.
Emot 63:dje punkten mom. litt. h (ang. Folkskole-lärares pensionering):
af Professor Carlson: »För den högst behöfliga förbättringen af Folkskole-lärar
nes
löner har Utskottet tillstyrkt ett anslag, som efter all anledning kommer att
medföra välgörande följder. Men föga mindre vigtigt är det att i tid sörja för
ordnandet af pensioneringen för lärarne vid dessa skolor. Det är icke blott för
lärarens skull behöfligt, att han må veta sig, efter en mannaålder full af mödor, hafva
utsigt till en sorgfri ålderdom; utan det är för skolan väsendtligt att kunna i de
förtröttade och åldrande lärarnes ställe använda friska och nya lärarekrafter.
Vid 1850 och 1851 års riksdag afsatte Rikets Ständer, af de besparingar,
sorn uppkommit å de vid föregångna riksdagar beviljade anslag för lolkskoleundervismngens
befrämjande, en summa af 80,000 R:dr Banko till understöd för afskedade
Folkskolelärares pensionerande, i de stift, der, genom Folkskolelärarnes och för
sarolingarnes
-
Siats-Utskottets Utlåtande JYs 123 (Fortsättning).
65
sarnlingarnes bidrag, en fond för detta ändamål kunde bildas. Inom tvänne stift
hafva, på de för detta ändamål stadgade grunder, så beskaffade föreningar uppstått
och af den anslagna summan har ett belopp af tillsammans 18,060 R:dr R.mt tili dessa
stiftsföreningar utbetalats.
Orsaken till den ringa framgång, åtgärderna för denna vigtiga angelägenhet
vunnit, kunna icke vara mer än tvänne, nemligen: dels, att, till följd af statsbidragets,
i förhållande till behofvet, ringa belopp, vilkoren för inträde i pensions-föreningarne
måst uppställas så hårda, att de föga bemedlade folkskolelärarne, äfvensom många
församlingar icke ansett sig kunna deruti ingå; dels ock, att, i anseende till den
ringa omfattning de tolf pensions-föreningarne hvar för sig egt, svårigheterna för en
ändamålsenlig reglering af deras inkomster och utgifter visat sig ganska stora. Då,
såsom bekant är, en pensions-förening, i samma mån den eger en större omfattning,
i samma mån äfven har större utsigt, att, utan allt för betungande vilkor för
delegarne, ega bestånd, synes det sannolikt att bildandet af en allmän pensionsförening
för hela riket skulle medföra vida större fördelar. Derigenom skulle ock den
olägenhet undanrödjas, som nu egt rum, att nemligen inom ett och samma stift
ett stort antal församlingar förklarat sig villige att med egna bidrag bilda en dylik pensionsförening,
men blifvit utestängde från denna förmån derigenom att stiftets öfrige
församlingar, något flere till antalet, vägrat att på förslaget ingå. Men om man
icke anser en allmän pensions-förening för hela riket ega ett afgjordt företräde, synes
det i alla händelser otvifveluktigt att ett något ökadt bidrag från det allmännas
sida skulle mäktigt befrämja den magtpåliggande angelägenhet om hvilken är fråga.
101,000 R dr R:mt synes visserligen vara en betydlig summa, men om man tänker sig
densamma utdelad på 10 stift, hvart och ett bestående af ett hundra eller ett par
hundra församlingar, är det lätt att finna, huru stort kapital som skulle belöpa sig
på hvarje församling, och följaktligen huru ringa i sjelfva verket det af Staten erbjudna
understöd är i förhållande till behofvet.
Sedan på det anslag, som vid sistlidna riksdag beviljades till folkundervisningens
befrämjande, likasom på det förra gången gifna, betydliga besparingar
uppkommit, synas talande skäl vara för handen, att, genom ett likartadt användande
af denna tillgång, göra den förut vidtagna åtgärden fullt verksam och ändamålsenlig.
Rikets Ständer hafva dertill så mycket större anledning, som dessa besparingar hufvudsakligen
uppkommit å den del af anslaget, som varit afsedd dels för tillökning
af folkskolelärarnes löner dels och i synnerhet för folkundervisningens befrämjande i
allmänhet, hvadan det nu föreslagna användandet af dessa medel ingalunda kan anses
vara för det ursprungliga ändamålet främmande.
Mot detta förslag har inom Utskottet blifvit gjord den invändning, att, som
folkskole-inrättningen icke varit i verksamhet längre än sedan de första åren på 1840-  talet, den tid ännu vore aflägsen, och först om 12 till 15 år inträdde, då största
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Haft. IX
66
Stals-Utskottets Utlåtande JV! 123 (Fortsättning).
delen af iärarne vore pensionsmessige, samt alt det skulle vara lids nog att sörja
för behofvet, då det vore för handen. Men denna invändning, rätt granskad, synes
mera egnad att gifva styrka åt förslaget än att undanrödja det. Ty det lärer väl
få anses afgjordt, att en pensionsfond behöfver tid att tillvexa och vinna styrka,
innan tidpunkten för dess största utgifter inträffar, så vida icke kostnaderna skola på en
gång blifva ofantliga. Just derföre att den stora massan af skollärare om 12 till 15
år uppnår pensions-åldern, böra tjenliga åtgärder icke längre uppskjutas, på det församlingarne
äfvensom Iärarne sjelfve må hinna att, genom inbetalningar under en
följd af år, gifva stadga åt pensions-inrättningen, så att denna, jemte det den bestrider
utgiften för det mindre antal lärare, som, i följd af ålder eller sjukdom, dessförinnan
behöfver gå ur tjenst, må kunna uppnå tillräcklig fasthet för att bestrida en så stark
utbetalning, som efter vissa år förestår, utan allt för betungande uppoffringar å
Statsverkets eller församlingarnes sida. Dertill kommer den talande nödvändigheten
deraf, att skolläraren, under arbetet i sitt ansvarsfulla kall, bör, om ock hans bröd
är knappt för den närvarande tiden, ega den utsigten, att på sin ålders dagar, då
hans kraft är försliten, vara tryggad mot nöd. Att lemna honom i ovisshet härom
och sålunda utan framtid, är lika orätt, som att, genom uppskof med omsorgen för
att möta behofvet till dess att det trängande står för dörren, flerdubbla dess tyngd.
På dessa skäl får jag reservera mig mot Utskottets i denna punkt med en
knapp majoritet fattade beslut, och hemställer vördsamt,
att Rikets Ständer måtte af de å sistlidna riksdags anslag till
folkundervisningens befrämjande uppkomna besparingar anvisa
ett belopp af 100,000 R:dr R:mt till förstärkande af den, för beredande
af tillgång till afskedade folkskolelärares pensionerande, i
Riksgälds-kontoret afsatta summa; och får jag derjemte föreslå,
att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes
Kongl. Maj.t låta undersöka, huruvida en allmän pensionsinrätlning
för afgångne folkskolelärare må anses bereda större fördelar
än sådana inrättningars ordnande stiftsvis.»
Häruti instämde Riksdags-fullmägtige J. Andersson, Pehr Nilsson och Måns
Månsson.
Uti förra momentet af reservationen instämde jemväl Biskop Annerstedt, Doktor
Schram, Doktor Nordström, Doktor Gumcelius, Doktor Malmstedt, Prosten Ljunggren,
Doktor Tellbom och Prosten Berlin.
Emot 6i:de punkten (angående anslag till aflöning åt nya Provincial-läkare):
af Herr Bildt, som ansåg att Utskottet bort tillstyrka anslag för 24 nya Provincial-läkare,
enär detta ökade antal af nya läkareplatser utan tvifvel vore högst behöfligt,
och, äfven om en eller annan af dessa befattningar ej kunde genast tillsättas.
Siats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
07
det likväl vore af vigt att anslag dertill nu måtte beviljas, emedan just inrättandet
af nya läkareplatser utgjorde det mest verksamma medel till förekommande af befarad
brist på läkare och säkerligen skulle föranleda flere af de vid universiteten studerande
att egna sig åt medicinen.
Häruti instämde Professor Carlson.
Emot
af Friherre Åkerhielm, Herr von Printzencreutz, Biskop Annerstedt, Doktor
Schram, Doktor Nordström, Professor Carlson, Doktor Gumcelius, Doktor Malmstedt.
Prosten Ljunggren och Prosten Berlin, hvilka åberopade Utgifls-afdelningens förslag
till utlåtande i denna punkt, så lydande:
»Lika med Kongl. Maj:t, — som, enligt hvad det den nådiga Propositionen bilagda StatsRåds-protokollet
utvisar, ansett'de af Kongl. Sundhets-kollegium uti förevarande ämne anförda,
här ofvan omförmälda, skäl så öfvertygande, att Kongl. Maj:t trott denna del af Kollegii
förslag icke kunna utan stor olägenhet skjutas å sido, helst om nya stadganden i
afseende på sundhets-åtgärder och helsovården skulle kunna med någon enhet och
kraft göras gällande, — har äfven Utskottet, för sin del, funnit det högst angeläget,
att för den allmänna helsovårdens behöriga upprätthållande och förbättrande må finnas
att tiilgå särskilda dertill qvalificerade läkare; — och då det af Kongl. Maj:t
föreslagna arfvode för den mångsidiga och gagnande verksamhet, desse läkare skulle
komma att utöfva, i Utskottets tanke, endast utgör en rättvis och billig ersättning
för den tillökning i göromål, de ifrågaställde befattningarne komme att för innehafvarne
deraf medföra, har Utskottet ej kunnat underlåta att tillstyrka,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl Maj:ts nådiga framställning
i ämnet, måtte bevilja ett årligt anslag å 12,000 R:dr, att
användas till arfvoden åt en förste Provincial-läkare inom hvarje
län, med de särskilda åligganden i afseende å den allmänna
helsö- och sjukvården, som genom nådig Instruktion framdeles
torde varda närmare bestämda.»
Emot 8Lsla punkten (angående Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademiens
anslag):
af Herr Björck: »Bland de åtgärder, som blifvit föreslagne för bevarandet af
fornlemningarne i landet, torde tillsättandet af en Intendent vara den, af hvilken den
minsta nyttan är att vänta Men om icke något fnedel för det vigtiga ändamålet
må lemnäs oförsökt, och om derföre en sådan Intendent må på försök anställas; så
bör dock medgifvas, att det icke är skäl att för all framtid belasta Statsverket med
utgiften för en verksamhet, sorn kan visa sig lika onyttig, sota den är och blir
okontrollerad. Intendentens aflöning bör således utgå endast tills vidare och alltså
uppföras på extra staten.»
68
Stat s-Utskottets Utlåtande J\1 123 (Fortsättning).
Häri instämde Herrar Berg, Rinman och Berger samt Riksdags-fullmägtige Nils
Larsson, J. Andersson, Erik Ersson, C. J. Svensén och M. Månsson.
Af Riksdags-fullmägtigen C. E. Sköldberg.
Emot 85:te punkten (angående Hufvud-titelns öfriga anslag):
af Herr Björck, som ansåg att lönen för Departements-chefen borde, i öfverensstämmelse
med hvad reservanten för öfrige Departements-chefer föreslagit, nedsättas till
13,500 R:dr.
Häruti instämde Herr Berger.
Af Riksdags-fullmägtigen C. E. Sköldberg.
Emot 86:te punkten (angående löneregleringen):
af Herr Björck, som yrkade att Ecklesiastik-deparlements-expeditionens anslag
likasom öfriga Stats-departementens, icke borde erhålla definitiv lönereglering.
Häruti instämde Herrar Hierta, Rinman, Berger samt Riksdags-fullmägtige Anders
Eriksson, Per Nilsson, C. J. Svenssén, J. Andersson och Eric Ersson.
Af Riksdags-fullmägtigen C. E. Sköldberg.
Emot 88:de punkten (angående anslaget för åtskilliga nybyggnader m. m. vid
Upsala Universitet):
af Biskop Annerstedt: »Mot Utskottets beslut att afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts
Proposition om anslag till erforderliga förändringar och nybyggnader för att bereda
lokal för Exercitii-mästarne vid Upsala universitet och deras institutioner får jag anmäla
min reservation. Behofvet af en mera ändamålsenlig byggnad för så väl länets
som akademiens sjukvård synes vara till fullo ådagalagdt i de bilagor, som åtfölja
den Kongl. Propositionen, och, vid sådant förhållande, lärer vä! Staten icke böra
undandraga sig den ringa uppoffring, som förberedelserna för en sådan plans verkställande
erfordra. Något löfte att Staten skulle bekosta sjelfva byggnaden kan icke
rimligen dermed anses vara gifvet. Det starka motstånd, som denna anslagsfråga
rönt, synes till stor del hafva sin grund dels i den farhåga, att ett bifall dertill
skulle försvåra universitetets flyttning, dels i någon misstanke att Carolinska institutets
verksamhet derigenom skulle komma att lida intrång. I förra afseendet är det
svårt att fatta huru, om sjelfva universitetet skulle komma att till hufvudstaden förflyttas,
en ändamålsenligt inrättad sjukhusbyggnad skulle kunna derigenom göras
mindre behöflig för Upsala stad och län Att åter Carolinska institutets kliniska undervisnings-verksamhet,
grundad på det rika sjukmaterial, som erbjuder sig vid ett
sjukhus med 300 sängar och dessutom på flera andra särskilda sjuk-institutioner,
skulle med skäl hafva något att frukta om Upsala universitet för de förberedande
klinikerna hade att begagna ett sjukhus om 150 sängar, förefaller så mycket mera
Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
69
otroligt, som Lunds universitet redan eger för sin undervisning att tillgå ett Länslasarett
med nästan alldeles lika stort sängantal, eller 150, utan att några menliga
-verkningar deraf hafva erfarits. Då jag således icke kunnat finna de inom Utskottet
anförda skäl till afslag tillfyllestgörande, får jag såsom min reservation upptaga Utgifts-afdelningens
så lydande förslag lill utlåtande i denna punkt:
Utskottet, som finner den framställda planen till en ändamålsenligare och för
behofvet mera tillräcklig anordning af ifrågavarande sjukvårds-inrättningar i hög grad
förtjent att med ett bidrag af allmänna medel understödjas, får, på grund deraf,
tillstyrka,
att Rikets Ständer för åvägabringandet af erforderliga nybyggnader
och förändringar i husen på den Upsala universitet tillhöriga
gård, der kemiska institutionen förut var belägen, samt
dess inrättande till lokal för exercitii-mästarne och deras institutioner,
måtte bevilja ett anslag å 32,000 R:dr, att från Riks
gälds-kontoret
för en gång utgå.»
Häruti instämde Friherre Åkerhielm, Herr Bildt, Biskop Annerstedt, Doktor
Schram, Doktor Nordström, Professor Carlson, Doktor Gumcelius, Doktor Malmstedt,
Prosten Ljunggren, Doktor Tellbom och Prosten Berlin, hvilka ansågo, att det af
Kongl. Majit för omförmälda ändamål äskade anslag, 32,000 R:dr, bort af Utskottet
tillstyrkas.
Emot 9Lsta punkten, mom. litt. a. (angående anslag för Veterinär-inrättningen
i Skara):
af Herr Björck: »Anslaget till nya byggnaden vid Veterinär-inrättningen i Skara
synes icke böra beviljas, förrän efter det genom en fullständig undersökning blifvit
utredt, att nämnde inrättning bör såsom offentlig undervisnings-anstalt bibehållas, och
att den donation, hvarpå inrättningen är grundad, medgifver, att densamma erhåller
den organisation, som för ändamålet erfordras. Inskränkt till sjukvårds-anstalt eger
den icke anspråk att af Staten underhållas. På grund häraf, och då förenämnda
utredning saknas, anmäles reservation mot Utskottets beslut i denna del.»
Häri instämde Herrar Hierta, Rinman och Berger samt Riksdags-fullmägtige
C. J. Svensén, Nils Larsson, And. Ericsson, Pehr Nilsson och Erik Ersson.
af Riksdags-fullmägtigen C. E. Sköldberg.
Emot 9i:sta punkten, mom. litt. b. (angående den af Utskottet föreslagna underdåniga
hemställan till Kongl. Majit):
af Friherre Åkerhielm, Herr von Printzencreutz, Biskop Annerstedt, Doktor
Schram, Doktor Nordström, Doktor Tellbom och Prosten Ljunggren.
70
Ståts-Utskottets Utlärande M 123 (Fortsättning).
Emot 102:dra punkten (angående läroverks-byggnaden i Strengnäs):
af Herrar Berg och Berger.
af Riksdags-fullmägtigen Nils Larsson: »Det är ingen nöd för den, som har
Biskopen till morbror,» — säger ordspråket, — och Strengnäs’ elementar-läroverk
synes sannerligen hafva befunnit sig uti en sådan lycklig ställning, då Stats Utskottet
nu tillstyrkt Rikets Ständer att, för uppförande af en ny byggnad för nämnda läroverk,
anslå den betydliga summan af 136,000 R:dr R.mt. Då likväl, enligt hvad
inom Utskottet upplyst och erkändt blifvit, antalet af de lärjungar, som vid ifrågavarande
läroverk njuta undervisning, under den sednare tiden varit i nedgående och
för närvarande endast lärer utgöra omkring 170; då det befintliga, hittills begagnade,
läroverkshuset icke skall vara så litet till omfånget, ehuru i afseende på rummens
indelning och anordning otjenligt; och läroverket dessutom eger till sin disposition
f. d. trivial- och apologist-skolans lokal; samt då icke behörigen utredt är, huruvida
ej, genom en ändamålsenligare användning af nämnda byggnader, läroverkets behof
skulle kunna tillfredsställas med en måttligare summa, än den nu ifrågasätta; sä har
jag för min del ansett, att anslaget icke bort för närvarande tillstyrkas.
Häruti instämde Riksdags-fullmägtige Lars Rasmusson, Anders Eriksson, Måns
Månsson och Jonas Andersson.
af Riksdags-fullmägtigen C. E. Sköldberg.
Emot 104:de punkten (angående skolhus-byggnaden i Helsingborg):
af Riksdags-fullmägtigen Nils Larsson: »Emot Utskottets beslut, att tillstyrka
beviljandet af stats-anslag för utvidgande af läroverket i Helsingborg, reserverar jag
mig på den grund, att jag anser det Staten icke bör ikläda sig någon byggnadsskyldighet
för andra än de högre läroverken.»
Häruti instämde Riksdags-fullmägtige Anders Eriksson och Jonas Andersson.
Emot 107 :de punkten (angående läroverks-byggnaden i Fahlun):
af Herr Gråå, som derjemte anmälde, det han icke deltagit uti behandlingen
af de frågor, som omförmälas uti 101 :sta, 102:dra, 103:dje och 104:de punkterna
af förevarande Utlåtande.
af Herr Björck: »Om än anledningar icke saknas dertill, att bidrag af allmänna
medel böra tillgodokomma städerna för uppförande af nya lärohus, der sådana, till
följd af de inträdda förbättringarne i läroverkens organisation och i undervisningsmethoderne,
måste uppföras, så torde dock för detta ändamål i första rummet böra
användas stiftens byggnadskassör, som just dertill äro afsedde. Och då byggnadskassan
i Westerås stift har en icke obetydlig behållning, som kan och bör tiilgodokomma
läroverks-byggnaden i Fahlun, helst nämnde behållning icke erfordras för
byggnad i stiftsstaden, synes det i högsta grad olämpligt, att hela det erforderliga
beloppet för nybyggnad af läroverks-huset i Fahlun skall utgå af allmänna medel.
Ståts-Utskottets Utlåtande 123 (Fortsättning).
71
Anledningar förete sig ock dertill, att det verkliga behofvet af en förbättrad lokal
för skolan kan afhjelpas genom ombyggnad af ett mindre hus; till bestridande af
hvilken kostnad byggnadskassan lemnar full tillgång, hvarföre anslaget icke torde böra
beviljas.»
Häruti instämde Herrar von Printzencreutz och Hierta,
Emot lOSxle punkten (deruti Utskottet afstyrkt flera motioner om anslag till
åtskilliga läroverks-byggnader):
af Biskop Annerstedt, som i afseende på anslaget till Lunds kathedralskola åberopade
Utgifts-afdelnmgens förslag till Utlåtande, så lydande:
»I afseende å Lunds kathedralskolas undervisningslokal, hvilken, enligt hvad
Professoren Sundberg, uti en inom Preste-Ståndet väckt motion, anfört, är i stort behof
af någon utvidgning, har samme motionär vidare förmält, att nämnda skolhus i
dess närvarande skick ej lämpligen kunde inrymma större antal lärjungar än 250,
och likväl vore icke mindre än 336 derstädes nu intagne. Nya lärjungar kunde
icke mottagas och den i Kongl. Skolstadgan föreskrifna undervisningen i kemi och
fysik kunde, i brist på dertill erforderliga rum, icke meddelas. Under sådane förhållanden
och då stiftets byggnadskassas alla tillgångar vore uttömda, har motionären,
under åberopande af honom lemnadt uppdrag af Eforus för läroverken i stiftet och
jemväl på grund af den kännedom, motionären sjelf egde om ställningen vid ifrågavarande
skola, föreslagit, att, för undervisnings-lokalens nödiga utvidgning genom tillbyggnad,
måtte beviljas ett anslag för en gång å 20,000 R:dr.
Af de till ytterligare stöd för denna motion till Utskottet öfverlemnade handlingar,
har Utskottet, bland annat, inhemtat, att sedan Kongl. Majit genom nådigt Bref
den 4 8 Februari nästlidet år förordnat, att en af Domkapitlet i Lund ditintills förvaltad
kassa, »Lunds kathedralskolas löningsfond» benämnd, som till en del uppkommit
genom under åren 1839—1849 besparad kronotionde-spanmål, skulle till Statsverket
indragas, för att bland 8:de Hufvud-tilelns besparingar ingå, hade denna fond,
som genom årliga räntans läggande till kapitalet ökats till ett belopp af 4 5,968 R:dr,
blifvit till Kongl. Stats-kontoret aflemnad.
Den besparing, hvaraf Statsverket på sådant sätt kommit i åtnjutande, synes
Utskottet numera, då densamma är, till fyllande af ett för ifrågavarande läroverk
onekligen högst angeläget behof, erforderlig, lämpligen kunna för sådant ändamål användas.
I betraktande häraf och då det bidrag, som utöfver denna besparing för det
åsyftade ändamålets vinnande eller undervisnings-lokalens utvidgande till nödigt omfång,
anses behöfligt, är af mindre betydenhet, helst Statsverket hitintills icke varit med
någon utgift för läroverks-byggnader inom Lunds stift betungad, har Utskottet —
som visserligen icke förbisett att något kostnadsförslag eller utarbetad och af ritning
åtföljd plan för det byggnadsföretag, dertill anslag äskas, ännu ej blifvit upprättadt;
men, vid det förhållande, att fråga endast är om en mindre betydlig tillbyggnad,
72 Stats-Utslioltets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
funnit berörda omständighet icke böra lägga hinder i vägen för medels anvisande
till ändamålet — ansett sig hafva skälig anledning till den hemställan,
att Rikets Ständer till utvidgande af Lunds kathedralskolas undervisningslokal
måtte å Riksgälds-kontoret anvisa en summa af
20,000 R:dr»
af Herr Björck: »Om Statens tillgångar anses medgifva, att bidrag lemnäs äfven
till byggnader för de mindre läroverken, så torde företrädesvis staden Oscarshamn
för sitt tillämnade nya lärohus böra ihågkommas med ett dylikt understöd, som
dock skäligen kan nedsättas till 20,000 R:dr. De betydliga utgifter, som nämnda
samhälle fått underkasta sig för ordnande af sin styrelse fordra så mycket hellre
afseende, som staden icke, i likhet med öfriga städer, erhållit något understöd vid
inköpet af den jord, som utgör stadens område.»
Häruti instämde Herrar Printzencreutz och Hierta.
af Riksdags-fullmägtigen Måns Månsson: »Mot det beslut, Höglofl. Stats-Utskottet
stadnat vid, rörande anslag till en skolhusbyggnad i staden Oscarshamn, får jag
reservera mig. Det lilla samhället Oscarshamn har genom egna medel och omtänksamhet
sträfvat sig upp till stapelstad, hvarigenom det fått så betydliga utgifter för
att löna magistrats-personer och bygga publika byggnader, att det går öfver dess förmåga
att bygga skolhus och ordna sitt läroverk efter lidens fordringar, hvilket torde
vara det angelägnaste af allt. Staden Oscarshamn har icke såsom andra städer fått
sig anslagne flere hemman och lägenheter till sitt underhåll; icke heller begär den
någon jord af Staten, ty den har köpt den jord, staden står uppå, af enskild person.
Den begär endast — och det på billiga och rättvisa grunder — understöd för att
bygga ett skolhus. Och vill man vara rättvis mot detta samhälle så skall man finna,
att det till Staten lemnat så stora inkomster, att det begärda anslaget är endast en
liten del af hvad nämnda samhälle till statskassan aflemnat.
Till Strengnäs beviljade majoriteten af Stats-Utskottet 136,000 R:dr R:mt för att
uppbygga ett skolhus; ehuru, efter alla trovärdiga mäns utsago, del i Strengnäs skall
finnas ett skolhus för dubbelt så många lärjungar, som någonsin der kunna begära
inträde.
Om något afseende göres på hvilken af städerna Strengnäs eller Oscarshamn,
som genom tullintrader lemnar största inkomsten till staten, så tror jag, att utslaget
i detta afseende skall utfalla till Oscarshamns fördel.
Före 1856 var Oscarshamn endast en köping, och dess tullintrader ingingo
således till Calmar tullkammare; nu inhemtas af Kommers-kollegii berättelse, att staden
Oscarshamn för år 1856 aflemnat till statskassan för ut- och införselstull 12.293
R:dr
Slats-Utshottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
73
R:drR:mt; för år 1857 in- och utförselstull 16,416 R:dr samma mynt. Att Oscarshamn
lemnat till Staten en lika stor summa för åren 1858 och 1859 är påtagligt.
Men i samma berättelse finner man icke att staden Strengnäs tjenat in ett öre
till statskassan.
På dessa anförda grunder anhålles, det Rikets Höglofl. Ständer täcktes bevilja
den begärda summan, 30,000 R:dr R:mt, till skolbyggnad i staden Oscarshamn»
Af Riksdags-fullmägtigen C. J. Svensén: »Emot det af Höglofl. Stats-Utskottet fattade
beslut, rörande begärdt statsanslag till uppförande af ett hus för elementar-läroverket
i Oscarshamn, får jag vördsamt anmäla min reservation.
Om vi älska kunskapernas och upplysningens befrämjande i allmänhet så måste
vi ock vilja medlen derför, och bland dessa står naturligtvis i främsta rummet undervisningen;
dennas krafter må dock vara huru utmärkta som helst, så är ändamålet
likväl lörfeladt om den saknar erforderliga hjelpmedel för sin verksamhet
Förutskickande denna erinran, och under förklarande att bland alla de anslag,
som Utskottet under innevarande riksdag beslutat, inga af mig ansetts mera ändamålsenliga
och för efterkommande mera fruktbärande än de som blifvit afsedda till skolornas
upphjelpande, är jag derjemte af den öfvertygelsen att alla böra tillgodonjuta
lika rätt och icke den ena gynnas under det en annan lemnäs åsido.
Utskottet har nemligen tillstyrkt stora summor för läroverks-byggnader, t. ex. i
Strengnäs och örebro, och dervid föregifvit att stiftsstäder, der högre elementarläroverk
finnes, böra främst komma i åtanka; icke förty hafva Helsingborg och Fahlun fått
rätt vackra summor sig tillerkända till sina läroverks-byggnader, oaktadt dessa icke
äro stiftsstäder och den förra åtminstone ej heller eger något högre läroverk. —
Den följdriktighet, som Utskottet velat låta förmärka i sitt handlingssätt, är här föga
märkbar, eller har åtminstone fått ett tvetydigt utseende, så mycket mera i ögonen
fallande, som Oscarshamn är i total saknad af läroverkshus, hvilket icke är fallet med
något af de öfriga läroverken, som här varit i fråga.
De bevekande skäl och omständigheter, som för Utskottet till hufvudsakligaste
delen varit framlagda, men, såsom icke fullständigt tillgängliga för Utgifts-afdelningen
ej heller i utlåtandet blifvit omtalade, får jag i möjligaste korthet framlägga:
Oscarshamn erhöll vid 1854 års riksdag sina stapelstads-rättigheter och har alltså
sedan den tiden måst ordna sig som stad; dess folkmängd utgör för närvarande 2,200
personer; den har köpt sitt hela utmål af jord och erlägger i tomtöres-afgifter årligen omkring
2,4-00 R:dr; den har ock under denna korta tidrymd anlagt hamnbro och verkställt
muddring i hamnen, inköpt rådhus med fängelse, byggnad för telegraf-inrättningen, uppfört
tullkammare med våg- och packhus, en folkskolebyggnad och ett fattighus,
m. m., hvarförutan alla gator och öppna platser blifvit planerade och stensatta samt
nya gator anlagda, allt för en större kostnad, som jag på siffran ej är i tillfälle att
uppgifva. — Stadens årliga utskylder till aflöning af sina tjenstemän belöper till öfver 7,000
Bilt. till R. St. Prof. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Rand. 16 Höft. X
74
Stat s-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
R:dr samt hyra för elementar-skolan och bostad för dess Rektor jemte diverse andra
allmänna utgifter till omkring R500 R:dr.
Behofvet af ett nytt läroverkshus är fullkomligt tydliggjordt och af Utskottet erkändt;
stiftets byggnadskassa är icke tillgänglig för ändamålet; staden är skuldsatt
och i begrepp att nu jemväl uppföra en högst behöflig kyrkobyggnad; Kongl. Maj;ts
Befallningshafvande i Calmar har öfver ärendet till Kongl. Majit afgifvit underdånigt
yttrande, hvarur jag tillåter mig att återgifva följande:
»Då jag, på derom gjord begäran, härhos underdånigst öfverlemnar dessa handlingar
till E. K. M., kan jag ej undgå att i underdånighet vitsorda de förhållanden,
hvilka i ansökningen uppgifvits såsom bevekande skäl för det sökta anslagets beviljande.
Få mindre städer, om ens någon, torde kunna mäta sig med Oscarshamn i
ansträngande uppoffringar för samhällets bästa. Då de flesta andra städer i riket,
dels genom gammal häfd och dels genom donationer, åtkommit betydliga jordsträckor,
hvilkas afkastning mångenstädes är tillräcklig till bekostande af stadens styrelse och
förvaltning; så har deremot Oscarshamn, långt ifrån att få sig tilldelad någon jord
såsom gåfva, måst med penningar, efter beräkning af visst pris för hvarje qvadrataln,
köpa af enskild person stadens hela utmål och således icke blott de enskilda boningstomterna,
utan ock de planer, som erfordrats till gator, torg, hamnar och allmänna
byggnader; och då andra städer endast småningom bildat och utvecklat sitt stadsmannalif
med dertill hörande allmänna inrättningar, för hvilkas tilivägabringande kostnaden
således fördelats på flere generationer, så hafva deremot i Oscarshamn alla dessa utgifter
nästan på en gång hopat sig öfver den närvarande generationen, som derföre
måst, med verkligen förvånande ansträngningar, åstadkomma inom loppet af några få
år hvad man i andra med Oscarshamn eljest jemförliga stapelstäder haft god tid att
under ett eller annat sekel förbereda och bringa till stånd.
Utan någon egentlig uppoffring å Statens sida har Oscarshamn således, endast
genom sina invånares idoga företagsamhet, redan framstått såsom en blomstrande stad,
hvilkens folkmängd, handel och rörelse vida öfverstiga hvad af ett så ungt samhälle
skäligen kunnat förväntas; och sedan denna kommun, alldeles på egen bekostnad,
anskaffat det för stadens allmänna behof erforderliga utmål af jord, sörjt för Magistratens och
nödige tjenstemäns aflöning samt inköpt eller nybygt ett större rådhus med fängelse,
en prydlig lokal för tullkammare med våg- och packhus, ett fattighus, en folkskolebyggnad
och ett hus för telegrafstationen, förutom hamn och lastbrygga, samt flera mindre byggnadsföretag,
så är staden nu i obestridligt behof af allmänt understöd, för att kunna
uppbygga den ifrågavarande läroverksbyggnaden; hvarföre jag underdånigst vågar förorda
ansökningen derom till allt det nådiga afseende, som E. K. M. utan tvifvel
finner omständigheterna påkalla»
Härigenom torde det vara fullkomligt ådagalagdt att staden icke utan skäl besvärat
Statsverket med sin anhållan.
Upprättade, af Läroverks-kollegium godkände och af Öfverintendents-embetet
Stats-Utskottets Utlåtande JYs 123 (Fortsättning).
75
granskade ritningar och kostnads-förslag hafva för Utskottet varit tillgängliga; hvaraf kunnat
in hem tas, att kostnaden for byggnadens uppförande beräknats till 45,558 R:dr 18 öre
och att alltså, om Rikets Ständer bifölle del ifrågavarande förslaget, staden likvisst
härföre finge vidkännas en byggnadskostnad af öfver 15,000 R:dr.
Att skolan för en lång framtid är hämmad i sin utveckling är ganska säkert,
om icke staden, som aldrig förr hvarken begärt eller erhållit ringaste understöd af
Staten, nu får detta anslag. Det kan väl sägas, ja, det har till och med blifvit sagdt,
alt samhället icke bort befatta sig med hvarken stadsprivilegier eller elementarläroverk,
då det icke sjelf kan fullgöra de dermed förenade förbindelser; men under
sådana förutsättningar skulle säkerligen helt få städer och ännu färre läroverk kommit
till stånd, till föga fromma för fosterlandet och dess såväl materiela som intellektuel
utveckling.
Ofvertygad att ingen skall motsäga nyttan och nödvändigheten af dessa goda
ändamål, är det som jag vördsamt anhåller att Rikets Höglofl. Ständer täckas behjerta
det unga samhällets begäran, och fördenskull, med ogillande af Stats-Utskottets ifrågavarande
Utlåtande, besluta:
att såsom bidrag till elementar-läroverksbyggnaden i Oscarshamn
må af statsmedlen anvisas 30,000 R:dr Riksmynt.»
Emot Utskottets beslut i allmänhet, rörande anslag till lärovei'ks-byggnader reserverade
sig Herr Rinman och anförde följande:
»Redan vid 2:ne föregående riksdagar har man börjat beträda den banan att
lemna statsanslag för uppförande af nya och utvidgande af gamla läroverks-bvggnader
och detta har nu fortsatts. Banan är sålunda icke ny, men, efter mitt förmenande,
alldeles omöjlig att konseqvent genomföras. Skulle man kunna tänka sig att Statens
tillgångar tillåta att med anslag i längden uthärda med detta system, så må det äfven
genomdrifvas efter denna grundsats, på ett sätt, att ej grundade skäl deremot
kunna anföras. Detta har icke lyckats nuvarande Stats-Utskott och skall för en
kommande tid blifva ännu svårare, då Rikets Ständer ej lära underlåta i första rummet
inse behöfligheten att först fylla de ökade anspråken på lärare vid redan inrättade
och nya skolor, som nog torde komma alt medtaga de tillgångar som finnas.
Följden måste äfven förr eller sednare blifva, att man nödgas afslå det, hvarmed man
nu är så frikostig, och då det efter min åsigt vore lämpligare att i tid afbryta; får
jag vördsamt hemställa, att Rikets Ständer endast bevilja lån till sådane skolhusbyggnader,
som deraf oundgängligen äro i behof.’»
Häruti instämde Riksdags-fullmägtige Erik Ersson, Pehr Nilsson och A. Erikson.
Emot 109:de punkten (angående lån till Farmaceutiska Institutet):
af Herr Björck: »På sätt Stats-Utskottet antört, har, genom förbiseende vid uppställningen
af den Kongl. Propositionen, Kongl. Majis beslut om en framställning till
76 Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
Rikets Ständer rörande ett lån till Pbarmaceutiska Föreningen icke blifvit iakttaget.
Detta förbiseende kan dock icke sättas i den ordning, som nu blifvit försökt, utan
att Kongl. Majit gillat och med sin underskrift försett framställningen derom till Rikets
Ständer. Det synes således klart, att Stats-Utskottel saknat all grundlagsenlig
anledning att till pröfning upptaga frågan om berörde lån, och att Stats-Utskottet
dervid förbisett, att iakttagande af stadgade former är lika nödvändigt i förhållandet
mellan Stats-chefen och Ministrarne, som emellan Statsmagterna inbördes.»
Häruti instämde Herrar Berg och Berger.
Emot /H2:le punkten (angående hegardt anslag för inrättande i hufvudstaden af
en Homöopathisk klinik]:
af Doktor Schram: »Emot Höglofliga Stats-Utskottets fattade beslut i denna punkt
nödgas jag vördsamt mig reservera, hufvudsakligen på följande grunder:
Uo »De skäl och omständigheter, på grund hvaraf Rikets Ständer tillförene
»ansett mindre lämpligt att bevilja statsanslag för understödjande af den ho
»möopathiska
kurmethoden», och hvilka Stats-Utskottet funnit »ännu vara fullt gäl»lande»,
torde väl, såvidt de af sista riksdagens förhandlingar äro kända och kunna
bedömas, ej vara några andra och kraftigare, än de, som då, uti vissa tidningsartiklar,
nästan dagligen och ända till öfvermått, serverades den Svenska allmänheten
och Representationen isynnerhet, för att, såsom det lika uttryckligen och ohöfviskt i en
af dem tillkännagafs, genom tillräcklig agitation »sätta pekslicka för Stånden». Ur dessa
artiklar, — som vittnade om en lyckligtvis eljest sällspord inhumanitet och illiberalitet,
under idkeliga beskyllningar, ej mindre för endast »oförnuft och galenskap» i homöopathiens
lärosatser, än för »charlataneri och bedräglighet» hos hennes, fullt vetenskapligen
bildade och till Medicine Doktorer offentligen licentierade, tusental*) idkare i alla
') Af dessa tusental legitimerade homöopathiska läkare finnas, enligt af trycket i detta
år utgifna oeh i Utskottet företedda namn- och ortförteckningar deröfver, i hela Tyskland,,
Österrikiska Helstaten inberäknad: 56 3 och dessutom 35 homöopathiska Djurläkare. Deraf
endast i Wien 51. Staternas offentliga läkare-embeten beklädas af 100 licentierade homöopathiska
Doktorer, deraf 7 äro anställda Lärare vid universiteterna, 26 vid offentliga sjukhus,
30 Öfver-fältläkare, Regements-läkare m. m. vid militären, 37 Provincial- och Stads-läkare, 11
äro Lifmedici hos regerande Furstar. De uteslutande homöopathiska sjukhusen och polyklinikerna
äro 13.
I England äro 243 legaliserade homöopathiska läkare, deraf 72 i London. I hela Konungariket
äro 60 homöopathiska sjukhus och polykliniker.
I Frankrike äro homöopathiska läkarne 398, deraf 109 i Paris, der ock äro 5 homöopathiska
sjukhus och polykliniker.
I Spanien 193 homöopathiska läkare, deraf 24 i Barcelona och 27 i Madrid, der en af
dem ock är Drottningens Lifmedicus.
I Portugal äro de 47, deraf 6 i Lissabon och 6 i Oporto.
I Belgien 26, deraf 11 i Briissel. I Holland blott 7, och upplyser motionen, att på en
Slats-Utskottels Utlåtande Jki 123 (Fortsättning).
77
verldens civiliserade länder, — upprepades ock sedermera af åtskilliga talare i de
respektive Stånden, enligt hvad protokollerna utvisa, trogna återljud och inlärda talesätt
för yrkandet på afslag af Stats-Utskottets tillstyrkan i ämnet vid sistlidna riksdag.
Med en så lös, men anspråksfull och, om den i första hand kunnat komma ifrån
någon förifrad vetenskapsman, desto mera ovärdig, argumentation, som gycklet och
hånet äro: — med ett sådant blott envist förnekande af allt hvad en dock mera
allmänt spridd erfarenhet om den sjuklidande mensklighetens redan vunna och erkända
fördelar jemväl af den homöopathiska methodens kurativa behandlingssätt: ■— dermed
allena kan likväl den så mångenstädes pröfvade och vitsordade sanningen af denna
nya praktiska doktrin omöjligen nedergöras, ej heller dess lyckliga resultat bortresonneras,
äfven af den löjligast gycklande konstmakaren. En fortsatt erfarenhets otaliga
och gynsamma vittnesbörd om den homöopathiska lärans användbarhet qvarstå, trots
hånet, löjet och gycklet, dock ovederlagda och desto mera tänkvärda inför den lugna,
upplysning sökande besinningen. Att likväl mången allopath, efter häfdvunnet system
och länge stadgade theorier, ännu icke kan förstå och förklara, ibland andra, bomöopathiens
grundsatser, isynnerhet den om kraften i de små doserna af förtunnade
läkemedel, ehuru läran derom, efter Hahnemanns tid, numera blifvit betydligen och
äfven mera vetenskapligt utbildad af methodens practici: det bör ingen finna underligt.
Det bevisar blott menskliga förståndets inskränkta förmåga, att, i vissa fall såsom
i allmänhet, annat än småningom kunna uppdaga och förklara naturens alla mysterier,
och särskildt de många, för oss ännu dolda, förhållandena af den materiela
verldens inverkningar på vår organism. Detta återkallar i minnet den lärde Örsleds
sköna, sanna ord i hans bok: »Anden i Naturen», som vittnar lika mycket om en
stor kunskaps-rikedom, som om ödmjukhet och humanitet. »Christendomen» — säger
han —- »fordrar ödmjukhet; och hvem kan väl anse sig för stor, då den stora verldsspegeln
visar honom hans litenhet? Hvem kan undgå, att känna sin andliga (sitt för
-
sistlidet år till kolonierna på Java afgången fregatt med 700 man trupper ombord, den åtföljande
läkaren haft föreskrift, att behandla de sjuke endast efter homöopatliisk method.
I Schweitz äro de 32. I Italien 141, deraf 14 i Neapel, 16 i Rom, 17 i Turin. 4
homöopathiska sjukhus och polykliniker.
I Danmark 5. I Sverige nu egentligen 2. I Norge 3.
I Ryssland 66, deraf 12 i Moskwa, 13 i Petersburg.
I Amerika 1610, deraf 105 i New-York, 85 i Philadelphia. 3:ne homöopathiska medicinska
fakulteter, med ända till 9 Professorer vid hvardera. En stor mängd homöopathiska sjukhus
och polykliniker.
I Asien och Afrika är antalet ej fullkomligen kändt och uppgifvet; synnerligen begagnas
homöopathien af missionärerna.
Hela antalet homöopathiska läkare öfver allt på jorden är uppgifvet till omkring 6,000.
Den komparativa dödsprocenten på de homöopathiska och allopathiska sjukhusen i samma
slags sjukdomar är i allmänhet befunnen mindre på de förra. Sjukdomarnes omloppstider under
läkare-behandlingen på sjukhusen äro ock bevisade vara i allmänhet kortare på de förra.
78 Stats-Ulskottets Utlåtande JVs 123 (Fortsättning;.
nufts?) fattigdom, då han med öppet öga skådar spåren efter den oändliges rika
ande, som uppenbarar sig i naturen?» Då nu ock erfarenheten af de homöopatbiska
medlens och dosernas verksamhet på den sjukligt rubbade organismen, att befordra
dess helsa och ordning igen, så mångenstädes ifrån ligger oss för ögonen tydlig och
klar: då kan val denna erfarenhet icke heller, utan att totalt misskänna våra egna
sinnens uppfattning af de oss mötande föremålen, blindvis och med stöd blott af förutfattade
opinioner bestridas, förnekas. Allt, hvad vårt lilla förstånd ännu ej förslår, är
således icke derföre osann/-, och erkännandet af dylika praktiskt bevisade, ehuru ännu
theoretiskt oförklarliga, sanningar förutsätter alls icke erkännarens vansinne, galenskap
och bedrägeri. Så anses ju icke heller och bedömes t. ex. vaccinationen, med sina
tydliga och lyckliga erfarenheter, såsom galenskap och charlataneri, ehuru det skarpaste
/örstånd torde få medgifva sin oförmåga, att mäta och bestämma qvanliteten af
det lilla vaccin-ämnets qvarboende kraft, sedan detsamma, en gång och då blott till
en så ringa del taget från kospenen, samt med det fina lancett-stynget inympadt på
en menniskoarm, derefter under en längre eller kortare tids förlopp blifvit, inom de
flera kropparna successivt, genom naturens egen homöopatiska förtunning af det första
koppämnet, under fortgående ympning mer och mer utblandadt, utan att ändå
hafva förlorat all sin kraft och potens. Myskens, vissa blommors, arsenikfärgens m. fl:s
inkommensurabla och ovägbara atomer för luktorganet: —• icke heller de förnekas
ändå till deras i vissa fall vådliga, ehuru af förståndet till den rnateriela dosens litenhet
obestämbara inverkan på det fysiska lifvet. Ingen har det väl ock ännu fallit
in att håna och till galenskaper förlöjliga dessa och så många andra, vår egen erfarenhets
alldagliga sanningar. Men många sansade betraktare af ett slikt, emot homöopathien
förd t och vetenskapen ovärdigt, stridssätt hafva ock derföre med goda skäl
börjat tvifla, att sanningen så odeladt kan ligga på den gycklande och hånande sidan.
Dylika »skäl och omständigheter» för ett afslag å motionen torde af ingen opartisk
kunna gillas.
2:o. Den af Utskottet, för sitt afslag vidare anförda, »erinran om svårigheten
för Rikets Ständer, att tillförlitligen bedöma denna fråga», är i min tanke icke alls
ett skäl för motionens undertryckande, men desto mera för dess bifallande. Ty frågan
om något omdöme öfver homöopathien, om och hvad den kan duga till i samhällets
tjenst, är här icke alls hänskjuten till Rikets Ständers afgörande nu. Man söker icke
heller nu, såsom Utskottet uttrycker sig, beviljandet af ett statsanslag »för understödjande))
af den homöopathiska kur-methoden. Detta nemligen —- både bedömandet
och stats-underslödet — skulle väl blifva en sednare och framtida omsorg och fråga,
sedan det försl visat sig, om homöopathiens, blott af några få den gamla methodens
utöfvare hittills så ifrigt och envist bestridda, resultat genom den äskade kontrollerade
pröfningen dock verkligen blefve offentligt konstaterade och bevittnade. Men saken
gäller nu och tills vidare blott den föregående frågan, att erhålla Ständernas mellankomst,
för att åt den både risade och prisade nya methodens sjuk behandlingssätt,
Stats-Utskottets Utlåtande JVI 123 (Fortsättning). 79
hvilket hos oss ännu blott i enskild praktik utöfvas, genom ett ringa stats-anslag bereda
tillfälle och utrymme, att, under en större offentlighets kontroll, äfven i vårt land
få ådagalägga, om den håller hvad den lofvar, så att på en sålunda vunnen säker
och fullt bevisad erfarenhet af de ännu förnekade, men då bestyrkta, förhållandena må
kunna grundas och stadgas den allmännare opinion i hela riket och således jemväl»
hos framtida Rikets Ständer, på hvilken desse ock då framdeles må sjelfve »utan svårighet»
kunna bedöma, huruvida de då skola taga den nya kurmethoden officielt om
hand och först derefter understödja densamma, till vinnande af allmännare kännedom
och utöfning, genom lärostolars inrättande i ämnet vid de medicinska undervisningsanstalterna
och genom dess föreskrifvande till mera allmän användning vid större sjukhus.
Men äfven med bifall till motionen borde således dock allt slags omdöme nu
af Utskottet och Ständerna här i förhand. sorgfälligt undvikas, rörande endera methodens
företräde framför den andra.
3:o. För hela den medicinska vetenskapen anser jag ett tillfälle till homöopathiens
offentligen pröfvade och kontrollerade utöfning i Statens tjenst vara värd att
af Rikets Ständer icke saklöst förkastas. Homöopathien, såsom ock all medicin, är
nemligen aldraförst och ytterst endast praktisk till sin grund och natur. Man skall
der gå från empiri till theori. Likasom hittills af allopathiens sekelgamla, prisvärda
sträfvanden och erfarenheter, så må ock af homöopathiens, blott något mer än halft
hundraåriga
praktiska, resultat de lärde männen af facket ödmjukt, troget och träget
i alla tider söka och lägga sin förenade vinning derom, att, i vetenskapens stigande
ljus och med alla de medicinska auxiliär-disciplinernas samverkan, allt mer och mer
uppdaga de förklaringsgrunder och utbilda samt rena de theorier, på hvilka, enligt
homöopathiens vunna erfarenheter, det fysiologiska sambandet sig stödjer emellan organismens
rubbade verksamhet samt de funna medlen för densammas återställande
till helsa och regelbundenhet igen. Sådan har ju ock sedan uråldriga tider den hittills
allmänt och välsignelserikt verkande allopathiska medicinens utveckling alltid varit. Sådan
fortgår jemväl homöopathiens nu och allt framgent. Ingen vetenskap, minst en af
de praktiska, är ju i någon tid till alla delar så fullkomnad, att den icke har mera
opröfvadt och olärdt ännu tiil sin utveckling. Att så ännu är förhållandet jemväl med
medicinen, kunna väl hennes idkare sjelfve icke vilja förneka. Det nyaste exemplet
på en väsendtlig rubbning äfven i våra dagar uti hennes, sedan uråldriga tider häfdvunna,
sjukbehandling, läse vi i en, af den kanske mest utmärkte ibland de nu lefvande
Svenske läkare, Herr Professoren m. m. Doktor Huss, nyligen utgifven, Monografi
om »Lunginflammationen». Han yttrar nemligen der, pag. 444-6, följande: »Af
»hvad på åtskilliga ställen uti de föregående båda kapitlen blifvit omnämndt, följer att
»jag ej allenast sätter i fråga behofvet eller nödvändigheten, utan till och med nyttan af
»bloduttömningar vid behandlingen af lunginflammationen, sedan den inträdt i det röda
»hepatisations-skiftet. Huru jag kommit till ett dylikt ifrågasättande, ja förnekande af
80
Stats-Ulskottets Utlåtande Jls 123 (Fortsättning),
»en häfdvunnen behandling, häfdvunnen sedan så långt tillbaka, som vi besitta
»urkunder för läkarekonstens utöfning, anser jag nödigt att närmare upplysa.
»Under de första åtta åren af min verksamhet vid Serafimer-lasarettet följdes
»den vanliga behandlingen af lung-inflammalionen med bloduttömningar, så val
»allmänna som lokala. De användes dock aldrig till öfverdrift, utan vanligen en
»till två åderlåtningar för hvarje sjuk. Då den af sin uppfinnare så högt prisade behand»lingen
”saignée coup sur coup" blef känd, försöktes äfven den, men lemnades snart
»åsido, i anseende till de menliga följder den orsakade. Småningom började jag
»anmärka hurusom många fall af lunginflammation, utan använda bloduttömningar
»och äfven utan några andra begagnade medel, inkommo till sjukhuset uti full»ständigt
återgångstil Istånd i förening med tydliga tecken på en förutvarande he»pat
isa tion. Detta, sammanlagdt med kännedomen om homöopathiska lärans be»handling
och med kännedom af afhandlingarna af Louis och Dieti m. fl. rörande
»bloduttömningarnes obehöflighet, bragte mig på tanken att genom försök utröna
»hvarest sanningen läge. Dessa försök anställdes till en början med rädd försig»tighet;
efter som de lyckades, blefvo de allt dristigare och dristigare, .tills jag
»slutligen kora till den bestämda erfarenhet att blodultömningar äro obehöfliga, ja,
»torde hända ej så sällan menliga, under närvaro af den röda hepatisationen. Alla
»de så skenbart bevisande slutsatser, hvilka både i äldre, nyare och nyaste tider
»blifvit uppgifna för åderlåtningens nödvändighet och så kallade rationela använd»ning,
ramlade på en gång för den enkla erfarenhet, att behandlingen blef lika
»lycklig, ja lyckligare utan åderlåtning. Alla indikationer och kontra-indikationer
»man uppstaplat för dess förnyande och återförnyande tjenade mig numera till
»intet, då jag ej mera behöfde söka hvarken indikation eller kontra-indikation.
»Min erfarenhet om åderlåtningens obehöflighet, att ej säga skadlighet, stödjer
»sig ej på blott ett års så trogen naturåskådning som möjligt, ej på två eller tre
»års, utan på numera tolf års; den är således ej löslig, ej bygd pä några enstaka
»fall, utan den är grundad på iakttagelser under en lång tidrymd, och fast grun»dad
på slutsatser från mellan ett till två tusende fall. Under tolf år kan jag
»knappast erinra mig hafva användt åderlåtning inom sjukhuset vid behandlingen
»af lunginflammationens röda hepatisalions-skilte; blott någon gång koppningar, men
»dessa då mera mot den åtföljande pleuriten, än emot hepatisationen. Stödd på
»denna erfarenhet tror jag mig ej behöfva ingå uti någon vederläggning af de
»många så kallade rationela skälen, som anföras för åderlåtningens nödvändighet.
» Ej kan gerna påstås att det är likgiltigt eller för organismen helt och
»hållet oskadligt, att från densamma inom kort tidrymd borttaga två, tre ja fyra
»librer blod.» — Hvad således homöopathien redan länge förkastat och i sin
praktik pä det nogaste jemväl aktat sig för i ändå vidsträcktare mening, än ofvanstående
yttrande angifver: det är just den, af Herr Professor Huss’ erfarenhet
Stats-U(skottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
81
jemväl vitsordade, menligheten, ja skadan af de sedan gammalt i allopathien uppgifna,
»skenbart bevisande slutsatserna för åderlåtningens nödvändighet och så
»kallade rationela användning», hvilka ock inför honom nu ramlat på en gång
för hans senkla erfarenhet.» Heder åt hvarje fördomsfri allopath, som, med denne
utmärkte läkare och trogne naturåskådare, så öppet och ärligt medgifver, att
»clen homöopalhiska lärans behandlings af lunginflammationen jemväl i sin mån
medverkat tdl hans många egna, sorgfälligt anställda och för honom öfvertygande
rön och försök, hvilka, äfven enligt homöopathiens föresyn, stadgat den bestämda
åsigt, han sjelf numera antagit och hyllar i denna del af therapien! Det skulle
väl icke heller vara omöjligt, att ju, vid allopathiens fortsatta försök och erfarenheter,
än ytterligare modifierade eller alldeles förändrade åsigter i äfven många
andra delar af therapien kunna vinnas, under enahanda jemförelser emellan både
den homöopalhiska lärans behandling af jemväl andra sjukdomar och allopathiens
hittills häfdvunna rationela sätt att i motsvarande fall gå till väga. Är det då
rätt och skäligt, att Rikets Ständer skola låna sig till motsättande af och hinder
emot homöopathiens offentliga, praktiska pröfning till den medicinska vetenskapens
fortfarande nytta?
4:o I den sjuklidande mensklighetens sanna intresse äfven i Sverige måste
det ytterligare ligga, att ät densamma söka bereda och underlätta alla möjliga
tillfället!, hvarigenom, på ett emot missbruk af okunnighet och bedrägeri fullt
betryggande sätt, en så väl behöflig sjukvård och behandling, under legitimerade
läkares uppsigt och ansvar, må kunna rådfrågande patienter meddelas vid en af
Staten upplåten offentlig sjuk-inrättning. Men genom läkare-monopolier för eller
emot den ena eller andra kurmethoden, bör väl, emot sin fria, bättre vilja och
sitt eget förtroende, ingen sjukling tvingas att lägga sig i händerna på en enda
prsedeterminerad och af Staten ensamt hyllad läkare-skola, den må vara ung eller
gammal och bära hvad namn som helst. I närvarande brist på all slags offentlig
homöopathisk klinik, ökas allt mera det tvångstillstånd, hvari de sjuka försättas,
om de skulle önska att välja bland olika läkemethoders behandlingssätt.
5:o För att vinna de omförmälda begge stora ändamålen af vetenskapens
och mensklighetens nytta, genom att skyndsamt bereda våra egna Medicinae Studerande
tillfällen alt inom fäderneslandet, efter egen önskan, få taga nödig kännedom
jemväl af den homöopalhiska praktiken, är inrättandet af en offentlig
sjuk vårds-anstalt i hufvudstaden, uteslutande för behandling efter denna method,
en oafvislig nödvändighet att vidtagas, medan vi i Sverige ännu ega några skicklige
och nitiske, vetenskapligt bildade, homöopathiska doktorer qvar att tillgå,
derest icke behofvet och saknaden deraf, för sent insedda, skola framdeles nödga
oss att ifrån utlandet inkalla till vårt bistånd erforderlige dylike läkare, för homöopathisk
både undervisning och praktik. Ty i böcker och skrifter kan man
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Baft. XI
82
Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
visserligen läsa sig till en myckenhet äfven medicinskt vetande; men för att bli
en rätt duglig läkare af hvilken skola som helst, är det dock en allmänt erkänd,
i den pågående striden emellan Carolinska Institutet och Universiteternas Medicinska
Fakulteter ådagalagd, alldeles oundgänglig fordran i hans bildning för praktiken,
att, under sjelfåskådning af de olika sjukdoms-arterna och deras kurativa behandling
af skicklige lärare, samt med eget deltagande i sjukvården, en viss tid hafva
tillfälle att genomgå äfven en klinisk undervisnings-kurs vid större sjukhus, som
äro ställda under ledning och tillsyn af den läkemethodens kännare och utöfvare,
åt hvilken, såsom studii-mål, den unga Eskulapen ämnar offra hela sitt lifs krafter
och verksamhet. Då således behörig undersökning alltid bör föregå hvarje utsago
och vitsord, man är skyldig att afgifva; så lärer homöopathien ej heller i Sverige
ännu kunna med full sakkännedom och rättvisa bedömas förr, än hon ock här
hos oss blifvit, likasom hittills i enskild praktik, också härefter rätt offentligen
pröfvad och under stats-kontroll utöfvad, då hennes ådagalagda erfarenheter sålunda
kunna tillförlitligen jemföras med den äldre, vanliga methodens rön och
behandlingssätt. Men af dem, som hos oss dock hittills antingen a priori förnekat
homöopathien all slags medicinsk duglighet och betydelse, eller ock blott
denigrerat henne sjelf och alla dem, som henne utöfva eller hos henne med fullt
förtroende söka sin sjukhjelp, af dem är det troligen ännu ingen enda i vårt
land, som dock sjelf har ett ögonvittnes pröfning och erfarenhet att åberopa af
den läkekonst, han likväl utdömer och såsom oförnuftig förkastar.
6:0 Att någon framställning af denna fråga ej blifvit från Kongl. Majit
Rikets Ständer meddelad och att ej heller vederbörande embets-myndigheter haft
tillfälle att derom sig yttra, åberopar ock Utskottet såsom slutliga skälet för sitt
afslag. Men huru många frågor af flera gånger större pekuniär uppoffring för
Statsverket, än denna i sig sjelf så obetydliga, hafva ej — såsom jemväl sjelfva
detta Betänkande i åtskilliga andra punkter utvisar — blifvit af Utskottet tillstyrkta
och af Ständerne bifallna blott på enskildes motioner derom, äfven utan den ringaste
föregående anmälan hos Kongl. Majit, för att utverka Hans nådiga framställning
derom till Ständerne, efter vederbörande myndigheters hörande! Sådant
sker vid hvarje riksdag. När man således blott vill ändamålet, bör i ett endast
formelt afseende intet hinder sökas för bifall. Vederbörande embetsmyndighet,
som här väl torde vara Kongl. Sundhets-kollegium, skulle dessutom, om saken
af Ständerne nu bifölles, snart nog få tillfälle att härom yttra sig, då reglemente
ni. m. för polykliniken i fråga förekomme till behandling Hvilken skulle väl ock
eljest hos Kongl. Majit nu hafva gjort den underdåniga framställningen anhängig,
för att hafva fått detta ärende till föremål för en nådig Proposition till Ständerne?
Såsom det tillförene hos oss i så många andra fall, ehuru icke utan motsägelse,
har händt t. ex. med de officiela försökena i Gymnastiken, Orthopedien m. m., så
tror jag fördenskull, att ock Ständerne sjelfve nu hade bort taga initiativet i när
-
Stats-Utsleottets Utlåtande JM 123 (Fortsättning).
83
varande fråga och anslå de ringa begärda medlen likaledes för en offentlig profanstalt
af homöopathien, för att en gång också här i landet kunna få dennas
verksamhet tillförlitligen bedömd. Jemväl den Svenska Riksdagen, med sina statsförhållanden,
har en lärdom i detta afseende att hemta af hvad nyligen och just
under innevarande år ett annat civiliseradt folks representation, nemligen den
Belgiska Kammaren, i samma ämne vidtagit, ehuru jag derföre ej tror, att vi
ännu här hade bort taga steget med ens så långt ut som der. Enligt berättelse
i en allmän tidning för den 21 sistlidne Maj, har representationen i Brussel, på en
petition af åtskillige stadens innevånare, hos ministern för det inre, till hans särskilda
uppmärksamhet rekommenderat frågan derom, dels att »offentlig undervis»mng
i homöopatbien måtte vid de Belgiska universiteterna blifva införd, i ända»mål
att medicinae kandidater och doktorer skulle kunna der legaliseras att prak»tisera
den nya medicinska läran, dels att homöopathiska läkemedel måtte upptagas
»i den Belgiska pharmacopéen.» Så val den Medicinska Akademiens president i
Brussel, i dennes vid tillfället åberopade tal i en två år förut der hållen sammankomst
af homöopathiska läkare, som referenten i den Kommitté eller det särskildt
nedsatta Utskott, som hade att med utlåtande i frågan till Kammaren inkomma,
och hvilka begge herrar äro allopalhiska doktorer, gåfvo homöopatbien
det humana och opartiska vitsord, »att de åt densammas ädla sträfvanden skänkte
»hela sitt bifall», och att, »hvilken mening man än må hafva om homöopathien,
»hon dock är förtjent åtminstone af en pröfning.»
Det är ju nu ock endast en sådan, offentligen bekostad, pröfning af denna
lära, som hos de Svenska Ständerna är i mensklighetens namn begärd. En så
måttlig, af deltagande för medborgares sjuknöd, af billighet och rättvisa så ädelt
föreslafvad begäran, af hvilken väl ingen enda välviljande allopathisk läkare synes
hafva, hvarken för egen del eller för vetenskapens och mensklighetens bästa,
något det ringaste att frukta och opponera sig emot, har åtminstone icke jag haft
samvete att afslå. Så mycken välvilja hos Sveriges, som nu nyss hos Belgiens
representation, hade val den framåt gående homöopathien bort anses förtjena,
att den kunnat under offentlig tillsyn och kontroll också här i landet få bli
o/fentligen pröfvad. Försl efter en så lämplig och för slats-kassan ringa kostsam
åtgärd, hade man ock sedermera kunnat bli allmännare förvissad äfven hos oss,
om och huru mycken eller liten sanning verkligen ligger i den omtvistade nya
läkekonstens uppgifna rön och försök, och detta desto hellre, som alla homöopathiens
uppgifter ur hennes hos oss få legitimerade idkares enskilda praktik
af ett annat fåtal allopathiens förfäktare på det bestämdaste blifvit bestridda och
förnekade, samt homöopathiens utöfvare peremtorisk! förklarats samt- och synnerligen
för »charlataner och bedragare, bedragne sjelfve på sin konst.» Men är det
bedrägeri, att lyckas i sitt nitfulla tillgörande för de sjukas återställande till helsan,
hvilket både de få Svenska och de många utländska homöopathernes erfarenhet
84
Stats-Utskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning).
redan lagt för öppen dag, så är det ju fasthellre att högeligen önska, det hvarje
praktiserande läkare alltid må bli, på ett för honom sjelf och de hulpna lika
glädjande och lyckosamt sätt, »bedragen på sin konst», som homöopatherne hos
oss förklaras vara det på sin, eller såsom sanningen och kärleken fordrar att
man hellre uttrycker sig härom: att de måtte vinna samma lyckade resultat af
sina sjukbehandlingar! Emellertid bör här tacksamt erkännas, att, Stats-Utskottet
till heder, ibland dess ledamöter under öfverläggningarne om denna fråga alls
inga andra röster hördes, än de, som — om ock Utskotts-pluraliteten trodde
representationen hos oss ännu icke vara till sin öfvertygelse i detta ämne så
stadgad, att man, derest det nu återväckta förslaget tillstyrktes, kunde med någon
tillförsigt räkna på bifall dertill i Stånden — dock på det bestämdaste ogillade
och såsom ovärdigt förklarade det sätt, hvarpå hos oss striden emot bomöopathien
och hennes konsterfarne idkare hittills vanligast blifvit förd inom de respektive
Riks-Stånden i allmänhet och särskildt i det, hvarifrån motionen var till StatsUtskottet
remitterad. Man bör ock hoppas, att bildning, humanitet och liberalitet
alltmera skola framlysa under ämnets vidare behandling! Den tid borde väl ock
redan vara förbi hos ett bildadt folk, då man, såsom förr emot en Ling och hans
nitiska bemödanden för Gymnastiken samt emot Orthopedien, begagnade sig blott
af löjet och sarkasmen, för att söka bevisa begge dessa stiftelsers oförnuftighet samt
obehörigheten och obehöfligheten att med Svenska Statens medel bereda tillfällen för
äfven dessa praktiska lärors offentliga pröfning, till ett rätt bedömande af deras
uppgifna fördelar. Genom förra Ständers omtänksamma beslut om anslag för pröfmngs-åtgärdens
underlättande, hafva ock numera både den ena och den andra, såsom
i det allmännas tjenst särdeles nyttiga och erkändt välgörande institutioner, hvar för
sig, blifvit på ordinarie stat uppförda och betryggade. Må samma offentliga pröfning
lika välvilligt medgifvas den hos oss ännu mindre allmänt kända Homöopathien!
7:0 Såsom ett ytterligare bevis derpå, huru denna nya medicinska läran bedömes
i andra länder, må ock här, till Rikets Ständers kännedom, ur motionen anföras,
hvad i det praktiska England en Allopatisk Medicinae Doktor Madoughtin, som
under kolera-epidemien i London år 1854 var en af allmänna Sundhets-styrelsens
inspektörer, i bref till en af läkarne vid ett homöopalhiskt sjukhus derstädes öppenhjertigt
yttrar. »Jag måste upprepa» — säger han — »hvad jag förut sagt eder
»och hvad jag sagt en hvar, med hvilken jag samtalat, att, ehuru allopalh till grund»sats,
uppfostran och praktik, jag likväl, om det vore Försynens vilja att hemsöka
»mig med kolera samt betaga mig förmågan att ordinera för mig sjelf, ville hellre
»vara i händerna på en homöopathisk än en allopathisk rådgifvare.»
Utan att dock med allt detta vilja underkänna eller nedsätta den allmännast i
Sverige praktiserade vanliga kurmethoden samt nitet och skickligheten hos dess jemväl
i allmänhet utmärkte och högt värderade utöfvare, enär deras behöflighet qvarstår
lika
Stats-Ulskottets Utlåtande M 123 (Fortsättning). 85
lika stor om homöopathiens idkare komme att till antalet ökas, helst man beklagligen
har att frukta, det arbetsfältet är stort nog för de begge lärornas kunnige och
menniskovänlige practici, att i broderlig och kärleksfull förening samt med gemensam
handräckning skaffa mildring och hjelp åt våra sjuklidande landsmän; samt för att
en gång äfven hos oss komma på det klara i frågan om homöopathiens duglighet
eller ej, kan, i följd af hvad ofvan är anfördt, jag icke undgå, att, såsom min tanke
och reservation emot Utskottets beslut, jemväl hos Rikets Höglofl. Ständer till upplyst
och välvilligt bepröfvande vördsamt hemställa alldeles enahanda förslag till beslut
i detta ämne, som det, hvilket af Stats-Utskottet vid sistlidna riksdag, utan meningsskiljaktighet,
då var till Ständerne afgifvet, nemligen:
att Rikets Ständer måtte, för hvartdera af nästkommande 3 år,
till Kongl. Maj-ts disposition ställa en summa af 8,000 R:dr
R:mt, för att användas till inrättande i hufvudstaden af en polyklinisk
anstalt för homöopathisk sjukvård, samt tillika hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit, efter
vederbörandes hörande, täckes låta utfärda stadgar och reglemente
för en dylik anstalt, hvilken torde böra ställas under
Kongl. Sundhets-kollegii inseende, med skyldighet för polyklinikens
föreståndare, att till bemälda Kollegium årligen aflemna
berättelse om anstaltens verksamhet.»
lith. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 16 Haft. XII
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Hör till Stata-Utsh. Uti., år 1859—60, N:o 123. 1
Tali. litt. A.
Ecldesiastik-Departementets Expedition.
Stats-Ut-
1 Nuvarande
Kongl. Majit
skottet fö-
aflöning
löreslag
it
reslår Lö-
m. m.
Löner m.
m.
ner m. m.
II: mt.
K:mt ILdr
11: dr
ö.
11: dr
ö.
5,500
—
5,500
—
Expeditions-Chefen arfvode
5,000
4,51)0
—
4,500
—
1 Expeditions-Sekreterare, Chef uti Afdelnin-
gen för Allmänna undervisningen ....
4,000
4,500
—
4,500
—
i Expeditions-Sekreterare
4,000
4,500
—
4,500
—
1 Dito
4,000
3,500
—
3,500
—
1 Protokolls-Sekreterare
3,500
3,500
—
3,500
—
1 Dito
3.500
3,500
—
3,500
—
1 Dito
3,500
3,500
—
3,500
—
1 Registrator
3,500
1,242
—
1,800
—
1 Kanslist
1,800
1,242
—
1,800
—
1 Dito
1,800
619
50
1,000
—
1 Kopist
1,000
619 50
1,000
—
1 Dito
1,000
619
50
—-—
—
1 Dito indrages och
1,000
—
lönebeloppet utgår till befrämjande afgöro-
målens gäng inom Expeditionen ....
1,000
1,800
—
1,800
—
För biträde åt Chefen uti Afdelningen för All-
männa undervisningen
1,800
2,257
50
—
Till befrämjande af göromålens gång inom
Kanslist- och Kopist-graderne
600
—
600
—
1 Vaktmästare
600
500
—)
500
—
1 Dito
500
450
—
1,000
—
Till gratifikationer åt e. o. tjenstemän och vakt-
beljenle
1.000
S:a
42,950
-1
43,500|—
Summa J
41,500
Anrn. Minskningen i Expeditionens anslag blifver således 1,450 R:dr R:mt.
1
2 Hör till Stats-Utsk. Uti., år 1859—1860, N:o 123.
Tab. litt. B.
Kleresi-Stat en.
Stats-Utskottet föreslår tillökning i Riks-Staten sålunda:
Rmt
R:dr
Penningar.
Till Aflöning ål Kapell-predikanter:
en i Malå kapellag
en i Trehörningsjö dito
850:
600:
1,450
Indelt Spanmål.
Utaf den inom Närtuna, Husbv-Långhundra, Odensala och Husbj-Odensala
socknar i Stockholms län åt Upsala akademi anvisade liondespanmål
tillkommer Kleresi-Staten ett qvantum af 48 T:r 4 kpr,
motsvarande  303 kub.-fot 2 k:r
hvaremot uteslutes ur Riks-staten:
den åt Slotts-predikanlen å Drottningholm lönanslagna
indelta spanmål, 24 T:r eller . . . 151 „ 2 „
tillökningen blifver således
152 kub.-fot.
med värde förslagsvis ä 2 R:dr kub.-lölen
304
Oindelt Spanmål.
Proste-tunnor åt
Prosten i Ångermanlands Nordvestra kontrakt, för Skorpeds församling
6 kub.-fot 3 k:r
i Norra Wadsbo kontrakt, för Carlsborgs
och Tiveds församlingar 15 ,, 1 „
i Närdinghundra kontrakt, för Singö församling
6 „ 3 „
i Olands och Frösåkers kontrakt, för
Bladåkers och Gräsö socknar .... 12 „ 6 „
i Wester Fernebo kontrakt, för Westanforss
pastorat samt Wester Wåhla och
Karbennings socknar 9 ,. 4 ,.
Dito
Dito
Dito
Dito
med förslagsvärde af 2 R:dr för kub.-foten
Tillsammans 49 kub.-fot 7 k:r,
Summa
9940
1,853|40
Hör till Stati-Utsk. Uti., år 1859—1860, N:o 123.
3
Tab. Utt. C.
Universiteteme.
Ny anvisning.
A) För Universitetet i Upsala.
Lönförhöjning åt en »I Theologie Adjunkterne 700
Lön för en ny Adjunkts-befattning 2,500
Dito för en ny dito  2,500
Lönförhöjning åt Professoren i Ny-Europeisk linguistik . 500
Sgr 6,200;
Indelt spanmål, akademien behållen och anvisad att utgå
från Närtuna, Husby-Långhundra, Odensala och HusbyOdensala
socknar i Stockholms län, men icke förut i
Riks-staten upptagen; 390 Tunnor 29 kappar, motsvarande
2,462 kubikfot 7 kannor å 2 R:dr kubikfoten . 4,925: 40.
B) För Universitetet i Lund.
Lön för en ny Profession i Medicin ........ 4,500
Förhöjning i lönen för Professoren i Ny-Europeisk linguistik 500
R:mt
R:dr
11,125
40
anslaget för Bibliotheket
dito för den kemiska Institutionen
Dito
Dito i
Lönförhöjning åt:
Förste Amanuensen vid Bibliotheket
Andre Amanuensen vid dito .
Läraren i Gymnastik och Fäktkonst
2,800
800:
900: —
550: — 1,450
. . . . 250
Kapellmästaren  100
Ritmästaren 550
I
För inrättandet af en Adjunktur i Ny-Europeisk
linguistik :
såsom ständigt anslag  1,400: —
samt
att utgå intilldess nuvarande lönerne för språkmästare-befaltningarne
vid Universitetet (till
-
2,350:
Transp. 1,400: — 10,950:
11,125140
4
Hör till Stats- litsle. Uti, år 1859—1860, N:o 123.
R:mt
R:dr
Ö.
Transp. 1,400: — 10,950: —
sammans 600 R:dr) blifva ledige och kunna
såsom tillgång för denna nja Adjunktur be-  räknas
600: — *>{){)0-
11,125
12,950
40
C) Särskildt Anslag:
För inrättande af ett Lärare-Seminarium vid hvartdera universitetet samt
till stipendier åt utmärktare lärare-kandidater, årligen
12,000
Summa
36,075
40
hvaraf:
Penningar  31,150: —
Indelt spanmål med förslagsvärde af
4,925: 40.
Hör till Stats- UtsJc. Uti, år 1859—1860, N:o 123.
Tal». Utt. ö.
Elementar-Läroverken.
Ny anvisning.
Lön för en Adjunkt vid högre Elemenlar-Iäroverkel i Linköping
1,000: —
Dito lor en Dito vid dito i Skara 1,000: —
Dito för en Dito vid dito i Wexiö 1,000: —
Dito för en Dito vid dito i Götheborg 1,000: —
Dito för en Dito vid dito i Malmö 1,000: —
Löner för Tvä Adjunkter vid högre Elementar-läroverket
i Umeå, å 1,000 H:dr
För nja Elemenlar-skolan i Stockholm :
Löner åt Sju nja Adjunkter å 1,000 R:dr  7,000: —
Dito åt Lärare i musik, i teckning och i gjmnastik,
å 500 R.-dr
. . . 1,500; —
Hjres-crsätlning åt Rektor  500: —
För läroverkets i Norrköping uppflyttande till högre Ele
mentar-läroverk
anvisas
(Löner för 3 Lektorer å 2,000 R:dr 6,000: —
Lön åt 1 Adjunkt  1,000: —
Löner' åt Lärare i gymnastik, i musik och
i teckning, å 500 R:dr  1.500: —
Tillökning i Reklors-lönen  500: —
Gunima 9,000: —)
För läroverkets i Wenersborg uppflyttande till högre Elementar-läro
verk
anvisas likaledes
För en Lektor i mathematik vid hvarldera af de på real-linien fullständiga
läroverken i Helsingborg, Westervik, Nyköping och Hudiksvall; tillsammans
fyra löner å 2,000 R:dr
Till arfvoden åt lärare vid sistnämnde fyra läroverk i gymnastik,
i musik och säng samt i teckning, tillsammans tolf arfvoden å
400 R:dr  4,800: —
och lill arfvode åt en lärare i teckning vid Luleå
läroverk  400: —
Förhöjning i Reservations-anslaget till arfvoden åt Bibliothekaricr vid
högre Elementar-läroverken
Transp.
Ernit.
Rrdr
5,000-  2,000 -
9.000
9.000
9,000
8,000-
5,200
1,000
48,200j
-
6
Hör till Stats-Utsk. Uti., år 1859—1860, N:o 123.
Transp.
Till löner för följande nya Kollega-beställningar vid Elemenlar-läroverken
i Stockholm, nemi.:
2 vid Clara skola j
3 vid Maria dito y ,öner , { 0()0 R;dr
1 vid Jakobs dito [
2 vid Catharina dito j
För skolans i Lidköping uppflyttande till (re-klassigt läroverk anslås:
lön åt ny Kollega  1.000: —
fyllnad i Rektors-lönen  500: —
För skolans i Söderköping uppflyttande till tre-klassigt läroverk anvisas
enahanda summa
För skolans i Askersund uppflyttande (ill tre-klassigt läroverk anslås
likaledes
För skolans i Piteå uppflyttande till tre-klassigt läroverk anvisas som
ofvan
För inrättandet af två-klassiga skolor, nemi.:
En inom Carl Johans församling vid Götheborg:
Lön åt Rektor  2,000: —
,, ,, en Kollega
1,000: — 3,000: —
En i Skellefteå:
tvänne löner som ofvan  3.000: —
Ersättning åt högre Elementar-läroverket i Wexiö för mistad kronotionde
af hemmanet Sjöakulla; kontant
Of ver flyttning från anslaget för Folkskolorna till Elementar-läroverkens
anslag:
det i förstnämnda stats-anslag nu inräknade belopp, som tillkommer
åtskillige lärare vid högre Läroverket i Wisby
Afgå och ö/verflyltas lill anslaget för Folkskolorna:
Ersättningen ål pedagogerne i Cimbritshamn och Falkenberg för mistad
helgonskvlds-spanmäl
återstår netto tillökning i kontant
Indelt Spanmål.
Utaf den inom Närtuna, Husby-Långhundra, Odensala och Husby-Odensala
socknar i Stockholms län ål Upsala akademi anvisade tiondespnnmäl
tillkommer Elementar-läroverken ett qvantum af 5 Tunnor,,
motsvarande 31 kubiklöt 5 kannor, med förslagsvärde å 2 R.dr
kubik foten
. . . .
. ...
Summa
R:mt.
R:dr
48,200
7,000
1.500
1.500
1.500
1.500 -
6,000
7
245 25
67,452 25
246 82
67,205 43
631-
67,268(43
Tal>. Litt. E.
Åttonde Hufvud-Titeln.
1858 års Iliks-Stat anslår:
Penningar.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
B: dr
15,000
42,950
19,390
26,800
12,931
6,558
11,000
215,116
789,802
5,528
12,000
189,702
50,312
11
58
R:dr
130,400
82,524
S
a ii m
å I.
Indelt, på förslag.
i Värde
Mått. | å 2 R:dr
i kub.-foten.
O indelt .
Mått.
Kub.-f. k. B:dr ö
127,511
9,075 46
4,500
51,052
98,756 —
255,023
102,104
197,512
5,392
1,954
10,785
60 i
3,908
10 —
Kub.-f.
k.
40: 2,967
Värde förslagsvis
å 2
R:dr kub.-fot
80:
21,175
448
i i
B; dr I ö.
5,934 60
Summ a.
B: dr
15,000
42,950
19,390
26,800
401,289
!
6,558
11,000
399,745
42,351 80
897 80
1,038,741
Kcklesiastik-Dcpartementet:
Departeinenls-Chefen
Departementets Expedition:
Nuvarande anslaget  42,950:
Afgår: minskning, se Tab. Litt. A  1,450:
Riks-Arkivet
Kongl. Bibliotheket:
Nuvarande anslaget  26,800:
Tillkommer: förhöjning i vice Bibliotbckariens lön  500:
KleresL-Slalen:
Penningar: nuvarande beloppet
12,931: 3.
Tillkommer: förhöjning, se Tab. Litt. B  1,450:— 14,381:
Indelta Räntor upptagas, såsom nu, till  130,400:
Indelt Spaumål: nuvarande anslaget  255,023:40.
Tillkommer: förhöjning, 152 kub.-fot ä 2 R:dr; se Tab. Lill. B 304: — 255,327:
Oindelt Spanmål: nuvarande anslaget
3.
40.
Förslag till blifvande Riks-Stat:
Penningar.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Spanmål.
Indelt, på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kub.-foten.
Mått
R:dr
15,000
41,500
19,390
27,300
5,934; 60.
Tillkommer: förhöjning, 49 kub.-fot 7 k:r å 2 R:dr, se Tab. Litt. B 99: 40.
Särskilda förslagsanslag för Kleresiet:
Nuvarande beloppen, nemligen:
Biskopens på Gottland lön  3,000; —
åt 13 Konsistorii-Nolarier, å 270 R:dr, högst  3,510: —
,, Pastor i Forssmark, anslag af 6 centner 40 skålp. Hammar
-
6,034:
14,381
skattsjern å 7 R:dr 50 ört
48;
6,558:
3,000:
till
25 J
37
21,71143
197,575:
42,351:
80.|
12,000
193,610
40
50,312 58
T:pt (1,397,090)—I 226,499|4t»| 284,667) l| 569,334)20) 24,592| l| 49,184)20)2,242,107)86
Tillkommer: ersättning ål innehafvare af roterade ecklesiastik-boställen
Lappmarks. Ecklesiastikverk, Reservations- och Förslags-anslag .
Universiteterne (af kontanta beloppeL ett Förslags-anslag å 30.000 R:dr för upprätthållande
visst belopp af sådana löner vid Upsala Universitet, i hvilka spanmål ingår).
Penningar: nuvarande anslaget 215,116; 25.
Tillkommer: förhöjning, se Tab. Litt. C  31,150: — 246,266:
Indelta Räntor upptagas, såsom nu, lill  82,524:
Indelt Spanmål: nuvarande anslaget.
102,104: 80.
Tillkommer: förhöjning, 2,462 kub.-fot 7 k:r å 2 R:dr ; se
Tab. lått. C  4,925: 40. 107.030:
Element ar-Lä ro verk en (af kontanta beloppet ett särskildt Reservalions-anslag ä 3,000 R:dr
arfvoden åt Bibliothekarie!' vid de högre Läroverken) Reservations-anslag.
Penningar: nuvarande beloppet . . .
789.802: 11.
Tillkommer: förhöjning, se Tab. Litt. D  67,205: 43. 857,007:
Indelta Räntor upptagas, såsom nu, till  9,075:
Indelt Spanmål: nuvarande anslaget 197,512: —
iTillkommer: förhöjning, 31 kub.-fot 5 k:r å 2 R:dr; se Tab.
Litt. 1)  63: —
Oindelt' Spanmål: nuvarande anslaget bibehålies
Seminarium lör bildande af lärarinnor
Pedagogier och Folkskolor:
Penningar: nuvarande beloppet
5,528: 3.
Afgå och öfverfljllas till anslaget för Elementar-Läroverken; se
Tab. Litt. I) ’.  245: 25.
återslå 5,282: 78.
Tillkommer: l:o ny anvisning, alt användas till löneförbättring vid
• samt utvidgning af sådana pedagogier, uti hvilka undervisnin
gen
vunnit en högre grad af utveckling  35,000: —
och 2:o från Elementar-Läroverkens anslag hit
öfverflyttade; se Tab. Litt. D  246: 82. 35,246: 82. 40,529: 60.
Indella Räntor upptagas såsom uti 1858 års stat till  4,500: — j
Indelt Spanmål likaledes
10,785: 60.j
Oindelt Spanmål d:o
897: •
Gymnastiska Central-lnslitutet
Sundbets-Kollegium med Medicinal-Staten:
Penningar: nuvarande beloppet  189,702:
Tillkommer: ny anvisning, nemligen:
Till löner, ä 1,500 R:dr, lör 20 nya Provincial-läkare-beställningar inom de
orter, i riket, der sådana äro“ af behofvet mest påkallade . 30,000: —
Till tjenslgöriugs-penningar åt Provincial-Läkare i de orter, der
läkaren af praktik utom (jonsten kan påräkna allenast en
högst obetydlig inkomst; för 3:ne Läkare ä 500 R:dr . . . 1,500: —
Till förhöjning i Djur-Läkarnes arfvoden; för 24 st. å 200 R:dr 4,800: — 36 300:
S:gr 226,002:
Indelt Spanmål såsom i 1858 års Riks-stat
3,908:
Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet:
Nuv
9,558
246,266
857,007
15,000
25
54
40,529
12,000
60
226,002
ivar
ande anslac
Tillkommer: ny anvisning, nemligen:
Löner, å 1,500 R:dr, för 2 nya Adjunkter, nemligen 1 i Pediatrik och en
1 PcvL ullri ‘i 441144.
50,312:
i Psykiatri
Tillökning i anslaget för vård, underhåll och förökande af Institutets
bibliotbek, samlingar och inventarier m. rn
Tillökning i anslaget för Laboratorium
Arfvode åt Artis Obstetricia» Adjunkten
3,000:
400:
600:
500:
4,500:
54.812 58
B: dr
130,400
82,524
Kub.-f.
127,663
k.
9,075
53,515
46
R:dr
255,327
98,787 5
107,030
40
Värde förslagsvis
ä 2
R:dr kub.-fot.
8 u m m a.
Kub.-f.
3,017
k.
20
B: dr
6,034
197,575
21,175
R:dr I ö.
15,0001—
41,500
19,390
27,300
9 42,351)80
! I
106,142
43
9,558
435,820
1,106.009
15,000
4,500
5,392 K
10,785
60
— 1,954 2
3,908
40
448
80
897 80
56,713
12,000
229,910 401
54.812
Transport |l,578,747|—j 226,499)46) 287,313) 3 574,62ö|6o| 24,641] 8| 49,283|6o)2,429,l56
1858 års Riks-Stat anslår:
Penningar.
R:dr
1,397.090
7,713
8,250
i 17.850
3,600
40.000
2.250
2.250
9,960
15,700
38.000
18.000
33,850
45.000
9,141
15.000
24.000
7.802
1,750
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
25
40
1,250
6,528
15,600
1,500
16,839
15,000
55
R:dr |
226,49946
158
P a
n m å 1.
Indelt, på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kub.-foten.
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
ä 2 R:dr
kub.-foten.
Kub.-f.
284,667
k.
R:dr
569,334
29
19,000
14,542
112
42,660
20,363
25
12,225
135,117
Kub.-f.
24,592
k.
R:dr
49,184
225 20
85.321 60
40,726 40
24,450 20
270,235 10
20
699
1,398
60
Summ a.
R:dr
2,242,107
7,713
8,250
17,850
3,600
40,000
2.250
2.250
9,960
15,700
38.000
18.000
33,850
45.000
9,524
15.000
24.000
112,124
42.476
86
74
40
1,250
24,450
292,704
15,600
1,500
16,839
15,000
55
S:a il,753,924|20| 260,200|—j 495,146| 5| 990,293,-1 25,29ll 4l 50,582ib0l3,055,000,-
Transport
Barnbördshusen:
Nuvarande beloppet  7,713: —
Tillkommer: förhöjning nemligen:
Till uflönaude af en lustruktions-Barnmorska vid Allmänna Barnbördshuset
i Stockholm  450: —-
Till förhöjd aflöning åt läraren vid Barnmorske-undervisnings
anstalteu
i Götheborg  500: — 950:
Orthopediska Institutet
Velerinär-Iurällningarne i Riket:
Nuvarande anslaget  17,850: —
Tillkommer: ny anvisning:
För Veterinär-Inrättningen i Slockholm:
Förhöjning i 3 Prolessors-löner, å 800 R:dr .... 2,400: —
Il:o i Adjunktens lön  300: —
D:o i Häkeuskapslörarens d:o  300: —
l):o i Instruklions-smedens d:o  300: —
D:o i 2 Drängars löner, å 150 Hulr åt hvardera 300: —
Arfvode åt en Protokollsförare  150: —
Anslag för byggnadernas underhållande  1,000: —
Tillökning i anslaget för diverse utgifter  1,830: — 6,580:
För Veterinär-Inrättningen i Skara:
Anslag till fördelning mellan lärarne  2,000: — 8,580:
Vaccinationens belrämjande
Farsoters och smillosamma sjukdomars bolande, Förslags-anslag
Svenska Läkare-Sällskapet
Svenska Akademien:
Nuvarande anslaget  2,250: —
Tillkommer: lör Akademiens Ordboks-aibete  3,750: —
Vetenskaps-akademien T
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitetsakademien:
Nuvarande anslaget  15,700: —
Tillkommer: förhöjning i anslaget till resekostnader m. in  450: —
Till lön åt en Antiqvilets-lntendenl  2.000: —
,, resekostnader lör denne samt till andra extra utgifter . . . 1,000: — 3,450:
Fria Konsternas Akademi (deraf eli Rcservalions-anslag å 8,000 R:dr till rese-stipendier för
konstnärer)
Musikaliska Akademien
Naturhistoriska Riks-museum
Institutet för blinda och döfstumma
Fattigvården i Stockholm och laudsorterue
Fattigvården i allmänhet. För slags-anslag
Serafimerordens-Lasareltets underhåll .
Hospilalers och Lasarettets underhåll
Stora Barnhuset i Stockholm:
Kontanta beloppet bibehålies  1,750:
Indelt Spanmäl: nuvarande anslaget  40.726: 40.
Tillkommer: utaf den inom Närtuna. Husby-Långhundra, Odensala
och Husby-Odensala socknar i Stockholms län åt Upsala
Akademi anvisade Tionde-spanmål utgår till Barnhuset ett
qvantum af 7*J kub.-löt 7 k:r, å 2 Ralr, förslagsvis  159: 40. 40,885: 80-
Frimurare-barn huset
Barnhusen i laudsorterue . .
Kyrkors underhåll:
Penningar uppföras såsom i nu gällande stat till
Förslag till blifvande Riks-Stat:
Penningar.
Rdr
1,578,747
Indelta Räntor: förslags-värdet bibehålles jemlikt 1858 års stat med
N.B. Den åt Qvarsebo församlings kyrka nu anvisade penninge-ränta, 2
R:dr R ant, indrages till kronan.
Indelt Spanmål: nuvarande anslaget  270,235: 40.
Tillkommer: utaf den inom Närtuna, Husby-Långhundra, Odensala
och Husby-Odensala socknar i Stockholms län ål Upsala
Akademi anvisade Tionde-spanmål utgår till kyrkor ett qvantum
af 311 kub.-fot 8 k:r, å 2 R:dr, förslagsvis  623: 60.
Oindelt Spanmål : nuvarande anslaget
1,398: 60.
Tillkommer: Vin- och Byggnadssäd åt Qvarsebo församlings
kyrka, 18 kub.-löt 9 k:r, å 2 R:dr, 1 r
-
6,528: —
14,542: 25.
förslagsvis
37: 80.
270,859: -  1,436: 40
Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande, JReservations-anslag .
Rese- och Traktaments-penningar, Förslag s-anslag
Skrifmaterialier och Expenser, ved m. m., För slags-anslag.
Nuvarande beloppet
Tillägges: lör jeninande af Hufvud-litelns slutsumma
Extra utgifter, Reservations-anslag
16,839: 55
40
8,663
8,250
26,430
3,600
40,000
2,250
6,000
9,960
19,150
38.000
18.000
33,850
45.000
9,141
15.000
24.000
7,802
1,750
1,250
S p a ii in ä I.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Indelt, på förslag.
Mått.
I
Värde
å 2 R:dr
kub.-foten.
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kub.-foten.
Summa.
25
40
6,528
15,600
1,500
16,839
15.000
95
R:dr
226,499
o
46
158
19,000
Kub.-f.
287,313
29
14,542
25
112
42,660
R:dr
574,626
20,442
12,225
225
85,321 60
Kub.-f.
24,641
20
40,885 80
24,450 20
135,429
270.859
II: dr
49,283
R:dr
2,429,156
718
1,436
40
O.
66
8,663
8,250
26,430
3,600
40,000
2,250
6,000
9,960
19,150
38.000
18.000
33,850
45.000
9,524
15,ii00
24.000
112,124
42,635
1,250
24,450
293,365
15,600
1,500
16.839
15.000
74
80
20
65
95
Su mma jl,952,311|60| 260,200|-| 498,184| 2l 996,368|40| 25,36o|-J 50,72o|—|s,259,Ö00|-
Ånm. Tillökningen å Hufvud-liteln utgör således 204,600 R:dr R:mt.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, år 1859—1860, H:o 123.
Jior till Stats- Ut sk. Utlåt., år 1859—1860, N:o 123.
7
Tab. Litt. F.
Extra Stats-reglervigs-anslag
till föremål, beroende på Ecklesiastik-Departementets handläggning.
A) Anslag för åren 1861, 1862 och 1863 att utgå med J årligen:
Hyres-ersättning åt Chefen för Ecklesiastik-Departe
mentel,
2,000 R:dr årligen  6,000:
Till stipendier ål Theologie stndiosi:
vid Upsala universitet 3,500 R:dr årligen 10,500: —
vid Lunds universitet, 1,500 R:dr årligen 4,500: — 15,000:
Bör flyttandet af den botaniska trädgården vid Lunds universitet,
7,000 R:dr årligen  21,000:
Till fortsatt utskrifning inom de särskilda Afdelningarne
utaf Kongl. Maj:ts Kansli af Riksregistraturet till och
med år 1856, 3,000 R:dr ärligen  9,000:
Tdl utgifvande al äldre historiska skrifter och handlingar,
3,000 R:dr ärligen  9,000: -
Till fortsatt utgifvande af ”Svenska språkets Lagar”, 1,500
R:dr årligen  4,500: -
Till Hospitals-fondens förstärkning, 40,000 R:dr årligen . 120,000: -
Till underhälls- och förvaltningskostnader för det invid hufvudstaden
uppförda Hospital för sinnessjukes värd,
7,500 R:dr ärligen  22,500: -
Till uppsökande och altecknande af runstenar samt ritnin
garnes
utgifvande, 1,500 R:dr årligen  4,500: •
Tdl fortsatt utgifvande af Plancheverket ”Fordna och närvarande
Sverige”, 400 R:dr årligen  1,200: -
Understöd åt artisten C. J. Billmark, för fortsatt utgifvande
af Plancheverket ”Sverige. Aquarell-Lilhografier och Tontryck”,
800 R:dr årligen  2,400: -
B) Anslag för En gång:
Hyres-ersättning åt Chefen för Ecklesiastik-Departementet;
för liden från den 1 April 1859 till 1860 års slut, å
2,000 R:dr årligen  3.500: —
R:dr
215,100
Transp. 3,500:
[215,100
8
Hör till Stats-Utsk. Utlåt., dr 1859—1860, N:o 123.
2,000:
4,500:
750
5.000
2.000
Transp 3,500: —
Bidrag för inköpande af boställe ål en kapell-predikant i
Malå kapellag
Dito dito åt en Dito i Trehörningsjö kapellag
Lönefyllnad åt Rektorn vid Piteå skola J. P. Huss; för
sednare hälften af år 1859 samt för 1860, å 500 R:dr
om äret
Till ordnande af samt (ill inköp af möhler m. m. för Seminarium
lill bildande af Lärarinnor
För fullständigande af de Zoologiska samlingarne vid universitetet
i Upsala
Till uppförande af ett ändamålsenligare vexthus vid universitetet
i Lund  33,000
För behof vid Veterinär-Inrättningen i Slockholm:
lill sådane byggnads-arbeten å Inrättningens egendom,
hvilka prölvas vara mest behölliga . . 13,000: —
För iståndsällande af Inrättningens smedja 15,000: —
För inköp af kemiska och fysiska glas, apparater
m. m  2,000: —
Till uppförande vid Veterinär-Inrättningen i Skara af ett
nytt sjukstall samt ett mindre rid- eller motionerings-hus
För tillbyggnad af Velenskaps-Akademiens hus; ytterligare,
att i mån af behof utgå under nästa statsreglerings-period 225,000:
Till lörtsatt inredning af historiska museum och Myntkabinettet
2,000:
För fullbordande af Hospitals-byggnaderne i Wexiö, Wadstena
och Hernösand; att utgå i mån af behof . . .
Till bestridande af ulgiflerne för första ordnandet af den
invid hufvudstaden uppförda Hospitals-inrätlning för sinnessjukes
vård, äfvensom till inköp af utrednings-persed
-
30.000
19.000
213,000
lar 'id inrättningen
30,000:
10,000:
Till förändring af läroverks-husen i Carlstad
Till uppförande af en nv läroverksbyggnad för det högre
Elementar-läroverket i Strengnäs; att utgå i mån af behof 136,000: —
Till dito af en ny byggnad för det högre Elementar-läro
verket
i Örebro; alt utgå i mån af behof ..... 70,000: —
Till utvidgande af lärovcrks-byggnaden i Helsingborg . . 12,000: —
Till utvidgande af Kalmar läroverks undervisnings-lokal . 30,000: —
Till uppförande af en ny läroverks-byggnad i Fahlun . . 88,000: —
För fullständigt ordnande af Carolinska Medico-Chirurgiska
Institutets laboratorium
6,000: —
För inköp af 40 exemplar utaf Artisten N. Mandelgrens
arbete '"Monuments scundiuaves du mojen åge” . . . 4,800: —
S>gr
Transp.
R:mt.
R:dr I
215,100 —
926,550
1,141,650
l,14l,650|—
Hör till Stats-Utsk. itlåt., ur 1859—1860, N:o 123.
Transp.
G) Att utgå såsom Lån:
Till upprörande af elt nytt lärohus för Elementar-lärover
ket
i Jönköping  120,000: —
Till dito af en byggnad för Pharmaceuliska Institutet . . 50,000: —
lån ...
R:dr
Tillsammans anslag och
1,141,650
170,000
D) För Folkundervisningen; att utgå utaf halfva beloppet af den personliga
slcy dds-af giften, beräknadt till omkring 260,000 R:dr årligen:
Deraf böra användas till:
I:o understöd för högre Folkskolor  12,000; —
2:o Seminarier  45.000: —
3:o understöd åt Seminarii-elever
20,000: —
4:o förbättrande och tillhandahållande af undervisningsmateriel
samt till understöd för lifgifvande af läroböcker,
kartor in m. för folkskolorna .... 10.000: —
5:o arlvoden och resekostnader för Skole-inspektörer . 17,000: —
Sgr 104,000: —
Och af återstoden böra utgå:
6«o till löneförbättring åt de vid nu befintliga folkskolor
anställde lärare, hvilka icke hafva 400 R:dr
i ärlig lön, oberäknad! husrum och vedbrand . . 80,000: —
7:o till Kongl. Maj:ls nåd. disposition, lör folkskoleväsendets
utveckling och förbättring  75,000: —
Till sammans 259,000.
R:mt.
1,311,650
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 18G0.
Rättelser
uti
Stats-XtsIiMttefs Lt!å(siit<Ie Ms® 833.
Sid. 80 rad. II—13 uppifr. står: en summa af 1,102,009 R:dr 80 öre, innefattande
nuvarande statsanslaget, 1,038,741 R:dr 37 öre, med den tillökning
af 65,268 R:dr 45 öre — läs: en summa af 1,106,009 R:dr 80 öre,
innefattande nuvarande statsanslaget, 1,038,741 R:dr 37 öre, med den
tillökning af 67,268 R:dr 43 öre.
Pag. 12 (Fortsättning) rad. 4 nedifr. står: sospital — läs: hospital.
» 28 (Fortsättning) rad. 15—15 uppifr. står: fyra procent ä detsammas ursprungliga
belopp skola före slutet af hvarje år till Riksgalds-kontoret
inbetalas, af hvilka fyra procent, tre beräknas — läs: fem procent å
detsammas ursprungliga belopp skola före slutet af hvarje år til! Riksgäldskontoret
inbetalas, af hvilka fem procent fyra beräknas.
» 76 (Fortsättning) rad. 2 uppifr. står: sättas — läs: rättas.
I reservationerna står på liera särskilda ställen: Riksdags-fullmägtigen C. E.
Sköldberg — läs: C. G. Sköldberg.
Me tili Ii. St. Prat. 1850 & 18ti t). 4 Sami. i Af A. 2 llund. 21 Hafi.
Stockholm, tryckt bos Sam. Homstedt, i sou.
Slats-Utskottels Memorial JW 124.
1
N:o 124.
Ank, lil] Exp.-Utsk. den 6 Juli 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af fiiks-Ständens skiljaktiga beslut, angående regle
ringen
af utgifterna under Riks-stalens Första Hufvud-lilel.
(U. A.)
Efter tagen kännedom af Riks-Ståndens, genom Protokolls-utdrag Stats-Utskottet
delgifna beslut, i anledning af Utskottets uti Utlåtandet M 47 gjorda förslag
och hemställanden, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens Första Hufvudtitel,
får Utskottet härmed afgifva det vidare yttrande i vissa af dessa frågor, hvartill
skiljaktigheterna i Riks-Ståndens omförmälda beslut funnits föranleda.
Då dessa skiljaktigheter, enligt hvad här nedan närmare förmäles, i allmänhet
afse de särskilda anslagens belopp, hvarom Riks-Stånden stadnat i olika beslut, kan
Utskottet icke på annat sätt iakttaga föreskriften i Riksdags-Ordningens 73 § om
de skiljaktiga meningarnes sammanjemkande, än medelst
inbjudning' till de Riks-Stånd, som icke gillat Stats-Utskottets
förslag i nedan omförmälde anslagsfrågor att, med frånträdande
af sina förut fattade beslut, förena sig med de Riks-Stånd,
af hvilka Utskottets tillstyrkanden blifvit godkända;
och lära, i händelse denna inbjudning icke af något Riks-Stånd antages, de uti efterföljande
punkter omförmälda frågor få afgöras genom omröstning i förstärkt Statsutskott.
1:0. Utskottets tillstyrkande uti nämnda Utlåtandes tredje punkt, mom. litt a,
Bih. till R. St. Brot. 1859 å 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 17 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial M 124.
att Svenska Statsverkets anslag till Hans Kongl. Höghet Hertigen af Dalarne måtte
bestämmas, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, till 36,000 R:dr, är godkänt af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet; hvaremot Borgare-och Bonde-Ståndet bestämt
ifrågavarande anslag till 25,000 R:dr.
Då således härutinnan två Riks-Stånd stadnat emot två, får Utskottet, för frågans
afgörande, jemlikt 73 § Riksdags-Ordningen, meddelst omröstning uti Förstärkt
Stats-Utskott, föreslå följande voterings-proposition:
»Den som vill, att Hans Kongl. Höghet Hertigens af Dalarne anslag af Svenska
Statsverket, i enlighet med Stats-Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
godkända förslag, bestämmes till 36,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, kommer berörde anslag, jemlikt Borgare- och Bonde-Ståndens beslut,
att utgå med 25,000 R:dr.»
2:0. Uti tredje punkten, mom. litt. b, af sagde Utlåtande, angående den i
händelse af Hans Kongl. Höghet Hertigens af Dalarne förmälning, af Kongl. Majit
begärda tillökning, 17,000 R:dr, i nyssnämnda anslag, hade Utskottet, då det icke
vore kändt att den höga förmälningen inom någon kortare tid vore att emotse, ansett
frågan om denna anslagsförhöjning för närvarande icke böra till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda; — och är detta yttrande godkändt af Borgare- och BondeStånden,
men den begärda förhöjningen i anslaget deremot beviljad af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet.
Vid sådant förhållande lärer äfven denna fråga få afgöras genom omröstning,
enligt följande proposition:
»Den som, med godkännande af Stats-Utskottets yttrande, anser, att Kongl.
Maj:ts nådiga framställning om en tillökning af 17,000 R:dr uti anslaget för Hans
Hongl. Höghet Hertigen af Dalarne, i händelse af Hans Kongl. Höghets förmälning,
för närvarande icke bör till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer beviljat omförmälde anslagstillökning.»
Stats-Utskottets Memorial M 124.
3
3:o. 1 fråga om anslaget till Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Eugenie, hade
uti ljerda punkten Utskottet, enligt Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hemställt,
alt, i stället för nu utgående 10,000 R:dr måtte såsom anslag till Hennes
Kongl. Höghet, uppföras ett belopp af 18.000 R:dr.
Då denna hemställan är blott af 2:ne Riks-Stånd, Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet, bifallen, men Borgare- och Bonde-Stånden bestämt omförmälda anslag
till samma belopp, som nu utgår, eller 10,000 R;dr, får Utskottet, för omröstning
i afseende å detta anslag, föreslå följande proposition:
»Den som vill att anslaget till Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Eugenie, enligt
Kongl. Maj:ts af Stats-Utskottet förordade framställning, uppföres med 18,000
R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Vinner nej, kommer berörde anslag att utgå med oförändradt belopp, 10,000 R:dr.»
4:0. Uti femte punkten hade Utskottet förklarat sig ej finna skäl att tillstyrka
Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning om beviljande af ett särskildt
anslag å 6,000 R.dr lill utfodring af Hans Kongl. Höghet Hertigens af Östergötland
stall; — men som äfven detta Utskottets yttrande blifvit godkändt endast
af 2:ne Riks-Stånd, Borgare- och Bonde-Stånden, hvaremot Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet beviljat det af Kongl. Majit för berörde ändamål äskade anslag,
föreslår Utskottet, för frågans afgörande genom votering, följande proposition:
»Den som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af det anslag å 6,000 R:dr,
Kongl. Majit begärt till utfodring af Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland
stall, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer beviljat omförmälda anslag, att utgå på sätt
Kongl. Majit föreslagit.»
5:o. Sedan Kongl. Majit i nåder föreslagit, att utaf de i nu gällande Riks-stat
uppförda anslag för Hans Kongl. Höghet Kronprinsen och Hennes Kongl. Höghet
Kronprinsessan, tillsammans 177,000 R:dr, hvilka från och med Augusti månad
4
Stats-Ulskottets Memorial M 124.
sistlidet år äro Statsverket besparade, måtte under innevarande statsreglerings-period
få utgå det äskade anslaget till Hennes Maj t Enlce-Drottningen Josephina samt under
år 1860 jemväl de begärda anslags-förhöjmngarne för Deras Kongl. Högheter Prins
August och Prinsessan Eugenie, äfvensom det för Hans Kongl. Höghet Prins Oscars
stall ofvan omförmälda utfodrings-anslag — hade, uti sjunde punkten utaf oftanämnde
Utlåtande, Stats-Utskoltet, som afstyrkt beviljandet af sistberörde anslag, hemställt, att
Kongl. Maj:ts framställning måtte i afseende å de öfriga ifrågavarande anslagen bifallas.
Denna Utskottets hemställan är af samtliga Riks-Stånden godkänd, dock med
följande tillägg och förbehåll: af Ridderskapet och Adeln, »att det af samma Riksstånd
beviljade anslag till utfodring af Hans Kongl. Höghet Hertigens af Östergötland
stall skulle jemväl under innevarande år utgå»; — af Preste-Ståndet: »såvidt
ändring icke påkallas af Ståndets förutnämnda beslut», enligt hvilka beslut berörde
utfordrings anslag äfven af Preste-Ståndet var beviljadt; — af Borgare-Ståndet, —
som afslagit såväl nyssnämnda anslag som förhöjningen uti Prinsessan Eugenies anslag, —
med den ändring, »att således endast anslags-förhöjningen till Hans Kongl. Höghet
Hertigen af Dalarne skulle under år 1860 utgå»; — samt af Bonde-Ståndet, »med
iakttagande af de beslut, Ståndet i öfriga punkter af detta Utlåtande fattat»; — hvilka
beslut helt och hållet öfverensstämde med Borgare-Ståndets.
Enär således annan anmärkning emot Utskottets ofvan anförda hemställan icke
förekommit, än att hvarje Riks-Stånd ansett, att ifrågavarande anslag, för så vidt de
blifvit af samma Stånd beviljade för nästa statsreglerings-period, äfven skulle få utgå
för innevarande år, — finnér Utskottet
denna fråga, såsom beroende af de uti föregående punkter föreslagna
voteringarnes utgång, icke erfordra särskild pröfning af
Rikets Ständer; —
börande Utskottet härvid erinra, att, hvad särskildt angår anslaget till Hennes Maj:t
Enke-Drottningen Josephina, Rikets Ständer genom sammanstämmande beslut af 3:ne
Riks-Stånd — Ridderskapet och Adeln, Preste- och Borgare-Stånden — icke allenast
för framtiden fastställt detta anslag till det af Utskottet, enligt Kongl. Majrts nådiga
Proposition, föreslagna belopp, 120,000 R:dr, utan ock medgifvit, att samma anslag
må utgå från och med Augusti månad nästlidne år under den återstående tiden af
innevarande statsreglerings-period, hvarom äfven underdånig skrifvelse blifvit af Rikets
Ständer den 30 nästlidne Juni till Kongl. Maj:t aflåten.
6:o. Nionde punkten af oftanämnda Utlåtande, ■— deruti Utskottet tillstyrkt beviljandet
af det anslag å 25,000 R:dr, Kongl, Maj:t begärt för bekostande af dels
redan verkställda dels ännu återstående reparationer och arbeten vid Ulriksdals slott —
är af Bonde-Ståndet, på grund af gjorda anmärkningar, till Utskottet återremitterad,
men som de trenne öfriga Riks-Stånden godkänt Utskottets yttrande i denna punkt
och frågan således, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, är af Rikets Ständer afgjord,
kan Bonde-Ståndets återremiss icke till vidare åtgärd föranleda.
Stats-Utskottets Memorial J\3 125.
5
7:0. Uti Elfte punkten, mom. litt. 6, hade Utskottet, på anförda skäl, hemställt
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att, såvida det
icke ansågs nödigt eller lämpligt, att Svartsjö slott framgent bibehålles, Kongl. Majit
läcktes, efter utredning af förhållandena, meddela Rikets Ständer nådig framställning
angående de åtgärder, som för slottsbyggnadens borttagande kunde finnas mest ändamålsenliga.
Endast tvänne Riks-Stånd, Preste- och Bonde-Stånden, hafva bifallit denna Utskottets
hemställan, som deremot blifvit af Ridderskapet och Adeln, äfvensom Borgareståndet,
afslagen. I följd häraf och då den af Utskottet föreslagna åtgärd icke kan
anses inverka på statsreglenngen, lärer, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, sedan två
Riks-Stånd härutinnan stadnat emot två.
frågan om aflåtandet af en underdånig hemställan till Kongl.
Majit i detta ämne hafva förfallit.
De af Utskottet uti öfrige här ofvan ej omförmälde punkter af utlåtandet Jfå.
47 gjorda framställningar och förslag äro, dels genom samtliga Riks-Ståndens bifall
och dels genom trenne Riks-Stånds sammanstämmande beslut, af Rikets Ständer
gillade och godkände. ,
Stockholm den 6 Juli 1860.
N:o 125.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Juli 1800, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i en med siatsregleringen
gemenskap egande fråga.
(U. A.)
I anledning af de vid innevarande riksmöte hos Rikets Ständer gjorda framställningar
i fråga derom, huruvida de åt Statens embets- och tjenstemän vid sistförlidne
riksdag beviljade löneförhöjningar skulle bibehållas och på ordinarie stat uppföras,
eller om allmän nedsättning deri borde ega rum m. m., har Stats-Utskottet
uti Utlåtandet *42 48 afgifvit särskilda under fyra punkter framställda yttranden.
6
Slals-Utskottets Memorial M 125.
Enligt hvad Utskottet tillhandakomna Protokolls-utdrag från Riks-Stånden utvisat
hafva, vid föredragning af berörda Utlåtande, Utskottets uti första, tredje och fjerde
punkterna afgifna förslag och yttranden blifvit, dels genom trenne, dels i följd af
samtliga Riks-Ståndens öfverensstämmande beslut, af Rikets Ständer gillade och godkände.
Deremot har Utskottets uti andra punkten af sagde Utlåtande gjorda hemställan —
»det Rikets Ständer måtte besluta att frågan om aflönings-anslagens definitiva
uppförande på stat bör till pröfning förekomma i sammanhang med bestämmandet af
anslagens belopp för särskilda embetsverk, korpser och stater» — blifvit bifallen af
endast 2<:ne Riks-Stånd, Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvaremot Borgare-
och Bonde-Stånden för sin del fattat följande beslut: »att, i de fall, der lönernas
definitiva uppförande på stat, pröfvas lämpligt, sådant komme att, vid Hufvudtitlarnes
genomgående, särskildt beslutas för hvarje stat eller verk, men att föröfrigt
och i allmänhet aflönings-anslagen må beviljas endast för den tid nästa statsregleringsperiod
omfattar, samt att följaktligen de vid sista riksdagen i detta hänseende stadgade
vilkor må fortfarande blifva gällande.»
Vidkommande den sednare delen af detta Borgare- och Bonde-Ståndens beslut,
nemligen frågan om vilkoren för de aflönings-anslag, som varda af Rikets nu försam
lade
Ständer beviljade, hvilken fråga uti Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets
ofvan anförda beslut icke är vidrörd, får Utskottet erinra, att, som Rikets Ständer
genom godkännande af tredje punkten uti förenämnde Utlåtande antagit och fastställt
vissa vilkor både för de aflöningsanslag, hvilka varda definitivt på stat uppförda, och
för dem, som komma att endast provisoriskt beviljas, så kan följaktligen vidare
åtgärd i detta hänseende ej föranledas af hvad Borgare- och Bonde-Stånden uti andra
punkten beslutit.
I sjelfva hufvudfrågan åter — om anslagen böra beviljas definitivt eller endast
för nästa statsreglerings-period — är af det föregående klart, att motsatta grund
satser
blifvit antagna, å ena sidan, af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet,
som, under erkännande att, på sätt Utskottet yttrat, både billigheten och Statens
fördel i allmänhet påkallade en definitiv lönereglering åtminstone för de embetsverk,
för hvilka någon organisationsförändring ej ansåges behöflig, förklarat att denna fråga
borde pröfvas i sammanhang med aflönings-anslagens bestämmande, och, å andra sidan,
af Borgare- och Bonde-Stånden, hvilka beslutit, att aflönings-anslagen i allmänhet
borde beviljas endast för nästa statsreglerings-period.
Sedan emellertid Stats-Utskottet uti sina särskilda Utlåtanden angående Hufvudtillarne
underställt Rikets Ständers pröfning frågan om embetsverkens uppförande på
stat i den ordning, hvaruti dessa i Riks-staten förekomma, och samtliga Riks-Stånden
jemväl fattat sina beslut i anledning af hvad Utskottet härutinnan, rörande de sju första
Hufvudtitlarne, föreslagit, i följd hvaraf för de flesta embetsverk och korpser redan
blifvit bestämdt, huruvida deras anslag komma att å stat definitivt uppföras, eller
Stats-Utskottets Memorial M 126.
7
icke; så kan omförmålda skiljaktighet i de grundsatser, som de särskilda Riks-Stånden
uti ofvannämnde hänseende vid riksdagens början antagit, enligt Utskottets tanke, ej
vidare inverka på denna frågas behandling, hvilken måste i stadgad ordning fortgå; —
hvadan Utskottet endast får tillkännagifva,
att den yppade skiljaktigheten uti Riks-Ståndens här ofvan anförda
beslut numera hvarken synes påkalla vidare yttrande från
Utskottets sida eller föranleda någon särskild åtgärd af Rikets
Ständer.
Stockholm den 6 Juli 1860.
N:o 126.
Ank. till Exp.-Utsk, den 6 Juli 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandena N:is 49 och 50.
angående regleringen af utgifterna under Riks-slatens Andra och
Tredje Hufvud-iitlar.
(U. A.)
Sedan Bonde-Ståndet, i anledning af Stats-Utskottets uti Usta punkten af Utlåtandet
JV3 48 gjorda hemställan, »det Rikets Ständer måtte förklara de gjorda framställningarne
om en allmän nedsättning af embets- och tjenstemännens löner icke
föranleda till annan åtgärd, än att Rikets Ständer, vid bestämmandet af utgifterna
under de särskilda Hufvud-titlarne, vilja tillse, om och i hvad mån minskning i nu
utgående aflönings-anslag må finnas af omständigheterna påkallad,» — för sin del beslutit,
att, för regleringen af embets- och tjenstemännens löner borde antagas såsom
grund, att de nu bestämda lönebeloppen skulle, med vissa uppgifna undantag och
förbehåll, nedsättas med 10 procent; — så har derefter samma Riks-Stånd, vid föredragning
af Stats-Utskottets Utlåtanden N:is 49 och SO, angående regleringen af utgifterna
under Riks-statens Andra och Tredje Hufvud-titlar, — enligt hvad Utskottet
tillhandakommet Protokolls-utdrag utvisar, — i följd af Ståndets nyss anförda beslut,
till Utskottet återremitterat omförmälde tvänne Utlåtanden,
8
Stats-Ulskoltets Memorial J)l 127.
Då emellertid Stats-Utskottets yttrande uti Usta punkten af Utlåtandet JM 48
blifvit af de 3:ne öfriga Riks-Stånden godkändt. har Utskottet, beträffande lönebeloppen
för de embets- och tjenstemän, som tillhöra 2:dra och 3:dje Hufvud-titlarne, ej
kunnat, med anledning af Bonde-Ståndets från de öfriga Riks-Stånden afvikande beslut
i nyssberörde fråga, föreslå någon allmän nedsättning i dessa löner, utan måste
Utskottet vidblifva sina i nämnde hänseenden afgifna och i de flesta fall af tre eller
två Riks-Stånd godkända förslag. Som likväl, i afseende å några af ifrågavarande
löner, de öfriga trenne Riks-Ståndens beslut ej till alla delar öfverensstämma, och
lönebeloppens slutliga bestämmande i dessa fall torde ankomma på omröstning i Förstärkt
Stats-Utskottt, synes det vara angeläget att, innan Utskottet i sådant hänseende
föreslår voterings-propositioner, Bonde-Ståndet äfven för sin del uppgifver de
belopp, hvartill det anser de särskilda lönerna böra fastställas; och får derföre Utskottet,
i anledning af omförmälda återremiss, endast hemställa,
att Bonde-Ståndet måtte till pröfning och afgörande företaga
Stats-Utskottets uti Utlåtandena Nas 49 och 50 afgifna förslag
och tillstyrkanden.
Stockholm den 6 Juli 1860.
N:o 127.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Juli 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af återremisser å 28:de 'punkten af Stats-Utskottets
Utlåtande *42 95, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
Sjette Hufvud-titel.
(U. A.)
Uti 28:de punkten af Utlåtandet *42 93, angående regleringen af utgifterna
under Riks-statens Sjette Hufvud-titel hade Stats-Utskottet tillstyrkt dels uti mom. litt.
Stats-Vtskottets Memorial M 127.
9
a): att väckta motioner om agrikultur-kemiska försöks-anstalters inrättande vid Ultuna
och Alnarps Landtbruks-institut för närvarande ej måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda, och dels uti mom. litt. b): att, för fullbordande och underhållande
af den under organisation varande agrikultur-kemiska försöksanstalten vid
Landtbruks-akademiens experimentalfält. Rikets Ständer måtte bevilja: dels för en
gång en summa af 25,000 R:dr och dels ett årligt anslag af 6,000 R:dr.
Dessa Utskottets tillstyrkanden äro af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
godkända, hvaremot ifrågavarande 28:de punkt af Borgare- och Bonde-stånden
blifvit i sin helhet återremitterad till Stats-Utskottet.
Af Utskottet delgifna Protokolls-utdrag angående den öfverläggning inom sistbemälda
tvänne Riks-Stånd, som föranledt nämnda återremiss, inhemtas, att de ledamöter,
som i ämnet yttrat sig, till stöd för deras yrkande om frågans återremitterande
framställt ganska skiljaktiga åsigter, i det nemligen några ansett anslag af allmänna
medel icke böra beviljas för någon agrikultur-kemisk försöksanstalt, enär det
dermed afsedda ändamål kunde genom enskildes försorg vinnas, andra åter yrkat,
att en dylik anstalt borde inrättas, men förläggas vid Ultuna Landtbruks-institut, och
slutligen några ledamöter föreslagit bibehållandet af Landtbruks-akademiens försöksanstalt,
jemte en ny sådan vid Ultuna; — börande Utskottet i anledning af sistnämnde
förslag erinra, att kostnaderna för en försöksanstalt vid Ultuna blifvit af Landtbruksakademien
beräknade till dels 4,500 R:dr såsom anslag till årliga utgifter, dels 3,000
R:dr för en gång till uppsättande af ett laboratorium, på sätt i Utskottets Utlåtande
JM 93 finnes närmare omförmäldt.
Då emellertid 2:ne Riks-Stånd bifallit Utskottets ofvanberörda förslag, saknar
Utskottet anledning att detsamma frånträda, hvadan Utskottet ansett sig böra
inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden att förena sig uti Ridderskapet
och Adelns samt Preste-Ståndets uti denna fråga fattade
beslut.
Skulle denna inbjudning icke af någotdera utaf förenämnda 2:ne Riks-Stånd
antagas, lärer frågan få afgöras genom omröstning i Förstärkt Stats-Utskott; —
kommande i sådant fall Utskottet, att efter erhållen del af nämnda Riks-Stånds beslut
i ämnet, föreslå den voterings-proposition, som af samma beslut kari föranledas.
Stockholm den 6 Juli 1860.
lith. lill fl. St. Prot. 1859 å 1860. i Sami. 1 Afd. 2 Hand. 17 Haft.
2
Slals-I’lil,iil(<is Vllåiande A.» 138.
1
A:o 12&-
Ank. till Exp.-Utsk. ilen fl Juli 18(50, fel. 1 c. in.
(1 thllaurie, i anledning af vuckt mation, angående militära boställens
indragande till Statsverket emot beviljande af /ör/tiijd
fienaiagelön lill mi/itär-tjenstcinännen. (I. A.)
Riksdagsfullmäktige» Nils Olsson från Malmöhus län ltar ijti ofvanberörda,
hos Bonde-Ståndet väckta och till Stats-Utskottet remitterade motion framställt
•let förslag, att Rikets Ständer ville lor sin tiel besluta, att alla militärboställe»
mätte, efter nuvarande innehalvares afgång, till Stasverket indragas samt
derefter på offentlig auktion till den högstbjudande bortarrenderas pä JO års
tid, emot det att lämplig penningelön i stället ansloges till militär-tjenstemannen.
Såsom skäl för detta förslag har motionären anfört, att militäivtjenstemäiine» understundom,
såsom vid inträffande krig och kommenderingar, vöre förhindrade
att sjelfve tillse och, som sig borde, vårda sin boslällsjord, hvilken de fleste uppläte
på arrende under sin tjenstetid. Men dä denna vore helt och hållet obestämd
och omvexlade från två till och med 10 år och derutöfver, samt hvarje
boställshafvares afgång vanligtvis hade tillträdet af en ny arrendator till följd,
sä inträffade härigenom det menliga förhållande, att bostäflsjorden icke häfdades
med vederbörlig omsorg, eller så som den skulle skötas, om arrendetiden vore
bestämd och arrendatorn tryggad i sin besittning pä någon viss längre tid, t. ex.
JO år. Boställena vore af sä olika beskaffenhet, att det ena ryttmästare-bostället
gäfve innehafvare!! en årlig inkomst af (5,000 R dr, det andra J å 4,000
R:dr; det ena fahnjunkare-bostället gäfve 3,000, ett annat 2,000 och somliga
1,000 R:dr och derunder. Rättvisan fordrade emellertid att såsom grundsats antoges,
att alla tjenstemän af lika grad borde lika aflönas, eller, såsom motioliih.
lill 11. SI. Prut. 18S9 A /860. i Sami. 1 Afd. 2 Band, 18 Hält. 1
2
Slals-Ulskollels Utlåtande A:o 4 SS.
närén uttryck t sig, att. "de sorn gjorde samma bön borde hafva lika lön", hvilket
lätt kunde ernäs genom fördelning af de för boställena inflytande arrendemedel.
Om arrendatorn blefve tryggad i sin besittning för någon bestämd längre
tid kunde han betala ett vida högre arrende än som nu erlägges, då arrendetiden
är obestämd och beroende af boställshafvarens afgång; och detta högre
arrende skulle inbringa mera i statskassan än som erfordrades för en jemnare
fördelning af lönerna. Den tryggade besittningen skulle äfven, enligt motionärens
tanke, föranleda dertill, att arrendatorn nedlade större kapital och mera
arbete på boställsjordens skötsel oell uppodling; hvadan arrendatorn kunde påräkna
en betydligt högre afkastning, sorn försatte denne i en välbergad och
ekonomiskt oberoende ställning, hvilket vore en vinst icke blott för ilen enskilde,
utan äfven för samhället.
Stats-Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande: men enär berörde framställning
hufvudsakligen synes afse de så kallade bostadsboställena vid indelta
arméen, hvilka för åtskilliga inom regementenas och kompaniernas stånd förlagde
militärer torde, med afseende å flere omständigheter, vara nödvändige, hvadan
de år 1859 församlade Rikets Ständers Revisorer fästat uppmärksamheten dervid,
att sådana boställen, fastän blott undantagsvis, blifvit under längre bestämd tid
på arrende upplåtne; samt den af motionären åsyftade lönereglering, icke lärer
på det af motionären föreslagna sätt kunna verkställas, åtminstone ej i vidsträcktare
omfattning, enär, enligt hvad i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84 sid. 65
omförmäles, Kongl. Maj:t, i fråga om boställenas uppskattning, i nåder gillat
vederbörande Departements-Chefs i underdånighet yttrade åsigt, att någon rubbning
uti indelningsverkets grunder icke åsyftades, utan att hvarje regemente och
korps skulle fortfarande bibehålla alla de boställen, vare sig till bostäder eller
utarrendering anslagna, likasom ock de indelta räntor, krono-tionde samt öfriga
anslag, hvilka blifvit hvarje regemente eller korps sednast genom Kongl. Brefvet
den 2 Februari 1833 tillförsäkrade, — får Utskottet hemställa,
att motionärens framställning icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 Juli 1860.
Stats-LitskoUets Ctlålande jV:-> tig.
8
l\:o 129
Alik. till Bxp.-Utsk, den 9 Juli 1860, kl. 1 é. m.
Vild lamh. i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, i fråga
om ersättning till Sala silfververk för dess förlust i
händelse af skatte-för en klin gens tillämpning på de till silfververket
anslagna räntor af det s. k. Salbergs län.
(I. A )
Genom Kongl. Majits den 9 September 1741 gifna nådiga »fastställelse å
Sala »ilfververks transport till Bergslaget», är, enligt hvad högstberörde, under
N:o 94 i lista samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll vid innevarande
riksdag införde Kongl. Proposition innehåller, på grund af 6 § utaf
denna författning, bestämdt, att Bergslaget, för Konststatens underhållande, skulle
framgent åtnjuta och uppbära, bland annat, Grufvedrängs-hjelpen af Salbergs
län. bestående af Sala, Möklinta, Kihla, Kumla, Norrby, Tärna, Löfsta, Enåkers,
Nora, Wåhla, Harbo och Huddunge socknar, samt dagsverkspenningarne eller
jordeboks- och mantals-dagsverken af de sex förstnämnda s. k. nedra socknarna
i nämnde län, hvilka voro till verket arrenderade. Om dessa förmåners framtida
tillgodonjutande till Konststatens och Hyttornas underhåll, eller af de så kallade
konststats-medlen hade silfververket ytterligare erhållit försäkran genom det af
Kongl. Kammar-kollegium den 20 September 1743 utfärdade perpetuela arrendekontrakt,
enligt hvilket silfververket, äfven mot ett årligt arrende af 6,715 Daler
sllfvermynt eller i Riksmynt, efter 4 Daler på en Riksdaler, 1,678 Ridr
75 öre, innehade rättigheten att disponera räntepersedlarna af de sex arrende
-
4
Slats-btsnoltfls Utlåtande N:n 120.
rade socknarne, med undantag: af hvad på nyssberörda sätt blifvit anslaget till
Konststatens och Hyttornas underhåll.
Jemlikt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 10 September 1829 och
Bergslagets begifvande, bl ef under den 31 Oktober samina år och den 14 Maj
1831 i nåder beslutadf, att, genom afsättande af viss andel af silfververkets afkastning,
efter då tillika stadgade grunder, en fond borde bildas och i jordegendom
nedläggas, hvarefter, sedan denna tond vunnit sådan tillvext, att deraf erhölles
en årlig afkastning, svarande mot 1,100 tunnor spanmåi, hälften råg och
hälften korn, hvilken afkastning Bergslaget, efter beräkning af 6 Hulr 32 sk.
banko såsom medelmarkegångspris per tunna, ansett ungefärligen motsvara Bergslagets
vinst utaf 1743 års kontrakt om de under arrendet inbegripna räntor, det
skulle afgöra», huruvida nämnde räntor, öfver hvilka förutvarande dispositionsrätten
emellertid kominc att. fortfara, borde af silfververket få bibehållas, emot
bisen efter markegång, eller till Kronan afträda» j vid hvilket förhållande Kommittejade
fiir beskattnihgsväspndets samt uppbörds- och redogörelséverkets förenkling
i sitt. underdåniga Betänkande af deli 30 April 1847 förklarade sig finna
någon knpital-ersätihing för de arrenderade räntorna icke kunna ifrågakomma,
ilten föreställde sig, att Staten kunde återtaga dispositionsrätten öfver desamma
emot att Ivila hvad den tinder formenlig varande ränte-ersättningsfondens alkast
•-
O “
hing understeg värdet af 1,100 tunnor spniiinäl. och beträffande de räntor, som
vöre i silfvenerket donera,d», ansåge Koinmittrrade ändamålsenligast, att Öfverenskommelse
träffades om dessa räntors afståehde mot skälig kapital-ersättning;
men då Sala Bergslags-intressentcr, häröfver böhle, förklarade sig icke vilja frånträda
den disposition i dessa hänseenden, sorn genom särskilda Kongl, beslut
blifvit deln tillförsäkrad, fann Kongl. Majit, vid ärendets föredragning den 3
April 1852, Kommittcrades förslag i ämnet icke fiir det dåvarande till någon
åtgärd föranleda.
Ehuru den väckta frågan om räntornas indragning till Statsverket sålunda
för den gången förfallit, ansågo Rikets sednast församlade Ständer något hinder
deraf icke möta att, sedan de af Kongl. Majit, och Rikets Ständer beslutade
grunder för en allmän skatteföfenkling genom Kongl. Kungörelserna den 1 1 Maj
1855 kommit till verkställighet, ånyo söka åvägabringa en sådan öfverenskommelse
nied Sala silfververk» delegare, hvarigenom de kunde af Kronan bekomma
fullt motsvarande ersättning fiir värdet af ifrågavarande räntor, emot det. att
de skattskyldige förklarades berättigade att saluma räntor, efter i allmänhet stadgade
grunder, till Kronan utgöra; helst meningen icke vöre att tillskynda Bergslaget
någon förlust idler minskning af de förmåner, det för närvarande å t njöt c,
utan endast att genom Statens 'mellankomst bereda de skattskyldige en lindring,
hvarvid jemväl den af Komiriitterade yttrade åsigt i fråga om Statens rätt att.
tinder ofvan oitifiiiInälda vilkor, återtaga dispositionsrätten öfver de under arrén
-
Stals-Vlskollels Utlåtande N:o HD.
5
det inbegripna räntorna syntes förtjena uppmärksamhet. Fördenskull och jemte
tillkännagifvande, att Rikets Ständer, för sin del, an sage ined billighet öfverensstämmande,
att de räntegifvare, hvilkas räntor vore anslagna till Sala silfververk,
komme i åtnjutande af ränte-fören k lingens förmåner och befriades från den för
dem undantagsvis bibehållna uppsägning af räntorna in nä tura med deraf härflytande
olägenheter, anltöllo Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 22 Augusti
1857, att, då för åstadkommande af en förändring i bestående förhållanden
det syntes nödvändigt icke allenast att Bergslags-intressenterne ytterligare i ämnet.
hördes, utan jemväl, tinder förutsättning af deras samtycke, att vederbörande
embetsmyndigheter erhölle tilllälle att afgifva yttlande i fråga olli sättet och ordningen
för samma förändrings verkställande, hvartill Rikets Ständer, i frågans
dä outredda skick, oj kunnat uppgöra förslag. Kongl. Majit täcktes i nåder vidtaga
sådana förberedande åtgärder* sorn för detta, ändamål funnos erforderliga,
samt derefter till Rikets Ständer aflåta nådig framställning i ämnet.
Till följd af erhållen nådig befallning att, sedan Sala Silfververks delegare
blifvit i ämnet hörde, med underdånigt utlåtande i anledning af förevarande
ärende till Kongl. Majit inkomma, hade Kongl. Kammar- och Kommerse-kollegierne,
jemte öfverlemnande af bemälde delegares infordrade förklaring, sådant utlärande
under deli 12 Oktober sistlidet, är afgifvit. Bcrgslags-intressenterne hade
i siri förklaring fortfarande hestrid! Statens rätt att, emot tillhandahållande åt
Bergslaget af ålliga Värdet af din spanmäls-qvantitet, solli motsvarade skilnaden
mellan 1,100 tunnor spantnål och den bildade ränte-ersättliings-fondens afkastning,
när sorn helst, återtaga dispositions-rätten öfver de under arrendet inbegripna
räntorna, samt ansett sig kunna yrka att orubbadt varda bibehållna vid tillgodo
njutande
af 1743 års kontrakt, men likväl, för att gå Kongl. Majits nådiga af
sigt
samt Rikets Ständers och räntegifvarnes sammanstämmande önskan till mötes,
medgifvit att afstå fördeden af ifrågavarande spanmåls åtnjutande in natura
och öfriga persedlars uppbärande efter årligt markegängspris samt att efter ränteförenklingens
grunder i stället emottaga lösen för vissa persedlar efter tio års
medelpris och lör de öfriga i fix penningeränta, emot erhållande af ersättning
för förlusten, beräknad pä följande sätt:
I)e så kallade Honsts/uls-medlen bestodo, enligt en emellan Bergslaget och
allmogen ingången förening* sorn Kongl. Majit den 22 November 1803 stadfästat,
dels af Gnifvcdrängs-hjelpen* o 18 tunnor span mål, hälften råg och hälften
korn, hvilka ärligen vid Thonie dag in natura till Bergslagets magasin lefvere
rades,
dels af lösen efter ärligt markegängspris för l,017f Jordeboks-, 1,015$
öke- och 2,031 { drängedagsverke!!. Då nu spanméltyn komme att efter tioårig
inedelmarkegäng lösas och Bergslaget i stället nödgades inköpa spantnål till sitt
magasin, hade det beräknat förlusten härpå till skilnaden mellan inköpspriset
och årsmarkegångspriset för de tio åren 1848—1857, utgörande för en tunna
6
Slals-Utskottets Utlåtande N:n 4 89.
spantnål, hälften råg och hälften korn, i medeltal 40 sk. 7V™ rst., hvarmed det
lörra öfverstege det sednare, så att. i förhållande dertill, ersättningen skulle belöpa
för 518 tunnor till 438 R:dr 6 sk. 9? rst. banko.
För (ike- och <lr än ge-dag.sver hena hade lösen hittills utgått efter årliga
markegångspriset. men, då de efter förändringen skulle lösas efter medelmarkegången
för de 20 åren 1834—1853 och härvid måste i betraktande tagas den
betydliga stegring i dagsverksprisen, som de tre åren 1855. 1856 och 1857
inträffat, hade Bergslaget begärt, att dess årliga förlust härå måtte, efter ett medelpris
för sistnämnda tre år, såsom varande det lägsta, hvilket i beräkning för
framtiden kunde antagas, varda ersatt med 980 R:dr 37 sk. rst.; men på
det att icke å ersättningen för konststats-medlen, utgörande sålunda en årlig
summa af 1,418 R:dr 44 sk. 4 rst. banko, ytterligare förlust genom myntvärdets
fall, om den bestämdes i penningar, måtte drabba Bergslaget, hade det anhållit,
att denna summa måtte förvandlas i spanmål efter medium af de 20 arens
markegångspris från 1834 till och med 1853, utgörande omkring 185.* tunnor,
hälften råg och hälften korn, och lösen för detta spanmålsbelopp efter de tio
sista årens medelpris årligen af Statsverket till Bergslaget vid Thorne tid utbetalas.
I de arrenderade rån torna inginge vindkor s-spanmål med 311 tunnor 18
kappar och qvarntull med 14 tunnor 16 kappar, eller tillsammans 326 tunnor
2 kappar, hälften råg och hälften korn, som lika med grufvedrängs-hjelpen in
natura lefvererades; och skulle efter samma beräkning, som för denna, ersättningen
för förändringen med berörde spanmål uppgå till 275 R:dr 38 sk. 1
rst. banko.
Den genom förvandling till ständig penningeränta efter 1834— 1853 årens
medelpris uppkommande förlust å de småpersedlar, som inginge i de arrenderade
räntorna och hittills blifvit lösta efter årligt markegångspris, samt förorsakades
deraf att det sednare komtne att öfverstiga det förra, hade Bergslaget, efter jemförelse
med de sista årens förändrade markegångspriser å dessa persedlar, beräknat
till 27 R:dr 9 sk. 3| rst. banko, och då således å de arrenderade, räntorna
förlusten tillsammans skulle bestiga sig till 302 R:dr 47 sk. 4 rst. banko
årligen, hade Bergslaget begärt att denna summa måtte på enahanda sätt som
för konststats-medlen blifvit föreslaget, i spanmål efter 1834—1853 årens markegång
förvandlas och spanmåls-beloppet vid Thorne tid hvarje år efter tioårigt
medelpris lösas, derest det icke skulle befinnas lämpligare och mera enkelt, att
berörde summa, i jemnt Riksdalers-tal, finge gå i afräkning å Bergslagets årliga
arrende för samma räntor.
Vid granskning hos Kongl. Kammar-kollegium af Bergslagets nyssnämnda
uträkningar hade befunnits, att skilnaden emellan inköpspriset och markegångspriset
å en tunna spanmål, hälften råg och hälften korn, efter medium af de tio
Sluls-Vlskoltets lillå lande A’:<< /SS
7
åren 1848 — 1857, icke utgjorde 40 sk. 72/i« rst., utan rätteligen 40 sk. 2§ rst<..
och derefter belöpande ersättning för 518 tunnor 433 R:dr 39 sk. 7| rst. oell
för 326 tunnor 2 kappar 273 R:dr 3 sk. 8|£ rst.; att Bergslagets till 27 R:dr
9 sk. 3 rst. beräknade förlust å småpersedlarne inskränkte sig till rätteligen uträknade
26 R:dr 45 sk. 3 rst., saint att, såsom följd häraf, hela årliga förlusten
för räntelörenklingens medgifvande slutade med en summa af 1,714 R:dr 30 sk.
1 rst. banko, nemligen:
å konststats-medlen för 518 tunnor
spanmål  433: 39. 7£.
dagsverken  980: 37. 6§. 1;414: 29. lfj.
och å arrenderade räntorna för
326 tunnor 2 kappar spanmål . . 273: 3. 8*^.
småpersedlarne  26: 45. 3. 30O:
llJi"
Summa Banko R:dr 1,714: 30. 1,
hvaraf partisumman lör konststats-medlen, efter 1834—1853 åiens medelmarkegångspris
af 7 R:dr 31 sk. banko å en tunna spanmål, hälften råg och hälften
korn, motsvarade ett belopp af 185 tunnor J kappe och hela hufvudsumman
ett värde af 224 tunnor 8 kappar sådan spanmål.
Efter inhemtande af hvad sålunda förekommit jemte hvad Kongl. Kamrnaroch
Kommerse-kollégierna, uti ofvan omförmälda underdåniga utlåtande, i ämnet
anfort, hade Kongl. Majit, som lika med Kollegierna, ansett frågan om de arrenderade
räntornas inlösen till Statsverket, innan ränte-ersättnings-fonden ernått
föreskrifven storlek, böra, på grund af Kongl. Brefvet den 3 April 1852, äfven
denna gång förfalla, samt funnit Bergslagets nu framställda ersättningsanspråk
med de hos Kongl. Kammar-kollegium gjorda rättelser, vara antagliga, i nåder
föreslagit, att, till beredande af ränte-förenklingens fördelar jemväl åt de skattskyldige
i Salbergs län, Rikets Ständer måtte bevilja ett förslags-anslag, motsvarande
värdet af 185 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, att årligen
sednast den 21 December Bergslaget efter ett, hvarje år för de nästförflutna
tio åren bestämdt medelpris, tillhandahållas, i ersättning för Bergslagets förlust
å grufvedrängs-sädens och dagsverks-penningarnes förvandling; samt att för den
å de arrenderade räntornas förenkling uppkommande förlust, hvilken kunde antagas
till 300 R:dr banko eller 450 Riksdaler Riksmynt, Bergslaget måtte meddelas
nedsättning i arrendet till motsvarande belopp med 1,800 daler silfvermynt, till
dess framdeles, då ersättnings-fonden hunnit till sin föreskrilna storlek, räntorna
kunde till Statsverket återgå.
Stats-Utskottct, till hvilket denna nådiga framställning blifvit remitterad, har,
efter erhållen kännedom af de frågan rörande handlingar, tagit densamma i nog
-
8
Slali-ikskotlets Utlåtande IS:<> i30.
grannt öfvervägande; och finner, med afseende a hvad i saken förekommit, skäligt
tillstyrka Rikets Ständer
att bifalla hvad Kongl. Majit i ofvanberörde hänseende täckts
föreslå;
i följd hvaraf ifrågavarande förslags-anslag, motsvarande värdet af 185 tunnor
eller l, 165,5 kubikfot spanmål. hälften råg och hälften korn, hvilket anslag rätteligen
bort uppföras å Sjette Hufvud-titein, som likväl redan är till större delen
reglerad,
torde, efter ett antaget pris af 2 Ii:dr för kubikfoten, men
i rundt tal förvandladt till 2.400 R:dr R:mt, med detta belopp
för hvartdera af åren 186 1, 1862 och 1868 för det
afsedda ändamålet å Riksgäldskontoret anvisas till Kongl.
Maj:ts nådiga disposition.
Stockholm den 6 Juli 1860.
A:« ISO.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Juli 1860, kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående åter lemnande till
staden, Halmstad af 2:ne tilt Kronan upplåtna mindre jordrymder.
(I. A.)
Uti etf till Borgare-Ståndet af Herr Hammar\ Göran, ingifvet och till SratsUtskottet
remitteradt Memorial ottlförmäles, hurusom år 1856 fråga uppstått derom,
att Kronan sktrlle medelst trädplanteringar försöka binda de tfygsandsfält,
sorn till en del votc belägna vid Nissa-åns utlopp i hafvet, samt att tvänne staden
-
Slals-Ulikvlleli Ullålande A:o 13a.
3
tlen Halmstads hamn tillhöriga egofigurer, den ena om ett tunnland 3 kappland*
uppskattad till 14 kapplands areal, och den andra om 8 tunnland 10 kappland*
värderade till 8,4 kappland, skulle lör sådant ändamål till Kronan afstås; i sam-»
manhang hvarmed Hamndirektionen* som fästat mera afseende vid besparingen
af kostnaderne för flygsandens bindande än på hamnens verkliga behof för framtiden,
till Kronan utfärdat upplåtelse-bref å egorna, utan att till en sådan åtgärd
vara bemyndigad, hvarefter lagfart det oaktadt åkommit den gjorda upplåtelsen.
Emellertid vore dessa egor för hamnen af omistlig beskaffenhet, enär de allena
vore tjenliga till upplagsplatser för hamnens pråmar m. m., och då egorna för
hvilket annat ändamål sorn helst saknade allt värde, kunde Kronan destomindre
anses göra någon uppoffring genom desammas återlemnande till hamnen, som
deras innehafvande medförde årliga utgifter, på grund af hvilka anledningar motionären
väckt det förslag, att Rikets Ständer måtte lör sin del medgifva, att
ofvanom förmälde, af Hamndirektionen till kronan afstådda egor måtte varda till
hamnen återlemnade.
Stats-Utskottet har, efter erhållen kännedom af de frågan rörande kartor och
handlingar, tagit detta ärende i öfvervägande: och enär, enligt hvad Chefen i
Kongl. Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader uti ett handlingarne bilögadt
yttrande upplyst, ifrågavarande jordrymd, hvilken å en af A. S. Paulsson
år 1855 upprättad karta öfver Halmstads stads, slotts och hamns flygsandsfält
finnes vara betecknad med Litt. C, är för det uppgifna ändamålet behöflig, samt
flygsanden å nämnde mark lämpligen kan bindas genom påfyllning och planering
af den lerblandade jord* som erhålles vid den i hamnrännan pågående muddring,
hvadan den afsedda planteringen för berörda ändamål icke synes vara nödvändig,
får Utskottet, som anser staden böra godtgöra Kronan de omkostnader
den i följd af nämnde upplåtelse fått vidkännas* hemställa, att Rikets Ständer
måtte för sin del besluta:
att ifrågavarande mark finge, emot erläggande af de omkostnader
Kronan i följd af ofvanberörde upplåtelse derå nedlagt,
till staden Halmstad för det afsedda ändamålet återlemna^'
Och torde, i händelse denna hemställan vinner bifali,
underdånig skrifvelse härom böra till Kongl. Majit aflåtas*
Stockholm den 6 Juli 1860.
Hill. lill II. St. fröt. istia & isca. 4 Sami. i Afd. 2 Hand. IS Mfl.
3
STOCKHOLM, typografisk a föreningens boktryckeri, 1860.
Stat s-Ut skottets Utlåtande N:o 131.
1
W:o 131.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Juli 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående föreslagen eftergift och afskrifning af ett Markaryds
församling i Kronobergs län beviljadt kyrkobyggnadslån.
(R. A.)
I anledning af väckt motion och sedan nämnde rörsamlings kyrka blifvit i
Maj manad 1851 genom åskeld anländ och i grund nedbrunnit, beviljades af Riket*
år 1854 församlade Ständer, för uppförande af ny kyrkobyggnad, församlingen ett
lån å 6,866 R:dr 32 sk. banko, till utgående från Riksgälds-kontoret, emot vilkor
att, sedan detta lån under 5 års tid fått utan ränta innehafva*, sex procent å detsammas
ursprungliga belopp skulle, före slutet af hvarje år, till Riksgälds-kontoret
inbetalas, af hvilka 6 procent borde beräknas fyra procent årlig ränta för det återstående
lånekapitalet, hvarefter det öfverskjutande beloppet komine att såsom kapital—
afbetalning å lånesumman afgå, intilldess denna blifvit till fullo godtgjord.
Sedan det sålunda anvisade lånebeloppet i Juli månad 1854 från Riksgäldskontoret
utbekommits, har fråga om befrielse för församlingen från fullgörande af
den stadgade återbetalnings-skyldigheten blifvit under innevarande riksdag väckt genom
2:ue till Stats-Utskottet remitterade motioner, afgifne, inom Preste-Ståndet af Prosten
Modigh, som föreslagit att Rikets Ständer måtte för sin del medgifva att det Markaryds
församling beviljade lånet finge efterskänkas och afskrifvas; samt inom BondeStåndet
af lliksdags-fullmägtigen Sven Heurlin från Kronobergs län, hvars motion
innefattar hemställan, att Rikets Ständer ville genom afgående skrifvelse hos Kongl.
Muj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes af gunst och nåd efterskänka
sagde lån; varande af båda motionärerne hänvisning meddelad till en af Markaryds
församling, genom utsedde ombud, i Augusti månad sistlidet år hos Kongl. Majit i
underdånighet gjord ansökning, med dertill hörande handlingar, för hvilkas hufvudsakliga
innehåll, såsom fullständigt upptagande de upplysningar och skäl, motionärerne
bvar för sig åberopat och anfört, Utskottet ansett sig böra här redogöra. Efter om
förmälande
af den år 1851 inträffade olyckshändelsen, dervid församlingens gamla
kyrka med tillhörande inventarier och trenne större tornklockor förstördes, är i den
underdåniga ansökningen anlordt, att nämnde olycka varit för den medellösa för—
Bih. till IL St. Prot. 1859 A 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 19 Haft. 1
2
Stats-Ulskottcts Utlåtande N:o 131.
samlingen sa inyckel mera kännbar, som den nedbrunna kyrkan blifvit år 1840 med
stora kostnader omtäckt oell i öfrigt reparerad, hvilket arbete icke allenast medtagit
den dåvarande kyrkokassan, utan äfven erfordrat ett icke ringa tillskott af församlingsboerna.
Den ringa kassa, som derefter intill år 1851 hunnit hopsamlas, upp
gående
till 2,440 Ridr 76 öre, hade, jemte det af Rikets Ständer beviljade län å
10,000 Ri.lr samt insamlade stamboksmedel till belopp af 2,680 R:dr 56 öre, åtgått
till den nya kyrkobyggnaden, som dessutom erfordrat en kostnad af 24,762
R:dr, hvilket belopp måst tillskjutas af församlingens innevånare. Då härtill komme
att detta samhälle vore långt aflägset från städer samt i saknad af kommunikationsanstalter;
att samhället ej kunnat uppdrifva sitt jordbruk sä att det deraf kunde nära
sig, utan årligen måste inköpa ungefärligen 3,000 tunnor spanmål, dertill alla inkomsterna
af församlingsboernas egentliga binäring, tillverkning af välskedar, åtginge;
att större delen af församlingens yngre manliga befolkning måste tagas från jordbruket
för att i rikets norra provinser samt Norrige och Finland afyttra binäringsprodukterna;
att hemmanen, i förhållande tdl deras afkastning, vore al allmänna nisk
vider och onera båldt besvärade samt att församlingen nödgats för den nybygda
kyrkans brandförsäkring utbetala en dryg afgift, har församlingen, i anseende till dess
betryckta ekonomiska ställning, i underdånighet anhållit, alt bea eller åtminstone
hälften af ofvanberörda lån å 10,000 R:dr R:mt måtte efterskänkas och afskrifvos.
Uti ett i anledning af denna underdåniga ansökning afgilvct yttrande bar
Kronofogden i orten, jemte vitsordande af de i ansökningen ornlörmiilde förhållanden,
upplyst att Markaryds församling, bestående af 44$ mantal, deraf 59$ kronoskatte,
2| krono och 2 mantal frälse, med en folkmängd, enligt 1859 års skattskrifuin”s—
längd, utgörande 5,100 personer, hvaraf 1,344 mantalsskrifne samt 1,756 mantalsfrie
och minderårige, vore vanlottad derigenom, att den magra och stenbundna jordmånen
icke lemnade uppehälle åt befolkningen, som derföre hufvudsakligen måste
egna sig åt de för tillfället mera lönande binäringarne, tillverkning och försäljning af
välskedar samt afverkning och transport af de få skogsprodukter, som ännu funnes
qvar, men hvilka näringar årligen altogo och gålve mindre afkastning; — och har
den underdåniga ansökningen blifvit såväl af bemälde Kronofogde, som äfven al vederbörande
Konsistorium och Konungens Befallningshafvande förordad; hvaremot Kongl.
Kammar-kollegium i afgifvet underdånigt utlåtande för sin del till Kongl. Majit i
underdånighet öfverlemnat om och i hvad mån, i anseende till uppgifne och vitsordade
förhållanden, den underdåniga ansökningen kunde anses böra i nåder behjertas.
Vid underdånig föredragning af detta ärende den 17 sistlidne November har,
enligt hvad Utskottet inhemtat. Kongl. Majit ansett att i ofvanberörda ansökning skäf
icke vore anförda af beskaffenhet, att till någon särskild åtgärd af Kongl. Majit föranleda.
Då den olyckshändelse, hvarigenom Markaryds äldre kyrka blifvit år 1851
förstörd, redan varit, jemte dermed förenade omständigheter, föremål för Rikets Ständers
pröfning och behjertande vid afgörandet af frågan om det lån, som blifvit lör
-
Stols-Utskottet» Utlåtande X:o 132.
3
samlingen för uppförande nf ny kyrkobyggnad beviljadt, samt de al’ ofvanbemälde
motionärer i öfrigt anförde ocb åberopade förhållanden, enligt Utskottets tanke, icke
innefatta giltiga skäl att, genom medgifven befrielse från den löreskrifna betalningsskyldigheten
för det Ivftade länet, öka de förmåner, församlingen i och för sitt kyr kobyggnadsarbete
af det allmänna åtnjutit, löranlåtes Utskottet hemställa:
att de i sagde hänseende genom förevarande motioner gjorda framställningar
icke må föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 5 Juli 1860.
]%':« *32.
Ant. lill Exp.-Utsk. deri 10 Joli 1800, kl. 2 e. m.
Utlåtande., » anledning af vackt motion om eftergift å ett Knäreds för
samling
i Hallands län beviljadt kgrkobgggnadslån.
(R. A.)
Genom en inom Preste-Ståndet väckt och af Biskopen Bjärck förordad motion,
har Prosten ländberg, med anförande hurusom ofvannämnda församling, sedan dess
år 18if> upplinda sockenkyrka nedstörtat, för uppbyggande af ny kyrka fått af Rikets
år 1830 församlade Ständer sig beviljadt ett lån å 24,000 R:dr Runt räntefritt
under 5 är, hvarefter ärligen skulle erläggas 4 procents ränta och 2 procent i afbetalning
till dess lånet var guldet, anhållit att, då den fattiga församlingen komme att
råka i stort betryck derest lånets ännu oguldna återstod, 21,649 R:dr, skulle genom
årliga inbetalningar oafkortad gäldas, samt beholvet af eftergift blifvit genom vederbörande
myndigheters intyg behörigen styrkt. Rikets Ständer ville bevilja en eftergift
af 10,823 R:dr å församlingens skuld lill Rikets Ständers Riksgälds-kontor, under
vilkor alt församlingen inom 2:ne år inbetalade länets återstod.
Stats-Utskottet, till hvars behandling denna motion blifvit remitterad, hur tagit
kännedom om de af motionären åberopade handlingar och deraf inhemlat, hurusom
Knäreds församling, som hos Kongl. Majit sökt enahanda eftergift, som af motionären
blifvit föreslagen, i den härom till Kongl. Majit den 22 Oktober sistlidet år ingifna
ansökningen anfört, alt sedan församlingen, som förut egt en "animal och förfallen
samt, i anseende till ökad folkmängd, otillräcklig kyrka, gått i författning om uppförande
af ett nytt och rymligt tempel, samt arbetet å detta sednare så långt fram
-
4
Stats-UtsJioltets Utlåtande N:o 132.
skridit, att den 29 September 1849 takstolen blifvit rest å tornmuren, linde plötsligen
påföljde das tornet nedstörtat och i fallet krossat större delen af kyrkan. En
summa af 45.245 K:dr var härigenom bortspild, derutaf församlingen häftade i skuld
för 7,578 R:dr. Vid den rättegång, som derefter anställdes emot såväl murmästaren,
hvilken på entreprenad åtagit sig murarearbetets verkställighet, som äfven dennes löftesmän,
blefvo desse sistnämnde, af förekommen anledning, frikände frän all ersättningsskyldighet,
och den godtgörelse, som af murmiistarens egendom erhölls, uppgick endast
till 667 R:dr 45 öre. För uppförande af ny kyrka, dertill församlingen fått
sig beviljadt och i Maj månad 1852 från Riksgälds-kontoret utbekommit ett belopp
af 24,000 R:dr Runt, hade, jemte rifning af den instörtade kyrkans qvarlefvor samt.
rensning och planering af kyrkoplanen, åtgått en kostnad af 20,625 Rulr, och då
detta belopp sammanräknades med kostnaden för den nedfallna kyrkan, 45,245 Rulr,
samt härtill lades de årliga inbetalningarne under 28 års lid å det bekomna låneunderstödet,
hvilka inbetalningar tillsammans komme att utgöra 40,520 Rulr, så uppginge
de kostnader, församlingen för sin nya kyrkobyggnad finge vidkännas, till en
sammanlagd summa af 104,188 Rulr Runt, hvilket belopp nära motsvarade församlingens
taxeringsvärde år 1852, utgörande 126,695 R:dr. Om än från den sålunda
beräknade kostnadssumman skulle afdragas det kyrkan tillhörande kapital, som vid
den förra kyrkobyggnadens företagande funnits att tillgå, utgörande 15,CO > R:dr,
insamlade stamboksmedel till belopp af 5,000 Rulr samt lånekassans återstående behållning,
som vid slutet af år 1858 uppgått till 7,000 Rulr Runt, så borde likväl
märkas, att största delen af dessa medel utgått på indirekt väg från församlingen
i kyrkoskatt och räntor, och dessutom återstode en, i förhållande till församlingen*
folkmängd, högst betydlig summa af utgifter och skulder. Då derjemte afsåges ortens
magra och torftiga beskaffenhet, församlingens armod och åsamkade skulder, behofvet
för största delen af folket att årligen från främmande församlingar förskaffa sig en
stor del af deras lefnadsbehof, den närvarande penningeförlägenheten, bristen på och
nedsättning af all arbetsförtjenst, samt det fallna priset på kreatur och ull, som utgjorde
ortens förnämsta afyttrinssvaror, så kunde församlingens belägenhet icke betraktas
annorlunda än bekymrande och nedslående, samt den sökta eftergiften å församlingens
skuld visa sig af högsta behofvet påkallad; varande i den underdåniga ansökningen
slutligen anmärkt, att det till församlingens kyrkobyggnad anvisade understödets
meddelande i egenskap af gåfva varit mindre nödvändigt vid den tid då lånet
beviljades, enär derå erhölls fem års räntelrihet, men att förhållandet blifvit annorlunda
sedan det visat sig, att ersättningen af murmästaren för kostnaderna å den
förra kyrkan blef så ringi, samt att löftesmännen blefvo från all ersättnings-skyldighet
frikände.
Efter inhemtande af vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande* och Domkapitels
utlåtanden, deruti den underdåniga ansökningen blifvit, på de af sökanderne
anförda skäl, förordad, liar Kongl. Majit, vid ärendets föredragning den 16 December
nästlidet år, förklarat, att, då riksdagen långt framskridit oell förevarande fråga ge
-
{[Sta t s~Ut skottets Utlåtande N:o 133.
5
norn enskild motion redan blifvit gjord till föremål för Rikets Ständers handläggning,
funne Kongl. Majit den underdåniga ansökningen ej kunna bifallas.
Ehuruväl Knäreds församling icke allenast för sin nuvarande kyrka, utan äfven
för den förut nära fullbordade men är 1849 nedstörtade kyrkobyggnaden fått vidkännas
stora och kännbara uppoffringar, kan Utskottet ej undgå att vid förevarande
framställning göra den erinran, att godtgörandet af de förluster, hvilka tillskyndats
församlingen i följd deraf, att den person, sorn åtagit sig den sistnämnda kyrkans
uppförande, icke egt tillgång till den genom kyrkans förstöring förorsakade skadans
betäckande, och att de löltesförbindelser, som utaf honom afgifvits, icke varit af beskaffenhet
alt löftesmännen kunnat till ersättnings—skyldighet lagligen bindas, ej kan
anses åligga eller böra få betunga Staten och det allmänna; och då någon annan
omständighet, som skulle kunna betraktas såsom gällande skäl lill förändring af de
stadgade vilkoren för det åt församlingen beviljade kyrkobyggnadslånet, ej blifvit anförd,
finnér Utskottet sig
ej kunna tillstyrka bifall å den derom väckta motionen.
Stockholm den 5 Juli 1860.
]V:o 133.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Juli 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion om ytterligare anstånd med inbetalningarne
å staden Cimbrishamns hamnbyggnadslån.
(R. A.)
Sedan, på sätt en af Herr Trägårdh, Ii., inom Borgare-Ståndet väckt motion
innehåller, Rikets år 1854 församlade Ständer, uppå derom af Kongl. Majit gjord
framställning, beviljat anstånd intill 1836 års utgång med beräkningen och vidtagandet
af årliga kapital- och ränte-inbetalningarne å stadens från Riksgälds-kontoret utbekomna
tväunc hamnbyggnadslån å tillsammans 45,000 R:dr Runt, så hade den
derefter inträdande betalningsskyldigheten blifvit behörigen fullgjord, medelst erläggande
för hvartdera året 1857 och 1858 af stadgade beloppet 2,475 R:dr, eller tillhopa
4,930 R:dr samma mynt; men, enligt hvad motionären anfört, syntes svårigheterne
att jemväl för då innevarande år 1859 samt derpå följande åren 1860 och 1861
0
Stals-Utskottcts Utlåtande N:o 133.
kunna Åstadkomma inbetalningarne A berörde IAii redan vara oell ytterligare blifva
vida större lin tillförene, helst det föga bemedlade samhället, som förut af dess egne
samt hos enskilde upplånta medel tillskjutit den summa af mera än 40,000 R:dr,
hvarmed kostnaden lör hamnbyggnads-ai betet ölverskjutit de såsom län och anslag
dertill lemnade statsbidragen, ytterligare under Ören 1858 och 1859 lätt vidkännas
en kostnad af icke mindre än 33,000 R:dr, deraf 18,000 kontant och det öfriga i
natura-prestationer, till uppbyggande af en lastbrygga, som Ilinge varit högst behöllig,
och med hvars uppförande icke vidare kunde fördröjas, sävida hamnen skulle motsvara
sitt ändamål och trafikerandes billiga anspråk på beqvämlighet. — i n en icke
ringa del af omförmälde, högst betydliga utgifter, icke kunnat annorledes bestridas,
än genom upptagande af nya lån hos enskilde på korta betalningsterminer, samt dertill
komtne att hamnkassans inkomster, särdeles under år 1858, till följd af stagnation
i allmänna rörelsen och ortens felslagna skörd, varit så ringa, att de, efter afdrag
af kostnaderne lör hamnens underhåll och nödiga fördjupning, icke lemnat påräknadt
öfverskott, så hade Cimbrishamns samhälle, som, enligt hvad uti Kongl. Majlis
nådiga skrifvelse till Rikets Ständer den 17 Mars 1854 tillkännagifvits, vid sitt hamnarbete
lidit stora och oförutsedda motgångar samt, till dessas öfver'vinnande och för
att utan hänsigt till kostnaden slutligen tillvägabringa en lör framtiden varaktig hamnanläggning,
uppbjudit all sin förmåga, numera så ansträngt sig, att något anstånd
med inbetalningarne till Riksgälds-kontoret å dess lörenämnda amorteringslån vore af
högsta hellid påkalladt. Med hänvisning till motionen bifogade handlingar, utvisande
dels att hamnbyggnadsarbetet vid Cimbrishamn från dess början intill 1857 års utgång
medtagit, oberäknadi kostnaden för lastbryggan, ett sammanräknadt belopp af
108,550 R:dr B:ko, dels att kostnaden för en år 1857 föreslagen lastbrygga derstädes
blifvit beräknad till 22,000 R:dr samma mynt, dels ock ali, vid anställd be
’
J ’ 7
sigtning i Oktober månad sistlidet år å den dårrera uppförda lastbryggan, densamma,
hvilken varit af behofvet högeligen påkallad, befunnits i öfverensstämmelse med det
uppgjorda förslaget samt med omsorg och noggrannhet utlärd; — och med åberopande
derjemte af det uti Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 18 Oktober 1854
ondin mälda och upplysta förhållande, att meranämnde hamnbyggnad komme att gagna
ej allenast staden Cimbrishamn och kringliggande ort, utan äfven handeln och sjöfarten
i allmänhet samt alltså vore af allmän vigt, har motionären hemställt, att Rikets
Ständer mätte bevilja Cimbrishamns stad anstånd för 3:ue år, eller intill 1801 års
utgång, med årliga kapital- och ränte-inbetalningarnes ytterligare beräkning och vidtagande
å ifrågavarande tvänne hamnbyggnadslån.
Siats-Utskottet, till hvars behandling denna motion blifvit remitterad, får i anledning
deraf upplysa, att ifrågavarande 2:ne län, det ena å 25,000 R:dr B:ko och
det andra å 5,000 R:dr samma mynt, biefvo af Rikets Ständer beviljade under 1840
och 1841 års samt 1844 och 1845 års riksdagar, hvarvid stadgades, att det löna,
under år 1845 från Riksgälds-kontoret utbekomna lånet borde, sedan 5 år derefter
förllutit, liqvidera» medelst årlig afbetala ng af 3 procent utaf det ursprungliga kapi
-
Stäts-Ut skottets Ullålande \:o 134.
7
tiilct och med beräkning af 5 procent ärlig ränta för kapital-återstoden, samt att det
sednare länet, hvilket utanordnades under är 18-45, skulle under 14 J års tid, räknad
från slutet af är 1850, återbetalas genom erläggande af 8 procent årligen af
leda lönesumman, som, jemte derå efter 2 procent upplupen ränta, komme att anses
härigenom vara fullt betaldt. Sedermera hafva likväl Rikets Ständer medgilvit, miller
1847 och 1848 års riksdag, anstånd till 1850 års slut med de föreskriliia ränteoch
kapital-inbetalningnrne å det först eiler år 1845 lyflade lånet, samt dels under
1850 och 1851 års riksdag anstånd tili 1852 års, dels under 1855 och 1854 års
riksdag anstånd till 1850 års utgång med inbetalningarne å begge lånen, hvilka således
fått räntefrilt innehafves, det förra under mera jin 15 samt det sednare utöfver
11 års tid.
l)ä eli bland hufvudsakliga skälen för de gång efter annan beviljade uppskofven
med inbetalningarne ä ifrågavarande, staden Cimbrishamn meddelade byggnadslån,
varit, att hamninkomsterna derstädes under hamnbyggnadens ännu ofulländade skick
varit ringa samt icke lemnat påräknad tillgång till den staden åliggande betalningsskyldighetens
fullgörande, meri dessa inkomster antagligen numera, efter hamnens fullbordande
och genom den i följd deraf ökade rörelsen, böra i betydlig mån underlätta
verkställandet af redan förfullne och förestående inbetalningar å sagde lån, och
enär staden, utom de bidrag som meddelats^ i egenskap af lån, hvilka under en längre
tid fått räntefritt innehafves, för sina hamnbyggnadsarbeten sedan 1840 års riksdag
från Riksgäids-koutoret, såsom anslag utan äterbetalnings—skyldighet, utbekommit
ett sammanräknadt belopp af 51,596 R:dr 32 sk. B:ko, och sålunda, med hänseende
till delta företag, från Statsverkets sida åtnjutit allt det understöd, hvarå, enligt Utskottets
lanke, billigtvis kunnat göras anspråk, anser Utskottet det nu sökta ytterligare
anstånd med inbetalningarne å meranämnde lån icke böra medgifvas, utan
afstyrker bifall å den härom väckta motionen.
Stockholm den 5 Juli 1860.
H:o 134.
Arik. till Exp.-Utsl. den 10 Juli 1S60, kl. 2 e. m.
iilåtande. i anledning af Kongl. Majis nådiga Proposition, angående åt
gärder
till behöfvandes undsättning i missve.Ttår.
(R. A.)
Eftdr erhållne remisser å nämnde Kongl. Maj:ts nådiga Proposition af den 27
Oktober sistlidet år, (införd under N:o 30 i lista Sami. 1 Afd. af Bihanget lill
s
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 13-1.
Riks-StAndens Protokoller), genom hvilken, under åberopande nf den vid sistlidna riksdag,
i fraga om Åtgärder för behöfvande* undsättning vid missvext eller felslageu
skörd under da ingående statsreglerings-period, uf Kongl. Majit allatna nAdiga Proposition
och Rikets Ständers dera grundade beslut, äfvensom af Kongl. Majrts oell rikets
Stats-kontors den 19 Juli sistlidet Ar afgifnu underdAniga berättelse, rörande, bland
annat, undsättningsfonden. Kongl. Majit för nästblifvande statsreglerings-period föreslagit
meddelande af enahanda bestämmelser, som af Rikets sednast församlade Ständer
i omförmiilda hänseende stadgades för den tid närvarande statsreglering omfattar, l»r
Utskottet till behandling förehaft detta ärende och dervid ansett sig böra, såsom fortsättning
af de undsättningsfonden rörande upplysningar, hvilka förekomma i förra
riksdagens Stats-Utskotts UtlAtande N:o 177, meddela följande, dels fran nämnde berättelse
hemtade och dels på infordrade uppgifter grundade upplysningar rörande samina
medel samt deraf beviljade undsättningar.
Vid slutet af år 1857 utgjorde undsättningsfondens
till Riksgälds-kontoret öfverlemnade och der
då innestäeude medel . . . Biko Ridr 895,821: Si —
kontanta behållningar i Kongl. Räntekamma
maren
och Landtränterierna  44,926: 27: 2. 940747- 32’ 2
utestående fordringar i länen för meddelade
undsättningar  438,278: 40: 11.
propriebalanser  5,827: 24: 10. |06: 17: 9.
Summa B:ko R:dr 1,382,854: 1: 11.
Samma fond egde vid 1859 års slut
kontant behållning i Riksgälds-kontoret R:mt R:dr 1,425,731: 66.
i Kongl. Räntekammaren  33,059: 96.
1
Landtränterierna
9,338:
1,466,109: 62.
utestående fordringar för undsättningslån utgjorde vid
sagde tid, såvidt af hittills inkomne undsättningsredogörelser
kunnat inhemtas,....... 68,725: —
propriebalans  5,210: 1. 73935- 1
Summa R:dr Ruut 1,540,044: 63.
Från början af 1857 Ars sednare hälft till och med slutet af sistlidet år
hafva, i följd af felslagna skördar eller missvexter samt bagelskador, understöd beviljats
:
tiU
Statt-UUioUcl* Utlåtande N:o
134.
9
med fttreWl:i!-
titan afarbeta!-
liiliiM-.kyMiiäict.
mn^x-sk villighet.
till Östergöthlands län, under <år 1859 .....
6,500: —
280: —
»
Calmar län, under åren 1858 och 1859 .
30,000: —
300: —
Jönköpings län, under åren 1857, 1858 och 1859
9,000: —
800: —
7»
Kronobergs län, under .åren 1858 och 1859 .
4,500: —
—
n
Hallands län, under åren 1858 och 1859
1,400: —
—
»
Göteborgs län, under år 1859
62,000: —
1,500: —
Elfsborgs Ilin, under åren 1857, 1858 och 1859
77,600: —
—
»
Skaraborgs län, under åren 1858 och 1859 . .
4,000: —
500: —
iå
Örebro län, under år 1858
22,000: —
—
»
Stora Kopparbergs län, under år 1858 ....
—
1,000: —
»
Jemtlands län, under år 1857
2,000: —
—
Westerbottens län, under år 1859
10,000: —
1,000: —
Summa R:dr Runt
228,800: —
5,180: —
R:dr U:mt 235,980: —
Da, till följd af missvexter eller hagelskador beviljade oell utestående lån, derå
skeende afbctalningar bereda tillgång lill nya undsättningar, utgjorde inom de län,
från hvilka undersökning-redogörelser hittills inkommit, vid sistlidet års slut följande
belopp, nemligen:
inom Kronobergs län
2,500: —
» Hallands län
400: —
» Elfsborgs län  65,225: —
» Jemtlands län  600: —
Summa U:dr Knnt 68,725: —
Då ändamålsenligheten af de under sistföiflutna riksdag meddelade och jemväl
under föregående riksdagar vidtagna beslut, angående sättet och vilkoren för undsättningar
vid inträffade missvexter eller felslagna skördar, samt dertill afsedda medels
användande och tillhandahållande, blifvit genom erfarenheten bekräftad, finnér Utskottet
sig ega all anledning instämma i Kongl. Maj:ts för Rikets Ständer tillkännagifna
åsigt, alt äfven vid innevarande riksdag enahanda beslut och föreskrifter böra i dessa
hänseenden meddelas; och får Utskottet alltså
tillstyrka Rikets Ständer att, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t
i Sin härom allålria nådiga Proposition föreslagit, fatta följande beslut:
i:o För behöfvandes undsättning vid inträffande missvext eller felslagen
skörd eger Kongl. Maj:t att fortfarande disponera:
a) den i Rikets Ständers Riksgälds-kontor och på Kongl. Räntekammarens
räkning i Rikets Ständers Rank innestående behållning utaf de för
enahanda ändamål förut anvisade undsättningsmedel, samt
b) hvad genom återbetalningar å meddelade undsättningslån kan inflyta;
Bih. till It. St. Brot. 1859 & 1800. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 19 Uäft. 2
10
Stats-lJlskottcIs Ulin tande \:o 135.
2:n Utaf de till Kongl. Maj:ts förfogande sålunda ställda undsättningsmedel
må en summa af högst. Etthundrafemtio tusen Kalr R:ml, under
den tid innevarande riksdags statsreglering kommer att omfatta, fä begagnas
till undsättningar utan .återbetalnings—skyldighet ät sädanc behöfvande,
som icke äro i tillfälle alt sjelfve förskaffa sig arbete eller i ständ att af
egna tillgängar Återgälda de undsältningsbidrag, hvilka dem tilldelas; hörande
dylika understöd företrädesvis tillgodokomma de kommuner, som tillförbinda
sig att sä använda desamma, att för dithörande fattiga och arbetslösa
personer bcredes sysselsättning och möjlighet att genom eget arbete
förtjena sitt uppehälle;
0:0 Ofvan omförmälda tillgångar må för öfrigt användas endast till
räntefria låneunderstöd med bestämda återbetalningsterminer och mot vederbörande
större eller mindre menigheters gemensamma ansvarighet eller
annan af Kongl. Maj:t godkänd säkerhet;
4:o Så vidt omständigheterna medgifva, skola tillfällen för de behöfvande
beredas att erhålla sysselsättning och förtjenst vid allmänna arbetslöretag;
samt
3:o De för undsättningar vid rnissvexter och felslagna skördar afsedda
medel böra, till den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga,
till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, emot skyldighet för detta Verk alt det
sålunda emottagna beloppet, vid skeende reqvisition, för dermed åsjftadé
ändamål Kongl. Majit tillhandahålla.
Stockholm den 5 Juli 1860.
!¥:© 135.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 10 Juli 1800, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående ifragastäldt
förundradt sätt för amortering af Landshöfdingen
ackorden.
(R. A.)
Till inlösen af de vid Landshöfdingc-tjensterna i IS län fästade ackord medgåfve
Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständer, uppå Kongl. Majlis nådiga
Förslag, att från Riksgälds-kontoret skulle få utgifva» ett lån af 154,937 R:dr ‘26 sk.
Stats-Utskottcts Ullcitande N:o 135.
4 r:st. B:ko, för hvars återbetalning tillgång borde beredas derigenom, att vid hvarje
Landshöfdingepost, hvarvid ackord då var fristadt, af lönen skulle innehållas sex procent
årligen å ackordsbeloppet, hvaraf fiirst godtgjordes ränta, å fyra procent för året,
å det vid hvarje betalningstermin återstående kapitalbelopp, och återstoden utgjorde
amortering; och borde denna årliga innehållning af sex procent å ackordsbeloppet
fortfara intilldess detsamma blifvit på förenämnde sätt till kapital och ränta liqvideradt.
Jemte omförmiilande af sagde beslut, har, uti ofvannämnda den 25 December
niistlidet år till Rikets nu församlade Ständer aflåtna nådiga Proposition (införd under
N:o 78 i 1 Sami. 1 Afd. af Rihanget. till Riks-Slåndens Protokoller), Kongl.
Majit anfört, att sedan Kongl. Maj:t i nåder uppdragit åt Stols-kontoret verkställigheten
af berörde ackords-inlösen efter de af Rikets Ständer bestämda och af Kongl.
Majit gillade grunder, samt amorteringen i enlighet dermed fortgått utan annan förändring,
än de jemkningar deruti, som, uppå Kongl. Majlis nådiga framställning, vid
1847—1848 års saint 1833—1834 års riksdagar medgåfvos till förmån för Laruls
höfdingarne
i Wermlands och Calmar län, hade, uti en den 3 November 1836 till
Kongl. Majit i underdånighet ingifven skrift, Landshöfdingarne i åtskilliga af ifrågavarande
län anhållit alt sorn, ehuru den af Rikets Ständer vidtagna och af Kongl,
Majit gillade åtgärd i afseende å amorteringen af Landshöfdinge-ackorden medfört
befrielse för vederbörande Landshöfdingar från erläggande af ett Landshöfdiugc-aekordet
motsvarande kapital, det likväl vöre uppenbart, att desse Landshöfdingar (inge
återgälda hvad deras företrädare uppburit och användt, samt rättvisan syntes fordra
att tungan af amorteringen blefve lördelad på llere personer än dem, som innehade
Landshöldinge-tjensterna under tiden närmast efter den, då ackords-regleringen tiilvägabmgtes,
helst för vissa Landshöfdingar löneförmånerna blifvit, genom Kongl. Brefvet
den 24 Februari 1837, betydligt nedsalta och för dem alla en stegring i lelnadskostnaderna
tillkommit, Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer allåta nådig Proposition
derom, alt amortering från och med år 1838 linge, i stadgad ordning för öfrigt,
ske å endast den del af primitiva ackords-summan, sorn, sedan inbetalningen för är
1837 egt rum, komme alt såsom skuld qvarstå. Eller det Kongl. Majlis och Rikets
Stats-konlor uti häröfver inlordradt underdånigt utlåtande afslyrkt nådigt bifall
ä ansökningen, dels emedan den ifrågaställa rubbningen i de framställda grunderna
för ackords-amorteringen skulle utöfver den primitivt afsedda tiden fördröja slulliqviden
för amorteringslånet, dels ock enär allöningen för Landshöfdingarne i de 13 ifrågavarande
länen, med undantag af Jemtlands, lill största delen utgjordes af boställen
och indelta räntor, samt följaktligen genom de under de sednare åren stegrade prisen
å landtmanna-produkter och hög markegång vunnit en icke obetydlig förhöjning, hade
Kongl. Majit, vid underdånig föredragning af delta ärende den 23 Maj 1837,
enär deri då pågående riksdagen redan långt framskridit, funnit nyssnämnda ansökning
icke böra till någon åtgärd föranleda.
Enligt hvad af den nådiga Propositionen vidare inhemtas, hafva sedermera,
uti en den 7 September sistlidet år till Kongl. Majit ingifven skrift, ellva bland
12
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 135.
ifrågavarande Landshöfdingen, på förut framställda grunder och då det förhållande,
sou» Stats-kontoret åberopat til! skäl för sitt afstvrkande, eller att beskaffenheten af
Landshölilingarnes löneförtnåner beredde desse embetsmiin ej obetydliga fördelar under
de år då högt pris å landtinannavaror förefunnes, nu ej vidare egde rum och
sannolikt under den närmaste framliden icke mera komme att inträffa, i underdånighet
anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer göra nådig Proposition derom
att, räknadt från och med år 1861, amortering af Landshöfdinge-ackorden (inge
i stadgad ordning verkställas endast å den del af primitiva ackords-summan, som vid
1860 års slut funnes såsom skuld återstå; varande af sökanderne i underdånighet
anfördt, att genom bifall härtill någon pannan olägenhet icke vederfores Statsverket,
än att, på sätt en vid ansökningen fogad uträkning ådagalade, det förskjutna kapitalbeloppet,
som efter nu stadgade grunder skulle blifvit till fullo återbetaldt under loppet
af år 1869, komme att först under år 1888 varda slutligen liqvideradt, hvaremot
de nu tjenande Landshöfdingar, af hvilka (lere under deras tjenstetid redan inbetalt
hälften eller mera af den ursprungliga ackords-summan, tillskyndades den förmån,
att liqviden af återstoden blefve fördelad på en längre tidrymd och således
mindre betungande.
Tdl upplysning om Lundshöfdinge-nckordens ursprungliga belopp, hvad deraf
bör vid 1860 års slut vara afbetaldt, samt de då återstående kapital-beloppen, iiro i
den nådiga Propositionen intagna följande, af Stats-kontoret meddelade uppgifter:
Ursprungliga
kapi.lal-
K n pilat
afbeta Ulin
s;ir
Vid 16( 0 ärs
slut återstå-  fiide kapilal-
sk nldt-r
Upsala län ...
R:mt R:dr
14,25<
7,820
54
6,429
40
Stockholms län . . .
»
9,750
—
5,410
72
4,559
28
Södermanlands län .
16,000
—
8,984
1
7,015
98
Calmar län ....
»
25,500
—
19,090
28
6,408
72
Jönköpings län . . .
»
16,000
—
8,626
10
7,575
90
Christianstads län .
»
6,955
59
5,674
28
5,261
11
Malmöhus län . . .
19,500
—
10,949
26
8,550
74
Hallands län .
10,500
—
5,895
76
4,604
24
Göteborgs län .
1
12,688
c
18,851
26
1,850
77
Elfsborgs län .
9.000
—
5,05."
51
5,946
49
Wermlands län
»
50,000
—
9,562
95
20,657
5
Gefleborgs län .
»
16,875
—
9,525
85
7,551
15
Wester-Norrlands län .
• •
»
18.500
—
10,19 i
95
8,108
7
Jemtlands län' .
5,250
—
2,922
8
2,527
92
Westerbottens län .
»
21,850
—
12,268
80
9,581
26
Stats-Utsholtets Utlåtande N:o 135.
13
Med afseende a hvad i ofvan sistnämnda ansökning blifvit anfördt har Kongl.
Majit, efter att i ämnet hafva inliemtat Stats-kontorets förnyade utlåtande, i nåder
föreslagit Rikets Ständer, att medgifva den förändring i grunden för amorteringen af
de vid Landshöfdinge-beställningarne i Upsala, Stockholm, Södermanlands, Calmar,
Jönköpings, Christianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Wermlands.
Gellehorgs, Wester-Norrlands Jemtlands oell Westerbottens Ilin, fästade ackord,
att frän och med 1861 års början amorteringen måtte, under fortfarande beräkning
af fyra procent såsom årlig ränta å det vid hvarje liqvid återstående kapitalbelopp,
få verkställas medelst årlig inbetalning i stadgad ordning af sex procent endast å den
del af primitiva ackords-suminan, som vid hvarje af nämnde Landshöfdinge-embeten
funnes vid 1860 års slut såsom skuld återstå.
Efter erhållne remisser från samtlige Riks-Stånden har Ståts-Utskottet till behandling
förehaft delta ärende samt af dertill hörande handlingar tagit kännedom; och
finner, på de hos Kongl. Majit i underdånighet anförde samt af Kongl. Majit i nåder
åberopade skäl, Utskottet sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit i förevarande afseende
behagat föreslå.
Stockholm den 6 Juli 1860.
Beservalion:
af Herr Björck. A. W., som yttrade:
»Sedan till följd af ett Rikets Ständers beslut, åt Kongl. Majit blifvit öfverlemnadt
att vidtaga en sådan reglering med de för Landshöfdingarnes aflöning anvisade
indelningar och öfrige anslag, att deraf kunde bestridas icke allenast allöningarne
till erforderlige belopp, utan jemväl amortering af de ackords-summor, sorn a nsågos
böra återgäldas, skedde år 1837 en reglering af berörde indelningar och anslag,
på det sätt, att hvarje lön bestämdes lill visst belopp att utgå pä särskildt föreskrifvet
sätt, och att derjemte stadgades, huru mycket af de Embetet förut åtföljande
inkomster skulle användas till fyllnad i allöningen för annat Lnndshöldinge-embetc;
eller ock ingå till ackords-amorterings-lönden. Denna reglering har icke varit
underställd Ständernas särskilda pröfning och Kongl. Majit har ock tid efter annan
deruti vidtagit förändringar, intilldess år 1853 en definitiv fastställelse af densamma
tillkom, dock utan Ständernas föregående hörande. Det bidrag tdl amorteringsfonden,
som af indelningarna och anslagen utgår, utgör således icke något afdrag å de bestämda
lönerna, hvilka, der indelningarne blifvit bibehållne, i de liesta läll från början
öfverskjutit de bestämda beloppen samt i sednare tider varit i jemut stigande. En
nedsättning i bidragen till amorterings-fonden medför således i sjelfva verket en omedelbar
löneförhöjning. Behofvet af en sådan kan dock icke bedömas på grund af
den utredning, som i denna fråga blifvit leornad; utan vill det tverlom synas, att
der sådant behof visar sig oafvisligt, såsom händelsen vid denna riksdag funnits vara
Ii
Stal -Utskottets Utlåtande X o
med Landshöfdinge-lönerna i Norrbottens celi Jemtlands län, anledningen dertill är
iiit söka i den misslyckade fördelningen af de betydliga indelningarne och anslagen;
helst det iir obestridligt, att ålskiliige bland Landshöfdingarne åtnjuta vida högre löner
iin Rikets högste Embetsman. Det iir från dessa öfverflödigt! löner, som bidragen
bort heintas för förbättrande af de svagare allöningarne äfvensom till amorteringsfonden,
och först dä Regeringen, genom en fullständig utredning af frågan och en
derpå grundad Proposition, sätter Standerup i tillfälle att pröfva behofvet af löneförbättring
och att, om sådan skall beviljas, indraga indelningarne och framför allt boställena,
dem Landshöfdingarne icke kunna och icke böra sköta, kan en allmännare
löneförbättring för Landshöfdingarne ifrågakomma. Att, på sätt Stats-Utskottet tillstyrkt,
uppskjuta en dylik behandling af saken i 19 år utöfver de 9, som ännu
återstå innan amorteringen efter nu bestämda grunder tilländagår, dertill kim jag icke
med min röst bidraga, och har derför ansett mig böra mot beslutet anmäla reservation.
»
Häruti instämde: Herr .4. A. Berger och Riksdags-fullmägtigen Per Nilsson.
af Riksdags-fullmägtige Måns Månsson, Antiers Eriksson och Jonas Andersson.
i\:o i.m
Alik. till Exp.-UtA. dea 10 Juli 1860, kL 2 e. un.
Utlåtande, angående utbetalning af stats-bidrag till ett viigförbättringsarbete,
soln icke blifvit inom behörig tid påbörjadt.
(it. A.)
Samtlige Riks-Stånden hafva till Stats-Utskottets behandling öfverlernnat Kongl.
M,ij:ts den 9 sisllidne Mars allåtna samt under N:o 99 i 1 Sami. i Ahl. af Hillänget
till Riks-Ståndens Protokoller införda nådiga Skrifvelse, derigenom Kongl. Muj:t
tillkännagifva!, att, sedan Kongl. Maj:t, under den 1 Oktober I8ö9, till vägföibättringar
ä allmänna landsvägen mellan städerna Christianstad och Ystad, nemligen vid
Maglehem, Brösarp och Bondrum i Christianstads län, beviljat ett anslag utan åleibetalnings-skyldighet,
stort 12,‘J00 R:dr Runt, att utgå från de till vägförbiiltringar af
Rikets Ständer vid sistförllutna riksdag anvisade medel, under vilkor, bland annat,
att arbetet blefve påbörjadt under samma års höst, samt tillika anbefallt Styrelsen för
Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, att med kontrakt, angående arbetets utförande
Stnts-Ulshottets Ulla (ande N:o 136.
15
enligt den i nåder fastställda planen, äfvensom säkcrhetsförhindelse för detsammas fullgörande,
till Kongl. Majit ofördröjligen inkomma; sa hade hemälde Styrelse, uti memorial
af den ‘28 Januari innevarande är till Kongl. Majit öfverlenmat de, för ornlörmiilda
anslags-summas utbekommande, genom Kongl. Majits Belallningshnfvandes i
Christianstads län skrifvelse af den 18 sistnämnde månad, tili Styrelsen insända handlingar,
af hvilka, äfvensom af Styrelsens underdåniga memorial, inhemlades att Styrelsen,
efter erhållen del af Kongl. Majits berörda nådiga Beslut, genom skrifvelse af
den 17 Oktober sistlidet år till Kongl. Majlis Befallningshafvande i Christianstads
län öfversiindt den af Kongl. Majit laslställda arbetsplanen oell tillika, enär, jemlikt
de af Rikets Ständer för anslags utgående från den vid 1856—1858 års riksdag
afsalia viigförbättringslönd stadgade \ilkor, de arbeten, som erhölle understöd af dessa
medel, borde sednast under loppet af år 1859 påbörjas, fästat Kongl. Majits Belällningshafvandes
uppmärksamhet derpå, att början med någon del af de tre ifrågavarande
väglörbättrings-företagen ovilkorligen miste under sistnämnde års höst göras,
sä framt statsbidraget skulle kunna utbekommas; men alt emellertid Arbets-direktionen,
enligt dess, uti en till Kongl. Majit i underdånighet ställd skrift, meddelade uppgift,
skall först den 4 nästlidne Januari från Kongl. Majits Befallningshafvande hahn
emottagit de gillade arbetsplanerna och således icke kunnat gå i författning om arbetets
påbörjande löre 1859 års utgång; hvadan Direktionen i underdånighet anhållit
om anstånd dermed tili första tjenlig» tid under instundande \år, samt att intressenterne
måtte vid det beviljade anslaget bibehållas; och har Kongl. Majit, med
anledning af hvad sålunda förekommit, till Rikets Ständer öfverlenmat att bestämma,
huruvida det för ifrågavarande väglörbättringar utsedda anslag linge till vederbörande
utbetalas, oaktadt arbetet icke kommit att påbörjas inom den af Rikets Ständer vid
sistlÖrllutna riksdag såsom vilkor lör dylika anslags tillgodonjutande, bestämda tid.
Med afseende å det af Direktionen lör ifrågavarande väglörbättrings-ai beten
anmälda förhållandet, att Direktionen icke förrän den 4 Januari innevarande år erhållit
underrättelse om det för utbekommande af det för samma arbete beviljade an
slaget
stadgade vilkor, att arbetena bort sednast under loppet af då redan tilländagångna
året 1859 påbörjas, och då vigten för rörelsen ä väglinien emellan Christianstad
och Ystad af de föreslagna vägförbältringarnes befordrande lill verkställighet
blifvit af Styrelsen för Allmänna Viig- och Vattenbyggnader vitsordad, hur Utskottet,
i anledning af förevarande framställning, ansett sig böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte medgifva, att det för omförmälda vägförhättringar
beviljade stats-anslaget, under oförändrad tillämpning af de lör detsamma
i allt öfrigt stadgade vilkor och förbehåll, må, oaktadt arbetet icke under
sistlidet år företagits, från Riksgälds-kontoret utbekommas, såvida kontraktet
jemte dertill hörande handlingar, angående ifrågavarande företag, vederbörligen
allemnas och arbetet påbörjas löre utgången af innevarande år 1869.
Stockholm den 5 Juli 1860.
Statt-Ulthotteh Utlåtande N-o 137.
Jfi:o 33?.
Ani. till Exp.-Utsk- den 10 Juli 18C0, kl. 2 e. ru.
Utlåtande, angående förlängning i den för upprnuddring af Ystads hamn
bestämda arbetstid.
(R, A.)
Enligt hvad Kong!. Maj:t uti nådig Skrifvelse den 2.3 Mars innevarande år
(införd under N:o i07 i 1 Sami. 1 Afd. af Bihanget til! Hiks-Slåudens Protokoller)
behagat meddela, har, sedan llikets år 1854 församlade Ständer för uppmuddring af
hamnen vid staden Ystad anvisat en summa af 80,000 R:dr Banko, hvaraf 20,000
R:df såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet och 40,000 ll:dr såsom lån, under
vilkor, bland annat, att staden förbunde sig att ansvara för muddrings-arbetets fullbordande
inom lern år, och derefter, på nådig befallning, Styrelsen för Allmänna Vägnell
Vattenbyggnader, å Kronans vägnar, med Hamn-direktionen i Ystad, såsom behörigen
utsedd Arbets-direklion, afslutat kontrakt, genom hvilket vederbörande förbundit
sig alt, under loppet af September månad 1855 påbörja och till den 1 September
1860 fullborda muddrings-arbetet, bemälde Hamn-direktion uti en den 9
sistlidne Februari till Kongl. Majit ingi!ven skrift, i underdånighet förmält, hurusom,
enligt hvad ett bifogadt, af tjenstförrättande Chefen i södra Väg- och Vattenbyggnadsdistriktet,
Majoren A. Remmer, den 8 September förlidet år afgifvit yttrande vitsordade,
ofvanberörde muddrings-arbete, hvilket, utan Direktionens förvållande, blifvit
fördröjdt derigenom, att ett af Direktionen i god tid bestäldt ångmudderverk icke förr
än ett och ett halft år efter arbetets påbörjande bekommits, sedermera icke kunnat
fortgå med den hastighet, som varit beräknad, af orsak alt en oerhörd massa stenblock
påträffats, inbäddad i hamnbotten, hvadan ock enär detta sednare förhållande
ijvarstode såsom ett tidsspillande hinder för muddringens jemna fortgång. Direktionen
i underdånighet begärt, att den för arbetets fullbordande bestämda arbetstid måtte
varda med ytterligare fem år förliingdt; — hvilken underdåniga ansökning blifvit af
Kongl. Majit, genom förevarande nådiga Skrifvelse, tili llikets Ständers pröfning öfverlemnad.
Uti afgifvet utlåtande öfver den i underdånighet gjorda ansökningen har, på
sätt Kongl. Majits nådiga Skrifvelse jemväl innehåller, Styrelsen för Allmänna Väg
och
-
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 137. 17
och Vattenbyggnader hufvudsakligen anfört, att då Hamn-direktionen styrkt, dels att
dess nya ångmudderverk blifvit så sent färdigt, att muddring dermed först i Maj
månad 1857 kunnat påbörjas, hvadan arbetet om hösten 1855 och under hela året
1856 mäst bedrifvas blott med en gammal och bristfällig hästmudder-maskin, dels
ock, att i motsats till hvad vid arbetsplanens upprättande antogs komma att blifva
förhållandet, bottenstenar i hamnbassinen mycket allmänt påträffats och till så be
tydlig
storlek, att bland 40 kubikfamnar sten, som derutur ensamt under förlidne
sommar upptagits, block förekommit af till och med 100 skeppunds vigt, funne Styrelsen,
som under sådana omständigheter ansåge muddrings-arbetet komma att erfordra
en vida längre tid, än förut varit beräknad, sig böra i underdånighet förorda
den af Direktionen begärda utsträckning af omförmälda arbetstid intill den 1 Sep
tember
1865.
Stats-Utskottet, hvars yttrande öfver den ifrågavarande framställningen blifvit
genom meddelade remisser från samtlige Riks-Stånden infordradt, har förehaft detta
ärende samt tagit kännedom om dertill hörande handlingar; och får, i anseende till
de af Direktionen uppgifne och af vederbörande Distrikt-chef vitsordade förhållanden,
samt enär den af Direktionen begärda förlängning i den för ofvannämnda företags
utförande och fullbordande bestämda arbetstid blifvit ej mindre af Distrikt-chefen än
äfven af Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader förordad såsom varande
af behof påkallad, Utskottet tillstyrka,
att, jemte det vederbörande befrias från den genom ingånget kontrakt
åtagna förbindelsen att till den 1 Oktober 1860 fullborda det påbörjade
muddringsarbetet i hamnen vid Ystad, Rikets Ständer måtte medgifva den
af Direktionen begärda förlängning i arbetstiden för sagde företag, under
vilkor, att, med fortfarande tillämpning af det afslutade kontraktets stadganden
i öfrigt, staden förbinder sig att ansvara för muddringsarbetets
fullbordande intill den 1 September 1865.
Stockholm den 5 Juli 1860.
Bih. till Ii. St. Pral. 1830 4 1860. 4 Sami. 1 Af i. 2 Band. 10 Höft.
Stockholm, tryckt nos Sam. Rumstedt, lött».
Stats-Utskottets Memorial N:o 138.
1
jvs as».
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Juli 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, angående bestridande af kostnaden för Riddarhussalens inredning.
(R. A.)
Uti skrifvelse till Stats-Utskottet af den 30 sistlidne April hafva Fullmägtige
i Rikets Ständers Riksgälds-kontor tillkännagifva, att, jemte åtskilliga räkningar å
kostnaderna för en ny värme-inrättnings anskaffande samt gaslysnings anbringande
inom Riddarhus-salen. äfvensom för ny möblering af samma sal, hade, å Riddarhusdirektionens
vägnar, till Riksgälds-kontoret, för erhållande af godtgörelse, jemväl
inlemnats 4 stycken andra räkningar för ändrad inredning af nämnde sal samt ny
uppgång till densamma; och hade Fullmägtige, på grund af Rikets Ständers rörande
riksdags-kostnadernas liqviderande meddelade beslut och i öfverensstämmelse med
hvad äfven under föregående riksdagar skett, gått i författning om godtgörandet af
de enligt förstnämnde, vederbörligen godkände och i Riksgälds-kontoret granskade
räkningar, bestridde kostnader för eldningen och lyshållningen samt möbleringen
inom Riddarhus-salen, men, beträffande räkningarne för meranämnde sals förändrade
inredning m. m., funnit sig böra för Stats-Utskottet anmäla den gjorda framställningen
om dessa 4 räkningars betalande utaf riksdagskostnads-medlen; äfvensom till
Utskottet öfverlemna sagde räkningar jemte ett deröfver upprättadt sammandrag, folden
åtgärd, hvartill Utskottet funne desamma föranleda.
De sålunda Utskottet tillställde, i vederbörlig ordning godkände samt i Riksgälds-kontoret
utan anmärkning granskade räkningarne upptaga:
lör Riddarhus-salens uppvärmning under reparations-tiden frän och med
den 15 November 1858 till den 29 Mars 1859 .... R:dr Kant 391: 25.
lör målare-arbete i salen och den dertill hörande tambouren,
äfvensom i uppgängarne till salen och läktaren .... ,, „ 370: 71.
för snickare-arbete i salen och uppgångarne samt ä läktaren,
enligt 2:ne särskilda räkningar, tillsammans . . ... ,, „ 8.269: 41.
Summa R:dr Rant 9,031: 37.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 20 Haft. 1
2
Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 139.
Stats-Utskottet, som i anledning af Fullmägtiges ofvanberörda anmälan ansett
sig böra underställa den gjorda framställningen Rikets Ständers pröfning och
afgörande, får, i öfverensstämmelse med hvad af Fullmägtige blifvit förordadt och
då, på sätt Fullmägtige jemväl erinrat, flerfaldiga utgifter för nya inredningar och
derigenom förorsakade förändringar inom Preste-, Borgare- och Bonde-Ståndens
sessionsrum tid efter annan blifvit af Riksgälds-kontoret bestridda, tillstyrka,
att nu ifrågavarande kostnaders sammanlagda belopp, 9,031
R:dr 37 öre, likaledes må, på samma sätt som andra riksdagskostnader,
få af Riksgälds-kontorets medel utbetalas.
Stockholm den 6 Juli 1800.
JW 13».
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Juli 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående ytterligare anslag för det inom Rikets Ständers hus
inrättade Riksdags-arkiv.
(R. A.)
Med förmälan att den summa af 500 R:dr Banko, som under 1853 och 1854
års riksdag anslogs för komplettering och förökande af det inom Rikets Ständers
hus inrättade arkiv af tryckta riksdags-handlingar och författnings-samlingar, blifvit
till hela sitt belopp för dermed afsedt ändamål användt, och då nämnde arkiv, som
för närvarande bestode af närmare 2,500 band, måste, såvida syftemålet med detsammas
inrättande skulle äfven hädanefter kunna vinnas, ytterligare kompletteras
och utvidgas genom fortsatta inköp af dertill hörande böcker och skrifter, hvilka
arkivet icke utan särskild kostnad kunde erhålla, har, uti en hos Ridderskapet och
Adeln väckt motion, Herr Stuart, C. G., som, alltsedan detta arkiv inrättades, haft
sig uppdraget bestyret med dylika böckers anskaffande, föreslagit att, till bestridande
af ytterligare kostnader tor ifrågavarande arkivs komplettering och förökande samt
de för samma arkivs räkning erhållna och anskaffade böckers och kartors inbindning
och ordnande m. m. måtte anvisas och ställas till Fullmägtiges i Rikets Ständers
Riksgälds-kontor disposition ett belopp af 800 R:dr R:mt, eller, ilall sådant ansäges
lämpligare och ändamälsenligare, Fullmägtige. måtte berättigas att låta bestrida de
för meranämnde arkiv erforderliga utgifter pä samma sätt och med enahanda redovisnings-skyldighet,
som de kostnader, hvilka vore förenade med vidmagthållandet
och kompletteringen af möbler och öfrige inventarier inom Rikets Ständers hus.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 140.
3
Efter erhållen remiss å denna motion har Utskottet förehaft ärendet till behandling;
och enär såväl för anskaffande af sådane till Arkivets föremål hörande
böcker, skrifter och kartor, som ej utan särskild kostnad kunna erhållas, som äfven
för inbindnings-kostnader och andra oundgängliga utgifter för Arkivets räkning, erfordras
att medel äfven framgent anvisas, får Utskottet, som anser lämpligast att,
på sätt vid föregående tillfällen skett, för nämnde utgifters bestridande, en särskild
till beloppet bestämd anslagssumma ställes till Fullmägtiges i Riksgälds-kontoret
disposition, tillstyrka
Rikets Ständers bifall till motionärens i sagde hänseende gjorda
framställning;
i sammanhang hvarmed Utskottet ansett sig böra föreslå lydelsen af den g, som, i
händelse af sådant bifall, skall införas i det Reglemente för Riksgälds-kontoret,
hvilket vid innevarande riksdags slut kommer att af Rikets Ständer utfärdas:
För komplettering och förökande af det inom Rikets Ständers hus inrättade
Arkiv af Riksdag s-handlingar och Författningssamlingar, hafva Rikets Ständer medgifvit
att en summa af Åttahundra Riksdaler må, under tiden intill nästa riksdags
slut, få utaf Fullmäktige, i mån af behof, disponeras till ytterligare anskaffning af
sådana, till detta arkivs föremål hörande, tryckta böcker och skrifter samt kartor,
som för detsamma erfordras och icke utan särskild kostnad kunna erhållas, äfvensom
till inbindnings-kostnader jemte andra oundgängliga utgifter för samina arkivs
räkning.
Stockholm den 5 Juli 1860.
JW MO.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Juli 1860, kl. 2 c. u.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anvisande af låne-understöd
till Marmor-fabriksidkaren J. Ii. Schram.
(R. A.)
Uti ett inom Borgare-Ståndet afgifvet, samt till Stats-Utskottet remitteradt
memorial, har Herr M. Lindstedt, med åberopande deraf, att industrien och näringarne
inom Jandet städse, och särdeles i fall, dä enskilde industri-idkares ihärdighet
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 140.
och bemödanden brutit nya banor för arbete och verksamhet, rönt behöflig vård
och hägn medelst uppoffringar af det allmänna, påkallat uppmärksamhet och uppmuntran
för ett industriel företag uti en särskild och hittills foga. bearbetad gren
af den svenska näringsfliten. Sedan nemligen, genom ett af Kongl. Maj:t, uppå
derom gjord underdånig ansökning, i nåder beviljadt understöd af statsmedel, dåvarande
Eleven vid Fria Konsternas akademi och Muraregesällen, numera Fabriksidkaren
Johan Richard Schram erhållit tillfälle att under åren 1856 och 1857 företaga
en resa genom Tyskland, Belgien, Frankrike och England, för att vid dervarande
större stenhuggerier utbilda sig för detta yrkes framtida bedrifvande här i sitt
fädernesland, hade, efter hemkomsten pä hösten sistnämnde år. Schram börjat att
för egen räkning och med tillhjelp af 2:ne unga bondesöner utspränga, hugga och
bearbeta några i Roslags skärgård på och invid Singön belägna kalkstensbrott,
innehållande flera olika nyanserade sorter, landets klimat särdeles väl motstående
samt till monumentala och arkitektoniska ändåmål utmärkt tjenlig och vacker marmor,
hvaraf åtskilliga prydliga grafvärdar förfärdigats. Marmorblockens huggning
och slipning på sätt som ända till sistlidet års höst skett, blott för hand, hade likväl
gjort arbetet senfärdigt samt produkten fåtalig och dyr, hvarföre den omförmälde
industri-idkaren nyligen, jemte nödiga åbyggnader, på stället uppfört en
fabriks-byggnad med ångmaskin, hvarigenom företaget
arbetsförtjenst åt 16 arbetare, hvilka samtlige vore Singöboer, tillförene mest idkande
sjöfart och ett ringa lönande fiske, men hvilka blifvit af bemälde Fabriksidkare
inlärde samt förvärfvat mer och mindre skicklighet i stenhuggeriet. I anseende
till de för den unge och obemedlade Fabriks-idkaren betydande kostnader,
hvilka varit med sagde industri-företag förenade, och då svårigheter för honom sig
yppat, att under närvarande allmänt rådande penningebrist förskaffa sig nödigt förlags-
och drift-kapital till fullföljande af det i flere hänseenden gagneliga och för
framtiden lofvande företaget, helst hvarken Kongl. Maj:t egde till Sin disposition
någon fond flir sådant ändamål, eller behöfligt understöd kunde af de under Kommerse-kollegii
förvaltning ställde medel erhållas, har motionären, såsom bosatt i orten
och, i följd deraf, välbekant med ofvan uppgifne förhållanden, funnit sig uppmanad
att till Rikets Ständer göra den framställning, att ett. län å 20,000 R.dr R:mt
mätte anvisas att, emot erbjuden säkerhet, af Riksgälds-kontorets tillgångar utgå
til! Marmor-fabriksidkaren Schram, med räntefritt begagnande under de första åren,
om möjligt, samt derefter med den billiga kapital-amortering och ränta årligen, som
Rikets Ständer för den i vårt land ovanliga industrigrenens understöd och befordran
till åsyftad fullkomning, kunde medgifva.
Enligt de af motionären åberopade och jemte motionen Utskottet tillställde
handlingar, förekommer å den inom Häfverö och Wäddö skeppslag af Stockholms
län belägna Singön, äfvensom å närliggande holmar och skär, kalksten eller marmor
i särdeles mäktiga lager, så att ali anledning förefinnes,'att äfven för en aflägsen
framtid tillgången deraf skall blifva uthållig. Uti de särskilda brotten företer
denna marmor flera olika artförändringar, frän enbart gråhvita, gulhvita eller
rödlätta, till mångskiftadt ådrade, flammiga eller prickiga färgvexlingar. Till sitt
inre är den af hård och fast sammansättning, har ett mer och mindre finkornigt
gry. samt antar efter slipning och glättning särdeles vacker glans, hvarföre den
också, förarbetad äfven till sadana minnesvårdar eller prydnader, hvilka hela året
om förblifva under bär himmel, bör komma att motstå inflytelserna af ett omildt
luftstreck bättre än dylika stenarter från sydligare länder. — Den fabrik, som med
användande af ångkraft, blifvit för bearbetning medelst sugning, svarfning^, slipning
Stals-Ut.skottets Utlåtande N:o 140.
b
och polering af marmor från kalkstensbrott å Singön och i närheten deraf utaf
Fabriksidkaren Schram å Enholmen inom Singö församling anlagd, och hvilken anses
vara synnerligen val ordnad samt inrättad i öfverensstämmelse med de i utlandet
i berörda hänseenden gjorde nyare förbättringar, sysselsatte under sistlidet års
höst 16 personer, och lärer vara ämnad att, i händelse erforderligt understöd erhålles,
ytterligare utvidgas. Kostnaden för fabriks-anläggningen har, enligt deröfver
förda räkenskaper, uppgått till nära 13,000 R:dr R:mt, och äro åbyggnaderna, bestående
af fabriksbyggnad, magasinsbyggnad och stenhuggeriverkstad, af Direktionen
för Stockholms läns brandstodsbolag antagna till ett försäkringsvärde af 11,900 R:dr,
samt ansvarighetsbeloppet för desamma fastsfäldt till 23,170 R:dr. Utom dessa, af
sakkunnige och trovärdige personer meddelade samt af officiela handlingar hemtade
upplysningar, hafva Fabriksidkaren Schrams kunskaper, yrkesskicklighet och redbarhet,
samt den ihärdighet, omsorg och osparda möda, som af honom vid den
ifrågavarande anläggningens utförande och arbetets ordnande ådagalagts, blifvit pä
det fördelaktigaste vitsordade, hvarjemte intyg afgifvits om hans medellöshet och
deraf härrörande oförmåga att utan understöd fullfölja det påbörjade företaget, deraf
endast obetydlig inkomst kan påräknas, innan fabrikaterna hunnit blifva mera allmänt
kända och vunnit större afsättning.
Det företag, om hvars befrämjande genom understöd af allmänna medel
fråga nu blifvit väckt och hvarom upplysningar blifvit i den afgifna motionen äfvensom
ofvan anförda handlingar meddelade, synes obestridligen förtjena uppmärksamhet
med hänseende till den vinst, som förmedelst tillgodogörande och förädling
af ett till flerehanda ändamål användbart råämne, hvaraf värt land eger ganska
betydande, men hittills nästan obegagnade tillgångar, tillskyndas landet, och enär
derigenom för konstprodukter af flere slag beredes ett lättare tillgängligt och i åtskilliga
fall mera tjenligt arbetsmaterial, än det som från utlandet införskaffas. Företagets
afstadnande, i brist pä nödigt förlags- och rörelse-kapital, skulle således icke
blott för den idoge, men obemedlade unge man, som derå nedlagt arbete och kostnad,
utan äfven, i viss män, för det allmänna, innebära en förlust, hvilken desto
hellre synes böra förebyggas, som det dertill erforderliga understöd bör kunna genom
en ringa uppoffring å Statsverkets sida åstadkommas. Af dessa anledningar
och i betraktande synnerligast af den påbörjade anläggningens betydelse, såsom utmärkande
ett nytt steg af industriel företagsamhet inom ett, område, som hitintills
i vårt land varit föga bearbetadt, har Utskottet funnit sig böra hos Rikets Ständer
förorda anvisande af lämpligt understöd för fullföljande af samma företag; hvarvid,
i fråga om vilkoren för det bidrag, som kan komma att beviljas, Utskottet ansett
dessa böra bestämmas med hänsigt till behofvet för industriidkaren att. under den
tid som kan antagas förflyta, innan den ifrågavarande anläggningen blifvit fulländad
och arbetsprodukterna vunnit större afsättning, erhålla nödigt förlags- och
rörelse-kapital; och får Utskottet i följd häraf hemställa:
att Rikets Ständer, till befrämjande af den fabriks-anläggning,
som, för bearbetning af marmor från kalkstensbrott å och in
vid
Singön i Roslags skärgård blifvit af Fabriksidkare^ Schram
påbörjad, mätte bevilja och anvisa en summa af 20,000 R:dr
R:mt, att, emot antaglig säkerhet, frän Riksgälds-kontoret utgå
såsom län, hvilket under fem års tid får innehafvas emot erläggande
af ränta, efter 4 för hundrade om äret, samt efter
nämnda tids Förlopp bör till Riksgälds-kontoret återbetalas.
Stockholm den 6 Juli 1860.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 141.
ILese-rvationer :
Af Herr Friherre Åkerhjelm, J. C.
Af Herr Björck, A. IF.
Herr Bildt, D. G., anmälte, att han ej deltagit i beslutet rörande denna fråga.
JW
Ank. till Exp. Utsk. den 10 Juli 1860, kl. 2. e m.
Utlåtande, t anledning af väckt fråga om anvisande af ett amorteringslån
till vattenkar-anstalten vid S:t Ragnhilds källa i Söderköping.
(R. A.)
I detta afseende hafva under innevarande riksdag motioner blifvit väckte,
inom Ridderskapet och Adeln af Herr Virgin, C. Ph., inom Preste-Ständet. af Doktor
Wåhlander, inom Borgare-Ståndet af Herr Carlson samt inom Bonde-Ståndet
af Riksdags-fullmägtigen N. F. Andersson frän Ostergötlands län, hvilka motionärer,
hufvudsakligen sammanstämmande, anfört, hurusom, vid ofvannämnde S:t Ragnhilds
källa, hvilken, under århundraden anlitad såsom helsobrunn, sedan 1811 eges
af ett bolag, hvars ändamål, enligt dess af Kongl. Maj:t fastställda bolagsreglor,
nästan uteslutande afsåge allmän välgörenhet, genom förre Brunns-intendenten
Doktor J. 0. Lagbergs nitiska bemödanden lyckats tillvägabringa en vattenkur-anstalt,
som under årens lopp tillvunnit sig ett ständigt stigande förtroende och för
närvarande utgjorde den förnämsta anstalten af sådant slag inom riket, Utom det
stora antal personer ur de mera förmögna klasserna, som af denna nyttiga anstalt
sig begagnat, hade under de 19 år, som förflutit från dess anläggande, tillsammans
omkring 4,000 fattige från nästan alla delar af riket der blifvit utan afgift vårdade,
och bland dem hvarje år 90 personer under tre månaders tid å brunns-lasarettet
derjemte åtnjutit föda och husrum. De dyrbara anläggningar, som vore nödvändiga
för en sådan kur-anstalt, särdeles i så stor skala som den i Söderköping, hade dock
icke kunnat verkställas utan att belasta brunnen med en skuld, som för närvarande
uppginge till 42,600 R:dr R:mt. Till betäckande häraf hade brunnen, utom dess fasta
egendom, som vore taxerad till 77,013 R:dr 37 öre och i Städernas Allmänna Brandstodsbolag
försäkrad för 75,825 R:dr samma mynt, hufvudsakligen att påräkna en årlig
Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 141.
7
inkomst, som under hvartdera af åren 1856, 1857 och 1858 utgjort omkring 22,000
R:dr Runt brutto, och efter afdrag af underhålls- och förvaltnings-kostnader m. m.,
kunde anses lemna en tillgång af omkring 5,000 R:dr hvarje år till räntans betalande
och skuldens amortering. Något äfventyr för anstaltens framtida bestånd i
dess närvarande utsträckning syntes således icke af nämnde skuld vara att befara,
allenast det kunde lyckas brunnen att, emot billiga vilkor, få skulden ordnad pä
sådant sätt, som medgåfve dess liqviderande genom årliga kapital-afbetalningar.
För detta ändamål hade ock såväl Bolaget som Brunnsrätten medgifvit Direktionen
rättighet, att emot inteckning i brunnens fasta egendom upptaga ett lån å 37,500
R:dr Runt med fem procent ärlig ränta och fyra procent årlig amortering, äfvensom
Kongl. Majit, genom nådig resolution den 27 Mars 1858, lemnat tillstånd till inteckning
af brunnens fastigheter för nämnde belopp; men oaktadt flere försök dertill
blifvit gjorda, hade, i anseende till den under sednare åren rådande betryckta penningeställningen,
det icke varit möjligt att på enskilda händer erhålla ett sådant
län. Då således för ändamålets vinnande annan utväg, än anlitande af Rikets
Ständers mellankomst, icke syntes återstå, och då vattenkur-anstalten såväl genom
sin stora nytta i allmänhet, som särskildt genom sin oegennyttiga omsorg för fattige
sjuke gjort sig väl förtjent af något understöd från det allmännas sida, samt det
bidrag den för närvarande behöfde, kunde lemnäs utan äfventyr af förlust för Statsverket,
hafva motionärerne föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja Styrelsen
för vattenkur-anstalten i Söderköping af Statens medel ett lån å 37,500 Ridr R:mt,
emot säkerhet af ofvanberörda inteckning samt emot årlig afbetalning af 9 procent,
deraf 5 procent borde beräknas såsom ränta och 4 procent såsom amortering af
kapitalet.
Stats-Utskottet, hvars utlåtande öfver ofvan anförde framställningar blifvit
genom derå meddelade remisser infordradt, och som derjemte fått emottaga ett i
anledning af Herr Virgine motion hos Ridderskapet och Adeln afgifvet yttrande,
deruti det äskade länets beviljande blifvit af anförde skäl förordadt, uppskattar till
sitt fulla värde det välgörande inflytande, som den ifrågavarande inrättningen medfört
och fortfarande utöfvar pä helsovården inom riket, samt den oegennyttiga omvårdnad,
som derstädes egnats sjuklingar af mindre bemedlade samhälls-klasser;
och om, vid den förevarande frågans bedömande, endast nämnde omständigheter i
förening med den för länet erbjudna säkerhet och räntegodtgörelse linge komma
under betraktande, kunde visserligen motionärernes framställning icke anses innefatta
öfverdrifna anspråk; men då bestridandet af de angelägna och nödvändiga utgifter,
för hvilka Statsverkets disponibla medel äro afsedda, icke medgifver att dessa medel
till större eller mindre del utleinnas till enskilde i egenskap af lån under vilkor af
småningom skeende återbetalning i annan händelse, än dä derigenom åsyftas befrämjande
af allmänt nyttiga företag, hvilka utan dylikt understöd icke kunna bringas
till verkställighet och fullbordan, och den helsovårds-anstalt, för hvars räkning det
ifrågaställa låne-understödet blifvit begärdt, redan, efter flerårig verksamhet, vunnit
den utveckling och stadga, att densamma, med mera lätthet än öfrige anstalter
af samma slag inom landet, bör kunna, med omsigtsfullt anlitande af egna tillgångar
och hjelpkällor, ega bestånd, föranlåtes Utskottet
afstyrka beviljande af det länebidrag för meranämnde vatten
kur-anstalt,
hvarom fråga blifvit genom förevarande motioner
väckt»
Stockholm den 5 Juli 1860.
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 142.
JV? «4£.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Juli 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga angående indragning af KonvoyKommissariatet.
(R. A.)
Riksdags-fullmägtigen Sven Heurlin från Kronobergs län liar uti ett af BondeStåndet
till Stats-Utskottet remitteradt memorial anfort, att sedan Kongl. Utrikes
Departementet numera blifvit omorganiseradt samt erhållit en tillökad fjenstemannapersonal,
och de Konsuls-ärenden, som förut tillhörde Konvoy-Kommissariatet, blifvit
dragne till detta Departement, återstode för det nysmämnda embetsverket, hvilket
kostade Staten ansenliga summor årligen, icke andra göromål, än att af Tullstyrelsen
emottaga Konvoy- eller Handels- och Sjöfarts-fondens medel och till Utrikes
Departementet öfverlemna hvad som derifrån skulle till Konsulerna pä utrikes
orter utgå samt att förvalta öfverskottet äfvensom fondens äldre behållningar;
och då, enligt motionärens mening, lika väl Tull-Styrelsen som Konvoy-Kommissariatet
kunde lemna hvad som erfordrades till Utrikes Departementet, samt antingen
Stats- eller Riksgälds-kontoret kunde förvalta ofvanberörde öfverskott och behållningar.
har motionären hemställt att Rikets Ständer mätte indraga Konvoy-Kommissariatet.
samt icke vidare tillåta att några medel finge användas till aflöning åt
detta verks Ledamöter eller Tjenstemän, hvilkas pensionsrätt derefter borde af Rikets
Ständer pröfvas.
Utskottet, som vid behandlingen af denna motion tagit kännedom om det underdåniga
Betänkande, hvilket, till följd af Rikets Ständers vid sistlidne riksdag
fattade beslut, blifvit, utaf de för uppgörande af förslag, angående förändrad organisation
af Rikets styrelse och förvaltningsverk, i nåder tillförordnade Kommitterade
den 26 Maj sistlidet är afgifvet, har deraf inhemtat, att Kommitterade, i sammanhang
med fråga angående ombildning af Kongl. Kommerse-kollegium — hvars egenskap
af lliks-kollegium Kommitterade ansett kunna utan olägenhet upphöra — tagit under
öfvervägande huruvida icke förvaltningen af den hufvudsakligen till handelns
och sjöfartens befrämjande afsedda fond, som för närvarande stöde under KonvoyKommissariatets
vård och inseende, lämpligen kunde öfvertagas af den myndighet,
åt hvilken
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 143.
9
åt hvilken handläggningen af öfriga, handeln och sjöfarten rörande, ärenden blefve
anförtrodd; hvarvid, dä sammanförande, såvidt ske kunde, till en enda embetsmyndighet
af alla de mål och ärenden, som med förenämnde näringar egde gemenskap,
skulle lända till reda och enkelhet vid dessa angelägenheters behandling, samt bibehållandet
af ett särskildt verk endast för förvaltningen af ifrågavarande fond, sedan,
enligt Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, det bidrag till vissa Konsulers aflönande,
som från konungariket Norige erlades, och hvilket tillförene emottagits af
Konvoy-Kommissariatet, numera inginge till Kongl. Utrikes Departementet, icke vidare
syntes behöfligt och lämpligt, Kommitterade funnit sig böra tillstyrka, det äfven
Konvoy-Kommissariatet mätte upphöra, och dess befattning med Handels- och
Sjöfarts-fonden öfverflyttas till det embetsverk, som komme att handlägga de Kommerse-Kollegium
nu tillhörande ärenden.
I betraktande af hvad Kommitterade sålunda yttrat och tillstyrkt, synas onekligen
välgrundade skäl förefinnas för den af ofvannämnde motionär förordade indragning
af det ifrågavarande embetsvcrket; men dä lämpligast torde vara, att den
i sådant afseende erforderliga utredning verkställes samt behandlingen af dithörande
frågor eger rum i sammanhang med pröfningen af det förslag till förändrad organisation
af rikets samtliga styrelse- och förvaltningsverk, hvilket lärer komma att
af Kongl. Maj:t framställas, anser Utskottet den genom förevarande motion väckta
frågan för närvarande
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 Juli 1860.
Jiff 1-13.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Juli 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående a/lemnande af ritningar,
för hvilka anslag af allmänna medel blifvit Kapitenen B a Itz ar
Cronstrand beviljadt.
(R. A.)
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt och till Stats-Utskottets handläggning
öfverlenmad motion, har Herr Stiernsvärd, G. M., med erinran, att anslag af
allmänna medel vore beviljadt att utbetalas till Kapitenen Baltzar Cronstrand, i utbyte
mot åtskilliga af Kapitenen utförde ritningar öfver Egyptens fornlemningar,
samt att förskott ä det beviljade anslaget fått uppbäras, hemställt, att, då en länBih.
tiU II. St. Brot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 20 Häft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 143.
gre tid sedermera förflutit, utan att något aflemnande af sagde ritningar egt runi,
Stats-Utskottet måtte vidtaga nödiga mått och steg till förebyggande att Statsverket,
oaktadt de utgifna medlen, icke måtte gå i mistning af berörde ritningar, hvilka
utan tvifvel egde värde i historiskt och antikvariskt hänseende samt derjemte kunde
tjena till ledning vid monumentala byggnaders uppförande.
I anledning af denna motion har Utskottet ansett sig böra meddela följande
upplysningar angående de förhållanden, ä hvilka motionärens framställning hänsyftar.
Sedan, uti en, under 1814 och 1845 års riksdag väckt, motion anhållits, att till
Kapitenen Baltzar Cronstrand måtte anslås en summa af 6,000 Kalr till understöd
lör utgifvandet af det arbete öfver Egyptens fornlenmingar, hvarmed Kapitenen,
som dertill samlat nödige materialier och ritningar under en af honom på egen bekostnad
företagen resa, vore sysselsatt, samt vid behandlingen af denna motion inhemtats
att, enligt Kongl. Majus till Kongl. Stats-kontoret den 9 Februari 1844 aflåta
a nådiga Bref, Kongl. Majit, på det att Kapitenen Cronstrand mätte blifva i tillfälle
att vidare utarbeta och så ordna sina samlingar uti forn-egyptisk Byggnadskonst,
att de framdeles kunde af trycket utgifvas, af besparingarnc pä det ä Riksstatens
8:de Hufvud-titel uppförda anslag till extra utgifter i nåder beviljat Cronstrand
för år 1844 ett understöd af 666 R:dr 32 sk. Biko, med åliggande för honom
att. inom årets utgång, inför Vitterhets-, Historie- och Anticjvitets-Akademien
redogöra för fortgången af sina arbeten samt uppgifva tiden, då han trodde sig
hafva fulländat nödiga förberedande åtgärder för arbetets utgifvande frän trycket,
blef, enär Kongl. Majit således pröfva! det ifrågavarande arbetet vara förtjent af allmänt
understöd, och det för lärda verks utgifvande anvisade anslag härtill icke lemnade
tillgång, af Rikets Ständer, med fästadt afseende å omfattningen och den historiska
vigten af samma arbete, till Kongl. Maj:ts disposition anvisadt ett särskildt
anslag af 3.000 R:dr B:ko, att under loppet af 3 år, med 1,000 R:dr hvartdera äret,
utgå till understöd för utarbetande och ordnande af Kapitenen Cronstrands samlingar
i den fordna Egyptiska byggnadskonsten, så framt Kongl. Majit skulle linna, att det
med motionen åsyftade ändamål af samlingarnes bringande i så fullständigt skick,
att de kunde af trycket utgifvas, genom anslående af denna summa vunnes, samt
under vilkor, att Kapitenen Cronstrand, på sätt Kongl. Majit redan i nåder föreskrifvit,
årligen redogjorde för arbetets fortgång. Det af Kongl. Majit, enligt hvad
ofvanberördt är, beviljade anslagsbeloppet blef den 22 Mars 1844 frän Stats-kontoret
utanordnadt, och af den anslagssumma, som utaf Rikets Ständer anvisades, har,
i följd af Kongl. Brefvet den 3 Juni 1845, utanordning af första tredjedelen med
1,000 Kidr egt rum, från Riksgälds-kontoret till Stats-kontoret den 23 Juli nyssnämnda
år, samt från Stats-kontoret den 25 sagde månad och är; varande de sålunda
anordnade medlen derefter i Stats-kontoret lyftade. Beträffande återstående
beloppet, 2,000 Ridr Biko, af det vid 1844 och 1845 års riksdag beviljade understödet
lör utarbetandet och ordnandet af Kapitenen Cronstrands samlingar angående
den forn-egvptiska byggnadskonsten, stadgades i det Reglemente för Riksgäldskontoret,
som vid 1850—51 års riksdag utfärdades, i 71 gin, af anledningar och
skäl, som Stats-Utskottets vid nämnda riksdag afgifna Memorial Nio 323 närmare
utvisar, att berörda belopp borde, för dermed afsedt ändamål, fortfarande tillhandahållas
samt enligt Kongl. Majits nådiga föreskrift utbetalas, under förbehåll att Kapitenen
Cronstrand, vid äfventyr att eljest hafva förlorat ali rått till detta understöds
vidare åtnjutande, före slutet af Juni månad 1852, med intyg af Kongl. Vitterhets-,
Historie- och Antiqvitets-Akademien styrkte, att han dessförinnan inför samma Akademi
till granskning framlagt ifrågavarande samlingar, samt att Akademien funnit
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 144.
II
dem i det skick, hvilket, vid samma understöds beviljande, såsom vilkor derför föreskrefs.
Då, enligt hvad bendikla Kongl. Akademi i skrifvelse till Fullmägtige i
Riksgälds-kontoret den 5 April 1853 tillkännagifvit, det ofvannämnda vilkoret icke
blifvit fullgjordt, hafva, pä sätt den hos Fullmägtige förda anteckningsbok öfver
Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar utvisar, Fullmägtige, vid sålunda upplyst
förhållande, beslutat att det ifrågavarande anslagets återstod skulle ur Riksgäldskontorets
räkenskaper allöras.
Enär beviljandet af ofvan omförmälda anslagssummor, för utarbetande och ordnande
af Kapiten en Cronstrands samlingar i forn-egyptisk byggnadskonst, så att dessa
samlingar skulle kunna frän trycket utgifva», skett mot förbehåll endast, att Kapitenen
borde inför Vitterhets-, Historis- och Antiqvitets-Akademien redogöra för arbetets
fortgång, utan att dervid meddelats någon bestämmelse angående arbetets eller de
samlade ritningarnas aflemnande, har Utskottet ansett någon åtgärd i den syftning,
som af motionären föreslagits, icke vara att Vidtaga : och då något anspråk pii redogörelse
för användandet af de för nyssnämnda ändamål lyftade anslagsmedel numera,
sedan den för sådan talans anställande i lag bestämda tid tilländagått, icke
heller lärer kunna med framgång väckas, torde Rikets Ständer tinna
att afseende å den ifrågavarande framställningen icke kan
fäst as.
Stockholm den C Juli 1860.
JW 144.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Juli 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Herr af Bob sali ms motion, angående utdelningar
från en af motionären uppgifven kassa, samt indragning
af kassans återstod till Riksgälds-kontoret.
(R. A.)
Frän Ridderskapet och Adeln har till Stats-Utskottets behandling blifvit öfverlemnad
en under innevarande riksdag väckt motion, deruti Herr af Robsahm, O.
R., meddelat, att vid Uplands Kongl, Regemente funnes en kassa, som, enligt motionärens
framställning, för närvarande borde utgöra omkring 112,000 R:dr B:ko,
och hvars tillkomst, på sätt motionären anfört, skett genom motionärens mångåriga
bemödanden, sträfvanden och ej obetydliga kostnader. Den hade, såsom motionen
vidare innehåller, sin upprinnelse uti de fordringsanspråk motionären, å Regementets
vägnar, uppställt mot Kongl. Krigs-koliegium pä ersättningar för åtskillige effekter
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 144.
och munderings-persedlar, hvilka underofficerare och soldater under krigen 1808 och
1809 samt 1812—1814 mäst sjelfve anskaffa och bekosta i följd af general-ordres,
men utölver hvad 1808 ars stat och sedermera 1812 ärs Beklädnads-förordning bestämde.
Det belopp, som blifvit frän Krigs-Kollegium utbetalt, hade, efter hvad
motionären ville erinra sig, utgjort 17,000 R:dr B:ko, men genom dessa medels förräntning
hade kassan uppgått till den summa, som ofvan nämndes. Kassans rätta
fordringsägare, nemligen de underofficerare och det manskap, som bevistat lörenämnda
krig, hade dock ännu ej utbekommit det ringaste af berörde medel, och icke
heller motionären, hvarken för hafde kostnader i och för kassans sammanbringande,
eller för 2:ne munderingar. I följd häraf, har motionären hemställt, att vederbörande
Regements-chef mätte blifva ålagd att genast verkställa utdelning såväl till
ännu lefvande fordringsegare, som till de allidnes möjligen befintlige descendenter.
Då emellertid kassans ännu qvarlefvande fordringsegare vöre högst få och motionären
således öfvertygad att, efter godtgörelse af deras anspråk, kassan skulle ega
ett öfverskott af minst 100,000 R:dr B:ko, har motionären föreslagit att dessa medel,
såsom Statens tillhörighet, mätte ingå till Riksgälds-kontoret eller användas till
Eensioner ät fattiga enkor och barn, gamla militärer, eller lärarinnor, hvilka vid
arnauppfostran utmärkt sig för ärbarhet, ädelhet och oegennytta, eller ock till något
sådant ändamål som af Kongl. Maj:t i nåder för godt funnes.
De närmare och mera fullständiga upplysningar angående den af motionären
uppgifna ”kassan”, hvilka motionären förmält sig vilja tillhandahålla, hafva icke blifvit
Utskottet meddelade; och Utskottet, som icke erfarit tillvaron af någon dylik
för Statsverket disponibel tillgång, finner sig derföre sakna skäl till annan hemställan,
än
att något afseende a denna motion icke må af Rikets Ständer
fästas.
Stockholm den 6 Juli 1860.
Reservation:
af Riksdags-fullmägtigen S. Rosenberg från Christianstads län, under yrkande att underdånig
skrifvelse mätte afiätas till Kongl. Maj:t för att fä frågan behörigen utredd;
deruti Riksdags-fullmägtigen Jonas Andersson från Ostergötlands län instämt.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAX, 1860.
Ståts-Utskottets Ut lo tu mh ,Y :o *45.
I
X:« i 45.
Alik. til! Exp.-Utsk. den 28 Juli 1861), kl. 7 e. in.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, angående förändring af sältet
för tnarkegångsprisens bestämmande.
(J. A.)
Genom remiss frän Bonde-Ståndet lier Ulskottet fått emolinda ‘2:ne uti nämnde
Stän I angående berörde ämne \äckle motioner, den ena al Riksdags-lullrnägtigen
A. S iderhodz frän Södermanlands Ilin, hvilken yrkat att Konni. Kammar-kollegii rätt
alt höja de i orterna bestämde markegångsprisen mätte upphöra, och den andra af
Riks lags-fullmägtigen Lönn frän Jönköpings län, som framställt förslag, dels att de
för markegängssättning valde deputerade finge inom sig välja ordförande, dels alt
Kongl. Kammar-kollegii och Kongl. Kammar-rättens rättighet att framställa anmärkningar
i afseende ä markegångssiiltningen mätte alldeles upphöra. Såsom skäl för
dessa framställningar har af molioniirerne anförts: att Riks-Ständens deputerade hvar
i sin ort bäst kände de förhållanden, som vid markegångssättning borde tagas i betraktande,
hvaremot bemälde embetsverk ej derom egde den ringaste kännedom; att
Kongl. Kammar-kollegii åtgärd i afseende å nämnde angelägenhet inskränkte sig dertill,
alt städse höja, men aldrig siinka de i orterne fastställde markegångspris, hvilket
vore ett ingrepp i den Svenska lölket uti grundlagen tillförsäkrade sjollbeskattningsriitt
samt dessutom stundom medförde den olägenhet för räntegifvare?, att då dessa,
i löljd deraf att det af deputerade läststiillda markegångspris understege den tio-åriga
medelmarkegången, lagligen vore berättigade leverera spanmålen in natura, denna rättighet
genom berörde förhöjning i årsmarkegångspriset till stundom blott ett öre öfver
medelmarkegången dem beröfvades, och att det vore olämpligt att Landshöfdingen,
såsom länets störste löntagare, vore ordförande vid en vigtig beskattningsåtgärd,
hvaraf han kunde vänta nytta eller skada.
Stats-Utskottet har tagit dessa framställningar i öfvervägande; och beträffande
först den af Hiksdags-fullmiigtigen Lönn väckte fråga om rättighet för de för markegångssättning
valde deputerade alt inom sig utse ordförande, får Utskottet erinra,
hurusom Stats-Utskottet vid nästiidne riksdag, i anledning af jern viii då gjorde framställningar
i enahanda syfte, uttalade den sedermera af Rikets Ständer godkända åsigt,
att enär Landshöfdingarne, hvilka i äldre tider ensamme egde afgöranderätt i fråga
lith. till It. St. Prut. 1850 & 1860. 4 Sand. 1 Afd. 2 Band. 22 Haft. 1
Ståts-Utskottets Uttalande N:o 145.
em markegångspriscns bestämmande, numera icke ens äro berättigade att i besluten
angående markegångssättningen deltaga och följaktligen ej på annat siitt kunna inverka
på utgången deraf, än genom anförande af de skäl, som, efter deras åsigt,
borde föranleda till högre eller lägre markegångspris, samt då nämnde embetsman,
hvilka under en tid af öfver 100 år, eller allt ifrån det markegångssättningen öfverdemnades
åt Riks-Ståndens ombud, stiidse uti dessa sammanträden i egenskap af ordförande
deltagit, hvartill de ock borde anses företrädesvis lämplige, funné Utskottet
då gjorda framställningar i ämnet ej till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda; och
då nuvarande Stats—Utskott icke af sednare tiders erfarenhet funnit någon anledning
att frånträda denna, såsom det synes Utskottet, väl grundade åsigt, får Utskottet
alltså hemställa,
att nämnde framställning må lemnäs utan afseende.
Vidkommande derefter de. enligt hvad här ofvan förmäles, väckta förslag, dels
att Kongl. Kammar-kollegii rätt att höja de i orterna bestämde markegångsprisen,
dels att den anmärkningsrätt i afseende å markegångssättningen, som skulle tillkomma
Kongl. Kammar-rätten och Kongl Kammar-kollegium, måtte alldeles upphöra, så
lärer väl framställningen rörande Kongl. Kammar-rätten, såsom uppenbarligen grundande
sig å ett misstag om gällande föreskrifter, icke erfordra något yttrande; men
beträffande framställningen i hvad den afser Kongl. Kammar-kollegium, så hafva enahanda
eller likartade förslag vid llere föregående riksdager blif it väckte utan att lik—
viii föranleda någon åtgärd. — Till beredande af nödig säkerhet, för räntegifvare
emot markegångsprisens oskäliga stegring samt för Statsverket och öfriga räntetagare
emot en obillig nedsättning af samma pris, har man stiidse ansett tillvaron af en
auktoritet erforderlig, hos hvilken ändring och rättelse uti Markegångs-kommittécrnns
beslut må kunna sökas och erhållas, hvadan ock 75 § Regcrings-formen uttryckligen
stadgar, att ändring uti de af deputerade vidtagnc bestämmelser kan i behörig ordning
utverkas. Numera torde denna rätt vara af så mycket större vigt, som den ömsesidiga
uppsägningsrätten till leverering in natura, hvilken förr var det säkraste korrektiv
mot öfverdrift å någondera sidan, i det närmaste upphört. Förhållandet
af likställighet de olika länen och markegångsdistrikten sins emellan synes ock görn
det nödvändigt, alt, i händelse någon provins skulle söka på de öfrigas bekostnad
undandraga sig sin behöriga andel i skattebördorna, rättelse deiulinnan må vinnas;
men för ernående af detta ändamål erfordras att pröfningsrätlen bibehålles så vidsträckt,
som enligt nu gällande föreskrifter, och icke inskränkes dertill, att, såsom
motionären Söderholtz föreslagit, endast sänka de af Markegångs-kommitléerne fastställda
pris. — I fråga huruvida Kongl. Kammar-kollegium vore den myndighet, som,
med afseende å sakkännedom, bäst kunde utöfva denna grannlaga pröfningsrätt, hafva
meningarne stundom varit delade och förslag till förändringar i derom gällande föreskrifter
framställda, hvaribland må nämnas ej mindre Kongl. 3\Iaj:ts vid 18.34 års
riksdag allåtna nådiga Proposition derom, att, enär markegångssättningen utgjorde en
del af den handläggning vid beskattningen, som tillhörde Rikets Ständer, desse vid
Stats-Utskottets Ullätande N:o 146.
3
hvarje riksdag målto upprätta nämnde taxor, än äfven sedermera väckta förslag dels
alt ifrågakomne prölningsrält kunde öfverlämnäs åt Rikets Ständers Fullmäktige i
Hanken och Riksgälds-kontoret, dels alt Kongl. Slats-kontoret gemensamt med Kongl.
Kammar-kollegium måtte verkställa nämnde pröfning. Kikets Ständer tillkännagålvo
sig likväl icke böra med markegångssättningen taga omedelbar befattning och de öfriga
förslagen hafva jemväl förfallit. Vid sådant förhållande och enär motionären nu
icke ens uppgifvit någon annan auktoritet, som, eldigt hans tanke, skulle vara lämpligare,
än Kongl. Kammar-kollegium, att handlägga ifrågavarande ärenden, och Utskottet
icke heller funnit något annat sätt för besörjande af nämnde angelägenhet,
sorn lörtjenar företräde för det nu gällande, får Utskottet hemställa,
att framställningen jemväl i denna del må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 26 Juli 1860.
l%:o I I®.
Ank. till Exp.-Uuk. den 28 Juli 1860, ki. 1 e. m,
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga Skrifvelse, angående väckt
fråga om förhöjning i ersättningen till svaga soldatrotar,
(J. A.)
I anledning af en vid sistlidne riksdag väckt fråga derom, att hemman inom
provinsen Småland, hvilka, ehuru understigande lj mantal, likväl bilda hel soldatrote,
måtte förunnas tillökning uti dem tillerkänd, efter spanmåls-markegång beräknad, så
kallad »svag rolehjelp», hade Kikets då församlade Ständer, enligt hvad högstberörde
under N:o 87 i lörsta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll \id innevarande
riksdag införda nådiga Proposition innehåller, uti underdånig skrifvelse al den
2 Mars 1868 anfört, hurusom Rikets Ständer, vid behandlingen af denna fråga, inhemtat,
att, på sätt i den underdåniga skrifvelsen vidare vore upptaget och uti Kongl.
Brefvet den 15 Augusti 1829 jemväl blifvit mcddeladt, den vid indelningstiden för
46r5, mantal i Kronobergs län och 29 rotenummer i Calmar län bestämda rotehjeip
af 8 daler silfvermynt eller 2 R:dr 52 sk. Banko för hvarje hemman, utgörande tillhopa
571 Daler 10 öre 16 penningar silfvermynt eller 125 R:dr 57 sk. 4 r:st
Banko inom det förra och 41 Daler 5 öre 8 penningar silfvermynt eller 15 R:dr
34 sk. 8 r:sl Banko inom det sednare länet, blifvit sålunda förvandlad, att för hvarje
Sliils-Utslottcts Utlåtande N:o 14G.
B,iler silfvermynt eller !(> sk. Banko beräknats 501 kappar oell således för 8 Daler,
eller 2 R:»lr 52 sk., 21 tunnor, hälften råg och lili Ilten korn, eller san manlagdt 125
tunnor 24', kappar för Kronobergs och 15 tunnor 25.', kappar för Calmar län. 1)5
likväl kostnaden lör en soldats un lerhol! under tiden eller denna reglering af rotebjetpen
för svaga rotar betydligt stigit, sa att vakans-afgiften för hel rote i Kronobergs
län, sorn i 1855 ars markegångstaxa upptages till 108 Riksdaler RiksgäldsSedlar,
enligt sista markegångstaxa!» uppginge till 151 R:dr samma mynt, hade Rikets
Ständer ansett en förhöjning i rotehjelpen vara med billighet öfverensstämmande;
— men som Rikets Ständer saknade ledning för sitt omdöme, till hvad belopp
denna roleiijelp borde utgå, hade Rikets Ständer, sorn jemväl emot tagit framställning
om sådan hjelp till svaga soldatrotar vid andra regementen, i underdånighet nnhålht,
att, elter förutgången undersökning, Kongl. Maj:l täcktes till Rikets näst, derefter
sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition om och till hvad belopp den nu tdl
svaga rotar utgående ersättning måtte anses böra förhöjas.
Med afseende å denna Rikets Ständeis underdåniga framställning, anbefallde
Kongl. Majrt Krigs- och Kammar-kollegierna, att, jemte utlåtande i ämnet, afgifva
förslag till de åtgärder, som häraf kunde föranledas; och hade Kollegierna under den
7 November sistlidet är uti frågan sig yttrat: alt med den genom Kongl. Brefvet den
18 Augusti 1829 slutligen fastställda reglering af rotehjelpen i Kronobergs och Calmar
län afsågs, alt samma hjelp mätte för framtiden blifva af pehningevärdets föiändring
oberoende, hvarföre den ock i spanmål bestämdes. Derigenom hade berörde
ändamål äfven vunnits, enär, likasom kostnaden för en soldats underhåll stigit, värdet
af spanmålen jemväl stigit och ersättning sålunda ifrågavarande rotar inom Kronobergs
och Calmar län tillgodokommit. Då härtill komme, alt kostnaden för soldatunderhållet
i sednare tider minskats äfven derigenom, att rotehållarne befriats från beklädnaden
och mötesunderhåliet, saknade Kollegierna skäl att ytterligare förhöjning uti
rotehjelpen för ifrågavarande rotar i underdånighet tillstyrka, desto mindre som icke
ådagalagdt vore, att roteringen i Småland i 'allmänhet vöre mera tryckande än i andra
prov inser, hvadan ock Kongl. Majrt, medelst beslut den 5 5 Januari 1887, förklarat
då väckt fråga om lindring eller jemkning för Småland i roteringsbesväret icke
erfordrade någon Kongl. Majrts åtgärd. Kollegierne hade för öfrigt ansett det icke
vara möjligt att, i det skick ärendet förekommit, meddela yttrande om beloppet af
en sådan rotehjelps förhöjning, derest den funnes böra ifrågakomma; ty då gifvet
vore att alla rotar icke äro af lika beskaffenhet, blefve häraf en ovilkorlig följd, alt
det understöd, som borde tillkomma en rote, icke kunde rättvisligen bestämmas, med
mindre speciel undersökning af hvarje rote egt rum och derefter jemförelse med annan
rote, som ansåges vara fullgod, blifvit anställd pä siitt i likartad! fall, enligt Instruktion
den 4 Maj 1858, skett i fråga om åtskilliga rotar i Skåne, hvilket ärende,
jemlikt Kongl. Brefvet den 7 Juli 1841, slutligen algjorts.
1 afseende å den af Rikets Ständer tillika gjorda anmälan alt de jemv äl emoltagit
framställning om hjelp åt svaga rotar vid andra regementen, hade bemälde Kol
-
Stats-Utxl tlet.i Ulli' a ; de X:o 146.
legiér vidare vltrat att, då icke blifvit oninämndt, hvilka regementen härmed afsåges,
samt hos Kollegierna icke vore alt tillgå några handlingar, hvaraf nied tillförlitlighet
kunde utrönas, orri vid något regemente eller korps lunnes ro‘ar, hvilka, i löihållande
till andra, vore till understöd i roleringen berättigade, ansåge Kollegierna, derest
framställningen i denna del borde till någon åtgärd föranleda, annat ej vara att vidtaga,
än alt Kongl. Majits vederbörande Befallningshafvande nndlinge befallning att
upplysa, huruvida understöd leir nfg >n rote vid inom länet förlagd t regemente*, vöre,
utöfver hvad som redan i slikt hänseende utginge, af behofvet påknlladt, hvarefter
ärendet k nde komma att handläggas af särskilda Uoterings-kommissioner; varande slutligen
i sammanhang härmed, al Kollegierna anmäldt, att rotehjelp utom i Kronobergs
och Calmar län utginge till åtskilliga andra regementen, såsom, enligt Kongl. Brefvet
den 23 Januari 1(183, en tunna spannmål till hvarje rote vid Södermanlands regemente;
enligt Kongl. Brefvet den 7 Juli 1841 sex kappar spanrnål till hvarje a^:dels rote
vid de begge Skånska infanteri-regementena, som deraf lurinits vara i behof och till
24,70 rotemantal i Westerbottens och något öfver 23 rotemantal i Norrbottens län,
enligt det för dessa län den 25 Augusti 1846 fastställda roteringsverk med ett belopp,
som i förhållande till rotevakans-afgiften enligt markegångstaxorna bestämdes.
Då Kongl. Krigs- och Kammar-kollegierna, på sätt här ofvan blifvit prwlörmäldt,
åberopat Kongl. Muj:ts beslut af den 13 Januari 1857, hvarigenom en då
förevarande Iråga om lindring eller jemkning uti roteringsbesväret för provinsen Småland
funnits icke erfordra någon Kongl. Maj:ts utgärd, — har Kongl. Majit, i anledning
deraf, nu meddelat Hikets Ständer, att Kongl. Majit, uppå gjorda framställningar
i detta ämne, redan don 25 Augusti 1854 i nåder uppdragit åt bemälde Kollegier
att undersöka och utreda, i hvad mån roterings-skyldigheten kunde anses vara
i Småland mera betungande och ojemnare fördelad, än uti andra rikets landskap;
samt att Kollegierna, för sådant ändamål, låtit upprätta och till Kongl. Majit öfverlemna!
5 särskilda tabeller, rörande rikets rotering, hvilka bifogades nämnde nådiga
Skrifvelse.
C enom den utredning af förhållandet i allmänhet med roteringsbesväret i de Småländska,
såväl som i de öfriga roterade länen, hvilka i nämnde tabeller framslälles, hade Kollegierna
funnit vara ådagulagdt, dels alt, med hänsigt till skattetale t allena, såsom giund lör
l ote-indelningen, roteringsbördan efter medelberäkning af åtskilliga medelgoda rotar i de
särskilda länen, icke kunde anses mera betungande i de Småländska än uti (lere andra
län, och dels att, efter enahanda beräkning, en rotes afkastning visserligen vore
mindre i de Småländska än i de öfriga länen, men att deremot icke blott egorymden
och följaktligen äfven utsigten till rotehemmanens utvidgade uppodling till ökad
afkastning vore större i de förra än i de sednare länen, utan äfven grundräntan, uti
hvilken rotarnes förbättring icke verkade förhöjning, mindre i de Småländska än i de
öfriga 16 länen; och hafva Kollegierna på dessa och flere andra i den nådiga Skrifvelse!)
omlörmälda skäl ansett alla åtgärder, hvilka hade till föremål alt bringa rollih.
hit /{. St. /‘rot. 184)0 & 1860. 4 Sunil. 1 A/d. 2 Huud. 22' Hafi. 2
6
Stats-Uld,(Atela Utlåtande N:o I4fi.
tames styrka till likhet sins emellan, såväl inom hvarje län, som inom do särskilda
länen i förhållande lill hvarandra, helt och hållet öfverllödiga och icke ledande till
annat än onödiga uppoffringar å Statens sida, till visserligen dt stort antal nu lefvande
hemmansegares fördel, men på bekostnad af öfriga skattdragande, sorn dertill
direkte eller indirekte (ingo bidraga utan alt erhålla någon motsvarande fördel.
Kongl. Maj:t, som tagit detta allt i nådigt öfvervägande, har, hvad först angår
roteringen i provinsen Småland, på grund af hvad Kongl. Krigs- och Kammar
kollegierna
uti här ofvan omförmälda utlåtanden utredt, ansett någon förhöjning i den
nu till svaga rotar i berörde provins utgående ersättning ej böra ifrågakomma, och
beträffande åter den af Rikets Ständer i sammanhang härmed omförmälda frågan om
rotehjelp för svaga soldatrotar »vid andra regementen», hvilka dock icke uppgifvits,
hade Kongl. Maj:t, vid de af Kollegierna anförda förhållanden, funnit någon allmän
undersökning om svaga rotar icke vara af omständigheterna påkallad, samt denna
fråga alltså för närvarande icke till någon Kongl. Maj:ls åtgärd föranleda.
Stats-Utskottet, till hvilket denna nådiga Skrifvelse blifvit remitterad, har, vid
omförmälda utgång af frågan, funnit densamma
icke heller böra från Rikets Ständers sida till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 Juli 1860.
-
—
Stockhol», trvckt hos Sam. Rimstedt, tauo
Stats-Utskottets Memorial N:o 147.
1
Ä:o 147.
Ant. till Exp.-Utsk. den 2 Aug. 1860, kl. 2 e. ni.
Hhmorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet N:o 101 i frå
ga
om förändrade grunder för mjöl- och sågrjvarnars beskattning.
(I. A.)
Ofvnnherörda utlåtande, hvaruti Stats-Utskottet föreslagit Rikets Ständer att
för deras del besluta: l:o att qvarn- och sågräntan må fran och med nästa statsreglerings-period
upphöra att vidare utgöras; 2:o att frän de, enligt Utskottets Utlåtande
N:o 45 vid innevarande riksdag, under lista punkten beräknade ständiga inkomster
uti ordinarie eller grundränta ina afdragas å den kronan behållna delen
100,000 R:dr; 5:o att, lill ersättande af de förluster, innehafvare af mjöl- och
sågqvarnar genom den föreslagna förändringen komme att vidkännas, ett förslagsanslag
af ,30,000 R:dr om året mätte för åren 1861—1863 å Riksgälds-kontoret till
Kongl. Mnj:ts nådiga disposition anvisas, för att, i mån af behof, i berörda ändamål
utgå; 4:o att Kongl. Majit må ega meddela nådiga föreskrifter om de åtgärder i
kameralt hänseende, som för verkställighet af de utaf Rikets Ständer för deras del
beslutade förändringar i afseende å beskattningsväsendet af mjöl- och sågqvarnar kunde
vara af nöden; och 5:o att till vederbörligt Utskotts behandling öfverlemna frågan, i
hvad den afsåge bestämmandet af den bevillning, som i stället för nämnde grundräntor
bör utaf qvarnar och sågar af olika natur utgöras, — har, enligt ankomna
protokolls-utdrag, blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet återremitterad!,
med föreläggande för Stats-Utskottet att gemensamt med Revillnings-Utskottet
till behandling företaga ifrågavarande ärende, hvaremot Borgare-Ståndet bifallit de fyra
forsta punkterna af nämnda Betänkande och öfverlemnat den i femte punkten omlörmälda
fråga till Bevillnings-Utskottets behandling, samt Bonde-Ståndet bifallit Utlåtandet
i dess helhet; och får Utskottet, med vidhållande of sitt förut i frågan med11
iL till It. St. Prat. 1859 & 1800. 4 Sami. 1 Afd. 2 llund. 23 Höft.
9
Slalt-UukoUcls Memorial N:o 147.
(Made, nf 2:ne Hiks-Ständ sd lundli hufvudsakligen gillade, Utlåtande, nu vördsamt
liomstiiiia
att Hidderskapet oell Adeln samt Preste-Stflndet lielmgado uti det af Borgare-Ståndet
fattade beslut sig förena och alt Bonde-Ståndet ville, i afseende
å sitt beslut öfver K:te punkten i ofvanniimnde Betänkande, lemna
det förklarande, att med ordet »vederbörligt» Utskott nfsos detsamma som
i Borgare-Ståndets beslut omlörmäles elier Bevillnings-Utskottet.
Stockholm den 26 Juli 1800,
Stockholm, tryckt hos Sam. Ramstedt, IöCP.
Stats-Utskottets Memorial N:o 148.
I
X:o 148.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Äng. 1860, kl. 11 f. ni.
Memorial, i anledning af återremissen å 20:de och 22;dra punkterna i
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 420.
(R. A.)
I detta Utlåtandes 20:de punkt, angående hamnbyggnad vid staden Haparanda,
för hvilket företags utförande staden hegardt ett stats-anslag å 34,000 R:dr R:mt,
motsvarande § af den till 81,300 R:dr beräknade kostnadssumman, hade Utskottet
hemställt att en genom motion af Riksdogs-fullmägtigen J. 0. Almgvist från Norrbottens
län gjord framställning om understöd för inrättande af nämnde hamn icke
måtte föranleda til! någon åtgärd af Rikets nu församlade Ständer. Denna punkt
har, enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag, blifvit af Rorgare- oah BondeStånden
återremitterad med yrkande att ånyo måtte tagas under öfvervägande, huru
något mindre belopp kunde lemnäs såsom anslag och återstoden såsom lån, eller ock
hela det begärda bidraget få i egenskap af lån utgå; — men då Utskottets, med
afseende å Statens för andra magtpåliggande föremål anlitade tillgångar samt i öfrigt
anförde skäl, meddelade afstyrkande af stats-understöds beviljande såsom anslag eller
under andra vilkor bifallits af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet och denna
Utskottets hemställan således är af 2:ne Riks-Stånd godkänd, anser Utskottet sig
böra sitt afgifna yttrande vidblifva, samt får vördsamt
inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden att förena sig uti Ridderskapet och
Adelns samt Preste-Ståndets i denna fråga fattade beslut.
Bonde-Ståndet har derjemte till Utskottet återremitterat den i 22:dra punkten
behandlade frågan, angående dels anstånd med inbetalningarne å 2:ne för sänkning af
Stora och Lilla Rengen m. fl. sjöar i Östergötland och åstadkommande af båtled
mellan 4 af nämnde sjöar beviljade lån, samt frihet från erläggande af ränta derå
till nästkommande års slut, dels om beviljande af ytterligare låne-understöd för det
ifrågavarande företagets fullbordande; men som öfrige Riks-Stånden sammanstämmande
bifallit Utskottets hemställan i denna punkt, och frågan således är genom tre
Hih. till It. St. Prut. 1859 & 1800. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 24 Iluft.
2 Stats-Utskoltels Memorial N:o 149.
Stånds beslut afgjord, kan, emot 75 § Riksdags-ordningen, Bonde-Ståndets beslutade
återremiss
icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm dea 7 Augusti 1860.
M:o 14®.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Atig. 1860, kl. 11 f. ni.
Memorial, med förslag till voterings-propositioner, i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut i fråga om Stats-bidrag för iståndsätlande
af Linköpings domkyrka.
(R. A.)
Vid föredragning inom Riks-Stånden af Utskottets Utlåtande N:o 104, deri
Utskottet tillstyrkt att för ifrågaställde reparationsarbeten å Linköpings domkyrka måtte
anvisas en samma af 30,000 R:dr R:mt, att under nästkommande statsregleringsperiod
utgå årligen med 10,000 R:dr, deraf hälften såsom anslag samt återstående
hälft i egenskap af lån under föreslagna vilkor, bar, enligt Utskottet tillhandakomna
protokolls-utdrag, detta Utskottets Utlåtande blifvit endast af Borgare-Ståndet i alla
delar bifallet. Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet åter hafva, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts i ämnet allåtna nådiga Proposition, beslutat att det
tillstyrkta statsbidraget skulle till hela sitt belopp utgå såsom anslag, i följd hvaraf
Utskottets hemställan rörande lånevilkoren af dessa 2:ne Riks-Stånd ansetts hafva förfallit.
Bonde-Ståndet har för sin del, med afslag å den af Utskottet tillstyrkta anslagssumman,
bifallit anvisande af det föreslagna läne-understödet å 13,000 R:dr, under
de vilkor Utskottets Utlåtande upptager.
Då 3:ne Riks-Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt Preste- och
Borgare-Stånden, för ifrågavarande reparationsarbeten beviljat ett anslag fi 13,000
R:dr Runt, anser Utskottet Bonde-Ståndets derifrån afvikande beslut om afslag å Utskottets
hemställan i denna del hafva förfallit. Beträffande det tillstyrkta statsbidragets
återstående hälft, hafva Ridderskapet och Adelil samt Preste-Ståndet beslutat alt
densamma likaledes bör med 15,000 R:dr utgå såsom anslag, hvaremot Borgareoch
Bonde-Stånden varit af den mening, att detta sednare belopp bör endast i egen
-
Ståts-Utskottets Memorial N:o 149.
3
skap af lån anvisas. För frågans afgörande i denna del måste således, jemlikt 75
§ Riksdags-ordningen, omröstning verkställas i Förstärkt Stats-Utskott; och får Utskottet
för denna omröstning föreslå följande voterings-proposition:
Den, som anser, att, till fortsättning af den påbörjade reparationen å Linköpings
domkyrka och verkställande af de reparationsarbeten, hvilka Kongl.
Majit, elter Olverintendents-embetets hörande, finner vara för kyrkans framtida
bestånd nödigast, bör, utom den summa af 15,000 R:dr R:mt, som
Rikets Ständer lör nästa statsreglerings-period dertill beviljat, anslås ytterligare
15,000 Ridr, att utgå med ^ årligen, utan återbetalningsskyldighet,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat att det sistnämnda beloppet bör
med 5,000 Ridr ärligen utgå endast i egenskap af lån, under do vilkor, som förut
blifvit af Utskottet föreslagna.
Stockholm den 9 Augusti 1860.
Reservationer:
Af Herr Warn: »Då uti förevarande fråga icke minst tre Stånd förenat sig
uti sammanstämmande beslut, kan jag icke anse densamma vara i någon mån af Rikets
Ständer afgjord, utan votering i Förstärkt Stats-Utskott böra ega rum först om
kontra-proposition emellan å ena sidan Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets
och å andra sidan Ronde-Ståndets beslut, samt derefter i hufvudvotering mellan Borgare-Ståndets
och det af lörenämnda Stånds beslut, som vid votering om kontraproposition
erhållit majoritet.
Ett beslut om beviljande af ett anslag af 50,000 Ridr till reparation af en
byggnad är verkligen icke detsamma, som ett beslut om beviljande till samma ändamål
af 2:ne särskilda anslag utaf 15,000 Ridr och Riks-Stånden hafva icke någon
af Grundlagen medgifven rättighet till tolkning eller tydning af hvarandras beslut, utan
är föreskriften i § 69 Regerings-formen tydligen den, att alla Statens reglerande eller
Riksgälds-kontorets utgifter och inkomster rörande frågor, som icke blifvit afgjorda
genom tre Stånds sammanstämmande beslut, skola genom votering i Förstärkt Statsutskott
afgöras, och den vidare i samma § förekommande föreskrift, att omröstningen
skall ske »blott i de frågor, hvarom Riks-Stånden varit af skiljaktiga tankar,»
kan icke upphäfva den föregående bestämmelsen, utan endast betyda att icke omröstning
må ega rum i frågor, om hvilka sammanstämmande beslut blifvit af minst
tre stånd fattade.
Jag vet väl att vid åtskilliga tillfällen enahanda tolkning af 69 § Regeringsformen,
som den nu af Stats-Utskottets pluralitet följda, blifvit af Rikets Ständer
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 150.
godkänd, men deremot har vid andra tillfällen den motsatta, af mig hyllade, äsigten
gjort sig gällande. Se t. ex. Stats-Utskottets Betänkande N:o 211 vid 1847—48
och N:o 345 vid 1853—54 årens riksdagar.
En konseqvent tillämpning af Utskottets förfaringssätt att af Ståndens särskilda
icke sins emellan sammanstämmande beslut utplocka och såsom Rikets Ständers
beslut betrakta hvad, som uti tre Stånds beslut kan anses gemensamt, måste också
leda till de mest besynnerliga och stundom absurda resultater. Förutsätt t. ex. att
för något ändamål ett Stånd beviljat 50,000 R:dr, två Stånd 20,000 R:dr med
sins emellan olika vilkor, hvilka vid inbjudningar af Med-Stånden afslagits, och ett Stånd
10,000 R:dr. I stället för att då, enligt min åsigt, votering i Förstärkt Utskott
borde ega rum öfver alla 4 besluten, skulle man anse hvarje Stånd hafva varit ensamt
emot de öfriga tre uti de delar af dess beslut, som skiljde sig från ett anslag
af 20,000 R:dr utan vilkor, hvilket således vore att betrakta såsom Rikets Ständers
beslut, oaktadt det icke blifvit fattadt af något Stånd.
Det enda rätta för att förekomma dylika konseqvenser måste vara att der icke
en fråga blifvit afgjord genom tre Stånds sammanstämmande beslut, anställa votering
i Förstärkt Utskott öfver alla de särskilda beslut, som derom af Riks-Stånden blifvit
fattade.»
Af Riksdags-fullmägtige Måns Månsson och C. J. Svensén från Calmar, Anders
Gudmundsson från Hallands och Anders Eriksson från Elfsborgs län.
M:o 15®.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Äng. 1860, kl. 11 f. m.
Memorial, med förslag lill voterings-proposition i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut i fråga om anvisande af line-understöd till
Christinehamns stads och Warnums landsförsamlingar.
(R. A.)
Stats-Utskottets hemställan i dess under N:o 405 afgifna Utlåtande, att en
af ofvannämnda församlingar hos Kongl. Majit i underdånighet gjord, samt genom
nådig Skrifvelse Rikets Ständer meddelad ansökning om anvisande åt församlingarne
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 151.
5
af ett låne-understöd å 73,000 R:dr R:mt för betäckande af kostnaderna för kyrkobyggnaden
i Christinehamn, äfvensom en i enahanda syftning inom Borgare-Ståndet
väckt motion, icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, har, enligt Utskottet
tillhandakomna utdrag af Riks-Ståndens Protokoll, blifvit af Preste- och BondeStånden
bifallen, hvaremot Ridderskapet och Adeln, efter inbjudning från BorgareStåndet,
förenat sig i sistnämnda Stånds beslut att, med afslag å Utskottets Utlåtande,
åt Christinehamns och Warnums församlingar anvisa ett låne-understöd, stort
50,000 R:dr, att utgå från Riksgälds-kontoret, under iakttagande af de betalnings
vilkor,
Stats-Utskottet i Utlåtandet N:o 104 föreslagit för ett lån till Linköpings
domkyrka.
Då således i denna fråga 2:ne Stånd stadnat mot 2, torde, för frågans afgörande,
omröstning böra anställas i Förstärkt Stats-Utskott, enligt följande voterings
proposition:
Den,
som anser, att ofvanberörde framställningar, angående anvisandeaf
låne-understöd lill Christinehamns stads och Warnums landsförsamlingar, icke
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat att åt nämnde församlingar
anvisa ett låne-understöd, stort 50,000 R:dr, att utgå från Riksgälds-kontoret,
under vilkor att lånet, för hvilket en sådan skuldförbindelse bör
afgifvas, som af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret godkännes och antages,
skall, sedan detsamma fått räntefritt innehafvas under trenne års tid, derefter
återbetalas genom erläggande årligen af 6 procent utaf hela den lyf
tade
lånesumman, hvarvid räntan kommer alt godtgöras efter fyra för hun
dra
årligen samt det öfriga utgöra afbetalning å kapitalet; äfvensom att,
derest den sålunda stadgade inbetalningen icke varder inom bestämd tid
fullgjord, dessutom skall, intilldess densamma verkställes, fem procent årlig
ränta å det till liqvid förfallna oguldna beloppet erläggas.
Stockholm den 7 Augusti 1860.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 151.
Alik. till Exp.-Utsk. den 9 Aug. 1860, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om inlösen af Riksgäldssedel-,
hvilka icke blifvit inom den bestämda preskriptionstiden till invexling
företedda.
(R. A.)
Genom 2:ne inom Borgare-Ståndet af Herrar J. E. Bäcklin och E. D. Grape
väckta motioner, äfvensom genom gjorda och af Fullmägtige i Rikets Ständers Riks—
giilds-kontor till Stats-Utskottet öfverlemnade ansökningar, hafva under innevarande,
likasom under flera föregående riksdagar, framställningar skett om inlösande af åtskilige
utaf de genom Riksgälds-kontoret under åren 1793 till och med 1834 utgifne
och under benämningen Riksgäldssedlar i allmänna rörelsen begagnade kreditsedlar,
hvilka icke kommit att hos Riksgälds-kontoret till inlösen företes inom den i
Kongl. Kungörelsen den 14 Februari 1835 stadgade och redan vid 1845 års slut
tilländagångoa preskriptionstiden; utgörande de i sådant afseende vid nämnde motioner
och ansökningar fogade samt deri uppgifne enskilda personer och allmänna inrättningar
tillhörande sedlar ett antal af 140 stycken, lydande å ett sammanräknadt belopp
af 233 R:dr och 36 skillingar Riksgäld.
På grund af det, innan den ofvan omförmälda preskriptions-författningen beslöts
och utfärdades, meddelade förklarande, att, medelst fastställandet af en viss tid,
hvarefter invexlingen af Riksgäldssedlarnc skulle upphöra, så mycket mindre kunde afses
att åt Staten bereda någon fördel på den enskilde sedelhafvarens bekostnad, som
Rikets Ständer, i allt fall, vore oförhindrade att, derest enskilda bevekande omständigheter
skulle sig förete, bevilja inlösen af dylika sedlar efter preskriptionstidens utgång,
hafva Rikets Ständer, under hvar och en af de efter år 1845 följande riksdagar,
medgifvit då ifrågaställda inlösen af sådana sedlar, oaktadt deras innehafvare, enligt
författningens bestämda stadgande, förlorat all rätt till betalning för desamma.
I enlighet med berörde förut tillämpade grunder, och då de sedlar, om hvilkas inlösande
fråga nu är, på sätt Riksgälds-kontorets Kommissariat vitsordat, vid anställd
granskning befunnits rigtiga och alltså, derest de före preskriptionstidens slut blifvit
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 151.
1
bos Riksgäldskontoret i sådant afseende företedda, ovilkorligen bort af detta Verk inlösas,
anser sig Utskottet böra tillstyrka,
att samtlige ifrågavarande, till Stats-Utskottet under denna riksdag aflemnade
Riksgäldssedlar, utgörande ett antal af 140 stycken och lydande å tillsammans
233 R:dr 36 sk. Riksgäld, nemligen 42 å 10 R:dr hvardera, 2
å 3 R:dr, 18 å 2 R:dr, 48 å 1 R:dr, 1 å 24 sk., 34 å 16 sk. och 3
å 12 sk., må med motsvarande summa i Riksmynt, eller 233 R:dr 73
öre, utaf Riksgälds-kontorets medel inlösas.
Utom de Riksgäldssedlar, hvilka, till ett antal af 8 stycken å tillsammans 2 R:dr
16 sk., äro vid Herr Grapes ofvannämnda motion fogade, finnas samma motion äfvenledes
bilagde 42 stycken sedlar, lydande å Dalerkopparmynt, till sammanräknadt belopp
af 430 Daler, om hvilka sedlars inlösen hemställan jemväl blifvit gjord; men då
dessa sistnämnda sedlar äro af Rikets Ständers Rank utfärdade, och det således icke
tillkommer Stats-Utskottet att med frågan om deras inlösande taga befattning, får
Utskottet hemställa,
att Herr Grapes motion i denna del icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 Augusti 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
1
!%:o 159.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Aug. 1860, kl. 12 midd.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
Nionde Hufvud-titel.
(U. A.)
Af Nionde Hufvud-titelns 2:ne afdelningen- fastställdes den ena, eller Pensionsstaterna,
vid sistlidna riksdag till 491,610 R:dr R:mt. Den andra afdelningen,
innefattande allmänna Indragnings-staten, beräknades för nuvarande statsreglerings-period
förslagsvis till 626,330 R:dx-, deruti inbegripna indelta räntor, upptagne
efter markegång på förslag till 7,439 R:dr 11 öre samt 179 kubikfot 3 kannor
indelt och oindelt spanmål, utgörande efter 2 R:dr kubikfoten 358 R:dr 60
öre; hvadan således denna Hufvud-titels slutsumma i nu gällande Riks-stat utgör
1,117,940 R:dr.
Pcusions-sta terna.
l:o. Under denna afdelning upptagas främst i nu gällande Riks-stat följande
anslag:
Pensions-staten för civile embets- och tjenstemän  37,500: —
D:o för deras enkor och omyndiga barn  45,000: —
D:o för militäre embets- och tjenstemäns samt Underofficerares
enkor och barn  37,500: —
Ersättning för mistade löne-innehållningar  7,500: —
D:o åt Pensions-kassorna för nådårs- och begrafningskjelpsbesparingar:
Civil-statens
Pensionskassa  6,540: —
Arméens Pensionskassa  28,080: —
Amiralitets-Krigsmanslcassan  2,580: — 37,200:
Bih, till II. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 25 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
I anledning af denna uppställning af de ifrågavarande anslagen hafva Rikets
Ständers år 1857 församlade Revisorer anfört (1857 års Revisionsberättelse
pag. 27, § 20), att enär, såsom häraf visade sig, ersättnings-anslaget för nådårsoch
begrafningshjelps-besparingar är i Riks-staten på de särskilda kassorna fördeladt,
och, enligt hvad Revisorerne inhemtat, äfven ersättningen för mistade löneinnehållningar
blifvit, genom Kongl. Brefvet den 17 September 1851, fördelad mellan
Pensionskassorna sålunda, att Civil-statens Pensions-inrättning deraf erhåller
1,497 R:dr, Arméens Pensionskassa 3,093 R:dr och Amiralitets-Krigsmanskassan
410 R:dr, allt Banko, skulle det, enligt Revisoremes tanke, leda till större enkelhet
i Riks-statens uppställning, om alla ifrågavarande ersättningsbelopp hlefve sammanförde
med öfrige till kassorna utgående anslag, hvarigenom denna del af 9:de
Hufvud-titeln komme att erhålla följande utseende:
Civil-statens Pensionskassa.
Pensions-staten för civile embets- och tjenstemän ....
Dito för deras enkor och omyndige barn . . .
Ersättning för mistade löne-innehållningar
Dito för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar
Arméens Pensionskassa.
Pensions-staten för militäre embets- och tjenstemäns samt
Under-officerares enkor och bEirn
Ersättning för mistade löne-innchållningar
Dito för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar
Amiralitets-Krigsmanskassan.
Förra anslaget under denna titel  43,100: —
Ersättning för mistade löne-innehållningar  615: —
Dito för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar . 2,580: — 46,295: —
Stats-Utskottet, som uti sitt den 6 December nästlidet år, i anledning af
ofvanberörde Revisionsberättelse, afgifna Utlåtande N:o 13 (§ 28) uppskjutit behandlingen
af förevarande fråga, får nu, då det af Revisorerne framställda förslag synes
lämpligt såsom medförande större tydlighet, hemställa,
att den af Revisorerne föreslagna, uti hosföljande tabell öfver
9:de Hufvud-titeln iakttagna, förändrade uppställning af ofvannämnda
anslag måtte af Rikets Ständer godkännas.
2:o. Beträffande anslagen till Wadstena Krigsmanshus-kassa, 246,100 R:dr,
och till Amiralitets-Krigsmanskassan, 43,100 R:dr, har Kongl. Maj:t uti den nådiga
Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof (pag. 59) meddelat, hurusom
dessa anslag omfatta äfven ersättning för den tillförene medgifna, men vid
1850—1851 års riksdag afskaffade, rättighet, att uppbära vissa afgifter, till begge
kassorna, vid af- och tillträden af rusthåll, samt till Wadstena Krigsmanshuskassa
äfven vid köp af annan fast egendom, hvilken sistnämnde afgift, efter sitt beräkningssätt,
benämnes cn-per-mille-afgift. Sådan ersättning hade år 1851 blifvit,
37,500: —
45,000: —
2,245: 50.
6,540: — 91,285: 50.
37,500: —
4,639: 50.
28,080: — 70,219: 50.
Stats-Utskottets Utlåtande JST:o 152.
3
efter afgifternas medelbelopp onder åren 1844—1848, bestämd med förklarande,
att, så framt kassornas Styrelser kunde framdeles ådagalägga, det genom fortfarande
af omförmälda afgifter högre inkomst skulle för kassorna bafra uppkommit,
on derefter lämpad förhöjning i de beviljade anslagen borde vid blifvande
riksmöten ega rum; och efter en dylik vidlyftig utredning, åstadkommen genom
årliga uppgifter från rikets samtlige län, domsagor och städer öfver beloppen af
den Charta-sigillata, hvarmed, i vederlag för rusthålls- och en-per-mille-afgifterna,
handlingar, rörande förändring i eganderätt till rusthåll och all annan fast egendom,
blifvit belagde, hade ersättningen, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
den 10 Juli 1857 och Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 14 påföljande
December, blifvit, i riksmynt beräknad, sålunda förhöjd, att Wadstena Krigsmanshusltassas
ersättning för rustliålls-afgifter, som, enligt 1851 års beslut, utgjorde
63,300 Rxlr, bestämdes till 78,000 R:dr; — samma kassas ersättning för en-per
mille-afgiftcn
förhöjdes från 30,150 Ridr till 53,400 R:dr, och Amiralitets-Krigsmanskassans
godtgörclse för rusthållsafgifter från 14,450 R:dr till 25,500 lkdr.
De tre sålunda förhöjda summorna hade ingått i de ofvan upptagne totalbelopp,
som för statsreglerings-perioden 1858 - 60 uppfördes på Riks-statens 9:de
Hufvud-titel, likväl med förbehåll, att det förhöjda vederlaget för rusthållsafgifter,
som från Wadstena Krigsmanshuskassa skulle utgå till Arméens Pensionskassa,
borde i stället tillgodoföras Rikets Ständers Riksgälds-kontor. Af detta förbehåll,
som öfverensstämdc med stadgandena i Rikets Ständers skrifvelse den 25 April
och Kongl. Brefvet den 12 Maj 1857 om anslag till upprätthållande af den Arméens
Pensionskassa åliggande pensionering, följde att, under det denna kassa, enligt
Kongl. Reglementena den 10 Januari 1757, § 8, och den 22 December 1857, § 80,
åtnjöte tre femtedelar af den till Wadstena Krigsmanshuskassa för rusthålls-afgifter
ingående ursprungliga statsersättningen, 63,300 Ralr, lika andel af den häri beviljade
förhöjning, 14,700 R:dr, årligen under nuvarande statsreglerings-period fördes
Riksgälds-kontoret till godo med 8,820 Ralr Runt.
Sedan Rikets Ständer, i sin ofvanberörde skrifvelse den 14 December 1857,
slutligen anhållit, det Kongl. Majit täcktes, efter föregående utredning, föreslå Rikets
nu församlade Ständer de åtgärder, som kunde finnas erforderliga till afhjelpande
af olägenheterna vid omförmälda ersättningars beräkningssätt, hade Kongl.
Majit i detta ämne inhemtat underdåniga utlåtanden af Kongl. Majits och Rikets
Krigs-kollegium, som förvaltar Wadstena Krigsmanshuskassa, och af Direktionen
öfver Amiralitets-Krigsmanskassan; — och hade härvid Krigs-kollegium icke blott
erinrat, hvad redan vid förra riksdagen af Kongl.'Majit och Rikets Ständer behjertades,
att en årlig genom infordrande och sammanställning af siffcnippgifter
från Rikets samtlige Läne-styrelser, härader och städer åstadkommen utredning
för bestämmande af dylika ersättningsanspråk vore särdeles olämplig och i längden
alltför mycket stridande mot den år 1851 afsedda enkelheten och tidsvinsten
vid uppbörd och redovisning af Krigsmanskassornas inkomster, utan äfven tillagt,
att en dylik utredning, förknippad med stor omgång och flera olägenheter, jemväl
måste till sin större eller mindre tillförlitlighet bero af den noggrannhet och omsorg,
hvarmed de till rättelse härvid erforderliga uppgifter å stämplade papperet
af vederbörande meddelas, men hvaröfver någon kontroll icke kan utöfvas; och
enär Kollegium icke kunnat uppgifva någon utväg, hvarigenom do anmärkta olägenheterna
kunde afhjelpas, eller framställa, för ersättningsanslagens beräkning
från och med år 1861, något förslag, som egde stöd af räkenskap och derpå grundad
osviklig sifferuppställning, hade Kollegium, med afseende jemväl å den stora
vigten för kassans förvaltning deraf, att hennes inkomster måtte kunna med till
-
4
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 152.
förlitlighet beräknas, helst sedan en icke ringa förhöjning i pensionsvilkoren för
kassans talrika understödstagare blifvit från och med nästlidet år medgifven, hemställt
om nådigt förslag till Rikets Ständer, att enahanda anslagssumma som, i
ersättning för Wadstena Krigsmanshuskassas till Statsverket indragna samtliga
inkomster, deruti inberäknade rusthålls- och en-per-mille-afgifterna, nu är anvisad,
måtte äfvenledes för nästa statsreglerings-period uppföras på Riks-staten med 246,100
R:dr Runt årligen; hvilken summa likväl, derest Arméens Pensionskassa fortfarande,
likasom nu, klefve på annat sätt godtgjord för de henne tillkommande tre
femtedelar af ersättnings-förhöjningen för rusthållsafgift, kunde med deremot svarande,
ofvanberörde 8,820 R:dr, nedsättas till 237,280 R:dr årligen, från och med
år 1861.
Amiralitets-Krigsmanskassans Direktion, som förklarat sig ej heller kunna,
utan de förut öfverklagade olägenheter, utröna hvad rusthållsafgifterna till kassan,
beräknade efter äldre grunder, skulle numera utgöra, hade, i likhet med Krigskollegium
och under åberopande deraf att rusthållsafgifterne alltjemt varit i stigande,
underdånigst föreslagit, att ersättningen för desamma måtte under kommande
statsreglerings-period få till enahanda belopp, som under denna, utgå.
I öfverensstämmelse med hvad båda Krigsmanskassornas förvaltningar sålunda
hemställt och då en beräkning af hvad i rusthålls- och en-per-mille-afgifter,
efter de till och med år 1851 gällande grunder, skulle nämnda kassor hädanefter
tillkomma, redan vore och för hvarje år alltmera blefve förenad icke blott
med de största svårigheter, utan äfven med en osäkerhet, som, efter förändringar i
Charte-sigillate-afgiftens beräkning, icke kunde undvikas, har Kongl. Maj:t funnit
den enda tillförlitliga reglering i förevarande ämne vara den, att ersättningarne
för omförmälda afgifter bibehållas vid de belopp, som, på grund af noggranna
medeltals-beräkningar för fem år, blifvit sednast bestämda, endast med den af Krigskollegium
ifrågaställa nedsättning för den händelse, att Arméens Pensionskassa
framgent, likasom nu, blifver på annat sätt godtgjord för den henrie tillkommande
andel i ersättnings-förhöjningen för rusthålls-afgifter, hvarom, i sammanhang med
öfriga anslag under Fjerde Hufvud-titeln, Kongl. Maj:t gjort nådig framställning;
och har under denna förutsättning Kongl. Maj:t föreslagit, att nuvarande anslaget
till Wadstena Krigsmanshuskassa måtte, med 8,820 R:dr minskas till 237,280
R:dr, och Pensions-staterna, i allt öfrigt oförändrade, således upptagas till en slutsumma
af 482,790 R:dr.
De redan vid sistförlidna riksmöte af Rikets Ständer anmärkta olägenheterna
vid det för bestämmandet af omförmälda ersättningar år 1851 antagna
beräkningssätt synas Utskottet, i betraktande af hvad nu ytterligare blifvit i ämnet
upplyst och anfördt, vara så väsendtliga, att, äfven om hufvudsakligt afseende
ej fästes å det högst invecklade och mödosamma arbete, som erfordras för de
verkliga ersättningsbeloppens utredande, sagda beräkningsgrund numera, i följd af
förändrade omständigheter, icke ens kan med erforderlig noggrannhet och säkerhet
tillämpas; och vid sådant förhållande har Utskottet desto mindre ansett någon
betänklighet möta för att definitivt bestämma ifrågavarande ersättningsbelopp,
som det bör antagas att, om de tvänne kassornas inkomster framdeles skulle blifva
otillräckliga för fullgörandet af dem åliggande utbetalningar, Rikets Ständer ej
lära undandraga sig att för sådant ändamål bevilja erforderlig tillökning i kassornas
statsanslag, oaktadt någon rättighet ej vidare kan till stöd derför åberopas.
I följd häraf och då Kongl. Maj:ts framställning om särskild godtgörelse till
Arméens Pensionskassa för den henne tillkommande andel i ersättningsförhöjnin
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
5
gen för rusthålls-afgifter är af Rikets Ständer (vid pröfning af Stats-Utskottcts
Utlåtande N:o 84 angående 4:de Hufvud-titeln, 44:de punkten) bifallen, får Utskottet
tillstyrka,
att ifrågavarande ersättningsbelopp till Wadstena Krigsmanshuskassa
och Amiralitets-Krigsmanskassan xnå — med iakttagande
af den utaf Kongl. Maj:t föreslagna minskning i anslaget
till förstnämnda kassa — fortfarande utgå enligt de vid
förra riksdagen uppgjorda beräkningar, dock med vilkor att
den dessa kassor år 1851 tillerkända rättighet till förhöjning
i anslagen, på grund af skeende utredningar angående rusthålls-afgiftens
oell eu-per-mille-afgiftens belopp, för framtiden
upphör.
3:o. Af anslaget till Wadstena Krigsmanshuskassa är i nu gällande Riksstat
ett belopp af 48,300 R:dr särskildt upptaget såsom förslagsanslag, utgörande
ersättning för hemmansräntor och kronotionde. Då emellertid beloppet af denna
ersättning — som för de räntor m. m., hvarom nu är fråga, skulle, enligt beslutet
vid 1851 års riksdag, utgå med ett en gång för alla bestämdt penningebelopp, men,
emedan beräkningen deröfver då icke hunnit verkställas, tillsvidare uppfördes förslagsvis
— numera blifvit uträknadt och i behörig ordning fast.stäldt, till 4,078
R:dr 98 öro i kontant samt oindelt spanmål 24,713 kubikfot 3 k:r med förslagsvärde
af 49,426 R:dr 60 öre, eller tillhopa 53,505 R:dr 58 öre, och således, på
sätt Rikets Ständers år 1857 församlade Revisorer anmärkt (1857 års Revisionsberättelse
pag. 26, § 18), anslaget ej vidare är af förslagsnatur, får Utskottet, i
öfverensstämmelse med sin angående Militieboställskassan och Jemtlands Roteringskassa
(uti Utlåtandet N:o 84, 9:de punkten) gjorda och af Rikets Ständer godkända
hemställan, tillstyrka,
att denna del af Wadstena Krigsmanshuskassas anslag, likasom
det öfriga af anslaget, uppföres till ett bestämdt belopp,
53,505 R:dr 58 öre, utan egenskapen af förslagsanslag.
Kommande i följd häraf, samt med iakttagande af Utskottets i nästföregående
2:ne punkter gjorda tillstyrkanden i afseende å beräkningen at Wadstena Krigsmanshuskassas
anslag, detsamma att, på sätt hosföljande tabell litt, A) närmare
visar, uppgå till en summa af 242,485 R:dr 58 öre.
4:o. Då allmänna Indragnings-staten egentligen utgöres af ett förslagsanslag
(enligt nu gällande Riks-stat till belopp af 618,830 R:dr), hvilket anslag
följaktligen ingår i liqviden med Rikets Ständers Riksgälds-kontor, men derjemte
under samma afdelning är upptaget ett reservations-nnsVag å 7,500 R:dr ”för blesserade
Öfver- och Under-officerare”, hvarå uppkommande besparingar skola i KougL
Stats-kontoret reserveras, har Utskottet ansett det leda till större enkelhet i räkenskaperna
och äfven i öfrigt vara lämpligare, att sistnämnda anslag öfverflvttas till
9:de Hufvud-titelns förra afdelning, Pensions-staterna, hvadan Utskottet hemställer,
att denna uti hosföljande tabell iakttagna förändring må af
Rikets Ständer godkännas.
Allmänna lndragnings-statcn (tab. litt. B).
5:o. Sedan Rikets Ständer, med bifall till Stats-Utskottets uti 46:te punkten
af Utlåtandet N:o 84 (angående 4:de Hufvud-titeln) gjorda hemställan, beslutat att
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
med pröfningen af den utaf Herr af Robsahm väckta motion om understöd åt
äldre Officerare, som deltagit i krig, skulle anstå till dess 9:de Hufvud-titeln hos
Rikets Ständer förekomme till behandling, får Stats-Utskottet nu i denna fråga
afgifva yttrande; hörande Utskottet härvid erinra, hurusom motionären anfört, det
billigheten fordrade, att de sedan Sveriges sednaste krig qvarlefvande och i Arméen
qvarstående Officerare af Majors-, Kaptens- och Subalterngraden, hvilka hade antingen
alldeles intet eller endast högst obetydligt understöd af Staten och jemväl
saknade enskild förmögenhet, blefvo försatte i sådane vilkor, att de kunde, utan
alltför stora svårigheter och bekymmer, erhålla sin nödtorftiga bergning, samt i
anledning häraf föreslagit, att för omförmälda ändamål måtte beviljas ett anslag
af 2,000 R:dr B:ko årligen för nästkommande statsreglerings-period, att emellan
förenämnda Officerare, enligt uppgifna grunder, fördelas.
Utskottet, som uti förenämnda Utlåtande erkände billigheten deraf, att för
de medellösa äldre Officerare, som deltagit i landets sednaste krig och allt hitintills
ej kommit i åtnjutande af något understöd af Staten eller erhållit sådant till
alltför otillräckligt belopp för en nödtorftig bergning, måtte kunna på deras ålderdom
beredas en i någon mån förbättrad ställning, anmärkte derjemte, att det
af motionären begärda anslagsbelopp icke skulle blifva för ändamålet tillräckligt,
i anseende till det stora antalet af från krigstiderna ännu qvarlefvande Officerare
och Underofficerare, hvilka senare Utskottet ansåg, likasom jemväl Officerare och
Underofficerare vid Flottan samt Fältläkare, som i krig deltagit, böra af enahanda
förmån komma i åtnjutande; — och då vid sådant förhållande tillgång till denna
utgift ej kunde beredas af de till Arméens pensionering anslagna kreditivmedel,
syntes det Utskottet lämpligast, att ett särskildt anslag på 9:de Hufvud-titeln för
detta ändamål anvisades.
På grund af sålunda redan yttrade åsigter, emot hvilka någon anmärkning
hos Rikets Ständer ej förekommit, anser Utskottet sig nu böra föreslå medels anvisande
för omförmälda ändamål; Och ehuru, enligt Utskottet meddelade upplysningar,
de äldre Officerare och Underofficerare, som i krig deltagit och dels
åtnjuta pension från Arméens Pensionskassa, dels erhållit understöd af 9:de Hufvudtitelns
anslag för blesserade Officerare och Underofficerare, utgöra ett antal af
omkring 200, har Utskottet, då med det understöd, som nu är i fråga, icke kan
åsyftas annat, än att bereda en förbättrad ställning för dem bland omförmälda
militärer eller läkare, som för sin nödtorftiga bergning äro deraf i verkligt behof,
trott sig kunna antaga, att ett belopp af 20,000 R:dr R:mt årligen hör blifva för
ändamålet tillräckligt, likasom denna summa torde vara den högsta, som, med afseende
å Statens nuvarande tillgångar, kan härtill användas; — hemställande i
följd häraf Utskottet,
att ett belopp af 20,000 R:dr måtte på allmänna Indragningsstaten
anvisas till Kongl. Majrts disposition, att, i mån af
behof, användas till understöd åt sådana äldre från Arméen
och Flottan afskedade Officerare och Underofficerare samt Läkare,
som i Sveriges sednaste krig] deltagit, och hvilka Kongl.
Maj:t finner vara för deras nödtorftiga bergning i verkligt
behof af dylikt understöd.
6:o. Uti den nådiga Propositionen, angående Statsverkets tillstånd och
behof, har Kongl. Maj:t anfört att hufvudsakligen samma skäl, som ådagalägga
vigten och angelägenheten af en tillräcklig och fast aflöning för Statens emhets
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
7
och tjenstemän, äfven talade för deras betryggande mot ekonomiskt betryck på
ålderdomen; ty, om man med rätta fordrade, att det allmännas tjenst skulle med
full och odelad kraft handhafvas, utan att i någon mån vika för enskilda omsorger
och förvärfsbestyr, så måste också den uttjente tillförsäkras en efter bans förra
verksamhet lämpad anständig bergning, desto mera nödvändig vid en ålder, då
kroppens och själens krafter sällan medgifva något strängare arbete för lefnadsbehofvens
fyllande. Denna angelägenhet hade Rikets sednast församlade Ständer
äfven, vid reglering af Riks-statens 9:de Hufvud-titel, erkänt och ordnat på ett
sätt, som, enligt Kongl. Maj:ts åsigt, icke påkallade förändring i något annat hänseende,
än deruti, att, i sammanhang med löneregleringens provisoriska beskaffenhet,
äfven pensionsbeloppen förklarats vara beroende af ny reglering, derest sådan
skulle af Rikets Ständer framdeles pröfvas lämplig; — och då Kongl. Majk i
nåder föreslagit, att löneregleringen måtte blifva beståndande, har, såsom en följd
deraf, Kongl. Maj:t äskat Rikets Ständers medgifvande, att de vid sednaste riksdag
antagne och fastställde grunder för afskedstagande embets- och tjenstemäns
pensionsförmåner måtte förklaras vara för framtiden gällande och det nu stadgade
förbehåll, rörande ny reglering af samma förmåner, således förfalla; Kongl. Majk
och Rikets Ständer dock obetaget att, vid pensions-väsendets ordnande i allmänhet,
meddela förändrade stadganden i fråga om de fonder och medel, hvarifrån pensionsbeloppen
skulle utgå.
Utskottet har, för sin del, icke heller funnit anledning att föreslå någon
ändring uti de vid sistförflutna riksmöte meddelade stadganden, angående beloppen
af de civila embets- och tjenstemän tillkommande pensioner på allmänna Indragnings-staten,
enligt hvilka stadganden pensionerna i allmänhet och med vissa uppgifna
undantag skulle utgå med 80 procent af lönernas belopp (se Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelse den 27 Februari 1858, N:o 229, punkterna 1—3); men då
aflöningen för åtskilliga embetsverk och korpser icke blifvit af Rikets nu församlade
Ständer definitivt fastställd, på sätt Kongl. Majk föreslagit, utan endast pro
visoriskt
beviljad för nästkommande statsreglerings-period, torde Rikets Ständer
följaktligen icke i vidsträcktare mån kunna bifalla högstberörda nådiga framställning,
än medelst förklarande,
att de vid nästförlidna riksdag stadgade föreskrifter i afseende
å pensionsbeloppen fortfarande blifva gällande; dock att förbehållet
rörande ny reglering af beviljade pensioner må upphöra
för de pensionstagare, hvilkas innehafde tjenster vid nuvarande
riksmöte blifva på stat definitivt uppförda; Kongl. Majk
och Rikets Ständer likväl obetaget, att meddela förändrade
stadganden i fråga om de fonder och medel, hvarifrån pen
sionsbeloppen
skola utgå.
7:o. Enligt hvad Utskottet i 45 punkten af sitt angående 4:de Hufvudtiteln
afgifna Utlåtande X:o 84, bland annat, anfört, hade uti en hos Ridderskapot
och Adeln väckt motion Herr Gr. Montgomery fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
derå, att då det måste antagas vara en oeftergiflig pligt för Staten att sörja
för alla sina tjenares nödtorftiga bergning, sedan de af ålder eller sjuklighet icke
vidare kunna utöfva sina tjenster eller embeten, det läge en ej ringa obillighet
deri, att den vid nästlidna riksdag beviljade pensionsförhöjning icke i någon mån
tillgodokommit de embets- och tjenstemän, som derförinnan erhållit afsked, oaktadt
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
dessa varit och fortfarande vore lika, om icke mera, i behof af förbättrade vilkor,
än de, som med förhöjningen blefvo hugnade; hvadan motionären ansåge, att rättelse
i detta förhällande borde vid innevarande riksmöte beredas.
Af de uti ofvannämnda Utlåtande uppgifna skäl — nemligen hufvudsakligen
den betydliga kostnad, som, genom bifall till det väckta förslaget, skulle tillskyndas
Statsverket — hade Utskottet ansett sig icke kunna förorda denna motion
i hvad den afsåg militäre emhets- och tjenstemän; och då detta Utskottets
yttrande numera är af Rikets Ständer godkändt, finner Utskottet sig i öfverensstämmelse
dermed böra hemställa,
att Herr Montgomerys motion icke heller i fråga om civile
embets- och tjenstemäus pensionering må hos Rikets Ständer
vinna afseende.
8:0. Utskottet har vidare i ett sammanhang förehaft åtskilliga framställningar
om förändrade bestämmelser i afseende på pensionsrätt för vissa embets- och
tjenstemän, nemligen:
a) angående Arméens Läkare:
af Herr F. A. Cederschjöld, som uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion
— jemte erinran om Arméens brist på tillräckligt antal Läkare och hurusom
anledningen härtill i väsendtlig mån vore att söka uti de mindre förmånliga löneocli
pensionsvilkor, som vore med dessa tjenster förenade, hvadan motionären jemväl
gjort hemställan om löneförbättring (i hvilken del motionen redan blifvit i
sammanhang med regleringen af utgifterna under Riks-statens 4:de Hufvud-titel
af Rikets Ständer behandlad), — föreslagit, att pensionsförhållandena för Arméens
Läkare måtte, med hänseende till pensionsålder och pensionsbelopp, fastställas,
särskildt för värfvade och särskildt för indelta Arméen, till fullkomlig likhet med
hvad för Officerare af lika grad vid sistförflutna riksdag bestämdes.
Hufvudsakligen af samma skäl har inom Borgare-Ståndet Herr A. Grenander
framställt förslag i enahanda syftning, som nyss omförmälda motion, dock med
det tillägg, att de Militärläkare, som egde håg och krafter att med gagn och nytta
för det allmänna fortsätta tjenstgöringen intill samma lefnadsålder, som för civila
tjenstemäns pensionering vore bestämd, måtte förklaras berättigade att, såsom för
närvarande egde rum, bibehålla sin lön på Indragnings-stat; — och har jemväl
inom förenämnde Yälloffiga Riks-Stånd Herr J. G. Wennerström, under åberopande
af de skäl för äskad förändring uti vilkoren för Regements-läkares pensionerande
från allmänna Indragnings-staten, som blifvit anförda uti en af honom vid nästlidna
riksmöte i ämnet väckt motion, förnyat sin deri gjorda hemställan, att det
i afseende å nyssnämnda klass af läkare stadgade vilkor, att de, efter afskedstagandet
vid 60 års ålder, borde tjenstgöra ytterligare 10 år, eller till fyllda 70 år,
måtte upphöra att vara gällande, samt pensionen för dem beräknas från och med
afskedstagandet vid 55 års ålder, efter en tjenstetid af 25 år.
b) angående Landtmäteristaten, i afseende hvarå följande motioner blifvit inom
Riks-ötånden väckta och till Utskottets handläggning öfverlemnade:
hos Ridderskapet och Adeln af Herr O. von Knorring, som, med erinran att
nu gällande föreskrifter om Landtmäteri-tjenstemäns rätt till pension å allmänna
Indrag
-
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 152.
9
Indragnings-staten vid uppnådda 70 år eller, i händelse af sjuklighet, vid 65 års
ålder, samt efter en tjenstetid af 40 år, sällan kunde komma att tillämpas, enär
få landtmätare uppnådde en så hög ålder, utan de fleste deremot genom ansträngningar
och ådragen sjuklighet under sin mödosamma tjenstgöring tillskyndades en
tidig död eller åtminstone tidiga ålderdomskrämpor, framställt det förslag, att Förste
och Andre landtmätare samt Koinmissions-laudtmätare måtte oga rätt till pension
å allmänna Indragnings-staten, då den afskedstagande, efter en, tjenstetid af
omkring 30 år, uppnått 60 år eller, derest han med läkarebetyg styrkte sig vara
lidande af sjuklighet, vid 55 års ålder; —
hos Preste-Ståndet af Kontrakts-prosten Kullström, hvilken, med afseende å
den särdeles ansträngande tjenstgöring, som ålåge storskiftes-landtmätare och som
mera än någon annan tjenst- toge i anspråk hälsa och krafter, föreslagit, att afskedstagande
storskiftes-landtmätare, som i afseende på tjensteår m. m. i öfrigt
uppfyllt de för Statens embets- och tjenstemän stadgade pénsionsvilkor, måtte vara
berättigad att vid 55 års ålder komma i åtnjutande af pension; samt att, när genom
behörigt läkarebetyg styrkes, det han”till följd af sin tjenstgöring lider af
sjuklighet eller försvagad hälsa, sådan förmån, såsom belöning för hälsoförstörande
tjenstgöring, må honom tillgodokomma äfven i det fall, att han innehar eller kommer
att erhålla annan tjenst på stat, för hvars utöfning det försvagade hälsotillståndet
icke år hinderligt;
hos Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen Gustaf Larsson från Stockholms
län, som hemställt, att Kommissions-landtmätarc, hvilken uppnått en ålder af 55
år och tjonstgjort i 25 år samt derunder med nit och skicklighet oafbrutet förrättat
sin tjenst, måtto vid afskedstagandet erhålla pension å 500 R:dr; — i sammanhang
hvarmed motionären dels fästat uppmärksamhet derpå, att erforderliga
medel för denna pensionering kunde beredas genom indragning af de, enligt hans
åsigt, mindre nödvändiga andre-landtmätare-tjenstcrna, dels ifrågaställt att, på
samma gång som nämnda större pensionsförmån bereddes Kommissions-landtmätarne,
landtmäteritaxan kunde nedsättas till de belopp, som voro bestämda uti 1834 års
taxa.
c) angående Skogs- och jägeristaten af Herr A. I'l Ros, som irti en hos Ridderskapet
och Adelil väckt motion, — med erinran, hurusom Rikets Ständer välvilligt
behjertat tid efter annan till förmån för åtskilliga tjenstcmanna-korpser
gjorda framställningar om bidrag af allmänna medel för att sätta tjenstemännen i
tillfälle att vinna inträde i rikets allmänna pensionsföreningar — fästat uppmärksamheten
derpå, att någon åtgärd ännu icke vore vidtagen för att bereda en dylik
förmån åt rikets Skogs- och Jägeri-stat. På underdånig framställning om
Kongl. Maj:ts nådiga medverkan dertill, vore endast genom nådiga Skrifvelsen
den 20 December 1847 till svar meddeladt, att berörde fråga borde anstå, intilldess
en reglering af nämnde korps’ personal och lönings-stat försiggått; beli som det
emellertid nu voro att förmoda, det en sådan reglering kunde genomföras redan
före den tid, då Rikets Ständer härnäst sammanträda, och härtill komme, att tiden
för uppgörelsen med Fullmägtige uti Civil-statens pensions-inrättning om
vilkoren för korpsens delaktighet uti denna inrättning nu äfven syntes vara den
lämpligaste, med hänsigt dels dertill, att hela korpsen ännu vore ställd på förordnande
tills vidare och följaktligen kunde förpligtas att ingå uti inrättningen, och
dels att de fleste af dess medlemmar vore unge män, hvilka, efter hvad skäligen
Uih. till R. St. Prot. 1859 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 25 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152,
Lordo kunna antagas, genom stadgade årliga tillskott otvifvelaktigt komme att
till ofvannämnde fonders förstärkande bidraga med vida större belopp, än det,
hvartill pensioneringen under en lång följd af år kunde uppgå; har motionären
föreslagit, dels att Rikets Ständer måtte öfverlemna frågans närmare utredning åt
den Kommitté, sorn erhållit nådigt uppdrag att afgifva förslag till reglering af
pensionsväsendet i allmänhet — till ledning vid berörde förslags upprättande i
hvad det till äfventyrs komme att röra Skogs- och Jägeri-staten, hvartill borde
räknas ej blott Skogs-styrelsens chef och tjenstemän, Skogs-institutets Direktör
samt lärarne derstädes och vid öfriga skogs-läroverken, utan äfven den förvaltande
personalen i landsorten, dels ock att för detta ändamål måtte anslås nödige medel,
nemligen antingen ett årligt bidrag af 6,000 R:dr eller en summa för en gång till
det belopp, (dock icke öfver 30,000 R:dr), som för nämnda tjenstemäns och lärares
upptagande till delaktighet uti Civil-statens pensions-inrättning erfordrades
utöfver den inträdes- och retroaktiva afgift, sorn de pensionsberättigade kunde
finnas skyldige att sjelfvc vidkännas, men hvilken afgift synnerligast för de äldre
af dem, klefve utan Statens mellankommande hjelp, allt för kännbar; — i sammanhang
hvarmed motionären hemställt, att ifrågavarande tjenstemän och lärare
måtto tillerkännas förmånen att vara uppförda till bibehållande af ordinarie lön
på rikets allmänna Indragnings-stat vid den ålder och efter den tjenstetid, som
för åtskilliga andra rikets tjenstemän vore stadgad.
d) angående lärarne vid rikets JElementar-läroverk,
af Kyrkoherden fVennerström, hvilken, uti en hos Preste-Ståndet väckt motion,
med afseende på det magtpåliggande kall, som tillhör dessa tjenstemän, angelägenheten
deraf att lärarne icke, i brist på annan utväg för sin bergning, nödgades
att fortsätta sin verksamhet vid skolan längre, än de vore i full besittning
af själs- och kroppskrafter, samt den ansträngande beskaffenheten af deras tjenstgöring,
hvilken i de flesta fall icke gjorde det möjligt för en skollärare att till
60 års ålder bibehålla den sinnesspänstighet och arbetskraft, som erfordrades, om
hans verksamhet skulle blifva fruktbärande, föreslagit, det Rikets Ständer måtte,
för sin del, besluta, att hvarje lärare vid elementar-läroverk efter tretioårig tjenstgöring
derstädes, vare sig såsom ordinarie eller extra-ordinarie, skulle vara till
pension berättigad, så framt han derjemte uppnått en ålder af 55 år, äfvensom
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:ts disposition ställa ett anslag, tillräckligt
för ändamålets vinnande; — hvilken motion Professor Carlson uti ett särskildt
afgifvet yttrande biträdt och förordat, äfvensom Biskop Björck xn. fl. Px-esteStåndets
ledamöter deruti instämt.
e) angående Lasaretts- och Kurhus-läkare; — i afseende å hvilka tjenstemän
Herr F. A. B. von Schéele, uti en hos Ridderskapct och Adeln väckt motion anfört,
bland annat, att som lasaretterna från sin första stiftelse varit ansedda såsom länen
eller kommunerna tillhörande inrättningax-, administrerade af inom orterna
boende Direktörer, och Lasai-ettsläkarne endast haft fullnxagter af Kongl. Serafimei--  Ordens-Gillet, så hade härigenom desse läkare, lika oförklai-ligt sonx obilligt, icke
kommit att axxscs såsom Statens tjenstemän. Ått lasaretterna dock numera måste
betraktas såsom statsinrättningar syxites svårligen kunna bestridas; de underkölles
till en del genom de af landets innevånare inbetalte kurhusmedlen, och dessa
voi-e lika visst en statsinkomst, som alla andra penningeskattex-, endast med den
skilnad, att de förra icke inflyta i statskassan, utan gå direkte till det med dem
afsedda ändamål. Länslasarctterna vore icke heller numera ixteslutande afsedda
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 152.
11
för de respektive länens innevånare, ty, enligt 14 § af 1822 års Instruktion för
Provincial-läkarc, skalle å länslasaretten upptagas de af tågande manskap, som
kehöfde sjukvård, och, enligt Kongl. Cirkuläret den 23 December 1852, hade kringstrykande
personer och främlingar rätt att njuta kostnadsfri vård å lasaretterna,
när do deraf vore i behof. Lasarettsläkarne voro äfven genom Kongl. Brefvet af
den 22 Mars 1821, jemförd! med Kongl. Sundhets-kollegii kungörelse den 27 Juni
1822, tillförsåkradt att såvida de vore Medicine-Doktorer och Chirurgie-Magistrar
få beräkna sin tjenstetid vid lasaretterna lika med andra civila läkare, och genom
Kongl. Brefvet den 8 Februari 1815 hade Lasarettsläkarne fått sig tillagd lika
rang mod tjenstgörande läkare vid fältsjukhusen, d. v. s. lika med dåvarande regementsläkare.
Vidare gällde för kompetens till lasaretts-läbaretjenster föreskrifterna
i Kongl. Brefvet den 3 Juni 1812 eller samma lärdomsprof, som för Provincial-läkare
äro erforderliga. Det syntes således obestridligt, att Lazaretts-läkarne
vore i alla afseenden både såsom Statens tjenstemän att betrakta och med Provincial-läkarne
fullkomligt jcmförlige, hvarföre ock do förra borde i afseende på
lön och pension ställas med de sednare på samma linea. — Efter att vidare hafva
meddelat åtskilliga uppgifter dels angående Lasaretts- och Kurhus-läkarnes löner,
och dels om deras antal och ålder, hvaraf visade sig, att lönerna varierade mellan
200 och 1,600 R:dr, samt att af 40 Läkare cn tredjedel vore öfver 55 år och deraf
8 mellan 55 och 60 samt 5 emellan 65 och 81 år, har motionären erinrat, hurusom
Lasaretts-läkarne sjelfva tvänne gånger sökt att vinna inträde i Civil-statens
Pensions-kassa, men utan framgång; och då dessa tjenstemän således vore utestängda
från den för alla andra civila embetsman i riket öppnade utvägen att betrygga
sin ålderdom, fordrade både billighet och rättvisa att dem på annan väg
bereddes tillfälle att komma i åtnjutande af en förmån, som med allt skäl torde
kunna anses såsom en rättighet. I följd häraf och på grund af den särdeles mödosamma
och ansvarsfulla tjenstgöring, som, enligt hvad motionären närmare omförmält
och utvecklat, ålåge dessa läkare, har han framställt det förslag, att Rikets
Ständer måtte anvisa medel, hvaraf pensioner till belopp af 750 R:dr Runt skullo
meddelas do Lasaretts- och Kurhus-läkare, hvilka efter 25 års anställning såsom
publike civile Läkare, vid uppnådde 60 lefnadsår, afträda från Lasaretts-läkarebefattningen;
hvarjemte, i händelse detta förslag cj skulle vinna Rikets Ständers
bifall, motionären alternativt hemställt, att Rikets Ständer måtte stadga det dylika
pensioner skulle utgå af kurhusmedlen inom hvarje kurhus-distrikt och att
det för sådant ändamål skulle åligga vederbörande att bestämma kurhus-afgiften
till ett belopp, som, sedan öfriga behof blifvit fyllda, medgåfve ifrågavarande pensioners
utbetalande.
De nu anförda framställningarne synas Utskottet i flera hänseenden förtjena
att belijertas, och torde äfven, i den mån omständigheterna sådant medgifva,
framdeles hos Rikets Ständer vinna det afseende, som motionärerne åsyftat. Redan
vid sistförflutna riksmöte är nemligen icke allenast genom beslutet om förhöjda
pensioners beviljande för de Statens embets- och tjenstemän, som enligt
gällande stadganden voro pensions-berättigade, — hvilkas antal dessutom då utsträcktes
utöfver hvad förut egt rum — angelägenheten och billigheten erkänd deraf
att den, som i det allmännas tjenst användt största delen af sin verksamma lefnadstid,
må, när ålder och aftagande krafter ej längre medgifva honom att dermed
fortsätta, genom ett tillräckligt pensionsunderstöd betryggas mot nöd och bekymmer
för sin utkomst; — utan i sammanhang härmed förekom äfven hos Rikets
Ständer frågan om en allmän reglering af pensionsväsendot. Något beslut derom
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
kunde dock icke vid nämnda riksmöte åvägabringas i anseende till ofullständigheten
samt kristen på enhet och öfverensstämmelse uti de i spridda författningar
befintliga pensions-stadgarna; men Rikets Ständer anliöllo emellertid hos Kongl.
Majit-, att cn revision af de stadganden, sorn ligga till grund för pensions erhållande,
mätte företagas och förslag till ett ändamålsenligt ordnande af pensionsväsendet
i allmänhet vid nästföljande riksdag för Rikets Ständer framläggas.
För detta ändamål har, enligt hvad Utskottet inhemta!, en särskild Kommitté
blifvit af Kongl. Majit i nåder tillsatt; — men då densamma ännu icke
lärer hunnit fullborda sitt omfattande arbete, torde nådig framställning i ämnet
under innevarande långt framskridna riksmöte icke vara att förvänta; och, vid sådant
förhållande, synes det Utskottet icke vara lämpligt, att Rikets Ständer skulle
ingå i pröfning af någon bland de uti ofvan anförda motioner vidrörda frågor,
hvilka svårligen kunna rätt bedömas annorlunda, än i sammanhang med den allmänna
frågan om pensions-väsendets reglering. Hvad särskildt angår Herr von
Schéeles motion, har emellertid Utskottet ansett sig böra uttala den åsigt, att
billigheten onekligen påkallar, det Lasaretts- och Kurhus-läkare, likasom öfriga i
Statens tjenst anställde Läkare, må komma i åtnjutande af pensionsrätt, och att
om denna förmån cj, såsom man likväl synes hafva skäl att i första rummet fordra,
kan dom beredas genom anlitande af Lasaretts- och Kurhus-kassorna eller
genom ökade bidrag af länens innevånare, den härför erforderliga tillgång torde
böra af Rikets Ständer anvisas på allmänna Indragnings-staten.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, får alltså Utskottet hemställa,
att ofvan omförmälda motioner för närvarande ej må föranleda
till annan åtgärd, än att Rikets Ständer, med anmälan
om hvad hos deni i dessa frågor förekommit, i underdånighet
anhålla, det de gjorda framställningarne måtte delgifvas förbemälde
Kommitterade för att komma under pröfning vid
uppgörandet af det förslag till en allmän reglering af pensionsväsendet,
som den blifvit uppdraget att utarbeta, och
hvarom vid nästkommande riksmöte nådig Proposition torde
blifva Rikets Ständer meddelad.
9:o. Uti en till Rikets Ständer den 9:de sistlidne Mars afbiten särskild
Proposition (Nio 101), som af samtliga Riks-Stånden blifvit remitterad till Statsutskottet,
är i nåder meddelad t, att då Kongl. Majit, med anledning af Riksmarskalks-embetets,
uti underdånigt Memorial af den 26 nästlidna Januari gjorda,
framställning och särskildt ingifna underdåniga ansökningar, till nådig pröfning
förehaft fråga om pensioners anslående af allmänna medel åt sådane, till framlidne
Hans Majit Konung Oscar lis hofstat och betjening hörande personer, hvilka icke blifvit
till Kongl. Majits nuvarande hofstat öfverflyttade, men genom långvarig, trogen
tjenst förvärfvat billiga anspråk att, i öfverensstämmelse med hvad förut i likartade
fall egt rum, varda för sin återstående lifstid bibehållne vid dem tillförsäkrade
löneförmåner, Kongl. Majit dervid i nåder gillat Riksmarskalks-embetets i sådant
afseende upprättade förslag, grundadt å förutsättningen, att ingen högre embetsman
borde till dylik pension anmälas och att, så framt icke af läkare vitsordad
sjuklighet eller annan ömmande omständighet föranledde till undantag, den
till pension föreslagne borde hafva fyllt femtio år eller varit tjugo år i Kongl,
hofvets tjenst; i följd hvaraf ock pensionernas slutsumma, deruti inberäknad Hofkamereraren
Johan Erik Forsstrands redan på Indragnings-staten efter framlidne
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
13
Hans Majit Konung Carl XIII uppförde pension af 900 Ridr Hunt, kunnatinskränskas
till 19,600 Ridr samma mynt, oller omkring 30,000 Ridr mindre, än hofstats-pensioneringcn
efter Konung Carl XIII, och 9,000 Ridr mindre, än enahanda kostnad
efter Konung Carl XIV Johan; — och har sålunda Kongl. Maj:t föreslagit,
det Rikets Ständer måtte anvisa den till pensionsreglering för den sednast hädangångne
älskade Konungens tjenare erforderliga summa, 19,600 R:dr Ruut, att,
efter den fördelning mellan pensions-tagarne, som Riksmarskalks-embetets förslag
innefattar, från och med innevarande år på rikets allmänna Indragnings-stat uppföras,
med det vilkor för pensionernas fortsatta åtnjutande, som för löners bibehållande
på Indragnings-stat i allmänhet är gällande, att nemligen pension minskas
eller upphör, i don mån innehafvaren undfår af allmänna medel motsvarande
eller högre aflöningsförmåner.
Af Riksmarskalks-embetets ofvannämnde underdåniga memorial och förslag,
jemte öfriga ämnet rörande handlingar, har Utskottet tagit kännedom; och
då det af ålder varit brukligt, att Rikets Ständer anslagit särskilda medel till
pensionering af de till liädangångnc Konungars liofstater hörande personer, hvilka
af ett sådant understöd varit i behof, samt Stats-Utskottet, vid minnet af den
nyligen bortgångne Konungens ädla egenskaper och haus oaflåtliga verksamhet för
det af honom så högt älskade fosterlandets väl, anser en sådan gärd af nationens
erkänsla nu vara af omständigheterne synnerligen påkallad, får Utskottet följaktligen
tillstyrka
Rikets Ständers bifall till Kongl.' Maj:ts högstberörda
nådiga framställning.
10:o. Uti sitt angående 2:dra Hufvud-titcln afgifna Utlåtande N:o 49, lista
punkten, har Utskottet omförmält, hurusom Kongl. Majit i nåder föreslagit, att
den Byrå-chefs-befattning i Justitie-Stats-expeditionen, hvilken är afsedd för handläggning
af ärenden, som ega gemenskap med den Justitie-Stats-ministern åliggande
tillsyn å boktryckerierna och bokhandeln, må, utan afvaktan af nuvarande
iunehafvarens, Förste Expcditions-sckretcrarcn L. J Lovens afskedstagande, indragas,
med vilkor, att bemäldc Expeditions-sekreterare uppföres å Indragnings-stat
och förklaras berättigad att, intill dess han erhåller afsked, emot fortfarande tjenstgörings-skyklighet
uppbära Byrå-chefslön samt efter afskedstagandet pension till
lika belopp som Expeditions-sekreterarno i Kongl. Majits Kansli; — och då, enligt
hvad upplyst blifvit, Expeditions-sekreteraren Lovén före inträdandet af nästa
statsreglerings-pcriod fyller 65 lefnadsår och i öfrigt är berättigad att å Indragnings-stat
förflyttas samt någon märklig kostnad således icke kan Statsverket tillskyndas
deraf, att tjensten, utan afvaktan af haus afskedstagande, indrages, lår
Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i ofvannämnda
hänseende behagat föreslå.
ll:o. Beträffande Kongl. Krigs-Hof-rätten (se 5:te punkten af Utlåtandet
N:o 49) hade Kongl. Majit föreslagit, bland annat, att den vid bemäldo Hof-rätt
anställde Notarie skulle å allmänna Indragnings-staten uppföras till en årlig pension
af 1,344 R:dr; — men då Rikets Ständer, med godkännande af Stats-Utskottets
härutinnan afgifna yttrande, icke funnit skäl att, med anledning af hvad
Kongl. Majit föreslagit, vidtaga ändring i de vid sednaste riksdagen angående aflöuin
-
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
gen för Krigs-Hof-rätten meddelade beslut, lärer frågan om bemälde Notaries uppförande
pä Indragnings-stat
härigenom hafva förfallit,
12:o. Jemte meddelande, att Professoren Doktor G. J. Schlyter, som vid
sednaste riksmöte erhållit ett årligt anslag af 2,000 Ridr Rim t för fortsatt lifgifvande
af Sveriges gamla lagar, under nästlidet år fulländat utgifningen af Skånelagen
och för närvarande vore sysselsatt med Magnus Erikssons Landslag, har
Kongl. Majit föreslagit, att äfven för nästa statsrcglcrings-pcriod bemälde Professor
måtte tilläggas ett årligt belopp af 2,000 R:dr Runt, deraf 1,000 Ridr såsom arfvode
och återstoden till ersättning för biträde och andra kostnader, att från allmänna
Indragnings-staten utgå emot enahanda vilkor af arbetets oafbrutna fortsättande
och redogörelse för dess fortskridande, som nu är vid detta anslag tästadt;
— och tillstyrker Utskottet,
att denna nådiga framställning måtte af Rikets Ständer
O o *
bifallas.
13:o. Vidare har Kongl. Majit uti högstberörde nådiga Proposition, angående
Statsverkets tillstånd och behof, till Rikets Ständer aflåtit de framställningar,
som finnas uti Protokollet öfver Einans-ärenden för den 14 Oktober nästlidet
år (Bil. Nio 5) sålunda upptagna:
att — sedan extra Fånggevaldigern Olof Wassenius, hvilken den 14 April
1858, under det han från tingsstället vid Östads skolhus till länsfängelset i Wenersborg
återfördo för fjerde resan stöld till lifstids fängelse dömde fången Olof
Carlsson Pelur, blef af denne försåtligen öfverfallen och huggen i hufvudet med
en yxa; men, ehuru derigenom dödligt sårad, likväl efter ett häftigt handgemäng
lyckades afväpna fången och föra honom den 4| mil långa vägen till Wenersborg,
der fången å länshäktet aflemnades, kort tid derefter eller den 30 i samma månad,
till följd af de. honom vid tillfället tillfogade skador, aflidit, efterlemnande
enka och sju barn, af hvilka sednare dock nu endast sex, det äldsta födt 1844
och det yngsta 1858, vore vid lif — Rikets Ständer, enär billigheten syntes
fordra, att då Wassenius sålunda, med ådagaläggande af särdeles mod och nit i
tjenstcn, i och för dess utöfning ljutit döden, Staten något bidroge till underhåll
af hans enka och minderåriga barn samt dessa seduares uppfostran, hvartill sterbhusets
behållning ej lemnade tillgång, måtte förklara Wassenii enka, Anna Brita
Magnusdotter, hvilken för innevarande år tilldelats ett understöd af 300 Ridr,
berättigad att från innevarande års början å allmänna Indragnings-staten åtnjuta
en årlig pension, att utgå med 100 Ridr under hennes lifstid och derutöfver till
livartdera af Wassenii och hennes barn, som då ej redan fyllt 15 år, ytterligare
50 Ridr till dess det nyssnämnda ålder uppnår;
att, som Läkaren vid straff- och arbets-fängelset å Långholmen, Doktor
John Dahl, hvilken vore född år 1799 samt sedan år 1830 endast med en kort
tids afbrott nämnde läkarcbeställuing innehaft och under donna mödosamma och
ansvarsfulla tjenstgöring, den lian, efter hvad vederbörande vitsordat, med nit och
ordentlighet fullgjort, blifvit af två fångar-med knif sårad, hvaraf han ännu
bure ärr i ansigtet, dessutom numera, enligt läkares intyg, vore till helsan så för
O
7 O •- o’
svagad, att han under de sednare åren flere gånger och på längre tider varit ge
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
15
nom bestyi-kt sjukdomsförfall urståndsatt att sin tjenst förrätta och fortfarande
lede af gikt och en tilltagande svaghet i synförmågan, beroende af en börjande
fördunkling i synorganet, hvarigenom han vore oförmögen att sin omförmälda befattning
med tillbörlig drift och omsorg bestrida, samt han derjemte befunne sig
i mindre goda omständigheter, Rikets Ständer måtte bifalla, att Dahl, som nu,
förutom bostad samt ved och ljus, enligt gällande stat, i lön och arfvode för sin
ofvannämnde befattning åtnjöte 900 E:dr och för läkarevårdens bestridande vid
kronohäktet å Långholmen uppbure 250 R:dr, måtto, när han ifrån sin ifrågavarande
läkarebeställning erhåller afsked, från och med månaden näst derefter i sin
återstående lifstid å allmänna Indragnings-staten få åtnjuta en årlig pension af
900 R:dr;
att, Häradshöfdingen i Stranda och Norra Möre häraders domsaga, Lagmannen
J. P. Berg måtte från Allmänna Indragnings-staten tilläggas ett belopp af
800 R:dr om året, att till honom, från och med den 1 Maj 1850 och så länge förenämnde
domsaga af honom innehafves, utgå såsom ersättning för den minskning
i inkomster, Berg tillskyndats derigenom, att köpingen Döderhultsvik blifvit förklarad
för stapelstad under benämningvaf Oscarshamn och till följd deraf den 1
Maj 1856 i judicielt hänseende från det till Bergs domsaga hörande Stranda härad
afskiljd;
att, enär, enligt hvad vederbörande intygat, Redogöraren vid Kronoarbetsbataljonen
å Karlsborg, Under-löjtnanten Johan Svanström, efter att i 42 år hafva
varit i Statens tjenst, dels såsom Underofficer vid Kronobergs regimente och Fanjunkare
vid f. d. Pionnier-korpsen och dels såsom redogörare vid nämnde Kronoarbets-bataljon,
hvilken befattning han sedan 1843 innehaft och derunder med
mycken skicklighet samt utmärkt ordentlighet och redbarhet sina åligganden fullgjort,
numera, vid nära 65 års ålder och deraf minskad arbetsförmåga, befunne
sig med stor familj i torftiga omständigheter, Rikets Ständer, på sätt i likartade
fall förut egt rum, måtte bifalla, att Svanström, som på Fångvårdens stat uppbär
lön till belopp af 600 R:dr jemte ett personelt arfvode af 150 R:dr Runt samt
dessutom innehade Tyg- och Ammunitions-förvaltare-beställningen vid Karlsborg,
måtte, då hail efter uppnådda 65 års ålder erhåller afsked från redogörare-befattningen
vid Kronoarbets-bataljonen, tilläggas å allmänna Indragnings-staten en årlig
pension, motsvarande hans nu innehafvande lön 600 R:dr;
att, Direktören vid fästnings-fängelset i Christianstad, Sven Wanfcldt, hvilken
vore född den 12 Mars 1798 och således öfver 61 år gammal, samt efter 30
års tjenstgöring vid Kongl. Wendes Artilleri-regemente, antagits år 1846 till Slottsvaktmästare
och år 1848 till Direktör vid ofvannämnda fängelse, under utöfning
af hvilken befattning han, enligt hvad vitsordadt blifvit, med ordning och pålitlighet
sina åligganden fullgjort, men numera, i anseende till genom ålder och
sjukdom försvagade kropps- och själskrafter oförmögen att med tillbörlig omsorg
tjensten vidare bestrida, från densamma sökt afsked, måtte, enär han saknade annan
utväg till bergning, än den otillräckliga pension af 180 R:dr, han från Arméens
ponsions-kassa uppbure, förklaras berättigad att efter erhållet afsked, varda
å Allmänna Indragnings-staten uppförd till åtnjutande i sin återstående lifstid af
en årlig pension af 900 R:dr R:mt, motsvarande £ af hans i sin egenskap af Fängelse-direktör,
nu innehafvande lön; samt
16
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 152.
att Vaktmästaren vid straff- och arbets-fängelset å Långholmen, Johan
Eriksson, hvilken, född år 1807 och sedan den 17 Juli 1840 vid nämnda fängelse
anställd, der han för närvarande, såsom t. f. Sergeant, åtnjöto i aflöning 500 Rulloch
i beklädnads-afgift 50 R:dr, numera, till följdafen, antagligen under denna sin
med ordning och pålitlighet fullgjorda tjenstgöring, ådragen obotlig bröstsjukdom,
vore, enligt vederbörande läkares intygande, urståndsatt såväl att tjensten fortfarande
bestrida, som att annorledes med arbete sig försörja, måtte, vid afskedstagande
från sin vid fängelset innehafvande befattning, varda å allmänna Indragnings-staten
tillagd en årlig pension af 225 R:dr Runt, motsvarande hvad Rikets
Ständer vid 1841 års riksdag bestämt såsom pension för vaktmästare vid förenämnda
fängelse.
Med afseende å de till stöd för dessa nådiga framställningar åberopade skäl,
har Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
att, med bifall till desamma, å Allmänna Indragnings-staten
uppföres:
a) för Fånggevaldigern Olof Wass enil enka, Anna Brita
Magnusdotter, dels en årlig pension å 100 R:dr, att från innevarande
års början under hennes lifstid utgå, dels ytterligare
till hvarje af hennes och Wassenii minderåriga barn ett
belopp af 50 R:dr, att likaledes från början af detta år och
framgent årligen utbetalas intilldess hvart och ett af barnen
uppnått 15 års ålder; börande, i den mån sådant sker eller i
händelse af derföriunan inträffadt dödsfall, det beräknade understödet
upphöra;
b) för Läkaren vid straff- och arbets-fängelset å Långholmen,
Doktor John Dahl, en årlig pension af 900 R:dr att
utgå från och med månaden näst efter den, då Dahl från sin
berörda läkarebeställning erhåller afsked;
c) för Häradshöfdingen i Stranda och Norra Möre häraders
domsaga, Lagmannen J. P. Berg, ett belopp af 800 R:dr
om året, att från och med den 1 Maj 1856 och så länge han
nämnde domsaga innehafver, till honom utbetalas såsom ersättning
för minskade löne-inkomster;
d) för Redogöraren vid Kronoarbets-bataljonen å Karlsborg,
Under-löjtnanten Johan Svanström, en årlig pension å
600 R:dr, att i vanlig ordning utgå, sedan han, efter fyllda 65
år, från sin omförmälda beställning vid nyssnämnda arbetsbataljon
erhållit afsked;
e) för Direktören vid fästniugs-fängelset i Christianstad,
Sven Wanfeldt, en pension å 900 R:dr, att likaledes efter afskedstagandet
årligen utbetalas; samt
/) för Vaktmästaren vid straff- och arbets-fängelset å
Långholmen, Johan Driksson, en pension å 225 R:dr, att, sedan
han från sin befattning afträdt, jemväl årligen utgå.
14:o.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
17
14:o. Sedan, enligt hvad förberörda Stats-Råds-pi-otokoll pag. 31 innehåller,
Rikets Ständer vid nästlidna riksmöte, uppå Kongl. Maj:ts derom i nåder gjorda
framställning, bifallit, att Majoren och Riddaren af Kongl. Maj:ts Svärds-Orden
G. W. Gyllenhammar, då han erhölle afsked från Direktörsbefattningen vid strafffängelset
i Warborg, finge å allmänna Indragnings-staten uppföras till erhållande
af cn årlig pension af 1,200 R:dr, har Kongl. Maj:t, enär berörde nådiga framställning
skett under förutsättning, att Gyllenhammar, hvilken under utöfningen af
Direktörsbefattningen ådragit sig en för helsan menlig åkomma i hufvudet,
skulle se sig föranlåten att från nämnda befattning afgå, innan han uppfyllt de
vilkor, som Rikets Ständer vid 1841 års riksdag i allmänhet bestämt för andra
likartade tjenstemäns rätt till pensions erhållande, men Gyllenhammar likväl sedermera,
oaktadt sin genom ofvannämnda åkomma försvagade helsa, fortfarande bestridt
Fängelse-direktörstjensten, den han nu under en tid af mer än 10 år innehaft, samt
han snart uppnådde G5 års ålder, föreslagit, att Rikets Ständer vid sådant förhållande
och med afseende jemväl derå, att straff-fängelset i Warberg, som inneslöte
omkring 450 lifstidsfångar, vore det största lifstidsfängolse i riket och att Direktörsbefattningen
derstädes i vigt och ansvarsfullhet vöre jemförlig med Direktörsbefattningen
vid straff- och arbetsfängelset å Långholmen, hvilken sistnämnde befattnings
innehafvare vid sitt afskedstagande fått af Rikets Ständer sig beviljad en
årlig pension af 1,500 R:dr, måtte medgifva, att Gyllenhammar, då han, efter uppnådda
65 års ålder, erhåller afsked från sin ifrågavarande Direktörsbefattning,
måtte uppföras å allmänna Indragnings-staten till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension, likaledes till nyssnämnda belopp, eller 1,500 R:dr.
Vid behandlingen af denna fråga har Utskottet jemväl till pröfning förehaft
en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, deruti Herr C. Kuylenstjerna, —
med anförande hurusom Kongl. Brefvet den 4 Maj 1841 tilläde Direktörer vid fän*
gelserna rättighet att, då do uppnått viss stadgad ålder samt minst 10 år tjenstgjort
vid fängelse, erhålla hela sin lön i pension, — hemställt, att Majoren Gyllenhammar,
hvilken, under sin tjenstetid vid Warbergs fängelse särskilda gånger
varit utsatt för mordförsök och erhållit en på hans helsa för all framtid högst
menligt inverkande kroppsskada samt sålunda, äfvensom genom sitt förhållande i
öfrigt, gjort sig förtjent att undfå pension, till enahanda belopp, som hans lön i
egenskap af Fängelsedirektör utgjorde, eller 2,000 R:dr, måtte, i öfverensstämmelse
härmed, å allmänna Indragnings-staten uppföras till åtnjutande efter sitt entledigande
af en årlig pension å sistbcrörda belopp; — men då frågan om Majoren
Gyllenhammar rättighet till förhöjd pension blifvit af Kongl. Maj:t pröfvad samt
Kongl. Maj:t, efter den utredning och granskning, för hvilken frågan varit föremål,
ej funnit skäl att föreslå honom till erhållande af högre pensionsbelopp, än
1,500 R:dr, har Utskottet ansett sig icke kunna fästa afseende å omförmälde mo
tionärs
framställning om pensionens ytterligare förhöjning och får således hemställa,
att, på sätt Kongl. Majit äskat, Rikets Ständer måtto medgifva,
att Majoren Gyllenhammar, då han, efter uppnådda 65
års ålder, erhåller nådigt afsked från sin befattning såsom
Direktör vid fängelset i Warberg, måtte uppföras å allmänna
Indragnings-staten till åtnjutande under sin återstående lifstid
af en årlig pension af 1,500 R:dr.
Bih. lill fl. St. Prof 1859 Sf 1800. 4 Samt. 1 Jfd. 2 Band. 25 Huff 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
15:o. Uti en hos Borgare-Ståndet, under åberopande af 56 § Riksdagsordningen
väckt motion, har Herr Selman anfört, hurusom, under loppet af detta
riksmöte, med döden afgått en man, hvilken under sin kraftfullare lefnadsperiod
varit en verksam och aktad medlem af Borgare-Ståndet, redbar i tanke och handlingssätt,
flärdfri och okonstlad till sitt väsende, med klarhet i omdöme och en
kraftfull beslutsamhet uti allt, hvad han ansåg vara rätt och för samhället gagneligt,
— Justitie-borgmästaren i Stockholm, Kommendören af Kongl. Wasa-Orden
Lars Gustaf Holm. Under trenne riksdagar hade han varit det Yällofliga Ståndets
Talman och allt ifrån år 1835 Rikets Ständers Fullmägtig uti Riksgälds-kontoret
till dess att omsider åldersbräcklighet och försvagad helsa förmådde honom
undanbedja sig att vidare komma i fråga till denna förtroendeplats. — Vid sin
bortgång hade Justitie-borgmästaren Tiolin efterlemnat enka, trenne oförsörjda
döttrar och en son, som ännu ej uppnått 18 års ålder, hvilka, då, enligt hållen
bouppteckning, skulderna öfverstigit tillgångarne, ej hade för sin bergning att påräkna
mera, än den i allt fall otillräckliga pension, som han genom egna tillskott
beredt dem ifrån Enke- och Pupill-kassan vid Stockholms stads embetsverk; och
har motionären, med afseende på dessa bevekande omständigheter samt den aflidnes
mångåriga, bepröfvade och hedrande verksamhet uti allmänna värf, föreslagit,
att Rikets Ständer måtte å allmänna Indragnings-staten åt Justitie-borgmästaren
Holms enka, Fru Anna Lovisa Löfving, under hennes återstående lifstid anslå ett
årligt understöd af 1,500 R:dr Runt.
Då aflidne Justitie-borgmästaren Holm icke innehaft anställning i Statens
tjenst utan hufvudsakligen för Stockholms kommun verkat och gagnat såsom embetsman,
samt efter hvad Utskottet inlicmtat, hans cftcrlcnmadc enka är berättigad
att från ofvanberörda pensionskassa uppbära ett årligt understöd af 1,300 R:dr
Runt, hvarigenom hon synes vara försäkrad om en nödtorftig bergning, har Utskottet,
icke funnit skäl att tillstyrka beviljandet af det utaf motionären
för bemälda enka äskade pensionsunderstöd.
16:o. Inom samma Riks-Stånd har uti väckt motion Herr Kistner erinrat,
huruledes, då, mot slutet af förra riksdagen, ombudet för staden Piteå, Rådmannen
Wåhlin, på grund af företedt läkarebetyg om sjuklighet, blifvit befriad från fullmäktigskapet
för nämnda stad, i hans ställe till representant för staden utsågs
Borgmästaren derstädes W. A. Baudin, som, kort efter sin ankomst till Stockholm
för att inträda inom Borgare-Ståndet, angreps af kolera och deri atled, efterlemnande
enka och sex små barn.
Enligt hvad motionen bifogade handlingar utvisade, vore Borgmästaren Baudins
enka stadd i ganska torftiga omständigheter och saknade medel att bekosta
sina många barns uppfostran; och ehuru bouppteckningen visade en behållning af
något öfver 3,000 R:dr, hade af dessa medel för enkans och barnens uppehälle
samt de sednares uppfostran en stor del redan måst användas, så att ej särdeles
deraf återstode, hvaraf följden blefve, att om ej något understöd lemnades henne,
hon och hennes barn inom kort skulle befinna sig uti en ännu mera brydsam
ekonomisk ställning. I anledning häraf och med afseende å dels de förhållanden,
hvarunder Borgmästaren Baudin, som, mot sin vilja, nödgades emottaga representantkallet,
för tidigt rycktes från detta jordiska och dels den nödställda belägenhet,
hvaruti hans enka och barn derigenom blifvit försatte, har motionären föreslagit,
det Rikets Ständer måtte af allmänna medel bevilja bemälda enka och hen
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
19
nes minderåriga barn ett årligt understöd af 300 R:dr R:mt, så länge enkan är
ogift samt hennes och barnens nödställda belägenhet fortfar.
Då Borgmästaren Baudin, enligt hvad de i motionen omförmälde förhållanden
angifva, icke haft tillfälle att utöfva en sådan offentlig verksamhet, som kunnat
grundlägga något anspråk på särskild erkänsla af Rikets Ständer, har Utskottet,
som anser hans cfterlcmnade familjs mindre goda ekonomiska ställning ej ensam
utgöra tillräckligt skäl att åt enkan föreslå pensionsunderstöd af allmänna
medel, följaktligen funnit sig,
ej kunna till bifall hos Rikets Ständer förorda Herr Kistners
motion.
17:o, Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion har Grefve Taube,
IL. E., erinrat, hurusom, i följd af de vid sednaste riksmöte fattade beslut, bland
alla Statens civile tjenstemän Häradshöfdingarne numera äro do ende, som sakna
pensionsrätt på allmänna Indragnings-staten. Få embetsman vore dock, enligt motionärens
åsigt, mera än desse i behof att vid upphunnen högre ålder, erhålla lugn
och ro. Strängt arbete, täta resor i hvilken årstid som helst och ofta dåliga embetsrum
måste nödvändigt inverka på deras helsa och, oaktadt den bästa vilja,
sätta dem ur stånd att i längden, med den kraft och verksamhet, som embetet
fordrade, fullgöra dess åligganden. Likväl måste de, under nuvarande förhållande,
bibehålla sina platser äfven då tid vore att de droge sig undan och lemnade ruin
för yngre krafter. Enligt hvad allmänt vore kändt, egde nemligen Häradshöfdingarne
icke annan rätt till pension, än dem tillkomme såsom delegare i 3:dje klassen
af Civil-statens Pensions-inrättning, der det årliga underhållet, enligt Reglementet
den 30 December 1858, utgjorde 1,000 R:dr Runt. Häraf följde, att de i
det längsta sjelfve sökte att förrätta sina embeten, ofta med högligen försvagade
själs- och kroppskrafter, och sedan, då detta icke längre låte sig göra, på grund
af läkarebetyg sökte och erhöllc tjenstledighet, så att under deras återstående lifstid
tjensten måste uppehållas, efter förordnande, af yngre personer, ofta emot ringa
ersättning, och hvilka, i anseende till deras osäkra ställning, så snart som möjligt
sökte befordran till annan ort, hvarigenom förnyade ombyten af vikarier inträffade,
utan att desse ofta nog hunne att lära känna ortens förhållanden. Då likväl sådant
vore, så väl för det allmänna, som för dem, hvilka nödgades domstolarne anlita,
högst ofördelaktigt, ansåge motionären nödvändigt, att Häradshöfdingarne sättas
i tillfälle att, vid uppnådd ålder af 65 år, lemna sina tjenster, och har i sådant
hänseende föreslagit, det Rikets Ständer måtte besluta, att, från och med år
1860, Häradshöfdingar må, då de uppnått en ålder af 65 år och innehaft Häradshöfdinge-einbetet
i minst 15 år, ega rätt att, vid afsked stagandet, å allmänna Indragnings-staten
erhålla en årlig pension af 4,000 R:dr Runt,
Samma förslag, som nu är anfördt, blef af motionären äfven vid sednaste
riksmöte framstäldt; men, med godkännande af Stats-Utskottets i ämnet afgifna
utlåtande, ansågo Rikets Ständer detsamma ej böra vinna afseende, hufvudsakligen
på den grund att,, i anseende till Häradshöfdingarnes till beloppet ganska olika
aflöning, svårighet skulle möta för tillämpningen af den vid pensionering i allmänhet
följda grundsats, att bestämma pensionsbeloppet i förhållande till löneinkomsten.
Instämmande häruti — och med erinran derjemte, dels att med åtskilliga
bäradshöfdingebcställningar äro förenade så betydliga löneinkomster, att deras innehafvare
sannolikt skulle i det längsta undandraga sig att utbyta dessa inkomster
emot en årlig pension af 4,000 R:dr och dels, att olägenheterna af att en eller an_
20
Stats-Utskottets Utlåtande N\o 152.
nan domsaga under någon tid förvaltas af vikarie icke torde vara så betydande,
som motionären föreställt sig, helst derigenom äfven vinnes den fördel, att yngre
tjenstemän erhålla öfning och erfarenhet i handläggning af domaregöromål, — har
Utskottet på grund häraf ansett sig
sakna anledning att till bifall hos Rikets Ständer förorda
Grefve Taube’s motion.
18:o. Enligt hvad Utskottet uti 6:te punkten af sitt Utlåtande N:o 84, angående
4:de Hufvud-titeln, omförmält, hade Kongl. Majk föreslagit, att innehafvaren
af Renritarebeställningeu vid Topografiska korpsen Carl Akrell, måtto på
allmänna Indragnings-staten uppföras till erhållande af ett emot lönen svarande
årligt belopp af 800 Il:dr; — men då Utskottet inhemtat, att Akrell numera aflidit,
finner Utskottet,
att högstberörda nådiga framställning bör anses hafva förfallit.
© o O
19:o. Vid sednaste riksmöte medgåfvo Rikets Ständer, enligt deras underdåniga
Skrifvelse den 27 Februari 1858 (N:o 228), att de läkare vid Arméen och
Flottan, som under innevarande statsreglerings-period erhölle afsked, finge under
de för civile embets- och tjenstemän i författningarne föreskrifna vilkor och efter
enahanda grunder, som för deras pensionerande blifvit af Rikets Ständer antagna,
uppföras till pension å allmänna Indragnings-staten; dock att derifrån skulle afräknas
det pensionsbelopp, som de från Arméens Pensionskassa eller AmiralitetsKrigsmanskassan
egde uppbära; — och får Utskottet, i anledning af Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, tillstyrka,
att omförtnälda rättighet måtte, under stadgade vilkor, Arméens
och Flottans läkare fortfarande tillerkännas för den tid nu
skeende statsreglering kommer att omfatta.
20:o. Sedan Kongl. Majk uti sin nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och helio!' tillkännagifvit sig hafva för afsigt att i särskilda propositioner
från Landtförsvars-departementet äska, det följande officerare måtte, vid afgång ur
tjensten på allmänna Indragnings-staten uppföras, nemligen: Majoren vid Göta
Artilleri-regemente, Riddaren af Kongl. Majks Svärds-Orden Johan Wilhelm Westerling;
Löjtnantan vid Svea Artilleri-regemente Nils Robert Themptander; Löjtnanten
vid Första Lif-Grenadier-regementet Per Johan Carl Loenbom; och Underlöjtnanten
vid Jönköpings regemente Carl Arwid Forshaell; samt att Fältläkaren,
Riddaren af Kongl. Wasa-Ordcn, Doktor Ulrik Mttllern måtte komma i åtnjutande
af enahanda pension, som nu vore för Regementsläkare bestämd; — har Kongl.
Majt under den 27 Oktober nästlidet år, angående hvar och en af desse officerare
äfvensom Doktor Mullern, aflåtit särskilda nådiga framställningar af följande hufvudsakliga
innehåll:
angående Majoren Westerling (Kongl. Propositionen N:o 12): att han, sorn vore försedd
med endast äldre Kaptens-lön, uti en ai General-Fälttygmästaren och Chefen för
Artilleriet ingifven skrift i underdånighet anhållit, att då Westerling, som år 1829
kommenderades till Stockholm för att emottaga ledningen af den i General-Fälttygmästare-expeditionen
nyssnämnda år inrättade slagkruts-verkstaden, år 1832
förordnades till Batteri-chef för den då uppsatta Raket-korpsen med hvilken slagkruts-verkstaden
förenades, samt år 1845 vid Raket-korpsens förändring till
en uteslutande Pyroteknisk arbetskorps, under benämning Fyrverkare-korpsen,
förordnades till befälhafvare för densamma, genom dessa befattningar och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
21
jemväl andra under tiden honom uppdragna pyro tekn iska arbeten för Arméen,
varit i hufvudstaden qvarhållen och till följd deraf vid yppad Majors-vakans vid
regementen, och enär behofvet kräfde en i garnisonsorten tjenstgörande Major,
blifvit till sådan beställning på stat förbigången samt derigenom gått i mistning
af tillfälle att förvärfva sig rättighet till den högre militärgradens pension, hvilken
med 500 R:dr Ruut öfvorstcge hvad honom nu såsom Kapten på stat tillkomme,
Kongl. Maj:t i anledning häraf täcktes till ersättning för den pcnsionsförlust, sökandens
30-åriga verksamhet inom det pyrotekniska facket honom sålunda ådragit,
i nåder bereda honom rättighet att, då han nu, i anseende till sjuklighet, snart
bletve nödsakad att ur krigstjensten afgå, dervid få komma i åtnjutande af 500
R:dr R:mt årlig tillökning utöfver de pensionsbelopp, honom såsom innehafvare af
äldre Kaptens-lön vid Artilleriet kunde författningsenligt tillfalla dels från Arméens
Pensionskassa och dels af särskildt anvisade statsmedel. Derjemte och med vitsordande
af det nit och don skicklighet, hvarmed Majoren Westerling fullgjordt de
flera tid efter annan honom lenmade uppdrag i afseende på utredandet af åtskilliga
pyrotekniska frågor, hade General-Fälttygmästaren fästat Kongl. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet derpå, att Westerling genom ordningssinne och hushållsaktighet
varit i stånd att ordna de honom anförtrodda tillverkningar för jemförelsevis ganska
låga omkostnadsbclopp och derigenom åstadkommit besparingar mor än tillräckliga
att betacka den nu ifrågasatta pensionsförhöjningen; äfvensom GeneralFälttygmästaren
i öfrigt anfört att, då Majoren Westerling under sådana förhållanden
och oaktadt do verkliga förtjenster lian ådagalagt och don nytta han åstadkommit,
icke desto mindre blifvit till Major på stat förbigången af yngre kamrater,
detta icke kunnat härröra från annat än den praktiska tjenstgöringens vid
regementet oafvisliga fordringar, i anledning hvaraf och enär sökandens pensionsförlust
egentligen tillskyndats honom just genom de öfvervägande egenskaper, som
föranledt hans användande till de många andra honom gifna vigtiga uppdrag, det
syntes innefatta en verklig rättvisa att lemna honom den ersättning för denna
förlust, hvarom han nu anhållit och hvartill General-Fälttygmästaren derföre ansåge
sig böra tillstyrka nådigt bifall; — och har med afseende ä hvad sålunda förekommit
Kongl. Maj:t föreslagit Rikets Ständer, att Majoren Westerling måtte med
månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked från sin nu innehafvande
Kaptensbeställning på stat vid Göta Artilleri-regemente, få, utöfver den
pensionsförmån han egde att enligt författningarne åtnjuta, årligen uppbära 500
R:dr å allmänna Indragnings-staten;
angående Löjtnanten Themptander (Kongl. Propositionen N:o 13): att denne i
underdånighet anhållit att som han alltsedan år 1840 i anseende till lamhet varit
urståndsatt att sin tjenst vid Svea Artilleri-regemente förrätta, samt, enligt hvad
ett ansökningen bifogadt läkarebetyg innehölle, numera ingen anledning syntes
vara, att vänta någon förbättring i hans tillstånd, Kongl. Maj:t täcktes till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition, att sökanden finge vid afskedstagandet bibehålla
de löneförmåner, hvilka han nu såsom Löjtnant vid nämnde regemente åtnjöte; —
och hade såväl General-Fälttygmästaren som Rcgements-chefon vid insändande af
denna underdåniga ansökning, densamma med särskilda yttranden beledsagadt, deruti
de, med afseende å de ömmande omständigheter, uti hvilka Themptander sig
befunne och det för regementet menliga förhållande som skulle uppstå, i fall
Themptander, i saknad af pension, skulle nödgas i tjenst qvarstå, tillstyrkt nådigt
bifall till hans nu gjorda underdåniga anhållan; — i betraktande hvaraf och då
genom omförmålda läkarebetyg styrkt blifvit, att Löjtnanten Themptander under
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 152.
flera års tid lidit af sådan sjukdom, som medfört nästan lamhet och deri numera
någon förbättring icke syntes vara att förvänta, samt att han följaktligen vore
oförmögen att sin tjenst förrätta eller på annat sätt kunna sig och sin familj försörja,
Kongl. Maj:t med anledning af Rikets Ständers vid 1854 års riksdag uti
underdånig skrifvelse den 1 December samma år aflåtna svar å Kongl. Maj:ts
nådiga framställning om obotlig ansedd, lam, blind eller sinnessvag tjenstemans
skiljande från ordinarie beställning i rikets tjenst, i nåder begärt att Themptander,
som, enligt hvad tillika upplyst blifvit, saknade enskild förmögenhet, måtte med
månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked ur krigstjensten, få
på allmänna Indragnings-staten uppföras till åtnjutande under sin återstående lifs1
tid af cn årlig pension, motsvarande hans nu på regementets stat innehafvande
Löjtnants-aflöning, eller 1,200 R:dr R:mt;
angående Löjtnanten Loenbom (Kongl. Propositionen N:o 14): att Chefen för
Första Lif-Grenadier-regementet, med förmälan att andre Löjtnanten derstädes
Loenbom, hvilken, född år 1825, varit i tjenst såsom Officer vid regementet sedan
den 18 April 1849, efter flera tillstötande sjukdomsfall blifvit lam i ena sidan och
oaktadt den omsorgsfullaste läkarevård och flerårigt begagnande af så väl in- som
utländska bad- och brunnskurer ännu fortfarande lede af lamhet, som, enligt vederbörande
läkares intygande, gjorde honom oförmögen till all vidare krigstjenst —
i underdånighet anhållit att bemålde Löjtnant måtte blifva föreslagen att uppföras
å allmänna Indragnings-staten till åtnjutande af en årlig pension motsvarande
andre Löjtnants-lön vid regementet, hvilken lön, på sätt en hos Kongl. Maj:t företedd
uträkning närmare utvisade, under de sednaste fem åren i medeltal utgjort
627 R:dr 86 öre R:mt; hvartill General-befälhafvaren uti 2:dra Militär-distriktet
jemväl tillstyrkt bifall; — och har vid öfvervägande häraf samt enär genom
vederbörligt läkarebetyg styrkt blifvit, att Löjtnanten Loenbom i anseende till
obotlig lamhet voro nu och för framtiden oduglig till krigstjenst samt för öfrigt
ur stånd att sjelf sörja för sin utkomst, Kongl. Maj:t, under åberopande af det uti
nästföregående moment omförmälda förklarande af Rikets Ständer, föreslagit, att
Löjtnanten Loenbom måtte med månaden näst efter den i hvilken han erhåller
nådigt afsked ur krigstjensten, få på allmänna Indragnings-staten uppföras till
åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension, hvilken Kongl. .Maj:t,
med afseende å det belopp, hvartill den behållna delen af lönen för Loenbom under
de sednast förflutna 5 åren i medeltal uppgått, ansett skäligen kunna bestämmas
till 600 R:dr Runt;
angående Underlöjtnanten Forsh ad 1 (Kongl. Propositionen N:o 15): att Chefen
vid Jönköpings regemente — jemte underdånigt tillkännagifvande att Forshaell,
hvilken år 1851 utnämndes till Officer och sedan år 1854, i följd af sinnessjukdom,
varit intagen å Wadstena hospital, nu mera, enligt företedt läkarebetyg, nedsjunkit
till den förvirring och slöhet, att hans vederfående efter största sannolikhet
icke vore möjligt — tillika i underdånighet hemställt, att då, berörde förhållande
oaktadt, Forsha3lls lifstid kundo blifva långvarig samt de besvär och olägenheter,
som genom hans otjenstbarhet redan egt rum, således skulle en längre tid komma
att, regementet och hans kamrater till last, än ytterligare fortfara och förökas,
sådan åtgärd måtte vidtagas, att Forska;! 1, emot skyldighet att från tjensten afgå,
kunde tillåtas att under sin återstående lifstid å allmänna Indragnings-staten uppbära
årligen ett hans nu innehafvande Underlöjtnants-lön motsvarande belopp; i
hvilket afseende Regements-chefen öfverlemnat en af Regements-skrifvaren uppgjord
uträkning, utvisande att en Underlöjtnants-lön vid Jönköpings regemente i medel
-
