# ID: svediakorp-gov2350
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 135,766
# sentences: 2,517
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Ståts-Utskottets Betänkande M 51.
21
vara förenlig med det åsyftade ändamålet att lånet måtte erhållas emot så billiga
ränte- och betalniugsvilkor, som vid länets upptagande möjligen kunna betingas.
Då, efter hvad allmänt kändt är, dylika låns amortering inom England vanligen
verkställes genom obligationernas inköpande och inom Tyskland genom deras
utlottning, torde det få ankomma på Fullmägtige att äfven i detta hänseende iakttaga
det förfaringssätt, sorn företrädesvis begagnas och göra obligationerna mest begärliga
inom det land, hvarest upplåningen hufvudsakligen kommer att ske.
I anledning af det inom Borgare-Ståndet framställda förslag, att en särskild
fond måtte afsätlas för uppköp af de för jernvägs-lånet utfärdade obligationer, så
snart kursen eller deras noterade värde nedgått till ett visst bestämdt belopp, anser sig
Utskottet böra upplysningsvis erinra, alt, oaktadt något stadgande i sådant hänseende
under sednast förOutne riksdag icke meddelades, Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
ansett sig oförhindrade gå i författning om uppköp för Riksgälds-kontorels räkning
af derefter utgifna Svenska stats-obligotioner, då dylika uppköp ansetts med detta
Verks fördel öfverensstämmande eller af omständigheterna påkallade för höjande af
obligationernas vid kursnoteringarne angifna värde. Med erfarenhet om ändamålsenligheten
och framgången af de sålunda redan vidtagne åtgärder, lära Fullmägtige
äfven framgent komma alt förfara på enahanda sätt, då förhållandena dertill föranleda
och ett dylikt förfaringssätt anses kunna iakttagas utan att medföra olägenheter eller
förluster för Svenska Stats-verket. Men att meddela en bestämd föreskrift till ledning
vid sagde tillfällen och anvisa eller afsätta något visst belopp för att dervid
kunna begagnas, synes Utskottet, särdeles i fråga om utrikes utgifna obligationer,
i flera hänseenden betänkligt.
d) Räntevilkoren och Kapitalrabatten.
Herr Wallenberg har uti sin förut omförmälda motion föreslagit, alt 4 V2 procent
för år mätte bestämmas såsom ränta för Statens fonderade skuld, ehvad denna
vore förskrifven i Svensk eller utländsk myntsort. Emot detta förslag finner Utskottet
sig dock föranlåtet erinra, att det noterade gångbara värdet af de under
åren 1858 och 1859 utlemnade Svenska stats-obligationer nyligen uppgått till 99
procent inom den ort eller Frankfurt arn Main, hvarifrån dessa obligationer hufvudsakligen
blifvit i rörelsen utspridda, samt att vid sådant förevetande anledning icke
saknas att det nya Svenska statslånet, om erforderliga åtgärder för dess erhållande
komma att vidtagas under den för närvarande inom andra länder befintliga ymniga
penningetillgång, skall, utan att särdeles betydlig kapitalrabatt behöfver medgifvas,
kunna erhållas för lägre ränta än 4V2 procent. Under sednaste riksdag ifrågasattes
äfven, att en viss räntefot för upplåningen mot fonderade stats-obligationer skulle af
Rikets Ständer bestämmas; men detta afslyrktes af dåvarande Stats—Utskott, hvars
derom afgifna och af Rikets då församlade Ständer godkända yttrande nuvarande
^tats-Utskolt, som till alla delar deruti instämmer, ansett sig böra här upprepa.
22
Stats-Utskottets Betänkande M 51.
»Svårigheten elier riif.tare sagdt omöjligheten att förutse huru beskaffad den
allmänna penningeställningen inom och utom landet kommer att blifva under mellantiden
intill Rikets Ständers nästa sammankomst har, jemte åtskilliga andra omständigheter,
hvilka ej heller härvid få förbises, hos Utskottet väckt fyrfaldiga betänkligheter
i fråga om lämpligheten och ändamålsenligheten deraf, att Rikets nu
församlade Ständer skulle bestämma en viss ränta, som vid den förestående upplåningen
emot fonderade stats-obligationer icke finge under sagde tid öfverskridas.
Genom en sådan räntebestämmelse skulle, derest densamma inskränktes till det
belopp, som räntefoten för dessa obligationer under gynsamma penningeförhållanden
anses böra utgöra, hela upplåningen vid motsatta förhållanden möjligen kunna
tillintetgöras; i hvilket fall arbetena å de jernvägar, som genom Statens försorg
och på dess bekostnad skola anläggas, måste antingen inställas eller bedrifvas på
ett sätt, som hvarken öfverensstämmer med derom lättade beslut eller uppfyller
tidens, i afseende på dessa företags ofördröjda utförande, allmänt uttalade kraf.
Att deremot fastställa den ränta, hvarom nu är fråga, till ett så högt belopp, att
man kan vara fullt förvissad att, oberoende af penningeställningens vexlingar, erhålla
de medel, som i upplåningsväg måste anskaffas, kunde åter komma att för
Stats-verket föranleda en större ränteutgift än detsamma eljest behöft vidkännas.
Ett beslut, hvarigenom ett sådant högre belopp fastställdes, kunde dessutom lätteligen,
i synnerhet bland långifvare, som icke egde närmare kännedom om landets
finansiela ställning, tydas såsom ett uttryck af representationens misstroende till
Svenska Statens kredit; hvilket åter säkerligen skulle uppmuntra lill ökade anspråk
å långifvarnes sida och måhända gifva anledning dertill att det belopp, som vid
räntans bestämmande afsetts såsom ett maximum, komme alt af långifvarne vid
framställandet af deras anspråk betraktas och begagnas såsom ett minimum. Inom
landet skulle möjligtvis bestämmandet på förhand af en räntefot betydligt öfverstigande
räntan A de lån, som i sednare tider för Statens räkning upptagits, föranleda
den allmänna penningeräntans fortfarande stegring samt deraf motsedda menliga
följder för industrien och näringarne. Efter noggrannt öfvervägande af nu
antydda samt öfriga härvid förekommande förhållanden, har Utskottets öfvertygelse
stadgats derom, att Rikets Ständer ej heller i afseende på räntefoten för de fonderade
obligationer, som genom Riksgalds-kontoret komma alt å Rikets Ständers
vägnar utgifvas, böra meddela någon närmare bestämmelse, utan äfven i detta
hänseende öfverlemna åt Fullmägtige att söka befordra upplåningen till verkställighet
på de fördelaktigaste vilkor, som för det allmänna kunna beredas.»
i fråga om medgifvandet af det afdrag, som från längre tid tillbaka varit
kändt under benämning af kapitalrabatt, har Utskottet, enär bestämmandet af detta
afdrag står i sammanhang med bestämmandet af räntefoten, i afseende på hvilken
Utskottet ansett sig icke böra tillstyrka Rikets Ständer meddelandet af några på
förhand gifna föreskrifter, och då Fullmägtige icke lära förbise hvarken de förde
-
Stats-Utsliottets Betänkande M 51.
23
lar eller de olägenheter, hvilka med olika bestämmelser i afseende pä kapitalrabatten
kunna vara förenade, ej heller i detta hänseende funnit några särskilda
föreskrifter böra af Rikets Ständer lemnäs.
e) Anslaget lill ränleliqviderne samt lånens amortering.
Enär under denna riksdag fråga icke blifvit väckt om förändring i de af
Rikets sednast församlade Ständer vidtagna beslut och meddelade stadganden i
afseende på anvisandet af särskildt anslag för ofvanberörde ändamål och bestämmandet
af detta anslagsbelopp samt sättet för den derigenom bildade liqvidationsoch
amorlissemcnts-fondens redovisande och användande, har Utskottet, som ej
heller under den verkställda granskningen af Riksgälds-kontorels förvaltning efter
sednasle riksdag samt vilkoret) och bestämmelserne för det derefter genom nämnde
verk upptagne utländska lån, funnit anledning föreslå någon förändring i dessa
beslut och stadganden, ansett desamma böra hufvudsakligen bibehållas och fortfarande
tillämpas vid den ytterligare upplåning utom riket, hvarom nu är fråga.
f) Upplåningens kungörande och beredandet af tillfälle till anbuds aflem
nande
utaf hugade långifvare.
Rland medlen för det önskade utländska statslånets erhållande emot så fördelaktiga
vilkor för låntagaren, som tidsomsländigheterna och den allmänna penningeställningen
vid upplåningens företagande medgifva, har, såsom Utskottet redan
omnämnt, Herr Schwan uppgifvit och föreslagit att vid lånets afslulande borde i
främsta rummet försök göras med offentlighet samt fri och öppen täflan.
Enligt hvad Utskottet inhemta!, hafva redan å flera utländska Bankirhus’ vägnar
förfrågningar skett angående det lån, som för fortsättandet af Svenska Statens
jernvägs-anläggningar förmodades nu komma att utrikes upptagas; och dessa förfrågningar,
jemte nuvarande politiska och finausiela förhållanden, synas gifva grundad
anledning antaga, atl, i fall under denna riksdag eli dylikt Iåns upptagande
varder af Rikets Ständer beslutadt samt det härom lättade beslutet äfvensom de
rörande samma lån och dess återbetalande meddelade stadganden blifva å Europas
förnämsta penningeroarknader offentliggjorda, anbud i afseende å sagde låns
anskaffande icke skola saknas. Genom dessa anbud och den mellan dem skeende
jemförelse kommer naturligtvis atl visa sig hvarest oell i hvilken myntsort det erforderliga
lånet kan med största lördel för Svenska Staten erhållas, och de anspråk,
som uti anbuden framställas, komma sannolikt, äfven om icke något af de inom utsatt
tid aflemnade anbud befinnes antagligt, alt utgöra ledning för bestämmande
af de ränte- och amorleringsvilkor samt provisioner, som vid derefter under hand
skeende underhandlingar och träffande öfverenskommeiser kunna och böra erbjudas
eller antagas. Utskottet anser inhemtaudet af låneanbud erbjuda ett lämpligt
sätt för upptagandet af statslån, men någon bestämd föreskrift om skyldigheten
u
Stats-Utskottets Betänkande M 51.
för Fullmägtige att söka erhålla sådane anbud synes lika litet som dylika bestämmelser
angående andra särskilda iakttagelser med hänsigt till ifrågavarande lån böra
af Rikets Ständer meddelas, helst särskilda förhållanden eller tillfälliga gynnsamma
omständigheter kunna föranleda ett erbjudet Iåns ofördröjliga pröfning och antagande.
g) Obligationernas lydelse, sältet och tiden för länesummans aflemnande
samt förfallna obligationers och räntekuponers inlösning sort.
På sätt vid det förra jernvägslånets anskaffning iakttogs, torde det böra få
bero af Fullmägtige att vid det nu ifrågavarande lånets afslutande göra de förbehåll
och meddela de stadgande!) i nu angifna hänseenden, som befinnas lämpliga
och ändamålsenliga samt af såväl låntagaren som långifvare!) anses kunna och böra
medgifvas; och lära Fullmägtige härvid icke förbise lämpligheten af sådane bestämmelser,
hvarigenom tillfälle beredes och underlättas för inhemska kapitaler att jemväl
ingå uti och göras fruktbärande genom samma lån.
Sedan Utskottet nu angifvit grunderna för sina åsigter i fråga om verkställigheten
af den utaf Kongl. Majit föreslagna och af Utskottet här ofvan förordade
upplåning emot Svenska å utländskt mynt utfärdade stats-obligationer, får Utskottet,
under förutsättning att dessa åsigter och Utskottets för öfrigt rörande samma
ämne afgifna yttranden varda af Rikets Ständer godkända, föreslå:
6:0
att, med hänsigt till sättet för denna upplånings verkställande, följande,
med de vid sednaste riksdag angående enahanda upplåning
fattade beslut hufvudsakligen öfverensstämmande, stadganden och
föreskrifter må af Rikets Ständer fastställas till ledning och efterrättelse
vid verkställigheten af nu ifrågavarande upplåning:
a) Med iakttagande af hvad Rikets Ständer angående lånets belopp
och derför utgifna obligationer beslutat, ega Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret att upptaga detta lån på det sätt, Fullmägtige
finna lämpligast och ändamålsenligast för beredande af
de för Svenska Staten såsom låntagare mest fördelaktiga vilkor.
b) Upplåningen sker emot fonderade, till innehafvaren ställda och
å dennes sida icke uppsägbara räntebärande obligationer, hvilka
å Rikets Ständers vägnar af Fullmägtige utfärdas.
c)
Stals-Utskottels Betänkande M 5i.
25
c) Åt FuIImägtige öfverlemnas att vid lånets afslutande och
efter derom med långifvaren träffad öfverenskommelse besluta:
i:o det utländska språk och mynt, derå obligationerna komma
att utfärdas;
2:o den ränta, som i obligationerna skall förskrifvas; och
3:o den kapital-rabatt, som, då sådan anses böra medgifvas, må
antagas och fastställas.
d) Till den å obligationerna upplöpande räntas liqviderande och
lånets amortering kommer att af Rikets Ständer anvisas ett särskildt
årligt anslag, hvars belopp skall motsvara ej allenast den
för ifrågavarande lån enligt derför utgifna obligationer årligen
upplöpande ränta, utan äfven minst en procent af det i samma
obligationer förskrifna kapital; kommande detta anslag att utgå
från och med det år, hvarunder obligationerna blifvit till långifvaren
utlemnade, samt med oförminskadt belopp fortfara till dess
hela lånet blifvit i stadgad ordning betaldt.
e) Omförmälda årliga ränte- och amorterings-anslag bör ingå
till en särskildt redovisad liqvidations- och amortissements-fond,
hvars behållning skall för det med dessa medel afsedda ändamål
v»
oförryckt tillhandahållas och användas, så att ränteliqviderua vid
derför bestämda termiuer varda ovilkorligen fullgjorda och lånets
återbetalning i föreskrifven ordning verkställd. De till liqvidationsoch
amortissements-fonden influtna medel böra, så vidt ske kan
och denna fond åliggande liqvider medgifva, städse på säkert och
ändamålsenligt sätt göras fruktbärande.
f) Sättet och ordningen för verkställandet af lånets årliga amortering
ega FuIImägtige att bestämma.
Derest nu föreslagna beslut och stadganden varda af Rikets Ständer gillade
och till behörigt iakttagande meddelade, torde Utskottet få sig uppdraget att derom
underrätta FuIImägtige i Riksgälds-koutoret; hvarjemte de ifrågaställde särskilda
föreskrifter rörande sättet och vilkoret! för oftanämnde låns upptagande
samt Utskottets derom yttrade åsigter torde, i händelse Rikets Ständer godkänna
hvad Utskottet härvid yttrat, tillika böra genom Utskottet meddelas FuIImägtige
till kännedom vid behandlingen och afgörandet af de med samma låns upptagande
gemenskap egande frågor.
I likhet med hvad som skedde vid den under sednaste riksdag för Statens
jernvägs-auläggningar beslutade upplåning och för att derigenom jemväl befrämja
och betrygga det nu ifrågavarande nya utländska låns framgångi anser sig Utskottet
böra föreslå:
Bih. till R, St. Prot. 1850 <fc 1860. i Sami. 1 Afd. 20 fiäft, 4
26
Stals-Ulskottets Betänkande M 51.
7:o
att de beslut och stadganden, som i afseende å detta lån varda
af Rikets Ständer meddelade, underställas Kongl. Maj:ts nådiga
fastställelse, samt att Rikets Ständer dervid anhålla, att Kongl.
Maj:ts täcktes ej allenast lemna Fullmägtige i Riksgäldskontoret
sin bemedling och medverkan vid samma Iåns upptagande, utan
afven meddela sin garanti å det, i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers härom lättade beslut, upptagna lån.
Slutligen får Utskottet under åberopande af Rikets sednast församlade Ständers
medgifvande i afseende på de närmare bestyren med fondväsendet och statsskuld-systemet,
hemställa:
8:0
att det må vara Fullmägtige i Riksgäldskontoret obetaget, att,
om sådant finnes lämpligt eller nödvändigt för lånetransaktionens
afslutande, utse vissa ombud för bedrifvande af dervid erforderliga
underhandlingar, äfvensom alt åt särskilde deputerade uppdraga
bestyren med det afslutade lånets indragning samt ränte- och
amorterings-liqvidernas verkställighet jemte härmed förenade åligganden.
Då det lån, som, genom Rikets Ständers bifall till hvad Utskottet här ofvan
tillstyrkt, kommer att för Statens jernvägs-auläggningar upptagas, efter all sannolikhet
till hela sitt belopp åtgår för de under detta är och instundande statsreglerings-period
förestående jernvägs-arbeten, anser Utskottet de framställda förslagen,
rörande användandet under tiden intill nästa riksdag af de genom det nya
jernvägslånet inflytande medel, som först derefter skulle komma att för dermed afsedt
ändamål användas, åtminstone lör närvarande icke påkalla något vidare yttrande
från Utskottets sida; viljande Utskottet, vid uppgörandet af Riksgälds-kontorets
nya reglemente, föreslå lämpligt stadgande angående de för jeruvägsbyggnaderna
upplånta och af Riksgäldskontoret mottagna medels förräntning intilldess desamma
behöfva för sagde arbetens verkställande tillhandahållas.
Stockholm deri 30 Januari 1860.
Sluts-Utskottets Betänkande JM 51.
87
Reservationer:
emot Utskottets hemställan i 1 :a ■punkten:
af Riksdags-fullmägligen Erik Ersson frän Gefleborgs län, enligt hvars härvid
yttrade mening all afgift för bränvinsförsäljning såväl å landet som i städerne
bör ingä till Riksgälds-kontoret, i ändamål alt användas till Statens jernvägsbyggnader,
för att såmedelst minska behofvet af utländsk skuldsättning.
af Per Nilsson från Malmöhus län, Jonas Andersson från Östergötlands län,
Gustaf Hultman från Örebro län, Mäns Mänsson från Kalmar län och Lars Ras~
musson från Göteborgs och Bohus län.
emot Utskottets hemställan i 3:djc punkten:
af Herr G. Bildt: »Vid låns upptagning mäste hos låntagaren, denne må
vara enskild person eller helt samhälle, förutsättas tvänne hufvudsakliga syftemål:
det ena, att genom lånet erhålla den tillgång, som lian finnér sig behöfva derigenom
anskaffa; och det andra, att med möjligen minsta uppoffring eller mot
så fördelaktiga återbetalningsvilkor, som kunna betingas, bereda sig den erforderliga
tillgängen. Dessa begge syftemål synas dock hafva blifvit af Stats-Utskottets
pluralitet förbisedda vid behandlingen af frågan om bestämmandet af den för
Statens jernvägs-anläggningars fullföljande erforderliga lånesummas belopp.
Ehuru både inom och utom representationen flera skiljaktiga åsigter sökt
göra sig gällande, beträffande sträckningen af vissa delar utaf de påbörjade stambanorna,
har deremot en mindro vanlig öfverensstämmelse allmänt uttalat sig i
de lifiiga önskningarne om arbetenas a dessa tvänne stambanors oafbrutna fortsättning
och fullbordande inom den tid, härvid förekommande förhållanden medgifva.
Men för sådant ändamål erfordras obestridligen, alt Rikets nu församlade
Ständer till dessa arbeten anvisa en större tillgång, än den utaf Stals-Utskottet
tillstyrkta upplånings-summa af 20,000,000 R:dr. Det torde ock med säkerhet
kunna antagas, att de medel, som för Statens jernvags-anläggningar varda vid
denna riksdag anslagna, icke komma alt inskränkas inom denna summa, ulan att
ett lämpligt belopp derutöfver kommer alt anvisas, så att ifrågavarande arbeten
under tiden intill slutet af instundande statsreglerings-period må kunna fortsättas
och utföras utan alt hvarken de beräknade anläggnings-kostnaderne onödigtvis
ökas eller de efterlängtade tidepunkterna för de påbörjade stambanornas fulländande
fördröjas.
Då det, med kännedom om Stats verkets nuvarande ställning och de mångfaldiga
behof, som oafvisligen måste fyllas, så framt landels framsteg i intellektuell
och materiell hänseende ej skola upphöra, icke kan skäligen förutsättas, att,
28
Stats-Utskottets Betänkande M 51.
genom indragning af eller besparingar å hittills utgående årliga statsanslag, några
betydliga eller tillfvlleslgörande tillgångar komma att för sagde arbeten beredas,
så och derest med de medel, som nu varda i sådant ändamål anvisade, afses att
kunna fortsätta jernvägs-arbetena längre iin intill nästa riksdags början, synes någon
annan utväg till beredande af den utöfver ofvannämnde lånesumma erforderliga
tillgång för närvarande icke erbjuda sig än ökandet af det belopp, som för
Statens jernvägsbyggnader får i låneväg anskaffas. Skall den sålunda erforderliga
tillökningen i den summa, hvars upplåning Stats-Ulskottet nu tillstyrkt, anskaffas
genom låns upptagande inom landet, oaktadt nuvarande penningeförhållanden
synas särdeles ogynnsamma för en sådan upplånings verkställande, kommer den*
samma efter all sannolikhet att medföra en högst menlig inverkan på den allmänna
rörelsen och industrien. Under en tid, då af flera sammanträffande or
saker
det för näringarnes bedrifvande oundgängliga förlags-kapitalet blifvit på ett
märkbart sätt förminskadl, måste naturligtvis en dylik, till ytterligare förminskning
af detta kapital ledande åtgärd hos hvarje närings-idkare väcka oro och bekymmer
samt i flera hänseenden hämma den industriel^ verksamheten och alltså
motverka just det ändamål, eller industriens utveckling och förkofran, hvars be
främjande
jernvägs-anläggningarne i främsta rummet åsyfta. Visserligen skulle,
derest Kongl. Maj:ts nådiga framställning, angående beloppet af det för fortsätt
ningen
af Statens jernvägsbyggnader erforderliga anslag, varder af Rikets Ständer
bifallen, det ytterligare lånebehofvet komma att inskränkas till en summa af
5,000,000 R:dr. Men denna summa är dock ingalunda af ringa betydenhet i
förhållande till landets nuvarande rörelsekapital, och om äfven antages, att någon
del af de vinstmedel. Rikets Ständers Bank för närvarande eger och icke redan
i sin lånerörelse utgifvit, komma att ingå uti det inrikes lån, hvars upptagande
för jernvägs-anläggningarnes fullföljande Stats-Utskottets pluralitet synes hafva förutsatt,
måste i allt fall den förestående och motsedda upplåningen ovilkorligen
komma att i kännbar mån ytterligare förminska de för allmänna rörelsen högst
behöfliga och eftersökta lånetillgångar, hvaraf näringarnes förlags-kapital till största
delen utgöras, och sålunda åstadkomma samma påföljder, sorn detta kapitals
försvårade och fördyrade begagnande alltid och allestädes visat sig medföra. Härvid
torde tillika böra erinras, att det utländska lån, som Utskottet förordat, inga
lunda
kommer att föranleda någon ökad penningetillgång inom landet, emedan
detta Iåns hela belopp medtages dels för liqviderande af återstoden utaf det i
Hamburg år i 858 upptagna tillfälliga stats lån, jemte de af härvarande Garantiförening
derstädes samtidigt upplånta|medel, och dels för betalandet af de effekter
och materiaiier, som för Statens jernvägsbyggnader fortfarande lära komma att
från utrikes ort anskaffas. Utan att förbise de flerfaldiga fördelar, som ett inhemskt
fondsystem och dermed förenad upplåning, om ett sådant, vid derför lämplig
tidpunkt införes, sannolikt komme att medföra, kan jag dock ingalunda för
-
Stats-Utskottets Betänkande Jt? 51.
2$)
orda en dylik upplånings företagande, under en så beskaffad penningeställning,
som den, hvilken för närvarande råder inom alla landsorter.
För att bereda den ansenliga tillgång, som för ett ändamålsenligt fullföljande
af Statens jernvägs-anläggningar under innevarande och nästföljande 5:ne år måste
anskaffas, synes det, vid öfvervägande al här antydda förhållanden, vara oundvikligt,
att ett lån å högre belopp, än det af Stats-Utskottets pluralitet förordade,
varder för Svenska Statens räkning upptaget emot obligationer, som utom riket
kunna belånas. I fråga om bestämmandet af detta högre lånebelopp, torde, till
stöd för en mot Stats-Utskottets pluraiitets åsigt stridande mening, endast behöfva
åberopas hvad Stats-Utskottets betänkande härom innehåller sid. 1*2. Då nu, såsom
der vttras, hvarje lånsökande önskar att erhålla sitt lånebehof uppfylldt pä
det för honom minst kostsamma och mest fördelaktiga sätt; — då hvar och en,
Staten ej mindre än den enskilde, bör vara angelägen noga vårda sin kredit och
icke genom egna tillgöranden rubba eller tillintetgöra det förtroende andra, med
kännedom om hans tillgångar, anse sig äga skäl hysa för hans ordentlighet och
noggranhet vid ingångna förbindelsers uppfyllande; — då den, som för ett uppgifvet
företag söker och kan erhålla ett lån å hela det, efter livad han med visshet
känner, för honom behöfliga belopp, men härvid underlåter alt begagna sig af
detta tillfälle och inskränker sig till begärandet och mottagandet af blott en del
af det erforderliga lånebeloppet, men deremot efter någon tid ånyo uppträder såsom
lånsökande för att erhålla ytterligare tillgång till samma företag, härigenom
ingalunda stärker sin kredit, utan möjligen väcker misstanka med hänseende till
hans beräkningar och betalningsförmåga; — då i sådant fall långifvare!) icke saknar
anledning alt öka sina anspråk i afvaktan på nödvändigheten för låntagaren
att få sina förestående ytterligare lånebehof uppfyllda; — då af samma låntagare
utgifna och i penningemarknaden samtidigt utelöpande obligationer, tillhörande flera
för beredande af tillgångar till ett och samma föremål upptagna lån, måste menligt
inverka på dessa obligationers gångbara värde och afsättlighet; —• då det för
Svenska statspappers kredit hos utländska kapitalister ingalunda kan vara fördelaktigt,
att nya lån utom riket varda upptagna och dertill hörande obligationer i
rörelsen utspridda under eller efter hvarje riksdag; — då den nuvarande särdeles
fördelaktiga penningeställningen å Europas förnämsta handelsplatser synes böra
begagnas för beredande af tillfälle till liela det erforderliga lånets erhållande, helst
den räntenedsättning eller den minskning i vanligen äskad kapitalrabatt, som kan
utverkas, då ett större lån vid derför förmånlig tidpunkt afslutas, kommer låntagaren
fortfarande lill godo under hela återbetalningstiden; — då den alltid erforderliga
provisionen, jemte öfriga med låns upptagande förenade kostnader, som vid ett
jemförelsevis mindre lån ofta falla sig mycket betungande för låntagaren, deremot
vanligen äro vida billigare och lindrigare i förhållande till lånesummans belopp
pär ett större lån upptages; — då, enligt de af jernvägs-kommiltéen till Kongl
50
Stats-Utskoltets lielänkande M 51.
Maj:t ingifna kostnadsförslag och beräkningar, de återstående sammanlagda kostnaderne
för vestra och södra stambanornas fullbordande något öfverstiga 35,000,000
R:dr; — och då nyssnämnde summa i det närmaste motsvarar 2,000,000 £
Sterling eller 26,000,000 Mork Hamb. Banko; så och på de i öfrigt, för nu ifrågavarande
låns bestämmande till ett högre belopp, än Utskottet tillstyrkt, i ofvan
åberopade betänkande anförda skäl, anser jag mig, under nedan uppgifna vilkor
och förbehåll, böra förorda det så vä! inom Borgare-Ståndet som hos Ridderskapet
och Adeln framställda förslag, att vid afslutandet af kontraktet om det lån i
utländsk myntsort, hvars upptagande för jernvägs-aniäggningarnes fullföljande vid
denna riksdag lärer komma att af Rikets Ständer beslutas, lånesumman mätte varda
bestämd till ett belopp i rundt tal motsvarande 3o,000,000 R:dr R:ml ; utaf
hvilket lånebelopp dock högst 23,000,000 R:dr — eller samma summa, hvars anslående
till fortsättningen af Statens jernviigs-bvggnader under åren 1860 —1865
och upplåning mot fonderade slats-obligationer Kongl. Maj:t i sin nådiga Proposition
föreslagit — skulle före nästa riksdag få emot derför ulgifna stals-obiigationer
upplånas; hvadan den återstående lånesumman, utgörande således 10,000,000
R:dr, jemte derför utfärdade obligationer, skulle komma att till Rikets näst sammanträdande
Ständers disposition reserveras; kommande det följaktligen alt bero
på Rikets Ständers afgörande vid nästa riksdag, huruvida och till hvilket belopp
Bankens dåvarande vinst samt andra då disponibla tillgångar kunna och böra nedläggas
i dessa obligationer, eller om någon del af desamma kan anriullerns såsom
möjligen icke erforderlig för beredandet af full tillgång till mcranämnde 2:ne stambanors
fullbordande.
Genom att sålunda bestämma lånesumman uti utländsk myntsort för innevarande
statsreglcrings—period, till högst 25,000,000 R:dr. vinnes äfven den fördel,
att penninge-ställningen inom landet blifver temligen orubbad. Jag förutsätter
nemligen att Banken, i och för förbättrande och försäkrande af sin ställning, använder
af sin nu disponibla räntevinst 6 millioner R:dr till uppköp af ifrågavarande
stals-obligationer eller med andra ord ingår för denna summa som långifvare; jag
antager vidare, att det tillfälliga statslånets återstående belopp, 9 millioner, liqvideras
på föreslaget sätt eller genom det nu ifrågavarande riva statslånet, samt att
5i millioner R:dr komma alt åtgå till betalande af den från utrikes ort anskaffade
jernvägsmateriel, hvilket belopp är ett minimum af hvad i sådant afseende
erfordras, enligt de uppgifter Stats-Utskotlet derom erhållit. Dessa belopp sammanräknade
utgöra 20^ millioner R:dr, men om dertill räknas den sväfvande
skuld till utlandet, som finnes på enskilda händer och som ovilkorligen skall betalas
under innevarande|"års lopp samt denna skuld beräknas till millioner
R:dr, så har jag också härvid upptagit eli minimum; men den utgående summan
blifver dock 25 millioner R:dr. Genom det föreslagna lånet förökar man således
ej penningetillgången utöfver hvad den nu är, men å andra sidan förminskar man
Stals-Utskoltels Betänkande JH 5j.
Si
ej heller densamma, utan åstadkommer ett andrum uti peuninge-rörelsen, af stort
och välgörande inflytande på industrien.
I öfverensstämmelse med nu yttrade åsigter, får jag, således för min del,
på grund af ofvan omförmälda motioner, föreslå, att Rikets Ständer, i stället för
det beslut Stats-Utskottet, i 5:dje punkten af sitt rörande förevarande ämne afgifrsa
betänkande, tillstyrkt, måtte besluta och förordna:
a) att vid afslutandet af kontraktet om det lån emot Svenska stats-obligatiotioner
å utländskt mynt och språk, som, enligt Rikets uu församlade
Ständers beslut, kommer att upptagas för fortsättningen och fullbordandet
af statens jernvägs-anläggningar, ISnesumman bör bestämmas till ett
belopp i rundt tal motsvarande tretiofem millioner R:dr R:mt;
b) att utaf denna lånesumma dock högst ett belopp, som svarar mot tjugefem
millioner R:dr, får under tiden före nästa riksdag, emot utlemnandet
af derför utfärdade obligationer, för Svenska Statens räkning uppbäras,
samt att den detta belopp ölverstigande lånesumman med dertill
hörande obligationer skola tili Rikets näst sammanträdande Ständers disposition
reserveras; börande alltså i lånekontraktet intagas särskildt stadgande
derom, att för det kontraherade lånet utgifna obligationer å ett
sammanräknadl kapital-belopp, svarande mot tio millioner R:dr R:mt,
icke komma att af Svenska Staten utlemnas eller föryttras förr än efter
1865 års ingång; och
c) att, då den summa, som genom ifrågavarande lån verkligen skall under
tiden intill nästa riksdag för Svenska Statens räkning upplåuas, följaktligen
icke kommer att öfverstiga tjugofem millioner R:dr R:mt sä bör det
för samma tid utgående årliga anslag till ränta och amorlissemeut för
sagde lån lämpas efter denna upplåningssumma.»
Uti denna reservation instämde: Friherre J. C. Åkerhielm, Herrar B. Tornerhjelm,
11. N. G. Muntgommery-Cederhielm, Ii. G. Lilliehöök, och G. Stierngranat,
Prostarne Berlin och Malmstedt samt Herr C. F. Waern.
af Herr J. F. Gråå, som ansåg, alt, i stället för den af Stats-Utskottet tillstyrkta
summa, åtminstone hela del belopp af c25 millioner R:dr Ruht, som i Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition af den 17 sistlidne November blifvit föreslaget att under
nästa statsreglerings-period för jeruvägsaibetenas fortsättande anskaffas, bort
af Utskottet föreslås att såsom utländskt lån upptagas.
sa
Siats-Utskottets Utlåtande JU 52.
JfS 52.
Ank. till Exp.-Utsk. den 31 Jan. 1860, kl. 11 f. m.
tillåtande, angående anvisande af medel för fortsatta arbeten
å Statens vestra stam-jernbana emellan Stockholm och
Katrineholm.
(R. A.)
Sedan Chefen för Statens jernvägsbyggtiader, Öfversten m. m. N. Ericson den
19 innevarande månad till Kongl. Majit inkommit med underdånigt memorial angående
jernvägs-arbetenas bedrifvande under första delen af detta år, och dervid
bland annat anhållit, att Kongl. Majit täcktes af Rikets nu församlade Ständer
begära ett anslag af 500,000 Riksdaler, för att, utöfver nu tillgänglige medel,
intill slutet af April månad användas för fortsatt utförande af arbeten å vestra
stambanan från Stockholm till Katrineholm, så har nämnda memorial blifvit, enligt
Kongl. Majits nådiga befallning, genom skrifvelse från Stats-rådet och Chefen
för Civil-departementet den 20 innevarande månad, till Stats-Utskottet öfverlemnadt
till den åtgärd, de i memorialet anförda förhållanden kunde finnas
föranleda.
I omförmälda memorial har Chefen lör Statens jernvägsbyggnader anmält, att
de för Statens räkning företagna jernvägsarbete!! för närvarande fortsättas dels å
södra stambanan emellan Falköping och sjön Stråken, hvaremot arbetena å återstående
delen af samma stambana alstannat under afvaktan af Rikets Ständers
beslut rörande banans sträckning norr om Finja-sjön genom Småland; dels å
vestra stambanan emellan Stockholm och Katrineholm, å hvilken sistnämnde bandel
arbetena bedrifvas med en arbets-styrka, uppgående till 1,700 man, hvilken,
i anseende till den särdeles blida vintern, nästan oafbrutet kunnat sysselsättas;
och har Öfverste Ericson, med afseende å den i memorialet framställda anhållan
om beredande af ytterligare tillgång för de å vestra stambanan pågående arbetens
fortsättning, tillkännagifvit, att då, af det vid årets ingång återstående belopp
af 800,000 Riksdaler utaf de vid förra riksdagen för Statens jernvägsbyggnader
anslagne medel, en del icke kunde, emot föreskriften i Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse den 16 September 1857, användas för annat ändamål än
arbetena å bangården och dertill hörande byggnader vid hufvudstaden, samt en
annan
Stats-Utslioltels Utlåtande JVs 52.
annan del måste reserveras lill bestridande nf arbetskostnaderna fr*r södra stambanan
emellan Falköping oell sjön Stråken, återstoden blefve otillräcklig för oafbrutet
bedrifvande af nu ifrågavarande arbeten med o'örminskad arbetsstyrka;
hvarjemte Ofverste Ericson fäst a t uppmät ksnndielen vid de olägenheter, som. derest
icke ökadt anslag kunde eili;ilins innan beslut blifvit af Mikels Ständer fattadt
om jernviigs-arbelenas fortsättning i sin helhet, skulle följa såväl deraf, att
största delen af den nu använda atbotspersonnlcn mäste alskeda*, som ork afdon
oundvikliga nödvändigheten ali i sådant lall inställa åtskilige upphandlingar med
flere lör framdeles blifvande aibeten nödige åtgärder; hvarförutan i memorialet
erinrats, alt af de 20,000,000 Hulr, som Rikets sednast församlade Sliinder
uppdrogo åt Fullmiigtigc i Riksgälds kontoret a.t för Statens jmivägsbvggnadcr
upplåna, återstode ännu. utöfver ofvan omnämnde 800,0C0 R:dr Hunt, en oanvänd
summa af 4 00,000 Rulr samma mynt.
Uti Stats-Ulskotlels under innevarande riksdag afgifna UtlSlande JK ia har
Utskottet, i anledning af de i Kongl. Maj Is nådiga Proposition om Statens järnvägsbyggnader,
samt Rikets Ständers sednast församlade Revisorers och Fullmiigtigcj
i li ik sg ii Iris— kontoret berättelser föiekommande skiljaktigc uppgifter om den vid
delta års ingång disponibla behållningen af de vid sistlidne riksdag till järnvägsanläggningar
I r Statens räkning anslague medel, tillkännagifvit, att utredning angående
beloppet af denna behållning skulle med .'elas vid lifgifvande af Utskottets
yttrande öfver den Kongl. Propositionen; men då de af Utskottet började öfverläggningar
i frågan om järnvägsbyggnaderna och deitill erforderliga medels anvisande
ännu icke hunnit fullbordas, löranlåtes Utskottet af den till dess behandling
nu öfverlemnade framställning att i sammanhang dermed meddela den utredning,
som nyssberörda förhållande befunnits påkalla. Till en början torde dervid
böra erinras, huruledes Rikets sednast församlade Ständer beslutat och i öfverensstämmelse
dermed i underdånig skrifvelse den 16 September 1887 för Kongl.
Majit tillkännagifvit, att under nämnda samt pålö junie Irenne år, eller intill 1860
års slut, skulle för Statens jernvägsbyggnader och dermed förenade utgifter utgå
och användas en summa af 20,000.000 I.:dr Riksmynt, derifrån dock borde afdragas
den vid 1857 års början till belopp af 400,000 R:dr återstående behållningen
utaf det vid 1853 och 1854 års riksdag beviljade anslag för vestra och
»ödra stambanornas påbörjande, hvadan sammanräknade beloppet af de nya anslagssummor,
som Lomme att för Statens jernvägsbyggnader under åren 1857—
1860 utbetalas, egentligen uppginge till 19.600,000 R.ilr. I samma underdåniga
skrifvelse tillkännagafs Rikets Ständers beslut, att Fuihnägtige i Riksgälds-kontoret
borde genom län anskaffa medel till belopp af högst 20 millioner R:dr Riksmynt,
för ej mindre ersättandet af det belopp, som för 1857 års arbeten å vestra
och södra stambanorna redan blifvit af Rikets Ständer afräkningsvis anvisadt, än
Bih. till R. St. Prut. iS59 & 1S60. i Sami. t Afd. 20 lläft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande. M 52.
Utbetalandet of do anslagssummor, sorn derutöfver blifvit under riksdagen beviljade,
att lill 1860 ars slut utgå för Slutens jern vägs bygg nåd ers fortsåltando
oell utförande.
Af de sålunda till belopp af 20.000,000 Ridr anvisare medel för jernväg»*-  arbeten under omförmiilda fyra ftr hafva, på salt Kongl Majits till Rikets nu församlade
Ständer »fgifnu nådiga Propo-iliou angående Statens j ruvägshyizgnader
innehåller, blifvit disponerade för år 1837 dels den i nysMiäntndo belopp inbegripna,
vid årets böljan återstående behållningen af 1835—185i flis riksdag»
jernvägs-anslag
400.000.
och dels särskildt anordnade  5,180,000. >5 >>H0 000
samt får är 1838
7.000,000.
oell fur ar 183!)  6.620,000.
iTiTsn ii) m ons 19,200,000.
till fö'jd hvaraf den vid innevarande års ingång odisponerade återstoden utaf
ofvannämnda medel af Kongl. Majit beräknats ulgöra 80(1,000 R:dr.
Enligt hvad åter Rikets Ständers Revisorers och Fullmiigiiges i Riksgäldskontoret
ofvan åberopade berättelser utvisa, hafva Revisorernc äfvensom Fuilrnäglige,
ehuru upptagande de vid sednaste riksdag för Statens jermiigsbvggnader
anslagne medel lill belopp af 20.000,000 R:dr, icke bland de derå under .sist—
förflutne Irenne åren af Riksgälds kontoret verkställde utbetalningar inberäkna! återstående
behållningen af 1 833— 1854 års riksdags jeimägs-anslag; i följd af hvilken
beräkning, antagligen föranledd af ordalydelsen i 124 § i Riksgälds-kontorets
sednast fastställda reglemente, den vid innevarande års ingång återstående och
för samma års arbeten disponibla behållningen af 1856—1858 års riksdags
jernvägs-anslag blifvit af Revisorerna och Fullmiigtige angifven till belopp af
1,200,000 Ridr.
Skiljaktigheten emellan den af Kongl. Maj t beräknade samt den af Revisorerne
älveosoin Fullmiigtige i Riksgiilds-kontoret upptagna behållning å sednast*
riksdags jernvägs-anslag har följaktligen sin grund deruti, att beloppet af de anslagssummor,
hvilka, i följd af Rikets Ständers genom underdåniga skrifvelse*
den 16 September 1857 tillkännagifna beslut, under nyssnämnde samt påföljande
trenne år, intill 1860 års slut, skolat, för de vid samma riksdag beslutade jern
vägsarbelen
utgå och användas, utejort endast 20,000,000 Ridr, men alt deremot
sammanräknade beloppet af de medel, som, sedan 1857 års början, varit
för jernvägsbvggnadernas bedrifvande all tillgå, i sj Ilva verket uppgått till 20
millioner 400 000 Ridr R.mt Afdrages hela beloppet af de utaf IIiksg.ältls—kontoret
under de Irenne sistföiflutne åren för nämnde jernvägsaibeten verkställda
utbetalningar från den förstnämnda summan, så visar sig återstående behållningen
utgöra endast 800,000 R.dr, hvaremot om afdrag af sagde utbetalningar gore»
Slals-Utsl;ottets Ullålande M 52.
Zå
frön den sednare summan oller beloppet nf do för jernv ägsarbefen on«kafiadc och
tillgänglige medel, erliälles cn Återstod af I,‘200,0(10 Rdr. Af denna utredning
visar sig ork att det belopp, hvarmed den till följd af Rikets sednast ITusamlade
Ständers beslut utomlands upptagna liinesumman uf\eiskjuter de vid samma riksdag
för dä beslutade jci nviigsai beten beviljade nya anslagssummor ä 19,0(10,000 R:dr, utgör
eu lör jernviigsaibetenas fortsättning befintlig oanvänd tillgäng af 4(10.0(10 R:dr,
Åled afseende ä ofvan anförde löi balla mlen oell i betraktande af den sannerliga
vigt, som mäste fästas dervid, att ifrågavarande för Statens räkning företagna
och nu pän/iende j'invägsarbelcn mä kunna, i den af Rikets sednast församlade
Ständer redan fastställda riktning, utan afbrott fullföljas, anser sig Utskottet
böra tillstyrka:
att Rikets Ständer, i afräkning å del anslag, som under innevarande
riksdag för vestra stambanan kan komma alt beviljas, mätte, lör
foi(sättning af »i helenn emellan Slockholm och Katrineholm, anvisa
eu summa af S00 0C0 R:dr R: nt, att, i män af behof, till Kongl.
Maj:ts disposition fran Riksgiilils-koutoret utgå; kommande i denna
summa att inberäknas de 400,000 R:dr, som äteistä oanvända af
de i följd af Rikets Ständers vid sistlöiHulne riksdag lättade beslut
genom Fulhnägtige i Riksgälds-koutoret för jeiuvägsbyggnaderuas
bodiilvande upplänle medel.
Stockholm den 50 Januari 1860.
Reservation:
nf Herr Hierta, J.: »Ehuru, lika med Utskottets majoritet, medgifvande
angelägenheten deraf, att arbetena ä de päbörjade delnrne af Statens jernvägs
byggnader
icke ina behöfva afbryta» af brist pä medel till deras fortsättande
under den lid, som kan förflyta intilldess Rikets Ständer hinna pröfva jernvägsfrägan
i dess helhet, sä anser jag dock, att det begärda lörskotts-anslaget icke
bordt tillstyrkas utan alt pä samma gäng för Rikets Ständer framlägga en utred
ning
af orsaken dertill att de under sisla riksdag intill nästa statsreglering beviljade
anslag redan sä kort tid efter nuvarande Ständers sammanträdande visa sig
otillräckliga.
56
Slats-Utskutlets Utlåtande Jt? 52.
I detta afseende inhemlas af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 17
September 1857, alt Rikets Stander lör Statens jernvägsbyggnader samt dermed
förenade utgifter bestämt, såsom orden Ijda, »'Viljande anslagssummor under innevarande
(1857) samt påföljande Irenne år eller intill 18G9 ars slut, ali utgå och
användas, nemligen:
för vestra stambanan R:dr R:mt 15 754,000.
» sodra stambanan  » 5,5)25,000.
» anläggning uf bangård oell reparationsverkstad i liufvud
sladen
» 521,000.
Summa K:Jr Runt 20,000,000.
från hvilken summa dock bör afdragas den vid innevarande
(1857) års början återstående behållning utaf det vid scdnaste
riksdag beviljade anslag för vestra oell södra stambanornas
påbörjande, hvilken behållning, enligt hvad Eders
Kongl. ål«j:ts nådiga Proposition innehåller, utgjorde . . R:dr R:mt 400,000.
hvadan sammanräknade beloppet af de nya anslagssummor,
som komma att för Statens jernvägsbyggnader under åren
1857 — 18G0 utbetalas, egentligen uppgår till .... » 19,000,000.
hvaruti dock äro inbegripnc de enligt Rikets Ständers underdåniga skrivelser af
den 3 sistlidnc Januari och af den 20 sistlidna April anvisade summor, nemligen
enligt den förra skrilvelsen 500,000 R.dr och enligt den sednare 3.870,000 R:dr,
eller tillsammans 4,570,000 Hulr sagde mynt, i afräkning å innevarande år*
anslag lor fortsättningen och blillö jandet af vestra och södra stambanorna.»
På tvänne andra ställen i samma underdåniga skrifvelse finnes ock åberopadt,
att den af Kongl. Maj:t godkända arbetsplanen beräknade behofven af anslagen
»intilldess nästa statsreglering vidtager» och att Rikets Ständer bifallit livad Kongl.
Maj:t sålunda föreslagit.
Häraf visar sig alt Rikets Ständers mening vid fattandet af de beslut, som
genom denna underdåniga skrifvelse blifvit anmälda, tydligt förutsatt, alt de beviljade
anslagen borde räcka intill 1860 års slut eller intilldess påföljande statsreglering
vidtog.
Några månader derefter eller deri 8 Januari 1858 a fl ii t o Rikets Ständer en
särskild underdånig skrifvelse »om sältet och ordningen för de till ifrågavarande
företag anvisade medlens utbetalning och förvaltning», och anmälde »att det synts
Rikets Ständer, att lill ledning för FuUmägliges' i Riksgälds-kontorel tillgöranden
vid anskaffande af dertill (för Statens jernvägsbyggnader) erforderliga medel, och
på sätt vid anvisandet af större under (lera år utgående anslag vanligen iakttages,
något visst belopp borde på för liand angifvas, hvilket den årliga utbelalnings-sum
utan
-
Stals-Ulskoltels Utlåtande J¥l 52.
57
man icke fik öfverstiga; hvaremot samma belopp skulle lemna full tillgång för
utförande af alla arbeten, som under hvart och ett af ifrågavarande ar anses kunna
och böra verkställas å de Statens jernvägs-anläggningar, hvartill anslag af Rikets
nu församlade Ständer beviljats.» På grund häraf förekommer ock i samma skrifvelse
följande beslut:
»Jemte förklarande att hvad utöfver dertill från Riksgälds-kontoret redan utbetalda
summor befunnits utaf de vid denna riksdag till Statens jernvägsanläggningar
beviljade anslag erforderligt för sistlidet års arbeten, skall från nämnda verk
uppå vederbörliga reqvisitioner utanordnas, hafva Rikets Ständer fördenskull beslutat,
alt utaf samma anslag en summa af högst sju millioner R:dr Riksmynt
hör under hvartdera af 1858 och 1859 för sagde anläggningar i män af behof
Eders Kongl. Majit af Riksgälds-kontoret tillhandahållas, samt alt hvad utaf ifrågavarande
anslag dessförinnan icke blifvit hos delta Verk lyftadt, bör derifrån iförcskrifven
ordning utbetalas under loppet af är 1860.D
För mig vill det synas klart, att Rikets Ständers mening med här sist åberopade
beslut ingalunda kunnat vara att upphäfva det beslut, hvarom den underdåniga
skrifvelsen af den 17 September handlar, hvilket dessutom skulle varit
stridande mot Grundlagen; tvärtom finnes i det sednare beslutet den syftningen
vara bibehållen, att en besparing äfven för året 1860 skulle finnas att tillgå. Det
är derföre som jag hade önskat, att Utskottet i sitt betänkande till Rikets Sländer
åtminstone hade såsom tillägg till sitt, tillstyrkande af det begärda förskotts—
anslaget uttryckt den meningen, alt det hade varit önskligt och med god omtanka
förenligt, om så stor del af del anslag, som Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag
anvisade för Statens jernvägsbyggnader, hade kunnat besparas för arbetenas
fortsättande under innevarande år, att Rikets Ständer icke, tili undvikande af förluster,
behöft på förhand anslå medel att användas lii! arbeten, hvilkas företagande
egentligen skulle bero på en efterföljande pröfning.
Då Utskottets majoritet emellertid funnit förskottets beviljande böra tillstyrkas
obetingadt, anhåller jag att den här ofvan gjorda erinran må i form af bifogad
reservation medfölja.»
Häruti hafva instämt Herrar G. A. Cedergren och A. W. Björck.
tiih. lill II. St. Brot. 1S59 & 1860. i Sami. t Afd. 20 Haft.
6
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1860.
Stats-Utskottels Utlåtande N:n 53.
I
l¥:o 53.
Ank. till Exp.-Utsk. elen 2 Febr. 1860, kl. 11 I. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om understöd af allmänna medel
åt Professoren m. m. Johan Hedenborg.
(TJ. A.)
Uti en lios Preste-Ståndet väckt motion har Prosten Sondén hufvudsakligen
anfört, hurusom en utmärkt och om sitt fädernesland särdeles förtjent vetenskapsman,
Medicine Doktorn och Chirurgie Magistern, Professoren m. in. Johan Hedenborg, hvilken,
född år 1787 i Heda socken af Östergötland, år 1825 lemnade Sverige och nu
vore bosatt å ön Rhodus, befunne sig med sin familj i så torftiga omständigheter,
att hans fäderneslands hjelpsamhet deraf högt påkallades. I sådan belägenhet hade
Hedenborg blifvit försatt genom hvarjehanda olyckor, deraf han tid efter annan varit
hemsökt. Sålunda hade han lidit betydliga förluster genom jordbäfningar, som härjat
[thodus, vidare i följd af inträffad explosion af ett å samma ö beläget krutmagasin
samt slutligen vid Turkiska ångfartyget »Silistrias» förolyckande den 26 Augusti nästlidet
år.
I afsigt att återflytta till Rhodus från Cairo, der Hedenborg dessförinnan varit
någon tid bosatt, hade han jemte maka och dotter medföljt nämnda ångfartyg såsom
passagerare och vid berörda olyckstillfälle förlorat återstoden af sin egendom, så att
Hedenborg med sin familj, utblottad på allt, derefter måst, för erhållande af det nödvändigaste,
anlita enskildes välgörenhet och ännu hade att kämpa mot en ytterlig fattigdoms
vedermödor. Då emellertid Hedenborg under sitt fleråriga vistande i främmande
länder vid särskilda tillfällen till fäderneslandet hemsändt naturalier af högt
värde samt sålunda, med uppoffring af egna tillgångar, bidragit till att i icke ringa män
föröka här befintliga museer och naturalie-samlingar, borde fäderneslandet, å sin sida,
icke underlåta att söka afhjelpa den åldrige och förtjente vetenskapsmannens iråkade
ekonomiska betryck, helst denne jemväl i öfrigt kunde anses hafva genom de af honom
utgifna litterära arbeten både gagnat och hedrat sitt fädernesland; och har, i anledning
häraf, motionären föreslagit, att en gratifikation till belopp af 4,000 R:dr R:mt
måtte varda Professoren Hedenborg beviljad.
I sammanhang med denna motion, deri Domprosten Björling m. fl. ledamöter
lith. till It St Prof. 185!) & 1800. i Sami. I Afd. 21 Idåf t. l
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 53.
inom Preste-Ståndet instämt, har Stats-Utskottet, förehaft en inom Borgare-Ståndet
af Herr Grenander väckt och af Herr Lovén m. II. biträdd motion, som till innehållet
hufvudsakligen öfverensstämmer med Prosten Sondéns ofvan omförmälda framställning
och sålunda jemväl afser anvisande ät Professor Hedenborg af en gratifikation
till förutnämnda belopp. Enligt hvad protokollet öfver den hos Borgare-Ståndet härom
förekomna diskussion innehåller, har, med anledning af nyssberörda motion, Herr
Wcern, som befarade, att det till Hedenborgs understöd föreslagna belopp, derest det
komme att endast för en gång utgå, vore en alltför ringa hjelp, — på det StatsUtskottet
icke måtte vara förhindradt att tillstyrka ett årligt anslag åt Hedenborg,
hemställt, huruvida icke en årlig pension, ej öfverstigande 3,000 R:dr R:mt, borde
Professoren Hedenborg beviljas.
Efter erhållen remiss af nu i korthet anförde motioner och yttranden, har
Stats-Utskottet tagit denna fråga i öfvervägande; och anser Utskottet lämpligt att, till
närmare upplysning i ämnet, med ledning af hvad motionerna innehålla samt på grund
af andra tillgängliga uppgifter, meddela en kort framställning rörande Professoren Hedenborgs
lefnadsöden.
Född uti Heda socken i Östergötland år 1787 af föräldrar tillhörande BondeStåndet,
blef Hedenborg, som sjelf utan tillgångar måste både vid Elementar-läroverket
och Akademien genom handledning af andras studier bereda utväg för sin egen
uppfostran, år 1812 Student i Upsala och fortsatte sina studier dels der, dels vid Carolinska
Medico Chirurgiska Institutet i Stockholm och under praktisk tjenstgöring
vid Garnisons-sjukhuset. Ar 1820 erhöll han tillfälle att såsom läkare medfölja tvänne
högre embetsmän på resor i utlandet; derunder han besökte de förnämsta medicinska
läroverk; — fullbordade efter återkomsten till fäderneslandet sin akademiska lärokurs
och blef Medicine Doktor samt Chirurgie Magister. År 1823 anlade Hedenborg i
Stockholm, under Berzelii öfverinseende, en inrättning af såväl varma som kalla art.ifi—
ciela vatten, liknande Carlsbader- och Marinbader-vattnen, och erhöll Kommers-koilegii
tillåtelse att tillhandahålla dessa artificiela vatten för allmänheten; — varande öfver
resultaterne af nämnde inrättnings verksamhet officiela embets-rapporter afgifna.
En vidsträcktare verksamhet öppnades för Hedenborg, då han år 1825 fick åtfölja
Ministern Grefve Löwenhjelm till Konstantinopel i egenskap af läkare vid Svenska
Beskickningen i Turkiet. Han utÖfvade medicinen i nämnde hufvudstad och gjorde
emellanåt resor såväl omkring densamma som längre in i Orienten; hemsände 1827
tili Vetenskaps-Akademien en betydlig samling af naturalier, bestående hufvudsakligen
af fiskar, conchylier, vexter och mineralier, samlade omkring Konstantinopel; företog
år 1830 en resa genom Mindre Asien och Syrien till Egypten och hemsände till
Akademien i Upsala omkring 400 vexter, äfvensom åtskilliga Egyptiska ant iqviteter;
återvände 1831 till Konstantinopel och anträdde samma år hemresan till Sverige,
hvarunder han nära tre månader uppehöll sig i Ungern, för att göra sig underrättad
om den i Ofen och Pesth utbrutna cholerafarsotens lynne och behandling, men föll
sjelf i en svår febersjukdom, under hvilken han blef bestulen på nästan allt hvad han
Stat s-Vt skottets Utlåtande N:o 53.
3
egde, både i kläder och penningar. Tillfrisknad fortsatte lian resan till Stockholm,
dit han i Juni 1832 ankom, men efter några månaders hemmavaro begaf han sig
åter utrikes; tog laudvägen öfver Hamburg till Triest, och fortsatte derifrån resan
sjöledes till Alexandria, hvarifrån han 1834 hemsände dyrbara samlingar, gjorda
i trakten af Alexandria, på Rhodus, vid stränderna af Röda hafvet och i steniga
Arabien, bestående af naturprodukter utaf alla djurrikets klasser och ordningar, med
undantag af insekter, till ett antal 1,400 arter, hvilken samling af Staten inlöstes.
Resultaten af Hedenborgs vidsträckta resor hafva sålunda kommit fäderneslandet till
godo, och Riks-museum i Stockholm eger genom Hedenborg djurarter af den stora
sällsynthet, att de icke i något annat museum linnas annat än i ofullständiga exemplar. —
Sedan emellertid dessa långvariga resor uti de orientaliska länderna, genom de otroliga
kropps- och själs-ansträngningar, som dermed voro förenade, försvagat Hedenborgs
helsa och gjort för honom omöjligt att återvända till fäderneslandet, har han under
en tid af 17 år varit med sin familj bosatt på ön Rhodus, städse sysselsatt med
naturforskning samt äfven under de sednare åren hemsändt och till Kongl. VetenskapsAkademien
äfvensom till Carolinska Medico Chirurgiska Institutet skänkt värdefulla
samlingar af vexter, mineralier och petrifikater. — Hedenborgs vetenskapliga skrifter
uti geologi, botanik och zoologi jemte resebeskrilningar finnas uppräknade uti »Extraite
de rAunuarie Historique et Biographique», Paris 1844; och hafva hans förtjenster
såsom vetenskapsidkare blifvit erkända såväl genom erhållna ordensutmärkelser
som genom hans inkallande till ledamot af liera lärda samfund både inom och utom
fäderneslandet.
1 följd af de här ofvan omnämnda olyckshändelser, hvaraf staden Rhodus år
1856 hemsöktes, hade Hedenborg med sin familj blifvit bragt uti en bekymmersam
ställning och förauläts, för att vinna lättare utkomst, att påföljande år begifva sig med
de sina till Egyptens hufvudstad, Cairo, men efter att i den största indragenhet hafva
tillbragt tvänne år på denna ort, hvars klimat, i anseende till somrarnas olidliga hetta,
befanns menligt för den åldriges försvagade helsa, beslöt han att återvända till sitt
andra fädernesland, Rhodus, som under tiden hemtat sig från den öfvergångna förödelsen.
I sådan afsigt gick Hedenborg med sin familj ombord på Turkiska ångfartyget
»Silistria». Detta fartygs undergång och de dermed förenade hemska tilldragelser torde
vara tillräckligt kända, för att ej här behöfva vidlyftigare omordas. Räddad till lifvet,
men utblottad på allt, beröfvad icke allenast hvad han under långa år hopsparat i effekter
och penningar äfvensom naturhistoriska föremål, uppskattadt. till ett värde af omkring
35,000 R:dr, utan ock sina vetenskapliga manuskripter, af hvilka blott ett undgick
förödelsen, enär detta var sändt till Berlin för att utgifvas: ett omfattande arbete öfver
ön Rhodus, i antiqvariskt, historiskt och naturvetenskapligt hänseende — kunde
Hedenborg endast genom vänners och främlingars hjelpsamhet finna utväg att med
sin familj från Alexandria, hvarest de blifvit landsatta, ändtligen återkomma till Rhodus,
der emellertid Hedenborg nu, vid 73 års ålder, befinner sig i nödställd belägenhet,
egande knappt de nödvändigaste husgeråd för sig och de sina och i saknad äf
-
4
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 53.
ven ai erforderliga tillgångar till att bestrida kostnaden för utgifvandet af nyssnämnda
dyrbara arbete, med kartor och planchverk, hvarigenom han kunnat bereda sig någon
fördel för framtiden; varande det af ofvanbemälde motionär inom Borgare-Ståndet för
Hedenborg äskade understöd hufvudsakligen afsedt för detta ändamål.
Här meddelade fastän ofullständiga uppgifter, rörande Hedenborgs lefnad och
verksamhet, vitsorda dock tillfyllest, att lian med allt skäl blifvit räknad bland dessa
fäderneslandets utmärkta söner, hvilka, utgångnc från Sveriges allmoge och uppfödde
i kojans armod, under många försakelser genom oförtröttad ihärdighet lyckats redan
i ungdomen förvärfva sig en öfverlägsen bildning samt derefter under fortsatta sträfvanden
intagit framstående rum bland vetenskapens idkare, Kyrkans eller Statens tjenare
och någon gång uppstigit till samhällets högsta värdigheter.
Hedenborg har dock uteslutande egnat sitt lif åt den vetenskap, han redan i
ungdomen omfattat och för denna uppoffrat alla fördelar, som han genom anställning
i Statens tjenst säkerligen kunnat sig bereda.
Hans arbete på detta fält har ock burit sådana frukter, som gjort hans namn
kändt och aktadt bland alla vetenskapens idkare. Af denna verksamhet förvarar äfven
fäderneslandet värdefulla minnen, vittnande om Hedenborgs under mångårigt
vistande bland främmande folk och i aflägsna länder alltid fortlefvande kärlek för
fosterbygden. Om ock vårt land, bland de många lysande namn som pryda dess
vetenskapliga häfder, ej saknat män, som i kunskaper och forskningsifver kunnat täfla
med Hedenborg och fastän flere öfverträffat honom i snillets ingifvelser, torde dock
få hafva funnits, som så träget arbetat, med så oegennyttigt nit hängifvit sig åt vetenskapen;
— och svårligen torde någon kunna nämnas, som af en hel lefnadssträfvanden
slutligen för egen del skördat så ringa fördelar, och vid en sen ålder så varit
i behof af, men derjemte egt så rättmätiga anspråk på fäderneslandets erkänsla
och understöd.
I betraktande häraf kan Stats-Utskottet icke betvifla, att de i förutnämnda
hänseende inom 2:ne ltiks-Stånd gjorda framställningar skola behjertas, samt hos Rikets
Ständer vinna allt det afseende, som de anförda omständigheterna onekligen påkalla;
och Utskottet, som föreställt sig, att ett större anslag på en gång skulle, med
afseende på Hedenborgs höga ålder, för honom vara ett lämpligare understöd, än en
årlig pension till mindre belopp, får således tillstyrka,
att Rikets Ständer, såsom en gärd af erkänsla och aktning för Professor
ITedenborgs ännu vid en långt framskriden ålder fortsatta vetenskapliga
verksamhet, måtte tillägga honom en gratifikation för en gång af 4,000
Riksdaler Riksmynt, att af Riksgälds-kontorets medel utbetalas.
Stockholm den 30 Januari IBBO.
Stals-Utskottels Ullätande N:o 54.
5
N:© 54.
Ant. lill Exp.-Utsk. den 2 Febr. 1860. kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt flätja om ersättning från Statsverket till
aflidne Skeppstimmermannen .1. Hedströms arfvingar för kontanta
medel, dem Hedström i lifstiden öfverlemnat lill Chefen ä den se
dermera
förolyckade korvetten Carlskrona.
(U. A.)
Enligt livad Riksdags-fullnaägtigeu Herman Jönsson Öbom från Norrbottens
lin, uti en lins Bonde-Ståndet väckt motion, anfort, hade Skeppstimmermannen Johan
Larsson Hedström från Neder-Luleå socken år 1840 med briggen »Oscar» afgå
tt till Buenos Ayres och der qvarstadnat intill hösten år 1845, då han beslutat
återvända till fäderneslandet samt för sådant ändamål af Chefen å Svenska korvetten
»Carlskrona», sorö vid berörda tid anländt till Buenos Ayres, utverkat sig tillstånd att
fä medfölja korvetten till Sverige. liedström, hvilken under sitt vistande i Buenos
Ayres sammansparat en summa penningar till belopp af omkring tvåtusen Spanska
piaster, hade med korvettens Chef, Kaptenen E. G. af Klint, träffat det aftal, att berörda
penningesumma skulle få användas till utgifter för korvettens behof under re
san,
emot det att Hedström, vid hemkomsten till fäderneslandet, erhölle motsvarande
belopp i Svenskt mynt; och blefvo, i följd af detta aftal, penningarne öfverlemnade
till Kapteuen af Klint, sedan likväl Hedström deraf för eget behof undantagit någon
mindre del. Men under resans fortsättande hade koi vetten den 50 April 1846 förolyckats
och såväl Kaptenen af Klint som Hedström dervid omkommit.
För att bereda Hedströms i Norrbotten bosatte fattiga arfvingar godtgörelse
för dem härigenom tillskyndade förlust, hade väl Sckonden å korvetien Kapten-Löjtnanten
F. A. Tersmeden, som vid nämnda olyckstillfälle blifvit räddad, efter återkomsten
till fäderneslandet hos Kongl. Majit i sådant hänseende gjort underdånig
hemställan; Men, genom nådig resolution den 16 Maj 1848, utfärdad från Sjöför
svars-Departementet,
hade Kongl. Majit förklarat, att frågan, i den ordning den då
vore väckt, icke utgjorde föremål för Kongl. Majits pröfning. Hedströms arfvingar,
hvilka icke förr än mot slutet af år 1858 erhållit kännedom om ifrågavarande förhållanden,
hade emellertid icke kunnat iakttaga laga tid för sin rätts bevakande och sålunda
gått miste om en dem tillhörig betydlig penningesumma,
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
På grund häraf och då ofvan anförda uppgifter angående den af Hedström
till Chefen å korvetten Carlskrona lemnade försträckning blifvit af numera Kaptenen
Tersmeden och Kapten-Löjtnanten J. R. Dahlström, hvilka båda tillhörde befälet å
korvetten vid den tid olyckshändelsen inträffade, inför Domstol edeligen bestyrkta,
samt berörda medel, enär de af Chefen emottagits att för korvettens behof användas,
kommit Statsverket till godo, åtminstone till så stor del, som samma medel öfversköte
dem korvettens kassa tillkommande godtgörelse för Hedströms uppehälle under resan
från Buenos Ayres till det ställe, der korvetten förolyckades, har motionären, med
antagande att denna godtgörelse icke kunde skäligen beräknas till mera, än hvad
som af dem till Chefen å korvetten lemnade ursprungliga summan öfverstege 1,300
Spanska piaster, föreslagit, att Hedströms arfvingar måtte af allmänna medel tilläggas
ersättning, motsvarande sistberörda belopp i Svenskt mynt.
Denna motion är af Bonde-Ståndet remitterad till Stats-Utskottet, som jemväl
tagit kännedom om innehållet af åtskilliga motionen bilagda handlingar, bland
hvilka företrädesvis må nämnas särskilda utdrag dels af Stockholms Rådstufvu-rätts
protokoll för den 4 Oktober nästlidne år och dels af Rådstufvu-rättens i Strengnäs
Dombok för den 11 påföljande November; och har Utskottet deraf inhemtat, bland
annat, att, pä begäran af aflidne Skepps-timmermannen Hedströms arfvingar, Kaptenen
Tersmeden och Kapten-Löjtnanten Dahlström blifvit för dödsfalls skull inför domstol
edeligen afhörde till upplysning angående ifrågavarande förhållanden. Dervid hade
Kapten-Löjtnanten Dahlström intygat, att, sedan han, som tillhört befälet å den
år 1846 förolyckade korvetten Carlskrona, på hösten nästförutgångne år i Buenos
Ayres för Skepps-timmermannen Hedström utverkat tillstånd att derifrån få medfölja
korvetten till fäderneslandet, Hedström tillkännagifva, att han innehade en1 summa af
penningar till belopp af omkring 2,000 Spanska piaster, dem han önskade medtaga,
men i anseende till då gällande förbud att från Buenos Ayres utföra myntadt guld
och silfver icke utan olägenhet kunde sjelf bringa ombord å fregatten; att Dahlström
i anledning häraf och efter väckt fråga, att Chefen å korvetten Kaptenen E. G. af
Klint skulle emottaga penningarne, hvilket likväl då af Chefen afböjts, på begäran af
Hedström fört penningarne ombord; hvarefter och sedan Hedström deraf för eget behof
undantagit någon mindre del, så att återstoden utgjorde omkring 1,600 piaster,
Dahlström, pä befallning af Chefen, öfverlemnat samma återstod till korvettens Sekond,
dåvarande Kapteu-Löjtnanten Tersmeden; att Dahlström väl icke tillstädesvarit
vid det aftal, som i afseende å omförmälda penningesumma egt rum emellan Hedström
och Kaptenen af Klint; men att Tersmeden någon tid efter nu omförmälda
tilldragelser för Dahlström omtalat, hurusom, enligt öfverenskommelse med Hedström
och i ändamål att bespara Kongl. Majit och Kronan omkostnaderna för begagnande
af kreditiv, Hedströms penningar skulle användas till fartygets behof och Hedström
vid ankomsten till Sverige erhålla motsvarande belopp i Svenskt mynt.
Vidare hade af Kaptenen Tersmeden blifvit intygadt, att under det korvetten
Carlskrona på hösten 1843 låg för ankar i hamnen vid Buenos Ayres, Tersmeden,
SUUs-Vlskollets Uttalunde N:o • >)4.
1
sorn då var anställd å korvelten i egenskap af Sekond, utaf numera Kapten-Löjtnanten
Dahlström, som jemväl tillhörde korvettens befäl, emottagit en Skepps-timrnermannen
Hedström tillhörig penningesumma till belopp af omkring 1,500 eller 1,600
Spanska piaster, hvilken penningesumma till Tersmeden öfverlemnades med tillkännagivande
från korvettens Chef, Kaptenen af Klint, som vid tillfället ej fanns ombord,
att penningarne voro afsedda alt användas för fartygets räkning; i anledning hvaraf
Tersmeden, som räknat penningarne och dervid funnit dem utgöra förenämnda belopp,
nedburit dem i Chefens kajuta och derstädes förvarat dem under Chefens lås;
att Tersmeden ej annorledes hade sig något bekant om det i afseende å penningarne
med Hedström träffade aftal, än att Kaptenen af Klint för Tersmeden omtalat, att
han med Hedström öfverenskommit, att penningarne skulle få användas för korvettenS
behof och Hedström deremot vid hemkomsten erhålla motsvarande liqvid i Svenskt
mynt; att, under det Chefen vistades i land, Tersmeden vid llere särskilda tillfällen,
på reqvisition, till Chefen afsändt åtskilliga belopp af ifrågavarande penningar; samt
att Chefen, under fortsättningen af resan, i Havanna yttrat önskan, att den af Hedström
lemnade penningesumman måtte förslå till betäckande af derstädes företallande
utgifter för korvetten, enär Chefen för sådan händelse icke skulle behöfva anlita det
kreditiv han medförde. %
Vidare har Utskottet af de motionen bilagde handlingar inhemtat, att, under
det korvetten Carlskrona, som under fortsättningen af resan från Buenos Ayres anlöpt
hamnarne vid Montevideo, Havanna och S:t Barthelemy, i April månad 1846
uppehöll sig å sistnämnda ort, Guveroements-sekreteraren derstädes Majoren A. M.
Myhrberg till Chefen å korvetten förskjutit en summa penningar till belopp af 600
Spanska piaster, att användas till betalande af åtskilliga för korvettens behof å ön
upphandlade förnödenheter, äfvensom att Kongl. Majit, genonr nådig resolution den
2 Februari 1847, bifallit af Majoren Myhrberg i underdånighet gjord ansökning om
godtgörelse af Kongl. Majit och Kronan för ofvanberörda af honom förskjutna penningesumma;
och kan, på grund af dessa upplysningar, antagas, att den af Skeppstimmermannen
Hedström till korvettens Chef i Buenos Ayres lemnade penningeförsträckning
verkligen blifvit för korvettens behof använd.
Hvad sålunda förekommit oell de åberopade handlingarne i öfrigt innehålla,
bar Utskottet tagit i öfvervägande; och då ofvanomförmälda vittnesmål innefatta en,
om ock ej juridiskt bindande, likväl för den subjektiva öfvertygelse!) tillfyllestgörande
bevisning ej mindre derom, att Chefen å den år 1846 förolyckade korvetten Carlskrona
dessförinnan af Skeppstimmérmannen Hedström emottagit en denne tillhörig
summa penningar till belopp af åtminstone 1,500 Spanska piastrar, än äfven att bemälde
Chef i afseende å dessa penningar med Hedström träffat det aftal, att de
skulle till fartygets behof få användas, emot det att Hedström vid återkomsten till
fäderneslandet erhölle motsvarande belopp i Svenskt mynt; — då det icke kan be
-
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.
tviflas, att, om nämnde olyckshändelse ej méllankommit, Hedström efter hemkomsten
till Sverige utan svårighet kunnat, derest sådant erfordrats, göra sitt fordringsanspråk
emot Statsverket på grund al berörda, för korvettens behof använda, penninge-försträckning
lagligen gällande; men Hedströms arfvingar, hvilka, enligt hvad motionären
upplyst, intill 1858 års slut saknat all kännedom om ifrågavarande förhållanden, följaktligen
ej kunnat, inom den i lag stadgade preskriptionstid, härom framställa någon
talan; — så förefinnas, enligt Utkottets åsigt, härutinnan från billighetens synpunkt
särdeles giltiga skäl för beviljandet af den ersättning åt Hedströms arfvingar, hvarom
ofvanbemälde motionär anhållit; Och får Utskottet alltså tillstyrka,
att Rikets Ständer, såsom godtgörelse till atlidne Skeppstimmermannen
Hedströms arfvingar för den försträckning, som blifvit af Hedström i lifstiden
lemnad till Chefen å korvetten Carlskrona, bevilja ett 1,500 Spanska
piaster motsvarande belopp i Svenskt mynt, att efter den kurs, som vid
liqviden är gällande, af Riksgälds-kontorets medel utbetalas.
Stockholm den 30 Januari 1860.
\:o 55.
Ant. lill Exp.-TTtsk. flen 2 Febr. 1860, kl. il f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående förvandling till penningar
af persedel-skatterna.
(f. A.)
Riksdags-fullmiigtigen Sven Heurlin från Kronobergs län har, uti en hos BondeStåndet
väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion, anfort, hurusom, till följd af
de tid efter annan väckta förslag angående det särdeles invecklade skatteväsendets
förenkling, nu sednast blifvit inrättadt ett under Kongl. Kammar-kollegii inseende
lydande så kalladt Jordeboks-kontor, som hade sig ålagdt, bland annat, att till ett
färre antal reducera de många förut befintliga skatte-titlarne; men då, enligt motionärens
tanke, det icke kunde bestämmas, huruvida de skatte-titlar, som borttoges,
fullt motsvarade» af dem, som sattes i stället samt hela reduktions-åtgärden, hvilken
komme att räcka måhända en hel mansålder, hvarefter helt andra förhållanden torde
hafva inträdt och vore förenad med stora kostnader, borde anses såsom förfelad, har
motionären
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 50.
i)
motionären föreslagit, att alla skatte-titlar mätte reduceras till endast penningar och
uträknas c Itc de sednaste tio årens medelmarkegångspris samt utsättas i silfver efter
1830 ärs mvntfot.
Vid c en diskussion, som, i anledning af förevarande motions remitterande till
Utskottet, inom Bonde-Ståndet uppstått, och hvaruti många af Ståndets ledamöter
deltagit, hade, enligt Utskottet tillhandakommet protokoll, samtlige talarne, med hvilka
flere andra ledamöter af Ståndet sig förenat, afstyrkt bifall till motionärens ifrågavarande
förslag, hvarigenom den de skattskyidige under vissa förhållanden tillförsäkrade
rätt att in natura utgöra en del af skatterna, skulle dem beröfvas, samt landtmannen
nödgas under den tid, då hans spanmål ej funne någon afsättning, anskaffa
penningar till liela skattebeloppet, hvilket, i följd af de ovanligt höga årsprisen, som
ingingo i den nuvarande tioåriga medelmarkegången, skulle komma att bestämmas
till en alltför hög summa, hvarvid, oaktadt prisen derefter kunde falla, fortfarande
skulle förblifva, och hade någon talare, af denna sednare anledning, ansett den närvarande
tidpunkten särdeles olämplig för genomförande af berörde förslag, hvilket de
likväl, hvad dess syftning beträffade, för öfrigt understödde.
Stats-Utskottet, som hvarken funnit de af motionären anförde skäl eller sakens
beskaffenhet i öfrigt innefatta giltig anledning tili bifallande af ifrågavarande förslag,
får, jemväl med åberopande af de utaf Rikets Ständer vid 1850—1851 samt
1853—1854 årens riksdagar, i afseende å omsättning och förenkling af de uti ordinarie
räntan ingående persedlar m. m. bestämda grunder, i öfverensstämmelse hvarmed
vederbörliga åtgärder blifvit vidtagne såväl med afseende å räntepersedlarnes omsättning
som upprättande af nya jordeböcker, vördsamt hemställa
att Rikets Ständer vid ifrågavarande motion ej må fästa afseende.
Stockholm den 31 Januari 1860.
j¥:o 5®.
Ank. till Exp.-TJtsk. den 2 Febr. 1860, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om återbäring af ovigtig debitering
af rotefrihets-afgift å hemmanet Fahlskog N:o 2.
(1. A.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt och tili Stats-Utskottet remitterad motion har
Riksdags-fullmägtigen Johannes Andersson från Elfsborgs län anfört, hurusom Kongl.
Bih. till B. St. Prof. 1859 & 1800. 4 Sami. 1 Afd. 21 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5ti.
Maj:t under den 8 Mars 1859 fastställt Landshöfdinge-embetets i nämnde län deri
24 Oktober 1857 gifna utslag, hvarigenom hemmanet Fahlskog N:o 2 gästgifvare
gården,
| mantal, befriades ifrån en detsamma år 1826 origtigt påförd rotefrihetsafgift,
som efter 3 dalers taxation från och med året 1855 till och med 1856 utgjorts
med en sammanräknad summa af 107 R:dr 39 sk. 10 nst Banko eller R:mt
161 R:dr 74 öre; och enär berörde belopp af misstag kommit Staten till godo, har
motionären hos Rikets Ständer hemställt om icke detsamma kunde till egaren af
ifrågavarande hemman återbäras.
Af de motionen bifogade handlingar, hvaraf Utskottet jemväl tagit kännedom,
inhemtas, att, sedan Gabriel Andersson oell Johan Nilsson i Fahlskog hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i nämnde län anhållit om befrielse från påförd rotefrihetsafgifts
erläggande för berörde hemman, så hade Landshöfdinge-embetet, efter det vederbörande
blifvit i frågan hörde och flere upplysningar erhållits, genom ofvanberörde
utslag den 24 Oktober 1857 sig utlåtit, bland annat, att enär den nämnde hemman
ålagda särskilda rotering, för hvilken rotefrihets—afgift utgjordes efter 3 dalers
taxation, tillkommit vid extra roteringsförrättningarne år 1826, då Kongl. Krigs- och
Kammar-kollegiernas utslag af den 4 April 1805, hvarigenom samma |:dels mantal
blifvit till ordinarie roterings utgörande insatt uti roten N:o 500, icke varit kändt,
följde deraf, att den dubbla roteringsbördan genom misstag tillkommit, hvarföre rättelse
borde ske på det sätt, att hemmanet befriades ifrån den år 1826 ålagda rote
rings-skyldigheten
efter 3 dalers taxation, hvilket dock ankomme på Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning, hvaremellertid Landshöfdinge-embetet förordnat att rotefrihets-algilt
tills vidare icke finge utfordras; och har Kongl. Majit, efter det Kongl. Kammar
kollegium
vid Landshöfdinge-embetets berörde utslag låtit bero, under den 8 Mars
1859 detsamma i nåder fastställt.
Då således upplyst är, att ifrågavarande rotefrihets-afgift, hvilken, enligt en ai
Häradsskrifvaren i Kullings fögderi verkställd uträkning, från och med år 1835 till
och med år 1856 uppgått till ett sammanräknadt belopp af 107 R:dr 39 sk. 10
r:st Banko, eller 161 R:dr 74 öre R:mt, rätteligen, icke bordt af nämnde hemman
utgöras, enär detsamma jemväl varit ordinarie rotering underkastadt, och att Statsverket
i anseende till det misstag, som, enligt hvad ofvan förmäles, egt rum, fått
uppbära en afgift, hvartill det icke varit berättigadt, finnér Utskottet, i enlighet med
hvad Rikets Ständer tillförene i flere likartade frågor beslutat, Statsverket böra återställa
hvad oriktigt blifvit den skattdragande affordradt, och får alltså hemställa
det Rikets Ständer ville för sin del besluta, att ifrågavarande rotefrihetsafgift
må med det belopp, hvartill densamma, efter behörig granskning, visar
sig uppgå, till vederbörande återställas;
hvarom, i händelse Rikets Ständer bifalla denna hemställan,
underdånig skrifvelse torde böra till Kongl. Majit aflåtas.
Stockholm den 34 Januari 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 57.
11
X:o 5».
Vnt. till Exp.-Utsk. den 2 Fehr. 1860, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af motion om eftergift af f. d. Landskamereraren
S. Undberg ådömd ersättningsskyldighet.
(I. A.)
Riksdags-fullmägtigen Per Eriksson Trän Wermlands län liar uti en hos BondeStåndet
väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion anfört, att, sedan Kongl.
Majit genom nådig Proposition till Rikets sednast församlade Ständer behagat föreslå,
att eftergift i viss mån måtte beviljas af det belopp, hvarmed förre Landskamereraren,
Kammarrätts-rådet S. Lindberg, enligt domstols beslut, som vunnit laga kraft, blifvit
älagdt ersätta Statsverket för förluster i och för bortarrenderande af Trumslagareboställena
Elfvetorp i nämnde län, och Rikets Ständer under riksdagens lopp i anledning
deraf allåtit underdånig skrifvelse, uti hvilken Lindberg trott, sig finna uttalad
fullkomlig eftergift af hela sin ifrågavarande skuld samt Lindberg för den skull bos
Kongl. Majit i underdånighet anhållit om återbekommande af den hälft utaf sin på
Indragningsstat uppförda pension, som för 21 månader blifvit innehållen med 1,050
Riksdaler Banko; så hade Kongl. Majit uti nådigt Bref till Sitt och Rikets Statskontor
under den 10 September 1858 förklarat Sig anse den af Rikets Ständer
beviljade eftergift icke sträcka sig längre an att sedan af influtne 1,050 Ridr Banko
Statsverket godtgjorts 1,030 Ridr 27 sk. 10 rst, Lindberg skulle få återlyfta de då
öfverblifvande 19 Ridr 20 sk. 2 rist Banko; men då, så vidt motionären kunnat
fatta, Rikets Ständers beslut i frågan tydde på fullständig eftergift af Lindbergs ansvarighetsbelopp,
desto tydligare som Rikets Ständer derjemte förklarat att, i händelse
Stats-rådet af Wingårds sterbhus eller rättsinnehafvare hos Lindberg uttoge de utaf
Wingård i lifstiden inbetalte 1,000 Ridr, Lindberg vore berättigad sagde belopp af
Statsverket återbekomna, och det, enligt motionärens tanke, vore antagligt, att det
hos Lindberg gjorda kraf af ofvanberörde 1,030 Ridr 27 sk. 10 rist härledde sig
från en oriktig uppfattning af Rikets Ständers förutnämnda beslut, som afsåge full
komlig
befrielse för den åldrige, af sjukdom hemsökte tjenstemannen från en honom
högst tryckande börda, har motionären, enär det otvifvelaktigt vore Rikets Ständers
rättighet att förklara sina ord och sin mening, hemställt detta till deras behjertande.
Stats-Utskottet får i anledning häraf erinra, hurusom, enligt hvad motionären
omförmält, Kongl. Majit till Rikets sednast församlade Ständer aflåtit nådig Proposition,
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 57.
om hvars innehåll Utskottets Utlåtande N:o 223 vid nämnde riksdag närmare omlormäler
och genom hvilken framställning Kongl. Majit, — jemte meddelande, bland
annat, att genom Kongl. Kammar-rättens den IB November 1850 gifna och af
Kongl. Majit den 24 November 1852 i nåder fastställda utslag blifvit Lindberg och,
derest han saknade tillgång, jemväl numera aflidne f. d. Landshöfdingen, Stats-rådet
J. af Wingård, ålagdt att ersätta Kronan dess förlust å arrende-afgifter m. m.
för ofvannämnde boställen med en summa af 2,874 Ridr 11 sk. 5 rist Banko, hvaraf,
sedan Stats-rådet af Wingård i lifstiden uti afräkning erlagt ett belopp af 1,000 Ridr,
återstoden 1,874 Ridr 11 sk. 5 rist borde, enligt utslag af Öfverståthållare-embetet
den 21 November 1856 och af Kongl. Svea Hof-rätt den 16 Januari 1857, utgå
sålunda, att af Lindbergs pension på Rikets allmänna Indragningsstat 1,200 Ridr hälften
skulle, i den mån pensionen utfölle, af Kongl. Kammar-rättens Advokatfiskal eller
hans rättsinnehafvare pä Kronans vägnar uppbäras, intilldess skuiden vore till fullo gulden,
samt att nuvarande arrendatorn af boställena Elfvetorp, vice Häradshöfdingen G.
Laurell, i tvist emellan honom och Kronan, blifvit genom Kongl. Svea Hof-rätts laga
kraftvunna dom den 6 Mars 1856 tillerkänd husröte-ersättning för byggnadskostnad^-  m. m., utgörande 1,582 Ridr 30 sk. 6 rist Banko jemte^ ränta, — till Rikets Ständer
öfverlemnat, huruvida anledning icke förefunnes till sådan eftergift af Kronans
fordran hos Lindberg, att sedan han till Kronan betalt återstoden af de här ofvan
omförmälde 1,582 Ridr 50 sk. 6 rist Banko, hvilka Laurell fått sig tillerkända äfvensom
den derå stadgade ränta och sedan det åklagaren i målet tillkommande arfvode
jemväl utgått, Lindberg måtte från erläggandet af det belopp, som derutöfver
borde Kronan tillfalla, befrias; och hade Rikets Ständer, efter fattadt beslut i ämnet,
genom underdånig skrifvelse den 25 Februari 1858 gifvit tillkänna, att Rikets Ständer
medgifvit den- af Kongl. Majit i nåder föreslagna befrielse för Lindberg från erläggandet
af Kronans återstående fordran å det honom till betalning ådömda ersättningsbelopp
samt jemväl för sin del beslutit, att Lindberg fritoges från all ansvarighet
äfven för det belopp af 1,000 Ridr utaf den fastställda ersättnings-summan, som Statsrådet
af Wingård i lifstiden inbetalt, samt att, i händelse bemälde Stats-råds
sterbhus eller rättsinnehafvare hos Lindberg uttoge nämnde 1,000 Ridr, Lindberg
berättigades att sagde belopp af Statsverket återbekomma.
Sedan Kongl. Majit, enligt hvad Utskottet af Dess till Kongl. Stats-kontoret
den 10 September 1858 allåtna nådiga Bref inhemtat, efter nådig pröfning af Rikets
Ständers nyssberörde beslut meddelat detsamma vederbörande embetsverk till efterrättelse,
så hade Lindberg hos Kongl. Majit, på de af motionären anförda skäl, i underdånighet
anhållit, att Kongl. Stats-kontoret måtte förständigas till Lindberg eller hans
rättsinnehafvare utbetala den hälft af Lindbergs pension å allmänna Indragningsstaten,
som för hela året 1857 och Törsta hälften af år 1858 blifvit, till säkerhet för berörde
ansvarighet, innehållen.
Vid föredragning af denna underdåniga ansökning, hvaröfver Kongl. Kammarrätten,
sedan dess Advokatfiskals-embete blifvit hördt, den 20 Augusti 1858 afgifvit
under
-
Stats-Utskoltcts Utlåtande N:o 57.
13
underdånigt utlåtande, hade Kongl. Maj:t inhcmtat att utaf den nuvarande arrendatoren
af Elfvetorps hemman tilldömda husröte-ersättning, 1,582 R:dr 30 sk. 6 rist
Banko jemte räntor, uppgående, enligt en hos Kongl. Stats-kontoret skedd uträkning,
till 103 R:dr 1 sk. 9 r:st Ranko, återstoden, efter den genom Stats-rådet af Wingård
gjorda inbetalning af 1,000 R:dr å kapitalet, utgjorde 582 R:dr 30 sk. 6 r:st
utom nyssberördc räntebelopp 103 R:dr 1 sk. 9 r:st samt det åklagaren i målet
tillkommande arfvode, 12 procent eller 344 R:dr 43 sk. 7 r:st å det genom Kongl.
Kammar-rättens och Kongl. Maj:ts utslag bestämda ersättningsbeloppet 2,874 R:dr
11 sk. 3 r:st; samt att, till betäckande af dessa sammanlagda återstående fordringsbelopp,
1,050 R:dr 27 sk. 10 r:st Ranko, de af Lindbergs pension vid den tid, då
förevarande ansökning gjordes, innehållna 900 R:dr icke varit tillräckliga, utan att ytterligare
130 R:dr 27 sk. 10 r:st Banko af pensionen innehölles, hvadan Kongl.
Kammar-rätten ansett sig icke kunna nämnde underdåniga ansökning understödja;
vid öfvervägande hvaraf' och enär det af Rikets Ständer, på Kongl. Maj:ts nådiga
framställning, fattade och af Kongl. Maj:t den 27 Märs 1858 i nåder gillade beslut
endast afsåge befrielse för Lindberg från erläggande af den del utaf Kronans fordran,
som återstode, sedan den genom Kongl. Svea Hof-rätts laga kraftvunna dom af den
6 Mars 1856, nuvarande arrendatoren af boställena Elfvetorp tilldömda husrötc-ersättning
blifvit till fullo gulden och det vid sådant förhållande ålåge Lindberg att gälda
ej mindre den återstående husrötebristen 582 R:dr 30, sk. 6 r:st, än äfven den i
nyssnämnde dom stadgade ränta, 103 R:dr 1 sk. 9 r:st, jemte det åklagaren i målet
tillkommande arfvode, 344 R:dr 45 sk. 7 r:st, eller tillsammans 1,050 R:dr 27
sk. 10 r:st Banko, samt, enligt hvad vederbörande upplyst, till betäckande af detta
belopp erfordrades ej allenast den innehållna delen af Lindbergs pension, utan ock
derutöfver en summa af 130 R:dr 27 sk. 10 r:st Banko, hade Kongl. Majit icke
funnit skäl att ifrågavarande underdåniga ansökning bifalla.
Vid sådant förhållande och enär Kongl. Majits i ämnet meddelade nådiga Resolution
synes Stats-Utskottet vara fullt öfverensstämmande med hvad Rikets Ständer
för sin del i frågan tillförene jaeslutat, hemställer Utskottet,
att förevarande framställning må af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 31 Januari 1860.
Rih. lill R. St. Prof. 1851) di IStiO. 4 Sami. I A/d. 21 Haft.
14
Stats-Utskottets Memorial N:o 58.
58.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 1 Febr. 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss å 6:te § af det i Stats-Utskoltets
Utlåtande N:o 15 framställda förslag till förnyad Instruktion
för Rikets Ständers Revisorer vid granskningen af Riksgäldskontorets
ställning och förvaltning.
(R. A.)
I anseende till de inom Bonde-Ståndet framställda anmärkningar vid de af
Stats-Utskottet i nämnde § föreslagna bestämmelser rörande resekostnads-ersättningen
till Revisorerna, har omförmälda utlåtande i denna del blifvit af bemälde Riks-Stånd
till Utskottet återremitteradt; men som, enligt Utskottet tillhandakomne protokollsutdrag,
de öfriga 3:ne Stånden, genom bifall till 16:de punkten, i samma utlåtande
antagit Utskottets nyssberörda förslag och förevarande fråga således är af Rikets Ständer
afgjord, så kan, emot 73 § Riksdags-ordningen, Bonde-Ståndets beslutade återremiss
icke
föranleda någon Rikets Ständers vidare åtgärd.
Stockholm den 31 Januari 1860.
Stockholm, tryckt nos Sam. Rumstedt, »860.
Stats-Utskottcts Utlåtande N:o 59.
1
ÄT:o 59.
Ant. till Exp.-Utsk. den 20 Febr. 1860, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om befrielse från räntor och onera
för Komminister-bostället N:o 1, ett halft mantal, Rätansbyn i
Jemtlands län.
(I. A )
Riksdag9-fullmägtigen Paul Andersson från Jemtlands lån har, uti en hos BondeStåndet
vackt motion, som blifvit till Stats-Utskottet remitterad, anfört, hurusom
Bergs pastorat, hvilket utgöres af Bergs, Rätans och Klöfsjö församlingar, enligt Kongl.
Kammar-kollegii Bref den 8 Mars 1762, för 140 Daler Silfvermynt till skatte köpt
hemmanet N:o 1 om J mantal Rätansbyn i Rätans socken af Jemtlands län samt
anslagit samma hemman till Komminister-boställe i nämnde pastorat; men fastän hemmanet
sålunda varit Komminister-boställe i nära hundra år, hade det likväl ålegat
detsamma att prestera lika ränta, utskylder och onera som andra skatte-hemman
inom provinsen ända till år 1851, då det befriades från skyldighet att underhålla
effektiv rotering; och syntes det motionären vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
att berörde hemman, beläget i landets sämre del och esomoftast underkastadt
frostskador, destohellre borde komma i åtnjutande af de fördelar, andra Komminister-boställen
i riket åtnjöte, som Staten derför erhållit icke allenast nämnde
skatte—köpeskilling, utan jemväl nära ett sekel deraf dragit en årlig ränta af 5 R:dr
17 sk. 3 r:st Specie samt 27 kappar korn i kronotionde; i anledning hvaraf motionären
föreslagil, det Rikets Ständer måtte besluta att nämnde hemman finge åtnjuta
lika befrielse från räntor och onera som andra Komminister-boställen och stomhemman
i riket.
Motionärens framställning att ifrågavarande Komminister-boställe måtte beredas
samma förmåner, som andra Kaplansbol i riket och såmedelst befrias från den
bostället åsätta ränta och kronotionde synes hafva tillkommit under den oriktiga förutsättning,
att dylika boställen i öfriga delar af riket skulle i allmänhet vara befriade
från nämnde onera. I detta hänseende får Utskottet erinra, att, ehuru Kaplansbol
genom åtskilliga äldre Författningar blifvit tillförsäkrade samma friheter som andra
Hih. till R. St. Prot. 1859 A 1860. 4 Sami. 1 Afd. 22 Höft.
o
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 59.
prestgårdar och stommar m. fl., har likväl denna frihet lika litet blifvit utsträckt till
de efter Konung Carl XI:s reduktion åt flera församlingar till Kaplansbol af Kronan
anslagne hemman, som de af församlingarne sjelfva, för sädant ändamål, efter samma
tid inköpta lägenheter, hvilka förut varit ränta och tionde åsätta. Väl har Kongl.
Majit, för att bereda dessa nyare boställen samma frihet från skatt och allmänna bördor,
som de af ålder åt Presterskapet anslagna hemman åtnjuta, till Rikets Ständer
vid 1817—1818 årens riksdag i nåder hemställt om icke, bland annat, nya Kaplansbol
måtte förunnas enahanda friheter och förmåner, som, enligt författningarne, tillkomma
de af ålder varande dylika boställen, men Rikets Ständer yttrade uti underdånig
skrifvelse den 3 Mars 1818 att de funno det betänkligt att öka rikets privilegierade
jord. Dock samtyckte de under vissa vilkor, att den af nämnde boställen
utgående ränta och kronotionde, såvida de ej förut voro disponerade, finge anvisas
såsom personel löneförmån ät boställsinnehafvaren till dess församlingen så tillvext, att
Komministrarne derförutan kunde ega sin bergning; men, enligt hvad vid förra riksdagen
blifvit af en motionär uppgifvet, hade, enär åtnjutandet af nämnde förmån vore
förenadt med besvärliga omvägar och undersökningar, saken nära nog kommit i glömska,
hvaremellertid innehalvarne af de så kallade nya Kaplansbolen fortfarande utgjorde
ränta och kronotionde. Vid förra riksdagen yttrade likväl Stats-Utskottet, i anledning
af väckt motion, bland annat derom, att nämnde boställen skulle erhålla samma friheter
och förmåner, som alla af ålder varande dylika boställen enligt författningarne,
åtnjuta, den af Rikets Ständer sedermera godkända åsigt, att då nämnde tjenstemän
i allmänhet vore ringa och ofta otillräckligt aflönade, Utskottet destohellre understödde
berörde framställning, som Statsverkets uppoffring, genom afståendet af ifrågavarande
räntor och kronotionde, icke borde anses af någon betydenhet i förhållande till det
vigtiga ändamål, som derigenom skulle befordras, nemligen en mera betryggad ställning
för en stor del af rcligionslärarne inom riket. Då emellertid denna fråga saknade
närmare utredning i afseende å ej allenast antalet och beskaffenheten af ifrågavarande
boställshemman och lägenheter inom hela riket, utan äfven beloppet af deraf
utgående räntor, tionde och andra afgifter samt öfriga förhållanden, som på frågans
bedömande kunde inverka, hafva Rikets sednast församlade Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 22 Augusti 1857, anhållit det Kongl. Maj:t antingen måtte åt den Kommitté,
som med anledning af Rikets Ständers särskilda underdåniga hemställan torde
blifva af Kongl. Majit utsedd för att afgifva underdånigt förslag till allmänt ordnande
af Presterskapets aflöning, i nåder uppdraga att vid uppgörande af samma förslag
jemväl taga denna fråga i öfvervägande, eller ock täcktes på annat sätt förordna om
en fullständig utredning af detta ärende, samt att Kongl. Majit derefter behagade till
Rikets Ständer aflåta den nådiga framställning i ämnet, hvartill anledning kunde förefinnas;
och har Kongl. Majit, enligt hvad Utskottet inhemtat, vid underdånig anmälan
af denna skrifvelse, under den 9 September 1857 i nåder anbefallt Kongl. Kammarkollegium
att deröfver afgifva underdånigt utlåtande, hvilket ej ännu till Kongl. Majit
inkommit.
Stats-Utskottets Memorial N:o 60.
3
Instämmande i dessa vid sednaste riksdagen uttalade åsigter, finner StåtsUtskottet
likväl icke lämpligt att den af motionären sökta förmån blott i enstaka fall
beviljas, utan torde förevarande ärende lämpligast böra i sammanhang med frågan om
allmän befrielse för ifrågavarande boställen från berörde skatter behandlas, hvilket åter
ej kan ske förrän den af Rikets Ständer i underdånighet begärda utredning hunnit
verkställas; och får Utskottet vid sådant förhållande hemställa,
att motionärens framställning ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Februari 1860.
]$:© @0.
Ank. till Exp.-Utsk. elen 20 Febr. 1860, kl. 11 f. m.
Memorial, med hemställan att Riksgälds-kontorets Embets- och Tjenstemän
samt Vaktmästaren vid detta Verk måtte för år 4860 bibehållas
vid dem beviljad tillfällig löneförhöjning.
(R. A.)
Sedan aflöningen för Statens med kontanta löner försedda Embets- och Tjenstemän
under sistförflutna riksdag blifvit förhöjd, och en tillfällig löneförhöjning intill
1859 års slut jemväl beviljats för den vid Rikets Ständers Bank anställde personal,
så blef, genom bifallande af dåvarande Stats-Utskotts derom gjorda framställning, följande
löneförhöjning, motsvarande en tredjedel af den för hvar och en fastställda och
å stat uppförda lön, för åren 1858 och 1859 likaledes tillerkänd Riksgälds-kontorets
Tjenstemanna-personal, nemligen för
Sekreteraren hos Fullmägtige R:dr R:mt 1,100.
1 Kommissarie 1,100.
2 Kommissarier  2,200.
1 Kamererare i Boksluts-kontoret
750.
1 Kamererare i Revisions-kontoret  750.
1 Ombudsman  500.
1 Notarie hos Kommissariatet
500.
Transport R:dr R:mt 6,900.
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 60.
Transport R:dr R:mt 6,900.
1 Kassa-bokhållare  500.
1 Bokhållare i Boksluts-kontoret  500.
1 Kanslist hos Kommissariatet  250.
1 Kammarskrifvare  250.
1 Kontorsskrifvare  250.
1 Vaktmästare  75.
Arfvode för bestridande af de renskrifnings- m. fl. göromål, som ålegat den
vid Fullmägtiges expedition tillförene anställde Kanslist  250.
Summa R:dr R:mt 8,975.
Sedan Rikets nu församlade Ständer, enligt Banko-Utskottets tillstyrkan i dess
Memorial N:o 7, medgifvit att den vid sednaste riksdag beviljade förhöjning i Bankens
och Diskont-inrättningarnes Embets- och Tjenstemäns samt Vaktbetjentes löner
och arfvoden må äfven för innevarande år få utgå, så hafva Fullmägtige i Riksgäldskontoret,
uti skrifvelse till Stats-Utskottet den 26 sistlidne Januari, uppå derom å
vederbörande Tjenstemäns vägnar hos Fullmägtige gjord anhållan, och med åheropadt
stöd af Rikets Ständers nyssnämnda beslut, hemställt att Stats-Utskottet ville tillstyrka
Rikets Ständer att jemväl medgifva att den, enligt Riksgälds-kontorets nu gällande
aflönings-stat, vid sistförflutna riksdag beviljade tillfälliga löneförhöjningen för Tjenstemännen
samt Vaktmästaren vid detta Verk måtte med det i åberopade stat upptagna
belopp, 8,975 R:dr, likaledes få utgå för innevarande år 1860, efter hvars förlopp
den nya aflönings-stat, som vid denna riksdag lärer komma att för Riksgälds-kontoret
utfärdas, torde blifva tillämpad.
Då, genom Rikets Ständers dels vid sistförflutna och dels -innevarande riksdag
fattade beslut, såväl Statens Embets- och Tjenstemän samt betjente som äfven Tjensteinanna-personalen
i Banken och Diskont-verken undfått lönetillökning äfven för år
1860, och billigt synes att enahanda förmån må tillgodokomma deras vederlikar i
Riksgälds-kontoret, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka;
att ifrågavarande af Rikets sednast församlade Ständer beviljade tillfälliga
löneförhöjning för Embets- och Tjenstemännen i Riksgälds-kontoret samt
för Vaktmästaren vid detta Verk måtte med enahanda belopp som under
åren 1858 och 1859, äfven för innevarande år, få utgå.
Stockholm den 20 Februari 1860.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, iS60.
Stats-Utskollets Memorial M 61.
1
N:o 61.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Febr. 1800, kl. 0 e. m.
Memorial, i anledning af erhållne ålerremisser å Utlåtandet JVs 9, angående
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition om användande af en
del utaf de till fångars vård och underhåll anslagne medel för
nödige nybyggnader vid fästningsfängelset i Landskrona.
(U. A.)
Ofvannämnde Utlåtande, — hvaruti Stats-Utskottet af anförde skäl tillstyrkt
Rikets Ständers medgifvande att, till bestridande af kostnaderna dels för inredande
vid Landskrona fästningsfängelse af tretio celler, dels ock för uppförande af en nybyggnad
till beredande af passande bostad åt fängelsets Direktör och en del af vaktbetjeningen,
ett belopp af 50,000 R:dr R:mt måtte få af Kongl. Maj:t användas
utaf de till fångars vård och underhåll anslagne medel, — är af Borgare- och
Bonde-Stånden till Stats-Utskottet återremitteradt, och, enligt Utskottet tillhandakomne
protokolls-utdrag, har till stöd för den af bemälda Riks-Stånd beslutade återremiss,
hufvudsakligen blifvit anfördt, hurusom anslaget till fångars vård och underhåll under
de föregående åren i allmänhet varit otillräckligt för de utgifter, som dermed
skolat bestridas, så att betydlig brist derå alltid uppstått, hvadan det ock med viss
het
kunde antagas, att detta anslag, ehuru vid sistförflutna riksdag tillökadt, hvarken
för det närvarande eller de nästinstundande åren komme att lemna ens något öfverskott,
än mindre till det belopp, att kostnaderna för ofvanberörda byggnadsföretag
skulle dermed betäckas; — vid hvilket förhållande det ansåges mindre lämpligt
att för samma kostnaders bestridande taga de för fångvården anslagne medel i an
Bih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 23 Haft.
*>
Stats-Utskottets Memorial M Cl.
språk, helst en sådan anordning vore stridande mot den af Rikets sednast församlade
Ständer, uti underdånig skrifvelse, gjorda anhållan, att detta anslag icke måtte,
på sätt förut skett, anlitas till bekostande af nybyggnadsarbeten för fångvården; —
varande, i sammanhang med yrkandet om ärendets återremitterande, framstäldt det
förslag, att den för ifrågakomne byggnadsföretag erforderliga summan måtte anvisas
att af Riksgälds-kontorets medel utgå.
Häremot har, vid samma utlåtandes föredragning hos Ridderskapet och Adeln,
hvilket Riks-Stånd, äfvensom Preste-Ståndet, godkiint Utskottets yttrande i ämnet, Herr
Wilhelm Stråle, med tillstyrkande af bifall till Utskottets hemställan, till stöd derför,
bland annat, åberopat, huruledes så väl tillförene som jemväl i sednare tider erforderliga
tillbyggnader vid fängelserna i riket städse bekostats af fångvårdsanslaget, såsom
exempel hvarå nämndes, utom annat, ett fabrikshus, som blifvit vid fästningsfängelset
i Landskrona uppfördt; och då vid näsllidne riksdag Kongl. Majit derom gjort
nådig framställning, hade Rikets Ständer bifallit samma framställning, utan att ifrågasätta,
det medlen för berörda nybyggnads bekostande skulle särskildt anvisas,
ehuru utgifterna dertill med mera än hälften öfverstego den för nu ifrågavarande
byggnadsföretag erforderliga summan; — i betraktande hvaraf skäl icke syntes vara
för handen att i förevarande fall beträda en annan väg, desto mindre sorn förhållandet
emellan fångvårdsanslaget och utgifterna för fångvården ingalunda vore i något
afseende betänkligare, utan fast hellre visade sig fördelaktigare än tillförene.
Utskottet har, i anledning af de erhållna återremisserna, tagit ärendet i förnyadt
öfvervägande; och ehuru det icke kan bestridas att, på sätt Utskottet uti det
återremitterade betänkandet yttrat, anslaget till fångars vård och underhåll, som vid
sednaste riksmöte tillökades med en summa af 195,000 R:dr, derigenom måste vara
mera tillräckligt för behofvet än tillförene, har likväl Utskottet funnit den inom förstbemälda
tvänne Riks-Stånd uttalade åsigt om olämpligheten af berörda anslagsmedels
användande till bekostande af nybyggnadsarbeten vara förtjent af uppmärksamhet,
helst Utskottet, beträdande utgifterna å delta anslag, inhemtat att desamma ej allenast
under åren 1858 och 1859 öfverstigit anslagssumman, utan ock för innevarande
år blifvit till icke obetydligt högre belopp beräknade. Genom nådigt Bref
till Kongl. Stats-kontoret af den 16 December nästlidet år har nemligen Kongl.
Majit fastställt ifrågavarande utgifts-stat till 1,450,000, eller 100,000 R:dr utöfver
hvad anslaget utgjorde. Denna sednare omständighet, derom Utskottet vid afgifvartde
af sitt utlåtande den 8 i samma månad ej kunde hafva kännedom, innefattar onekligen
ett väsendtligt skäl emot det af Kongl. Majit i ofvannämnda hänseende framställda
och af Utskottet förordade förslag, hvarigenom den för innevarande år tilt
100,000 Ridr uppskattade brist i fångvårdsanslaget skulle högst betydligt ökas. Som
nu Utskottet vid föregående tillfällen städse framhållit angelägenheten deraf, att de
uti Riks-staten beräknade utgifterna i möjligaste mån blifva öfverensstämmande med
de verkliga behofven, linner Utskottet uti nyss anförda förhållanden giltig anledning
Stats-Utskottets Memorial M 61.
3
att, oaktadt tvänne Riks-Stånd godkänt Utskottets förra hemställan, med frångående
deraf, tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte förklara sig icke finna skäl att bifalla
hvad Kongl. Majit uti förevarande nådiga Proposition föreslagit.
Då emellertid angelägenheten af den ifrågaställda utvidgningen utaf fästningsfängelset
i Landskrona är genom de i den Kongl. Propositionen meddelade förhållanden
tillfyllest ådagalagd samt således tillgång för dertill erforderliga kostnader torde böra
på annat sätt beredas, får Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad jemväl blifvit af
Ledamöter inom Borgare- och Bonde-Stånden framstäldt, föreslå
att, till bestridande af kostnaderna för omförmälda byggnadsföretag,
ett särskildt anslag af 50,000 R:dr måtte beviljas och anvisas
till utgående från Rikets Ständers Riksgälds-kontor, på
sätt Kongl. Majit kan finna lämpligt i nåder föreskrifva.
Stockholm den 20 Februari 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Stats-Vtskottets Memorial N:o 62.
\
Who 62.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Febr. 1860, kl. 11 f. in.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut och meddelade
äler remisser i den uti Stats-Utskotlets Betänkande N:o 51 behandlade
frågan angående de för fortsättningen af Statens jernvägs-byggnader
erforderliga medels upplåning mot Ståts-obligationer
å utländskt mynt.
(R. A.)
Enligt Utskottet tillhandakomna Protokolls-utdrag hafva samtliga Riks-Stånden
bifallit hvad Utskottet föreslagit uti Betänkandets andra, fjerde, femte och sjunde
punkter; hvarjemte Utskottets i första punkten framställda förslag, som blifvit förkastadt
af Bonde-Ståndet, af öfrige Riks-Stånden bifallits och således är genom tre
Stånds sammanstämmande beslut godkändt.
Tredje punkten, innefattande förslag angående den i fråga varande lånesummans
belopp, Ilar af Riddeiskåpet och Adeln bifallits med de förändringar att ordet »Tjugu»
utbytts mot »Tjugofem», samt att orden »på sätt Kongl. Maj:t i nåder föreslagit»,
blifvit uteslutna, i hvilket beslut Preste-Ståndet, efter inbjudning från Ridderskapet
och Adeln, sig förenat. Borgare-Ståndet har endast beslutat förändring af »Tjugu»
till »Tjugufem», hvaremot denna punkt i sin helhet bifallits endast af Bonde-Ståndet.
Med anledning af Ståndens sålunda fattade beslut anser Utskottet sig böra
hemställa, att Borgare-Ståndet, som, i likhet med Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet,
beslutat lånesummans bestämmande till 25 millioner Riksdaler, jemväl måtte
förena sig med förenämnde Riks-Stånd derom att orden »på sätt Kongl. Majit i nåder
föreslagit» måtte från ifrågavarande punkt uteslutas, då densamma skulle erhålla följande
lydelse:
att den summa, som emot Svenska å utländskt mynt utfärdade Statsobligationer
skall upplånas till Statens jernvägs-byggnaders fortsättande under
nyssnämnde år, må bestämmas till ett belopp, motsvarande Tjugufem
millioner Riksdaler Riksmynt; med tillägg af de med upplåningens verkställighet
förenade kostnader.
Bih. till It. St. Pral. 1859 A 1860. 4 Sami. 1 Afd. 24 Haft.
1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.
Den i sjette punkten behandlade frågan om stadganden och föreskrifter med
hänsigt till sättet för upplåningens verkställande har af Ridderskapet och Adeln blifvit
till Utskottet återremitterad; men som öfrige Riks-Stånden sammanstämmande
bifallit hvad Utskottet föreslagit i denna punkt, och densamma således' är genom tre
Stånds beslut godkänd, kan, emot 75 § Riksdags-ordningen, återremissen
icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Den i stycket näst efter sjette punkten, å sidan 23 i Utskottets Betänkande
förekommande mening, så lydande: »Hvarjemte de ifrågaställde särskilda föreskrifter
»rörande sättet och vilkoren för oftanämude Iåns upptagande samt Utskottets derom
»yttrade åsigter torde, i händelse Rikets Ständer godkänna hvad Utskottet härvid
»yttrat, tillika böra genom Utskottet meddelas Fullmägtige till kännedom vid behandlingen
och afgörandet af de med samma låns upptagande gemenskap egande frågor,»
har Ridderskapet och Adeln till Utskottet återremitterat, Preste-Ståndet ansett böra
ur Betänkandet utgå, hvaremot samma mening af Borgare- och Bonde-Stånden lemnats
utan anmärkning;— Och anser Utskottet, då tvänne Riks-Stånd godkänt hvad
Utskottet i denna del föreslagit, sig
böra samma förslag vidblifva. ,
Beträffande åttonde punkten, som likaledes blifvit, i sammanhang med 6:te
punkten, af Ridderskapet och Adeln till Utskottet återremitterad, af Preste-Ståndet
ansetts böra ur Betänkandet utgå, men af Borgare- och Bonde-Stånden bifallits, och
således af tvänne Riks-Stånd blifvit godkänd, anser Utskottet sig
icke heller böra frånträda sitt i denna punkt framställda förslag.
Stockholm den 25 Februari 1860.
M:o 63.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 25 Febr. 1860, kl. 8 e. ni.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ts nådiga Proposition, angående afsöndring
af jord från Regements-pastorsbostället Westerhus, till
utvidgande af Jemtlands Hästjägare- och Fältjägare-korpsers
mötesplats å Frösön.
(I. A.)
Hos Kongl. Majit hade, enligt hvad högstberörde nådiga framställning, införd
Under N:o 41 i Usta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoller vid inne
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.
3
varande riksdag innehåller, blifvit i underdånighet anmäldt, att den till Jemtlands
Hästjägare- och Fältjägare-korpser å Frösön nära Östersunds stad upplåtna mötesplats,
innehållande en vidd af 42 tunnland och 16 kappland vore för dessa korpsers samtidigt
inträffande vapenöfningar otillräcklig, enär å densamma saknades nödigt utrymme
ej allenast för målskjutningsbanor och skottvallar utan ock för kokstäder, marketenteri,
väg till vattningsställe m. m. — I anledning deraf hade föreslagits dels att en, regements-pastorsbostället
Westerhus tillhörande, skogstrakt, hvarå, efter öfverenskommelse
med nuvarande boställshafvaren, Flästjägare-korpsens lägerplats och vattningsväg samt
begge korpsernes skjutningsbanor nu finnes inrättade, äfvensom ock en under samma
boställe lydande torplägenhet norr om berörda skogstrakt samt den odlingsmark, som
ligger norr om Fältjägare-korpsens baracker, eller samtliga å en häröfver upprättad
karta med Litt. B. tecknade lägenheter, måtte vid nuvarande boställsinnehafvarens afgång,
då bostället skulle för löningsfondens räkning utarrenderas, få ifrån bostället afskiljas
och med korpsernas mötesplats sammanläggas, dels ock att för den minskning
i jord och afkastning bostället sålunda finge vidkännas, ersättning mätte af allmänna
medel varda anvisad; — och hade Kongl. Ma:jt, som funnit behofvet att utvidga
Frösö lägerplats vara ådagalagdt och det i sådant afseende framställda förslag jemväl
vara ändamålsenligt, medelst nådigt Bref den 26 Januari 1858 uppdragit åt Kongl.
Krigs-kollegium att vidtaga de förberedande åtgärder, som för ärendets slutliga behandling
kunde erfordras, hvarefter bemälde Kollegium, uti underdånig skrifvelse den
4 Februari 1859 anmält, att den för utvidgande af lägerplatsen å Frösön afsedda
jordrymd, utgörande tillhopa 54 tunnland 14 kappland, blifvit af Kronofogde och
Härads-skrifvare jemte Nämnd, i vederbörandes närvaro, år 1858 uppskattad, dervid
förrättningsmännen ansett att regements-pastorsbostäile Westerhus N:o 3, derifrån
jordafsöndingen blifvit föreslagen att ega rum, kunde beräknas att utgöra en årlig
arrende-algift af 120 R:dr, hvartill borde läggas boställets onera, upptagna till 55
R:dr, då 175 R:dr, allt Banko, utgjorde det sammanräknade belopp, i förhållande
hvartill bostället borde åtnjuta vederlag för den blifvande jordafsöndingen, som, efter
en vidd af 54 tunnland 14 kappland, närmast motsvarade ^:del af bostället, i följd
hvaraf det vederlag, som bostället årligen borde åtnjuta från och med det år afsöndringen
ginge i verkställighet, bestämdes till £:del af ofvanstående belopp, 175 R:dr
Banko, eller till 35 R:dr Banko, motsvarande 52 R:dr 50 öre Riksmynt, hvilket,
enligt nämnde beräkningsgrund föreslagna, vederlag så väl Chefs-embetet vid Jemtlands
Fältjägare-korps, sorn vederbörande Boställs- och Lönings-direktioner för sin del godkänt,
hvaremot innehafvaren af bostället Westerhus, Regements-pastorn J. E. Ångman,
förklarat sig ej vara hugad afstå den till afsöndring föreslagna mark emot den afgäld,
hvartill den blifvit uppskattad, vid hvilket förhållande bemälde Kongl. Kollegium, ehuru
ej något, enligt dess tanka, vore att erinra mot den verkställda uppskattningen af
jorden och beloppet af den derför beräknade afgäld, likväl ansett den erforderliga
jordafsöndringen från berörde boställes egor icke kunna tillvägabringas förr än efter
Regements-pastorn Ångmans afgång från tjensten.
4
Ståts-Utskottets Ut,låtande N:o 63.
Vid sådant förhållande hade Kongl. Maj:t, lika med Kongl. Krigs-kollegium,
ansett ifrågavarande jordafsönding icke kunna, utan åsidosättande af bemälde boställshafvares
rätt, tillvägabringas förr än han från regements-pastorstjensten afgått; men
i anseende till fördelen deraf, att Frösö vapenöfningsplats framdeles, så snart nämnda
boställe blelve ledigt, utan tidsutdrägt erhölle behöflig tillökning, har Kongl. Maj:t
föreslagit Rikets Ständer, att de för utvidgande af merberörde mötesplats erforderliga
54 tunnland 14 kappland af den bostället Westerhus N:o 3 tillhörande mark måtte
vid nuvarande bostälishafvarens afgång, då bostället komme att för Hästjägare- och
Fältjägare-korpsernas löningsfonds räkning utarrenderas, derifrån afsöndras emot en
till löningsfonden ingående årlig afgäld, motsvarande den summa, 52 Riksdaler 50
öre, hvartill årliga vederlaget för berörda egorymd blifvit i vederbörlig ordning uppskattadt,
äfvensom att detta vederlag, lörvandladt till spanmål efter markegångspriset
det år, då uppskattningen skedde, finge årligen lösas med penningar efter årets markegång
samt beloppet deraf framgent från anslaget till indelta Arméens vapenöfningar
erläggas.
Vid öfvervägande af hvad i denna till Stats-Utskottet remitterade fråga förekommit,
har Utskottet icke funnit annat att dervid erinra, än att det otvifvelaktig!
skulle medföra enkelhet och lättnad om ifrågavarande ersättning bestämdes till ett
visst belopp i penningar årligen, utan alt den i nåder föreslagna förvandlings-åtgärd
behöfde ega rum; och då vederbörandes rätt i afseende på detta ringa vederlag,
innefattande både arrende och afgäld, destomindre kan anses derigenom vara trädd
för nära, som såväl Chefs-embetet vid bemälde korps som vederbörande boställs- och
lönings-direktioner, för sin del, godkänt en sådan beräkningsgrund, får Utskottet alltså
tillstyrka Rikets Ständer, att i anledning af denna nådiga framställning bifalla
det ifrågavarande, till bostället Westerhus hörande, mark må, vid nuvarande
bostälishafvarens afgång, då nämnde boställe kommer att för Hästjägareoch
Fältjägare-korpsernas löningsfonds räkning utarrenderas, från bostället
afsöndras, emot ett till löningsfonden ingående årligt vederlag af 52 Riksdaler
50 öre Riksmynt, som af anslaget till indelta Arméens vapenöfningar
erlägges.
Stockholm den 20 Februari 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande N.o 64,
5
IU:o €14.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Febr. 1860, kl. 8 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majis nådiga Proposition, i fråga om
öfverlåtelse till innehafvarne under full egande rätt, mot erbjuden
lösen, af del s. k. Odelska Appreteringsverket i Stockholm.
(1 A.)
Uti en till Kongl. Majit ingifven skrift hade, enligt hvad högstberörde nådiga
framställning, införd under N:o 45 i lista samlingen af Hillänget lill Riks-Ståndens
Protokoller för innevarande riksdag innehålla, Expeditions-Sekreteraren m. m. Anders
Gustaf Westberg och Majoren m. m. Carl Johan Westberg, såsom innehafvare af det
s. k. Odelska Appreteringsverket i Stockholm, med förnyande af en förut gjord framställning,
i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit måtte, emot det att sökanderne
erlade en löseskilling af 6,666 Ridr 32 sk. Hanko, medgifva dem befrielse från den
dem åliggande skyldigheten att nämnde verk underhålla samt tillerkänna dem, deras
arfvingar och rättsinnehafvare, full och oinskränkt eganderätt till den för samma verk
inköpta fasta egendom med dertill hörande inventarier.
I afseende å denna fråga hade hufvudsakligen förekommit, att Rikets Ständers
Manulaktur-kontor, för de under Kontorets förvaltning ställda manufakturmedel, år
1752 inköpt den med Nio 43 enligt gammal och 7 eldigt 1810 års nummer--  ordning betecknade tomt i qvarteret Blåman inom Clara församling i Stockholm (nuvarande
adress Nio 51 vid Drottninggatan) och låtit derå uppföra åbyggnad, passande
för siden-appreteringsverk, hvilket ställdes under tillsyn af Direktören Anders Odel,
som på Manufakturfondens bekostnad fått göra en utländsk resa samt af allmänna
medel åtnjutit lön såsom siden-appretör och premier för lärlingars undervisning i
appreteringskonsten; — att Rikets Ständers Sekreta Utskott, som erfarit »den skicklighet
bemälde Odel såväl vid sidentygers appreterande och moirerande som öfriga
dess syssla tillhörande delar ådagalagt», den 21 Oktober 1756 förklarat, att, sedan
Manufaktur-kontoret tillskaffat de för appreteringsverket då ännu felande tjenliga verktyg
och nödiga uthus blifvit på Manufakturfondens bekostnad uppbyggda, nyttjanderätten
till hela verket med hus och tomt skulle Odel öfverlåtas, sä länge han appretörsysslan
förestod och der ständigt ett fullkomligt siden-appreteringsverk underhölle; —
att Kongl. Majit sedermera, på Rikets Ständers framställning, medelst nådig Resolution
den 8 Mars 1770, jemte det särskilda föreskrifter meddelades Odel i afseende
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
på siden-appreteringens verkställande, förklarat, att, såvida Odel fortfarande till alla
delar fullgjorde, hvad honom ålåge, samt troget och väl undervisade Svenska ynglingar
i allt hvad till en fullkomlig siden-appretur i alla dess delar hörde, han skulle
enligt 2 g af Manufaktur -privilegierna af den 29 Maj 1739, få njuta en säker och,
beständig besittningsrätt af det inrättade siden-appreteringshuset med tomt och åbyggnad,
tor sig, hustru, barn och efterkommande, med det uttryckliga vilkor, att sidenappreteringsverk,
till fabrikernas gemensamma betjening, der i alla tider underhölles,
samt huset, verktygen och inrättningen af honom och hans efterkommande vidmagthölles;
— att, genom nådig Resolution den 18 September 1776, Kongl. Maj:t, efter
gjord ansökning af enkan efter dåmera aflidne Direktören Odel, Brita Christina
v. Röök, bland annat, om afskrifning af ett lån, stort 12,000 Daler Kopparmynt,
som, till bestridande af nödiga reparationer å appreteringshuset, blifvit hennes man af
Manufakturfonden beviljadt, bifallit denna afskrifning, dock under det uttryckliga förbehåll,
att appreteringshuset och verket af enkan Odel och hennes efterkommande, så
länge de det besuto, ständigt skulle hållas i fullkomligt stånd, vid ansvar af besittningsrättens
förlust; — att då vid de af Kongl. Kommers-kollegium förordnade besigtningar
å appreteringshuset, hvilket efter enkan Odels död öfvertagils och fortsatts
af hennes måg, Kommerse-rådet Westberg och, sedan han år 1834 allidit, af hans
söner, de nuvarande innehafvarne, åtskilliga väsendtliga anmärkningar på sednare tiderna
blifvit såväl af Hall- och Manufaktur-rättens samt Sidenfabriks-societetens i
Stockholm Deputerade, som af Direktören för Teknologiska Institutet, gjorda emot
beskaffenheten af nämnda verk och det derstädes använda arbetssätt, sådant föranledde
Kongl. Kommers-kollegium att den 23 April 1837 hos Kongl. Maj:t göra underdånig
framställning i ämnet, hvarvid, efter anmälan af hvad i ärendet förekommit,
bemälde Kongl. Kollegium, bland annat, yttrade att, »om äfven genom anskaffandet
af några nya maskiner och en skicklig arbetare, ögonblickets fordringar skulle kunna
uppfyllas, det likväl icke vore troligt att ett appreteringsverk, som kunde ärfvas och
besittas af personer, hvilka sjelfva tilläfventyrs saknade all kännedom om appreteringskonsten,
i längden skulle komma att uppfylla de ökade anspråk, som äro en följd af
industriens hastiga utveckling», på grund hvaraf och då en lång erfarenhet äfven i
förevarande läll visat olämpligheten af Statens inblandning uti industriföretag, nämnde
Kollegium i underdånighet föreslog, att det allmänna appreteringsverket måtte, såsom
sådant, upphöra och åstadkommandet af appretur å siden och andra väfnader helt och
hållet öfverlemnas åt den enskilde industri-idkarens omsorg, hvarjemte samma Kollegium,
som förmodade, att, då innehafvarne af detta appreteringsverk blefve befriade
från den ovilkorliga skyldigheten att underhålla en appreterings-anstalt, hvars fortsättande
i stället komme att bero på deras eget godtfinnande och utsigten till den dermed
förenade vinst, dessa, för denna väsendtliga förmån och för att erhålla egande
rätt till egendomen med hvad dertill hörer, skulle vara hugade att till Kongl. Maj:t
och Kronan erlägga en häremot svarande ersättning, i underdånighet hemställde, att
bemälde Kollegium måtte bemyndigas att i detta afseende med dem ingå afhandling,
Stat s-Ut skot tets Utlåtande N:o 64.
hvarefter deras anbud, i fall Kongl. Kollegium, för sin del, funne dem billiga och
antagliga, komme att underställas Kongl. Majrts nådiga pröfning, men att, för den
händelse åter att Odelska appreteringsverkets innehafvare icke skulle vilja ingå i en
dylik öfverenskommelse, bemälde Kollegium måtte få sig anbefaldt att tillse, det de
skyndsamligen ginge i författning om verkets fullkomliga iståndsöttande och ändamålsenliga
bedrifvande, samt, om sådant inom den tid, som Kongl. Kollegium egde bestämma,
af dem underlätes, hos vederbörlig domstol yrka deras skiljande från appreteringsverket;
— att, sedan Kongl. Maj:t, enligt nådigt Bref den 14 Juli 1837, till
alla delar bifallit hvad nämnde Kollegium sålunda anfört och hemställt, och efter det
besigtning och värdering af egendomen skett, dervid fastigheten, som var brandför—
säkrad för endast 3,333 R:dr 16 sk. Banko, i värde upptagits till 13,333 R:dr 16
sk. och befintliga inventarier till 2,804 R:dr 32 sk., eller tillsammans 16,138 R:dr
Banko, samt disponenterne, Expeditions-sekreteraren Westberg och dåvarande Kaptenen
Westberg, förklarat sig beredvillige, att, mot erhållande af full och ovilkorlig
egande rätt till egendomen och verket, på en gång erlägga en summa af 6,666 R:dr
32 sk. Banko, bemälde Kollegium, uti underdånigt utlåtande af den 13 Oktober
1839, på anförde skäl, tillstyrkte, att nämnde anbud måtte antagas och Kollegium
få sig uppdraget att, å Statens vägnar, lyfta och qvittera den erbjudna löse-skillingen,
som Kollegium ansåg böra ingå till och redovisas i sammannhang med de till manufakturernas
befrämjande anslagne medel, för att företrädesvis användas till anstalter
för sidenfabrikationens förbättrande och fullkomnande; — samt att, enligt nådigt Bref
den 24 Februari 1840, Kongl. Maj:t, enär Stockholms Sidenfabriks-societet, till
hvars fördel ifrågavarande appreteringsverk blifvit på allmän bekostnad inköpt och inrättadt,
uti en ingifven underdånig skrift, mpd framställning af nyttan och nödvändigheten
för Societetens handtering af appreteringsverkets bibehållande, bestridt det—
sammas afyttrande samt yrkat dess försättande i ett efter dåvarande behof lämpadt,
med sednare tiders förbättrade methoder öfverensstämmande och i allo ändamålsenligt
skick, på grund deraf och med hänsigt till hvad i öfrigt förekommit, förklarat sig
icke finna skäl att lemna nådigt bifall till nämnde Kollegii underdåniga hemställan
om afträdande af såväl fastigheten, som inventarierne till full ego och fri disposition
åt verkets innehafvare utan, i öfverensstämmelse med nådiga Beslutet den 14 Juli
1837, anbefallt samma Kollegium att tillse, det disponenterne skyndsamligen ginge i
författning om appreteringsverkets behöriga iståndsättande; för verkställighet hvaraf
nämnde embetsverk skulle ega bestämma en lämplig tid, samt att, i händelse, vid
den sålunda utsatta terminen, verkets iordningsställande skulle befinnas uraktlåtet, vid
vederbörlig domstol göra talan anhängig om innehafvarnes skiljande från appreteringsverket.
Nuvarande innehafvarne af nämnde egendom hade, jemte anmälan, att, i enlighet
med de gifna stadgandena, siden-appreteringsverk i nämnde egendom af dem
underhållits och underhölles, och att, i följd af föreskriften i nyssberörde 1840 års
nådiga Bref, de äfven, med en kostnad af öfver 6,000 ll:dr Banko, anskaffat åtskil
-
8
Stats-Ul,skottets Utlåtande N:o (14.
liga nya maskiner och inrättningar för siden-appretering, hvilka dem enskildt tillhöriga
maskiner och redskap ännu qvarfunnos samt under yttrad förmodan att detta
nådiga Bref ej kunde annorlunda förstås än att Kongl. Maj:t, med afseende å det af
Sidenfabriks-societeten uppgifna behofvet för fabrikerne af appreteringsverkets bibehållande,
ansett bifall till öfverlåtelse af Kronans dispositionsrätt till egendomen för
det dåvarande icke böra meddelas, till stöd för sin ånyo gjorda underdåniga framställning
om öfverlåtelse på dem af eganderälten till egendomen och appreteringsverket
emot erbjuden lösen, i underdånighet anfört, att denna inrättning, i synnerhet
under sednare tider, icke kunnat tillskynda de deri intresserade de fördelar, som dermed
åsyftats. Kronan åtnjöte icke af egendomen annan förmån än den deraf, likasom
af andra fastigheter, numera utgående bevillningen. Sidenfabrikerne, för hvilkas
skull verket inrättades, hade ej heller deraf synnerligt gagn, enär verkets innehafvare,
i saknad af full eganderätt till egendomen, icke kunde dermed företaga några förändringar
och ombyggnader, tjenande till verkets utvidgande och förbättring, och i
allt fall verkets läge, på betydligt afstånd från de största å Södermalm anlagda sidenfabrikerna,
medförde så mycken tidspillan och olägenhet vid tygernas transporterande,
att fabrikörerne hellre begagnade sig af egna, i sammanhang med deras fabriker inrättade,
eller nära belägna appreteringsverk. För Odelska arfvingarne åter utgjorde
den Kronan förbehållna eganderätten till egendomen och verket ett oöfverstigligt hinder
för möjligheten att på fördelaktigare sätt än nu vore händelsen, begagna samma
egendom, äfvensom skyldigheten att, till hinder för andra befattningar, egna tid och
arbete åt vården af appreteringsverket, förorsakade olägenheter, som blefve ännu
större, derest vid nyttjanderättens öfvergång till ett större antal arfvingar, stridigheter
dem emellan uppkomme. Efter år 1840 hade, genom nya anläggningar, antalet af
siden-appreteringsverk så förökats, att numera i Stockholm funnes, utom det Odelska,
ett stort å Södermalm i sammanhang med derstädes befintlig sidenfabrik inrättadt
appreteringsverk, samt åtskilliga andra dylika af mindre omfång. Deremot hade under
sista tiderna qvantiteten af härstädes årligen tillverkadt sidentyg betydligt förminskats,
i följd hvaraf och då sidenfabrikörerne helst betjenade sig af egna eller i närheten
af fabrikerna belägna verk, Odelska appreteringsverket, oaktadt de derstädes
befintliga, af innehafvarne anskaffade kostsamma maskiner borde bidraga till arbetets
verkställande så fullkomligt som möjligt, numera endast i ringa mån anlitades af
sidenfabrikörerne. För sidenfabrikerne kunde alltså sagde verk numera icke anses
behöfligt, och bibehållandet af en industri-inrättning, hvartill Kronan hade inskränkt
eganderätt, men en enskild familj ständig besittningsrätt, syntes dessutom vara stridande
emot de för utöfvande af fabrik och handtverk i gällande fabriks- och handtverksordning
lagde grunder.
Sedan Kongl. Kommers-kollegium erhållit nådig befallning att, efter det vederbörande
blifvit hörde, inkomma med underdånigt utlåtande öfver nu ifrågavarande
ansökning, hade bemälde Kongl. Kollegium i underdånighet öfverlemnat yttranden
dels
Stal s-Vt skottets Vtlätande N:o 64.
dels af Fullmägtige för sidenfabriksidkarne i hufvudstaden och dels af stadens Handelsoch
Ekonomi-kollegium samt dess för besigtning och värdering å egendomen utsedde
Deputerade; och hade af dessa handlingar inhemtats: att sidenfabriks-idkarnes Fullmägtige
anfört, att det väl icke kunde bestridas att, i följd af den år 1840 meddelade
nådiga befallningen om Odelska appreteringsverkets behöriga iståndsättande, detsamma
blifvit bragt i bättre skick än förut, men att de verkställda förbättringarne derå likväl
icke varit så tillfyllestgörande, att de motsvarat den närmast förllutna och ännu
mindre den närvarande tidens samt en ökad fabrikations fordringar och behof; att
det sålunda måste anses ostridigt, att sidenfabriks-idkarne af Odelska verket icke hemtat
den fördel och nytta, som Staten haft för afsigt att dem bereda, vid hvilket förhållande
sidenfabriks-idkarne väl kunde ega grundad anledning till ett förnyadt bestridande
af innehafvarnes framställning om nämnde appreteringsverks öfverlåtande till
dem, men att likväl, då, efter den erfarenhet, som vunnits, det icke kunde betviflas,
att liera och stora svårigheter mötte för att berörda verk kunde till fullt gagn för
fabriksidkarne ordnas och vidmakthållas på det sätt, som sidenfabrikationen kräfde,
särdeles med afseende å förbättrade arbetsmethoder, hvilka år efter är uppkomme och
gjorde täta förändringar i appreteringsverket nödiga, sidenfabriks-idkarne ansåge sig
böra tillstyrka nådigt bifall tili oftanämnde innehafvares underdåniga hemställan, såvida
fabriksidkarne undfinge ersättning, motsvarande eftergiften af de dem en gång tillförsäkrade
förmåner, samt sålunda i nåder tillätes att uppbära hela den erbjudna lösningssumman,
för att derigenom sättas i tillfälle att, med tillskott afj enskilda medel,
i hufvudstaden inrätta ett fullständigt, tidens fordringar motsvarande appreteringsverk,
hvilket det skulle åligga nämnde fabriksidkare att för sin räkning framgent underhålla;
hvaremot och så framt det icke medgåfves sidenfabriks-idkarne att sålunda till
sin disposition emottaga lösningssumman, de funne sig föranlåtne att, under bestridande
af ansökningen, i underdånighet begära Odelska appreteringsverkets bibehållande och
dess iståndsättande i öfverensstämmelse med de i Kongl. Brefvet den 24 Februari
1840 meddelade föreskrifter; att Handels- och Ekonomi-kollegii Deputerade, efter
meddelad beskrifning å egendomen, yttrat, att inredningen af huset vore föråldrad
och till större delen försliten samt tarfvade en kostsam och genomgripande reparation,
för att komma i fullgodt skick; att tomten väl, på annat sätt disponerad ochtbebyggd,
skulle, med hänsigt till sitt utrymme och fördelaktiga läge, vara af ett högt värde,
men att, i betraktande af det skick hvari den nu befunnes och den afkomst, som
disponenten deraf kunde draga, Deputerade ansågo fastigheten under närvarande förhållanden
icke kunna uppskattas till högre värde än 23,000 R:dr Banko; och att
Handels- och Ekonomi-kollegium förklarat, att, ehuru, med afseende å hvad som
förekommit, det kunde antagas, att ifrågavarande appreteringsverk numera ej motsvarade
hvad med dess inrättande åsyftades och att detsamma ej heller vore för sidenfabriksidkarne
oundgängligen nödvändigt, det dock icke kunde nekas att desse gioge
miste om en dem tillförsäkrad fördel, derest egendomen skulle af Statsverket öfverlåBih.
till R. St. Vrot. 185!) & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 24 lläft. 2
10
Stats-VIskottets Utlåtande N:o 64.
tas till enskilde personer och appreteringsverket derefter icke vidmakthölles och då
detta utgjorde vilkoret för innehafvarnes rättighet att egendomen disponera, men de
likväl undfingo betalning af dem, som verket anlitade, syntes, under sådana förhållanden,
den erbjudna löseskillingen vara nog låg, hvadan sistnämnda Kollegium hemställde
att om fastigheten med hvad dertill hörer ansåges böra afhändas Staten, såsom
lösen derför måtte bestämmas det värde af 29,000 Riksdaler Banko, dertill Deputerade
funnit den böra uppskattas och att Sidenfabriks-societeten åtminstone i någon
mån finge njuta ersättning för hvad den förlorade genom appreteringsverkets nedläggande.
Kongl. Kommers-kollegium hade för egen del åberopat sina förut afgifna- betänkanden
i ämnet och vidare i underdånighet anfört, att de af Kongl. Kollegium år
1837 yttrade åsigter, hvilka då äfven af Kongl. Majit i nåder gillades, i Kollegii
tanka, fortfarande egde full giltighet och hade under den sedermera förflutna tiden
vunnit ytterligare stöd af det kända förhållandet, att det Odelska appreteringsverket,
oaktadt de dervid till följd af föreskriften i Kongl. Brefvet den 24 Februari 1840,
vidtagne väsendtliga förbättringar, varit i så obetydlig mån anlitadt, att det icke kunde
anses hafva medfört särdeles gagn hvarken för sidenfabriks-idkarne eller verkets innehafvare.
Det syntes Kongl. Kommers-kollegium icke heller kunna bestridas att det
vid besittningsrätten af ifrågavarande egendom från början fästade vilkor af ett appreteringsverks
ständiga underhållande, om det ock för den tiden, med afseende å sidenfabrikshandteringens
dåvarande ståndpunkt och de då i allmänhet rådande föreställningar
om bästa medlen till näringarnes befrämjande, kunde anses hafva varit lämpligt,
och för Odel, som sjelf utöfvade appreteringskonsten samt en tid hade uteslutande
rättighet att i Stockholm betjena allmänheten med appretering, förenadt med verklig
fördel, deremot blefve för dem, som efter honom innehaft egendomen och hvilka icke
egnat sig åt utöfningen af någon del af sidenfabrika-tionen eller åtnjutit något monopol
i förberörde hänseende, en särdeles betungande förbindelse, hvilken svårligen kunnat
eller kunde af dem uppfyllas, såvida den innebure förpligtelse att alltid motsvara
de ständigt ökade anspråk, som af en stigande industriel utveckling kunde föranledas.
Frågan hade ock, sedan den näst förut utgjorde föremål för nådig pröfning,
i så måtto kommit i föräridradt skick, att sidenfabriks-idkarne numera tillstyrkt nådigt
bifall till nuvarande innehafvarnes anhållan om verkets öfverlåtande till dem, med vilkor
att sidenfabriks-idkarne finge uppbära lösningssumman såsom bidrag för inrättande
i hufvudstaden af ett fullständigt appreteringsverk. Hvad detta förbehåll åter beträffade
ansåge Kongl. Kollegium visserligen bemälde fabriksidkare icke hafva för sitt yrkande
att åberopa någon dem tillförsäkrad rätt att för alltid varda bibehållna vid den
förmån, som med inrättandet af det Odelska appreteringsverket varit afsedd; men då
å andra sidan det icke kunde anses oförenligt med det af Rikets Ständer genom samma
inrättning åsyftade ändamål, sidenfabrikationens befrämjande, att hvad genom afyttrande
af ifrågavarande egendom kunde till Statsverket åter inflyta, äfven hädanefter
företrädesvis användes för likartade anstalter till berörde närings utveckling och full
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
II
komnande, funne Kongl. Kollegium för sin del icke något att erinra dervid, att den
blifvande löseskillingen för Odelska egendomen med appreteringsverk, i händelse den
komme att till nuvarande innehafvarne öfverlåtas, finge disponeras såsom bidrag till
inrättande af det fullständigare appreteringsverk, hvarom sidenfabriks-idkarne förklarat
sig vilja gå i författning.
I fråga om antagligheten af det erbjudna löseskillings-beloppet, förekomme väl
att, sedan ifrågavarande fasta egendom, brandförsäkrad till 3,333 Riksdaler 16 skillingar,
blifvit år 1839 af Ofver-Intendets-embetet, med biträde af sakkunnige personer,
värderad till en summa af 13,333 Riksdaler 16 skillingar och inventarierna till
2,804 Riksdaler 32 skillinsar, de af Handels- och Ekonomi-kollegium för anställande
af besigtning och värdering af samma fastighet utsedde Deputerade förklarat densamma
kunna uppskattas till 23,000 Riksdaler, allt Banko. Härvid borde dock, enligt
Kongl. Kollegii tanke, tagas i hufvudsakligt betraktande, att, då egendomen, enligt
hvad Kongl. Maj:ts, på Rikets Ständers hemställan den 8 Mars 1770 utfärdade Resolution
utvisade, till Direktören Odel, hans hustru och efterkommande öfverläts, sådant
skedde i öfverensstämmelse med stadgandet i § 2 af 1739 års Manufakturprivilegier,
som, bland annat, innehöll att, i de städer, der sådane hus och byggnader
funnes, som kunna umbäras, desamma skola öfverlåtas till dem, som der ville
inrätta nyttiga fabriker och af dem, barn och efterkommande, sedermera såsom annan
välfången egendom egas, nyttjas och bibehållas så länge de fortsatte och drefve de
derstädes inrättade verken och att således nuvarande innehafvarne, såsom Enkan Odels
barnabarn, egde ständig besittningsrätt till såväl huset som appreteringsverket, men
genom det gjorda anbudet att få samma egendom till sig lösa, åsyftade att vinna befrielse
från den dem åliggande skyldighet att der alltid vidmakthålla en dylik inrättning.
Vid sådant förhållande och då berörde egendoms öfverlåtelse till Odel och
hans efterkommande egt rum med väsendtligt afseende å de af honom ådagalagda
förtjenster om den inhemska sidenappreterings-konsten, kunde det, efter bemälde Kongl.
Kollegii åsigt, icke med stöd af billighet fordras, att innehafvarne af verket, för vinnande
af befrielse från förenämnde åliggande, skulle erlägga fulla eller större delen
af värdet för den egendom, de och deras slägt på sådane grunder och under så lång
följd af år innehaft. Expeditions-sekreteraren Westberg och Majoren Westberg hade
jemväl hos Kongl. Kollegium visat, att de i flera år till Kronan erlagt bevillning för
fastigheten efter ett antaget värde af 13,000 R:dr Banko; och då det icke heller
borde lemnäs utan afseende, att de i och för de till följd af föreskriften i 1840 års
Bref vidtagne väsendtliga förbättringar å appreteringsverket, nedlagt betydliga kostnader
för hvilka de hvarken genom erlagd betalning för det obetydliga appreteringsarbete,
hvarom de varit anlitade, kunde anses hafva fått ersättning, eller, i händelse
af verkets nedläggande, genom en blifvande försäljning af inventarierna kunde påräkna
godtgörelse, så ansåge Kongl. Kollegium sig sakna anledning frångå sitt förut
gjorda tillstyrkande, att den af bemälde innehafvare för egendomen erbjudna löse
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
skilling måtte antagas. I följd hvaraf Kongl. Kollegium i underdånighet hemställt,
att Expeditions-sekreteraren Westberg och Majoren Westberg, måtte, emot erläggande
af 10,000 R:dr R:mt, tilläggas fri dispositions- och egande-rätt till meranämnde fasta
egendom samt appreteringsverk med dertill hörande inventarier; att Kongl. Kollegium
måtte ega, å Statens vägnar, lyfta och qvittera nämnde löseskilling samt till bemälde
personer utfärda en så beskaffad handling, som, för erhållande af lagfart och fasta,
kunde för dem vara erforderlig; att, om Stockholms sidenfabriks-idkare, inom två år,
efter erhållen kännedom af Kongl. Maj:ts beslut i ämnet, hos Kongl. Kollegium behörigen
styrkte, det de i hufvudstaden för allmänt begagnande inrättat ett emot tidens
fordringar och allmänhetens behof svarande sidenappretcringsverk, de måtte varda
berättigade aft hos Kongl. Kollegium utbekomma förenämnda 10,000 R:dr; men att,
om detta vilkor ej af dem fullgjordes, ifrågavarande medel finge ingå till och förvaltas
i sammanhang med öfrige under Kongl. Kollegium ställda allmänna medel till
manuläkturernes befrämjande.
Kongl. Majit, som på grund af de uti Kongl. Kommers-kollegii underdåniga
utlåtande anförda skäl ansett det icke vara ändamålsenligt att ifrågavarande appreteringsverk
vidare vidmakthölles, och med afseende å de vilkor, under hvilka den för
verket, enligt Rikets Ständers beslut, inköpta fastighet blifvit till nuvarande innehafvarnes
moderfader, Direktören Odel, upplåten, äfven funnit det vara billigt att samma
fastighet af dem komme att bibehållas och hädanefter under full eganderätt öfvertagas
emot skälig löseskilling, har, enär det af dem i sådant hänseende erbjudna belopp,
10,000 R:dr R:mt, syntes, vid betraktande af hvad Kongl. Kommers-kollegium
derom särskildt anfört kunna antagas, i nåder föreslagit Rikets Ständer att medgifva
det Expeditions-sekreteraren Westberg och Majoren Westberg, med befrielse från
skyldigheten att vidare underhålla det så kallade Odelska appreteringsverket, måtte
tilläggas egande- och fri dispositions-rätt till ifrågavarande fasta egendom med dertill
hörande inrättningar och inventarier, mot det att de derför erlägga en löseskilling af
10,000 R:dr Runt, hvilken summa Kongl. Kommers-kollegium skulle ega att å Statens
vägnar uppbära och qvittera, emot utfärdande till Expeditions-sekreteraren Westberg
och Majoren Westberg af så beskaffad handling, som, för erhållande af lagfart
och fasta, kan vara erforderlig, samt att nämnde löseskilling, hvars öfverlemnande till
sidenfabriks-idkarne i hufvudstaden, på sätt desse begärt, för inrättande och underhållande
af ett annat appreteringsverk, Kongl. Majit icke funne lämpligt, måtte få ingå
och redovisas bland de under bemälde Kongl. Kollegii förvaltning ställda allmänna
medel till manuläkturernes befrämjande.
Stats-Utskottet, till hvilket förevarande nådiga Proposition blifvit remitterad,
har, efter erhållen kännedom af de ärendet rörande handlingar, tagit detsamma i noggrannt
öfvervägande. Dervid har icke någon tvekan uppstått om olämpligheten att
vidare bibehålla en inrättning sådan som den ifrågavarande, hvilken, för öfver ett århundrade
sedan tillkommen, med afseende å sidenfabrikshandteringens dåvarande stånd
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
13
punkt och de då rådande föreställningarne om lämpligaste sättet att befrämja näringarne
i allmänhet, numera alldeles icke uppfyller sitt ursprungliga ändamål. Grundsatsen
att Staten icke bör inblanda sig uti industriela företag, har äfven, enligt
Utskottets tanke, vunnit så allmänt erkännande, att nutidens åsigter om ändamålsenligaste
sättet att befrämja industriens utveckling, kunna anses vara i fullkomlig
motsats till de föreställningar i frågan, som hystes vid den tid, nämnde inrättning
kom till stånd. I fråga åter om bestämmande af beloppet utaf den löseskilling,
som nuvarande innehafvarne af nämnde egendom skäligen böra till Statsverket
erlägga, för att erhålla egande- och fri dispositionsrätt deraf, visa sig deremot flerfaldiga
svårigheter, som kunna gifva anledning till olika meningar. Å ena sidan bör
vid icke förgätas att nämnde egendom blifvit till Odel och hans efterkommande upplåten
med afseende å de af honom ådagalagda förtjenster om den inhemska sidenfabrikationen
i de delar, som tillhörde hans yrke, samt att hans efterkommande å
verkets förbättrande nedlagt kostnader, för hvilka de, genom erlagd betalning för det
obetydliga appreteringsarbete, hvarom de varit anlitade, måhända blott i ganska obetydlig
mån hittills erhållit godtgörelse. Å andra sidan synes, med afseende å de vilkor,
hvilka vid såväl den ursprungliga upplåtelsen; som sedermera blifvit föreskrifne
och äfventyret för uraktlåtenhet deraf å innehafvarens sida, som skulle berörde upplåtelse
icke så mycket åsyfta beredandet af en förmån för den Odelska familjen som
icke mera afse sidenfabrikationens understödjande på det sätt, man då ansåg lämpligast,
hvilken åsigt jemväl vinner stöd deraf, att, enligt stadgandet i 2 § af 1739
års manufaktur-privilegier, uti de städer, der sådane hus och byggnader funnes, hvilka
kunde umbäras, desamma skulle ölverlåtas till dem, som der ville inrätta nyttiga fabriker
och af dem, barn och efterkommande egas, nyttjas och bibehållas, så länge de
fortsatte att drifva de derstädes inrättade verken, hvadan enahanda förmån, som blifvit
Odel och hans efterkommande tillförsäkrad, förunnades hvarje annan person, som
inrättade nyttiga fabriker. Antagligt är således att upplåtelsen gällde mera saken än
personen. Med hänsyn härtill och enär nuvarande innehafvarne redan år 1839, då
fastigheten varit värderad till endast 13,353 R:dr 16 sk. Banko, erbjudit enahanda
löseskilling, som nu, efter det densamma af Handels- och Ekonomi-kollegium blifvit
uppskattad till 23,000 R:dr nämnde mynt, har den erbjudna löseskillingen synts Utskottet,
under närvarande förhållanden allt för låg för att böra af Statsverket antagas,
och Utskottet har föreställt sig, att då ifrågavarande tomt, enligt hvad sistnämnde
Kollegium upplyst, på annat sätt disponerad och bebyggd, skulle, i anseende till sitt
utrymme och fördelaktiga läge, vara af högt värde, det borde äfven med innehafvarnes
förde! öfverensstämma att desse inginge på utgifvandet af en löseskilling, bestämd
till det belopp, hvartill fastigheten blifvit af Bevillnings-taxerings-kommittéen
uppskattad, eller 22,300 R:dr R:mt, då bemälde innehafvare i allt fall böra anses
vara nöjaktigt godtgjorde för deras vilkorliga besittningsrätt till egendomen; och får
Utskottet alltså hemställa, det Rikets Ständer måtte, med hufvudsakligt bifall till
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
hvad Kongl. Majit i förevarande hänseende behagat i nåder föreslå, för sin del
medgifva,
det Expeditions-sekreteraren Westberg och Majoren Westberg må, med
befrielse från skyldigheten att vidare underhålla det s. k. Odelska appreteringsverket,
tilläggas egande- och fri dispositionsrätt till ifrågavarande fasta
egendom med dertill hörande inrättningar och inventarier, såvida de inom
1861 års utgång derför erlägga en löse-skilling af 22,300 R:dr Runt,
hvilken summa Kongl. Kommers-kollegium i sådant fall eger att å Statens
vägnar uppbära och qvittera, mot utfärdande till dem af så beskaffad
handling, som för erhållande af lagfart och fasta kan vara erforderlig, samt
att nämnde löse-skilling må få ingå och redovisas bland de under nvssbemälde
Kollegii förvaltning ställda allmänna medel till manufakturernes befrämjande.
Stockholm den 20 Februari 1860.
Reservation:
Af Prosten Wåhlander: »Emot Utskottets förslag att Sidenfabriks-societeten
i Stockholm icke må erhålla någon andel i lösnings-summan för det s. k. Odelska
appreteringsverket i nämnde stad, får jag anmäla min reservation.
Den handling, på hvilken tillkomsten af nämnde verk sig grundar, är Kongl.
Maj:ts, på Rikets Ständers framställning, meddelade nådiga Resolution af den 8 Mars
1770. Der heter det uttryckligen: »att Direktör Odel, så vida han fullgjorde hvad
honom ålåge, samt troget och väl undervisade Svenska ynglingar i allt hvad till en
fullkomlig siden-appretur i alla dess delar hörer, skulle få njuta en säker och beständig
besittningsrätt af det inrättade siden-appreteringshuset med tomt och åbyggnad
för sig, hustru, harn och efterkommande, med det uttryckliga vilkor, att sidenappreteringsvtrk,
till fabrikernas gemensamma betjening, der i alla tider underhålles,
samt huset, verktygen och inrättningen af honom och hans efterkommande vid magt
hållos.» Denna Resolution afser tvänne ändamål, det ena, att tillerkänna Odel en
belöning för dess förtjenster om sidenfabriks-yrket, det andra, att bereda sidenfabrikationen
i Stockholm en förmån. Råda dessa fördelar förlänades för everldliga tider:
Odel fick beständig besittningsrätt för sig, hustru, barn och efterkommande; sidenappreteringsverket
skulle, till fabrikernas betjening, underhållas för alla tider, såsom
orden lyda i ofvanåberopade Kongl. Resolution. Båda dessa fördelar betingas af
hvarandra. Ty hade det varit Statens mening, att endast belöna Odel för dess förtjenster,
så hade visst icke något vilkor behöft fästas vid den gjorda förläningen.
Och hade det icke varit Statens mening att bereda sidenfabrikationen någon varaktigare
förmån, så hade icke heller nämnde stadgande behöft göras för Odel och dess
rättsinnehafvare. Häraf tyckes således vara klart, att såväl Odel och dess arfvingar,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o lii.
lä
sorn sidenfabriks-idkarne i Stockholm hafva rätts-anspråk till förenämnde gärd och
inrättning.
Under tidernas lopp befanns oftanämnde verk icke uppfylla sitt ändamål. Förslag
väcktes om appreteringsverkets upphörande mot lämplig ersättning. Men under
den flera gånger förnyade behandlingen af denna fråga förbisågs aldrig det dubbla
ändamålet af nämnda instiftelse. Så bar Kommers-kollegium i sitt sednaste utlåtande
tillstyrkt, att Direktör Odels rättsinnehafvare måtte få inlösa omförmälde gård
och verk mot en viss summa samt att sidenfabriks-idkarne i Stockholm måtte bekomma
nämnde summa mot vilkor, att i hufvudstaden för allmänt begagnande inrätta
ett mot tidens fordringar och allmänhetens behof svarande siden-appreteringsverk.
Genom Kongl. Maj:ts nådiga Proposition af den 27 sistlidne Oktober har
denna fråga blifvit öfverlemnad till Rikets Ständers bepröfvande. Stats-Utskottet föreslår
Ständerna, i ofvanstående betänkande, att göra afseende på Odelska arfvingarnes
rätts-anspråk, men icke på sidenläbriks-idkarnes. För min del finner jag ingen billighet
häri. Jag delar hufvudsakligen Kongl. Kommers-koilegii åsigter i denna fråga,
hvilka i den Kongl. Propositionen finnas närmare utvecklade och får vördsamt
tillstyrka, att Rikets Ständer må besluta,
att Expeditions-sekreteraren Westberg och Majoren Westberg må, mot
erläggande af 22,500 R:dr Riksmynt, tilläggas fri dispositions- och eganderätt
till méranämnde fasta egendom och appreteririgsverk med dertill hörande
inventarier; att Kollegium mätte ega, å Statens vägnar, lyfta och
qvittera nämnde löse-skilling samt till bemälde personer utfärda en så beskaffad
handling, som, för erhållande af lagfart och fasta, kunde för dem
vara erforderlig; att, om Stockholms sidenläbriks-idkare, inom två år efter
erhållen kännedom af Kongl. Maj:ts beslut i ämnet, hos Kollegium behörigen
styrka, det de i hufvudstaden, för allmänt begagnande, inrättat ett
mot tidens fordringar och allmänhetens behof svarande siden-appreteringsverk,
de må varda berättigade, att hos Kollegium utbekomma 10,000 R:dr
af förenämnda summa; men att, om detta vilkor af dem ej fullgöres,
ifrågavarande medel må ingå till och förvaltas i sammanhang med öfriga,
under Kollegium ställda, allmänna medel till manufakturernes befrämjande.»
n
Stats-Utskottets Utlåtande N:o ti b.
JI&IO
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Fehr. 1860, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga Proposition, angående
utbyte af Skogvaktarebostället Nytorp mot Kronofjerdtngsmansbostället
Lilla Tjärbruket i West er-Rekarne härad och Södermanlands
län.
(I. A.)
I anledning deraf, att det i Lista socken af nämnde härad och län befintliga
skogvaktare-bostället Nytorp, hvilket, genom Kongl. Brefvet den 2 Juni 1837, angående
reglering af Skogs- och Jägeri-staten i länet, sednast blifvit anvisadt tili bohemman
åt skogvaktaren å nämnde härads allmänning, vore beläget vid ena ändan
deraf och det följaktligen befunnits för den vid Nytorp boende skogvaktaren vara
med stor svårighet förenadt eller nästan omöjligt alt behörigen efterse och vårda allmänningen,
som hade en utsträckning af 1| mil; men k mantal Lilla Tjärbruket i
Oija socken, hvilket blifvit tili boställe åt kronofjerdingsman anslaget, med åliggande
för innehafvaren att jemväl vid allmänningens bevakning biträda, deremot hade
sitt läge invid midten af allmänningen och således bättre lämpade sig för fullgörandet
af en skogvaktares åligganden; — hade, enligt hvad högstberörde nådiga Proposition,
införd under N:o 80 i l:sta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoller
vid innevarande riksdag, innehåller, Wester-Rekarne häradsboer, genom Bruksegaren
Carl Zethelius och Friherre David Hermelin, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit
om nådig framställning till Rikets Ständer, att skogvaktare-bostället Nytorp
måtte, vid nuvarande Kronoljerdingsmannen Johan Olssons afgång, få utbytas mot
dennes ofvanberörda boställe Lilla Tjärbruket, om hvilket bohemman nu vore, genom
Kongl. Brefvet den 11 Oktober 1843, föreskrifvet, att detsamma, när det blifver ledigt,
borde för Statsverkets räkning utarrenderas, såvida det icke för annat behof
komme att användas.
Sedan upplyst blifvit, dels att areal-innehållet af den till Lilla Tjärbruket hörande
jord, med förbiseende af vissa obetydliga skiljaktigheter emellan de under olika
tider deröfver upprättade kartor och beskrifningar, utgjorde 26 tunnland 6,9 kappland
och jordrymden vid Nytorp uppginge till 28 tunnland 2,3 kappland, hvaraf
dock endast 8 tunnland utgjordes af åker och äng, då deremot Lilla Tjärbruket hade
nära 14 tunnland sådan jord; dels att Nytorp blifvit åsatt en jordeboksränta i krono
värde
-
Stats-Ulsliothts Ullätande N:o 65.
L7
värde af SÖ sk. 1 1| r:st Banko samt kronotionde 12 kappar spanmäl, hälften
råg och hälften korn, och Lilla Tjärbruket fått sin ränta bestämd till 1 Hulr 26 sk.
4 rist och kronobonden lill 13 kappar spanmål; dels ock att i taxerings-längderria
lör år 1837 Nytorp upptagits till värde af 114 R:dr eich Lilla Tjärbruket till 204
R:dr Banko; samt Kongl. Kammar-kollegium och öfrige vederbörande embetsverk och
myndigheter, hvilka blifvit i frågan hörde, samtlige tillstyrkt nådigt bifall till ofvanberörde
underdåniga ansökning, Kongl. Majrts Befallningshafvande, på den grund, att
en noggrannare bevakning af allmänningen skulle genom det sökta utbytet vinnas,
och att Nytorp, ehuru mindre lill åker och äng, än Lilla Tjärbruket, egde större areal
och, enligt hvad t. f. Öfver-jägmästaren i länet upplyst, bättre jordmån än det sednare,
hvarföre Kronan, genom Nytorps emottagande i stället för Lilla Tjärbruket, enligt
Kongl. Majrts BefallningshalVai.des åsigt, icke skulle lida någon förlust; så bär
Kongl. Majrt, som med afseende derå, att ej allenast räntan och taxeringsvärdet å
Lilla Tjärbruket vore nära dubbelt så stora sorn å Nytorp, utan äfven åker- och ängsarealen
uppgifvits vara ej obetydligt större vid det förra än vid det sednare, visserligen
funnit Kronan komma att något förlora på bytet i lägenheternas nuvarande skick
och ännu mera om en Lilla Tjärbruket förr tillhörig mindre jordrymd, 2 tunnland
2J kappland, som utan känd anledning blifvit från den år 1839 deröfver upprattade
karta utesluten, skulle till detta hemman återställas, — likväl med hänsyn dertill,
att sistnämnde hemman, som ej ännu tillfallit Kronans omedelbara disposition, funnits
för allmänningens bevakning erforderligt, i nåder föreslagit Rikets Ständer att skogvaktare-bostället
Nytorp mätte emot Ijerdingsmans-bostället Lilla Tjärbruket, vid dess
nuvarande innehafvare Joban Olssons afgång, efter laga lärdagstid utbytas, dock
med vilkor, att Kronan frikallas från allt ersättningsansvar både lör nyssnämnde Lilla
Tjärbruket förr tillhörande jordrymd, såvida den ej kan nuvarande jordinnehafvaren
frånvinnas, och för den husröta, som å Lilla Tjärbruket kan vid alträdestiden förefinnas
och ej af vederbörande godtgöras, men att deremot Nytorp borde i fulibygdt
skick och väl häfdadt, af allmännings-intressenterne afträdas till Kronan.
Stats-Utskottet, till hvars åtgärd förevarande nådiga framställning blifvit remitterad,
har tagit detta ärende i öfvervägande och dervid tillika erhållit kännedom af
de frågan rörande handlingar, samt finner, med afseende å de bär ofvan aniörde förhållanden,
skäligt tillstyrka Rikets Ständer
att bifalla hvad Kongl. Majrt i ofvanomförmäide hänseende i nåder föreslagit.
Stockholm den 20 Februari 1860.
llih. litt Ii. St. Prat. 1859 \ 1860. 4 Sami. 1 Afd. 24 Ildft. 3
Stockholm, tryckt hos Sam. Rimstedt, lbeo.
S tata-Utakotteta Utlåtande N:o 66.
I
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Febr, 1860, kl. 8 «. ro.
Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om anvisande,
såsom boställe åt Länsmannen t södra distriktet af Faurås
kärad i Hallands län, af det till Kronan indragna f. d. Förste
Landtmäiare-boställettvåtredjedels mantal N:o 3 Kärreberg Sven
Andersgård i Alfshögs socken af nämnde härad, i stället för
nuvarande Länsmansbostället treåttondels mantal N:o 1 Thorsjö
Henrik i Gunnarps socken.
(I. A.)
Enligt hvad högstberörde nådiga Proposition, införd under N:o 79 i l:sta
samlingen af Bihanget till Riks-Ständens protokoll vid innevarande riksdag, innehåller,
hade numera aflidne Länsmannen i södra distriktet af Faurås härad i Hallands
län. F. Ringblom, uti en den 24 sistlidne Augusti till Kongl. Maj:t ingifven
skrift i underdånighet anhållit, att det berörde länsmans tjenst på lön anslagna boställe,
treättondels mantal N:o 1 Thorsjö Henrik, i Gunnarps socken af samma härad,
måtte, enär hemmanet vore särdeles obeqvämt beläget i nordöstra ändan af det
länga distriktet och derföre icke kunde af Länsmannen bebos, fä utbytas mot det
till Kronan indragna f. d. Förste landtmätare-bostället tvåtredjedels in; ntal N:o 3,
Kärreberg Sven Andersgård i Alfshögs socken af nämnde härad: och hade Kongl.
Kammar-kollegium och Kongl. Ståts-kontoret, i följd af härå alläten nådig remiss under
den 14 Oktober sistlidet är afgifvit underdånigt utlåtande öfver berörde ansökning och
dervid öfverle nät Kongl. M ij:ts Befaliningshafvandes i Hallands län ge*om bemäld»
Kollegier infordrade underdåniga yttrande i ämnet, hufvudsakligen innehållande: att
ifrågavarande länsmansboställe vore beläget i en af länets magraste trakter, aflägse frän
stora landsvägen, i nordöstra ändan af distriktet, en åttondels mil nära gränsen
mellan Hallands och Elfsborgs län. 5 mil från närmaste stad, 2 och trefjérdedels
mil frän häradets tingsställe samt ända till 5 ä 6 mil frän yttersta gränserna af de
Bih. till R, St. Prot. Utål) och 1860. å Sami. 1 Afd. 25 Håft. i
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
i distriktets sydvestra ända belägna socknarna Morup och Stafsinge; att jorden i
allmänhet ej gäfve iner än tredje å tjcrde kornet och sä ringa foder af sämsta beskaffenhet
att dermed icke skulle kunna födas flere kreatur än de hästar, hvilka indelningshafvaren,
om han vore å hemmanet boende, bellö de för sina tjensteresor;
att någon Länsman derföre aldrig, sävidt. kändt vore, haft sin bostad på Thorsjö och
alltså ej heller kunnat deraf hemta annan inkomst än ett rin^a arrende, men att deremot
indragna Förste landtmätarebostället Kärreberg vore beläget blott 1 mil frän
häradets tingsställe, sjuåttondels mil från staden Falkenberg och 3 och en fjerdedels
mil från Warbergs stad och cellfängelse, äfvensom jorden till Kärreberg vore af
vida bättre beskaffenhet än egorna till Thorsjö: på grund hvaraf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
tillstyrkt det begärda bytet och att hemmanet Thorsjö alltså måtte,
i stället för Kärreberg för Statsverkets räkning på tretio år utarrenderas; hvarjemte,
derest bytet komme att ega rum, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, enär uti
den nu bestämda Kronolänsmans-lönen afkastningen af bostället Thorsjö vore upptagen
till 61 Riksdaler och i minimi-arrende för Kärreberg föreslagits 283 kubikfot
9 kannor spanmål, hälften råg och hälften korn, utgörande i penningar efter 1858
års medelinarkegängspris 601 Riksdaler 87 öre Runt, i underdånighet föreslagit att
detta sistnämnde penningebelopp mätte, i stället lör 61 Riksdaler i länsmanslönen
ingå med en jemnad summa af 600 Riksdaler Runt. För egen del hade Kongl.
Kammar-kollegium och Kongl. Stats-kontoret i underdånighet anfört: att uti jordaboken
upptoges treåttondels mantal N:o 1 Thorsjö Henrik, med jordeboksränta af
1 R:dr 25 sk. 1 r:st och hemmantalsräntan af 2 R:dr 26 sk. 3 r:st, eller tillhopa 4
R:dr 3 sk. 4 r:st,, hvaraf3 R:dr 44 sk. 1 r:st vore länsmannen till boställe anslagne och
återstående 7 sk. 3 r:st, allt Banko, Kronan bibehällne; att bostället vore ordinarie
roteradt under N:o 31 för ett halft mantal och år J857 taxeradt till ett värde af
300 R;dr Banko; att enligt 1858 års stat, Länsmannens aflöning blifvit beräknad till
700 R:dr Runt; att hemmanet tvåtredjedels mantal N:o 3 Kärreberg Sven Andersgård
hade sig åsatt jordeboksränta 2 R:dr 2 sk. 2 r:st och hemmantalsränta 4 R:dr
25 sk. 4 r;st., eller tillhopa 6 R:dr 27 sk. 6 r:st Banko, samt vore ordinarie roteradt
för sitt mantal uti roten N:o 149 och år 1857 taxeradt till ett värde af 1000
R:dr nämnde mynt; att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 15 April 1859, hemmanet,
som varit boställe ät Förste Landtmätaren i länet, skall, såsom till Statsverket
indraget, utarrenderas för dess räkning pä tretio är, räknadt frän midfastan år
1860, i hviiket afseende förberedande åtgärder blifvit af Kammar-kollegium vidtagne;
samt alt de vid af Landshöidinge-einbetet föresi gits ett minimi-arrende af
283 kubikfot 9 kannor, eller 45 tunnor 2 kappar, och ett maximi-arrende af 425
kubikfot 9 kannor, eller 67 tunnor 19 kappar, hälften räg och hälften korn, hvilka
belopp Kongl. Kammar-kollegii Andra Provins-kontor vid granskning likväl ansett
böra blifva, det förra 299 kubikfot 4 kannor 47 kubiktum, eller 47 tunnor 17 kappar.
och det sednare 349 kubikfot 6 kannor 50 kubiktum, eller 55 tunnor 16 kappar,
— hemmanets ränta 6 Rnlr 27 sk. 6 r:st häruti inbegripen — motsvarande dessa af
Provins-kontoret föreslagna belopp minimi-arrendet: 634 R:dr 6 öre och maximiarrendet
740 Rulr 37 öre, efter medelmarkegängs-priset för de tio åren 1849—1858
eller 13 R.dr 34 öre-för en tunna, hälften råg och hälften korn; och hade bemälde
embetsverk, utan afseende å den förlust, som genom förändring af Kärreberg till länsmans-boställe
möjligen kunde för Statsverket uppstå, lika med Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
väl tillstyrkt nådigt bifall till ansökningen, men pä det sätt att
Kärreberg måtte blifva länsmans-boställe från midfastan äret efter det, hvarunder
utbytet blifvit i nåder medgifvet och då af Ringbloms efterträdare mottagas, samt
Btate-Utslottete Utlåtande N:o 60,
3
att dennes lön, 700 R:dr Runt, matte i staten upptagas att bestå endast af boställets
ränta och afkastning, som bemälde Kollegier ansett skäligen kunna tiJ
jemnt detta belopp utföras, s sorn följd hvaraf all fråga om utarrendering af hemmanet
för Statsverket skulle komma att förfalla, men sådan åtgärd deremot vidtagas
med Thorsjö frän midfästan det år, hvarunder detta hemman af Ringbloms sterbhusdelegare
afträddes; anmälande samma Kollegier derjemte, att bytet icke komme
att verka någon ändring uti de begge hemmanens räntebelopp och rotering eller
andra onera af hvad namn och beskaffenhet, de vara må.
Med anledning af hvad sålunda forekommit, har Kongl. Majit i nåder föreslagit
Rikets Ständer, att, i utbyte mot nuvarande länsmans-boställe, N:o 1 Thorsjö,
mätte till boställe ät Kronolänsmannen i Faurås härads södra distrikt från midfastan
året efter det, hvarunder bytet kunde vara medgifvet, anvisas ofvanberörda
till Statsverket indragna f. d. Förste landtmätare-boställe tvåtredjedels mantal Nio
3 Kärreberg, med föreskrift att i staten för Länsmannen boställets ärliga afkastning
skulle tills vidare och intill dess ny allmän uppskattning af landtstatens boställen
kunde varda fastställd, upptagas till det af Kongl. Majits Befallningshafvande föreslagna
belopp af 600 Ridr, samt att, i följd häraf, den förut väckta frågan om utarrendering
af bostället Kärreberg för Statsverkets räkning måtte förfalla, men sådan
åtgärd deremot vidtagas med Thorsjö från midfastan det är, dä detta hemman
utaf aflidne Länsmannen Ringbloms sterbhusdelegare komme att afträdas.
Stats-Utskottet, till hvars åtgärd förevarande nådiga framställning blifvit remitterad,
har, efter erhållen kännedom af de frågan rörande handlingar, tagit detta
ärende i öfvervägande; men i betraktande deraf, att ifrågavarande f. d. Förste landtmätare-boställe
Kärreberg enligt handlingarne är af den storlek och beskaffenhet,
att Kongl. Kammar-kollegii andra Provins-kontor, vid ifrågaställd utarrendering
deraf pä 30 är. föreslagit derför ett årligt minimi-arrende, motsvarande i penningar
634 R:dr 6 öre, och ett maximi-arrende af 740 R:dr 37 öre; att Kongl. Kammarkollegium,
i anledning af ifrågavarande utbyte, ansett att berörde länsmans-lön, sorn
i nu gällande riks-stat är bestämd till 700 Ridr R:mt, skulle, såvida den vid nämnde
belopp bibehölles, hädanefter upptagas att bestå endast af boställets ränta och
afkastning; att, med antagande af sistnämnde belopp såsom boställets nuvarande
verkliga afkastning, det förhållande framdeles kunde inträffa, att, i händelse nämnde
länsmans-lön komme att undergå nedsättning, eller afkomsten af bostället, vid
den allmänna uppskattning af landtstatens boställen, sorn blifvit ifrågaställd, kan
varda bestämd till högre belopp än det af Kongl. Kammar-kollegium nu föreslagna,
icke blott nämnde Länsmans hela lön skulle bestå af boställets ränta och afkastning,
utan boställs-innehafvaren jemväl nödgas inbetala någon del af berörde afkastning
till Kronan, ett förhållande, desto mindre lämpligt, som, enligt Utskottets tanke, åtminstone
någon del af de Statens embets- och tjenstemän anslagna löner bör i penningar
utgå; och att omförmälde boställe, med hänsyn till alla dessa omständigheter,
synes vara förmånligare än för en tjenstebefattning af förevarande beskaffenhet
skäligen bör af Staten anslås, får Utskottet vördsamt hemställa
att Rikets Ständer icke mätte bifalla förevarande nådiga framställning.
Stockholm den 20 Februari 1860.
4
Ståts-Utskottets Utlåtande JV:o 67.
.M e».
Anh. till Exp.-Utsk. den 25 Febr. 1860, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående sättet för bestämmande af
medelmarkegångs-priset å räntebräder i Jönköpings län.
(I. A.)
Uti en hos“Bonde-Ständet af Riksdags-fullmägtigen A. J. Sandstedt från Jönköpings
län väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion har anförts, hurusom i
Jönköpings län räntepersedeln ”en tolft bräder”, hvarå dimensionerne före år 184! icke
varit i markegängs-taxorne för länet uppgifne, blifvit i nämnde års taxa upptagne till
7 och en tredjedels alnars längd, 13 och tvåtredjedels tums bredd och 2 och en
sjettedel* tums tjocklek, eller lika med plank, men att Landshöfdinge-embetet genom
Utslag ^ den 15 Februari 1856 bestämt, att ett räntegildt bräde i nämnde län
skulle innehålla 7 alnar i längd, 9 tum i bredd och 1 och en fjerdedels tum
i tjocklek, hvarvid Kongl. Kammar-kollegium genom beslut den 18 Januari 1858 låtit
bero samt att i följd deraf en tolft bräder blifvit i 1858 års markegängs-taxa
införd med sistberörde dimensioner; men enär, efter införandet i 1841 och följande
arens markegångs-taxor af större dimensioner ä ifrågavarande räntepersedel, än
sorn rätteligen bort de skattskyldige affordras, markegångs-priset år 1846 och sedermera
uppgått till allt högre belopp, ehuru gängse prisen å vanliga bräder till
är 1853 icke höjt sig; och enär räntepersedeln en tolft bräder numera, jemlikt
Kongl. Kungörelsen den II Maj 1855, borde, förvandlad i penningar, betaias efter
medelina]kegången åren 1834—1853, utgörande 2 R:dr 44 sk. Banko, och således
efter ett pä de större dimensionerne grundad t värde, samt följaktligen den
genom Landshöfdinge-embetets och Kongl. Kammar-kollegii ofvanomlörmälda stadgande
gjorda förändring i persedelns beskaffenhet komme att blifva utan verkan,
derest icke jemkning i lösningspriset skedde, hvilket dock vore sä mycket billigare,
sorn ständiga sägräntan i nästgränsande elfer Kronobergs län vore 1 R:dr 30 sk. och
i Elfsborgs län 1 R:dr 31 sk., allt banko, har motionären hemställt det Rikets Ständer
måtte besluta att deputerade inom nämnde län utsåges, som för åren 1846 till
och med 1853 utsatte ett skäligt markegängspris å räntebräder efter de derå nu
fastställda dimensioner och i enlighet med de ä sådane bräder under sagde är ali
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 67.
5
mänt gällande pris, samt att dessa markegångsvärden finge läggas till grund för
den tjuguåriga medelmarkegängen å sågbräder inom Jönköpings län.
Med föranledande af denna framställning har Utskottet förskaffat sig kännedom
af Kongl. Kammar-kollegii den 9 Juni nästlidne år afgifna underdäniga utlåtande,
i anledning af en utaf enskild person hos Kongl. Majit gjord underdånig ansökning
1 enahanda syfte, som motionären nu hos Rikets Ständer framställt; och enär Kongl.
Kammar-kollegium i nämnde underdäniga utlåtande på ett, enligt Utskottets tanke,
nöjaktigt sätt. utredt frågan, har Utskottet ansett sig böra omförmäla hufvudsakligä
innehållet af berörde utlåtande, hvari bemälde embetsverk bland annat yttrat:
att enligt uppgi t å inarkegångsprisen å räntebräder i Jönköpings län för tiden frän
och med är 1834 till och med är 1858, hade värdet ä nämnde räntepersedel under
åren 1834—1840 utgjort 2 R.dr 16 sk. Banko, utan att några dimensioner å densamma
för denna tid funnes i taxorna införda. Hvad storlek ä persedeln, som inarkegängs-deputerade
vid nämnde prisbestämmelser afsett, kunde derföre icke med säkerhet
bedömas, men den omständigheten, att när år 1841 ofvanberörda större dimensioner
först upptogos i taxan, sådant icke genast verkade höjning i värdet å
persedeln, utan detta värde med föga omvexling ända till och med är 1845 förblifva
detsamma som förut, syntes Kongl. Kollegium gifva vid handen att prisen före
år 1841 äfven varit satte med hänseende till samma dimensioner, hvilka redan genom
Lanjlshöfdinge-embetets Utslag den 23 Maj 1815 i enskildt mål blifvit föreskrifne.
Ar 1846 stegrades markegängen till 3 R:dr 16 sk., uppgick vidare år 1849
till 4 R:dr, är 1851 till 4 Kalr 8 sk. och slutligen är 1853, efter Kongl. Kollegii
bestämmelse, till 4 R:dr 16 sk., allt Banko. Dessa markegångs-värden, i behörigordning
åsatte och fastställde, borde, såsom laga kraft egande, i allt hvad Kronans
rätt anginge, tjena till ovilkorlig efterlefnad vid prisbestämmelser för den tid, som
de omfattade, och då de åren 1841—1853 af markegångs-deputerade uti taxorna
utsatta dimensioner ä räntebräder icke blifvit klander underkastade eller fråga om
ändring deruti väckt förr än Stats-sekreteraren Danckwardt är 1852 derom framställt
förslag, hade samma dimensioner äfven varit lagligen gällande till dess annorlunda
blifvit stadgadt. Det vore följaktligen icke bräder af nu medgifna förminskade
storlek, hvilka skolat levereras ellei^ efter markegång betalas under de 20
åren 1834—1853, utan sådane som för dessa är verkligen varit i maikegängs-taxorna
afsedda eller till dimensionerna bestämdt upptagne; och enär endast värdet älevereringsgild
persedel finge tjena till måttstock vid ränteförvandlingen, ansåge Kongl.
Kammar-kollegium det för omförmälda 20 år utförda medelpriset å räntebräder,
2 Ridr 44 sk. Banko, vara beräknadt efter fullkomligt riktiga och ensamt giltiga
grunder, uti hvilka förändring icke finge ske derföre att minskning sedermera kunnat
ega rum uti de antagne dimensionerne å persedeln. Om denna åsigt, icke godkändes,
kunde ännu tilläfventyrs skeende förändringar i storleken af bräder, som i
de särskilda länens markegängs-taxor upptoges pä mera än 30 olika sätt, eller ock
i beskaffenheten af andra räntepersediar, leda till ytterligare jemkningar i det
20-äriga medelvärde, som för de gamla räntornas omsättning i nya skulle tagas till
grund saint förvecklingar och tvister af mångfaldig art deraf blifva sannolika följden,
hvarjemte samma Kongl. Kollegium i underdånighet fästat uppmärksamhet ä
svårigheten eller nästan omöjligheten, att numera för en följd af förflutna år bestämma
rätta markegångs-värdet å en räntepersedel, som den tiden i sin nuvarande
beskaffenhet icke funnits till pris uppgifven. Dertill komme, att markegängspriset
å en tolft bräder af nu stadgade mindre dimensioner för år 1858 eller första äret,
desamma förekomme i taxan, och dä, såsom kändt vore, prisen i allmänhet genom
<5
State-Uukottets Utlåtande N:o 68.
ofördelaktig handels-konjunktur befunnos nedtryckta, detta oaktadt uppgått till 4
R:dr Banko eller 6 R:dr Riksmynt, och således betydligt öfverstigit det för persedelns
förvandling i penningar beräknade 20-äriga medi lvärde; af hvilket förhållande
kunde slutas, att ett räntebräde redan i verkligheten för sågverksegaren hade ett
vida högre värde än den motsvarighet i penningar, som han behöfde derför till
Kronan utgifva.
I betraktande af hvad Kongl. Kammar-kollegium sålunda anfört, samt enär, enligt
hvad ofvan förmäles, enahanda fråga nu är beroende på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
hemställer Utskottet
att motionärens framställning ej för närvarande må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Februari 1860.
JW O».
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Febr. 1880, kl. 8 e. m.
Utlåtande, t anledning af väckt motion, angående befrielse från onera för
ett af Skellefteå stad inköpt hemman.
Uti en hos Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen P. A. Nyström från Westerbottens
län väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion har denne anfört, hurusom
Skellefteä stad, som är 1845 anlades pä hemmanen N:ris 6 och 8 Norrböle by
af Skellefteå socken, nödgats ej allenast betala dessa hemman, utan äfven påkosta
en dyr kanal på norra sidan af staden för att afleda det vatten, som gjorde stadsplanen
mindre lämplig att bebyggas. Nämnde hemman om mantal vore af skatte
natur samt följaktligen besvärade med en mängd onera, hvilkas fördelande bland
stadens innevånare, medförde ganska många svårigheter. Dessa skulle helt och hållet
häfvas, om, enligt motionärens förslag, ”de stadshemmanen åtföljande onera förlädes
på i skatt ingående kronohemman”. Väl vore den tid förbi, då Regering och
Ständer visade sig högst angelägna om städers anläggning i landet och uppmuntrade
dertill ej allenast genom anslående af den jord, hvarpå städer byggdes, utan
jemväl genom förunnande af åtskilliga privilegier, men enär ifrågavarande stad ej
i likhet med andra från det allmänna åtnjutit det lingaste understöd, ansåg motionären
billigheten fordra, att berörde förman åt nämnde stad beviljades.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 69. 7
Stats-Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande, finnande frågan i de38
nuvarande outredda skick
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Februari 1860.
JW ©».
Ant. till Exp.-TTtsk. den 25 Febr. 1860, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, angående stubb-örens anslående
till fattigvård och odlingslijelp m. m.
(I. A.)
Inom Bonde-Ståndet hafva i detta ämne blifvit väckte 2:ne till Stats-Utskottet
remitterade motioner, dels af Riksdags-fullmägtigen Olof Nilsson från Vesterbottens
län, hvilken ansett det vara högst behöfligt och derjemte rättvist, att Kronan
till kommunernas förmän afstode ifrågavarande medel, enär de talrika nybyggarne
inom länet, af hvilka Kronan efter frihetsårens slut hade att vänta skattebidrag, måste
innan de fått sina hemman i någorlunda skick, till en stor del underhållas af
kommunerna, i anledning hvaraf denne motionär föreslagit, att de inom nämnde län
utfallande stubb-ören måtte anslås till understöd åt fattigvården i hvarje församling
med det belopp, som der inflöte; dels af Riksdags-fullmägtigen Josef Oskar Almqvist
från Norrbottens lån, som anfört hurusom nämnde ort inom sig hyste stora rikedomar,
hvilka dock i brist af medel icke kunde tillgodogöras. De vidsträckta odlingsmarkerna
finge ligga obrukade, emedan den odlingshjelp, som nu bestodes, vore
allt för ringa. För upptagande af ett nyhemman, undfinges nemligen allenast 8 tunnor
korn, som utanordnades i 3:ne särskilda terminer. Huru otillräcklig denna odlingshjelp
vore för upparbetande af ett hemman i vildmarken, dit inga kommunikationer
funnes, det borde lätt inses; och den enskilda kreditens hjelpmedel kunde
icke heller af nybyggaren ofta anlitas, enär nybygget, i händelse af innehafvarens
oförmåga att gälda sina skulder, ändock icke finge tagas i mät derför. Pä andra
sidan riksgrär.sen, i Storfurstendömet Finland, beviljades för landets uppodling räntefria
lån, större elier mindre efter odlingarnes storlek. Resultatet häraf hade visat
sig vara, att myrtrakter, som för de angränsande sädesfälten varit högst skadliga
såsom förorsakande frost, nu utgjorde bördiga sädesfält, och ä kärr, der man
fordom mistat sina å bete utsläppta kreatur, vexte nu den herrligaste gröda. På
denna sidan riksgränsen skulle förhållandet blifva enahanda, om allenast länets egna
krafter — hvilket ju icke vore förmätet — finge för ändamålet användas. Frän
länet utginge nu i nämnde afgift ganska stora summor, hvilka, enligt motionärens
8
Stats-ZJtskottets Utlåtande N:o 70.
åsigt, bättre kunde användas; hvarföre han föreslagit, att de inom Norrbottens län
inflytande stubb-ören mätte ställas till Hushållnings-sällskapets i länet disposition
för att mot skeende redovisning, som till Läns-styrelsen skulle inlemnas, få användas
dels till understöd utan äterbetalnings-skyldighet för upptagande af nya hemman,
dels oek till län mot ränta för verkställande af andra odlingar inom länet.
Stats-Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; men finner de af motionärerne
anförda omständigheter icke innefatta tillfyllestgörande skäl för den af
dem föreslagna åtgärd, hvarigenom en särskild förmän skulle ofvannämnda 2:ne län
beredas. För bifallandet af ett sådant undantagslag-stadgande borde, enligt Utskottets
åsigt, förefinnas särdeles giltiga^ skäl och något vigtigt ändamål derigenom vinnas,
som ej på annat sätt kan ernås; och ehuru det väl icke bör förnekas att befordrandet
al landets odling i flera hänseenden utgör en för Staten vigtig angelägenhet.
, kan dock, enligt Utskottets tanke, densamma, såsom ock hittills skett, befordras
genom lämpligare medel än de nu föreslagne; i hvilket hänseende må anföras,
att Kikets Ständer vid sistlidne riksdag hafva ä sjette Hufvudtiteln anvisat,
utom flerfaldiga anslag af icke ringa belopp, för befrämjande af jordbruket och landtmanna-näringarne
i allmänhet, ett särskildt förslagsanslag af 4,500 R:dr till odlingshjelp
m. m. för krononybyggare. Vid sådant förhållande, och enär än mindre anledning
förefinnes att förorda den af Riksdags-fullmägtigen Olof Nilsson gjorda framställning
om anslående af nämnde medel till fattigvården inom församlingarne i Vesterbottens
län, helst ett dylikt förfarande med en Statsverkets inkomst af icke ringa
belopp skulle införa en ny och, med afseende å Sta ens för andra ändamål anlitade
tillgångar, betänklig grundsats, får Utskottet hemställa
att hvad båda ofvannämnda motionärer i omförmälda hänseenden
föreslagit må af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 21 Februari 1860.
JW ?ö.
Arik. till Exp.-Utsk. den 25 Febr. 1860, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ersättning till åtskilliga
personer inom Hållnäs församling för oriktigt erlagd slrömmingstionde
till pastor i nämnde församling.
(I. A.)
Uti en hos Bonde-ståndet af Riksdags-fullmägtigen Gustaf Bolin från Upsala
län väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion har anförts, hurusom Kongi.
Maj; t
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 71.
9
Maj:t under den 7 Mars 1844 skall hafva meddelat ett nådigt Utslag, hvarigenom en
stoi' del af befolkningen i Hällnäs församling, deribland hufvudsakligen torpare,
backstugusittare, inhyseshjon och fördelstagare, fått sig ålagdt att till pastor ärligen
utgöra fisketionde ”af per båt fjerding salt strömming och 4 fiskeband”. Detta utslag
innebure väl formel rättvisa, enär detsamma, med undanrödjande af Kongl.
Kammar-kollegii, till tiondegifvarnes förmån i tvistefrågan gifna utslag, fastställt
Konungens Befallningshafvandes deri meddelade beslut, som icke blifvit i sin helhet
öfverklagadt, hvadan Kongl. Maj:t icke ingått i pröfning af sjelfva saken, men
på grund af de utredningar Kongl. Kammar-kollegium i frågan meddelat, skulle, enligt
motionärens uppgift, vara ädagalagdt, att högstberörde Utslag ändock vore tiondegifvarnes
rätt förnärmande. Dessutom hade, genom den tolkning Konungens Befallningshafvande
gilvit åt nämnde utslag, ytterligare orättvisa blifvit, enligt motionärens
åsigt, tiondegifvarne tillskyndad, hvarpå an;öres några exempel; och då detta
allt skulle hafva tillkommit i följd af otydligh-, t i författningarne, hvilka det, enligt
motionärens förmenande, tillhört Rikets Ständer att bringa i det skick, att tvist af
ifrågavarande beskaffenhet icke bort uppkomma, samt den fattiga befolkningen i
nämnde församling icke borde tillskyndas något lidande derföre, att den icke hade
nog insigt i gällande författningar, har motionären begärt ersättning af allmänna
medel till nämnde tiondegifvare för hvad de sedan är 1844 nödgats i berörde hänseende
oriktigt utgifva.
Stats-Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; och då ifrågavarande
tionde ej till Statsverket influtit, samt motionärens framställning grundar sig å sädane
enskilda förhållanden, hvarmed Staten hvarken bör eller kan taga befattning,
saknar Utskottet ali anledning förorda förevarande motion, hvilken alltså torde
af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 21 Februari 1860.
.M 91.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Febr. 1860, kl. 8 e. m.
Ullålande, i anledning af väckt motion, angående befrielse för egare af
skaitefrälsehemman från utgifvande af forsellön å ränlespanmål.
(I. A.)
Genom remiss från Bonde-Ståndet har Stats-Utskottet fått emottaga en inom
nämnde Stånd af Riksdags-fullmägtigen C. J. Svensén frän Calmar län väckt motion.
Bih. till Ii. St. Fröt. 1859 k 1860. 4 Sami. 1 Å/d. 25 Häft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 71.
hvaruti anföres att, ehuru, genom Kongl. Föro fillingen den 21 Februari 1789, blifvit
stadgadt, att, ”om frälseränta är konnnen frän Kongl. Majit och Kronan uti frälsemannahand
genom byte köp eller annat laga fäng, vare dä om räntans utgörande
till frälseman lag samma som 0111 kronoskatte är faststäldt”, samt, i sammanhang
med skatteförenklingen, sedermera är vordet beslutadt att forsellön å räntespanmål.
sorn från skattehemman utgår, skall af Kronan erläggas; sä hade likväl inträffat, att
egare af skattefrälsehemman. hvilka, i likhet med öfriga skattskyldige, bidragit tii!
de medel, som Rikets Ständer till ersättning för forsellönen anslagit, blifvit debiterade
och nödgats till räntetagarne ärligen erlägga forsellön. För afhjelpande af
detta, enligt motionärens tanke, orättvisa förhållande har af honom blifvit föreslaget,
antingen att räntetagare förklarades oberättigade att erhålla forsellön för den
spanmål, som såväl i Jordeboks- som hemmantals-räntan al skattefrälsehemman utginge,
eller ock, i den händelse detta förslag icke vunne afseende hos Rikets Ständer,
att nämnde forsellön mätte, i likhet med hvad i nämnde hänseende angående
kronoskattehemman vore stadgadt, af Kongl. Majit och Kronan erläggas.
Ståts-Utskottet, som tagit detta ärende i öfvervägande, får i anledning hära!
erinra, att Rikets Ständer, i sammanhang med sitt, angående de uti ordinarie'räntan
ingående persedlars omsättning och förenkling vid 1853—1854 ärens riksdag
fattade beslut, förklarat, att hvad deruti stadgades, icke skulle i någon män inverka
på frälseräntors beskaffenhet eller utgörande med mindre vederbörande blefve om
förändringen ense, i hvilket fall uträkningen finge lösas hos Häradsskrifvaren samt
stadfästas af Kongl. Majits Befallningshafvande; hvilket beslut derefter blifvit af
Kongl. Majit i nåder gilladt; och dä Utskottet lika litet funnit anledning att förorda
någon förändring i nämnde stadgande, tillkommet med afseende ä Statens pligt
att skydda enskild egan Jerätt och lagligen förvärfvade rättigheter, som att tillstyrka
den af motionären alternativt föreslagna åtgärd, att nämnde forsellön måtte af Statsverket
erläggas, får Utskottet hemställa,
det motionärens framställning ej må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Februari 1860.
Reservation anmäld af Riksdags-fullmägtigen C. J. Svensén från Calmar liim
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.
11
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Febr. 1860, kl. 8 e. m.
I'(lutande, i anledning af väckt motion angående eftergift af arrende för
ett halft mantal N:o 2 Hårstorp i Dörby socken af Calmar län.
(I. A.)
Riksdags-fullmägtigen Måns Månsson frän Calmar län liar, uti en hos BondeStändet
vackt och till Stats-Utskottet remitterad motion anfört, hurusom, sedan
Mältaren Lars Svensson vid arrende-auktion ä indragna skogvaktare-bostället ett halft
mantal N:o 2 Hårstorp, den 4 Mars 1837 stannat för högsta anbudet af 40 tunnor
2 kappar spamnäl ärligen, hälften råg och hälften korn, men Lars Svensson icke
kunnat under hela arrendetiden, 30 år, bibehålla nämnde hemman, en annan Mältare
vid namn J. Ljunglund öfvertagit detsamma emot enahanda höga arrende, som
bragt Lars Svens on på obestånd. Denna öfverlåtelse hade skett ä en tid, då man
genom bränvinsbränning kunde förtjena den hufvudsakliga delen af arrendet. Andra
förhållanden hade derefter inträdt. Bränvinet tillverkades nu fabriksmessig!, och
Ljunglund hade. liksom mänga andra jordbrukare vid kustlandet i Calmar län, derigenom
gått miste om den inkomst, som af nämnde binäring förut kunnat påräknas.
Genom stark torka och i öfrigt missgynnande väderlek hade under de 3:ne sistförllutna
åren missvext å hö och vårsäd vid bostället inträffat.. Slutligen hade den
10. II och 12 Juni sistlidet år frost inträffat, hvarigenom ä en till bostället hörande
mossodling förlorats 30 tunnor råg och å ett insådt äkergärde omkring 30
häckar hö, hvarom ett af 2:ne personer undertecknadt bevis motionen bifogades;
och har motionären på dessa skäl anhållit om eftergift för Ljunglund af de 2:ne
sednare årens arrende för ifrågavarande boställe.
Stats-Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande, och dervid tillika af
de motionen bifogade handlingar inhemtat, att Kongl. Majit, enligt nådigt Bref den
4 Mars 1859, beviljat Ljunglund anstånd till den 25 Mars innevarande är med erläggande
af 1858 års arrende-spanmålsafgift för nämnde boställe, dock med vilkor
att arrende-spanmålen då skall lösas med penningar efter 1858 års markegång, och
att för fullgörandet deraf särskildt, till vederhäftigheten styrkt borgen aflemnades.
Någon vidare lindring uti de af Ljunglund i berörde hänseende frivilligt åtagna förbindelser
linner Utskottet betänkligt förorda, enär antagandet af den grundsats, att
Kronans arrendatorer borde åtnjuta lindi-ng eller befrielse för dem genom naturförhållanden
tillskyndad förlust, skulle medföra flere ganska väsendtliga olägenheter
för Statsverket. Utom svårigheten att i hvarje särskildt fall rättvist bestämma dessa
1*2
Stats-Utskottets Memorial N:o 13.
eftergifter, sorn måhända icke så obetydligt skulle förminska Statsverkets för andra
ändamål påräknade inkomster, bör, enligt Utskottets tanke, afseende fästas vid den
omständigheten, att arrendebeloppen bestämmas genom fri täflan emellan de särskilda
spekulanterne, hvilka, vid fråga om ingående af ett arrende-aftal för längre tid,
icke lära uraktlåta taga en så vigtig omständighet i betraktande, som att missvext
stundom plägar inträffa. I betraktande häraf får Utskottet vördsamt hemställa.
att Rikets Ständer vid motionärens berörda framställning ej må
fästa afseende.
Stockholm den 21 Februari 1860.
JW 58.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Febr. 1860, kl. 8.e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet N:o 39, angående
öfverlåtelse lill allmänna Barnhus-inrättningen i Stochholm
af en utaf Stockholms stads och läns Kurhus begagnad tomt.
(I. A.)
Ofvannämnde utlåtande är af Borgare-Ståndet, på grund af gjorda anmärkningar,
till Stats-Utskottet återremitteradt; men enär, enligt ankomna Protokollsutdrag.
de trenne öfriga Riks-Stånden bifallit berörde utlåtande, och detta ärende
följaktligen är af Rikets Ständer afgjordt, återstår för Utskottet endast att. jemlikt
49 S 4 mom. Riksdags-ordningen, Borgare-Ståndet härom underrätta.
Stockholm den 23 Februari 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1850.
Slals-L IsLalels 1'tlätande Å:o 74.
1
II.
Alik. till Exp.-Utsk. den 27 Febr. 1800 kl. 7 c. m.
Utlåtande, dels i anledning af' Kongl. Maj:t.s nådiga Proposition
angående Leckö kungsgårds användande till ekplantering,
dels angående väckta motioner om utarrenderande af vissa
delar af nämnde kungsgård, samt om anslående af en
derunder lydande hemmansdel till boställe åt Folkskoleläraren
i Otterstads församling.
(J. A.)
Enligt hvad högstberörde, den 27 nästlidne Oktober till Rikets Ständer aflåtna
nådiga Proposition (införd under N:o 35 i Irsta samlingen af Bihanget till
Kiks-Ståndens Protokoll vid innevarande riksdag) hufvudsakligen innehåller, hade,
sedan Rikets Ständer genom underdånig skrifvelse den 19 Augusti 1829 åt Kongl.
Majrts nådiga godtfinnande öfverlätit att lör ekplantering helst i rikets sydliga
delar, använda 25,000 tunnland dertill tjenlig, nära sjöfarled belägen jordegendom,
hvartill företrädesvis borde väljas sådane kronoparker, kungsgårdar och
kronoallmänningar, som uppfyllde berörde vilkor och vore eller blefve, efter kontrakts
eller förläningsrätts tilländalöpande, disponibla, samt Kongl. Maj:f, i anledning
häraf, uti nådigt Bref den 28 Oktober 18 30 anbefallt att början med
berörde planteringar skulle göras vid dertill nådigst upplåtna Bispmotala och Wisingsborg^
kungsgårdar under en för ledningen och inseendet härvid tillsatt Ekplanterings-styrelse,
hvilket ock vid Wisingsborg kommit till verkställighet, hvartlih.
lill R. Sl. Pral. IS!j:) S$ 7 &' ti o. 4 Sami 7 Afd. 26 Höft. - 1
2
Slals-Ulskuttels Utlåtande N:o 74.
emot planen för Bispmotalas användande förfallit, — så hade Kongl. Maj:t den 26
Oktober 1849 åt nämnde Styrelse uppdragit att från de särskilda länen infordra
Jägeribetjeningens upplysningar angående andra lägenheter, som för ekplantering
kunde anses tjenlige, på grund af hvilka upplysningar Kongl. Maj:t den
30 Oktober 1850 anbefallt Ekplanterings-styrelsen att låta anställa närmare undersökning
å, bland annat, Leckö eller Sikajocki kungsgård i Kållands socken och
härad af Skaraborgs län, för utrönande af denna lägenhets användbarhet till ekplantering.
— Då, enligt den härom af nämnde Styrelse den 31 Augusti 1857 afgifna
berättelse, Leckö vore företrädesvis tjenligt för ekplantering, hade Kongl.
Maj:t den 4 September 1858 infordrat förslag och plan till sådan plantering pä
nämnde egendom, hvars femtioåriga upplåtelse, enligt Kongl. Maj:ts och Rikets
Ständers beslut, till Hans Excellens Grefve Carl Johan Adlercreutz och hans
rättsinnehafvare tilländaginge den 14 Mars innevarande år, men, i afbidan afekplanterings-frågans
afgörande, blifvit, enligt Kongl. Majtts nådiga Bref den 6 nästlidne
Augusti förlängd genom utarrendering på ett år åt nuvarande innehafvaren
Kaptenen, Grefve Carl Rudenschöld.
Af det, på föregången besigtning grundade, underdåniga betänkande, som
den nu mera, äfven för ekplanterings-ärenders behandling, tillsatta Skogs-styrelsen
i detta ämne den 12 nästlidne Augusti afgifvit, har, bland annat, inhem
tats,
att Leckö egendom, hvars mark visade sig hafva fordom varit bevext med
vacker ekskog och ännu bure en och annan välvext, ehuru föråldrad ek, vore,
jemväl enligt de särskilda undersökningarne af jordmånen samt på grnnd af läget
vid Wenern och egornas temligen jemna, från större impedinienter fria beskaffenhet,
synnerligt lämplig för ekplantering, till hvilken lämplighet äfven tillgången
på arbetshemman och fria dagsverken för egendomens skötsel skulle, enligt
Skogs-styrelsens åsigt, bidraga; att ifrågavarande jordegendom utgöres: af
Leckö kungsgård 5 mantal, kronogården Sunnerby 3/4 mantal och Ekebo 1 mantal,
hvilka lågo i ett territorialt sammanhang, bebyggda kronolägenheten Stora
Djurgården, utan hemmantal, men af den vidd, att den bildade ett särskildt
jordbruk, liggande på en half mils afstånd från hufvudgården, till hälftenbruk
upplåtna ströhemmanen Wallen */4 mantal, Smedgård »/2 mantal, Ilulan »/ mantal
och Fiskaregården i/4 mantal, liggande i afskiljda lägen från hufvudgården,
samt kronolägenheterna Kolartorp, Fågelkärr, Måsen, Tryckeqvarn och Skånstorpet,
liggande på något afstånd skiljda från hufvudgårdens område och utgöran
de
570 fria dagsverken om året, hvarförutan å kungsgårdens inegor funnes anlagda
35 stycken jordtorp, deraf 27 tjenliga att med ek planteras och de öfriga
behöftiga såsom dagsverks- och vaktare-hemman, uppgående samtlige dessa egor,
enligt uppmätning under de tvänne sistlidne åren till en areal af 785 tunnland
åker, 542,6 tunnland ängsvall samt 2,112,5 tunnland skogs- och betesmark, tillsammans
3,340,1 tunnland; att hufvudgårdens egofigur vöre oformligt genomsku
-
Slals-Ulskoltels Ullålande N:o 74.
3
ron af det enskild man tillhöriga hemmanet Berg, Bengt Håkans eller Sörgården,
1 mantal kronoskatte, hvilket af egaren till köp åt Kronan erbjudna hemman
borde, enligt Skogs-styrelsens åsigt, för bättre, egohäfd vid Leckö och till
betydlig minskning af stängselkostnaden, förvärfvas till denna egendom, hvaremot
Fiskaregården, */* mantal, beläget på ly4 mils afstånd derifrån och i en annan,
nemligen Sunnerbergs socken, kunde antingen mot Berg bortbytas med mellanafgift
eller hellre på auktion försäljas och försäljningssumman användas till hjelp
vid inköpet af Berg; att, i händelse Leckö egendom ansloges til! ekplantering och
ställdes under Skogs-styrelsens öfverinseende och förvaltning, bemalde Styrelse
föreslagit, att å hufvudgårdens tillika med hemmanen Kronogårds och Ekebos
inegor, äfvensom i Stora Djurgården ek måtte successivt, till 50 å 60 tunnlands
vidd årligen, planteras, med iakttagande att lärkträn inblandades i skogsbeståndet
å de inom egorna förekommande mindre kullar; att de hemmanen tillhöriga
sidlända ängar bibehöllos till grässkörd och för de vid ekplanteringen erforderliga
dragares och stallkreaturs utfodring; samt att hushållningen med den till
egendomen hörande skog rationelt inrättades, för åstadkommande af lärkträd och
tallvirke till flottans behof jemte nödigt bränsle vid gården och arbetshemmanen;
att Skogs-styrelsen vidare ansett det de på hufvudgårdens inegor anlagda, för
ekplantering tjenliga 27 st. dagsverkstorp borde, i den mån ekplanteringarne å
torpjorden komrne att framskrida, småningom och efter laga skiftesgrunder utbrytas
och varda till de uti vidden af inegor motsvarande ströhemmanen Hulan,
Smedjegården, Wallen och Fiskaregården, i händelse den sistnämnde bibehölles,
utflyttade, hvarigenom den hittills varande, väl behöfliga arbetskraften kunde, till
fördel äfven för torpens innehafvare, vid egendomen förblifva, likasom de 8 öfriga
jordforpen och de 5 från egendomen aflägse belägna dagsverks-skyldiga
kronolägenheterna, hvilka ej voro tjenliga att omedelbart till ekplantering begagnas,
likväl blefve såsom dagsverkstorp vid inrättningen behöfliga; kunnande, derest
Fiskaregården blefve försåld och kronoskattehemmanet Berg i stället inköpt,
tillfälle till torpanläggning jemväl vid Berg erhållas å en större odling invid
Wenerns strand; att Skogs-styrelsen, jemte plan för skogsindelningen och ekplanteringens
bedrifvande under de sju första åren, hemställt att den hvarken dertill
eller till ersättning för torpställen disponerade delen af hufvudgårdens egor,
bestående af tomter, trädgårdar, gamla åkerjorden och ängarne samt torpen Målaretorp,
Nybygget, Lugnet, Stora Nolängen, Lilla Nolängen, Husbacken, Stora
Ånäset, Lilla Ånäset, Värdshuset och Albotten, jemte upplåtet nödigt gärdesfång
och vedbrand ur skogen, måtte få under ofvannämnda 7 år utarrenderas genom
Skogs-styrelsen, hvilken för dessa egors successiva planterande efter samma tids
förlopp skulle framdeles inkomma med underdånigt förslag; samt att denna Styrelse
i förslaget om Leckö kungsgård samt dertill hörande hemmans, lägenheters
och åbyggnaders ölvertagande för ekplantering, icke afsett slottet med den så
4
Stals-Uiskottets Ullålande N;o 74.
kallade kasernen, Slottsträdgården och dertill hörande tomtplatser inom särskildt
staket, hvilkas underhåll skulle taga i anspråk allt för stor del af ekplanteringskassans
tillgångar, utan motsvarig nytta för sjelfva planteringen.
Med afseende på hvad Skogs-styreisen sålunda upplyst, och anfört, och då
Wisingsborgs kungsgård med angränsande hemman, uppgående till ett sammanlagdt
område af omkring 1,600 tunnland, snart vore för ändamålet till fullo begagnad,
har Kongl. Majit, föreslagit Rikets Ständer att för deras del medgifva:
att Leckö kungsgård sned tillhörande hemman och lägenheter samt inventarier
måtte från den 14 Mars 1861, då den nuvarande innehafvarens, genom arrende
för ett år, förlängda dispositionsrätt i afseende derå upphörde, för Kongl.
Majits och Kronans räkning användas till ekplantering och för sådant ändamål
vid nämnde tid ställas under förvaltning af Skogs-styreisen, med bemyndigande
för denna att afyttra de inventarier, sorn för inrättningens behof ej vidare befunnes
nödige; att det under kungsgården lydande hemmanet •/, mantal Fiskaregården,
måtte, såsom alltför aflägset från kungsgården, för ekplanteringskassans
räkning pä offentlig auktion försäljas till den högstbjudande och att, i stället,
hemmanet Berg, Bengt Håkans eller Sörgården, 1 mantal kronoskatte, finge
såsom omslutet af kungsgårdens egor, till vinnande af bättre egohäfd och minskning
i stangseIkostnadm derstädes, för nämnde kassas medel inköpas, för att
med kungsgården förenas, derest sådant kunde ske på vilkor, som Kongl. Majit
funne antagliga; samt att. den. enligt Skogs-styrelsens ofvariberörde plan, under
de sju första åren efter kungsgårdens upplåtelse för ifrågavarande ändamål odisponerade
delen deraf finge, på sätt Skogs-styreisen föreslagit, för ekplanteringskassans
räkning utarrenderas.
Stats-Utskottet har, efter erhållen kännedom af frågan rörande handlingar och
dervid åtföljande kartor, tagit detta ärende i noggrannt öfvervägande ; och ehuru,
pä. sätt högstberörda nådiga framställning omförmäler, Rikets Ständer genom underdånig
skrifvelse den 19 Augusti 1829 åt Kongl. Majits godtfinnande öfverlatit.
att lör ekplantering helst i rikets sydliga, delar använda 25,000 tunnland
dertill tjenlig jordegendom, hvartill företrädesvis borde väljas sådane kronoparken,
kungsgårdar och kronoallmänningen, sorn uppfyllde berörde vilkor, samt
vore eller blefve för Kronan disponible, har hos Utskottet likväl emot antagandet,
af förevarande förslag förekommit flerfaldiga betänkligheter, hvilkas vigt desto
hellre gjort sig gällande, som den ringa framgång, hvarmed ekplanteringarne i riket
för Statens räkning hittills bediifvits, hos Utskottet stadgat den i allt fall
riktiga åsigt, att gå med varsamhet till väga i en sak af förevarande beskaffenhet,
der det, är fråga om att efter en tidrymd af icke mindre än tvänne sekler
åt efterkommande bereda en förmån, samt att derföre med ali den noggrannhet,'
som är det menskliga förutseendet möjligt, undersöka om det åsyftade ändamålet.
hvarföre erfordras så långvariga uppoffringar, verkligen - eller åtminstone med
Sials-Ulskollets Ullålande N:o 74.
stor sannolikhet kommer att vinnas. Vid 011 sådan pröfning hafva — utom
de betänkligheter, som uppstått i anledning af utmärkta vetenskapsmäns yttranden,
att ekträden skulle vara i aftagande i Norden, som icke vidare vore för dess
odling tjenlig,'en omständighet, som, om den besannas af erfarenheten och finnes
vara grundad på naturförhållanden, skulle omöjliggöra utförandet af den år
1829 antagna plan för ekvirkes anskaffande för flottans behof samt föranleda
landets Styrelse att, på annat sätt, än som då var afsedt, söka fä nämnde behof
afhjelpt — llerfaldiga tvifvelsmål jemväl uppstått i fråga om lämpligheten
af nämnde kungsgårds användande för omförmäide ändamål. Utskottet har nemligen
ansett ifrågavande kungsgård vara så nordligt belägen att den till ekplantering
icke kan vara särdeles tjenlig. Genom den verkställda undersökning! n
har, enligt Utskottets åsigt, icke blifvit ådagalagdt att det ekvirke, sorn på nämnde
ställe kan frambringas, blir af sådan beskaffenhet att det bör komma att
uppfylla flottans behof. Planteringens läge, hufvudsakligen å en ö, utsatt för
vindarnes åverkan, torde måhända i icke ringa män motverka ekträdets t il 1 vext,
för hvars trefnad skydd för vindarne ansetts ganska väsendtligt. För en plantering
af ifrågavarande beskaffenhet synes äfven en mindre dyrbar jord än uppodlad
åker af särdeles god beskaffenhet kunna med fördel användas, såsom exempelvis
de i ofvanberörde underdåniga skrifvelse omförmälda kronoparker och kronoalimänningar,
hvilka jemförelsevis med den förra lemna en högst ringa afkastning.
Förhållandet emellan landets odlade och icke odlade jord synes ådagalägga
behofvet att hellre förvandla skog till åkerjord än tvärtom, hvilket förstnämnde
förfarande synnerligen ur ekonomisk synpunkt förtjenar företräde för det sednare.
Ur denna synpunkt betraktadt har Utskottet icke helier kunnat undgå att
fästa uppmärksamhet på missförhållandet mellan den afkastning nämnde kungsgård
med underlydande, i sitt nuvarande skick utarrenderad, sannolikt kommer
att lemna Statsverket och den betydliga afkomst, som utaf den bästa delen af
jorden, förvandlad till ekplantering och derigenom förminskande värdet å den betydliga
mark, som ej dertill kan användas, men som i sammanhang med det hela
hade ett högre värde, möjligen kan erhållas.
På dessa skäl och enär de i sammanhang med förslaget om Leckö kungsgårds
användande till ekplantering i nåder föreslagna öfriga åtgärder ej lämpligen
kan ifrågakomma, så vida förstberörde nådiga framställning icke vinner afseende
hos Rikets Ständer, får Utskottet nu vördsamt afstyrka
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i samtlige ofvanberörde
hänseenden behagat föreslå;
och torde, i händelse denna framställning vinner Rikets Ständers bifall
nämde egendom med underlydande böra i enlighet med gällande
föreskrifter mot arrende upplåtas.
G
Stals-Ulskottets Utlåtande N:o 74.
Härigenom anser Utskottet sig hafva besvarat en af Riksdags-fullmägtigen
E. M. Falk från Skaraborgs län inom Bonde-Ståndet väckt och till Utskottet
remitterad motion angående upplåtande å arrende af vissa andelar af nämnde
kungsgård; hvarjemte Utskottet, i sammanhang härmed, förehaft en jemväl inom
nämnde Stånd af Riksdags-fullmägtigen Andeis Jonsson äfvenledes från Skaraborgs
län gjord framställning om anslående af det under nämnde kungsgård lydande
kronohemmanet, V4 mantal Wallen till boställe åt Folkskoleläraren i Otterstads
församling, till stöd för hvilken framställning motionären anfört, att 1'olkskolebildningen
i nämnde församling skulle genom numera aflidne Grefve Thorsten
Rudenschöld i lifstiden blifvit bragt till en särdeles hög ståndpunkt, hvarvid
den, enär församlingen saknade egna tillgångar att underhålla skicklig folkskolelärare,
icke kunde bibehållas, derest Staten ej gjorde berörde uppoffring till förmån
för sjelfva saken och ett aktadt minne, som dervid vore fästad!; men då
bifallandet af nämnde framställning skulle införa en ny och med afseende å
Statens lör andra ändamål anlitade tillgångar betänklig grundsats, att Staten
skulle förse Folkskolelärare med boställen, saknar Utskottet giltig anledning för
'
CO O
orda denna framställning, hvilken alltså torde
af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 23 Februari 1860.
Reservationer:
af Herr von Printzencreutz, B. JVsom åberopade Stats-Utskottets Inkomst-afdelnings
förslag till utlåtande i ämnet, så lydande: »Stats-Utskottet har,
efter erhållen kännedom af frågan rörande handlingar och dervid åtföljande kartor,
tagit detta ärende i noggrannt öfvervägande; och anser sig till upplysning i
ämnet böra erinra om hvad i frågan förut förekommit. Vid 1828 och 1829
årens riksdag hade Kongl. Maj:t, — som ansett sig icke böl a till verkställighet befordra
de af Rikets Ständer vid 1823 års riksdag föreslagna åtgärder, i afseende
å ckskogarnes upplåtande mot lösen åt kronoskatte-egare, enär det af Rikets
Ständer i ämnet framställda förslag stöde i närmaste sammanhang med frågan
huru tillgång skulle beredas för inköp af tjenliga hemman och lägenheter till
ekplanterings-hagars inrättande för Kronans räkning, — till Rikets då församlade
Ständer aflåtit nådig Proposition i afseende å ekskogaine i riket, hvilken
af sammansatta Stats- 'samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet behand
-
Stals-Ulskolleis Utlåtande N:o 74.
7
Lules tillika med i anledning deraf inom Eiks-Stånden afgifna yttranden öfver
fyrfaldiga framställningar i ämnet af enskilde motionärer.
o O
I anledning af de emot det af Kongl. Maj:t uti nyssbcrörde nådiga Proposition
framställda förslag om ekplanterings-hagars anläggande gjorda anmärkningar,
yttrade nämnde Utskott, bland annat, att, då Staten genom fri öfverlåtelse till
jordegaren af vexande ekar nu och för framtiden afsade sig den betydligaste och
derjemte säkra tillgång af ekvirke för flottans behof, som Staten egde, en skyldig
omtanka för rikets sjelfbestånd och möjligaste minsta beroende af utländningen
under kommande tidehvarf otvifvelaktig^ påkallade att detta vigtiga behofs
framtida fyllande icke öfverlemnadas åt slumpen allena; att Utskottet icke kunnat
dela motionärens yttrade förmodan att ekträdet 200 år derefter möjligen
kunde vara för flottans behof oanvändbart till följd af nya uppfinningar, enär
sednare tiders försök att af jern allena sammansätta fartyg vid praktiskt användande
undertrycktes af det större äfventyr, som med begagnandet af sådana fartyg
vore oskiljaktigt, då den minsta läcka, som ej genast upptäcktes eller genast
kunde botas, oundvikligen droge skepp och besättning till hafsbotten; att Utskottet
derföre funne sig lika iitet behöfva befara att ekvirke efter 2:ne seklers förlopp skulle
å rikets skeppsvarf betraktas bland umbärliga byggnadsmaterialier, som att Sverige
med bevarad sjelfständighet och oförändradt läge emellan 2:ne haf, då skulle
finna sig i saknad af en flotta; att Utskottet ansåge ekplanteringar, uppå allmän
bekostnad samt under publika auktoriteters uppsigt verkställde, med ledning
af de anvisningar erfarenheten och andra länders försök lemnat, vara ur politisk
synpunkt riktiga och icke böra försummas, om än vinsten deraf tillfölle efterkommande
allena; samt att Utskottet, på grund af verkställd beräkning förmodade
att kostnaderna för ekplantering för Statens räkning under omsorgsfull och
ändamålsenligt organiserad förvaltning deraf skulle icke blott småningom återgäldas
genom inkomst af bete, ollonskörd och mindre dugliga träds successiva
utgallring till afsalu, utan ock nära nog betäckas vid den slutliga upphemtningen
af moget virke, som efter 160 å 200 års förlopp vore att förvänta, hvarför
Utskottet ansåg en sådan planterings-anstalt jemväl i ekonomiskt hänseende
blifva med Statsverkets nytta förenlig, och blef, med bifall till hvad Utskottet i
frågan hemställt, af Rikets Ständer vid nämnde riksdag beslutadt att till Kongl.
Maj:ts nådiga godtfinnande öfverlåta att för ekplantering, helst i rikets sydliga
delar, använda 25,000 tunnland dertill tjenlig, nära sjöfarled belägen jordegendom,
hvartill borde väljas sådana kronoparker, kungsgårdar och kronoallmänningar,
som uppfyllde berörde vilkor, och vore eller blefve, efter kontrakts eller
förläningsrätts tilländalöpande, disponibla; hvarom underdånig skrifvelse, på sätt
Kongl. Maj:ts förevarande nådiga Proposition omförmäler, af Rikets Ständer afläts
den 19 Augusti 1829.
8
Slats-Litsliollels Utlåtande JV:o 74.
Sedan anledningen hvarföre Kongl. Maj:t i nåder funnit Sig icke böra till
verkställighet befordra det af Rikets Ständer vid 1823 års riksdag fattade beslut.
i afseende å ekskogarnes upplåtande åt jordegarne således blifvit uudanröjd,
fann Kongl. Maj:t godt att, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers i ämnet
fattade ocb för Kongl. Maj:t uti underdåniga skrifvelser den 19 Augusti och
17 September 1829 tillkännagifna beslut, genom Kongl. Förordningen den 17
Oktober 1830 i nåder medgifva rättighet för egare af kronoskattehemman, beru,
stade säterier och stadsjord af kronoskatte natur att förvärfva sig fri dispositionsrätt
öfver den å deras egor vexande ekskog. Derigenom hade väl Staten,
såsom ofvanbemälde Utskott yttrat, afsagt sig sin betydligaste och derjemte säkra
tillgång af ekvirke för flottans behof; ;— men det i afseende å jords upplåtande
till ekplantering af Rikets Ständer meddelade beslut, innefattade ock erforderlig
säkerhet att den särdeles vigtiga angelägenheten att erhålla tillgång å berörde
trädslag för flottans behof blifvit på ett för framtiden betryggande sätt ordnad.
Med hänsyn härtill och då de af ofvanbemälde sammansatta Utskott uttalade
åsigter synas Utskottet välgrundade, har Utskottet, sorn uti sednare tiders erfarenhet
i skeppsbyggnad för krigsbruk och den tilltagande svårigheten att erhålla
derför tjenligt virke, funnit ökad anledning instämma i nämnde yttranden, ansett
de vid frågans behandling nu yppade flerfaldiga betänkligheter icke behöfva bemötas
i vidsträcktare mån, än att Utskottet funnit det af sakkunnige, män, efter
verkställda noggranna undersökningar af nämnde egendoms jordmån och läge
samt egornas beskaffenhet, uttalade omdöme att egendomen vore för ekplantering
synnerligt lämplig, böra ä detta hänseende, enär något annat förhållande icke
blifvit ådagalagdt, förtjena vitsord; hvadan Utskottet, med afseende jemväl å de
uti högstberörde nådiga Proposition anförde öfriga förhållanden, vördsamt tillstyrker
Rikets Ständer att för sin del medgifva
det Leckö kungsgård med tillhörande hemman och lägenheter
samt inventarier må, på sätt Kongl. Maj:t behagat i nåder föreslå,
från och med den 14 Mars 1861 för Kongl. Maj:fs och Kronans
räkning användas till ekplantering och för sådant ändamål vid
nämnde tid ställas under förvaltning af Skogs-styrelsen, med
bemyndigande för denna, att afyttra de inventarier, som för
inrättningens behof ej vidare befinnas nödiga.»
Då den för Utskottet företedda karta öfver Leckö kungsgård med tillgränsande
hemmanseger visar, att inköp för Kronans räkning utaf det enskild man
tillhöriga hemmanet Berg, Bengt Håkans eller Sörgården, 1 mantal kronoskatte,
skulle bereda såväl minskning i stängselkostnad som andra fördelar för ifrågaställa
plantering, samt då äfven upplyst blifvit, att det under kungsgården lydande
hemmanet Fiskaregården till följd af sin aflägsenhet ej kan blifva af gagn
för samina plantering, så får Utskottet jemväl tillstyrka,
Stati-Ulskollels Utlåtande A'.o 74.
9
att hvad Kongl. Maj:t. i afseende A inköp af hemmanet Berg.
Bengt Håkans eller Sörgården, samt försäljning af «/4 mantal
Fiskaregården i nåder föreslagit, må af Rikets Ständer
bifallas;
äfvensom Utskottet, på de i den nådiga Propositionen anförda skäl hemställer,
att Rikets Ständer jemväl ville bifalla Kongl. Maj:ts nådiga
framställning i afseende å utarrendering af den odisponerade
delen af nämnde kungsgård.”
Häruti instämde Prosten Schram, Doktor Nordxh lim och Prosten Berlin; samt
af Herr Skogman, C., som yttrade: ”Då jag i Ståts-Utskottets Inkomst
afdelning
deltagit i det förslag till tillstyrkande utlåtande, hvilket i Utskottets
plenum blifvit underkändt, och då jag ej kan erkänna giltigheten af de för underkännandet
anförda skälen, får jag mot Utskottets utlåtande mig reservera.
Såsom skäl emot ekplanteringars anläggande vid Leckö kungsgård har man
anfört ett yttrande af en af Sveriges utmärktaste vetenskapsman, Professor Elias
Fries, hvilket skulle bevisa att ekens norra vextgräns oupphörligt flyttar sig åt
söder; att således, äfven om ekplantering i allmänhet ur politisk eller statsekonomisk
synpunkt kunde anses gagnelig eller angelägen, Leckö, såsom för nordligt
beläget, vore olämpligt, och att tjenligare plats längre söderut borde uppsökas.
Till ytterligare stöd för denna åsigt har man anfört att ekplanteringen på
Wisingsö ej gifvit önskadt. resultat.
Utan att våga bestrida riktigheten af nämnde theoretiska åsigt, tager jag
mig dock friheten påstå, att Professor Fries’ anförda yttranden kunna ganska
olika uppfattas och tydas, i synnerhet om de sammanställas med åtskilliga
andra, hvari han tiilskrifver likartade fenomen mera menniskans förstörande
framfart, än någon af allmänna inre orsaker härrörande förändring i jordmån och
klimat. Äfven om man gifver dessa yttranden den i utlåtandet antagna tydningen,
så torde dock få erinras, att. den tiderymd, hvarom professor Fries talar,
är så betydligt längre än den, hvilken vid ifrågavarande plantering kommer i
beräkning, att något afseende på nämnde förhållande ej behöfver göras. Från Plinti
tid till nu är 1800 år och de planterade ekarne skola fällas inom 200. För
öfrigt, då de i landet vexande ekarne efterhand fällas, då i allmänhet samma
vextart ej i flera generationer oafbrutet frodas på samma fläck, och då den sig
utbredande uppodlingen af landet alltmera inkräktar på de marker, hvarest eken
— som ej vexer på bergknallar, i kärr eller på sandmoar — skulle kunna ater
uppträda, så är detta ädla trädslags försvinnande förklarligt äfven på annat sätt.
Hvad Wisingsö beträffar, så är dess läge väl något sydligare än Leckö*, men
lull. lill R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 26 Helft. 2
10
Stats-Utskotlcls Utlåtande N:o 74.
också 150 fot högre öfver hafvet; häraf förorsakas en ej obetydlig klimat-skilnad,
livilken ännu mera ökas genom den låga temperaturen hos Wetterns vatten.
I alla fäll torde dock jordmånens ringa djup vida mera än klimatets beskaffenhet
vara orsaken till trädens derstädes mindre resliga vext. Fördelen i
alla dessa afseenden är utan tvifvel på Leckös sida. Vindarnes inverkan torde
ej heller der vara skadligare än på de flesta andra ställen, hvarest ekar och
andra träd komma väl fort. För nordliga vindar är planteringslokalen, såsom
af den företedda kartan synes, ganska väl skyddad.
Då i den Kongl. Propositionen finnes uttryckt att Skogs-styrelsen, just med
anledning af på Leckö egor qvarstående ekars beskaffenhet, ansett sig böra
framställa underdånigt förslag om gårdens användande till ekplantering, så förefaller
det besynnerligt, att Utskottet ansett det ej vara ådagalagdt att derstädes
vext ekvirke är af duglig beskaffenhet. Att, såsom man hört uppgifvas, någon
i trakten boende jordbrukare kunnat derifrån erhålla ett eller annat stycke dåligt
ekvirke, bevisar för mig ingenting annat än hvad sorn är allom bekant, nemligen
att inom ganska inskränkt rymd vexande ekar gifva mycket olika godt
virke, sä mycket mera som det, hvilket är fullt användbart till skeppsbyggnad,
kan sakna den för slöjdvirke erforderliga seghet och smidighet.
Att ekskogens å skattejorden frigifvande mycket bidragit till jordbrukets
förkofran, har väl ej af någon blifvit förnekadt. Såsom ersättning för den genom
detta medgifvande snart uppkommande brist på ekvirke, lemnade 1828 — 30
års Ständer åt Kongl. Maj:t rättighet att af Kronans jord använda 25,000 tunnland
till ekplantering. Jag medgifver, att denna areal är öfverflödigt tilltagen,
men man borde väl nu ej göra svårigheter, när Kongl. Maj:t äskar endast en
ringa del deraf, så mycket mindre som något grundlagsenlig! hinder för kungsgårdens
användande i enlighet med af förra Ständer redan fattadt beslut ej torde
förefinnas. Om man kunde hysa det ringaste hopp om framgången af på Westergötlands
svälter eller Smålands och Hallands ljunghedar anlagda ekplanteringar,
skulle det af Utskottet anförda missförhållande emellan den odlade och
icke odlade jorden inom riket vara ett giltigt skäl för afstyrkande, men ett sådant
hopp hyser väl ingen. Ställets läge i och för virkets transport måste äfven
tagas i betraktande. Den jordareal, som genom skattejords-ekarnes frigifvande
vunnits för jordbruket, torde mångfaldigt öfverstiga den, som genom den
föreslagna planteringen förvandlas från öppen jord till skog.
Att afkastningen af Leckö genom utarrendering bfifver större än genom dess
användande till ekplantering, vill jag ej bestrida; men då man på tunnlandet
kan påräkna ända till 140 ekar af i medeltal 50 kubikfots innehåll, eller
af 100 R:drs värde, så blifver likväl slutliga afkastningen ingalunda så dålig.
/ O O O O ”
att den ekonomiska uppoffringen kan anses betungande, äfven om man, i olikhet
med mig, betraktar saken endast från affärsmannens synpunkt. Det må dess
-
Slals-Ulskoltels Utlåtande N:o 7i.
11
utom erinras att under tiden för trädens vext en ej obetydlig inkomst af höskörd
och betning kan påräknas. Något hopp om att enskildes företagsamhet skulle i
och för produktionen af ekvirke utveckla någon verksamhet, kan jag ej hysa.
Den enskildes företag — i dessa tider mer än någonsin — måste vara beräknade
på en någorlunda snart inflytande vinst. Hans lefnadstid är kort, Statens
— vi må väl hoppas det — långvarig. Med alla vanskligheter af arfskifte, försäljning
och styckning torde någon framtid för en enskild ekplantering ej inom
Sverige finnas, äfven om någon skulle anlägga en sådan.
Det är visserligen möjligt, eller åtminstone tänkbart, att vid den tidpunkt,
då Staten kan börja draga nytta af mångberörde plantering, uppfinningar gjort
sig gällande, till följd af hvilka trävirke upphört att såsom material ingå vid
krigsfartygs byggande, eller politiska och samhälls-förhållanden inträdt, hvilka
göra sådane fartyg öfverflödiga. Inbiilnings-kraften har ju fritt spel vid uppgörandet
af så aflägsna framtids-utsigter. För mig synes dock som om de hufvudsakliga
byggnadsmaterialierna framdeles komma att förblifva desamma som nu,
om ock i olika förhållanden och sammansättning. Då jag dessutom måste ansluta
mig till dem, hvilka anse såsom en sak af största vigt, att fäderneslandet,
så vidt möjligt är, inom sig eger de för dess försvar nödiga materialier, då jag
bland dessa räknar skeppsvirke och då tillgången på sådant inom och utom landet
är i hastigt aftagande, tvekar jag ej att biträda Kongl. Maj:ts nådiga Proposition.
Jag får således vördsamligen hänvisa till Inkomst-afdelningens förslag
till utlåtande af slutligt innehåll:
»Med afseende å de uti högtberörde nådiga Proposition anförda öfriga förhållanden,
får Utskottet vördsamt tillstyrka Rikets Ständer att för sin del medgifva,
att Leckö kungsgård med tillhörande hemman och lägenheter
samt inventarier må, på sätt Kongl. Maj:t behagat i
nåder föreslå, från den 14 Mars 1861 för Kongl. Maj:ts
och Kronans räkning användas till ekplantering och för
sådant ändamål vid nämnde tid ställas under förvaltning af
Skogs-styrelsen med bemyndigande för denna att afyttra de
inventarier, som för inrättningens behof ej vidare befinnas
nödiga.
Då den för Utskottet förevisade karta öfver Leckö kungsgårds och tillgränsande
hemmans egor visar, att inköp för Kronans räkning af det enskild man
tillhöriga hemmanet Berg, Bengt Håkans eller Sörgården, ett mantal kronoskatte,
skulle bereda såväl minskning i stängselkostnad som andra fördelar lör ifrågaställa
plantering, samt då äfven upplyst blifvit, att det under kungsgården ly
-
12 Stats-Utskollets Utlåtande N:o 7i.
dande hemmanet Fiskaregården till följd af sin aflägsenhet ej kan blifva af gagn
för samma plantering, så får Utskottet jemväl tillstyrka,
att hvad Kongl. Majit i afseende å inköp af hemmanet Berg,
Bengt Håkans eller Sörgården, samt för försäljning af y4
mantal Fiskaregården i nåder föreslagit, må af Rikets Ständer
bifallas;
äfvensom Utskottet, på de i den nådiga Propositionen anförda skäl, hemställer,
att Rikets Ständer jemväl ville bifalla Kongl. Majits nådiga
framställning i afseende å utarrendering af den odisponerade
delen af nämnde kungsgård.';
Uti den af Herr Skogman anförda reservation instämde Biskop Annelstedt.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri. 1860.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 75.
1
ÄT:e *5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Murs 1860, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om anslags beviljande åt Adjunkten
Mag. O. Torell, för en vetenskaplig resa till Norra Ishafvet.
(U. A.)
Uti särskilda inom Preste- och Borgare-Stånden väckta motioner, hafva Professoren
Selander och Herr L. J. Lovén anfört, hurusom en af Sveriges unge vetenskapsidkare,
Philosophie Magistern, Medicine Kandidaten O. Torell, under de sednare
åren egnat sig åt forskningar, som genom deras omfattning, vetenskapliga betydelse
och dermed förbundna svårigheter och mödor, syntes väl förtjenta af Rikets Ständers
uppmärksamhet. Magister Torell hade nemligen företagit sig att så fullständigt som
möjligt undersöka den hafs-fauna, som bebor den högre och högsta nordens haf samt
vissa af dessa trakters märkliga geologiska företeelser. I detta ändamål företog bemälde
vetenskaps-idkare, år 1857, en resa till Island, anställde betydliga insamlingar
af alla slags natur-alster på dess kuster och genomfor det inre af landet i llere rikt
ningar,
för att göra sig bekant med glacierernas der så storartade fenomener. Året
derpå begaf han sig, åtföljd af numera Professor Nordenskjöld, till Spitsbergen och
hade derifrån hemfört en i hög grad värderik skörd af samlingar och iakttagelser i
zoologiskt, botaniskt och geologiskt hänseende. Under sistförflutna sommar hade Magister
Torell utfört en resa på vestra kusten af Grönland ända till Upernavik, den
nordligast der belägna kolonien. I följd af Hans Excellens’ Herr Utrikes Statsministerns
förord, välvilligt bemött af dervarande Danska auktoriteter, hade Magister
Torell kunnat, ehuru under ganska farliga och särdeles mödosamma förhållanden, äfven
der vinna högst tillfredsställande resultater. Enligt det omdöme våra vetenskaps
män
afgifvit om alla de af Torell från hans resor hemförda samlingar, vore dessa
mera omfattande ocb upplysande, än några, som hittills af någon forskare blifvit förda
till Europa från dessa högnordiska trakter. Sålunda innehölle de talrika och väl
bevarade sviter af de skiljaktiga natur-alster, som bebo dessa nordliga haf från deras
yta och ända ned till inemot 280 famnars djup; — och hade samlingarne blifvit
så utmärkta derigenom, att Torell icke allenast egde en grundlig kännedom i
ämnet och användt synnerlig omtanka vid planens uppgörande och förberedande, utan
lith. tilt R. St. Prat. 185!) & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 27 Höft.
2
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 75.
äfven ådagalagt mer än vanlig djerfhet och ihärdighet i dess utförande. Alla dessa
resor hade Magister Torell verkställt på egen bekostnad. Med kännedom derom, att
exempelvis resan till Spitsbergen, som varade mellan två och tre månader, utfördes
på ett särkildt i Hammerfest förhyrdt samt för ändamålet enkom inredt och utrustadt
fartyg, och att särskilda, särdeles kunniga, lotsar derför anskaffades, samt att på Island
dels arbetsfolk vore ytterst dyrlegdt, dels alla resor måste ske medelst rid- och
packhästar, borde lätt inses, att dessa resor icke kunnat verkställas utan en högst
betydlig kostnad, som säkerligen icke understigit 10,000 R:dr. Men Magister Torell
ansåge sig ännu böra begagna de närmaste åren af en hittills ostörd helsa, för att
ytterligare fortsätta dessa forskningar och hade afsett att använda dem dels för en
ytterligare resa till Spitsbergen, som, om möjligt, borde företagas under innevarande
år, dels till jemförande undersökningar af det nordliga Norge och dels att genomgå
och ordna det insamlade. För att befrämja en så oegennyttig och för fäderneslandet
hedrande vetenskaplig verksamhet, hafva motionärerne föreslagit, att Rikets Ständer
måtte till Kongl. Maj:ts disposition ställa en summa af Åttatusen Riksdaler Riksmynt,
att, i den mån Kongl. Maj:t pröfvar nödigt, utbetalas till Magister Torell för fortsättande
af hans forskningsresor i de nordliga trakterna af Atlantiska hafvet och Ishafvet
samt ordnande af derunder tillvägabragta samlingar och iakttagelser.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, lärer den vetenskapliga expedition, för hvilken
motionärerne önskat bereda understöd af allmänna medel, vara afsedd att företagas
redan under nästkommande April månad; och har Utskottet ansett sig böra till Rikets
Ständers kännedom meddela den för ifrågavarande expedition uppgjorda plan,
som blifvit Utskottet delgifven och är af följande innehåll:
foa* ens naturlilstorisk. resa tälB Spitsliergen oeJa Isliafvet.
Expeditionen består af en Zoolog (Adjunkten Torell), en Botanist, som tillika
biträder Zoologen, en Geolog (Professor Nordenskjöld), en Fysiker (Professor Holmgren)
samt, såsom biträde åt dessa, den erfarne Draggaren Anders Jakobsson från
Fiskebäckskil i Bohus län och hans son Ola, samt den från de sednare Engelska och
Amerikanska polar-expeditionerna berömde Dansken Carl Petersen, som i hög grad
är förtrogen med alla förhållanden i den höga norden. Expeditionen inträffar i Tromsö
eller Hammerfest i sista hälften af April. Der förhyres ett passande fartyg, med
Navigatör, manskap, båtar m. m., hvilket bör vara så utrustadt och bemannadt, att
det i hamn dagligen kan hålla i gång två båtar för jagt af stora djur, två för
draggning på hafsbottnen, från vattenytan till de största djup, som kunna ernås, samt
biträde åt Fysikern och Geologen. Härtill behöfver i Norge förhyras 14 man, Kaptenen
inberäknad. Expeditionen afgår i första hälften af Maj direkte till norra
Spitsbergen, der hamn sökes vid Trenenberg bay. Härifrån företager på fasta polarisen
en del utaf expeditionen (Torell och Nordenskjöld), åtföljd af Dansken Petersen,
med en släda, dragen af 8 för ändamålet medförda hundar, en geografisk expedition
till trakten nordost och norr om Spitsbergen, der det så kallade Giles land uppgifves
vara beläget (ungefär vid 81:sta graden nordlig latitud). Under tiden fortgå vid
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 75.
3
Trenenberg och dess omgifning zoologiska, botaniska, fysiska och geologiska undersökningar.
Sedan den geografiska afdelningen återkommit, afgår expeditionen söderut
till Hellsund och Hornssund, punkter, som visat sig särdeles vigtiga i naturhistoriskt
hänseende, samt till Storfjorden (Wyde Juos water), hvilken mot slutet af Juli plägar
vara isfri och är nästan helt och hållet okänd. i dessa trakter torde undersökningarne
medtaga tiden till den sista Augusti, efter hvilken dag det ej mera är att påräkna
att vädret och isen skall tillåta deras fortsättande.
Kostnaden för denna expedition kan, med ledning af den erfarenhet Adjunkten
Torell samlat under tre års resor i polartrakterna, beräknas sålunda:
Fartyget (en jakt å 23 läster med 7 mans besättning) . R:mt R:dr 4,000: —
En harpunerare  » » 500: —
Sex man extra på 4 månader  » » 1,600: —
Anders Jakobsson och sonen Ola  » » 1,200: —
Carl Petersen  » » 1,000: —
Summa R:mt R:dr 8,300: —
Dertill komma kostnaderna för resan till Tromsö, utrustningen af den geografiska
expeditionen, fartygets inredning, proviantering för naturforskarne, ammunition m. m.,
hvilka kostnader böra betäckas dels genom tillskott af naturforskarne sjelfva och dels
genom försäljning af hudar, skeletter och späck för expeditionens räkning.»
De vetenskapliga resultaterna af sina förut verkställda resor till polartrakterna
har Adjunkten Torell meddelat uti en särskild akademisk afhandling (Ridrag till
Spitsbergens Mollusk fauna, jemte en allmän öfversigt af Arktiska regionens naturförhållanden
och forntida utbredning, Stockholm 1859), och de derunder gjorda samlingar
hafva kommit Universiteternas muséer äfvensom Yetenskaps-akademiens i Stockholm
till godo. Det ändamål, som med dessa likasom med den nu tillämnade expeditionen
åsyftas, nemligen att anskaffa materialier till den möjligast noggranna kännedom
om den höga nordens natur, anses utaf vetenskapsmännen vara utaf högsta vigt
för en rätt insigt i vårt eget lands naturförhållanden, sedan det numera blifvit ådagalagdt
att en stor del af de lösa materialier, hvaraf jordytan här består, såsom grus,
leror m. m., blifvit bildad under förhållanden alldeles lika med dem, som ännu ega
rum i den högsta norden, så att t. ex. vissa allagringar kunna med bestämdhet härledas
från inverkan af glacierer och dermed sammanhängande fenomener. — Såsom
här ofvan är omförmäldt, ingår äfven i expeditionens plan en excursion från norra
Spitsbergen i nordvestlig riktning mot det okända land, som på kartan betecknas såsom
Giles land, och hvilket ej varit sedt sedan förra århundradet. Utom den vinst,
som för geografien deraf kan hemtas, är det ej osannolikt att man der kunde vinna
nya upplysningar om hvalarnes utbredning i dessa haf, och ett fält öppnas för fångst
af dessa djur, hvilken så utomordentligt lönande industri hos oss hitintills varit försummad.
Det företag, för hvars utförande ofvanbemälde motionärer påkallat Rikets
Ständers medverkan, är således icke allenast i naturvetenskapligt hänseende af stort
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 75.
intresse, utan kan derjemte blifva af praktiskt gagn och möjligen genom framkallande
af ett nytt näringsfång tillskynda landet icke obetydliga ekonomiska fördelar. Men
om äfven denna sednare omständighet, såsom ännu saknande närmare utredning, må
för närvarande lemnäs å sido, bör, enligt Utskottets tanke, ensamt det vetenskapliga
ändamål, som med ifrågavarande expedition åsyftas, göra densamma förtjent af Rikets
Ständers uppmärksamhet och deltagande. Utskottet har härvid jemväl ansett sig böra
erinra, att ehuru Svenska vetenskapsmän tagit verksam del uti sednare tiders forskningar
och upptäckter inom alla grenar af naturvetenskapen och dessa sträfvanden
äfven vid flere tillfällen blifvit af Rikets Ständer välvilligt understödda och befrämjade,
har dock Svenska Staten allt hitintills hvarken sjelf föranstaltat eller lemnat något
bidrag till de expeditioner, som från andra länder utrustats för att bereda en fullständigare
kännedom om naturförhållandena i den högsta norden. Svenska vetenskapsmän
hafva emellertid på egen bekostnad deltagit i ett och annat af dessa företag;
och de vackra resultater för vetenskapen, som vunnits genom Adjunkten Torells föregående
resor hafva äfvenledes åstadkommits genom enskilda uppoffringar af denne
unge, om naturvetenskapen välförtjente forskare.
Utskottet, som uti nu anförda förhållanden funnit giltiga skäl att till bifall
hos Rikets Ständer förorda ofvanberörda, inom 2:ne Riks-Stånd gjorda, framställningar,
har dervid äfven tagit i öfvervägande, huruvida, på sätt vid beviljandet af dylika
understöd ofta egt rum, särskilda vilkor för det bidrag, som kan varda till ifrågavarande
ändamål anvisadt, borde af Rikets Ständer föreskrifvas, angående angifvande
af berättelse om expeditionens fortgång och blifvande samlingars öfverlemnande till
Staten; — men då det stats-bidrag, rnotionärerne härför begärt, enligt hvad redan
blifvit anfördt, icke kan betäcka alla med en sådan resa förenade utgifter, utan ej
obetydliga kostnader derjemte måste af naturforskarne sjelfva bestridas, har Utskottet
trott något förbehåll nu icke böra stadgas om kostnadsfritt allemnande af de naturalster,
som varda under expeditionen insamlade; likasom Utskottet i öfrigt anser lämpligast,
att Rikets Ständer till Kongl. Majit i underdånighet öfverlemna att meddela
de föreskrifter och vilkor i afseende på anslagets användande, som från Statens sida
må finnas af omständigheterna påkallade; — och tillstyrker således Utskottet:
att, för befrämjande af den vetenskapliga expedition till Ishafvet, som
Adjunkten Torell, med biträde af andra naturforskare, ämnar under instundande
vår och sommar företaga, Rikets Ständer måtte bevilja och på
Riksgälds-kontoret anvisa en summa af 8,000 R:dr R:mt, att under innevarande
år utbetalas, på sätt Kongl. Maj:t behagar förordna; samt att Rikets
Ständer i underdånighet anhålla att, i händelse Kongl. Majit anser bemälde
naturforskare böra åläggas, att om denna expedition afgifva underdånig
berättelse eller till Staten öfverlemna derunder gjorda samlingar,
Kongl. Majit täcktes i sådant hänseende meddela lämpliga föreskrifter.
Stockholm den 8 Mars 1860.
Stockholm, tryckt nos Sam. Rumstedt, 1860.
Stats-Utshottets Utlåtande, M 7ti.
1
N:o 76.
Ank. till Exp.-Utslc. deli 17 Mars 1860, kl, 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl, Ma fits nådiga Proposition, angående upplåtande
af Arjeplougs skolebord till boställe åt skolmästaren
derstädes. (I. A.)
Enligt hvad denna nådiga framställning, införd under 64 i Esta Samlingen
af Bihanget till Riks-Ståndens protokoller vid innevarande riksdag, innehåller, hade
Domkapitlet i Hernösand förmält att, sedan, till följd af Kongl. Kammar-kollegii, under
den 24 November 1857, meddelade föreskrift, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Norrbottens län utsatt auktion till utarrendering för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning
af skolebordet i Arjeplougs lappmarks församling, Domkapitlet hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande anmält protest emot berörde åtgärd, med yrkande alt
bostället måtte upplåtas till begagnande af skolmästaren i och för hans tjenst; att
Kongl. Majrts Befallningshafvande å denna Domkapitlets anmälan ansett sig icke kunna
fästa vidare afseende, än att vid arrende-auktions-protokollets insändande till Kongl.
Kammar-kollegium, anmäla Domkapitlets protest; samt att Kongl. Kammar-kollegium
till svar å berörde protest meddelat, att, då, enligt föreskriften i nådiga Brefvet den
9 September 1818, skolan i Arjeploug upphört och skolebordet derefter varit för
Lappmarks ecklesiastik-fonds räkning utarrenderadt, intilldess genom nådiga Brefvet
den 28 November 1835 i allmänhet förordnats, att all för nämnde fond tillförene
särskildt anvisad uppbörd skulle ingå i special-räkenskaperna och såsom statsmedel
levereras till vederbörande ränteri, samt berörde skolebord till följd deraf allt sedermera
stått under Kronans fria disposition och för Statsverkets räkning blifvit utliih.
till It. St. Prot. WHO & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 28 Haft. 1
Ståls-Utskottets Utlåtande M 7(i.
arrenderadt, äfvensom, ehuruväl lappskola blifvit i Arjeploug ånyo inrättad, nu gällande
reglemente för Lappmarks Ecklesiastikverk ansågs icke innehålla något berättigande
för skolmästaren i Arjeploug alt åtnjuta annan förmån än fria husrum i skolhuset,
Kammar-kollegium på dessa grunder och med åberopande deraf, att någon förändring
af föreskriften i Kongl. Brefvet den 24 November 1835 icke blifvit-i nåder
förordnad, lemnat Konsistorii protest utan afseende. I anledning häraf och enär det
syntes obilligt, att, då de öfrige skolmästare-tjenslerna inom Lappmarken njöte förmånen
af boställen, den i Arjeploug ensam skulle sakna en sådan förmån, ehuru
dess innehafvare, med för öfrigt lika löneförmåner, hade alldeles enahanda tjensleåligganden
som de öfrige, samt då, enligt ordalydelsen och verkliga meningen af
Kongl. Majits nu gällande nådiga reglemente för Ecklesiastikverket i Lappmarken af
den 14 April 1846, skoleborden i Lappmarken vore mindre att anse såsom en löneförmån
för skolmästarne, än fast mer såsom ett i dessa på både befolkning och
födoämnen fattiga trakter oundgängligt medel för bestridande af fri-elevernas kosthållning,
hade Domkapitlet i underdånighet anhållit att Kongl. Majit måtte i nåder föreskrifva,
att nämnde skolebord skulle återgå till dess före 1818 varande bestämmelse
och således af nuvarande skolmästaren utan afgift, men med ansvarighet enligt lag,
nu genast öfvertagas för att sedermera af skolmästare-tjenstens innehafvare framgent
begagnas. Kongl. Kammar-kollegium, anbefaldt att med underdånigt utlåtande i ämnet
inkomma, hade uti skrifvelse den 2 Maj 1859, jemte upplysning, att ifrågavarande
skolebord, som uti jordeboken vore antecknadt såsom ett oskattlagdt nybygge
och bestode af åtskilliga vidt spridda ängslägenheter och fiskevatten med en
beräknad årlig afkastning af 1,631 lispund hö och 50 lispund fisk, vant efter skolans
upphörande år 1818 intill niidfastan 1858 utarrenderadt flir 10 lispund hö i
årligt arrende och sedermera för 50 R:dr R:mt, i underdånighet hemställt, att då
behofvet af skolebordet i Arjeplougs användande för sitt ursprungliga ändamål, i
likhet med hvad inom öfrige Lappmarks-församlingar egde rum, blifvit af Domkapitlet
till fullo ådagalagdt, samt härigenom blott en ringa uppoffring för Statsverket
uppkomme, Kongl. Majit måtte till Domkapitlets framställning lemna nådigt bifall;
hvarefter och sedan Kongl. Majit under den 13 Maj sistlidne år anbefallt inställande
af den till den 25 derpåföljde Juni utsatta auktion för bortarrenderande på 15 års
tid af ifrågavarande f. d. skolebord samt anbefallt Kongl. Stats-kontoret att i fråga
om skolebordets upplåtande till boställsjord åt skolmästaren underdånigt utlåtande
afgifva, sistnämnde embetsverk uti skrifvelse den 28 Juni nästlidne år förklarat sig
anse anledning förefinnas till nådigt bifall å Domkapitlets förberörda framställning,
men enär frågan afsåge minskning i Statsverkets inkomster och en till Kronan indragen
lägenhets användande på annat sätt än nu egde rum, till nådigt bepröfvande
Öfverlemnat, huruvida icke, före ärendets afgörande, Rikets Ständer borde i ämnet
erhålla nådig Proposition; och har Kongl. Majit, enär behofvet af skolebordets användande
för sitt ursprungliga ändamål blifvit af Domkapitlet lill fullo ådagalagdt, i
Stals-Utskottets Utlåtande M 77.
nåder föreslagit Rikets Ständer alt oraförmälda skolebord måtte, på sätt Domkapitlet
i underdånighet föreslagit, åt skolläraren i Arjeploug upplåtas.
Med afseende å hvad sålunda förekommit finner Stats-Ulskoltet, som efter erhållen
remiss tagit detta ärende i öfvervägande, skäligt tillstyrka
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit i ofvanberörde hänseende
behagat föreslå.
Stockholm den 15 Mars 1860.
N:o 77.
Auk. till Exp.-Utsk. den 17 Mars ISBO, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga remiss å Dess och lUlcets
Kammar-kollega berättelse, angående Kungsgårdars och öfriga
Kronolägenheters förvaltning ifrån September månad 1856 till
Oktober 1859.
(I. A.)
Ifrån Kongl. Majit har Stats-Utskottet fått emottaga nådig remiss den 23 November
sistlidet år af Kongl. Kammar-kollegii, på grund af Kongl. Instruktionen den
16 Februari 1838, till Kongl. Majit i underdånighet afgifna berättelse om kungsgårdars
och ö/riga kronolägenheters förvaltning, enligt särskilda af Kongl. Kollegii 3:ne
underlydande Provinskontor uppgjorda förteckningar, som utvisa de förändringar, hvilka,
sedan tiden för redogörelsen lill sista riksdag, i September 1856 intill Oktober 1859
sig tilldragit, så väl med, under arrende upplåtna, kungsgårdar, krono-säterier och
andra kronolägenheter i riket, som ock med de kronofiskerier, hvilka under samma
tid blifvit för Kongl. Majlis och Kronans räkning utarrenderade.
4
Stats-Utskoltels Ullålande M 77.
Sammandrag af dessa handlingars innehåll får Utskottet i anledning häraf vördsamt
meddela Rikets Höglofl. Ständer, uti här bifogade tabeller, hvilka, för hvarje
län särskildt, upptaga årliga arrendet af Kongl. Maj:ts och Kronans under besagde tid
genom kontrakt sålunda upplåtna lägenheter m. m.
Sammandrag
öfver det årliga arrendebeloppet för de sedan September månad 1856
till Oktober 1859, utarrenderade Kungsgårdar och öfriga Kronolägenheter:
A) Inom de på Kongl. Kammar-kollegii Usta Provins-kontor indelade län:
Stockholms län
Upsala län
Nyköpings län
Ostergötlands län
Westmanlands län
Örebro län
Gottlands län
Summa
Ärligt arrende.
i Penningar.
R:mt
R:dr. löre.
345
10
i Spannemål,
X Råg och
Korn.
T:r.
633
9$
165
l
1
716
24$
308
13
18
6
166
—
—
355
2,007
K:pr.
i Hö.
LSS. SE,
1,600
2,473
22$
Städjepenningar
på en
gång vid
tillträdet.
R:mt
R:dr. löre.
650
150
800
4,073
eller 12,648 kubf. eller
5,30 k:nr 814,60 centner.
Stals-Utskuttcts Utlåtande M Ti. 5
B) Inom de på Kongl. Kammar-kollegii 2:dra Provins-kontor indelade län:
Calmar län , .
Hallands län .
Malmöhus län
Ärligt arrende.
i Penningar.
R:mt
R:dr löre.
Summa
i Spannemål,
| Råg och
^ Korn.
T:r K:r.
7
200
207
14
eller 1,306 kubft. 9 k:nr.
C) Inom de på Kongl. Kammar-kollegii 3:dje Provins-kontor indelade län:
Arliga arrendet.
Städjepennin-
gar pa en
i Penningar.
i Spannemål,
gång vid
| Råg och
tillträdet.
Rmit
i Korn.
K:mt
R:dr.
öre.
T:r.
k:r.
R:dr.
öre.
Elfsborgs län
114
50
93
—
—
Skaraborgs län
—
58
8
1,360
—
Summa
114
50
151
8
1,360
eller 952 kubft.
9 k:nr.
6
Stals-Utskottets Utlåtande M 77.
Sammandrag
öfver årliga arrendebeloppet för de, inom nedannämnda län belägna,
sedan September månad år 1853 till Oktober 1859 utarrenderade Kronofiskerier:
-
Gefleborgs län ... .
Wester-Norrlands län
Jemtlands län
Westerbottens län . .
Norrbottens län . . .
Skaraborgs län . . . .
Ärliga arrendet.
i Penningar*
R:mt
R:dr, löre.
i torr
Fisk.
L^fe. 'tt.
500
590
4
1,140
564
1
Summa 2,801 9
59
95
30
25
Stockholm den 15 Mars 1860.
Stats-Utskoltets Ullätande M 78.
7
N:o 78.
Auk. til! Exp.-Utsk. den 17 Mars 1860, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga remiss ä Dess och Rikets
Kammar-kollegii berättelse om Sala silfververks Ränle-ersätlnings/ond
för redogörelsetiden ifrån den i November 4854 till samma
dag 1858. (I. A.)
Kongl. Mnj:t har, genom nådig remiss den 23 November sistlidet år, behagat till
Stats-Utskoltet öfverlemna Kongl. Kammar-kollegii, enligt föreskriften i Kongl. Brefvet
den 31 Oktober 1825, under den 31 Oktober 1859 afgifna, fortgående berättelse,
angående Sala silfververks Ränle-erältnings-fond för redogörelsetiden ifrån den
1 November 1854 till samma dag 1858, och inhemtas deraf, att förhållandet med
denna fonds tillvext och förvaltning under de ifrågavarande fyra åren varit följande.
A.) Ingående behållning den 1 November 1854, enligt redogörelsen i Statsutskottets
utlåtande JY2 147 vid sistlidne riksdag bestående af:
a) inneslående i Sala Bergslags-kassa å 5 proc. ränta
B:ko R:dr
. 29,785: 31. 8.
b) dito utan ränta  7,149: 45. —
c) Uflånt lill särskilda personer . . . 26,296: 32. —
d) Utestående intressen  515: 4. 8. 63 747- 17 4
B) Influtit till Fonden under ofvannämnde 4 år:
a) Silfver-afsältning för år 1854, då tillverkningen utgjorde
3,057 lödige marker 11 lod 1f grän fint silfver, har
Transport 63,747: 17. 4.
8
Stats-Utskottets Utlåtande JW 78.
b)
d)
Transport
varit 370 R:dr Silfver Specie, motsvarande, efter förvandling
i Banko-sedlar .... 986: 32. —
1855 års räntor å utlånta kapital . 1,575: 32. 8.
dito dito af Sala Bergslag .... 1,344: 20. 3.
Si!fver-a/sättningen för år 1855, då tillverkningen gjorde
3,711 lödige marker 4 lod 15,V grän fint silfver, var 629
R:dr Silfver Specie, motsvarande i
Banko-sedlar  1,677: 16. —
1856 års räntor å utlånta kapital . 2,518: 29. 10.
dito dito af Sala Bergslag ....
Silfver-af sättningen för år 1856, då silfvertillverkningen
utgjorde 4,040 lödige mark 12 lod 2-N grän fint silfver,
740 R:dr Silfver Specie, motsva
-
63,747: 1'
3,906: 36. 11.
593: 21. 7. a789; 19
i).
kapital
var
rande i Banko-sedlar
1857 års räntor å utlånta
dito dito af Sala Bergslag
g) Silfver-afsällningen för år 1857 har utgjort
i Banko-sedlar . . .
1858 års räntor å utlånta kapita
dito dito af Sala Bergslag . .
1,973:
3,057:
286:
16. —
30. 5
43. 7.
1,776:
— —
. 3,156:
46. 6.
464:
35. 3.
5,317: 42. —
5,397: 33. 9
Summa Debet den 1 Nov. 1858 R:dr Banko 83,159: 5. 5.
Men sedan derifrån afförts annons-kostnader åren 1855—57 . 10: 46. —
så återstod Saldo den 1 November 1858 Utgående behållning:
b)
c)
d)
e)
f)
innestående i Bergslagets kassa emot ränta
dito dito utan ränta
Utlånt till särskilda
dito
dito till Wexiö Hypotheks-förening
Utestående intressen
personer
Riksgälds- kontoret
7,868:
994:
32.663:
20,000:
19,566:
2,055:
47. 8.
9. 10.
16. —
29. 11.
Summa Ränte-ersättnings-fondensZMå//ri/n<7 d. 1 Nov. 1858 B:ko R:dr
Fondens tillökning på dessa fyra år gör således B:ko R:dr
Beträffande grundläggningen af och ändamålet med denna fond,
derigenom att Sala silfververk, så länge silfvertillverkningen der ej
lödiga marker, skulle till fonden årligen afsätta 185 Specie Silfver
hvarje fulla 100
lödige
83,148: 7. 5.
19,400: 38. 1.
bildad och tillvext
öfverslege 2,500
R:dr, samt för
mark silfver, som utöfver 2,500 marker årligen tillverkades,
ytterligare
Stals-Ulskoltels Ullätande J\i 78.
ytterligare tillskjuta 37 Silfver Specie R:dr, allt förvandladt i gångbart mynt, samt
rörande reglementet för förvaltningen af samma fond och dess förökande genom
utlåning af så viii de århga tillskotten, som de inflytande räntorna, i afsigt att fondens
tillgångar, för desto större säkerhets skull, nedlades uti jord-egendom, som emot viss
spanmåls-ränta utarrenderades, hvarefter, då på detta sätt en så stor fond hunnit
samlas, alt årliga afkaslningcn deraf utgjorde eller motsvarade -1,100 tunnor spanmål,
hälften råg och hälften korn, Silfververkets afsättmngar till fondens förökande skulle
komma att upphöra, hvaremot Bergslaget antingen ovilkorligen skulle från samma
tid till Statsverket betala de, — genom 1743 års perpeluela arrende-kontrakt med
Kronan rörande de sex nedra socknarne i Sahlbergs län och Westmanlands höfdingedöme,
nemligen Sala, Möklinta, Norrby, Kihla, Kumla och Tärna, — arrenderade
räntorna till fulla värdet efter årliga markegången, med bibehållande af kontraktet, i
allt öfrigt, eller ock detsamma komma att då genast upphöra, samt räntorna till Statsverket
öfverlemnas, torde Utskottet här blott få åberopa Stats-Utskottets utlåtanden
JV2 240 år 18 51 samt 1 GG år 1854, hvarförutan ock här må ur Stats-Utskottets
betänkande J\/S 147 år 1857, erinras, hurusom, med anledning af gjorda anmärkningar
emot förvaltningen af denna Ränte-ersättnings-fond, till densammas betryggande
emot ränteförluster på de icke sällan alltför stora poster, hvilka kontant
innestodo, såsom blott deponerade i Bergslagets kassa ulan ränta, Kongl. Majit den
1 l Maj 1855 behagat i nåder föreskrifva, att Sala Grufve-rätt, så snart kassabehållningen
uppginge till 1,000 R:dr eller derutöfver, och tillfälle saknades att fondens
medel på dittills föreskrifvet sätt utlåna, derom borde hos Kongl. Bergs-kollegium göra
anmälan, då detta Kollegium egde att i dylikt fall förordna om medlens användande
lill uppköp af obligationer, som löpte med ränta ä 4 proc. eller derutöfver, och vore
utgifna antingen af Rikets Ständers Riksgälds-kontor eller af sådan Hypotheks-förening,
hvars lånereglemente blifvit af Kongl. Majit stadfästadt.
Då således den vid redogörelsen den 1 November 1854 af sistlidno riksdags
Stats-Utskott anmärkta betydliga summan af 7,149 Ridr 45 sk. Banko, som utan
ränta sistnämnde dag i Bergslagets kassa innestod, efter hvad Utskottet då förmälde
sig hafva anledning förvänta, numera befinnes hafva nedgått till blott 994 R.dr 9 sk.
10 rst. Banko, samt nådiga föreskriften i Kongl. Majits högstberörde Bref den 11
Maj 1855 således är af Ränte-ersältnings-fondens förvaltning behörigen iakttagen, får
Stats-Utskottet, då den här ofvan intagna redovisningen ifrån den 1 November 1854
till s. d. 1858, i alla öfriga af Utskottet granskade delar, jemväl blifvit lemnad utan
anmärkning,
detta förhållande hos Rikets Höglofl. Ständer till kännedom härmed
vördsamt anmäla.
Stockholm den 15 Mars 1860.
lith. till R. St, Prut. 1859 & 1860. 4 Samt. 1 Afd, 28 Höft,
10
Stats-Utskotlets Utlåtande M 79.
N:o 79.
Arik. till Exp.-Utsk. dea 17 Mars 1860, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga Skrifvelse, angående förnyad
indelning af nyrolerade jorden i Blekinge lån.
(I. A.)
1 anledning deraf, att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 13 Augusti
1851 anhållit, bland annat, om anställande af undersökning huruvida några
öfverskotts- och andra räntor, hvilka från början tillhört den gamla båtsmans-indelningen
i Blekinge län, sedermera på ett eller annat sätt densamma frångått och
blifvit anslagna till den nya indelningen, på det att nödiga befunna rättelser i nämnda
hänseende måtte varda i behörig ordning vidtagna, hade Kongl. Kammar-kollegium
under den 1 Oktober samma år erhållit nådigt uppdrag att ombesörja de af
Rikets Ständers underdåniga begäran påkallade undersökningar, hvilka funnos afse de
räntor, som vid den i följd af Kongl. Cirkulär-brefvet den 20 December 1825,
inom Blekinge län förrättade och sedermera, enligt nådigt Bref den 10 Oktober
1848, af Kongl. Majit och Rikets Ständer fastställda indelning till båtsmanshåll af
förut icke indelad jord blifvit uppförda dels uti indelningslängden öfver hela rusthåll
af den 14 December 1841 och dels uti förteckningen af den 6 April 1842 öfver
sådane hemman och lägenheter, som icke kunnat till hela rusthåll sammansättas,
utan antecknats till vakans-afgifts erläggande; och sedan Kongl Kollegium, efter det
undersökningarne härom hunnit verkställas, för Kongl. Majit i underdånighet framlagt
den derigenom vunna utredning, hade Kongl. Majit, i öfverensstämmelse dermed
och enligt Kongl. Kollegii tillstyrkan, under den 6 Februari 1857 i nåder förordnat
om den jemkning i länets nya båtsmans-indelning, att från längden öfver hela
rusthåll skulle uteslutas ett sammanräknadt räntebelopp af 9 Daler 23 öre samt i
följd deraf 4 rusthåll söndras och från längden alföras, derest icke uti samma längd
andra lägenheter kunde i stället för de uteslutna insättas, äfvensom att från ofvan
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 79.
11
berörda vakans-förteckning skulle utgå räntor till ett belopp af 63 Daler 1 öre 10
penningar, hvadan nya indelningen i det hela minskades med en räntesumma af 72
Daler 24 öre 10 penningar; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet anbefalldes
alt, sedan, så vidt sig göra läte, till ersättande at de sålunda från vissa
af de nya bålsmans-rusthållen uteslutna lägenheter andra bland de i vakansförteckningen
uppförda passande hemmansdelar blifvit använde, samt, i händelse en eller
annan af ifrågavarande rotar icke skulle på det sättet kunna kompletteras, de till
sådan rote hörande hemman eller lägenheter till nyssberörda förteckning öfverförts,
med förnyad så väl indelningslängd som vakans-förteckning, till Kongl. Majit i underdånighet
inkomma. Dessa under den 18 December 1857 af Kongl. Majits Befallningshafvande
upprättade och i underdånighet insända handlingar blefvo sedermera
till Förvaltningen af Sjö-ärendena och Kongl. Kammar-kollegium för behörig granskning
öfverlemnade, efter hvars verkställande dessa embetsverk, uti afgifvet utlåtande
af den 7 Februari 1859 underdånigst anmält, att vid den förnyade indelningslängden
och vakans-förteckningen, sedan under granskningen åtskilliga uti dem i afseende
på deri upptagne lägenheters nummer och hemmantal anmärkte mindre betydande
felaktigheter blifvit vederbörligen rättade, i öfrigt icke något funnits att erinra,
samt att genom jemförelse af nyssberörda längd och förteckning med de förut
af Kongl. Majit och Rikets Ständer fastställda inhemtades, att 20 hela rusthåll, såsom
förut var förhållandet, blifvit bildade och att räntor, som icke kunnat till hela
rusthåll sammansättas, öfverblifvit till ett belopp af 212 Daler 4 öre 4 penningar
silfvermynt, motsvarande, efter 20 Daler för hvarje båtsman, något öfver 10f rusthåll,
så att, enär förut såsom öfverblifne beräknade räntor motsvarat närmare 15
rusthåll, en minskning af något mera än 4 rusthåll egt rum.
Sedan Kongl. Majit, för sin del, i nåder godkänt ifrågavarande jemkade indelningslängd
och vakans-förteckning öfver nyindelad jord i Blekinge län, sådane de
blifvit utaf Förvaltningen af Sjö-ärendena och Kongl. Kammar-kollegium rättade, så
har Kongl. Majit låtit samma handlingar, till Rikets Ständers granskning och gillande
jemväl för deras del, i nåder öfverlemna.
Stats-Utskottet, till hvars åtgärd detta ärende blifvit remitteradt, har, efter
verkställd granskning af ofvanberörde handlingar, icke funnit något dervid att erinra,
hvadan Utskottet tillstyrker Rikets Ständer,
att gilla Kongl. Majits i ämnet gjorda nådiga framställning.
Stockholm den 15 Mars. 1860.
12
Ståts-Utskottets Utlåtande M 80.
M:o 80.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Mars, kl. 7 c. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, angående eftergift af eller an
stånd
med arrendet för bostället Örum i Christianstads län.
(I. A.)
Herr Lamberg, P. C., har, tili ett till Borgare-Ståndet ingifvet samt till StatsUtskottet
remitteradt memorial, anfört, hurusom indragna korporals-bostället vid f. d.
Adelsfane-regementet JVs 9, 15, 20 och 25 Örum, I* mantal i Hörups socken
af Christianstads län, innehafves på arrende af Inspektoren Oskar Löfberg under 30
år, räknade från midfastan 1848, emot en årlig arrende-afgift af 188 tunnor 13
kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, att betalas på sätt författningarne om
räntor i sådane persedlar utstaka. Under de elfva år, som Löfberg, hvilken i sin
ort allmänneligen ansåges för en särdeles kunnig och driftig landtbrukare, innehaft
ifrågavarande boställe, hade han derå så bättrat och byggt, att detsamma lemnade
vittnesbörd så väl om hans osparda arbete, som de betydliga kostnader, hvilka förbättringarne
medfört. Men till ersättning för detta arbete hade Löfberg skördat
ringa eller ingen inkomst. De olyckor som träffat honom, förtjenade, enligt motionärens
tanke, att mera än vanligt behjertas, emedan de, under de flesta arrendeåren,
i större eller mindre mån upprepats och för arrendatorn medfört svåra förluster.
På hösten 1848 hade nemligen så mycket regn fallit att vicker och potatis
till ett värde af minst 1,000 Riksdaler vid bostället förstörts, och den svåra vätan
bade haft till följd, att 1849 års skörd af hvete blifvit genom så kallad brand all
deles
förderfvad. Förlusten härvid beräknades till.minst 1,000 Riksdaler. Starka
och långvariga nattfroster samt stormar under våren 1850 hade betydligt skadat
nämnde års vintersäd å bostället, och på en nyodling af 21 tunnland erhölls endast
hall skörd. Åren 1853 och 1857 hade det varit fullkomlig missvext vid bostället,
så att hvarken åker eller ladugård lemnat afkastning, hvarjemte arrendatorn nödgats
nedslagta en mängd kreatur och till vanpris försälja större delen af ko-ladugården.
Stats-Utskottets Utlåtande M 80.
\:\
Slutligen rådde under år 1858 svår foderbrist, så att kreaturen svårligen kunnat
lifnäras, hvadan ladugården icke eller då lemnat någon inkomst.
! anledning häraf och då Löfbergs betryckta ställning hittills icke vunnit annat
behjertande, än alt Kongl. Majit, med anledning af Löfbergs underdåniga anhållan, i
nåder tillåtit att 1857 års arrende-afgift för bostället finge fördelas och betalas i
sammanhang med 1859 och 1860 års arrenden, har motionären föreslagit, det Ri
kets
Ständer måtte medgifva att Löfberg, emot det han ställde vederhäftig borgen,
erhölle anstånd med inbetalningen af 1857 och 1859 årens arrende-afgifler för bostället
Örum sålunda, att desamma lika fördelades på fem år, räknade från år 1860.
Med åberopande af enahanda förhållanden har Riksdags-fuljmägtigen Ola Lasson
från Christianstads län uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion föreslagit, att be
mälde
arrendator måtte erhålla eftergift af 1857 och 1858 årens arrende för
nämnde boställe, eller, om en sådan eftergift icke beviljades, att Löfberg finge åtnjuta
det anstånd med ifrågavarande arrendens utgifvande, som Herr Lamberg i sin
motion föreslagit.
Stats-Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande, men finnér, på de i
Stats-Utskottets utlåtande 32 12 vid innevarande riksdag anförda skäl, det vara be
tänkligt
såsom grundsats antaga, att Statsverket borde lemna godtgörelse till arrendatorer
af Kronans egendomar för dem genom naturförhållanden tillskyndade förluster.
Yid Ingående af arrende-aftal för längre tid lärer väl icke den högsta möjliga
afkastning af egendomen i alla dess delar för hvarje år kunna med skäl påräknas,
utan synes en arrende-spekulant icke böra uraktlåta att vid bestämmandet af sitt anbud,
taga en så vigtig omständighet i betraktande, som att missvext stundom plägar
inträffa eller att förluster i en eller annan gren af landthushållningen emellanåt
uppkomma. Högsta anbudet bestämmes genom fri täflan emellan de spekulanter,
som anmäla sig, och vid arrende-aftalets ingående utfäster sig icke Kronan att lemna
någon godtgörelse för ifrågavarande förluster, hvilka arrendatorn alltså måste vara
beredd att sjelf vidkännas, likasom han ensam kommer i åtnjutande af den opåräknade
vinst, som genom ovanligt rika skördar eller på annat sätt kan härflyta.
Med hänseende härtill och dä det på Kongl. Maj:ts nådiga ompröfnmg ankommer
huruvida och i hvad mån anstånd med arrendens erläggande må arrendatorer
af Kronans egendomar beviljas, vid hvilket förhållande den i detta hänseende gjorda
framställning icke torde blifva föremål för Rikets Ständers beslut, får Utskottet hemställa
att förevarande motioner må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 15 Mars 1860.
14
Stats-Utskottets Ullätande J\i 81.
N:o 81.
Ank. till Exp.-Utskottet den 17 Mars 1860, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående förändrade föreskrifter
i fråga om de lill gästgifveriet' anslagna räntor.
Riksdags-fullmägtigen C. A. Larsson från Östergötlands län har, uti en hos
Bonde-Ståndet väckt och till Ststs-Utskottet remitterad motion anfört, hurusom de
skjutsnings-skyldige vid Sjögestads och Bergs numera förenade gästgifverier i Guldbergs
härad af Östergötlands län blifvit genom Kongl. Kammar-kollegii den 9 November
1858 meddelade, sedermera hos Kongl. Majit i underdånighet öfverklagade
utslag, förklarade vara oberättigade att fortfarande uppbära den till Sjögestads gästgifveri
anslagna, af kronoskattehemmanet Sjögestad JVs 2 om f mantal i Wreta
Kloster socken utgående jordeboks-ränta, 10 R:dr 14 sk. Banko i penningar och
4 tunnor 16 kappar korn. I anledning deraf och dä skjutsskyldigheten vore ett
hårdt onus, som under sednare tider i dubbelt mått tilltagit, samt Kongl. Majit
och Kronan icke torde ega giltigt anspråk på de till skjutsens uppehållande anslagne
räntor, så vida ej förbehåll derom göres vid gäslgifveris flyttning eller indragning,
har motionären föreslagit att Rikets Ständer ville för sin del besluta, att,
derest tvänne gästgifverier till ett förenas eller gästgifveri flyttas från ett hemman
till ett annat, skjutslaget må berättigas att fortfarande disponera de till skjutsens och
gästgifveriets uppehållande anslagne hemmans-räntor, så vida icke annorlunda, vid
förändringens bifallande, emellan vederbörande öfverenskommes.
Det af molionären åberopade Kongl. Kammar-kollegii utslag af den 9 November
1858 bifogades i afskrift nämnde framställning; och har Utskottet af berörde
utslag inhemtat, att sedan Landshöfdinge-embetet i Östergötlands län, hvarest tvist
uppstått angående indragning till Kronan af den Sjögestads f d. gästgifvaregård anslagna
ofvanomförmälda ränta, genom resolution den 20 Maj 1857, enär Sjögestads
gästgifvaregård, jemlikt Kongl. Majits nådiga Utslag den 23 Mars 1855, blifvit in
-
Stats-Ulskotlels Utlåtande JVs 81.
15
dragen samt skjuls- och gästgifveri-hållningen derstädes redanden 4 Mars 1856 upphört,
förordnat, att den till understöd för samma gästgifveri anslagna ränta, som vid
skjutsnings-skyldighetens förflyttning från Sjögestad till den närbelägna gästgifvaregården
Berg icke blifvit tillerkänd hvarken skjutslaget eller sistnämnde gästgifvaregård,
skulle till Kronan indragas samt i jordebok och räkenskaper, såsom Kronans
behållning, omföras och af fögderiets krono-uppbördsmän framgent debiteras, uppbäras
och redovisas; så hade Kongl Kammar-kollegium, genom berörde utslag, Landshödinee-embetets
omförmälda beslut fastställt,
Stats-Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande och dervid fästat uppmärksamhet
vid det förhållande, att då, utom de friheter, sorn blifvit gästgifvaregårdar i
allmänhet tillförsäkrade, såsom roteringsfrihet m. m., särskilda förmåner, t. ex. anslag
af räntan utaf andra hemman, blifvit några gästgifverier förunnade, sådant antagligen
skett med hänsyn dels till beskaffenheten af de hemman, som fått sig ålagdt att
uppehålla nämnde inrättning, dels ock till tyngden af detta åliggande i hvarje särskildt
fall. I betraktande häraf synes det Utskottet ej vara något skäl hvarföre icke
vid flyttning eller sammanslående af gästgifverier den till det fordna gästgifveriet
anslagna ränta eller andra särskilda förmåner kunde till Kronan indragas, så vida
hinder derför icke möter af förut gjorda utfästelser samt den nya anstalten ej finnes
vara i behof af sådant understöd; och då en sådan flyttning eller sammanslående af
gästgifverier icke har till ändamål att förändra de skjutsnings-skyldiges åligganden,
torde dem icke kunna tillerkännas annan rätt till nämnde anslag efter det en sådan
åtgärd blifvit vidtagen, än den de förut tilläfventyrs egt; men då motionären icke
ens uppgifvit något fall, då en förmån af ifrågavarande beskaffenhet förut blifvit de
skjutsningsskyldige förunnad, får Utskottet hemställa
att motionärens framställning ej må lill någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 Mars 1860.
16
Stats-Utslcottets Utlåtande M 82.
N:o 82.
Ank. till Exp.-Utsk. ilen 17 Mars 1860, kl. 7 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma jäs nådiga Proposition om anslående
af hyresersältning åt länsmännen i Frosta härads östra distrikt
samt P^ärs härads norra och södra distrikt af Malmöhus lån,
emot afträdande till Statsverket af deras boslälls-lägenheler.
(I. A.)
Enligt hvad högstberörde nådiga framställning, införd under JV2 89 i lista Samlingen
af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll vid innevarande riksdag, innehåller,
hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län, — med öfverlemnande af
kronolänsmännens i Frosta härads östra distrikt samt Furs härads norra och södra
distrikt af Malmöhus län, J. Krooks, M. E. Feuks och G. Fribergs till Kongl. Majit
ställda underdåniga ansökning att dem måtte beredas förmånen att, emot afstående
till Statsverket af de åt sökanderne anslagne obetydliga boplatser, bestående af J\fl
\2 Norrton om 3 kappland inrösningsjord i Lyby socken af Frosta härad, JVs 25
Frenninge om i^idels kappland åker i Frenninge socken af Färs härad samt JVs 31
Ramsåsa, 1 kappland hustomt i Ramsåsa socken af sistnämnde härad, komma i åtnjutande
af den hyresersättning, 150 R:dr R:mt årligen, hvilken vid sednaste riksdag
beviljades sådane kronolänsmän, sorn icke voro försedde med boställen, — uti memorial
af den 2\ sistlidne November i underdånighet anfört, alt, enär de ifrågavarande
lägenheterna, eller så kallade kronogatehus, vore så obetydliga, att de uti nu gällande
stat icke funnos uppskattade till någon afkastning, samt icke heller uti det sammandrag
af Landt-statens löne-inkomster, som åtföljde Kongl. Majits vid nästlidne riksdag,
till Rikets Ständer derom aflåtna nådiga Proposition, funnos upptagne, bemäide
länsmän
Siats-Utskottets Utlåtande JYi 82.
17
länsman torde kunna anses vara genom redan gifna bestämmelser rörande Kronolänsmännens
hushyresersättning berättigade att uppbära sådan ersättning ända från början
af innevarande statsreglerings-period, helst det förhållande, att medel dertill icke blifvit
anvisade i Malmöhus läns stat, syntes vara föranledt deraf, att, enär gatuhusplatsernes
ränta funnes inberäknad i Länsmännens löner, dessa Länsmän ansetts innehafva
af Kronan bestådde boställen; men för den händelse Kongl. Maj:t likväl skulle
finna bemälde Länsmäns rätt till hushyreersättning icke vara så ostridig att dylik er-,
sättning kunde dem beredas af redan anvisade statsanslag, hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
derjemte åberopat, hurusom enahanda förmån redan blifvit förunnad
innehafvare af sex andra lika beskaffade till namnet uppgifne boställslägenheter inom länet.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hade Kongl. Kammar-kollegium och Kongi.
Stats-kontoret, jemte förmälan att hvart och ett af ifrågavarande, för Länsmännen
icke bebyggda gatehus fått en Kronan behållen ränta af 38 öre sig påförd, hvilken
icke blifvit uti de före år 1858 gällande stater anmärkt, men att i sistnämnde års
stat detta räntebelopp, utan omnämnande af någon afkastning af gatehusen, blifvit
uti den för hvardera Länsmannen utförda lön af 700 R:dr R:mt inräknad, tillika
anfört, att, som dels Rikets Ständer, enligt deras underdåniga skrifvelse den 6 Februari
1858, angående regleringen af utgifterne under Riks-statens Sjette Hufvudtitel,
medgifvit att, om innehafvarne af sex uppräknade länsmansboställs-lägenheter i
Malmöhus län, som vore af särdeles svag beskaffenhet, ville desamma till Kronan
afträda, innehafvarne finge komma i åtnjutande af enahanda årliga hyresersättning,
150 R:dr, som blifvit fastställd för Länsmän, hvilka icke äro försedde med boställen,
dels ock Kongl. Maj:t genom nådig Proposition den 27 Oktober sistlidne år föreslagit,
att berörde lägenheter, såsom alltför obetydliga att för Statens räkning bibe
hållas,
måtte få försäljas, Kongl. Kollegierna, vid sådant förhållande och då de skäl,
som föranledt Rikets Ständer alt medgifva hushyres-ersättning åt ofvanbemälde sex
Länsmän och Kongl. Maj:t att föreslå försäljning af de sex lägenheterna, egde full
tillämpning äfven å nu ifrågavarande länsmans-tjenster, helst de högst obetydliga
bohemmanslägenheterna icke vore värda att vid tjensterna bibehållas eller för Statens
räkning förvaltas, funne sig böra i underdånighet tillstyrka att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Rikets Ständer att för de trenne merbemälde Länsmännen hushyresättning
med 150 R:dr R:mt till hvardera måtte varda anslagen, jemte ett belopp,
motsvarande den hvarje boställslägenhet påförda, nu i lönerne inbegripne, ränta af
38 öre, hvilken derefter blefve Kronan behållen, emot det att ofvannämnde trenne
gatehus afträddes till Statsverket, samt att dessa gatehus måtte få försäljas.
I enlighet med hvad bemälde embetsverk sålunda i underdånighet hemställt,
har Kongl. Majit i nåder föreslagit Rikets Ständer, dels att, emot det omförmälda
tre länsmansboställs-lägenheter till Statsverket komme att afträdas, för innehafvarne
af samma lägenheter måtte å stat anslås ej mindre hyres-ersättning till enahanda
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 28 Haft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande M 83.
belopp, eller '150 R:dr R:mt, som bestodes andra Länsmän, hvilka icke äro med boställen
försedde, än äfven, till fyllnad i länsmanslönerne, ett belopp, motsvarande den
hvarje af ifrågavarande lägenheter påförda, men i lönerne inbegripna ränta, tretioåtta
öre, hvilken ränta derefter blefve Kronan behållen, dels ock att meranämnde lägenheter,
såsom alltför obetydliga att för Kronans räkning bibehållas, måtte försäljas.
Till hvad Kongl. Majit i ofvanberörde hänseende behagat i nåder föreslå finner
Stats-Utskottet, med afseende å hvad sålunda förekommit, sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 15 Mars 1860.
U:o 83.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Mars 1860, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
öjverlåtande af ett stycke mark från Eskilstuna Kungsladugård
till egaren af Eskilstuna mekaniska verkstad, Theofron Munktell,
såsom byggnadstomt för arbetare-bostäder. (I. A.)
Sedan, i enlighet med Kongl. Majrts till Rikets sednast församlade Ständer aflåtna
nådiga Proposition, Rikets Ständer, för att bereda fabriksidkaren i Eskilstuna,
Direktören Theofron Munktell, tillfälle till utvidgning af den industriella verksamhet,
hvarmed han redan väsendtligen gagnat det allmänna, bifallit att ett stycke mark af
3 tunnlands 27 kapplands vidd från det så kallade Norrhagsgärdet under Eskilstuna
Kungsladugård inom Klosters socken och Öster-Rekarne härad af Södermanlands län,
finge till bemälde Munktell och hans rättsinnehafvare, emot årlig afgäld, för alltid upplåtas,
på sätt Rikets Ständers under den 20 Maj 1857 härom afgifna underdåniga
skrifvelse innehåller, så hade, enligt hvad högstberörde nådiga framställning, införd
under M 85 uti Irsta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoller vid inne
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 83.
19
varande riksdag innehåller, bemälde fabriksidkare till Kongl. Maj:t inkommit med
underdånig ansökning att, enär berörda, åt honom öfverlåtna mark numera vore
använd ej blott till utvidgande af hans mekaniska verkstad och anläggning af hamnbrygga,
utan ock, så långt utrymmet medgifvit, till plats för arbetare-bostäder, men
nämnde bostäder, tillsammans med de förut varande, endast kunde rymma ett jemförelsevis
ringa antal af den stora personal, som vid nyssnämnde verkstad vore
sysselsatt och årligen ökades, samt den inom manufaktur-staden länge öfverklagade
brist på dylika bostäder gjorde nödvändigt att för arbetarne vid verkstaden uppföra
flera boningshus tillika med erforderliga uthus-byggnader, till hvilket ändamål tjenliga
tomter saknades å den till Eskilstuna Fristad år 1829 upplåtna jord, en ytterligare
jordrymd af 1 tunnland 19 kappland, hufvudsakligen bestående af bergig
och stenig betesmark, till hvars afträdande Kundsladugårdens nuvarande arrendator,
Rådmannen Per Gustaf Schotte, för sin del skriftligen samtyckt, måtte från ofvannämnde
Norrhagsgärde å Kungsladugårdens egor få afsöndras och åt Munktell, till
byggnadstomt för arbetare-bostäder vid hans mekaniska verkstad, emot afgäld och
för alltid upplåtas.
Efter inhemtande af Kongl. Kammar-kollegii underdåniga utlåtande, åtföljdt af
de yttranden, hvilka utaf Kronofogden och Häradsskrifvaren i orten, äfvensom af
Landshöfdinge-embetet i länet blifvit afgifne, har Kongl. Maj:t i nåder föreslagit Rikets
Ständer, att, i enlighet med hvad såväl Kongl. Kammar-kollegium som Landshöfdinge-embetet
tillstyrkt, af Norrhagsgärdet å Eskilstuna Kungsladugårds egor en
jordrymd af 1 tunnland 19 kappland — upptagen å en af Kommissions-landtmätaren
A. I. Hörnström år 1859 upprättad karta inom bokstäfverna A. B. F. och G.,
— måtte för alltid få, till byggnadstomt för arbetare-bostäder vid ofvannämnde mekaniska
verkstad, afsöndras, emot utgörande till Kronan af årlig afgäld, i öfverensstämmelse
med föreskriften uti 2 Kap. 4 § af Kongl. Förordningen de 19 December
1827,
Stats-Utskottet, till hvilket förevarande nådiga framställning blifvit remitterad, har,
efter erhållen kännedom af de frågan rörande kartor och handlingar, tagit detta
ärende i öfvervägande, och får, med afseende å de i den Kongl. Propositionen anförde
förhållanden, tillstyrka,
att hvad Kongl. Maj:t, i berörde hänseende behagat i nåder
föreslå, måtte af Rikets Ständar bifallas.
Stockholm den 15 Mars 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 84.
1
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Mars 18 60 kl. 7 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
F j c r d c Hufvudtitel.
(U. A.)
För Fjerde Hufvudtiteln, innefattande anslagen till Landtförsvarsdepartementet,
äro uti nu gällande Riks-stat uppförde: penningar 6,107,404 R:dr 80 öre,
indelta räntor enligt markegång förslagsvis beräknade till 2,122,947 R:dr, indelt
spanmål efter ett värde af 2 R:dr kubikfoten upptagen till 251.911 R:dr 80 öre
samt oindelt spanmål efter samina värde till 204,666 R:dr 40 öro, tillsammans
8,686,900 R:dr.
Sedan Utskottet till öfverläggning förehaft ej mindre de uti Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, gjorda framställningar
rörande Fjerde Hufvudtiteln, jemte i anledning deraf inom Riks-Stånden afgifna
yttranden, än ock de till Utskottet remitterade särskilda motioner, som afse
denna Hufvudtitel, får Utskottet här nedan meddela yttrande öfver sålunda föreslagna
eller inom Utskottet ifrågaställa förändringar af Hufvudtitelns nuvarande
anslag, enligt den ordning, hvaruti de i Riks-staten äro upptagna. Hvad beträffar
löneregleringen för embets- och tjenstemän, bör dock erinras, att de i detta hänseende
uti Utskottets särskilda utlåtande N:o 48 föreslagna vilkor och bestämmelser
blifva, såvidt denna Hufvudtitel angår, gällande endast för do embets- och
tjenstemän, som tillhöra Landtförsvars-departcmentets Kansli-expedition och Krigskollegium,
hvadan Utskottet för arméen tillhörande militäre och civile tjenstemän
föreslagit särskilda bestämmelser, upptagna i 25:te punkten af detta utlåtande,
äfvensom Utskottet i 24:de punkten yttrat sig i fråga om löneregleringens definitiva
eller provisoriska beskaffenhet.
Landtförsvars-dcpnrtenientct.
l:o. Departementets Kansli-expedition.
a) Under åberopande af hvad Utskottet uti sitt utlåtande angående Andra
Hufvudtiteln yttrat och hemställt, i fråga om nedsättning af det för ExpeditionsBih.
till R. St. Prof.. 185.9 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 29 Höft. 1
2
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 84.
chefen uti Justitie-Stats-expeditionen enligt nu gällande Riks-stat bestämda aflöningsbelopp
(5,500 R:dr), får Utskottet, då samina skäl föranleda till enahanda
minskning i löneförmånerna för Chefcrne uti öfriga Kansli-expeditioner, tillstyrka:
att såsom aflöning för Expoditions-chefen i Landtförsvarsdepartementets
Ivansli-expedition måtte uppföras ett belopp
af 5,000 R:dr.
b) Derjemte och då Utskottet föreslagit, att aflöningen för Byrå-cheferne
uti Justitie-Stats-expeditionen, hvilken för denna statsrcglerings-period varit bestämd
till samma belopp, 4,500 R:dr, som för Expeditions-sekreterarnc uti samtlige
Kansli-expeditionerna, skulle minskas med 500 R:dr, hemställer, i öfverensstämmelse
härmed, Utskottet,
att Expeditions-sekreterarnes i Laudtförsvars-departementets
Ivansli-expedition aflöning likaledes må bestämmas till 4,000
R:dr.
c) Beträffande Kanslist- och Kopist-tjensterna, får Utskottet, i öfverensstämmelse
med do uti betänkandet N:o 48 yttrade åsigter, tillstyrka,
att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, 1 Kopist-tjenst må vid inträffande
ledighet indragas och aflöningen derefter utgå till
befrämjande af göromålens gång inom Expeditionen, men att
öfrige Kanslist- och Kopist-tjenster å stat uppföras med de
aflöningsbelopp närlagde tabell Litt. A närmare visar.
2:o. Departementets Kommando-expedition.
Uti denna Expeditions anslag har Kongl. Maj:t äskat en tillökning af 1,500
R:dr, att, efter Departements-cliefens disposition, användas till gratifikationer åt
de vid Expeditionen anställde Officerare, hvilka, enligt hvad Departements-chefens
uti protokollet öfver Landtförsvars-ärenden för den 14 Oktober nästlidet år intagna
yttrande bland annat innehåller (pag. 3), hafva tjcnstgörings-skyldighet under
hela året och för sina tjensteåligganden derjemte måste vidkännas flera särskilda
kostnader, men likväl äro lägre aflönade än Officerare, som kommenderas
till tjenstgöring mot åtnjutande af dagtraktamente enligt resereglementet.
Tid sednaste riksmöte beviljade Rikets Ständer uti Kommando-expeditionens
anslag en tillökning af 5,275 Kalr, hvarigenom detta anslag förhöjdes från 7,275
R:dr till 12,550 R:dr; och blefvo arfvodena för de vid Expeditionen anställde Generalstabs-officerare
härigenom ganska betydligt tillökade, nemligen för den förste^
af desse Officerare från 525 R:dr till 1,200 R:dr, och för de fyra öfriga från
525 R:dr till 750 R:dr; hvarförutom rations-ersättning och stallhyra, som förut icke
tillgodo kommit bemälde Officerare, beviljades för 2:ne hästar med tillsammans 740
R:dr. I betraktande häraf och då ifrågavarande Officerare, utom dessa arfvoden,
cga att uppbära sina löner vid de regementen, der de äro anställde, samt genom
tjenstgöringen vid Kommando-expeditionen vanligen kunna påräkna hastigare befordran,
finner Utskottet någon ytterligare förhöjning i deras aflöningsförmåner
icke vara af behofvet påkallad och hemställer således
att den föreslagna tillökningen i Kommando-expeditionens
anslag ej måtte af Rikets Ständer beviljas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
3
3:o. Krig s-kollegium.
aj För General-Intendenten i Krigs-kollegium beviljade Rikets sednast församlade
Ständer, enligt Kongl. Maj:ts nådiga framställning, en till 5,500 II:dr
förhöjd aflöning. Då emellertid Utskottet, i likhet med hvad förra riksdagens
Stats-Utskott härom yttrat och föreslagit, anser innehafvaren af detta embete,
som till sin beskaffenhet egentligen är civilt, icke böra i afseende å löneförmånerne
ställas högre än det äldsta Krigs-rådet, får Utskottet hemställa,
att General-Intendentens aflöning må bestämmas till 5,000
R:dr.
b) I öfrigt har Utskottet icke funnit skäl tillstyrka annan ändring uti Krigskollegii
nuvarande anslag än,
att Kanslisternas aflöning, på sätt Utskottet för dessa befattningar
i allmänhet föreslagit, upptages för hvar och en till
1,000 R:dr och att således det till befrämjande af göromålens
gång inom Kanslistgraden nu anvisade anslag, 600 R:dr, från
staten uteslutna (se Tab. Litt. B).
4:o. Gener alitets-Staten.
Bom den å detta anslag uppförda 6: te Fördelnings-Generalslöncn å 9,000
R:dr, jemlikt hvad vid sista riksdagen beslutats, skall till Statsverket indragas i
den mån de med Rikets Ständers begifvande tillförene derå anvisade pensioner
till ur tjenst afgångne Generalspersoner och Öfverstar icke vidare blifva beliöfligc,
har Kongl. Maj:t, sedan en sådan pension å 650 R:dr numera upphört att utgå,
föreslagit, att ifrågavarande anslag, som för närvarande utgör 85,100 R:dr, måtte
med nämnde belopp minskas; och torde detsamma alltså
bestämmas till en summa af 84,450 R:dr.
5:o. Generalstabs-officerares bildande.
För detta ändamål finnes i nu gällande riks-stat icke något anslag uppfördt;
men Kongl. Maj:t, som vid förra riksdagen till Rikets Ständers pröfning
framlade ett fullständigt förslag till General-stabens organisation, hvilket dock
ej blef af Rikets Ständer antaget, har uti sin nu aflätna nådiga proposition —
under uttalande af den åsigt, att hufvudgrunderna för nämnde förslag voro riktiga
och ändamålsenliga, samt att, om äfven Statens tillgångar för närvarande
ej medgåfve den föreslagna organisationens utförande, angeläget likväl vore för underlättande
af organisationsplanens framtida verkställande, att de anslag beviljades,
som funnos nödvändiga för vidtagandet af åtgärder till Generalstabs-officerares
bildande, hvarvid ordnandet af både den theoretiska och den praktiska undervisningen
intoge främsta rummet -— i sådant afseende äskat följande anslag:
till arfvoden åt lärare i Generalstabs-ämnen  2,000 R:dr
till fältöfningar  1,500 „
till resestipendier
• • 3,000 „
tillhopa 6,500 R:dr.
Ehuru Rikets sednast församlade Ständer emot ofvanberörde fullständiga
organisationsförslag för General-staben, hvilket skulle hafva föranledt till en ökad
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
årlig utgift af 24,960 Ridr, framställde åtskilliga anmärkningar, i följd hvaraf samma
förslag ansågs cj böra vinna godkännande, linner likväl Utskottet, hvad angår
de nu äskade mindre anslagsbcloppcn, obestridligt, att så väl de tbcoretiska kunskaper
i åtskilliga ämnen, som den praktiska öfning, hvaraf Generalsfabs-officerare,
så vida de skola blifva fullt duglige och användbara, måste vara i besittning,
svårligen torde kunna af dem i tillräckligt mått förvärfvas, om ej tillfälle för deras
utbildning i denna riktning beredes genom anvisande dertill af särskilda medel;
— och har Utskottet ansett förstnämnda 2:ue anslag till arfvoden åt lärare
och till fältöfningar desto hellre böra beviljas, som desamma, af nu anförda skäl,
synas vara i alla händelser erforderliga, utan afseende derpå, huruvida omförmälda
organisationsförslag framdeles kan komma till utförande eller cj. Beträffande åter
det äskade anslaget till rese-stipendier, så ehuru Utskottet ingalunda bestrider fördelarne
deraf, att en eller annan Generalstabs-officer skulle erhålla tillfälle att
vid främmande arméer inhemta kännedom om krigstjensten, eller i öfrigt utbilda
sig genom resor i krigsvetenskapligt ändamål, har iikväl Utskottet, då de till
Kongl. Maj:ts disposition för tillfälliga utgifter ställda medel torde kunna lemna
tillgång äfven för detta behof, ansett mindre nödigt att ett särskildt anslag för
ifrågavarande ändamål beviljas; — och får Utskottet, i öfverensstämmelse härmed,
tillstyrka:
att för Generalstabs-officerares bildande må på Riks-staten
uppföras ett förstberörde 2:ne anslag motsvarande belopp af
3,500 R:dr.
6:o Topografiska Korpsen.
a) Yid sistförlidna riksmöte föreslog Stats-Utskottet, att aflöningen för
Chefen vid Topografiska korpsen, som förut utgjorde 3,750 Ridr, skulle förhöjas till
5,000 R:dr; men i följd af Rikets Ständers beslut blef denne embetsmans lön för
innevarande statsreglerings-period bestämd till det belopp Kongl. Majit äskat, nemligen
6,000 R:dr. Utskottet, som, i likhet med hvad för åtskilliga andra högre befattningar
blifvit föreslaget, anser någon nedsättning af denna lön vara af närvarande
förhållanden påkallad, får i sådant afseende hemställa,
att aflöningen för Chefen vid Topografiska korpsen måtte
fastställas till 5,500 R:dr.
b) Uti personalen vid denna korps bar Kongl. Majit funnit en tillökning
af 8 Under-officerare vara af behofvet påkallad, för hvilka, med beräkning af 500
Ridrs lön för hvardera, erfordrades ett belopp af 4,000 R:dr. Härifrån skulle dock,
i händelse Kongl. Majits nådiga framställning om nuvarande Renritaren å korpsens
stat Carl Akrclls uppförande på Indragningsstat af Rikets Ständer bifölles,
afräknas ett mot hans aflöning svarande belopp, 800 R:dr, då anslags-tillökningen
komme att utgöra 3,200 R:dr, och borde omförmälde Under-officerare jemväl berättigas
till successiv löneförhöjning af 250 Ridr efter fern års väl vitsordad tjenstgöring
och samma belopp efter ytterligare fem års lika beskaffad tjenstgöring, för
hvilken utgift tillgång dock kunde beredas af anslaget till korpsens arbeten, hvilkas
befrämjande derigenom åsyftades.
I afseende på denna fråga innehåller ofvan åberopade Statsråds-protokoll
(pag. 3), bland annat, att Kongl. Majit, i betraktande af angelägenheten af det
militära karteverkets skyndsammare fullbordan och i anledning af anmäld brist på
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
5
härför erforderlig arbetspersonal ej mindre på Topografiska korpsens egen stat,
än äfven från arméen, under den 2 Februari 1858, uppå Korps-chefens hemställan,
i nåder tillåtit att vid korpsen finge tills vidare och på förordnande antagas högst
8 Under-officerare att vid dessa arbeten biträda, med arfvoden af 500 R:dr årligen;
och sedan lämpligheten och nyttan af Under-officerares anställning vid denna korps
sålunda under mer än ett års tid hunnit tillräckligt prof vas, hade Kongl. Majk
ansett skäl vara för handen att al' Rikets Ständer äska ofvanberörda anslags tillökning.
Emot detta förslag har inom Borgare-Ståndet af Herr Björck blifvit anmärkt,
att äfven under antagande att personer med den bildning, som erfordrades
för ett verksamt biträde vid Topografiska korpsens arbeten, skulle vilja derstädes
söka anställning såsom Under-officerare, det likväl syntes ändamålsenligare att
hädanefter, på sätt hittills egt rum, Officerare användes för detta ändamål, enär
derigenom insigten i topografien blefve inom hela arméen allmän, — men om
åter den ersättning, som kunde härför erbjudas, icke vore tillräcklig att förmå
Officerare till sådan tjenstgöring, samt det* alltså blefve nödvändigt att uppsöka
andra personer, voro det mindre lämpligt, att desse anställdes såsom Under-officcrare,
enär aflöningen för desse skulle blifva kostsammare än för civila personer,
hvilka kunde när som helst afskedas, utan att Statsverket blefve för all framtid
betungadt med deras löner eller med skyldigheten att under alla förhållanden
förskaffa dem sysselsättning, en omständighet, som deremot, så vida Under-officerare
antoges och på stat uppfördes, skulle för framtiden försvåra en i annat fall
möjlig nedsättning i anslaget till Topografiska korpsens arbeten.
Med afseende på angelägenheten af det militära karteverkets påskyndande,
anser väl Utskottet någon tillökning af Topografiska korpsens personal vara för
den närmaste framtiden behöflig, men finner betänkligt att för detta ändamål
tillstyrka en ytterligare förhöjning af korpsens ordinarie aflöningsanslag, som vid
förra riksdagen ökades från 18,639 R:dr till 33,700 R:dr. I betraktande häraf
och då Utskottet i öfrigt icke tilltror sig att bedöma lämpligheten af militäre
tjenstemäns användande vid de arbeten, hvarom här är fråga, föranlåtes Utskottet
hemställa,
att Rikets Ständer, utan att ingå i pröfning af det utaf Kongl.
Maj:t framställda förslag om Under-officerares anställande vid
Topografiska korpsen, måtte för nästkommande statsregleringsperiod
till Kongl. Maj:ts disposition anvisa ett belopp af 3,200
R:dr årligen, att användas till aflöning åt den ökade arbetspersonal,
som erfordras för det militära karteverkets skyndsammare
utförande; —•
varande detta belopp i följd häraf uppfördt bland de af Utskottet föreslagna extra
anslag under denna Hufvudtitel; — och kommer Utskottet att framdeles, vid
handläggning af 9:de Hufvudtiteln, afgifva yttrande i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga framställning om Renritaren Akrells uppförande på Indragningsstat.
7:o Krig s-akademien.
a) I anledning af den vid 1857 års statsrevision förekomna anmärkning,
att de till Krigs-akadcmien anslagna räntor, bestående af 50 dränge- och 50 ökedagsverken,
af hvilka akademien, då de numera efter ränteförenklingen ej kunde
6
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 84.
in natura utfordras, icke hade större fördel än af ett motsvarande kontant anslag,
borde emot ersättning till Statsverket indragas, har Kongl. Majit i nåder föreslagit,
att berörda dagsverks-räntor, som i nuvarande Rik s-stat äro törslagsvis upptagna
till 150 R:dr, men enligt 20 års medelmarkegång utgjort 102 R:dr 50 öre,
måtte indragas samt akademiens kontanta statsanslag med sistnämnde belopp ökas;
— och får Utskottet, som, vid afgifvande af sitt utlåtande i anledning af ofvanbcrörda
revisions-berättelse, uppskjutit behandlingen af denna till lide Hufvudtiteln,
hörande fråga, nu tillstyrka
att förevarande nådiga framställning måtto af Rikets Ständer
bifallas.
b) Uti sitt i Borgare-Ståndet afgifna yttrande angående statsregleringen,
har Herr Björck, i afseende på Krigs-akademien erinrat om de menliga följder,
som i de flesta fall skulle föranledas af ynglingars uppfostran för en viss sysselsättning,
då en sådan uppfostran vidtager, innan ännu någon mera mångsidig uppfattning
af olika förhållanden i lifvet är möjlig. För att undvika dessa olägenheter
borde från Krigs-akademien afskiljas de lärjungar, sorn icke ännu inhemtat
den uti elementar-läroverkcn meddelade undervisning, så att läroanstalten inskränktes
till elevernas utbildning för militäryrket; och har motionären för sådant ändamål
föreslagit, att den lägsta af akademiens nuvarande 4 klasser måtte indragas
och att den vid sista riksdagen beviljade tillökning i anslaget icke måtte ånyo
medgifvas, såvida ej någon del deraf voro oundvikligen nödvändig intilldess indragningen
kunde blifva verkställd.
Utskottet, som visserligen anser en alltför tidigt börjande uppfostran för
ett särskildt yrke icke vara lämplig, bör likväl erinra, att då ynglingar tillförene
inträdde vid Krigs-akademien i en ålder af omkring 13 år, de nu inträdandes medelålder
är omkring 16 år. Huruvida det vore lämpligt att uppskjuta den för militär-yrket
erforderliga theoretiska och praktiska undervisning till den ålder af
18—20 år, sorn från elementar-läroverkcn till universiteten afgående ynglingar
i medeltal uppnått, torde vara tvifvel underkastadt. Utskottet har emellertid inhemtat,
att Krigs-akademiens styrelse blott afvaktar den nya skolstadgans genomförande
för att föreslå en länge tillämnad förändring af bemäldc läroverk, i syftning
att tillvägabringa ett sådant samband emellan Statens krigsskola och dess
öfriga elemcntar-läroverk, som emellan dessa allmänna bildningsanstalter kan och
bör ega rum. Genom förändring af de för inträde i krigsskolan föreskrifne kunskapsfordringar
på det sätt, att de fullkomligt komma att motsvara fordringarne
vid afgången från den klass i det allmänna elementar-läroverket, der ynglingame
innehafva en för inträdet vid krigsskolan lämplig medelålder (17 år), skola, bland
flere fördelar, äfven vinnas den, att en yngling vid hvarje af do högre elementarläroverken
kan beredas till inträde vid krigsskolan och alltså ej behöfver bestämma
sitt vitai genus förr än vid afgången från det ena läroverket till det andra,
emedan ingen tidigare anordning af särskild undervisning i och för bercdolsen till
inträde vid krigsskolan dåmera blifver behöflig. Som likväl den tid måste afvaktas,
då klass-kurserna i de olika läroämnena vid elementar-läroverken hunnit
blifva, på grund af tillräcklig erfarenhet, så ordnade och bestämda, att väsendtliga
ändringar dori ej vidare kunna komma i fråga, och en tillräcklig öfvergångstid
derefter ytterligare, äfven af ekonomiska skäl, erfordras, ifrån det ofvannämnda
organisations-förändring blifvit anbefalld, intill dess den hunnit blifva genomförd;
lärer donna förändring ej kunna vara till fullo verkställd vid utgången af
Stais- Utskottets Utlåtande N:o 84.
instundande statsreglerings-period. Yid sådant förhållande anser Utskottet förändring
af Krigs-akademiens anslag för nämnde statsreglerings-period icke böra ifrågakomma,
utan tillstyrker
att anslaget för Krigs-akademien, som för närvarande utgör
79,725 Il:dr 75 öre må, med tillägg af ofvan uti momentet
litt. a) omförmälda dagsverksräntors värde, 1(52 R:dr 50 öre,
uppföras till ett belopp af 79,888 R:dr 25 öre.
8:o. Allmänna Garnisonssjukhuset.
Uti särskildt inom Preste-Ståndet väckt motion bar Kontrakts-prosten
Emanuelsson, jemte erinran, hurusom vid sednaste riksmöte ett belopp af 300 R:dr
R:mt beviljades att å Garnisons-sjukhusets stat uppföras såsom årligt arfvode för
den till religions vårdens besörjande derstädes anställde prestman, hemställt, att då
denna befattning, i anseende till det betydliga antal af sjuka, utgörande i medeltal
160 om dagen, som behöfde själavård och religions-undervisning, vore särdeles
mödosam, men det anslagna arfvodet utgjorde en alltför ringa ersättning för omförmälda
ansvarsfulla åliggande, en tillökning deruti måtte beviljas med ytterligare
300 R:dr.
Enligt hvad Rikets sednast församlade Ständers i detta ämne aflåtna skrifvelse
utvisar, är ifrågavarande arfvode egentligen afsedt för att bereda sjukhusets
talrika personal tillfälle till en mora oafbruten roligionsvård, än som af Garnisons-församlingarnes
ofta af andra embetsgöromål upptagne prester kan erhållas,
och då således denna befattning, hvarmed i öfrigt fri bostad äfvensom ved och
ljus åtfölja, icke kan betraktas såsom en sjelfständig tjenst, hvars innehafvare
skulle ensamt deraf kunna påräkna tillräcklig bergning, finner Utskottet icke anledning
att tillstyrka någon förhöjning i det för samina befattning beviljade arfvode,
och får alltså hemställa,
att förevarande motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Indelta Arméen.
Kavalleri- och Infanteri-regementena.
9:o. I afseende på det under Kavalleri- och Infanteri-regementernas anslag
inbegripna förslags-anslag för Jemtlands rotering, 2,850 R:dr, äfvensom anslaget till
Militic-hostttllskassan 22,125 R:dr, är vid 1857 års Stats-revision (Rcv.-Berättelscn
pag. 26, § 18) den anmärkning framställd, att då dessa, liksom några till andra
hufvudtitlar hörande, anslag utgöra ersättningsbelopp, som, enligt de vid 1850—
1851 års riksdag stadgade grunder, skola utgå till vissa kassor och inrättningar,
hvilkas indelta räntor och kronotionde m. m. blifvit till Statsverket indragne, så
borde ifrågavarande anslag, sedan fullständiga uträkningar öfver deras verkliga belopp
numera blifvit uppgjorde, ej vidare i Iiiks-staten förslagsvis upptagas; och då
härvid i öfrigt förekomme, att de omförmälda kassor och inrättningar tillerkända
ersättningar för deras till Statsverket indragne inkomster måste anses såsom deras
obestridliga tillhörighet, hvadan således Statsverket ej kunde göra anspråk på
derå möjligen uppkommande besparingar, hafva Revisorerne hemställt, att alla
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
anslag af denna beskaffenhet måtte, när beloppen deraf blifvit utredda och fastställda,
i Riks-staten uppföras såsom reservations-anslag.
Lika med Revisorerne, anser Utskottet, att, sedan berörda ersättningar numera
blifvit till visst belopp uträknade och fastställda, de ej vidare böra såsom
förslags-anslag uppföras. Deremot synes det icke behöflig! att de blifva reservations-anslag,
enär besparingar å dessa anslag skulle kunna uppkomma endast derigenom
att vederbörande Direktioner försummade att i behörig tid lyfta de anslagna
beloppen, hvilket icke torde böra antagas. Utskottet får alltså föreslå,
att ofvannämnde tvänne anslag må, på sätt uti hosföljande
tabell öfver Hufvudtiteln jemväl är iakttaget, hädanefter i
Riks-staten upptagas endast med de fastställda beloppen, men
hvarken såsom förslags- eller reservations-anslag.
10:o. Med föranledande af det uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, i sammanhang
med ifrågaställd indragning af Lifbevärings-regementets Officers-korps, framställda
förslag, att Lif-Gardes-regementena till fot, hvilkas nuvarande befälspersonal
vore otillräcklig för att besörja vapenöfningen med det beväringsmanskap,
som i följd af nämnde indragning skulle på dem fördelas, måtte af Lifbeväringsregementets
anslag erhålla behöflig tillökning i sitt befäl med 1 Tredje Major
och 4 Andre Kapitener, har hos Riddcrskapet och Adeln Friherre S. Creutz, med
hvilken Herr A. Bergenstråle och Herr G. M. Stjernsvärd sig förenat, uti särskild
motion hemställt, att då Lif-regementets Grenadier-korps vore den enda korps
inom arméen, som saknade andre Kapitener, men en tillökning i korpsens befäl,
helst sedan bevärings-exercisen blifvit utsträckt, af behofvet påkallades samt tillgång
härtill kunde beredas af förutnämnda regementes anslag, Rikets Ständer
måtte medgifva, att bemäldc Grenadier-korps efter hand och i mån af tillgångarne
på Lifbevärings-regementets stat måtte erhålla en befälstillökning af tvänne Andre
Kapitener med löner till samma belopp, som Kongl. Maj! föreslagit för motsvarande
grad vid den öfriga indelta arméen.
Då Kongl. Maj! icke aflåtit någon framställning om medels anvisande för
det i denna motion omförmälda behof, kan Utskottet icke antaga detsamma vara
af den angelägna beskaffenhet, att Rikets Ständer böra dervid fästa afseende, och
hemställer således,
att motionen ej må till vidare åtgärd föranleda.
11:0. Löneförbättringar vid Indelta Arméen.
För detta ändamål beviljade Rikets sednast församlade Ständer ett särskildt
anslag af 100,000 Riksdaler årligen under nuvarande statsreglerings-period,
att användas till löneförbättring i första rummet åt Underbefäl och Subalternofficerarc
jemte deras vederlikar, samt vidare, så framt tillgångarne medgåfve,
jemväl åt Andre Kapitener och Regements-Qvartermästare, dock med förbehåll att
en dylik förmån icke finge tillgodokomma dem af berörde löntagare, som äro
med boställen förseddo; och har Kongl. Maj! nu, under åberopande af de förhållanden,
som föranledde ifrågavarande anslags beviljande och hvilka Kongl. Maj!
ansåge ännu fortfara, föreslagit, att detta anslag måtte äfven för nästa statsreglerings-period
å Riks-staten bibehållas, för att, enligt redan meddelade föreskrifter,
för ändamålet användas.
Be
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
ii
Beträffande denna fråga har Herr Björck uti ofvannämnde särskilda anförande
fästat uppmärksamhet på den ojemnhet i aflöningsförhållanden, sorn inom
indelta arméen eger rum, i det nemligen betydliga skilj aktigheter förefinnas icke
allenast mellan lönerna vid olika regementen, utan äfven för samma grad inom
samma regemente, hvilket syntes utvisa, att sjelfva grunden för det nuvarande
aflöningssättct vore oriktig och en genomgripande förändring härutinnan af behofvet
påkallad. Nödvändigheten deraf frams tode ännu tydligare, då det visat
sig, att de rikliga tillgångar, som innefattades uti de till arméen anslagne indelningar,
ej vore för ändamålet tillräckliga, utan särskilda anslag derutöfver funnes
behöfliga för befälets aflöning, hvartill orsaken måste sökas uti en felaktig förvaltning.
Den omständigheten att å ena sidan jordbruket numera både i det allmännas
intresse och i det enskilda kräfde sin man, och å den andra, att äfven
militär-tjensten medförde allt större anspråk på arbete och insigter, såvida håg
och sinne för yrket skulle bibehållas, utgjorde jemväl ett kraftigt skäl för en
lönereglering i den syftning, att all aflöning medelst boställen komme att upphöra.
Af dessa skäl och i öfverensstämmelse med hvad Ilikets Ständer, beträffande
andra indelningshafvare, vid flera tillfällen beslutat, har motionären ansett,
att om Staten måste med tillökade kontanta anslag bidraga till befälets aflöning,
arméens indelningar i stället borde till Statsverket indragas, och att således det
nu ifrågavarande anslaget endast under detta vilkor borde för framtiden bibehållas.
Ilikets sednast församlade Ständer, som vid behandlingen af detta ärende,
med afseende på deu ojemna aflöningen vid Indelta arméens särskilda regementen
och korpser, funno en ny allmän reglering utaf befälets aflöningsförhållanden vara
af behofvet påkallad, uttalade dervid tillika den åsigt, att med de betydliga tillgångar
af indelta räntor, kronotionde, boställen och kontanta anslag, som dertill
blifvit anvisade, en dylik reglering borde kunna till vägabringas utan vidare bidrag
från Statens sida, hvadan ock Rikets Ständer till löneförbättringar anvisade
endast det belopp, sorn, i anseende till den inträffade prisstegringen å de flesta
varor, ansågs tills vidare erforderligt såsom understöd för dem al’ befälet, hvilka
icke vore med boställen försedda. Rikets Ständer hafva således, i afseende på behofvet
af en lönereglering för indelta arméen, lör sin del gillat och antagit samma
grundsats som ofvanbemälde motionär nu framställt ; — men då Utskottet vid
behandlingen af de extra anslagen under denna Hufvudtitel, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga framställning om anvisande af särskilda medel för uppskattning af
annéens boställen, kommer att uttala sina åsigtcr i lönereglerings-frågan, torde
det icke vara nödigt att Utskottet här vidare yttrar sig i detta ämne.
Beträffande åter det anslag, hvarom nu är fråga, hvilket under innevarande
statsreglerings-period, enligt de af Rikets Ständer meddelade föreskrifter, utgår
till löneförbättringar endast för de löntagare vid Indelta arméen, som ej äro med
boställen försedda, i första rummet till Underbefäl och Subaltern-offlcerare jemte
deras vederlikar, har Utskottet ej kunnat förbise, att dessa löntagare, intilldess en
ändamålsenlig lönereglering för indelta arméen kommer till stånd, måste vara i
samma behof af någon tillökning uti sina förut alltför otillräckliga aflöningsförmåner,
som Statens öfriga embete- och tjenstemän; och då Rikets Ständer, med
godkännande af hvad Utskottet uti sitt särskilda Betänkande N.o 48 härom yttrat
och hemställt, funnit den utaf åtskilliga ledamöter af Riks-Stånden ifrågaställa
allmänna nedsättning i de vid sednasto riksdagen provisoriskt beviljade löneförhöjningar
icke vara af omständigheterna påkallad, skulle det, enligt Utskottets
Bih. till B. St. Brot, 1859 Sf 1860. 4 Sami, 1 Afd. 29 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
tanke, ej vara med billigheten öfverensstämmande, om en sådan nedsättning vidtoges
för nu ifrågavarande löntagare, innan någon förbättring i deras ställning
för framtiden kunnat genom en reglering i förutnämnde hänseende beredas; och
anser alltså Utskottet sig hafva grundad anledning tillstyrka,
att anslaget till löneförbättringar vid Indelta arméen må äfven
under nästkommande statsreglerings-period få utgå med
oförändradt belopp och enligt förut meddelade föreskrifter.
12:o. Indelta arméens vapenöfning ar.
Det under denna benämning i Riks-staten uppförda anslag tillkom vid sednaste
riksmöte genom sammanföring af de förut varande särskilda anslagen till
Fxercis-sqvadronernas underhåll, Ersättning för utöfver markegång spris förhöjd betalning
till Inqvarteringsgifvare för dagportioner vid indelta regementenas marscher
till och från möten, Mötcskostnader samt förslagsanslaget till Fouragering vid Indelta
kavalleriet, hvilkas sammanlagda belopp, ökadt, i anseende till den utsträckta tiden
för vapenöfningarne, med en summa af 200,000 R:dr, utgör det nuvarando
anslaget 590,000 R:dr.
Någon förändring i afseende å beloppet af detta anslag har icke blifvit
ifrågaställd; men inom Borgare-Ståndet har Herr Björck, under uttalande af den
åsigt, att förslagsanslag i allmänhet vore olämpliga för en väl ordnad statsförvaltning,
der utgifterna borde för hvarje större del af förvaltningen begränsas inom
derför beräknade och fastställda belopp, fästat uppmärksamheten på de flerfaldiga
olägenheter, som ett motsatt förhållande, enligt motionärens åsigt, måste föranleda,
hvaraf den mest betydande vore bristande hushållning med Statens medel. Om
nemligen de för särskilda ändamål anslagna tillgångarne icke voro till bestämda
belopp fastställda, kunde utgifterna obehindradt utsträckas huru långt som helst,
och skulle säkerligen gå vida utöfver, hvad behofven, noggrann! beräknade, verkligen
kräfde, enär alla de, som uti förvaltningsbestyret deltoge, saknade den kraftiga
uppmaning till sparsamhet, som förefinnes uti tillgångarnes begränsning. —
På grund häraf och då, hvad särskildt beträffade arméens vapenöfningar, till hvilka
äfven de större öfningslägren räknades, utgifterna härför borde kunna bestridas
med den af Rikets sednast församlade Ständer dertill anslagna betydliga summa,
helst vid inträffande dyr tid eller annan olycka för landet någon synnerlig olägenhet
ej kunde uppkomma deraf att mötestiden något inskränktes eller ett öfningsläger
inställdes eller förkortades med några dagar — liar motionären hemställt,
att ifrågavarande anslag ej vidare måtte anvisas såsom förslagsanslag.
Ehuru Rikets sednast församlade Ständer, som ansågo de då föreslagna
öfningstiderna icke vara längre än bckofvet oundgängligen kräfde, funno rättast
vara att lägga tiden till grund för bestämmandet af dessa öfningar, i följd hvaraf
och då kostnaderna icke kunde till någon bestämd summa beräknas, utan måste,
såsom beroende af varuprisen, årligen omvexla, anslaget blef förslagsvis uppfördt;
torde likväl Rikets Ständer härvid icke hafva föreställt sig, att utgifterna för
ifrågavarande ändamål skulle hvarje år komma att med högst betydliga belopp
öfverstiga anslagssumman. Enligt hvad räkenskaperna utvisa, hafva emellertid
dessa utgifter år 1858 med 112,236 R:dr 43 öre och nästlidna år med 180,677
R:dr 44 öre öfverskridit det af Rikets Ständer härtill anvisade anslag. Om nu
detta bibehålles såsom förslagsanslag, är icke osannolikt att, på sätt ofvanbemälde
motionär befarat, kostnaderna för arméens vapenöfningar framgent skulle komma
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
11
att uppgå, till ungefär enahanda belopp, sorn under nästlidna tvänne år, eller måhända
än ytterligare till vexa; men då Statsverkets tillgångar, helst under närvarande
förhållanden, icke medgifva bestridandet af så betydliga utgifter för detta
ändamål, som under de sednaste åren ifrågakommit, synes det vara nödigt, att
dessa utgifter inom ett visst al Rikets Ständer faststäldt belopp begränsas, och
Utskottet anser derföre, att do medel, som härtill anslås, ej vidare böra såsom
förslagsanslag uppföras. Enär likväl Utskottet ingalunda förnekar angelägenheten
deraf, att arméen erhåller den för dess bibehållande i tjenst bart skick erforderliga
öfning, och då det visat sig att de i detta hänseende vid förra riksdagen Rikets
Ständer meddelade beräkningar, på grund hvaraf anslaget bestämdes till 596,000
R:dr, upptagit kostnaderna till lägre belopp än som varit erforderligt med hänseende
till den utsträckta tiden för vapenöfningarne, hvilket torde kunna förklaras
deraf, att nämnde beräkningar blifvit uppgjorda efter de föregående 15 årens
medelpris, har Utskottet funnit skäligt nu föreslå en tillökning i anslaget, lämpad
efter såväl Statens tillgångar, som det behof, hvars uppfyllande härmed åsyftas;
och torde på båda dessa omständigheter tillbörligt afseende vara fästadt, om för
ifrågavarande ändamål anvisas en summa af 650,000 R:dr, att utgå såsom reservations-anslag.
Sedan Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
uti förra punkten af sitt Utlåtande N:o 6 hemställt, att Rotehållarne vid kavalleriet
i Jemtland måtte befrias från hästarnes fouragering för marcherna mellan
mötesplatsen och sqvadronernas samlingsplatser, och att kostnaden härför, beräknad
till 300 R:dr, skulle öfvertagas af Statsverket att utgå af anslaget till arméens
vapenöfningar, samt denna framställning, efter hvad Utskottet inhemtat, blifvit af
3:ne Riks-Stånd bifallen, kommer följaktligen berörde kostnad att hädanefter bestridas
af ifrågavarande anslag, hvilket dock, med afseende å nu föreslagna betydliga
tillökning hör, utan vidare förhöjning, lemna tillgång för nyssnämnda utgift,
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
att för Indelta arméens vapenöfningar måtte anvisas ett reservations-anslag
af 650,000 R:dr.
Värfvadc Arméen.
13:o. Konungens värfvade Hussar-regemente.
a) Kongl. Maj:t, som ansåge billigheten fordra, att Underbefäl och vederlikar
vid detta regemente undfinge aflöning i likhet med förhållandet vid öfriga garnisons-regementen,
har i anledning deraf föreslagit, att de för ifrågavarande personal
i sådant afseende nödiga aflöningsförhöjningar måtte beviljas med tillsammans
6,603 Rall-; — varande, beträffande denna fråga, uti åberopade Statsråds-protokoll
bland annat erinradt (pag. I), hurusom, då Kongl. Majit vid sednaste riksmöte för
befälet vid detta regemente, med undantag af Regements-oflicerarne, föreslog aflöningen
till något mindre belopp än vid andra garnisons-regementen, Rikets sednast
församlade Ständer, enär lefnadskostnäden i Skåne och särdeles i Malmö
der största delen af regementet finnes förlagd, syntes vara i det närmaste jemförlig
med den i bufvudstaden, samt officerarnes förflyttning emellan de olika
garnisonsorterna otvifvelaktig! måste ådraga dem ökade utgifter, yttrat den åsigt,
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
att Subaltern-officerarne och deras vederlikar hordo få tillgodonjuta enahanda löneförmåner
som motsvarande grader vid öfriga garnisons-regementen; i öfverensstämmelse
hvarmed ock aflöningen för dessa löntagare hlef af Rikets Ständer förhöjd,
— Efter hvad Regements-chefen nu upplyst, vore likväl isynnerhet Underbefälets
ställning, oaktadt den vid förra riksdagen beviljade löneförbättring, bekymmersam,
och de skäl, Rikets Ständer anfört för sin åtgärd att bestämma regementets
Subaltern-officorares m. fl:s aflöning lika med den vid andra garnisonsregementen,
syntes äfven fullt tillämpliga på Underbefälet med vederlikar; hvadan
följande tillökning i de sednares aflöningsförmåner vore af behofvet påkallad:
för Regements-hästläkaren  175: —
„ Regements-trumpetaren  200: —
„ 6 Fanjunkare, å 200 R:dr  1,200: —
„ 6 Förste Sergeanter, å 125 R:dr  750: —
„ 18 Andro Sergeanter, å 125 R:dr  2,250: —
„ 6 Sqvadrons-hästläkare, å 100 R:dr  600: —
„ 0 Sqvadrons-trumpetarc, å 100 R:dr  600: —
„ 6 Distinktions-korporaler å 48 R:dr  288: —
„ 18 Korporaler, å 30 R:dr  540: —
Summa R:dr Runt 6,603: —
I betraktande af hvad sålunda blifvit upplyst och anfördt, finner Utskottet
skäligt tillstyrka,
att ifrågavarande anslagstillökning måtte af Rikets Ständer
beviljas.
b) Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, har Grefve C. M.
Björnstjerna fästat uppmärksamheten derpå, att, genom ofvanomförmälda vid sista
riksdagen uppgjorda lönereglering för ifrågavarande regemente, såväl Regementsofficerarne
som Subaltern-officerarne kommit i åtnjutande af enahanda löneförmåner,
som deras vederlikar vid öfriga i garnison förlagda regementen, hvaremot
Regements-qvartermästarens och Sqvadrons-chefernas äfvensom Underbefälets aflöning
blifvit bestämd till icke obetydligt lägre belopp än vid andra regementen.
Detta oegentliga och med billigheten ej öfverensstämmande förhållande hade väl
Kongl. Maj:t nu, hvad anginge Underbefälet och dess vederlikar, genom derom
gjord (i nästföregående moment litt. a omförmäld) särskild framställning, sökt afhjelpa,
— men då emellertid rättvisan syntes fordra, att enahanda förmån beviljades
äfven de öfriga af befälet, hvilka hade lika trägen tjenstgöring, som tjenstemän
af motsvarande grad vid andra garnisons-regementen, har af sådan anledning
motionären hemställt, att hvar och en af de 6 Sqvadronschefs-löncrna vid
regementet måtte förhöjas irån 1,600 R:dr till 2,400 R:dr, samt Regements-qvartermästarens
lön från 1,350 R:dr till 1,800 R:dr.
Då Utskottet icke kan antaga annat, än att de af motionären anförda omständigheter
vid ärendets pröfning bos Kongl. Maj:t kommit i nådigt öfvervägande,
men, på sätt här ofvan är omförmäldt, Kongl. Maj:t endast för regementets
Underbefäl jemte vederlikar föreslagit tillökning i förut beviljade aflöningsförmåner,
bar Utskottet, vid sådant förhållande, funnit sig
sakna anledning att å motionen tillstyrka bifall.
Stats-Utskottets Utlåtande i\:o 84.
13
14:o. Wermlands Fältjäg ar e-Regemente.
I likhet med hvad vid sednaste riksmöte egde ram, har äfven nu, — genom
en af Herr Björck gjord framställning — fråga uppstått om indragning af
detta regemente, såsom skäl hvartill hufvudsakligen blifvit anfördt, att regementet
tillkommit under förhållanden, som nu ej mera förelinnas, och att det vore organiseradt
enligt helt andra grunder än såväl öfriga värfvade regementen som den
Indelta arméen; — men då detta förslag hos Rikets sednast församlade Ständer
ej lyckades vinna afseende, samt Utskottet för sin del äfven anser betänkligt att
tillstyrka en så betydlig förminskning af arméens styrka, som skulle föranledas
af ett helt regementes indragning, hemställer Utskottet,
att denna motion icke må föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
15:o. Artilleri-regementena.
Under erinran, hurusom af de vid Artilleriet anställda 59 Kapitener endast
25 hafva passevolans, och att således alla de öfriga ej få tillgodonjuta den inkomst,
som värfvade arméens officerare i allmänhet häraf påräkna, hvilket förhållande
ock föranledt dertill, att 12 särskilda arfvoden ä 600 R:dr R:mt blifvit anslagne
åt de Artilleriets äldre Kapitener, som ej erhållit nämnda förmån, — har Herr
C. F. Skjöldebrand, uti en hos Riddcrskapet och Adeln väckt motion, hemställt,
det Rikets Ständer, i anseende till det ringa belopp af omkring 2,000 Ridr, hvartill
aflöningen för många af dessa tjenstemän inskränkte sig, måtto medgifva, att
det anslag, hvarifrån ofvauberörda arfvoden utgå, finge erhålla egenskapen af förslagsanslag,
på det sådana arfvoden måtto kunna tilldelas hvar och en vid Artilleriet
tjenstgörande, som utan passevolans innehade äldre Kaptens lön.
Enär Utskottet, i afseende på de mångfaldiga anslagsbehofven under denna
Hufvudtitel, iakttagit den grundsats, att, såvida ej synnerligen vigtiga skäl förekomma,
tillökning i förut beviljade aflöningar icke bör medgifvas i andra fall än
då framställning "derom meddelats af Kongl. Majit, som tillförlitligast kan bedöma
giltigheten af de i sådant hänseende väckta anspråk, får i öfverensstämmelse härmed,
Utskottet hemställa,
att icke heller denna motion må hos Rikets Ständer vinna
bifall.
16:o. Ingeniör-korpsen.
a) Beträffande det till denna korps hörande Sappör-kompani, har Kongl.
Majit, enär värdet af den å kompaniets stat uppförda brödspanmål 1,664 kubikfot,
hvarför nu finnes beräknadt ett kontant anslag af 2,636 Ridr 67 öre, efter det
förändrade statspriset å spanmål, rätteligen utgör 3,328 Ridr, föreslagit, att skilnaden
mellan dessa belopp måtte med 691 Ridr 33 öre tilläggas Ingeniör-korpsens
nuvarande anslag.
I anledning häraf får Utskottet upplysningsvis meddela, att, då Rikets
Ständer vid 1853—1854 årens riksmöte beviljade de af Kongl. Majit äskade medel
för bildande af ett Sappör-kompagni, blef härtill, enligt hvad Kongl. Majit föreslagit,
endast ett kontant anslag anvisadt, utan att något belopp af spanmål deruti
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
inberäknades, på sätt eljest egt rum med anslagen till alla de korpser af arméen,
som äro försedda med värfvadt manskap, enär det manskapet tillkommande
brödkorn utgår af dessa spanmålsanslag. Den uti den Kongl. Propositionen omförmälda
spanmålsqvantitet, 1,604 kubikfot, är således icke af Rikets Ständer anvisad
; utan bär, sedan åtgången blifvit beräknad, ett denna qvantitet efter Riksstatens
spanmålsvärde motsvarande belopp af de kontanta medlen blifvit af Kongl.
Majit härtill anvisadt; — men då vid sednaste riksmöte statspriset å spanmål
böjdes, uppkom derigenom ofvanberörde brist af 601 R:dr 33 öre uti Sappörkompaniets
anslag. Med afseende å dessa förhållanden har Utskottet ansett sig
böra hemställa,
att Kongl. Majits förevarande framställning måtte af Rikets
Ständer bifallas, sålunda, att den för Sappör-kompaniet beräknade
spanmålsqvantitet, 1,664 kubikfot i Riks-staten uppföres
såsom oindelt spanmål med ett förslagsvärde af 2 Ridr
kubikfoten till belopp af 3,328 Ridr, men att deremot In
geniör-korpsens
penningeanslag minskas med ett belopp af
2,636 Ridr 67 öre.
b) För uppsättning af ett nytt Sappör-kompani har Kongl. Majit äskat ett
belopp af 17,319 Ridr 65 öre, i afseende å hvilken fråga uti Statsråds-protokollet
meddelas, bland annat, hurusom Chefen för Ingeniör-korpsen redan år 1856 gjort
underdånig framställning om uppsättning af de enligt den uppgjorda planen ännu
återstående andra och tredje Sappör-kompanierna, men Kongl. Majit funnit de
många vid förra riksdagen ifrågasatta andra angelägna föremål, som erfordrade
anslag, lägga hinder i vägen att då föreslå Rikets Ständer beviljandet af de härtill
nödiga medlen. Då emellertid en armées företag i krig väsendtligen vore beroende
af det skick, hvaruti Ingeniörväsendet sig befinner, och i första rummet
den del deraf, som utgöres af krigsbryggor, men hvad i detta hänseende hittills
kunnat här åstadkommas vöre så otillräckligt, att dermed föga kunde uträttas,
hade Chefen för Ingeniör-korpsen ånyo fästat uppmärksamheten på behofvet af
den primitiva planens utförande om icke på en gång, åtminstone efter hand. Med
det nu befintliga enda Sappör-kompaniet, utgörande 120 man utom befäl, samt
beräknadt såsom den minsta möjliga servis för ett krigsbrygge-eltipage, kunde
nemligen slås en brygga af endast 150 fots längd, fullt begagnelig för alla vapen,
samt af 198 fots längd under vissa vilkor; men otillräckligheten häraf vore icke
svår att inse och hade tydligen visat sig derigenom, att denna inskränkta broträng
knappt varit begagnelig vid vanliga fältmanövrer, såvida icke öfvergångsställena
lämpats efter den ofvan angifna obetydliga bredden. Då således det nuvarande
krigsbrygge-väsendet skulle vid krigstillfällen blifva af högst inskränkt användbarhet,
hade Kongl. Majit ansett det ej längre böra fördröjas med åtminstone det
ena nya kompaniets organiserande, saint, enär det nuvarande kompaniets stat härvid
bordo läggas till grund, föreslagit, att samma belopp, hvartill denna stat uppginge,
eller 17,319 Ridr 65 öre, måtte för detta ändamål af Rikets Ständer anvisas
såsom tillökning i Ingcniör-korpscns nuvarande anslag, hvarförutan till den
årliga underhållskostnaden för det nya kompaniets beklädnads-, remtygs-, utred
nings-
och sjukvårds-persedlar, enligt den för äldre kompaniet nu gällande passevolans,
beräknats ett belopp af 8,993 Ridr 20 öre, hvilket belopp alltså borde tilläggas
anslaget till ”Försvarsverket i allmänhet” för Krigs-kollegii Iutendentsafdelning,
hvarifrån samma kostnad för nuvarande Sappör-kompaniet utgår; äfven
-
State-Utskottet# Utlåtande N:o 84.
15
som Kongl. Maj:t, till undvikande af särskildt anslag för den första uppsättningskostnaden,
ansett lämpligast, att första ärets underhill Isanslag, inalles utgörande
26,312 R:dr 85 öre, finge, säsom vid det nuvarande kompaniets uppsättning egde
rum, härtill användas, hvarigenom den hufvudsakligaste delen af denna till 28,750
R:dr beräknade kostnad blefve betäckt.
Emot den sålunda ifrågaställda anslagstillöknihgen hafva anmärkningar förekommit,
dels inom Borgare-Ståndet, der Herr Björck erinrat, huruledes Rikets
Ständer vid flere föregående tillfällen förklarat, att do, med afseende å don indelta
arméens sammansättning, ansåge särskilda Sappörtrupper icke vara erforderlige,
men slutligen vid 1853 års riksdag beviljat anslag till uppsättning af ett Sappörkompani;
och då således härigenom en värfvad stam för Sappörtjensten funnes
att tillgå, måste behofvet anses i så måtto uppfyldt, att vidare utgifter derför åtminstone
under nuvarande förhållanden ej borde ifrågakomma; äfvensom Herr
Ridderstad ansett det begärda anslaget obehöfligt, enär hvarje indelt soldat kunde
till sappörtjenst användas; — dels inom Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen
Carl Anders Larsson m. fl., hvilka likaledes hestrid! all tillökning i nuvarande
anslag.
Utskottet vill ingalunda förneka, att den af Kongl. Maj:t föreslagna utvidgning
af hitintills inrättade Sappörtrupper skulle under ett fälttåg i väsendtlig mån
underlätta arméens rörelser och sålunda bidraga till försvarsverkets ändamålsenliga
utbildning; men äfven under antagande att vid inträffande krig eller befarad t fredsbrott,
tillökning af dessa trupper icke kan undvikas, hyser emellertid Utskottet,
i likhet med ofvannämnda motionärer, den åsigt, att under nuvarande förhållanden
det angelägnaste behofvet bör anses vara uppfyldt, då en i sappörtjenst inöfvad
stamtrupp redan finnes, hvarigenom den indelta soldaten, hvars lämplighet och
fallenhet för dylika arbeten är allmänt erkänd, lättare kan bibringas den färdighet
härutinnan, som i krigstjenst erfordras. I betraktande häraf och då Statsverkets
för mångfaldiga behof anlitade tillgångar ej medgifva beviljandet af nya
anslag för annat än de mest oundgängliga ändamål,
finner Utskottet ej skäl att till förevarande nådiga framställning
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
17:o. Four agering af Artilleriets och värf vade Kavalleriets hästar.
Enär det härtill i Riks-staten upptagne förslagsanslag af 300,000 R:dr, oaktadt
beloppet vid sistlidnc riksdag förhöjdes, likväl visat sig vara alltför lågt beräknadt,
så att den verkliga utgiften för år 1858 med 88,628 R:dr 78 öre öfverskjuta
förenämnde summa, har Kongl. Maj:t föreslagit att berörde anslag måtto
för nästkommande statsreglerings-period förslagsvis beräknas till 350,000 R.dr och
således beloppet i Riks-staten förhöjas med 50,000 R:dr.
Som prisen å utfodringsartiklar under de sednare åren i allmänhet betydligt
ökats, synes den äskade förhöjningen i detta anslag af verkligt behof påkallad;
och enär liästarne utfodras med bestämda rationel’, hvadan do erforderliga
kostnaderna ej kunna under ett visst belopp inskränkas, men åter vid möjligen
inträffande prisfall de besparingar, som måste uppstå, komma Statsverket tillgodo,
finner Utskottet ej heller hinder möta för anslagets uppförande såsom förslagsanslag,
och tillstyrker således,
att denna nådiga framställning må af Rikets Ständer bifallas.
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o tid.
18:o. Mathållning för manskapet vid Garnisons-regementena.
Uti den Kongl. Propositionen meddelas, hurusom utgifterna å detta förslagsanslag
under år 1858 uppgått till 244,879 R:dr 12 öre och under förra hälften af
år 1859 till omkring 105,000 R:dr samt således för håda dessa år antagligen
kornrne att öfverstiga det i Riks-staten beräknade belopp, 175,000 R:dr; men då
emellertid mathållnings-kostnaderna för det sednare året något minskats, har
Kongl, Majk ansett sig icke höra föreslå förändring uti detta anslag.
Inom Riks-Stånden eller Stats-Utskottet är icke heller sådan förändring, i
hvad beloppet angår, ifrågaställd, hvaremot, beträffande medlens anvisande såsom
förslagsanslag, blifvit af Herr Björck anmärkt, hurusom Krigs-styrelsen, äfven om
prisen på lifsmedlen ofta omvexladc, icke saknade medel att betäcka af sådan anledning
tillfälligtvis uppkommande brister, hvilket visade sig deraf, att matinrättningarne
under flere år, utan särskildt anslag, underhållits af besparingarna och
anslaget till Extra Utgifter, med något bidrag från anslaget för durchmarschkostnader.
Bibehållandet af detta förslagsanslag syntes derföre destomindre nödigt,
som beloppets uppförande såsom reservations-anslag skulle tillräckligt underlätta
hushållningen, då utgifterna det ena året vanligen klefve något större eller
mindre än det andra; hvarförutan härvid äfven borde iakttagas, att detta anslag
såsom förslagsanslag äfven kunde användas vid förstärkning af garnisonerna genom
inkallande af indelta regementen, hvilket dock Rikets Ständer icke borde
medgifva, enär deni tillkomine att i hvarje fall pröfva giltigheten af de anledningar,
som förefunnes för en dylik åtgärd och i sammanhang dermed besluta om
ersättning för deraf föranledda utgifter.
Till ifrågavarande ändamål, som förut bekostats på det sätt motionären
omförmält, beviljade Rikets Ständer först vid 1853—1854 års riksdag ett särskildt
extra anslag af 15,000 R:dr Runt årligen, att af Kongl. Maj:t efter behof och i
den mån dertill förut afsedda medel icke lemnade tillgång, användas såsom bidrag
till underhållet af sådane i garnison förlagda trupper, som äro med matinrättningar
försedde. Vid sednaste riksmöte föreslog Kongl. Maj:t att å 4:dc Hufvudtiteln
måtte för sagde ändamål uppföras ett förslagsanslag å 150,000 R:dr, till
hvilket belopp den årliga bristen uti tillgångarne för dessa utgifter beräknats uppgå;
men dåvarande Stats-Utskott, som ansåg lämpligare, att anslaget fastställdes
till bestämdt belopp, äfven om någon tillökning deruti skulle blifva behöflig, hemställde
af sådan anledning, att 175,000 R:dr årligen måtte härtill anvisas. Enligt
Rikets Ständers beslut, blef likväl anslaget till sistnämnde belopp uppfördt såsom
förslagsanslag.
Enligt hvad bär ofvan uti 12:te punkten blifvit anfördt, hyser Utskottet
den åsigt, att förslags-anslag, såsom i allmänhet mindre lämpliga, böra i möjligaste
mån undvikas; och är det, enligt Utskottets tanke, för en väl ordnad förvaltning
angeläget att utgifterna noga beräknas och anslagen uppföras till bestämda
belopp, i närmaste öfverensstämmelse med de verkliga behofven. Utskottet anser
sålunda nu ifrågavarande auslag hädanefter icke böra förslagsvis uppföras. Som
likväl erfarenheten ådagalagt, att det belopp 175,000 R:dr, Rikets sednast församlade
Ständer anvisade att, utom det å garnisous-regementernas stater inberäknade
gage och brödkorn för manskapet, hvaraf den så kallade portions-skillingen jemväl
utgår, användas såsom bidrag till dessa regementens matinrättningar, icke lemnat
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
17
full tillgång för bekostandet af de förbättrade underhålls-portioner, hvaraf Rikets
Ständer ansett manskapet böra komma i åtnjutande, har Utskottet funnit någon
tillökning i detta anslag vara af behofvet påkallad; och då ifrågavarande utgifter,
hvilka, på sätt Kongl. Majk meddelat, för år 1858 utgjorde 244,879 R:dr, deremot
under nästlidne år icke obetydligt minskats, så att de, enligt från Krigs-kollegium
erhållen uppgift, för sistnämnde år ej öfverstigit 190,000 R:dr, torde en förhöjning
af 25,000 R:dr i nuvarande anslagsbelopp blifva för ändamålet tillräcklig, helst
Kongl. Majk, om under något år anslaget skulle öfverskridas, är oförhindrad att
med andra tillgängliga medel ersätta det bristande beloppet. Utskottet får alltså
hemställa
att för ifrågavarande ändamål må uppföras ett till 200,000
R:dr bestämdt anslag.
19:o) Beträffande de till värfvade arméen hörande regementen och korpser,
har Herr Björck, utom ofvan oinförmälda framställning om indragning af Wermlands
Fältjägare-korps, under åberopande af de skäl, som blifvit anförde till stöd för
dén af honom föreslagna allmänna nedsättning af embets- och tjenstemännens
löner, föreslagit, att Officerslö norna vid dessa regementen äfven måtte i samma
förhållanden minskas, dock med undantag dels för Artilleri-regementena, enär
för Officerare vid detta vapen fordrades en större krigsvetenskaplig bildning, som
medförde ökade kostnader och hvilken det vore af synnerlig vigt att uppmuntra
och befordra, dels äfven för samtlige Regements-officerare, emedan dessa vid sista
riksdagen i allmänhet erhållit en mindre betydlig lön-förhöjning, hvadan deras
löner nu borde blifva föremål för särskild reglering; — men då Utskottet, som i
sitt särskilda Betänkande N:o 48 utförligt yttrat sig öfver de väckta frågorna om
en allmän lönenedsättning, funnit de förhållanden, hvilka blifvit anförda till stöd
för i denna syftning framställda förslag icke innefatta giltig anledning för Utskottet
att tillstyrka en sådan nedsättning, samt, hvad särskildt angår nu ifrågavarande
regementen och korpser, det icke torde kunna betviflas, att dervid anställde
Officerare, i allmänhet upptagne af en trägen garnisons-tjenstgöring, hvilken icke
medgifver dem tillfälle att genom annan sysselsättning bereda sig särskilda inkomster,
fortfarande äro, ej mindre än andra embets- och tjenstemän, i behof af
de förhöjda löner, sorn vid sednaste riksmöte beviljades, har Utskottet följaktligen
ansett
den härom gjorda framställning icke böra till vidare åtgärd
föranleda.
Beväringen.
20:o. Sedan Rikets sist församlade Ständer, som funnit mindre lämpligt,
att, för den ringa tjenstgöringen under årliga excercisen med Stockholms stads och
läns beväringsmanskap, Staten skulle vidkännas kostnader för aflönande af en
särskild Officers-ltorps, samt ansett att denna exercis kunde verkställas af dertill
kommenderadt befäl, antingen från Uplands eller Södermanlands regemente eller
från Garnisons-regementena i hufvudstaden, af sådan anledning hos Kongl.
Maj:t framställt sin tanke derom, att Lifbevärings-regementets Officers-korps borde,
i mån af inträffande afgång, indragas, eller åtminstone på ett för Statsverket
Jl, St. Prat. 1809 & 1860. 4 Sami 1 Afd. 29 Höft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
mindre kostsamt; sätt organiseras; liar, enligt hvad åberopade Statsråds-protokoll
innehåller (pag. 6), Kongl. Maj:t i nåder förklarat, att tills vidare hvarken den lcdigvarande
Chefs-platsen vid regementet skulle tillsättas eller nya Officerare der
antagas, hvarjemte enär hvarken Uplands eller Södermanlands regementen eller
öfriga indelta regementen kunde aflåta befäl för ifrågavarande bevärings-exercis,
Kongl. Majit beslutit, att det bevärings-område, som förut varit anslaget till Lifbevärings-regementet,
skulle fördelas på Lifgardes-regementerna till fot.
I anledning af dessa förhållanden, och då den vid sistnämnda regementen
nu befintliga befälspersonal, som icke kunde befrias från sin tjenstgöring i öfrigt,
vore otillräcklig, för att kunna äfveu besörja vapenöfningen mod det regementena
sålunda tillslagna beväringsmanskap, hade Kongl. Majit funnit nödigt, att hvartdera
af Lifgardes-regementena till fot, efter hand och i mån af blifvande tillgångar
på Lifbevärings-regementets stat, erhölle tillökning i sitt befäl med 1 Tredje
Major och 4 Andre Kapitener, för hvilka aflöningen borde sålunda bestämmas:
1 Tredje Major lön Ridr 3,500
rationel’ för 2 hästar å 270 Ridr  „ 540
stallhyra för dio å 100 „
„ 200 4 240
4 Andre Kaptener lön å 2,000
~ . . . 8,000
tillhopa Ridr 12,240,
hvarigenom för begge regementena således uppkomine ett sammanräknadt förliöjdt
aflöningsbelopp af 24,480 Ridr; — och är af Kongl. Majit nu föreslaget, att
berörde anslags-tillökning måtte få utgå i mån af blifvande tillgångar på Lifbevärings-regementets
stat, som, uti nuvarande Riks-stat upptagen till 31,911 Ridr
50 öre, framdeles härtill lemnade full tillgång, hvarförutan de för vakanta beställningar
vid Lifbevärings-regementet belöpande afgifter till ackords-amorteringen
jemväl borde från anslaget utgå.
Denna framställning har blifvit hos Ridderskapet och Adeln förordad af
Herr G. W. von Francken, som likväl ansett, att något förslag bort i den Kongl.
Propositionen meddelas, angående de på Lifbevärings-regementets stat qvarstående
Officerares ställning för framtiden, enär desse Officerare vore de enda inom
hela arméen, som vid förra riksdagen ej erhållit någon löne-förhöjning, och det
ej syntes med billigheten öfverensstämmande, att de skulle allt framgent inskränkas
till så otillräckliga aflöningsförmåner, som enligt regementets stat vore dom
anslagna. Deremot har moni Borgare-Ståndet Herr Ridderstad ansett den föreslagna
tillökningen i Gardes-regementenas befäl vara obehöflig, enär vapenöfningarne
med Stockholms stads och läns beväring borde kunna öfvertagas af de från
regementena afskedade, men i arméen qvarstående Officerare.
Enär den af Rikets sednast församlade Ständer, för ombesörjandet af omförmälde
beväringsexercis, föreslagna utväg, enligt hvad Kongl. Majit nu behagat
meddela, icke kan under närvarande förhållanden, i anseende till otillräckligheten
af det vid de uppgifna regementena anställda befäl, bringas till verkställighet,
torde nödvändigheten fordra att, så vida anslaget till Lifbevärings-regementet skulle
helt och hållet indragas, särskilda medel för detta ändamål blefvc ställda till
Kongl. Majits disposition. Utskottet anser nemligen ofvanberörda af Herr Ridderstad
framställda förslag icke vara utförbart, emedan flertalet af afskedade och endast
i arméen qvarstående Officerare, dels icke billigtvis kunna åläggas en sådan
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
19
tjenstgöring', hvarom här är fråga, dels ock i allmänhet torde dertill vara mindre
lämpliga. — Hvad nu angår ofvanberörda nådiga framställning, finnér Utskottet väl
att, genom bifall till hvad Kongl. Maj:t föreslagit, skulle åstadkommas någon
minskning af de kostnader, som till Lifbevärings-regementets aflönande hitintills
utgått, men tilltror sig dock icke att bedöma, huruvida den ifrågaställa tillökningen
af Gardes-regementenas befäl innefattar det lämpligaste sättet att afhjelpa
nu förevarande behof eller om icke annan ändamålsenligare och måhända till
större besparing ledande utväg skulle framdeles kunna beredas; och torde derföre
Ilikets Ständer böra till Kongl. Maj:t öfverlemna, att i detta afseende vidtaga
tjenliga åtgärder, under förutsättning att kostnaderna inskränkas inom det belopp,
Kongl. Maj:t för omförmälda tillökning af befälet ansett vara erforderlig. — Beträffande
åter deri omständighet, hvarpå Herr von Francken uti ofvananförda yttrande
fästat uppmärksamhet, torde det få antagas, att om en förändrad organisation i
nämnda hänseende kommer till verkställighet, Lifbevärings-regementets nuvarande
Officerare, så vidt de dertill finnas lämplige, fortfarande för ifrågavarande tjenstgöring
blifva använda eller på annat sätt vid annéen anställde, och sålunda vinna
den befordran, hvarpå de kunna hafva anspråk, utan att Statsverket för deras
aflöning behöfver vidkännas särskilda kostnader.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, utan att för närvarande ingå i pröfning
af det förslag, Kongl. Maj:t framställt för anskaffande och
underhållande af erforderligt befäl Arid vapenöfningarne med
Stockholms stads och läns beväringsmanskap, må till Kongl.
Maj:t i underdånighet öfverlemna, att i sådant hänseende vidtaga
lämpliga åtgärder, dock med vilkor att kostnaderna för
cn förändrad organisation icke må öfverstiga det af Kongl.
Maj:t nu äskade belopp, 24,180 R:dr årligen, samt att sådan
förändring verkställes endast i den mån tillgång för utgifterna
genom inträffande afgång på Lifbevärings-regementets stat
kan beredas; —
varande i följd häraf, och då Utskottet icke har sig bekant, till hvad belopp besparing
på Lifbevärings-regementets anslag hitintills genom inträffad ledighet uppkommit,
detta anslag å närlagde tabell öfver Hufvudtiteln tillsvidare upptaget
till oförändradt belopp, 31,911 R:dr 50 öre.
21:o. Gottlands National-beväring.
Sedan Militär-befälhafvaren på Gottland till Kongl. Maj:t aflåtit underdånig
framställning angående åtskilliga nödiga befunna förbättringar uti öns nuvarande
militär-organisation, innefattande förslag såväl om behöflig tillökning i befälet
vid National-beväringens artilleri och infanteri m. m., sorn ock att på Gottland
måtte uppsättas en stamtrupp af 480 man, fördelade på 6 kompanier af 80
man hvartdera, för att tjena till godt föredöme för National-beväringen under fred
och till stam under krigstid, hvarvid alternativt föreslagits, att om den kostnad,
som häraf föranleddes, befunnes för betydlig, åtminstone 3 kompanier deraf genast
måtto uppsättas, eller, om äfven detta skulle möta betänklighet, de nuvarande
Båtsmans-kompanierna indragas, för att deraf bilda stamtruppen; hade Kongl. .Maj: t,
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
vid öfvervägande häraf och enär, enligt Militär-befålhafvarens beräkning, verkställigheten
af det framställda förslaget, oberäknad t de utgifter, som blefve en följd
af Under-befälets aflönande under befälsmötet utaf allmänna förslagsanslaget till
bevärings-manskapets vapenöfningar samt af ammunitions utlemnande till skjutöfningar,
skulle medföra för Statsverket en årlig kostnad af 127,965 R:dr, om hela
den föreslagna stamtruppen uppsattes, och omkring 80,000 R:dr, derest endast hälften
deraf organiserades, ansett att, oaktadt den obestridliga fördelen af en stamtrupp,
hvartill Beväringen på Gottland, likasom i öfriga delen at riket, kunde sig
sluta, såväl under vapenöfningen i fredstid som isynnerhet vid krigstillfällighet,
Militär-befälhafvarcns förslag i sin helhet dock för närvarande ej kunde antagas;
men då, efter hvad Militär-befälhafvaren upplyst angående bristen på nödigt befäl,
detta onekligen icke stöde i tillbörligt förhållande till truppens styrka, hade
Kongl. Maj:t funnit behöfligt:
att Gottlands Nationalbevärings stat måtte ökas med de för Artilleriet, —
hvilket hitintills saknat egna officerare — föreslagna nva officers-löner, nemligen:
för 2 Kapitener å 1,000 R:dr  2,000: —
„ 2 Löjtnanter å 700 R:dr  1,400: —
„ 3 Under-löjtnanter å 500 R:dr  1,500: —
att å samma stat för Infanteriet, — hvars befäl vore alldeles otillräckligt,
enär flere af de nuvarande kompanierna utgjorde en styrka af
från 230 ända till 550 man och de 7 största af dessa derföre borde fördelas
hvardera i 2 kompanier, — måtte uppföras nva löner eller arfvoden
för
7 Kapitener å 1,000 R:dr  7,000: —
„ 7 Löjtnanter å 700 R:dr  4,900: —
„ 7 Under-löjtnanter å 500
3,500: —
„ 50 extra Under-officerare å 30 R:drs arfvode  1,500: —
„ 100 extra Korporaler å 18 R:drs arfvode  1,800: —
att, då såväl en 4:de Bataljons-chef med adjutant, till följd häraf,
för tjenstgöringen erfordrades, som ock en Stabs-chef till Militäivbefälkafvarens
biträde vid militär-göromåleus handhafvande, aflöning för sådana
beställningar jemväl måtte å staten uppföras, nemligen:
för en Stabs-chef hos Militär-hefälhafvaren, arfvode i likhet med
hvad som bestås vid öfriga General-befäl, eller  1,000: —
,, 1 Bataljons-chef lön 1,800: —
„ 1 Bataljonschefs-adjutant .
arfvode 150: —
och att, sedan Wishy stads Borgerskap i underdånighet anhållit
att få afsäga sig nu egande rättighet att välja officerare vid stadens beväring,
samt Kongl. Maj:t förklarat sig benägen dertill lemna bifall, såframt
officerslönerna derstädes kunna bringas till likhet med motsvarande
löner vid landets beväring, lönetillökning måtte, för ändamålets
vinnande, anslås:
för 2 Kapitener å 400 R:dr  800: —
„ 2 Löjtnanter ä 325 R:dr  650: —
„ 3 Under-löjtnanter å 240 R:dr  720: —
tillhopa R:dr 28,720: —
Jemte framställning om beviljande af detta anslag har Kongl. Maj:t i nåder
äskat Rikets Ständers medgifvande, att, derest Kongl. Maj:t skulle, efter frå
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
21
gans ytterligare utredning, tinna Militär-befälhafvavens förslag oin öfverflyttning af
det i Wisby förlagda depöt-lcompani af Svea Artilleri-regemente från Artilleriets
till Gottlands National-bevärings stat vara ändamålsenligt oell utan behof af vidare
anslag kvinna verkställas, Kongl. Majit måtte vara oförhindrad att en sådan
åtgärd vidtaga.
Ehuruväl den sålunda ifrågaställda auslagstillökningen för Gottlands National-beväring,
hvars anslag vid sednaste riksmöte förhöjdes med ett belopp af 24,120
R:dr 83 öre och nu utgör 95,094 R:dr 50 öre, torde synas ganska betydlig, förefinnas
dock, enligt Utskottets tanke, särdeles vigtiga skäl för de ytterligare anspråk
på statsbidrag till nämnde ändamål, som Militär-befälhafvaren framställt
och Kongl. Majit funnit i ofvannämnde delar förtjena afseende. Gottland intager
nemligen, i följd af sitt läge, ur militärisk synpunkt ett framstående rum bland
Sveriges alla provinser; och ej allenast under fordna tider, då Sverige var eu af
de mest krigförande bland Europas magter, var besittningen af denna ö ofta omtvistad
och utgjorde föremål för hårdnackade och långvariga strider, utan äfven
under det sista af de många krig, som vårt land baft att utkämpa med sin mägtigaste
granne, visade sig att Gottland ej undgick att hemsökas af fienden, hvilken
omständighet ock utgjorde egentliga anledningen till den inrättning af öns försvarsväsende,
sorn år 1811 först kom till stånd och derefter småningom utbildat sig.
Likaledes lärer det vara allmänt kändt, huruledes under den vidtutseende strid,
som för få år sedan uppstod mellan Europas östra och vestra stormagter, samt
för någon tid utsträcktes äfven till Östersjön, hvar och en af de krigförande partierna
fästade synnerlig vigt dervid, att Gottland ej skulle komma i motståndarens
händer. Redan på grund af dessa i korthet omnämnda historiska fakta, kan
lätteligen bedömas, huru vigtig Gottlands besittning ansetts vara af de stater,
som velat göra sin magt gällande uti någon trakt af Östersjöns vidsträckta kuster;
— och denna ös naturliga beskaffenhet samt öfriga förhållanden, hvilka Utskottet
här endast torde behöfva antyda, äro i sjelfva verket sådana, att dess innehafvande
säkerligen skall framgent, likasom i fordna tider, i väsendtlig mån inverka
på utgången af hvarje Östersjökrig, såvida ej annars de krigförande vore
alltför olika i vapenstyrka och tillgångar.
Men om äfven det skulle antagas, att Sverige numera svårligen kunde på
hafvet täfla med mägtigare grannar, torde dock af det redan anförda vara klart,
att bibehållandet och försvaret af donna ö ej derföre är mindre vigtigt, då nemligen
en öfverlägsen fiende, som toge den i besittning, härigenom skulle erhålla det
yppersta medel att vid hvarje lägligt tillfälle oroa hela Sveriges fastland och att
ständigt beherrska de vigtigaste delarne af dess kuster: en fara, hvars förebyggande
för framtiden utgjort det hufvudsakligaste ändamålet med den af Militärbefälhafvaren
ifrågaställda utvidgning af öns försvarsverk.
De fullständiga upplysningar i afseende på sjelfva försvarsväsendets orduande,
som dels innefattas uti ofvanberörde underdåniga framställning af Militärbefälhafvaren
och dels blifvit Utskottet särskildt tillhandahållne, hafva ytterligare
för Utskottet ådagalagt, att Gottlands försvar kan utan alltför stora uppoffringar
framdeles bringas derhän, att dess besittning bör blifva betryggad äfven emot angrepp
af starkare fiender. Då emellertid angelägenheten af åtgärders vidtagande
i nämnde syftning redan torde vara tillräckligt framställd, synes det Utskottet icke
nödigt att nu närmare utveckla dessa förhållanden, helst af de i Militär-befälhafvarens
framställning anmälda, till en kostnad af 127,965 Ridr beräknade behof,
Kongl. Majit, med afseende å Statsverkets nuvarande ställning, ansett, att vid
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
innevarande riksmöte anslag borde beviljas endast till de företrädesvis angelägna,
uppgående till ofvanomförmälda summa; vid hvilket förhållande Utskottet icke
heller finner skäl att för närvarande tillstyrka högre auslagsbelopp för ifrågavarande
ändamål. Och får Utskottet i följd häraf hemställa,
så väl att de af Kongl. Maj:t äskade nya löner, arfvoden och
löneförhöjningar för befäl ocb underbefäl vid Gottlands National-beväring
samt lönetillökning för Officerarne vid Wisby
stads beväring, till sammanlagdt belopp af 28,720 R:dr, må
beviljas, som ock att Rikets Ständer medgifva, att den ifrågaställa
öfverflyttningen till Gottlands National-bevärings
stat af ofvannämnda depöt-kompani utaf Svea Artilleri-regemente
må kunna verkställas, när sådant af Kongl. Maj:t
pröfvas lämpligt.
Bland ofvanberörda af Militär-befälhafvaren i underdånighet gjorda framställningar,
för hvilka anslag nu icke blifvit af Kongl. Maj:t äskade, hade jemväl
blifvit föreslaget, att till skjutöfningar för beväringsmanskapet årligen finge användas
30,000 skarpa patroner, att af Militärbefälhafvaren genom befälet för detta
ändamål utdelas; — och som Utskottet anser det vara af synnerlig vigt att landets
beväring i allmänhet erhåller den största möjliga färdighet i begagnandet af
skjutvapen, samt, hvad särskildt beträffar Gottland, Utskottet inhemtat, att National-beväringen
derstädes visat en framstående böjelse och fallenhet för dylika
öfningar, hvadan ock, genom enskild öfverenskommelse af allmogen och frivilliga
bidrag, Skytteförbund blifvit inom flera socknar inrättade, — har Utskottet, då,
enligt dess åsigt, Staten icke bör underlåta att uppmuntra och befrämja dessa anlag
hos öns befolkning, ansett sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer, i sammanhang med beslutet uti nyssberörda
anslagsfrågor, i underdånighet hemställa, det Kongl.
Maj: t måtte medgifva, att af arméens ammunitions-förråd må
utlemnas det af Militär-befälhafvaren på Gottland begärda antal
skarpa patroner, för att vid omförmälda skjutöfningar
användas.
22:o. Hallands Beväring och Wester-Norrlands Beväring.
Sorn vid pröfning af anslagen under Femte Hufvudtiteln, Kongl. Maj:t ansett
nödigt, att särskildt befäl bildades för det Flottan tilldelade talrika bevärings-mansltaps
öfvande i fredstid och anförande under krig, samt i sådant afseende
godkänt en af Departements-chefen framlagd plan till inrättande af fem
Skärgårds-jlottans Marin-hataljoner, deraf till en början tre borde organiseras och
förläggas uti Halmstad, Hernösand och Kalmar, —• har Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med nyssnämnda plan, enligt hvilken nuvarande befälet vid Hallands
och Wester-Norrlands Beväringsbataljoner blifvit afsedt för förstnämnda tvenne
Marinbataljoner, föreslagit, att de nu på 4:de Hufvudtiteln särskildt upptagna anslag
för nämnda befäls aflöning, utgörande för Hallands Infanteri-bataljon 7,500
R:dr och för Wester-Norrlands Bevärings-bataljon 6,295 R:dr, eller tillhopa 13,795
R:dr, finge till 5:te Hufvudtiteln öfverflyttas, äfvensom att från anslaget till ”Indelta
Kavalleri- och Infanteri-regementena” jemväl måtte för befäls-aflöningen vid
dessa Marin-bataljoner få användas ett belopp af högst 13,905 R:dr, motsvarande de
Stats- Uiskottets Utlåtande N:o 84.
23
för aflöningen af den sednare bataljonens befäl beräknade tillgångar från f. d.
Jemtlands Fältj ägare-regem en te, i den mån dessa för ändamålet äro eller blifva
disponibla, i följd hvaraf 4:dc Hufvudtitelns anslagssumma skulle nedsättas med
13,795 R:dr, hvaremot med öfverföringen till 5:te Hufvudtiteln af de öfriga 13,905
R:dr kunde tills vidare anstå.
Utskottet, som uti 2:dra punkten mom. litt. f. af sitt samtidigt med detta
Betänkande till Rikets Ständer afgifna utlåtande, angående regleringen af utgifterna
under Femte Hufvudtiteln, af anförda skäl funnit sig förhindradt att tillstyrka
Rikets Ständers bifall till ofvanberörda förslag om Skärgårds-marin-bataljoners
inrättande, har, i följd häraf och då anledning till förändring af nu varande anslag
till Hallands och Wester-Norrlands beväring i öfrigt icke förekommit, på
närlagde tabell öfver 4:de Hufvudtiteln uppfört dessa anslag till enahanda belopp,
som i nu gällande Riks-stat; — dock anser Utskottet lämpligast,
att med handläggningen af frågan om berörda anslags öfverflyttning
till 5:te Hufvudtiteln må anstå, intilldess Utskottets
hemställan i hufvudsaken blifvit af Rikets Ständer pröfvad
och afgjord.
23:o. Bevärings-manskapets vapenöfning ar.
Härvid har Kongl. Maj:t föreslagit att, med bibehållande af den nu för
bevärings-manskapet bestämda exercistid af 30 dagar, fördelade på två år i lika
terminer, under dervid stadgade vilkor, att de två beväringsklasser, som i följd
häraf årligen sammandragas, icke exerceras samtidigt, förslags-anslaget för bevärings-manskapets
vapenöfning må beräknas äfven för nästa statsreglerings-period
till samma belopp, som nu tinnes i Riks-staten uppfördt, eller 458,333 R:dr; dock
har Kongl. Maj:t fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att utgifterna å
detta anslag möjligen kunde undergå någon förändring, derest den Proposition,
hvilken Kongl. Maj:t ville till Rikets Ständer aflåta, angående bevärings-inrättningens
ordnande och utbildning, blefve af Rikets Ständer antagen.
Inom Bonde-Ståndet har, i afseende på förevarande ämne, den åsigt blifvit
af Riksdags-fullmägtigen Carl Anders Larsson uttalad, att beväringens öfning uti
vapenföring borde uppskjutas, till dess anledning till fredsbrott inträffade, samt
att ifrågavarande medel kunde komma till större gagn om de besparades för manskapets
utrustning till verklig krigstjenst; — men då detta förslag, som afser upphörandet
af ali vapenöfning för landets beväring, ända till dess manskapet skulle
samlas under fanan för att möta fienden, icke torde kunna hos Rikets Ständer
vinna afseende, har Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
att förslags-anslaget till bevärings-manskapets vapenöfningar
må under nu stadgade vilkor uppföras till enahanda belopp,
som vid sednaste riksdag anvisades eller 458,333 R:dr, dock
med förbehåll, att ändring af beloppet må framdeles af Rikets
Ständer beslutas, om, vid pröfning af högstberördc Nådiga
framställning angående bevärings-inrättningens ordnande
och utbildning äfvensom af i ämnet väckta motioner, anledning
dertill skulle förefinnas.
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
Lönereglering.
24:o. I anledning af Kongl. Maj:ts nådiga framställning om definitivt uppförande
på stat af de förhöjningar uti förut fastställda aflönings-anslag, som vid
innevarande riksmöte varda beviljade för särskilda embetsverk, korpser och stater,
bar Utskottet ansett sig böra här afgifva yttrande i hvad angår de till 4:de Hufviidtitcln
börande löntagare1, och får i sådant hänseende erinra om de i Utskottets
särskilda Betänkande N:o 48 uttalade åsigter, att ernbets- och tjenstemännens löner
i allmänhet, och så vida ej genom ifrågaställd organisation eller andra omständigheter
hinder derför skulle möta, borde blifva af Rikets Ständer definitivt
fastställda.
Då nu, enligt hvad Utskottet inhemtat, i det af särskilda Kommitterade
nästlidet år afgifna underdåniga betänkande, rörande styrelse- och förvaltningsverken,
väsendtligt förändringar äro föreslagna i afseende på Krigs-kollegii organisation
och äfven Krigs-akademien lärer komma att i viss mån förändras, torde
följaktligen, vid nuvarande riksmöte, definitiv lönestat för bemälda Kollegium och
läroverk ej lämpligen böra fastställas; och då af Rikets sednast församlade Ständer
fråga blifvit väckt om indragning eller förändrad organisation af Lifbeväringsregementet,
torde det anslag, som för detta regemente varder beviljadt, endast tillsvidare
böra å stat uppföras.
Beträffande åter öfriga nu ifrågavarande anslag, har Utskottet ej funnit
hinder möta för tillämpningen af ofvannämnde grundsats, och hemställer således,
att aflönings-anslagen för de till lale Iiufvudtiteln hörande
embetsverk, korpser och stater’, med undantag af Krigs-kollegium,
Krigs-akademien och Lifbevärings-regementet, måtte
af Rikets Ständer på stat definitivt uppföras.
25:o. I fråga om de vilkor, som höra stadgas för rättigheten att komma i
åtnjutande af sålunda förhöjda och definitivt fastställda löner, har Utskottet, beträffande
civila embetsverken tillhörande embets- och tjenstemän, yttrat sig uti
ofvanberörde särskilda Betänkande N:o 48. Hvad åter angår vid arméen anställde
militäre och civile embets- och tjenstemän, får Utskottet erinra, hurusom Rikets
sednast församlade Ständer för do åt desse löntagare beviljade löneförhöjningar
föreskrefvo såsom vilkor dels att vid erhållen tjenstledighet afdrag å lönen till
uppgifvet belopp skulle, med vissa undantag, ega rum, och dels att, vid tillsättningen
af ledigblifvande tjenster, endast de i förut gällande aflönings-stater bestämda
aflöningsförmåner skulle varda tjenstens nya innehafvare tillförsäkrade; —
och har Kongl. Maj:t, i afseende på det förra af dessa vilkor, under den 9 Mars
1858 i nåder meddelat följande närmare bestämmelser af Rikets Ständers endast
i allmänhet afgifna beslut, nemligen:
l:o. Embets- och tjensteman, som utöfver två månader njuter tjenstledighet
eller af sjukdom eller annan orsak hindras från tjenstens utöfning, skall, derest
annan person beliöfver i hans ställe förordnas och särskild öfverenskommelse
icke träffats, afstå högst fjerdedelen af behållna löne-inkomsten, vid sjukdomsförfall
för den efter nämnda antal månader följande tiden, men i öfriga fall för hela
den tid, hvarunder han sin ordinarie tjenst icke utöfvar, dock utan att semester,
då,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
25
då. sådan åtnjutes, i beräkningen häraf ingår: kommando för Under-officerare och
deras vederlikar dylikt afdrag icke att ega rum.
2:o. Med behållen löne-inkomst förstås hvad som efter stat kommer löneinnehafvaren
till godo, sedan ackordsränta, afgift till arméens pensionskassa samt
krono- och andra allmänna utskylder afdragna äro.
3:o. Chefen eller Befälhafvaren för vederbörande regemente eller korps
bestämmer på regementsorderna, hvilken skall den frånvarandes tjenst förrätta
och som derför är berättigad att uppbära det i första punkten omnämnda afdrag.
4:o. Då annan person icke blifvit beordrad att den frånvarandes tjenst
bestrida, eller då särskild öfverenskommelse varder träffad om tjenstens bestridande,
förfaller all fråga om afdraget.
5:o. Om, vid kommendering, den bortkommenderades arfvode eller traktamente
är mindre än en fjerdedel af behållningen utaf hans ordinarie lön för samma
tid, rättas afdraget derefter, på sätt Rcgements-chefen eller Regements-befälhafvaren
pröfvar rättvist och billigt.
Dessa föreskrifter äro affattade i öfverensstämmelse med hvad vid förra riksdagen
i afseende på den provisoriska löneförhöjningen stadgades, och, enligt hvad
Rikets Ständer torde finna, kunna samma bestämmelser utan någon förändring tillämpas
äfven för den definitiva löneregleringen. Då emellertid Rikets Ständer, med godkännande
af hvad Utskottet uti 3:dje punkten af sitt särskilda utlåtande N:o 48 yttrat
och hemställt i fråga om löneafdrag för civile embets- och tjenstemän, funnit skäligt
medgifva, att berörde afdrag, när vid sjukdomsförfall bevekande omständigheter förekomma,
må, äfven om sådant förfall fortfar utöfver 2:ne månader, till beloppet nedsättas
eller helt och hållet eftergifvas, torde enahanda förmån böra tillgodokomma jemväl
de vid arméen anställde embets- och tjenstemän; och synes den pröfning, som härvid
i särskilda fall måste ega rum, lämpligen kunna ankomma på vederbörande Chef
eller Befälhafvare. Derjemte har, beträffande det uti ofvanstående 5:te punkt
meddelade stadgande, Utskottets uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att då kommenderingar
i allmänhet medföra en mera trägen och magtpåliggandc tjenstgöring,
än den som vanligen förekommer vid regementena, helst hvad beträffar Indelta
arméen, billigheten syntes fordra, att kommenderade Officerare alltid erhölle någon
särskild vedergällning tor sådan tjenstgöring och således icke borde förpligtas
att — såsom af berörda stadgande skulle i vissa fall föranledas — afstå så
stor del af sin lön, som motsvarade hela det arfvode eller traktamente de under
kommenderingen egde att uppbära; hvarförutan blifvit erinradt, att Officerare,
som, utan ansökning, beordras till särskild tjenstgöring, hvarigenom de vanligen
måste vidkännas ökade kostnader, borde befrias från allt afdrag å sina ordinarie
löneinkomster. Hvad sålunda blifvit anmärkt synes Utskottet förtjena allt afseende;
och torde, för undanrödjande af nu anförda betänkligheter, vara lämpligast att
Rikets Ständer vid lönernas definitiva fastställande icke i detta hänseende stadga
något vilkor, utan öfverlemna till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, om och till hvad
belopp löneafdrag vid kommenderingar bör ega rum. —
I följd af hvad sålunda förekommit, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer för de vid arméen anställde civile och
militäre embets- och tjenstemän, som komma i åtnjutande af
definitivt fastställda förhöjda löner, äfvensom för dem af bemälde
löntagare, hvilka endast provisorisk löneförhöjning varBih.
till Ii. St. Pral, 1859 & 1860. 4 Sami. I sljd. 29 Haft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
der beviljad, måtte föreskrifva följande vilkor och bestämmelser,
nemligen:
l:o. Embets- och tjensteman, som utöfver 2 månader
njuter tjenstledighet eller af sjukdom oller annan orsak hindras
från tjenstens utöfning, skall, derest annan person behöfver
i hans ställe förordnas och särskild öfverenskommelse
icke träffats, afstå högst ijerdedelen af behållna löneinkomsten,
vid sjukdomsförfall för den efter nämnde antal månader
följande tiden, men i öfriga fall för hela den tid, hvarunder
han sin ordinarie tjenst icke utöfvar, dock utan att semester,
då sådan åtnjutes, i beräkningen häraf ingår: kommande
för Under-officerare och deras vederlikar dylikt afdrag
icke att ega rum.
2:o. När vid sjukdomsförfall, som fortfar utöfver 2:ne
månader, särdeles bevekande omständigheter förekomma, ankomme
på vederbörande Chef eller Befälhafvare, att pröfva
och bestämma, om det stadgade löneafdraget må till beloppet
nedsättas eller helt och hållet eftergifvas.
3:o. Med behållen löneinkomst förstås hvad som efter
stat kommer löneinnehafvaren till godo, sedan ackordsränta,
afgift till arméens pensionskassa samt krono- och andra allmänna
utskylder afdragna äro.
4:o. Chefen eller Befälhafvaren för vederbörande regemente
eller korps bestämmer på regementsordcrna, hvilken
skall den frånvarandes tjenst förrätta och som derför är berättigad
att uppbära det i första punkten omnämnda afdrag.
5:o. Då annan person icke blifvit beordrad att den frånvarandes
tjenst bestrida, eller då särskild öfverenskommelse
varder träffad om tjenstens bestridande, förfaller all fråga om
löneafdrag; —
samt att Rikets Ständer i sammanhang härmed måtte
i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t, efter vederbörandes
hörande, täcktes antingen genom allmän författning, eller,
der sådant kan finnas nödigt, genom pröfning för särskilda
fall, i nåder bestämma, om och till hvad belopp afdrag
å lönen bör ega rum för den, som till särskild tjenstgöring
kommenderas; —
och lärer ofvanberörda af Rikets sednast församlade Ständer meddelade föreskrift,
att ledig tjenst, hvarmed provisorisk aflöning är förenad, må tillsättas med
rättighet till åtnjutande allenast af de aflöningsförmåner, som i förut gällande
stater finnas derför bestämda,
böra framgent iakttagas i de fall, der lönerna ej blifva definitivt
å stat uppförda.
26:o. Uti en hos Ridderskapét och Adeln väckt motion angående förbättring
i de vid arméen anställda Läkares löne- och pensionsförhållanden har Herr F. A. Ge
-
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 84.
27
derschiöld fastat uppmärksamhet å det ofördelaktiga skick, hvari arméens helsooch
sju k vårds-väsende, i anseende till brist på läkare, sig befinner, och att sådant
i icke oväsendtlig mån berodde af den omständighet, att arméens läkare, i fråga
om löne- och pensionsvilkor, vore sämre lottade än med rättvisa och billighet
öfverensstämde; i hvilket hänseende motionären anfört, bland annat, att dessa tjenstemän
icke allenast under hela sin tjenstetid åtnjöte ringare aflöning än de officerare,
vid hvars sida de tjenstgjorde och hvilkas faror de under ett krig måste
dela, utan äfven voro utsatta för en styfmoderlig behandling, då, efter tjenstetidens
slut, deras pensionering vidtoge, äfvensom vid tillfällen, då de till särskild
tjenstgöring bortkommenderades; och hvad särskildt Bataljonsläkarne beträffar, vore
dessa uteslutne från all delaktighet i de s. k. öfverskottsmedel, hvilka vid Indelta
regementen funnes att tillgå och deraf alla öfriga vid regementet anställde såväl
militäre som civilo tjenstemän komme i åtnjutande, — ett förhållande, sorn, enligt
motionärens åsigt, saknade all skälig rättsgrund, helst bland do lägenheter,
hvilka till bildande af omförmälda medel leinnado afkastning, eller ock af regementena
på annat sätt disponerades, inginge ursprungliga indelningar, som förut
tillkommit dels do kompanifältskärer, hvilkas plats på regementets stat intogos
af Bataljonsläkarne, och dels Bataljonspredikanterne, hvilkas boställen blifvit indragne
och anvisade till bestridande af aflöningen för de samtidigt med sistnämnda
tjenstebefattningars upphörande tillkomne bataljonsläkare-tjensterne.
Men oaktadt således, på grund af dessa och öfriga anförda omständigheter,
militärläkarnes lönevilkor i allmänhet onekligen kräfde en väsendtlig förbättring,
hade likväl motionären, vid det förhållande, att Kongl. Maj:t icke till Rikets nu
församlade Ständer aflåtit framställning om en mera genomgripande förändring
uti aflöningsförhållandena för arméens läkare, ansett sig ej höra förnya sin vid
förra riksdagen väckta motion om fullkomlig likstämmighet i aflöningen för läkare
och för officerare af motsvarande grad, utan inskränkt sig till att nu framställa
följande förslag: att de vid sistförfluten riksdag provisionel fastställda lönetillökningarnc
för arméens läkare måtto på ordinarie stat uppföras; — att alla vid ständiga
garnisonskorpser anställde ordinarie läkare måtte, i öfverensstämmelse med
hvad den för den militära hälsovårdens ordnande i riket bildade Kommitté uti
underdånigt betänkande föreslagit och Kongl. Sundhets-kollegium uti deröfver afgifvet
utlåtande tillstyrkt, utöfver den på stat uppförda lönen erhålla: Regementsläkarno
400 R:dr och Bataljonsläkarne 300 R:dr R:mt, hvarigenom för Staten
skulle uppkomma en utgift af 8,200 R:dr att på 25 garnisonsläkare fördelas; —
att arméens läkare måtte vid kommenderingar erhålla lika dagtraktamente med
de regementets eller korpsens Officerare, hvilka med dem egde lika grad, och inqvarteringspenningarne,
efter enahanda grund, de garnisonerande läkarno tilldelas;
— samt att Indelta arméens Bataljonsläkare måtte förklaras berättigade till delaktighet
i de öfverskottsmedel, som bland regementets eller korpsens öfriga tjenstemän
utdelas.
På sätt motionären anfört, hade Rikets sednast församlade Ständer, som
för innevarande statsreglerings period provisoriskt beviljade en icke obetydlig förbättring
i håde aflönings- och pensionsförmåner för arméens och Flottans läkare,
i sammanhang dermed underdånigst anhållit, att Kongl. Majk täcktes vid detta
riksmöte till Rikets Ständer afgifva nådigt förslag till ett fullständigt ordnande
af såväl den militära som den civila helsovården i riket, hvarförinnan Rikets Ständer
ansågo sig icke kunna företaga en slutlig reglering af ifrågavarande löne- och
pensionsförhållanden. I följd häraf hafva ock särskilda af Kongl. Majk tillförord.
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
nade Kommittéer sedermera utarbetat och till Kongl. Maj:t ingifvit underdåniga
förslag i nämnda hänseenden; men dä Rikets Ständer ännu icke lått af Kongl.
Maj:t emottaga nådig framställning i ämnet, synes det Utskottet, att Rikets Ständer
svårligen kunna, under afvalctan derå, ånyo upptaga denna fråga till pröfning och
afgörande i vidsträcktare mån, än som föranledes af det uti Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof meddelade förslag, att de
vid förra riksdagen beviljade förhöjda löner i allmänhet måtto på stat definitivt
uppföras. Häröfver har Utskottet, hvad angår de särskilda afdelningarne af arméen
yttrat sig uti en föregående punkt (Nio 24) af detta utlåtande; och, i händelse
Utskottets deri gjorda hemställan vinner Rikets Ständers bifall, följer deraf,
att motionärens framställning om uppförande på ordinarie stat af nu provisoriskt
utgående löneförhöjningar till arméens läkare jemväl blifver af Rikets Ständer
hufvudsakligen godkänd. Hvad åter motionären i öfrigt föreslagit, dels om tillökad
aflöning för de vid garnisons-korpser anställde läkare, och dels om rättighet till
förhöjdt dagtraktamente äfvensom till delaktighet uti de så kallade öfverskottsmedlen,
innefattar frågor, af hvilka Utskottet på nyss anförda skäl, icke anser
lämpligt att Rikets Ständer nu ingå i pröfning, och lår således Utskottet hemställa,
att förevarande motion icke må föranleda till annan åtgärd,
än som påkallas af Rikets Ständers beslut angående löneregleringen
för arméen och dervid anställda läkare;
kommande Utskottet att framdeles, vid behandlingen af de till 9:de Hufvudtiteln
hörande frågor afgifva yttrande i anledning af hvad samma motionär föreslagit
beträffande fält-läkarnes pensionering.
Matcrielen.
27:o. Försvarsverket till lands i allmänhet eller Krigs-kollegii af delning ar.
I afseende på detta till flerfaldigt med landtförsvaret gemenskap egande
föremål afsedda anslag, hvilket enligt nuvarande Riks-stat utgör 1,136,578 R:dr
89 öre, fördelade mellan Krigs-kollegii särskilda afdelningar för Artilleri-, Fortifikations-
och Intendents-ärenden, hafva följande förändringar ifrågakommit:
a) För Artilleri-afdelning en är uti Kongl. Maj:ts Proposition icke någon tillökning
äskad i förut anvisade anslag; men då förvaltningen af arméens gevärsförråd
tillhör denna afdelning, har Utskottet ansett sig böra här upptaga och besvara
en af RiksdagS-fullmägtigen Johan Lekberg från Örebro län väckt motion om
utdelning af gevär såsom premier åt bevärings-vnglingar.
Bcmälde Riksdags-fullmägtig har nemligen erinrat, hurusom på sednare tiden
den åsigt gjort sig allt mer gällande, att det vigtigaste vilkoret för en mindre
nations sjelfständighet låge uti en allmän värnepligt, eller den stridbara befolkningens
förbindelse att i farans stund värna fosterjorden. För att denna förbindelse
skulle på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöras, erfordrades icke allenast
vapenöfningar utan ock tillgång på vapen för landets ungdom. Att denna ungdom
tidigt blefve hänvisad till och handledd uti vapnens bruk vore visserligen
både nyttigt och nödvändigt; men af största vigt vore äfven, att landets söner
förvärfvade och fortfarande bibeliölle en mera utbildad färdighet i skjutvapens begagnande,
hvilken ej kunde i tillräckligt mått förvärfvas under den inskränkta
tiden för be värings-ex Greisen. Detta ändamål kunde dock omöjligen uppnås, så
länge tillgång på vapen saknades; men erfarenheten hade visat, att, så snart yng
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
29
lindar ne kommit i besittning af skjutvapen, de i allmänhet med mycken håg egnado
sig åt dylika öfningar, och ofta, fastän försedda med gevär af dålig beskaffenhet,
deruti förvärfvat en synnerlig färdighet.
På grund häraf har motionären, för att på samma gång bereda en uppmuntran
åt bevärings-ungdomen och gifva anledning till täflan dem emellan, föreslagit:
att Rikets Ständer måtte för sin del medgifva och hos Kongl. Majit anhålla,
att af Kronans vanliga exercis-gevär ett visst antal finge årligen vid hvarje
beväringsmöte utdelas såsom gåfva och belöning åt sådana bevärings-ynglingar,
som väl fullgjort sina åligganden och i allmänhet iakttagit ett godt uppförande;
hvarjemte motionären, beträffande antalet af gevär, som borde sålunda utdelas,
förslagsvis uppgifvit detta till 10,000, under erinran att för detta ändamål
icke behöfdes nya, för arméen brukbara vapen, utan kunde härtill användas äldre
gevär, som blifvit kasserade och utan gagn förvarades i förråden.
Utskottet har redan uti en föregående punkt af detta Betänkande (N:o 21)
uttalat sin åsigt om angelägenheten af att landets Beväring måtte erhålla all möjlig
öfning och färdighet i skjutvapens begagnande, och instämmer således helt och
hållet uti hvad ofvanbemälde Riksdags-fullmägtig härom yttrat och anfört. Men
i afseende på det af honom framställda förslag till befordrande af detta vigtiga
ändamål, har Utskottet funnit, att detsamma, i anseende till gevärs-förrådens otillräcklighet,
åtminstone icke för närvarande kan på det uppgifna sättet verkställas.
Tillgången på vapen är nemligen så inskränkt, att de gevär, hvilka ej vidare anses
brukbara för arméen, måste användas vid bevarings-exercisen, men de, som äfven
för detta ändamål finnas odugliga, begagnas derefter till öfning i bajonettfäktning;
och, enligt hvad Utskottet inhemtat, skulle vapen af sistnämnda beskaffenhet
i allmänhet ej utan våda kunna utlemuas för användande vid skjutöfningar.
Enär således gevärsförrådet, oaktadt den tillökning detsamma årligen
erhåller, likväl ännu är otillräckligt för arméens i främsta rummet angelägna behof
af vapen, skulle det af motionären åsyftade ändamål kunna vinnas endast genom
anvisande af ytterligare anslag för gevärsförrådets ökande utöfver hvad Kongl.
Majit ansett vara för arméen erforderligt. Anskaffandet af endast en tiondel utaf
det antal gevär, motionären uppgifvit, skulle emellertid medföra en så betydlig
årlig utgift, att Utskottet, med hänsigt till Statsverkets för andra oundgängliga
behof anlitade tillgångar, anser sig för närvarande icke kunna förorda något förslag
i sådan syftning; och torde derföre befrämjandet af omförmälda angelägenhet
tillsvidare hufvudsakligen få ankomma på enskildt nit och omtanka.
Af nu anförda skäl föranlåtes Utskottet hemställa,
att Riksdags-fullmägtigen Lekbergs motion för närvarande ej
må till någon särskild åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
b) Enär Fortifikations-afdelningens anslag till bestridande af underhållet af
Landtförsvarets hus och byggnader i fästnings- och garnisons-orter, hvilket alltsedan
år 1832 utgjort 75,000 Ridr årligen, under den sednare tidon, i följd af arbetslönernas
ovanliga stegring och äfven i anseende till förhöjda pris å byggnadsmaterialier
blifvit alldeles otillräckligt, så att detsamma i medeltal med 34,000
Ridr årligen understigit hvad efter uppgifna behof skulle för nämnda underhåll
erfordras, och då härtill vidare kommit, att sedan år 1845 af anslaget årligen
18,000 Ridr måst afses till underhåll af Gardes-regementenas kaserner, hvilket
förut bekostades af de till Öfver-intendents-embetets disposition ställda medel,
oberäknadt do flera andra byggnader, som under loppet af denna tid tillkommit,
30
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 84.
och hvilka likaledes af detta anslag- bordt underhållas, hade Chefen för Ingeniörskorpsen,
på grund häraf yrkat en förhöjning deruti med 25,000 R:dr; — men
Kongl. Maj:t har funnit ifrågavarande anslagshehof böra inskränkas till 10,000
R:dr, hvilket belopp Kongl. Majit således äskat såsom årlig förhöjning i nu utgående
anslag.
Oaktadt ofvannämnda år 1845 uppkomna betydliga tillökning uti ifrågavarande
utgifter, visar sig att detta anslag under den sedermera förflutna tiden lemna!
full tillgång åtminstone för de nödvändigaste bchofven, enär i annat fall framställning
om ytterligare medels beviljande säkerligen icke uteblifvit. Utskottet
måste således antaga, att anslaget från början blifvit bestämdt till högre belopp,
än dåvarande förhållanden påkallade; och då nu Kongl. Majit funnit den af Chefen
för Ingeniör-korpsen till 34,000 R:dr beräknade brist i tillgångarne böra nedsättas
till 10,000 R:dr, synes det Utskottet, att äfven sistnämnda belopp bör kunna
genom en omtänksam hushållning inbesparas, desto hellre som förvaltningen af de
till försvarsverket i allmänhet under ofvannämnda gemensamma benämning anvisade
betydliga medel icke är inskränkt genom någon af Rikets Ständer fastställd
fördelning af tillgångarne, utan Kongl. Majit hädanefter såsom hittills är oförhindrad,
att för hvarje år genom utfärdande af special-stater bestämma beloppet af
utgifterna under särskilda titlar. Af dessa skill finner Utskottet sig således böra
afstyrka bifall till den äskade anslagsförhöjningen.
c) I anledning af Domkyrkorådets i Calmar underdåniga ansökan, att det
ersättningsbelopp 1,650 R:dr, som årligen tillkommer Fortifikations-afdolningen, i
följd af öfverlåtelse!! åt Calmar domkyrka af vissa f. d. fästningen i Calmar tillhöriga
jordar och lägenheter, och hvilken ersättning, enligt Rikets Ständers beslut,
blifvit af statsmedel anvisad till 1860 års utgång, måtte såsom ständigt anslag
varda å Riks-statens 4:do Hufvudtitel uppfördt, har Kongl. Majit, då, på
sätt Domkyrkorådet härvid anfört, Rikets Ständers afsigt med fästningslägeuheternas
öfverlåtelse till domkyrkan skulle helt och hållet förfelas, om denna utgift
på domkyrkan öfverflyttades, ansett nyssnämnda belopp böra uppföras såsom
ständigt anslag på 4:de Hufvudtiteln samt föreslagit, att Fortifikations-afdelningens
anslag måtte dermed tillökas; —■ och får Utskottet till denna al Rikets Ständers
beslut vid sednaste riksmöte föranledda framställning
tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
d) Kongl. Majit har vidare erinrat, hurusom vid sistförflutna riksdag för
Intendents-qfdelning ens behof anvisades följande extra anslag att under åren 1858,
1859 och 1860 årligen utgå, nemligen:
Såsom förhöjning i beklädnads-passevolansen vid Svea och Andra Lif-gardesregementena,
Lifgardet till häst, Konungens värfvade Hussar-Regemente och Sappörkompaniet
35,113: 78,
till enahanda kostnader vid Svea och Götha Artilleri-regementen 15,187: 91,
till Indelta arméens utredning såsom fyllnadsanslag .... 4,963: 83,
tillhopa R:dr 55,265: 52.
Och då dessa utgifter, hvaruti, med hänseende till do under sistförflutna
åren stegrade pris å beklädnads-materialier, särdeles å kläden och yllevaror samt
läderpersedlar, äfvensom förhöjda arbetslöner, icke kunde förväntas nedsättning,
vore af beskaffenhet att tillhöra det ordinarie anslaget för försvarsverket till lands
i allmänhet, har, i enlighet med Krigs-kollegii derom gjorda hemställan, Kongl.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 84.
31
Maj:t i nåder föreslagit, att förestående anslagsbchof måtte uppföras å ordinarie
stat med 55,265 R:dr.
Derjemte och enär Kongl. Maj:t genom nådigt Bref den 12 April 1859 för
passcvolansens fortfarande vid Wendes Artilleri-regemente, tillagt passevolantörerna
en tillökning i regementets årliga bcklädnadsanslag af 4,335 R:dr 32 öre,
har Kongl. Majit, af samma skäl som i afseende å de öfriga Garnisons-regementena
blifvit anförda, föreslagit, att denna tillökning måtte såsom ett Intcndentsafdclningens
behof, nu varda å ordinarie stat uppförd med 4,335 R:dr.
I afseende på de sålunda anmälda anslags-beliofven har inom BorgareStåndet
blifvit af Herr Björck anmärkt, att redan vid 1853 och 1854 årens riksdag
så betydliga medel blifvit af Rikets Ständer beviljade för komplettering af
arméens förråder, att man bort förvänta, det ytterligare tillökningar af de för
förrådens underhåll afsedda anslag icke skulle åtminstone under de närmaste åren
ifrågakomma. — Dock hade äfven vid sista riksdagen nya behof i detta hänseende
blifvit framställda och anslagen till matericlen ansenligt förhöjda, hvarförutan Rikets
Ständer, med afseende å do på sednasto tiden inträffade prisstegringar för innevarande
statsreglerings-period beviljat flera extra anslag till betydliga belopp.
Den uti Kongl. Maj:ts Proposition gjorda framställning, att äfven dessa sednare
nu skulle blifva uppförda på ordinarie stat, innefattade likväl enligt motionärens
tanke, alltför öfvcrdrifna anspråk; — och då såsom skäl härtill åberopats de förhöjda
prisen på yllevaror och läderpersedlar, borde dervid erinras, att åtminstone
prisen på läder under hela året 1858 och början af år 1859 varit ovanligt låga, hvilket
bort föranleda till någon minskning i utgifterna. Men oaktadt varuprisens omvexling,
hade emellertid visat sig att någon nedsättning i underhållskostnaderna för
arméons förråd icke egt rum, utan att dessa tvärtom beständigt tillvexte: en omständighet,
som syntes antyda, att något väsendtligt fel förefunnes i förvaltningen.
Förhållandet härmed borde derföre utredas och hvarken ökade anslag för närvarande
medgifvas eller de förut beviljade af tillfällig beskaffenhet öfverflyttas till
den ordinarie statsrcgleringen.
Äfven inom Utskottet hafva under detta ärendes behandling framställningar
förekommit i likartad syftning med Herr Björcks motion; och anser Utskottet
sig först böra afgifva yttrande i denna dol af frågan, helst åsigtcrna om förvaltningens
beskaffenhet onekligen måste inverka på bedömandet af förevarande anslagsbehof.
I nämnda hänseende har nemligen blifvit anfördt, att hushållningen
vid anskaffandet af varor och persedlar för arméens förråd skulle vara i så måtto
bristfällig, att, i anseende till vissa alltför strängt tillämpade formela bestämmelser,
den uti författningar ne (Kongl. Reglementet, angående försäljnings-, upphandlings-
och entreprenad-auktioner af den 3 Juni 1824, § 3) åsyftade allmänna täflan
i verkligheten blifvit i väsendtlig mån inskränkt, så att endast få spekulanter
vågade inlåta sig uti dylika företag, hvarigenom varorna blefvo för Staten dyrare,
på samma gång som näringsidkarnes anspråk förnärmades; och skulle härtill isynnerhet
bidraga dels att de uti Reglementet (§ 14) föreskrifna prof och modeller å
alla varor vore på förhand och för en tid af flera år till de ringaste detaljer fastställda,
utan afseende derpå, att mången gång varor af något afvikande beskaffenhet
från det bestämda profvot, men billigare till pris, skulle lika väl uppfylla ändamålet;
hvaraf följde att endast de personer, som under en längre tid arbetat på
att inrätta sina tillverkningar i enlighet med de föreskrifna modellerna, kunde
åstadkomma för krigsförvaltningen antagliga varor; dels äfven den omständigheten,
att de personer, som hade att verkställa varornas besigtning (Kongl. Förordningen
32
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
den 20 December 1825) vöre utsedde efter sådana grunder, som icke Jemnade full
trygghet derför, att levcrantörernes rätt och fördel blefve behörigen bevakade,
hvilket förhållande jemväl måste afskräcka från en allmännare täflan.
Enär Utskottet icke kan bedöma, i hvad mån de sålunda gjorda anmärknlngarne
lämpligen kunna och böra föranleda till ändring af hvad hitintills blifvit
i berörda hänseende stadgadt, men de uppgifna omständigheterna likväl synas vara
af den beskaffenhet, att de förtjena närmare utredning, har Utskottet ansett
sig böra tillstyrka
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida uti nu gäl
lande
föreskrifter, angående upphandling och leveranser af
varor för landtförsvarets behof samt dylika varors besigtning,
må kunna vidtagas sådan ändring, att, utan åsidosättande af
Kronans rätt, spekulanternas täflan underlättas och besparing
i Statens utgifter derigenom beredes.
Hvad nu angår ofvanberörde af Kongl. Majit äskade tillökningar uti Intendents-afdelningens
ordinarie anslag, har Utskottet, äfven om de för innevarande
statsreglerings-period beviljade extra anslagen varit till hela beloppet erforderliga,
likväl desto mindre kunnat antaga, att samma belopp skola blifva för ali framtid
beköfliga, sorn besparing i utgifterna torde kunna beredas icke allenast genom
den af Utskottet nyss föreslagna utväg, utan ock genom inträffande nedsättningar
i varuprisen, och får Utskottet alltså hemställa,
att förevarande nådiga framställning ej måtte af Rikets Ständer
bifallas på annat sätt, än att ofvanberörde för intendentsafdclningens
behof vid sednaste riksmöte beviljade extra anslag
till sammanlagdt belopp af 55,2(35 Ridr 52 öre, äfvensom
den af Kongl. Majit nu äskade förhöjning i beklädnads
passevolansen
vid Wendes Artilleri-regemente 4,335 Ridr 32 öre
för nästkommande frenne år anvisas till utgående från Rikets
Ständers Riksgälds-kontoi-,
varande, i öfverensstämmelse med hvad Utskottet sålunda tillstyrkt, dessa belopp
här nedan uti flista punkten upptagne bland Hufvudtitelns extra anslag.
e) Under förutsättning att Rikets Ständer, efter tagen kännedom om den
särskilda framställning i ämnet, som Kongl. Maj;t beslutat till Rikets Ständer
aflåta, skulle bifalla Jemtlands Roteringskassas befrielse från all utgift för Jemtlands
Hästjägare-korps’ beklädnad, har Kongl. Majit nu föreslagit, att till bestridande
af den del utaf underhållskostnaden för berörde beklädnad, som icke redan
finnes inbegripen i anslaget till lif- och släpmunderingar vid Rotehålls-regementena,
måtte såsom förhöjning i Inteudents-afdelningens anslag beviljas det belopp
1,258 Ridr, hvartill dennna kostnad enligt skedd uträkning skulle uppgå, eller i
rundt tal 1,260 Ridr.
Under den 11 nästlidne Februari har Kongl. Majit till Rikets Ständer aflåtit
nådig Proposition angående Jemtlands roteringskassas befrielse från allt bidrag
till anskaffning och underhåll af beklädnaden vid Jemtlands Hästjägarekorps,
hvaröfver Utskottet, efter derå från Riks-Stånden erhållno remisser, framdeles
ATill till Rikets Ständer afgifva särskildt utlåtande. I följd häraf och då
sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet uti sednare
punk
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
33
punkten af sitt utlåtande N:o 6 föreslagit, att rotehållarne vid Kavalleriet i Jemtland
skulle befrias från den af dem hittills bestridda andel i kostnaden för sadelmunderingens
underhållande samt denna kostnad utgå af anslaget till försvars
verket
i allmänhet, som i sådant fall skulle tillökas med '620 ii:dr, har Utskottet,
enär denna fråga icke heller är af Rikets Ständer afgjord,
funnit sig med anledning af omförmälda framställningar nu
icke kunna vidtaga någon förändring af Intendents-afdelningens
anslag, men hemställer, det Rikets Ständer må
förbehålla sig, att framdeles besluta den tillökning af samma
anslag, som vid pröfning af nyssberörda tvänne frågor kan
finnas af omständigheterna påkallad.
f) Då Utskottet, uti ofvanstående 6:te punkt mom. litt. b) på anförda skäl
funnit sig icke kunna till bifall hos Rikets Ständer förorda Kongl. Majits nådiga
framställning om uppförande på Topografiska korpsens stat af 8 Under-officerare,
kan följaktligen Utskottet
icke heller tillstyrka anvisandet af den anslagstillökning,
1,200 R:dr, Kongl. Majit till beklädnadshjelp för bemälde
Underofficerare äskat.
g) Likaledes och enär Utskottet uti 16:de punkten morn. litt b afstyrkt
beviljandet af det anslag, Kongl. Majit begärt för uppsättning af ett nytt Sappörkompani,
lärer, i följd häraf, frågan om anvisande af särskildt beklädnadsbidrag
för samma kompani
få förfalla.
h) Uti sitt, i anledning af Rikets Ständers åren 1857 och 1858 församlade
Revisorers berättelser angående Statsverket, den 6 December nästlidet år
afgifna utlåtande N:o 13, har Utskottet (§ 28), bland andra uppskjutna frågor rörande
statsregleringen, förklarat sig vilja framdeles meddela yttrande öfver Rovisorernes
hemställan om uteslutande från Riks-staten af de under anslaget för försvarsverket
till lands i allmänhet upptagna indelta räntor, till belopp af 900 R:dr, från
hvilkas utgörande befrielse åtnjutes af Åkers krutbruk och Husqvarna gevärsfaktori
; varande, enligt hvad Revisorerne anfört, genom Kongl, brefvet till Kammar-kollegium
af den 11 Maj 1855 förordnadt, att dessa räntor, sedan berörde
inrättningars rättighet till befrielse från deras erläggande blifvit vid skeende undersökning
bekräftad, skulle från räkenskaperna uteslutas och endast föras inom
kolumn i jordeboken; i anledning hvaraf Revisorerne, som erfarit, att Kongl.
Kammar-kollegium, efter sådan undersökning, under den 28 och 29 Januari 1856
meddelat föreskrifter om ifrågavarande räntors afförande från räkenskaperna,
hemställt, att desamma äfven borde från Riks-staten utgå.
I afseende på detta ämne har Utskottet vidare inhemtat, att rättigheten till
befrielse från omförmälda räntors utgörande grundar sig dels på ett med innehafvaren
af Åkers krutbruk den 1 Mars 1718 ingånget och af Kongl. Majit stadfästadt
kontrakt, som legat till grund för alla sedermera af Kongl. Majit och Kronan
uppgjorda kontrakt, angående krut-tillverkningen vid Åker, och dels på de för
Jönköpings gevärsfaktori den 15 Februari 1715 utfärdade privilegier, enligt kvil
Bih.
till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 29 Haft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
ka hemmanen Husq varn a N:ris 1 och 2, såsom till faktoriet anslagna, erhållit
eftergift af ditintills utgjord skatt; och får Utskottet, på grund af nu upplysta
förhållanden, tillstyrka,
att ifrågavarande räntor må, såsom Revisorerne föreslagit, från
Riks-staten uteslutas.
28:o Lif- och Släp-munderingar vid Rotehålls-regementena.
Enligt hvad den Kongl. Propositionen innehåller (Stats-råds-protokollet
pag. 33), har det härför afsedda anslag, som, i anledning af Rotehållarnes eller
Soldaternes hefrielse från det förut utgående bidraget till soldat-beklädnadens anskaffande
och underhåll, vid förra riksdagen tillkom i stället för anslaget till lifmundering
för indelta infanteriet samt då bestämdes till 208,200 R:dr, under år
1858 visat betydlig brist, och sådan emotsåges äfven för år 1859; varande, jemlikt
den uti Krigs-kollegium upprättade, på fastställd åtgångs-stat och sednaste auktionspris
grundade uträkning för sistnämnda år, följande utgifter å anslaget påräknade
:
statsbidraget till beklädnadens underhållande, att till Beklädnads-direktionerna
utgå  221,923: 47.
ersättning åt innehafvarne af indragna rotar för beklädnadshidragets
afkortande å vakans-afgifterna  6,740: 44.
beklädnads-slitnings-ersättning för kommenderingar, som af
4:de Hufvudtiteln underhållas, hvartill eljest saknas tillgång, förslagsvis
3,336: 9.
tillhopa R:dr 232,000: —
hvadan skilnaden mellan denna summa och det nuvarande anslaget, 208,200 R:dr,
utgjorde det behof, hvilket nu behöfde fyllas; — Och då den sålunda ifrågaställa
förhöjningen i anslaget påkallades af ökade pris på beklädnads-materialier och
arbeten, samt någon nedsättning uti de till regementenas och korpsernas beklädnads-fonder,
enligt gällande författning, utgående heklädnads-anslag desto mindre
kunde ifrågakomma, som munderingarne, i anseende till de utsträckta vapenöfningarne,
nu äro underkastade vida större slitning än tillförene, har Kongl. Maj:t
föreslagit: dels att anslaget till lif- och släpmundcringar vid rotehålls-regementena
måtte förhöjas med 23,800 R:dr, och dels att de besparingar, sorn å det sålunda
förhöjda anslaget kunna uppkomma, finge användas till bestridande af slitningsersättning
för garnisons-kommenderingar, hvilka af 4:de Hufvudtitelns anslag underhållas.
Till hvad sålunda blifvit i nåder föreslaget, hvaremot någon anmärkning i
Riks-Stånden eller Stats-Utskottet icke förekommit, får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
29:o. Salpeter-uppköp.
Uti ofta åberopade Stats-råds-protokoll meddelas, hurusom Komitén för
Salpeter-ärendena, jemte upplysning att den årliga salpeter-tillverkningen nu uppginge
till omkring 15,000 Lisp., för sin del föreslagit, att nuvarande anslaget till
salpeter-uppköp, 270,000 R:dr, skulle minskas till 200,000 R:dr, med vilkor att salpeterfondens
förräntade tillgångar förblifva orubbade och att räntan deraf -finge
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
35
användas, dels i händelse den inhemska årliga tillverkningen skulle framdeles komma
att uppgå till högre belopp än 15,000 Lisp., till inlösen af den öfverskjutande
qvantiteten, dels till de ökade utgifter, som måste uppkomma om förhöjning i nu
gällande salpeter-inlösningspris skulle, till följd af Kongl. Maj:ts, med anledning
af Rikets Ständers hemställan, gifna föreskrift den 9 April 1858, blifva nödvändig
för det fall, att priset å utländsk salpeter ltomme att öfverstiga Kronans inlösningspris
å inhemsk vara med tillagda omkostnader, dels ock till inköp af utländsk
salpeter, om något år det nu fastställda tillverkningsbeloppet af krigskrut skullo
så ökas, att den inhemska årliga salpetertillgången ej hlefve dertill tillräcklig.
Med afseende likväl derpå, att det årliga hehotvet af salpeter för tillverkningen
af krigskrut endast utgör omkring 10,000 Lisp., samt att den inhemska
salpeter, som derutöfver äfven levereras, kunde till enskilda konsumenter föryttras
och försäljningsmedlen ingå till salpeter-fonden, för att till förefallande utgifter
användas, har Kongl. Maj:t, under det af Salpeter-komitén förutsatta vilkor
om salpeter-fondens orubbade bibehållande, i nåder föreslagit att anslaget till salpeter-uppköp
måtte minskas mod 100,000 R:dr.
Angående denna fråga har, uti ofvannämnda inom Borgare-Ståndet afgifna
anförande, Herr Björck yttrat den åsigt, att, sedan en förändrad hushållning i afseende
på kruthandeln numera blifvit tillvägabragt, salpeterfonden kunde indragas
och dess tillgångar öfverlemnas till Riksgälds-kontorct, emot det att erforderliga
medel för upphandling af salpeter klefve af Rikets Ständer särskildt anvisade; —
men då Utskottet af ofvanherörda Stats-råds-protokoll inhemtat, att Komitén
tor Salpeter-ärendena undfått nådig befallning att till Kongl. Maj:t afgifva förslag
till de af omständigheterna påkallade åtgärder, hvarigenom Statens nuvarande
kostnader för erhållande af behöflig salpeter må skäligen kunna inskränkas, synes
det icke vara lämpligt, att någon åtgärd i den utaf Herr Björck antydda syftning
varder vidtagen, förräii fullständig utredning i nyssnämnda hänseende erhållits;
och anser Utskottet, att med vidtagandet af en dylik reglering kan utan någon
olägenhet anstå till en kommande riksdag.
Beträffande åter det anslag, som nu hör till uppköp af salpeter anvisas,
har Utskottet funnit anledning att föreslå detsamma till lägre belopp än Kongl.
Majit för ändamålet äskat. Dc uti revisionsberättelserna för åren 1854—1857 meddelade
utdrag af salpeterfondens räkenskaper utvisa nemligen, att fondens utgifter för
aflönings-, pensions-och transport-kostnader m. m. under denna tid i medeltal med omkring
19,000 R:dr årligen öfverskjutit dess ränte-inkomster; och dessa utgifter böra hädanefter
icke antagas till högre belopp, utan torde snarare i mån af minskadt salpeteruppköp
komma att nedgå. Då nu, enligt hvad den Kongl. Propositionen innehåller,
det årliga bchofvet af salpeter för tillverkningen af krigskrut utgör endast omkring
10.000 Lisp., hvartill, efter 9 Riksdaler för lispundet, skulle erfordras ett belopp af
90.000 R:dr, men hvad derutöfver levereras kommer att för salpeterfondens räkning
försäljas, synas fondens utgifter, utöfver ränte-inkomsternas belopp, icke kunna uppgå
till högre summa än omkring 109,000 R:dr årligen, hvadan anslaget lärer blifva
fullt tillräckligt, om det i rundt tal uppföres till 110,000 Ridr, allt Riksmynt; —
och anser Utskottet anvisandet af högre anslagsbelopp för detta ändamål vara
destomera olämpligt, som salpeter-fonden, hvars utlånta kapital redan vid 1857
års utgång uppgick till nära 300,000 Ridr Banko och samtliga till 1858 balanserade
tillgångar utgjorde 377,251 Ridr 45 sk. 10 rist. Banko, derigenom skulle komma
att ytterligare tillvexa, men Stats-verket åter gå i mistning af en under närvarande
förhållanden väl behöflig besparing.
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
I följd häraf hemställer alltså Utskottet,
att anslaget till salpeter-uppköp måtte bestämmas till 110,000
R:dr.
30:o. Utskottet får vidare tillstyrka,
att, på sätt Kongl. Majk äskat, öfverskottet af de indelningsräntor,
som förut ingått ensamt till rusthållare vid södra bataljonen
af Bohus läns regemente, må, till betäckande af de,
genom bataljonens år 1851 än vidare på 10 år medgifna
förändring till roteradt infanteri, för Statsverket uppkomna
kostnader, varda, såsom hitintills och så länge omförmälda
förändring kommer att fortfara, stäldt till Kongl. Maj:ts nådiga
disposition.
31:o. Beträffande öfriga till 4:de Hufvudtiteln hörande ordinarie anslag,
uti hvilka någon förändring hvarken blifvit af Kongl. Majit äskad, eller eljest
ifrågakommit, får Utskottet hemställa,
att dessa anslag måtte i den blifvande nya Riks-staten uppföras
till oförändrade belopp, på sätt hosföljande tabell Litt.
C. närmare utvisar;
kommande i följd af hvad Utskottet uti förestående punkter föreslagit och, sedan
anslaget till skrifmaterialier och expenser m. m. för Departementets Kansli-expedition,
som för närvarande utgör 2,894 R:dr 32 öre, blifvit för summans jemnande
minskadt med 24 öre, Hufvudtitelns samtliga till ordinarie statsregleringen hörande
anslag att uppgå till 8,719,380 R:dr Riksmynt eller 32,480 R:dr utöfver hvad
nu gällande Riks-stat upptager.
Innan Utskottet öfvergår till framställning af de extra anslagen under denna
Hufvudtitel, har Utskottet ansett sig böra anmäla tvänne särskilda motioner,
innefattande allmännare frågor, angående landtförsvarets ordnande, hvaröfver vederbörande
Riks-Stånd genom remisser infordrat Utskottets yttrande.
32:o. Med föranledande af Kongl. Maj:ts vid innevarande riks-möte äflåtna
nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, har uti ett inom
Borgare-Ståndet afgifvet memorial Herr C. F. Ridderstad, efter meddelande af
en framställning rörande landets ekonomiska och finaneiela ställning under de
sednaste trenne åren, fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på angelägenheten af
att iakttaga den största möjliga hushållning med Statens tillgångar, i hvilket afseende
motionären ansett nödigt, att de af Regeringen nu framställda anslagsfordringar
borde i väsendtlig mån nedsättas, enär desamma innefattade allt för öfverdrifna
anspråk, hvilkas godkännande skulle föranleda iinansiel oreda för Statsverket
och bereda landets ekonomiska undergång. Efter att hafva närmare utvecklat
sina åsigter i denna syftning har motionären vidare, beträffande de för
landtförsvarets behof af Kongl. Majit nu äskade anslag, förmenat dessa i sjelfva
verket vara att anse blott såsom försigtiga förkänningar i och för större framdeles
tillämnade anspråk elior, ifall representationen godkände dem, såsom ett slags
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
$7
handpenningar på, mera vidt utseende, kommande fordringar, afsigter oell företag,
hvadan regeringens åtgärder härutinnan rätteligen borde betraktas såsom ”ett system
att inleda i frestelse”. — Fjerde Hufvudtiteln hade i alla tider från nationens
sida påkallat betydliga uppoffringar, hvilka vid de sednaste riksdagarne i
ännu högre grad stegrats, utan att man likväl kunde vara förvissad att motsvarande
gagn dermed åstadkommits eller egde förhoppning att fordringarne framdeles
skulle minskas. Tvärtom syntes de mångfaldiga förändringar, söm egt rum i
afseende på försvarsverkets inrättning, hän tyda derpå att denna Hufvudtitel oupphörligt
skulle uppsluka välsignelsen af landets tillgångar, utan att något egentligt
ändamål dermed vunnes. Om nu äfven Regeringen, såsom man kundo antaga,
för upprätthållandet af landets anseende bland öfriga Stater, ansåge det nödvändigt,
att vi ännu i dag låtsades vara lika vapenmägtige som förr och färdiga att
inlåta oss i täflan med Europas stormakter, — en olycklig förvillelse, som kunde
vederläggas redan af kartans ojäfviga vittnesmål, — så borde likväl representationen
med resignerande värdighet och vishet riktigare uppfatta landets verkliga
ställning och ej af en tom fåfänga eller den förledande glansen af en längesedan
försvunnen storhet låta hänföra sig till allt för stora uppoffringar för en militärisk
ståt, ett yttre lysande bländverk, som ej egde någon kärna i verkligheten.
Det vore således angeläget att alla bemödanden rigtades på att söka åstadkomma
ett på samma gång starkare och mindre kostsamt försvar än det nuvarande. För
mindre Stater funnos endast ett naturligt och ändamålsenligt sätt att ordna sitt
militärväsende, nemligen: nationalförsvaret; dock icke det nationalförsvar, som vid
de sednaste riksmötena blifvit förslagsvis framstäldt för Rikets Ständer, utan
det som börjas i skolan och förtsättes genom hela lifvet, det som i århundraden
betryggat och ännu betryggar friheten i Schweitz. Såsom innefattande en för
Sveriges frihet och sjelfständighet vigtig och angelägen grundsats, har motionären
således framstäldt det yrkande: att icke några nya anslag måtte vid innevarande
riksmöte beviljas, inga uppoffringar af Rikets Ständer åtagas för ändamål,
sorn endast åsyftade att bibehålla landets försvarsväsende i dess nuvarande tillstånd.
Hvad motionären sålunda anfört, har Utskottet ej underlåtit att taga i behörigt
öfvervägande, men finner den gjorda framställningen lemna rum för icke
oväsendtliga anmärkningar. Det af motionären såsom utgångspunkt framställda
påståendet, att Rikets Ständers godkännande af det förslag till ny statsreglering,
Kongl. Maj:t vid innevarande riksmöte aflåtit, skulle bereda landets ekonomiska
undergång, synes dock icke påkalla något särskildt yttrande å Utskottets sida,
Äfvenså torde obilligheten af motionärens omdöme om det sätt, hvarpå Regeringen
under sistförfluten riksmöte skall hafva uppfattat landets finansiela ställning,
ej behöfva utförligare ådagaläggas, enär bestämmandet af statsutgifternas belopp,
liksom alla med beskattningsväsendet sammanhang egande frågor, uteslutande afgöras
af Rikets Ständer, hvilka ock vid förra riksdagen beslöto en tillökning i de
ordinarie statsutgifterna af omkring en million Riksdaler utöfver hvad Kongl.
Maj:t föreslagit. Hvad vidare angår den af motionären yttrade förutsättning, att
Sveriges landtförsvar, äfven om kostnaderne derför ökades med hela det belopp,
106,000 R:dr, Kongl. Maj:t nu äskat såsom tillökning i de ordinarie utgifterna,
derigenom skulle kunna bringas derhän, att vårt land kunde mäta sig med Europas
stormakter eller ”i utvecklingen af stående härar och militärisk lyx täfla
med vår östra granne, en verldsdel för sig,” — hvilket förmenas vara Regeringens
syftemål, — så synes denna tanke lika litet ega någon grund i verkligheten.
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
Utskottet kan deremot för sin del icke antaga annat, iin att den nuvarande försvarsstyrkan
är behöflig och nödvändig, endast för att värna landet mot främmande
angrepp och betrygga dess sjelfständighet.
Beträffande nu det egentliga hufvudskälet för motionärens omdöme om
olämpligheten af vårt försvarsväsende, eller att kostnaderna derför skulle öfverstiga
nationens tillgångar, torde detta påstående, om något afseende derå skall
fästas, höra understödjas med faktiska uppgifter om ifrågavarande förhållande och
jemförelser med andra länder, äfvensom någon utredning, i hvad mån ett annat
försvarssystem skulle blifva för landet billigare: omständigheter, hvilka måste vara
noggrannt undersökta och allvarligt öfvervägda, innan frågan om en dylik förändring
framställes till öfverläggning hos Rikets Ständer, — nion för hvilkas
bedömande Utskottet ej kunnat af motionens innehåll hemta någon ledning.
Erkännande i öfrigt, att det uppgifna ändamålet med förevarande framställning,
nemligen att åstadkomma ett på samma gång starkare och mindre kostsamt
försvar än det närvarande, är högeligen önskvärdt och vigtigt, har likväl Utskottet,
då motionären ej närmare utvecklat sitt förslag, eller antydt, hvilka förängar
i det hitintills antagna försvarssystemet han anser företrädesvis bchöfliga, eller
hvilka af 4:de Hufvudtitelns anslag, som till vinnande af åsyftad besparing i kostnaderno,
nu borde indragas, vid sådant förhållande ej kunnat å motionen fästa
vidare afseende, och får derföre hemställa,
att Herr Ridderstads framställning ej må till någon åtgärd
föranleda,
33:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, angående bildande
af en Vapen-komité, har Herr Mauritz Brakel hufvudsakligen anfört, hurusom
det Arore för vårt lands försvar af högsta Augt, att i arméens och flottans beväpning
åstadkommes mera systematisk enhet i anseende till vapnens konstruktion
och form, än som egde rum för närvarande, då gemcnsamlieten i beväpningen
emellan arméen och flottan inskränkte sig till 1831 års kalibersystem för kanoner,
några fästningslavetter och några tusen nyligen tillverkade minie-gevär, men
i öfrigt visade sig en framstående brist på system och en för landets försvar menlig
mångfald i konstruktionen af så väl kanoner som handvapen. Sålunda egde
exempelvis flottan 7-tums eller 72-pundiga kanoner dels af Amiral v. Sydows och
dels af Stats-rådet Ehrenstams konstruktion, då deremot arméens kanoner af
nämnde kaliber Amro konstruerade efter 1840 års modell. Utom dessa pjeser, som
laddades från mynningen, hade arméen i sina fästningar 2 modeller af 72-pundiga
kammarladdnings-kanoner; och funnes således af 72-pundiga kanoner fem särskilda
konstruktioner. Enahanda Amre förhållandet med de mindre pjeserne. Eältartilleriets
kanoner \mre nemligen till tyngd, tappar, sigten, skott-tabeller och
ammunition olika flottans landstignings-kanoncr, och dessa sednare icke lika vid
Stockholms och Carlskrona station. Vidare funnes Arid flottan af 6-pundiga bombkanoner
tre å fyra modeller samt af de 30-och 24-pundiga kanonerna likaledes fyra;
varande dock dessa 8 å 9 modeller af bomb-kanoner, 8 modeller af 30- och 24-  pundiga kul-kanoner samt minst 6 modeller af 6- och 12-pundiga konstruerade
efter år 1831. Aldre i bruk varande kanoner af hvarjehanda pundighet varierade
ännu mera i afseende å storlek och konstruktion. Det ena örlogsfartyget vöre
bestyckadt med 72-pundiga bomb-kanoner samt 30 å 36-pundiga kul-kanoner, ett
annat med 60- ocb 24-pundiga. Hvarken linieskeppen sinsemellan eller fregatterne
hade samma sorts bestyckning, likasom ej heller fästningarne. Icke min
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
39
dro anmärkningsvärd brist på gemensamhet och system företedde arméens och
flottans handvapen, deraf funnes fem särskilda slag, nemligen: tappgevär, tappstudsare,
upprefflade gamla gevär, kammarladdnings- och minie-gevär. Då nu äfven
Norges beväpning saknade systematisk enhet och gemensamhet, såväl i och
för sig sjelf betraktad som särdeles i förhållande till Svenska vapnen, skulle omförmälda
förhållanden, i händelse af krig, ovilkorligen förorsaka mångfaldiga olägenheter
och svårigheter, isynnerhet som jemväl ammunitionen för samma slags vapen
vöre mer eller mindre olika samt den Norska af annan beskaffenhet än den Svenska,
så att ifall Svenska arméen skulle komma att operera gemensamt med den
Norska, dessa icke skulle kunna vid inträffande behof bispringa hvarandra ens
med ammunition, än mindre med annan krigsmateriel. Orsakerna, som föranledt
denna skadliga mångfald i konstruktionen af skjutvapen, vore att finna i den omständigheten,
att de förenade rikena hitintills låtit konstruera sina vapen på minst
fem särskilda ställen, nemligen: Norge för dess landt-artilleri i Christiania, och
för flottan i Horten, samt Sverige för landt-artillcriet i Stockholm och för flottan
vid dess stationer i sistnämnde stad och Carlskrona, utan att de, som haft konstruktionen
å ettdera af nämnde ställen sig anförtrodd, varit beroende af den konstruktion
eller modell, som på något af de öfriga ställena antagits, eller haft något
bestämdt, på förhand gifvet, system att följa. För undanrödjandet af omförmälda
hrister i nuvarande organisation af beväpningen, hade hinder hitintills mött
deruti, att gammal materiel funnits till så stor myckenhet och att denna måst genom
begagnande tillgodogöras, men detta hinder kunde numera anses hafva upphört,
enär tidens fordringar gjorde anskaffandet af åtskillig ny materiel af annan
beskaffenhet till en oafvislig nödvändighet; och syntes derföre tiden nu vara inne
att vidtaga erforderliga åtgärder till åstadkommande för framtiden af den för försvarsverket
så vigtiga enhet och gemensamhet i beväpningen, samt efter plan och
system tillämpa de nya uppfinningar eller förbättringar, som förtjena att antagas; —
ett ändamål sorn säkrast och mod minsta kostnader kunde vinnas genom bildande
af en för landt- och sjöförsvaret gemensam, sjelfständig och permanent Komité,
hvars åliggande skulle vara: att bestämma den lämpligaste konstruktionen
å kanoner, gevär, pistoler, blanka vapen, ammunition och lavetter samt passande
bestyckning för fästningar och fartyg; att uppgöra reglemente för vapnens handterande
eller för den egentliga skjutningen, samt utgifva skjut-tabeller, äfvensom
anskaffa, kontrollera och besigtiga alla vapen; hvarförutan denna Komité skulle
låta sig angeläget vara, att med största uppmärksamhet och noggrannhet följa nya
uppfinningar eller förbättringar i krigsmaterielen så inom- som utomlands, med
skyndsamhet tillegna sig dessa och deröfver afgifva betänkande samt anställa do
försök, som af omständigheterna påkallades. Derjemte skulle Komitén för ett
allmännare spridande af kunskapen om beväpningen redigera en tidskrift samt på
det Komiténs skicklighet och förmåga måtte kunna bedömas, om sin verksamhet
årligen till Kongl. Maj:t afgifva underdåniga rapporter, hvilka skulle åtfölja
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer. Och på det Komitén
jemväl måtte blifva i tillfälle att verka för åstadkommande af system i do förenade
rikenas beväpning i förhållande till hvarandra, borde den sättas i förbindelse
med någon motsvarande auktoritet i Norge. Beträffande organiserandet af
omförmälde Komité, som borde hafva sitt säte i Stockholm och benämnas
” Vapon-komité”, skulle dess ledamöter utgöras af Officerare af arméen och
flottan, till lika antal från hvardera, hvilka ledamöter borde vara permanenta,
med dem lemnad öppen rätt att genom vederbörande anhålla om tillfällig
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
förstärkning för upplysningars meddelande och försöks anställande. Komitén
horde vidare, med afseende å dess verksamhet, fördelas i underordnade Komitéer,
såsom en Artilleri-komité, en Handvapens-komité och så vidare, äfvensom
hvarje detalj af de ämnen, hvarmed Komitéen hade att sysselsätta sig,
skulle först utarbetas af en hland ledamöterne och sedan behandlas i den underordnade
Komitén, innan slutlig pröfning kunde ifrågakomma, så att, om
t. ex. en kanon skulle antagas, frågan derom handlades först af detalj-officeren,
derefter af Artilleri-komitén, som hade att utreda ärendet, samt slutligen af
hela Komitén, som egde att bestämma, huruvida projektet förtjenade att underkastas
försök. Särskildt skulle för Komitén gälla såsom regel, att ingen
kanon finge antagas med mindre, än att den kunde begagnas både till lands
och sjös och ej förr, än man med densamma i lavett skjutit 1,000 skott, samt
att alla gevär, pistoler m. fl. vapen skulle vara lika för arméen och flottan, äfvensom
Komitén jemväl i öfrigt städse skulle sträfva till vinnande af den största
möjliga enhet i beväpningen. Och har, på grund häraf, motionären föreslagit: —
att Rikets Ständer måtte ingå till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, det
Kongl. Maj:t täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition
om organisation och stat för en för landt- och sjöförsvaret gemensam Yapen-komité,
enligt här ofvan anförda grunder; — att, på det emellertid någon
tidsutdrägt i fråga om organisation af vårt försvar ej måtte ega rum, Rikets Ständer
måtte vid beviljandet af de utaf Kongl. Maj:t i Dess nådiga Proposition om
Statsverkets tillstånd och behof till anskaffande af refflade gevär och kanoner begärda
anslagen af tillhopa 522,000 R:dr Rant fästa det vilkor, att af dessa anslag
en summa af 100,000 R:dr skulle användas till försök af en på ofvanberördt sätt
organiserad provisorisk Komité, som genast skulle företaga nödiga experimenter
till utrönande af den lämpligaste konstruktionen af ett fullkomligt lika reffelgevär
för arméen och flottan, en större fartygs- och fästnings-reffelkanon och en
passande refflad fältpjes med dertill hörande lavetter och ammunition; — samt att
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj: t anhålla, att allt vidare anskaffande af nya
vapen och ny materiel för arméen och flottan måtte inställas till dess tjenliga modeller
blifvit af den ifrågavarande Komitén antagne; — varande dock detta
förslag, i hvad angår anvisandet af medel för den ifrågaställda provisoriska Komitén,
af motionären sedermera, i anledning af framställd anmärkning, att det
icke vore billigt, att medlen för den ifrågaställda Yapen-komitén utginge ensamt
från 4:de Hufvudtiteln och att det för sjelfva vapenfabrikationen erforderliga
anslaget icke lämpligen kunde minskas, i så måtto förändradt, att Herr Brakel
uti ett tillägg till den först afgifna motionen föreslagit, det omförmälda för den
provisoriska Komitén erforderliga anslag måtte varda särskildt anvisadt.
Af Utskottet tillhandakommet protokolls-utdrag, angående den hos Ridderskapet
och Adeln i detta ämne uppkomna öfverläggning, inhemtas, bland annat,
att de talare, som härutinnan yttrat sig, nemligen Friherre F. Wrede samt Herrar
F. M. af Klint, C. B. Lilliehöök och G. M. Stjernsvärd, väl ansett, att en på lämpligt
sätt organiserad Vapen-komité, hvars verkningskrets vore inskränkt till
att i förekommande fall endast undersöka och utlåta sig öfver framställningar,
rörande ny krigsmateriels antagande, innan anskaffandet af sådan kunde ifrågakomma,
skulle för försvarsverket med afseende å erforderlig enhet i beväpningen
medföra icke oväsendtliga fördelar, — men deremot funnit bildandet af en Yapenkomité
efter de af motionären uppgifna grunder böra afstyrkas, hufvudsakligen
i an
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
41
i anseende till den vidtomfattande verkningskrets en sådan Komité skulle erhålla,
hvilken påkallade en större mångsidighet i kunskaper hos Komiténs
ledamöter, än man skäligen kunde fordra. Hvad särskildt beträffade den del af
motionen, som afsåge inställande af nya vapens och materiels anskaffande till dess
Komitén hunnit att utse och fastställa tjenliga modeller, har blifvit anmärkt,
att sådant skulle föranleda dertill, att vapenfabrikationen i riket komme att för
en längre tid alldeles afstanna, enär, äfven under förutsättning att motionärens
organisation störslag i öfrigt vore riktigt, dock en längre tid måste åtgå, innan den
ifrågaställda Komitén kunde hafva genomgått och granskat alla särskilda vapenmodellcr
samt förenat sig om en bestämd åsigt i afseende på hvarje vapens
ändamålsenligaste konstruktion; — och har, förutom andra anmärkningar emot
detta förslag, hvilka Utskottet, till undvikande af större vidlyftighet, ansett sig
kunna förbigå, Friherre Wrede erinrat, hurusom den af Herr Brakel omförmälda
brist på system och enhet i bcväpningen ingalunda vore så stor eller till sina
verkningar af det menliga inflytande, som motionären antydt. Tvärtom vore genom
1831 års Kalibersystem de fördelar i ej ringa mån uppnådda, hvilka motionären
åsyftat, och särskildt den, att ali ammunition för artilleripiecerna kunde användas
vid hvilket af artillerierna som helst, äfvensom olikheten i kalibern å fästningspiecerna
icke sällan vore beräknad med afseende å lokala omständigheter och
sålunda med ett klokt beväpningssystem väl öfverensstämmande.
Ehuru Utskottet ingalunda kan förneka, att åstadkommandet och bibehållandet
af systematisk enhet och gemensamhet i de särskilda delarne af beväpningen
måste för landets försvarsväsende vara af synnerlig vigt, har likväl Utskottet,
efter noggrannt öfvervägande af hvad såväl motionen som de i anledning deraf
afgifna yttranden innehålla, funnit skäl för den farhåga, att organiserandet och
underhållet af en permanent Yapen-komité, enligt de af Herr Brakel föreslagna
grunder, skulle möta flera svårigheter och föranleda så betydliga kostnader, att
fördelarna antagligen ej skulle deraf motsvaras, hvilken åsigt jemväl vinner stöd
af den omständigheten, att åtskilliga i ämnet hemmastadda ledamöter af Ridderskapet
och Adeln hafva emot lämpligheten af motionärens förslag i och för sig,
utan afseende på kostnaderna, framställt väsendtliga anmärkningar. Utskottet har
i öfrigt föreställt sig, att det åsyftade ändamålet kunde på ett mera lämpligt sätt,
åtminstone i någon mån, uppnås derigenom att, vid fråga om ny krigsmateriels
anskaffande, för hvarje särskildt fall ombesörjes den undersökning och pröfning af
sakkunnige män, som kan finnas nödig, innan nya uppfinningar eller förbättringar
blifva definitivt antagna, I öfverensstämmelse härmed skall Utskottet icke
underlåta, att till Rikets Ständer göra framställning om sådan pröfning och undersökning,
när anledning dertill i särskilda fall förekommer; — men, på grund
af dessa åsigtor och öfriga här ofvan anförda skäl, föranlåtes Utskottet att nu
hemställa,
det Herr Brakels motion om inrättande af en permanent Yapen-komité
ej måtte af Rikets Ständer bifallas.
Bih. till B. St. Prot. 1859 Sf 1860. 4 Sami. 1 A/d. 29 Häft.
6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
Utskottet går nu att meddela yttrande angående de landtförsvarets behof,
för hvilka tillfälliga eller extra anslag ansetts erforderliga; — i afseende hvarå
följande framställningar förekommit:
Artilleri-behof.
34:o. Enligt hvad ofvan åberopade Stats-Rådsprotokoll innehåller, (pag.
19) hade, under anförande hurusom refjlade kanoners öfverlägsenhet i jemförelse
med de hittills vanliga, uti flera hänseenden numera blifvit ådagalagd, Departements-chefen
med afseende å vigten och nödvändigheten, att Svenska artilleriet
icke förblefve i saknad af ett skjutvapen, sorn inom främmande arméer börjat införas,
fästat Kongl. ]YIaj:ts uppmärksamhet på angelägenheten af sådana skjutvapens
anskaffande för fält-artilleriet, i hvilket hänseende, ehuru General-fälttygmästaren
föreslagit inrättande af fem sådana batterier, Departements-chefen dock
ansett, att anskaffningen till en början kunde inskränkas till behofvet för tre batterier.
Beträffande kostnaden för hvarje batteri, hade densamma väl icke kunnat
bestämdt uppgifvas, enär konstruktionen af den nya materielen ännu icke vore
slutligen uppgjord och följaktligen icke heller något kostnadsförslag å denna kunnat
upprättas, — men en summa af 24,000 11:dr hade antagits blifva för batteriet
erforderlig; — och har Kongl. Maj:t, i anledning häraf, föreslagit Rikets Ständer
att, tili anskaffning af refflade kanoner, med dertill afpassade lavetter och öfriga
fordon för 3 fält-batterier, anvisa ett extra anslag af 72,000 R:dr, att under
åren 1801, 1862 och 1863 med en tredjedel årligen utgå.
Enär, efter hvad Utskottet inhemtat, skjutvapen af ifrågavarande beskaffenhet
blifvit under de sistförflutna åren anskaffade för de flesta arméer uti Europas
öfriga Stater, och då erfarenheten af de sednaste krigshändelserna uti norra Italien
så fullständigt bekräftat dessa vapens öfverlägsenhet, att de numera anses oumbärliga
för hvarje artilleri, såvidt någon verkan deraf skall påräknas emot fiender,
hvilka äro med dylika vapen försedda, så torde nödvändigheten fordra, att
äfven Sverige utan uppskof tillegnar sig omförmälda nya uppfinning. Beträffande
denna fråga, har likväl Utskottet ej kunnat undgå att fästa uppmärksamhet såväl
vid den uti Stats-Rådsprotokollet anförda omständighet, att konstruktionen
af den nya materielen ännu icke blifvit slutligen uppgjord, som ock på hvad uti
b ii t ofvan (i nästföregående punkt) omförmälda motion blifvit anmärkt i afseende
på angelägenheten deraf, att erforderlig enhet och öfverensstämmelse i vapnens
konstruktion må blifva iakttagen. Från den förra omständigheten har särskildt
hemtats anledning till den såväl af en Riksdags-fullmägtig i Bonde-Ståndet, Carl
Anders Larsson, som äfven inom Utskottet framställda åsigt, att för innevarande
statsreglerings-period ej påkallades ett så betydligt anslag, som Kongl. Majit härtill
äskat, enär tvifvelaktigt vore, huruvida de nya.vapnen, sedan deras konstruktion
först blifvit pröfvad och fastställd, kunde under denna tid hinna anskaffas.
Utskottet finner emellertid angeläget, att införandet af denna nya krigsmateriel
vid vår armée icke fördröjes längre än omständigheterna oundgängligen fordra,
och har derföre — under förutsättning att de förberedande åtgärderna kunna utan
allt för mycken tidsutdrägt varda afslutade — väl ansett hela den begärda summan
böra af Rikets Ständer under nästkommande trenne år tillhandahållas, men tillika
trott sig böra tillse, att de utaf bemälde motionär i nyssnämnda hänseende framställda
anmärkningar ej lemnäs helt och hållet å sido, enär det onekligen måste
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
43
vara af vigt, att det betydliga kostnadsbelopp, som härtill erfordras, ej må, utgifvas,
innan den lämpligaste konstruktionen af denna nya oell dyrbara krigsmateriel
blifvit med all noggranhet undersökt och pröfvad.
I följd häraf får alltså Utskottet hemställa,
att det äskade anslaget 72,000 riksdaler, måtte beviljas att
utgå under nästkommande trenne år, på sätt Kongl. Majit i
nåder förordnar, dock med förbehåll, att de nya vapnen ej
anskaffas förr än af Kongl. Majit utsedde sakkunnige män,
efter föregången undersökning, afgifvit underdånigt yttrande
och förslag till den konstruktion af berörda vapen, som kan
finnas för det Svenska artilleriet mest lämplig och ändamålsenlig.
35:o. Till anskaffning af rid- och anspanns m. fl. persedlar föp tvänne tolfpundiga
reservbattericr har Kongl. Majit vidare äskat ett anslag af 66,000 Riksdaler
att utgå under åren 1861, 1862 och 1863 med en tredjedel årligen; — och
då, enligt hvad Departements-cliefen härvid upplyst, af befintliga fem reservbatterier
endast två ännu äro med fullständig utredning försedda, finner Utskottet skäligt
tillstyrka,
att do begärda medlen måtte anvisas att utgå på sätt Kongl.
Majit föreslagit.
36:o. Enär det påräknade antalet af reservgevär för arméen ännu icke på
långt när vore fylldt, samt den föreslagna årstillverkningen, 4,000 st., erfordrades
för arbetets uppehållande vid gevärsfaktorierna, har Kongl. Majit funnit nödigt,
att anslag fortfarande beviljades för anskaffning af 4,000 st. refflade infanteri-gevär
under hvart oeh ett af åren 1861, 1862 och 1863, för hvilket ändamål således, efter
beräkning af 37 Riksdaler 50 öre för hvarje gevär, äskats ett extra anslag af
450,000 Riksdaler, att utgå årligen med en tredjedel under nästkommande statsrcglcrings-period.
— I afseende härå har dels inom Borgare-Ståndet Herr Björck
yttrat den åsigt, att ifrågavarande anslag kunde nedsättas till 300,000 Riksdaler,
dels uti Bondc-Ståudet Riksdags-fullmägtigen Garl Anders Larsson yrkat, att icke
några medel för detta ändamål borde af Rikets Ständer anvisas.
A sistberörda framställning, som åsyftar att all gevärstillverkning för Kronans
räkning skulle upphöra, kan emellertid Utskottet desto mindre fästa afseende,
som det obestridligen är angeläget, att arméens gevärs-förråd årligen erhåller någon
tillökning, så att det beräknade behofvet för förrådens kompletterande framdeles
må kunna fyllas; — men då under de trenne år, som nuvarande statsregleringsperiod
omfattar, för gevärstillverkningen varit att tillgå vida betydligare anslag,
än Rikets Ständer tillförene dertill beviljat, torde någon olägenhet icke kunna uppkomma
derigenom att anslaget, såsom Statsverkets närvarande ställning påkallar,
varder något nedsatt; och får derföre Utskottet hemställa,
att, till anskaffning under nästkommande statsreglerings-period
af 8,000 st. refåade infanterigevär, måtte af Rikets Ständer
beviljas ett extra anslag af 300,000 Riksdaler Riksmynt, att
med en tredjedel årligen utgå.
Fortifikationsbchof.
37:o. Till fortsättande af Carlsborgs fästnings byggnader äro för innevarande
statsreglerings-period anvisade 100,000 Riksdaler årligen. Beträffande detta arbe
-
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
tes fortgång meddelas uti den Kongl. Propositionen (pag. 20) att Chefen för Ingeniör-korpsen
ansett det vara för försvaret af stor vigt, att denna hufvudfästning
med det första försättes i det skick, att den blir sluten medelst slutvärnets fullbordande
och sålunda erhåller sin första egenskap af fästning. Detta ansåges blifva
till f-delar färdigt vid 1860 års slut; och till dess fulländande beräknades åtgå
450,000 Riksdaler. I följd häraf och med antagande, att dermed icke borde uppskjutas
längre än högst tre år, hade hemälde Chef i underdånighet hemställt, att
för detta ändamål måtte under nästa statsreglerings-period anslås nyssnämnda
summa; men Kongl. Maj:t, som funnit de af Chefen för Ingeniör-korpsen för fästningsbyggnaderna
begärda anslag vara större än Statens nuvarande tillgångar kundo
för detta ändamål medgifva, har, ehuru erkännande fördelen af fästningsbyggnadsarbetenas
skyndsammare bedrifvande, ansett sig icke höra af Rikets Ständer äska
hela de ifrågaställa anslagsbeloppen; hvadan Kongl. Maj:t föreslagit, att för fortsättande
af Carlsborgs lästningsbyggnad måtte beviljas 300,000 Riksdaler, att under
åren 1861, 1862 och 1863 utgå med en tredjedel årligen.
Under anförande, hurusom meningarne vore ganska delade om fördelen af
fästningar i allmänhet, har Riksdags-fullmägtigen Garl Anders Larsson afstyrkt
allt vidare anslag för ifrågavarande ändamål, äfvensom Herr Björck anmärkt, att,
så vida medel härtill skulle fortfarande anslås, en lullständig plan för arbetets
afslutande inom någon bestämd tid borde framläggas. I detta afseende har Utskottet
af Chefen för Ingeniör-korpsen erhållit åtskilliga upplysningar, ej allenast
angående beskaffenheten af det system för befästningarne i allmänhet, som för
lång tid tillbaka blifvit antaget, och derefter under flera decennier småningom
bringats till verkställighet, utan ock beträffande planen för Carlsborgs fästningsbyggnad
samt deröfver uppgjorda kostnadsberäkningar, hvilka dock ej torde vara
lämpligt att här meddela. Då emellertid Utskottet, på grund af hvad sålunda
inhemtats och den Kongl. Propositionen i ämnet innehåller, är öfvertygadt ej mindre
om angelägenheten, att denna fästningsbyggnad fortsättes med all den skyndsamhet,
som med afseende på tillgångarnes begränsning kan åstadkommas, utan
ock att nedsättning af den för innevarande statsreglerings-period begärda anslagssumma
skulle förorsaka en för arbetets fortgång enligt den antagna planen menlig
tidsutdrägt, hvarigenom kostnaderna äfven komma att ökas, har Utskottet
följaktligen ansett sig böra
tillstyrka beviljandet af det anslag, Kongl. Maj:t för detta ändamål
äskat.
38:o. I afseende på fästning sbyggnads-arbetena vid Carlskrona, har, enligt
ofta åberopade Stats-Rådsprotokoll (pag. 20), Departements-chefen anfört, att, jemlikt
den fastställda planen för försvaret af redden derstädes, med de af Rikets
Ständer vid förra riksdagen beviljade medel, arbetet nu fortgingc å tornet på
klippan eller skäret Godnatt, hvilket af Chefen för Ingeniör-korpsen ansetts hinna
att fullbordas under loppet af åren 1861, 1862 och 1863, derest nödigt anslag
för detsamma blefve anvisadt; och vore befästnings-arbetet för reddens försvar
sedermera afsedt att fortsättas på de enligt nämnda plau bestämda punkter. Med
hänseende till de förhöjda kostnader som arbetskommenderingar medförde, hade
Chefen för Ingeniör-korpsen ansett, att årliga anslaget för det nu pågående arbetet
i Carlskrona skärgård, hvilket under innevarande statsreglerings-period utgör
80,050 R:dr, borde för den nästkommande eller åren 1861, 1862 och 1863 förhöjas
till 90,000 R:dr, i öfverensstämmelse hvarmed Kongl. Maj:t föreslagit att ett extra
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
45
anslag af 270,000 Ridr mätte beviljas att under nyssnämnde tvenne år utgå med
en tredjedel årligen.
I detta ämne har Utskottet fått emottaga en af Kongl. Maj:t den 6 innevarande
månad afbiten nådig Skrifvelse jemte åtföljande utdrag af samma dag
uti Stats-Rådct hållet protokoll öfver Landtförsvars-ärenden; — varande, enligt
hvad detta protokoll innehåller, af Dcpartemcnts-chefen i underdånighet anmäldt,
att sedan Chefen för Ingeniör-korpsen uti underdånigt memorial af den
5 Augusti 1859, vid omförmälande af de befästnings-arbeten som under ”nästa statsreglerings-period”
bordo å Carlskrona redd verkställas, uppgifvit, att det nu pågående
arbetet å tornet på klippan ”Godnatt” ansåges hinna fullbordas under
loppet af nämnde period, samt detta förhållande, i följd häraf, vid föredragning
af underdånigt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, blifvit af Departemcnts-chefen åberopadt, hade uti nämnde Proposition
till fortsättande af fästningsbyggnads-arbetena vid Carlskrona blifvit af
Kongl. Maj:t äskadt ett extra anslagsbelopp af 270,000 Riksdaler, att utgå under
åren 1801, 1862 och 1803 med 90,000 Riksdaler årligen; men då, enligt hvad
Chefen för Ingeniör-korpsen nu anmält, uti hans förberörda memorial genom skriffel
kommit att inflyta ordet ”anslags-period” i stället för ordet ”år”, hemställde i
underdånighet Uepartcments-chefen, att Kongl. Maj:t täcktes aflåta nådig skrifvelse
till Rikets Ständers Stats-Utskott, med tiilkännagifvande, att ofvanberörde extra
anslag vöre afsedt icke för befästningen å klippan eller skäret ”Godnatt”, hvilken
redan under innevarande år borde kunna fullbordas, utan för befästande af
skäret ”Kurrholmen”, hvilket arbete, enligt planen för Carlskrona redd-försvar, derefter
komme att företagas; — och bar Kongl. Majit uti högstberörda nådiga Skrifvelse
behagat meddela Utskottet, att omförmälda anslag är afsedt till befästning
å skäret Kurrholmen.
Enär ändamålet med de af Rikets Ständer redan till icke obetydligt belopp
anvisade medel för försvaret af Carlskrona kommer att helt och hållet förfelas,
om detta arbete, såsom Riksdags-fullmägtigen Carl Anders Larsson påyrkat,
nu skulle afbrytas, då endast en af de särskilda befästningar, som ansetts nödiga,
kommit till utförande, har Utskottet ej kunnat å berörda framställning fästa afseende,
hvaremot Utskottet ej heller funnit skäl att förorda den af Chefen för
Ingeniör-korpsen föreslagna tillökning uti den först beräknade kostnadssumman,
som var upptagen till 80,050 R:dr årligen under frenne år; — och tillstyrker således
Utskottet,
att till ofvan uppgifna ändamål måtte för nästkommande statsreglerings-period
beviljas ett extra anslag af 240,150 R:dr att
med en tredjedel årligen utgå.
39:o. Sedan Waxholms fästning blifvit färdig, har, såsom den Kongl. Propositionen
vidare innehåller (pag. 20), befästningsarbetet i Stockholms skärgård
förflyttats till Rindö och tagit sin början med uppförandet af skansen elter fastställd
plan. Enligt den af Chefen för Ingeniör-korpsen uppgjorda beräkning,
skulle befästningarne å Rindö medföra en kostnad af 458,000 R:dr B:ko eller
687.000 R:dr Runt; och hade bernälde Chef nu i underdånighet hemställt, att till
fortsättande häraf under åren 1861, 1862 och 1863 måtte anvisas lika belopp som
under nuvarande statsreglerings-period eller 90,000 R:dr årligen; — men Kongl.
Majit bar ansett anslaget för ifrågavarande befästningar kunna inskränkas till
50.000 R:dr årligen eller tillsammans för alla tre åren 150,000 Ridr.
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
I afseende på det sålunda anmälda anslagsbehofvet har inom Riks-Stånden
anmärkning- icke förekommit; och Utskottet, som finner någon ytterligare nedsättning
af det utaf Chefen för Ingeniör-korpsen härför begärda belopp ej skäligen
kunna ifrågaställas, tillstyrker således,
att Kongl. Maj:ts i detta hänseende gjorda framställning måtte
af Rikets Ständer bifallas.
40:o. Beträffande frågan om befästning arne vid Stockholm på landsidan, är
uti den Kongl. Propositionen (pag. 20), erinradt, hurusom Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse den 1 Mars 1858, uppå anförda skäl, ansett angeläget, att åtgärder
utan uppskof vidtoges, för att medelst befästningar betrygga hufvudstaden
för fiendtliga anfall, samt för sådant ändamål anvisat en summa af 200,000 R:dr
att med hälften under hvartdera af åren 1859 och 1860 användas för vidtagande
af förberedande åtgärder till Stockholms förseende med befästningar, samt till
dessas påbörjande å hufvudstadens södra sida; hvarjemte Rikets Ständer anhållit,
att till påföljande riksmöte få emottaga framställning med förslag till ifrågavarande
befästnings-arbetens vidare utförande; — varande derefter af Departementschefen
mcddeladt, att uti den härför uppgjorda plan befästningarne å södra sidan
upptagas såsom i första rummet angelägna och bland dessa såsom vigtigast det
större verket utanför Skanstull, hvarföre äfven början dermed under nästlidna år
blifvit gjord. Med detta verks fullbordan vöre, enligt Chefens för Ingeniör-korpsen
åsigt, så mycket vunnet, att en fiende icke omedelbart från landstignings-orten
kunde intåga i hufvudstaden; och hade alltså ansetts angeläget att med detta arbete
icke fördröjdes, åtminstone icke öfver 3 till 4 år. Af de 200,000 R:dr, som
Rikets Ständer redan anslagit till förberedelser och befästningarnes påbörjande,
hade kostnaden för expropriation af mark uppgått till  94,000: —
samt för uppköp af effekter till  14,000: —
tillhopa R:dr 108,000: —
så att för nästlidna och innevarande års arbeten återstode 92,000 R:dr. För att
nu utan alltför stor tidsutdrägt få det omförmälda, utanför Skanstull påbörjade
verket färdigt, hvarför kostnaden förslagsvis blifvit beräknad till 700,000 R:dr,
hade Chefen för Ingeniör-korpsen i underdånighet hemställt, att till detta vigtiga
ändamåls vinnande måtte bogäras en anslagssumma af 600,000 R:dr att med en
tredjedel under hvartdera af åren 1861, 1862 och 1863 tillhandahållas; — dock
har Kongl. Maj:t, med afseende å Statsverkets nuvarande inskränkta tillgångar,
för berörde fästningsverks fortsättande under innevarande statsreglerings-period ej
velat af Rikets Ständer äska större belopp än 300,000 R:dr.
I detta ämne hafva inom Riks-Stånden åtskilliga framställningar förekommit,
nemligen i Borgare-Ståndet af Herrar Björck, Ridderstad och Sundvallson
samt i Bonde-Ståndet dels af Riksdags-fullmägtigen Carl Anders Larsson, dels, uti
en särskild till Utskottet remitterad motion, af Riksdags-fullmägtigen Jonas
Andersson från Östergötlands län; varande af dessa ledamöter hufvudsakligen enahanda
omständigheter anmärkta, nemligen att åsigterna om lämpligheten af Stockholms
befästande och ännu mer om den ändamålsenligaste planen för en sådan
befästnings verkställande voro så skiljaktiga, att denna frågas slutliga afgörande
hos Rikets Ständer svårligen kunde ega rum vid nu varande riksmöte; och har
Herr Björck särskildt fästat uppmärksamhet derpå, att regeringen hitintills icke
uttalat en bestämd mening om dessa befästningars nödvändighet, ej heller meddelat
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
47
Rikets Ständer någon fullständig plan för samma arbetes utförande eller uppgifvit
beloppet af de derför erforderliga kostnader, — Herr Ridderstad framställt den
åsigt, att dylika befästningar med hänsigt till vårt lands läge och natur samt
våra vintrar voro mindre nödvändiga, — Herr Sundvallson dels erinrat, hurusom
hvarken under fordna krig de starkaste fästningar eller i våra dagar Sebastopol
kunnat emotstå öfverlägsna fiender, dels oek anfört att de föreslagna fästningsverken
kring Stockholm skulle erhålla en sådan utsträckning, att större delen af arméen
klefve behöflig såsom garnison, hvarigenom hela det öfriga landet utan försvar
lemnades öppet för fienden, — Riksdags-fullmägtigen Larsson bland annat,
åberopat den allmänna mening, som vore i landet rådande om olämpligheten af
den vid förra riksdagen härutinnan vidtagna åtgärd, — samt slutligen Riksdagsfullmägtigen
Jonas Andersson, jemte omförmälande af åtskilliga från krigshistorien
hemtade exempel och bevis på det otillfredsställande försvar, som med fästningar
i allmänhet kunnat åstadkommas, företrädesvis framhållit de. ansenliga kostnader,
som skulle erfordras icke allenast för anläggandet utan ock i all framtid för underhållet
af nu föreslagna storartade fästningsverk, hvars uppförande borde betraktas
såsom en olycka ej mindre för hufvudstadens befolkning än för hela landet.
På grund af dessa nu i korthet anförda skäl, hafva samtlige ofvanbemälde
ledamöter af Borgare- och Bonde-Stånden hemställt, att det af Kongl. Maj:t för
Stockholms befästande äskade anslag ej måtte af Rikets Ständer beviljas, hvarjemte
Herr Björck samt Riksdags-fullmägtige Larsson och Andersson yrkat, att
do 92,000 R:dr som ännu icke blifvit för ändamålet använde, måtto till Statsverket
indragas; äfvensom Jonas Andersson föreslagit, att den tor Statens räkningexproprierade,
till fästningsverken afsedda, jord med derå varande byggnader samt
inköpta materialier och inventarier måtte blifva försålda eller till annat nyttigare
ändamål använda.
I)å den af Kongl. Majit gjorda framställning om beviljande af ytterligare
anslag för Stockholms befästande synes nästan uteslutande stödja sig på den behandling,
frågan derom vid sista riksdagen erhöll, anser sig Utskottet böra erinra
om hvad då i saken förekom. Hen vid nämnda riksmöte aflåtna nådiga Propositionen
om Statsverkets tillstånd och behof åtföljdes af ett den 14 Oktober
1856 hållet Protokoll öfver Landtförs vars-ärenden, hvaraf inhemtas, att dåvarande
Föredraganden för berörda ärenden uttalat den mening, att Stockholms förseende
på land-sidan med några fasta stöd för dess försvar vore både i politiskt och militäriskt
hänseende af behofvet påkalladt, i hvilket afseende Föredraganden i
underdånighet erinrat, hurusom Kongl. Majit åt särskilde Komiterade uppdragit,
att uppgöra förslag jemte kostnadsberäkningar, för att på ändamålsenligaste
sätt förse Stockholm på land-sidan med befästade verk, tillräckliga att i farans
stund betrygga hufvudstaden för en möjligen skeende öfvcrrumpling, samt anhållit
att, så snart samma förslag hunnit fulländas, få underställa detsamma Kongl.
Majits nådiga pröfning, för den åtgärd, Kongl. Majit kunde finna lämpligt anbefalla.
Kongl. Majit fann dock godt i nåder förklara, det Kongl. Majit, i betraktande
af de betydliga anslag, som eljest, dels i så många afseenden för 4:de Hufvudtitelns
behof och dels i flera andra fall, måste hos Rikets Ständer äskas, icke
vid nämnde riksmöte ville göra framställning om medels anvisande för ifrågava
-
48
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
rande ändamål, utan att frågan derom finge anstå till ett annat tillfälle. Frågan
var dock väckt genom enskild motion och blef sålunda föremål för Rikets Ständers
behandling; och funno Ständerna lämpligt, att, till undvikande af ett måhända
menligt uppskof med sakens utförande, nödiga medel till förberedande åtgärders
vidtagande och arbetets påbörjande blefvo ställda till regeringens förfogande;
i hvilket afseende Rikets Ständer, till utgående under åren 1859 och 1860,
anvisade ett belopp af 200,000 R:dr, att för meranämnde ändamål användas, men
derjemte i underdånighet anliöllo, att vid nästkommande riksmöte få emottaga
nådig framställning med förslag till befästningsarbetenas vidare utförande.
Till Rikets nu församlade Ständer är emellertid något förslag i nämnda
hänseende ej af Kongl. Majit meddeladt, och den nådiga Propositionen angående
Statsverkets tillstånd och behof innehåller derom endast hvad Utskottet härofvan
anfört, nemligen att Chefen för Ingeniör-korpsen ansett fullbordandet af det re- ,
dan påbörjade fästningsverket vid Skanstull vara företrädesvis angeläget; — i
följd hvaraf Rikets Ständer ej allenast sakna kännedom, huruvida det af ofvanbemäldo
Kommitterade uppgjorda förslag blifvit af Kongl. Majit pröfvadt och godkändt;
utan ock äro urståndsätta att bedöma, inom hvilken tid och med hvilka
uppoffringar Stockholms förseende med befästningar kan på ett ändamålsenligt och
betryggande sätt varda fullbordadt.
Då nu de för innevarande statsreglerings-period härtill anvisade medel voro
beviljade under den förutsättning, att fullständigt förslag till berörda arbetenB
utförande komme att vid detta riksmöte meddelas, skulle följaktligen anvisandet
af ytterligare anslag för enahanda ändamål under nuvarande förhållanden vara
helt och hållet stridande mot de af Rikets Ständer vid sistförflutna riksmöte
yttrade1 åsigter; och redan af detta skäl måste Utskottet, utan att taga i betraktande
hvad förutnämnde motionärer i afseende på sjelfva hufvudfrågan yttrat och
erinrat, finna olämpligt att tillstyrka Rikets Ständer, att ingå i den pröfning af
ämnet, som måste föregå ett bifall till Kongl. Maj:ts anförda nådiga framställning.
Men om det måste medgifvas, att det konstitutionella statsskicket fordrar, att
regeringen uppgifver och utreder de behof, hvartill den af representationen äskar
medel, och att denna utredning grundas på en fullständig undersökning af det ändamål,
som bör sökas, af det sätt, hvarpå saken bör utföras och af den kostnad,
som statsverket derför kan komma att vidkännas; äfvensom att vederbörande
Föredragande ikläder sig den från hans befattning oskiljaktiga ansvarigheten för
rigtigheten och fullständigheten af den så beskaffade utredningen; så befinner sig
frågan om Stockholms befästning nu i det skick, att den erforderliga pröfningen
af frågan icke kan af Rikets Ständer verkställas. En plan för den ifrågavarande
befästningen är visserligen numera uppgjord,' men Kongl. Majit har ännu icke
meddelat Rikets Ständer sin mening, om denna plan i och för sig kan anses medföra
det åsyftade ändamålet eller om den endast afser en del af befästningen,
ämnad att sedermera antingen omgifvas af andra yttre verk och förskansningar
eller att medelst andra fortifikationer framdeles fullkomnas; likasom Kongl. Majit
ej heller låtit till Ständernas kännedom komma, om samma plan är af den beskaffenhet,
att den, för det ändamål den afser, af Kongl. Majit gillas, och om
Kongl. Majit anser landet förmå bära kostnaden för dess utförande, om hvilken
kostnad uppgift jemväl saknas. På den närmare utredningen af dessa omständigheter
beror dock, såsom Rikets Ständer redan förklarat, huruvida ytterligare
anslag bör lemnäs eller ej; och i saknad af sådan utredning vore det enligt Utskottets
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
49
skottets tanke, en obehörig eftergift af konstitutionela anspråk och jemväl stridande
mot en omtänksam statshushållnings fordringar, om Rikets Ständer anvisade
medel till ett företag, hvars omfattning och följder för närvarande ieke kunna
förutses. Svårighet torde dessutom möta att bereda medel till de behof, om
hvilkas nytta full utredning förefinnes, och under sådana förhållanden torde äfven
en mindre betydlig utgift än den ifrågavarande icke böra ske för ett företag,
om hvars lämplighet åsigterna äro lika skiljaktiga, som de i fråga om sättet för
dess utförande äro från hvarandra afvikande.
Det kan nemligen icke förnekas, att, genom Rikets sednast församlade Ständers
i ämnet fattade beslut, har under den sedermera förflutna tiden framkallats
en fiffigare allmän diskussion angående denna fråga, hvilken väl å ena sidan bidragit
till dess utredning, men ock å den andra, otvetydigt visat, att meningarne
härutinnan äro väsendtligen skiljaktiga, och sådant måhända i högre grad än
Rikets Ständer vid förra riksdagen hade anledning att förmoda. Sålunda är för
Utskottet icke obekant, att under denna offentliga diskussion blifvit framställda
helt olika åsigter än dem ofvannämnde Komiterade, inskränkte genom omfånget
af sitt uppdrag, omfattat, beträffande den utsträckning fästningsverken omkring
Stockholm borde erhålla, för att blifva fullt ändamålsenliga; men hvilka
förslag skulle medföra större kostnader, än Utskottet under några förhållanden
anser landets tillgångar medgifva; hvarförutom andra på det allvarligaste bestridt
lämpligheten af hvarje plan att befästa Stockholm, helst på ett sådant sätt, hvarigenom
staden icke skulle blifva skyddad för det äfventyr, sorn ett bombardement
medförer. I betraktande häraf torde Utskottet icke behöfva vidare framställa
nödvändigheten för Rikets Ständer, att under nuvarande förhållanden i förevarande
vigtiga ämne ej fatta något för framtiden bindande beslut, utan förbehålla sig
den närmare pröfning af frågan, som dessförinnan måste ega rum, men hvilken
icke lärer kunna verkställas, förr än Kongl. Maj:t — om sådant finnes lämpligt —
meddelat Rikets Ständer fullständigt förslag till de ifrågaställda befästningarnes
utförande.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer alltså Utskottet,
det Rikets Ständer måtte förklara sig icke finna skäl att
bevilja det af Kongl. Maj:t till fortsättande af befästnings-arbetena
vid Stockholm på landsidan för nästkommande statsregleringsperiod
äskade anslag.
Hvad härefter angår de af förutnämnde motionärer gjorde framställningar,
dels att de medel, som ännu ej blifvit använde af anslaget för innevarande statsreglerings-pcriod,
måtte till Statsverket indragas, och dels att den för ofvanherörda
fästningsverk vid Skanstull exproprierade jord äfvensom inköpte materialier
m. m. måtte försäljas, finner Utskottet, beträffande den sednare frågan, icke nödigt
att Rikets Ständer derom särskildt besluta, enär det bör ankomma på regeringen
att tillse, att såväl den exproprierade marken som de inköpta effekterna
blifva på lämpligaste sätt använde, hvaremot, i fråga om det återstående kontanta
beloppet af förra anslaget, Utskottet anser detta böra komma Statsverket till godo
och således tillstyrker,
att Rikets Ständer, i sammanhang med deras beslut i hufvudsak
en, i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t behagade
förordna om återlemnande till statskassan af den del utaf
Bih. till B. St. Prot. 1859 Sf 1860. 4 Sami. 1 Afd. 29 Haft. 7
50
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
ifrågavarande vid förra riksdagen beviljade anslagsmedel, som
icke blifvit för ändamålet använde.
Bcklädnadsbcliof.
41:o. I öfverensstämmelse med hvad Utskottet uti ofvanstående 27:de punkt
mom. litt. d) yttrat och hemställt, upptages här såsom extra anslag för hvart och
ett af de 3:ne år nästkommande statsreglerings-period omfattar, följande belopp:
till förhöjning i belclädnads-passevolansen vid Svea och Andra
Lifgardes-regementena, Lif-gardet till häst, Konungens värfvade
Hussar-regemente och Sappör-kompaniet . 35,113: 78.
till enahanda kostnader vid Svea och Göta
Artilleri-regemente ........... 15,187: 91.
samt vid Wendes Artilleri-regemente .... 1,335: 32.
äfvensom till indelta Arméens utredning . . . 4,963: 83.
tillhopa li:dr 59,600: 84.
42:o. Till underhållande af Beväringsmanskapets beklädnad, i anledning af
föreslagen förlängd exercistid, har Kongl. Maj:t äskat ett årligt anslag af 189,000
R:dr för nästkommande statsreglerings-period; och anser Utskottet sig höra här
meddela hvad ofta åberopade Stats-råds-protokoll i afseende på denna fråga innehåller.
Departements-chefen hade nemligen erinrat, hurusom vid 1853—1854 års
riksdag af Rikets Ständer beviljades anslag för Beväringsmanskapets förseende med
tvänne omgångar munderings-persedlar, af hvilka den ena borde finnas i förråd
till bruk i krigstid och den andra afsågs för de årliga vapenöfningarne. Rör den
då anslagna betydliga summa af 716,000 R:dr Banko, eller 1,074,000 R:dr Runt, hade
äfven munderingar blifvit anskaffade, samt vården deraf öfverlemnats till vederbörande
regementens och korpsers Bevärings-beklädnads-direktioner. Under fredstid
nyttjades i allmänhet endast exercis-munderingen, hvarjemte Beväringsmanskapet
egde rättighet att, emot stadgad slitningsersättning, under de årliga mötena
genom egen försorg förse sig med skjortor, strumpor och yttre fotbeklädnaden. I
stället för de till exercismunderingen hörande persedlar, som under tjenstgöringen
förslitas, nedflyttas till denna mundering från den bättre munderingen motsvarande
antal af enahanda persedlar, och till ersättande af de persedlar, som sålunda
till exercismunderingen öfverflyttas, anskaffas ofördröjligen andra nya, hvilka tillläggas
den bättre, för krigstjenstgöring afsedda munderingen.
För dessa tvänne munderingars underhåll anvisades då äfven nödigt anslag
eller 126,000 R:dr årligen, hvilket belopp nu finnes å ordinarie stat uppfördt.
Denna underhålls-kostnad var likväl beräknad för en årlig exercistid af 12 dagar,
utom in- och utryckningsdagarné. Men sedan exercistiden för Bevärings-manskapet
vid förra riksdagen blef förlängd till 30 dagar, in- och utryckningsdagarné oberäknade,
och till följd deraf slitningen af exercismundering-en i förhållande till de
med 18 dagar utsträckta vapenöfningarne måste ökas, föreslogs af Kongl. Maj:t,
att det förut anvisade underhålls-anslaget för beklädnaden mätte förhöjas med
189,000 R:dr årligen, dock att, då den förlängda excrcistiden icke komme att
taga sin början förr än med andra året af den ifrågavarande statsregleringsperioden,
anslaget icke erfordrades för mer än de tvänne sednare åren, hvadan
endast 378,000 R:dr då för ändamålet begärdes. Rikets Ständer anvisade dock
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
51
endast 252,000 R:dr, såsom följd hvaraf anslaget för samma, nu pågående statsreglerings-period
otvifvelahtigt komme att blifva otillräckligt, så att till fyllande
af bristen ej allenast ordinarie anslaget för Krigs-kollegii Intendents-afdelning,
utöfver det belopp, som enligt stat är anvisadt för underhållet af Beväringsmanskapets
persedlar, måste anlitas, utan ock, i den mån sådant icke kunde ske utan
åsidosättande af andra å staten beräknade utgifter, materialier och persedlar tagas
ur de för krigstillfälle afsedda reservförråden, till hvilkas kompletterande, efter
en dylik minskning, medels tillgång ej funnes att påräkna.
I anledning häraf hade Departements-chefen funnit högst angeläget, att
Rikets Ständers uppmärksamhet fastades derpå, att, derest den af Rikets Ständer
godkända planen för Bevärings-manskapets beklädnads-underhåll skulle kunna
för framtiden upprätthållas, tillräckliga anslag derför ovilkorligen erfordrades; och
under förutsättning att Bevärings-manskapets nuvarande exercistid oförändrad bibehölles,
borde således för nästa statsreglerings-period ett extra anslag af 567,000
R;dr härtill begäras, att med en tredjedel eller 189,000 R:dr årligen under hvartdera
af åren 1861, 1862 och 1863 utgå.
Genom det förslag, som Kongl. Majit förklarat Sig vilja, i sammanhang
med frågan om Bevärings-inrättningens ordnande och utbildning, framställa derom,
att det skulle vara ett visst antal bevärings-skyldige medgifvet att emot bestämd
afgift befria sig från vapenölningen i fredstid, kunde, i händelse det af Rikets
Ständer antoges, visserligen inträffa, att antalet af bevärings-skyldige, som årligen
skola undergå vapenöfning, något förminskades, och att i följd deraf beklädnadsunderhållot
äfven klefve ringare; men Departements-chefen ansågo detta möjliga
förhållande icke böra föranleda till nedsättning uti det begärda anslaget, enär
någon tillökning i utgifterna i stället uppstode för underhållet af beklädnaden
för bcvärings-eliter, under den förlängda exercistid, som enligt Kongl. Maj:ts nådiga
afsigt, för dessa komme att föreslås, samt för öfrigt, om' någon besparing å
anslaget skulle ega rum, denna väl erfordrades till de före 1860 års utgång anlitade
reservförrådens kompletterande med beklädnadsmaterialier och persedlar i
stället för de derifrån utöfver beräkning uttagna.
Uti ofvannämnda, i anledning af den Kongl. Propositionen afgifna, särskilda
anföranden, har dels Herr Björck yttrat den åsigt, att underhållet af Beväringsmanskapets
beklädnad syntes hädanefter som hitintills kunna bestridas med det
belopp, som vid sednaste riksdag beviljades, dels Riksdags-Mlmägtigen Carl Anders
Larssen, i öfverensstämmelse med det af honom framställda yrkande om inställande
af all bevärings-exercis, ansett ifrågavarande anslagsmedel böra besparas
till inträffande behof af verklig krigsrustning.
Utskottet, som redan tillkännagifvit sin åsigt om olämpligheten af det utaf
bemälde Riksdags-fullmägtig väckta förslag, att bevärings-exercisen skulle helt och
hållet upphöra, kan följaktligen icke fästa afseende på hans nyss omförmälda
framställning om indragning af hela detta anslag, och finner ej heller anledning
att för ifrågavarande ändamål föreslå ett lägre anslagsbelopp än Kongl. Majit
äskat. Utskottet anser nemligen obestridligt, att en god och ändamålsenlig beklädnad
är ett af arméens nödvändigaste behof, hvaraf truppens helsa och tjenstbarhet
väsendtligen beror; och torde det knappt vara nödigt att erinra om de
varnande exempel, vårt eget lands krigshistoria företer om vådan att ej egna tillbörlig
omsorg åt denna vigtiga angelägenhet. Anskaffandet af de beklädnadspersedlar,
som för manskapets utrustning erfordras, är dessutom en åtgärd af sådan
omfattning, att don icke kan när sorn helst vid inträffande behof verkställas, utan
52
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 84.
måsto under fredens lugn påtänkas och beredas. Då nu Rikets åren 1853 och
1854 församlade Ständer förklarat den af Kongl. Maj:t vid samma riksmöte framlagda
plan för Bevärings-manskapets beklädnad vara den ändamålsenligaste, såväl
i afseende å sättet för behofvets fyllande som med hänsigt till anordnandet af
bestyret med persedlarnes vård och omsättning; och då det af Kongl. Majit härför
nu beräknade anslagsbehof är på samma plan grundadt, synes det Utskottet
desto mera angeläget, att de erforderliga medlen för denna plans fortsatta tillämpning
varda af Rikets Ständer beviljade, som vid sistförlidna riksdag en nedsättning
egde rum af den då begärda summan, i följd hvaraf redan uppstått någon
brist i beklädnadsförråden, hvilken i annat fall skulle ytterligare ökas, hvarige
nom
regeringen blefve urståndsatt att uti ifrågavarande vigtiga del af militärförvaltningen
iakttaga de utaf Rikets Ständer i detta hänseende godkända grunder.
Utskottet får alltså tillstyrka
att det till underhållande af Bevärings-manskapets beklädnad
af Kongl. Majit äskade anslag, 567,000 Ridr, måtte af Rikets
Ständer beviljas att utgå med en tredjedel årligen under
nästkommande statsreglerings-period, dock med förbehåll, att
anslagets belopp må framdeles kunna jemkas, derest Rikets
Ständers blifvande beslut, i anledning af Kongl. Majits nådiga
Proposition angående Bevärings-inrättningens ordnande
och utbildning, samt i detta ämne väckta motioner, skulle
dertill föranleda.
Topografiska Korpsens arbeten.
43:o a) Beträffande anslaget till dessa arbeten, hvilket intill 1857 års slut
utgjort endast 18,000 Ridr, men vid förra riksdagen höjdes till 27,000 Ridr, inhemtas
af Stats-Råds-protokollet, bland annat, (pag. 23), att de anslagna medlen
hitintills hufvudsakligen varit beräknade att användas för arbeten på fältet, hvaremot
graveringen och utgifningen af karteverket, i anseende till anslagets otillräcklighet
samt bristen på inhemska skickliga gravörer, måst eftersättas. Då således
endast för sex län kartor kunnat utgifvas, men angeläget vore, helst med
afseende å den stora mängd renritadt karte-material, som förefunnes, men i sitt
nuvarande skick komme till föga nytta, att karteverkets utgifvande påskyndades,
hvilket måste medföra ökade kostnader, synnerligen för anskaffande af skickliga
gravörer, hade Chefen för Topografiska korpsen hemställt, att det) årliga anslaget
till dessa arbeten måtte blifva förhöjdt till 50,000 Ridr årligen; — men Kongl. Majit
har ansett Statsverkets tillgångar för närvarande icke medgifva, att större belopp
än 90,000 Ridr under nästa statsreglerings-period för detta ändamål användes,
hvilket belopp Kongl. Majit således af Rikets Ständer äskat, att utgå med en
tredjedel årligen under nästkommande trenne år.
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottet remitterad motion,
har Herr F. W. Leijonancker erinrat om angelägenheten deraf att topografiska karteverkets
utgifvande i möjligaste måtto påskyndas, enär ändamålet med kartornas
utarbetande och derpå nedlagda betydliga kostnader skulle väsendtligen förfelas
i samma mån som de blefve äldre och genom inträffande lokala förändringar mindre
tillförlitliga, hvarförutom både i allmänt och enskildt afseende vore af synnerlig
vigt att dessa kartor blefve snart tillgängliga, då deras begagnande, såvidt det
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
53
hitintills kunnat ske, visat sig vara till utomordentlig nytta vid såväl undersökningarne
för jernvägs-anläggningar, som de geologiska undersökningar, hvartill Rikets
Ständer heviljat särskilda medel — hemställande, i anledning häraf och på
öfriga anförda skäl, motionären, att ifrågavarande anslag måtte bestämmas till det
af Chefen för Topografiska korpsen föreslagna belopp, 50,000 R:dr årligen.
Utskottet finner för sin del de af Chefen för Topografiska korpsen samt af
ofvan omförmälde motionär härvid anförda förhållanden vara af den vigt, att Utskottet
ej tvekat, att i förevarande fall föreslå det större anslagsbelopp, som motionären
äskat. Det är nemligen upplyst, att en betydlig del af landet är topografiskt
affattadt, och att resultatet häraf — det så kallade militär-karteverket —
hvilket förut varit hemlighållet, numera, i följd af Kongl. Maj:ts beslut den 3
November 1857, får offentliggöras. Af detta kartverk äro 18 blad färdiga till gravering,
nemligen 2 blad af Norra Bohus län och Norra Dalsland, 8 blad af södra
Bohus län, Elfsborgs län och Halland, 5 blad af Skåne och 3 blad af Södermanland,
hvarjemte antalet af sådane till gravering färdiga kartblad ökas med hvarje
år i mån af fältmätningens fortgång. Härtill kommer äfven det s. k. Länskartevcrket,
hvilket af ofvannämnde kartverk sammandrages och utarbetas, och hvaraf
nu kartorna öfver Nyköpings och Calmar län äro till utgifning färdiga, så snart
tillgångarne medgifva deras gravering. Man skulle likväl först efter en längre tid
kunna motse dessa årligen vevande arhetens öfverlemnande åt offentligheten, om
icke ett större anslag blefve för deras gravering tillgängligt. Detta förhållande
synes desto mer förtjena uppmärksamhet, som, genom de oafbrutet fortgående
förändringar i afseende å bostäder, vägförbindelser, skogars utsträckning
m. m., som landets framskridande odling och bebyggande medföra, kartor,
som en längre tid förvaras innan do blifva utgifne, förlora en del af sin brukbarhet
och derföre fordra en kostsam och tidsödande revision. Då dessutom, med
särskildt afseende så väl på de i flere delar af landet påkallade undersökningar
för jernvägars anläggande, som på de vigtiga geologiska undersökningarne af
vårt lands beskaffenhet, tillgången på goda topografiska kartor måste i hög grad
vara af bchofvet påkallad, har Utskottet, af dessa skäl, ansett sig höra tillstyrka,
att till fortsättande af Topografiska korpsens arbeten samt
kartegraveringen måtte beviljas en summa af 150,000 R:dr,
att under åren 1861, 1862 och 1863 med en tredjedel årligen
utgå.
b) I följd af Utskottets uti 6 punkten, mom. litt. b) af detta Utlåtande
gjorda hemställan, uppföres här
till aflöning åt den ökade arbetspersonal, som erfordras för
det militära karteverkets skyndsamma utförande, ett extra anslag
af 3/200 R:dr för hvart och ett af åren 1861, 1862 och
1863 eller tillsammans 9,600 R:dr.
Arméen* pensionering.
44:o. Då de från Arméens pensions-kassa utgående pensioner befunnits
alltför otillräckliga för uppnåendet af de med pensioneringen åsyftade ändamål,
hlef vid sistförflutna riksdag af Kongl. Maj:t framlagdt förslag till förbättrad pen
-
54
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
sion ering för arméens befäl och tjenstemän i enlighet med tvänne tillika föreslagna
pensions-stater, den ena för arméen i allmänhet ooh den andra särskildt
för Gottlands Landt-beväring. Detta förslag, efter hvars hufvudsakliga bestämmanden
skilnaden emellan de nya pensions-beloppen och dem, hvilka arméens
pensions-kassa åligger att utbetala, skulle från Statsverket utgå såsom fyllnadspension,
gillades af Rikets Ständer, som tillika anvisade ett årligt kreditiv å
Ri k sgälds- k ont o r e t till belopp af 150,000 R:dr, att i mån af behof användas till
betäckande af den skilnad, som under åren 1858, 1859 och 18G0 kunde uppstå
genom den nya pensioneringens tillämpning, med förbehållen rättighet för Pensionskassan
att hvad det ena eller andra året af kreditivet, efter skedda utbetalningar,
kunde öfverblifva under löljande år, om sådant beliöfdes, utbekomma; och har,
enligt hvad åberopade Stats-råds-protokoll (pag. 10) innehåller, Departementschefen,
enär omförmälda förbättrade pensionering för arméen alltifrån dess införande
den 9 Februari 1858, då den af Kongl. Maj:t fastställdes, i allmänhet visat
sig tillfredsställande och icke heller i tillämpningen medförde några svårigheter,
i underdånighet tillstyrkt, att samma pensionering måtte med oförändrade grunder
tillsvidare bibehållas; hvarjemte Departements-chefen — med upplysning, att af
det vid förra riksdagen för denna pensionering beviljade årliga kreditiv å 150,000
R:dr, för år 1858 endast beliöft användas 12,675 R:dr 44 öre, att för år 1859 beräknades
åtgå omkring 50,000 R:dr samt att jemväl för år 1860 en betydlig del
af kreditivet torde blifva besparad, — förklarat med säkerhet kunna antagas, att
ett kreditiv å samma belopp som det förra, eller 150,000 R:dr årligen, och under
enahanda vilkor, som dermed voro förenade, skulle blifva tillräckligt för pensioneringen
under åren 1861, 1862 och 1863, äfven om de under föregående åren
uppkomne besparingar icke toges i beräkning; men om dessa besparingar, hvilka
tillhopa torde komma att utgöra minst 300,000 R:dr, finge för sistnämnde 3 år, i
mån af behof, för pensioneringen användas, erfordrades icke för samma år större
kreditiv, än 50,000 R:dr årligen, eller för alla tre åren tillsammans 150,000 R:dr.
I öfverensstämmelse härmed och med antagande af det sednare alternativet, har
Kongl. Maj:t i nåder begärt, att, för fortsatt tillämpning af ifrågavarande förbättrade
pensionering, Rikets Ständer måtte för åren 1861, 1862 och 1863 å Riksgälds-kontoret
anvisa ett årligt kreditiv af 50,000 R:dr, eller för tre år 150,000
R:dr, att utbetalas och användas till betäckande af den skilnad, som för Arméens
Pensions-kassa under dessa år kunde uppstå genom den nya pensioneringens tillämpning,
med förbehållen rättighet för Pensions-kassan att, i den mån sådant behöfdes,
för berörda ändamål utbekomma besparingarne å 1858, 1859 och 1860 årens
kreditiv, äfvensom Kongl. Maj:t, i enlighet med Direktionens öfver Arméens Pensions-kassa
underdåniga hemställan, i nåder föreslagit, att den nu gällande föreskriften
derom, att medlen icke finge från Riksgälds-kontoret till Pensions-kassan
utgifvas förr än den för året uppkomna skilnaden efter afslutade räkenskaper
blifvit till sitt verkliga belopp bestämd, måtte — till undvikande af ränteförlust
för Pensions-kassan, hvilken måste förskottsvis utgifva fyllnads-pensionerna på
samma tider, som den hade sin egen pensions-utbetalning att bestrida, och följaktligen
vore nödsakad att hafva i beredskap en större kassabehållning antingen genom
upplåning eller innehållning af medel, som annars kunnat göras fruktbärande
— sålunda förändras, att de till fyllnadspensionerna anvisade medel finge,
uppå förenämnde Direktions reqvisition, halfårsvis i Mars och September månader
utbetalas, med förbindelse för Direktionen, att, vid reqvirerande af det för första
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
55
halfåret behöfliga beloppet, med afslutade räkenskaper redovisa föregående årets
utgift.
Yidaro och efter det, såsom Stats-råds-protokollet (pag. 17) utvisar, Militärbefälhafvaren
på Gottland under anförande, hurusom det vore obilligt, att Gottlands
Landt-bevärings-officerare, hvilkas bildning vore densamma som Officerarnes
vid öfriga arméen och hvilkas tjenstgöring vore ansvarsfull och fordrade full förmåga
och duglighet, blifvit i afseende å pensioneringen så mycket sämre lottade,
än den öfriga arméens Officerare, i underdånighet anhållit, att nämnde Landtbevärings
Officerare måtte tillerkännas samma pensionsrät.t, som den öfriga arméens
Officerare, och dess civilstat densamma, som deras vederlikar vid arméen egde,
har Kongl. Maj:t, som ansåge ifrågavarande pensions-stat böra erhålla någon
jemkning i närmare öfverensstämmelse med ofvanberörda förhållande och den öfriga
arméens pensioner, föreslagit Rikets Ständer att medgifva följande förhöjningar
i pensions-staten för Gottlands Landt-beväring (införd i Kongl. Brefvet den 9
Februari 1858) nemligen:
för
Bataljons-chef
. från 900: — till 1,200: —
Kapiten
540: — „
800: —
Fältkamererare och Kassör . . .
450: — „
600: —
Tvg-officer
270: - „
500: —
Löjtnant
270: - „
500: -
Sekreterare och Auditör ....
))
270: — „
400: —
Magasins-förvaltare och Sjukhus-in-
spektor
270: — „
400: —
»
Underlöjtnant
180: — „
400: —
Kanslist
180: — „
200: —
Kontors-skrifvare
180: - „
200: -
e dock, då Gottlands Landt-beväring,
såsom
förhållandet
hitintills visat
sig, med ett jemförelsevis obetydligt belopp ingått uti Arméens Pensions-kassa, och
de föreslagna förhöjningarne derföre antoges komma att utöfva endast ett högst
ringa inflytande på pensions-medlcn, någon anslags-tillökning icke ifrågasatt, utan
beräknades det af Kongl. Maj:t för nästinstundande statsreglerings-period äskade
ofvanomförmälda kreditiv lemna full tillgång jemväl för tillämpandet af nu föreslagna
förhöjda pensions-stat för Gottlands Landt-beväring.
Slutligen har Kongl. Maj:t, till upprätthållande af Arméens Pensions-kassas
egen pensionering, föreslagit, att Rikets Ständer måtte iör hvartdera af åren 1861,
1862 och 1863 å Riksgälds-koutoret anvisa ett kreditiv till enahanda belopp, som
för åren 1858, 1859 och 1860 varit beviljade, elior 85,500 R:dr, med skyldighet
för Pensions-kassan att till Riksgälds-kontoret afstå det kassan för hvartdera af
dessa tre år tillkommande förhöjda vederlag för de till Statsverket indragna rusthålls-afgiftcr;
äfvensom att Rikets Ständer måtte medgifva att, på sätt nu egde
rum, berörda års-anslag måtte qvartalsvis under hvarje år utbetalas, dock med
förbindelse för Kassans Direktion att, så snart det årets räkenskaper, för hvilket
anslaget vore afsedt, hunnit afslutas, hos Fullmägtige i Riksgälds-kontoret behörigen
ådagalägga, om hela anslaget eller huru stor del deraf varit för ändamålet behöfligt,
samt att, i händelse det lyftade beloppet icke åtgått, öfverskottet då återlemna.
I afseende på förevarande ämne har inom Borgare-Ståndet Herr Björck fästat
uppmärksamhet derå, att ehuru den plan, som tjenado till ledning för beslutet
om det vid sista riksdagen för tillämpning af då föreslagna förhöjda pensions
-
56
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
staten beviljade kreditiv af 150,000 R:dr årligen, utvisade, att det för sådant ändamål
erforderliga beloppet skulle under de första åren successivt stiga och för
innevarande år uppgå till I70,1G0 R:dr, det likväl inträffat, att af samma kreditiv
för år 1858 åtgått endast 12,675 R:dr 44 öre, likasom för år 1859 utgifterna
sannolikt icke uppginge till mera, än högst 50,000 R:dr. För denna betydliga
missräkning vöre egentliga orsaken att finna deruti, att det högre Befälet
och de äldre Officerarne vid indelta Arméen icke, såsom man förväntat, begagnat
sig af pensionsrätten; hvartill åter anledningen varit den, att deras inkomster
i verkligheten betydligt öfverstego det i sådant hänseende beräknade
beloppet, i förhållande hvartill pensionerna bestämdes. Missräkningen ådagalade
således, att en pensionsreglering icke vore lämplig för Indelta arméen,
förr än en lönereglering der åstadkommit möjlighet att beräkna de högre och
äldre Officerarnes inkomster. Innan så skett, kunde de ökade pensionerne icke
uppfylla ändamålet att bibehålla arméens befäl rörligt och tjenlig! för tjensten.
Deremot vore att befara, det Officerarne i mellangraderne, hvilka utgjorde arméens
egentliga styrka, af den ökade pensionsrätten kunde låta förleda sig att, medan
de ännu egde full kraft och förmåga att egna sig åt en annan sysselsättning, taga
afsked ur krigstjensten, enär de hade att påräkna en pension, som nära motsvarade
lönen. På grund häraf har bemälde motionär, med erinran att han vid sista
riksdagen afstyrkt den förändrade pensioneringen för Indelta arméens befäl, nu
vidhållit denna mening, helst densamma syntes vara af erfarenheten till riktigheten
bekräftad, hvarjemte motionären yrkat dels att, derest den förhöjda pensioneringen
skulle fortgå, pensionsväsendet måtte fullständigt och med en enklare förvaltning
ordnas, dels att de under innevarande statsreglerings-period af ofvan omförmälda
kreditiv besparade medel måtte till Riksgälds-kontoret indragas, isynnerhet
som de icke torde vara bland samma verks utgifter under den kommande tiden
beräknade.
Utskottet har åt detta vigtiga ämne egnat en sorgfällig uppmärksamhet; —
och då de omständigheter, som vid sistförflutna riksdag föranledde Rikets Ständer
att godkänna den af Kongl. Maj! då föreslagna förhöjda pensions-staten för
arméens befäl och tjenstemän, icke undergått någon väsendtlig förändring, samt,
enligt hvad Departements-chefen uti sitt underdåniga betänkande meddelat, den
nya pensioneringen i allmänhet visat sig tillfredsställande, har Utskottet funnit
berörda pensions-stat böra tillsvidare tillämpas, med de bestämmelser, som för
densamma nu äro gällande. Men i fråga om de för ändamålet erforderliga medel,
kan Utskottet icke understödja den af Kongl. Maj! i berörda hänseende gjorda
framställning, att besparingarne å det vid sistlidne riksdag för fyllnadspensionerna
beviljade kreditiv måtte, i mån af behof, jemte erforderligt visst tillskott för den
nya pensioneringens bestridande få användas. Då nemligen en sådan anordning
icke är öfverensstämmande med egentliga beskaffenheten af ett kreditiv, och någon
särskild fördel icke torde vara att vinna genom besparingarnes användande
på sätt föreslaget blifvit, synes det Utskottet lämpligare, att för berörda ändamål
bestämmes ett visst årligt belopp, motsvarande det verkliga behofvet, helst sådant
skulle befordra enkelhet i räkenskaperna, hvarigenom Riksgälds-kontorets ställning
och detta verks disponibla tillgångar lättare kunde bedömas. Af samma
skäl anser Utskottet ock, att det vilkor, som med det vid nästlidne riksdag beviljade
kreditivet varit förenadt, nemligen att Arméens pensionskassa egde att hvad
det ena eller andra året af kreditivet efter skedda utbetalningar, kunde öfverblifva,
under följande år, om sådant behöfdes, utbekomma, bör undanrödjas, och att således
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:« 84.
57
ledes möjligen uppkommande besparingar å det årliga belopp, som kan varda bestämdt,
hädanefter böra såsom annan Statsverkets odisponerade tillgång betraktas.
Hvad nu sjelfva beloppet beträffar, har Utskottet, med afseende å de förhållanden,
som, sedan den nya pensioneringen infördes, hitintills egt rum, trott sig
kunna antaga, att 100,000 riksdaler årligen skola blifva fullt tillräckliga; och om
tillika bestämmes, att af detta belopp hälften får lyftas den 1 April hvarje år och
hvad som för året vidare erfordras, sedan pensionskassans räkenskaper för samma
år blifvit afslutade, torde derigenom vara fästadt behörigt afseende å den olägenhet,
som, enligt hvad Kongl. Majk meddelat, för pensionskassan uppkommit genom
nu gällande föreskrift, angående dessa medels utbetalning. Om likväl, i följd
af ökade utgifter för pensioneringen eller andra omständigheter, do anslagna tillgångarne
skulle för nästkommande statsreglerings-period blifva otillräckliga, tordo
särskild framställning angående bristens betäckande blifva af Kongl. Majk afbiten
till ltikets näst sammanträdande Ständer, som icke lära underlåta att då anvisa
derför erforderliga medel.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter får Utskottet alltså hemställa:
l:o
att de af Kongl. Majk i ofvannämnda hänseende nådigst gjorda
framställningar i så måtto af Rikets Ständer bifallas, att för
fortsatt tillämpning af den vid sistlidne riksdag godkända,
af Kongl. Majk den 9 Februari 1858 fastställda förhöjda pensions-staten
för arméens befäl och tjenstemän, mätte för åren
1861, 1862 och 1863 å liiksgälds-kontoret anvisas ett årligt
kreditiv af 100,000 R:dr att, i mån af behof, användas till
betäckande af den skilnad, som för arméens pensionskassa
under berörda år kan uppstå genom den nya pensioneringens
tillämpning, samt att detta belopp måtte till Direktionen öfver
nämnda kassa utbetalas sålunda, att hälften deraf utgifves
den 1 April hvarje år samt hvad som till fyllnadspensionerna
för året af kreditivet vidare kan erfordras, sedan behofvet
blifvit med afslutade räkenskaper till dess verkliga belopp
ådagalagdt; — och torde på Direktionen ankomma, att, derest
för något af ifrågavarande år kreditivet skulle finnas vara
för det dermed afsedda ändamål otillräckligt, före nästkommande
riksmöte till Kongl. Majk afgifva den underdåniga
framställning, som kan af omständigheterna påkallas.
Hvad härefter angår den af Kongl. Majk ifrågasatta förbättring af pensioneringen
för Gottlands Landtbeväring, torde det icke kunna förnekas att de nu
varande pensionsbeloppen vid Landtbeväringen, hvilka betydligt understiga pensionerna
för motsvarande grader och tjenster inom öfriga arméen, äro allt för ringa
för att, efter afskedet, betrygga löntagarnes bergning. Uti de från den öfriga armöens
ställning skiljaktiga förhållanden, som ega rum i afseende på Gottlands
Landtbeväring, förefinnes icke heller, enligt Utskottets tanke, något skäl för en
så betydlig olikhet uti pensionsförmånerna; — hvadan äfven för dessa löntagare
en skälig förhöjning af hitintills utgående pensioner är af verkligt behof påkallad.
Utskottet, som icke funnit något att erinra vid den af Kongl. Majk i sådant hänBih.
till B. St. Brot. 1859 & 4860. 4 Sami. 1 Ajd. 29 Hafi. 8
58
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 84.
seende föreslagna pensions-stat, hvilken torde böra tillämpas äfven för de Officerare
vid Wisby stads beväring, för hvilka Utskottet här ofvan (uti 21:sta punkten)
föreslagit löneförhöjning i likhet med motsvarande lönegrader vid landtbeväringen,
får alltså
2:o
tillstyrka Rikets Ständers godkännande af samma pensionsstat,
att för Gottlands National-beväring tillsvidare tillämpas
på det sätt och under de vilkor, som i afseende å den för
öfriga arméen gällande nya pensions-staten äro eller kunna
varda föreskrifna.
Vidare och då det årliga bidrag, som Kongl. Maj:t äskat till upprätthållande
af Arméens Pensionskassas egen pensionering, fortfarande synes icke kunna af kassan
undvaras, hemställer Utskottet,
3:o
att till omförmälda ändamål må, för hvartdera af åren 1861,
1862 och 1863 å Riksgälds-liontoret anvisas ett kreditiv å
85,500 R:dr, med skyldighet för pensionskassan att till Riksgälds-kontoret
afstå det kassan, för hvartdera af förstnämnde
tre år, tillkommande förhöjda vederlag för de till Statsverket
indragna rusthålls-afgifterna; äfvensom att Rikets Ständer
måtte medgifva att, på sätt nu eger rum, berörda års-anslag
må qvartalsvis under hvarje år utbetalas, dock med förbindelse
för kassans Direktion att, så snart det årets räkenskaper,
för hvilket anslaget är afsedt, hunnit afslutas, hos Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret behörigen ådagalägga, om hela
anslaget eller huru stor del deraf varit för ändamålet behöfligt,
samt att, i händelse det lyftade beloppet icke åtgått, öfverskottet
återlemna.
Under behandlingen af denna fråga har Utskottet ej kunnat undgå att fästa
uppmärksamhet å det äfven vid förra riksdagen anmärkta förhållande, att pensionsväsendet
för arméen, sådant det för närvarande befinnes, är förenadt med väsendtliga
olägenheter, som dels göra förvaltningen mera invecklad, än nödigt vore,
och föranleda till ökade kostnader, dels ock motverka det för Staten vigtiga ändamål,
som med denna pensionering hufvudsakligen åsyftas. Redan den omständigheten att
vid hvarje riksdag statsbidrag måste beviljas för upprätthållande af den Arméens Pensionskassa,
efter gällande stat, åliggande pensionering samt att medel behöfva särskildt
anvisas för pensionernas ökande, ådagalägger nogsamt behofvet af en ny och omfattande
reglering af pensionsväsendet. Men härtill komma åtskilliga andra förhållanden,
som låta detta behof ännu tydligare framstå. I sådant hänseende torde med skäl
kunna anmärkas det olämpliga deruti, ätt pensionerna utgå ur två särskildta fonder,
nemligen dels af arméens pensionskassas egna medel, jemte det statsbidrag, hvaraf den
i sednare tider varit i åtnjutande, dels ock af det särskilta kreditiv, som för tillämpning
af den förhöjda pensions-staten måst på Riksgälds-kontoret anvisas. Vidare
framställer sig såsom särdeles otjenlig peOsionsrättens olikhet efter de tvänne särskilda
pensions-staterna, eller den väsendtliga åtskilnad, sorn företer sig emellan
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
59
dessa pensions-stater i afseende på grunderna och yilkoren för pensioneringen.
Den för arméens pensionskassa gällande stat mcdgifver nemligen i allmänhet pension
efter uppnådda 50 ålders- och 30 tjcusteår, med rättighet tillika att, utan
förlust af pension srätten, vid 45 års ålder, och äfven i vissa fall derförinnan, kunna
taga afsked och efter expektans-årens utgång komma af pension i åtnjutande; då
deremot, enligt den förhöjda pensions-staten, pensions-åldern för ett större antal
löntagare är framflyttad till 55 och 60 eller till 65 fyllda lefnads-år; och enligt
denna pensions-stat medgifves icke vid afskedstagande i något fall pensionsrätt
förr än vid 50 års ålder; hvarförutan iör pensionärerna finnas flera andra bestämmelser,
hvilka icke gälla för dem, som erhålla pension endast ur Arméens Pensionskassa.
Denna för arméens löntagare onekligen stora fördel, att kunna efter omständigheterna
begagna sig af den ena eller andra pensions-staten — hvaremot
icke något vore att erinra, såvida pensioneringen kunde upprätthållas genom de
tillgångar, som bildats af Offieers-korpsens egna bidrag — har till påföljd, att de
för pensioneringen afsedda medel blifva starkare anlitade, än som egentliga behofvet
å pensionärernas sida påkallar, utan att i samma mån befrämja pensioneringens
syftemål i Statens intresse, nemligen att underlätta afgången af det äldre Befälet
och förskaffa arméen en för krigstjenstgöring och vapenöfningar fullt tjenstbar
befälspersonal. Fast hellre måste de vilkor, hvarunder pensionsrätt nu är
medgifven, i anseende till dess vidsträckthet, i så måtto anses mindre ändamålsenliga,
som arméens Officerare derigenom beredes tillfälle att, ehuru ännu fullt tjensthare,
med rätt till pension afgå ur tjensten för att derefter egna sig åt annan
sysselsättning; — och skulle de tillgångar, som häraf tagas i anspråk, enligt Utskottets
tanke, bättre användas genom att bereda någon tillökning i pensionsförmånerna
för dem som först efter en längre tjenstetid erhålla afsked. — Dessa omständigheter
jemte hvad ofvanbemälde motionär anfört angående den Indelta arméens
aflönings- och pcnsionsförhållanden torde tillräckligt ådagalägga olämplighoten
af pensionsväsendets nuvarande inrättning samt behofvet af en annorlunda beskaffad
organisation.
Då vid sistförlidna riksmöte Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad
på omförmälda förhållande, att under en längre tid vid hvarje riksdag statsbidrag
måst beviljas för upprätthållande af den Arméens Pensionskassa, efter gällande
stat, åliggande pensionering, samt att medel behöft särskildt anvisas för pensionernas
ökande, föranleddes Rikets Ständer häraf, att hos Kongl. Majt i underdånighet
anhålla, det nådigt förslag till fullständigt ordnande af pensioneringen för
arméens Befäl och tjenstemän samt till beredande derjemte af nödig förenkling i
förvaltningen måtte varda upprättadt och till Rikets näst sammanträdande Ständer
öfvcrlemnadt. Enligt hvad Utskottet nu af ofta åberopade Stats-Rådsprotokoll
(pag. 12) inhemtat, har ock Kongl. Majt meddelat Direktionen öfver Arméens
Pensionskassa befallning, att inkomma med underdånigt förslag i afseende å de åtgärder,
hvarigenom det af Rikets Ständer åsyftade ändamål lämpligen kunde vinnas.
Men uti sitt till följd häraf afgifna underdåniga utlåtande, hvars innehåll
är fullständigare anfördt uti Departements-chefens underdåniga Betänkande (pag.
13—15), har nämnde Direktion af anförda skäl förklarat sig för sin del icke kunna
inse behöfligheten eller nyttan af en ny och omfattande reglering af pensionsväsendet
för arméen; — och innehåller uti förevarande ämne meranämndc Statsråds-protokoll
vidare, att Departements-chefen — ”enär en ny och mera omfattande
reglering af pensionsväsendet för arméen icke torde kunna tillvägabringas
med mindre än att Staten öfvertager hela pensioneringen och Armöens Pensions
-
60
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 84.
kassas bestyr i detta afseende helt och hållet upphör, men Rikets Ständer icke
gifvit tillkänna, huruvida en sådan genomgripande och med större kostnader för
Statsverket o tvifvelaktigt förenad förändring varit Rikets Ständers afsigt” — i
underdånighet hemställt, att något förslag i så vidt omfattande rigtning icke för
det närvarande måtto till Rikets Ständer framställas, helst för verkställighet deraf
äfven erfordrades medgifvanden från arméens sida genom dess Krigsbefäl, hvars
sammankallande under sådane omständigheter möjligen utan ändamål skulle medfört
betydliga kostnader för Pensionskassan.
I anledning häraf får Utskottet anföra att, om äfven Rikets sednast församlade
Ständer icke annorlunda uttryckt sin önskan, i afseende på sättet för
pensionsväsendets reglering, än medelst omförmälande af de förhållanden, som påkallade
behofvet af en sådan reglering, så synas likväl dessa förhållanden, sådane
de här ofvan äro af Utskottet framställda, föranleda till den slutsats, att arméens
pensionsväsende icke kan blifva ändamålsenligt ordnadt, med mindre än att hela
pensionsväsendet öfverlemuas åt Staten, sorn sålunda borde öfvertaga Arméens
Pensionskassa men deremot ock ensam besörja pensioneringen. Om derjemte nu
befintliga olikhet i grunderno och vilkoren för pensions åtnjutande afhjelpes, skulle
utan tvifvel pensioneringen mera motsvara sitt ändamål och jemväl i afseende å
underhållet blifva för Staten vida mindro betungande, än den nu är och med dess
nuvarande organisation fortfarande måste blifva. För verkställandet på en gång
af en så omfattande reglering af pensionsväsendet, att den i allo tillfredsställer
fordringarne från det allmännas sida, kunna visserligen möta åtskilliga hinder,
hvilkas undanrödjande tilläfventyrs äro förenade med stora svårigheter. Men genom
vidtagande af tjenliga förberedande åtgärder torde dessa svårigheter kunna
aflägsnas och så mycket snarare beredas möjlighet att fullständigt vinna det åsyftade
ändamålet.
I betraktande af allt hvad sålunda förekommit, har Utskottet ansett sig
höra hemställa,
4:o
att Rikets Ständer måtte underdånigst anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som finnas lämpliga till
förberedande af en sådan reglering af pensionsväsendet för arméen,
att hela pensioneringen må kunna af Staten öfver
tagas,
samt till åstadkommande af mera enhet i grunderna
och vilkoren för pensioneringen, jemte nödig förenkling i för
valtningen;
äfvensom att Kongl. Maj:t måtte till Rikets näst
sammanträdande Ständer afgifva nådigt förslag till en dylik
reglerings verkställande.
45:o Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion har Herr Axel von
Knorring erinrat, hurusom det icke vore med rättvisa och billighet öfvensstämmande
att, såsom genom Kongl. Brefvet den 9 Februari 1858 blifvit stadgadt, den af
Rikets sednast församlade Ständer beviljade och af Kongl. Maj:t fastställda förhöjningen
i pensionerna för arméens befäl och tjenstemän icke tillkomme andra
pensions-berättigade, än dem, som ur tjensten afgått efter förenämnde den 9 Februari,
och således icke de arméens pensionärer, som derförinnan erhållit afsked.
Dessa sednare vore dock i lika stort behof af pensions-förhöjning, som de öfrige
pensionärerna, och i så måtto till och med mera förtjente deraf, som deras tjen
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
61
stctid till större eller mindro del inträffat under en tid, då lönerne voro särdeles
otillräckliga, hvarförutom några af dem deltagit i mödosamma fälttåg. Men icke
allenast billigheten utan äfven Statens egen fördel fordrade att omförmälda förmån
hlefve de äldre pensionärerno förunnad.
Det vore nemligen att befara att, derest icke alla arméens pensionärer komme
i åtnjutande af lika rätt, i förhållande till inneliafda tjenstegrader, sådant kunde
hafva den påföljd, att arméens löntagare, i förväntan eller förhoppning om att
blifva tillförsäkrade någon ytterligare fördel vid tilläfventyrs inträffande reglering
eller vidare förhöjning af gällande pcnsions-stat, skulle söka att bibehålla sig i
tjensten längre än som vore med Statens intresse i afseende å arméens tjenstbarhet
förenligt. Det belopp, som erfordrades för tilldelande af fyllnadspensioner under
åren 1861, 1862 och 1863 jemväl åt de arméens pensionärer, som före år 1858 afgått
ur tjensten, utgjorde, enligt uträkning, dervid pensionärernes af motionären
uppgifna ålder blifvit lagd till grund för antagandet i afseende å deras successiva
afgång, tillhopa 418,000 Kalr; — och om nu dertill blefvo använda de besparingar,
sorn till belopp af 320,324 R:dr under åren 1858, 1859 och 1860 uppkommit
å det vid nästlidna riksdag för tillämpning af den förhöjda pensions-staten beviljade
kreditiv å 150,000 Kalr årligen, skulle i rundt tal 98,000 R:dr utgöra den
summa, som för nästa statsreglerings-period behöfdes för tilldelande af fyllnadspensioner
åt ifrågavarande äldre pensionärer. — På grund häraf och med antagande
att, derest för åren 1861, 1862 och 1863 ansloges enahanda belopp för den
nya pensioneringen, som vid förra riksdagen, eller 150,000 R:dr årligen, samma
anslag skulle lenina full tillgång ej mindre till betäckande af förenämnde 98,000
R:dr, än äfven till utbetalande af fyllnadspensionerne åt öfrige pensionärer, som
till erhållande deraf kunde ifrågakomma, har motionären föreslagit, att Rikets
Ständer måtte, jemte beviljande af enahanda anslag för fyllnads-pensionerne som
vid sistförflutna riksdag, i underdånighet uttrycka den önskan, att så beskaffade
pensioner måtte få tillgodonjutas jemväl af de arméens pensionärer, som tagit afsked
före år 1858 och från 18:dc åldersåret tjent staten 30 år.
I sammanhang med denna, af Herr E. W. Nordenfelt biträdda framställning,
har Utskottet till behandling förehaft en annan inom samma riks-stånd
väckt motion af Herr <?. Montgomery, hvilken fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
derå, att, då det mäste antagas vara en oeftergiflig pligt för Staten att
sörja för alla sina tjenares nödtorftiga bergning, sedan de af ålder eller sjuklighet
icke vidare kunna utöfva sina tjcnster eller embeten, det lågo en oj ringa obillighet
deri, att den vid nästlidna riksdag beviljade pensions-förhöjning icke i någon
mån tillgodokommit de emhets- och tjenstemän, som derförinnan erhållit afsked,
oaktadt dessa varit och fortfarande vore lika om icke mera i behof af förbättrade
vilkor, än dc, som med förhöjningen blefvo hugnade; hvadan motionären ansåge
att rättelse i detta förhållande borde vid innevarande riksmöte beredas.
I anledning af dessa, till Utskottet remitterade motioner, af hvilka den
sednare nu varit föremål för behandling, endast så vidt den afser arméens pensionerade
embets- och tjenstemän, får Utskottet erinra, att, om äfven pensionernas otillräcklighet
i förhållande till lefnadsbehofven antagligen föranledde Rikets sednast
församlade Ständers beslut, att bevilja förhöjda pensioner för arméens Befäl och
tjenstemän, dermed likväl åsyftades det hufvudsakliga ändamål, att, genom en i
sammanhang med löneförbättringen vidtagen lämplig förhöjning af pensionerna,
befordra arméens tjenstbarhet, hvadan den medgifna pensions-förhöjningen icke
bör betraktas såsom uteslutande tillkommen i pensionärernas intresse. I samma
62
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
mån således som de förhåll anden, hvilka påkallat berörda förhöjning, icke inträffa
i fråga örn de arméens pensionärer, hvilka erhållit afsked, innan den nya pensioneringen
infördes, torde ock motionärernas antagande, att sistnämnde pensionärer
skulle härigenom hafva tillskyndats någon orättvisa, befinnas mindre grundadt.
Utskottet förnekar doek icke billigheten deraf, att ifrågavarande äldre pensionärer
kunde komma i åtnjutande af någon förhöjning i dem tilldelade pensionsunderstöd;
men då, enligt de af Herr von Knorring häröfver uppgjorda beräkningar,
hvilka för öfrigt icke varit föremål för vederbörande myndigheters utredning
och pröfning, för att försätta dessa pensions-tagare i samma ställning, som de,
hvilka från och med år 1858 erhålla afsked, skulle för nästkommande statsreglerings-period
erfordras en summa, öfverstigande 100,000 R:dr, anser Utskottet Statsverkets
nu påräkneliga, för mångfaldiga behof redan anlitade tillgångar ej medgifva
den betydliga utgift, som sålunda skulle genom bifall till ifrågavarande
framställning föranledas, hvadan Utskottet funnit sig
för närvarande ej kunna till godkännande af Rikets Ständer
förorda de af Herrar Yon Knorring och Montgomery väckta
motioner.
46:o. Med anförande, hurusom billigheten fordrade, att de sedan Sveriges
sednaste krig qvarlefvande och i Arméen qvarstående Officerare af Majors-, Kaptens-
och Subaltern-graden, hvilka hade antingen alldeles intet eller endast högst
obetydligt understöd af Staten och jemväl saknade enskild förmögenhet, blefve
försatte i sådane vilkor, att de kunde utan allt för stora svårigheter och bekymmer
erhålla sin nödtorftiga bergning, har Herr C. R. af Robsahm, uti en hos
Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottet remitterad motion, föreslagit, atp för
omförmälda ändamål måtte beviljas ett extra anslag att under nästinstundande statsreglerings-period
utgå med 2,000 R:dr B:co årligen och emellan förenämnde Officerare,
hvilkas antal vore högst obetydligt, fördelas enligt de grunder, motionären i
sådant afseende närmare uppgifvit.
Erkännande billigheten deraf, att för de medellöse äldre Officerare, som
deltagit i landets sednaste krig och allt hitintills ej kommit i åtnjutande af något
understöd af Staten eller erhållit sådant till alltför otillräckligt belopp för en nödtorftig
bergning, måtte kunna på deras ålderdom beredas en i någon mån förbättrad
ställning, får emellertid Utskottet, i afseende på förevarande framställning,
erinra, att det af motionären till ifrågavarande ändamål begärda anslagsbelopp, 3,000
R:dr Runt, ingalunda skulle blifva för det afsedda bchofvet tillräckligt, enär, efter
hvad Utskottet inkemtat, de från krigstiderna ännu qvarlefvande Officerare och
Under-officerare utgöra ett antal af omkring 110. Om således för dessa äldre
militärer — af hvilka ingen uppbär pension till samma belopp, som de utaf motsvarande
grader, hvilka från och med år 1858 erhållit afsked — skulle åstadkommas
ett i någon mån tillräckligt understöd, lärer tillgång dertill ej kunna heredas
af de till arméens pensionering anslagna kreditiv-medel, vid hvilket förhållande
lämpligast vore att ett särskildt anslag på 9:de Hufvudtiteln för detta ändamål
uppfördes; — desto hellre som, vid behandlingen af förevarande motion, inom
Utskottet framställning blifvit gjord derom, att äfven de äldre medellöse Officerare
vid Flottan äfvensom Fältläkare, hvilka i krig deltagit, borde komma i åtnjutade
af samma förmån som i detta hänseende möjligen kan blifva ifrågavarande
Officerare vid arméen beviljad. På grund häraf och då dessa frågor torde böra
gemensamt behandlas, hemställer Utskottet,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
63
att med pröfningen af den utaf Herr af Robsahm, väckta motion
måtte anstå, till dess 9:de Hufvudtiteln hos Rikets Ständer
förekommer till behandling.
Vidkommande slutligen pensioneringen för de vid arméen anställde läkare,
har, i enlighet med Departements-chefcns underdåniga hemställan, Kongl. Majit
derom gjort nådig framställning till Rikets Ständer i sammanhang med förslaget
till reglering af utgifterna under 9:de Hufvudtiteln; och kommer Utskottet följaktligen
att vid nämnde Hufvudtitels behandling äfven taga i öfvervägande de utaf
åtskilliga ledamöter af Riks-Stånden i detta ämne väckta motioner, som blifvit
till Utskottet remitterade.
47:o. Officerares anställande i utländsk krigstjenst.
Jemte erinran, hurusom vid sistlidne riksdag af Rikets Ständer anvisades
ett anslag af 9,000 R:dr årligen för åren 1858, 1859 och 1860, att enligt Kongl.
Majits disposition användas till understöd åt Officerare af arméens särskilda liufvudvapen,
som kunde vara hugade att inträda i aktiv krigstjenst hos någon i vänskapligt
förhållande med Sverige stående magt, hvars annee till större eller mindre
del befunne sig på krigsfot, med Kongl. Majit förbehållen rätt att hvad af
anslaget inom ett år kunde komma att besparas få för ett följande år för ändalet
disponera, har Kongl. Majit, med afseende å det gagn för arméens tjenstbarhet
i fält, som härigenom otvifvelaktigt åstadkommes, föreslagit Rikets Ständer att
under samma vilkor, som blifvit fästade vid det nuvarande anslaget, för åren 1861,
1862 och 1863, bevilja ett extra anslag af 9,000 Ridr årligen, eller tillhopa för
alla tre åren 27,000 Ridr, att till dylika understöd användas.
Utskottet, som inhemta!, att det för innevarande statsreglerings-period beviljade
anslaget blifvit till hela beloppet användt, samt föreställer sig, att Kongl.
Majits och Rikets Ständers vid sednaste riksmöte tillkännagifna åsigt om lämpligheten
af medels anvisande till ifrågavarande ändamål icke torde väsendtligen
förändras i följd af Riksdags-fullmägtigen Carl Anders Larssons anmärkning, att
samma ändamål skulle vara stridande mot don kristliga moralens bud, får således
tillstyrka,
att det begärda anslaget måtte beviljas.
Vidare bär Kongl. Majit till utgående för en gång äskat följande anslag:
48:o. För uppskattning af Indelta arméens boställen 100,000 Ridr; i afseende
hvarå Utskottet af det ofta åberopade Stats-Rådsprotokollet inhemtat, att, sedan
Krigs- och Kammar-kollegierna erhållit Kongl. Majits befallning att inkomma med
64
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 84.
betänkande, huru elen för en allmän reglering af Befälets afiöningsförhållanden nödig
befunna uppskattningen af Indelta arméens boställen kunde på tillförlitligaste
sätt verkställas äfvensom med förslag till instruktion derför, hade Kollegierna sådant
fullgjort, men för uppskattningens verkställande förutsatt, att kartor öfver
boställena skulle vara att tillgå. Då emellertid, efter från regementena erhållna
upplysningar, det befunnits, att kartor saknades för ett högst betydligt antal boställen,
hade från Ofver-Direktören vid Landtmäteriet blifvit infordrad uppgift öfver
kostnaden, dels för kartläggande af arméens boställen, hvilka saknade karta, dels
för revidering af redan befintliga, möjligen bristfälliga, boställs-kartor; och inhemtades
af denna uppgift att af arméens boställen icke mindre än 1,145 saknade
karta, antingen helt och hållet eller till vissa delar, samt att kostnaden för erforderliga
nya kartors upprättande ansetts approximativt uppgå till 329,354 R:dr,
samt för kartors behöfliga renovering till 36,572 R:dr, eller tillhopa 365,926 R:dr;
doek förmodades den ofvan beräknade kostnaden för nya kartors upprättande
kunna till någon del nedsättas, då det antoges att flere kartor öfver arméens boställen,
till följd af laga skiften, under sednare åren blifvit upprättade för kostnad,
som till stor del redan utgått.
Yid föredragning af detta ärende hade Departemeiits-ohefen i underdånighet
yttrat, det han ansåge obestridligt att en fullt tillförlitlig uppskattning af boställena
icke kunde utföras, med mindre än att fullständiga kartor, der sådana saknas,
blefve upprättade. Dels ur denna synpunkt, dels ock emedan det bordo för
Staten vara af vigt att känna egorymden af den jord, som är dess tillhörighet,
vore det önskvärdt om en kartläggning, der en sådan hitintills alldeles icke eller
ock endast ofullständigt egt rum, af alla arméens boställen kunde försiggå. De
kostnader, detta skulle förorsaka, biet ve dock så betydliga, att Departements-chefen
ansett sig ej kunna tillstyrka en framställning derom i hela sin vidd, helst
en icke ringa kostnad komme att uppstå i och för den slutliga uppskattningsförrättuingen,
utan bordo derföre tillses om icke uppskattningen kunde sko på ett
sätt, som ej medförde alltför kostsamma förberedande åtgärder, men dock lemnade
så tillförlitligt resultat, som kunde erfordras, då i betraktande toges, att all uppskattning
af jord måste blifva approximativ, mera till efterrättelse för det närvarande,
är för framtiden; — och syntes i sådant hänseende tillräcklig noggrannhet
kunna ernås, om, beträffande de till Boställs- och Löfiings-direktionernas förvaltning
hörande boställen, den enligt gällande kontrakt betingade arrende-summa antoges
såsom boställets rätta afkastning, hvarigenom kartors anskaffande för dessa
boställen undvekes, samt att, då derjemte för uppskattningen af mindre bostads-boställen,
kartor torde kunna undvaras, sådana endast behöfde upprättas öfver öfriga
bostads-boställen, som uppgå till ett mantal eller derutöfver, innan värderingen
sker. Men om äfven af Öfver-direktörens för Landtmäteriet gjorda beräkningar
skulle med någorlunda tillförlitlighet kunna bestämmas den jemförelsevis mindre
kostnad, som den sålunda föreslagna åtgärden i afseende å kartläggningen skulle
medföra, kunde dock icke ens approximativt nu beräknas det ej obetydliga belopp,
hvartill rese-ersättningar, traktamenten och andra omkostnader, föranledda af den
slutliga uppskattnings-förrättningen, skulle uppgå. Då således endast förslagsvis
kunde uppgifvas, hvad som borde ifrågakomma att för det framställda ändamålet
användas under de närmaste åren, hade i sådant afseende Departements-chefen
hemställt, att i och för förberedande arbeten och derefter påbörjande af boställsuppskattningen
måtte af Rikets Ständer äskas en summa af 100,000 Il:dr att i
mån
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 84.
65
mån af behof, under nästa statsregleringsperiod utgå; dervid likväl Departementschefen
funnit böra tilläggas, hvad redan från början af denna fråga blifvit tillräckligen
antydt, att genom boställs-uppskattniugen icke åsyftades någon rubbning i
Indelnings-verkets grunder, utan att hvarje regemente och korps i allt fall skulle
fortfarande bibehålla alla de boställen, vare sig till bostäder eller utarrendering
anslagna, likasom ock de indelta räntor, kronotionde samt öfriga anslag af dylik
beskaffenhet, hvilka blifvit hvarje regemente eller korps sednast genom Kongl.
Brefvet den 2 Februari 1833 tillförsäkrade; — och hade Kongl. Maj:t i nåder gillat
och godkänt hvad Departements-chefen sålunda i underdånighet yttrat och
föreslagit.
Uti denna fråga har inom Borgare-Ståndet Herr Björck, i öfverensstämmelse
med den af honom gjorda, här ofvan (uti ll:to punkten) i korthet meddelade
framställning, angående Indelta arméens lönereglering, yttrat den åsigt, att
om med förvaltningen och afkastningen af arméens boställen skulle fortfarande
tillgå på samma sätt som hitintills, så borde det tillkomma hvarje regemente enskildt,
att låta uppskatta de detsamma tillagda boställen; och då, enligt don nu
antagna grundsatsen, Statsverket icke ens erhölle den fördel, att öfverskottet i det
ena regementets anslag finge användas till fyllnad i bristen för andra regementen,
syntes icke något giltigt skäl förefinnas, att belasta Statsverket med kostnaden
för en åtgärd, som dertill vore utan värde för framtiden.
Efter noggranut öfvervägande af hvad härutinnan förekommit, har Utskottet
ej kunnat undgå att instämma i hvad bemälde motionär, angående den af
Kongl. Majit nu föreslagna åtgärd, yttrat och anmärkt. Af Utskottet är redan
förut, i sammanhang med frågan om den för Indelta arméen äskade löneförhöjning,
erinradt, hurusom Rikets sednast församlade Ständer, som funnit enny allmän reglering
af befälets aflöningsförhåll anden utaf behofvet påkallad, dervid uttalat den
åsigt, att ”med de stora tillgångar af indelta räntor, kronotionde, boställen och
kontanta anslag, som finnas anvisade, en dylik reglering hordo kunna tillvägahringas
utan ytterligare bidrag från Statens sida”, i öfverensstämmelse hvarmed Rikets
Ständer förklarade: ”att genom en riktig uppskattning af boställen och en
lämplig fördelning af nuvarande tillgångar tillräckliga medel för befälets aflöning
redan förefinnas.” Att Rikets Ständer härmed icke åsyftat en reglering till så inskränkt
omfång, soln Departements-chefens förslag förutsätter, torde vara uppenbart,
likasom ock att det åsyftade ändamålet ej derigenom kan på ett i någon
mån tillfredställande sätt ernäs. Genom tillämpningen af nu föreslagna grunder
skulle de hitintills med otillräcklig aflöning försedda regementen och korpser fortfarande
förblifva i samma ställning, och endast don fördel beredas, att aflöningen
vid de regementen, sorn förut fått tillräckliga och i vissa fall öfverflödiga inkomster
sig tilldelade, blefve mellan samma regementes Befäl på ett lämpligare sätt
fördelad; — men en sådan reform borde enligt Utskottets tanke kunna med ganska
ringa kostnad utan Statens mellankomst åvägabringas och synes i alla händelser
icke vara af dori beskaffenhet, att Rikets Ständer skulle dertill bevilja så
betydliga anslag, som nu blifvit ifrågaställde samt, endast för de förberedande åtgärderna
approximativt uppskattade till nära 400,000 R:dr.
Vidhållande således den af Rikets sednast församlade Ständer uttalade
grundsats, att löneregleringen för Indelta arméen bör blifva allmän och omfattande,
kan Utskottet icke tillstyrka någon uppoffring af Statens tillgångar för
Bill. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 29 Haft.
9
66
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
ett ändamål, som oj med donna grundsats öfverensstämmer, oell får följaktligen
hemställa,
att Rikets Ständer måtte förklara sig, på grund af nu anförde
förhållanden, sakna skäl att bifalla förevarande nådiga
framställning.
49:o. Då Lif-regementets Hussar-lcorps ensamt inom kavalleriet saknar eget
af Kronan bekostadt ridlms, samt den byggnad i Örebro, hvilken emot hyra hittills
varit för ändamålet begagnad, enligt hvad nu blifvit anmäldt, var i det förfallna
skick, att det med den 1 Januari 1865 tilländagående hyreskontraktet icke
kan förnyas, har Kongl. Maj:t funnit anslag vara erforderligt för fyllande af detta
behof; hvarjemte, och då Sekund-chefen jemväl anmält nödvändigheten att anskaffa
byggnader till sjukhus, bostäder för det till exercis-sqvadronen och korporalskolan
kommenderade befäl jemte öfriga tjenstemän, arrestrum, kök, förvaringsrum
för proviant m. m., af hvilka lägenheter korpsen till ej ringa skada och olägenhet
hittills varit i saknad, Kongl. Maj:t ansett nödigt att medel äfven härtill
måtte beredas. Kostnaderna för do ifrågavarande byggnaderna hade af Sekundchefen
blifvit beräknade till något öfver 88,000 R:dr; men då, vid byggnads-förslagets
granskning uti Ingeniör-korpsen, utgifterne ansetts kunna till en del inskränkas,
har Kongl. Maj:t, i anledning af hvad sålunda förekommit, af Rikets
Ständer äskat ett extra anslag af 75,000 R:dr till uppförande af ridhus och öfriga
ofvan omförmäida byggnader i Örebro för Lif-regcmentets Hussar-korps.
Utskottet, sorn vid tagen kännedom af de i don Kongl. Propositionen åberopade
handlingar, funnit de ifrågaställde byggnadernas uppförande, i motsats till
hvad Riksdags-fullmägtigen Garl Anders Larsson antagit, vara af verkligt behof
påkallade, anser sig i följd häraf böra
tillstyrka beviljandet af det härtill äskade anslag.
50:o. Sedan Kongl. Majit, i anledning af Rikets Ständers begäran, förordnat
om meddelande, i sammanhang med Krigs-kollegii bokslut, af uppgifter, afseende
att hufvudboken, förutom den redovisning densamma vanligen innehåller,
jemväl på ett ställe skulle redogöra för samtliga kostnaderna till de särskilda föremål,
som tillhöra Krigs-kollegii förvaltning, samt Rikets Ständer vid förra riksdagen,
i sammanhang med stats-regleringen, till Kongl. Majits disposition anvisat
ett extra anslag af 2,000 R:dr för innevarande statsroglerings-period, att användas
såsom ersättning för berörde uppgifters utarbetande, har Kongl. Maj:t nu, i anledning
af Krigs-kollegii derom gjorda hemställan, föreslagit, det ett lika anslagsbelopp
för nästa statsreglerings-period måtto af Rikets Ständer beviljas för ifrågavarande
ändamål; — och då, efter erhållen del af omförmäida uppgifter, hvilka ej
kunnat inrymmas i hufvudboken, utan för hvarje år blifvit sammanfattade uti ett
särskildt räkenskapsband, Utskottet funnit ifrågavarande arbete, som synes vara
med all omsorg utfördt, innehålla en fullständig, på verifikationer grundad framställning
af kostnaderna för de särskilda delarne af Krigs-kollegii förvaltning, anser
Utskottet, utan afseende på Riksdags-fullmägtigen Carl Anders Larssons bestridande
af äfven detta anslag,
det begärda beloppet böra af Rikets Ständer beviljas.
51:o. Slutligen har Kongl. Maj:t — uti en den 27 Oktober sistlidet år till Rikets
Ständer aflåten särskild skrifvelse, som af Riks-Stånden blifvit till Stats
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
67
Utskottet remitterad — behagat i nåder meddela, att, sedan i anledning af Rikets
Ständers Revisorers, vid den år 1857 verkställda granskning af Statsverkets förvaltning
under åren 1851 oell 1855, gjorda erinran derom, att i händelse af eldsvåda
inom åtskilliga i Stockholm belägna Kronans magasinshus, uti hvilka krigsmateriel
förvaras, det vore för de dyrbara förrådens skyddande angeläget, att
brandmurar funnes derstädes uppförde, Kongl. Maj:t förordnat om anställande af
närmare undersökning om behofvet i berörda hänseende vid arméens utredningsförråd
å Skeppsholmen, samt, uppå anmälan af hvad dervid förekommit, anbefallt
Krigs-kollegium, att gå i författning om de byggnads- och reparations-arbeten, som
till de i nämnde förråd förvarade persedlars skyddande mot eldfara funnits nödiga,
så hade hemälde Kollegium, jemte tillkännagifvande, att kostnaderna för dessa arbetens
verkställande uppgått till ett belopp af 6,710 R:dr, som af Kollegium förskjutits,
hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit om godtgörelse härför; — och
då, enligt hvad Krigs-kollegium tillika anmält, tillgång till förskottets godtgörelse
hos Kollegium saknades, hade Kongl. Majit velat sådant Rikets Ständer tillkännagifva
på det att särskilda medel härtill måtto varda anvisade.
Utskottet, som af de uti högstberörde skrifvelse omförmälda handlingar inhemta!,
att ifrågavarande arbeten blifvit verkställda, i enlighet med de af Kongl.
Majit, efter föregången undersökning genom nådigt Bref den 27 Juli 1858 meddelade
föreskrifter saint att utgifterna derför uppgått till 1,700 Ridr mindre än
hvad kostnadsförslaget upptagit, har ansett sig böra tillstyrka,
att ett särskildt anslag af 6,710 Ridr måtte, till ersättning
för berörda kostnader, af Rikets Ständer beviljas och anvisas
till utgående af Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
För Fjerde Hufvudtiteln är under innevarande statsreglerings-périod (1858—
1860) anvisadt:
Ordinarie anslag enligt Riks-staten 8,686,900 R:dr, utgörande
för 3 år  26,060,700: —
Extra anslag tillsammans för åren 1858—1860
2,806,072: 56.
S:ma 28,866,772: 56.
Enligt hvad Utskottet i detta Utlåtande föreslagit, skulle
för nästkommande statsreglerings-period (1861—1863) de ordinarie
anslagen utgöra 8,719,380 R:dr årligen, eller för 3 år 26,158,140: —
och de extra anslagen tillhopa  2,700,762: 52.
således för hela statsreglerings-perioden tillsammans  28,858,902: 52.
eller  7,870: 4.
mindre än hvad vid förra riksdagen anvisades för åren 1858 — 1860.
Jemföres åter Utskottets förslag med Kongl. Maj:ts vid detta riksmöte afgifna
nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, så visar sig:
att, då Kongl. Maj:t äskat en förhöjning af de ordinarie
anslagen med  106,591: 98,
utgörande för 3 år  319,775: 94,
samt extra anslag, hvilka med
69,427: 44.
68 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
öfverstiga hvad under denna statsregieringsperiod varit an
visadt
eller tillsammans cn förhöjd utgiftssumma af  389,203: 38,
men Utskottet deremot föreslagit cn minskning i hela utgifts
beloppet
af  7,870: 4.
så uppgå följaktligen de af Utskottet föreslagna ordinarie och extra
anslag å Fjerde hufvud titeln för nästa statsrcglerings-period till . 397,073: 42.
mindre än hvad Kongl. Majit äskat,
Stockholm den 15 Mars 1860.
Reservationer.
Emot lat punkten inom. litt, a) och b) (angående aflöningen för Expeditionschefen
och Expeditions-sekreterarne) af Friherre Åkerhjelm, Herrar Tornerhjelm,
Bildt, Montgommerie- Cederhjelm, Lilliehöök, Stjerngranat, Skogman, Fåhreeus, Thulstrup
samt Biskop Annerstedt, Prosten Schram, Doktor Nordström, Prosten Wåhlander
och Prosten Arrhenius;
emot 2:a puukte» (angående Departementets Kommando-expedition) af Herr
Fåhreeus.
emot 3:c punkten inom. litt. a) (angående General-intendentens lön) af Herr
Bildt, som anförde följande:
”Af Krigs-kollegii 3:ne militäre ledamöter, General-fälttygmästaren, Fortifikationsgeneralen
och General-intendenten, uppbär endast den sistnämnde lön på
Kollegii stat. De håda förstnämnde åtnjuta sin aflöning å Generalitets-staten,
hvardera med ett belopp af 6,000 R:dr Runt, utom inqvartering och servismedel.
Enär de till General-intendents-embetet hörande mångfaldiga åligganden
och bestyr ©tvifvelaktigt kunna både till omfattning, vigt och ansvar jemföras
med såväl General-fält trgmäst arens, som Fortifikations-generalens embets-förvaltning,
skulle det icke kunna anses olämpligt om samma lön, som för dessa embetsman
finnes fastställd, eller 6,000 R:dr Runt äfven blifvit för General-intendenten
bestämd. Sådant är ock af t. f. Presidenten i Krigs-kollegium, uti det af
honom, på nådig befallning, före 1856—1858 årens riksdag afgifna underdåniga
projekt till ny aflöuings-stat för bemälde Kollegium, vordet föreslaget. Då likväl,
detta oaktadt, Kongl. Majit och Rikets Ständer vid nyssnämnda riksdag bestämde
General-intendentens lön till endast 5,500 R:dr, synes det derföre vara både opåkalladt
och obilligt att nu ifrågasätta någon nedsättning i detta aflöningsbelopp,
så mycket mer som General-intendenten genom det af Kongl. Majit den 14 September
1858 utfärdade förnyade nådiga reglemente angående besörjandet af Indelta
arméens och Allmänna Bevärings-manskapets underhåll och sjukvård under marcher,
möten och mönstringar i fredstid, erhållit i sina redan förut nog trägna
åligganden cn ej obetydlig tillökning, i det han till följd af nämnde nådiga reglemente
är sjelfskrifven Chef för Kommissariatet; hvilken ganska mödosamma och
ansvarsfulla befattning förut vanligen varit åt annan person mot särskildt arfvode
uppdragen. Härtill kommer att några inqvarterings- eller servisförmåner
icke äro med ifrågavarande embete förenade.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
69
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt måste jag på det bestämdaste reservera
mig mot Utskottets i afseende å General-intendentens aflöning nu fattade
beslut, samt för min del tillstyrka Rikets Ständer, att bestämma denna aflöning
till samma belopp, hvarmed den för närvarande utgår, eller 5,500 R:dr R:mt.”
Häruti instämde Friherre Åkerhjelm, Herrar Tornerhjelm, Montgornmerie-Cederhjelrn,
Lilliehöök, Stjerngranat, Skogman och Thulstrup samt Biskop Annerstedt, Prosten
Schram, .Doktor Nordström, Prosten Wåhlander och Doktor Gumcelius-,
emot fide punkten moni. litt. a.) (angående aflöningen för Chefen vid Topografiska
korpsen),
af Friherre Åkerhjelm, Herrar Lilliehöök, Stjerngranat och Thulstrup samt
Biskop Annerstedt, Prosten Schram, Doktor Nordström, Prosten Wahlander, Doktor
Gumcelius, Prosten Tellbom, Prosten Berlin och Prosten Arrhenius;
emot 6:te punkten moni. litt. b.) (angående 8 Under-officerares anställande vid
Topografiska korpsen),
af Herrar Stjerngranat och Thulstrup;
emot Sale punkten (angående allmänna Garnisons-sjukhuset),
af Biskop Annerstedt, Prosten Schram, Doktor Nordström, Prosten Arrhenius,
Prosten Wåhlander, Prosten Källström och Prosten Berlin;
emot ll:te punkten (angående anslaget till löneförbättringar vid indelta arméen),
Herrar Björck, Gråå, Cedergren, Hjerta, Berger, Hammar och Wahlström
samt Riksdagsfullmägtige Sven Rosenberg, C. J. Svensén, G. Hultman, Anders Ericsson,
Er. Ersson, Nils Larsson, Pehr Nilsson, Jonas Andersson och C. G. Sköldberg
förenade sig om en så lydande reservation:
”Då Stats-Utskottet föreslagit, att äfven under kommande statsregleringspcriod
skall utgå, med 100,000 R:dr årligen, det anslag, som sistlidne riksdag beviljades
till förhöjd aflöning åt Befälet vid indelta arméen, synes Utskottet icke
hafva gjort sig full reda för den ställning, hvari frågan om en förbättrad aflöning
för nämnde Befäl sig befinner. Det förslag, som i detta hänseende af Kongl. Maj:t
vid nyssnämnde riksdag framställdes, afsåg att ett visst minimi-belopp för lönerne
i hvarje grad skulle bestämmas och att genom en noggrannare uppskattning af
de till bostäder för Befälet använde boställen, lönerne för innehafvarne af dessa
boställen skulle regleras till öfverensstämmelse med nämnde stat; men att de öfverskott,
som genom utarrenderandet af öfriga boställen kunde uppkomma, skulle
tillgodokomma hvarje regemente för sig, så att lönerne kunde uppgå inom vissa
regementen vida utöfver Staten; hvaremot Statsverket skulle fylla den brist, som
för andra regementen kunde uppstå i aflöningen enligt staten. Donna reglering
måste förr eller sednare blifva föremål för ett bestämdt yttrande af Rikets Ständer,
och om den pröfvas rättvis och lämplig, så måste ock Statsverket vidkännas
de utgifter, som med dess genomförande äro förenade, hvartill hörer den betydliga
kostnaden för en förnyad uppskattning af arméens boställen, för hvilken kostnad
Utskottet dock temligen enhälligt ansett sig icke böra bevilja äskade medel. Då
emellertid ändamålet — en lika aflöning för samma grad inom arméen, — icke kan
vinnas på det föreslagna sättet, och följden af åtgärden måste blifva en oskäligtillökning
i lönerne för vissa regementen, samt såväl den olikhet i aflöningen för
enahanda grad vid samma regemente, som nu förefinnes, inom kort åter skall inträda,
om uppskattningen af boställena sker än så noggrant; så synes regleringen
så mycket mindre böra vinna bifall, som tyngden af löneförbättringen faller Statsverket
till last, oaktadt det måste medgifva», att indelningarne, rätt förvaltade,
70
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
lemna rikliga tillgångar för en förbättrad aflöning. Rikets Ständer torde derföre
icke böra understödja förslaget, utan fordra, antingen att samtlige boställena utarrenderas
för indelta arméens gemensamma räkning, derefter löneregleringen kan
blifva lika för bela arméen, eller ock ännu hellre, att boställena öfverlemna^ till
Statsverket mot det bestämda anslag lemnäs för en förbättrad och lika aflöning
för hvarje grad.”
emot 12:te punkten (angående anslaget till Indelta arméens vapenöfningar)
Af Herr Thulstrup, som anförde följande: ”Vid sistlidne riksdag med
delades
Rikets Ständer förslag till en utvidgad plan för ordnandet af Indelta arméens
vapenöfningar, i öfverensstämmelse med de i protokollet öfver Landtförsvars-ärenden
för den II Oktober 1856 af d. v. Chefen för Landtförsvars-departementet
framställda och af Kongl. Maj:t gillade grunder. Enligt detta förslag
borde tiden för de olika slagen af vapenöfningar äfvensom antalet af de trupper,
hvilka deruti skulle deltaga, en gång för alla bestämmas, hvaremot kostnaden, såsom
beroende af de föränderliga varuprisen, icke kundo till något visst belopp
beräknas.
Rikets Ständer, som togo i ett noggrannt öfvervägande hvad Departementschefens
betänkande i detta vigtiga ämne innehöll, förklarade sig dela de åsigter,
som deruti voro uttalade. Uti den underdåniga skrifvelse!), angående regleringen
af utgifterne under Riks-statens Fjerde Hufvudtitel, yttrade Ständerna, att det måste
”erkännas såsom en riktig grundsats, att, då en armé är behöflig och finnes,
”utvägar jemväl böra beredas för densammas vidmagthållandc i tjenstbart skick,
”i hvilket afseende det är oundgängligen nödigt, att arméen erhåller en tillräcklig
”öfning, lämpad efter tidens fordringar och krigskonstens utveckling. Den öfnings”tid,
som i sednare tider kunnat den indelta arméen hestås, har onekligen varit
”alltför kort, för att uppfylla det afsedda ändamålet att göra arméen stridbar och
”deraf bilda en pålitlig stam för Bevärings-manskapet, och det är naturligt, att öf”ningen
blifvit alltmer bristfällig i samma mån, som öfningstiden, till följd af
”stegrade underhållskostnader, måst inskränkas. Rikets Ständer hafva derföre an”sett
det vara af högsta vigt att, genom ökadt anslag, tillfälle beredes att ordna
”arméens vapenöfningar på ett sätt, som kan göra denna armé till en verklig och
”öfvad stam. I detta afseende liatva Rikets Ständer dessutom tagit i betraktande
”att, när den rust- eller rotehållaren af ålder åliggande skyldigheten att under
”mötena underhålla den indelta ryttaren eller soldaten, vid 1810—1811 årens riks”dag
helt och hållet öfvertogs af Kronan, samt ett bestämdt anslag för Indelta
”arméens vapenöfningar å Fjerde Ilufvudtiteln uppfördes, Staten derigenom jemväl
”iklädde sig förbindelsen att gifva arméen den öfning, sorn erfordras.
”För att ändamålsenligt ordna vapenöfningarne, anse Rikets Ständer, lika
”med Departements-chefen, rättast vara att lägga tiden till grund för bestäinman”det
af dessa öfningar, i stället att, såsom hittills skett, låta dem vara beroende
”af ett visst anslag; och de nu föreslagna öfningstiderna synas Rikets Ständer
”icke vara längre, än behofvet oundgängligen kräfver. Men om tiden lägges till
”grund för vapenöfningarnes ordnande, blifvcr deraf en nödvändig följd, att kostnaderna
icke kunnat till någon bestämd summa beräknas, utan måste, såsom beboende
af varuprisen, årligen omvexla, hvadan ock det anslag, sorn beviljats, bör
”erhålla egenskap af förslags-anslag.”
På grund häraf beviljades af Rikets Ständer ett förslags-anslag af 596,000
R:dr R:mt att, för ofvannämnde ändamål, användas på det sätt och för de öfningstider,
Kongl. Maj:t föreslagit.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
71
Uti sitt nu afgifna utlåtande har Stats-Utskottet, på grund deraf att kostnaderna
för arméens vapenöfningar under åren 1858 och 1859 mera öfverskridit
förslags-anslaget än Rikets Ständer, enligt Utskottets förmodan, torde hafva föreställt
sig, tillstyrkt, att de medel, som för ifrågavarande ändamål anvisas, framdeles
böra såsom reservationsanslag uppföras. I följd häraf skulle alltså den vigtiga
grundsatsen i afseende på öfningstidernas bestämda längd åter komma att
frånträdas.
Att kostnaden för arméens vapenöfningar öfverskridit förslags-anslaget,
finner väl sin förklaring deruti, att detta anslag 1856 beräknades efter 15 års
medelpris och borde ej, med anledning af de sednare årens högre varupris, hafva
varit oväntadt.
De af Rikets sednast församlade Ständer uti ofvannämnde underdåniga
skrifvelse anförda skäl för antagandet af Kongl. Maj:t,s förslag till ordnande af arméens
vapenöfningar och för beviljandet af de härför erforderliga medlen i egenskap
af förslagsanslag, synas mig vara så riktiga, fullständiga och öfvertygande, att, då
Utskottet nu ansett sig böra frångå dessa af Rikets Ständer, för blott tvänne år
sedan uttalade grundsatser, jag icke med min röst kunnat till ett sådant beslut bidraga.
”
Häruti instämde Herrar Bildt, Lilliehöök och Stjerngranat.
Af Biskop Annerstedt, Prosten Schram, Doctor Nordström, Prosten Wåhlander
och Prosten Arrhenius.
Emot 16:de punkten moni. lit. b) (angående anslag till ett nytt Sappör-kom
paui).
Af Friherre Åkerhjelm, Herrar Lilliehöök, Stjerngranat och Thulstrup samt
Biskop Annerstedt, Prosten Schram, Doctor Nordström, Prosten Wahlander och
Prosten Arrhenius.
Emot 20:<!c punkten (angående Lifbevärings-regementet).
Af Herr Stjerngranat, som afgaf följande reservation: ”Då den tillökning
af 1 Major och 4 Andre Kapitener vid livartdera af Gardes-regementorna till fot,
hvilken, med anledning af Rikets Ständers alternativa framställning om Lifbevärings-regementets
indragning eller omorganisering, blifvit i nåder föreslagen att
cga rum med användande af 24,480 R:dr Runt af Lifbevärings-regementets nuvarande
anslag, ingalunda kan uppväga den skada, som tillskyndas arméen genom
förlusten af ett helt regementes Officerspersonal, helst de båda Gardes-regementerna
omöjligen, genom en så ringa tillökning, blifva satte i stånd att, om händelserna
så skulle påfordra, bland sig upptaga och vederbörligen leda de 5 klasserna
Bevärings-manskap från Stockholms stad och län, anser jag Lifbevärings-regementet
böra vid sin nuvarande organisation oförändradt bibehållas. Då emellertid
Utskottet uttalat sig för en förändring, anser jag att Utskottet bort bestämdare
förorda verkställandet af en omorganisering af sjelfva Lifbevärings-regementet, på
sätt Kongl. Maj:t kunde finna tjenligt, och med användande, för sådant ändamål,
af hela det för samma regemente äfven nu i stat uppförda anslag af 31,911 R:dr
50 öre Runt, om så skulle erfordras.
Häruti instämde Herr Lilliehöök.
Emot 24 punkten (angående löneregleringen).
Herrar Björck, Cedergren, Hjerta, Berger, Hammar och Wahlström, samt
Riksdagsfullmägtige Lars Rasmusson, G. Hultman, Anders Ericsson, Eric Ersson,
72
State-Utskottets Utlåtande N:o 84.
Nils Larsson, Måns Månsson och C. G. Sköldberg förenade sig om följande reservation
: ”Den definitiva löneregleringen för Departementets expedition synes så mycket
mera olämplig, som det icke lärer kunna bestridas, att om en förändrad organisation
af embetsverken kommer till stånd, denna måste medföra en ändring
af befattningarno inom Expeditionen, hvilka företrädesvis synas vara i behof af
en sådan förändrad reglering.”
O O
Emot 27:<Ie punkten mom. lif, b) (angående förhöjning af 10,000 R:dr i Fortifikations-afdelningens
anslag).
Af Herrar Lilliehöök och Stjerngranat samt Biskop Annerstedt, Prosten Schram,
Doktor Nordström, Prosten Wåhlander och Prosten Arrhenius.
Emot 27:de punkten moni. lit. f) (angående beklädnadshjelp för Under-offieerarnc
vid Topografiska korpsen).
Af Herrar Stjerngranat och Thulstrup.
Emot 27:de punkten morn. lit. g) (angående beklädnadshjelp för det föreslagna
nya Sappör-kompaniet).
Af Herrar Lilliehöök, Stjerngranat och Thulstrup samt Biskop Annerstedt,
Prosten Schram, Doktor Nordström, Prosten Wåhlander och Prosten Arrhenius.
Emot 3l:a punkten (angående Hufvudtitelns öfriga anslag).
I afseende på lönen för Departements-chefen förenade sig Herrar Björck,
Gråå, Cedergren, Hjerta, Berger, Hammar, Wahlström, samt Riksdagsfullmägtige
Lars Rasmusson, G. Hultman, And. Ericsson, C. J. Svenssén, Eric Ersson, Nils
Lar sson,C Per Nilsson, Jonas Andersson, och C. G. Sköldberg om följande reservation:
”Vid sednaste riksmöte hade Kongl. Maj:t i fråga om afiöningen för StatsBådets
ledamöter, äskat, och Stats-Utskottet tillstyrkte äfven, att högre löner
borde beviljas för de båda Stats-ministrarne än för öfriga Departements-chefer;
men genom Rikets Ständers beslut blef Justitie-Statsministerns lön för innevarande
statsreglerings-period fastställd till samma belopp, som beviljades hvar och
en af de sednare, eller 15,000 R:dr; och har Kongl. Maj:t nu icke funnit anledning
att föreslå ändring uti de sålunda bestämda afiönings-anslagen.
Då emellertid det torde finnas lämpligt att, på sätt tillförene alltid egt rum,
nyssnämnde grundsats iakttages vid bestämmandet af Stats-Rådsledamöternas
löner, helst den med Minister-embetena förenade representations-skyldighet billigtvis
för dem påkallar högre aflöningsförmåner än för de öfriga Departements-cheferna,
. bör, sedan Justitie-Statsministerns lön blifvit bibehållen vid beloppet 15,000
Ii: dr,
lönen för nu ifrågavarande Departements-chef bestämmas till
13,500 R:dr R:mt.
Emot 34:de punkten (angående anslaget för reffiade kanoners anskaffande).
Herrar Björck, Gråå, Cedergren, Hjerta, Berger, Hammar, Wahlström samt
Riksdags-fullmägtige Lars Rasmusson, G. Hultman, And. Ericsson, C. J. Svensén,
Eric Ersson, Nils Larsson, Per Nilsson, Jonas Andersson och C. G. Sköldberg, förenade
sig om följande reservation: ”Ehuru anslag för reffiade kanoner synes böra
lemnäs, så att förfärdigandet deraf kan börjas, sedan en pröfvad modell för detta
vapen blifvit antagen och fastställd, torde dock anslaget kunna inskränkas till
21,000 R:dr, eller kostnaden för ett batteri, enär pröfningen af modellen torde
med
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
73
medtaga så, mycken tid, att i allt fall kanoner till ett större antal icke undor instundande
statsreglerings-period kunna kinna att förfärdigas.”
Emot 36:tc punkte» (angående anslaget till refflade Infanterigevär).
Af Friherre Åkerhjelm, Herrar Bildt, Montgommerie-Cederhjelm, Lilliehöök,
Stjerngranat oell Thulstrup samt Biskop Annerstedt, Prosten Schram, Doktor Nordström,
Prosten Wåhlander och Prosten Arrhenius.
Emot 40:ilc punkten (angående anslaget till Stockholms befästande).
Af Herr Bildt: ”Sorn frågan om Stockholms befästande onekligen är af den
största vigt för hela landets försvarsväsende, har jag ej kunnat godkänna det sätt,
hvarpå denna fråga blifvit af Utskottet, uteslutande från formel synpunkt, behandlad.
Då nemligen saken, i och för sig, är vigtig och maktpåliggande, kan jag ej
inse, hvarföre Stats-Utskottet skulle mera i denna än i andra frågor undandraga
sig att pröfva och undersöka alla de förhållanden, som vid dess afgörande böra
komma i betraktande. Vid många tillfällen och under hvarje riksmöte har det
inträffat, att Stats-Utskottet, dels på grund af enskilda motioner upptagit och
sjelf förskaffat sig alla behöfliga utredningar i frågor, hvarom Kongl. Majt icke
meddelat någon framställning, dels oek i ämnen, hvilka Kongl. Majt framställt,
omfattat helt andra åsigter än dem, som legat till grund för regeringens förslag,
samt till och med uppgjort fullständiga organisationsförslag, ganska afvikande från
Kongl. Majits Propositioner (t. ex. i frågan om elementarläroverken vid förra riksdagen).
I sådana fall har för Utskottet aldrig mött någon svårighet att erhålla
hvilka upplysningar och utredningar sorn än funnits nödiga. Riksdags-Ordningens
42 § föreskrifver ock den väg, Utskottet för sådant ändamål har att beträda.
Hvarföre har man nu afvikit från det sätt, som så ofta varit med framgång begagnadt?
— Anses frågan om Stockholms befästande vara af så underordnad beskaffenhet,
att den, i strid mot all praxis inom Stats-Utskottet, bör handlöst kastas
öfver bord endast derföre att man funnit den Kongl. Propositionen icke innehålla
tillräckliga utredningar i ämnet? Skulle det då icke lönat mödan, att Utskottet
åtminstone försökt, att, med begagnande af den i Grundlagen angifna utväg,
förskaffa sig de upplysningar, som saknas? Jag kan, för min del, ej finna
att Utskottet åt denna fråga egnat den allvarliga pröfning, den noggranna undersökning,
sorn sakens vigt och beskaffenhet fordrar; och likasom jag i Utskottet
yrkat, att ärendet skulle visas åter till Utgifts-afdelningon, för att undergå en
förnyad behandling, får jag, då denna åsigt icke lyckades göra sig gällande, nu
vördsamt hemställa, att frågan måtte af Rikets Ständer återremitteras till StatsUtskottet,
med föreläggande att inkomma med ett utlåtande, som icke är endast
formelt, utan afser sjelfva saken.”
Häruti instämde Herr Friherre Åkerhjelm och Herr Skogman.
Af Herr Thulstrup: ”Ehuru Kongl. Maj:t för flere år sedan uppdragit åt
särskilde Komiterade att uppgöra förslag till Stockholms befästande på landssidorne,
och nödvändigheten af en så beskaffad förstärkning af hufvudstadens försvar
utgjort föremål för ett af Chefen för Landtförsvars-departementet till Kongl.
Majit afgifvet, uti Stats-Rådsprotokollet för den 14 Oktober 1856 intaget, betänkande,
hade likväl Kongl. Majit, i betraktande af de betydliga anslag, som vid
Bih. till Ii. St. Prot. 1809 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 29 Haft.
10
74
Stats-Utskottets Utlåtande Nio 84.
sistliduo riksdag måste begäras, icke då» velat till Rikets Ständer uti ifrågavarande
ämne göra någon framställning.
Rikets Ständer ansågo deremot hufvudstadens försvar vara af den vigt, att
åtgärder utan uppskof borde vidtagas för att genom befästningar betrygga staden
för ficndtliga anfall.
Uti en, med anledning häraf, till Kongl. Maj:t aflåten underdånig skrifvelse
af den 1 Mars 1858 framställa Rikets Ständer de militäriska och politiska skäl,
som synas böra i hög grad verka dertill, att det vigtiga företaget ej längre uppskjutes.
”
Ständerna fästa härvid Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på vigten af rikets
hufvudstad, ”såsom säte för Statens styrelse och de myndigheter, från hvilka förvaltningens
trådar öfver hola landet utgå, för Rikets Ständers Bank, Arkiver,
”samlingar och dyrbarheter af mångfaldiga slag; hvartill kommer, att staden Stockholm
innesluter en betydlig del af landets handels- och näringsverksamhet; att
”den innehåller förråd af alla slag, en dyrbar krigsmateriel, synnerligen för flottans
räkning; att den erbjuder beqväm inqvartering och underhåll för en större
' arméo, samt att den betydliga förmögenheten hos innevånarne skulle gifva fien”den
ökade medel i händerna till krigets fortsättande, hvilka alla omständigheter
”göra lmfvudstaden till ett af de mest betydande föremål för en fiendes operationer.”
Ständerna yttrade vidare, att de ”fått sig meddeladt det af ofvannämndc Komité
"efter riksdagens början afgifna underdåniga utlåtande, med tillhörande fnllstän'diga
förslag och ritningar till Stockholms befästande”, att Ständerna funnit sin
föreställning om beskaffenheten af den befästning, som skulle erfordras, ”styrkt af
"det Betänkande, den till frågans utredande sednast i nåder tillsatta Komité af”gifvit”,
att Ständerna instämma ”uti den af merbemälde Komiterade yttrade åsigt
”att de befästningar, hvilka kring Stockholm komma att utföras, borde inskrän"kas
till några permanenta stöd för de stridskrafter, som först äro att till hufvudstadens
försvar tillgå”, samt att Ständerna af Komiterades betänkande ytterligare
inhemtat, att det åsyftade äudamålet skulle "kunna uppnås med en jemfö"relsevis
måttlig kostnad, hvilken Komiterade beräknat till en summa af 3,650,000
”R:dr B: ko.”
På grund af de i ofvanberörde underdåniga skrifvelse fullständigt upptagna
skäl, beviljade Rikets Ständer ett visst belopp att, för påbörjande af dessa befästningar,
användas, med anhållan att vid nästkommande riksmöte få emottaga framställning
med förslag till ifrågavarande befästningsarbetens vidare utförande.
Till följd häraf har, sedan nödigt jordområde blifvit exproprieradt, befästningsarbetet
påbörjats å södra sidan om hufvudstaden och anslag af Kongl. Maj:t
vid innevarande riksdag blifvit begärd t till dessa arbetens vidare fortsättande, på
sätt det Kongl. Maj:ts Proposition åtföljande Stats-Rådsprotokollet närmare upplyser.
Deremot anser Stats-Utskottet sig nu böra afstyrka beviljandet af ytterligare
anslag för ifrågavarande ändamål, af det skäl, att Rikets Ständer sakna
kännedom om det af ofvanbemälde Komiterade uppgjorda förslag blifvit af Kongl.
Majit pröfvadt och godkändt samt äro urståndsatte att bedöma, inom hvilken tid
och med hvilka uppoffringar Stockholms förseende med befästningar på ett ändamålsenligt
och betryggande sätt kan varda fullbordadt.
Att det förslag, som på Kongl. Majits befallning blifvit utarbetadt och derefter,
på sätt ofvannämndc underdåniga skrifvelse upplyser, varit Rikets Ständer
meddeladt, hvarken skulle af Kongl. Majit vara pröfvadt eller godkändt, förefaller
väl mindre sannolikt; men då fråga derom nu blifvit väckt, hade väl upplysning
Stats- Utskottets Utlåtande -\:o 84.
75
om detta förhållande lätt kunnat erhållas. Om, såsom förmodas bör, ifrågavarande
förslag af Kongl. Majit, blifvit godkändt, hade Stats-Utskottet deraf nu, lika väl
som vid sistlidne riksdag, kunnat erhålla del, helst Uti Kongl. Majits sednast afgifna
Proposition om Statsverkets tillstånd och behof särskildt meddelas, att de
”mod statsreglcringcn sammanhang egande handlingar skola Rikets Ständers
Stats-Utskott tillhandahållas.” Af detta förslag med åtföljande kostnads-beräkning
hade då kunnat erhållas de upplysningar, rörande planen, kostnaden, och tiden
m. m., som Utskottet nu saknat.
På grund af hvad här blifvit anfördt, har jag varit af den åsigt, att Utskottet
bordt till Utgifts-afdelningen återremittera förslaget till yttrande rörande
hufvudstadens befästning, på det Afdelningen, efter vederbörligen inhemtade upplysningar,
åt denna fråga kunnat egna deli uppmärksamhet och behandling, som dess
vigt och Rikets Ständers en gång fattade beslut, påkalla,”
Häruti instämde Herrar Lilliehöök oell Stjerngranat;
af Biskop Annerstedt, Prosten Schram, Doktor Nordström, Prosten Wåhlander
och Prosten Arrhenius.
Emot 42:(!ra punkten (angående anslaget till underhållandet af Beväringsmanskapets
beklädnad). Herrar Gråå, Cedergren, Hjerta, Björck, Berger, Hainmar
och Wahlström samt Riksdags-fullmägtige Lars Rasmusson, Måns Månsson, G.
Hultman, Anders Ericsson, Erik Ersson, Jan Andersson, Pehr Nilsson, Jonas Andersson
och C. G. Sköldberg åberopade Utgifts-afdelningeas förslag till utlåtande,
så lydande:
”Deremot anser Utskottet, i likhet med förstnämnde motionär, Statsverkets
mindre fördelaktiga ställning oundgängligen påkalla, att utgifterna för ifrågavarande
ändamål varda i möjligaste mån inskränkta, enär Statens närvarande tillgångar
svårligen kunna, utan åsidosättande af andra mera angelägna statsbehof,
medgifva beviljandet al' hola det belopp Kongl. Majit härför äskat.
Utskottet föreställer sig ock, att någon besparing i dessa utgifter bör genom
omtänksam hushållning kunna vinnas, och får i sådant afseende åberopa
hvad bär ofvan (uti 28 punkten mom. litt. d) blifvit anfördt dels angående nödvändigheten
för Ivrigs-styrelsen att begagna de omvexlingar i prisen på beklädnads-artilclar,
som under loppet af en längre tid alltid inträffa, dels ock i fråga
om vissa förändringar af nu gällande föreskrifter, rörande upphandling- af varor
m. m., i ändamål att underlätta spekulanternas täflan och på samma gång bereda
någon minskning i Statens utgifter.
Derjemte har Utskottet ansett sig böra erinra, att, då, på sätt ofvan är
anfördt, vid 1853 och 1854 årens riksdag det betydliga anslag, 1,074,000 Ridr
Runt, som Kongl. Majit, med hufvudsakligt afseende på dåvarande politiska för
hållanden,
ansåg behöflig! för åstadkommande af en fullständig beklädnad och utredning
för Bevar i ngs-man s kap o t, blef af Rikets Ständer till hela det äskade beloppet
beviljadt, så bordo i följd häraf kunna antagas, att beklädnads- och utrednings-förråden
ännu skulle befinna sig i ett någorlunda tillfredsställande skick.
Men om, detta oaktadt, såsom Depärtcments-chefetis underdåniga yttrande i ämnet
antyder, genom nedsättning af den nu begärda aiislags-summan skulle uppkomma
någon brist i de beräknade behofven för nästkommande statsrcglefings-pcriöd,
torde denna kunna för tillfället fyllas genom anlitande af reservförråden, till hvil
kas
kompletterande Rikets Ständer framdeles, när rikligare tillgångar blifva för
76
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
Statsverket påräkneliga eller politiska förhållanden göra det oundgängligen nödigt,
säkerligen ej lära undandraga sig att anvisa erforderliga medel.
På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer Utskottet,
att förevarande nådiga framställning ej måtte bifallas i vidsträcktare
mån, än att Rikets Ständer till underhållande af
Bevärings-manskapets beklädnad bevilja ett anslag af 378,000
R:dr att under åren 1861, 1862 och 1863 med en tredjedel
årligen utgå.
Emot 43:lije punkten mom. a) (angående anslaget för Topografiska korpsens
arbeten).
Herrar Björck, Gråå, Cedergren, Hjerta, Berger, Hainmar och Wahlström,
samt Riksdagsfullmägtigc Lars Jiasmusson, Måns Månson, G. Hultman, Anders
Eriksson, Eric Ersson, Jon. Andersson, Pehr Nilson, Jonas Andersson och C. G.
Sköldberg, förenade sig om följande reservation:
”Portsky ndandet af Topografiska korpsens karteverk är visserligen en angelägenhet,
som må böra befordras; men icke desto mindre vill det synas olämpligt,
att Stats-Utskottet förhöjt anslaget utöfver hvad Kongl. Maj:t för ändamålet
äskat, helst samma anslag vid sistlidne riksdag i betydlig mån tillökades.”
Emot 4S:de punkten (angående anslaget till uppskattning af Indelta arméens
boställen), af Herr Bildt, som förklarade sig icke kunna instämma uti de motiver,
hvarpå Utskottets afstyrkande af detta anslag vore grundadt.
Af Herr Lilliehöök, som yttrade följande: ”Uti de af Stats-Utskottet anförde
motiver, till löljd af hvilka Utskottet anser sig sakna skäl att bifalla Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition om anslag af 100,000 R:dr för uppskattning af Indelta
arméens boställen, kan jag ingalunda instämma. Enligt mitt förmenande kan den
ifrågaställa boställs-uppskattningen icke undvikas, om en slutlig och på goda
grunder byggd lönereglering skall åstadkommas, och då de indelta regementerne
inom sig sakna medel att använda till bekostande af en sådan uppskattning och
löntagarno icke kunna åläggas att af egna tillgångar godtgöra denna kostnad, så
lärer det sökta målet omöjligt kunna vinnas utan att Rikets Ständer dertill anvisa
penningar.”
Af Herr Stjerngranat, sorn anförde: ”1 den, i motiverna till afslaget å det
ifrågasatta anslaget 100,000 R:dr till förberedande åtgärder för verkställande af
uppskattning af Indelta arméens boställen, angifne, af en motionär framställda,
åsigt att, ”om med förvaltningen och afkastningen af arméens boställen skulle
fortfarande tillgå på samma sätt som hittills, så bordo det tillkomma hvarje regemente
enskildt att låta uppskatta de detsamma tillagde boställen,” — i hvilken
åsigt Utskottet instämt — kan jag så mycket mindre förena mig, som en sådan
bestämmelse ej allenast vore stridande mot 1836 års Militie-boställs-ordnings
I Cap. 31 §, hvarest stadgas att: ”på det boställs-häfden må kunna handhafvas,
skall säker karta finnas öfver hvarje boställes ego-område i åker, äng, betesmark
och skog, jemte öfriga tillhörigheter, samt de boställen, som icke redan blifvit
affattade, skyndsamligen läggas å karta och deras egor fullständigt till vidd, godhet
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
77
het och beskaffenhet beskrifvas, och detta allt på Statens bekostnad;” — utan
äfven vöre både orättvis och, i betraktande af de dryga kostnaderna, overkställbar.
Yill man att en allmän lönereglering skall ega rum, och gillar man den
åsigten att, för vinnande af ett sådant ändamål, boställenas läggande på karta
måste föregå deras uppskattande, så finnes ingen annan utväg än att Staten
bestrider de för ett sådant arbete erforderlige kostnader. Först sedan de förberedande
åtgärderna för en allmän lönereglering äro undangjorda och resultaterna
deraf kända, kan tiden vara inne att uttala ett omdöme om och i hvad mån en
”lämplig fördelning af nuvarande tillgångar, regementena emellan”, kan och bör
ega rum, samt om ”med de stora tillgångar af indelta räntor, kronotionde, boställen
och kontanta anslag, som finnas anvisade, en ny allmän reglering af befälets
aflönings-förhållanden kan tillvägabriugas utan ytterligare bidrag från Statens
sida.” Den af förra Rikets Ständer uttalade och af Utskottet nu vidhållna öfvertygelse
om möjligheten af en sådan aflöningsförhållandenas reglering synes,
beträffande frågan om bidrag från Statens sida, endast angå sjelfva regleringen,
men synes icke kunna i sig innefatta någon anledning till afslag å bidrag
från Statens sida för betäckande af omkostnaderne för de förberedande åtgärder,
som påkallas lör att regleringen må kunna möjliggöras. Jag nödgas derföre reservera
mig mot de motiver, hvarpå Utskottet stödt sitt tillstyrkande till afslag å
Kongl. Maj.ts nådiga Proposition i detta fall.”
Af Ilerr Thulstrup.
I afseende på motiveringen i denna punkt reserverade sig jemväl Biskop
Annerstedt, Prosten Schram, Doktor Nordström, Prosten Wåhlander och Prosten
Arrhenius.
Bilt. till B. St. Prot. 1859 $ 1860. 4 Sami, 1 Afd. 29 Haft.
11
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1S60.
Hör till Stats-Utsk. Uti, år 1859—1860, N:o 84.
1
Taft. liiif. A.
Landtförn var s-Dej/art ernant ets Kansli-Expedit ion.
Nuvarande
Aflöning
m. ra.
Kongl.
Maj:t föreslagit
löner
ra. ra
R:mt.
5.500
4.500
4.500
3.500
7,000
3.500
1.230
1.230
1.200
615
615
615
2,895
600
500
1.000
5.500
4.500
4.500
3.500
7.000
3.500
1,800
1,800
1,800
1.000
1,000
1.000
600
500
1,000
S:a 39,0001 39,000
Statsutskottet
föreslår
löner ni.m.
R:mt.
Expeditions-ehefen, arfvode
1 Expeditions-sekrelerare
1 Dito
1 Protokolls-Sekreterare
2 Dito
1 Registrator
1 Kanslist
1 Dito
1 Dito
1 Kopist
I Dito
1 Dito, indrages vid inträffande ledighet,
lönen användes lil! befrämjande
målens gång inom Expeditionen ....
Till befrämjande af göromålens gång inom Kanslist
och
Kopisl-graderne
1 Vaktmästare
1 Dito  •
Till gratifikationer åt extraordinarie!1
hvarefter
af göro
-
5.000
4.000
4.000
3.500
7.000
3.500
1,800
1,800
1,800
1.000
1,000
1,000
6001
500|
1,000:
Summa
37,500
Anni. Minskningen i Expeditionens anslag blifver således 1,500 R:dr R:mt.
Hör till Stats- Utslc. Uti., år 1859—1860, N:o 84.
Tal». Uti. SS.
Krig s-Kollegium.
Nuvarande
aflöning
m. m.
R:mt.
Tp:t
5.500
5.000
4.500
4.500
3.500
800
800
3.500
3.000
3.500
14,000
4.000
2.500
2,200
6,600
2,200
4.400
2,200
4.400
2,200
6,600
900
4.500
91,300
Statsutskottet
föreslår aflöning
m. m.
E:mt.
Presidenten
(åtnjuter nu 3,000 R:drs arfvode af särskilda medel).
General-Fäll-Tvgmäslaren
(njuter lön å Generalitetets
Chefen för Ingeniör-korpsen
(njuter lön å Generalitetets
General-Intendenten . .
Stat.)
Stat.)
1 Krigs-Råd
1 Dito
1 Dito
1 Intendent vid Intendents-Militärkontoret
1 Adjutant vid Presidents-Expeditionen .
1 Dito vid Arlilleri-Militärkontoret . . .
1 Sekreterare
1 Advokat-Fiskal
1 Kamererare-
4 Dito
1 Krigs-Kassör
1 Registrator och Aktuarie
1 Notarie
3 Dito
1 Kammarförvandt
2 Dito
1 Revisor
2 Dito
I Bokhållare
3 Dito
1 Kanslist
5 Dito
arfvode
dito
Transport:
5.000
5.000
4.500
4.500
3.500
800
800
3.500
3.000
3.500
14,000
4.000
2.500
2,200
6,600
2,200
4.400
2,200
4.400
2,200
6,600
1.000
5,000
91,400
Hör till Stats- Utslc. Uti., år 1859—1860, N:o 84.
3
Nuvarande
aflöning
m. m.
R:mt.
Stats-  utskottet
föreslår af-  löning m.m.
H:mt.
Tp:t
91,300
600
Till befrämjande af
.QTflHpn
Transport:
göromålens gång inom Kanslist-
91,400
1,000
9.000
600
450
1,800
3.000
1 Kammarskrifvare
9 Dito
1 Vaktmästare
1 Kammardräng
4 Dito
Till gratifikationer åt extraordinarie tjenstemän . . .
1,000
9.000
600
450
1,800
3.000
Sg:r
107,750
Sg:r
107,250
Utrednings-Förråden i Stockholm och Götheborg.
8,725
Nuvarande aflöningen
bibehålies
8,725
S:n
116,475
Summa
115,975
Amri. Minskningen i Krigs-kollegii anslag bli Iver således 500 R:dr
Hör till Stats-Utskottets Uti, år 1859—1860, N:o 84.
Tal». Ijitt. U.
Extra Statsreglering s-anslag för För svar s-verket till lands.
A) Anslag för åren 1861, 1862 och 1863. att utgå
årligen.
med '
l:o. För Artilleri-behof.
Till anskaffning af refflade kanoner med lavetler och öfriga
fordon för 3 nya fält-batterier, a 24,000 R:dr 72,000: •—
,, anskaffning af rid- och anspanns- m. fl. per
sedlar
för 2:ne 12-pundiga Reserv-batterier 66,000: •—
„ anskaffning af 8,000 st. refflade infanterigevär
å 37 R:dr 50 öre st  300,000: —
2:o. För Fortifilcations-behof.
fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad .
fortsättande af fästnings-byggnads-arbetena vid
Carlskrona
rlsätta
Waxholm
fortsättande af befästningarne å
Rindö vid
300,000: —
210,150: —
150,000: —
Stats
utskottet
föreslår.
K:mt.
R:dr.
Till
3:o. För beklädnads-behof.
ning i beklädnads-passevolansen vid:
Svea och Andra Lif-Gardes-regementena,
Lif-Gardet till bäst, Konungens värfvade
Hussar-regemente och Sappör-kompa
niet
35,113: 78.
Svea och Götha Artilleriregementen
15,187: 91.
Wendes Artilleri-regemente 4,335: 32.
Transport: 54,037: 1. 1,128,150: -—
Hur till Stats-Utskottets Uti., år 1HÖD—JS6U, N:o 84.
Ståts
-
Utskottet
föreslår.
Transport: 54,637: 1. 1,128,150: —
Till Indelta Arméens utredning, såsom
fjllnads-anslag . . 4,963: 83.
Tillsammans 59,600: 84.
som utföres för 3 år med  178,802: 52.
,, underhållande af Bevärings-manskapels beklädnad,
i anledning af föreslagen förlängd
exercistid, 189,000 R:dr årligen . . . 567,000: —
4:o. För Topografiska Korpsen.
Till aflöning åt den ökade arbetspersonal, som
erfordras för del militära karteverkets
skyndsammare utförande, 3,200 R:dr ärligen
9.600: —
,, fortsättande af korpsens arbeten samt lill
kartegraveringen, 50,000 R:dr årligen . 150,000: —
5:o. För Arméens pensionering.
För fortsatt tillämpning af den vid 1856—1858
årens riksdag godkända, af Kongl. Majit
den 9 Februari 1858 fastställda förhöjda
pensions-staten för Arméens Befäl och
Tjenstemän, ett kreditiv att, i mån af
behof, användas till betäckande af den
skilnad, som för Arméens Pensions-kassa
kan under åren 1861 med 1863 uppslå
genom den nya pensioneringens tillämpning;
100,000 R:dr årligen, eller för 3 år 300,000: —
j Till upprätthållande af Arméens Pensions-kassas
egen pensionering, ett kreditiv af 85,500
R:dr ärligen, eller för 3 år
6:o. För officerares anställande i utländsk
krigstjenst.
Till understöd åt desse officerare
256,500:
27.000:
Transport:
R:dr.
2,617,052
2,617,052
52
52
Hör till Stain-Utskottets Uti., är 1859 —181)0, lV:o 84.
Stats
Utskottot
föreslår.
K:mt.
B)
Anslay för en gång:
uppförande af Ridhus
tets Hussar-korps
m. 11. byggnader för
ersättning för utarbetande, i sammanhang med
Krigs-kollegii bokslut, af uppgifter öfver
samtliga
kostnaderne lill de särskilda föremål,
som tillhöra Kollegii förvaltning .
ersättning åt Krigs-kollegium för förskjutna
kostnader i och för byggnads- och reparations-arbeten,
som funnits nödiga till de
i Arméens Ulrednings-förråd å Skeppsholmen
förvarade persedlars skyddande
mot eldfara
Transport:
Lif-regemen
75,
000: —
2,000.
6,710:
> ii m m a
K:dr.
2,617,052
83,710
2,700,762 52
0.
52
Tab. Litt. C.
Fjerde Hufvud-Titeln.
1 8 58 års Riks-Stat anslår:
Spanmål.
Indelta
Räntor,
Indelt, på förslag.
Oindelt.
Penningar.
enligt
markegång
på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kub.-foten.
Mått.
Värde
förslagsvis
ä 2 R:dr
kub.-foten.
K:dr.
15.000
39.000
12,550
116,475
85,100
33,700
6,400
6,015
15,006
79,725
62,650
2,000
S:gr 473,622
B: dr.
150
Kub.-f.
_ L
B: dr.
Summa.
Kub.-f. k.
25
150 —
402,064
58
2,121,897
100,000
22,125
596,000
26,520
S:gr (1,146,709
58(2,121,8971
125,955
251,911
125,955] 9| 251,911
80
80
4,117
4,117
B: dr.
B: dr.
15.000
39.000
12,550
116,475
85,100
33,700
6,400
6,015
15,00050
79,87575
62,650
2,000
_1 473,772 25
8,234
8,234
2,784,107
100,000
22,125
596,000
26,520 —
38
3,528,752(38
Spanmål.
Indelta
Räntor,
Indelt, på förslag.
Oindelt
Penningar.
enligt
markegång
på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kub.-foten.
Mått.
V ärde
förslagsvis
ä 2 li:dr
kub.-foten.
Summa.
Laiultforsvars-Departcmeiitct:
Departements-Chefen
Departementets Kansli-Expedition :
Nuvarande anslaget . . .  39,000: —
Afgår: minskning, se Tab. Litt. A  1,500: —
Departementets Kommando-Expedition
Krigs-Kollegium :
Nuvarande anslaget  116,475: —
Afgår: minskning, se Tab. Litt. B  500: —
Generalitets-Staten :
Nuvarande anslaget  85,100: —
Afgår: utaf 6:te Fördelnings-Generals-lönen indragne  650: —
General-Stabs-Officerares bildande (nytt anslag)
Topografiska Korpsen:
Nuvarande anslaget  33,700: —
Afgår: minskning i Chefs-lönen  500: —
Artilleri-Staben
Ofver-Kommendants-Expeditionen i Stockholm
Kommendants-Staten
Krigs-Akademien:
Penningar:
Nuvarande beloppet  .... 79,725: 75.
Tillkommer: i stället lör indelta räntor, sorn indragas . . 162: 50.
Allmänna Garnisons-Sjukhuset
Rese-stipendium för Militär-Läkare
S:gr
114,656
5
1
5,985
11,970
126,626
5
132,061
99
10,577
7
21,155
40
153,217
39
140,622
70
10,672
2
21,344
40
161,967
10
140,787
70
—
10,672
9
21,344
40
162,132
10
74,974
50
—
—
—
74,974
50
761,823
95
.
—
—
42,244
6
84,489
20
846,313
15
109,644
75
109,644
75
55,761
50
1
55,761
50
11,262
62
—
18,049
5
36,099
47,361
62
300,000
—
—
300,000
175,000
—
—
—
175,000
—
S:gr
2,016,595
76
—
98,2011
2
196,402
40 2,212,998
16
31,911
50
31,911
50
95,094
50
__. *
—
—
—
95,094
50
7,500
7,500
6,295
—
—
—
—
6,295
458,333
—
—
—
—
—
458,333
—
S:gr
599,134
—
—
—
—
599,134
—
1,135,678
89
900
—
—
—
—
1,136,578
89
208,200
208,200
18,000
18,000
21,450
—
—
—
—
21,450
—
36,000
—
—
—
36,000
—
270,000
—
—
—
270,000
33,000
—
33,000
S:gr
1,722,328(89
900
-
—
-
—
—
1,723,228
89
9,000
9,000
37,500
-—
—
—
—
37,500
—
12,000
—
12,000
—
11,350
—
—
—
—
11,350
8,770
—
—
—
—
8,770
—
2,894
32
——
2,894
32
67,500
67,500
S:gr
149,014|32|
—
—
1-
—
149,014 (32
1 1 1
1
1 1
1
S:ina
6,107,404|80| 2,122,947
-
125,955| 9
251,911(80
102,318] 2| 204,636|40
8,6815,900] —
Indelta Arméen;
Kavalleri- och Infanteri-Regementena. (Det derunder nu inbegrigna Förslags-anslaget
för Jemtlands rotering, 2,850 R:dr, upphör, och i stället uppföres ett bestämdt
anslag för Jemtlands Roterings-kassa med 294 R:dr 87 öre samt 1,738 kub.-fot
4 kannor Oindelt Spanmål.)
Penningar:
Nuvarande anslaget  402,064: 58.
Afgår: nyssberörda förslagsbelopp .... 2,850: —
Återstå 399,214: 58.
Tillkommer: Jemtlands Rolerings-kassas nya,
kontanta anslag som ofvan  294: 87. 399 509; 45_
lndelta Räntor, såsom i 1858 års Stat  2,121,897: —
Indelt Spanmål d:o d:o
251,911: 80.
Oindelt Spanmål:
Nuvarande qvantum 4,117 kub.-f.
Tillkommer: Jemtlands Roteringskassas
nya Spanmåls-anslag
som ofvan .
1,738 „ 4 k:r.
Och ut föres således 5,855 kub.-f. 4 k.r ä 2 R:dr 11,710: 80.
Till Löneförbättringar vid Indelta Arméen
Militie-Boställs-Kassan: Ersättning för Reserv-hemmans-räntor och Krono-tionde m. m.
(nu Förslags-anslag).
J stället för nuvarande förslags-beloppet uppföras, såsom bestämdt anslag:
Penningar och Oindelt Spantnål
Indelta Arméens vapenöfningar, (nu Förslags-) Reservaliuns-anslag:
Nuvarande beloppet  596,000: —
Tillkommer: Förhöjning  54,000: —
Till Trossens underhåll
Värf vade Arméen:
Lifgardet till Häst
Konungens värfvade (f. d. Kronprinsens) Hussar-Regemente:
Penningar:
Nuvarande beloppet
Tillkommer: Förhöjning i aflöningen åt Underbefäl
och vederlikar vid Regementet . . .
Oindelt Spanmål, såsom i 1858 års Stal . . . .
Svea Lif-Garde
Andra Lif-Gardet
132,061: 99.
6,603: —
138,664: 99.
21,155: 40.
Wermlands Fält-Jägare-Regemente
Svea, Göta och Wendes Artilleri-Regementen, Reservations-anslag
Ingeniör-Korpsen (derunder Reservations-anslag till Korpsens praktiska öfningar
5,000 R:dr). ° r r
Penningar:
Nuvarande beloppet  109,644: 75.
Afgår: beräknade kontanta anslaget för den i
Sappör-Kompaniets Stat uppförda bröd-span
mål,
1,664 kub.-fot  2,636: 67.
Oindelt Spanmal (i stället för afdraget å penninge-anslaget):
2 R:dr
107,008: 8.
3,328: —
Bröd-korn för Sappör-Kompaniet, 1,664 kub.-fot
Kavalleri- och Artilleri-hästars remontering och skonin» ~ T . . .
Lega för hästar till Artilleriets exercis
Fouragering af Artilleriets och värfvade Kavalleriets hästar, Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet  300,000: —
Tillkommer: Förhöjning  50,000: —
Mathållning för manskapet vid Garnisons-Regementena (nu Förslags-anslag):
Nuvarande beloppet  175,000:
Tillkommer: Förhöjning  25,000:
Förslag till blifvande Riks-Stat:
B:dr. ö. B:dr. ö. Kub.-f. k.
15,000
37,500
12,550
115,975
84,450
3,500
33,200
6,400
6,015
15,006
50
79,888 2
62,650
2,000
B:dr. ö. Kub.-f. k. B:dr. ö,
474,134(75|
399,509 45
100,000
2,057
650,000
26,520
1,178,086
2,121,897
14 —
59
B:dr.
125,955
2,121,897)— 125,955
251,911
80
5,855
10,849
9 251,911|80| 16,705
11,710
21,699
2 33,410
80
60
15,000
37,500
12,550
115,975
84,450
3,500
33,200
6,400
6,015
15,006
79,888
62,650
2,000
50
25
474,134(75
2,785,029
100,000
23,756
650,000
26,520
74
40(3,585,305(79
114,656
138,664
140,622
140,787
74,974
761,823
107,008
55,761
11,262
350.000
200.000
S:gr (2,095,562,
Beväringen:
Lif-Bevärings-Regemenlet
Gottlands Nalional-Beväring:
Nuvarande beloppet  95,094: 50.
Tillkommer: Förhöjning  28,720:
Hallands Beväring
Westernorrlands Beväring, lönefyllnad 1
Bevärings-manskapets vapenöfning, Förslags-anslag | 458,333
31,911
123,814
7,500
6,295
5,985
10,577
10.672
10.672
42,244
1,664
18,049
11,970
21,155
21.344
21.344
84,489
40
40
40
20
3,328
36,099
9|
50
50
99,865 2 199,730
S:gr 627,854 —] —
Natcriclen 1
Försvarsverket till lands i allmänhet eller Krigs-Kollegii Afdelningar, Reservationsanslag
:
Penningar:
Nuvarande beloppet  1,135,678: 89.
Tillkommer:
För Fortifikations-Afdelningen :
Ersättning i följd af öfverlåtelse åt Calmar Domkyrka
al vissa jordar och lägenheter, tillhörige
fästningen i Calmar  1,650: —
f. d.
Till
S:gr 1,137,328: 89.
Indelta Räntorne, enligt 1858 års Riks-Stat anslagne Åkers krutbruk
och Husqvarna gevärsfaktori, uteslutas ur nya Staten.
Lif- och Släpmunderingar vid Rotehålls-Regementena:
Nuvarande anslaget  208,200: —
Tillkommer: Förhöjning  23,800: —
Inqvarterings-koslnader i Stockholm, Förslags-anslag T ~ . .
Till inqvarteringens ordnande i dito, Reservations-anslag
Inqvarterings-kostnader i landsorterne, Förslags-anslag
Salpeter-uppköp:
Nuvarande anslaget  270,000: —
Afgår: nedsättning  160,000: —
Ved och Ljus för Fästnings- och Garnisons-orter
. T ! !
1,137,328
232,000
18,000
21,450
36,000
110,000
33,000
S:gr 1,587,778]
Diverse Anslag:
Till Skjutskolor
Spanmåls-upphandlings- och Bageri-kostnader
Durchmarche-kostnader, Reservations-anslag
Rese- och Traktamenls-penningar, Förslags-anslag
Skrifmaterialier och Expenser, Ved m. m. för Krigs-Kollegium m. 11. Verk
Skrifmaterialier och Expenser, Ved m. m. för Departementets Kansli-Expedition, Förslags-anslag
:
Nuvarande beloppet  2,894: 32.
Afgår: För jemnande af Hufvudtilelns slutsumma  24.
Extra
Utgifter
9,000
37,500
12,000
11,350
8,770
2,894
67,500
89
89
S:gr | 149,014| 8|
S u 111 m a (6,112,430(40(2,121,897|
125,955
40
126,626
159,820
161,967
162,132
74,974
846,313
110,336
55,761
47,361
350.000
200.000
2,295,292
49
31,911
123,814
7,500
6,295 -  458,333
50
50
627,854 —
1,137,328
232,000
18,000
21,450
36,000
110,000
33,000
9 251,91l|8ö| 116,570] 4( 233,140(80
1,587,778
89
89
9,000
37,500
12,000
11,350
8,770
2,894
67,500
149,014
8,719,380
Anm. Tillökningen å 4:de Hufvudtiteln utgör således 32,480 R:dr Runt.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1859—1860, N:o 84.
Stats-UIskottets Utlåtande N:o 85.
\
j®:o 85.
Ank. till
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens Femte
Hufvudtitel.
(U. A.)
För denna Hufvudtitel, innefattande anslagen till Sjöförsvar s-departementet,
upptager nu gällande Riks-stat: kontanta penningar 3,041,328 R:dr, indelta räntor,
enligt markegång förslagsvis beräknade till 81,310 R:dr, samt 39,34 kubikfot oindelt
spanmål, efter 2 R:dr kubikfoten, till 118,692 R:dr; tillsammans 3,241,330 R:dr.
Med iakttagande af den ordning, deri anslagen finnas uti Riks-staten upptagna,
går Utskottet att här nedan framställa de förändringar, som vid denna Hufvudtitel
med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, enskilda motioner eller inom Utskottet
gjorda framställningar, ifrågakommit; — börande Utskottet, i afseende på
frågan om löne-regleringen för 3:te Hufvudtiteln tillhörande Embets- och Tjenstemän,
anmäla, att yttrande derom är i 3:te och 6:te punkterna af detta utlåtande meddeladt;
hvarjemte Utskottet ansett sig böra här tillkännagifva att de särskilda inom BorgareStåndet
af Herrar Björck och Ridderstad samt i Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigeu
Carl Anders Larsson afgifna anföranden angående statsregleringen, innefattande
anmärkningar vid den Kongl. Propositionen, blifvit, i hvad de afse sjöförsvaret, under
behandlingen af hvarje hithörande anslagsfråga tagne i behörigt öfvervägande; varande
dessa anmärkningar här nedan omförmälda i de fall, der de gjorda framställningarne
ansetts påkalla särskildt yttrande från Utskottets sida.
§jöfSrsvar§>De|tart«itientet:
l:o Departementets Hansli-expedition:
Under åberopande af hvad Utskottet uti sitt utlåtande angående 4:de Hufvudtiteln
för motsvarande befattningar inom Landtförsvars-departementet föreslagit, tillstyrker
Utskottet:
a) att Expeditions-chefens aflöning må bestämmas till 3,000 R:dr;
b) att Expeditions-sekreterarens lön fastställes till 4,000 R:dr; samt
c) att för den vid Expeditionen anställde Kopist måtte uppföras ett lönebelopp
af i,000 R:dr, men deremot nu utgående särskilda anslag »för
Kopist-göromålens bestridande» från staten uteslutas.
/ii/t. till It St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 30 Raft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
8:0 Förvaltningen af Sjö-årendena samt aflönings-ataterne vid
Flottarns stationer i Carlskrona orits Stockholm samt depot 1
Göteborg.
a) Uti det anslag, Riks-staten under ofvanstående benämning upptager till belopp
af 1,076,525 R:dr 98 öre (utom oindelt spanmål), ingår, bland andra, aflöningsanslaget
för Flottans Officers-lcorps, hvilket af Rikets sednast församlade Ständer bestämdes
till 399,800 R:dr, med dervid gjord anhållan, att två af de då befintliga
Amirals-platserna måtte indragas och i stället bildas löner för två nya Kommendörkaptens-beställningar,
hvarigenom för öfrigt skulle tillvägabringas en årlig besparing af
1,800 R:dr.
Af den Kongl. Propositionen inhemtas, att under den 2 Februari 1858 Kongl.
Maj:t i nåder förordnat om utfärdande af en, i enlighet med Rikets Ständers sålunda
uttryckta önskan, förändrad allönings-stat för Officers-korpsen, hvarigenom den afsedda
besparingen å anslaget från och med April månad samma år kommit Statsverket
till godo. I öfverensstämmelse härmed skulle äfven anslaget nu minskas med berörde
1,800 R:dr; men som Kongl. Maj:t ansett lämpligt, att de tre nu befintliga
Amirals-lönerna alla blefve lika med nuvarande Kontre-amirals-lönen, 6,000 R:dr, och
att af den sålunda uppkommande besparing bildades 2:ne belopp, det ena å 1,500
R:dr och det andra å 1,000 R:dr R:mt, af hvilka det förra skulle tillfalla Befälhafvande
Amiralen i Carlskrona och det sednare Chefen i Förvaltningen af Sjö-ärendena,
såsom behöfliga bidrag till bestridande af de med dessa befattningar förknippade
representations-kostnader, hvilken åtgärd dock ej kunde vidtagas annorlunda, än i den
mån Amirals- och Vice-amirals-lönerna blifva lediga, har Kongl. Maj:t föreslagit att,
intilldess verkställighet deraf kan ega rum, af ofvanberörde på staten för Flottans
Officers-korps odisponerade belopp måtte der få qvarstå 1,500 R:dr R:mt, att i
omförmälde afseende tilldelas Befälhafvande Amiralen i Carlskrona, som företrädesvis
vore i behof af denna ökade lönefördel, i följd hvaraf nu endast 500 R:dr skulle
komma att från löne-anslaget för nämnda korps afdragas.
Enligt hvad Utskottet af den Kongl. Propositionen åtföljande Stats-råds-protokoll
öfver Sjöförsvars-ärenden för den 14 Oktober nästlidet år inhemtat, har, i afseende
å denna fråga, Departements-chefen, bland annat, i underdånighet anfört, att
Befälhafvande Amiralen i Carlskrona, i följd af såväl det vidsträckta chefskap, han
utöfvar, som andra för stället egna förhållanden, får vidkännas så dryga representationskostnader,
att den med befattningen förenade löne-inkomst icke förslår till deras betäckande,
utan dess innehafvare icke sällan finner sig nödgad till enskilda uppoffringar;
och syntes derföre billigheten fordra, att någon ytterligare löneförmån blefve embetet
tillagd. I betraktande häraf och då tillgång till den ifrågaställa löneförbättringen
nu kan utan särskild anslags-tillökning beredas, har Utskottet, ehuru den af Rikets
Ständer åsyftade besparing härigenom till största delen medtages, likväl ansett sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall tili hvad Kongl. Maj:t i ofvannämnda hänseende
föreslagit.
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 85.
3
b) Vidare har Kongl. Majit, beträffande aflöningen för Flottans Matros-korps,
behagat meddela, att de 200 Matroser och 200 Jungman, som utgöra denna korps —
en af de vigtigaste bland Flottans stamtrupper — alla åtnjuta, jemte matportion in
natura, kontant dag-aflöning, bestämd för Matroserne till 25 öre om dagen; varande
dock 100 af dem, benämnde l:ste klass Matroser, berättigade att derutöfver uppbära
en särskild tillökning, hvilken för 70 utgår med 25 öre, och för 30 blott med 12;
öre om dagen, hvaremot någon dylik förmån hittills icke de öfriga Matroserna tillgodokommit;
och är nu af Kongl. Majit föreslaget, att för de 30 första klass Matroserna
med lägsta tillökningen, denna måtte från 12J öre förhöjas till 25 öre om
dagen, eller hvad de öfriga 70 redan åtnjuta, samt att åt de 100 öfriga Matroserna
äfven måtte beviljas ett dagligt tillskott å aflöningen af 15 öre per man, hvarigenom
sammanlagda kontanta dag-aflöningen skulle för den egentliga Matrosen utfalla med
40 öre och för hvarje liste klass Matros, utan åtskillnad, med 50 öre; uppkommande
härigenom en anslags-tillökning af 6,843 Ridr 75 öre, genom hvars tilläggande
till korpsens nuvarande, jemväl i ofvanberörde allmänna ailönings-summa inbegripna,
aflönings-anslag, 37,786 Ridr 25 öre, detta blefve förhöjdt till 44,630 Ridr.
Då de till stöd för denna nådiga framställning uti Stats-råds-protokollet (pag. 16)
anförda skäl, enligt Utskottets tanke, tillfyllest ådagalägga behofvet af någon förbättring
uti Matros-korpsens aflöningsvilkor, enär eljest vöre att befara, att Svenska Flottan
kunde gå i mistning af de för detta yrke dugligaste ämnen, för hvilka tillfälle till
förmånligare anställning i andra länder ej saknas, har Utskottet ansett
den begärda anslagsförhöjningen böra af Rikets Ständer beviljas.
c) För Flottans Slceppsgosse-korps har Kongl. Majit äfven funnit förhöjning
i nu utgående anslag vara erforderligt; — i hvilket afseende meddelats, hurusom vid
den för Skeppsgossarnes undervisning i Carlskrona särskildt inrättade skola för närvarande
äro anställde endast 2 ordinarie lärare och en duplikant, de förra med lön
af 1,000 Ridr hvardera och den sednare med ett årligt arfvode af 450 Ridr Rimt,
hvarjemte en af Flottans Under-officerare är beordrad att vid undervisningen i skolans
lägre afdelning biträda. Denna fåtaliga och derjemte mindre val lönade lärarepersonal
hade dock icke förmått att, såsom vederbort, undervisa det stora antalet
densamma anförtrodda lärjungar, bestående af de 280 Skeppsgossarne, hvadan nu ock
särskilda, för utarbetande af förslag till behöfliga förändringar uti Flottans undervisningsanstalter
i allmänhet tillsatta Kommitterade, på skäl som finnas närmare utvecklade
i Departements-chefens underdåniga betänkande, gjort framställning derom, att
berörda skola måtte ställas på 3:ne klasser med hvar sin lärare, af hvilka en skulle
blifva Rektor och de två öfriga Kolleger, biträdda af en extra lärare och tillfälliga
monitorer af Matros-korpsen, samt att aflöningen för denna personal tillika måtte
bestämmas i enlighet med jemväl afgifvet förslag till stat, slutande med 5,300 R;dr,
hvarifrån dock borde afgå nuvarande lärare-personalens sammanräknade aflöning 2,450
Ridr, då återstoden, 2,850 Ridr, utvisade den för ändamålet erforderliga anslagstillökningen;
— och som Kongl. Majit funnit hvad bemälde Kommitterade till af
-
4
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 85.
hjelpande af skeppsgosse-skolans uppgifna brister föreslagit böra leda till det åsyftade
ändamålet, men detta ej utan den derföre ifrågasatta anslagstillökningen kunde vinnas,
har Kongl. Majit föreslagit, att nyssnämnda belopp, 2,850 R:dr, måtte uppföras å
anslaget för Skeppsgosse-korpsen, hvilket derigenom skulle blifva från 5,710 R:dr
80 öre till 8,560 R:dr 80 öre förhöjdt.
Hänvisande till den fullständiga utredning angående behofvet af ifrågavarande
anslagstillökning, som förekommer uti Departements-chelens underdåniga betänkande
(pag. 22—24), äfvensom till deruti intagna, af Kongl. Majit godkända, förslag till aflönings-stat
för skeppsgosse-skolan, får Utskottet
till bifall hos Rikets Ständer förorda ofvanomförmälda nådiga framställning.
d) Vid sednaste riksmöte hade Kongl. Majit för de vid Flottans Konstruktionskorps
anställde Officerare, likasom för Statens Ernbets- och Tjenstemän i allmänhet,
föreslagit förhöjning i förut bestämda aflöningsvilkor. Den för sådant ändamål äskade
summan, 9,000 Ridr årligen, blef äfven ställd till Kongl. Majits disposition under
innevarande statsreglerings-period, att till löneförbättring för korpsens personal användas;
men i sammanhang härmed och under framställande af den åsigt, att Konstruktions-korpsen
åliggande tjenstgöring skulle kunna bestridas af ett mindre antal
Officerare, än då varande stat upptoge, anhöllo Rikets sednast församlade Ständer,
att till följande riksmöte förslag till ny lönestat måtte uppgöras, grundad på den förändrade
organisation af ifrågavarande korps, Kongl. Majit kunde finna mest lämplig
och ändamålsenlig.
Enligt hvad uti åberopade Stats-råds-protokoll närmare omförmäles, har i anledning
häraf underdånigt förslag i nämnde hänseende först blifvit af Konstruktionskorpsens
Sekund-chef uppgjordt, deruti, i öfverensstämmelse med den af bemälde
Sekund-chef yttrade mening, att någon väsendtlig inskränkning af korpsens personal
ej kunde ega rum, såvida dess mångfaldiga och vigtiga tjensteåligganden skulle kunna
vederbörligen fullgöras, af korpsens nuvarande 14 Officerare 12 ansetts böra bibehållas
med vissa förändringar i afseende på tjenstegöromålens beskaffenhet och fördelning
samt med beräknande af hela det vid förra riksdagen bisiljade anslaget
30,650 Ridr, såsom fortfarande behölligt. Häröfver hörd, hade Förvaltningen af
Sjö-ärendena, af anförde skäl, väl ansett bibehållandet af en särskild Konstruktionskorps
för Flottan framgent vara nödvändigt, men funnit korpsens nuvarande antal
och sammansättning kunna i viss mån förändras, nemligen så, att den närmare tillsynen
vid arbetsposterna öfverflyttades från Officerarne på de skickligaste och mest
erfarne Verkmästarne samt att de förre äfven befriades från åtskilliga andra bestyr,
såsom utvisitationer å utgående fartyg, virkes- och leverans-besigtningar m. m., hvarigenom
personalen kunde inskränkas till 3 förste och 3 biträdande Konstruktörer,
hvarjemte på stat kunde uppföras lön för en särskild Virkes-kontrollör i Carlskrona.
Härigenom vunnes den fördelen, att Staten ej belastades med ständiga löner till större
personal, än som oundgängligen behöfdes, äfvensom befordringsväsendet inom korpsen
blefve bättre ordnadt; men den sålunda uppkommande besparing af de anslagna
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 85.
5
medlen måste dock användas, dels för korpsens kompletterande, till arfvoden åt yngre
Officerare vid Flottan, som derigenom kunde förmås att egna sig åt konstruktionsvetenskapens
inhemtande och utöfning, dels ock till rese-stipendier m. m.; och uppginge
i följd häraf äfven den af Förvaltningen föreslagna nya stat till enahanda belopp,
som korpsens nuvarande anslag.
I afseende å den sålunda ifrågaställa organisationen hade Chefen för Sjöförsvars-departementet
funnit anledning till den erinran, att Officerarnes frikallande från
ofvanberörda särskilda, för deras egentliga bestämmelse främmande, bestyr väl i allmänhet
vore ändamålsenligt, men dock syntes, åtminstone för det närvarande, icke
kunna utan stora svårigheter utsträckas jemväl till den korpsen nu åliggande kontrollen
öfver skeppsmatningarne; och då för utöfningen af denna kontroll i Stockholm,
Göteborg och Carlskrona fortfarande skulle, såsom hitintills, erfordras 3 af Departements-chefen
dertill förordnade Konstruktions-offkerare, borde den föreslagna staten,
som upptoge 6 sådane Officerare, ökas med trenne af lägre grad, hvaremot de ifrågasatta
verkmästare-arfvodena kunde från 6 till 4 förminskas, äfvensom en särskild
Öfverste eller Sekund-chef för Konstruktions-korpsen syntes kunna undvaras och er
-
sättas med en Regements-officer; varande på grund häraf utaf Departements-chefeu
föreslagen en löne-stat af följande innehåll:
1 Öfverste-löjtnant  lön 4,000: —
2 Majorer, <\ 5,500 R:dr,  » 7,000: —
1 Kapten  » 3,000: —
2 Kaptener, å 2,500 R:dr, » 5,000: —
3 Löjtnanter, å 1,200 R:dr,
» 3,600: —
af hvilka lönebelopp |:delar skulle utgöra egentlig lön och |:del
tjenstgörings-penningar;
Arfvode till Informations-ofliceraren
450: —
Arfvoden till 4 Verkmästare, hvilka, uppbärande löner på Flottans
Timmermans- och Handtverks-stat, tjenstgöra såsom befälhafvare
vid arbetsposter, å 400 R:dr hvardera
1,600: —
Arfvoden till Ritare vid Konstruktions-kontoren  1,000: —
Till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, att användas till aflöning
åt Virkes-inspektorerne och rese-stipendier m. m  5,000: —
Tillhopa R:mtR:dr 30,650: —
Och har Kongl. Maj:t, gillande detta förslag, öfverlemnat detsamma till Rikets
Ständers godkännande, jemte tillkännagifvande, att den vid sista riksdagen för Konstruktions-korpsen
beviljade anslagssumma, 30,650 R:dr, fortfarande äfven efter dess
förändrade organisation erfordrades och således borde oförminskad anvisas.
Ehuruväl den af Kongl. Maj:t nu föreslagna organisation utaf Flottans Konstruktions-korps
synes Utskottet i så måtto lämpligare än den hittills gällande, att
antalet af tjenster på stat blifvit, i enlighet med den af Rikets sednast församlade
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
Ständer uttryckta åsigt, icke obetydligt inskränkt, hafva dock åtskilliga betänkligheter
i afseende å det framlagda förslaget hos Utskottet förekommit. Sålunda bar Utskottet
föreställt sig att, då personalens antal blifver i väsendtlig mån förminskadt och
Officerarne frikallas från flera dem hitintills åliggande göromål och förrättningar, i
följd deraf någon ytterligare indragning af de högre platserna skulle kunna ega rum,
åtminstone så tili vida, att en af de tvänne Majors-befattningarne uteslötes och i stället
uppfördes en fjerde Kaptens-lön. Derjemte har Utskottet, beträffande kontrollen
öfver skeppsmätningarne, funnit tvifvelaktigt, huruvida genom den förändring, Departements-chefen
härutinnan vidtagit i det utaf Förvaltningen af Sjö-Ärendena uppgjorda
organisations-förslag, åstadkommes någon egentlig fördel; anseende Utskottet
för sin del att, äfven om en särskild hufvudsakligen för detta ändamål beräknad
Officers—befattning skulle vara erforderlig i Göteborg, likväl, hvad angår Stockholm och
Carlskrona, der tillgång ej torde saknas på vid Flottan redan anställda Officerare,
som lämpligen kunde till ifrågavarande kontrollmätning användas, de för dessa tvänne
orter afsedda Officers-beställningar kunna från staten uteslutas, samt kostnaderna för
omförmälda göromåls ombesörjande bestridas genom tillfälliga arlvoden till betydligt
lägre belopp; hvarförutom Utskottet trott sig finna anledning dertill, att de för resestipendier
afsedda medel kunde utan någon väsendtlig olägenhet minskas med omkring
1,000 R:dr.
I betraktande af dessa förhållanden och under förutsättning, att Utskottets
härom yttrade åsigter — genom hvilkas tillämpning en minskning i aflönings-statens
nuvarande belopp af omkring 4,000 R:dr skulle beredas — vinna Rikets Ständers
bifall, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer, jemte anmälan af de betänkligheter, som i ofvannämnda
hänseenden förekommit emot godkännande af det nådigst framställda
förslaget till förändrad organisation af Flottans Konstruktions-korps, i underdånighet
anhålla, dels att vid nästkommande riksmöte få af Kongl. Maj:t
härom emottaga förnyadt förslag, affattadt, såvidt sådant pröfvas lämpligt, i
öfverensstämmelse med nu angifna grunder, dels ock att vid denna korps
ledigblifvande tjenster, tillsvidare och intilldess korpsens organisation blifvit
slutligen bestämd, ej måtte återbesättas; — dock torde korpsens nuvarande
anslags-summa, 30,650 R:dr, af Rikets Ständer ställas till Kongl. Maj:ts
disposition äfven för nästkommande statsreglerings-period.
e) Då vid sednaste riksmöte Kongl. Maj:t i nåder föreslog Rikets Ständer att
för Flottans Civilstat anvisa en till 100,800 R:dr förhöjd aflönings-summa, — deruti
inberäknade dels 450 R:dr, att användas till arfvode för bestridande af Auditörsgöromålen
vid Göteborgs depöt, sedan den på indragning ställda Sekreteraren och
Auditören afgått, dels 2,000 R:dr, afsedda för 4 vid Carlskrona station anställda
Tjenstemän att af dem användas till aflönande af tillfälligt skrifvarebiträde i anledning
af ifrågaställd indragning utaf 11 Kammarskrifvare-beställningar, — så, ehuru de i
nyssnämnda hänseenden gjorda framställningar icke af Rikets Ständer godkändes, blef
Stats-Utslwttets Utlåtande N:o 85.
7
likväl ej allenast hela den äskade summan anvisad, utan ock derutöfver ett belopp af
4,325 R:dr, till fyllande af den brist, som, enligt hos Rikets Ständer gjorda beräkningar,
till en början skulle uppkomma i tillgångarne för Flottans Civil-personal i anseende
dertill, att lönerne för ätskillige till indragning afsedda befattningar ännu icke
vore disponible; — och hade Rikets Ständer, beträffande ofvanberörda tvänne anslagsbelopp,
förklarat de till bestridande af Auditörs-göromålen vid Göteborgs depot begärda
450 R:dr ej kunna beviljas, emedan dessa göromål syntes fortfarande bora
besörjas af Sekreteraren utan särskild vedergällning; hvaremot de för Carlskrona station
äskade 2,000 R:dr af Rikets Ständer beviljades, men icke, på sätt Kongl. Maj:t
föreslagit, till ersättning för tillfälligt skrifvarebiträde, utan att såsom ailöningsförhöjning
efter omständigheterna fördelas mellan förbemälde till indragning afsedda 11
Kammarskrifvare, hvilka, så länge de i tjenst qvarstode, ansågos behöfva någon för
bättring
i sina nog knappa vilkor.
I anledning häraf är uti Departements-chefens underdåniga betänkande (pag. 33)
meddeladt, att de anförda skälen för Rikets Ständers i nyssberörde 2:ne anslagsfrågor
fattade beslut utvisade något missförstånd om sättet, huru den nya aflönings-staten, i
fall den oförändrad blifvit af Rikets Ständer antagen, skolat tillämpas, hvarvid nemligen
icke ifrågakommit, att de hegiirda arfvodena å 450 och 2,000 R:dr skulle hafva
blifvit till omförmälde ändamål disponerade, förr än de till indragning bestämda
Tjenstemän, som voro skyldiga att göromålen förrätta, från sina befattningar efter
hand afgått; och som anvisandet af omförmälda 2:ne arfvodesbelopp utgjorde vilkoret
för de dem motsvarande indragningar, vore deras uppförande å aflönings-staten fortfarande
af behofvct påkalladt.
Derjemte och då de till Flottans Civil-stat hörande Revisorer och Regementsskrifvare,
ehuru de före den vid förra riksdagen medgifna allmänna löneförbättring
åtnjöto i lön endast 75 R:dr mindre än deras vederlikar i 2:dra lönegraden, såsom
Förvaltare m. 11., dock icke uppfördes till större lönetillökning än 330 R:dr, hvar
igenom
deras löner från 1,170 till 1,500 R:dr förhöjdes, då deremot aflöningen
för deras bemälde vederlikar ökades med 755 R:dr eller från 1,245 till 2,000
R:dr, hade Departements-chefen, för att i någon mån afhjelpa detta missförhållande
emellan tillförene ungefärligen lika ställda Tjenstemäns löneförmåner, i anledning af
hemälde Revisorers oeh Regements-skrifvares utaf Förvaltningen af Sjö-ärendena förordade
anhållan, underdånigst hemställt, att åt hvardera af nyssnämnde Tjenstemän, 6
till antalet, måtte beredas en lönetillökning af 500 R:dr, hvarigenom lönen för Hvar
och en af dem komme att utgöra 1,800 R:dr.
I öfverensstämmelse härmed och enär, efter hvad Departements-chefen jemväl
upplyst, till allönande af ordinarie Civil-personalen vid Flottans stationer, enligt den af
rikets sednast församlade Ständer gillade aflönings-stat, erfordrades R:dr 98,350: —
samt genom tillägg härtill af dels nu föreslagna lönetillökningar åt 6 Revisorer
och Regements-skrifvare, å 300 R:dr,  1,800: —
Transport R:dr 100,150: —
8
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 85.
Transport R:dr 100,130: —
och dels sammanräknade beloppet af de på indragnings-stat ännu qvarstående
Tjenstemäns aflöning med .
5,877: 50.
uppkomme en summa af  ll:dr 106,027; 50,
hvilken öfverstege nuvarande riks-stats-anslaget  » 105,125: —
med ett belopp af
R:dr 902: 50,
har Kongl. Maj:t af Rikets Ständer äskat detta belopp, 902 R:dr 50 öre, såsom tillökning
i nuvarande anslag samt dervid tillika begärt, dels att af den till aflöning åt
de på indragnings-stat ännu qvarstående Tjenstemännen afsedda summa, 5,877 R:dr
50 öre, måtte till ordinarie staten från Flottans Civil-personal få öfverflyttas, vid Sekreterarens
å Göteborgs depot bortgång, 450 R:dr, och, i den mån 5 ännu på indragnings-stat
qvartjenande Kammarskrifvare vid Carlskrona station afgå, 2,000 R:dr,
eller tillhopa 2,450 R:dr, för att användas, förstnämnda belopp såsom arfvode för
Auditörs-göromålens vid depöten bestridande och det sednare till skrifvarhjelp åt 4
Kontorsförmän vid stationen med 500 R:dr för hvardera, emot det att återstoden,
3,427 R:dr 50 öre, i mån som den genom afgång blefve obehöflig, aflemnades såsom
besparing till Riksgälds-kontoret, dels ock att, då inom nuvarande stats-anslaget
för Flottans Civil-personal tillgång funnes för lönerna vid de nya beställningar, hvilkas
tillsättning Rikets sednast församlade Ständer endast vilkorligt medgåfvo, ehuru deras
behöflighet af dem erkiindes, samma beställningar nu måtte medelst fullmagter få
besättas.
Utskottet, som anser den för ofvanbemälde Revisorer och Regements-skrifvare
ifrågaställa lönetillökning vara af billigheten påkallad, och ej heller i öfrigt funnit
något att erinra vid hvad Kongl. Maj:t angående aflöningen för Flottans Civil-stat
föreslagit, får alltså tillstyrka,
att förevarande nådiga framställning måtte af Rikets Ständer bifallas.
f) Kongl. Maj:t, som ansett nödigt att för det Flottan tilldelade talrika beväringsmanskaps
öfvande i fredstid och anförande under krig bildades särskildt befäl, samt
gillat den i sådant afseende af Departements-chefen framlagda plan, har, i öfverensstämmelse
dermed, af Rikets Ständer begärt, att af de i samma plan ifrågaställa Fem
Skärgårdsflottans Marin-bataljoner till en början måtte organiseras de tre, som skulle
förläggas i Hernösand, Calmar och Halmstad, samt att för detta ändamål, jemte det
Hallands infanteri- och Westernorrlands bevärings-bataljoner med sina på 4:de Hufvudtiteln
särskildt upptagna löne-anslag, uppgående för den förra till 7,500 och för
den sednare till 6,295 R:dr, öfverflyttades till 5:te Hufvudtiteln, måtte beviljas dels
det fyllnads-anslag af 12,700 R:dr, som erfordrades för att, enligt uppgifna organisa
tionsgrunder, komplettera Hallands-bataljonens personal, dels ock det för Calmar
marin-bataljons nybildande efter samma grunder behölliga anslag af 20,200 R:dr, att
med tillhopa 32,900 R:dr på 5:te Hufvudtiteln under rubriken »Allönings-stater»,
men
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
9
men särskildt uppföras tillika med nyssberörda aflönings-anslag för Hallands och
Westernorrlands bataljoner, tillsammans utgörande 13,795 R:dr, hvilka 2:ne sistnämnda
summor alltså sammanslagna skulle i staten utföras med 46,695 R:dr, för
att till marin-bataljonernas aflönande användas jemte ett från 4:de Hufvudtitelns anslag
till »Indelta kavalleri- och infanteri-regementena» utgående belopp af högst
13,905 R:dr, motsvarande de för allöningen af sistnämnda bataljonsbefäl beräknade
tillgångar från f. d. Jemtlands regemente, i den mån dessa äro eller blifva för ändamålet
disponibla, med hvilken sistnämnda summas öfverföring till 5:te Hufvudtiteln
dock kunde tillsvidare anstå; äfvensom att för öfrigt såväl aila genom sjöbeväringsmanskapets
underhåll och sammandragande till exercisplatserna samt befälets och underbefälets
resor till och från befälsmötena m. m. föranledda utgifter, som ock kostnaderna
för nämnda beväringsmanskaps beklädnad, beväring och utredning måtte tillsvidare
få, såsom hittills, bestridas af de dertill å 4:de Hufvudtiteln afsedda anslag.
Det af Kongl. Maj:t sålunda framställda förslag är, enligt hvad Stats-rådsprotokollet
utvisar, hufvudsakligen löranledt deraf att, sedan de beväringsskyldiges antal
inom riket småningom betydligt ökats och än mera sedan bevärings-öfningarne
utsträckts från 1 till 2 år och följaktligen måste fortgå i två omgångar årligen, det
befunnits olämpligt och tillika för Arméens befäl för mycket betungande att, såsom
nu, fortfarande exercera icke allenast den henne tilldelade talrika bevärings-styrka,
utan äfven den till Flottan hörande sjöbeväringen, hvadan det blifvit nödvändigt att
vara betänkt på särskiljandet af de vid de olika vapnen beväringsskyldiges öfningar
och att söka ställa dem så, att framdeles endast Arméens beväring komme att vapenöfvas
af Arméens befäl. Att sjöbeväringsmanskapets vapen-öfvande i stället öfvertoges
af Flottans befäl, kunde väl synas lämpligt och naturligt; men deremot uppställde sig
dock allvarsamma svårigheter, i afseende hvarå Departements-chefen erinrat, hurusom,
då Flottans exercis-anslag endast i ringa mån medgåfve att medelst kommendering å
rikets egna örlogsfartyg bibringa öfning i yrket åt Flottans befäl, det vore i högsta
måtto angeläget, att både Officerare och Under-oflicerare kunde hädanefter likasom
hitintills hafva tillfälle att, genom anställning såväl å främmande nationers krigsskepp,
som å enskildes fartyg, förvärfva ökad sjömanna-erfarenhet. Detta tillfälle till öfning
och utbildning i yrket skulle emellertid för Flottans befäl ganska betydligt inskränkas,
om ifrågavarande bevärings-exercis måste af dem öfvertagas; men utom den väsendtliga
olägenhet, hvartill nämnda åtgärd sålunda skulle föranleda, syntes det äfven i
öfrigt lämpligare, att sjöbevärings-manskapets vapen-öfvande, likasom hittills, inskränktes
till hvad i land kunde inhemtas och ställdes under ledning af befäl, som åt de
delar af krigstjensten, hvilka hufvudsakligen borde utgöra föremål för beväringsexercisen,
kunde egna sig mera uteslutande, än hvad billigtvis kunde fordras af Flottans
befäl, för hvilket landt-exercis och marcher m. m. måste vara blott en bigren
af yrket, så framt icke för sjörensten långt vigtigare åligganden skulle åsidosättas till
mehn för det vapen, som mest af allt fordrade sjömän och sjömanskap. På grund af
Bih. till II. St. Prat. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 30 Häft. 2
10
Stats-Vtslwttcts Utlåtande N:o 85.
dessa och öfriga uti Stats-råds-protokollet (pag. 37, 58) närmare utvecklade skäl, hade
Departements-chefen framställt ofvanberörde förslag om inrättande af fem Skärgårdsflottans
marin-bataljoner, hvilka borde förläggas i eller vid städerna Hernösand, Stockholm,
Calmar, Halmstad och Göteborg, och, fördelade i 4 kompanier hvardera, uppsättas
enligt samma grunder, som nuvarande Westernorrlands bevärings—bataljon, hvilken
bataljon, äfvensom Hallands infanteri-bataljon, med fördel kunde såsom marinbataljoner
öfverflyttas pä Femte Hufvudtitelns stat, då sålunda endast tre nya marinbataljoner
behöfde tillkomma, den tillökning likväl oberäknad, som för ändamålet
blefve nödvändig i Hallands bataljons nuvarande personal; — varande derefter såväl
förslag till aflönings-stat, slutande med ett belopp al 20,200 R:dr för hvarje bataljon,
som ock i öfrigt grunderna för den nya organisationen fullständigt meddelade uti
Departements-chefens underdåniga betänkande (pag. 39—42), hvartill Utskottet hänvisar.
Att genom antagandet af nu framställda förslag icke oväsendtliga fördelar
skulle vinnas och sjöbeväringens vapen-öfningar derigenom blifva på ett ändamålsenligare
sätt ordnade, än nu är förhållandet, vill Utskottet icke bestrida; och om
denna nya organisationsplan kunde utan synnerlig kostnad för Staten bringas till
verkställighet, vore, enligt Utskottets tanke, icke något att deremot erinra. Utskottet
måste emellertid, med afseende å Statsverkets nuvarande mindre gynnsamma ställning
och de mångfaldiga behof, för hvilka tiligångarne tagas i anspråk, i främsta rummet
tillse, huruvida såväl nu ifrågaställa, som andra väckta förslag till omfattande och
kostsamma organisationsförändringar äro af den magtpåliggande beskaffenhet, att deras
verkställande under närvarande förhållanden bör anses oundgängligen nödvändigt;
men i detta hänseende har Utskottet af Departements-chefens ofvanomförmälda underdåniga
yttrande i ämnet ej funnit sig öfvertygadt, att de olägenheter, som föranledas
af ifrågavarande vapenöfningars ombesörjande genom Arméens befäl, äro så
betydande, att icke med den härutinnan åsyftade förändring må kunna tillsvidare
anstå; och anser derföre Utskottet sig
ej hafva skäl att till Rikets Ständers godkännande förorda ofvanberörde
organisationsförslag, eller tillstyrka beviljandet af derför äskade anslag;
kommande, i fall detta yttrande af Rikets Ständer gillas, den, enligt 22:dra punkten
af Utskottets utlåtande N:o 84, uppskjutna frågan om öfverflyttning till 5:te Hulvud
titeln
af 4:de Hufvudtitelns anslag för Hallands infanteri-bataljon och Westernorr
lands
bevärings-bataljon m. m. att förfalla.
g) Vidare har Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, att hvad af de på denna Hufvudtitel
under rubriken »allönings-stater» upptagna 40,446 kubikfot oindelt spanmål
för närvarande ej behöfde för nämnde stater begagnas, eller omkring 9,280 kubikfot,
ändock måtte, såsom vid förra riksdagen egde rum, få å Hufvudtiteln qvarstå,
såsom fortfarande erforderligt till minskande af bristen i det otillräckliga naturaspanmåls-anslaget
å Flottans underhålls-stat, hvars värde understege årliga behofvet,
i penningar beräknadt, med omkring 58,000 R:dr, och får Utskottet
till denna nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
11
h) 1 anledning af hos Utskottet gjord framställning, att en på staten för
Flottans Kanonier-korps uppförd Vaktdräng vid Corps de gardet å Skeppsholmen,
hvilken före sistlidne riksdag egt uppbära i aflöning för dag 12 sk. B:ko, blifvit vid
den då verkställda reduktion till öres-räkningen uppförd till en aflöning af 37 öre
dagligen, i stället för 37J öre, och således härigenom fått vidkännas någon minskning
i sina ringa inkomster, har Utskottet funnit skäligt föreslå,
att det för bemälde Vaktdräng på Kanonier-korpsens stat uppförda allönings
belopp
135 ll:dr 5 öre, må ökas med 3 R:dr 65 öre, motsvarande 1 öres
tillökning i dag-aflöningen.
i) Enligt hvad Utskottet här ofvan hemställt och föreslagit, skulle uti anslaget
till Förvaltningen af Sjö-ärendena samt Flottans aflönings-stater uppkomma en tillökning
af R:dr 10,599: 90.
hvarifrån dock bör afräknas den uti momentet a) omförmälda besparing
å anslaget till Flottans Officers-korps
300: —
äfvensom, då aflönings-anslaget på det hela, enligt hvad
Kongl. Maj:t tillkännagifvit, lemnar en odisponerad tillgång
af 2,515 R:dr 83 öre, detta belopp
2,515: 83. 2,815: 83.
jemväl bör från tillökningen afgå, hvarigenom denna komme att utgöra 7,784: 7.
och liela anslaget således att uppgå till 1,165,002 R:dr 5 öre; varande dock i
hosföljande tabell anslaget fördeladt, sålunda, att Förvaltningen af Sjö-ärendena sär
skildt
uppförts till 35,200 R:dr och aflönings-staterna för Flottans stationer och depot
till 1,129,802 R:dr 5 öre.
3:o Flottans underhall:
Från detta anslag, i nu gällande Riks-stat upptaget till 619,001 R:dr 20 öre,
utgår allöningen till Flottans maskiniststat, hvars personal, enligt hvad i den Kongl.
Propositionen meddelas, såsom förbunden till arbete vid stationerna, när den icke behöfves
för tjenstgöringen å Flottans ångfartyg, räknas till timmermans- och handtverksstaterna,
hvilka äfven af berörde anslag allönas. I likhet med hvad vid sista riksdagen
vederfors den öfriga personalen af dessa stater, hade äfven maskinist-staten
blifvit hugnad med någon allöningsförbättring; men då, i mån som ångan alltmera
användes såsom drifkraft inom handelsflottan, och äfven antalet af Kongl. Maj:ts Flottas
ångfartyg ökas, behofvet af Maskinister äfven tilltoge, och dessa i samma förhållande
höjde anspråken på vedergällning för sitt tjenstebiträde, blefve det dock oefter
giflig!,
att så framt skickliga Maskinister skulle till erforderligt antal kunna vid Flottan
fästas, de måste der vara försäkrade om ungefärligen lika allöningsförmåner med
dem, som kunna hos enskilda erhållas. På dessa med flera skäl hade Departementschefen
föreslagit att, fastän, för att förse alla Flottans nu befintliga och under byggnad
varande ångfartyg med fullt tillräcklig maskinist-personal, skulle erfordras utom
6 Maskinist-officerare 47 Öfver-maskinister och Maskinister samt 41 lärlingar, nu
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
varande maskinist-stat, bestående af 6 Öfver-maskinister, 15 Maskinister oell 14 lärlingar,
likväl endast måtte ökas till sådant antal, som under vanliga förhållanden för
Flottans redan befintliga ångfartyg oundgängligen behöfdes, eller med 5 Maskinister
och 6 lärlingar, samt att, med någon jemkning i löneklasserna, ailöningen för hela
maskinist-personalen måtte varda förhöjd i öfverensstämmelse med hvad ett äfven i
betänkandet (pag. 55—58) intaget förslag till ny stat för samma personal utvisar.
Enligt detta förslag, hvilket Kongl. Majit till alla delar gillat, skulle, för att bringa
detsamma till verkställighet, fordras en kontant anslags-tillökning af 11,687 R:dr
10 öre, jemte 277 kubikfot 2 kannor natura-spanmål, belöpande i värde till 554
R:dr 40 öre, eller tillhopa 12,241 R:dr 50 öre, hvilket belopp Kongl. Majit af
Rikets Ständer äskat, för att påföras anslaget till Flottans underhåll, hvarigenom detta,
med iakttagande dervid af tillökningens fördelning på penninge- och spanmåls-kolumnerna,
blefve till 631,242 Ridr 70 öre förhöjdt.
Jemlikt ofvanberörde förslag skulle årliga ailöningen för förste Öfver-maskinister
ökas från 840 till 1,200 Ridr, för andre Öfver-maskinister från 780 till
1,080 Ridr, för förste Maskinister från 660 till 840 Ridr, och för andre Maskinister
från 600 till 720 Rdr, äfvensom dagtraktamentet lör förste och andre Maskinist-lärlingar
skulle höjas från nuvarande belopp, 1 Ridr för de förre och 90 öre
lör de sednare, till 1 Ridr 50 öre, och för alla de öfriga, som nu uppbära dels 75
dels 85 öre, till 1 Ridr, hvarjemte de nye Maskinisterne och lärlingarne skulle, lika
som
de förut anställde, ega att hvar och en uppbära 25 kubikfot 2 kir enbär råg
in natura; — och som Utskottet, i betraktande af hvad Departements-chefen härvid
upplyst och anfört, finner såväl den föreslagna löneförhöjningen för maskinist-staten,
som den ifrågaställa tillökningen i personalens antal vara af verkligt behof påkallad,
får Utskottet tillstyrka,
att den för dessa ändamål äskade anslags-tillökning måtte af Rikets Ständer
beviljas.
4io) Beträffande det för Båtsmäns beklädnad erforderliga belopp, i nu gällande
Riks-stat upptaget till 63,000 Ridr, har Utskottet, i sammanhang med denna
anslagsfråga, förehaft en af Kongl. Majit till Rikets Ständer den 8 November nästlidet
år allåten och af Riks-Stånden till Utskottet remitterad nådig skrifvelse (Nio 48), angående
väckt fråga om lindring i båtsmanshållet med afseende på derifrån utgående beklädnadsbidrag;
varande i denna nådiga skrifvelse erinradt, hurusom, med anledning
af åtskilliga vid sednaste riksdag gjorda framställningar derom, att rust- och rotehållare
vid båtsmanhållet måtte befrias från skyldigheten att bidraga till båtsmännens beklädnad
och att i stället statsmedel måtte anvisas till bestridande af denna kostnad, Rikets
då församlade Ständer, som ansågo en lindring uti båtsmanshållningen i allmänhet och
företrädesvis i Blekinge län och Södra Möre härad af Calmar län vara önskvärd och
af billigheten påkallad, helst sedan en icke obetydlig lättnad i roteringsbesväret blifvit
rotehållarne vid indelta infanteriet beviljad genom upphörandet af det från dem
utgående bidrag till soldatbeklädnadens anskaffande och underhåll, uti skrifvelse den
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
13
20 Februari 1858 i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes, efter det utredning
i ämnet försiggått, till Rikets näst sammanträdande Ständer allåta nådig Proposition
derom, att rust- och rotehållarne vid båtsmanshållct måtte komma i åtnjutande
af en sådan lindring, som vid sista riksdagen blifvit rotehållarne vid indelta infanteriet
beviljad.
Öfver denna underdåniga framställning hade på nådig befallning Förvaltningen
af Sjö-ärendena, efter det Befälhafvande Amiralen i Carlskrona blifvit hörd, under
den 8 Februari nästlidet år inkommit med underdånigt utlåtande, deruti, efter meddelad
upplysning om grunderna för utgörande af beklädnads-skyldigheten i allmänhet,
såväl vid indelta infanteriet som vid båtsmanshållct, Förvaltningen funnit det vara utredt,
att rust- och rotehållarnes vid Flottan skyldighet att förse båtsmännen med beklädnad
från början varit mera vidsträckt, än rotehållarnes vid Arméen i afseende på
soldaterne; vid hvilket förhållande och då rotehållarnes åligganden i öfrigt vore i det
närmaste lika vid Arméen och Flottan samt rust- och rotehållarnes vid Flottan vidsträcktare
beklädnads-skyldighet vid roteringens uppgörande otvifvelaktigt varit tagen i
betraktande, enär båtsmans-rotarne i allmänhet utgjordes af liera hemman än soldatrotarne,
bemiilde embetsverk ansett, att en eftergift af samma beklädnads-skyldighet i
sin helhet, såsom för Arméens rotehållare alltsedan år 1857 egt rum, skulle för rotehållarne
vid Flottan innefatta större fördel, än som de förra tillgodokommit. Huruvida
åter en sådan eftergift rättvisligen kunde förunnas rust- och rotehållarne v id
Flottan till ett belopp, motsvarande hvad beklädnadsbidraget för rotehållarne vid Arméen
utgjorde, då detsamma med stats-anslag ersattes, syntes bero af en jemförelse
emellan de skyldigheter, som ålåge de förre och de sednare; men denna jemförelse,
grundad på tillgängliga handlingar och uppställd uti för ändamålet upprättade tabeller,
ådagalade, att båtsmans-roteringen i allmänhet vore vida lindrigare än soldat-roteringen;
hvadan och då jemväl sig visade att, äfven efter afdrag af det beklädnadsbidrag,
som hitintills utgått från soldat-rotarne, roteringskostnaderna för ett båtsmans-roteradt
hemman ej utgjorde fullt hälften af den för ett soldat-rolcradt, Förvaltningen funnit
den omständigheten, att en eftergift blifvit det roterade knektehållet tilldelad, ingalunda
utgöra giltigt skäl för beviljande af enahanda fördel åt roterade båtsmanshållet. Deremot
egde ett annat förhållande rum med indelnings-båtsmans-kompanierna i Blekinge
och Södra Möre, hvarest rusthållen utgjordes af ett mindre hemmantal, än vid något
af de indelta infanteri-regementena, och rustningskostnaden, beräknad för helt hemman,
således måste blifva i samma mån större. Viii vore rusthållarne vid indelningskompanierne,
i och för den strängare rustningen, befriade från jordeboksräntans erläggande,
äfvensom i åtnjutande af andre uppgifne fördelar; men sådant oaktadt uppginge
rustningsbesväret, beräknadt på samma sätt som i afseende å roteringen, äfven med
afräkning af jordeboksräntan, utgörande, enligt Befälhafvande Amiralens uppgift, för
helt hemman omkring 14 å 15 R:dr R:mt, till högre belopp än för rotarne vid något
af de indelta infanteri-regementena. Det syntes derföre billigt, att den lindring,
som blifvit rotehållarne vid dessa medgifven, äfven tillgodokomme rusthållarne vid in
-
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
delnings-båtsmans-kompanierna i Blekinge och Södra Möre; i sammanhang hvarmed
hemställdes, att denna lindring måtte beräknas till ett belopp af 5 R;dr R:mt för
hvarje effektivt rusthåll, utgörande desse:
vid indelniugs-kompanierna i Blekinge län 1,500
de genom nyindelad jord derstädes bildade  20
samt vid indelnings-kompanierna i Södra Möre 801
eller tillsammans 2,321
effektiva rusthåll; deruti dock icke inbegripne de frälserotar, som voro på indelningskompanierna
fördelade. Desse rotar voro nemligen sammansatta efter annan grund
än rusthållen och af roteringsbesväret icke mera betungade än den öfriga båtsmansroteringen,
hvadan, enligt Förvaltningens åsigt, den ifrågasatta lindringen i beklädnadskostnaden
icke heller borde dem tillgodokomma.
På grund af den utredning, Förvaltningen af Sjö-ärendena sålunda lemnat, och
i öfverensstämmelse med de af samma embetsverk uttryckta åsigter, har Kongl. Majit
icke funnit skäl att föreslå Rikets Ständer beviljandet af någon eftergift i redan stadgade
beklädnads—skyldighet, hvarken för båtsmans-roteringen i allmänhet eller för de
med denna jemförliga frälserotarne inom Blekinge län och Södra Möre härad. Hvad
åter anginge båtsmans-indelrnngen i Blekinge och Södra Möre, har Kongl. Majit, efter
hvad ofvanberörde utredning gåfve vid handen, ansett de hemman, som dertill blifvit
anslagne, vara hårdare betungade än hemman vid båtsmans-roteringen, helst om afseende
jemväl fastades å det inflytande, skyldigheten att inom ett inskränktare område
ständigt hålla fulltalig en större manskaps-styrka måste utöfva på rekryteringskostnaden,
äfvensom å den tunga, som i fattigvårds hänseende framkallades af ett talrikare
antal afskedade båtsmän och af utfattige eller atlidne båtsmäns familjer; men äfven
nämnde orter emellan visade sig ett väsendtligen olika förhållande deruti, att jordeboks-
och hemmansräntan, hvilken från båtsmanshåll^ icke inginge till Statsverket,
utan tillfölle de rustande sjelfva, i Blekinge utgjorde för helt hemman endast omkring
15 Ridr, men deremot i Södra Möre härad för ett helt hemman af medelgod beskaffenhet
uppginge till omkring 170 Ridr Rimt, under det att kostnaden för en
båtsmans underhåll och beklädnad, enligt markegångs-taxorne, för åren 1856 och 1857
beräknats inom Blekinge till 114 Ridr 44 öre och inom Södra Möre till 99 Ridr
73 öre, så att, med iakttagande af rustningens olika fördelning på hemmantalet, kostnaden
för båtsmans-indelningen å helt hemman utgjorde i Blekinge 187 Ridr 61 öre
och i Södra Möre 153 Ridr 43 öre. Vid dessa förhållanden och då icke i något
fall skäl syntes vara för handen, att den lindring, som kunde varda beviljad, bestämdes
högre, än Förvaltningen af Sjö-ärendena föreslagit, likasom icke heller anledning
förekomme att utsträcka densamma äfven till de 20 nya rusthåll, hvilka aldrig utgjort
effektiv rustning, men tillfället att i sammanhang med en sådan lindring jemväl
fullständigt ordna förhållandet med båtsmansbeklädnadens öfvertagande af Kronan, i
enlighet med stadganderne i Kongl. Förordningen den 22 December 1848, icke borde
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 85.
15
lemnäs obcgagnadt, helst numera återstode i Blekinge endast 16 och i Södra Möre
8 nummer, af hvilka beklädnaden fullgjordes på gamla sättet, har Kongl. Maj:t till
Rikets Ständers afgörande öfverlemnat, huruvida, i nära likhet med hvad som vid sednasle
riksdag medgafs för indelta infanteriets rotehållare, jemväl båtsmans-indelningen,
med ofvan omförmälda undantag för frälserotarne och nya vakanta nummer, kunde
antingen i sin helhet eller ock inskränkt till Blekinge, såsom mest hetungadt, beredas
en lindring i beklädnads-skyldigheten genom en minskning i det årliga beklädnadsbidraget
af fem Riksdaler Riksmynt för hvarje rusthållsnummer, som redan ingått eller
framdeles inginge på båtsmansbeklädnadens öfvertagande af Kronan; i sammanhang
hvarmed och då med säkerhet kunde antagas, att de få rusthåll, som ännu icke frångått
beklädnadens utgörande in natura, komme att emot ofvanberörde fördel söka dess
öfverbyttande på Kronan, samt följaktligen hela nummerstyrkan måste tagas i beräkning,
Kongl. Maj:t begärt, att den tillökning uti det å Hufvudtiteln till Båtsmäns beklädnad
uppförda förslags-anslag af 63,000 R:dr, som erfordrades, i händelse den
ifrågasatta lindringen medgåfves, måtte varda efter enahanda beräkning bestämd och
således, derest lindringen i sin helhet beviljades, utgå med 11,SOS R:dr, men om den
tillkomme endast indelningen uti Blekinge län, upptages till 7,500 R:dr R:mt; varande
vid denna nådiga framställning lästadt det förbehåll, att den föreslagna lindringen för
de rustande endast måtte tillgodokomma dem, så länge Rikets Ständer anvisade det
derför erforderliga vederlaget, och att således, i händelse af detsammas indragning, de
rustandes skyldighet att utgöra vederlaget motsvarande beklädiiadsbidrag åter skulle
vidtaga.
Under den diskussion hos Bonde-Ståndet, hvartill högstberörda nådiga skrifvelse
gifvit anledning, äro, enligt hvad Utskottet tilihandakommet protokolls-utdrag Utvisar,
af ledamöter inom samma Riks-Stånd i förevarande ämne framställda yrkanden,
för hvilka Utskottet nu går att redogöra. — Sålunda hafva Jöns Pehrsson och öfrige
Riksdags-fullmägtige från Blekinge län, med förklarande, det de ansågo rättvisa och
billighet påkalla, att rotehållarne inom Blekinge län blefve från utgifvande af bekläd—
nadsbidrag belt och hållet befriade, till stöd derför hufvudsakligen anfört, hurusom,
derest vid uppgörandet af båtsmans-indelningen för nyssnämnde provins blifvit följd
enahanda grund, som i afseende å bestämmandet af roteringsbesviiret för det öfriga
Sverige, eller att en båtsman skulle hållas af 4—6 hemman, de till båtsmanshållet i
Blekinge indelade hemman, utgörande lill antalet 875 st., då kommit att hålla högst
220 båtsmän. På samma hemman blefvo dock indelade icke mindre än 1,500 båtsmän;
hvaremot de rustande befriades från grundräntans erläggande. Denna grundränta,
uppgående till omkring 15,126 R:dr, skulle således motsvara kostnaden för det
ökade roteringsbesväret eller utgifterna för 1,280 båtsmän; men då nu kostnaden för
hvarje båtsman belöpte sig till 114 å 115 R:dr och följaktligen för 1,280 båtsmän
till 147,000 R:dr, — vore sålunda Blekinge i ock för båtsmans-indelningen betungadt
med ett årligt onus till belopp af 132,000 R:dr utöfver kostnaden för de 220
båtsmän, som samma provins, på sätt nämndt är, rätteligen bordt hålla; och hafva på
16
Stats-Utskottcts Utlåtande N:o 85.
grand häraf jemte andra uppgifna omständigheter, säsom provinsens i allmänhet låga
ståndpunkt, fattigvårdens betydliga utsträckning m. m., ofvannämnde ledamöter föreslagit,
att Rikets Ständer måtte tillerkänna rotehållarne inom Blekinge befrielse från
allt beklädnadsbidrag, och i sammanhang dermed, såsom vederlag, beräknadt efter
9 R:dr på roten, för 1,300 sådane bevilja en tillökning af 13,300 R:dr uti det för
båtsmäns beklädnad afsedda förslags-anslaget.
Vidare är af Riksdags-fullmägtigen Nils Pettersson från Calmar län yrkadt,
att, då de af Stånds-ledamöterne från Blekinge län åberopade skäl jemväl inträffade
på Södra Möre härad, båtsmans-beklädnaden derstädes äfven måtte varda till alla
delar ölvertagen af Staten, eller ock, om en sådan förmån icke kunde häradets rotehållare
beviljas, minskningen i årliga beklädnads-bidraget åtminstone bestämmas Tre
Riksdaler högre, än Kongl. Majit i sådant hänseende föreslagit, eller lill 8 R:dr Runt
för hvarje rote.
Uti särskild, inom samma Riks-Stånd väckt, motion hafva derjemte Anders
Gudmundsson tillika med öfrige Riksdags-fullmägtige från Hallands län, anfört, hurusom
denna provins vore af båtsmans-roteringen lika betungad som Blekinge; ty om
äfven Blekinge hade flere båtsmän att underhålla, än som efter indelningsverkets
grunder bort på samma provins belöpa, vore deremot de rustande derstädes befriade
frän grundräntan, hvars utgifvande åter rotehållarne inom Halland finge, jemte roteringsbesväret,
oafkortad vidkännas; och syntes derföre den lindring i båtsmans-beklädnadens
utgörande, som kunde varda för någon ort beviljad, jemväl böra tillgodokomma
de rustande inom Halland; hvarom således desse motionärer anhållit.
Dessa framställningar och förslag, med hvad dertill hörande handlingar innehålla,
har Utskottet tagit i öfvervägande; och förekommer härvid, att ehuru, såsom
ofvan är antydt, Rikets sednast församlade Ständer funnit billigheten fordra, att rustoch
rotehållarne vid båtsmanshållet, med afseende å derifrån utgående beklädnadsbidrag,
komme i åtnjutande af en sådan lindring, som vid sista riksdagen blifvit
rotehållarne vid indelta infanteriet beviljad, har dock genom den utredning, för hvilken
detta ämne, på sätt ofvan är omförmäldt, sedermera varit föremål, blifvit ådagalagdt,
att rotehållarne vid infanteriet, oansedt den vid sednaste riksmöte dem beredda
befrielse från allt bidrag till soldat-beklädnaden, likväl ännu äro jemförelsevis vida
mer betungade än rotehållarne vid båtsmans-roteringen. I öfverensstämmelse med
hvad Förvaltningen af Sjö-ärendena härom yttrat och Kongl. Majit i nåder gillat,
anser derföre Utskottet skäl icke vara förhanden till eftergift i beklädnadsskyldigheten
hvarken för båtsmans-roteringen i allmänhet eller för de med
denna jemförliga frälse-rotarne inom Blekinge län och Södra Möre härad
af Calmar län.
Hvad deremot beträffar båtsmans-indelningen i Blekinge och Södra Möre, hvilken
för de rustande i flera hänseenden onekligen medför större tunga, än som är
med båtsmans-roteringen förenad, har Utskottet funnit samma indelning, med undan
tag
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
17
tåg likväl för ofvannämnde frälse-rotar samt de vakanta nummer, som aldrig utgjort
effektiv rustning, böra jemkas i närmare öfverensstämmelse med billigheten; och då
det af Kongl. Maj:t i sädant hänseende framställda förslag, att båtmans-indelningen,
med omförmälda undantag, måtte beredas lindring i beklädnads-skyidigheten genom
minskning i det årliga beklädnads-bidraget af Fem Riksdaler Riksmynt för hvarje
rusthålls-nummer, som redan ingått eller framdeles ingår på båtsmans-bekläduadens
öfvertagande af Kronan, synes Utskottet i allo tillfredsställande, har Utskottet, som
följaktligen funnit den af ledamöter inom Bonde-Ståndet ifrågasatta utsträckningen af
samma fördel till en större del af beklädnads-bidraget icke förtjena afseende, ansett
sig böra hemställa,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning om
ifrågavarande beklädnads-bidrags minskning på nyss anförda sätt för båtsmans-indelningen
i Blekinge och Södra Möre, måtte bevilja ett motsvarande
vederlag till belopp af 11,505 R:dr, att tilläggas det för båtsmäns
beklädnad å Hufvudtiteln uppförda förslags-anslag af 63,000 R:dr, hvarigenom
detta anslag komme att ökas till 74,505 R:dr Runt;
hvarjemte Utskottet, i fråga om det af Kongl. Maj:t vid Dess framställning i ämnet
gjorda förbehåll, att den sålunda de rustande beredda lindring endast måtte tillgodokomma
dem, så länge Rikets Ständer anvisa det derför erforderliga vederlaget, funnit
sig jemväl böra tillstyrka,
att Rikets Ständer, för sin del, medgifva samma förbehåll.
Lfine-regleriiig;:
5:o) Uti ofta åberopade särskilda betänkande N:o 48 har Utskottet uttalat
den åsigt, att Embets- och Tjenstemännens löner, i de fall der ej genom ifrågaställd
organisation eller andro omständigheter hinder derför kunde möta, borde af Rikets
Ständer definitivt fastställas. Hvad nu angår de till 5:te Hufvudtiteln hörande embetsverk,
korpser och stater, har Utskottet ansett nyss antydda förhållande ega rum
med Förvaltningen af Sjö-ärendena, i hvars nuvarande organisation, efter hvad Utskottet
inhemtat, vissa förändringar iiro föreslagna af de särskilda Kommitterade, som
niistlidet år till Kongl. Maj:t afgifvit underdånigt betänkande i fråga om rikets styrelse-
och förvaltningsverk. I följd häraf och under åberopande af hvad Utskottet
uti 2:dra punkten, mom. litt. d) anfört i fråga om Flottans Konstruktions-korps, får
Utskottet hemställa,
att aflönings-anslagen för de till 5:te Hufvudtiteln hörande embetsverk,
korpser och stater, med undantag af Förvaltningen af Sjö-ärendena och
Flottans Konstruktions-korps, måtte af Rikets Ständer på stat definitivt
uppföras.
6:o) I fråga om de vilkor, som böra stadgas för rättigheten att komma i åtnjutande
af sålunda definitivt fastställda förhöjda löner, har Utskottet, beträffande de
Bih. till II. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 30 Iläft. 3
1*
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
uti civila embetsverk anställda Embets- och Tjenstemän afgifvit yttrande uti ofvannämnda
särskilda betänkande N:o 48. Hvad åter angår löntagarne vid Flottan, får
Utskottet erinra, hurusom Rikets sednast församlade Ständer för de åt dessa löntagare
beviljade löneförhöjningar föreskrefvo följande vilkor:
a) Ljuspenningar och spanmåls-förhöjning under lönerna upphöra för alla dem,
som tillträda löneförbättring.
b) Aflöningen för Officerare och Under-officerare fördelas, på sätt som hittills egt
rum, i lön och tjenstgörings-penningar, den förra till |:delar och de sednare
till ^:del af beloppet.
c) De Flottan tillhörande civila Embets- och Tjenstemän, hvilka komma i åtnjutande
af ifrågavarande provisoriska lönetillökning, skola, efter hvad i allmänhet
eller för särskilda fall kan varda af Kongl. Maj:t bestämdt, vidkännas skäligt
afdrag af lönebeloppet, dock icke öfverstigande |:del, derest vid erhållen
tjenstledighet, sjukdomsförfall, hvilket räcker öfver två månader, eller eljest
förekommande hinder för tjenstens utöfning, annan person till dess bestridande
behöfver förordnas.
d) Ledig tjenst tillsättes med rättighet till åtnjutande allenast af de aflöningsförmåner,
som derför i nu gällande stater finnas bestämda. Och såsom förut
är nämndt, utgår den provisoriska löneförhöjningen under den tid nu skeende
statsreglering kommer att omfatta.
e) Ny tjenst tillsättes endast i den mån genom de tili indragning afsedda tjensternas
försvinnande tillgång till aflöningen erhölles.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:t under den 1 Maj 1858 till
vederbörandes efterrättelse meddelat Rikets Ständers här ofvan anförda beslut; och
enär de sålunda för den provisoriska lönetillökningen stadgade bestämmelser, med
undantag endast af hvad ofvanstående moment litt. d) innehåller, äro tillämpliga äfven
för den definitiva löne-regleringen, får Utskottet hemställa,
det Rikets Ständer måtte förklara, att de vid sednaste riksmöte föreskrifna
vilkor för då provisoriskt heviljade löneförhöjningar åt vid Flottan anställde
Embets- och Tjenstemän skola, med nu omförmälda undantag, blifva
gällande för dessa löntagare, sedan de kommit i åtnjutande af definitivt
fastställda förhöjda löner.
Diverse anslag:
716) I afseende å de för utspisning af gemenskapen vid Flottans korpser erfrfrdeirliga
medel, hvilka intill nästlidne riksdag varit beräknade vid bestämmandet af
aflönings-anslagen för de särskilda korpserna och deruti ingått, blef, uppå derom gjord
nådig framställning, af Rikets sednast församlade Ständer beslutadt, att det för samma
korpser antagna natura-portionsvärdet skulle sammanföras i en anslags-summa och,
såsom förslags-anslag, under benämning »Gemenskapens vid Flottans korpser natura
-
Stats-Utskottels Utlåtande N:o 85.
19
underhåll» under förevarande afdelning å denna Hufvudtitel upptagas; — och har nu
i fråga om detta anslag, som i gällande Riks-stat är upptaget till ett belopp af
248,583 R:dr 75 öre, Departements-chefen uti sitt underdåniga betänkande meddelat
att, ehuru, enligt hvad Förvaltningen af Sjö-ärendena i underdånighet anmält,
berörda anslag under år 1858 lemnat något öfverskott, sådant förhållande dock desto
mindre borde föranleda anslagets nedsättande, som dels de nya mathållnings-grunderna
icke kunnat från årets början vid Flottans alla korpser tillämpas och dels utgifterna
från anslaget vore beroende af år efter år vexlande pris på de i korpsernas
spisordningar ingående proviant-artiklar, och således för att kunna tillförlitligen bedöma
anslagets större eller mindre tillräcklighet erfordrades en längre tids erfarenhet.
1 öfverensstämmelse härmed, och då för öfrigt öfverskotten på detta, likasom på andra
förslags-anslag k om me Statsverket till godo, har Kongl. Majit funnit annan anledning
till anslagets förändrande icke vara för handen, än som kunde hemtas af
ojemnheten i summan; varande alltså i detta ämne af Kongl. Majit endast framstäldt
det förslag, att för jemnunde af samma summa till 248,600 Ridr, ett belopp af
16 Ridr 25 öre måtte dit öfverllyttas från förslags-anslaget till skrifmaterialier och
expenser m. m. för Sjöförsvars-departementets Kansli-expedition, hvilket sednare anslag
under några år skulle hafva befunnits större, än behöfligt varit.
Deremot har inom Borgare-Ståndet Herr Björck, under anförande, hurusom
de för ifrågavarande anslags oförändrade bibehållande åberopade skäl icke syntes öfvertygande,
hemställt, huruvida det icke vore lämpligare, att anslaget blefve, såsom
intill sistförllutna riksdag egt rum, på Flottans särskilda korpser, i mån af hvarderas
behof, fördelad t. Derigenom skulle möjligheten att kontrollera de anslagna medlens
användande i icke ringa grad befordras, äfvensom beräkningen underlättas; hvarförutan
vunnes den fördelen, att anslaget då icke behöfde ställas på förslag, utan kunde
göras till reservations-anslag, helst för betäckande af den brist, som för ett år
tilläfventyrs kunde uppstå, vore att påräkna, utom öfverskottet på ett annat år, jemväl
extra medel, som på denna Hufvudtitel icke saknades.
Med afseende å den korta tid, hvarunder detta anslag utgått, på sätt för närvarande
är bestämdt, torde de fördelar eller olägenheter, som dermed må vara förenade,
ännu svårligen kunna med tillförlitlighet bedömas, hvarföre Utskottet anser
lämpligast, att äfven under nästa statsreglerings-pcriod uppföres eit gemensamt anslag
till underhåll af manskapet vid Flottans särskilda korpser. Enligt Utskottets vid flere
tillfällen yttrade åsigt, är deremot anvisandet af förslags-anslag lill större belopp icke
öfverensstämmande med grunderna för en ordnad statsförvaltning, och i afseende på
nu ifrågavarande medel synes sådant desto mindre behöfligt, sorn anslaget vispt sig
vara fullt tillräckligt och under år 4858 lemnat något öfverskott. I följd häraf får
Utskottet, som icke funnit något att erinra emot ofvanbemälde motionärs framställning
om uppkommande besparingars reserverande till påföljande år, hemställa,
att anslaget tillsvidare bibehålles, med den förändring, att, såsom Kongl.
Majit föreslagit, för summans jemnande ett belopp af 16 Ridr 25 öre må
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
dit öfverflyttas frän förslags-anslaget till skrifmaterialier och expenser m. m.
för Sjöförsvars-departementets Kansli-expedition, samt att det sålunda uppkommande
beloppet, 248,600 Ridr, uppföres såsom reservations-anslag.
8:o) Anslaget till Durchmarche-koslnader, som är alsedt till bestridande af
utgifterna för uppfordrade Båtsmäns transporterande till och från Flottans stationer,
har, enligt hvad Departements-chefens betänkande innehåller, alltsedan detsamma vid
1853 och 1854 års riksdag på denna Hufvudtitel uppfördes med nuvarande belopp,
18,000 R:dr, befunnits för omförmälda ändamål otillräckligt; hvadan ock Förvaltningen
af Sjö-ärendena redan före påföljande riksmöte hos Kongl. Maj:t väckt fråga
om aflåtande af nådig framställning till Rikets Ständer, att anslaget måtte antingen
lämpligen förhöjas eller ock erhålla egenskap af förslags-anslag; men med afseende
derå, att den tid, som då förflutit från det anslaget beviljades, varit allt för kort för
att tillförlitlig erfarenhet kunde vara vunnen, huruvida omförmälda förhållande med
anslaget borde anses såsom fortfarande eller endast af tillfälliga omständigheter beroende,
hade Kongl. Majit ansett sådan åtgärd då icke böra vidtagas. Det hade dock
jemväl sedermera visat sig, att de af vederbörande Landt-ränterier årligen utgifna
förskott för Båtsmäns förskaffande icke kunnat med ifrågavarande anslag betäckas,
utan fordrat tillskott af andra medel, äfvensom orsakerna härtill i så måtto befunnits
ständigt verkande, som de måste sökas dels i den under tiden ökade skjutslegan och
det fortskaffade manskapets fördyrade underhåll, dels ock deruti, att på de sednare
åren, i mån som betydligare tillgångar varit beredda för vidmagthållande och fullkomnande
af Flottans materiel samt för personalens öfning, äfven större båtsmansstyrka
än tillförene årligen behöfts uppfordras och följaktligen måst till och från stationerna
fortskaffas; och hade Kongl. Majit, för att ersätta de öfverbetalningar, som
af omförmälda orsaker i berörda hänseende årligen egt rum, nödgats sistlidet år med
en anvisning af närmare 20,000 Ridr betunga anslaget till exercis af Flottans be
manning,
samt tillika vara betänkt att för öfriga delen bereda tillgångar från andra
anslag inom Ilufvudtiteln. Ett sådant förhållande borde emellertid ej längre få fortfara,
enär derigenom brist och oreda å Hufvudtiteln skulle uppkomma. Isynnerhet
kunde icke nyssnämnda exercis-anslag för ifrågavarande utgifter få påräknas, derest
ej dess ändamål, alt bereda Flottans personal nödig öfning i sjökrigare-yrket skulle
ännu mera förfelas, än redan vore fallet; ty ehuru samma anslag vid sednaste riksdag
förhöjdes, lemnade det likväl icke rikligare tillgång till hvad som fordrades för
den allra nödvändigaste' exercisen, än att Flottans personal ännu, såsom tillförene,
nödgades för att vinna erforderlig skicklighet i sitt yrke söka öfning, utöfver den
exercis-anslaget medgåfve, dels genom anställning å handelsfartyg och dels i främmande
magters örlogstjenst; och så länge detta inträffade, måste det vara ytterst
angeläget, att exercis-anslaget ej belastades med utgifter, som komme den redan förut
knappa öfningen till sjös att än ytterligare inskränkas; oell vore derföre nödigt att,
till afhjelpande af de svårigheter för Femte Hufvudtitelus förvaltning, som genom
anförde förhållanden uppkommit, anslaget till durchmarche-kostnader blefve förhöjdt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
21
till ett belopp, nog stort för att motsvara de utgifter, som dermed under vanliga
omständigheter skola bestridas. I sådant afseende hade Förvaltningen af Sjöärendena,
på grund af uppgjord medelberäkning öfver de åren 1854—1858 bestridda
durehmarchc-kostnader eller utgifter för verkställda Båtsmans-transporter, enligt
hvilken beräkning dessa kostnader under samma tid uppgått i medeltal till
32,763 R:dr 76 öre, trott nuvarande anslaget dertill, 18,000 K:dr, böra med omkring
14,000 R:dr tillökas; men då likväl dervid förekomme, att berörda utgifter
under vissa af de i beräkningen intagna år af tillfälliga orsaker ovanligt stegrats samt
att de för år 1858 åter nedgått till omkring 30,000 R:dr, ville häraf synas, som
skulle sistnämnde summa närmare inträffa med det blifvande behotvet; — och har,
på grund af hvad sålunda förekommit, Kongl. Maj:t begärt, att för den kommande
tiden, eller från och med år 1861, uti ifrågavarande reservations-anslag måtte beviljas
en årlig tillökning af 12,000 R:dr, så att anslaget blefve till 30,000 R:dr förhöjdt.
Af hvad Departements-chefen härutinnan anfört, finnér Utskottet behofvet af
den äskade tillökningen i detta anslag vara fullständigt utredt och ådagalagdt, i följd
hvaraf Utskottet tillstyrker
att högstberörda nådiga framställning mätte af Rikets Ständer bilallas.
9:o) Med anledning deraf att anslaget till Sjukvård under de sednaste åren,
i följd af lyckliga sanitära förhållanden, lemnat något öfverskott, har Kongl. Maj:t
föreslagit att, för jemnande af anslags-summan, som nu utgör 39,150 R:dr, densamma
måtte med ett belopp af 150 R:dr nedsättas till 39,000 R:dr. I sammanhang
hvarmed och då deremot Anslaget till diverse behof, i nu gällande Riks-stat upptaget
till 19,025 R:dr, visat sig vara otillräckligt, Kongl. Majit föreslagit, att förberörde
150 R:dr måtte i stället tilläggas detta anslag, som sålunda skulle komma att ökas
till 19,175 R:dr.
Till dessa nådiga framställningar tillstyrker Utskottet
Rikets Ständers bifall.
10:o) Beträffande förslags-anslaget till Skrifmaterialier och Expenser m. m. för
Sjöförsvars-departementels Kansli-expedition har Utskottet uti ofvanstående 7:de punkt
tillstyrkt, att, i enlighet med hvad Kongl. Majit föreslagit, från detta anslag måtte till
förslags-anslaget för gemenskapens vid Flottans korpser natura-undcrhåll öfverflyttas
ett belopp af 16 Ridr 25 öre; — och har Kongl. Majit i afseende ä förstberörda
anslag vidare funnit, att då det hitintills varit för dermed afsedda behof fullt tillräckligt,
detsamma tillika lämpligen kunde, till jemnande af llufvudtitelns slutsumma, minskas
med dertill erforderliga 46 Ridr 92 öre; hvarigenom anslaget således skulle komma
att från dess nuvarande belopp, 1,302 Ridr 13 öre, till 1,238 Ridr 96 öre nedsättas;
varande, i anledning af denna framställning, yttrande af Utskottet meddeladt uti
efterföljande 12:te punkt, till hvilken Utskottet alltså hänvisar.
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
För Handeln:
liro) Reservat tons-anslaget till Lotseri- och Fy rings-staterna.
Som Rikets Ständer vid föregående riksdagar medgifvit, att hela Statsverkets
inkomst af lots- och båkmedel fått för lots- och fyringsväsendets behof användas, har
följaktligen beräkningen af utgifts-anslaget för detta ändamål blifvit sålunda uppgjord,
att den beräknade inkomsten af båk- och lots- samt de s. k. danska fyringsmedlen,
jemte värdet af de till lots-staten anvisade indelta räntor, 460 Rrdr, sammanlagda till
en summa, blifvit under ofvanstående benämning såsom anslag å Hufvudtiteln uppförde.
Med antagande att på samma sätt nu borde tillgå och således vederlaget för
danska fyringsmedlen, 39,900 Rrdr, fortfarande ingå i beräkningen, bar Kongl. Majrt,
enär årliga inkomsten af dessa medel, som i nu gällande Riks-stat äro uppförda till
180,000 Rrdr uti beräkningen öfver Statsverkets inkomster antagits till 240,000
Rrdr, begärt, att ifrågavarande anslag måtte varda tillökadt med skilnaden emellan
nyssberörde tvänne summor, eller 60,000 Rrdr, med tillägg hvaraf till nuvarande anslaget,
dess summa skulle blifva förhöjd till 280,360 Rrdr.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majrt sålunda föreslagit och på sätt hit
intills
iakttagits, har Utskottet funnit sig böra såsom tillgång för Lotsverket under nästa
statsreglerings-period, såsom hosföljande tabell öfver Hufvudtiteln närmare utvisar,
uppföra:
a) inflytande håk- och lotsmedel, enligt inkomstbetänkandet beräknade till 60,000
Rrdr högre, än hvartill de i nu gällande Riks-stat upptagas, eller
till  Rrdr 240,000.
b) ett ersättningsbelopp närmast motsvarande de numera upphörda s. k.
danska fyringsmedlen  39,900.
samt c) indelta räntor  460.
tillsammans Rrdr 280,360,
eller den af Kongl. Majrt för sagde ändamål äskade summa; och tillstyrker Utskottet,
att det sålunda beräknade beloppet, tillhopa 280,360 Rrdr, må af Rikets
Ständer anslås för bestridande af de med lots- och fyringsväsendet förenade
utgifter, och, på sätt hitintills skett, såsom reservations-anslag å Riksstaten
upptagas;
dock torde, med afseende derå att inkomsten af båk- och lotsmedel möjligen icke
kommer att uppgå till det af Rikets Ständer jemlikt Kongl. Majrts nådiga förslag beräknade,
med 60,000 Rrdr förhöjda, belopp, härvid böra fästas det förbehåll,
att andra inkomster, än de nu afsedda, icke må för lots- och fyringsväsendets
behof användas; hvadan således, om utgifterna för något år skulle hafva
öfverskridit inkomsternas verkliga belopp, den uppkomna bristen bör genom
de under påföljande år inflytande tillgångar betäckas.
12ro) Beträffande öfriga å denna Hufvudtitel uppförda anslag, deruti förändring
icke ifrågakommit, hemställer Utskottet,
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 85.
23
att dessa anslag må uppföras till enahanda belopp, som vid sistlidne riksdag
bestämdes;
dock som Hufvudtitelns slutsumma härigenom skulle komma att utgöra 3,544,060 R:dr 57
öre, torde för summans jemnande samt i anledning af Kongl. Maj:ts här ofvan uti ll:te
punkten omförmälda framställning, att från anslaget till skrifmaterialier och expenser
m. m. för Sjöförsvars-departementets Kansli-expedition skulle afdragas ytterligare
4 • R:dr 92 öre,
sistnämnda anslag böra minskas med 60 R:dr 57 öre;
hvarigenom Hufvudtitelns samtliga anslag skulle uppgå till en summa af 3,344,000 R:dr.
För tillfälliga behof under denna Hufvudtitel har framställning skett om följande
anslag:
43:o) Till nybyggnad af en Angfregatt. Vid underdånig anmälan inför Kongl.
Maj:t af de Sjöförsvarets angelägenheter, för hvilka nya eller tillökade anslag vid detta
riksmöte ansåges erforderliga, hade Departements-chefen (pag. 13) fästat uppmärksamheten
på de förhållanden, som vid bedömandet af ifrågavarande behof borde komma
i betraktande, och dervid i första rummet erinrat om den obestridliga sanningen, att
den Skandinaviska halfön, af naturen ämnad till sjöstat, icke utan att äfventyra sin
sjelfständighet kunde undvara sjöförsvar för sina vidsträckta kuster och ej utan uppoffring
af sina vigtigaste intressen afsäga sig det enda vapen, som, sedan freden en
gång blifvit bruten, i någon mån förmådde trygga landets handel, på hvars fredade
gång folkets välstånd och utveckling så väsendtligt bero. Efter att hafva vidare omförmält
samt närmare utvecklat de åsigter, rörande sjöförsvarets ordnande och utbildning,
som, af Kongl. Maj:t i nåder gillade, legat till grund för här ofvan af Utskottet
anförda framställningar om tillökning i vissa af de ordinarie anslagen, hade
Departements-chefen derefter (pag. 18 och 64), vidkommande de behof, som påkallade
tillfälliga eller icke för längre tid beräkneliga anslag, och hvaribland främst förekomma
vidmagthållandet af Flottans krigsfartygs-materiel, erinrat om vanskligheten af
att i vår tid, då nya uppfinningar äfven i detta hänseende med snabbhet följde hvarandra,
på förhand uppgöra planer för Flottans sammansättning och beskaffenhet efter
en längre tidrymd. För ett land med så måttliga tillgångar som Sverige vore utan
tvifvel rättast, att väl och omsorgsfullt underhålla redan befintlig materiel samt i öfrigt
tillse, att det nya, som kunde anskaffas, blefve utfört efter de bästa tillgängliga
modeller. Denna grundsats hade äfven blifvit erkänd af Rikets sednast församlade
Ständer vid beviljandet af särskilda medel dels till nybyggnad och dels till materielens
underhåll; — om hvilka medels användande Departements-chefen uti sitt underdåniga
betänkande (pag. 64) jemväl meddelat upplysning.
Med godkännande af Departements-chefens i enahanda syftning nu afgifna förslag
till blifvande fartygsbyggnader för nästa statsreglerings-period, hvilka dock, i an
-
24
Stats-Utskottets Vildt ande N:o 85.
seende till otillräckligheten af påräkneliga tillgångar, funnits böra inskränkas till det
mest nödvändiga, har Kongl. Maj:t äskat, att till nybyggnad och fullständig komplettering
af dels en ångfregatt af bästa modell för maskin om 800 nominela hästkrafter,
beräknad att kosta 2,009,300 It:dr, och dels 4 st. kanon-ångslupar, medel måtte
beredas på följande sätt, nemligen, att, då af nvssberörda för ångfregatten beräknade
kostnadssumma skulle under nu instundande statsreglerings-period behöfvas två femtedelar
eller
R:dr 803,800: —
men det å femte Hufvudtiteln under rubriken »Materielen» uppförda
anslag till flottans nybyggnad, 162,000 R:dr årligen, eller för alla
tre åren .
486,000: —
icke kunde utöfver kostnaden för omförmälda jemväl under
samma tid till nybyggnad afsedda 4 kanonångslupar
å 110,000 R:dr för hvardera, eller tillhopa . 440,000: —
härtill bidraga med mera än  46,000; —
den efter afdrag häraf återstående summa af R:dr 737,800: —
måtte af Rikets Ständer beviljas såsom extra anslag, att under åren 1862 och 1863
utgå med hälften, eller 378,900 R:dr årligen.
Ehuru förevarande nådiga framställning onekligen afser ett för sjöförsvarets utveckling
vigtigt ändamål, hvars befrämjande äfven Utskottet finner önskligt, förekommer
dock härvid den hufvudsakliga betänklighet, att Statsverkets nuvarande mindre
fördelaktiga ställning obestridligen påkallar den största möjliga inskränkning i utgifterna
för nästkommande statsreglerings-period; och enär Utskottet, fastän erkännande
fördelarne deraf, att Flottan, på sätt Kongl. Maj:t åsyftat, må småningom förses med
nya, efter tidens fordringar inrättade krigsfartyg, likväl anser ordnandet af kustförsvaret
och skärgårdsflottan vara för vårt land i främsta rummet angeläget, samt Utskottet
icke heller betvillar, att med det nu anmälda behofvets afhjelpande kan, utan påfallande
olägenhet, anstå till en kommande riksdag, då rikligare tillgångar torde för
Staten vara att påräkna, — föranlåtes alltså Utskottet att
för närvarande afstyrka beviljandet af omförmälda anslag.
Anskorvetten Thors reparulion:
44:o) Enär anslaget till Flottans underhåll icke lemnade tillgång för alla ifråga—
kommande större reparationer å fartyg och byggnader, och sålunda af detta anslag
ej kunde beredas erforderliga medel till ångkorvetten Thors af behofvet påkallade reparation
och förseende med nya pannor, har, enligt Departements-chefens hemställan,
Kongl. Maj:t i nåder äskat, att den härför behöfliga, till 96,000 R:dr beräknade, utgifts-summa
finge under år 1861 för en gång utgå.
Då den af Departements-chefen härom (pag. 58) meddelade utredning visar,
att anslaget till Flottans underhåll, hvaraf jemväl bestrides aflöning till maskinist-staten
m. m., ej varit för de dermed egentligen afsedda ändamål tillräckligt, hvadan ock tillökning
deruti blifvit af Kongl. Maj:t föreslagen och af Utskottet här ofvan (i 3:dje
punkten)
Stats-Utslioltets Utlåtande N:o 85.
25
punkten) tillstyrkt, torde det vara nödigt, att särskilda medel beviljas för ofvannämnda
angelägna reparationsarbete; och Utskottet får derföre hemställa,
att det begärda beloppet, 96,000 R:dr, måtte af Rikets Ständer anvisas,
att utgå på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.
15:o) Till utvidgande af skeppsdockorna N:s 2 och 3 samt gamla repara
tionsdockan
vid Flottans station i Carlskrona har Kongl. Maj:t äskat anslag för en
gång, tillhopa utgörande 108,380 R:dr; — i hvilken fråga Departemcnts-chefen, —
efter att (pag. 17) hafva erinrat, hurusom nyaste tiders förbättringar i skeppsbvggerivetenskapen
och i synnerhet ångkraftens allmänna tillämpning föranledt, att snabbgående
fartyg numera byggas med en betydligt större längd i förhållande till bredden,
än förr, i följd hvaraf berörda, efter äldre tiders bruk inrättade, skeppsdockor borde,
för att blifva ändamålsenliga, på längden utvidgas, — vidare anfört, bland annat
(pag. 66), att särskilda förslag och kostnadsberäkningar i sådant hänseende, äfvensom
för anläggande af en ny docka, hvilket sednare företag likväl ansetts böra till framtiden
hänskjutas, blifvit af vederbörande uppgjorda samt uppginge till följande belopp:
För dockan N:o 3 26,580: —
» dockan N:o 2
65,000: —
» gamla reparations-dockan  16,800: —
Tillsammans R:dr 108,380: —
Härvid ifrågaställa förändring finner väl Utskottet, med afseende å de anförda
omständigheterna, vara af behofvet påkallad; men den anmärkning har likväl förekommit,
att som dockan N:o 3, enligt hvad Departements-chefens underdåniga betänkande
utvisar, i följd af sitt lage kan förlängas endast till 237 fot, då deremot
dockan N:o 2, äfvensom reparations-dockan, skulle efter utvidgningen komma att upptaga
en längd af 260 fot, så synes, beträffande den förstnämnda, det med denna
förändring åsyftade ändamål ej kunna vinnas på ett fullt tillfredsställande sätt, vid
hvilket förhållande Utskottet ansett den derför beräknade kostnads-summa lämpligen
kunna Statsverket besparas; och får således Utskottet tillstyrka,
att endast de för utvidgning af dockan N:o 2 samt gamla reparations
dockan
beräknade kostnadsbelopp, tillsammans 81,800 R:dr, måtte af Rikets
Ständer, till utgående under år 1861, anvisas.
16 :o) Enär hitintills all den spanmål, som till förmälning och brödbakning
för de från Carlskrona station utgående sjö-expeditioners och der anlagda fästningars
behof årligen erfordras, måst föras från Flottans förråd i nämnde stad till en Kronan
tillhörig, |:dels mil från staden invid Lyckeby å belägen vattenqvarn, efter der
skedd förmälning såsom mjöl återforslas till staden, ånyo inläggas i förråden och sedermera
i mån af behof utlemnas och förbakas uti ett från äldre tider bibehållet
Krono-bageri, — har, enligt hvad åberopade Stats-råds-protokoll (pag. 68) innehåller,
fråga uppstått om anläggande å Kronans område inom nämnde stad af en ångqvarn,
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1800. 5 Sami. 2 Afd. 30 Iläft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
förenad med bageri, hvarigenom såväl olägenheterna af det nu använda sättet för
brödbehofvets fyllande skulle undvikas, som kostnaderna derför i betydlig mån förminskas.
Då erfarenheten inom andra länder ådagalagt, att inrättande af ångqvarn
i förening med bagerier medfört väsendtliga fördelar, i jemförelse med de vanliga
anstalterna för säds målning och förbakande till bröd, hade närmare underrättelser i
detta hänseende blifvit af Chefen för mekaniska departementet i Carlskrona på åtskilliga
utrikes orter inhemtade, och derefter förslag med ritningar uppgjorda till ett efter
förhållandena i Carlskrona afpassadt qvarn- och bageri-verk för ånga; varande
kostnaderna för denna anläggning upptagne till ett belopp af 78,000 R:dr R:mt.
Sedan den så kallade Reglements-kommittéen i Carlskrona, efter vidare utredning
af frågan, på sätt Stats-råds-protokollet (pag. 69, 70) närmare utvisar, för sin
del funnit den föreslagna ångqvarn- och bageri-inrättningen, dervid förmalningen och
brödtillverkningen kunde vid utomordentliga fall uppdrifvas ända till omkring 17,000
portioner mjukt bröd om dagen, blifva för Carlskrona station lämplig och tillräcklig;
uti hvilket yttrande Befälhafvande Amiralen instämt, helst samma inrättning, utförd
efter den uppgifna planen, skulle fullt motsvara stationens behof äfven med beräkning
af den ökade garnisons-styrka å fästningarne, som under krigstid kunde ifrågakomma
att med bröd förses, samt den visserligen icke obetydliga anläggnings-kostnaden snart
skulle rikligen ersättas genom besparing af mjöl-transport, bränsle, dagsverken m. m.,
hvadan Befälhafvande Amiralen hemställt, att medel för omförmälda anläggnings tillvägabringande
måtte beredas, men Lyckeby Krono-qvarn dock bibehållas, för att vid
inträffande händelser kunna såsom reserv-qvarn vara att påräkna; hade slutligen Förvaltningen
af Sjö-ärendena, som delade dessa af Befälhafvande Amiralen uttalade åsigter,
äfven förordat ifrågavarande anläggning; och hade Kongl. Maj:t vid ärendets
föredragning funnit, att Krono-bageriets i Carlskrona ifrågasatta förening med en
ångqvarn skulle, om den komme till verkställighet, hafva till följd ansenliga besparingar
i utgifter, hvilka väl icke nu kunde på förhand till siffran bestämmas, men,
med beräkning af inbesparad transport-kostnad och magasins-afskrifnings-procent, minskad
åtgång af bränsle och handräcknings-biträde vid bageriet samt ökadt arrende af
Krono-qvarnen vid Lyckeby, dock med säkerhet kunde antagas att utgöra åtminstone
8.000 R:dr R:mt årligen; hvarförutan detta verks anläggning vöre af vigt äfven i
militäriskt hänseende, helst Carlskrona derigenom kunde, i fråga om en dess garnisons
oundgängligaste förnödenhet, brödet, blifva en längre tid i denna del mindre
beroende af yttre förhållanden vid ett hastigt fiendtligt anfall eller en blokad, än
fallet är nu, då, om gemenskapen med Lyckeby Krono-qvarn blefve oförtänkt afbruten,
innan ett större mjölförråd hunnit inom staden uppläggas, de betänkligaste
följder för denna Flottans hufvud-station deraf omedelbart skulle uppstå; — i betraktande
hvaraf Kongl. Maj:t alltså för ifrågavarande ångqvarns- och bageri-inrättnings
tillvägabringande af Rikets Ständer äskat den derför beräknade summa af
78.000 R:dr R:mt, att såsom extra anslag under år 1861 för en gång utgå.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
27
Vid det sålunda framställda förslaget, som i öfrigt synes ändamålsenligt och
välgrundadt, har endast den erinran hos Utskottet förekommit, att bibehållandet för
all framtid af Lyckeby qvarn, såsom Krono-qvarn, torde vara mindre lämpligt. Utskottet
anser nemligen sannolikt, att genom denna qvams försäljning Statsverkets uppoffring
för den nu ifrågaställa anläggningen skulle till en betydlig del blifva godtgjord,
men säkerheten att vid inträffande behof kunna begagna samma qvarn ändock
betryggas genom vid försäljningen fästadt vilkor, att, när sådant funnes behöfligt, förmälning
af spanmål för Carlskrona stations räkning der finge verkställas till vanliga
pris, men med företrädesrätt framför andra. I öfverensstämmelse härmed har Utskottet
funnit sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer, jemte beviljande af det för ifrågavarande ändamål utaf
Kongl. Majit äskade anslag, 78,000 R:dr, i underdånighet anhålla, det
Kongl. Majit täcktes, efter vederbörandes hörande, taga i nådigt öfvervägande,
huruvida ej ersättning för den Statsverket härigenom tillskyndade
kostnad kan på ofvan antydda sätt till någon del beredas, samt att nådig
framställning i detta hänseende måtte till Rikets näst-sammanträdande Ständer
allåtas.
17i o) För anläggande af en vattenledning från Lyckeby till Carlskrona har
Kongl. Majit vidare af Rikets Ständer begärt ett extra anslag af 334,000 Ridr, att
utgå med en tredjedel årligen under de år, nästkommande statsreglerings-period
omfattar.
I denna fråga innehåller det den Kongl. Propositionen åtföljande Stats-rådsprotokoll
för den 6 September 1839 ett utförligt yttrande af Departements-chefen,
deruti, bland annat, meddelas (pag. 2—7) en framställning af de åtgärder, i ändamål
att förse Carlskrona med drickbart vatten, som allt från stadens anläggning intill nästlidne
riksmöte dels varit föreslagna och äfven vid flera tillfällen utgjort föremål för
öfverläggning hos Rikets Ständer, dels ock blifvit beslutade och till någon del satta i
verkställighet, men sedermera, i följd af inträffade hinder och svårigheter, måst öfvergifvas.
Hänvisande till de fullständiga upplysningar i ämnet, Departements-chefen sålunda
för den förflutna tiden meddelat, har Utskottet ansett sig endast böra i korthet
erinra om hvad af berörda anförande inhemtats, rörande frågans sednare behandling.
Efter det Carlskrona stads innevånare vid slutet af år 1835 uti underdånig
framställning anhållit, det Kongl. Majit, med afseende å den menliga inverkan bristen
på tjenligt och tillräckligt dricksvatten städse utöfvat på helsotillståndet uti nämnde
stad i allmänhet, oaktadt dess sunda läge, och särdeles vid utbrott af farsoter, hvilka
der vanligen anställt svåra förödelser, i nåder täcktes, på sätt lämpligast och säkrast
kunde pröfvas, bereda den redan så länge tillämnade vattenledningens utförande och
om verkställigheten deraf förordna, då deremot stadens innevånare, enligt den 8 Oktober
samma år vid behörigen utlyst sammanträde fattadt beslut, sig förbundit att
årligen till vattenledningens underhåll utgöra den år 1824 åtagna afgiften af 1,500
Ridr Riko samt för öfrigt ej mindre frånträdt allt anspråk på ersättning för den sta
-
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
dens mark, som till vattenledningen erfordrades, än äfven ville med arrendatorerna af
staden tillhörig jord öfverenskomma om det skadestånd, hvartill dessa kunde finnas
berättigade. Sedan vederbörande i ämnet hörda myndigheter till nådigt bifall förordat
denna underdåniga framställning, fann emellertid Kongl. Maj:t, vid ärendets
underdåniga föredragning den 19 December 1836, icke lämpligt att då vidtaga någon
särskild åtgärd derutinnan, emedan frågan genom enskild motion redan bragts å bane
hos Rikets Ständer, hvilka dock lemnade berörde motion utan afseende. — Efter riksdagens
slut hade frågan åter, den 25 November 1858, kommit hos Kongl. Maj:t
under nådigt öfvervägande, dervid Kongl. Maj:t ansåg den tillämnade vattenledningen
vara af sådan vigt, att utförandet deraf ej borde längre uppskjutas; meri, med afseende
på hvad Förvaltningen af Sjö-ärendena uti sina sednast i ämnet afgifna utlåtanden
anfört, fann Kongl. Maj:t godt förordna om förnyad granskning af de för omkring
15 år tillbaka uppgjorda förslagen, på det att fullt tillförlitlig plan med kostnadsberäkningar
för berörda anläggning måtte kunna Rikets näst-sammanträdande
Ständer föreläggas; i följd hvaraf sedermera, efter verkställd lokal-undersökning, blifvit
af Öfverste-löjtnanten m. m. Leijonancker uppgjordt ett nytt förslag med ritningar,
deri dock flere delar af den äldre planen och kostnadsberäkningarne kunnat
oförändrade bibehållas och således endast summmariskt upptagits.
Såsom hufvudsakligt resultat af denna vattenledningsplanens omarbetning fram
stode:
att
då den äldre kostnadsberäkningen uppgick till ett belopp af R:mt R:dr 500,547: 91.
hvarifrån likväl borde afdragas beräknade värdet af de redan inköpta
jernrören med
117,900: —
hvadan ytterligare för anläggningens komplettering ansågs erforderlig
en summa af
582,647: 91.
så uppginge kostnaden, enligt nya förslaget, oberäknadt de inköpta användbara lednigsrören:
när
endast reservoir för daqliqa vattenbehofvet i beräkningen intoges,
till  559,000: —
om dessutom 2 extra bassiner, nemligen vid högvakten och i Höglands
park, tillvägabringades, till  554,000: —
och, om det större antalet bassiner för reserverande af vatten vid
utomordentliga fall skulle anläggas genast vid ledningens utförande,
till
569,000: —
hvadan således det fullständigaste alternativet efter den omarbetade planen erfordrade
15,647 R:dr 91 öre mindre i anläggnings-kostnad, än som i det äldre förslaget
beräknats.
Uti underdånig skrifvelse af den 29 Augusti nästlidet år hade, — med hemtad
anledning af det svåra lidande, Carlskrona stad länge fått och ännu fortfarande
finge vidkännas genom brist på vatten, tjenligt till matlagning och dryck, och hvilken
brist under nästföregångna vinter, då nästan alla brunnar voro tomma och vattenhemt
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
29
ningen sjöledes, genom hinder af is, var på vägen att alldeles afstanna, öfvergått till
verklig nöd, — Landshöfdingen i Blekinge län, å stadens innevånares vägnar, an
hållit,
det Kongl. Majit i nåder täcktes behjerta nämnda samhälles lidande och hos
Rikets Ständer begära anslag för den länge tillämnade vattenledningen till Carlskrona,
samt i sådant afseende tillika anmält, att, enligt bifogadt protokolls-utdrag öfver den
10 i berörde månad med stadens innevånare hållet sammanträde, desse då ånyo förbundit
sig att till vattenledningens underhållande årligen bidraga med 2,250 R:dr
K:mt samt dessutom utan ersättning upplåta så mycket af stadens mark, som för
samma anstalt erfordrades, äfvensom att, efter hvad vid berörda tillfälle blifvit upplyst,
vattenhemtningen för Flottans och stadens behof nu kostar Statsverket nära
12,000 R:dr årligen, hvilken utgift, genom vattenledningens utförande, blefve besparad.
Nyssberörda uppgift hade ock blifvit bekräftad genom särskildt af Departements-chefen
infordrade handlingar, enligt hvilka kostnaden för transporten af vatten från Lyckeby
till Carlskrona medelst 4 st. dertill ständigt afsedda skutor beräknats årligen uppgå till
en summa af 11,319 R:dr 60 öre R:mt, deraf 1,319 R:dr 60 öre kunde antagas fullt
motsvara Kronans blifvande kostnadsbidrag till vattenledningens framtida underhåll, då
deremot återstoden, 10,000 R:dr, skulle, i fall merberörda vattenledning kommer till
stånd, blifva en besparad och väl behöflig tillgång å det för sitt ändamål alltför otillräckliga
anslaget till Flottans underhåll, hvarifrån omförmälda transportkostnad nu
bestrides.
Af livad sålunda uti detta ärende förekommit hade Kongl. Majit i nåder inhemtat,
att Carlskrona stads förseende med drickbart och till matlagning tjenligt vatten
genom andra anstalter, än som hittills nödfallsvis måst för ändamålet begagnas,
utgjorde en verklig lifsfråga för den i Carlskrona förlagda talrika personal af Kongl.
Majits Flotta, utgörande, enligt meddelad upplysning, med dess familjer 8,940 personer,
hvartill äfven borde läggas antalet af uppfordrade båtsmän, krono-ai betskarlar
och fångar, uppgående till omkring 1,506 man, samt stadens öfriga innevånare, och
att någon åtgärd alt bereda dem erforderlig tillgång på berörda lifsförnödenhet alltså
borde med det snaraste vidtagas. Att Staten mäste för kostnadernas bestridande
mellanträda hade Rikets Ständer förut erkänt, och detta rättfärdigades äfven deraf,
att, likasom stadens anläggning uteslutande afsåg, att Flottan derstädes skulle hafva
sin hufvudstation, så vöre den ännu så beroende af detta förhållande, att i och med
en Flottans förflyttning från Carlskrona, denna stad säkert skulle nedsjunka till en
obetydlighet. De nuvarande kostnaderna för vatten-anskaffningen tyngde jemväl på
Flottans utgifts-stat med ett årligt belopp, som, kapitaliseradt efter A\ procent, öfverstege
250,000 Ridr Rimt och ändock lemnade ett föga tillfredsställande resultat. I
afseende åter på sättet att tillvägagå, för att ernå något bättre, hade alla i ämnet
hörde sakkunnige personer och myndigheter enhälligt varit af den mening, att ändamålet
endast genom en ordentlig vattenledning säkert och fullständigt kunde vinnas,
äfvensom att denna ledning borde utgå från Lyckeby å, der både godt och för behofvet
tillräckligt vatten kunde påräknas; och då i fråga om methoden för en sådan
30
Stats-U(skottets Utlåtande N:o 85.
lednings utförande, samt den dertill erforderliga kostnad, numera genom den af Styrelsen
för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader föranstaltade omarbetning af de förut uppgjorda
förslagen till en dylik anläggning, vunnits all den utredning, som stöde att
erhålla och för frågans säkra bedömande kunde erfordras, samt Carlskrona stads innevånare
icke syntes kunna vidkännas större uppoffring för företagets befrämjande, än
de, efter hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län anmält, nu ånyo sig
åtagit, men det allmänna, genom den nu ifrågasatta kostnaden för en gång, skulle
bespara en betydlig årlig utgift, hade Kongl. Maj:t, med gillande af nyssberörda genom
Väg- oeh Vattenbyggnads-styrelsens försorg omarbetade och af densamma förordade
plan i dess helhet, i nåder beslutat, att till Rikets Ständer aflåta framställning
om anvisande af de för en vattenlednings anläggande från Lyckeby till Carlskrona
erforderliga medel; hvarvid Kongl. Maj:t, beträffande anslagets belopp, på de af deri
omarbetade planens författare, Öfverste-löjtnanten Leijonancker, anförda skäl, föreslagit,
att i öfverenstämmelse med det af de sednast uppgjorda alternativa kostnadsförslagen,
som upptager, jemte reservoir för dagliga vattenbehofvet, äfven 2:ne extra
vattenbassiner för utomordentliga behof, nemligen en vid högvakten och en uti Höglands
park, Rikets Ständer måtte bevilja den för detta fall beräknade summa af
354,000 R:dr R:mt, att såsom extra anslag under åren 1861, 1862 och 1863 med
en tredjedel årligen utgå.
Då Rikets Ständer vid flere föregående tillfällen uttalat sin åsigt om angelägenheten
af det behofs afhjelpande, hvarom Kongl. Maj:t nu aflåtit nådig framställning,
samt äfven vid sednaste riksmöte förklarat ett af enskild motionär i samma
syftning väckt förslag förtjena allt afseende, ehuru frågan i saknad af tillräcklig utredning
ej ansågs kunna af Rikets Ständer då afgöras, har Utskottet, i betraktande
af hvad Kongl. Maj:t nu i ämnet nådigst anfört och meddelat, ej tvekat att tillstyrka,
att det begärda anslaget, 354,000 R:dr, måtte af Rikets Ständer beviljas,
att på föreslaget sätt utgå.
18:o) För åtskilliga angelägna byggnads- och reparations-arbeten samt anskaffningar
vid Flottans' stationer, beräknade vid förra riksdagen till ett sammanlagdt
belopp af 1,198,950 R:dr, men afsedda att efter hand utföras under en tidrymd af
15 år, beviljade Rikets sednast församlade Ständer för innevarande statsregleringsperiod
ett anslag af 200,000 R:dr.
Jemte tillkännagifvande, att med anlitande af dessa medel de angelägnaste af
berörda arbeten och anskaffningar, såsom sjukhusbyggnaden i Carlskrona och iståndsättandet
af galér-skjulen vid Stockholms station äfvensom ett mudderfartyg med ångmaskineri
numera blifvit dels verkställda dels påbörjade, har Kongl. Maj:t behagat meddela,
att de återstående af omförmälda arbeten m. m., hvilka äro särskildt omförmälda
uti Departements-chefens underdåniga betänkande (pag. 72), blifvit beräknade, vid
Stockholm station till ett kostnadsbelopp af 164,800 R:dr, vid Carlskrona station
till 650,639 R:dr och vid Göteborgs depot till 100,000 R:dr, tillsammans 915,439
R:dr; — och då, enligt omförmälda af Rikets Ständer godkända arbetsplan, utaf den
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
31
uppgifna tiden ännu 12 år skulle återstå vid slutet af nu löpande statsregleringsperiod,
har Kongl. Majit, för fullföljd af samma plan eller verkställande af dem bland
ännu qvarvarande arbeten och anskaffningar, som äro af största angelägenhet, af Rikets
Ständer för nästkommande statsreglerings-period i nåder äskat enahanda summa,
som vid sista riksdagen för ändamålet anslogs, eller 200,000 R:dr, att utgå under
åren 1861—1863 med en tredjedel eller 66,666 § R:dr årligen och användas till
dem af ifrågavarande byggnads-arbeten och anskaffningar, som Kongl. Majit kunde,
efter vederbörandes underdåniga anmälan, hvarje år pröfva böra framföre de öfriga
sättas i verket.
Vid beviljandet af ofvanberörda anslag för nuvarande statsreglerings-period tillkännagåfvo
Rikets sednast församlade Ständer, att de funnit en del af de uppgifna
arbetena särdeles angelägna, hvilket företrädesvis gällde den redan år 1839 till uppförande
föreslagna nya sjukhusbyggnaden i Carlskrona samt iståndsättandet af galer—
skjulen vid Stockholms station. Att nämnda sjukhusbyggnad ännu icke blifvit fullbordad,
har Utskottet inhemtat af den nu meddelade arbetsplanen, deruti för detta
arbete upptages ett belopp af 189,000 Ridr; och har Utskottet i anledning häraf
ansett sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte bevilja ifrågavarande af Kongl. Majit äskade anslag
samt dervid uttrycka den önskan, att dessa medel måtte företrädesvis
användas till fullbordande af den påbörjade sjukhusbyggnaden vid Carlskrona
station.
19:o) Uti skrifvelse den 26 Augusti nästlidet år hade Förvaltningen af Sjöärendena
i underdånighet tillkännagifvit, hurusom de fyrbyggnadsarbeten, för hvilka
Rikets sednast församlade Ständer beviljat särskilda anslag, till sammanlagdt belopp af
360,000 Ridr, numera blifvit till större delen fullbordade, så att till utförande återstode
endast fyr-inrättningarne å Hernöldubb och Agön; hvarjemte Förvaltningen i
sammanhang härmed underdånigst anmält åtskilliga af Lots-direktören framställda förslag
till ytterligare förbättringar i lots- och fyr-inrättningarne, nemligen dels anskaffande
af 20 större lotsbåtar, dels anläggande af en fyranstalt vid Sandhammaren å
Skånska kusten, som der är omgifven af sandreflar, mot hvilka, i följd af strömsättningar,
ett stort antal fartyg årligen strandar, dels anskaffande af ett fyrfartyg i Bottniska
viken, sydost från klippan Bonden, och dels anbringande af åskledare å fyrtorn;
bland hvilka ifrågaställda (uti Departements-chefens underdåniga betänkande, pag. 74,
närmare omförmälda) arbeten Förvaltningen funnit anskaffningen af lotsbåtar och fyranläggningen
vid Sandhammaren vara företrädesvis angelägna; — och hade vid underdånig
föredragning af detta ärende, Departements-chefen, ehuru erkännande vigten och
nyttan af de förslag till lots- och fyringsväsendets förbättrande, Lots-direktören framlagt,
ansett sig under nuvarande förhållanden, då befintliga tillgångar tagas i anspråk
för så mångå andra allmänna behof, icke böra eller kunna söka bereda verkställighet
åt dem alla, helst dertill skulle erfordras en sammanräknad summa af icke
mindre än 316,000 Ridr Rimt; dock syntes ett bland dem, eller förslaget om till
-
32
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
vägabringande af en fyr-inrättning vid Sandhammaren å Skånes sydöstra kust, med
hänseende till de på detta farliga ref timande täta strandningar och skeppsbrott,
vara af synnerligen magtpåliggande beskaffenhet. Att minska, om icke förekomma,
de stora förluster till lif och egendom, som vållas af bristande ledning nattetid förbi
nämnda ref, måste vara en Statens oeftergifliga skyldighet, hvilken ock i viss mån vore
erkänd genom de å samma kust redan på Statens bekostnad ordnade anstalter för
skeppsbrutnes räddning. Framför dylika anstalter vore dock onekligen att föredraga
de, som förebygga sjelfva skeppsbrotten; och såsom en högst angelägen sådan anstalt
för farvattnet mellan Skåne och Bornholm borde en fyr-anläggning å Sandhammaren
vara att betrakta. Den visserligen icke obetydliga kostnaden för dess' utförande syntes
ock fullt motvägas genom den minskning i förluster på skepp och gods, som den
ifrågaställda anläggningen otvifvelaktig! skulle hafva till följd, att icke tala om den
derigenom afvända fara för sjöfarandes lif eller helsa; varande af Lots-direktören föreslaget,
att denna fyr—anstallt, för att icke förvexlas med de 2:ne närbelägna Danska
fyrarne å Bornholm och Christiansd, af hvilka den förra lyser med stillastående sken
och den sednare är omgående eller blinkfyr, skulle bestå af två fyrar och förses med
lentille-apparater af andra ordningen och med stillastående sken, för hvilken anläggning
med dervid nödiga hus, kostnaden skulle, beräknad efter på stället skedd undersökning,
komma att uppgå till 181,000 R:dr R:mt, hvarvid såsom orsaker till anläggningens
fördyrande uppgifvits dels den af flygsand bestående mark, som för densamma
måst utses, och dels åtskilliga andra, byggnadsarbeten derstädes mötande svå
righeter.
Med godkännande af hvad Departements-chefen härom yttrat och hemställt,
har Kongl. Maj:t, för anläggande å Sandhammaren af en fyr-inrättning utaf nyssnämnda
beskaffenhet, af Rikets Ständer äskat ett extra anslag af 181,000 R:dr R:mt,
att under åren 1861—1863 med en tredjedel årligen utgå; och får Utskottet, med
afseende å det vitsordade behofvet af den ifrågaställda fyr-anläggningen,
tillstyrka beviljandet af detta anslag.
20:o) Uti en hos Preste-Ståndet väckt motion har Prosten Söderberg hufvudsakligen
anfört, hurusom bristen på goda och tillförlitliga sjökort öfver de farvatten,
som närmast omgifva landets kuster, gjorde sjöfarten derstädes osäker och vådlig samt
ofta vållat strandningar och förlisningar med mer eller mindre olyckliga följder. Anledningen
till denna, visserligen i allmänhet anmärkningsvärda, men i synnerhet i fråga
om det yttre hafsbandet framstående brist på omförmälda för seglaren så vigtiga ledning
vore att finna deruti, att Kongl. Sjökarte-kontoret, som hade åliggandet att utgifva
nya sjökort och som utan tvifvel deråt egnade det allvarligaste nit och en berömvärd
ifver, icke egde till sin disposition för ändamålet tjenliga arbetsmedel. För
verkställande af de förberedande arbetena, såsom upplodning och invinkling af grunden,
funnes nemligen icke andra båtar att tillgå än roddbåtar. Men med dessa vore
det icke möjligt, än mindre rådligt, äfven under det gynnsammaste väder, att begifva
sig
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 85.
33
sig så långt ut i det yttre hafsbandet, sorn för en fullständig undersökning deraf erfordrades,
ty de yttre skären voro ofta belägna på flera mils afstånd från närmaste
strand; och då under sådana förhållanden hvarken tiden eller roddkraften medgåfve ett
tillräckligt långt uppehåll till sjös, kunde de längre ut befintliga, i allmänhet särdeles
farliga, grunden antingen alldeles icke eller endast ofullständigt undersökas. Om
deremot för undersökningar af sådan beskaffenhet anskaffades mindre, på ändamålsenligt
sätt konstruerade, ångbåtar, att användas för roddbåtarnes hastiga utbogsering för
upplodning oeh invinkling af yttre grund, skulle derigenom otvifvelaktigt undanrödjas
det väsendtligaste, om icke till och med det enda, hindret för erhållande af goda och
fullständiga sjökartor. På grund häraf och då med visshet kunde antagas, att kostnaden
för anskaffandet af dessa lodnings-ångbåtar, uppgående för hvarje sådan till omkring
15 å 18,000 R:dr Riksmynt, inom kort tid skulle blifva fullkomligt ersatt
genom den besparing af tid och arbete, som dermed kunde åstadkommas, har motionären,
på det Kongl. Sjökarte-kontoret måtte blifva i tillfälle att på ett tidsenligt sätt
motsvara de anspråk sjöfartsväsendet eger på erhållande af tillförlitliga och upplysande
sjökort och seglingsbeskrilningar, föreslagit, att Rikets Ständer måtte, till anskaffande
för nämnde kontors behof af tvänne mindre, grundgående och lätthandterliga ångbåtar,
bevilja en summa af 36,000 R:dr R:mt.
Utan att vilja förneka gagnet och fördelarne af det ändamål, motionären med
denna framställning åsyftat, har likväl Utskottet, i betraktande af de ansenliga belopp,
hvartill de å denna Hufvudtitel redan tillstyrkta anslag uppgå, funnit sig
ej kunna till bifall hos Rikets Ständer förorda ifrågavarande motion.
2i:o) beträffande pensioneringen af Flottans embets- och tjenstemän är uti
ofta åberopade Stats-råds-protokoll (pag. 42) erinradt, hurusom, i anledning af det
förslag, Kongl. Maj:t vid sista riksdagen framställt om en förbättrad pensionering för
de till pension från Amiralitets-krigsmans-kassan berättigade embets- och tjenstemän
samt betjente, Rikets Ständer, med erkännande af den väckta frågans vigt i afseende
på bibehållandet af tjenstbarheten inom Flottans embets- och tjenstemanna-personal,
likväl förmälde sig ej kunna biträda det derom framställda förslag af skäl, bland andra,
att Amiralitets-krigsmans-kassans delegare icke blifvit deröfver hörda, samt att
den uppgjorda pensions-staten, såsom grundad på de af Kongl. Majit föreslagna lö
nerna,
förutsatte, att dessa skulle vara definitivt reglerade, men Rikets Ständer endast
beviljat en provisorisk lönereglering. — I följd häraf hade såväl de från kassan utgående
pensioner och gratial, som delegarnes i kassan afgifter till densamma, fortfarande beräknats
efter lönebestämmelserna uti de intill 1857 års slut gällande stater; men,
enligt nådig befallning, blef af Direktionen uppgjordt ett fullständigt nytt pensioneringsförslag,
hvaröfver delegarne i kassan hördes. Detta förslag, enligt hvilket i allmänhet
adelar af lönerna tagits till grund för pensions-beloppen, samt pensions-afgifterna beräknats
till 6 procent å de nuvarande pensionerna, med i öfrigt hufvudsakligen enahanda
vilkor om ökad tjenstgörings-skyldighet, som upptogs i den vid förra riksdagen
Bih. till R. St. Prat. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 30 Häft. 5
34
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
nilåtna nådiga framställning, och hvilket förslags tillämpning för alla under nästa stats—
regleringsperiod till pension berättigade skulle, utöfver Amiralitets-krigsmans-kassans
påräknade inkomster, erfordra ett årligt tillskott af 79,905 It:dr R:mt, hade emellertid
blifvit af nämnde kassas delegare, egentligen med hänseende till förberörda af
Direktionen för de nya pensionernas åtnjutande ifrågaställa vilkor, nära enhälligt förkastadt,
likasom delegarne med öfvervägande röstantal uttalat sig mot ett annat, af
en Direktions-ledamot uppgjordt, förslag till pensionering från kassan, ehuru detta
sednare, som skulle erfordra ett årligt tillskott af statsmedel å 85,829 R:dr, blifvit,
1 hvad angår sättet för pensionernas beräknande, fotadt på de i gällande reglemente
för kassan stadgade grunder. De framställda förslagens underkännande af delegarne
ansåges böra sökas deri, dels att kassans tillgångar för närvarande äro så otillräckliga
till fyllande af pensionsbehofven, att, enligt hvad en särskild, handlingarne bilagd, förteckning
utvisade, ansökningar om pension under sednare tider i allmänhet icke kunnat
bifallas i vidsträcktare mån, än att pensionerna tillgodokommit de sökande först
2 å 3 år sedan de dertill sig anmält, utan pensions-sökonderne, till föga fromma för
deras egna anspråk och Flottans tjenstbarhet, måst under tiden i effektiv tjenst qvarstå,
vid hvilket förhållande en med afseende på beloppen utvidgad pensionsrätt svårligen
kunde af delegarne godkännas, helst bestämd visshet saknades, att dertill erforderligt
fyllnads-anslag blefve kassan beviljadt.
I anledning häraf hade Departements-chefen befarat, att intetdera af de 2:ne
förslag, som sålunda varit föremål för kassa-delegarnes yttrande, skulle hos Rikets
Ständer vinna afseende, men icke heller ansett lämpligt att låta utarbeta något nytt
förslag till förändrade pensionerings-grunder af sådan beskaffenhet, alt det kunde anses
inverka på kassa-delegarnes rätt och att desse borde deröfver höras, enär ingen
säkerhet förefunnes, att ett sådant förslag skulle, mera än de redan uppgjorde,
af delegarne anses antagligt. Då emellertid, derest den vid sista riksdagen provisoriskt
beslutade lönereglering af Flottans stater och korpser blefve, utan väsendtliga
förändringar af Rikets Ständer slutligen fastställd, det måste blifva destomera oundgängligt,
att grunderna för nämnda staters och korpsers pensionerande ändrades och
jemkades efter något i allmänhet lika procent-förhållande till de nija lönerna, som
lätteligen kunde förutses, att i annat fall ringa afgång bland de öfveråriga vore att
påräkna, hvarigenom Flottans tjenstbarhet måste lida betydligt mehn, och dessutom
Amiralitets-krigsmans-kassans tillgångar redan visat sig otillräckliga för den pensionering,
hvilken derifrån, enligt grunderna för den vid 1858 års nådiga reglemente för
kassans styrelse och förvaltning lögade pensions-stat, nu efter gamla lönerna eger
rum, men icke förväntas kunde, att Rikets Ständer skulle åt kassans fond bevilja så
betydlig förstärkning, som fordrades för att pä de nya lönerna kunna tillämpa nyssberörda
pensions-stat, hade Departements-chefen — enär, under för handen varande omständigheter,
annan utväg för ändamålets vinnande ej syntes återstå, än att, jemte det
kassans delegare i allo bibehölles orubbade vid den pensionsrätt med afgifter efter
gamla lönerna, som med 1838 års pensionsreglemente öfverensstämde, fyllnadspensioner
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 85.
35
genom särskildt anslag bereddes dem bland delegarne, hvilka vid afskedstagande! sjelfvillig!
ingä pä de vilkor, som för samma pensioners tillgodonjutande kunna varda bestämda,
— underställt Kongl. Maj:ts nädiga pröfning ett i nu antydda syftning utar
betadt
förslag, grundadt, för så vidt med de särskilda förhållandena vid Flottan läte
sig förena, på det förslag till förbättrad pensionering för Arméens embets- och tjenstemän,
som vid sista riksdagen i nåder framställdes och af Rikets då församlade Ständer
bifölls samt derefter, genom nådiga Brefvet den 9 Februari 1858, blifvit till vederbörandes
efterrättelse faststäldt.
För detta nya pensionerings-förslag har Departements-chefen derefter (pag.
44—50) meddelat en utförlig redogörelse, hvartill Utskottet, för undvikande af vidlyftighet,
anser sig böra hänvisa; erinrande blott i korthet: — att, enligt samma förslag,
hvarje delegare i förenämnda kassa skulle bibehållas oförändradt vid sin förra
pensionsrätt, så att, äfven när fyllnads-pension under uppgifna vilkor kunde erhållas,
från kassan i allt fall utginge det gamla pensions-beloppet, beräknadt efter den lön,
som med tjensten var förenad före 1858 års början, samt att såsom fyllnadspension
åter erhölles endast hvad som erfordrades för att höja pensionen till föreslaget belopp;—
att innehafvaren af lön, som ej öfverstiger 450 R:dr, ansetts böra erhålla
lönens hela belopp i pension; — att för högre löner, från 450 R:dr till och med
2,900 R:dr, pensionen föreslagits till vissa procent af nya lönen i nedstigande skala,
så att den för högst 600 R:drs lön skulle utgöra 90, lör högst 700 R:drs lön
89 procent o. s. v. samt för en lön af från 2,800 R:dr till och med 2,900 R:dr
67 procent; hvaremot för löner, öfverstigande sistnämnde belopp pensionen skulle
bestämmas till 66| procent eller | af lönen, utom för Amiralerne, för hvilka undantag
gjorts på den grund, att deras tjenstgörings-skyldighet blifvit utsträckt fem år
längre än för Officerare i de högre graderne och tio år längre än för dem i de
lägre, hvadan de ansetts böra erhålla en till 6,000 R:dr bestämd pension.
För att bringa detta förslag till verkställighet erfordrades likväl icke obetyd
liga
bidrag af statsmedel, enär Amiralitets-krigsmans-kassans förmåga att fullgöra de
densamma, enligt gällande reglemente, åliggande förbindelser vore begränsad af pensionsfondens
tillgångar, och dessa åter redan en lägre tid varit för ändamålet så otillräckliga,
att pension först efter långvarig väntan kunnat afskeds-sökande tilldelas. För
något mer än ett tiotal af år tillbaka hade Arméens pensions-kassa befunnit sig i
enahanda belägenhet, men sedermera genom Kongl. Maj:ts nådiga bemedling riksdag
efter annan varit understödd medelst särskildt på Riksgälds-kontoret anvisadt kreditiv
samt sålunda satts i tillfälle att till hvarje pensions-berättigad delegare i kassan, med
månaden efter erhållet afsked, utgifva honom derifrån tillkommande pension. Af ett
dylikt understöd hade äfven Amiralitets-krigsmaus-kassan i främsta rummet behof,
för att framdeles kunna, utan uppskof med afskedsansökningars beviljande, utgöra
stadgade pensioner efter 1838 års reglemente till dem, som dertill vore berättigade;
och skulle det i sådant afseende erforderliga belopp, enligt från kassans Direktion
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
infordrad uträkning, för åren 1861, 1862 och 1863 tillhopa uppgå till 139,867
R:dr, eller för år i medeltal till 46,622 R:dr R:mt.
Om till detta sednare belopp R:dr 46,622: —
lades hvad, enligt jemväl från bemälde Direktion erhållen uträkning,
årligen under samma tid behöfdes till bestridande af
fyllnads-pensionerna, eller skilnaden emellan pensions-beloppen
i nya pensions-staten och de från Amiralitets-krigsmans-kassan
efter gamla lönerna utgående pensioner med  26,554: —
uppkomme en summa af R:dr 73,176: —
hvilken dock, såsom endast kalkylerad, ansetts, för att mindre äfventyra följderna af
missräkning, böra jernnäs till  80,000 R:dr R:mt,
som alltså skulle motsvara det årliga behofvet af tillskott för den ifrågaställa nya
pensioneringen. Då likväl förvaltningen af det vid förra riksdagen till förbättrande
af Arméens pensionering anvisade kreditiv lemnat den erfarenhet, att samma äfven
för en längre framtid beräknade anslag till en början vida mindre behoft anlitas, än
skäl varit att förmoda, samt enahanda förhållande antagligen skulle inträffa, jemväl i
afseende på tillgångarne för de åt Flottan föreslagna fvllnads-pensioner, ansåge Departements-chefen
sig kunna beräkna det för ändamålet under först inträdande statsreglerings-period
erforderliga tillskott till endast 50,000 R:dr årligen. Hvad åter
anginge sättet att tillvägabringa denna summa; så och enär, i fall den för Flottan
föreslagna nya pensionering komme till verkställighet, det å 5:te Hufvudtiteln uppförda
anslag, 50,000 R:dr, till Flottans reserv-stat, framdeles blefve för nu dermed
afsedda ändamål obehöfligt, helst från och med det år, med hvilket den nya pensioneringen
komme att vidtaga, någon öfverflyttning till reserv-staten ej borde få ega
rum, men af nämnda anslag för närvarande omkring 20,000 R:dr vore odisponerade,
kunde detta belopp påräknas, att nu för berörda pensionering användas, i följd hvaraf
det derutöfver för nästa statsreglerings-period erforderliga tillskott af statsmedel blefve
inskränkt till 30,000 R:dr R:mt, hvilken summa för öfrigt kunde antagas äfven för
framtiden komma att motsvara behofvet af särskildt tillskott, helst de å anslaget till
reserv-staten genom afgång ytterligare uppkommande besparingar blefve att tillgå för
betäckande af hvad vidare, i mån af vexande anspråk på fyllnads-pensioner, skulle till
dessas utgörande erfordras, intill dess reserv-statsanslaget hunne att för sitt nya ändamål
blifva till fullo disponibelt.
Med gillande af hvad Departements-chefen sålunda härom anfört och hemställt,
har Kongl. Majit, jemte begäran att, i händelse merberörda pensionerings-förslag vunne
Rikets Ständers godkännande, anslaget till Flottans reserv-stat, 50,000 R:dr, måtte,
i den mån det kunde vara och framdeles, genom afgång bland derå uppförde Officerare,
blifva disponibelt, få i och för ifrågavarande nya pensionering användas, föreslagit
att Rikets Ständer derutöfver måtte för nästa statsreglerings-period, eller åren
4861, 4862 och 1863, på Riksgälds-kontoret anvisa ett kreditiv af 30,000 R:dr
R;mt årligen, med Direktionen öfver Amiralitets-krigsmans-kassan Iemnad rättighet
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 85.
37
att, dels till fullgörande af den pensionering enligt 1838 års reglemente, hvartill kassans
egna inkomster ej lemnade tillgång, och dels till de nya pensionerna, å kreditivet
under hvarje års lopp lyfta hvad för omförmälda ändamål finnes vara behöiligt, under
förbehåll deremot att af följande årets kreditiv icke något må reqvireras, innan styrkt
blifvit, i hvad mån föregående årets kreditiv till pensioneringen åtgått; dock att hvad
under ett år af kreditivet icke för ändamålet erfordrades, må under följande året
användas.
Efter öfvervägande af allt hvad i denna fråga förekommit, har Utskottet hvarken
vid de för ofvanberörda pensions-stats uppgörande tillämpade grunder eller mot
förslaget i öfrigt funnit något att erinra; i följd hvaraf och då ej allenast billigheten
fordrar, att enahanda förmån af en skälig förhöjning uti förut utgående, alltför otillräckliga,
pensioner, som redan blifvit löntagare vid Arméen tillerkänd, äfven må tillgodokomma
de vid Flottan anställda embets- och tjenstemän samt betjente, utan äfven
det måste anses öfverensstämma med det allmännas fördel att tjenstbarheten hos
Flottans personal på sådant sätt befordras, Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer, med godkännande af den i sådant hänseende nu uppgjorda
pensions-stat, måtte bevilja och på Riksgälds-kontoret anvisa det för
ifrågavarande pensionering under nästkommande statsreglerings-period erforderliga
kreditiv af 30,000 R:dr R:mt årligen, äfvensom att hvad Kongl.
Majit härvid i öfrigt begärt och föreslagit, måtte af Rikets Ständer bifallas.
22:o) Med föranledande af vid sednaste riksmöte utaf enskild motionär gjord
framställning om beviljande af ett förslags-anslag å högst 40,000 R:dr Runt, för att
i mån af behof användas till förbättring i pensionerna för afskedad gemenskap från
Kongl. Majits Flotta, anhöllo, på anförda skäl, Rikets Ständer, det täcktes Kongl.
Majit låta verkställa en för denna frågas bedömande nödig ansedd utredning af ämnet
samt derefter vidtaga de åtgärder, hvarigenom förenämnda gemenskaps pensionering
blefve på ett lämpligt och verksamt sätt ordnad.
Enligt hvad af Stats-råds-protokollet inhemtas, har Direktionen öfver Amiralitetskrigsmans-kassan
rörande denna pensioncrings-fråga på nådig befallning afgifvit underdånigt
utlåtande och dervid dels meddelat en utredning öfver gemenskapens vid Flottan
pensionering från äldre tider, hvars hufvudsakliga innehåll är af Departementschefen
anfördt (pag. 52), dels ock afgifvit förslag till förbättrade pensioner för ali
Flottans gemenskap sålunda, att med bibehållande af föreskriften om pensionärernas
af gemenskapen indelande i 5 klasser samt de genom 1838 års reglemente för Amiralitets-krigsmans-kassan
stadgade grunder (utom hvad förhyrda Under-officerare och
invalider af timmermans- och handtverks-staten vidkommer) endast 2 olika gradationer
af pensioner blifvit föreslagna, nemligen för Mästerlots, Matros, Kanonier och
Distinktions-korporal från 180 Ridr Rimt, för svårast blesserade, till 48 Ridr för minsta
tjenstetid och åldersår (i stället för 75 och 22| Ridr) samt för öfrig gemenskap
38
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
högst 100 R:dr och minst 30 R:dr (i stället för 45 och 13J R:dr), äfvensom att
för daglönare på invalid-stat med underhåll, särskilda lägre pensions-belopp blifvit utsatta,
enär dessa invalider väl, enligt 86 § 3 mom. i reglementet, fått sig tillför
säkrad
pension jemte invalid-underhållet, men denna pension dock ansetts böra vara
mindre än de öfrigas, då invaliderne äfven med denna mindre pension uppbära större
underhåll än andra afskedade; hvarjemte å förslaget upptagits förbättrade nådegåfvor
åt mästerlots-enkor med 60 R:dr och åt enkor efter öfriga gemenskapen med 36
R:dr (i stället för 30 R:dr och 18 R:dr), att under samma vilkor, sorn hitintills, eller
att männen i tjensten omkommit, åtnjutas i 6 i stället för nu bestämda 5 år, på
sätt, hvad anginge utsträckningen af tiden, redan blifvit af Amiralitets-staterna medgifvet
och äfven i det af Direktionen särskildt afgifna förslag till förnyadt reglemente
för kassan intaget. För öfrigt och då i nu gällande pensions-reglemente förhyrda
Under-officerare vore upptagne å gemenskapens pensions-stat, hade Direktionen å för
slaget
jemväl för dem ifrågasatt förbättring i pensionerna, nemligen för sådane Underofficerare
af högsta graden i Hista klassen 240 R:dr, i 2:dra d:o 160 R:dr och i 3:dje
d:o 100 R:dr (i stället för hitintills bestådda 90, 75 och 67} R:dr), samt för deras
enkor nådegåfvor till 72 (i stället för 36) R:dr; hvaremot förhyrde Underofficerare
af andra grader hänförts till Irsta gemenskaps-graden, likasom äfven deras enkor,
i afseende på nådegåfvor.
Den betydliga fördel, som skulle beredas gemenskapen genom de sålunda föreslagna
ökade pensionerna, hade Direktionen ansett kräfva någon uppoffring af gemenskapen
sjelf medelst ökade afgifter, emot hvad hittills egt rum, samt derföre föreslagit,
att årliga afgifterna hädanefter skulle utgå af Mästerlotsar med 1 Rrdr och af
all annan gemenskap (Skeppsgossar undantagne) med 50 öre Rrmt, eller dubbelt emot
den obetydliga afgift, som nu erlägges; varande, enligt hvad Direktionen upplyst,
Amiralitets-staterna hörde öfver ifrågavarande förslag till förhöjda pensioner, hvilket
af dem blifvit med 164 röster mot 4 godkändt, äfvensom de med 80 röster emot
66 biträdt förslaget om de förhöjda års-afgifterna.
Vid jemförelse af de i detta förslag till förhöjd pensions-stat uppförda pensioner
för Flottans egentliga gemenskap med de pensions-belopp, som genom dea af
Kongl. Majit under den 28 Januari sistlidet år fastställda reglering af pensioneringen
från Wadstena Krigsmanshus-kassa blifvit bestämda för denna kassas gratialister, hade
väl, enligt hvad Departements-chefen anfört, sistnämnda belopp, särdeles i lägsta klassen,
befunnits vara icke obetydligt lägre än de för afskedad gemenskap vid Flottan i
motsvarande klass nu ifrågaställde pensioner; men då i afseende härpå förekomme,
att Arméens pensionerade manskap, dels, enligt särskilda, tid efter annan meddelade
nådiga föreskrifter, vore vid vissa lefnadsår berättigadt till och äfven, uppå egna underdåniga
ansökningar och dervid förebragta bevekande omständigheter, kunde vinna
uppflyttning i högre pensions-klass, dels ock till ett större antal egde eller hade att
förvänta tillskott till innehafvande gratial från Konungens allmänna hospitals-fond eller
regementenas enskilda pensions-inrättningar; hvaremot, enligt stadgandena i reglemen
-
Stats-TJtsliottets Utlåtande N:o 85.
39
tet för Amiralitets-krigsmans-kassan, Flottans afskedade gemenskap ständigt qvarstode
vid den pension, som vid afskedet funnits böra en hvar tillkomma, och icke heller
uti särskilda pensions-fonder hade utsigt till förbättring deri, samt således genom de
Arméens manskap särskildt beredda pensions-förmåner den omförmälda olikheten i
pensions-beloppen utjemnades; hade Departements-chefen funnit sig böra i underdånighet
tillstyrka nådigt gillande af Direktionens öfver Amiralitets-krigsmans-kassan
förevarande förslag till förbättrad pensionering för förhyrde Under-officerare och sjömän
samt all gemenskap vid Flottan, med uteslutande likväl af hvad i sammanhang
dermed blifvit ifrågastäldt rörande nådegåfvor för deras enkor, i hvilket afseende
Departements-chefen ansett, att vid gällande pensions-reglementes bestämmelser derom
destohellre borde för närvarande förblifva, som dels frågan icke egentligen tillhörde
den af Rikets Ständer begärda utredning och dels Direktionen icke framlagt någon
beräkning öfver den derigenom uppkommande ökade kostnad.
I öfverensstämmelse med hvad Departements-chefen föreslagit och då, hvad
anginge det för ifrågavarande pensionerings tillvägabringande behölliga årliga anslag
eller tillskott af 38,580 R:dr R:mt, Direktionen förmält sig icke kunna ansvara för
dess tillräcklighet, i händelse inträffande krig skulle föranleda tillökning af antalet
pensionärer i Usta och 2:dra klasserna med högsta pensions-beloppet, har Kongl. Majit
för detta ändamål af Rikets Ständer för kommande statsreglerings-period, eller åren
1861, 1862 och 1863, i nåder äskat ett kreditiv å Riksgälds-Kontoret af jemna
40,000 R:dr R:mt årligen, med bemälda Direktion medgifven rättighet, att derå under
hvarje års lopp lyfta hvad sorn finnes för ändamålet vara behölligt, under förbehåll
likväl, att af följande årets kreditiv icke något rcqvireras, innan styrkt blifvit
i hvad mån föregående årets kreditiv till ifrågavarande pensionering åtgått; dock att
hvad dertill under ett år af kreditivet icke erfordras, må under följande året användas.
Med afseende å här ofvan anförda förhållanden finner Utskottet väl den ifrågaställa
pensions-förhöjningen för Flottans gemenskap vara af behofvct påkallad, men
då utgifterna härför, i likhet med hvad vid pensioneringen af Arméens befäl egt rum
och jemväl för Flottans befäl af Kongl Majit ansetts komma att inträffa, under den
första tiden af den nya pensioneringens tillämpning icke torde uppgå till hela det
beräknade beloppet, har Utskottet ansett det föreslagna kreditivet kunna för nästa
statsreglerings-period inskränkas till en summa af 30,000 Ridr årligen, och tillstyrker
således,
att Rikets Ständer till ifrågavarande ändamål måtte för nästkommande
statsreglerings-period anvisa ett årligt kreditiv af 30,000 Ridr, att från
Riksgälds-Kontoret utbetalas på det sätt och under de vilkor Kongl. Majit
nådigst föreslagit.
40 Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 85.
För Femte Hufvudtiteln är under innevarande statsreglerings-period (1858—1860)
anvisadt:
Ordinarie anslag enligt Riks-staten 3,241,530 R:dr, utgörande för
tre år R:dr 9,724,590: —
Extra anslag tillsammans för åren 1858—1860 .... » 2,816,559: 54.
Summa R:dr 12,541,149: 34.
Enligt hvad Utskottet i detta utlåtande föreslagit skulle för
nästkommande statsreglerings-period (1861—1863) de ordinarie
anslagen utgöra 3,344,000 R:dr årligen, eller
för 3 år R:dr 10,032,000: —
och de extra anslagen tillhopa .... » 1,170,800: —
således för hela stalsregleringsperioden tillsammans .... R:dr 11,202,800: —
eller R:dr 1,338,349: 34.
mindre än hvad vid förra riksdagen anvisades för åren 1858—1860.
Då Kongl. Maj:t i Hufvudtitelns ordinarie anslag äskat en
tillökning af
hvilken tillhopa med nuvarande Riks-stats anslag . .
»
138,670
3,241,530
utgör för år
. . R:dr
3,380,200
eller för hela statsreglerings-perioden
samt i nåder föreslagit anvisandet af extra anslag för i
3;ne år till belopp af tillsammans
. . R:dr
frågavarande
. . R:dr
10,140,600
1,985 180
Summa
visar sig således, att Utskottets förslag, uppgående till .
R:mt R:dr
»
12,125,780
11,202,800
med
. . R:dr
922,980
understiger hvad Kongl. Maj:t för Femte Hufvudtiteln äskadt.
Stockholm den 15 Mars 1860.
Reservationer:
Emot F.sta punkten (angående aflöningen för Expeditions-chefen och Expeditions-sekreteraren),
af Friherre Åkerhjelm, Herrar Tornerhjelm, Bildt, Montgommerie-Cederhielm,
Lilliehöök, Stjerngranat, Skogman, Fåhreeus och Thulstrup samt
Biskop Annerstedt, Prosten Schram, Doktor Nordström, Prosten Wåhlander och Prosten
Arrhenius.
Emot 2:dra punkten mom. litt. f. (angående anslag till 3:ne marinbataljoner),
af Herr Stjerngranat, som yttrade följande: »Redan för mer än tio år sedan
beslutades och verkställdes Beväringsmanskapets fördelande i Sjö- och Landtbeväring,
och
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 85.
41
och bestämdes de Sjö- och Landtbevärings-områden, hvarifrån Beväringsmanskap skulle
tilldelas särskildt Flottan och särskildt Arméen. Antagligen skedde sådant med afseende
å Beväringsmanskapets framtida användande i krig till förstärkande af dessa
särskilda vapen. Men vid denna bestämmelse och deraf föranledda särskilda mönstringar,
med thy åtföljande tillökning i redovisnings-skyldighet, afstannade ock ali vidare
organisation, likasom allt vidare samband emellan Beväringsmanskapet och Flottan
uteblef. Vid beväringsmönstringarne inom Sjöbevärings-distrikten är visserligen en
Flottan tillhörande Officer närvarande, men i någon närmare beröring med sjöförsvaret
kommer bevärings-ynglingen icke. Flottans Beväringsmanskap, i saknad af allt
befäl — med undantag för Blekinge läns beväring, som exerceras af Marin-regementet
— öfvertages, såsom förut, af Landt-arméens befäl för att vapenöfvas och för att
sedermera, då krig inträffar, öfvergå till en tjenstgöring, der bevärings-ynglingarne
icke kunna påräkna att återfinna en enda af de personer, under hvars ledning de
erhållit den första och ringa krigsbildning, dem blifvit meddelad. Att sådant icke
kan vara ändamålsenligt faller sig säkerligen klart för en och hvar. — I det Statsråds-protokoll
(Bil. N:o 3), som är bilagdt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, är dessutom
ej allenast ådagalagdt, att Sjöbevärings-manskapets vapenöfvande ej kan af
Flottans nuvarande befäl öfvertagas, utan äro för öfrigt de mest talande skäl anförde
för bildandet af särskilda marinbataljoner. Då härtill kommer, att bildandet af Hernösands,
Calmar och Halmstads bataljoner endast skulle medföra en ökad årlig kostnad
af 32,900 R:dr R:mt, — enär det öfriga beloppet skulle endast komma att
öfverflyttas från 4:de Ilufvudtiteln, hvars utgifts-summa komme att i samma mån
minskas, — anser jag, öfvertygad om angelägenheten af bevärings-inrättningens utbildande,
denna uppoffring icke för stor för det dermed åsyftade ändamålet, hvarföre
jag reserverar mig mot Utskottets beslut att afstyrka bifall till hvad af Kongl. Maj:t
blifvit i detta hänseende i nåder föreslaget.»
Häruti instämde Herr Lilliehöök.
Emot 5:te punkten: I afseende på löneregleringen för Departementets expedition
åberopade Herrar Hierta, Cedergren, Björck, Berger och Hammar samt
Riksdags-fullmägtige Anders Ericsson, G. Hultman, Per Nilsson och C. G. Sköldberg
den reservation, som blifvit afgifven vid 24:de punkten af utlåtandet angående 4:de
Ilufvudtiteln.
Emot 14:te punkten (angående anslaget till lots- och fyringsväsendet): Herrar
Björck, Hierta, Cedergren, Hammar samt Riksdags-fullmägtige Anders Ericsson, G,
Hultman, Per Nilsson och C. G. Sköldberg förenade sig om följande reservation:
»Ehuru det af Kongl. Majit för Lotsverket äskade anslag synes böra beviljas,
med afseende derå, att, efter hvad utredt blifvit, inkomsterna för år 1839 öfverstigit
beloppet af samma anslag och det torde finnas lämpligt, att, åtminstone tillsvidare,
liih, till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 30 Häft. 6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
hädanefter som hittills samma inkomster användas uteslutande till lotsväsendets förbättring;
torde dock anslaget böra af samma grund inskränkas, så att icke andra
statsmedel för detta ändamål tagas i anspråk. Detta har ock Utskottet afsett med
sitt i denna syftning framställda förslag; men då detsamma möjligen synes mindre
tydligt uttrycka meningen, föreslås åt förslaget derom följande lydelse:
»att andra inkomster, än båk- och lotsmedel, jemte anslagne indelta räntor,
till belopp af 460 R:dr, icke må för lots- och fyringsväsendets behof
användas, och att, om berörde medel för något år skulle understiga
anslagets belopp, 280,000 R:dr R:mt, uppkommande brist bör genom de
under påföljande år inflytande öfverskotter betäckas.»
Af Herr Berger, som anförde: »Då det visat sig, att de under namn af Båkoch
Lotsmedel till 240,000 R:dr R:mt för nästa statsreglerings-period beräknade inkomster
äro i beständigt stigande, hvarpå såsom bevis må anföras, att de under år 4859
uppgått till ej mindre än 425,000 R:dr, och man således icke kan hafva ringaste anledning
befara, det icke desse medel skola vara för lots- och fyringsväsendets behof
icke allenast fullt tillräckliga, utan äfven lemna högst betydliga tillgångar öfver för
bestridandet af nödiga förbättringar derutinnan, såvidt man medger att öfverskotterna
på omnämnde inkomst-titel må få lots- och fyrings-staterna tillfalla, anser jag olämpligt
att å Eiks-staten för ifrågavarande ändamål uppföra högre anslag än de sålunda,
som det synes påtagligt, alltför lågt beräknade inkomsterna, utan hemställer att Rikets
Ständer ville besluta:
att till lots- och fyringsväsendet måtte, utom de dit hörande till belopp
af 460 R:dr indelte räntor, beviljas ett reservations-anslag af 240,000 R:dr
R:mt, samt att de öfverskotter, som å Statsverkets under titeln Båk- och
Lotsmedel beräknade inkomster kunna uppstå, jemväl må få för lots- och
fyrings-staterna användas.»
Emot 12:te punkten (angående Hufvudtitelns öfriga anslag): I afseende på
Departements-chefens aflöning åberopade Herrar Gråå, Cedergren, Hierta, Björck,
Berger och Hammar samt Riksdags-fullmägtige Anders Ericsson, G. Hultman, Per
Nässon och Carl G. Sköldberg den vid 54:sta punkten af utlåtandet angående 4:de
Hufvudtiteln afgifna reservation.
Emot i5:de punkten (angående anslaget till nybyggnad af en ångfregatt),
af Herr Skogman, som anförde: »Utan att ingå i någon afhandling om beskaffenheten
af de egentligen sjögående fartyg, som för Sveriges försvar erfordras, för
hvilken afhandling utrymmet i en reservation ej lämpar sig, anser jag mig dock kunna
säga att behofvet af sådane fartyg är alldeles oafvisligt. Då Flottans obetydliga
ordinarie nybyggnads-anslag under en hel statsreglerings-period ej lemnar tillgång till
ett enda sådant, och således hvarje nybyggnad, om detta anslag ensamt anlitas, måste
ställas på en längre tidrymd, hvilket nu mera än någonsin är i flera afseenden olämp
-
Stals-Ut skottets Utlåtande N:o 85.
43
ligt, anser jag att den af Kongl. Maj:t äskade summan af 737,800 R:dr R:mt bör
af Rikets Ständer beviljas, utan att likväl genom några bestämmelser angående maskinkraft
eller dylikt Regeringens bänder bindas i afseende på fregattens beskaffenhet.»
Häruti instämde Friherre Åkerhjelm, Herrar Tornerhjelm, Bildt, MontgommerieCederhielm,
Lilliehöök, Stjerngranat, Fåhreeus och Thulstrup samt Biskop Annerstedt,
Prosten Schram, Doktor Nordström, Prosten Wåhlander och Prosten Arrhenius,
Emot 20:de punkten (angående det begärda anslaget till anskaffande af
tvänne lodnings-ångbåtar), af Prosten Söderberg, som anförde: »Jag får anmäla min
reservation emot grunderna till det afslag, som till följd af beslutet af en ringa majoritet
inom Utskottet träffat min motion om anslag till anskaffande af tvänne mindre ångbåtar
för Kongl. Sjökarle-kontorets behof. Utskottet medgifver visserligen gagnet och fördelarne
af det ändamål, som motionen åsyftar, men yttrar derjemte, att det »t betraktande
af de ansenliga belopp, hvartill de å denna Hufvudtitel redan tillstyrkta anslag
uppgå, funnit sig ej kunna till bifall hos Rikets Ständer förorda ifrågavarande motion.
» Häraf vill det synas, som Högloll. Utskottet hyser de åsigter, att vid uppgörandet
af statsregleringen en viss rund summa bör anslås till hvarje Hufvudtitel, med
hvilken summa man eger frihet att inom Hufvudtitelns område hushålla bäst man
gitter samt disponera på de olika mer eller mindre vigtiga föremål, som på detta
område anträffas. Om ock tillämpningen af så beskaffade åsigter kan tänkas möjlig
och innebära någon rättvisa, då frågan gäller Ilufvudtitlar, som omfatta antingen färre
eller mera likartade föremål, såsom förhållandet kan vara med t. ex. 3:dje eller 4:de
Hufvudtitlarne i vår budget, så blir, efter min tanke, användandet och tillämpningen
af en dylik grundsats för statsregleringens uppgörande ganska svår, om ej omöjlig,
då fråga är om en Hufvudtitel, som omfattar så många olikartade men derjemte
vigtiga föremål, som den Femte. Titelns rubrik, »Sjöförsvars-departementel», uttömmer
icke titelns rika innehåll, häntyder ingalunda på tillvaron af de olika föremål, man
här påträffar, af hvilka flera möjligen kunnat lika väl hafva sin plats under någon
annan Hufvudtitel, som under den ifrågavarande. Det är väl de inre verkliga egenskaperna
hos det föremål, hvars vinnande genom det begärda anslaget åsyftas, som
böra bestämma dess sanna vigt och värde; den tillfälliga omständigheten att detta
föremål är intaget under den ena eller andra Hufvudtiteln bör väl ej kunna utöfva något
inflytande på sakens bedömande och afgörande. — Anskaffandet af säkra sjökort
länder ej blott sjöförsvaret till gagn. Hela den fredliga handels-sjöfartens ökade trygghet
blir en naturlig frukt af ett dylikt arbete. Säkra och lättade handels-kommunikationer
kunna ej blifva utan inflytande på produktion och industri. Högloll. Utskottet
har ock erkänt gagnet och fördelarne af det ändamåls vinnande, jag genom det
begärda anslaget åsyftat. Det har likväl icke, vid referatet af min motion, vidrört
de ekonomiska fördelarne af den stora tidsbesparing vid sjömätnings-arbetet, hvilka
jag anfört såsom en gifven följd af användandet af mindre ångbåtar i stället för tunga
roddbåtar vid utförandet af nämnde arbete. Jag skulle hafva öjiskat att Högloll,
44
Stats-Utskottcts Utlåtande N:o 85.
Stats-Utskottet hade bevisat någon liten välvilja och uppoffring på fortskyndandet af
ett för handelns och sjöfartens trygghet såsom vigtigt erkändt arbete, anskaffandet af
sahra sjökort, ett arbete, som en gång väl uträttadt, eger bestånd och ej, såsom förhållandet
är med landtkarte-arbetet, efter någon tid behöfver omgöras; ett arbete,
hvarpå andra nationer årligen hafva uppoffrat millioner, under det Svenska Staten under
vissa år ej ens för detta ändamål från Handels- och Sjöfartsfonden, på hvilken
fond kostnaderna för sjökarte-verket anvisas, kunnat anslå 10,000 R:dr.»
Emot 21:sta punkten (angående pensioneringen af Flottans Embets- och
Tjenstemän): Herrar Björck, Gråå, Cedergren, Hierta, Berger och Hammar samt
Riksdags-fullmägtige Anders Ericsson, G. Hultman, Per Nilsson och C. G. Sköldberg
förenade sig om följande reservation:
»Pensioneringen af rikets embets- och tjenstemän har sedan längre tid tillbaka
utgjort ett ämne, deråt Rikets Ständer välvilligt lemnat sin uppmärksamhet.
Särskildt hafva Rikets Ständer måst anslå medel till upprätthållande af den pensionering,
som från Arméens pensions-kassa utgår, ehuru grunderna för pensioneringen
icke blifvit Rikets Ständer underställda, p-tan fortfarande ankomma på bestämmande
af Arméens befäl. Dessa grunder äro dock så beskaffade, att då en allmän förhöjning
i pensionsbeloppen vid sistlidne riksdag ifrågasattes, andre bestämmelser för rättigheten
att åtnjuta den förhöjda pensionen funnos nödvändiga. Olägenheterna af den
så beskaffade dubbla pensioneringen voro ock så uppenbara, att Rikets Ständer vid
beviljande af de erforderliga medlen begärde ett förslag till pensioneringens ändamålsenligare
ordnande äfvensom till en förenklad förvaltning; men denna framställning mötte
icke nådigt bifall. Det visar sig sålunda, att då Ständerna bevilja medel för nya
organisationer, och dervid inskränka sig att begära dessas ändamålsenliga ordnande,
penningarne väl åtgå, men att i afseende på organisationen Ständernas mening lemnäs
utan afseende. Också har Stats-Utskottet nu vid tillstyrkan af fortfarandet af
den förhöjda pensioneringen för Arméens befäl funnit sig nödsakadt förnya förslaget
om den förra riksdagen gjorda framställningen, rörande en ändamålsenligare reglering
af Arméens pensionsväsende och af dess förvaltning. Frågan är nu om pensionsväsendet
för Flottans stater skall bringas på samma punkt och om Ständerna åter
böra försätta sig i den ställning, att en olämplig organisation skall fortfara och likasom
erhålla ny bekräftelse, på samma gång betydliga statsmedel för dess upprätthållande
anvisas. Tvänne förslag om pensionsväsendets lämpliga ordnande hafva blifvit
framlagda för delegarne i Amiralitets-krigsmans-kassan, men begge hafva blifvit förkastade
och Herr Föredraganden uttalar öppet, att ingen säkerhet finnes derför, att
hvilket annat förslag som helst skulle af delegarne antagas. Likväl har det funnits
lämpligt att föreslå Rikets Ständer icke allenast att tillskjuta de medel, som erfordras
för fullgörande af den pensionering, som genom delegarnes beslut blifvit ålagd
kassan, men hvilken den icke förmår uppfylla; utan ock att bevilja medel för pensionernas
ökande. Utan att delegarne skulle medgifva den ringaste ändring i de af
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
45
dem bestämda pensionsvilkoren, enligt hvilka afsked med pension, ehuru icke till fullt
belopp, kan erhållas såväl af militära som civila delegare, vid 50 års ålder, skulle
Staten öfvertaga ansvaret för fortfarandet af en sådan pensionsriitt och derjemte anvisa
medel till ökade pensioner, då afsked tages vid en mera framskriden ålder, i allmänhet
bestämd, för militären till 55 och för de civila till 60 år. Den för Flottan
särdeles tjenliga inrättningen af reserv-staten skulle försvinna, oaktadt Officerarne vid
Flottan utan tvifvel i allmänhet kunna lämpligen qvarstadna i tjensten vida längre än
föreslaget blifvit, och de civile tjenstemännen skulle åtnjuta rättighet, att vid 60 års
ålder på Statens bekostnad erhålla full pension, ehuru pensions-åldern för embetsoch
tjenstemännen i allmänhet inträder först vid fyllda 70 år. Dessa och andra
ojemnheter, som äro en följd af förslaget, böra väl icke bedömas annorlunda än de
olägenheter, som Rikets Ständer funnit uppkomma af den dubbla pensioneringen för
Arméens befäl; och om någon anledning till en fördröjd reglering af den sistnämnde
pensioneringen finnes deri, att svårighet möter att sammankalla befälet, som öfver en
ny organisation bör höras; så förefinnes alldeles icke något hinder att när som helst
inhemta delegarnes i Amiralitets-krigsmans-kassans yttrande om de vilja ingå på de
vilkor, som för en förbättrad pensionering kunna finnas lämpliga; och som enahanda
grunder måste gälla för pensioneringen af statsmedel och af kassans medel, helst den
sednare utan bidrag från Staten ej förmår att fullgöra de kassan ålagde förbindelser,
bör frågan om pensionering af Flottans stater på Statsverkets bekostnad anstå, till
dess delegarne inse och medgifva nödvändigheten deraf, att vilkoren för pensioneringen
bestämmas till likhet med de allmänna grunderna för pensioneringen af Statens
embets- och tjenstemän; ehuru dervid naturligtvis måste komma i betraktande, att
afskedstagande vid en tidigare ålder bör medgifvas militären. Olägenheterna af ett
uppskof med frågans afgörande minskas väsendtligt derigenom, att de mindre tjenst
bar
af Flottans Officerare kunna öfvergå till reserv-staten.»
Riksdags-fullmägtigen Nils Larsson anmälde, att han inom Utskottet ej deltagit
i behandlingen af 5:te Hufvudtiteln.
r
Tab. Litt. 4.
Femte Hufvud-Titeln.
1858 års Riks-Stat anslår.
Penningar.
R:dr
15,000
18,900
4,100
1,076,325
16,000
98
Indelta
Räntor,
enligt
marke
.
8ång
på förslag.
Oindelt Span mål.
Mått.
V ärde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Summ a.
Förslag till blifvande Riks-Stat.
R:r!r
81,050
kub. fot
40,446
k:i
R:dr
80,892
R:dr
15,000
18,900
4,100
1,157,217
98
81,050
16,000
S:gr
1,130,325 98 81,050— 40,446— 80,892 — 1,292,267 98
581,201
162,000
13,500
63,000
103,339
20
94
18,900
37,800
619,001
20
162,000
13,500
63,000
103,339
Sjöförsvars-Departementet.
A fltfiiings-Statei*:
Departements-Chefen
Departementets Kansli-Expedition:
Nuvarande anslaget  18,900: —
Afgår: nedsättning i Expeditions-Chefens aflöning 500: —
dito i Expeditions-Sekreterarens d:o 500: — j qqq.
Departementets Kommando-Expedition
(Förvaltningen af Sjö-Ärendena
(Aflönings-Staterne vid Flottans Stationer i Carlskrona och Stockholm
samt depot i Göteborg:
Penningar:
Nuvarande anslaget  1,041,125: 98.
Afgår: å anslaget för Flottans Offi
cers-Korps
odisponerade 300: —
samt en å Aflönings-Staterne
i allmänhet odisponerad
tillgång af. . . 2,515: 83. 2,815- 83
Återstå 1,038,310: 15.
Tillkommer: Förhöjning,
till förbättrad aflöning vid
Flottans Matros-Korps . 6,843: 75.
i anslaget för Skeppsgosse
Korpsen
2,850: —
till fyllnad i anslaget för Flottans
Civil-Stat . . . 909: SO.
till lönefyllnad åt en Vaktdräng
vid Kanonier
Korpsen,
1 öre om dagen 3: 65. 4q g99: gg
Tillsammans 1,048,910: 5.
Oindelt Spanmål; nuvarande anslaget bibehålies.
Båtsmans-Indelningen
O *
Tillskott i de till Båtsmans-Indelningen uti Blekinge län anslagna räntor,
Förslags-anslag
Penningar.
R:dr
15,000
17,900
4,100
35,200
1,048,910
16,000 —
Indelta
Räntor,
enligt
markeo
Rång
på förslag.
R:dr
81,050
Oindelt Spanmål.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Summ a.
kub.fot
40,446
k:r R:dr
80,892
R:dr
15,000
17,900
4,100
35,200
1,129,802
81,050
— 16,000 —
S:gr
1,137,110 5 81,050— 40,446— 80,892 — 1,299,052 5
94
S:gr 923,041
14
18,900— 37,800
960,841
14
Transport
2,053,367
12
81,050
59,346
118,692
2,253,109
12
materielen:
Flottans underhåll.
Penningar:
Nuvarande beloppet .... 581,201: 20.
Tillkommer: För Maskinist-Staten 11,687: 10. g92 888; go
Oindelt Spanmål:
Nuvarande anslaget, 18,900 kub.fot
å 2 R:dr  37,800: —
Tillkommer: för Maskinist-Staten
277 kub.fot 2 k:r å 2 R:dr S34: 40. g8 g54: 40
Flottans nybyggnad
Båtsmäns förseende med kojer och täcken
Båtsmännens beklädnad, Förslags-anslag, högst:
Nuvarande anslaget  63,000:
Tillkommer: Förhöjning  11,505:
Beklädnad åt Mariner, Kanonierer, Matroser och Skeppsgossar
592,888
162,000
13,500
74,505
103,339
30
19,177
38,354
40
631,242
162,000
13,500
74,505
103,339
70
S:gr 946,233
24
19,177
38,354
40
984,587
64
Transport
2,083,343
29
81,050
59,623
119,246
40
2,283,639
69
Bör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1859—1860, N:o 85.
1858 års Riks-Stat anslår.
Förslag till blifvande Riks-Stat.
Summa
3,041,328
Transport
Penningar.
R:dr
2,033,367
360,000
248,583
30.000
18.000
Indelta
Räntor,
enligt
niarke
^
fiång
på förslag.
81,510
Oindelt Spanmål.
Summ a.
Kalr
2,253,109
248,583
30.000
18.000
39,150
19,025
5,000
5,000
1,302
27.000
15.000
768,060 88
Transport
Diverse Anslag:
Exercis af Flottans bemanning
, . .
Gemenskapens vid Flottans Korpser natura-underhåll (nu Förslags-anslag),
lieservations-anslag:
Nuvarande beloppet  248,583: 75.
Tillkommer; Ofverflyttning från förslags-anslaget till
skrifmaterialier och expenser m. m. för Sjöförsvars—Departementets
Kansli-Expedition . . 16: 25.
Spanmåls-upphandlings- och Bageri-kostnader
Durchmarche-kostnader, lieservations-anslag:
Nuvarande beloppet  18,000: —
Tillkommer: Förhöjning  12,000: —
För Sjukvård:
Nuvarande beloppet  39,150: —
Afgå och tilläggas anslaget för diverse behof . . . 150 —
För diverse behof:
Nuvarande beloppet  19,025: —
Tillkommer: Ofverflyttning från anslaget för Sjukvård 150: —
Rese- och Traktaments-penningar, Förslags-anslag
Skrifmaterialier och Expenser, Ved m. m. för Förvaltningen af Sjö
Ärendena
och Departementets Kommando-Expedition
Skrifmaterialier och Expenser, Ved m. m. för Departementets KansliExpedition,
Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet  1,302: 13.
Afgå: Ofverflyttning till anslaget för Gemenskapens natura
underhåll,
16: 25.
samt vidare, för jemnande af Hufvud
Titelns
slut-summa .... ■ 60: 57. jq. g2.
Skrifmaterialier och Expenser, Ved m. m. för Flottans stationer och
depot, Förslags-anslag
Extra utgifter
S:gr
Penningar.
Kalr
2,083,343
360,000
248,600
30,000
30,000
39,000
19,175
5.000
5.000
1,225
27,00
1
780,000 31
60
Indelta
Räntor,
enligt
marke
på
föislag,
R:dr
81,050
81,510
Oindelt
59,623
Spanmål.
Värde
förslagsvis
ä 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr
119,246
119,246
40
Summa
280,360
3,344,000
S:gr
768,060 88
219,900
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
kub.fot
S u m m a
3,143,243
R:dr
2,283,639
248,600
Föl* Handeln:
Lotseri- och Fyrings-Staterne, Resei-vations-anslag:
Penningar:
I 1858 års Stat beräknade inkomsten af Båk
och
Lotsmedel  180,000: —
Ersättning för de upphörda Danska
Fyringsmedlen .... 39,900: — 219,900: —
Tillkommer: Förhöjning, motsvarande den vid innevarande
Riksdag beräknade tillökning uti Statsverkets
inkomt af Båk- och Lotsmedel . . . 60,000: —
Indelta Räntor; bibehållas oförändrade
S:gr 279,900
. . 460
279,900
39,150
19,025
5.000
5.000
Anm. Tillökningen å Hufvud-Titeln blifver således 102,470 R:dr, hvaraf
likväl 60,000 R:dr tillkommit i följd af högre beräknad statsinkomst
utaf Båk- och Lotsmedel.
Tab. Litt. Bi.
Moctra Slals-regleriNgs-anslay för Försvars-verfcet
lili Sjös.
Riksmynt.
Anslag får åren 1861, 1863 oell 1863, att utgå med
en tredjedel årligen:
Till anläggande af vattenledning från Lyckeby till Carls-  krona
. • 354,000: —
» angelägna byggnads-arbeten och anskaffningar vid
Flottans stationer
200,000: —
» en Fyr-inrättning vid Sandhammaren å Skånes syd-  östra kust  184,000: —
735,000
//) Anslag för En gång, att år 1861 utgå:
Till ångkorvetten Thors reparation och förseende med
nya pannor  96,000: —
» utvidgande af skeppsdockan N:o 2 vid Flottans
station i Carlskrona 65,000: —
» dito af gamla reparationsdockan vid
samma station
16,800: — gj gQQ. _
» uppförande af nytt ångqvarn- och bageriverk å
Stumholmen i Carlskrona  78,000: —
255,800
C) Kreditiv:
dels för att ej mindre sätta Amiralitets-Krigsmanskassan i stånd att
till Flottans pensionsberättigade Embets- och Tjenstemän, som
söka afsked, genast utgifva pensioner, enligt de för Kassan nu
gällande pensioneringsgrunder, än ock bereda tillgång till de för
dem föreslagna fyllnads-pensioners utbetalande, årligen 30,000
R:dr, eller för 3 år  90,000: —
dels äfven till förbättrande af pensions-vilkoren för
Flottans gemenskap, årligen 30,000 R:dr, eller
för 3 år
90,000: —
180,000
Summa
1,170,800
—
Uör till Stals-Utskotlets Utlåtande, 1859—1860, N:o 85.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, iseo.
Stats-Ulsliollels Utlåtande JW 86.
I
JW 86.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 April 1860, kl, 2 e. m.
Utlåtande, angående fortsatt utförande af jernvdgsarbeten får
Statens rakning och anvisande af dertill erforderliga
medel.
(R. A.)
Genom remisser från samtlige Riks-Slånden har blifvit lill Siats-Utskottet öfverlemnad
Kongl. Maj:ts den 17 November sistliden år till Rikets Ständer aflåtna
nådiga Proposition, angående Statens jernvägsbyggnader, öfver hvilkens innehåll, äfvensom
öfver de i samma ämne inom Riks-Stånden väckta motioner, Utskottet nu går
att afgifva sitt utlåtande.
Innan Utskottet öfvergår till redogörelse för omförmäide. till Utskottets behandling
öfverlemnade, framställningar, rörande fortsatt utförande af jernvägsarbete!)
på Statens bekostnad och genom dess försorg, anser sig Utskottet böra i korthet
erinra om de af Rikets Ständer vid nästförflutne riksdagar i fråga om Statens
omedelbara medverkan för jernvägars anläggning fattade beslut och dervid af Rikets
Ständer yttrade åsigter. Af Rikets år 18S4 församlade Ständer förklarades,
efter framställning af de många och vigtiga fördelar för landels industri och rörelse
samt i militäriskt och politiskt hänseende, hvilka erbjödos af en jernbana, som
sammanbunde Nordsjön och Östersjön samt rikets vid dessa haf belägna största
städer, att Rikets Ständer ansågo en stambana emellan Slockholm och Göteborg
vara den, hvars anläggning borde i främsta rummet till verkställighet befordras;
och då vidare en jernväg, genomgående det inre af landet från någon af Skånes
hamnplatser till Jönköping, likaledes blefve af stor vigt i förutnämnde hänseenden
och, jemte det den beredde åt liera delar af riket den förbättring i deras kommunikations-anstalter,
som de hittills saknat och hvaraf de vöre i högsta behof, komme
att utgöra en förening emellan rikets södra och mellersta landskap samt åstadkomma
liflig förbindelse emellan Sverige och utlandet, funno Rikets Ständer anlägg
Bih.
till lt. St. Prut. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 51 Haft. 1
a
Siats-Utskottets Utlåtande Jt? 86.
ning af en jernvägs-stamlinie emellan sydvestra kusten af Skåne och Wetterns södra
ända jemväl böra ofördröjligen företagas. I öfverensstämmelse härmed beviljades
för anläggande och utförande af tvänne jeruvägs-stambanor inom riket en summa
af fern millioner R:dr Banko, hvaraf fyra millioner R:dr för en del af den stambana,
som, utgående från Göteborg, komme att, i riktning genom Westergötland
och Nerike, fullbordad, förena nämnde stad med hufvudstaden, samt en million R:dr
för påbörjande af en i riktning åt Jönköping gående stambana från Malmö till den
på nordliga sidan af sistnämnda stad belägna punkt, som Kongl, Majit kunde finna
lämpligt bestämma.
Sedan Kongl. Majit vid sist lid ue riksdag föreslagit Rikets Ständer att fem
särskilda jernvägslinier, under benämning af vestra, nordvestra, södra, östra och
norra stambanorna, mätte i angifne riktningar anläggas och anses såsom stambanor,
hvilka genom Statens omedelbara försorg och på dess bekostnad skulle utföras,
men Rikets Ständer, som af flere skäl funno ett sådant allmänt system för berörde
jernvägsanläggningar icke böra antagas, obeioende af frågan härom pröfvat och ufgjort
hvilka jernvägsanläggningar under då förestående statsreglerings-period företrädesvis
borde pä allmän bekostnad företagas eller fortsättas, anvisades af Rikets
Ständer, dels i enlighet med den af Kongl. Majit godkända och framlagda arbetsplan
för vestra stambanan, för påbörjande och fortsättning af arbetena å nämnde
stambana frän Stockholm öfver Södertelje mot Katrineholm, en sammanräknad anslagssumma
af 5,679,000 Kidr, och, för fullföljande af samma banas anläggning
genom Westergötland till och förbi Göta kanal, 7,610,000 Ridr, samt för fullbordande
af bangärden jemte verkstäderna i Göteborg 465,000 Ridr eller tillsammans
43,754,000 Ridr Rimt; dels för den till Lund redan färdiga södra stambanans
fortsättning till norra ändan af Finjasjön 4,565,000 Ridr, till påbörjande
och grundläggning af sådana arbeten å södra stambanans norra del från Falköping
till Jönköping, som fordrade en längre tid för deras fulländning, 4,300,000 Ridr,
'samt för fullbordande af bangården och verkstäderna i Maimi), äfvensom återstående
bangårdsarbeten vid Lund ‘260,000 Ridr eller tillsammans 5,925,000 Ridr Ruut;
dels ock för anläggning af bangård och reparationsverkstad i Stockholm 321,000
Ridr; utgörande sammanräknade beloppet af dessa, enligt Rikets sednast församlade
Ständers beslut, för Statens jernvägsbyggnader och dermed förenade utgifter anslagne
medel, 20,000,000 Ridr Rimt, deruti likväl inberäknad den vid 1857 års början
till belopp af 400,000 Ridr Rimt återstående behållningen utaf det vid nästförutgångna
riksdag för ofvannämnde tvänne stambanors påbörjande beviljade anslag.
Med anledning deraf att Rikets sednast församlade Ständer tillika, i anseende
till angelägenheten att, innan andra jernvägsarbeten för Statens räkning företoges
än de, för hvilka anslag under dåvarande riksdag beviljats, noggranna och fullständiga,
icke blott tekniska och topografiska utan äfven statistiska, landets industri och
rörelse isynnerhet omfattande undersökningar blefve anställda, till Kongl. Majits
Stats-Utslcottels Utlåtande M 86,
disposition anvisat ett särskildt anslag för bestridande af de med sådana undersök —
•iingars verkställande förenade kostnader, har, på sätt Kongl. Maj:ts, angående Statens
jernvägsbyggnader, nu aflåtna Proposition innehåller, Kongl. Maj:t åt en för
sådant ändamål af Kongl. Maj:t tillförordnad Kommitté uppdragit alt, i öfverensstämmelse
med derom af Kongl. Maj:t meddelade föreskrifter, ombesörja ledningen
af nämnde undersökningsarbeten.
Den af Kongl. Maj.t tillförordnade Kommittéer! har, efter verkställde undersökningar
i de af Kongl. Maj:t föreskrifne hänseenden, uti underdånigt Betänkande,
som blifvit till trycket befor ri rad t och bland Riks-Ståndens ledamöter utdela <i t, meddelat
redogörelse såväl för de grunder, som vid undersökningarne blifvit följde, som
ock för de dervid gjorda iakttagelser, äfvensom Kommittéen uttalat sina åsigter om
de särskilda slag af jernvägar, hvilka Kommittéen ansett kunna komma i fråga att
anläggas inom landet, samt ej mindre framställt beskrifning öfver och plan för särskilda
stam- och sammanbindnings-banor, än äfven förslag i afseende å den del af
ifrågavarande jernvägsbyggnader, som Kommittéer! ansett böra under innevarande
och nästkommande Irenne år för Statens räkning utföras; hvarjemte, i öfverensstämmelse
med Köne I. Maj:ts derom meddelade föreskrift, Kommittéen afgifvit yttra
lide, i anledning af de till Kommittéen remitterade eller hos Komroittéen gjorda
framställningar, angående understöd för eller inlösen af enskilda jernvägsanläggningar.
Uti förutnämnda Kongl. Majits nådiga Proposition (införd under M 32 i l:a
Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoller) har Kongl. Maj:t tillkännagifva!,
att jernvägsarbetena å ofvan omförmiilde Unior dåmera så fortskridit, att den
vestra stambanan blifvit för trafik öppnad från Göteborg till Göta kanal vid Töreboda,
utgörande i längd 17 mil 3,400 fot, och den södra öppnad från Malmö till
Sösdala, 6V3 mil, samt i det närmaste fullbordad från Sösdala till Finjasjön, ytterligare
omkring 1 mil, och betydliga förarbeten verkställda från Stockholm till Södertelje
och Katrineholm, och från Töreboda till Nerikes gräns å vestra, likasom från
Falköping till sjön Stråken å södra stambanan. I fråga om fortsättning af Statens
jernvägsbyggnader har Kongl. Maj:t, under hänvisning till de upplysningar och den
utredning den af Kongl. Maj:t tillförordnade Undersöknings-kommittéens Betänkande
innehåller, och med erinran om de skäl Rikets år 1834 församlade Ständer anfört
för de då först beslutade stambanornas skyndsamma utförande, yttrat att dessa skäl
syntes Kongl. Majit numera hafva erhållit ökad betydelse, sedan en icke ringa del
af banorna blifvit färdig eller kommit under arbete, så att desamma, om arbetet kraftigt
fullföljdes, kunde inom en icke aflägsen tidpunkt i hela sin utsträckning öppnas
för allmänna rörelsen och sålunda bereda allt det gagn, som med dem varit afsedt
och hvilket endast i mindre mån kan ernås så länge banornas slutpunkter icke blifvit
sammanbundna. I följd häraf och då det för öfrigt mäste vara med klok beräkning
öfverensstämmande, att den kraft, som toges i anspråk för åstadkommande
4
Stats-Utskottels Utlåtande M 86.
af ifrågavarande, särdeles för vårt vidsträckta och i allmänhet mera glest befolkade
land storartade och dyrbara kommunikationsmedel, icke, utöfver hvad arbetets lämpliga
fördelning gör nödigt, splittras på samtidig anläggning af flera skiljda jernvägar,
hvilket måste leda till fördröjande af hvarje särskild banas slutliga fullbordan, ansåge
Kongl. Maj:t arbetenas oafbrulna fortsättande å omförmälde tvänne stambanor
vara ur alla synpunkter företrädesvis angeläget. Således, fastän Kongl. Majit lifligt
erkände det påtagliga behofvel och den stora vigten af en jernvägsförbindelses snara
tillvägabringande från hufvudstaden till de norr om Mälaren belägna orterna, och
från Arvika, dit segelled finnes, till Norska gränsen, äfvensom det särdeles gagn de
af Undersöknings-kommittéen förordade bibanorna från Borås till vestra stambanan
och från Kristianstad till den södra skulle medföra för dessa starkt befolkade trakter
ej mindre än för trafiken å stambanorna; dock som den summa af 25,000.000
R:dr, som Kongl. Majit, med fästadt afseende, ä ena sidan, på Statsverkets tillstånd,
och, å den andra, på de stora fördelarna för riket att, så snart omständigheterna
medgifva, komma i åtnjutande af ifrågavarande mägtiga medel till utveckling och
förkofran, enligt nådig Proposition af samma dag, den 17 November sistlidet år,
pröfvat böra till jernvägar afses, vore för ett ändamålsenligt, fortskvndande af de
redan påbörjade stamhane-anläggningarne emellan Stockholm och Göteborg — med
hvilken, enligt Kongl Maj:ts åsigt, en sammanbin inings-bana från Hallsberg till
Orebro borde ställas i oskiljaktigt samband, — samt emellan Malmö och Falköping
erforderlig, funne Kongl. Maj:t Sig för närvarande icke kunna förorda att berörde
tillgångar, vare sig i form af anslag eller af län eller räntegaranti, varda till
något annat jernviigsföretag disponerade; hvadan Kongl. Maj:t, med godkännande
särskildt af Kommittéens yttrande beträffande det af Köping-Hults jernvägsbolag i
underdånighet gjorda alternativa förslag, ansett hvarken dessa förslag eller öfriga i
Komrnittéens Betänkande närmare upptagna framställningar om understöd för ifrågasatta
jernvägs - anläggningar nu böra vinna afseende; utan har Kongl. Majit velat
föreslå Rikets Ständer att bevilja omförmälde 25,000,000 R:dr att uteslutande användas
till arbetena å Statens förutnämnde tvänne stambanor, nemligen den vestra
frän Stockholm till Göteborg, med sammanbindnings bana emellan Hallsberg och
Orebro, samt den södra från Malmö till Falköping.
Vidkommande de belopp, som af den föreslagna anslagssumman å 25,000,000
R:dr borde till arbeten å hvardera stambanan och särskilda bandelar användas, har
Kongl, Maj:t anfört: att då fullbordandet af den vestra stambanan, som förenar rikets
bufvudorter vid Nordsjön och Östersjön, vöre under närvarande förhållanden af jemförelsevis
största vigt; då mera än 17 mil af denna bana redan vore fulländade och
arbetena å andra delar deraf långt framskridna samt lokalen särdeles gynnsam å banans
återstående del emellan Katrineholm i Södermanland och Bodarne vid gränsen
af Westergötland, så att hela banan torde kunna före slutet af nästa statsregleringsperiod
vara fullbordad, om nödiga medel dertill beviljades; och då, hvad auginge
Stals-Utskottets Utlåtande JU 84
S
det af Kommittéen väckta förslag om utförande, i sammanhang med denna stamlinje,
al en sammanbindningsbana frän Hallsberg till Örebro, en sadan bana, oalsedt
att den kumme att utgöra en del af den jern viig, genom hvilken Örebro kunde
finnas framdeles böra förenas direkt med Wettern, mäste, särdeles i förhällande till
banans mindre betydliga längd och kostnad, blifva af högsta gagn, ej mindre för
rörelsen inom en vidsträckt del al landet, än äfven till förökande af trafiken å vestra
stambanan, hvilken såmedelst komrne i förbindelse med de från Örebro utgående,
redan färdiga jernvägarne till Nora och Arboga, funne Kongl. Maj:t Sig böra af
Rikets Ständer äska beviljande af de medel, som erfordras för fullbordande af vestra
stambanan frän Stockholm öfver Södertelje, Katrineholm och Hallsberg lill Töreboda
vid Göta kanal, och för utförande, samtidigt, af en sammanbindningsbana från vestra
stambanan vid Hallsberg till Örebro; varande kostnaden af Kommittéen beräknad
som följer:
Från Stockholm till Katrineholm. 12 mil, 18.000 fot  6.700,000.
» Katrineholm till Göta kanal, 1.3 mil, 4,100 fot  9.096,889.
» Hallsberg till Örebro, 2 mil, 8,650 fot jemte bangård i Örebro 1,762,479.
Summa R:dr R:mt 17,559,368
Af den för jernvägsbyggnaderna alsedda summa, 25,000,000 R.dr, skulle, i
följd häraf, återstoden eller 7,440,632 R:dr användas till södra stambanan.
Beträffande denna banas sträckning förekomme, att sedan Kongl. Maj:t vid
sednaste riksdag föreslagit densamma att utgå i norr från vestra stambanan vid
Falköping och sträcka sig, med bibana till Jönköping, öfver Göta ström efter Lagaådalen
till Agghult, Lund och Malmö, så beviljade Rikets då församlade Ständer
särskilda anslag för den till Lund redan färdiga södra stambanans fortsättning till
norra ändan af Finjasjön samt till påbörjande och grundläggning af sådana arbeten
ä södra stambanans norra del från Falköping till Jönköping, sorn fordrade en längre
lid för att fulländas, äfvensom till bangårdar i Lund och Malmö. De före nämnda
riksdag verkställda undersökningarne hade icke gil vit vid handen, att södra stambanan
kunde, med iakttagande af den i allmänhet föreskrifne lutning af högst 1
på 100, ledas til! staden Jönköping; men sedan upplysning genom förnyade undersökningar
vunnits derom, att en sådan ledning läte sig verkställas, hade Kongl.
Majit, på det den pröfning, som af det sålunda förändrade förhållandet kunde påkallas
i afseende å banans sträckning genom Småland, måtte stå öppen, funnit Sig
föranlåten förordna att arbetena å södra stambanan från Falköping tdlsvidare ej
borde fortsättas längre än öfver den, omkring tre mil nordvest från Jönköping belägna
sjön Stråken till den skiljopunkt, hvarifrån banan kunde ledas antingen direkt
till Jönköping eller til! Axamo på Laga-linien, äfvensom Kongl. Majit ej fastställt
banriktningen från Malmö längre än till södra ändan af Finjasjön, der banan, med
lika fördelar i tekniskt hänseende, kunde fortsättas inåt Småland, antingen efter
Lagaådalen eller ock mera i öster.
6
Stats-Utskottets Utlåtande AS 86.
Med särskild hänvisning till den i Jernvägs-kommittéens Betänkande förekommande
utredning angående södra stambanans sträckning Irån sjön Stråken i norr
till Finjasjön i söder, har Kongl. Maj:t i detta ämne yttrat: att, sedan det numera
befunnits verkställbar att draga södra stambanan direkte till Wetterns strand och
Jönköping, förefunnes vigtiga skäl för banans fortsättning derifrån i mera östligt
läge, än i Kongl. Maj:ts Proposition vid sistlidne riksdag var föreslaget; ty, under
förutsättning att en jernväg framdeles komme att Irån vestra stambanan i Södermanland
utläggas i sydlig riktning och genomlöpa Östergötland, skulle en sådan
jernväg finna i trakten af Nässjö en lämplig och naturlig anslutningspunkt till södra
stambanan, och begge dessa jernvägar, utan behof al de förut föreslagna särskilda
bibanorna, med deras till en del svåra och nästan älventyrliga terräng-förhållanden,
förbindas med rörelsens hufvudort i denna trakt. Jönköping. Landets södra och
östra landskap komme derigenom i närmare förbindelse med hvarandra och med
hulvudstaden, dit afståndet från södra Sverige, sedan en jernväg genom Östergötland
blifvit fullbordad, skulle i högst betydlig mån förkortas. Derjemte och utom de
fördelar, som voro beroende af sistnämnde jernvägs anläggning, skulle södra stambanans
ledning till Jönköping och dess af Kommittéer) löreslagna östligare löge
mera i midten af landet samt uti en fruktbarare och folkrikare trakt lända till gagn
för ett vidsträcktare område och en större rörelse samt särskildt bereda åt Sveriges
på kommunikationer vanlottade sydöstra del en lättad möjlighet att komma i jernvägsförbindelse
med andra delar af landet.
Vid betraktande af dessa förhållanden har Kongl. Majit ansett olägenheten al
den omväg, som från rikets sydligaste orter till de vestra och, så länge jernväg
genom Östergötland icke blifvit bygd, äfven till de norra, skulle uppkomma genom
södra stambanans anläggning uti ifrågavarande östligare sträckning i stället för den
förut föreslagna Laga-linien, samt deri häraf jemväl följande högre kostnaden för
södra stambanan, när denna bana ensamt afsågs, väsendtligen öfvervägas af den
östligare banriktningens ofvan antydda allmännare fördelar, och har Kongl. Majit
fördenskull föreslagit, att södra stambanan mätte ledas Irån sjön Stråken genom Jönköping
öfver Tenhult till trakten af Nässjö och derifrån vidare förbi och i närheten
af sjön Salen till Finjasjön.
Kostnaden för södra stambanans fullbordan i denna sträckning vöre al Kom
-
mittéen beräknad sålunda:
Från Finjasjön till Nässjö 18 mil 11,526,411.
» Nässjö till Tenhult 2,14 mil  1,479,120.
» Tenhult till Jönköping 1,50 mil  1,324,000.
» Jönköping till Stråken 3,26 mil  2,532 520.
samt fullbordandet af linien från Stråken till Falköping  826,000.
Summa Ridr Bimt 17,688,051.
Stals-Utslu/ttets Utlåtande M 86.
7
Och liar Kongl. Majit föreslagit att, af de ofvanföre för arbetena å södra
stambanan intill 1863 års slut beräknade 7,440,632 R:dr, skulle användas:
Till banans fortsättning från Finjasjön genom Skåne och Småland till trakten af sjön
Salen i Kronobergs län  6,000,000.
och till jernvägsarbelena emellan Falköping och Jönköping .... 1,440,632.
Summa Ridr R:mt 7,440,632.
Efter framläggande af det bär ofvan återgifna förslag, angående Statens jernvägsbyggnader,
och förklarande att Kongl. Majit ansåge någon vidare pröfning af hvad
Kommittéen i ämnet föreslagit för närvarande icke böra ega rum, har Kongl. Majit
hemställt det Rikets Ständer torde dels finna lämpligt att, såsom vid förra riksdagen,
till Kongl. Majit öfverlemna att vid jernvägsarbetenas utförande, med afseende å
ytterligare upplysta förhållanden, närmare bestämma de orter, som hvarje statsbana
eller bandel, hvartill anslag blefve beviljadt, skall genomgå, och de ställen den bör
anlöpa, samt att till ändamål, gemensamma för olika stambanor, anordna medel utan
omedelbart skeende fördelning emellan särskilda banor, och att använda det öfverskott,
som kan finnas uppkomma å ett stambane-arbete, till att fylla den brist, som
å ett annat möjligen kan uppstå; dels besluta att, jemte det inkomster och utgifter
å hvar och en för allmänna trafiken upplåten del af Statens jernvägar böra särskildt
redovisas, den behållning, som kan å en eller annan sådan bandel uppkomma, må
i första rummet användas till bestridande af underhållskostnaderna för rörelsen å
andra bandelar, hvarest dessa kostnader icke utaf gods- och passagerare-afgifterna
betäckas, och att hvad derefter möjligen återstår, måtte såsom förskott ingå till
fonden för jernvägsbyggnaderna; men att deremot de inkomsterna öfverstigande utgifter
för rörelsen å Statens jernvägar böra likaledes förskottsvis af sagde fond bestridas;
och har Kongl. Majit förklarat Sig finna fortfarande lämpligt och behöfligt,
att kommenderingar ur arméen vid Statens jernvägsbyggnader användas, under de i
Rikets Ständers skrifvelse den 16 September 1837 upptagna vilkor.
Det anslag Kongl. Majit såmedelst till Statens jernvägs-byggnader äskat, har
synts Kongl. Majit lämpligen böra fördelas jemnt på hvartdera af de fyra åren
1860 —1863 eller med 6,230,000 Ridr på hvarje; dock med rättighet för Kongl.
Majit att för hvardera af de tre lörsta åren, ifall omständigheter vid arbetenas utförande
eller i öfrigt skulle dertill föranleda, använda utöfver årsanslaget högst
500,000 Ridr, som då komme att å sista årets anslag afräknas.
Jemte anmälan ali utaf det af Rikets Ständer vid sistlidne riksdag för Statens
jernvägsbyggnader beviljade belopp, 20,000,000 Ridr, återstode ett odisponeradt belopp
af 800,000 Ridr, har Kongl. Majit tillkännagifvit att detta belopp icke vore
inbegripet under de af Jernvägs-kommittéen uppgifne kostnadssummor, utan beräknadt
att, jemte dessa, få till de föreslagna jernvägsarbetena användas; i följd hvaraf
de af Kongl. Majit för närande arbeten nu äskade 25,000,000 Ridr erfordrades
utöfver berörde, å förra riksdagens anslag ännu återstående, 800,000 Ridr.
8
Slats-U tskollets Utlåtande M 86.
I sammanhang med den Kongl. Proposition, hvars hufvudsakliga innehåll Utskottet
ofvan uppgifvit, har Utskottet ansett sig böra till behandling upplaga de
inom Riks-Stånden väckte och till Utskottet öfverlemnade motioner, som innefatta
framställningar, rörande jernvägsarbetens utförande på Statens bekostnad och genom
dess försorg, samt dermed gemenskap egande frågor; varande i dessa ämnen förslag
väckte af följande motionärer, nemligen;
host Ridder skåpet och Adeln:
af grefve A. E. von Rosen, som i afseende å vestra stambanans fortsättande
framställt det alternativa förslag, alt denna bana antingen måtte dragas från Töreboda
rakt på Orebro och derifrån sedermera i kortaste sträckning till Katrineholm; eller
ock att samma bana, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit föreslagit, mätte
färdigbyggas från Töreboda till Hallsberg och derifrån till Orebro, men den föreslagna
vliglinien från Hallsberg till Katrineholm deremot få anstå till en framtida
statsreglerings-period, samt i dess ställe banan från någon tjenlig punkt i Katrineholmstrakten
ledas öfver Qvicksund till närheten af Wendle och vidare till Köping;
af Herr A. R. Oxehufvud, som uti sin motion angående låneunderstöd af statsmedel
åt ett för jernvägsanläggning från Stockholm till Sagån bildadt bolag, hemställt
att, i händelse Rikets Ständer ej skulle vilja ål enskildt bolag afstå detta, i
motionärens tanke, särdeles inkomstgifvande företag, Rikets Ständer måtte besluta
norra stambanans påbörjande och dess utförande under instundande statsregleringsperiod
till Stäket.
inom Borgare-Ståndet:
al Herr J. G. Schwan, enligt hvars åsigt det af Kongl. Majit för Statens
jernvägsbygnader äskade belopp borde ökas med 2 millioner R:dr, i ändamål att,
på sätt Jernvägs-kommittéen föreslagit, intill 1863 års slut fullborda jernvägslinien
emellan Falköping och Jönköping; och har, i öfverensstämmelse härmed, motionären
hemställt att. till användande på stamjernbanornas fullföljande under nästa statsreglerings-period,
måtte anslås 27,000,000 R:dr, deraf skulle beräknas:
för vestra stambanan med sidobana —till Orebro 17,859.368.
» södra stambanan emellan Falköping och Jönköping  3,358,520.
samt för linien från Finjasjön i Skåne till norra ändan af sjön Salen
i Kronobergs län  6,082,112.
Summa R:dr R:mt 27,000,000.
af Herr J. Sundvallson, som, jemte förordande af en stamjernbanas anläggande
från Stockholm, öster om Sigtunafjärden, direkte till Upsala och vidare i nordvestlig
riktning
Stals-Utskottets Utlåtande M 86.
9
riktning till Sala emot Gede-Dala jernvägen, föreslagit att Rikets Ständer måtte
besluta denna, i Jernvägs-kommittéens Betänkande under benämning af norra
stambanan, upptagna jernvägs-linies påbörjande och fullbordande emellan Stockholm
och Upsala under nästa statsreglerings-period efter det af Jernvägs-kommittéen
uppgjorda förslag; och har motionären hemställt att, om lämpligare och fördelaktigare
utvägar icke funnes, medel till detta företag måtte beredas genom räntebärande
statsobligationer, hvilka skulle förräntas och amorteras med afkomst-behållningen
å Statens nuvarande och blifvande jernvägar.
inom Bonde-Ståndet:
af Riksdagsfullmägtigen Sven Heurlin från Kronobergs län, hvars motion hufvudsakligen
innefattar förslag:
att af Rikets nu församlade Ständer mätte anslås:
till förbindelse emellan Töreboda och Örebro 6,300,000.
till fullbordande af förbindelsen emellan Falköping och Jönköping. . 1,440,000.
till arbeten å Katrineholms-vägen närmast Stockholm  4,000,000.
samt för linien från Finjasjön  2,000,000.
Summa R:dr R:mt 13,940,000.
uti hvilket belopp motionären inberäknat de, enligt Kongl. Maj:ts Proposition, af
förra riksdagens jernvägs-anslag återstående 800,000 R:dr; och har motionären
ansett den utöfver berörda återstod erforderliga summa af 13,140,000 R:dr böra
på en arbetstid af fyra år fördelas. Vidare
att jernvägen från Skåne genom Småland, dertill motionären ansett något
anslag för närvarande icke böra beviljas, nu likväl måtte bestämmas att, då den
framdeles till utförande ifrågakommer, ledas utåt Lagadalen öfver Sandseryd till
Jönköping; och att emellertid förnyade undersökningar å denna linie äfvensom
i afseende å vidare fortsättning deraf från Jönköping till sjön Sommen måtte
föranstaltas;
att de medel, som af Rikets Ständer till Statens jernvägsbyggnader anslås,
icke måtte få användas till bestridande af banornas underhållskostnad, samt att
Rikets Ständer måtte förordna att särskild redovisning skall lemnäs för byggnadsanslagets
användande till hvarje bana, för hvilken detsamma blifvit beviljadt;
att den underhållskostnaden öfverskjutande behållning, som å Statens för trafik
öppnade banor kun uppkomma, mätte ingå till Stats-kontoret, och att om deremot
dessa kostnader icke af inkomsterna betäckas, anmälan derom bör göras hos Kongl.
Maj:t, som må ega att af Stals-kontorets medel utanordna fyllnaden; samt att
Rikets Ständer vid hvarje sammanträde måtte underrättas om de i nämnda kostnader
för banornas underhall möjligen uppkomne brister;
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 31 Haft. 2
10
Stals-Ulskottets Utlåtande Jfö 86.
att användandet af de medel, Rikets Ständer komma att till Statens jernvägar
anslå, måtte på det sätt anordnas, att Rikets näst sammanträdande Ständer kunna
erhålla tillräckligt rådrum för beslutande af nytt anslag;
och slutligen att de jernvägsföretag, som ifrågakomma att af enskilda bolag
utföras, måtte af Staten understödjas antingen genom lån eller statsbanors läm
pande
efter de för nämnde jernvägsanläggningar uppgjorda förslag; i hvilket sistnämnda
afseende motionären hemställt om utförande på allmän bekostnad af en
jernväg till Almare Stäk, der sedermera de i Upland och Westmanland för jernvägsanläggningar
bildade bolag kunde vidtaga;
af Per Erik Andersson från Westmanlands län, som ansett följande jernvägslinier
böra under nästa statsreglerings-period för Statens räkning bearbetas och
utföras samt anslag dertill beviljas sålunda:
från Töreboda till Örebro  7,000,000.
» Falköping » Jönköping  1,440,000.
» Stockholm » Katrineholm  5,000.000.
Summa R:dr R:mt 11,440,000.
af Liss Lars Olsson frän Stora Kopparbergs län, hvilken, uti en af honom
väckt motion, deruti Riksdagsfullmägtige Lars Larsson och Anders Andersson från
samma län instämt, bland annat föreslagit att, då användandet af kommcnderingar
nr indelta arméen vid Statens jernvägsarbeten vore i (lera hänseenden för manskapet
skadligt och för rotehållarne tryckande, Rikets Ständer måtte uti underdånig
skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla, att sådane arbetskommenderingar hädanefter
måtte upphöra;
samt af Per Östman frun Wester-Norrlands län, hvars motion innefattar det
förslag: att vid de anslag, som Rikets Ständer till stam- eller bibanor bevilja,
måtte fästas det uttryckliga vilkor, att innevånarne i de provinser, genom hvilka
jernvägarna komma att dragas, böra, för underlättande af ränte-afbetalningen å det
nedlagda kapitalet, till Statsverket, utöfver sina öfrige utskylder, erlägga en afgift,
sålunda, att de som vore boende inom en mils afstånd, efter väglängd räknadt,
från närmaste jernbane-station, borde erlägga 6 procent, inom tvänne mil 4 procent,
och inom trenne mil 2 procent af sine öfrige allmänna utskylder; hvilka avgifter
motionären ansett böra i Statsverkets räkenskaper särskildt upptagas och
redovisas.
Lika med Kongl. Majit, anser Utskottet fortsättning och fullföljande af de
för åvägabringande af jernvägs-förbindelse emellan hufvudstaden samt rikets vestra
och södra gräns-hufvudorler, i följd af nästförflutne riksdagars beslut, för Statens
räkning företagne stambane-aibeten utgöra en angelägenhet, deraf landets krafter
och tillgångar böra och måste företrädesvis tagas i anspråk. Oaktadt, enligt de
Siats-Utskottets Utlåtande JM 86.
11
i anledning al' Kongl. Maj:ts Proposition samt öfrige ofvan anförde framställningar
afgifne oell Utskottet meddelade yttranden, enahanda öfvertygelse visat sig vara
inom samtlige Riks-Ständen allmänt rådande, hafva dock, i fråga om ändamålsenligaste
sättet, såväl för fullbordande af jernvägs-förbindelsen emellan Stockholm
och Göteborg, som för södra stambanans fortsättning, blifvit framställde sk il ja k tige
och från Kongl. Maj:ts åsigter i dessa afseenden afvikande förslag och meningar;
och komma dessa att i det följande sammanfattas och behandlas i sammanhang
med de rörande hvardera af nämnde jernvägslinier väckte anslagsfrågor.
Angående fullbordande af jernvägs-förbindelsen emellan Stochholm och Göteborg.
På sätt Kongl. Maj:t i sin nådiga Proposition tillkännagifvit och af Jcrnvägskommittéens,
af Kongl. Maj:t åberopade, Betänkande närmare inhemtas, har af
vestra stambanan linien emellan Göteborg och Töreboda, af 17 mil 5,400 fots
längd, varit sedan den 1 September sistlidet år för trafik öppnad, hvarjemte
arbetet är påbörjadt emellan Töreboda och Bodarne, samt, pä linien emellan
Stockholm och Katrineholm, af 12 */2 mils längd, 23/4 mil emellan Södertelje och
Stockholm lill lerrassering fullbordade, återstående ’/2 mil till sistnämnde stad
under arbete, och dessutom 1 %0 naii terrasserade på banslräckningen mot Katrineholm.
Såsom lämpligaste sträckningen för den del af vestra stambanan, emellan
Katrineholm och Bodarne, som det tillhört Kommiltéen alt undersöka, har Kommittéen,
hvars förslag i detta afseende blifvit af Kongl. Majit understäldt Rikets
Ständers pröfning, antagit och utstakat en linie, passerande nära förbi Wingåkers
kyrka, Hallsberg och Porla, och ulgörandc i längd 13 mil 4,100 fot, med en
anläggningskostnad af 9,096,889 R:dr. Till stöd för vestra stambanans fullföljande
i denna riktning, derigenom banans hela längd emellan Stockholm och
Göteborg skulle komma att utgöra 42 mil 29,300 fot, har Kommittéen anfört
att, jemte det nämnde stambana i denna riktning vore den kortaste väg, som,
med iakttagande af de för rikets stambanor fastställda grunder i afseende på
lutnings- och kröknings-förhållanden, kunnat utstakas emellan de bestämda ändpunkterna.
vore den också den hufvudbana, som pä kortaste tid och för minsta
kostnad kunde fullbordas, sedan de svåraste och dyraste arbetena med sistlidet
års utgång voro undangjorda. Tillika komme den att genomgå och beröra de
fruktbaraste och folkrikaste trakterna emellan Katrineholm och Göta Kanal, utan
att lemna åsido någon vigtigare punkt. Visserligen utgjorde ifrågavarande bandel
blott den mellersta länken af en öfver 40 mil lång jernväg emellan tvänne vid
särskilda hafskuster belägna större städer, som idkade nästan samma handel och
industri samt båda voro import- och export-orter för hvar sin del af det mellanliggande
landet, och skulle således möjligen kunna antagas blifva i saknad af
annan betydligare trafik än transito-rörelsen, hufvudsakligen af passagerare emellan
12
Stals-Utskottets Utlåtande M 86.
de båda städerna, då, enligt hvad kändt vore, största rörelsen på en sådan bana
alltid uppkomme invid så beskaffade ändpunkter; men om likväl toges i betraktande
befolkningens fördelning och arten af den rörelse, som, till följd af de särskilda
orternas olika naturalster och industri, egde rum inom den del af landet,
som vore belägen emellan de stora sjöarna Hjelmaren, Wettern och Wenern,
jemte närmast deromkring belägna trakter, och dervid uppmärksamheten tillika
fästes vid de jernvägs-sträckningar, som Kommittéen föreslagit att utgå från särskilda
punkter på vestra stambanan mot Norrköping, Örebro till förening med
Köping-Hults jernväg, Askersund samt Wermland och Norge, så kunde, enligt
Kommittéens förmenande, med visshet antagas, att ifrågavarande bansträckning
emellan Katrineholm och Göta Kanal, i den riktning Kongl. Majit förut i nåder
föreslagit och Kommittéen i underdånighet tillstyrkt, komme att blifva ej allenast
en af de mest trafikerade och följaktligen mest vinstgifvande, utan ock för hela
landets industriel lif fördelaktigaste stambanor i riket. Denna inre rörelse har af
Kommittéen antagits förnämligast utgöras: af de landtbruks-produkter af alla slag,
som från vestra delen af Södermanland, mellersta Nerike och äfven Westergötland
afyttras till Örebro och Wermlands läns bergslager; af de betydliga qvantiteter
malm och tackjern, hvarmed de norra bergslagerna förse bruken i södra Nerike,
Södermanland, Östergötland, Westergötland och till en del äfven Wermland, jemte
de brukseffekter, som från större delen af berörde bruk inom Nerike söka närmaste
vattenväg till exportorten; af skogsprodukter, som från de trakter, hvilka
banan komme att genomgå, tillföras Örebro och bergslagerna; samt af den stora
varu-rörelse, som från Norrköping och Göteborg eger rum på Nerike, bergslagerna
och Wermland. Åberopande för öfrigt i detta hänseende de af Kommittéen
verkställde och i hillänget till Kommittéens Betänkande omförmälde statistiska
undersökningar, har Kommitléen sålunda ansett sig kunna antaga att följande
trafik måste tiligodokomma banan emellan Katrineholm och Göta Kanal, nemligen:
l:o Hela persontrafiken emellan Stockholm och Göteborg, äfvensom på södra
orterna och Skåne, då södra stambanan till Falköping blifvit färdig, samt den såkallade
transilo-handeln;
l2:o Hela rörelsen emellan Stockholm, Norrköping, Södermanland och Östergötland,
å ena sidon, samt Nerike, Westergötland, Wermland och bergslagerna,
å den andra, äfvensom transporten af bergsbrukens råämnen och effekter i förut
omnämnd riktning;
5:o Trafiken från Norrköping och en del af Östergötland till Göteborg och
tvärtom; samt
4:o Rörelsen från Askersund och dess omgifningar, såväl på Stockholm och
Norrköping, som på Göteborg och Wermland.
Beträffande den blifvande trafiken å ifrågavarande bana har Kommittéen
vidare yttrat; att banans nu utstakade riktning från Göta Kanal mot Söderman
-
Siats-Utskottets Utlåtande Ari 86.
15
land, Örebro och bergslagerna utan tvifvel komme att blifva af synnerlig vigt och
inflytande på varu-rörelsens utsträckning emellan Göteborg och hela östra delen af
mellersta Sverige under hela den tid af året, då de inre segellederna vore öppna,
enär varor, sjöledes afsända från Göteborg lill Töreboda, på kortaste tid och för
billigaste pris kunde spridas till berörde trakter, och dessas produkter i omvänd
ordning finna den lättaste väg till Sveriges förnämsta exportort; samt att, derest
en möjligen skeende utvidgning af bruksrörelsen på Dalsland och i vestra Wermland
skulle erfordra en större tillförsel af råämnen från Örebro läns bergslager,
banans direkta sträckning från trakterna af Nora och Linde till Göta Kanal
skulle dertill lemna en utväg, som likaledes tillskyndade den ifrågavarande bandelen
en ökad trafik; hvartill komme den rörelse, som i en framtid, då nordvestra
stambanan blifvit fullbordad till Kristinehamn och sedermera till Norge, från denna
bana skulle inkomma på den vestra, i riktning mot Stockholm, Göteborg och
andra orter.
Slutligen och med anmärkning att, i följd af den förmånliga terrängen emellan
Katrineholm och Göta Kanal, denna bandel, i förhållande till längden, kunde
fullbordas både på kortare tid och för mindre kostnad, än de delar af samma bana,
som antingen vore öppnade eller under arbete, har Kommittéen, med tillkänna—
gifvande derjemte att alla svårare och mera tidsödande arbeten å bansträckningen
emellan Stockholm och Katrineholm vore undangjorda, tillagt, att föreningen emellan
Stockholm och Göteborg medelst vestra stambanan således numera kan, om den
utstakade riktningen bibehålles och derest nödiga medel beviljas, till vägabringas
inom kortare tid, än genom hvilken annan sträckning, som skulle kunna föreslås.
Grefve A. E. von Rosen, enligt hvars alternativa förslag vestra stambanan
skulle komma att ledas antingen i kortaste sträckning från Töreboda öfver Örebro
till Stockholm, eller ock från Töreboda till Hallsberg och derifrån till Örebro,
samt från trakten af Katrineholm öfver Qvicksund nära förbi Wendle till Köping,
har uti sin härom väckta motion, jemte erinran om den af Jernvägs-kommittéen
uttalade grundsats, att stambane-linierna finge böjas i det fal! att beröringen med
vigtigare handelsplatser samt rikare och mera befolkade orter, till ögonskenlig
fördel för rörelsen, påfordrade en sådan åtgärd, dels anmärkt att detta af Jernvägs
kommittéen
förutsatta förhållande inträffade med båda de af motionären föreslagna
altcrnativer, dels yttrat att genom antagande af det sednare alternativet måste
otvifvelaktig! en mycket lifligare och mera inbringande trafik uppkomma ä vestra
stambanan, då Södermanland och Östergötland finge en direkt och ganska kort
förbindelse med Westmanlands och Nerikes bergslager samt Dalarne, och såväl
Södermanlands som Westmanlands och Nerikes innevånare i det närmaste från
alla punkter erhölle helt korta afstånd till jernbanan; hvarförutan, med hänseende
till sistberörda alternativ, motionären fästat uppmärksamheten derå, att sammaiiknytningen
med hufvudstaden komme att med lätthet försiggå genom de enskilda
14
Stats-Utskottets Utlåtande JVs 86.
banor, för hvilkas anläggande bolag vore under bildning i Stockholms, Upsala och
Westerås län.
Riksdagsfullmägtige Sven Heurlin från Kronobergs och Per Erik Andersson
från Westmanlands län, hvilka med de af dem framställda förslag om anslags be
viljande
till jernvägsförbindelse emellan Töreboda och Orebro åsyftat åstadkommande
af fortlöpande beqväm och hastig kommunikation emellan Göteborg och
Stockholm, hafva i detta afseende, hufvudsakligen sammanstämmande, yttrat, att
förmedelst denna jernvägsanläggning och genom begagnande af den utaf enskilda
bolag utförda och för trafik öppnade jernbanan emellan Örebro och Arboga, samt
ångbåtsfart från sistnämnde stad till hufvudstaden, ifrågavarande kommunikation både
på kortare tid och för mindre kostnad skulle kunna komma till stånd, än genom den
föreslagna linien från Töreboda till Katrineholm. Dessutom har den förstnämnde motionären
anmärkt, alt om derjemte en jernbana af Staten bekostades från Stockholm
till Stäket, skulle säkerligen innan kort genom enskilde bolags försorg en
fullständig jernvägsförbindelse emellan förenämnde hufvudorter blifva åvägabragt.
Hvad först angår bestämmandet af den riktning för vestra stambanan, tor
hvilken anslag bör af Rikets Ständer beviljas, har Utskottet, som icke underlåtit
att behörigen öfverväga de af ofvannämnde motionärer anförde skäl för åstadkommande
af kommunikation emellan Stockholm och Göteborg, på de af motionärerne
uppgifna sätt, likväl icke af dessa skäl kunnat Öfvertygas om lämpligheten af att
vid denna riksdag afvika från den vid beviljande af anslag för vestra stambanan
vid sistlidna riksmöte af Rikets Ständer afsedda plan. Då Rikets Ständer, vid det
år 1854 fattade beslutet om vestra stambanan, förklarat, att Rikets Ständer ansågo
en stambana emellan Stockholm och Göteborg vara den, hvars anläggning borde
i första rummet till verkställighet befordras, lärer väl icke numera, och sedan ett så
betydligt anslag för samma stambana af Rikets sednast församlade Ständer blifvit
beviljadt, kunna med skäl ifrågasättas att anläggningen af denna bana skulle fullföljas
endast till Örebro och der afstadna. Antagandet åter af det i Grelve Rosens
motion föreslagna sednare alternativ skulle helt och hållet rubha det vid sisllidne
riksdag fattade beslut, hvarigenom Rikets Ständer, i enlighet med den af Kongl.
Maj:t framlagda arbetsplan, beviljade medel för vestra stambanans sträckning frän
Stockholm öfver Södertelje mot Göta kanal. I det af Grefve Rosen framställda förslaget,
att vestra stambanan skulle från Töreboda ledas till Örebro och derifrån öfver
Katrineholm till Stockholm, har Utskottet icke heller kunnat instämma, enär,
genom en sådan sträckning af stambanan, en ökad väglangd af mer än två mil, jemte
ökad tidsutdrägt och kostnad, skulle uppkomma för hela den trafik, som komme
att gå emellan Stockholm eller de öster om Nerike belägna orter, å ena sidan, samt
orterna vid vestra stambanan vester och söder om Nerike, å den andra. Ehuru
Utskottet således anser den vid vestra stambanans anläggning hufvudsakligen åsyftade
kommunikationen emellan rikels vid Östersjön och Nordsjön belägna hufvud
-
Stals-Utskottets Utlåtande M 86.
15
orter böra utföras och fullbordas genom direkt sammanbindning af de från banans
ändpunkter redan företagna och dels fullbordade, dels påbörjade jernvägsarbete!!, har
likväl, vid granskning af Kommittéens i sådant afseende uppgjorda förslag, fråga
inom Utskottet uppstått huruvida icke, genom den föreslagna bansträckningens ledande
något mera åt det inre af j\erike, skulle, utan större olägenhet, kunna beredas
ytterligare fördelar för trafiken samt ökadt gagn för flera delar af landet.
Af Kommittéens Betänkande (sid. 11) inhemtas, att, utom den af Kommittéen antagna
och förordade bansträckningen från Bodarne, äfven tvenne något nordligare
genom Nerike dragna lifner blifvit undersökta, nemligen den ena emellan Wibyoch
Skarby-sjöarna, samt den andra norr om sistnämnde sjö. Dessa undersökningar
hade dock af Kommittéen ansetts icke behöfva vidare utföras, enär Kommittéen
funnit ingendera af sistnämnde linier i tekniskt afseende ega företräde, samt, enligt
Kommittéens förmenande, äfven andra vigtigare skäl saknades för att härstädes
låta hufvudlinien afvika från den rakaste och kortaste sträckningen emellan Hallsberg
och Bodarne. Det kan likväl, enär, vid bestämmandet af en stambanas riktning,
afseende måste i viss mån fästas äfven på de inre kommunikationernas behof, ifrågasättas
huruvida icke, genom antagande af den utaf Kommittéen omförmälda linien
norr om Skarbysjön, flera väsendtliga fördelar för berörde kommunikationer kunde
väntas uppkomma i det hänsende att icke allenast förbindelsen emellan bygderna
omkring Mälaren och Hjelmaren, å ena, samt Wenern, å andra sidan, utan äfven
emellan Orebro och de norr och öster om denna stad belägna orter, samt Göteborg,
skulle blifva icke obetydligt underlättad, samt att stambanan, som eljest endast
på en sida berörde den mest befolkade och bördiga delen af Nerike, till fördel för
trafiken kunna ledas midt igenom denna fruktbara ort, utan att våglängden emellan
stambanans ändpunkter, samt emellan Södermanland och Östergötland, å eria
sidan, och rikets vestra orter, å den andra, blefve i någon betydligare mån förökad.
Då likväl Utskottet icke egt någon närmare ledning för sitt omdöme om de kostnader
och fördelar, som en sådan jernbanas utstakning skulle medföra, har Ut
skottet
ansett hela denna fråga böra till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och afgörande
öfverlämnäs.
I fråga om beloppet af det anslag, som skulle vid innevarande riksdag för
arbetena å vestra stambanan emellan Stockholm och Göteborg anvisas, har Utskottet
som ansett fulländandet af de tvänne stambanor, hvilkas anläggande på Statens
omedelbara bekostnad Rikets Ständer godkänt, vara ett mål, hvilket Staten bör, om
än med betydliga uppoffringar, så snart som möjligt söka uppnå, med instämmande
i de af Kongl. Majit i dess nådiga Proposition uttalade åsigter om vestra stamba
nans
framstående vigt, funnit sig böra tillstyrka Rikets Ständers bifall till Kongl.
Majits förslag, att af Rikets Ständer skulle beviljas så stort anslag, som vore be
höfligt
för ifrågavarande stambanas fullbordande under loppet af näst ingående
statsreglerings-period.
16
Stats-Ulskoltets Utlåtande M 86.
PS grund af hvad ofvan blifvit anfördt i fråga såväl om vestra stambanans
sträckning, som de för arbetena derå erforderliga anslagsbelopp, får Utskottet till
styrka
och föreslå:
l:o
att Rikets Ständer, för fullbordande af vestra stambanan från Stockholm
öfver Södertelje och Katrineholm till Töreboda vid Göta kanal,
måtte bevilja och anvisa erforderliga medel till belopp af
15,796,889 R:dr R:mt; samt att Rikets Ständer måtte, i afseende
på denna banas sträckning genom Nerike, hos Kongl. Maj:t anhålla,
att, derest, efter närmare undersökning, visar sig att sådant,
till fördel för rörelsen och utan väsendtlig tillökning i den beräknade
anläggningskostnaden, kan ske, jernvägslinien måtte utstakas
i något nordligare riktning genom slättlandet af Nerike.
I sammanhang härmed och då, enligt hvad Kongl. Maj:t i dess nådiga Proposition
till Rikets Ständers kännedom meddelat, Chefen för Statens jernvägsbygg
nader
i underdånigt Memorial den 12 November sistlidet år hos Kongl. Maj:t an
mält
behofvet att, för vidtagande af förberedande åtgärder i och för de jernvägsarbete^
som kunde komma att af Rikets nu församlade Ständer beslutas, redan
under innevarande års första qvartal, derest Rikets Ständers beslut i ämnet hunne
så tidigt fattas, ega tillgång till en summa af 600,000 R:dr, föranlåtes Utskottet
hemställa:
2:o
att nyssnämnde belopp måtte af Rikets Ständer, i afräkning å innevarande
års anslag för vestra stambanan, anvisas att, för ofvan
berörda
ändamål, ofördröjligen till Kongl. Maj:ts disposition, från
Riksgälds-kontoret utgå;
kommande Utskottet i öfrigt att, efter framställning af förslag rörande de anslagssummor,
som för andra jernvägsarbetens utförande genom Statens försorg böra under
denna riksdag beviljas, i afseende på ordningen för dessa medels utbetalning i
ett sammanhang sig yttra.
Angående sammanbindning s-banan emellan Hallsberg och Örebro.
Vid meddelande af sitt underdåniga tillstyrkande, att en jernväg på Statens
bekostnad samtidigt och i förening med vestra stambanan måtte anläggas emellan
Hallsberg och Örebro, så att båda dessa banor kunde på en gång öppnas för trafiken,
har Kommittéen yttrat att, i betraktande af den industriela rörelsen inom
denna trakt, Kommittéen artsåge ifrågavarande bandel vara af utomordentlig vigt,
ej mindre för trafiken på vestra stambanan, sedan denna blifvit fullbordad, utan ock
för
Stats-Utskottets tillåtande M 86.
för de både norr och söder om Örebro belägna orter, emellan hvilka ett betydande
utbyte af landt- och bergsbruks-produkter egde rum. Genom förening på detta sätt
emellan den så kallade Köping-Hults jernväg (jemte bibanan till Nora) och vestra
stambanan, blefve Örebro läns produktiva, norra bergslagsorter äfvensom vestra ändan
af Mälaredalen satta i direkt förbindelse med södra Nerike, Södermanland,
Stockholm, Westergötland och Göteborg, samt indirekt genom Göta kanal med
Wenerns och Wetterns hamnar. Således skulle, så länge Wenern och Göta kanal
voro öppna, mellersta delen af landet, eller trakterna omkring Örebro och Nora,
jemte hamnarna vid Hjelmare!! och Mälaren, för billig transportkostnad erhålla varor
Irån vestra kusten genom begagnande af sjöväg till Töreboda och derifrån på jernbana
direkte till bestämmelseorten eller vidare från Örebro till Mälarens och Hjelmarens
stränder. Pä samma sätt erhölle bergslagerna och sistnämnde orter en beqväm
och billig utlörsel lill Westerhaget och Göteborg för de varor, som deråt
hafva sin naturliga afsättningsväg. Vidare skulle den betydliga jern- och malmforsling,
som nu eger rum ifrån bergslagerna öfver Örebro till södra Nerike och
Askersund, väsendtligen underlättas, då dessa produkter pä oalbrulen jernbana
komme helt nära sin bestämmelse och, med begagnande al jernvägen till Töreboda
samt omlastning derstädes pä fartyg, kunde för billigt pris transporteras till samtliga
hamnar vid Wen ern och Wettern. Genom öppnandet af denna bana befordrades
äfven den direkta förbindelsen emellan örebro och Askersund, då det vägstycke
mellan nämnde städer, som mäste trafikeras med dragare, förkortades till 2
mil, eber från vestra stambanan vid Gatugårda till Askersund. Likaså befrämjades
derigenom bergslagernas och Örebro-traktens handelsrelationer med Norrköping, emedan
då från förstnämnde orter crhölles oafbruten jernväg till Katrineholm, dit afståndet
från Norrköping endast vöre något öfver 4 mil. Och om också obestridligt
vore, att en del utaf de af Kommittéen uppgifne fördelar komme, isynnerhet
hvad lorslingen af tyngre effekter och råämnen till aflägsna landsorter beträffar, att
upphöra under de tider af året. då de inre farvattnen vore isb -lagda, så återstode
dock dels transporten af dessa varor inom kretsen emellan de stora vattendragen,
dels den vintertiden påräkneliga, ej obetydliga trafiken af passagerare samt lättare
och dyrbarare köpmansgods, såsom afsevärda föremål för rörelsen på den blott 2
mil långa banan, och som i allt fall gåfve densamma sitt stora värde.
Utskottet, som erkänner att i allmänhet stora fördelar för landets rörelse måste
uppkomma genom den föreslagna jernvägsanläggningen mellan Hallsberg och
Örebro, har derjemte fästat sin uppmärksamhet vid den lättnad i arbete och be
sparing,
som kunna åstadkommas vid vestra stambanans anläggning genom Nerike,
derest föreningsbanan från Örebro till trakten af Hallsberg kommer att utföras så
tidigt, att den kan begagnas för materialtransporter ifrån Hjälmaren till det inre af
nämnde provins; samt slutligen tagit i betraktande den stora vigten af ifrågava
Bih.
lill n. St. Prat. 1859 & 1860. 4 Samt. 1 Afd. 5t Hafi. 3
18
Stais Utskottets Utlåtande M 86.
rande löreningsbana, såsom det enda medel, hvarigenom i den närmaste framtiden
ni jernvägsförbindelse öppnas frän rikets norr om Hjelmar en och Mälaren belägna
orter och bergverksdistrikter till vestra kusterp utan hvilken förbindelse icke allenast
Statens vestra stambana kommer alt sakna en på dess ekonomiska resultat
högst inflytelserik inkomst, utan ock landets näst jordbruket vigtigaste näringsgren,
bergsbruket, icke skulle kunna i någon väsend t lignre män draga fördel af redan
utförda jern vägsan läggningar.
Med sålunda vunnen öfvertygelse om de beij dliga ekonomiska fördelarne för
Stalén, dels deraf att löreningsbanan melian Örebro och vestra stambanan kommer
att samtidigt med den sednare anläggas och dermed stå i ett oskiljaktigt sammanhang,
dels deraf att denna emellan tvänne vigtiga jernvägar af större utsträckning
föreslagna korta föreningsbana för all framtid kommer att utgöra den länk, hvarigenom
de norr om Hjelmared och Mälaren belägna provinser beredas tillfälle att
begagna vestra stambanan, anser Utskottet denna föreningsbana lör landet i sin
helhet vara af den vigt och betydelse, att den bör genom Statens försorg ullöras;
dervid likväl Utskottet, till förminskande i någon mån af kostnaderna för det all
männa,
och under förutsättning att de, som af järnvägsanläggningen komma att i
första rummet hemta nytta, icke undandraga sig att kostnadsfritt för Staten upplåta
den jo.d, som för bangårdsbyggnaderna i Örebro erfoidras, ansett sagde
bidrog böra vid anslagets beviljande förbehållas; och får, på dessa grunder, Utskottet
tillstyrka och föreslå;
3:o
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl Majrts nådiga Proposition,
för anläggning af en sammanbindnings-bana från vestra
stambanan i trakten af Hallsberg till Örebro, måtte bovilja och
anvisa erforderliga medel till belopp af 1,762,479 Riksdaler Riksmynt,
med vilkor att byggnadstomt för bangården i Örebro varder,
kostnadsfritt för Staten, upplåten.
Angående fortsatt utförande af byggnadsarbeten å Statens södra stambana.
Med hänseende till den vidare fortsättningen och sammanbindandet af de,
från denna stambanas norra ändpunkt vid Falköping till sjön Stråken, samt, i
söder, från Malmö tili Finjasjön dels fullbordade och dels påbörjade bandelar,
hafva de inom Riks-Stånden yttrade skiljaktige meningar varit delade hufvudsakligen
emellan förordande af Jernvägs kommittéens, utaf Kongl Majit godkända och
lill Rikets Ständers pröfning framlagda, förslag, å ena sidan, samt yrkande å andra
sidan att, med bibehållande af hanans riktning i enlighet med nämnda förslag
från sjön Stråken genom Jönköping till Tenhult, densamma från sistnämnda puukt
icke måtte erhålla den af Kongl. Majit föreslagna östliga riktningen öfver Nässjö,
Stals-Utskottets Utlåtande M 86.
I!)
utan i stället fortsättas mera rakt söderut från Tenhult till Götaströms bruk och
vidare utefter Lagaå-dalen förbi Wernamo och Ljungby till Finjasjön.
Beträffande den af Jernvägs kommittéen förordade och för båda de ofvannämnde
alternativen gemensamma bansträckningen från sjön Stråken genom Jönköping
lill Tenhult, har. efter omförmälande af den på äldre undersökningar
grundade planen för ifrågavarande stamlinje och det i sammanhang dermed uppgjorda
förslaget, alt förb ndelsen emellan den från vestra stambanan utgående
hufvudlinien och Wetterns södra ända vid Jönköping borde, i anseende till terrängförhållanden,
ske medelst en sidobana af starkare lutningar och krökningar,
än för hufvudlinieroa var medgifvet, Kommittéen yttrat, att det emellertid icke
kunnat undgå Kommittéens uppmärksamhet att staden Jönköping — med sitt
förträffliga läge vid sjön Wetterns södra ända, såsom handels- och afsättningsplats
för norra Småland och Wetterns sydligare omgifningar; såsom säte för Hofrätt,
Landshöfding m m. med redan arilagJa sto.a fabriker och en folkmängd,
som på 23 år tillvuxit med 38 procent, samt framför allt med en hamn, hvilken
vore den enda emellan Jönköping och Wadstena på Wetterns östra sida och belägen
vid en sjö, som genom Göta Kanal stöde i förbindelse med båda håfven
och isbelägges långt sednare än nämnde kanal, så att varor från Wetterns stränder,
om de vid Jönköping träffade jernvägen, kunde begagna densamma till Göteborg
eller Malmö sedan kanalfarten upphört — vore en punkt till och från
hvilken en särdeles stor trafik vore att förvänta, samt att det derföre skulle vara
fördelaktigt om stambanan, utan hinder för den öfriga förbigående rörelsen, kunde
ledas derigenom, så mycket mer som det alltid skulle komma att medföra ökade
svårigheter och kostnader att på en bibana, med starka lutningar och krökningar
och som fordrade materiel af särskild konstruktion, underhålla en så liflig rörelse,
som säkerligen skulle uppkomma emellan hufvudbanan och Jönköping. Af sådan
anledning hade ngggranna undersökningar af terrängen omkring Jönköping blifvit
företagna, hvilka undersökningar hade ådagalagt att man, utan betydligt ökade
kostnader, kunde ifrån Jönköping anlägga en bana såväl åt vester till sjön Stråken,
som åt söder och öster förbi Tenhult, med bibehållande af de för stambanorna
fastställda reglor i afseende på lutnings- och kröknings-förhållandeu; utgörande
dessa bandelar i längd: från Jönköping till sjön Stråken 3 mil 9,400 fot och från
Jönköping till Tenhult 1 mil 18,000 fot, med en anläggningskostnad för den
förra af 2,332,520 R:dr och för den sednare af 1,324,000 R:dr, eller tillsammans
4 mil 27,400 fot och 3,856,520 R:dr R:mt. Då Tenhult tillika vore en
punkt, som nödvändigt måste passeras af en från öster kommande linie, samt
terrängen derifrån til! Götaström, för att inkomma i den äldre utslakningeD för
södra stambanan emot Skåne genom Lagaå-dalen, vore särdeles förmånlig, hade
Kommittéen, med förkastande af det alternativ, som förut var utlagdt från Götaström
förbi Sandseryd och Axamo till sjön Stråken med bibana från Sandseryd
20
Stats-Utskoltets Ullålande M 86.
till Jönköping, ansett sig böra i underdånighet tillstyrka att södra stambanan
måtte framdragas genom staden Jönköping till Tenhult. Åsigten om ändamålsenligheten
att låta hufvudbanan passera Jönköpings stad hade Kommittéen grundat
ytterligare derpå, att den från öster framdeles kommande linie i alla fall, i anseende
till terrängens svårigheter, icke kunde ifrån Tenhult utsträckas direkte till
Sandseryd, utan mäste, för utt förenas med södra stambanan, antingen böjas åt
söder till Götaström, eller anläggas i den nu förordade sträckningen till Jönköping
och der möta den bibana, som skulle nedkomma till staden från Sandseryd; båda
delarne medförande ökad banbyggnad, dyrbarare underhåll och alltid, hvilketdera
alternativ som valdes, en större väglängd för den östérifrån kommande rörelsen.
Med hänseende till den vidare fortsättningen af ifrågavarande stambana från
Tenhult till Finjasjön, har Koromiltéen förmält att, då den först verkställda undersökningen
endast åsyftat att finna den kortaste och lättaste sträckningen från
Skåne till Jönköping, hade det varit naturligt att Lagaåns dalgång, som erbjöd en
lättarbetad och rakt till det föresätta målet ledande terräng, skulle begagnas,
hvadan linien utstakades uppför denna da! till Götaströms bruk, derifrån den
sedan, då frågan om anläggning af stambanor för Statens räkning uppkommit,
böjdes vesterut mot Sandseryd eller Axemo och Stråken till förening med vestra
stambanan. Kommittéen hade väl, sedan Sandseryds-linien befunnits böra förkastas,
i stället utstakat en linie från Götaström till Tenhult i nordlig riktning öfver
en äfvenledes lättarbetad lokal; men då ändamålet med en stambana icke ensamt
vunnes genom dess utläggning der lokalen vore den i tekniskt hänseende lättaste,
utan många andra omständigheter, såsom förhållandet lill planen lör andra stambanor,
den angränsande ortens beskaffenhet m. m., borde lagas i betraktande, så
och med anledning deraf att banlinien i den sålunda utstakade sträckningen hade
att genomgå ett isynnerhet på dess vestra sida glesare befolkadt och mera ofruktbart land,
samt vore jemförelsevis aflägsen från den östra, tätare bebyggda och mera odlade
delen af landet, äfvensom på grund af derom hos Kommiltéen gjorda framställningar,
hade Kommiltéen ansett sig böra anställa undersökningar för utläggning af
en linie från Finjasjön i nordostlig riktning, för att så vidt möjligt genomskära
midten af landet emellan båda håfven. Till följd häraf hade en linie blifvit utstakad
från Finjasjön genom östra Göinge härad i Kristianstads län, förbi Elmhult
öster om sjön Möckeln, berörande sjön Salens norra ända och vidare rätt i norr
lill Nässjö i Jönköpings län, samt derifrån vester ut till Tenhult.
Efter framställning af dessa båda liniers olika förhållanden i tekniskt afseende
och med hänsigt till det område hvardera linien genomgår, yttrar Kommittéen, att
hvad anginge längden och anläggningskostnaden, som vid jemförelse dem emellan
i främsta rummet ådroge sig uppmärksamhet, vore Laga-linien, eller det vestra
alternativet, från Finjasjön till Tenhult, 17 mil 23,000 fot lång med en anläggningskostnad
af 9,879,393 R:dr, hvaremot Nässjö-linien, eller det östra altenia
-
Stats-Utskollets Ullålande Jtä 86-
21
tivet, frän Finjasjön öfver Nässjö till Tenhult i längd utgjorde 20 mil 4,900 fot
med en anläggningskostnad af 13,003,531 R:dr. Skilnaden utgjorde alltså 2 mil
17,900 fot i längd och 3,126,850 R:dr i kostnad till förmån lör Laga-linien.
Med förmälan att undersökningarne för utstakningen af en stambana från Katrineholm
i Södermanland genom Östergötland till förening med södra stambanan inom
Småland visat, att terrängen från sjön Sommens norra unda, der denna bana
inkomme i Jönköpings län, icke, under iakttagande af de för stambanorna bestämda
lutnings- och krök n ings-föi hålla oden, medgåfvo att, ulan alltför stora kostnader,
framföra samma bana i rakare sträckning mot Tenhult än förbi sj »arne
Ralången, Anebysjön och Gäddevikssjön till Nässjö, samt. med afseende fästadt
jemväl på andra förhållanden, som syntes Kommittéen antyda att betydliga fördelar
skulle vinnas genom en sådan anordning, har Kommittéer!, som ansett att
linien emellan Nässjö och Tenhult, såsom ingående i planen för den framtida förbindelsen
emilian de östra, vestra och södra provinserna, måste utföras, äfven för
den händelse att södra stambanan skulle komma att anläggas genom Lagaå-daleo
till Tenhult, i följd deraf yttrat, alt ofvanberörde linie emellan Nässjö och Tenhult
borde undantagas från jemförelsen emellan de båda för södra stambanan framställda
alternativerna, samt denna jemförelse således ej utsträckas längre än till
linierna emellan Finjasjön och Tenhult på den ena, samt Nässjö å den andra sidan.
Härigenom komme från den förut uppgifna längden på Nässjö-linien att afdragas
distansen emellan Nässjö och Tenhult, 2 mil 4,900 fot, med en kostnad af
1,479,120 R:dr, då för denna linie återstode 18 mil i längd samt 11,526,411
R:dr i kostnad och skilnaden emellan de båda alternativerna reducerades till
13,000 fot i längd och 1,647,016 R:dr i kostnad
I afseende på lutnings- och kröknings-förhållandeu, ansåg Kommittéen båda
linierna hafva lemnat tillfredsställande resultater, ehuru Nässjö-linien egde flera
stigningar af 1 på 100 än Laga-linien, dock icke af den längd att de på något
menligare sätt inverkade på rörelsen. Dessutom befunnes Nässjö liniens större
stigningar i synnerhet på sträckan emellan Nässjö och Tenhult, och kunde således
efter Kommittéens mening icke i någon händelse undvikas, men komme icke att
besvära den större trafiken emellan Malmö och hufvudsaden, derest Nässjö antoges
till östra och södra banornas föreningspunkt, hvilket deremot inträffade om denna
föreningspunkt förlädes till Tenhult.
Vidare har Kommittéen anfört att, af dessa båda alternativa linier, dim östra
eller Nässjö-linien framginge genom en folkrikare och mera odlad trakt, enär dess
omgifning på tre mils afstånd å ömse sidor beboddes af 27,000 personer mer än
den vestliga liniens, hvarvid äfven borde anmärkas, att folkmängden, räknad från
vester lill öster öfver båda liniernas oi förmälda områden, stege i antal, samt
att den odlade jorden utgjorde omkring 6 procent af hela arealen inom 2 mil
på ömse sidor om Nässjö-linien, men endast 4 procent vid Laga-linien, hvar
-
22
Stals-Utskotlets Utlåtande M 86.
jemte deraf belöpte sig 1 tunnland på hvarje person vid den förra, men endast
0,7 vid den sednare.
Enligt Kommiltéens framställning hade Nässjö—linien äfven fördelen alt dels
skära, dels närma sig alla de mest trafikerade landsvägarne frän norr till söder
genom Kronobergs och Jönköpings län, samt att sålunda lättare uppfånga rörelsen
på dessa än Laga-linien, som uteslutande följde en enda större vägsträcka.
I afseende på skogsrörelsen, fabriker och folknäringar har Kommittéen ansett
att icke någon öfvervägande åtskilnad emellan de båda linierna egde rum, oaktadt
jernverken vid Laga-linien, emedan Smålands större fabriks-anläggningar af andra
slag, äfvensom flera jernverk, vore belägna öster om Nässjö-linien, dock icke på
större afstånd, an alt de med fördel af densamma kunde begagna sig.
Beträffande särskildt den jerntillverkning, som vore grundad på malm från
Taberg, har Kommittéen anmärkt att, ehuru en jernvägs-anläggning, hvilken, såsom
Laga-linien, framdragen i grannskapet af Taberg, kunde bidraga till lättad transport
af malmen nedåt Lagaå-dalen, äfvensom från Jönköping ditföra rikare sjöledes
ankomna malmslag, onekligen skulle medföra betydande fördelar för berörde jerntillverkning,
vöre det icke desto mindre att befara, att det, till följd af jernvägens
framdragande i denna riktning, ökade till ver knings-beloppet icke komrne att så
betydligt öfverstiga det nuvarande, som möjligen kunde förmodas För tillverkning
af en centner stångjern af Tabergs-malm åtginge nemligen afkastningen af 2
tunnland skog, hvadan den redan nu befintliga jer n ti II vei k ningen omkring Taberg
och Lagaån, utgörande 40,000 centner tackjern och 31,000 centner stångjern,
konsumerade afkastningen af nära 70,000 tunnland skog. Enär Tabergs-malmens
ringa jernhatt (till en centner tackjern erfordrades i det närmaste 4 centner
malm) derjemte fördyrade hvarje långväga transport deraf äfven på jernväg, skulle
den i alla händelser icke kunna spridas till så många särskilda och aflägsna lokaler,
som den stora skogsförbrukningen förutsatte, derest åter koltransporterna
icke skulle blifva för långa och för kostsamma. Om också detta förhållande
komme att modifieras genom en lättad tillförse! af rikare malmer från aflägsna
orter, så inverkade dock en längre jernvägs transport så betydligt på kostnaden
lör deras anskaffande, att det syntes tvifvelaktigt huruvida en derpå beredd tillgång
skulle blifva på det hela till kostnaden så bi'lig i förhållande till Tabergs-malmen, att
skogsvärdet inom orten till följd deraf skulle ökas så mycket, som erfordrades för att
göra en större koltillförsel frän aflägsnare skogar lönande — det enda sätt, hvarigenom
någon väsendtligen ökad produktion kunde uppkomma. På grund af dessa
förhållanden har Kommittéen ansett t il! verk ningsbeloppet för jernverken vid Lagaån
åtminstone icke kunna ökas med mera än 30 procent och således ej heller öfverstiga
30,000 centner, en qvantitet, som, transporten af dertill behöfliga råämnen
på kortare sträckor inbegripen, visserligen försenade att tagas i betraktande med
afseende på trafiken å jernvägen, men icke vore af nog vigt att tillerkännas något
Stats-Ufskottels Utlåtande M 86.
öfvervägande inflytande vid bestämmandet af riktningen för Statens stambanor.
Kommittéen har jemväl anfört att de nuvarande bruken samtlige befunnes inom
blott 2 till 3 mils afstånd från Nässjölinien oeh således i alla fall kunde draga
fördel deraf för sin försäljning af effekter till Skåne.
Vidare egde, såsom Kommittéen anmärkt, Nässjölinien den fördel alt närma
sig provinsen Smålands enda inuti landet belägna städer, Wexiö och Eksjö, båda
drifvand e en ej obetydlig handel och den förstnämnda äfven fabriksrörelse af flera
slag, hvarjemte deri vöre säte för Landshöfding, Biskop, läroverk jemte flera kommunal-inrättningar;
samt att beröra deri enda mera betydande vatten-kommunikation,
som i det inre landet kunde åstadkommas; varande Kommittéen förvissad, att den
rörelse, som åstadkommes genom en 27,000 personer starkare befolkning, beboende
ett område som producerade spanmål öfver konsumtionen, skulle i och för afsättning
af sina produkter och tillförsel of sina behof åstadkomma en vida större trafik än
den, som jerntillverkningen i Lagaå-dalen möjligen kunde tillskynda jernvägen.
Ur allmän synpunkt, i sammanhang med den af Kommittéer) upprättade planen
för stambanorna i sin helhet och med hänseende till det framtida gagn, som Staten
med deras anläggning åsyftat, har Kommittéen ansett att södra stambanan, hvars
ändamål vore att på kortaste väg förbinda det norra och mellersta Sverige samt
hufvudstaden med Malmö och utlandet, fullkomligt uppfyllde detta anspråk, om
Nässjö bestämdes till föreningspunkt emellan den södra och den af Kommittéen föreslagna
östra stambanan. Afståndet emellan Stockholm och Malmö blefve nemligen
härigenom 57 mil 13,150 löt, i stället för 67 mil 18,540 fot, som utgjorde väglängden
så länge trafiken mäste följa södra och vestra stambanorna öfver Falköping.
Förlädes åter föreningspunkten till Tenhult, och södra stambanan i Lagaliniens riktning,
så blefve afståndet emellan samma punkter 59 mil 5,070 fot efter östra
stambanan och med begagnande af den vestra 65 mil 650 fot.
Utöfver hvad sålunda blifvit anfördt till fördel för Nässjölinien, har i Kommittéens
Betänkande uppmärksamheten blifvit fästad på dess närmare belägenhet till
östra kusten och Blekinge samt dess beqvämare Inge för anknytning af bibanor till
nämnde trakter, såsom Oscarshamn genom Emmådalen, hvaraf de mellanliggande,
mera befolkade, bördiga, skogrika och produktiva orterna vore i större behof, än
de mot vestra kusten belägna distrikten, der en talrikare befolkning först träffades
invid sjelfva hafvet, samt hvarest dessutom strömmar förefunnes, som möjligen kunde
göras användbara för transporter i en för dessa trakter lämplig riktning, hvaribland
i första rummet borde nämnas Atraån emellan Falkenberg och Ulricehamn.
Särskildt afseende borde, enligt Kommittéens tanke, också fästas vid Nässjöliniens
beqvämare läge för kommunikationen från Karlshamn, flottans hufvudstatiou
Carlskrona, sydöstra linsten och Kalmar till vestra orterna och hufvudstaden, då
innevånarne på berörda kust alltid skulle hafva fördel af alt vintertiden uppsöka
jernvägen, helst densamma skure eller närmade sig de från denna kust till Jönköping
2 4 Stats-Utskotlets Utlåtande Jtä 86.
ledande vägar. Detta inträffade deremot icke med Lagalinien i förhållande ens till
vestra kusten, emedan de tätast befolkade delarne af denna kust i alla fall på
mindre afstånd och beqvämare vägar träffade vestra stambanan i Göteborg och
Westergötland eller den södra i trakten af Finjasjön.
Enligt Kommittéens åsigt förtjenade alltså Nässjölinien företräde såväl ur det
allmännas synpunkt som särskildt för det på kommunikationer vanlottade landskapet
Småland, hvarföre Kommittéen har ansett sig böra förorda att södra stambanan
måtte bestämmas att dragas från Finjasjön öfver Elmhult, förbi sjöarne Möckelö och
Salen, vester om sjön Algunnen till Nässjö, och vidare öfver Tenhult genom Jönköping
till sjön Stråken och Falköping; åberopande Kommittéen, i afseende på de
högre anläggnings-kostnaderna för denna linie den vid jernvägsbyggnader i allmänhet
vunna erfarenheten, att en vid första undersökningen svårare befunnen terräng alltid
lemnade tillfälle till större förbättringar och derigenom förminskad kostnad vid verkställigheten.
än en lättare.
Under de diskussioner, som, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående Statens jernvägsbyggnader, inom Riks-Stånden förefallit i fråga om södra
stambanans sträckning från Tenhult i Jönköpings län till Finjasjön i Skåne, har
å andra sidan blifvit hufvudsakligen erinradt och yttradt: att vid bestämmandet al
de på allmän bekostnad företagna stambane-liniers riktning genom landet borde i
främsta rummet afses det hufvudändamål, som med deras anläggning varit åsyftadt;
att då ifrågavarande ifrån vestra stambanan mot söder utgående hufvudlinie varit
ämnad alt förbinda hufvudstaden samt norra och mellersta Sverge med utlandet,
borde densamma erhålla den sträckning, hvarigenom detta ändamål i förening med
mellanliggande orters gagn och fördel bäst befrämjades; att om man ur sådan synpunkt
och med hänsigt till de omständigheter, som dervid borde, hvar i sin ordning,
komma under betraktande, jemlörde de ifrågasatta alteruativerna för södra
stambanans sträckning emellan ofvannämnde punkter, skulle det visa sig att det
vestra alternativet utefter Lagaåns dalgång, långt ifrån att stå tillbaka för det östra
olver Nässjö, fastmera förtjenade företrädet; — att afståndet emellan södra stambanans
ändpunkter blefve kortare och anläggnings-kostnaden mindre genom antagande
af det förra än af det sednare alternativet; — att terrängens beskaffenhet
med hänseende sä väl till byggnadsarbetets lättare utförande som trafikens större beqvämlighet
vore till förmån för den vestra linien; — att till löljd icke allenast af
den mindre våglängden utan äfven af det lättare arbetet, hufvudlinien i nyssnämnde
sträckning kunde tidigare bringas till fullbordan; — att de i Jernvägs-kommittéens
betänkande förekommande uppgifter om befolkningens antal inom hvarldera af de
områden, ifrågavarande linier hade att genomgå, icke öfvereusstämde med andra
officiela handlingar, enligt hvilka, i motsats emot hvad Kommittéen antagit, folkmängden
inom Lagaliniens område, beräknad efter förhållandet till hemmantalet,
skulle
Slats-Utskoltets Utlåtande JYs 86.
25
skulle i antal öfverstiga Nässjöliniens; — att om arealen af odlad jord ej kunde
frånkännas öfvervigt inom Nässjöliniens område för närvarande, sä funnes deremot
invid Lagalinien talrikare tillfällen till fortskridande odling, som af jernvägens ledande
åt detta håll skulle i hög grad befordras; — att fördelen af att dels närma sig,
dels skära trafikerade landsvägar, i lika mån tillkomme den sistnämnde som den
östra linien; — att, i anseende till jemtillverkning, skogsrörelse och binäringar, den
vestra linien hade afgjordt företräde; — och slutligen att södra stambanans förening
med den af Kommittéen föreslagna östra stambanan, då denna framdeles komme
till utförande, kunde åvägabringas genom den sistnämnda liniens ledande öfver Nässjö
till Tenhult, utan att derigenom afståndet på denna väg från Malmö till hufvudstaden
blefve väsendtligen förlängdt.
Såsom Utskottet redan förut uppgifvit, har Riksdagsfullmägtigen Sven Heurlin,
uti sin motion angående Statens jernvägsarbeten, påyrkat södra stambanans ledande
från Skåne utåt Lagadalen och vidare öfver Sandseryd till Jönköping; till stöd för
hvilket, från båda de ofvan berörda alternativerna afvikande förslag, motionären fästat
uppmärksamheten dels å den mindre anläggnings-kostnaden, dels å det kortare
afstånd från Skåne till Jönköping, som derigenom erhölles.
Utomdess har, bland de talare, som, i anledning af den Kongl. Propositionen
om jernvägsbyggnaderna, inom Borgare-Ståndet sig yttrat, Herr Carlsson, med hänseende
till ett framtida åvägabringande af en jernvägsförbindelse från Göteborg öfver
Jönköping, Ekesjö och Wimmerby till Westervik, förordat södra stambanans sträckning
ännu östligare än Kongl. Majit föreslagit, nemligen öfver Wexiö och Ekesjö
eller till och med öster om sistnämnde stad.
Sedan Utskottet redogjort för de under innevarande riksdag framställda förslag,
rörande södra stambanans sträckning, har Utskottet ansett sig böra anmäla att, enligt
till Utskottet aflemnade handlingar, Sunnerbo Härads innevånare, vid allmänt
utlysta sockenstämmor, förklarat sig vilja till södra stambanans sträckning genom
häradet, dels af sina hemmans egor kostnadsfritt upplåta afrösningsjord, dels för
inegojorden åtnöjas med ersättning utan tillgodonjutande af den i Kongl. Förordningen
den 20 November 1845 bestämda tillökning af hälften utöfver fulla värdet,
samt att dessutom bidraga till förminskande af kostnaderna för inegojordens inlösning,
såväl genom afgifter efter hemmantalet, som genom särskilda, å sockenstämmoprotokollen
bilagde listor tecknade penningetillskott. Likaledes hafva inom Östbo
härad åtskilliga jordegare, hvilkas vederhäftighet blifvit behörigen styrkt, förbundit
sig att, derest banan drages öfver Wernamo, erforderlig jord till banans sträckning
genom nämnda härad äfvensom till bangårdar och stationshus derstädes varder kostnadsfritt
för Staten upplåten. Å andra sidan, för den händelse södra stambanan
skulle komma att erhålla den af Kongl. Majit föreslagna riktningen öfver Nässjö,
hafva Westra härads innevånare, vid sammanträde å häradets tingsstad, förklarat sig
Bih. till R. St. Brot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd, 51 lläft. 4
26
Stats-Utskoltels Utlåtande M 86.
beredde att kostnadsfritt upplåta jord till banan, äfvensom i åtskilliga socknar af
Allbo härad sockneboerna vid allmänt utlyste socknestämmor beslutat dels kostnadsfritt
upplåta jord till nämnde bana, dels genom penningeafgifter bidraga till förminskande
af expropriations-kostnaderna.
Då Utskottet nu öfvergår till en framställning af grunderna för den hemställan,
Utskottet finnér sig böra i denna fråga göra tili Rikets Ständer, anser sig Utskottet
först böra i minnet återkalla do beslut, som vid föregående tillfällen blifvit fattade,
angående riktningen af södra stambanan. Vid 1853 —1854 årens riksdag bestämdes
att denna stambana, för hvilken anslag då för första gången beviljades, skulle
från Malmö, i riktning åt Wetterns södra ända och Jönköping, framgå till den på
nordliga sidan af sistnämnde stad belägna punkt, hvilken Kongl. Majit funne lämpligt
bestämma. Genom nådigt Bref af den 19 Augusti 1856 iöreskrel Kongl.
Majit derefter, att södra stambanan borde ledas från Malmö genom Skåne och Småland,
förbi Jönköping till Falköping. Vid sistlidne riksdag beviljade Rikets Ständer
medel dels till jernvägens fulländande på södra sidan Irån Lund till Finjasjön, dels
lill den från vestra stambanan vid Falköping utgående liniens fortsättning förbi Jönköping
åt den inre delen af Småland.
Sedan södra stambanan sålunda blifvit bestämd att förena Skånes största stad,
Malmö, dels med den vid Wetterns sydliga ända belägna staden Jönköping, dels
med den vester om nämnde sjö fullbordade stambanan vid Falköping, har Utskottet
funnit betänkligheter möta vid att nu vidtaga en så stor förändring i dess riktning
och en så betydlig tillökning i dess längd och anläggningskostnad, att den lörst
efter en stark krökning åt öster och på en omväg af 2V2 mil skulle lorås fram
till Jönköping och derifrån vidare åt vester till Falköping. Mot denna förändring
anser sig Utskottet böra först erinra att Jernvägs-kommittéen, vid framställande af
dess ofvananförda förslag att afvika från den tillförene afsedda och af Kongl. Majit
jemväl vid sednaste riksdag föreslagna riktningen för södra stambanan, har utgått
från en synpunkt, som icke obetingadt lärer kunna af Rikets Ständer gillas. Kommittéen
har nemligen antagit att det af Kommittéen föreslagna system af stambanor,
hvilka skulle af Staten och på dess omedelbara bekostnad utföras, skulle af Kongl.
Majit äfvensom af Rikets Ständer godkännas och på denna grund lämpat södra stambanans
sträckning hufvudsakligen efter den riktning, Kommittéen ansett den blifvande
stambanan öster om Wettern böra erhålla, från Katrineholm genom Södermanland
och Östergötland till Småland. Då likväl den södra stambanan städse förut varit
ämnad att förena Malmö med Wetterns södra ända, eller, i vidare utsträckning,
med vestra stambanan vid Falköping, och då Kongl. Majits vid sistlidne riksdag
framlagda förslag till ett jernvägs-system för hela riket, äfvenledes upptagande en
från södra stambanan utgående bana, som på Statens bekostnad skulle ledas genom
Östergötland till den vestra stambanan vid Katrineholm, blifvit af Rikets Ständer
afslaget, samt det nu af Kommittéen framställda jernvägs-systemet icke ens blifvit
Slats-Utskollets Utlåtande M 86.
27
al Kongl. Maj:t till pröfning upptaget i andra delar, än så vidt det vidkommer vestra
och sodra stambanorna, har Utskottet ansett en så väsendtlig rubbning af södra
stambanans hittills afsedda riktning icke böra ske på grund af förutsättning om utförande
af en annan stambana, om hvilken ännu intet beslut blifvit fattadt. Att
sträckningen af en jernvägslinie icke bör fastställas med så uteslutande afseende på
det närvarande, att hinder derigenom uppkomma för en ändamålsenlig utvidgning
af landels jernvägsnät, erkänner Utskottet villigt; men i förevarande fall skulle,
efter Utskottets tanke, de fordringar, som de för närvarande bestämda och under
arbete varande banornas förhållanden gifva vid handen, kunna förenas med dem,
som framställas för i en framtid tilltänkta banor, utan att för tillkommande osäkra
företag uppoffra de påräknade lordelarne af dem, som redan äro beslutade och snart
komma att fullbordas.
Det torde nemligen kunna antagas, att, om södra stambanan från Finjasjön
framföres genom Lagaåns dal och vidare till Tenhult, skulle, med undvikande af
den starka krökningen åt öster öfver Nässjö en linie från Tenhult i mera rakt
norrut gående riktning kunna i framtiden utstakas till vinnande af samband emellan
södra banan å ena sidan samt Norrköping och Katrineholm å den andra. Kommittéen
har visserligen ansett detta icke kunna ske, med bibehållande af antagne
kröknings- och Iutnings-förhållanden utan alltför stora kostnader; men då några
närmare undersökningar om denna sträckning icke hafva blifvit meddelade, och erfarenheten
hittills visat att, vid noggrannare undersökning, man städse lyckats upptäcka
gynnsammare terräng-förhållanden äfven der det — såsom förhållandet varit
med den i samma trakt ifrågasatta nedfarten till Jönköping — länge ansetts rent af
omöjligt att framdraga en jernväg med de för Statens banor bestämda lutnings —
och kröknings-förhållanden; så är det sannolikt, att en framtida jernvägs—förbindelse
mellan södra och vestra stambanan öster om Wettern, af ungefärligen lika längd
eller obetydligt längre än öfver Nässjö, och med mindre kostnad, kan vinnas utan
de (lerfaldiga olägenheter i öfrigt, som den södra stambanans förlängning och dragande
öfver Nässjö skulle komma att medföra.
Deri vid södra stambanans beslutande yttrade och äfven vid sistlidne riksdag
fastställda grundsats, att denna bana bör hufvudsakligen öppna förbindelse emellan
Skåne och sjön Wettern, synes nemligen så mycket mera böra forlfarand e tillämpas,
som utan tvifvel, så länge sjöfarten på Wettern är öppen, en stor del af de varor
och troligen äfven passagerare, som på jernbanan söderifrån ankomma till Jönköping,
komma att söka ångbåls-kommunikation derifrån vidare åt olika delar af landet.
Om deremot, såsom Kommittéen föreslagit, södra stambanan först skulle dragas till
Nässjö och derifrån, genom en nära vinkelrät brytning mot vester, tili Jönköping,
så nödgades hela denna trafik att göra en omväg af icke mindre än 2'/2 mil,
hvartill ytterligare komme den tillökning i tidsutdrägt och transportkostnad, som
förmodas uppkomma i följd af de vida större stigningarue på Nässjölinien. Vidare
28
Slats-Utskoltels Utlåtande JM 86.
skulle, för den ovissa framtid, i hvilken banan öster om Wettern kan komma att
fullbordas, och för den ytterst ringa förkortning af väglängd, som då möjligen uppkornme
på afståndet emellan Finjasjön och Katrineholm, öfvergifvas den genast vid
södra stambanans fulländning uppkommande säkra fördelen att på de årstider, då
sjöfarten på Wettern icke är öppen, ega en 2V2 mil kortare förbindelse icke allenast
emellan Skåne och Stockholm, utan äfven emellan Skåne och Småland å ena sidan,
samt norra och vestra delarne af landet å den andra. Jönköpings stad är, på de
grunder Koramittéen fullständigt anfört, att anse för en så naturlig medelpunkt för
rörelsen i denna del af landet, att denna stad kan antagas såsom den ort, till hvilken
de från olika håll kommande jernvägarne lämpligast böra ledas. Genom den
föreslagna förändringen af södra stambanans utstakning skulle likväl denna stambana
komma att förlora denna naturliga slutpunkt, likasom sin från början åsyftade nordliga
riktning. Äfven för den trafik, som, då en jernväg genom Östergötland kommer
till utförande, från en del af de öster om Wettern belägna trakter måste söka
sig väg till Jönköping, skulle en icke obetydlig omväg uppkomma, om denna jernväg
först fördes söderut öfver Nässjö, i stället för att gå mera rakt i vester mot
Jönköping.
Enligt Utskottets tanka kan man icke komma till en rättvis uppskattning af
det inflytande på trafiken emellan de från hvarandra mera aflägsna orterna inom
landet, som den ena eller andra af de alternativt föreslagna linierna skulle utöfva,
eller med andra ord på deras relativa förhållande till landets kommunikations-system
i dess helhet, om man, såsom Kommittéen, endast tager i betraktande trafiken
emellan Malmö och Stockholm I detta hänseende anför Kommittéen, att jernvägsförbindelsen
emellan nämnde begge släder skulle, om jernbanan lägges til! Nässjö,
blifva 57 mil 13,150 fot öster om Wettern, och 67 mil 18,540 fot, om vägen
tages vester om nämnde sjö; således med en skilnad af 10 mil 5,390 fot, samt
att om linien lägges till Tenhult, afståndet emellan de nämnda punkterna komme
alt blifva 59 mil 5,070 fot öster om Wettern, och 65 mil 650 fot vester om
densamma, med en skilnad af 5 mil 31,580 fot. Således skulle, om en jernbana
bygges öster om Wettern, den kortaste jernvägsresa emellan Stockholm och Malmö,
genom antagande, alternativt, af Nässjölinien, eller af Lagalinien, blifva, i förra
fallet 57 mil 13,150 fot och i det sednare 59 mil 5,070 fot, samt skilnaden
emellan den kortaste förbindelse emellan Malmö och hufvudstaden öfver Nässjö och
öfver Tenhult således utgöra 1 mil 27,920 fot, eller föga utöfver en och trefjerdedels
mil. Detta är likväl en förlängning, som ifall, såsom ofvan blifvit anfördt,
linien från Tenhult icke föres rätt öster ut åt Nässjö, utan på en kortare väg mot
Sommens norra ända, komme att ansenligen förminskas och troligtvis alldeles försvinna.
Men å andra sidan bör tagas i beräkning att våglängden emellan Malmö
och Göteborg, vidare afståndet emellan Malmö och Jönköping samt slutligen jernvägsförbindelsen
emellan Malmö och Örebro äfvensom de norr om denna stad belägna
Stats-Utskottets Utlåtande M 86.
29
orter skulle, om Nassjö—linien antoges, i alla händelser komma att förlängas med
Iva och en half mil. Hela den ansenliga trafik, som genast efter södra stambanans
fullbordan komme att söderifrån söka Jönköping för att derifrån sprida sig till alla
orter omkring Wettern, till Nerike och bergslagerna, samt hela den trafik, som
under alla tider af året går emellan vestra och norra delarrie af landet å ena sidan,
samt Skåne, Småland och utlandet å den andra, skulle således tvingas att för
alla tider taga en betydlig omväg, på det att, i den händelse att framdeles en bana
komme att anläggas genom Östergötland till Katrineholm, vägen till hufvudstaden
skulle vinna en förkortning, som sannolikt kan genom en något förändrad utstakning
på annat sätt beredas.
Ehuru mycken vigt, som vid ordnandet af kommunikations-anstalterna bör
läggas vid en snabb förbindelse med rikets hufvudstad, anser likväl Utskottet icke
uppmärksamheten böra så uteslutande derå fästas, att, för en i framtiden möjligen
uppkommande mindre förlängning af dess kommunikation med östra Småland och
Skåne, man bör åstadkomma en vida större, ofelbart inträdande förlängning af vägen
emellan Göteborg och Skåne, samt ett försvårande af hela rörelsen emellan
Westergötland, Nerike med dess bergslager och de norr om dem belägna orter å
ena sidan, samt södra Sverige och utlandet å den andra.
Sålunda skulle afståndet emellan Malmö och Jönköping (hvilket jemväl i afseende
på kommunikationen med Stockholm under en stor del af året är af betydlig
vigt), blifva, om Laga-linien antages 26,39 mil, men om Nässjö-linien antages
28,89 mil, afståndet emellan Malmö och Göteborg i förra fallet 43,48, i det sednare
43,98 mil, afståndet emellan Malmö och Örebro, om Laga-linien antages 48,79
mil, om Nässjö-linien och vestra stambanan följes 31,29; men öfver Nässjö-linien
öster om Wettern 33,10 mil. Om man undersöker hvilka delar af landet, som
skulle, i händelse Kommittéens förslag antages, erhålla en med l3/4 mil förkortad
jernvägsförbindelse med Skåne, Småland och utlandet, så finner man att
detta inträffar med Östergötland, Södermanland, Upland och en del af Westmanland.
Efterser man åter hvilka landskaper, som, genom antagandet af detta för
slag,
erhålla en förlängd jernvägsförbindelse med de södra delarne af landet och
andra länder, så befinnes att, från Westergötland, Bohuslän, Nerike, Wermland, en
del af Westmanland och Dalarne, vägen kommer att förlängas med 2V2 mil. Dertill
måste äfven räknas de norra orterna, enär, om man beräknar afstånden efter
Kommiltéens förslag, vägen emellan Malmö och Robertsholm vid Gefle-Dala-jernvägen
blifver öfver Tenhult och vestra stambanan från Falköping 66,85 mil; men
efter Nässjö-linien och öfver Katrineholm 71,16. Om man emellertid på grund häraf
endast upptager Gefleborgs län, så finnas de delar af landet, hvilkas jernvägsförbindelse
genom södra banans dragande åt Nässjö möjligen blifver förkortad, enligt
Statistiska Byråns uppgifter för den 31 December 1833, hafva en befolkning
af något öfver 700,000, de orter åter, hvilkas jernvägsförbindelse med visshet blefve
so
Stats-Ulskotlets Utlåtande M 86.
förlängd, af något öfver 1,300,000 personer. När härtill kommer att den åsyftade
förkortningen för de förstnämnda landskaperna efter all sannolikhet kan vinnas
utan att någon förlängning uppstår för de sednare, synes i sjelfva verket allt skäl
för handen att bibehålla den förut föreslagna linien.
Vid fråga om den väglängd, sorn skulle uppkomma i händelse den ena eller
andra af ifrågavarande jernvägslinier skulle komma till utförande, förljenar jemväl
anmärkas, att genom antagandet af Nässjö-linien skulle södra stambanan komma
att uppföras under så ogynnsamma lutningsförhållanden, att på den något öfver 20
mil långa sträckan från Finjasjön till Tenhult icke mindre än 10V2 mil skulle utgöras
af stigningar af dels 1 på 100, dels 1 på 200, dels 1 på 300, nemligen
171,430 fot eller 4% mil stigningar af 1 på 100, 163,630 fot eller 4V2 mil
stigningar af 1 på 200, samt 43,300 löt stigningar af 1 på 300. Den vestra
eller Laga-linien skulle, från Finjasjön till Tenhult, endast få tillsammans 8 mil
stigningar af samma förhållanden, nemligen 133.300 löt eller 41 /3 mil stigningar
af 1 på 100, 63,230 fot eller 1% mil stigningar af 1 på 200 samt 69,400 fot
stigningar af 1 på 300.
Då sålunda afseendet på den mera långväga trafik, vid hvilken Jernvägs
kommittéen
fästat synnerlig vigt, långt ifrån att gifva anledning till förändring i
den tillförene föreslagna riktningen, tvärtom gifver styrka åt bibehållandet af densamma,
synes ännu mindre skäl till en sådan förändring vara för handen om man
jemför anläggningskostnaden för den förut antagna riktningen och för den nu föreslagna.
Skilnaden i denna kostnad utgör nemligen, — då Utskottet, af nyss anförda
skäl, icke kan antaga Kommittéens beräkningssätt att fråndraga från denna
skilnad det belopp, sorn åtgår för byggandet af linien emellan Nässjö och Tenhult
— icke mindre än 3,126,136 R:dr R:mt till Laga-Iiniens förmån. Ehuru
visserligen Staten vid uppgörande af planen för de jernvägar, som på dess omedelbara
bekostnad skola utföras, icke till den grad är beroende af dessa vägars större
eller mindre blifvande afkomst, som enskilde bolag, så torde likväl i vårt land lika
som i alla andra länder, hvarest stats-banor blifvit byggda, lämpligt afseende böra
fästas vid den sannolikhet som förefinnes, att trafiken på dessa vägar skall i mer
eller mindre män återgälda de på deras anläggning använda kostnader. I motsatt
fall skulle, då statskassans tillgångar icke kunna sträckas utöfver en viss gräns, och
landets stora yta måste föranleda olika orters kraf på erhållandet af betydliga
sträckor jernvägar, Statens medverkan dertill komma att upphöra vida förr, än eljest
behöfde blifva fallet. En förökad kostnad af 3,126,000 R:dr. ernot hvilken,
efter samma beräkningssätt, som vid anslaget för ränta och amorlissement å sistlidne
riksdags utländska lån tillämpades, svarar en årlig utgift af ungefär 186,000
R:dr, anser Utskottet icke böra, utan under förutsättning af en högst betydlig tillökning
i trafiken, af Rikets Ständer antagas. Denna summa, fördelad på de 20,14
mil Nässjö-linien innefattar, skulle erfordra, för att ersättas, en årlig nettoinkomst
Stats-Utskotlets Utlåtande M 86.
5{
af mer än 9,000 R:dr pr mil, utöfver den inkomst Laga-linien kunde för hvarje
mil gifva, ett resultat, som mäste anses i hög grad osannolikt. Då nemligen den
vestra stambanan från Göteborg till Falköping på en sträcka af 10 och c%oo:dels
mil, med en folkmängd på 3 mils afstånd å båda sidor från jernvägen af 200,284
personer eller 19,290 pr mil, lemnat i nettoafkastning på ett år, nemligen från
Oktober månad 1858 till och med September 1859, endast något öfver 7,000
K:dr H:mt pr mil, är det på intet sätt att förmoda, det sträckan Finjasjön-NässjöTenhult,
20 och 14/i0o:dels mil lång, med en folkmängd på samma afstånd af
180,198 personer eller 8,947 pr mil — således 10.343 personer mindre för
hvarje mil än vid jernvägen Göteborg-Falköping — skulle lemna lika stor behållning
för mil som denna. Snarare kan antagas, att nettobehållningen skulle blifva
ringare i ett förhållande, som närmar sig förhållandet i afseende på befolkningens
antal, och således om man här, på sätt Kommittéen antagit, lägger befolkningsförhållandena
hufvudsakligast till grund, uppgå till omkring hälften af den nämnda
summan eller till 3,500 R:dr R:mt. Beräknar man å andra sidan, efter samma allmänna
grunder, den sannolika inkomsten på linien Finjasjön-Lagadalen-Tenhult,
hvilken har en befolkning på 3 mils omkrets af tillsammans 142,000 personer eller
8,076 personer för hvarje mil, skulle denna komma att lemna en behållning af
circa 3,150 R:dr för mil, hvaraf synes huru liten sannolikhet är att den förra
summan, sorn enligt denna beräkning öfverskjuter den sednare med 350 R:dr, skall
kunna uppdrifvas till ett belopp, som öfverskjuter denna med 9,000 R:dr. Man
finner således att i förevarande fall den linie otvifvelaktigt bör föredragas, som med
en betydligt ringare anläggningskostnad kan utföras.
Hvad angår beskaffenheten af den trafik, som förmodas uppkomma med afseende
å de orter, hvardera af de alternativt ifrågasatta jernvägslinierna genomlöper
inom Småland, så befmnes visserligen de allmänna uppgifter om de ifrågavarande
orternas befolknings- och närings-lörhållanden, som Kommittéen samlat och meddelat,
icke fullständigt gifva de upplysningar, som vore att önska, enär de sakna
tillämpning på trafiken. Om nemligen den trafik af passagerare och varor, som,
på grund af uppgiften om orternas folkmängd och produktion förmodas uppkomma,
naturligen tager en annan väg, kunna icke i afseende å jernbaneanläggningen de
påräknade följderna uppstå. Hvad beträffar de orter, som skulle af båda alterna
tiva
linierna i Småland genomskäras, saknas icke heller anledning förmoda att en
del af don trafik, till hvars uppkomst ortens befolknings- och närings-förhållanden
kunde gifva anledning, kommer att antaga en annan väg, än den föreslagna jernbanan.
Den granskning af förhållandena i nämnde orter, som Utskottet ansett sig
böra anställa, har emellertid icke gifvit skäl att antaga en öfvervigt i dessa hänseenden
å den östliga eller Nässjö-liniens sida, som kunde motväga de olägenheter
52
Stats-Utskoltets Utlåtande M 86.
af ökad kostnad och rubbning af den aQägsnare trafikens gång, hvilka genom en
förändring af södra stambanans förut afsedda riktning skulle uppkomma.
Beträffande de från Finjasjön till gränsen af Skåne fortlöpande delar af de
båda ifrågasatta bansträckningarna, torde Utskottet icke behöfva vidlyftigt utlåta sig,
då de båda linierna inom detta landskap ännu ligga hvarandra så nära, att icke
några väsendtligt olika förhållanden synas uppstå deraf, om den ena föredrages framför
den andra. Någon anmärkningsvärd skilnad emellan trafiken å de olika linierna
lärer ej kunna härröra deraf, att den ena genomlöper östra och den andra vestra
Göinge härad, enär båda vägarna framgå så nära gränsen emellan nämnde härader,
att de vigtigaste trakterna af dessa, med ringa skilnad i afstånd, skulle falla inom
båda de föreslagna liniernas trafikområden.
För anställande af en jemförelse emellan de båda linierna från den punkt, der
de öfverskrida Småländska gränsen och börja att mera skilja sig från hvarandra,
torde först böra bestämmas den landvidd på ömse sidor om banan, som må anses
kunna beräknas såsom dess trafikområde, och samma mått sedermera fasthållas vid
de särskilda synpunkterna för jemförelsen. Utskottet har trott alt detta afstånd
med skäl kan utsträckas till 3 mil på hvardera sidan om jernbanan.
Om man, för att bilda sig en sannolik föreställning om den trafik, som på
hvardera af de föreslagna linierna skall uppkomma, först jemför befolkningens antal
inom de områden, de båda sträckningarne hvar för sig hafva att genomlöpa för
att från Finjasjön uppnå Tenhult, der båda de alternativa banorna sammanträffa,
så finner man följande förhållanden uppstå: Enligt Kommittéens uppgift utgör folkmängden
utåt Laga-linien från Finjasjön till Tenhult 142,000 personer; folkmängden
utåt linien från Finjasjön till Nässjö utgör 169,000 personer; folkmängden vid
linien från Nässjö till Tenhult, då man från summan deraf fråndrager antalet af den
folkmängd, som dels genom banan från Finjasjön till Nässjö, dels ock genom banan
från Tenhult till Jönköping, hvilken sednare i alla händelser och under förutsättning
af hvilketdera alternativet som väljes, mäste komma till utförande, ändock komma
att hafva jernväg på det antagna afståndet, 11,828, eller tillsammans för Nässjölinien,
180,198 personer. Fördelas denna folkmängd på det antal mil hvardera
jernvägen genomlöper, så uppkommer för hvarje mil jernväg å den vestra linien,
såsom redan är anfördt, en summa af 8,076 och å den östra af 8,947 personer.
Den sednare summan öfverskjuter den förra med något mer än 10 procent. Hvad
inflytande denna tillökning efter en sannolikhets-beräkning kan antagas utöfva på
trafikinkomsterna har Utskottet i det föregående visat.
I fråga om den odlade jordens vidd och förhållandet emellan dennas areal å
ena sidan samt folkmängden å den andra, finnes väl i Kommittéens Betänkande
uppgifvet, att den odlade jorden vid linien Finjasjön-Nässjö skulle utgöra 6 procent
af hela arealen inom 2 mil på ömse sidor om linien, men vid linien Finjasjön
Tenhult
-
Stats-Ulskottets Utlåtande M 86.
55
Tenhult endast 4 procent, och att af den odlade jorden belöper sig vid Nässjölinien
ett tunnland på person, och vid linien Finjasjön-Tenhult endast 0,7 tunnland,
hvilket skulle gifva ett öfveiskott till den förras förde! af 30 hundradedels tunnland
lör hvarje person. Men denna uppgift grundar sig, enligt hvad den ledamot af
Kommittéen, som insamlat och uppställt de statistiska upplvsningarne i ämnet, i
skrifvelse till Utskottet gifvit tillkänna, på ett förbiseende vid Betänkandets redaktion,
sä alt det öfverskott af odlad jord på hvarje person, som rätteligen hade
bordt upptagas till Nassjö-liniens fördel, blifver, i stället för de i Betänkandet uppgifne
30 hundradedels, endast 12 hundradedels tunnland för person. En motsvarande
förändring måste vidtagas i afseende på det nyss angifna förhållandet emellan den
odlade jordens vidd och hela arealen, hvilket förhållande omkring Nässjö-linien rätteligen
bör upptagas till 4,6 procent och omkring Laga-Iinien till 4,0 procent. Om
detta öfverskott, hvilket antyder förhållandet emellan befolkningens antal och vidden
af den jord, hvars afkastning skall gifva den näring, är af Kommittéen afsedt att
utgöra en ledning för omdömet i afseende på det jemförelsevis större eller mindre
förråd af spanmål, som hvardera trakten ku tide hafva att för trafik på jernvägen
aflåta, faller tydligt i ögonen huru iinga Nässjö-Iinions företräde i detta hänseende
måste blifva. Alven detta ringa öfverskott, eller föga mer än Vedels lunuland
odlad jord för person, är likväl icke af beskaffenhet att komma den östliga linien
odeladt till godo, enär en stor del af de orter, om hvilka här är fråga, hafva fördelaktigare
afsätlningslillfällen för sin ölverskotts spanmål än dem, som genom jernvägen
skulle erbjudas.
Den hastighet åter, med hvilken befolkningen tillvuxit, och hvilken har en afgörande
betydenhet såsom varande ett uttryck af odlingens mer eller mindre hastiga
framsteg, finnes inom den vestliga liniens trafik-område vara starkare än kring
den östra. Alser man det förut antagna trafik-området af 3 mil på hvardera sidan
om jernvägen, så finues att, i det vidsträckta Sunnerbo härad, hvilket helt och hållet
faller inom den vestliga liniens trafik-område, om man följer de af Jernvägs
kommittéen
uppgjorda tabeller, befolkningens tillvext under 23 ar, från och med
1831 till och med 1833, hafva utgjort 37 procent, en tillvext som är större än
öfverhufvud i något af de län, hvilka inom södra och mellersta Sverige visat den
största folktillökningen. Den vestliga liniens trafik-område innefattar vidare en större
del af Allbo härad, der folkmängden under samma tid ökats med 20 procent*),
och inom Jönköpings län: Ostbo härad, hvars tillökning i folkmängd under nämnda
*) Efter anställd noggrannare beräkning, grundad derpå, alt, vid jemförelsen, häradet
bör upptagas till lika område år 1865, som år 1830, visar sig att verkliga tilIvexten inom
de socknar, som lör år 1850 blifvit räknade till Allbo härad, intill 1855 års slut utgjort
29 procent.
Bi/i. till R. St. Brot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 51 Haft. 3
Si
Slals-Utskollets Utlåtande M 86.
tid utgjort 19 procent; ungefär hälften af Westbo härad, der förhällandet varit
enahanda; större delen af Westra härad, der folktillökningen utgjort 30 procent,
samt hela Mo och större delen af Tveta härader, der den utgjort 16 procent. Den
östliga linien åter går inom Kronobergs län ungefär midt igenom Allbo härad med
20 procent, och dess trafik-område omfattar vidare en betydlig del af Sunnerbo, samt
nästan hela Kinnevalds och Norrvidinge härader, der folkökningen utgjort 32 procent,
och endast en ringa del af Konga härad med 40 procents *) tillökning. Den
genomskär vidare Westra härad, omfattar hela detta härad, hvars folkökning under
nämnde tid uppgått lill 30 procent, samt en stor del af Östbo och Östra härader,
hvilka båda äro upptagna till 19, och en del af Tveta och Södra Wedbo,
af hvilka det förras befolkning upptagits med en tillökning af 16 och det sednare
af 14 procent. Häraf synes att öfvervigten med afseende å befolkningens till vext
måste anses tillhöra Laga-linien.
Detta förhållande ådagalägges äfven tydligen om man tager i betraktande
folkökningen inom ett område på mindre afstånd på ömse sidor om hvardera linien.
En beräkning af folkmängden i de socknar, som helt och hållet eller till någon —
icke alldeles obetydlig — del ligga inom en mils omkrets från någondera linien,
utvisar, enligt Statistiska Central byråns Berättelse för åren 1831 —1853, att då
folkmängden omkring Nässjö-linien under 25 år, från och med 1831 till och med
1855, till vext med 2412 procent, har den omkring Laga-linien under samma tid
ökats med 26 procent.
Hvad beträffar betydenheten af landtbrukets produktion och den derpå grundade
transporten af spanmål, förhåller sig, såsom Utskottet redan anfört, den
odlade jordens vidd i jemförelse med hela arealen vid Nässjö-linien såsom 4,6 procent
till det hela och vid Laga-linien såsom 4,0 procent till det hela. Då det
likväl med skäl kan dragas i tvifvel, huruvida icke de spanmålsbärande trakterna
söder om Wexiö, heldre än att forsla sin säd ett par eller tre mil på axel till
jernvägen och sedermera tolf till femton mil på jernväg, fortfarande skulle komma
att begagna landsvägen till det endast sex eller sju mil aflägsna Carlshamn, hvarest
spanmålspriserna vanligen stå högre än i Skånes hamnar, och det likaledes med
fog torde kunna ifrågasättas, huruvida icke Eksjö-traktens jordbruks-alster naturligen
komme att äfven framgent företrädesvis söka Östersjö-hamnar, så kan af
de anförda uppgifterna icke anses följa, att en större transport af landtmannaprodukter
skulle komma Nässjö-linien tillgodo, ens i det förhållande de anförda
siffrorna utvisa.
I fråga om den utvidgning af jordbruket, hvartill en lättad tillgång till afsättning
ofelbart skulle gifva anledning, synes deremot den vestliga linien snarare
stå framför den östra. Konungens Befallningshafvande i Kronobergs län yttrar i
*) Bör vara 35 procent. Se föregående not.
Stats utskottets Utlåtande M 86.
38
1838 års femårs-berättelse, — hvilken samina Landshöfdingeembete i afseende på
länets allmänna beskaffenhet i sina sednare afgifna berättelser åberopat, — att
Sunnerbo härad, till areal och folkmängd större än något annat inom länet, snart
skulle i sädesproduktion och välmåga täfla med de öfriga, om understöd kunde
vinnas vid de många, nu ofruktbara fältens förvandling till bördig åker och äng,
samt att en stor del af häradets ljunghedar och mossar skulle kunna odlas och
blifva fruktbärande. Denna odling synes, att döma efter folkmängdens hastiga
till vext inom detta härad, redan hafva gjort icke obetydliga framsteg och skall
troligen, om kommunikationerna blifva förbättrade, så mycket starkare tilltaga i
vidd och utveckling, som jorden inom delta härad är vida mera lättodlad, såsom
varande till stor del slät och icke besvärad af så stora stenmassor, som i öfriga
7 “
delar af länet. Redan de i Bihanget till Jernvägs-kommittéens Betänkande (sid.
12) uppräknade odlingslägenheter inom detta härad, hvilka skulle uppkomma
genom dels redan verkställda dels föreslagna sjö- och åsänkningar — alla i närheten
af deri föreslagna vestliga linien — komme alt gifva omkring 10,000
tunnland bärande mark. På den sträcka, som den vestliga linien vidare har att
genomgå och inom dess trafik-område upptager Bihanget till Kommittéens Betänkande
jemväl de odlings-lägenheter, hvilka synas mest betydande af alla
dem, som angifvas inom Jönköpings län, såsom: inom Westbo härad vid
tvänne redan sänkta sjöar samt omkring 4 åar, hvilkas sänkning blifvit föreslagen;
inom Östbo härad utdikningen af Store-mosse om 20,000 tunnlands
vidd, och dermed i förening stående sjöar, hvarför statsbidrag blifvit beviljadt,
samt betydliga sträckor af mader, äfvensom andra vidder om flera tusen tunnland
i Westra härad.
I de orter, som äro att räkna till östliga Irnieus trafik-område är, enligt
Kommittéens uppgift, förhållandet, att inom Allbo härads nästan alla socknar odlas
för närvarande högst betydliga, förut vattendränkta vidder, och likaså i Kinnevalds
härad, särdeles på gränsen mot Blekinge. Rinkabysjöns fullbordade uttappning
har beredt Konga och Kinnevalds härader betydande tillökning af åkerjord och
dylika arbeten förehafvas äfven inom vissa socknar af Norrvidinge och Uppvidinge
härader. Inom Östra härad hafva omkring 8,000 tunnland bördig jord dels
blifvit vunna genom sänkning af tvänne sjöar, dels erhållits genom utdikning af
mader Likaså äro Södra Wedbos stenbundna men fruktbara hårdmaiker fort
farande
under upparbetning. Odlingslägenheterna inom Tveta och Wista härader
torde med skäl kunna räknas båda linierna tillgodo.
Vid jemförelse af dessa odlingslägenheter å ömse sidor synes man böra
tillerkänna Laga-linien en icke obetydlig öfvervigt. Till följd af de stora sjöarne
Widösterns, Bolmens, Drafvens, Kåfsjö och Härsjöarnes sänkning och tappning liar
en håg uppkommit för odling af sanka marker både för gräs och säd, som åt
åkerbruket inom de nämnda orterna i Jönköpings läri gifvit en hastig lyftning,
56
Stais-Ut skot tels Utlåtande JM 86.
lofvande för framtiden — och enahanda utveckling synes vara att motse för
Sunnerbo stora slättland.
Enär den ifrågavarande stambanan är afsedd att förbinda Smålands bergiga
och skogiga trakter å ena sidan med Skånes och Westergötlands slättbygder å
den andra, synes, vid beräkningen af den trafik, som genom densamma kunde
komma att underlättas, transporten af skogsprodukter böra komma i hufvudsakligt
betraktande. Enligt Kommittéens uppgift finnas väl skogstillgångar inom hela det
inre af Småland, men af större betydenhet egentligen i de högre belägna bergstrakterna
inom Jönköpings län samt på ömse sidor om gränsen emellan Calmar
och de båda andra Småländska länen. — Då den sistnämnda af dessa båda skogsorter
är belägen på alltför stort afstånd från södra stambanan för att denna skulle
kunna utöfva något väsendtligt inflytande på afsättningen derifrån, hvilken i dess
ställe hädanefter såsom hittills c tvifvelaktigt kommer att söka Calmar och andra
Östersjöhamnar, så torde här företrädesvis böra alses den förstnämnda af dessa
orter, eller de högre belägna bergstrakterna inom Jönköpings län, med hvilka, i
nästan oafbrutet sammanhang, förena sig betydliga skogsvidder äfven i den vestliga
delen af Kronobergs län. Ifrån och med Mo härad i norr, genom de flesta af de
socknar af Westbo härad, hvilka ligga inom Laga-liniens trafik område, äfvensom
genom de vestliga och sydliga socknarne af Sunnerbo förefinnes en sträcka af
skogrika trakter, ifrån hvilka en betydlig trädvaru-ulförsel bör vara att med tillhjelp
af jernvägen påräkna.
Om de förstnämnda orterna har Konungens Befallningshafvande i Jönköpings
län yttrat, att, genom förbättrade afsättnings-tillfällen, mycken skog, som nu svedjas
eller ruttnar, skulle kunna blifva en vinstgifvande export-artikel för orten. Uti en
tillförlitlig topografisk beskrifning öfver Westbo härad yttras, i öfverensstämmelse
härmed, att i detta härads aflägsnare orter millioner lass skog förruttna och ännu flera
förbrännas i brist på tillfällen till afsättning. Dessa skogstrakter, likasom de mera
söderut belägna inom Sunnerbo härad, skulle ©tvifvelaktigt lemna ett betydligt
öfverskott såväl till fyllande af behofvet af bränsle och byggnadstimmer för slättbygderna,
som till utförsel.
Deremot äro, såsom redan blifvit anfördt, de vidsträcktare skogstrakterna
inom östra delen af Småland alltför aflägsna äfven från den östliga föreslagna linien
för att egentligen kunna räknas dess trafik område tillgodo. I afseende på skogsproduktion
synes således ett afgjordt företräde förefinnas för den i Laga-liniens
riktning utstakade jernvägen.
I sammanhang härmed torde det icke böra lemnäs utan afseende, att nära
invid den sträckning, som är utstakad för Laga-linien, förefinnas rika, om icke
outtömliga, förråd af bränntorf. Att de tillgångar såväl til! gödningsämnen, som
till bränsle, hvilka derigenom äro beredda, i en framtid komma att alltmera begagnas,
lärer kunna antagas, och särskildt med afseende å trafikens underhåll å
Stal s-Vt sko Hels Utlåtande J>f 86.
37
jernvägen, lor hvilken bränslematerialierna utgöra den betydligaste artikeln bör detta
förhållande icke vara ulan vigt, enär, såsom bekant är, på åtskilliga jernvägar i
andra länder, såsom t. ex. de Baijerska statsbanorna, torf från de nära jernvägen
belägna lagren fortfarande användes såsom brännmaterial. Om detta material kom
mer att äfven på vårt lands stambanor begagnas, är det af synnerlig fördel att
en jernvägslinie framgår i närheten af trakter, från hvilka bränntorlven till öfriga
delar af banorna kan med lätthet spridas.
Utskottet öfvergår nu till en öfversigt af de förhållanden, som med afseende
på jerntiilverkningen skulle uppstå genom valet af den ena eller andra af de
ifrågavarande väglinierna. I afseende på denna tillverkning och på den inflytelse,
som de nämnda alternativa jernvägslinierna på densamma kunde utöfva, har Kommittéen
anfört, att den nu befintliga jerntillverkningen omkring Taberg och vid
Laga-ån, hvars belopp Kommittéen uppgifver till 40,000 centner tackjern och
31,000 centner stångjern, i anseende till den starka kolåtgången vid Tabergsmalmens
tillgodogörande, åtminstone icke skulle, genom lättade transporter, kunna
ökas med mer än 30 procent, och således af jernverken invid Laga-ån äfven i framtiden
icke kunna beräknas större transport-qvantitet för jernvägen än 30,000
centner. Tillika erinrar Kommittéen, att de nuvarande bruken samtligen befinnas
inom blott två till tre mils afstånd från Nässjö-linien och således i alla fall kunna
draga fördel deraf för försäljning af effekter till Skåne. Deremot yttrar Kommittéen
att flera jernverk äro belägna öster om Nässjö-linien, dock icke å större
afstånd, än att de med fördel af densamma kunna begagna sig.
O c> “
Efter anställd undersökning af de förhållanden, som i detta afseende äro för
handen, har Utskottet funnit sig böra anföra följande:
Bland de jernverk, hvilka kunna öka trafiken på Laga-Iinien, böra otvifvelaktig!
upptagas icke blott bruken invid sjelfva Laga-ån och hyttorna omkring
Taberg, utan äfven i öfrigt de verk, hvilka antingen söder eller vester om Tabergstrakten
äro belägna nog nära till jernvägen för att kunna af densamma draga
nytta och åt densamma lemna trafik
Om man, såsom Kommittéen, icke tager i betraktande tillverkningen vid
åtskilliga såväl masugnar som stångjernsbruk, hvilka befinna sig inom 2 eller 3
mil från jernvägen, såsom hörande tili Laga-Iinien, men deremot beräknar att flera
jernverk äro belägna öster om Nässjö-linien och kunna med förde! begagna sig af
densamma, då likväl dessa sednare bruk till större delen äro belägna på tre mils
afstånd från jernvägen eller mera, så har man icke vid begge linierna tillämpat
samma grundsats. I Utskottets tanke bör äfven här bestämmas ett visst afstånd
från jernvägslinien, inom hvilket de verk, som kunna räknas till dess trafik-område,
antagas ligga, och detta beräkningssätt sedermera fortfarande tillämpas. I öfverensstämmelse
med de af Utskottet hittills följda grunder, synes äfven i detta fall
ett afstånd af trenne mil på hvardera sidan om jernvägen kunna med skäl an
-
38
Stats-Utskotlets Utlåtande M 86.
tagas såsom betecknande det område, af hvilket sådana verk innefattas. Efter
denna beräkningsgrund falla inom Laga-liniens trafik-område samtliga de verk inom
Jönköpings län, vid hvilka tackjern blåses af Tabergs-malm, med en tillsammantagen
tillverkning af 60,000 centner. Vidare Åminne och Ohs masugnar, belägna,
den förra 1 mil, den sednare 2 mil från jernbanan, hvilka båda tillverka
tackjern af sjömalm, till ett sammanlagdt belopp af 17,000 centner, samt inom
Kronobergs län Delaryds bruk med 3,000 centners och Diö med 1,300 centners
tillverkning — tillsammans en tackjerns-tillverkning af 81,300 centner. Af stångjernsverk
ligga inom det sålunda bestämda trafik-området dels bruken vid Laga-ån,
med ett sammanlagdt tillverkningsbelopp af 24,300 centner, dels liera bruk vester
om linien med 17,900 centners tillverkning, samt öster om linien ett bruk med
2,000 centner, och i Kronobergs län tvänne jernverk, Diö och Delaryd, med 1,000
centners tillverkning — tillsammans 43,400 centner. Den sammanlagda jerntillverkningen
vid de inom trafik-området befintliga verk uppgår således till 81,300
centner tackjern och 43,400 centner stångjern, eller tillsammans 126,900 centner.
I afseende på linien till Nässjö erinrar Kommittéen, att de nuvarande bruken
vid Laga-ån samtlige befinnas inom 2 till 3 mils afstånd ifrån linien. Inom 2
mils afstånd vester om Nässjö-Iinien befinner sig likväl i Jönköpings län endast
ett enda bruk med en tillverkning af 7,000 centner tackjern och 2,000 centner
stångjern. Tvänne andra jernverk, tillverkande tillsammans 10,000 centner tackjern
och 8,000 centner stångjern, äro belägna mellan 2 och 3 mil från Nässjö-Iinien.
Trenne stångjernsbruk med tillsammans 16,300 centners tillverkning, belägna
invid sjelfva Laga-ån, befinnas på fullt 3 mils afstånd från Nässjö-Iinien, men för
öfrigt ligga inga andra verk, som tillgodogöra Tabergs-malmer, densamma så nära.
i öfrigt befinna sig inom samma afstånd från Nässjö-Iinien 6 masugnar med 30,500
centners tackjerns-tillverkning och 6 bruk med sammanräknadt 10,900 centners
smide. Inom denna linies trafik-område falla sålunda verk med tillsammans 47,500
centner tackjern och 57,400 centner stångjern, eller tillsammans 84,900 centner.
Med afseende på beloppet af den nuvarande jerntillverkningen eger således
Laga-linien en öfvervigt af ungefärligen 50 procent. Härvid bör likväl anmärkas
den betydligt olika inflytelse jernvägen utöfvar då den lemnar bruken på flera
mils afstånd, emot då den framgår i hjertat af bruksorten och nära sjelfva hufvudkällan
för bergverksrörelsen; hvarigenom i närvarande fall jernvägen, såsom Kommittéen
äfven anmärker, kan dels bidraga till en lättad transport af Tabergs-malmer
nedåt Laga-dalen, dels från Jönköping framföra rikare sjöledes ankomna malmslag.
Inom Tabergs bergslag anser man nemligen, såsom Kommittéen jemväl anfört, att
en lättad tillförsel af Nora bergslags rikare malmer skulle derstädes genom bränslebesparing
bidraga håde till jernproduktionens utvidgande och skogsvärdets höjande,
så att en mera omtänksam skogshushållning deraf borde blifva en följd, på samma
gång som en derjemte vunnen billigare frakt å kalksten skulle nedsätta tillverk
-
Stats-Vtskottets Utlåtande JYI 86.
59
ningskostnaden. Att ett stort behof förefinnes af lättad transport för effekterna
från bruken visar sig deraf, att allmogen i Östbo, Sunnerbo och Westbo härader
nu vanligen uppköper jernet vid bruken och försäljer eller utbyter det på till
och med 20 mils afstånd.
Att en jernvägs-auläggning, framförd genom en så betydande bruksort, måste
framkalla en stor framtida utvidgning af bruksrörelsen, är ostridigt. Kommittéen
beräknar likväl att tillverkningsbeloppet för jernverken invid Laga-ån, som Kommittéen
upptager till 40,000 centner tackjern och 51,000 centner stångjern, icke
skulle, för bristande kollillgång, kunna ökas med mer än 50 procent och således
ej öfverstiga 50,000 centner stångjern. Denna beräkning synes dock påtagligen
vara för lågt tilltagen, enär, såsom Kommittéen sjelf angifver, för tillverkning af
1 centner stångjern af Tabergs-malm åtgår afkastningen af högst 2 tunnland skog,
och den areal af skogsmark, hvars afkastning kan vara för Tabergs bergslags
jernverk att påräkna, är uppgifven till mer än 350,000 tunnland. — Det öfriga
beloppet af 41,500 centner tackjern och 14,400 centner stångjern, som inom Lagaliniens
trafik-område tillverkas, synes Kommittéen äfven i denna fråga icke afsett.
I afseende på fabriker å landet, hvilkas tillverkningsvärde, enligt Kommittéens
uppgift, utgjorde
i Westbo härad R:dr 98,676: —
Östbo »  » 59,888: —
Westra »
22,027: —
Östra »
77,418: —
Norra och Södra Wedbo » 38,031: —
Tveta, Mo och Wista härader » 34,571: —
Sunnerbo härad
31,912: —
Allbo
11,725: —
samt Kinnevalds och Norrvidinge härader » 49,789: —
eller tillsammans R:dr 424,037: —
förefinnes en icke ringa öfvervigt å Laga-liniens sida; hvarjemte, i fråga om fabriksdriftens
framtida utvidgning, de tillfällen till nya anläggningar, som öppnas genom de
vid Laga-ån nära jernvägen belägna många vattenfall, icke böra lemnäs utan afseende.
Deremot tillgodokommer Nässjö-linien den trafik, som kail uppstå i följd af fabrikationen
inom Wexiö och Eksjö, på ungefär tvänne mils afstånd från jernvägen belägna
städer, och hvilken fabrikation tillsammans uppskattas till 259,000 R:dr årligt
tillverkningsvärde, i följd hvaraf jemförelsen, hvad fabrikstillverkningen i sin helhet
angår, utfaller till Nässjö-liniens fördel.
1 afseende på allmogens binäringar synes åter Laga-linien hafva öfvervigten,
enär dessa binäringar i de härader, som närmast omgifva nämnda linier, grunda sig
dels på skogens, dels på jerntillverkningens alster. Sådana binäringar uppgifvas i
40
Stats-Utskottets Utlåtande JM 86.
Kommittéens Betänkande att vara inom Westbo härad: jerntrådsarbeten och smiden,
hvilka till betydligt belopp försäljas i Göteborg, Stockholm orh andra städer, samt
vidare ylle- och linneväfnader, förfärdigande af laggkärl och biskötsel; inom Östbo:
jerntrådsarbeten samt förfärdigande af alla slags vinter- och sommar-åkdon, hvilka
afsättas både åt norra och södra orterna, isynnerhet Skåne; inom WTestra och Östra
härader: linodling och tillverkning af väfnader, af hvilka 200,000 alnar årligen
härifrån afyttras; inom Kinnevalds och Norrvidinge härader likaledes linodling, linneoch
ylleväfnads-tillverkning samt salpetcrbeiedning; inom Allbo; jemväl linodling och
linneväfnad till betydligt värde, gröfre smiden, skoarbeten samt tillverkning af vagnar
och tröskverk; slutligen inom Sunnerbo härad: handsmidc, ylleväfnad och tillverkning
af väfskedar, hvilka såväl inom som utom riket afsättas.
I fråga slutligen om en jemförelse af förhållandet emellan de båda ifrågavarande
riktningarne för den södra stambanan med afseende på denna stambanas läge
och dess samband med de öfriga kommunikationsvägar, som inom provinsen Småland
dels redan förefinnas, dels anses böia framdeles komma lill stånd, anser sig
Utskottet böra anmärka följande:
Jernvägs-kommittéen har, enligt hvad den r sitt Betänkande, yttrar, låtit anställa
undersökningar af en jernvägslinie i nordostlig riktning från Finjasjön, för alt,
såvidt möjligt, genomskära midten af landet emellan båda halven. Om ett sådant
förhållande vöre af väsendtlig vigt, skulle man med skäl tveka, hvilkendera linien
borde ur denna synpunkt föredragas. Ty på den sträcka af omkring 4 mil, som
de båda föreslagna linierim genomlöpa inom Skåne, finner n an verkligen den vestliga
banan mera närma sig medel-linien emellan de i.ästbelägna båda hafskusterna,
än fallet är med den östliga. I södra delen af Småland inträder visserligen ett
motsatt förhållande, och nära deri punkt, der den östliga linien berör sjön Salen,
eller 4 mil norr om Skånska gränsen, är den lika mänga mil aflägsen Irån Östersjön
som från Vesterhafvet. Men redan ungefär tre mil nori om denna punkt begynner
Laga-linien att vara närmare till den nämnda medel-linien än den östliga,
intilldess att den förra vid Tenhult i sin ordning befinner sig på alldeles lika stort
afstånd från de båda håfven, under det Nässjö-banan är flera mil från medel-linien
aflägsnad.
Om jernvägsliniens läge i midten af landet skulle vara af någon större vigt,
vore det otvifvelaktig! på den punkt i trakten af Jönköping, hvarest, i följd af
Wetterns läge, vägarne måste dela sig för att gå åt olika delar of landet, dels
öslei, dels vester om denna sjö. Här måste det nemligen vara en fördel, om denna
utgreningspunkt är så belägen, att afstånden öster och vester ut blifva någorlunda
lika, en fordran, som, enligt hvad Utskottet redan anfört, bättre uppfylles om södra
stambanan fores rakt till Tenhult, än om den går öfver Nässjö. Men Utskottet
kan för sin del icke tillägga den omständigheten någon störte vigt, om en jernväg,
som
Stats-Ulskottels Utlåtande M 86.
41
som framlöper pä 10 eller 12 mils afstånd från en hafskust, ledes en eller annan
mil närmare intill densamma, enär det ostridigt är trafikförhållandena, som vid jernbanans
utläggning mäste i främsta rummet komma i betraktande, och deras betydenhet
i de liesta fall, vid ett i alla händelser betydligt afstånd från hafskusten, är
oberoende af någon jemförelsevis mindre afvikelse i afstånden från denna.
1 förhållande till öfriga kommunikationsanslalter har Nässjö-linien, enligt Kommittéens
framställning, den fördelen att dels skära, dels närma sig de mest trafikerade
landsvägarne från norr till söder genom Kronobergs och Jönköpings län,
samt att sålunda lättare kunna uppfånga rörelsen på dessa, än Laga-linien, som
uteslutande följer en enda större vägsträcka.
Om man öfverser det antal vägar, som genomskäras af hvardera stambanelinien,
så finner man att detta antal är nästan alldeles lika för båda, och att således
intet företräde för Nässjö-linien kan på detta förhållande grundas. Minst torde
det böra anses såsom en fördel att en jernväg, som framgår i riktning från norr
till söder, skär eller närmar sig landsvägar, sorn gå i samma riktning med den.
Deremot lärer med skäl det förhållande räknas vara förmånligt, att en mängd vägar
på en punkt träffa jernbanan, såsom på Laga-linien är fallet, t. ex. vid Ljungby,
der åtta och vid Wernamo sex vägar, från olika håll sammanstöta med jernbanan.
Att denna framlöper på en kommunikationsled, som förut upptagits af en mycket
trafikerad landsväg och följaktligen ligger i riktningen af en stor rörelse, kan icke
med skäl läggas densamma till last.
Vidare anför Kommittéen till fördel för Nässjö-linien, att den berör den enda
mera betydande vattenkommunikation, som i det inre landet kan åstadkommas. Dervid
torde böra erinras att, då Laga-linien framgår nära sjön Bolmen, den största
insjö i södra Sverige näst Wettern, samt vidare tätt förbi sjöarne Widöstern, Flåren,
Furen och Hinsell, så kan med skäl förväntas, att en båt-kommunikation öfver
dessa sjöar snart skall sättas i en liflig förbindelse med rörelsen på jernvägen.
Ändlligen måste vid en stambanas anläggning hufvudsakligt afseende fästas på
det tillfälle, som dermed öppnas för anläggandet af bibanor. Kommitléen anför,
till fördel för Nässjö-linien, dess närmare belägenhet till Carlshamn, Carlskrona, sydöstra
kusten och Calmar samt dess beqvämare läge för anknytning af bibanor, såsom
till Oscarshamn genom Emmådalen. Någon närmare redogörelse lör sättet, huru
Kommittéen tänkt sig systemet af bibanor ordnadt inom Småland, finner man icke
i dess Betänkande. Det måste likväl vara af största vigt att göra sig reda för det
förhållande, i hvilket dessa bibanor böra ställas till hufvudbanan, på del att man
icke skall söka genom denna sednares sträckning ofullkomligt lösa den uppgift, som
det rätteligen skulle tillkomma do förra att på ett mera tillfredsställande sätt fylla.
I Utskottets tanka kan det icke räknas såsom någon väsendtlig vinst att stambanan
drages två eller tre mil närmare till sådana orter, som Calmar och Carlskrona, från
Uih. lill R. St. Prat. 1859 & 1860. 4 Samt. 1 Afd. 51 Höft. B
42
Stals-Ulskotlets Utlåtande M 86.
hvilka den likväl förblifver på ett afstånd af 10 mil. Att åter den nära 9 mil
rätt i söder från Wexiö belägna staden Carlshamn skulle hafva någon större fördel
deraf, att södra stambanan, som vid Finjasjön är denna stad vida närmare än vid
Wexiö, skulle dragas två mil närmare till sistnämnda stad, kan väl svårligen antagas.
Deremot synes de fördelar, man genom jernvägsanläggniugen vill bereda den
östra kusten, och hvilka otvifvelaktigt böra densamma tillfalla, mest ändamålsenligt
vinnas om en bibana anlägges, såsom Kommittéen antagit, från södra stambanan
till Oscarshamn och en annan från samma stambana genom Wexiö lill Calmar.
Genom sådana anläggningar skulle såväl den fruktbara orten öster om Nässjö, som
Wexiö-lrakten och de längre öster om densamma belägna vidsträckta skogsorter
vinna vida naturligare och mera fördelaktiga utfartsorter, än genom en rubbning af
stambanans läge, hvilken förorsakar andra trakters rörelse ett icke ringa mehn och
Staten en betydlig kostnad, utan att bereda dessa ifrågavarande orter något synnerligt
gagn.
Dessa förhållanden anser Utskottet så mycket mera värda uppmärksamhet, som
med den summa af 3,126,000 R:dr R:mt, som bibehållandet af stambanans förut
föreslagna läge kostar mindre än det af Kommittéen förordade, och således kan å
stambaneanläggningen besparas, Staten skulle kunna i betydlig mån bidraga till
åstadkommande af nämnda tvänne bibanor. Utskottet får i sådant hänseende erinra
derom, att, vid sistlidne riksdag, af intressenterna i ett ifrågastäldt företag att
anlägga en jernbana från Oscarshamn till Hvetlanda, sedan fullständig arbetsplan
blifvit upprättad, fråga väcktes om låneunderstöd för tillvägabringande af nämnda
bana, hvilken med en spårvidd af 6 fot skulle kosta något öfver 5 millioner, men
med 4 fots spårvidd, hvilken aklie-egarne ansett tillfyllestgörande samt af Styrelsen
för Väg- och Vattenbyggnader jemväl ansågs lämpligast, icke fullt 4 millioner R:dr
R:mt. Det begärda låneunderstödet steg till 2,666,666 R:dr R:mt. Om Staten
skulle bevilja ett låneunderstöd till detta belopp och meddela detsamma till och med
mot en ränta, som med 2 procent understege den som eljest kunde påräknas, blefve
Statens uppoffring 63,333 V3 R:dr årligen, och om denna jernbana efter samma
förhållanden utsträcktes till södra stambanan, hvarigenom väglängden blefve förökad
med ungefär 60 procent, kunde denna Statens uppoffring sannolikt uppgå till omkring
80,000 R:dr R:mt årligen. Man finnér således att Staten skulle kunna kraf
tigt
understödja icke blott denna, utan derjemte en annan längre söder ut anlagd
bibana till östra kusten, utan större uppoffring än som motsvarade den ofvanberörda
summan af 3,126,000, eller den mot della kapital svarande årliga utgift af 186,000
R:dr R:mf. Klart är, att genom ett sådant förfaringssätt icke allenast de ifrågavarande
orternas behof skulle på ett vida mer ändamålsenligt sätt tillfredsställas,
utan ock trafiken å stambanan vinna en betydlig tillökning. Under sådane förhållanden
har Utskottet icke ansett sköl vara för handen att tillstyrka en åtgärd, i
Stals-Utskottels Utlåtande M 86.
ix
följd af hvilken sjelfva stambanan skulle dragas ur sin riktning för att bidraga till
ett ändamål, som på annat sätt kunde vida mer fullständigt vinnas.
På alla dessa sammanstämmande skäl, och efter anställande af en så noggrann
jemförelse emellan de båda ifrågavarande riktningarne för den södra stambanan,
som varit möjlig, har Utskottet, med fästadt afseende såväl på riktningen af trafiken
emellan de från hvarandra mera aflägsna delarne af landet som på de om
gifvande
orternas närvarande behof och deras förmåga af framtida utveckling i
jordbruk, skogsskötsel och öfriga näringar, för sin del funnit den af Kongl. Majit
förut föreslagna Laga-linien hafva ett afgjordt företräde framför Nässjö-linien, helst
då en stor tillökning i kostnad, anläggnings-arbete och väglängd skulle blifva en
följd af denna sednare linies antagande; och har, på grund häraf, Utskottet ansett
sig böra föreslå Rikets Ständer att, i likhet med hvad vid 1853—1854 års
riksdag antogs och äfven vid sistlidne riksdag afsågs, den från Malmö utgående
södra stambanan må bestämmas att taga sin riktning förbi Jönköping lill Falköping,
och således från Finjasjön ledas utefter Lagaå-dalen till Götaström och vidare
derifrån öfver Tenhult lill Jönköping och sjön Stråken.
I fråga om det anslag, som för fortsatt utförande af arbeten å södra stambanan
bör vid denna riksdag anvisas, har i väckte motioner och inom Riks
Stånden
afgifne yttranden blifvit framstäldt det förslag, att banans nordliga del
emellan Falköping ocb Jönköping mätte under instundande statsreglerings-period
bringas till fullbordan, för hvilket ändamål antingen, på sätt Hr Schwan hemställt,
den af Kongl. Majit äskade summa för Statens jernvägsbyggnader borde med erforderligt
belopp ökas, eller, såsom af andra talare blifvit yrkadt, anslaget för
banans sydliga del i motsvarande mån minskas; varande till stöd för denna åsigt
hufvudsakligen anfördt, att något särdeles gagn af de redan fullbordade och blifvande
arbetena å banans norra del samt godtgörelse för derå nedlagde kostnader
icke kunde förväntas, förrän jernvägen, genom dess framdragande till Jönköping,
uppnått medelpunkten för rörelsen i denna de! af landet, samt att förbindelsen
emellan nämnde stad och vestra stambanan vid Falköping skulle för trafiken å
denna sednare bana och allmänna rörelsen i landet medföra så väsendtliga fördelar,
att fullbordandet af denna kommunikationsled icke borde fördröjas under
så lång tid som blefve fallet, derest icke medel för detta ändamål af Rikets nu
församlade Ständer beviljades.
Då sammanräknade beloppet af de medel, hvilka, i händelse af Rikets Ständers
bifall till hvad Utskottet redan tillstyrkt, komma att till föreslagna jernvägsarbeten
för Statens räkning anvisas, uppgår till 17,559,668 R:dr, och således,
efter afräkning af detta belopp från den summa af 25,000,000 Ridr, som Rikets
Ständer i likhet med Kongl. Majit torde anse lämpligen böra för Statens jernvägsbyggnader
under instundande statsreglerings-period afses, återstoden icke lemnar
tillgång att, jemte fullbordande af kommunikationsleden emellan Falköping och
Ståts-Utskottets Utlåtande M 86.
Jönköping, för arbetena från södra stambanans motsätta ändpunkt anslå medel till
högre belopp än en summa af 4,082,412 R:dr, men Utskottet ansett sagde banas
framdragande från Skåne mot det inre af Småland i den af Utskottet förordade
riktningen vara för nämnde provinser och landet i allmänhet af den vigt i flere
hänseenden, att medel dertill synas böra beviljas lill enahanda belopp, som af
Kongl. Maj:t för banans från Finjasjön utgående sydliga del föreslagits, har Utskottet,
med fästadt afseende derjemte å tillgången på arbetsfolk och andra med
arbetets bedrifvande förknippade omständigheter, hvilka vid fördelningen af bygg -  nads-arbetena å en stambanas särskilda delar måste komma under betraktande,
funnit sig icke böra till ofvan omförmälde framställningar tillstyrka bifall.
Under åberopande af Utskottets, rörande södra stambanans sträckning genom
Småland uttalade åsigter, och i öfverensstämmelse med den af Kongl. Maj:t föreslagna
planen för de förestående arbetenas fördelning å banans sydliga och norra
delar, får Utskottet alltså hemställa:
4:o
att för södra stambanans fortsättning från Finjasjön i riktning mot
Ljungby utefter Lagaå-dalen till Götaström och vidare derifrån
öfver Tenhult till Jönköping, Rikets Ständer måtte bevilja och till
utgående från Riksgälds-kontoret anvisa en summa af 6,000,000
R:dr R:mt;
samt
5:o
att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, af Rikets Ständer måtte anvisas
1,440,632 R:dr R:mt till jernvägsarbetena å södra stambanans
nordliga del emellan Falköping och Jönköping.
Angående de väckta förslagen om företagande genom Statens försorg och på dess
bekostnad af jernvägs-anläggningar norrut frän hufvudstaden.
Uti motioner, hvilkas hufvudsakliga innehåll och syftning Utskottet redan
uppgifvit, hafva dels Hr A. R. Oxehufvud samt Riksdags-fullmägtigen Sven Heurlin
föreslagit utförande, genom Statens försorg, af en jernväg från Stockholm till Stäket;
dels Hr Sundvallson hemställt om beslutande vid innevarande riksdag af en jern
banas
påbörjande och fullbordande från Stockholm öster om Sigtuna-fjärden till
Upsala, för hvilken sistnämnde anläggning, enligt motionärens förslag, medel borde
beredas genom räntebärande obligationer, hvilka skulle förräntas och amorteras
med afkomstbehållningen å Statens nuvarande och blifvande jernvägar.
De skäl, hvilka till stöd för omförmälde framställningar blifvit åberopade,
Stats-Utskottcls Utlåtande M 86.
48
hafva under Utskottels pröfnino af det ämne, som utgör föremålet för delta utlåtande,
blifvit behörigen skärskådade; men då för närvarande, innan ännu Statens
under arbete varande hufvudbanor blifvit fullbordade, och innan det visat sig i
hvad mån förhoppningarne om det gagn, som med dessa banors anläggning varit
åsyftadt, komma att förverkligas, hvarje anlitande af Statens tillgångar för företagande
och bearbetande af stambanor i nya riktningar synes böra afstyrkas; och
då den större eller mindre behållna afkastning, som å Statens för trafik öppnade
banor kan uppkomma, torde böra i första rummet afses till ersättande i någon
mån af de utgifter, som till räntebetalning och amortering af de för dessa banors
anläggning upplånte medel erfordras, föranlåtes Utskottet hemställa:
6:0
att ofvanberörde framställningar må af Kikets Ständer lemnäs utan
afseende.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t i dess nådiga Proposition föreslagit
angående de ifrågavarande stambane-sträckningarnes ledning till eller förbi
särskilda orter, hemställer Utskottet:
7:o
att Rikets Ständer, i likhet med sistförflutne riksdag, måtte till
Kongl. Maj:t öfverlemna, att, vid jernvägs-arbetenas utförande, närmare
bestämma de orter, som hvarje statsbana eller bandel, dertill
anslag är beviljadt, skall genomgå, och de ställen deri bör anlöpa.
Likaledes torde, med bifall till Kongl. Majlis derom framställda förslag, Rikets
Ständer finna lämpligt medgifva:
8:0
att Kongl. Maj:t må ega att, till en början, för ändamål, gemensamma
för olika stambanor, anordna medel utan omedelbart skeende
fördelning mellan särskilda banor, samt att använda det öfverskott,
som kan finnas uppkomma å ett stambane-arbete, till att fylla den
brist, som å ett annat möjligen kan uppslå.
I enlighet med hvad rörande inkomsterna och utgifterna å de för allmänna
trafiken upplåtna delar af Statens jernvägar vid sistlidne riksdag förordnades, har
Kongl. Majit föreslagit, dels att nämnde inkomster och utgifter borde särskildt
redovisas, dels att den behållning, som kan å en eller annan sådan bandel
46
Stats-Utskottcts Utlåtande Jtt 86.
Uppkomma, mätte i första rummet användas till bestridande af underhålls-kost
naderna
för rörelsen å andra bandelar, hvarest dessa kostnader icke utaf godsocb
passagerare-afgifterna beläckas, samt att hvad derefter af behållningen möjligen
återstår, måtte såsom förskott ingå till fonden för jernvägs-byggnaderna, men att
deremot de inkomsterna öfverstigande utgifter för rörelsen å Statens jernvägar
borde likaledes förskottsvis af sagde fond bestridas.
I afseende på rörelsen å Statens jernvägar, anser sig Utskottet böra meddela,
att, enligt från Jernvägsbyrån erhållna uppgifter, uppgingo inkomsterna af
trafiken på vestra stambanan emellan Göteborg och Falköping, 103/4 mil. från
och med den 1 Oktober 1858 till och med den 30 September 1859 till 395,465
R:dr 77 öre och ulgifterna till 319,506 R:dr 97 öre, samt å södra stambanan
emellan Malmö och Höör, 5 mil, inkomsterna till 226,556 R:dr 39 öre och
utgifterna till 205,181 R:dr 93 öre. Sammanlagda inkomsten å Statens stambanor
för detta år på den för trafik öppnade sträckan af 15% mil utgjorde således
622,022 R:dr 16 öre, och öfversköto utgifterna med tillsammans 97,333
R:dr 26 öre, eller 6,179 R:dr per mil. Sedan i September månad 1859 linien
Falköping—Töreboda på vestra stambanan, 6,56 mil, och linien Höör—Sösdala, 1,6
mil, på den södra stambanan blifvit öppnade för trafik, äro tillsammans 23,19
mil å Statens stambanor fulländade. Under de trenne månaderna Oktober—December
1859 har brutto-inkomsten å vestra stambanan, Göteborg—Töreboda, utgjort
113,649 R:dr 55 öre och å södra stambanan Malmö—Sösdala 69,166 R:dr
79 öre, eller tillsammans 182,816 R:dr 52 öre, samt utgifterna å den förra
sträckningen 93,i32 R:dr 53 öre, och å den sednare 55,989 R:dr 83 öre, så
att neltobehållningen å Statens stambanor för nämnde qvartal utgjort 33,694 R:dr
56 öre, eller 1,455 R:dr per mil. Närmare upplysning rörande hela beloppet af
inkomster och utgifter under åren 1856 och 1857 samt under hvarje månad af
1858 och 1859, äfvensom de tvänne första månaderna af innevarande år samt
angående inkomsternas och utgifternas fördelning mellan olika titlar, inhemtas af
de vid detta Retänkande fogade tabeller.
Då emellertid nettoinkomsten å Statens jernvägar, enligt hvad ofvan är upplyst,
redan stiger till en icke obetydlig summa, och då genom denna inkomst
otvifvelaktigt bör i någon mån beredas ersättning för de uppoffringar Staten måste
vidkännas för ränta och amortissement å det för stambane-anläggoingarne erforderliga
kapital, finner Utskottet sig böra tillstyrka, att hvad af ifrågavarande medel,
sedan drift- och underhålls-koslnaden å stambanorna blifvit bestridd, återstår såsom
ren behållning, måtte ingå till Riksgälds-kontoret, helst, enär de medel, som
i öfrigt och hufvudsakligen för Statens jernvägs-anläggningar användas, utbetalas
från Riksgälds-kontoret, sålunda kunde i detta verks räkenskaper erhållas en fullständig
öfversigt af de kostnadssummor, som för sagde byggnadsföretag verkligen
åtgått eller genom derå uppkommande afkastning blifvit godtgjorde.
Stats-Utskottels Utlåtande Jtä 86.
-47
Utskottet, som i öfrigt finner Kongl. Maj:ls förslag i hvad det angår redovisningen
för ifrågavarande inkomster och utgilter böra af Rikets Ständer bifallas,
får, på grund af hvad som blifvit anfördt, hemställa:
9:o
att Rikets Ständer måtte besluta, att inkomsterna och utgifterna å
hvar och en för allmänna trafiken upplåten del af Statens jernvägar,
skola särskildt redovisas, saint att den behållning, som kan
å en eller annan sådan bandel uppkomma, må i första rummet
användas till bestridande af underhålls-kostnaderna för rörelsen å
andra bandelar, hvarest dessa underhålls-kostnader icke af godsoch
passagerare-afgifterna betäckas; men att beloppet af den behållna
inkomst af Statens hela jernvägsrörelse, som vid hvart års
slut har uppkommit, må till Riksgälds-kontoret ingå;
Och ehuru den erfarenhet, som hittills vunnits i afseende på trafiken å
stambanorna, visat, att sammanlagda utgifterna för denna trafik icke öfverskjutit
inkomsterna, anser Utskottet likväl en utväg böra vara anvisad äfven för det fall
att för något år under den kommande tiden brist skulle uppkomma, och får derföre
Utskottet hemställa:
10:o
att, för den händelse utgifterna för rörelsen å Statens jernvägar
icke af inkomsterna betäckas, den årligen uppkommande bristen
må, sedan räkenskaperna rörande dessa medel undergått behörig
granskning, uppå vederbörlig reqvisition af Riksgälds-kontorets
medel ersättas.
I frågan om användande af arbets-kommenderingar ur arméen vid Statens
jernvägsbyggnader, har Riksdags-fullmägtigen Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs
län, såsom skäl för den i hans motion gjorda och af flera Bonde-Ståndets
Ledamöter understödda framställning om hemställan till Kongl. Majit, att nämnde
kommenderingar måtte hädanefter upphöra, hufvudsakligen anfört, hurusom, inom
den ort, som af motionären representerades, erfarenheten visat, att en stor del af
det fi arbets-kommenderingar utgångna manskapet återkomrae till hemorten med
försvagad helsa, utslitna kläder och ökadt begär efter starka drycker, samt efter
hemkomsten vanligen angreps af frossor och febersjukdomar, med den påföljd, att
mången soldat i förtid lades i grafven, eller måste taga afsked, samt i sednare
fallet ginge miste om den pension, som för honom pä ålderdomen vore behöflig.
Afven de soldater, hvilka icke angripits af sjukdomar, hade genom det mödosamma
sten- och jordarbetet ådragit sig styfhet i lemmarne, som medfört odug
-
48
Slals-Utskoltets Utlåtande M 86-
lighet till krigstjenst och nödgat dem taga afsked. Då särskilda torp icke funnes
inom motionärens landsort till soldaterna anslagne, hade det på arbetskommenderingar
frånvarande manskapets hustrur och barn till stor del måst försörjas af rotehållarne,
hvilka derjemte fått vidkännas dryga kostnader genom beholvet alt i
det af sjukdomar bortryckta eller till vidare tjenstgöring obrukbara manskapets
ställe anskaffa nytt folk tidigare, än annars blifvit händelsen. Dessutom hade det
visat sig förenadt med stora, nästan oöfvervinnerliga svårigheter för rolehållarne
att erhålla ordentliga och för nykterhet kända rekryter, tvifvelsutan af fruktan för
arbets-kommenderingarne, och emedan legoaftalet medförde förbindelser, som icke
kunde hänföras till krigsmannayrket och hvilka, enligt motionärens förmenande,
icke vid knekte-kontrakternas upprättande varit åsyftade.
Utskottet får i anledning af denna framställning erinra att, genom de, enligt
Rikets sednast församlade Ständers i underdånig skrifvelse den 16 September
1857 anmälda beslut bestämde vilkor för användandet af kommenderingar ur indelta
arméen vid Statens jernvägsarbete!), allt behörigt afseende torde få anses
fästadt å såväl manskapets som rotehållarnes välgrundade rätt och billiga anspråk.
Den af motionären uttryckta åsigten om de ifrågavarande kommenderingarnes skadlighet
kan Utskottet så mycket miudre dela, som inom de landsorter, derifrån
arbetsmanskap till deltagande i större arbetsföretag utgått, allmänna meuingen
med få undantag visat sig vara, att den indelte soldatens användande på detta
sätt är till nytta, ej mindre för honom sjelf än den ort han tillhör och det allmänna,
då soldaten under dessa kommenderingar, jemte det han eger tillfälle till
arbetsförtjenst och förvärfvande af arbetsskicklighet, dessutom står under nära och
oafbruten uppsigt af befälet samt derigenom vänjes till arbete och ordning, äfvensom
kan på fristunder erhålla undervisning i åtskilliga ämnen samt öfvas i
vapen och militärtjenstgöring. Under åberopande för öfrigt af de utaf Kongl.
Maj:t i dess nådiga Proposition yttrade åsigter om lämpligheten och behofvet att
kommenderingar ur arméen fortfarande varder vid Statens jernvägsbyggnader använda,
får Utskottet hemställa:
11 :o
att Rikets Ständer, utan afseende å den af ofvanbemälde motionär
gjorda framställning, måtte, till svar å hvad Kongl. Maj:ts Proposition
i ämnet innehåller, förklara att Rikets Ständer finna ändamålsenligt
att, för verkställandet af arbeten å Statens jernvägsbyggnader,
kommenderingar ur indelta arméen äfven framgent användas,
under de i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 16
September 1857 upptagna vilkor.
Beträffande den af samma motionär gjorda framställning att de utgifter, som
rote
-
Stats-Utskotlets Utlåtande M 86.
M
rotehällarne fått vidkännas för anskaffande af arbetskläder till det manskap, som
utgjort arbets-kommenderingarne vid Statens jernvägar, måtte af allmänna medel
till rotehällarne återbetalas, får Utskottet erinra, att då genom Kongl. Cirkuläret
den 9 Mars 1813 finnes bestämdt, att vid aflöniugens reglering för det manskap,
som till allmänna arbeten användes, ej mindre födan än beklädnadsunderbållet
bör tagas i beräkning, synes något vidare anspråk i detta afseende från
soldaternas eller rotehållarnes sida icke skäligen böra ifrågakomma; hvadan Utskottet
tillstyrker:
12:o
att Liss Lars Olssons motion äfven i denna del icke må till någon
åtgärd föranleda.
Enligt hvad Utskottet tillstyrkt och hemställt, skulle för Statens jernvägsbyggnader
följande anslagssummor komma att under innevarande riksdag anvisas,
nemligen:
för vestra stambanan  R:dr 15,796,889
1,762,470
6,000,009
1,440,632:
för sammanbindningsbanan mellan Hallsberg och Örebro
för södra stambanan från Finja-sjön
för södra stambanans nordliga del från Falköping till Jönköping
eller tillsammans R:mt R:dr 25,000,000.
Och får Utskottet, beträffande ordningen för dessa medels utbetalning, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de af Kongl. Maj:t föreslagna grunder, tillstyrka:
13:o
att
anslaget må fördelas att utgå med en fjerdedel under hvart
och ett af de fyra åren 1860 — 1863, dock med rättighet för
Kongl. Maj:t att för hvartdera af de tre första åren, ifall omständigheter
vid arbetets utförande eller i öfrigt skulle dertill föranleda,
använda utöfver årsanslaget högst 500,000 R:dr, som i detta
fall komma att å sista årets anslag afräknas, äfvensom, i händelse
åter att under något år det bestämda anslaget icke skulle komma
att till fullo användas, återstoden må af Kongl. Maj:t för påföljande
års arbeten disponeras; kommande å innevarande års anslag
att afräknas såväl den enligt Rikets Ständers skrifvelse den 15
Februari innevarande år beviljade summa af 500,000 R:dr för arbeten
å vestra stambanan, som äfven det belopp af 600,000 R:dr,
Bih till B. St. Pral. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 51 Haft. 7
Ståts-Utskottets Utlåtande As 86-
Utskottet liiir olvan i 2:dra punkten föreslagit att särskildt anvisas
för vidtagande af förberedande Åtgärder i och för de jernvägsarbeten,
som under innevarande riksdag beslutas.
Vidkommande den al Riksdags-fulimägtigen Per Östman gjorda hemställan
örn stadgande såsom vilkor för anslagen lill Statens banor, att särskilda afgilter
af dem, som vöre boende på vissa afstånd från järnvägsstationerna skulle erläggas
såsom bidrag lili räntebetalning å det pä banornas anläggning nedlagda kapitalet,
får Utskoltet anföra, att ehuru Utskottet delar motionärens åsigt om billigheten
att de or ter, genom hvilka stambanor framgå och hvilka af dessas anläggning draga
fördel, äfven borde i i ågon mån bidraga till de för denna anläggning erforderliga
betydliga kostnader, får likväl Utskottet i afseende på de anslag, sorn till
utgående under instundande statsreglerings-period blifvit föreslagna, erinra att inga
nya stambanor, såvida Utskottets hemställan vinner bifall, dervid ifrågakomma. De
redan beslutade och påbegynta stambanornas utförande och fullföljande lärer åter
ingalunda kunna göras af ett dylikt vilkor beroende, och då motionärens förslag
således med hänseende till nämnde banor förefaller Utskottet mindre verkställbar!,
har Utskottet ej heller ansett sig böra ingå i någon pröfning af motionärens förslag
om sättet för de ifrågavarande bidragens utgående, utan föranlätes Utskottet
att för närvarande
14:o
till motionen afstyrka bifall.
I sammanhang härmed har, i afseende på jernvägsanläggningarne i allmänhet,
fråga inom Utskottet blifvit väckt om någon förändring i nu gällande expropriationslag.
Del har nemligen blifvit anmärkt, hvad som äfven är allmänt kändt,
att egarne af den jord, som för jernvägens behof skall afstås, icke sällan, på grund
af nu gällande författning i ämnet, erhålla en ganska högt beräknad ersättning,
jemte det att samma jernväg, för hvars anläggande öfver deras mark de sålunda
undfå en ansenlig betalning i penningar, tillskyndar dem betydliga fördelar, och
utan någon deras åtgärd eller kostnad förhöjer värdet af deras egendom. Det
har svnls Utskottet att, då kostnaderna för jernvägsanläggningar i värt vidsträckta
land under alla förhållanden måste stiga till ett stort belopp, det vore billigt om
de närmast kringboende i så måtto bidrogo lill kostnaderna för deras anläggning,
att vid värderingen af den mark. som borde för jernvägen upplåtas, skulle tagas
i betraktande icke allenast den förlust, som tillskyndades dessa jordegare genom
upplåtandet af mark från deras egendom, utan ock den ofta betydliga fördel, som
den ifrågaställa jernvägsanläggningen kunde komma att för egendomen och dess
innehafvare medföra; och får Utskottet pä grund deraf hemställa:
Slats Utskottets Utlåtande M 86.
SI
15:o
ull Rikets Sländer malte genom underdånig skrifvelse bos Kongl.
Majit anhålla, att förslag mätte utarbetas lill en sådan förändring
af Kongl. Förordningen den 20 November 1843, angående upp
låtande
af jord till allmänt behof, all i följd deraf, vid värdering
af den mark sorn för jernvägsanläggningar erfordras, måtte tagas
i betraktande icke blott den förlust, sorn derigenom tillskyndas jordegaren,
utan äfven å andra sidan huruvida genom jernvägsanlägg
ningen
några fördelar uppkomma för den fastighet, derifrån upp
låtelsen
sker.
På sätt Kongl. Majit i dess nådiga Proposition till Rikets Ständers kännedom
meddelat, hafva Statens jerrivägsbyggnader fortfarande slått under Öfversten
Ericsons ledning och administration, enligt del honom al Kongl. Majit den 31
Januari 1855 lemnade nådiga uppdrag; dock har, i anseende till det tiilvexande
omfånget af dessa arbeten, Öfverste Ericson hos Kongl. Majit tillkännagifvit sin
önskan att berörde uppdrag, i dess närvarande omfattning, måtte efter utgången
af sistförfluten år upphöra. Innan likväl Kongl. Majit velat till pröfning företaga
frågan om en särskild Styrelse för arbetena och trafiken å Statens jernvägar, har
Kongl. Majit i nåder ansett sig böra afvakta det beslut Rikets Ständer komme
att fatta i anledning af det sedan sistförflutne riksdag hvilande förslaget om inrättande
af ett nytt Stats departement, derunder den omförmälda Styrelsen naturligen
hörde.
Ehuru Utskottet, sedan numera, till följd af innevarande riksdags beslut, förslaget
om inrättandet af ett nytt Stats departement förfallit, med visshet antager,
att frågan om en Styrelse för arbetena och trafiken å Statens jernvägar innan kort
blifver föremål för Kongl. Majits nådiga pröfning och afgörande, har Utskottet likväl
ansett detta ämne icke böra af Bikels Ständer lemnäs utan uppmärksamhet. För
vinnande af nödige upplysningar har Utskottet från Jernvägs-byrån infordrat upp -  gifter, som lemna en öfversigt af det omfång, til! hvilket förvaltningen af Statens
jernvägsrörelse för närvarande utvecklat sig. Af dessa uppgifter, hvilka finnas bilagda
delta Betänkande, visar sig att sammanlagda summan af bruttoinkomsten af
Statens jernvägar under året från Oktober månad 1858 till Oktober 1859, såsom
redan i det föregående blifvit anfördt, utgjort 622.022 Ridr 16 öre och utgifterna
under samma tid ett belopp af 524,688 Ridr 90 öre, fördeladt under de särskilda
titlarne: Banans underhåll, Trafik-afdelningen, Maskiner och verkstäder samt Konsumerade
materialier; och att för banans underhåll (hvarvid likväl icke upptagits
slitningen af räler, sliper och vagnar, hvilken slitning, på grund af andra länders
erfarenhet, måste beräknas föranleda ansenliga kostnader) åtgått 104,302 R:dr 13 öre,
52
Stats-Utskottets Utlåtande M 86.
för Trafik-afdelningen 194,739 R:dr 45 öre, för Maskiner och verkstäder 114,894
R:dr 30 öre, samt för Konsumerade materialier 121,033 R:dr. Af den ofvan angifna
utgiftssumman utgick 33,694 R:dr 56 öre till aflöning åt tjenstemän, hvilkas
löneinkomster för närvarande bestämmas af Chefen för Statens jernvägsbyggnader,
och 239,789 R:dr 88 öre till Vaktmästare, Banmästare, Banvaktare, Konduktörer,
Stationskarlar, Lokornoth förare, Eldare, Maskinarbetare och extra biträden. För
rörelsen å Statens jernvägar voro anställda 64 tjenstemän samt i öfrigt 431
personer.
Om, redan när de öppnade banorna endast utgöra 15% mil, utgiftssumman
stiger till mer än en half million och inkomstbeloppet öfver 600,000 R:dr, finner
man lätt huru betydlig denna penningeförvaltning med dertill hörande redovisning
och kontroll, äfvensom huru talrik den vid jernvägarne anställda tjenstemanna- och
arbetspersonal måste blifva, då en fyrdubbel sträcka, eller några och 60 mils jernväg
blifvit öppnad till trafik för Statens räkning, hvilket bör antagas blifva fallet
om Rikets Ständer bevilja för stambanornas fortsatta utförande beloppet af de medel,
hvilkas upplåning utom landet för detta ändamål redan blifvit vid innevarande
riksdag beslutad. När dertill kommer att förvaltningen af trafiken å Statens jernvägar
är att roed rätta anse i likhet med besörjandet af en industri i större skala,
vid hvilken, för inköp och användande af materialier, för vid magt hålla nde af banbyggnad,
stationshus, verkstäder, maskiner och rörelsemateriel, äfvensom för kännedomen
af ständigt fortgående förbättringar och uppfinningar i dithörande ämnen, en
mångfaldigt förgrenad verksamhet är erforderlig, så har det synts Utskottet angeläget,
att för trafiken å Statens jernvägar en från Jernvägsbyggnads-förvaltningen
afskild Styrelse blefve organiserad.
För att närmare upplysa detta ämne, har Utskottet ansett sig böra meddela
uppgifter om det sätt, på hvilket den ifrågavarande förvaltningen är i andra länder
inrättad. 1 Preussen utgör Förvaltningen of Jernvägs-angelägenheterna den andra
afdelningen af Ministeriet för handel, slöjd och allmänna arbeten. Denna afdelning
är skild från Byggnads-afdelningeri, men står i nära samband med denna. Den
bearbetar alla ärenden, som angå jernvägsrörelsens bedrifvande, samt har en teknisk
byrå vid sidan. Under denna afdelning äro ställda dels särskilda Jernvägs-direktioner
för Statens särskilda jernvägar, dels Jernvägs-kommissariater för den uppsigt
öfver enskilda bolags jernvägar inom olika distrikter, som det tillkommer Staten
att utöfva.
I Frankrike utgör Jernvägs-förvaltningen tillika med Styrelsen för Väg- och
Vattenbyggnader en afdelning af Ministeriet för åkerbruk, bandel och allmänna arbeten.
Jernvägs-förvaltningen är fördelad i tvänne s. k. divisioner. Den första,
för jernvägsplaner och arbetens utförande, har tvänne byråer, af hvilka den Irsta dels
fortfarande bearbetar planer för jernvägsanläggningar med afseende på de tekniska
och kommerciela förhållandena, och framlägger förslag derom, dels förbereder de
Stats-UlshoUets Ullålande M 86.
handlingar, genom hvilka Staten beviljar enskilda bolag ratt att anliigga jernvägar.
Den 2:dra byrån har att göra med byggandet af de jernvägar, som utföras af Staten
och af enskilda bolag, behandlar tvister som uppkomma angående dessa jernvägar,
vakar öfver uppfyllandet af bolagens förbindelser, besörjer utbetalning af räntegarantier
under byggnadstiden och af understöd, hvartill Staten förbundit sig. Den
andra divisionen, för trafiken, har likaledes 2:ne byråer: den 1 :sta öfvervakar trafiken
i kommercielt hänseende, behandlar taxorna för trafiken, ombesörjer afhandlingar
med bolagen, äfvensom utbetalning af räntegarantier efter byggnadstidens slut
samt uppgör ifrågakommande öfverenskommelser med andra Stater. Den 2:dra byrån
af samma division har att göra med trafiken i tekniskt hänseende, jernvägspolitien
och tillsynen öfver trafiken i afseende på det tekniska, behandlar frågor som röra
tjenstgörings-reglementen, trafik-ordningar, jernvägs-förvaltningen samt nya uppfinningar.
Med jernvägs-förvaltningen är förenad en statistisk byrå. Under denna
förvaltning höra 16 Inspektörer, hvilka hafva, inom vissa distrikter, tillsyn såväl Öfver
jernvägs- som väg- och vatten-byggnader.
I Wurtemberg — för att äfven nämna förhållandet i en mindre stat — är
under Finans-ministeriet ställd en Centralstyrelse för landets kommunikationsanstalter,
fördelad i trenne sektioner, hvilka likväl slå i nära samband med hvarandra. Den
l:sta af dessa sektioner är Jernvägs-kommissionen med 3 tekniska ledamöter och 4
administrativa referenter, af hvilka en tillika har tillsyn öfver trafiken. Den 2:dra
sektionen utgöres af Post-styrelsen och den 3:dje af Styrelsen öfver telegraferna.
I den kollegialt organiserade Centralstyrelsen för kommuriikations-anstalterna sitta
Cheferna för de nämnde 3 sektionerna samt 3:ne af dessas ledamöter.
Med hänseende till den ofvan antydda vigten deraf, att den förvaltning, som
afser trafiken å Statens jernvägar, blifver skild från byggnads-förvallningen, samt
ledningen af den förra uppdragen åt en för detta ändamål organiserad särskild
styrelse, och då en sådan styrelse, hvars verksamhet tvifvelsutan kommer att nära
beröra andra grenar af förvaltningen, torde böra erhålla en bestämd organisation
och uppföras på stat, får Utskottet, som icke tilltror sig att bedöma tidpunkten när
särskiljandet af de båda ifrågavarande förvaltningarne lämpligen kan verkställas, föreslå
Rikets Ständer:
16:o
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, så snart sådant
lämpligen kan ske, förslag till en Öfverstyrelse för trafiken å Statens
jernvägar, jemte aflöningsstat för de till Styrelsen hörande embets-
och tjenstemän, måtte utarbetas och för Rikets Ständer framläggas.
1 anledning af de i det föregående af Utskottet anmälde sockenstämmobesluten
inom Sunnerbo härad, rörande upplåtelse af jord för södra stambanan m. m., äfven*
Stots Utsi,olltin Ulidtuiide S6.
sorn på grund af den förbindelse i enahanda hänseende, som åtskilliga jordegare
inom Östbo härad sig åtagit, får Utskottet, under förutsättning att Utskottets för
slag
rörande södra stambanans sträckning genom Småland af Rikets Stander godkännes,
hemställa:
17:o
att de ingifna sockenstämmo-protokollen och dervid lögade teck
ningslistor
jemte ofvanbemäldc jordegare* skriltliga förbindelse, måtte
blifva till Kongl. Maj:t öfverlemnade, med underdånig anhållan, att
Kongl. Maj :t ville i nåder låta foga anstalt, att de utfäsle bidragen
behörigen komma jernvägs-anläggningen tillgodo;
Och har Utskottet i sammanhang härmed ansett sig böra uppösa, att expro
priations-kostnaden
för linien från Finjasjön till Götaström, enligt kostnadsförslaget,
uppgår till 576,350 R:dr R:mt,
Då det vid behandlingen och pröfningen af förekommande frågor om jernvägs
anläggningar
för Statens räkning måste vara al synnerligt gagn, äfvensom tor ölrigt
i flere hänseenden nyttigt och upplysande, om fullständiga berättelser, upptagande
de löihållanden, som med rörelsen ä Statens jernvägar och förvaltningen al trafiken
på dem ega sammanhang, har Utskottet ansett sig böra löreslå Rikets Ständer:
18:o
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att dylika berättelser
måtte genom vederbörande Styrelsers försorg årligen algifvas och
till trycket befordras, samt vid början af hvarje riksdag till Rikets
Ständers kännedom meddelas.
I anledning af de anmärkningar, som inom Riks Stånden blifvit framställde
och äfven inom Utskottet förekommit rörande det vid Statens jernvägar antagna
byggnads-system, har Chefen för Statens jernvägsbyggnader, i skrifvelse den 6
Februari innevarande år, till Utskottet aflemnat en promemoria i ämnet, hvars
innehåll, såsom innefattande upplysning rörande de grunder, hvilka vid statsbanornas
anläggning blifvit följde, Utskottet ansett sig böra till Rikets Ständers kännedom
meddela.
I enlighet med hvad Utskottet förut anfört, och till upplysning derjemte i
hithörande ämnen, biläggas detta utlåtande följande handlingar:
1:o En af Chefen för Statens jernvägsbyggnader i skrifvelse den 24 sislltdne
Februari aflemnad promemoria angående kostnaden för hvardera af de fullbordade
eller under arbete varande delar af Statens banor. (Litt, A.)
Slats-Utskotlet.i Utlåtande M 86.
2:o Promemoria rörande det vid Statens jernvägar antagna byggnads-sjstem
med särskildt afseende å öfverbyggnaden och rörelse-materielen (Litt. B.)
3:o Sammandrag al trafik-inkomsterna ii vestra stambanan frän Göteborg,
från och med den 2 December 1856 intill slutet af sistlid- t år.
(Litt C, D, E, F, G.)
4:o Sammandrag af trafik-inkomsterna å södra stambanan från Malmö, från
och med December månad 1858 intill slutet af sistlidet är. (Litt. H, I, K, L.)
5:o Sammandrag af rapporter till Chefen för Statens jernvägsbyggnader angående
trafik-inkomster och driftkostnad å Statens banor under Januari samt inkomster
under Februari månad innevarande år. (Litt. M.)
6:o Sammandrag öfver passagerare- och gods-trafiken vid vestra stambanan
från Göteborg år 1859. (Litt. N.)
7:o Sammandrag öfver passagerare- och gods trafiken vid södra stambanan
från Maimi) år 1859. (Litt. 0.)
8:o Transsumt af skrifvelse från Chefen för Statens jernvägsbyggnader den
24 Februari innevarande är, med öfverlemnande of handlingar rörande tjenstemännen
vid Statens jernvägar m. m, samt i sammanhang dermed meddelade upplysningar.
(Litt. P.)
9:o Uppgift å tjenstemän vid Statens jernvägar och deras arfvodcn. (Litt. Q.)
10:o Uppgift å tjenstemän och betjente vid de för trafik öppnade delar af
Statens jernvägar, samt deras arfvoden (Litt. R.) och
li:o Taxa öfver afgifterna för trafiken å Statens jernvägar, utfärdad den 12
Mars 1859, jemte uppgift å de sedermera med denna faxa vidtagne förändringar.
(Litt. S och T.)
12:o De af Jernvägs-undersöknings-kommittéen upprättade kostnadsförslag,
rörande vestra stambanan jemte föreningsbanan frän Hallsberg till Örebro, äfvensom
för södra stambanan dels från Finjasjön—Nässjö—Tenhult—Jönköping—sjön
Stråken, dels från Finjasjön till Götaström samt derifrån öfver Rögla och Jönköping
till Stråken. (Litt U. V, X. Y, Z.)
Härvid bör anmärkas att, enligt meddelad upplysning, för linierna Götaström—Tenhult
och Tenhult—Jönköping — Stråken, är i den vid Jernvägs-kommittöens
Betänkande fogade tabell Litt. A. upptagen samma kostnad, som i ofvannämnde
förslag är beräknad för linien Götaström—Bogla—Jönköping—Stråken,
men våglängden deremot angifven öfver Tenhult, såsom den lämpligaste mötesplatsen
för Laga-linien och östra stambanan. Någon förändring i kostnadssumman
har ej ansetts erforderlig, dels i anseende till den ringa tillökningen i
väglängd på den jemna terrängen, dels emedan den i berörde kostnadsförslag upptagna
stationen vid Götaström derifrån utgår, såsom redan beräknad i det särskilda
förslaget öfver linien Finjasjön-—Götaström.
30
Stats-Utskottets Ullålande M 86-
Slutligen och dä, till följd af en inom Borgare-Ståndet utaf en bland detta
Riks-Stånds ledamöter framställd anmärkning rörande vilkoren vid afslutande af
kontrakter om leverans af Engelska räls för Svenska Statens räkning, Chefen för
Statens jernvägsbyggnader, såsom reqvirent af nämnde materiel, funnit sig föranlåten
att till Utskottet aflemna redogörelse för det förfaringssätt, som vid leveransaffärernas
bedrifvande iakttagits, har Utskottet ansett sig skyldigt förklara, att de
anstalter, som af Chefen för Statens jernvägsbyggnader med hänseende till ifrågavarande
leveranser vidtagits, varit för ändamålets vinnande fullt lämpliga samt
med Statens fördel och bästa i allo öfverensstämmande.
Stockholm den 2 April 1860.
Reservationer:
af Herr Friherre Åkerhielm, mot den af Utskottet i 4:de punkten föreslagna
riktningen af södra stambanan: »Riktningen af denna bana anser jag bort, på
sätt Kongl. Majit föreslagit, bestämmas att utgå från Finjasjön förbi och i närheten
af sjön Salen åt Nässjö och vidare öfver Tenhult till Jönköping.»
af Herr Bildt, D. G., mot tredje punkten: »Redan vid 1853—54 årens
riksdag hade jag tillfälle att, uti en reservation till Stats-Utskottets Betänkande
JVs 273, angående »frågan om Statens medverkan för jernvägs-anläggning», uttala
den åsigten, att de orter, hvilka drogo fördel af Statens jernvägar, borde i viss
man direkte bidraga till kostnaden för dessa jernvägars utförande. Ehuru det
vid detta tillfälle framställda förslaget om en dylik orternas medverkan ej vann
Rikets Ständers bifall och den nämnde åsigten ej heller vid sednaste riksdag förmådde
göra sig gällande, så hyser jag likväl * fortfarande öfvertygelse om dess
sanning och eger derför också hopp att den förr eller sednare skall vinna afseende.
Att söka tillämpa denna åsigt på utförandet af de redan under arbete varande
vestra och södra stambanorna erkänner jag villigt numera vara opraktiskt, då redan
en så stor del af dessa banor är utförd, men just derföre ligger så mycket mera
vigt uppå, om man nemligen gillar den af mig framställda åsigten, att vid beslutet
om byggandet af en annan statsbana, än någon af dessa redan påbörjade
stambanorna, tillse om icke en sådan här ofvan nämnd medverkan af orterna
uti jernvägskostnadernas bestridande kan och bör komma i fråga.
Utan
Stats-Ulskottels Utlåtande M 86.
57
Utan att förneka vigten och nyttan af den nådigst föreslagna statsbanan
mellan Orebro och Hallsberg, så torde dock med skäl kunna ifrågasättas, huruvida
denna bana, sedan Rikets Ständer vid sednaste riksdag förkastade det då föreslagna
jernvägs-systemet, numera kan anses såsom en stambana. Men om också
de goda skälen för denna banas välgörande inflytande på vestra stambanans inkomster,
i förening med det mäktiga provinsiela intresset, tillintetgöra eller förqväfva
dessa betänkligheter och Rikets Ständer besluta, att Örebro—Hallsbergsbanan
skall byggas genom Statens omedelbara försorg och på dess bekostnad, så
torde dock väl ingen kunna bestrida, alt denna bana är en från vestra banan
fristående, ehuru med densamma förenad jernväg. Jernvägs-kommiltéen yttrar ock
på sidan 63 af dess underdåniga Retänkande: »Ehuru löreningsbanan mellan Öre»bro
och Askersund hitintills varit betraktad såsom ett helt för sig, och Kommit»téen
har sig åiagdt att deröfver afgifva särskildt utlåtande, så anser dock Kom»mittéen,
som redan här ofvan antydt vigten af ett i möjligaste måtto förkortadt
»afstånd emellan Orebro och norra ändan af Wettern, och sedan de i detta
»syftemål anställda undersökningar gifvit vid handen, att en så beskaffad förbindelse
»ernås för minsta kostnad, om linien anlägges i tvänne afdelningar, såsom torräng»förhållandena
gjort nödvändigt, nemligen särskildt från Örebro tili Hallsberg nära
»vinkelrätt mot vestra stambanan, samt särskildt från Gatugårda 3‘2,000 fot vester
»om sistnämnde punkt på samma bana till Askersund, sig ega anledning att nu
»i sammanhang med förslaget om vestra stambanans fullbordan behandla frågan
»om förstnämnda del af ifrågavarande föreningsbana, eller den emellan Örebro och
»Hallsberg.» Och har Kongl. Majit i sin nådiga Proposition J\s 82, på grund af
Kommiltéens förslag, derom yttrat, att en sammanbinduingsbana mellan vestra
stambanan och Örebro samtidigt bör anläggas och fullbordas.
Såsom erkändt och vitsordadt antager jag derföre, att den ifrågasatta statsbanan
mellan Örebro och Hallsberg, man må nu kalla den en del af förenings
banan
mellan Örebro och Askersund eller en del af sammanbinduingsbanan mellan
den befintliga vestra och den för närvarande obefintliga norra stambanan eller en
sammanbinduingsbana mellin vestra stambanan och Örebro — är en annan jernväg
än den vestra stambanan. Men då så är, synes det mig vara rättvist, på
sätt jag här ofvan nämnt, att de orter, som draga fördel af banan, medverka direkte
till kostnadernas bestridande för denna banas utförande.
Stats-Utskottets RiksgäIds-Afdelning, som ej kunde betrakta den ifrågavarande
kortare jernvägen annorlunda än såsom en vigtig bibana till den vestra stambanan,
hade föreslagit ett högst betydligt och fördelaktigt lån till del enskilda bolag, som
Afdelningen föreställde sig med lätthet skulle kunna bildas för denna banas utförande.
Men då Afdelningens välvilliga förslog ej lyckades tillvinna sig Utskottets
bifall och någon tvekan dessutom alltid måste qvarstå om möjligheten af ett
Bih. till R. St. Prat. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 51 Höft. 8
Slats-Utskottels Utlåtande M 86.
bolags bildande, enär de ledamöter af Stats-Utskottet, som bäst böra känna förhållandena
inom nämnda provins, förklarade, att något enskildt bolag aldrig kunde
bildas för denna banas utförande, om också Staten dertill medverkade på ett för
bolaget ännu fördelaktigare sätt än Afdelningen föreslagit — ehuru jag uppriktigt
måste bekänna, alt jag för min del deraf ej blifvit fullt öfvertygad om omöjligheten
af ett dylikt enskildt bolag — så anser jag med hufvudsak ligt afseende
derå, att Kongl. Maj:t föreslagit denna jernväg såsom statsbana, det Afdelningens
förslag eger så ringa hopp om framgång hos Rikets Ständer, att jag derpå ej
vågar grunda min reservation eller min uttalade önskan om orternas medverkan
till banans utförande.
Alt nu, då första steget till denna orternas medverkan ånyo framställes
såsom önsk värd t, sträcka anspråket på denna medverkan så långt som rättvisan
möjligen skulle fordra, vågar jag ej heller, då tankarne om huru långt man härvid
bör gå, äro mera delade, än derom, att man verkligen bör göra någonting
uti denna riktning. Hufvudsaken är här att få denna grundsats erkänd genom
ett Rikets Ständers beslut och jag inskränker derföre anspråket på orternas medverkan
i detta fall ända derhän, alt jag endast hemställer om icke Rikets Ständer
skulle finna skäligt, att, såsom ett vilkor för bifallandet af Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition i denna del, besluta, alt de orter, som draga fördel af meranämnde
jernväg, skola tillskjuta den summa, som, enligt det uppgjorda kostnadsförslaget,
erfordrades för expropriations-kostnadernas bestridande eller 103,000 R:dr R:mt,
hvilken summa uppkommit derigenom att hvart tunnland inrösningsjord upptagits
i värde till BOO R:dr R:mt och hvart tunnland afrösningsjord till 300 R:dr R:mt.
Mången tycker säkerligen att denna medverkan är obetydlig och att de orter,
som draga närmaste vinsten af en statsbana, väl kunde och borde betala vida
mer, men oafsedt att, såsom jag redan nämnt, hufvudsaken här är att få en sådan
orternas medverkan erkänd såsom Rikets Ständers åsigt, så skulle, om ett dylikt
beslut varit tillämpadt på de under byggnad varande stambanorna, ej obetydliga
belopp varit för Statsverket besparade. Expropriations-kostnaderna uppgå nemligen,
enligt uppgift för tiden med 1838, till 337,373 för vestra och till 64,883
R:dr R:mt för södra stambanan; räknas härtill hvad Jernvägs-kommittéen kalkylerat
såsom sannolika expropriations-kostnader för vestra och södra stambanornas fullbordan
eller 1.138,330 R:dr R:mt, erhålles för dessa 2:ne linier en sammanräknad
summa af 1,760,806 R:dr R:mt för dessa kostnader.
Någon svårighet att erhålla dessa ifrågasatta 103,000 R:dr torde ej gerna
kunna förutsättas. Om nemligen Kongl. Maj:t, efter ett sådant Rikets Ständers
beslut, låter i nåder tillkännagifva innevånarne i de orter, sorn erhålla den egentliga
fördelen af jernvägs-anläggningen, detta vilkor för banans erhållande och tillika
i nåder bestämmer huru medlen, som insamlas för detta ändamål, skola öfverlemnas
till Stats-kassan, så synes det väl alldeles otvifvelaktigt att den ifrågavarande sum
-
