# ID: svediakorp-gov2352
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 142,101
# sentences: 2,383
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
^lfM(Q9 JMIKS»S9PÅSMDIBHS
PROTOKOLL
VID
Lagtima Uikitlagen i Stockholm
Åren 1§59 och 1§60«
FJEltDG 8AnLlH6EI«.
1~ Afdelningen:
Stats-Vlskottels Memorial. Vllhlanden och Betänkanden.
.,! ,i il å 0 T v- 1
ilso <H»«I imå
■
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 87.
1
N:o 87.
Ant. till Exp.-Utsk. den 7 April 1860, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition,
i fråga om ändring utaf den för Westerbottens och Norrbottens
län gällande skatlläggningsmethod.
(I. A.)
Enär den för Westerbottens och Norrbottens län gällande skattiäggningsnielhod
af den 23 Augusti 1773 uli 12 § föreskrefve, att, när ett hemman eger 8 tunnlands utsäde
samt 50 å 60 parmar eller vinterlass liö jemte mulbete, skog och fiskevatten lill
husbehof, detsamma skall anses för ett mantal, med beräkning af 20 daler silfvermynt
pä mantalet och i förhållande derefter om »räntan stiger högre eller mindre»; men genom
tillämpningen af detta stadgande, nyhemman inom dessa båda nordligaste län finge
vidkännas en hård beskattning, hade, enligt hvad högstberörda Proposition, införd under
N-.o 86 i Bihanget till Riks-Ståndens protokoll, innehåller, Rikets sednast församlade Ständer,
med anledning af ett hos dem väckt förslag, att, med ändring af berörde §, egorna
och förmånerna för ett helt mantal måtte få till 60 å 80 daler silfvermynt beräknas,
uti underdånig skrifvelse den 4 November 1857 hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl.
Maj.-t ville i nåder föranstalta om behörig undersökning i omförmälda ämne, samt om
dervid skulle befinnas, att egorna och förmånerna för ett^mantal inom nyssberörda båda
län borde, med afseende på de för dessa län egendomliga förhållanden och vid jemförelse
med skattläggningsmethoderna för andra län, upptagas högre än 1773 års skattläggniugsraethod
nu bestämmer, meddela Rikets Ständer nådigt förslag till den förändring
i nämnde method, som kunde finnas erforderlig. Till ådagaläggande af behöfligheten
Bih. till R. St. Prot. 1859 $ 1860. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 1 Häft. *1
2
Slats-Utskollets Utlåtande N:o 87.
utaf förändrade föreskrifter i berörde hänseende hade blifvit anfördt: att, med beräkning
af den vanliga afkastningen i goda år utaf ortens hufvudsäde, korn. till fjerde kornet
och af parmen hö till 48 lispund, skulle, enligt skattläggningsmethoden, på ett helt
mantal belöpa 32 tunnor korn och 2.880 lispund hö; att, om denna ringa fodertiligång
fördelades på stall och ladugård, det visade sig att å ett hemman om ett mantal endast
kunde utfodras 2 hästar. 10 kor och 6 får; att af åkergrödan, 32 tunnor högst 11
personer kunde på mantalet underhållas, i anseende till det ringa bidrag, sorn från ladugården
vore att till deras underhåll påräkna; att, efter samma beskattningsgrunder, skulle
för | mantal erfordras åkerjord allenast för ett tunnlands utsäde, eller, med de vilkor.
Kongl. Brefvet till Kongl. Kammar-kollegium af den 19 December 1829 bestämmer, två
tunnland, hvaraf det ena måste hållas i träde och det andra afkastade i bästa fall 4 tunnor
korn, samt i afkomst af ängarne 71 parmar eller 360 lispund hö, hvaraf underhåll
knappt kunde påräknas för mer än en person samt vinterföda, med tillhjelp af halmlodret,
för 2 kor och 1 får; att, då den vid aflåtandet af Rikets Ständers skrifvelse i ämnet
ännu gällande, men numera, under den 12 November 1858, upphäfda Kongl. Förordningen
den 13 Juli 1853 tilläte, att hemman finge ulan föregången undersökning klyfva-; till
|:dels mantal, men Kongl. Förordningen den 19 December 1827 stadgar, att för besutenhet
å hemmansdel erfordras sådan afkastning deraf i vanliga år, att åboen kunde påräkna
bergning och utgöra utskylderna, hvartill ansetts oundgängliga så goda egor af
åker, äng och betesmark att, med begagnande af tillgängliga odlingslägenheter, ett hushåll
af tre arbetsföre personer kunde underhållas samt en häst eller ett par oxar, 2 å 3
kor och 5 å 6 får eller getter födas, så kunde en samtidig tillämpning af dessa För
fattningar
icke i förenämnde län ega rum, emedan ]:dels mantal, skattlagdt efter 1773
års method, ej gäfve den afkastning, 1827 års Förordning bestämmer såsom vilkor för
besutenhet; samt att de menliga följderna af närande skattläggningsmethod redan visat
sig i flere hemmans iråkade ödesmål och sannolikt skulle blifva ännu mer olycksbringande,
sedan skogarne upphört att lemna tillgäng till bestridande af ett hemmans alla
utskylder tillika med åboens lefnadskostnader.
Kongl. Kammar-kollegium hade uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande af
den 28 Oktober nästlidne år, med bifogande af såväl från Kongl. Majis Befallningshafvande
i Westerbottens och Norrbottens län, som ock från vederbörande Kronofogdar
och Häradsskrifvare samt Styresmännen för afvittringsverket inom de nämnde länen infordrade
underdåniga yttranden, för egen del anfört följande:
Hvad först anginge det skäl för ändring i den gällande skattläggningsmethoden,
hvilket, enligt innehållet af Rikets Ständers ofvanberörda underdåniga skrifvelse, skulle
hemtas deraf, att en samtidig tillämpning af nämnda skattläggningsmethod och Kongl.
Förordningen den 19 December 1827, angående hemmansklyfning, icke kunde ega rum
uti 'de ifrågavarande länen, så vore orsaken härtill ensamt att söka i den låga taxering
å ett hemmans egoförmåner, som skattläggningsmethoden stadgar med hufvudsakligt
Stats-UIskottets Utlåtande N:o 87,
3
syfte att hemmansåbo ej måtte beskattas för hvad han derutöfver uppodlade; ty då, enligt
den åberopade 12:te § i nämnde skattläggningsmethod, till ett helt hemman beräknades
8 tunnland åker i årligt säde och 50 å 60 parmar höafkaslning, men Afvittringssladgan
den 10 Februari 1824 för Wester-Norrlands, Westerbottens och Norrbottens län
tillika medgåfve att till ett sådant hemman finge anslås ända till 2 500 tunnland duglig
jord, impedimenter oberäknade, följde häraf att, utom den till skatt beräknade åker och
ängsmark, återstoden af nämnda betydliga egovidd, hvilken blott såsom skog och betesmark
lågt beskattades, äfven innefattade ej ringa odlingslägenheter, som en åbo kunde
och borde till hemmanets vidare förkofran upparbeta, men hvilka förbättringar, likmätigt
gällande författningar, endast borde komma innehafvaren, utan någon skatteberäkning,
till godo. Härigenom förklarades, huru redan befintliga äldre hemman, hvilkas mantal
och räntor vid den tid, dä dessa hemman blifvit skattlagda, kunnat vara mot egorna
svarande, numera genom verkställda odlingar kommit i ett bättre skick och hadeinegor,
som, uppskattade efter skattiäggningsmethoden, kunde anses böra draga ett vida högre
skattetal. Att nu, vid nyhemmans afvittring och skattläggande, anställa jemförelse med
sådane, redan i äldre tider upparbetade hemman i det syfte, att ett nyhemman skulle
tilläggas lika stora inegor, som det äldre hemmanet för närvarande innehade, dertill gåfve,
enligt Kongl. Kollegii tanke, 3 § uti Afvittrings stadgan icke anledning, enär den uti
samma § omförmälda jemförelse af nya hemman emot äldre finge ske endast efter egornas
uppskattning i enlighet med gällande skattläggningsmethod och inom det för ett
helt mantal medgifna högsta ego-område af 2,500 tunnland duglig mark, pä det att, såsom
i denna § föreskrifves, »genom den nu emot förr stadgade förändring i tunnlandtalets
belopp, äldre och nyare hemman icke må blifva i afseende pä godhet och förmåner
olika, utan med hvarannan jemförliga,» hvilken föreskrift haft till ändamål att förekomma,
att icke utan giltiga skäl högre tunnlandtal blefve meddelade nyhemman än de
äldre hemmanen, som, enligt den förut gällande afvittrings-instruktionen för Westerbotten
af den 23 Maj 1780, blifvit med beräkning af endast 1,400 tunnland på helt mantal skattlagda;
emedan i motsatt fall, eller om jemförelse af ett nyhemman mot ett äldre henr
man finge ega rum, utan afseende på skattläggningsmethodens och Afvittrings-stadgans
föreskrifter, nyhemmanets innehafvare kunde anses böra tilläggas lika stora inegor, som
det äldre hemmanet först efter en måhända hundraårig odling sig tillvunnit, och den
förre derigenom erhölle en förmån, som det äldre hemmanets egare blott genom en mångårig
flit och odling hunnit af en sparsam natur förvärfva. Samma skäl till minskning
uti nya hemmans mantal och räntor, som hos Rikets sednast församlade Ständer blifvit
i denna del anförde, skulle också kunna gälla för alla öfriga län i riket och föranleda
till ändring och rubbning uti dessa läns skattläggningsmethoder, om en jemförelse med
författningarnes föreskrifter angående vilkoren för besutenhet vid hemmans klyfning finge
ega rum och läggas till grund för beskattningen. Skattläggningsmethoderna och Afvittrings-stadgans
föreskrifter angående nyhemman, för hvilka, jemte odlings-understöd af
4
Stals-Ulskottels Utlåtande N:o 87.
Staten, förunnades ända till 50 frihetsår, innan dessa hemman ansåges uppodlade, kunde
icke tillämpas på samma gång som författningarne, rörande hemmansklyfning, hvilka med
sina stadganden om besutenhet afsåge i fullt stånd upparbetade hemman; och en sådan
samtidig tillämpning af dessa för olika fall gifna författningar funnes icke helier vara
uti Kongl. Förordningen den 19 December 1827 afsedd.
Beträffande dernäst det skäi för Rikets Ständers ofvannämnda framställning, som
skulle innefattas uti de flere hemmans ödesmål, som redan inträffat och än vidare vore
att emotse genom tillämpningen af den ifrågaställa skattläggningsmetboden, hade, till
utredning af förhållandet härmed, Kongl. Kammar-kollegium låtit i de derstädes förvarade
jordeböcker och handlingar anställa noggrann undersökning, sträckande sig från början
af det innevarande århundradet intill nuvarande tid; och hade härvid inhemtats: alt under
hela nämnde tidrymd af nära 60 år, som undersökningen omfattat och hvarunder,1773
års skaltläggningsmethod varit för Westerbottens och Norrbottens län fortfarande tillämpad,
icke ett enda hemman eller nybygge kunnat upptäckas, som, enligt nämnde method
behörigen skattlagdt, med mantal och ränta derefter af Kammar-kollegium fastställda,
fallit i ödesmål och på sådan grund blifvit från jordeboken affördt.
Efter att sålunda hafva till besvarande upptagit de skäl, hvilka uti Rikets Ständers
ofvanberörda underdåniga skrifvelse blifvit andragna till stöd för ändring af ifrågavarande
skattläggningsmethod, hade bemälde Kongl. Kollegium ansett sig jemväl böra
utreda, om egorna och förmånerne för ett mantal i Westerbottens och Norrbottens län
borde, med hänsigt till de för dessa län egendomliga förhållanden och vid jemförelse med
skattläggnings-methoderne för andra län inom riket, upptagas högre, än förstnämnde
method nu bestämmer. I sådant afseende hade Kongl. Kollegium i underdånighet insändt
dels uppgift å egoförmånerne jemte grundräntan för ett helt mantal inom Gefleborgs,
Wester-Norrlands, Westerbottens och Norrbottens län, enligt de för dessa län gällande
skattläggnings-methoder, och dels uträkning å beloppet af den nya räntan för ett helt
hemman inom hvartdera af berörda län, upprättad i öfverensstämmelse med föreskrifterna
uti Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855. Deraf hade blifvit upplyst: att ehuru endast
20 Daler Silfvermynt grundränta inom Westerbottens och Norrbottens län erfordras för
att en lägenhet skall utgöra ett helt mantal, hvaremot i Gefleborgs län ett mantals grundränta
uppginge till mer än 25 Daler Silfvermynt, vore likväl egotaxeringen på förra stället
redan så låg, att den afkastning, som der beräknas på ett helt hemman, skulle i den
sednare landsorten motsvara ett vida högre mantal; att grundräntan inom Westerbottens
och Norrbottens län med mer än hälften utgår i kontanta penningar utan förvandling,
dä deremot samma ränta i Wester-Norrlands län till större delen utgöres med förvandling
efter markegång; — att för ett helt mantal inom Westerbottens och Norrbottens län
åkerutsädet beräknades med 2 tunnland mera, än inom ;Gefleborgs och Wester-Norrlands
län, samt höafkastningen med 18 å 24 parmar mera än i Wester-Norrlands
och 30 parmar mera än inom Gefleborgs län; att, utom alla nu nämnde förmåner, den
Slals-Ulskottels Utlåtande N:o 87.
5
nya räman för ett helt mantal inom Westerbottens oell Norrbottens län, förvandlad enligt
grunderna i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, understege räntan för lika hemmantal
inom de öfrige nämnde landsorterne med omkring 9 R:dr för Wester-Norrland, 15 R:dr för
Helsingland och 41 Rdr för Gestrikland. Jemförelsen emellan de olika skaltläggningsmethoderne
och grundräntornas belopp inom de särskilda Norrländska länen, ådagalade
sålunda tydligt, att, bland dem, Westerbottens och Norrbottens län äro lindrigast beskattade;
och då härtill komme att nyhemmans innehafvare i dessa län, i allmänhet åtnjöte
ända till 50 års frihet från skatt och ränta till Staten, jemte 8 tunnor spanmål i odlings
understöd,
som utgår med 3 tunnor under hvarje af de två första och 2 tunnor under
det tredje året af frihetstiden; att vidare den egorymd af högst 1,400 tunnland, som efter
de förra författningarne varit både för de gamla och för de i sednare tider skattlagda
hemmanen bestämd, numera genom 1824 års Afvittrings stadga vore, för de hemman,
hvilka derefter blifvit afvittrade eller såsom nya komme att anläggas, ökad till 2,500 tunnland,
utan någon förhöjning i räntan, samt ändteligen att, ju sämre beskaffad den odlingsmark
vore, som hädanefter kunde blifva åt en nybyggare upplåten, han egde en desto
större rättighet att vid skattläggningen njuta den i methoden utsatta lägsta taxering till
godo: — hade Kong!. Kammar-koliegiuin ansett häraf uppenbart följa, att, utaf alla förenämnde
län, Wester- och Norrbottens egde den minsta anledning till klagan öfver en för
hög beskattning.
På nu anförda skäl och då för öfrigt en så betydlig förändring uti beräkningen
af hemmans egor och förmåner vid deras skattläggning, som den för Wester- och Norrbottens
län hos Rikets Ständer föreslagna, vore destomer betänklig, som sådant kunde
hos innehafvare af redan skattlagda hemman åstadkomma ett billigt missnöje öfver för
hög och ojemn beskattning ej allenast inom samma landsort, utan ock med hänsigt till
hemman inom andra län af riket samt framkalla anspråk på förmedling i hemmanlal och
räntor, hade Kongl. Kammar kollegium i underdånighet afstyrkt nådigt bifall till berörda
förslag, helst den ifrågasatta förändringen skulle rubba de skattläggningsgrunder, hvilka
ej mindre uti dessa, än äfven i flere andra län varit från äldre tider antagne och fastställde:
varande ock, enligt Kongl. Brefvet den 19 December 1829, en af Rikets Ständer
då uti enahanda syftemål gjord framställning förfallen.
Deremot och enär Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län upplyst,
att de flesta hemman inom detta län grundade sitt höbord pä tredje klassens äng eller
s. k. myrängar, hvilka i allmänhet ej kunde afbergas oftare än hvartannat år, samt då
tillika kändt vore, hvad äfven Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län vitsordat,
att, i anseende till den utaf klimatet vållade nödvändigheten, att under en längre
tid af året föda kreaturen inomhus, en större qvantitet foder, än i de flesta andra orter
af riket, vore inom begge nyssnämde län behöflig för kreaturens underhåll; hvaraf följde
att, emedan åkerjorden inom dessa län tillika vore af svag beskaffenhet och erfordrade
stark gödning, en större höafkastning utgjorde det hufvudsakliga vilkoret för hemmanens
6
Stals-Utskollets Utlåtande N:o 87.
bestånd, hade Kongl. Kollegium, på grund af dessa förhållanden, i underdånighet tillstyrkt
den ändring i 4 § af 1773 års skattläggnings method, att värdet ä en parm hö mätte
beräknas i första klassen till 6 öre, i andra klassen till 5 öre och i tredje klassen till
3 öre, genom hvilken förändring hö-afkastningen för ett hemman hädanefter kunde höjas,
utan att någon väsendtlig olikhet i beskattningen uppkomme emellan gamla och nya
hemman.
Med fästadt afseende på hvad Kongl. Kammar-kollegium sålunda i underdånighet
upplyst och anfört, hade Kongl. Maj:t, vid pröfning af detta ärende, funnit någon annan
ändring uti den för Westerbottens och Norrbottens län gällande skattläggningsmethod
af den 23 Augusti 1773 icke böra, med anledning af Ilikets Ständers i detta ämne gjorda
framställning, ega rum, än att det uti 4 § af nyssberörda skattläggningsmethod upptagna
värde å en parm hö måtte beräknas: i första klassen till 6 öre, i stället för 8, i andra
klassen till 5 öre, i stället för 6, och i tredje klassen till 3 öre i stället för 5 öre silf
vermynt;
och har Kongl. Maj:t till Rikets Ständers samtycke i nåder föreslagit denna
ändring i nämnde författning.
Stats-Utskottet, lill hvilket förevarande nådiga framställning blifvit remitterad,
har tagit detta ärende i öfvervägande: och finner, med hänsigt till hvad sålunda förekommit,
skäligt tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i ofvanberörda hänseende
behagat föreslå.
Stockholm den 2 April 1860.
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 88.
7
N:o 88.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Apfil 1860, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående förändring
af de inom Wesler-Norrlands län uti grundräntan ingående
persedlar.
(I. A.)
Bonde-Ståndet har till Stats-Uiskottet remitterat en inom nämnde Stånd afRiksdags-fullmägtigen
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands län väckt motion, deruti anförts,
hurusom, genom Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, angående de uti ordinarie räntan
ingående persedlars omsättning och förenkling, hufvudränte-persedlarne för nämnde län
blifvit bestämde att utgöras af spanmål, smör, kött och hö. Den sistnämnde persedeln,
deruti inginge de äldre ränte-persedlarne halm, strömming och lax, utgjorde ett ganska
betydligt belopp utaf ifrågavarande ränta, som, i den mån berörde räntepersedel visat sig
vara i stigande, under de sista åren blifvit allt mer tryckande. Valet af en sådan räntepersedel
hade varit olämpligt för en ort. der hö endast undantagsvis försåldes och hvarest
det för städerne erforderliga förråd måste till hvad pris som helst anskaffas. Delta förhållande
inverkade på markegången till mehn för de skattdragande, hvilka i denna provins
vöre hårdare betungade än uti angränsande landskap. För Westerbottens och Norrbottens
län, hvilka landskap i afseende å produktionens beskaffenhet i det närmaste öfverensstämde
med Wester-Norrland, hade nemligen genom ofvan åberopade Kongl. Förordning,
såsom hufvudränte-persedlar blifvit bestämde spanmål och smör, hvilka persedlar
icke i samma män som hö varit i stigande, hvadan de skattdragande i berörde 2:ne provinser
funnit sig belåtne med den vidtagna förändringen, hvilket deremot icke varit fallet
med räntegifvarne inom motionärens hemort; och då rättvisan fordrade att detta landskap
8
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 88.
icke vore i berörde hänseende särare lottadt än andra, har motionären, till vinnande häraf,
föreslagit, att, i afseende å ränte-persedeln hö för Wester-Norrlands län måtte vidiagas
den förändring, att endast ^ deraf bibehölles, men f förvandlades till ränte-persedlarne
spanmål och kött, lika andel till hvardera.
Stats-Utskottet anser sig i anledning af motionärens framslällning böra erinra,
hurusom Riksdags-fullmägtige af Bonde-Ståndet från Wester-Norrlands län vid 1853—
1854 årens riksdag, efter det Kongl. Majit uii Sin nådiga Proposition, angående de uti
ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, föreslagit, att hufvudränte-persedlarne
för nämnde län skulle utgöras af spanmål, kött, strömming lax, hö och
dagsverken, begärde att persedlarne strömming och lax, hvilka stigit i värde de förutgångne
åren, måtte för framtiden försvinna och utbytas mot hö. Härvid fästade Rikets
Ständer afseende, och i följd deraf bestämdes för nämnde län de af motionären omförmälda
hufvudränte-persedlar. Vid bestämmande af dessa persedlar för de särskilda länen
fästades särdeles vigt dervid, att räntans samfälda belopp icke genom skatte-förenklingen
skulle undergå någon förändring, vare sig till förhöjning eller minskning, och att likställighet
emellan de särskilda länen måtte vinnas. För sådant ändamål verkställdes noggranna
utredningar angående hvarje ränte-persedels prisförhållande under en föregående
längre tidrymd, och med ledning af dessa utredningar, utvisande ränte-persedlarnes mer
eller mindre benägenhet att stiga eller falla i pris, bestämdes hufvudränte-persedlarne
för länen, dervid, så vidt likställighets-grundsatsen dem emellan icke rubbades, afseende
jemväl fästades vid landskapens hufvudnäringar och de skattdragandes önskningar. Genom
tillmötesgående af dessa sednare blef, på sätt nyss förmäles, just den ränte-persedel,
hvars hufvudsak liga afskaffande nu begäres, bestämd att utgöra en väsendtlig de! af länets
grundränta, hvarifrån i stället uteslöts strömming och lax.
Beträdandet af den bana, motionären föreslagit, skulle föranleda rubbning i ett
så genomgripande och grannlaga ämne, som det ifrågavarande, för hvars förenkling och
ordnande erfordrats så stora ansträngningar, och enligt Utskottets tanke, medföra de betänkligaste
följder. Utom det att det myckna arbete, som nedlagts och ännu nedlägges i
och för skatte-förenklingen och dermed sammanhängande ämnen, till en del blefve onyttigt,
skulle bifallandet af motionärens förslag föranleda dertill, att representanter frän
de öfriga länen komme att vid följande riksdagar, i den man en eller annan ränte-persedel
visat sig uti orten företrädesvis vara i stigande, —- anledningar skulle tvifvelsutan ej
saknas — begära dess utbytande mot annan persedel, hvars värde varit i fallande eller
åtminstone icke stigit i samma mån som den förra. Befunnes sedermera det låga värdet
å den tillbytta ränte-persedeln blott härleda sig af tillfälliga förhållanden, hvilkas undanrödjande
åter föranledde en prisstegring i högre mån än å den förut bestämda räntepersedeln,
vore nästa steg att begära återbyte eller förvandling till en annan persedel,
som visat mindre benägenhet att stiga i värde. Hvarthän detta allt skulle föra torde lätt
Stats-Utskotlels Ullåtande N:o 88.
9
inses. Hvad rättvisan, uttalad i likställighets-grundsatsen länen emellan, skulle derpå
vinna, är mycket tvifvelaktigt; och i allt fall måste det medges att en fullkomlig likställighet
länen emellan icke kan vinnas, enär ej någon på förband förmär annat än, med
ledning af föregångne tiders erfarenhet och uppgifter om dåvarande prisförhållanden, förslagsvis
bestämma de framtida prisen på en ränte-persedel eller dess större eller mindre
benägenhet att stiga eller falla i pris. Misstag kunna således ske, enär flere på förhand
icke ens anade förhållanden kunna inverka på varuprisen, men sådana misstag inträffa
lika lätt. ja lättare, vid hvarje partiel förändring i skatte-väsendet än vid en reform
af det hela, såsom vid 1853—1854 årens riksdag dä noggrannare undersökningar egnades
åt frågan än de, hvilka föranledas af en enskild framställning, åsyftande ändring blott i
en viss obetydlig del, som dock måste, för att rättvist bedömas, betraktas i förhållande
till det bela.
I anledning häraf och om än medgifvas måste att markegångspriset å räntepersedeln
hö inom Wester Norrlands län de sednare åren, på sätt de för länet upprättade
markegångs-taxorne utvisa, varit mera än andra ränte-persedlar i stigande, får Utskottet
likväl, enär motionen icke visat att hela skatte beloppet för länet stigit i annat förhållande
än i öfriga län, samt Utskottet föreställt sig att ifrågavarande prisstegring å hö
möjligen härleder sig från tillfäll sa förhållanden, vördsamt hemställa,
att motionärens framställning må af Rikets Ständer lemnäs utan
afseende.
Stockholm den 2 April 1860.
Bih. till B. St. Fröt. 1859 $ 1860. A Sami. 1 Afd. 3 Band. i Höft. 2
10
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 89.
N:o 89.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 April 1860, kl. 8 e. a.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, angående förändring
af vppiör ds tiden för Erono-utskylder dels i hela riket,
dels ock särskildt för öland.
(I. A.)
Uti elt till Bonde Ståndet ingifvet oell derifrån till Stats Utskottet remitleradt
memorial har Riksdags-fullmägtigen Johnn Pettersson från Kronobergs län anfört hurusom
den i nu gällande författningar stadgade uppbords-tid, eller Januari månad, skulle
vara den mest olämpliga, åtminstone inom motionärens hemort, hvadan motionären föreslagit
alt nämnde lid mätte förändras så, att Krono utskylderne icke behöfde erläggas
förrän i början af Mars månad.
Stats Utskottet får i anledning häraf erinra, hurusom det i ämnet gällande stadgande,
Kongl. Maj:ts nådiga Bref till Siats-kontoret af den 2 November 1836, bland annat
innehåller, att det af Ofver siåihållare-embetet i Slockholm och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länen må bero, alt. efter sig företeende omständigheter för olika orter
eller uppbörds distrikter, med afseende å de skatlskyldiges största beqvämlighet, i behörig
ordning förordna om uppbörds-stämmas hållande på någon lämplig tid inom Januari,
Februari och Mars hvarje år. elier, der särskilda omständigheter någon gång kunde gifva
anledning till längre anstånd, sist inom medlet af April månad; och då motionären genom
sin framställning i ämnet icke visat behof ai någon förändring i detta stadgande, hvarom
han synes hafva saknat kännedom, torde
nämnde motion icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
I sammanhang härmed har Utskottet förehaft en jemväl inom Bonde-Ståndet af
Johan Johansson frän Öland väckt motion, hvaruti, i afseende å tiden för Krono-ut
-
Slats-Utskoltets Utlåtande N:o 89.
11
skyldernas erläggande ä Öland, föreslagits de förändringar, att personela afglfter och bevlllningar,
hvilkas belopp icke berodde på markegång, skulle erläggas innan November
månads utgång, samt ordinarie räntan, spanmålslösen och andra sådana utskylder, hvilka
bestämdes efter markegångs-sättning, borde utgöras i Juni eller Juli månad. Såsom skäl
för förstnämnde förslag auföres, att den mindre bemedlade folk-klassen vid den föreslagna
tiden eller November månad hade något i behåll af sina under sommaren och hösten
besparade arbetsförtjenster, som, innan uppbörds-stämman nu inträffade, pä ett eller annat
sätt förskingrades. Förslaget om tidens framflyttande i afseende å ordinarie räntans
och andra af markegång beroende utskylders erläggande grundar motionären derpå, att
kommunikationen med fasta landet, vid den tid utskylderna nu vanligen eriades, vore afbruten,
i följd hvaraf de skattskyldige ofta måste till för ringa pris afyttra sin spanmål(
öns enda produkt af någon betydenhet, till handlande i Borgholm eller annorstädes på ön.
I detta ämne hafva motioner vid flere föregående riksdagar, sednast vid den åren
1853 och 1854 hållna, blifvit väckte äfvensom underdåniga ansökningar i ämnet till Kongl.
Sfajit vid olika tillfällen inglfvits, men dessa framställningar hafva dock hittills ansetts
icke böra föranleda en särskild uppbörds lagstiftning för nämnde ö, hvilket äfven skulle
förorsaka undantags lagstiftningar i flere dermed sammanhängande ämnen. Vederbörande
myndigheter hafva upplyst, att den ifrågaställde framflyttningen af uppbörds-stämman icke
för de skattdragande sjelfve skulle medföra någon fördel, då den föreslagne tiden mest
behöfde egnas åt jordbruket, samt de skattskyldige icke saknade rådrum att afsätta sin
spanmål under den tid kommunikationen med fasta landet vore öppen. Dertill kommer
ock att de föreslagne dubbla uppbörds-stämmorna skulle för de skattdragande medföra tidsförlust,
och i anseende till, bland annat, lösen för 2:ne debetsedlar om året, jemväl ökade
kostnader. I betraktande häraf och då Kongl. Jlaj:t, genom nådig Resolution den 30
Januari 1830, med afslag ä gjord ansökning om uppbörds stämmornas på Öland förrättande
i Juni månad, medgifvit vederbörande att, dä särskilda omständigheter något år
gjorde ett sådant anstånd nödigt, derom med underdånig ansökning för tillfället inkomma,
saknar Utskottet anledning förorda motionärens framställning, hvilken alltså torde
af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 2 April 1860.
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 90.
N:o 90.
Ank. till Exp,«Utik, den 7 April 1860, kl. 8 •. m.
Utlåtande, i anledning af täckt motion angående arrende
af Norrforss laxfiske i Westerbottens län.
Riksdags-fullmägtigen Olof Nilsson frän närande län har uti en till BondeStåndet
ingifven och till Stats Utskottet remitterad motion anfört hurusom Pfalzgrefven
Johan Kasimir, å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar samt handlande i Konung Gustaf
den II Adolfs stad och ställe, genom arrende kontrakt den 5 Oktober 1631 upplåtit
nämnde fiske till Norrforss byamän, eller, såsom det i urkunden heter, »the undersäter,
som boo uthij Norre Forssby i Umeå Socken, Norrefårs Laxfiskie framför allom androm,
som sigh dertill trängta vilja, att njuta och bruka, helst medan deth under deres byy
beläget, så länge de kunne och vele Laxefiskiet väl vidh macht hålla och den rättighet
deraf göra, som deraf göras bör, nemligen godh vvårsaltad Lax Fem tynner och rökte
laxar tiugu stycken;» och förbjöd samma kontrakt »allom att göra förrbemälde Norre
Fårssby boer häremot hinder eller förfång uti någon måtto.» Pfaltzgrefven Johan Kasimirs
befogenhet till en sådan upplåtelse skulle grunda sig å en för honom utfärdad fullmagt,
innehållande bemyndigande för honom »att opå sigh taga Inspectionen opå Wårt
(Kongl JIaj:ts) Cammer-Rådh och af Wäre Rentesaker samt befallning till »Stadthollere,
Faktorer, Camererer så wäll som alla andra som med Wår och Rijksens ränter hafva
till at beställa, at the bevysa (hörsamhet till hvad) H. K:t. till Wårt och Rijkzens bästa
(angående) Cammer-sakerne uti Wår (Konungens) frånvaro varder ordinerandes och
bjudandes.» Häraf syntes det motionären ligga i öppen dag, att Norrfors byamän fått af
Kongl. Majit sig tillagd rättighet att, emot ofvannämnde årliga afgäld, innehafva laxfisket
för byns strand, så länge de höllö detsamma vid magt och afgälden ordentligt
Stats-JJtskottets Utlåtande N:o 90.
13
utgjorde; och då någon försummelse i ena eller andra fallet icke veterligen läge bemälde
byamän till last, och de följaktligen icke förverkat den dem tillförsäkrade rätt,
syntes det motionären obilligt, att Kronan låtit utbjuda nämnde fiske på arrendeauktion,
dervid minimlarrendet bestämts till 15 tunnor 3 lispund samt maximiarrendet till 41
tunnor 1 lispund 9 marker lax. Härtill komme att närbelägna byar genom rättegång
tillvunnit sig eganderätten till fisket utanför deras stränder, men Norrforss byamän förlorat
samma rättighet, oaktadt förhållandena med alla dessa fisken skulle, enligt motionärens
uppgift, vara alldeles enahanda. — I anledning häraf har motionären föreslagit,
att Rikets Sländer ville för sin del besluta, att det arrende, Norrforss byamän för ifrågavarande
fiske nu utgöra, mätte från och med innevarande år upphöra, samt att byamännen
kunde berättigas att från och med samma år allt framgent innehafva och bruka
det utmed deras stränder belägna laxfiske mot den år 1631 stadgade taxa.
Af de motionen bifogade handlingar samt hvad vid föregående riksdagar i frågan
förekommit bar Utskottet inhemtat, att Norrforss laxfiske, genom särskilda i äldre
tider utfärdade Kongl. Resolutioner, hvaribland ett Kongl. Bref af den 13 Januari 1587,
blifvit Norrforss byamän till nyttjande upplåtet mot viss till Kronan utgående städja,
dock utan att en sådan förmån varit dem ovilkorligen eller för everldliga tider förbehållen;
att samma fiske sedermera under olika tider varit dels för Kronans räkning begagnadt,
dels åt enskilda personer på behaglig tid öfverlemnadt, dels under frälserätt
upplåtet och dels slutligen efter föregången auktion utarrenderadt; att, i anledning af en
emellan Norrforss byamän, å ena, samt Kronan, å andra sidan, yppad tvist, angående
eganderätten till de vid bemälde byamäns land och strand uti Umeå eif belägna laxfisken,
Kongl. Maj:ts Högsta Domstol, genom dom den 24 Mars 183L, med fastställande
af Svea Hof-Rätts och Under-domstolarnes sammanstämmande beslut, förklarat berörde
eganderätt icke kunna Kronan fräudömas; samt att, sedan framställning härefter blifvit
hos Rikets Ständer gjord derom, att Rikets Ständer mätte bifalla, att nämnde byamän
finge bibehållas vid den af dem i äldre tider innehafde och aldrig förverkade rättighet
att, emot den genom Kongl. Kammar Kollegii resolution den 5 Oktober 1631 bestämda
årliga afgift, begagna det vid deras Iand och strand belägna laxfiske, eller ock, i händelse
detta icke kunde beviljas, åtminstone tillgodonjuta ifrågavarande fiskerättighet emot
en något förhöjd afgift, Rikets Ständer för sin del endast i så måtto bifallit nämnde
framställning, som optionsrätt till fiskets öfvertagande mot erläggande af det vid blifvande
arrendeauktion erbjudna högsta arrendebelopp blifvit Norrforss byamän medgifven;
att, sedan Kongl. Maj:t under 10 Apri 1845 i nåder bifallit Rikets Siänders härom
gjorda framställning, samt Kongl. Kammar-Kollegium i föreskrifven ordning fastställt
maximi- och minimi-arrendet för nämnde laxfiske till de af motionären här ofvan uppgifne
belopp, Norrforss byamän i underdånighet sökt nedsättning af berörde belopp,
hvilken anhållan Kongl. Maj:t likväl funnit icke förtjena afseende; att motion vid nästlidne
riksdag blifvit väckt derom, att stadgandet om ett minimi-arrende-belopp måtte till
44
Slats-Ulskotlets Utlåtande N:o 90.
ali kraft och verkan upphöra och den årliga räntan blifva hvad vid arrende-auktionen för
hvarje arrendeperiod högst erbjudes, men af skäl, som omförmälas i Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 26 vid nämnde riksdag, hemställde Utskottet att berörde motion icke
måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, hvilken hemställan af samtlige Riksstånden
bifölls.
Ehuru frågan nu åter blifvit föremål för Rikets Ständers pröfning, har motionären
likväl icke företett några nya skäl för sin förnyade framställning utan befinnes
frågan i samma ställning, som då den förut tagits i öfvervägande. Väl har motionären
velat ådagalägga, att arrendeupplåtelsen af den 5 Oktober 1631, hvilken befinnes vara
densamme som vid frågans behandling förut blifvit företedd, men då uppgifvits hafva
blifvit verkställd af Kongl. Kammar Kollegium, skulle hafva afslutats af Pfaltzgrefven
Johan Kasimir i »Konungens stad och ställe» och att Norrforss byamäns påstådda rätt
skulle grunda sig ä en Konglig försäkran: men denna uppfattning synes vederläggas af
innehållet utaf berörde Resolution, hvars ingress lyder sålunda »Wi Johan Casimir etc.
sampt Underskrefne Sveriges Rijkes CamarRåd»; och finnes resolutionen underskrifven
jemte Pfaltzgrefven af Kammar Råden Pär Ärlandsson och Carl Sparre. Men äfven,
oberoende af sättet hvarpå berörde rättighet förvärfvats, lärer väl få antagas, att enär
såsom ofvan förmäles ifrågavarande fiske sedermera under århundraden varit dels för
Kronans räkning begagnadt, dels åt andra enskilda personer på behaglig tid öfverlemnadt,
dels under frälserätt upplåtet och dels åt andra personer utarrenderadt, samma
rättighet, i följd af nämnde byamäns medgifvande eller någon annan giltig anledning
långt för detta upphört. Med hänsyn härtill och då, hvad beträffar öfriga angränsande
laxfisken, hvartill eganderätten blifvit Kronan fränvunnen, förhållandena varit i flere hänseenden
olika dem i förevarande fall, hvilket Utskottet, enär fråga nu icke är om eganderätten
till fisket, dock icke finner behöfligt att här närmare utreda, samt i allt fall det
är bemälde byamän obetaget att i rättsväg söka göra sina anspråk på arrende-rätten
gällande, saknar Utskottet anledning förorda motionärens framställning, hvadan Utskottet
hemställer
att motionen må af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 2 April 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 91.
45
N:o 91.
Ank. till Exp.-Ut»k. den 7 April 1160 kL 8 0. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, angående ersättning
till vissa räntegifvare, som icke fått erlägga sina
skatter efter de vid räntejDr enklingen bestämde allmänna grunder.
(I. A.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion har
Riksdags fullmägtigen Johan Carlsson från Östergötlands län omförmält, hurusom
man vid 1853 års riksdag, då det för landet särdeles nyttiga beslutet i afseende å grundskatternas
förenkling fattades, skulle hafva förbisett den olägenhet och orättvisa, som
åtskilliga räntegifvare fingo vidkännas i följd deraf, att det lemnades en del räntetagare
rättighet, att antingen, såsom förut var öfligt, uppbära räntan in natura eller efter årets
markegångspris, eller ock, enligt de genom skatteförenklingen bestämda grunder, efter
tioårig medel markegång I anseende till de höga ärsprisen för 1855, 1856 och 1857
inträffade, att alla de räntetagare, som dertill voro berättigade, uttoge sin ränta in natura
eller efter årets markegångspris. Derigenom fingo de räntegifvare, som pä sådant
sätt vore skyldige utgöra sin ränta, betala mycket mera än andra räntegifvare, som
erlade sin skatt i öfverensstämmelse med de grunder, hvilka vid skatteförenklingen
blifvit bestämde. För att upplysa och styrka detta förhållande har motionären bifogat en
af vederbörande härads-skrifvare upprättad uträkning öfver beloppet; hvarmed 2:ne olika
hemman med alldeles samma grundränta, men hvaraf den ena blifvit på lön anslagen
eller indelt och den andra Kronan behållen, eller oindelt, för åren 1855, 1856 och 1857
fått utgöra nämnde ränta. Deraf visar sig att den indelta räntan för nämnde 3:ne år
utgått med 524 R:dr 29 sk. 4 rst. bko och att den Kronan behållna utgjort allenast 426
16
Stats-Ulskotlels Utlåtande N:o 9i.
R:dr 39 sk. 2 rst. och att således en skillnad af 97 Rdr 38 sk. 2 rst. nämnde mynt uppkommit.
För 2:ne andra hemman af enahanda beskaffenhet men med något mindre
ränta visade sig denna skilnad för nämnde tid hafva uppgått till 7ö R:dr 27 sk.
6 rst. bko.
Då alla borde anses lika inför lagen och samtliga grundräntorna ursprungligen
tillhört Kronan, fastän en del deraf sedermera blifvit vissa ijenstemän på ion anslagen,
vore det icke rättvist att det ena hemmanet finge utgöra större tänta än del andra, endast
derföre att den ena räntan var indelt, den andra Kronan behållen Härtill komme,
att, så snart den dyra tiden upphört, många räntegifvate bleivo, till följd af ombyte utaf
indelningshafvare och andra omständigheter, skyldige att betala räntan efter medelmarkegåugspris,
som sannolikt komme att betydligt Öfverstiga årsprisen. På sådant sätt
nödgades de än ytterligare erfara olägenheten af de höga årsprisen för nämnde 3:ne år,
så länge de ingingo i den tioåriga medelmarkegången. åled rättvisa bade det. enligt
motionärens åsigt, varit öfverensstämmande, om alla räntegifvare, så väl den ene som
den andre, fått, så snart skatteförenklingen blifvit fastställd, begagna sig deraf, och att
ofvanberörde skilnad, förorsakad deraf au åtskilliga emhets och (jens emän icke kunde
betagas att under sin tjenstetid åtnjuta dem derunder tillförsäkrade förmåner, af Statsverket
ersattes; och har motionären af dessa orsaker föreslagit, ait förhållandena
emellan samtlige räntegifvare och räntetagare måtte regleras och i sammanhang dermed
de räntegifvare, som erlagt för mycket, berättigas till restitution eller godigöreise derför,
antingen på det sätt att Rikets Ständer dertill anvisade medel eller ock tilläte att
nämnde godtgörelse finge afräknas vid skatternas erläggande.
I anledning häraf iår Utskottet erinra, hurusom vid sednaste riksmöte blifvit
väckte flere motioner i enahanda syftning, men att dåvarande Stats Utskott, af skäl sorn
i dess utlåtande N:0 94 omförmälas, afstyrkt bifall till betörde framställningar, hvilket
utlåtande äfven vunnit Rikets Ständers bifall. Instämmande i då anförde skäl finner
Utskottet det icke böra, såsom motionären framställt, tillskrifvas förbiseende, om vid
utförandet af en så genomgripande organisationsfråga, som skatteförenklingen, hvarmed
en mängd från äldre tider bestående förhållanden af mer eiler mindre invecklad beskaffenhet
egt sammanhang, det skulle visa sig att den åsyftade förändringen icke kan på
en gång bringas till verkställighet, utan blott småningom och i den mån sådant utan
kränkning af någons lagliga rätt kan ega rum, destomindre som det nu inträffade förhållandet
tydligen varit förutsedt, men ansetts icke vara af den beskaffenhet alt det borde
föranleda till uppskof med genomförandet af förändringen i de delar, den lät sig
verkställas, för att afbida den tidpunkt, då förändringen kunde samtidigt komma alla
räntegifvarne till godo. Något skäl till klagan Öfver liden orättvisa syntes ej heller vara
för handen från deras sida, som i följd af tillfälliga förhållanden ej genast kunde komma
i åtnjutande af de med skatteförenklingen afsedda förmåner, enär hela åtgärden icke
afsäg
Stats-Utskotlets Utldtande N:o 91.
47
afsåg att i nägon mån öka eller minska skattebeloppet, och i allt fall dessa räntegifvares
ställning i förhållande till räntetagarne icke blef sämre, än den förut varit. Huruvida
årspriset blefve högre eller lägre än markegångspriset, kunde icke på förhand
förutses, hvadan man saknade all grund för bedömandet om det vore förmånligare
att tillhöra den ena eller andra klassen af räntegifvare, eller, med andra ord, om det
vore mer eller mindre tryckande att utbetala räntorna efter medelmarkegång än efter
årspriset, hvarföre man då icke kunnat vidtaga den af motionären ifrågaställa åtgärd
att tillägga de räntegifvare, som ej genast finge utbetala sina räntor efter medelmarkegång,
ersättning derför af Statsverket. Nu, efteråt, kan frågan om hvad i nämnde hänseende
är förmånligast utan svårighet lösas endast derigenom, att man i markegängstaxan
jemför årspriset med medelmarkegångsvärdet. Det faktum motionären till stöd för
sin framställning åberopat grundar sig ock på en sådan jemförelse för åren 1855, 1856
och 1857. Dess giltighet kan lika litet förnekas som att, om jemförelsen af nämnde
pris i markegångstaxan för ifrågavarande län blifvit fortsatt för de följande åren, ett alldeles
motsatt förhållande skulle för sistnämnde år visat sig hafva egt rum och att, om
saken betraktas i sin helhet, förhållandena jemnat sig sjelfva, utan någon ersättning å
ena eller andra sidan. Här bör nemligen icke förbises, att med samma rätt motionären
nu begärt ersättning åt de räntegifvare, som för 3:ne år nödgats utbetala mera, än om
de genast kommit i åtnjutande af de med ränteförenklingen afsedda förmåner, skulle om
sådan godtgörelse beviljades, äfven anspråk från motsatta sidan kunna väckas om godtgörelse
af Statsverket för hvad under de sednare åren blifvit af dem, jemförelsevis
med de förra för mycket utgifvet till följd deraf, att medelmarkegångsprisen varit högre
än årsprisen. Skulle anspråken i ena fallet godkännas, borde de det äfven i andra. Om
än Statsverkets tillgångar skulle medgifva uppfyllandet af alla dessa anspråk, torde lätt
inses hvarthän verkställigheten skulle leda, och hvilket oerhördt arbete — måhända mödosammare
än hela skatteförenklingen — skulle erfordras för att årligen, reglera jemlikhetsförhållandet
emellan räntegifvare efter gamla och nya methoden, ett förhållande,
som allt mer och mer jemnar sig sjelft derigenom, alt indelningshafvare antingen bortgå
från de tjenster, hvartill räntorna äro anslagne, eller ingå på räntornas uppbärande efter
medelmarkegång; och torde den tid icke vara särdeles aflägsen då, utan Statens mellankomst,
en fullkomlig likställighet i berörde hänseende äfven med nu gällande föreskrifter
vinnes.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer ej må vid den af motionären gjorda framställning
fästa afseende.
I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en jemväl inom
Bonde Ståndet af Riksdags-fullmägtigen A• Söderholtz från Södermanlands län väckt
motion hvaruti oinförmäles, hurusom de räntetagare, i synnerhet tillhörande läroverket i
Bih. till 11. St. Brot. 1859 $ 1860. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 1 Häft. 3
48
Slals-Utskottels Utlåtande lY:o 91.
Strenguäs, hvilka på grund af äldre fullmakter varit berättigade att icke utan sitt medgifvande
underkasta sig den genom Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, angående
grundräntors och kronotiondes ulgörande föreskrifna förändring i fråga om räntornas
uppbärande efter tioårig medelmarkegång och sora derföre under de 3:ne åren 1855,
1856 och 1857, då årsprisen vida öfverstigit medelmarkegångspriset, nemligen är 1855
med 6 R:dr 86 öre, är 1856 med 4 R:dr 96 öre och 1857 med 96 öre, vägrat ingå på
räntornas uppbärande efter medelmarkegång, deremot, så snart ett omvändt förhållande
år 1858 inträdde, eller att medelmarkegångspriset öfversteg årspriset, frånträdt sitt förut
gjorda förklarande och utfordrat räntorna efter medelmarkegångspris hvaruti ofvannämnde
3:ne höga årspris ingingo och belastade åter räntegifvarne. Derigenom hade de skattdragande,
hvilkas räntor varit åt nämnde läroverk indelta, nödgats för närande 3:ne år
lösa sin räntespanmål med tillhopa 12 R:dr 35 öre mera för tunnan än andra räntegifvare,
hvilka genast kommo i åtnjutande af förmånen att erlägga räntorna efter medelmarkegångspris,
och motionären har derföre hemställt om godtgörelse af statsmedel till
de räntegifvare, som genom berörde åtgärd blifvit lidande.
Stats-Utskottet har, med hänsyn lill hvad Utskottet här ofvan yttrat, desto
mindre ansett godtgörelse i det ifrågaställde hänseendet böra af Statsverket beviljas,
som det, enligt Utskottets tanka, kan ifrågasättas, huruvida nämnde räntegifvare på
grund af gällande föreskrifter varit skyldige att till samma räntetagare, hvilka, i ämnet
hörde, en gäng förklarat sig icke vilja under sin tjenstetid på räntornas uppbärande
efter medelmarkegång ingå, men sedermera tilikännagifvit sig önska begagna en sådan
beräkningsgrund utgöra räntorna enligt denna beräkning och om icke för en sådan förändring
af förut gjorda aftal erfordras så väl räntegifvarens som räntetagarens samtycke.
Detta utgör dock en tillämpningsfråga som, enligt hvad Utskottet inhemtat, för
närvarande i anledning af uppkommen tvist emellan räntegifvare och räntetagare i annat
län är föremål för vederbörande erabetsmyndighets handläggning; vid hvilket förhållande
det icke synes lämpligt, att frågan af Rikets Ständer för närvarande till pröfning upptages;
och får Utskottet alltså hemställa,
att jemväl denna motion må utan afseende lemnäs.
Stockholm den 3 April 1860.
Stats-Ulskoltets Vllätande N:o 92.
19
N:o 92.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 April 1860, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående rättighet
för skolans och kyrkans tjenstemän att å vederbörande Landtränlerier
uppbära lösen för deni å lön anslagen kronotionde.
(I. A.)
Uti en hos Preste-Ståndet väckl och till Siats-Utskottet remitterad motion har
Prosten Arrhenius anfört, hurusom oaktadt rättvisa och billighet fordrade att tjenstemän
finge uppbära den dem anslagna lön oafkortad, sådant likväl icke vore händelsen
med de skolans och kyrkans tjenstemän, hvilkas löner till större eller mindre del bestod
i kronotionde, sorn icke kunde uppsägas. Dessa Ijenstemän måste nemligen af de dem
anslagna herbergen uppbära lösen för berörde tionde, och då de icke sjelfva kunde för
detta ändamål fara omkring på landet, nödgades de uppdraga uppbördsbestyret antingen
St särskilda kommissionärer, som icke utan ersättning åtoge sig ett sådant uppdrag, eller
åt kroriofogdarne, hvilka för sitt besvär i nämnde hänseende vanligen beräknade sig 3
till 6 procent af uppbörds-summan. Detta förhållande syntes motionären så obilligt och
olämpligt, att blott dess anmälande borde föranleda rättelse derutinnan samt bifall till
motionärens i anledning häraf gjorda förslag, att skolans och kyrkans tjenstemän måtte
berättigas att, på vederbörande landtränterier i Mars månad hvarje år, eller pä den tid
af året, sådant lämpligast kunde ske, uppbära lösen för all dem å lön anslagen krono
tionde, för hvilken de icke hafva uppsägningsrätt.
Stats-Utskottet, till hvars åtgärd förevarande motion blifvit remitterad, har, innan
Utskottet yttrar sig öfver motionärens framställning, ansett sig böra erinra om hvad i
denna fråga vid nästlidne riksdag förekommit. Vid nämnde riksdag hade till Samman
-
20
Stals-Utskottets Utlåtande N.o 92.
satta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet blifvit öfverlemnade flere framställningar
i enahanda, fastän i allmänhet vidsträcktare syftning än förevarande förslag,
hvarjemte, enligt hvad bemälde Utskotts utlåtande N:0 40 för samma riksdag innehåller,
Biskopen i Calmar stift hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att lösen för den till
biskops-stolen anslagna kronotionde måtte genom Kronans uppbördsman få till Statsverket
ingå för att sedermera, med afdrag af lämplig uppbördsprovision, från länets ränteri,
samtidigt med forsellönen till sökanden utanordnas. öfver denna underdåniga framställning
anbefalldes Kongl. Kammar-kollegium och Kongl. Stats-kontoret att inkomma med
underdånigt utlåtande, som under den 17 Januari 1858 afgafs och hvaruti närande embetsverk,
beträffande hufvudfrågan, eller om indelt ränta eller tionde-spanmäl, eller lösen
derför, måtte ingå till Kronan emot ersättning åt ränte- och tiondetagare, enligt grundeme
i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, i underdånighet tillstyrkt, att nådigt beslut
uppå Biskopens i Calmar stift förrberörda ansökning måtte i denna syftning af
Kongl. Maj:t meddelas. Derjemte yttrade bemälde Kollegier, att det väl icke borde förbises,
att vissa af Statens tjenstemän derigenom skulle tillskyndas ökade göromål. Å
andra sidan borde likväl ihågkommas att Kronan redan genom den åberopade Kongl.
Kungörelsen och Kongl. Stats-kontorets derpå grundade cirkulär af den 25 Juli 1855
vore förbunden att låta i uppbörden emottaga och hålla magasiner i beredskap, likasom
för den Kronan behållna, äfven för den indelta afrads- ocs kronotiondespanmål, hvilken,
af räntegifvaren uppsagd till leverering in natura, räntetagare icke ville emottaga, samt
att i stället åt denne å vederbörande landtränteri anordna lösen efter medelpriset inom
Mars månads utgång det följande året, äfvensom ersättning för forsellönen, hvadan ett
öfvertagande både af ali indelt spanmål och af penningar jemte lösen för öfriga räntepersedlar
icke innebure annat, än ett utsträckande af nämnde förbindelse såsom en följd
af förut gifna föreskrifter. För Kronan skule det ock vara enklast och redigast om alla
ränte- och tiondetagare, vare sig de hade äldre eller nyare fullmagter, bestämdt förklarade
sig villige att en gång för alla pä förändringen ingå, hvilket dock icke kunde emotses
förrän äldre löntagare till större delen afgått; dock borde, enligt Kollegiernas tanka,
Kronan icke i något fall åtaga sig att anordna dels penningar, dels spanmål, allt efter
vederbörandes önskan, hvilket dessutom vore stridande emot redan gifna föreskrifter, utan
borde, om Kronan i sin uppbörd intogo indelt spanmål eller lösen derför och för öfriga
räntepersedlar, endast kontant betalning efter medelpris ifrågakomma. Med uttalande af
denna mening hemställde likväl nämnde embetsverk om icke, innan Kongl. Majtt fattade
Sitt nådiga beslut, Rikets Ständer måtte, i ett ämne sådant som detta, erhålla nådig
skrifvelse eller proposition äfven med hänseende dertill att Rikets Ständer borde yttra
sig i frågan, huruvida någon godtgörelse måtte vederbörande tjenstemän för tillökade göromål
och ansvar beredas.
Sammansatta Utskottet yttrade sig härefter, bland annat, att, enär Kongl. Maj:t
då
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 92.
21
då ännu hvarken resolverat öfver förenämnde, af enskild person gjorda underdåniga ansökning,
eller till Rikets Ständer aflåtit nådig Skrifvelse i ämnet, Utskottet saknade kännedom
om, huruvida Kongl. Maj:t för Sin del ansåge det ifrägakomne förändrade uppbördssättet
af indeltafräntor och kronotiondespanmål böra ega rum, samt i följd deraf alla indelningar
eller lösen derför utbytas mot kontant ersättning att från Kronans kassor utgifvas.
Men äfven"under förutsättning,att Kongl. Maj:t skulle finna en sådan förändring böra införas,
ansåge likväl Utskottet så stora hinder deremot möta, att frågan derom, enligt Utskottets
tanka, måste åtminstone för det dåvarande förfalla. I sådant afseende erinrade
Utskottet, att visshet saknades om och under hvilka vilkor alia ränte- och tiondetagare,
vare sig att de hade äldre eller yngre fulimagter, kunde vara villiga att en gång för
alla på förändringen ingå och att dessförinnan de i ämnet gällande författningar borde
i flere hänseenden ändras och nya föreskrifter i stället meddelas, bland annat derom,
att alla räntor och ali tionde utan undantag skulle till Kronan ingå och af den skattskyldige
ovilkorligen betalas med penningar efter tioårigt medelpris för ränteåret.
Ehuru Stats-Utskottet, i enlighet med hvad ofvan bemälde embetsverk yttrat, finner
det vara lämpligt att åtgärder ä ofvanberörde syftning vidtoges, för undanrödjande af det
utaf motionären icke utan fog öfverklagade förhållande, anser Utskottet likväl, enär frågan
för närvarande befinner sig i samma skick, som då den förut utgjorde föremål för Rikets
Ständers pröfning, enahanda hinder för bifall till motionärens framställning jemväl nu
förefinnas. Ifrågavarande motion har väl icke den utsträckning, som de vid förra riksdagen
i ämnet gjorda ffåillställningar, hvadan och då-fråga icke nu blifvit väckt om lyftning
qvartalsvis af berörde löner, det vid förra riksdagen ifrågasatta kreditiv å Riksgäldskontoret
för bestridande af dessa utbetalningar icke erfordras; och ehuru således icke
alla de svårigheter, som af Utskottet dä anfördes, numera qvarstå, synas likväl de,
hvilka ännu förefinnas, vara af den beskaffenhet, att Utskottet, jemväl med hänsyn tili
olämpligheten derutinnan att blott delvis söka genomföra en förändring, som torde på en
gång böra erhålla den utsträckning ofvanbemälde Kollegier föreslagit, finner sig föranlåtet
hemställa,
att motionärens framställning ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 3 April 1869.
Bilt. till R. St. Brot. 1859 §~ 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 4
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
1
IV O SKJ.
Alik. till Exp. Ulsk. dori 30 April 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
Sjette Hufvud-Titel.
(U. A.)
För denna Hufvud-titel, innefattande anslagen till Civil-departementet, upptager
sednast fastställda Riks-stat: kontanta penningar 1,959,136 R.dr 20 öre, indelta
räntor, enligt markegång förslagsvis beräknade till 182,300 R:dr samt 8,833
kubikfot indelt oell 4,198 kubikfot 9 kannor oindelt spanmål, hvars värde,
efter 2 R:dr kubikfoten, antagits för den indelta spanmålen till 17,666 R:dr och
för den oindelta till 8,397 R:dr 80 öre; utgörande dessa tillgångar tillsammans en
summa af 2,167,500 R:dr.
De förändringar, som i afseende å Sjette Hufvud-titeln ifrågakommit dels
med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, dels i följd af enskilda motioner
eller inom Utskottet gjorda framställningar, äro här nedan omförmälda, enligt
den ordning, hvaruti anslagen finnas i Riks-staten uppförda, dervid dock Utskottet,
med föranledande af den Kongl. Propositionens uppställning, i sammanhang
med pröfningen af åtskilliga ordinarie anslag förchaft de af Kongl. Maj:t äfvensom
af enskilde motionärer för samma ändamål anmälda hehof af tillfälliga eller extra
anslag.
Uti 51:sta punkten af detta utlåtande har Utskottet afgifvit yttrande i fråga
om aflönings-anslagens definitiva eller provisoriska beskaffenhet; kommande för alla
denna Hufvud-titel tillhörande embets- och tjenstemän de vilkor att gälla, som Rikets
Ständer, i afseende på löneregleringen för civila embetsverk och stater, genom
bifall till hvad Stats-Utskottet föreslagit uti 3:dje punkten af sitt Utlåtande N:o
48, antagit och fastställt,
Yid behandlingen af denna Hufvud-titel har Utskottet jemväl tagit i öfver- .
vägande de af åtskilliga Ledamöter inom Borgare- och Bonde-Stånden, i anledning
af den Kongl. Propositionen om Stats-verkets tillstånd och behof, afgifna
särskilda anföranden, såvidt desamma angå hithörande anslagsfrågor; varande de
af hemälde Ledamöter gjorda anmärkningar här nedan omförmälda i de fall, der
de påkallat särskildt yttrande från Utskottets sida.
Bih. till R. St. Prot. 1859 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
Civil-Ikpartcincntct.
Departementets Expedition.
l:o) I öfverensstämmelse med hvad Utskottet föreslagit för motsvarande befattningar
inom de Expeditioner af Kongl. Majt:s Kansli, hvilkas aflöningsförhållanden
redan hafva till öfverläggning hos Rikets Ständer förekommit, får Utskottet
hemställa
a) att aflöningcn för Expeditions-Gliefen vid Civil-Departementets
Expedition må bestämmas till 5,000 Ridr;
b) att lör hvar och en af de derstädes anställde Expeditions-Sekreterare
må uppföras en lön af 4,000 Kalr;
c) att Kanslisternas aflöning bestämmes för hvar och en till
1,800 R:dr; samt
d) att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, två Kopister på aflöningsstatcn
uppföras med 1,000 R:dr för hvardera, och ett belopp
at 1,000 R:dr, motsvarande lönen för den Salje kopist-tjenstcn,
som bör indragas, ställes till Departements-chefens disposition
“för befrämjande af ärendenas gång inom Expeditionen;" —
hvaremot de nu å staten uppförda 3,000 Rall- “till befrämjande
af göromålens gång inom kanslist- och kopist-graderna® böra
derifrån uteslutas.
Derjemte och då, enligt hvad Kongl. Maj:t meddelat, den till uppassning
hos Stats-rådet anställde, på Civil-Departements-Expeditionens stat uppförde,
Vaktmästare icke kan ensam medhinna förrättandet af de till hans tjenst hörande
åligganden, tillstyrker Utskottet
e) att den af Kongl. Majit äskade lön för en ytterligare Vaktmästare
hos Stats-rådet må på bemälde Expeditions stat varda
uppförd med ett belopp, motsvarande den lägre lönegraden
för Yaktmästare vid Expeditionerna af Kongl. Majits Kansli,
eller 500 R:dr;
kommande Expeditionens aflönings-anslag i följd häraf att uppgå till en summa af
42,600 R:dr, på sätt hosföljande tabell litt, A. närmare visar.
Kommer se-Kollegium.
2:o) I afseende på aflöuingsstaten för detta embetsverk har Utskottet funnit
annan förändring icke påkallas, än att, sedan frågan om kanslist-tjensternas indragning
förfallit,
det å nu gällande stat uppförda anslag, 600 R:dr, „till befrämjande
af göromålens gång inom kanslistgraden®, ej vidare bör
särskildt upptagas, utan fördelas på de 6 kanslistorne, hvarigenom
aflöningen för hvar och en af dem kommer att uppgå
till 1,000 Ridr.
Statistiska Tabell-kommissionen.
Jemte tillkännagifvande att för hemälda Kommission, som den 1 Augusti
1858 trädt i verksamhet, embetslokal blifvit från och med den 1 Oktober 1859
anvisad uti ett kronan tillhörigt hus, hvadan något årligt anslag till hyra för
samma embetsverk icke vidare erfordrades, har Kongl. Majit, hvad staten för Statistiska
kommissionen i öfrigt angår, föreslagit åtskilliga ändringar, hvilka här
nedan framställas i den ordning, hvari de i den Kongl. Propositionen förekomma.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
3
3:o) Enär Chefens för Kommissionens central-byrå aflöning vore bestämd till
lägre belopp än lönerna för andra i vigt oell ansvar jemförliga befattningar, har
Kongl. Majit begärt, att samma aflöning mätte från 4,500 R:dr höjas till hvad
Kongl. Majit uti Sin Proposition vid förra riksdagen föreslog eller 5,000 Ridr.
Utskottet, som i allmänhet hyser den åsigt, att tillökning i de vid förra
riksdagen bestämda aflöningsbelopp icke bör under närvarande förhållanden medgifvas
i andra fall, än då särdeles vigtiga skäl dertill förekomma, men icke funnit
sådana omständigheter vara för handen, att en löneförhöjning för nu ifrågavarande
befattning kan anses vara företrädesvis af behofvet påkallad, föranlåtes
alltså hemställa,
att omförmälda nådiga framställning icke inä af Rikets Ständer
bifallas.
4:o) Beträffande anslaget för Statistiska Central-byråns ordinarie tjenstemän,
har Kongl. Majit, med afseende å hvad Chefen för byrån i underdånighet hemställt
rörande fördelen och lämpligheten af gemensamhet i arbete och likhet i aflöningsförmåner
för de i byrån anställde tjenstemän föreslagit, att, i stället för de
till byråns tre tjenstemän å staten nu uppförda löne]-, en summa, motsvarande
dessa löners sammanlagda belopp, eller 9,000 Ridr årligen, må anvisas för att mellan
de tre tjenstemänncn lika fördelas; — och innehåller det den Kongl. Propositionen
bilagda Stats-Råds-protokoll öfver Civil-ärenden af den 14 Oktober 1859 (pag.
3), att t. f. Chefen för Statistiska Central-byrån, Medicinal-Rådet m. in. Fr. Th.
Berg, uti memorial af don 23 nästförutgångne Augusti, i omförmälda hänseende
anfört, bland annat-: att arbetet inom en statistisk byrå, ehuru väsendtligen skiljande
sig från det inom administrativa verk, derföre likväl ingalunda och minst
för det närvarande kunde ställas i jemnbredd med vanlig författare-verksamhet och
forskning; att byråns ständiga, mångsidiga och i visst hänseende ganska grannlaga
beröring med do flesta myndigheter gjorde den routinerado cmbets- och tjenstemannens
färdighet och takt lika oumbärliga som vetenskapsmannens insigter
och outtröttliga nit för sanningens utredande; samt att, då på möjligheten att
inom den fåtaliga tjenstepersonalen kunna förena dessa egenskaper mod en oförtröttad
flit och ihärdighet berodde det statistiska embetsverkets framgång, hade
det, under sådant förhållande, synts för detta embetsverk vara oundgängligen nödigt,
att dess arbetsordning, så vidt möjligt, sträfvade till förenklande af allt, som
kunde hänföras under benämningen af kansli-former, och att det arbete, som af
en person med största tidsvinst kunde utföras, aldrig delades på flera, men att alla
gemensamt delade sådana grenar af arbetet, som kräfde en större personal och en
skyndsammare handläggning. Utgående från dessa åsigter och då den erfarenhet,
som vunnits både vid den internationela statistiska kongressen i Wien och under
särskilda rådplägningar med flere af Cheferne för de berömdaste utländska statistiska
embetsverk, öfvertygat t. f. Chefen om den stora fördelen af en sådan tjenstemännens
ställning, att en vidlyftig statistisk redogörelse kunde af dem alla gemensamt bearbetas,
och att alltså hvar och en af dem egde nödig kännedom af och öfning i
arbetets alla detaljer, äfvensom att vid liktidig bearbetning af flera olika grenar
jemväl tillgång måtte finnas på öfvad personal, som kunde närmare följa arbetet
i hvarje särskild gren och öfvervaka dermed sysselsatta biträden, eller att i detta
sednare fall hvar och en af de ordinarie tjenstemännen kunde fungera såsom en
skurs Afdelnings-chef; — då någon egentlig Sekreterare-verksamhet af den beskaf
o
O ' O O O .T»
fenhet, som i flertalet af andra embetsverk erfordrades, ej toges i anspråk morn
en statistisk central-byrå, som ledes blott af en Chef och der några förhandlingar
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
inför protokoll ej förekomma; — då utan gemensamhet i arbetet detta skulle blifva
högst ojemnt fördeladt och ofta, exempelvis för Revisorn och den så kallade Sekreteraren,
alldeles öfverväldigande, men för Arltivarien för ringa; — då den nya
plan för befolknings-statistikens bearbetande, hvilken vid sistförflutna riksdag blifvit
af Preste-Ståndet antagen och sorn snart komme att Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning underställas, toge Central-byråns verksamhet i det strängaste anspråk på
ett sätt, som i den statistiska kommittéens betänkande ej var beräknadt; samt slutligen
då Rikets Ständer, vid medgifvandet att Central-byråns tjenstemän finge på
stat uppföras, bland annat, fästat det vilkor, att tjenstemännen skulle underkasta
sig den förändrade tjenstgörings-skyldighet, som af framdeles tilläfventyrs skeende
jemkningar i organisationen kunde blifva en följd, bade, af dessa skäl, t. f.
Chefen redan uti det underdåniga memorial, som den 10 Juli 1858 af honom afgifvits,
föreslagit, att de nådiga förordnandena för byråns frenne tjenstemän icke
måtte erhålla lydelse på viss tjenst, och i närmaste sammanhang dermed, att bela
den summa, som å Riks-staten blifvit för dessa tjenstemän uppförd, måtte dem
emellan delas till lika belopp för hvardera. Till detta underdåniga förslag bade
Kongl. Majit den 22 Juli 1858 lemnat nådigt bifall, hvarigenom inom statistiska
Central-byrån blifvit möjliggjord en arbetsordning, som ett års erfarenhet visat
vara ändamålsenlig och åt hvilken flere utmärkta statistici från andra länder vid
besök å byrån skänkt sitt loford; varande grunddragen af berörde arbetsordning
hufvudsakligen följande: ”att ingen tjensteman må blifva sysslolös under de sex
”dagliga byråtimmarne; att hvad som bör tillböra en person, nemligen ansvaret
”för bibliothek och arkiv, äfvensom för peuninge-redogörelser och primär-uppgifter”nas
revision, jemväl åt en är uppdraget; att i öfrigt arbetet delas gemensamt
”efter kraf; att hvarje tjensteman kommunicerar direkte med Chefen i alla de
”ärenden, som honom blifvit uppdragna, samt uppsätter, kontrasignerar och expe”dierar
deraf föranledda skrifvelser; att hvarje tjensteman, såsom jourbafvande en
”månad i sender, företräder Chefens ställe under dennes tillfälliga frånvaro, i hvad
”angår tillsynen öfver allmänna ordningen och upplysningars meddelande åt besökande
m. m., samt derjemte förer diarium öfver inkomna mål m. m.; samt att
”alla tre tjenstemännen, dels livar för sig, dels gemensamt, med råd tillhandagå
”Chefen och, vid dennes möjligen inträffande längre frånvaro, skulle vara i tillfälle
”att med full kännedom om arbetets gång i detaljerna, såsom kollegial-myndighet
”uppehålla embetet.” Denna arbetsordning, som endast genom tjenstemännens
likställighet i alla hänseenden kunnat genomföras, hade underhållit en täflan, som
betydligt underlättat ansträngningarne och tillvägabragt allraminst en tredjedel
mera arbete, än sorn under andra förhållanden kunnat åstadkommas, samt utgjort
en för alla lika behöflig skola, hvars inflytelse, genom skicklige ordinarie tjeustemäns
inverkan på de tillfälliga biträdena, för framtiden skulle betrygga tillgången
på dugliga arbetare i den officiela statistiken, derest blott tillfälle till nödig utkomst
för dem ej komme att saknas. — I anledning häraf och då det väsendtliga
vidhållandet af sex timmars dagligt arbete å byrån måste utgöra hinder ej mindre
för liktidigt innehafvande af annan tjenst, ett vilkor som för öfrigt vore tjenstemännen
inom byrån af Rikets Ständer föreskrifvet, än äfven till största delen
för något enskildt förvärf; — då göromålens mängd i förhållande till personalen
icke synts kunna medgifva någon semester; — då, under förutsättning af likställighet
och gemensamhet i arbetet, både lyckliga naturanlag, särskilda studier och
öfvad tjenstemanna-skicklighet måste strängt vidhållas såsom vilkor för inträde i
statistiska byrån; — då, efter erhållen anställning derstädes, utsigterna till befor
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
dran inom verket kunde rigtas endast åt en plats, och någon befordran utom detsamma
antagligen blefve desto svårare att ernå, ju längre tid som förflutit efter
afgången från annat embetsverk; — då lägre löneinkomst, än den af 3,000 R:dr
för år, icke syntes hvarken med billighet eller embetsverkets fördel förenlig; samt
då, så framt Staten ville ändamålet, eller sjelfkännedom genom officiel statistik,
antagas måste, att Staten äfven skulle vilja medlen, derest dessa pröfvats nödvändiga,
hade t. f. Chefen i underdånighet hemställt, att Kongl. Maj:t måtte af Rikets
Ständer äska en summa af 9,000 R:dr årligen, att fördelas emellan Statistiska
Central-byråns tvenne tjenstemän, på sätt Kongl. Maj:t kunde finna lämpligast,
antingen såsom bestämd lön af 3,000 R:dr åt hvardera, eller ock enligt det förfarande,
som af Kongl. Maj:t blifvit föreslirifvet att tillsvidare ega rum, nemligen
att hvardera af bemälde tjenstemän åtnjöte 2,500 R:dr i årligt arfvode och Chefen
egde att, med afseende å hvarderas ådagalagda nit, arbetsamhet och skicklighet
samt beskaffenheten af göromålen, hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslå förhöjning
uti ettdera eller flera af de sålunda bestämda årliga lönebeloppen genom
användande af det på sammanlagda anslaget för byråns tjenstemän uppkommande
öfverskott af 1,500 R:dr.
Yid behandlingen af denna fråga har Utskottet, i följd af Borgare-Ståndets
remiss å det af Herr Björck, med anledning af den Kongl. Propositionen, afgifna
anförande, tagit i öfvervägande de deruti gjorda anmärkningar och yrkanden i afseende
på Statistiska Central-byråns organisation och verksamhet; — varande af
bemälde motionär erinradt, hurusom, då vid sista riksdagen Rikets Ständer beviljade
medel för inrättande af nämnde embetsverk, detsamma fick till föremål,
jemte befolknings-statistiken, do grenar af statistiken, som borde vara, men ditintills
icke utgjort ämne för officiel bearbetning af något centralt förvaltande
verk, med skyldighet att tidtals utgifva fullständiga topografiskt statistiska öfversigter
af rikets liela tillstånd samt att oaflåtligen öfvervälta införande i den officiel a
statistiken af alla de förbättringar, som af odlingens framsteg och samfundslifvets
utveckling fordrades, så att en fullständig fortgående statistik, hvilken åskådliggjorde
förhållandena i alla förvaltningens grenar vore att tillgå. Om lämpligaste
sättet för organisationen af detta embetsverk hade visserligen framträdt olika meningar,
hvilka dock förenat sig i antagande af Kongl. Maj.-ts nådiga förslag; och
skulle, enligt detta, verkets egentliga arbetande krafter utgöras af en Chef och
en Sekreterare, hvilka ansågos så mycket lämpligare kunna sig emellan fördela
arbetet, som Central-byråns göromål tillsvidare måste sönderfalla i två hufvudsakliga
afdelningar, den ena afseende bearbetandet af befolknings-statistiken, hvilken
måste vara Chefens egentliga omsorg och derför han egde att använda öfrige
ordinarie och extra biträden, och den andra med ändamål att sammanföra alla de
uppgifter, som i statistikens flera grenar komme att fortfarande lemnäs från do
förvaltande verken, äfvensom att åt statistikens öfriga ämnen gifva den behandling,
som do för närvarande ringare materialierna kundo visa såsom ändamålsenlig;
varande dessa sednare göromål jemväl till sin natur att hänföra åt den verksamhet,
som vanligen ansåges tillhöra en Sekreterare. En annan plan med syfte
att fördela statistiken i tre hufvudgrupper och att anförtro bearbetandet af hvardera
åt Byråföreståndare, af hvilka den ene tillika, mot ett förhöjdt arfvode, skulle
såsom Chef åt verket gifva den nödiga sammanhållningen, lemnades således å sido
derföre, att materialierna för den statistiska bearbetningen af andra ämnen, än
deni som tillhörde befolknings-statistiken, icke voro så mångfaldiga, att mer än
en person för detta ändamål erfordrades. I begge fallen var man dock ense der
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
om, att, huru fördelningen än skeddo, den person, som på sin lott erhöll bcfolknings-statistiken,
skulle, såsom sjelf arbetande, deltaga i göromålen och att de
öfriga grenarno af statistiken fordrade sin man, om något deraf skulle komma till
allmänhetens kännedom och nytta. Hvad nu beträffade det aibete, sorn af Central-byrån
åstadkommits, har motionären anfört att, ehuru det måste medgifvas
att, då föga mer än ett år förflutit, sedan embetsverket trädde i verksamhet,
några stora resultatcr deraf icke ännu kunnat hinna att visa sig, hade likväl
motionären förväntat att få erfara, att det nya embetsverket utvecklat åtminstone
någon verksamhet för behandling af andra ämnen, än befolkuings-statistiken;
men likasom hvarken i någon tidskrift, för utgifvaudo hvaraf beräknadt
anslag inginge i staten, eller eljest i offentligt tryck något spår till verksamhet
i sistnämnda riktning visat sig, vore ock ali anledning att befara, det den Statistiska
Tabellkommissionen helt och hållet lemuat å sido alla öfriga grenar af statistiken
med undantag af den rörande befolkningen. Väl voro i detta ämne utgifvet
ett ganska vidlyftigt arbete; men motionären fann sig emellertid icke öfvertygad
derom, att de upplysningar samma arbete tilläfventyrs lemnade utöfver
hvad som åstadkommits af den fordna Tabellkommissionen, kunde ega sådant värde,
att Staten derföre skulle fortfarande vidkännas en kostnad, omkring åtta gånger
större, än utgifterna för Tabellkommissionen, helst värdet af omförmälda arbete
betydligt förringades vid det förhållande, att utredningen afsåge en tid af minst
fyra år bortom den närvarande. Att den nya inrättningen således visade sig misslyckad,
ansåg motionären knappt kunna bestridas; och att den föreslagna förändrade
löneregleringen afsåge en annan uppfattning af hvad som till inrättningens
verksamhet hörde, ltundo motionären icke finna, men väl att don föranledde större
kostnader, än som voro nödvändiga. Det ville vidare synas, att samma reglering
gingo ut derpå, att de tre förste, Chefen underlydande, tjenstemännen skulle sins
emellan sättas i samma kategori, hvaraf åter blcfve en följd, antingen att de skulle
ställas hvar för sig i spetsen för ett afdeladt arbete, hvarigenom Chefens befattning
inskränktes till den vanliga af endast kontrollerande beskaffenhet, jemte det
att ett ökadt biträde af extra ordinarie!' blefvo en nödvändighet, eller ock att de
tre tjenstemännen skulle anses blott såsom biträdande vid Chefens sysselsättningar,
hvilka måhända hädanefter såsom hitintills komme att uteslutande hafva bcfolknings-statistiken
till mål. I förra fallet närmade sig väl organisationen den
här ofvan omförmälda alltför storartade planen, men med en betydlig skilnad i
Chefens ställning och i hans arbete; och i det sednare syntes det icke finnas någon
möjlighet att åt byråns verksamhet gifva den rigtning, som med den derför
antagna planen öfverensstämde; och har, af dessa skål, motionären hemställt, att
den föreslagna nya löneregleringen i intet fall måtte godkännas, samt att Rikets
Ständer ville uttala den mening, att befolknings-statistiken icke ensamt borde utgöra
föremål för embetsverkets bearbetning, helst dess nuvarande organisation medgåfve,
att jemväl de öfriga grenarne af statistiken erhölle afsedd behandling.
De af bemäldc motionär sålunda yttrade åsigter har Utskottet, för sin del,
icke kunnat biträda. Hvad nemligen först angår den Statistiska Tabell-kommissionens
verksamhet, finner Utskottet icke några giltiga skäl vara anförda för det
klandrande omdöme motionären härom uttalat. Örn ock Kommissionen hitintills
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
7
hufvudsakligen varit sysselsatt med befolknings-statistiken, synes sådant destomindre
höra föranleda någon anmärkning, som det obestridligen varit högst angeläget,
att de rika materialier, som i denna del af statistiken funnos att tillgå, först
blifvit ordnade och utarbetade, hvilket äfven står i fullkomlig öfverensstämmelse
med do af den statistiska Kommittéen föreslagna och af Rikets sednast församlade
Ständer, för inrättandet af det nya embetsverket, godkända grunder. Kommittéen
ansåg nemligen att af den officiela statistikens hufvudgrenar bcfolknings-statistikcn
bordo sättas i främsta rummet ”icke blott på grund af den väsendtligt vigt,
”dessa arbeten ega lör livart och ett lands officiela statistik, utan äfven och hufvudsakligen
derföre att denna del af statistiken varit den enda, åt hvilken i vårt
”land en särskild einbetsverksamlict varit egnad, äfvensom att vid densamma, så”som
vid en bufvudstam, hos oss har fästat sig utvecklingen af flera till statisti”ken
hörande undersökningar”. Befolknings-statistiken var således verkligen afsedd
att blifva det första föremålet för Central-byråns egentliga verksamhet, och Kommittéen
hade ”ej förbisett, att flera förberedande åtgärder fordrades, innan den
”Statistiska Central-byrån kunde komma att bearbeta alla de grenar af den officiela
”statistiken, sorn borde falla på byråns lott.” Ehuru nemligen Kommittéen åsyftat,
att åtskilliga vigtiga delar af statistiken skulle fortfarande likasom hittills
behandlas inom de förvaltande embetsverken, samt uttryckligen framställt, att af
de öfriga statistikens grenar, som, utom befolknings-statistiken, borde tillhöra byrån,
någon egentlig bearbetning till en början ej kunde ifrågakomma i anseende till
ofullständigheten af derför tillgängliga materialier, bade Kommittéen likväl funnit,
”att då utkastet till plan för bela vår officiela statistik med de formulär, efter
”hvilka uppgifterna skola insamlas och bearbetas, med mera dertill börande, måste
”förutsättas komma till sina väsendtligaste delar att utgå från den Statistiska Cen”tral-byrån,
denna alltså redan från början af sin tillvaro måste inträda i en verksamhet,
som omfattade det bola och utgjorde vilkoret för målets uppnående”;
hvarjemte Kommittéen fästat uppmärksamhet derpå, ”att de liufvudsakliga svå”righeterna
af statistiska undersökningar ofta ligga just i planen, anordningen och
”de förberedande arbetena.”
Enligt de grunder, soiia sålunda vid sednaste riksdag antogos, bar statistiska
tabellkommissionens verksamhet sedermera fortgått, och under den korta
tid, som förflutit från det nya embetsverkets inrättande, hafva de vidlyftiga redogörelser
öfver befolknings-statistiken blifvit utarbetade, af hvilka Rikets Ständer
redan baft tillfälle att taga kännedom. Att om dessa arbetens beskaffenhet afgifva
något omdöme tillkommer icke Utskottet; men då motionären ifrågasatt,
huruvida värdet af de upplysningar, som deruti meddelas, kunna anses motsvai-a
Statens ökade kostnader för detta embetsverk, torde det böra nämnas, att ifrågavarande
statistiska redogörelser icke allenast inom landet, så vidt Utskottet kunnat
erfara, tillvunnit sig synnerlig uppmärksamhet, utan ock af utländska vetenskapsmän
(Professor Wappteus uti ”Göttingeische gelehrte Anzeigen”) erhållit utmärkta
vitsord; hvarjemte Utskottet får erinra, att, då befolkningsförhållandena
blifvit uti ifrågavarande tabellverk framställda på ett vida fullständigare sätt, än
hittills egt rum, det ligger i sakens natur, att härför längre tid och eia betydligt
stöiTe arbetskraft tagits i anspråk, än hädanefter vid den nu uppgjorda planens
fortsatta tillämpning kan komma att erfordras. Utskottet bör vidare upplysa, att
den statistiska tabellkommissionen ingalunda, såsom motionären antagit, ”belt och
hållet lemnat å sido alla öfriga grenar af statistiken”. Tvärtom innehålla do af
Central-byrån redan utgifna arbeten, (hvaraf dock den sednai-e delen först under
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
detta år utkommit) ehuru deras benämning hänför sig till det hufvudsakliga ämnet:
hefolknings-statistiken, ganska vigtiga uppgifter, dels rörande den ierritoriela
statistiken, såsom en fullständig framställning af alla oregelbundenheter uti rikets
administrativa indelning, dels angående landtbruks-statistiken, i afseende hvarå meddelas
tabellariska öfversigter af sädesskördens förhållande länsvis under åren 1816—
1855, äfvensom åtskilliga bidrag till statistiken öfver dödsorsakerna, fattigvården,
välgörenhets-anstalterna samt undervisningsväsendet; och har Utskottet i öfrigt genom
meddelade utdrag af den statistiska beredningens protokoll för den 4 December
1858 och den 11 Februari innevarande år inhemtat, att de flesta grenar af
den officiela statistiken, såsom angående rättsväsendet, fångvården, helsovården,
undervisningen, jordbruket, handel och sjöfart, bergshandtering, finansväsende,
kommunikations-anstalter, m. m., varit föremål för beredningens öfverläggningar,
och att åtgärder blifvit vidtagna för att bereda fullständigare materialier för en
statistik i vissa af dessa ämnen samt att ändamålsenligaro ordna de uppgifter,
som redan finnas tillgängliga. Hvad särskildt angår det anmärkta uteblifvandet
af statistiska öfversigter af landets ekonomiska tillstånd, hvarmed hufvudsakligen
lärer afses landtbruks-statistiken, torde det lätteligen inses, att, såsom statistiska
Kommittéeu jemväl yttrat, alla beräkningar öfver åkerbrukets afkastning måste
blifva högst otillförlitliga, så länge, i brist af fullständiga kartor, noggrann kännedom
saknas om den odlade och till åkerbruk tjenliga jordens areal. Först sedan
det ekonomiska karteverket fortgått efter en bestämd plan och omfattat någon
större del af riket, kunna sådana beräkningar uppgöras. Statistiska tabellkommissionen
bar äfven genom i detta ämne afgifna utlåtanden verksamt bidragit till
den planmessiga utveckling, berörda karteverk i följd af sednast (i December 1859)
vidtagna åtgärder, kommer att erhålla. Beträffande statistiken öfver finansväsendet
innehåller ofvannämnda protokollsutdrag, att då rikets finanser nu äro föremål
för utredning af en särskild Kommitté, Statistiska Beredningen ansett olämpligt
att, innan Kommittéens betänkande jemte de af Kommittéen insamlade rikhaltiga
materialier blifva tillgängliga, uppgöra någon plan till statistiska redogörelser i
detta hänseende; hvarjemte, i fråga om statistiken öfver undervisningsväsendet, inhemtas,
att öfverläggningar med Ecklesiastik-departementets byrå för undervisningsärenden
egt rum i afseende på lämpligaste sättet för dithörande uppgifters
bearbetning.
Yid nu upplysta förhållanden torde Rikets Ständer finna anledning icke
vara för banden att uttala ett omdöme eller framställa någon önskan i afseende
på ordnandet af den Statistiska Tabellkommissioncns arbeten; men om någon åsigt
i detta hänseende skulle af Rikets Ständer yttras, borde denna, enligt Utskottets
tanke, långt ifrån att åsyfta klander, innefatta ett rättvist erkännande af den förtjenstfulla
verksamhet, Tabellkommissionen hitintills ådagalagt. På grund häraf
hemställer således Utskottet,
a) att hvad ofvanbemälde motionär härutinnan anmärkt och
hemställt ej må till vidare åtgärd föranleda.
Beträffande åter Kongl. Maj:ts nådiga framställning i afseende på aflöningen
för de vid Statistiska Central-byrån anställde tvenne tjenstemän, har, efter öfvervägande
af såväl de uti den Kongl. Propositionen anförda förhållanden, som
ock hvad dervid blifvit af Herr Björck erinrad t, Utskottet ansett de emot högstberörda
framställning gjorda anmärkningar icke böra leda till den påföljd, motionären
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
9
närén åsyftat. Ehuru nemligen Utskottet icke Till förneka, att den nu föreslagna
åtgärden, hvarigenom desse tjenstemän skulle komma att åtnjuta enahanda aflöningsförmåner
och äfven i afseende på göromålen blifva i det närmaste likställda,
innefattar cn afvikelse från det organisationsförslag, som vid sednaste riksmöte
framlades för Rikets Ständer och af deni godkändes, kan likväl Utskottet hvarken
finna denna afvikelse vara af den vigt och omfattning, som motionären tillagt
densamma, eller anse att något hinder bör möta för att nu vidtaga en jemkning
i berörda organisation, om sådant är af giltiga skäl påkalladt. Härvid är väl af
motionären anfördt, att don af Rikets sednast församlade Ständer antagna plan
för det nya statistiska cmbetsverket hade afsett, att Central-byråns egentliga göromål,
som utgjorde två särskilda hufvudgruppcr, skulle fördelas mellan Chefen och
Sekreteraren, af hvilka den förre skulle sysselsätta sig med hefolknings-statistiken
och den sednare med öfrige grenar af denna vetenskap, jemte sammanföringen af
de från de förvaltande verken inkommande uppgifter; och om så varit förhållandet,
kan det visserligen icke bestridas, att en väsendtlig förändring af embetsverkets
organisation innefattas i det nu framställda förslaget. —■ Men, såvidt Utskottet
efter sorgfällig granskning kunnat inhemta, finnes någon fördelning af göromålen
på nyssnämnda sätt hvarken i Rikets Ständers skrifvelse eller Stats-Utskottets
i ämnet afgifna utlåtande omförmäld, likasom någon antydan derom icke heller
förekommer i Statistiska Kommittéens underdåniga betänkande och förslag, hvilket
hufvudsakligen Idof af Rikets Ständer godkändt. Detta förslag innehåller
deremot (pag. 203) en framställning af de åligganden, som borde tillkomma Central-byråns
Chef, nemligen ledningen af och ansvaret för hela verket, arbetets anordning,
föredragning i statistiska Beredningen, afgifvandc af förslag till formulär
för byråns statistiska undersökningar, af underdåniga berättelser och redogörelser,
in- och utländsk brefvexling m. m,, äfvensom Kommittéen särskildt omförmält
de göromål, som ansetts kunna fördelas på hvar och en af de trenne tjenstemännen.
Härvid är dock icke, såsom motionären förmenat, någonting nämndt om
sammanförandet af de från förvaltande verken inkommande uppgifter, och således
icke holler autydt, att detta göromål särskildt skulle tillhöra Sekreteraren. Anledningen,
hvarför ifrågavarande bestyr ej blifvit af Kommittéen vidrördt, är äfven
uppenbar, då Kommittéen yttrat don åsigt, att sådana uppgifter från en stor
del af de förvaltande verken ej böra till Central-byrån ingå, emedan den officiela
statistiken öfver dessa ämnen ej ansetts kunna skiljas från de embetsverk, som
med förvaltningen hafva befattning. Men do uppgifter åter öfver vissa förvaltningsgrenar,
som äro afsedda att i Statistiska Byrån behandlas, har Kommittéen,
såsom den uppgjorda planen visar, ansett böra af Chefen samlas och deras bearbetning
under hans omedelbara tillsyn ordnas och verkställas. I afseende på de
trenne tjenstemäunens verksamhet har Kommittéen vidare yttrat, att ”då otvifvelaktigt
det mesta arbete bör kunna uträttas, när tjenstemännen äro förpligtade
att, utan bestämd göromålens begränsning dem emellan, lemna hvarandra det ömsesidiga
biträde, som af behofvet påkallas och af hvars och ens personliga qvalifikation
föranledos, har Kommittéen, i saknad af den ledning, som endast erfarenheten
under ifrågavarande tj ens tebefattningars utöfvande kan lemna, ansett sig
böra förutsätta, att åtminstone till en början ett samfäldt deltagande i byråns göromål
kan vara lämpligt.”
Skiljaktigheten mellan den af Rikets sednast församlade Ständer godkända
organisationsplan för Statistiska Central-byrån och den af Kongl. Maj:t nu härom
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
gjorda framställning; består således endast deruti, att då den förra afsåg, att för
byråns frenne tjenstemän med särskilda benämningar af Sekreterare, Arkivarie
och Revisor skulle bestämmas olika löner, nemligen 4,000 R:dr för den förstnämnde
och 2,500 R:dr för hvar och en af de sednare, så är nu föreslaget, att dessa löners sammanlagde
belopp, 9,000 R:dr, skulle såsom en summa anvisas, att lika fördelas mellan
bemälde tjenstemän, hvilkas göromål skulle blifva hufvudsakligen af enahanda beskaffenhet.
— En sådan jemkning i den först uppgjorda organisationen kan desto
mindre antagas vara stridande emot den af Rikets Ständer godkända planens
grunder, sorn Statistiska Kommittéen uttryckligen förutsatt, det tjenstemännen
skulle samfäldt deltaga i göromålen, samt Rikets Ständer jemväl stadgat, att tjenstemännen
skulle underkasta sig den förändrade tjenstgörings-skyldigket, sorn af
framdeles tilläfventyrs skeende jemkningar i organisationen kunde blifva en följd.
Fördclarne af den ifrågaställa förändringen, hvars lämplighet nu äfven är genom
erfarenheten bekräftad, finuas fullständigt utvecklade uti t. f. Chefens här ofvan
anförda underdåniga memorial i ämnet; och Utskottet anser sig endast behöfva
erinra, att dermed hufvudsakligen afses, dels att på det för göromålens gång mest
ändamålsenliga sätt kunna tillgodogöra tjenstemanna-personalens arbetskrafter, dels
ock att Byråns Chef härigenom måste blifva föranledd att sjelf deltaga i det egentliga
arbetet i vida högre grad än det kunde erfordras, om hvarje tjensteman hade vissa
bestämda detaljer sig anförtrodda och vore ensam ansvarig för deras utarbetande.
I följd af hvad sålunda blifvit i denna fråga anfördt, finner Utskottet sig
ega grundade skäl att tillstyrka,
b) dot Rikets Ständer måtto medgifva att, på sätt Kongl. Maj:t
föreslagit, i stället för till Statistiska Central-byråns trenne
tjenstemän å staten nu uppförda löner, en summa, motsvarande
dessa löners sammanlagda belopp eller 9,000 R:dr årligen
anvisas för att mellan de tre tjenstemännen lika fördelas.
5:o) Vidare har Kongl. Maj:t, i afseende å staten för Statistiska Tabellkommissionen,
i nåder föreslagit:
att anslagen dels "till bibliothekets underhåll och litterärt utbyte" och
dels "till betäckande af kostnaderna för en Statistisk tidskrift", hvilka för närvarande
utgå såsom bestämda anslag med 1,000 R:dr lrvartdera, måtte vid samma
belopp bibehållas, men erhålla egenskap af reservationsanslag;
att anslaget, 1,000 R:dr, "till ved, ljus, skrifmaterialier m. m.“, måtte
från staten för statistiska Tabell-kommissionen utgå och öfverflyttas till förevarande
Hufvud-titels allmänna förslagsanslag "till skrifmaterialier och expenser,
ved m. m.;"
att på kommissionens stat måtte uppföras det arfvode af 750 R:dr årligen,
som Kammarherren E. G. Leijonmarck, enligt Kongl. Maj:ts beslut, eger uppbära,
med skyldighet att inom Statistiska Central-byrån förrätta, emot hans förra
åliggande såsom Revisor i f. d. Kommissionen öfver Tabellverket svarande göromål;
— i hvilket fall det hitintills å stat uppförda reservationsanslaget, “till arfvoden
åt tillfälliga biträden" kunde med samma belopp minskas och således till
4,250 R:dr nedsättas; — samt
att anslaget till vaktbetjening finge, för att kunna godtgöra i sådant afseende
erforderligt extra biträde, ökas från 500 till 700 R:dr.
Med hänvisande till de af t. f. Chefen för Statistiska Central-byrån för
dessa förändringar anförda, uti Stats-Råds-protokollet (pag. 2—5) intagna skäl, dem
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
11
Utskottet för sin del, lika med Kongl. Maj:t, funnit böra gillas, får Utskottet
tillstyrka,
att de uti denna punkt omförmälda nådiga framställningar
måtte af Rikets Ständer bifallas;
kommande, derest Rikets Ständer godkänna livad Utskottet sålunda föreslagit rörande
Statistiska Tabellkommissionen, anslagssumman derför, i nu gällande Riksstat
upptagen till 27,000 Ii:dr, att nedsättas till 26,200 R:dr, men deremot, under
iakttagande af ofvanbcrörde öfyerflyttning, Hufvud-titelns anslag „till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m.“, att ökas med ett belopp af 1,000 R:dr (se Tab,
Litt. B).
G:o) Uti en bos Ridderskapet oell Adeln väckt, till Utskottet remitterad,
motion, angående inrättande vid Statistiska Central-byrån af en ny tjenstebefattning,
liar Friherre U. A. B. J. Marcks von Wurtemberg hufvudsakligen anfört,
hurusom, inom ett embetsverk af beskaffenhet sorn. det förenämnda, hvilket till
följd af sin natur måsto beröra så mångfaldiga punkter af Statens så val inre som
yttre förhållanden, esomoftast förekomma beräkningar, hvilka, synnerligast med
afseende på de utomlands allt större praktisk vigt och intresse vinnande frågor,
sorn hcmfölle under den specielt politiskt-matematiska kalkylens område, toge i
anspråk mindre allmänna matematiska insigter, likasom det jemväl för tillförlitligheten
och noggrannheten af do talrika från embetsverket utgående data och
sifferuppgifter, hvilka just genom nyssnämnda egenskaper finge sitt egentliga värde,
vore af obestridlig nytta, för att icke säga nödvändighet, att embetsverket hade i
sin tjenst anställd någon, som det ålågo att i detalj öfvervalla och i möjligaste
måtto tillse noggrannheten af såväl d,e särskilda methoderna vid, som utförandet
utaf de inom embetsverket förekommande beräkningar. På grund häraf och under
åberopande af exempel i förevarande hänseende från statistiska embetsverk i
främmande länder, såsom England, Preussen, Sachsen m. fl., bar motionären föreslagit,
att för ofvan antydda ändamål måtte jemväl vid den bär i riket inrättade
Statistiska Central-byrån antagas en särskild tjensteman under benämning, “kalkylator"
samt för denna befattning å Central-byråns slat uppföras en årlig aflöning
af 2,000 R:dr, dock med rättighet för tjenstens innehafvare, — som, derest framställningen
bifölles, sålunda komme att i lön erhålla 1,000 R:dr mindre, än som blifvit
af Kongl. Maj:t, angående öfriga vid samma embetsverk anställde tjenstemän
föreslaget, — att deremot åtnjuta motsvarande minskning i afseende å tiden för
den dagliga tjenstgöringen, äfvensom att tillika innehafva annan tjenst.
Då hvarken Kongl. Maj:t uti Sin nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof, eller t. f. Chefen för Statistiska Central-byrån uti det af honom
aflåtna underdåniga memorial angående berörda embetsverks organisation,
ifrågasatt någon tillökning i tjenstemanna-personalen vid samma embetsverk, saknar
Utskottet skäl att antaga, det inrättandet vid Central-byrån af en sådan befattning,
som Friherre Marcks von Wurtemberg föreslagit, skulle för närvarande
vara behöfligt och får således hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte af Rikets Ständer bifallas.
Landtmäteri-Staten.
7:6} Med afseende å den betydande och hastiga tillvextcn i ärendenas antal
inom General-Landtmäterikontoret, — derom Öfver-direktören vid Landtmäteriet
i underdånigt memorial, sorn är uti det den Kongl. Propositionen bilagde StatsRåds-protokollet
(pag. 7 och 8) intaget, meddelat fullständigare uppgifter, — har
12
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 93.
Kongl. Majit funnit Sig föranlåten äska, dels att anslaget “till skrifvarebiträde
vid Kontoret", nu upptaget till 600 Ridr, måtte ökas med 400 E:dr, dels ock att
anslaget “till gratifikationer åt e. o. tjenstemän och vaktbetjente", hvilket för innevarande
statsreglerings-period är bestämdt till endast 75 R:dr, måtte med 925
II:dr förhöjas, så att dessa båda anslag komme att utgöra 1,000 Ridr hvartdera.
Af ofvanberörda memorial har Utskottet inliemtat, bland annat, att, då år
1840 endast 530 ärenden till General-Landtmäterikontoret inkommo och 654 expeditioner
derifrån utgingo, göromålen derstädes sedermera så betydligt ökats, att
år 1858 inkomna ärenden och utgående expeditioner utgjorde, de förra 1,818 och
de sednare 2,407; och anser Utskottet genom dessa, jemte öfriga af Ofver-direktören
härvid anförda, förhållanden vara ådagalagdt, att den nu ifrågaställa anslagstillökningen
är för uppehållande af göromålens behöriga gång inom bemälda embetsverk
af behofvet påkallad, hvadan Utskottet får tillstyrka,
att förenämnda anslag måtte med de af Kongl. Majit begärda
belopp förhöjas till 1,000 Ridr hvartdera,
8:o) Vidare och med tillkännagif vande, att samtlige med indelning försedde
Förste Landtmätare, med undantag endast af Förste Landtmätaren i Westmanlands
län, hvars indelning utgör 1,304 Ridr 99 öre, förklarat sig villige att, emot
tillträdande af den nya, i penningar utgående, lönen, afstå sina indelningar, kar
Kongl. Majit föreslagit, att den kontanta anslagssumman för Landtmäteri-staten,
71,537 Ridr 91 öro, måtto i nästa Riks-stat ökas med det belopp, 16,082 Ridr 10
öre, som motsvarar de öfriga Förste Landtmätarnes fordna indelningar, och sålunda,
med tillägg af de utaf Kongl. Majit med tillsammans 1,325 Ridr äskade ofvanomförmälda
tillökningarne i General-Landtmäterikontorets anslag till skrifvarebiträde
och gratifikationer, upptagas till sammanlagdt 88,945 Ridr 1 öre, men deremot i
kolumnen för indelta räntor, nu innehållande 17,387 Ridr 9 öre, endast uppföras
ofvanberörde 1,304 Ridr 99 öre; och torde denna, af Rikets sednast församlade
Ständers beslut i fråga om Landtmäteri-statens aflöning föranledda, framställninghöra
vid Riks-statens uppgörande iakttagas.
9:o) Sedan Rikets senast församlade Ständer, utöfver det på Sjette Hufvud-titeln
redan förut uppförda årliga reservationsanslag af 6,000 Ridr för socknekartors upprättande,
till Kongl. Majits disposition för innevarande statsreglerings-period å Riksgälds-kontoret
anvisat ett årligt belopp af 15,750 Ridr, att, på sätt Kongl. Majit
funne lämpligt, användas till fortskyndande af berörda arbete, har Kongl. Majit,
som funnit samma arbete hädanefter böra benämnas Rikets ekonomiska karteverk
och den 15 April sistlidet år meddelat de närmare föreskrifter i ämnet, som innefattas
uti Kongl. Majits under samma dag till Öfver-direktören vid Landtmäteriet
aflåtna, i Svensk Författa ings-saniling intagna, nådiga skrifvelse, nu äskat
att, med bibehållande, dock under förändrad rubrik: “till bearbetande af Rikets
ekonomiska karteverk" af det på ordinarie stat under titel: "för socknekartors
upprättande" för närvarande uppförda anslag af 6,000 Ridr, Rikets Ständer mätte
till enahanda ändamål för nästkommande statsreglerings-period till Kongl. Majits
disposition fortfarande anvisa ett årligt extra anslag af 15,750 Ridr eller för tre
år tillsammans 47,250 Ridr.
I afseende å bearbetandet under den närmaste framtiden af ifrågavarande, för
en noggrannare kännedom om riket i ekonomiskt och statistiskt hänseende afsedda,
karteverk, — hvilket, enligt ofvanberörde nådiga skrifvelse, ställdes under
Öfver-direktörens för Landtmäteriet öfverinseende och ledning, men deruti Kongl.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 93.
13
Majit sedermera, under den 16 December nästlidet år, vidtagit den förändring,
att Öfver-direktörens berörda befattning öfverby ttades på en särskild, af Kongl.
Majit för ändamålet förordnad styresman, — har Utskottet vidare inhemtat, att
Kongl. Majit väl funnit kartcverket böra börjas i något af de närmast intill hufvudstaden
gränsande län, hvarest, med tillhjelp af de utaf Topografiska korpsen
redan verkställda karte-arbeten, kartcverket syntes kunna af ett mindre antal kartografer
inom jemförelsevis kort tid fullbordas, men tillika, med afseende å de
större industriela och till landets uppodling syftande företag, som vore ifrågasatta
att komma till stånd inom Norrbottens län, ansett det vara af särdeles vigt,
att ekonomiska kartor öfver detta län, der de för afvittringarne redan verkställda
mätningar kunde väsendtligen underlätta arbetet, blefve så skyndsamt som möjligt
upprättade. I öfverensstämmelse härmed och jemte det närmaste ledningen och
tillsynen öfver arbetet inom samma län uppdrogs åt Landshöfdingen derstädes P.
H. Widmark, som i sin förra tjenstebefattning ådagalagt verksamt nit för det ekonomiska
kartcverket, bade Kongl. Majit (uti omförmälda skrifvelse af den 15 April
1859) förordnat, att det för ändamålet tillgängliga årliga anslaget å tillhopa 21,750
Ridr skulle för de två sista åren af innevarande statsreglerings-period emellan
Ofver-direktören för Landtmäteriet och Landshöfdingen Widmark fördelas, att af
dem, enligt i öfrigt meddelade föreskrifter och vilkor, användas för det ekonomiska
karteverkets bearbetande inom ofvanomförmälda särskilda delar af landet.
I anledning häraf har inom Utskottet blifvit ifrågasatt, huruvida det må
anses lämpligt, att ifrågavarande karteverk redan utsträckes till Rikets nordligaste
län. Då nemligen afvittringarne ännu i dessa län fortgå och, der sådanc ej
äro fullbordade, den odlade jorden icke blifvit från skogsmarken afskiljd, vore
åtminstone i dessa delar af de norra provinserna ett ekonomiskt karteverk för
närvarande omöjligt att åstadkomma. Men äfven i de trakter, der afvittringarne
blifvit afslutade samt jorden uppmätt och kartlagd, syntes det mindre ändamålsenligt,
att karte-arbetena, hvilka i första rummet böra afse de topografiska förhållandena,
skulle redan nu omfatta det ekonomiska och statistiska; helst Norrland
i allmänhet ej kunde i afseende på odlingens utbredning jemföras med landets
mellersta och södra provinser, der såväl de topografiska förarbetena vore fullbordade
eller under utförande, som ock rikligare materialier för ett ekonomiskt karteverk
funnes att tillgå.
Ehuru dessa åsigtcr i allmänhet torde vara välgrundade, kan Utskottet
dock under närvarande förhållanden icke anse olämpligt, att ett karteverk af ifrågavarande
beskaffenhet utföres inom de delar af Norrbottens län, der afvittringarne
blifvit fullbordade och större odlingsföretag dels redan kommit till stånd
och dels äro afsedda att inom kort utföras. Gagnet och fördelarne af ett dylikt
arbete måsto nemligen i väsendtlig mån vara beroende af det sätt, hvarpå detsamma
verkställes; och har Utskottet ej kunnat förbise, att i detta hänseende vigtiga
skäl förefunnits för den af Kongl. Majit vidtagna åtgärd, hvilken synes vara
föranledd af en väl beräknad omtanka för karteverkets ändamålsenliga bearbetning,
i det nemligen Kongl. Majit velat begagna det tillfälle till en omedelbar,
insigtsfull och nitisk ledning och tillsyn öfver arbetet, som den för karteverket
inom förenämnda län förordnade styresmannens kunskaper och erfarenhet i dessa
ämnen erbjuda. I betraktande häraf har Utskottet ansett förutnämnda framställningar,
som åsyftat att vid anslagets beviljande borde fastas ett vilkor af ofvan
antydda innehåll, ej böra vinna vidare afseende än
att Rikets Ständer, jemte anmälan af sitt bifall till förevarande
nådiga framställning, i underdånighet anhålla, det Kongl.
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
Majit, örn förändrade förhållanden skulle framdeles dertill löranleda,
täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida ej en
större del af ifrågavarande anslagsmedel må användas för det
ekonomiska karteverkets fortsättande inom de delar af riket,
der topografiska arbeten redan äro verkställda eller för närvarande
pågå och i öfrigt rikare materialier i detta hänseende
förefinnas.
Landtstaterna i Länen.
10:o. Under anförande, hurusom Landshöfdingarne i Norrbottens och Jemtlands
län, hvilka hvardera i årlig lön uppbära endast 6,750 Ridr, respenningarne
deruti inberäknade, vore svagare aflönade, än öfrige Landshöfdingar, och onekligen
i behof af någon skälig tillökning i sina inkomster, har Kongl. Majit begärt,
att åt hvardera af bemäldc två Landshöfdingar måtte anslås en löneförhöjning af
1,250 Ridr, så att deras aflöning, mod inberäkning af respenningarne, lromme att
uppgå till 8,000 Ridr; — och då den föreslagna tillökningen uti bemälde embetsmäns
aflöningsförmåner synes vara af billigheten påkallad, tillstyrker Utskottet,
att de äskade anslagsförhöjningarne måtte af Rikets Ständer
beviljas.
Illo. Yidare och då den af f. d. Landshöfdingen i Norrbottens län, Ros,
på egen bekostnad i Luleå uppförda stall- och ladugårdsbyggnad vore behöflig
för Landshöfdingen i nämnda län, har Kongl. Majit hemställt, att berörda byggnad,
hvilken vid derå hållen syn befunnits vara ändamålsenligt inrättad och med
omsorg uppförd till ett pris, som icke kunnat erhållas genom entreprenad-auktion,
måtte varda för Kronans räkning inlöst och det erforderliga beloppet, 3,008 Ridr
70 öre, för ändamålet af Rikets Ständer anvisadt; hvarefter byggnaden borde, under
ansvar, såsom för öfriga bostadslägenheter, af Landshöfdingen emottagas.
Då, enligt hvad Utskottet i denna fråga af åberopade Stats-Råds-protokoll
(pag. 10.) inhemtat, en särskild stall- och ladugårdsbyggnad svårligen kan vid
länsresidenset i nämnda län undvaras, har Utskottet ansett sig böra förorda
högstberörda nådiga framställning, och hemställer således,
att Rikets Ständer måtto å Riksgälds-kontoret, för en gång,
anvisa ett belopp af 3,008 Ridr 70 öre, att af Kongl. Majit
för omförmälda ändamål användas.
12:o. Ehuru don vid 1853—1854'års riksdag företagna, omfattande reglering
af de vid Landtstaten anställde embets- och tjenstemäns löner hade till hufvudsakligt
syftemål att, så vidt ske kunde, bringa alla dessa löner, som ditintills
utgått dels i penningar och dels i spanmål, m. m., till vissa, endast i penningar
utgående, belopp, hvadan jemväl vid beviljandet af det för åstadkommande af berörda
reglering erforderliga anslag fästades det vilkor, att de indelta lönerna, med
undantag dock af boställsräntor, hvilka ansågos kunna bibehållas, borde utbytas
mot en gång för alla bestämda ponninge-anslag, — har likväl, enligt hvad stater
och räkenskaper utvisa, allöningen för Landträntmästaren i Göteborgs län och
Landskamererareu i Skaraborgs län fortfarande till en del utgått i spanmål in
natura, nemligen för den förre med 504 kubikfot och för den sednare med 214
kubikfot 2 kannor så kallad oindelt spanmål; och har Utskottet i afseende å dessa
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93. 15
löneinkomster inhemtat, att, sedan Landträntmästaren i Göteborgs län vid
1823 års riksdag blifvit tillrgd en lönefyllnad af 80 tunnor (504 kubikfot) spannmål,
att utgå af kronans behållna tionde, bade, i anseende till svårigheten vid
utgörandet at denna indelning, densamma vid 1828—1830 års riksdag blifvit bestämd
att derefter utgå med enahanda belopp oindelt spannmål. Den med Landskamererare-tjensten
i Skaraborgs län förenade spanmåls-aflöning åter utgör en
vid 1847—1848 års riksdag beviljad ersättning för iudelning, som för nämnde tjenst
gått förlorad genom förmedlande af cu till lönen anslagen ränta. Utskottet finner
en reglering af förenämnde tjenstemäns löner i öfverensstämmelse med grunderna
för aflönaudet af öfrige tjenstemän vid Landtstaten vara önskvärd; men
då en dylik reglering icke lärer kunna åvägabringas förr, än tjensternas nuvarandejinnehafvare
derifrån afgått, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes i nåder tillse, att ifrågavarande, till ofvannämnda
Landtstats-tjenstemäu utgående, aflönings-spanmål måtte vid
nuvarande innehafvarnes afgång indragas och motsvarande
belopp i penningar i stället å aflönings-staten uppföras.
13:o) Uti en hos Bonde-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion, angående
förslag till förändrad fögderi-indelning inom Gefleborgs län, har Riksdagsfullmägtigcn
Eric Hansson, med hvilken Olof Pehrsson och EricErsson, alla från
nyssnämnda län, instämt, hufvudsakligen anfört, hurusom de närvarande fögderierna
inom länet, utgörande endast tre till antalet, omfattade hvart för sig en i
jemförelse med förhållandet inom andra län alltför stor folkmängd och areal.
Detta ej mindre för befolkningen, än för vederbörande tjenstemän, Kronofogdar
och Häradsskrifvare, i flera hänseenden menliga förhållande borde rättas genom
verkställande af en ny indelning, med iakttagande dervid af den tillökning i fögderiernas
antal, som af omständigheterna påkallades; och har motionären i sådant
hänseende föreslagit, att provinsen Helsingland, som för närvarande består af två
fögderier, måtte fördelas i 3 sådane, samt Gestrikland, nu utgörande endast ett fögderi,
skiljas till två; i sammanhang hvarmed och då, derest berörda förslag godkändes,
för detsammas verkställighet erfordrades löner till ytterligare två Kronofogdar
och två Häradsskrifvare, motionären anhållit, att medel dertill måtto varda
af Rikets Ständer anvisade.
Enär denna fråga icke varit föremål för den närmare utredning och pröfning
af vederbörande myndigheter, som bör hafva föregått, innan förslag af denna beskaffenhet
af Rikets Ständer företagas till afgörande, får Utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion ej må till vidare åtgärd föranleda.
14:o) Jemte erinran, hurusom, i sammanhang med den vid sistförflutna riksmöte
Kronofogdar och Länsmän beviljade löneförhöjning, tillika bestämdes, att de
af nämnde tjenstemän, hvilka icke voro försedda med boställen, skulle i hyrcscrsättning
erhålla, Kronofogdar 300 R:dr och Länsmän 150 Rd:r årligen, har uti en
hos Bonde-Ståndet väckt motion, som blifvit till Utskottets behandling öfvcrlemnad,
Riksdags-fullmägtigen A.J. Sandstedt från Jönköpings län vidare anfört, ”att Kronofogden
i Vestra härads fögderi Carl Salomon Wallerström, likasom Krono-länsmannen
”i samma fögderis Östra distrikt Daniel Ström ännu hafva, såsom en följd af Östra
”och Vestra häraders förening i förra tider till ett fögderi, sina boställen förlagda
”inom Östra härad, nemligen Kronofogden j mantal Alsheda Skomakaregården
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
”oell } mantal Gastorp i Alsheda socken samt Länsmannen Ström \ mantal Alf”vanäs
Vestergården, mantal Repperda Kållagården och | mantal Repperda
”Ännagården, hvarigenom bemälde Kronofogde och Länsman, hvilka till ledning
"för beräknandet af deras inkomster sainvetsgrannt uppgifvit hela inkomsten af de ut”arrenderade
boställsdelarne, och hvilken alltså oafkortad ingått i de dem vid sed”naste
reglering tillerkända löner, helt och hållet sakna de lördelar af sine bostäl”len,
hvilka den ofvanberörda hjresersättningen skulle motsvara, samt följaktligen,
”då någon slik ersättning icke blifvit uti Riks-staten dem tillgodoräknad, gått mi”ste
om en dem efter andemeningen af Rikets Ständers beslut tillkommande för”mån”.
I anledning häraf och då ”denna orättvisa varit en följd af bristande upplysning
från vederbörande förvaltande verk eller myndighet om förhållandet, så
”vida don icke möjligen kunnat förskrifva sig från ett förbiseende af en dylik upplysning
vid sjelfva tillämpningen af riksdagsbeslutet”, har motionären hemställt,
att förenämnde tjenstemän, hvilka, på sätt nu är omförmäldt, skulle hafva under
den tid löneförhöjningen voro afsedd att utgå, eller under innevarande statsreglerings-period,
tillskyndats en förlust i sina löneinkomster till belopp af 900
R:dr för Kronofogden Wallerström och 450 R:dr för Länsmannen Ström, måtte
i ersättning derför tilläggas motsvarande belopp.
Då, på sätt motionären sjelf omförmält, Rikets seduast församlade Ständer
tillerkänt ofvanberörde hyresersättning endast åt de Kronofogdar och Länsmän,
hvilka icke voro försedda med boställen, men både Kronofogden Wallerström och
Länsmannen Ström äro af en sådan förmån i åtnjutande, har Utskottet ej kunnat
tinna, att desse tjenstemän obehörigen fått vidkännas någon minskning i deni rätteligen
tillkommande löneinkomster, och får derföre hemställa,
att Riksdags-fullmägtigen Sundstedts motion ej må till vidare
åtgärd föranleda.
15:o) Som erfarenheten under en längre tid visat behofvet deraf, att Långhundra
härad inom Stockholms län, hvilket härad består af sju socknar med en
folkmängd af omkring 5,900 personer, varder fördeladt uti två länsmans-distrikt,
har Kongl. Maj:t begärt att till aflöning åt en ytterligare Länsman inom nämnda
härad måtte på stat uppföras: lön 700 R:dr och hushvres-ersättning i likhet med
hvad som bestås de Länsmän, hvilka sakna boställen, eller 150 R:dr, sålunda till
sammans
850 R:dr.
De uti Stats-Råds-protokollet (pag. 12) i denna fråga meddelade upplysningar
synas tillfyllest ådagalägga angelägenheten af ofvannämnde länsmans-distrikts
delning, hvilken åtgärd blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagen och
af öfriga i ämnet hörda embetsmyndighetor tillstyrkt; och får i följd häraf Utskottet
hemställa,
att det för en ytterligare Länsman i Långhundra härad äskade
aflöningsbelopp, — hvilket, på sätt för dessa tjenstemän i allmänhet
eger runi, bör i staten upptagas med 450 R:dr såsom
lön och 250 R:dr såsom lönetillökning, samt i hushyres-ersätt
ning
150 R:dr, — måtte af Rikets Ständer beviljas.
16:o) Med anledning af den utaf Rikets sednast församlade Ständer (genom
bifall till 5 § af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 18, angående granskningen af
Statsverkets styrelse och förvaltning) antagna grundsats, att det i allmänhet vore
olämpligt att på öfverskotten å Statsverkets inkomster anordna ständiga utgifter,
hvilka
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93. 17
hvilka kunde X Hufvud-titlarne beräknas och upptagas, får Utskottet erinra, hurusom
den sedan äldre tider till visse Länsmän inom Westerbottens och Norrbottens
län utgående, i deras vid sista riksdagen bestämda löneförmåner inberäknade
ersättning af rotefrihets-afgiften hitintills, i saknad af andra tillgångar för denna
utgifts bestridande, blifvit å öfverskottsmedlen anordnad; — och torde, i följd af
Rikets Ständers omförmälda beslut, erforderliga medel för ifrågavarande utgift nu
böra å stat anvisas.
Enligt hvad de uti Kongl. Stats-kontoret befintliga räkenskaper utvisa, utgår
denna ersättning med följande belopp:
inom Westerbottens Län.
till en Länsman i Umeå socken med 18: —
„ „ „ i Skellefteå socken med 37: —
till Länsmannen i Bygdeå socken med 3: —
„ „ „ i Burträsk socken med
. . . 16: — 74.; —
inom Norrbottens Län:
till Länsmannen i Piteå Norra distrikt med 5: —
„ „ \ Neder-Luleå socken med 10: —
„„ i Råneå-socken med . ...
5: —
„ „ i Neder-Kalix socken med 27: —
„ „ i Öfver-Kalix socken med 38: —
„ „ i Öfver-Torneå socken med  20: —105: —
eller tillhopa R:dr R:mt 179: —
På grund af hvad sålunda blifvit härutinnan upplyst och anfördt, får Utskottet
hemställa,
att, för bestridande af den förenämnde Länsmän inom Westerbottens
och Norrbottens län tillkommande ersättning utaf
rotefrihets-afgiften, Landt-statens allöningsanslag måtte förhöjas
med ett emot samma ersättning svarande belopp, 179
R:dr Runt.
17:o) Genom bifallande af Stats-Utskottets Utlåtanden N:ris 24 och 82 hafva
Rikets Ständer, i anledning af Kongl. Maj:ts derom aflåtna särskilda Propositioner,
beslutat, bland annat, dels att innehafvaren af Kronolänsmans-bostället Bökhult,
Södergården N:o 2 i Kronobergs län, sedan detta boställe jemte dess ränta
blifvit till Statsverket indraget, skall ega att af Statsverket uppbära kontant godtgörelse
med 50 R:dr, mots växande boställsräntaix 20 R:dr och boställets till 30
R:dr beräknade afkastning, samt i hyres-ersättning 150 R:dr, dels ock att, emot det
trenne särskilda länsmans-boställs-lägenheter i Malmöhus län, N:o 12 Norrton, N:o
25 Frenninge och N:o 31 Ramsåsa, likaledes komme att med deras räntor till Statsverket
afträdas, för innehafvarne af samma lägenheter skulle å stat anslås ej mindre
hyres-ersättning till nyssnämnde belopp, än äfven till fyllnad i länsmanslönerna
ett belopp, motsvarande den hvai'je af ifrågavarande lägenheter påförda, men i lönerna
inbegripna ränta, 38 öre, — varande, i följd af dessa beslut, landt-statens
kontanta anslag tillökadt med omförmälda ersättningsbelopp, tillsammans utgörande
651 R:dr 14 öre, hvarjemte från totalbeloppet af de, jemlikt 1858 års RiltsBih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Käft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
stat, åt Landtstaterne anvisade indelta räntor blifvit afdragne de hädanefter Kronan
behållna räntorna af ofvannämnda Länsmans-boställslägenheter Bökhult, Norrton,
Frenninge och Ramsåsa, 38 öre hvardera, eller tillsammans 21 Ridr 14 öre
(se Tab. Litt, E),
18:o) Uti Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837, angående reglering aflönevilkorcn
vid Landshöfdingetjeusterna, var i allmänhet föreskrifvet, att de för dessa
beställningar på lön anslagna boställen och lägenheter skulle, med vissa uppgifna
undantag, genom Kongl. Kammar-lcollegii försorg utarrenderas; och genom Kongl.
Brefvet den 20 Juni 1853, angående gillad plan för afslutande af Landshöfdingelöneregleringen,
stadgades, bland annat, att utarrendering af ifrågavarande boställen
och lägenheter, för så vidt den vore i Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837
förordnad, skulle, derest icke i särskildt fall, på skeende underdånig anmälan, annorlunda
blefve af Kongl. Majit förordnadt, fortfarande ega rum. — Som emellertid
Utskottet, vid behandlingen af Landtstaternas lönereglering inbemtat, att åtskilliga
af do uti högstberörda Kongl. Bref afsedda boställen och lägenheter ännu icke äro
genom Kongl. Kammar-kollegium utarrenderade, utan att, såvidt Utskottet kunnat
erfara, särskild nådig föreskrift om uppskof eller inställande utaf den anbefallda
åtgärden, blifvit af Kongl. Majit meddelad, har Utskottet, i anledning häraf funnit
sig böra hemställa,
att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
täcktes i nåder tillse, att omförmälda stadgande, angående ut
arrendering
af ifrågavarande boställen och lägenheter, må blifva
iakttaget i de fall, der sådant hittills icke egt rum.
19:o) Sedan Rikets sednast församlade Ständer tillkännagifvit sig anse någon
definitiv reglering af Kronofogdarnes, Häradsskrifvarnes och Länsmännens löneförmåner
icke böra verkställas innan en förnyad, efter samma method och samma
grunder förrättad noggrann värdering af bemälde tjenstemäns boställen egt rum,
och derföre i underdånighet anhållit att Kongl. Majit täcktes anbefalla en dylik
uppskattning, hafva, enligt hvad Kongl Majit nu behagat meddela, i anledning
häraf, Kongl. Kammar-kollegium och Kongl. Stats-kontoret under den 23 Februari
1858 erhållit nådig föreskrift att inkomma med förslag till de gemensamma grunder,
som vid nämnde uppskattning borde följas och sättet för verkställigheten deraf.
Då emellertid detta yttrande och förslag ännu icke från bemälde Kongl. Kollegier
inkommit, har Kongl. Majit, vid sådant förhållande, föreslagit Rikets Ständer, att
den för ofvannämnda Landtstats-tjenstemän vid sednaste riksdag upprättade stat
måtto äfven under instundande statsreglerings-period få förblifva provisoriskt gällande.
Emot hvad Kongl. Majit sålunda föreslagit synes icke något vara att anmärka;
men då högstberörda nådiga framställning jemväl alser, att lönerna för
öfriga vid Landtstaten anställde tjenstemän nu skulle på stat definitivt uppföras,
får Utskottet tillkännagifva, att en sådan fördelning af de till denna stat hörande
anslag, att några af dem skulle endast provisionel beviljas, men andra definitivt
fastställas, enligt Utskottets tanke, hvarken är lämplig eller öfverensstämmande
med de vid löneregleringen i allmänhet iakttagna grander, enär exempelvis i de
fall, då något embetsverks organisation iunnits böra i viss mån förändras, lönerna
äfven för sådana befattningar, hvilkas bibehållande i oförändradt skick för framtiden
icke varit tvifvel underkastadt, likväl blifvit, lika med de öfriga, endast
provisoriskt anvisade; — och anser Utskottet, i följd häraf, sig höra hemställa,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
19
att anslaget för Landtstaterna i länen vid nu skeende statsreglering
icke må definitivt å stat uppföras.
Färjor och Färjekarlar.
20:o. Uti detta anslag, som för närvarande utgör endast 220 Ridr 9 öre, —
motsvarande värdet af indelta räntor och spanmål, som från äldre tider varit anslagne
till åtskilliga färje-inrättningar inom Göteborgs och Bohus, Nerikes, Kopparbergs
och Gefleborgs län, — har Kongl. Maj:t nu äskat en förhöjning af 1,500
U:dr, derom framställning skett uti en särskild, till Rikets Ständer den 3 sistlidne
Februari afbiten och af samtliga Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterad, nådig
Proposition, angående anvisande af årligt anslag för uppehållande af de « Olands
vestra kust inrättade färjeplatserna Röhälla, Färjestaden och Beijershamn, (införd under
N:o 88 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll); och inhemtas
deraf hufvudsakligen, hurusom å den del af Ölands vestra kust, som sträcker
sig gent emot staden Calmar, sedan äldre tider voro anlagda tre allmänna färjeplatser,
Röhälla fidels mantal i Glömminge socken, Färjestaden [ mantal i Thorslunda
socken och Fröbygårda, bestående af en oskattlagd lägenhet i Wickleby socken,
med en areal af tretio kappland, som vid ölands utmarksdelning blifvit till
denna färjeplats anslagna. Af dessa tre färjeplatser, hvilka genom häradsvägar
stöde i förbindelse med den på den såkallade Landborgen efter längden af öland
anlagda vestra landsväg, vore Färjestaden belägen midt för Calmar på ett afstånd
af en sjömil och hvardera af do tvänne öfriga färjeplatserna ungefär en och en
half sjömil från nämnde stad. Såväl Röhälla som Färjestaden hade fordom varit
kronohemman, anslagna till färjehållning för farten öfver sundet, men i sednare
tider vore dessa hemman till skatte inköpta, dock med bibehållande af färjehållningsskyldigheten.
Alla färjeplatserna, hvilka tillika vore gästgifvaregårdar med
underlydande reservlag, hade tjenliga hus och byggnader för resandes emottagande,
uppförda af färjeplats-innehafvarne utan bidrag af innevånarne i Ölands Södra Mot,
inom hvars oim-åde färjeplatserna vore belägna, hvaremot dessa innevånare ursprungligen
anlagt och underhållit last- och landningsbryggorna vid Röhälla och
Färjestaden. Skyldigheten att underhålla bryggorna hade dock i sednare tidor
öfvertagits af färjeplats-innehafvarne emot uppbärande af bropenningar till vissa
af Kongl. Majit, bestämda belopp. Yid Färjestaden och Fröbygårda funnes dessutom
särskilda roddlag anslagna, för att, när så påfordrades, lemna roddkarlar till
resandes förande öfver sundet med färjorna. De färjeplats-innehafvarne åliggande
skyldigheter bestode hufvudsakligen uti att såsom gästgifvare betjena resande
med herberge, förplägning och skjutsbudning, samt att under alla årstider, så länge
Calmar sund är farbart och när väderleken det tillåter, besörja resandes och allmoges
jemte kreaturs och varors förande öfver sundet i ändamålsenliga och säkra
farkoster, hvilka, enligt den af Kongl. Majit i afseende å färje-afgifterna sednast
fastställda taxa af år 1813, skola till antalet vara sex vid hvarje färjeplats, hvaraf
fyra färjor af olika storlek och två mindre båtar; varande genom Kongl. Brefvet
den 29 Januari 1824 åtskilliga föreskrifter meddelado, i ändamål att bereda ökad
trygghet och säkerhet för de å färjorne trafikerande. Till färjeplats-egarnes skyddande
emot intrång af andra personer i deras näring hade, på sätt i don Kongl.
Propositionen finnes utförligare framstäldt, genom Kongl. Majits nådiga Resolutioner
den 13 Juli 1824 och den 20 Januari 1837 samt nådigt Bref den 13 April
1850 blifvit stadgadt, att det, vid vite af 10 Ridr Biko, skulle vara en och hvar,
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
boende emellan Färjestaden och Röhälla färjeplatser samt emellan förstnämnda
ställe och Fröbygårda, förbjudet att, under hvilken tid som helst då vattnet är
öppet, till och från Calmar stad öfverföra andra, än sig sjelfva, sitt husfolk, en eller
annan af sina grannar, samt egna kreatur och varor. Denna inskränkning i fraktrörelsen
hade föranledt särskilda, tid efter annan gjorda, i den Kongl. Propositionen
närmare omförmälda, underdåniga framställningar, åsyftande förändringar i
regleringen af färjefarten; men, efter undersökning i ämnet, hade Kongl. Maj:t icke
funnit skäligt att i berörda hänseende vidtaga annan åtgärd, än att Kongl. Maj:t
förklarade de om färjefarten mellan Calmar och Öland gifna föreskrifter icke lägga
hinder i vägen för hvilka Svenska undersåter som helst att, enligt § 11 i gällande
Handels-orduing, emellan Ölands kust och fasta landet fortskaffa varor mot eller
utan frakt, hvarom nådigt Bref under den 9 Februari 1855 afgick till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i länet.
Sedan derefter Kyrlcoherdarne i Möckleby, Gräsgårds m. fl. församlingar
på Öland, äfvensom åtskillige mellan färjeplatserna boende strandegare och hemmansinnehafvare
uti en den 17 Oktober 185G till Kongl. Majit ingifven skrift,
med förmälan, bland annat, att omförmälda vitesförbud fortfarande blifvit på det
sätt tillämpadt, att strandboer, hvilka vid fart från egna, mellan färjeplatserna
belägna, hamnar medtagit andre personer, än sine närmaste grannar, derför blifvit
fällde till böter, i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit måtte täckas meddela
det nådiga förklarande, att de genom förberörda författningar stadgade vitesbestämmelser
icke hade afseende på den fraktfart, som från egna stränder och hamnar
idkades at den emellan meranämnde färjeplatser boende allmoge; så och efter
det, i anledning af denna framställning, flere i staden Calmar bosatte tjenstemän
och handlande samt egendoms-innehafvarc och hemmansegare såväl i närheten af
denna stad, som inom de begge Moten på Öland, hos Kongl. Majit påyrkat oförändradt
bibehållande af de om färjefarten gällande bestämmelser, enär bifall till
sökandernes anhållan skulle snart medföra den påföljd, att färjeplatsernes innehafvare
blefve urståndsatte att fortfarande fullgöra de dem åliggande förbindelser att,
för de trafikerandes obehindrade fortkomst, tillhandahålla båtar och färjor, kom
den sålunda ånyo väckta frågan om förändring i den rörande färjefarten bestående
reglering under Kongl. Majits nådiga pröfning den 5 Mars 1858; och sorn
Kongl. Maj:t ansåg de i afseende å färjefarten emellan Calmar och Öland gällande
bestämmelser ostridigt medföra inskränkning i den fria rörelsen emellan dessa
kuster, men, å andra sidan, fann upphäfvandet af dessa bestämmelser och den
derpå grundade inrättningen at nuvarande färjeplatser lätteligen kunna leda till
osäkerhet och svårigheter vid såväl enskildes fortkomst, som transporter för allmän
räkning, så framt icke åtgärder vidtoges att på annat sätt vidmagthålla en
ordnad kommunikation, fann Kongl. Majit godt anbefalla Sin Befallningshafvande
i länet att, efter Yederbörandes hörande, inkomma med underdånigt yttrande,
huruvida, i händelse de nu gällande bestämmelserna komme att upphöra, så att
kustfarten mellan Calmar och Öland lemnades fri, behofvet fordrade att, till undvikande
af nyss antydda osäkerhet och svårigheter, en eller flere allmänna färjeplatser
bibehölles, der säkra båtar eller färjor för öfverfarten städse vore att på
anfordran emot bestämd afgift tillgå, samt om och till hvad belopp bidrag utöfver
färje-afgifterna kunde blifva till de sålunda nödige ansedde färjeställenas uppehållande
erforderligt, äfvensom i hvad mån ortens innevånare kunde finnas villige
att sådant bidrag utgöra.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 93.
21
Under den vidare behandling, som frågan i följd häraf erhållit, hvarvid
ej allenast innehafvarne af färjeplatserna Röhälla, Färjestaden och Fröbygårda,
äfvensom Styrelsen för det bolag, hvilket genom Landshöfdinge-embetets utslag
den 4 Februari 1857 undfått rättighet till anläggande af en ny färjeplats å Gastholmen,
numera benämnd Beijershamn, utanför Fröbygårda, utan ock Ölands innevånare
genom socknevis valda ombud blifvit i ämnet hörda, hade, enligt hvad
handlingarne, bland annat, utvisa, färjeplats-innehafvarne förklarat sig villige att
afstå från det genom ifrågavarande vitesförbud dem lcmnade skydd emot intrång
i färjefarten och icke desto mindre fullgöra de dem nu åliggande färjningsskyldigheter,
så framt taxan å passagerare-afgifter och fraktlega blefve, i enlighet med
ett upprättadt förslag, förhöjd, samt hvarje färjeplats iinge af Kronan eller ortens
innevånare åtnjuta cn årlig godtgörelse af Fem Hundra Riksdaler Riksmynt, hvarjemte
färjeplats-innehafvarne vid detta medgifvande fästat det förbehåll, att den
fria täflan i färjefart öfver sundet, som genom vitesförbudets upphäfvande eller
inställelse skulle öppnas, icke finge sträcka sig till frihet för främmande båtegare
att idka sådan fart från sjelfva färjeplatserna eller från dertill hörande lastbryggor,
utan endast från sådane hamnar eller anläggningsställen, som vore eller kunde
blifva emellan färjeplatserna inrättade; och hade sockne-ombuden hufvudsakligen
instämt i dessa åsigter, men, i fråga om den af färjeplats-innehafvarne fordrade
ersättning, på det bestämdaste undandragit sig och sina kommittenter all skyldighet
att nu eller för framtiden genom beläggning på hemmanen eller efter hvilken
annan grund som helst lemna större eller mindre bidrag till en sådan ersättning.
Härefter hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, — som på anförda skäl
ansett det under närvarande förhållanden för den allmänna trafiken vara oundgängligen
nödvändigt, att de tre färjeplatserna, Röhälla, Färjestaden och Beijershamn,
bibchölles såsom allmänna sjögästgifvaregårdar, med fortfarande skyldighet
för deras innehafvare, att emot vissa bestämda afgifter betjena allmänheten och
resande med öfverfart till Calmar, att i afseende på färjnings-anstalterna vara underkastade
allmän uppsigt och poliskontroll, samt att för öfrigt iakttaga sådana
de trafikerandes säkerhet och beqvämlighet åsyftande bestämmelser, som redan
blifvit eller framdeles bunde varda meddelade, — vidare, i afseende på frågan om
och till hvad belopp bidrag utöfver färje-afgifterna skulle kunna blifva till de
nödiga ansedda färjeplatsernas uppehållande erforderligt, hufvudsakligen andragit:
att ehuru den nu föreslagna förhöjningen i öfverfarts-afgifterna, om den vunne
nådigt bifall, måste leda till ökad inkomst för hvarje färjning, det dock kunde
med skäl betviflas, att färjeplats-egarnes behållning derigenom komme att ökas,
då på samma gång frihet lemnades närboende strandegare att täfla om färjningsförtjensten;
— att, då en sådan täflan under de sednare åren visat sig vara så
begärlig, att vitesförbuden endast ofullkomligt förmått att derifrån afhålla kustboerna,
det med all säkerhet kunde antagas, att, om förbudsbestämmelserna upphäfdes,
flera privata öfvcrfartsställen skulle blifva inrättade, mer eller mindre nära intill
färjeplatserna; — att innehafvarne af dessa enskilda färjeställen, hvilka icke voro
underkastade någon af do betungande skyldigheter och förbindelser, som innehafvarne
af de allmänna färjeplatserna måste vidkännas, sannolikt icke skulle underlåta
att, vid marknadstider eller andra mera lönande tillfällen, genom nedsättning
i afgiftsbeloppen locka till sig en stor, om icke den största delen af den
trafik, som eljest vore att vid de egentliga färjeplatserna påräkna; — att då härtill
komme, att de färjeplats-innehafvarne åliggande skyldigheter blifvit genom
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
Landshöfdinge-embetets utslag af don 4 Februari 1857 i flera afseenden skärpta,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hvste den öfvertygelse, att fårjnings-afgifterna,
äfven om de pä föreslaget sätt förhöjdes, likväl, efter upphörandet af det hittills
åtnjutna skyddet emot intrång i färjefarten, icke kouime att bereda färjeplatsernas
innehafvare så stor inkomst, som deras rörelse under nuvarande förhållanden inbringade
; — samt att, då den förlust, som genom förändringen i nu bestående
förhållanden skulle färjeplats-inneliafvarne tillskyndas, säkerligen komme att för
hvarje färjeplats öfverstiga det belopp af 500 R:dr Kant, hvilket de fordrat såsom
årligt bidrag utöfver nyssnämnde afgifter, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansåge
billigt, att ett så beskafladt bidrag blefve färjeplats-inneliafvarne på ett eller
annat sätt boredt, och det icke allenast för Röhälla och Färjestaden, utan äfven
för den nya färjeplatsen vid Beijershamn, alldenstund hamnbyggnadsbolaget derstädes,
i följd af Landshöfdinge-embetets ofvanberörde utslag, redan med cn kostnad
af omkring 10,000 R:dr Runt iordningställt den nya färjeplatsen med tillhörande
byggnader och farkoster, m. m., utan att bolaget, när det inlät sig i dessa
betydliga utgifter, kunde föreställa sig annat, än att färjeplatsen vid Beijershamn
skulle, lika med de gamla färjeplatserna, få åtnjuta hittills stadgadt skydd emot
intrång af närboende båtegare. Då emellertid Ölands innevånare enhälligt vägrat
att åtaga sig något bidrag till de ersättningar, som i förevarande hänseende kunde
färjeplats-innehafvarne tillerkännas, samt öns innevånare icke heller syntes
kunna emot sin vilja förpligtas till någon betalningsskyldighet härutinnan, hade
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hemställt, att det för ändamålet erforderliga
belopp af tillhopa 1,500 R:dr Runt årligen måtte af statsmedel beredas, helst denna
utgift å Statsverkets sida voi-e af underordnad betydenhet i jemförelse med de
vigtiga fördelar, som genom regleringens tillvägabringande på föreslaget sätt skulle
för det allmänna uppkomma.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hade Kongl. Maj:ts och Rikets
Kammar-kollegium, hvad anginge frågan om upphörandet af vitesförbudet för obehörig
fraktfart emellan ifrågavarande kuststräcka på Öland och staden Calmar, —
efter en framställning om orsakerna till detta först år 1824 stadgade förbuds tillkomst
samt do förhållanden, som syntes böra föranleda dertill att denna fraktfart
nu åter blefve fri, — till Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande öfverlemnat, huruvida
icke, utan äfventyr för färjeplatsernas bestånd, vitesförbudet måtte kunna upphöra
och blott gälla för det fall, att främmande personer idkade fraktfart från sjelfva
färj platserna eller från dertill hörande lastbryggor. Beträffande derefter frågan,
huruvida, i händelse nu gällande vitesförbud komme att upphöra, aå att kustfarten
mellan Öland och Calmar lomnades fri, behofvet fordrade bibehållandet af en eller
flera allmänna färjeplatser, der säkra båtar eller färjor för öfverfarten städse vore
att, emot bestämd afgift, på anfordran tillgå, delade Kollegium fullkomligt Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes åsigt om nödvändigheten af att på den gent emot
Calmar belägna vestra kusten af Öland funnes ordentliga, under allmän uppsigt
ställda och med gästgifveri förenade färjeplatser för besörjande af den lifliga rörelsen
mellan denna folkrika ö och staden Calmar, som utgjorde öns hufvudsakliga
afsättningsort, och hvarifrån den äfven hemtade största delen af de förnödenheter,
som på ön icke frambringas, hvarförutom färjeplatserna erfordrades för allmänna
transporter och resandes obehindrade fortkomst. Lika med Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande funne väl Kollegium äfven att, med hänseende till vattnets
uppgrundning vid Fröbygårda färjeplats och deraf föranledda olägenheter för öfverfarten
till Calmar, samt då den närbelägna färjeplatsen Gastholmen eller Bei
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
23
jershamn syntes för de färdande vara till läge och beskaffenhet i öfrigt vida fördelaktigare
än Fröbygårda, rörelsen vid sistnämnda färjeplats sannolikt kommo
att i en icke aflägsen framtid betydligen minskas och ledas till Beijershamn; men
Kollegium ansåge dock Fröbygårda färjeplats böra, jemte do öfriga tre för allmänna
rörelsen oundvikligen nödiga färjeplatserna, fortfarande cga bestånd, så länge
färjeplatsens innehafvare fullgjorde de med färjehållningen förenade skyldigheter;
— och hade Kollegium slutligen, efter framställande af åtskilliga anmärkningar vid
det afgifna taxeförslaget, vidkommande frågan om och till hvad belopp bidrag utöfver
färje-afgifterua kunde blifva till de nödiga ansedda färjeplatsernas uppehållande
erforderligt, i underdånighet anfört, att: då båtlegan och färje-afgifterna, i
händelse desamma blefve på föreslaget sätt förhöjde, komme att betydligt ökas
i jemförelse med hittills gällande taxa; — då Staten genom upplåtande af jord
till färjeplatserna och särskildt medelst anslag af medel till hamnbyggnaden vid
Beijershamn redan gjort uppoffring för kommunikationen mellan Oland och fasta
landet ; — då tillfället att på viss timma få inskeppa sig å ändamålsenliga farkoster
och af skickliga färjemän mot lindrig afgift öfverföras till afsättningsorten för landets
produkter ostridigt medförde så stora fördelar för allmogen på Öland, att de
syntes försäkra färjeplats-cgarne om en säker inkomst, som under vanliga förhållanden
sannolikt icke komme att minskas genom någon större täflan med egare
af privata öfverfartsställen, derest färjeplats-egarne noggrannt fullgjorde sina skyldigheter;
— då färjeplats-egarne, hvilka först i sednare tider fått uteslutande rätt
till fraktfart på kuststräckan mellan Röhälla och Fröbygårda, icke kunde ega något
lagligt anspråk på ersättning af Staten för den minskning i inkomst, som genom
den förändrade regleringen kundo i en framtid för deni uppkomma; — då
Ölands innevånare icke syntes kunna undgå att, i likhet med innovånarne i öfriga
delar af riket, bekosta hvad som till resandes fortkomst erfordrades, i händelse
färjeplats-egarne icke skulle kunna åläggas att vidkännas dessa kostnader;
— och då dessutom, innan 1111 ifrågavarande reglering kommit till stånd och någon
tid varit i verksamhet, ingen tillförlitlig grund förefunnes för bedömandet,
huruvida färjeplats-egarne komme att genom förändringen lida någon märklig förlust;
— kunde Kollegium, på alla dessa skäl, för närvarande och innan någon
erfarenhet vunnits örn det inflytande, ifrågavarande åtgärder komme att på färjeplatserna
utöfva, icke tillstyrka något anslag af allmänna medel till förenämnde färjeplatsers
innehafvare, och ansåge Kollegium, hvad särskildt angick Beijershamns
färjeplats, något anslag för denna färjeplats desto mindre kunna ifrågakomma, sorn
densamma nyligen blifvit anlagd och ej hade att åberopa någon äldre häfdvunnen
förmån, hvilken deremot innehafts af Fröbygårda färjeplats, som, genom anläggningen
af Beijershamn, ostridigt tillskyndats minskning i sina inkomster.
Den 3 sistlidne Februari hade ärendet derefter blifvit inför Kongl. Maj:t i
underdånighet anmäldt; och då vid det af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den
12 Februari 1859 hållna sammanträde med Ölands innevånare, samtlige tillstädeskornne
sockne-oinbud enhälligt förenat sig om det yttrande, att de ansågo de nuvarande
färjeplatserna vara för den dagliga trafiken öfver Calmar sund nyttiga och
nödvändiga; att do önskade det dessa färjeplatser måtte fortfarande bibehållas med
samma skyldigheter sorn hittills; samt att, enär upphäfvande af nu gällande vitesförbud
i afseende på färjefarten öfver sundet, så att denna lemnades fri, otvifvelaktigt
komme att medföra minskning i färjeplats-innehafvarnes nuvarande inkomster,
det vore billigt, att dessa finge åtnjuta en deremot svarande ersättning; —
då genom tillerkännande åt färjeplats-innehafvarne af en sådan ersättning, det
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
gagnande ändamål vunnes, att färjeställena äfven för framtiden komme att fortfara
utan rubbning i deras skyldighet att uppehålla en säker och ordnad kommunikation
emellan Öland och fasta landet, under det att det nu öfvcrklagade hindret
mot den enskilda fria rörelsen kunde på samma gång upphöra; — då den ersättning,
som åt färjeplats-innehafvarne blifvit ifrågasatt och hvarmed desse förklarat
sig nöjde, icke kunde anses åligga Ölands innevånare, mot deras bestridande, att
bekosta; samt då denna ersättnings belopp icke vore af någon särdeles betydenhet
i förhållande till det ändamål, som afsåges och i jemförelse med hvad för kommunikationens
underlättande å andra orter blifvit af statsmedel anvisadt,—har Kongl.
Maj:t föreslagit Rikets Ständer att, för uppehållande af de tre, af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande nödiga ansedda, färjeplatserna vid Röhälla, Färjestaden och
Beijershamn, bevilja ett årligt understöd af Fem Hundra Riksdaler Riksmynt åt
hvardera, med vilkor att i sådant fall det genom gällande vitesförbud lagda hinder
för rörelsen på kuststräckan emellan färjeplatserna skulle upphöra; samt att
det härtill erforderliga belopp af Femton Hundra Riksdaler årligen måtto uppföras
å Riks-statens Sjette Hufvud-titels anslag till “Färjor och Färjekarlar", att
från och med nästkommande år 1861 utgå; hvarjemte Kongl. Maj:t förklarat sig
vilja med nådig pröfning af det ingifna förnyade taxeförslaget låta anstå, till dess
Rikets Ständor meddelat sitt beslut i anledning af denna Kongl. Maj:ts Proposition.
Hvad sålunda uti denna fråga förekommit och de uti deu Kongl. Propositionen
åberopade handlingar i öfrigt innehålla har Utskottet tagit i öfvervägande;
och då, enligt hvad ombuden för Ölands innevånare enhälligt förklarat och de i
ämnet hörda embetsmyndigheter sammanstämmande vitsordat, den Miga rörelsen
mellan Öland och fasta landet vid Calmar svårligen kan på ett tillfredsställande
sätt ombesörjas, om icke några under allmän uppsigt ställda fortskaffningsanstalter
framgent blifva dervid att tillgå, synes nödvändigheten fordra, att de för sådant
ändamål inrättade färjeplatserna vid Röhälla, Färjestaden och Beijershamn
fortfarande bibehållas, med rättighet för deras innehafvare att uppbära färje-afgifter
enligt af Kongl. Maj:t fastställd taxa. Men då emellertid detta behof — en genom
Statens försorg ordnad och betryggad kommunikation — bör kunna uppfyllas,
utan att, på sätt hittills egt rum, hinder läggas i vägen för enskilda strandegares
frihet att hvar i sin mån bidraga till den allmänna rörelsens underlättande, finner
Utskottet angeläget, att, enligt den i detta hänseende i orten allmänt uttalade
och af embetsmyndigheterna jemväl förordade önskan, de inskränkningar i nämnda
rättighet, som innefattas uti ännu gällande vitesförbud, måtte varda af Kongl.
Maj:t undanröjda. Huruvida åter bidrag af statsmedel skäligen böra beviljas till
ersättning för den minskning i inkomster, som fraktfartens frigörande skulle medföra
för innehafvarne af ifrågavarande färjeplatser, synes Utskottet icke kunna
med tillförlitlighet bedömas, innan eriarenheten visat i hvad mån den af denna
förändring befarade påföljd verkligen inträffat; men frågan om en dylik ersättningkan
dock, enligt Utskottets tanke, desto mindre betraktas såsom ett vilkor för
fraktfartens frigörande, som färjeplats-egarne först i sednare tider, eller genom ofvanberörde
Kongl. Resolution af don 16 Juli 1824, fått uteslutande rättighet till
oftanämnda fraktfart och således icke kunna ega något lagligt anspråk på ersättning
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
25
ning af staten för den förlust, som en förändrad reglering möjligen kan tillskynda
dem.
Utskottet kar derföre vid bedömandet af förevarande fråga trott det böra i
första rummet tillses, huruvida det ändamål, som från det allmännas synpunkt
härmed åsyftas, nemligen uppehållandet af en säker kommunikation mellan Öland
och fasta landet, icke kan, när omförmälda vitesförbud blifva upphäfda, ernås annorlunda
än genom statsmedels beviljande. Härvid förekommer emellertid, att
ifrågavarande fraktfart kunnat tillförene allt intill början af 1820-talet af färjeplats-egarne
till deras fördel och de trafikerandes belåtenhet ombesörjas utan inskränkning
i andra strandegares rättighet att deltaga i samma fraktrörelse och
utan bidrag af allmänna medel; hvadan det icke synes osannolikt, att sådant äfven
framgent kunde låta sig göra, om den ifrågaställda förhöjningen i 1813 års
taxa för fraktafgifterna bestämmes med behörigt afseende dels å ena sidan på
färjeplats-egarnes anspråk att erhålla skälig vedergällning för dem åliggande skyldigheter
och dels, å den andra, derpå att allt för höga afgifter skulle föranleda
allmänheten att anlita andra, om ock mindre säkra och ändamålsenliga kommunikationsmedel;
hvarförutom äfven kunde ifrågasättas, huruvida icke, såsom Kongl.
Kammar-kollegium jemväl erinrat, Ölands innevånare vore skyldige att, i likhet
med hvad i öfriga delar af riket eger rum, i någon mån bidraga till kostnaderna
för resandes fortkomst.
I betraktande häraf och då ännu ali utredning saknas i fråga om beloppet
af den minskning i inkomster för färjeplatserna, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
väl antagit komma att inträffa i följd af vitesförbudens upphäfvande,
men Kongl. Kammar-kollegium deremot ansett böra uppvägas genom afgifternas
förhöjning, anser Utskottet ersättning i sådant hänseende icke kunna, såsom Kongl.
Maj:ts nådiga framställning afser, färjeplats-egarne för all framtid tillerkännas.
Men då det onekligen är af vigt för det allmänna, att oftanämnda kommunikations-anstalt
uppehälles, samt för närvarande icke kan med visshet förutses, om
och i hvad mån svårigheter derför kunna uppstå genom den nu ifrågaställda förändringen,
synes det vara angeläget, att i sådant fäll erforderliga medel linnas
för Kongl. Maj:t att tillgå under den närmaste framtiden, helst det icke vore med
billigheten öfverensstämmande, att de nuvarande inneliafvarne af färje-platserna
skulle få vidkännas någon större uppoffring i följd af den nu ifrågaställda inskränkningen
uti dem förut medgifna rättigheter; — och har Utskottet, på grund
häraf, funnit sig böra i så måtte förorda högstberörde nådiga framställning,
att ett reservations-anslag af 1,500 R:dr Hunt måtte på Rikets
Ständers Riksgälds-kontor till Kongl. Maj:ts disposition
anvisas, att — i händelse färj hållningen vid Röhälla,
Färjestaden och Beijershamn, sedan nu gällande vitesförbud
blifvit upphäfda, icke kan utan understöd af statsmedel uppehållas
— uppå anmälan af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och i den mån sådant efter undersökning för hvarje år finnes
vara erforderligt, intill dess förhållandena kunna göra ett dy
likt
understöd umbärligt, för ändamålet användas.
Härmed har Utskottet jemväl besvarat en inom Bonde-Ståndet väckt, till Utskottet
remitterad motion, deruti Riksdags-fullmägtige Johan Johansson och Olof Andersson
från Oland, angående ordnandet af färjefarten emellan samma ö och staden
Calmar gjort enahanda framställning, som innefattas uti förberörde nådiga Proposition.
Bill. till R. St. Prot. 1859 fr 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Käft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
Jordbruket, Handeln och iVäringarne.
Skiften och afvittringar.
21;o) Utöfver clet till skiften och afvittringar å Riks-staten upptagna anslag af
63,000 R:dr hade Rikets sednast församlade Ständer för fortskyndande af storskiftes-
och afvittrings-förrättningarne i Riket å Riksgälds-kontoret anvisat ett extra
anslag till belopp för tre år af tillhopa 171,000 R:dr; och har Kongl. Maj:t nu,
■— med anförande, hurusom det vore af synnerlig vigt så väl för det allmänna som
för de enskilda jordegarne, att berörda förrättningar äfven under nästkommande
statsreglerings-period kunde hedrifvas med ökad arbetspersonal och sålunda till
fullbordan påskyndas, samt billigheten fordrade, att de vid dessa mödosamma, med
mångfaldiga försakelser förenade, befattningar, sysselsatte Landtmätare inom Norrbottens
och Vesterbottens Län erhölle den af vederbörande embets-myndigheter
föreslagna mindre betydliga förhöjning i sina arfvoden — i nåder äskat att, jemte
bibehållande af ofvanberörda ständiga anslag, Rikets Ständer måtte bevilja ett till
70,575 R.-dr förhöjdt särskildt anslag årligen för den tid, under hvilken nästa
stats-reglering kommer att gälla, eller för tre år tillsammans 211,725 R:dr, att
från Riksgälds-kontoret utgå och till ifrågavarande ändamål af Kongl. Majit disponeras.
Efter tagen kännedom af hvad såväl Kongl. Majits vederbörande Befallningshafvande
som Öfver-direktören för Landtmäteriet, på sätt Stats-Råds-protokollet
(pag. 13—18) utvisar, i ämnet anfört, — och hvaraf bland annat inhemtas
att Afvittrings-landtmätarnes antal i Westerbottens län ansetts böra ökas från 10
till 15, eller det antal, som i Norrbottens län finnas anställde, äfvensom att ytterligare
en äldre landtmätare skulle komma att för storskiftes-ärendenas påskyndande
i Stora Kopparbergs län antagas, — har Utskottet funnit sig öfvertygadt
om beköfligheten af de begärda anslagen, och får derföre tillstyrka,
att, med bifall till Kongl. Majits nådiga framställning, Rikets
Ständer måtte, utöfver det i nu gällande Riks-stat för skiften
och afvittringar uppförda anslag af 63,000 Ridr, till Kongl.
Majits nådiga disposition för enahanda ändamål anvisa en
summa af 211,725 Ridr, att under nästa statsreglerings-period
med fidei årligen från Riksgälds-kontoret utgå.
22:o) Vid behandlingen af nyssberörda anslagsfråga har Utskottet jemväl
förehaft en af Riksdags-fulimägtigen J. O. Almqvist från Norrbottens län inom
Bonde-ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion, deruti, med anförande,
hurusom icke ringa fördelar skulle vinnas, om i de ännu oafvittrade socknarne,
Ofrer-Torneå och Pajala, afvittrings- och skiftes-ärenderna företoges till behandling
i ett sammanhang, bemälde motionär anhållit, att de för sådant ändamål erforderliga
medel måtte anvisas; — men då Utskottet tillstyrkt beviljandet af hela
det anslag Kongl. Majit för ifrågavarande ändamål äskat, och hvad motionären
härutinnan anfört synes icke innefatta giltig anledning för Rikets Ständer att uttala
någon åsigt, beträffande sättet och ordningen för skiftes- och afvittrings-ärendernas
behandling,
torde denna motion icke böra till vidare åtgärd föranleda.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
27
Undervisnings-anstalter för Jordbruk och Landtmanna-näringar.
23:o) Med afseende å de lägre landtbruks-skolornas nyttiga inverkan på jordbruket
och det ådagalagda bchofvet af tillökning i dessa skolors antal, liar Kongl. Maj:t
begärt, att för inrättande af ytterligare tre sådana skolor i de orter, som Kongl.
Majk kunde finna vara deraf företrädesvis i behof och hvilka uppfyllde de för dylikt
understöd stadgade vilkor, Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af
4,000 R:dr för hvarje skola, eller tillhopa 12,000 R:dr, att under ofvanstående rubrik
i Riks-staten uppföras.
I sammanhang med denna nådiga framställning har Utskottet förehaft följande
dels inom Borgare- och dels inom Bonde-Ståndet väckta motioner, nemligen:
af Herr A. O. Wallenberg och Riksdags-fullmägtigen Pehr Tjernlund från
Wester-Norrlands län, hvilka, hvar för sig, fästat uppmärksamheten derå att, ehuru
nämnde län voi-e försedt med en landtbruks-skola, denna inrättning, såsom förlagd
i nordligaste delen af Ångermanland, dock icke kunde i anseende till länets vidsträckthet
vara af synnerligt gagn för Medelpad; och hafva vid sådant förhållande
och då en dylik bildnings-anstalt särskilt för Medelpad otvifvelaktig! skulle i väsendtlig
mån undanrödja do hinder, hvarigenom en önskvärd förkofran af jordbruks-näringen
inom provinsen nu motverkades, motionärerne föreslagit, att Rikets
Ständer måtte bevilja erforderliga medel för inrättande derstädes af en lägre
landtbruks-skola;
af Riksdags-fullmägtigen Johan Johansson från Calmar län, som, enär
Ölands egendomliga naturförhållanden föranledde ett från andra provinser väsendtligen
olika jordbruk, och då, i följd häraf, öns jordbrukande innevånare endast i
ringa mån kunde draga nytta af den undervisning, som meddelas i landtbruks-skolorne
å fasta landet, anhållit att Rikets Ständer för inrättande af en landtbruksskola
på Öland, måtte anvisa stats-anslag till enahanda belopp, som för landtbruks-skolor
å andra orter kunde blifva bestämde; saint
af Riksdags-fullmägtigen Herman Öbom från Norrbottens län, hvilken —
med tillkännagifvande att inom nyssnämnda län blifvit af enskildt bolag på egen
bekostnad bildad en landtbruks-skola, hvars verksamhet tog sin början den 1 Oktober
nästlidna år, samt uttryckande derjemte den förhoppning, att samma skola
komma att erhålla ett af de årliga understöd å 4,000 R:dr, hvarom Kongl. Majk,
på sätt ofvan förmäles, nu gjort framställning — vidare anfört, hurusom berörde
skolas underhåll vore förenadt med vida större kostnader, än som för dylika
anstalter å andra orter erfordrades, hvartill anledningen vore att finna dels uti
ortens aflägsenhet och deraf följande svårighet att emot vanliga arfvoden erhålla
skickliga föreståndare och lärare, dels ock uti andra uppgifna omständigheter;
hemställande derföre motionären att, utom det understöd af 4,000 R:dr, som förmodades
i vanlig ordning komma skolan till del, Rikets Ständer måtte anvisa ett
för skolans fortfarande bestånd oundgängligen nödvändigt årligt bidrag af 2,000
R:dr, beräknadt att utgå från förenämnde den 1 Oktober.
Då erfarenheten visat att nuvarande lägre landtbruksskolor väsendtligen bidragit
till jordbrukets utveckling och förkofran samt hos allmänheten väckt en
lifligare håg för förbättringar i landthushållningen, finner Utskottet önskvärdt,
att flera sådana bildningsanstalter måtte komma till stånd. Utskottet har likväl
ansett sig ej kunna tillstyrka inrättandet af flera än 3:ne nya landtbruksskolor
under nästkommande statsreglerings-period, på sätt Kongl. Majk, enligt Landtbruks
-
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
akademiens underdåniga hemställan, föreslagit. Beträffande åter frågan, i hvilka
orter dessa skolor böra anläggas, så ehuru Utskottet föreställt sig, att de anslagsmedel,
som nu varda beviljade, skulle, enligt hvad Landtbruks-akademien jemväl
synes hafva åsyftat, företrädesvis användas för de frenne län — Christianstads,
Jemtlands och Norrbottens — hvilka ej ännu kommit i åtnjutande af dylikt understöd,
tilltror sig dock icke Utskottet att tillförlitligen bedöma, om det måhända
kan finnas mera angeläget, att dessa medel användas antingen, såsom ofvanbemälde
motionärer anhållit, för särskilda skolor i Medelpad och på Öland, eller
för ytterligare en landtbruksskola i Wermlands eller Elfsborgs län, hvarom framställningar
inkommit till Landtbruks-akademien. Det synes ock Utskottet vara
lämpligast att Rikets Ständer till Kongl. Maj:t öfverlemna afgörandet af denna
fråga,
1 följd häraf och då — derest särskildt understöd utöfver det vanliga anslagsbeloppet
skulle erfordras för Landtbruksskolan i Norrbottens län — tillgång
för denna mindre utgift torde kunna beredas af de för jordbrukets befrämjande i
öfrigt anvisade medel, finner Utskottet ej skäl att för nu ifrågavarande ändamål
föreslå större anslagssumma, än Kongl. Maj:t i nåder äskat, och hemställer
således,
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:ts disposition anvisa
ett belopp af 12,000 R:dr årligen, att användas såsom understöd
till inrättande af tre nya landtbruksskolor i de orter,
der Kongl. Majit finner dem vara mest behöfliga, samt utgå
med 4,000 R:dr årligen till hvarje skola, under de för dylika
understöds åtnjutande förut stadgade vilkor.
24:o. Till reseunderstöd åt personer, som egna sig åt landtbrukets vetenskapliga
eller praktiska studium beviljades vid förra riksdagen ett belopp af 3,000 R:dr
årligen, uti hvilket anslag Kongl. Majit nu begärt en förhöjning af ytterligare
3,000 Ridr; och har Utskottet, med afseende å angelägenheten deraf, att den i sed
nare
tider betydligt ökade personalen af lärare vid landtbruks-läroverken och agronomer
sättas i tillfälle att genom resor i främmande länder förvärfva ökade insigter
i sitt yrke, ansett sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till omförmälda nådiga framställning.
Agronomer och deras Elever.
25:o. Med tillkännagifvande, att antalet af de i Statens tjenst anställde
agronomer visat sig otillräckligt, har Kongl. Majit i nåder äskat, att Rikets Stän
der
såsom förhöjning i det under ofvanstående rubrik uppförda anslag, nu utgörande
19,650 Ridr, måtte bevilja till arfvode åt ytterligare tre agronomer, å 1,500
Ridr för hvardera, 4,500 Ridr, samt till resekostnads-ersättning och dagtraktamente
åt dem 2,400 Ridr, eller tillhopa 6,900 Ridr,
Efter tagen kännedom af hvad Landtbruks-akademien, på sätt Stats-Rådsprotokollet
(pag. 23) utvisar, i underdånighet härom anfört, får Utskottet, erkännande
vigten deraf, att landets jordbrukare beredes tillfälle till inhemtande af
upplysningar och råd i de till agronomernes verksamhet hörande ämnen, tillstyrka,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
29
att ifrågavarande af Kongl. Maj:t begärda anslags-tillökning
måtte af Rikets Ständer beviljas.
2ö:o. Under anförande, hurusom inom Herjeådalen landtmannens bemödanden
om ett förbättradt jordbruk och hans förhoppning om en någorlunda god
skörd ofta tillintetgjordes genom de förhärjande frostdimmor, som uppstcgo från
en mängd derstädes befintliga kärr och sanka trakter, men att dessa olägenheter
skulle upphöra, om allmogen erhölle de kunskaper i landtmanna-näringen, som
erfordrades för att genom dikning och vattenaftappning förvandla omförmälda kärr
och myrer till fruktbärande trakter, har uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion
Riksdags-fullmägtigen Pehr Byström från Jemtlands län anhållit, att Rikets Ständer
måtte anslå tillräcklig lön på stat för en agronom, som skulle bibringa allmogen
inom Herjeådalen undervisning i odling och dikning; — men då Utskottet
nu tillstyrkt erforderligt anslag för det tillökade antal agronomer, hvarom Kongl.
Maj:t gjort nådig framställning, och hinder således icke kan möta för anställandet
inom Herjeådalen af en utaf desse tjenstemän, derest Kongl. Maj:t finner sådant
vara företrädesvis af behofvet påkalladt, anser Utskottet
donna motion icke böra till vidare åtgärd föranleda.
27:o. Uti en hos Preste-Ståndet väckt motion har Doktor Nordlander erinrat,
hurusom Sveriges fyra nordligaste landskap, hvilkas areal vore så vidsträckt,
att den utgjorde omkring en tredjedel af hela riket, innehölle ofantliga ännu ödeliggande
jordsträckor, som, om de blefvo uppodlade, kunde lemna rikligt uppehälle
för liera millioner menniskor. Påskyndandet af odlingsföretagen i dessa trakter
på ett kraftigare sätt, än de hittills bedrifvits, vore derföre af oberäknelig vigt
för det allmänna, och skulle landet derigenom kunna erhålla en ej ringa ersättning
för förlusten af det så mycket saknade Finland. För jordbrukets framsteg
i dessa nordliga trakter mötte icke heller så betydliga hinder uti de klimatiska
förhållandena, som man vanligen föreställde sig, ty i samma mån odlingen utbreddes
och sumpiga trakter utdikades, blefve klimatet mildare och skördarne säkrare.
En stor del af odlingslägenheterna bestode af så kallade myrer, sorn, behörigen
uttorkade, kunde med lätthet odlas och hvarå vexte den vackraste gröda.
Hvarje tunnland, som sålunda blefve uppodladt, utgjorde ett ökadt kapital, hvilket
årligen gåfve god ränta, och Kronans egna lägenheter inom de norra länen
vore af alltför högt värde, för att fortfarande lemnäs i ödesmål. Allt efter som
de nuvarande ödemarkerna blefve upptagna, skulle arbetsamheten finna uppmuntran
och uppehälle, folkstocken tillvexa, införseln af spanmål förminskas, men
utförseln deremot ökas, till stort gagn ej mindre för de enskilda än hela
samhället. Om äfven den invändning vore riktig, som man härvid ofta hörde
framställas, att det tillhörde den enskilda omtankan att öfvertaga och bedrifva
dessa odlingar, så borde likväl Staten i så måtto understödja den enskilda
företagsamheten, att genom dess försorg odlingslägenheterna blefve undersökta
och lagda på karta samt kostnadsförslag deröfver upprättade, enär
utgifterna för dessa nödvändiga förberedande åtgärder vanligen öfverstege den
enskildes tillgångar. Efter det odlingslägenheterna å de vidsträckta kronoallmänningarne
blifvit på detta sätt undersökta och kartlagda, borde de genom
Läns-styrelsernas försorg mot bestämd odlingsskyldighet och andra nödiga förbehåll
socknevis utbjudas åt den enskilde eller genom associationer förstärkta företagsamheten,
hvaraf man då, sedan de första svårigheterna blifvit genom Statens
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
medverkan undanröjda, kunde med säkerhet förvänta en liflig och gagnande verksamhet.
För detta ändamål erfordrades emellertid anslag af allmänna medel, och
har motionären i sådant hänseende föreslagit, att Rikets Ständer, jemte underdånig
anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes åt Landtbruks-akademien uppdraga att genom
skickliga oell pålitliga agronomer låta verkställa de nämnda undersökningarne
och deröfver upprätta kartor och kostnadsförslag, måtte till bestridande af de härtill
erforderliga kostnader anvisa ett anslag af 20,000 R:dr R:mt årligen under
nästa statsreglerings-period.
Att det ändamål, motionären med detta förslag åsyftat är af synnerlig vigt,
kan desto mindre bestridas, som allmänna uppmärksamheten länge varit fästad
vid de af honom nu anförda förhållanden; — och har vid flera tillfällen den förhoppning
alltmer gjort sig gällande, likasom den redan synes vara i viss
mån bekräftad af den sednare tidens erfarenhet, att rikets norra provinser,
fastän mindre gynsamma naturförhållanden länge tillbakahållit deras utveckling,
dock hafva att emotse en lofvande framtid och måhända en gång skola
i kultur och välmåga täfla med de flesta öfriga delar af riket. För vinnandet af
detta mål erfordras emedlertid långvariga och trägna bemödanden af den enskilda
företagsamheten, på hvilken, såsom motionären jemväl erinrat, odlingsarbetets fortgång
måste hufvudsakligen bero. Att likväl äfven Staten bör i möjligaste mån
understödja och befrämja dessa sträfvanden, lider icke något tvifvel; och är angelägenheten
häraf erkänd genom de betydliga anslagssummor, som under en följd
af år blifvit af Rikets Ständer beviljade, bland annat, för fortgången af afvittringsarbetena
uti de norra länen, hvilka arbetens afslutande torde vara ett oundgängligt
vilkor för åvägabringandet af större odlings-företag. För detta ändamål har
Kongl. Maj:t nu föreslagit och Utskottet äfven tillstyrkt anvisandet af större belopp
för nästkommande statsreglerings-period än hitintills blifvit dertill anslagna;
och, enligt hvad Kongl. Maj:t i nåder förordnat, äro under nästlidna och innevarande
år de för sockenkarteverket eller rikets ekonomiska karteverk anvisade
medel till halfva beloppet använda för Norrbottens län, hvilket förhållande torde
fortfarande komma att ega rum, åtminstone under de år nu skeende statsreglering
blifver gällande. Då Staten således redan lemnat icke obetydliga bidrag för befrämjandet
af de norra provinsernas ekonomiska utveckling, har Utskottet tvekat,
huruvida det vore lämpligt, att för närvarande tillstyrka anvisandet af det betydliga
anslag, motionären till odlingsarbetenas påskyndande derstädes ytterligare begärt;
och synas dessa betänkligheter ännu mera grundade, då härvid tages i betraktande
dels att innevånarne inom flera andra provinser, der betydliga odlingslägenheter
jemväl förefinnas, billigtvis kunde fordra, att enahanda förmån af statsanslag
för dessa odlingslägenheters uppmätning och kartläggning blefve dem beviljad,
dels att svårighet säkerligen skulle möta för anskaffandet af ett så stort
antal skickliga agronomer, som för verkställandet af dylika arbeten i större utsträckning
skulle erfordras, dels ock att tillfälle till råd och upplysningar i dessa
ämnen kan för innebyggarne i de norra orterna i någon mån beredas, om Kongl.
Majit finner lämpligt att en eller flere af de Agronomer, som ytterligare komma
att för Statens räkning antagas, blifva i dessa orter anställde.
I följd af hvad sålunda förekommit har Utskottet
ej funnit skäl att till bifall hos Rikets Ständer förorda ifrågavarande
motion.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
31
Befrämjande i allmänhet af Jordbruk och Landlmanna-näringar.
28:o. Enligt hvad ofta åberopade Stats-Råds-protokoll (pag. 19) innehåller
hade Kongl. Landtbruks-akademien — i anledning af den vid Ättonde allmänna
landtbrukaremötet väckta frågan om inrättande af tvänne agrikultur-kemiska iorsöks-stationer
vid Ultuna och vid Alnarps landtbruks-institut — beträffande dylika
anstalters nytta och behöflighet, i underdånighet anfört, bland annat: att af
alla de hjclpvetenskaper, som utgöra föremål för undervisning vid de högre landtbruksläro
verken, åkerbrukskemien otvifvelaktig! in toge första rummet och att det
vore en alldeles origtig uppfattning att anse denna jemförelsevis nya vetenskaps
ändamål endast vara att genom undersökningar af jordarter och gödningsämnen
m. m. gå det praktiska åkerbrukets ärenden, då nemligen dess lika vigtiga som
höga syftemål vore att utforska lagarne för vexternas och djurens näring, och upptäckten
af en enda sådan lag vore af vida större vigt för jordbruket, än hvarje
omedelbar handräckning, som af denna vetenskap kunde lemnäs detsamma. Åkerbrukskemien
måste emellertid, i sin egenskap af erfarenhetsvetenskap, till sin utveckling
hero af en serie väl beräknade försök, hvilka hvarken åkerbrukaren eller
kemisten ensam kunde nöjaktigt utföra, enär desamma borde af dem i föreningverkställas
vid för ändamålet organiserade inrättningar; — och det vore på sådan
grund, som i flera af Europas stater, och företrädesvis i Tyskland, men äfven i
Frankrike och England, agrikultur-kemiska försöksanstalter blifvit till betydligt
antal inrättade, nemligen i Preussen 12, i Österrike 8, i Sachsen 4, o. s. v. —
Yäl hade den åsigt blifvit uttalad, att Sverige utan att behöfva organisera dylika
anstalter, kunde draga fördel af de vetenskapliga upptäckter, som i denna väg göras
i främmande länder, och åtnöjas, till besparande af utgifter, med den lägre grad
af vetenskaplighet, som vore tillräcklig för enklare agrikultur-kemiska frågors besvarande,
men akademien trodde dock icke för sin del, det allmänna meningen
skulle vara benägen att tilldela Scheeles och Berzelii fädernesland en så underordnad
ställning i en gren af tillämpad naturvetenskap, som voro den i ekonomiskt
hänseende vigtigaste af alla i Sverige, der man ännu saknade alla analyser
på fodervexter och sädesslag, producerade på Svensk jord, och alla med vetenskaplig
noggranhet anställda utfodriugsförsök med svenska vexter, så att, om den
svenska landtbrukaren ville lära känna vexternas näringskraft och deras särskilda
inverkan på djuren/eller ladugårds-produkternas sammansättning m. m., han nödgades
hemta uppgifterna från länder med olika klimat och jordmån, samt åtnöja
sig med en blott gissning, det hans egna produkter af djur- och vextriket vore
lika med do utländska. En nästan lika stor obekantskap syntes vara rådande i
afseende å den Svenska jordens verkliga beskaffenhet; — och under erkännande
af denna brist samt med öfvertygelse om vigten af dess afhjelpande, hade do vid
Åttonde allmänna landtbrukaremötet i Jönköping år 1858 församlade jordbrukare,
i enlighet med dervid fattadt beslut, ingått med underdånig anhållan, det nådig
Proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas om anslag till inrättande af ofvannämnde
tvänne agrikultur-kemiska försöks-stationer. Instämmande häruti, hemställde
akademien i underdånighet, att Kongl. Maj:t jemväl måtte af Rikets Ständer begära
nödigt anslag till fullbordande af den vid akademiens experimentalfält under
organisation varande anstalt i samma syftning; hvarjemte akademien afgifvit underdånigt
förslag, angående kostnaderna för organiserandet af försöksanstalterna
vid Ultuna och Alnarp, enligt hvilket de årliga utgifterna skulle uppgå till 4,500
32
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
R:dr för hvardera stationen, samt till verkställande af nödiga nybyggnader för en
gång erfordras vid Alnarp 10,000 R:dr, och vid Ultuna, oberäknadt de större byggnader,
om hvilkas uppförande särskild framställning blifvit till Kongl. Maj:t ingifven,
3,000 R:dr till uppsättande af försöksanstaltens laboratorium.
Vidkommande särskilt försöksanstalten vid akademiens experimentalfält hade
akademien fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derå, att denna anstalt,
som ännu vore under organisation, stöde i flera fall uti en helt annan kategori,
än de hegge andra; att den icke hade till sitt stöd något stort jordbruk med deraf
följande tillgång på djur till försöks anställande samt lätthet att erhålla arbetsocli
handtlangningsbiträden, men deremot egde tillgång till ett utmärkt väl ordnadt
laboratorium i Stockholm samt de vetenskapliga fördelar, hvilka hufvudstadens
närhet ensamt kunde medföra; att den särdeles väl lämpade sig till en Centralanstalt
och sammanhållningspunkt för de båda andra anstalterna; att den till
sin organisation likväl fordrade något större pekuniära uppoffringar, enär den dels
icke hade att disponera öfver någon större jordareal och arbets-styrka, dels ock
saknade den ledare af åkerbruks-detaljerna, som vid hvarje Landtbruksinstitut måste
finnas i dess föreståndares person, hvilken utan särskild aflöning kunde hafva
öfverinseendet öfver det hela; samt att uppgiften i förevarande fall således måste
lösas på annat sätt, och anslagen i flera hänseenden ställas olika; -— och hade
derföre Akademien för den ifrågavarande anstaltens försättande i fullständigt skick
ansett de utgifter för en gång vara erforderliga, som finnas särskildt omförmälda
uti Stats-Råds-protokollet (pag. 21), och hvilka hufvudsakligen äro afsedda dels för
inköp af boskapskreatur och inventarier samt uppsättning af ett mindre laboratorium,
hvarför kostnaden upptagits till 4,500 R:dr, dels för uppförande af en ny
ladugårdsbyggnad jemte andra mindre byggnadsarbeten m. m., beräknade till en
kostnadssumma af 31,000 R:dr, hvarifrån dock borde afräknas det vid sistlidna
riksdag beviljade, i Riksgälds-kontoret ännu innestående anslag för uppförandet och
inredning af en bostad åt gårdsfolket, utgörande 6,000 R:dr, då således endast ett
belopp af 25,000 R:dr behöfde såsom anslag för byggnadsarbetena hos Rikets Ständer
äskas; — och vore de årliga utgifter, som derjemte erfordrades för anstaltens
vidmagthållande på följande sätt beräknade, nemligen:
aflöning åt en föreståndare för jordbruket med vetenskaplig bildning . 4,000: —
agrikultur-kemistens aflöning  4,000: —
samt kyresersättning  600: — 4,600
en assistent med lön af 1,000
reagentier, apparater, kol, m. m 1,500
till försöks anställande och arbetskostnad 3,000
Summa R:dr 14,100:
från hvilken summa, under förutsättning att följande redan anvisade
anslag finge fortfara, nemligen:
agrikultur-kemistens nuvarande lön och hyrescrsättning. 2,600: —
nuvarande anslaget till försöks anställande  3,000: —
inspektörens nuvarande aflöning  1,500: —
borde afdragas tillsammans  7,100:
så att blott återstoden eller  7,000 R:dr
erfordrades såsom nytt årligt anslag; anmälande Akademien slutligen, att det för
agrikultur-kemisterne vid såväl experimental-egendomen som instituten föreslagna
löne
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
33
lönebelopp möjligen kunde synas nog högt, men att en sådan aflöning vöre nödvändig
af tvänne skäl, dels att man måtte kunna erhålla personer med utmärkt
skicklighet och mogen erfarenhet, och dels att taxan för analyser och undersökningar
måtte kunna sättas så lågt som möjligt, enär erfarenheten visat, att så
snart den beräknades så hög, att kemisten erhölle äfven blott den måttligaste ersättning
för sin möda, kostnaden afskräckte den stora allmänheten från att begagna
sig af hans biträde.
Vid underdånig föredragning af detta ärende hade Kongl. Maj:t väl erkänt
de fördelar, som för svenska jordbruket vore att förvänta genom inrättandet på
särskilda ställen inom Riket af agrikultur-kemiska försöksanstalter, hvilkas allmänna
nytta icke syntes kunna bestridas och som jemväl blifvit utomlands erkänd
genom det stora antal dylika anstalter, som i flera europeiska länder blifvit tillvägabringade;
men med hänsigt till de betydliga kostnaderna vid dylika anstalters
första organiserande och årliga underhåll, samt då, hvad de begge landtbruksinstituten
vidkom, derstädes borde finnas anställde lärare i såväl agrikultur, som
kemi, genom hvilka lärares gemensamma åtgärder agrikultur-kemiska försök torde
kunna, åtminstone till en början, verkställas, hade Kongl. Maj:t för närvarande
ansett nödiga anslag böra beredas för att i fullständigt skick försätta och sedermera
behörigen underhålla endast den anstalt af ifrågavarande beskaffenhet,
hvilken under ledning af Landtbruks-akademiens agrikultur-kemist, Doktor Alexander
Muller, organiseras på Akademiens experimentalfält; i följd hvaraf, och då
den i Akademiens förslag upptagna byggnadskostnad syntes kunna, om en del hus
sammanbygdes och befintliga gamla materialier användes, i någon mån nedsättas,
Kongl. Maj:t af Rikets Ständer äskat:
dels anslag för en gång, till uppförande för ifrågavarande ändamål af åtskilliga
nya byggnader och förändring af de äldre, inköp af boskaps-kreatur och
inventarier, samt uppsättning af ett mindre laboratorium på experimentalfältet, i
ett för allt 25,000 R:dr, utom de vid sistlidna riksdag för uppförande af en byggnad
för gårdsfolket beviljade, men ännu icke använda 6,000 R:dr;
dels ock följande årliga belopp, nemligen: lönetillölming åt Akademiens
agrikultur-kemist, så att hans lön, oberäknad hyres-ersättningen för hans laboratorium
i hulvudstaden, komme att uppgå till 3,500 R:dr  1,500 R:dr.
arfvode till agrikultur-kemistens assistent  1,500 „
lönetillökning åt inspektoren på experimentalfältet, hvilken skulle
blifva föreståndare för det med försöksanstalten förenade jordbruk 500 ,,
kommande hans lön derigenom att uppgå till 2,000 R:dr;
till reagentier, apparater, kol, m. m.
1,500 „
Summa 5,000 R:dr.
I sammanhang med nu anförda nådiga framställning har Utskottet förehaft
tvänne till Utskottet remitterade i detta ämne väckta motioner, nemligen: dels
hos Ridderskapet och Adeln af Grefve C. G. D. Mörner och dels hos Bonde-Ståndet
af Riksdags-fullmägtigen P. F. Mengel från Upsala län; hvilka begge motionärer
anhållit om Rikets Ständers uppmärksamhet och medverkan för det vid
åttonde allmänna Landtbrukaremötet i Jönköping väckta, af Landfbruks-akademien
jemväl förordade förslaget om inrättande af agrikultur-kemiska försöksanstalter,
såväl vid Ultuna som vid Alnarps Landtbruks-institut, — i afseende hvarå motionärerne
anfört, hurusom det vore, för vinnande af de med dylika anstalter afBih.
till R. St. Prot. 1859 <Sf 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 2 Häft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
sedda ändamål, af största vigt, att sådane blefvo anlagde på mera än ett ställe.
De vetenskapliga rön, som göras vid endast en station, kunde nemligen icke skänkas
full tillit. Om deremot samma experimenter klefve liktidigt och efter gemensam
plan utförda vid flera särskilda stationer, skulle resultaterna, om de med
hvarandra öfverensstämde, vara fullt tillförlitliga; hvarförutom föreställningen om
en förestående vetenskaplig granskning och med sakkännedom verkställd jemförelse
af de Aud olika stationer vunna resultater, säkerligen skulle för dem, som
hade utförandet af experimenterne sig anförtrodt, innefatta en kraftig uppmaning
att dervid använda den största möjliga noggrannhet och uppmärksamhet. Lämpligare
ställen för anläggandet af inrättningar utaf ifrågavarande beskaffenhet, än
Landtbruks-instituten, kunde svårligen finnas, enär dessa, i följd af sin organisation,
inom sig måste ega alla de resurser, som vore erforderliga för att en agrikultur-kemisk
försöksanstalt skulle kunna med framgång upprättas och komma
till önskvärda resultater, samt Landtbruks-instituten utan sådane anstalter icke
kunde i allo uppfylla sin bestämmelse, — den att verka för jordbrukets förkofran; —
hvartill ock komme, att undervisningen vid nämnde läroinrättningar skulle vinna
utomordentligt genom det tillfälle, som bereddes eleverna att vid försöks-stationerna
göra sig förtrogna med sättet för kemiens praktiska tillämpning på jordbruket,
jemte andra anmärkningsvärda förhållanden. Af dessa och öfriga anförda
skäl hafva motionärerne hemställt, att de till försöks-stationers inrättande vid de
begge förenämnda Landtbruks-instituten erforderlige medel måtte af Rikets Ständer
beviljas; i hvilket afseende Grefve Mörner begärt dels till uppsättande af laboratorium
vid Ultuna 3,000 R:dr och till uppförande af nödiga smärre byggnader
vid Alnarp 10,000 R:dr, — att utgå för en gång, — dels ock att till aflöningar
m. m. för de två sista åren af instundande statsreglerings-period, före hvilken tid
inrättningarna antagligen icke kunde hinna träda i verksamhet eller någon särskild
personal behöfva anställas, måtte anvisas åt hvardera anstalten ett årligt
belopp af 3,500 R:dr; — hvaremot Riksdags-fullmägtigen Mengel för hvardera anstalten
äskat, såsom årligt anslag, utan inskräkning i anseende till tiden, 4,500
R:dr samt för uppförande af laboratorier, för en gång, erforderliga 3,000 R:dr.
Beträffande åter agrikultur-kemiska försöksanstalten lid Landtbruksakademiens
experimentalfält, har ofvanbemälde motionär, Grefve Mörner, vidare
yrkat, att Rikets Ständer måtte bevilja hela det af Akademien för de ifrågaställda
byggnadsarbetena föreslagna belopp; till stöd för hvilket yrkande motionären andragit,
att den summa, som författaren till byggnadsritningarne ansett för byggnadernas
uppförande erforderlig, ganska betydligt öfverstigit det belopp Akademien
i sitt förslag upptagit, hvarförutom borde tagas i betraktande ej mindre att
dagsverksprisen uti trakten omkring liufvudstaden vore särdeles höga, än äfven
att man skäligen kunde fordra, det byggnadorne vid en offentlig anstalt, sådan
som denna, skulle förete ett visst utseende af prydlighet.
Derjemte har motionären, i fråga om agrikultur-kemistens vid experimentalfältet
aflöning, hvilken Kongl. Maj:t föreslagit till 3,500 R:dr, fästat uppmärksamheten
derå att, då till berörda befattning obestridligen fordrades en man med
utmärkt skicklighet och mogen erfarenhet, det vore nödvändigt för att kunna vid
denna befattning fästa en så beskaffad person, att honom förunnades aflöningsiörmåner,
någorlunda motsvarande eller åtminstone ej alltför mycket understigande
hvad andre, med honom jemförlige, vetenskapsmän i allmänhet åtnjuta; och då,
exempelvis, Professorerne vid Universiteten äfvensom vid Teknologiska institutet
numera fått sina löner förhöjda till ett belopp af 4,500 R:dr, syntes billigheten
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
35
fordra, att för den ende vid Landtbruks-akademien anställde Professor en i agrikultur-kemi
beviljades den aflöning, som akademien föreslagit, eller 4,000 R:dr.
Hvad slutligen anginge föreståndaren för jordbruket vid experimentalfältet,
har samme motionär anmärkt, bland annat, att, om till denna befattning fordrades
en person med endast de egenskaper och det kunskapsmått, som vanligen kunde
påräknas hos en Inspektor, såsom föreståndaren mindre egentligt blifvit benämnd,
vöre den af Kongl. Majk för honom föreslagna aflöning af 2,000 R:dr ganska tillräcklig;
— men då den, som skulle hafva ledningen af och tillsynen öfver jordbruket
vid experimentalfältet sig anförtrodd, ovilkorligen måste, för att kunna
uppfylla sin bestämmelse, ega de vetenskapliga insigter i jordbruket och den genom
vidsträckt praktik förvärfvade erfarenhet i alla dess delar, att han förmådde
med agrikultur-komisten ingå i öfverläggning om de ifrågasatta försökens lämplighet
och med honom deltaga i uppgörandet af planen derför, äfvensom han borde
vara utrustad med den skarpsinnighet och iakttagelseförmåga, som vid en agrikultur-kemisk
försöksanstalt så ofta tages i anspråk, syntes äfven denne tjensteman
vara väl förtjent af den utaf Landtbruks-akademien föreslagna aflöning, 4,000
R:dr; — hemställande motionären, att om något afdrag å denna lön ansåges böra
ega rum, i anledning deraf att jordbruks-föreståndaren, såsom bosatt vid experimentalfältet,
komme att derstädes åtnjuta vissa natura-prestationer af värde, lönen
likväl icke måtte bestämmas till lägre belopp ån 3,000 R:dr.
Hvad såväl Landtbruks-akademien som ofvanbemälde motionärer i detta
ämne upplyst och anfört synes tillfyllest ådagalägga, att ändamålsenligt inrättade
agrikultur-kemiska försöksanstalter måste hafva ett fördelaktigt inflytande på jordbruksnäringens
förkofran och utbildning; — men ehuru således de härom gjorda
framställningarne onekligen äro förtjenta af all uppmärksamhet, finner Utskottet
dock tvifvelaktigt, huruvida det kan vara nödigt eller lämpligt, att flera sådanc
anstalter på en gång organiseras. Det torde nemligen icke kunna bestridas, att
om början göres med en sådan försöksanstalt, den erfarenhet, som vunnits vid dess
inrättande och under de första åren af dess verksamhet skall blifva till god ledning
för organiserandet af de öfriga dylika anstalter, som anses derefter böra komma
till stånd; och då vid införandet af nya inrättningar, inom hvilket område
som helst, alltid möta hvarjehanda oförutsedda svårigheter, för hvilkas öfvervinnande
ensamt erfarenheten kan angifva den lämpligaste utvägen, blifva utan tvifvel
de anstalter, som kunna tillgodogöra sig i sådant hänseende redan gjorda iakttagelser,
i allmänhet lättare och med mindre kostnad åvägabragte. När således
för nu ifrågavarande inrättningar ett godkändt mönster blifvit bildadt och någon
tid varit i verksamhet, måste derigenom äfven beredas större säkerhet för ändamålsenligheten
af den för sådana anstalter nu förslagsvis uppgjorda plan, hvilken
sannolikt kommer att vid verkställigheten undergå vissa jemkningar och förändringar.
Utskottet medgifver dock, att dessa betänkligheter skulle vara af mindro
vigt, om medel till oinskränkt belopp funnes härför att tillgå, i hvilket fall äfven
flera anstalter af denna beskaffenhet, än motionärerne föreslagit, säkerligen kunde
blifva af gagn för jordbrukets utveckling; men Utskottet måste jemväl tillse, att
Statsverkets tillgångar ej allt för mycket tagas i anspråk för ett ändamål, — och
då de af Kongl. Majk äskade förhöjningar uti de ordinarie anslagen för jordbrukets
befrämjande uppgå för nästkommande treune år till ett sammanlagdt belopp
af 80,700 R:dr, oberäknad! de betydliga summor, som äro afsedda att för samma
ändamål utgå från den s. k. extra statsregleringsfonden, synes Kongl. Majk icke
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
hafva saknat skäl för den vidtagna inskränkningen i det af Landtbruks-akademien
uti förevarande fråga framställda förslag; — i betraktande hvaraf Utskottet äfven
för sin del hemställer,
a) att de väckta motionerna om agrikultur-kemiska försöksanstalters
inrättande vid Ultuna och Alnarps Landtbruksinstituter
för närvarande ej må till vidare åtgärd föranleda.
Att åter den anstalt af oftanämnda beskaffenhet, hvars anläggning redan
är på Landtbruks-akademiens experimentalfält påbegynd, bör, medelst anvisande
af dertill erforderliga medel, försättas i fullständigt skick, torde Rikets Ständer,
lika med Kongl. Maj:t, finna angeläget. — Hvad beträffar kostnaderna för de i
sådant hänseende ifrågaställda byggnadsarbeten, inköp af kreatur, inventarier m. m.,
dertill anslag för en gång erfordras, har Utskottet ansett dessa kunna bestridas
med det af Kongl. Maj:t föreslagna belopp af 25,000 R:dr, jemte de vid sistlidna
riksdag till en byggnad vid experimentalfältet anvisade, men ännu ej använde
6,000 R:dr; likasom Utskottet funnit skäl tillstyrka beviljandet af det begärda årliga
anslaget, 1,500 R:dr, att användas till reagentier, kol, m. m. Deremot anser
Utskottet jemkning i vissa delar böra vidtagas uti de föreslagna aflöningsbeloppen
för tjenstemännen vid denna anstalt, agrikultur-kemisten, dennes assistent
och föreståndaren för det med anstalten förenade jordbruk. Då nemligen, såsom
ofvanbemälde motionär, Grefve Mörner, anmärkt, såväl kemisten som jordbruksföreståndaren
onekligen måste, för att kunna motsvara hvad af dem fordras, vara
utrustade med både vetenskaplig bildning och vidsträckt erfarenhet i den praktiska
tillämpningen af de ämnen, som tillhöra deras befattningar, torde det vara
behöfligt, att deras aflöning bestämmes till något högre belopp, än Kongl. Maj:t
föreslagit, så att kemistens lön må, utom hyres-ersättningen, uppgå till 4,000 R:dr
och jordbruksföreståndarens till 3,000 R:dr; — och torde, på sätt af Landtbruksakademien
jemväl är ifrågastäldt, i sammanhang härmed kunna för allmänheten
beredas den fördel, att taxan för analyser och undersökningar blifver något nedsatt,
så att den enskilde, mindre bemedlade, jordbrukaren må, utan alltför stor
kostnad, vid förekommande fall kunna anlita agrikultur-kemistens biträde. Hvad
åter angår kemistens assistent, synes för denna mindre magtpåliggande befattning
det årliga arfvode af 1,000 R:dr som akademien föreslagit, vara tillräckligt; — och
får Utskottet, i öfverensstämmelse med nu yttrade åsigter, hemställa,
b) att för fullbordande och underhållande af den under organisation
varande agrikultur-kemiska försöksanstalten vid Landtbruks-akademiens
experimentalfält, Rikets Ständer måtte bevilja:
dels såsom anslag för en gång, till uppförande för berörde
ändamål af åtskilliga nya byggnader och förändring af
de äldre, inköp af boskapskreatur och inventarier samt uppsättning
af ett mindre laboratorium, i ett för allt 25,000 R:dr,
oberäknadt de vid sistlidna riksdag till en byggnad för gårdsfolket
beviljade, men enligt uppgift, ännu icke använde 6,000
R:dr, dels ock följande årliga belopp, nemligen: till lönetillökning
åt agrikultur-kemisten 2,000 R:dr; till arfvode åt dennes
assistent 1,000 R:dr; till lönefyllnad åt föreståndaren för
det med försöksanstalten förenade jordbruk, 1,500 R:dr; samt
till reagentier, apparater, kol m. m. 1,500 R:dr eller tillsammans
6,000 R:dr, att å blifvande Riks-stat upptagas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
37
29:o) Uppå derom af Svenska Trädgårds-föreningens Styrelse gjord underdånig
framställning, liar Kongl. Majit, till befrämjande af trädgårds-odlingen i landet,
äskat, att Rikets Ständer, utöfver det nämnda Förening till underhåll af dess
elev-skola redan tillagda och å Hufvud-titeln med 4,000 R:dr uppförda belopp,
måtte bevilja ett årligt anslag af 4,500 R:dr under nästa statsreglerings-period,
eller tillsammans 13,500 Ridr, för att af Trädgårds-föreningen användas till dess
elev-skolas utbildning och träd går ds-skötselns befrämjande, mot enahanda vilkor
som hitintills, nemligen: att Föreningen, så vidt ske kan, verkställer utdelning af
fruktträd och plantor till mindre bemedlade jordbrukare, och, jemte behörig redovisning
för det erhållna stats-bidraget, till Landtbruks-akademien årligen afgifver
berättelse om antalet af de elever, hvilka vid inrättningen njuta undervisning, äfvensom
rörande verkställd utdelning af fruktträd, samt om öfriga föremål för Föreningens
verksamhet.
Enligt hvad ofvanbemälde Styrelse härvid i underdånighet anfört, är den
ifrågaställda tillökningen i Trädgårds-föreningens nuvarande anslag afsedd att på
följande sätt användas: 1,000 R:dr för utvidgning af elev-skolan, så att minst tio
elever må kunna vid Föreningen fullständigt aflönas och underhållas; 1,500 R:dr
till hyresmedel för beredande af utrymme åt ytterligare nio elever utom de elfva,
som Föreningen redan kunde hysa, samt åt do fasta arbetarne och en träd-odlare,
äfvensom till lektions-sal och rum för uppställande af Föreningens till trädgårdsodlingen
hörande samlingar, såsom böcker, insekt- och frösamling, pomologiskt
kabinett, modellverktyg m. m.; 1,200 R:dr till underhåll af cn träd-odlare, som
skulle från utlandet anskaffas, för beredande af grundligare undervisning särskildt
i trädskötseln; samt 800 R:dr till aflönande af två fasta arbetare för trädskolornas
skötsel; och som Utskottet, efter tagen kännedom af hvad Föreningens Styrelse
till stöd för ifrågavarande, af Landtbruks-akademien förordade framställning, vidare
andragit, hvilket finnes närmare omförmäldt uti ofta åberopade Stats-Rådsprotokoll
(pag. 28—29) — ansett de föreslagna åtgärderna vara gagnande och bchöfliga
för trädgårds-odlingens utbildning, får Utskottet tillstyrka,
att det för berörda ändamål begärda extra anslag, 4,500 R:dr
årligen, måtte af Rikets Ständer beviljas, under de af Kongl.
Majit uppgifna vilkor.
30:o) Vid behandlingen af den i näst föregående punkt omförmälda fråga
har Utskottet jemväl förekaft en hos Bonde-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad
motion, deruti Riksdags-fullmägtigen J. Lönn från Jönköpings län hufvudsakligen
anfört, hnrusom trädgårds-skötseln inom vårt land i allmänhet befunne
sig på en särdeles låg ståndpunkt, hvilket vore så mycket mera att beklaga, sorn
berörda näringsgren, om deråt egnades erforderlig omsorg, utan tvifvel skulle rikligen
ersätta den möda, sorn derå nedlades, ej mindre medelst en lönande afkastning,
än genom det tillfälle till en renare njutning, den kunde erbjuda. Visserligen
hade länens Landthushållnings-sällskap under de sednare åren börjat rikta
sin omtanke äfven på trädgårds-odlingens förbättrande, men i brist på medel
hade de dock icke förmått derutinnan åstadkomma något af betydenhet, På grund
häraf och då det sålunda visat sig icke vara möjligt att, utan Statens mellankomst,
uträtta något väsendtligt för detta vigtiga ändamål, har motionären föreslagit, att
Rikets Ständer, för trädgårds-odlingens befrämjande, måtte bevilja ett anslag af
36,000 R:dr, att emellan samtlige Rikets Län lika fördelas och af vederbörande
Hushållnings-sällskap, på sätt för hvarje ort lämpligast funnes, för omförmälda
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
ändamål användas; — hvaremot det särskildt för trädgårds-skötseln inom Upsala
lån nu utgående anslag kunde indragas.
Då Utskottet redan tillstyrkt beviljande af förhöjdt årligt anslag för underhåll
och utbildning af Svenska Trädgårds-föreningens elev-skola m. m., har
Utskottet derigenom erkänt sig dela den af motionären yttrade åsigt, att trädgårds-skötseln
är för landet af den vigt, att dess befrämjande med skäl bör utgöra
föremål förStatens omvårdnad. Obestridligt är ock, enligt Utskottets tanke,
icke allenast att denna näringsgren i vårt land för närvarande befinner sig på en
lägre ståndpunkt, än den borde kunna intaga, utan äfven att några synnerliga
framsteg i detta hänseende föga torde vara att förvänta af den enskilda omtanken,
förr än en lifligare båg för trädgårds-skötseln blifvit genom Statens medverkan
framkallad och allmänheten småningom hunnit förvärfva större insigter i
ämnet. Men fastän således erkännande vigten af denna näringsgrens befrämjande,
har likväl Utskottet funnit betänkligt att, under närvarande förhållanden, bos Rikets
Ständer förorda det af ofvanbemälde motionär framställda förslag, enär Statsverkets
mindre gynnsamma ställning onekligen påkallar, att utgifterna under nästa
statsreglerings-period i möjligaste mån inskränkas och att således nya anslag
icke beviljas för andra ändamål eller till större belopp, än som måste anses oundgängligen
nödigt. I betraktande häraf och då genom de ytterligare åtgärder för
trädgårds-skötselns befordran, hvartill Utskottet redan på Kongl. Maj:ts nådiga
framställning tillstyrkt erforderligt anslag, det angelägnaste behofvet i detta hänseende
torde blifva uppfyldt, bar Utskottet funnit
ifrågavarande motion icke böra af Rikets Ständer bifallas.
31 :o) Med förmälan, bland annat, hurusom införseln af utländsk humle årligen
droge högst betydliga summor ur landet, bar uti en bos Bonde-Ståndet väckt
motion, som blifvit till Utskottets behandling öfverlemnad, Riksdags-fullmägtigen
Lars Ersson från Södermanlands län föreslagit att, till förekommande häraf, Rikets
Ständer måtte, för inhemska humle-odlingens förbättrande, bevilja ett årligt
anslag af 3,000 Ridr, att af länens Husbållnings-sällskaper användas till premier
för de bästa, till minst tio skålpund uppgående prof på inom landet för äret odlad
humle af beskaffenhet, att den i godhet vore med den Baijerska jemförlig.
Under åberopande af hvad Utskottet uti nästföregående punkt yttrat om
angelägenheten deraf, att Statens utgifter inskränkas till de mest oundgängliga
behof, och med afseende jemväl derpå, att det föremål denna motion afser icke
af Kongl. Majit ansetts påkalla understöd af allmänna medel, får Utskottet hemställa,
att någon särskild åtgärd i anledning af Riksdags-fullmägtigeu
Lars Erssons framställning ej måtte af Rikets Ständer
vidtagas.
32:o) Till utdelning vid landt brukare-möten såsom premier för husdjur, redskap
och ladugårds-produkter af utmärktare slag har Kongl. Majit begärt, att för
nästa statsreglerings-period måtte beviljas enahanda anslag, som vid sistförflutna
riksmöte dertill anvisades, nemligen 3,000 Ridr årligen eller för tre år tillhopa
9,000 Ridr.
Då, enligt hvad Landtbruksakademi en uti sitt i ämnet afgifna underdåniga
betänkande anfört, de på landthushålluingen så fördelaktigt inverkande all
-
Stats- Utskottets Utlåtande No 93.
39
männa landtbrukare-mötenas framtid vore i hög grad beroende deraf, att ifrågaställda
anslag finge fortfarande utgå, bar Utskottet ansett sig böra hemställa,
att enahanda belopp måtte af Rikets Ständer beviljas för nästa
statsreglerings-pcriod och, såsom hitintills egt rum, bland
Hufvud-titelns extra anslag med 3,000 R:dr uppföras.
33:o) Sedan, på sätt det uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition åberopade
Stats-Råds-protokoll (pag. 27, 28) närmare utvisar, Stamholländeri-styrelsen i underdånighet
anhållit, det måtte Kongl. Maj:t till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition
om nödigt anslag tili fortsatt inrättande af nya stamholländerier samt underhållande
och förädling af de redan inrättade, i hvilket afseende Styrelsen ansett
en summa af 30,000 R:dr om året under nästa statsreglerings-pcriod vara erforderlig,
för att under samma tid kunna årligen uppställa vid pass två sådane
holländerier, som motsvarade nutidens fordringar på fullt ädla kreatursstammar,
har Kongl. Maj:t, — som väl funnit underhållandet af Kronans holländerier vara
för landtbruket af särdeles angelägenhet; men i anseende till den betydliga kostnad,
som med inrättandet af nya stamholländerier vore förenad, ansett åtgärderna
böra under närvarande förhållanden hufvudsakligen afse att, genom inköp af utländska
race-djur, förädla de vid Kronans holländerier redan befintliga stammarne
— föreslagit att för detta ändamål samt till inrättande af nya stamholländerier,
i den mån sådant kunde verkställas, Rikets Ständer måtte för nästa anslags-period
bevilja ett årligt belopp af 10,000 R:dr, eller för tre år tillhopa 30,000 R:dr.
Härvid har Utskottet jemväl att anmäla en hos Ridderskapet och Adeln väckt
motion, deruti Herr L. G. ron Celsing, under åberopande af do utaf Stamholländeri-styrelsen
till stöd för dess ofvanberörda underdåniga framställning andragna
skäl, yrkat, att det af samma Styrelse äskade belopp af 30,000 R:dr årligen under
nästa statsreglerings-period måtte för ifrågavarande ändamål af Rikets Ständer
beviljas; och inhemtas af Stats-Råds-protokollet, att Stamholländeri-styrelsen i berörda
hänseende hufvudsakligen anfört, hurusom, efter uppställandet genom inköp
från England och Tyskland åren 1846 och 1847 af åtta stamholländerier för Statens
räkning, åtskilliga uppgifna hinder mött för utförandet af den uppgjorda planen,
att dels genom de inkommande afvels-djuren, dels ock genom stamholländerifondens
besparingar småningom organisera flera holländerier, med syftemål att
slutligen kunna uppställa ett i hvarje af rikets län. Det hade dock lyckats Styrelsen
att inrätta ytterligare två holländerier, äfvensom den hade för afsigt att
nnder innevarande år inköpa två nya sådana. Men genom dessa åtgärder uttömdes
i det närmaste stamholländeri-fondens tillgångar, så att, då med nu befintliga
medel holländeriernas antal icke kunde uppbringas till mera än tolf, hälften af
rikets län skulle än vidare komma att sakna fördelen af en ädel boskaps-stam
inom sina gränser, derest Styrelsen icke försattes i tillfälle att fortskynda uppnåendet
af det först afsedda målet, att förse hvarje län med ett Staten tillhörigt
stamholländeri, hvilket icke utan alltför stor tidsutdi-ägt kunde ske på annat sätt
ån att erforderliga medel beviljades för att från utlandet och hufvudsakligen från
England inköpa ädla djur, hvilket syntes lämpligen böra ske nu, medan lielsotillståndet
bland djuren derstädes vore i det närmaste godt.
Om äfven den tid af omkring 13 år, som förflutit sedan stamholländerier
för Statens räkning här i riket först började inrättas, anses icke vara tillräcklig
för att det dermed afsedda ändamål, att inom landet bilda en konstant boskapsrace
af ädlare stam, ännu kunde vara ernådt, kan likväl med skäl ifrågasättas,
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
huruvida de genom nämnde åtgärd hittills vunna resultat i någon väsendtlig mån
motsvarat de uppoffringar Staten derför fått vidkännas; — och, såvidt Utskottet
kunnat inhemta, torde det böra antagas, att kostnaderna för detta ändamål hittills
i allmänhet vida öfvervägt fördelarne. Då emellertid detta förhållande kan till
någon del hafva härrört af tillfälliga missgynnande omständigheter, såsom sjukdomar
bland boskapen m. m., och det icke synes vara osannolikt, att holländeriernas
inverkan på jordbruket och särskildt på boskapsskötseln, sedan större erfarenhet
numera vunnits, hvilka bosliaps-racer kunna med största fördel användas
för kroasering, skall framdeles mera motsvara hvad man deraf förväntat, har Utskottet
väl trott det vara lämpligt, att Kronans redan inrättade holländerier behörigen
underhållas och förädlas, äfvensom att någon tillökning i holländeriernas
antal efterhand må kunna ega rum; — men Utskottet anser icke skäl vara för
handen att härvid tillvägagå med den till alltför betydliga kostnader ledande
skyndsamhet, som Stamholländeri-styrelsen afsett, utan finner för sin del mera
ändamålsenligt att, i närmare öfverensstämmelse med den ursprungligen antagna
planen, nya holländerier inrättas endast i den mån sådant, utan alltför stora uppoffringar
från Statens sida, kan verkställas. I anledning häraf, och då, enligt hvad
upplyst är, stamholländeri-fondens tillgångar äro så medtagna, att en förstärkning
deraf erfordras, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer, till underhållande och förädling af Kronans
redan inrättade stamholländerier samt till uppställande af
nya i don mån sådant kan lämpligen verkställas, måtte för
nästa statsreglerings-period bevilja ett årligt anslag till det
af Kongl. Maj:t föreslagna belopp, 10,000 R:dr, eller för tre år
tillhopa 30,000 R:dr.
34:o) I fråga om fårskotselns befrämjande innehåller Stats-Råds-protokollet
(pag. ‘25 och 26) bland annat, att Landtbruks-akademien, — jemte erinran derom
att Rikets sednast församlade Ständer, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga framställning
om anslag till inköp af ett antal utländska får, förklarat sig anse det
fårskötseln häst befrämjades, när den öfverlemnas åt den enskilda omtankan samt
att medel till det föreslagna inköpet lätteligen borde och kunde beredas genom
försäljning af sådana Staten tillhöriga får-kreatur, hvilka icke ansågos vara till
förädling tjenliga, — vidare i underdånighet anfört, hurusom erfarenheten emellertid
visat det oriktiga i denna sistnämnda förutsättning, enär den ifrågavarande
försäljningen endast inbragt den för inköp af får från andra länders yppersta hjordar
högst obetydliga summan af 1,782 R:dr 46 sk. Riksgälds. I anledning häraf
och då Akademien hyste det hopp att sedan förra riksdagen åsigterna rörande
angelägenheten och behofvet af åtgärder från Statens sida för de inhemska schäferiernas
vidmagthållande och förädling skulle hafva förändrats, hade Akademien
ansett sig höra göra förnyad underdånig framställning i ämnet och dervid i underdånighet
föreslagit, att nådig Proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas om
beviljande af följande anslag för en gång, nemligen: dels 8,000 R:dr för att, till
uppbringande af Statens från utmärkt ädla hjordar härstammande Elektoral-schäferler,
användas till inköp af 6 å 8 de ädlaste baggar ur de hästa i Tyskland och
Frankrike befintliga hjordar; dels enahanda belopp, eller 8,000 R:dr, för att, till
förbättrande af Kronans stammar af Southdown-race, från England inhandla erforderligt
antal baggar och tackor af nämnde slag; dels ock 9,000 R:dr till uppställande
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
41
lande af ett nytt, till 50 tackor och 2 baggar uppgående, schäferi af de så kallade
Cotswoldsfåren; — men, vid underdånig föredragning af detta ärende, har Kongl.
Majk, ehuru kraftigare åtgärder för fårafvelns upphjelpande syntes erforderliga,
likväl, med afseende derå, att Rikets sednast församlade Ständer funnit sådant
lämpligast höra utgöra föremål för de enskildas omtanka, ansett akademiens omförmälda
framställning icke böra till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt till Utskottet remitterad motion,
har emellertid Grefve C. G. D. Mörner, — enär fårskötseln, långt ifrån att hafva
gått framåt, fasthellre under de sednare åren märkhart skridit tillbaka och således
verkligen vöre i stort behof af kraftigare understöd från Statens sida, samt
under åberopande i öfrigt af de utaf Landtbruks-akademien till stöd för dess underdåniga
framställningar i ämnet vid såväl detta som nästlidna riksmöte anförda
skäl, — ansett sig icke böra underlåta att hos Rikets Ständer förorda Landtbruksakademiens
ofvanomförmälda underdåniga förslag, för hvars verkställande motionären
alltså äskat nödiga medel; — men som Utskottet icke funnit anledning att
afvika från den vid sednaste riksmöte i detta ämne af Rikets Ständer uttalade
åsigt, får Utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtto till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
35:o. För geologiska undersökningar inom riket samt utgifvande af derpå
grundade kartor anvisade Rikets sednast församlade Ständer till Kongl. Maj:ts disposition
för nuvarande statsreglerings-period ett belopp af tillsammans 60,000 R:dr
Runt, hvarvid Rikets Ständer uttryckte den önskan att vid nästföljande riksdag
resultaten af dessa undersökningar måtte varda för Rikets Ständer framlagda.
I anledning häraf har Kongl. Maj:t uti en den 27 Oktober sistlidna år till
Rikets Ständer afbiten, af samtlige Riks-Ståuden till Stats-Utskottet remitterad,
nådig Proposition (införd under N:o 17 i l:sta samlingen af bihanget) dels meddelat
Rikets Ständer åtskilliga upplysningar om|hvad för ifrågavarande ändamål
hittills blifvit vidgjordt, dels ock framställt nådigt förslag till de geologiska undersökningarnes
fortsättande, dertill Kongl. Majit jemväl af Rikets Ständer äskat nödiga
medel.
Uti förstnämnde hänseende inhemtas af den Kongl. Propositionen, bland annat,
att Kongl. Majit, efter det Rikets Ständers ofvannämnde skrifvelse inkommit,
iörordnat Professoren m. m. A. J. Erdmann att såsom Chef öfvertaga ledningen
af ifrågavarande undersökningar; och hade Kongl. Majit, sedan Professoren Erdmann
uppgjort förslag och Yetenskaps-akademien, på nådig befallning afgifvit underdånigt
utlåtande i fråga om användandet af det beviljade anslaget, funnit godt
att såsom allmän regel i afseende å dessa undersökningar förordna, att de borde
företagas efter en gemensam plan, som hade till liufvudsakligt syfte att, med iakttagande
af vetenskapens fordringar och med särskild fästad uppmärksamhet å jordoch
berglagrens vigt och inflytande i ekonomiskt hänseende, uppdaga och genom
fullständiga kartor och beskrifniugar meddela kännedom om landets allmänna geognostiska
beskaffenhet, och att sålunda förbereda och underlätta de mera detaljerade
forskningar, hvilka, såsom ländande till specielt gagn för skiljda trakter af
landet, höra tillhöra vederbörande kommuner eller enskilde att hvar och en i sin
ort föranstalta och bekosta. I öfverensstämmelse med Rikets Ständers yttrade önskan,
att dessa undersökningar till en början icke måtte företagas i alltför stort
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Häft. 6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
omfång, hade tillika föreskrifvits, att desamma under åren 1858, 1859 och 1860
borde så inskränkas, att arbetena för denna tid komme att utgöra ett holt för sig,
och att, i enlighet härmed, arbetet skulle så ordnas, att detsamma inom Upsala
län, i fullföljd af der redan under åren 1856 och 1857 med bidrag af allmänna
medel verkställda geologiska forskningar, omfattande ungefär 10 qvadratmil, vidare
fortsattes, samt derifrån, såvidt omständigheterna tilläte och, utan att fördröjas
af andra detaljundersökningar, än sådane, som vore af ett allmännare intresse,
utbredde sig; så att det komme att omfatta en sammanhängande del af lan
%
TV 1
det. För öfrigt bemyndigades Professoren Erdmann att antaga de medhjelpare,
som för arbetet erfordrades, hvilkas antal till en början ej finge öfverstiga åtta,
och att, efter uppgjord plan för hvarje års undersökningar, leda och bestämma doras
praktiska utförande, med föreskrift, att under arbetets fortgång, borde insamlas
för rikets Naturhistoriska Museum minst tio exemplar af do karakteristiska
bergarter, jordlager och fossilier m. m., som anträffades, äfvensom särskilda större
exemplar af de föremål, som i tekniskt hänseende vore användbara; hvarjemte
universiteten skulle förses med dylika fullständiga samlingar, likasom gymnasier,
tekniska läroanstalter och landtbruks-skolor erhålla samlingar från undersökningarne
inom den provins, der de äro belägna.
Vidare har Kongl, Maj:t behagat meddela såväl hvad i afseende på Chefens
och de vid dessa arbeten anställda medhjelpares aflöning blifvit i nåder stadgadt —
varande den förres arfvode bestämdt till 6,000 R:dr årligen och för de sednare
en särskild aflöningsstat fastställd, upptagande för hvar och en, utom skjutsorsättning,
ett arfvodesbelopp af 600 R:dr första året, 800 R:dr för andra året o. s. v.,
till och med 2,000 R:dr för det åttonde och de följande åren — som ock det hufvudsakliga
innehållet af de utaf Professoren Erdmann för år 1858 och större delen
af år 1859 afgifna underdåniga berättelser, hvaraf Utskottet ansett sig böra
i korthet anföra: att undersökningarne det förra året omfattat landet närmast norr
om Mälaren och dess utlopp i Saltsjön, samt der utbredt sig från trakten af Kolbäck
och Strömsholm i vester förbi Westerås, Enköping, Ekolsund, Stäket, Görväln
och Sollentuna till Rydboholm och Lidingön i öster; — att dessutom en liten
del af Södermanlands län i närheten af Eskilstuna och Thorshälla undersöktes,
samt åtskilliga luckor fylldes mellan 1858 års och de båda nästföregående
årens undersökningar inom Upsala län, hvarigenom ett fullkomligt samband mellan
alla tre årens arbeten tillvägabragtes; och att sålunda samtidigt fyra särskilda
län, nemligen Stockholms, Upsala, Westmanlands och Södermanlands, blifvit delvis
bearbetade, samt att, sedan sistlidna höst och vinter blifvit begagnade till utredning
af 1858 års sommararbeten, såsom uppackning af insamlade stuffcr, dessas
bestämning, etikettering och uppläggning i arbetsrummen, äfvensom de undersökta
trakternas geologiska kartläggning o. s. v., de geologiska arbetena från början
af sistlidna Juni månad fortgått inom alla fyra ofvannämnda län och der än
vidare utgrenat sig icke blott norr om Mälaren uti Westmanlands och Stockholms
län, utan äfven söder om denna sjö inom Södermanlands län, hvarjemte inom
Upsala län trakterna mellan sjön Temnaren och Harnäsviken vid Dalelfvens utlopp
i Östersjön blifvit påbörjade; och hyste undersöknings-chefen den förhoppning
att ännu före senhöstens inbrott se det år 1859 undersökta området uppgå
till ungefär samma ytinnehåll, sorn föregående året, eller 23 qvadratmil, hvilket,
sammanlagdt med hvad som under åren 1856, 1857 och 1858 blifvit undersökt,
skulle utgöra 56 qvadratmil.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
43
Under förutsättning att Kongl. Maj:t funne skäl att vid denna riksdag äska
anslag för fortsättning af de geologiska undersökningarne, har Professoren Erdmann,
i afseende å det erforderliga beloppet, i underdånighet anfört, att, såvida arbetet
äfven hädanefter skulle fortgå efter den af Kongl. Maj:t gillade planen, så
torde, äfven ined strängt vidhållande och iakttagande af den i nåder stadgade aflönings-staten
för samtlige deltagarne, och ehuru de egentliga rekognoscerings-utgifterna
sannolikt blefve i det närmaste oförändrade, samt do utgifter, som hitintills
ifrågakommit för inredning af laboratorium och ritsal, uppsättning af förvaringsskåp
m. m., hädanefter till större delen kommer att bortfalla, det nu utgående
årliga anslaget af 20,000 R:dr visat sig vara alldeles otillräckligt, hufvudsakligen
af den anledning att utaf de vid undersökningarne anställda medarbetare, för
närvarande sex. till antalet, de fleste redan vid 1861 års början skola hafva inträdt
i högre lönegrader, hvarjemte två nya deltagare då äfven, enligt planen,
höra ingå eller möjligen redan ingått; varande efter en utförlig beräkning, utgifterna
upptagna för år 1861 till 27,000 11:dr, för år 1862 till 29,500 R.-dr och för
år 1863 till 32,500 R:dr, eller i medeltal för hvarje år 29,6661 R:dr, i följd hvaraf
Professoren Erdmann ansett ett reservations-anslag i rund summa af 30,000 R:dr
R:mt för hvartdera af nästa statsreglerings-periods irenne år vara behöflig!.
I fråga om utgifvandet från trycket af de kartor, som öfver de geologiskt
undersökta trakterna blifva upprättade, — hvilket vore enda sättet att göra de
under arbetets fortgång insamlade resultaten af de geologiska forskningarna så
lätt och hastigt för allmänheten tillgängliga som möjligt — hade Professoren Erdmann
jemväl afgifvit underdånigt förslag och dervid beträffande den skala, uti
hvilken dessa kartor skulle till trycket befordras, framställt tre alternativ, nemligen:
antingen begagnande af den redan i gravyr befintliga, af Topografiska korpsen
upprättade militärkartan i en hundratusendedel af naturliga storleken såsom
grundval eller stomkarta, samt de geologiska färgernas anbringande derpå, antingen
genom färgtryckning eller genom färgläggning för hand; eller särskild gravering
utan terräng af militärkartan i en femtiondetusendedel och vidare färgtryckning;
eller ock särskild gravering, utan terräng, af militärkartan i en hundratusendedel
och de geologiska färgernas anbringande i färgtryck. — Det första af dessa
alternativ ansåg dock Professoren Erdmann icke böra ifrågakomma, emedan kartorna
med begagnande deraf, i anseende till den hårdt utpreglade schatteringen,
som redan vore anbragt på den graverade militär-kartan, ej kunde blifva i färgerna
nog tydliga; hvaremot det vore högeligen önskvärdt, att det andra alternativet
blefve antaget, då vid tryckningen kunde användas samma skala, hvari undersöknings-arbetet
på fältet försiggått, äfvensom kartan i detta fall kunde upptaga
alla enskildheter i färgväg eller teckenväg, som möjligen ifrågakomme, utan
att ändock synas öfverlastad eller förlora i tydlighet och prydlighet. Då emellertid
kostnaden för gravering och tryckning af geologiska kartor i en femtiondetusendedels
skala för hela det område, hvaröfver kartor uti samma skala snart finnas
äf Topografiska korpsen fullständigt upprättade — nemligen Upsala, Westmanlands,
Södermanlands, Christianstads och Malmöhus län, större delen af Calmar
län samt en mindre del af Stockholms län — uppginge för omkring 80 kartblad
till en summa af 72,000 R:dr för en upplaga af 500 exemplar, och till 104,000
R:drför 1,000 exemplar, utgiften för papperet oberäknad; hade Professor Erdmann,
för den händelse, att anordnandet af en dylik summa för ifrågavarande ändamål,
om ock på 7 eller 8 år fördelad, skulle anses innebära en alltför stor uppoffring
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
å Statens sida, i afseende på, det enda då återstående tredje alternativet, eller att
begagna Svenska militär-kartan i en hundratusendedels-skalan nied uteslutande
af terrainen, och derpå anbringa de geologiska färgerna i färgtryck, vidare anfört
att, ehuru visserligen flera bland de sålunda i en hundratusendedels-skalan affattade
blad, isynnerhet på vissa trakter, komme att genom myckenheten af de inrymda
färger och beteckningar, erhålla ett något öfverlastadt och hopgyttradt utseende,
torde likväl denna skala kunna uppfylla närvarande tids fordringar vid allmängörandet
af de nu pågående geologiska undersökningarnes resultat, så mycket hellre
som, derest dessa fordringar på prydlighet och lätt öfverskådlig uppfattning icke
vore alltför öfverdrifna, dylika kartor i en hundratusendedels-skalan nu till en
början kunde anses göra tillfyllest för att få en sådan allmän bild af fäderneslandets
geologi framställd, som med undersökningarne från början varit åsyftad;
hvaremot för vissa trakter, der de geologiska förhållandena vore af en mera invecklad
natur, i alla fall återstode, när behofvet så påkallade, att för en eller annan
special-kartas utgifvande använda en femtiondetusendedels-skalän eller måhända
en ännu större; och skulle, enligt uppgjord beräkning, kostnaden för graveringen
och färgtryckningen af de 20 kartblad, som skulle omfatta ofvannämnde
arealvidd, utgöra, inberäknadt utgiften för papperet, 27,000 R:dr lör en upplaga af
500 exemplar och 36,000 R:dr för en upplaga af 1,000 exemplar; hvadan således,
enär två sådane blad, sedan undersöknings- och trycknings-arbetena kommit i full
gång, borde kunna hvarje år medhinnas, detta skulle vid en upplaga af 1,000 exemplar
medföra en årlig utgift af 3,600 R:dr och för 3 år en summa af 10,800 R:dr,
eller i rundt tal 10,000 R:dr; dock kunde sannolikt denna Stats-verkets utgift i
betydlig mån minskas, derest en del af upplagan finge till allmänheten försäljas
mot ett förslagsvis uppgifvet pris af 3 R:dr R:mt för hvarje blad.
Kongl. Maj:t, som ansåge do hittills under Professoren Erdmanns ledning
verkställda geologiska undersökningar, hvilkas vigt för fäderneslandet blifvit vid
förra riksdagen af Rikets Ständer erkänd, och hvilka, redan vid slutet af innevarande
års arbetstid, torde komma att lemna en nästan fullständig framställning
af de omkring sjön Mälaren närmast belägna trakter, böra fortsättas enligt hittills
tillämpad plan, med den tillökning i arbetskraft jemte deraf härflytande, i
viss mån stegrad, kostnad, sonfyaf planens fullföljande uppkommer, har således, i
öfverensstämmelse med det af Professoren Erdmann uppgjorda förslag, af Rikets
Ständer i nåder äskat, att för hvartdera af de år, som nästa stats-reglering kom-;
mer att omfatta, ett reservations-anslag af 30,000 R:dr må varda ställdt till Kongl.
Maj:ts disposition, för att till fortsättning af de geologiska undersökningarna inom
riket och upprättande af derpå grundade geognostiska kartor användas. Hvad
åter anginge dessa kartors utgifning från trycket, så ehuru Kongl. Majt icke förbisett
fördelarne utaf det andra bland ofvannämnda, af Professor Erdmann i detta
hänseende uppgifna, alternativa förslag, nemligen särskild gravering utan terräng,
af den utaf Topografiska korpsen upprättade militär-kartan i femtiotusendedels-skalan,
hvarigenom erhölles ett arbete, hvilket till prydlighet och fullständighet
skulle kunna sättas i jemnbredd med de bästa, utrikes utgifna, geologiska kartor;
hade Kongl. Maj:t likväl, med afseende å den härmed förenade, betydligt ökade
kostnad, funnit Sig af sådan orsak vara förhindrad att förorda detta alternativ, utan föreslagit
Rikets Ständer att, med antagande af det ofvan framställda 3:dje alternativet,
för nästa statsreglerings-period ställa ett reservations-anslag af 10,000 R:dr till Kongl.
Maj:ts disposition till bestridande af kostnaderna för gravering och tryckning i
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
45
hundratusendedels-skalan af de blad utaf landets geologiska karte ver k, som efter
hand blifva fullbordade.
Utskottet, som åt denna fråga egnat sorgfällig uppmärksamhet och sökt förskaffa
sig noggrann kännedom om beskaffenheten och resultaten af de geologiska
undersöknings-arbeten, hvilka de tvänne sednaste åren fortgått, har ej kunnat undgå
att instämma uti de af Rikets sednast församlade Ständer yttrade åsigter om
det i flera hänseenden gagnande inflytande, som genom dessa undersökningar bör
komma att för landet beredas. Beträffande den plan, hvarefter arbetet blifvit utfördt,
har Professoren Erdmann anfört, bland annat, att då hufvudsyftet med
hvarje geologisk undersökning vore, att erhålla en, såvidt möjligt, trogen och öfverskådlig
bild af sjelfva jordytan, nödig uppmärksamhet följaktligen blifvit skänkt
icke allenast åt de fasta bergens beskaffenhet och innehåll, utan äfven åt de lösa
jordaflagringar af hvarjehanda slag, som öfvertäcka desamma, hvadan man sökt
att utforska sammansättningen och lagerföljden hos samt gränserna för alla de
många olikartade aflagringar, som merändels öfver stora sammanhängande sträckor
öfverhölja och undangömma Sveriges i allmänhet enformiga fasta berggrund,
helst icke allenast rent vetenskapliga skäl, utan äfven det alltjemt stigande landtbruks-intresset
kraftigt talade för fullföljandet utaf en sådan riktning, och dessutom
en närmare granskning och bestämning af de lösa jordlagren och af de ömsesidiga,
hittills föga studerade och kända åldersförhållanden, under hvilka de till
hvarandra uppträda, säkerligen skulle lemna många värdefulla bidrag till kännedom
om fäderneslandets nyare och nyaste utvecklingshistoria. — De upplysningar
rörande jordlagrens rigtning, sammansättning och beståndsdelar, malmers och bergarters
utbredning, de särskilda trakternas större eller mindre lämplighet för odlings-företag
och för nya kommunikations-liniers anläggning, m. m. sorn inheintas
af de geognostiska profkartor öfver hittills verkställda undersökningar, hvilka blifvit
upprättade och inför Utskottet af Professoren Erdmann förevisade, synas Utskottet
vara af den värdefulla beskaffenhet att, förutom deras vetenskapliga intresse,
väsendtliga fördelar ©tvifvelaktigt skola deraf vinnas för jordbrukets och
många andra näringars utveckling och förkofran. Utskottet finner således allt
skäl att förorda dessa arbetens vidare fortsättning enligt den uppgjorda planen,
och får följaktligen tillstyrka,
a) att det för sådant ändamål af Kongl. Maj:t äskade reservationsanslag,
30,000 R:dr årligen, måtte af Rikets Ständer beviljas
för nästkommande statsreglerings-period samt anvisas
att, enligt Kongl. Maj:ts disposition utgå från Rikets Stän
ders
Riksgälds-kontor.
Då emellertid de geologiska forskningarne skulle blifva af mindre gagn,
om icke resultaterna deraf genom kartornas utgifning från trycket komme till
allmänhetens kännedom, synes denna åtgärd äfven vara särdeles angelägen; och
anser Utskottet af synnerlig vigt att kartorna utgifvas i så stor skala, att de må
kunna på ett fullständigt sätt och med tillräcklig tydlighet framställa alla de geologiska
förhållanden, som kunna tjena till upplysning för jordbrukaren eller industri-idkaren.
Att i detta hänseende det af' Professoren Erdmann framställda
och af honom förordade andra alternativ har väsendtliga företräden framför de
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
öfriga, synes, i betraktande af livad derom blifvit här ofvan anfördt, icke kunna
betviflas, och är jemväl af Kongl. Majit erkändt. Utskottet har dessutom, enligt
hvad redan är antvdt, haft tillfälle att taga kännedom om särskilda under Professor
Erdmanns inseende öfver trakterna kring Stockholm och Westerås utarbetade
profkartor, dels i en femtiondetusendedels och dels i en hundradetusendedels
skala; och efter deraf anställd jemförelse, hvars resultat dock endast genom
kartornas förevisande kan göras åskådligt, har Utskottet funnit den förra kartans
företräde i tydlighet och fullständighet vara så öfvervägande, att Utskottet anser
den visserligen ej obetydliga skilnaden i kostnad icke böra utgöra hinder för kartornas
tryckning efter denna skala, enär ändamålet i annat fall, enligt Utskottets
tanke, icke skulle på ett fullt tillfredsställande sätt uppnås. I följd häraf och
då Utskottet af Professoren Erdmann inhemtat, att ett belopp af 20,000 Ridr
bör blifva tillräckligt för de tryckningsarbeten, som under nästföljande frenne
år kunna ifrågakomma, finner Utskottet sig föranlåtet hemställa
b) att ett reservationsanslag af 20,000 Ridr måtte af Rikets
Ständer på Riksgälds-kontoret anvisas till Kongl. Majits disposition
under nästa statsreglerings-period, till bestridande
af kostnaderna för gravering och tryckning, enligt det af Professor
Erdmann framställda andra alternativ i en femtiondetusendedels
skala, af de blad utaf landets geologiska karteverk,
som under denna tid blifva fullbordade.
Hästa/vetns förbättrande.
36:o) Sedan Kongl. Majits vid sistförlidna riksmöte gjorda framställning
om dels ett anslag för en gång af 50,000 Ridr till införskaffande af utländska hingstar
af utmärktare racer och dels ett årligt belopp af 15,000 Ridr för inrättande
af såkallade stohållningar, icke vunnit Rikets Ständers bifall, hade Stuteri-öfverstyrelseu,
uti underdånig skrifvelse af den 16 Augusti sistlidet år, å nyo fästat
Kongl. Majits uppmärksamhet på nödvändigheten deraf att stuteriernas individer,
i följd af fortsatt parning redan alltför nära befryndade, snart erhölle uppfriskning
genom främmande blod, enär verkan af länge fortsatta slägtparningar måste
blifva skadlig, äfven derigenom att, der anledning till samma fel hos de parade
förefunnes, hvilket bland närbeslägtade ofta blefve fallet, dessa fel ytterligare hos
afkomman utvecklades och slutligen så rotfästades, att de antoge konstant natur
och gjorde racen otjenlig att till afvel användas; med afseende hvarå och då den
ofvan antydda olägenheten, i följd af bristande medel till inköp af racohingstar,
så tilltagit, att de framsteg stuterierna och hästafveln i allmänhet genom fordna
uppoffringar och omtanke vunnit, tvifvelsutan skulle omintetgöras, Stuteri-öfverstyrelsen
i underdånighet anhållit om aflåtande till Rikets näst sammanträdande
Ständer af nådig Proposition om ett anslag för en gång af 50,000 Ridr till inköp
af utländska racehästar; — hvarjemte Stuteri-öfverstyrelsen i underdånighet hemställt,
att, då de stohållnings-stuterier, hvilka redan för längre tid tillbaka varit
inrättade i de Skånska länen, men sedermera i brist på medel måst indragas, visat
sig särdeles nyttiga för provinsen, samt den för dylikt ändamål erforderliga
och sednast begärda summa, ämnad att, fördelad i premier, utgå för väl uppfödda
föl efter till afvel approberade och underhållna ston, skulle oafkortad komma
landtmannen eller näringarne till godo, den vid förra riksdagen i detta afseende
gjorda nådiga framställning måtte till Rikets näst sammanträdande Ständer för
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
47
nyas; — och har Kongl. Maj:t, som erkände vigten af de föreslagna åtgärderna
för hästafvelns befrämjande, men ansåge den af Styrelsen begärda summan för
sto-hållningar kunna nedsättas till 10,000 Ridr årligen, af Rikets Ständer äskat
dels för berörda ändamål ett årligt belopp under nästa statsreglerings-period af
10,000 R:dr och dels till inköp af utländska racehinsrstar för en STåns 50,000 R:dr
*r* • i
lii karny n t.
Då, enligt hvad Utskottet genom sammanstämmande intyg från flera landsorter
erfarit, i följd af bristen på race-hingstar, svårigheter redan uppstått att bibehålla
den förbättrade hästafveln på den ståndpunkt, som den genom mångåriga
bemödanden uppnått, anser Utskottet desto mera angeläget att någon åtgärd nu
vidtages till förekommande af denna afvels ytterligare försämring, som ett uppskof
dermed skulle för framtiden medföra vida större kostnader för Statsverket,
eller oek möjligen föranleda dertill, att syftemålet med i detta hänseende hittills
gjorda uppoffringar måste helt och hållet öfvergifvas; — och finner således Utskottet
sig böra tillstyrka
a) att det anslag, 50,000 R:dr, Kongl. Majit för nästa statsreglerings-period
äskat till inköp af race-hingstar, måtte af Rikets
Ständer beviljas.
Beträffande åter det af bemälde Styrelse framställda förslag om inrättande
af stohållnings-stuterier, har Utskottet, då de anstalter af denna beskaffenhet, som
tillförene funnits inom en af rikets provinser, för mer än 30 år sedan upphört,
men saknaden deraf under den sedermera förflutna tiden icke utgjort hinder för
hästafvelns utbildning och förbättrande, ansett mindre nödigt, att statsmedel skulle
härtill anvisas, helst det afsedda ändamålet, nemligen en större noggranhet vid
valet af afvelsdjur, bör geuon de enskildas omtanke och egna intresse i väsendtlig
mån kunna befordras; hemställande alltså Utskottet,
b) att Kongl. Majits nådiga framställning i denna del ej måtte
af Rikets Ständer beviljas.
Undervisning s-anstalter för Slöjderna.
37:o) I afseende på Teknologiska institutet förekommer uti Kongl. Majits
nådiga Proposition icke någon annan framställning, än den som afser, att de vid
sista riksdagen provisoriskt beviljade förhöjda aflönings-anslag nu måtte på stat
definitivt uppföras. Då Utskottet, i anledning häraf, bort taga i öfvervägande,
huruvida, efter den utvidgning af Institutet, som med de af Rikets sednast församlade
Ständer för sådant ändamål anslagna medel sedermera kommit till verkställighet,
detta läroverk nu befinner sig i sådant skick, att icke något hinder
kan anses möta för definitivt fastställande af den för innevarande statsregleringsperiod
gällande aflöningsstat, har Utskottet ej kunnat underlåta att, för bedömandet
af denna fråga, taga kännedom af de förnyade nådiga stadgar för bemälde
institut, som blifvit af Kongl. Majit den 19 November 1858 utfärdade, äfvensom
Utskottet i öfrigt sökt förskaffa sig upplysning om beskaffenheten af den i viss
mån förändrade organisation, som denna för industriens och näringarnas utveckling
högst vigtiga läroanstalt undergått.
Härvid har Utskottet funnit skäl att fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på vissa af de uti högstberörda nådiga Stadgar meddelade föreskrifter, i afseende
å hvilkas ändamålsenlighet betänkligheter hos Utskottet uppstått. Redan
•48
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
uti den vid förra riksdagen aflåtna nådiga framställning angående Teknologiska
institutet, kade Kongl. Maj:t gifvit Rikets Ständer tillkänna, att fråga blifvit
väckt om förändring i den enligt de äldre stadgarne gällaudo föreskrift att en af
Professorerne vid Läroverket tillika skulle vara Föreståndare. Då nemligen redan
vid första tillsättningen af föreståndareplatsen svårighet uppstått att finna en
lämplig Föreståndare, som tilltrott sig att tillika hinna behörigen sköta en lärarebefattning,
hade den man, som då utsågs till Föreståndare för institutet, icke
fått någon undervisningsskyldighet sig ålagd; och sedan hemälde Föreståndare
derefter med döden algått och tjensten skulle å nyo tillsättas, hade det icke heller
då befunnits lämpligt att, vid institutets i betydlig mån ökade verksamhet, innehafvaren
af föreståndare-platsen dermed förenade någon lärare-befattning, hvadan
ock särskild lön för föreståndare-befattningen blifvit i den upprättade staten uppförd.
— Rikets sednast församlade Ständer, som endast för nuvarande statsreglerings-period
anvisade de för Föreståndaren och Lärarne föreslagna aflöningsbeiopp,
uttalade icke något omdöme om de ifrågaställda förändringarne i organisationen;
men då framställning nu skett om aflönings-anslagens definitiva fastställande,
torde det vara nödigt att Rikets Ständer äfven taga dessa frågor i öfvervägande.
Hvad särskildt angår Föreståndare-platsen, synes det Utskottet mindre
lämpligt, att innehafvaren af denna vigtiga befattning icke genom att sjelf deltaga
uti lärarnes åligganden erhåller det tillfälle till närmare beröring med dem
och med ele verne, hvarförutan han svårligen kan vinna noggrann kännedom om
undervisningens gång och beskaffenhet eller tillförlitligen bedöma läroverkets
ställning och behof; varande detta, enligt Utskottets tanke, desto mera angeläget,
sorn Styrelsens öfriga ledamöter, enligt stadgarnas 34 §, kunna stå holt och hållet
utom läroverket, och således, om Föreståndaren icke deltager i undervisningen,
institutets Lärare sakna tillfälle till beröring med Styrelsen, hvarigenom denna
måste blifva i viss mån fremmande för allt hvad som afser sjelfva undervisningen.
Efter hvad Utskottet inhemtat, är äfven denna grundsats vid tekniska läroanstalter
i utlandet så allmänt tillämpad, att, der ett motsatt förhållande möjligen eger
rum, sådant måste anses såsom ett sällsynt af tillfälliga förhållanden föranledt
undantag. Om nu äfven ett dylikt undantag var af särskilda omständigheter
påkalladt för den förre innehafvaren af Föreståndare-befattningen, genom hvars
nitiska verksamhet Teknologiska institutet uppbragtes från ett tillstånd af förfall
till den ställning detta läroverk på sednare åren intagit, kan likväl detta förhållande,
enligt Utskottets tanke, icke utan verklig skada för läroverket göras till en allmän
regel, såsom genom ofvauberörde förändring af Stadgarne egt rum.
Utskottet har ej heller kunnat finna, att de åligganden, som enligt stadgarne
tillhöra Föreståndaren, äro af den omfattning, att de skulle förhindra honom
från att verksamt deltaga i undervisningen. Härvid kan väl, såsom ett mödosamt
arbete, åberopas skyldigheten att besvara från embetsverken aflåtna remisser
äfvensom förfrågningar af enskilde näringsidkare; men då stadgarne (§ 36)
medgifva Föreståndaren att antingen sjelf besvara dessa eller till vederbörande
lärare öfverlemna dem, och då det sednare förfarandet i de flesta fall desto hellre
måste iakttagas — samt, efter hvad Utskottet inhemtat, äfven hitintills egt rum —
som det skulle innefatta allt för öfverdrifna anspråk på en person, att ega specialkännedom
i alla tekniska ämnen, kan denna omständighet icke utgöra hinder för
tillämpningen af den vigtiga grundsatsen, att Föreståndare-befattningen bör innehafvas
af någon utaf institutets lärare. Då dessutom för denna befattning intill
sistlidne
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 93.
49
sistlidne riksdag var anslaget ett årligt arfvode af endast 2,500 R:dr, synes den
för samma befattning nu tillsvidare beviljade aflöning af 6,000 R:dr utgöra en
alltför betydlig godtgörelse för dermed förenade åligganden, såvida icke dessa äfven
innefatta skyldighet att deltaga i undervisningen.
Med nu omförmälda ämne sammanhänger på det närmaste frågan om lärarnes
ställning i förhållande till Styrelsen. Af såväl de uti stadgarne (§ 1) intagna
lärokursernas omfång och beskaffenhet, som äfven den omständigheten att
Rikets sednast församlade Ständer åt institutets Professorer och Adjunkter anslagit
enahanda aflönings-förmåner, som bestämdes för motsvarande befattningar vid
Rikets Universiteter, framstår tydligen, att innehafvarne af dessa lärareplatser,
såvida institutet skall motsvara anspråken på ett högre tekniskt läroverk, hvilket
det är afsedt att vara, måste ega grundlig och omfattande vetenskaplig bildning.
Att dessa lärare således äfven böra hafva den sjelfständiga ställning och af reglementariska
stadganden ej alltförmycket inskränkta verksamhet, som den vetenskapliga
undervisningen, i vissa fall ej mindre än vetenskapliga studier och forskningar,
påkallar, torde vara obestridligt. Utskottet har i detta hänseende ansett mindre
välbetänkt, att institutets Styrelse, jemlikt stadgarnes 7:de §, eger att vid sig
företeende omständigheter och, såsom det vill synas, utan lärarnes eget medgifvande
emellan dem ”fördela läroämnena annorlunda” än de uti samma § blifvit
af Kongl. Majit bestämda, i följd hvaraf Styrelsen således kan ålägga en Professor
att, icke blott tillfälligtvis utan för längre tid öfvertaga hvilket ämne som helst,
endast med iakttagande af föreskriften i nämnde §, att, när fråga kan uppstå om
sönderstyokning af någon professors-befattning, framställning i ämnet bör till
Kongl. Majit allåtas. En så vidsträckt rättighet lärer icke vara medgifven någon
annan läroverks-styrelse; och bör densamma, enligt Utskottets tanke, åtminstone i så
måtto inskränkas, att hvar och en vid institutet anställd Professor må, när något
läroämne behöfver från hans befattning afskiljas, sjelf bestämma, i hvilka ämnen
han företrädesvis eger att behålla undervisningen. — Bibehållandet af det nuvarande
stadgandet måste, utom dess olämplighet i öfrigt, för institutet försvåra
möjligheten att förvärfva eller bibehålla skickliga lärare, enär vetenskapligt bildade
och praktiskt användbara personer torde linna betänkligt att söka en anställning,
der dem ej ens är tillförsäkradt att få bibehålla de läroämnen, åt hvilka
de företrädesvis egnat sig, äfven om den sökta eller erhållna befattningen varit
afsedd för ett bestämdt uppgifvet läroämne; — och anser Utskottet lärarebefattningarnes
nu ifrågaställda uppförande på ordinarie stat vara alldeles oförenligt
med den osäkra ställning, lärarne måste komma att innehafva, sålänge omförmälda
stadgande är gällande.
Utskottet har äfven ansett sig böra taga någon kännedom om institutets
verksamhet efter den förändrade organisationen; hvarvid, för bedömande af undervisningens
omfång och ordnande, varit att tillgå såväl de af Styrelsen till
Kongl. Maj:t afgifna underdåniga berättelser som de fastställda lektionsplanerna.
I detta hänseende har Utskottet fästat uppmärksamhet dervid, att i fördelningen
af läroämnen och lektioner emellan lärarne en så betydlig ojemnhet eger rum,
att några lärare synas vara, i jemförelse med andra, särdeles betungade, såsom
exempel hvarå må anföras att med en af professors-tjensterna vid institutet är
förenad undervisnings-skyldighet i mathematik, mekanik, maskinlära och maskinritning,
således, förutom det sistnämnda, ej mindre än tvenne af de vid ett tekniskt
Bih. till B. St. Prot. 1859 Sf 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Haft. 7
50
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 93.
läroverk obestridligen vigtigaste och i stadgarne jemväl främst omförmälda ämnen,
äfvensom att innehafvaren af denna befattning under nästlidna hösttermin,
enligt lektions-schemat, haft mer än dubbelt så stort antal lektionstimmar, som
hvar och en af Professorerna uti fysik och mekanisk teknologi. Utskottet kan
icke bedöma, i hvad mån sådant för undervisningens ordnande varit nödvändigt,
och huruvida orsaken dertill är att söka uti otillräckligheten af lärare-krafter vid
institutet; men någon jemkning i afseende på läro-ämnenas fördelning synes emellertid
vara af behofvet påkallad; — och torde derföre lönernas uppförande på
ordinarie stat, äfven af detta skäl, för närvarande icke böra af Rikets Ständer
medgifvas.
I följd af hvad sålunda förekommit, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer, med anförande af de betänkligheter, som
i ofvannämnde hänseenden yppats emot definitivt fastställan
de
af Teknologiska institutets aflönings-stat, måtte i underdånighet
tillkännagifva, att institutets anslag blifver endast
provisoriskt uppfört för nästa statsreglerings-period, samt i
underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes taga i nådigt
öfvervägande, på hvad sätt de af Rikets Ständer härutinnan
åsyftade förändringar, derest Kongl. Majit icke anser hinder
derför möta, må lämpligast bringas till verkställighet.
38:o. Som den af Svenska Slöjdföreningen här i hufvudstaden inrättade
Söndags- och aftonskola numera uppehälles hufvudsakligen genom anslag af statsmedel
samt understöd af Stockholms stad, men endast till en ringare del genom
bidrag af Slöjdföreningen, har, enligt hvad den Kongl. Propositionen innehåller,
Kongl. Majit under den 23 nästlidne September funnit skäligt förordna, att skolan
bör stå under tillsyn, icke af bemålde Förenings direktion, utan af en särskildt
utsedd Skol-styrelse, bestående af en Ordförande, sorn Kongl. Majit förordnar, samt
3 Ledamöter, som skola utses, en af Kommerse-kollegium, en af Stockholms Magistrat
och Borgerskapets Äldste och den 3:dje af Slöjdföreningen, så länge dess
bidrag till skolan såsom hittills fortfar. I betraktande af denna skolas stora inflytelse
på spridande af insigt i tekniska och dermed gemenskap egande ämnen,
äfvensom på utbildande af smak och arbetsskicklighet, i följd hvaraf elevernes antal
årligen ökats, är af Kongl. Majit föreslaget, att till understöd för den af Svenska
Slöjdföreningen i Stockholm inrättade söndags- och aftonskola måtte anvisas
anslag till enahanda belopp, sorn vid sednasto riksdag beviljades, eller 15,000 R:dr
årligen, under vilkor att skolans verksamhet ordnas samt förvaltningen af dertill
anslagna statsmedel och skolans öfriga tillgångar besörjes i öfverensstämmelse med
de föreskrifter, som Kongl. Majit kan finna godt meddela, äfvensom att Stockholms
stad till bekostande af tjenlig lokal för skolan bidrager med enahanda belopp, som
linder år 1858.
Vid beviljandet af det för innevarande statsreglerings-period till denna skola
anvisade anslag fästades af Rikets sednast församlade Ständer, i likhet med hvad
för öfriga tekniska skolor egt rum, det förbehåll, att tjenlig lokal för skolan skulle
af staden tillhandahållas. Det hyresbidrag, som i följd häraf år 1858 blifvit erlagdt
af Stockholms stad, har, såsom Stats-Råds-protokollet (pag. 34) utvisar, utgjort
ett belopp af 5,400 R:dr Runt; — och då ifrågavarande läroanstalt, — hvilken
under de sednare åren varit alltmera anlitad, så att antalet af slöjd-idkare
eller andra personer, som der njutit undervisning, utgörande år 1849: 287 perso
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
51
ner, uppgått år 1854 till 377, år 1855 till 514, år 1856 till 586, år 1857 till 609
och år 1858 till 769 personer, — onekligen på utbildandet af den inhemska slöjdskickligheten
i allmänhet utöfvar ett vida verksammare inflytande, än de i åtskilliga
andra städer inrättade tekniska skolor, samt denna anstalts utveckling
och bestånd derföre bör betraktas såsom en för hela landet vigtig angelägenhet,
synes det Utskottet, såsom äfven Kommerse-kollegium uti sitt i Stats-Råds-protokollet
meddelade utlåtande anfört, icke skäligen kunna fordras, att Stockholms
stad, derest skolans lokal framdeles behöfvcr utvidgas, bör af sådan anledning forpligtas
till större kostnader, än det hittills utgående hyresbidraget. I följd häraf
och då Utskottet icke funnit något att erinra vid hvad Kongl. Majit i afseende
på skolans förvaltning dels redan förordnat, dels nådigst föreslagit för framtiden,
får Utskottet tillstyrka,
att ofvan anförda nådiga framställning måtte af Rikets Ständer
till alla delar bifallas.
39:o. Uti en inom Borgare-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad,
motion har Herr Renström,, anförande bland annat, hurusom de särskilda tekniska
elementarskolor, till hvilkas inrättande Rikets Ständer vid de föregående riksdagarne
heviljat anslag, ännu icke erhållit så stort antal elever, som, enligt motionärens
åsigt, skulle vara erforderligt, för att dessa anstalter kunde anses af allmänt
gagn, deremot fästat uppmärksamheten på den betydande verksamhet, Chalmerska
slöjdskolan i Göteborg redan länge till stor båtnad för industrien och
näringarne utvecklat. Ehuru skolans syftemål från början endast varit att befrämja
större kunskaper och arbetsskicklighet ibland den delen af befolkningen,
som egnade sig åt handtverkerierne; hade densamma dock efter hand, dels genom
statsanslag, dels donationer af enskilde personer, och dels genom skicklige och
nitiske föreståndares medverkan, blifvit utvidgad till en omfattande, större undervisningsanstalt,
der för närvarande nära nog lika höga kunskaper inhemtades, som
vid Teknologiska institutet i Stockholm, och, om ökadt anslag erhölles, samma
kunskapsmått snart skulle kunna meddelas, utan att skolans ursprungliga ändamål
åsidosattes. - Som hevis på det anseende och förtroende denna skola tillvunnit
sig, är af motionären uppgifvet att, under det ganska få personer sökt inträde
i de andra tekniska skolorna, antalet af sökande till denna skola på sednare åren
varit så stort, att alla icke kunnat emottagas, och utgjorde antalet af skolans elever
för närvarande 94, samt komme troligen under det läseåret, som slutas i Juni
månad innevarande år, att uppgå till öfver 100. — Slöjdskolans styrelse hade emellertid
med bekymmer förutsett, att skolan, med do tillgångar, den nu eger till sin
disposition, icke kunde länge fortgå i samma skick, som hittills, emedan Styrelsen
icke kunde påräkna att få behålla eller framdeles erhålla så skicklige och nitiske
lärare, som för inrättningen erfordrades, så framt icke de nu anslagna lönerna
blefve förhöjda, hvarförutan icke heller de för undervisningen nödige samlingarne
kunde bringas i det skick, som behofvet kräfde, oller skolan på annat
sätt utvidgas och förbättras. — I anledning häraf och då hvar och en af de öfriga
tekniska skolorna innehade statsanslag till belopp af 12,000 R:dr, men Chalmerska
slöjdskolan, hvars framtid ingalunda vore tillräckligt betryggad genom de enskilda
donationer, hvaraf den ■ kommit i åtnjutande, ej lyckats erhålla större bidrag af
allmänna medel än 10,500 R:dr, syntes det med skäl kunna ifrågasättas, att nämnde
bidrag blefve något förökadt, holst Göteborg otvifvelaktigt vore den mest passande
plats för en teknisk skola af högre ordning, och denna läroanstalt föröfrigt
52
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
vore för hela landet gagnande; hemställande således motionären, att en förhöjning
af åtminstone 3,000 R:dr i slöjdskolans nuvarande anslag måtte af Rikets Ständer
beviljas.
Deremot har inom samma Riks-Stånd Herr Wistelius uti särskild motion
meddelat att, enligt den af Chalmerska slöjdskolans föreståndare afgifna, motionen
bifogade, tryckta berättelse för åren 1857—1859, uppginge den fond, som, till följd
af W:m Chalmers testamentariska disposition föranledde läroverkets grundläggande
till  109,050: —
att det dessutom eger uti fastighet och samlingar ett värde, minst . 109,050: —
att det nyligen erhållit en disposition af. . . .
5,000: —
tillsammans 223,100 Rdr,
dessutom dispositioner at en Björnberg, Siberg och Magnus till oangitna belopp,
samt att läroverket, på de 30 år det tillvarit, så förbättrat sin ekonomiska ställning,
att den är minst 100 procent bättre, än den primitiva. — Som nu skolan
härtill i statsanslag uppbure 10,500 R:dr, jemte 450 R:dr af Kommerse-kollegii fonder,
syntes dess ställning vara vida förmånligare än de öfriga tekniska skolornas;
och ansåge motionären att, likasom de städer, hvarest dessa voro anlagda, hade
skyldighet att förse skolorna med lämpliga undervisningslokaler, Göteborgs stad
äfven borde hafva en dylik förbindelse eller ock lemna skolan motsvarande penningehidrag.
Då för öfrigt Göteborg hade stora inkomster af handel och sjöfart,
samt stadens många fabriker och anläggningar åtnjöte stora direkta fördelar af
Chalmerska slöjdskolan genom lättheten att erhålla kunnige biträden samt att få
experimenter och undersökningar verkställde, borde denna rikets andra stad kunna
af egna medel underhålla ifrågavarande skola — och har motiouären derföre hemställt
att det statsanslag, skolan hittills uppburit, måtte indragas.
Utskottet, som tagit kännedom om den af ofvannämnde tvänne motionärer
åberopade berättelse om Chalmerska slöjdskolan för åren 1857—1859,1 har deraf
inhemtat, att undervisning uti de flesta läroämnen der meddelats till ett omfång,
som i allmänhet öfverstiger fordringarne af ett lägre tekniskt läroverk, hvadan
denna anstalt, enligt Utskottets tanke, icke rätteligen kan jemföras med de tekniska
elementar-skolorne utan snarare är att hänföra till de högre läroverken för
teknologisk bildning. Då nu denna skola i följd häraf och med afseende å det
stora antal elever, som der njuta undervisning, otvifvelaktigt är af väsendtligt
gagn för de tekniska kunskapernas utbredande inom en stor del af riket, finner
äfven Utskottet önskvärdt att läroverkets af Styrelsen åsyftade utvidgning ej må
genom bristande tillgångar förhindras; och den för sådant ändamål begärda anslags-tillökningen
synes icke heller vara så betydlig, att någon betänklighet bör
möta för beloppets anvisande under nästa statsreglerings-period; hvadan Utskottet
således tillstyrker,
att Rikets Ständer, utan afseende på Herr Wistelii framställning
om upphörande af Chalmerska Slöjd-skolans statsanslag,
måtte för nästkommande statsreglerings-period uppföra samma
anslag med ett till 13,500 R:dr förhöjdt belopp.
40:o) Vidare är inom Borgare-Ståndet uti en af Herr Sundvallson väckt motion,
erinradt att ehuru tillgång saknas å erforderligt antal skicklige lärare uti
rikets tekniska elementarskolor, likväl vid Upsala universitet funnes och ytterligare
kunde med lätthet utbildas sådane lärare med theoretisk underbyggnad och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
53
mångsidighet, derest något tillfälle för en dylik utveckling der bereddes och utsigter
på lönande anställningar öppnades; i anledning hvaraf motionären för ett
bättre och tidsenligare tillgodogörande af de många unga och utmärkta lärarekrafter,
som i nämnde stad erbjudas, och med afseende å den lätthet hvarmed en
teknisk läro-anstalt der kunde åstadkommas, föreslagit, att till en teknisk elementar-skola
i Upsala stad måtto anslås nödiga medel, i likhet med hvad flera
andra städer förut erhållit.
Huruvida inom Upsala samhälle finnes större tillgång på personer med tekniska
kunskaper och erfarenhet än uti åtskilliga andra orter af riket, anser Utskottet,
för sin del, tvifvelaktigt; men äfven om så vore förhållandet, synes det icke
vara skäl att flera tekniska skolor för närvarande inrättas, då, efter hvad Utskottet
inhemtat, vid de redan befintliga kan emottagas ett betydligt större antal
elever än som der hittills åtnjutit undervisning; och torde derföre det vid tvänne
föregående riksdagar af Upsala stads ombud framställda och nu förnyade förslaget
om en teknisk elementarskolas inrättande derstädes
icke heller vid innevarande riksmöte hos Rikets Ständer vinna
afseende.
Befrämjande i allmänhet af Slöjderna.
41 :o) Enär de så kallade Manufaktur- samt Tull- och Beslags-medlen numera
lemna endast en obetydlig tillgång för att af Kongl. Maj:t användas till
rese-understöd åt sådane arbetare i de särskilda närings-yrkena, hvilka önska att
genom resor till främmande länder, der industrien uppnått en högre ståndpunkt,
samt någon tids arbete på dervarande verkstäder öka sina insigter och sin konstfärdighet,
hade Kongl. Maj:t äskat, att Rikets Ständer för nämnda ändamål måtte
till Kongl. Maj:ts disposition ställa ett årligt anslag af 3,000 R:dr under nästa
statsreglerings-period, eller tillsammans 9,000 R:dr; hvarjemte Kongl. Maj:t föreslagit
att till befrämjande af Slöjd-expositioner måtte för instundande statsregleringsperiod
beviljas ett lika belopp, som till enahanda ändamål blifvit för nuvarande
statsreglerings-period å Riksgälds-kontoret anvisadt, eller 4,500 R:dr; och— får Utskottet,
med hänvisande till de upplysningar Stats-Råds-protokollet beträffande
förstnämnda fråga innehåller (pag. 26), tillstyrka,
att dessa anslag måtte af Rikets Ständer beviljas.
42;o) Under anförande, hurusom från främmande länder årligen införskrifvas
färgstofter för betydliga summor, såsom t. ex. år 1856 för mer än 1,300,000
R:dr, hvilken kostnad skulle kunna till stor del besparas, om allmänheten förvärfvade
närmare kännedom om sättet att bereda och förädla de färgstofter, som i
vårt land finnas, har uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion Grefve C.
M. Lervenhaupt, såsom den lämpligaste utvägen att sprida en sådan kännedom,
framställt det förslag att Rikets Ständer måtte anvisa ett årligt belopp af 10,000
R:dr R:mt, att användas till rese-understöd åt en eller flere i kemi kunniga dersoner,
hvilka skulle synnerligast till den mindre bemedlade allmänheten lemna
undervisning om lämpligaste sättet, huru färgstofter böra beredas, för att icke blott
i den enskilda hushållningen blifva användbara, utan ock kunna såsom handelsvara
i den allmänna marknaden utbjudas.
Då vid de tekniska läroverken undervisning meddelas uti kemi och dess praktiska
tillämpning, synes det böra antagas, att erforderlig kunskap i det af niotio
-
54
Stats-Utskottets Utlåtande No 93.
närén omförmälda hänseende härigenom skall småningom blifva alltmera utbredd
bland allmänheten. Något särskildt anslag för detta ändamål anser Utskottet derföre
icke vara behöfligt, helst Kongl. Maj:t, derest det skulle pröfvas lämpligt att
reseunderstöd beviljas för meddelande af undervisning, rörande färgstofters beredning,
torde af de för slöjdernas befrämjande afsedda eller andra å denna
Hufvud-titel tillgängliga medel, kunna anvisa det mindre belopp, som kan ifrågakomma
att härtill användas; — och får Utskottet således hemställa,
att denna motion ej må till någon särskild åtgärd af Rikets
Ständer föranleda.
Undervisning s-anstalter för Handel och Sjöfart.
43:o) Kongl. Maj:t, som tunnit nödigt, att någon förhöjning borde ega rum i
anslagen för de flesta af navigations-skolorna, har i sådant afseende föreslagit, att
Rikets Ständer måtte bevilja följande årliga tillökningar nemligen:
för åstadkommande af en förbättrad aflöning åt lärarne i ångmaskin-lära
vid Navigations-skolorna i Stockholm, Göteborg, Gefle och
Carlshamn tillsammans 1,612: 50.
för Wisby Navigationsskola: förhöjning i årsanslaget från 1,973
R:dr 75 öre till 2,950 R:dr, eller  976: 25.
med dervid fästadt vilkor att de vid skolan inflytande inskrifnings-penningar
samt lösen för afskrift af betyg bör till bildande af en premiekassa
användas; samt
Carlshamns Navigationsskola, — oberäknadt det tillökta belopp
af 262 R:dr 50 öre för undervisnings meddelande i ångmaskinlära vid
nämnde skola, hvilket inhegripes i ofvannämnde summa af 1,612 R:dr
50 öre, — förhöjning i årets anslag med  950: —
under vilkor att staden Carlshamn tillhandahåller en fullt ändamålsenlig
lokal för skolan; — utgörande dessa förhöjningar tillsammans .... 3,538: 75.
Efter tagen kännedom om hvad i afseende på behofvet af dessa anslags:illökningar
är uti Stats-Råds-protokollet (pag. 36—42) fullständigt anfört och
upplyst, har Utskottet funnit skäl tillstyrka,
att ofvan uppgifna belopp måtte, under de af Kongl. Maj:t
föreslagna vilkor, af Rikets Ständer beviljas såsom förhöjning
i Navigations-skolornas årliga anslag.
44:o) Beträffande Navigations-skolan i Calmar har uti en hos BorgareStåndet
väckt motion Herr Dahm anfört, huruledes denna stad använde ett icke
obetydligt antal sjöfolk, till följd hvaraf dervarande skola varit, enligt af Direktionen
lemnad uppgift, under åren 1855 till och med 1859 besökt af 42, 52, 53
och 48 elever, af hvilka under förlidet år ej mindre än 15 önskade undervisning
i ångmaskin-lära. Då likväl någon lärare i detta ämne icke fanns vid skolan
anställd, och således ingen undervisning deri kunde meddelas, hade en del af desse
begifvit sig till annan ort, men de fleste, som saknade tillgångar till en sådan
resa och till uppehälle på främmande ort, nödgats stanna hemma och försaka
denna för dem måhända vigtiga kunskap. Då likväl detta förhållande vore såväl
för den enskilde som för det allmänna menligt, hade motionären funnit sig böra
hos Rikets Ständer föreslå, att ett lika stort arfvode som bestämmes för läraren
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
55
i ångmaskinlära vid Navigations-skolorna i Gefle och Carlshamn äfven måtte afses
för en lärare i detta ämne vid navigations-skolan i Calmar.
Då den utförliga framställning angående löneregleringen för de vid navigations-skolarne
anställde lärare i ångmaskin-lära, som finnes meddelad uti åberopade
Stats-Råds-protokoll (pag. 36—38) icke innehåller något oin behofvet af en sådan
lärare vid Calmar navigations-skola, har Utskottet funnit sig
sakna anledning att till bifall hos Rikets Ständer förorda den
af Herr Dahm väckta motion.
45:o) Med afseende å Skeppsbyggeri-institutets i Carlskrona fördelaktiga inflytelse
å skeppsbyggeri-yrket inom riket, har Kongl. Maj:t i nåder föreslagit att
det från Riksgälds-kontoret för 1 bemälde institut nu utgående årliga anslag af
5,000 R:dr måtte under instundande statsreglerings-period än vidare få fortfara,
med rättighet för Kongl. Maj:t att använda detta årliga belopp till lärares aflönande,
elevers underhåll och andra för institutet erforderliga utgifter.
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion har Riksdags-fullmägtigen Sven
Haraldsson från Blekinge — under erinran att skeppsbvggeriet vore för vårt land
med dess långa kuststräckor samt rika tillgångar på skogs-produkter och jern, en
fullt naturlig och ganska lönande industri, som äfven på den sednare tiden varit
i ständig tillvext, samt efter en framställning af den gagnande verksamhet, det i
Carlskrona år 1848 inrättade skeppsbyggeri-institutet, oaktadt de alltför otillräckliga
medel, som dertill varit anslagna, dock fortfarande utvecklat, — vidare fästat
Rikets Ständers uppmärksamhet på angelägenheten deraf att kunskapen uti skeppsbyggcriet
blefve bland allmänheten mera utbredd, hvaraf stora fördelar vore för
hela landet att påräkna;—hemställande i sådant hänseende motionären, att skeppsbyggeri-institutets
årliga anslag måtte förhöjas till 10,000 R:dr.
Då Kongl. Maj:t icke till Rikets Ständer aflåtit nådig framställning om
tillökning uti det för Carlskrona skeppsbyggeri-institut hittills beviljade anslag,
har Utskottet ej kunnat antaga annat än att anslaget är för dermed afsedda ändamål
tillräckligt; hvadan Utskottet hemställer,
att för skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona måtte för nästa
statsreglerings-period anvisas enahanda belopp, som under innevarande
statsreglerings-period dertill utgår, eller 5,000 R:dr
årligen.
46:o) Af anslaget till undervisningsanstalter för bergsbruket, 7,500 R:dr, bestridas
aflöningskostuader m. m. för Fahlu Bergsskola. — 1 afseende å detta läroverk
hafva vid innevarande riksmöte framställningar förekommit dels uti en
hos Borgare-Ståndet af Herr Gahn väckt motion och dels genom en af Kongl.
Maj:t den 9 sistlidne Mars till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition, derå
Utskottet den 7 innevarande månad erhållit remiss från samtlige Riks-Stånden; —
och vill Utskottet i anledning af dessa framställningar, som afse att Bergsskolan
skulle till Stockholm förflyttas och förenas med Teknologiska institutet, till Rikets
Ständer framdeles afgifva särskildt utlåtande.
Ofvannämnda anslag, deruti någon förändring under nästkommande statsreglerings-period
icke skulle ifrågakomma, äfven om nyssberörda förslag hos Rikets
Ständer vinner afseende, är derföre uti hosföljande tabell litt. E uppförd
56
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
med oförändradt belopp; — dock torde Rikets Ständer tinna att, i anseende till
den ifrågaställda förändringen med läroverket,
anslaget icke kan för närvarande definitivt fastställas.
47:o) Riksdags-fullmägtigen Gustaf Hultman från Orebro län har uti en
inom Bonde-Ståndet väckt motion, erinrat om nödvändigheten af en sträng hushållning
med landets tillgång på brännmaterial, hvilket i annat fall, anlitadt för
mångfaldiga behof skulle alltför hastigt medtagas och slutligen blifva otillräckligt
för att uppfylla ens de oundgängligaste vilkoren för samhällsmedlemmarnes trefnad
ocb civilisationens bestånd. Erkännande att skogshushållningen under de
sednare åren, befrämjad genom Statsmagternas omtanke, gjort betydliga framsteg,
ansåge likväl motionären, att mycket ännu återstode att göra till atlägsnande af
faran tor skogsbrist; och borde härvid i första rummet uppmärksamheten fästas
på de ansenliga besparingar, som kunde åstadkommas, om en förbättrad method
för kolning blefve bland allmänheten känd och tillämpad. På det sätt dermed
vanligen tillginge, blefve endast i:dclar af det kolämne veden innehåller tillgodogjorde;
och skulle, enligt en af Bergmästaren von Schéele gjord beräkning, endast
inom hans distrikt sålunda förslösadt kolämne uppgå till ett värde af omkring
350,000 R:dr årligen. Till förebyggande af den oerhörda nationalföl-lust, som härigenom
hvarje år uppkomme, syntes det vara nödigt, att undervisning i kolningskonsten
blefve genom Statens försorg allmänheten meddelad, och har motionären
i sådant hänseende hemställt, att Rikets Ständer måtte bevilja dels ett årligt anslag
af 15,000 R:dr, dels för en gång 10,000 R:dr, såsom premium för uppfinnande
af den bästa kolningsmetliod: — och borde anslaget, enligt hvad motionären vidare
anfört, användas på följande sätt: till löner och reseanslag för två personer,
hvilkas skyldighet skulle vara att kringresa och tillhandagå med upplysningar och
biträde vid kolning, samla de olika resultatex-ne och inlemna uppgifterna derom i
årsberättelse till Chefen för Skogs-styrelsen; — till kolningsförsök vid skogsläroverk
och skogs-skolor, som borde särskildt af Staten upprättas, och hvilka jemväl
borde offentliggöra resultaten af anställda experimenter; — till stipendier åt unge
män, som i utlandet ville förskaffa sig kännedom om der brukliga methoder; —
till understöd lör utgifvandet af en populär skrift om kolnings-konsten; — samt
till premier åt dem bland allmogen, som utmärkt sig genom skicklighet och förbättringsnit
i yrket.
I sammanhang härmed har Utskottet förehaft en hos Ridderskapet och
Adeln väckt motion af Herr D. von Schultzenheim, hvilken — efter att hafva framställt
enahanda farhågor i afseende på en inträffande skogsbrist, som nyssbemälde
motionär af Bonde-Ståndet, samt, bland annat, meddelat den uppgift, att, till fyllande
af landets behof af brännmaterial, på de sednare åren blifvit införda stenkol
till ett värde af 5 millioner R:dr årligen, hvilken införsel i följd af den allt
mera ökade konsumtion af brännmaterial, som ångkraftens allmännare användande
medför, säkerligen skulle än ytterligare tillvexa — vidare anfört, hurusom i
statsekonomiskt hänseende stor vigt borde fästas vid den omständigheten, att Sverige
inom sig egde större tillgångar till brännmaterial än alla Englands stenkolslager,
nemligen uti de inom hela landet spridda torfmossarne, hvilka till sin beskaffenhet
vore fullt jemförliga med andra länders. Då emellertid bruket af detta
brännmaterial, som annorstädes användes till mångfaldiga ändamål, såsom i Baijern
för jernYägs-trafiken, i Steiermark och Frankrike vid hyttor, i Böhmen vid glasbruk
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
57
bruk o. s. v., inom Vårt land, i anseende till bristande kunskap om sättet för dess
tillgodogörande, vöre högst inskränkt, syntes det motionären angeläget, att kraftiga
åtgärder vidtoges, för att uppmuntra denna nya näringsgren, i hvilket afseende
följande förslag är af honom framställt: — att en summa af 50,000 R:dr R:mt
årligen skulle ställas till Kongl. Maj:ts disposition, att användas till de kostnader,
som undersökning af landets torftillgångar, analysers verkställande vid de tekniska
skolorna, inlösen af patenter och utvidgande af läroböcker erfordra, efter de
grunder, Kongl. Majk i nåder finner lämpligt bestämma; samt att Rikets Ständer
ville i underdånighet anhålla, det Kongl. Majk täcktes i nåder anbefalla, att undervisning
i allt hvad som rörer ifrågavarande ämne hädanefter skall lemnäs vid
Skogs-institutet och jemväl ingå såsom kunskaps-ämne i Landtmäteri-examen, på
det kännedom om vilkoren för en rationel behandling af landets bränntorfslager
må blifva spridd, samt, vid hädanefter skeende laga skiften och egovärderingar,
torfrnossar må upptagas till deras verkliga värde.
Ehuru, hvad särskildt angår sistberörda motion, Utskottet inkemtat, att, på
sätt uti allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets till Rikets Ständer afgifna
utlåtande N:o 9 närmare är omförmäldt, åtgärder nyligen blifvit af Jern-kontoret
vidtagna för utrönande af bästa sättet för torf jords beredande till tjenligt bränsle,
har Utskottet likväl funnit det af ofvanbcmälde tvänne motionärer med deras
framställningar afsedda ändamål, besparing i landets omkostnader för brännmaterials
anskaffande, vara af den vigt för allmänna hushållningen, att Utskottet ansett
önskvärdt, om detta ändamål kunde, äfven genom någon uppoffring för Statsverket,
på ett verksamt sätt befrämjas. De nu väckta förslagen sakna dock tillräcklig
utredning, för att kunna af Rikets Ständer upptagas till närmare pröfning;
och Utskottet skulle i allt fall finna betänkligt att för ifrågavarande ändamål tillstyrka
anvisandet af så betydligt belopp, som motionärerna begärt. — Då emellertid
de ifrågaställda åtgärderna, derest de af Kongl. Maj:t skulle pröfvas lämpliga,
torde till någon del kunna bringas till verkställighet utan synnerliga kostnader,
och då, efter hvad Utskottet inhemtat, under loppet af flera år icke någon
utgift varit anvisad på det kontanta penninge-anslag, 3,700 R:dr, som i Riksstaten
är uppfördt ”till befrämjande i allmänhet af bergsbruket,’’ har Utskottet föreställt
sig, att denna tillgång lämpligen kunde härtill användas, och får i anledning
häraf tillstyrka,
att Rikets Ständer, jemte anmälan af de i nämnda hänseenden
hos dem väckta förslag, i underdånighet hemställa, det
Kongl. Maj:t täcktes, efter inhemtande af vcderbörandes underdåniga
utlåtande, vidtaga sådana åtgärder, som pröfvas lämpliga
på det dels en förbättrad och till större besparing ledande
kolnings-metod, dels ock kännedomen om torfjords ändamålsenliga
beredande till godt brännmaterial, må blifva i landet
allmännare utbredd, — med anhållan tillika att de kostnader,
som för sådant ändamål till en början kunna ifrågakomma,
måtte af ofvannämnda anslag bestridas.
48:o) Till förrättande af vetenskapliga undersökningar rörande fiskerierna beviljades
vid förra riksdagen ett extra anslag af 1,000 R:dr årligen; och då enligt
hvad Stats-Råds-protokollet (pag. 24) utvisar, Landtbruks-akademien ansett detta
Bih. till B. St. Brot. 1859 $ 1860. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 2 Haft. 8
58
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
anslag fortfarande vara behöfligt, får, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts derom
gjorda nådiga framställning, Utskottet tillstyrka,
att samma belopp måtte för nästkommande statsreglerings
period
till berörda ändamål af Rikets Ständer anvisas.
49:o) Å förslagsanslaget: jordförluster genom kanal- och väg anläggning ar utgår,
bland annat, på grund af Kongl. Brefvet den 13 Januari 1726, till innehafvarne
af vissa hemman i Lyckeby och Augurums socknar inom Blekinge län tillsammans
252 kubikfot (40 t:r) spanmål, såsom ersättning för bortmistade egor genom
vattenuppdämning vid uppförandet af Lyckeby kronoqvarn, hvilken ersättning
vederbörande städse fått uppbära med antingen spanmål in natura från
kronans magasin eller kontant lösen derför af Stats-verket. Utskottet, som fun
nit
berörda spanmålsqvantitet vara i nu gällande Riks-stat origtigt uppförd såsom
indelt spanmål, har derföre låtit å närlagde tabell öfver Hufvud-titeln (Litt. E)
upptaga densamma i kolumnen för oindelt spanmål.
50:o) Beträffande Sjette Ilufvud-titelns öfriga ordinarie anslag, deruti förändring
ej blifvit ifrågaställd, hemställer Utskottet,
att dessa anslag må uppföras till oförändrade belopp, såsom
närlagde tabell öfver Hufvud-titeln närmare utvisar.
Enligt hvad Utskottet här ofvan tillstyrkt och föreslagit, och sedan anslaget
till skrif materialer och expenser — hvilket genom den uti 4:dc punkten föreslagna
öfverflyttning af 1,000 R:dr från Statistiska tabellkommissionens anslagskulle
ökas till 27,588 R:dr 66 öre, — blifvit för jemnande af Hufvud-titelns slutsumma
minskadt med 22 R:dr 75 öre, komma samtliga i Riks-staten uppförde
anslag å denna Hufvud-titel att uppgå till 2,206,100 R:dr, eller 38,600 R:dr utöfver
hvad nu gällande Riks-stat för Sjette Hufvud-titeln upptager.
51:o) I afseende på löneregleringen har Utskottet uti särskilda föregående
punkter omförmält, att hinder ansetts möta för definitivt fastställande af aflöningsanslagen
för Landsstaterna i länen, Teknologiska institutet samt Fahlu Bergsskola;
och som, hvad angår Kommerse-kollegium, vissa förändringar i detta embetsverks
organisation äro ifrågaställda uti det af särskilda Kommitterade afgifna Betänkande
angående Rikets Styrelse- och Förvaltningsverk, torde icke heller Kommerse-kollegii
anslag kunna annorlunda än provisoriskt uppföras. Likaledes har, beträffande
Statistiska tabellkommissionen, Utskottet, i anledning af den förändring uti de vid
Centralbyrån anställda tjenstemäns aflöning och tjenstgöringsskyldighet, som här
ofvan blifvit af Utskottet i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga framställning tillstyrkt,
ansett resultatet af denna förändring höra afvaktas, förr än det nya cmbetsverket
på ordinarie stat uppföres. — I följd häraf och under åberopande af
de uti Utskottets särskilda Betänkande N:o 48 yttrade åsigter, får Utskottet hemställa,
att, med nu omförmälda undantag, aflöningsanslagen för de
till Sjette Hufvud-titeln hörande embetsverk och stater måtte af
Rikets Ständer definitivt fastställas.
52:o) Utskottet får här, i ett sammanhang, framställa de till extra statsregleringen
hänförliga anslags-summor, hvilkas anvisande Utskottet, under behand
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93. 59
lingen af ofvan omförmälda särskilda frågor, tillstyrkt för nästkommande statsreglerings-period,
nemligen:
a) till Rikets ekonomiska k ar t ever k  47,250: —
b) till inlösen af en stall- och ladugårdsbyggnad åt Landshöfdingen i
Norrbottens län  3,008: 70.
c) till understöd för uppehållande af färjhållningen vid Röhällan, Färje
staden
och Beijershamn, 1,500 R:dr årligen, eller för 3 år tillhopa 4,500: —
d) till skiften och afvittringar  211,725: —
e) till byggnader vid Landtbruks-akademiens experimentalfält samt in
köp
af kreatur m. m. i och för agrikultur-kemiska försök . . . 25,000: —
f) till förhöjning i årsanslaget för Svenska Trädgårdsföreningens elev
skola
m. m  13,500: —
g) till premier vid Landtbrukaremöten  9,000: —
li) till underhållande af stamholländerierna  30,000: —
i) till geologiska undersökningar och utgifvande af geognostiska kartor 110,000: —
k) till vetenskapliga undersökningar, rörande fiskerierna  3,000: —
1) till inköp af utländska hingstar  50,000: —
m) till resestipendier åt fabriks- och handtverksarbetare
9,000: —
n) till Slöjd-expositioners befrämjande
4.500: —
o) till Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona  15,000: —
tillsammans R:dr Runt 535,483: 70.
Uti den nådiga Propositionen om Stats-verkets tillstånd och behof har Kongl.
Maj:t vidare gjort åtskilliga framställningar om anvisande af medel dels för vissa
år, dels för en gång till föremål tillhörande Civil-departementet, dervid i ordningen
först förekomma frågor om anslag eller lån för hamnbyggnader m. m.; för anläggning
af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda
vägar; för understödjande af mindre hamnbyggnader och årensningar samt för befrämjande
medelst anslag af utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar
till beredande af odling s-företag. Utskottet skall, i anledning af dessa framställningar
äfvensom i samma ämnen väckta motioner, afgifva särskildt utlåtande och öfvergår
nu till behandlingen af de följande.
53:6) Till fond för undersökningar, inspektionskostna.der och expenser för allmänna
arbeten har Kongl. Maj:t äskat enahanda årliga anslag som vid sistlidne
riksdag anvisades eller 25,000 R:dr, att utgå under åren 1861, 1862 och 1863,
och som dessa utgifter, enligt hvad Styrelsen för väg- och vattenbyggnader i underdånighet
anfört, ökats i mån af berörde arhetens årligen vexande antal, torde
någon minskning af detta anslag icke kunna ifrågasättas, hvarföre Utskottet tillstyrker,
att det äskade beloppet, tillsammans 75,000 R:dr, måtte af
Rikets Ständer beviljas.
54:o) Beträffande aflöningen för Styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader
samt dess tjenstebiträden så väl i hufvudstaden som i landsorterna., för hvilken
personal vid sednaste riksdag anvisades ett årligt anslag af 26,950 R:dr, har Kongl.
Maj: t, — i anledning af hemälda Styrelses underdåniga framställning om behofvet
af ett ytterligare biträde för Distrikt-chefen uti norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
som, omfattande samtliga de nordliga länen, hvarest företagsamheten.
60
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
syntes hafva vaknat i afseende på lättade kommunikationers beredande, vore alltför
vidsträckt för att kunna af Distrikt-chefen behörigen handhafva» med biträde
af endast en Adjutant, — i nåder föreslagit, att ifrågavarande anslag måtte bestämmas
till ett med 600 R:dr förhöjdt belopp af 27,550 R:dr årligen, utgörande således
för 3 år tillhopa 82,650 R:dr; — och får Utskottet hemställa,
att denna nådiga framställning måtte af Rikets Ständer bifallas.
55:o) Till arfvoden åt lärare vid Mariebergs Artilleri-läroverk i de kunskapsämnen,
som tillhöra Civil-ingeniörer äfvensom till stipendier åt elever vid bemälda
läroverk, som genomgå den för Civil-ingeniörer bestämda kurs, har Kongl. Maj:t
slutligen äskat enahanda belopp, sorn vid förra riksdagen beviljades, nemligen 3,000
Riksdaler årligen för hvart och ett af omförmälda tv to ne föremål, eller för nästkommande
trenne år tillhopa 18,000 Riksdaler, hvilka anslag
torde höra af Rikets Ständer fortfarande beviljas.
Stockholm den 27 April 1860.
Reservationer.
Emot !:a punkten mom. litt. a (angående Expeditions-chefens aflöning) af Friherre
Åkerhielm, Herrar Bildt, Montgommerie-Cederhjelm, Lilliehöök, Stjerngranat,
Gripensvärd, von Printzencreutz, Skogman, Fåhreeus, samt Biskop Annerstedt, Prosten
Schram, Doctor Nordström och Prosten Wåhlander.
Emot J:a punkten mom. litt. 1* (angående Expeditions-sekreterarnes aflöning)
af Friherre Åkerhielm, Herrar Bildt, Montgommerie-Cederhjelm, Lilliehöök, Stjerngranat,
Gripensvärd, Skogman, Fåhraus, samt Biskop Annerstedt, Prosten Schram,
Doctor Nordström och Prosten Wåhlander.
Emot Salje punkten (angående löne-tillökning för Statistiska Central-byråns
Chef) af Prosten Wåhlander.
Emot 4:de punkten (angående bestämmandet af aflöningen för Statistiska Central-byråns
trenne tjenstemän).
Herrar Björck, Hjerta, Berger och Wahlström samt Riksdags-fullmägtigc Jan
Andersson, Gustaf Hultman, Anders Ericsson, Erik E>'sson, Per Nilsson och C. J.
Svensén, förenade sig om följande reservation:
“Sedan Rikets Ständer vid 1854 års riksdag begärt, att ett förslag till ett
fullständigt Statistiskt embetsverk måtte utarbetas och till Rikets Ständers
pröfning framläggas, blef af Kongl. Maj:t för nämnde ändamål tillsatt en
Kommitté, hvars utlåtande i alla väsendtliga delar af Kongl. Maj:t gillades och sedermera
vid sistlidne riksdag af Ständerne godkändes, till följd hvaraf ock den
så kallade Statistiska tabell-kommissionen nu är anordnad på det sätt, att den
utgöres af en Statistisk Beredning och en Statistisk Central-byrå, Denna sistnämnde
blef, i enlighet med Kommittéens förslag, försedd med en Föreståndare,
en Sekreterare och två ordinarie Tjenstemän, och anslogos för dessa sistnämnde
Stats-Utskottets Utlåtande No 93.
61
löner, nemligen för Sekreteraren 4,000 Riksdaler oell för hvardera af de öfriga
2,500. Grunden för denna anordning af embetsverkets Tjensteman och deras
aflöning, igenfinnes i Kommittéens förslag, som, i afseende på fördelningen af göromålen,
innehåller, bland annat, att Sekreteraren skulle biträda Föreståndaren
med uppsättningen af berättelser och utlåtanden, men att han så väl som de öfriga
tjenstemän nen, utom deras särskildt bestämda åligganden jemväl skulle hafva
till pligt att deltaga i sådant arbete, som kräfde en större personal. Anledningen
för en sådan fördelning af göromålen är i Kommittéens Betänkande, hvad beträffar
det gemensamma arbetet, fullständigt utredd; men om i afseende på de Sekreteraren
särskildt anvisade sysselsättningar, någon särskild motivering icke förefinnes,
lider det likväl icke tvifvel, att Kommittéen för sitt förslag ansett
sig hafva framställt tillräckliga skäl. Dessa måste ock i främsta rummet sökas
i de åligganden, som tillkomma Byrån; och då till dessa höra att bearbeta
icke allenast befolknings-statistiken, utan jemväl flora andra grenar af statistiken,
hvilka icke utgöra föremål för bearbetningen inom andra embetsverk, så och
enär befolknings-statistiken, såsom den vigtigaste och mest utvecklade, naturligen
måste blifva det föremål, som företrädesvis tog i anspråk Byråns och dess föreståndares
verksamhet, förekom full anledning för det antagande, att det biträde,
som af Sekreteraren påräknades, afsåg bearbetningen af nyssnämnde grenar af
statistiken; hvarföre ock det villigt medgafs af Rikets Ständer, att jemte Föreståndaren,
anställdes, i egenskap af Sekreterare, ännu en i statistiken hemmastadd
Tjensteman samt lönen i enlighet dermed bestämdes.
Anordningen afdon statistiska Byrån blef dock af Regeringen verkställd på helt
annat sätt, än det af Regeringen framlagda och af Ständerna godkända förslag bestämde,
enär, i stället att 2:ne, göromålen fullt vuxne, personer skulle vara att tillgå i Föreståndarens
och Sekreterarens personer, vid Byrån anställdes utom Föreståndaren
tre personer, hvilka i alla hänseenden och således ej mindre i afseende på göromålen
än beträffande lönerna, ställdes bredvid hvarandra. Anledningen till denna
förändring, hvartill ^Regeringens befogenhet skäligen kan vara tvist underkastad,
måste vara antingen att icke mera än en person med statistiska insigter är för
verket erforderlig, eller ock att fyra sådane anses behöflige. Det sednare alternativet
synes vara det sannolika, emedan bland skälen för den så beskaffade anordningen
jemväl förekommer, att dessa tre personer skulle vara Afdelnings-chefer;
äfvensom att de, vid Föreståndarens frånvaro, skulle skiftesvis förestå hans befattning.
Men hvilketdera af dessa alternativer, som må utgöra grunden för anordningen,
synes denna vara föga ändamålsenlig, med afseende så väl å göromålen,
som å kostnaderna.
Göromålen fördela sig naturligen i 2:ne arter, sådane som fordra insigt i statistiken
och dess hjelpvetenskaper, och andra, som äro rent mekaniska, såsom räkna,
skrifva* mottaga handlingar och böcker, registrera och catalogisera dessa m. m.
Om nu endast Föreståndaren skulle vara hemmastadd i de egentliga göromålen
och om all forskning skulle bero af honom och han ensam skulle anordna bearbetning
af materialierne, är det mera än sannolikt, att åtminstone vissa grenar
af arbetet skulle blifva eftersatte, såsom de obestridligen redan blifvit det; men
dessutom skulle insigterna i och kännedomen om göromålen icke kunna blifva
särdeles utvecklade inom embets-verket, hvilket ock vid Föreståndarens bortgång
skulle befinnas redlöst. Om det derföre är af vigt att minst tvänne insigtsfull
statistici uppehålla Byråns verksamhet, så äro materialierna för en, på verklig insigt
grundad, bearbetning af do grenar utaf statistiken, som icke afse befolkningen,
62
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 93.
för närvarande och under en måhända lång framtid alltför ringa att de kunna
taga i anspråk mera än en person, förutsatt att Chefen äfven uteslutande egnade
sig åt befolknings-statistiken; och om på ena sidan icke endast denna sednare bör
utgöra föremål för Byråns verksamhet, så är å den andra denna i hela sin omfattning
uppenbarligen icke i behof af en större personal än 2 personer. Men i
den mån materialierne ökas torde ock dessas arbetskrafter tagas i anspråk, om
Byrån skall uppfylla de densamma ålagde förbindelser. Under tiden möter icke
det ringaste hinder att anordna det gemensamma arbetet på enahanda sätt, som
hittills, emedan Sekreteraren är skyldig att deri deltaga och arbetsprodukten kan
således blifva lika stor, hvaremot den otvifvelaktig! skulle blifva mera mångsidig
om man återgår till Kommittéens förslag och Statsmakternas en gång fattade beslut.
Att afvikelsen från detta icke, såsom Utskottet sökt göra, låter försvara sig
med åberopande af lösryckta ställen ur Kommittéens egen framställning, som ledde
till ett motsatt resultat, behöfver icke visas; hvarföre ock det icke må vara nödigt
att, vidare än som skett, till vederläggning upptaga de af Utskottet anförda
skäl.
I afseende på kostnaderna inser en hvar, att tre likstälde personer, af hvilka
alla fordras vetenskaplig bildning och särskild insigt i mindre allmänna grenar
af vetandet, skola fordra en större aflöning, än som är behöflig för en sådan person
och för tvänne Kanslister eller med dem jemförliga tjenstemän; och att kostnaden
nu kunnat inskränkas till enahanda belopp, som vid sista riksdagen anslogos,
härrör deraf, att anslaget i verkligheten var vida högre, än som vederborde.
De framtida anspråken skola dock snart visa att den nu gjorda anordningen af
embetsverket medför en vida betydligare kostnad, än om Rikets Ständers beslut
blifvit i verket satt. Det är vidhållandet af detta, med ogillande af den Kongl.
Propositionen, som afses genom donna reservation.”
Emot I9:t!e punkten (angående löneregleringen för Landtstatens ombets- och
tjenstemän) af Friherre Åkerhielm, Herrar Bildt. Stjerngranat, von Printzencreutz,
Gripensvärd, Fåhreeus och Prosten Tellbom.
Emot 28:dc punkten (angående anslag till agrikultur-kemiska försöksanstalter).
Herrar Björck, Berger och Wahlström sand Riksdags-fullmägtige Jan Andersson,
Anders Fricsson, Gustaf Hultman och C. J. Svensén förenade sig om följande reservation:
”Om jordbruket i vårt land verkligen skulle befinna sig på den låga
ståndpunkt, att idkarne deraf icke förmå att sjelfve utfinna de methoder, som bäst
egna sig för tillämpning af vetenskapens allmänt kända läror, torde det ej heller
kunna antagas, att de allmänna iakttagelser, som vid några få agrikultur-kemiska
försöks-stationer kunna göras, skola erhålla någon allmännare tillämpning vid
de oändligt vexlande förhållanden, som vid de särskilde jordbruken förekomma.
Det vill derföre synas, att en mera allmänt spridd insigt erfordras, innan någon
nytta kan uppstå af sådane anstalter och att desse, i den mån en sådan insigt
förefinnes, skola till erforderligt, betydligt antal framträda utan någon åtgärd å
Statens sida eller fasthellre, att de blifva öfverflödiga i samma stund de blifva användbare.
I ingen händelse torde en enda sådan anstalt vara lämplig, enär derigenom
icke vinnes någon den ringaste säkerhet för riktigheten af de gjorde iakttagelserne
eller ens någon kontroll på vetenskaplighet uti föreståndarens anordningar
och förfaringssätt.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
63
Om af dessa skäl betänkligheter möta att anslå medel för inrättande af
agrikultur-kemiska försöks-stationer, vare sig en eller tre, så måste förslaget att
för detta ändamål gifva anslag för kostbara byggnader å experimental-fältet och
för uppsättning af en ladugård derstädes, visa sig så mycket mera olämpligt, som,
derest sådane anstalter ovilkorligen skola tillskapas, de kunna med en jemförelsevis
obetydlig kostnad tillvägabringas å Landtbruks-instituten vid Ultuna och Alnarp,
der åtminstone den dyrbaraste apparaten redan finnes, äfvensom lärare i
jordbruks-chemien der äro eller blifva anställde. De hittills vunna resultaten af
experimentalfältet gifva icke heller någon särskild anledning att derå nedlägga
ytterligare skattemedel. Den antagna agrikultur-kemistens insigter och skicklighet
kunna lättare tillgodogöras derigenom, att han förflyttas till ett af Instituten, än
att en särskild kostsam apparat för hans verksamhet här anskaffas och underhålles.
Mot Stats-Utskottets beslut i denna punkt, anmäles således reservation.”
Af Riksdags-fullmägtigen Per Nilsson som yttrade: ”Mot Utskottets beslut
vid 28:de punkten, angående inrättande vid Experimentalfältet af en agrikulturkemisk
försöksanstalt, får jag reservera mig. Ehuru jag fullkomligt inser den
stora nytta dylika anstalter kunna medföra för jordbruket, är jag (lock af den
öfvertygelsen att Experimentalfältet med sitt inskränkta område dertill ej är tjenligt,
för såvidt man med anstalten åsyftar, utom annat, äfven den kemiska undersökningen
af en mängd olika jordarter. Experimentalfältet kan påtagligen icke
i sådant hänseende erbjuda den mångfald, som vid en större och vidsträcktare
egendom anträffas. Jag har derföre ansett Ultuna landtbruks-institut vara härtill
långt mera ändamålsenligt, just emedan denna vidsträckta egendom måste antagas
lemna långt bättre tillfälle till dylika undersökningar, hvarförutan de många på
detta ställe studerande Landtbrukselever och lärlingar böra af undersökningarne
kunna hemta ganska nyttiga kunskaper.”
Häruti instämde Riksdags-fullmägtigen Jonas Andersson.
Af Riksdags-fullmägtige Måns Månsson och Per Persson.
Emot 34nle punkten (angående fårskötselns befrämjande) reserverade sig Herr
von Printzencreutz, ”enär Utskottet, som i nästföregående punkt på goda skäl tillstyrkt
ett årligt anslag af 10,000 R:dr ”till underhållande och förädling af Kronans
redan inrättade Stamholländerier,” samt, i en efterföljande punkt jemväl förordar
det vid förra riksdagen förgäfves äskade anslaget af 50,000 R:dr till hästafvelns
förkättrande genom inköp af utländska racekiugstar, — destomindre synes
hafva hox-t ”åt den enskilda omtanken” helt och hållet öfverlemna fårskötseln,
som, i reservantens tanke, enahanda skäl, hvilka blifvit begagnade såsom motiver
för tillstyrkande af anslag till förädling af de båda förstnämnda slagen af husdjur,
äfven torde gälla för det sednare slaget.”
Emot 36:te punkten mom. litt. a (angående anslag till inköp af race-hingstar):
Herrar Björck, Berger och Wahlström samt Riksdags-fullmägtige Anders Ericsson,
Gustaf Hultman, Errik Ersson, Per Nilsson, Jonas Andersson och Jan Andersson
afgåfvo följande gemensamma reservation: ”Det af Utskottet tillstyrkta anslag för
inköp af hingstar från utrikes ort, torde höra af Rikets Ständer afslås. Oaktadt
stuterierna nu fortgått en följd af år, hafva de icke kunnat åstadkomma någon
konstant inhemsk race, och det är mera än sannolikt, att vid en närmare undersökning,
det skall visa sig, att de betydliga kostnaderne för stuterierna varit vida
64
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
bättre använde, om hästafveln öfverlemnats åt den enskilda företagsamheten och
denna blifvit väckt och underhållen genom lämplige premier.”
Emot
ställan till Kongl. Maj:t angående Teknologiska institutet, reserverade sig Friherre
Åkerhielm, Herr Stjerngranat och Herr von Printzencreutz.
Emot »0:de punkten (angående 6:te Hufvud-titelns öfriga anslag).
Herrar Björck, Berger och Wahlström samt Riksdags-fullmägtige Anders
Ericsson, dustaf Hultman, Eric Ersson, Pehr Nilsson, Jonas Andersson och Jan An
dersson
reserverade sig mot Utskottets förslag, att bibehålla Departements-chefens
lön vid det sista riksdagen provisoriskt beviljade beloppet 15,000 R:dr, och yrkade
i sammanhang härmed, att lönerne för de konsultative Stats-råden måtte nedsättas
till 10,500 R:dr för dem hvardera.
Emot 5l:sta punkten (angående löneregleringen).
I afseende på Landsstatens lönereglering åberopade Friherre Åkerhielm m. fl.
ledamöter sin här ofvan vid 19:de punkten antecknade reservation.
Emot Utskottets tillstyrkande, att anslaget för Statistiska Tabellkommissionen
ej skulle uppföras på ordinarie stat, reserverade sig Herr Fåhreeus.
Herrar Björck, Berger och Wahlström samt Riksdags-fullmägtige Anders
Ericsson, Gustaf Hultman, Eric Ersson, Per Nilsson, Jonas Andersson och Jan
Andersson anmälde, i likhet med hvad som yrkats vid de förut behandlade Hufvud-titlarne,
reservation deremot att Utskottet tillstyrkt definitiv lönereglering för
Departementets Expedition.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Hör lill Stais-Uts/e. Utlåt., år 1859—1860, N:o 93.
1
Civil-Departementets Expedition.
Nuvarande
Kgl. Majit
Stats-Ut-  skottet fö-  reslår lö-  ner m. m.
aflöning
m. m.
föreslagit
löner m,m.
R:mt R:dr.
R:mt R:dr.
Et:mt R:dr.
5,500
5.500
Expeditions-Chefen arfvode
5,000
4,500
4,500
1 Éxpedilions-Sekreterare
4,000
9,000
9,000
2 Dito
8,000
3,500
3,500
1 Protokolls-sekreterare
3,500
7,000
7,000
2 Dito
7,000
3,500
3,500
1 Registrator
3,500
1,200
1,800
1 Kanslist
1,800
2,400
3,600
2 Kanslister
3,600
600
1,000
1 Kopist
1,000
600
1,000
t Dito
1,000
1,000
600
1,000
1 Dito indrages och lönebeloppet ställes till Depar-  tements-chefens disposition, för att använ-  das till befrämjande af ärendenas gång in-  om Expeditionen
3,000
Till befrämjande af göromålens gång inom Kanslist-  och Kopist-graderne
600
600
1 Vaktmästare
600
500
500
1 Dito
500
600
600
1 Statsråds-vaklmäslare
600
500
1 Dito
500
1,000
1,000
Till gratifikationer åt e. o. tjenstemän och vaktbe-  tjente
1,000
S:a
44,100
| 44,600
Summa
| 42,600
Anm. Minskningen i Expeditionens anslag blifver således 1,500 R:dr R:mt.
Hor till Stats-Utsk. Utlåt., år 1859—i860, N:o 93.
Tab. Utt. B.
Statistiska Tabell-Kommissionen.
S:a
Nuvarande
löner
m. m.
Kgl. Maj:t
föreslagit
löner
m. m.
lt:mt It:dr.
4.500
4,000
2.500
2.500
E:mt R:dr.
5,000
J 9,000
750
500
700
1,000
1,000
1,000
1,000
5.000
5.000
4,250
5,000
1,000
f Att utgå
•jafannat
[ anslag.
| 27,000
26,700
Chefen
. . .
Byråns 3:ne ordinarie tjenstemän, å 3,000 R:dr . .
Arfvode åt en tjensteman vid f. d. Tabell-kommissionen
Vaktbetjeningen
Särskilda Reservations-anslag:
Till bibliothekets underhållande och litterärt utbyte .
Till betäckande af en del af kostnaderne för en statistisk
tidskrift
Till arfvoden åt tillfälliga biträden
Till det officiela, statistiska trycket
(■Till Ij us, ved, skrifmaterialier m. m
Nuvarande beloppet öfverflyltas till Hufvud-titelns
allmänna förslags-anslag för Skrifmaterialier och Expenser,
Eed in. m.
Summa
Stats-Utskottet
föreslår
löner
m. m.
R:mt ft:dr.
4,500
9,000
750
700
1,000
1,000
4,250
5,000
26,200
Anin. Minskningen i Kommissionens anslag blifver således 800 R:dr R:mt.
Höi• till Stats-
Tal». Titt. C.
Lands-Staterne i Länen.
R:mt R:dr. ö.
Ny anvisning.
Löneförhöjning- åt Landshöfdingen :
i Jemtlands Län  1,250:
i Norrbottens dito ‘  1,250:
För en (ny) Länsman i Långhundra härad af Stockholms Län:
Lön  450: —
Löntillökning  250: —
Ilushyres-ersällning 150: — 850: —
Lönefyllnad åt Länsmän, i stället för den dem nu anslagna
ersättning af rotefrihets-medlen, nemligen:
åt 4 Länsmän i Westerbottens Län, tillsammans . 74: —
„ 6 Länsmän i Norrbottens d:o d:o . 105: — 179: —
Hushyres-ersättning m. rn. åt Länsmän, som afslått från
sina boslälls-lägenheter, jemlikt Stats-Utskoltets Utlåtanden
N:is 24 och 82, nemligen;
åt Länsmannen i Sydöstra distriktet af Sunnerbo härad
inom Kronobergs Län :
Lönefyllnad, motsvarande boställets ränta och afkastning
50: —
Hushyres-ersättning 150: — 2Q0: —
åt Länsmännen i Frosta härads östra distrikt samt i Färs
härads norra och södra distrikt, allt inom Malmöhus
Län, hvardera ersättning för räntan å boställs-lägenheten
(s. k. Krono-gatehus) — 38.
Hushyres-ersättning 150: —
tillhopa 150: 38.
och således för alla tre ett belopp af  451: 14.
2,500
1,680|14
Summa | 4,180| 14
4 Hör till Stats-Utsk. Utlåt., år 1859—1860, N:o 93.
Tab. liitt. ».
Jordbruket, Handeln och Näringarne.
R:mt R:dr.
Ö.
Stals-Utskottet tillstyrker förhöjning i nedannämnde anslag, nemligen:
l:o. Undervisnings-anstalter för Jordbruk och Län dtmann a-näringar.
För inrättande af ytterligare 3 lägre Landtbruksskolor ä
4,000 R:dr  12,000: —
Till reseunderstöd åt personer, sorn egna sig åt landtbrukels
vetenskapliga eller praktiska studium; ett ytterligare
belopp af  3,000; —
15,000
2:o. Agronomer och deras Elever.
Till arfvoden åt ytterligare 3 Agronomer, å 1,500 R:dr för
hvardera  4,500:
,, resekostnads-ersätlning och dagtraktamente åt bemälde
Agronomer  2,400'
6,900
3:o. Befrämjande i allmänhet af Jordbruk och Landlmanna-n äring ar.
Löntillökning ål Landtbruks-akademiens Agrikulturkemist . 2,000: —
Arfvode åt Agrikultur-kemistens Assistent  1,000: —
Löntillökning åt Föreståndaren vid Landtbruks-akademiens
experimentalfält  1 500-
Till reagentier, apparater, kol m. m  . 1 500-
6,000
4:o. Undervisnings-anstalter för SlÖjderne.
Tillökning i anslaget för Chalmerska Slöjdskolan uti Göteborg ....
3,000
_
5:o. Undervisnings-anstalter för Handel och Sjöfart.
Till förbättrad aflöning ål Lärarne i ångmaskin-lära vid Navigationsskolorne i
Stockholm, Göteborg, Gefle och Carlshamn, tillsammans 1,612: 50.
Förhöjning i anslagen för Navigationsskolorna i
Wisby  976: 25.
Carlshamn  950:
3,538
75
Summa
34,438
75
1858 års Riks-Stat anslår:
Penningar.
Indelta
Kantor,
enligt
markegång
på förslag.
R:dr.
1,396,502
125,500
ore.
54
19,650
27,600
49,545
128,150
18,000
30,100
22,500
—
7,500
—
3,700
—
9,600
—
516,845
69,000
4,500
2,700
26,588
9.000
9.000
66
R:dr.
153,230
öre.
97
1,450
23,929
25,379
3,689
80
80
23
S p a n m å 1.
Indelt, på förslag.
Mått.
Värde
å 2 K:dr
kub.-foten.
Kub.-f.
8,581
k. | R:dr.
17,162
Oindelt.
Mått.
Kub.-f.
3,868
330
252
S:gr 120,788|66| 3,689 23
252
504
504
Värde
förslagsvis
å 2 K:dr
kub.-foten.
R:dr.
7,736
ore.
40
661
40
330 7 661 40 542,886
Summa.
R:dr.
1,574,631
125,500
öre.
91
19,650
27,600
50,206
128,150
19,450
30,100
22,500
7,500
27,629
40
80
9,600 —
69,000
4,500
6,893
23
26,588
9.000
9.000
124,981
20
66
89
S:ma 11,959,136|20| 182,300|—| 8,833|—j 17,666|—| 4,198[ 9( 8,397180[2,167,5Ö0|I
Förslag till blifvande Riks-Slat:
Transport
Undervisnings-anstaller för Jordbruk och Landtmanna-näringar:
Nuvarande anslaget 125,500: —
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. D  15,000: —
Agronomer och deras Elever:
Nuvarande anslaget  19,650:
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. D  6,900: —
Befrämjande i allmänhet af Jordbruk oell Landtmanna-näringar:
Nuvarande anslaget  27,600: —
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. D  6,000: —
Hästafvelns förbättrande
Undervisnings-anstaller för Slöjderne:
Nuvarande anslaget  128,150: —
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. I)  3,000: —
Befrämjande i allmänhet af Slöjderne
Undervisnings-anstaller för Handel och Sjöfart:
Nuvarande anslaget  30,100: —
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. I)  3,538: 75.
Befrämjande i allmänhet af Handel och Sjöfart
Undervisnings-anstaller för Bergsbruket '
Befrämjande i allmänhet af Bergsbruket
Fiskeri-näringens understöd
S:gr
Penningar.
Indelta
Kantor,
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å 1.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å 2 K: dr ' Mått.
kub.-foten.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kub.-foten.
R:dr.
1,415,789
140,500
26,550
33,600
49,545
131,150
18,000
33,638
22,500
7,500
3,700
9,600
551,283
Diverse Anslag:
Utllyttningshjelp efter laga Skiften, Förslags-anslag ....
Odliugshjelp m. m. för Krono-nybyggare, Förslags-anslag . .
Jordförluster genom Kanal- och Väg-anläggningar, Förslags-anslag:
Penningar: såsom i 1858 års Riks-stat
Indelta Räntor: d:o d:o d:o
Indelta Spanmålen uteslutes och samma qvantum uppföres
såsom Oindelt Spanmål, 252 kub.-fot å 2 R:dr .
2,700: _
3,689: 23.
504: —
Skrifmaterialier och Expenser, Ved m. m., Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet
Tillkommer: Öfverflyttning från Statistiska Tabell-Kommissionens
anslag  1,000: —
och Afgå: För jetnnande af Hufvud-litelns
slutsumma
22: 75.
26,588: 66.
977: 25.
Rese- och Traklamenls-penningar, Förslags-anslag
Extra Utgifter, Reservations-anslag
69,000
4,500
ore.
78
75
75
2,700
27,565
9.000
9.000
91
R:dr.
137,127
1,450
23,929
25,379
3,689
S:gr | 12I,765|9I| 3,689
ore.
73
80
80
Kub.-f.
8,581
23
23| —
S u m m a
Anm. Tillökningen å Hufvud-titeln utgör således 38,600 R:dr R:mt.
|2,013,839j44| 166,196]76| 8,581
Summ a.
k.
R:dr.
17,162
Kub.-f.
3,868
330
R:dr.
7,736
ore.
40
330 7
252
l
252
661
40
661140
504
—| 504]-
17,162|—j 4,450| 9| 8,901 ]80
R:dr.
1,577,815
140,500
26,550
33,600
50,206
131,150
19,450
33,638
22,500
7,500
27,629
9,600
ore.
91
40
75
80
577,324
69,000
4,500
6,893
27,565
9.000
9.000
125,959
95
23
91
14
2,206,100|-
Ilör till Stats-Utskottelu Utlåtande 1850—1860, N:o 93.
Tali. Litt. E.
Sjette Hufvud-Titeln.
1858 års Riks-Stat anslår:
Penningar.
It: dr. öre.
3(5,000
15.000
44,100
88,600
27.000
71,537
6,000
70,049
062,176
91
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Spanmål.
Indelt, på förslag.
Mått.
1,039
1,321,502
63.000
12.000
54
1,396,502|54
B:dr. öre. Kub.-f. k.
17,387
118,159
153,230
19
69
97
153,230
8,559
Värde
å 2 R:dr
kub.-foten.
B: dr. löre.
17,118
40
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 It:dr
kub.-foten.
Su
m m a.
Kub.-f. k. lt:dr. öre.
3,868
K: dr. öre
36.000
15.000
44,100
88,600
27.000
88,925
7,736
40
6,000
70,049
1,105,190
18,547
220
8,581[— 17,1621—1 3,868] 2j 7,736140 1,499,631
971 8,5811-—j 17,162|—| 3,868) 2| 7,736
40
24
91
63.000
12.000
1,574,631
Civil-Wepnrtementet i
Stats-Råden ulan Departeraenter:
3 å 12,000
Deparlements-Chefen
Deparlementcts Expedition:
Nuvarande anslaget  44,100: —
Afgår: Minskning, se Tab. Lill. A  1,500: —
Kommerse-Kollegium
Statistiska Tabell-Kommissionen:
Nuvarande anslaget  27,000: —
Afgår: Minskning, se Tab. Litt. B  800: —
Landtmäteri-Slaten:
Penningar: Nuvarande beloppet  71,537:91.
Tillkommer: Förhöjningar i anslagen till:
skrifvarebiträde vid General-Landlmäleri
Kontoret
400: —
gratifikationer åt e. o. tjenstemän
och vaklbetjente vid d:o 925: —
samt i stället för de åt
Förste Landtmätare anslagna,
numera lill Kronan indragna,
Indelta Räntor .... . 16,082: 10. 17,407: 10. 88,945: 1.
Indelta Räntor: Nuvarande beloppet .... 17,387: 9.
Afgå: indragne som ofvan  16,082: 10. 1,304: 99.
För Rikets Ekonomiska Karte-verk, Reservatiotis-anslag .
Öfverslåthållare-Embetet
Lands-Staterne i Länen:
Penningar: Nuvarande beloppet  962,176: 14.
Tillkommer: Ny anvisning, se Tab. Litt. C . 4,180: 14. 966,356: 28.
Indelta Räntor: Nuvarande beloppet . . . .118,159: 19.
Afgå och indrages till Kronan: Räntorne af
Läns mans-boställena Bökhult i Kronobergs
Län samt Norton, Frenninge och Ramsåsa
i Malmöhus Län, utgörande tillsammans. 21: 1^-118,138: 5.
Indelt Spanmål såsom i 1858 års Riks-stat 17,118: 40.
Oindelt Spanmål d:o d:o d:o
7,736: 40,
Gästgifvars Friheter
Färjor och Färjekarlar
S-gr"
Jordbruket, Handeln och INäringarne:
Reservations-anslag.
Skiften och Afvitlringar
Vägar och Kommunikationer
91
Transport
Förslag till blifvande Riks-Stat:
Penningar.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
B: dr. öre.
36.000
15.000
42.600
88.600
26,200
88,945
6,000
70,049
45
966,356
1,039
1,340,789
63.000
12.000
1,415,789
B: dr. öre,
1,304
78) 137,127
78
99
Spanmål.
Indelt, på förslag.
Mått.
Värde
å 2 lt:dr
kub.-foten.
Kub.-f.
69
73 8,581
137,127|73
k. K:dr. öre
— 17,162
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kub.-foten.
Kub.-f. k. B:dr. öre,
3,868
3,868 2
8,5811—1 17,1621—j 3,868
7,736
7,736
7,736
40
Su
m ma.
B: dr.
36.000
15.000
42.600
88.600
26,200
90,250
6,000
70,049
1,109,349
18,547
220
45
4011,502,815 91
63.000
12.000
4011,577,815
91
Hör till Stats-Utsk. Utlåt., år 1859—1860, N:o 93.
5
Tal». Titt. F.
Extra Statsreglering s-anslag,
till föremål, beroende på Oivil-Departementets handläggning.
A) Anslay för åren 1861, 1862 och 1863, att utgå med ^ årligen.
R:mt R:dr. ö.
Till bearbetande af Rikets ekonomiska karte-rerk, 15,750
R:dr ärligen
understöd för uppehållande af Färjehållningen vid Röhälla,
Färjestaden och Reijershamn, 1,500 R:dr ärligen
skiften och afviltringar, 70,575 R:dr årligen ....
förhöjning i års-anslaget för Svenska Trädgårds-föreningens
elev-skola m. m., 4,500 R:dr årligen . . .
utdelning vid Landtbrukare-inöten af premier för djur,
redskap och ladugårds-produkter af utmärktare slag,
3,000 R:dr årligen
underhållande och förädling af Kronans Stamhollände
rier,
10,000 R:dr årligen . ,
fortsättande af de geologiska undersökningarne inom
Riket, 30,000 R:dr årligen
lifgifvande af geognostiska kartor, för 3 år tillsammans
rese-underslöd åt fabriks- och handtverks-arbetare, hvilka
önska att genom resor till främmande länder, samt någon
tids arbete på dervarande verkstäder öka sina insigter
och sin konstfärdighet, 3,000 R:dr årligen . .
slöjdexpositioners befrämjande; att utgå under nästa
statsreglerings-period
Lärares aflönande och elevers underhåll m. m. vid praktiska
Skeppsbyggeri-inslitutet i Carlskrona, 5,000 R:dr
årligen
förrättande af vetenskapliga undersökningar rörande
fiskerierna, 1,000 R:dr årligen
undersökningar, inspektions-kostnader och expenser för
allmänna arbeten, 25,000 R:dr årligen
aflöning för Styrelsen öfver allmänna Väg- och Vattenbyggnader
samt dess tjenstebiträde!), 27,550 R:dr årligen
47,250: —
4,500: -  211,725: —
13,500:
9,000:
30,000:
90,000:
20,000:
9,000:
4,500:
15.000
3,000
75.000
82,650
Transport 615,125
6
Hör till Stats-Utsk. Utlät., ur 1859—1860, N:o 93.
R:mtR:dr. ö,
Transport 615,125: —
Till arfvoden åt Lärare vid Mariebergs Artilleri-läroverk i
de kunskaps-ämnen, som tillhöra Civil-ingeniörer, 3,000
R:dr årligen  9,000: —
„ stipendier åt elever vid nyssnämnde Läroverk, hvilka
genomgå den för Civil-ingeniörer bestämda kurs, 3,000
R.dr årligen  9,000: —
B) Anslag för en gång.
Till inlösen af en stall- och ladugårds-byggnad åt Landshöfdingen i Norrbottens
län  3,008:70.
„ byggnader vid Landtbruks-akademiens experimentalfält
samt inköp af kreatur m. m. i och för agrikullur-ke
miska
försöks-anslalteii derstädes  25,000: —
„ inköp af utländska race-hingstar  50,000: —
Summa
633,125
78,008
711,133
70
70
Stats-Utskottets Utlåtande M:o iil.
i
XiO 94.
Atik. lill Exp.-UtsL. den 4 .Maj i860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Hiks-Statens Sjunde
H ufvud-t itel.
(U. A.)
För denna Hufvud-titel, som omfattar anslagen till Finans-Departementet, upplager
nu gällande Riks-stat:
penningar  R:mt R;dr 3,305,338:40.
indelta räntor, förslagsvis beräknade enligt markegång till . . 24,700: —
indelt spanmåi, värderad efter 2 R:dr kubikfoten till . . . 1,934:80.
oiridelt spanmäl efter enahanda värde  226: 80.
tillsammans R:mt R:dr 3,332,400: —
För de förändringar, som å denna Hufvud-titel ifrågakommit i följd af dels
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, dels hos
Riks-Stånden väckta motioner eller hos Utskottet gjorda framställningar, får Utskottet
här nedan redogöra, följande dervid den ordning, deruti anslagen finnas i Riks-staten
uppförda.
l:o Departementets Expedition.
1 öfverensstämmelse med hvad Utskottet uti sina utlåtanden angående föregående
Hufvud-titlar för motsvarande befattningar inom öfriga Departementer af Kongl.
Maj:ts Kansli föreslagit, hemställer Utskottet:
a) att Expeditions-chefens aflöning må fastställas till 3,000 R.dr;
b) att lönen för Expeditions-sekreterarne bestämmes till 4,000 R:dr för hvardera
; samt
c) att en kopist-befattning, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, må indragas, men
atlöningen, 1,000 R:dr, qvarstå att användas till befrämjande af görornålens
gång inom Expeditionen, samt att öfriga två k opist- tjenster äfvensom de tvä
kanslist-befattningarne å stat uppföras de förra med 1,000 R:dr och de sednare
med 1,800 R:dr hvardera.
Uih, till R. St. Prut. 1859 ii 180U. 4 Sunil. 1 Afd. 2 Band. 3 Haft. 1
2
Stat s-Ut skol tets Utlåtande N:o 94.
2:o Kongl. Kammar-Kollegium.
I afseende å detta embetsverk liar Kongl. Maj:t föreslagit, dels att de kanslistgraden
inom Kollegii kansli tillagde medel, 6,000 R:dr, måtte sålunda fördelas, att å
stat uppföras 4 Kanslister med lön af 1,000 R:dr för hvardera eller tillhopa 4,000
H:dr, och återstående 2,000 R:dr, motsvarande aflöning för 2 kanslist-befattningar,
som komme att indragas, ställas till Kollegii disposition för befrämjande af göromålens
gång inom nämnda tjenstegrad, dels ock alt de särskilda belopp, som å den provisoriska
staten för Kammar-kollegii Advokatfiskals-kontor äro uppförda för en Kanslist
och till befrämjande af kanslist-göromålens gång, tillhopa utgörande 1,000 R:dr, måtte
förenas till lön på stat för en Kanslist i samma kontor.
Som Utskottets hemställan uti 4:de punkten af dess särskilda betänkande N:o
40 är af Rikets Ständer godkänd, och frågan om allmän indragning af kanslist-tjensterna
således förfallit, finner Utskottet,
att omförmälda nådiga framställning bör af Rikets Ständer bifallas.
5:o Beträffande Kongl. Stats-Kontoret har Kongl. Maj:t föreslagit, att öfvertalige
Notarien derstädes Johan Adam .hedrén, som lider af svår bröstsjukdom, och
Ilvars afgång, enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut i skrifvelse den 16
Februari 1858, utgör ett vilkor för genomförande af den då bestämda arbets- och
lönereglering i Stats-kontoret, måtte på allmänna indragnings-staten förflyttas med
bibehållen aflöning, enligt Stats-kontorets äldre stat, af 1,544 R:dr, hvilket belopp
tillika med de åt f. d. Ombudsmannen och Redogöraren vid Direktionen öfver Lappmarks
Ecklesiastik-verk anslagna 650 R:dr, sorn genom sista innehafvarens afgång
äro besparade, följaktligen komme att från cmbetsverkets nuvarande allönings-summa
afgå; hvarjemte Kongl. Majit äskat, att denna summa, som endast är provisoriskt bestämd,
och, efter afdrag af omförmälda båda belopp, utgör 85,100 R:dr, måtte för
dermed afsedda ändamål på ordinarie stat uppföras.
Då frågan om Notarien Jaedréns uppförande på indragnings-stat tillhör Nionde
Hufvud-titeln, torde Kongl. Maj:ts ofvanberörde nådiga framställning i denna del icke
nu böra af Rikets Ständer till pröfning upptagas; — och skulle följaktligen Kongl.
Stats-kontorets allönings-anslag uppföras lill ofvannämnda belopp 85,100 R;dr med
tillägg af den bemälde Notarie tillkommande lön 1,544 R:dr, eller tillhopa 86,444
Riksdaler Riksmynt.
Utskottet finner emellertid något hinder icke möta för att nu definitivt fastställa
det anslag, som, utom nyssnämnde Notarie-lön, varder för Kongl. Stats-kontoret
beviljad!. Härvid har endast förekommit, alt då i den nuvarande allönings-suminan
ingår, förutom lön för 5:ne Kanslister å 1,000 R:dr, ett belopp af 1,200 R:dr till
arfvode» åt Kanslisterne för protokollsföring, men denna tjenstgöring, sedan de på
Kongl. Stats-kontorets stat förut upptagna 2:ne notarie-befattningar blifvit indragna,
icke är något tillfälligt uppdrag, utan utgör ett med kanslist-tjensterna ovilkorligen
förenadt åliggande, anser Utskottet ifrågavarande belopp icke vidare böra såsom arf
-
Stats-Ut skottets Utlåtande N:o Oi.
3
rode uppföras, utan inberäknas uti Kanslisternas löner, som derigenom lör hvar och
en komme att uppgå till 1,400 R:dr; — hvarvid dock torde höra i staten fortfarande
antecknas, att af detta lönebelopp 100 U:dr tillkommit med afseende på den
Kanslisterna åliggande protokollsföring.
I följd häraf hemställer således Utskottet,
att för Kongl. Stats-kontoret måtte uppföras dels, under iakttagande af
nyssberörda i afseende på Kanslisternas aflöning föreslagna jemkning, ett
definitivt läststiilldt aflöningsanslag .... Knnt Kalr 85,100: —
och dels ett Notarien Joedréns aflöning motsvarande belopp 1,544: —
eller tillsammans R:mt Hulr 8b,444: —
kommande likväl ornförmäldn 1,544 K:dr alt från staten utgå, derest Kongl. Majlis
nådiga framställning om Notarien Jaedréns uppförande på indragnings-stat framdeles,
vid behandlingen af 9:de Hufvud-titeln, af Rikets Ständer bifalles.
4:o Kongl. Mynt- och, Kontroll-Verken.
Beträffande aflöningen för Ofver-direktören vid Mynt- och Kontroll-verken,
har Utskottet inhemtat att nuvarande Ofver-direktören, förutom för denna befattning
A stat uppförda aflöningsförmåner, eger att, i följd af Kongl. Brefvet den 19 April
1855, uppbära ett särskildt arfvode af 1,200 R:ur R:mt årligen, för tillsyn öfver
arbetena vid Myntets mekaniska verkstäder. Då emellertid den aflöning af 4,500
R:dr jemte boställe, sorn vid förra riksdagen för Öfverdirektörs-befattningen bestämdes,
synes Utskottet innefatta tillräcklig godtgörelse för de med samma befattning
förenade åligganden, till hvilka tillsynen öfver Myntets verkstäder otvifvelaktigt måste
hänföras, har Utskottet — som likväl icke anser sig böra ifrågasätta indragning af
omförmälda arfvode, så länge nuvarande Ofver-direktören, hvilken denna förmån blifvit
genom ett Kongl. Bref tillförsäkrad, innehafver ifrågavarande beställning — funnit
sig föranlåtet hemställa,
det Rikets Ständer ville i underdånighet anhålla, att, efter nuvarande Ofverdirektörens
afgång, ofvannämnda arfvode för tillsynen öfver arbetena vid
Myntets verkstäder icke måtte varda af Kongl. Maj:t anvisadt.
5:o Kongl. Kammar-Rätten.
a) Kongl. Maj:t har, rörande detta embetsverk, föreslagit, dels att de medel,
sorn uti nu gällande stat finnas upptagne med 4,727 R:dr 50 öre för kanslistgraden
och 572 R:dr 50 öre för biträde vid registrator- och aktuarie-göromålen,
eller tillhopa 5,500 R:dr, måtte i den blifvande definitiva staten fördelas med 1,000
R:dr för en på Registrators- och Aktuarii-kontoret tjenstgörande Kanslist; 5,000 R:dr
för 5 Kanslister i Kammar-Rättens Kansli, å 1,000 R:dr för hvardera; 1,000 R:dr
för en Kanslist på Advokatfiskals-kontorct; samt 500 R:dr till arfvode för biträde
vid registrators- och aktuarie-göromålen, dels ock att för ytterligare en Kammar
-
4
Stats-Ut'skottet* Utlåtande N:o 94.
skrifvare i Öfver-Revisions-departementet mätte beviljas en lön af 1,000 R:dr; i
sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t anmält, att Kammar-Rättens utgifts-stat komme
att minskas med der.) nu uppförda, men icke utgående 4,835 R:dr 84 öre för öfvertalige
en Proto-notarie, en vice Advokatfiskal och två Revisorer, så att på det
hela inträffade en nedsättning af 3,835 R:dr 84 öre.
Af det den Kongl. Propositionen hilagda Stats-Råds-protokoll öfver Finansärenden
(pag. 23) inhemtas att, enligt hvad Kongl. Kammar-Rätten, bland annat, i
underdånighet anfört, efter den 2 April 1856, då Kammar-Rätten föreslog den sedermera
verkställda minskning af revisionspersonalen från 31 till 28 personer, dithörande
göromål erhållit en högst betydlig tillökning genom åtskilliga, på sednare tider
tillkomna, räkenskaper, hvaribland de för Elektriska Telegrafverket i riket, innefattande
för år 1857 icke mindre än 13,151 folier, och de för Statens jernvägsbyggnader,
jemväl i betydlig tillvext, numera blifvit af Ivammar-Rätten uppskattade att tillsammans
motsvara tolf månaders revisionstid och måst för granskning öfverlemnas
till extraordinarie tjenstemän, mot särskild, af Kongl. Maj:t tid efter annan beviljad
godtgörelse.
I betraktande häraf och då sålunda den i Kongl. Kammar-Rättens tjenstepersonal
ifrågaställa tillökning af en Kammarskrifvare synes vara af verkligt behof
påkallad samt någon erinran vid den af Kongl. Maj:t föreslagna fördelningen af förberörde
lönemedel icke förekommit, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i fråga om detta embetsverk
behagat föreslå.
b) Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, som blifvit till Utskottet
remitterad, har Herr C. Printzensköld hufvudsakligen anfört, hurusom, då Kongl.
Kammar-Rätten afgaf det underdåniga förslag till samma embetsverks reorganisation,
som låg till grund för den af Kongl. Maj:t sedermera derom gjorda och af Rikets
sist församlade Ständer hufvudsakligen godkända nådiga framställning, den tjensteman
inom embetsverket, som af hela personalen derstädes, ledamöterne icke ens undantagne,
hade den trägnaste och mest ansvarsfulla befattning, nemligen Advokatfiskalen,
blifvit såväl i afseende på arbetsbiträde som löneförmåner i högsta grad vanlottad
och orättvist behandlad. Ty på samma gång vice advokatfiskalsplatsen indrogs, hvarigenom
hela tungan af de vigtigare göromål, som tillhöra Advokatfiskals-kontoret,
folie ensamt på Advokatfiskalen, föreslogs minskning af dennes sportler med J och
tilldelades honom en lön på stat, som understeg de löner, andra Kontors-cheler inom
Kongl. Kammar-Rätten ansågos böra åtnjuta, oaktadt Advokatfiskalen i berörda hänseende
bort ställas främst bland Kontors-cheferna och till och med i jemnbredd med
ledamöterna. Pä grund häraf och då de ifrågavarande tjensteman åliggande många
och olikartade göromål, hvilka i sednare tider i hög grad förökats, toge hans tid och
krafter så i anspråk, att det icke vöre honom möjligt att på enskild väg kunna förskaffa
sig ens det ringaste bidrag till sitt uppehälle, samt de tjensten åtföljande sportler
vore alltför osäkra och obetydliga för att böra tagas i något slags beräkning, har
Stals-Utskottets Utlåtande N:a 94.
5
motionären föreslagit, att lönen för Kongl. Kammar-Rättens Advokatfiskal, nu utgörande
3,000 R:dr, mätte varda med 1,000 R:dr förhöjd, sä att den komme att
uppgä till 4,000 R:dr.
I anledning häraf får Utskottet erinra, att vid sednaste riksmöte lönen för
Kammar-Rättens Advokatfiskal bestämdes till enahanda belopp, som beviljades Advokatfiskalerne
i Göta Ilof-Rätt samt IIof-Rätten öfver Skåne och Blekinge, eller 3,000
Ridr. Utom denna lön eger ifrågavarande tjensteman att uppbära vites- och ensaksböter,
samt derjemte 10 procent af de medel, som genom hans embets-åtgärd inflyta
i Kronans eller annan allmän kassa. Denna sistnämnda inkomst, det s. k. aktoratsarfvodet,
var före sistförlidna riksdag bestämd till 12 procent; — men sedan Kongl.
Kammar-Rätten, jemte meddelande att samma inkomst i medeltal öfverstigit 1,300
Ridr årligen, hemställt, alt aktorats-arfvodet måtte minskas till 10 procent, »enär
detta ändock utgjorde lämplig uppmuntran och vedergällning för denne tjenstemans
arbete», blef nämnda förslag såväl af Kongl. Majit gilladt som af Rikets Ständer godkändt.
Utskottet kan vid nu upplysta förhållande ingalunda instämma i motionärens
åsigt, att de advokatfiskalstjensten i Kammar-Rätten åtföljande sportler, hvilka vid
sistlidnc riksdag af Kongl. Majit uppgåfvos hafva i medeltal utgjort 2,303 Ridr 28
öre årligen, ej vid bedömandet af tjenstens löneförmåner böra tagas i beräkning; —
och finner Utskottet sig i öfrigt
sakna all anledning alt tillstyrka afseende å Herr Printzenskölds motion.
6:o Uppå derom af Ofver-Inlendenls-embetel gjord underdånig hemställan,
har Kongl. Majit, med afseende å angelägenheten deraf, att i de särskilda rum och
våningar, uti hvilka Kongl. Musei dyrbara samlingar af gravyrer, målningar och skulpturarbeten
nu vore och äfven framgent blefve fördelade, samtidigt funnes tillstädes pålitliga
Vaktbetjente för konstverkens vård och förevisande, i nåder föreslagit, att å
Musei stat, som nu upptager blott en Vaktmästare, måtte för ytterligare en sådan
uppföras årlig lön af 430 Ridr; — och tillstyrker Utskottet,
att den äskade anslags-tillökningen må af Rikets Ständer beviljas.
7io Föislags-anslaget för Postverket, som utgår direkt af postmedlen och vid
förra riksdagen beräknades till 727,500 Ridr, har Kongl. Majit föreslagit att, i öfverensstämmelse
med hvad vid stats-inkomsternas beräkning iakttagits, äfven bland utgifterna
uppföras med ett till 1,400,000 Ridr förökadt belopp; — men då beräkningen
af Statsverkets inkomst utaf postmedlen ännu icke är af Rikets Ständer uppgjord,
har Utskottet ansett högstberörda nådiga framställlning böra endast i så måtto bifallas,
att Rikets Ständer nu besluta, det anslaget till Postverket skall bestämmas
till samma belopp, hvartill Statsverkets inkomst af postmedlen framdeles
varder af Rikets Ständer uppförd;
varande emellertid det af Kongl. Majit föreslagna belopp, 1,400,000 Ridr, tills vidare
upptaget å hosföljande tabell öfver Hufvud-titeln.
6
Stats-Utskoltets Utlåtande N;o tid.
8:0 lietraffiiiitje Tullverket har Kongl. Majit begärt, att clet likaledes af tullmedlen
direkt utgående förslags-anslaget till detta Verks stat och omkostnader måtte
från 1,600,000 Ridr upptagas till det belopp, som, i afdrag på Statens tull-inkomst,
blifvit vid beräkningen af stats-inkomsterna antaget, nemligen 1,800,000 R:dr, eller
200,000 Ridr högre, än hvartill berörda anslag vid sistlidne riksdag bestämdes.
l)å, enligt hvad Utskottet inhemtat, Tullverkets utgifts—stat för år 1839 blifvit
af Kongl. Majit fastställd till en summa af 1,823,099 Ridr 84 öre, torde anslaget
lill detta Verks omkostnader för nästa statsreglerings-period svårligen kunna upptagas
till lägre belopp, än Kongl. Majit föreslagit; men Utskottet har likväl ej kunnat
undgå att egna någon uppmärksamhet åt den omständigheten, att dessa utgifter
på de sednare åren i betänklig grad stigit. Ehuru orsaken härtill i viss mån kan
tillskrifvas den tidigare in- och utförseln af varor, som varit en följd af landets i
allmänhet utvidgade handelsrörelse, synes det likväl Utskottet, att den till lättnad i
trafik och minskade kontroller ledande förändring i tull-lagstiftningen, som samtidigt
härmed egt rum, borde icke allenast motväga nyssberörda anledning till utgifternas
ökande, utan äfven genom inskränkning uti den för kontrollen afsedda verksamhet
föranleda till besparing i förvaltningskostnaderna; och har till befordrande af detta
vigtiga ändamål Utskottet ansett sig böra hemställa,
alt Rikets Ständer — jemte anvisande för nästkommande statsregleringsperiod
af det förslags-anslag, 1,800,000 Ridr, Kongl. Maj;t härtill äskat
alt af tullmedlen direkt utgå, — måtte i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit täcktes taga i nådigt öfvervägande, om icke åtgärder kunna vidtagas,
i ändamål att för framtiden bereda någon minskning i de med tullförvaltningen
förenade omkostnader.
9:o Sedan Rikets Ständers år 1837 församlade Revisorer, uti sin algifna berättelse
om af dem verkställd granskning af Statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning
under åren 1834 och 1835, till rättelse för framtiden anmält att, ehuru,
förutom det å Riks-staten för Skogsplanterings-kassan uppförda anslag af 12,200 Ridr
Biko, till denna kassa jemväl vore anslagne räntorna af de boställen, som, jemlikt
Kongl. Brefvet den 19 Mars 1836 angående ny reglering af skogs- och jägeristaten
i riket, blifvit af Kronans parker och allmänningar till tjenstemän vid skogs
staten
upplåtna, värdet af dessa räntor dock icke blifvit hvarken uti den då gällande
Riks-stat eiler i de föregående upptaget; har Utskottet i berörda hänseende vidare
inhemtat, att omförmälda inom Södermanlands, Ostergötlands, Elfsborgs, Skaraborgs
och Westmanlands län utgående räntor, hvilka innehafvas af skogsplanterings-kassan,
som deremot har att i stället till vederbörande tjenstemän inom skogs- och jägeristaten
utgifva motsvarande, fastän i sjelfva verket något mindre, kontanta lönebidrag,
under åren 1855, 1856 och 1857 enligt Riks-hufvudboken utgjort: för år 1855:
639 Ridr 35 sk. 10 rst.; för år 1856: 641 Ridr 46 sk. 2 rst.; samt för år 1857:
660 Ridr 40 sk. 8 rst, allt Biko; — och enär dessa räntor, i fall uppmärksamhet
Stats-Utskottets Utlåtande N:o D4.
derå blifvit fästad, otvifvelaktig! bort redan tillförene upptagas i Riks-staten, hemställer
Utskottet,
att skogsplanterings-kassans anslag till »ersättning för liemniansräntor och
arrenden rn. m.» må ökas med ett ofva nom förrnälde indelta boställsräntor
motsvarande belopp, förslagsvis beräknadt tili 900 R:dr R:mt.
10:o Efter meddelande, hurusom det reservationsanslag af 73,000 R:dr, som
för- Skogs-lnst itu t et, lägre Skogs-skolor samt öfriga till Skogs-staten hörande tje.nstemlins
aflöning blef vid sednaste riksdag beviljadt att utgå blott under innevarande
statsreglerings-period, visserligen satt Kongl. Maj:t i tillfälle att vidtaga förberedande
åtgärder för en förbättrad och utvidgad undervisning i de för skogarnes rätta vård
erforderliga kunskapsgrenar, äfvensom att inrätta en af behofvet länge päkallad gemensam
styrelse för den allmänna skogshushållningen och förstärka den skogsförvaltande
personalen med nya tjenstemän i de delar af riket, der sådant varit företrädesvis
erforderligt, men alt anslag vore jemväl för framtiden oumbärligt til! upprätthållande
och fortsättning af dessa anstalter — har Kongl. Majit, som funnit skogsväsendets
ordnande under nästa statsreglerings-period icke kunna vinna en sådan utsträckning,
att deraf påkallades föi höjning i omförmälda belopp, helst besparingar å anslaget under
den förllutna tiden uppkommit, i nåder äskat, att det nuvarande anslaget, såsom
fortfarande behölligt, måtte varda på stat uppfördt jemväl för nästa statsreglerings-period.
Lika med Kongl. Majit, anser väl Utskottet, alt, då de afsedda åtgärderna fölen
förbättrad skogshushållning ännu icke hunnit i så vidsträckt mån utföras, att de
för framtiden härtill erforderliga kostnader kunna tillförlitligt beräknas, anledning saknas
att nu vidtaga någon förändring i beloppet af det anslag, som vid förra riksdagen
för detta ändamål anvisades. Hvad åter angår de blifvande besparingarne å
anslaget för denna statsreglerings-period, hvilka för närvarande uppgå till omkring
140,000 Ridr, synes det Utskottet icke vara antagligt, att de hitintills endast småningom
till verkställighet komna åtgärderna för skogsväsendets ordnande kunna under
nästinstundande trenne år så påskyndas, att, utom anslagen för samma år, jemväl
skulle erfordras de betydliga besparingar, som under innevarande statsreglerings-period
icke blifva använda; och får Utskottet i följd häraf hemställa,
att Rikets Ständer, jemte anvisande för nästkommande statsreglerings-period
af enahanda reservations-anslag, som i nu gällande stat är för detta ändamål
uppfördt, måtte tillika besluta, att de behållningar af det nuvarande
anslaget, som enligt den afslutade Riks-hufvudboken för innevarande år förefinnas,
böra till Riksgälds-kontoret öfverlemnas.
11:0 Beträffande Kongl. Theatern, för hvilken i nu gällande Riks-stat finnes
uppfördt ett anslag af 75,000 Ridr, har uti en hos Bonde-Ståndet väckt, till Ut
skottets
behandling öfverlemnad motion, Riksdags-fullmägtigen J. Lekberg från Nerikes
län, hufvudsakligen under erinran om olämpligheten deraf, att bidrag af allmänna me
-
B
Stats-Ut skottets Utlåtande N:o .94.
del lemnades åt en Inrättning, hvilken, såsom den ifrågavarande, utan att åstadkomma
någon egentlig nytta, uteslutande vore egnad att bereda nöje at hufvudstadens invånare,
föreslagit att Rikets Ständer mätte förklara, det något slats-anslag för Kongl.
Theatern hädanefter icke komme att beviljas; — men då, med afseende å Kongl.
Theaterns högre syftemål såsom konst- och bildningsanstalt, densamma, enligt hvad
Rikets Ständer vid flere tillfällen förklarat, icke bör lemnäs utan omvårdnad från
Statens sida, samt det för Theatern nu utgående anslag af 75,000 R:dr årligen icke
lärer vara högre, än för dess behöriga upprätthållande oundgängligen erfordras, hemställer
Utskottet,
a) att omförmälda motion måtte lemnäs utan afseende.
Deremot och då de betydliga utgifterna för Kongl. Theatern föranleda till det
antagande, att förvaltningen af denna anstalt i ekonomiskt hänseende icke torde vara
på ett fullt ändamålsenligt sätt ordnad, samt flera omständigheter, hvilka dock icke
synas behöfva här närmare omförmälas, gifva vid handen, att Kongl. Theaterns verksamhet
för konstens utbildning icke motsvarat de anspråk, som, med afseende å de
för Kongl. Theatern anvisade betydliga tillgångar, skäligen kunna derå framställas,
har Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
b) det Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
i nåder föranstalta om en revision af Kongl. Theaterns organisation och
förvaltning, för att deruti åstadkomma sådana förbättringar, hvarigenom
Kongl. Theaterns ekonomiska bestånd måtte utan ökning af dess nuvarande
tillgångar betryggas och dess syftemål såsom konst- och bildningsanstalt
befordras.
12:o Beträffande öfriga till 7:de Hufvud-titolu hörande ordinarie anslag, i afseende
hvarå någon förändring hvarken blifvit af Kongl. Maj:t äskad eller eljest ifrågakomma,
får Utskottet hemställa,
att samma anslag måtte i den blifvande nya Riks-staten med oförändrade
belopp uppföras, dock att, till jemnande af Hufvud-titelns slutsumma, förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser ved rn. m., som för närvarande
utgör 18,644 R:dr 94 öre, ökas med ett belopp af 35 R:dr 84 öre;
kommande, i följd af hvad Utskottet uti förestående punkter föreslagit, Hufvud-titelns
samtliga till ordinarie stats-regleringen hörande anslag, på sätt hosföljande tabell närmare
utvisar, att uppgå till 4,200,300 R:dr. Då Hufvud-titelns summa, enligt nu
gällande Riks-stat, utgör 5,532,400 R:dr, visar sig således här en tillökning af 867,900
R:dr; — hvarvid dock bör iakttagas, att beräkningen af Post- och Tullverkens omkostnader
är af Utskottet, enligt Kongl. Maj:ts nådiga framställning, förslagsvis upptagen
till 872,500 R:dr högre än de nuvarande anslagen, utan att någon ökad utgift
härigenom i verkligheten uppkommer; — och blifva Hufvud-titelns öfriga anslag
deremot, enligt Utskottets nu afgifna förslag, minskade med 3,600 R:dr.
13:o
Stats-U(skottets Utlåtande N:o 94.
9
13:o Beträffande löneregleringen för de tili 7:de Hufvud-titeln hörande embetsverk,
korpser och stater, liar Utskottet redan uti föregående punkter af delta utlåtande,
med föranledande af Kongl. Maj:ts särskilda framställningar, tillstyrkt, alt oflöniugsanslagen
för vissa embetsverk skulle på stat definitivt uppföras. Sådant torde
likväl icke lämpligen kulina ske för Postverket och Tullverket, enär dels aflönings
staterna
för dessa förvaltningsgi enar icke äro af Rikets Ständer pröfvade, och dels
härvid för öfrigt förekommit, att icke allenast Postanstalterna, i anseende till de pä
sednare tiderna inrättade nya och förbättrade kommunikationsmedlens inverkan på
postväsendet, torde komma att i viss mån förändras, utan ock, hvad angår Tullverket,
åtgärder för åstadkommande af en förenklad förvaltning deraf nu äro af Ut
skottet
ifrågaställda. — Anslaget för Skogs-staten, som ännu är under organisation,
lärer icke heller kunna annorlunda än provisoriskt beviljas.
I följd häraf, och under åberopande af de i delta ämne uli Utskottets sär
skilda
betänkande N:o 48 yttrade åsigter, får Utskottet hemställa,
att aflöningsanslagen till de pä 7:de Hulvud-liteln uppförda embetsverk och
stater, med undantag af Postverket, Tullverket och Skogs-staten, måtte af
Rikets Ständer definitivt fastställas.
För de under 7:de Hufvud-titeln hänförlige behof af tillfällig beskaffenhet, som
således höra till den såkallade extra statsregleringen, äro nedan omförmälda framställningar
gjorda:
14:o Uti sin nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof har
Kongl. Maj:t begärt att, till bestridande af utgifter för kolonien S:t Barthelemy, hvilken
under sednare tider medfört för Statsverket en årlig kostnad, icke understigande
1,000 P. Sterling, eller i Svenskt Riksmynt omkring 18,000 R:dr, Rikets Ständer
måtte anvisa ett belopp af 54,000 R:dr, att med årligen utgå under den tid nästa
statsreglering kommer att omfatta.
I anledning af denna nådiga framställning har inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen
Carl Anders Larsson från Ostergötlands län, uti det af honom afgifna,
till Utskottet remitterade, yttrande i åtskilliga statsreglerings-frågor, — jemte yrkande
att förberörda af Kongl. Majit äskade anslag icke mätte af Rikets Ständer beviljas, —
fästat uppmärksamheten derå, att, derest innevånarne å S:t Barthelemy icke förmådde
sjelfva bekosta koloniens förvaltning, det syntes vara skäl att densamma blelVe till
annan Stat försåld eller bortskänkt.
Med afseende å de betydliga utgifter, som Statsverket sedan lång tid tillbaka
årligen fått för kolonien S:t Barthelemy vidkännas, och då föga anledning finnes till
den förhoppning, alt dessa kostnader skola blifva ersatta eller för framtiden minskade
genom ökad afkastning från kolonien, finnér äfven Utskottet för sin del önskvärdt
att, genom öns afträdande till någon främmande vänskaplig magt, Svenska Staten
Bih. tilt B. St. Prof. 1859 & 1860. -I Sami. I Afd. 2 Band. 3 Haft. 2
10
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 9i.
kunde befrias från vidare uppoffringar för denna besittning. I sådant hänseende äro
emellertid särskilda underdåniga framställningar af Rikets Ständer redan gjorda, nemligen
dels vid 1817 och 1818 års riksmöte, dels ock sedermera genom underdånig
skrifvelse den 19 Maj 1845, dervid Rikets Ständer åt Kongl. Maj:t öfverlemnat att,
när tillfälle dertill kunde sig yppa, afträda meranämnde ö på de för Svenska Stats
verket
mest förmånliga vilkor, som stöde alt erhålla. — l)å likväl de häraf föranledda
ministeriela underhandlingar icke haft åsyftad framgång, men utgifterna för
kolonien på de sednare åren i betydlig mån tillvext, har, enligt hvad Utskottet inhemtat,
frågan under år 1858 ånyo utgjort föremål för nådig pröfning, dervid Kongl.
Majit anbefallt ytterligare åtgärders vidtagande lill vinnande af det utaf Rikets Ständer
alsedda ändamål Någon framställning i ämnet från Rikets nu församlade Ständers
sida synes derför icke erforderlig; och då kostnaderna för koloniens förvaltning
under nästa statsreglerings-period sannolikt icke kunna inskränkas till lägre belopp
än de under de sednare åren utgjort, får Utskottet hemställa,
att med bifall till Kongl. Majlis nådiga framställning, Rikets Ständer mätte
för ifrågavarande ändamål anvisa en summa af 54,000 R:dr, att under
nästa statsreglerings-period med Jidei årligen från Riksgälds-kontoret utgå,
under förbehåll af den framtida godtgörelse till nämnde Kontor, hvilken
genom ökad afkastning af ön eller medelst dess afträdande kan beredas.
15:o Af en särskild utaf Kongl. Majit den 27 Oktober nästlidet år till] Rikets
Ständer aflålen och från samtliga Riks-Stånden till Utskottet remitterad nådig
Proposition (införd under Nio 25 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens
Protokoll), angående ytterligare anslag för det nya Jordeboks-verhets fortgång, inhemtas,
att sedan, på Kongl. Majlis nådiga förslag, Rikets Ständer den 16 Januari 1858
bifallit och Kongl. Majit, i följd deraf, genom nådigt Bref till Dess och Rikets
Kammar-kollegium af den 22 i samma månad förordnat, att för den, enligt Kongl.
Brefvet deri 16 Maj 1856, bemäida Kollegium åliggande granskning ej mindre af
de nya jordeböckernn än af de förvandlings-uträkningar för räntors omsättning och
förenkling rn. m., hvilka böra till grund för jordeböckerna först uppgöras, skulle uti
Kammar-kollegium inrättas ett särskildt Jordeboks-kontor med en Chef, tre Kamererare
och sex Revisorer, samt desse tjenstemän derefter under Februari och Mars
månader 1858 blifvit till befattuingarne förordnade; bade Kammar-kollegium, uti underdånig
skrifvelse den 27 Maj nästlidet år, jemte anmälan att Jordeboks-kontoret
med fulltalig personal från Maj månads början 1858 kommit i verksamhet, till Kongl.
Majit afgifvil redogörelse för fortgången af Kontorets arbeten under den tid af ett
är, som sedermera intill den I Maj 1859 förllulit. Af denna arbets-redogörelse,
hvars hufvudsakliga innehåll är i den Kongl. Propositionen anlördt, visade sig emellertid,
att Kontorets ofvanberörda åliggande icke kunde medhinnas under innevarande
statsreglerings-period eller lill slutet af nästkommande år 1860, för hvilken tid allöningsmedel
åt Kontorets tjenstemän äro anvisade, utan att för de bestämda göromå
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o Hi
-
len* fullbordande vida längre tid erfordrades, och att följaktligen ytterligare anslag för
Jordeboks-kontoret under den tid nästa statsreglering komme att omfatta vore behöfligt;
— oell bar i anledning häraf samt dä, efter Kammar-kollegii äsigt, arbetet
i meranämndc Kontor skulle uti icke ringa män kunna forlskyndas, derest, utom
arfvodena till de bestämda tjenstemännen derstädes, medel förefunncs till extra biträden,
hvarigenom ock en stam kumle bildas för erhållande af skicklige, vid göro
målen
i Kontoret vande, tjenstemän, Kongl. Majit i nåder föreslagit, att Rikets Ständer
måtte för ifrågavarande ändamål anvisa medel ej mindre till den för Jordebokskontoret
hittills beräknade årliga kostnad, utgörande, enligt Kongl. Brefvet den 22
Januari 1838,
för en Chef  R:dr -i,300: —
» tre Kamererare, å 3,300 R:dr,  10,500: —
» sex Revisorer, å 1,000 R:dr (>,000: — qqq.
och, enligt Kongl. Brefvet den 22 Oktober 1838, för
en Notarie  2,200: —
än ock till arfvoden åt extra biträden, efter 300 R:dr
för hvarje af de tre afdelningar, hvaruti Kontoret
är lordeladt, ett årligt belopp of .... 1,300: — ö 700-
eller tillsammans Runt R:dr 24,700 —
för hvarje af de år, nästa statsregierings-period komme att omfatta; — hvarjemte
Kongl. Majit tillkännagifvit att, — enär, utom Jordeboks-kontorels aflöning, åtskilliga
utgifter förestode till godtgörelsc för de nya jordeböckernas uppgörande och granskning
m. m., — behållningen vid innevarande års slut å de medel, som vid förra riksda
gen
anvisades för skatteförenklingens och det nya jordeboksverkets fortgång behöfde
för samma ändamål reserveras.
Med afseende å de i den Kongl. Propositionen anförda förhållanden, och då
det är af synnerlig vigt, alt det arbete, som utgör föremål för Jordeboks-kontorels
verksamhet, bedrifves med all den skyndsamhet omständigheterna medgifva, har Utskottet
ansett sig böra tillstyrka,
alt utöfver den behållning, som å det vid nästlidna riksmöte för skattelörenklingen
och det nya jordeboksverkets fortgång beviljade anslag vid
innevarande års slut förefinnes, Rikets Ständer måtte för enahanda ändamål
å Riksgälds-kontoret anvisa ett belopp af 74,100 R:dr, att, på sätt
Kongl. Majit föreslagit, utgå med tulei årligen under hvart och ett af åren
1861, 18(52 och 18(53.
1(5:0 l anledning af Kongl. Majlis derom gjorda nådiga framställning, beviljade
Rikets sednast församlade Ständer ett extra anslag af 76,630 R:dr till inlösen
af Landshöfdintje-rcsidenshusel i Hernösand och nybyggande af Landtstals-embetshus
derstädes; — och har Kongl. Majit nu, med tillkännagifvande alt detta anslag, i
12
Ståts-Utskottets Utlåtande A:o 91.
följd af inträffade hinder, ännu icke blifvit begagnadt, föreslagit, alt detsamma måtte
fortfarande ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för den händelse, att aftal rörande
inköp af residenset och plats för embetshuset, på de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
redan bestämda grunder, kunde mellan Kronan och Hernösands stad framdeles
bringas till stånd.
1 detta ämne har äfven hos Rikets Ständer förekommit en särskild framställning
— nemligen en inom Borgare-Ståndet af Herr P. Staaff' väckt, till Utskottet
remitterad motion — afseende att förhöjning måtte beviljas i elen lösesumma för det
äldre residenshuset, 16,000 R:dr, som vid förra riksdagen anvisades och var inberäknad
uti ofvannämnda anslag.
Beträffande den föregående behandlingen af detta ärende, får Utskottet, med
hänvisande lill de fullständigare upplysningar, som derom finnas meddelade uti Statsutskottets
vid förra riksdagen afgifna utlåtande Nio 150, nu endast i korthet erinra,
att, sedan i anledning af den år 1856 ånyo väckta frågan om inlösande för Kronans
räkning af det staden Hernösand tillhöriga Wester-Norrlands läns residens äfvensom
om uppförande af Landtstats-embelshus derstädes, Kongl. Majit anbefallt Länsstyrelsen
att inhemta yttrande af nämnde stads Borgerskap, om och på hvad vilkor staden
vöre beredd att till Kronan upplåta någon för berörda ändamål passande tomt i residensets
närhet, och under hvad vilkor staden ville till Kronan öfverlåta nuvarande
länsresidens-byggnad, derför staden ditintills af Kronan uppburit årlig hyra; samt
Borgerskapet härpå dels svarat, att Borgerskapet vore villigt att af en i residensets
närhet tillgänglig, vid södra sidan af torget och den så kallade packarlafven belägen
tomt till landtstals-byggnad afstå en sträcka närmast residenset af 38 alnar i längd,
med behöflig och efter belägenheten lämpad bredd, mot rättighet för staden att i
den blifvande landtstats-byggnadens jordvåning få nödig lokal till förvarande af stadens
brandsprutor och inredande af våghus sig kostnadsfritt upplåten, dels förklarat,
att staden vore benägen till Kronan afstå nuvarande residenshus i befintligt skick,
emot en summa af 10,666 R:dr 32 sk. B:ko eller 16,000 R:dr Runt, motsvarande
i kapital det af Kronan erlagda årliga hyresbelopp såsom ränta å. 5 procent; så och
efter det Kongl. Majit till Rikets sednast församlade Ständer aflåtit nådig Proposition
om anvisande af medel för verkställande af omförmälda nybyggnad och inköp, blef
det äskade anslagsbeloppet, 76,650 Ridr— deraf 54,630 Ridr voro afsedde för den
nya byggnadens uppförande, 16,000 Ridr till inlösen af residenshuset, och 6,000 Ridr
för residensbyggnadens fullständiga iståndsättande — väl af Rikets Ständer beviljadt,
meri dervid, i öfverensstämmelse med Öfver-Intendents-embetets i ämnet afgifna underdåniga
utlåtande, fästadt det förbehåll, att ej, såsom ifrågasatt vore, lägenheter i
den nya embets-Iokalen finge upplåtas för inrymmande af stadens sprutor och våg,
samt att med inlösen af residenshuset skulle loija eganderätten till husets tomt och
alla de åt Landshöfdingen upplåtna uthus.
Uti den nu väckta motionen har Herr Staaff hufvudsakligen anfört, att då det
af staden Hernösand \id upplåtelsen af tomt till det nya embetshuset fästade vilkor,
Stats-UtskotMf Utlåtande N:o !>l.
att deri få lokal för spruthus och vågbod åt sig inrymd, icke blifvit fl Statens sida
antaget, samt Kongl. Majit och Rikets Ständer utöfver Borgerskapets medgifvande
fordrat, alt uti det ifrågaställa köpet af residenshuset skulle inbegripas jemväl de å
särskilda tomter uppförda uthus, som vore åt Landshöfdingen upplåtna, nemligen dels
en norr om residenset belägen byggnad, innehållande stall och vedbod m. m., dels
ock vagnshus, åt Landshöfdingen inredt i byggnaden å den för nya embetshuset afsedda
tomt och hvilken byggnad för öfrigt innehölle för stadens räkning auktionskammare,
stadshäkte, vågbod, spruthus och arkiv m. m., — hade vid sådant förhållande
Borgerskapet funnit sig icke kunna vidblifva sitt erbjudande af tomt för embetshuset
och residensets försäljande. Till att återkalla detta anbud ausåge sig äfven
Borgerskapet ega full befogenhet; ty då, för all undkomma det flerfaldiga obehag,
eganderätten till residenset för Borgerskapet medförde, Borgerskapet beslöt att afhända
sig detta hus för 16,000 R:dr, oaktadt det i sjelfva verket hade ett värde af
60,000 R:dr, väcktes icke någon fråga om att förberörda uthusbyggnader, hvilka
icke tillhörde residenset, jemväl skulle afträdas, derför ett väsendtligt hinder förefunnes
i den omständigheten, att, om Borgerskapet afsade sig eganderätten till vagnshuset,
den byggnad, hvari detsamma vore inrymdt, svårligen kunde af staden i öfrigt
behållas, enär den gemensamhet i eganderätt till byggnaden, som derigenom uppstode,
sannolikt skulle komma att för framtiden medföra åtskilliga förvecklingar i
fråga om nybyggnads- och underhålls-skyldighet; och om således staden afstode hela
berörda byggnad med tomt eller endast den sednare, skulle staden, som icke kunde
undvara ofvannämnda för dess räkning i byggnaden inrymda lägenheter, nödgas i
stället för sitt behof förskaffa sig annan lokal. Denna måste vara belägen i närheten
af torget och sundet, men der funnes icke någon obebyggd tomt alt tillgå, så att
anskaffandet af lämplig tomt i stället för den ifrågavarande samt dess bebyggande
med ofvannämnde för staden oundgängligen nödvändiga lägenheter skulle för staden
medföra en kostnad, icke understigande 20,000 R:dr — en för det redan förut
skuldsatta samhället alltför stor uppoffring, helst dertill komme, att staden uppbvgdt
och under en tid af mera än 80 är underhållit residenset, utan att derför hafva åtnjutit
annan godtgörelse, än den ärliga hushyra, som till och med år 1830 utgått
med endast 200 R:dr Banko, och derefter med 800 R:dr R:mt, som såled es' måsle
anses särdeles obetydlig i jemförelse med husets verkliga värde samt hvad Staten under
tiden utgifvit för öfrige länsresidens i riket. De å Statens sida i afseende å
ifrågavarande aftal uppställda vilkor kunde derför icke af Hernösands stad antagas
med mindre än att staden för de uppoffringar, samma vilkors uppfyllande skullejmedföra,
erhölle en ersättning af 24,000 R:dr R:mt. På grund häraf och då frågansrsnara
afgörande vore af synnerlig vigt ej mindre för det allmänna, enär behofvet af nytt
embetshus ständigt tilltoge, än äfven för staden Hernösand, emedan, om den ifrågaställa
upplåtelsen komme lill stånd, de byggnadsföretag, som deraf för staden skulle
blifva en följd, genom stegrade priser sannolikt komme att blifva allt kostsammare
ju längre dermed dröjdes, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte bc
-
ti
Stats-UtshotMs Ullålande N:o Oi.
vilja den summa af 24,000 U:dr, som utöfver de vid nästlidne riksdag anvisade
16.000 R:dr erfordrades för inlösen af residenset oell erhållande af plats för det ina
embetshuset i enlighet med de grunder och vilkor, som derför blifvit af Kongl.
Majit och Rikets sednast församlade Ständer bestämda; — varande motionen bilagdt
utdrag af Magistratens i Hernösand protokoll för den 24 nästliden Mars vid ett med
nämnde stads Borgerskap i anledning af Herr Staaffs olvanberörda framställning hållet
sammanträde, då Borgerskapet uttryckligen förklarat, att, i öfverensstämmelse med dess
redan under nästlidne år hos Kongl. Majit underdånigst gjorda anbud, Borgerskapet
fortfarande vöre villigt att, emot den i motionen lörcslagna summan af tillhopa
40.000 R:dr, till Kongl. Majit och Kronan under full eganderätt upplåta ej mindre
nuvarande länsresidenshuset i staden är äfven så val det norr om residenset
ä särskild tomt belägna, til! vedbod och stall m. in. inredda uthus, som ock den
för uppförande af nytt landtstats-embetshus afsedda tomt med all derå varande
åbyggnad.
Vid bedömandet af förevarande fråga bör, enligt Utskottets tanke, icke förbises
att, genom erläggande af omförmälda ej särdeles betydliga hyresbidrag till staden
Hernösand, Statsverket för uppbyggandet och underhållet af Wester-Norrlands
läns residens haft vida mindre kostnad än i de liesta andra län, der ifrågavarande
utgifter helt och hållet blifvit bestridda af Staten. I betraktande häraf och då, en
ligt
hvad Kongl. Majlis Befallningshafvande i Wester-Norrlands län uti ett under Irågans
föregående behandling afgifvet underdånigt utlåtande förklarat, residenset har ett
värde af minst 50,000 Ridr, anser Utskottet det å staden Hernösands sida nu framställda
anspråk, att för samma byggnad med uthus jemte den för embetshusets upp
förande
afsedda särdeles välbelägna tomt med åbyggnad erhålla tillhopa 40,000 Ridr,
icke vara obilligt, eller böra omintetgöra planen för de ifrågastälida, af behofvet påkallade,
byggnadsföretagens verkställande. Härvid kan väl invändas, alt det icke saknas
all möjlighet att på annat sätt, nemligen genom anställande af rättegång emot
staden i syftning att få densamma ålagdt att på egen bekostnad undanrödja de olägenheter,
som för Läns-styreisen med afseende å embetslokal nu förefinnas, åtminstone
i någon mån vinna det åsyftade ändamålet; men då framgången af en sådan
åtgärd — hvars vidtagande emellertid lärer vara af Kongl. Majit anbefaldt — i följd af
sakens natur icke kan med någon visshet, utan endast med större eller mindre sannolikhet
beräknas, samt, ehvad utgång saken än finge, de afsedda förändringarnes verkställande
skulle, till icke ringa olägenhet för såväl Läns-styrelsen som staden Hernösand
och länets innevånare, för en längre lid fördröjas, har Utskottet trott sig kunna
antaga, att det utaf Rikets Ständer med det redan beviljade anslaget åsyftade
ändamål bäst befrämjas derigenom, att Statsverket får vidkännas den tillfälliga uppoffring,
som ytterligare erfordras, såvida det länge erkända behofvet af en ändamålsenligare
embetslokal för nämnde Läns-styrelse skall utan allt för lång tidsutdrägt blifva
afhjelpt; och får således — utan afseende å det hos Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen
Carl Anders Larsson från östergötlands län framställda yrkande, att de
Stols-Utskottets Utlåtande S:o Od.
i i
för ifrågavarande ändamål redan anvisade medel måtte, såsom för angelägnare behof
erforderlige, indragas oell Statsverket besparas — Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer, utöfver det vid sistlidrie riksdag till inlösen af Lindsböfdinge-residenshuset
i Hernösand och uppförande af Landtstats-embelslius
derstädes beviljade men ännu icke utbetalda anslag af 76,650 R:dr,
måtte å Riksgälds-kontoret till Kongl. Majrts disposition anvisa ett belopp
af 24,000 R:dr all för samma ändamål användas.
Stockholm den 1 Maj 1860.
Reservationer:
Emot l:sta punkten morn. litt. a. (angående aflöningen för Expeditionschefen)
af Friherre Åkerhjelm, Herrar liildi, Monlgommerie-Cederhjelrn, Lilliehöök,
Stjerngranat, Gripensvärd, von Printzencreutz, Skogman, Fåhreeus samt Riskop ,4nnerstedt,
Prosten Schram, Doktor Nordström och Prosten Wåhlander.
Emot Esta punkten moni. litt. b. (angående Exped i tions-sek rotera nies aflöning)
af Friherre Åkerhjelm, Herrar Bildt, Montgommerie-Cederhjelm, Lilliehöök,
Stjerngranat, Gripensvärd, Skogman, Fåhreeus samt Riskop Annerstedt, Prosten
Schram, Doktor Nordström och Prosten Wåhlander.
Emot 4.de pu nkten (angående det särskilda arfvode, som uppbäres af OlVerdirektören
vid Mynt- och Kontrollverken):
Iler. ar Björck, Hierta, Berger och Wahlström samt Riksdags-lullmäktige Anders
Eriksson, Gustaf Hultman, Erik Ersson. Per Nilsson, Jonas Andersson och Jan
Andersson allemnade följande gemensamma reservation:
»Det af Utskottet i denna punkt anförda förhållande synes hafva bort föranleda
dertill, att aflöningen för nuvarande Öfver-direktören vid Mynt- och Kontroll-verken blifvit,
med inberäknande af det särskilda arfvode han eger uppbära, bestämd till 4,500
R:dr. Den inkomst han åtnjutit intill början af nu gällande statsreglering utgjorde
2,794 lt:dr 50 öre och med tillägg af det särskilda arfvode!, 1,200 ll:dr, tillsammans
3,994 R:dr 50 öre, så alt han i allt fall erhåller en löneförbättring af mera än
500 R:dr. Såsom innehafvare af ett rymligt boställe är han ändock bättre ekonomiskt
lottad, än Stats-kommissarierne och Professorerne vid Akademien; med hvilka begge
befattningar bans embetsverksamhet i olika hänseenden kan jemföras.»
Flinot 12:te punkten (angående Hufvud-titelns öfriga anslag):
Herrar Björck, Hierta, Berger och Wahlström samt Riksdags-fullmägtige An
ders
Eriksson, Gustaf Hultman, Erik Ersson, Per Nilsson, Jonas Andersson och Jan
Andersson reserverade sig i afseende på Departements-chefens lön, som de ansågo
böra bestämmas till 13,500 R:dr; — hvarjemte samma ledamöter
vid 15: de punkten (angående löneregleringen) anmälde reservation deremot
att Utskottet tillstyrkt definitiv lönereglering för Departementets Expedition.
Stockholm, tryckt bos Sam. Rumstedt, isgo.
1858 års Riks-Stat anslår.
Förslag till blifvande Riks-Stat.
Sp
a n
m å 1.
S p a
n in å 1.
Indelta
Räntor,
Indelt pä försl
ag*
Oin
lelt.
Indelta
Räntor,
Indelt på förslag.
Oindelt.
Penningar.
enligt
mnrke-  o gång
på förslag.
Mått.
Värde
ä 2 R:di
kubik-  foten.
Mått.
Värde
för-
slagsvis
ä 2 R:dr
kub. fot.
S ii ni in a.
Penningar.
enligt
marke-  gång
på förslag.
Mått.
Värde
h 2 R:dr
kubik-
foten.
Mått.
Värde
för-  slagsvis
i 2 R:di
kub.fot.
S ii in m a.
R:dr
öre
R:dr
öre
kubf.
k:r
R:dr
öre
k 111 > f.
k:r
Ralr
öre
R:dr
öre
R:dr
öre
Rall-
ön
uibf.
k:r
Rall-
>rt*
,u lif.
k:i
Rall
lia-
Rall-
"• rt
T:pt
360,861
727,500
78
364
50
37
8
i
75
60
113
4
226
80
560,788
727,940
58
10
Transport
Post-verket (kontanta anslaget på förslag att af Postmedlen direkte utgå):
Penningar: Nuvarande beloppet  727,500: —
Tillkommer, i öfverensstämmelse med beräkningen af
Stats-verkets inkomster  672,500: —
555,025
94
113
4
226
80
555,252
74
Tillhopa 1,400,000: —
Indelta räntor såsom i 1838 års lTiks—stat  364: 50.
Indelt Spanmål dito dito
73: 60.
1,400,000
364
50
37
8
75
60
—
—
—
—
1,400,440
10
1,600,000
—
1,600,000
—
Tull-verket (Förslags-anslag att af Tullmedlen direkte utgå):
Nuvarande beloppet  1,600,000: —
ytterligare  200,000: —
1,800,000
1,800,000
381
68
2,330
69
2,712
37
Jiigeri-staten
381
68
2,330
69
2,712
37
18,300
18,300
Skogsplanterings-kassan:
Ersättning för Hemmansränlor och Arrenden m. m., Förslags-  anslag
18,300: —
Tillkommer: Indelta räntor, anslagna åt Tjenstemän vid
nya Skogs- och Jägeri-staten  900: —
18,300
900
19,200
73,000
—
—
—
—
J
—
—
—
73,000
Skogs-institutet, lägre Skogs-skolor samt öfrige till Skogs-stalen hörande
Tjenstemiins aflöning, Reservations-anslag
75,000
75,000
3,100
—
—
5,100
—
Lyshållning tn. fl. utgifter för Kronans publike hus i Stockholm, För-  slags-anslag
5,100
—
_____
—
_____
5,100
48,000
—
48,000
—
Byggnader och reparationer i Stockholm, Reseroations-anslag . . . .
48,000
—
48,000
—
60,330
—
—
—
—
—
—
—
—
—
60,350
—
Byggnader och reparationer i landsorterne, Reservat ions-anslag . .
60,350
—
—
—
—
—
—
—
—
—
60,350
—
23,700
—
22,004
81
359
5
719
—
—
—
—
—
46,423
81
Städers friheter, Förslags-anslag
23,700
—
22,004
81
359
5
719
—
—
—
—
46,423
81
~1 '
—
3,000
Transport-kostnad för Stats-verkcts Bergs-effekter, Förslags-anslag .
3,000
—
—
—
—
—
—
—
—
3,000
—
13,000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
15,000
—
Observations- och Uppbörds-procenter m. m., Förslags-anslag .
15,000
—
—
—
—
—
—
—
—
15,000
—
19,500
—
—
—
—
—
—
—
—
—
19,500
—
Mantalsskrifnings-provision, Förslags-anslag
19,500
—
—
—
—
—
—
—
—
19,300
—
—
370
1
1,140
20
—
—
—
—
1,140
20
Tionde-profvare
570
1
1,140
20
—
—
—
1,140
20
6,000
—
6,000
—
Restitutioner, Förslags-anslag
6,000
—
6,000
—
1,500
—
1,500
—
Uppköp af ved för Wisby s.. k. Krono-kalkugn, Förslags-anslag . .
1,500
—
—
—
—
—
—
—
—
1,300
—
1,800
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1,300
—
liese- och Traktaments-penningar, Förslags-anslag
1,500
—
—
—
—
—
—
—
—
1,500
—
18,644
94
18,644
94
Skrifmaterialier och Expenser,. Ved m m., Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet  18,644: 94.
Tillägges: För jemnandfe af Ilulvud—titelns slutsumma 35: 84.
18,680
78
18,680
78
46,300
—
—
—
—
—
—
—
—
—
46,300
—•
Extra utgifter, Reservalions-anslag
46,500
—
—
—
—
46,500
—
75,000
—
—
73,000
Kongl. Theatern
75,000
75,000
—
S:ma
3,305,338
40
24,700
—j
967
4
1,934
80
113
a\
226
80,
3,332,40o|-
Summa
4,172,538
40
23,600
—
967
4
1,934
80
115
4
226
80
4,200,300
—
Anm. Tillökningen i Hufvud-titeln (i Fcirslags-anslagen) utgör således
867,900 R:dr Runt.
K x 1 r a Slats-Keglerings-ansla g.
Riksmynt.
R:dr
öre
i/
Fisr åren ISCf, IfctBS arela S*«13,
asred en tredjedel årligen:
att iOså
Till
utgifter för kolonien S:t Barthelemy, 18,000
gen
H:dr årli-  ä4,000: —
I
För
Skalteförenklingen och det nya Jordeboks-
verkets fortgång, 24,700 R:dr årligen . . .
74,100: —
128,100
Anslag fer En gång:
Till
inlösen af Landshöfdinge-residenshuset i Hernösanc
och uppfö-
rande af Landtstats-embetshus derstädes, ytterligare ....
24,000
Summa j
lä 2,100
—
//or tyll Stats-Utskottets Utlåtande, 1850 A 18(10, N:o 94.
4
Stockholm, tryckt nos Sam. Rcmstedt, 1860.
Stats-Utskottets. Utlåtande. N:o 95,
l
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Maj 1860. kl. 2 e. m.
Utlåtande. i anledning af värkte motioner om försäljning af de för Statsverkets
räkning atar renderade, egendomar.
(I. A.)
I detta ämne hafva motioner blifvit väckte inom Borgare-Ståndet af Herr
L. J. Hierta och hos Bonde-Ståndet af IBksdags-fullmägtigen Håkan Olsson från
Christianstads län, hvilka båda framställningar blifvit till Stats-Utskottet remitterade.
Uti den förstnämnde motionen föreslås, att alla de kungsgårdar, kungsladugårdar
samt-till Kronan indragna boställen, hvilka icke förut äro upplåtna till begagnande
fiir något särskildt ändamål, mätte genom Kongl. Kammar-kollegii försorg
vid nuvarande arrendens utgång försäljas pä offentlig auktion till den mestbjudande
och de deraf inflytande medlen användas till afbetalning ä hulvudstolen af de
lån, som blifvit eller vid denna riksdag kunna blifva upptagna för Statens jernvägsbyggnader.
Håkan Olsson har föreslagit enahanda åtgärd i afseende ä ”ali
Statens jordegendom, af hvad namn den vara må, sorn nu är upplåten på arrende.”
Båda motionärerne hafva velat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att
Staten genom den föreslagna åtgärden lätteligen skulle erhålla ett kapital, enligt
Håkan Olssons åsigt, tillräckligt för utförande af de redan påbörjade jern vägsan
läggningar lie, hvartill medel eljest mäste genom utländska lån anskaffas, hvilkas
återbetalande, jemte den ä länet belöpande ränta, kornine att tungt drabba efterkommande.
Herr Hierta har dessutom till stöd för sitt förslag anfört, hurusom det
skulle vara allmänt antaget, att ifrågavarande kronogods icke vanligen tillhörde
den bäst skötta jord och att skälet dertill vore, att arrendatorerne icke hafva att
vid arrendetidens slut förvänta någon ersättning af Staten och derföre ej vågade
nedlägga, vare sig i jordens brukning eller åbyggnader, ett sä drygt förlagskapital,
som erfordrades för en hög kultur, men som en egare kunde linna ändamålsenligt
att använda. Till följd af nämnde jords privilegierade natur, eller frihet frän grundskatter
och ordinarie rotering med tlere onera, skulle, vid försäljning deraf, sannolikt
kunna betingas ett ganska högt pris, sä att för samtliga ifrågavarande hem
Bih.
till Ii. St. Fröt. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 4 Haft. 1
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 95.
raan. enligt uppgift uppgående till 337 mantal, en tillgång af minst sex millioner
R:dr Riksmynt borde kunna åt Statsverket beredas och en särskild vinst tillskyndas
landet af jordens bättre brukning i enskilde egares händer. Rikets Ständer
hade redan en gång, nemligen vid 1809 och 1810 årens riksdag beslutat, att kungsgårdar
och kungsladugårdar borde försäljas, på sätt riksdagsbeslutet den 2 Maj
1810 omförmäler, men Kongl. Maj:t fann dä icke godt lemna nådigt bifall till Rikets
Ständers berörde beslut af det skäl, att anledning varit för handen, att dessa
egendomar skulle stiga i värde, om de tills vidare bibehölles i Statens ego. Ehuru
detta skäl då kunnat hafva sin giltighet, syntes det numera icke tillämpligt emot
ett dylikt beslut, enär en försäljning ofelbart skulle lemna en större ekonomisk
fördel än en fortfarande utarrendering. Dessutom skulle en betydlig förenkling i
Statsförvaltningen uppstå genom upphörande af de vidlyftiga och grannlaga bestyr,
sorn nu åligga såväl Kongl. Kammar-kollegium som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
med tillsynen å dessa egendomar och med deras utarrenderande; och har
Riksdags-fullmägtigen Håkan Olsson, som jemväl anfört några af Herr Hiertas omförmälde
skäl. slutligen andragit, att det nu gällande arrendesystemet för ifrågavarande
egendomar, af hvilka Staten icke erhölle en tredjedel af hvad som borde
erhållas, ju längre det fortfore, förminskade egendomarnes värde, enär det tilläte
att jordens produktionsförmåga utsöges.
Den fråga, sorn genom förevarande motioner ånyo blifvit väckt, har ofta
varit föremål för Rikets Ständers uppmärksamhet, sednast vid förra riksdagen, då
flerfaldiga framställning,ar i ämnet egde rum. Dåvarande Stats-Utskott, sorn önskade
kunna, angående denna vigtiga fråga meddela en fullständigare och tillförlitligare
utredning, än den vid ärendets behandling föregående riksdagar leinnats,
hade anhållit om Kongl. Maj:t,s nådiga befallning till vederbörande embetsverk att
meddela Utskottet uppgifter och upplysningar i flere uppgifne hänseenden. De under
Kongi. Kammar-kollegium lydande provinskontor, som i följd häraf fingo sig
ålagdt att meddela de äskade upplysningarnc, upprättade pä grund af derstädes
och i Kongl. Kammar-rätten befintliga handlingar, berörde uppgifter, hvilka, enligt
Utskottets vitsordande, vore omsorgsfullt utarbetade, men för vidlyftige att kunna
i sin helhet bifogas Utskottets utlåtande i ämnet. Ett länsvis upprättad! sammandrag
af nämnde förteckningar åtföljde dock nämnde utlåtande, sorn vid slutet af
riksdagen inkom sä sent till Riks-Ständen, att Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
icke medhunno att, deröfver sig yttra. Detta utlåtande, — införd t under
N;o 300 i fjerde Samlingen af Bihanget till samtlige Riks-Ständens protokoll för
nästliden riksdag, hvartill Utskottet, jemväl med hänseende till vigten af de upplysningar
i frågan, sorn det bifogade nyss omlörmälda sammandraget af dä infordrade
uppgifter lemnar, får hänvisa — innehåller hufvudsakligen att Utskottet, innan
åtskilliga andra omständigheter och förhållanden blifvit närmare upplyste och
utredde, ansett sig icke kunna meddela något yttrande i sjelfva frågan, utan endast.
hemställt att Rikets Ständer, med underdånig anmälan om de i ämnet framställda
förslag, måtte till Kongl. Majit öfverlemna de med hänsigt till frågan uppgjorda
och Utskottet meddelade officiela förteckningar, för vidtagande af de åtgärder,
sorn Kongl. Majit i nåder funne för ärendets utredning ytterligare erfordras.
Då vid flere föregående riksmöten framställningar egt rum i enahanda syftning
som de nu väckta motionerne, och dessa framställningar onekligen pä den senare
tiden hos Rikets Ständer tillvunnit sig större uppmärksamhet, synes denna
omständighet häntyda pä eli inom landet alltmera utbredd öfvertygelse derom, att
Statens egendomar, på det sätt som de hittills förvaltats, icke lemna Statsverket
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 95.
3
den afkomst, som man skäligen kunde fordra. Orsaken till detta förhållande torde
icke sä mycket böra sökas i bristfälligheten af de institutioner, sorn afse förvaltningen
af Statens egendomar, utan fastmer i sakens egna natur. Det har nemligen
länge varit erkändt såsom en obestridlig grundsats, att Staten i allmänhet icke kan
med fördel befatta sig med industriela företag, och redan lör tvänne århundraden
tillbaka hafva våra största statsmän uttalat den åsigt, att ali jordegendom i enskild
ego bättre förvaltades än i Statens. Oaktadt öfvertygelsen om dessa åsigters sanning
blifvit i jemnbredd med en växande insigt i nationalhushållningcns grunder,
mera allmän, har sådant dock hittills icke medfört andra verkningar, än att Staten,
dels genom en förlängd arrendetid, dels genom meddelande af optionsrätt för de
förra arrendatorerna vid förnyadt utarrenderande af ifrågavarande egendomar sökt
uppmuntra den enskilde innehafvaren att å Statens egendomar nedlägga det arbete
och de omkostnader, utan hvilka någon förkofran i jordbruksnäringen icke är
möjlig; men om ock den enskilde blifvit härigenom försäkradt att åtminstone i någon
män fä skörda frukterna af sina uppoffringar, torde dock den omständigheten,
att eganderätten till det kapital, han ä sådana förbättringar nedlägger, icke tillkommer
honom utan Staten, vara ett nog verksamt medel att afskräcka den enskilde
frän företagande af sädane större förbättringar, som icke förrän efter en längre
tid lemna ersättning för de derå nedlagde kostnader. Dä jordbruksnäringen
vid nämnde egendomar i anseende härtill torde i allmänhet betinna sig pä en lägre
ståndpunkt, än der den enskilda företagsamheten, uppmuntrad af utsigten att
ensam erhålla, vinsten, fritt placerar sina kapitaler, kan det arrendebelopp Staten
af sina egendomar erhåller icke motsvara annat än en ganska låg ränteqvot ä egendomarnes
kapitalvärde. Jern fores denna ränta med hvad Staten såsom länesökande
nödgas erlägga och dervid ett missförhållande ådagalägges, så ledes lätt tanken
pä den af motionärcrne föreslagne åtgärd, åsyftande att använda det i egendomarne
befintliga kapital, hvarå endast lag ränta erhålles, till afbetalning ä Statens med
högre ränta löpande skuld.
Beloppet af den afbetalning, som sålunda kunde verkställas, lärer väl icke
med tillförlitlighet kunna beräknas, men antagligt är, att. enär nämnde egendomar,
enligt de vid förra riksdagen infordrade uppgifter, innehålla en rymd af omkring
80,000 tunnland jord, utom sä kallade impedimenter, samt egendomarne äro jemförelsevis
med andra serdeles lågt onererade, en köpeskilling, icke obetydligt öfverstigande
den Herr Hierta antagit, bör derför kunna påräknas. Detta kapital kan
dock icke pä en gång erhållas, enär egendomarnes nuvarande utarrendering förorsakar,
att desamma blott småningom eller med en tretiondedel i medeltal lör
äret blifva till försäljning disponibla, och i allt fall en samtidig försäljning icke
torde vara ändamålsenlig, dä jordvärdet sannolikt skulle derigenom ganska väsendtligt
nedtryckas.
Dä emellertid den ifrågasatta försäljningen af nämnde egendomar är en fråga
af sä vigtig beskaffenhet, att, innan Rikets Ständer för sin del deruti fatta beslut,
fullständigt förslag, angående sättet och vilkoren för en sådan försäljning torde
efter vederbörande cmbetsmyndighetcrs hörande, böra upprättas; och då vid
förra riksdagen endast tvänne Riks-Stä::d hade tillfälle att sig yttra öfver det af
dåvarande Stats-Utskott framställda förslag om frågans öfverlemnande till vidare
utredning hos Kongl. Maj:t, får Utskottet, som anser en sådan åtgärd vara den för
tillfället lämpligaste, tillstyrka Rikets Ständer, att uti underdånig Skrifvelse anhålla
det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för nästkommande
Ständer framlägga förslag, dels om de vilkor och det sätt,
4
Siatn-JJtskottets Utlåtande N:o 95.
hvarp st en försäljning af de för Statens räkning utarrenderade
egendomar kunde i större eller mindre utsträckning tillvägabringa.
®, dels om de förberedande åtgärder, sorn för detta ändamål
kunna anses erforderlige.
Stockholm den 1 Maj 1860.
Reservationer :
af Herr Montgommerie-Cederliielm. som ansåg den närvarande tidpunkten olämplig
för vidtagande af någon åtgärd, ledande till försäljning af Statens egendomar;
häruti instämde Herr Friherre Åkerhielm, Herr Gripensvärd och Herr Fåhreeus;
af Biskop Annerstedt, Prosten Malmstedt, Doktor Nordström, Prostarne Källström
och Arrhenius, Doktor Gumcelius. Prostarne Tellbom, Berlin och Ljunggren
saint Riksdags-fullmägtigcn S. Bosenberg frän Christianstads län, hvilka alla åberopade
Inkomst-afdelningens förslag, så lydande:
"Den fråga, sorn genom förevarande motioner ånyo blifvit väckt, har ofta varit
föremål för Pikets Ständers uppmärksamhet, sednast vid förra Riksdagen, då
flerfaldig» framställningar i ämnet egde rum. Dåvarande Stats-Utskott, sorn önskade
kunna angående denna vigtiga. fråga meddela en fullständigare och tillförlitligare
utredning, än den vid ärendets behandling föregående riksdagar lemnats, hade
anhållit om Kongl. Maj:ts nådiga befallning till vederbörande embetsverk att meddela
Utskottet uppgifter och upplysningar i flere uppgifna hänseenden. De under
Kongl. Kammar-Kollegium lydande Provins-kontor, sorn i följd häraf lingö sig ålagd t
att meddela de äskade upplysningarne, upprättade, på grund af derstädes och i
Kongl. Kammar-Rätten befintliga handlingar, berörde uppgifter, hvilka, enligt Utskottets
vitsordande, vore omsorgsfullt utarbetade, men för vidlyftiga att kunna i
sin helhet bifogas Utskottets utlåtande i ämnet. Ett länsvis upprättadt sammandrag
af nämnde förteckningar åtföljde dock nämnde utlåtande, som vid slutet af
Riksdagen inkom så sent till Riks-Ständen, att Ridderskapet och Adeln samt PresteStändet
icke medhunno att deröfver sig yttra. Detta utlåtande, — infördt under
N:o ö()0 i fjerde samlingen af Hillänget till samtlige Riks-Ständens Protokoll för
nästlidne riksdag, hvartill Utskottet, jemväl med hänseende till vigten af de upplysningar
i frågan, som det bifogade nyssoinförmälde sammandraget af då infordrade
uppgifter lemnar, får hänvisa — innehåller hufvudsakligen att Utskottet, innan
åtskilliga andra omständigheter och förhållanden blifvit näimare upplyste och utredde.
ansett sig icke kunna meddela något yttrande i sjelfva frågan, utan endast
hemställt, att Rikets Ständer, med underdånig anmälan om do i ämnet framställda
förslag, måtte till Kongl. Majit öfverlemna de med hänsigt till frågan uppgjorda
och Utskottet meddelade officiela förteckningar, för vidtagande af de åtgärder, som
Kongl. Majit i nåder funne för ärendets utredning ytterligare erfordras.
Nuvarande Stats-Utskott, sorn funnit någon vidare utredning af frågan för
närvarande icke vara af behofvet påkallad, har tagit sjelfva saken i noggrannt öfvervägande,
och då närmaste anledningen till de flerfaldig»' framställningar i ämnet, som
vid de sista riksdagarne egt rum, antagligen varit, att ät Statsverket söka bereda
tillgång till utförande' af redan påbörjade jernvägsanläggningar inom landet, utan
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 95.
5
att dertill behöfva anlita utländska kapitaler. hav det synts Utskottet tjenligt att
beröra frågan jemväl i denna del. synnerligen sorn motionärer inom Bonde-Ståndet
synas hafva antagit, att. genom den föreslagna åtgärden, skulle kunna erhållas ett
ka, »itai nog stort för utförande af ifrågavarande allmänna arbeten. I detta hänseende
torde vara tillräckligt erinra, hurusom, enligt det vid förra riksdagen upprättade
sammandrag öfver förteckningarne rörande de för Statsverkets räkning utarrenderade
hemman och lägenheter, dessa utgöra 417 mantal med en areal af 81,232
tunnland, deraf 1,844 tunnland så kallade impedimenter, hvadan åker, äng och skog
uppgå till nära 80,000 tunnland. Enligt 1855 års taxeringslängd äro dessa egendomar
värderade till 2,114,421 R:dr Banko, men försäljningsvärdet torde måhända
icke vara för högt beräknadt, örn det, såsom Herr Hierta i sin motion uppgifver,
anta ges till 6,000.000 Kalr Knnt, eller nära dubbelt mot taxeringsvärdet. Denna
summa skulle dock icke med ens kunna erhållas, ty, såsom bekant är, hafva ifrågavarande
egendomar pä olika tider blifvit upplåtna i allmänhet pä 30-ärigt arrende,
hvadan i medeltal endast ^ af samtlige dessa fastigheter kunna vid arrendenas
upphörande ärligen vara till försäljning disponible. Fördelas nyssberörde
förslagsvis antagne köpeskillingsbelopp på 30 är, visar sig att den föreslagna försäljningen
skulle ärligen under nämnde tid i Statskassan inbringa 200,000 R:dr Runt.
Att detta belopp är föga afsevärdt såsom tillgäng till utförande af jernvägsbyggnaderna
inom landet, ligger för öppen dag; börande härvid för öfrigt ihägkommas att,
om förslaget skulle gä i verkställighet, den ordinarie inkomst Statsverket nu har
att påräkna af dessa egendomar, i sednaste inkomstberäkningen upptagen till 310,000
R:dr, skulle med ^V-del ärligen förminskas till dess den efter 30 års förlopp alldeles
upphörde. Huruvida den utländska skuldsättningen, som motionärerne velat förebygga,
derigenom kotnme att minskas torde jemväl lätt inses, då man täger i betraktande
dels den erkända bristen pä inhemska rörliga kapitaler, dels att enskilda
länesökande ä den utländska penningemarknadon vanligen äro underkastade härdare
vilkor än Staten. En ganska väsendtlig omständighet torde ej heller böra förbises,
den nemligen att jord värdet liksom arrendebeloppet visat sig vara i ständigt stigande.
i hvilket sistnämnde hänseende må anföras, att ifrågavarande egendomar är
1810 gäfvo Statsverket en inkomst af 62,000 R:dr, är 1830 Etthundra ätta tusen
Riksdaler och är 1850 etthundra fyratiosju tusen Riksdaler, allt banko: och beräknas
denna inkomst nu, såsom ofvan förmäles, till 310,000 Riksdaler Runt. ett förhållande,
som, enär detsamma åtminstone till någon del mäste hafva sin orsak uti
ökad produktion, i väsendtlig män motsäger motionärernas uppgifter att Statens
egendomar skulle vanskötas. Erfarenheten synes ock gifva vid handen att åtminstone
åtskilliga sädane egendomar, hvilka blifvit npplåtne ät kunnige landtbrukare,
hvarpå tillgäng alltmera synes uppkomma, blifvit skötte på ett sätt, sorn kan tjena
till efterdöme för mången enskild jordegare; och om. i samma män landtbruksskolorna
dana insigtsfulla landtbrukare, arrendeväsendet af Statens fasta egendomar
skulle bidraga till uppkomsten i fäderneslandet af den aktningsvärda klass medborgare,
som man i England kallar "farmers”, hvilkas inflytande, pä utvecklingen
af det engelska landtbruket nogsamt är bekant, torde äfven derutinnan en icke ringa
vinst tillskyndas Staten, hvars egendom genom förbättrad skötsel och företagna
odlingar skulle fä ökadt värde och lemna än högre arrendebelopp. Slutligen synes
icke heller det af Herr Hierta anförd: skäl, att den föreslagna åtgärden skulle åstadkomma
förenkling i statsförvaltningen, vara af särdeles vigt, åtminstone ur ekonomisk
synpunkt, enär de bestyr, som enligt gällande reglementarisk» föreskrifter åligga
vederbörande myndigheter . och tjenstemän, med afseende ä arrendena af Kro
-
c
Stati-Ut.skottets Utlåtande N:o 96.
nans lägenheter äro jemförelsevis nf så ringa omfattning att upphörandet af dessa
bestyr näppeligen kan göra någon förminskning af tjenstemanna-personalen möjlig.
Med dessa äsigter, som, enligt hvad de Utskottet från liiks-Stånden tillhandakomna
diskussions-protokoller utvisa, blifvit hufvudsakligt hyllade af nästan alla de
talare, som vid motionernas remitterande sig yttrat, kan Utskottet ieke annat än
vördsamt
afstyrka bifall till förevarande framställningar.”
Stockholm den 23 Febr. 1860.
Ank. till Kxp.-Utsk. den f> Maj 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående upplåtelse till Uddevalla
stad af qvarvarande delen utaf eli derstädes a/brunnet Kronomagasin.
(I. A.)
Till Stats-Utskottets behandling har blifvit öfverlemnad en inom BorgareStåndet
af Herr Berg, Paul, väckt motion, hvaruti anlöres, hurusom vid den brand,
sorn den 25 April nästlidnc år öfvergiok en del af Uddevalla stad. dervarande kronomagasin
jemväl deraf hemsökts. Af nämnde byggnad, uppförd af tegel pä en
stadens kyrka tillhörig plan utom den egentliga staden, qvarstode större delen at
murarnc illa skadade. Dä Kronan icke vidare behöfde magasin i Uddevalla och
följaktligen icke torde komma att återuppbygga huset, men lemningarne af detsamma
kunde blifva användbara vid en allmän byggnad för staden, har motionären
anhållit, att Rikets Ständer ville till nämnde stad öfverlåta omförmälde lemningar
af magasinsbyggnaden, helst utan afgift, men om detta ej bifölles, mot skälig lösen
efter värdering.
Vid behandling af denna motion har Utskottet erhållit kännedom derom, att
Kongl. Majit under den 16 Mars innevarande ar. i öfverensstämmelse med hvad
Kongl. Stats-kontoret i ämnet hemställt, i nåder förordnat att den efter ofvanberörde
eldskada qvarstående, till 606 Riksdaler Riksmynt uppskattade tiel af nämnde
magasinsbyggnad skall, genom Kongl. Stats-Kontorets försorg, på offentlig auktion,
för Kongl. Majits och Kronans räkning, till den högstbjudande försäljas; och
torde, vid sådant förhållande,
motionärens framställning icke böra till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stoekholm den 1 Maj 1860.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 97.
7
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Maj 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vädel motion om rättelse i de s. h. Ofrinians
Frälsehemmans i Bohuslän besleattningsförhållanden.
(I. A.)
Uti berörde, hos Hedervärda Bonde-Ståndet af samtlige detta Stånds Fullmägtigc
ifrån Göteborgs och Bohus län väckta motion oinförmäles, hurusom, sedan
den tid dä Bohuslän lydde under Danska Kronan, ett egendomligt förhållande derstädes
vore förhanden med de endast inom denna provins befintlige s. k. Ofrimans
Frälsehemman, af hvilka, i stället för rusttjenst, utginge en årlig afgift, benämnd
”odelshalfva uppbördsel”, beräknad till 12 sk. banko för hvarje tunna skyld (malt) eller
lispund smör. som kunde af hemmanen såsom ränta utgöras, allt efter deras godhet
oell beskaffenhet, hvarjemte dessa hemman vore onererade med högre rotering, samt
ä särskilda orter, nemligen Sunnervikens och Norrvikens fögderier, med äfven högre
grundränta än utsockne frälsehemman. Fastän ■ ål edes ifrågavarande hemman
utgjorde i stället för rusttjenst till Kongl. Majit och Kronan afgifter, om hvilkas
reglerande Kongl. Brefvet den 20 April 1093 innehöllc bestämmelser, hade likväl,
alltsedan år 1747. då Fikets Ständer åtogo sig rusttjenst-bevillningcn. dessa hemman
blifvit ställda i samma förhållande som utsockne frälsehemman och påförts slik
bevillning ända till närvarande tid. Att rusttjenst-bcvillning jemte odelshalfva uppbördsel
kunnat påföras ofriinans frälsehemman i så läng tid härledde sig enligt motionärernas
förmenande sannolikt af uppbördsmännens oriktiga tolkning af de tid efter
annan utfärdade bevillnings-förordningar, dä de ansett berörde hemman lika med utsockne
frälsehemman, samt af de skattskyldiges okunnighet om hvad deras rätt tillhörde, en
okunnighet sä mycket mera märklig, som de af Häradsskrifvarne upprättade uppbördslängder
öfver odelshalfva uppbördsel städse tillkännagäfve, att densamma utginge i stället
för rusttjenst, hvarföre hemman, besvärade med denna afgift, icke bort debiteras särskild
rusttjenstbevillning. Då nu nämnde hemman, såsom förut blifvit antydt, dessutom
vore högre onererade än utsockne frälsehemman, enär, jemlikt kontraktet om
båtsmansrotferingen, vid dess inrättande, trenne hemman i allmänhet tilldelats hvarje
8
Stats-Utskottets Utlåtande- N:o 97.
rote, men af ofrimans frälsehemman endast tvänne, samt grundräntan i öfrigt uti
Vikarnes fögderier utgjorde 27 sk. b:ko mera. än på hvarje utsockne frälsehemman,
sä ansäge motionärerna billigheten fordra, att ett missförhållande, som nu
egt rum i 112 år, omsider klefve rätta dt-, och att förthy sagde hemmansinnehafvare
blefve äter insatte uti de gamla rättigheterna, att, i stället för rusttjenst, utgifva
allenast odelshalfva uppbördsel, hvilken sednare afgift vore proportionerad efter
hemmanens godhet; i följd hvaraf de föreslagit att beskattningsförhällandena rörande
de s. k. ofrimans frälsehemmannen inom Bohus län, mätte blifva ordnade så,
att hemmanen för framtiden blifva befriade frän erläggande af rusttjenstbevillning,
samt att, i följd deraf, Rikets Ständer mätte vid utfärdandet af ny bevillningsförordnings-stadga,
att ifrågavarande hemman icke äro inbegripne bland utsockne
frälsehemman, om rusttjenstbevillning hvarför 2:dra art. 22 g i gällande bevillningsförordning
innefattar föreskrifter.
Af Kongl. Brefvet den 20 April 160.'! samt öfriga till Utskottet ingifna ämnet
rörande handlingar, har Utskottet inhemtat, att, då i Bohus län frälsehemman
öfvergått till ofrälse man, hvilken såsom sådan ansågs icke kunna utgöra det hemmanet
ålagda rusttjenstbesväret, så länge detsamma skulle genom personlig tjenst
utgöras, en särskild afgift i stället blifvit dessa hemman pålagd, som under benämning
af odelshalfva uppbördsel med 24 öre silfvermynt för hvarje tunna landskyld
eller hvaije lispund smörränta ännu frän hemmanen utgår, och således till storleken
bestämmes efter hemmanens beskaffenhet. Enär emellertid under tidernas lopp och
vid ininskadt penningevärde samma afgift befanns icke längre tillfullo motsvara
rusttjenstbesväret, föranledde detta missförhållande, då är 1685 bätsmanskontrakt
med länet upprättades, att endast tvänne mantal af ifrågavarande hemman lades
till en rote. under det att al öfriga rotering underkastade hemman 3:ne mantal
sammanslogos till hvarje rote, sä att rustningsbesväret blef hälften drygare för ofrimans
frälsehemman, än för de öfriga. Att äfven denna ofrimans frälsehemman
ålagda högre beskattning tillkommit såsom ersättning till Kronan för den rusttjenst
berörda hemman ansågos icke kunna utgöra, ädagalägges ej mindre af förberörde
Kongl. Bref, än genom flere af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet och Kongl.
Kammar-Kollegium gifna utslag och utlåtanden, äfvensom andra punkten af det
med länet upprättade bätsmanskontrakt, samt länets räkenskaper, deruti inom de
särskilda fögderierna, odelshalfva uppbördsel i allmänhet tydligen angiIves. såsom ;’i
stället för rusttjensten^ utgående.
Dessutom befinnas de ofrimans frälsehemman, sorn äro belägna i Norr- och
Sunnervikens fögderier, vara påförde särskild förhöjning i mantalsräntan, nemligen
i Sunnerviken halfva s. k. hjolpevcden, utgörande l daler IG öre, samt i Norrviken
såväl nämnde 1 daler 16 öre, som äfven halfva skrifvareorten G öre, allt silfvermynt,
hvilken förhöjning i grundräntan pålagts frälsehemman i dessa fögderier, dä
desamma öfvergått i ofrälsemans ego. Oaktadt dessa förhållanden hafva icke destomindrc,
sedan vid 1747 års riksdag i stället för personlig rusttjenst, den s. k. rusttjenstbevillningen
blifvit antagen, samtlige ofrimans frälsehemman äfven blifvit påförde
denna afgift. Utskottet har i afseende härå inhemtat af jordaboken för år 1852,
att-i länets samtliga fögderier linnes 105} mantal ofrimans frälselu ninian, derutaf pä
Sunnervikens fögderi belöpa 27 } samt pä Norrvikens 28 J mantal; af länets verifikationsbok
för samma år, att med undantag af 4} mantal inom Inlands fögderi,
som utan angifven orsak finnas förbigångna, samtliga dessa ofrimans frälsehemman
blifvit pålagda odelshalfva uppbördsel med ett sammanlagdt belopp af 121
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 97.
9
R.dr 20 sk. 6 rst.; samt af från Kanimar-kollegii arkiv meddelad uppgift på den rusttjenstbevillning,
sorn är 1852 af länet utgått: att samtlige der nefintlige ofriinans
frälsehemman, blifvit påförde sådan bevillning dels i Risings härad såsom insockne
med I R:dr 29 sk. 6 rst,, dels i de öfriga fögderierna såsom utsdckne-frälsc med
3 R:dr 11 sk. per mantal, hvilken skiljaktighet i beräkningssättet dock finnes i sednare
årens räkenskaper för länet rättad, sä att alla hemman ansetts för utsockne.
Af handlingarne inhemtas föröfrigt, att de i kronoräkenskapen förekommande
skiljaktigheter, i afseende å omförmälde olrimans fräl a 'hemman lill en del uppkommit
deraf, att, under det roteringen, som är 1085 blifvit genom kontrakt, bestämd,
alltsedan orubbad qvarstått, hemmanens natur deremot fortfarande ansetts
rörlig, sä att när ett frälsehemman öfvergätt i ofrälse mans hand, detsamma ansetts
förlora sin natur af rent frälse och fördenskull påförts odelshalfva uppbördseln, och
ä andra sidan, när det äter ölvergått i frälsemans ego, återförts till sådant frälse
och sålunda befriats frän sistnämnda afgift. Ett annat förhållande förekommer deremot
med hemman, som törst efter är 1690 öfvergätt frän rent frälse till ofrimans
frälse. Tillkomna sedan roteringen för- länet blifvit fastställd, liro de nemligen ej
tryckta af den högre rotering, sorn ansågs erforderlig, för att, tillsammans med
odelsskatten. fullt motsvara rusttjenstbesväret, hvadan de icke kunna anses tillhöra samma
klass af frälsehemman, som egentliga ofrimans hemman. — Beträffande beloppet,
hvarmed, i händelse af bifall till motionen, Kronans ingäld kumle komma att
minskas, har genom företedda räkenskapsutdrag blifvit styrkt, att för de 105 j mantal
ofrimans hemman, sorn utgöra odelshalfva uppbördsel, rusttjenstbevillning år
1852 utgått med tillsammans 337 R:dr 21 sk. 9 rst. b:ko för hela länet; att den lör
111 ofrimans hemman i Sunnervikens och Norrvikens fögderier påförda tillökning
i mantalsränta!), nemligen halfva hjelpveden, samt särskildt i Norrvikens fögderi
halfva skrifvarcorten, utgjort, pä grund af 1749 ärs jordeboks (orändringsextrakt.
tillhopa endast 18 daler 11 öre silfvermynt, sorn icke undergå förvandling: och att
odelshalfva uppbördseln för de olrimans hemman, sorn icke hafva högre rotering
än andra roteringsskyldige hemman, kan. enär hemmantalet allenast utgör 1 f mantal
och afgiften omvexlar frän 24 öre till 3 daler 24 öre silfvermynt inalles utgöra
högst 3 R:dr 21 sk. b:ko.
Genom åberopade handlingar anser Utskottet det vara tillförlitligen ådagalagdt,
att de om ofrimans frälsehemman i Bohus län gällande stadganden i flere
hänseenden skiljaktigt blifvit tillämpade. Sålunda har rusttjenstbevillning blifvit
dessa hemman påförd, e!;uru de Heste, jemte odelshalfva uppbördseln, varit underkastade
den för icke rustande ofriinans hemman bestämda högre rotering, hvarjemte
de i norra delen af länet belägne sä beskaffade hemman, utöfver nämnde
skatt och högre rotering, , ålagts en tillökning i inantalsräntan, som i öfriga delar af
länet icke eger rum. A andra sidan förekommer äter att ofrimans hemman dock
endast till ringa hemmantal icke utgöra högre rotering; men, jemte rusttjenst-bevinning,
erlägga odelshalfva uppbördseln i stället för rusttjensten. Alldenstund likväl
ofrimans frälsehemman, sorn genom odelshalfva uppbördseln och högre rotering friköpt
sig frän rusttjensten, synas icke hafva bort hänföras till sädanc frälsehemman,
som, enligt bevillnings-stadgan, ärounderkastade rusttjenstbevillning, och hvad
tillökningen i mantalsränta!) tor en del olrimans hemman angår, laglig grund till
denna olika behandling synes icke hafva förekommit, samt de ofrimans hemman,
hvilka icke draga högre rotering, såsom i sjelfva verket, hänförlige til! utsockne
Bih. till R. St. Prof, 1859 & 1860. 4 Sami, 1 Afd. 2 Band. 4 Helft , 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 98.
frälsehemman oell således fortfarande underkastade rusttjenst-bevillning, deremot ega
giltigt anspråk att från odelshalfva uppbörd sein vara befriade, anser sig Utskottet,
med hänsigt jemväl till angelägenheten att åstadkomma reda och likstämmighet i
uppbördsräkenskapen, böra tillstyrka.
att Rikets Ständer måtte genom! underdånig Skrifvelse hos
Kongl. Majit hemställa att, derest vid den närmare utredning
af frågan, som torde böra af vederbörande embetsmvndighefer
verkställas, något hinder i berörde eller annat hänseende
icke linnes möta, Kongl. Majit täcktes till vederbörligt iakttagande
meddela nådig förklaring, hvarigenom sålunda åsyftad
rättelse, i de 0111 ofrimans frälsehemman gällande författningars
tillämpning tor framtiden må vinnas.
Stockholm den l Maj 1860.
.M O».
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Maj 1860, kl. 2 e. m.
Ullålande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga Proposition angående förkortning
af den tid, hvarå Kronans egendomar utarrenderas.
(I. A.)
Enligt hvad högstberörda nådiga Proposition, införd under M:o 68 i lista
Samlingen af Hillänget till Riks-Ständen.s protokoll vid innevarande riksdag, innehåller,
hade, i fråga örn ilen tid, på hvilken Kronans egendomar lämpligast borde
till arrende upplåtas, olika äsigter under den förflutna tiden gjort sig gällande. Sä
blef tiden för kungsgårdars utarrendering, genom särskilda Kongl. Bref under förra
århundradet, bestämd den 4 April 1728 till 10 ä 12 är, den 4 Maj 1739 till 12
å 15 är, den 12 April 1748 till högst 50 och minst 15 ä 12 är samt den 13 Au
gusti
1766 till 15 är, hvilken sistnämnda föreskrift likväl vänn föga tillämpning,
enär Kronans flesta egendomar voro eller blefvo, enligt särskilda beslut dels af
Kongl. Majit och dels af Rikets Ständer, upplåtna pä längre tids arrenden; och
slutligen fastställdes arrendetiden, genom den ännu gällande Kongl. Kungörelsen
den 17 December 1799, till tretio är.
Det såsom skäl för detta stadgande åberopade ändamålet, att ”en arrendator
må kunna draga nytta af sina uppodlingar och förbättringar”, innefattade visserligen
väsendtliga fördelar icke blott för arrendatorn, sorn derigenom för en mansålder
sage sig och sina rättsinnehafvare betryggade vid åtnjutandet af den arrén
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 98.
11
derade egendomens genom odlingar och god skötsel ökade afkastning, utan äfven
medelbart för Staten, genom den förkofran af dess egendom, hvartill arrendatorn
genom den längre besittningstiden vunne tillfälle och uppmuntran. För det allmänna
utgjorde det äfven i statsekonomiskt hänseende en vinst att ett ej obetydligt antal
medborgare, som förvalta Statens fasta egendomar, deraf funne utkomst, trefnad
och tillfredsställelse för sig och sin omgifning, på samma gång som egendomarne
blefvo väl skotta, odlade och bebygda. I denna syftning, och till förekommade
af en sådan uppstegring af arrenden, som kunde undergräfva arrendatorernas ekonomiska
bestånd, blef, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut, den ytterligare
förmån genom Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847 medgifven arrendatorer
af Kungs- och Kungs-ladugärdar samt andra Kronolägenheter, att vid dessas derefter
skeende utarrendering, det ärliga arrendet ej linge uppgå utöfver ett maximum,
som Kongl. Kammar-kollegium, pä de lokala myndigheternas förslag, egde att bestämma
med hänseende icke blott till hvarje lägenhets beskaffenhet enligt kartor,
cgobeskrifningar m. m.. utan äfven till beloppet af de för andra egendomar i orten
utgående arrenden, hvilka med arrendatorns utkomst och egendomens behöriga
skötsel ansäges förenliga; och, när en Kronolägenhets förre innehafvare densamma
väl brukat, tillförsäkrade samma kungörelse honom eller, i händelse han vore med
döden afgången, hans hustru eller barn, optionsrätt att öfvertaga lägenheten pä förlängdt
arrende mot den fastställda maxiini-summan jemte öfriga vilkor enligt författningarne;
hvaremot, dä optionsrätten icke begagnades och arrendet följaktligen
blefve föremål tor täflan pä auktion, denna täflan kunde utöfver det såsom maximum
bestämda årsarrendet, sträckas till erläggande af en obegränsad och någon
gäng, efter hvad erfarenheten visat, ganska betydlig kontant städja, att vid tillträdet
pä en gäng erläggas.
Att den förmän, som genom dessa, nu i tolf år tillämpade föreskrifter kommit
redan antagne kronoarrendatorer, framför andre spekulanter, till godo, vore af
ganska väsendtligt värde, och att de grunder, efter hvilka vederbörande myndigheter
vid nya utarrenderingar bestämde arrendenas högsta tillåtna årsbelopp icke
vore af beskaffenhet att förringa de fördel ir för arrendatorn, som genom 1847 ärs författning
afsägos, vore på det tillförlitligaste ädagalagdt derigenom, att vid de flesta
nya kronoarrenden, som efter denna författnings utfärdande afslutats, de förra arrendatorerne
begagnat optionsrätten och underkastat sig den förhöjning i arrendeafgiften,
som, till följd af egendomens förbättrade tillstånd, möjligen kunnat ega rum,
hellre än att söka tillvinna sig arrendets fortsättning mot lägre ärsafgift vid en öppen
auktion, der förre innehafvaren dock alltid skulle framför sina medtäflare ega
den fördelen att, såsom redan boende pä stället, ej behöfva vid sitt anbud beräkna
flyttnings-, bosättnings- och åtskilliga andra kostnader, för anskaffande af inventarier
m. m. Ofta nog hade det till och med inträffat, att arrendator, hvilken sålunda,
med begagnande af sin optionsrätt fått arrendet förlängdt, derefter öfverlätit
detsamma ät annan persön mot betydlig mellangift, utgörande en lämplig mätare
pä Kronans förlust af den städja, som i annat fall skulle kunnat vid arrendeauktion
utfästas.
Under det Konung och Ständer sålunda till förmån för arrendatorerne och
utan några motsvarande förbindelser ä deras sida afstätt den vinst för Staten, sorn
en fri täflan om arrendena skulle erbjuda, hade det allt mera visat sig, att den ofvannämnde,
nu 60-äriga författningen, som bestämmer kronoarrendens varaktighet
till 30 år, icke stöde tillsammans med Kronans rätt att af sina fastigheter bekomma
en, i förhållande till deras värde, skälig och tillbörlig inkomst. Dels hade nemli
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 98.
gen stadgandet 0111 den langa arrendetiden förlorat en del af sin grund derigenom,
att odlaren numera, till följd af förbättrade jordbruksmethoder, kunde för nedlagda
mödor och kostnader påräkna snabbare godtgörelse än torr varit fallet, dels föranledde
ökade penningetillgångar och lättade kommunikationer, med flere samverkande
orsaker, dertill, att fastighetsvärdena i allmänhet stiga hastigare nu, än förr;
att det vid början af en 30-årig arrendetid åtagna arrende utgjorde emot slutet af
denna tid en vida ringare procent af egendomens afkastning, och att Kronan således
lede förlust genom sina fastigheters bortarrenderande på en sådan alltför lång
tid, hvilken följaktligen, frän synpunkten af ett skäligt intresse för Statens inkomster,
påkallade någon inskränkning till närmare likhet äfven med hvad i arrendealtal
mellan enskilda personer i allmänhet betingades: och det vore, på nu anförda
skäl. för Kronan önskligt och angeläget att äfven kunna, något oftare än hittills
komma i tillfälle till betingande af de högre arrenden, till hvilka egendomarnes
förbättring och stegrade fastighetsvärden kunde föranleda.
Väl kunde hvarje dylik förändring möta någon betänklighet i den föreställning,
som under detta ärendes handläggning hos Kongl. Kammar-kollegium jemväl
blifvit uttalad, att, synnerligast i afseende pä byggnads-skyldigheten, för hvilket onus
någon ersättning hvarken af Staten eller efterträdare erhölles, arrendatorn borde,
af omtanka för egen och de sinas trefnad och beqvämlighet, finna sig föranlåten att
derå använda vida mera flit och uppoffring, när arrendetiden vore 30 år, och hvad
som gjordes kunde antagas komma honom till gagn under hela hans lifstid, än om
arrendetiden vore kortare, då hans intresse för åbyggnad enias beskaffenhet naturligtvis
minskades i samma män han vid egendomen hade en kortare framtid för sig
och följaktligen vore mindre betänkt pä att finna trefnad i gärdens beboende, än
vinst af dess afkastning. Afven kunde det befaras, att arrendatorns håg för egendomens
uppodling komme att genom arrendetidens förkortning minskas och förlamas.
Men emot dessa betänkligheter och emot den meningen att stadga i arrendeförhållandena
skulle vinnas genom den länga besittningstiden, talade det genom mångfaldiga
exempel kända förhållandet, att arrenderätten till kronogods under de trettio
åren ofta, mot större eller mindre mellangifter, ginge ur hand i liand, till föga båtnad
för Staten, hvars myndigheter likväl saknade laglig anledning att vägra fastställelse
ä dylika öfverlåtelser. Och dä för öfrigt den ofvannämnda optionsrätten,
som genom de för dess tillgodonjutande föreskrifna vilkor, innebure en eggelse för
arrendatorn att väl bebygga och häfda den arrenderade jorden, tillika medförde utsigten
till en framtida besittning, som icke begränsades till någon viss tidrymd, utan
kunde, genom upprepade förnyelser af arrendet, utsträckas tili en aflägsen framtid,
ansåge Kongl. Majrt den befarade stridigheten emellan Statens och en arrendators
intressen för fastigheternas vård och bebyggande icke vara att motse eller utgöra
giltigt skäl emot arrendetidens inskränkning.
För bestämmande af hvad i sådant hänseende borde utgöra en lämplig tidrymd,
kunde ledning hemtas af de nyare statistiska beräkningar, som, efter Länsstyrelsernas
till Kongl. Stats-kontoret lemnade uppgifter, skett öfver skördens förhållanden
i riket under de fyratio åren 1815—1854. Dessa beräkningar utvisade
att, i allmänhet taget, nära hvart annat är skulle vara medelmåttigt, något mer än
hvart ijerde godt, mer än hvart femte under medelmåttan, hvart nionde gifva missväxt
och hvart tjugondeförsta svag äring. Under tjugo år borde således kunna förväntas
omkring tio medelmåttiga och feni goda är, tre till fyra år med skörd under
medelmåttan och ett till två svaga eller missväxtår.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 09.
Då, i följd häraf, en tjuguårig arrendetid syntes i de flesta hänseenden billigt
förena Kronans och arrendatorernas ömsesidiga fördelar, har Kongl. Majit. i nåder
föreslagit, att. med ändring af Kongl. Kungörelsen den 17 December 1799, tiden
för utarrendering af Kronans egendomar mätte framgent blifva till tjugo är inskränkt,
hvarigenom äfven den förmån för Kronan skulle ernås, att, i händelse någon
hennes egendom behöfver annorlunda, än hittills skett, disponeras, sådant kunde
inom en jemförelsevis kortare tid låta sig göra.
Stats-Utskottet, till hvars behandling förevarande nådiga framställning blifvit
remitterad, har, efter erhällen kännedom af de frågan rörande handlingar, med afseende
å hvad här ofvan blifvit anfördt, funnit sig böra hemställa,
att Rikets Ständer mätte bifalla hvad Kongl. Maj: t i o ivan bertin
le hänseende täckts i nåder föreslå.
Stockholm den I Maj 1860.
JW »SK
Alik. till Exp. Utsk, den 5 Maj 1860, kl. 2 e. m.
IIhitande. i anledning a/ värkt motion, angående- a/stående af jord lill
Marstrands stad och dess Elementar-läroverk.
Uti en hos Borgare-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion
har Herr Widel!, Gustaf, anfört, hurusom Kongl. Majit och Kronan, för att utvidga
och förstärka Carlstens fästningsverk, tid efter annan, under det befästningsarbetena
alltifrån är 1834 fortsatts ä Marstrands-ön, af enskilda personer inköpt hus och
tomter i nämnde stad och dessutom utvidgat fästningens område ät alla sidor af
ön. Dessa befästningsarbeten syntes nu vara nära sin fullbordan, hvadan de platser,
som varit nödiga för materialbodar, upplag af byggnadsämnen, m. m., icke längre
vore för sådant ändamål behöfliga. Skäl förefunnes ock till den förmodan, att
sednare tiders uppfinningar inom krigskonsten förminskat fästningens betydelse och
värde. Staden hade emellertid, särdeles under de sistförflutna tio åren tilltagit i
folkmängd, byggnader, handel och rörelse. För det stora antal badgäster, som
hvarje sommar besökte staden, hade stora platser, som i äldre tider varit använde
till byggnadstomter, nu blifvit anslagne till promenader och prydda med trädplanteringar.
I följd häraf hade bristen på utrymme ä den lilla ön, hvarå staden vore
anlagd, blifvit sä stor, att man nödgades genom särdeles kostsamma utfyllningar i
hafvet bereda plats och byggnadsgrund för det nya badhuset. Ett ökadt* antal sunda
och välbelägna boningar för det tilltagande antalet badgäster erfordrades, men
tjenliga byggnadsplatser saknades och kunde icke till något pris érhållas. Stadens
14 Stats-Utakottets Utlåtande N:o 99.
gamla skolhus, beläget ä en träng och fuktig tomt vid foten af ett berg, beliöfde
ock utvidgas samt förflyttas till en rymligare och sundare plats, med utrymme för
gymnastikbyggnad och lekplan, men någon sadan plats funnes ej, om icke pä Kronans
vidsträckta tomter i norra delen af staden. Kunde plats der kostnadsfritt erhällas,
sä blefvc det möjligt för staden att åtaga sig en betungande byggnads-skyldighet,
som eljest enligt skolstadgan ej åläge städerna och hvartill stiftets byggnadskassa
icke kunde lemna något bidrag eller statsanslag under närvarande förhållanden
begäras.
Dessa omständigheter, hvilka motionären ansett vara allmänt kända, har föranledt
honom föreslå, att Rikets Ständer ville för sin del medgifva, dels att de i
Marstrand belägna, Kongl. Maj.t och Kronan tillhöriga, hus och tomter, hvilka Kongl.
Maj: t vid nådig pröfning icke ansäge nödvändiga för bcfästningarne och försvaret,
måtte till det pris, som kunde pröfvas skäligt, med full eganderätt upplåtas och
försäljas till staden Marstrand eller till enskilde personer; dels ock att ä Kronans
tomter i norra delen af staden en tjenlig plats af minst 2,500 qvadratalnar mätte,
innan en sådan försäljning skedde, undantagas samt kostnadsfritt och för alltid upplåtas
till tomt för elcmentar-läroverkets skolhus med dertill hörande boställsbyggnader
och gårdsutrymme.
Stats-Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande och finner, med afseende
å hvad motionären anfört, skäligt tillstyrka att Rikets Ständer, i nära öfverensstämmelse
med deras vid nästlidne riksdag fattade beslut, i afseende å upplåtelse
af jord till Landskrona stad, måtte besluta
att, derest Kongl. Maj:t, efter nådig pröfning örn och i hvad
mån ifrågavarande hus och tomter kunna för försvarsverket
vara nödvändiga och sedan vid ärendets ytterligare utredning
sig visat, att behofvet af mark dels för beredande af nödigt
utrymme för Marstrands stad, dels ock för utvidgning och ombyggnad
af dervarande elementar-läroverk med dertill hörande
byggnader ej kan på annat sätt lämpligen afhjelpa?, skulle
finna skäl att i nåder medgifva, det nämnde hus och tomter
finge, på sätt motionären föreslagit, upplåtas. Rikets Ständer,
i sådant fall, äfven för sin del dertill lemna bifall;
och torde, derest denna hemställan af Rikets Ständer gillas,
underdånig skrifvelse härom böra aflåtas.
Stockholm den 1 Maj 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 106.
15
,jW lOO.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Maj 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner angående förut varande arréndutorerr
företrädesrätt vid förnyad utarrendering af boställshemman.
(I. A.)
I detta ämne hafva tvänne inom Bonde-Ståndet väckte motioner blifvit till
Stats-Utskottet ofverlemnade. Den ena. framställd af Riksdags-fullmägtigen Anders
Versson frän Malmöhus län, innehåller det förslag, att Rikets Ständer ville för
sin del besluta, att förut varande arrendatorer mä, vid förnyad utarrendering af
alla slags boställs- och löningshemman, åtnjuta företrädesrätt till arrendet deraf.
Den andra, hvilken blifvit väckt af Riksdags-fullmägtigen Anders Jonsson frän Skaraborgs
län, innefattar förslag derom, att den optionsrätt, sorn, enligt Kongl. Förordningen
den 17 Juli 1847, tillkommer arrendatorer af de till Statsverket indragne
och derefter utarrenderade boställen, mätte utsträckas äfven till arrendatorer af indragne
militie-boställcn. Båda motionärerne hafva såsom skäl för dessa förslag anfört,
att, om än Staten genom en förlängd arrendetid beredt arrendatorer af ifrågavarande
boställen någon ersättning för de kostnader, de under den första arrendetiden
ä ifrågavarande egendomar nedlade, nämnde arrendatorer likväl helt och hållet
saknade säkerhet för tillgodonjutande af frukten utaf det arbete och de kostnader,
sorn vid slutet af arrendetiden nedlades å bostället, hvilket hade till följd att
arrendatorerne under sistnämnde tid sökte bereda sig den högsta möjliga inkomst
af jorden, hvilken derigenom utsöges, så att boställenas framtida afkastning i väsendtlig
män förminskades. Detta skulle, enligt motionären Anders Perssons uppgifter,
isynnerhet vara fallet med de till Presterskapets aflöning och andra ecklesiastika
ändamål anslagna fastigheter, såsom prebendehemman m. 11.; och syntes
det denne sistnämnde motionär, att ändamålsenligheten af ifrågavarande utsträckning
af de förut i afseende ä andra Statens egendomar gifna föreskrifter vore satt
utom allt tvifvel, och att nämnde rättighet skulle innefatta en fördel ej allenast
för det allmänna, utan äfven för aflöningstagaren, dä man afsäge ej mindre dennes
tillfälliga vinst än ock hans och hans efterträdares framtida fördel.
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 100.
Stats-Utskottet får i anledning häraf erinra, hurusom Rikets Ständer, uti
Underdånig skrifvelse den 15 Maj 1848, hemställde, det Kongl. Maj:t, efter veder*
hörandes hörande, måtte taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke, till ömsesidig
fördel för arrendatorerne å inilitie-boställen och de Direktioner, hvilka med samma
boställens utarrendcring för regementenas och korpsernas räkning hafva befattning,
enahanda företrädesrätt till arrendets bibehållande vid ny utarrendering, som genom
Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847 blifvit i allmänhet tillagd arrendatorer
af sådana kronolägenheter, af hvilka arrendeafgifterna omedelbarligen ingifige till
Statsverket, kunde jemväl få tillgodokomma arrendatorer af de under boställsDirektionernas
varti ställda militie-hemman och boställen; och har Kongl. Majit, i
anledning häraf och sedan vederbörande blifvit i ämnet hörde, under den 2 Oktober
1850 i nåder förordnat, att, när utarrenderadt militie-boställe skall under arrende
upplåtas och Boställs-Direktionen linner med löningsfondens fördel mest öfverensstämmande,
att den förre arrendatorn vid detsamma under förnyadt arrende
bibehålies, emot erläggande af hvad som, med afseende å boställets beskaffenhet,
skäligen pröfvas deraf kunna utgå, Boställs-Direktionen må ega att sådant boställe,
utan hinder af hvad genom Kongl. Maj:ts nådiga Reglemente den 19 Juli 1832, angående
militie-boställens utarrendering genom auktion är stadgadt, till förre arrendatorn,
derest han bostället i minst 5 år förut innehaft och detsamma derunder väl
häfdat samt, inom viss af Direktionen förelagd lämplig tid, förklarade sig sådant
åstunda, under förnyadt arrende öfverlåta, emot det att han i ärlig arrendeafgift
erlade det belopp, hvartill Boställs-Direktionen, med tillämpning af de i 6 g af
nyssnämnde nådiga Beglemente stadgade grunder, pröfvat arrendet böra bestämmas:
dock att detta belopp icke i något fall linge understiga hvad sorn under näst
föregående arrendetid blifvit erlagdt. Hvad således beträffar motionären Anders
Jonssons framställning angående optionsrätt för förut varande arrendatorer vid förnyad
utarrendering af indragne militie-boställen, sä har en sådan rätt, med den
inskränkning oPvannämnde nådiga föreskrifter innehålla, redan blifvit beviljad, hvadan
och da Utskottet anser någon vidare utsträckning af nämnde rätt icke vara
lämplig, Utskottet hemställer
att ifrågavarande framställning må af Rikets Ständer lemnäs
utan afseende.
Hvad angår Anders Perssons ofvanoinförmälda förslag, att nämnde rätt måtte
utsträckas till alla slags boställs- och allönings-heminan; sä finnér Utskottet den
boställs-innehafvare i allmänhet tillförsäkrade rätt, att hvar och en under sin tjenstetid
disponera dem anslagna boställen utgöra väsendtligt hinder för bifallandet
af detta förslag,
hvilket alltså torde af Rikets Ständer alslås.
Stockholm den 1 Maj 1860.
Stockholm, tryckt hos a. l. norman, isbo.
Slats-Ulskottels Utlåtande IV:o 101.
I
\s© lOl.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Maj 1860, kl. 1 e. m.
Utlåtande, dels i anledning af liongl. Ma.j:ts nådiga Skrifvelse i
fråga om förändrade grunder för mjöl- och sågqvarnars
beskattning, dels angående enskild motionärs framställning '
i ämnet. (I. A.)
Af högstberörde, den 10 Januari innevarande år aflåtna nådiga Skrifvelse,
införd under N:o 81 i Irsta samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll
vid innevarande riksdag, inhemtas, att, sedan ilen från äldre tider antagna
grundsats, att alla qvarnverk, vare sig för spanmåls förmälning eller för trädvirkes
sugning, borde till Kronan utgöra en viss, genom skattläggning bestämd
qvarnränta af grundskatts natur, hvarifrån likväl qvarnar på säteri- och frälsegrund
åtnjuta dels fullkomlig befrielse och dels undantag genom räntans förvandling
till en vida lindrigare rusttjenst-bevillning, blifvit, tid efter annan, sålunda
inskränkt, att husbehofsqvarnar erhållit befrielse från dylik särskild ränta, hvilken
ej heller efter år 1830 åsättes lego- och salu-sågar, eller efter år 1835
tullmjölqvarnar på städers områden, hade Rikets Ständer, med afseende -på de
ojcmnheter och olägenheter, som vid de öfriga, med grundränta fortfarande betungade
qvarnarnes beskattning egde rum, icke blott i underdånig skrifvelse den
8 September 1848, framställt billigheten och angelägenheten deraf, att de äldre
skattlagda qvarnar, som genom anläggandet af nya sådana lidit ett vid denna
anläggning icke föratsedt intrång eller förminskning af inkomster, erhölle en deremot
svarande nedsättning i sin skatt; utan äfven vid en sednare riksdag, i unliih.
lill Ii SI. l‘rol. 1839 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Hand. 5 Haft. 1
2
Stals-Ulskollels Utlåtande Nio t ni.
derdånig skrifvelse den 19 Juli 1854, utvecklat den åsigt, att mjöl- och sågqvarnar,
såsom egentligen varande fabriksnäringar med en af konjunkturer beroende
förmånlighet, icke kunde rättvist beskattas medelst orubbliga, fastän för
särskilda verk efter olika grunder bestämda räntor; att de grundskatter, som nu
vore större delen af ifrågavarande verk åsatte, följaktligen borde utbytas mot
bevillning, hvilket beskattningssätt också är gällande för vissa dylika inrättningar,
enligt Kongl. Kungörelserna den 29 April 1830 och den 13 Augusti 1835;
samt att lämpligt vederlag skulle af Statsverket utgå för de qvarnräntor, som
äro till rustning eller knektehåll, på lön eller till boställen indelta.
Enligt Rikets Ständers underdåniga anhållan i nyssnämnde båda skrilvelser
hade Kongl. Maj:t låtit de med dessa frågor sammanhängande omständigheter
utredas af Kongl. Kammar-kollegium, sorn i ämnet under den 22 December
1848, den 29 Augusti 1850 och den 12 December 1856 afgifvit underdåniga
utlåtanden, åtföljde af tabeller och sammandrag öfver de i rikets särskilda län
befintliga skattlagda qvarnars antal och räntebelopp, samt till huru stor del dessa
räntor äro till vissa ändamål indelta och anordnade.
Kongl. Maj:t, som, med anledning af Rikets Ständers äfven gjorda fram
ställning
i underdåniga skrifvelsen den 19 Juli 1854 och efter nödiga förberedelser
under den 9 September 1857, meddelat föreskrift om nedlagda och utrifna
mjöl- och sågqvarnars befriande från grundräntor mot ersättning till indelningshafvare
af sålunda upphörande räntor, hade vid öfvervägande af det tillika väckta
förslaget om alla qvarnräntors utbytande mot bevillning visserligen funnit, lika
med Rikets Ständer och Kongl. Kammar-kollegium att genom dylik förändring i
grunderna för qvarn- och sågverks beskattning till likhet med hvad för andra
industriela inrättningar i allmänhet eger rum, en större jemnhet och rättvisa i
denna beskattning skulle vinnas, äfvensom endast på denna väg kunde ernås full
frihet att, utan andra inskränkningar än som, beträffande vattenverks byggnad,
äro i lag bestämda, anlägga qvarnar och sågar till egen och andras tjenst; men
då beskattningen å dylika verk redan vore på en helt annan grund ordnad, enligt
sekelgammal häfd och länge tillämpade författningar, samt följaktligen, i likhet.
med öfriga grundskatter, på det närmaste sammanvuxit, med egendomsvärdet
och deraf beroende enskild eganderätt, och då dessa särdeles vigtiga och ömtåliga
förhållanden borde, såvida beskattningen skulle blifva rättvis, tagas i noggrannt
öfvervägande vid densammas tillämpning på de qvarnar och sågar, hvilka
i kameralistiskt hänseende äro af olika natur, samt jemväl tillses borde att Staten
genom bevillning finge sig tillförsäkrad skälig ersättning för den hittills af
qvarnar och sågar utgående ordinarie grundskatt, — hade Kongl. Maj:t ansett
nödigt, att de grunder, hvarefter bevillningen för qvarnar och sågar af olika natur
skulle utgå, måtte blifva, i sammanhang med sjelfva förändringen i beskattningssätt,
närmare bestämda.
Stals-Utskollets Ullåtande N:o / 01.
3
1 anledning häraf, och på samma gång som Kongl. Maj:t na till Rikets
Ständer öfverlemnat ett, enligt deras vid förra riksdagen framställda begäran,
uppgjord! förslag till grunder för allmänna bevillningens fördelning och sättet för
deras tillämpning, i hvilka ämnen beslutande-rätten, jemlikt Grundlagarne, tillkommer
Rikets Ständer allena, hade Kongl. Maj:t i nåder fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet derpå, att Kongl. Maj:ts nådiga beslut och åtgärder i den
af Rikets Ständer väckta frågan om qvarnräntornas afskalfande mäste blifva i
väsendtlig mån beroende utaf Rikets Ständers pröfning al om förmälda förslag och
bestämmandet dervid af den bevillning, som borde utgå utaf qvarnar och sågar
af olika natur i stället för de qvarnräntor, hvilka nu äro dels Kronan behållna
dels till särskilda ändamål anvisade.
Den af enskild motionär, nemligen af Herr Berger, A. A., inom Borgareståndet
i ämnet gjorda framställning, som finnes omförmäld uti Stats-Utskottets
utlåtande N:o 4ö vid innevarande riksdag, angående beräkning af Statsverkets
inkomster, öfver hvilken framställning Utskottet då förmält sig vilja framdeles
meddela utlåtande, innehåller det förslag, att Rikets Ständer vid innevarande riksdag
måtte dels vid inkomsternas beräknande afdraga det belopp, som af sågoch
tullmjölqvarnar såsom grundränta hittills utgått, dels anslå nödiga medel såsom
vederlag för den del af denna ränta, som varit indelt, på det att under nu
instundande Statsreglerings-period ordinarie räntan af Säg- och Tullmjöl-qvarnar
må upphöra, eller ock, för den händelse att bristande utredning skulle göra den
af motionären föreslagna åtgärd omöjlig, att Rikets Ständer ville vidtaga andra
nödiga åtgärder för det åsyftade ändamålets skyndsamma vinnande.
Af Kongl. Kammar-kollegii ofvanberörde, den 12 December 1856 afgifna,
underdåniga utlåtande har Utskottet bland annat inhemtat, att, för bedömande
af det vederlag, som af Statsverket kan erfordras för de till åtskilliga ändamål
nu anvisade grundräntor af mjöl- och sågqvarnar, Kongl. Kollegium hade, efter
från orterna infordrade uppgifter och deraf verkställd granskning, låtit upprätta
länsvis de särskilda förteckningar dels 19 till antalet öfver mjölqvarnar och dels
10 stycken öfver sågqvarnar, som, jemte tvänne sammandrag deröfver, eller ett
för hvartdera slaget, utlåtandet bifogades, och utvisa nämnde sammandrag, att
657 stycken mjöl- och, Wester-Norrlands län oberäknadt, 31 stycken sågqvarnars
räntor äro till särskilda ändamål anordnade, hvilka räntor, så vidt deras
belopp kunnat utföras, bestå af,
För Mjölqvarnarne:
Hvete
3
Tunnor
n
kappar.
Råg . .
.
. 771
7)
v
Korn
.
. 758
1)
28?il
??
Hafra
•
7
1)
7t
V
Malt . ,
» • i
1
n
n
4
Slats-Ulskotlcls Utlåtande N:o 101.
Rågmjöl . . . 183 Tunnor 14{i kappar.
Kornmjöl ... 66 » 8 »
Hafremjöi ... 10 » — »
Tullmjöl ... 177 » 5< »
?, Råg och § Kornmjöl 42 » 19£ »
Smör .... 46 Lispund 6 skalp.
Humla ... 2 * — »
Al  4 »
n
Osmundsjern §0 » — »
Dagsverken . . 3 stycken.
Kontanta penningar 647 R:dr 45 sk. 4 rst bko.
För Sågqvarnarnc:
Smör  2 Lispund.
ÅI  1
Bräder 461} Toiftcr
Kontanta penningar 24 R:dr 4 5 sk. bko.
Efter förvandling i enlighet med medel-markegängspriserne för de 20 åren
1834—1853, af persedlarnes värden, bestiga sig dessa, sammanlagde med de
kontanta penningarne, till ett belopp af:
Banko Riksmynt
R:dr sk. rst. R:dr öre.
För mjölqvarnarne . . . 16,968: i. 3. 25.45 2: 4.
» sågqvarnarne . . . 1,772: 17. 2. 2,658: 54.
Summa 18,740: 18. 5. 28,110: 58.
hvilka summor fördelade på Riks-statens Hufvud-titlar, blifva på hvarje titel föl
jande
belopp:
Hufvud-
Titel.
För
Mjölqvarnar.
För Sågqvarnar.
Summa.
Banko
Riksmynt.
Banko
Riksmynt
Banko
Riksmynt
R:dr
sk. [rst.
R:dr |öre
R:dr
sk. | rst
R:dr
öre
R:dr
sk.jrst.
Rdr
öre
2 ulra
8
25
B
25
4:de
8,351124
5
12,527 26
100
25
6
150
80
8,452
1
11
12,678
6
5:te
61
40
4
92(76
—
—•
—
61 40
4
92
76
6:te
2,959
31
11
4,439 50
1.657
33
—
2,486
53
4,617
16
11
6,926
3
7:de
4
20
6
6 64
—-
—
—
4
20
6
6
64
8:de
5,590
20
1
8,385 63
14
6
8
21
21
5,604
26
9
8,406
84
Summa
16,968
1
3
25,452 4
1,772
17
2
2,658|54
18,740
18
5
28,110 58
Slals-Ulskollels Ullålande N:o 101.
5
Den summa, sorn af Statsverket erfordrades till vederlag för de till åtskilliga
ändamål nu anvisade grundräntor, ansåge Kongl. Kollegium böra blifva ett
förslags-anslag äfvensom att på särskild pröfning i hvarje fall borde bero såväl
rättigheten till vederlag, som beloppet deraf, hvilket ena och andra vore en nödvändig
följd af de flera olikartade förhållanden, som sig företedde och förteckningarnes
i många fall ofullständiga och ingalunda tillförlitliga beskaffenhet, vållad
af de brister och origtigheter, som i 'jordeböckerna förefunnes, för hvilkas
utredande vidlyftiga undersökningar ofta komnie att erfordras.
Blefve af Kongl. Majit i nåder förordnadt, att alla qvarnar, utan undantag,
skola till bevillning taxeras, vöre häraf, utan särskildt förklarande, en gifven
följd, att till all kraft och verkan förfölle hvad uti nu gällande författningar,
om bestämmande af grundränta å mjölqvarnar och å tillökad stockfångst vid äldre
sågqvarnar, är stadgadt; hvaremot äfven sedermera orubbade borde förblifva dels
föreskrifterna i 20 Kap. 4 § Byggninga-balken med tillhörande författningar om
anställande af undersökningar vid anläggande af nya eller förändring af gamla
verk saini pröfning häraf pä det jord- och andre qvarnegare måtte blifva i
tillfälle deras rätt bevaka, och dels hvad i fråga om tull och sågare-lön är
stadgadt.
Detta med hvad mera handlingarne innehålla har Utskottet tagit i öfvervägande,
och finner, i öfverensstämmelse med den af Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse den 19 Juli 1854 uttalade, af Kongl, Majit sedermera i nåder
gillade åsigt, att mjöl- och sågqvarnar, såsom egentligen varande fabriksnäringar
med en af konjunktur beroende förmånlighet, icke kunna rättvist beskattas
medelst orubbliga, fastän för särskilda verk efter olika grunder bestämda räntor,
och att de grundskatter, som nu äro större delen af ifrågavarande yerk åsatte,
böra utbytas mot bevillning samt att lämpligt vederlag skall af Statsverket utgå
för de qvarnräntor, som äro till rustning och knektehåll, på lön eller till boställen
indelta. På grund af dessa åsigter, hvilka finnas närmare utvecklade i
Utskottets utlåtande Nio 149 vid 1853 —1854 årens riksdag, hvartill Utskottet,
får hänvisa jemväl med hänsyn till de dervid fogade, af Kongl. Kammar-kollegium
verkställda beräkningar å beloppet af de grundräntor, som blifvit tullmjölqvarnar
åsatte, uppgående, enligt dessa beräkningar till omkring 80,000 Ridr
Biko, eller 120,000 Ridr Rimt, hvilket belopp, liksom de af Kongl. Kammarkollegium
antagna värden å de indelta qvarn- oqh såg-räntorna, Utskottet, dels
i anseende till stegring i prisen efter den tid beräkningarne verkställdes, dels
emedan sågräntan, om hvars hela belopp utredning saknas, (utredningen omfattar
nemligen endast den del deraf, sorn är indelt) icke deri inbegripes, funnit
sig böra beräkna till hvad här nedan uppgifves, — får Utskottet nu för så vidt
det ligger inom Utskottets befogenhet att deröfver sig yttra, föreslå de åtgärder,
som ä Rikets Ständer påkallas, för att, enligt dessa åsigter bringa frågan till
6
Slals-Uiskotlels Ullålande N:o lol.
verkställighet. I anledning häraf och då Kongl. Maj:t i nåder förklarat att Kongl.
Maj:ts nådiga beslut och åtgärder i frågan blifva i väsendtlig mån beroende af
bestämmandet utaf den bevillning, sorn bör utgå utaf qvarnar och sågar af
olika natur i stället för de qvarnräntor, hvilka nu äro dels Kronan behållne dels
till särskilda ändamål anvisade, finner Utskottet, under förutsättning att denna
bevillning, på vederbörligt sätt bestämd, lemnar Statsverket väsendtlig ersättning
för den ordinarie inkomst, Statsverket af ifrågavarande mjöl- och sågqvarnar nu
har att påräkna, sig böra hemställa att Rikets Ständer för sin del fatta följan
de
beslut:
1 :o
att qvarn- och sågräntan må från och med nästa statsregleringsperiod
upphöra att vidare utgöras.
2:o
att från de, enligt Utskottets utlåtande N:o 45 vid innevarande
riksdag, under Irsta punkten beräknade ständiga inkomster
uti ordinarie eller grundränta må afdragas å den
Kronan behållna delen 100,000 Rrdr.
På den indelta anparten af ordinarie räntan skulle vä! också böra afgå i
rundt tal ett belopp af 30,000 Rrdr, hvaraf äter blefve en löljd, att mänga indelta
anslag å de flesta Hufvud-titlarne måste med motsvarande summor minskas
och kontanta ersättningsbelopp i stället förslagsvis uppföras; men då vidtagandet
af en sådan åtgärd, som dessutom nu är förenad med stora svårigheter,
skulle föranleda dertill att ett och samma anslag blefve delvis bestämdt och delvis
förslags-anslag, samt ifrågavarande 30,000 Rrdr uti indelta qvarnräntor i
allt fall icke utgöra mera än omkring en procent af den på tjenstemän, inrätt
ningar
m. fl. indelta anparter af ordinarie räntan; så och enär härtill kommer,
att Rikets Ständer redan, angående vissa Hufvud-titlar, fattat definitiva beslut,
anser Utskottet att i detta afseende Riks-staten icke behöfver undergå någon
rubbning; lärande deremot, vid nästa riksdag, sedan förhållandena blifvit närmare
kända, berörde förändringar i Riks-staten möjligen kunna vidtagas.
Vidare föreslår Utskottet:
3:o
att till ersättande af de förluster, indelningshafvare genom
förändringen komma att vidkännas, ett förslags-anslag af
30,000 R:dr om året måtte för åren 1861—1863 å Riksgälds-kontoret
till Kongl. Maj:ts nådiga disposition anvisas
för att, i mån af behof, i berörde ändamål utgå.
4:o
att Kongl. Maj:t må ega meddela nådiga föreskrifter om de
åtgärder i kameralt hänseende, som för verkställighet af de
Slals-Vtskotlets Utlåtande N:o i OS.
7
utaf Rikets Ständer för sin del beslutade förändringar i afseende
å beskattningsväsendet af mjöl- och sågqvarnar, kunna
vara af nöden ;
och torde Rikets Ständer derjemte
5:o
till vederbörligt Utskotts behandling öfverlemna frågan, i
hvad den afser bestämmandet af den bevillning, som i stället
för nämnde grundräntor bör utaf qvarnar och sågar af
olika natur utgöras.
Stockholm den 4 Maj 1860.
Reservation
o
af Friherre Åkerhielm och Herr Bildt, hvilka ansågo, att denna fråga, såsom
egande sammanhang med bevillningens bestämmande, icke bort af Stats-Utskottet
ensamt upptagas, utan öfverlemnas till behandling af sammansatt Stats- och
Bevillnings-Utskott.
Y:o 102.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Maj 1860, kl. 1 e. m.
(Jtldlande, i anledning af Kongl. Maj:Is Nådiga Proposition, angående
försäljning till skatte af de Danviks Hospital tillhöriga,
med ständig städje- och besittningsrätt pä innehafvarne
upplåtna hemman och lägenheter. (I. A.)
Sedan innehafvaren af ett Danviks Hospital tillhörigt, med städje- och besittningsrätt
förenadt, hemman hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit om till
-
8
Siats-Utskottets Ullålande N:o 10%.
stånd för Direktionen öfver nämnde Hospital att, mot vissa föreslagna vilkor,
till honom öfverlåta oinskränkt egande- och nyttjande-rätt till hemmanet och ej
mindre Direktionen än äfven Kongl. Kammar-Kollegium uti infordrade underdåniga
utlåtanden på anförda skäl tillstyrkt ansökningen; så och efter det Kongl.
Maj:t den 14 Juli 1855 anbefallt Hospitals-Direktionen att inkomma med underdånigt
yttrande, huruvida det kunde anses för Hospitals-inrättningen fördelaktigt
att skatteköp af alla de Hospitalet tillhöriga hemman, som med ständig
städje- och besittningsrätt innehafvas, må på vissa bestämda grunder genom allmän
författning medgifvas, hade, enligt hvad högstberörde nådiga Proposition,
införd under N:o 75 i l:a Samligen af Bihanget till Riks-Ståndens protokoller
vid innevarande riksdag, innehåller, Direktionen, uti underdånig skrifvelse den
9 Maj 1856, dels uplyst: att de Hospitalet tillhörande hemman, hvilka under
ständig städje- och besittningsrätt vore uplåtna, skulle, i enlighet med en derå
uppgjord, handlingarne bilagd förteckning, tillsammans utgöra 37f mantal; att
innehafvarne af dessa hemman, jemte åtskilliga under enahanda vilkor till Hospitalet
upplåtna lägenheter, vore förbundne att till Hospitalet erlägga såsom årlig
afgäld tillsammans 1,475 rdr 15 sk. 1 rist. banko i penningar, 229 tunnor
1 lfJJ kappar råg och lika mycket korn, samt att vintertiden till Hospitalet framskaffa
612 lass sand, hvilken sednare skyldighet vanligen fullgjordes genom
kontant betalning efter ett pris af 12 sk. banko för hvarje lass; att dessa hemman
och lägenheter till största delen, med iakttagande af de särskilda föreskrifter,
hvilka för ett eller annat hemman eller lägenhet kunde genom äldre uplåtelsebref
vara stadgade, blifvit uplåtna emot vilkor, hvilka, enligt ett den underdåniga
skrifvelsen bilagdt tryckt formulär, innefattade hufvudsakligen skyldighet
för innehafvarne att, enligt lag och husesyns-ordning, underhålla och när
behof gjordes, nybygga husen såväl å man- som ladugården, att försvarligen
häfda, dika, rödja och vårda egorna, att icke bortföra foder eller skogseffekter
från hemmanet eller lägenheten, att utgöra alla dermed åtföljande onera, att,
om deremot brötes eller räntan ej årligen betalades, utan större eller mindre
rest åsamkades, hvilken icke inom 2:ne eller 3:ne års förlopp till fullo afbördades,
sin städje- och besittningsrätt jemte all åbyggnad, med förbättringar,
utan lösen afträda till Hospitalet, hvilket jemväl skulle ega rum, om innehafvaren
utan arfvingar med döden afginge; hvaremot om städje- och besittningsrätten
skulle på annan öfverlåtas, densamma borde hembjudas Hospitalet, som
ifall Direktionen ej för den betingade summan inlöste städje- och besittningsrätten,
egde utbekomma ilen i Kongl. Brefvet den SJ 1 Juli 1813 fastställda rekognitionsafgift,
3 procent af köpesumman, dels anfört: att det skulle för Hospitals-inrättningen
vara högst fördelaktigt, om skatteköp kunde genom allmän
författning tillåtas för alla under städje- och besittningsrätt upplåtna, Hospitalet
lill
-
Stats-Utshollels Utlåtande N:o 102.
'J
tillhöriga hemman, enär, om samma grunder dervid komme att följas, som för
det anmärkta särskilda hemmanet blifvit tillstyrkt och samtliga innehafvarne deraf
skulle vilja sig begagna, Hospitalet derför skulle komma att tillgodonjuta värdet
af 4,587 tunnor 16 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, 6,120
lass sand och omkring 14,733 R:dr 6 sk. 10 rst. banko, och således, om spanmålen
beräknades till endast 6 R:dr för tunnan och sand till 12 sk. för lasset,
en kapitaltillgång af ej mindre än omkring 43,800 R:dr banko lör hospitalet beredas;
på grund hvaraf Direktionen tillstyrkt utfärdande af en allmän författning
i berörde afseende och såsom vilkor för skatteköp föreslagit:
l:o att skatte-löseskillingen måtte beräknas till ett belopp, motsvarande hvarje
hemmans eller lägenhets till hospitalet utgående ränta för 10 år;
2:o att, vid skeende försäljningar af hemman eller lägenheter, köparens skyl
dighet
att köpen hembjuda bibehölles, äfvensom hospitalets rätt till åtnjutande
af rekognitionsafgift i enlighet med Kongl. Brefvet den 21 Juni
1813, då Hospitals-styrelsen icke funne för godt hemman eller lägenhet
inlösa;
3:o att Hospitalets frälsemannarätt till hemman eller lägenhet skulle qvarstå,
så att Hospitalet kunde uppsäga räntan till leverering in natura eller till
lösning efter auktions-medelpris;
4:o att, i händelse årliga räntan inom 3:ne efter hvarandra följande år icke
till fullo erlades eller hemmanets eller lägenhetens innehafvare utan arfvinge
med döden afginge, fastigheten utan lösen skulle Hospitalet tillfalla; och
5:o att, om några särskilda, enligt besittningsbrefvet, hemmanet eller lägenhe
ten
åliggande skyldigheter förefunnes, dessa fortfarande skulle utgöras.
Uti häröfver afgifvet underdånigt yttrande hade Kongl. Kammar-kollegium
upplyst, att hemmantalet å de Hospitalet tillhöriga ifrågavarande hemman rätteligen
skulle utgöra 37^ mantal och att, enligt hvad Hospitalets Ombudsman
uppgifvit, räntorna tillkommit på flere olika sätt, dels genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Utslag, Domar och Bref, dels genom Serafimer-Ordensgillets beslut, dels
genom Kongl. Kammar-kollegii pröfning och stadfästelse ej mindre af skattläggningar
än af Stockholms Politie-kollegii beslut antingen för beständigt eller blott
tills vidare, dels genom icke fastställda eller på vederbörandes pröfning beroende
skattläggningar, dels genom Politie-kollegii upplåtelse eller städje- och besittningsbref,
dels ock genom Hospitals-direktionens besittningsbref, i något fall
med anteckning om föregången skattläggning, men att besluten för utgörande af
räntorna från 3:ne lägenheter vore okända; och sorn, efter det besittningsrätten
redan blifvit åt enskilde personer upplåten och städjeräntan en gång för alla
bestämd, Danviks Hospital, om de föreslagna vilkoren och förbehållen iakttoges,
af skatteköpen endast skulle tillskyndas fördel genom den ej obetydliga skatteBilt.
lill 11. St. Brot. 1SS9 § lSCO. i Sami. 1 Afd. 2 Band. S Haft. 2
10
Slats-Uiskollels Ullålande A’.-o i o'i.
■köpeskillingen, men ingen olägenhet, enär Hospitalet saknade tillfälle att medelst
utarrendering uppdrifva sin inkomst, på sätt Kongl. Brefvet den 7 December
1796 för hospitalshemman i Skåne afsåge, hade Kollegium i underdånighet
tillstyrkt att Direktionen måtte till skatte få försälja alla hospitalshemman
och lägenheter, hvilka under städje- och besittningsrätt emot fastställda
räntor äro upplåtna; men att, enär, efter hvad förut är anmärkt, räntorna icke
för alla do ifrågavarande fastigheterna blifvit i behörig ordning fastställda, förhållandet
dermed först borde i hvarje förekommande fall undersökas och pröfvas,
innan skatteköp beviljades, dervid de hemman och lägenheter, hvilka
ännu möjligen kunde till Hospitalets fria disposition återkallas, borde från skattcförsäljningcn,
i öfverensstämmelse med ofvananmärkta nådiga Bref, undantagas, för
att i framtiden, medelst utarrendering, öka Hospitalets årliga inkomster; varande
emot de af Direktionen föreslagna vilkor för skatteförsäljningarne, af Kongl.
Kollegium endast erinradt, att det i 4:de punkten upptagna förbehåll, att hemmanet
eller lägenheten skulle till Hospitalet återfalla, om räntan icke under 3
på hvarandra följande år till fullo erlades, så mycket mindre borde godkännas,
som Hospitalet dessförinnan egde räntan indrifva, samt att den omständigheten,
att egaren skulle utan arfvingar aflida, icke heller borde föranleda fastighetens
återfallande till Hospitalet, så vida han genom testamente derom disponerat,
helst icke heller kronan under enahanda förhållanden åtnjöte danaarf; i följd
hvaraf Kongl. Kammar-kollegium i underdånighet hemställt, att 4.-de punkten
uti de af Direktionen föreslagna vilkor måtte förändras till följande lydelse:
»att, i händelse hemmanets eller lägenhetens egare utan arfvinge och utan att
hafva derom i laga ordning förordnat, med döden afgår, hemmanet eller lägenheten
utan lösen Hospitalet tillfaller.»
Justitie-Kanslers-embetet, som jemväl inkommit med anbefaldt underdånigt
utlåtande, har instämt uti Kongl. Kammar-kollegii yttrande, men derjemte
och då nu gällande föreskrifter icke medgåfve rättighet för någon att lösa Hospitalet
tillhörande hemman till skatte, ansett vilkoron för en dylik rättighets
medgifvande kunna och böra bestämmas efter de fördelar, som derigenom förvärfvades,
deribland en af de väsendtligaste sannolikt skulle blifva den friare
dispositionsrätt öfver skogen, som dymedelst erhölles, då innehafvare af de under
städje- och besittningsrätt upplåtna hemman och lägenheter för närvarande
endast egde använda skogen till husbehof; på grund hvaraf och då erfarenheten
skulle ådagalagt att skog, förut ställd under allmän eller gemensam vård, vanligen
blifvit sköflad, när den upplåtits till enskildes godtycke eller fördelats
uti smärre lotter, Justitie-Kanslers-embetet i underdånighet hemställt, huruvida
icke med lösen till frälse-skatte af Danviks Hospitals ifrågavarande hemman
jemväl kunde stadgas sådane vilkor derför, som, efter närmare utredning och af
sakkunnig person eller myndighet afgifvet förslag, försäkrade det allmänna mot
Slals-Uisliollcls Utlåtande N:o In2.
11
skogens och deribland äfven befintliga ekars otidiga förstörelse, hemmansinnehafvaren
om hans nödtorftiga behof till husbehofsbyggnad, stängsel och vedbrand
samt slutligen Hospitalet om en skälig inkomst af hvad derutöfver nu funnes
eller framdeles kunde alstras.
Då Hospitalet af nu ifrågakomna hemman, så länge de med öfverlåtelsen
förenade vilkor uppfylldes, icke kunde komma i åtnjutande af annan inkomst
än de af hemmanen utgående räntor, skulle Hospitalet, genom skatteköpeskillingen,
erhålla en icke obetydlig kapitaltillgång, om alla ifrågavarande hemmans
innehafvare begagnade sig af rättigheten att lösa hemmanen till skatte på de
derför föreslagna vilkor. A ena sidan vore Hospitalets fördel deraf således påtaglig,
inen å den andra borde det jemväl anses för innehafvaren af icke ringa
fördel att kunna förvärfva sig fullständig eganderätt och en dermed förenad vidsträcktare
frihet uti begagnandet af hemmanets alla herriigheter.
Som fråga således nu vore, icke om pröfning för särskilda fall af skatteköp
å ett eller annat af de till Hospitalet lydande hemman och lägenheter af den
beskaffenhet, att tillfälle till inkomstens uppdrifvande medelst utarrendering för
Hospitalet saknades, utan om ett allmänt stadgande, hvarigenom skatteköp å
slika hemman skulle, utan hemställan till Kongl. Majit, få af Hospitals-direktionen
verkställas, samt förslaget afsåge en för inrättningen vigtig och synnerligen
omfattande förändring uti gällande bestämmelser om dess fasta egendom,
har Kongl. Majit ansett sig böra inhemta äfven Rikets Ständers beslut i ämnet
samt, på grund af hvad sålunda förekommit, i nåder föreslagit Rikets Ständer
att för deras del medgifva, att alla de Danviks Hospital tillhörande hemman och
lägenheter, hvilka äro upplåtna under sådan ständig städje- och besittningsrätt,
som, efter föregången undersökning, belinnes ostridig, må, när vederbörande innehafvare
sig derom anmäla, af Hospitalets Styrelse få till skatte försäljas under
följande vilkor:
l:o att skatteköpeskillingen må beräknas till ett belopp motsvarande hemmanets
eller lägenhetens till Hospitalet utgående ränta för 10 år, samt för
de hemman, som tillika hafva skyldighet att till Hospitalet framskaffa vissa
lass sand, jemväl värdet för lika lång tid af detta åliggande; och borde
härvid iakttagas att, derest för hemman eller lägenhet den nu utgående
ränta belinnes vara mindre än den, som i äldre årens räkenskaper för samma
hemman eller lägenhet upptagits, på särskild undersökning och pröfning
må bero, hvad räntebelopp vid skatteköpet och för framtiden skall
beräknas;
2:o att, vid skeende försäljningar af hemman eller lägenheter, köparnes
skyldighet att köpen hembjuda, bibehålies, äfvensom Hospitalets rätttill
åtnjutande af rekognitionsafgift i enlighet med Kongl. Brefvet af den
12
Stats-Vlskollels Utlåtande N:o 102.
21 Juli 1813, i fall Ilospitals-styrelscn icke linner för godt hemman eller
Lägenhet inlösa:
3:o att Hospitalets frälsemannarätt till hemman eller lägenhet qvarstår, så att
Hospitalet framdeles, som hittills, må kunna uppsäga räntan till leverering
in natura eller till lösning efter auktions-medelpris;
4:o att, i händelse hemmanets eller lägenhetens egare, utan arfvinge eller utan
att hafva derom i laga ordning förordnat, med döden afgår, hemmanet eller
lägenheten utan lösen Hospitalet tillfaller;
5:o att, om några särskilda, enligt besittningsbrefvet, hemmanet eller lägenheten
åliggande skyldigheter förefinnas, dessa fortfarande skola af hemmanet
eller lägenheten utgöras;
6:o att om den till hemmanet hörande skog kan anses, med dess framtida bestånd,
lemna större årlig afkastning än som motsvarar hemmanets behof
af byggnad, stängsel och vedbrand, Hospitals-styrelsen må eg a att med
innehafvaren öfverenskomma om den särskilda ersättning, som, vare sig genom
högre lösningssumma eller årlig afgäld, bör för sådant fall Hospitalet
tillkomma.
Derjemte och enär af ett hos Kongl. Majit anhängiggjordt besvärsmål inhemtats,
att, oaktadt Kongl. Majit genom nådigt Bref den 1 Februari 1825
förklarat någon kronotionde icke böra åsättas de hemman och lägenheter, hvilka
icke blifvit sådan påförd vid allmän tiondesättning i orten, Kongl. Kammarkollegium
likväl förordnat om kronotiondes bestämmande för ett till skatte försåldt
Danviks Hospitals hemman på den grund, att den allmänna tiondesättning;
som åren 1726 —1730 i länet blifvit verkställd och allt hittills varit ländande
till efterrättelse, icke lärer vunnit behörig fastställelse, har Kongl. Majit ansett
lämpligt att, till köpares af Danviks Hospitals hemman betryggande i nämnde
hänseende, borde meddelas det förklarande, att hemmanen eller lägenheterna må
efter skatteköpet tillgodonjuta den befrielse från kronotionde, som desamma
förut åtföljt.
Stats-Utskottet, till hvars åtgärd denna nådiga framställning blifvit remitterad,
har, efter erhållen kännedom af de till ärendet hörande handlingar, tagit
frågan i öfvervägande, och finner, med afseende å hvad här ofvan blifvit anfördt,
skäligt tillstyrka hufvudsakligt bifall till nämnde förslag, med iakttagande
af några förändringar, hvilka dels äro en följd af den från högstberörda förslag
skiljaktiga åsigt, Utskottet hyser i afseende å vissa delar deraf och hvarföre Utskottet
här vill redogöra, dels åsyfta förtydligande af de utaf Kongl. Majit i
nåder föreslagna stadganden. Utskottet anser nemligen den af ifrågavarande hemman
och lägenheter utgående ränta, som vid olika tider blifvit bestämd, icke
utgöra någon tillförlitlig måttstock å deras beskaffenhet och förmåner; hvadan
och om än antagas må, att 10 års räntor i ett eller flere fall kunna anses så~
Slais-UUkolUlt LHålandt N:o 102.
13
sorn cn lämplig skatteköpeskilling, deraf ingalunda följer att lika många års
ränta för de särskilda hemmanen och lägenheterne bör i hvarje hänseende tjena
såsom grund för nämnde köpeskillings bestämmande, hvilket deremot torde lämpligast
och rättvisast kunna ske efter förutgången pröfning i hvarje särskildt fall.
I följd häraf och då Utskottet likväl håller före, att 10 års räntor icke böra
för vinnande af så väsendtliga förmåner å innehafvarnes sida i något hänseende
vara en obillig grund för skatteköpeskillingarnes bestämmande, har Utskottet
velat föreslå detta belopp såsom minimum, men öfverlåtit åt vederbörande att
efter sig företeende omständigheter bestämma köpeskillingen till högre summa.
Pröfningen häraf har Utskottet ock ansett vara ett så grannlaga ämne, att detsamma
icke borde helt och hållet öfverlemnas åt Hospitalets direktion, utan det
slutliga afgörandet uppdragas åt Öfver-styrelscn för Hospitalerne; och ehuru Utskottet
föreställt sig att Ilospitals-direktionen i allmänhet eger den noggrannaste
kännedom om ifrågavarande hemmans och lägenheters beskaffenhet och förmåner,
har Utskottet likväl, med afseende å vigten deraf att frågan om och i hvad
mån den till hemmanen hörande skog kan anses med dess framtida bestånd lemna
större årlig afkastning, än som motsvarar deras behof af byggnad, stängsel
och vedbrand, med erforderlig sakkännedom bedömes, ansett undersökning härom
böra verkställas af vederbörande embetsmyndighet, innan vidsträcktare dispositionsrätt
af skogen, än som nu är medgifven, får mot särskild ersättning meddelas.
I betraktande häraf får Utskottet hemställa, att Rikets Ständer i så måtto
bifölle ifrågavarande nådiga framställning, som Rikets Ständer för sin del medgåfve:
att
alla de Danviks Hospital tillhörande hemman och lägenheter,
hvilka äro upplåtna under sådan ständig städje- och
besittnings-rätt, som, efter föregången undersökning, befinnes
ostridig, må, när vederbörande innehafvare sig derom anmäla,
af Hospitals-direktionen med Öfver-styrelsens bifall få till
skatte försäljas, under följande vilkor:
l:o att skatteköpeskillingen;må beräknas till ett belopp,
till det minsta motsvarande hemmanets eller lägenhetens till
Hospitalet utgående ränta för 10 år, samt för de hemman,
som tillika hafva skyldighet att till Hospitalet framskaffa
vissa lass sand, jemväl värdet för lika lång tid af detta åliggande;
ankommande på Öfver-styrelsen att bestämma den
högre köpeskilling, som, med afseende å hvarje hemmans eller
lägenhets förmåner och beskaffenhet, må anses skälig, och
hvarvid iakttages att, derest för hemman eller lägenhet den
nu utgående ränta befinnes vara mindre än den, som i äldre
årens räkenskaper för samma hemman eller lägenhet uppta
-
14
Stats-Utskoltels Ullålande N:o 4 02.
gits, på särskild undersökning och pröfning må bero hvad
räntebelopp vid skatteköpet och för framtiden skall beräknas;
2:o att, vid skeende försäljningar af hemman eller lägenheter,
köparnes skyldighet att köpen hembjuda bibehålles,
äfvensom Hospitalets rätt till åtnjutande af rekognitions-afgift,
i enlighet med Kongl. Brefvet af den 21 Juli 1813, i fall
Hospitals-styrelsen icke finnér för godt hemman eller lägenhet
inlösa;
3:o att Hospitalets frälsemannarätt till hemman eller lägenhet
qvarstår, så att Hospitalet, framdeles sorn hittills, må
vara i besittning af den hemmanet eller lägenheten vid skatteköpet
åliggande ränta, med rättighet att densamma uppsäga
till leverering in natura eller till lösning efter auktions-medolpris;
4:o
att, i händelse hemmanets eller lägenhetens egare, utan
arfvinge eller utan att hafva derom i laga ordning förordnat,
med döden afgår, hemmanet eller lägenheten utan lösen
Hospitalet tillfaller;
5:o att, om några särskilda, enligt besittningsbrefvet, hemmanet
eller lägenheten åliggande skyldigheter förefinnas, dessa
fortfarande skola af hemmanet eller lägenheten utgöras;
6:o att om den till hemmanet hörande skog kan, efter af
vederbörande embetsmyndighet verkställd undersökning, anses,
med dess framtida bestånd, lemna större årlig afkastning, än
som motsvarar hemmanets behof af byggnad, stängsel och
vedbrand, Hospitals-styrelsen må ega att med innehafvaren
öfverenskomma om den särskilda ersättning, som, vare sig
genom högre lösningssumma eller årlig afgäld, bör för sådant
fall Hospitalet tillkomma;
hvarjemte Rikets Ständer torde, med afseende å hvad i frågan om tionde-sättning
för nämnde hemman förekommit, böra meddela det förklarande:
att hemmanen eller lägenheterne må efter skatteköpet tillgodonjuta
den befrielse från kronotionde, som desamma förut
åtföljt.
Stockholm den 4 Maj 1860.
Sluls-Utshultets Utlåtande N:o t tit.
15
Reservation:
af Carl Anders Larsson från Östergötlands län: »Emot Ilöglofl. Stats-Utskottets
beslut angående försäljning af de så kallade Danviks Hospitals-hemmanen, belägna
i närheten af hufvudstaden, får jag anmäla min vördsamma reservation,
på följande grunder, nemligen:
Att åborätten grundar sig endast på vanliga arrende-kontrakter, så beskaffade,
att åboerne, vid minsta förbrytelse deremot, äro förlustige sin besittning,
på sätt efterskrifne transsumt af formuläret till de utfärdade kontrakterna utvisar.
Att de utgående arrende-prestationerna icke grunda sig på jordeböckerna
eller blifvit fastställda i den form som vanliga frälseräntor, utan äro att hänföra
till sådane förmåner, af en såld egendom, hvarföre säljaren måste genom
inteckning bereda sig säkerhet för densammas bindande verkan mot köparen eller
dem med desse lika förbundne.
Att en sådan osäkerhet i räntornes framtida utgående möjligen kan bereda
Hospitalet förlust i sina beräknade inkomster för den händelse hemmanen
komme i andre personers händer än köparne och desses arfvingar.
Att den föreslagna köpeskillingen, omkring Tolf Hundrade Riksdaler för
hvarje helt hemman, icke står i något rimligt förhållande till det värde, hvarföre
besittningsrätten gått i transporter man och man emellan och att åboerne, med
undantag måhända af den ende sökande, som gifvit anledning till den Kongl.
Propositionen, sannolikt icke kunna vänta sig en så favorabel uppoffring å
hvarken Statens eller den välgörenhets-inrättnings, — som eger grunden och räntan
— sida: utan säkerligen skulle vara böjde för vida större uppoffringar, ifall
desse före frågans afgörande blifvit derom tillsporde.
Att det i allt fall blir orätt att de hemman, der skog finnes, icke böra taxeras
högre än de skoglösa, såvida icke skogen öfverstiger hemmanens behof.
Jag yrkar på sådana grunder ogillande af Höglofl. Stats-Utskottets Betänkande.
»
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri. 1860.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o i Od.
1
X:o 103.
Ank. till Exp.-lJtsk. (leil 18 Maj 1860, kl. II f. ni.
Utlåtande, angående väckta frågor om ytterligare stats-bidrag för reparations-arbeten
å Westerås domkyrka.
(R. A.)
Uti nådig Proposition den 17 November sistlidet år (införd under N:o 57 i
Irsta Sami. Irsta Afd. af Hillänget till Riks-Ståndens Protokoller) har Kongl. Majrt
behagat i nåder tillkännagifva, hurusom ^Domkyrko-kommissionen i Westerås, enär
det anslag å tillsammans 67,500 Rrdr Rrmt, deraf 45,000 Rrdr såsom anslag och
22,500 Rrdr såsom lån, hvilket vid sistlidne riksdag beviljades för en större reparation
af Westerås domkyrka, befunnits för det afsedda ändamålet otillräckligt, hos
Kongl. Majrt i underdånighet anhållit, att Kongl. Majrt täcktes i nådig Proposition
till Rikets Ständer föreslå, att ett anslag af 42,500 Rrdr Rrmt måtte för berörde
arbetes fullbordan ytterligare beviljas. Till stöd för denna anhållan hade Domkyrkokommissionen
hufvudsakligen anfört, att den åsyftade reparationen blifvit till större
delen verkställd i öfverensstämmelse med det af Kongl. Majrt gillade förslag, men
att det, vid uppgörande af förslag till ett arbete af sådan beskaffenhet, som det ifrågavarande,
varit omöjligt att på förhand beräkna dess vidsträckthet och kostnad, hvarigenom
inträffat dels att reparationen i flera hänseenden måst utsträckas längre än
ämnadt var, dels ock att kostnaden för i förslaget upptagna arbeten i mångå fall
öfverstigit det för nämnde arbeten utsatta belopp; — att de ännu återstående delarne
af reparationen, enligt ansökningen bifogadt kostnadsförslag medförande en utgift
af 42,550 Rrdr Rrmt och bestående af grundens omläggning, yttre takets lagning
m. m., vore af den hufvudsakliga vigt, att de ej kunde lemnäs åsido, utan att det
förträffligt utförda och dyrbara arbete, som redan vore verkstäldt, derigenom skulle
blifva fruktlöst;— att Westerås och Srt Ilians församlingar ej fortfarande kunde, såsom
hittills under reparationen skett, hålla sina gudstjenster i den för ändamålet
otillräckliga och i flera hänseenden otjenliga skolsalen; — samt att domkyrkan genom
reparationens fullbordande skulle blifva ett af Sveriges herrligaste tempel och i
arkitektoniskt hänseende en prydnad för vårt land, med anledning hvaraf Domkyrkokommissionen
ansett sig kunna hysa den förhoppning, att Rikets Ständer, som, inUih.
till Ii. St. Idiot. 1852 A ISGO. 4 Samt. I Afd. 2 Band. 6 Baft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 103.
seende det nämnda arbetets nytta och fosterländska betydelse, vid sistlidne riksdag
till detsamma anslogo medel, äfven nu ej skulle vägra de anslag, som fordrades för
dess fullbordande.
Efter nådig pröfning af denna ansökning har Kongl. Maj:t, då det utan tvifvel
vore af allmän vigt att den började reparationen af Westerås domkyrka icke af
brist på medel måste afbrytas, samt vitsordadt vore att behörig sparsamhet blifvit iakttagen
vid bedrifvandet af det hittills utförda arbetet, hvilket varit af den svåraste och
mest grannlaga beskaffenhet, äfvensom kostnaden derför omöjlig att med visshet på
förhand beräkna, men det, enligt Kongl. Maj:ts åsigt, torde kunna antagas, alt Westerås
stads och S:t Ilians församlingar borde vara villiga och förbundna att åtminstone
så till vida bidraga till denna deras socknekyrkas vidmagthållande, som frågan
rörde kyrkans inre delar, de der ej vore af monumental beskaffenhet och till en del
endast afsåge församlingarnes gagn eller beqvämlighet, samt, på sätt Ofver-intendentsembetet
uti infordradt underdånigt utlåtande anmärkt, i den beräknade återstående
kostnaden inginge inrednings-arbeten, såsom bänkar m. m. till ett värde af omkring
15,000 R:dr, föreslagit Rikets Ständer, att till fortsättning af den påbörjade reparationen
å Westerås domkyrka bevilja ett ytterligare anslag af 28,000 R:dr R:mt.
Utom denna, från samtlige Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterade nådiga
Proposition, har från Preste-Ståndet blifvit till Utskottet öfverlemnad en af Domprosten
Björling i samma ämne väckt motion, deruti motionären, med hvilken Doktor
Isak Norström samt Prostar ne Ljungdahl, Tegnér och Källström sig förenat, anfört,
att då Westerås domkyrka icke egde tillgång till medel för bestridande af kostnaderna
för ifrågavarande reparations-arbeten, samt Westerås stads och S:t Ilians församlingar
icke ansåge sig skyldige eller vore villige att dertill bidraga på annat sätt, än genom
erläggande af bänkhyres-medel, någon annan utväg icke återstode, än att hos Rikets
Ständer anhålla om nya anslag för sagde ändamål; hvadan och med åberopande för
öfrigt af enahanda grunder, som Domkyrko-kommissionen i dess till Kongl. Maj:t ingifven
underdåniga ansökan, motionären begärt att Rikets Ständer, till fullbordande af
den påbörjade reparationen å Westerås domkyrka måtte anslå en summa af 42,550
R:dr R:mt, att utgå af de under nuvarande statsreglerings-period i Riksgälds-kontoret
besparade medel.
Utskottet, som förehaft detta ärende och tagit kännedom såväl af de vid Domprosten
Rjörlings motion fogade uppgifter å Westerås domkyrkas årliga inkomster och
utgifter samt berättelse och kostnadsförslag rörande fullbordade och återstående af
den ifrågavarande reparationen, som äfven af de, i anledning af derom vid innevarande
riksdag gjorde framställningar, inom Ronde-Ståndet afgifne yttranden rörande
stats-anslag till domkyrkors underhåll, får förklara, alt då den åsigt, som, bland annat,
legat till grund för Stals-Utskoltets vid föregående riksdagar meddelade och af
Rikets Ständer godkände tillstyrkanden om understöd af allmänna medel, för såväl
Westerås, som andra Sveriges i äldre tider uppförde, storartade och genom konstminnen
dyrbara domkyrkor, att nemligen de dryga kostnader, som med dessa kyrkors
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 103.
3
underhåll äro förenade, icke skäligen kunna utan undantag åläggas de församlingar,
åt hvilka sagde kyrkor blifvit till begagnande upplåtne, äfven hos nuvarande Statsutskott
gjort sig gällande, och då det icke lärer med anspråk på allmänt erkännande
kunna förnekas, att nämnde kyrkors bevarande och upprätthållande utgör en för
hela nationen vigtig angelägenhet, har Utskottet ej kunnat instämma i den inom ofvannämnda
Riks-Stånd yttrade mening, att omsorgen örn samma kyrkors underhåll borde
helt och hållet åt vederbörande församlingar öfverlemnas, eller ock kyrkorna få förfalla.
Enär således nödvändigheten fordrar, att medel till verkställande af sådane för
meranämnde kyrkors bestånd erforderlige arbeten, hvilka församlingarne icke äro villige
eller kunna anses skyldige att bekosta, på annat sätt beredas, och då i nu förevarande
fall upplyst är, att domkyrkokassans tillgångar icke förslå till fullföljande af
den reparation, hvarom är fråga, torde Rikets Ständer finna att Staten icke bör undandraga
sig att för ändamålet bidraga, i den mån, som af förhanden varande förhållanden
påkallas. I detta afseende får Utskottet anföra att, enligt hvad Kongl.
Maj:ts Proposition innehåller och af kostnadsförslaget öfver ifrågaställde reparationsarbeten
närmare inhemtas, en del af nämnde arbeten icke afse kyrkans monumentala
delar, utan endast församlingarnes uteslutande gagn och beqvämlighet, och då det synes
Utskottet, likasom Kongl. Maj:t, billigt och rättvist, alt den för sistberörde arbeten
beräknade kostnaden, uppgående till omkring 15,000 R:dr, bestrides af de båda
församlingar, till hvilkas begagnande kyrkan är upplåten, kan Utskottet icke lemna
sitt förord till den af enskild motionär inom Preste-Ståndet gjorda och af åtskillige
Ledamöter inom samma Stånd understödda framställning, åsyftande att hela det belopp,
som förutnämnda kostnadsförslag upptager, skulle af Statens medel anslås.
Deremot anser Utskottet, i stöd af hvad ofvan är anfördt och i öfrigt förekommit,
sig böra tillstyrka:
att det af Kongl. Maj:t för ifrågavarande reparations-arbeten å Westerås
domkyrka äskade belopp, 28,000 R:dr R:mt, måtte af Rikets Ständer till
utgående från Riksgälds-kontoret anvisas, för att Domkyrko-kommissionen
tillhandahållas, med vilkor likväl, att det sålunda beviljade understödet bör
återgäldas i den mån domkyrkans inkomster dertill framdeles lemna tillgång.
I sammanhang härmed och då under Utskottets behandling af detta ärende
blifvit upplyst, att af de ränte- och arrendemedel samt kronotionde m. 11. afgifter,
hvaraf domkyrkans i Westerås årliga inkomster utgöras, en ganska betydlig del icke
kommer kyrkan tillgodo, utan utgår till underhåll af lektorsgårdar och till boställs—
hyra för Rektor vid Elementar-läroverket derstädes, men lämpligare torde vara, att
dessa förhållanden på det sätt ordnas, att de medel, som till kyrkokassa:) inflyta,
blifva oafkortadt för kyrkans förvaltnings- och framtida underhållskostnader att tillgå,
får Utskottet föreslå:
att Rikets Ständer måtte i underdånighet hos Kongl. Maj:t anhålla, att erforderliga
åtgärder vidtagas, i ändamål att, på sätt som af Kongl. M«y:t
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 104.
pröfvas lämpligt, domkyrkan i Westerås må befrias från de utgifter, som
för närvarande af domkyrkokassan bestridas, men icke äro till kyrkans
underhålls- och förvaltningskostnader att hänföra.
Stockholm den 15 Maj 1860.
H:o 104.
Ank. tiil Exp.-Utsk. den 18 Maj 1860, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående ytterligare
anslag till iståndsättande af Linköpings domkyrka.
(R. A.)
Af denna till Rikets Ständer den 17 November sistlidet år aflåtna nådiga
Proposition (införd under N:o 58 i lista Sami. lista Afd. af Bihanget till Riks-Stån
dens
protokoller) inhemtas att, sedan Rikets Ständer vid föregående riksdagar för
iståndsättande af Linköpings domkyrka beviljat dels ett lån af 30,000 Ridr Rimt
dels ett anslag utan återbetalnings-skyldighet af 37,500 R:dr samma mynt, så hade
vid slutet af år 1858 största delen af kyrkans norra sida jemte någon mindre del
af den södra blifvit återställda för en kostnadssumma af 90,650 R:dr Rimt, hvilken
utgift blifvit bestridd genom ofvannämnde statsmedel i förening med kyrkans egna
tillgångar; men enär för återstående af behofvet påkallade reparationer erfordrades,
enligt upprättadt kostnadsförslag, ett belopp af ytterligare 100,586 Ridr Rimt, till
hvars anskaffande utvägar saknades, då kyrkans behållna medel vid sistförflutna års
början utgjorde endast 11,264 Ridr 98 öre, och dess årliga inkomster till största
delen medtogos genom räntan och kapital-afbetalningen å ofvanberörde stats-lån, har
Domkapitlet i Linköping med anledning deraf hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit,
att Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer göra nådig Proposition derom, att
ett anslag till förenämnde belopp, 100,586 Ridr Rimt, måtte beviljas till fullbordande
af reparationsarbetet å Linköpings domkyrka, att utfalla antingen på en gång
eller fördeladt på 10 år, med en tiondedel under hvartdera. Till närmare utrönande
af domkyrkans tillgångar och det bidrag, som af församlingen kunde för hennes
iståndsättande vara att påräkna, har Kongl. Majit infordrat dels utdrag af kyrkans
räkenskaper för sistlidet år, dels Ock Domkyrko-församlingens yttrande i nyssberörde
hänseende, hvilka handlingar först den 28 Oktober sistlidet år till Kongl. Majit i
fullständigt skick inkommit. Då således någon besigtning å redan verkstäldt arbete,
eller på stället skedd undersökning rörande arbeten, som för kyrkans vidmagthållande
i första rummet ytterligare vöre nödige, icke kunnat af Ofver-lntendents-embetet med
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 104.
hinnas, men Kongl. Maj:t funnit det vara af synnerlig vigt, att Linköpings domkyrka,
som utgjorde ett af landets dyrbaraste minnen af forntida byggnadskonst, icke mätte
förfalla, liar Kongl. Majit föreslagit Rikets Ständer, att för fortsättning af reparationen
å nämnde kyrka bevilja ett anslag af 50,000 R:dr, att under nästkommande stats—
reglerings-period utgå med 10,000 R:dr årligen, samt under vilkor att medlen användas
till de arbeten, hvilka Kongl. Majit, efter Öfver-Intendents-embetets hörande,
finner vara för kyrkans framtida bestånd nödigast.
Jemte remisser å denna Kongl. Proposition från samtlige Riks-Stånden, har
Utskottet från Bonde-Ståndet emottagit åtskillige inom detta Riks-Stånd afgifne yttranden,
hvilka, innefattande anmärkningar mot det begärda statsanslaget på den grund,
att Linköpings Domkyrko-församling borde, i likhet med andra församlingar, sjelf bekosta
sin kyrkas underhåll, och Staten vara helt och hållet från utgifter för detta
ändamål befriad; — men ehuru denna mening, af skäl, som Utskottet i sitt, med
anledning af väckta frågor om statsanslag till Westerås domkyrka, afgifna utlåtande
Nio 103 anfört, icke kan af Utskottet godkännas, har Utskottet likväl med hänseende
till förevarande framställning funnit anledning erinra, att då, enligt hvad af ett
behörigen styrkt utdrag af domkyrkans i Linköping räkenskaper för år 1858 inhemtas,
kyrkans inkomster under nämnde år, efter afdrag af såväl ränta och kapitalafbetalning
å det vid 1847—1848 årens riksdag för kyrkans iståndsättande beviljade
lån, sorn öfrige utgifter, lemnat ett öfverskott af 978 Ridr 75 öre Rimt, och
kyrkans behållna inkomst i mån af skeende inbetalningar å omförmälde lån måste
årligen ökas, synes någon del af det statsbidrag, som för fortsättning af den ännu
icke fullbordade reparationen å domkyrkan erfordras, lämpligen kunna anvisas i egenskap
af lån, utan att derigenom äfventyras, att det för kyrkans vidmagthållande vigtiga
reparationsarbetet behöfver afstadna. Med afseende härå och hvad i öfrigt förekommit,
anser sig Utskottet böra på det sätt tillstyrka beviljande af det understöd,
som Kongl. Majit för ifrågavarande ändamål äskat, att Utskottet hemställen
det Rikets Ständer, till fortsättning af den pågående reparationen å Lin
köpings
domkyrka och verkställande af de reparationsarbeten, hvilka Kongl.
Majit, efter Ofver-lntendents-embetets hörande, finner vara för kyrkans framtida
bestånd nödigast, måtte anvisa en summa af 30,000 Ridr, att under
nästkommande statsreglerings-period utgå årligen med 10,000 Ridr, deraf
hälften såsom anslag samt återstående hälften i egenskap af lån.
Hvad angår betalningsvilkoren för det nu tillstyrkta låneunderstödet, anser Utskottet
dessa böra blifva lika med dem, som vid föregående riksdagar föreskrifvits för beviljade
lån till såväl Linköpings som Westerås och Skara domkyrkor, hvadan Ut
skottet
tillika hemställen
att de särskilda lånebelopp, hvilka under ofvannämnde tid komma alt årligen
utgå och för hvilka sådana skuldförbindelser böra afgifvas, som af
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret godkännas och antagas, måtte, sedan hvartdera
af dem fått räntefritt innehafvas under trenne års tid, derefter åter
-
Stat.s-Utskottets Utlåtande N:o 105.
betalas genom erläggande årligen af (i procent utaf hela den lyftade lånesumman,
hvarvid räntan kommer att godtgöras efter fyra för hundra årligen
samt det öfriga utgör afbetalning å kapitalet. Skulle den sålunda
stadgade inbetalningen icke varda inom bestämd tid fullgjord, skall dessutom,
intilldess densamma verkställes, fem procent årlig ränta å det till
liqvid förfallna oguldna beloppet erläggas.
Stockholm den 15 Maj 1860.
Reservationer:
af Herr Friherre Åkerhielm, Herr Bildt, D. G., Herr Montgommerie Cederhielm,
Herr Fåhreeus, O, 1., Biskop Annerstedt, Doktor Nordström samt Prostarne Wåhlander,
Arrhenius. Tellbom, Källström och Berlin, hvilka såsom sin reservation upptogo
Riksgälds-afdelningens förslag till utlåtande, så lydande:
»Jemte remisser — — — — — — — — från utgifter för detta ändamål
befriad; — men enär, vidkommande Sveriges äldre, genom byggnadssätt och
konstminnen framstående domkyrkor, församlingarne i allmänhet, och särdeles hvad
angår dessa kyrkors yttre delar, icke hafva sig ålagd skyldigheten att vidkännas de
med kyrkornas underhåll förenade kostnader, af hvilken anledning jemväl Rikets
Ständer vid flera tillfällen beviljat bidrag af allmänna medel för verkställighet af sådane
större reparationer, dertill domkyrkornas inkomster icke lemnat tillgång, har
Utskottet funnit något afseende å berörde anmärkningar icke kunna fästas, utan får,
i anseende till angelägenheten att ifrågavarande tempelbyggnad, ett bland nordens
mest utmärkta minnesmärken af medeltidens byggnadskonst, behörigen vårdas och
vidmagthålles, och då upplyst är att kyrkans tillgångar ej förslå till bestridande af
kostnaderna för fullföljande af den sedan flere år tillbaka pågående reparationen för
iståndsättande af kyrkans yttre delar, Utskottet
tillstyrka bifall till hvad Kongl. Majit uti ifrågavarande hänseende behagat
föreslå.»
Herr Stjerngranat anmälde att han vid behandlingen af denna fråga icke varit
inom Utskottet närvarande.
]¥:© 105.
Alik. lill Exp.-Utsk. den 18 M;ij 1860, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar, angående ytterligare låneunderstöd
för kyrkobyggnaden i Christinehamn.
(R. A.)
Hos Kongl. Majit hafva Christinehamns stads och Warnums landsförsamlingar
i underdånig ansökning anfört, att sedan församlingarne år 1844 beslutat att, i stål
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 105.
7
let för deras gamla kyrka af trä, uppföra en ny af sten, hade detta byggnadsföretag
påbörjats år 1847 samt, efter uppehåll med arbetet under åren 1850—1852, blifvit
år 1858 fullbordadt, i enlighet med en af Professoren och Kommendören C. G.
Brunius uppgjord ritning. Byggnaden, utförd, under denne utmärkte byggmästares
öfveruppsigt, i götisk stil, hade i arkitektoniskt hänseende erhållit den fulländning,
att densamma kunde anses ega få motstycken inom vårt land, och de kostnader, som
derpå nedlagts, borde följaktligen anses ej mindre för församlingarne, än äfven för
det allmänna väl använda. Men dessa kostnader hade ock varit ganska betydliga,
samt uppgingo, enligt bokslut den 30 April sistlidet år, till en summa af 288,016
B:dr R:mt. Till bestridande af anläggningskostnaden hade församlingarne haft alt
disponera dels kassabehållningar vid byggnadens företagande till belopp af 17,821
Rulr 32 sk. 10 rst., dels ock utaf Rikets Ständer vid 1844 års riksdag beviljadt
låneunderstöd af 37,500 R:dr, men för öfrigt dels kontant tillskjutit 110,278 Ridr
5 rst., dels utgjort dagsverken och körslor vid byggnaden till uppskattadt värde af
53,210 R:dr, hvadan församlingarnes närvarande skuld lör kyrkobyggnaden utgjorde
69,206 R:dr 14 sk. 9 rst., allt riksgälds, utom hvad som återstode att gälda för
oundvikliga kostnader för uppförande af vintergrafvar, materialbod m m., med tillägg
hvaraf församlingarnes skuld för kyrkobyggnaden kunde antagas uppgå till minst
75.000 R:dr R:mt, oberäknadt skulden för det redan erhållna statslånet; och då,
enligt hvad ofvan vore omförmäldt, församlingarne genom kontanta tillskott och natura
prestationer under byggnadsåren för kyrkobyggnaden hittills utgifvit icke mindre
än 163,488 R:dr, hade församlingarne måst vara betänkta på utväg att få liqviden
af den betydliga skulden så ställd och fördelad, att församlingsboerne dermed icke
blefve öfver förmåga tryckte, samt alt efterkommande till någon, om äfven ringa, del
finge vidkännas de med kyrkobyggnaden förenade kostnader, helst dessa, på sätt den
underdåniga ansökningen innehåller, betydligt öfverskjutit den ursprungligen beräknade
byggnadskostnaden, i följd deraf att i denna icke varit inbegripne utgifter för nytt
orgelverk och inköp af plats för byggnaden m. m., äfvensom att sättet för grundläggningens
verkställande jemte åtskillige under arbetet inträffade missgynnande omständigheter
samt stegring i arbetslöner och pris på effekter, föranledt ökade, förut
opåräknade kostnader. I anseende härtill hafva församlingarne hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhållit, att Kongl. Majit måtte täckas till Rikets nu församlade Ständer
aflåta nådig Proposition om anvisande åt församlingarne af ett låneunderstöd å
75.000 R:dr R:mt, att återbetalas, antingen, i likhet med det lån, som vid 1844
års riksdag blifvit för samma kyrkobyggnad beviljadt, genom erläggande af fem procent
årligen, deraf tre procent såsom ränta och två procent till amortering af kapitalet,
eller ock under iakttagande af de vilkor, Rikets Ständer kunde komma att för
dylika lån bestämma, hvarvid likväl församlingarne framställt den önskan, att ifrågavarande
lån måtte under de första åtta åren få ränte- och- amorteringsfritt innehafvas.
Jemte det ofvanberörde framställning blifvit, genom nådig Skrifvelse den 17
November sistlidet år, af Kongl. Majit meddelad Rikets Ständer, till det afseende Ri
-
g
Ståls-Utskottets Utlåtande N:o idb.
kets Ständer kunde finna sig föranlåtne att derå fästa, har, uti en inom BorgareStåndet
väckt motion, Herr Wennerström, med åberopande af de skäl, sorn utaf församlingarne
blifvit i den till Kongl. Maj:t ingifna underdåniga ansökningen framställde,
anhållit om det begärda låne-understödets beviljande under de i ansökningen upptagne
vilkor.
Stats-Utskottet, som, efter erhållne remisser å såväl den Kongl. Skrifvelsen
som omförmälde motion, förehaft delta ärende och tagit kännedom om dertill hörande
handlingar, har inhemtat, hurusom Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium,
uti infordradt underdånigt utlåtande, upplyst och yttrat, att, enligt de hos Kollegium
förvarade jordeböcker och räkenskaper, Christinehamns stadsjord utgjorde 81 mantal
samt Warnums landsförsamling 58J mantal, och att kyrkan icke åtnjöle annat årligt
anslag af Statsverket än den vin- och byggnings-säd, hvilken med tre tunnor spanmål
om året tillkomme densamma såsom socknekyrka i Warnum; men då församlingarne,
ehuru, enligt lag och författningar, skyldige att sjelfve bekosta uppbyggandet
af sin kyrka, redan af Staten undfått ett icke obetydligt understöd för detta ändamål,
medelst det amorterings-lån å 57,500 R:dr, som, emot 5 procent årlig afbetalning,
hvaraf 5 procent utgjorde ränta och 2 procent amortering, beviljades dem
vid 1844 års riksdag, samt den utsträckning, som de gifvit företaget genom att utföra
en högst dyrbar .byggnad, hvarken borde antagas hafva skett utan beräkning af
förmågan att bära dermed förenade utgifter, eller fmge betraktas såsom ett skäl för
Staten att till församlingarnes fördel underkasta sig de ytterligare uppoffringar, hvilka
ifrågavarande underdåniga ansökning alsåge, funne Kollegium sig icke kunna å densamma
tillstyrka nådigt bifall.
Då Utskottet ej kan undgå att i Kammar-kollegii anförda yttrande till alla
delar instämma, finnér Utskottet på grund häraf sig
ej böra, i anledning af ofvanberörde framställningar, tillstyrka någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 8 Maj 1860.
Reservation:
af Kontraktsprosten Arrhenius, 0., som ansåg, att Utskottet bordt tillstyrka Rikets
Ständer att anvisa åt Christinehamns stads och Warnums landsförsamlingar ett
låne-understöd å 50,000 R:dr R:mt, under iakttagande af de vilkor Rikets Ständer
kunna komma att för dylika lån bestämma.
Häruti instämde Herr Biskop Annerstedt, Th., och Herr Waern, Fr.
Stats-Utåkottets Utlåtande N:o 106.
]¥:© 106.
Ank. till F.xp.-Utsk. den 18 Maj 1860, kl. 11 f. ni
Utlåtande, i anledning af vacht motion om låne-understöd till kyrkobyggnad
i Ullerfvads församling af Skara stift.
(R. A.)
Genom remiss från Preste-Ståndet har Stats-Utskottet fått emottaga ett af
Doktor Säve afgifvet yttrande, innefattande anhållan att Rikets Ständer, för fullbordande
af pågående kyrkobyggnad inom ofvannämnda församling, måtte å Riksgäldskontoret
anvisa ett amorterings-lån å 10,000 R:dr R:mt, att, emot församlingens gemensamma
ansvarighet, eller all den säkerhet, som kunde erfordras, utgå redan under
innevarande år, samt återbetalas inom den tid och på de billiga vilkor, Rikets Ständer
för dylika lån plägade bestämma; till stöd för hvilken framställning motionären,
med förmälan att kostnaderna för ifrågavarande kyrkobyggnad, enligt det af Kongl.
Majit gillade kostnadsförslaget, blifvit beräknade till 30,00 R:dr R:mt, samt att kyrkokassans
tillgångar då utgjort omkring 20,000 R:dr samma mynt, anfört, att församlingen
väl trott sig kunna på närmare håll anskaffa det utöfver sistnämnda summa
för arbetets utförande erforderliga belopp, men dels hade, efter ett års byggnad, visat
sig att kostnadsförslaget blifvit minst 10,000 R:dr för lågt beräknadt, i följd af
stegradt pris på handtverks-arbeten och materialier, dels hade, i anseende till närvarande
ogynnsamma penninge-förhållanden, icke ens kyrkans utlånade medel kunnat
indrifvas, än mindre något betydligare låne-understöd på drägliga vilkor i trakten erhållas,
hvadan och på det företaget icke skulle afstadna, eller församlingen, som blott
utgjordes af 28 mantal, icke genom lån mot hög ränta alltför mycket utblottas, annan
utväg saknades än den, som af motionären, efter dertill af församlingen erhållet
uppdrag, nu blifvit föreslagen.
Såsom motionären tillika erinrat, hafva bidrag af allmänna medel för kyrkors
iståndsättande eller uppbyggande vid llere föregående tillfällen blifvit af Rikets Ständer
beviljade; men antingen hafva dessa statsbidrag afsett tempelbyggnader, hvilkas
vårdande och vidmagthållande varit betraktadt såsom föremål för nationens gemensamma
omsorg, eller ock de beviljade understöden varit af synnerligen trängande
omständigheter föranledda; och då i förevarande fall tillräcklig anledning till biträde
från det allmännas sida vid fullgörande af den församlingen åliggande kyrkobyggnadsskyldigheten
icke synes vara förhanden, kan Utskottet
icke tillstyrka bifall å den ifrågavarande motionen.
Stockholm den 8 Maj 1860.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sdml. 1 Åfd. 2 Band. 6 Haft. 2
10
Ståls-Utskottets Utlåtanden N:i$ 107 och 108.
nr,© ior.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Maj 1860, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om bidrag af allmänna medel
till kyrkobyggnad i Kongsbacka.
(R. A.)
Från Borgare-Ståndet har blifvit till Stats-Utskottet öfverlemnad en motion,
deruti Herr Hammar anhållit om anslag eller lån till uppbyggande af ny kyrka i
Kongsbacka, i stället för den nu befintliga, som hotade att hvarje stund nedstörta; —
men som de i denna motion omförmälde kostnadsförslag och andra handlingar icke
till Utskottet inkommit, och då för öfrigt någon omständighet såsom bevekande skäl
att af allmänna medel erhålla understöd till fullgörande af den församlingen enligt
lag åliggande kyrkobyggnads-skyldigheten, icke blifvit antydd, torde
denna motion af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 8 Maj i8fiO.
W:«
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Maj 1860, kl. 11 f. m
Utlåtande, i anledning af väckt motion om låne-understöd till skolbyggnad
i Luleå.
(R. A.)
Sedan Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag, med afseende å behofvet att At
läroverken i Norrbotten gifva en större omfattning, beslutat att för endera af skolorna
i städerna Piteå eller Luleå antaga en lärarestat, bestående af Rektor och 7 kolleger,
och att för det andra läroverket skulle, utom Rektor, 1 kollega å stat uppföras, samt
Kongl. Majrt, till hvars afgörande blifvit öfverlemnadt hvilketdera läroverket skulle erhålla
den större lärare-personalen, i nåder bestämt att det större läroverket skulle upprättas
i Luleå, har, på sätt Hurr Brun, i en hos Borgare-Ståndet väckt, motion erinrat,
för denna kommun inträdt förbindelse att sörja för det nya läroverkets förseende med
fullt ändamålsenlig undervisningslokal, för hvilket ändamål ett nytt skolhus vore af
nöden, enär det förut befintliga för sitt iståndsättande och lämpande till den utvidgade
undervisningen skulle erfordra alltför stora kostnader, utan att ändock motsvara
Stats-UIskottets Utlåtande N:o 108.
11
tidens fordringar. Då det understöd från stiftets byggnadskassa, som i dylika fall
alltid kommit andra städer inom stiftet till del och hvarpå således äfven Luleå gjort
anspråk, blifvit staden förvägradt, samt dessutom kommunens tillgångar genom andra
samtidiga större byggnads- och arbetsföretag blifvit strängt anlitade under en tid, då
allmänna välmågan betydligt lidit af de rubbningar i alla affärsförhållanden, hvilka icke
minst drabbat ifrågavarande ort, hade likväl denna nya förbindelse ej kunnat annat
än blifva i hög grad betungande för den ringa kommunen, som endast utgjordes af
1,350 innevånare, af hvilka högst få egde någon egentlig förmögenhet. Enär staden
således vore uteslutande hänvisad till egna krafter för utförande af ett byggnadsföretag,
för hvilket, enligt af Öfver-intendents-embetet fastställd plan, kostnaden uppginge
i jemnt tal till 32,700 R:dr R:mt, har motionären föreslagit, att för ifrågavarande
ändamål måtte af Rikets Ständer beviljas Luleå stad elt lån å 20,000 R:dr R:mt,
för hvilket första afbetalningen ej måtte utsättas förr än om fem år, hvarunder lånet
kunde få stå räntefritt, samt de öfriga betalnings-terminerna under loppet af 10 år,
med för öfrigt så fördelaktiga vilkor, helst genom amortering, som kunde samhället
förunnas.
Stats-Utskottet, till hvars behandling denna motion blifvit öfverlemnad, har inhemtat,
att sedan frågan, hvilketdera af läroverken i Piteå eller Luleå skulle genom
erhållande af en större lärare-personal utvidgas, blifvit genom Rikets sednast församlade
Ständers beslut till Kongl. Maj:ts nådiga afgörande hänskjuten, hafva Luleå stads
innevånare, vid sammanträde inför Magistraten den 26 Januari 1858, förklarat sig
villige att gå i författning om nödiga skolrums anskaffande, för den händelse att ett
högre läroverk derstädes skulle varda inrättadt och att medel till utvidgad skol-lokal
från Stifts-byggnads-kassan ej kunde erhållas; hvilket beslut, i öfverensstämmelse med
stadsboarnes tillika yttrade önskan, blifvit genom Konungens Befallningshafvande i länet
hos Kongl. Majit i underdånighet anmäldt; och då detta erbjudande icke kan
antagas hafva skett utan beräkning af samhällets förmåga att, utan vidare uppoffringar
från det allmännas sida, vidkännas de med förmånen af läroverkets utvidgande
förenade kostnader, samt dessutom frågor af beskaffenhet som förevarande, enligt Utskottets
åsigt, rätteligen böra, innan Rikets Ständer i närmare pröfning deraf ingå,
anmälas hos Kongl. Majit, för att, sedan vederbörande embetsmyndigheters yttrande
blifvit inhemtadt, af Kongl. Majit pröfvas, anser sig Utskottet ega fullt skäl hemställa:
att den gjorda framställningen om låneunderstöd för skolbyggnaden i Luleå
icke må hos Rikets Ständer vinna afseende.
Stockholm den 8 Maj 1860.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1860.
Stats-Utskottets Memorial N:o 109.
1
N:o 109.
Arik. till Exp. [Ilsk. den 18 Maj 1860. kl. it f. m.
Memorial, i anledning af Rikets Ständers beslut i de uti StatsUt.
dcottets Utlåtande N:o 86 behandlade frågor angående
fortsatt utförande af jernväg sarbeten för Statens räkning
och anvisande af dertill erforderlige medel.
R. A.
Enligt de Utskottet tillhandakomna Utdrag af Riks-Ståndens Protokoller
vid föredragningen af ofvannämnda Utlåtande, hafva samtlige Riks-Stånden godkänt
och bifallit hvad Utskottet i första, andra, sjette, sjunde, nionde, tionde, tolfte,
trettonde och adertonde punkterna af samma Utlåtande föreslagit.
Likaledes hafva 3:ne Riks-Stånd bifallit samt Bonde-Ståndet låtit hero vid
Utskottets hemställan i 14:de punkten, angående den väckta frågan om bidrag till
räntebetalning å det på anläggningen af Statens banor nedlagda kapital, genom
särskilda afgifter af dem, som voro på vissa afstånd från jernvägs-stationerna
boende.
Genom 3:ne Stånds sammanstämmande beslut hafva jemväl tredje, femte,
åttonde, femtonde och sextonde punkterna blifvit af Rikets Ständer godkända; i
följd hvaraf Ridderskapets och Adelns beslutade återremiss, i afseende å den i 5:te
punkten tillstyrkta anslagssumman för södra stambanans nordliga del emellan
Falköping och Jönköping,
icke kan till vidare åtgärd föranleda.
Det i fjerde punkten framställda förslaget om medels beviljande för södra
stambanans fortsättning från Finjasjön mot Ljungby utofter Lagaådalen öfver
Götaström och Tenhult till Jönköping, har bifallits endast af Bonde-Ståndet; hvaremot
öfrige Riks-Stånden, med afslag å nämnde punkt, sammanstämmande beslutat
att, för södra stambanans fortsättning från Finjasjön förbi och i närheten af
Bih. till II. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 7 Häft. 1
2
>Sta/s-Utskottets Memorial N:o 109.
sjön Salen åt Nässjö oell vidare öfver Tenhult till Jönköping, Rikets Ständer
skulle bevilja och till utgående från Riksgäldskontoret anvisa en summa af
6,000,000 R:dr Ruut.
Uti elfte punkten hade Utskottet hemställt att Rikets Ständer måtte förklara
det Rikets Ständer hnna ändamålsenligt att, för verkställandet af arbeten
å Statens Jernvägsbyggnader, kommenderingar ur indelta Arméen äfven framgent
användas, under de i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 16 September
1857 upptagna vilkor. Denna punkt har blifvit afslagen af Bonde-Ståndet, men
deremot af öfrige Stånden godkänd, dervid likväl Borgare-Ståndet beslutat att
samma punkt borde erhålla ett så lydande tillägg: ”dock med undantag af de
regementen, inom hvilkas rotedistrikt större allmänna arbeten äro under utförande.
”
Enär Utskottets förslag blifvit af 2:ne Riks-Stånd nemligen Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndct utan förändring godkändt, och Utskottet icke af
de inom Borgare-Ståndet afgifne yttranden kunnat öfvertygas om behöfligheten af
det tillägg, sorn af sistnämnda Riks-stånd beslutats, helst Kongl. Maj:t icke lärer
underlåta, att vid besluten om kommenderingar af manskap till arbeten å Statens
jernvägar taga i betraktande jemväl de omständigheter, som det omförmälda tilllägget
afser, anser sig Utskottet böra hemställa:
att hvad Utskottet i förenämnda hänseende tillstyrkt och föreslagit
måtte äfven af Borgare-Ståndet oförändradt antagas.
I anledning af de hos Rikets Ständer, af Utskottet anmälda sockenstämmobeslut
inom Sunnerbo härad i Kronobergs län, rörande upplåtelse af jord för södra
stambanan m. nr., äfvensom på grund af den förbindelse i enahanda hänseende,
som åtskillige jordegare inom Östbo härad af Jönköpings län sig åtagit,
hade Utskottet, under förutsättning att Utskottets förslag, rörande södra stambanans
sträckning genom Småland, skulle af Rikets Ständer godkännas, i sjuttonde
punkten hemställt att de till Utskottet ingifne sockeustärnmo-protokollcn och dervid
fogade teckningslistor, jemte ofvanhemälde jordegares skriftliga förbindelse,
mätte blifva till Kongl. Maj:t öfverlemnade, med underdånig anhållan att Kongl.
Maj:t ville i nåder låta foga anstalt, att de utfäste bidragen behörigen komme
jernvägsanläggningen tillgodo.
Denna Utskottets hemställan har af Preste- och Bonde-Stånden bifallits
utan förändring samt af Ridderskapet och Adelil på det sätt, att de sockenstämmoprotolroll
och öfrige handlingar, hvilka inkommit från innebyggare i Småland
omkring den s. k. Nässjölinicn, skulle öfverlemnas till Kongl. Maj: t för det i punkten
omförmälda ändamål. Borgare-ståndet har till Utskottet återremitterat samma
punkt, för att deruti vinna den ändring, som af Ståndets beslut rörande södra
stambanans sträckning påkallades och på det att de handlingar, som anginge
innevånarnes i Allbo och Westra härader erbjudanden, att utan ersättning upplåta
eller bidraga till expropriation af jord för sagde stambana, skulle blifva till
Kongl. Maj:t i angifvet ändamål öfverlemnade.
Enligt hvad Utskottet i nyssberörda hänseende för Rikets Ständer anmält,
hafva, för den händelse, att södra stambanan skulle komma att erhålla don af
Kongl. Maj:t föreslagna riktningen öfver Nässjö, Westra härads innevånare, vid
sammanträde å häradets tingsstad, förklarat sig beredde att kostnadsfritt upplåta
jord till banan, äfvensom, i åtskilliga socknar af Allbo härad, sockneboarna vid
allmänna utlyste socknestämmor beslutat dels kostnadsfritt upplåta jord till nämn
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 109. 3
de bana, dels genom penninge-afgifter bidraga till förminskande af expropriationskostnaderna.
I anledning häraf och till följd af Ridderskapet och Adelns samt Presteoch
Borgare-Ståndens fattade sammanstämmande beslut om anvisande af medel
för södra stambanans fortsättning från Pinjasjön genom östra Småland öfver Nässjö,
har Utskottet ansett sig höra föreslå Rikets Ständer:
att de angående omförmälde erbjudanden aflemnade handlingar
måtte blifva till Kongl. Maj:t öfverlemnade, med underdånig
anhållan, att Kongl. Maj:t ville i nåder låta foga anstalt, att
de utfäste bidragen behörigen komma jernvägsanläggningen
tillgodo.
Stockholm den 15 Maj 1860.
STOCKHOLM, tryckt kos Isaac Marcus, 1860.
Stats-Utskottets Memorial N:o 110.
i
H:0 110.
Ank. lill Exp.-Uislt. den 22 Maj 1860, kl. & e. ni.
Memorial, angående aflöningens bestämmande för den hos RiksStånden
och Utskotten anställda Kansli- och VaUtbetjening.
(R. A.)
Uti skrifvelse till Stats-Utskottet af den 12 nästlidne April hafva Herr
Landtmarskalken och Herrar Talmän föreslagit, att aflöningen för Riks-Ståndens
och Utskottens kanslipersonal och vaktbetjening vid innevarande riksdag måtte
bestämmas till följande belopp, nemligen:
För Sekreteraren i Bonde-Ståndet, arfvode i månaden . . . R:dr R:mt 550:
jemte liyros-ersättning i månaden
„ „ 90:
„ Sekreterarne i de öfriga Riks-Stånden, hvardera, arfvode
i månaden  550-
yy yy .
„ Sekreteraren i Stats-Utskottet, arfvode i månaden . . . „ „ 375 • —
„ Sekreterarne i Konstitutions-, Bevilluings-, Banko-, Lag-,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi- samt Expeditions
Utskotten,
hvardera, arfvode i månaden  „ „ 300: —
„ Sekreteraren i Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet, arfvode i månaden ... „ „ 250: —
„ Föreståndaren för Tryckeri-Afdelningen af Expeditions
Utskottets
kansli, dagtraktamente „ „ 8: —
„ Kamereraren hos Stats-Utskottet, d:o  ,, ,, 8: 25.
B Notarierne i Riks-Stånden, hvardera, d:o
,, 8: 25.
„ Notarierne i Stats-Utskottet, hvardera, d:o  „ „ 8: 25.
„ Notarierne i de öfriga Utskotten, hvardera, d:o . . . . „ „ 6:50.
„ Kanslisterne i Riks-Stånden, hvardera, d:o „ „ 5: 50.
„ Kanslisterne i Stats-Utskottet, hvardera, d:o „ „ 5: 50.
Bil>„ till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 8 Haft.
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 110.
För Kanslisterne i de öfriga Utskotten, hvardera, dagtraktamente
R:dr R:mt 4: 50.
„ Yaktbetjenterna hos Riks-Stånden och Utskotten, hvardera,
d:o „ „ 2: 50.
Då redan en längre tid sedan början af innevarande riksdag förflutit, har
Utskottet ansett sig nu böra efter vanligheten meddela sitt yttrande angående den,
efter göromålens vigt och mängd lämpade vedergällning, som enligt Riksdagsordningen
tillkommer den hos Riks-Stånden äfvensom Utskotten anställda kanslioch
vaktbetjening. Yid öfverläggning rörande det af Herr Landtmarskalken och
Herrar Talmän i ämnet afgifna förslag, enligt hvilket samtlige arfvoden och traktamenten
skulle komma att utgå med enahanda belopp, som vid sistlidne riksdag
bestämdes, har Utskottets uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att de aflöningsbelopp,
som redan vid 1823 års riksmöte anslogos för den hos Rikets Ständer
anställda kanslipersonal, sedermera oförändrade bibehållits allt intill nästlidno
riksmöte, då någon förhöjning deruti beviljades, men att, oaktadt denna förhöjning,
ifrågavarande arfvoden och traktamenten, i anseende till penningevärdets
successiva minskning under en tid af nära 40 år, för närvarande
icke innefatta en ersättning för dessa befattningar, motsvarande den sorn vid
1823 års riksdag dertill anslogs. 1 anledning häraf har äfven hos Utskottet
fråga uppstått, huruvida någon ytterligare tillökning uti berörde arfvodesbelopp,
sådana de vid förra riksdagen bestämdes, kunde anses af nuvarande förhållanden
påkallad; men ehuru Utskottet, efter öfvervägande af hvad härvid förekommit,
funnit sig hafva skäl för den åsigt, att aflöniugen för de flesta af de inom
Riks-Stånden och Utskotten anställde tjenstemän, fastän något lägre i förhållande
till varupris och lefnadskostnad än den godtgörelse, som för längre tid
tillbaka var åt dem anslagen, likväl torde, i jemförelse med hvad Statens embetsoch
tjenstemän uppbära i aflöning, utgöra en fullt tillräcklig ersättning för deras
göromål och att således någon allmän förhöjning af dessa arfvoden och traktamenten
icke kan vara af behofvet påkallad — har Utskottet dock ansett, att ett
annat förhållande eger rum med vissa af ifrågavarande befattningar, nemligen
Sekreterare-tjensterna hos Rikets Ständers Utskott.
I anseende till de dermed förenade göromålens vigt och beskaffenhet äro
onekligen dessa befattningar bland de mest maktpåliggande inom det hela kansli,
som hos Rikets Ständer är anstäldt; och Utskottet bör i detta afseende endast
erinra, att det åligger ifrågavarande tjenstemän icke blott att uppställa och gifva
en lämplig form åt Utskottens beslut i alla frågor, utan ock i allmänhet att verkställa
den ofta ganska invecklade och mödosamma utredning af dithörande förhållanden,
som erfordras för att motivera besluten; hvadan det icke kan förnekas,
att riksdags-ärendenas behöriga och skyndsamma gång är väsendtligen beroende
af det sätt, hvarpå dessa befattningar utöfvas. — I betraktande häraf synes det
äfven vara angeläget, att innchafvarne af omförmälda befattningar tillerkäunes en
ersättning, som motsvarar deras ansvarsfulla och ofta med ett särdeles träget arbete
förenade åligganden, helst i annat fall svårighet torde uppstå att dertill erhålla
lämpliga personer. En i detta hänseende anställd jemförelse med Statens
embete- och tjenstemän utvisar, att då aflöniugen för Stats-Utskottets Sekreterare
vid 1823 års riksmöte uppgick till nära 2 gånger och för de öfrige Utskottens
Sekreterare till mer än 11 gång större belopp, än Kollegie Ledamöters lön enligt
då gällande stat utgjorde, så skulle nu, i fall de vid förra riksdagen bestäm
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 110.
3
da arfyoden behållas oförändrade, förstnämnde Utskotts Sekreterare erhålla lika
aflöning med cn yngste Kollegie Ledamot, och de öfrige ungefär samina belopp
som Kollegie Sekreterarne. — Det torde emellertid icke skäligen kunna ifrågasättas,
att med hänsigt till den tjenstemanna-skicklighet och erfarenhet, som påräknas
af alla Utskotts-Sekreterarne, desse skulle ställas lägre ån Kollegie Ledamöter;
hvarförutan den tillfälliga beskaffenheten af deras befattningar samt det
trägna arbete, hvarpå Utskotts-Sekreterarne vid vissa tillfällen i vida högre grad
än Statens embete- och tjenstemän måste vara beredda, för dem påkallar större
aflöningsförmåncr; — och torde Stats-Utskottets Sekreterare, i anseende till den
synnerligen trägna tjenstgöring, som under hela riksdagen af honom oafbrutet fordras,
fortfarande, såsom hittills, böra erhålla något högre ersättning än Sckreterarne
hos do öfriga Utskotten.
I följd häraf och under förutsättning att arfvodena för Riks-Btåndcns Sekreterare,
hvilka hittills alltid åtnjutit stöiTe aflöning än Utskotts-Sekreterarne,
bibehållas vid de belopp, som under förra riksdagen utgingo, eller 550 R:dr i månaden
(oberäknadt hyresersättning till Bonde-Ståndets Sekreterare), har Utskottet
ansett lämpligt och billigt, att arfvodet för Stats-Utskottets Sekreterare förhöjes
från 375 till 500 R:dr och för Sekreterarne i de öfriga Utskotten från 300 till
400 R:dr i månaden.
Beträffande den Kanslipersonal, som, utom Sekreteraren, varit hos Statsutskottet
anställd, får Utskottet upplysa, att ehuru, på sätt Utskottets Memorial
N:o 1 utvisar, Utskottet haft för afsigt att vid denna likasom under föregående
riksdagar antaga en särskild Sekreterare för Riksgäldsverket rörande ärender, så
enär någon sökande till denna befattning icke hos Utskottet sig anmält, uppdrogs
åt en af de hos Utskottet anställda Notarier att å Utskottets Riksgälds-Afdelning
tjenstgöra, hvarjemte Sekreteraren hos Fullmägtige i Rikets Ständers Riksgäldskontor
anmodades att med upplysningar och i öfrigt erforderligt biträde tillhandagå,
Notarie-tjenstgöringen på Utskottets Utgifts-Afdelning öfverlemnades deremot åt
en af Utskottets kanslister. Såväl den Notarie, hvilken, haft uppdrag att bestrida
omförmälde Sekreterare-göromål, som äfven den kanslist, åt hvilken Notarietjenstgöring
varit anförtrodd, hafva hittills uppburit förskotter, den förre endast såsom
notarie och den sednare i egenskap af kanslist ; men för att åt dessa båda tjenstemän
bereda en mot beskaffenheten af deras göromål svarande ersättning, har
Utskottet, med fästadt afseende å härvid förekommande förhållanden, ansett sig
böra föreslå, att den Notarie, som bestridt den ifrågavarande Selireteraretjensten,
må, utom traktamente såsom Notarie intill början af innevarande år, ega att från
den 1. Januari och tills vidare uppbära arfvode, motsvarande, såsom under föregående
riksdagar för Sekreteraren å Riksgälds-Afdelningén varit vanligt, det arfvodcs-belopp,
som kommer att för öfrige Utskottens Sekreterare bestämmas, samt
att den Kanslist, som förrättat Notarietjensten å Utgifts-Afdelningen, må tillerkännas
traktamente i sistnämnde egenskap från den dag han i tjenstgöring inträdt.
Härigenom skulle visserligen en besparing uppkomma i det Riksgälds-Sekreterarens
arfvode, som, enligt Rikets Ständers medgifvande, varit stäldt till Utskottets
förfogande, men jemte det Utskottet härå fäster uppmärksamheten, får Utskottet
förbehålla sig att närmare mot riksdagens slut inkomma med hemställan
om lämplig ersättning till Sekreteraren hos Fullmägtige, hvilken lemnat Utskottet
biträde på sätt ofvan är nämudt,
Dessutom och då en af Utskottets Kanslister tillika hos Utskottet tjenstgör
såsom Registrator och i sådan egenskap har en mera trägen och ansvarsfull be
-
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 110.
fattning än öfriga Kanslisterna, föranlåtes Utskottet, tillstyrka, att dagtraktamentet
för denna tjensteman måtte förhöjas med 2 R:dr R:mt utöfver det belopp, som
af Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän för Stats-Utskottets Kanslister föreslagits,
och således utgå med 7 R:dr 50 öre R:mt om dagen.
I öfrigt har Utskottet funnit sig böra instämma uti Herr Landtmarskalkens
och Herrar Talmäns framställda förslag rörande ifrågavarande aflöningars belopp; —
dervid Utskottet får tillägga att, i fråga om Sekreteraren i Sammansatta Statssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, äfvensom de Notarier, hvilka
tjenstgöra såsom Sekreterare i do öfriga Sammansatta Utskotten, Herr Landtmarskalken
och Herrar Talmän förbehållit dessa Utskott att för bemälde Sekreterare
och Notarier få föreslå förhöjning uti de för dem nu upptagne aflöningsbelopp,
derest en sådan förhöjning finnes vara af rättvisa och behofvet påkallad; — dock anser
Utskottet att, enär det måste vara hvarje Utskott obetaget, att, i händelse den
ersättning, som nu kommer att för der anställda tjenstemän bestämmas, till följd
af göromålens mängd och beskaffenhet icke anses motsvara dessa tjenstemäns använda
tid och möda, närmare mot slutet af riksdagen hos Rikets Ständer föreslå
den ökade godtgörelse, hvartill skäl kan förefinnas, något Rikets Ständers särskilda
beslut, i anledning af Herr Landtmarskalkens och Herrar Talmäns i sagde hänseende
gjorda framställning icke erfordras.
Utskottet, som i afseende å ej mindre antalet af de särskilda arfvoden och
traktamenten, hvilka erfordras för de hos hvarje Riks-Stånd och Utskott under
innevarande riksdag anställde tjenstemän och Vakt betjente?; än den tid då hvar
och en antagits och hvarifrån aflöningen ansetts böra beräknas, infordrat och erhållit
uppgifter, hvilken, efter anställd jemförelse, befunnits öfverensstämmande med
Riksdags-Ördningen och de af Utskotten gjorda samt af Rikets Ständer bifallna
framställningar, får, på grund af hvad Utskottet ofvan anfört, tillstyrka och föreslå:
“att den aflöning, hvilken under nuvarande riksdag tillkommer Riks-Ståndens
och Utskottens Sekreterare äfvensom den öfriga hos Stånden och Utskotten
anställde Kansli-personalen samt Yaktbetjeningen, måtte af Rikets Ständer bestämmas
att utgå med följande belopp samt få beräknas från här nedan uppgifna dagar*;
nemligen:
Hos Ridder skap et och Adeln:
för Riddarhus-Sekreteraren, i egenskap af detta Stånds Sekreterare, arfvode i månaden
R:mt R:dr 550: -—
„ Nio Notarier, hvardera, dagtraktamente  „ 8: 25.
„ Sex Kanslister  „ 5: 50.
„ Sex Vaktmästare, hvardera, dagtraktamente  „ 2: 50.
varande vid denna, likasom vid sednast förlidne riksdagar, ej mindre RiddarhusSekreteraren
än 7 Notarier jemte Kanslisterne och Vaktmästarne, hvilka före Riksdagens
början af Riddarhus-Direktionen antogos och i tjenstgöring inträdde, berättigade
att beräkna sin aflöning från och med fjerde dagen före den, till hvilken
Rikets Ständer sammankallats, eller från och med den ll:te Oktober nåstlidet år.
De 2:ne öfrige Notarierne blefvo först antagne enligt Ridderskapet och Adelns
beslut den 1 Januari detta år.
Stats-Utskottets Memorial N:o 110.
5
Ros Pr este-Ståndet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt R:dr 550: —
„ Fyra Notarier, hvardera, dagtraktamente  ,, 8: 25.
„ Qho Kanslister  „ 5: 50.
„ Fyra Vaktmästare  „ 2: 50.
hvilken aflöning får beräknas för Sekreteraren och två Notarier från och med
den 15 samt. för en Notarie och två Kanslister från och med den 20 Oktober och
för den öfriga Kansli-personalen från och med den 2 November sistlidet år samt
för 2:ne Vaktmästare från och med den l:ste och för 2:ne Vaktmästare från och
med den 20:de i sistförflutne Oktober månad.
Hos Borgare-Ståndet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden Knnt R:dr 550: —
„ Fyra Notarier, hvardera, dagtraktamente  „ 8: 25.
„ Åtta Kanslister
„ 5: 50.
„ Sex Vaktmästare  „ 2: 50.
att beräknas från och med de dagar, då hvar och en af bemälde personal i tjenstgöring
inträdde, eller för Sekreteraren från och med den 21:sta samt för Fyra Notarier
och Fyra Kanslister från och med den 25 Oktober sistlidet år, för Tre
Kanslister från och med den 8:de och för en Kanslist från och med den 10:de
påföljande November samt för en Vaktmästare från och med den 15:de och för de
öfrige Vaktmästarne från och mod den 25:te i förstnämnde månad.
Hos Bonde-Ståndet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden Ruut R:dr 550: —
jemte hyresersättning  „ 90: —
040: —
„ Fyra Notarier, hvardera, dagtraktamente  „ 8: 25.
„ Fjorton Kanslister  „ 5: 50.
„ Sex Vaktmästare  „ 2: 50.
Aflöningeu och hyres-ersättningen för Sekreteraren får beräknas från och med
den 2:dra September nästlidet år, eller den dag, då han af Kongl. Maj:t blef i
nåder förordnad att denna befattning bestrida; kommande traktamentena för Notarierno
och Kanslisterne att utgå från och med följande dagar, nemligen: för två
Notarier och två Kanslister från och med den 15:de, för två Notarier och de öfrige
Kanslisterne från och med den 29:de Oktober nästlidet år samt för en Vaktmästare
från och med den ll:te och för fem Vaktmästare från och med den 15:do
i samma månad.
hos Konstitutions- Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt R:dr 400: —
„ En Notarie, dagtraktamente  „ „ 6: 50.
„ Två Kanslister, hvardera, dagtraktamente  „ „ 4: 50.
„ Två Vaktmästare  „ „ 2: 50.
6 Stats-Utskottets Memorial N:o 110.
al hvilka tjenstemän en Kanslist och en Vaktmästare antogos den l:sta, Sekreteraren
den ide, en Vaktmästare den 7:de samt en Notarie och en Kanslist den 8:de
November sistlidet år (Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.).
Ilos Stats- Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden Knnt R:dr 500: —
„ Sekreteraren för Riksgäldsverket rörande ärenden, arfvode
i månaden  „ „ 400: —
,, den hos detta Utskott anställde Kamererare, dagtraktamente
„ „ 8: 25.
„ Två Notarier, hvardera, dagtraktamente  „ „ 8: 25.
„ En Kanslist och Registrator  ,, ,, 7: 50.
„ Tre Kanslister  „ ,, 5: 50.
„ Fem Vaktmästare  „ „ 2: 50.
hvilken aflöning bör utgå för 2 Vaktmästare från och med den Usta, för Sekreteraren
och en Kanslist från och med den Adje, för 3:no Vaktmästare från och med
den 4:de, för Kamereraren, 2 Notarier och 2 Kanslister från och med den 7:de
November sistlidet år, samt för Sekreteraren å Riksgälds-Afdelningen från och med
den l:sta och för en Kanslist från och med den 9:de Januari innevarande år; kommande
för Sekreteraren å Riksgälds-Afdelningen, i följd af hvad ofvan är nämndt,
att under tiden från och med den 7:de sistlidne November intill nästförflutna års
slut beräknas dagtraktamente med 8 R:dr 25 öre. (Stats-Utskottet-s Memorialer
Nås 1 & 4).
Hos Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden Runt R:dr 250: —
Denne tjensteman antogs den 18 sistlidne Januari. (Sammansatta Utskottets Memorial
N:o 1).
Hos Bevillnings- Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden Runt R:dr 400: —
„ Tre Notarier, hvardera, dagtraktamente  ,, „ 6: 50.
„ Tre Kanslister  » » 4: 50.
„ Tre Vaktmästare  » » 50.
hvilken aflöning bör utgå, för Sekreteraren från och med den Usta samt för 1
Notarie, äfvensom Vaktm iis turne från och med den 4 November sistlidet år, lör
2:ue Notarier från och med den Usta påföljde December saint tor Kanslisterna från
och med den 9 Januari innevarande år; dock är härvid att märka, att, sedan den
vid Riksdagens början hos detta Utskott anställde Sekreterare den 20 Januari innevarande
år afgått, blef annan Sekreterare icke antagen förrän den 7:de påföljde
Februari, hvadan något Sekreterare-arfvode under tiden från och med den 21 sistlidne
Januari till och med den 6 derpåiöljande Februari icke kommer att beräkuas.
(Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 1).
Stats-Utskottets Memorial N:o 110.
i
Hos Banko- Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt R:dr 400: —
„ Två Notarier, hvardera, dagtraktamente  „ „ 6: 50.
„ Två Kanslister  „ „ 4: 50.
„ Tre Vaktmästare, hvardera dagtraktamente  „ „ 2: 50.
skolande alla dessa tjenstemäns och Vaktbetjenters aflöning beräknas från och med
den 1 November nåstlidct år. (Banko-Utskottets Memorial N:o 1).
JIos Lag-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt R:dr 400: —
,, Två Notarier, hvaraf deri ene tjenstgör vid detta Utskotts
sammanträden med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
hvardera, dagtraktamente  „ „ 0: 50.
„ En Kanslist, dagtraktamente  „ „ 4: 50.
„ Två Vaktmästare, hvardera, dagtraktamente  „ „ 2: 50.
Denna aflöning bör utgå] för Sekreteraren och Vaktmästarne från och med den
l:sta, för en Notarie och för Kanslisten från och med den 4:de, samt för den andre
Notarien från oell med den 24:do November sistlidet år. (Lag-Utskottets
Memorial N:o 1).
Hos Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:dr Runt 400: —
„ Fyra Notarier, hvardera, dagtraktamente . . . i . . „ „ 6: 50.
„ Två Kanslister „ „
„ „ 4: 50.
„ Fyra Vaktmästare „ „
,, „ 2: 50,
hvilken aflöning beräknas för Sekreteraren och en Vaktmästare från och med den
7:de, för 1 Notarie och 1 Vaktmästare från och med den 3:dje, för 2 Notarier och
2 Vaktmästare från och med den ll:te samt för 1 Notarie från och med den 12:te
November sistlidet år och för Kanslisterne från och med den 6:te påföljde December.
(Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 1).
Hos Expeditions-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:dr Runt 400: —
„ Föreståndaren för Utskottets Kanslis Tryckeri-afdelning,
dagtraktamente  „ „ 8: —
„ En Notarie, dagtraktamente  „ „ 0: 50.
„ Tretton Kanslister, hvardera, dagtraktamente  „ „ 4: 50.
„ Tre Vaktmästare „ „
„„ 2: 50.
och beräknas Sekreterarens arfvode samt Föreståndarens för Tryckeri-afdelning en
och Vaktmästarnes dagtraktamenten från och med den 1 November sistlidet,
och dagtraktamentet för Notarien från och med den 12:te Januari innevarande år,
varande de öfriga dagtraktamentena ställda till Utskottets förfogande för att utgå
i mån af behof och allt eftersom de tjenstemän, för hvilka desamma äro afsedda,
i tjenstgöring inträdt. (Expeditions-Utskottets Memorial N:o 1). För de sålunda
tili detta Utskotts disposition ställda aflöningsmedel bör, i likhet med hvad under
8
Stats-Utskottets Memorial N:o 110.
flera föregående riksmöten iakttagits, särskild redovisning vid riksdagens slut
till Riksgälds-kontoret afgifvas.
Yidkommande tiden för samtliga kär ofvan föreslagna arfvodens ock dagtraktamentens
uppkörande, så ock under förutsättning, att den utaf Riks-Stånden
ock Utskotten antagna tjenstemanna-personal ock vaktketjening, i den mån de
återstående riksdags-ärendenas vederbörliga bekandling medgifver, varder förminskad,
får Stats-Utskottet tillstyrka bifall till det af Herr Landtmarskalken och
Herrar Talmän i afseende härå föreslagna stadgande, eller
att Riks-Ståndens Sekreterare ock de Notarier, hvilka deltaga
i uppsättningen af Ståndens protokoller, äfvensom två Vaktbetjenter
kos hvarje Riks-Stånd, må beräkna ock uppbära do
för deni bestämda arfvoden ock traktamenten för en tid af
fjorton dagar efter riksdagens afslutande, samt att arfvodena
och traktamentena för Riks-Ståndens öfriga betjening ock Utskottens
samtliga tjenstemän ock vaktbetjenter må beräknas
ock utgå till ock med den dag, då kvar och ens tjenstgöringsskyldigket
kos vederbörande Riks-Stånd eller Utskott uppkör.
Vidkommande åter tiden för alla nu ifrågavarande arfvodens ock traktamentens
utbetalning, får Utskottet föreslå:
att dessa arfvoden ock traktamenten, under iakttagande af
förut meddelade föreskrifter ock efter afdrag af hvad i afräkning
å samma arfvoden och traktamenten redan fått förskottsvis
utbekommas, må af Riksgälds-kontoret utbetalas för den
redan förflutna tiden till och med nästlidne April månads utgång,
så snart Rikets Ständers beslut i anledning af förevarande
framställningar blifvit meddelade ock genom Utskottet
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret tillkäunagifna, samt, för den
derpå följande tiden intill riksdagens slut, efter hvarje månads
förlopp; börande, innan sista andelen af meranämnde
arfvoden och traktamenten utbetalas, vara behörigen styrkt,
att vederbörande tjenstemän i föreskrifven ordning afleinnat
do Utskottens särskilda arkiver tillhörande böcker och handlingar,
som af dessa tjenstemän under riksdagens lopp emottagits.
I fråga om den särskilda ersättning, som bör bestämmas för korrektur-läsningen
vid den efter riksdagens slut skeende tryckning af Riks-Ståndens protokoller,
jemte register, äfvensom för upprättandet af sagde register, hvarom Herr
Landtmarskalken ock Herrar Talmän jemväl gjort framställning, skall Utskottet
framdeles meddela sitt yttrande i sammanhang med sitt utlåtande, rörande kostnaderna
för sagde protokollers tryckning, jemte några andra dermed sammanhängande
ämnen.
Stockholm den 22 Maj 1860.
STOCKHOLM, tryckt kos Isaae Marcus, 1860.
Stats-Utslcottets Memorial N:o lil.
1
N O lil.
Arik. till Exp.-Utsk. deri 29 Maj liten, kl. 2 e. rn.
Memorial, angående det af slutade nya lånet för Statens jernvågsbyggnader
och det för samma lån erforderliga ränteoch
amortering s-anslag.
(R-A.)
Uti skrifvelse till Stats-Utskottet dea 30 nästlidne April hafva Fullmäktige
i Rikets Ständers Riksgälds-kontor tillkännagifvit, att, sedan det af Rikets nu församlade
Ständer fattade och genom Stats-Utskottet Fullmägtige meddelade beslut,
att, för beredande af tillgång till fortsättningen af Statens jernvägsbyggnader, genom
Fullmägtige upptaga ett fonderadt amorteringslån emot Svenska statsobligationer
å utländskt mynt och språk, blifvit af Kongl. Majit, enligt Dess derom under
den 13:de i sistförfluten Mars månad utfärdade nådiga kungörelse, gilladt och
faststäldt, samt underrättelse om detta Iåns upptagning och tillfallet för hugade
långifvare att till Fullmägtige inlemna anbud å detsammas öfvertagande införts i
både Svenska och utländska tidningar; hafva Fullmägtige, till fullgörande af sitt i
sagde hänseende erhållna uppdrag, på ömsesidigt godkända och antagna vilkor, öfverenskommit
med Bankirhusen Raphael Erlanger och bröderne Bethmann i Frankfurt
arn Main samt H. J. Merck & Comp. i Hamburg jemte Nordtyska Banken
derstädes om ett lån å 8,400,000 Thaler Preussiskt Courant, hvilket belopp, sammanlagdt
med det, hvarmed Rikets Ständers Bank skulle uti samma lån deltaga,
motsvarade den summa af 25,000,000 R:dr Runt, jemte de med upplåningen förenade
kostnader, hvilken Fullmägtige fått sig uppdraget att för Statens jernvägsbyggnader
nu upplåna; varande kontrakt om detta lån mellan Fullmägtige, å ena,
samt bemälte Bankirhus och utländska Bank, å andra sidan, den 26:te i sistlidne
April månad afslutadt; hvarefter Kongl. Majit nästpåföljde dag, eller den 27 i
samma månad, täckts å sagde lån meddela sin nådiga garanti.
Enligt det sålunda afslutade lånekontraktet, hvars särskilda bestämmelser
och stadganden endast i vissa uppgifna fall finge offentliggöras föro början af nästkommande
September månad, skulle, på sätt 4:de punkten af ofvanberörde nådiga
Bih, till 11. St. Prat. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 9 Häft.
2
Stats-Utskottets Memorial N:o lil.
kungörelse innehölle, till liqviderande af den å obligationerna, hvilka komine att
dateras den 1 Maj 1860, upplöpande ränta och ifrågavarande Iåns amortering anvisas
ett särskildt årligt anslag, motsvarande den i samtlige obligationerna förskrifna
4i procents ränta jemte en procents kapital-afbetalning å hela det ursprungliga
lånebeloppet, Tio Millioner Thaler Preussiskt Courant; — hvilket anslag
borde utgå under en tid af omkring Tretioåtta och ett tredjedels år; och hafva
Fullmägtige under åberopande af Rikets Ständers i detta hänseende redan fattade
beslut anhållit, att Stats-Utskottet ville föreslå Rikets Ständer att bevilja och anvisa
en mot nyssnämnde, till 550,000 Thaler bestämda annuitet svarande anslagssumma
för verkställigheten af de i anledning af ifrågavarande lån förestående
ränteliqvider och kapital-afbetalningar.
I öfverensstämmelse med det al Fullmägtige i berörde afseende framställda
förslag, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer, för förestående ränteliqvider och kapitalafbetalningar
i anledning af det under innevarande år genom
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret till fortsättning af Statens
jernvägsbyggnader afslutade utländska lån, måtto bevilja och
anvisa ett anslag af 1,466,000 R:dr Runt, att årligen från
Riksgälds-kontoret utgå från och med den l:sta Maj och intill
dess lånet blifvit till fullo återbetaldt.
Stockholm den 29 Maj 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 112.
1
\0 119.
Arik. till Exp.-Ulsk. den \ Juni 1S60, kl. 2 e. tn.
Utlåtande, i anledning af vacht motion om inrättande af en lånebank
för jordbrukets och dess binäringars understödjande,
samt beredande af dertill erforderlige tillgångar.
(R. A.)
Uti ett hos Ridderskapet och Adeln algifvet memorial har Friherre Hermelin,
Carl Alfons, efter en kort erinran om betydelsen af jordbrukets och näringarnas
tillstånd, såsom den förnämsta gradmätaren af ett lands välstånd och
framåtskridande, yttrat, att hvad som inom vårt land hufvudsakligast och fortgående
tryckte jordbruket och näringarna, och förhindrade ett rikligare begagnande
af derhos befintliga tillgångar, vore bristande rörelsekapital. Tillvaron af denna
brist vore alltför framstående för att kunna förnekas. Den hade varit känd och
erkänd sedan flera decennier, och åtskillige model att motarbeta eller förebygga
den hade icke blifvit lemnade olorsökte. Ibland de mer anmärkningsvärda utvägarna
voro hypothekslånen, genom hvilka betydande summor blifvit i landet införde,
och som onekligen i åtskilligt bidragit till jordbrukets höjande, men den
genom detta och andra medel hastigt ökade penningetillgången hade likväl snart
gifvit åt spekulationsandan en onaturlig riktning. Hypothekslånen hlefvo nästan
uteslutande betraktade endast såsom medel till afbetalning af högt uppdrifna fastighetsköp,
penninge- eller jordvärdet förändrades, och de jordförbättringar, för
hvilka det ökade rörelsekapitalet varit afsedt, undanträngdes till en alltför aflägsen
framtid. Sålunda q v arli olles jordbruket på en låg ståndpunkt, icke af bristande
kännedom om der befintliga rikedomar, utan af bristande tillgång att dem
tillgodogöra. Förmögenhetens fördelning till följd af sednaste arfslag, äfvensom
de, visserligen till framtida nytta, fortgående laga skiftena, hade vidare framkallat
en styckning af jord och en skuldsättning, som i förening med spanmålskonjunkturernas
vexlingar, aflägsnat både hopp och förmåga af ändamålsenliga jordför
Bih.
till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 10 Häft. 1
2
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 112.
bättringar. Enär derjemte jordbruket endast långsamt, om ock säkert, återgäldade
derpå använd kostnad oell möda, måste under närvarande penningeförliållanden,
och under en kort, ofta oviss belåningstid, månget nyttigt företag inskränkas
eller uteblifva. Det gåfves således tillfällen, när den enskilda företagsamheten
borde af det allmänna understödjas, och med den åsigten, att det allmännas och
enskildas välbefinnande stöde till hvartannat i ett bestämdt vexelförhållande, hade
motionären icke tvekat att här söka utverka samhällets understöd för de enskildes
förkofran, så mycket hellre, som i förevarande fall icke vore fråga om några
nya, några större uppoffringar af samhället, utan endast om dess oundgängliga
stöd, dess ordnande medverkan och dess kontrollerande myndighet. Samhällets
omkostnader måste tvärtom återgäldas samt dess fortfarande stöd underlättas och
betryggas genom en, om ock blott ringa andel af de nyskapade tillgångar, hvartill
det medverkat; hvilket allt, enligt motionärens tanke, skulle kunna förverkligas
förmedelst en med statsmagternas garanti organiserad Låne-bank för jordbruket
och dess binäringar. Om man nemligen tänkte sig en Låne-fond, som,
för att af den större allmänheten tillgodogöras, äfven lemnade smärre räntebärande
amorteringslån på 4 till 7 år, så vore det tvifvelsutan att förmoda det en och
hvar, som vid odlingsföretag, vattenaftappning, grunddikning m. m. häraf erhållit
understöd, skulle vara både hugad och i tillfälle att, sedan lånet blifvit inbetaldt,
. ytterligare lemna något åt det allmänna för dess meddelade bistånd; i hvilket
afseende kunde antagas, att en afgift af j tunna säd årligen för hvarje tunnland
nyodlad mark, under samma antal år, som amorteringslånet åtnjutits, icke borde
blifva särdeles betungande.
Grunddragen af den föreslagna Låne-bank en skulle, enligt motionärens
framställning, blifva följande;
”Banken, med en belåningsfond af minst 3 millioner R:dr, står under Rikets
Ständers, kontroll, utöfvad af dess Fullmägtige.
Bankens hufvudkontor är i hufvudstaden, dock inrättas till lättnad för
lånesökande 2:ne Afdelnings-kontor, ett uti södra och ett i norra Sverige, der
filialafdelning finnes af Rikets Ständers Bank.
Låne-fondon fördelas på dessa 3:ne låne-kontor efter af Bankofullmägtige
upprättadt förslag och enligt Rikets Ständers beslut, dock må lånemedel, sorn
under en viss tid legat obegagnade, öfverflyttas från en låne-afdclning till en annan
för att der göras fruktbärande.
Lånen, enligt derför befintligt reglemente, inbetalas under 4—7 år och
löpa med 5 procent ränta, hvarförutan Banken, efter lånetidens slut och under
samma antal år, som lånet åtnjutits, ytterligare godtgöres det belopp, som emellan
låntagaren och taxeringsmännen blifvit bestämdt.
Syn och taxering till erhållande af lån verkställes, efter skedd anmälan
hos Kronofogden i orten, som sammankallar 2:ne ojäfvige närmast boende taxeringsman,
hvilka utaf Konungens Befallningshafvande årligen väljas af Ledamöter
inom hvarje Hushålls-nämnd.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 112.
3
Ersättningsbelopp för erhållet lån bestämmes enligt företagets beskaffenhet,
antingen med viss procent af ifrågasatta lån, eller in natura, att enligt ortens
markegångspris lösas och på vanligt sätt uppbäras.
Taxeringslängd, jemte låneansökan, granskad och godkänd af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, företes, jemte säkerhetshandlingar, vid Lånekontoret, hvarefter,
sedan lånet blifvit beviljadt, detsamma å Landskontoret antecknas till efterrättelse
för blifvande uppbörd.
Hvart 3:dje år skola, efter derom af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skedd anmälan, Ledamöter, utsedde af Länets Hushållnings-sällskap, granska de
med dylika lån inom länet fortgående företag och derom afgifva berättelse, som
intages uti Konungens Befallningshafvande årsberättelser samt uti Hushållningssällskapets
handlingar.”
Till bereredande af tillgångar för förenämnda ändamål har motionären slutligen
fästat uppmärksamheten dels på en större eller mindre andel af den för
missvextår reserverade undsättningsfonden, utgörande nära 1.1 million R:dr, hvaraf,
efter afdrag af de utaf Kongl. Maj:t vid denna riksdag äskade 150,000 R:dr,
likväl återstöde omkring 1,300,000 R:dr, dels på den utväg att medelst någon
lindrig import-tull å spanmål öka den ifrågavarande lånefonden.
Stats-Utskottet, till hvars behandling denna motion blifvit remitterad, har
tagit de deri anförda förhållanden i öfvervägande och finner sig i afseende på
det välgörande inflytande, som tillgång på nödig kapitalstyrka till allmännare odling
af dc högst betydliga vidder, hvilka ännu äro i olika delar af landet tillgängliga,
böra instämma med motionären; men då de föremål, som med don gjorda
framställningen egentligen varit af sedda, utan tvifvel komma att tagas i hufvudsakligt
betraktande vid pröfningen af det nyligen framställda förslaget om Hypotheksväsendets
reorganisation, anser Utskotttet någon åtgärd i den af motionären
åsyftade rigtning för närvarande icke böra af Rikets Ständer vidtagas, utan
torde
den i ämnet gjorda framställningen få förfalla.
Stockholm den 1 Juni 1860.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 113,
N:o 113.
Ank. lill Exp.-Uisk. den 1 Juni I86n, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om statsanslag för upprättande
af hydrografiska kartor.
(E. A.)
Yitl sistlidne riksdag begärdes af Kongl. Majit i Dess angående Statsverket
aflåtna nådiga Proposition, att för uppgörande af cn allmän plan för vattenledningsarbeten,
i enlighet med ett af Landtbruks-Akadcmien uppgjordt förslag, cn
summa af 207,000 Kalr Ruut, att utgå under då ingående statsreglerings-period
med j årligen, måtte af Rikets Ständer beviljas, äfvensom att till inköp af instrumenter
för begagnande vid ofvannämnda plans uppgörande ett belopp af 5,000 R:dr
måtte för cn gång anvisas.
Sedan Rikets då församlade Ständer, ehuru öfvertygade att stora fördelar
skulle kunna tillskyndas både det allmänna och den enskilda industrien, om den
föreslagna åtgärden bragtes till verkställighet, likväl, med afseende å do betydliga
kostnader, som härtill skulle erfordras, och då Statens tillgångar redan vore i ganska
betydlig mån anlitade, funuit sig ej kunna lemna bifall till den nådiga framställningen,
liar, vid innevarande riksdag, uti en hos Ridderskapet och Adelu väckt
motion, samma förslag blifvit åter upptaget af Herr Stjernsvärd, G. M„ som, med
åberopande af de utaf Landtbruks-Akademien i dess underdåniga memorial af den
14 Juni 1856 framställda skäl, vidare anfört att Sverige inom sina gränser egde
ofantliga sträckor af vattendränkt jord, hvilka ej allenast vore för kulturen förlorade,
utan äfven verkade menligt på den redan odlade jorden, i det de lade hinder
i vägen för dennas fullkomliga afdikning samt utgjorde den verkande orsaken
till de frostnätter, som ofta förstörde landets grödor. De försämrade dessutom klimatet
genom den kyla de medförde och de sena vårar samt kalla höstar med
sent mognande skördar, som af dem förorsakades, äfvensom utöfvade på befolkningens
helsotillstånd ett högst menligt inflytande. Då dessa vattendränkta landsträckors
uttorkande skulle ej allenast öka, kanske fördubbla Sverges areal af odlad
jord samt både direkt och medelbart öka våra skördar, utan ock förmildra
klimatet och göra landet sundare och angenämare för dess bebyggare, har motionären,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o lii.
5
närén, i ändamål att åt de inom landet fortgående odlingar af vattendränkta marker
gifva systematiskt sammanhang, ansett önskligt att, på sätt Landtbruks-Akademien
i sin ofvanberörda framställning afsett, hydrografiska kartor blefve på Statens
bekostnad upprättade, och sålunda utförde, att alla olika vattenhöjder angåfves,
förhandenvarande tillfällen till sjösänkningar och strömrensningar derå
upptoges, samt möjliga landvinningar uppgåfves, och såmedelst alla förberedande
åtgärder till ledning vid blifvande odlingsföretag, blefve genom Statens försorg
vidtagna.
Stats-Utskottet, hvars utlåtande öfver denna motion blifvit genom derå
meddelad remiss infordradt, delar, lika med motionären, den af Rikets sednast församlade
Ständer uttryckta åsigten om de fördelar, som genom den föreslagna åtgärden
skulle kunna vinnas; men då de för verkställighet häraf erforderliga kostnader
stiga till ett ganska betydligt belopp, samt dessutom svårigheter synas möta
så väl för anskaffande af den för undersöknings- och afvägnings-arbetenas utförande
samt kartornas upprättande nödiga talrika personal, som äfven i afseende
på lämpligaste sättet att göra det ifrågaställa kartverket för det allmänna fruktbringande,
föranlåtes Utskottet hemställa:
att icke heller den nu gjorda framställningen må af Rikets
Ständer bifallas.
Stockholm den 1 Juni 1860.
N:o 114.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Juni 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om anslag af statsmedel
till befrämjande af täck-dikning.
(R. A.)
Till Stats-Utskottets behandling bar blifvit öfverlemnad en hos Ridderskapet
och Adeln väckt motion, deruti Herr Silfverschiöld, C. O., fästat uppmärksamheten
å nödvändigheten, att genom ändamålsenliga författningar och nödig kapitalhjelp
söka att åstadkomma jordbrukets och dermed äfven landets hastigare utveckling;
och enär kändt vore, att det hufvudsakligaste onda, hvaraf Sveriges jord
besvärades, vore bottensvran, som bibragte jorden kyla, derigenom skördarne gjorBih.
till JR. St. Fröt. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 10 Haft. 2
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o JL
des oj emna och högst osäkra, men ett verksamt och säkert medel mot densamma
vore täck-dikningen, hvilken af länder, sådana som England, Frankrike, Tyskland
och Belgien, hvilka oj i lika hög grad som Sverige ledo af detta onda, dock ansetts
så nödvändig, att dertill anslagits betydliga summor som låneunderstöd, har
motionären hemställt, att en summa stor 600,000 R:dr Rant måtte anslås att under
instundande statsreglerings-period som amortcringslån utgå i och för täckdikningen,
på det sätt att 200,000 R:dr utginge för hvarje år, om så erfordrades,
samt att lånet de första 5 åren finge stå räntefritt och derefter amorteringen ställas
så, att den tillsammans med räntan aldrig öfverstege 5 procent årligen, t. ex.
3 procents ränta och 2 procent amortering; och borde intet dylikt lån utgifvas
för mindre än 10 tunnlands täckdikning; uppå ansökningar, som inom hvarje län
inlemnades till Länsstyrelsen, hvilken hade att bevilja understöd mot fullgod säkerhet
af inteckning elier borgen, samt att vaka öfver ändamålets uppfyllande;
eller ock på det sätt och med den kontroll, som Kongl. Maj:t i denna sak vidare
täcktes föreskrifva.
Yid remitterandet af den till sitt hufvudsakliga innehåll ofvan uppgifna
motionen, har, enligt Utskottet jemväl tillhandakommet protokolls-utdrag, af en
talare hos Ridderskapet och Adeln, blifvit i anledning af det framställda förslaget
anmärkt, att Statens medel ej borde användas till föremål, hvilka så helt och hållet
som ifrågavarande läge inom den enskildes intresse att befordra, samt att den
föreslagna utgiften af 600,000 R:dr, som under närvarande förhållanden ej vore
obetydlig, tilläfventyrs skulle kunna försvaras, derest fråga vore om införande af
en ny industri eller tillämpning af en nyuppfunnen method, men då grund-dikning
vore allmänt känd och praktiserad, samt Staten dessutom aflönade agronomer,
som i hela landet kunde lemna undervisning i denna åkerbruks-metkod, borde
Staten anses hafva i det hänseendet fullgjort sina åligganden.
Utskottet, som erkänner vigten af det ändamål motionären afsett, kan likväl,
enär den ifrågavarande diknings-methoden redan är i landet känd och på icke
få ställen använd, och då Statens tillgångar äro vid innevarande riksdag för andra
föremål starkt anlitade, icke annat än instämma i det ofvan anförda yttrandet,
hvadan Utskottet
afstyrker bifall å den väckta motionen.
Stockholm den 1 Juni 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o Ilo.
1
\« 115.
Ank. (il Exp.-Ulsk. den 4 Juni 1860, kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående bestämmandet aj resekostnads-ersättning åt
Rikets Ständers Deputerade vid Hans Maj:t Konungens
och Hennes Maj:t Drottningens förestående kröning i
Norge.
(U. A.)
I ofvannämnda fråga liar Stats-Utskottets utlåtande blifvit af Riks-Stånden
infordradt genom särskilda Protokolls-utdrag, hvilka, i hvad de afse Utskottets
befattning med detta ärende, äro af följande innehåll:
från Ridderskapet och Adeln af den 11 sistlidno April, deruti, med tillkännagifvande
af det Höglofliga Ståndets, i anledning af en utaf Friherre W. F.
Tersmeden gjord framställning, för sin del fattade beslut att utse tre ledamöter
till den deputation, som borde å Rikets Ständers vägnar bevista Hans Maj:t Konungens
och Hennes Majrt Drottningens blifvande kröning i Norge, Ridderskapet
och Adeln, under förutsättning att de öfriga Riks-Stånden, efter derom afbiten
inbjudning, skulle i detta beslut förena sig, anmodat Stats-Utskottet att uppgöra
och till Rikets Ständer inkomma med förslag i afseende å beloppet af det dagtraktamente
och den resekostnads-ersättning, som borde tillkomma ifrågavarande
Deputerade, samt om anvisande af medel för dessa kostnaders bestridande;
från Preste-Ståndet af den 13 i samma månad, hvaraf inhemtas, att det Högvördiga
Ståndet, uppå framställning af Biskop Millén, fattat enahanda beslut i
denna fråga, sorn Ridderskapet och Adeln, samt jemväl meddelat Stats-Utskottet
samma uppdrag rörande omförmälda kostnader;
från Tor g are-Ståndet af den 14 i nämnde månad, innehållande att detta
Vällofliga Riks-Stånd — sedan Ståndets vice Talman Herr Schwan väckt en särskild
motion i ämnet, och efter det Ridderskapet och Adelns ofvannämnda inbjudning
jemväl kommit Yällofliga Ståndet tillhanda — i anledning häraf beslutit att re
Bih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 11 Haft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 115.
mittera nvssberörde motion i liela dess vidd till Stats-Utskottet; varande denna
Herr Scbwans motion af följande lydelse:
”Hans Majk Konung Carl XIV Johan var den förste Konung, som kröntes
i de förenade rikena Sverige och Norge. Kröningen egde rum år 1818 håde i
Stockholm och i Trondhjem. Till kröningen härstädes afsändes 12 Norske Deputerade
och från Sverige, på framställning af en ledamot å Riddarhuset, beslöto
äfven Rikets Ständer att till Trondhjem skicka 12 Deputerade, 3:ne af hvarje
Stånd. Al publika handlingar har jag erfarit, att Norska Stor-thinget, såsom ett
bevis på den broderliga och innerliga kärlek, som borde ega rum emellan de förenade
rikena, beslutat att till kröningen i Maj månad härstädes sända 12 Deputerade;
äfvensom att desse redan blifvit utsedde. Med anledning häraf och under
förhoppning att kunna visa det Norska folket, att, om vi äfven i åtskilliga mindre
vigtiga fall kunna hysa olika tankar, vi likväl äro öfvertygade derom, att de
förenade rikenas bestånd och lycka hvila på en broderlig och innerlig förening,
samt för att representationen må derpå lemna ett bevis, hemställer jag, om icke
Ståndet för sin del ville besluta, att Deputerade, trenne af hvart Stånd, måtte utses
för att bevista deras Majestäters kröning i Trondhjem, hvilken jag tror under
Augusti månad kommer att ega rum. — Om denna min vördsamma hemställan
bifalles, anhåller jag, att de andra Stånden måtte inbjudas att i Borgare-Ståndets
beslut instämma och att, innan val af Deputerade företages, motionen jemte
Ståndets beslut blifver remitterad till Stats-Utskottet, för bestämmande af det
arfvode, som Rikets Ständer kunna finna lämpligt att åt dessa Deputerade anslå;”
från Bonde-Ståndet af den 21 i oftanämnda månad, — utvisande detta
Protokolls-ntdrag dels
att Ståndets vice Talman Ola Svensson från Malmöhus län i detta ämne
afgifvit en så lydande motion:
”Då det är bekant att Norges Stor-Thing utsett 12 Deputerade att bevista
Deras Majestäters Konungens och Drottningens kröning härstädes i nästa Maj,
och motioner redan blifvit väckta inom de öfriga Riks-Stånden med förslag det
Sverige måtte visa samma uppmärksamhet mot Brödrafolket och dymedelst utse
ett lika antal eller tre Deputerade af hvarje Riks-Stånd, att å Rikets Ständers
vägnar bevista Deras Majestäters kröning i Trondhjem samt Ridderskapet och
Adeln redan fattat sådant beslut i ämnet, får jag, under förutsättning att BondeStåndet
delar lika tänkesätt, hemställa det Ståndet måtte för sin del fatta enahanda
beslut;”
och dels att Hedervärda Bonde-Ståndet, vid föredragning af nu anförda motion
jemte Ridderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets i ämnet gjorda inbjudningar,
till Stats-Utskottet remitterat sagde motion, för att i sammanhang
med de uti nyssnämnda Riks-Stånd gjorda framställningar behandlas; — under
förklarande derjemte, ”det Ståndet ville, i likhet med respektive Medstånden, utse
Deputerade för berörde ändamål, samt framdeles utsätta dag för dessa Deputerades
väljande.”
Hvad sålunda förekommit har Stats-Utskottet tagit i öfvervägande; och
beträffande särskildt Yällofliga Borgare-Ståndets beslut att till Utskottet remittera
Herr Schwans ofvan intagna motion ”i hela dess vidd,” lår Utskottet — för den
händelse att Borgare-Ståndet med denna remiss åsyftat, det Stats-Utskottet skulle
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 115.
3
afgifva yttrande i annat hänseende än rörande Deputerades resekostnader — anföra
att Utskottet dertill numera saknar all anledning, då, genom de 3:ne öfriga
Riks-Ståndens sammanstämmande beslut, frågan, huruvida Deputerade skola utses
för att öfvervara Deras Majestäters kröning i Norge, måste anses vara af Rikets
Ständer afgjord; — hemställande derföre Utskottet,
att Yällofliga Borgare-Ståndet måtte för sin del biträda de
öfriga Riks-Ståndens härom fattade beslut
I den fråga åter, som egentligen är föremål för Utskottets yttrande, eller
om bestämmandet af den resekostnads-ersättning, som bör tillkomma bemälde Deputerade,
har Utskottet ansett att, hvad först angår sjelfva resan, denna bör beräknas
från Stockholm öfver Norska riksgränsen i Jemtland till Trondhjem, samt
derifrån åter till Stockholm; och antager Utskottet, att ersättningen för Rikets
Ständers Deputerade vid ifrågavarande tillfälle, då större kostnader än vanligt
torde äfven under resan af omständigheterna föranledas, icke bör beräknas lägre
än, hvad hästantalet vidkommer, efter resereglementets 4: de klass eller till 3 hästar,
samt, beträffande dagtraktamentet, ej till mindre än 10 R:dr R:mt, dagarnes
antal beräknade, jemväl enligt resereglementet, efter 8 mil på hvarje resedag. —
Den beräkning öfver sagde resekostnad, som Utskottet, med tillämpning af dessa
grunder, låtit uppgöra, utvisar att hvarje Deputerad skulle, för resan från Stockholm
till Trondhjem, bekomma en ersättning af 445 R:dr 67 öre och således för
både fram- och åter-resan ett belopp af 891 R:dr 34 öre; och då det synes
skäligt, att Herrar Deputerade berättigas, att vid afresan uppbära en del af den
blifvande kostnads-ersättningen, har Utskottet ansett lämpligast att denna summa,
jemnad till 900 R:dr R:mt, finge vid afresan förskottsvis utbetalas, och hemställer
följaktligen:
l:o.
att ersättningen för Herrar Deputerades resa måtte bestämmas,
i ett för allt, till en rund summa af 900 R:dr för hvar och
en af bemälde Deputerade, samt att Rikets Ständer måtto
medgifva, att detta belopp får vid afresan från Stockholm utbekommas
såsom förskott å den kostnads-ersättning, som tillkommer
Herrar Deputerade för hela resan och vistandet i
Norge.
Beträffande derefter beloppet af det traktamente, som bör tillerkännas Herrar
Deputerade under vistelsen i Norge, anser Utskottet, att då lefnadskostnaden
i de större städerna inom Norge i allmänhet är större än i Sverige, samt vid nu
ifrågavarande tillfälle säkerligen kommer att uppgå till icke obetydligt högre belopp
än under vanliga förhållanden, härvid icke kunna tillämpas de grunder, hvarefter
dagtraktamenten blifvit beräknade och fastställde för Svenska embets- och
tjenstemän vid förrättningar eller andra allmänna uppdrag, utan bör denna ersättning,
enligt Utskottets tanke, bestämmas till ett belopp, som står i öfverensstämmelse
med nyss antydda särskilda förhållanden, samt med afseende derå, att
Herrar Deputerade skola i Norge uppträda såsom Rikets Ständers för ett så högtidligt
tillfälle, som det nu ifrågavarande, utsedda ombud; och hemställer, på grund
häraf, Utskottet,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 115,
2:o.
det bemäldo Herrar Deputerade må, hvar och en, tillerkännas
ett traktamente af 25 R:dr R:mt, för hvarje dag, som de tillbringa
i Trondhjem, för att öfvervara deras Majestäters kröning.
Slutligen får Utskottet tillstyrka:
3:o.
att ifrågavarande kostnads-ersättning må från Rikets Ständers
Riksgälds-kantor utbetalas, dels, såsom ofvan är föreslaget,
hvad godtgörelsen för sjelfva resan beträffar, med en i ett för
allt bestämd summa, som vid afresan får uppbäras, och dels
för vistandet i Norge, efter Herrar Deputerades återkomst,
med det belopp, hvartill denna kostnad, enligt ofvan angifna
beräkningsgrund, kommer att uppgå.
Stockholm den 1 Juni 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 116.
1
Äf:o 11«.
Arik. till Exp.-Ulsk. den 6 Juni 1860, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga Proposition, angående
eftergift af 1857 och 1858 årens återstående arrende
jör kungsladugården Borgholm pä Öland.
(I. A.)
Sedan Arrendatorn af kungsladugården Borgholm, 5-J mantal, i Repplinge
socken, Olands norra mot och Calmar län, förre Handlanden Carl Henrik Hultenberg,
i anseende till missgynnande skördar åren 1857 och 1858, genom Kongl.
Brefven den 23 Februari 1858 och den 25 Februari 1859 erhållit anstånd med
arrendets utgörande för kungsladugården på det sätt, att arrende-afgiften, 306
tunnor 12 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, finge för år 1857 erläggas
med J inom den 14 Mars 1858, j inom samma tid år 1859 och återstående
tredjedelen inom den 14 Mars 1860, samt för år 1858 afbördas vid uppbördsstämmorna
under tre på hvarandra följande år, räknade från och med 1859, med en
tredjedel livartdcra året, allt såvida särskild vederhäftig borgen för betalningsskyldighetens
behöriga fullgörande af Arrendatoren till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
aflemnades; så hade, enligt hvad högstberörda nådiga Proposition, införd
under Nio 90 uti lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll vid
innevarande riksdag innehåller, Arrendatoren Hultenberg uti en till Kongl. Majit
den 18 November sistlidet, år ingifven skrift underdånigst anhållit, att, då ännu
återstode af 1857 års arrende en tredjedel och af 1858 års arrende två tredjedelar
eller tillsammans ett fullt års arrende, som, enligt hans föreställning, borde betalas
inom den 14 Mars 1860 eller samtidigt med hela arrendet för år 1859, men
en sådan betalnings-skyldighet. efter sistnämnde års förnyade missvext, vore för
honom omöjlig att fullgöra, och utkräfvandet af det återstående arrende-beloppet
skulle icke allenast nödga honom att lemna en egendom, den han, enligt Kongl.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 12 Haft. 1
2
Stats-Utslcotteta Utlåtande N:o 116.
Kammar-kollegii transport-resolution den 15 Maj 1845, emottagit den 14 Mars
1846 samt derefter skött med ali omsorg och flit och hvilken han nu lyckats
försätta i fullkomligt godt ständ, utan äfven bringa honom med hustru och sex
harn till tiggarestafvcn, Kongl. Maj:t, med afseende tillika ä de betydliga kostnader,
Sökanden under sin arrendetid på kungsladugårdens förbättring, bebyggande
och försköning nedlagt, på sätt tvänne vid ansökningen fogade sockenstämmoprotokoll
från Repplinge och derintill gränsande Köpings församlingar samt särskilda
betyg af Kronofogden i orten och Pastor i Köping innehölle, måtte i nåder
bevilja Sökanden eftergift af hvad ännu återstode obetaldt af 1857 och 1858
årens arrende-afgifter, så att han den 14 Mars 1860 icke hade att gälda mera än
1859 års arrende.
Efter inhemtande såväl af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Calmar
län underdåniga yttrande, hvaruti Sökandens uppgifter blifvit vitsordade och ansökningen
varmt förordad, som af Kongl. Kammar-kollegii och Kongl. Stats-kontorets
underdåniga utlåtande, hvarigenom upplyst blifvit, att markcgångs-värdet å den
resterande arrende-afgiften af Borgholms kungsladugård utgjorde för år 1857,
1,544 R:dr 13 öre och för år 1858 2,318 R:dr 24 öre, sistnämnda summa endast
till hälften förfallen till betalning innevarande år, har Kongl. Maj:t, som redan
den 7 nästlidne December förordnat om inställande tills vidare af exekutiva
åtgärder för de återstående arrendcmedlens indrifning, med afseende på hvad upp
lyst
blifvit rörande ej mindro de af Sökanden under hans arrendetid bekostade
betydliga förbättringar vid Borgholms kungsladugård, hvars derigenom obestridligen
ökade värde framdeles komme Staten till godo, än äfven den missvext, hvilken
under tro på hvarandra följande år drabbat ifrågavarande egendom, jemte härvid
i öfrigt förekomna bevekande omständigheter, enligt Kongl. Kammar-kollegii och
Kongl. Stats-kontorets underdåniga tillstyrkande, i nåder föreslagit Rikets Ständer,
att såväl återstående tredjedelen af 1857 års, som andra tredjedelen af 1858
års arrende för kungsladugården Borgholm, utgörande tillsammans 2,703 R:dr 25
öre riksmynt, måtte Arrendatorn Hultenberg efterskänkas.
Efter erhållen remiss har Stats-Utskottet tagit detta ärende i öfvervägande;
och ehuru Rikets Ständer under innevarande riksdag gillat den af Stats-Utskottet,
i anledning af 2:ne enskilda motionärers framställningar i likartade frågor, uttalade
grundsats, att arrendatorer af kronans egendomar i allmänhet icke borde åtnjuta
eftergift för dem genom missvext tillskyndade förluster, hvilka vid arrendoaftalets
ingående borde tagas i beräkning, finner Utskottet likväl i förevarande
fall sådana omständigheter vara för handen, att ett undantags-förhållande här
kan anses ega rum. Arrendatorn af berörde egendom har nemligen, enligt hvad
i detta hänseende blifvit tillförlitligen utrcdt, under sin korta arrendetid å egendomen
verkställt betydliga odlings-, byggnads-, förbättrings- och försköningsarbeten,
hvaribland må omförmälas uppförandet af en ny, utmärkt vacker och kostbar
karaktersbyggnad och anläggning samt bebyggande af 15 jordtorp, hvarigenom
egendomen vunnit ganska väsendtligt i värde; men enär arrendetiden redan den
14 Mars 1863 för nuvarande arrendatorn tilländagår, kommer frukten af dessa
arbeten och kostnader, hvilka jemte den inträffade missvexten bragt arrendatorn
och hans familj i ekonomiskt betryck, att i hufvudsaklig mån tillfalla Staten, som
vid ett förnyadt arrende bör kunna i följd af dessa förbättringar påräkna en högre
arrende-afgift.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 117.
3
I betraktande häraf, och enär flere af vederbörande auktoriteter vitsordade
bevekande omständigheter i förevarande fall äro för handen, får Utskottet vördsamt
tillstyrka Rikets Ständer,
att bifalla hvad Kongl. Majit i ofvanberörde hänseende täckts
föreslå.
Stockholm den 31 Maj 1860.
Reservationer:
af Grefve Taube, Herr Björck och Riksdags-fullmägtigen Bosenberg från Christianstads
län.
t\:o 117.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Juni 1860, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga/Proposition, if råga
om kostnadsfri upplåtelse af kronan tillhörig jord åt
Gellivare blifvande bolag, förfanläggning af en jernvåg
emellan Gellivare malmfält och Bottniska viken.
(I. A.)
Uti en till Kongl. Majit ingifven skrift hade, enligt hvad högstberörda nådiga
Proposition, införd under Nio 36 i lista Samlingen af Bihanget till RiksStåndens
protokoll vid innevarande riksdag, omförmäler, Grosshandlaren Yiktor
Kjellberg i underdånighet anmält, att, sedan han och öfrige nuvarande delegare i
Gellivare eller Gellivara inom Norrbottens län belägna egendom, som omfattade
malmfält, skogssträckor och odlingsbara marker till en ännu icke genom afvittring
fullständigt begränsad rymd af flera hundratusen tunneland, uti inköp och förbättringar
å samma egendom nedlagt omkring två och en half millioner Riksdaler
Runt, men dervid funnit första och oundgängliga vilkoret för tillgodogörande af
nämnde egendoms tillgångar, icke blott på en ovanligt rik och från oarter fri jernmalm,
utan äfven på skogsalster och andra produkter vara anläggandet af en jernväg
för lokomotiv emellan Gellivare malmfält och Bottniska viken, egarne, med
anledning häraf, förklarat sig benägne att till ett bolag med större kapitaltillgångar
öfverlåta hela egendomen, och att Kjellberg i följd häraf icke blott, på sin bekostnad,
låtit Engelske Ingeniören John Paton anställa sorgfälliga undersökningar
angående berörde jernvägsanläggning, hvilken till en längd af 17 svenska mil,
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 117.
skulle, enligt upprättade ock vid Kjellbergs skrift fogade ritningar, beskrifning
och kostnadsförslag, komma att medföra en utgift at 306,683 P. Sterling eller
omkring 5,500,000 R:dr Hunt, äfven om förvärfvandet af den behöfliga jorden samt
af erforderliga trädbyggnads-materialier beräknades till ganska ringa belopp, utan
ock inledt underhandlingar för bildande af ett bolag, som kunde både utföra jernvägsanläggningen
och bringa egendomen i fullt ordnadt skick; — varande det
aktie-kapital, som härtill erfordrades, förslagsvis beräknadt att, jernvägskostnaden
inbegripen, uppgå till 12,000,000 Riksdaler Riksmynt; Och hade Kjellberg, på
grund häraf, i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit, till befordrande af detta
företag, hvilket skulle, synnerligast för den ifrågavarande aflägsna och hittills fattiga
landsortens förkofran, vara förtjent af deltagande från det allmännas sida,
måtte i Nåder förunna det, på sätt ofvan är nämndt, tillämnade bolaget, hvars
Styrelse bordo hafva sitt säte i Stockholm, följande rättigheter och förmåner:
att omförmälde jernväg till byggnad företaga, samt, enligt gällande expropriationslag,
till sig lösa och med full egande rätt behålla den enskilda personer
och korporationer tillhöriga jord, som för jernvägsanläggningen vore behöflig;
att, utan kostnad eller årlig godtgörelse, erhålla upplåtelse af den för jernvägsanläggningen
erforderliga, Kongl. Maj:t och Kronan tillhöriga jord samt från
kronans parker inom Norrbottens län kostnadsfritt hemta för jernvägsanläggningen
erforderligt virke, äfvensom afgiftsfritt begagna på kronans egor belägna kalkoch
stenbrott jemte grustag;
att tullfritt |linföra lokomotiver, vagnar, maskinerier och redskap samt materialier,
i| af hvad beskaffenhet de vara må, som till jernvägens anläggning och
bringande i jfullfärdigt skick för trafikens öppnande erfordrades; samt
att åtminstone under de 10 första åren efter det jernvägen blifvit fullbordad,
årligen från riket tullfritt utföra 150,000 skepp. Gellivare jernmalm, hvaremot
den öfriga, till omkring 200,000 skeppund antagna malmqvantitet, som vid
Gellivare skulle årligen brytas, vore afsedd att vid bolagets egna eller andra svenska
jernverk förädlas; förklarande Sökanden slutligen att, derest bolaget, mot skälig
godtgörelse, finge i arbete vid jernvägsanläggningen och sedermera vid grufvebrytningen
samt dermed jemförliga företag årligen sysselsätta 500 kronoarbetskarlar,
sådant jemväl skulle bolaget åligga, under iakttagande af de vilkor och föreskrifter,
som i afseende härpå kunde komma att i nåder meddelas.
Öfver ofvanberörde ansökning hade underdåniga utlåtanden, på nådig befallning,
blifvit afgifna, dels af Kongl. Kammar-kollegium, efter Läns-styrelsens
och öfriga vederbörandes hörande, i fråga om upplåtelse af kronans jord samt beviljande
af virke och andra effekter från kronans mark, dels af Kongl. Kommerskollegium,
i hvad angår tullfrihet vid införsel af jernvägseffekter och utförsel af
jernmalm, dels af Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket, beträffande
den väckta frågan om kronoarbetskarlars användande vid det tillämnade
Gellivare-bolagets arbetsföretag; hvarförutan hos Kongl. Maj:t förekommit af Fullmäktige
i Jern-kontoret skriftligen afgifna underdåniga påminnelser mot Kjellbergs
ansökning om tullfri malmutförsel och Kommers-kollegii dertill, i dess utlåtande,
lemnade förord.
Efter öfvervägande af hvad samtliga till detta ärende hörande handlingar
innehålla, hade Kongl. Majit genom nådig Resolution, jemte förklarande, att frågan
om rättighet för ett möjligen uppkommande aktiebolag, hvars bildande syntes vara
i ofvanberörde ansökning afsedt, att besitta Gellivare fasta egendom, i den ordning
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 117.
5
samma fråga kunde anses nu vara väckt, icke vid berörde tillfälle utgjorde föremål
för Kongl. Maj:ts pröfning, funnit godt i nåder besluta och förordna:
l:o att det bolag, som för öfvertagande af nämnda egendom kunde varda i
behörig ordning bildadt, må mellan Gellivare malmfält och Bottniska viken anlägga
jernväg för lokomotiv och, enligt gällande expropriationslag, till sig lösa samt
med full egande rätt behålla den enskilda personer och korporationer tillhöriga
jord, sorn för jernvägsanläggningen vore behöflig;
2:o att, enär den ifrågaställda jernvägen, som, enligt förslaget, komme att
genomlöpa Råneå och Gellivare socknar och inom den sednare beröra hufvudsakligen
kronans ännu icke afvittrado marker, erfordrade, i och för sig, en
större kostnad ån på något dylikt arbete i Sverige blifvit af enskild företagsamhet
nedlagd utan låneunderstöd eller anslag af allmänna medel, men den till företagets
underlättande sökta kostnadsfria upplåtelse af kronans jord vore, jemlikt 77
§ Regeringsformen, beroende af Rikets Ständers samtycke, Kongl. Maj:t ville härom
hos Rikets Ständer göra nådig framställning, — bolaget dock obetaget att, så väl
dessförinnan, som derest den äskade upplåtelsen utan ersättning ej skulle af Rikets
Ständer medgifvas, inlösa kronans jord likasom enskildes, med tillämpning af
expropriationslagen;
3:o att, till lindring i kostnaden för sjelfva jernvägsbyggnaden, bolaget under
byggnadstiden egde utan afgift begagna på kronans mark belägna kalk- och stenbrott
jemte grustag; äfvensom
4:o för jernvägens anläggande nödigt virke finge tagas från sådana kronans
skogar, hvilka äro belägna i granskapet af och på ömse sidor om banan, dock med
förbehåll,^delsj[att änläggarne dervid hade att, lika med skatte- och kronohemmans
innehafvare samt' nybyggesåboer inom Norrbottens län, ställajsig till efterrättelse
hvad i Kongl.|Brcfvet den 11 April 1844, rörande vilkoren, sättet och ordningen
för virkes erhållande från kronans skogar i länet, finnes stadgadt, dels ock att
icke något slags privilegium å den mark, hvarifrån byggnads virket hemtades, ansåges
vara bolaget, nu eller framdeles, medgifvet;
5:o att, i likhet med hvad som vid föregående tillfällen och i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers då fattade beslut, blifvit andra bolag för likartade
ändamål medgifvet, lokomotiver, vagnar, maskinerier och redskap samt materialier
af hvad beskaffenhet de vara må, som till jernvägens anläggning och bringande
i fullfärdigt skick för trafikens öppnande erfordrades, må af bolaget tullfritt i Riket
införas, med vilkor och förbehåll att bolaget, hvarje gång sådan införsel egde
rum, läte, å de effekter, som komme att införas, aflemna specifik förteckning till
Kongl. General-Tullstyrelsen, hvilken det tillkomma att bestämma de kontroller,
hvarunder införseln finge verkställas; samt
6:o att med afseende på de hetydliga kostnader, som med bolagets tillämnade
verksamhet vore förenade och behofvet för bolaget att, åtminstone under den
första tiden efter jernvägens öppnande, kunna påräkna afsättning och användning
af Gellivare jernmalm äfven utom landet, bolaget under de tio första åren efter
det jernvägen blefve fullbordad, måtte från Riket tullfritt få utföra årligen 150,000
skeppund Gellivare jernmalm, , dock attfsamtlige ofvanstående medgifvanden skulle
till all kraft och verkan upphöra, derest jernvägsbyggnaden icke komme till stånd
eller befunnes nöjaktigt utförd, samt till allmän rörelse enligt Taxa, som af Kongl.
Majit godkändes, upplåten inom en tidrymd af sex år, ifrån den 26 Mars 1859
beräknad.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 117.
Vidkommande slutligen det gjorda anbudet, att vid jernvägsanläggningen,
gruf v e bry t ni n gen och dermed jemförliga företag årligen sysselsätta femhundra kronoarbetskarlar,
äfvensom ett i utlåtandet häröfver, af Styrelsen öfver fängelser och
arbetsinrättningar väckt förslag om anläggning vid Gellivare af ett straffarbetsfängclse,
har Kongl. Maj:t förklarat sig vilja framdeles, sedan sig visat att bolaget
kommit till stånd, taga i nådigt öfvervägande om och i hvad mån berörde anbud
och förslag må till vidare åtgärder och öfverenskommelse!* i dessa hänseenden
föranleda.
Efter att sålunda hafva gifvit Rikets Ständer dol af Kongl. Maj:ts nådiga
beslut i förevarande fråga, såvidt pröfningen deraf omedelbarligen af Kongl. Majit
berott, hade Kongl. Majit, med åberopande af 2:dra punkten i ofvan omförmälda
nådiga Resolution, i nåder föreslagit Rikets Ständer att, på de i samma punkt anförda
skäl, för deras del, medgifva att den kronan tillhöriga jord inom Norrbottens
län, sorn befunnes vara för ifrågavarande jernvägsanläggning mellan Gellivare jernmalmsfält
och Bottniska viken erforderlig, måtto, under de i förberörda nådiga
Resolution stadgade vilkor och förbehåll, åt det blifvande Gcllivare-bolaget kostnadsfritt
upplåtas.
Stats-Utskottet, till hvars åtgärd denna nådiga framställning blifvit af
samtliga Riks-Stånden remitterad, har, efter erhållen kännedom af de frågan rörande
handlingar, tagit detta ärende i öfvervägande; och, enär Utskottet vid den
nådiga framställningen icke funnit annat att erinra, än att, enligt Utskottets tanke,
viss tid borde bestämmas, inom hvilken ifrågavarande bolag bör vara bildadt och
jernvägsanläggningen af detsamma påbörjad, i hvilket afseende Utskottet funnit
lämpligt föreslå hvad här nedan omförmäles, får Utskottet, — med afseende å hvad
sålunda förekommit och under förutsättning att det af Kongl. Majits Befallningshafvande
i länet föreslagna och af Kongl. Kammar-kollegium förordade vilkor angående
fritt inrymmande i bruket af ifrågaställda jernbana för postföring, truppafsändning
och annan allmän trafik, må vinna behörigt afseende vid nådig pröfning
och fastställelse af den Taxa, sorn för trafiken å nämnde jernväg kan varda upprättad,
— vördsamt tillstyrka Rikets Ständer,
att, med det vilkor att ifrågavarande bolag varder bildadt och
jernvägsanläggningen af detsamma påbörjad innan 1861 års
utgång, bifalla |Kongl. Majits i ämnet gjorda nådiga framställning.
Stockholm den 31 Maj 1860.
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 118.
7
\:o 11$.
Alik. lill Exp.-Ulsk. ilen G Juni lSGo, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, angående uppkörande
af den åtskilliga hemman och lägenheter åliggande arbets
skyldighet till kungsgårdar och boställen.
(I. A.)
Genom remiss från Bonde-Ståndet har Stats-Utskottet fått emottaga följande,
inom nämnda Stånd väckte motioner i ämnet, nemligen af
l:o. Riksdags-fullmägtigen Nils Olsson från Malmöhus län, hvilken anfört,
hurusom, vid den tid Konung Carl XI inrättade Indelningsverket, största delen af
jorden uti de 22 år förut till Sverige altrådda provinserna Skåne, Halland och
Blekinge innehades af adelsmän och kallades frälsejord, den öfriga delen egdes af
Kronan och henämndes kronojord, hvaremot jord af frälseskatte elior kronoskatte
natur den tiden icke fanns i nämnde landskap. Till befälets och indelta arméens
aflöning anslogos vissa hemman under namn af boställen, hvarjemte åtskilliga
kronohemman lingö sig ålagdt att till boställsinnehafvarne, hvilka i anseende till
nästan ständig aktiv tjenstgöring sjelfva vore hindrade att taga vård om sina boställen,
utgöra nödigt arbete eller bruka boställets jord. Detta arbete var dock i
början icke särdeles betungande, enär blott cn ringa del af boställenas jord då var
uppodlad, men under tidernas lopp hade det förvandlats till ett tryckande onus,
som ökades i samma mån odlingar verkställdes och åkerbruket utvecklades. Angående
denna arbetsskyldigliet, hade exempelvis vid Årups Ryttmästareboställe,
år 17b5 emellan dåvarande boställsinncliafvaren och en del kronobönder kontrakt
blifvit upprättadt, hvarigenom dessa sistnämnde, mot en bestämd ersättning, åtagit
sig vissa arbeten, såsom äckor, körslor, m. m., men detta kontrakt syntes motionären
vara bindande endast för kontrakenterne, ej för deras efterträdare, hvilka
sedermera genom skatteköp förvandlat sina hemmansdelar från krono till skatte
natur, utan att något förbehåll om arbetsskyldighctens bibehållande i skattebrefven
influtit. Det syntes dorföre motionären billigt, att dessa och öfriga sjelfegande
bönder, som ännu nödgades utgöra dagsverken och äckor till boställsinnehafvare,
8
Stats-Dtslcottets Utlåtande N:o 118
derifrån befriades, och motionärem' har i anledning häraf föreslagit, att Rikets
Ständer ville för sin del besluta, att alla de hemmansegare, som besitta skatteköpt
jord, utan att förbehåll om äckors eller dagsverkens utgörande till boställsinnehafvare
i skattebrefven influtit, måtto befrias från vidare utgörande af nämnda
onus, eller, om detta icke kunde bifallas, att Rikets Ständer måtte uti underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit täcktes anbefalla Sin Befallningshafvande
i hvarje län att verkställa undersökning om ifrågavarande skyldighet och dervid
bestämma en lämplig kontant ersättning för de arbeten, till hvilkas utgörande vederbörande
kunde anses vara lagligen förbundne, så att äfven i detta fall arbetsskyldigheten
in natura komme helt och hållet att upphöra.
2:o. Ola Lasson från Christianstads län, som, med granskning af hvad
förut i frågan förekommit, andragit, att enär kronans jord icke kunde af dess innehafvare
belastas med några gärder och skatter samt derigenom ikläda sig annan
än sin ursprungliga natur, samt då de onera och besvär, innehafvare af
kronojord personligen sig åtagit, icke borde, såsom olagliga till sin grund, äfven
om de på ett eller annat sätt vunnit stadfästelse, för framtiden innebära något intrång
i Kronans dominium eller en annan innehafvares rätt till jorden, så ansåge
motionären att nämnde jord, antingen den ännu tillhörde Kronan eller vore till
skatte köpt, skulle befrias från alla andra, af enskilda innehafvare fordom åtagne
besvär och gärder, än de räntor och rustnings-prestationer, som vid det ursprungliga
indelningsverket dem ålades, och dessa onera utan någon förvandling samt
endast så beskaffade, som do vid nämnde indelning och genom Rikets Ständers
beslut i afseende å ränta och persedel-förvandling blifvit bestämda; och har
Ola Lasson på denna grund yrkat, att all dagsverksskyldighet af krono- och
skatte-hemmanen under kungsgårdar och militie-boställen i Skåne måtte afskaffas
och upphöra.
3:o. Sven Rosenberg jemväl från Christianstads län, som omförmält, hurusom
till arbetes utgörande vid Herrevads-klosters kungsgård i nämnde län blifvit
anslagne 16 J g mantal af kringliggande byar och gårdar, indelade i 29 g såkallade
hofverier, hvilka på befallning af innehafvaren till nämnda kungsgård vore skyldige,
att, om de än för egen räkning förehade det angelägnaste vår- eller höstarbete,
genast lemna dragare och redskap, drängar och pigor, ja stundom sjelfve
medfölja till kungsgården för att ställa sig den hefallandes vilja till efterrättelse.
Huru djupt tryckande i ekonomiskt, huru förslöande och sedeförderfvande i moraliskt
hänseende detta hofveri vore, derom kunde den, som icke på närmare håll
tagit kännedom om sjelfva institutionen, svårligen göra sig en rätt föreställning.
Af arrendatorn eller innehafvaren af kungsgården, hvilken kontraktsmässigt fått
sig tillförsäkrad rättighet till arbetsbiträde, kundo icke med skäl fordras att han,
endast för den goda 'sakens skull, efterskänkte någon del af sina rättigheter och
derigenom åtminstone förmildrade denna förhatliga institution; utan det onda, som,
enligt motionärens tanke, läge i sjelfva inrättningen och vore derifrån oskiljaktigt,
kunde icke afhjelpas annorledes än genom upphäfvande af institutionen. Med hvad
rätt densamma i sin nuvarande utsträckning existerade, kunde motionären ej utreda,
dock syntes det honom sannolikt, att hemmanens räntor blifvit förvandlade
till arbete, som anslagits åt kungsgården, men någon rimlig jemförelse funnes nu
mera icke emellan räntornas belopp, sådana de ingingo till Kronan, och tyngden
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 118.
9
af hofveri-skyldigheten. Försök Lade blifvit gjorda att genom rättegång antingen
vinna befrielse från hofveriet eller att få arbetsskyldigbeten reglerad i förhållande
till hemmanens godhet och beskaffenhet, men hvarje försök i detta hänseende hade
slutligen stadnat dervid, att hemmansåboerne låtit genom goda löften förmå sig
att vidare fortfara med utgörandet af nämnde onus. För att, om möjligt, en gånofå
saken ordnad så som sig borde, har motionären nu föreslagit, att Rikets Ständer
ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta genom
Sin Befallningshafvande i länet eller annorledes verkställa ny undersökning på
det utredas må, dels beloppet af hemmanens ursprungliga ränta, dels grunden
hvarpå denna blifvit bestämd till nuvarande höga och hårdt tryckande arbetsskyldighet,
som hvarken öfvercnsstämde med hemmanens inbördes godhet eller deras
åsätta mantal, och dels med huru stort belopp spanmål eller penningar hemmansåboerne
kunde berättigas årligen godtgöra den arbetsskyldighet, dom lagligen
ålåge, samt att i följd häraf nämnde arbetshemman måtte befrias från ifrågavarande
skyldighet antingen mot erläggande af don från hvarje hemman lagligen utgående
ränta eller mot godtgörelse med visst belopp i spanmål eller penningar,
bestämd i mån af hemmansräntan.
4:o. Pehr Nilsson från Malmöhus län, som, beträffande arbetsskyldigheten
till Månstorps kungsgård, uppgifvit, att densamma utfordrades efter obestyrkta, och
till innehållet sins emellan stridiga afskrifter af ett kontrakt, dateradt den 5 Januari
1706 och undertecknadt af allenast en person vid namn Jakob Kling, men
icko af någon utaf de arbetsskyldige; och ehuru äfven detta kontrakt tillförsäkrade
de arbetsskyldige en ersättning af 10 daler silfvcrmynt för hvarje mantal,
hvilken ersättning vid kontraktets upprättande fullt motsvarade arbetets verkliga
värde, hade likväl sednare indelningshafvare, som i anseende till förändradt åkerbruk
icke kunnat begagna sig af arbetet i sin helhet, fordrat full ersättning af de
arbetsskyldige för det arbete, som ej in natura utgjordes, oaktadt arbetet, om det
verkställdes, skulle af indelningshafvaren godtgöras med sitt värde; och har motionären
i anledning häraf framställt förslag derom, att berörde arbetsskyldighet till
Månstorps kungsgård måtte upphöra.
5:o. Torkel Nilsson från Christianstads län, hvilken anfört hurusom till arbetsskyldighet
under Sandby kungsgård inom Yestra Göinge härad af nämnde län
blifvit anslagne 1011 mantal, hvaraf inom Sandby hy 3tV mantal, och inom andra
byar i Sandby och Stoby församlingar 7f- mantal, hvilka hemman, enligt den af
Kainmar-rådet Cassel verkställda utredning af arbetsskyldigheten, skolat utgöra
tillhopa 449g- öke- samt 54611 drängedagsverken, som indelats i så kallade hofvericr,
deraf Sandby by ensamt utgjorde 6J och de öfriga arbctsskyldiga hemmanen
7| stycken. Hemmanen i Sandby by hade således, oaktadt de icke vore af
bättre beskaffenhet än andra hemman inom arbetslaget, fått sig ålagd ungefär
dubbel arbetsskyldighet emot do öfriga hemmanen, och orsaken dertill kunde, enligt
motionärens tanke, icke sökas uti annat än den omständigheten att de vore
nära belägne intill egendomen, hvarest arbetet skulle verkställas, och att afseende
fästats derå, att de öfrige arbetsskyldige fått under färden till och från arbetet
med folk och dragare bortspilla mycken tid. I anseende härtill egde ock, så länge
arbetet in natura utgjordes, likställighet rum emellan de lika hemmanen, men
ett annat förhållande inträffade, om arbetet skulle med penningar lösas och dervid
Bih. till li. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 12 Häft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 118.
såsom grund antoges arbetets mängd. Öfriga arbetshemmanen utom Sandby by
finge nemligen, enligt ofvanberörda utredning, lösa sin arbetsskyldighet emot en
årlig penninge-afgift af 40 R:dr B:lio för hvarje helt hofveri, då af hemmanen i
Sandby by, som hade dubbel arbetsskyldighet, fordrades 80 R:dr nämnde mynt,
eliuru skyldigheten från början varit fullkomligt lika betungande. De så kallade
utbyarne hade härigenom vunnit en förmån på Sandby bys bekostnad. Rätteligen
hade hela lösningssumman för arbetsskyldigheten bort fördelas lika på hela arbetslaget
efter hemmantal, men då formlig öfverenskommelse med en del deraf redan
blifvit träffad, kunde väl någon rubbning derutinnan numera icke ske, hvarigenom
Sandby arbetsskyldige vederfores rättvisa och lika förmån, som de öfriga arbetshemmanen,
hvilket deremot, enligt motionärens åsigt, borde åvägabringas genom
Rikets Ständers mellankomst; och har han fördenskull föreslagit, att Rikets Ständer
ville lemna sitt medgifvande dertill, att de inom Sandby by varande arbetsskvldiga
hemmansegare finge, med lika afgift för hemmanet, som de, hvilka redan
ingått öfverenskommelse i nämnda hänseende, och utan afseende på den förut
varande klassifikationen i hofveriskyldigheten, lösa sig frie från nämnde onus, äfvensom
att hndersökning i afseende å de under kungsgården varande äldre torplägenheter
måtte företagas, i afsigt att söka bereda öfverenskommelser om arbetsskyldighetens
utgörande af nämnde lägenheter.
6:o. Yice-Talmannen Ola Svensson från Malmöhus län, som förmält, att
ehuru berömvärda åtgärder af båda statsmagterne blifvit vidtagne för afskaffande
af den utaf flera orsaker förhatliga hofveriskyldigheten, samt dessa åtgärder å
många ställen ledt till det åsyftade målet, nemligen arbetsskyldighetens utbytande
mot bestämd lämplig lösen, hade likväl för ett allmänt genomförande af denna
välgörande förändring mött hinder derutinnan, att arbetsskyldigheten stundom blifvit
allt för högt uppskattad, så att de arbetsskyldige, hvilka äfven någon gång
blifvit missledda af advokater, icke kunnat eller velat derpå ingå. Så vore åtminstone
fallet med 22 eller 24 så kallade gatehus i Löfvestads socken, hvilka
ännu qvarhöllos uti sin hofveriskyldigket till Öfverste-löjtnants-bostället Löfvestad,
oaktadt nämnde skyldighet för hemman af lika natur blifvit till bestämd lösen
i spanmål förvandlad; och har motionären föreslagit, att nämnda gatehus
måtte få med spanmål, i förhållande till den jord, de i jemförelse med hemmanen
ega, lösa sig frie från herörde onus.
7:o. Ola Jönsson från Malmöhus län, som, enär gatehusen under Hjelmshult
skulle vara allt för hårdt betungade af ifrågavarande arbetsskyldighet, hvarifrån
inneliafvarne af sådan anledning icke förmådde lösa sig frie, hemställt om icke
minskning i nämnde arbetsskyldighet kunde beredas dem, som deraf vore hårdast
tryckte, och för sådant ändamål föreslagit, att Rikets Ständer ville för sin del
besluta, det undersökning borde företagas för utrönande af hura stor arbetsskyldighet
hvart och ett af berörde gatehus, i mån af deras större eller mindre godhet,
billigtvis må åläggas och att bestämmandet deraf uppdroges åt tre kompromissarier,
hvaraf å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar förordnades en, torparne valde en
och desse begge utsåge den tredje.
För belysning af denna fråga, hvilken ofta varit föremål för Rikets Ständers
uppmärksamhet, får Utskottet nu i minnet återkalla hvad derutinnan tillförene
förekommit, som synes vara af vigt. Redan under den så kallade Frihets
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 118.
11
tiden hade, i anledning af allmogens ofta förnyade klagan och i sammanhang med
frågan angående kungsgårdars utarrenderande vid 1748 års riksdag, Kongl. Maj:t,
genom nådigt Bref den 12 April samma år, förklarat, att af det beslut Rikets
Ständer i afseende å hjelpedagsverkens utgörande till kungsgårdar fattat, följde,
att hjelpedagsverken, som vore utom hemmanets skattläggning eller jordeboksoch
mantalsräntan, förutom någon ersättning eller lindring i annat mål, borde afskaffas,
hvaremot arrendatorerne skulle tillhållas att bygga och rödja upp torp på
de kungsgårdar, hvarest lägenhet dertill funnes. Efter införande af det nya statsskicket
förekom frågan åter vid 1809 och 1810 årens riksdag, då Rikets Ständer
fattade det beslut att allmogens dagsverlcs-skyldigheter till de kronan behållna
kungsgårdar oell kronolägenheter skulle upphöra att in natura utgöras, när då
varande arrende-kontrakt löpte till ända, emot det att i stället lösen för dessa
dagsverks-skyldigheter efter markegång till Statsverket erlades, och detta beslut
blof genom Kongl. Brefvet den 3 December 1812 till verkställighet befordradt;
men vid tillämpningen häraf hade, i afseende å sättet för omförmälde skyldighets
afbördande, skiljaktighet uppstått emellan sådana hemman, som voro dagsverksskyldige
till kronans nyssnämnde egendomar, och dem, hvilka till boställen oeh
indelningshafvare vore anslagne. Med omförmälandc häraf yttrade Rikets Ständer,
i anledning af den vid 1840 och 1841 årens riksdag åter förda klagan öfver de
tryckande bördor, hvilka allmogen i åtskilliga provinser fått vidkännas i följd af
sådana till kungsgårdar och boställen utgående hjelpedagsverken och tjenstskyldigheter,
som icke grundade sig å skattläggning och indelningsverket, uti underdånig
skrifvelse den 30 December 1840, att de ansågo det vara ostridigt, att berörde
åliggande egde menligt inflytande på de dagsverks-skyldige hemmanens jordbruk
samt att, på grund häraf och då lindring förut medgifvits i dagsverks-skyldigheten
till kronan och dess behållna egendomar, Rikets Ständer ansågo rättvisa
och billighet fordra det sådana åtgärder vidtoges, hvarigenom enahanda lättnad
jemväl bereddes den del af allmogen, som vore underkastad arbets- eller dagsverksskyldighet
till sådana kronolägenheter, hvilka såsom boställen och löningshemman
m. m. vore åt embete- och tjenstemän anslagna, helst dylika skyldigheter
icke alltid funnes fullkomligen bestämda och således kunde föranleda till obilliga
och öfverdrifna anspråk. Då emellertid behofvet påkallade att, intilldess så beskaffad
förändring, utan förnärmande af någons rätt, kunde tillvägabringas, en
närmare bestämmelse af arbets- och dagsv erks-skyldigheten, der sådan saknades,
blefvc, så vidt ske kunde, åstadkommen, anköllo Rikets Ständer i underdånighet,
det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen måtte undfå nådig befallning att
anställa fullständig och noggrann undersökning angående sådana uti hemmanens
ränta och skattläggning icke inbegripna arbets- och dagsverks-skyldigheter, som
in natura utgjordes till kronans hemman och lägenheter, hvilka såsom boställen
m. m. vore åt embets- och tjenstemän anslagna eller till inrättningar upplåtna,
hvarvid borde utredas huru dessa skyldigheter tillkommit och hvarpå desamma
sig grundade, äfvensom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de fall, då nämnde
skyldigheter icke funnes närmare bestämda, borde söka tillvägabringa sådana öfveronskommelser,
hvarigenom åtminstone för tiden efter nuvarande boställsinnehafvares
afgång visst antal dagsverken blefve bestämdt, hvaremot det, efter Rikets
Ständers åsigt, lämpligast kundo få ankomma på vederbörande sjelfve att i de
fall, då de icke åsämjades om den dagsverks- och arbetsskyldighet, som skulle utgöras,
sin talan derom i laga ordning utföra; tillkännagifvande i sammanhang
härmed Rikets Ständer i underdånighet, att de för sin del beslutat, det åliggan
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 118,
det att in natura utgöra nämnde arbets- ocb dagsverks-skyldigheter skulle för
framtiden upphöra, likväl så, att omförmälde innehafvare af de hemman och lägenheter,
som deraf vore i åtnjutande, under deras besittningstid vid nu lagligen
gällande rättigheter bibchölles samt att i stället för dagsverks- och arbetsskyldigheteu
till vederbörande, erlades kontant ersättning för do dagsverken, sorn på nyssberörda
sätt blefve bestämda, hvilken ersättning borde efter årets markegångspris
beräknas; ocji anhöllo Rikets Ständer slutligen att, —- sedan den af dem i ofvanberörde
afseende föreslagna undersökning försiggått och vederbörande blifvit hörde
samt derefter i betraktande kommit huruvida antingen den lösen, som för ifrågavarande
dagsverksskyldighet skulle erläggas, lämpligen kunde till Statsverket
indragas emot anvisande af statsanslag till dem, som vore till dagsverkenas åtnjutande
berättigade eller på hvad sätt eljest lämpligast skulle kunna dermed
förfaras, — Kongl. Maj:t måtte nådig Proposition i ämnet aflåta.
I anledning häraf anbefallde Kongl. Maj;t under den 3 Februari 1841 Sitt
och Rikets Kammar-kollegium att föranstalta, det de af Rikets Ständer i ofvanberörde
måtto begärda undersökningar blefve genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länen verkställde och sedan dessa sålunda anbefallda undersökningar försiggått
samt do derom afgifna berättelser, jemte de af läns-styrelserna i öfrigt med-,
delade uppgifter, blifvit hos Kongl. Kammar-kollegium jemförda med derstädes
förvarade jordeböcker, indelningsverk, arrende-kontrakt och andra frågan upplysande
handlingar, afgaf Kongl. Kollegium den 5 Maj 1843 underdånigt betänkande
i ämnet. Efter den utredning ärendet härigenom vunnit, föredrogs detsamma
Kongl. Majit, hvars nådiga uppmärksamhet fästades derå, att de till utgörande af
hjelpedagsverken eller s. k. hofveri vid kungsgårdar och boställen anslagna hemmans
arbetsbiträden, utgjorde en väsendtlig del af indelningshafvarnes påräknade
aflönings-förmåner samt att, genom indragning deraf, om icke allestädes, åtminstone
på flere ställen, särdeles å de större kungsgårdar, som till boställen blifvit anslagna
med vidsträckta ego-områden, svårigheter kunde uppstå att, efter mistningen
af arbetsbiträdet in natura, behörigen och i rätt tid bruka och sköta dessa
egendomar, hvilket kunde leda, å ena sidan, till en dagsverkenas värde efter markegång
öfverstigande minskning i de för boställshafvares utkomst och skäliga belåtenhet
vid skedda löneregleringar afsedda nödiga inkomster, och, å den andra, till
möjlig vanhäfd å dessa Statens betydliga fastigheter, så framt icke ändamålsenliga
anstalter deremot före indragningsåtgärden blefve vidtagna. Att under sådana
omständigheter fatta beslut om ifrågavarande tjenstbarlieters indragning efter nuvarande
indelningshafvares afgång, utan att i sammanhang dermed blifvande boställshafvare
för deras sålunda tilläfventyrs uppkommande förluster, för såvidt
arbetshemman en ej förpligtadcs att dem godtgöra, förvissades om skälig ersättning
genom erforderliga statsanslag samt nödiga och ändamålsenliga åtgärder blefve
vidtagna äfven genom dertill anvisade medel till boställshäfdens behöriga liandhafvande,
der sådant behöfdes, ansåg Kongl. Majit icke lämpligt, hvadan och enär,
vid de i landsorterna, enligt Rikets Ständers önskan, genom Kongl. Majits Befallningshafvande
hållna undersökningar, hvarken någon uppskattning till penningevärde
egt rum, vare sig af arbetskemmanens gemensamma arbets- och dagsverksskyldigheter
till hvarje kungsgård eller af hvarje hofveris eller arbetslags, än mindre hvarje
särskildt hemmans tjenstbar heter eller tillfredsställande utredning blifvit åstadkommen
i flere på frågan inverkande vigtiga omständigheter, Kongl. Majit i nåder
förordnade att, till noggrannt utredande af dessa förhållanden, ny lokalundersökning
skulle företagas vid hvar och en af de i Skåne varande kungsgårdar och boställen,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 118.
13
hvarest hofveri skyldigheten in natura icke vore afskaffad; och uppdrog Kongl.
Majit åt numera aflidne Kammar-rådet L. B. Cassel att med biträde af Borste landtmätaren
i länen, eller, i händelse denne vore hindrad, af annan, utaf Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande tillförordnad, skicklig och erfaren landtmätare samt en af Greneral-befälhafvaren
i Militär-distriktet utsedd regements- eller kompani-officer,
som, med kännedom om indelningsväsendet i provinsen, förenade erfarenhet och
insigt i landthushållning och ortens jordbruk, verkställa ifrågavarande lokala undersökningar
i närvaro af tillförordnade krono- och regementsombud, vederbörande
indelningshafvare samt egarne eller innehafvarne af de till hvarje kungsgård eller
boställe anslagna arbetshemman och att dervid söka tillvägabringa förslag till frivilliga
jemkningar och öfverenskommclser till vidare nådig pröfning.
Efter fulländadt uppdrag inkom Kammar-rådet Cassel med betänkande i
ämnet, hvilket innehöll utredning angående uppkomsten och nuvarande beskaffenheten
af de arbets- och hofveriskyldigheter, som till omförmälde kungsgårdar och
boställen utgjordes; och hade, med ledning af dessa förhållanden, vid hvarje särskild
kungsgård uppskattning i ökc- och drängedagsverken skett af de arbetsbiträden
och tjenstharheter af särskilda slag, som, enligt arbetskontrakt och gällande
stadganden, ålåge dels hvarje hofveri eller arbetslag för sig, dels alla hofverierna
gemensamt, hvilken samfälda ärbetsskyldighet derefter blifvit på hvarje hemmans
nummer efter dess andel i hofverilaget fördelad. Yid denna uppskattning hade i
öfrigt iakttagits dels att, jemlikt den fördelning af arbetsskyldigheterna, som under
den förflutna tiden varit och ännu vore gällande samt i öfverensstämmelse med
arbeteböndernas allestädes tillliännagifna önskan, helt arbetslags eller hofveris arbeteskyldighet
beräknats till visst antal dagsverken, utan afseende å det större
eller mindre hemmantal, hvaraf hofveriet varit sammansatt eller på hemmanens
nuvarande godhet och beskaffenhet och följaktligen äfven utan all hänsigt till de
skiljaktigheter i arbetsqvantiteternas belopp och ersättningen derför, sorn kunde
uppkomma vid den ena kungsgården i jemförelse mot den andra, hvarefter arbetsvärdet
blifvit i penningar uträknadt efter medelmarkegångspriset å dagsverken
under de 10 åren 1834—1843.
Sedan Kongl. Maj:t derefter låtit ytterligare höra dc hofveriskyldige, med
hvilka öfverenskommelse!- om arbetsskyldigheternas utbytande emot föreslagen ersättning
vid de hållna undersökningarne icke kunnat träffas, huru vida de ville
på de till dem framställda förslag ingå, hade af bemälde hofveriskyldige endast
egarne af de till Billesholms kungsgård anslagna hemman, med undantag af tre,
anmält sig vilja det uppgjorda förslaget antaga, hvaremot åboerne å de öfriga
kungsgårdarnes arbetshemman framställt vilkor mer eller mindre afvikande från
nämnde förslag. Kongl. Maj:t hade derefter låtit i ämnet höra de i och för beskattningsväsendets
förenkling utsedde Kommitterade samt till Rikets åren
1853—1854 församlade Ständer aflåtit nådig Proposition i ämnet, i anledning hvaraf
Rikets Ständer, i fråga om dagsverksskyldigheten till åtskilliga såsom boställen
anslagna kungsgårdar i Christianstads och Malmöhus län, för sin del antagit följande
bestämmelser, nemligen: att de, angående kofveriskyldighetens upphörande
på vissa vilkor och emot afgäld från de hofveri- och arbetsskyldiga hemmanen,
med hemmansinnehafvarne uppgjorda öfverenskommelser äfvensom de dylika, hvilka
hädanefter, enligt enahanda grunder, i vederbörlig ordning afslutades, för större
eller mindre antal af hofveri- eller arbetsskyldige hemman, skulle till Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning och stadfästelse anmälas; att, der sådan öfverenskommelse blefve
af Kongl. Majit stadfästad, förändringen skulle taga sin början antingen från och
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 118.
med året efter det, då boställsinnehafvare!! förklarat sig dermed nöjd, eller ock,
om han ej ville derpå ingå, vid hans afgång från bostället; att när hofveri- eller
arbetsskyldigheten upphörde, den hemmanet åliggande, emot arbetsskyldigheten
förut afkortade indelta räntan skulle utgöras till vederbörande indelningshafvare,
men don derutöfver öfverenskomna årliga afgälden till Statsverket ingå, hvaremot
på vederbörliga stater skulle uppföras ett emot sistnämnde afgäld svarande anslag,
som tillkomme boställsinnehafvaren uti oindclt spanmål, hälften råg och hälften
korn, om afgälden vore bestämd i spanmål, eller i kontant, derest afgälden blifvit
i penningar fastställd; att i hvarje särskildt fall det ankomme på Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning huruvida, utöfver sistnämnde anslag, någon ersättning af statsmedel
åt boställsinnehafvaren före upphörandet af det förut åtnjutna arbetsbiträdet
kunde erfordras, i hvilket fall likväl en sådan ersättning icke finge öfverstiga skilnaden
emellan det nyssomförmälda sammanräknade beloppet af indelta räntor och
afgäld samt det värde, hvartill den upphörande hofveri- eller arbetsskyldigheten af
hemmanen vid 1844 års undersökning blifvit af förrättningsmannen, Kammar-rådet
Cassel, uppskattad; att nämnde afgäld och ersättning, der sådan ifrågakomme,
skulle, såsom vederlag för minskad boställsafkastning, tills vidare af- och tillträdas
lika med annan boställets tillhörighet; samt att, i de fall, då öfverenskommelse
på föreskrifvet sätt icke träffats eller framdeles blefve uppgjord, hofverieller
dagsverksskyldigheten skulle tillsvidare, såsom förut, fortfara.
Derjemte anhöllo Rikets Ständer, i anledning af enskilda motionärers framställning
derom, att de under Löfvestads kungsgård dagsvcrksskyldige så kallade
gatehus måtte beredas tillfälle att lösa sig frie från berörda dagsverksskyldighet,
det Kongl. Majit täcktes anbefalla, att undersökning biet ve verkställd till utrönande,
huruvida de så kallade gatehus, som till Löfvestads kungsgård utgöra dagsverken
in natura, äro af enahanda beskaffenhet med de till samma kungsgård arbetsskyldige
homman, och att, i sådan händelse, den reglering, som kan komma
att i afseende å arbetsskyldigheten för dessa hemman ega rum, måtte, efter i allmänhet
stadgade grunder, sträcka sig jemväl till nämnde gatehus.
Yid sisthållne riksdag väcktes äfven flere motioner i ämnet, hvilka dock
icke hos Rikets Ständer vunno annat afseende, än att, i fråga om dagsverksskyldighetens
reglerande för åtskilliga skatteköpta torplägenheter under Iijelmshults
kungsgård, hvilka skulle vara af samina natur som gatehusen, Rikets Ständer,
uti aflåten underdånig skrifvelse anhöllo, det undersökning om förhållandet med
omförmälde torplägenheter måtte blifva anställd och enahanda åtgärder, som rörande
do så kallade gatehusen egt rum, i den mån de dervid vore tillämplige,
måtte varda vidtagne äfven i afseende å nämnde torplägenheter.
Efter hvad sålunda förekommit, har nuvarande. Stats-Utskott tagit denna
vigtiga fråga i noggrannt öfvervägande och finner dervid, till cn början, den omständigheten,
att frågan under så lång tid alltjemt återkommit, häntyda derpå, att dess
lösande på ett för samtlige vederbörande tillfredsställande sätt är en lika svår uppgift,
som behofvet af en sådan lösning är oafvisligt och allmänt erkändt. Rikets
Ständer hafva vid flere tillfällen tillförene uttalat den grundsats, att ifrågavarande
arbets- och dagsverksskyldighet borde upphöra att in natura utgöras. För behofvet
Stats-Utslcottets Utlåtands N:o 118.
15
och billigheten häraf, tala så många omständigheter, att grundsatsens riktighet
torde svårligen kunna hetviflas, hvadan Utskottet icke finner nödigt här anföra
alla de skäl, som emot hofveriets fortfarande kunna andragas. Det torde vara
tillräckligt endast vidröra, att hofveri-skyldigheten i flere fall icke är begränsad,
utan underkastad godtycke, ett förhållande, som, utom det att det ofta måste
gifva anledning till tvister emellan vederbörande, synes vara i uppenbar strid med
tidens fordringar, att allas såväl rättigheter som skyldigheter böra, så vidt möjligt
är, vara lagligen bestämda. Medvetandet att i vissa hänseenden nödgas vara
underkastad en annans godtycke samt beskaffenheten af hofveri-skyldigheten i öfrigt
alstrar lätt, äfven utan missbruk deraf, en osjellständig ställning för den arbetsskyldige,
som svårligen kan undgå att så väl i moraliskt som ekonomiskt
hänseende deraf menligt beröras, i hvilket sistnämnda hänseende torde få fästas
uppmärksamhet dervid, att de arbetsskyldigas eget jordbruk, till följd af åliggandet
att äfven under den brådaste tiden lemna folk och dragare ifrån sig, måste
befinna sig å en jemförelsevis låg ståndpunkt samt fördenskull icke lemna den
inkomst, som under andra förhållanden deraf kunde påräknas.
Nyaro tiders stora framsteg i jordbruksnäringen och införandet af förbättrade
arbetsmethoder och redskap dervid torde på flere ställen hafva förorsakat, att
den liofveriberättigade numera icke af allmogens biträde haft den nytta, som vid
hofveriets uppkomst varit afsedd, och Utskottet har derföre trott det äfven böra
med de hofveriberättigades fördel öfverensstämma, att emot skälig ersättning få
berörde arbetsskyldighet afskaffad, helst någon svårighet att på annat sätt få arbetet
verkstäldt icke synes kunna befaras. Under förutsättning af ett billigt tillmötesgående
från de arbetsskyldiges sida anser Utskottet derför några väsendtligt
hinder icke böra möta för ett ändamålsenligt ordnande af denna angelägenhet.
Men då härvid måste tillses att icke någons lagliga rätt förnärmas, och hofveriskyldigheten,
så vidt Utskottet af de ingifna handlingarne kunnat inhemta, både
till sin uppkomst och beskaffenhet är af mångfaldiga slag, för hvars utredande
Utskottet saknar nödiga upplysningar, har Utskottet icke kunnat utfinna någon
allmän regel, hvarefter hofveriskyldigheten i hvarje särskildt fall borde ordnas.
Utskottet får derföre, — lifligt inseende vigten deraf att ifrågavarande ärende så skyndsamt
som möjligt varder på ett tillfredsställande sätt ordnadt och med vidhållande
af de utaf Rikets Ständer förut uttalade åsigter i afseende å berörde skyldighets
upphörande in natura emot lämplig ersättning, hvilken, enligt Utskottets tanke,
borde i allmänhet bestämmas i penningar efter enahanda grunder, som vid den
skedda skatteförenklingen tillämpats, — föreslå Rikets Ständer att uti underdånig
skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes, efter den ytterligare utredning af
ärendet, som Kongl. Maj:t i nåder kan anse erforderlig, föreslå
och vidtaga sådana åtgärder, att berörde hofveri- och
dagsverks-skyldighet in natura må emot lämplig ersättning,
der Kongl. Maj:t i nåder finner sådan böra erläggas, så fort
ske kan, upphöra.
Stockholm den 31 Maj 1860.
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 118.
Reservation
af Riksdags-fullmägtigen Ola Jönsson från Malmöhus län:
”Mot Utskottets beslut i anledning af väckt motion om lindring i den till
kungsgården Hjelmshult af vissa kronoskatte-gatehuslägenheter utgående arbetsskyldigheter
kan jag ej underlåta att afgifva reservation.
Billigheten af hvad jag i förenämnda motion yrkat har Utskottet ingalunda
bestridt, men handlagt och beslutat öfver detta ärende i sammanhang med åtskilliga
motioner om befrielse för arbets- eller så kallade hofveri-skyldige hemman
i Skåne från arbetets utgörande in natura, mot lösen, der Kongl. Maj:t finner
lämpligt att sådan hör erläggas. Genom Utskottets beslut finner jag min
motion ingalunda besvarad, enär jag aldrig ifrågasatt lösningsrätt, utan på goda
och, som jag hoppas, ovederläggliga skäl, yrkat lindring eller nedsättning i den för
vissa af ifrågavarande torplägenheter orimligt hårdt tryckande arbctsskyldigketen.
Om lösningsrätten i vissa läll möjligen medför någon förmån för hemmanen, är
den alldeles ingen för torplägcuhetorna, ty det låter svårligen tänka sig att egarne
af så obetydlig jord, att afkastningen häraf är otillräcklig för deras uppehälle och
således långt mindre inbringar deni några penningar, skulle finna fördel i att med
ett belopp, fullt motsvarande arbetets verkliga värde, frigöra sig härifrån, helst som
det, så länge dessa personer ega helsa och krafter, icke är för dem alldeles omöjligt
att utgöra arbetet in natura, hur svårt och tryckande det än är, men att förskaffa
sig medel till dess betalande torde blifva långt svårare. Jag vågar derföre
vördsammast hemställa, det Rikets Ständer täcktes, med bifall till min derom
väckta motion, besluta, att i den föreslagna underdåniga skrifvelsen framställning
göres derom,
att, efter skeende undersökning, skälig nedsättning i arbetsskyldigkoten
må mcdgifvas dem af ifrågavarande gatehusegare,
som dermed befinnas vara allt för hårdt betungade.
N:o
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 119.
17
X:o 11».
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 6 Juni 1860, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
indragning till Kronan af det Kronofogden i
Gottlands läns södra fögderi på lön anslagna bostället
Luxe, mot kontant ersättning till bostålls-innehafvarm.
(I A.)
Enligt livad högstberörda, den 24 Februari innevarande år aflåtna, nådiga
Proposition, införd under Nio 95 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens
protokoll vid innevarande riksdag, innehåller, hade Kronofogden uti nämnde läns
södra fögderi, Henrik Wolff, uti en af Kongl. Majits Befallningshafvande i länet
till Kongl. Majit insänd skrift, med förmälan att det honom till boställe anslagna
kronohemmanet { mantal Luxe, i Burgs socken, vore för dermed afsedda ändamål
oanvändbart, såsom beläget vid östra hafskusten af Gottland, långt aflägse från
landsväg och under vissa tider af året nästan alldeles otillgängligt, samt att bostället
derföre, äfvensom i anseende till förfallen och otillräcklig åbyggnad, aldrig
kunnat af indelningshafvaren bebos, i underdånighet anhållit, att nämnda hemman,
för hvilket i årligt arrende icke erhållits mer än 50 Ridr, måtte till Kronan
indragas och bemälde Kronofogde i stället berättigas att, likasom Kronofogden i
länets norra fögderi, åtnjuta årlig hyres-ersättning med 300 Ridr och derjemte få
kontant uppbära det för boställets afkastning beräknade belopp, å hvilken ansökning
Kongl. Majits Befallningshafvande, under vitsordande af de utaf Kronofogden
Wolff uppgifna förhållanden, i underdånighet tillstyrkt bifall; hvaremot Kongl.
Kammar-kollegium och Stats-kontoret, uti afgifvet underdånigt utlåtande, jemte
meddelad upplysning att bland de i Gottlands läns stat för Kronofogden i södra
fögderiet uppförda löneinkomster, tillsammans 2,500 Ridr, räntan af bostället beräknats
till 19 R:dr och detsammas afkastning till 50 Ridr, på anförda skäl
hemställt, att ifrågavarande ansökning, genom hvars beviljande rubbning i den
för länet nu gällande stat skulle komma att ega rum, icke måtto vinna nådigt -  afseende.
Bill. till R. St. Prot. 1859 Sf 1860. 4 Sami. I Afd. 2 Band. 12 Helft.
3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 119.
Med hänsigt till hvad af Wolff blifvit anfördt och af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet vitsordad t, och dä härvid hufvudsakligen förekomme enahanda
förhållanden, som i afseende å kronolänsmans-bostället Bökhult i Kronobergs
län, oin hvars indragning till Kronan, mot kontant ersättning till boställsinnehafvaren,
nådig Proposition blifvit allåten och, enligt hvad Rikets Ständer uti
skrifvelse af den 25 sistlidne Januari i underdånighet anmält, jemväl bifallen, har
Kongl. Maj:t föreslagit Rikets Ständer, att ifrågavarande kronofogde-boställe
mantal Luxe, jemte boställsräntan, måtte till Kronan indragas, och samma boställe
derefter för statsverkets räkning genom Kammar-kollegii försorg utarrenderas i
öfverensstämmelse med de för militie-boställen gällande författningar, samt att
från den tid, då sådan indragning af bostället och dess ränta egde rum, boställshafvaren
derför af statsverket finge åtnjuta kontant godtgörelse med dels 69 R:dr,
motsvarande boställsräntan 19 R:dr och boställets till 50 R:dr beräknade afkastning,
och dels såsom hushyres-ersättning det belopp, som bestodes andra Kronofogdar,
hvilka äro i saknad af boställe.
Stats-Utskottet har, efter erhållen remiss af denna nådiga framställning, tagit
detta ärende i öfvervägande och finner, med afseende å hvad sålunda förekommit,
skäligt att, med förbehåll dels att vid behandling af utgifts-anslagen å vederbörande
Ilufvudtitel få föreslå beloppet af ifrågavarande hyres-ersättning, dels att
boställsräntan, 19 R:dr Runt, må, vid upprättandet af nya riksstaten, afräknas från
sammanlagda beloppet af de åt landsstaterna anslagna indelta räntor, tillstyrka
Rikets. »Ständer,
att till hvad Kongl. Maj:t i ofvanberörde hänseende behagat
föreslå lemna bifall.
Stockholm den 31 Maj 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
1
%:0 190.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 8 Juni 1860, kl. 2 c. ra.
Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag för vägars anläggning
och förbättring, bro- och hamnbyggnader samt Icancder,
äfvensom sjösänkningar och andra vattenajtappningsföretag,
m. fl. dylika föremål.
(R. Å.)
Jemlikt hvad Stats-Utskottet i sitt angående regleringen af utgifterna under
riks-statens sjette Hufvudtitel afgifna utlåtande Nio 93 tillkännagivit, går Utskottet
nu att meddela yttrande öfver de af Kongl. Maj:t äfvensom i väckte motioner
inom riks-stånden under innevarande riksmöte gjorde framställningar om medels
beviljande för ofvannämnde, till Civil-departementets handläggning hörande
föremål; dervid Utskottet ansett sig böra följa och bibehålla enahanda ordning,
sorn under näst föregående riksdag vid då förekommande likartade frågors behandling
iakttagits.
A) Angående väg-anläggningar och väg-förbättringar.
Till fond för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga
eller eljest mindre goda vägar, har Kongl. Majit, i den nådiga Propositionen om
Statsverkets tillstånd och behof, föreslagit, att en summa af 100,000 R:dr R:mt
årligen, eller för de tre åren 1861—1863 tillsammans 300,000 R:dr, måtte af Rikets
nu församlade Ständer anvisas.
Utom denna Kongl. Maj:ts nådiga framställning, rörande väg-anläggningar
och väg-förbättringar inom landet i allmänhet, har, med afseende å den synnerligen
stora vigten och angelägenheten för rikets nordliga provinser att erhålla underlättade
och förbättrade kommunikationer, och då det af Kongl. Majit äskade
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 13 Haft. 1
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
allmänna anslaget icke lemnade erforderlig tillgäng till understödjande af de vägbyggnadsföretag,
som för sagde ändamål af behofvet påkallades, dels Kyrkoherden
Bergman, uti en inom Preste-Ståndet väckt motion, deri Doctor Säve och Kontraktsprosten
Lodell instämt, föreslagit att, för anläggning af nya samt förbättring
och omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar inom rikets å nordligaste
län, för nästkommande trenne år måtte särskildt anvisas en summa af 100,000
Ridr Runt, att under hittills vanliga vilkor utgå med 33,333j Rdr hvartdera året,
samt fördelas på det sätt Kongl. Maj:t i nåder för godt funne; dels, inom BorgareStåndet,
Herr Staaff, samt iuom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtige Paul Hedström
från W es ter-N orrian ds och Olof Nilsson från Westerbottens län, med hvilka sistnämnde
motionärer flere af Bondeståndets Ledamöter förenat sig, hemställt att
Rikets Ständer, för hvartdera af Wester-Norrlands, Wester- och Norrbottens län,
måtte, oberoende af det utaf Kongl. Majit, för ifrågavarande ändamål äskade allmänna
anslaget och med de nyssnämnde trenne länens uteslutande derifrån, bevilja,
till användande af vederbörande myndigheter i laga ordning ett årligt anslag af
100.000 R:dr R:mt, att, oberäknadt de anslag Rikets Ständer kunde komma att
för särskildt föreslagna vägarbeten anvisa, utgå under de trenne åren af instundande
stätsreglerings-pcriod.
I likhet med hvad vid 1840 och 1841 års samt derefter följande riksdagar
egt rum, anvisades af Rikets sednast församlade Ständer för vägars anläggning
och förbättrande en bestämd årlig anslagssumma, att under åfen 1858—1860 användas
och utgå. Af dessa medel, hvilka, utgörande ett sammanlagdt belopp af
450.000 R:dr R:mt, blifvit af Kongl. Majit för Särskilda vägbyggnadsföretag inom
Rikets flesta län disponerade, hafva, enligt den hos Fullmägtige i Riksgäldskontoret
förda anteckningsbok rörahde öäiflndö Verk åliggande utbetalningar, under
åren 1858 och 1859 blifvit utanordnado tillsammans 286,153 Ridr 82 öre Riksmynt.
I det af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader före innevarande
riksdags böljan till Kongl. Majit afgifna och till Stats-Utskottet sedermera öfverlemnade
general-förslag, angående de väg- och vattenbyggnadsarbeten, för hvilka arbetsplaner
blifvit tid efter annan upprättade och, jemte ansökningar om statsbidrag
till utförandet, till Styrelsen ingifnc, hafva, då man icke afscr de väganläggningar,
hvilka Styrelsen ansett vara af beskaffenhet att understöd med visst bestämdt belopp
borde särskildt för hvarje företag afsättas, blifvit för väganläggnings- och
vägförbättringsarbeten upptagna följande anslagssummor, nemligen
lio. för arbeten, som, i följd af deras allmännare vigt, syntes företrädesvis
förtjenta af statsbidrag Ridr Rimt 887,265
2:o. för sådana företag, hvilka väl vore nyttiga, men
likväl jemförelsevis något ihindfe, än de i lista klassén uppförda
arbetena, berättigade till understöd
„ » 534,055
och 3:o. för företag, hvilka endast i det fall borde med
statsbidrag understödjas, att öfverskott å Statens för allmänna
arbeten afsedda tillgångar uppkomme, sedan lämpliga bidrag
blifvit anvisade till de i lista och 2:dra klasserna upptagna
arbeten
.  „ , 26,425
Summa Ridr Rimt 1,447,745
af hvilken summa för ifrågaställde vägarbeten inom rikets 4 nordligaste, eller
Jemtlands, Wester-Norrlands, Wester- och Norrbottens län, äro uppförde följande
belopp, nemligen
Stats-Utskottet» Utlåtande N:o 120.
i första klassen
, ., R:dr. Il:mt 210,910
i andra klassen  , , t „ „ 119,05^
i tredje klassen „ 12,700,
Summa R:dr Runt 312,665
Enär således det behof af allmänna rörelsens underlättande medelst för
bättrade
landt-kommunikationer, som utgjort grunden för beviljandet vid flere föregående
riksdagar af betydliga anslagssummor för vägbyggnadsarbeten, visar sig,
oaktadt redan utförde vägförbättringar, snarare ökadt än minskadt, har icke någon
tvekan hos Utskottet kunnat uppstå att tillstyrka anvisande af det utaf Kongl.
Maj:t för ifrågavarande ändamål äskade belopp, som vid denna riksdag endast
upptagits till 300,000 R:dr för nästkommande trenne år. Då derjemte ovedersägligt
är, att rikets, nordligaste provinser icke allenast, mer än öfrige delar af landet,
besväras af svårländta och för trafiken hjnderligc transport- och farvägar,
utan ock flerestädes helt och hållet sakna de för en inbördes lifligare förbindelse
emellan särskilda orter högst nödige sammanbindningsvägar, har Utskottet jemväl,
i anledning at ofvan omförmälde motioner, ansett sig böra föreslå Rikets Ständer,
att genom anvisande af särskildt bidrag till nyssberörde olägenheters afhjclpande
understödja rikets vidsträckta nordligare provinser, hvilka hittills endast i ringare
mån kunnat blifva dclaktige af de förmåner i afseende på kommunikationernas
förbättrande i allmänhet, sorn kommit öfrige Rikets landskaper tillgodo. De talrika
till Väg- och Yattcnbyggnads-styrelsen ingifne ansökningar om understöd
för vägars anläggning och förbättrande inom norra Sverige, hvilka i Styrelsens
generalförslag äro upptagna i lista klassen med en summa, som uppgår till nära
en fjerdedel af beloppet för hela riket, ådagalägga såväl det stora behofvet at sådana
anläggningar, sorn äfven benägenheten hos enskilde och menigheter derstädes
att sjelfva bidraga till vinnande af den utveckling och förkofran, som förbättrade
kommunikationer medföra.
På grund häraf får Utskottet tillstyrka och föreslå:
l:o.
att Rikets Ständer, för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar,
måtte till Kongl. Maj:ts disposition anvisa ett årligt anslag å
enahanda belopp, som vid sistlidne riksdag, eller 150,000 R:dr
R:mt, och således för åren 1861, 1862 och 1863 tillsammans
450,000 R:dr, deraf 50,000 R:dr årligen må, utom den andel
af det öfriga årsanslaget, som, efter hittills tillämpade grunder,
å rikets 4 nordligaste län belöper, till vägars anläggning
och förbättrande inom nämnde landskaper uteslutande användas.
Genom remiss från Bonde-Ståndet har Utskottet fått emottaga en af Rilcsdagsfullmägtigen
Olaus Svebilius från Gottlands län väckt motion, innefattande anmälan
om behofvet för Gottlands norra Härad af ett statsbidrag å några få tusen
Riksdaler till Häradets nu pågående väg-reglering.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
Då vid denna motion icke finnas fogade några handlingar, som närmare
upplysa förhållandet med den väg-reglering, tor hvilken anslag blifvit begärdt,
och då motionären icke ens uppgifvit den summa, som för det af honom förordade
ändamålet skulle erfordras, hemställer Utskottet:
2:o.
att denna motion af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Riksdagsfullmägtigen Maja Lars Larsson från Stora Kopparbergs län har,
uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion, i anseende till bchofvet för Westerdalarna
att, i likhet med öfrige delar af riket, komma i åtnjutande af förbättrade landtkommunikationer,
och då innevåuarne inom denna landsbygd vöre genom torftighet
och genom den här mer än annorstädes tryckande roteringen oförmögne att
utan Statens mellankomst utföra dylika allmänt nyttiga företag, anhållit att, för
allmänna vägarnas npphjclpande inom meranämnde landsort, måtte af Rikets Ständer
anslås ett belopp af 75,000 R:dr R:mt, hvilka medel, enligt motionärens förslag,
borde ställas till disposition af Konungens Befallningshafvande i Stora
Kopparbergs län, som, efter vederbörliga undersökningars verkställande och förslags
upprättande, skulle cga att de anslagno medlen för uppgifvet ändamål
använda.
Utskottet, som hvarken af motionen bifogade eller eljest tillgänglige handlingar
varit i tillfälle att inhemta närmare upplysningar rörande beskaffenheten
af de vågförbättrings-arbeten, för hvilka motionären påkallat understöd af allmänna
medel, anser med visshet kunna antagas att, i händelse sådana vägbvggnadsföretng
inom den ofvannämnda orten skulle ifrågakomma, hvilka med afseende
å deras betydenhet och angelägenhet samt svårigheten för vederbörande menigheter
att dem utan Statens medverkan utföra, pröfvas förtjena att genom bidrag
från det allmännas sida befordras till verkställighet, erforderlig tillgång dertill
skall erhållas af den till Kongl. Maj:ts disposition för vägarbeten inom riket i allmänhet
föreslagna anslagssumma; och får, i sakens närvarande skick och då Utskottet
ingalunda kan förorda motionärens förslag om anvisande af medel att ställas
till Läns-styrelsens förfogande för möjligen ifrågakommande vägförbättringar
inom den uppgifna orten, Utskottet hemställa:
3:o.
att förevarande motion icke må hos Rikets Ständer vinna
afseende.
Uti tvänue särskilda inom Bonde-Ståndet väckte motioner, hafva Riksdagsfullmägtige
Lars Larsson och Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs län föreslagit,
Lars Larsson att Rikets Ständer, till bestridande af de enligt upprättadt förslag
till 25,000 R:dr B:ko uppgående kostnaderna för anläggning af en väg emellan
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
5
Ellinge och Utsjövalls qvarnar i Malungs socken äfvensom denna vägs förbindande
med stora landsvägen i Vester-Dalorna, mätte anvisa ett statsanslag å nyssnämnda
belopp; samt Liss Lars Olsson att för omläggning af landsvägen frän Bergsgården
i Kopparbergs socken genom Bjursås och en del af Leksands inuti Rättviks socken,
mätte ansläs erforderligt belopp, uppgående enligt upprättadt förslag till
54,641 R.-dr 46 sk. 9 r:st B:ko.
Enär hvarken de angående berörde arbetsföretag upprättade och till
Utskottet aflemnade kostnadsförslag blifvit af Styrelsen för Allmänna väg- och
vattenbyggnader granskade, eller vederbörande myndigheter afgifvit yttrande öfver
dessa arbetens vigt och angelägenhet i förhållande till andra arbeten af samma
slag, finner Utskottet sig icke kunna annat än tillstyrka
4:o
att de af ofvanbemälde motionärer gjorde framställningar icke
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
I sammanhang med pröfningen af de under innevarande Riksdag väckta
frågor rörande vägars anläggande och förbättring, har Utskottet till behandling
förchaft en af Riksdags-fullmäktigen Olof Persson från Gefleborgs län inom BondeStåndct
väckt motion, deruti Riksdags-fullmägtige Per Eriksson och Erik Ersson
från samma län samt Per Persson från Wermlands län instämt, angående befrielse
för provinsen Helsingland från underhållsskyldigheten af 2:ne vägar emellan nämnde
landskap, å ena, samt provinserna Jemtland och Herjeådalen, å andra sidan. Efter
erinran, hurusom i äldre tider, då vägar anlades emellan de vidt åtskiljda, vidsträckta
och glest bebodda landskapen Helsingland, Herjeådalen och Jemtland, sådant
skett hufvudsakligast för att bereda tillfälle till transport af krigsfolk och
krigsmaterialier under ofredstider, hvadan desse, öfver oafvittrade marker gående
vägar, såsom varande af annan beskaffenhet och anlagda egentligen för mera allmänna
ändamål, än andra genom socknarna och den bebyggda delen af landet sig
sträckande allmänna landsvägarna, ansåges icke kunna till underhåll åläggas de
socknar, inom hvilkas område de voro belägna, har motionären vidare anfört att,
sedan 2:ne dylika vägar blifvit anlagda, den ena, 31 mil, gående ifrån Jemtland,
och den andra, 2? mil, kommande ifrån Herjeådalen, sammanträffande 5 mil vester
om Kårböle by i Ferila socken af vestra Helsingland, så hade underhålls-skyldigheten
deraf, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandos i Gefleborgs län resolution
den 13 Augusti 1751, blifvit ålagd hela provinsen Helsingland, som till följd deraf
måst fortfarande efter hemmantal bekosta underhållet af omförmälde vägsträckor,
tillsammans utgörande 6 mil, ehuru provinsen, i anseende till dess vidsträckthet,
dessutom vore med väghållning ganska hårdt besvärad. Efter det, i anledning af
Kongl. Maj:ts i nådig Proposition den 15 November 1828 gjorda framställning,
nyssberörde vid Kårböle by sammanträffande vägar blifvit modeist en derifrån
fortlöpande väg utsträckte till Stora Kopparbergs län och vidare till Wermland,
så hade vid förekommen fråga om underhållsskyldigheten af denna väg pröfvats
skäligt, att densamma skulle af statsmedel underhållas, för hvilket ändamål från
den sednast fastställda Riks-statens sjette Hufvudtitel utginge ett anslag å 1,133
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
Ii:dr 44 öre Runt, Då samtlige ofvan omförmälde vägsträckor
med hvarandra och utgjorde delar af den i militäriskt afseende nyttig ansedda och
på Statens bekostnad upptagna stora vägen från Wermland genom Dalarna, Helsingland,
Jemtland och vidare till Norrige, så förefunnes, enligt motionärens förmenande,
icke något skäl att do 2:ne vägarno från närheten af Kårböle upp emot
Jemtland och Herjeådalen skulle, mer än den från nämnde by åt motsatt håll fortlöpande
vägen, underhållas af ortens innevånare, hvilka icke hade någon nytta af
förstberörda vägar, såsom belägna långt aflägse från de bebyggda delarne af landet
och sträckande sig genom öfverloppsmarker och kronoskogar, dit innebyggarne
i provinsen aldrig hade behof att färdas och dit en del hade ända till 16 mil. Vid
dessa förhållanden och då underhållet för ifrågavarande vägar de sednare åren
uppgått till närmare 900 R:dr, har motionären anhållit att förenämnde tvänne vägar,
tillsammans 6 mil i längd, hvilkas underhåll hittills bekostats af provinsen
Helsingland, måtte hädanefter, i likhet med den så kallade nya Kårbölevägen, af
statsmedel underhållas, samt att Rikets Ständer för sådant ändamål ville med
1,000 R:dr R:mt förhöja det af Kongl. Maj:t äskade anslag för vägar och kommunikationer.
Enligt ett af motionären åberopadt och motionen bilagdt intyg af Kronofogden
i Norra Helsinglands fögderi, har, för de trenno allmänna landsvägar, den
ena sträckande sig från det så kallade Dahlvågskälct en half mil ofvan eller vester
om Kårböle by i Färla socken af nämnde fögderi till Elfros socken i Herjeådalen,
21 mil, samt den andra från samma vägskäl till Sänna färjesund och vidare
från frambygden i Ytterhogdals socken i sagde fögderi till Öfverhogdals socken i
Herjeådalen, 3i mil, hvilka på grund af Konungens Befallningshafvandes i Gefleborgs
län resolution den 13 Augusti 1751, ”såsom varande af olika beskaffenhet
med enskilda socknevägar, emedan ifrågavarande löper landskap emellan, hvaraf
allmänheten hade tjenst och krigsfolk i ofridstider den ej umbära kunde”, underhållas
af provinsen Helsingland, underhållskostnaden medelst kontanta bidrag efter
öretal utgått med följande i riksmynt utförde belopp, nemligen under år 1855 med
626 R:dr, under år 1856 med 571 R:dr 25 öre, under år 1857 med 878 Rxlr 12
öre samt under år 1858 med 885 Rxlr 75 öre; hvarjemte intygats, att nämnde vägar
vöre af högsta vigt för Herjeådalen och Södra Jemtland, såsom desse provinsers
enda utfartsvägar söder- och österut samt till närmaste köpstäder vid Bottniska
viken, men af intet gagn för de flesta Helsingesocknarna, som derom i allmänhet
knappast hade kännedom oftare, än när den årliga underhållskostnaden skulle betalas,
äfvensom att samma vägar vore de enda, som sammanbunde de stora, till en del
på Statens bekostnad brutna och underhållna landsvägarna från Norge genom
Jemtland och Herjeådalen till Färla och vidare från Kårböle by genom vestra
Helsingland till Dalarna och Wermland.
Då Utskottet, för hufvudsakligt bedömande af den genom förevarande motion
väckta frågan om provinsen Helsinglands befrielse från ofvannämnde 2:ne vägars
underhåll, ansett nödigt att hafva erhållit närmare kännedom om den Konungens
Befallningshafvandes resolution, derigenom provinsen fått vägarnas underhåll
sig ålagd, samt om de förhållanden och omständigheter, hvarpå detta åliggande
grundar sig, men sagde resolution icke finnes motionen bifogad eller blifvit Utskottet
meddelad, föranlåtes, i sakens så beskaffade outredda skick, Utskottet
hemställa:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120. 7
5:o
att dea i äran et gjorda framställning må af Rikets Ständer
utan vidare afseende lemnäs.
Yid sistförflutne Riksdag gjordes af Riksdags-fullmägtigen Pehr Östman
från Vester-Norrlands län framställning om beviljande af statsbidrag för anläggning
af en väg emellan den 2 mil från Sundsvall belägna gästgifvaregården Fjäl
och Graninge bruk i södra Ångermanland, hvarjemte alternativt ifrågasattes att,
derest icke bidrag för hela vägen från Fjäl till Graninge skulle kunna erhållas,
sådant bidrag måtte anvisas åtminstone för anläggande af den något öfver 2 mil
långa vägen emellan Fjäl och Viksjön, hvilken väg komme att genomgå den del
af nyssnämnde landsort, sorn vore mest bebyggd och befolkad. Under hänvisning
till och med åberopande af de motiver, som uti den vid sistlidne riksdag rörande
nämnda företag väckta motionen anfördes, har Pehr Östman uti en vid innevarande
riksdag äfgifven motion, enär Statens tillgångar för närvarande sannolikt
icke medgåfvo företagets understödjande i dess helliot, ansett sig endast böra åter
upptaga det förut alternativt framställda förslaget om Statens medverkan för den
ifrågavarande väganläggningens påbörjande och utförande de tvänne törsta milen
närmast Fjäl, öller derifrån till Nordanå bro, hvilken vägsträcka företedde de
största svårigheterna vid arbetets verkställande. På sätt motionären anfört, hade
numera förnyade undersökningar egt rum, samt kartor och kostnadsförslag blifvit
upprättade, upptagande för ifrågavarande vägsträcka, i längd 2 mil 664 fot, en
kostnad af 46,319 R:dr 85 öre Runt. Som den befolkning af omkring 3,000 personer,
hvilka voro mest intresserade för denna vägbyggnad, vöre till största delen
medellösa, men likväl förbundit sig att till den föreslagna vägen kostnadsfritt upplåta
all den jord, som erfordrades, har motionären anhållit att Rikets Ständer till
samma vägbyggnads utförande måtte anslå |:delar af den beräknade kostnaden,
öller i rundt tal 32,500 R:dr Runt.
Då ifrågavarande arbetsföretag icke lärer kunna anses vara af så allmän
vigt, att särskildt statsanslag till dess utförande bör, då Statsverkets tillgångar
äro äf så mångfaldiga behof tagna i anspråk, af Rikets nu församlade Ständer anvisas,
föranlåtes Utskottet
6:o
afstyrka bifall å den härom väckta motionen.
Med förmälan, att undersökningar på allmän bekostnad rörande en vid sednaste
riksdag ifrågaställd väganläggning från Sollefteå genom Jemtland till Norge,
‘blifvit år 1858 påbörjade och sedermera fortgått samt kunde väntas blifva år 1859
afslntade, hafva, under förutsättning att undersöknings-instrumentet skulle blifva
tillgängligt i så god tid, att sjelfva väganläggningsfrågan kunde vid innevarande
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
riksdag blifva föremål för Rikets Ständers pröfning ock afgörande, Herr Staaff
ock Riksdags-fullmägtigen Paul Hedström från Wester-Norrlands län, den förre i
en inom Borgare-Ståndet, den sednare i en inom Bonde-Ståndet väckt motion föreslagit,
att Rikets Ständer måtte bevilja nödige medel till anläggning af omförmälde
väg, på sätt ock med do vilkor, som kunde finnas skäligt.
Enligt kvad Utskottet inkemtat, lära de påbörjade undersökningarne rörande
ifrågavarande väganläggning ännu icke vara afslutade, vid hvilket förhållande Utskottet
hemställer
7:o
att förevarande framställningar icke må till någon åtgärd
föranleda.
Inom Borgare-Ståndet kar Herr Pehr Staaff uti afgifven motion, deruti Herr
C. Rinman instämt, samt inom Bonde-Ståndet Riksdags-fullmägtigen Olof Nilsson
från Westerbottens län fästat Rikets Ständers uppmärksamhet å behofvet af följande
väganläggningar inom nämnde län, nemligen:
l:o. Från Öhrträslcs socken, i fortsättning af den dit från Bjurholm ledande
väg, till Fredrika kyrka, utgörande en väglängd af 137,720 fot, derför anläggningskostnaden
beräknats till 54,810 R:dr Runt;
2:o. Emellan Fredrika ock Åsele kyrkor, 201,834 fot, med förslagsvis beräknad
anläggningskostnad af 80,120 R:dr;
3:o. Emellan Öhrträsks kapellkyrka ock Kraftens hy, 141,341 fot, medförande
en kostnad af 33,387 R:dr;
4:o. Emellan Gränö ock Degerforss byar i Degerforss socken, till en längd
af 82,242 fot, för hvars anläggning kostnaden i det upprättade förslaget upptagits
till 36,980 R:dr Runt; samt
5:o. Från Björna socken i Norra Ångermanland, dit landsväg från den i
Ångermanland vid hafvet belägna Örnsköldsviks köping redan funnes, ock till Fredrika
kyrka, af tillsammans 223,036 fots längd, derför kostnaden förslagsvis beräknats
till 148,850 R:dr Runt, deraf 80,000 R:dr för vägsträckningen inom Wester-Norrlands
samt 68,850 R:dr för sträckningen inom Westerbottens län;
och hafva motionärerna, med afseende å angelägenheten att undanrödja det
kinder för odlingens vidare framsteg, sorn saknaden af nödige kommunikationer
medförde för de till Westerbottens län hörande Lappmarkssocknarna, anhållit att
Rikets Ständer för ofvannämnde, af behofvet i hög grad påkallade, väganläggningar,
måtto anvisa understöd af allmänna medel till saminanlagdt belopp af 354,147
R:dr Runt, eller åtminstone f:delar af denna summa, under vilkor att, sedan vägarna
blifvit anlagda, desamma derefter framgent af ortens väghållningsskyldige innevånare
utan statsbidrag underhållas.
Dessa väganläggningar, hvilka samtlige finnas i Styrelsens för allmänna
väg- och vattenbyggnader före innevarande riksdag afgifna generalförslag anmälda,
dels till erhållande af särskilda statsbidrag, dels att understödjas af de model, sinn
komme att för vägbyggnader inom landet i allmänhet till Kongl. Maj:ts disposition
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
9
tion anvisas, anser Utskottet visserligen, lika med ofvanbemälde motionärer, vara
af vigt för afhjelpande af bristen på kommunikationer emellan Westerbottens Lappmarker
och de angränsande kustsocknarna; men då Statens tillgångar, hvilka vid
innevarande riksdag tagas i anspråk för en mängd olikartade föremål af mer och
mindre framstående vigt och inflytelse på landets förkofran och utveckling, icke
medgifva att andra för kommunikationernas underlättande föreslagna arbeten, än
de, hvilkas ofördröjliga verkställighet synes vara af jemförelsevis större vigt, nu
varda med betydligare statsbidrag understödda, så och enär Utskottet till vägförbättringar
inom Rikets nordligare provinser redan föreslagit anvisande af model
till större belopp, än under någon af föregående riksdagar, finner Utskottet sig för
närvarande
8:0
icke kunna tillstyrka beviljande af de särskilda anslagssummor,
som blifvit för utförande af ofvan uppgifne väganlägguingar
föreslagne.
För anläggning af en väg emellan kustlandet af Westerbottens län ellef Piteå,
stad samt Arvidsjaurs Lappmarks kyrka eller marknadsplats, hvilken väg länge
varit af högsta behof påkallad för nämnde Lappmark, som icke egde någon sommartiden
farbar väg till kusten och i saknad häraf ej förmådde lyfta sig ur dess
för närvarande betryckta belägenhet hvad jordbruk, näringar och handel beträffade,
har, uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion, Herr L. 11. Kistner anhållit
att, enär innevånarno inom Piteå och Arvidsjaurs församlingar ej utan allt för
stora uppoffringar kunde af egna tillgångar bekosta anläggningen, Rikets Ständer
måtte anslå medel till belopp, som, efter granskning vid Piteå Härads-rätt af det
angående vägen upprättade kostnadsförslag, blifvit af nämnde Härads-rätt bestämdt,
eller 109,964 R:dr R:mt, — oller ock att åtminstone hälften af sagde belopp
måtte såsom bidrag till företagets utförande beviljas.
I)å den fråga angående uppbrytande och byggande samt underhåll af ifrågavarande
väg, som, enligt hvad Utskottet inhemtat, blifvit genom anförda besvär
öfver Konungens Bcfallningshafvandcs i Westerbottens län den 25 September 1858
meddelade Utslag hos Kongl. Kammar-kollegium anhängiggjord, ännu icke är
genom lagakraftvunnet Utslag afgjord, anser Utskottet den gjorda framställningen
om beviljande af stats-anslag för samma vägbyggnad, icke böra för närvarande af
Rikets Ständer till närmare pröfning upptagas, utan hemställer
9:o
att Herr Kistnors motion måtto få förfalla.
Bih. till R. St. Prot. 1859 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 13 Häft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
Bland de arbetsföretag, hvilka Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
ansett böra genom särskildt anslag till visst bestämdt belopp understödjas,
finnes i Styrelsens vid innevarande riksdag afgifna generalförslag i första klassen
uppförd en väganläggning från Storbacken i Ofver-Luleå socken genom Jockmocks
kyrkoby till sjön Waikijaur; och har Kongl. Maj:t i den nädiga Propositionen örn
Statsverkets tillstånd och behof äskat att för detta företags utförande måtte af
Pikets Ständer anslås en summa af 40,000 R:dr R:mt.
Rörande detta ärende inhemtas af de Utskottet tillställde handlingar, att
sedan Konungens Befallningshafvande i Norrbottens län, i underdåniga skrifvelser
den 5 Januari och den 7 Maj 1857, hos Kongl. Maj:t anmält behofvet för nämnde
län af förbättrade kommunikationer medelst väganläggningai-, samt Kongl. Maj:t
till följd häraf, genom nådig framställning till Rikets sednast församlade Ständer,
utverkat ett anslag å 67,500 R:dr R:mt till en föreslagen väg emellan Öfver-Torneå
och Pajala socknar, men i afseende å öfrige af Dess Befallningshafvande ifrågaställdo
väganläggningar i nåder meddelat, att några allmänna medel dertill då icke
funnes att tillgå, har Konungens Befallningshafvande, i ändamål att åter väcka
denna för ortens ekonomiska välstånd högst vigtiga fråga, låtit genom sakkunnige
personer verkställa undersökningar med hänseende till nyssberörde väganläggningar,
bland hvilka den nu ifrågavarande, från hemmanet Stoi-backen inom OfverLuleå
socken — dit kommunikation med kustlandet dels genom landsväg dels
sjöledes efter Luleå eif redan förefinnes — till sjön Waikijaur inom Jockmocks
Lappmark, utgörande i väglängd 5 mil 5,320 fot, blifvit, enligt uppi-ättadt förslag,
beräknad till en kostnad af 58,134 R:dr R:mt. Yid hållen allmän sockenstämma i
Jockmock hafva denna sockens innevånare, mod godkännande af det upprättade
vägförslaget, förbundet sig att, mot erhållande af stats-anslag och rättighet att
uppbära vägafgifter af trafikerande, uppl)ryta och underhålla förutnämnde väg
genom häradet från Storbacken till Waikijaur; hvarefter Konungens Befallningshafvande
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om nådig Proposition till Rikets
Ständer för erhållande af erforderligt stats-anslag till företagets utförande.
Till stöd för denna framställning har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, under
åberopande af dess i ofvan omförmälde skrifvelser redan afgifne yttranden, erinrat
om den föreslagna väganläggningens nödvändighet för tillgodogörande af ortens
odlingstillfällen och kolonisationens befrämjande, samt dessutom arbetsföretagets
vigt såsom det tjenligaste medlet att under nuvarande allmänt rådande penningebrist
åt ortens innebyggare bereda lämplig arbetsförtjenst; hvarjemte Konungens
Befallningshafvande fästat uppmärksamheten å den stora och väl behöfliga fördel,
som, genom den föreslagna kommunikationens öppnande, skulle beredas äfven åt
Luleå stad. Efter erhållen nådig remiss å den insända ansökningen samt deröfver
afgifvet underdånigt utlåtande, har väg- och vattenbyggnads-styrelsen, på grund
af Kongl. Maj:ts nådiga Brof den 26 Mars sistlidet år, infordrat yttrande rörande
företaget, af Distrikt-chefen i norra Väg-och Yattenbyggnads-distriktet, som intygat
väganläggningens stora och väsendtliga vigt för den ifrågavarande orten; och har
Styrelsen, som ej funnit något mot det uppgjorda kostnadsförslaget att anmärka,
antecknat samma företag till erhållande af särskildt understöd, motsvarande omkring
fidelar af den beräknade kostnaden, eller för jemn räkning 40,000 R:dr Runt;
varande härvid af Styrelsen tillika upplyst, att, sedan undersökningen för plans
upprättande för mcranämnde väganläggning till sjön Waikijaur blifvit verkställd,
hade förberedande undersökningar förevarit, som visat möjligheten att ofvanom
sagde sjö kanalisera Luleå eif på flere mils sträcka, men att, innan detta företag
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 120.
11
sattes i fråga, väganläggningen bordo vara bragt till verkställighet, enär densamma
utgjorde det första steget till lättad kommunikation emellan Luleå Lappmark
och kusten.
I ofvannämnda till Kongl. Mnj:t den 7 Maj 1857 aflåtna underdåniga skrifvelse,
yttrar Konungens Befallningshafvande i afseende på ortens behof af den nu
ånyo ifrågaställa väganläggningen, att saknaden af kommunikations-anstalter
emellan Norrbottens kustland och länets Lappmarker, sorn länge utöfvat ett menligt
inflytande på befolkningens utveckling och bergning, blifvit ännu mera kännbar
sedan befolkningen i Lappmarkerna och trakterna närmast derintill ökats till
omkring 1G,000 personer, hvilka måste på afstånd af två till tio mil och ofta ännu
längre medelst bärande på ryggen fortskaffa lefnadsförnödenheter till sina hem.
Såsom närmaste grunden till förslaget att öppna kommunikation med Lappmarkerna,
framstode således icke den omtanke, som hade till föremål att omsätta förhandenvarande
födo- och njutningsmedel, utan det trängande behofvet att undanrödja
de hinder, som orsakade nöd och lidande samt brist på det allra oundgängligaste
för lifvets uppehållande. Men dessutom skulle genom en sådan kommunikation
otvifvclaktigt framkallas en för jordbrukets och särdeles boskapsskötselns
bedrifvande lifvad håg, hvilken, i anseende till jordens beskaffenhet och odlings
tillfällenas
ymnighet, i den närmaste framtiden ©tvifvelaktigt skulle åstadkomma
att behofvet af undsättning mindre ofta återkomme, samt befordra innevånarnes
andliga och materiela förkofran.
På grund af hvad vederbörande embetsmyndigheter sålunda upplyst och
vitsordat, och i betraktande af den ifrågavarande ortens behof af farbar väg till
sjökusten samt det af den föreslagna kommunikationen ostridigt härflytande gagn
äfvensom ortsinnevånarnes oförmåga att af egna medel bestrida de för företagets
utförande erforderlige kostnader, får Utskottet tillstyrka
10:o
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning,
för anläggning af väg emellan Storbacken i Öfver
Luleå
socken och sjön Waikijaur, måtte bevilja ett särskildt
stats-anslag af 40,000 R:dr R:mt, att utgå på samma sätt och
under de allmänna vilkor och förbehåll, som för dylika statsbidrag
varda vid innevarande riksdag stadgade.
B) Brobyggnader.
Det vid sistförflutne riksdag uti 2:ne hos Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet väckta motioner framställda förslaget om Statens medverkan för
anläggning af en bro öfver Hjelmare sund, har vid innevarande riksdag, genom en
hos Bonde-Ståndet afgifven motion, blifvit åter upptaget af Riksdags-fullmägtigen
Lars Ersson från Södermanlands län, hvilken ånyo fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
på vigten för allmänna trafiken emellan Westerås och Örebro läns
bergslager å ena sidan, samt Södermanland och Östergötland, å den andra, att en
bro blefve anlagd öfver nämnde sund, hvilket för närvarande utgjorde ett stort
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
hinder för sagde trafik, helst den på färja skeende öfverfarten voro med betydlig
tidspillan förenad och under vissa årstider icke verkställbar. Genom anläggande
af en bro öfver sundet skulle de landtinanuaprodukter, hvarmed bergslagen måste
förses, kunna från slättlandet ditföras med mindre omvägar och svårigheter, än
som med dylika transporter nu vore förenade. Ännu mera kännbart skulle, enligt
motionärens framställning, behofvet af den föreslagna broanläggningen blifva sedan
ej mindre den till Cathrineholm under arbete varande jernvägen hunnit fullbordas
och sammanbindas mod linien emellan Töreboda och Göteborg, än äfven OrcbroArboga-linien
i en icke långt aflägsen framtid blifvit vidare utsträckt långs Mälarens
norra strand. I händelse, såsom det vöre att förmoda, söder om Hjelmare
sund och i närheten deraf Ahlsäter och Åsen klefve stationer å jcrnvägslinien,
skulle det för Staten medföra betydlig förlust om befolkningen norr om Hjelmare
sund, i stället att medelst bro öfver sundet närma sig dessa stationer, skulle nödgas
göra den långa omvägen åt Eskilstuna. På bekostnad till en del af allmänna
medel hade, genom Nyköpings läns Hushållnings-sällskaps försorg, förslag och
ritningar till brobyggnad öfver nämnde sund, efter anställda undersökningar, blifvit
uppgjorda af majoren vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen F. W. Leijonancker,
hvarvid kostnaderna för denna brobyggnad beräknats till 189,000 R:dr lian t. Då
det för den kringliggande orten icke vore möjligt att utgöra denna med företagets
verkställande förenade stora kostnad, har motionären föreslagit att Rikets Ständer,
för uppförande af en brobyggnad öfver Hjelmare sund i enlighet med deröfver
upprättadt kostnadsförslag, måtte bevilja ett anslag af allmänna medel å 150,000
R:dr R:mt, utan återbetalningsskyldighet, emot vilkor att återstående kostnaden
för byggnadsföretaget af orten tillskjutes.
I anledning af de vid sistlidne riksdag, med hufvudsakligt åberopande af
enahanda skäl, i ämnet gjorde framställningar, innefattande anhållan om statsanslag
för ifrågavarande ändamål till belopp af 110,000 R:dr B:co, yttrades af dåvarande
Stats-Utskott, att ehuru uppförandet af en bro öfver Hjelmare sund onekligen
skulle bereda en synnerlig lättnad för kommunikationen mellan de söder och norr
om detta sund belägna orter samt öka rörelsen inom och mellan desamma, ansåge
Stats-Utskottct dock denna brobyggnads verkställande icke vara af den stora vigt
och angelägenhet för allmänna rörelsen, att en så ansenlig anslagssumma, som
blifvit föreslagen, under dåvarande förhållanden borde till sagde företag anvisas.
Dessutom syntes de under riksdagen beslutade jernvägs-anläggniugarnes inverkan
på de öfriga kommunikationslederna samt landtransporterna böra närmare utredas
och flera särskilda omständigheter, sorn härvid icke kunde lemnäs utan afseende,
fullständigt undersökas, innan det ifrågaställda statsbidraget blefve af Rikets Ständer
beviljadt, derom Kongl. Majit, oaktadt gjord underdånig anhållan, icke till Rikets
Ständer aflåtit någon framställning.
Nuvarande Stats-Utskott, som anser ofvan anförda yttrande vara tillämpligt
äfven med hänseende till det nu begärda statsanslaget för den ifrågavarande brobyggnadens
utförände, herna t ål ler följaktligen
liro
att icke heller den härom nu väckta motionen må af Rikets
Ständer bifallas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120-
13
Såsom bidrag till utförande af en brobyggnad öfver Umeå eif, liar Kongl.
Maj:t i den nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof af Rikets
Ständer äskat en summa af 82,500 R:dr R:mt, deraf 27,500 R:dr att utgå såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet, samt 55,000 R:dr i egenskap af lån; varande
i samma ämne motioner inom Borgare- och Bonde-Stånden väckte, dels af Herr
Staaff dels af Riksdags-fullmägtigen Olof Nilsson från Westerbottens län, hvilka
båda motionärer anhållit om beviljande af understöd för ofvannämnda ändamål
till belopp af 83,000 R:dr, deraf !t eller 27,666f R:dr såsom anslag, samt återstoden
eller 55,333.', R:dr, emot årlig afbetalnings-skyldighct af 6 procent, hvaraf 4
procent såsom ränta å lånets återstod efter sednast skedd inbetalning, samt 2
procent amortering.
Utaf de rörande ifrågavarande arbetsföretag Utskottet tillhandakomne handlingar
inhemtas, att, sedan hos Konungens Befallningshafvande i Westerbottens
län framställning blifvit gjord, att, till förekommande af de olägenheter och äfventyr,
för hvilka resande och andra vägfarande vore blottställde vid öfverfarten öfver
elfven vid Umeå på det hittills brukliga sättet förmedelst färja eller båt,
Umeå härads väg- och bro-underhållsskyldige innevånare måtte åläggas att öfver
elfven uppföra och underhålla en ändamålsenlig brobyggnad i enlighet med ritning
och kostnadsförslag, som af t. f. Chefen för norra väg- och vattenbyggnads-distriktet
Kaptenen C. Adelsköld blifvit uppgjorda, hafva bemälde väg- och bro-underhållsskyldige,
efter att tillika med Umeå stads innevånare hafva blifvit i ärendet hörde, genom
Konungens Befallningshafvandes den 6 Juni sistlidet år meddelade utslag, deröfver
klagan ej blifvit förd, förpligtats att gå i författning om uppförande,, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med nyssberörda ritning och kostnadsförslag, af en
på stenpelare hvilande träbro öfver Umeå eif, emellan vestra gränsen af Umeå
stads tjäru-upplagsplats och den gent emot liggande södra stranden, samt att, i
sammanhang dermed, anlägga erforderliga vägar för brons sammanbindande med
allmänna landsvägen på begge sidor om elfven, för hvilka arbeten kostnaden,
beräknad till sammanlagdt 86,000 R:dr Runt, borde, för så vidt densamma icke
genom ett af Umeå stads innevånare utfästadt bidrag å 3,000 R:dr, i förening med
möjligen erhållande understöd af allmänna medel, blcfvo betäckt, emellan de vägoch
bro-underhållsskyldige fördelas efter den grund, som för utgörande af dylika
besvär vore i allmänhet föreskrifven. Som likväl de brobyggnadssltyldige icke
vore i stånd att utgöra den för brobyggnaden jemte de i sammanhang dermed erforderliga
väganläggningar beräknade kostnader annorlunda, än fördelad på ett
större antal år, deraf skulle följa att arbetets fullbordan först i en aflägsen framtid
blcfve att emotse, har Konungens Befallningshafvande i underdånighet hos
Kongl. Maj:t anhållit om ett mot den för nämnde arbeten förslagsvis beräknade
kostnaden, efter afdrag af det belopp, 3,000 R:dr, hvarmed Umeå stads innevånare
förklarat sig villiga att till ändamålet bidraga, svarande understöd af 82,500 R:dr
R:mt, deraf en tredjedel eller 27,500 R:dr utan återbetalningsskyldighet och återstoden
55,000 R:dr såsom lån under de vilkor, som för dylika lån vore eller kunde
blifva i allmänhet föreskrifna. Till stöd för denna framställning har Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, jemte vitsordande af de brohål lnings-skyjdiges oförmåga att
utan statsbidrag åstadkomma ifrågavarande arbetens utförande annorledes, än under
en längre följd af år, fästat uppmärksamheten, dels å do sedan lång tid tillbaka
insedda och öfverklagade olägenheter, som voro oskiljaktiga från det hittills
vanliga sättet för resandes och andra Vägfarandés fortskafiande öfver Umeå eif,
dels å den ifrågaställda brobyggnadens stora vigt icke blott för den kringliggande
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
landsorten, utan äfven för riket i allmänhet; enär det för hela samhället vore angeläget
att öfverfarten öfver sagde flod, som åtskiljer en betydlig del af riket från
dess öfriga provinser, icke gjordes beroende af årstiden och väderleken, utan klefve
under alla förhållanden möjlig, ej mindre för resande, än äfven för postens befordrande,
samt framför allt vid möjligen inträffande krig, för transport af trupper
från de sydligare delarne af riket till de norra provinserna och tvärtom.
Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, hvars utlåtande öfver
den ofvan omförmälda ansökningen blifvit infordradt, har, med godkännande af
den utaf Ivapitenen Adelsköld uppgjorda planen och kostnadsförslag^ för ifrågavarande
byggnadsföretag, samt instämmande i det angående företagets vigt af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afgifna yttrande, förklarat sig anse det endast
svårigheten för en i allmänhet obemedlad ort att åstadkomma ett så dyrbart arbete
kunnat förorsaka, att den under 1809 års krig förstörda bron öfver Umeå eif
ej blifvit återställd, samt derigenom det nuvarande svåra afbrottet på en i alla afseenden
så vigtig kommunikationslinie, som bufvudvägen till rikets nordligaste
provinser afhjclpt; och då antagligt vore att detta ofördelaktiga förhållande ej på
ett tillfredsställande sätt kunde förekommas med mindro det allmänna dertill bidroge,
har Styrelsen funnit sig höra på det lifligaste förorda den underdåniga ansökningen,
samt med anledning deraf hemställt, att arbetet måtte lör erhållande
al det utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagna statsbidrag i den nådiga
Propositionen till Rikets nu församlade Ständer upptagas.
Lika med vederbörande embetsmyndigheter, anser Utskottet ifrågavarande,
icke allenast för den närmast omgifvande orten utan äfven för landet i allmänhet
i flere hänseenden vigtiga och angelägna brobyggnadsföretag höra genom dertill
heviljadt bidrag af allmänna medel befordras till verkställighet; och får, i öfverensstämmelse
med hvad af Kongl. Maj:t i nåder föreslagits, Utskottet tillstyrka,
12:o
att Rikets Ständer, för utförande af den ifrågaställda brobyggnaden
öfver Umeå eif. måtte till Kongl. Majfls disposition anvisa
ett statsbidrag af 82,500 R:dr R:mt, att utgå med 27,500
R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet samt 55,000
R:dr i egenskap af lån, under samma allmänna vilkor och
förbehåll, som i afseende på tillgodonjutandet af dylika bidrag
varda vid innevarande riksdag stadgade.
C. Ilamnhyggnader.
Till fond för understödjande af mindre hamnbyggnader och årensningar har
Kongl. Maj:t i flen nådiga Propositionen om Statsverket föreslagit anvisande af
20,000 R:dr årligen, eller för de tre åren 1801—1863 tillsammans 60,000 R:dr Runt.
Enär de medel, till enahanda belopp, som af Rikets sednast församlade
Ständer för samma ändamål beviljades, blifvit af Kongl. Maj:t till särskilda företags
understödjande disponerade, samt Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader,
med anmälan att åtskilligo arbetsplaner till mindre hamnbyggnader
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
15
och årensningar voro hos Styrelsen hvilande, till Kongl. Majit hemställt att en
fond å lika belopp sorn vid förra riksdagen måtte under nästkommande trenne
år för ifrågavarande ändamål anvisas, anser sig Utskottet, i öfverensstämmelse
med Kongl. Majits af Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen förordade förslag höra
tillstyrka:
13:o
att Rikets Ständer, till fond för understödjande af mindro
hamnbyggnader och årensningar, måtte till Kongl. Majits disposition
anvisa en summa af (10,000 Ridr Runt, att från Riksgäl
ds-kontoret utgå med 20,000 Ridr för hvartdera af åren
18G1, 1862 och 1863.
Kongl. Majit har vidare i den nådiga Propositionen angående Statsverkets
tillstånd och behof, af Rikets Ständer äskat en summa af 75,000 Ridr Runt, deraf
hälften anslag och hälften såsom lån, för hamnbyggnad vid staden Grenna, om hvilket
företags understödjande genom bidrag af allmänna medel till enahanda belopp,
som af Kongl. Majit föreslagits, motioner jemväl blifvit väckte, hos Ridderskapet
och Adeln af Herr Bogeman, C. A., inom Preste-Ståndet af Kontrakts-prosten
Janzon, med hvilken Kontrakts-prosten Almqvist sig förenat, hos Borgare-Ståndet
af Herr F, Hjertström, med hvilken Herrar Wahlbom och Sundblad instämt, samt
inom Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen Johannes Larsson från Jönköpings
län, biträdd af Riksdags-fullmägtigen Johannes Andersson från samma län; varande
af bemälde motionärer yrkadt att det begärda låneunderstödet måtte erhållas
emot möjligen billigaste vilkor, eller, såsom af Herr Bogeman och Herr Hjertström
föreslagits, emot 3 procent årlig inbetalning, hvaraf 1 procent skulle utgöra amortering
å kapitalet.
Af handlinggarne i saken inhemtas, att, till följd af den redan för mer än
20 år tillbaka insedda nödvändigheten att åt den tillvexande sjöfarten vid Grenna
bereda värn mot Wetterns ombytliga vindar och våldsamma sjögång, derstädes
till begagnande vid varors lossning och lastning blifvit genom enskilde bidrag och
med understöd af ett från Handels- och Sjöfarts-fonden erhållet lån å 6,666 Ridr
32 sk. Biko uppförd en hamnbrygga, tillika ämnad att utgöra början till en fullständig
hamnbyggnad, för hvars utförande staden saknade erforderlig tillgång.
Sedan dels det inom Grenna för dervarande hamnbrygga bildade bolag, dels nämnde
stad i förening med Eksjö äfvensom 22 socknar inom angränsande trakter af
Jönköpings och Östergötlands län, sökt erhålla understöd af allmänna medel för
anläggning af en hamn med tvänne frän stranden utskjutande liamn-armar, i öfverenstämmelse
med ett af Majoren vid Väg- och Vattcnbyggnads-korpsen F. W.
Leijonancker år 1847 upprättadt förslag, upptagande kostnaden för sagde företag
till 60,974 Ridr 24 sk. Biko, men de härom gjorde framställningar icke vunnit önskad
framgång, hafva Grenna stads Magistrat och Äldste samt öfrige innevånare
hos Kongl. Majit i underdånighet ånyo anhållit, att Kongl. Majit täcktes till Rikets
nu församlade Ständer utlåta nådig Proposition om beviljande af statsanslag
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120,
lör den påbörjade hamnanläggningens fullbordande, hvartill, med afseende å de
sedan 1847 stegrade priserna inom orten å dagsverken och materialier, erfordrades
ett belopp af 114,679 R:dr Runt, enligt den på Hamn-direktionens föranstaltande
af Kapitenen A. G. von Essen verkställda omarbetning af den förut uppgjorda
kostnadsberäkningen. Till stöd för denna underdåniga framställning hafva sökanderne,
under åberopande af förut i ärendet ingifne handlingar samt med anmälan
om kommunens oförmåga att utan understöd af allmänna medel fortsätta och fullborda
den ifrågavarande hamnbyggnaden, vidare hufvudsakligen anfört hurusom
erfarenheten visat, att den kommerciela rörelsen inom Grenna under de sistförflutna
åren alltmera stigit och fortfarande vore i tilltagande, i hvilket afseende sökanderne
åberopat dels en af stadens hamnfogde meddelad och ansökningen bifogad
uppgift å inkommen och afgången spanmål samt andra varor under åren från
och med 1856 intill medlet af sistlidet år, dels ett af bomälde hamnfogde utfärdadt
intyg, utvisande att uuder nästlidet år intill slutet af Juni månad hade för
lossning och lastning anlupit Grenna lastbrygga 22 seglande fartyg, förutom småbåtar,
samt 10 ångfartyg, deraf 7 med reguliera tourer, dels emellan Jönköping och Stockholm,
dels emellan Jönköping och Göteborg, För denna rörelse lemnade den befintliga
lastbryggan i sitt nuvarande skick icke det skydd, som vid en flitigt besökt lastageplats
borde kunna påräknas, utan olyckshändelser inträffade som oftast, och ångfartyg, hvilkas
ankomst enligt meddelade tillkännagifvanden varit på bestämd tid att förvänta,
nödsakades under den stormiga väderlek, som under vår och höst vore rådande, gång
efter annan gå förbi staden utan att anlöpa, till stort obehag samt skada och förlust
för både resande och godsegare. — Yid öfverlemnande af den underdåniga ansökningen
om stats-anslag för meranämuda företag har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
med åberopande af förut i ämnet afgifvet utlåtande, i underdånighet
linderstedt den gjorda ansökningen, ej mindre på grund af hamnens behöflighet
för den särdeles fruktbara, men på kommunikationsmedel vanlottade ort, eller Wista
och Norra Wedbo härader jemte Eksjö stad och en del af Södra Wedbo härad,
som i Grenna hade sin närmaste afsättningsort, än äfven derföre att hamnens
begagnande i sitt närvarande skick medförde stor våda för traflkerandes lif och
egendom, hvartill komme, att då i norra delen af Wettern redan funnes flera hamnar,
som lemnade sjöfarande tillräckligt skydd, och deribland, på den korta sträckningen
från Motala till Hästholmen, inom Östergötland, trennc hamnar, hvilka
med bidrag af statsmedel tillkommit eller vore under anläggning, så funnes deremot
på den vida längre sträckan från Hästholmen till Jönköping, vid Wetterns
östra kust icke någon hamn der sådant skydd kunde erhållas. — Uti det af Styrelsen
för allmänna Väg- och Yattenbyggnader öfver omförmälde ansökning afgifna
underdåniga utlåtande har Styrelsen anfört att genom den vid Grenna uppförda
hamnbryggan visat sig rigtigheten af den gjorda förutsättning, att rörelsen
derstädes skulle betydligt stiga om blott möjlighet bereddes för fartyg att besöka,
stadens hamn; att denna brygga dock vöre för ändamålet alldeles otillräcklig, enär
den ej gåfve skydd för vindarna och dessutom medförde uppgrundningar å dess
sidor, så att dess förlängande tid efter annan skulle erfordras; att då det bördiga
landskap, som hade sin kortaste och beqvämaste kommunikation öfver Grenna,
hittills likväl oftast måst föra sina produkter till Jönköping eller Wadstena för
att finna hamnplats, vöre det vigtigt att äfven Grenna erhölle en ändamålsenlig
hamn, och först efter dess anläggning kunde anordningarne för sjöfarten å Wettern
anses fulländade; hvarjemte Styrelsen anmärkt att denna hamn vore för östra kusten
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
17
sten af nämnde sjö af fullt likartad betydenhet som hamnen vid Hjo för den vestra,
och skulle säkerligen liksom denna tilldraga sig en högst betydlig trafik.
Utom åberopande af de skäl och upplysningar rörande den ifrågaställda
hamnbyggnaden, hvilka uti ofvan anförde handlingar innefattas, hafva tvänne af
motionärerna i ämnet fästat uppmärksamheten derå, att hamnen torde komma att
vinna ökad betydelse såsom upplagsplats för ekvirke från den gent emot på Visingsö
bolägna, Kronan tillhöriga ekplanteringen.
Ehuru Stats-Utskottet vid sistlidno riksdag, då anslag genom enskilde motionärer
begärdes för den nu ånyo ifrågaställda hamnanläggningen, af anförde skäl
afstyrkto de härom väckta förslagen, erkändes likväl al Utskottet uti dess i ämnet
afgifna samt af Rikets Ständer godkända utlåtande såväl den föreslagna hamnanläggningens
motsedda fördelaktiga inverkan på rörelsen äfvensom varutillförseln
och afsättningen inom Grenna samt den staden omgifvande fruktbara och folkrika
landsbygden, som äfven att det för sjöfarten på Vettern, isynnerhet vår-och hösttiderna,
skulle vara nyttigt och behöfligt om en hamn söder om Wadstena funnes
att tillgå på denna sjös östra kust; och då verkställigheten af detta företag numera,
i mån af tilltagande trafik, synes hafva erhållit ökad vigt, samt den dertill
erforderliga kostnad antagligen icke kan af de kommuner, sorn frågan närmast
rörcr, åstadkommas, bör företaget, enligt Utskottets tanke, genom lämpligt bidrag
af allmänna medel understödjas; men då det afsedda ändamålet att befrämja detta,
mindre för landet i allmänhet än för staden Grenna och kringliggande ort angelägna,
företag tordo, utan anlitande af Statens medel genom direkt statsanslag,
kunna vinnas genom beviljande af ett i förhållande till den beräknade kostnaden
betydligare låneunderstöd, har Utskottet ansett sig böra endast på det sätt tillstyrka
bifall till Kongl. Haj:ts förslag samt öfrige i ämnet gjorde framställningar,
att Utskottet hemställer:
14:o.
det måtte Rikets Ständer, för utförande af den föreslagna
hamnbyggnaden vid staden Grenna, till Kongl. Maj:ts disposition
anvisa en summa af 90,000 R:dr R:mt, att såsom lån
från Riksgälds-kontoret utgå, under de vilkor, som under in
nevarande
riksdag blifva för dylika bidrag stadgade.
Enligt hvad Riksdags-fullmägtigen Olof Andersson från Calmar län uti en
inom Bonde-Ståndet väckt motion anfört, har det år 1858 påbörjade arbetet å
hamnbyggnaden vid Färjestaden på Öland, dertill understöd af Rikets sednast församlade
Ständer beviljades, derefter blifvit med ifver fortsatt utan andra afbrott,
än som årstider och naturförhållanden gjort oundvikliga. Den södra hamnarmen
vore redan fullbordad samt den norra vågbrytarens underbäddning till största delen
utlagd och fylld upp till vattenytan, så att af hela arbetet återstode blott omkring
270 fots längd af vågbrytaren. Emellertid hotades det nyttiga arbetets fortsättande
af ett svårt hinder, enär det vid utförandet blifvit vida dyrare, än som i
det gillade kostnadsförslaget beräknats, i följd dels deraf att den granit, som enligt för
Bih.
till JR. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 13 Haft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
slaget skulle användas till hamnarmars och vågbrytares öfverbyggnad, ej varit att
tillgå i det närmaste grannskapet, utan måst till största delen ditforslas från aflägse
trakter, dels att alla forslingsarbeten fördyrats genom de begge efter arbetets
påbörjande förflutne vintrarnes fullkomliga brist på is- och snöförc; dels Ock deraf
att djupet invid en del af hamnarmen och vågbrytaren under sjelfva arbetet
genom strömskärning förökats med omkring 2 fot, hvilket baft till följd en i betydlig
mån ökad kostnad för fasehinbäddning och stenfyllning. Då utgifterna för
arbetet, hvilka vid slutet af September månad sistlidet år utgjort 38,442 Ridr
23 öre Riksmynt, förmodas komma att uppgå till 46,442 Ridr 23 öre, eller
7,892 R:dr 23 öre mera än kostnadsförslaget upptoge, och det under sådant förhållande
vore att befara att företaget, hvaraf ölands innevånare med skäl väntat
sig stora fördelar, ej kunde bringas till fullbordan utan ytterligare understöd
från Statens sida, har motionären föreslagit att Rikets Ständer till fullbordande
af den påbörjade hamnanläggningen måtte bevilja ett anslag utan återbetalningsskyldighet
till lika belopp som förut, eller 12,850 R:dr, elier att åtminstone
det till enahanda belopp beviljade låneunderstödet måtte förvandlas till anslag
utan återbetalnings-skyldighet.
Enligt hvad Utskottet under behandlingen af denna motion inheintat, bar,
tippå underdånig ansökning af Direktionen för hamnbyggnaden vid Färjestaden på
Öland om ytterligare statsbidrag för nämnde företag, Kongl. Maj:t i nådig Skrifvelse
den 26 Mars sistlidet år meddelat, att som intressenterne uti ifrågavarande
arbetsföretag genom derom afslutadt kontrakt förbundit sig att, emot erhållando
af det utaf Rikets Ständer till företaget beviljade statsbidrag, genom egna tillskott
utgöra hvad som derutöfver kunde erfordras, Kongl. Maj:t funnit sig sakna skäl
att i anledning af den gjorda ansökningen vidtaga någon åtgärd.
Yid sådant förhållande och då, enligt Utskottets tanke,1 giltiga skäl icke
förefinnas, hvarken att genom ytterligare statsanslag eller genom förändring äf
vilkoren för det åt intressenterne redan beviljade understödet öka de förmåner, som
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga framställning vid sistlidne riksdag medgåfvos,
föranlåtes Utskottet
15:o.
afstyrka bifall å det af Olof Andersson såväl i ena som andra
hänseendet väckta förslaget.
Medelst särskild nådig Proposition don 27 Oktober sistlidet år (införd under
Nio 44 i lista Samlingen af Bibanget till Riks-Ståndens protokoller) bar Kongl.
Majit af Rikets Ständer äskat anvisande af ett lån å 230,000 Ridr Rimt till
förbättring och utvidgning af Helsingborgs hamn.
Enligt hvad af den nådiga Propositionen och Utskottet tillställde , handlingar
inhemtas, bar Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader i memorial dep
5 Oktober 1852 bos Kongl. Majit gjort underdånig framställning derom, att, sorn
med samma års slut tilländaginge den tid af tio år, under hvilken, jemlikt Kongl.
Brefvet den 15 Augusti 1842, vården om, underhållet och förbättringen af staden
Helsingborgs hamn med dertill börande bryggor och inventarier, äfvensom förvaltningen
af dess inkomster, fortfarande, på sätt enligt Kongl. Brefvet den 19 Januari
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
19
1833 under de förutgångna tio åren egt runa, skulle under Styrelsens öfverinseende
af stadens Hamn-direktion ombesörjas, men det af flera skäl vore nödigt att
från Statens sida kontroll fortfarande utöfvades derå, att hamnen bibehölles vid
behörigt djup och i öfrigt med noggrannhet vårdades, Kongl. Majit måtte i nåder
förordna, att administrationen och vården af denna hamn borde under ytterligare
tio år handhafvas på förut stadgadt sätt. Sedan uti häröfver infordrade yttranden
så väl Hamn-direktionen som stadens Magistrat och Borgerskap biträdt
Styrelsens berörda hemställan, incn Borgerskapet likväl dervid fästat det vilkor
att, som erfarenheten visat, att hamnen i sitt dåvarande skick icke fullt motsvarade
sitt ändamål, enär inloppet till densamma vid stormig väderlek så uppfylldes
urindrifvande hafstång, att icke ens en lastad mindre båt kunde bana sig väg derigenom,
och flera veckor åtgingo till tångens bortskaffande, Staten borde sednast
inom två år derefter gå i författning om hamnens ändamålsenliga förbättrande
samt i sådant afseende, till nämnde olägenheters undanrödjande, låta verkställa
tillbyggnad å norra pieron, förklarade Kongl. Majit, den 8 Januari 1853, att hamnen
skulle under ytterligare tio år, räknadt från samma års början, af Hamndirektionen
underhållas och administreras under fortfarande kontroll af Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader; hvarjemte, för vinnande af tillförlitlig
kännedom huruvida, till förminskning af tångindrifningen i hamnen, en tillbyggnad
derstädes bcliöfde utföras, eller om, i enlighet med hvad Styrelsen föreslagit,
tången skulle hastigare och på ändamålsenligt sätt kunna med ångmuddervcrk uppfordras,
Kongl. Majit anbefallde Styrelsen att, under loppet af år 1853, låta på
hamnkassans bekostnad genom Chefen för södra väg- och vattenbyggnads-distriktet
verkställa de i afseende härå erforderliga undersökningar, på det att de åtgärder,
hvartill samina undersökningar föranledde, måtte kunna bringas till utförande
i den mån hamnkassans tillgångar sådant medgåfve.
Sedan med anledning häraf flera särskilda förslag, blifvit uppgjorda och hos
Styrelsen granskade,, utan att dock något af dessa förslag, enligt hvilka blott den
rtorra hamnarmen, skulle förlängas, funnits antagligt, samt Styrelsen derefter anmodat
t. f. Chefen i södra väg- och vattenbyggnads-distriktet, Majoren A. Remmer
att utarbeta nytt förslag, i syftning att begge hamnarmarne skulle förlängas,
oeh bemälde Major den 22 Januari sistlidet år afgifvit betänkande jemte kostnadsförslag
i ämnet, bufvudsakjigen innefattande att åstadkomma så väl utvidgning
sorn förbättring af Helsingborgs hamn, sålunda, att jemte det de nuvarande
picrhufvudcna och en del af hamnarmarne borttoges, dessa sednare skulle tillbyggas,
dep norra till en längd af omkring 500 och den södra till mer än 600 fot,
pierhufvudena oberäknade; att, då den nuvarande hamnen slutade vid 8 å 9 fots
djup, den nya skulle utbyggas till ett djup af 18 fot; samt att tångindrifningen
skulle förebyggas dels genom hamnarmarnes rigtning och dels derigenom, att inloppsgattets
bredd ökades från 70 till 150 fot, hafva Helsingborgs stads Magistrat
och Borgerskaps Äldste, jemte Deputerade för husegare utom Borgerskapet, enligt
dertill vid allmän rådstuga den 16 Mars nästlidet år erhållet uppdrag af stadens
röstberättigade invånare, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att, med afseende
å angelägenheten af den ifrågasatta hamnförbättringen, och då detta arbete
enligt Majoren Remmers förslag beräknats erfordra en kostnad af 310,885 Ridr
Rupt, men hamnkassans kontanta behållning vid innevarande års början, enligt en
bilagd summarisk uppgift å Helsingborgs hamns inkomster och utgifter under åren
1819—1858, endast utgjoi‘de 73,606 R:dr, nådig Proposition till Rikets Ständer måtte
aflåtas om anvisande till förbättring och utvidgande af Helsingborgs hamn, enligt
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
den af Majoren Kemmer upprättade arbetsplan, af ett statsbidrag af 230,000 R:dr,
att utgå med en tredjedel såsom anslag och två tredjedelar såsom lån, eller ock,
derest detta icke kunde beviljas, med hela beloppet såsom lån, mot årligt erläggande
af sex procent å primitiva lånebeloppet, hvaraf först skulle beräknas fyra
eller fyra och en half procent årlig ränta för återstående kapitalbeloppet och det
öfriga utgöra kapital-afbetalning; och ville staden garantera ordentlig betalning af
nämnde sex procent årligen, så att, om hamnkassans behållna inkomst något år
dertill icke vöre tillräcklig, staden borde fylla bristen, dock under vilkor, att staden
skulle för hvad sålunda kundo varda tillskjutet, ega att undfå godtgörelse af
hamnmedlen, till så väl kapital som ränta, när dessa medel dertill lemnade tillgång;
varande vid den underdåniga ansökningen fogadt ett hos Helsingborgs tullkammare
upprättadt sammandrag öfver de qvantiteter spånmål, som blifvit derifrån
förpassade till utrikes orter under åren 1849—1858, hvaraf inhemtades att
spanmålsutförseln så ökats, att densamma, som det förstnämnda året utgjorde endast
24,797 tunnor med 48 fartyg, under sistnämnde år uppgått till något öfver
134,000 tunnor med 204 fartyg; och har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för egen
del berörde framställning i underdånighet förordat, enär, särdeles med hänseende
till den ständigt stigande spanmålsexporten, det vore för staden af oberäknelig
vigt att hamnen blefve utvidgad och förbättrad, på det att mora djupgående fartyg
skulle kunna inlöpa derstädes, samt de äfventyrliga och kostsamma lastningarne
å redden kunna undvikas; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fästat
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å det förhållande, sorn uppkommit till följd af
Öresundstullens upphörande, hvarigenom den ifrågasatta hamnförbättringen vore
att betrakta såsom en lifsfråga för Helsingborgs stad; i hvilket afseende Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande anfort, att Helsingborgs belägenhet vid Öresund skulle
göra denna stad till en beqväm tillflykts- och uppehålls-plats för ut- och inlöpande
fartyg, derest densamma alla tider kunde erbjuda en säker och lätt tillgänglig
hamn; att så länge Öresunds tull måste klareras vid Helsingörs tullkammare,
de trafikerande försågo sig i sistnämnde stad med sina skeppsförnödenheter;
men att numera fartyg, som passera sundet, likaväl kunde för sådant ändamål anlöpa
svensk hamn, så vida dess beskaffenhet det medgåfve, samt slutligen att
Kongl. Danska Regeringen nyligen anslagit en betydlig summa till ombyggnad och
utvidgning af Helsingörs hamn, hvilket äfven vore en anledning att försätta hamnen
å Svenska sidan i det skick att större fartyg der kunde inlöpa, hvarigenom
handeln med fartygsförnödenheter jemväl i Helsingborg skulle kunna blifva en
inkomstkälla.
Uti häröfver infordradt utlåtande har Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader i underdånighet anfört: att, enär erfarenheten visat, dels att rörelsen
i Helsingborg nästan årligen stigit, hvadan hamnen, som från början varit
afsedd endast för tio fot djupgående fartyg, erfordrade större både vidd och djup,
om trafiken skulle kunna med beqvämlighet skötas, dels ock att vissa år vid häftiga
stormar tångdriften vore så betydlig, att hamninloppet stundom deraf blefve
stängdt och att en eller flera dagar åtginge till bortmuddrande af den bank, hvilken
vid dylika tillfällen bildades mellan hamnarmarnes för nära hvarandra anlagda
pierhufvuden, så ansåge Styrelsen förbättring och utvidgning, af Helsingborgs
hamn vara ett företag, som i hög grad vore förtjent af Kongl. Maj:ts uppmärksamhet;
att stadens läge föranledt, att hamnen, som utförts på lämpligaste plats
för stadens rörelse, måst anläggas uti en långsträckt bugt af Öresund; att denna belägenhet,
i förening dermed att hamnarmarnes pierhufvuden blifvit byggda midt för
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
21
och allt för nära hvarandra, syntes vara orsaken dertill, att de ofantliga tångmassor,
hvilka vissa år under starka stormar sattes i rörelse och af sjögången drefvos
långs kasten, då desamma skulle passera förbi hamninloppet, i stället dit infördes;
att denna olägenhet sedan flera år tillbaka föranledt många särskilda, genom Styrelsens
föranstaltande vidtagne försök och undersökningar, i ändamål antingen att
medelst särskilda mudderinrättningar kunna hastigt borttaga den tång, som stundom
indrifvit och packat sig i hamninloppet, eller ock att erhålla plan till någon
mindre kostsam utbyggnad framför norra pierhufvudet, hvarigenom tången skulle
ledas förbi nämnda inlopp, att slutligen resultatet af alla dessa försök och undersökningar
blifvit, att det förmånligaste vore att, såsom å en bifogad plankarta blifvit
med röda linier utmärkt, verkställa tillbyggnad af båda hamnarmarne och sedan
denna fulländats, uppbryta och borttaga de nuvarande pierhiifvudena, hvarigenom
hamnbassinen skulle, till särdeles vinst för sjöfarande, högst betydligt förstoras
och i sjelfva inloppet erhålla 16 å 17 fots djup i stället för nuvarande endast
10 fot, hvarjemte norra pierhufvudet komme att skjuta så mycket längre ut i sundet,
än det södra, att all anledning förefunnes till antagande deraf, att de tångmassor,
som vid stormar framdeles drefves af sjögången utefter kusten och norra hamnarmen,
skola till den betydligaste delen passera förbi inloppet; samt att, om ock
tång komme att indrifva i hamnen, sedan den blifvit genom tillbyggnad förstorad,
kunde likväl såsom säkert antagas, att hvarken så betydliga qvantiteter
deraf skulle ingå i hamnen, eller den skadliga verkan al tången, som hittills egt
rum, hädanefter uppstå; och har Styrelsen, med afseende härå och då, i följd af
hamnkassans fördelaktiga ställning, det för arbetets utförande ifrågaställda lånet
med all säkerhet kunde amorteras, samt Helsingborgs stad förklarat sig villig att
ikläda sig garanti för återbetalningen, i underdånighet tillstyrkt, att nådig framställning
hos Rikets Ständer måtte ske om. afsättning på billiga vilkor, af ett statslån
å 230,000 R:dr, med förbehåll att hamnens vård och förvaltning skulle fortfarande
såsom hittills handhafvas af en Direktion under Styrelsens kontroll, samt
att således, när de nu löpande tio åren gått till ända, eller vid 1862 års utgång,
hamnen icke till staden öfverlåtes.
Med afseende å angelägenheten, ej mindre att de betydliga hinder och olägenheter
för allmänna trafiken, hvilka vid Helsingborgs hamn, enligt hvad erfarenheten
ådagalagt, esomoftast uppkomme derigenom att hamninloppet vid starkare
sjögång uppfylldes af indrifvande hafstång, blofve så vidt möjligt undanröjda, än
ock att hamnen varder enligt den uppgjorda planen utvidgad och jemväl i öfriga
hänseenden försatt i så ändamålsenligt skick, som stadens läge, dess ökade rörelse
och, särdeles med anledning af Oresundstullens upphörande, tilltagande vigt för
sjöfarten påkallade, har Kongl. Majit föreslagit Rikets Ständer att för ifrågavarande
ändamål bevilja staden Helsingborg ett amortcringslån af Tvåhundratretio
tusen Ridr Rimt, under vilkor, att staden dels medelst kontrakt förpligtar sig att
inom viss tid låta genom Hamn-direktionen, under öfverinseende och kontroll af
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, utföra hamnförbättrings-arbetet,
dels ock genom särskild förbindelse åtager sig ansvarighet för lånets återbetalning
på det sätt att, sedan det fått räntefritt innehafvas i fem år, Hamn-direktionen vid
utgången af det sjette året och sedermera årligen intill dess lånet blifvit till kapital
och ränta till fullo återbetaldt, å ursprungliga lånekapitalet till Riksgälds-kontoret
inbetalar sex procent, hvaraf först godtgöres fyra procents 'ränta å det vid hvarje
särskild förfallotid återstående kapital-belopp och det öfriga utgör kapital-afbetalning,
samt att derest något år hamnkassans behållna inkomst, som i första rum
-
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
niet må för ändamålet användas, icke lemnar full tillgång till inbetalning af ofvannämnda
sex procent, staden är skyldig fylla bristen, dock med rättighet för staden
att, för hvad sålunda kunde varda tillskjutet, undfå godtgörelse af hamnmedlen,
till så väl kapital som ränta, när dessa medel dertill lemna tillgång.
Utskottet har vid denna Kongl. Maj:ts nådiga framställning ej funnit anledning
till annan erinran, än att då, enligt den uti Helsingborgs stads ifrågavarande
underdåniga ansökning omförmälda, genom utdrag af Helsingborgs hamnkassas
räkenskaper meddelade summariska uppgift å hamnens inkomster och utgifter,
de förra under följande år utgjort
för år 1854 R:dr Runt 25,286: —
„ „ 1855
„ 30,966: -
, „ 1856  „ „ 44,778: -
» » 1857  „ * 37,933: -
och för år 1858  ,, „ 36,094: —
så och enär, på sätt den underdåniga ansökningen innehåller och berörde utdrag
af räkenskaperna utvisar, hamnkassans behållning vid slutet af sistnämnda år utgjort
73,606 Ii:dr R:mt, har Utskottet, i betraktande af hamnkassans fördelaktiga
ställning och betydliga årliga inkomster, hvilka antagligen komma att efter ham
nens
utvidgande och förbättring ytterligare ökas, ansett den föreslagna befrielsen
för staden från erläggande af ränta under de första åren af lånetiden icke vara af
behofvet oundgängligen påkallad eller böra af Rikets Ständer medgifvas; — hvadan
Utskottet på det sätt tillstyrker bifall till Kongl. Maj:ts nådiga förslag
16:o
att Rikets Ständer måtte för ifrågavarande ändamål bevilja
staden Helsingborg ett amorteringslån af Tvåhundratretio.
tusen R:dr R:mt, under vilkor, att staden dels medelst kontrakt
förpligtar sig att inom viss tid låta genom Hamn-direktionen,
under öfverinseende och kontroll af Styrelsen för allmänna
väg- och vattenb3rggnader, utföra hamnförhättringsarbetet,
dels ock genom särskild förbindelse åtager sig ansvarighet
för lånets återbetalning på det sätt, att Hamn-direktionen
bör årligen intill dess lånet blifvit till kapital och ränta
till fullo återbetaldt, å ursprungliga lånekapitalet till Riks
gälds-kontoret
inbetala sex procent, hvaraf först godtgöres fyra
procents ränta å det vid hvarje särskild förfallotid återstående
kapital-belopp och det öfriga utgör kapital-afbetalning, samt
att, derest något år hamnkassans behållna inkomst, som i första
rummet må för ändamålet användas, icke lemnar full tillgång
till inbetalning af ofvannämnde sex procent, staden bör
fylla bristen, dock med rättighet för staden att, för hvad sålunda
kan varda tillskjutet, undfå godtgörelse af hamnmedlen,
till så väl kapital som ränta, när dessa medel dertill lemna
tillgång.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120. 23
Under åberopande af dertill erhållet uppdrag af sina kommittenter, har
Riksdags-fullmägtigcn Ola Jönsson från Malmöhus län, uti en inom Bonde-Ståndet
Täckt motion, begärt ött anslag af allmänna medel till belopp af 50,000 R:dr R:mt
för en hamnanläggriifig vid Höganäs, hvilken plats, söm genom sina stenkolsgrufvor
samt storartade bruks- och fabrilcs-anläggningar vunnit betydlig tillvext, likväl
hindrades i sin vidare utveckling af bristen på lägenhet att till in- eller utrikes
ort afsända de bruksalster och andra artiklar, sorn kunde afsättas. Saknaden af
hamn derstädes, och platsens belägenhet 2 mil från närmaste sjöstad eller lastageplats,
' hade till följd, ätt utförseln af stenkol och andra effekter voro med stor
kostnad och olägenhet förenad, enär varorna måste i båtar föras till fartygen, do
der under lastningen finge förblifva liggande å öppen redd. Don af behofvet således
påkallade hamnanläggningen vid Höganäs skulle äfven bereda stor fördel
för de i närmaste trakten boende jordbrukare, hvilka derigenom, i stället att till
aflägse orter forsla den spanmål de kundé afsätta, blefvo i tillfälle att vid nämnde
plats utskeppa densamma, mod stor behållning i följd af minskning i transportkostnaden.
litt ytterligare skäl för den ifrågavarande hamnbyggnaden förefunnes
dessutom uti det af sjöfarande ofta öfverklagade förhållandet, att vid inloppet från
Nordsjön i Öresund icke vore att tillgå någon hamn, der seglarne kunde under
svåra stormar söka skydd, helst seglatsen genom det trånga samt af ref och stenbänkar
Uppfyllda sundet vore i stark blåst högst äfventyrlig, hvarom dc många
fartyg, sorn derstädes årligen förlorades, utgjorde bevis.
Enär, såvidt Utskottet inhemtat, något förslag rörande verkställigheten och
kostnaderna för den ifrågaställa hamnen vid Höganäs icke blifvit upprättadt, och
detta ärende1 således icke befinner sig i det skick, att något statsbidrag för
berörde företags utförande kan komma i fråga att af Utskottet föreslås, anser
Utskottet
17:0
ätt något afseende å den härom väckta motionen icke kan
'■■■■• fästas.
Under de 2:ne sednast förflutne riksdagarne har hos Rikets Ständer genom
väckte motioner statsbidrag blifvit begärdt för hamnbyggnad vid staden Amål, hvilket
dock, enär framställning derom icke varit af Kongl. Maj:t gjord, och Statens
medel tagits i anspråk för vigtigare föremål, ej kunnat af Rikets Ständer beviljas.
Sedan likväl stadens innevånare, i anseende till den tvingande nödvändigheten
att åt sjöfarten bereda skydd mot de å stadens redd svårt verkande stormarne,
på egen bekostnad påbörjat anläggning af hamn vid staden i enlighet med ett af
Chefen i vestra väg- och vattenbyggnads-distriktet majoren D. W. Lilliehöök år
1858 uppgjordt förslag, men icke förmått att utan understöd fullfölja det påbörjade
arbetsförotaget samt i anledning deraf hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit
om bidrag åf allmänna medel, har Kongl. Maj:t, i den vid innevarande riksdag
aflåtna nådiga Propositionen om statsverkets tillstånd och behof, föreslagit,
att Rikets Ständer måtte för omförmälda arbetsföretag anvisa en summa af 16,000
R:dr, deraf hälften såsom anslag och hälften i egenskap af lån; hvarförutan, uti
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
en inom Borgare-Ståndet Täckt motion, framställning i enahanda syftning blifvit
gjord af Herr C. G. Fridstedt, som till stöd för anspråket å understöds erhållande
åberopat innehållet af den underdåniga ansökning, Åmåls stads Magistrat å stadons
vägnar i ämnet aflåtit.
Enligt hvad Utskottet under behandlingen af detta ärende inhemtat, har
redan år 1853 på föranstaltande af Åmåls stads innevånare plan och kostnadsförslag
för en ändamålsenlig hamn derstädes blifvit uppgjordt, upptagande kostnaden
för en sådan anläggning till 22,019 Tt:dr 28 sk. B:ko, hvilken summa dock, i anseende
till derefter inträffad prisstegring å byggnadsmaterialier och dagsverken, ansetts
böra höjas till 40,000 R:dr sagde mynt. Sedermera har, med antagande af en något
förminskad plan, förslag till en beqväm, rymlig och mot alla vindar skyddande
hamnbassin blifvit ånyo upprättadt, innefattande tvänno alternativer, det
ena för hamnanläggning med stensatta sqvalpbankar och lastbryggor af trä, beräknad
att kosta 24,616 R:dr R:mt, samt det andra för en dylik anläggning med
murad lastkaj å stenkistor och med huggen betäckningssten inlagd i bruk, uppgåcndo
till en kostnad af 43,063 R:dr R:mt. I enlighet med det förra af sistnämnde
alternativer har, på sätt ofvan är nämndt, hamnarbetet blifvit af staden
påbörjadt, och har, för detta arbetes fortsättning och fullbordande staden begärt
understöd af allmänna medel till belopp af 16,000 R:dr, motsvarande ungefärligen
|:delar af den beräknade kostnaden.
Då behofvet af en tjenlig och för sjöfarten betryggande hamn vid staden
Åmål samt nyttan af en sådan anläggning för den derstädes årligen icke obetydligt
tilltagande rörelsen blifvit af Konungens Befallningshafvande äfvensom Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader vitsordade, har Utskottet, i anledning
af ofvan anförde framställningar, ansett sig höra tillstyrka att understöd af
allmänna medel för den påbörjade hamnanläggningens fullbordande må af Rikets
Ständer beviljas; men då det för staden, för hvars bestånd och utveckling företaget
synes vara företrädesvis af vigt, icke bör blifva särdeles betungande om det
erforderliga anslaget till hela sitt belopp i egenskap af lån under vanliga vilkor
meddelas, helst bidrag till lånets afbetalning Ivan beredas genom lämpliga afgifter
af de hamnen besökande fartygen, hemställer Utskottet,
18:o
att Rikets Ständer för ifrågavarande företags utförande måtto
till Kongl. Maj:ts disposition anvisa en summa af 16,000 R:dr
R:mt, att utgå såsom lån, under de vilkor, som för andra till
dylika företag under innevarande riksdag anvisade medel varda
af Rikets Ständer föreskrifna.
Med anledning af en utaf Direktionen för Carlstads hamn- och kanalbolag
å bolagets vägnar hos Kongl. Majk gjord och af Kongl. Majk genom nådig Skrifvelse
den 13 Februari 1857 till Rikets då församlade Ständer öfverlemnad underdånig
framställning om anvisande af ett anslag å Etthundra tusen Riksdaler
R:mt till utvidgande och förbättrande af hamnen vid nämnde stad, i enlighet med en
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
25
af Chefen för vestra viig- och vattenbyggnads-distriktet, Majoren 1). W. Lilliehöök,
upprättad plan, åsyftande anläggning af ny kanal från hamnen vid Kanikenäset,
med lika djup som denna, efter den förut varande pråmkanalens yttre bank, till
stadens strand vid den så kallade Näbben, jemte hamnbassin derstädes, beviljade
Rikets Ständer, som ansågo det ifrågasatta statsbidraget böra meddelas endast i
egenskap af lån mod bestämd återbetalnings-skyldighet, samt att staden Carlstad,
i likhet med andra stapelstäder, till hvilkas hamnbyggnader bidrag af allmänna
medel blifvit vid sednare riksdagar beviljade, borde åtaga sig ansvarigheten för
bestyret med verkställigheten och framtida underhållandet af den med statsbidraget
afsedda hamn- och kanalanläggning, nämnde stad ett lån å Ett Hundra Tusen
Riksdaler Riksmynt, emot skyldighet att utföra ifrågavarande företag, äfvensom
framgent underhålla hamn- oell kanalbyggnaden. Sedan stadens invånare, elter
erhållen del af detta Rikets Ständers beslut vid ett inför dervarande Magistrat
den 21 April 1S58 hållet allmänt Rådstufvu-sammanträde, förklarat sig villige, att,
emot tillgodonjutande af berörda låneunderstöd, åtaga sig hamn- och kanalbyggnadens
verkställande jemte densammas framtida underhåll, samt Kongl. Majk dels
under den 5 November nyssnämnda år meddelat fastställelse å omförmälda af Majoren
Lilliehöök upprättade plan, att lända till efterrättelse vid arbetets utförande,
dels ock under den 25 Februari nästlidet år godkänt det om företagets verkställande
upprättade kontrakt, äfvensom den för kontraktets fullgörande ställda säkerhetsförbindelse,
hvarjemte staden förklarats berättigad att, sedan hamn- och kanalbyggnaden
blifvit färdig, få, enligt den taxa, som, efter det förslag dertill blifvit
af vederbörande ingifvet, kundo varda i nåder fastställd, uppbära utgifter för hamnens
begagnande, har, på sätt Kongl. Majk i nådig Skrifvelse den 4 November
sistlidet, år (införd under N:o 45 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndcns
protokoller) behagat meddela, den för ifrågavarande företag af staden utsedda Byggnads-direktion,
uti en af Kongl. Majks Befallningshafvande i Wermlands län till
Kongl. Majk insänd och förordad skrift, i underdånighet anmält, att då för don
nya hamnkanalens sammanbindande med sjön Wenern ingen annan tjenlig pdats
varit att tillgå, än inloppet till omförmälde pråmkanal, men berörde kanal tillika
med sjelfva hamnen tillhörde det hittills varande hamnbolaget, uti hvilket staden
varit delegare med etthundra aktier, hade staden, för att helt och hållet, komma
i besittning af hamnen, varit nödsakad att inlösa de öfriga trehundra fyratiofyra
aktierna i nämnda bolag samt för detta ändamål utgifva 53,401 R:dr 64 öre, så
att, med tillägg af nominalvärdet å stadens egna aktier, Trctio Tusen Riksdaler,
en summa af 83,401 R:dr 64 öre erfordrats allenast för att kunna få börja arbetet
på ett område, som till största delen ursprungligen varit stadens gemensamma
tillhörighet; — att, sorn det befunnits att den gamla liamnbassinen, hvilken, enligt
gällande föreskrifter, bordt vara tio fot djup under Wenerns lägsta vattenstånd,
icke höll mer än 8j fots djup, och att pråmkanalen derifrån till Klar-elfven i allmänhet
ej hade mer än två fots i stället för tre och en half fots djup, Direktionen
måst föranstalta om uppmuddring af så väl hamnbassinen som pråmkanalen,
hvilket arbete redan medfört en kostnad af 9,375 R:dr 51 öre och ytterligare erfordrade
en summa af 16,550 R:dr; — samt att, enär den egentliga lastkajen vid
hamnen, efter den fastställda arbetsplanen, skulle komma att anläggas på längre
afstånd trän staden än behöfligt och för trafiken nyttigt vöre, förslag till förändring
härutinnan blifvit af Majoren Lilliehöök uppgjordt med syfte att hamnbassinen
skulle förläggas närmare intill staden och i hufvudsakligen enahanda sträckning,
Hill. till li. St. Prot. 1859 <)' 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Sand. 13 Haft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
sorn för statens nordvestra stamjernbana blifvit föreslagen, genom hvilken förändring
den för arbetsföretaget primitivt beräknade kostnadssumman 220,026 R:dr,
komme att ökas med 49,783 R:dr 50 öro och sälunda uppgå till 269,809 R:dr 50
öre; — och har Direktionen, jemlikt stadens invånares dertill lemnade uppdrag, i
underdånighet anhållit, att, då kostnaden för ifrågavarande hamn- och kanal-anläggning
skulle komma att uppgå till en sammanlagd summa af 379,136 R:dr 65
öre, men staden, hvars tillgångar vore tagna i anspråk för fyllande af flera angelägna
kommunala behof, icke förmådde att af egna medel fullborda detta företag,
samt företagets uppskjutande eller inställande skulle medföra oberäknelig skada
icke allenast för staden, utan äfven för hela ortens trafik, Kongl. Maj:t måtte täckas
i nåder föreslå Rikets Ständer att, till berörde hamn- och kanalanläggnings fullbordande,
bevilja staden ett anslag utan återbetalnings-skyldighet af Sjutio Tusen
Riksdaler Riksmynt.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, har Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader, — jemte öfverlemnande af en utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i ofvannämndc län till Styrelsen insänd och förordad underdånig
ansökning, deruti Hamnbyggnads-direktionen, med bifogande af det utaf Majoren
Lilliehöök uppgjorda förslag till förändring i den fastställda arbetsplanen, anhållit
om nådigt gillande af berörda förslag, dock med Direktionen lemnad öppen rätt,
att, efter sig under arbetets fortgång företeende omständigheter, leda kanalens inlopp
i hamnbassinen antingen till nordvestra eller sydöstra ändan deraf, — i underdånighet
anfört, att då, hvad anginge frågan om ändring i arbetsplanen, det nu
framställda förslaget, från teknisk synpunkt bctraktadt, icke kunde anses oga något
företräde framför den redan gillade pianon, och lastkajens afstånd från staden icke
heller skulle, med tillämpning af det nya förslaget, blifva i någon betydligare mån
förkortadt, samt härtill komme, att den ifrågasatta ändringen beräknats medföra
en förhöjning i arbetskostnaden af omkring Femtio Tusen Riksdaler Riksmynt,
utan att den ändrade planen ändock skulle vid arbetets utförande tjena till ovilkorlig
efterföljd, Styrelsen ansåge sig med anledning af Direktionens i förevarande
afseende gjorda anhållan icke kunna tillstyrka annat nådigt beslut, än att för den
händelse staden skulle vilja anlägga hamnbassinen och en del utaf den dit ledande
inseglingskanalcn uti den nu föreslagna riktningen, i stället för att lägga nämnda
bassin och kanal såsom den gillade planen upptoge, sådant måtte förklaras vara
staden medgifvet, under vilkor att den högre anläggningskostnad, som af denna
förändring kunde föranledas, icke finge utgöra något skäl för ytterligare statsbidrag
till arbetets verkställande. Men enär staden Carlstad måst, för förvärfvande
af eganderätt till den gamla hamnen, med dertill hörande prämkanäl, vidkännas
en betydligare utgift, samt staden dervid jemväl på visst sätt gjort en mot nominal-värdet
å dess egna aktier i bolaget svarande förlust af Tretio Tusen Riksdaler,
hade Styrelsen, med åberopande jemväl deraf att Rikets Ständer, såsom statsbidrag
för ifrågavarande till en kostnad af 220,026 Ralr primitivt beräknade arbetsföretag,
beviljat endast ett låneunderstöd å Ett Hundra Tusen Riksdaler, funnit
sig böra i underdånighet hemställa, , huruvida Kongl. Maj:t icke skulle i nåder finna
skäligt-att hos Rikets Ständer göra framställning om beviljande till Carlstads nya
hamnanläggning af ett ytterligare understöd af Femtio Tusen Riksdaler Riksmynt,
att utgå såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet..
Kongl. Maj:t, sorn funnit godt gilla hvad af Styrelsen för allmänna vägoch
vattenbyggnader blifvit yttradt i afseende på Hamnbyggnads-direktioncns anhållan
om tillstånd till förändring i den för hamn- oell kanal byggnaden redan
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
27
fastställda arbetsplan, har till Rikets Ständer i nåder öfverlemna! den af Direktionen
gjorda framställning om anslag till fullbordande af ifrågavarande arbetsföretag,
i ändamål att Rikets Ständer, som å nästlidne riksdag dertill beviljat ett
låneunderstöd, måtto komma i tillfälle att pröfva huruvida, i anseende till de af
Direktionen uppgifna omständigheter, ytterligare statsbidrag tinnes böra till företaget
anvisas.
Enär Kongl. Maj:t genom ofvan anförda skrifvelse endast öfverlemnat den
af Carlstads Hamnbyggnads-dircktion gjorda ansökning till Rikets Ständer, och
således något bestämdt förslag icke voro i frågan afgifvet, har, under åberopande
af de till ärendet hörande och i den nådiga Skrifvelsen omförmälde handlingar,
Herr F. Thollander, uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion, hemställt, att
Rikets Ständer till fullbordande af nämnda, under arbete varande företag, måtte
bevilja ett anslag utan åtcrbetalnings-skyldighet till det belopp, som den underdåniga
undersökningen upptager, eller 70,000 R:dr Riksmynt; varande af motionären
i afseende härå anförd t, att, då det vid sistlidnc riksdag för företaget ifrågastållda
statsanslaget varit begärdt af enskildt bolag, och de vid den härom gjorda underdåniga
ansökningen fogade handlingar utvisade att staden icke egde den hamn,
dit don föreslagna kanalen skulle ledas, men Rikets Ständer likväl beviljat lånet
åt kommunen, hade staden uppfattat detta såsom en anvisning att söka återförvärfva
cganderätt till hamnen, likasom staden ansett sig kunna antaga, att, då
kostnaden för inlösen af hamnen icke var beräknad uti det förslag, som var Rikets
Ständer till granskning förclagdt, staden kunde ega hopp att till betäckande
af denna nya kostnad vid företaget erhålla anslag utan återbctalnings-skyldigliet,
helst, enligt hvad motionären erinrat, andra städer, hvilka företagit sig hamnanläggningar
och förbättringar, med högst få undantag, af en dylik förmån kommit
i åtnjutande.
I anledning af den sålunda utaf Carlstads Hamnbyggnads-dircktion gjorda
samt af Kongl. Maj:t till Rikets Ständers pröfning öfverlemnade och af ofvanbemäldc
motionär förordade framställning om statsanslag till fortsättning och fullbordande
af det med bidrag af allmänna medel påbörjade hamn- och kanalbyggnadsarbetet
vid staden Carlstad, har Utskottet ansett sig böra i minnet återkalla
de förhållanden, af hvilka Rikets Ständers vid sistlidne riksdag fattade beslut om
anvisande af sagde bidrag varit föranledt och hvarå samma beslut sig grundar,
äfvensom fästa uppmärksamheten å beskaffenheten af de förbindelser, staden Carlstad
med hänseende till företagets utförande sig iklädt. Enligt hvad Kongl. Majit
genom Skrifvelse den 13 Februari 1857 för Rikets Ständer tillkännagifvit, hade
Direktionen för Carlstads hamn- och kanal-bolag hos Kongl. Majit gjort underdånig
framställning angående bchofvet af en utvidgad och förbättrad hamnanläggning
vid nämnde stad, samt dervid, bland annat, anmält, att, till afhjclpande af de olägenheter,
som förorsakades dels deraf, att vid stadens dåvarande, vid Kanikenäset
belägna hamn, utrymme saknades för upplag af do trävaror, som derifrån skulle
utskeppas, dels af hamnens belägenhet på ett afstånd af ej mindre än 2,000 alnar
från staden, undersökningar blifvit på bolagets bekostnad verkställde och af DistriktChefen
Majoren I). W. Lilliehöök, upprättade Sine alternativa kostnadsförslag, af
hvilka det första afsett anläggning, efter den till Klarelfven ledande pråmkanalens
yttre bank, af en ny kanal från hamnen vid Kanikenäset, med lika djup som denna
hamn, till stadens strand vid den såkallade Näbben samt hamnbassin derstädes,
med en förslagsvis beräknad anläggningskostnad af 146,684 Ridr Banko, kostnaden
för expropriation af jord och byggnader deruti icke inbegripen. Med anledning
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
af Direktionens anhållan om statsbidrag för det ifrågaställa företagets utförande
i enlighet med omförmälda förslag, hvilket blifvit af såväl Landshöfdinge-Embetet
i Wermlands län som Styrelsen för allmänna väg-och vattenbyggnader förordadt,
beviljades af Rikets Ständer, uppå derom af Stats-Utskottet meddeladt tillstyrkande,
staden Carlstad, för anläggning af kainnbassin invid staden samt en kanal med
tillräckliga dimensioner derifrån till Kanikenäset vid Wenern, ett lån å 100,000
R:dr Kunt, med skyldighet för staden att utföra detta företag och framgent underhålla
hamn- oell kanalbyggnaden; hvaremot staden skulle ega att uppbära do
hamnafgiftcr, som, enligt gällande, af Kongl. Majit fastställd taxa komrne att
erläggas. I öfverensstämmelse med samma beslut har, sedan ofvanberördc af Majoren
Lilliehöök upprättade plan med förslag blifvit af Kongl. Maj:t den 5 November
1858 gillad, Direktionen för Carlstads nya hamnanläggning genom ingånget
kontrakt den 14 Mars sistlidet år tillförbundit staden Carlstad att fullborda
hamnarbetet inom den 1 Oktober 18G2, nöggrannt enligt den af Kongl. Maj:t fastställda
planen, ”utan att anspråk på ytterligare bidrag dertill af allmänna medel
må framgent kunna väckas,” samt ”att genom egna tillskott utgöra hvad utöfver
statsbidraget kan erfordras.”
Någon grundad anledning till antagande att, på sätt den i förevarande ämne
väckta motionen innehåller, medel skulle komma att af Rikets Ständer anslås
till betäckande af kostnaderna för inlösen af den förut befintliga och för den föreslagna
nya hamn- och kanalanläggningen hehöfliga hamnen vid Kanikenäset, lärer
sålunda så mycket mindre kunna hemtas af Rikets sednast församlade Ständers, i
fråga om det då beviljade statsbidraget fattade, beslut, som det i öfverensstämmelse
med samma beslut upprättade och ömsesidigt godkända kontraktet uttryckligen
stadgar förbindelse för staden att, utan erhållande af ytterligare dylikt bidrag,
fullborda hamnarbetet enligt den fastställda planen. Då det icke blifvit styrkt,
att de redan bestridda eller förestående ökade utgifter, hvilka af Direktionen i den
till Kongl. Maj:t ingifna underdåniga ansökningen åberopats tili stöd för framställningen
om statsanslag för det påbörjade hamn- och kanal-byggnadsarbetets fortsättning
och fullbordande, varit förorsakade af någon efter kontraktets afslutande inträffad
tillfällighet, som dessförinnan icke kunnat förutses, eller beroende af någon
sådan omständighet, som icke kunnat genom föregående undersökning utrönas,
samt derjemte förekommer, att den förändring af arbetsplanen, som blifvit af Direktionen
ifrågasatt, icke kunnat af Kongl. Majit bifallas under annat vilkor, än
att den högre anläggningskostnad, som af denna förändring komme att föranledas,
icke finge utgöra skäl för ytterligare statsbidrag till arbetets verkställande, har
Utskottet funnit sig sakna giltiga skäl att tillstyrka beviljande af det stats-anslag,
hvarå staden väckt anspråk; men som det ostridigt är af vigt, att företaget icke
af brist på nödiga medel till arbetets fortsatta bedrifvande afstadnär, bar Utskottet,
med afseende å förekommande omständigheter, ansett sig ega anledning föreslå,
att lämpligt understöd må staden i egenskap af lån meddelas, i följd hvaraf Utskottet
hemställer:
19:o.
att Rikets Ständer, till fortsättning af hamn- och kanalanläggningen
vid Carlstad, måtte anvisa en summa af Sjutio
tusen Riksdaler Riksmynt, att utgå såsom lån mot återbe
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
29
talningsskyldighet, under samma vilkor, som blifvit stadgado
för det vid sistlidne riksdag till företagets utförande redan
beviljade lån af allmänna medel.
Sedan Riksdags-fullmägtigcn J. O. Almqvist från Norrbottens län genom ett
inom Bonde-Ståndet afgifvet memorial begärt att understöd måtte af Rikets nu
församlade Ständer beviljas till inrättande af en ändamålsenlig hamn vid Haparanda
stad, rörande hvilket företag undersökningar vore på stadens bekostnad föranstaltade,
har, uti skrifvelse till Stats-Utskottct den 11 nästlidnc Maj, Statsrådet
och Chefen för Civil-Departementet, med tillkännagifvande att Municipalstyrelsen
i Haparanda hos Kongl. Majit gjort underdånig framställning i fråga om
stats-anslag för utförande af en föreslagen hamnanläggning för staden, i följd af
Kongl. Majits, efter inliemtande att motion i samma ämne blifvit under riksdagen
väckt, meddelade nådiga befallning, till Utskottet öfvcrlemnat do rörande detta
ärende till Kongl. Majit inkomne handlingar.
Enligt dessa handlingar, af hvilka Utskottet tagit kännedom vid behandlingen
af ofvanbcrörda motion, har Haparanda stads Municipal-styrelse å stadens innevånares
vägnar hos Kongl. Majit i underdånighet anmält, att som scgelfarten
till och från staden med större eller djupgående fartyg stängdes af uppgrundningav
i Torneå eif, samt upprensning af elfvens strömfåra af flera skäl skulle
möta nästan oöfvervinnerliga svårigheter, hade stadens innevånare måst bereda
sig hamnplats vid Purra-lahti, belägen vid Bottniska viken omkring en mil från
Haparanda. Då likväl denna hamn, öppen för hafsvindar och drifis, icke lemnade
derstädes inlöpande fartyg säkert skydd, hade, på stadens föranstaltande, plan till
bildande af fullständig hamn derstädes blifvit uppgjord, jemte kostnadsförslag,
slutande sig å en summa af 81,300 Ridr Runt; och då denna kostnad vore af den
betydenhet, att stadens innevånare, utan understöd af allmänna medel, icke förmådde
eller kunde åtaga sig företagets utförande, helst hamnbyggnaden icke ensamt
gagnade staden, utan bola den vidsträckta landsort, som i denna hamn skulle
få sin utskeppningsort, har Municipal-styrelsen anhållit att Kongl. Majit täcktes,
sedan det upprättade förslaget blifvit behörigen granskadt, till Rikets nu församlade
Ständer aflåta nådig framställning att till ifrågavarande hamnbyggnads utförande
ett statsanslag af 54,000 Ridr Riimt måtto varda bcviljadt, emot det stadens
innevånare åtoge sig arbetets utförande.
Uti de underdåniga yttranden, som i anledning af den sålunda gjorda ansökningen
blifvit afgifna, har hufvudsakligen anförts: af Konungens llefallningshafvande
i Norrbottens län, att lokala hinder förefunnes för upprensning af farleden
efter Torneå eif och att denna upprensning skulle blifva menlig för strandboerna
viii elfven samt framkalla stridigheter af desto betänkligare art, som Torne eif
utgjorde riksgräns; samt att, vid detta förhållande och då Haparanda stad saknade
annan närmare belägen och tjenlig hamnplats än ifrågavarande Purra-lahti,
hvilken hittills äfven för detta ändamål begagnats, men denna hamn i dess närvarande
skick vore öppen för hafsvindar och drifis, det vore desto mera önskligt att
den föreslagna hamnbyggnaden kunde komma till verkställighet, som Haparanda
stad egde betydlig export, särdeles af viktualievaror, och det dessutom vore af vigt
att å denna, en af dc nordligaste punkterna i Bottniska viken, en god hamn fun
-
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120,
nes att tillgå; — samt af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, att, hvad
anginge den ifrågaställa hamnens belägenhet, någon olägenhet möjligen kunde
synas härröra deraf att hamnplatsen, viken Purra-lahti, vore belägen på en mils
afstånd från Haparanda; nion i betraktande af att denna stad vore obetydlig och
att således den ifrågasatta hamnanläggningen ej egentligen vore afsedd för sjelfva
stadens rörelse, utan hufvudsakligen för ortens samt för den allmänna sjöfarten,
hvartill komme att, om än förhållandet vore, att muddring Tipp till Haparanda
uti Torneå elfs utlopp icke erfordrade en vida betydligare kostnad än byggnaden
af hamn vid Purra-lahti, en dylik uppinuddring, som dessutom svårligen kunde
ske utan medgifvande från Ryska regeringens sida, i allt fall ej kunde tillstyrkas,
emedan mudderrännan på denna lokal icke voro utförbar med hopp om framtida
bestånd, så förordades anläggning af Purra-lahti hamn; hvarjemte Styrelsen, med
hufvudsakligt godkännande af den upprättade planen samt vitsordande att den beräknade
kostnadssumman komme att blifva för arbetets utförande behöflig, tillstyrkt
beviljande af det sökta stats-anslagct å 54,000 R:dr R:mt, motsvarande omkring
| af den förslagsvis beräknade kostnaden.
Ehuru det, vid sålunda upplyste och vitsordade förhållanden, onekligen synes
ändamålsenligt och af vigt att åtgärder vidtagas för bildande af säker och beqväm
hamn vid den ort, hvarom är fråga, anser likväl Utskottet att Statens medverkan
för detta ändamål icke bör utsträckas så långt som väg- och vattenbyggnads-styrelsen
föreslagit. Då Utskottet således icke kan tillstyrka beviljande af
det stats-anslag, som blifvit af Haparanda stad begärdt, och då, hvad angår ett
stats-undcrstöd på andra vilkor, Utskottet saknar visshet huruvida staden, ensam
eller i förening med den ort, sorn af den föreslagna hamnanläggningen kommer att
hemta omedelbar fördel, kan vara villig att, emot åtnjutande af dylikt bidrag,
åtaga sig företagets utförande samt dermed förenade vilkor och åligganden, föranlåtes,
med fästadt afseende derjemte å öfriga magtpåliggande föremål, deraf Statens
tillgångar anlitas, Utskottet hemställa:
20:o.
att den genom förevarande motion gjorda framställningen om
understöd för inrättande af hamn vid Haparanda icke må föranleda
till någon åtgärd.
D. Kanal- och slussverks-anläggningar samt strömrensningar och andra vattenkommunikationer.
Med anledning af en vid sistlidne riksdag väckt motion, angående statsbidrag
till öppnande af en för djupgående fartyg tjenlig farled genom Stockholms
skärgård mellan Uaggensfjärden och Stora Wärtan, — hvilken framställning, i anseende
till bristande utredning dels huruvida, i sammanhang med nämnde kommunikationsleds
beredande, nya befästningsarbeten till hufvudstadens betryggande
mot fiendtliga anfall måste verkställas, dels i afseende å det bidrag, hvarmed
Stockholms stad vore villig att understödja företaget, icke kunde af Rikets Ständer
bifallas, — beslöto Rikets Ständer, att hos Kongl. Majk i underdånighet an
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
31
hålla, det Kongl. Maj:t täcktes vid dernäst inträffande riksdag gifva Rikets Ständer
tillkänna, huruvida Kongl. Majit ansåge några betänkligheter med hänsigt till
hufvudstadens försvar vid inträffande krig förekomma emot öppnandet af cn segelled
af minst 18 fots djup under lägsta vattenytan från Baggensfjärden genom
sunden vid Bo, Baggens stäke och Skuru, till saltsjöviken Stora Yärtan, samt
derjemte meddela Rikets Ständer upplysning om kostnaderna för utförandet och
underhållandet af de befästningsarbeten, som i anledning af det sålunda öppnade
nya inloppet till Stockholm komme att erfordras, äfvensom att Kongl. Majit, sedan
nyssnämnde stad fått tillfälle förklara på hvad sätt och i hvad mån staden
vore villig bidraga till de kostnader, som ifrågavarande kommunikationsleds beredande
och framtida underhållande måste medföra, täcktes underrätta Rikets Ständer
om Stockholms stads i sådant hänseende afgifna förklarande samt om hela beloppet
af de för detta företags fullständiga utförande erforderliga kostnader.
Med erinran om don angående öppnandet af ofvannämndo kommunikationsled
under flera föregående riksdagar Rikets Ständers pröfning underställda frågans
stora vigt och företagets nytta ej blott för Stockholm, utan för hela södra Sverige
och liela den uti ifrågavarande riktning framgående trafiken, har, uti cn inom
Borgare-Ståndet väckt motion, Herr J. G. Schwan hemställt, att Rikets nu församlade
Ständer, med åberopande af den vid sednaste riksdag till Kongl. Majit i
underdånighet gjorda framställning, ville ånyo fästa Kongl. Majits uppmärksamhet
på vigtcn deraf, att frågan om denna nya segelled, på ett oller annat sätt, med
snaraste måtto blifva tillfredsställande utredd, och företaget till verkställighet befordradt,
vare sig genom statsanslag eller bidrag från Handels- och Sjöfarts-fonden.
Då Rikets Ständer uti den till följd af ofvan anförda beslut till Kongl.
Majit den 6 Februari 1858 aflåtna underdåniga skrifvelse redan gifvit sina åsigter
om vigten och fördclarne af den ifrågavarande kommunikationsleden tillkänna, samt
Utskottet antager att den mod hänseende till företagets utförande erforderliga utredning,
hvarom Rikets Ständer i underdånighet anhållit, blifver verkställd, och
de af Rikets Ständer begärde upplysningar meddelade, så framt omständigheterna
medgifva, äfvensom att, derest hinder för den föreslagna segelledens öppnande icke
möta, företaget varder till verkställighet befordradt på sätt och i den ordning, som
af Kongl. Majit lämpligt pröfvas, får Utskottet hemställa:
21:o
att don ofvanbemälde motionärens framställning icke må till
någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
För sänkning af de inom Hanekinds och Ivindao härader i Östergötland belägna
sjöarna Stora och Lilla Rengen, Jemlunden, Asunden, Emmern, Striern och
Nimmern, samt för åstadkommande af en båtled genom och mellan förstnämnde 4
sjöar, beviljade . Rikets år 1854 församlade Ständer ett lån å 160,000 Ridr Biko,
linder dervid fästadt förbehåll att vederbörande låntagare skulle vara ansvarige
för så väl den föreslagna båtledens som sjösänkningens fullständiga utförande,
hvarjemte stadgades, att, i afseende på detta lån samt dess utanordnande och återbetalning
m. m., de för dylika statsbidrag meddelade allmänna föreskrifter skulle
32
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
vederbörligen iakttagas och tillämpas, dock finge lånesumman icke lyftas pä en
gång, utan endast successivt, i mån af arbetets fortgång, vid de terminer Kongl.
Majit funne för godt att bestämma. Till följd af dessa föreskrifter skulle låntagarno
genom ingånget kontrakt förbinda sig dels att, i noggrann öfverensstämmelse
med den fastställda arbetsplanen, inom viss bestämd tid fullborda arbetet,
utan att framgent väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och
dels att genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver statsbidraget kunde erfordras.
Det beviljade lånets återbetalning borde verkställas sålunda, att efter fem
års förlopp från slutet af det år, hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontorct
utbekommits, skulle årligen erläggas 8 procent å liela don lyftade lånesumman,
hvaraf ränta kornme att godtgöras efter 2 för 100 utaf det obetalda kapitalbeloppet,
och det öfriga utgöra afbetalning derå.
Sedan kontrakt om arbetets utförande blifvit med vederbörande strandägare
afslutadt och arbetet under 1855 års sommar påbörjadt, blcf, uppå derom gjord
framställning och enär vederbörande Distrikt-chef intygat att den år 1853 till
168,600 R:dr B:ko för företaget beräknade kostnaden borde, i anseende till inträfiad
prisstegring å arbetslön och materialicr, höjas med 60 procent eller till 269,760
R:dr sagde mynt, för fortsättningen och fullbordandet af den ifrågavarande sjösänkningen
och båtledsanläggningen, vid sistlidne riksdag beviljadt ett ytterligare lån å
150,000 R:dr Runt, med förbehåll att nämnde arbeten blcfvc fullbordade vid den i
det afslutade kontraktet bestämda tid, eller till den lista Oktober 1861, och emot
vilkor att för detta lån skulle årligen erläggas 6 procent af hela den utbekomna
lånesumman, af hvilka 6 procent den för obetalda kapitalbeloppet, efter 1 för
hundra, upplupna ränta först borde godtgöras, samt återstoden utgöra kapitalafbetalning,
hvarjemte, i afseende på lånesummans utbekommande och dermed förenade
åligganden i öfrigt, do rörande kommunikations-förbättringar meddelade och
härvid tillämpliga allmänna stadganden borde iakttagas.
De vid nästförflutne riksdagar sålunda beviljade lånesummor hafva blifvit
vid följande terminer från Riksgälds-kontorct utbetalda, nemligen:
i September 1855 med . . . B:ko R:dr 60,000: —
i Januari 1856 med . . . „ „ 50,000: —
i Januari 1857 med . . . „ „ 50,000: —
Summa B:ko R:dr 160,000: — eller R:dr Runt 240,000: —
samt i Juli 1858 med  „ „ 150,000: —
Summa R:dr R:mt 390,000: —
Genom en under innevarande riksdag inom Bonde-Ståndet afgifven motion
har fråga blifvit väckt dels om anstånd med inbetalningar ne å ofvannämnde båda
lån och frihet från erläggande af ränta derå intill nästkommande års slut, dels om
beviljande af ett ytterligare låneunderstöd för det ifrågavarande företagets fullbordande;
och har motionären, Riksdags-fullmägtigen Lars Magnus Knutsson från
Östergötlands län, med hvilken Riksdags-fullmägtigen G. G. Cederskog från samma
län förenat sig, i sådant afseende anfort, att ehuru det vid sistlidne riksdag anslagna
lånet beviljades under enahanda räntc-betalningsvilkor, som för de af Rikets
då församlade Ständer till slussbyggnader och andra vattenkommunikationer meddelade
statsbidrag bostämdes, och till följd deraf någon räntefrihet å sagde lån icke
medgafs, utan den föreskrifna ränte- och kapital-betalningen skulle årligen efter
lånets utbekommande med stadgadt belopp erläggas, hade strandegarne, som i annat
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
33
nät fall af brist på erforderliga medel måst låta företaget helt och hållet afstadna,
funnit sig nödsakade att emottaga det beviljade lånet och underkasta sig de för
detsammas åtnjutande bestämda betalningsvilkor, hvilket dock skett under förhoppning,
ätt Rikets dernäst sammanträdande Ständer, sedan arbetet närmat sig sin
fullbordan och man kundo utreda det betydliga belopp, hvarmed den ursprungligen
beräknade kostnadssumman måst öfverskridas, skulle taga under förnyadt öfvervägande
om icke någon ytterligare lättnad och biträde kunde strandegarne beviljas.
Af denna anledning har motionären, efter dertill af sina kommittenter erhållet
uppdrag, fästat uppmärksamheten å följande omständigheter, nemligen: att
strandegarne blifvit inlockade i det ifrågavarande arbetsföretaget förnämligast derigenom,
att kostnaden derför, enligt det uppgjorda kostnadslörslaget, upptogs till
168.000 R:dr B:ko, men att verkliga kostnadssumman, såväl i anseende till prisstegring
å arbetslöner och materialier, som äfven i följd af jordersättningar, hvilka
antingen alldeles icke eller till ett alltför lågt belopp varit i kostnadsförslagct
upptagne, kommc att stiga till ungefärligen 300,000 R:dr sagdo mynt; — att bomälde
strandegare, hvilka, derest den ursprungliga kostnaden varit tillräcklig, kunnat
hafva arbetet färdigt sednast under loppet af år 1858, nu deremot icke kunde
medhinna att fullborda detsamma förrän vid den i kontraktet bestämda yttersta
tidpunkt den 1 Oktober 1861, i följd hvaraf större delen af strandegarne icke förr
än efter nämnde tid kunde komma i åtnjutande af de påräknade fördelarne utaf
jordens odling; — att, i följd af sistnämnde förhållande, den uti Kongl. Kungörelserna
den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848 föreskrilna fördelning af
den summa, för hvilken hvarje särskildt homman skulle ansvara, samt bestämmandet
af det årliga inbetalningsbelopp, som för hvarje tunnland ny eller förbättrad
jord bordo utgå, icke kunde ega rum förrän år 1862; — att då don för arbetet
utsedda Direktion således icke, förr än sådan fördelning egt rum, kunde hålla sig
till strandegarne, Direktionen skulle nödgas under tiden sjelf anskaffa de för lånens
återbetalning crfordciliga summor; — att, ehuru sista delen af det fö»st beviljade
lånet icke fått lyftas förrän 1857, återbetalningstiden blifvit bestämd till
5 år från 1855, då första låneandelcn lyftades; — att, ehuru strandegarne i förlitande
derpå, att arbetet skulle kunna för den först beräknade kostnadssumman
fullbordas, ansett sig kunna ingå uppå att bestrida äfven kostnaden för båtleden,
det syntes dem kårdt att, sedan kostnadssumman blifvit så betydligt öfverskriden,
att vinsten för sjelfva sjösänkningen för deni blefve ringa, icke blott bekosta den,
med hänsigt till båtleden, erforderliga slussanläggningen, utan ock genast förränta
och amortera hela det sednast erhållna lånet; — att den sednast erhållna lånesumman,
såsom ock i den vid sistlidne riksdag i ämnet väckta motionen uppgifvits,
icke blefve för arbetets fullbordande tillräcklig, utan att en brist af minst
60.000 R:dr derutöfver uppstode; — samt att, då sjösänkningsföretag vanligen plägade
hinna fullbordas inom så kort tid, att strandegarne kunde inom fem år från
arbetets början icke blott hafva betalnings-skyldigheten sig emellan fördelad, utan
ock jorden odlad, så att densamma kunde utgöra den årliga ränte- och amorteringsutgiften,
förevarande arbete åter vöre af den vidsträckta omfattning, att de beviljade
frihetsåren icke vore tillräckliga. På dessa skäl har motionären anhållit:
att strandegarne, som enligt de till Riksgälds-kontoret afgifne förbindelserna
borde vid slutet af nu innevarande år 1860 erlägga första inbetalningen å det
först erhållna lånet, och redan den 2 Juli sistlidet år inbetalt 6,000 R:dr B:ko å
det sednare lånet, måtte för båda de ifrågavarande lånen njuta befrielse från all
Bill. till U. St. Fröt. 1859 & 1860. å Sami. 1 Afd. 2 Band. 13 Haft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
Vidare inbetalnings-skyldighet intill 1862 års slut, och att således båda lånen till
deras nyssnämnda den 2 Juli bokförda belopp måtte intill 1861 års slut vara
räntefria; samt
att Rikets Ständer måtte för arbetets fullbordande bevilja ett ytterligare
lån af 60,000 R:dr R:mt, under enahanda bctalningsvilkor, som för det sednast
meddelade lånet blifvit mcdgifne, och med den räntefrihet, som för detsamma nu
blifvit begärd;
varande af motionären slutligen anmärkt, dels att beskaffenheten af ifrågavarande
arbetsföretag och dess vigt för en vidsträckt landsort blifvit vid de 2:ne
sistförflutnc riksdagarne, såsom af Stats-Utskottets i anledning af då gjorda framställningar
afgifne utlåtanden kunde inhemtas, nogsamt ådagalagd, dels att den 7
mil långa kommunikationsväg, hvilken samtidigt med sjösänkningen bereddes, af
strandegarno bekostades utan att Staten derför behöfdo vidkännas någon särskild
utgift; hvarförutan motionären såsom prejudikat åberopat de anstånd, som vid föregående
riksdagar blifvit förunnade Cimbrishamn med flera städer i afseende på
återbetalningen af dem beviljade hamnbyggnadslån.
På sätt Utskottet ofvan anfört, hafva för ifrågavarande sjösänkningsföretag
och den i sammanhang dermed föreslagna båtleds-anläggningen under nästförflutne
2:ne riksdagar blifvit strandegarno beviljade särskilda låneunderstöd å tillsammans
300,000 R:dr R:mt, och således till belopp nära motsvarande den summa, 269,760
R:dr B:ko eller 404,640 ll:dr R:mt, hvartill, enligt vederbörande Distrikt-chefs
intyg, den för arbetsföretaget ursprungligen beräknade kostnaden borde, i anseende
till inträffade prisstegringar, förhöjas. Vilkorcn för de anvisade lånesummornas
utbekommande och återbetalning häfva, med afseende å det med företaget åsyftade
dubbla ändamålet att genom sänkningen af ofvannämnde 7 sjöar dels förbättra
den invid och i närheten af dessa sjöar befintliga kärrmark dels erhålla ny jord
till odling, samt att i sammanhang dermed åstadkomma en oafbruten båtfart och
derigenom lättad kommunikation emellan Östergötlands slätt- och skogsbygd,
blifvit i öfverensstämmelse med nästförflutna riksdagars Stats-Utskotts tillstyrkanden
af Rikets Ständer fastställde; och nuvarande Stats-Utskott har af den
framställning, som genom förevarande motion blifvit gjord och deröfver Utskottet
har att yttra sig, icke kunnat öfvcrtygas att de ifrågasatta eftergifterna, med afseende
å" de förbindelser, hvilka vederbörande låntagare genom afslutadc kontrakter
sig iklädt, böra af Rikets nu församlade Ständer skäligen medgifvas. De omständigheter,
hvilka af motionären åter blifvit åberopade såsom skäl för anvisande
af ytterligare understöd för ifrågavarande företags fullbordande, hafva, enligt hvad
Stats-Utskottcts vid sistlidne riksdag afgifna Utlåtande N:o 158 utvisar, redan varit
till hufvudsaklig del tagna i öfvervägande vid behandlingen af den fråga om
statsbidrag för samma företag, som utgjorde föremål för Rikets då församlade
Ständers pröfning, samt innefatta, enligt Utskottets åsigt, icke giltig anledning till
anvisande af ytterligare låneunderstöd utöfver de betydliga bidrag, som redan kommit
strandcgarne tillgodo, i synnerhet som desse sistnämnde, hvilka fått sig medgifvet
att under loppet af åren 1855 och 1856 lyfta större delen samt i början af
1857 återstoden af den vid 1853—1854 års riksdag beviljade lånesumma å 160,000
R:dr B:ko, derigenom kommit i tillfälle att, på sätt en af Stats-Utskottet i dess
nyssnämnda Utlåtande omförmäld revisions-berättelse gifver vid handen, medelst
förräntning af de medel, hvilka icke beliöft till betäckande af arbetskostnaderna
under sagde tid användas, bereda ökad tillgång för företagets fullföljande. I betraktande
af nu antydda förhållanden, har Utskottet funnit sig böra hemställa:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
35
22:o
att de af Lars Magnus Knutsson i ofvanberörde hänseenden
gjorda framställningar icke må hos Rikets Ständer vinna
afseende.
I anledning af derom vid 1853 och 1854 års riksdag väckte motioner, beviljades
af Rikets dåoförsamlade Ständer dels för sänkning af sjöarne Stora och Lilla
Rengen, Jernlunden, Asunden■, Emmern, Striern och Nimmern inom Hanekinds och
Kinds härader i Östergötland, dels för anläggning af en båtled genom och emellan
förstnämnde fyra sjöar, ett lån af 1G0,000 R:dr B:ko, att, under iakttagande af föreskrifne
vilkor, utgå i mån af arbetets fortgång.
Sedan detta arbete blifvit under år 1855 påbörjadt och sedermera dels med
bidrag af den ofvanomförmälda lånesurnman, dels mod ett vid sistförflutne riksdag
beviljadt ytterligare lån af 100,000 R:dr B:ko, oafbrutet fortgått, så att hela kommuni
kationslinien från Åsundens södra strand till norra ändan af Stora Rengeu
under innevarande års höst kundo för trafiken öppnas, vore, på sätt Riksdagsfullinågtigen
O. G. Cederskog, uti en inom Bonde-Ståndet väckt samt af Riksdagsfullmägtigen
Lars Magnus Knutsson från samma län biträdd motion anfört, det
med sjösänkningen åsyftade och af strandegarne, sorn skulle ansvara för de erhållne
lånemedlens återbetalning, afsedda ändamål, nemligen erhållande af en betydlig
jordförbättring, vunnet; men då förnämsta orsaken hvarföre Rikets Ständer för
ifrågavarande arbetsföretag vid do båda sednaste riksdagarne beviljat det betydliga
lånebeloppet af tillhopa 200,000 R:dr B:ko, varit att bereda cu vattenkommunikatiou,
som genom sin utsträckning till sjön Roxen skulle blifva af oberäknelig vigt
för en vidsträckt landsort, och då genom den i sammanhang med sjösänkningen
tillvägabragta håtledens fortsättning till nyssnämnde sjö, densamma icke blott skulle
komma att uppfylla sitt eget ändamål, utan ock för trafiken å Göta kanal medföra
en ganska betydlig tillökning, har motionären, under hänvisning dessutom
till Stats-Utskottets vid 1853 — 1854 års riksdag i fråga om sänkningen af och båtled
emellan ofvannämnde sjöar afgifna yttrande, samt innehållet af Distrikt-chefen
Friherre de Geers angående ifrågavarande arbetsföretag upprättade förslag, hemställt
att Rikets Ständer, derest ett bolag skulle bildas, som villo åtaga sig anläggandet
af ifrågavarande kanal, från norra ändan af Stora Rengen till sjön Roxen, i
enlighet med Friherre de Geers ofvanbcrörda förslag, villo dertill bevilja ett statsbidrag
att succcssive, i mån af arbetets fortgång, utgå med tillhopa En Million R:dr
Rant, motsvarande ungefärligen g:delar af den till 1,350,699 R:dr R:mt beräknade
kostnadssumman, af hvilket statsbidrag 000,000 R:dr borde beviljas såsom anslag
utan återbetalnings-skyldighet och 400,000 R:dr såsom lån, att återbetalas efter de
grunder, som vid sistförflutne riksdag bestämdes för det då anvisade statsbidraget
till cn kommunikationsled emellan Asasjön samt städerna Wexiö och Carlshamn.
Oaktadt nuvarande Stats-Utskott, lika med motionären, delar den af Statsr
Utskottet vid 1853—1854 års riksdag uttryckta åsigten om fördelarnc af att den
numera snart fullbordade båtleden emellan sjöarne Åsunden och Jernlunden, samt
Stora och Lilla Rengen vidare utsträcktes mot sjön Roxen, och fastän Utskottet
36
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 120.
äfvenledes anser att, på sätt motionären erinrat, nyttan af denna kommunikation
för orten, som i allmänhet har tunga och skrymmande varor att afsätta, synes ega
företräde framför anläggandet derstädes af en jernväg, kan, i anseende till nu samtidigt
förestående arbeten till kommunikationsväsendets förbättring, deraf Statens
tillgångar tagas i anspråk, Utskottet
23:o
icke tillstyrka beviljande af det betydliga statsbidrag, som för
den föreslagna båtledens utförande blifvit af Riksdags-fullmägtigen
Cederskog begärdt.
Sedan Rikets Ständer dels vid 1840—1841 års riksdag till upprensning af
Rottne-ån oell Ronneby köpings redd beviljat köpingens innevånare ett lån å 10,000
R:dr banko, hvilket dock förblcf obegagnadt, dels, på förnyad framställning vid
1844—1845 års riksdag förklarat, att det anvisade lånebeloppet skulle anses reserveradt
och få till det afsedda ändamålet användas, men icke heller det sålunda
medgifna understödet kunnat af kommunen, i anseende till de dervid fästade vilkor,
mottagas, har, uti en vid innevarande riksdag hos Ridderskapet och Adeln väckt
motion, Herr Nordenfelt, E. W., anhållit, att Rikets Ständer, för byggande af en
vågbrytare vid Rottne-åns utlopp och uppmuddring af samma å, måtte bevilja
Ronneby köpings innevånare ett anslag för en gång, utan återbetalnings-skyldighet,
å 10,000 R:dr R:mt, motsvarande hälften af den för företagets utförande beräknade
kostnaden; — dervid motionären anfört, att änskönt de nödvändigaste af de från
början föreslagna förbättringarne blifvit på kommunens bekostnad efter hand verkställde,
hade likväl, i saknad af erforderlige tillgångar, det åsyftade målet ej kunnat
uppnås, utan blefve det suart nog omöjligt för mera djupgående fartyg att komma
in i ån samt upp till den på f mils afstånd från hafvet belägna köpingen, hvilken
vore den naturliga afsättningsorten för mellersta Blekinges exportartiklar samt
derjemte egde icke obetydlig handels- och fabriksrörelse, hvadan det vore af vigt
för såväl köpingen som kringliggande ort att sjöfarten till och ifrån hafvet blefve
fri och obehindrad.
Utskottet, som tagit kännedom om de i motionen åberopade, till Utskottet
sedermera aflemnade handlingar, och deraf inhemtat, att de till Ronneby hamns
försättande i ändamålsenligt skick erforderlige arbeten, deribland fullbordande af
en påbörjad jetée till förekommande af uppgnindning vid Rottne-åns inlopp äfvensom
åns uppmuddring och borttagande af derstädes befintliga bankar och grund,
blifvit, enligt sistlidet år upprättadt förslag, beräknade att medföra en kostnad af
20,000 R:dr R:mt, samt att Ronneby köpings innevånare, vid sammanträde inför
köpingens nämnd den 28 Oktober nästlidet år, för att de för ofvannämnda ändamål
erforderlige arbeten måtte kunna utföras, förklarat sig villige att, i händelse
ett amorteringslån på billiga vilkor å 10,000 R:dr Runt kunde erhållas, för detsamma
ställa nödig säkerhet, har icke funnit anledning för handen att tillstyrka
det af motionären begärda anslag utan återbetalnings-skyldighet; hvaremot Utskottet,
med afseende å beliofvet af Rottne-åns upprensning och fullbordande af den
påbörjade jetöe-byggnaden vid åns inlopp till förekommande af uppgrundningar, äf
-
Stais- Utskottets Utlåtande N:o 120.
37
yensom å nyttan af detta företag för Ronneby köping och kringliggande ort, samt
i öfrigt förekommande omständigheter, ansett sig böra, i anledning af ifrågavarande
framställning, hemställa:
24:o
att Rikets Ständer för sagde arbetens utförande måtte bevilja
Ronneby köping ett lån å 10,000 R:dr R:mt, att utgå från
Riksgälds-kontoret, under de vilkor, som för bidrag af enahanda
beskaffenhet varda vid innevarande riksdag bestämda.
Hos Kongl. Maj:t har Direktionen för Göteborgs hamn- och el/arbeten i underdånighet
anmält, att ehuru, alltsedan 1824, åtskilliga arbeten blifvit verkställda,
som ansetts nödvändiga till beredande af lättnad och beqvämlighet för segelfarten
å Göta eif emellan Wenern och hafvet, återstode dock ännu ett företag af mycken
vigt, nemligen borttagande af del i elfven befintliga, vid Hanklon belägna s. k. Döda
Berget, hvilken undervattensklippa vore för allmänna trafiken högst vådlig, i följd
af klippans läge i den del af elfven, der strömmen voro stridast och der elfvens
stränder bildade starka krökningar. Till en del hade man sökt undanrödja faran
och olägenheten häraf genom användandet af ett emellan Hanklon och Ströms
kanal gående ång-bogserings-fartyg, med hvars tillhjelp de seglande fartygen fortskaffades,
men icke dess mindre öfverklagades allmänneligen tillvaron af det farliga
stället, der genom minsta oförsigtighet eller inträffande olag i maskineriet å
någon af de mångfaldiga ångbåtar, som framginge på denna vattenväg, stor olycka
kunde inträffa. Direktionen, som af dessa anledningar vid flere tillfällen förehaft
frågan om det s. k. Döda Bergets bortsprängande, men af bristande tillgång på
erforderlige medel varit förhindrad att bringa detta företag till verkställighet, hade
hos Kongl. Maj:t år 1853 sökt understöd för nämnda ändamål och jemväl fått sig
anvisadt ett räntefritt förskott å 23,000 R:dr banko, deraf likväl Direktionen, af
förekommande skäl och i anseende till de för understödets åtnjutande bestämde
vilkor, icke kunnat sig begagna. Då hvarken de afgifter af seglationen, som
Direktionen, jemlikt Kongl. Brefvet den 22 Juni 1849, egde att uppbära, eller öfrige
till Direktionens förfogande ställde medel lemnade tillgång till bestridande af
kostnaderna för ifrågavarande arbete, beräknade till ett belopp af 45,000 R:dr R:mt,
och då samma arbetsföretag vore af stort behof påkalladt samt af högsta vigt för
den lifliga sjötrafik, som till rikets stora båtnad egde rum till och från hafvet
genom Göta och Trollhätte kanaler, har Direktionen hos Kongl. Majit anhållit, att
Kongl. Majit täcktes till Rikets nu församlade Ständer aflåta nådig Proposition
om beviljande af nyssnämnda belopp, 45,000 R:dr Runt, såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet.
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, som ansett det ifrågavarande
företagets utförande för trafiken på Göta eif af särdeles stor vigt, har, med
antagande att detsamma ej kunde komma till verkställighet utan bidrag af allmänna
medel, men att någon del af kostnaden borde kunna bestridas af de medel
som stöde under Göteborgs Hamn- och Elf-direktions förvaltning, i sitt före innevarande
riksdag afgifna generalförslag antecknat företaget till erhållande af ett
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
stats-anslag å 40,000 R:dr R:mt; och liar Kongl. Maj:t, efter inhemtande derjemte
af Styrelsens särskilda utlåtande, i den nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd
oell behof, föreslagit, att sagde belopp måtte för Röda Bergets bortsprängande
af Rikets Ständer anvisas.
Då Väg- och vattenbvggnads-styrelsen, i öfverensstämmelse med do af Hamnocb
Elf-direktionen yttrade åsigter, vitsordat att olägenheterna för sjöfarten å Göta
eif af den farliga passagen förbi Röda Berget, åro högst betydliga, och det ifrågaställa
företaget följaktligen af stor nytta och vigt för den allmänna trafiken, saint detsamma
antagligen icke kan, utan beviljande af det anslag, som af Kongl. Maj:t
blifvit äskadt, komma till verkställighet, får Utskottet tillstyrka:
25:o
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga förslag,
måtte, för bortsprängande af Röda Berget i Göta eif, bevilja
och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisa en summa
af 40,000 R:dr Rint,
Med erinran hurusom vid flera föregående riksdagar framställningar hos
Rikets Ständer blifvit gjorda om bidrag af allmänna medel, till förbättrande af segelleden
genom norra grenen af Göta eif eller den s. k. Nordre eif, men i anseende
dels till de betydliga kostnader, detta arbete ansetts medföra, dels bristande undersökningar,
det äskade bidraget hittills icke kunnat erhållas, har, sedan numera förnyade
undersökningar blifvit verkställda, hvarvid kostnadsförslag vore upprättadt
särskildt beträffande segelleden närmast Kongelfs stad, jemte ombyggnad af en
der befintlig bro, och särskildt hvad anginge elfvens fördjupning nedan för staden
till saltsjön, Kongelfs stads ombud vid innevarande riksdag, Herr Billström, med
åberopadt uppdrag af nämnde samhälle, uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion,
anhållit, att Rikets Ständer, till utförande af förstberörde del af det ifrågaställda
arbetet, nemligen uppmuddring af elfgrenen närmast Kongelf, samt ombyggnad af
dervarande bro, mätte bevilja en anslagssumma af 74,500 R:dr Runt, deraf :dcl
såsom lån och Haldar utan åtcrbetalnings-skyldighet.
Jemte öfverlemnande af ett år 1857 upprättadt kostnadsförslag öfver Nordre
elfs upprensning samt afskrift af en den 4 Juni samma år från Väg- och vattenbyggnads-styrelsen
till Konungens Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län
aflåtcn skrifvelse, har motionären i det afgilna och till Utskottet remitterade memorialet
förbehållit sig att till Utskottet få inlemna alla de handlingar, som lör
frågans bedömande vore af nöden; men då sistberörde handlingar icke sedermera
kommit Utskottet tillhanda, föranlåtes Utskottet hemställa:
• - 26:o
att den ifrågavarande motionen icke må till någon åtgärd
föranleda.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
39
Sedan understöd af allmänna medel till belopp af 3,000 R:dr erhållits för
undersökning och upprättande af kostnadsförslag öfver Ätra-åns upprensning och
beredande till båtled från staden Falkenberg till sjön Asunden, samt med tillhjelp af
nämnde statsbidrag och inom orten samman skjutne medel förslag blifvit upprättadt,
upptagande kostnaderna för arbetet till 1,450,000 R:dr Riksmynt, hafva inom FresteStåudet
Prosten Lindberg, med hvilken Prosten Modigh förenat sig, samt inom
Bonde-Ståndet Riksdags-fullmägtigen J Smedberg från Elfsborgs län, uti hvars
motion Riksdags-fullmägtige Johan Peter Andreasson och Johannes Andersson från
samma län samt Anders Gudmundsson från Hallands län instämt, enär det ofvannämnda
kostnadsbcloppet icke kunde inom den i allmänhet fattiga orten uppbringas,
påkallat Statens medverkan och understöd för åstadkommande af den ifrågavarande
kommunikationen, rörande hvars nytta och vigt do afgilna motionerna
innehålla följande yttranden och upplysningar. Folkmängden o inom Kinds och
Rcdevägs härader med Ulricehamns stad i Elfsborgs län samt Årstads och Faurås
härader med Falkenbergs stad i Halland, hvilka orter genomskuros af Ätra-ån,
utgjorde något öfver 70,000 menniskor. Denna befolkning i en ort, som i allmänhot
ej gynnades af synnerligt god jordmån, hade varit nödsakad att genom husslöjd
eller gårdfari-handel förskaffa större delen af sina lcfnadsbehof; dock hade
bristande kommunikationer hämmat utvecklingen af denna industri och nödgat
innevånarne att mera egna sig åt jordbruket. Hemmantalet inom nyssberörde 1
härader utgjorde sammanlagde 1,500 mantal. Jordmånen vore visserligen icke af
den beskaffenhet, att densamma i allmänhet kunde jemföras med de bättre lottade
provinser i riket, men sednare tiders erfarenhet, hade likväl visat, att äfven härstädes
kunde vinnas den ut veckling och förbättring, att en stor del af denna bygd
i en icke aflägsen framtid skulle kunna exportera spanmål. För närvarande producerade
Rcdevägs härad, Gällstads pastorat af Kinds, samt Årstads och Faurås härader
spanmål utöfver eget behof; och såsom bevis på den uppmärksamhet, som fästades
vid jordbrukets förbättring, bordo nämnas: att genom sjön Åsundens sänkning
1,000 tunnland sanka mader blifvit försatta i odlingsbart skick och till en del redan
odlade; att undersökning fortginge om sänkning af Källsjön och Fegen i Kalfs
pastorat, hvarigenom äfven 1,000 tunnland odlingsmark vunnes; äfvensom af Simmesjön
i Svenljunga och Lcnghcms pastorater, hvarigenom 2,000 tunnland blefve
odlingsbara; att genom aftappning och sänkning af Ramsjön i Faurås härad 4,000
tunnland dels redan blifvit odlade, dels vöre under bearbetning, hvarförutan en
mängd större odlingstillfällen förefunnes till flere tusende tunnlands vidd, som för
närvarande vöre obegagnade, men genom en väckt företagsamhetsanda ©tvifvelaktigt
komme att bearbetas till ortens och landets fördel, om det hufvudsakliga hindret
deremot, som läge i ortens aflägsenhet från sjöstad och bristen på alla kommunikationsmedel,
undanröjdes. Boskapsskötseln vore för denna orts befolkning
af stor vigt; och ortens innevånare hade i sednare tider börjat vinnlägga sig om större
fodertillgång, för att såmedelst förskaffa sig bättre afvel och högre inkomst af ladugården.
Genom do vidsträckta och i allmänhet goda beten, som förefunnes,
vore tillfälle af naturen boredt för uppfödande af en vacker ungboskap, som till
största delen afsattcs på marknader i dessa och kringliggande orter. Ost- och
smörproduktioncn vöre icke heller af mindro betydenhet, då hemmanen genom
sina naturliga ängar lemnade en i förhållande till sädesproduktionen rik tillgång
på hö. Dessa produkter afsattes nu till större delen på Göteborg, men den svåra
transporten på ett afstånd af 10 mil lemnade producenten en ringa behållning på
varan, hvarigenom produktionen motverkades. Men isynnerhet vore bristen på
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
kommunikationer kännbar i afseende å ortens skogsprodukter. Kinds härad, med
en vidsträckt areal, hade icke obetydliga skogar, men hvilka, derest de, såsom hittills,
i brist af kommunikationsmedel, förblefve utan allt värde, gåfves till spillo
åt svedjandet och skogseldarne. Hemmanen inom de socknar, som voro belägna
utmed Småländska gränsen, hade en högst betydlig skogs-areal, såsom t. ex. Tranemo
pastorat, som innehölle 100,000 tunnland jord, fördelad på 72 mantal, hvilket
i medeltal utgjorde ungefärligen 1,400 tunnland per mantal. Större delen af
denna skogs-areal vore skogsmark, otjenlig till annan odling än al skog, hvilken hade
ovanligt hastig återvext, och skulle genom den ifrågavarande kommunikationsleden
icke allenast med högst behöfliga skogsprodukter förse Hede vägs härad och Halland,
men derjemte exportera betydliga belopp. Utom de ofvannämnda häraderne, som
af företaget liomme att hemta nytta, skulle äfven Marks och Åhs härader af Elfsborgs
län samt den vestra delen af Jönköpings län, hvilka till båtleden icke erhöllo mera
än 1 till högst 3 mil, af densamma draga väsendtlig fördel. De flere bruk och jernverk
i Mo härad af Jönköpings län, som för närvarande på hjuldon transporterade
sitt export-jern vanligen till Halmstad, skulle erhålla högst 3 mil till sjön
Åsunden eller annan punkt utmed Åtra-ån, och sålunda en betydlig minskning
i väglängd och transportkostnad uppkomma till fördel för jernhandteringen inom
dessa orter, likasom de skogsprodukter, som från denna del af Jönköpings län öfver
Jönköping och Göteborg exporterades, ©tvifvelaktigt skulle, i anseende till förkortning
af våglängden och minskade omkostnader, bana sig väg på Åtra-ån till
Falkenberg. Derjemte borde anmärkas, att de åar, som nedanför Svenljunga stötte
till Åtra-ån, med ringa kostnad och arbete kunde göras flottbara, och trädvarutrafiken
på detta sätt i betydlig mån underlättas. Det strömdrag, som från sjöarne
Fegen och Kalfven utfölle i Åtra-ån vid Mölnebyn i Frölunda socken, kunde genom
anbringande af en sluss vid sistnämnde ställe göras användbart till flottled,
hvarigenom de kommuner inom Småland och Halland, som gränsade intill dessa sjöar,
tillskyndades betydlig fördel. Den så kallade Tranemo-ån kunde också upprensas
till flottled till Tranemo-sjön och vidare derifrån i tre särskilda grenar, genom
Åsarps och Månstads socknar till Sämsjön, genom Nittorps socken till Dalstorpssjö,
och genom Ambjörnarps socken in i Mossebo. Sålunda skulle ett fullständigt
nät af flott- eller båtleder inom kort uppstå, derest endast början dertill gjordes
genom Åtra-åns upprensning. Slutligen skulle, i fall ifrågavarande kommunikationsled
öppnades till Ulricehamn, en jernväg utan tvifvel snart anläggas i
den derföre särdeles passande dalgång, som bildades genom Åtra-åns fortlöpande
från Oja by, på gränsen mellan Elfsborgs och Skaraborgs län till nämnde stad.
Yid denna by träffades den från Göteborg uppgående vestra stambanan; och sålunda
skulle en fullständig kommunikation uppstå, så väl med Westerhafvet och
utlandet, som med det Norra Sverige genom jernvägarne.
Yid sådant förhållande och med afseende å den lifliga rörelse och industri,
som det af motionärerne förordade företaget, hvarigenom bereddes en kommunikationsled
af 13| mils längd från hafskusten till det inre af landet, skulle komma
att framkalla, hafva motionärerne föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja ett
stats-anslag utan återbetalnings-skyldighet af 960,000 R:dr Riksmynt för utförande
af arbetena å ifrågavarande kommunikationsled från staden Falkenberg till sjön
Åsunden, samt att berörda belopp måtte till det bolag, som komme att bilda sig
för ombesörjande af arbetet och trafiken å berörde kommunikations-linie, utbetalas,
under tillämpning af de allmänna föreskrifter, som i afseende på statsbidrag till
vattenkommunikationer blefve under innevarande riksdag meddelade.
Efter
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
41
Elter inhemtad närmare kännedom om de uti förevarande motioner anförde
förhållanden samt de upplysningar angående samma ämne, som uti Utskottet tillhandakomnc
handlingar innefattas, har Utskottet funnit sig böra instämma i den af
motionärerne uttryckta åsigten om behofvet lör södra delen af Elfsborgs län och
Hallands nordostliga trakter utaf den ifrågavarande kommunikationens öppnande,
samt den fördelaktiga inverkan, som detta företags utförande utan tvifvel skulle
komma att utöfva på dessa och angränsande orters ekonomiska ställning och industriella
utveckling, hvarföre Utskottet jemväl anser företaget vara förtjent att
från det allmännas sida understödjas; men då det rörande verkställigheten af samma
företag och dermed förenade kostnader upprättade förslag ännu icke blifvit af
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader granskadt, och således intyg af
vederbörande myndighet saknas ej mindre angående ändamålsenligheten af den
uppgjorda planen, än äfven i afseende å de till arbetets fullbordande erforderlige
kostnader, samt icke heller Konungens Befallningshafvande i länen varit i tillfälle
att i vanlig ordning afgifva yttrande öfver företagets vigt och behofvet af allmänt
understöd till dess utförande, tinner Utskottet sig för närvarande icke kunna
annat än
27:o
afstyrka beviljande af det stats-anslag, som för Ätra-åns upprensning
blifvit af ofvannämnde motionärer begärdt.
Med afseende å öppnande af en segelled mellan Hattefura hamn vid Wenern
och Håfverud vid sjön llogvarpen å Dalsland har, uti en hos Ridderskapet och Adeln
väckt motion, Grefve Sparre, E., fästat uppmärksamheten å följande förhållanden.
Det nyssnämnda, jemförelsevis starkt befolkade landskapet, vore, enligt motionärens
framställning, af naturen deladt i tvenne hufvuddelar, nemligen den södra,
mellan Wenern och Bohus län belägna, ett stort slättland med den bördigaste
jord, samt den norra, mot Norge angränsande delen, mera bergbunden och skogbärande
samt i följd deraf bergsbruksidkande, genomskuren af flera större sjöar och
vattendrag, hvilka ungefär vid midten af landet flöte ut i Wenern vid Köpmannabro,
hvarest jemväl en god men liten hamn vid Hattefura lemnade skydd åt segelfarten
å Wenern. Denna punkt, af naturen anvisad till mötesplats för det
bergsbruksidkande Dalsland och den sädesproduccrandc delen deraf, samt tillika
för de flora till Wenern angränsande landskap, hvilka egde dels spanmål, dels
malmer oller tackjern att erbjuda det skogrika men på malmer fattiga norra Dalsland,
hade likväl ej blifvit hvad den således bordo vara, i följd deraf, att det inåt
landet sig sträckande vattendraget icke bibehållits vid erforderligt djup, hvilket
genom det låga vattenståndet i Wenern alltmera förminskats. Ofvanför Köpmannabro
funnes flera efter hvarandra liggande, genom branta fall sammanbundna och
ända till 12 mil in i landet sig sträckande sjöar, Höljen, llogvarpen, Åklången,
Laxsjön, Delängen och Stora Lee, hvilken sistnämnde sjö till en del utgjorde
gränsen mot Norge. Invid eller på föga afstånd från dessa sjöar läge de flosta
större jernverken på Dalsland, äfvensom några i Wermland, såsom Upperud, Hofllih.
till 11. St. Prot. 1859 Sf 1890. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 13 Haft. C>
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
verud, Billingsfors, Cathrineholm, Lennartsfors, Gustafsfors, Krokfors, Christinedahl,
Lisefors och Bäckefors, hvilket sistnämnda bruks effekter ensamt stundom
uppgått till 10,000 skeppund årligen, samt dessutom Catkrineholms, Billingsfors,
Skåpafors, Sulleds, Långeds, Bengtsfors m. fl. sågverk. All den för ofvannämnde
jernverk erforderliga malm och spanmål, som, den förra från Wermland och den
sednare från Westergötland, öfver Wenern fördes till Hattefura hamn, måste nu
derstädes omlastas i pråmar, för att föras genom sundet vid Köpmannabro. Ber
sammanträffade 2:ne kommunikationsledcr, af hvilka den ena öfver Snäcked förde
in i sjön Ånimmen och derifrån genom en för flere år tillbaka anlagd men numera
förfallen sluss i sjön Ärren; den andra åter ginge till Upperud, hvarest varorna
ånyo måste urlastas för att forslas ett kort stycke öfver land förbi vattenfallet
samt inlastas i fartyg och föras öfver sjön Rogvarpen till Hofverud, derstädes ännu
en gång urlastas för att föras öfver land och åter inlastas samt sjöledes transporteras
till Långed, der för fjerde gången omlastas oell föras landvågen till Laxsjön,
öfver denna sjö till Skåpafors, der för femte gången omlastas för att föras öfver
Lclången och vid ändan af denna sjö ytterligare omlastas för att komma till Stora
Lee. På samma väg måste den till jern förädlade malmen äfvensom sågverkens
produkter återföras till Hattefura, för att der inlastas till Göteborg och derifrån
exporteras. Detta obeqväma transportsätt, till undvikande hvaraf bruks- och sågverksegarne
nödgades föra sina produkter flera mil på hjuldon, lemnade producenten
ringa behållning på hans vara samt hade haft till följd, att jernverk en på
Dalsland, oaktadt den goda skogstillgången och de jemförelsevis ytterst låga kolpriserna
— som i sin ordning lemnade allmogen föga eller ingen behållning på
koltillverkningen — måst, oaktadt alla ansträngningar af deras egare, stå tillbaka
i sin utveckling. De stora skogssträckor i norra Dalsland och Nordmarks härad
af Wermland, från hvilka den årliga afverkningen beräknades till 40,000 tolfter
blockar, som nu till en stor del kastades i sjöarne, för att utför de dem sammanbindande
vattenfallen nedgå till Köpmannabro, derstädes inlastas och föras till
Wenersborg samt der åter störtas i Göta eif, för att flottas till sågverken vid
Trollhättan, tillskyndades äfven genom detta transportsätt kännbara förluster, i det
skogsegarne nödgades till de aflägsna sågverken till underpris afyttra sina alster,
af hvilka en stor del ginge vid transporten förlorade. Slutligen tillskyndades ej
mindre jordbruket, till hvars utvidgande genom högst betydliga odlingstillfällen ej
mindre i Wedbo än i Nordmarks härad af Wermland utsigter vore för handen, än
äfven boskapsskötseln, till hvars bedrifvande i större skala den i förhållande till
sädesproduktionen ymniga hötillgången och rika beten å de vidsträckta utmarkerna
erbjöde tillfälle, stort mehn genom bristen på lätta kommunikationsmedel, då jordbrukarno,
såsom nu vore förhållandet, nödgades att öfver ytterst backiga vägar och
på stora omvägar föra sina varor till det flera mil aflägsna Fredrikshall i Norge
såsom enda afsättningsort. En kommunikationsled genom anläggande af slussar
vid ofvanangifna sammanbindningspunkter emellan sjöarne, vore således, vid nu
antydda förhållanden, af utomordentlig vigt såväl för det derpå helt och hållet
vanlottade Dalsland, hvars befolkning numera uppginge till omkring 70,000 innevånare,
som äfven för Nordmarks härad, der folknummern öfverstege 20,000, och
den förbindelse, som sålunda vunnes med alla de till Wenern angränsande provinser
och vestkustens förnämsta exportort Göteborg, skulle dessutom lända till gagn
icke ensamt för Dalsland och Wermland samt öfrige nyssnämnde provinser, utan
för hela landet genom det ökade antalet och beloppet af för Rikets exporthandel
användbara artiklar, och förminskande af transportkostnaden för dem. Ännu större
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
43
och ur stats-ckonomisk samt jemväl politisk synpunkt vigtigarc, skulle företaget
blifva genom sambandet med en i Norge ifrågasatt ocb till en del redan påbörjad
kanal-led Irån Fredrikshall genom sjöarno Arevandet ocb Aspern till ofvan omförmälde
gränsesjö Stora Lee. Denna ända till 8 mil långa, till större delen inom
Svenska området belägna sjö, hade jemväl ådragit sig uppmärksamhet i Norge, der
redan i flere år vid Fredrikshall bedrifvits kanal-arbete, och hvarest endast afbidados
beslutet om öppnande af kanal-led på Svenska sidan, för att vid Othei, der
redan på enskild bekostnad en provisorisk slussledning voro anbragt, öppna kommunikationen
emellan samma sjö och nyssnämnde på Norska sidan belägna vaD.
teudrag, hvarigenom således vunnes en ny förbindelse mellan de förenade rikena,
ocb derjemte en ny kommunikations-led emellan Wenern och Nordsjön.
Sedan motionären tillika erinrat om de umångfaldiga fördelarne af deL .att
i Fredrikshall vinna en ny afsättningsort för betydliga partier spanmål ocb landtmannaprodukter,
som Norge mäste importera, ocii som nu, för att hinna dit, mäste
gå ända ned till Göteborg, samt der omlastas och öfver Nordsjön föras till Norska
kusten, dels att våra behof af fiskvaror m. m. från Norge kunde erhållas på
samma väg, har, med förmälan att, enligt af Chefen för vestra väg- ecb vattenbyggnads-distriktet,
Majoren Z>. IF. Lilliehöök uppgjordt samt af Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader godkändt förslag, kostnaden för den omförmälda'
kommunikations-ledcn på Svenska sidan voro beräknad att uppgå till 80.5,758 R:dr
B:ko eller 1,208,367 R:dr Hant, motionären vidare anfört, att då Statens tillgångar
redan voro för andra ändamål starkt anlitade, och således anspråken på bidrag för
ifrågavarande företag, hvilket vöre af den vigt att detsamma ej borde uppskjutas,
måste inskränkas till det minsta möjliga, hade motionären ansett företaget; som i
sin helhet åsyftade kommunikation emellan Wenern och sjön Stora Lee,, böra delas
i tvänne, af hvilka det ena skulle omfatta upptagandet af en segelled till 9 fots
djup från Hattefura hamn förbi Köpmannabro till Upperud och vidare derifrån till
Hofverud, hvartill kostnaden, enligt ofvanåberopade förslag, uppginge till 175,129
R:dr B:ko, eller 262,693 R:dr 50 öre, och det andra återstoden af arbetet, hvartill
kostnaden beräknats uppgå till 630,419 R:dr B:ko eller 945,673 Rall- 50 öre Riksmynt,
Då vigtcn af hela den ifrågavarande kommunikations-lcden ökades ju mer
densamma närmade sig Wenern, vore det företrädesvis önskligt att den ofvan förstnämnda
delen af företaget, omfattande segelleden från Wenern till Hofverud, hvilken
kommunikation med afseende å lokal- och ortförhållanden kunde anses utgöra
ett holt för sig, bragtes till utförande, för hvilket ändamål motionären ansett anslag
böra af Statens medel beviljas. I detta afseende anför motionären, att af det
nu till erhållande af statsbidrag förordade företaget, borde, enligt motionärens
tanke, de arbeten, som afsåge hamnen vid Hattefura samt upprensning af segelleden
förbi Köpmannabro till Upperud, helt och hållet bekostas af statsmedel, dels
i anseende till det trängande behofvet, ej mindro af en utvidgning af nämnde
hamn, sorn för närvarande endast rymde 8 å 9 fartyg, i följd hvaraf, enär omlastningen
och transporterandet af varorna från hamnen till Upperud eller tvertom
fordrade lång tid, ofta hände, att seglare på Wenern i svåra stormar icke kunna
inlöpa i den redan af fartyg upptagna hamnen, utan nödgas hålla ut till sjös, —
än äfven af upprensning af allmänna segelleden förbi Köpmannabro, der segellederna
delade sig till Upperud eller Snäcked, och hvars bibehållande, likasom hani-,
nens utvidgande, således ej borde göras beroende af den tillfällighet, att teckning
af enskilda till större eller mindro belopp kunde erhållas; dels äfven derföre, att,
då seglationcn derstädes hittills varit fri, det skulle väcka ovilja och harm, om,
4:4 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
derest denna dol af arbetet Liefve genom ett bolags försorg förrättadt, band och
kostnader derigenom lades på den fria trafiken; dels slutligen emedan, om erforderliga
bidrag för deltagande i återstående delen af det stora företaget skulle kunna
uppbringas af innovånarno i den till största delen af allmoge bebodda orten, Statens
mellankomst åtminstone för den del, som ansåges tillböra den allmänna segelleden,
vore oeftergifligen nödvändig. Deremot egde annat förhållande rum i afseende å
den föreslagna nya segelleden genom slussanläggning vid Upperud, hvilket arbete,
likasom fortsättningen deraf ända till sjön Stora Lee, kunde och bordo blifva föremål
för den enskilda företagsamheten, om det af Staten understöddes; och föreställde
sig motionären, att, af det för slussen vid Upperud erforderliga kostnadsbclopp,
GG,1S3 R:dr B:ko, eller 99,274 R:dr 50 öre, skulle, derest | crhölles af
statsmedel, återstående J kunna inom orten sammanbringas.
På grund häraf har don ofvanbemälde motionären, likasom, af hufvudsakligen
enahanda skäl, inom Bonde-Ståndet Riksdags-fullmägtigcn L. G. Andersson
från Elfsborgs län, med hvilken sistnämnde Riksdags-fullmägtige Anders Eriksson
från Elfsborgs och Anders Jonsson från Wermlands län förenat sig, föreslagit att
Rikets Ständer måtte bevilja, till förbättrande af den allmänna segelleden från
Hattcfura hamn förbi Köpmannabro till Upperud, en summa af 1G3,419 R:dr, samt
för upptagande af en sluss vid Upperud, § aldar af det dertill erforderliga belopp,
eller GG,183 R:dr 50 öro Runt, under tillämpning af de allmänna föreskrifter, sorn
i afseende å statsbidrag för vattenkommunikationer och väganläggningar Liefve vid
innevarande riksdag meddelade.
Beträffande åstadkommandet i sin helhet af kommunikation emellan Wenern
och den inom Wedbo härad af Elfsborgs län belägna och med vattendragen inom
Nordmarks härad i Wermland sammanhängande sjön Stora Lee, derom vid sistlidno
riksdag genom motioner inom Borgare- och Bonde-Stånden tvänne särskilda
förslag väcktes, yttrades af Rikets då församlade Ständers Stats-Utskott, att Utskottet
erkände det stora behofvet och den allmänna vigtcn af förbättring i kommunikations-anstalterna
inom den ifrågavarande, i anseende till betydliga bergshöjder
och mångfaldiga vattendrag, för landtransporter mindre tillgängliga del af
riket, samt att Utskottet ansåge en efter dervarande lokala förhållanden lämpad
kommunikationsled, hvarigenom do skogrika och vidsträckta trakter af Dalsland
och Wermland, som omgåfvc Stora Lee och dermed sammanhängande sjöar, kominc
att förbindas med Wenern och dorifrån utgående segelbara vattendrag, utgöra ett
ibland do många företag, hvilkas utförande, med afseende å tillgodogörandet och
afsättningen af landets produkter, borde genom bidrag från det allmännas sida befrämjas.
Det sålunda vitsordade behofvet och vigten af en lämplig kommunikation
till förbindelse emellan förutnämnde tvänne sjöar, Wenern och Stora Lee,
kan icke holler af nuvarande Stats-Utskott förbises, och Utskottet är jemväl förvissadt,
att tillvägabringandot af denna kommunikationsled, i öfverensstämmelse
med det af motionärerne åberopade förslag, på ett tillfredsställande sätt skulle motsvara
trafikens fordringar, samt anser sig äfven i det hänseendet böra instämma
med motionärerne, att, då utsigtcr för närvarande saknas att kunna bringa hela
den omförtnälda kommunikationsleden till utförande, den del af företaget, som afscr
utvidgande af hamnell vid Hattefura och upprensning af segelleden förbi Köpmannabro
till Upperud samt öppnandet al kanal derifrån till Hofverud bör företrädesvis
befordras till verkställighet, helst från nämnde hamn större delen af vestra
Wermlands och mellersta Dalslands bruks-* och skogsprodukter, utgå samt ge
-
Stats- Utslcottets Utlåtande N:o 120.
45
nom erhållande af segelled till erforderligt djup närmast utloppet af Wenern ieke
allenast de i grannskapet af denna sjö boende jord- oell bruksegare skulle tillskyndas
betydande fördel, utan äfven varutransporterna för do aflägsnare in i landet
belägna verken i väsendtlig män underlättas. Deremot har Utskottet funnit sig
ej kunna dela den af motionärerne rörande det af dem till erhållande af statsanslag
nu förordade företaget uttryckta åsigten, enligt hvilken segelleden till Upperud
skulle uteslutande af Staten bekostas och vidinagthållas, samt endast det
återstående arbetet genom enskild försorg med bidrag af allmänna medel utföras,
utan anser Utskottet begge de på sådant sätt af motionärerna åtskilde delarne af
sagde företag gemensamt böra till verkställighet af enskildt bolag öfverlemnas.
Till följd häraf och då någon pröfning angående det belopp, hvarmed företaget bör
å Statens sida understödjas, icke lämpligen kan ega rum innan bolag blifvit bildadt
samt utredt blifvit i hvad mån den erforderliga kostnaden kan inom orten,
sammanbringas, äfvensom under hvad vilkor intressenterne för sin del kunna vara
villige att åtaga sig arbetets utförande och fullbordande, föranlåtes Utskottet;
hemställa
28:o
att den nu väckta frågan om statsanslag för öppnande af segelled
från Wenern till sjön Rogvarpen må förfalla.
Uppå framställning af enskilda motionärer beviljade Rikets åren 1853—
1854 för samlade Ständer för tillvägabringande af kanal- och sluss-anläggningar vid
Forshaga och Dejefors uti Klarelfven, derför kostnaden blifvit i en år 1840 upprättad
plan beräknad till 190,414 R:dr B:ko, en summa af 100,000 R:dr samma
mynt, att såsom lån från Riksgälds-kontoret mot stadgade vilkor utgå; hvarefter,
under loppet af år 1855, planer för nämnde anläggningars utförande af Kongl.
Maj:t i nåder fastställdes, enligt hvilka kostnaden för kanalen och slussarne vid
Forshaga beräknades, likasom år 1840, att uppgå till  94,377 R:dr;
men deremot kostnaden för kanal- och sluss-anläggnings-arbetena vid
Dejefors, — sorn uti 1840 års plan upptagits till endast 96,037 R:dr,
— blifvit, i följd af åtskilliga ändringar i samma plan, förhöjd till 206,283 „
eller tillsammans  300,660 R:dr,
allt Banko.
Sedan, med åberopande, bland annat, deraf att, enligt särskilda af Chefen
för vestra väg- och vattenbyggnads-distriktet, Majoren D. W. Lilliehöök, under Juli
månad 1856 uppgjorda beräkningar skulle, med afseende å inträffade förhöjda pris
å dagsverken och matcrialier, utöfver hvad i ofvan berörde fastställde arbetsplaner
antagits, erfordras för arbetena
vid Forshaga
. , . 47,867 R:dr B:ko
och för dom vid Dejefors  42,741 „ „
oller tillsammans en tillökning för båda af  90,608 R:dr B:ko
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
Direktionen för det till ifrågavarande kanal- och sluss-anläggningars verkställande
bildade bolag bos Kongl. Maj:t anhållit, att bolaget, för att sättas i tillfälle att
fullborda berörde för länet särdeles vigtiga och nyttiga kommunikationsled, måtte
ilndfå ett ytterligare statsbidrag af åtminstone 100,000 Ridr, att såsom anslag utan
återbetalnings-skyldighet utgå; men denna framställning, hvilken af Kongl. Majit
under den 11 November sistnämnda år till Rikets då församlade Ständers pröfning
öfverlemnades, blifvit af Rikets Ständer afslagen; så och efter det kanalen och
slussarna vid Forshaga blifvit fullbordade och i Maj månad 1858 för trafiken öppnade,
har, på sätt Kongl. Majit i nådig skrifvelse till Rikets nu församlade Ständer
af den 13 April innevarande år, (införd under Nio lil i lista Samlingen af
Bihanget till Riks-Ståndens -Protokoller) behagat meddela, Kongl. Mäjits förbemälde
Befallningshafvande till Styrelsens för allmänna väg- och vättenbyggnader
embetsåtgärd öfverlemnat en af bolagets Direktion till Kongl. Majit ställd underdånig
ansökning, hvaruti Direktionen ånyo framställt behofvet för bolaget att erhålla
understöd från Statens sida, och dervid hufvudsakligen anfört: att då till
kommunikations-företaget i dess helhet af allmänna medel endast beviljats ett lån
å 150,000 Ridr Runt, hvilket måsto amorteras genom årlig inbetalning af 6 procent,
samt intressenterne sjelfva tillskjutit 150,000 Ridr nämnde mynt, men al
dessa samman] agde 300,000 Ridr ett belopp af 208,302 Ridr 32 öre blifvit användt
vid Forshaga och af 64,158 Ridr 77 öre till förberedande arbeten vid Dejefors,
hvadan blott en behållning af något öfver 27,000 Ridr förefunnes, vore det icke
möjligt att de återstående arbetena vid sistnämnde station, efter Majoren Lilliehööks
sednaste beräkning uppgående till en kostnad af 309,378 Ridr, skulle af bolaget
kunna utan ytterligare understöd utföras så, som den i nåder gillade planen föreskrefve;
att bolags-intressenterne derföre samt för att vid Dejefors bereda åtminstone
någon lättnad i trafiken och på samma gång tillgodogöra så väl den exproprierade
marken, som det derpå redan nedlagda arbetet, varit betänkte att vid
nämnde station, i stället för kanal, anlägga en jernväg förbi vattenfallet derstädes,
ehuruväl en sådan jernväg icke syntes komma att motsvara den nytta, sorn med
visshet vore att påräkna af en kanal, hvarigenom ali omlastning undvekes på mer
än 6 mils oafbruten båtled å den lifligt trafikerade Klarelfven; samt att bolagsmännen
befarade att deras ansträngningar varit fruktlösa och att de använda kostnaderna
ej skulle fullt motsvara hvad som afsetts och påräknats, derest icke de
svårigheter, bolaget genom förändrade förhållanden iråkat, blcfve behjertade; anhållande,
på grund häraf, Direktionen, enligt bolagsmännens uppdrag, att Kongl.
Majit måtte antingen i nåder föreslå Rikets Ständer att, såsom ytterligare understöd
till fullbordandet af merberörde kanal- och sluss-byggnader, bevilja en summa
af 200,000 Ridr Runt utan återbetalnings-skyldighet, eller ock, utan rubbning i
vilkoren för återbetalning af det lån bolaget undfått, i nåder medgifva, att bolaget
finge vid Dejefors, i stället för kanal, bygga och framgent underhålla jernväg
till trafikens betjenande, mot den taxa å utgifter derför, som kunde varda i nåder
bestämd.
Med föranledande af underdånig anmälan i ämnet, som utaf Styrelsen för
allmänna väg- och vatten-byggnader uti memorial don 28 sistlidne Februari blifvit
gjord och i betraktande af det högst betydliga belopp, hvarmed fullbordandet
af kanal- och slussanläggningarne vid Forshaga och Dejefors skulle, enligt deröfver
sednast uppgjorda förslag, öfverstiga den från början beräknade kostnadssumman,
har Kongl. Majit, då det af Rikets Ständer vid 1853 och 1854 årens
riksdag till nämnde företag beviljade låne-understöd af tillsammans 150,000 Ridr
Stats-TJtslcottets Utlåtande N:o 120.
47
Runt afsett kanal-anläggnings tillvägabringande, oell bolagets förevarande ansökning,
att, i stället för kanal, få vid Dejefors anlägga jernväg, sålunda erfordrade
Rikets Ständers bifall, funnit sig böra till Rikets Ständers pröfning öfverlemna
ifrågavarande ansökning, med hemställan huruvida ej, — derest Rikets Ständer
ieke skulle finna anledning att, sedan bolaget numera fullbordat kanal-arbetet vid
Forshaga mot en kostnad, ensam öfverstigande omförmälda låneunderstöd, meddela
bolaget något ytterligare statsbidrag för utförandet af den afsedda kanal-anläggningen
äfven vid Dejefors, — Rikets Ständer dock ansåge skäligt, att medgifva den
begärda förändringen uti planen för ifrågavarande kommunikationsled, på dot sätt,
att, i stället för kanal, den föreslagna jern vägs-anläggningen vid Dejefors inom viss
tid verkställdes, enligt den plan, som, efter behörig pröfning af dertill upprättadt
förslag, kunde varda af Kongl. Maj:t i nåder fastställd.
Utskottet, som, vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, funnit sig
sakna giltig anledning att, sedan den vid sistlidne riksdag i enahanda hänseende
gjorda framställning blifvit afslagen, tillstyrka Rikets nu församlade Ständer beviljande
af ytterligare statsbidrag för ifrågavarande kanal- och sluss-anläggningars
fullbordande i enlighet med redan fastställd plan, har deremot, med afseende å de
af Bolags-direktioncn uti den genom Kongl. Maj:ts förevarande nådiga skrifvelse
Rikets Ständers pröfning underställda ansökning anförde omständigheter, och då
Utskottet, i anseende till det betydliga belopp, hvarmed kostnaden för sagdo arbeten
komme att öfverstiga den ursprungligen beräknade kostnadssumman, anser
det billigtvis icke böra förvägras bolaget att, med befrielse från den genom ingånget
kontrakt åtagna skyldigheten att utföra ännu återstående kanalbyggnads-arbeten
vid Dejefors, i stället derstädes bygga oell underhålla jernväg, hvilkens anläggning,
under förutsättning att statsbidrag till kanalens byggande ej kunde beviljas,
blifvit af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader förordad, —
funnit sig böra hemställa:
29:o
att Rikets Ständer måtte medgifva det för tillvägabringande
af kanal- och sluss-anläggningar vid Forshaga och Dejefors
bildade bolag att, utan rubbning i vilkoren för återbetalning
af det lån, bolaget för sagde arbetens utförande undfått, i stället
för kanal vid Dejefors, derstädes till trafikens betjenande
anlägga och inom viss af Kongl. Maj:t bestämd tid fullborda
samt för framtiden underhålla en jernväg, enligt den plan,
som, efter behörig pröfning af dertill upprättadt förslag, varder
af Kongl. Majit i nåder fastställd.
Förnyande ett redan vid 1847—1848 års riksdag väekt och jemväl vid nästlidne
riksdag Rikets Ständers pröfning understäldt förslag, om statsanslag för
byggnad af kanal med 2:ne slussar emellan Norasjön och Fåsjön i Orebro län kar
Riksdags-fullmägtigen Gustaf Hultman från nämnde län, uti en inom Bonde-Ståndet
4:8
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 120,
Väckt motion, anfört, att ehuru Nora stad numera medelst jernväg blifvit sammanbunden
med såväl Örebro som Arboga och derigenom stor lindring vunnits
för jerneffektcrs och andra varors transport ifrån Nora till nämnde stapelorter, likasom
äfven jordbrukets synbara förkofran i den omgifvande orten deraf varit en
följd, qvarstodo dock ännu behofvet oförminskadt att från de ofvanför Nora belägna
Jernboås och Hjulsjö samt en del af Nya Kopparbergs bergslager få en lättare
och mindre kostsam kommunikation med jernvägsstationen i Nora, hvartill sammanbindande
af Norasjön med Fåsjön erbjöde det bästa tillfälle, då genom kanalbyggnad
emellan dessa sjöar en oafbruten segelbar vattenväg skulle erhållas af
11 mils längd. Sednare årens erfarenhet bade också ådagalagt, att, oaktadt jernvägens
anläggning, ett binder för bergsbandteringens ökade produktion ännu förefunnes
uti landtransporternas dyrhet och i den stora mängd af ökedagsverken, som
dertill åtgingo, hvilket hinder för bergsbrukets förkofran, äfven skadligt inverkande
på åkerbrukets skötsel, till stor del kunde undanrödjas genom ifrågavarande
vattenkommunikation, för hvilken plan och kostnadsförslag blifvit af vederbörande
Distrikt-chef uppgjord och dervid kostnaden beräknad till 120,983 Ridr Banko.
Med förmälan derjemte att bolag för anläggningens utförande blifvit genom aktieteckning
bildadt samt hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit om nådig Proposition
till Rikets nu församlade Ständer om ett bidrag för samma företag at
80,000 R:dr Banko, har motionären hemställt att nämnda belopp måtte såsom anslag
utan återbetalnings-sliyldighet, emot vanliga vilkor, till företagets utförande
af Rikets Ständer beviljas.
Såsom motionären tillika erinrat, har ifrågavarande företag blifvit i Styrelsens
för allmänna väg- och vattenbyggnader för innevarande riksdag afgifna generalförslag
uppfördt och till erhållande af statsbidrag förordadt, men då Kongl.
Majit, oaktadt Styrelsens underdåniga anmälan, ej funnit skäl att till Rikets
Ständer i ämnet aflåta nådig framställning, samt statens tillgångar vid innevarande
riksdag tagas i anspråk till föremål af mera framstående vigt, kan Utskottet
30:o.
ej tillstyrka bifall å den väckta motionen om stats-anslag för
ifrågavarande företag.
Enär segelleden närmast Piteå stad genom sitt grunda vatten hindrade fartyg
af 8 fots djup och derutöfver att kunna framkomma till hamnen vid Piteå
och uppmuddring af denna segelled således vore af högsta behofvet påkallad, men
Piteå stad icke förmådde att af egna medel bekosta sagde arbete, hvilket för staden
och den angränsande orten vore af aldra största vigt, har Ombudet för Piteå
stad, Herr L. II. Kistner, uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion, anhållit att
Rikets Ständer villo till segelledens uppmuddring från Löfholmen fram till Piteå
stad till tio fots djup i lägsta vatten anslå medel till belopp, som funnes upptaget
i det kostnadsförslag, hvilket skulle blifva till Stats-Utskottet aflcmnadt, så snart
detsamma hunnit upprättas och kommit motionären tillhanda.
Efter
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
49
Efter det denna motion blifvit till Stats-Utskottets behandling remitterad
har, uti skrifvelse till Utskottet af den 10 nästlidne Mars, ätats-rådet och Chefen
för Civil-departcmentot tillkännagifva, att Piteil stads innevånare, genom en af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län insänd oell förordad ansökning,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om ett stats-anslag af 26,G6G R:dr
67 öre, till uppmuddring af segelleden mellan nämnde stad och dess lastageplats
Löfholmen, samt anläggning af en lastbrygga vid staden; i anledning af hvilken
ansökning Kongl. Majit, efter inhemtande af Styrelsens för allmänna väg- och
vattenbyggnader underdåniga utlåtande i ämnet och då Kongl. Majit, lika med
bemäldc Styrelse, ansett det ifrågavarande arbetsföretaget vara förtjent af allmänt
understöd, samt enär Kongl. Majit inhemtat att motion om dylikt understöd blifvit
hos Rikets nu församlade Ständer räckt, i nåder befallt, att de rörande detta ärende
till Kongl. Majit inkomnc handlingar borde till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemnas,
till följd hvaraf desamma Chefens för Civil-departementet omförmälda
skrifvelse bifogades.
Enligt hvad Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader i sitt öfver
Piteå stads ofvanberörde ansökning afgifna underdåniga utlåtande anfört och upplyst,
äro, till följd af en å Piteåfjärden bildad sandbank, de fartyg, som vid Piteå
stad skola intaga eller lossa laster, nödsakade att, för verkställighet häraf, under
närvarande förhållanden lägga intill den på circa 1, mil från staden belägna Löfholmen,
dit varorna följaktligen måste särskildt, land- eller sjöledes, transporteras,
hvarigenom en för den redan betydliga och i tillvext varande rörelsen på platsen
betungande ökad kostnad uppkommer, helst som de varor, hvilka från Piteå afskeppas,
äro af tung beskaffenhet och till största delen utgöras af plank och kjellvar.
Stadens innevånare hafva i anledning häraf föranstaltat om uppgörande af förslag,
ej blott till upptagande af segclräuna genom nämnde bank, utan äfven till
anläggning af en i sammanhang dermed behöflig lastbrygga vid stadens strand.
Det af Löjtnanten vid väg- och vattenbyggnads-korpsen R. Schough utarbetade
och af Styrelsen godkända förslaget upptager till verkställande dels en segelränna,
2.000 fot lång och 80 fot bred i botten med 15 fots djup vid medel-vattenståndet
eller lika med det minsta djupet i segelleden efter Piteå elfs nedre lopp mellan
staden och skärgården, dels en lastbrygga vid stadens strand af 520 fots längd,
för hvilka arbeten kostnaden är beräknad till 40,000 Ridr Runt, förutom 8,000
Ridr till inköp af ett mudderverk, behöfligt såväl vid det föreslagna fördjupningsarbetets
verkställande, som ock för framtida underhåll af segelrännan. Vid sammanträde
med stadens röstegande innevånare den 4 Oktober sistlidet år hafva
desse enhälligt fattat det beslut, att, om ett statsanslag af f utaf den summa,
40.000 Ridr, som vore beräknad för sjelfva arbetet, kunde dem beredas till ett
belopp af 26,GG6 Ridr G7 öre, så vilja de förbinda sig att utföra muddringen, bygga
lastbryggan m. m. samt dessutom anskaffa mudderverket, äfven om till allt
detta skulle erfordras större kostnader än de beräknade.
Med afseende å det af Styrelsen derjemte vitsordade bchofvet af de föreslagna
förbättringarne i Piteå hamn, hvarigenom den redan ingalunda obetydliga
trafiken derstädes skulle erhålla en stor lättnad och rörelsen förökas, helst Piteå
utgör hamnplats för ett, vidsträckt område med betydliga tillgångar å trävaror
m. fl. export-artiklar, bar Utskottet, i anledning af Herr Kistners förevarande mo
Bih.
till R. St. Fröt. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 13 Hä/t. 7
50
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
tion oell hvad i öfrigt förekommit, ansett sig böra tillstyrka att lämpligt understöd
för ifrågaställdc arbetens utförande må beviljas; dock endast i egenskap af
lån emot bestämd åtcrbetalnings-skyldighct; och får Utskottet alltså hemställa:
31 :o.
att Ilikets Ständer, till uppmuddring af segelleden emellan
Piteå stad och dess lastageplats Löfholmen samt anläggning
af en lastbrygga vid staden, måtte anvisa en summa af 26,000
R:dr Pant, motsvarande i det närmaste | af den beräknade
kostnaden, att såsom lån utgå från Riksgälds-kontoret, under
de vilkor, som för dylika bidrag blifva vid denna riksdag
föreskrifna.
E. Sjösänkningar och myrutdikningar samt andra vattenaftappnings- och odlingsföretag.
Till fond för befrämjande af utdikningar och aftappningar af sanka trakter
och sjöar till beredande af odlingsföretag, bar Kongl. Majit i den nådiga Propositionen
om Statsverkets tillstånd och behof äskat, att för de nästkommande 3:ne åren
1861—1863 måtte anvisas tillsammans 100,000 R:dr R:mt, deraf 4 aldar att utgå i
egenskap af lån samt det öfriga såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet.
Enligt, hvad Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader i sitt före
innevarande riksdag afgifna generalförslag anmält, äro bos Styrelsen förvarade en
mängd, tid efter annan till Styrelsen ingifna, af arbetsplaner åtföljda ansökningar
om understöd af Statens medel för vattenaftappningar till beredande af odlingsföretag;
varande de arbeten, som af de för sådana företag under föregående riksdagar
anvisade medel hittills ieke kunnat understödjas och för hvilkas underlättande
Styrelsen ansett en gemensam fond böra till Kongl. Majits disposition ställas,
i generalförslaget länsvis antecknade och de för dom tillstyrkta understöden hänförda
till endera utaf förut omförmälda 3:ne klasser, hvarvid upptagits:
uti första klassen (omfattande arbeten af mera allmän vigt, hvilka ansågos företrädesvis
förtjena att med bidrag från Statsverket understödjas), statsbidrag å ett
sammanlagdt belopp af R:dr Rant 395,670
uti andra klassen (företag, som väl ansåges vara af vigt, men
dock jemförelsevis i mindre mån berättigade till understöd af
allmänna medel),
„ „ 272,105
och uti tredje klassen (anläggningar, hvartill bidrag ansåges
böra anvisas endast i den händelse, att öfverskott å de för
allmänna arbeten disponibla tillgångar uppstodo, sedan nödiga
understöd meddelats för de arbeten, som uppförts i l:a och
2:a klasserna)
„ 82,345
Summa R:dr Ruut 750,120
och har Styrelsen, med afseende härå och då med visshet kunde antagas att, enär
undersökningar flerestädes blifvit verkställda under sistlidet år i och för åtskilliga
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
51
större utdikningar, derom planer och förslag icke ännu hunnit upprättas, flere
ansökningar skulle innan kort inkomma med begäran om understöd' till- mänga
betydliga och af uppmärksamhet förtjenta arbetsföretag för vinnande af odlingsbara
vidder, hemställt om nådig framställning .ätt till Kongl. Maj:ts disposition måtte
för understödjande af vattenaftappnings-företäg afsättas en fond utaf 900,000 Rflr,
att utgå med J under hvartdera af åren 1861—1863.
Mod åberopad anledning af den nedsättning, sorn, i jemförelse mod deli vid
sistlidna riksdag till belopp af 300,000 Rflr anslagna fonden för vattenaftäppningar,
skulle komma att ega rum i händelse endast det af Kongl. Magt för dylika
företags befrämjande nu föreslagna belopp anvisades, och i stöd af dét utaf Yägoeh
Yattenbyggnads-styrelsen vitsordade bchofvet af högré änslags-summa för ifrågavarande
produktiva ändamål, har Riksdags-fulhnägtigon Olof Persson från Gefles
borgs län, uti en inom ‘Bonde-Ståndet .väckt motion, föreslagit att fonden för utdikningar
och vattenaftappningar måtte bestämmas till hvad Yäg- och Yattenbyggnads-styrelsen
ansett behöfligt, eller åtminstone till enahanda belopp, som under
närvarande statsrcglerings-period, 100,000- Rflr årligen, eller tillsammans 300,000
R:dr, deraf hdelar borde utgå såsom lån och |;delar såsom anslag.
Under Utskottets pröfning af detta ämne har i första • rummet till öfvervägande
förekommit beskaffenheten af det understöd, sorn bör at Staten meddelas
för arbetsföretag af den art, hvarom nu är fråga. Under föregående riksdagar, då
medel blifvit ställda till Kongl. Maj:ts disposition för befordrande af vattenaftappningar
eller andra förberedande åtgärder för större odlingsföretag inom landet, har
af Rikets Ständer medgifvits att någon del, som vid do frenne sednast förflutna
riksdagarne varit bestämd till i fl cd af de anvisade beloppen, finge utgå såsom
anslag utan återbetalnings-skyldigket; och enahanda stadgande har, i öfverensstämmelse
härmed, af Kongl. Maj:t föreslagits i afseende å den fond för utdikningar
och vattenaftappningar, som koinmo att vid innevarande riksdag anvisas.
Enär likväl det gagn, som genom vattendränkta trakters utdikning och sjösänkningars
verkställande beredes, hufvudsakligen konnner egarne af de förbättrade
eller i odlingsbart skick försatta jordvidder, som derigenom vinnas, tillgodo, har
det synts Utskottet skäligen kunna och böra åläggas dem, som, antingen i anseende
till saknade tillgångar oller den längre tid, sorn åtgår innan full ersättning
för nodlagde kostnader kan påräknas, erhålla understöd af allmänna medel till
dylika företags utförande, att till Statsverket återgälda do meddelade bidragen
till hela sitt belopp. Utom det att Statens uppoffring härigenom minskades, har
Utskottet ansett sig kunna antaga det omsorgen hos intressenterne uti ifrågaställda
odlingsföretag, att med tillförlitlighet utröna huruvida utförandet skulle
komma att medföra förespeglad nytta, borde väntas blifva större än någon gång
visat sig vara händelsen, i fall att understöd för dessa företag kunde endast i
egenskap af lån erhållas, äfvensom derigenom arbetets verkställande på det mest
ändamålsenliga och minst kostsamma sätt otvifvelaktigt betryggades. Någon
olägenhet af den föreslagna förändringen i det hänseendet, att den hos enskilde
vaknade hågen att genom vattenaftappningar förbättra och vidga sina jordområden
skulle komma att aftaga, har Utskottet icke ansett numera vara att befara,
sedan de fördelaktiga resultaterna och det välgörande inflytandet af redan fullbordade
odlingsarbeten hunnit visa sig och blifva allmänt kända.
I fråga om beloppet af de medel, som böra af Rikets nu församlade Ständer
för ifrågavarande föremål anvisas, så ehuru det i betraktande af den stora
52
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
trtäfcgden af sökta Statsbidrag för utdikningar och vattcnaftappningar inom rikets
Ulla dolar, utan tvifvel vore önskligt att hela eller någon betydligare del af det
belopp, som af Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen föreslagits, kunde för ändamålet
anvisas, har Utskottet likväl, med afseende å Statsverkets närvarande tillstånd
samt öfrigo för alla grenar af industrien och rörelsen inom landet magtpåliggande
företag, deraf Statens tillgångar anlitas, icke ansett sig kunna förorda deri härom
lif lii ksdags-t nl l inägt ige n Olof Persson gjorda framställningen; hvaremot någon
mindre förhöjning af det utaf Kongl. Majit äskade belopp, helst om understöd
hädanefter få meddelas endast genom lån, lämpligen torde böra medgifvas.
På grund häraf får Utskottet, som, angående de närmare vilkoren och bestämmelserna
för utbekommandet och återbetalningen af ifrågavarande lån, kommer
att afgifva särskildt yttrande, nu tillstyrka och föreslå:
32:o
att Rikets Ständer, till fond för befrämjande af utdikningar
och aftappningar af sanka trakter och sjöar till beredande af
odlingsförctag, måtte till Kongl. Majit» disposition anvisa en
summa af 150,000 R:dr Rint, eller 50,000 Ridr lör hvartdera
af åren 18G1 — 18G3, att såsom lån från Riksgälds-kontoret
utgå.
I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en inom BondeStåndet
af Riksdags-fullmägtigen Olof Lindström från Westerbottens län väckt
motion, deruti Riksdags-fullmägtige Olof Nilsson och P. A. Nyström från samma
län sig förenat, innefattande förslag att af den inflytande bränvinsskattcn åtminstone
200,000 R:dr Runt måtte få årligen användas till understöd för odlingar
inom Wester- och Norrbottens län.
Vid flera föregående tillfällen, då förslag blifvit framställda om användande
af de för tillverkningen och försäljningen af bränvin stadgade skattebidrag, till
särskilda föremål, har Stats-Utskottet anfört, att sedan längre tid tillbaka vid
statsregleringarne den grundsats iakttagits och, genom förändring af fordna deremot
stridande förhållanden, mer och mer tillämpats, att, med undantag af deri
enligt Regeringsformens GG § för Riksgälds-kontorets behof afsedda särskilda bevillning,
Statens alla både ordinarie och extra-ordinarie inkomster skola gemensamt
användas för statsutgifternas samfälda bestridande, samt att således ingen
viss inkomsttitel bör anslås och utgå för ett eller annat särskildt föremål; äfvensom
Utskottet bland annat erinrat, att de för bränvinsminuteringen och utskänkningen
stadgade afgifter voro dels för kommunala behof, dels till utgifter af mera
omfattande gagn för hela landsorter afsedda, och svårligen, utan kännbar afsaknad
inom de särskilda kommunerna och betänkliga hinder för vidmagthållandet
och befrämjandet af de inrättningar eller föremål, hvartill desamma anslagits, kunde
för närvarande till Statsverket indragas; och får, under åberopande häraf samt
med hänvisning för öfrigt till hvad Utskottet i anledning af de väckta förslagen
om användande af ifrågavarande skattebidrag till kostnader för jernvägsanläggningar,
i sitt under innevarande riksdag afgifna Betänkande N:o 51, yttrat, Utskottet
hemställa:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
53
33:o.
att Olof Lindströms förevarande motion icke må, till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Vid sistförflutna riksdag väcktes inom samtlige Riks-Stånden fråga om ett
låns beviljande för ytterligare sänkning eller ntlappning af deri mellan Dals och
Lysings samt Göstrings härad i Östergötlands län belägna sjön Tåkern; hvarvid
af motionärerne klagades öfver dc olägenheter, som den under år 1842 och nästföljande
år med understöd af allmänna medel verkställda sänkning af samma sjö
i sanitärt hänseende medförde, i synnerhet under torra år, då större delen af den
grunda sjön förvandlades till ett kärr eller träsk, derur ångor uppstcgo, hvilka
den inom orten i sednare tider ökade sjukligheten måste tillskrifvas; hvaremot
under våta somrar den kringliggande jorden öfversvämmades af vattnet i sjön,
som dels skadade de å denna jord vexande skördar, dels försvårade eller hindrade
deras bergning. För att afhjelpa dessa olägenheter samt bereda ytterligare tillökning
al den odlingsbara och till största delen bördiga jord, som erhållits genom
den redan verkställda sänkningen, och då sjöns ytterligare sänkning och fullständiga
aftappning, i anseende till dermed förenade betydliga kostnader, icke kunde
utan understöd af allmänna medel komma till utförande, föreslogs beviljande för
sagde ändamål af ett lån, som en af motionärerne ansåg böra utgå med 300,000
R:dr Runt samt de öfrige med samma belopp, som det upprättade kostnadsförslaget
upptoge, eller 223,881 R:dr 42 sk. Banko.
Denna framställning, som af Stats-Utskottet, uti deröfver afgifvet och af
Rikets Ständer godkändt, utlåtande på anförda skäl afstyrktes, har vid innevarande
riksdag blifvit förnyad genom väckte motioner, inom Riddcrskapct och
Adeln af Herr Bibbing, A., inom Prestc-Ståndet af Kontraktsprosten Janzon, samt
inom Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigcn Johannes Larsson från Jönköpings
län, hvilka motionärer sammanstämmande föreslagit, att Rikets Ständer måtte för
sjön Tå korns uttappniug i vanlig ordning anslå ett låneunderstöd å 200,000 R:dr
Banko, att under 5 år räntefritt innehafvas, samt derefter återbetalas genom G procent
årlig afbetalning och med 2 procent ränta, eller, på sätt Herr Ribbings motion
innehåller, med så fördelaktiga ränte- och amorterings vil kor, som Statens tillgångar
mcdgåfve; — och hafva motionärerne, jemte åberopande af de skäl och
upplysningar, som uti de vid sistlidne riksdag väckte motioner och dervid fogade
handlingar innefattas, äfvensom Chefens för Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen,
rörande företaget afgifna yttrande, innehållande att detsamma blefve af ganska vidsträckt
nytta såsom afseende tillgodogörandet af omkring 7,000 tunnland af matjord
bestående sjöbotten, vidare anlört att bemälde Styrelse numera låtit verkställa
ytterligare besigtning på stället genom tillförordnade Distrikt-chefen, Kaptenen
C. A. Grafström, som till Styrelsen inberättat, att den föreslagna fullständiga aftappningen
skulle ej allenast medföra vinsten af en betydlig jordareal, utan ock
göra alla nu vattensjuka fält odlingsbara, men att genom en mindre sänkning
blefve återstoden af sjön ett träsk, sorn småningom skulle upplandas, men under
tiden skadligt inverka på helsotillståndct i trakten.
54
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
I anledning af den vid sistlidna riksdag väckta frågan om beviljande af nytt
lån för sjön Tåkerns ytterligare sänkning, yttrades af dåvarande Stats-TJtskott, bland
annat, att Tåkerns strandegare, under den tid som förflutit sedan det förra sjösänkningsiöretaget
fullbordades, måste hafva vunnit tillräcklig erfarenhet örn do ekonomiska
fördelarne af delina sjösänkning, och att de jemväl torde hafva förvärfvat
sig tillgång att fullfölja de arbeten, som kunde erfordras för att genom samma
sjös ytterligare aftappning förskaffa sig ökade och förbättrade egovidder, hvadan,
och då, enligt Utskottets åsigt, sagde företags redan kända resultater bort hos
vederbörande jordegare framkalla håg och bereda förmåga till samma företags ifrågasatta
fortsättande, Utskottet ansåge Staten icke behöfva att för verkställighet deraf
lemna vidare bidrag; hvarjemte Utskottet förklarade, att om äfven, i anseende till
den förslagsvis beräknade kostnadssummans storlek, ett sådant bidrag verkligen
skulle erfordras, oaktadt den hos dessa jordegare i allmänhet rådande välmåga och
don vunna eller förbättrade jordens höga värde i förhållande till don på hvarje
tunnland belöpande sjösänkningskostnaden, bordo detta bidrag ingalunda meddelas
till ett hela kostnaden motsvarande belopp.
‘Nuvarande Stats-Utskott, sorn anser sig såsom tillägg till de af Stats-Utskottot
vid sistlidna riksdag angående ifrågavarande företag meddelade uppgifter
böra upplysa att, enligt det af vederbörande Distrikt-chef numera uppgjorda förslag,
kostnaden för sjön Tåkerns fullständiga aftappning, hvarigenom skulle vinnas
7,461 tunnland till större delen odlingsbar mark, blifvit beräknad till 298,347 R:dr
69 öre, eller för hvarje tunnland omkring 40 R:dr Runt, har, med afseende å här
ofvanföre anförda förhållanden, hvilka synas fortfarande ega full tillämplighet,
funnit sig höra
34:o
afstyrka Rikets Ständers bifall till den genom nu väckte motioner
förnyade framställningen om låneunderstöd för sjön
Tåkerns aftappning.
För utdikning och aftappning af sjöarno Tjurken, Näfvelsjö, Furu- och Stensjön
i Östra härad af Jönköpings län, hvilket företag, derigenom skulle vinnas 2
till 3,000 tunnland odlingsbar jord, blifvit beräknadt till en kostnad af 03,7 50
R:dr Runt, har Riksdags-fullmägtigcn Johan Lönn från nämnda län uti inom BondeStåndet
väckt motion hemställt, att Rikets Ständer måtte bevilja dels såsom lån
på vanliga vilkor en summa af 30,000 R:dr Runt, dels såsom anslag utan återbetalnings-skyldighct
12,000 R:dr samma mynt.
Då sänkningen af nämnde sjöar, tillika med dithörande vattendrag inom
Myrsjö, Näfvelsjö, Lannaskede och Näsby socknar, är af Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader uppförd i lista klassen af de arbeten, hvartill den af
Utskottet till fond för utdikningar och vattenaftappningar tillstyrkta anslagssumma
skulle användas, så anser sig Utskottet kunna antaga, att ifrågavarande företag,
utan att Rikets Ständer behöfva att för detsamma anvisa ett särskildt stats-anslag,
kommer att med bidrag af allmänna medel understödjas elter den grund, som vid
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
55
dylika understöds meddelande blifva tillämpade; hvadan Utskottet, under sådan
förutsättning, hemställer
att Johan Lönns förevarande motion icke må till någon åtgärd
å Rikets Ständers sida föranleda.
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion, har Riksdags-fullmägtigen Johannes
Andersson från Jönköpings län, enär genom sänkning af Visjön uti Lekeryds
och Svartorps församling af nämnda län omkring 167 tunnland nu vattendränkt
mark skulle förvandlas till goda odlingslägenheter samt sjöns nu vattendränkta
stränder på samma gång blifva torra och fruktbärande, och då befolkningen i orten
vore urståndsatt att, utan Statens mellankomst, verkställa detta nyttiga aftappningsföretag
anhållit, att derför måtte beviljas ett stats-anslag af 4,120 ll:dr R:mi,
deraf 824 R:dr utan återbetalnings-skyldighet samt återstoden, 3,296 R:dr, såsom
lån mot vanliga återbetalningsvilkor.
Som frågan om och med hvad belopp detta, i Styrelsens för allmänna v agoch
vattenbyggnader generalförslag antecknade och till andra klassens arbeten hänförda
företag bör af Staten understödjas, följaktligen kommer att af Kongl. Majit
pröfvas och afgöras vid meddelandet af dess nådiga beslut rörande de i nämnda
generalförslag upptagna vattenaftappningsarbeten, så får Utskottet, sorn anser samma
företag ingalunda vara af den vigt och betydenhet, att särskilda medel för detsammas
utförande böra af Rikets Ständer anvisas, hemställa:
36:o
att något afseende icke måtto fästas å Johannes Anderssons
derom gjorda framställning.
Angående ett af Riksdags-fullmägtigen Olof Larsson från Örebro län genom
afgifvet memorial inom Bonde-Ståndet väckt förslag, att en summa af 7,000 R:dr
B:ko måtte anvisas att, under uppgifne vilkor, utgå till det för sänkning af Lillån
i nämnde län bildade bolag, inhemtas af de vid motionen fogade och af motionären
åberopade handlingar, att, sedan Direktionen för Lillåns sänkning, uti en af
Konungens Befallningshafvande i Örebro län don 20 September 1858 insänd skrift,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit att till berörda aftappningsföretag, hvilket
i enlighet med ett af Kommissions-landtmätaren C. Fröman upprättadt förslag blifvit
af intressenterne medelst upplånte medel till väsendtlig del redan verkstäldt,
måtte i nåder beviljas understöd från de till vattenaftappningar anvisade medel,
har Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, uti infordradt underdånigt
utlåtande, enär Direktionen i den till Kongl. Majit insända skrifvelsen uppgifvit
att Rikets sednast församlade Ständer skulle afsatt särskildt statsbidrag för Lill
-
56
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
åns sänkning, men att hinder för utbekommande af detta bidrag mött, ansett sig
böra upplysa, hurusom, efter det Direktionen för Di 1 läns sänkning år 1856 hos
Kongl.
följd af Kongl. Maj:ts, efter Styrelsens hörande, meddelade nådiga beslut, blifvit
uti det af Styrelsen den 15 September nämnda år afgifna generalförslag angående
allmänna arbeten uppfördt i förteckningen bland första klassens arbeten, för att, i
händelse Kongl. Majit så pröfvade skäligt, undfå bidrag från den allmänna aftappningsfond,
som vid då instundande riksdag kommc att ställas till Kongl. Majits
disposition. Som emellertid, under loppet af nämnda riksdag och innan Rikets
Ständers skrifvelse om de beviljade anslagen och fonderna för allmänna arbeten
blifvit till Ko neri. Majit aflemnad, 2:ne af ledamöterna uti Direktionen för Lil låns
sänkning, hvilka infunnit sig hos Styrelsen, för att efterfråga om och när statsbidrag
kunde vara att förvänta, dervid tillika uppgifvit, att hela utdikningsarbetet
redan befanns komplett färdigt, samt detta förhållande jemväl blifvit af Chefen
för mellersta väg- och vattenbyggnads-distriktct bestyrkt, hade Styrelsen, då förslag
uppgjordes till fördelning af den fond för vattenaftappningar, som af Rikets
sednast församlade Ständer ställdes till Kongl. Majits disposition, ansett att planen
för meranämnda arbete icke kunde till Kongl. Majit framläggas för nådigt gillande,
ty, på sätt Styrelsen anfört, enär företaget redan var verkstäldt, kunde Styrelsen
icke i underdånighet hemställa att få upprätta kontrakt om dess utförande inom
viss tid, med rättelse efter fastställd plan. Efter inhemtande af hvad Styrelsen
sålunda upplyst och i öfrigt yttrat, har Kongl. Majit, i anledning af Direktionens
ofvan förstnämnda, genom Konungens Befallningshafvande i Örebro län den 20
September 1858 insända, ansökning, förklarat, att som, enligt hvad upplyst blifvit,
ifrågavarande vattcnaftappningsförctag redan vore till hufvudsaklig del fullbordadt,
samt vid sådant förhållande det af Rikets Ständer stadgade vilkor för åtnjutande
af bidrag från de till utdikningar och altappningar af sanka trakter och sjöar anvisade
medel icke kunde i afseende på detta företag uppfyllas, funné Kongl. Majit
något understöd dertill icke kunna af nämnda medel i nåder beviljas.
Under hänvisning till do upplysningar, som i Väg- och Vattcnbyggnads-styrelsens
ofvanbcrörda utlåtande innefattas, och mod åberopadt stöd deraf att Direktionen
för Lillå sänkningsbolag ondast till följd af okunnighet om hvad den för
utbekommande af statsbidrag bordt iakttaga, i förening med ifver att få sänkningsarbetet
påbörjadt och fullbordadt så fort möjligen ske kunde, gått miste om det
understöd å 7,000 Ridr Biko, som varit i Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader
år 1856 afgifna generalförslag föreslaget, samt med förmälan, dels att
det egentliga sänkningsarbetet visserligen vore nära nog färdigt, men att likväl
mycken tid och kostnad erfordrades för de omgifvande fältens odling och försättande
i det skick, att de kunde återgifva något af sänkningskostnaden, dels att
denna kostnad, hvilken varit beräknad till 14,013 Ridr 44 sk. Biko eller 21,065
Ridr 42 sk. Rigs, uppgått till ett sammanlagdt belopp af 28,562 Ridr Runt, derå
bolaget häftade i skuld för omkring 17,000 Ridr samma mynt, har Riksdags-fullmägtigen
Olof Larsson, enär det af Kongl. Majit i nåder meddelade afslag ej grundade
sig derpå, att bolaget gjordt sig mindre förtjent att erhålla statsbidrag för att
reglera den skuld det ådragit sig, derigenom att sänkningsarbetet blifvit till en betydlig
del med upplånta penningar verkstäldt, utan endast på den omständigheten
att de af Rikets Ständer föreskrifna vilkor ej blifvit fullgjorda, på sätt som förcskrifvet
vöre, och då, hvad anginge det ena af ifrågavarande vilkor, eller att kontrakt
-
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 120.
57
trakt skolat upprättas och af Kongl. Maj:t godkännas om sänkningsarbetets påbörjande
och afslutande inom bestämd tid, detta vilkor kunde anses såsom fullgjordt,
då arbetet redan vore i det aldra närmaste färdigt, samt, hvad beträffade det vilkor
att planen för sänkningsföretaget skolat underställas Kongl. Maj:ts pröfning och
godkännande, den med denna föreskrift afsedda säkerhet, nemligen att Statens
medel ej blefve använda till annat än nyttiga företag och på ett ändamålsenligt
sätt, kunde vinnas derigenom, att bolaget, innan det komme i åtnjutande af något
statsbidrag, med ett af kompetent, sakkunnig och dertill förordnad person, efter å
stället hållen syn, afgifvet utlåtande styrkte sänkningsarbetets ändamålsenliga företagande
och utförande — föreslaget att Rikets Ständer ville, emot uppfyllande af
sistnämnda vilkor anslå till Lillå sänknings-bolag en summa af 7,000 R:dr B.ko,
deraf -l:del såsom gåfva samt 4:dclar i egenskap af lån, att i fem år räntefritt
innebafvas, samt derefter återbetalas med fiffel årligen, jemte 4 procents ränta.
Utskottet får i anledning af denna framställning anföra, att, då upptagandet
af vattenaftappnings- eller andra bos Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
anmälde arbetsföretag i do generalförslag rörande dylika arbeten, som
af Styrelsen före hvarje riksdag till Kongl. Majit afgifvas, förutsätter, att de sålunda
till erhållande af statsbidrag antecknade företag antagligen icke kunna utan
Statens medverkan bringas till verkställighet, så är följaktligen uppenbart, att, i
händelse något af sagde företag genom medels anskaffande på enskild väg påbörjas
och fullbordas innau frågan om beviljandet af statsbidrag för dess utförande
hinner slutligen pröfvas och afgöras, denna fråga i och med företagets fullbordande
helt och hållit förfallit. Det af Olof Larsson nu väckta förslaget om understöd
till det bolag, genom hvilket sänkning af Lillån blifvit företagen och till
hufvudsaklig del fullbordad, kan således blott så till vida blifva föremål för pröfning,
som detsamma afser antingen återstående, ännu icke verkställde arbeten å
nyssnämnda odlingsföretag, eller ock, såsom motionären egentligen synes åsyfta,
att genom erhållande af anslag jemte lån på billiga vilkor bidraga till afbetalning
å don skuld som bolaget för bestridandet af redan nedlagde arbetskostnader måst
ikläda sig. Då i det förra hänseendet, alla närmare upplysningar saknas om beskaffenheten
af do arbeten, som, enligt motionärens uppgift, ännu skulle återstå och
den kostnad, som dertill skulle erfordras, finner Utskottet sig på sagde, af motionären
antydda förhållande, icke kunna grunda något tillstyrkande i den af motionären
förordade syftning. Hvad åter angår beviljande af allmänt understöd för
reglering af bolagets i och för ifrågavarande företag iråkade skuld, kan Utskottet
dertill så mycket mindre lemna sitt förord, som medgifvandet af en dylik förmån,
utan motsvarande gagn för det allmänna, utan tvifvel skulle komma att framkalla
en mångfald af likartade anspråk från enskilde, hvilka åstundade sina penningeangelägenheters
ordnande på det för dom mest fördelaktiga sätt och vilkor. Utskottet
hemställer fördenskull:
37:o
att den af ofvanbomälde motionär gjorda framställning om medels
anvisande till det för sänkning af Lillån bildade bolag,
icke må af Rikets Ständer bifallas.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 13 Ilcift. 8
.58
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
Slutligen får Utskottet anmäla, att, till upplysning om de i detta Utlåtande
af Utskottet tillstyrkta anslags- och lånesummors sammanlagda belopp, en i tabellarisk
form uppgjord förteckning å desamma finnes härvid bifogad.
Stockholm den 8 Juni 1860.
Reservationer:
Emot 14:de punkten:
af Herr Leijonancker,
af Prosten Berlin.
Emot 22:dra punkten:
af Doktor Wåhlander: ”Emot Utskottets uti 22:dra punkten gjorda hemställan
om afslag å L. M. Knutssons motion dels i fråga om anstånd med återbetalningen
af redan erhållna lån för sänkning af sjöarne Asunden, Jernlunden, Öfre och Nedre
llengen samt Emmern, Nimmern och Striern äfvensom för tillvägabringandet af en
båtled emellan de fyra förstnämnda sjöarne, dels angående beviljande af ytterligare
lån till detta arbetsföretag, får jag anmäla min reservation. Lika mod Utskottets
majoritet anser jag visserligen att någon eftergift i afseende på fullgörandet af don
betalningsskyldighet, strandegarne uti de redan afgifna skuldförbindelserna sig åtagit,
icke bör beviljas, helst derigenom ett vådligt prejudikat för andra dylika fall
skulle komma att meddelas; men deremot förmenar jag att nog ömmande skäl
förekomma att icke afslå den del af motionen, som afser anhållan om beviljande
af ett ytterligare låneunderstöd för ifrågavarande arbetes fullbordande. Man torde
nemligen icke böra förbise att strandegarne, hvilka icke bekommit ett enda öre
såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet, deremot vid arbetets påbörjande förutsatt
att af Staten få låna hela den summa, sorn för dess utförande kunde blifva
erforderligt, helst så betydliga belopp, som här äro i fråga, omöjligen kunna af en
dylik menighet på annat sätt anskaffas, då hvarje delegares ansvarighet i förhållande
till erhållen jordvinning icke kan bestämmas förr än arbetet vunnit fullbordan.
Då nu kostnadssumman i det af vederbörande Distrikts-chef uppgjorda och
af Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen godkände kostnadsförslag upptogs till 168,600
R:dr B:ko eller 252,900 R:dr Runt, egde den ifrågavarande menigheten giltigt skäl
att antaga, det den af Rikets Ständer beviljade lånesumman, som icke på en gång
bchöfde användas, utan någon tid kunde förräntas, skulle, med inberäkning af
denna räntevinst, blifva tillräcklig till arbetets utförande. Det befanns dock inom
kort att det erhållna lånet var, i följd af inträffad stegring i priserna å arbetslöner
och materialier, alldeles otillräckligt och att kostnadssumman, enligt samma
Distrikt-chefs eget embetsintyg, endast i följd af nämde stegring borde höjas med
60 procent, eller till 269,760 R:dr B:ko motsvarande 404,640 R:dr R:mt. Utskottet
tyckes hafva fästat synnerlig vigt vid sistnämnde summa, enär densamma blif
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
59
vit i Betänkandet åberopad samt afslaget å det nu begärda lånet lian anses vara
förnämligast grundadt på don omständigheten att strandegarne redan fått af Staten
låna ett belopp nära motsvarande berörde 404,640 R.dr. Men deremot finnes
icke i Betänkandet uppgifvet, livad som likväl blifvit med vederbörande Arbetschefs
intyg styrkt, nemligen att utöfver de erhållna lånesummorna
tillhopa . .
390,000 R:dr,
för arbetets fullbordande fordras ytterligare en utgift af icke mindre
än  !
. 97,000 „
så att totalkostnaden kommer att uppgå till  487,000 Rall-,
i stället för ursprungligen beräknade 252,900 R:dr. Denna betydliga tillökning
har, enligt hvad upplyst blifvit, tillkommit deraf att expropriations-kostnader och
ersättning till qvarnegare m. fl. dels icke blifvit i liostnadsförslaget upptagne, dels
måst utgå till vida högre belopp, än i förslaget beräknats, hvarförutan den för
båtleden anlagda sluss, hvilken, enligt första förslaget, upptagits till blott 75 fots
längd, ansetts, för att motsvara ändamålet, böra blifva 90 fot lång, Då man tager
i betraktande dessa förhållanden och derjemte erfar att hela den jordförbättring,
som genom sjösänkningen vinnes, motsvarar blott 2,036 tunnland m-gradig
jord, hvadan strandegarne för hvarje tunnland Sådan jord få vidkännas en utgift
af 240 R:dr, så inser man lätt att affären icke kan för dem anses synnerligen förmånlig
och att förnämsta fördelen af hela företaget består uti vinnandet af en liommunikations-förbättring,
som likväl icke uteslutande, ja kanske minst, tillgodokommer
de många små hemmansegare, som få bekosta ifrågavarande arbete, men
deremot är af en väsendtlig vigt icke blott för hela orten, än ock för den omkring
staden Linköping belägna slättbygden.
Do fördelar detta arbetsföretag i en framtid skall bereda en vidsträckt, men
på kommunikationer vanlottad ort, hafva äfven af sednaste Jernvägs-konunitté
blifvit på mera än ett ställe i dess afgifne underdåniga Betänkande framställde.
Sålunda förekommer pag. 79 och 80 i nämnde Betänkande: att ”Kommittéen tagit
"i betraktande, att förslag redan är uppgjordt till en för jemförelsevis ringa kost’
nåd, i förening med pågående sjösänknigsarbeten, utförbar sammanhängande vat”tcnkommunikation
från Linköping genom sjöarne Rengen, Jernlundcn, Åsunden,
Juttern och Krön ända till Wimmerby, äfvensom från Åsunden till Östersjön vid
Gamleby, medelst hvilken segelled midten af landet emellan östra stambanan och
Östersjön kan erhålla en lika behöflig, söm för denna orts produkter af liufvudsakligast
trävaror beqväm och billig kommunikation med slättlandet, Göta kanal
"och äfven hafvet.”
För de flesta större kommunikations-förbättringar i vårt land, har Staten
lemnat icke blott lån, utan ock anslag med frihet från all återbetalnings-skyldighet.
För ifrågavarande arbete åter liar Staten icke vidkänts annan uppoffring än
att såsom lån hafva förskjutit en del af kostnaden. Om nu ock det först lemnade
lånet å 160,000 R:dr B:lto inneburit fördelen af några års räntefrihet under en dol
af arbetstiden, hafva strandegarne deremot för det vid sednaste riksdag beviljade
lånet icke haft någon sådan räntefrihet, utan derå redan fullgjort en ränte- och
kapital-inbetalning. Då härtill kommer att, enligt hvad erfarenheten visat, Riksgälds-liontoret
under en mängd af år ständigt af sin kontanta kassabehållning
haft och ännu har ganska betydliga summor utlånte till penningeförvaltande verk
och inrättningar, och då ingen anledning är för handen att betvifla det icke äfven
under den kommande tiden nämnde Kontor kommer att för tillfällig: förräntning:
O o
60
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
hafva ständigt utlånte flera millioner, anser jag att den summa af 60,000 R:dr,
som här är i fråga, alltförväl kan, utan ringaste olägenhet, såsom lån strandegarne
beviljas, såvida de vilja förbinda sig att derför erlägga 5 procents årlig ränta,
hvilket kan anses såsom den för vårt land normala medelräntefoten, då man iakttager
förhållandet under en längre tidsperiod. Jag får på grund häraf vördsamt
hemställa:
att Rikets Ständer behagade för ofvanberörde ändamål bevilja
strandegarne omkring ofvan omförmälde sjöar ett ytterligare
lån att från Riksgälds-kontoret utgå med 60,000 R.dr Runt;
mot vilkor att för detta lån skola, utan tillgodo njutande af
någon räntefrihet, årligen inbetalas 6 procent utaf hela lånesumman,
60,000 R:dr, af hvilka 6 procent först godtgöres
ränta efter 5 procent å det efter hvarje liqvid återstående kapital,
och återstoden utgör kapital-afbetalning; samt att i öfrigt
de föreskrifter som vid denna riksdag varda meddelade
i afseende på låneunderstöd för vattenaftappningar till odlingsföretag,
måtte i härvid tillämpliga delar och således äfven i
fråga om medlens återbetalning i sammanhang med kronoutskylderna,
på ifrågavarande lån vinna tillämpning.”
Af Riksdags-fullmägtigen G. A. Larsson från Östergötlands län: ”Emot
den i förestående Betänkande afgjorda punkt, sorn handlar om lån till fullbordande
af den så kallade Kinda båtled samt sänkning af sjöarne Asunden och Jernlunden
m. fl., får jag härmed vördsammast anmäla min reservation under yrkande
det Rikets Högloft Ständer måtte vid frågans pröfning taga följande omständigheter
i öfvervägande:
Att intressenterne i detta sjösänknings- och båtlcdsföretag blifvit missledde
genom det i förstone upprättade kostnadsförslag, som icke motsvarade stort mer än
hälften af verkliga kostnaden, ehuru detsamma var uppgjordt al Chefen för östra
väg- och vattenbyggnads-distriktet.
Att Rikets Ständers bifall åt Riksdags-fullmägtigen Knutssons vid 1853 och
1854 årens riksdag framställda förslag om låneunderstöd till nästan hela kostnadsbeloppet
stärkte intressenternes förhoppning derom att någre kontante sammanskott
från deras sida icke skulle erfordras förrän arbetet var fullbordadt och den erhållna
landvinningen fördelad.
Att, ehuru Riksens Ständer vid sista riksdag beviljade ett ytterligare låneunderstöd
till ifrågavarande arbete, det icke dessmindre erfordras 97,000 R:dr innan
arbetet kan blifva så fullbordadt, att intressenterne kunna hemta någon fördel af
landvinning eller båtled.
Att större delen af intressenterne äro mindre bemedlade och måhända skulle
nödgas sälja sina små hemmansdelar, derest de redan erhållne lånen skulle tvångsvis
indrifvas utan att arbetet vunnit fullbordan.
Alt detta nyttiga företag, ifall det vinner sin fullbordan, lemnar eu jordvinning
på mera än 2,000 tunnland och frambringar en 7 mil lång båtled i en
på skogsprodukter rik — men på kommunikationer vanlottad — del af Östergötland.
Att hvarje tunnland jordvinning kommer att kosta strandegarne omkring
240 R:dr och att Staten hvarken härföre eller för båtleden, bekostat det ringaste
annorledes än genom låneunderstöd. Det
Stats-Ut.skoitets Utlåtande N:o 120.
61
Det torde dessutom böra tagas i noga betraktande att företag, sådane som
detta, il ro främst värde understöd från det allmännas sida, helst då sådant kan
åvägabringas utan direkte anslag.
I anledning häraf och då jordbruket och dess förkofran är rätta källan till
landets välstånd, hyser jag ingen betänklighet att hos Rikets Höglofl. Ständer
hemställa, det Fullmägtigen Lars Magnus Knutssons motion om låneunderstöd måtto
vinna bifall.
Det lånebelopp, tillhopa 390,000 R:dr, som strandegarne redan erhållit kan
visserligen anses stort; men om man anställer en jemförelse mellan kostnaderna
för en lika lång jernväg, så visar det sig huru fördelaktigt det är att befrämja
detta företag. — Summans storlek kommer dock i sjelfva verket att drabba strandegarne,
som förbundit sig densammas återbetalande, och om medlen skulle hafva
blifvit mindre sparsamt använde, på sätt inom Utskottet påstods, så bidrager detta
till att än hårdare trycka de i företaget inlockade strandegarne som till sist nödgas
återgälda så väl ränta som kapital. Det kan dessutom af Riksgälds-kontorets
räkenskaper inhemtas, att strandegarne redan den 2 Juli förlidet år återguldit
9,000 R:dr och den 2 i nästa månad nödgas åter betala enahanda belopp, hvarefter
ränta och amortering framdeles kommer att utgå för begge lånen med tillhopa
23,400 R:dr årligen, oberäknadt de sammanskotter som fordras för återgäldande
af ännu bristande 97,000 R:dr.
Den som oväldigt granskar dessa bevekande omständigheter och egor någon
slags kännedom om de kostnader, som drabba strandegarne särskildt, för att
genom odling bringa den erhållna landvinningen i fruktbarhet; skall sannolikt bedöma
deras ställning på helt annat sätt än pluraliteten inom Utskottet, och man
kan göra sig förvissad om, att Utskottets förslag, derest detsamma vinner Rikets
Ständers bifall, icke skall blifva någon särdeles eggelse för rikets öfrige innebyggare
att intressera sig uti likartade patriotiska företag, hvilka eljest, i en framtid,
skulle lända landet till stor båtnad, och i sin mån bringa fram de produkter sorn
erfordras om landet skall kunna återgälda de många millioner, som för jernvägsbyggnaderne
redan äro och framdeles blifva upplånade.”
Uti denna reservation förenade sig Riksdags-fullmägtige Anders Gudmundsson
från Hallands län, Johannes Andersson från Skaraborgs län, Jonas Andersson
från Östergötlands län och S. P. Rosenberg från Christianstads län, den sistnämnde
hufvudsakligen på do i samma reservations sista punkt anförde skäl.
Bih. till R. St. Prot. 1859 f 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 13 Häft.
9
62
Tillhör Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
Utaf Stats-Utskottet vid 1859 och 1860 års riksdag i Utlåtandet
N:o 120 tillstyrkte statsbidrag för väganläggningar och vägförbättringar,
bro- och hamnbyggnader samt kanaler, äfvensom sjösänkningar och andra
vattenaftappnings-företag m. fl. dylika föremål.
Anslag.
Län.
Summa.
Till fond för anläggning af nya samt förbätt-
ring eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar
450,000
—
450,000
För anläggning af väg emellan Storbacken i
Ofver-Luleå socken, ock sjön Waikijaur
40,000
—
40,000
„ brobyggnad öfver Umeå eif
27,500
—
55,000
82,500
Till fond för understödjande af mindre hamn-
byggnader ock årensningar
60,000
—
60,000
För hamnbyggnad vid Grenna
—
90,000
90,000
„ förbättring ock utvidgning af Helsingborgs
hamn ...
—
230,000
230,000
„ hamnbyggnad vid Amål
—
16,000
16,000
„ hamn- ock kanal-anläggningen vid Carl-
stad
—
70,000
70,000
„ jflottneåns upprensning och fullbordande
af jetéebyggnaden vid åns inlopp . . .
—
10,000
10,000
„ bortsprängande al llöda Berget i Göta
eif
40,000
—
40,000
„ uppmuddring af segelleden emellan Piteå
och denna stads lastageplats Löfholmen
—
26,000
—
26,000
Till fond för befrämjande af uidikningar ock
aftappningar af sanka trakter ock sjöar
till beredande af odlingsföretag . . .
—
150,000
150,000
Summa R:dr R:mt
617,500
—
647,000
-
l,264,500j—
STOCKHOLM, tryckt lios Isaac Marcus, 1860.
Ståls-Utskottets Memorial N:o lil.
1
N:o ±21.
Ank. till Exp.-Utsk, den 8 Juni 1860, kl. 2 e. tn.
Memorial, med förslag till allmänna vilkor och stadganden i afseende
på de under denna riksdag beviljade statsbidrag till
väg-anläggningar och vägförbättringar samt hamnbyggnader
och vattenaftappningar m. fl. arbetsförelag.
(R. A.)
Då Rikets Ständer vid innevarande, likasom under hvar och en af de sedan
1840 års början hållna riksdagar torde komma att för landsvägars anläggning
eller förbättring, bro- och hamnbyggnader, kanal- och slussanläggningar,
strömrensningar, sjösänkningar samt myrutdikningar och andra vattenaftappningsarbeten
bevilja och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisa åtskilliga anslags-
och lånesummor, har Stats-Utskottet, på sätt som vid föregående riksmöten
skett, ansett sig böra uppgöra och underställa Rikets Ständers pröfning och
godkännande förslag till sådane allmänna bestämmelser och stadganden, som,
jemte de vid statsbidragens beviljande föreskrifna särskilda vilkor, skola iakttagas
och tillämpas i afseende på nämnde medels lyftning och användande äfvensom
återbetalningen deraf. Som erfarenheten visat, att de af Rikets sednast
församlade Ständer antagna och i det hufvudsakliga med de vid 1850—1851
årens riksdag fastställda och derefter bibehållna föreskrifter öfverensstämmande stadganden
varit lämpliga och ändamålsenliga, har Utskottet funnit samma stadganden,
hvilkas lydelse af Stats-Utskottets vid förra riksdagen afgifna Memorial N:o
159 samt 140 § i gällande reglemente för Riksgälds-kontoret inhemtas, äfven
hädanefter kunna och böra, utan väsendtlig förändring, bibehållas och tillämpas.
Bill. till 11. St. Prof. 1839 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 14 Häfl. 1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 4H.
I fråga om vilkoren för de låneunderstöd, som komma att beviljas till sjösänkningar
och myrutdikningar eller andra vattenaftappnings-företag, har det likväl
förekommit Utskottet, att beloppet af den ränta, som enligt 14:de momentet i
nyss åberopade reglementes § bör af vederbörande låntagare erläggas, synes, oaktadt
den vid sistiidne riksdag beslutade förhöjning, allt för lågt i förhållande
till den för närvarande allmänt gångbara penningeräntan och således böra i någon
mån ytterligare höjas.
Jemlikt stadgandet i åberopade 14:de momentet skall, för utbekomna låneunderstöd
till sjösänkningar och myrutdikningar eller andra vattenaftappningsföretag,
efter fem års förlopp från slutet af det år, hvarunder lånemedlen från
Riksgälds-kontoret först utbekom mits, årligen erläggas 8 procent å hela den lyftade
lånesumman, hvaraf räntan godtgöres efter tre för hundra af obetalta kapitalbeloppet,
och det öfriga utgör afbetalning derå. Såsom grund för den vid
sistiidne riksdag föreslagna och af Rikets Ständer beslutade förhöjning af räntegodtgörelsen
från två till tre för hundra, anfördes af dåvarande Stats-Utskott dels
att, vid bestämmandet af räntebeloppet för de lån, som blefve från Riksgäldskontoret
utgifna, icke borde förbises att detta verk, under dåvarande förhållanden,
vid den upplåning detsamma för derå anvisade statsutgifters bestridande
kunde blifva nödsakadt företaga, måste vidkännas högre ränta än som vid sådan
upplåning i sednare tider behöft erläggas, dels att, i anseende till de.t ökade
värde den genom vattenaftappningarne vederbörande låntagare tillfallande nya
eller förbättrade jord då egde, en förhöjning af räntan för alla de låneunderstöd
till sjösänkningar eller andra vattenaftappnings-företag, sorn vid då innevarande
riksdag eller af derunder anvisade medel beviljades, vore af tidsomständigheterna
påkallad. Med fortsatt tillämpning af dessa grunder och i betraktande af det gagn,
som genom vattendränkta trakters utdikning och sjösänkningars verkställande beredes
de jordegare, som för sådant ändamål erhålla understöd af allmänna medel,
hvartill kommer att, enligt Utskottets öfvertygelse, betingandet af ökad godtgörelse
till statsverket för de lån som till dylika företag meddelas, ofelbart bör
medföra att användandet af dessa medel till odlingsföretag, af hvilka icke med
visshet kan påräknas mera betydande fördel, motverkas, har Utskottet ansett sig
böra föreslå, att räntan för alla de låneunderstöd till sjösänkningar och andra
vattenaftappnings-företag, som komma att utgå af dertill under innevarande riksdag
anvisade medel, må höjas från tre till fyra procent årligen, hvilken ränteförhöjning
dock, enligt Utskottets åsigt, icke bör föranleda någon ökad årlig inbetalning
för ifrågavarande lån, utan endast minska det öfverskott, som utaf det
förut bestämda inbetalningsbeloppet kommer att användas till lånekapitalens
amortering.
Någon ändring för öfrigt i nu gällande vilkor och stadganden för ifrågavarande
statsbidrag har Utskottet icke ansett påkallas vidare än i afseende å
Stals-UlskolMs Memorial N:o 121.
3
tiden, inom hvilken de arbetsföretag, för hvilkas utförande allmänna medel under
denna riksdag beviljas, böra påbörjas, hvilken tid, i öfverensstämmelse med
hittills meddelade föreskrifter, bör bestämmas till slutet af år 1862 ; och får Utskottet,
som, på sätt under nästförflutne riksdagar iakttagits, jemte hemställan
om antagande af nedanstående föreskrifter och bestämmelser, ansett sig bora afgifva
förslag tili den § i reglementet för Riksgäld s-kontoret, deruti desamma böra
införas, följaktligen tillstyrka
att Rikets Ständer måtte gilla och fastställa följande föreskrifter
och bestämmelser samt godkänna nedan föreslagna reglements-§
(motsvarande den 140:de i nu gällande reglemente).
Utom de särskilda vilkor och bestämmelser, som, enligt Rikets Ständers
härom fattade beslut, komma att tillämpas i afseende på de stats-bidrag, som under
innevarande riksdag blifvit till utgående från Rikgälds-kontoret anvisade för
hamnbyggnader, kanaler och andra vattenkommunikationer samt väganläggningar
och vägförbättringar jemte brobyggnader, äfvensom för sjösänkningar och
andra vattenaftappnings-företag, hafva här nedan intagna allmänna vilkor och
föreskrifter, i afseende på sådana stats-bidrags erhållande och åtnjutande, blifvit
af Rikets Ständer fastställda ; hvilka föreskrifter, såvidt icke härifrån skiljaktiga
bestämmelser eller stadganden äro för de beviljade anslags- och låne-summorna
särskilt meddelade, således böra vid förekommande frågor om utbetalningar af
dessa anslag och lån iakttagas samt lända till efterrättelse:
l:o. För hvarje företag måste plan till arbetets utförande jemte beräkning
öfver dermed förenade kostnader vara uppgjord och hafva vunnit Kongl. Maj:ts
nådiga fastställelse.
2:o. Då arbetsföretaget afser vägförbättring, väganläggning eller vattenaftappning,
bör vederbörande menighet hafva afgifvit yttrande om företagets lämplighet
och nytta.
ö:o. Alla med understöd af allmänna medel anlagda eller förbättrade vägar
samt byggda broar böra af den menighet, det bolag eller den särskilda korporation,
som åtnjutit det för företaget beviljade understödet, vederbörligen för
allmänna trafiken underhållas intill dess den framtida underhållsskyldigheten kan
varda i behörig ordning andra vederbörande ålagd och mellan dem fördelad.
4:o. Derest hamn- och kanal- eller andra likartade afgifter, efter arbetsfÖretagets
fullbordande, skola komma att utaf de trafikerande upptagas, bör taxa
härå vara fastställd, så lindrig, som skäligen låter sig göra. Sålunda fastställda
afgifter få icke förhöjas, med mindre Kongl. Maj:t, på grund af särskildt förekommande
omständigheter, pröfvar skäligt dertill lemna bifall, utan böra deremot
ovilkorligen nedsättas, så snart det af redogörelse, som hvart 5:te år till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bör ingifvas, befinnes, att behållna inkomsten
öfverstiger en viss, af Kongl. Majit fastställd, procent utaf de till företaget lern
-
4
Stals-Utskollets Memorial N:o lil.
nade enskilda bidrag; och skall dessutom en viss, af Kongl. Majit likaledes be*
stämd, andel utaf de afgifter, som uppbäras, till reparations-fond afsättas.
5:o. Då ett arbetes utförande öfverlemnas till stad, menighet, bolag eller
enskilde, bör alltid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning afslutadt samt af
Kongl. Majit i nåder godkändt. Kontraktet skall innefatta förbindelse för stad,
menighet, bolag eller enskilde, dels att, i noggrann öfverensstämmelse med den
fastställda arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara underkastade vederborandes
kontroll, påbörja, verkställa och fullborda arbetet inom viss bestämd
tid, utan att framgent väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel,
och dels att, genom egna tillskott, utgöra hvad som utöfver stats-bidraget kan
erfordras.
610. För fullgörande af sådant kontrakt, äfvensom för de lyftade statsmedlens
återbäring, i fall mot kontraktet brytes, bör ställas sådan säkerhet, som af
Kongl. Majit i nåder godkännes.
7io. Af Kongl. Majit eller af Rikets Ständer beviljadt anslag eller lån kan
i allmänhet icke utbekommas förr, än arbetsföretaget blifvit börjadf, hvarefter
utan återbetalningsskyldighet anslagna medel få, successivt och i mån af arbetets
fortgång, lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta eller särskildt
af Kongl. Majit föreskrifvits; börande, såvida icke Kongl. Majit, med afseende
å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del
af sådant anslag i Riksgälds-kontoret innestå, intilldess arbetet är vederbörligen
afsynadt och godkändt. Lånemedel få, sedan behöriga handlingar aflemnats, lyftas
på en gång vid den tid, de som åtagit sig arbetets fullgörande sådant åstunda,
såvida icke särskild föreskrift angående tiden för lånens utbekommande blifvit
meddelad.
810. Alla statsbidrag, som under denna riksdag blifvit uti ifrågavarande
afseende beviljade, skola från Riksgälds-kontoret utbetalas antingen omedelbart
eller ock genom Konungens vederbörande Befallningshafvande eller den embetsmyndighet,
som fått sig i nåder uppdraget att medlen reqvirera och uttaga; börande,
innan större eller mindre del af beviljadt statsbidrag utbetalas, hos Riksgälds-kontoret
företesi
a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;
b) af Kongl. Majit godkänd säkerhetshandling för samma kontrakts fullgörande
eller medlens återbäring;
c) behörigt intyg, att arbetet är börjadt;
samt derjemte, då statsbidraget skall utgå som lån i
d) en till Riksgälds-kontoret eller ordres ställd, af Fullmägtige godkänd,
skuldförbindelse, som, i fråga om låneunderstöd för vattenaftappning eller annat
odlingsföretag, skall innefatta vederbörandes betalnings-ansvar, intilldess sådant
lån, jemlikt Kongl. Kungörelserna af den 13 Juni 1845 och den 3 November
1848
Slals-UtskoUets Memorial N:o i 'i l.
5
1848, blifvit lördeladt pa de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara,
och fördelningen vunnit laga kraft samt uti jordeboken, på föreskrifvet sätt, antecknats,
och
e) af Fullmägtige godkcänd borgen eller säkerhetshandling för deu afgifna
skuldförbindelsens uppfyllande.
9:o. De lane- och säkerhets-handlingar, som, för stats-bidrags utbekommande,
till Riksgälds-kontoret aflemnats, förblifva uti Kontorets vård; dock skola
sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter kunna blifva i behof
att begagna, till dem på behörig reqvisition, utlemnas.
10:o. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig tillåtelse, skedt
från den fastställda arbets-planen, eller arbetet, utan af Kongl. Maj:t medgifvet
anstånd med detsammas utförande, icke blifvit fullbordadt inom derför bestämd
tid, ankommer på Kongl. Majit att låta inställa all vidare utbetalning af statsbidraget
samt återfordra hvad deraf uppburits, att, på en gång eller successivt,
till Riksgälds-kontoret inbetalas inom den tid, som bestämmes af Kongl. Majit
eller af Rikets Ständer, till hvilkas pröfning frågan om uppburne medels återbäring
lärer komma att öfverlemnas, derest längre anstånd dermed än intill nästa
riksdag anses erfordras. Fullmägtige böra tillse, att sådan inbetalning ingår
i vederbörlig ordning.
11 :o. Stad, ort, bolag eller enskilde, sorn af ett genom stats-bidrag befordradt
företag komma att draga omedelbart gagn, böra, i den mån Kongl. Majit
pröfvar skäligt, jemväl till dess fullbordande bidraga, antingen genom kontant
tillskott eller med materialier och arbete. I annat fall beror af Kongl. Majit
att inställa utbetalningen af de beviljade medlen.
12:o. Vid alla med stats-bidrag i större eller mindre mån understödda arbeten
böra företrädesvis, der sig göra låter, tjenst- och sysslolösa personer användas.
lilio. De arbetsföretag, för hvilkas utförande allmänna medel under denna
riksdag äro beviljade, böra sednast under loppet af år 1862 påbörjas; kommande
hvad Rikets Ständer nu anvisat för de, vid sagde års utgång, icke påbörjade
arbeten att reserveras till Rikets Ständers disposition.
14:o. För utbekomna låneunderstöd till sjösänkningar och myrutdikningar
eller andra vattenaftappnings-företag, bör, efter fern års förlopp från slutet
af det år, hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret först utbekommits, årligen
erläggas åtta procent å hela den lyftade lånesumman, hvaraf räntan godtgöres
efter fyra för hundra af obetalda kapital-beloppet, och det öfriga utgör
afbetalning derå. I afseende på sättet och ansvarigheten för dessa inbetalningars
verkställande lända ofvan åberopade Kongl. Kungörelser af den 13 Juni
1845 och den 3 November 1848 till efterrättelse.
Hill. lill R. St. lJrot. 1SS9 & 18HO. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1i Uäft. 2
6
Stats-btskollels Memorial N:o 421.
15:o. För andra, till vissa företags befrämjande beviljade, lån skola, i
alla de fall, der ej särskildt blifvit annorlunda föreskrifvet, årligen, elter slutet
af det år, hvarunder lånemedlen utbekommits, erläggas sex procent af hela den
lyftade lånesumman, hvarigenom räntan godtgöres efter fyra för hundra utaf
obetalda kapital-beloppet, oell det öfriga utgör afbetalning å detsamma. Dock
som särskild årlig ränte-liqvid ej behöfver verkställas, kommer någon föreskrift
derom icke att i skuldförbindelsen intagas, utan bör låntagaren endast förbinda
sig att under den tid, som åtgår för det erhållna lånets fulla återbetalning, före
hvarje års slut, erlägga sex procent å lånets ursprungliga belopp. Verkställes
ej inbetalning å bestämd tid, är låntagare pligtig, att för det till liqvid förfallna
oguldna beloppet erlägga fem procent årlig ränta, intilldess betalning sker.
16:o. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som, i följd af erhållna
anslag eller lån, föranledas för Riksgälds-kontoret, skola, utan undantag, bestridas
eller godtgöras utaf den eller dem, som stats-bidragen erhållit; och bör erforderlig
föreskrift härom uti kontraktet införas.
Derjemte anser sig Utskottet äfven böra hemställa,
att Rikets Ständer, vid anmälandet af dessa stadganden,
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl.
Majit täcktes låta underrätta Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
ej mindre om de terminer, då beviljade stats-bidrag böra
utbetalas, än om sådana förändringar uti de för stats-bidragens
lyftning m. in. meddelade bestämmelser, som under arbetenas
fortgång kunna varda i nåder medgifna.
I händelse denna hemställan bifalles,
torde i nu föreslagna § af Riksgälds-kontorets reglemente få
införas följande tillägg:
Jemte det ofvanstående stadganden blifvit i underdånighet
anmälda, hafva Rikets Ständer anhållit, att Kongl.
Majit täcktes låta underrätta Fullmägtige ej mindre om de
terminer, då beviljade stats-bidrag böra utbetalas, än om
sådana förändringar uti de för stats-bidragens lyftning m. m.
meddelade bestämmelser, som under arbetenas fortgång kunna
i nåder medgifvas.
Stockholm den 7 Juni 1860.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri. 1860.
Skits-Utskottets Utlåtande N:o 122.
I
JW flS*.
Alik. till Exp.-Utsk. den 22 Juni 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition, angående
Jemtlands Roterings-lcassas befrielse från allt bidrag till anskaffning
och underhåll af beklädnaden vid Jemtlands Uästjågarekorps.
(U. A.)
Al' högstberörde, den 14 nästlidne Februari till Rikets Ständer aflåtna nådiga
Proposition (införd under N:o 91 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ständens
Protokoll vid innevarande riksdag) inheintas, att, sedan Bekläilnads-direktionen vid
Jemtlands llästjägare-korps, med afseende å den ärliga kostnaden för en hästjägaremunderings
anskaffning, oell underhåll, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands
län gjort framställning derom, att, dä Statsverket årligen eflade hälften af
denna kostnad med 7 R:dr 1 sk. 9 rist., men genom Jemtlands roterings-kassa för
den andra hälften inbetalts blott hvad som motsvarat en infanteri-rotes årliga bidrag
ungefär 3 R:dr 17 sk., allt Banko, skilnaden mellan dessa belopp mätte frän
och med är 1852, då Jemtlands nya rotering bief till efterlefnad gällande, pä vederbörande
rotehållare utdebiteras, sä hade Kongl. Maj:ts bemälde Befallningshafvande,
efter det Direktionen öfver roterings-kassan blifvit hörd, uti underdånig skrifvelse’
den 28 September 1857 yttrat, att, sedan Rikets Ständer, allt ifrån den nya roteringens
införande i provinsen, anvisat särskilda medel till bestridande af Statens
andel i den kostnad, som, enligt uppgjorda beräkningar, erfordrades till bestridande,
bland annat, af kostnaderna för manskapets vid Hästjägare-korpsen beklädnadssamt
hästarnes sadelmunderings-persedlar, efter Kongl. Maj:ts Befallhingshafvandes
åsigt det viii vore påtagligt, att roterings-kassan, enligt ordalydelsen såväl i reglementet
för kassan, som i sjelfva knekte-kontraktet, borde för rotehällarnes räkning
till hälften med Kronan bestrida lika sä väl det erforderliga beklädnads-bidräget
för hästjägarne, soin den icke ifrågasatta halfva andelen i sadelmunderingens anskaffning
och underhåll, samt att kassan följaktligen äläge, att icke blott för de förflutna
åren utan äfven allt framgent, sä länge békiädnads-bidrag skulle af rotehål
Bih.
till 11. St. Prof. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 15 Håft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 122.
laren lemnäs, godtgöra skilnaden i den Ilästjiigare-korpsen tillkommande beklädnadsandel,
beräknad efter årliga riksmarkegängspriset ä en soldatmundering och den
för en hästjägare med 7 R:dr 1 sk. 9 r:st. Banko, enligt särskildt upprättad uträkning
erforderliga ärliga beklädnads-kostnad, utan tillägg af det uti samma uträkning
utförda belopp af 10 procent i reparationshjelp; dock hade Kongl. Majits Befallningshafvande
ansett sig böra i underdånighet hemställa, det*Kongl. Majit täcktes i nåder
bestämma, huruvida, enligt grunderna för nya roteringen, roterings-kassan älåge att
från och med år 1852 och framgent intill dess annorlunda kan blifva stadgadt, till
Ilästjägare-korpsens Beklädnads-direktion utbetala enahanda beklädnads-bidrag, som
för Kronan är vordet erlagdt och vidare erlägges, med afdrag likväl af hvad kassan
ä beklädnads-bidraget redan guldit, eller på hvad sätt det felande bidraget eljest
borde Beklädnads-direktionen godtgöras.
Yid pröfning den 22 Februari 1859 af denna fråga, hvaröfver jemväl Kongl.
Krigs- och Kammar-kollegierne afgifvit underdånigt utlåtande, hade Kongl. Majit
ansett att, enär genom det af Kongl. Majit och Rikets Ständer vidtagna, uti Kongl.
Kungörelsen den 23 Mars 1858 till vederbörlig efterrättelse meddelade beslut, det
frän rotehållarne eller soldaterna vid indelta roterade infanteriet, med en åttondedel
af riksmarkegängsvärdet å en enkel mundering, förut utgående ärliga bidrag
till soldatbeklädnadens anskaffande och underhåll från och med år 1858 upphört,
samt särskildt 4ide momentet af berörde Kongl. Kungörelse stadgade att, då beklädnads-bidraget
för de 725 manskapsnuinmer, hvaraf Jemtlands Häst- och Fältjägarekorpser
numera bestå, för rotehållarnes räkning utgått från Jemtlands roteringskassa,
samma kassa skall från nämnda bidrag vara befriad, borde härvid i betraktande
tagas, dels huruvida, enligt grunderna för den af Kongl. Majit för provinsen
Jemtland fastställda nya rotering, skilnaden emellan det efter årliga riksmarkegängspriset
ä indelta soldatens mundering beräknade årliga beklädnads-bidrag och
det högre, pä särskild uträkning grundade bidraget till hästjägare-beklädnadens underhäll
bort af Jemtlands roterings-kassa eller rotehållarne vid Ilästjägare-korpsen
frän och med år 1852 till och med år 1857 erläggas och till korpsens Beklädnadsdirektion
ingå, ^ dels om och i hvad mån, jemlikt ofvanberörda Kongl. Kungörelse,
roterings-kassan' eller vederbörande rotehållare kunde anses skyldiga att för tiden
från och med är 1858 något bidrag till Hästjägare-korpsens beklädnad utgöra i och
då knekte-kontraktet för Jemtland af den 28 September 1847 i 3 § stadgar, att vid
Jemtlands kavalleri, som underhålles af dertill anslagne tvänne rotar för hvarje
nummer, Kronan bör bekosta bevärings- och remtygs-persedlarne, äfvensom till
hälften med rotehållarne bidraga till beklädnads- och sadelmunderings anskaffning
och underhållande samt reglementet för Jemtlands roterings-kassa af den 8 Oktober
1851 uti 3 g föreskrifver, att från kassan, bland andra kostnader för roteringen, skall
bestridas det beklädnads-bidrag, som af rotehållarne bör erläggas; hade Kongl. Majit,
pä grund häraf, funnit att roterings-kassan bort till hälften med Kronan bekosta
anskaifningen och underhållet af Hästjägare-korpsens beklädnad under åren från och
med 1852 intill 1858 års början, hvadan Kongl. Majit förordnat, att skilnaden emellan
det lör nämnde tid af roterings-kassan erlagda bidrag till beklädnaden vid Hästjägare-korpsen
och det, som af Krigs-kollegium blifvit för samma ändamål med 7
Ridr 1 sk. 9 rist Banko årligen för hvarje nummer utgjord! skulle, jemte de af bemälde
Kongl. Kollegium till reparationshjelp beräknade 10 procent ä halfva beklädnadskostnaden,
som utgöres af nyssnämnda belopp, till korpsens beklädnadsfond
af roterings-kassan utbetalas. — Beträffande åter frågan om och i hvad män Jemtlands
roterings-kassa vore skyldig att för tiden från och med 1858 bidraga till un
-
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 122.
3
ilerliället, af Hästjägare-korpsens beklädnad; så och då härvid förekommit, att Rikets
Ständer icke anvisat någon tillgång för bestridande af den kostnad, sorn motsvarar
skilnaden emellan det förenämnda år af roterings-kassan redan utgjorda årliga beklädnads-bidraget
och det belopp, som derutöfver af Kollegierna ansetts böra till
korpsens beklädande från roterings-kassan äfven för framtiden utgå, hade Kongl.
Majit funnit nödigt, att samma kostnad tills vidare skulle af roterings-kassan bestridas;
men enär, enligt ordalydelsen af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
den 18 Mars 1857, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om upphörande
af det vid indelta infanteriet utgående beklädnads-bidrag blifvit genom Kongl. Kungörelsen
den 23 Mars 1858 stadgadt, att roterings-kassan från och med samma år
skall vara befriad från det beklädnads-bidrag för Jemtlands Häst- och Fältjägarekorpser,
som dittills från kassan utgått, hade Kongl. Majit beslutat att till Rikets
Ständer göra framställning om beviljandet ej allenast af erforderlig tillökning i det
redan anvisade anslaget för dessa korpsers beklädnad, så att kassan blefve från allt
vidare bidrag dertill befriad, utan ock om godtgörelse till kassan för det bidrag,
som emellertid för innevarande statsreglerings-period behöfde utgå till beklädnaden
för Ilästjägare-korpsen; — i sammanhang med hvilket beslut Kongl. Maj:t anbefallt
Dess och Rikets Krigs-kollegium, att i underdånighet inkomma med uppgift å de
belopp, som i förberörda hänseende erfordrades, hvarvid i afseende på grunderna
för utgörande af den hälft utaf beklädnads-bidraget, lör hvilken Kronan och roterings-kassan
under nu pågående statsreglerings-period borde gemensamt ansvara,
tillika blef föreskrifvet, att Kronan å samina hälft skulle erlägga en efter riksmarkegångspriset.
å en enkel soldatmundering beräknad afgift till hästjägare-beklädnadens
underhäll, hvartill Rikets Ständer vid sednaste riksdag anslagit medel, samt att det
belopp, som derefter erfordrades till bidragets fyllnad, deri inberäknade 10 procent
ä halfva beklädnads-bidraget, såsom reparationshjelp borde utgöras af roteringskassan;
— och hade Kongl, lirigs-kollegium, uti underdånig skrifvelse af den 12
sistlidne Januari, anmält, att, dä sålunda Jemtlands roterings-kassas under nuvarande
statsreglerings-period utgående bidrag till hästjägare-munderingens underhäll
komme till beloppet att blifva beroende pä den summa, per nummer beräknad^ som
af Kongl. Krigs-kollegium, i enlighet med det omvexlande årliga riksmarkegångsvärdet,
ä soldatmunderingen borde erläggas, Kongl. Kollegium icke tillförene kunnat
uppgifva det belopp, som kunde finnas böra roterings-kassan i ersättning för
dess utgifter till beklädnads-underhället under denna statsreglerings-period tillkomma;
men att, sedan 1859 års länsmarkegångs-taxor numera blifvit uppgjorda och af Kongl.
Kammar-kollegium pröfvade, Kongl. Krigs-kollegium låtit med ledning af desamma
uppgöra uträkning öfver innevarande års riksmarkegångsvärde å soldatmunderingen,
hvarigenom, under förutsättning att samma uträkning, sedan den i föreskrifven
ordning hunnit granskas af Kongl. Kammar-kollegii Advokat-fiskal, blefve af Kongl.
Krigs- och Kammar-kollegierna godkänd, berörde ersättning kunde till beloppet
bestämmas, hvarjemte Kongl. Krigs-kollegium, med öfverlemnande af en, efter de,
genom Kongl. Maj:ts ofvanberörda beslut den 22 Februari 1859, stadgade grunder
upprättad och den nådiga Propositionen bifogad uträkning, dels å det Jemtlands
roterings-kassa i förenämnda måtto tillkommande ersättningsbelopp, dels å ytterligare
anslagsbehof för 1861—1863, i den händelse roterings-kassan komme från allt
bidrag till hästjägare-munderingens underhäll att befrias, — beträffande nämnde uträkning
i underdånighet anfört, — att, då Rikets Ständer vid sista riksdag bestämde,
att anslaget till ”lif- och släp-munderingar vid rothålls-regementena” med beräkning
af den hälft af rotehällarnes eller soldaternas bidrag till munderingarnes
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 122.
anskaffande och underhåll, från hvars erläggande dessa befriades, skulle uppgå blott
till 5 R:dr 8 öre per nummer, men denna andel af beklädnads-bidraget, eller en åttondedel
af riksmarkegångsvärdct å en enkel mundering har uppgått
för år 1858 till
5.24.
för år 1859 till
5.32.
och för år 1860 beräknades till
5.47,
så hade uti förevarande uträkning äfven upptagits den ökade kostnad, som, utöfver
anvisade 5 R:dr 8 öre, Kongl. Kollegium för den hälft af bidraget till hästjägaremunderingen,
hvilken Kronan och roterings-kassan gemensamt erlägga, för ifrågavarande
3 ar fått eller får vidkännas; — att, enär det årliga mcdelbehofvet för llästjägarckorpsens
beklädande under nästinstundande statsrcglerings-period så tillrida
icke kunde till siffran noga bestämmas, som det, i afseende ä ersättningen till de
vid korpsen indragna 16 nummer, vore beroende pä vexlande riksmarkegåugspris
Kongl. Kollegium ansett lämpligast lägga det förmodade riksmarkegångspriset för
innevarande är till grund för beräkningen af anslagsbehofvet för ifrågavarande hälft
af beklädnads-bidraget under nästkommande statsreglerings-period utöfver den dertill
redan anvisade tillgång; — att, som nämnda anslagsbehof, efter sådan beräkningsgrund.
för år upptagits till 1,207 R:dr 76 öre, men i Kongl. Kollegii statsre
qvisitions-förslag
för Intendents-afdelningen till 1,258 Kalr, hvilket belopp i Kongl.
Propositionen, angående Statsverkets tillstånd och behof, blifvit jemnad till 1,260
R:dr, skilnaden mellan förstberörde 2:ne summor härrörde derifrån, dels att fyllnadsanslaget
mellan riksmarkegångspriset och den verkliga kostn den beräknats uti
nämnde statsreqvisitions-förslag för 200 nummer, för hvilka Rikets Ständer anvisat
5 R:dr 8 öre per nummer, i stället att fyllnadsanslaget, såsom nu skett,
bort beräknas blott för effektiva styrkan 184 man, enär för öfriga 16 nummer, som
äro indragna, beklädnads-bidraget, efter riksmarkegångspriset, sorn ansåges komma
att stiga till 5 R:dr 47 öre, utginge, dels att 1859 års riksmarkegängspris på förra
stället, men 1860 års nu tagits i beräkning; — samt att de anslag, som i anledning
häraf erfordrades, således skulle utgöra:
såsom ersättning för beklädnads-utgifterna under åren 1858, 1859 och 1860,
åt Kongl. Krigs-kollegium.... R:dr 158: -—
åt Roterings-kassan
3,459: 20.
eller för en gäng Hulr 3,617: 20.
och såsom fyllnad i anslagsbehofvet för den frän Kongl. Krigs-kollegium och roteringskassan
gemensamt utgående hälft af beklädnads-bidraget, så framt roteringskassan
från allt deltagande i samma bidrag befriades under hvartdera af åren 1861,
1862 och 1863 R:dr 1,207: 76; men att, då härvid förekomine, att den andel af beklädnadskostnaden
för Jemtlands Hästj ägarekorps, som under innevarande statsregleringsperiod
bort eller bör af Kongl. Kollegium bestridas, ehuru inbegripen i det
vid sista riksdag anvisade anslag af 208,200 R:dr till ”lif- och släp-munderingar
vid rothålls-regementena”, likväl icke inginge eller blifvit inberäknad i det belopp,
232,000 R:dr, hvartill samma anslag ansetts böra förhöjas, alltså ytterligare erfordrades
de i förstnämnde anslagsbelopp innefattade, men i det sistnämnda beloppet
uteslutna 1.016 R:dr, motsvarande det förut anvisade beklädnads-bidraget för 200
hästj ägare-nummer, å 5 R:dr 8 öre för hvartdera, så att det ärliga anslaget under
nästa statsreglerings-period för roterings-kassans befrielse frän allt bidrag till Hästjägare-korpsens
beklädnad komme inalles att utgöra 2,223 R:dr 76 öre.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 122.
5
Pä grund häraf, och dä, i enlighet med hvad Kongl. Krigs-kollegium sålunda
upplyst, dels det vid förra riksdagen lör Hästjägare-korpsens räkning till förmän
för Jemtlands roterings-kassa anvisade beklädnads-bidrag 1,016 E:dr, hvilket belopp
d;'i innefattades uti det beviljade anslaget 208,200 R:dr till ”lif- och släp-munderingar
vid rothälls-rcgementena”, icke blifvit af Kongl. Kollegium inberäknadt uti
det vid innevarande riksdag begärda förhöjda anslag 232,000 K:dr till nämnda munderingars
underhäll, dels ock det i Kongl. Propositionen, angående Statsverkets tillstånd
och behof, jemväl i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Krigs-kollegii
framställning, för Kongl. Kollegii Intendents-afdelning äskade årliga anslag af 1,2(30
R:dr, för roterings-kassans befrielse äfven från den återstående beklädnadskostnaden
för Uästjägare-korpsen, kunde af anförda orsaker förminskas till 1.207 R:dr 76 öre,
har Kongl. Majit, jemlikt Dess här ofvan omförmälda beslut af den 22 Februari 1859,
föreslagit Rikets Ständer, att, för Jemtlands roterings-kassas fullkomliga befrielse
frän underhållet af Hästjägare-korpsens beklädnad under nästkommande statsreglerings-period,
Rikets Ständer mätte bevilja ej allenast det för närvarande utgående
anslaget 1,016 Ridr, utan äfven den erforderliga tillökningen 1.207 R:dr 76 öre,
tillhojta 2,223 R:dr 76 öro, att, i stället för redan begärda 1.260 R:dr. tilläggas
Kongl. Krigs-kollegii Intendents-afdelnings anslag för materielens underhäll; äfvensom
hvad an gin ge ersättningen till roterings-kassan och Kongl. Krigs-kollegium för
den utbetalda högre kostnaden till Hästjägare-korpsens beklädnad under åren 1858—
1860, utöfver hvad för ändamålet vid förra riksdagen anvisades, Kongl. Majit i
nåder äskat, att jemväl denna kostnad, enligt den af Kongl. Krigs-kollegium lemnade
utredning, uppgående till 3,617 Ridr 20 öre, deruti ersättningen till bemälda
Kongl. Kollegium inginge med endast 158 JRidr, mätte, genom beviljande af ett anslag
för en gång af 3,617 Ridr 20 öre, varda vederbörande godtgjord.
Denna nådiga Proposition, som af samtliga Riks-Stånden blifvit till Utskottet
remitterad, har Utskottet tagit i öfvervägande; — och förekommer härvid atte, såsom
ofvan är antydt, Rikets sednast församlade Ständer, — i ändamål att bereda
rotehällarne i Jemtland enahanda förmän med afseende ä skyldigheten att till soldatbeklädnadens
anskaffande och underhåll bidraga, som vid nästlidne riksdag blef
rikets öfriga rotehållare vid de indelta regementena beviljad, nemligen befrielse från
allt deltagande i beklädnads-skyldigheten, — för sin del beslutat, att det bidrag,
som för rotehällarncs räkning utginge från roterings-kassan i Jemtland till beklädnaden
för de vid Jemtlands Häst- och Fältj ägar e-korpser varande 725 rust- och
rotehälls-nummer skulle upphöra och hela beklädnads-skyldigheten deremot af Staten
ensam bestridas; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer beviljade ärligt anslag
till det belopp, som ansågs motsvara roterings-kassans andel i beklädnadsskyldigheten;
men detta anslag har emellertid, enligt de upplysningar i ämnet Kongl. Majit
täckts lemna, hvad Hästjägare-korpsen beträffar, befunnits otillräckligt, så att rotehällarne
vid denna korps icke kunnat komma i fullständigt åtnjutande af den förmän,
som Rikets Ständers omförmälda beslut afsäg att dem bereda, likasom dessa
allt fortfarande lära förblifva i saknad af samma förmån, derest icke åtgärder vidtagas
för åstadkommande af den rättelse uti berörde hänseende, som af nu angifna
omständigheter påkallas. I betraktande häraf och då någon anmärkning icke
förekommit vid den i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition meddelade utredning i afBih.
till R. St. Brot. 1851) & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 15 Haft. 2
c
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 122.
seende å de ytterligare anslagsbelopp, som för detta ändamål erfordras, finnér Utskottet
att — i följd af Rikets sednast församlade Ständers beslut i denna fråga,
de af Kongl. Majit härtill nu äskade anslag böra af Rikets
Ständer beviljas, nemligen dels 1,207 R:dr 7G öre att, jemte
förut anvisade 1,016 R:dr, eller tillhopa 2,223 R:dr 76 öre, tilläggas
Kongl. Krigs-kollegii Intendents-afdelnings anslag för
materielens underhåll och dels för en gäng 3,617 R:dr 20 öre
såsom ersättning till roterings-kas an och Kongl. Krigs-kollegium
för omförmälda under åren 1858—1860 bestridda beklädnadsutgifter.
I sammanhang härmed, och dä Rikets Ständer i öfverensstämmelse med hvad
Utskottet i sitt Utlåtande N:o 84, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
4:de Hufvudtitel uti 27:de punkten under litt. e hemställt, förbehållit sig att
framdeles besluta den tillökning af anslaget för Kongl. Krigs-kollegii Intendentsafdelnings
behof, som kunde blifva en följd ej mindre af ofvanberörda nådiga Proposition,
än äfven deraf att Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
uti sednare punkten af sitt Utlåtande N:o 6 föreslagit att rotehållarne
i kavalleriet i Jemtland skulle befrias från den af deni hitintills bestridda
andel i kostnaden för sadelmunderingens underhållande samt denna kostnad utgå
af anslaget till försvarsverket i allmänhet, som i sådant fall skulle tillökas med
620 R:dr, får Utskottet, sedan sistberörda Utlåtande numera blifvit af Rikets Ständer
godkändt, hemställa,
att den del af ofvanberörde anslag, som är afsedd för Kongl. Krigskollegii
Intendents-afdelning må för detta ändamål tillökas med
ytterligare 620 R:dr;
kommande deremot de af Kongl. Maj:t såsom anslag för en gång äskade förberörde
3,617 R:dr 20 öre att uppföras bland de till 4:de Hufvudtiteln hörande extra anslagen.
i Stockholm den 21 Juni 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
1
Y:o 193.
Arik. till Exp-Utsk. den 3 Juli 1860, kl. 8 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Åttonde Hufvud-titel.
(U. A.)
För Åttonde Ilufvud-titcln, sorn innefattar anslag-en till Ecklesiastik-departementet,
uppfördes vid sistlidna riksdag: kontanta penningar 1,753,924 R:dr 20
öre; indelta räntor, förslagsvis beräknade till 260,200 Ralr; 495,146 kubikfot 5
kannor indelt spanmål med ett värde, efter 2 R:dr kubikfoten, sif 990,293 Råbock
oindelt spanmål 25,291 kubikfot 4 kannor, efter samma värde upptagna till
50,582 R:dr 80 öre; utgörande dessa tillgängar tillsammans 3,055,000 R:dr Runt.
I likhet med hvad vid behandlingen af de föregående Hufvud-ti tiar ne iakttagits,
iår Utskottet, enligt den ordning, deri anslagen finnas i Riks-staten uppförde,
här nedan omförmäla de förändringar, som i afseende på denna Hufvudtitel
ifrågakommit med anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner, dels
hos Riks-Stånden väckta motioner eller inom Utskottet gjorda framställningar;
varande, i fråga om löneregleringen för 8:de Hufvud-titeln tillhörande embetsverk
och stater, särskildt yttrande uti 86:te punkten af detta Betänkande meddeladt.
Dcpartcments-chefcn.
l:o. Utom de uti Stats-Utsliottets särskilda Betänkande N:o 48 omförmälda
framställningar om en allmän nedsättning afembets-och tjenstcmännens löner, men
hvilka framställningar Utskottet, i hvad de afse aflöningsanslagcn för Stats-Rådets
ledamöter, ansett ej böra till någon åtgärd föranleda — har fråga om förändring
uti anslaget för Ecklesiastik-departemeutcts Chef förekommit endast i det hän
Bih.
till B. St. Brot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 16 Häft. 1
•2
Stats- Utslcottets Utlåtande N:o 123.
seende, att Kongl. Maj:t uti Propositionen angående Statsverkets tillstånd ock behof
föreslagit, att bemälde Departements-chef, sorn numera saknar boställsvåning,
måtte undfå hyresersättning med ett belopp af 2,000 It:dr Emit årligen; — i afseende
hvarå Utskottet af det kögstberörda Proposition åtföljande utdrag af Statsråds-protokollet
för den 14 Oktober nästlidct år (56:te punkten) inhemtat, att sedan
Kongl. Majit, — enligt protokollet öfver Finans-ärenden den 18 Februari samma
år, i sammanhang med nådigt beslut, att den till boställe åt Ohefen för Ecklesiastik-departementet,
under den 29 September 1848, tillsvidare upplåtna våning, 2
trappor upp i Kanslihuset, skulle från den 1 April 1859 användas till embetsrum
åt Justitie-revisionen och Ecklesiastik-departementets ^expedition, hvarigenom det
blefve möjligt att i nämnda kanslihus bereda lokal åt Statistiska Central-byrån,
och derigenom inbespara 1,000 R:dr, hvilka Rikets Ständer i och för detta ändamål
anslagit, — förklarat sig vilja, på särskild underdånig föredragning, taga i nådigt
öfvervägande frågan om hyresersättning åt Chefen för sistnämnda Departement,
hvilken fråga borde vid nu skeende statsreglering förekomma; — så hade, enligt underdånig
hemställan af Stats-Rådets öfriga ledamöter, Kongl. Majit, enär Ecklesiastik-departementets
chef, genom ofvanberörda beslut den 18 nästförutgångna Februari,
gått i mistning af förut åtnjuten boställsförmån och numera vore bland
Stats-departements-cheferne den ende, som hvarken hade boställe eller kontant ersättning
derför, beslutit i nåder föreslå Rikets Ständer, att åt Chefen för Ecklesiastik-departementet,
i likhet med hvad vid sistlidna riksdag anslogs åt Chefen
för Finans-departementet, bevilja en årlig hyresersättning af 2,000 Ridr Runt, att
från början af nästa statsreglering utgå på Riks-statens 8:de Hufvud-titel; samt att
till dylik ersättning för tiden från den 1 April 1859 till utgången af innevarande
s.tatsrcglerings-period, eller 1| år, måtte uppföras bland anslag för tillfälliga behof
en summa af 3,500 Ridr Runt.
Då Chefen för Ecklesiastik-departementot intill April månad nästlidet år
innehaft boställe i Kronans hus, och denne embetsman otvifvelaktig! måste hafva
samma rättighet som Cheferne för de öfriga Stats-departementen, att antingen få
åtnjuta förmånen af fritt boställe eller, i saknad deraf, uppbära hyresersättning,
finner Utskottet väl den ifrågaställda anslagsförliöjningen böra beviljas; men då
emellertid framdeles tillfälle torde kunna beredas för oftanämnde Departementschef,
att erhålla bostad i något Kronans hus, har Utskottet icke ansett lämpligt
att ifrågavarande hyresersättning uppföres såsom ordinarie anslag, och får således
hemställa,
att till hyresersättning åt bemälde Departements-chef må, till
utgående från Rikets Ständers Riksgälds-kontor, anvisas dels
ett årligt belopp af 2,000 Ridr för nästa statsreglerings-period,
och dels för en gång 3,500 Ridr, utgörande enahanda ersättning
för tiden från den 1 April 1859 till slutet af inneva
rande
år.
Departementets Expedition.
2:o. I öfverensstämmelse med hvad Utskottet, beträffande löneförmånerna
för motsvarande befattningar uti de öfriga Stats-departements-expeditionerna, föreslagit,
får Utskottet hemställa:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
3
a) atfc aflöningen för Expeditions-ohefeu vid Ecklesiastikdepartementet
måtte bestämmas till 5,000 R:dr;
b) att för hvar och en af de 3:nc Expeditions-sekreterarne
må uppföras ett lönebelopp af 4,000 Ridr;
c) att för 2 Kanslistbefattningap (å 1,800 Ridr) uppföres
3,000 R:dr och för 2:no Kopisttjenster (å 1,000 R:dr) 2,000
11.dr, men att den 3:djo Kopisttjensten, på sätt Kongl. Majit
föreslagit, må indragas och aflöningen, 1,000 11:dr, utgå till befrämjande
af göromålens gång inom Expeditionen; — samt
att de vid sednaste riksdag anvisade 1,800 Kalr ”till biträde
åt Afdelnings-ckefen för allmänna undervisningen rörande
ärenden” må å staten fortfarande upptagas.
Derjemte och då Kongl. Majit, af de skäl ofvan åberopade Stats-Råds-protokoll
(pag. 17) innehåller, funnit nödigt, att det å Expeditionens stat uppförda anslag,
450 Ridr, till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjento,
klefve förhöjdt till 1,000 lldr, får Utskottet tillstyrka,
d) att den för ifrågavarande ändamål äskade anslags-förhöjuing,
550 Ridr måtto af Rikets Ständer beviljas.
Kongl. Rihiiotlickct.
3:o. I do för Bibliothckarien och vice Bibliothekarien vid Kongl. Biblioteket
nu anvisade lönebelopp af 4,500 Ridr för den förre och 3,000 Ridr för den
sednare, har Kongl. Majit föreslagit en förhöjning af 500 Ridr för hvardera, enär,
såsom Stats-Råds-protokollet bland annat innehåller, ”billigheten syntes fordra att
den likställighet, som i öfrigt eger rum emellan Riksarkivets och Kongl. Bibliothekets
tjenstemän, jemväl utsträcktes till likhet i löneförmåner, så att Bibliotkekariens
lön bestämdes till lika belopp med Riks-arkivariens, och vice Bibliothekaricn
erhölle enahanda aflöning som Alt tuar ierne vid Riks-arkivet”; — men då,
hvad Bibliothekarien angår, Utskottet anser de vid sista riksdagen för denne embetsman
bestämda löneförmåner innefatta tillräcklig godtgörelse för de med hans
befattning förenade göromål, har Utskottet funnit sig endast i så måtto böra förorda
omförmälda nådiga framställning,
att lönen för Ance Bibliothekarien vid Kongl. Bibliotlieket må
bestämmas till 3,500 Ridr.
Klcrcsi-Statcii.
4:o. Uti underdånig skrifvelse af den 27 April nasti idet år hade Konsistorium
i Upsala stift hos Kongl. Majit anmält, att de religiösa söndringar, hvarom
det förut i underdånighet framställt en kort öfversigt, alltjemt fortginge och
redan i större eller mindre mån förekomme i en mängd af stiftets församlingar
samt tilläfventyrs skulle sprida sig till ännu flere; att Konsistorium derföre varit
betänkt på medel att kunna motverka de villomeningar, det missförstånd och de
4
Stats-Utskottets Utlåtande No 123.
ensidigheter, som åstadkommit söndringarne och af hvilka deras tillvext hufvudsakligen
berodde, samt att det härvid icke kunnat undfalla Konsistorium, att för
ofvannämnda ändamål äfven andra medel än de vanliga skyndsamt hordo utfinnas
och särskilda åtgärder vidtagas, så framt de icke redan för handen varande söndringarne
skulle ökas till en grad, som kunde göra framtida motverkan mycket
osäker och möjligen alldeles fruktlös; på grund hvaraf Konsistorium till Kongl.
Maj:ts nådiga bepröfvande underdånigst framställt tvänne önskningar och förslag,
hvaraf det ena egentligen afsåge stifts vården, det andra åter prcstbildn ingen.
Hvad nemligen först anginge stiftsvården, så och då ett nitiskt och kraftigt
förkunnande af det gudomliga ordet samt en ömsint och trogen själavård, således
ock anställande af utmärkt hegåfvade och varmhjertade församlingslärare, vore
synnerligen behöfligt i de församlingar, der söndring redan inträdt, eller började
uppkomma, men detta medel, oaktadt det förnämsta vid sådane förhållanden, dock
icke alltid kunnat begagnas, enär dels den ordinarie församlingslärare, till hvars
biträde i dylikt fall en extra ordinarie prestman klefve missivcrad, stundom icke
eller blott i ringa mån förmådde till aflönande af densamma bidraga och svårligen,
då icke sjukdom eller annat laga skäl gjorde begagnande af dylikt embetsbiträde
för honom alldeles oundgängligt, kunde anses dertill lagligen förbunden, dels ock
Konsistorium icke egde några medel att för ändamålet disponera, hade Konsistorium,
som ansåg nämnda åtgärds vidtagande vara af allra största vigt och af ställningen
inom stiftet högt påkallas, hos Kongl. Maj:t underdånigst hemställt, det
måtte till Rikets nästsammanträdande Ständer aflåtas nådig Proposition om ett
årligt reservations-anslag af minst 5,000 R:dr Runt, att under derpå följande statsreglerings-period
utgå och, ställdt till Kongl. Maj:ts disposition, för det ofvannämnda
ändamålet användas.
Yidkommande åter prestbildningen, hade Konsistorium på anförda skäl hemställt,
att Kongl. Maj:t måtte i nåder bereda förhöjning i det till understöd för
theologie studiosi vid Universiteten hittills beviljade anslag; uti hvilken sednare
fråga Utskottet här nedan (22:dra punkten) i sammanhang med Universitetens öfriga
anslagsbehof afgifvit yttrande.
I anledning af den förra utaf nu omnämnda framställningar, — hvilka
Konsistorium i Lunds stift, under förmälan att samma förhållanden, både hvad de
religiösa söndringarne och deras belägenhet, som egnade sig åt theologiens studium
anginge, egde rum inom Lunds stift, i underdånighet biträdt och förordat — har
Kongl. Maj:t, med afseende å angelägenheten deraf, att kyrkan inom de församlingar,
der skiljaktiga och från de antagna lärobegreppen afvikande meningar, rörande
troslärorna sig yppat, bereddes tillfälle att med någorlunda tillräckliga krafter
på öfvertvgelsens väg verka för bibehållande af enighet och frid, i nåder begärt,
att Rikets Ständer måtte bevilja ett anslag af 10,000 R:dr, årligen, att under
nästa statsreglerings-period utgå och användas till aflönande af e. o. prestman,
hvilka skulle anställas såsom biträde i de församlingar, der sådant, i följd af yppade
villomeningar i religionen, kunde finnas behöfligt.
Vården af det religiösa lifvet inom samhället och uppehållandet bland dess
medlemmar af kristendomens heliga lära är utan tvifvel en angelägenhet, som från
det allmännas sida fordrar det allvarligaste behjertande; och de åtgärder i sådant
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
hänseende, hvilkas ändamålsenlighet är insedd och erkänd,- måste äfven bringas
till verkställighet, utan afseende derpå, om deras genomförande skulle ådraga Staten
betydliga utgifter. Uppfattande denna fråga från nu antydda synpunkt, har
Utskottet, vid öfvervägande af Kongl. Maj:ts ofvauberörda framställning, trott sig
endast hafva att tillse, huruvida den nu ifrågaställda åtgärden till förebyggande
af söndringar inom kyrkan, är af den beskaffenhet, att ändamålet derigenom kan
på ett verksamt sätt befrämjas. Utskottet har emellertid härvid funnit flera betänkligheter
möta. Om det nemligen å ena sidan icke kail bestridas, att inom en
af religiös oro upprörd församling anställandet, äfven tillfälligtvis, af en utmärkt
begåfvad och nitisk religionslärare bör hafva ett välgörande inflytande till att
skingra villomeningarne och återleda de vilseförda till en sannare uppfattning af
troslärorna, så får dock å andra sidan ej förbises, att detta just är den verksamhet,
som i första rummet tillhör de för de särskilda församlingarne antagne själasörjare.
Ehuru Upsala Dom-kapitels underdåniga framställning i ämnet synes
utgå från den förutsättning, att i hvarje fäll, der söndring inom en församling inträdt
eller börjat uppkomma, en särskild religionslärare skulle behöfva ditsändas,
kan dock Utskottet för sin del icke antaga, att det ordinarie presterskapot i allmänhet
skulle sakna tid eller förmåga att fullgöra detta deras vigtigastc åliggan
■
• • ^ ^ uo
do; — och om det religiösa tillståndet i ett eller flera stift verkligen vore sådant,
så skulle, enligt Utskottets tanke, det nu föreslagna medlet föga förslå till att afhjelpa
det onda, och ändamålet ej heller uppnås, genom att dertill anslå mångfaldigt
större summor, enär tillgång på utmärkta religionslärare ej torde när som
helst kunna till obegränsadt antal anskaffas.
Under förutsättning åter att, såsom Kongl. Maj:ts nådiga framställning synes
afse, den ifrågaställda förstärkningen af församlingarnes presterskap skulle endast
undantagsvis och efter Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje fall medgifvas, anser
Utskottet, utan att i öfrigt vilja erinra något emot vidtagandet af nämnde åtgärd,
när behofvot det fördrar, likväl tvifvelaktigt, huruvida anvisandet af ett särskildt
statsanslag för detta ändamål må vara lämpligt, helst sådant skulle innefatta en
bestämd afvikelse från de i afseende på Statens och Kyrkans ömsesidiga förhållanden
af ålder antagna och ännu gällande grunder. Yid flera tillfällen och sednast
vid förra riksdagen hafva Rikets Ständer erkänt och bekräftat den Presterskapet
enligt dess privilegier medgifna rättighet, att nemligen Presterskapet lagligen eller
genom häfdvunnen vana tillhörande inkomster icke böra förminskas eller till annat
ändamål användas; men härmed sammanhänger på det närmaste den af Rikets
Ständer jemväl ofta uttalade åsigt, att Staten icke har någon förbindelse att
utöfver de betydliga aflöningsförmåner, som sålunda blifvit Presterskapet tillerkända,
ytterligare till deras underhåll bidraga, hvilken grundsats så allmänt blifvit
iakttagen, att äfven i de särskilda fall, då Rikets Ständer, i anseende till behofvet
af nya prestcrliga befattningars inrättande inom vissa glest bebygda och
fattiga orter, dertill beviljat understöd, sådant skett endast till dess vederbörande
kommuner sjelfva skulle blifva i tillfälle att sina själasörjare underhålla.
Genom att nu anslå särskilda tillgångar till e. o. prestmans aflönande,
skulle således Rikets Ständer erkänna en förbindelse, att i vidsträcktare mån, än
allt hittills egt rum, aflöna och underhålla Kyrkans tjenstemän; -— men sådant
kunde, enligt Utskottets tanke, icke allenast för Statsverket, med afseende på de
ökade anspråk, som deraf torde framkallas, utan äfven för Presterskapet medföra
betänkliga följder, då nemligen församlingarnes ordinarie själasörjare kunde häruti
söka en rättighet att fritaga sig från den vigtigaste delen af religionsvården, hvar
-
G
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
förutan det obestä nida förhållandet mellan det ordinarie Presterskapct och do bredvid
eller öfver detta ställda särskilda religionslärare kunde i många fall föranleda
missämja och förvecklingar.
Den vigtiga grundsatsen, att det ordinarie Presterskapet ensamt har åliggandet
och ansvaret för religionsvården inom församlingarne, bör derföre fortfarande
vidhållas, åtminstone så länge icke nödvändigheten oafvisligen fordrar, att
Staten, genom särskilda åtgärders vidtagande, ingriper i den ansvarsfulla verksamhet,
som tillhör kyrkans antagna tjenstemän.
En sådan nödvändighet är dock, enligt Utskottets redan antydda öfvertygelse,
ännu icke för handen. Om äfven de inom församlingarne anställda själasörjare
ej allestädes kunnat på ett tillfredsställande sätt uppehålla religionsvården,
bör detta i ej ringa mån tillskrifvas sådana förhållanden, som uppställt tillfälliga,
ej i sakens egen natur grundade, hinder för en mera fruktbärande verksamhet.
Ett af dessa hinder kommer dock småningom att upphöra i följd af den utaf Rikets
nu församlade Ständer beslutade reglering af Presterskapets aflöning, äfvensom
den delning af större pastorater, som redan på flera ställen skött, och, i sammanhang'
med nyssnämdä frågas fortsatta behandling, torde komma att än vidare
utsträckas. En annan omständighet, som väsendtligen motverkat den egentliga
själavården, är religionslärarnes deltagande uti en mängd ekonomiska och kommunala
bestyr; och genom den inskränkning i dessa åligganden, hvartill förslag
äfven blifvit af Kommittéen för utarbetande af grunder till en kommunal-representation
uppgjordt och öfverlemnadt till Rikets nu församlade Ständers pröfning,
skulle säkerligen bättre frukter vinnas af Presterskapets verksamhet i andligt hänseende.
Härvid bör äfven erinras att, likasom en alltför stor stränghet i lagstiftningen,
hvilken dels stämplat såsom brottslig och straffvärd hvarje skiljaktighet
från Kyrkans dogmer och dels alltför mycket inskränkt och förhindrat den enskilda
andaktens utöfvande, otvifvelaktig! haft ett menligt inflytande på ömtåligare
sinnen och bidragit till de religiösa söudringarne; så kan det äfven med visshet
antagas, att den större fördragsamhet, som på sednare tider gjort sig gällande
både i allmänna tänkesättet och lagstiftningen — hvilken äfven under detta riksmöte
föranledt vigtiga beslut i samma riktning, •— skall i väsendtlig mån underlätta
Presterskapets bemödanden för religionsvården.
Ehuru det således kan med skäl förväntas, stt det ordinarie Presterskapet,
då nu vidrörda, för fullgörandet af deras hufvudsakligaste åliggande hindrande omständigheter
småningom blifvit undanröjda, skall med samma nit som hittills, men
med mera odelad håg och större framgång, kunna verka för religionsvårdens upprätthållande
i församlingarne, erkänner likväl Utskottet, att do inom vissa delar
af riket inträffade religiösa söndringar med rätta utgjort ett ämne för regeringens
uppmärksamhet och omtanka; — och då det icke kan förnekas, att sådana
fall undantagsvis kunna inträffa och måhända redan äro för handen, att något
tillfälligt understöd i lärarekrafter uti en eller annan ort oundgängligen erfordras,
anser äfven Utskottet för sin del angeläget, att presterskapet under sådane
förhållanden erhåller behöflig! biträde. Utskottet finner icke heller något
hinder derför att de kostnader, sorn häraf föranledas, må bestridas af allmänna
medel, fastän Utskottet af redan anförda skäl icke kunnat tillstyrka, att ett särskildt
anslag skulle för detta ändamål anvisas.
I följd af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte, jemte anmälan af de betänkligheter,
som förekommit emot det begärda anslagets beviljande, i
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
underdånighet tillkännagifva, att Rikets Ständer erkänna angelägenheten
deraf, att de af Kongl. Majit ifrågaställa åtgärder
vidtagas i de fall, der församlingarnes eget presterskap,
i anseende till uppkomna religiösa söndringar, icke förmår att
behörigen uppehålla religionsvårdon, samt att Rikets Ständer
icke hafva något att erinra deremot, att de för sådant ändamål
erforderliga kostnader må af åttonde Hufvud-titelns be
sparingar
bestridas.
5:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, som blifvit till Utskottet
remitterad, har Friherre J. Alströmer anfört, bland annat, hurusom på
sednare tider inom flera orter af riket, i stället för don andliga liknöjdhet, som
förr icke var ovanlig, yppat sig en tilltagande oro i religiöst hänseende, hvilken
lträfde en mera omsorgsfull och trägen religionsvård, än det ordinarie Presterskapet,
upptaget af mångfaldiga tjensteådigganden, i allmänhet kunde lemna. Afhjelpaudet
af detta djupa och mägtiga andliga behof vore emellertid en angelägenhet,
som icke finge försummas. ”För att bevara den evangeliska lärans renhet och
”med Gruds ords kostcliga föda mätta de nådehungrande själar, som längta derefter,
voro det af allra största vigt, att Rikets Ständer bekjertade don efter
”detta ord rådande hungern, på det denna icke måtte mättas med den kanske
”ofta uppblandade och stundom osunda föda, som på annat sätt räckes.” Något
annat medel att vinna detta mål funnes emellertid icke, enligt bemälde motionärs
tanke, än att genom Statens försorg anställa i sådant hänseende qvalificerade personer;
— och har, på grund häraf, motionären föreslagit, att, för tillfredsställande
af det ständigt tillvexande behofvet af en mera omfattande själavård, Rikets Ständer
måtte anvisa en summa af 10,000 R:dr, att intill nästa riksdag årligen utgå
och af Ecklesiastik-departementet användas för utsändande i landet af så kallade
resepredikanter.
Utskottet har redan uti nästföregående punkt yttrat sina åsigter i detta
ämne och dervid dels anfört de betänkligheter, som, enligt Utskottets tanke, innefatta
giltiga skäl för Rikets Ständer, att icke vidtaga några åtgärder i den af
motionären antydda riktning, så länge det kan förväntas, att religionsvårdon skall genom
det ordinarie Presterskapets egna bemödanden kunna uppehållas, dels ock
fästat uppmärksamhet å de förhållanden, på grund af hvilka man synes hädanefter
kunna emotse bättre framgång af Presterskapets verksamhet i andligt hänseende;
— och får, under åberopande häraf, Utskottet hemställa,
att Friherre Alströmer» motion ej må till vidare åtgärd
föranleda.
6:0. I anledning af Malå kapellboers af Arvidsjaurs lappmarks pastorat
underdåniga anhållan, att varda försedde med egen Kapellpredikant samt att medel
måtto anvisas ej mindre till inköpande af boställe åt den blifvande predikanten,
än äfven till dennes aflönande utöfver de bidrag, in natura kapellboerne i sådant
hänseende kunde utgifva, har Kongl. Maj:t, — som, vid det förhållande, att omkring
j:del af kapellboernes antal bestode af Lappar, funnit att lika andel af den
för anskaffande af förberörda boställe erforderliga summan, enligt redan uppgjordt
kontrakt, utgörande 3,000 R:dr, lämpligen kunde anordnas å anslaget för Lappmarks
Ecklesiastikverk, samt ansett att kapellpredikanten borde i aflöning erhålla
1,000 R:dr, med afräkning likväl för de ^bidrag, församlingen erbjudit sig att
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
lemna, uppgående i värde till högst 150 R:dr, — i nåder äskat, att Rikets Ständer
måtte bevilja dels 2,000 R:dr såsom bidrag för inköpande af boställe åt den blifvande
predikanten i förenämnde kapellförsamling, dels oek till fyllnad i samma
prestmans aflöning ett anslag af 850 R:dr årligen.
Af den fullständigare utredning i ämnet, som uti det den Kongl. Propositionen
bilagda protokoll öfver Ecklesiastik-ärenden för den 14 Oktober nästlidet
år (pag. 20 — 22) meddelas, bar Utskottet, bland annat, iuhemtat, att Malå kyrka
endast fyra gånger om året besökes af Arvidsjaurs presterskap och att kapellboerne,
för att komma till moderkyrkan, hafva att färdas en väg af 14 till 15 mil
fram och åter. — På grund häraf och då således billigheten synes fordra, att
Malå i allmänhet fattiga församling, genom understöd af allmänna medel, beredes
tillfälle att erhålla egen själasörjare, bar Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer, med bifall till den nådiga Propositionen,
måtte dels å Riksgälds-kontoret för en gång anvisa ett belopp
af 2,000 R:dr, att användas till bidrag för inköpande af
boställe åt en kapellpredikant inom Malå kapellag, dels ock
till dennes aflönande å stat uppföra ett årligt anslag af 850
R:dr, att utgå intill dess kapell-boerne förmå att sin predikant
sjelfva underhålla.
7:o. Vidare bar Kongl. Maj:t, till anställande af en särskild predikant i
det till Gideå pastorat af Wester-Norrlands län hörande Trehörningsjö kapellag,
begärt 4,500 R:dr, att användas till inköpande af boställe, samt 600 R:dr årligen
såsom bidrag till predikantens aflönande, intill dess kapell-boerne sjelfva blifva i
tillfälle att kapell predikantens underhåll bekosta. — Och enär de uti ofvanåberopade
Stats-Råds-protokoll i denna fråga anförda förhållanden: — att någon särskild
väg emellan moderkyrkan och kapellet icke Annes anlagd, utan färden deremellan
till 3.J mils längd måste verkställas dels på båt, dels genom tät och oländig
mark; att pastor i Gideå icke är skyldig att mer än 12 gånger om året bålla
gudstjenst i kapellagets kyrka, med flera i samma protokoll närmare omförmälda
omständigheter — synas ådagalägga beliofvet deraf, att jemväl detta kapellag
förses med en ständig, på stället boende, predikant med lämplig aflöning af Statens
medel utöfver det till 300 R:dr uppgående årliga bidrag, sorn kapell-boerne åtagit
sig utgifva, får Utskottet
tillstyrka, dels att för en gång å Riksgälds-kontoret anvisas
4,500 R:dr till inköpande af boställe åt ifrågavarande kapellpredikant,
dels ock att till dennes aflönande, på sätt Kongl.
Majit föreslagit, tillsvidare å stat uppföres ett årligt anslagal'
600 R:dr.
8:o. Med anledning deraf, att Rikets sednast församlade Ständer, jemte det
de för innevarande statsreglerings-period beviljade förhöjning af den å stat uppförda
aflöning för kapellpredikanterne i Norra och Södra Finnskoga samt Bogens
och Lekvattnets församlingar, tillika i underdånighet anhållit-, att Kongl. Maj-t
täcktes låta utreda och till Rikets dernäst sammanträdande Ständer meddela, i
hvad mån ofvaunämnde församlingar kundo till predikanternes aflöning lemna
nåo-ot bidrag utöfver hvad de nu utgöra, samt Statens tillskott för aflöningen derigenom
till större eller mindre del komma att upphöra, har, på sått ofta åbero
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
9
pade Stats-Råds-protokoll för den 14 Oktober nästlidet år (pag. 18—20) utvisar,
Kongl. Maj:t låtit anställa en fullständig utredning i berörda hänseende;—och enär
af denna utredning, dertill Utskottet, för undvikande af vidlyftighet, får hänvisa,
vill synas, att ingendera af ifrågavarande kapellpredikanters aflöning, sorn från
Statsverket nu utgår för predikanten i Norra och Södra Finnskoga församlingar
med 1,200 Ridr och för hvardera af predikanterne i Bogens och Lekvattnets församlingar
med 1,000 Kalr, öfverstiger det belopp, hvarå en mödosam tjenstgöring
gifver dem billiga anspråk, samt att församlingarne icke förmå, utöfver hvad för
närvarande eger rum, dertill bidraga, har Utskottet, i öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga framställning, ansett sig böra tillstyrka,
att de för omförmälda predikanters aflönande beviljade statsbidrag
måtte med oförminskade belopp fortfarande bibehållas,
att utgå intilldess församlingarne sjelfva blifva i tillfälle att
predikanternes underhåll bekosta.
9:o. Efter gjord underdånig anmälan af Domkapitlet i Göteborg att, enligt
innevånarnos i Sibbarps och Dagsås församlingars pastorat af Hallands län
vid gällstämma den 27 Augusti 1857 afgifna intyg, Pastors löneförmåner, enligt
medelberäkning för då sednast förflutna fem år, icke uppgått till högre belopp, än
som motsvarade värdet af 37 tunnor råg och 37 tunnor korn, samt således med
26 tunnor spanmål understeg det belopp, af 100 tunnor nyssnämnda sädesslag, som
Kongl. Maj:ts nådiga Circulärbref den 9 November 1840 fastställer såsom minimiinkomst
af ett pastorat, har, uppå derom af Domkapitlet tillika framställd underdånig
anhållan, Kongl. Majit föreslagit, att Rikets Ständer måtte utaf indragen
behaglig- tids förlänings-spanmål bevilja Kyrkoherden i Sibbarp lönefyllnad
med 26 tunnor, eller 163 kubikfot 8 kannor spanmål, hälften råg och hälften
korn.
Angående denna fråga innehåller det i den Kongl. Propositionen åberopade
Stats-Råds-protokollet för den 22 Juni 1859 (pag. 10), att, sedan Kongl. Kammarkollegium
och Stats-kontoret erhållit nådig befallning att, efter vederbörandes hörande,
i ämnet afgifva underdånigt Utlåtande, hade dessa Kollegier, — efter det
yttrande blifvit infordradt af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Hallands län,
som, jemte förordande af nådigt bifall till ifrågavarande ansökning, på den grund,
att Sibbarps pastorat voro ett bland do svagare i länet, insändt en af Kronofogden
i orten under den 28 Maj 1858 upprättad uppgift å afkastningen af prestgården
1 mantal N:o 1 Sibbarp och stomhemmanet { mantal N:o 4 Dagsås, af hvilken
uppgift inhemtades, att behållna inkomsten af prestgården utgjorde 80 Rxlr och
af stomhemmanet 18 R:dr, allt Riksmynt, — för egen del i underdånighet anfört
att, enligt meddelade uppgifter och uträkningar, Pastors inkomst af Sibbarps prestgård
skulle uppgå till 276 R:dr 14 skill. 9 r:st. och af stomhemmanet Dagsås till
125 R:dr 31 skill. 2 r:st, eller tillsammans 401 R:dr 45 skill. 11 r:st. banko, som,
tillagde öfrige inkomster af pastoratet, i medeltal beräknade till 652 R:dr 31 skill.
6 rist,, lemnade ett lönebelopp af 1,054 R:dr 29 skill. 5 rist. banko, motsvarande
107 tunnor 19-Jf-ff- kappar, hälften råg och hälften korn; hvadan och då denna
summa öfverstege de 100 tunnor, som uti Kongl. Cirkuläret den 9 November 1840
omförmäles, samt Kyrkoherden dessutom, jemlikt nådiga Brefvet den 14 Januari
1846, åtnjöte den förmånen att prestgården skall af församlingarne byggas och
underhållas, Kollegierna ansett sig icke kunna å Domkapitlets anhållan tillstyrka
liih. till li. St. Prot. 1859 Sf 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123,
tift Ii g t bifall; — oell liado derefter, med anledning af de skiljaktiga beräkningar
af Pastors inkomster, som sålunda förekommit, upplysningar blifvit från Kongl.
Muj:ts Befallningshafvande infordrade angående jordrymden till ofvannämndc lägenheter,
hvaraf befunnits: att vid storskifte åren 1788 och 1789 å utmarken till
hemmanen Ästad, Hult, Sjö m. fl. i Sibbarps socken och Faurås härad, utmarken
till Sibbarps preste- och klockaregårdar, gemensam för båda, blifvit upptagen till
en areal af 414 tunn-, 10} kappland; att vid laga skifte till Dagsås by i Dagsås
socken åren 1840 och 1841, faststäldt den 19 September 1844, stomhemmanet
N:o 4 Dagsås, förmedladt till { mantal blifvit utflyttadt och uti ett skifte bekommit:
28 tunnland 20,5 kappland, uppskattade till 18 tunnland 9,or>7 kappland
odlingsjord, och 2 tunnland 24,5 kappland, uppskattade till 8,<;>>t kappland afrösningsjord,
eller tillsammans areal 31 tunnland 18,8 kappland, uppskattade till 18 tunnland
17,758 kappland; samt att någon vidare upplysning icke kunnat vinnas, enär
inegorna till Sibbarps prestgård veterligen aldrig blifvit afmättc, och ej heller
kändt vore, att någon laglig delning af utmarken emellan preste- och klocluircgårdarue
egt rum.
Enär de sålunda meddelade uppgifterna icke innefatta någon fullständig
utredning angående Pastors i Sibbarp löneförmåner, men, enligt hvad Kongl.
Kammar-kollegium och Kongl. Stats-kontoret i underdånighet anfört, inkomsterna
af bemälde pastorat skulle motsvara 107 tunnor 19|||| kappar hälften råg och
hälften korn, och således öfverstiga det genom ofvannämndc nådiga Cirkulär såsom
minimi-inkomst af ett pastorat fastställda belopp af 100 tunnor spanmål, har
Utskottet, intill dess ett motsatt förhållande blifvit ådagalagdt, funnit sig sakna
anledning att tillstyrka beviljandet af den ifrågaställa lönefyllnaden för Kyrkoherden
i Sibbarp och hemställer således,
att förevarande nådiga framställning i sakens närvarande outredda
skick icke måtte af Rikets Ständer bifallas.
10:o. På det Kontraktsprostarne i Ångermanlands nordvestra kontrakt af
Hernösands stift och i Norra Wadsbo kontrakt af Skara stift, hvilka äro i saknad
af proste-tunnor för Skorpeds, Carlsborgs garnisons och Tiveds församlingar, af
hvilka den förra tillhör Ångermanlands nordvestra och de två sednare Norra
Wadsbo kontrakt, måtte komma af en sådan förmån i åtnjutande, har Kongl.
Maj:t föreslagit, att Rikets Ständer måtte af kronotionde bevilja åt förstnämnde
Kontraktsprost 1 tunna, eller 6 kubikfot 3 kannor, och åt Prosten i Noria Wadsbo
kontrakt 2? tunnor, eller 15 kubikfot 1/2 kannor, spanmål till utgående på det
sätt, att bemälde Prostar skulle ega att i vederbörande läns Landt-ränterier uppbära
spanmålens värde efter medelmarkegångspris med tillägg af forsellön.
Efter tagen kännedom af hvad under detta ärendes behandling hos Kongl.
Maj:t förekommit, hvarom i ofta åberopade Stats-Råds-protokoll för den 14 Oktober
nästlidet år (pag. 24—26) närmare förmäles, har Utskottet, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers i likartade fall tillförene fattade beslut, ansett sig böra på
det sätt tillstyrka bifall till högstberörda nådiga framställning,
att å Riks-Staten uppföres såsom prostetunna åt Prosten i
Ångermanlands nordvestra kontrakt för Skorpeds församling
6 kubikfot 3 kanner och åt Prosten i Norra Wadsbo kontrakt
för Carlsborgs och Tiveds församlingar, med uteslutande af
bråktal af kannor, ett belopp af 15 kubikfot 1 kanna oindelt
spanmål att efter 10 års medelmarkegång utgå.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
11
ll:o. I anledning af en utaf Kontraktsprosten i Närdinghundra kontrakt
Johan Nordling gjord underdånig ansökning att, då från den till Häfverö pastorat
af nyssnämnda kontrakt hörande Singö församling någon prostetunna hitintills
icke varit åt Kontraktsprosten anslagen, men denna församling, i anseende till sin
afskiljda belägenhet, såväl vid expeditioners utfärdande som i synnerhet vid cmbetsresor
förorsakade Kontraktsprosten mera besvär än många andra, Kongl. Maj:t
täcktes till Rikets Ständer göra nådig framställning om anvisande af en tunna
Kronan besparad tionde, att till förbemälde Kontraktsprost utgå, har, uti en särskild,
till Rikets Ständer den 16 December nästlidet år afbiten och af Riks-Stånden
till Utskottet remitterad nådig Proposition (införd under N:o 66 i första Samlingen
af Bihanget till Rika-Ståndens protokoll), — efter det vederbörande myndigheter
i ämnet sig utlåtit och ansökningen i underdånighet förordat, — Kongl.
Majk, jemte förklarande att Kontraktsprosten Nordling vore berättigad att från
Kyrkolierbcrget i Singö församling uppbära en prostetunna af Kronans der disponibla
tiondcspaninål, i nåder föreslagit Rikets Ständer, att detta kronotionde-anslag
måtte från och med början af nästa statsreglerings-period varda å förevarande
Hufvud-titel å afdelningen för Kleresi-staten uppfördt; — och får Utskottet denna
nådiga framställning, emot hvilken någon anmärkning icke förekommit,
till bifall hos Rikets Ständer förorda; — dervid dock torde
böra iakttagas, att den föreslagna prostetunnan bestämmes att
efter medel markegång utgå med 6 kubikfot 3 kannor oindelt
spanmål.
12:o. Af en annan, jemväl särskildt aflåteu nådig Proposition (N:o 72),
deruti Kongl. Majk äskat ett kronotionde-anslag af två tunnor spanmål, att såsom
prostetunnor för Bladåkers och Gräsö socknar åt Prosten i Olands och Frösåkers
kontrakt af Upsala stift å Riks-staten uppföras, har Utskottet inhemtat, bland
annat, att sedan bemälde Kontraktsprost hos Kongl. Majk i underdånighet anhållit,
att, som nämnde kontrakt bestode af 45 särskilda församlingar, deraf två utgjordes
at städerna Öregrund och Östhammar, men sökanden uppburo allenast 11 prostetunnor
och således 4 mindre, än hvartill han vore berättigad, ett dessa fyra tunnor
motsvarande anslag måtte varda anvisadt, hade Kongl. Kammar-Kollegium och
Stats-kontoi-et, öfver ansökningen hörde, i underdånighet anfört, att 24 § i Kongl.
Majks nådiga Resolution på Presterskapets besvär den 10 Mars 1719 tillerkänner
Kontraktsprosten prostetunna för hvarje församling inom prosteriet endast i det
fall, att derstädes finnes kyrkoherbergc med odisponerad kronotionde, hvadan och
då dylik tionde af städcrne Öregrund och Östhammar icke utgår, sökandens anspråk
att för dessa församlingar, hvilka icke äro med kyrkoherbergen försedde,
bekomma prostetunnor, icke kunde, i strid med berörda lagrum, af Kollegierna till
nådigt bifall understödjas; hvaremot och enär upplyst vore, att för de två till kontraktet
hörande Bladåkers och Gräsö socknar någon prostetunna icke blifvit anordnad,
ehuru Kronan inom samma socknar egde behållen tiondc-spanmål, Kollegierna
af dessa, jemte andra, i den Kongl. Propositionen närmare omförmälda, skäl, funnit
anledning vara förhanden att bereda sökanden en lönefyllnad af två prostetunnor.
I sammanhang med ifrågavarande nådiga Proposition har Utskottet forehaft
en hos Preste-ötåndeb väckt motion, sorn blifvit till Utskottet ofverlemnad och
deruti Prosten Schram, i likhet med hvad ofvanberördc ansökning åsyftat, gjort
framställning om anvisande åt Prosten i förenämnda kontrakt af fyra bristande
12
Stata- Utskottets Utlåtande N:o 123.
prostetunnor; — men som af ofvanberörda, angående detta ärende verkställda, utredning
visar sig, att meranämnde Kontraktsprost icke är berättigad att från de
till kontraktet hörande Öregrunds och Östhammars församlingar erhålla prostetunnor,
finner Utskottet sådana icke höra honom tilläggas utöfver de två tunnor,
Kongl. Maj:t föreslagit, och får i öfverensstämmelse härmed hemställa,
att, såsom prostetunnor för Bladåkers och Gräsö församlingar,
i Riks-staten uppföras 12 kubikfot 6 kannor oindelt spanmål,
att till Prosten i Olands och Prösåkers kontrakt efter medelmarkegång
utgå.
13:o. Uti en inom Preste-Ståndct väckt, till Utskottet remitterad, motion
har Prosten Ljunggren fästat uppmärksamheten derpå, att inom Bohus län den
Kontraktsprostarnc för hvarje kyrka inom kontraktet tillkommande prostetunnan
icke utginge iu natura, utan löstes med ett till endast 1 R:dr 50 öre bestämdt belopp;
men då detta belopp vore alldeles otillräckligt för det med prostetunnan afSedda
ändamål, nemligen att utgöra en ersättning för Kontraktsprostarnes omkostnader
i och för deras embetsresor, har motionären, på grund häraf, hemställt, att
Rikets Ständer måtte bevilja ett anslag af 600 R:dr årligen, att, enligt vederbörande
Bomkapitels fördelning, användas till lönefyllnad åt Kontraktsprostar ne inom
Bohus län.
Det af motionären omförmälda förhållande, hvilket härleder sig deraf, att
en del af kronotionden inom Bohus län likasom i några andra orter af riket får,
jemlikt särskilda i äldre tider utfärdade Kongl. Bref och Resolutioner, lösas efter
bestämda låga priser, synes väl innefatta skälig anledning till den i nämnda hänseende
gjorda framställning; — men då frågan icke varit föremål för undersökning
och pröfning af vederbörande administrativa myndigheter, och Kongl. Maj:t
icke meddelat Rikets Ständer något förslag i detta ämne, anser Utskottet sig, vid
sådant förhållande,
icke kunna tillstyrka bifall till förevarande motion.
14:o. Inom samma Riks-Stånd har uti särskild motion Prosten Bergvall,
med hvilken Prosten Söderberg sig förenat, under anförande, hurusom Kontraktsprostarne
inom Wisby stift för do med dessa befattningar förenade mångartade
och magtpåliggande göromål icke åtnjöte annan aflöning, än den högst obetydliga
af 20 öre årligen för hvarje kyrka inom kontraktet, föreslagit, att Rikets Ständer,
till berörda missförhållandes jemkande, i mera öfverensstämmelse med hvad å andra
orter egde rum, måtte bevilja ett årligt anslag af 600 R:dr, att såsom lön åt
förenämnda stifts, till antalet frenne, Kontraktsprostar dem emellan lika fördelas;
men af enahanda skäl, som i nästföregående punkt blifvit anförda, och med afseende
jemväl derå, att alltifrån äldre tider på Gottland hela kronotionden, hvaraf
eljest de såkallade prostetunnorna utgå, är till Presterskapets aflöning anslagen,
anser Utskottet
icke heller denna motion böra till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
15:o. Yidare har Utskottet förehaft en hos Bonde-Ståndet väckt motion,
deruti Riksdags-fullmägtigen Olaus Svebilius från Gottlands län hufvudsakligen anfört,
hurusom, då medlemmarne af Westkinde och Bro församlingars pastorat af
Wisby stift år 1770, med afseende å skolans i Wisby och Jess lärarepersonals be
-
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 123.
18
tryckta ställning, medgifvit att bemälda pastorat finge under vissa förbehåll utgöra
prebende åt skolans Konrektor, dermed icke kunnat åsyftas, att, sedan skolan
blifvit omorganiserad på det sätt, att Wisby erhöll eget gymnasium, pastoratet
skulle framgent anslås såsom prebende åt någon bland Lektorerne vid detta
gymnasium. Sådant hade likväl fortfarande skett, oaktadt församlingsboernes
gång efter annan vid de uppkomna ledigheterna deremot afgifna protester. År
1857 bade, vid Prosten Söderbergs förflyttning till Endre prebendepastorat, Kongl.
Maj:t i nåder fästat det afseende på församlingens framställning, att den blifvande
prebendarien skulle tillsvidare eller till dess annorlunda hunne ordnas få utaf 16
hemman af pastoratet uppbära årligen 1,063 R:dr R:mt, — hvilket bidrag dock
numera, i anseende till andra tillkomna utgifter, utginge med 80 R:dr af hvarje
hemman eller tillsammans 1,280 R:dr — samt att Prebende-vicepastorn skulle af
de återstående 10 hemmanen åtnjuta omkring 80 tunnor spanmål. — Då nu denna
fördelning af inkomsterna utaf pastoratet komme att hårdare drabba den ena delen
af församlingsboerne än den andra, hvartill ieke någon laglig grund syntes förefinnas,
har med särskild anledning deraf, att Prebende-vicepastorn P. H. Eneqvist
nyligen blifvit utnämnd till Kyrkoherde i Wamlingsbo och Sundre församlingars
pastorat, hvilket han den 1 Maj 1862 komme att tillträda, motionären anhållit,
det Rikets Ständer måtte bevilja en summa af 1,063 R:dr Runt till lönefylluad åt
den nuvarande prebendarien, på det att Westkinde och Bro församlingars konsistoriela
pastorat måtte i sin helhet kunna anslås ledigt och af den blifvande Kyrkoherden
få tillträdas, i likhet med andra lägenheter af samma natur.
Efter hvad Utskottet inhemtat, hade, på sätt motionären jemväl antydt,
Westkinde och Bro församlingsboer sednast år 1857 bos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, att pastoratets prebende-egenskap måtte så snart som möjligt, eller
åtminstone vid dåvarande prebendo-innehafvarens afgång, upphöra och pastoratet
återgå till sin förra natur af konsistorielt gäll; — men, i anledning häraf och efter
det vederbörande blifvit öfver omförmälda ansökan hörde, har, vid ärendets föredragning
den 11 Augusti samma år, Kongl. Majt, sorn funnit frågan om upphörande
af prebende-egenskapen för berörda pastorat lämpligast böra till nådig pröfning
förekomma i sammanhang med det af Rikets Ständer framställda förslag till
enahanda syftning beträffande prebende-pastorater i allmänhet, i nåder förklarat,
att Konsistorium egde i vanlig ordning fullfölja åtgärderna för den lediga kyrkoherde-beställningens
återbesättande på sätt dittills egt rum, dock med sökandernes
förständigande, att den blifvande Kyrkoherden skulle vara underkastad den förändring
i afseende på pastoratets innehafvande, som kunde blifva en följd af Kongl.
Maj:ts framdeles meddelande nådiga beslut, i anledning utaf den af Rikets Ständer
väckta fråga om upphörande i allmänhet af prebende-egenskapen för sådane pastorater,
vid hvilka dylik egenskap nu är fästad.
För vinnande af det ändamål Riksdags-fullmägtigen Svebilius med förevarande
motion åsyftat, har således åtgärd redan blifvit vidtagen, och frågans vidare
behandling ankommer på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning. I betraktande häraf och
då anvisandet af ett särskildt stats-anslag för nuvarande innehafvaren af ofvanberörda
prebende hvarken synes, vid nu upplysta förhållande, vara erforderligt för
den önskade förändringens åstadkommande eller vore öfverensstämmande med de
af Rikets nu församlade Ständer antagna grunder för regleringen af Presterskapets
aflöning, finner Utskottet
icke skäl att med anledning af omförmälda motion tillstyrka
någon Rikets Ständers åtgärd.
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
Klo. Rikets Ständers år 1857 församlade Revisorer hafva, uti sin Berättelse
om af dem verkställd granskning af Statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning
under åren 1854 och 1855, fästat uppmärksamhet derå, att den af Närtuna,
Hushy-Långhundra, Odensala och Husby-Odensala socknar i Långhundra fögderi
af Stockholms län till Upsala akademi anvisade kronotionde ditintills icke varit i
Riks-staten hvarken såsom inkomst eller utgift beräknad; i anledning hvaraf och
då rättelse derutinnan syntes höra beredas, så att. Riks-staten klefve med verkliga
förhållandet öfverensstämmande, Rcvisorcrue hemställt, att vid Riks-statcns uppgörande
berörda tiondebelopp, — utgörande, enligt upprättade kontrakter, 506 tunnor
6 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, deraf förenämnda akademi
har i behåll endast 390 tunnor 29 kappar samt återstoden, 115 tunnor 9 kappar,
utgår för andra här nedan uppgifna stater, — måtte uppföras bland inkomsterna
såsom indelt kronotionde-spanmål och deremot såsom utgift under Sale Hufvudtiteln
tilläggas å anslagen för:
Kleresi-staten, prostetunnor och vederlags-spanmål, tillhopa . ... 48: 4.
Universiteterna, Upsala akademis behållna  390: 29.
JElementar-läroverken, hibeltryckstunnor  •>: •—
Stora barnhuset i Stockholm, 40:de spanmål 12: 21.
Kyrkors underhåll, till Upsala domkyrka samt till vin- och bygg
nads-säd
■ ■ 49: 16.
Summa T:r 506: 6 kpr.
Då uti den af Utskottet, genom dess Utlåtande N:o 45, föreslagna och af
Rikets Ständer i denna del godkända beräkning af Statsverkets inkomster, ifrågavarande
spanmål upptagits såsom inkomst och densamma följaktligen äfven bör
Ull motsvarande belopp såsom utgift å Riks-staten uppföras, tår Utskottet, som i
den ordning, hvari förenämnde anslagstitlar i detta Utlåtande förekomma, vill
yttra sig angående de öfriga ifrågaställa anslagstillökningarne, nu hemställa,
att det å Riks-staten uppförda anslag för Kleresi-staten måtte
ökas med 48 tunnor 4 kappar eller 303 kubikfot 2 kannor
indelt kronotionde-spanmål.
17:o. Vidare har Utskottet inhemta! att, ehuru till Drottningholms kungsgård
anslagen kronotionde-spanmål, 28 tunnor, till följd ai Rikets åren 1847 och 1848
församlade Ständers bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda nådiga framställning,
blifvit till Statsverket emot ersättning indragen, af nämnde kronotionde dock fortfarande
i Riks-statcrno både bland inkomsterna och utgifterna upptagits såsom indelt
spanmål ett belopp af 24 tunnor, sorn af ålder utgått till slottspredikanten
vid Drottningholm och inbegripits i förevarande Hufvud-titels anslag- till Kleresistaten.
Detta förhållande är äfven af Utskottet uti dess Utlåtande angående beräkningen
af Statsverkets inkomster till rättelse anmärkt, i hvilket afseende Utskottet
föreslagit, att den indelta spanmålen måtte minskas med förberörda 24 tunnor
spanmål, meri deremot den oindelta dermed ökas; och får Utskottet, i följd häraf,
till vinnande af nödig rättelse äfven i beräkningen af Statsverkets utgifter,
hemställa,
att den för Kleresi-staten uppförda indelta spanmål måtte
minskas med 24 t:r eller 151 kubikfot 2 kannor; —
varande Kloresi-statens kontanta anslag redan förut tillökadt med ett mot berörda
spanmålsqvantitet svarande ersättningsbelopp.
Stats- Ut sko (tets Utlåtande N:o 123.
15
18:o. I öfverensstämmelse med den af Utskottet tillförene uttalad#, af Rikets
Ständer godkända, äsigt om olämpligheten af att på öfverskotten af Statsverkets
inkomster anordnas ständiga utgifter af den beskaffenhet, att de kunde
under visst anslag i Riks-staten hänföras, har Utskottet — enär anslag hittills
saknats för bestridande af den årliga ersättning af lj, tunna spanmål för bristande
prostetunnor från Westanfors pastorat samt Ycstcr-Yåhla och Karbennings
församlingar som tillkommer Prosten i Vester Fernebo kontrakt och hvilken utgift
enligt hvad Utskottet af räkenskaperna inhemta!, hitintills blifvit i öfver
skottsmedel
afförd, — ansett sig böra hemställa,
a) att ett berörda ersättning motsvarande belopp af' lj tunna
eller 9 kubikfot 4 kannor oindelt spanmål i Riks-staten uppföres
å anslaget för Kleresi-staten.
En annan utgift, sorn hitintills jemväl blifvit på öfverskotten å Statsverkets
inkomster anordnad, är ersättning till roterade ccklesiastik-boställcn, hvilken, enligt
Utskottet meddelad upplysning, efter medeltal under sednare åren, utgått med
omkring 3,000 li:dr årligen; och då äfven denna utgift är såsom ständig att anse,
samt således bör bland Statsverkets öfriga ordinarie utgifter beräknas, får Utskottet
hemställa,
b) att bland de i Riks-staten upptagna särskilda förslagsanslag
för kleresiet må, såsom ersättning till innehafvare af
roterade ecklesiastik-boställen, uppföras ett belopp af 3,000 R:dr.
19:o. Bland särskilda förslags-anslag till Kleresiet, upptager nu gällande
Riks-stat ett särskildt anslag till Pastor i Forssmark af 6 centner 4 skålpund
hammarskattsjcrn, förslagsvis beräknad t, efter 7 R:dr 50 öre per centner, till 48
R:dr Rant, hvilket anslag sedan lång tid tillbaka utgått efter det för hvarje år
fastställda lösningspris för Kronans hammarskattjern och, enligt hvad Utskottet
inhemtat, under de 6 åren 1854—1859 i medeltal uppgått till 80 R:dr.
Då emellertid vid innevarande riksmöte fråga uppstått om upphörande af
så väl tackjernstionden som hammarskatten, hvilken fråga, såsom beroende af den
blifvande tullsatsen å tackjern och malm, ännu icke blifvit af Rikets Ständer afgjord,
har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att i händelse hammarskattens upphörande varder af Rikets
Ständer beslutadt, ofvanberörda anslag må sålunda förändras,
att i stället för ofvannämnda qvantitet tackjern, uppföres ett
emot dess värde i medeltal svarande belopp af 80 R:dr, hvilket
belopp torde böra tilläggas nuvarande kontanta anslag för
Kleresiet.
20:o. Uti en hos Preste-iStåndet väckt motion, sorn blifvit till Utskottet
remitterad, har Komminister Lexell hufvudsakligen anfört, hurusom det så kallade
lägre Presterskapct i vårt land städse varit i flera hänseenden vanlottadt.
Yisserligen hade dess ställning i sednare tider blifvit i så måtto förbättrad, som
efter afskaffande af den förhöjda tjcnstcårsberäkningen utsigtcr öppnats för en hastigare
befordran, än som förut kunnat vinnas, äfvensom de e. o. Prestmännens
lönevilkor numera i allmänhet vöre sådane, att någon anledning till anmärkning
derutinnan icke förefunnes. Men för den lägre klassen af det ordinarie Presterskapet,
nemligen Komministrar och Kapellpredikanter, återstode ännu mycket att
IG
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
göra. Ganska mångå af dessa befunne sig nemligen i ekonomiskt hänseende i den
mest beklagansvärda belägenhet. Deras lönevilkor, från äldre tider ytterst knappa
och vida mindre än för någon i samhällsställning med dem jemförlig tjensteman,
vore nu för den torftigaste utkomst otillräckliga, helst de frivilliga gåfvor, hvarmed
församlingarne fordom hade för sed att till deras uppehälle bidraga, till större
delen upphört, hvartill komme, att de små tillgångarne i ieke ringa mån medtoges
för den byggnads- och underhålls-skyldighet, som desse Prestmän i afseende
å sina boställen hade att, utan biträde från församlingarnas sida, sjelfve fullgöra.
Det ekonomiska betryck, hvari flera Komministrar och Kapellpredikanter sålunda
Amre försatte, måste naturligtvis ofta hafva ytterlig fattigdom till följd, och saknades
derför icke inom denna klass af Prester exempel på en nöd så stor, att vid
liusfädrens frånfälle, deras enkor och barn fallit allmänna fattigvården till last,
likasom det understundom visade sig, att man för deni nödgats i de allmänna tidningarne
anropa medlidsamma menniskor om almosor. En förbättring i lönevilkor
voro följaktligen högt påkallad, ej mindre af billigheten, än äfven af nödvändigheten
att söka afhjelpa den allmänt öfverklagade prestbristen, som sannolikt
komme att blifva allt större, ju längre man dröjde med att vidtaga åtgärder till
förbättrande af det obefordrade Presterskapets utsigter till erhållande af åtminstone
någorlunda tillräcklig framtida bergning. Ett verksamt inflytande i detta
hänseende kunde utan tvifvel förväutas af den allmänna reglering af hela Sveriges
ordinarie Presterskaps aflöning, som vore i fråga att genomföras och derom Kongl.
Maj:t till Rikets Ständer aflåtit särskild nådig Proposition, men då denna reglering
sannolikt ieke komme till stånd förr än flera år härefter, voro det nödvändigt
att, i afbidan derå, åtgärder blefve från Statens sida vidtagne, i ändamål att
under tiden bereda en i någon mån förbättrad ställning för svagast aflönade
Komministrar och Kapellpredikanter: en förmån, hvarpå denna tjenstemannaklass
numera syntes hafva desto rättmätigare anspråk, sedan Statens egna einbets- och
tjenstemän kommit i åtnjutande af mer eller mindre betydliga lönetillökningar;
oell har, af dessa skäl, motionären föreslagit, att af allmänna medel måtte beviljas
ett sådant understöd, att hvarje Komminister, hArars behållna löneinkomst icke
uppginge till 1,000 R:dr årligen, finge denna ökad till nämnda belopp, samt de
Kapellpredikanter, hvars löneinkomster understege 700 R:dr, tilldelades en fyllnad
i aflöningen, så att denna uppginge till sistberörda belopp. Den för ändamålet
erforderliga summan utgjorde, enligt motionen bilagde lönespecifikationer, 110,814
R:dr 52 öre eller, i rundt tal, 141,000 R:dr, deruti likväl icke vöre inberäknadt
något bidrag till aflöning åt Komministrarno inom Lunds stift, enär deras löneinkomster
i allmänhet skulle uppgå, för hvar och en, till 1000 R:dr eller deröfver;
hemställande motionären, att nämnde summa, 141,000 R:dr, måtte för nästa
statsreglerings-period an\isas såsom årligt anslag och ställas till Kongl. Maj:ts disposition
för att, efter nådigt infordrande af fullt tillförlitliga uppgifter angående
vederbörandes inkomster, till åstadkommande af den ifrågaställa tillfälliga löneförbättringen
användas.
Af Utskottet tillhandakommet protokollsutdrag angående den diskussion,
hvartill nu anförda motion inom Preste-Ståndet gifvit anledning och deruti ett
stort antal af Högvördiga Ståndets ledamöter deltagit, har Utskottet inliemtat, att
alla talare, som uti frågan yttrat sig, understödt och förordat motionen, samt
att i öfrigt särskilda yrkanden dervid blifvit framställde, nemligen af Komminister
Svartengren, att Pastorats-adjunkter, hvilka i motionen icke voro omförmälda
äfvensom
Stals-Utskottet# Utlåtande N:o 123.
17
äfvensom Kapel 1 p red! kail t er inom Karlstads stift, med löner understigande det. förslagsvis
antagna minimi-beloppet, jemväl måtte komma i åtnjutande af den äskade
löneförbättringen; af Prosten Arrhenius, som likaledes fästat uppmärksamhet derpå,
att Pastors-adjunlrter inom berörda stift, såsom inneliafvande befattningar af
enahanda beskaffenhet med Komministrarnes, borde tillerkännas samma förbättring
i sina otillräckliga löneinkomster som dessa; af Kontrakts-prosten Falck, som
önskade bereda samma förmån åt Komministrarnc inom Lunds stift, hvilka ej
voro i motionen upptagne; varande derjemte af Prosten Almqvist ifrågastäldt, om
icke, i händelse det föreslagna anslagsbeloppfet skulle synas alltför betydligt, eu
summa af 100,000 R:dr kundo beviljas, för att bereda en något förbättrad ställning
åt de svagast aflönade Ivomministrarne.
I denna fråga har vidare, uti en inom Borgare-Ståndet väckt och till Utskottet
remitterad motion, Herr M. Lindstedt, jemte det han till Rikets Ständers behjertande
framställt den bekymmersamma belägenhet, hvaruti flertalet af rikets Komministrar,
i anseende till otillräckligheten af deras löneinkomster, sig befunne, tillika fästat
uppmärksamhet å det obehag, som vore förenadt med uppbörden af samma inkomster.
Då nemligen dessa till icke ringa del från församlingarne utgingc i diverse
natura-prestationor, såsom spanmål, lin, hö, smör, fisk samt så kallad ”matmåla till
julen”, bestående af bullar, ljus och kött, men de varor, som sålunda lemnades, stundom
vore af mer eller mindre dålig beskaffenhet, måste sådant förhållande, om det
gjordes till föremål för anmärkning från löntagarens sida, ofta gifva anledning till
en viss ovilja och missnöje emellan läraren och församlingen, hvilket dock borde,
såvidt omständigheterna medgåfve, undvikas; •— och har derföre motionären föreslagit,
att Rikets Ständer, dels till förbättrande af Komministrarnes lönevilkor,
dels till undanrödjande af de olägenheter, som vid nuvarande uppbördssättct för
löneinkomsterna i antydda hänseendet förefunnes, måtte besluta: — att lönen för
hvarje Komminister skall utgöra minst 1,000 It:dr årligen; — att konvention bör
skyndsamligen uppgöras i alla församlingar, der Komminister finnes anställd, och
dervid bestämmas, till hvad belopp i penningar eller spanmål komministers-lönen
skall från hemman, lägenhet eller matlag utgå, men hvilket belopp dock icke finge
understiga värdet i penningar eller spanmål af de persedlar, som för närvarande
i lönen ingå; — att såsom inkomst fortfarande beräknas 4 procent af innehafvande
boställes taxeringsvärde; — att nödigt anslag af allmänna medel anvisas
till åstadkommande af fyllnad i den komministerslön, som, på förenämnda sätt
beräknad och fastställd, icke uppgår till 1,000 R:dr, samt att den erforderliga fyllnaden
qvartalsvis utbetalas; — att, intilldess denna fråga hinner fullständigt ordnas,
Kongl. Majit må ega att af berörda anslag tilldela de svagast aflönade Komministrarne
den löneförbättring, hvartill, efter anmälan, skäl kunde förefinnas,
samt att det förskott, som sålunda lemnades, komme att ingå i beräkning vid den
framtida lönefyllnads-liqvid, som efter frågans slutliga afgörande skulle ega rum;
— att de från församlingarne utgående löneförmåner skulle uppbäras af Kronans
uppbördsman och tillhandahållas löntagaren, utan att denne derför behöfde vidkännas
någon kostnad; — samt slutligen att den Komminister, som icke ville underkasta
sig omförmälda förändring i sättet för lönens beräkning, skulle vara dertill
berättigad, men å andra sidan någon löneförhöjning för honom icke ifrågakomma.
I sammanhang med den af Preste-Ståndet beslutade remiss till Stats-Utslrottet
af Komminister Lexells motion, har blifvit af flere Ståndets ledamöter
Bih. till R. St. Prof. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 liand. 16 lläft. 3
18
Stata- Utskottet* Utlåtande N:o 123.
framställd oell Utskottet genom ofvanberörda protokolls-utdrag meddelad den begäran,
att handläggningen af omförmälda motion icke måtte af Utskottet uppskjutas
till inemot slutet af riksdagen, då 8:de Hufvud-titeln skulle förekomma till
öfverläggning, utan att ärendet måtte särskildt och utan allt för långt uppskof
företagas; — i anledning hvaraf Utskottet, då denna önskan ej kunnat efterkommas,
ansett sig höra tillkännagifva, att hinder deremot mött uti den af Utskottet
vid statsreglerings-ärendenas behandling antagna arbetsordning, hvilken desto hellre
måste i allmänhet iakttagas, som, derest Utskottet, i följd af från motionärernes
sida gjorda framställningar, skulle derifrån afvika, svårighet skulle uppstå att med
behörig ordning och skyndsamhet handlägga de mångfaldiga frågor, hvaröfver Utskottets
yttrande blifvit af Riks-Stånden infordradt.
Det vigtiga ämne, som utgör föremålet tor ofvan anförda motioner, har
emellertid Utskottet ej underlåtit att taga i noggrannt öfvervägande; men, ehuru
det icke är Utskottet obekant, att aflöniugsförmånerna för en stor del af de inom
församl ingarne anställde Komministrar och Kapell predikan ter äro ganska ringa
och i många fall måste erkännas vara otillräckliga för en tjcnstemanna-familjs nödtorftiga
bergning, kan Utskottet likväl deruti icke finna tillräcklig anledning för
Rikets Ständer att frånträda den grundsats, som allt hittills varit gällande i afseende
å Presterskapets aflöning, i öfverensstämmelse hvarmed älven Kongl.
Maj:t, i den vid innevarande riksmöte afgifna nådiga Propositionen, angående grunderna
för en förändring i sättet för denna aflönings utgörande, förklarat Sin åsigt
vara att ”Komministrarnes aflöning, lika med Pastorernas, framgent torde böra utgöra
ett församlingarnes åliggande”, i följd hvaraf Kongl. Maj:t funnit denna fråga
”icke lämpligen kunna lösas annorlunda än i sammanhang med en allmän reglering
af Presterskapets inkomster.”
Ku har väl den förre af omför mähle motionärer, erkännande att en förbättrad
ställning för det lägre Prestérskapet vore genom den ifrågaställda regleringen
att för framtiden emotse, dervid tillika anmärkt, att, då denna reglering ännu icke
på flera år kunde komma till stånd, något understöd under tiden erfordrades för
att afhjelpa det största bchofvet inom denna tjenstemannaklass, samt yttrat den
åsigt, att en sådan tillfällig löneförbättring för Komministrar och Kapellpredikanter
med desto större skäl bordo beviljas, som öfriga embets- och tjenstemän redan
kommit i åtnjutande af mor eller mindre betydliga lönetillökningar. Men härvid
anser Utskottet sig böra erinra, att, likasom Staten tillförene i allmänhet icke
genom anslag af allmänna medel bidragit till Presterskapets aflöning, utan denna
varit och ännu är bestridd af församlingarnes medlemmar, någon förbindelse icke
heller kan för Staten förefinnas att bereda Komministrarne och Kapellpredikanterne
den förbättring i deras löneinkomster, som under närvarande förhållanden
kan vara behöflig. Äfven om detta understöd, såsom motionären antagit, endast
för en viss kortare tid skulle blifva erforderligt, vore det dock, enligt Utskottets
tanke, betänkligt att för en sådan utgift anlita Statsverket, enär dels kostnaden
skulle för endast en statsroglerings-period uppgå till den betydliga summan af omkring
420,000 R:dr, och dels, i händelse ett sådant anslag nu beviljades, ytterligare
anspråk för framtiden i samma syftning säkerligen ej skulle uteblifva.
Utskottet kan, för sin del, icke heller godkänna det skäl, motionärerna i
öfrigt till stöd för sina framställningar hemtat derifrån, att den föreslagna åtgärden
skulle vara nödvändig till afhjelpande af den öfverklagade prestbristen. Under
antagande nemligen, att orsaken till denna brist hufvudsakligen skulle vara
att söka uti de otillräckliga aflöniugsförmånerna för det lägre Presterskapet, så
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
19
bör det utan tvifvel förväntas, att ett större antal tjenstemän skall blifva för
Kyrkan att tillgå, i samma mån som omförmälda anledning- upphör att gälla; och
då nu en reglering af Presterskapets inkomster är beslutad, just i ändamål att bereda
hvarje Prestman en efter tjenstegnul och embetsåliggandc lämpad anständig
bergning, torde den omständigheten, att samma reglering icke genast kan komma
till verkställighet, desto mindre böra afskräcka do unga män, som hafva anlag
och böjelse för det presterliga kallet, att deråt egna sig, som yngre tjenstemän i
hvilken gron som helst al statsförvaltningen först efter flera års lönlös tjenstgöring
kunna påräkna att vinna en befordran, hvarigenom deras bergning blifver
betryggad.
1 följd af hvad sålunda blifvit anfördt, och med erinran derjemte, beträffande
de af Herr Lindstedt föreslagna förändringar i sättet för utgörande af Komministrarnes
aflöning, att beslut i detta hänseende redan blifvit af Rikets Ständer
mcddcladt vid behandlingen af den allmänna frågan om förändrad reglering af
Presterskapets inkomster — får Utskottet hemställa,
att ifrågavarande motioner ej måtte till någon särskild åtgärd
af Rikets Ständer föranleda.
21:o. Beträffande anslaget till Lappmarks Ecklesiastikverk får Utskottet
erinra, hurusom Rikets Ständer, med anledning af den år 1858 verkställda revision
af Statsverkets med flera allmänna fonders förvaltning, uti underdånig skrifvelse
den 18 Januari innevarande år anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder
tillåta, att ej mindre Lappmarks ecklcsiastik-fond, hvilken, uppkommen genom reservationer
å de tillförene till ecklesiastik-verket i Lappland anvisade inkomster,
blifvit, enligt nådigt förordnande, ställd under Kongl. Stats-kontorets förvaltning,
och, enligt uppgift, utgjorde 34,500 R:dr Runt, än äfven f. d. Kansli-styrelsens handkassa,
som jemväl blifvit till Kongl. Stats-kontoret öfverlemnad, i ändamål att
användas till understöd vid vetenskapliga arbetens lifgifvande och uppginge till
13,500 R:dr Runt, finge till Rikets Ständers Riksgälds-kontor öfverlemnas, med
vilkor att de till Lappmarks ecklesiastikverk äfvensom till rese-stipendier samt
läroböckers och lärda verks lifgifvande å 8:de Hufvud-titeln uppförda anslag klefve
af Rikets Ständor höjda med belopp, motsvarande årliga räntan af den i nämnde
fond och kassa "befintliga behållning.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har, vid underdånig föredragning af detta
ärende — enär dylika framställningar rörande f'. d. Kansli-styrelsens handkassa
redan vid tvänne föregående tillfällen blifvit under i allmänhet enahanda omständigheter
i nåder afslagna, och det, särdeles hvad anginge fonden för Lappmarks
ecklcsiastik-verk, framdeles kunde, för ordnandet af de kyrkliga förhållandena i
Lappland, blifva nödigt att anlita dessa besparingar, samt då ändamålet såväl att
minska Kongl. Stats-kontorets besvär med förvaltningen af ifrågavarande medel,
som att göra dem för Riksgälds-kontorets behof tillgängliga, kunde vinnas, utan
att Kongl. Maj:t afsade Sig rättigheten att, i händelse af behof, disponera sjelfva
kapitalen — Kongl. Maj:t icke funnit skäl att till Rikets Ständers berörde framställning
lemna nådigt bifall, men deremot i nåder anbefallt Kongl. Stats-kontoret
att, så snart de i nämnde kassa och fond samlade kapital kunna genom inlösen
af Riksgälds-kontorets obligationer göras fruktbärande med en ränta motsvarande
5 procent, de säkerhctshandlingar, af hvilka omförmälda kapital nu utgöres, mot
sådana obligationer utbyta.
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
I anledning häraf och då det beslut, Kongl. Majit sålunda i denna fråga
meddelat, enligt Utskottets tanke, icke innefattar något hinder derför, att fonden
för Lappmarks ecklesiastik-verk, uppkommen genom besparingar å Riks-Statens
anslag med samma benämning, må efterhand användas för de utgifter — bestående
hufvudsakligen af aflöning åt Prester och Skollärare i Lappmarken — hvartill
ifrågavarande anslag varit afsedt, har Utskottet, som funnit mindre ändamålsenligt
att berörda anslag fortfarande utgår, så länge dessa besparingar äro att tillgå,
ansett sig böra hemställa,
att Riks-statens nuvarande anslag till Lappmarkens ecklesiastik-verk,
11,000 R:dr, måtte indragas, samt att Rikets Ständer
i underdånighet anhålla, det ofvannämnde fond måtte under
nästa statsreglerings-period användas för de utgifter, hvartill
anslaget varit afsedt.
Universiteten.
22:o. Uti anslaget för stipendier åt theologie studiosi, hvilket nu utgör 3,000
R:dr eller 1,500 R:dr för hvardera universitet, har Kongl. Maj:t äskat en förhöjning
af 7,000 R:dr för Upsala och 3,000 R:dr för Lunds universitet, eller tillhopa 10,000
R:dr, hvarigenom stipendii-medlen för studerande inom theologiska fakulteten skulle
komma att uppgå till 8,500 R:dr för det förra och 4,500 R:dr för det sednare universitetet.
Denna nådiga begäran är, enligt hvad här ofvan i 4:dc punkten redan blifvit
omförmäldt, föranledd af Upsala Konsistorii hos Kongl. Maj:t i underdånighet
gjorda och af Konsistorium i Lunds stift biträdda framställning om vissa åtgärders
vidtagande för att motverka de fortgående religiösa söndringarne inom Kyrkan;
och ansåge Konsistorierna, för att kunna uppnå detta ändamål nödvändigt, att af
Presterskapet fordrades icke allenast i allmänhet den insigt i Kyrkans lärobegrepp
och den skicklighet för embetets utöfning, hvilka alltid vore oumbärliga för cn
fruktbringande presterlig verksamhet, utan ock den särskilda insigt och förmåga,
som vore nödiga för att kraftigt kunna uppträda mot dem, som förfalskade läran
och förvillade menigheterna; men det största hinder för cn sådan prestbildning läge
i den medellöshet, deri, med få undantag, de som vid universiteten idkade preststudier
sig befunne, och hvilken tvingade dem att ofta afbryta sina studier och så
fort som möjligt afsluta sin lärokurs; — på grund hvaraf Konsistorierna, som ansåge
en mera grundlig bildning af theologie discenternc endast kunna vinnas genom
att under studiikursen oafbrutet vistas vid akademien, underdånigst anhållit
om den förhöjning af stipendii-anslagot för theologie studiosi, hvarom Kongl. Majit
nu gjort nådig framställning.
Erkännande vigten af dessa skäl har äfven Utskottet, för sin del, funnit
omständigheterna påfordra någon tillökning af ifrågavarande anslag; men då det
synes vara nödigt att tillse, det denna i sig sjelf ändamålsenliga åtgärd icke utsträckes
derhän, att den för det allmänna medför alltför betydliga kostnader eller
de föreslagna understöden komma att utgå med så höga belopp, som Arore tillräckliga
att helt och hållet bestrida de studerandes underhåll, hvilka deraf komma i
åtnjutande, har Utskottet ansett endast hälften af det belopp, Kongl. Majit för ifråga
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
21
varande ändamål äskat, böra af Rikets Ständer anvisas; äfvensom Utskottet funnit
lämpligast, att denna tillökning i anslaget, som cj bör antagas blifva för all
framtid behöflig, tillsvidare beviljas endast för nästkommande statsreglerings-period ;
och tillstyrkor således Utskottet,
att, utom ofvanberörda i Riks-staten uppförda anslag å 3,000
R:dr, må till utgående från Rikets Ständers Riksgälds-kontor
under nästkommande 3:ne år för samma ändamål anvisas ett
belopp af 5,000 R:dr årligen, att emellan universiteten i Upsala
och Lund så fördelas, att det förra af denna tillökning
erhåller 3,500 R:dr och det sednare 1,500 R:dr; börande, såsom
Kongl. Maj:ts nådiga framställning afser, anslaget användas
enligt förslag, som af theologiska fakulteterne uppgöras och
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställas.
23:o. För en af Theologie Adjunkterne vid Upsala universitet, som är svagare
aflönad än de öfrige akademiska lärarne inom samma grad, har Kongl. Maj:t
begärt löneförhöjning, att utgå med 700 R:dr årligen.
Af den utredning, som i Stats-Råds-protolrollet (pag. 27—28) härom förekommer,
inhemtas, bland annat, att närvarande lönen för ifrågavarande lärare utgöres
af 50 tunnor spanmål från universitetets medel jemte behållna inkomsterna
af Näs pastorat, hvilka, enligt en af Konsistorium meddelad uträkning uppgå till
88 tunnor 28 kappar spanmål och 45 R:dr i penningar. Priset på en turina span
mål
borde således belöpa sig till icke mindre än 14 R:dr, om denna lön skulle
motsvara en lägre adjunktslön, 2,000 R:dr, i dc verldsliga fakulteterna, och till 171
R:dr, om den skulle blifva lika med en af de högre, som utgöra 2,500 R:dr. Ett
sådant pris kundo emellertid icke påräknas, och vore det alltså skilnaden derutinnan
det begärda anslaget afsåge att betäcka, Om detta beviljades, kunde för öfrigt
lönen, med beräkning efter 1848—1857 års medelmarkegångspris, antagas komma
att något öfverstiga en lägre, men icke uppgå till högre-adjunktslön. — Och har
Utskottet, med afseende å adjunkternes i den theologiska fakulteten trägnare em
botsgöromål
och hvad i öfrigt härvid förekommit, funnit den af Kongl. Maj:t före
slagna
lönetillökningen vara af billigheten påkallad och får derföre tillstyrka,
att densamma af Rikets Ständer beviljas.
24:o. Vidare har Kongl. Majit för Upsala universitet äskat dels lön till en
ny profession i fysiologi medelst ett årligt anslag af 4,500 Ralr och dels för en
adjunktsbefattning i kirurgi och förlossningskonst 2,500 R:dr; — och inhemtas i
detta hänseende af Stats-Råds-protokollet (pag. 29), att Departements-chefen ansett
det vara af stor vigt, att medicinska fakultetens förslag om lön åt en Professor
i fysiologi och en adjunkt i kirurgi och förlossningskonst måtte vinna Rikets
Ständers bifall. Undervisningen i fysiologi hade vid medicinska fakulteten i Upsala
alltid tillhört Professoren i anatomi, och denna förening af läroämnen hade i
fordna tider haft fulla skäl för sig, då den rena deskriptiva anatomien egentligen
vore att betrakta såsom en del af fysiologien; men om ock det nära sambandet
emellan dessa vetenskaper orubbadt fortfore, hade dock möjligheten af deras förening
såsom läroämnen hos en enda lärare numera upphört, då de respektive vetenskaperna,
sedan professionen i anatomi och fysiologi stiftades, mångdubblat sitt
innehåll, och hvardera för sig nått en utveckling, hvarom man då knappt hade
en aning, och då dessutom vid Upsala universitet lärjungarnes antal, samt, i förhål
-
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
lande dertill, äfven lärarnos undeiTusningsmöda mångdubblats. Prolessoren i anatomi
måste mera än någon annan af lärarne egna sin tid oell sina krafter åt lärjungarncs
omedelbara handledning, så att föga tid blefvc honom öfrig att äfven
meddela undervisning i något annat, isynnerhet i ett så omfattande och vigtigt
ämne som fysiologien. Annu mindre vore han i stånd att, jemte eget vetenskapligt
arbete i anatomien, äfven egna sig åt forskningar inom fysiologien eller vetenskapligt
bearbeta densamma. Denna vetenskap, som sysselsätter sig med la<mrne
för deii organiska naturens krafter, vore nemligen, lika mycket som vetenskapen
om de oorganiska naturkrafterna, experimenterande, och fordrade lika väl
som den sednare sina idkares krafter odelade, om något vetenskapen i större mån
befrämjande skulle kunna åstadkommas, och den kunde numera derföre lika litet
som fysiken förenäs med andra vetenskaper, såsom läroämnen, åliggande en och
samma lärare.
Icke mindre framstående och för tillfället än mera trängande vore behofvet
af en adjunktur under professionen i kirurgi och förlossningskonst. Då nemligen
de undervisningsskyldigheter, som åligga Professoren i kirurgi, vore föga mindre
än de, som tillhöra Professoren i invärtes medicin, vid hvilken länge funnits en
adjunktur, och då det läroområdc, som tillhör den förra professionen, innefattande
ej allenast kirurgi och obstctrik, utan äfven den numera till en särskild vetenskap
utvecklade oftalmiatriken, vore af en synnerligen vidsträckt omfattning, måste anställandet
af ännu -en lärare i dessa vigtiga undervisningsämnen vara högeligen bchöfligt;
— och hade Dcpaitcincnts-cheien såsom ett ytterligare stöd för de i dessa
hänseenden framställda förslag jemväl anfört, att den af Kongl. Maj:t i nåder förordnade
Kommitté för afgifvande af förslag till den medicinska undervisningens
ordnande upptagit bland do i främsta rummet och oundgängligen nödiga, nya lärareplatser,
en ny adjunktur i kirurgi och obstetrik vid hvardera medicinska fakulteten
i Upsala och Lund samt ibland de i hög grad af behofvet påkallade,
en ny profession i fysiologi vid hvardera fakulteten, särdeles på det förra stället.
Vid öfverläggningen angående de sålunda anmälda anslagsbehofven, har Utskottet
tagit kännedom af det Betänkande, som af den uti Departements-chefens
underdåniga anförande åberopade Kommitté för uppgörande af förslag till den medicinska
undervisningens ordnande blifvit under den 30 Juni nästlidet år till Kongl,
Maj:t i underdånighet afgifvet; men då det särskilda förslag detta Betänkande innehåller,
angående erforderliga förbättringar och förändringar i de medicinska läroverkens
lärarekrafter och materiel, icke upptager den af Kongl. Maj:t ifrågaställa
nya profession vid Upsala universitet — (men väl den nya adjunktsbefattningen
äfvensom professionen i medicinsk kemi vid Lunds Universitet) — bland de i främsta
rummet och oundgängligen nödvändiga lärareplatser, utan denna profession
blifvit hänförd till den tredje af do fyra klasser, uti hvilka Kommitterade uppställt
de af dem nödiga ansedda lärareplatser, har Utskottet trott sig kunna antaga,
att inrättandet af ifrågavarande profession ej är så angeläget, att icke dermed kan
tillsvidare anstå, holst frågan om den medicinska undervisningens ordnande i sin
helhet, såvidt Utskottet har sig bekant, ännu icke varit föremål för Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning. I följd häraf får Utskottet hemställa,
a) att det af Kongl. Maj:t äskade anslag för en ny profession
i fysiologi vid Upsala universitet ej måtte af Rikets
Ständer beviljas;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
23
b) att, med afseende å det af Kongl. Majit anmälda behof
af en ytterligare adjunktsbefattning vid sagde universitet, må»
anvisas ett lönebelopp af 2,500 Ridr årligen.
I sammanhang härmed och då det icke är sannolikt att Rikets Ständer vid
innevarande redan långt framskridna riksmöte få emottaga nådig framställning af
Kongl. Majit, i anledning af det förslag bemälde Kommitterade afgifvit om inrättande
af ett fullständigt medicinskt läroverk i Stockholm, men, enligt Utskottets
tanke, det är af synnerlig vigt, att Rikets Ständer, vid pröfningen af de frågor, som
framdeles kunna uppstå angående ytterligare anslag, vare sig för medicinska fakulteterna
vid universiteten eller för Carolinska Institutet i Stockholm, må kunna
ingå i bedömande äfven af Kommitterades nyssberörda förslag, lör hvilket ändamål
synes erforderligt, att fullständig uppgift å de kostnader, hvartill samma förslag
kunna föranleda, varder Rikets Ständer meddelad, har Utskottet ansett sig
böra tillstyrka
c) att Rikets Ständer i underdånig Skrifvelse anhålla, det
Kongl. Majit behagade vid nästkommande riksmöte i nåder
meddela Rikets Ständer fullständig utredning angående samtliga
de kostnader för så väl byggnader och undervisningsmateriel
som lärares aflönande, hvilka skulle föranledas af Kommitterades
förslag om inrättande af ett fullständigt medicinskt
läroverk i Stockholm.
25:o. Utom don adjunktsbefattning, som, inom medicinska fakulteten i Upsala
ansetts erforderlig, har Kongl. Majit äfven äskat enahanda aflöningsanslag, 2,500
Ridr, för en ny adjunktur i filosofiska fakulteten; — i afseende hvarå uti Stats
Råds-protokollet
(pag. 26—30) meddelas, att Konsistorium academicum, enligt filo
sofiska
fakultetens förslag, gjort framställning hos universitetets kansler om löneanslag
för två nya adjunkturer, en i fysik och en i zoologi, hvilken framställning
ock blilvit af Kanslern hos Kongl. Majit i underdånighet förordad. Kongl. Majit
hade äfven funnit begge nyssnämnda adjunkturer önskvärda; men i anseende till
de flerfaldiga behof af ökade anslag, som vid innevarande riksdag koinmc under
pröfning, hvilka ej alla torde på en gång kunna tillfredsställas, hade Kongl. Majit,
på anförda skäl, ansett förslaget om en ny lön åt en adjunkt i zoologien nu böra
i främsta rummet förordas och således behagat låta med framställningen om en
adjunktur äfven i fysik tillsvidare anstå.
På angelägenheten af en ytterligare lärarebeställnings inrättande i detta
sednare ämne har emellertid äfven hos Rikets Ständer uppmärksamheten blifvit
fästad genom särskilda till Utskottet remitterade motioner, väckta dels inom PresteStåndet
af Prosten Källström, med hvilken Professoren Carlson sig förenat, dels i
Bor gare-Ståndet af Herr A. Grenander, som, — med erinran om de storartade
upptäckter inom många olika riktningar, för hvilka den nuvarande generationen
stöde i förbindelse hos de förenade vetenskaperna fysik och mekanik, men att
dessa vetenskaper vid Upsala universitet allt hittills ej lyckats erhålla en särskild
adjunktsbefattning, utan blifvit sammanförda såsom ett bihang till den rena matliematiken,
— föreslagit, att det af Kongl. Majit för inrättande af adjunktur i zoologi
begärda löneanslag måtto, såsom mera behöfligt för en adjunktsbeställning i mekanik
och fysik, för detta ändamål beviljas; — varande af Prosten Källström hufvudsakligen
anfördt, hurusom sedan mera än 30 år tillbaka städse försports en
allmän klagan öfver brist på lärare inom den mathematico-fysiska vetenskapsgre
-
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123.
nen. De brandler, hvaraf denna vetenskap består, mathematik och fysik, hvardera
försedd med sin särskilda Professor, hade endast en, för dem båda gemensam,
adjunktur, hvars innehafvare dock antagligen, hädanefter såsom hittills, måste egna
sig företrädesvis åt undervisningen i den rena mathematiken. Den egentliga mekaniken
behandlades derföre allt fortfarande såsom ett oväsendtlig^ bihang till
fysiken, hvilket syntes så mycket olämpligare, som det svårligen kunde bestridas,
att mekaniken, såsom vetenskap betraktad, ehuru den står i nära sammanhang
med både den rena mathematiken och fysiken, såsom en omedelbar tillämpningsgren
för den förra och jemte denna såsom en propredevtik för den sednare, dock
har sitt eget sjelfständiga område, tillräckligen både stort och vigtigt för att behöfva
sjelfständigt behandlas och icke vidare såsom en oväsendtlig bisak underordnas
vare sig den rena mathematiken eller fysiken, hvilka båda vetenskaper,
hvar för sig, fordra sin man. Do förvånande praktiska resultater, till hvilka den
fysiska vetenskapen och kemien, i förening med den högre matematiska kalkylen,
ledt och som fira sina aldrig upphörande triumfer i upptäckten och användandet
af ångans kraft för sjöfart, jernvägar och oräkneliga industriela företag, i elektriska
telegrafien, i fotografien m. m., gåfve ock ett talande vittnesbörd för nödvändigheten
deraf, att de vetenskaper, som framkallat och lofva att i obegränsad utsträckning
än vidare åstadkomma sådana städse nya faktorer i hela samfundslifvets
organiska verksamhet, borde icke allenast hvar för sig särskildt omhuldas,
utan äfven i möjligaste måtto befrias från skyldigheten att, till hinder för egen
utveckling, behandla läroämnen, som, om än lika vigtiga, dock tillhöra, en annan
särskild vetenskapoch har, med stöd af dessa förhållanden samt på det Upsala
universitet inom det matematico-fysiska området måtte komma i åtminstone jemngod
ställning med universitetet i Lund, hvarest en adjunkt för mekanik och fysik
vore anställd, så att då Physices-professorn företrädesvis behandlade den sednare
vetenskapen, Adjunkten kunde åt den förra, eller mekaniken, egna en mera uteslutande
verksamhet, motionären föreslagit, att ett årligt löneanslag af 2,500 R:dr
måtte beviljas Upsala akademi för anställande af en Adjunkt i mekanik och
fysik.
Beträffande denna fråga har Utskottet vidare inhemtat att, sedan Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof till Rikets
Ständer aflåtits, en af de Adjunktslöner vid Upsala universitet, som äro af beskaffenhet
att kunna för hvilket läroämne som helst inom filosofiska fakulteten
disponeras, blifvit ledig, samt att, efter af Consistorium Academicum upprättadt
förslag och sedan den å nämnda förslag i första rummet uppförde lärare med döden
algått, Kanslern till Adjunkt utnämnt den vid universitetet anställde Docens
i zoologi. Då således den lärarebrist inom den zoologiska vetenskapen, som
den nådiga Propositionen i första rummet afsåg att afhjelpa, för närvarande är
uppfylld, och då Kongl. M.aj:t, i enlighet med filosofiska fakultetens förslag,
af Rikets Ständer hade begärt, att lönen för den nya adjunkturen, ehuru
denna vore afsedd för zoologien, icke skulle särskildt och uttryckligen anslås
för detta ämne, utan att antalet af högre adjunktslöner endast skulle ökas
med en inom filosofiska fakulteten, — har Utskottet ansett så mycket stöi’re
skäl vara för handen, att fästa uppmärksamhet vid de framställningar, som
blifvit gjorda derom, att den af Kongl. Maj:t äskade nya adjunktslönen inom filosofiska
fakulteten måtte anslås med hufvudsakligt afseende på behofvet af en ny
lärare i den fysiska vetenskapen.
Om
