# ID: svediakorp-gov2349
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 117,067
# sentences: 2,398
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
SMtMTILIKBIE
PROTOKOLL
VID
Lagtima ftilisrtagen i Stockholm
Åreei 1859 weli 1860.
FJ£BUE SAMLIMGEN.
1= Afdelningen:
Mals-Utskottets Memorial, Uttalanden och Betänkanden.
S/a(s-U/skotlel8 Memorial S-.o 1.
J\':o t.
Ank. till ISxp.-Utsk. ilen 1 Xov. 1859, kl. 1 e. ni.
Memorial.
Stats—Utskottet, som denna dag fått. emottaga Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, har, enär. jemlikt 27 § Riksdags-Ordningen,
Riksdagens början räknas från den dag, llögstberörda Nådiga Proposition allemnas,
skolat sådant i nämnde afseende anmäla: blifvande härjemte ett exemplar af densamma
hvarje Itiks—ständ tillstäldt saint Expeditions-Utskotlet anmodadt all skyndsamt
gå i författning om tryckningen af nämnde Proposition med tillhörande bilagor.
Stockholm den 1 November 1859.
På Ridderskapet och Adelns På Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar Ledamöters vägnar
Carl Åkerhielm. Th. Annerstedt.
På Borgare-Slåndets På Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar Ledamöters vägnar
j. F, Or Sd. C. Rasmusson.
Bruno Johanison.
hlh. lill R. St. Prof. 1859 £ 1860. 4 Sami 1 Afil. 1 Höft.
Stals-Ufskoltels Memorial N:o 2.
J¥:o 2»
Alik. till Exp.
Memorial, angående tillökning af Utskottets tjenstemannapersonal.
Vid föregående Riksdagar har, i anseende till mängden och beskaffenheten
af de till Stats-Utskottets' handläggning hörande göromål, såsom omfattande både
Statsverkets och Riksgälds-Kontorets ärenden, detta Utskott, utöfver den i Riksdagsordningens
24 § bestämda tjenstemannapersonal, nemligen en Sekreterare och för
hvarje afdelning, hvarå Utskottet sig fördelat, en kanslist, haft af nöden och fått
begagna en särskild Sekreterare till biträde vid de Riksgäldsverket rörande frågor,
en Kamererare för räkenskapsgöromålen i afseende å statsregleringens olika delar,
samt en tillökad kanslibetjening; och då, efter ali anledning, göromålen inom Utskottet
äfven under innevarande Riksdag blifva många och maktpåliggande, får Utskottet,
med stöd af hvad nyss åberopade § vidare innehåller, till Rikets Ständer
hemställa,
det Utskottet må tillåtas att, för ärendenas behöriga och skyndsamma
behandling, i mån af behofvet, antaga en Sekreterare
för Riksgälds-afdelningen. en Kamererare och till en början Två
Notarier.
Stockholm den 1 November 1859.
STOCKHOLM, (ryckt hos G. E. Ljunggren, 1859.
Statg-Utskottets Memorial N:o 11.
1
i\:« a.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 1 \ Nov. 1859, kl. 2 e. ut.
Memorial, med deri till Rikets nu församlade Ständer af Fullmäktige i
Riksgälds-Kontoret afgifna Berättelse.
(Riksgiilds-Afdeln.)
Stats-Utskottet, som vid sitt lörsta sammanträde mottagit oell sedermera genomgått
den, enligt gällande reglemente af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret afgifna
berättelse om nämnda Verks ställning och förvaltning sedan början af förlidne riksdag,
får, i likhet med hvad under föregående riksdagar iakttagits, samma berättelse härmed
till Rikets Ständers kännedom öfverlemna; kommande Utskottet att framdeles under
riksdagens lopp, till följd af grundlagarnes föreskrift, afgifva sitt utlåtande om Riksgälds-kontorets
styrelse och förvaltning under den tid berättelsen omfattar. Stockholm
den 14 November 1859.
Berättelse till Rikets Ständer, angående Riksgälds-Kontorets
ställning och förvaltning
under den sedan början af 1856, 185T och
1858 års Riksdag förflutna tid.
Enligt hvad från längre tid tillbaka varit föreskrifvet och i 264 j§:n af nu
gällande reglemente för Riksgälds-kontoret jemväl finnes stadgadt, skall af de till
detta Verks förvaltande utsedde Fullmägtige, vid hvarje riksdags början, afgifvas till
Rikets Ständer en fullständig berättelse för hela den tid, som förflutit sedan enahanda
berättelse vid nästföregångna riksdag atlemnades.
Då dessa berättelser således böra utgöra en fortgående framställning af Riksgälds-kontorets
rörelse och de vigtigare lÖrvaltnings-åtgärderna vid nämnda Verk,
hafva Fullmägtige ansett samma, efter ordningsföljden af de i reglementet intagna
stadganden lämpade, uppställning, som iakttagits vid föregående berättelsers
författande under sednare tider, äfven böra bibehållas i den berättelse, Fullmägtige
nu gå att afgifva; varande i denna berättelse, likasom i Riksgälds-kontorets sednaste
reglemente och hufvudbok, alla penningesummor, då icke annan myntsort är utBih.
till It. St. Prat. 1859 A 1860. 4 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 1
o
Stats-Utslwltels Memorial N:o 3.
tryckligen angifven, utförda i Riksdaler och öre Riksmynt; hvarom Fullmägtige trott
sig böra erinra till upplysning vid skeende jemförelser mellan nedanstående sifferuppgifter
och deni, som förut afgifna dylika berättelser innehålla.
De i detta Verks hufvudböcker upptagna skulder, som vid 1856 års början
hvaraf de räntebärande skulderna utgjorde . . 5,051,808: 75.
och innestående stats-anslagen  1,458,524: 70.
samt förskotts- eller afräkningsvis aflemnade öfverskott
å stats-inkomsterna  5,250,000: —
Vid 1858 års ingång var skuldernas belopp . . . R:dr 11,551,769: 54.
oell utgjorde de räntebärande skulderna då . . 4,455,546: 72.
samt de innestående stats-anslagen .... 1,110,199: 46.
och afräkningsvis aflemnade öfverskott .... 2,886,557: 61.
Vid början af innevarande år 1859 uppgingo Riksgälds-kon
torets
skulder lill R:dr 10,269,490: 82.
hvaraf de räntebärande skuldernas belopp var . 4,621,408: 56.
och de innestående stats-anslagens  5,801,958: 89.
Enligt Riksgiilds-kontorets afslutade hufvudböcker, hafva skulderna således
minskats:
under år 1857 med  R:dr 5,116,661: 62.
och under år 1858 med  » 1,082,278: 52.
De räntebärande skulderna, hvilkas minskning under år 1857
utgjorde  R:dr 598,262: 5.
hafva deremot under sistlidet år återigen ökats, dock ej med mer
än .
R:dr 167,861: 84.
De inom linien i Riksgälds-kontorets hufvudböcker förda skuldposter upp
-
Beträffande de under den 1 Mars 1750 utfärdade så kallade Trollhätte slussverks
lottsedlar, hvilka, till följd af Rikets Ständers vid 1840 och 1841 års riksdag
fattade beslut, sedermera varit förda inom linien i Riksgälds-kontorets räkenskaper,
emedan någon kapitalbetalning ansetts icke skäligen kunna ifrågasättas för dessa förbindelser,
såsom endast varande »annuiteter», få Fullmägtige anmäla, att, efter derom
i rättegångsväg utaf åtskilliga innehafvare af nämnde lottsedlar väckt och fullföljdt
(Reglementets §§ 2—21.)
utgjorde
uppgingo vid början af år 1857 till
R:dr 9,488,154: 20.
» 14,468,450: 96.
^ingo i
vid 1856 års slut till
» 1857 » »
och vid 1858 » »
R:dr 6,740,480: 54.
» 6,741,806: 24.
» 6,742,860: 11.
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
3
påstående, har, genom Kongl. Maj:ts Högsta Domstols den 11 Januari 18S9 meddelade
dom, Kongl. Maj:t och Kronan förklarats icke kunna undgå att inlösa de lottsedlar,
hvilka den i sådant hänseende anställda rättegången afsåge, med den i dessa
lottsedlar förskrifna summa, 143,300 Daler Silfvermynt, tillika med derå upplupen
ränta, hvilken ränta till lottsedlarnes förfallodag, den 1 Mars 1853, borde beräknas
efter Nio procent; varande alltså Kongl. Majit och Kronan genom denna dom förpligtad,
alt, emot lottsedlarnes återfående, till deras innehafvare genast betala nämnda
summa jemte 9 procents till den 1 Mars 1833 beräknad årlig ränta: å 2,000 Daler
från den I Januari 1830, å 9,000 Daler från den 1 Januari 1831, å 17,300
Daler från den 1 Januari 1832 och å 113,000 Daler från den 1 Janauri 1833,
samt att från den l Mars sistnämnda år och till dess betalning skedde, godtgöra
Sex procents, med bevillningsafdrag minskad, ränta å det fastställda beloppet; hvarjemte
Kongl. Majit och Kronan förklarats skyldig ersätta vederpartens rättegångs-kostnader.
Sedan innehafvarne af Trollhätte slussverks lottsedlar sålunda genom ett af
högsta domaremakten mcddcladt beslut fått sig tillerkänd betalningsrätt för så väl
ifrågavarande lottsedlars kapitalbelopp, som derå upplupen ränta, och då Riksgäldskontoret,
af hvars medel de årliga utbetalningarne till lottsedlarnes innehafvare, allt
sedan detta Verk inrättades, blifvit verkställda, enligt ännu gällande reglementarisk!
stadgande, vore skyldigt liqvidera äldre förut icke godtgjorda krono-fordringar och anspråk,
då desamma blifvit vederbörligen pröfvade och godkända samt af Kongl. Majit
till betalning fastställda, ansågo sig Fullmägtige icke kunna vägra bifall till lottsedelirmehafvarnes
på omförmälda dom grundade yrkande, att från Riksgälds-kontoret utbekomma
ej mindre de, jemlikt detta Verks räkenskaper, efter stadgadt bevillningsafdrag,
intill den 1 Mars 1853, för meranämnda lottsedlar upplupna och härstädes
innestående räntemedel, än äfven det kapital samt den efter sagde dag beräknade
ränta, som Kongl. Majit och Kronan genom åberopade dom förpligtats gälda. —
Likaså och efter dervid tillika väckt fråga om liqviderandet af alla utelöpande dylika
förbindelser, hvilkas sammanlagda belopp, enligt Riksgälds-kontorets räkenskaper, motsvarade
49,230 Ridr, förklarade Fullmägtige sig anse det af samma doms stadgande
vara en gifven följd, att det derigenom meddelade yttrande, angående Kongl. Majits
och Kronans betalnings-skyldighet för kapitalbeloppet af meranämnda lottsedlar, måste
tillämpas på alla med enahanda lydelse och vid samma tid utfärdade dylika förbindelser,
samt följaktligen jemväl å dem, hvilkas innehafvare icke deltagit i den anställda
rättegången, angående det i lottsedlarne utsatta kapitalets godtgörande. — Fullmägtige
hafva således, med iakttagande af de grunder, som i afseende på liqviden
för kapital- och ränte-béloppen uti högstberörde dom voro stadgade, låtit infria alla
de lottsedlar, hvilka derefter i sådant ändamål blifvit härstädes företedda; varande vederbörande
lottsedel-innehafvare genom allmänna Tidningarna underrättade om Full—
mägtiges härom fattade beslut.
De af Riksgälds-kontoret under innevarande är infriade Trollhätte—lottsedlarnes
kapitalbelopp har, förvandladt i Riksmynt, utgjort 46,575 Ridr; och de, enligt der
-
Stats-Utskottels Memorial N:o 3.
för stadgade beräkningsgrunder, upplupna samt af Riksgälds-kontoret under detta år
liqviderade räntor hafva uppgått till ett sammanräknadt belopp af 18,293 R:dr 39 öre,
hvartill böra läggas de i ofvanåberopade dom fastställda och af Riksgälds-kontoret
ersatta rättegångs-kostnader 284 R:dr 62 öre. De lottsedlar, som, enligt detta Verks
räkenskaper, ännu skola vara utelöpande, utgöra ett antal af 13, hvaraf 10 st. lyda
å 1,000 Daler Silfvermynt och 3 st. å 300 Daler hvardera; motsvarande således dessa
lottsedlars sammanlagda kapital 2,873 R:dr.
Under den efter sednastc riksdags början förflutna tid, har någon fråga icke
förekommit omjinlösen af Riksgälds-kontorets äldre Obligationer; hvadan ock, då den
för en del af dessa obligationer genom Kongl. Kungörelsen den 12 December 1831
stadgade preskriptionstid ännu icke lilländagått, desamma fortfarande äro med oförändradt
belopp bland Kontorets skulder i räkenskaperna upptagna. — Deremot har,
efter föregångna, å obligations-innehafvarnes sida skedda, uppsägningar, under samma
tid större delen af de obligationer, som från Riksgälds-kontoret utgifvits för upplånta
medel till utbetalningar utaf det vid 1853 och 1854 års riksdag å detta Verk anvisade
kreditiv för upprätthållande af Rikets neutralitet, blifvit infriad, så att utaf sistnämnde,
den 1 Juni 1854 daterade, med dels 3, dels 4 procents ränta löpande obligationer,
som utgjorde ett antal af 1,525 st., lydande tillsammans å 1,500,000 R:dr,
för närvarande endast 225 obligationer å ett sammanräknadt belopp af 337,500 R:dr
äro utelöpande. Dessa obligationer, hvilka alla bära 4 procents ränta, förfalla till inlösen
6 månader efter skedd uppsägning.
Vidkommande det uti Rikets Ständers år 1858 församlade Revisorers angående
Riksgälds-kontoret afgifna berättelse, sidan 74, omförmälda 41 procents lån,
hvilket Fullmägtige i December 1857 beslöto upptaga, för att, under dåvarande penningekris,
icke behöfva indrifva de från Riksgälds-kontoret, mot hvpothek af räntebärande
obligationer, utlemnadc lån, samt bereda tillfälle för dem, som då icke vågade
åt enskilda personer utlåna sina kontanta behållningar, att på säkert ställe för
ränta
sådana mcdelfoch derigenom göra desamma för allmänna rörelsen tillgängliga,
anse Fullmägtige sig böra anmäla, att de för detta lån utgifna obligationer, hvilkas
kapitalbelopp endast utgjorde 46,400 R:dr, blifvit å Riksgälds-kontorets sida uppsagda
och redan i Februari månad innevarande år förfallit till betalning samt numera
jemväl blifvit infriade.
Då, — till följd af Rikets sednast församlade Ständers i reglementets 238 §
intagna föreskrift, att alla Riksgälds-kontorets verkställda utbetalningar och egande
fordringar för de till jernvägs-anläggningar beviljade stals-bidrag skola upptagas och
redovisas i detta Verks vanliga hufvudbok, — den särskilda räkenskap, som förts öf
-
Siats-Utskottets Memorial N:o 3.
5
ver ej mindre de under 1833 och 1834 års riksdag för dylika anläggningar beviljade
lån och anslag, än de dertill, enligt då fattade beslut, emot fonderade statsobligationer
upplånta medel, numera upphört, hafva jemväl dessa, den 30 Juni 1833
daterade och sedermera till åtskilliga långifvare utlemnade, obligationer, utgörande ett
antal af 368 st. och lydande å ett sammanräknadt kapitalbelopp af R:dr 279,900;,
nemligen; 236 st. 4 proc. obligationer å tillsammans R:dr 223,300:
och 132 st. 3 \ proc. dito å . ... » 54,400;
upptagits i Riksgälds-kontorets för sistförlidet år afslutade hufvudbok på samma sätt,
som Kontorets öfriga utelöpande skuldförbindelser, och alltså inberäknats uti ofvan
meddelade uppgift å det belopp, hvartill Riksgälds-kontorets räntebärande skulder vid
innevarande års början uppgingo.
I fråga om bokföringen af den, med afseende å samma obligationer, bildade
särskilda ligvidatiuns- eller amortissements-fond, till hvilken det genom reglementets
3 § bestämda årliga ränte- och amorterings-anslag, 13,655 R:dr, skall ingå, hafva
Fullmägtige, för att, med iakttagande af stadgandet i åberopade §:s 4:de moment,
på en gång förenkla denna bokföring och bereda en oafbruten förräntning af sagde
fonds vid hvarje års början egande behållning, förordnat, att det belopp, hvartill fonden
då uppginge, borde tillsvidare bokföras såsom en Riksgälds-kontorets skuld, samt
att den derå från nyssberörde tidpunkt efter 5 procent upplöpande ränta, jemte hvad
af det årliga ränte- och amorterings-anslaget icke erfordrats för de 'under årets lopp
förefallande riinte-liqvider, skulle vid samma års utgång tilläggas amortissements-fondens
behållning och derefter likaledes blifva räntebärande efter enahanda procent-beräkning;
kommande följaktligen Riksgälds-kontoret, som öfvertagit meranämnde fonds fordringar,
att med sina egande tillgångar ansvara, att fonden allt framgent, i öfverensstämmelse
med hvad härom blifvit eller varder af Rikets Ständer stadgadt, oförryckt tillhandahålles
och användes för dermed afsedt ändamål.
Enär nu ifrågavarande amortissements-fond vid detta års början uppgick till
22,638 R:dr 96 öre, kommer densamma alltså att vid slutet af samma år ökas med
dels 5 procent å detta belopp och dels skilnaden mellan de under året verkställda
ränte-Iiqviderna för ofvannämnda stats-obligationer och det för samma år å Riksgäldskontoret
anvisade ränte- och amorterings-anslag.
Genom fortsatta årliga afbetalningar å Statsverkets i reglementets 6:te § omförmälda,
skuld till Rikets Ständers Bank för derifrån under åren 1808 och 1809
utbekomna medel till bestridande af kostnaderna för dåvarande krig, har denna skuld,
hvilken, då betalnings-skyldigheten derför vid 1828—1830 års riksdag öfverflyttades
på Riksgälds-kontoret, utgjorde 6,602,148 R:dr 41 öre, minskats till 3,432,000 R:dr;
och kommer densamma, sedan innevarande års afbetalning blifvit verkställd, att vid
årets slut icke utgöra mer än 3,300,000 R:dr, motsvarande kapitalbeloppet af dess
-
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
förinnan icke infriade 330 st. utaf de för samma skuld utaf Riksgälds-kontoret utgifna
4 procents obligationer ä 4,000 R:dr Ranko hvardera.
Med inberäkning af den vid slutet af detta år förfallande ränte- och kapitalafbetalningen
å nämnde skuld, utgör det sammanräknade belopp, som Riksgälds-kontoret
för inlösen af derför utfärdade obligationer och ränte-kuponcr, efter sednaste
riksdags slut till Banken utbetalt, 1,108,800 R:dr.
Den, pa sätt reglementets 10 § innehåller, till Hjelmare kanal- och slussverks
framtida underhållande afsatta fond, hvilken ursprungligen endast utgjordes af en i
Kanal-bolagets tvänne fastigheter intecknad och med 3 procents ränta löpande skuldförbindelse
å 13,000 R:dr Banko, har, genom ytterligare upplupna räntor å fondens
vid hvarje års början sammanslagna kapital- och ränte-behållning, under åren 1836.
1837 och 1838 ökat sig med 7,741 R:dr 71 öre; och kommer, med tillägg af
den för innevarande år upplöpande räntan efter 3 procent å behållningen vid årets
början, 36,836 R:dr 39 öre, ifrågavarande fond att vid slutet af detta år uppgå till
39,699 R:dr 21 öre; för hvilket belopp föreskrifna låne- och säkerhets-handlingar
dels redan blifvit allemnade, dels, enligt Hjelmare Kanal-direktions afgifna förbindelse,
skola vid nästa års utgång till Riksgälds-kontoret öfverlemnas.
Till följd af Rikets Ständers, vid 1844 och 1843 års riksdag fattade och i
13 § af nu gällande reglemente intagna, beslut, att Riksgälds-kontoret skall godtgöra
4 procents ränta å de medel, som till detta Verk influtit i anledning af den vederbörande
jordegare tillerkända rättighet att, emot derför erläggande lösen, förvärfva
sig dispositionsrätten öfver de å skatlejorden vexande ekar, har, såsom ränta å den
till detta Verk levererade så kallade ekeskogs-lösen uppdebiterats i 1836 års räkenskaper
R:dr 11,599: 36.
i 1837 års dito  » 11,690: 79.
och i 1858 års dito
» 11,791: 31.
De under dessa Irenne år till Riksgälds-kontoret influtna ekeskogs-medel hafva
utgjort följande belopp, nemligen:
under år 1856  R:dr 2,285: 71.
» » 1857
» 2,512: 96.
» » 1858  » 1,236: 84.
eller tillsammans R:dr 6,035: 51.
och då under sagde år någon utbetalning utaf ifrågavarande medel icke behöft verkställas,
har sammanräknade kapital- och ränte-beloppet af de härstädes innestående
ekeskogs-medlen derunder ökat sig från 374,986 R:dr 51 öre till 416,103 R:dr
49 öre, af hvilken sednare summa ett belopp af 296,019 R:dr 56 öre vid detta års
ingång var räntebärande och derå upplupna räntor då utgjorde 120,083 R:dr 93 öre.
Stats-Utskottéts Memorial N:o .3.
Som de sedan 1856 års början till utbetalning förfallna och efter skedda vederbörliga
reqvisitioner, på grund af reglementets 15 §, från Riksgälds-kontoret utbetalda
brudgäfvo-vinster endast uppgått till ett sammanråknadt belopp af 500 R:dr,
så liar den vid Kongl. Nummerlotteriets upplösning hit öfverlemnade brudgåfvo-fond
under nämnde tid endast minskats med detta belopp, och utgör således för närvarande
50,203 R:dr 58 öre.
Utaf de till Riksgälds-kontoret ademnade och i reglementets 16 § bland skulderna
upptagna äldre depositionsmedel, hvaraf Kongl. Stats-kontoret skall tillhandahållas
hvad som erfordras för vederbörligen beviljade restitutioners verkställande, har Riksgälds-kontoret,
efter derå erhållna reqvisitioner, återbetalt:
i slutet af år 1856
R:dr 8,456: 95.
och 1857  » 802: 50.
eller tillsammans R:dr 9,259: 45.
De af Riksgälds-kontoret från Kongl. Stats-kontoret under 1856 och efterföl
jande
år mottagne dylika medel hafva deremot endast utgjort 6,521 R:dr 11 öre;
uppgående Riksgälds-kontorets inom linien i räkenskaperna förda skuld, i anledning af
hit levererade äldre depositionsmedel, för närvarande till 122,618 R:dr 27 öre.
För undsättningar vid missvexter och felslagna skördar afsedda medel, hvilka
blifvit till Riksgälds-kontoret öfverlemnade och, på sätt reglementets 18 § stadgar,
vid skeende reqvisitioner skola af detta Verk hållas Kongl. Stats-kontoret tillhanda, för
att till dermed åsyftade ändamål kunna användas, utgjorde vid 1856 års början
R:dr 1,484,231: 66.
Sedermera har Riksgälds-kontoret från Kongl. Stats-kontoret,
såsom ytterligare influtna undsättningsmedel, fått emottaga:
under år 1856  R:dr 150,000: —
» » 1858  » 140,000: —
och under innevarande år 1859 . . . . » 30,000: — 000-
Summa R:dr 1,804,231: 66.
Utaf dessa medel hafva deremot, uppå Kongl. Stats-kontorets reqvisitioner,
från Riksgälds-kontoret utbetalts:
under år 1856 R:dr 180,000: —
» » 1857  » 110,500: —
» » 1858  » 20,000: —
och under år 1859  » 30,000: —
eller tillsammans R:dr 340,500: —
hvadan det återstående beloppet af de för undsättningar anvisade och till
Riksgälds-kontoret öfverlemnade medel således för närvarande utgörll:dr 1,463,751: 66.
8
Stats-Utsliottets Memorial N:o 3.
Riksgälds-kontorets Fordriiifiar:
(Reglementets *§§ 22—70.)
Enligt Riksgälds-kontorets lör åren 1856, 1857 och 1858 afslutade liufvudböcker
och utan beräkning af tid efter annan inom linien förda och derstädes ännu
balanserade summor, uppgingo detta Verks fordringar och öfriga tillgångar
vid början af förstnämnda år till R:dr 16,311,862: 41.
» » af år 1857 till  >, 25,596,004: 57.
» » » 1858 »
» 16,695,313: 65.
och»' » » 1859 »
» 15,927,608: 37.
Utaf dessa fordringar och tillgångar voro räntebärande:
vid 1856 års ingång R:dr 3,863,084: 2.
» 1857 » »  » 7,368,194: 98.
» 1858 » »
» 5,694,380: 21.
och » 1859 » »
» 5,858,330: 3.
hvaraf de för Riksgälds-kontorets räkning tills vidare förräntade medel utgjorde:
vid början af år 1856  R:dr 1,831,125: —
» » » 1857  » 5,225,930: 50.
» » » 1858
» 3,454,005: —
och vid början af innevarande år » 2,160,039: 4.
Således har, enligt åberopade hufvudböcker, det sammanlagda beloppet af Riks
gälds-kontorets
tillgångar under sednast förflutna tre år undergått betydliga förändringar.
Detta belopp har nemligen, sedan detsamma under år 1856 ökat sig med ej
mindre än R:dr 9,284,142: 16.
under nästpåföljde år undergått en nästan lika stor minskning,
utgörande  » 8,900,690: 92.
hvilken minskning under sistlidet år, fastän i vida mindre mån
fortfarit och då utgjort  » 767,705: 28.
De räntebärande fordringarne, hvilkas belopp vid 1856 års början
var  R:dr 3,863,084: 2.
hade vid samma års slut nära fördubblats genom den tillökning af » 3,505,110: 96.
som i dessa fordripgar under sagde år uppkommit, men minskades
under år 1857 med » 1,673,814: 77.
Under år 1858 ökade sig åter dessa fordringar, dock
endast med . . .
» 163,949: 82.
Riksgälds-kontorets fordringar i anledning af beviljade och utbetalda lån, för hvilka
ränta efter vissa års förlopp skall godtgöras hafva under år 1856 ökat sig
från  R:dr 1,367,260: 8.
till » 1,459,938: 58.
och under år 1857 till » 1,615,297: —
samt » » 1859 » » 3,962,261: 16.
Vid
Ståts-Utskottets Memorial N:o 3.
Vid jemförelse mellan alla de bokförda fordringarnes och tillgångarnes belopp
vid ingången af åren 1856 och 1859, visar sig, att deras minskning mellan dessa
tvänne tidpunkter uppgått till R:dr 384,254: 4.
Deremot hafva under samma lid de räntebärande fordrin
garne
ölcats med . . » 1,995,246: 1.
och de fordringar, som framdeles blifva räntebärande med . » 2,595,001: 8.
Den hufvudsakligaste anledningen till den ansenliga tillökning i Riksgälds-kontorets
tillgångar, som 1856 års hufvudbok visar, uppgafs redan i Fullmägtiges vid
sednaste riksdags början afgifna berättelse, der bland de förhållanden, som under den
nästföregångna tiden föranledt den enligt räkenskaperna uppkomna stora behållning,
anfördes det då antagna bokförings-sättet, till följd hvaraf allt hvad som, utöfver det
dertill upplånade, jemförelsevis mindre betydliga, belopp, i egenskap af anslag utan återbetalnings-skvldighet
blifvit utbetaldt af de vid 1853 och 1854 års riksdag för
Statens jernvägs-anläggningar anvisade medel, upptagits i Riksgälds-kontorets räkenskaper
såsom detta Verks fordran. Dessutom förorsakades omförmälda tillökning till
ej ringa del af den, i nyss åberopade berättelse jemväl omförmälda och från längre
tid tillbaka iakttagna bokföringen af de utbetalningar, som verkställts utaf de å Riksgälds-konloret
anvisade krediliver, hvilka utbetalningar likaledes upptagas bland Riksgälds-kontorets
fordringar, intilldess de lvftade kreditiv-summorna blifvit redovisade och
Rikets Ständer medgifvit desammas afförande ur räkenskaperna.
Ofvan uppgifna, under år 1857 inträffade, minskning i Riksgälds-kontorets
bokförda tillgångar föranleddes deremot af Rikets Ständers vid sednaste riksdag meddelade
beslut, att dels de för Statens jernvägs-byggnader under nästföregångna riksdag
anvisade och under åren 1855, 1856 och 1857 från Riksgälds-kontoret utbetalda
samt derefter bland dessa tillgångar upptagna medel, utgörande ej mindre än 7,226,900
R:dr, och dels några för flera år tillbaka, utbekomna och sedermera på enahanda sätt
bokförda kreditiv-summor, hvilkas sammanlagda belopp utgjorde 954,403 R:dr 50
iire, skulle ur Riksgälds-kontorets räkenskaper afföras, samt att det iyftada kreditivet
å 3,750,000 R:dr, för upprätthållande af Rikets neutralitet, jemte det belopp, 2,250,000
R:dr, som från Riksgälds-kontoret utbetalts utaf den för utomordentliga försvars-anstalter
vid riksdagen åren 1853 och 1854 anvisade kreditiv-summa skulle föras inom
linien i samma räkenskaper.
Enär de af Rikets Ständer, i afseende på nu uppräknade fordringsposters
bokföring, sålunda meddelade föreskrifter iakttagits vid afslutandet af Riksgälds-kontorets
hufvudbok för år 1857, hafva de inom linien i detta Verks räkenskaper förda
fordringar och öfriga tillgångar, hvilka vid 1856 års slut endast uppgingo
till • •
R:dr 481,424; 28.
uti förstnämnda års hufvudbok upptagits till » 6,504,861: 45.
och utgjorde sådana fordringars och tillgångars sammanlagda
belopp vid slutet af år 1858
6,489,425: 78.
Iiih. till It. St. Prat. 185!) & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 2 Höft. •>
10
Stats-Utskottcts Memorial N:o 3.
Skillnaden emellan samtliga i Riksgälds-kontorets hufvudböcker för sednast förflutna
4 år upptagna skulder och fordringar eller det kapital-öfverskott, som detta Verk,
enligt sina räkenskaper, skulle ega, utgjorde:
vid 1833 års utgång
R:dr 6,823,728: 21.
» 1856 » dito » 11,127,573: 61.
» 1857 » dito » 5,343,544: 31.
och » 1858 » dito » 5,658,117: 55.
Hufvudböckerna för dessa år visa således en minskning af 1,175,610 R:dr 66
öre i det belopp, hvarmed Riksgälds-kontorets fordringar och tillgångar vid 1856 års
början öfverstego skulderna; men härvid måste erinras, att en stor del utaf de i sistnämnda
års hufvudbok inbalanserade fordringarne och tillgångarne, eller ett sammanräknadt
belopp af nära 5,850,000 R:dr, sedermera afskrifvits eller förts inom linien
i räkenskaperna. Deremot och på sätt det, till följd af Rikets sednast församlade
Ständers beslut, uppgjorda och de tryckta räkenskaps-utdragen bilagda omslut visar,
uppgå de vid sistföriidet års slut bland Riksgälds-kontorets då utbalanserade fordringar
upptagna kreditiv- och förskotts-summor, som efter vanligheten komma att ur
räkenskaperna a/föras, så snart föreskrifna redovisningar blifvit afgifna och godkända,
icke till fullt 166,000 R:dr.
De å Riksgälds-kontorets räntebärande fordringar upplupna räntor, hvilka under
år 1856 med R:dr 29,391: 61.
understego de samma Verk för dess skulder då påförda räntor, hafva
sedermera under hvarje år öfverstigit sammanräknade beloppet
af de räntor, som upplupit å Riksgälds-kontorets skulder, då
deruti icke inberäknas de för jernvägs-anläggningarne, emot fonderade
stats-obligationer upptagne lån, och har detta öfverskott utgjort
under 1857  : » 31,072: 16.
och under 1858  » 110,829: 19.
Enligt de i hufvudböckerna intagna kassa-räkningar, hafva Riksgälds-kontorets
ränte-inkomster uppgått till följande belopp, nemligen:
under år 1856 till R:dr 238,527: 22.
» » 1857 . . .
» 235,194: 1.
» » 1858  » 266,078: 50.
eller tillsammans under dessa år till R:dr 739,799: 73.
Utan beräkning af ränte-liqviderna för de till jernvägs-anläggningarne upplånta
medel, hafva de räntor, som under samma år från Riksgälds-kontoret utbetalts,
deremot utgjort:
under år 1856  R:dr 226,609: 87.
» » 1857
» 207,277: 20.
.» » 1858
» 191,104: 76.
eller tillsammans R:dr 624,991: 83.
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
1!
Enligt Kommissariatets för förra hälften af innevarande år afgifna berättelse,
hafva de under sagde halfår til! Riksgälds-kontoret för utbekomna låne-understöd
eller tills vidare förräntade medel influtna räntor utgjort ett sammanlagdt belopp af
R:dr 166,980: 67.; varande häruti dock ej den ränte-inkomst inberäknad, hvilken
erhållits genom utlåning af influtna medel utaf det i Tyskland upptagna jernvägs-lånet.
Utom den för nyssberörda lån utbetalda ränta, hafva Riksgälds-kontorets
rönte-utgifter under samma halfår endast utgjort R:dr 39,371: 11.
Enligt åberopade berättelse och dertill hörande bilagor, skulle Riksgälds-kontorets
tillgångar, utan beräkning af hvad som influtit å jernvägs-lånet och blifvit
dels å särskild räkning i Rikets Ständers Bank insatt och dels tills vidare genom utlåning
förräntadt, vid slutet af nästlidne Juni månad utgöra R:dr 16,501,669: 48.
samt skulderna vid samma tidpunkt uppgå till .... » 11,209,967: 62.
hvadan Riksgälds-kontorets kapital-öfverskott skulle utgöra . R:dr 5,291,701: 86.
Detta kapital-öfverskott kommer dock att uti innevarande
års hufvudbok visa sig vida större, enär deruti skall upptagas den
behållning utaf öfverskotten å 1857 års stats-inkomster, som enligt
Riks-hufvudboken för samma år och den derpå grundade samt af
Kongl. Maj:t nyligen godkända och till Riksgälds-kontoret allemna
de
liqvid tillkomme detta Verk, hvilken behållning uppgår till det
ansenliga beloppet af  R:dr 4,489,983: 79.
Utaf de i nu gällande reglemente omförmälda fordringar för meddelade lån
hafva tvänne, under den sedan reglementets utfärdande förflutna tid, blifvit till fullo
betalda och kunna således ur det nya reglementet för detta Verk uteslutas, nemligen:
det under 1823 års riksdag beviljade länet för återuppbyggande af staden Borås
efter den nämnde stad år 1822 öfvergångna eldsvåda (reglementets 32 §) och
det under 1834 och 1835 års riksdag beviljade lån för fyr- och båk-inrättningarnes
förbättrande (reglementets 49 §).
Deremot hafva Riksgälds-kontorets i nuvarande reglemente uppräknade läncfordringar
ökats genom nedannämnda, af Rikets Ständer beviljade och under eller
efter sednaste riksdag, med dels hela, dels återstående beloppet, från Riksgälds
kontoret
utbekomna lån, nemligen:
l:o det under 1853 och 1854 års riksdag heviljade och under åren 1856—
1859 utbetalda lån å 2,400,000 R:dr, för anläggning af jernväg mellan städerna
Gelle oell Fahlun;
2:o det för samma jernvägs-anläggning under sednaste riksdag beviljade samt
under sistlidne och innevarande år utbetalda ytterligare lån å 600,000 R:dr;
3:o det för jernvägs-anläggningen mellan Nora och Ervalla under samma riksdag
beviljade och under sistlidna år utbekomna lån å 75,000 R:dr;
4:o det för anläggningen af jernväg mellan sjöarne Norra Barken och Wessman
under sednaste riksdag jemväl beviljade och under sistförllutna år likaledes utbekomna
ytterligare lån å 200,000 R:dr;
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
5:o det för jernvägs anläggande mellan Hudiksvall och sjöarne Dellen under
samma riksdag beviljade samt dels under sistlidne oell dels under innevarande år utbetalda
Ian å 570,000 R:dr;
6:0 det för anläggningen af tvänne flottbroar öfver Dal- och Lill-elfvarne i närheten
af Thorsångs kyrka, under samma riksdag beviljade och under detta år utbekomna
lån å 10,000 R:dr;
7:o det för hamnbyggnad vid Färjestaden på Öland under samma riksdag beviljade
och under sistförlidet år utbetalda lån å 12,850 R:dr;
8;o det för hamnbyggnad vid staden Falkenberg under samma riksdag beviljade
och under innevarande år utbetalda lån å 47,000 R:dr;
9:o det för fullbordande af hamn-anläggnings-arbetena vid Strömstad under samma
riksdag beviljade och under sistlidna år utbetalda lån å 15,000 R:dr;
10:o det för anläggningen af en hamnbassin vid Carlstad och en kanal derifrån
till Kanikenäset under samma riksdag beviljade och under innevarande år utbetalda
lån å 100,000 R:dr;
ll:o det för sänkningen af Stora och Lilla Rengen, Jernlunden och Asunden
m. fl. sjöar samt en båtled mellan dem vid samma riksdag ytterligare beviljade och
under sistlidna år utbetalda län å 150,000 R:dr;
12:o det för fortsättningen och fullbordande af Storåns upprensning inom Tjellmo
socken i Östergötland under samma riksdag beviljade och under sistlidna år utbetalda
lån å 100,000 R:dr;
15:o det för reglering af gatorna och tomterna inom den vid 1856 års eldsvåda
afbrända del af staden Eksjö under samma riksdag beviljade och under år 1857
utbetalda lån å 30,000 R:dr;
14:o det för återuppbyggande af nämnde stadsdel under samma riksdag beviljade
och under samma år utbetalda lån å 200,000 R:dr;
15:o det för reparations- och andra förbättrings-arbeten å Skara domkyrka under
samma riksdag beviljade och under år 1858 utbetalda lån å 25,000 R:dr;
16:o det för reparationer och förändringar i Westerås domkyrka under samma
riksdag beviljade och under samma år utbetalda lån å 22,500 R:dr, och
17:o det för uppbyggande af ny kyrka åt Wallentuna församling under samma
riksdag beviljade och under innevarande år utbetalda lån å 20,000 R:dr.
I anseende till verkställda utbetalningar af de betydliga lån, sorn under de
tvänne sednasle riksdagarne blifvit beviljade och efter 1856 års ingång från Riksgälds-kontoret
utbekommits, har, oaktadt de under tiden gjorda afbetalningar å förut
lyftade låne-summor, det sammanslagna kapitalbeloppet af Riksgälds-kontorets fordringar
för nedan uppgifna, till enahanda föremål anvisade, låne-bidrag under tiden
från den 1 Januari 1856 till den 1 Juli innevarande år 1859 ökat sig:
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
13
a) för lån till uppbyggande eller reparerande af kyrkor, från 226,441 R:dr 79
öre till 237,093 R:dr 54 öre;
b) för nedbrunna städers eller stads-delars återuppbyggande, från 1,343,605 R:dr
35 öre till 1,394,199 R:dr 83 öre;
c) för nya tomtregleringar inom städer, som af eldsvådor blifvit hemsökta, från
90,626 R:dr 40 öre till 117,569 R:dr 50 öre;
(1) för hamn- och kanal- samt slussverks-byggnader jemte åars och segel-leders
upprensning, från 564,740 R:dr 98 öre till 903,870 R:dr 52 öre;
e) för brobyggnader från 24,754 R:dr 5 öre till 122,892 R:dr 39 öre;
f) för jernvägs-anläggningar, från 1,684,843 R:dr 77 öre till 3,649,920 R:dr
42 öre;
g) för sjö-sänkningar och myr-utdikningar samt andra vatlen-aftappnings-arbeten,
från 732,184 R:dr 15 öre till 1,282,024 R:dr 19 öre.
Dock anser sig Fullmägtige härvid böra erinra, att den nu uppgifna tillökningen
af sistnämnda låne-fordringars belopp till någon del uppkommit derigenom, att,
på sätt förut iakttagits, dylika lån, så snart betalnings-skyldigheten för desamma blifvit
fördelad emellan innehafvarne af de hemman eller hemmansdelar, hvilka den genom
sjö-sänkningen eller myr-utdikningen vunna eller förbättrade jorden tillfallit, samt
beslutet om denna fördelning vunnit laga kraft och den derigenom till utgående med
krono-ulskylderna fastställda årliga inbctalnings-summa blifvit i jordeboken antecknad,
har den å hvarje sådant lån för hela återbetalningstiden förskrifna och upplöpande
ränta uppdebiterats i Riksgälds-kontorets räkenskaper och sammanslagits med sjelfva
kapitalbeloppet, hvarefter denna sammanslagna summa bokförts såsom en räntefri
skuld, hvilken kommer att amorteras medelst hela den årligen förfallande ränte- och
kapital-inbetalningen. Sålunda har den för ifrågavarande lån i skuldförbindelserna
förskrifna ränta sammanslagits med och ökat lånens balanserade kapitalbelopp,
enligt 1856 års räkenskaper: för tvänne vatten-aftappnings-lån med tillsammans
2,203 R:dr 61 öre;
enligt 1857 års räkenskaper: för 11 sådana lån med tills:s 7,835 :R:dr 17 öre, och
enligt 1858 års räkenskaper: för 8 sådana lån med tills:s 8,275 R:dr 7 öre.
Bland de fordringar, Riksgälds-kontoret vid slutet af innevarande års förra hälft
egde till följd af utgifna lån för sjö-sänkningar och andra vatten-aftappnings- eller
förberedande odlings-företag, utgjorde de räntebärande fordringarne ett sammanlagdt
belopp af R:dr 299,150: 31.
samt de fordringar, hvilkas kapital- och ränte-belopp sammanslagits, för
att, enligt meddelade laga kraftvunna utslag eller resolutioner, inbetalas
jemte de allmänna utskvldcrna  R:dr 253,106: 88.
och sådana fordringar, för hvilka ränta först framdeles efter vissa års
förlopp kommer att beräknas R:dr 729,767: —
14
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
Riks^ä 1 ds-kontorel ålanda utJietainingars
(Reglementets <§§ 71—205.)
A) Återstående llt^ifter, tillliöramle Extr» St»ts>re$leringen vid
rikadagurne åren 1840 oell 1841, 1844 ocii 1845, 1847 oclt 1848, 18551
oeh 1851 samt 1853 oell 1854.
Sedan sistförflutne riksdags början har blott en utbetalning blifvit verkställd
utaf de, vid 1840 och 1841 års riksdag, för fängelsernas ombyggnad och förändrade
inredning anvisade medel (§ 71). Denna utbetalning, hvars belopp utgjorde 44,400
R:dr, verkställdes i Juli sistlidet år för uppförande i Norrtelje af ett cellfängelse och
kronohäkte, till gemensamt begagnande af nämnde stad samt Bro, Wätö, Frötuna
och Länna skeppslager. Det här i Riksgälds-kontoret ännu innestående beloppet af
sagde medel uppgår till 212,612 R:dr 95 öre, hvaraf återstoden utaf anslaget för
häradshäktenas ombyggande och förseende med celler utgör 69,685 R:dr och återstoden
af anslaget för uppförande af fängelsebyggnader i städerna 142,927 R:dr 95
öre, utaf hvilka tvänne sistnämnda summor Kongl. Maj:t nyligen anvisat ett belopp
af 61,500 R:dr för uppförande i Norrköping af ett cellfängelse till gemensamt kronooch
ransaknings-häkte för denna stad samt Björkekinds, Östkinds, Lösings, Bråbo och
Memmings härader; kommande två tredjedelar utaf den sålunda anvisade kostnadssumman
att utgå utaf de för fängelsebyggnader i rikets städer anslagna medel och
en tredjedel utaf anslaget till nya häradshäkten.
Till följd af Rikets Ständers vid 1844 och 4845 års riksdag meddelade och
i alla sedermera för Riksgälds-kontoret utfärdade reglementen bibehållna stadgande,
har fortfarande ett årligt belopp af 1,050 R:dr (§ 72) blifvit, i den af Kongl. Maj:t
föreskrifna ordning, från Riksgälds-kontoret utbetaldt till inlösen af 500 exemplar utaf
Svenska Fornskrift-sällskapet från trycket utgifna handlingar, deraf 51 häften, innefattande
bemälde Sällskaps samlingar för 1858 och föregångna år, sålunda blifvit för
Statens räkning inlösta.
Sedan den återstående behållningen utaf den anslags-summa 105,000 R:dr,
som under sistnämnde riksdag beviljades och under år 1845 lyftades för bildande
af stamholländerier och införskrifning af race-djur (*§ 75) i öfverensstämmelse med
Rikets sednast församlade Ständers beslut, blifvit till Riksgälds-kontoret återlemnad,
för att der innestå, intilldess sagde medel behöfde för härmed afsedt ändamål användas,
har utaf denna, nästan helt och hållet af räntebärande Hypotheks-föreningsobligationer
bestående, behållning, hvilken utgjorde 45,267 R:dr 77 öre, under nästlidet
och innevarande år ett sammanräknadt belopp af 29,702 R:dr 51 öre från
Riksgälds-kontoret reqvirerats och utbekommits.
Ståts-Utskottets Memorial N:o 3.
15
Under den tidrymd, hvarom nu är fråga, hafva allenast 500 R:dr för inrednings-arbeten
i Riks-arkivets Inis behöft utbetalas utaf de under '1847 och 4848 urs
riksdag beviljade och i nuvarande reglementes 74, 75 och 76 §§ omförmälda extra
stats-utgifter, nemligen: för reparationer och bokhyllors uppsättande samt ytterligare
inredning i nämnde hus 4,000 R:dr, deraf förut utbetalts 900 R:dr, och till
författande och utgifning af goda läseböcker för allmogen 1,500 R:dr, hvaraf halfva
beloppet blifvit lyftadt, samt till pensionering af Borgmästare och Kommissions-landtmätare,
jemte dessa tjenstemäns enkor och barn, 13,200 R:dr; af hvilket anslag någon
utbetalning från Riksgälds-kontoret allt hittills icke ifrågakommit.
Beträffande de, enligt reglementets 77 och 78 §§ under riksdagen ur 4850
och 4854 beviljade och vid sistlidne riksdags slut till någon del i Riksgälds-kontoret
innestående stats-bidrag, anse sig Fullmägtige böra anmäla, att, efter häraf sedermera
verkställda utbetalningar, utgör återstoden utaf dessa stats-bidrag för närvarande
R:dr 38,700: —
nemligen:
7.500 R:dr utaf det för fullbordande af hamnbyggnaden vid Wisby, medelst vågbrytarens
förstärkning och grundläggningen af tvänne landt-armar, beviljade anslag
å 126,937 R:dr 50 öre;
1.500 R:dr utaf anslaget å 53,070 R:dr för hamnbyggnaden vid Calmar;
2,000 IUdr utaf anslaget å 12,000 R-.dr för en kanal genom Tjufholms-sundet vid
farleden till Luleå;
5,512 R:dr 50 öre utaf de för väg-anläggningar och väg-förbättringar samt mindre
strömrensningar och hamnbyggnader anslagne medel 750,000 R:dr;
7,187 R:dr 50 öre utål den summa 150,000 R:dr, som anvisats till bidrag vid
sjö-sänkningar samt utdikning och aftappning af sanka trakter, och
15,000 R:dr utaf det för jernvägs-anläggning mellan Nora och Örebro, såsom anslag
utan återbetalnings-skyldighet, anvisade belopp 112,500 R:dr.
Utaf de under 4855 och 4854 urs riksdag beviljade och till utgående från
Riksgälds-kontoret anvisade låne- och anslags-summor, som vid sednaste riksdags slut
härstädes innestodo och derföre finnas uppräknade i det då utfärdade reglementets
79—95 §§, hafva sedermera de för nedannämnde föremål anvisade lån och anslag
blifvit i stadgad ordning till hela sitt återstående belopp utbetalda, nemligen:
återstoden, 30,000 R:dr, utaf den för år 1857 anslagna summa till uppförande af
llinsfängelser efter cell-systemet;
de för landtförs varet tillhörande föremål under sistnämnde riksdag beviljade, men före
nästföljande riksdags slut icke lyftade, anslags-summor, utgörande tillsammans
91,000 R:dr;
10
Stats-Utskottels Memorial N:o 3.
Återstoden, 10,000 R:dr, utaf det såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet anvisade
stats-bidraget för Köpings-åns upprensning och fördjupning;
sista femtedelen, 480,000 R:dr, utaf lånet för jernvägs-anläggningen mellan Gelle och
Fahlun;
det till resestipendier åt fabriks- och handtverks-arbetare anslagna och före sistlidna
års slut dertill använda belopp 4,500 R:dr.
Efter afräkning af ej mindre verkställda utbetalningar, än uppkomna besparingar
och föreskrifna innehållningar, utgör det ännu återstående beloppet af de, enligt
Rikets Ständers beslut vid 1855 och 1854 års riksdag, till utgående från Riksgälds-kontoret
anvisade anslags- och låne-summor, nemligen:
Utaf 1855, 1856 och 1857 års anslag till Skeppsbyggeri-institutet i Carls
-
krona  R:dr 1,640: 22.
Utaf det utan återbetalnings-skyldighet anslagna belopp för uppmuddring
af hamnen vid Ystad  7,500: —
Utaf dito dito för Arboga ås uppmuddring  7,500: —
Utaf det till Kongl. Maj:ts disposition anvisade anslag för anläggningar
af nya vägar samt backiga eller mindre goda vägars förbättrande
eller omläggning  92,947: 50.
hvaraf dock ett belopp af 6,547 R:dr 50 öre icke blifvit för sådana
arbetsföretag af Kongl. Maj:t disponeradt.
Utaf anslaget för strömrensningar samt smärre hamn- och brobyggnader
10,750: —
Utaf det, såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet, beviljade statsbidrag
för byggande af ny bro öfver He!ge-å vid Christianstad . 12,500: —
Utaf beviljade anslag för utdikningar af sanka trakter och sjö-sänkningar
m. m
. 11,286: 50.
Utaf anslaget för en kanal-ledning från Eskilstuna till Mälaren . . 15,000: -—
Hela anslaget för fortskvndande af afvittrings-ärendena inom Westernorrlands,
Westerbottens och Norrbottens län  12,000: —-
Hela anslaget för erhållande af ett tillförlitligt instrument för bränvins
mätning
och profning  4,500: —
Utaf anslaget till premier åt kreaturs-egarc .
1,500: —
Utaf anslaget till slöjd-expositioner.
5,500: —
Utaf anslaget till inköp af Svenska konst-alster  225: —
Utaf 1857 års anslag till utgifning från trycket af äldre handlingar
rörande Sveriges historia  1,714: 29.
Utaf anslaget till förberedande åtgärder för ett statistiskt embetsverk 525: 10.
Den till utvidgning af Göteborgs hospital anslagna summa .... 75,000: —
Hela anslaget till inköp af nya eller ytterligare inventarier åt Institutet
för blinda och döfstumma  7,500: —
Summa R:dr 265,588. 61.
II) Under
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
17
11) tinder sednast förflutna rtkHitag beviljade neli till u(#äen«le
fean Kikiigälds-k.ontoret anvisade statn-JitsJfler.
Utom de till Statens jernvägsbyggnader utbetalda medel och anslagen till lolkundervisningen,
hafva de anslags- och låne-summor, som, enligt reglementets 97—
J 23 och 125—181 §§, af Rikets sednast församlade Ständer blifvit beviljade och i
öfverensstämmelse med derom till Fullmägtige allåtna Kongl. Bref från Riksgäldskontoret
utbekommits, utgjort följande belopp, nemligen:
under år 1857:
utan återbetalnings-skyldighet beviljade anslag
under år 1858:
anslag utan återbetalnings-skyldighet
lån
under innevarande år 1859:
anslag utan åtei betalnings-skyldighet
lån
R:dr
757,664:
35.
230,000:
—
987,664: 35.
R:dr
3,929,394:
55.
1,478,856:
66.
5,408,251: 21.
R:dr
5,475,264:
97.
785,786:
67.
4,259,051: 64.
utgörande således de utbetalda anslagen och lånen tillsammans R:dr 10,654,967: 20.
Till upplysning om de särskilda föremål, för hvilka dessa anslags- oell lånesummor
blifvit af Rikets Ständer anvisade och af Riksgälds-kontorets medel utanordnade,
anse sig Fullmagtige böra meddela nedanstående uppgift å de under sednaste
riksdag beviljade och hittills från Riksgälds-kontoret utbekomna anslag och lån:
Anslagen för H. K. H. Hertigens af östergötland ökade hofhållnings-kostnader samt
inredningen och möbleringen af Hans Kongl. Höghets våning R:dr 246,000: —
Utaf anslaget, 450,000 R:dr, för uppförande af läns-cellfängelser
efter cellsystemet  » 230,000: —
Utaf anslagen, 51,030 R:dr, för inköp af artilleri-hästar och anskaffning
af ammunitions-vagnar för fält-artilleriet
R:dr 20,610: —
hvaraf återbetalts 15 R:dr.
Utaf anslaget, 450,000 R:dr, för refflade infanteri
gevärs
anskaffning
250,000: —
Utaf anslagen, 1,123,454 R:dr 22 öre, för fästningsbyggnads-arbetena
vid Carlsborg, Carlskrona,
Slite och Waxholm samt till förberedande
åtgärder för Stockholms förseende med
befästningar
715,656: 14.
Transport R:dr 986,246: 14. 476,000: —
Bih. till «. St. Prat. 1859 i 1860. 1 Samt. 1 Afd. 2 Höft. 3
18
Stals-Utskottels Memorial N:o 3.
Transport R:dr 986,246: 14. 476,000: —
Utaf arrende- och hyresmedel-ersättningen, 4,960
R:dr, för Calmar f. d. fästning tillhörande lii
genheter
3,300: —
Utaf anslaget, 30,000 R:dr, till anskaffning af ma
terialförräd
för Armeens fältbrygge-utredning 20,000: —
Utaf anslaget, 104,200 R:dr, till kasernbyggnad ät
Smålands Hussar-regemente och förrådshus
för Beväringsmanskapets materiel .... 39,200: —
Utaf anslaget, 81,000 R:dr, för fortsättning af Topografiska
korpsens arbeten
64,000. —
Utaf anslagen, 216,097 R:dr 83 öre, till kostnader
för indelta Armeens utredning samt Gardesregementenas,
Kronprinsens Hussar-regementes,
Sappör-truppens samt Artilleri-regementenas
beklädnads- och utrednings- m. fl. persedlar
160,832: 96.
Utaf anslagen, 382,000 R:dr, för underhållande af
Beväringsmanskapets beklädnad och anskaffning
af tält åt detta manskap  268,000: —
Anslaget för betäckande af bristen i 1857 års tillgångar
för Garnisons-regementenas mathållning
160,000: —
Utaf anslaget, 27,000 R:dr, till understöd för Svenska
Officerare, som inträda i aktiv krigstjenst 18,000: —
Utaf anslaget, 2,000 R:dr, till statistiska uppgifter
öfver kostnaderna för de Kongl. Krigs-kollegii
förvaltning tillhörande föremål ..... 666: 67.
Anslaget till gratifikationer för år 1867 åt Underofficerare
med vederlikar vid Garnisonsrege
mentena
■ ■ 58,559: 87. 1758,585: 63.
Anslaget till dito dito åt Underbefäl och Handtverkare
vid Kongl. Flottan  120,000: —
hvaraf återbetalts 188 R:dr 51 öre.
Utaf anslagen, 1,679,697 R:dr, till krigs-ångfartygs
samt kanonbåtars anskaffning och komplettering
1,119,797: 99.
Utaf anslaget, 200,000 R:dr, lill byggnads-arbeten
och anskaffningar vid Flottans stationer . . 135,533: 35
Utaf anslaget,*350,000 K:dr, till uppförande af
Transport R:dr 1,375,131: 32. 2,234,585: 63.
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
19
Transport R:dr 1,373,131: 32. 2,234,383: 63.
jernbron mellan Skepps- och Kyrkholmarne
Anslagen till Båtsmannens mathållning för år 1836
samt deras och Flottans öfrige korpsers naturaportioner,
jemte gratifikationer till Matroser
och Jungman, äfvensom arfvoden till Båtsmans
kompani-Cheferne
för år 1837
96,773: 23.
Utaf anslagen, 360,000 R:dr, til fyr-anläggningar
och sjömärken "  297,000: — 1>998)906. s7>
Utaf anslagen, 23,230 R:dr, till statistiska Tabell-kommissionen och
socken-karteverket samt en Generalkarta öfver Sverige . R:dr 12,924: —
hvaraf återbetalts 683 R:dr.
Utaf det särskilda anslaget, 171,000 R:dr, till skiften och afvittrin
gar
37,000: —
Anslagen till anskaffning af likare och modeller för nya måtten och
vigterna  20,000: —
hvaraf återbetalts 1,083 R:dr 29 öre.
Utaf anslaget, 480,000 R:dr, till ny lokal åt Teknologiska institutet 30,000: —
Utaf anslagen, 39,000 R:dr, till tekniska undervisnings-anstalter . . 29,717: 16,
Utaf anslaget, 3,000 R:dr, till undersökningar rörande fiskerierna . 1,000: —
Utaf anslaget, 60,000 R:dr, till geologiska undersökningar och geog
nostiska
kartor  37,000: —
Anslaget till Alnarps Landtbruksinstitut  173,000: —
Utaf anslaget, 9,000 R:dr, till premier vid Landtbruksmöten . . 4,300: —
Utaf anslagen, 343,273 R:dr 93 öre, till Väg-och Vatten-byggnads
styrelsen,
inspektions- och undersöknings-kostnader vid allmänna
arbeten och jernvägs-anläggningar samt lill Civil-ingeniörers
bildande  277,088: 43.
De ytterligare lånen till Gelle-Dala, Nora-Ervalla, och Wessman
Barkens
jernvägs-aktiebolag
873,000: —
Lånet för jernvägs-anläggningen mellan Hudiksvall och sjöarne Dellen 370,000: —
Utaf lånet, 300,000 R:dr, för jernvägs-anläggningar mellan Söderhamn
och Bergviken samt förbi Landaforssen i Ljusne eif . 353,333: 33.
Utaf anslaget, 240,300 R:dr, för en kommunikatjons-led från det
inre af Jemtland till Nordsjön  130,000:
Utaf anslagen, 332,300 R:dr, till anläggning af nya eller omläggning
och förbättring af backiga vägar
309,838: 82.
Transport R:dr 6,935,893: 96.
20
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
Transport R:dr 6,955,893: 96.
Lånet för flott-broar öfver Dal- och Lill-elfvarne i närheten af Thorsång
kvrka  10,000: —
O o
Utaf anslaget, 60,000 R:dr, för mindre hamnbyggnader och strömrensningar
30,410: —
Lånen för hamnanläggningarnc vid Färjestaden på Oland samt städerna
Falkenberg, Strömstad och Carlstad 174,850: —
Utaf det, såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet anvisade, belopp,
12,850 R:dr, för hamnbyggnaden vid förstnämnde ställe . . 6,425: —
Utaf lånen, 490,000 R:dr, för sjö-sänkningar och andra valtenaftapp
nings-arbeten
431,960: —
Utaf det, utan återbetalnings-skyldighet anslagna, belopp, 60,000 R:dr,
för samma föremål  2,000: —
Utaf anslaget, 100,000 R:dr, till verkställigheten af beskattningsvlisen
dets
förenkling och det nya jordeboks-arbetets påskyndande . 65,354: 99.
Anslaget till ersättning af vattenskada vid Gärde och Mjellgens byar
i Stora Kopparbergs län  600: —
Utaf anslaget, 76,650 R:dr, till inköp af Landshöfdinge-residenshuset
i Hernösand och uppförande derstädes af en embetsbyggnad för
Landt-staten  16,000: —
Utaf anslagen, 67,500 R:dr, till reparations-arbeten å Calmar och
Wadstena slott  24,000: —
Anslag till inköp af det så kallade Geijerska huset på Riddarholmen 140,000: —
Anslaget till Drottningholms-brons ombyggande
61,000: —
Hyggnads- och tomtreglerings-lånen till staden Eksjö  230,000: —
Anslagen till understöd åt de brandskadade samt till ny tomtreglering
inom nämnde stad  31,500: —
1857 och 1858 års förslags-anslag, 18,000 R:dr, till kolonien S:t
Barthelemys förvaltnings-kostnader  47,807: 97.
Utaf gratifikations-anslaget, 1,000 R:dr, till Kamereraren i Kongl.
Stats-kontorets Kammar-kontor  875: —
Lånen för Skara och Westerås domkyrkors reparerande samt Wallentuna
kyrkas uppbyggande  67,500: —
Anslaget till reparationer å Westerås domkyrka  45,000: —
Anslagen till Läroverks-byggnaderna i Wexiö, Wisby och Nyköping 66,125: 50.
Anslagen till byggnader och instrumenter m. m. för botaniska och
kemiska institutionerna vid Upsala och Lunds universiteter . . 57,325: —
Utaf 1858 och 1859 års anslag, 225,000 R:dr, för en tillbyggnad
vid Vetenskaps-akademiens hus  75,000: —
Anslagen för inköpande af meteorologiska instrumenter och en astro
Transport
R:dr 8,519,625: 42.
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
‘21
Transport R:dr 8,519,625: 42.
nomisk glob samt en lärobok rörande nya mynt-, mått- ocb
vigt-systemet  10,750: —
Utaf anslagen, 10,200 R:dr, till utgifning af planchverk öfver Svenska
svamp-arter och arbetet »Fordna och Närvarande Sverige» samt till
runstenars uppsökande ocb aftecknande  (>,800: —
Utaf anslagen, 15,750 R:dr, för arbetet »Svenska språkets Lagar» och
en ordbok öfver detta språk  9,750: —
Utaf anslagen, 24,000 R:dr, för utgifning af Svenskt Diplomotarium
och andra Sveriges historia rörande handlingar, samt felande registratur
utskrifning
13,615: 17.
Anslaget för inredning af Historiska museum ocb myntkabinettet . 3,000: —
Utaf 1857—1860 års anslag, 600,000 R:dr, för National-musei
byggnaden
450,000: —
Utaf anslaget, 6,000 R:dr, till stipendier vid Gymnastiska Centralinstitutet
2,000: —
Utaf anslagen, 618,250 R:dr, för hospitals-fondens understödjande,
samt nya hospitais-byggnader vid Stockholm och Göteborg . 383,750: —
Anslaget till inventarier och reparationer vid Veterinär-inrättningen i
Stockholm  10,000: —
Utaf anslagen, 90,113 R:dr 8 öre, till ersättning åt Rektor vid Linde
skola samt till löneförbättring åt lärare vid stads-pedagogier 30,113: 8.
Utaf 1857 års löneförbättrings-anslag, 960,000 R:dr, för Statens
tjenstemanna-persona!  842,100: —
Utaf anslagen, 386,798 R:dr 53 öre, till Armeens Pensions-kassa
för vidmakthållande af 'dess pensionering  279,923: 53.
Deremot har Riksgälds-kontoret utaf dess bidrag till nämnde
kassa för åren 1856 och 1857 återbekommit 4,900 R:dr
63 öre och från Kongl. Stats-kontoret erhållit det samma kassa
tillerkända förhöjda vederlag, 8,820 R:dr för 1858 års rusthålls-afgilter.
Ersättnings-anslagen till Wadstena krigsmanshus- och Amiralitets krigs
mans-kassan
93,540: —
Summa R:dr 10,654,967: 20.
Beträffande ofvanomförmälda anslag till åstadkommande af en kommunikationsled
från de inre delarne af Jemtland till lämplig hamnplats vid Nordsjön, anse sig
Fullmägtige böra särskildt anmäla, att detta anslags belopp är i 131 § af Riksgäldskontorets
reglemente, likasom i Riksdagsbeslutets 5 §, upptaget till 240,500 R:dr,
ehuru detsamma, enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse N:o 158 af den 4:de
November 1857 och Kongl. Maj:ts nådiga bref den 2 Juli sistlidet år, skall utgöra
22
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
244,500 R:dr, hvilket sistnämnda belopps beviljande för sagde ändamål Stats-Utskottet
jemväl tillstyrkt i dess af Rikets Ständer bifallna utlåtande N:o 144.
I den mån ingångna kontrakter angående utförande af väg-anläggningar och
väg-förbättringar eller sjö-sänknings- och andra vatten-aftappnings-företag, dertill
stats-bidrag beviljats, blifvit gillade och antagne, samt föreskrifna borgensförbindelser
för dessa kontrakters uppfyllande blifvit afgifna och godkända, har Kongl. Maj:t meddelat
Fullmägtige underrättelse om de beviljade stats-bidragens belopp samt om de
bestämda terminerna för desammas utbetalning; varande, enligt de till Fullmägtige
ankomna Kongl. Bref, utaf de till Kongl. Maj:ts disposition för sådane arbetens och
företags befordrande under sednaste riksdag anvisade medel, bidrag af Kongl. Majit
beviljade för 36 väg-anläggnings- eller väg-förbättrings-arbetens samt 23 sjö-sänknings
-
eller vatten-aftappnings-företags utförande, nemligen:
inom Stockholms län:
för en väg-anläggning och ett väg-förbättrings-arbete . . . R:dr 20,625: —
samt för ett sjö-sänknings-företag
8,000: —
inom Nyköpings län:
för en ny vägs anläggande
21,000: —
inom Ostergötlands län:
» tvänne väg-omläggnings-arbeten  37,790: —
inom Calmar län:
» ett väg-förbättrings-företag  31,650: —
och för ett vatten-aftappnings-arbete . . ...... 9,800: —
inom Jönköpings län:
för tvänne väg-omläggnings-arbeten  4,750: —
och för tvänne vatten-aftappnings-företag
45,200: —
inom Kronobergs län:
för tvänne väg-omläggnings-företag
47,690: —
inom Blekinge län:
» ett väg-omläggnings-arbete  • . • 43,465: —
inom Christianstads län:
» trenne väg-omläggnings-arbeten  40,950: —
inom Malmöhus län:
» ett väg-förbättrings-företag  45,000: —
inom Hallands län:
» ett dylikt företag
18,000: —
och för ett vatten-aftappnings-arbete
23,500: —
inom sistnämnde samt Elfsborgs län:
för ett sjö-sänknings-företag
50,000: —
inom Göteborgs och Bohus län:
» trenne väg-omläggnings-arbeten  47,325: —
Transport R:dr 344,745: —
Stal.s-Utskottets Memorial N:o 3.
23
Transport R:dr 344,743: —
inom Elfsborgs län:
för en ny vägs anläggande äfvensom för tvänne väg—förbättrings- och
väg-omläggnings-arbeten  32,330: —
samt för ett utdiknings-företag  4,300: —
inom sistnämnde och Skaraborgs län:
för ett sådant företag 18,300: —
inom Skaraborgs län:
» ett väg-omläggnings-arbete
9,000: —
samt för ett sjö-sänknings- och vatten-aftappnings-företag .... 8,300: —
inom Wermlands län:
för tvänne väg-omläggnings-företag
60,000: —
och för tvänne myr-utdiknings- ocb vatten-aftappnings-arbeten . . . 24,300: —
inom Orebro län:
för ett väg-förbättrings-arbete  9,000: —
och för ett å-siinknings-företag
23,300: —
inom Westerås liin:
för tvänne väg-förbättrings-arbeten  3,730: —
inom Stora Koppai'bergs län:
» ett väg-omläggnings-arbete
7,300: —
och för frenne myr-utdikningar  3,600: —
inom Gefleborgs län:
för väg-omläggningar
13,730: —
och för ett sjö-sänknings-företag  34,300: —
inom West er-Norr lands län:
för tvänne väg-omläggnings-företag  50,000: —
och för ett sjö-sänknings-arbete  8,000: —
inom Jemtlands län:
för några brobyggnads- och väg-förbättrings-arbeten
23,330: —
och för ett myr-utdiknings-företag
4,300: —
inom Westerbottens län:
för tvänne väg-omläggnings-arbeten  9,200: —
och för fyra vatten-aftappnings-företag  17,875: —
inom Norrbottens län:
för ett väg-omläggnings-företag
7,500: —
och för ett sjö-sänknings-arbete 4,150: —
Summa R:dr 726,070: —
Sedon Fullmägtige nu uppgifvit de vid sednaste riksdag beviljade och till utgående
från Riksgälds-kontoret anvisade anslag och lån, som redan antingen till hela
sitt belopp eller till någon del blifvit från nämnde Verk i stadgad ordning utbetalda,
torde Fullmägtige, såsom tillägg dertill, böra jemväl meddela nedanstående uppgift å
24
St,als-Ut skottets Memorial N:o
de vid samma riksdag beviljade tillfälliga anslags- och låne-summor, hvaraf någon
utbetalning hittills icke skett: ,
Förslags-anslaget för inventering af material-förrådet i .Carlskrona;
Dito för uppförande af en fyr på Agön;
Anslaget till inköp af nya målkäril och vigter för kronomagasinerna och bagerierna;
Dito till' ny byggnad för Teknologiska institutet och deu nya lokalens aptering för
nämnde Institut ; dock har Kongl. Majit nyligen tillkännagifva, att 50,000 R:dr
utaf anslaget till inköp af tomt för denna byggnad böra utbetalas sedan föreskrifna
vilkor för den betingade köpeskillingens utbekommande blifvit fullgjorda;
Dito till slöjd-expositioners befrämjande;
Dito till ett nytt boningshus på Landtbruks-akademiens experimentalfält;
Lånet och anslaget för dels kanal- och sluss-anläggningar, dels jernväg mellan Asasjön
och Carlshamn;
Anslagen till inlösning samt ordnande och förökande af Kamereraren C. Sandbergs
samlingar och anteckningar rörande Svenska kameralväsendet;
Anslaget till restitution af erlagd krono-tionde utaf komministers-boställen inom Stockholms
län;
Dito till förre Landskamererare!! S. Lindbergs ersättande för utbetalda medel till
Stats-rådet J. D. af Wingårds sterbhus;
Dito till uppförande af en kapellbyggnad vid Mouonionalusta inom Pajala socken i Norrbottens
län:
Dito till ett bönehus jemte en begrafningsplats vid Turtola by inom samma socken;
Anslagen till inköp af boställen åt Kapellpredikanternc inom ofvannämnde socken
samt Malungs socken i Stora Kopparbergs län;
Dito till nya skolhusbyggnaders uppförande i Göteborg och Uddevalla;
Anslaget till en refraktor för Astronomiska observatorium i Upsala;
Dito till utgifning af planchverk öfver Svenska fornsaker och historiska märkvärdigheter;
samt
Dito till ny byggnad vid Institutet för döfstumma oell blinda.
C) Anitlagen till fortsättande oell fullföljande af Statens jernY&gs-liyytfiiader.
Enligt reglementets 124 § utgjorde de under sednast förllutna riksdag för
Statens jertwägs-anläggningar beviljade anslag följande belopp, nemligen:
För påbörjande och fortsättning af arbetena å vestra stambanan från Stockholm öfver
Södertelje mot Katrineholm .
R:dr 5,679,000: —
» fullföljande af samma stambanas anläggning genom Westergötland
till och förbi Göta kanal  7,610,000: —
» fullbordande af bangården jemte verkstäderna i Göteborg . . 465,000: —
eller tillsammans för arbetena å vestra stambanan . . R:dr 15,754,000: —
Transport R:dr 15,754,000: —
Siats-Utskottets Memorial N:o ■').
Transport R:dr 13,754,000: —
För södra stambanans fortsättning till norra ändan
af Finjasjön  4,365,000: —
» påbörjande af arbetena på sistnämnde stambanas
norra del från Falköping till Jönköping 1,300,000: —
» fullbordande af bangården ocb verkstäderna i
Malmö äfvensom bangårds-arbetena vid Lund 260,000: —
eller tillsammans för södra Stambanan R:dr 5,925,000: —
» anläggning af en bangård å Södermalm och en reparationsverkstad
här i hufvudstaden
321,000: —
Summa R:dr 20,000,000: —
varande, i afseende på denna anslags-summas utbetalning uti samma § föreskrifvet, att
hvad för 1857 års arbeten erfordrades ocb ej redan före reglementets utfärdande blifvit
från Riksgälds-kontoret utbetaldt, skulle derifrån, uppå vederbörliga reqvisitioner,
utanordnas, samt att ett belopp af högst 7,000,000 lt:dr, borde under hvartdera af
åren 1858 och 1859, i mån af behof, Kongl. Maj:t af Riksgälds-kontoret tillhandahållas;
kommande, hvad dessförinnan icke blifvit bos Riksgälds-kontoret Ivftadt, att
under loppet af år 1860 derifrån i före,skrifven ordning utbetalas.
Beträffande ordningen och sältet för reqvirerandet och utbetalningen samt öfver-remitteringen
af de för Statens jernvägsbyggnader anslagna och till utgående
från Riksgälds-kontoret anvisade medel, hade Rikets Ständers år 1855 församlade
Revisorer föreslagit och Rikets Ständer förordat en sådan förändring i det härvid
förut iakttagna förfaringssätt, att dessa medel komme att direkte från Riksgäldskontoret
reqvireras och till Landt-ränterierna öfversändas, för att med mindre omgång
och inom kortare tid kunna för dermed afsedda utgifter vara att tillgå; men,
genom skrifvelse till Fullmägtige af den 8 Januari 1858, har Kongl. Majit förklarat
sig icke finna skiil bifalla denna förändring, enär för ifrågavarande jernviigs-anläggningars
utförande på det lämpligaste och minst kostsamma sätt, med hänsigt till ej
mindre arbetets ordnande än inköp af nödvändiga effekter, det ej sällan kunde blifva
nödigt att utöfver hvad, enligt uppgjord arbetsplan, vore beräknadt, erforderliga medel
af Kongl. Stats-kontoret förskottsvis utanordnades och ställdes till Chefens för
Statens jernvägsbyggnader disposition; och det, i stället för att leda till större enkelhet,
skulle verka till ytterligare invéckling af förekommande liqvider, ifall dessa delades
på flera Embetsverk och afräkningar dem emellan skulle ega rum, samt de afsedda
ändamålen med den af Rikets Ständer begärda förändringen i den ordning,
som förut iakttagits vid ifrågavarande medels reqvirerande och utbetalning, lika väl
kunde vinnas, antingen penninge-remisserna besörjdes af Kongl. Stats-kontoret, eller
af Riksgälds-kontoret, helst i förra fallet vid de tider, då allmänna medel funnes i
Landt-ränterierna innestående, penningeförsändningar till orterna skulle lättare kunna
Bi/i. till It. St. Prat. 185!) A 1860. 4 Sami, 1 Afd. 2 Haft. 4
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
undvikas, än om penningarne komme att remitteras från Riksgälds-kontoret. — Kongl.
Maj:t har alltså, genom, tid efter annan, till Fullmägtige aflåtna nådiga bref, bemyndigat
Kongl. Stats-kontoret att, uppå Chefens för Statens jeruvägsbyggnader skeende
reqvisitioner hos Riksgälds-kontoret lyfta de lill utbetalning inom derför uppgifna terminer
förfallna anslags-summorna; hvarjemte Kongl. Majit i början af sistlidne och innevarande
år underrättat Fullmägtige om det belopp, som, enligt den för året fastställda
arbetsplan skulle under loppet af hvarje qvartal behöfva utbetalas. — Dessutom
har Chefen för Statens jernvägsbyggnader på förhand meddelat Fullmägtige närmare
upplysning om de tider, då hvarje af honom hos Kongl. Stats-kontoret reqvirerad
summa borde derstädes kunna lyftas.
Sedan Rikets Ständer, enligt Stats-Utskottets skrivelser af den 10 Januari
ocb den 28 April 1857, för fortsättningen af arbetena å vestra och södra stambanorna
anvisat 4,570,000 R:dr att under sagde år inom utsatta terminer från Riksgälds-kontoret
utbetalas i afräkning å de anslag, som vid dåvarande riksdag kunde
för Statens jernvägsbyggnader varda beviljade, hafva utaf denna summa följande utbetalningar
blifvit i vanlig ordning till Kongl. Stats-kontoret verkställda, nemligen:
under första qvartalet af år 1857
R:dr
500,000: —-
» andra
»
» samma år
))
1,550,000: —
» tredje
»
» dito
»
2,250,000: —
och » fjerde
»
» dito
))
270,000: —
*
eiler tillsammans R:dr 4,570,000: —
Som, enligt hvad Kongl. Majit för Fullmägtige i början af
sistförlidet år tillkännagifvit, utöfver det sålunda utbetalda beloppet,
jemte den från år 1856 befintliga behållning, en summa af 810,000
R:dr blifvit utaf Kongl. Stats-kontoret förskjuten samt för utförande
af 1857 års jernvägsarbeten använd, så ock efter derå erhållen
reqvisition, har Riksgälds-kontoret under April månad 1858 ersatt
denna förskotts-summa
810,000:
hvadan således sammanräknade beloppet af hvad för 1857 års arbeten
å Statens jernvägs-byggnader utbetalts utaf de vid sednaste riksdag
dertill beviljade anslag utgjort R:dr 5,180,000:
Under sistlidet- och innevarande år hafva nedanstående utbetalningar
i afräkning å samma anslag blifvit
reqvirerade och verkställda, nemligen:
från Riksgälds-kontoret
under
första
qvartalet
af
sistlidne år .
. . 950,000:
—
))
andra
»
»
dito
. 4,075,000:
—
))
tredje
»
»
dito
1,625,000:
—
))
fjerde
»
»
dito
. . 550,000:
— 7,000,000: —
under
första
qvartalet
af
innevarande år .
5,100,000:
—
Transport
O
o
o
o
o
•nq
|»
t-
sd
— 12,180,000: —
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
27
Transport Ridr 3,100,000: —- 12,180,000; —
under andra qvartalet af innevarande år . 1,300,000: —-
» tiedje » » dito . . . 1,530,000: —
)> fjerde » » dito . . . 100,000: — g 250 000' —
Summa utbetalda medel R:dr 18,430,000: —
börande, enligt Kongl. Brefvet den il sistlidne Februari, för bedrifvande
af detta års arbeten, från Riksgälds-kontoret ytterligare reqvireras
och utbetalas  370,000: —
Således komina de före slutet af år 1859 utbetalda summor
utaf ifrågavarande anslag att utgöra  18,800,000: —
och det deraf vid nästa års ingång återstående belopp .... 1,200,000: —
Säger K:dr 20,000,000: —
/t) .Inslagna anndel täll folh-iiiiclervisniiisens befrämjande.
(%% 184-187.)
Utaf de för detta ändamål under 1833 oell 1834 års riksdag beviljade och
vid sednaste riksdags slut bos Riksgälds-kontoret innestående anslags-summor, utgörande
tillsammans Ridr 25,350; —
hafva, enligt Kongl. Maj:ts derom meddelade nådiga beslut, för åtskilliga
uppgifna, folkskoleväsendet tillhörande, föremål hittills utbetalts 1,875: —-
hvadan återstoden, som, derest icke någon ytterligare utbetalning af
dessa medel före innevarande års utgång varder af Kongl. .Majit beslutad,
ej kommer att för ofvanberörda ändamål vidare reserveras,
följaktligen utgör - R:dr 23,473: —
Enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut, anslogs til! folk-undervisningens
befrämjande ett halfva personliga skyddsafgiften motsvarande, till 230,000 R:dr
beräknadt, belopp; och skulle, derest Kongl. Stats-koutoret af under händer hafvande
medel förskottsvis utbetalde hvad Kongl. Majit anvisade till utgående af detta årligen
anslagna belopp, det sålunda utgifna förskott, sedan nämnde afgift till Riksgälds-kontoret
influtit och äfven förut, om det erfordrades, godtgöras af detta Verk.
Utaf de medel, som till folk-undervisningen blifvit af Rikets Ständer anvisade,
ställdes fitedelar, eller 100,000 Ridr, till Kongl. Majits disposition för inrättande af
små-skolor, äfvensom för aflönande af examinerade folkskole-lärare; och hafva deraf, enligt
härom till Fullmägtige ankomne Kongl. Bref, tillsammans 64,056 Ridr 16 öre,
beviljats till inrättande af små-skolor för den första förberedande undervisningen;
hvarvid Kongl. Majit förklarat, att de för dessa skolor sålunda beviljade årliga bidrag
borde utgå från den tid efter 1858 ars början, då skolorna kommit i gång samt
anbefallt Kongl. Stats-kontoret att, i mån af inkommande reqvisitioner, emot ersättning
af Riksgälds-kontoret, förskottsvis utbetala de erforderliga beloppen; varande dock
I
28
Sl a I s - Ut s k o itel s Memorial N:o 3.
hittills någon ersättning från Riksgälds-kontoret icke reqvirerad tor de till meranämnde
skolor af Kongl. Stats-kontoret förskjutna medel. Deremot liar, till den för
år 1838 beviljade förhöjning af examinerade folkskolc-lärares löner, från Riksgäldskontoret
reqvirerats och utbetalts ett belopp af 24,880 R:dri
I afräkning å anslagen för sistlidne år till Folkskole-lärare-seminarierne, 26,000
R:dr, och till understöd för elever vid dessa seminarier, 20,000 R;dr, hafva, till
följd af Kongl. Maj:ts nådiga beslut och efter erhållna vederbörliga reqvisitioner, utbetalts
19,300 R:dr utaf den förra och 13,330 R:dr utaf den sednare anslagssumman;
men utaf de medel, som anvisats för inrättande af höyre folkskolor och för
undervisnings-materielens förbättrande och underhållande samt utgifning af böcker och
karlov för folk-skolornas behof, har någon reqvisition ännu icke skett hos Riksgäldskontoret;
dock äro, enligt de Kongl. Bref Fullmägtige rörande anslagen till dessa
föremål fått emottaga, årliga understöd af tillsammans 8,466 R:dr 67 öre beviljade
för åtskilliga högre folkskolors inrättande, hvilka understöd böra utgå från den tid
ifrågavarande skolor, efter fastställda reglementen, triidt i verksamhet. Likaså har
Kongl. Majit för Fullmägtige tillkännagifva, att vissa bestämda belopp blifvit anvisade
att utgå utaf de för undervisnings-materielen samt böcker och kartor afsedda medel
samt att åtskilliga utbetalningar äfven blifvit beviljade och anvisade å den till andra
utgifter för folk-undervisningen anslagna årliga summa af 68,000 R:dr.
Efter det halfva beloppet af 1838 ars anslag til! bestridande af kostnaderna
för sedermera aflidne Grefve Thorsten Rudensclwlds resor i och för folk-undervisningens
ordnande, från Riksgälds-kontoret utanordnats, har den obegagnade behållningen,
673 R:dr 30 öre, utaf de för nyssnämnde och nästföregående års resekostnads-anslag
lyftade medel blifvit till detta Verk återbetald.
Under den efter sednastc riksdag förflutna lid har någon fråga om ytterligare
utbetalning utaf den här i Riksgälds-kontoret innestående fond för afskedade folkskofe-lärares
pensionerande icke hos Fullmägtige förekommit,
L) i6kM(lag'N>kuM)iiiuI(i' sasnt aflSning-en jcsiitr amira utgifter
Flir Kiiiets Ständers •Pnititie-Ombudmiiaii.
(SS 188-191.)
De utaf Riksgälds-kontorets medel bestridda riksdags-kostnader hafva utgjort;
under
år 1836  R:dr 76,807: 92.
» » 1837
» 487,979: 47.
Transport R:dr 364,787: 39.
Stats-Vtskottets Memorial N:o 3.
Transport R:dr 564,787: 39.
under år 1858
» 138,026: 60.
och under Januari—September 1859
» 23,902: 68.
tillsammans R:dr 726,716: 67.
af hvilken summa till kostnader för 1853 och 1854 års riksdag utbetalts
R:dr 5,647: 64.
för sednast förflutna riksdag  » 709,196: 95.
och för nu ingångna riksdag » 11,872: 8.
Genom användande af återstoden utaf den vid 1853 och 1854 års riksdag
anslagna summa, 750 R:dr, för komplettering och förökande af det inom Rikets
Ständers hus inrättade archiv af riksdags-handlingar och författningssamlingar, hafva,
såvidt denna tillgång medgifvit och tillfälle dertill sig yppat, ej allenast de till
nämnde archivs föremål hörande, men dittills der saknade aldre och nyare böcker
samt andra tryckta handlingar blifvit anskaffade, utan äfven dervarande samlingar för
öfrigt kompletterade; hvarjemte de Heste höcker och handlingar, som under nästföregängna
åren till archivet aflemnats, blifvit vederbörligen ordnade och inbundna; utgörande
de i detta archiv nu förvarade riksdagshandlingar och författningar samt
juridiska, statistiska och topografiska arbeten närmare 2,500 band.
Med inberäkning af den vid sednaste riksdag beviljade och till ej mindre nuvarande
Just it ut-O m b u dsma nnen än hans närmaste företrädare utbetalda flyttningshjelp,
hafva de från Riksgälds-kontoret utbetalda löner och arfvoden samt rese- och trycknings-kostnader
jemte expenser för Rikets Ständers Justitie-Ombudsman och bans expedition,
under nedannämnde år, uppgått till följande belopp, nemligen:
under år 1857 till R:dr 8,577: 28.
» » 1858 » » 17,413: 42.
och under innevarande år till » 11,525: 33.
/') Med Ordinarie Stats-regleringen gemenskap egande utgifter.
(SS 194—199.)
l’å samma sätt, som under flera föregående år skett, hafva de brister, hvilka,
enligt sednast afslutade Riks-hufvudböcker, visat sig i en eller annan inkomst-titels belopp
blifvit godtgjorda af de betydliga öfverskott, som för samma år uppkommit å
andra inkomst-titlar, hvadan den i reglementets 194 § Riksgälds-kontoret ålagda skyldighet
att godtgöra bristerna i påräknade stats-inkomster ej heller under den efter
sednaste riksdag förflutna tid föranledt någon utbetalning från detta Verk.
30
Stals-Utslcottets Memorial N:o 3.
1 öfverensstämmelse med livad förut iakttagits, hafva äfven i öfverskotts-liqviderna
för de sednare åren bristerna i [örslags-anslagen upptagits och påförts Riks
gälds-kontoret,
som följaktligen ej heller under den tidrymd, denna berättelse omfattar,
behöft genom särskild utbetalning godtgöra de brister, som i sådana anslag uppkommit.
Enligt omförmälda, på Riks-hufvudböckerna för samma år grundade och hit aflemnade,
liqvider, hafva Riksgälds-kontoret deruti till ersättning påförda brister i Riksstatens
förslags-anslag öfverstigil de detta Verk godtgjorda besparingarne å samma
anslag:
för år 1855 med R:dr 583,530: 68.
» » 1856 »  » 900,765: 84.
» » 1857 »  » 918,810: 71.
Uti samma liqvider har jemväl upptagits den Riksgälds-kontoret ålagda ersättnings—skyldighet
för hvad af Kongl. Stats-kontoret blifvit förskottsvis utgifvet lill
innehafvare af indelta räntor och krono-tionde såsom godtgörelse för den upphörda
rättigheten till så. kallad forsel-löns åtnjutande af ränte- och tionde-gifvare; utgörande
härtill utbetalda medel, enligt afslutade Riks-hufvudböcker och derpå grundade liqvider,
följande belopp, nemligen:
för år 1855
R:dr 515: 33.
» » 1856  » 41,278: 32.
» » 1857
» 53,413: 18.
Uti meranämnde liqvider Riksgälds-kontoret likaledes påförda och således utaf
öfverskottsmedlen jemväl ersatta utbetalningar i anledning af de under namn af begrafningshjelps-
eller nådårs-besparingar tillförene föreskrilna och iakttagna lönc-iunehållningar
hafva,
enligt 1855 års liqvid, uppgått till R:dr 32,939: 37.
» 1856 » d:o d:o » » 39,289: 46.
och enligt 1857 » d:o d:o » » 39,563: 31.
Deremot har uti hittills uppgjorda liqvider mellan Stats- ock Riksgälds-kontoren
icke någon ersättning blifvit det sednare Verket påförd för de utaf det lörras
medel, enligt reglementets 197 och 199 §§, utgifna förskott till lösen lör indelta
Armeens korporalers aflönings-spanmål och soldaternas vid Södermanlands regemente
så kallade knekte-tunnor samt indelta båtsmansrotars sammanförande.
G) l>e å Kikssälils-kontoret anvisade KredKiv.
(§§ 200-206.)
Utom det, på grund af Kongl. Brefvet den 12 Januari 1856, under lörra
hälften af år 1857 från Riksgälds-kontoret reqvirerade belopp, 300,000 R:dr, utaf
Stats-lltskottets Memorial N:o 3.
elen vid 1833 och 1834 års riksdag til! nödvändiga försvars-anstalter anvisade kreditiv-summa,
hafva sedan 1857 års början, endast nedannämnde summor blifvit uttagna
utaf de kreditiver, som under denna tid varit å Riksgälds-kontoret anvisade,
nemligen:
Utaf kreditivet å 225,000 R:dr för inhemska fårskötselns och ullproduktionens befrämjande,
under år 1857  R:dr 101,505: —
» » 1858  » 83,290: —
» » 1859  » 55,580: —
eller tillsammans R:dr 240,375: —
Utaf det vid sednaste riks-inöte beviljade kreditiv å 150,000 R:dr årligen för Armeens
befäls och tjenstemäns pensionering, enligt de .fastställda nya pensionssta
terna,
under innevarande år R:dr 12,675: 44.
Utaf kreditivet för Sveriges deltagande i en tillämnad exposition i Paris af kreatur och
landtmanna-produkter,
under år 1857  R:dr 893: 25.
Å nu omlörmälda, jemte öfriga å Riksgälds-kontoret anvisade och till hela sitt
belopp eller någon del begagnade kreditiver, hafva deremot under de 2:ne sednaste
åren och den redan förflutna delen af innevarande år följande summor blifvit återbetalda,
nemligen:
A de vid 1850 och 1851 samt 1853 och 1854 års riksdagar för nödvändiga utgifter
till Rikets försvar anvisade kreditiv-summor . . . R:dr 3,509: 16.
Å det vid 1853 och 1854 års riksdag anvisade kreditiv för upprätthållande
af Rikets neutralitet
40,003: 68.
Å kreditivet för fårskötselns och ullproduktionens befrämjande . . . 272,800: —
Hvarjemte såsom upplupna räntor för de lyftadc kreditiv-medlen godt
gjorts
. 5,626: 38.
Å kreditivet för underlättande af ackords-regleringen inom Armeen . 22,075: —
varande härigenom återstoden af hvad som utaf detta, vid 1828—
1830 års riksdag beviljade kreditiv å 150,000 R:dr varit uttaget,
till fullo inbetald.
Å det lyftade beloppet, 70,000 R:dr, utaf de vid 1,853 och 1854 års
riksdag,såsom kreditiv anvisade medel för Sveriges bidrag till
1855 års konst- och industri-exposition i Paris. . . . . . 89: 64
32
Stals-Utskottets Memorial N:o 3.
RikssiUds-koiatorets inkomster oris lill detta lerk
ansi signa särskilda tillgångar.
(Reglementets §§ 207—227.)
Med inberäkning af influtna anmärknings-medel, liar Riksgälds—kontorets inkomst
genom den dit ingående allmänna bevillningen, utgjort:
under år 1856  R:dr 2,007,162: 80.
» » 1857  » 2,084,957: 75.
» » 1858  » 2,195,820: 80.
» Januari—September innevarande år » 2,225,426: 63.
Den till Riksgälds-kontoret influtna afgift för stämpling af spelkort bar
under år 1856 uppgått till
ll:dr 87,868: 25.
» » 1857
. . 83,747: 57.
» » 1858
54,530: 52.
och under Januari—September innevarande år
. . 41,816: 58.
hvaremot de Stockholms allmänna Barnhus samt åtskilliga andra fromma stiftelser tillerkända
andelar utaf samma afgift blifvit från Riksgälds-kontoret utbetalda med följande
belopp, nemligen:
under år 1856  R:dr 32,914: 94.
» » 1857
40,556: 93.
» » 1858
37,287: 97.
och under år 1859
25,058: 66.
I
Den till Riksgälds-kontoret levererade eller omedelbart inbetalda tidnings-slämplings-afgift
liar
under år 1856 utgjort R:dr 36,958: 4.
» » 1857
41,706: 96.
» » 1858
58,812: —
och under Januari—September 1859
. 33,324: 75.
.... 1 .
Såsom köpeskillingar för Kronans till skatte försålda hemman och lägenheter
samt skogar hafva tili Riksgälds-kontoret influtit:
under år 1856  R:dr 20,829: 55.
» » 1857
31,581: —
» » 1858
13,962: 45.
och under Januari—September detta år
. 10,850: 22.
hvarjemte, i öfverensstämmelse med stadgandet uti reglementets 211 § hit öfverlemnats
influtna auktionsmedel för ett af Kronan försåldt hus i Carlskrona, 610 R:dr.
Under
Stats-Utskottets MemoriaI N:o S.
Under åren 1 856 och 1857 har Riksgälds-kontoret från Kongl. Stats-kontoret
med tillsammans 5,916,210 R:dr emottagit återstoden af det bidrag, utgörande årligen
2,222,070 R:dr, och således för 3 år 6,666,210 R:dr, sorn utaf Statsverkets
beräknade årliga inkomster, vid 1853 och 1854 års riksdag anslogs till bestridande
af de å Riksgälds-kontoret anvisade stats-utgifter; men utaf enahanda, vid sednaste
riksdags stats-reglering, till härifrån utgående stats-utgifter anslagna belopp, 966,200
R:dr, för hvarje år denna stats-reglering kommer att gälla, har någon inbetalning till
Riksgälds-kontoret ännu icke skett, utan har Kongl. Stats-kontoret, till svar på Fullmägtiges,
i medlet af sistlidne Juni månad, gjorda reqvisition å det till Riksgäldskontoret
utgifter anvisade bidrag utaf 1858 års stats-inkomster, meddelat: att Kongl.
Stats-kontoret vore desto mindre i tillfälle att då låta utbetala ifrågavarande belopp,
som för berörde år betydlig brist uppstått i den väsendtligaste stats-inkomsten eller tullmedlen,
och behållningen å Kongl. Ränte-kammarens räkning \:o 1 i Rikets Ständers
Bank icke öfverstege hvad som erfordrades för utgifterna under den närmaste framtiden.
I öfverensstämmelse med derom meddelade stadganden hafva, på 1854, 1855,
1856 och 1857 års Riks-hufvudböcker grundade liqvider, angående öfverskotten u
Statsverkets inkomster, samt besparingarne oell bristerna å förslags-anslagen, blifvit
uppgjorda, och dels under, dels efter sednaste riksdag Fullmägtige tillställda. Efter afdrag
af de å öfverskotten skedda anvisningar samt bisterna å förslags-anslagen, äfvensom
af några andra utaf Kongl. Stats-kontoret förskottsvis verkställda, och, till
följd af Rikets Ständers beslut, i dessa liqvider Riksgälds-kontoret påförda utbetalningar,
hafva de återstående behållna och Riksgälds-kontoret, enligt sagde liqvider, tillkommande
öfverskott s-summorna utgjort:
för år 1854  R:dr 2,148,415: 14.
» » 1855
4,113,662: 39.
» » 1856
5,996,523: 52.
och » » 1857
. . . 4,489,985: 79.
Summa R:dr 16,748,584: 84.
I afräkning å dessa öfverskott har Kongl. Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret
aflemnat:
under år 1856  R:dr 7,598,415: 13.
» » 1857
1,750,000: —
» » 1858
1,610,185: 91.
» » 1859
1,850,000: —
Summa R:dr 12,608,601: 4.
Med afseende å den dåvarande penningeslällningen och med åberopadt stöd af
Kongl. Brefvet den 18 Oktober 1844, hvarigenom föreskrifvits, att, så snart under
Bili. till It. St. Prot. 1859 åi 1800. 4 Samt. I Afd. 2 Höft. 5
Stats-Vtskoltets Memorial N:o 3.
handläggningen af hvarje ars Itiks—boksluts—arbete möjligen ske kan, bör en approximativ
beräkning af de till samma bokslut hörande öfverskott, besparingar och brister
uppgöras och, derest denna beräkning utfaller med saldo till Riksgälds-kontorets förmän,
lämpliga förskotts-summor genast till detta Verk af Kongl. Stats-kontoret öfverlemnas,
under vilkor af den närmare liqvid, som af det blifvande Riks-bokslutet
kommer att föranledas — framställde Fullmägtige, vid början af Juni månad innevarande
Ar, till Kongl. Stats-kontoret den begäran, att en del af, de betydliga öfverskott å
1857 ars stats-inkomster, som Riksgälds-kontoret, enligt den vid sednaste riksdags statsreglering
antagna beräkning öfver detta Verks tillgångar, hade att från Kongl. Statskontoret
förvänta, mätte, på sätt genom högstberörda Kongl. Bref blifvit stadgadt och
under deruti förutsatt vilkor, varda till Riksgälds-kontoret aflemnad. — Men genom
härå aflåtet svar af den 14 i samma månad förklarade sig Kongl. Stats-kontoret, i
anseende till den ringa behållningen å Kongl. Ränte-kammarens Bankoräkning N:o 1,
icke vara i tillfälle alt för det dåvarande till Fullmägtiges disposition anordna större
eller mindre del af de uppgifna öfverskottsmedlen. — Kort derefter fmgo Fullmägtige
likväl, jemte Kongl. Stats-kontorets skrifvelser af den 22 och 29 i nämnde månad,
emottaga tvänne anordningar å tillsammans ."50,000 R:dr utaf dessa medel. Sedermera
har Kongl. Maj:t, genom Dess nådiga bref af den 6 nästlidne Augusti, angående
den på grund af 1857 års då afslutade Riks-hufvudbok uppgjorda öfverskottsliqviden
för samma år, förordnat, att återstoden af det saldo Riksgälds-kontoret, enligt
denna liqvid, hade sig tillgodo, utgörande 2,760,293 R:dr 39 sk. 2 rst. Banko,
borde af Kongl. Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, i den mån tillgång
dertill kunde beredas, utan åsidosättande af de utgifter, hvilka Statsverket genom Riksstaten
fått sig ålagdt bestrida.
Genom de särskilda tillgångar, som, enligt de i sammanhang med sednaste
stats-reglering af Rikets Ständer fattade beslut, skulle till Riksgälds-kontoret öfverlemnas
och uti nu gällande reglementes 215, 216 och 218 §§ finnas uppräknade, har
detta Verk dels kommit i åtnjutande af och dels i den sednast uppgjorda öfverskottsliqviden
fått sig tillgodoberäknade följande summor, nemligen:
l:o) det belopp, 73,037 R:dr 33 öre, som den, genom vakans-afgifter för tillkomna
nya båtsmansrotar, under åren 1835—1857 samlade fond utgjorde;
2:o) de reserverade besparingarne, 69,175 R:dr 66 öre, å det fordna anslaget till
emeriti-löner vid elementar-läroverken.
5:o) 4,109 R:dr 27 öre för exproprierad jord, tillhörande den till Landshöfdingens i
Örebro län aflöning anslagna lägenheten Alnängarne.
Deremot hafva de af Rikets Ständer Riksgälds-kontoret tillerkända besparingarne
å reservations-anslaget till förhöjd betalning för dag-portioner vid indelta regementenas
marscher till och från mötena samt å anslaget till befästnings-arbetena vid
Carlsten ännu icke blifvit till detta Verk aflemnade eller detsamma godtgjorda. —.
Stats-Utskollets Memorial N:o 3.
35
Någon inbetalning till Riksgälds-kontoret af den i reglementets 221 g uppgifna köpeskilling
för den fordna hofbageri-egendomen vid Regeringsgatan har ej heller under
den efter sednaste riksdag förllutna tid blifvit verkställd; och lika litet hafva under
denna tid några medel hit influtit till följd af den vilkorliga försäljningen af de för
vattenledningen lill Carlskrona för liera år tillbaka uppköpta jernrör och öfrige materialier.
I öfverensstämmelse med Rikets sednast församlade Ständers, i reglementets
224 § åberopade, föreskrift, har utaf Rikets Ständers Banks vid 1838 års slut upplupna
disponibla vinst ett belopp af 800,000 R:dr före utgången af livart och ett af
de 2:ne sistförflutna åren blifvit till Riksgälds-kontoret öfverlemnadt.
På det sätt och under de tider, som i Rikets Ständers Revisorers berättelser
om granskningen af Riksgälds-kontorets förvaltning och räkenskaper finnas uppgifna,
har det kreditiv å 1,300,000 R:dr, som Riksgälds-kontoret från början af September
hvarje år till slutet af Juni nästföljande år eger å Rikets Ständers Bank, tidtals blifvit
begagnadt för bestridande af de Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar. Det af
detta kreditiv lyflade beloppet utgjorde vid 1838 års slut . R:dr 1,030,000: —
samt vid slutet af år 1837  » 1,330,000: —
och är utaf sagde kreditiv, hvilket vid början af detta år var helt och hållet obegagnadt,
för närvarande ett belopp af 700,000 R:dr uttaget.
JFftrriiniiiiiigcn af Rikggäldti-bonlorrfH konlanla
(Reglementets 228 och 331 §§.)
Enligt den, i Fullmägtiges vid sednaste riksdags början afgifna berättelse, meddelade
uppgift å de räntebärande papper, som af Riksgälds-kontoret blifvit uppköpta
och då innehades, utgjordes dessa af 5,434 st. Hypotheks-förehings-oblicjationer, bärande
dels 4i och dels 4 procents ränta samt lydande å ett sammanräknadt kapitalbelopp
af 3,502,783 R:dr 16 sk. Banko, hvilket dock, efter afdrag af den vid inköpet
af 4 procents obligationerna iakttagna kapital-rabatt, i Riksgälds-kontorets räkenskaper
endast var upptaget till 3,160,607 R:dr 16 sk. sagde mynt. Vid 1837
års början uppgick det bokförda kapitalvärdet ai Riksgälds-kontoret tillhöriga Hypotheks-förenings
obligationer till 4,730,930 R:dr 30 öre, hvaraf procents obligationernas
belopp utgjorde 2,377,825 R:dr. Dessutom var då ett belopp af 495,000
R:dr tills vidare utlånadt emot särskilda skuldförbindelser med fem procents ränta och
hypotiiek af dylika obligationer. Under år 1857glskedde icke någratvidare uppköp al
räntebärande obligationer för Riksgälds-kontorets räkning; men kontorets vid nyss
-
36
Slats-Utskottcts Memorial N:o 3,
nämnde års början egande behållning af sådana papper blef dock ökad medelst de
utaf anslaget för boskaps-skötselns befrämjande inköpta och under samma år, genom
Kongl. Stats-kontoret, till Riksgälds-kontoret öfverlemnade enahanda obligationer, lydande
å tillsammans 28,853 R:dr 16 sk. banko, eller 43,250 R:dr Riksmynt. —
Deremot och sedan Fullmägtige, vid sin sammankomst den 29 Januari 1857, funnit
sig föranlåtne uppsäga alla, Riksgälds-kontoret tillhöriga, räntebärande obligationer, som,
enligt dessas lydelse eller vederbörandes afgifna särskilda förbindelser, skulle, efter föregången
uppsägning, infrias, blefvo under sagde års lopp sådane obligationer å ett
kapital af 5,207,801 R:dr 50 öre infriade; hvarjemte, enligt Rikets då församlade
Ständers fattade beslut, såsom liqvid för det af Riksgälds-kontoret å kreditivet i Rikets
Ständers bank lyftade belopp, i slutet af Juni månad samma år, öfverlemnades
till Banken ett större antal af Riksgälds-kontoret uppsagda och til! inlösen kort derefter
förfallande Hypotheks-förenings obligationer, motsvarande, efter iakttagen vanlig
eller 9 procents rabatt för 4 procents obligationerna, ett kapital af 1,481,417 R:dr.
De härefter återstående, Riksgälds-kontoret tillhöriga, Hypotheks-förenings obligationernas
kapitalbelopp uppgick vid 1858 års ingång endast till 85,250 R:dr. — Emot
hypothek af oftanämnde obligationer och särskilda, dels vid viss utsatt tid och dels
efter föregången uppsägning förfallande skuldförbindelser, blef utaf Riksgälds-kontorets
dåvarande kontanta behållning, utlånadt under Juli och Augusti 1857, ett sammaniagdt
belopp af 1,995,500 R:dr samt under November och December månader samma
år 1,975,300 R:dr. — Utaf dessa, äfvensom utaf de före årets början utgifna
lån återbetaldes under loppet af sagda år ett kapital af 1,095,000 R:dr, så att Riksgälds-kontorets
återstående fordringar för dylika lån vid 1858 års ingång uppgingo
till ett kapitalbelopp af 3,368,800 R:dr.
Efter erhållen kännedom om de i slutet af sistlidne riksdag vidtagne förändringar
uti Rikets Ständers förut meddelade föreskrifter, rörande sättet oell vilkoren för
Riksgälds-kontorets innestående kontanta medels förräntande och tillhandahållande ål
allmänna rörelsen, hvarigenom det dittills gällande stadgandet, att räntan för alla från
detta Verk i sagde, ändamål utgifna lån skulle utgöra 5 procent, upphäfdes, och i
stället åt Fullmägtige öfverlemnades att, med afseende å de för dylika lån hypothiserade
obligationers afsättlighet samt den då allmänt gångbara penninge-räntans belopp,
bestämma det ränte-belopp, låne-innehafvarne skulle erlägga, — beslöto Fullmägtige,
vid sin sammankomst den 29 Januari sistförlidet år, låta uppsäga alla Riksgälds-kontorets
då egande lånefordringar för tills vidare förräntade medel, hvarvid dock låneinnehafvarne
tillika underrättades, att lånen kunde få bibehållas eller omsättas mot aflemnande
af nya skuldförbindelser, deruti 6 procents årlig ränta vore förskrifven och
antingen viss bestämd betalningstermin eller efter skedd uppsägning inträffande förfallotid
vore utsatt. Nyssnämnde räntefot stadgades sedermera för de lån, som af
Riksgälds-kontoret under samma år utaf dertill disponibla mede! utlemnades, intill dess
Fullmägtige, för att få Riksgälds-kontorets, genom inbetalningar å jernvägs-lånet uppkomna,
betydliga kontanta behållning på föreskrifvet sött räntebärande, funno sig för
-
Stats-Vtskottets Memorial N:o 3,
37
anlåtne att, under sednare månaderna af sistlidne och de förra månaderna af innevarande
år, utaf denna behållning meddela lån emot lägre ränta. Dock hafva Fullmäg
tige,
efter den allmänna räntans under vårtiden innevarande år åter inträffade stegring,
höjt räntefoten för ifrågavarande lån till 6 procent, hvilken räntefot derefter bibehållits
för nästan alla sådana lån. som uuder sednaste tiden blifvit från Riksgälds-kontoret
utgifna.
Sammanlagda beloppet af de uuder sistlidet år, för Riksgälds-kontorets kontanta
behållnings förräntande, från detta Verk utlemnade lån utgjorde R:dr 7,878,800: —
och dylika återbetalda Iåns kapitalbelopp » 6,242,981: 63.
Vid samma års slut uppgingo Riksgiilds-kontorets fordringar för de lån, hvilka
utbekommits utaf dels detta Verks kontanta tillgång, dels Statens jernvägsbvggnadsmedel
till ett belopp af R:dr 8,001,648: 37 öre.
För att icke behöfva uppsäga en betydlig del af de från Riksgälds-kontoret,
under förra hälften af sistförlidet år, utbekomna eller derunder omsatta lån, för hvilka
6 procents ränta var förskrifven, ansågo sig Fullmägtige böra i medlet af Juli må
nad
samma år begagna sig af erbjudet tillfälle att af Stockholms Enskilda Bank upplåna
en summa af 780,000 R:dr, hvilken lånesumma, jemte derå, efter 8 procent
upplupen ränta, den 1 påföljde September återbetaldes. Äfven under innevarande
år hafva Fullmägtige, på sätt nyligen församlade Revisorer i sin berättelse anmält,
kunnat genom utlåning tills vidare förränta och i allmänna rörelsen utlemna betydliga
summor utaf de till Riksgälds-kontoret influtna medel; utgörande derunder utgifna
lån tillsammans ej mindre än 4,477,000 R:dr. Dock har utaf sålunda utlånta
mede! sedan detta års början ett ännu större belopp blifvit tili Riksgälds-kontoret
återbetaldt, emedan de under denna tid liqviderade dylika lån uppgå till en sammanlagd
summa af 6,451,800 R:dr; varande dessa återbetalningar till en betydlig del
föranledda genom de uppsägningar, som Riksgälds-kontoret måst verkställa, för att
bereda tillgång till de ovanligt stora utbetalningar, Riksgälds-kontoret haft sig ålagdt
att under detta års lopp genast efter erhållne vederbörliga reqvisitioner verkställa.
Såsom nyssåberopade revisions-berättelse jemväl innehåller, utgöra de af Riksgälds-kontoret
tills vidare förräntade medel för närvarande . R:dr 5,872,993: 20.
hvaraf äro atlanta mot 6 procents årlig ränta R:dr 2,044,400: —
och emot 8 procents dito . . .' . » 1,002,700: —
samt utgifna för inköpta Hypoteks-förenings obligationer,
löpande med A\ proc. ränta . . . 42,000: —
och med 4 procents dito  28,990: 67.
varande dessutom bland ofvannämnde medel inberäknade
1,400 st. 4| proc. obligationer å
tillsammans 300,000 Thaler Preussiskt Kurant,
hvilka Riksgälds-kontoret öfvertagit utaf de för
Tyska jernvägs-lånet utgifna stats-obligationer,
Transport R:dr 3,118,090: 67: 3,872,993: 20-
38
Ståts-Utskottets Memorial N:o 3.
Transport R:dr 3,118,090: 67. 3,872,993: 20.
, och hvilkas kapitalbelopp blifvit, efter då gällande
kurs-beräkning, förvandladt i Svenskt mynt
till 734,902: 35.
FbdT 5,872,99& 20.
utål hvilket tills vidare lörräntade belopp de å jernvägs-lånet influtna eller ränte- och
amortissements-fonden för samma år tillhörande medel utgjorde R:dr 1,844,302: 53.
De genom förräntningen af Riksgälds-kontorets kontanta medel beredda och
till detta Verk influtna ränte-inkomster hafva utgjort följande belopp, nemligen:
under år 1836
R:dr 152,956: 42.
» » 1857 .
» 162,703: 84.
» » 1858, efter afdrag af den för Riksgälds-kontorets
lån af Stockholms Enskilda Bank utbetalda ränta » 237,778: 63.
och » innevarande år  » 224,029: 49.
Upplåningen »f wuler seilnaste riksdag; för Statens
Jern#gsl»ifg{Da<lei' iiissj agusa medel t
(Reglementets §§ 228—231.)
Uti sin den 12 Augusti sistlidet år till Rikets Ständers då sammanträdande
Revisorer afgifna berättelse meddelade Fullmägtige en utförlig framställning om de
beslut och åtgärder, hvilka Fullmägtige vidtagit, för fullgörandet af det, med hänsigt
till ofvannämnda upplåning, Fullmägtige meddelade vigtiga och under dåvarande förhållanden
brydsamma uppdrag, samt uppfyllandet af dermed förenade ansvarsfulla
åligganden. Då nu denna framställning blifvit tiil sitt hufvudsakliga innehåll införd i
bemalde Revisorers berättelse om granskningen af Riksgälds-kontorets förvaltning och
räkenskaper, samt Revisorerne derjemte i samma berättelse tillagt en omständlig anmälan
om de förhållanden, som, enligt de hos Fullmägtige öfver dessa ärenden förda
särskilda protokoller, för öfrigt förekommit i fråga om upplåningen af det ansenliga
belopp, som sednast församlade Ständer anslogo till fortsättningen och fullföljandet af
Statens jernvägs-anläggningar; så och enär åberopade, från trycket utgifna och med
allmänna tidningarne utdelade revisions-berättelse nu dessutom kommer att bland
Riks-ståndens ledamöter äfven utdelas, anse sig Fullmägtige icke behöfva eller böra
här ånyo omförmäla de tillgöranden och förhållanden, hvilka sålunda redan blifvit för
Rikets nu församlade Ständer uppgifna, utan få hänvisa till de upplysningar härom,
som innefattas uti nämnde revisions-berättelse och det dervid i Svensk öfversättning
bilagda låne-kontraktet mellan Riksgälds-kontoret och de i reglementets 228 § uppräknade
Tyska Banker och Bankirhus, nemligen: Banken »fiir Handel und Industrie» i Darmstadt,
Direktionen »fiir Disconto-Gesellschaft» i Berlin, »Mittel Deutsche Credit-Bank
i Meiningen samt Bankirhuset Raphael Erlanger i Frankfurt arn Mayn, som åtagit sig
Slals-Utskottets Memorial N:o 3.
anskaffa och tillhandahålla det med dem kontraherade Svenska stats-lån a 7,600,000
Thaler Preussiskt Kurant eller 20,000,000 Riksdaler Riksmynt. Enligt detta, i Frankfurt
arn Mayn genom undertecknad, F. Åkerman, såsom Styrelsens för Riksgäldskontoret
befullmägtigade ombud, den 17 Februari 1868 afslutade kontrakt, skulle
utaf lune-summan i öfverenskommen ordning till Riksgälds-kontoret inbetalas: under
April och Maj sistlidna år 2,000,000 Thaler; under sednare hälften af sagda år
2,500,000 Thaler; under April innevarande år 750,000 Thaler; under Augusti och
December samma år 1,500,000 Thaler och under Juni månad nästa år återstoden,
eller 850,000 Thaler. Förr än sålunda blifvit i kontraktet bestämdt, har emellertid
Riksgälds-kontoret kommit i åtnjutande af hela den kontraherade låne-summan,
utaf hvilken för detta Verks räkning vederbörligen levererats:
under förra hälften af sistlidna är ... Preuss. Thkr 4,286,514: 14. 5.
» sednare hälften af samma år » » 1,027,572: 14. 2.
« förra hälften af innevarande år . » » 809,750: — —
och » tredje qvartalet af detta år ... » » 752,205: 17. 3.
Sgr Thaler 6,876,042: 15. 10.
hvartill bör läggas kapitalbeloppet af de obligationer, som Riksgälds-kontoret
öfvertagit, efter inköpspris . . . Thaler 287,662: 15. —
samt 1858 års räntor och amortissement .... » 250,813: 25. 2.
provisioner . . ,
. . » 192,311: 5. 2.
och diverse räntor m. m  » 13,169: 28. 10.
Summa Thaler Preuss. Kurant 7,600,000: — —
Angående indragningen af detta lån samt beloppet af de summor i Svenskt
mynt, hvaraf Riksgälds-kontoret kommit i åtnjutande genom försäljning af sina utfärdade
vexlar å de hos vissa utländska Bankirhus insatta lånemedlen, hafva närmare
upplysningar blifvit meddelade i både sistlidne och innevarande års revisions-berättelser
samt dervid fogade tabellariska uppgifter, hvadan Fullmägtige, äfven i fråga om sagde
vexlars belopp och de tillgångar, som genom deras försäljning erhållits, anse sig böra
hänvisa till dessa handlingar och här endast införa nedanstående sammandrag, utvisande
hvad Riksgälds-kontorets inkomst till följd af omförmälda vexeldragningar och
vexelförsäljningar under loppet af hvarje månad utgjort.
För de af Riksgälds-kontoret utfärdade vexlar dels å den hos Bankirhuset
Overend, Gurney & Comp. i London, före lånets afslutande beredda och sedermera
genom inbetalningarne utaf lånet godtgjorda kredit å 100,000 Pund Sterling och dels
å de hos Salomon Heine samt J. II. & G. F. Baur i Hamburg deponerade lånemedel,
hafva följande summor i Svenskt mynt till Riksgälds-kontoret influtit och blifvit
å dess räkning i Rikets Ständers Bank insatta:
under Januari 1858  R:dr 414,936: 8.
» Februari s. å.  » 2,219,691: 87.
Trasport R:dr 2,634,627: 95.
40
Ståts-Utskottets Memoiral N:o 3.
Transport R:dr 2,634,<>27: 95.
under Mars 1858  » 3,847,202: 39. ' .
» April s. å » 4,883,489: 31.
» Maj s. å » 1,870,199: 70.
» Juni s. å » 1,144,212: 4.
» Juli s. ä
» 025,052: 59.
» Augusti s. 8.  » 616,412: 52.
» September s. 3.  » 996,785: 34.
» Oktober s. a.  » 294,543: 15.
» November s. u.  » 268,458: 10. f 4 f 583* 10
» Januari 1859  » 454,048: 90.
» Februari s. å.  » 560,360: 72.
» Mars s. å » 989,945: 28.
» April s. å » 147,733: 66.
» Juli s. a » 217,386: 21.
» Augusti s. å.  » 829,851: 48.
» September s. 8 » 546,108: 22. 3^4^454. jp-t
Summa R:dr R:mt 17,924,017: 57.
varande dessutom de å länet inbetalda och hos ofvanbemälde Bankir-hus deponerade
medel använda för redan verkställda eller afsedda att begagnas för snart förestående
ränte- och amortissements-liqvider jemte andra med ifrågavarande låns upptagande
och indragning förenade utgifter.
I öfverensstämmelse med stadgandet i reglementets 229 §, hafva de närmare
bestyren med oftanämnde låns indragning, jemte dertill hörande transaktioner och liqvider,
varit uppdragna åt och blifvit ombesörjda af tvänne bland Fullmägtige utsedda
Deputerade.
(lenom kontraktets 6:te § hade långifvarne förbehållit sig att, vid bestämmande
af obligationernas räntefot och belopp, efter godtfinnande fördela den för lånets
förräntning och amortering under 40 år bestämda och anslagna årliga annuitet, motsvarande
5jj:tedels procent af hela lånebeloppet 7,600,000 Thaler och utgörande således
445,333 Thaler 10 silbergroschen, hvarvid dock fästades det uttryckliga förbehåll,
att Riksgälds-kontoret icke i något fall komme att till ränte- och amorteringsliqviderna
lemna större bidrag än nyssnämnda bestämda årliga annuitet. — Till följd
af det härom sålunda i kontraktet införda stadgande, hafva i öfverensstämmelse med
långifvarnes derpå grundade begäran och den för lånet antagna och fastställda amorteringsplan
följande med 4J procents ränta löpande Svenska Stats-obligationer blifvit
under den 1 Mars 1858 utfärdade, nemligen:
5,000
Stats-Utskotlcts Memorial N:o 3.
41
3,000 obligationer å 1,000 Thaler hvardera, eller å tillsammans
Tlilr 3,000,000: —
(>,381 obligationer å 500 Thaler hvardera, eller å tillsammans 3,190,500: —
5,000 obligationer å 200 Thaler hvardera, eller å tillsammans 1,000,000: —
och 10,000 obligationer å 100 Thaler hvardera, eller å tillsammans 1,000,000: —
S:ma 24,381 obligationer å tillsammans Thaler Preuss. Kurant . . 8,190,500: —
Utaf dessa obligationer äro, efter skedd utlottning, redan 339 st. å ett sammanlagdt
belopp af 114,600 Thaler under innevarande år infriade; och hafva till inlösen
dels efter nästa års ingång och dels vid början af Juli månad samma år nyligen
utlottats 239 st. obligationer å tillsammans 80,900 Thaler.
Kostnaderna för tillverkningen af omförmälda obligationer, hvartill papperet blifvit
vid Tumba pappersbruk förlardigadt, hafva uppgått till ett sammanlagdt belopp
af 32,941 lt:dr 81 öre, och hafva de öfriga utgifterna för lånets upptagande, utom
den af långifvarne sig betingade 2 I procents provision, utgjort 43,456 R:dr 3 öre;
varande dessa kostnader till fullo betäckta genom den vid vexelförsäljningarne uppkomna
kursvinst och de räntor, som erhållits genom de influtna lånemedlens ofvan omförmälda
utlåning intill dess de behöft för jernvägsbyggnaderna användas.
RiJisgiil«I§-kcmt©i*ets Styrelse.
(Reglementets §§ 241—270.)
Under den efter sednaste Riksdag förflutna tid har någon förändring icke inträffat
bland de personer, hvilka såsom Riks-ståndens Fnllmägtige haft sig anförtrodd
styrelsen öfver Riksgålds-liontoret. Vid inträffade sjukdoms- eller andra förfall, hafva
bland de af Riks-stånden utsedde Suppleanter endast tvänne varit till tjenstgöring
inkallade, nemligen förre Riksdagsfullmägtigen för Bonde-Ståndet Johan Gustaf Wasmuth
och nuvarande Riksdagsfullmägtigen Gustaf Larsson från Stockholms län.
Enligt föreskriften i reglementets 265 § hafva de af Rikets Ständers åren
1857 och 1858 församlade Revisorer afgifna berättelser om granskningen af Statsverket
samt de under Kongl. Kommers-kollegium ställda fonder, äfvensom Riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning, jemte de till dessa berättelser hörande utlåtanden
och förklaringar, blifvit till trycket befordrade och derefter på stadgadt sätt utdelade;
varande anstalt redan fogad om tryckningen af de, utaf innevarande års Revisorer nyligen
afgifna berättelser, hvilka, så snart desammas tryckning kan hiuna verkställas,
jemväl komma att till Riks-stånden öfverlemnas och i föreskrifven ordning utdelas.
Rik. till R. St. Vrot. 1859 & 18(10. 4 Sami. I Afd. 2 Uiift.
6
42
Stats-Utskollcls Memorial N:o 3.
Under iakttagande af de härom utaf Rikets Ständer meddelade stadganden, har
det, under nu ingångna riksmöte, för Rilcs-Stånden och Utskotten erforderliga skrifoch
tryckpapper blifvit upphandladt samt leverans-kontrakter afslutade, angående tillhandahållande
under riksdagens lopp af de skrifmaterialier och öfriga effekter, som
för Ståndens och Utskottens räkning behöfva anskaffas. Likaså äro, med bibehållande
af de i enahanda hänseende under sistförflutna riksdag gällande bestämmelser, kontrakter,
upprättade med åtskilliga härvarande boktryckare rörande tryckningen af Utskottens
betänkanden jemte andra, bihanget till Riks-Ståndens protokoller tillhörande,
handlingar; hvarvid olika priser blifvit betingade och fastställda för tryckning med
gröfre och finare stilsorter.
Sedan sistförflutna riksdag har en af dåvarande tjenstemän vid Riksgälds-kontoret,
nemligen Kontorskrifvaren Johan Peter Carlmark, vid sitt erhållna afsked, blifvit i
öfverensstämmelse med stadgandet i reglementets 295 §, å pensions-staten uppförd
till åtnjutande af en årlig pension af 750 R:dr, eller samma belopp, som den för
Kontorskrifvaren i detta Verk nu gällande aflönings-stat upptagna ordinarie lön utgör.
Deremot hafva tvänne bland de f. d. tjenstemän vid Riksgälds-kontoret, som
finnas uppförda A den vid sednaste riksdag utfärdade pensions-stat, från samma stat
afgått, nemligen sedermera aflidne Kommissarien C. S. Hedberg och Kammarskrifvaren
H. af Trolle, hvadan nämnde stats årliga belopp blifvit minskadt med deras pensioner,
utgörande tillsammans 3,600 R:dr. — Likaså hafva tvänne af de innehafvare
af expektanslöner, som alltsedan början af 1830-talet varit uppförda å f. d. GeneralAssistans-kontorets
expektans-stat, nemligen förre Uppbörds-kamereraren A, Nicodemi
och förre Revisorn vid nämnde Verk J. F. Gråberg med döden afgått, så att äfven
denna stat, hvars belopp vid sednaste riksdags slut utgjorde 3,002 R:dr 2i öre, minskats
och för närvarande endast uppgår till 505 R:dr 37 öre.
Slutligen få Fullmägtige anmäla, att på sätt under föregående riksdagar iakttagits,
Fullmägtige skola, genom derom till Rikets Ständers Stats-Utskott aflåtna särskilda
skrifvelser, afgifva sina förslag och yttranden angående några Riksgälds-kontoret
och dess tjenstemanna-persona! rörande frågor, sorn Fullmägtige anse sig böra underställa
Rikets nu församlade Ständers pröfning och afgörande. Stockholm den 20
Oktober 1859.
G. A. SPARRE.
J. W. Reckman.
G. Dour.
C. F. Geijerstam.
J. J. Nordström.
f. Akerman.
Er. H. Eriksson.
A. M. Brinck.
F. Å
-
And. Bero.
Jon. Persson.
Lars Mg. Knutsson.
C. G. Stuart.
Stockholm, tryckt nos Sam. Rumstedt, 1859,
Ståts-Utskottets Mern orin! N:o 4.
\:o 4.
Alik. till Kxp.-Utsk. ilen 24 Nov. 1859, kl. lil. m.
Mmunicd, angående antagande af ytterligare Kansli-biträde.
Stats-U(skottet, som vid Riksdagens början, i likhet med hvad under de sedaasle
riksmötena egt rum, antagit några extra-kanslister, att vid förefallande behof
biträda med kansli-göromålen, har funnit nödigt redan till tjenstgöring inkalla en af
bemälde extra-kanslister; i anledning hvaraf och då Utskottet förutser att dessutom
någon tillökning af kansli-personalen kommer att under loppet af denna, likasom de
föregående Riksdagarne, erfordras, Utskottet får till Rikets Ständer hemställa,
att ytterligare tvänne kanslist-arfvoden måtte ställas till Stats
jJtskottets
disposition, all i mån af behof användas, och att det
ena af dessa arfvoden måtte få beräknas och utgå från och med
den dag ofvanbemälde Kanslist hos Utskottet inträdde i tjenstgöring.
Stockholm den 24 November 1850.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 3 Ed/t.
«vA)
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 185*.).
Stats-Utskottets Memorial N:is 5 och 6.
1
$:o 5.
Arik. till Exp.-Ulsk. den 6 December 1839, kl. fi e. m.
Memorial.
Från Yällofl. Borgare-Ståndet har Stats-Utskottet erhållit remiss å Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition angående grunderna för en förändring i sättet för utgörande
af Presterskapets aflöning; men som, efter hvad Utskottet inhemtat, högstberörde
nådiga Proposition blifvit af de dine öfriga Riks-Stånden remitterad till
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, har Utskottet funnit det icke tillkomma
sig att med detta ärende taga befattning; hvilket Utskottet, med anledning af
Borgare-Ståndets remiss, ansett sig höra anmäla.
Stockholm den 5 December 1859.
HJ:o 6,
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 8 December 1839, kl. 6 e. m.
Memorial, angående riks dag s-kostnadernas bestridande.
(R:gs.-Afd.).
Med anledning af tvänne af Herr Bildt och Doktor Gumcelius inom Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet väckta och till Stats-Utskottet remitterade
motioner angående de för innevarande riksmöte erforderliga kostnaders omedelbara
bestridande af Riksgälds-kontoret på samma sätt, som vid sednast förflutna och
flera föregående riksdagar iakttagits; och enär härom då meddelade föreskrifter
Bih. till II. St Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Å/d. 4 Iläft.
Stats-Utskottets Memorial N:o 6.
funnits ändamålsenliga och tillfyllestgörande, samt alltså synas jemväl under denna
riksdag höra bibehållas och tillämpas, får Utskottet tillstyrka, att Rikets Ständer,
i öfverensstämmelse med hvad förut varit stadgadt, måtte besluta och förordna:
l:o att alla på Rikets Ständers beslut grundade utgifter
för nu varande riksdag må utgå af Riksgälds-kontorets
härtill disponibla medel och under behörigt iakttagande af
samma beslut, omedelbart från detta verk till vederbörande
utbetalas;
2:o att likaledes sådane, af denna riksdag föranledda,
utgifter, som, i anseende till deras föremål eller beskaffenhet
och i likhet med hvad under Rikets Ständers sednaste sammanvaro
egde rum, dels redan blifvit, dels framdeles, under riksdagens
lopp, varda af Kongl. Maj:t i nåder godkända och å
Kongl. Stats-kontoret anvisade, må, efter erhållna reqvisitioner
och anställd granskning af derför aflemnade verifikations-handlingar,
Kongl. Stats-kontoret af Riksgälds-kontoret godtgöras;
3:o att, beträffande särskildt utbetalningarne af de Riksståndens
och Utskottens Sekreterare samt Kansli- och Vaktbetjening
tillerkända arfvoden och traktamenten, dessa utbe,
talningar må verkställas i enlighet med specifika uppgifter å
bemälde betjening, undertecknade, för Riks-Stånden, af hvarje
Stånds Talman, och för Utskotten af hvarje Utskotts Ordförande;
och
4:o att, då tillfälliga utgifter, som till riksdags-kostnaderna
måste hänföras, inom Riks-Stånden eller Utskotten förekomma,
räkningarne derå böra, innan desamma af Riksgälds-kontoret
liqvideras, vara attesterade af vederbörande Talman eller Utskotts
Ordförande.
Dessutom och under förutsättning att Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet
nu föreslagit, får Utskottet tillika hemställa:
att Rikets Ständers beslut, angående riksdags-utgifternas besörjande
och godtgörande af Riksgälds-kontoret måtte varda
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäldt, äfvensom att Utskottet
måtte, för samma besluts verkställande, få sig uppdraget
meddela Fullmägtige underrättelse ej mindre om hvad
Rikets Ständer uti ifrågavarande hänseende uu komma att besluta,
än ock om de särskilda beslut och föreskrifter, som Rikets
Ständer i riksdags-kostnaderna rörande frågor framdeles
under denna riksdag kunna finna för godt meddela.
Stockholm den 6 December 1859.
Stats-Utskottets Memorial N:o 7.
a
M:o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Dec. 18!59, kl. 6 e. m.
Memorial, angående godtgörande af Herr Landt mar skalkens och
Herrar Talmims ökade riksdag s-kostnader.
(R:gs.-Afd.).
Hos Ridderskapet ock Adeln kar Herr Bildt, D. G. ock kos Preste-Ståndet
Doktor Gumaelius, uti motioner, som klifvit till Stats-Utskottet remitterade, hemställt
att detta Utskott måtte få sig uppdraget att föreslå cn, efter nuvarande förkållanden
lämpad ersättning för de ökade kostnader, Herr Landtmarskalken ock
Herrar' Talmän, i ock för utöfningen af sina magtpåliggande kefattningar, måste
under innevarande riksmöte vidkännas; kvarjemte inom Bonde-Ståndet, genom motion,
som likaledes klifvit till detta Utskott remitterad, Johan Lönn från Jönköpings
län väckt ock samtlige Bonde-Ståndets då närvarande ledamöter förenat sig
uti förslag att, med afseende å närvarande ställningen i landet ock till keredande
af keköflig minskning i skattekördoma, det ersättningskelopp, som vid sednaste riksdag
klifvit Riks-Ståndens Ordförande tillagdt, måtte, såsom dessutom öfverstigande
hvad för deras' kekof kunde anses erforderligt, klifva nedsatt till 600 R:dr i månaden,
livarigenom, på sätt ifrågavarande motion vidare innekåller, skulle vinnas
en besparing i stats-utgifterna af minst 14,400 R:dr att användas för ändamål,
dertill anslag vore mera af nödvändigketen påkalladt.
Yid behandling af denna fråga kar Utskottet inhemtat och får till upplysning
erinra, hurusom ersättningsbeloppet för Herr Landtmarskalkens ock Herrar
Talmäns riksdags-kostnader, hvilket vid 1815 års riksdag utgått för den förre, efter
ingifna räkningar, med omkring 2,500 R:dr, ock för de sednare med 1,000 R:dr
för hvardera i månaden, vid 1823 och 1828 årens riksdagar, då Herr Landtmarskalken
förklarade sig icke göra anspråk å sådan ersättning, varit för öfriga Riksståndens
Talmän faststäldt till ett månadtligt anslag af 600 R:dr, utom tillägg derjemte
vid sistnämnde riksdagar af 200 R:dr i månaden till Preste-Ståndets Talman
för hushyra ock ved samt af 250 R:dr, allt Banko, till hushyra för Bonde-Ståndets
Talman, Sekreterare ock Kansli. Af Rikets år 1834 församlade Ständer anslogos
åter för enahanda ändamål till hvardera af Riks-Ståndens Ordförande endast 400
R:dr Banko, hvilket belopp derefter oförändradt medgifvits till utgående under
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 7,
hvarje riksdag intill sednast förflutne, då Rikets Ständer beviljade ett förhöjdt anslag
af 900 R:dr Riksmynt i månaden, att till godtgörande af Herr Landtmarskalkens
och Herrar Talmäns kostnader uti ifrågavarande hänseende utgå.
Ehuru nu inom Bonde-Ståndet föreslagits och äfvenledes hos Utskottet fråga
uppstått om nedsättande af den vid förra riksdagen sålunda beviljade anslags-summa,
samt tvifvelsutan önskligt vore att någon besparing i riksdags-utgifterna härigenom
kunde beredas, har likväl, då kostnaderna för lefnadsbehofven i hufvudstaden sedan
1834 års riksdag betydligt stigit, och enär billigheten synes fordra att Riksståndens
Ordförande, i sådan egenskap, icke må vara underkastade enskilda uppoffringar,
Utskottet, i betraktande jemväl deraf, att ifrågavarande arfvoden, såsom
endast för kortare tid utgående, icke egentligen äro med ständiga löne-ansiag att
jemföra, icke velat föreslå Riks-Stånden att nedsätta arfvodena för sina Talmän under
det belopp, som vid sistlidne riksdag blifvit dem tillagdt, och får således
hemställa:
att Rikets Ständer såsom godtgörelse för de Herr Landtmar
o
o
skalken och Herrar Talmän, i nämnde egenskap, åliggande
ökade riksdags-kostnader, må bevilja för hvar och en af dem
ett anslag, i ett för allt, af Nio Hundra Riksdaler Riksmynt
i månaden, att utgå från riksdagens början och till dess slut.
Stockholm den 8 December 1859.
Reservationer:
af Herr Gråå;
af Herr Björck;
af Herr Hierta;
af Herr Berger;
af Herr Waern;
af Herr Hammar; hvilka yrkade, att ifrågavarande ersättningsbelopp till Herr
Landtmarskalken och Herrar Talmän af Rikets Ständer måtte bestämmas att utgå
med 750 R:dr R:mt i månaden;
af Herr Cedergren, som tillstyrkte att samma ersättning måtte nedsättas till
600 R:dr R:mt, eller samma belopp som före nästlidne riksdag;
af Riksdagsfullmägtigen ./. Andersson från Östergötlands län, som anförde:
“Då jag lika litet kan gilla det resultat till hvilket Stats-Utskottet kommit
vid bestämmandet af sitt förslag till arfvoden åt Herr Landtmarskalken och Herrar
Talmän vid innevarande riksdag, som do skäl på hvilka bestämmelsen härom
sig grundar, och jag sålunda måste nedlägga min reservation emot beslutet i frågan,
så vill jag härmed i korthet angifva mina motiver härför.
Att Landtmarskalkens och Talmännens förhöjda arfvoden vid sistförflutne
riksdag tillkom af samma skäl som Tjenstemännens då beviljade provisoriska
lönetillökning, är lika otvifvelaktig! som att båda delarne härledde sig från orsaker
och förhållanden, hvilka numera icke finnas till. De för ali näring och rörelse
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
tillfälligt lysande konjunkturer, hvarmed några år näst före sista riksdagen gynnades,
och hvaraf förespeglades cn lika lysande framtid, togo dock slut innan samma
riksdag hunnit upplösas, hvars 8tänder drogo vexel på den tillfälliga lyckan för
en längre framtid. Den för hela den finansiela ställningen känhara kris, sorn framkallades
af de öfverspända förhoppningarne, har, måhända, ännu icke hunnit sin
kulminationspunkt, men är af den betänkliga beskaffenhet, att hvarje patriotiskt
sinnad medborgare deraf kraftigt uppmanas att hvar i sin mån inskränka sjelfskapade
behofver och öfverdrifna fordringar, för att den rubbade jemvigten sålunda
må lyckligt kunna återställas; och torde det i sådant afseende vara tillräcklig
anledning för nu församlade 'Rikets Ständer att, vid sina tillgöranden, härpå
fästa tillbörlig uppmärksamhet.
Af sådan anledning, och då jag är fullt förvissad derom, att de patriotiske
män, som nu ega det höga förtroendet att leda Riks-Ståndens öfverläggningar,
sjelfva vilja genom måttliga anspråk föregå med godt exempel till hushållning med
Statens medel, anser jag att det arfvode åt Herr Landtmarskalken och Herrar
Talmän, som vid flera riksmöten före 1856 varit vanligt, eller 600 R:dr Rant i
månaden för hvardera, äfven nu bör bestämmas, helst som detta belopp nu mera
än förr kan anses fullt tillräckligt sedan anspråken på en af gammalt antagen
representations-skyldighet nästan lika rättvisligen försvunnit som en sådan af grundlagen
aldrig varit känd. *
Häruti instämde Riksdagsfullmägtigen Anders Ericsson från Elfsborgs län,
Johannes Andersson från Skaraborgs län, Nils Larsson från Jemtlands län, Carl
Gustaf Sköldberg från Nerikes län, Måns Månsson från Oalmare län, Erik Ersson
från Gefleborgs län, Per Nilsson från Malmöhus län och Lars Rasmusson från
Göteborgs och Bohus län.
H:o §.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 8 Dec. 1859, kl. 6 e. m.
Memorial, angående förskott å aflöningen för den hos Riks-Stån
den
och Utskotten anställda betjening.
(R:gs.-Afd.).
Uti 2:ne skrifvelser till Stats-Utskottet af den 10 nästlidne November, hafva
Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän erinrat, hurusom, enligt Riksdagsordningens
24 § Riks-Ståndens och Utskottens Sekreterare jemte den i Stånds-kanslierna
och Utskotten under denna riksdag tjenstgörande personal väl icke förr, än vid
riksdagens slut, egde rätt att af statsmedlen erhålla en efter göromålens vigt och
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 8.
mängd lämpad vedergällning, men fastän således behörig grund för denna vedergällnings
bestämmande ännu saknades, hafva Herr Landtmarskalken och Herrar
Talmän likväl, då flera bland denna personal torde vara i behof att äfven under
innevarande riksdag, innan aflöningen kunde slutligen bestämmas, komma i åtnjutande
af någon del deraf, föreslagit att följande, för månad och från hvars och ens
inträde i tjenstgöring beräknade, belopp måtte, såsom förskott å sagde aflöning,
efter hvarje månads slut uthetalas till nedannämnde personer:
hos Ridder skåpet och Adeln:
till Riddarhus-sekreteraren R:dr R:mt 300.
„ 7 Äldste Kanslister eller Notarier, hvardera  „ „ 135.
„ 6 Andre Kanslister, hvardera ....•:  „ „ 90,
hos Preste-Ståndet:
till Sekreteraren  „ „ 300.
„ 4 Notarier, hvardera  „ „ 135.
„ 10 Kanslister, hvardera  * „ 90.
hos Borgare-Ståndet:
till Sekreteraren
„ „ 300,
,. 4 Notarier, hvardera  „ „ 135.
„ 8 Kanslister, hvardera  „ „ 90.
hos Bonde-Ståndet:
till Sekreteraren
„ „ 400.
„ 4 Notarier, hvardera  „ 135.
„ 14 Kanslister, hvardera  „ „ 90.
hos Utskotten:
till Sekreteraren i Stats-TJtskottet  „ „ 200.
„ Sekreterarne i de öfriga Utskotten, äfvensom Sekreteraren i
Stats-Utskottet för Riksgäldsverket rörande ärenden, hvardera „ „ 175.
„ Notarierne i Stats-Utskottet samt den derstädes anställde Kamererare,
hvardera
„ „ 120.
„ Notarierne i de öfriga Utskotten, hvardera  „ „ 105.
„ Kanslisterne i Stats-Utskottet, hvardera  „ „ 90.
„ Kanslisterne i de öfrige Utskotten, hvardera  „ „ 75.
Beträffande den hos Riks-Stånden och Utskotten anställda vaktbetjeniug,
hafva Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän, uti samma skrifvelser, likaledes
föreslagit, att aflöningen för denna betjening, hvilken utgöres hos Ridderskapet och
Adeln af 6, hos Preste-Ståndet af 4, hos Borgare-Ståndet af 6 och hos Bonde-Ståndet af
likaledes 6 personer, måtte för det närvarande bestämmas, att för hvar och en
vaktbetjent utgå med Två Riksdaler Riksmynt om dagen från tjenstgör ingens
början och äfven utbetalas vid slutet af hvarje månad, samt att med afgörandet,
Stats-Utskottets Memorial N:o 8.
1
huruvida någon förhöjning erfordrades uti den sålunda föreslagna aflöningen, hvilken
motsvarade hvad vaktbetjoningen under flera föregående riksdagar åtnjutit,
måtte uppskjutas, intilldess aflöningen för Kansli-personalen komme att slutligen
bestämmas.
Då de i Riks-Ståndens Kanslier och hos Utskotten anställde Tjenstemän under
alla i sednare tider hållna riksdagar fått förskottsvis, vid hvarje månads slut,
uppbära en del af den dessa personer tillkommande aflöning, och enär samma belopp,
som enahanda förskott då utgjort, äfven nu af Herr Landtmarskalken och
Herrar Talmän föreslagits; så anser sig Stats-Utskottet böra tillstyrka:
att, i öfverensstämmelse med hvad sålunda förut varit medgifvet,
vissa för månad bestämda förskott å denna aflöning
jemväl under innevarande riksdag må, efter hvarje månads
slut, få till vederbörande utbetalas med det för hvar och en
föreslagna, ofvan uppgifna belopp.
Vidkommande aflöningen för den bos Riks-Stånden och Utskotten tjenstgörande
vaktbetjening, får Utskottet, som jemväl anser sig böra tillstyrka Rikets
Ständers bifall till hvad Herr Landtmar skalken och Herrar Talmän i afseende på
denna betjening föreslagit, alltså hemställa:
att dagtraktamentet för de hos Riks-Stånden och Utskotten
under innevarande riksdag anställde vaktbetjenter må för hvar
och en af dem bestämmas till ett belopp af Två Riksdaler
Riksmynt samt likaledes utbetalas efter hvarje månads slut;
Och torde den af Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän omförmälda
fråga, huruvida någon förhöjning i detta dagtraktamentes nu föreslagna belopp
erfordras, få uppskjutas till dess Kansli-personalens aflöning yarder slutligen bestämd.
Hvad beträffar don tid, hvarifrån samtlige nu ifrågavarande aflöningsförskott
och dagtraktamenten böra beräknas, tillstyrker Utskottet:
att, på sätt föreslaget blifvit, déssa förskott och traktamenten
må beräknas att utgå från oell med don dag vederbörande i
tjenstgöring inträdt.
Vid afgifvandet af förslaget rörande oftanämnde aflönings slutliga bestämmande
enligt 24 § Riksdags-ordningen, skall Utskottet meddela sitt yttrande, angående
ej mindre tiden för densammas upphörande, än äfven öfriga med denna
aflöning och dess utbetalning gemenskap ogando frågor.
Stockholm den 8 December 1859.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1850.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 9.
1
M:o ©.
Ank. tili Exp.-Utsk. den 8 Dec. 1859, kl. G e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om användande
af en del utaf de till fångars vård och underhåll anslagna medel
för nödiga nybyggnader vid fästningsfängelset i Landskrona.
(U. A.)
Af högstberörde, den 14 sistlidne Oktober till Rikets Ständer aflåtna, nådiga
Proposition (införd under N:o 2 uti l:sta samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens
Protokoll) inhemtas hufvudsakligen, hurusom, sedan vid fästningsfängelset i Landskrona
en fabriks-byggnad blifvit med Rikets Ständers bifall uppförd, och, enligt ett med
Grosshandlanden Grefve Sten Lewenhaupt afslutadt kontrakt, tillfälle beredt att derstädes
med arbete sysselsätta trehundra lifstidsfångar hvarigenom nämnda fästningsfängelse,
der vid nästlidne Juli månads slut förvarades 302 lifstidsfångar, skulle komma
att inrymma omkring fyrahundrafemtio sådana fångar, äfvensom den stora fördel
skulle vinnas, att det högst olämpliga lifstidsfängelset i Christianstad kunde indragas
och kostnaden för detsammas administration Stats-verket besparas, Styrelsen öfver fängelser
och arbetsinrättningar i riket, — enär, för att sålunda tillöka fångarnes antal å
fängelset i Landskrona samt bland dem upprätthålla ordning och disciplin, nödigt vore
att detta fängelse försåges ej allenast med tillräckligt antal ändamålsenligt inrättade celler
för verkställande af disciplinär-bestraffningar och till förvarande af sådane fångar,
hvilkas opålitliga förhållande gjorde deras afskiljande från de öfriga fångarne under
en längre tid nödvändigt, utan äfven med en under Fängelse-direktören ställd Bevakningsbefälhafvare
och i förhållande till den större fångpersonalen nödig tillökning i
den inre bevakningen, — under åberopande af dessa förhållanden och på i öfrigt anförda
skäl, till Kongl. Majit öfverlemnat upprättade ritningar och kostnadsförslag dels
för inredande af tretio celler och tvänne vaktrum, dels ock för uppförande af en
nybyggnad till beredande af passande bostad åt fängelsets Direktör och en del af
vaktbetjeningen, samt i underdånighet anhållit, att de för ifrågavarande byggnadsföretag
erforderliga belopp, som uti de af Styrelsens Byggnads-kontor uppgjorda kostnadsförslag
beräknats att uppgå för cellbyggnadcn till Tretiotusen R:dr och för bostadsBih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft.
2
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 10.
byggnaden till Tjugotusen Ridr, eller tillsammans Femtiotusen R:dr R:mt, måtte, så
snart ske kunde, varda till Styrelsens disposition anvisade, på det dessa högst magtpåliggande
byggnadsföretag, som vore afsedde att till största delen genom fångar utgöras,
måtte kunna med det snaraste taga sin början; — i anledning hvaraf Kongl.
Majit föreslagit liikets Ständer, att kostnaden för omförmälda, för fångvården nödiga,
byggnadsföretag måtte med de till fångars vård och underhåll anslagna medel fä
bestridas.
Denna nådiga Proposition är af Riks-Stånden remitterad till Stats-Utskottet,
som jemväl erhållit del af de deruti åberopade handlingar och kostnadsförslag; — och
ehuru Rikets sednast församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse den 14 Januari
1858, med föranledande deraf att anslaget till fångars vård och underhåll under föregående
år blifvit med betydliga belopp öfverskridet, framställt den anhållan, att berörda
anslag derefter icke måtte, på sätt förut skett, anlitas till bekostande af nybyggnads-arbeten
för fångvården, har Utskottet likväl, då nämnda anslag numera blifvit
tillökadt med en summa af 195,000 R:dr R:mt och således måste vara för behofvet
mera tillräckligt, funnit sig, med afseende å angelägenheten af de ifrågaställda byggnads-arbetenas
vid Landskrona fästningsfängelse snara verkställande, böra tillstyrka,
det Rikets Ständer måtto medgifva att, till bestridande af kostnaderna för
omförmälda byggnadsföretag, ett belopp af Femtiotusen Riksdaler Riksmynt
må af Kongl. Majit användas utaf anslaget till fångars vård och underhåll.
Stockholm den 8 December 1859.
lO.
Ant. till Exp.-TJtsk. den 8 Dee. 1859, kl. C e. in.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition om ersättning
till Kronofogden Anders Rhodin för kontante medel till ett belopp
af 1,971 R:dr 71 öre Riksmynt, som blifvit en kronobrefbärare genom
rån fråntagne och derefter måst af Rhodin återgäldas.
(U. A.)
Uti högstberörde, den 27 nästlidne Oktober till Rikets Ständer aflåtna och från
samtlige Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterade, nådiga Proposition (införd under
Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 10.
3
N:o 21 uti l:sta samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll) meddelas, hurusom
— sedan Kronofogden uti Inlands Fögderi af Göteborgs och Bohus län Anders
Rhodin, efter att hafva, i följd af Kongl. Majits Befallningshafvandes i länet ordres,
indrifvit och uppburit specificerade medel till sammanräknadt belopp af 1,971 R:dr
71 öre Riksmynt, hvilka skulle Kongl. Maj:ts bemälde Befallningshafvande tillställas,
för sådant ändamål från kronofogde-bostället Mällby den 22 December 1854, klockan
omkring 10 på aftonen, uti en med lås försedd väska afsändt samma, i bref till
Kongl. Maj:ls Befallningshafvande inneslutna, penningebelopp med en person, som vid
tillfället haft uppdrag att verkställa kronobref-bäring och bort fortskaffa väskan till
det | mil från Mällby belägna posthemmanct Båtslycke för att der emotlagas af den
postiljon som förde allmänna posten, och af honom vidare befordras till närmaste postkontor,
derifrån brefvet skulle under öppen rekommendation till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
afgå, — under vägen till posthemmanet väskan med brefvet och penningarne
blifvit brefbäraren genom rån frånhänd, utan att penningarne derefter tillrättakommit
eller vid den ransakning, som inför Domstol hållits, någon af de för
omförmälda våldsgerning misstänkta personer kunnat derför sakfällas; i följd hvaraf
ersättning för de sålunda förkomne medlen, blifvit Rhodin afibrdrad, samt Kongl.
Maj:ts och Rikets Göta Hof-rätt, dit saken, efter vad, inkommit, genom särskilda
den 21 Januari innevarande år gillia domar, förpligtat honom att det förkomna penningebeloppet
jemte ränta å en del deraf återgälda; och hade Kronofogden Rhodin,
hvilken i anseende till de betydliga utgifter, som vore förenade med ofvanbcrörde
domars dragande under Kongl. Majits nådiga pröfning, låtit desamma vinna laga kraft
och följaktligen måst dem fullgöra samt i sådant hänseende utbetalt, med räntor och
lagsökningskostnader, tillhopa 1,580 R:dr 12 sk. 8 r:st. Banko, derefter hos Kongl.
Majit, med anförande hurusom omförmälda, Rhodin öfvergångna lidande utöfvat ett
högst kännbart och olycksbringande inflytande på hans enskilda penningeställning särdeles
med hänseende till utsigterna för så väl egen som hans talrika familjs utkomst
lör framtiden, i underdånighet anhållit, att ersättning måtte honom beredas lör den
förlust, hvaraf lian, på sätt nämndt är, drabbats.
I anledning häraf och då de angående ifrågakomne mål vid Inlands Nordre
Härads—rätt hållna protokoll äfvensom Göta Ilof-rätts ofvanåbcropade domar ådagalade,
att, ehuru ingen af de för ofvanomförmälde våldsgerning misstänkte personer
kunnat dertill bindas, Kronofogden Rhodin dock behörigen styrkt, att ifrågavarande
medel på ofvanberördt sätt förkommit, samt visat, att dea honom ådömda ersättningsskyldighet
blifvit fullgjord, har Kongl. Majit, med fästadt afseende på de i målet förekomne
bevekande omständigheter, i nåder föreslagit Rikets Ständer att, till ersättning
för ifrågavarande förlust, likväl utan beräkning af den ränta och de lagsökningskostnader,
Kronofogden Rhodin måst gälda, ett belopp af 1,971 Ridr 71 öre Riksmynt
måtte, bemälde Kronofogde beviljas att af det på Riks-statens Sjunde Hufvud
-
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 11.
titel uppförda anslag till restitutioner utgå; — oell får, efter tagen kännedom af de
uti den Kongl. Propositionen åberopade handlingar, Stats-Utskottet, i betraktande af
livad uti denna fråga förekommit, tillstyrka,
att högstberörda nådiga framställning må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 8 December 1859.
Auk. lill Exp.-Utsk. den 8 Dec. 1859, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition, angående användandet
af de pä anslagen för Nockeby- och Drottningholmsbroarnes
ombyggnad uppkomna öfverskott.
(U. A.)
Enligt hvad högstberörde, den 27 sistlidne Oktober till Rikets Ständer allåtna,
nådiga Proposition (införd under N:o 26 uti Esta sami. af Bihanget till Riks-Ståndens
Protokoll) innehåller, hade vid verkställighet af den ombyggnad utaf Nockeby
och Drottningholms broar i Stockholms län, för hvilken Rikets Ständer vid sednaste
två riksmöten beviljat särskilda anslag, nemligen 124,500 R:dr för den förra och
61,000 R:dr för den sednare brobyggnaden, å dessa stats-anslag uppkommit behållningar
till belopp för Nockeby bro af 544 R:dr 27 öre och för Drottningholms bro
af 5,555 R:dr 68 öre, eller tillhopa 5,899 R:dr 95 öre Runt; — och sedan Kongl.
Majit under den 1 Februari innevarande år i nåder förordnat, att de vid samtlige
broarne emellan Stockholm och Drottningholm inflytande mede! skulle, i enlighet med
Rikets Ständers vid beviljandet af anslag till de särskilda broarnes ombyggande, uti
underdåniga skrifvelse!- den 20 Augusti 1851, den 11 Oktober 1854 och den 16
Februari 1858, meddelade beslut, användas lill bildande af en fond för bestridandet
af broarnes framtida vård, underhåll och nybyggnad, hvilken fond borde genom utlåning
göras fruktbärande samt af Kongl. Majits och Rikets Stats-kontor förvaltas, —
har Kongl. Majit nu behagat i nåder föreslå Rikets Ständer att medgifva, det ofvanberörda
besparade medel 5,899 Ridr 95 öre Runt, måtte, såsom en behöflig förstärkning,
till omförmälda fond ingå.
1 följd af från Riks-Stånden meddelade remisser, tillhör det Stats-Utskottet alt
Stats-Ulskottcts Utlåtande N:o 12.
5
häröfver till Riks-Stånden afgifva utlåtande; — och anser Utskottet väl det belopp,
hvarom nu är fråga, ej vara af den betydenhet, att icke det kunde såsom besparing
för Staten undvaras; men då Utskottet icke har sig bekant, huruvida omförmälda fond
genom delta bidrag kan blifva för framtiden betryggad och fullt tillräcklig för det
afsedda ändamålet, eller om tilläfventyrs särskilda anslag af statsmedel det oaktadt
komma att för broarnes underhåll erfordras, finner vid sådant förhållande, Utskottet sig
sakna anledning att till bifall hos Rikets Ständer förorda högstberörda nådiga
framställning.
Stockholm den 8 December 1859.
M:o 12.
Ank. lill Exp.-UlsL elen 8 iJec 1859, kl. G e. m.
Utlåtande, angående väckt fråga om anvisande af erforderliga medel för
verkställande af vissa omregleringar m[ landets kyrkliga, judiciela
och administrativa indelning.
(U. A.)
Såsom exempel på de mångfaldiga oregelbundenheter i ofvannämnde hänseende,
hvilka inom vårt land förefinnas, har, uti en hos Bonde-Ståndet väckt, till Statsutskottet
remitterad motion, Riksdagsfullmägtigen O. Ericsson från Göteborgs och
Bohus län erinrat, huruledes icke allenast flera kyrko-socknar vore styckade mellan
två till tre fögderier, domsagor, härader och tingslag, utan jemväl många särskilda
hemman tillhörde i kyrkligt hänseende en socken, i verldsligt deremot en annan o.
s. v. Flera olägenheter måste naturligtvis uppkomma af dylika förhållanden, och lätteligen
kunde inses huru mycken tidspillan och besvär derigenom tillskyndades ej mindre
1’resterskapet och de Civile tjenstemännen ända ned till fjerdingsmannen, än hemmanens
innehafvare. Emellertid hade såväl Regeringen som Rikets Ständer tid efter
annan egnat uppmärksamhet åt behofvet att afhjelpa dessa olägenheter, hvilket närmare
kunde inhemtas dels af det underdåniga betänkande och förslag rörande inrättande
af ett Statistiskt Embetsverk, som den 18 Juni 1856 af särskilde Kommitterade
afgafs och utgjorde föremål för Rikets Ständers pröfning under sistlidne riksdag, dels
af en sedermera utaf Statistiska Central-byrån afgifven underdånig berättelse, deruti
c
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12.
de flesta och förnämsta af ifrågavarande oregelbundenheter funnes uppräknade, så att
man numera kunde erhålla en lätt öfversigt af både deras mängd och beskaffenhet.
Med anledning af denna berättelse hade äfven Kongl. Maj:t, bland annat, genom eirkulär-bref
af den 26 sistlidne Mars till Dess Befallningshafvande uppmanat vederbörande
jordegare och menigheter i de socknar, der sådane oregelbundenheter förekomme,
att sjelfva söka genom frivilliga öfverenskommelser så bereda, att kyrko-sockneområdet
måtte blifva en enhet, tillhörande ett och samma härad. Motionären ansåge
likväl att i många, om ej i de flesta fall, skulle än af en och än af en annan anledning
på denna väg hinder möta för tillvägabringandet af en önskvärd förändring,
och att flera ställen torde finnas der nuvarande oregelbundenhet måste qvarstå, emedan
dess undanrödjande skulle vålla alltför stora olägenheter eller kostnader; hvadan
det kunde emotses, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle finna stora svårigheter
vid uppgörande af de underdåniga förslag i detta hänseende, hvilka genom Kongl.
Maj:ts nämnda nådiga cirkulär-bref blifvit anbefallde. Då emellertid det vore en vigtig
fosterländsk angelägenhet, att en ändamålsenlig omreglering af laudets indelning
måtte så snart som möjligt genomföras, åtminstone allestädes der nuvarande hinder
kunde utan synnerlig svårighet undanrödjas, har motionären häruti funnit anledning
att föreslå »dels att Rikets Ständer, i likhet med hvad vid 1854 års riksdag egde
rum, måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder
att aflägsna de befintliga oregelbundenheterna uti rikets kyrkliga, kamerala,
judiciela och administrativa indelning^ åtminstone så tillvida att kyrko-sockne-området
blefve en enhet, tillhörande ett och samma härad, och dels att till Kongl. Maj:ts
disposition måtte anvisas erforderliga medel för att underlätta regleringens genomförande
i de fall, der kommunernas egna uppoffringar för ändamålet befinnas öfverstiga
de anspråk, som skäligen kunna göras på deras deltagande.»
Erkännande den välmenande syftningen af det sålunda framställda förslaget finner
Stats-Utskottet likväl de af motionären anförda förhållanden företrädesvis gifva
stöd för den åsigt, att förevarande, onekligen ganska vigtiga, fråga numera blifvit bragt
derhän, att en såvidt möjligt tillfredsställande lösning deraf torde kunna emotses, utan
att för sådant ändamål särskilda åtgärder behöfva af Rikets Ständer åtminstone för
det närvarande vidtagas. Hvad sålunda angår de förberedande undersökningar, som
i en fråga af denna beskaffenhet äro i första rummet nödvändiga, får Utskottet endast
hänvisa till den i motionen omförmälda, bland Riks-Ståndens ledamöter utdelade,
underdåniga berättelse af Statistiska Central-byrån, hvilken innefattar en, såvidt Utskottet
kan inse, noggrann och fullständig utredning af de oegentligheter, som förefinnas
i landets nuvarande indelning. Att Kongl. Maj:t, till afhjelpande af dessa förhållanden,
redan vidtagit en, efter Utskottets tanke, ganska ändamålsenlig åtgärd, är
likaledes af motionären omförmäldt; och Utskottet anser, för sin del, lämpligast att
tills vidare afvakta verkningarne af hvad sålunda blifvit i saken vidgjordt. — Yäl har
under öfverläggningen i ämnet Utskottets uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att då
en eller annan tjensteman kan, på grund af fullmagt, vara berättigad till inkomster
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12.
7
af vare sig vissa hemman, socknar, fögderier eiler härader, hvilkas indelning borde
förändras, sådant skulle medföra hinder för verkställandet af en omreglering och att
denna olägenhet kunde förekommas derigenom att i hädanefter utfärdade fullmagter,
infördes de vilkor eller förbehåll, som för nämnde ändamål funnes erforderliga; —
men Utskottet kan icke betvifla att vederbörande Embetsmyndigheter, af hvilkas handläggning
detta ärende beror, skola taga i betraktande såväl nu antydda omständighet
som allt hvad i öfrigt kan bidraga till en snar verkställighet af ifrågavarande reform,
deraf behofvet numera är allmänt kändt och insedt.
Vidkommande åter motionärens hemställan om anvisande af statsmedel för de
behöfliga omregleringarnes underlättande, synes sådant för närvarande mindre nödigt,
då Kongl. Majit icke är i saknad af disponibla tillgångar för de mindre utgifter, som
tillfälligtvis kunna härför erfordras, hvaremot, om större behof skulle yppas, det torde
höra antagas, att Ilikets Ständer i sådant fall få derom emottaga nådig framställning.
I följd häraf tillstyrker alltså Utskottet,
att hvad bemälde motionär hemställt och föreslagit för närvarande icke må
till någon särskild åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
Stockholm den 8 December 18S9.
Stockholm, tryckt iios Sam. Rumstedt, 1859.
Stata Utskottets Utlåtande M t~>
i
M 13.
Ank. till Exp.-Utsk. (Ion 8 Dec. 18S9, kl. 6 c. m.
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers åren i 857 och 1858
församlade Revisorers berättelser, angående nämnde år verkställda
granskningar af Statsverkets samt andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd’ styrelse och förvaltning
under åren 4854, 1855 och 1856.
(I. A.)
Ofvannämnde Revisionsberättelser, af hvilka den år 1857 afgifna redogör för
1854 och 1855 årens förvaltning, men den år 1858 atlåtna, (sedan Stats-revisio
nerna
från denna tid årligen hållas) omfattar endast året 1856, äro, jemte veder
börande
förvaltande verks och myndigheters i anledning deraf till Kongl. Majit afgifna
underdåniga utlåtanden och förklaringar, af samtliga Riks-stånden öfverlemnnde
till Stals-Utskottet. För vinnande af tid äfvensom korthet i framställningen
har Utskottet ansett lämpligast att samtidigt handlägga båda dessa berättelser; och
efter att hafva inhemta! sådana Upplysningar, som för ärendenas utredning funnits
nödiga, dervid den af innevarande års Stats-revisorer afgifna, ännu ej till
trycket befordrade berättelse äfven varit att tillgå, får Utskottet härmedelst underställa
Rikets Ständers pröfning de utaf Revisorerne framställda ämnen, hvilka
Utskottet ansett från dess sida påkalla yttranden. Utskottet följer härvid samma
uppställning, som af Revisorerna är vorden iakttagen, och yttrar sig här nedan
särskildt för hvarje af de uti herättelserne omförmälda verk och inrättningar; men
dä några af de utaf Revisorerne meddelade framställningar och förslag nu icke äro
af Utskottet upptagna, torde Utskottet böra anmäla, att dessa, såsom slående i
nära sammanhang med andra frågor, om hvilka Utskottet framdeles vid uppgörande
af förslag till statsregleringen kommer att särskilda utlåtanden afgifva, af sådan
thil, till H. St. Prat. 1859 A 1860. 4 Samt. 1 Afd. 6 Haft. 1
2 Sluts-Utskottets Utlåtande .M 15.
anledning blifvit liiir förbigångne; och skall Utskottet lör alla sådana tills vidare
uppskjutna frågor vid slutet af detta betänkande närmare redogöra.
Kongl. Stuts-kontoret.
t
% i.
1857 års Rev.-ber. pag.,8. Utlåt. pag. 215.
1858 års » » 4. » » 225.)
Enligt hvad 1857 års Revisorer anmält, har det genom Kongl. Maj:ls nådiga
bref den 15 Februari 1855, i öfverensstämmelse med al Rikets Ständer godkända
grunder, fastställda nva formulär för rikshufvudboken blifvit första gången
tillämpadt vid afslutningen af 1854 års stats-räkenskaper: oc.li efter meddelande af
en framställning, till upplysning om den nya bokförings-methodens beskaffenhet, hafva
bemälde Revisorer yttrat, att den verkställda granskningen af rikshufvudböckerna
för åren 1854 och 1855 enligt deras omdöme icke allenast bekräftat de af Rikets
Ständer och deras Revisorer vid föregående tillfällen uttalade åsigter om bebofvet
af en förändring i det förut iakttagna bokförings-sältet, utan äfven ådagalagt,
att den nu antagna methoden för bokföringen vid tillämpningen visat sig
vara fullt användbar och ändamålsenlig. Vid jemförelse med de föregående årens
enahanda räkenskaper hade Revisorerne funnit, att de sednast uppgjorda rikshufvudböckerna
lemnade ej allenast en i väsendtlig mån lättare öfversigt af förhållandet
med Statsverkets ställning, enär hvarje konto utvisade huru såväl inkomst som
utgift lill beloppen utfallit, utan ock på samma gång en större fullständighet i
redovisningen derigenom att dels särskilda hufvudräkningar blifvit inrättade för
Stats-verkets grundfond samt ordinarie och extra statsreglerings-fonderna äfvensom
alla öfriga särskilda fonder och kassor, hvilkas ställning förut endast genom vidlyftiga
omslut kunnat inhemtas, och dels att den nya rikshufvudboken, elter det
Riksgälds-kontorets redogörelse deruti blifvit inrymd, numera innehölle fullständig
upplysning äfven om sistnämnda verks tillstånd och förvaltning; i betraktande
hvaraf Revisorerue funnit otvifvelaktigt, att den nya methoden för rikshulvudbokens
uppställning i flere hänseenden medfört ganska väsendtliga fördelar, och att
således genom denna förändring ett betydligt framsteg af Revisorerne ansågs vara
vunnet i afseende å sättet och ordningen för de allmänna medlens redovisning;
hvarjemte Revisorerne omnämnt, att det nya bokslutet, enligt ofvan uppgifna förändrade
grunder, blifvit med mycken noggrannhet och på ett i allo förtjenstfullt
sätt verkstäldt; — och hafva 1858 års Revisorer, som vid granskningen af 1856
års rikshufvudbok äfvenledes funnit del nya bokförings-sättet lättfattligt och än
-
Stats-lJiskoltets Utlåtande M 13.
damålsenligt, till alla delar instämt uti hvad det föregående årets Revisorer i detta
hänseende anfört.
I sammanhang med de uti högstberörde nådiga bref af den 18 Februari
1808 meddelade föreskrifter, angående rikshufvudbokens förändrade uppställning,
hade Kongl. Maj:!, jemväl anbefallt Kongl. Stats-kontoret att, i den mån sådant
medhunnes, låta för de förvaltande verkens samt alla redovisande embets- och
tjenstemän* räkenskaper uppgöra och till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemna
förslag lill formulärer, så upprättade, att dessa räkenskaper blefve uppgjorda
i möjligaste likstämmighet med den nya planen för riksbokslutet, på det desammas
resultater måtte med lätthet och utan vidlyftigare omslut kunna i rikshufvudboken
intagas; samt Kongl. Majit den 14 December nvssberörda år i nåder förordnat
en af Kongl. Stats-kontorets tjenstemän att under bemälda embetsverks
inseende verkställa ifrågavarande arbete, så hade, enligt hvad 1887 års Stats-Revisorer
anmält, berörde arbete vid nämnde tid så fortskridit, att nya formulärer
blifvit uppgjorda och af Kongl. Majit fastställda för Konsistoriernas och Elemenlar-läroverkens
räkenskaper, äfvensom dylika formulärer för länens landsböcker med
dertill hörande redogörelser för uppbörds-förvaltningarne och landtränterierna voro
under utarbetning; och hafva bemälda Revisorer, hvilka, på anförda skäl, ansett
det vara af synnerlig vigt, att utarbetandet af ifrågavarande formulärer, ehuruväl,
med hänsigt till företagets vidlyftiga omfattning och dermed förenade svårigheter,
en längre tid torde i alla händelser dertill åtgå, likväl måtte bedrifvas med all
den skyndsamhet, som kunde stå i förening med arbetets noggranna och fullständiga
utförande, för sådant ändamål föreslagit, att — förutom det månadtliga arfvode,
som den härtill förordnade tjenstemannen egde uppbära, och hvilket borde bestämmas
lill ett sä tillräckligt belopp, att denna person måtte kunna åt nämnda
arbete uteslutande egna sin verksamhet, — äfven måtte beviljas särskilda gratifikationer
till lämpligt belopp, att utgå i den mån vissa större afdelningar af formulär-arbetet
blefve fulländade och godkända; äfvensom Revisorerna, ehuru de ansett
lämpligt och ändamålsenligt, alt ifrågavarande arbete, för erhållande af enhet och
öfverensstämmelse, verkställdes under en persons ledning, framställt den åsigt, att
utförandet kunde i ej ringa mån påskyndas derigenom, att denne tjensteman berättigades
antaga tjenliga biträden vid de särskilda detaljernas utarbetande, i den
män en större personal kunde på en gång med fördel dervid användas.
Vidare hafva 1888 års Revisorer, i afseende på denna fråga, anmält, att ar
betet med nya räkeuskaps-lörmulärers upprättande för de förvaltande verken på den
sednasle tiden ej fortgått med den drift, som varit önskvärd, enär den härtill
af Kongl. Maj:t förordnade tjenstemannen, Kammarförvandten i Kongl. Stats-kontoret.
A. E. Nerén, i anseende till ett långvarigt bröstlidande under nästförutgångna
år ej kunnat med full arbetskraft egna sig ät utförandet af nämnde uppdrag, hvarifrån
han under Juni månad år 1888 erhållit ledighet samt kort derefter aflidit.
i
Stuts-Utskutiets Utlåtande JVs 15.
Af Kongl. Stats - bonlorets häröfver afgifna utlåtande har Utskottet erfarit,
att Kongl. Maj:t derelter, den 19 November 1838, i Nåder förordnat Kamererare!!
J. TI». Spongberg att under bemälde embetsverks inseende verkställa ifråga
varande
formulär-arbete, hvarvid, pä sätt 1837 års Revisorer hemställt, större allo—
ningsförmåner blifvit honom tillagda, med skyldighet att åt nämnda arbete odeladt
egn sin tid och ej tillika emottaga andra uppdrag; — och har, efter hvad Utskot
tet
vidare inhemtat, oftaniimnda arbete numera så framskridit att, derest ej oförutsedda
hiuder möta, formulärer till länens räkenskaper lära under loppet af nästkommande
år blifva färdiga. I betraktande häraf och ehuru Utskottet, lika med
Revisorerne, anser det vara af synnerlig vigt, att utarbetandet af ifrågavarande räkenskaps-formulärer,
såvidt möjligt är, påskyndas, finnér Utskottet emellertid sig
böra hemställa,
att h\ad Revisorerne i detta ämne anmärkt och föreslagit för närvarande
icke må till någon särskild åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
% 2.
(1858 års Rev.-ber. pag. 9. Ullål. pag. 215.)
Jemte meddelande af det förhållande, att alla de till Minister-staten utgående
löner och arfvoden, hvilka uti den af Kongl. Majit i Nåder fastställda stat vore
beräknade uti Riksdaler Hamburger banko, blifvit i räkenskaperna upptagna till
det värde, hvarmed vexlar, utställda i Hamburger Banko, vid de tider, dä medlen
anordnats, måst efter gällande kurs betalas, hafva 1838 års Revisorer ifrågaställa
om det icke vore lämpligare, att alla till Svenska Statens embets- och tjenstemän
anslagna lönemedel beräknades och utginge i Svenskt mynt, samt ehuru Revisorerne
icke ville bestrida, att det af ålder brukliga sättet för aflöningens tillhandahållande
åt Minister-staten kunde vara ändamålsenligt i fråga om de personer,
som voro anställde och vistades på utrikes ort, likväl fästat uppmärksamheten å
det, enligt Revisorernas tanka, oformliga derutinnan, att äfven pensionerade och
inom Sverige bosatte embets- och tjenstemän samt deras enkor fått uppbära sina
pensionsmedel, med beräkning efter gällande vexelkurs; — men, enär bemälde pensionstagare,
utaf hvilka, enligt Utskottet meddelad upplysning, några vistas inom
riket, andra å utländsk ort och några tidtals in- eller utrikes efter årstidens beskaffenhet,
fått sig sina pensioner i allmänhet anslagne i Hamburger Banko, en
myntsort hvarå kurs finnes i de fleste länder, samt tillfälligheten af pensionärens
vistaude in- eller utrikes icke, enligt Utskottets åsigt, bör hafva inflytande pä det,
oberoende deraf, i nämnde myntsort bestämda pensionsbeloppet, får Utskottet, —jemväl
med hänseende dertill att, enligt hvad Kongl. Stats-kontoret i dess afgifna un
-
Slats-Utskottels Utlåtande M 13.
3
derdåniga utlåtande upplyst, samtlige anslagen å tredje hufvudtiteln från och med
den 1 Juli 1838, i följd af Kongl. Maj:ts nådiga bref den 27 April samma år
anordnas till Herr Stats ministerns för Utrikes ärendena disposition och Kongl
Stats kontorets befattning med anskaffande af vexlar upphört, hvadan icke heller
den utländska myntsorten i Kongl. Stats kontorets räkenskaper numera förekommer,
— hemställa att,
hvad Kevisorerne i denna fråga framställt må förfalla.
§ 3.
(i #87 iirs Rev.-ber. |iag. 16.
1868 års i) [jag. 10. tillåt, [jag. #äS.
Kevisorerne, — som i båda berättelserna meddelat dels uppgift ä de sammanlagda
beloppen af de under revisionsåren gjorda anvisningar till extra utgifter å
2:dra, 4:de, 5:te, 6:te, 7:de och 8:de hufvud - titlarne, dels den upplysning att
deruti inginge ej allenast åtskilliga, till vederbörande Departements-chefers disposition
för af Kongl. Maj:t konda behof, anordnade summor, utan jemväl för år
1836 andra belopp, som äfven varit ställda till Departements-chefernas disposition,
emot underdånig redovisning, hvaribland å 8:de hufvud-titeln 1000 K:dr Banko
atill arfvoden och gratifikationer ät vissa tjenstemän och vaktbeljente vid Ecklesiastik-departementets
Expedition för af dem under nästliden år (1833) förrättad
extra tjenst,» — hafva, beträffande sistnämnda belopp, fästat uppmärksamhet dervid,
att en så beskaffad utgift blifvit anordnad under denna form. då deremot de för
extra tjenstgöring inom öfriga Stats-departementen anordnade summor blifvit pä
vanligt sätt redovisade och utgiften verificerad medelst räkenskaperne bilagda qvittenser
af de tjenstemän, till hvilka arfved os- eller gratifikations-medlen blifvit
anvisade.
I anledning häraf bar Kongl. Stats-kontoret uti sitt underdåniga utlåtande
upplyst, att utbetalningen af ifrågakomma medel skett i öfverensstämmelse med ordalagen
i Kongl. Maj:ts nådiga bref den 12 Januari 1836; samt att Departements-chefen
den 6 påföljande Mars erhållit nådig decharge för medlens användande.
Stats-Utskotlet, som emellertid finner önskvärd!, att likstämmighet, så vidt
möjligt är, må vinnas i redovisningssättet för allmänna medcd, har ansett sig, med
anledning af Kevisorernes förevarande anmärkning, böra hemställa,
det Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse anhålla, att de tjenst -  göringsarfvoden och grafikationer, som Kongl. Maj:t hädanefter kan
finna skäligt att af 8:de hufvud-titelns anslag til! extra utgifter
tillägga tjenstemän och vaktbetjente vid Kongl. Ecklesiastik-departementets
Expedition, mätte anordnas och redovisas pä samma sätt.
som dylika utgifter inom de öfriga Stats-departementen,
fi
Stals-Ulskotlels Utlåtande .V? to.
.§
(1838 års Kev.-ber. pag. 10. Utlåt. pag. 224.)
Med för malan hurusom al’ 6:te hufvudtilelus extra utgilts-anslag till följd af
Kongl. Maj:ts nådiga brel den 3 April och 18 Juli 1856 ett belopp af tillsammans
408 R:dr 16 sk. blifvit anorduadl till inlösen af 100 exemplar utaf Kapitenen
C. Grills arbete: »Statistiskt sammandrag rörande Svenska Militie-Indelnings-verket»,
hafva Revisorerne anmärkt att denna utgift, till följd af sin beskaffenhet, rätteligen
bort bestridas af 4:de hufvudtitelns medel, helst denna hufvudtitels anslag till extra
utgifter under revisions-året lemnat en större behållning.
Sedan Utskottet erhållit den upplysning, att nämnda 100 exemplar af berörda
arbete blilvit, till följd af föreskrift i högstberörda nådiga bref den 3 April 1856,
allemnade till Civil - departementets Expedition samt derifrån till de under samma
Departement hörande verk och embetsmyndigheter utdelade, hemställer Utskottet,
det berörde anmärkning ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Beträffande den af Revisorerne, i sammanhang dermed, gjorda anmärkning, att
de, jemlikt Kongl. Brefvet den 24 April 1856, af nämnde anslag å 6:te hufvud
titeln
till Öfverkikaren, Doktor C. M. Nyman, utbetalda 500 R:dr såsom understöd
till företagande af en resa till Paris, lör alt taga kännedom om en förbättrad me
thod
lör behandling af veneriska sjukdomen, enligt Revisorernes tanke bort tillkomma
8:de hufvudtiteln, hvars anslag till extra utgifter under revisions-året jemväl
lemnat besparing; sä, enär upplyst blifvit alt ändamålet med Doktor Nymans resa
varit att inhemta kännedom icke allenast om berörde sjukdoms behandling, utan äl\en
om de preventiva åtgärder mot den veneriska smittans utbredande, som i Paris
under sednasle åren vidtagits, hvilket sednare ansetts äfven lör sundhetspolisen vara
al mycken vigt, får Utskottet, vid sådant förhållande, hemställa,
att äfven denna anmärkning må förfalla.
$ B
,
1887 års Kev.-ber. pag. 25. börtil. 246.)
Efter det Revisorerne hänvisat till en uti nästföregående revisionsberättelse intagen
framställning angående tillkomsten af de i länen befintliga jagtkassor, hvilkas
räkningar ingå i landsböckerne, och derifrån sammandragas i Rikshufvudboken, hafva
Revisorerne, enär berörde jagtkassemedel vore af enahanda beskaffenhet med riddarhus-,
kurhus-, med flera medel, hvilka, såsom tillhörande vissa län, kommuner
eller korporationer, ansetts icke böra et hålla egna kouli i Rikshufvudboken, men
jagtkass-emedlen, det oaktadt, jemlikt hufvudboks-lörmuläret, blifvit upptagne i sär
-
Ståts-Utskottets Utlåtande JW 13.
skild läkning bland de i hufvudbokens andra tom förekommande, i öfrigt af statsmedel
bestående, fonder, föreslagit att, till vinnande af likstämmighet i boklöringssättel,
jagtkasse-medlen borde från berörda fonder uteslutas och hädanefter redovisas
i likhet med öfriga medel af kommunal beskaffenhet.
Utskottet, som på de af Revisorerne anförda skäl delar den utaf dem uttalade,
af Kongl. Stats-kontoret uti dess underdåniga utlåtande jemväl biträdda åsigt,
jiemställer,
det Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.
Majrt täcktes i nåder föreskrifva, att jagtkasse-medlen hädanefter icke
böra i särskildt konto uti Rikshufvudboken upplagas.
1837 års Rev.-ber. pag. 17.
1838 års « pag. 12. Hitåt. pag. 224.)
1 anledning af vid 1855 års Stats-revision gjord anmärkning i afseende å
olämpligheten af de hittills vanliga anvisningarne på öfverskotten af statsverkets inkomster,
anhöllo Rikets sednast församlade Ständer, — jemte anmälan om »in afsigt
att, vid Riks-statens uppgörande, tillse att de flesta sådane utgifter, som de
sednare åren blifvit på nyssnämnda sätt bestridda, måtte kunna på hufvudtitlarne
beräknas och upptagas, — uti underdånig skrifvelse af den 22 April 1857, att,
om Kongl. Majit icke destomindre skulle framdeles finna nödigt anvisa statsmedel
till sådana behof, hvilka ej blifvit af Rikets Ständer förutsedda, och hvartill anslag
således ej beviljats, dessa utgifter, derest de ej kunde bestridas med de för dylika
tillfälliga behof egentligen afsedda besparingarne å Riks-statens hufvudtitlar, framgent
mätte under förskottslitel anordnas och vid påföljande riksmöte tillkännagifva»
för Rikets Ständer, som då, efter föregången pröfning, blefve i tillfälle att med anledning
af de gjorda anvisningarne besluta; — och har Kongl. Majrt, genom nådigt
bref till Kongl. Stats-kontoret af den 10 .luli samma år förklarat Sig vilja
laga nämnda framställning i betraktande vid de tillfällen, då anvisningar af omför
mälda
beskaffenhet komme i fråga.
Sorn emellertid, i afseende på detta ämne, 1858 års Revisorer inhemtat, alt
från föregående år funnos åtskilliga ännu gällande Kongl. Bref, hvarigenom Kongl.
Stats-kontoret blifvit anbefaldt att framgent, medelst anordning ä öfverskotten af
stats-inkomsterna, verkställa vissa årligen förekommande utbetalningar, hvaribland
åtskilliga fall exempelvis omförmälas, hafva bemälde Revisorer, enär de flesta af
nämnde utgifter icke blefvo vid sednaste Riksmöte på vederbörande hufvudtitlar
uppförda, men det vid Rikets Ständers ofvauberörde underdåniga framställning åsyftade
ändamål, nemligen att förekomma anvisningar på tillgångar, hvilkas befintlighet
8
Ståts-Utskottets Utlåtande M 15.
vore alldeles oviss, ej kunde hell och hållet vinnas, så länge föreskrifterna om sagda
utbetalningar ännu voro gällande, funnit det vara angeläget, att Kongl. Stats-kontoret
måtte erhålla nådigt förständigande att hädanefter under förskottstitel, såsom
beroende pä anmälan hos Rikets Ständer, anordna alla sådana utgifter, som hittills
utgått af öfverskotten A statsverkets inkomster; — uti hvilken framställning Kongl.
Stats-kontoret uti sitt underdåniga utlåtande till alla delar instämt.
I betraktande af hvad sålunda förekommit får Stats-Utskottet, som, vid Statsregleringens
uppgörande ämnar tillse att ifrågavarande utgifter, så vidt de kunna
anses af ständig beskaffenhet, varda å stat uppförda, härigenom föreslå,
att Rikets Ständer, på det ändamålet med deras uti underdånig skrifvelse
den 22 April 1857 härom gjorda framställning må fullständigt
vinnas, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att de genom
äldre Kongl, bref, reglementen eller författningar meddelade föreskrifter
om vissa utgifters anordnande å öfverskotten af statsverkets
inkomster, måtte varda till all kraft och verkan upphälda, samt att,
i de fall, der annan tillgång för bestridandet af en eller annan bland
dessa utgifter möjligen kunde saknas, Kongl. Stats-kontoret måtte
anbefallas att anordna sådana utgifter under förskottstitel, på sätt
Rikets Ständer uti ofvanberörda skrifvelse i underdånighet föreslagit
och hemställt.
% 7-
(1858 års Rev.-ber. pag. 16. Utlåt. p,ig. 884..
Efter att hafva meddelat en redogörelse för f. d. Kansli-stvrelsens handkassas
ställning, utvisande att nämnde kassas kapitalbehållning vid revisions-årets slut utgjorde
9,000 R:dr B:ko, anföra Revisorerne, hurusom denna kassa, — bildad dels
genom kollekt—bidrag; för flere särskilda ändamål, såsom utlösen af Christna fångar,
hvilka råkat i Turkiskt slafveri, understöd till Tyska flyktingar, uppbyggande af en
Luthersk kyrka i Moskwa m. m . dels ock genom öfverskott å insamlade prenumerations-medel
å en prof-psalrnhok, — blifvit, jemlikt Kongl, brefvet den 14 December
1850, öfverlemnad till Kongl. Stats-kontoret, i ändamål att användas till understöd
vid vetenskapliga arbetens utgifvande; och syntes det Revisorerne mindre
nödigt, att kassan för detta ändamål fortfarande reserverades, helst på 8:de hufvudtiteln
funnes anvisadt ett anslag till vetenskapliga arbetens utgifvande samt bestyret
med utlåningen af denna kassa medförde en ytterligare tillökning i Kongl.
Stats-kontorets vidlyftiga och maktpåliggande förvaltning, hvadan Revisorerne hemställt,
att, under förutsättning det Kongl. Majit täcktes i nåder medgifva, att nämnde
kassa
Stale-Utskottets Utlåtande JM 13.
9
kassa öfverlemnades till Rikets Ständers Riksgälds-kontor, 8:de hufvudtitelns anslag
lill resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande, måtte al Rikets Ständer
förhöjas med ett belopp, motsvarande årliga räntan af denna kassas kapitalbehållning.
Kongl. Stals-kontoret har uti sitt i anledning häraf afgifna underdåniga utlåtande
anfört, bland annat, hurusom Kongl. Majit, i anledning af Rikets Ständers vid
1828—1830 årens riksdag gjorda framställning om kassans öfverlemnande till Riksgälds-kontoret,
den 11 Februari 1832 funnit sig icke kunna dertill i nåder samtycka,
utan borde densamma, efter Kansli-styrelsens upplösning, aflemnas till Hofkanslerens
och Stats-sekreterarens för Ecklesiaslik-ärendena gemensamma förvaltning
och emot redovisning användas till understöd vid vetenskapliga arbetens utgifvande;
att sedan Rikets Ständer den 10 November 1840 förnyat sin ofvanberörda underdåniga
hemställan i ämnet och, under förutsättning af nådigt bifall dertill, ä stat
uppfört ett räntan å 9,000 Ridr B:ko motsvarande anslag af 450 Ridr samma
mynt, Kongl. Majit, genom nådigt bref den 14 påföljande December, förklarat, att
det tillkomme Kongl. Majit att förordna om kassans förvaltning på ett med lagar
och författningar öfverensstämmande sätt, samt att medlen borde emottagas af Kongl.
Stats-kontoret och den årliga räntan för det af Kongl. Majit förut i nåder bestämda
ändamål användas; att Kongl. Stats-kontoret funne bestyret med kassans förvaltning
vara af mindre betydenhet, sä att ur sådan synpunkt anledning icke vore
för handen till densammas förflyttande till Riksgälds-kontoret; att Kongl. Stalskontoret,
i anledning af Revisorernes erinran emot lämpligheten deraf, att en kassa
fortfarande funnes afsatt för samma ändamål, som afses med ett särskildt beviljadt
anslag, hvaruti förhöjning skulle förekomma om kassan indroges, ansett sig icke böra
härutinnan falla något omdöme, sedan Kongl. Maj:t 2:ne gånger i nåder förklarat
kassan skola förblifva under Kongl. Majits disposition, utan endast anmält att, derest
kassans öfverlemnande till Riksgälds-kontoret i nåder medgåfves, reservations-anslaget
till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande, sorn i nu gällande
riks-stat är upptaget till 15,600 R:dr Runt, borde ökas med ett räntan å kassans
nuvarande kapital, 13,500 R:dr, efter 5 procent motsvarande belopp, 675 R:dr,
hvadan anslaget i sådant fall skulle bestämmas till 16,275 R:dr eller, för jemn räkning,
16,300 R:dr R:mt; — äfvensom Kongl. Stats-kontoret upplyst att, enligt
äldre stadganden, en gratifikation af 48 R:dr 36 sk. B:ko årligen från kassan utgått
till en f. d. tjensteman vid Kongl. Kansli-styrelsens expedition, hvilken summa,
i händelse kassan indroges, framdeles kunde anordnas af 8:de hufvudtitelns extra
utgiftsmedel.
Enär den af Revisorerne föreslagna åtgärd otvifvelaktigt skulle förenkla förvaltningen
och redovisningen af ifrågavarande medel, och då möjligen anledningen, hvarföre
Rikets Ständers förut rörande detta ärende gjorda underdåniga framställningar
Bih. till It. St. Prut. 1859 & 1860, i Sami. 1 Afd. 6 Höft. 2
10
Siats-Utskottets Utlåtande M 13.
icke vunnit nådigt afseende, torde böra sökas uti uteblifven garanti derför, att räntan
af nämnde, ej genom statsbidrag bildade kassa allt framgent komme att användas
till det dermed afsedda ändamål, får Utskottet, som vid Stats-regleringens
uppgörande vill taga i betraktande frågan om förhöjning af omförmälda reservationsanslag
å 8:de hufvudtiteln, nu föreslå,
det Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t, med vilkor att 8:de Hufvudtitelns anslag till resestipendier
samt läroböckers och lärda verks utgifvande af Rikets Ständer allt
framgent förhöjes med ett belopp, motsvarande årliga räntan af den
uti f. d. Kansli-styrelsens handkassa samlade kapital-behållning, täcktes
i nåder medgifva, att berörda kassa må till Riksgälds-kontoret
öfverlemnas.
§ «
(1858 års Rev.-ber. pag. 17. Utlåt. pag. 228.)
Beträffande fonden för Lappmarks Ecklesiastikverk, hafva Revisorerne meddelat
hurusom denna fond uppkommit derigenom, att sedan Rikets Ständer vid 1834—
1835 årens riksdag, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga framställning,
beslutat, att de lill Ecklesiastik-verket i Lappland anslagne, förr under Kansli
styrelsens
disposition ställda inkomster, bestående af landträntor, arrenden, kollektmedei
med mera, skulle till Statsverket indragas och den samlade fonden till Riksgälds-kontoret
emot en viss årlig ränta öfverlemnas, och, i följd häraf, de förut af
Ecklesiastik-ver hets mede! bestridda aflöningar blifvit å Riks-staten uppförde med
ett motsvarande kontant förslags-anslag, Kongl. Maj:t, genom nådigt bref af den 14
April 4846, förordnat, att reservationerne å anslaget skulle för samma anslags räkning
af Kongl. Stats-kontoret göras fruktbärande; — och hafva Revisorerne af
samma skäl, som i afseende å f. d. Kansli-styrelsens handkassa blifvit anförde, hemställt,
att enär äfven för det ändamål, hvartill fonden för Lappmarks Ecklesiastik—
verk är afsedd, ett särskildt anslag å Riks-staten funnes uppfördt, ifrågavarande fond
måtte till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, samt att Rikets Ständer, så framt Kongl.
Majit dertill lemnade nådigt bifall, måtte bevilja en mot fondens räute-afkastning
svarande förhöjning i 8:de hufvudtitelns anslag till Lappmarks Ecklesiastikverk; hvarjemte
Revisorerne fästat uppmärksamheten på det, enligt deras tanke, oegentliga förhållandet,
att nyssberörde anslag är vordet i Riks-staten upptaget både såsom reservations-
och förslags-anslag.
Kongl. Stats-kontoret har förmält sig icke kunna bestrida, att detta till ordning
och enkelhet ledande förslag vore förtjent af Rikets Ständers bifall och Kongl.
Maj:ts gillande. Anslaget till Lappmarks Ecklesiastik-yerk utgör nu 11,000 R;dr
Stals-Utskottets Utlåtande M 13.
ii
R:ml och om detsamma ökades med ett räntan ä de från fonden utlånade 23,000
R:dr Banko eller 34,300 R:dr Runt, efter 3 procent svarande belopp, eller i,725
R:dr sistnämnde myntslag, borde det nya förslags-anslaget, enligt Kongl. Stats-kontorets
åsigt, bestämmas till 12,725 R:dr eller, för summans jemnande, till 12,800.
Skulle detta något år icke blifva tillräckligt eller någon ny reglering afLappmarkspresterskapets
löner erfordras, kotnme bristen i anslaget att, vid de årliga liqviderna
mellan Statsverket och Riksgälds-kontoret, ersättas af det sednare, hvarefter det för
öfrigt ankomme på Rikets Ständer att bestämma förslags-anslaget till någon högre
summa, derest utgifterne för de med detsamma afsedda ändamål skulle i Dera på
hvarandra följande år visa sig vara i stigande.
Finnande äfven denna Revisorernes framställning på de af dem anförda skäl
vara förtjent att vinna Rikets Ständers bifall och Kongl. Majrts nådiga gillande,
destoheldre som, enligt hvad här ofvan förmäles, berörda kassa bildats genom reservationer
å ett stots-anslag, vill Utskottet vid uppgörande af Stats-regleringen tillse,
att anslaget till Lappmarks EcUlesiastik-verk må, under förutsättning af nådigt bifall
till ofvannämnda kassas förflyttande till Riksgälds-kontoret, blifva förhöjdt till erforderligt
belopp, äfvensom huruvida anslagets egenskap af reservations- och förslagsanslag
bör fortfara, och får emellertid tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes, med vilkor att 8:de hufvudtitelns anslag till Lappmarks
Ecklesiastikverk af Rikets Ständer förhöjes med ett belopp,
motsvarande årliga räntan å den af berörde anslags besparingar
samlade kapitalbehållning, i nåder tillåta att nämnde kapitalbehållning
finge till Riksgälds-kontoret öfverlemnas.
§ 9
(1888 års Rev.-ber. pag. 28. Utlåt. pag. 226.)
Enligt hvad Revisorerne omförmält, upptager räkenskapen för magasinsfonden
förutom en skuld till Rikets Ständers Bank äfven 2:ne andra fondens skulder,
nemligen 339 R:dr 37 sk. 8 r:st. till Frösö magasin och 2,582 R:dr 42 sk. 2 r:st.
til! Ladugårdslands f. d. bränneri, om hvilka 2:ne sistnämnde skulders tillkomst och
beskaffenhet Revisorerne ej kunnat vinna upplysning. Fondens tillgångar åter bestå,
enligt hvad räkenskapeu för revisions-året utvisar, utom ett kontant belopp 1788
R:dr 45 sk. 3 r:st., af åtskilliga äldre fordringar i följd af utlemnade undsältnings
lån,
hvaraf en del innestående uti aflidne redogörares balancer; uppgående hela
beloppet häraf numera till endast 10,611 R:dr 3 r:st. Banko. Då dessa i allmänhet
för omkring 30 å 40 år tillbaka uppkomna fordringar under lång tid oförändrade
balancerats i räkenskaperne och föga anledning förefunnes att de numera
12
Stats-Utskoltels Utlåtande M 13-
kunde komma att indrifvas, syntes Revisorerne upprättandet af särskild hufvudbok
för magasinsfonden hädanefter vara mindre behöflig!; och Revisorerne hemställa fördenskull,
att denna räkenskap måtte för framtiden upphöra, i hvilket fall Kongl.
Stats-koutoret, enligt Revisorernes tanke, borde anbefallas att, efter den ytterligare
utredning, som i afseende å fondens fordringar och skulder kunde åstadkommas,
verkställa ifrågavarande iiqvider och bokföra möjligen inflytande fordringsbelopp.
I anledning häraf har Kongl. Stats-konloret underdånigst anfört, hurusom,
angående omförmälda mycket gamla skulders tillkomst och beskaffenhet, någon upplysning
för det dåvarande icke kunde lemnäs, och att en utredning i ämnet måhända
vore till föga gagn, enär under så många års förlopp något kraf icke försports och
sannolikt vore, det fonden aldrig komme att berörde poster utgifva; med anledning
hvaraf och enär fondens fordringar, om de, emot förmodan, komme lill större eller
mindre del att inflyta, kunde af Kongl. Stats-konloret mottagas och sedermera till
Rikets Ständers Bank anordnas, vare sig att hufvudbok upprättades eller ej, Kongl.
Stats-kontoret i underdånighet hemställt, att, med bifall till Revisorernes förslag,
Kongl. Maj:t måtte i nåder förklara,' att hufvudbok öfver magasinsfonden ej vidare
mätte uppgöras.
På grund af hvad sålunda blifvit i denna fråga upplyst, anser Utskottet, lika
med Revisorerne, någon hufvudbok för magasinsfonden icke vidare vara erforderlig,
och får derföre hemställa,
det Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om
meddelande af nådig föreskrift, att särskild hufvudbok för magasinsfonden
hädanefter icke bör upprättas, dock med förbehåll att
nämnde fond fortfarande såsom hittills redovisas i rikshufvudboken
och att i Kongl. Stats-kontoret föras noggranna anteckningar öfver
de i fondens hufvudbok balancerade fordringar och skulder med
deruti möjligen inträffande förändringar.
§ 10.
(48S7 års Rev.-ber. pag. 28. FörbI. pag. 247.)
Vidare hafva Revisorerne förmält, hurusom vid rikshufvudbokeos uppgörande
allt ifrån dess inrättande (år 1821) i afseende å bokföringen af de deruti intagne
indelningar, det förfarande iakttagits, att uti de kolumner, som på inkomstsidan
benämnas; »Enligt Rikets Ständers riksstat påräknade» och på utgiftssidan: »anslag
enligt Rikets Ständers riksstals beräkning» icke, såsom benämningarne antyda, blifvit
införda de uti riksstaten förekommande summor, utan de belopp, hvartill hvarje
inkomsttitel eller utgiftsanslag enligt räkenskaperna befunnits hafva i verkligheten
uppgått, samt att, för att utvisa skiljaktigheten i berörda hänseende emellan riks
-
Stats-Ulskottets Utlåtande 15.
15
staten och räkvnskaperne, en särskild tabell måst upprättas, hvilken erhållit benämningen:
»Rikets Ständers riksstats beräkning, lämpad efter årets förhållanden».
Då, enligt hvad Revisorerne utredt, berörde skiljaktighet emellan riksstaten och
räkenskaperne härleder sig derifrån, att markegångspriset å spanmål och andra
räntepersedlar kan blifva högre eller lägre än hvad i riksstaten beräknats, men
nämnde förhållande, enär samtlige dessa inkomster äro indelta till vissa verk eller
personer, som uttaga beloppen af de skattskyldige, hvarken kunde föranleda till
öfverskott eller brist för Statsverket, syntes det väl Revisorerne i detta hänseende
likgiltigt, hvilka summor i rikshufvudboken upptogos såsom af Rikets Ständer på
räknade,
vare sig till inkomst eller utgift; dock som, enligt Revisorernes tanke,
det vore oegentligt och äfven vilseledande att i en räkenskap upptaga andra summor
än de, som uttrycka det i kolumnernas rubrik antydda förhållande, ansågo Revisorerne
rättelse deruti böra vidtagas sålunda, att uti ofvannämnde 2:ne kolumner
hädanefter måtte införas samma summor, som uti riksstaten, men att skillnaden
emellan dessa och de i verklighet utfallande beloppen i särskild kolumn upptogos,
hvarigenom upprättandet af förutnämnde särskilda tabell ej vidare skulle blifva
behöfligt.
Då Utskottet jemväl för sin del funnit den af Revisorerne föreslagna, al
Kongl. Stats-kontoret underdånigst tillstyrkta åtgärd vara ändamålsenlig, såsom åsyftande
förenkling af räkenskaperna, får Utskottet hemställa,
det Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att vid rikshufvudbokens
upprättande hädanefter vidtaga den af Revisorerne föreslagna, här
ofvan omförmälda förändring.
% U
(1837 års Rev.-ber. pag. 33. Utlåt. pag. 847.
1838 » » » 25.)
Rikets Ständers år 1855 församlade Revisorer hafva omförmält, hurusom vid
granskning i Kongl. Kammar-rätten af 1852 års redogörelse för magasinsfonden
blifvit anmärkt, att någon förteckning å de till värde af 1,937 R:dr 44 sk. upptagna
inventarierna icke funnits räkenskapen bilagd, hvilken anmärkningsfråga då
ännu var på Kongl. Kammar-rättens pröfning beroende. Sedan vederbörande redogörare
uti afgifven förklaring anfört, att dylik förteckning saknades och icke heller
blifvit till honom af företrädaren aflemnad samt derjemte upplyst, att inventarierna
skulle bestå af de i hans tjensterum i Kongl. Stats-kontoret befintliga möbler och
bokförråd, äfvensom af åtskilliga i andra kontor af nämnda embetsverk varande skåp
m, m., har, enligt hvad 1857 års Revisorer inhemtat, Kongl. Kammar-rätten uti
14
Ståts-Utskottets Utlåtande M 13.
skrifvelse till Kongl. Stats-kontoret af den 26 Maj 1856 hemställt, om icke ofvannämnde
inventariebelopp kunde i räkenskaperna afskrifvas, men sistnämnda embetsverk,
enär frågan om denna afskrifning ännu berodde på Rikets Ständers afgörande,
genom beslut den 24 November 1856 förordnat, att summan tills vidare borde i
fondens hufvudbok balanceras, hvaremot 1857 års Revisorer hemställt, det Rikets
Ständer måtte medgifva, att nämnde inventariers värde, 1,937 R:dr 44 sk., mätte
i magasinsfondens räkenskaper afskrifvas
Uti sitt algifna underdåniga utlåtande har Kongl. Stats-kontoret förmält sig
desto heldre tillstyrka bifall till den af Revisorerne gjorda hemställan, sorn ifrågavarande
inventarier numera blifvit med Kongl. Stats-kontorets öfriga lillhörigheter
sammanblandade och icke kunna från dessa afskiljas; hvarjemte Kongl. Stats-kontoret
upplyst, att öfver alla dess tillhörigheter en specifik förteckning är vorden upprättad,
hvilken hos vederbörande tjensteman i Kongl. Stats-kontoret förvaras.
Vid dessa förhållanden finner Utskottet sig böra föreslå,
det Rikets Ständer måtte medgifva, att nämnda inventariers värde,
1937 R:dr 44 sk. R:ko, må i magasinsfondens räkenskaper afskrifvas;
hvarom, i händelse af bifall till denna Utskottets framställning,
underdånig skrifvelse till Kongl. Majit torde af Rikets Ständer aflåtas
§ *2.
(1838 års Rev.-ber. pag. 23. Utlåt. pag. 226.)
Bland magasinsfondens i hufvudboken antecknade fordringar förekommer, enligt
hvad Revisorerne omförmäla, en post å 236 R:dr 15 sk., utgörande försäljningsmedel
för vid Umeå kronomagasin år 1831 försåld spanmål, men den vid hufvudboken
såsom verifikation bifogade kassaräkning för Umeå magasin upptager samma
fordran till ett belopp af 380 R:dr 44 sk. 5£ rist., hvilken skiljaktighet Revisorerne
fördenskull anmärkt till vederbörande redogörares förklaring.
1 afseende å denna anmärkning har Kongl. Stats-kontoret i sitt underdåniga
utlåtande yttrat, att nämnde magasins kassaräkningar för år 1849 och de följande
åren upptaga såsom utestående på 1831 års undsättningsmedel 380 Ridr 44 sk.
5^ rist., men att Bokhållaren i f. d. magasins-kontoret Bille, som numera aflidit,
befunnits hafva i 1849 års räkning vid denna post tecknat i »Återstå ej mera än
236 Ridr 15 sk. Banko»; att derefter denna sednare summa fortfarande i de följande
årens hufvudböcker införts, utan att grunden till den af Bille gjorda anteckning
kunnat af hans efterträdare utfinnas, hvarföre Kongl. Stats-kontoret låtit förständiga
vederbörande i orten att inkomma med de upplysningar i berörda hänseende,
som möjligen kunde anskaffas, hvarå något svar likväl icke, då det underdåniga
utlåtandet afgafs, hade ingått.
Slats-Ulslcollels Utlåtande M 13.
Utskottet har, vid behandling af detta ärende, vidare inhemtat, att Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län, uti till Kongl. Stats-kontoret den 5
Augusti innevarande är aflåten skrifvelse, anmält, att någon upplysning om orsaken
till anmärkta skiljaktighet ej kunnat af de hos Kongl. Majlis Befallningshafvande förvarade
handlingar och räkenskaper åstadkommas, men att Kongl. Majlis Befallningshafvande,
till följd af erhållen föreskrift från Kongl. Kammar-rätten att vidtaga sådana
åtgärder, att omförmälda jemte vissa andra uti magasins-räkenskaperna för de
äldre åren balanserade fordrings-poster måtte varda indrifne eller till afskrifning
befordrade, genom den 20 Juli innevarande år meddeladt utslag, som blifvit Kongl.
Kammar-rättens pröfning undersläldt, förordnat, att ifrågavarande balanserade
poster skulle uti kronomagasins-räkenskapeine afskrifvas; och då förevarande fråga
således nu är beroende uppå vederbörande embets-myndigheters pröfning, torde
densamma
lör närvarande icke till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ *3
(1858 års Rev.-ber. pag. 26. Utlåt. pag. 227.)
Med anledning deraf, att göromålen för den i Avesta anställde kronoinspektor
på sednare tider, i följd af nedsättning i afraden för Fahlu kopparverk,
i betydlig mån minskats anhöllo Rikets sednast församlade Ständer uti underdånig
skrifvelse hos Kongl. Majit, att nämnde tjenst måtte, derest densamma icke vidare
vore behöflig, utan koppar-uppbörden kunde af kronobetjeningen Öfvertagas, varda
vid innehafvarens afgång indragen; och har, efter det Kongl. Stats-kontoret i
denna fråga afgifviU underdånigt utlåtande och dervid af anförda skäl ansett hinder
för en slik indragning ej möta, Kongl. Majit, vid föredragning af Rikets Ständers
ofvanberörde skrifvelse, den 11 Februari innevarande år i nåder förordnat, att
nämnde tjenst skall vid nuvarande innehafvarens afgång indragas samt bestyret
med emottagandet och afsändandet eller utlemnandef. af Kronans afrads-koppar
derefter af kronofogden i orten, mot behörig redovisning, öfvertagas; — hvilket Utskottet
ansett sig böra för Rikets Ständer anmäla.
Kongl. Post-verket.
§ 14
{1857 års Rev.-ber. pag. 15. Utlåt, pag 526.
1858 » » » 10. » » 229.)
Med förmälan om hvad under revisions-åren blifvit gjordt för postförbindelsens
lättande med utlandet hafva 1857 års Revisorer fästat synnerlig uppmärksamhet
16
Stats-Utskottets Utlåtande JW 15.
dervid, atl icke någon närmare post-konvenlion ännu blifvit afslutad med
Norrige, och atl Sverige i detta hänseende fortfarande befunne sig på en mera
främmande ståndpunkt till bi ödralandet, än till åtskilliga utländska makter.
Uti sitt, i anledning häraf, afgifna underdåniga utlåtande förmälde Kongl. Generalpoststyrelsen,
att någon konvention, i den form sådana vanligen upprättas, väl
icke vore afslutad emellan Sverige och Norrige, emedan en sådan icke kunde ega
turn emellan länder med samma konung, men deremot hade Kongl. Majit, genom
nådigt bref den 15 Juni 1849, gillat och fastställt ett, efter dertill erhållet nådigt
uppdrag, af dåvarande Öfver-postdirektören, i samråd med från Norska sidan
utsedd fullmäktig, Stats-rådet Stang, upprättadt förslag, innefattande bestämmelser
angående postförhållandena emellan Sverige och Norrige, att tillämpas från den 1
Augusti sistnämnde år.
Oaktadt hvad Kongl. General-poststyrelsen sålunda upplyst och hvarom, enligt
1858 års Revisorers åsigt, näst förut församlade Revisorer antagligen icke saknat
kännedom, förnyade 1858 års Revisorer ofvanberörde anmärkning, med förklarande,
att dermed afsåges det frankerings-tvång, som vid brefbefordring mellan Sverige
och Norrige egde rum, under det att ofrankerade bref kunde från hvartdera af
de förenade rikena afsändas till nästan hela det öfriga Europa. Visserligen hade,
enligt hvad Revisorerne inhemtat, skriftvexling emellan Svenska General-poststyrelsen
och Kongl. Norska Regerings-departementet for det Indre under år 1857 egt
rum, i ändamål att få berörde frankerings-tvång afskaffadt, men emedan öfverenskommelse
ej kunde träffas om porto-afgiftens belopp, hade denna skriftvexling
icke föranledt till något resultat. Då likväl detta hinder, enligt Revisorernes
tanke, lätteligen kunde undanrödjas, önskade Revisorerne att den af dem föreslagna
åtgärd måtte så fort som möjligt åstadkommas.
Med anledning deraf tillkännagaf Kpngl. General-poststyrelsen uti underdånigt
utlåtande, att denna fråga blifvit, genom memorial den 4 Oktober 1858, Kongl.
Majits nådiga pröfning underställd och, i sammanhang dermed, en revision af
beslämmelserne den 15 Juni 1849 i underdånighet föreslagen.
Utskottet har, vid behandling af förevarande ärende, vidare inhemtat, attKongl.
Majit, i anledning af ofvanberörde underdåniga memorial, den 15 November
innevarande år fattat nådigt beslut, hvarigenom anmärkta frankerings-tvång kommer
att upphöra; och torde vid sådant förhållande
denna anmärkning få förfalla.
§ is
(1857
års Rev.-ber. pag. 17. Utlåt. pag. 326.
1858 » » » 39. » » 229.)
I afseende å Kongl. Post-verket hafva Revisorerne vidare andragit följande:
a)
Siats-Utskottet,i Ullålande M 15-
a) Beträffande de ofta inträffade poströfverierna, att 4833 års Revisorer
yttrat, bland annat, ali, de ansågo det vara af vigt, det kraftiga åtgärder för framtiden
vidloges, hvilka i nämnde hänseende medförde mera trygghet för såväl det
allmänna som den enskilde, än dittills egt rum. Dels med anledning deraf, dels
ock med hänseende till de derefter förnyade angreppen å allmänna posten, ingal'
Kongl. General-poststyrelsen den 23 Mars 1834 till Kongl. Maj:t ett underdånigt
förslag angående åtgärder till förekommande af poströfverier, hvilket förslag, hvaröfver
Kongl. Slats-kontoret afgaf infordradt underdånigt utlåtande, den 3 Juli samma år
af Kongl. Maj:t dock återremitterades till General-poststyrelsen för åtskilliga upplysningars
och utredningars afgifvande; men då sådant ännu vid 4837 års Statsrevision
icke blifvit fullgjord t, funno Revisorerne anmärkningsvärd^ att detta ärende,
elter så lång tids förlopp, ännu var beroende på handläggning af bemiilte Styrelse;
och jemte förmälan hurusom Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 22 April
4837 anhållit, att de å assurans-afgifterna uppkommande öfverskott, för så vidt
de ansågos icke behöfva för blifvande ersättningar reserveras, mätte få användas
till posl-trnnsporternas betryggande, yttrade Revisorerne den åsigt, att det vore
af högsta vigt, det åtgärder med det snaraste vidtoges, hvarigenom nödig säkerhet
för postföringen förenades med en tidsenlig lättnad i personaltrafiken.
Uti sitt, i anledning häraf, afgifna underdåniga utlåtande anförde Kongl.
General-poststyrelsen, att det ofvan omförmälta förslaget vore bygdt hufvudsakligen
på förutsättningen, att Styrelsen skulle få hafva ett slags riintelöst kreditiv eller
upp- och alskrifnings-konto hos Landtränterier och Tullkammare äfvensom hos
Rikets Ständers Ranks lånekontor i landsorterna; hvarjemte Styrelsen, för posternas
betryggande, fästat vigt vid inrättandet af paketposter med person-befordring,
hvilket åter stöde i samband med ordnandet af postskjutsen och rättighet för
Postverket att under vissa betingelser påfordra gästgifvarskjuts, men då emellertid
i sistnämnde hänseende icke något blifvit bestämdt samt Kongl. Stats-kontoret och
Kongl. General-tullstyrelsen, hörde i ämnet, förklarat, att den af Poststyrelsen
begärda depositions- och assignaJionsrätt hos Landtränterier och Tullkammare mötte
svårigheter, som ej kunde undanrödjas, hade hela grunden för Styrelsens förslagsbyggnad
så att säga ramlat och Styrelsen såge sig ej i tillfälle att sätta något
annat i stället. Då dessutom under tiden och i anledning af Styrelsens förslag i
ämnet, Rikets Ständer förordnat, alt Banken och dess lånekontor i landsorterna
skulle för postremisser emottaga deposition och gifva anvisningar, hvilket än vidare
utsträcktes genom Stockholms Enskilda Rank och öfriga Privatbanker, syntes
det Styrelsen vara skäl för banden att afvakta hvad på sådan väg kunde åstadkommas
och verkningarne deraf; och hade, på dessa förenade skäl, Poststyrelsen,
villrådig hvad hon under dåvarande förhållanden skulle föreslå, ansett sig löranlåten
och nödsakad att låta ärendet hvila.
Bih. lill B. St. Brot. 1859 A 1860. A Sami 1 Afd. 6 Höft. 3
Stats-Utskottels Utlåtande M 15.
Enär något yttrande, i följd af ofvannämnde Kongl, remiss den 3 Juli 1854,
då annu icke ingått från bemälte Styrelse, hade 1858 års Revisorer, som ansåge
att ofvan anförde omständigheter icke innefattade något egentligt hinder för Styrelsen
att med ärendet taga befattning, funnit sig böra fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet på detta långa dröjsmål med handläggningen af ett ärende af så
stor vigt för det allmänna.
Härpå genmälde nämnde Styrelse allenast, alt underdånigt utlåtande, till följd af
ifrågavarande nådiga remiss, under den 11 Oktober 1858 blifvit af Styrelsen afgifvet.
b) I fråga om åtgärders rådtagande förnämligast i afseende å posters befordrande
med ångfartygs-lägenhet eller på jernväg, att 1857 års Revisorer framställt
den önskan, att då erfarenheten länge ådagalagt behofvet af väsendtliga förbättringar
i post-anstalternas ordnande, Kongl. General-poststyrelsen, sedan då
mera betydligt större tillgångar funnes för detta ändamål att tillgå, måtte med all
skyndsamhet vidtaga de åtgärder, som i sådant afseende kunde finnas lämplige,
hvarvid i första rummet borde, enligt Revisorernes tanke, tillses att så väl bref
som tidningar måtte, närhelst sådant kunde ske, befordras med ångfartygs-lägenhet
eller på jernväg.
I anledning häraf genmällc Kongl. General-poststyrelsen, uti sitt underdåniga
utlåtande, dels att bref och tidningar alltid försändas med ångbåt eller på jernväg,
der sådant lämpligen kunde ske, men att det berodde på ångbåts-rederiernes godtfinnande
om och på hvilka vilkor de ville medföra post, dels att Postverket ej
kunde betala porto för tidningar och fribref, enär porto ej för desamma af Post
verket
uppbures, och icke heller för betalta bref porto-andelar till ångfartyg mer
än en gång, emedan, om ett med ångfartyg ankommande bref, för hvilket rederiet
erhållit halft porto, ytterligare sändes med ångfartyg emot halft porto äfven till
deltas rederi, Postverket deraf ej finge någon behållning, dels ock att de jernvägar,
hvarå kommunikation egde rum, då ännu vore så få och kommunikationen
så afbruten, att post-befordringen derå varit och ännu en tid torde blifva in
skränkt
till en obetydlighet.
Härvid erinrade 1858 års Revisorer, att då Rikets Ständer vid de tvänne
sednaste riksdagarne anvisat öfverskotten å Postverkets inkomster att användas till
post-anstalternas utvidgande och förbättrande, det syntes Revisorerne föga sannolikt,
att General-poststyrelsen skulle, i följd af bristande tillgångar, varit urståndsatt
att i sådant afseende vidtaga erforderliga åtgärder, hvilken förmodan
äfven funne stöd af räkenskaperna för revisions-året, hvilka utvisade att Post
verkets
nettobehållning ganska betydligt tillvext.
Vid sådant förhållande funnes, enligt Revisorernes åsigt, ej något skäl, hvarföre,
exempelvis, användandet af jernvägar såsom befordringsmedel för posten skulle
behöfva uppskjutas till dess ett helt järnvägsnät kutide i en framtid varda utsträckt
öfver hela landet, då begagnandet af de tillfällen, som redan voro för
Stats-UUkolMs Utlåtande M 13.
19
handen, skulle medföra väseudtliga fördelar för, allmänheten inom en stor del af
riket och ]>ä samma gång tillskynda de postskjutskyldige en icke obetydlig lättnad och
postföringen en ökad säkerhet. Att försändningen af bref och tidningar på jernväg
och med ångfartyg alltid skedde, när sådant lämpligen kunde ega rum, vore visserligen
af Poststyrelsen uppgifvet, men då bedömandet af hvad dervid kunde vara
lämpligt eller ej berodde af olika åsigter, syntes denna förklaring Revisorerne föga
tillfredsställande. För sin del hyste Revisorerne den öfvertygelse, att en tidsenlig
förbättring af postväsendet icke kunde vinnas med mindre, än att ofvannämnde
hastigare kommunikations-austaller blefvo, öfverallt der sådane funnos att tillgå,
icke, såsom dittills, endast undantagsvis, utan allmänt och uteslutande använde såsom
poslbefordringsmedel, dock så att den ifrågaställde förändringen icke föranledde
till indragning af de vanliga landposterna, som i allt fal! måste uppehålla förbindelsen
lill orter, belägna emellan jernvägs- och ångfartygs-stationerna. I öfrigt
och då General-poststyrelsen, enligt hvad Revisorerne, på grund af dess ofvan anförda
yttranden, funne sig kunna antaga, i afseende å det allmänt insedda behofvet
af post-anstalternas ändamålsenligare ordnande, fortfarande hyste betänkligheter,
hvilka icke, enligt Revisorernes tanke, torde kunna höfvas genom hvad Revisorerne
framställt, ansågo sig Revisorerne böra hemställa, huruvida Rikets Ständer
icke skulle anse lämpligt att i underdånighet fästa Kongl. Maj:ls uppmärksamhet
på angelägenheten deraf, att åtgärder blefve vidtagna, hvarigenom postväsendet
mätte komma att motsvara nutidens ökade anspråk på snabbare kommunikation i
förening med större säkerhet för postbefordringen.
Kongl. General-poststyrelsen afgaf i anledning häraf det underdåniga utlåtande,
att enär på Rikets Ständers egen begäran en Kommittée då vore sysselsatt med
uppgörande af förslag, angående hufvudgruuden för all postbefordring, skjutsskvldigheten
och dermed sammanhängande vidtomfattande reformer i hela postväsendet,
någon annan förklaring från bemälte Styrelses sida icke vore påkallad, äu
att Styrelsen icke kunde underlåta att ställa sig till underdånig efterrättelse, bland
annat, Kongl. Maj:ts, uti nådigt bref den 19 November 1838, gifna föreskrift att
»hvad angår frågan om posters befordrande med ångfartyg, som göra reguliera
turer, och på jernvägar, som äro eiler blifva upplålne till regelbunden trafik, Styrelsen
eger, der sådant utan väsendtliga olägenheter och ökade kostnader för Postverket
låter sig göra, begagna dessa utvägar till posternas befordran»
c) Angående det höga priset å utländska tidningar och periodiska skrifter,
att Revisorerne, i anledning af det allmänt kända förhållande, att utländska tidningar
och periodiska skrifter, som genom Postverkets försorg tillhandahöllos allmänheten,
uppgingo till ett särdeles högt pris, ansett det vara önskvärd! att
nämnde olägenhet kunde i någon mån afhjelpas.
För frågans utredning hafva Revisorerne meddelat de upplysningar, att genom
Kongl, brefvet den 29 Juli 1851 blifvit förordnad!, att de personer, som icke
20
Stats-Utskottcts Utlåtande JM IS.
ville begagna enskildt ombud till utländska tidningars och skrifters inlemnande å
Svenska postkontoren i Hamburg och Greifswald, eller å vederbörande utländska
postkontor, utan reqvirerade desamma genom Postverket i Stockholm, skulle, erlägga
betalning för sådana tidningar eller skrifter elter en särskild taxa, som ÖfverPostdirektören
egde att, efter sig företeende omständigheter, för hvarje år fastställa,
och hvilken taxa, med undantag af en efter prenumerations-summans storlek
lämpad procent för risk och remisskostnader, icke i något fall finge öfverstiga
hvad hvarje tidning eller periodisk skrift, genom enskildt ombud anskaffad, skulle
kosta med beräkning af priset å afsändningsorten och transito-afgiften; att någon
inkomst af den sålunda bestämda afgiften likväl icke lillllutil postkassan, utan hade
densamma delats emellan åtskilliga Posl-tjenstemän och att Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 21 November 1849, i sammanhang med ny lönereglering för
Postverket, förklarat, att provisionen å de utländska tidningar, sorn genom postverkets
tjenstemän reqvirerades, icke vore af den beskaffenhet, att den lämpligen
kunde till Postverket indragas, hvarefter Kongl Maj.t, sedan Ölver-PostdirektörsEmbetet
i underdånighet inkommit med åtskilliga anbefallda uppgifter, genom nådigt
bref den 30 November 1830 förordnat, att provisionel) å de utländska tidningar
och periodiska skrifter, som genom Post-tjenstemännen införskaffades, finge,
med undantag af tronsitoportot, beräknas till högst 23 procent af priset å reqvisitionsorten.
Jemte tillkännagifvande att priset å berörde utländska skrifter fortfarande
bestämdes genom årliga af General-poststvrelsen utfärdade taxor, hafva Revisorerne
härefter upprättat en jemförelsetabell, angående prisen å några bland de allmännast
kända Engelska, Franska och Tyska journaler, upptagande i ena kolumnen
de af General-poststyrelsen genom 1838 års taxa derå bestämda pris, och
i den andra kolumnen de belopp, hvartill bokhandelspriset i Stockholm å nämnde
tidskrifter, enligt erhållen uppgift, uppgingc; och då den betydliga prisskillnad,
som vid betraktande häraf framställde sig, syntes Revisorerne antyda, att ofvan
nämnde
provision till Post-tjenstemännen uppginge till allt för höga belopp, hafva
Revisorerne ansett, att, genom en skälig nedsättning i nämnde provision, priset ä
de vid postkontor reqvirerade utländska tidningar i väsendtlig mån kunde modereras.
Uti sitt i anledning häraf afgifna underdåniga utlåtande anföres af Generalpoststyreben,
bland annat, att priset ä utländska tidningar under loppet af mindre
än 30 år undergått flera nedsättningar. hvarpå några exempel omförmälas,
men att denna nedsättning skett med uppoffring för Postverket; att det vore ganska
lätt att ytterligare verkställa en nedsättning i priset, om nemligen man
ansåge Postverket derför böra göra vidare uppoffringar, hvarförutan det svårligen
läte sig utföras, emedan ifrågavarande sportel inkomst för ett både besvärligt och
ansvarsfullt bestyr ingalunda för de tjenstemän, som deri egde del, vore att anse
som en tillökning i förut tillräckliga löneförmåner, utan, enligt Kongl. Maj:ts stad
-
Ståls-Utskottets Utlåtande JU 13.
21
gauden, såsom en ganska väsendtlig del så väl af General-poststyrelsens Sekreterares
som tjensternännens vid Svenska Postkontoret i Hamburg lön, hvari förminskning
icke, utan ersättning af postkassau, borde ega rum; att den af Revisorerne
antagna jemförelsegrund icke vore riktig, enär den tillförlitligaste jemförelsen
af Post styrelsen ansågs vara emellan hvad tidningar, reqvirerade genom
Postverket, eller i korsband försände af kommissionär, kostade; alt Kongl. GeneralPost-styrelsen
vore betänkt att uppgöra ett nytt förslag angående inrättande af
en Postverkets tidiiings—expedition för så väl in- som utländska tidningar med
bestämd aflöning för de dervid tjenstgörande personer och afgifternas ingående i
viss mån till Postverket, samt att Post-styrelsen icke skulle underlåta att än vidare
åt detta ämne egna sin uppmärksamhet; men då en sådan anordning icke
kunde ske förrän tillgång inom posthuset kunde beredas till en särskild för ändamålet
lämplig lokal, och icke utan ersättning till de många tjenstemän, sorn nu
i tidningsprovisionen egde andel, samt ej heller någon prisnedsättning för de utländska
tidningarne på denna väg kunde reqvirenten beredas utan ytterligare uppoffring
från Postverket, hade Styrelsen, då många vigtigare reformer, sorn allt mer
och mer togo Postverkets icke vidare i samma proportion som utgifterue stigande
inkomster i anspråk, vore för handen, ansett tidpunkten derför ännu icke lamp
ligen vara inne.
Stats-Utskoltet, som väl instämmer i de af Revisorerne uttalade åsigter orri
vigten af skyndsamma förbättringar i post-anstalterna och fördenskull anser de af
Revisorerna anmärkta och, såsom det synes Utskottet, af General-poststyrelsen
pä ett mindre tillfredsställande sätt förklarade förhållanden vara förtjente af uppmärksamhet
från Rikets Ständers sida, har likväl för närvarande funnit sig icke
böra meddela något yttrande i ämnet, enär Utskottet, vid blifvande granskning
af den innevarande år afgifna revisions-berältelse, får tillfälle att taga närmare kännedom
om de åtgärder, som den sedriaste tiden blifvit i ofvannåmnde hänseende
vidtagne; viljande Utskottet alltså, i sammanhang med sitt betänkande i anledning
af innevarande års revisions-berältelse, till Rikets Ständer afgifva utlåtande öfver
Revisorernes ofvanberörde framställningar.
Kongl. Krigs-kolkguwu
% *«•
1857 års Rev.-ber. pag. 78.,
1838 ärs Stats-revisorer hade, med föranledande af den tillämpning utaf
Kongl. Reglementet den 11 Augusti 1812. sorn befunnits ega rum i fråga om
Stats-Ulskotlets Utlåtande M i3.
uppbördsman medgifven rättighet till afskrifning till bestämda belopp för utlemnade
varor och proviantartiklar, hemställt, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla om utfärdande af nådig förklaring, det stadgandet uti
1 § 8 mom af 1812 års afskrifningsreglemente borde vid uppbördsförvaltningen
å Kronans magasin och sjukhus tiliämpas och förstås på samma sätt, som genom
lil § af Kongl. Maj:ts den 11 Juni 1841 utfärdade nådiga reglemente för Dess
Flotta är i afseende å hushållningen och redovisningen under sjöexpeditioner föreskrifvet;
och har, efter det Rikets sednast församlade Ständer till Kongl. Maj:t
aflåtit underdånig skrifvelse i öfverensstämmelse med Revisorernes ofvanberörde
hemställan samt Kongl. Slats-kontorct och Kongl. Kammar-rätten deröfver afgifvit
infordrade underdåniga utlåtanden, Kongl. Majit, genom nådigt bref den 2 Oktober
1837, funnit skäligt att angående rätta förståndet af berörde stadgande uti
1812 års alskrifningsreglemente meddela den med ofvan åberopade § af Kongl.
Reglementet för Kongl. Flottan den 11 Juni 1841 öfverensstämmande förklaring,
att Kronans uppbördsman icke äro berättigade till lösen af Kronan för större öfverskott
å nämnde varor än dem, efter behörig liqvid, såsom afskrifningsprocent
tillkommer; hvilket Utskottet ansett sig böra till Rikets Ständers kännedom meddela.
§ *7
(1858 års Rev.-ber. pag. 70—88. Uti. pag. 254.)
Vid nämnde års revision har fråga uppstått, huruvida den förändring lämpligen
kunde vidtagas i afseende å vissa under Kongl. Krigs-kollegii förvaltning
ställda fonder och kassor, att deras behållningar, som genom bemälde Kollegii försorg
utlånas och göras fruktbärande, och hvilka vid 1836 års slut uppgingo till
ett sammanräknadt belopp af omkring 4.300,000 R:dr Runt, öfverlemnades till
Rikets Ständers Riksgälds-kontor, för att ingå bland dess öfriga tillgångar, emot
det att särskilda anslag blefve af Rikets Ständer anvisade till de föremål för
hvilka ifrågavarande fonder och kassor äro inrättade. Enär frågan då emellertid
icke varit nog utredd och för utarbetandet af ett förslag i antydd syftning skulle
erfordras fullständigare uppgifter angående de särskilda kassornas tillkomst, ändamål
och beskaffenhet, än Revisorerne under den inskränkta tiden för deras gransknings
förrättning kunde åstadkomma, ansågo Revisorerne sig endast böra å denna
fråga fästa Rikets Ständers uppmärksamhet.
I anledning häraf får Utskottet meddela att, uppå framställd anhållan al Rikets
sednast församlade Ständers Stats-Utskott, Kongl. Krigs-kollegiuro, enligt
Kongl. Maj:ts nådiga befallning, till bemälde Utskott den 6 Februari 1837 aflåtit
ett yttrande om ifrågaställa fonder, hvaraf inhemtas följande, som hufvudsakligen
jemväl blifvit i 1858 års revisions-berättelse under sina behöriga rubriker meddeladt,
nemligen angående
Slats-UtskolMs Utlåtande M 15.
23
En per mille fonden,
att densamma uppkommit till följd af Kongl. Förordningen den 22 Maj 1794 och
Kongl. Brefvet den 13 September samma år, genom den staden Göteborg då medg
i In a nederlags-frihet för utländskt gods och den i sammanhang dermed gifna föreskrift
alt, vid inkommandet och utgående till och ifrån staden af dylikt gods, en
per mille af varornas värde borde erläggas till bildande af en fond för allmänna
byggnader i Göteborg, hörande till militära behof och stadens försvar; att, sedan i
följd af dan förnyade Nederlags-förordningen den 5 Maj 1813, berörda afgift upphört,
fondens, inkomster bestått endast i räntor på de från fonden utgifua lån; och
att för den händelse behofvel skulle kräfva och Kongl. Majit finna godt förordna
att, med användande af en per mille fondens kapital-tillgång, byggnads-arheten för
nyssnämnde ändamål borde inom Göteborg utföras, fondens kapital borde alltid hållos
tillgängligt eller uppsägbar!;
Tross-passevolans-fonden,
att denna fond ledt sin tillkomst derifrån att Rusthållarne vid de till kavalleri indelte,
beridne och afsutne regementen och korpser med Kongl. Majit och Kronan
under sista fjerdedelen af nästförflutne århundrade ingått kontrakt att i freds- och
krigs-tider erlägga en viss årlig afgift, emot det att Kronan skulle förse regementena
med nödig tross, hvarvid Kongl. Majit i nåder förklarat att, så framt denna afgift
behörigen erlades, Rusthållarne komme för aila tider att blifva befriade från ytterligare
tillskott till trossens anskaffande, vidmakthållande och förvarande; att, sedau
Kongl. Majit och Kronan sålunda åtagit sig ansvaret för trossens underhållande vid
förenämnde regementen och korpser samt derefter å sin sida slutat aftal med Sqvadrons-
och Kompani-cheferne vid denna de! af Arméen örn tross-underhållets öfvertagande
på passevolans, emot betingade vilkor, hvilka aftal dock, enligt Kongl, brefvet
den 13 Juni 1838, numera med blott ett undantag upphört, i följd hvaraf
Kronan åter genom Krigs-kollegium omedelbart besörjer trossens underhåll, ofvanberörde
afgifter, i anseende tiil de mångå freds-år, som förflutit sedan sista krig,
lemnat besparingar, som, efter hand ökade och genom utlåning gjorda fruktbärande,
vid 1831 års utgång vuxit till ett belopp af 217,891 R:dr 11 sk. 6 rst. B:ko,
men vid slutet af år 1836, sedan, lill följd af Kongl. Maj:ts nådiga bref den 3
Februari 1832, Arméen blifvit försedd med en större del af för dess tjenstbarhet
erforderliga tross, fordon och effekter, nedgått till 114,089 R:dr 20 sk. 3 rst.; att
Rikets Ständer vid 1830 och 1851 årens riksdag beslöto, det omförroälde, af Rusthållarne
åtagne, afgifter skulle ingå till Statsverket, hvaremot, såsom ersättning för
desamma å Riks-statens fjerde hufvudtitel i 1855 års Riks-stat uppförts ett belopp
af 17,680 R:dr årligen för trossens underhållande under fred, hvarvid Rikets Stan
-
21
Stats-IIItkoUtU Ull ätande M lö
-
der nntagit det af Kongl. Majrt vid ifrågastäldt utbyte af nämnda afgift emot statsanslag
fästade vilkor, att, derest vid en blifvande riksdag ersättnings-anslaget skulle
utan Kongl. Majlis samtycke borttagas eller förändras, det dä skulle ankomma på
Kongl. Maj:l att förordna det den ifrågavarande algiften ånyo borde enligt förut
gällande stadganden uppbäras; och att följaktligen tross-passevolans-fondens samlade
kapital, om än räntan deraf, i förening med det för Rusthållarnes afgilt beviljade
årliga vederlag, ej kunde anses tillräcklig för bestridandet af kostnaderna för komplettering
och underhåll af Rusthålls-regementenas tross under fredstid, dock utgjorde
en för Kongl. Maj:! och Kronan högst nödig tillgång att för sådant ändamål kunna
påräknas under den då ännu fortgående anskaffningen af nya tross-effekter och synnerligast
i händelse af krigs utbrott, hvadan Kollegium för sin dei funnit det lör
Arméens tjenstbarhet i denna del vara äfventyrlig! om fondens kapital blefve sfi användt,
att detsamma icke alltid vöre disponibelt eller uppsägbar!;
Förenade Mötes-passevolans-fonden.
att, sedan Rikets Ständer vid 1840 års riksdag, i sammanhang med fattadt beslut
derom, att den på 1 5 års tid af Rust- och Rotehållare vid indelta Arméen åtagna
och från 1830 års början utgångna mötes-passevulans-afgiften till Kronan för manskapets
underhåll och sjukvård under mölen, marscher och mönstringar, skulle med
1841 års början upphöra och anslag till indelta Arméens vapenöfningar å Riks-stat
uppföras, jemväl beslutat att till Kongl. Maj:ts fria disposition öfverlemna den af
besparingar bildade s. k. nya mötes-passevolans-fonden, för att gemensamt med
deri gamla och 1829 års mötes-passevolans-fonder, efter Kongl. Majrts nådiga godtfinnande,
användas lör behof, hvilka redan af dessa tillgångar fylldes och vidare
kunde uppkomma för såväl värfvade sorn indelta Arméens vapenöfningar och dermed
gemenskap egande utgifter, samt tillika i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit
täcktes anbefalla omförroälde trenne fonders sammanförande till en enda fond, hvars
förvaltning och räkenskaper finge, i likhet med hvad i afseende på alla andra af
allmänna medel bildade kassor egde rum. blifva underkastade Rikets Ständers och
deras Revisorers granskning, Kongl. Majit genom nådigt bref till Krigs-koHegium,
dell 24 Juli 1844. förordnat, att ofvanberörde trenne mötes-passevolans-fonder skulle
lill en enda fond förenas, under förbehåll, bland annat, att den granskningsrätt, som
blefve Rikets Ständer och deras Revisorer medgifven, icke finge föranleda eller begagnas
till inskränkning af Kongl. Majlis höga räll att, enligt Rikets Ständers eget
uttryckliga förklarande, om de sammanslagna fondernas användande ändamålsenligt
och efter godtfinnande i nåder förordna; och att, då, efter hvad båda Stals-magterna
sålunda beslutat, förenade mötes-passevolans fonden vore ställd till Kongl. Majlis
nådiga disposition, hvaraf följde, att ej allenast fondens ränte-afkastning, utan afven
sjelfva
Stats-Utskottets Utlåtande JM 13.
sa
sjelfva kapitalet, i den mån sådant af omständigheterna påkallades, kunde lör dermed
afsedda utgifter af Kongl. Maj:t fritt disponeras, det syntes Kongl. Kollegium
sorn detta förhållande skulle lägga hinder i vägen för utbytandet af fondens kapital
emot ett bestämdt ärligt stats anslag eller emot Riksgälds-kontorets obligationer;
Norrbottens Häst jägare-sqvadrons-fond,
att densamma, bildad i och för organiserandet af en kavalleri-trupp inom Norrbottens
län, uppkommit genom de årliga vakans-afgifter för indragna nummer af Calix
och Förste Majorens kompanier vid Westerbottens f. d. Fältjägare-regemente, sora
vederbörande Rotehållare, enligt med dem, på grund af Kongl. Maj:ts nådiga bref
den 6 Juni och 10 Augusti 1826, afslutade och sedermera, till följd af Kongl.
Brefven deri 14 November 1846 och 16 Mars 1847, för en tid af SO år förnyade
kontrakter, förbundit sig att till Kongl. Majtt och Kronan erlägga; att fonden,
som ursprungligen förvaltades af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län,
sedermera blifvit, till följd af Kongl. Brefvet den 30 November 1840, till Kongl.
Krigs-kollegium öfverflyttad och genom dess försorg förräntad; att, genom Kongl.
Brefvet den 30 September 1831, aflönings- och beklädnads- m. fl. kostnader för
Artilleriets l4:de sexpundiga, i Hernösand förlagda, batteri blifvit i nåder anvisade
att utgå från denna loud; och att, ehuru inrättandet af den med fondens samlande
afsedda kavalleri-trupp ännu icke blifvit i nåder anbefaldt, sådant likväl torde ifrågakomma,
åtminstone i händelse af krig, under hvilket förhållande en för ändamålet
påräknad tillgång, som, i den mån vakans-afgifter inflyta, kunde genom förräntning
tillvexa, möjligen komme att saknas, om den hos Rikets Ständer ifrågasätta dispositionen
af fondens kapital- tillgångar ginge i verkställighet;
Y olani är-vakansmedcls-fonden,
att denna fond, hvars ändamål, jemlikt Kongl. Brefvet den 12 Mars 1836, vore
att utgöra en tillgång, hvaraf kostnaderna för Arméens Under-olficerares bildning
skulle bestridas, i sådant afseende och i öfverensstämmelse med hvad tid efter annan
i nåder föreskrilvits, bekostat de i en del garnisons-orter inrättade korporalskolors
förseende med deras förnödenheter, skjuts och traktamente till det belaI, som
kommenderats att öfvervara examina i nämnde skolor, utgifterna för de år 1845 å
Drottningholm sammandragna instruktions-kompanier, rese-ersättning och aflöning för
de ur indelta Infanteri-regementena, till öfning och Under-officers-examens undergående
vid Lifgardes-regemenlena till fot år 1852 kommenderade volontärer, samt
rese- och underhålls-kostnaderna för manskap, som vid militär-sjukhusen i åtskilliga
städer genomgått en lärokurs i förbindningskonst och annan sjukvård, och att, som
Bi b. Bil B. St. Prat. 1859 * 1860. i Sami. 1 Afd. 6 Häft. 4
26
Stats-Utskotlets Utlåtande M 1&.
de från volontär-vakans-fonden utgående kostnader, med undantag al de för korporal-skolorna,
således dittills varit af helt och hållet tillfällig egenskap och årligen
till beloppet omvexlat samt de derefter förefallande utgifter från samma fond mäste, liksom
under den förflutna tiden, vara beroende af den vidsträcktare eller inskränktare
öfning, som underbefälet ett år mot ett anuat kunde finnas behöfva, det syntes
Kongl. Kollegium som dessa förhållanden skulle innefatta väsendtliga hinder för utbyte
af fondens kapital-tillgångar mot stats-anslag eller Riksgälds-kontorets obligationer,
helst de till fonden ingående vakans-afgifter för de till volontärers aflöning
anslagna rust- och rolhälls-nummer aldrig kunde till beloppet ens approximativ beräknas,
enär uppbörden deraf minskades i samma mån, som til! voiontärer hugade
och lämplige personer funnos alt tillgå och vakans-tiderna vid volontär-nummer
derigenom inskränktes eller Rust- och Rotehållare, i stället att upplåta nummer åt
tjenstbar volontär, för detsamma ville anställa ryttare eller soldat;
Wadstena Krigsmanshus-kassan,
att Krigsmanshus-inrättningen, som år 1622 stiftades af Guslaf Adoll den Store,
blifvit af såväl denne Konung som Dess höge Efterträdare och mångå enskilde personer
tilldelad donationer i gods och penningar, af hvilkas afkastning bildats grundfonden
för denna inrättning, afsedd, eldigt Stiftarens mening, att i ali framtid och
oberoende af hvarje tillfällig omständighet sjelfständigt verka för stiftelsens välgörande
ändamål; att, i sådan syftning, förvaltningen af inrättningens medel och angelägenheter
städse varit alskiljd och stälid dels under egen tillförordnad styrelse och dels
under en särskild afdelning af Kongl. Krigs-kollegium; att, vid behandlingen af den
redan år 1825 väckta frågan, att de förvaltande verkens inkomster skulle öfvertagas
af Statsverket, emot bestämda årliga ersättnings-anslag, den grundsats, jemlikt Rikets
Ständers underdåniga skrifvelser den 9 Mars 1830 och 15 Augusti 1851
blifvit antagen och fastställd, att kapitaler och intressen samt tillhöriga eller donerade
fastigheter, hvaraf afkastning er hålles, skulle undantagas och dervid icke komma
i beräkning, enär sådana vore att anse såsom enskild förmögenhet eller tillhörighet,
hvarmed, eldigt Kongl. Krigs—kollegii tanke, Stats-styrelsen icke borde hafva att sig
befatta; hvilken grundsats borde afses jemväl i fråga om dispositionen af de öfriga
under Kongl. Kollegii förvaltning ställda kassors och fonders kapital-tillgångar; och
att Kongl. Majit för betryggande af Krigsmanshus-inrättningens orubbade bestånd,
vid Statsverkets öfvertagande emot årliga ersättnings-anslag af de Krigsmanshuset,
enligt äldre författningar anvisade diverse afgifter och inkomster, fästat det af Rikets
Ständer antagna vilkor, att, om anslaget utan Kongl. Maj:ts nådiga samtycke förändrades,
det skulle ankomma på Kongl, Majit att förordna, det de af Statsverket Öfvertagna
inkomsterna ånyo borde efter förut gällande stadganden uppbäras;
Stats-Utskottets Utlåtande M 15;
97
Invalidhus-fonden,
att densamma blifvit af Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse den 2 Joni
1848, ställd till Kongl. Maj:ts fortfarande nådiga disposition, till understöd åt för—
tjente och orklöse f. d. krigsmän; att det således torde ensamt af Kongl. Majit bero
på hvad sätt detta ändamål skulle uppfyllas; och att efter de nådiga dispositioner,
Kongl. Majit för hvarje år meddelade, en del af dessa understöds-medel utginge til!
Arméens och en annan del till Flottans afskedade personal; samt
Militice-bost alls-hassan,
att densamma, bildad af de s. k. reserv-hemmans-räntorna vid indelta Arméen, utgjorde
en Statsverkets tillhörighet, afsedd till bestridande af kostnaderna för uppförande
och underhållande af karaktershus vid de till bostäder för befälet vid indelta
Arméen anslagna boställen; och att, i händelse Kongl. Majit skulle i nåder anbefalla
fortsättandet af de inställda nybyggnaderna af karaktershus vid sådana Arméens
bostads-boställen, som deraf voro i saknad, kassans kapital-tillgång för sådant fall
icke kunde undvaras, utan deremot för berörde ändamål skulle erfordras till och
med större medels-belopp än kassans hela kapital.
För öfrigt hade Kongl. Krigs-kollegiuin ansett sig böra fästa uppmärksamhet
dervid, att Kongl. Majit, uti 19 § 2 mom. af Dess nådiga Reglemente, angående
lån uti de under Kongl. Kollegii förvaltning ställda kassor, den 26 Oktober 1840
förklarat, att, så länge en låntagare i rätt tid erlade räntor och i öfrigt fullgjorde
sina åligganden samt ingen anledning till osäkerhet för kassan förekomme, lånet
finge hos honom innestå, så framt ej Kongl. Kollegium för angelägna utgifter blefve
i behof af lånets indrifvande eller i öfrigt kunde finna skäl att detsamma uppsäga;
och då Kongl. Kollegium icke annorledes än undantagsvis och för högst sällan före
komne
fall varit i behof att uppsäga sina mot inteckning i fast egendom utgifna
lån, hade gäldenärerna, såvidt de ordentligt inbetalt sina räntor, egt trygghet att,
om de sådant åstundat, under längre tid få sina lån stående.
Utskottet anser det såsom ostridigt kunna antagas, att det skulle leda till
mera enkelhet i den allmänna redovisningen och i samma mån lätta öfversigten
af Statsverkets tillstånd samt lindra förvaltnings- och redogörelse-bestyren, om de
fonder och kassa-behållningar, som af Kongl. Krigs-kollegium förvaltas, blefve till
Riksgälds-kontoret öfverlemnade, för att i dess lånerörelse ingå, emot det att Rikets
Ständer anvisade särskilda årliga anslag, motsvarande hvardera fondens ränte—aTgäld,
att af Kongl. Majit disponeras till de föremål, för hvilka ifrågavarande fonder
bildats. Då genom en sådan förändring jemväl ökade tillgångar kunde beredas,
för bestridande af angelägna stats-utgifter, hvartill medels anskaffande genom utländska
lån kan blifva erforderligt, skulle en väsendtlig fördel ock derigenom del
98
Stats-Utskottets Utlåtande M 13
allmänna tillskyndas, i den män Staten sålunda, i stället att til! utländska kapitalister
utgifva årliga räntor för upptagna lån, endast till vederbörande förvaltningsmyndigheter
hade alt ersätta den ifrågavarande årliga afgälden. Med förutsättning
för öfrigt att, hvad anginge sådana medel, deraf äfven kapital-tillgången möjligen
kunde komma i fråga att vid förefallande behof i större eller mindre mån användas,
del vilkor blefve vid medlens öfverlåtande fästadt. att denna tillgång likaledes
skulle, vid anfordran frän Styrelsens sida, af Riksgälds-kouloret tillhandahållas,
under iakttagande af motsvarande minskning i ersättningsanslaget för räntan,
äfvensom att möjliga besparingar i de årliga ersätlningsanslagen ^kunde, under
enahanda vilkor som de ursprungliga kapitalen, af Riksgälds kontoret göras räntebärande,
synes det Utskottet jemväl, som de af Kongl Krigs-kollegium anförda
betänkligheter i afseende å sådana fonder, som till större eller mindre del genom
gåfvomedel bildats, eller som uttryckligen blifvit till Kongl Majrts nådiga förfogande
ställde, utan svårighet kunde undanrödjas, enär all erforderlig säkerhet
derigenom vore beredd, att medlen alltid blefve för sina ändamål disponibla, samt
frågan, som icke afsåge någon förändring beträffande medlens användande och
redovisningen derför, i sjelfva verket icke skulle innebära något annat än lånerörelsens
öfverflyttande ifrån ett förvaltande till ett penningeverk. Enligt Uskottets
åsigt kan ej heller någon svårighet uppkomma deraf, att medlen nu äro utlånte
till enskilde, som vilkorligen tillförsäkrats om lånens bibehållande, så länge de
fullgöra räntebetalning och öfriga åligganden, emedan, oafsedt det förbehåll, sorn
vid lånens meddelande blifvit fästadt, att dessa må uppsägas, då, i anseende till
angelägna utgifter, behof deraf inträffar eller i öfrigt skäl till lånens uppsägning
kan förekomma, Riksgälds-kontoret lättare än något förvaltande verk ar i tillfälle
alt vid behof af låneuppsägningar afse omständigheterna, för undvikande af våldsamma
rubbningar i de allmänna penninge- och kredit-förhållandena.
Då emellertid andra svårigheter än de nu af Utskottet kända, tor verkställigheten
af ifrågavarande förändring, möjligen kunna möta och frågan härom i
allt fall, med hänsigt till beskaffenheten af omförmälde fonder och de derom hittills
gällande föreskrifter, må antagas vara af Kongl. Maj:ts nådiga samtycke beroende,
inskränker sig Utskottet för närvarande till den hemställan,
att Rikets Ständer, derest Utskottets sålunda framställda åsigt
varder godkänd, måtte uti skrifvelse till Kongl Majit i underdånighet
anmäla hvad i ämnet förekommit, med anhållan att, sä vid t
hinder icke finnes möta lör ofvanomförmälda af Krigs-kollegium
hittills förvaltade fonders och kassors öfverlåtande tili Rikets Ständers
Riksgälds-kontor, i utbyte mot bestämda ersättningsanslag,
Kongl. Majit må täckas meddela Rikets Ständer nådigt förslag
de rom, upptagande jemväl de vilkor och reglemente!iska stadgande!)
i öfrigt, hvarunder verkställigheten må ege rum.
Stats-Ultkottels Utlåtande M /.?.
99
Kongl. General-krigs-kommismriatet.
% *8
1838 års Rev.-ber. pag. 92. IJtlål. pag. 244.)
I afseende å uti Kongl. Krigs-kommissariatels räkenskaper formelt afförde,
men till återbäring anmärkte medel, 4,562 R:dr iO r:st. Banko, hvilka, i anse
ende till anförda besvär, ej kunnat indrifvas, hade Revisorerne inhemta),, att dessa
medel, allt efter som klagomålen hunnit afgöras, upptoges lill redovisning af
Krigs kommissariatet, som förklarat sig ämna bos Kongl. Maj.t göra underdånig
anmälan om de balanser, hvilka vid Kommissariatets upplösning ännu kunde vara
oredovisade.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har Kongl Krigs-kommissariatet, i öfverensstämmelse
med sin, i anledning af Revisorernes ofvananförda yttrande, i underdånighet
tillkännagifna afsigt, jemte skrifvelse den 5 nästlidne Maj, till Kongl.
Maj:t underdånigst insänd t 2:rie särskilda förteckningar, innehållande redogörelse
för ifrågavarande anmärknings-ärendens behandling och omfattande, den ena, de
frågor, i följd hvaraf anmärkningsmedel till Kommissariatets kassa influtit, och den
andra sådana ärenden, hvilka icke föranledt de anmärkta medlens inleverering
till Statsverket, utvisande nämnde förteckningar, att utaf de anmärkte medlen endast
45 R:dr 38 sk 9 r:st. Banko blifvit till Kommissariatets kassa levererade
och derefter lill Riksgälds-kontoret aflemnade; hvarjemte kommissariatet under
dånigst tillkännagifva, att i afseende ä de öfriga medlen någon vidare åtgärd från
dess sida icke påkallades; och har Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 4 Juni
innevarande år förordnat om nämnde Kommissariats upplösning samt låtit öfverlemna
berörde förteckningar till Kongl. Kammar-rätten för den vidare åtgärd,
som af de i förteckningarne uppgifna förhållanden kunde föranledas: — hvilket Utskottet
får lill Rikets Ständers kännedom omförmäla.
Kongl landtbruks-akademien.
S ™
1B57 års Rev.-bftr. pag. <77.
185B » » » 5 60.)
f anledning deraf att Kongl. Landtbruks akademiens räkenskaper dittills
icke undergått revision i Kongl, Kammar-rätten hade 1855 års Ståls-revisorer
uppå anförda skäl hemställt, att årliga redogörelsen för bemälda akademis inkom
-
50
Stats-Uiskottets Utlåtande M 13■
ster och Utgifter måtte, i likhet med hvad som egde rum i afseende å andra
allmänna verks och inrättningars räkenskaper, till granskning i Kongl. Kammarrätten
aflemnas. Efter det Kongl Landtbruks-akademien i anledning af denna
hemställan afgifvit underdånigt utlåtande, anhöllo Rikets sednast församlade Ständer,
uti underdånig skrifvelse den 22 April 1857, det Kongl. Majit, jemte meddelande
af nådig befallning, att nämnda akademis räkenskaper derefter skulle till
Kongl. Kammar-rätten för behörig granskning öfverlemnas, tillika måtte i nåder
föreskrifva, att denna granskning borde hufvudsakligen afse siffran och det formella
af räkenskapsförhållandena, men icke finge utsträckas till bedömande af den ekonomiska
förvaltningen; och har Kongl. Majit, vid föredragning af detta ärende,
under den 5 Mars 1858 meddelat nådigt beslut i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers berörde underdåniga framställning, hvilket Utskottet för Rikets Ständer
velat anmäla.
Kongl. Lasar etts-direktionen.
§ 20.
11857 års Rev.-ber. pag. 207. CJtlåt. pag. 305.)
Enligt hvad Revisorerne omförmält, upptaga de af Lasarettets Ombudsman
ingifna och af Lasaretts-direktionen till betalning godkända expensmedels-räkningarne,
bland andra utgifter, ett belopp af 10 Ridr under hvartdera af revisions-åren
för besväret att meddela upplysning öfver insättningar å Lasaretts-direktionens
Banko-räkning, hvilket belopp blifvit utbetalt år 1854 till Banko-kamereraren
Tingberg, hvaremot upplysning saknades till hvilken utbetalningen för år 1855
skett; dock ansågo sig Revisorerne kunna antaga, att beloppet äfven för sistnämnde
år uppburits af någon Bankens tjensteman, och funno sig härvid böra åberopa
Kongl. Majits nådiga bref af den 27 Maj 1851, deri förbud stadgades mot utbetalande
af dylika arfvoden till Bankens tjenstemän.
Uti häröfver afgifven underdånig förklaring anförde Direktionen, att då erfarenheten
visat, att personer, som till Lasarettet borde inbetala medel, icke sällan
dröjde att till Direktionens tjenstemän aflemna attesterna öfver verkställda insättningar
å Direktionens räkning i Rikets Ständers Bank, hade, till förekommande
deraf, att räntebärande medel finge för bestridande af löpande utgifter indrifvas,
då tillgång å Bankoräkningen vore att tillgå, ehuru, när en del attester öfver
verkställda inbetalningar ej blifvit oflemnade, kassaräkenskaperna ej kunnat sådant
utvisa, Direktionen låtit anmoda vederbörande Kamererare i Banken att under
hand meddela upplysning om verkställda insättningar af medel på Direktionens
räkning; och som Direktionen ansett ett sådant biträde ej åligga Kamererare!!
Slats-Utskottets Utlåtande M 13.
31
i och lör tjenste», hade Direktionen trott hinder af ofvanäberopade Kongl. Bref
ej möta för utbetalande af berörde arfvode, som vida öfvervägdes af den inrättningen
genom berörde åtgärd tillskyndade fördel.
Då Utskottet emellertid funnit alt berörde arfvode, enligt hvad sednare årens
räkenskaper utvisa, icke vidare af inrättningens medel utbetalas samt rättelse i
det anmärkta hänseendet således vunnits, har Utskottet vid detta förhållande an*
sett sig kunna tillstyrka,
alt förevarande anmärkning må förfalla.
Kongl. Direktionen öfver Stockholms Stads Undervisningsverk.
§ 21-
(1858 års Rev.-ber. pag. 202.)
Enär nämnde undervisningsverks räkenskaper utvisade, att Kniggeska donutionsfondens
utlånta kapital, 5,000 R:dr Bko, blifvit den 25 April 1855 af låntagaren
inbetald t, men sedermera icke varit räntebärande förrän den 10 Maj
påföljande år, då fem stycken Skånska Hvpolheksföreniogens obligationer, hvardera
å 1,000 R:dr, derför inköpts, hade, enligt hvad Revisorerne omförmält, derigenom
inträffat att Stockholms stads allmänna undervisningsfond nödgats under revisionsåret
förskjuta ett belopp af 261 R:dr 16 sk. till bestridande af den aflöning vid
Adolf Fredriks skola, som af Kniggeska donationens räntemedel bort utgå.
Uti häröfver afgifven underdånig förklaring, hvilken dock så sent inkommit,
att densamma icke kunnat i sammanhang med revisionsberättelsen till trycket
befordras, har bemälde Direktion andragit, hurusom, oaktadt flere försök medelst
annonser i stadens tidningar att få nämnde kapital utlånt, det likväl icke varit
Direktionen möjligt att för detsamma erhålla nöjaktig inteckningssäkerhet, hvadan
Direktionen, för att icke längre gå miste om räntemedel, slutligen nödgats inköpa
omförmälde fem obligationer.
Vid det af Direktionen sålunda upplysta förhållande torde
förevarande anmärkning ej böra till vidare åtgärd föranleda
§ 22.
(1858 års Rev.-ber. pag. 202.)
Vidare hafva Revisorerne anmärkt, att den för Maria läroverk afgifna rökning
icke meddelade någon redogörelse öfver den termins- eller skol-afgift, hvilken,
jemlikt Kongl. Cirkulären af den 6 Juli 1849 och den 1 Oktober 1851, bör af
32
Stats-Utskottet* Utlåtande M 13.
lurjungarne vid rikets elementarläroverk erläggas samt af Rektorerne uppbäras och
redovisas.
Rektorn vid nämnde läroverk har uti en till bernälde Direktion ställd och
af Direktionen til! Kongl. Maj:t underdånigst insänd förklaring, hvilken af samma
anledning, som i nästföregående § omlörmäles, ej kunnat i sammanhang med
revisionsberättelsen till trycket befordras, anfört, att, enligt Kongl. Stats-kontorets
räkenskaper, nämnde afgift, för höst-terminen 1853 uppgående till 405 R:dr B:ko.
och för vårterminen 1856 utgörande 402 R:dr samma mynt. blifvit deri förra
den 28 December 1855 och den sednare den 16 September 1856 till Kongl
Räntekammaren erlagd.
Ehuru Utskottet anser att ifrågavarande afgifter rätteligen bort redovisas i
skolans räkenskaper och upptagas såväl bland dess inkomster, då medlen influtit,
som bland utgifterne, då de blifvit utbetalde; likväl och då afgifterna, på sätt ofvan
förmäles, och hvilket jemväl är genom Kongl. Stats-kontorets räkenskaper vitsordadt,
blifvit till detta embetsverk behörigen levererade, hemställer Utskottet,
det Rikets Ständer måtte vid den i ämnet afgifna förklaring låta bero.
§ 23-
1858 års Rev.-ber. pag. 202.
Enligt hvad Revisorerne ytterligare omförmält, upptogs uti 1855 års redogörelse
öfver Maria skolas premie- och fattigkassa bland inkomsterna »Nymanska
stipendium 8 R:dr», men uti den af Revisorerne granskade räkningen öfver
nämnde kassa (för år 1856), hade dessa stipendiimedel icke till redovisning blifvit
uppdebiterade.
Uti sin i nästföregående § omförmälde förklaring har Rektorn vid nämnde
skola upplyst, att förhållandet med detta stipendium, hvilket han benämner det
»Nymarckska», vore sådant, att det icke uttoges och utdelades hvarje år, af hvilket
skäl detsamma icke blifvit upptaget i räkenskaperna för läseåret 1855—1856;
och får Utskottet i anledning häraf hemställa,
att vid den afgifna förklaringen mätte få bero.
Ultuna Landtbruks-inslitut.
§ 24.
(18S8 års Rev.-ber. pag. 216.)
Uppå Rikets sednast församlade Ständers, uti underdånig skrifvelse den 22
April
Sluts-Ulsknttets Utlåtande M 15
33
April 1857, derom gjorda anhållan, har Kongl. Maj:!, genom nådigt bref den 5
Mars 1858, förordnat, att Ultuna Landtbruks-instituts räkenskaper, efter det den
i Institutets stadgar föreskrifna revisionsförrättning egt rum, skola jemte tillhörande
verifikationer öfverlemnas till Kongl. Kammar-rätten för behörig granskning, hvilken
dock hufvudsakligen bör afse siffran och det formella af räkenskapsförhållandena,
men icke utsträckas till bedömande af den ekonomiska förvaltningen; i
följd hvaraf Institutets räkenskaper, enligt hvad 1858 ärs Revisorer tillkännagifvit,
blifvit för revisions-året till Kongl. Kammar-rätten insände; hvilket Utskottet ansett.
sig böra till Rikets Ständers kännedom omförmäla.
Allmänna Institutet för döfstumma och blinda.
% 28.
{1858 års Kev.-ber. pag. 217.)
Allmänna Institutets för döfstumma och blinda räkenskaper, som granskas af
särskilda Revisorer, en af hvarje Riksstånd, hvilka af H. M. Enkedrottning Desideria
i nåder ulses, hade före år 1858 icke undergått revision i Kongl. Kammarrätten;
men i anledning af Rikets sednast församlade Ständers derom underdånigst
gjorda anhållan, har Kongl. Maj:t genom nådigt bref af den 5 Mars nämnde år
förordriat, att Institutets räkenskaper för hvarje år skola för behörig granskning
till Kongl. Kammar-rätten öfverlemnas; hvilket Utskottet ansett sig böra omförmäla.
§ 26
(1857 års Rev.-ber. pag. 242.
1858 » a » 218.)
1857 års Revisorer hade, med anledning af hvad nästföregående revisionsberättelse
omförmäler, angående olämpligheten af utsedd plats för den nya byggnad,
till hvars uppförande ett anslag af 25,000 R:dr Ranko vid 1854 och 1855
årens riksdag blifvit beviljad t, efter verksläldt besök å Institutets lokal tillkännagifvit,
att några åtgärder för byggnadens uppförande dittills ej vidtagits, emedan
frågan om utseende af annan byggnadsplats, än den först bestämda, då ännu icke
varit slutligen afgjord.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, i anledning af Kongl. Maj:ts derom
i nåder gjorda framställning, ytterligare anvisat en summa af 120,000 R:dr Riksmynt
för uppförande af en större nybyggnad vid nämnde Institut på den plats,
II,h. till It. St. Prut. 185(1 A 1860- i Sami. t Afd. 6 Haft. 5
3 i
Stats-Ulskollels Utlåtande M- 13.
hvilken Kongl. Majit kunde i nåder pröfva dertill vara mest tjenlig, sami Kongl,
Majit under den 20 Mars 1858 anbefallt Institutets Direktion, alt, efter samråd
med Öfverintendents-embetet, inkomma med underdånigt förslag till lämplig plats
för den beslutade nybyggnaden; så hafva 1858 års Revisorer tillkännagifvit att,
enligt hvad Revisorerne vid anstäldt besök å Institutet inhemtat, Direktionen dåmera
utsett plats för den nya byggnaden i närheten af det så kallade Öfre Manilla,
ehuru kostnadsförslag och ritningar då ännu icke hunnit blifva uppgjorda och till
Kongl. Majit öfverlemnade.
I anledning häraf har Utskottet ej kunnat undgå att fästa uppmärksamhet
vid det långa dröjsmålet, som visat sig ega rum vid ärendets handläggning; men
då Revisorerne icke beledsagat sin ofvanomförmälda framställning roed någon anmärkning
eller hemställan, inskränker Utskottet sig dertill,
att förhållandet hos Rikets' Ständer vördsamt anmäla.
Kongl. Kammar-rätten.
§ 27.
(1857 års Rev.-ber. pag. 242. Hilar. pag. 524.
1838 »du 220. » u 289.)
Med förmälan hurusom vid den af 1857 års Revisorer verkställde revisioosförrältning,
liksom vid de föregående, det inträffat alt (lere verks och inrättningars
räkenskaper för de sednare af revisions-åren icke hunnit undergå granskning i Kongl.
Kammar-rätten, förrän de blifvit till Stats-revisionen allemnade, hafva nämnde Revisorer,
enär berörde förhållande, om det framgent komtne att fortfara, skulle medföra
den olägenhet, att vid derefter blifvande stats-revisioner, hvilka omfattade endast
ett års räkenskaper, dessa i allmänhet hiel ve öfverlemnade till granskning af
Rikets Ständers Revisorer, utan ali förut hafva undergått den speciella revisionen
i Kongl. Kammar-rätten, funnit det vara af vigt att åtgärder vidtogos, hvarigenom
anmärkta olägenhet kunde för framtiden förekommas.
I anledning häraf utlät sig Kongl. Kammar-rätten underdånigst: att den af
Revisorerne anmärkta olägenhet väl kunde, efter hvad Kongl. Kammar-rätten, uti
särskilda utlåtanden af den 2 April 1856, angående ifrågasatt förkortning af tiden
för åtskilliga räkenskapers öfverlemnande till granskning, samt af den 30 December
samma år, rörande förändring af tiden för åtskilliga räkenskapers öfverlemnande till
granskning, då redan i underdånighet anfört och föreslagit, i någon mån förebyggas;
men då en del räkenskaper vore af vidlyftigare beskaffenhet, uppkomme dock, — med
afseende dels å den tid, som för dylika räkenskapers afslutande och aflemnande till
Kongl. Kamrnar-rätten vore nödig, och dels å den längre gransknings-tid, som dessa
Stat»-Utskottets Utlåtande .M 15-
erfordrade. — det förhållande, att granskningen af samma räkenskaper ej heller
kunde uti Öfver-revisions-departementet vara fullbordad, då Rikets Ständers Revisorer
sammanträdde, helst sedan dessa sammanträden numera skota årligen ega rum
samt taga sin början en månad tidigare, än förut varit öfligt.
1858 års Revisorer hade derefter inhemtat, alt Kongl. Maj:t, vid pröfning af den
fråga, som utgjort föremål för Kongl. Kammar- rättens utlåtande af den 30 December
1856, och hvarvid nästföregående Revisorers ofvanomförmälda framställning kommit
i nådigt öfvervägande, under den 6 April 1858, för alla de räkenskaper, som till
Kongl. Kammar-rätten ingå, i nåder fastställt, vissa terminer, inom hvilka desamma
skola till bemälda embetsverk för behörig granskning aflemnas, på sätt Kongl.
Kammar-rättens, med stöd af högstberörde nådiga beslut, den 30 i samma månad
utfärdade kungörelse utvisade; men *dä emellertid Kongl. Kammar-rättens ofvan—
anförda yttrande i detta ämne gifvit Revisorerne anledning till den förmodan, att,
oaktadt den förkortning i tiden för räkenskapernes aflemnande till granskning, hvarom
Kongl. Maj:t sålunda i nåder förordnat, det likväl dädanefter, liksom vid den då
verkställda stats-revision egt rum, skulle komma alt inträffa, att företrädesvis de
räkenskaper, hvilka vöre af större omfång och betydenhet, ej undergått granskning
i Kongl. Kammar-rätten, då de till Rikets Ständers Revisorer öfverlemnades, förmälde
Revisorerne, sorn ansågo att berörda oegentliga förhållande borde för framtiden
förekommas, sig icke kunna underlåta att å nyo lästa uppmärksamhet på
angelägenheten af rättelse härutinnan, antingen sådant kunde ske genom påskyndande
af gransknings-arbetel uti Kongl. Kammar-rättens Olver-revisions-departement
eller pä hvad annat sätt, som funnes lämpligt och ledande til! ändamålet.
Kongl. Kammat-rättens, i anledning häraf, afgifna underdåniga utlåtande är
hufvudsakligen af det innehåll, att enär alla till Kongl. Kammar-rätten ingående
räkenskaper, i mån al omfång och beskaffenhet, vore uppskattade till viss arbetstid,
omvexlande från en dag, hvartill de minsta beräknats, och ett år, som de största
och vidlyftigaste ansågos erfordra, samt hvar och en af de i Öfver-revisions-departementet
anställde Revisorer och Kammarskrifvare, med undantag blott af dem, som
inom hvarje af de tre revisions-kontoren vore sysselsatte med renskrifning och
aktorats-räkningens förande, lått sig tilldelade räkenskaper, utgörande så kallad full
revisions-lott eller 12 månaders revisions-arbete, läte det sig icke göra, åtminstone
icke med nuvarande, vid sednaste löne-reglering, med afseende å nyss anlörda förhållanden,
till antalet i möjligaste måtto begränsade nrbets-personal, att på en tid
af 7| månader, eller till dess Rikets Ständers Revisorer sammanträdde, hafva fullbordat
ett arbete, annars beräknadt att, med noggrannhet verkstäldt, ej kunna afslutas
på mindre än ett helt år. Att åter tillstyrka en så betydlig förstärkning af
revisions-personalen, som skulle erfordras, för att på den nu angifna kortare tiden
verkställa ifrågakomna arbete, ansåge Kongl. Kammar-rätten, för sin del, betänkligt,
då, utom den tillökning i kostnad, som deraf blefve följden, den alltjemt återkom
-
Sfi
Stats-Utskottets Utlåtande M 15-
mande svårigheten, ait emelian flere Revisorer fördela vissa större räkenskaper, alltid
qvarstode. Det syntes icke heller Kongl. Kammar-rätten tjenligt, att erhålla en
tjenstemanna personal, som, strängt anlitad med arbete under två tredjedelar af året,
för återstoden deraf blefve nära nog utan sysselsättning. Då härtill komme, att
stats-revisionen omfattade samma räkenskaper, som för året borde i Ölver-revisionsdepartementet
granskas, funne Kongl. Kammar-rätten ingen annan möjlighet att så
ordna gransknings-arbetet inom nämnde departement, att detta arbete kunde vora
fullbordadt vid tiden för Rikets Ständers Revisorers sammanträden, an örn dessa
kunde framflyttas A\ månader eller inpå följande kalender-är. Huruvida delta åter
lämpligen kunde ske, ansåg Kongl. Kammar-rätten sig dock icke böra bedöma,;
men enär annat sätt att lösa den förelagda uppgiften icke kunde af Kongl. Kammarrätten
utfinnas, hade bemälda embetsverk ej tvekat att på denna utväg fästa uppmärksamhet.
Att den granskning af Statsverkets räkenskaper, som Rikets Ständers Revisorer
åligger, väsendtligen lättas derigenom, att räkenskapen förut undergått granskning
i Kongl. Kammar-rätten, är uppenbart; och Utskottet anser alltså ingen åtgärd
böra underlåtas, som kan vara erforderlig, för att betrygga verkställigheten al
denna Kongl. Kammar-rättens föregående handläggning. Det medel härför, som
Konni. Kammar-rätten alternatilt omförmält, att öka antalet af detta embetsverks
tjenste-personal, finner dock Utskottet näppeligen kunna uppfylla ändamålet, helst,
såsom Kongl. Kammar-rätten sjelf erinrat, svårigheten att emellan flere Revisorer
fördela vissa större räkenskaper derigenom icke blefve undanröjd. Icke heller kan
Utskottet tillstyrka någon åtgärd med afseende å den andra af Kongi. Kammarrätten
ifrågasatta utväg, att några månader framflytta tiden för Rikets Ständers
Revisorers årliga sammanträden, alldenstund sådant icke utan grundlags-föriiudring
kan ega rum.
Hos Utskottet har emellertid förekommit, att de stadganden, som genom Kongi.
Maj:ts ofvanåberopade nådiga beslut af den 6 April sistlidne år meddelats, rörande
terminerne för afgifvandet af de till Kongl. Kammar-rätten ingående räkenskaper,
otvifvelaktig! skola utöfva ett väsendtligt inflytande på de förhållanden, hvarom nu
är fråga. Jemte det att vissa terminer blifvit fastställde för insändande af räkenskaper,
för hvilka föreskrift derom förut saknats, har nemligen derigenom tiden för
åtskilliga räkenskapers och redogörelsers insändande till Kongl. Kammar-rätten blifvit
förkortad; och då häraf den slutföljd kan dragas, att, ehuru Rikets Ständers Revisorers
årliga sammanträden nu mera inträffa en månad tidigare på året än förr, för
Kongl.
Stajf-l [/tiloffris Utlåtande. M 1?>.
.">7
Kongl. Kammar-rättens grnnsknings-arbele, ändock torde återstå en rymligare tid
innan berörda sammanträden, än under fordna förhållanden, då räkenskaperne från
åtskilliga förvaltnings-mvndigheter flera månader Sednare inkommit, och då .det jemväl
må kunna antagas, att gransknings-arbetet skall blifva lältadt i den män, som nya,
med riks-hufvudboken öfverensstämmande, läkenskaps-formulärer för de särskilda förvaltande
verken varda fastställde, finner Utskottet frågan om någon vidare åtgärd
i förrberörde afseende skäligen kunna ankomma på någon tids erfarenhet om och
hvilka verkningar ofvannämnda förändrade förhållanden kunna för afsedda ändamålet
medföra, och hemställer alltså,
att hvad Rikets Ständers Revisorer härom andragit icke för närvarande
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ 28.
Enligt hvad här ofvan blifvit nnfördt, har Utskottet funnit, sig böra uppskjuta
åtskilliga af de uti revisions-berättelserna förekommande frågor, som med ståtsregleringen
ega sammanhang och hvaröfver Utskottet således framdeles kommer
att yttrande afgifva. Sådane tillsvidare uppskjutna frågor öro, utom de i §«§ 6, 7, 8
och 1 8 af detta utlåtande omförmälda, följande:
1:o angående vissa förändringars vidtagande uti nästa riks-stat, i afseende å de
till skogsplanterings-kassan anslagna räntor. (1857 års Rev.-ber. pag. 24, § 14.)
2:o d:o d:o angående Upsala Akademi anslagen kronotionde af åtskilliga socknar
i Långhundra fögderi. (Pag- 25 § 16 i 1857 års Rev.-ber.)
3:o d:o d:o angående från Drottningholms kungsgård indragen kronotionde. (1857
års Rev.-ber. pag. 25 <§ 17.)
4:o d.o d:o angående de till åtskilliga kassor och myndigheter utgående ersättningar
för indragna räntor, kronotionde m. m. (1857 års Rev.-ber. pag.
26 § 18.)
5:o d:o d:o angående räntor, från hvilkas utgörande befrielse åtnjutes af Akers
krutbruk och Husqvarna gevärs-faktori. (Pag. 26 § 19 uti 1857 års
Rev.-ber.)
6:o d:o <l:o angående anslag å 9:de Hufvudtiteln till åtskilliga pensions-inrättningar.
(1857 års Rev.-ber. pag. 27 § 20.)
7:o frågan om nedsättning i Karta Sigillata försäljnings-provisionen. (1858 år»
Rev.-ber. pag 20.)
8:o d:o angående indragning af en till Kongl. Krigs-akademien anslagen dagsverksränta.
(Pag. 104 § 2 uti 1857 års Rev.-ber.)
Bih. till R. St. Brot. 1S59 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 6
38
Stals-Ulshiillels Ut tåla ii dr . V /,5.
§ 29.
Hvad i öfrigt blifvit al Rikets Ständers Revisorer anmäldt och erinrad!, liar
Utskottet funnit dels vara genom vederbörandes afgifna underdåniga utlåtanden nöjaktigt
fork la rädt, dels hafva medfört åsyftad rättelse och dels icke vara af beskaffenhet
att från Utskottets sida påkalla något yttrande.
Stockholm den 6 December 1859.
STOCKHOLM, TKYCKT HOS JOIL BECKMAN, <859
Ståts-Utskottets Betänkande N:o 14.
t
I:o t i.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Dec. 1859, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om anvisande af Stats-anslag för
åtskilliga af Icyrkokassorna i Skåne och Halland hitintills bestridda
utgifter.
(U. A.)
Uti en inom Preste-Ståndet väckt motion har Kontrakts-prosten Falck anfört,
hurusom kyrkokassorna inom Skåne voro belastade med åtskilliga utgifter, af hvilka
flere syntes vara för dem nog främmande. Sålunda visade sig af ett motionen bifogadt
tionde-extrakt, att Gladsax kyrka af nära nio tunnor råg hade endast omkring tre i
behåll och af omkring tjugufem tunnor korn blott fjorton och några kappar. Ett liknande
förhållande egde rum på de liesta ställen i motionärens hemort. Af de verk
och tjenstemän, till hvilka dessa utbetalningar skedde, voro väl icke alla utan samband
med kyrkans angelägenheter, men flere och deribland de, till hvilka de betydligaste
beloppen utgingo, kunde omöjligen anses röra henne närmare än andra inom samhället;
och vore det svårt att inse, hvarföre till exempel vaxljusmedel, akademi-statens
aflöning, ja äfven bibeltryckeri-tunnorna skulle frångå kyrkornas ofta nog svaga behållning,
eller, med andra ord, tagas ur tiondegifvarnes fickor. Detta, enligt motionärens
mening, orättvisa förhållande, att allmänna inrättningar lönades på enskildes bekostnad,
hade redan till en del, såsom i fråga om klockare-helgonskylden, blifvit insedt
och rättadt; i anledning hvaraf motionären trodde sig kunna emotse icke mindre
uppmärksamhet för den angelägenhet af liknande beskaffenhet, som innefattades i hans
nu framställda förslag: »att kyrkokassorna i Skåne må befrias från erläggande af bibelsäden,
akademi-spanmålen, vaxljusmedlen och barnmorske-lärarelönen, samt att ett
mot dessa belopp svarande anslag af allmänna medel anvisas till fyllande af de löner,
m. m., hvilka för närvarande äro på dessa medel anvisade.»
Bih. till It. St. Prof. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.
2
Stats-Utskottets Betänkande N:o 14.
Kongl.
Kammar-rätten in
-
För öfrigt har motionären uppgifvit, att, enligt
hemtade underrättelser, af kyrkorna i Skåne skulle utgå:
Till Kongl. Carolinska akademien:
Yaxljusmedel R:dr 818: —
Tionde: råg 1,177 tunnor och korn 1,177 tunnor, samt
Till Statsverket under namn af bibeltryckerisäd: råg 174 t:r 16 k:pr, korn
205Ät:r.
Beträffande åter beloppet af den tili jordgumme-Iäraren utgående afgift hade
någon upplysning ej kunnat erhållas, enär den icke vore underkastad offentlig granskning;
men sannolikt utginge denna i allmänhet med sex kappar, hälften råg och hälften
korn, af hvarje kyrka; — varande det ofvan åberopade tionde-extraktet af följande
innehåll:
Korn. Hafre
Gladsax kyrka.
Hela tionden .
Afgå
Afkortning
Prostetunna .
Bibelsäden .
Akademi-spanmål .
Jordegumme-läraren
Jordegumman .
Tommarps kyrka.
Hela tionden .
Afgå:
Råg.
— 6. 1. 3.
Räg.
8. 341
Korn.
Hafre.
24. 305. 10.21.
30.
o
3.
9f. 3.131
-6.-6.
1. — 2. —
3.215
10. 24f.
— 30.
3. 131 1* 6- 9 27-
—
13.27. 48.505. 24.16,1
Prostetunna
Bibelsäden .
Akademi-spanmål .
Jordegumme-läraren
4.19f 8.245.
_ 6. — 6.
Jordegumman 1. — 2. —
— 6.23#. 12.505. —
7.
24. 16$.
36. -
Jemte den från ofvanbemälde Riks-Stånd Stats-Utskottet meddelade remiss å
nu anförda motion, äro åtskilliga i anledning deraf afgifna yttranden till Utskottet öfverlemnade,
hvaraf inhemtas, bland annat, att Prosten Lindberg, biträdande det väckta
förslaget i hvad anginge kyrkornas i Skåne fritagande från utgörandet af tryckerispanmålen
och vaxljuspenningarne, derjemte, såsom egen motion, hemställt, att äfven kyrkorna
i Halland måtte befrias från skyldigheten att erlägga samma afgifter, af hvilka
den förra utgjorde 45 tunnor råg och 43 tunnor korn, och den sednare uppginge
till 73 R:dr 2 sk. 4 r:st Banko; anhållande motionären, att stats-anslag mätte anvi
-
Stats-Utskottets Betänkande N:o 14.
3
sas til! de behof, som hitintills blifvit bestridda af berörda afgifter, hvilka i stället
borde användas till aflönande af folkskole-lärarne inom församlingarne; — hvarförutom
Kyrkoherden Ternström, såsom ett tillägg till Kontrakts-prosten Falcks motion, hemställt,
att det större eller mindre spanmålsbelopp, som utgår till barnmorskornas aflöning,
icke heller måtte af kyrkornas inkomster bestridas.
Vidare har Bonde-Ståndet till Stats-Utskottet remitterat en i detta ämne af
Riksdagsfullmiigtigen Ola Svensson från Skåne väckt motion, deruti, jemte erinran
om här ofvan omförmälda förhållande, att en del af de Skånska kyrkornas inkomst
ingår till Lunds universitet och användes till akademi-statens aflöning, motionären,
som ansåge detta aflöningssätt, hvilket sannolikt tillkommit genom en enväldig regents
förordnande, ej vara öfverensstämmande med nu i allmänhet antagna grundsatser, likasom
det icke heller hade någon motsvarighet vid det andra af rikets universiteter,
föreslagit, att de bidrag, som på förutnämnda sätt af Skånska församlingarne eller deras
kyrkor erläggas, måtte ersättas af statsmedel och församlingarne återfå dispositionsrätten
af sin kyrkotionde för att till sitt ursprungliga ändamål användas.
I afseende å dessa framställningar får Stats-Utskottet erinra, hurusom de af
motionärerna omförmälda särskilda afgifter alltifrån äldre tider fortfarande utgått af
kyrkorna uti de förra Danska provinserna, och att anledningen, hvarföre dylika bidrag
blifvit endast dessa kyrkor affordrade, återfinnes i det väsendtligen olika förhållande,
som i kameralt hänseende af ålder egt rum emellan nämnde provinser och det öfriga
Sverige. Då nemligen vid reformationen kyrkornas förnämsta inkomst, tionden, blef
uti hela det dåvarande Sverige indragen till Kronan, så att kyrkorna endast fingo behålla
en ringa del deraf, nemligen hvad som ansågs nödigt till kyrkovin,vax och oblater,
jemte särskilda tid efter annan beviljade anslag af kronotionden till kyrkobyggnader,
hvilka kyrkornas inkomster derföre vanligen benämnas vin- och byggnads-säd,
så hafva deremot kyrkorna inom de förra Danska provinserna likasom förut under den
katolska tiden, äfven efter införlifvandet med Sverige, fortfarande fått uppbära en tredjedel
af hela tionden, hvarigenom inträffat, att flera af dessa kyrkor samlat behållningar
till icke obetydligt belopp och i allmänhet befinna sig uti en vida fördelaktigare ekonomisk
ställning, än inom det öfriga landet. Detta förhållande har ock säkerligen föranledt,
att kyrkokassorna i nämnde provinser anlitades för de af motionärerna omförmälda
utgifter, hvilka alltifrån Carl XI:s tid blifvit af dem bestridda. Sålunda anbefalldes
akademi-spanmålens utgörande till Lunds akademi genom en Kongl. Resolution af
den 5 Augusti 1681, vaxljuspenningarne genom Kongl. Resolutionen den 5 September
1682 och bibeltrycks-spamnåilen lärer, enligt hvad äldre räkenskaper utvisa,
hafva utgått från början af 1690-talet. Sedan dessa afgifter alltså mera än ett och
ett halft århundrade från kyrkokassorna utgått, utan att under hela denna tid anspråk
på befrielse derifrån blifvit framställda eller kunnat göra sig gällande, torde det
vara föga lämpligt att numera ingå i någon pröfning af grunderna för de beslut,
hvarigenom samma afgifter tillkommit; men Utskottet har emellertid ansett sig böra
fästa uppmärksamhet derå, att en del af de behof, hvartill ifrågavarande medel an
-
Siats-Utskottets Betänkande N:o 14.
vändas, såsom t. ex. aflöning åt barnmorskor, äro af den beskaffenhet, att de i aiia
händelser bort af församlingarne, utan bidrag af statsmedel, bestridas. Hvad åter an
går
den till beloppet betydligaste af omförmälda afgifter, akademi-spanmålen, kan väl
å ena sidan icke förnekas, att, enligt de grundsatser, som i sednare tider blifvit tillämpade,
det må anses tillhöra Staten att sörja för uuiversitets-lärarnes underhåll och
aflöning i den mån Akademiernas egna inkomster dertill ej lemna tillgång; — dock
bör härvid erinras, att de anvisningar på kyrkornas öfverflödiga inkomster, som i slutet
af 1600-talet egde rum i ändamål att derigenom bereda ett behöfligt understöd
åt Lunds akademi, ingalunda stödo i strid med den tidens åsigter, helst fördelarne
af en dylik åtgärd, hufvudsakligen kommo stiftets egna barn till godo.
Med afseende å dessa förhållanden har Utskottet funnit sig icke kunna godkänna
befogenheten af de i ofvannämnde hänseenden nu väckta anspråk på ersättning
af Statsverket, — och detta så mycket mindre som motionärerna icke ens uppgifvit,
än mindre ådagalagt, att något verkligt behof af ökade inkomster för kyrkorna i Skåne
och Halland skulle förefinnas; — hvarförutan Utskottet ej kunnat undgå fästa uppmärksamhet
vid den omständigheten, att beviljandet af de ifrågaställda ersättningarne
skulle för Statsverket medföra en, under närvarande förhållanden, ganska betydlig
uppoffring, enär, enligt hvad i kammar-arkivet befintliga räkenskaper utvisa, och hvilket
äfven öfverensstämmer med den uti Kontrakts-prosten Falcks motion meddelade
uppgift, endast akademi-spanmålen inom Lunds stift utgår med ett sammanlagdt belopp
af 2,334 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa,
att förevarande motioner ej måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 16 December 1839.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1859.
Stals-Ulskottels Utlåtande, M 15.
1
N:o 15.
Ank. till Jäxp.-Utsk. den 20 Dec. 1859, kl. 7 e. m.
Utlåtande, angående Riksgälds-kontorets förvaltning under den sedan början
af 1856—1858 års riksdag förflutna tid.
(R. A).
Efter erhållne remisser från samtlige Riks-stånden å Rikets Ständers åren 1857,
1858 och 1859 församlade Revisorers, efter vanligheten till trycket befordrade och
inom Riks-stånden utdelade berättelse om Riksgalds-kontorets tillstånd och förvaltning
under den tid nämnde årens revisioner omfattat, har Stats-utskottet genomgått
dessa berättelser och tagit närmare kännedom om de omständigheter och förhållanden,
hvilka föranledt särskilda yttranden och framställningar af Revisorerne, samt,
till följd af grundlagarnes föreskrift, granskat ej mindre de af Revisorerne omförmälda,
än älven de elter deras sammanvaro vidtagne lörvaltnings-åtgärderna inom nämnde
verk, dervid Utskottet genomläst de hos Fullmäktige lörde protokoller efter den dag,
den 11 Augusti innevarande år, med hvilken Revisorernes protokolls-läsning slutade,
till och med den 20 sistlidne Oktober, då den berättelse Rikets nu församlade Ständer
af Fullmäktige emottagit inför dem justerades; och får Utskottet i ett sammanhang
och med bibehållande af den ordningsföljd, som Revisorerne iakttagit, nu afgifva
sina yttranden öfver hvad de i ett eller annat hänseende erinrat och föreslagit
samt hvad rörande samma eller enahanda ämnen förekommit under Utskottets fortsatta
granskning af Riksgälds-kontorets förvaltning.
1:0.
Angående Landträntmästaren A. M. follins uppbörds-balans.
(1857 års Rev. ber. sid. 54; 1858 års, sid. 51; 1859 års sid. 52.)
Bill. till R. St. Prat. 1859 & 1800. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 1
S tats-V t skot tets Utlåtande. M 15.
Enligt hvad Utskottet inbemtat, ar Landshöfdinge-embetets i Östergöthlands län
den 1 1 Maj innevarande år meddelade utslag, rörande denna balans, fortfarapde af
Kongl Kammar-rättens pröfning beroende.
2: o
Angående bokföringen af ränta å innestående behållning af det vid 1844 och
1845 årens riksdag beviljade anslag för boskapsskötselns befrämjande.
(1859 års llev. ber. sid. 53.J
Sedan, till följd af Rikets sednast församlade Ständers i underdånighet gjorda
framställning, den vid 1857 års slut återstående behållning af detta, i Riksgälds
kontoret
till hela sitt belopp lyftade anslag, blifvit genom Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret
återlemnad, bar, på sätt Revisorerne anmärkt, den under år 1858,
till belopp af 1426 R:dr 52 öre, upplupna ränta å de Hypolheks-förenings-obligationer,
hvaraf största delen af den återlemnade behållningen utgjordes, blifvit i Riksgälds-kontorets
hufvudbok för samma år tiligodoförd ifrågavarande anslag, i stället
att ingå till och sammanslås med de räntevinster, som genom dylik förräntning af
Riksgälds-kontorets medel uppkommit.
Då Utskottet, lika med Revisorerne, anser annat förfaringssätt vid bokföringen
af ifrågakomma räntebelopp icke bort ega rum, än som beträffande öfrige Riksgäldskontorets
tillsvidare förräntade medel iakttagits, och då Riksgälds-kontorets utbetalningsskyldighet
med hänseende till ifrågavarande anslag icke synes böra sträcka sig
längre, än till del kapitalbelopp, som genom Stats-kontoret blifvit till Riksgälds-kontoret
återställdt, får Utskottet — som härvid velat upplysa, att den hos Riksgäldskontoret
innestående återstod af omförmälda anslag numera, oberäknadt den' ränta
hvarom är fråga, utgör endast 3,065 Riksdaler 46 öre riksmynt, — tillstyrka bifall
till Revisorernes hemställan om rättelse i förevarande afseende sålunda:
att den å ofvannämnde obligationer upplupna ränta, som i
Riksgälds-kontorets räkenskaper blifvit förd ifrågavarande anslag
tillgodo, må från anslagets ännu balanserade belopp afföras,
samt räntebeloppet i stället bland andra genom innestående anslagssummors
förräntning beredda inkomster upptagas.
3:o.
Angående Riksgälds-kontorets fordran hos f. Glasmästaren i Wenersborg S. P.
Dafgård.
(1857 års Rev. ber. sid. 55; 1858 års, sid. 52.)
I afseende å denna i 1857 och 1858 årens revisions-berättelser närmare om
-
Stats-Utskotlets Utlåtande, J\s 15.
förmälda fordran, har, enligt hvad Utskottet inhemtat, någon förändring icke inträffat
i de förhållanden, som nämnde berättelser derom innehålla.
4:o.
Angående, den af Fullmäktiges Sekreterare förda anteckningsbok öfver Rilcsgäldskonlorels
utgifter.
(1859 års Rev. ber. sid. 54.)
I sammanhang med läsningen af Fullmäktiges protokoller, har Utskottet fortsatt
den vid sednaste statsrevision företagna granskning af denna anteckningsbok, deruti
alla vid sednaste riksdag till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade statsutgifter
och öfriga, enligt reglementet, detta verk åliggande utbetalningar finnas upptagna
och de verkställda utgifterna afförde, äfvensom de af Fullmäktige mottagne Kongl,
bref samt andra, rörande Riksgälds-kontorets utbetalningar, meddelade underrättelser
och fattade beslut till sitt hufvudsakliga innehåll antecknade; och har Utskottet funnit
sagde anteckningsbok vara på ett ändamålsenligt och tillfredställande sätt uppställd,
samt deri gjorda anteckningar fullständiga och med de af Utskottet lästa protokoller
och Kongl, bref öfverensstämmande.
1 5:o.
Angående kostnaderne
Jens protokoller.
(1859 års Rev. ber. sid. 55).
Vid granskning af räkenskaperna öfver kostnaderna för sednaste Riksdag har
af Revisorerne anmärkts, att den af Rikets Ständer till vissa belopp för hvarje tryckt
ark bestämda godtgörelse för upprättandet af registren öfver Riks-ståndens protokoller
samt korrekturläsningen vid registrens tryckning har, för registret öfver Bondeståndets
protokoller, utgörande, utom registret, 9 band, uppgått till ej mindre än 2,713
R:dr 29 öre, då deremot enahanda godtgörelser för registret öfver Ridderskapets
och Adelns protokoller, bestående af 11 band, endast utgjort 506 R:dr 75 öre och
för registret öfver Presteståndets protokoller, 41 band, 787 R:dr 64 öre, samt för
registret öfver Borgarståndets protokoller, 8 band, 1,119 R:dr 45 öre. I anledning
häraf och då Revisorerne, som till uppställning och innehåll med hvarandra jemfört
ofvannämnde 4 register, dervid funnit registret öfver Ridderskapets och Adelns protokoller
vara både enkelt och ändamålsenligt samt, oaktadt dess mindre vidlyftighet,
tillfyllestgörande, hafva Revisorerne ansett sig böra hemställa att Rikets Ständer, till
förminskande af kostnaderne för upprättandet och tryckningen af registren öfver
Ståndsprotokolierna, måtte besluta att dessa register hädanefter skola uppgöras med
för upprättande och tryckning af registren öfver Riks-stån
-
Stats-Utskottets Utlåtande, M 15.
iakttagande af samma uppställning, som hittills begagnats för registren öfver Ridderskapets
och Adelns protokoller.
Enär hvarje Riks-stånd för sig har at( bestämma om sättet för uppställning af
Ståndets protokoller, och enahanda ordning synes böra iakttagas i afseende å de till
protokollen hörande register, har Utskottet, i anledning af Revisorernes nämnda hemställan,
funnit sig böra föreslå Riks-stånaen:
att rörande sältet för uppställningen af ifrågavarande register
hvart för sig meddela de närmare bestämmelser, som för vinnande
af det utaf Rikets Ständers Revisorer afsedda ändamål
befinnas lämpligast.
G:o.
Angående fordna Svenska statslånen i Brabant, äfvensom angående rättegången
rörande Baumanska kronofordran.
(1857 års Rev. ber. sid. 56; 1858 års sid. 53; 1859 års sid. 56.)
Någon förändring har icke inträffat i de förhållanden, som i afseende härå i
Revisionsberättelserna om förmälas.
7:o.
Angående Stats- och Biksgälds-konlorens inbördes liqvidförhållanden.
(1859 års Rev. ber. sid. 58 — 59; Fullm. ber. sid. 33—34.)
I öfverensstämmelse med hvad genom Kongl. Brefvet den 18 Oktober 1844
föreskrifvits, hafva, på sätt Revisorerne anmält, Fullmäktige den 1 Juni innevarande
år hos Stats-kontoret begärt, att en del af de betydliga öfverskott å 1857 års statsinkomster,
som Riksgälds-kontoret efter den vid sednaste riksdags statsreglering uppgjorda
beräkning öfver Stats- och Riksgälds-verkens tillgångar hade att förvänta,
måtte til! Riksgälds-kontoret aflemnas; men härå meddelades af Stats-kontoret den
14 i samma månad till svar, att Stats-kontoret då icke kunde till Fullmäktiges i
Riksgälds-kontoret disposition anordna större eller mindre del af de öfverskottsmedel,
hvarom fråga vore; och har, efter underdånig anmälan till Kongl. Majit om den på
1857 års rikshufvudbok grundade liqvid emellan Stats- och Riksgälds-kontoren,
Kongl. Majit, i likhet med hvad rörande 1856 års enahanda liqvid skett, genom
nådigt bref den 6 Augusti innevarande år förordnat att återstoden af det Riksgäldskontoret
tillkommande saldo, förstnämnde liqvid upptoge, skulle af Stats-kontoret till
Riksgälds-kontoret öfverlemnas i den mån tillgångar dertill kunde beredas, utan åsidosättande
af de utgifter, sorn det enligt Riks-staten ålåge Statsverket att bestrida.
Dessutom har af Revisorerne vidare omförmälts att Fullmäktige, för bestridande
af de enligt sednast fastställda riksstat och 213 § af Riksgälds-kontorets gällande
Stats-Utskotlets Utlåtande, As 15.
5
reglemente å Riksgälds-kontoret anvisade stats-utgifter, I medlet af sisllidne Juni månad
hos Stats-kontoret reqvirerat det till sagde utgifter för år 1858 anslagna belopp;
men att Stats-kontoret jemväl härå lemnat det svar, att Stats-kontoret, i saknad
af dertill disponibla tillgångar, icke var i tillfälle att låta utbetala det belopp
Fullmäktige reqvirerat.
Upplysningsvis hafva Revisorerne,-beträffande öfverskotten å 1857 års statsinkomster,
vidare anfört, att Stats-kontoret af nämnda öfverskottsmedel i slutet af
förutnämde Juni månad till Riksgälds-kontoret öfverlemnat 350,000 R:dr; och enligt
hvad Utskottet inhemtat har derefter i särskilda poster, anordnade den 9, 22 och
29 sistlidne November samt den 10 innevarande December, från Stats-kontoret till
Riksgälds-kontoret aflemnats tillsammans 1,540,440 R:dr 72 öre, såsom ytterligare
afbetalning å sagde öfverskottsmedel.
Som det emellertid synes Stats-utskottet af synnerlig vigt och angelägenhet,
att Stats- och Riksgälds-kontorens inbördes hqvidförhållanden blifva på sådant sätt
ordnade, att de nämnde verk åliggande utbetalningar obehindradt må kunna i föreskrifven
ordning fullgöras, kommer Utskottet att framdeles under riksdagens lopp
till Rikets Ständer aflåta förslag till de åtgärder, som i berörda hänseende kunna
anses böra vidtagas.
8:o.
Angående afskrifning af den s. k. Brudgåfvo-fonden.
(1857 års Rev. ber. sid. 64; 1858 års sid. 55; 1859 års sid 56;
Fullmäktiges ber. sid. 7.)
Enligt den under den 16 April 1771 fastställda plan för det numera indragna
Kongl. Nummer-lotteriet, anslogs af Lotteriets behållna vinst en summa af 500 daler
silfvermynt vid hvarje dragning att utdelas till fern giftvuxna flickor af Allmogens
barn, på sätt att, sedan uppgift från hvarje län erhållits å ett visst antal af allmogens
ogifta döttrar emellan 15 och 24 års ålder, ett af de uppgifna namnen borde
utsättas för hvarje af de ttO numror, hvaraf Lotteriet bestod; och egde de fem
flickor, hvilkas namn vid dragningen utkommo, att hvardera utbekomma 100 daler
så snart de i äktenskap inträdt. Beloppet af de brudgåfvo-vinster, hvilkas utbetalning
på grund af denna föreskrift ålåg Nummerlotteri-inrättningen, men hvilka ännu
icke vid Nummerlotteri-inrättningens upplösande voro uttagne, blef, jemlikt Kongl
kungörelsen den 4 Juni 1841, med en summa af 27,802 R:dr 18 sk. 7 rst. B:ko
öfverlemnadt till Riksgälds-kontoret, i hvars hufvudböcker detta belopp uppfördes å
särskildt konto, derå de sedermera utbetalde brudgåfvorne blifvit afförde, hvarefter
den återstående behållningen balancerats såsom Riksgälds-kontorets skuld.
6
Ståts-Utskottets Utlåtande, M 15.
Dä i sednare tider, enligt hvad Revisorernas och Fullmäktiges berättelser när
mare
utvisa, utbetalningarne af denna fond gå minskats, att de sedan 1856-års
början endast uppgått till ett sammanräknadt belopp af 50Ö R.dr R:mt, och då,
på sätt Revisorerne yttrat, något behof icke förefinnes att,-för tillhandahållande af
de brudgåfvo-vinster, som för framtiden kunna böra utgå, i Riksgälds-kontorets räkenskaper
bokföra en särskild fond, helst denna i allt fäll ingått ibland samt utgör
en del af Riksgälds-kontorets öfriga tillgångar, får Utskottet, jemte tillkännagifvande
att fondens återstod fortfarande, såsom af Fullmäktige uppgifvits, utgör 30,203 R:dr
58 öre, i likhet med Revisorerne tillstyrka:
att denna fond må ur Riksgälds-kontorets räkenskaper afFöras,
under fortfarande förbindelse för Riksgälds kontoret att framgent
utbetala de brudgåfvor, sorn, enligt gällande föreskrifter,
böra utgifvas.
9:o.
Angående afskrifning af ett i Riksgälds-kontorets hufvudbok likaledes å särskildt
konto upp för dt belopp.
(1859 års Rev. ber. sid. 57).
Beträffande Revisorernes tillika gjorda framställning om afförande ur räkenskaperne
af det, alltsedan Kongl. Nummerlotteri-inrättningen upplöstes och dess dåvarande
tillgångar till Riksgälds-kontoret öfverlemnades, bland detta verks skulder, å sär
skildt
konto, i hufvuöboken upptagna belopp, som lottsedel-innehafvarne egde återbekomma
utaf gjorda insatser för den, till följd af nummerlotteriets upphörande inställda
1l44:de dragningen; så enär, på sätt af Revisorerne tillkännagifvits, någon sådan
utbetalning från Riksgälds-kontoret hittills icke ifrågakommit, och ej heller hädanefter
något anspråk torde komma att väckas om utbekommande af dessa medel, som
endast utgöra 58 R:dr 25 sk. 3 rst. Banko eller 87 R:dr 79 öre R:mt, får Utskottet,
helst den af Revisorerne föreslagna åtgärd icke kan inverka på vederbörande
lottsedel-innehafvares rätt att, enligt gällande författningar, återbekomma ifrågavarande
medel, jemväl tillstyrka:
att nyssnämnde skuldbelopp må ur Riksgälds-kontorets räkenskaper
afföras.
10:o.
Angående det vid 1853 och 485A arens Riksdag anvisade kreditiv för de med
Sveriges bidrag till 4855 års konst- och industri-exposition i Paris förenade kostnader.
(1857 års Rev. ber. sid. 61; 1858 års ber. sid. 55; Fullm. ber. sid. 31).
Ståls-Utskottets Utlåtande, M 15.
7
Utaf det i nyssnämnde Revisions-berättelser omförmälda belopp af 70,000 R:dr
Riksmynt, som blifvit å detta kreditiv lyftadt, har, enligt Fullmäktiges till Rikets
Ständer nu afgifna berättelse, blifvit till Riksgälds-kontoret återbetaldt 89 R:dr 64
öre; men då vidare återbäring icke är att förvänta, samt redovisning för användandet
af återstående 69,94 0 R:dr 36 öre numera, efter hvad Utskottet inhemtat, blifvit
afgifven och utan anmärkning granskad, får Utskottet, jemlikt Revisorernes hemställan,
tillstyrka:
att sistnämnda belopp må ur Riksgälds-kontorets räkenskaper
a fföras.
M:o.
Angående del från Riksgälds-kontoret utbetalda belopp lill inlösen af enkel bränvins-bränningsredskap
utaf koppar eller malm.
(1857 års Rev. ber. sid. 61; 1858 års, sid. 55).
I öfverensstämmelse med Revisorernes hemställan rörande det belopp af 89,996
R:dr 4 öre, hvarmed den utbetalda lösningssumman för nämnde redskap öfverskjutit
hvad som genom redskapens försäljning influtit och kommit Riksgälds-kontoret till
godo, får Utskottet, efter inhemtad upplysning att de för dessa medel uppgjorda räkenskaper
blifvit utan anmärkning granskade, tillstyrka:
att sagde belopp må ur Riksgälds-kontorets räkenskaper afskrifvas.
12:0.
Angående återkallande af bevakning i handelshuset Johns & Comp:s konkurs.
(1858 års Rev. ber. sid. 70 — 72, jemf. bilaga till samma ber.; 1859 års, sid. 71).
Af Rikets Ständers år 1858 församlade Revisorer har i Revisions-berättelsen
hemställan blifvit gjord, att den bevakning, som å Riksgälds-kontorets vägnar egt rum
i handelshuset Johns & Comp:s vid Stockholms Rådstufvurätt anhängige konkurs,
med hänseende till det vite af 500,000 R:dr Rmt, hvartill nämnde handelshus i kontrakt
den 11 November 1857 sig ulfäst, måtte, derest dom i konkursen icke derförinnan
mellankomme, af Rikets Ständer återkallas. Enligt hvad Utskottet rörande
i detta afseende förekommande förhållanden inhemtat, har, efter anbud af sagde handelshus
att öfvertaga det vid sednaste Riksdag för statens jernvägsbyggnader beslutade
lån, kontrakt härom blifvit nyssnämnde den 11.November 1857 afslutadt, hvars
hufvud-bestämmelser finnas i revisions-berättelsen intagne, och hvaraf särskildt 1:a och
12:te §§ innehöllo följande:
«§ 1. Handelshuset Johns & Comp. tillförbinder sig:
a) att öfvertaga hela beloppet af ifrågavarande statslån Tjugu millioner Riksdaler
Riksmynt;
8
Stats-UIskottets Utlåtande, M 15.
b) att verkställa inbetalningen deraf sednast inom följande terminer, nemligen:
före medlet af nästkommande Maj månad Två och en half millioner
R:dr R:mt 2,500,000,
före medlet af påföljande Juni månad Två och en half millioner. . . 2,500,000,
under återstående delen af år '1858 Sju millioner  7,000,000,
under loppet af år 1859 Sex millioner  0,000,000.
under första hälften af år 1860 Två millioner 2,000,000.
Tillhopa Riksdaler R:mt 20,000,000.
dock ega långifvarne, om de så för godt finna att tidigare än nu sagdt är verkställa
lånets inbetalning, med iakttagande deraf att minst Etthundra Tusen R:dr Rmt hvarje
gång erläggas. Dessa inbetalningar verkställas i Slockholm hos Riksgälds-kontoret,
antingen i Rikets Ständers Ranks sedlar eller i
räkningsgrund;
c) att inom två månader härefter till Herrar Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
aflemna en fullständig plan för lånets förräntande och amortering i enlighet med de
grunder, som här nedan bestämmas.
§ 12. Långifvarne utfästa för fullgörande af de, enligt 1 § i detta kontrakt
dem åliggande skyldigheter, ett vite af Femhundratusen (500,000) R:dr R:mt, som
tillfaller Riksgälds-kontoret, i händelse de underlåta fullgöra sina deri gjorda åtaganden,
dock med rättighet för Hrr Johns & Comp. att, emot uppoffrande af denna
summa, frikännas från vidare utbetalningar än dem, sorn vid vitets förverkande äro
verkställda; och förbinda sig Hrr Johns & Comp, att inom fjorton dagar härefter för
detta vitesbelopp ställa sådan säkerhet, sorn af Fullmägtige godkännes. Denna säkerhet
återbekommes, då långifvarne fullgjort hvad i Irsta § föreskrifves»
Den 26 i förutnämnde November månad, eller efter förloppet af den tid, inom
hvilken långifvarne enligt kontraktet bort fullgöra sitt åtagande att ställa säkerhet för
det vite, hvartill de sig förbundit, inkom emellertid chefen för handelshuset Johns
& Comp., Konsuln Th. Johns, med anhållan att, i anseende till förhållanden som
efter kontraktets afslutande inträlfat, 8 dagars anstånd med fullgörande af ifrågavarande
åtagande kunde beviljas. Som likväl Fullmäktige såväl i denna, som andra
samtidigt inträffade omständigheter, funnit anledning till farhåga beträffande de med
Johns & Comp. ingångna förbindelser, och i följd deraf ansågs angeläget att söka
förmå Johns att från sig lemna såväl det till honom öfverlemnade kontraktet, som
ock en till innehafvaren ställd öfverlåtelse deraf, på det. Fullmäktige måtte komma i
tillfälle att med annat handelshus öfverenskomma antingen om kontraktets öfvertagande,
eller om afslutande af nytt kontrakt, blef, jemte det Fullmäktige förklarade
det af Johns begärda anstånd icke kunna beviljas, framställning i förenämnda afseende
gjord till Konsuln Johns, som härtill förklarade sig beredvillig, och ej mindre
återställde
Stuts-Utskoltets Utlåtande, M 15.
9
återställde det till honom aflemnade exemplar af original-kontraktet, än äfven,
enligt fullmäktiges begäran, aflat en till innehafvaren ställd öfverlåtelse af samma
kontrakt.
Sedan icke långt derefter handelshuset Johns & Comp. blifvit i konkurstillstånd
försatt, väcktes hos Fullmäktige fråga om icke det vite af 500,000 R:dr R:mt,som
nämnde handelshus utfäst för fullgörande af första punkten i lånekontraktet, borde i
konkursen bevakas. Härom uppstodo bland Fullmäktige olika tankar, dervid å ena
sidan yttrades, att bevakning af vitet destomindre kunde eller borde å Riksgäldskontorets
vägnar verkställas, som tiden för fullgörande af de förbindelser, Johns &
Comp. i kontraktets första punkt sig åtagit, ännu icke hade inträffat då kontraktet
till Riksgälds-kontoret återställdes. Som det vite, hvartill Johns & Comp. sig förbundit,
endast afsåg uppfyllandet af de i första punkten gjorda stipulationer, kunde
följaktligen icke heller detta vite vara försutet. vid den tid, Johns & Comp:s exemplar
af kontraktet till Riksgälds-kontoret åte^lemnades. Yäl hade Johns & Comp.,
hvilka i 12:te punkten förbundit sig att, inom* fjorton dagar från kontraktets underskrifvande,
för vitesbeloppet ställa sådan säkerhet, som af Fullmäktige godkändes,
försummat fullgöra detta åtagande. Men något särskildt äfventyr för denna försummelse
fanns icke i kontraktet föreskrifvet, och då Fullmäktige, genom alt återtaga
Johns & Comp:s exemplar af kontraktet, måste anses hafva frikallat dem från skyldigheten
att fullgöra de i första punkten bestämda inbetalningarne, vore deraf ock
en gifven följd, att frågan om vitet äfven förfallit. Antages motsatsen, så skulle
Johns & Comp., oaktadt de öfverlåtit kontraktet till hela dess innehåll på innehafvaren,
— som ända sedan den 26 November varit och ännu vore Riksgälds-kontoret,
— fortfarande bibehållit rättigheten att, på de i kontraktets första punkt utsatta
tider, verkställa inbetalningarne å lånet. Riksgälds-kontoret, som under tiden
på annat håll negocierat den erforderliga lånesumman af Tjugu Millioner Riksdaler,
hade då kommit att upplåna 40 millioner, oaktadt Rikets Ständer endast gifvet Fullmäktige
uppdrag att låna 20 millionär och oaktadt Kongl. Maj.-t, vid meddelande
af sin nådiga garanti å det sedermera med Erlanger afslutade lånet, uttryckligen
förklarat, att den förut lemnade garantien å Johns & Comprs kontrakt upphört att
vara gällande. Då i öfrigt Riksgälds-kontoret, genom emottagandel af Johns & Compis
öfverlåtelse utaf kontraktet, kommit i besittning icke blott af deras rättigheter, utan
äfven af deras skyldigheter, enär öfverlåtelsen var af den ordalydelse, att kontraktet
»till hela dess innehåll transporterades på innehafvaren», skulle ock Riksgälds-kontoret
sjelft vara skyldigt att för vitet ansvara, så . länge Kontoret vore innehafvare af transporten.
På alla dessa skäl, och då det ifrågavarande kontraktet borde anses hafva
upphört att vara för Johns & Comp. förbindande, enär Riksgälds-kontoret ännu vore
innehafvare af såväl öfverlåtelsehandlingen som begge kontrakts-exemplaren, ansågs
den ifrågasatta bevakningen af det i kontraktet bestämda vitet så mycket olämpiiBih.
till R. St. Prof. 1859 & 1800. 4 Sami, 1 Afd. 8 Höft. 2
10
Stats-Utskollets Utlåtande, M 15.
gare, som Fullmäktige sjelfve återfordrat Johns & Comp:s exemplar af kontraktet
och derigenom annullerat detsamma, hvadan på det högsta afstyrktes, att en sådan
bevakning å Riksgälds-kontorets vägnar verkställdes.
Dessa åsigter delades dock icke af flertalet bland Fullmäktige, hvilka deremot
voro af den tanka, att då Johns & Comp. redan innan deras exemplar af kontraktet
till Riksgälds-kontoret återställdes, underlåtit fullgöra sitt i 12 punkten gjorda
åtagande att för vitet ställa säkerhet, så hade Johns & Comp. genom denna underlåtenhet
begått ett kontraktsbrott, som fullt berättigade Fullmäktige icke blott att
återtaga kontraktet, utan ock att fordra den skade-ersättning. som låg i det utfästade
vitet. Svenska Staten hade, till följd af Johns & Comp:s förfarande att hafva inlåtit
sig i en låne-affiir af den betydenhet, som den ifrågavarande, utan att på förhand
hafva försäkrat sig om medlen att fullgöra sina åtaganden, fått underkasta sig
hårdare lånevilkor, än dem Johns & Comp. sig betingat, och det vore derföre icke
mera än i sin ordning, om de finge vidkännas det äfventyr, som de för kontraktets
uppfyllande sig iklädt. Men äfven om detta äfventyr numera icke kunde lagli
gen
drabba dem, eller om det ifrågavarande vitet icke kunde mot dem tillämpas,
borde det icke tillkomma Fullmäktige att på förhand och utan domstols föregående
pröfning och beslut efterskänka den rätt, som kontraktet i denna del haft för ändamål
att tillförsäkra Riksgälds-kontoret. I följd häraf och på det Fullmäktige icke
måtte träffas af beskyllningen att hafva eftersatt Riksgälds-kontorets rätt och fördel,
ansågs bevakning af det i 12:te punkten af kontraktet bestämda vitet i Johns &
Comp:s konkurs böra ega rum.
Sedan af Revisorerna det ofvanomförmälda beslutet i anledning af Fullmäktiges
åtgärd i afseende på denna fråga blifvit fattadt, har, vid läsningen af Revisorernas
berättelse fråga hos Fullmäktige uppstått, huruvida, på sätt 5 § af instruktionen för
Rikets Ständers Revisorer innehåller, några upplysningar eller yttranden i anledning
af Revisorernas anmärkningar borde af Fullmäktige meddelas och berättelsen bifogas.
Ehuru flertalet bland Fullmäktige af anförda skäl förklarat sig anse något dylikt yttrande
eller upplysning icke erfordras, har likväl, då en af Fullmäktige varit från
denna mening skiljaktig, i hvad angick Revisorernas förut omförmälda hemställan om
återkallande af ifrågavarande bevakning, ett af honom i fråga härom afgifvet yttrande
blifvit genom utdrag af Fullmäktiges protokoll revisions-berättelsen bilagdt.
Deruti anföres hufvudsakligen, att, derest majoritetens bland Fullmäktige skäl
för ifrågavarande åtgärd närmare öfvervägdes, skulle deraf visa sig, att densamma i
hufvudsaken åsyftat en sådan ärendets utgång, som blifvif af Revisorerna föreslagen,
eller att frågan skulle hållas öppen för Rikets Ständers bedömande, hvartill dess
anhängiggörande vid vederbörlig domstol erfordrades, och att samma majoritet, som
icke ansett sig tillständigt att med förbiseende af 207 § i det för Riksgälds-kontoret
utfärdade reglemente, hvilken förbjuder medgifvande af ackord, besluta neläggande
Stats-Utskoltets Utlåtande, M 15.
11
af detta Verks talan, hellre velat blottställa sig för erinran att i detta mai hafva
gjort för mycket, då dervid icke var förenad uppoffring, än för litet, helst erinran
af sednare beskaffenhet möjligen kunnat medföra yrkande af ansvar. Utom de af
majoriteten anförda grunder för bevakningen, som i Revisorernas berättelse blifvit
intagne, hade, på sätt Fullmäktiges protokoll utvisade, en af majoritetens medlemmar
yttrat att, derest långifvaren, Johns & Comp., inom behörig tid för det föreskrifna
vitet ställt utfäst säkerhet, Fullmäktige varit berättigade att derutur taga godtgörelse,
samt således icke kunnat efterskänka Riksgälds-kontorets rätt dertill, och att följaktligen
den omständighet, att säkerheten uteblifvit, icke syntes kunna befria Johns &
Comp. ifrån vitets utgifvande, eller gifva Fullmäktige anledning att underlåta i konkursen
bevaka detta vite. — Hvad angick åsigten derom, att, efter kontraktets återtagande,
bevakningen af vitet vore obillig, anfördes, att Fullmäktige rätteligen bort
kunna af Johns & Comp. till någon del fordra ersättning för den genom den vållade
tidsutdrägten och penningemarknadens försämrade ställning Riksgälds-kontoret
tillskyndade uppoffring af en och en half million R:dr R:mt; och om sådant skadestånd
icke vore obilligt, så borde dess utkräfvande också anses vara juridiskt rätt.
Handelshuset Johns & Comp. hade inlåtit sig på detta för vårt land betydliga statslån,
utan att på förhand hafva beredt sig tillförlitligt understöd af medintressenter,
som kunde betrygga låneförbindelsens uppfyllande; det befann sig, enligt numera
allmänt stadgade öfvertygelse redan i hemligt obestånd vid kontraktets undertecknande,
och hade i det närmaste inställt sina utbetalningar vid dess återfordrande.
Ett obestånd, som redan var faktiskt och få dagar derefter genom ingifven cessionsansökan
erhöll juridisk form af konkurs, innebar en protest tillsvidare emot hvarje
utbetalning och således äfven emot hvarje i lånekontraktet bestämd, såsom för långifvaren
fullkomligt overkställbar och äfven olaglig. Slutligen och med förmälan att
anförde upplysningar endast afsett framkallande af det billiga omdöme, att majoritetens
skäl för bevakningen af ofta omförmälda vite, derest de blifvit moget öfvervägade,
bort förklaras förtjena något afseende, och att de, med hänsigt till för handen
varande omständigheter, till viss del kunnat befinnas rättfärdiga den beslutade åtgärden,
har i detta anförande hemställts att, derest krafvet af ifrågavarande vite
genom konkursdomen blefve godkändt, Rikets Ständer skulle högsinnadt efterskänka
vitet.
Stats-utskottet har, efter vunnen upplysning att dom i Johns & Comp. konkurs
ännu icke blifvit meddelad, tagit Revisorernas ofvanberörde hemställan i öfvervägande;
och får Utskottet, ehuru det ingalunda misskänner Fullmäktiges syftemål
att i förevarande fråga hålla Rikets Ständers rätt öppen, likväl, i likhet med Revisorerna
och på de af dem åberopade skäl tillstyrka:
att Rikets Ständer måtte besluta att, derest dom i konkursen
icke dessförinnan mellankommer, den verkställda bevakningen
må återkallas.
12
Stats-Utskottets Utlåtande, M 15.
13:o.
Angående negociationema med hänseende lill det vid sednasle riksdag beslutade
lån aj 20,000,000 B:dr R:mt till Statens jernvägs-anläggningar.
('1858 års Rev. ber. sid. 63 — 70).
I sammanhang med utförlig framställning af de fortsatta underhandlingar, som,
efter det ofvan berörde förbindelser med handelshuset Johns & Comp. blifvit omintetgjorde,
utan uppehåll inleddes och oafbrutet fortgingo intilldess slutligen lyckades
att, på sätt 4 858 års revisions-berättelse innehåller, med trenne Tyska bankinrättningar
jemte bankirhuset Raphael Erlanger i Frankfurt am Main afsluta kontrakt om
öfvertagande af ofvannämnde lån, hafva Revisorerna, som tagit kännedom om den
af Presidenten Akerman, hvilken i egenskap af Deputerad haft sig lånets negocierande
uppdraget, härom till Fullmäktiges protokoll afgifna berättelse och deruti funnit
en lika fullständig som åskådlig framställning af de många svårigheter, hvarmed
det vigtiga uppdraget varit förenadt, uttalat sin öfvertygelse, att man, med kunskap
om och opartiskt bedömande af härvid förekommande förhållanden, icke kan undgå
att erkänna det oförtröttade nit och den osparda möda Presidenten Åkerman användt
för att, under den mest ogynnsamma konjunktur, bringa saken till ett önskadt slut,
deruti Presidenten ock, såsom Revisorerna erinrat, lyckats på ett sätt, som man med
afseende å för handen varande omständigheter knappast kunnat förvänta.
De svårigheter, som, i viss mån från hvarje dylikt uppdrag oskiljaktiga, voro
med Presidenten Åkermans åtagande under dåvarande ogynnsamma penningeställning
i hög grad förenade, hafva icke kunnat undfalla Stats-utskottets uppmärksamhet, och
har Utskottet i betraktande deraf med så mycken större tillfredsställelse erfarit det
förtjenstfull nit, Presidenten ådagalagt, och den osparda möda, som af honom användts
för att till landets fördel verkställa den af Rikets Ständer beslutade upplåningen.
14:o.
Angående beloppet af de medel, som å det i Tyskland upptagna lån för Statens
jernvägsbyggnader kommit Riksgälds-kontoret till godo.
(1858 års Rev. ber. sid. 70; 1859 års sid. 70; Fullm. ber. sid. 39—40).
Genom försäljning af Riksgälds-kontorets vexlar å de såsom inbetalning å nämnda
lån af långifvarne för Riksgälds-kontorets räkning hos utländska bankirhus insatte
medel, har, på sätt Revisorerna äfvensom Fullmäktige uppgifvit, till och med September
innevarande år till Riksgälds-kontoret influtit . R:dr R.mt 17,924,017: 57,
samt, enligt hvad Utskottet inhemtat, derefter och intill
slutet af sistlidne November månad på enahanda
sätt ytterligare  » » 28,503: 5.
Summa R:dr R:mt 17,952,520: 62.
Slats-Ulskoltets Utlåtande, JU 15.
13
Härtill bör läggas: Transport: 17,952,520: 62.
Beloppet utaf de af Riksgälds-kontoret dragne och till
R. Erlanger remitterade vexlar för liqviderande af
de vid nästa års ingång förfallande räntekuponer och
obligationer  » » 403,500: —
Värdet af de obligationer, som Riksgälds-kontoret öfver
tagit,
efter inköpspris och antagen kursberäkning » » 765,986: 42.
1858 års räntor och amortissement upptages till . . » » 615,503: 57.
Provisioner och diverse räntor till  » » 547,949: 69.
Tillhopa R:dr R:mt 20,285,460: 30.
15:o.
Angående återstående beloppet aj det vid sednasle riksdag beviljade anslag lill
jernvägs-anläggningar för Statens räkning.
(1859 års Rev. ber. sid. 68; Fullm. ber. sid. 27.)
Då den vid nästa års ingång återstående och för samma års arbeten disponibla
behållningen af de för nämnda ändamål anslagne medel 20,000,000 R:dr, af
Revisorerna äfvensom Fullmäktige angifvits vara 1,200,000 R:dr, men deremot
samma behållning i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Statens jernvägsbyggnader
finnes upptagen till blott 800,000 R:dr, har Utskottet ansett sig böra
nämna, att utredning i afseende å det belopp, hvartill sagde återstod bör beräknas,
skall meddelas i sammanhang med det yttrande, som i anledning af den nådiga
Propositionen kommer att af Utskottet afgifvas.
16:o.
Angående ändring af Instruktionen för Rikets Ständers Revisorer vid granskningen
af Riksgälds-konlorels ställning och förvaltning.
(1858 års Rev. ber. sid. 74.)
Då i 5:te § af nämnde, den 26 Maj 1841 utfärdade instruktion stadgas, att
den berättelse, som öfver hvarje revisions-förrättning bör upprättas, skall af Revisorerna
afgifvas till Rikets näst sammanträdande Ständer, och i sammanhang dermed
föreskrifves att revisions-berättelsen, som bör Fullmäktige i Riksgälds-kontoret tillställas,
skall, med dertill hörande bilagor, af Fullmäktige till Rikets Ständer öfverlemnas
vid derpå följande riksdags början; men Rikets Ständers sednast församlade
Revisorer, för den händelse att stats-revision under pågående riksdag infölle, funnit
både ändamålsenligt och angeläget att de af Revisorerna uti åtskilliga ämnen i revisions-berättelsen
afgifna yttranden och gjorda framställningar kunde komma till Rikets
då församlade Ständers kännedom derigenom, att berättelsen under sådant för
-
14
Stats-Utsliottets Utlåtande, M 15.
hållande med det snaraste till Ständerna aflemnades, hafva Revisorerna föreslaeit att
.... ^
ordalydelsen i åberopade § af revisions-instruktionen måtte erhålla en förändrad lydelse,
så att orden »vid derpå följande riksdags början» blefve derifrån uteslutne;
med hemställan tillika om icke, då för öfrigt ej mindre 1 § i instruktionen torde
böra ändras i följd deraf, att utredningen af Göta Kanal-bolags och Malmö f. d.
Diskontverk blifvit afslutad, än ock 6 §, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 29 Augusti
1851, redan erhållit en förändrad lydelse, Rikets Ständer skulle finna skäligt att
utfärda en omarbetad instruktion för sina Revisorer vid granskningen af Riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning.
Stats-utskottet, som, lika med Revisorerna och på de af dem anförde skäl, funnit
ifrågavarande instruktion böra i uppgifne hänseenden undergå förändring, får i
sådant afseende föreslå att, med uteslutande af de med nu förhanden varande förhållandena
icke enliga stadgandena i ofvannämnde §§, och med iakttagande derjemte
af den enligt Kongl. Kungörelsen den 29 Augusti 1851 vid 1850 och 1851 års
riksdag redan beslutna förändrade beräkning af resekostnads-ersättning och dagtraktamente
för Revisorerna af Riksgälds-verket,
förnyad instruktion för Rikets Ständers Revisorer vid granskningen
af Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning må utfärdas,
af följande lydelse:
»§ 1.
Sedan de, enligt Riksdags-ordningens 68 §, till granskning af Stats-, Bankooch
Riksgälds-verken utsedde Revisorer sammanträdt, ega de att. för fullgörandet af
den, i afseende på Riksgälds-verket, dem uppdragna befattning, jemte härvid erforderliga
räkenskaper, protokoll och öfriga handlingar, emottaga följande berättelser,
nemligen:
1:0 af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, angående detta Verks tillstånd och förvaltning
under den tid, som Revisorernas granskning bör omfatta;
2:0 af Riksgälds-kontorets Kommissariat, angående Kontorets inkomster och utgifter
samt skulder och tillgångar under berörde tid, jemte derpå inverkande förhållanden;
samt
3:0 af Riksgälds-kontorets Ombudsman, angående de Kontoret rörande rättegångs-
och utsöknings-ärenden.
§ 2-
Revisorernas åligganden bestå deruti:
a) att granska Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning sedan den tid, sist
församlade Revisorers eller Stats-utskotts granskning omfattat;
Stats-Utskottets Utlåtande, M 15.
15
b) att härvid sorgfälligt undersöka, om detta Verk kommit i behörigt åtnjutande
af de detsamma utaf Rikets Ständer anvisade inkomster och tillgångar, samt
om verkställda utbetalningar varit med Rikets Ständers beslut och föreskrifter öfverensstämmande;
c)
att tillse huruvida, ej allenast Fullmäktige, utan äfven Riksgälds-kontorets
samtlige embets- och tjenstemän ställt sig till efterrättelse det för Kontoret utfärdade
reglemente, jemte andra gällande instruktioner och föreskrifter, äfvensom för öfrigt
vederbörligen iakttagit och fullgjort sina åligganden;
d) att, derest något skulle finnas vara försummadt eller eljest kräfva rättelse,
härå fästa Fullmäktiges uppmärksamhet och derjemte hos Rikets Ständer förhållandet
anmäla, samt föreslå de åtgärder, som, till vinnande af behörig verkställighet eller
rättelse härutinnan, anses böra vidtagas;
e) att dessutom till laga beifran af vederbörande befordra så beskaffade förseelser
af Fullmäktige eller Kontorets embets- och tjenstemän, att Revisorerna anse
åtal i anledning deraf böra ofördröjligen anställas;
f) att öfver sådana frågor, derom Fullmäktige ansett sig bora med Revisorerna
rådgöra, sina åsigter och yttranden Fullmäktige meddela;
g) att pröfva och afgöra besvär, som af Kontorets embets- och tjenstemän
eller andra personer blifvit hos Revisorerna i föreskrifven ordning, anförda öfver
Fullmäktiges åtgärder och beslut i klaganderne rörande mål; dock kan, i följd af
Revisorernas angående befordringsfrågor meddelade yttranden, skedd befordran icke
återgå; och
h) att, der anledning dertill skulle förefinnas, äfven utan anförda klagomål,
göra erinringar emot Fullmäktiges beslut, i frågor om tjensters tillsättande samt löners
eller pensioners beviljande.
§ 3-
För öfrigt böra Revisorerna, under utförandet af revisions-förrättningen noggrannt.
iakttaga, ej mindre hvad Riksdags-ordningen, i afseende på dem, innehåller,
än hvad den för Fullmäktige utfärdade Ansvarighets-lag, uti der förutsatta fall, stadgar.
§ *•
Med undantag af här nedan omförmälda arfvoden och resekostnads-ersättningar,
må Revisorerna icke ingå i någon slags disposition af Riksgälds-kontorets medel,
under hvilken titel, eller till hvad behof det vara må; ej eller ega Revisorerna att
på annat sätt, än i 2 § stadgadt är, befatta sig med befordringar eller löne- och
pensions-frågor.
16
Stats-Utskottets Utlåtande, M 15.
§ 5.
Efter fulländad revisions-förrättning, böra Revisorerna öfver hvad dervid förekommit
till Rikets Ständer afgifva utförlig berättelse, som tillika skall innehålla upplysning
om Riksgälds-kontorets ställning, samt huruvida något emot detta Verks förvaltning
varit att erinra; börande denna berättelse, sedan den blifvit af Revisorerna
underskrifven, tillställas Fullmäktige i Riksgäldskontoret, hvilka ofördröjligen låta till
trycket befordra och sedermera med allmänna tidningarne utdela densamma, jemte
de upplysningar, som af deruti anmärkta förhållanden möjligtvis kunna påkallas;
hvarefter berättelsen, med tillhörande bilagor, skall af Fullmäktige till Rikets Ständer
öfverlemnas, äfvensom tryckta exemplar deraf Rikets Ständers nästsammanträdande
Revisorer tilldelas.
§ 6.
Jemte det hvarje Revisor bestås skjuts efter Två hästar från sitt hemvist till
Stockholm samt tillbaka, ega Revisorerna att uppbära traktamenten af Sex Riksdaler
Riksmynt om dagen, så väl under sjelfva revisions-förrättningen, som under framoch
återresan, efter beräkning af Atta mil för hvarje resedag och med iakttagande
alt, derest miltalet icke jemt motsvarar resedagarne, må för öfverskottet, såvida det
uppgår till minst en mil, ytterligare beräknas en dags traktamente; kommande hädanefter,
likasom hittills, halfva beloppet af dessa traktamenten och resekostnader att
af Riksgäldskontoret godtgöras.
§ 7-
Åt den, i och för Riksgälds-verkets revision, af Revisorerna antagna Kanslioch
vaktbetjening, ega Revisorerna alt, i mån af arbetets vigt och beskaffenhet, bestämma
lämpliga arfvoden, som af Fullmäktige sedermera utanordnas»
17:o.
Angående rätta beloppet af den vid sednaste riksdag beviljade anslagssumma
för anläggande af ny kommunikationsled genom Jemtlands län emellan Bräcke gästgifvaregård
och Norrige.
(1858 års Rev. ber. sid. 75; Fullm. ber. sid. 21—.22.)
I afseende härå hafva Revisorerna ej mindre än Fullmäktige erinrat, att berörda
anslags-summa; som icke allenast blifvit af Stats-utskottet, i dess af Rikets Ständer
bifallna utlåtande JV2 144 föreslagen till 244,500 R:dr, utan ock i Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse den 4 November 1857 finnes, såsom för ifrågavarande arbetsföretag
-
Stats-Utskottets Utlåtande, M 15.
17
betsföretag beviljad, till enahanda belopp upptagen, deremot i Riksdags-beslutet likasom
i '131 § af Riksgälds-kontorets reglemente upptagits till blott 240,500 R:dr,
hvilket förhållande af Fullmäktige och Revisorerna blifvit, för vinnande af nödig rättelse,
anmäldt; och som, enligt hvad Riksdagshandlingarne, såsom nämndt är, utvisa,
förstnämnda summa blifvit af Rikets Ständer till ifrågavarande arbetsföretag beviljad,
tillstyrker Utskottet
att anslaget bör med detta belopp, 244,500 R:dr, utbetalas;
derom erforderlig föreskrift må varda Fullmäktige i Riksgäldskontoret
meddelad.
18:0.
Angående utgifterna till bestridande af kolonien St. Barthelemys förvaltningskostnader.
(1859 års ber. sid 59.)
[ anledning af Revisorernas hemställan rörande beloppet af det härtill erforderliga
förslags-anslag, får Utskottet för närvarande blott erinra, att samma anslag blifvit
af Kongl. Majit i dess nådiga proposition om Statsverkets tillstånd och behof
upptaget till lika belopp, hvartill detsamma af Revisorerne ansetts böra beräknas; och
kommer Utskottet att vid behandling af högstberörde nådiga proposition öfver denna
fråga sig yttra.
19:o.
Angående det vid sednaste riksdag beviljade statsbidrag för kanal- och slussanläggning
emellan Asasjön och Almundsryd samt jernväg från sistnämnda ställe till
Carlshamn.
(1859 års Rev. ber. sid. 60; Fullm. ber. sid. 24.)
På sätt Revisorerne erinrat, var bland vilkoren för detta statsbidrag, uppgående
till 1,350.000 R:dr R:mt, deraf 825,000 R:dr skulle utgå såsom lån och 525,000
R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, stadgadt att bolag för ifrågavarande
arbetens utförande borde vara bildadt och arbetena påbörjade före den 1 Oktober
1858; hvilka vilkor dock, efter hvad upplyst är, icke blifvit uppfyllda; och då således
utbetalning af detta statsbidrag icke ifrågakommer, samt i följd häraf det för
nämnda ändamål afsedda betydliga belopp ökar Riksgälds-kontorets behållningar, har
Utskottet velat detta förhållande för Rikets Ständer anmäla.
20:o.
Angående kredilivel för Sveriges deltagande i 'en tillämnad exposition i Paris
af kreatur och landtmannaprodukler.
(Fullm. ber. sid. 31.)
lith. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande, M 15.
Å detta vid sednaste riksdag beviljade kreditiv af 50,000 R.dr R:mt, har endast
blifvit i slutet af år 1857 lyftadt 893 R:dr 25 öre, som Komiterade för ordnande
af Sveriges bidrag till den tillämnade, men inställda expositionen genom Kongl,
brefvet den 1 3 November nyssnämnde år blifvit bemyndigade att från Riksgäldskontoret
utbekomma; och då hvarken vidare utbetalning af krediti vet numera kan
komma att ega rum, eller någon återbäring af det derå lyftade mindre betydliga
belopp torde vara att förvänta, anser Utskottet sig böra hemställa att
Rikets Ständer, jemte förklarande att detta kreditiv numera
upphört, må besluta att det derå lyftade belopp må ur Rik^-  gälds-kontorets räkenskaper för innevarande år afskrifvas.
21:0.
Angående decharge för Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning.
(1857 års Rev. ber. sid. 69; 1858 års, sid. 76; 1859 års, sid. 7,4).
Slutligen och då Utskottet funnit att Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, under
hela den tid, som Rikets Ständers år 1857 och sistförflutna samt innevarande år
församlade Revisorers äfvensom Utskottets granskning af förvaltnings-åtgärderna vid
detta verk omfattat, hafva med förtjenstfullt nit och ospard möda uppfyllt de af Rikets
^tänder dem lemnade uppdrag, får Utskottet tillstyrka
att Fullmägtige må tillerkännas decharge för de af dem, sedan
1856—1858 årens riksdags början till och med den 20 Oktober
innevarande år, vidtagna samt i deras protokoller antecknade beslut
och åtgärder.
Stockholm den 20 December 1859.
STOCKHOLM, tryckt hos K. Westrell, 1859.
Stat9~Uttkottett Utlåtande, N;o 16.
1
JW 1«.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Dec. 1859. kl. 7 r. m.
Utlåtande, t anledning af Kongl, Majis nådiga Proposition, angående
befrielse från rotering får hemmanet Ansätt i Jemtlands län.
(I. A.)
J anledning af vid sednaste riksmöte väckt fråga om befrielse för Ansätts
kronohemman i Fölinge socken af Jemtlands län från åsatt rotering, anhöllo
Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 20 Februari 1858. på anförde
grunder, att Kongl. Maj:t täcktes, efter verkställd undersökning och, så
vidt skäl förefunnes, till Rikets näst sammanträdande Ständer meddela nådig
framställning om en sådan befrielse tillsvidare för nämnde hemman; — och
inhemtas af högstberörde den 27 sistlidne Oktober till Rikets Ständer aflåtna
nådiga proposition (införd under N:o 11 i l:sta samlingen af hillänget, till Riks-ståndens
protokoll) att efter det undersökning i ämnet blifvit af vederbörande Afvittrings-landtmätare
med biträde af gode män, i Krono-orabuds och hemmansinnehafvarnes
närvaro den 9 September 1S58 pä stället förrättad, samt instrumentet
deröfver af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet tillika med eget
utlåtande och öfriga erforderliga handlingar, rörande ifrågavarande kronohemman,
till Kongl. Kammar-kollegium insändt, bemälde Kollegium, uti skrifvelse
af den 15 Mars 1859 i underdånighet anfört, att hemmanet Ansätt, angående
hvars tillkomst, skattläggning, afvittring och rotering, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i dess skrifvelse meddelat fullständig utredning, enligt hvad af ofvanberörda
undersöknings-instrument inhemtades, saknade såväl åker som ock lägenhet,
hvarå sådan skulle kunna upparbetas, emedan jordmånens beskaffenhet
och belägenheten invid sten- och ansätts-fjellen jemte angränsande raossmyror
Eili. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 16.
och kallkällor, hvilka förorsakade frost, gjorde åkerodling omöjlig; att slåtterna
befunnits mycket spridda och för det mesta utgjordes af såkallade fjell-, lioch
slanslåtter; hvilka ömsom begagnades till bete och endast hvart tredje
eller fjerde år kunde till slåtter nyttjas, emedan vextligheten derå i annat fall
skulle alldeles upphöra; samt att, vid så beskaffad! förhållande, otvifvelaktig!
vore, att hemmanet, derest skattläggning derå ifrågakommit, först efter utfärdandet
af Kongl, brefven den 14 Juni 1826 och den 9 November 1836 skulle
blifvit skattlagdt efter lappmarks-method och i sådant fall, på grund af Kongl.
Maj:ts nådiga bref den 26 Januari 1847 jemväl bort vidden provinsen Jemtland
öfvergångna förnyade rotering från dylik skyldighet befrias; i betraktande
hvaraf Kongl. Kollegium funnit sig böra i underdånighet tillstyrka den ifrågasatta
roterings-befrielsen, dock så att, enär, enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uppgifvit, annat hemman, som kunde roteringen öfvertaga, för närvarande
saknades, hemmanet Ansätt måtte, intilldess lämpligt utbyte kunde
ega rqm, samma rotering tillsvidare utgöra, emot den ersättning, som tillkomma
hemman, hvilka, ehuru innehafvande frihets-år, likväl åtagit sig att under tiden
i rotering ingå.
På grund af hvad sålunda anfördt och upplyst blifvit, har Kongl. Maj:t
nu behagat i nåder föreslå, att Ansätts kronohemman måtte från den åsätta
roteringen varda befriadt, så snart annat lämpligt hemman kunde densamma
öfvertaga, men att ifrågavarande kronohemman emellertid finge tillgodonjuta
den ersättning, som tillkommer hemman, hvilka, ehuru innehafvande frihetsår,
likväl åtagit sig att under tiden i rotering ingå.
Stats-Utskottet, som erhållit remiss från samtlige Riks-stånden ä högstberörde
nådiga proposition och undfått del af dertill hörande handlingar, har
tagit detta ärende i öfvervägande, och finner, med afseende å de i den Kongl,
propositionen amförmälda förhållanden, sig böra tillstyrka,
att hvad Kongl. Majit i berörde hänseende nådigst
föreslagit, måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 19 December 1859.
Stats-TJtskottets Utlåtande, N:o 11.
3
JW «».
Alik. till Exp.-Utsk. den 22 Dec. 1859, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
försäljning af sex Länsmans-boställs-lägenheter i Malmöhus län.
(I. Å.)
Af högstberörde, den 27 sistlidne Oktober lil! Rikets Ständer aflåtna,
nådiga proposition (införd under Nio 27 i lista samlingen af bihanget till
Riks-ståndens protokoll) inhemtas att, sedan Rikets sednast församlade Ständer,
uti underdånig skrifvelse den 6 Februari 1858 angående reglering af utgifterna
under Riks-statens sjette Hufvudtitei, bland annat, medgifvit att, derest
innehafvarne af följande sex länsmans-boställs-lägenheter i Malmöhus län
nemligen:
Areal-innehåll. Uppskattningsvärde.
R:dr. sk. rst.
Kjerrstorp Niis 9, 14. 22,083 kpld. 20i 43. 4.
Stäfvie „ 6, 22. 5,375 „ 6: — —
Stora Rödde „ 5, 6. 12,5 ., 9: 28. 10.
Filborna ,, 19, 21, 22. 11,9 ,, 10: 22. —
Stora Uppåkra Nio 14. 1,75 ,, 10: — —
Getebro 1 Tid 20 „ 8: — —
ville desamma till Kronan afträda, innehafvarne finge komma i åtnjutande af
enahanda årliga hyres-ersättning, 150 Ridr, som blifvit fastställd för de Länsmän,
hvilka icke voro med boställen försedde; saint innehafvarne af de fem
första lägenheterna i följd häraf förklarat sig villige att dem pä nyssberörde
vilkor afstå samt fördenskull, enligt 1858 års stat, fått sig i stället anvisad
hushyres-ersättning, hade Kongl. Majit, med anledning af väckt fråga om åtgärder
till lägenheternas utarrenderande eller försäljning för Kronans räkning,
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 18.
i hvilket afseende Kongl. Kammar-kollegium gjort alternativ hemställan, i nåder
föreslagit, att, då ifrågavarande boställs-lägenheter vore alltför obetydliga
att bibehållas för Statens räkning, Rikets Ständer måtte medgifva att ej mindre
ofvannämnde fem, till Kronan redan afträdda lägenheter, än ock lägenheten
Getebro, derest densamma af innehafvare!! komrne att afstås, måtte för
Statens räkning försäljas.
Stats-Utskottet, sorn, efter erhållen remiss från samtlige Riks-stånden
å denna nådiga proposition, jemväl tagit, kännedom om de till ärendet hörande
handlingar, har deraf vidare inhemtat, att det af Kongl. Kammar-kollegium
afgifna. ofvan omförmälda alternativa förslag innefattat underdånig hemställan,
huruvida de till Kronan afträdde 5 lägenheterna äfvensom lägenheten Getebro.
derest innehafvare!! densamma afstode, borde i likhet med en del Statens
öfriga fasta egendom, under arrende på 30 år, enligt författningarne,
upplåtas, eller om Kongl. Majrt täcktes, med afseende å lägenheternas ringa
värde för Staten, till Rikets Ständer aflåta nådig framställning om deras försäljning.
Och då Utskottet funnit denna sednare af Kongl. Maj:t nådigst föreslagna
åtgärd vara företrädesvis lämplig, får Utskottet hemställa,
att hvad Kongl. Majrt i ofvanberörde måtto behagat
i nåder föreslå, måtte af Rikets Ständer
bifallas.
Stockholm den 19 December 1859.
.M II.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Dec. 1859, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga Proposition angående
utbyte af jord, tillhörande Nyköpings slott emot stadsjord, för
anläggning af gasverk i staden Nyköping.
Enligt hvad högstberörde, den 4 nästlidne November till Rikets Ständer
aflåtna och derefter till Stats-Utskottet remitterade, nådiga Proposition
(införd under Nro 31 i Irsta samlingen af bihanget till Riks-ståndens proto
-
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 18.
5
koller lör innevarande riksdag) hufvudsakligen innehåller, hade, i sammanhang
med fattadt beslut om anläggande af ett gasverk i staden Nyköping, den önskan
blifvit uttryckt, att en till Nyköpings fordna, nu såsom länshäkte begagnade
slott hörande, mellan slottet, strömmen och vattengatan belägen åkerkulle
af den såkallade slottsknektsbacken eller stallbacken, sorn blifvit slottsvaktmästaren
och slottsknektarne på lön anslagen, måtte för gasverkets byggnader
få begagnas mot vederlag från stadens angränsande hästhage; och hade
vid den i anledning af ifrågaställde ego-utbyte af vederbörligen förordnad Landtmätare
med biträde af gode män, i närvaro af Kronans, stadens och indelningshafvarnes
ombud, verkställda förrättning, — hvarvid, enligt upprättad
karta och beskrifning, den för gasverket afsedda jord, betecknad med egofigurerna
1, 2, 3 och 4, funnits utgöra 1 tunnland 28,5 kappland efter 10 qvadratref
60 qvadratstänger, uppskattade till 10 qvadratref 30 qvadratstänger,
och den i utbyte erbjudna del af hästhagen, egofiguren N:o 5, 1 tunnland,
30,9 kappland eller 11 qvadratref, hvadan skillnaden, ämnad att utgöra ersättning
för den mark, som till afloppsgrafvar och diken på hästhagen erfordrades,
efter uppskattning utgjorde 70 qvadratstänger, — öfverenskommelse i
fråga om stadens skyldighet dels att alltid hålla slottsvägen och kajen utefter
strömmen tillgängliga och öppna för allmänna rörelsen, dels att före den 1
April 1860 uppodla hästhagen, så vidt den kouime att mot slottets jord utbytas,
dels ock att under åren 1860, 1861 och 1862, den 1 Oktober hvartdera
året, till indelningshafvarne utgifva skälig ersättning för minskad afkastning
af deras löningsjord, blifvit emellan vederbörande träffad och af förrättningsmännen
godkänd, dervid nyssnämnde ersättningsbelopp bestämts till 150
Ridr Rimt årligen.
Sedan Nyköpings stads Kommitterade för gasverks-anläggningen derefter
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att ifrågavarande ego-utbyte måtte
bifallas och den mark, staden i sådan händelse erhölle, undfå stadsjord» natur,
hvilken ansökning Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet i underdånighet.
förordat, med vitsordande, att någon annan lämplig plats för gasverkets
byggnader, än den nu föreslagna, icke funnes inom staden eller i dess
närhet samt att ifrågavarande jord-utbyte ej för Kongl. Majit och Kronan medförde
någon skada och förlust; så har Kongl. Majit, efter det jemväl Kongl. Kammar-kollegium
uti infordradt underdånigt utlåtande berörde utbyte tillstyrkt, i
nåder föreslagit, det Rikets Ständer måtte för sin del medgifva, att, utaf den
till fordna slottet i Nyköping hörande mark, den del, hvilken å omförmälda
karta utmärkes med egofigurerna Niris 1. 2, 3 och 4 samt, enligt kartebeskrifningen,
innehåller 1 tunnland 28,5 kappland, eller 10 qvadratref 60
qvadratstänger. mätte, för uppgifna ändamålet till Nyköpings stad upplåtas i
utbyte mot egofiguren Nio 5, innefattande 1 tunnland 30,9 kappland, eller
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 19.
11 q vadratref, af deri till nämnde stad hörande så kallade Hästhagen; och
skulle staden derjemte, enligt ofvanberörde aftal, verkställa odling å sistnämnde
jordrvmd och under den stadgade tiden godtgöra vederbörande indelningshafvare
det vid landtmäteri-förrättningen bestämda belopp.
Med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst och handlingarna i detta
ärende för öfrigt innehålla, får Stats-Utskottet vördsamt tillstyrka
Rikets Ständers bifall till förevarande nådiga framställning.
Stockholm den 19 December 1859,
,M i».
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Dec. 1869, kl. 7 e. ro.
Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts nådiga Proposition, angående,
öfverlåtande åt Strömsholms nya Kanalbolag af eganderätten till
en jordrymd från Strömsholms Kungsladugård och Stuteri.
(I. A.)
Af högstberörde, den 27 nästlidne Oktober till Rikets Ständer aflåtna, nådiga
proposition (införd under N:o 29 i lista, samlingen af hillänget till Riksståndens
protokoll) inhemtas hufvudsakligen, att då, vid anläggningen af
Strömsholms kanal och slussverk, den emellan slussen vid Strömsholms kunesgård
och derinvid belägna landsväg varande plats af 33£ famnars bredd blifvit
genom Kongl, brefvet den 23 Juli 1779 till slussverkets fria disposition
donerad och upplåten, för vinnande af nödigt utrymme under byggandet af
slussen och kanalen öfver kungsgårdens egor samt derefter till bostad åt slussvaktaren,
hade, på grund af samma upplåtelse, Kanalbolaget, enligt hvad dess
Direktion i underdånighet anmält, allt sedermera ansett sig såsom egare icke
allenast till det vid kanal-leden nu befintliga slussvaktareboställes område, utan
jemväl till den mark, sorn upptages af sjelfva kanalen och dess vallar till 20
alnars bredd å ömse sidor om kanalen; — men enär, genom det emellan
Kongl. Kammar-kollegium samt Notarien Erik Lundblad den 28 Mars 1844
Stats-Vtskottets Utlåtande, N:o 19.
på 30 års tid afslutade kontrakt om arrende af Strömsholms kungsladugård
med derunder lydande lågenheter, rättigheten att afberga det på kanalbankarne
vexande gräs jemväl åt arrendatoren blifvit upplåten; och då vid ombyggnaden
af det gamla kanal- och slussverket, enligt den af Kongl. Maj:t i nåder
fastställda arbetsplan, kanalens dimensioner komme att utvidgas, och äfven
utan afseende härå, den öfver Strömsholms egor sig sträckande del af kanaliinien
i allt fall, till följd af vattnets minskning i sjöarne Ladugårdssjön och
Freden, i förhållande härtill måste sänkas och således det område Bolaget hittills
innehaft frän kungsladugårdens egor icke vore tillräckligt för ombyggnaden
af kanal-leden derstädes, hvartill erfordrades ett utrymme af ytterligare
20 alnar eller 40 fot på hvardera sidan utanför kanalens nuvarande område,
hade Kanalbolagets Direktion låtit genom vederbörligen förordnad Landtmätare
den 30 November 1857 uppmäta såväl den till Bolagets disposition redan
upplåtna mark, hvilken, oberäknadt slussvaktarebostället, men med inberäkning
af den utaf gamla kanalen upptagne yta, 19 qvadratrefvar 50 qvadratstänger,
befunnits utgöra en areal af 56 qvadratrefvar, som ock det för kanalombyggnaden
erforderliga nya område, innefattande en rymd af 36 qvadratrefvar 3
qvadratstänger, eller tillsammans 92 qvadratrefvar 3 qvadratstänger; vid hvilken
förrättning påstående hade blifvit framstäldt ej mindre af kungsladugårdens
nuvarande arrendator C. I. Hollström, på hvilken ofvanberörde arrendekontrakt
blifvit transporteradt, än äfven af Chefen för Strömsholms stuteri samt
det vid tillfället närvarande Krono-ombud, icke allenast derom att full ersättning
mätte kungsladugården tilläggas för den jord, som kunde varda åt Kanalbolaget
upplåten, utan ock att kungsladugården måtte bibehållas vid orubbad!
åtnjutande af sin rätt till all afkastning af de nuvarande kanalbankarne, eller
om sådant icke kunde medgifvas, ersättning derför efter laga värdering erhållas.
Sedan Direktionen, som ansett ovilkorligen nödigt att Bolaget till ifrågavarande
kanalbankar, hvilka borde inhägnas och med planteringar förses, innehade
full och oinskränkt egande- och dispositions-rätt, hvarförutan det icke
skulle blifva för Bolaget möjligt att skydda kanalbankarne emot öfvervåld och
förmedelst erforderlig omvårdnad förekomma deras förstöring, hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhållit, att nödiga åtgärder linge vidtagas för att åt Strömsholms
nya Kanalbolag förskaffa full och oinskränkt egande- och nyttjande-rätt
till hela det ifrågavarande området, 92 qvadratrefvar 3 qvadratstänger, äfvensom
att berörde jordrymd måtte åt Bolaget utan ersättning upplåtas och den
godtgörelse för minskad höafkastning som för de återstående arrendeåren kunde
tillkomma nuvarande arrendatorn af Strömsholms kungsgård, utaf allmänna
medel bekostas; — samt vid pröfningen af denna ansökning, hvaröfver Styrelsen
öfver Allmänna Väg- och Vattenbyggnader sig i underdånighet utlåtit,
Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 12 Maj 1858, bland annat förklarat ar
-
8
Stats-TJtskottets Utlåtande, N:o 19.
rendatorn af Strömsholms kungsladugård skyldig att. så snart det för kanalbyggnadsarbetet
erfordrades, till Kanalbolaget för den återstående arrendetiden
afstå såväl dispositionsrätten öfver den af Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen
såsom för kanalen behöflig ansedda mark, sorn ock den af arrendatorn dittills,
enligt arrendekontraktet åtnjutna rättighet till det hö, som på kanalbankarne
kunde erhållas, allt emot ersättning, hvilken, derest öfverenskommelse om beloppet
ej kunde träffas, skulle bestämmas och utgå i den ordning Kongl.
Majrts nådiga förordning af den 20 November 1845 stadgar; så och efter det
under den 3 Maj innevarande år en inför Snefringe Häradsrätt utsedd expropriationsnämnd,
bestämt värdet å den i anspråk tagna jorden till 400 R:dr
R:mt för hvarje tunnland, att, med den uti Kongl. Kungörelsen den 20 November
1845 stadgade för töjning utgå, med beräkning från 1858 års början
till Strömsholms kungsladugård med tillsammans 3,938 R:dr 49 öre, och till
stuteriet på Strömsholm med 2,331 R:dr 99 öre, eller tillhopa 6,270 R:dr 48
öre R:mt, hade derefter uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift, Direktionen för
Strömsholms nya Kanalbolag, med anförande, bland annat, att uti det redan
år 1833 af Ofverstelöjtnanten Edström uppgjorda kostnadsförslag till slussverkets
ombyggnad icke upptagits någon utgift för expropriation af ytterligare behöfligt
kanalområde, underdånigst förnyat den bogäran, att, med befrielse från
den i sådant afseende ifrågasatta alldeles opåräknade utgift af 6,270 R:dr 48
öre R:mt, jemte derå upplupna räntor, kanalbolaget måtte erhålla full och oinskränkt
egande- och nyttjande-rätt till hela det område å Strömsholms kungsladugårds
egor, hvilket vore upptaget ä den af vice Kommissionslandtmätaren
Friherre C. J. Kruse är 1857 upprättade karta, samt att således denna jordrymd
matte öfverlåtas åt Bolaget utan ersättning, och att den godtgörelse, som
lör minskad höafkästning kunde kungsladugårdens arrendator under de återstående
arrendeåren tillkomma, kunde varda af allmänna medel beviljad.
Då Kongl. Maj:t ansåge billigt att Kronan, som linderstedt och befrämjat
tillvägabringandet af Strömsholms kanalanläggning, jemväl i fråga om afstående
till Kanalbolaget icke allenast af den i äldre tider åt detta Bolag upplåtna
jordrymd utaf Strömsholms kungsladugårds egor, utan ock af den tillökning
deri, som, sträckande sig 40 fot på hvardera sidan om kanalens nuvarande
område, funnes å Friherre Kruses merberörda plankarta upptagen, och
hvilka områden, efter afdrag af sjelfva kanalens areal-innehåll, 3 tunnland 15,4
kappland eller 19 qvadratrefvar 50 qvadratstänger, utgjorde tillsammans 12
tunnland 30 kappland eller 72 qvadratrefvar 53 qvadratstänger, medgåfves Bolaget
enahanda fördel, sorn blifvit för flera dylika företag beviljad; och dä
fullbordandet af detta, för det allmänna vigtiga kanalarbete i allt fall redan
medfört för Bolaget kännbara uppoffringar, har Kongl. Majit föreslagit Rikets
Ständer
StMs^UtskottMs Utlåtande N:o HO.
9
Ständer att nyssberörde kronojord måtte, under det af expropriationsnäfflnden
för öfrigt föreskrifna vilkor beträffande afloppsdikens upptagande på Bolagets
bekostnad i kanalområdets yttre gränslinier, med nödigt affall för vattnet, öfverlåtits
med full egande- och nyttjande-rätt tili Kanalbolaget, utan skyldighet
för detta Bolag att erlägga den derför bestämda lösen af C,270 R:dr 48 öre
Riksmynt, men med förbindelse för Bolaget att till kungsladugårdens arrendator
från 1858 års början till nuvarande kontrakts-tidens utgång, årligen utgifva
i ersättning för förlorad hö-afkastning å den jord, som den utarrenderade
delen af kungsladugården afhändes, sex procent årlig ränta å det kapital
af 3,938 R:dr 49 öre. hvilket ansetts motsvara denna jords expropriationsvärde.
Stats-Utskottet, som från samtliga Riks-stånden erhållit remiss å denna
nådiga proposition, får. efter tagen kännedom af dertill hörande handlingar
och med afseende å de skäl den Kongl, propositionen innehåller, tillstyrka
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit täckts
i ofvanberörda. afseende föreslå.
Stockholm den 19 December 1859.
JW *©.
t
Ank. lil) Exp.-Utsk. den XI Dec. 1859, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl, May,la nådiga Proposition i fråga
om utbyte af Häradsslcrifvare-boslället Hagebohl, 1/2 manial, emot
716 mantal Kolshult i Ostra härad af Jönköpings län. '■
(I. A.)
Enligt hvad högstberörda den 27 nästlidne Oktober till Rikets Ständer
allåtna nådiga proposition (införd under Nio 28 i lista Samlingen af Bihanget
till Riks-ståndens protokoll) innehåller, hade, när Östra och Vestra häraders
fögderi uti Jönköpings län, i följd af Kongl. Brefvet den 9 September 1785,
delades i två Häradsskrifvare-distrikt, bostället i östra härad, 7/s mantal KolsBih.
UU B. St Brot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft 2
10
[Stats-Utskottets Utlåtande N:o 20.
hult N:o 1 i Carlstorps socken jemväl blifvit sålunda deladt. att hvardera Häradsskrifvaren
erhållit % mantal deraf. Häradsskrifvarens i Vestra härad andel
blef likväl, såsom belägen utom hans tjenstgörings-distrikt, enligt Kongl.
Brefvet den 8 Juni 1804, utbytt mot annat hemman, och sedermera försåld
till kronoskatte; hvaremot Häradsskrifvarén i Ostra härad bibehållit återstående
7/1G mantal Kolshult och derjemte, genom Kongl. Brefvet den 21 Juni 1831,
fått sig till boställe anslaget frälsehemmanet 1/.2 mantal N:o 1 Hagebohl, gemenligen
Repperda Backegård kalladt, i Alsheda socken inom Ostra härad. —
Med hänsigt till den betydliga olägenheten af dessa boställsdelars läge på 21/*
mils afstånd frän hvarandra, hvarigenom de icke kunde gemensamt brukas,
hade Häradsskrifvaren i östra härad år 1852 sökt att mot den till skatte försålda
förra boställsdelen i Kolshult, som då egdes af Bergsrådet Johan L.
Aschan, få, enligt dennes erbjudande, utbyta Hagebohl, hvars egor äfven till
en del ledo skada af roströken från Klefva angränsande nickelverk. Sedan, i
anledning häraf, de båda hemmanen blifvit af landtmätare uppmätte och med
biträde af gode män värderade, dervid egorna till ifrågavarande del af Kolshult
befunnits utgöra i areal 171 tunnland 30,6 kappland, och efter uppskattning
41 tunnland 23,847 kappland, samt Hagebohls egor i areal 287 tunnland
31,8 kappland, och enligt uppskattning 42 tunnland 21,227 kappland, hvarefter
liqvidation och bytesförslag blifvit uppgjordt af vederbörande förrättningsmän,
hvilka dervid, med anmärkning att Bergsrådet Aschan, efter landtmäteriförrättningen
vid Kolshult röjt och odlat 4 tunnland lj2 kappland till åker, ansett
detta hemman vara med Hagebohl jemngodt; dock att, för Kolshults sämre
åbyggnader och högre onera, dess egare borde utgifva en mellangift af 855
R:dr 40 sk. banko; — så hade Kongl. Kammar-kollegium, dit Läns-styrelsen
i Jönköpings län, jemte eget utlåtande, insändt handlingarne, medelst underdånig
skrifvelse den 27 Augusti 1858 till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnat
detta ärende och på anförda skäl tillstyrkt nådigt bifall till ifrågaställda,
jemväl af nuvarande Häradsskrifvaren i Östra härads fögderi förordade byte,
sä att, enligt förrättningsmännens förslag, numera aflidne Bergsrådet Aschans
rättsinnehafvare måtte på Kongl. Maj:t och kronan öfverlåta 7/I6 mantal kronoskatte
Kolshult med allt hvad dertill hörer och tillvinnas kan, i utbyte emot
häradsskrifvarebostället 1L mantal frälse Hagebohl, under vilkor att sistnämnde
hemman bibeliölle sin frälsenatur, hvaremot Kolshult skulle från kronoskatte
till krononatur öfvergå; att hemmanen bibehöllo nuvarande ränta, kronotionde
och rotering; att innehafvarne af Kolshult styrkte såväl egande-rätten dertill,
som att hemmanet vore från gravationcr fritt, samt att bemälde innehafvare
tillika, för Kolshults sämre byggnader och högre onera, till indelningshafvaren
utgåfve ofvanberörde 855 R:dr 40 sk. banko, motsvarande 1,283 R:dr 75 öre
R:mt, hvilka medel borde af indelningshafvaren användas till hemmanets för
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
II
bättrande enligt Synerätt? föreskrift; och har Kongl. Majit nu behagat föreslå,
det Rikets Ständer för sin del måtte medgifva, att ofvanomförmälda, till boställe
åt Häradsskrifvaren i Östra härad anslagna lf mantal frälse Hagebohl
N:o 1 måtte, under de af Kongl. Kammar-kollegium uppgifna vilkor, utbytas
mot kronoskattehemmanet 7/is mantal Kolshult.
Efter från samtlige Riks-ständen erhållen remiss å högstberörda nådiga
proposition, har Stats-Utskottet förehaft detta ärende och dervid jemväl tagit
kännedom af de till frågan hörande handlingar; och får Utskottet, med afseende
å de i den Kongl, propositionen anförda förhållanden,
till förevarande nådiga framställning tillstyrka Rikets
Ständers bifall.
Stockholm den 19 December 1859.
,M SI.
Ante. till Exp.-Utak. den 22 Dec. 1859, kl. 7 e. in.
Utlåtande, i anledning af' Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
upplåtelse till Norrbottens läns Hushållningssällskap af gamla
länsfänge,lse-ln)ggnadm i Piteå.
(I. A.)
Af högstberörda, den 27 nästlidnc Oktober till Rikets Ständer allåtna,
nådiga proposition (införd under N:o 8 i lista Samlingen af Bihanget till Riksståndens
protokoll) inhemtas, hurusom, sedan nytt länsfängele blifvit för Norr
bottens
län i Luleå uppfördt och till förvaring af fångar upplåtet, samt Styrelsen
öfver fängelser och arbets-inrättningar, som vid derefter uppkommen,
fråga, huruvida gamla länshäktet i Piteå vidare vore för fångvården behöfligt,
ansett anledning förefinnas, att de vid samma länshäkte befintliga tvänne flyglar, af
hvilka den ena begagnats till bostad åt fångvaktmästaren och den andra till
uthus, skulle vara länets invånare tillhöriga, af sådan orsak infordrat upplysning
huruvida desse gjorde anspråk på eganderätten till nämnde byggnader,
så hade länets invånare, inför Kongl. Majlis Befallningshafvande, genom depn
-
12
Stats-öhkottets Utlåtande jV:o 21.
terade, i ämnet hörde, enhälligt framställt anspråk ej mindre pä omlörmäldä
tvänne flygelbyggnader, än ock på sjelfva fängelsehuset, men tillika förklarat, att
samtlige dessa byggnader af dem upplätos åt. länets Hushållnings-sällskap, att
för Sällskapets ändamål, på sätt lämpligast syntes, användas; och hade, med
anmälan härom samt med tillkännagifvande derjemte att, enligt hvad Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län upplyst, tjenliga lokaler i Piteå
och i grannskapet deraf funnos att tillgå till förvarande af så väl stadens fångar
som transportfångar, så att anledning icke vore för handen att ifrågasätta
länsfängelse-byggnadernas i Piteå användande för någondera af dessa ändamål,
Fångvärds-styrelsen i underdånighet anhållit om Kongl. Maj:ts nådiga förordnande
huruvida länsfängelse-huset i Piteå med dertill hörande flygelbyggnader
linge till Norrbottens läns invånares disposition, i öfverensstämmelse med det
derom framställda anspråk, afträda*, eller huru med meranämnde hus och byggnader
eljest skulle förhållas.
IJti infordradt underdånigt utlåtande hade Justitie-kanslers-embetet, med
ledning af de från Fångvärds-styrelsen insända och öfriga för bemälda embete
tillgängliga handlingar, upplyst: att invånarne i de norra länen af ålder bekostat
byggnad och underhåll af länets fängelser; att, efter det, till följd af
Kongl. Kungörelsen den 21 Maj 1810, Westerbottens län blifvit uti tvänne
län fördeladt, fråga uppstått, att. i stället för det förut gemensamma förfallna
länshäktet vid Piteå, uppföra ett nytt länshäkte uti hvartdera länet; att, sedan
Westerbottens läns invånare erbjudit sig att uppföra länsfängele vid Umeå,
Kongl. Maj:t, genom nådigt bref den 29 Juni 1814, berörde anbud antagit;
att fullmägtige för allmogen i Wester- och Norrbottens län vid 1815 års riksdag,
med förmälan att Rikets Ständers Justitie-ombudsmah, under embetsresa
1814, underrättat allmogen derom, att den icke mera än i öfriga orter, der
länsfängelse på Kronans bekostnad bygdes, borde besväras med dylik byggnad
och dess underhåll, hos Kongl. Maj:t sökt befrielse, bland annat, från uppbyggande
af länsfängelser, men att Kongl. Maj:t den 9 Juli 1816, af anförda
skäl, i nåder förklarat, dels att, i afseende å Westerbottens län, borde förblifva
vid hvad den 29 Juni 1814 blifvit härom stadgadt och dels att Norrbottens
läns invånare saknade skälig anledning att frän ett sådant dittills utan
allt klander fullgjordt besvär söka befrielse; att Norrbottens läns invånare derefter
gått i författning om uppförande af nytt fängelse, dertill ett belopp af
4.191 R:dr 31 sk. 8 rst. Banko skall hafva blifvit af invånarne sammanskjutet,
och att, enär, för fängelsets försättande i fullt ändamålsenligt skick, ytterligare
2,247 R:dr 37 sk. 8 rst. nyssnämnde mynt erfordrades, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i länet hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält invånarnes
underdåniga anhållan, att ej mindre till nyss uppgifna ändamål än ock till
fängelsets
Stats-V'tskottets Utlåtande N:o 21.
13
fängelsets framtida underhåll allmänna medel måtte i nåder anvisas; att, sedan
vid 1828 års riksdag denna jemte liera väckta frågor om byggnad och underhåll
af häkten i de norra länen blifvit gemensamt handlagda, Rikets Ständer
i underdånig skrifvelse den 28 September 1829 yttrat, att då, med undantag
endast af de norra länen, invånarne i rikets öfriga län blifvit från
byggande och underhållande af länshäkten befriade, billighet och jemlikbet. i
rättigheter medborgare emellan påkallade att enahanda befrielse borde de norra
länens invånare tillgodokomma, hvarföre Rikets Ständer för sin del fattat det
beslut, att, emot det allt anspråk på ersättning för uppförande af sjelfva fängelsehusen
uti Wester-Norrlands. Westerbottens och Norrbottens län förfölle,
oc!i hvarken då eller framdeles linge väckas, Staten skulle öfvertaga och framgent
ensamt bekosta underhållet af länsfängelserna i samma län, pä sätt med
i rikets öfriga län varande dylika byggnader egt rum; att Kongl. Majit, i
öfverensstämmelse härmed, den 31 Oktober 1829 i nåder förordnat, det Staten
skulle öfvertaga och derefter af de medel, hvaraf kostnaderna för de öfriga
fängelsernas underhåll utginge, ensamt bekosta länsfängelsernas i nyssnämnda
tre län, under vilkor att något anspråk på ersättning för sjelfva fängelsehusen
i dessa län icke egde rum; i följd hvaraf ock den af Norrbottens läns invånare
gjorda anhållan om godtgörande af Staten för en nyss förut å fängelset
derstädes gjord reparation förklarades böra förfalla; och att, Justitio-kanslcrseinbetet
veterligen, Norrbottens läns invånare derefter icke vidare befattat siglund
länsfängelsets fullbordan och vidmakthållande; Och hade Justitie-kanslersembetet
derjemte för sin del yttrat, att då båda statsmakterna befriat de norra
länens invånare från den dem förut åliggande skyldighet att bygga och underhålla
länshäkten, endast med uttryckligt vilkor, det något anspråk pä ersättning
för sjelfva fängelsehusen icke finge ega rum; då, äfven om invånarne
i Norrbottens län icke veterligen genom något öppet förklarande ingått på detta
vilkor, de likväl borde anses hafva lemnat ett tyst bifall dertill, enär de. under
en tidsföljd af nära trettio år begagnat sig af den, endast under berörda
vilkor, dem förunnade fördel; då godkännande af det nu väckta anspråket
sannolikt skulle framkalla lika beskaffade icke blott i de öfriga norrländska
länen, utan möjligen äfven i andra län, der gamla länshäkten funnits uppförda
utom residensen; då, såvidt förhållandet för närvarande kunde bedömas, anledning
vore för hand dels att Westerbottens läns invånare lemnat bidrag till
ifrågavarande fastighets förvärfvande och första bebyggande, och dels att statsmedel
jemväl blifvit använda för fängelsets fullbordande, samt då det icke heller
torde kunna medgifvas, att ett för allmänt ändamål, om ock genom tillskott
eller med biträde af invånarne i orten uppfördt hus borde helt och hållet eller
i mån af utgjordt biträde eller annat bidrag, anses tillhöra dem, som bidragen
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft 3
14
Stat»-Utskottets Utlåtande N:o 21.
lemnat, funné Justitie-kanslers-embetet sig böra i underdånighet afstyrka bifall
till det af Norrbottens läns invånare väckta anspråk att få disponera de till
numera upphörda länsfängelset i Piteå hörande byggnader, hvilka, såvida de.
ieke genom laga rättegång Staten frånvunnes, borde såsom dess egendom fortfarande
anses; dock hade, med afseende dels derå, att Norrbottens läns invånare
otvifvelaktigt sednare än uti de flesta andra län lemnat ett betydligt tillskott
för uppförande af länsfängelset, hvilket nu vore för fångvården umbärligt,
dels ock å det nyttiga ändamål, för hvilket, enligt läns-invånarnes tillkännagifna
önskan, byggnaderna skulle användas, Justitie-kanslers-embetet i
underdånighet hemställt, om icke Kongl. Majit skulle täckas göra frågan angående
byggnadernas öfvtrlätande till Norrbottens läns Hushållnings-sällskap till
föremål för nådig framställning till Rikets Ständer.
Då Norrbottens läns invånares anspråk på egande-rätten till ifrågavarande
byggnader icke vore ostridig, utan fast hellre, med afseende å hvad i
ämnet upplyst blifvit, det ville synas som skulle byggnaderna vara Kongl,
Majit och Kronan tillhöriga, hade Kongl. Majit, vid ärendets underdåniga föredragning
den 1 Februari innevarande är, väl förklarat den gjorda framställningen
om desammas afträdande till läns-invånarnes disposition icke kunna bifallas;
men, på grund af ofvan omförmälda, af Justitie-kanslers-embetet anförda
skäl, har Kongl, Majit likväl föreslagit Rikets Ständer, att så väl det gamla
länsfängelset i Piteå, som öfrige ofvannämnde dertill hörande byggnader matte
få upplåtas till Norrbottens läns Hushållnings-sällskap, för att af detsamma
användas på sätt för befrämjande af Sällskapets ändamål lämpligast synes;
hvaremellertid Kongl. Majit tillåtit att samma byggnader må tillsvidare och
intilldess Rikets Ständer i ämnet sig yttrat, få af bemälde Hushållnings-sällskap
begagnas.
Stats-Utskottet, som, efter erhfdlen remiss å ofvan omförmälda nådiga
proposition, förehaft detta ärende och jemväl tagit kännedom af dertill hörande
handlingar, får, på grund af hvad i frågan förekommit, hemställa,
det Rikets Ständer för sin del besluta, att ofvannämnde
byggnader må, med den rätt, Statsverket
dertill kan ega, upplåtas till Norrbottens läns
Hushållnings-sällskap. för att af detsamma användas
på sätt för befrämjande af Sällskapets ända
mål
lämpligast synes.
Stockholm den 19 December 1859.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS A. t. KORMAN, 1889.
Stals- T]Iskof tets Utlåtande N:o 22.
i
N:o 22.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Oec. 1859, kl. 7 e. m.
Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition.
, angående upplåtande af en Halmstads Slott
tillhörig jordlott till byggnadstomt för ett nytt
tullhus i nämnde stad»
(l. A.)
Af högstberörda den 27 nästlidne Oktober till Rikets Ständer aflåtna nådiga
proposition, (du förd under N:r 37 i l:a samlingen af bihanget till Riks-ståndens
protokoll) inhemtas att, sedan Distrikt-Chefs-embetet i Rikets vestra Tulldistrikt
fästat Magistratens i Halmstad uppmärksamhet å behofvet af dervarande tullkammares
och packhus-lokalers försättande i fullgodt och rymligt skick, samt, vid anställd
besigtning, tullhuset befunnits vara af så bristfällig beskaffenhet att detsamma
icke utan allt för stor kostnad kunde ordnas till en tull-kammare och packhus-lokal,
motsvarande handelns fordringar i nämnde stad, — hade, efter förberedande
åtgärder för anskaffande af nytt tullhus, hvarvid blifvit utrönt att annan tjenlig
och intill hamnen närbelägen byggnad icke kunde till billigt pris för nämnde
ändamål erhållas, Halmstads magistrat, enligt uppdrag af stadens Borgerskap, uti
en till Kongl. Majit ingifven af Landshöfdinge-embetet i Hallands län förordad
ansökning i underdånighet framställt Borgerskapets önskan att till byggnadstomt för
ifrågavarande nya tullhus måtte åt staden under full egande rätt upplåtas en till
Rih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 1
Stats-TJtskollets Ullätande N:o 22.
Halmstads Slott hörande, emellan detsamma, Slottsvägen, Slottstvärgatan och Nissaån
belägen, nu, enligt uppgift i handlingarne, till gräsvall begagnad, men för berörda
byggnadsföretag särdeles fördelaktig jordlott, betecknad å en af C. G. Boye
af Gennäs detta är upprättad karta; — till stöd för hvilken begäran Magistraten
lör öfrigt underdånigst åberopat, att, i äldre tider, de städer hvilka icke sjelfva egt
tjenlig plats för de mindre tullhusen, fått byggnadstomter af Kronan sig upplåtna.
Med anledning af nämnde ansökning, hvartill Kongl. Kammar-kollegium, uti
infordradt underdånigst utlåtande tillstyrkt nådigt bifall, bar Kongl. Maj:t föreslagit,
det Rikets Ständer måtte medgifva, att utaf den till Slottet i Halmstad hörande
mark, den del, hvilken på omförmälda karta vore utmärkt genom de mellan Litt.
u. b. c. d. e och f. uppdragna linier samt, enligt Kammar-koIIegii uppgift skulle
utgöra omkring Tjugufyra kappland, måtte till staden Halmstad upplåtas till plats
för ifrågavarande Tullkammare-byggnad.
Förevarande nådiga proposition är af samtliga Riks-stånden remitterad till
Stats-Utskottet, som jemväl erhållit del af de till ärendet hörande handlingar, samt
derjemte inhemtat den upplysning att ifrågavarande jordlott blifvit Landshöfdingen i
Hallands Län på lön anslagen; och får Utskottet, med afseende å hvad i denna
fråga förekommit, under förutsättning att sistberörda förhållande icke må, i följd
af den ifrågastäilda upplåtelsen, mot Statsverket grundlägga något ersättnings-anspråk,
tillstyrka,
att hvad Kongl. Majit i ofvanomförmälda hänseende täckts i
nåder föreslå måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 20 December 1859.
Slalx-U (skottet:t Utlåtande \:o 23.
iW.o 23.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Dec. 1859 kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts nådiga Proposition om anslående
af ett muntul Låstad Jägaregården jemte tf'i 6
mantal Grönetomt till boställe åt Kronofogden i Södra
Wadsbo Fögderi af Skaraborgs Län.
O- A.)
Hos Kongl. Majit hade, enligt hvad högstberörda den 27 nästlidne Oktober
till Rikets Ständer afgifna nådiga proposition (Införd under Nio 18 i lia Samligen
af hillänget till Riks-ståndens protokoll), innehåller, Kongl. Majits Befallningshafvande
i Skaraborgs län uti skrifvelse den 10 Juni 1857 i underdånighet anfört
i att, då antaget blifvit, att Kronofogdarne, såvidt möjligt vore borde vara för—
sedde med boställen, Kongl. Majits Befallningshafvande ansett sig pligtig tillse huru
vida tjenligt boställe kunde beredas för Kronofogden i det nybildade Södra Wadsbo
fögderi och dervid funnit en för sådant behof passande lägenhet vara alt tillgå uti
det till Statsverket indragna f. d. Hofsmeds-bostället vid Westgöta regemente Låstad
Jägaregården, 1 mantal i Låstad socken beläget invid allmänna landsvägen mellan
städerna Mariestad och Skara, på två mils afstånd från förstnämnde stad; att detta
boställe, hvilket intill midfa«tan 1846 varit för Statsverkets räkning utarrenderadt,
sedermera bort i likhet med öfriga sådana ånyo på 30 år utarrenderas, men att
åtgärderna dermed under flere år varit uppskjutne, i afbidan på afslutande al laga
skifte i Låstads by, hvaremellertid bostället blifvit på obestämd tid utarrenderadt
mot en afgäld af 9 tunnor spanmål årligen samt att bostället alltså, efter det nuvarande
arrendatorn åtnjutit laga fardag, kunde blifva för ofvan omförmälda ändamål
disponibelt; oell hade Kongl. Majits Befallningshafvande, med afseende härå, i
underdånighet hemställt, det Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer aflåta nådig
proposition om förenämnde hemmans anvisande till boställe åt Kronofogden i södra
Wadsbo fögderi.
Sedan uti häröfver under den 21 Augusti 1857 afgifvet gemensamt utlåtande
Kongl. Kammar-kollegium och Kongl. Stats-kontoret, jemte upplysning om de
åtgärder som blifvit vidtagna i afseende på dispositionen af f. d. Hofsmeds-bostället
Låstad, ansett sig vid det förhållande att, enligt ett uppgjordt förslag till Westgöta
4
Stals-Utslcottels Utlåtande N:o 23.
regementes organisation på 10 sqvadroner kavalleri, samma boställe icke vore vid
regementets möjligen blifvande återgång till kavalleri påräknadt, böra tillstyrka nådigt
bifall till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes hemställan, hvaruti jemväl Kongl.
Krigs-kollegium, uti särskildt afgifvet yttrande, instämt; så och efter det under den
4 December samma år Kammar-kollegium erhållit nådig befallning att icke gå i
författning om ifrågavarande boställes utarrenderande för längre tid, utan detsamma
tills vidare för endast ett år i sender på arrende fortfarande upplåta, har, med anledning
af hvad sålunda förekommit, Kongl. Maj:t genom förevarande nådiga proposition
föreslagit Rikets Ständer att till boställe åt kronofogden i Södra Wadsbo
fögderi måtte anslås ifrågavarande hemman ett mantal Låstad Jägaregården jemte
dermed förenade 1/16 mantal Grönetomt, emot indragning af den till bemälde Kronofogde
nu utgående hyresersättning samt afdrag från hans kontanta lön af det belopp,
som motsvarar ställets afkastning, bestämd efter de grunder, hvilka för uppskattning
af Landtstatens boställen nu vore eller framdeles kunde varda stadgade.
Stats-Utskottet, som från samtliga Riks-stånden erhållit remiss å högstberörde
nådiga proposition och under ärendets behandling jemväl tagit kännedom af
dertill hörande handlingar har ansett sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i ofvanomförmälda
hänseende behagat föreslå.
Stockholm den 19 December 1859.
Reservationer:
af Herr Björck, som ansåg att den Kongl. Propositionen icke bort af Utskottet
förordas;
„ Herrar Hierta och Hammar;
Riksdagsfullmägtigen Eric Ersson från Gelleborgs län, som yttrade: “Då det
icke allenast skulle leda till enkelhet och reda för Regeringen
och Rikets Ständer att föreslå och bestämma lönerna till Statens
embets- och tjenstemän med ett för hvarje fjenstegrad bestämdt
kontant belopp i penningar, utan ock till mera rättvisa de sednare
sins emellan, så har jag trott att man ju förr desto hellre
borde söka att uppnå detta mål medelst indragande till Statsverket
af alla boställshemman, hvadan jag icke heller kunnat
lemna mitt bifall till nu förevarande nådiga framställning", samt
„ Riksdagsfullmägtigen Anders Ericsson från Elfsborgs län, Per Nilsson från
Malmöhus län och Carl Johan Svensen från Calmar län.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 24.
5
Ato 24.
Ank. till Exy.-Utsk. den 22 Dec. 1859, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af' Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
indragning till Kronan af det Kronolänsmannen i
Sunnerbo härads sydöstra distrikt på lön anslagne bostället
Bökhult Södergården N:o 2 mot kontant ersättning till
bost älls-innehafvarén.
Q. A.)
Enligt hvad högstberörda den 27 nästlidne Oclober till Rikets Ständer afiätna
och af samtliga Riks-Ständen till Stats-Utskottet remitterade nådiga Proposition
(införd under N:o 20 i l:a samlingen af bihanget till Riks-ståndens protokoll^
innehåller, hade uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs
län hos Kongl. Maj:t anmäld ansökning, Kronolänsmannen i sydöstra distriktet af
Sunnerbo härad i nämnde län, J. M. Wettermark, i underdånighet anhållit, att,
enär det honom på lön anslagna bostället Bökhult Södergården N:o 2, V* mantal
Krono i Traheryds socken, hvilket, såsom beläget utom tjenstgörings-distriktet nära
en mil från dess gräns och en half mil från allmän väg, icke kunnat af Wettermark,
under hans tjugufemåriga tjenstetid derstädes, till bostad begagnas, utan måst
utarrenderas mot 50 R:dr R:mt årligen, honom måtte tillåtas att, emot åtnjutande
af hushyres-ersältning, i likhet med de länsmän, som äro i saknad af boställe, få
berörda hemman till Kronan afstå; — och sedan genom vederbörande embetsmyndigheters
häröfver afgifna utlåtanden blifvit upplyst och utredt, bland annat, att uti
lönelörmånerne för Länsmannen i nämnde distrikt vore inberäknade räntan al bostället
Bökhult med 20 R:dr och boställets afkastning 30 R:dr; att detta hemman
vore, i anseende till sin aflägsenhet från tjenstgörings-orten såsom boställe åt Länsmannen
otjenligt samt att inom samma distrikt ej funnes något annat hemman, som
6
StaIm-ULilio/tels Utlåtande X.o 24.
kunde anses lämpligt att för närvarande dertill anslås eller mot läusmans-bostäilet
Bökhult utbytas, — har Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Kammar-kollegium
och Kongl. Stats-kontoret tillstyrkt, i nåder föreslagit Rikets Ständer
att ifrågavarande Kronolänsmans-boställe Bökhult Södergården N:o 2, jemte
boställsräntan, måtte till Kronan indragas och samma boställe derefter för Statsverkets
räkning genom Kongl. Kammar-kollegii försorg utarrenderas i öfverensstämmelse
med de för Militiae—boställen gällande författningar, samt att, från den tid
sådan indragning af bostället med dess ränta komme att ega rum, boställshafvaren
finge derför af statsmedel uppbära kontant godtgörelse med dels Femtio Riksdaler,
motsvarande boställsräntan 20 R:dr jemte boställets till 30 R:dr beräknade afkastning
och dels den åt länsmän, som sakila boställe anslagna hushyres-ersättning, i nu
gällande stat upptagen till 150 R:dr årligen.
Efter tagen kännedom af de i den Kongl, propositionen åberopade handlingar,
har Stats-Utskottet, i afseende på det framställda förslaget icke funnit annat
att erinra, än alt, då Rikets Ständer ännu icke bestämt den hyresersättning, som
för nästkommande statsreglerings-period bör tillkomma de Länsmän, hvilka sakna
boställe, torde äfven den ifrågaställda ersättningen till Länsmannen i Sunnerbo härads
sydöstra distrikt för närvarande icke böra till något bestämdt belopp upplagas,
och får Utskottet således hemställa
att högstberörda nådiga framställning må af Rikets Ständer bifallas,
endast med det förbehåll, att beloppet af ornförmälde
hyresersättning kommer att vid framdeles skeende reglering af
utgifterna under riks-statens 6:te hufvudtitel, af Rikets Ständer
bestämmas.
Stockholm den 20 December 1859.
Siats-Utskottets Utlåtande 1V;o 25.
7
Avo
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Dec. 1859, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
upphörande af den s. k. Kalkugns-afgiften på
Gottland.
Af högstberörda, den 27 nästlidne Oktober till Rikets Ständer aflätna nådiga
proposition (införd under N:o 25 i l:sta samlingen af bihanget till Riksståndens
protokoll) inhemtas, att Kongl. Majit vid 1828 års Riksdag uti Dess då
atlåtna nådiga proposition angående Stats-verkets tillstånd och behof framställt samt
Rikets Ständer derefter gillat det förslag, att den s. k. kalkugns-afgiften på Gottland,
hvilken vid 1823 års riksdag varit beräknad till 150 Ridr banko, men icke
under något af de derpå följde åren uppgått till detta belopp, skulle från inkomstberäkningen
uteslutas och den, genom samma afgifts upphörande, de skattskyldige
förunnade skalteminskning i stället afses vid deras taxerande till bevillning.
Därom hade likväl icke någon särskild skrifvelse från Rikets Ständer till Kongl.
Majit blifvit aflåten, och Rikets Ständers beslut om kalkugns-afgiftens upphörande
omförmäldes ej heller uti deras den 18 Mars 1830 aflåtna underdåniga
skrifvelse angående Stats-verkets inkomster; af hvilken anledning och då ingen
föreskrift kunde gälla till efterrättelse förr än densamma blifvit allmänneligen
kungjord, berörde afgift, fastän ur Riks-staten redan vid nämnde riksdag utesluten,
fortfarande debiterats och årligen bland “extra medel och uppbörder11 ingått,
utan alt Rikets Ständer, deras Revisorer, Kongl. Kammar-Rätten eller Riksdags-fullmägtige
från Gottland under den från år 1830 förllutna längre tid å detta
förhållande fästat uppmärksamhet eller deröfver fört klagan; men år 1857 hade
åtskilliga kalkbruks-egare inom Gottlands norra härad genom Rådmannen i Wisby
P. H. Lindström till Kongl. Majit inkommit med en underdånig ansökning att kalkugns-afgiften
måtte för framtiden upphöra och det från och med år 1830 erlagda
belopp deraf till vederbörande återställas; äfvensom Kongl. Majits Befallningshafvande
i Länet den 9 Februari innevarande år till Kongl. Majit i underdånighet insändt
och förordat en lika beskaffad underdånig ansökning.
CL A.)
8
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 25.
Med anledning af de vid 1828 års riksdag inträffade förhållanden, som här
ofvan omförmälas, och enär härtill komme att, på sätt Kongl. Maj:t och Rikets
Stats-kontor i underdånigt utlåtande upplyst, Stats-verkets inkomst al ifrågavarande
afgift, jemlikt 1855 års Landsbok, utgjort endast 210 R:dr 38 sk. 9 rist banko,
motsvarande 316 R:dr 21 öre Riksmynt, samt således icke vore af någon betydenhet,
utan lämpligen kunde vid Kalkbrukens taxerande till bevillning ersättas, har
Kongl. Maj:t i nåder föreslagit Rikets Ständer att ånyo fatta ett beslut, öfverensstämmande
med det vid 1828 års riksmöte vidtagna, på det Kongl. Majit, efter
derom erhållen kännedom, måtte detsamma vederbörande till efterrättelse meddela;
men då kalkugns-egarne under den förflutna tiden varit, genom fortsatt erläggande
af nämnde afgift befriade från den med det vid sistnämnde riksdag fattade beslut
afsedda förhöjning i bevillningen, funne Kongl. Majit den gjorda framställningen om
återbekommande af de under tiden debiterade och erlagda kalkugns-afgifterna icke
böra bifallas.
Stats-Utskottet har, efter erhållen remiss å högstberörde nådiga proposition,
tagit denha fråga i öfvervägande och dervid tillika af Kongl. Stats-kontorets
i ämnet afgifna underdåniga utlåtande inhemtat, att sedan Kongl. Majit på sätt här
ofvan omförmäles, uti Dess den 13 November 1828 till Rikets då församlade Ständer
aflåtna nådiga proposition om Stats-verkets tillstånd och behof af ofvan anförde
orsaker föreslagit nämnde afgifts uteslutande från inkomst-beräkningen; så hade
Stats-Utskottet vid nämnde riksdag uti sitt i anledning deraf afgifna Retänkande
N:o 54 tillstyrkt bifall dertill, hvilken hemställan Rikets Ständer derefter gillat.
Någon särskild skrifvelse härom synes dock ej, enligt hvad riksdagshandlingarne
utvisa, hafva blifvit expedierad och torde någon sådan ej heller varit nödig, derest
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse Nio 477, angående Stats-verkets inkomster
för år 1830 och följande år, särskildt upptagit beslutet om berörde algifts upphörande,
hvilket dock icke skett, ulan befinnes nämnde skrifvelse endast summariskt
omförmäla beloppet, hvartill Stats-verkets inkomster, med undantag af allmänna bevillningen,
beräknats, hvaremot den då uppgjorda Riks-staten utvisar, att oftanämnda
afgift blifvit derifrån utesluten.
Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte besluta, det nämnde s. k. kalkugnsafgift
från och med nästkommande Statsreglerings-period finge
upphöra, med iakttagande att den de skattskyldige derigenom
förunnade skatteminskning i stället afses vid deras taxerande
till bevillning;
och torde, i händelse af Rikets Ständers bifall härtill,
underdånig skrifvelse till Kongl. Majit i ämnet aflålas.
Stockholm den 19 December 1859.
Nio 26.
Sfa/s-U/skottets Utlåtande N:o 26.
9
N:o 26.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 22 Dec. 1859, kl. 7 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
anslag lill fullbordande af det invid hufmidstaden
uppförda hospitalet för sinnessjukas vård.
(U. A.)
Af högstberörde, till Rikets Ständer den 14 nästlidne Oktober aflåtna .nådiga
proposition (införd under N:o 32 i lista samlingen af bihanget till Riksståndens
protokoll} inhemtas hufvudsakligen, hurusom, efter det Öfver-IntendentsEmbetet,
jemlikt nådig befallning, gått i författning om uppförande, enligt fastställda
ritningar, på egorna till lägenheterna Hedvigsberg och Conradsberg å Kungsholmen
invid hufvudstaden, af den hospitals-byggnad för sinnessjukas vård, hvartill
Rikets Ständer vid de sistförflutna tvänne riksdagarna beviljat särskilda anslag till
ett sammanlagdt belopp af 652,500 R:dr R:mt, bemälda Embete, uti underdånig
skrifvelse den 26 September innevarande år, anmält, att af berörde anslagsmedel
54,000 R:dr blifvit använda till inköp af förenämnda lägenheter samt att återstoden,
598,500 R:dr jemte de af samma lägenheter inflytande hyres- och arrendeinkomster,
beräknade till 8,418 R:dr 71 öre, eller tillsammans en summa af
606,918 R:dr 71 öre varit afsedd för uppförande och inredning af sjelfva hospitals-byggnaden
äfvensom till underhållande af de å lägenheterna redan förut befäntBih,
till R. SI. Prot. 1859 # 1860. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 2
10
Slals-Utskotlets UllStande N:o 26.
liga byggnader. Under fortgången af byggnadsarbetet hade dock visat sig, att den
summa, 606,000 R:dr Runt, som, enligt det sednaste, år 1856 uppgjorda, kostnadsförslaget
ansetts vara för uppförande af ifrågavarande byggnad med flyglar och
stängsel, m. m., tillräcklig, icke dertill försloge, utan med ett belopp af 39,055
R:dr 84 öre understege den verkliga kostnaden; till hvilket förhållande anledningen
skulle vara hufvudsakligen att finna dels i den af oförutsedda orsaker uppkomna
tillökning i omkostnaden för grundliiggnings-arbetena och dels i den större
utgift, anbringandet af en värme- och ventilations-apparat komme, efter numera
vunnen erfarenhet, att medföra; — hvarförutan Öfver-Intendents-Embetet vidare
tillkännagifvit, att uti ofvanomförmälda kostnadsförslag icke funnits upptagna åtskilliga
ytterligare arbeten, som dels General-direktören m. m. Ekströmer, uti det
för hospitalet uppgjorda program, äfvensom i en sednare aflåten skrifvelse, uppgifvit
vara för hospitals-inrättningen oundgängligen nödiga, dels ock Ofver-Intendents-Embetet
funnit före inrättningens öppnande böra verkställas; varande kostnaden
för dessa uti den Kongl, propositionen närmare beskrifna arbeten af Öfverfntendents-Embetet
beräknad till sammanlagdt 142,019 R:dr 70 öre; och skulle
följaktligen hela utgiftssumman för fullbordande af merberörde hospitalsbyggnad,
med hvad dertill hörde, komma att med tillsammans 181,075 R:dr 54 öre öfverstiga
det belopp, som ofvannämnda sist upprättade kostnadsförslag innehölle.
På grund af dessa förhållanden och enär angeläget vore, att hospitalsinrättningen
så snart som möjligt och sednast under sommaren 1861 måtte träda i
verksamhet, men dertill fordrades, att omförmälda arbeten, hvartill förut beviljade
anslag icke lemnade tillgång, blefve hufvudsakligen under loppet af nästkommande
år verkställde, hade Öfver-Intendents-Embetet i underdånighet hemställt, det nådig
proposition om anvisande af medel för sådant ändamål måtte varda till Rikets Ständer
atlåten; och har Kongl. Majit, i anledning häraf, föreslagit Rikets Ständer att,
- för ofvanuppgifna ytterligare erforderliga omkostnader vid ifrågavarande hospitals—
anläggning, af allmänna medel anvisa ett belopp af 181,000 R:dr Runt att under
nästkommande år och i mån af behof utgå.
Denna nådiga proposition år af Kiks-stånden remitterad till Stats-Utskottet,
som jemväl tagit kännedom om förutnämnde kostnadsförslag jemte öfriga till ärendet
hörande handlingar; Och ehuru Utskottet ej kunnat undgå att fästa uppmärksamhet
dervid, att de för detta byggnadsföretag förut beräknade kostnader blifvit
i så betydlig mån öfverskridna, på sätt här ofvan finnes omförmäldt; — dock som
det icke kan förnekas, att ofvanberörda särskilda arbeten, för hvilka det nu äskade
ytterligare anslagsbeloppet hufvudsakligen är afsedt, såsom dels uppförandet af nya,
dels iståndsättandet af äldre byggnader till bostäder åt tjenstemän och betjening,
anskaffande af tvätt-inrättning, värme- och ventilations-apparater, lägenhetens inhägnande
och planering m. m., äro af den beskaffenhet, att deras verkställande
måste anses oundgängligen nödigt, för att den nya hospitals-inrättningen skall
Stats-lJtskottets Memorial N:o 27.
11
komma uti ett fullt ändamålsenligt skick, får Utskottet, jemte meddelande af den
upplysning, alt af de till detta byggnadsföretag förut anslagna medel endast 56,250
R:dr för närvarande återstå outtagne, tillstyrka
att den begärda summan, 181,000 R:dr Riksmynt, måtte af
Rikets Stäpder beviljas och anvisas att af Riksgälds-kontorets
tillgångar under nästkommande år, i mån af behof, enligt
Kongl. Maj:ts nådiga disposition, utbetalas.
Slockholm den 20 December 1859.
i\:o 27.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Dee. 1859, kl. 1 e. m.
Memorial.
Från Bonde-ståndet har Stats-Utskottet erhållit remiss å en af Riksdagsfullmägtigen
J. O. Almqvist från Norrbottens län väckt motion, angående förändrad
reglering af Elektriska Telegraf-verkets styrelse, nedsättning i telegraf-portot
m. m.; — men då Utskottet anser denna fråga icke tillhöra dess handläggning,
får, med stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-ordningen, Utskottet samma motion återlemna
för den åtgärd, Rikets Ständer finna med åberopade § öfverensstämmande.
Stockholm den 22 December 1859.
12
Stats-Utskolteta Memorial N:o 28.
N:o 28.
Ank. till Bxp.-Utsk. den 23 Dec. 1859, kl. 1 e. m.
%
Memorial.
Genom remiss från Bonde-ståndet har Stats-Utskottet fått emottaga en af
Riksdags-fullmägtigen Johannes Andersson från Skaraborgs län inom bemälda Riksstånd
väckt motion om ändring i gällande stadganden rörande skjutsningsbesväret;
men som Utskottet anser detta ärende icke tillhöra dess handläggning, får, med
stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-ordningen, Utskottet samma motion återlemna för
den åtgärd, Rikets Ständer finna med åberopade § öfverensstämmande.
Stockholm den 22 December 1859.
STOCKHOLM, tryckt hos g. e. ljunggeen, 1859,
Sta t sMt skottets Utlåtande N:o 29.
\
N:o
Ank. till F.xp.-Utsk. den 4 Jan. 1860, kl, 12 midd.
Utlåtande, t anledning af väckt fråga om anslag af allmänna medel för reparation
af S:t Marie kyrka i Sigtuna.
(U. A.)
Uti en hos Preste-Ståndet väckt motion, som blifvit tili Stats-Utskottet remitterad,
har Komministern Åsbrink hufvudsakligen anfört, hurusom kyrkan i staden
Sigtuna, S:t Marie eller Dominikanerkloster-kyrkan kallad, vid en af domaren i orten
den 17 September 1858 hållen besigtning befuunits vara i så bristfälligt skick, att
fara vore för handen, det kyrkan inom kort tid komme att förfalla till ruin, derest
icke bristfälligheterna blefvo snart afhulpna; och skulle, enligt ett af enskild person
upprättadt kostnadsförslag, för kyrkans iståndsättande erfordras en summa af 37,000
R:dr R:mt. För bestridandet af dessa kostnader funnes emellertid icke några medel
att tillgå i kyrkokassan, hvars tillgångar blifvit för åtskilliga förut verkställda reparationer
tagna så i anspråk, att den för närvarande häftade i skuld, till belopp af 500
R:dr; och hvad beträffade församlingarne, nemligen dels stadsförsamlingen och dels
de två landtförsamlingarne S:t Pehrs och S:t Olofs, till hvilkas gemensamma begagnande
kyrkan varit alltsedan år 1529 upplåten, hade dessas medlemmar ingalunda varit
likgiltiga för kyrkans vidmagthållande, utan för sådant ändamål alltifrån år 1837
gjort årliga sammanskott, hvilka åtgått till nödiga reparationer å kyrkan; men i allmänhet
befunne sig församlingsboarne i så knappa omständigheter, att det icke vore
dem möjligt att sjelfve underhålla ifrågavarande, för deras behof mer än erforderligt
stora och kostsamma kyrkobyggnad. Då likväl detta tempel, grundlagdt år 1237,
vore i afseende å forntida byggnadskonst ett monument, som framför månget annat
minnesmärke förtjenade omvårdnad och hvars bibehållande vore af vigt för hela fäderneslandet,
har motionären, på grund af nu omförmälda förhållanden, föreslagit, att
Rikets Ständer måtte, till reparation af merberörda kyrka, bevilja ett anslag af
37,000 R:dr R:mt.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; men enär de af
motionären åberopade förhållanden icke varit föremål för den utredning och pröfning
af vederbörande myndighet, hvarförutan Utskottet icke tilltror sig att bedöma, om eller
liih. till It. Sr. Prot. 1859 & 1800. 4 Sami. 1 Afd. 11 Haft.
o
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
i hvad mån det kan vara erforderligt eller ändamålsenligt att, för åstadkommande af
ifrågavarande reparations-åtgärd, allmänna medel anlitas, har Utskottet, med afseende
å frågans så beskaffade outredda skick, funnit sig böra
afstyrka Rikets Ständers bifall till den af Komministern Åsbrink gjorda
ofvan omförmälda framställning.
Stockholm den 2 Januari J860.
&:© 30.
Ank. lill F.xp.-Utsk. den 4 Jun. 18G0, kl. 12 miild.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om beviljande af stats-anslag för att
dermed inbetala kapital-återstoden af ett, för uppförande af Calmar
stifts läroverks-byggnad, i Rikets Ständers Bank upptaget lån.
(U. A.)
Uti en hos Preste-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion har
Doktor Sandberg, med hvilken Prosten Melén sig förenat, — anfört bland annat, hurusom,
sedan Calmar stifts läroverks-byggnad genom vådeld, som den 14 Augusti
1800 härjade staden Calmar, nedbrunnit, samt vid fråga om uppförande af en ny sådan
byggnad, hvilket då ansågs åligga stads-kommunen och stiftets presterskap, det befunnits
att derför erforderliga medel saknades, Konsistorium måst för berörde ändamål
i Rikets Ständers Bank upptaga ett såkalladt amorterings-lån till belopp af 23,000
R:dr B:ko. Detta lån beviljadt på vanliga vilkor, mot en af Konsistorii samtliga ledamöter,
en för alla och alla för en, utfärdad förbindelse, utföll den 31 Mars 1835
och användes för det dermed afsedda ändamål, så att det nya gymnasii- och skolhuset
i Calmar blef af samma, jemte andra medel omkring år 1838 färdigbygdt; —
men lånet vore emellertid ännu icke till fullo återbetaldt, utan återstode deraf, sedan
halfårsbetalning blifvit den 6 April nästlidne år verkställd, ett belopp af 3,837 R;dr
74 öre Riksmynt. I anledning häraf och med erinran derjemte, hurusom Calmar
stift, för uppförande af omförmälda läroverks-byggnad icke åtnjutit något bidrag af
allmänna medel, då deremot andra jemförelsevis rikare samhällen för enahanda ändamål
fått icke obetydliga stats-anslag sig tilldelade, har motionären föreslagit, att Rikets
Ständer måtte bevilja ett stats-anslag till belopp i rund summa af 3,800 R:dr
R:mt, att användas för inbetalande af kapital-återstoden utaf förutnämnda lån.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 31.
3
I anledning af denna motion äro inom Preste-Ståndet åtskilliga yttranden afgitna,
hvilka jemväl kommit till Utskottets kännedom, och har sålunda, bland annat,
blifvit anmärkt att motionären, i stället att begära anslag af statsmedel, snarare bort
göra framställning om afskrifning utaf den oguldna delen af ifrågavarande Bankolån,
hvarigenom ändamålet kunnat vinnas på ett sätt, som mera ölverensstämde med den
ordning, hvari frågor af denna beskaffenhet vanligen behandlas. Instämmande i denna
åsigt angående sakens formela sida, får Utskottet i öfrigt erinra att, om ock, på sätt
motionären anfört, Rikets Ständer ofta beviljat anslag af statsmedel till likartade ändamål
med det nu uppgifna, sådant likväl i allmänhet skett, för att derigenom möjliggöra
eller underlätta utförandet af för det allmänna eller vissa kommuner angelägna
företag, hvilka ansetts derförutan ej kunna komma till stånd; hvaremot, när
dylika företag redan blifvit af enskilda eller af kommuner utan statsbidrag bragte till
verkställighet, det icke ansetts lämpligt att anvisa allmänna medel för ett sådant redan
utfört arbete eller till ersättning för de förluster, som dervid kurmat tillskyndas
en eller annan af deltagame i samma företag, helst medgifvandet af en dylik förmån
i ett fall otvifvelaktigt skulle framkalla mångfaldiga så beskaffade anspråk på ersättning
af statsmedel; — och då Stats-Utskottet städse sökt hos Rikets Ständer göra
gällande nu antydda grundsats, kan Utskottet icke i strid deremot förorda ifrågavarande
motion, utan hemställer,
att densamma icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 52 Januari 1860.
W:o 31,
Arik. till Exp.-Utsk. den 4 Jan. 1860, kl. 12 mield.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om inredning i Upsala Slott af en
våning för den Kongl, familjens räkning.
(U. A.)
Genom en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion har Friherre J. G. Paykull
lästat Rikets Ständers uppmärksamhet å det förhållande, att i staden Upsala, som
är sätet lör Rikets första läro-anstalt och i följd deraf icke sällan hugnats med besök
af den Kongl, familjen, icke funnes inredd någon särskild bostad för emottagande af
de höga gästerna, hvilka derföre vid sina besök i staden vore nödsakade att för sig
och sin uppvaktning i berörda hänseende anlita enskilda personer eller begagna sig
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 32.
af annan tillfällig lägenhet; förmenande motionären, att denna omständighet icke kunde
annat än bidraga till att göra omförmälda besök så fåtaliga eller korta som möjligt,
då deremot kunde antagas att, om en den Kongl, familjen värdig bostad i Upsala
funnes att tillgå, den höga familjen skulle till så väl egen som Universitetets
hugnad och nytta oftare förnya sina besök derstädes. Med erinran härjemte, bland
annat, hurusom inom staden vore beläget ett prydligt och till det yttre väl bibehållet
större slott, som, ehuru i dess nuvarande skick endast till en mindre, för särskildt
ändamål upptagen, del beboeligt, dock skulle kunna med en jemförelsevis obetydlig
kostnad vidare iståndsätta?, åtminstone till så stor del, att derstädes kunde inredas en
våning för den Kongl, familjen att begagnas vid dess besök i Upsala, har motionären
hemställt, att Stats-Utskottet måtte låta uppgöra förslag öfver kostnaden för inredande
i nämnde slott af en för omförmälde ändamål tjenlig våning med dertill hörande
nödiga inventarier, jemte uppförande på lämplig plats af en mindre stallbyggnad, samt
att Utskottet derefter skulle till Rikets Ständer afgifva utlåtande i ämnet.
Denna motion, deri Herr Carl Printzensköld instämt, är af Ridderskapet och
Adeln remitterad till Stats-Utskottet, som jemväl tagit kännedom om de yttranden
inom nämnde Riks-Stånd, hvartill samma motion gifvit anledning; och utan att vilja
förneka det önskvärda af den utaf motionären föreslagna åtgärd, har Utskottet, i betraktande
af de mångfaldiga mera angelägna statsbehof, för hvilka tillgångarne under
nästinstundande statsreglerings-period komma att tagas i anspråk, och då det icke
torde kunna förväntas, att Rikets nu församlade Ständer skulle af allmänna medel bevilja
anslag för ifrågavarande ändamål, samt, vid sådant förhållande, det synes mindre
lämpligt att någon undersökning anställes för utrönande af den dertill erforderliga
kostnadssumma, funnit sig böra hemställa,
att förevarande motion icke må till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 Januari 1860.
mo 33.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Jan. 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Anders Erikssons från Elfsborgs län motion om
förlängdt anstånd med återbetalning af ett åt jordbrukare1 inom
nämnde län beviljadt undsättning slån. ^ ^
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion, deri flera ledamöter af samma
Stånd instämt, har Riksdags-fullmägtigen Anders Eriksson anfört, att sedan Kongl.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.
5
Majit, uppå derom i underdånighet gjorde ansökningar, år 1858 åt jordbrukare inom
Elfsborgs län, hvilkas gröda under nämnde års sommar iidit skada genom hagel, anvisat
en summa af tillsammans 70,000 Ridr att såsom räntefria lån till de undsättningsbehöfvande
utlemnas, med skyldighet att gemensamt ansvara för medlens återbetalning
med ena hälften den 1 November 1859 och återstående hälften sagde dag
1860; så hafva, på förnyade underdåniga ansökningar, nämnde betalningsterminer väl
blifvit af Kongl. Majit framflyttade, för hälften af lånet till Krono-uppbördsstämman
för år 1859, och återstoden till uppbörden af 1860 års kronoräntor, men då omförmälde
på slättlandet af Dalsland boende jordbrukare, i följd af derstädes sistlidne
år inträffad missvext och genom felslagna skördar under flera föregående år, vöre
alldeles urståndsätta att å de stadgade betalningsterminerna fullgöra inbetalningarne å
lånet, helst då det erhållna låneunderstödet icke til! mer än ungefär hälften motsvarat
den lidna skadan, har motionären anhållit »att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit
i underdånighet tillstyrka att återbetalningstiden måtte ytterligare framflyttas ett år,
eller för första hälften af lånet till uppbörden af 1860 års, och för återstoden till
uppbörden af 1861 års kronoräntor, samt att någon större eller mindre del af understödet
mätte förunnas utan återbetalningsskyldighet.»
Till bestyrkande af de uppgifter motionären meddelat har blifvit motionen bifogad
afskrift af ett Kongl. Majits Bref den 18 sistlidne Augusti, derigenom Kongl.
Maj:t, på ansökning af socknemännen i åtskilliga församlingar å Dalsland, beviljat
anstånd med återbetalning af ett åt dem i följd af Kongl. Brefvet den 10 December
J858 tilldeladt undsättningslån; och inhemtas af förstberörde nådiga Bref att Konungens
Befallningshafvande i Elfsborgs län vitsordat den svåra belägenhet, hvari nyssnämnde
församlingars jordbrukare sig då befunnit.
Stats-Utskottet, som tagit detta ärende i öfvervägande och funnit omförmälde
hagelskadades nödställda belägenhet värd att behjertas, har likväl, då den fond till
behöfvandes undsättning i missvext-år, ur hvilken ifrågavarande lån utgått, blifvit genom
Rikets Ständers vid sednaste riksdag fattade beslut ställd till Kongl. Majits disposition,
och i följd deraf beviljandet af understöd från denna fond äfvensom medgifvande!
af anstånd med återbetalningen af erhållna lån på Kongl. Majit ankommer,
ansett sig
icke kunna tillstyrka någon åtgärd å Rikets Ständers sida i anledning af
den inkomna motionen.
Stockholm den 2 Januari 1860.
G
Stats-Utskottets Utlåtande N-o 33,
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Jun. 1860, kl. 2 t. in
Utlåtande, angående väckt fråga om afskrifning till någon del af ett åt
jordbrukare inom Askers härad af Orebro län beviljadt undsättningslån,
samt anstånd med inbetalning af lånets återstående
belopp.
(K. A.)
Med åberopande dels deraf, att åtskilliga Hushålls-sällskaper hos Kongl. Majit
gjort underdånig hemställan om nådig proposition till Rikets Ständer om anslag till
understöd åt dem, som tillskyndas förluster genom hagel, dels att under innevarande
riksdag flera ledamöter inom Bonde-Ståndet begärt särskildt understöd för jordbrukare
i deras hemorter, hvilka lidit hagelskada, Tiar Riksdagsfullmägtigen A. W. Uhr
från Örebro län, uti motion, som blifvit till Stats-Utskottet remitterad, påkallat Rikets
Ständers behjertande för de jordbrukare inom ofvan nämnda Askers härad, hvilka
den 26 Maj 1838 genom hagel lidit betydlig förlust, uppskattad inom Askers
socken af sagde härad till 33,923 R:dr 30 öre samt inom Sköllersta och Lennäs
socknar till 10,000 R:dr ungefärligen. Enligt hvad motionen i berörde afseende
innehåller, hafva samtlige de som på omförmälda sätt lidit skada, af Kongl. Majit
begärt understöd och äfven fått sig anvisadt ett räntefritt lån å 22,000 Ridr, motsvarande
omkring hälften af den uppskattade förlusten, emot gemensam ansvarsförbindelse
för återbetalning af lånets ena hälft den 1 Oktober 1839 och andra
hälften vid samma tid 1860. Som likväl, enligt motionärens förmälan, terminen för
inbetalningen af lånets första hälft blifvit utsatt så tidigt, att ganska få då ännu
hunnit aftröska årets skörd, än mindre afyttra det ringa spanmälsbelopp, som kunde
blifva öfrigt till salu, och skörden dessutom, ehuru af god qvalitet, dock till qvantiteten
varit under medelmåttan, så att de flesta icke erhållit mer än som till husbehof
erfordrades, samt dertill komme att såväl sädes- som kreaturs-priserna under
sistförflutne höst varit under vanligheten nedtryckta, hade motionären tillika med öfriga
hagelskadade hos Kongl. Majit anhållit om ett års framflyttning af den stadgade
betalningstiden; men, af skäl att sökanderne sjelfve erkännt att årets skörd varit af
god beskaffenhet, hade denna begäran blifvit afslagen, i följd hvaraf de hagelskadade,
utaf hvilka högst få egde tillgångar till skuldens inbetalande, måst dertill upplåna
Stats-Utskottels Utlåtande N:o 34.
7
penningar och sålunda, isynnerhet som dessa i flere fall ej kunnat erhållas utan emot
dryg diskretion utöfver den i lag stadgade ranta, fått vidkännas ytterligare men af
den genom hagelskadan dem tillskyndade förlust. Vidare hade motionären och de
som jemte honom drabbats af omförmälda olyckshändelse, hos Konungens Befallningshafvande
i länet begärt läns-innevånarnes hörande i fråga om bildande af ett hagel—
skade-ersättningsbolag, men då denna ansökning strandat emot Husbålhiings—sällskapets
betänkligheter, hade de hagelskadade, för vinnande af hjelp i sin nödställda belägenhet,
saknat annan utväg, än att vända sig till Rikets Ständer med anhållan, att Rikets
Ständer ville medgifva afskrifning till någon del af det beviljade låne-understödet,
samt förlängd betalningstid för skuldens återstående belopp, af hvilka eftergifter de
hagelskadade vore i så mycket större behof, som, efter det 1858 års sädesgröda
blifvit albergad och tröskad, det visat sig att den lidna förlusten varit betydligt större,
än det vid ansökningen om understöd fogade uppskattnings-instrument utvisade.
Då ifrågavarande motion icke varit beledsagad af sådana handlingar, deraf nödiga
upplysningar om uppgifna förhållanden kunnat inhemtas, och då i allt fall den
fond för behölvandes undsättning i missvext-år, hvarom i motionen är fråga, blifvit af
Rikets Ständer ställd till Kongl. Maj:ts förfogande, föranlåtes Utskottet hemställa att
den gjorda framställningen
må af Rikets Ständer utan afseende lemnäs.
Stockholm den 2 Januari 1860.
Jl:o 34.
Ank. till
Utlåtande, angående väckt fråga om eftergift till någon del af återbetalningsskyldighet
å ett ät jordbrukare inom Malexanders socken af Östergötlands
län beviljadt undsältningslån, eller anstånd med inbetalning
ä samma lån.
(R. A.)
Riksdagsfullmägtigen Lars Magnus Knutsson från nämnda län har uti en till
Stnts-Utskottet remitterad motion förmält hurusom inom Malexanders socken af sam
-
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 34.
ma län den 1 Juni sistlidna år en orkan med hagel öfvergått trakten och förhärjat
21 större och mindre hemman samt 16 torp, hvilkas egare härigenom, oberäknad!
all annan skada, å vexande råg-gröda tillskyndats en förlust, som efter låg värdering
uppskattats till 9,500 R:dr B:ko. Åt de genom denna olyckshändelse lidande har,
enligt hvad motionären uppgifvit, Kongl. Maj:t beviljat ett räntefritt lån af 6,300
K:dr R:mt, deraf en tredjedel borde återbetalas vid hvardera af uppbördsstämmorna
för åren 1859, 1860 och 1861. Då det emellertid visat sig att redan den första
afbetalningen icke kunnat behörigen fullgöras, helst de hagelskadade, till större delen
mindre hemmansegare, redan före olyckshändelsen befunno sig i torftiga omständigheter,
och dessutom den rådande penningebristen gjorde det äfven för dem, som icke
voro i saknad af alla tillgångar, omöjligt att för närvarande anskaffa kontanta penningar,
har motionären, med hvilken vid ärendets föredragning inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmiigtige
Anders August Andersson och Carl Anders Larsson från samma län
sig förenat, framställt anhållan att Rikets Ständer måtte af det erhållna lånebeloppet efterskänka
så stor del, som svarade mot första afbetalningen, eller att åtminstone anstånd
med denna afbetalning, måtte beviljas till uppbördsstämman för år 1862; och
har motionären, fastän ense med alla som anse sparsamhet vid användande af Statens
medel i allmänhet, och särdeles under närvarande brydsamma tid nödig, likväl, då fråga
nu vore att genom en jemförelsevis ringa uppoffring lindra verklig och trängande nöd,
hoppats att hans framställning skulle hos Rikets Ständer finna ett gynnsamt upptagande.
Stats-Utskottet har till behandling förehaft detta ärende; och då vid motionen
icke varit fogad någon handling, af hvilken nödig upplysning om uppgifna förhållanden
kunnat hemtas, samt för öfrigt de jordegare som förmälts hafva erhållit ifrågavarande
undsättningslån icke synas hafva begagnat den utväg de egt att hos Kongl.
Maj:t, till hvars disposition de för sådant ändamål afsedde medel blifvit öfverlemnade,
söka utverka den eftergift eller betalnings-anstånd förevarande motion åsyftat, finner
Utskottet sig icke kunna, i anledning af motionen meddela annat yttrande, än att
densamma må af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
Stockholm den 2 Januari 1860.
Reservation:
Af Jonas Andersson frän Östergötlands län, som ansåg den i motionen gjorda
framställningen hafva bort af Utskottet understödjas.
Stockholm, tryckt hos S a m. Rimstedt, i 860.
SlalSr-U(skottets Memorial N:o 35.
1
N:o 35.
Ank. till Exp,'Utsk. d. 9 Jan. 1860, kl. 3 e, *■»
Memorial.
Enligt från Preste-Ståndet inkommet Protokolls-utdrag af den 17 nästlidne
December, liar bemälda Riks-stånd, vid föredragning af Bevillnings-utskottets memorial
N:o 7 med återlemnande af en utaf Riksdags-fullmägtigen Måns Mänsson
från Calmar län väckt motion om förhöjning i legan för den post-forsling, ,som af
posthemman bestrides, ansett samma motion höra till Stats-Utskottets behandling
öfverlemnas; men som, efter hvad Utskottet inliemtat, de trenne öfriga Riks-stånden
öfverlemnat denna motion lill Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, har
Utskottet funnit det icke tillkomma sig atl med omförmålda ärende taga befattning;
hvilket Utskottet hort för Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 9 Januari 1860.
Bih. till R. St. Brot. 1859 $ 1860. 4 Sami. 1 Afd. 12 Haft.
1
2
Stats-Ulskoltels Memorial N:o 36.
N:o 36.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Jan. 1860, kl, 3 e. m.
Memorial.
Enligt från Preste-Ståudet inkommet Protokolls-utdrag af den 17 nästlidne
December, liar bemälda Riks—stånd, vid föredragning af Bevillnings-Utskottets memorial
N:o 9 med återlemnande af en utaf Riksdags-fullmägtigen N. F. Andersson från
Östergötlands län väckt motion, angående bestämmande af legan för all post-forsling,
som af posthemman bestrides, ansett samma motion böra till Siats-Utskottets
behandling öfverlemnas; men sorn, efter hvad Utskottet inliemtat, de trenne öfriga
Riks-slånden öfverlemnat denna motion till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskoltet.
bar Utskottet funnit det icke tillkomma sig att med omförmälda ärende taga
befattning; hvilket Utskottet bort för Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 9 Januari 1860.
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 37.
3
N:o 37.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Jan. 1860, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers åren 1857,
1858 och 1859 församlade Revisorers berättelser om granskningen
af de under Kongl. Kommers-kollegii förvaltning ställda
fonder och medel.
(R. A.)
Sedan Stats-Utskottet, efter erhållna remisser från samtlige Riks-stånden å
nämnde, från trycket utgifna och bland Ståndens medlemmar utdelade revisionsberättelser,
genomgått desamme tillika med de 1857 och 1858 årens berättelser
bifogade Kommers-kollegii till Kongl. Majit afgifna underdåniga utlåtanden, får Utskottet
nu meddela sitt yttrande angående de framställningar, som af Revisorerna
blifvit gjorde, nemligen:
l:o.
Angående ett bland Manufaktur-diskontens förvaltnings-kostnader såsom gratifikation
till åtskilligt tjenstemän i Rikets Ständers Rank upptaget belopp.
(1857 års Rev.-ber. sid 5 Kom.-koll. Uti. sid 22. 1858 års Rev.-ber. sid 4).
1 afseende å ett bland Manufaktur-diskontens förvaltnings-omkostnader förekommande
belopp af 100 R:dr Banko, utbetalts såsom gratifikation till åtskilliga
tjenstemän i Rikets Ständers Bank, hafva 1857 års Revisorer förmält alt, ehuru
4
Slats-Ulshotlets Utlåtande N:o 37.
denna utbetalning visserligen, enär den ej utgått af Statens expensmedel, utan af
Diskontens vinstmedel, icke vore omedelbart stridande mot föreskriften i Kongl.
Cirkulärbrefvet till åtskilliga förvaltande verk den 27 Maj 4854, deruti, med anledning
af Rikets Ständers i ämnet gjorda framställning, Kongl. Majit förordnat det
utbetalning af sådane arfvoden eller gratifikationer, som för göromål, bestridda å
tjenstens vägnar af tjenstemän i Rikets Ständers Bank, blifvit af embetsverken till
dessa tjenstemän utgifna och i verkens expensmedelsräkningar afförde, icke finge
vidare ega rum; likväl och då efter hvad Revisorerna antagit, berörda föreskrift icke
kunde hafva varit grundad derpå, att en dylik ersättning ansetts böra af andra
medel än expensmedlen bestridas, utan fastmera måste afsett att Rankens tjenstemän
icke borde åtnjuta sådan särskild ersättning för göromål å tjenstens vägnar,
så och oaktadt en betydlig tillökning i göromål otvifvelaktigt tillskyndades vissa
Rankens tjenstemän i följd af den särskilda beskaffenheten af Manufaktur-diskontens
verksamhet, hafva Revisorerna, för att i berörda afseende bereda rättelse för framtiden,
funnit sig böra å den omförmälda utbetalningen fästa uppmärksamhet.
Med anledning häraf har Kommers-kollegium anmält att förenämnda gratifikation,
till hvars utbetalning Kollegium genom Kongl, brefvet af den 11 Januari
1815 erhållit nådigt tillstånd, tillkommit med afseende på de ökade tjensteåligganden
som en del af Rankens tjenstemän fått vidkännas i följd af dels de insättningar
och assigneringar af medel för Manufaktur-diskont-fondens räkning, som oftast flera
gånger om dagen förekomme, dels de kollationeringar af Diskontens vidlyftiga räkningar
med Ranken, som, för vidmagthållande af behörig kontroll vore af nöden
och för hvilka göromål nämnde tjenstemäns beredvillighet måst tagas i anspråk
äfven å tider, då dessa icke kunde anses pligtige alt Diskonten dermed tillhandagå.
Den ifrågakomma utgiften hade ock sedan förberörda tid fortgått, utan att någon
anmärkning deremot blifvit gjord, och Kollegium hade icke heller af det utaf Revisorerna
åberopade Kongl. Cirkulär-brefvet den 27 Maj 1851, hvilket icke blifvit
Kollegium, i likhet med några andra förvaltande verk, särskildt till efterrättelse meddeladt,
funnit sig ega anledning till vidtagande af någon åtgärd, ledande till förändring
i omförmälda hänseende; men då likväl fråga härom nu blifvit af Revisorerna
väckt, har Kommers-kollegium ansett sig böra upplysa, att genom en numera medgifven
utsträckning i tiden, inom hvilken insättningar och assigneringar af medel i
Banken kunde verkställas samt införandet af ett mera förenklad! exneditionssält inom
detta verk, en icke obetydlig lättnad i afseende på Diskontens dagliga penningeförhandlingar
med Banken åstadkommits; och då Kollegium på grund häraf ansåge
ofvannämnda särskilda vedergällning till Bankens tjenstemän ur synpunkten af den
dermed för Manufaktur-diskonten afsedda fördel, nu mindre än förr vara behöflig,
har Kollegium, vid delta förhållande och i betraktande jemväl af de förbättrade
löneförmåner, som från då innevarande 1857 års början kommit dessa tjenstemän
iStats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
5
tillgodo, hos Kungl. Majit hemställt huruvida ifrågavarande af Diskontens vinstmedel
ditintills bestridda arfvode borde än vidare till nämnde tjenstemän utbetalas.
Enligt hvad 1858 års Revisionsberättelse innehåller, bar Kongl. Majit genom
nådigt Bref den 22 Januari samma år anbefallt Kommers-kollegium alt äfven
i afseende å Manufaktur-diskonten för framtiden iakttaga den för de förvaltande verken
i allmänhet i Kongl. Cirkuläret den 2 7 Maj 1851 meddelade föreskrift om
upphörande af arfvodens utbetalning till tjenstemän i Rikets Ständers Bank; och
torde vid sådant förhållande ofvanberörde framställning i ämnet
icke till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
2:o.
Angående sättet för bestridande af åtskilliga lönebidrag till vissa tjenstemän i
Eskilstuna fristad.
(1857 års Rev.-ber. sid 8; Kom.-koll. Uti. sid, 23.)
I anledning af de under år 1855, eller det räkenskapsår sorn 1857 års
revision omfattat, på grund af särskilda Kongl. Bref utbetalde lönefyllnader till Borgmästaren
i Eskilstuna, Statsläkaren derstädes samt en Skollärare, tillsammans uppgående
till 1,086 R:dr 23 sk., deraf de s. k. licentmedlen lemnat tillgång till 578
R:dr 50 sk. 2 rst och det överskjutande beloppet utgått af manufakturmedlen, hafva
Revisorerna anfört, alt då, enligt hvad Revisorerna inhemtat, Rikets Ständer vid
då innevarande riksdag, i sammanhang med regleringen af tulltaxan, beslutat att
varor, som med främmande fartyg in- eller utfördes, icke i Sverige skulle vara underkastade
andra eller högre algifter, än om de med svenska fartyg in- eller utfördes,
samt i följd häraf, derest delta beslut vunne stadfästelse, den s, k. extra
licentafgiflen skulle komma att för framtiden helt och hållet upphöra, Revisorerna
vid sådant förhållande och emedan utgifter af förenämnda beskaffenhet icke syntes
förenliga med ändamålet af det till manufakturernas befrämjande anvisade anslag,
depaf, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, samma utgifter borde bestridas när
licentmedlen dertill icke iemnade tillgång, ansett sig böra hemställa att, för den
händelse omförmälda lönebidrag ansåges fortfarande böra af Statsverket utgå, andra
än de dertill då anslagna medel måtte för ändamålet anvisas.
Rörande detta ämne har Kommers-kollegium yttrat, att de s. k. extra licenlmedlen,
hvilka, på sätt Revisorerna jemväl uppgifvit, numera endast utgjordes
af de särskilda afgifter, som vid jernvägarne i riket utginge af sådane utländske, i
Sverige icke privilegierade fartyg, som derstädes intoge last af jern, varit under
6
Slats-Utskollets Utlåtande N:o 37.
olika tider ställda under dels Komuiers-kollegii, dels Fullmägtiges i Jernkontoret och
dels Direktionens öfver Carl Gustaf stads gevärsfaktori förvaltning, och hade slutligen
år 1835 blifvit, jemlikt Kongl. Brefvet den 2 Mars samma år, från hemälde Direktion
öfverlemnade till Kommers-kollegium, då behållningen deraf utgjort 877 R:dr
13 sk. 9 rst.
Å dessa medel hade genom särskilda Kongl, förordnanden följande anslag
blifvit beviljade såsom lönebidrag till åtskilliga tjenstemän, i Eskilstuna fristad, nemligen,
genom Kongl. Brefvet den 14 Augusti 1816, till Stadsläkaren derstädes, för
sjukvården af Carl Gustafs stads gevärsfaktoris arbetare jemte vården af fristadens
sjuke, fyllnaden i beloppet af provincialläkare-lön, dä uppgående till 340 R:dr samt
37 tunnor spanmål; genom Kongl. Brefvet den 26 Oktober 1827, till en Skollärare
för undervisnings bestridande i fristaden 66 B:dr 32 sk.; genom Kongl, brefvet
den 2 Mars 1833, till lönefvllnad åt Borgmästaren i Eskilstuna, som, efter den
år 1832 anbefallda förening af Eskilstuna så kallade gamla stad och Eskilstuna
fristad under samma styrelse och gemensam benämning af Eskilstuna fristad, fått
tillsynen öfver fristaden åt sig uppdragen, beloppet af den åt ordningsmannen derstädes
förut anslagna lön 250 R:dr; genom Kongl. Brefvet den 29 September 1841,
lill löneförbättring åt Borgmästaren 53 R:dr 16 sk., och genom Kongl. Brefvet den
28 Maj 1856, förhöjning lill 500 R:dr af den Stadsläkaren, jemlikt Kongl. Brefvet
den 14 Augusti 1816, tillagda lön; utgörande således det för det dåvarande å
extra licentmedlen anvisade lönebelopp, för Borgmästaren i Eskilstuna 583 R:dr 16
sk, för Stadsläkaren 500 R:dr och för en Skollärare 66 R:dr 32 sk, eller sammanräknad!
1,150 R:dr årligen. Och hade Kongl. Majit vid beviljandet af förenämnda
lönebidrag i nåder förklarat att när extra licentmedlen dertill icke lemnade full tillgång,
bristen borde utgå af de till manufakturernas befrämjande under Kollegii förvaltning
ställda medel.
Under de från och med år 1853 förflutna 25 år, som extra licentmedlen
sednast varit ställda under Kollegii förvaltning, hade dessa medel under tillsammans
16 år lemnat tillgång till bestridande af omförmälda lönebidrag, hvaremot under
öfrige nio åren de till manufakturernas befrämjande anvista medel måst för berörda
ändamål lemna tillskott till ett sammanräknadt belopp af 5-752 llidr 16 sk. 1 rst.
Beträdande frågan huruvida ofvannämnde utgift skulle anses fortfarande böra
af Statsverket bestridas, så förekomme att, elter hvad af de hos Kollegium tillgängliga
handlingar kunnat inhemtas, allöningen för Eskiltuna fristads tjenstemän
varit anvisad å extra licentmedlen ända tilldess fristaden och den s. k. ganda staden
år 1855 lades under gemensam styrelse, men alt, genom den af Kongl. Majit
den 2 Mars nämnda år, efter invånarnes i det förenade samhället hörande, fastställ
da
aflönings- och utgifts—stat, det belopp, sorn af fristaden derefter borde bestridas
för aflöning af stadens tjenstemän samt till åtskilliga allmänna utgifter, blifvit bestämdt till
Slats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
7
4,128 R:dr 16 sk., deraf i lön för Borgmästaren 416 R:dr 32 sk. och till Stadsläkaren
100 ll:dr; och skulle härtill användas påräknad inkomst af källar-rörelse,
arrenden af krogar och spisqvarter samt af de till staden donerade hemman m. m.,
till ett beräknadt belopp af 1,403 R:dr 16 sk., hvarefter återstoden borde genom
uttaxering af stadens invånare erhållas.
Då således Eskilstuna fristad vid dess ofvannämnde förening med såkallade
gamla staden åtagit sig vida högre bidrag än förut till tjenstemäns aflöning och
åtskilliga andra utgifters bestridande; då, enligt de upplysningar Kollegium varit i
tillfälle sig förskaffa, stadens inkomst af till densamma donerad jord vore ganska
obetydlig, och några afgifter till staden å varutillförseln icke vore medgifna, samt
då någon väsendtligare tilivext i stadens rörelse icke torde kunna förväntas förr än,
efter fullbordandet af den utaf ett bolag år 1855 påbörjade anläggning af kanaloch
segel-led mellan Eskilstuna och Mälaren, direkt sjöfart från och till staden kunde
öppnas, så ock i betraktande af den mindre bemedlade ställning, deri stadens
invånare i allmänhet sig befunne, syntes det, enligt Koliegii åsigt, för närvarande
icke kunna billigtvis ifrågasättas, att nämnde stad skulle tillförbindas att bekosta
hvad utöfver dess dåvarande bidrag erfordrades för aflöningeu af oinförmälde tjenstemän
derstädes, och ansåge Kollegium följaktligen någon annan utväg för dessa
tjenstemäns bibehållande vid dem tillagda löneförmåner icke förefinnas, än att Statsverket
tillsvidare och intilldess Eskilstuna stad kunde blifva i tillfälle att ensam bestrida
ifrågavarande aflöning fortfarande bidroge med det för berörde ändamål erforderliga
belopp.
Hvad särskildt anginge den af Revisorerna ifrågaställa lämpligheten af omförmälda
lönebidrags anvisande å manufaktur-medlen, vore Kollegium af den mening,
att då de tjeustemäns, som af berörde lönefyllnader vore i åtnjutande, befattningar
och åligganden hade ett väsendtligt afseende å befrämjandet af det med frisladsinrältningen
åsyftade ändamål, smides-manufaklurernas förkofran, ifrågavarande afgift
icke borde betraktas såsom främmande för de till inhemska näringarnes bestånd
och utveckling anvisle allmänna medel.
Enär likväl, sedan Rikets Ständers af Revisorerna omförmälda beslut om upphörande
af andra eller högre afgifter å varor, som med främmande fartyg in- eller
utfördes, än om in- eller utförseln skedde med svenska fartyg dåmera vunnit Kongl.
Maj:ts stadfästelse, all inkomst af så kallade extra licent-afgifter komme att från och
med år 1858 försvinna, och de ditintills till utgående i första rummet af extra licent-medlen
anviste aflöningar till Eskilstuna tjenstemän derefter skulle, på grund
af Kongl Maj:ts förut åberopade nådiga förordnanden, komma att till hela beloppet
bestridas af manufaktur-medlen, har Kollegium föranlåtits upplysa, att de för det
dåvarande å sistnämnde medel anvista utgifter uppginge till 7,461 R:dr 22 sk. 6
rst., oberäknade ofvannämnde vilkorliga tillskott till extra licenl-medlen, eller 461 R:dr
8
Slats-Utskotteis Utlåtande N:o 37.
22 sk. 6 rst. iner, än det fastställda årsanslaget till manufakturernas befrämjande; till
fyllande af hvilken brist den å dessa medel vid då innevarande 1857 års början befintliga
behållning lemnade tillgång; alt likväl bland förberörde utgifter de för Eskilstuna
provisoriska tekniska söndags- och aftonskola, Sällskapet för inhemsk silkesodlings
befrämjande och den för undervisnings meddelande i lins odling, skötsel och
beredning anställda Agronomen Alfr. Nathhorst inedgifna anslag, utgörande tillsammans
2,828 R:dr 6 sk. 6 rst., voro beviljade endast till 1857 års slut; att anslaget
till Eskilstuna tekniska skola, 66G R:dr 52 sk., torde kunna beräknas att med
nämnda år upphöra, sedan, efter hvad Kollegium inhemtat, Rikets då församlade Ständer
anvisat ett årligt anslag lör en dylik skola i nämnde stad; men att, om de
öfriga tvänne till och med år 1857 raedgilna anslag, utgörande för silkes-odlingssällskapet
1,200 R:dr och för Agronomen Nathhorst 600 R:dr jemte resekostnadsersättning,
komme att från och med år 1858 förnyas, full tillgång å manufakturmedlen
för fortsatt bestridande af meranämnda lönebidrag till Eskilstuna tjenstemän
icke kunde påräknas. För den händelse således, att begge sistnämnde anslag skulle
komma att till fortfarande utgående från Manufaktur-medlen anvisas, har Kollegium
funnit sig böra hemställa att Kongl. Majit måtte af andra dertill disponibla allmänna
medel i nåder anslå en till 4,500 R:dr R:mt förslagsvis beräknad summa för
att från och med år 1859 af Kollegium användas lill bestridande af ifrågavarande
aflöningar åt Eskilstuna fristads tjenstemän, i den mån manufaktur-medlen dertill
ej lemnade tillgång.
Under Utskottets behandling af detta ämne bar blifvit upplyst att vid innevarande
riksdag uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion, som blifvit till Bankosamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitterad, föreslagits att, jemte
beslut om indragande af del utaf Riksbanken till Manufaktur-diskonten lemnade kreditiv
samt öfverilyttande af Manufaktur-diskontens lånerörelse till Handels- och Närings-diskonten,
Rikets Ständer ville bos Kongl. Majit anhålla att Kongl. Majit täcktes
dels medgifva att Manufaktur-diskonten finge upphöra och dess egna behållning
öfverflvttas till vård och förvaltning af Stats-kontoret, för att enligt Kongl. Majlis
föreskrifter fortfarande användas till förlags-lån eller annorledes till ett tidsenligt
främjande af industriela företag, dels ock förordna om de öfriga åtgärder som af
Manufaktur-diskontens upplösning komme alt påkallas; och alldenstund, i fall att
detta förslag antages och vinner stadfästelse, sådant torde komma att inverka jemväl
på pröfningen af nu förevarande fråga och de bestämmelser, som vidkommande
denna sednare må befinnas lämplige; så och enär något binder icke möter för bestridande
tillsvidare af ifrågakomne lönebidrag i öfverensstämmelse med derom förut
meddelade föreskrifter, anser Utskottet någon åtgärd i ämnet för närvarande
icke böra af Rikets Ständer vidtagas.
3:o
Stals- Utskottets Utlåtande N:o 37.
5:o
Angående anmärkt förhållande i afseende ä förvaltningen af Eskilstuna fristads-me
del.
(1858 års Rev.-ber. sid. 8; Kom.-koll. Uti. sid. 22.)
Enligt livail räkenskaperna olver deri under naum af Eskilstuna fristads-medel
förekommande fond utvisade, hade, på sätt Revisorerna förmält, dessa medel,
hvilka under år 1(156, eller det räkenskapsår som 1858 års revision omfattat, icke
blifvit i vidsträcktare mån anlitade än att, på grund af Kongl. Brefvet den 15 Februari
1839, ett belopp af 66 R:dr 52 sk. Banko deraf utgått att användas till
premier i fristadens elementar-skola, varit i Rikets Ständers Bank utan ränla inneslående
och att fondens behållning, som vid 1856 års början utgjorde 2,261 R:dr 46
sk., följaktligen minskats med förberörde belopp, eller till 2,195 R:dr 14 sk. Banko;
och då, enligt Kongl. Brefvet den 6 Februari 1859, Kollegium vore berättigad!
att på korta uppsägningstider och emot den ränta, som i förening med fullgod,
af Kollegium pröfvad, säkerhet kunde erhållas utlåna den å berörde medel varande
behållning, hvilken icke genast behöll användas, hafva Revisorerna ansett sig
höra å ifrågavarande för fondens fortfarande bestånd menliga förhållande fästa uppmärksamhet.
Med anledning häraf har Kommers-kollegium förklarat att, sedan Kongl.
Majit uppå Kollegii i ämnet gjorda underdåniga hemställan, genom del af Revisorerna
åberopade nådiga Bref den 6 Februari 1859, tillåtit att ibland andra under
Kollegii förvaltning ställda allmänna medel, jemväl Eskilstuna fristads-medel linge på
korta uppsägningstider och mot den ränta, som i förening med fullgod säkerhet
kunde erhållas, utlånas, så hade sistnämnde medel under största delen af den tid,
som sedermera förflutit, varit mot ränta till enskild person utlånle och jemväl fortfarande
vore under föreskrifna vilkor förräntade, samt att anledningen hvarlör medlen
under någon mellantid, hvilken jemväl omfattat år 1856, kommit att förblifva
oförräntade varit att Kollegium under denna tid saknat tillfälle att samma medel i
enlighet med de i ämnet gifna föreskrifter utlåna; och har Siats-Utskottet ansell
sig böra låta vid den af Kommers-kollegium sålunda afgifna förklaring bero.
Stockholm den 9 Januari 1860.
Bih. lill B. St. Brot. 1859 (f 1860. 4- Sami. i Afd, 12 Haft.
2
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1860
Stats-U(skottets Utlåtande Jtä 58.
i
M 38.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Jan. 1860, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om tillgodonjutande af
ratt lill skattefrihet får socken-allmdnningar.
(I. A.)
Uti en hos Ridderskapet och Adeln vackt samt till Stals-Ulskottet remitterad
motion har Herr Palmcrantz, Johan Mauritz, anfört hurusom, oaktadt genom
1809 års statsfördrag blifvit Svenska nationen tillförsäkrad t att icke vidare varda
betungad med andru grundskatter än dem, som dä funnits jorden äsatte, hade
likväl, genom domstolars tillgöranden, en del af de skogstrakter, som under namn
af socken-allmänningar egas och disponeras af de socknar, inom hvilkas områden
de äro belägna, ehuru enligt gällande författningar skatt fria, i sednare tider
kommit att skattläggas, hvilket skulle hafva så tillgått, att, sedan de verkliga
jordegarnes rätt till en och annan af nämnde allmänningar råkat i förgätenhet,
Kongl. Maj:t och Kronan till åtskilliga nybyggare, emot åsatt skatt och ränta,
upplåtit större eller mindre delar af allmänningarne, utan att jordegarne, som sedermera,
efter anställda rättegångar, från Kronan återvunnit nämnde allmänningar
och dem sig emellan skiftat, lyckats vinna befrielse från berörde, utan deras hörande
åsatte, skatt. Då nu de sålunda tillkomna afgifterna, efter motionärens
förmenande, utgjorde en ny och högst obillig tillökning i hemmanens grundskatt,
vid hvars bestämmande tagits i beräkning hemmanens alla tillhörigheter och således
jemväl sockenmarkerne samt tillkommit i strid med hvad gällande författningar
stadgade, har motionären, på dessa och öfriga anförda skäl, yrkat, att i
alla de fall, der ofvan omförmälda förhållanden vore för handen, Kongl. Maj:ts
och Kronans anspråk på den i sednare tider, utan Rikets Ständers hörande, tillRih.
till R. St. Prut. 1859 & 1860. i Samt. 1 Afd. 15 Hafi. i
2
Stals-Utskotlets Utlåtande M 58.
komna skatt å socken-allmänningar, måtte utaf Rikets Ständer förklaras obillig och
derför eftergifvas, så att dylika allmänningar, vare sig skiftade eller oskiftade,
hädanefter måtte få tillgodonjuta den dem tillförsäkrade rätt.
Stals-Utskottet, hvilket desto mindre kan vara i tillfälle att, enligt motionärens
begäran, åstadkomma en närmare utredning af denna fråga, som han icke
uppgifvit, hvilka socken-allmänningar han med framställningen afselt eller hvarest
de äro belägna, får beträffande sjelfva saken endast erinra, hurusom den af samma
motionär vid sednaste riksmöte gjorda enahanda framställning blef af Rikets
Ständer, genom bifall till Stats-Utskottets deröfver afgifna utlåtande, ogillad, enär
frågan ansågs röra rättsförhållanden, hvarom vederbörande embetsmyndigheter hade
att sig yttra; — och då nu ej visadt är, att de ifrågavarande allmänningsintressenterne
sökt att i laglig väg göra sina rättsanspråk gällande, torde förevarande,
af Herr Palmcrantz förnyade, framställning
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
I sammanhang med ofvannämnde förslag har motionären, för den händelse
att detsamma ej skulle vinna afseende, yrkat, att Rikets Ständer för sin del måtte
tillåta, att ifrågavarande allmänningar med derå varande lägenheter finge, på jordegarnes
anmälan och bekostnad, undergå förnyad refning och skattläggning, utan
afseende på hvad gällande författningar stadga om förmedling af förut bestämd
skatt å jord; — men då något undantag från den i detta afseende i allmänhet föreskrifna
ordning icke torde böra medgifvas och något skäl ej heller blifvit till stöd
för yrkandet anfördt, hemställer Utskottet,
att motiouen äfven i denna del må förfalla.
Stockholm den 19 Januari 1860.
Siats-Utskottets Utlåtande M 39.
3
M 39.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Jan. 1860, kl. 1 e. m.
Utlåtandei anledning af Kongl. Majds Nådiga Proposition,
angående öfverlåtelse till Allmänna Barnhus-Inrättningen i
Slockholm af en utaf Stockholms stads och läns Kurhus
begagnad tomt.
(I. A.)
Uti underdånig skrifvelse den 20 Januari sistlidet är hade, enligt hvad
högstberörde den 27 Oktober innevarande Sr till Rikets Ständer aflåtna Nådiga
Proposition (införd under M 6 i l:a Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens
Protokoll) innehåller, Direktionen öfver Allmänna Barnhus-inrättningen i Stockholm
förmält, att det under de sednare åren allt mer tilltagande antalet af inom inrättningen
vårdade barn gjort behofvet af förökadt utrymme oundgängligt, hvilket
äfven Rikets Ständers Revisorer, i anseende till den stora dödligheten inom Barnhuset,
vitsordat, men att flera vigtiga betänkligheter emot en tillbyggnad å in
rättningens
nuvarande, vid Drottninggatan och Smedjegårdsgränden belägna boningshus
förefunnos, såsom dels att den gamla byggnadens beskaffenhet och inredning
icke motsvarade de tidsenliga anspråken på en barnhusanstalt af sådan
omfattning som den ifrågavarande, dels att en ändamålsenlig förändring derutinnan,
äfven om den kunde tillvägabringas, skulle vara förenad med kostnader, föga
understigande dem för en ombyggnad från grunden och icke vore verkställbar,
så framt ej barnhusbarnen, under den tid ombyggnaden försigginge, eller minst
två år, kunde på annat ställe inrymmas, dels att den trakt, hvarest barnhuset är
beläget, endast obetydligt höjer sig öfver Rörstrandssjöns träskartade strand, och
i följd deraf utgör en i allmänhet mindre sund och, vid epidemiska sjukdomars
härjande, företrädesvis hotad punkt af hufvudstadeu, samt dels att barnhuset,
ursprungligen förlagdt, om icke utom, åtminstone på den yttersta gränsen
af den då bebygda staden, redan blifvit kringbygdt och! till följd af den
riktning, som Stockholms utvidgande tagit, mer och mer förflyttades närmare
medelpunkten för hufvudstadens vexande befolkning och rörelse, hvilket också
menligt inverkade på det sanitära tillståndet; — att inrättningens förflyttning
till någon annan, för densamma mera tjenlig, men för allmänheten, i anseende
4
Stats-Utskottels Utlåtande M 59.
till läget mindre begärlig och dyrbar byggnadstomt, sannolikt skulle, genom
tillfället att försälja eller utarrendera den nuvarande barnhusbyggnaden, bereda
inrättningen en ganska betydlig ekonomisk fördel; att då Allmänna Barnbördshuset,
hvarifrån ett betydligt antal barn vanligen inom de första åtta dagarne
af sin lefnad til! Barnhuset öfverlemnas, komme att förläggas på Kungsholmen,
vore denna omständighet, i anseende till den lifsfara, hvarmed transporten af de
späda barnen, särdeles under den kalla årstiden, vore förenad, en vigtig anledning
för jemväl barnhusets förflyttning til! Kungsholmen, som dessutom hade sund
belägenhet, friskt vatten, vore aflägsen från den stora och störande rörelsen, samt
säte för hufvudstadens medicinska läroanstalter, till hvilka jemväl nämnde inrättning
i viss mån borde räknas; — och att Direktionen vid de undersökningar,
som till utrönande af en tjenlig plats för inrättningen egt rum, funnit deu tomt,
som nu disponeras af Stockholms stads och läns Kurhus och sträcker sig från
Handtverkaregatan ned till Mälaren med ett jemförelsevis högt läge, sluttande mot
söder samt med frisk luft från land- och sjösidan, erbjuda synnerliga fördelar för
ordnandet af ett Barnhus; men då Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse
den 27 Juli 1815, öfverlat i t nämnde tomt, som tillförene varit nyttjad till
bränvinsbränneriverk, att, under förbehåll af Bankens panträttighet deruti,
begagnas för den gemensamma Kurhus-inrättningen för Stockholms stad och
län, och egendomens upplåtande för annat ändamål således icke torde utan
Rikets Ständers samtycke kunna af Kurhusets Styrelse medgifvas, hade Direktionen
för Allmänna Barnhuset underdånigst hemställt, att Kongl. Maj:t täcktes
till Rikets Ständer aflåta nådig proposition derom, att, derest öfverenskommelse
om v ilkoren i öfrigt kunde mellan Direktionerne för Kurhuset och
Barnhus-inrättningen träffas, rörande oraförmälde tomts öfverlåtande till Barnhuset,
och Kongl Maj:t skulle en sådan öfverenskommelse i nåder gilla, Rikets Ständer
för sin del måtte förklara hinder icke möta för densammas afslutande och framtida
bindande kraft.
Häröfver hade Direktionen för Stockholms stads och läns Kurhus afgifvit
underdånigt yttrande, deruti bemälde Direktion, af anförda orsaker, i underdånighet
tillstyrkt nådigt bifall till Barnhus-direktionens ifrågavarande framställning,
hvarefter såväl Öfyerståthållare-embetet, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Stockholms län med anbefallda utlåtanden i ämnet inkommit, och, hvar för sig,
samma underdåniga framställning till nådigt bifall förordat, deruti Kommitterade
lör förvaltningen af länets kurhusmedel, hvilka jemväl blifvit hörde, sig förenat
med förbehåll, att billig ersättning för tomten med derå befintliga byggnader
erhölles, samt Stockholms län af den vederlagssumma, som kunde komma att
bestämmas, finge sig tillerkänd en anpart, motsvarande den genom Rikets Ständers
skrifvelse af den 27 Juli 1815 länet tillagda andel i meranämnda egendom, sådan
den vid öfverlåtelse!! befunnes.
Siats-Utskottets Utlåtande M 39.
5
Då genom Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 27 Juli 1815 väl
vore bestämdt, att den ifrågavarande egendomen blifvit upplåten till begagnande
för den gemensamma Kurhus-inrättningen för Stockholms stad och län, men någon
rättighet för dem, att egendomen på annat satt använda eller till annan person
eller inrättning öfverlåta, ej i samma skrifvelse meddelats, samt då i öfrigt af
handlingarna upplystes, att tomten, ehuru för en sjukvårdsanstalt väl belägen, vore
af en för Kurhus-inrättningen öfverflödig storlek, så att, genom dess upplåtande
mot skälig ersättning af Barnhus-inrättningen, en större fördel skulle så väl det
allmänna som Stockholms stad och län beredas, har Kongl. Majit föreslagit Rikets
Ständer, att, derest öfverenskommelse om vilkoren i öfrigt kunde mellan Direktionen
för Barnhus-inrättningen samt Stockholms stads och läns för ändamålet utsedde
deputerade träffas, rörande öfverlåtelse!) af ofvan omförmälde tomt jemte
derå vid upplåtelsen befintliga byggnader och en sådan öfverenskommelse blefve
af Kongl. Majit i nåder gillad, Rikets Ständer för sin del måtte förklara
hinder icke möta för densammas afslulande och framtida kraft, såsom hade
berörde tomt och byggnader varit Kurhus-inrättningen med full eganderätt tillerkände.
Efter från Riks-stånden meddelad remiss å högstberörda nådiga proposition,
har Utskottet förehaft detta ärende samt dervid jemväl tagit kännedom om de i
den Kongl. Propositionen åberopade handlingar; och sedan Utskottet, i afseende
på här ofvan omförmälde, vid ifrågavarande tomts upplåtelse lill den gemensamma
Kurhus-inrättningen för Stockholms stad och län, Rikets Ständers Bank tillkommande
panträttighet deri, inherntat, att samma rätt, i följd af fullgjord inbetalning
utaf ett i fastigheten intecknadt lån, numera upphört, har Utskottet icke funnit
något att erinra vid hvad Kongl. Majit i nämnde hänseende behagat föreslå, och
hemställer alltså,
att förevarande nådiga framställning måtte af Rikets Ständer
bifallas.
Stockholm den 19 Januari 1860.
6
Stats-Ulskottets Utlåtande JY§ 40.
M 40.
Ank. till Exp.-Utsk. den SO Jan. 1860, kl- 1 e. m.
Utlåtande, i anledning a[ Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition om
anslående af % mantal M 4 Tomestorp till boställe åt
Kronofogden i Håjenlorps fögderi af Skaraborgs län, i
stället för nuvarande Kronofogde-bostället 1 mantal J\s 8
Stentorp Frälsegården.
(I. A.)
I anledning deraf att Kronofogden i Höjenlorps fögderi af Skaraborgs län
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet gjort framställning derom, huruvida
åtgärd icke kunde vidtagas, för att det till Statsverket indragna Predikantsbostället
vid Westgöta regemente, Törnestorp 3/4 mantal, beläget i Skölde socken och Kåkinds
härad af nämnde län. hvilket boställe numera aflidne Kyrkoherden G. A.
von Zweigbergk på lifstidsbesittning innehaft, kunde anvisas till boställe åt Kronofogden
i nämnde fögderi, i utbyte mot dertill nu anslagne ett mantal Stentorp
Frälsegården i Gudhems härad, helst detta sednare boställe, såsom beläget långt
från allmän väg, vore till del afsedda ändamålet mindre lämpligt, då deremot det
förra, beläget V4 mil från Sköfde stad, i anseende till de lätta postförbindelserne
vore till boställe för Kronofogden särdeles tjenlig!; hade, enligt hvad högstberörde
nådiga proposition (införd under JVs 19 uti lista Samlingen af Bihanget till RiksStåndens
Protokoll för innevarande riksdag) omförmäler, Kongl. Majrts Befallningshafvande
i nämnde län uti underdånigt memorial den 10 Juni 1857, — enär de
af Kronofogden anförde omständigheter vore med verkliga förhållandet instämmande,
och Kronofogden svårligen, utan olägenhet både för sig sjelf och allmänheten,
kunde vara bosatt på Stentorp, hvarföre ock den nuvarande Kronofogden erhållit
tillstånd att bo i Sköfde, men deremot Törnestorp, såsom beläget vid allmänna
landsvägen, nära nämnde stad och således erbjudande lätt postkommunikation, som
för en dylik tjensteman, hvilken hade att både'mottaga och afsända betydliga penningeremisser,
af stor vigt, vore till Kronofogde-boställe särdeles lämpligt, i underdånighet
hemställt, det Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer göra nådig proposition
derom, att Törnestorp, % mantal, måtte till sådant boställe varda
Siats-Utskottets Utlåtande JU 40.
7
anslaget, i stället för Stentorp, sorn derefter borde för statsverkets räkning utarrenderas.
Sedan Kongl. Kammar-kollegium och Kongl. Stats-kontoret uti häröfver i
underdånighet afgifvet gemensamt utlåtande, då något hinder icke syntes möta för
användande af hemmanet Törnestorp till omförmälde ändamål samt fördelarne af
dess anslående till Kronofogde-boställe, enligt bemälde embetsverks åsigt, vöre
obestridlige, tillstyrkt nådigt bifall till ofvanberörda underdåniga hemställan, samt
Kongl. Krigs-kollegium, i ämnet hördt, i detta uuderdåniga utlåtande instämt, så
har Kongl. Maj.t, med anledning af hvad sålunda förekommit, i nåder föreslagit
Rikets Ständer, att till boställe åt Kronofogden i Ilöjentorps fögderi matte anvisas
ifrågavarande hemman, 'V4 mantal JV° 1 Törnestorp, i utbyte mot nuvarande Kronofogdebostället
M 8 Stentorp Frälsegården; och borde, derest Rikets Ständer härtill
lemnade bifall, iakttagas, dels att sistnämnde boställe sedermera blefve för statsverkets
räkning utarrenderadt, dels ock alt, sedan genom behörig uppskattning efter
de grunder, hvilka i sådant hänseende för Landtstatens boställen äro eller kunde
varda stadgade, den afkastning, som ansfiges kunna af Törnestorp påräknas, blifvit
bestämd, samma afkastning, såsom för Stentorp förut egt rum, från beloppet af
den fastställda Kronofogdelönen afdroges.
Stats-Utskottet, till hvilket denna nådiga proposition blifvit remitterad, har
tagit detta ärende i öfvervägande, och dervid af tillgängliga kartor och handlingar
inhemlat, att Kronofogde-bostället Stentorp är beläget invid en å vestra stambanan
nyligen anlagd jernvägsstation, och då, i följd af de åtgärder, som för posternas
befordrande å nämnde stambana, enligt hvad kändt är, på den sednaste tiden
blifvit vidtagna, den olägenhet i afseende å postbefordringen till nämnde boställe,
som uteslutande anförts såsom skäl för det i nåder föreslagna utbytet, numera
blifvit undanröjd, anser Utskottet, som för öfrigt icke funnit någon fördel genom
ifrågaställa utbyte kunna allmänheten i fögderiel beredas, sig böra vördsamt afstyrka
Rikets
Ständers bifall till förevarande nådiga framställning.
Stockholm den 19 Januari 1860.
8
Stats-Utskotlels Utlåtande Jfå 41.
JVs 41.
Ank, till Exp.-Utsk. den 20 Jan. 1860, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om grundräntornas kapitalisering.
(I. A.)
Riksdags-fullmägtigen Johan Carlsson från Östergötlands län har, uti en hos
Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion, med åberopande af
hvad i förevarande fråga vid förra riksdagen förekommit, anfört, hurusom det vore
med rättvisa och billighet öfverensstämmande, alt de skattskyldige finge, i mån af
förmåga, lösa sig fria från grundskatterne, hvarigenom ej blott Staten, som icke behöfde
eftergifva det ringaste i sin rätt, skulle vinna fördelen att erhålla medel till
fullbordande af redan påbörjade eller andra nyttiga företag, hvartill penningar under
nuvarande brydsamma förhållanden, enligt motionärens tanke, svårligen kunde anskaffas,
utan jemväl de skattskyldige beredas den förmånen att kunna sträfva till
så stort oberoende som möjligt, hvilket skulle väcka håg för arbete och sparsamhet;
och har motionären i anledning häraf föreslagit: »l:o att grundräntorna, beräknade
efter tretio års medel-markegångspris, måtte kapitaliseras efter sex procent; 2:o att
den summa, som sålunda uppkomme, af den skattskyldige förräntades med SV2 procent
årligen, med rättighet för denne alt, efter ett års förutgången uppsägning, få
göra så stora afbetalningar han förmådde, likväl med skyldighet för honom alt utan
uppsägning hvarje år betala, utom föreskrifven ränta, minst i V2 procent på kapitalet,
eller tillhopa sju procent, hvilken kapital-afbetalning skulle efter banko-method
räntegifvaren tillgodoberäknas, så att, sedan denne under derför belöpande tid å det
ursprungliga kapitalet erlagt föreskrifven ränta och amortering, sjelfva skulden derigenom
komme alt upphöra; och 3:o att ofvannämnde uppsägning skulle verkställas
vid de årliga uppbördsstämmorna, för att kunna tagas i betraktande vid beräkning
af det följande årets stats-inkomster.»
Stats-Utskottet får härvid erinra, hurusom, i anledning af flere vid förra riksdagen
väckta förslag i enahanda eller likartad syftning, Rikets Ständer, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad dåvarande Stats-Utskott hemställt, väl förklarat,
att om de städse upprepade klagomålen öfver grundskatternas ojemna fördelning och
de
Stats-Utskottcts Utlåtande ■M 42.
s>
de vid hvarje riksmöte i delta hänseende förnyade framställningar skulle förtjena behjertande,
något annat sätt att för framtiden afhjelpa dessa olägenheter — så framt
icke Staten skulle helt och hållet efterskänka ifrågavarande inkomst — icke torde
finnas, än att medgifva de skattskyldige rättighet att, genom erläggande till Staten
af räntornas efter vissa grunder bestämda kapitalvärde, friköpa jorden från grundskatt,
eller med andra ord grundskatternas kapitaliscring, men tillika funnit, att, för
frågans slutliga afgörande hos Rikets Ständer, nödigt vore, att ett fullständigt förslag
uppgjordes, innefattande icke allenast de allmänna grunderna för nämnde skatters
inlösning, utan äfven en framställning af de särskilda åtgärder, som för verkställandet
kunde finnas erforderlige, hvadan Rikets Ständer, med anmälan om de i
frågan gjorda framställningar, uti underdånig skrifvelse den 18 December 1857,
anhållit, det Kongl. Majit täcktes i nåder låta vidtaga de åtgärder, som, för en fullständig
utredning af denna vigtiga fråga, kunde finnas lämpliga; — och har, enligt
hvad Utskottet inhemtat, detta ärende derefter blifvit i nåder rcmitteradt till Kongl.
Kammar-kollegium, på hvars åtgärd det ännu är beroende.
Vid sådant förhållande och då det icke synes Utskottet lämpligt, att Rikets
Ständer ånyo ingå i pröfning af detta ärende, innan den af dem i underdånighet
begärda utredning hunnit åvägabringas, får Utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion ej må föranleda någon Rikets Ständers
åtgärd.
Stockholm den 19 Januari 1860.
M 42.
Ank. til) Exp.-btsk. den 20 Jan. 1860, kl. 1 e. m.
Utlåtandei anledning af vackt motion angående indragning
till Kronan af Kungsgården Ollestad.
(I. A.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion har
Riksdags—fullmägtigen Johannes Andersson från Elfsborgs län erinrat, hurusom vid
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd.\ 13 Höft. 2
10
Stats-Ulskotteis Utlåtande M 42.
nästlidne riksdag motioner blifvit både inom Borgare- och Bonde-Stånden väckte om
undersökning, huruvida kungsgården Ollestad med underlydande hemman i Gasene
härad af Elfsborgs län, hvilken under vissa vilkor blifvit den 20 Oktober 1736
förlänad åt dåvarande Öfver-jägmästaren Anders Gyllensvärd och hans arfvingar, borde
återgå till Kronan.
Då Stats-Utskottet, på sätt dess Utlåtande JY2 66 för sisthållne riksdag utvisar,
i anledning af sistberörde motioner upplyst, att Öfver-jägmästaren J. D. Arrhenius,
boende på Hagelstena i Erlinghundra härad, då var gift med enda lefvande arfvingen
till Öfver-jägmästaren Gyllensvärd, och på grund deraf funnit honom hafva laglig
besittning af ifrågavarande egendom, har motionären förmält sig häraf hemta anledning
att, med framställning af förhållandet, hos Rikets Ständer anhålla, det StatsUtskottet
äfven vid denna riksdag ville göra sig underrättadt, huruvida den omnämnda
srfvingen af Gyllensvärdska slägten ännu vore lefvande eller om nämnde
egendom kunde komma att tillfalla Kronan.
Stats-Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande; men enär ifrågavarande
egendom, enligt hvad Utskottet vid frågans behandling förra riksdagen erinrat, finnes
upptagen bland de uti Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 28 April 1810
uppräknade kungsgårdar, och det följaktligen, enligt lag och författningar, tillkommer
de embetsmyndigheter, som hafva vården af Statens egendomar sig anförtrodd, att
i det af motionären ifrågaställa hänseende iakttaga och bevaka Kronans rätt, finner
Utskottet
förevarande framställning ej böra till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 19 Januari 1860.
Slals-Utskottels Utlåtande Jtä 43.
11
M 45,
Ank. till Exp.-Ulsk. den 20 Jan. 1860, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om ersättning af allmänna
medel till innehafvaren af komministers-bostället Riddaretorp
för af samma boställe utgående roterings-afgift,
(U. A.)
Uli en hos Preste-Ståndet väckt motion har Doktor Sandberg anfört, hurusom,
fastän det vore stadgadt, att komministers-boställen skulle befrias frän rotering och
denna öfverfly tias på annan oroterad roter i ngs - skyldig jord, samt att, om sådan jord
i orten icke funnes, boställs-innehafvaren då skulle för roteringen åtnjuta ersättning
af allmänna medel, det likväl i afseende å komministers-bostället Riddaretorp i Madesjö
socken och Södra Möre härad af Kalmar län inträffat, alt innehafvaren deraf
måst, till fullgörande af roterings-skyldigheten för samma boställe, under benämningen
tillgiftspenningar lill båtsmansrote!! Jtä 271 vid Andra Södra Möre kompani,
Förebo i Mortorps socken, under en längre tid årligen erlägga ett belopp af Elfva
R:dr 16 sk. 6 runstycken Riksgäld, utan att boställs-innehafvaren. oaktadt fyrfaldiga
försök, kunnat, i afseende å berörda rolerings-skyIdighet vinna någon eftergift
eller för fullgörandet deraf erhålla någon godtgörelse; i anledning hvaraf motionären
föreslagit, att innehafvaren af ifrågavarande boställe, i närheten hvaraf någon oroterad
rolerings-skyldig jord icke funnes, måtte af Statens medel tilläggas ersättning,
motsvarande den af bostället utgående roteringsafgift.
Stats—Utskottet, till hvars handläggning denna motion blifvit af Preste-Ståndet
öfverlemnad, får i anledning deraf erinra, hurusom Rikets Ständer vid 1854 års
riksmöte, jemlikt Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, beslutat (enligt underdånig
skrifvelse den 10 November samma år JU 193) att de kapellans-boställen,
som, i brist på närbelägna oroterade hemman, derå roterings-skyldigheten kunde
öfverfly tias, måste i roteringen qvarstå, skulle, med förbindelse att roterings-skyldigheten
då och framgent fullgöra, undfå en kostnaden derför motsvarande ersättning
eller vederlag af vakans-afgiften för jord, som, ehuru ordinarie rotering underkastad,
likväl icke presterade sådan in natura. I öfverensstämmelse med detta beslut
bar Kongl. Maj:t derefter genom nådigt Bref till Kammar-kollegium den 22 Sep
-
12
Stats-U Iskottets Utlåtande M 44.
tember 1836, kungjordt genom bemälde Kollegii kungörelse den 9 påföljande Oktober,
förordnat, att den innehafvarne af roterade kapellans-boställen tillkommande
godlgörelse för roterings-skyldighetens fullgörande borde dem tillhandahållas, i mån
af det rotemantal eller andel i hel rote, hvartill hvarje sådant boställe ditintills varit
och vidare förblefve till ordinarie rotering indeladt.
Vid nu upplysta förhållande anser Utskottet för sin del otvifvelaktig!, att det
med förevarande motion åsyftade ändamål, såvida ej andra omständigheter än de nu
uppgifna härvid förekomma, bordt kunna i administrativ väg vinnas; — men ehuru
motionären antydt, alt försök härtill skulle vara gjorda, har han dock ej visat, att
den ansökning eller framställning i ämnet, som hos myndigheterna i orten torde
hafva egt rum, blifvit i vederbörande Embetsverk eller hos Kongl. Maj:t fullföljd.
Enligt Utskottets åsigt kan det likväl i mål af denna beskaffenhet ej förr, än ärendena
blifvit, enligt den i förlättningarne stadgade ordning, handlagda, tillhöra Rikets
Ständer att ingå i pröfning, om och i hvad män den lindring eller eftergift,
som i administrativ väg funnits icke^böra beviljas, må, på grund af särskilda bevekande
omständigheter, genom Rikets Ständers mellankomst kunna beredas. Af dessa
skäl får Utskottet alltså hemställa,
att Doktor Sandbergs motion, i sakens närvarande outredda skick,
ej må hos Rikets Ständer vinna afseende.
Stockholm den 19 Januari 1860.
M 44.
Alik. lill Exp.-Utsk. flen 20 Jan. 1860, kl. 1. e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om förhöjd ersättning till
nämndemän för extra förrättningar.
(U. A.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion har Riksdags-fullmägtigen Carl Ifvarsson
från Hallands län anfört, hurusom utöfniugen af nämndemaus-befattningen vore
forefläd med betydliga kostnader och besvär, ufau alt någon motsvarande ersättning
Ståls-Utskottets Utlåtande M 44.
15
härför tillkomme innehafvare» af berörde befallning. Sålanda måste nämndemännen
under ordinarie tingen offra en tid af omkring sex veckor ärligen utan annan godtgörelse
än de till några Riksdaler uppgående tingsgästnings-penningarne och saköresmedlen.
För enskilda förrättningar er höllö de blott En Riksdaler om dagen; hvarjemte
dem ålåge att ulan ersättning biträda vid åtskilliga tillfällen, såsom vid vägsyner,
besigtningar af stängsel omkring Kronans planteringar och llygsandsfält, med
flera extra förrättningar. Då nu en nämndeman åt utöfningeu af sin tjenstebefattning
antagligen måste egna två månader af äret, men den honom härför tillkom
mande
godtgörelse vore så ringa, att den icke ens beläckte kostnaderne för skjuts
under resorna, kunde lian icke undgå att i och för sin tjenst vidkännas ej obetydlig
förlust, särdeles i anseende till den tid, som utan någon motsvarande fördel förspilldes,
och detta olta just vid de tillfällen, då hans närvaro vid hemmet för jordbrukets
skötande vore af högsta vigt. Derföre ansåges äfven uppdraget att vara
nämndemau numera i allmänhet ingalunda för en hedersbefuttning, utan snarare såsom
ett tryckande onus, hvilket hvar och en sökte så vidt möjligt undandraga sig;
r— men om ock denna börda ej kunde helt och hållet lyftas från jordbruket, borde
den likväl kunna i någon mån lindras derigenom att, såsom billigheten äfven syntes
påkalla, nämndemännen tillerkändes en tidsenlig skälig ersättning för alla extra
förrättningar; — och har motionären i sådant hänseende framställt det förslag: att
nämndeman för biträde vid alla extra förrättningar, af hvad namn och beskaffenhet
som helst, måtte få tillgodonjuta Två R:dr R:mt om dagen, jemte skjuts efter en
häst, samt att i de fall, då icke enskild person vore pligtig betalningen erlägga,
ersättnings-beloppet måtte af Statens medel på det sätt utgå, att detsamma, efter
räkning, som skulle af Härads-rätten i tingslaget upprättas och af Domhafvande»
underskrifvas, en gång om året från Laudt-ränlerierne lill vederbörande utbetalas.
I anledning af Bonde-Ståndets remiss å nu anförda motion, har Stats-Utskottet
ansett sig böra erinra, hurusom frågan om förhöjning i den nämndemän tillkom -  maude skjuts- och traktaments-ersättuing vid hvar och en af de trenne sednaste
riksdagarue hos Rikets Ständer förevarit samt jemväl föranledt lill åtgärder i enahanda
syftning, som motionären med sin nu gjorda framställning alsett. Sålunda
hafva Rikets Ständer uti särskilda underdåniga skrifvelser dels den 23 Augusti 1831
(JV2 203) hos Kongl. Majit anhållit att, med ändring af föreskrifterna i då gällande
Expeditions-taxa och Rese-reglemente i fråga om dagtraktamente till nämndemän
vid syner och andra förrättningar såväl lör enskildes räkning som för sådane, derför
ersättning af allmänna medel bestås, berörda traktamente, hvilket, enligt Expeditionstaxan,
utgjorde 26 sk., ine» enligt Rese-reglementet 30 sk., mätte bestämmas till
32 sk., allt Banko, dels ock den 22 Juni 1834 (JV2 39), med bifall till bvad
Kongl. Maj:t derom föreslagit, medgilvit, att nämndemän finge vid sådane boställs—
och torpsyner samt andra extra förrättningar, för hvilka de dittills ej varit berättigade
till godtgörelse, åtnjuta dagtraktamente, euligt gällande Rese-reglemente, i all
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 44.
mänhet lika med hvad för magistrats-personer och borgare blifvit beviljadt, jemväl
i det fall alt kortare tid än en hel dog till förrättningen åtginge, hvarjemte Rikets
Ständer för sin del ansett alt skjuts-ersättningen borde nämndemännen tillerkännas
för den väglängd, som öfverskjuter en half mil, från nämndemannens hemvist räknadt.
Vid sednaste riksdag anhöllo vidare Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse
den 28 Februari 1857 (M 26), att det i vissa klasser af Rese-reglementet bestämda
dagtraktamente mätte förhöjas med 50 öre R:mt, hvilken förhöjning jemväl
afsåg nämndemännens ifrågavarande förrättningar. Dessa af Rikets Ständer dels beslutade,
dels i önskningsväg föreslagna åtgärder hafva ock genom särskilda Kongl.
Kungörelser af den 31 Oktober 1851, 11 Augusti 1854 och 13 Mars 1857
blifvit till verkställighet befordrade.
Under sistförflutna riksmöte hade dessutom Rikets Ständer, i anledning deraf
att vid tillämpningen af Kongl. Kungörelsen den 11 Augusti 1854, hvarigenom,
bland annat, nämndemän tillerkänts ersättning för boställs- och torpsyner jemte
»andra extra förrättningar», villrådighet uppstått i fråga om hvilket slags förrättningar
härmed rätteligen borde förstås, uti underdånig skrifvelse den 24 Oktober 1857
anhållit, att Kongl. Majrt måtte, efter ärendets behöriga utredning, till Rikets Ständer
göra framställning, om och i hvilka fall rese- och traktaments-ersättning må
tillerkännas nämndemän och fjerdingsmän för extra förrättningar i Kronans ärenden.
Enligt hvad Utskottet nu inhemtat, har Kongl. Maj:t den 24 November samma år
anbefallt Krigs-kollegium. Förvaltningen af Sjö-ärendena och Kammar-kollegium att
öfver denna underdåniga framställning afgifva underdånigt utlåtande; — och är frågan
ännu beroende på dessa embetsverks handläggning.
Hvad af ofvannämnde Riksdags-fuilmägtig blifvit såsom hufvudsakligt skäl för
den väckta motionen anförd t, nemligen att nämndemännen för närvarande icke skulle
vara berättigade till någon ersättning för de extra förrättningar, deruti dem åligger
att deltaga, befmnes väl, vid nu upplysta förhållande, vara i så måtto mindre grundadt,
som Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1854 uttryckligen tillerkänner nämndemännen
dagtraktamente enligt Rese-reglementet för dylika förrättningar, och denna
godtgörelse sedermera blifvit genom Kongl. Kungörelsen den 13 Mars 1857 förhöjd
från 1 R:dr till 1 R:dr 50 öre; — men, detta oaktadt, har motionären dock
ej saknat fog för sin framställning, enär, enligt hvad redan vid förra riksdagen blef
hos Rikets Ständer anmäldt, nyssnämnde författningar hiltils ej medfört det dermed
åsyftade ändamål, utan vid deras tillämpning, i brist af tydliga stadganden om beskaffenheten
af berörda förrättningar, inträffat, att nämndemän för biträde vid Urtima
Ting, indrifvande af krono-utskylder och hemmans-riinlor samt värderingar icke
erhållit någon ersättning, ehuru dessa förrättningar, i likhet med boställs- och torpsyner,
icke lämpligen kunde hänföras till annan benämning än extra förrättningar.
Sorn emellertid, föy afhjelpande af denna bristfällighet i förfall ningorne, Rikets sed
-
Stats-Utskottets Utlåtande JM 44. 15
hast församlade Ständer till Kongl. Maj:t aflålit här ofvan omförmälda underdåniga
framställning, och då Utskottet ej finnér anledning att nu tillstyrka ytterligare förhöjning
af det vid sista riksmöte till 1 R:dr 30 öre bestämda dagtraktamente för
nämndemän,
torde Rikets Ständer, under afvaktan af nådigt beslut i anledning
af nyssberörda underdåniga hemställan, icke finna lämpligt att, med
föranledande af Riksdags-fullmägtigen Ifvarssons motion, i denna fråga
för närvarande vidtaga någon särskild åtgärd.
Stockholm den 19 Januari 1860.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
1
\:0 45.
Alik. till Exp.-Utsk. den 19 Jan. 1860, kl. 8 e. m.
Utlåtande, angående beräkningen af Stats-verkets inkomster.
(I. A.).
Bland Stats-Utskottets förnämsta åligganden är, jemlikt 53 § RcgcringsFormen
oell 30 § Riksdags-Ordningen, att utreda och för Rikets Ständer uppgifva Statsoch
Riksgäld;-;-verkens tillstånd, förvaltning och behof. Detta åliggande, i hvad det
afser beräkningen af Stats-verkets inkomster, går Utskottet nu att fullgöra, och får,
efter tagen kännedom af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Stats-verkets tillstånd
och behof jemte Kongl. Stats-kontorets till Kongl. Majit i ämnet afgifna
underdåniga berättelse, äfvensom inom Riks-Stånden väckta och till Utskottet remitterade
motioner rörande vissa inkomst-titlar, härigenom till Rikets Ständers
pröfning afgifva förslag till beräkning i Riks-statcn af Stats-verkets ordinarie inkomster
för år 1861 och följande år intill dess den vid nästinstundande riksdag
skeende statsreglering blifver gällande.
Vid uppgörande af detta förslag har Utskottet, på sätt tillförene varit öfligt,
låtit utreda beloppen af hvad å de särskilda inkomst-titlarne till Stats-verket influtit
under några föregående år till och med år 1857, det sednaste, för hvilket
Rikshufvudboken hunnit afslutas. Resultaten af denna utredning, omfattande åren
1855—1857, äro i allmänhet omförmälda under do särskilda inkomst-titlarne och
dessutom, för lättare öfversigt, uti hosföljande tabell sammanfattade.
Under innevarande riksdag, likasom vid föregående, hafva hos Riks-Stånden
blifvit väckta och till Utskottet remitterade flere motioner af den beskaffenhet, att
deras bifallande skulle medföra väsendtliga rubbningar i afseende å Statens ordinarie
inkomster. I sådant hänseende må exempelvis anföras motioner angående
grundskatternas successiva kapitalisering, om försäljning af all kronans jord m. fl.;
men då dessa förslag, äfven om de vinna afseende hos Rikets Ständer, likväl sannolikt
icke kunna vid innevarande riksmöte erhålla en så fullständig utredning att
verkställighet deraf i någon väsendtlig mån kan ifrågakomma under nu förestående
Bih. till li. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 14 Raft. 1
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.
statsreglerings-period, finnér Utskottet sig oförhindradt att, före behandlingen af
dessa motioner, afgifva förevarande förslag, vid hvars uppgörande Utskottet dock,
i afseende å sådane motioner, som afse förändring i eller upphörande af vissa skatters
eller afgifters utgörande, hvilka hänföras under de ordinarie inkomst-titlarne,
hufvudsakligen sig yttrat dels under do särskilta inkomst-titlarne, dels ock, då
saken varit vidlyftigare, uti detta betänkande åtföljande bilagor; — och har Utskottet,
under förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad uti nämnda särskilda
utlåtanden blifvit föreslaget, i öfverensstämmelse dermed uppgjort den uti
förevarande betänkande upptagna beräkning af Stats-verkets inkomster.
Innan Utskottet öfvergår till denna beräkning, har Utskottet ansett sig
böra företaga frågan om förslagspriset å Kronans behållna spanmål, hvilket vid
sednaste riksdag bestämdes till 2 R:dr R:mt för kubikfoten, motsvarande 12 R:dr
60 öre för tunnan. För utredning af denna fråga, har Utskottet förskaffat sig upplysning
om medelvärdet af hvarje tunna spanmål utaf Stats-verkets samtliga spanmålsintrader,
nemligen afrads- och tionde-spanmål, arrendemedel, kavalleri-regementenas
hästvakans-spanmål äfvensom ständiga rotevakans-afgifter vid Skånska
infanteri-regementena; och befinnes nämnde värde under de år, som ingå uti de
tio-åriga medelmarkegångsprisen för nästkommande statsreglerings-period, å berörde
spanmål s-intrader, bestående af omkring 41| procent råg och 58j procent korn,
uppgå till följande belopp för tunna:
år 1852
12 R:dr 6 öre
„ 1853
14 „ 37 ,,
„ 1854
12 ,, 87 ,,
» 1855
14 ,, 63 „
„ 1856
18 ,, 18 „
» 1857
. . . 17 „ 86 ,,
» 1858
14 ,, 8 „
,, 1859
12 ,, 24 „
Tagas dessa förhållanden i betraktande, så symes väl att spanmålsprisen för
de 2:ne sista åren varit i fallande; men enär uti de tio-åriga medelmarkegångs-prisen
jemväl ingå de jemförelsevis höga årsprisen för 1856 och 1857, visar dock beräkningen
af berörde spanmåls-intrader under nästa statsreglerings-period det fördelaktiga
resultat, att det vid sista statsregleringcn antagna förslagspris, 2 R:dr för
kubikfoten, kan bibehållas, utan att brist uppstår, såvida årsprisen å nämnde spanmåls-slag
för år 1860, det sista af nuvarande statsreglerings-period, samt de följande
3:ne åren, innefattande tiden för nästa statsreglering, icke understiga 9 R:dr 3,j öre
för tunnan, ett förhållande, som dock måste anses toga sannolikt.
Då Utskottet ej heller funnit sig kunna med säkerhet antaga ett väsendtligt
högre pris å berörde spanmål för sistnämnde 4 år, har Utskottet, jemväl med
hänsym till den fördel af lättnad och enkelhet i Statens räkenskaper, som bestämmandet
i berörda hänseende af en jemn summa medför, ansett sig böra tillstyrka
Rikets Ständer,
att, vid beräkningen af Stats-verkets inkomster för nästa statsreglerings-period,
förslagsvärdet i spanmål må, i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Maj:t behagat i nåder föreslå, bibehållas
till Två Riksdaler Riksmynt för kubikfoten.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 45.
3
Utskottet får härefter öfvergå till beräkningen af de
Ordinarie eller Ständiga Inlwmstérne.
l:o. Ordinarie räntan, eller den grundränta, som tillförene under mångfaldiga
benämningar ålegat hemman oell lägenheter, verk och inrättningar m. m., men,
enligt Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, förvandlats dels till penningar dels
ock "till ett inskränkt antal persedlar, olika för (särskilda orter, innefattar numera
jemväl den så kallade afrads-spanmålen, eller den Kronan behållna delen af den
uti ordinarie räntan ingående spanmål, hvilken före sist hällne riksdag upptogs under
särskild rubrik.
Vid behandlingen af denna inkomst-titel har Utskottet föreliaft följande inom
Riks-Ståndcn väckta och till Utskottet remitterade motioner, nemligen:
a) af Riksdagsfullmäktigen Per Nilsson från Malmöhus län, sorn anfört,
hurusom från äldre tider uti Malmöhus och Christianstads län utgått med olika
belopp i fögderierna ,en särskild efter tionden lämpad afgift, kallad Halmstädja,
hvilken visserligen icke vore för landtbruket särdeles betungande, enär den utgjorde
endast 352 R:dr 50 öre riksmynt för de båda länen, men deremot vid debitering
och redovisning medförde mycket besvär och borttoge tjenstemännens af
andra göromål nog upptagna tid, utan att tillskynda det allmänna motsvarande
gagn. Väl vöre det numera föreskrifvet,. att berörde afgift borde uträknas för
hvarje hemman och lägenhet, samt läggas till densammas ordinarie ränta och mod
denna gemensamt uppbäras, nion verkställigheten deraf mötte, enligt motionärens
uppgift, mångå hinder och olägenheter, dels i anseende till afgiftens ringa belopp,
utgörande blott ett eller några öre på hvarje helt mantal, hvilket belopp, enär
den minsta enheten, sorn finge i Kronans räkenskaper upptagas, vore ett öre, ej
kundo på de smärre hcmmansdclarnc fördelas, dels deraf att lägenheter funnes,
hvilkas halmstädja till en del voro Kronan behållen och till en annan del indelt,
af hvilket förhållande uppkomme ökade svårigKetér vid fördelningen af beloppet,
som icke kunde ske annorledes, än ätt,."enligt motionärens uppgift, berörde afgift,
den skattskyklige till mehn, fördubblades; och har motionären af dessa orsaker föreslagit,
att ifrågavarande skatt måtte upphöra.
I anledning af ett vid sista riksdagen af motionären Aräckt förslag i enahanda
syfte, erinrade dåvarande Stats-Utskott, hurusom Rikets Ständer redan vid
1850—1851 års riksdag för sin del beslutat, att sedan i sammanhang med öfriga
undersökningar utrönt blifvit, huru mycket hvarje homman i medeltal under 21
år erlagt i halmstädja, eller den efter tionden lämpade afgift, sorn uti Skåne hvart
sjunde år utgjorts, denna särskilda skatt skulle upphöra, emot det att hvad i medeltal
för ett år sig belöpte tillädes penningeräntan; och enär, efter det Kongl.
Maj:t under den 11 Maj 1855 meddelat Kongl. Kammar-kollegium nådig befallning
om berörde förändrings verkställande, denna föreskrift jemväl belunnits uti 1855
års landsböcker vara behörigen iakttagen, hemställde Utskottet att omförmälda
framställning finge förfalla, hvilken hemställan Rikets Ständer bifallit. Då motionären
icke nu visat att andra förhållanden härvid förekommit än de, som vid
frågans bedömande nästlidne riksdag, redan tagits i betraktande, samt de svårigheter,
debiteringen och uppbörden af ifrågavarande skatt uppgifvits skola medföra,
icke numera, då densamma blifvit penningräntan tillagd, kunna anses vara af beskaffenhet,
att föranleda sjelfva skattens upphörande, destomindre som någon kla
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
gan i berörda hänseende från vederbörande tjenstemän, Utskottet veterligen, icke
försports, torde
motionärens förnyade framställning i ämnet lemnäs utan afseende.
b) af Riksdagsfullmäktigen Måns Månsson från Kalmar län, angående den
såkallade Landtågsgärdens upphörande, öfver hvilken motion Utskottet uti bilagan
Litt. A sig särskildt utlåtit.
c) af Herr Berger, A. A., som förmält, hurusom, oaktadt Rikets Ständer
redan vid 1854 års riksdag beslutat, att såg- och tullmjölqvarnar skulle befrias
från grundränta samt endast genom bevillning beskattas, nämnde beslut ej ännu
ledt till något resultat; men, enär det vore i sin ordning att Rikets Ständers ifrågavarande
beslut bringades till verkställighet, så att såg- och tullmjölqvarnar icke
längre måtte nödgas draga den tunga beskattning, deni nu ålåge, utan komma i
åtnjutande af den befrielse härifrån, som dem blifvit tillförsäkrad, har motionären
föreslagit, att Rikets nu församlade Ständer måtte dels vid inkomsternas beräkning
afdraga det belopp, som af såg- och tullmjölqvarnar såsom grundränta hittills
utgått, dels anslå nödiga medel såsom vederlag för den del af nämnde ränta,
som vore indelt, på det att ordinarie räntan af såg- och tullmjölqvarnar kunde
under nästinstundande statsreglerings-period upphöra, eller ock, för den händelse
bristande utredning skulle göra den af motionären föreslagna åtgärd omöjlig, att
Rikets Ständer ville vidtaga andra nödiga åtgärder för det åsyftade ändamålets
vinnande.
I afseende å denna fråga får Utskottet erinra att Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse den 19 Juli 1854 anhållit, att, sedan genom vederbörande embetsverk
ärendet blifvit fullständigt utredt, Kongl. Majit täcktes vid en kommande
riksdag i nåder aflåta proposition, dels om skattlagda eller skattläggning underkastade
såg- och tullmjölqvarnars befriande från grundräntor och deras utbytande
mot bevillning, dels om vederlag af Stats-verket för de till åtskilliga ändamål nu
anvisade dylika räntor, samt att Kongl. Maj:t uti Sin under nästlidne riksmöte till
Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition, angående godtgörelse för indelningshafvare
af sådane grundräntor, som till följd af qvarnars nedläggande afskrefvos,
i nåder meddelat Rikets Ständer, att frågan om grundräntornas afskaffande för
qvarnar i allmänhet föranledde till vidlyftiga, på Kongl. Kammar-kollegii handläggning
beroende förberedande åtgärder, hvilka då ännu icke hunnit fullbordas.
Med anledning häraf förbehåller sig Utskottet att, efter tagen kännedom
om hvad derefter i ärendet blifvit tillgjordt, få, i anledning af förevarande motion
framdeles afgifva särskildt yttrande.
Den del af ordinarie räntan, som blifvit åtskilliga Stater, Yerk, Inrättningar
och Tjenstemän anvisad och indelt, beräknades af Rikets sednast församlade
Ständer till 2,685,000 R:dr Runt, men kommer nu att minskas till följd deraf, att
de indelta löner, hvilka tillförene åtföljde Förste landtmätare-befattningar, blifvit,
enligt Rikets Ständers beslut i underdånig skrifvelse den 6 Februari 1858 angående
reglering af utgifterna under Riks-statens sjette Hufvudtitel, med ett enda
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
undantag, indragna mot ersättning i penninge-anslag och de indelta lönernas värde
sälunda kronan belnlllet med 16,082 R:dr 10 öre.
Med iakttagande af detta afdrag, i rundt tal upptaget till endast 16,000 11:dr,
finner Utskottet det vid förra riksdagen beräknade belopp af indelta ordinarie
räntan icke för öfrigt påkalla någon förändring, hvadan detsamma
bär utföres med R:dr 2,669,000: —
Den Kronan behållna delen af ordinarie räntan blef vid förra
statsregleringen upptagen till R:dr 1,912,000: —
och har uppgått
år 1855 till  « 1,915,996: -
„ 1856 „
* 1,982,516: —
,, 1857 „
„ 2,029,591: -
eller i medeltal för dessa tre år till .... ,, 1,976,041: —
Härtill komma:
dels restantierna, som från 1858 års början
blifvit sammanslagne med de inkomst-titlar,
på hvilka de uppkommit, och för denna titel
förslagsvis upptagas till  „ 12,000: —
dels Förste Landtmätarnes ofvan omförmälda
löneräntor, som numera äro kronan behållna . , 16,000: —
dels ock, i öfverensstämmelse med hvad 1857
års Statsrevisorer uti sin afgifna berättelse pag.
104 samt Kongl. Majk genom Dess vid innevarande
riksdag aflåtna nådiga Proposition om
Stats-vcrkets tillstånd och behof sidan 19 föreslagit
och hvarom Utskottet, vid reglering af
utgifterna under Kiks-statens fjerde Hufvudtitcl,
kommer att sig vidare yttra, beloppet af en till
Kongl. Krigs-Akademien vid Carlberg anslagen
ränta, som förr utgått i dagsverken, hvilken
ränta efter 20 års medelmarkegång utgjort 162
R:dr 50 öre, men hittills i Riks-staten upptagits
till här utförda förslagsvärde af . . . „ 150: —
och ehuru häraf visar sig en summa af . . . „ 2,004,194: —
anser Utskottet likväl, enär det medelpris, hvarefter räntorna utgöras,
möjligen torde komma att understiga det för ofvannämnda
line år, sig icke böra beräkna denna inkomst till högre belopp än
hvad Kongl. Majk i nåder föreslagit eller „ 1,990,000: —
2:o. Tionde Spanmålen.
I afseende å denna inkomst-titel har Utskottet, på sätt 28 §
2 och 3 mom. af Utskottets betänkande N:o 13 tor innevarande riksdag
utvisar, förklarat sig vilja vid detta tillfälle taga i betraktande
de af 1857 års Statsrevisorer gjorda framställningar:
a) att den af Närtuna, Husby Långhundra, Odensala och
Husby Odensala socknar i Långhundra fögderi af Stockholms län
till Upsala akademi anvisade kronotionde, utgörande, enligt upprättade
kontrakter, 506 tunnor 6 kappar spanmål, hälften råg och
Transport „ 4,659,000:
0
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
Transport R:dr 4,659,000; —
hälften korn, hvaraf Akademien har i behåll 390 t:r 29 kpr samt
återstoden, 115 t:r 9 kpr, utgingo till åtskilliga andra stater, måtte, —
enär denna kronotionde, efter hvad Revisorerne erfarit, icke hittills
varit i Riks-statcn, hvarken såsom inkomst eller utgift beräknad,
men rättelse härutinnan, så att Riks-staten blefve med verkliga förhållandet
öfverensstämmande, borde ega rum, — uppföras bland
inkomsterne såsom indelt kronotionde spanmål och deremot såsom
utgift fördelas å behöriga anslag å 8:de Hufvudtiteln; och
b) att, sedan till Drottningholms kungsgård anslagen kronotionde
spanmål, 28 t:r, till följd af Rikets åren 1847—1848 församlade
Ständers bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda nådiga
framställning, blifvit till Stats-verket emot ersättning indragen, men
nämnde kronotionde, det oaktadt, uti sedermera upprättade Riksstater
fortfarande upptagits såsom indelt, nemligen 24 t:r, som af
ålder utgått till Slotts-predikanten vid Drottningholm, under 8:de
Hufvudtitelns anslag till kleresistaten och de återstående 4 tunnorna,
hvilka ursprungligen varit anslagne åt en humlegårdsläggare vid
Svartsjö slott, under 6:te Hufvudtitelns anslag till landt-staten i
Stockholms län, — rättelse härutinnan kunde ske, så att nämnde
28 tunnor från Riks-statens utgifter uteslötos och, vid inkomstberäkningen,
den indelta spanmålen minskades mod samma belopp,
men den oindelta dermed ökades.
Beträffande sistnämnde 28 tunnor kronotionde-spanmål, har
Utskottet inhemtat, att de 4 tunnor deraf, som varit anslagne åt
en humlegårdsläggare vid Svartsjö Slott, icke numera finnas upptagne
bland Sjette Hufvudtitelns anslag till landt-staten i Stockholms
län och att de återstående 24 tunnorna äro inbegripne uti
det qvantum Kronan behållen tionde, som uti Kongl. Maj:ts vid innevarande
riksdag angående Stats-verkets tillstånd och behof, aflåtna
nådiga Proposition blifvit beräknade, hvaremot afdrag från den indelta
kronotionde-spanmålen för samma 24 tunnor ännu icke skett;
och får Utskottet, i öfverensstämmelse med Revisorernes ofvanberördo
framställningar, härnedan föreslå de förändringar i afseende
på kronotiondens beräkning, som deraf föranledas och hvilka icke
redan kommit till verkställighet, förbehållande sig att vid behandling
af anslagen å vederbörande Hufvudtitcl få föreslå de andrin
O
o
gar och tillägg derutinnan, som af nyssberörde förhållande måste
blifva en följd.
Den del af kronotionde-spanmålen,
som är indelt, antogs år 1858 till
631,025 bubikfot, och då någon förändring
derutinnan icke sedermera inträdt, upptages
fortfarande denna summa  631,025 k.-fot.
På grund af ofvanstående tillkommer
den Upsala akademi anvisade kronotionde
af åtskilliga socknar inom Långhundra
fögderi, utgörande tillhopa  506 t:r 6 kpr.
Transport 506 t:r 6 kpr. 631,025 k.-f. Rdr 4,659,000: —
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
7
Transport 506 t:r 6 kpr. 631,025 k.-f. R:dr 4,659,000:
derifrån afgå, jemväl på grund af ofvanstående
utlåtande öfver revisorernas framställningar,
do Drottningholms kungsgård
fordom anslagne 28 tunnor tionde-spaumål;
men då rättelse redan egt rum i afseende
å do 4 tunnor deraf, som varit en
humlegård släggare vid Svartsjö slott anslagno,
kan afdrag numera ej ske för
annat än skilnaden 24 t:r
återstå alltså 482 t:r 6 kpr.
motsvarande 3,037 kubikfot 8 kannor, som skulle tilläggas
förstnämnde summa, men för jemnhetens skull
antages till
3,035 „
hvadan totalsumman af den indelta tionde-spanmålen
utgör  634,060 k.-f.
hvilka beräknas, efter ett värde af 2 It:dr för k.-foten, till . . . „ 1,268,120: —
Den kronan behållna andel af tionde-spanmålen, hvilken andel
vid förra riksdagen antogs uppgå till 125,000 k.-fot, har enligt
afslutade räkenskaper utgjort:
år 1855
141,989 k.-fot
„ 1856
143,149 „
„ 1857
142,978 „
eller i medeltal 142,705 k.-fot; och torde denna inkomst alltså kunna
med säkerhet beräknas till 140,000 k.-fot årligen, som upptages
efter 2 R:dr lör k.-foten till
280,000: —
3:o. Tionde-spanniåls-lösen efter bestämda pris, hvilken under
åren 1855, 1856 och 1857 i medeltal uppgått till 6,996 R:dr,
upptogs i förra inkomstbetänkandet till 6,600 Rdr, hvilken summa
synes böra bibehållas
6,600: —
4:o. Arrendemedel af kungsgårdar och andra kronolägenheter
hafva i penningar utgjort:
år 1855  Rdr 99,726
„ 1856
„ 75,967
„ 1857
„ 64,268
och således i medeltal 79,987.
Denna inkomst, vid förra riksdagen beräknad till 64,000 R:dr
årligen, har för 1857 nedgått till nära detta belopp. Angående
orsaken dertill att denna inkomst, på sätt ofvanstående uppgifter
utvisa, på de sednare åren varit i fallande, har Utskottet inhemtat
de upplysningar, att det jemförelsevis serdeles höga beloppet
för år 1855 till hufvudsaklig del härrör deraf, att penninge-arrondet
för ett indraget boställe vid f. d. Adelsfancregementet för flere år
tillgodoförts besparingarne å fjerde Hufvudtiteln, men,' enär detta
Transport R:dr 6,213,720: —
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
Transport R:dr 0,213,720: —
förfaringssätt sedermera ansetts vara oriktigt, hade rättelse härutinnan
skett under nämnda år 1855, då det sammanlagda beloppet
af de flera årens penninge-arreude för nämnda boställe på en gång
tillgodokommit denna inkomst-titel. Det resultat, räkenskaperna
för nämnda år utvisa, är alltså i väsendtlig mån afvikande från
det normala förhållandet, hvilket, med någon minskning, nu åter
inträdt; varande anledningen till sistnämnde ej betydliga minskning
i penninge-arrendet den, att vid upplåtandet af till förnyade
arrenden ifrågakomne lägenheter de sednare åren bestämts en
något större andel af arrendet i spanmål, men mindre penniugearrende
än förut varit öfligt.
Med afseende å dessa förhållanden anser Utskottet det vid
förra riksdagen beräknade belopp i penningar kunna fortfarande
bibehållas med  R:dr 04,000: —
hvaremot arrende-medlen i spanmål, som i förra Riksstaten
beräknades till 122,000 kubikfot, torde vid det
förhållande att desamma i medeltal för åren 1855—1857
uppgått till 123,070 kubikfot och anledning till minskning
derutinnan ieke förefinnes, kunna höjas till 123,000
kubikfot å 2 R:dr
„ 240,000: - „ 310,000: -
5:o. Silf ver tionde, myntarelön och slagskatt för åren
1855—1857 i medeltal uppgående till 10,085 R:dr, beräknade i förra
Riks-staten till 15,000 R:dr årligen men då denna inkomst ej någotdera
af nämnde år understigit 10,000 R:dr torde detta belopp
här kunna beräknas ....
10,000: —
G:o. Kopparräntan. Denna inkomst, som vid sista statsregleringen
beräknades till 1000 centner ä 70 R:dr och utfördes med
70,000 R:dr, har under do båda första åren, efter det afraden för
Stora Kopparberget, medelst Kongl. Brefvet den 19 December 1855,
blifvit nedsatt från hvart tionde till hvart tretionde skeppund af
tillverkningen, årligen utgjort i medeltal 1,003 centner med ett
värde af 119,811 R:dr, hvadan denna ränta synes med säkerhet
kunna antagas härefter uppgå till 1,500 centner årligen, hvilka
beräknas efter 70 R:dr för centnern till
105,000: —
7:o. Tionde- och Hammarskattsjern. Yid beräkningen af dessa
inkomster har Utskottet till handläggning förehaft åtskilliga inom
Borgare- och Bonde-Stånden väckte och till Utskottet remitterade motioner,
i anledning hvaraf Utskottet uti hosföljande särskilda utlåtande
(Bil. Litt. B.) på anförda skäl föreslagit att Rikets Ständer, under de
af Utskottet i sådant hänseende tillstyrkta vilkor och förbehåll,
skulle medgifva, att med inträdandet af nästa statsreglerings-period
hammarskatten finge helt och hållet upphöra och tackjernstionden
utgöras endast af de egentliga, privilegierade bergslagen.
Transport R:dr 0,044,720:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
y
Transport R:dr 6,644,720: —
Tiondetackjernet beräknades vid 1858 års statsreglering till 37,500
centner, med ett värde, efter 2 R:dr, af 75,000 Ridr, men har derefter
visat sig fortfarande vara i aftagande, så att denna jerntionde,
hvilken år 1855 ännu uppgick till . . .... 44,511 centner
år 1856 utgjorde blott
36,183 „
och år 1857 än vidare nedgått till  33,963 „
I anledning häraf torde, på sätt Kongl. Majit i nåder föreslagit,
denna inkomst enligt nu gällande beräkningsgrund ej böra
antagas högre än till 34,000 centner årligen; men i händelse "Utskottets
nyssnämnde förslag af Rikets Ständer bifallcs, skulle derigenom
i denna inkomst uppkomma en ytterligare minskning, hvilken,
enligt den i Kongl. Maj:ts vid förra riksdagen aflåtna nådiga
Proposition meddelade utredning kan antagas till omkring hälften
af hela den tackjernstionde, som hittills varit att påräkna, hvadan
Utskottet här upptagit endast återstående hälften af nämnde tionde
eller den, som utgöres inom bergslag, med 17,000 centner, beräknade
efter 2 R:dr till „ 34,000: —
Hammarskatten, som vid 1858 års statsreglering beräknades
till 75,000 Rdr och i anseende till dess stigande, uti Kongl. Maj:ts
vid denna riksdag aflåtna nådiga Proposition angående Stats-verkets
tillstånd och behof upptagits till 90,000 Rdr, är jemlikt hvad
Utskottet uti åberopade särskilda utlåtande tillstyrkt, från inkomstberäkningen
helt och hållet utesluten.
8:o. Svafvelbrukstionde, innefattande jemväl tionden af vitriol
och rödfärg, upptogs uti sednaste riksdags inkomstberäkning till
1,300 R:dr, och har under åren 1855—1857 i medeltal uppgått till
1,905 R:dr, hvadan här torde böra beräknas
1,700: —
9:o. Mantalspenningarne. I betraktande, å ena sidan, af befolkningens
till vext, men å den andra af do genom Kongl, kungörelsen
den 3 April 1857 gjorda förändringar i den för nämnde afgifts
utgörande bestämda lefnadsålder, äfvensom förlusten genom
den nya mynträkningens tillämpning vid mantalspenningarnes debitering
och uppbörd, beräknades denna inkomst vid sednaste statsreglering
till 520,000 R:dr. Under åren 1855—1857, då följderna
af ofvannämndo försämrande förhållanden ännu icke inträdt, uppgick
väl nämnde inkomst i medeltal till 550,953 R:dr 33 öre, men
då berörde minskning antagits uppgå till 30,000 R:dr, har Kongl.
Majit i nåder föreslagit att det förut beräknade belopp 520,000 R:dr
kunde under förestående statsreglerings-period bibehållas.
Utskottet får i afseende härå hänvisa till dess särskilda utlåtande
(Bil. litt. C), tillstyrkande bifall till en af kontraktsprosten Teg
Transport
Rxlr 6,680,420 —
Bih. till II. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Å/d. 14 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
Transport R:dr 6,680,420: —
nér afgifven motion, angående mantalspenningarnes bestämmande
till jemnare efter nya myntsystemet lämpade belopp, genom bifall
hvartill någon tillökning uti de under denna titel inflytande inkomster
skulle ega rum. Enär nemligen antalet af personer, som
enligt nu gällande föreskrifter skola erlägga 37 öre i mantalspenningar,
år 1857 uppgick till 1,537,479, skulle denna afgift, jemnad
till 40 öre, alltså genom tillökningen at 3 öre för hvarje person
tillskynda Stats-verket cn ökad årlig inkomst af 46,124 Il:dr. Denna
inkomst skulle i någon mon ytterligare ökas derigenom, att det
jemförelsevis obetydliga antal personer, som nu erlägga 19 öre,
borde betala 20, och att de, för hvilka inantalspenningarne äro
bestämde till 12 öre person, finge erlägga 15 öre; men då omkring
15 procent af hela tillökningen måste för afkortningar afräknas,
finner Utskottet den af Kongl. Maj: t i nåder föreslagna summa dock
endast kunna ökas med ett belopp af 40,000 R:dr årligen, hvadan
här utföres 560,000: —
10:o. Bötesmedlen, hafva under åren 1855—1857 i medeltal
utgjort 83,735 R:dr 33 öre, och upptogos vid sednaste riksdag, inberäknadt
restantier 25,000 Rdr, till 85,000 R:dr; men då denna
inkomst är af oviss beskaffenhet, torde densamma, jemte restantier,
här icke böra upptagas till högre belopp än „ 90,000: —
ll:o. Kavalleri-regementenas liäst-vakans-spanmål, sorn till
och med åren 1870 och 1871 utgår på grund af kontrakter emellan
Kronan och rusthållare, är under nästkommande statsregleringsperiod
ej underkastad någon rubbning, hvadan här uppföres ett lika
belopp, som det vid förra riksdagen antagna, eller 140,175 kubikfot
å 2 R:dr B 280,350: —
12:o. Ständiga rotevakans-afgifter vid Skånska Infanteri-regementena,
14,543 kub.-fot spanmål, upptagas likasom i nu gällande
Riks-stat, till den jemnare summan 14,500 kub.-fot, och beräknas
i värde, efter det allmänna förslagsprisct, 2 R:dr kubikfoten till . „ 29,000: —
13:o. Tillfälliga rotevakans-afgifter beräknades vid sednaste
riksdagen till 6,000 R:dr, men hafva under åren 1855—1857 i medeltal
uppgått till 1,686 Rdr; och torde denna inkomst, på sätt
Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, alltså nu kunna beräknas till . . „ 7,000: —
14:o. Vakans-afgifter af nyroterad jord. Dessa afgifter, hvil
ka
i 1858 års Riks-stat upptogos till 43,000 R:dr, hafva visat sigvara
i stigande, så att inkomsten deraf, som under åren 1850—1854
i medeltal utgjorde 43,812 R:dr, uppgick
år 1855 till 52,317 Rdr
„ 1856 „  60,400 „
„ 1857 „
60,479 „
Transport Rdr 7,646,770:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
11
Transport R:dr 7,646,770: —
och torde med hänsyn härtill detina inkomst härefter kunna antagas
till
55,000: —
15:o. Rotevakans-afgift af utsockne frälsehemman i Halland. Äfven
denna afgift, som i nu gällande Riks-stat är upptagen till 12,000
R:dr, har under år 1855—1857 varit i stigande och i medeltal lemnat
18,210 Rdr, hvadan såsom säker inkomst under förestående
statsreglerings-period hör kunna påräknas
„ 16,000: —
16:o. Trosspassevolans-afgiften, hvilken i medeltal under åren
1855—1857 influtit med 26,523 R:dr och sålunda i det närmaste
motsvarat det vid förra riksdagen påräknade belopp, 26,500 R:dr,
synes höra vid denna summa bibehållas och utföres alltså . . . „ 26,500: —
17:o. Båtsmansvakans-afgiften, hvilken utgår för ständiga
och tillfälliga vakanser vid båtsmanshållot samt beror dels af
markegångspris dels af vakansernas antal, beräknades vid sist hällne
riksdag till 60,000 R:dr, men har under åren 1855—1857 i medeltal
utgått med 71,573 R:dr och torde derför under förestående
statsreglerings-period kunna beräknas något högre än vid innevarande;
dock som inkomsten till någon del är af oviss beskaffenhet,
såsom beroende af ofvanberördo förhållanden, anser Utskottet beloppet
icke kunna beräknas till högre än .
,, 65,000: —
18:o. Krut- och Salpeter-för sälgningsmedél. Sedan, enligt Kongl.
Maj:ts nådiga Bref den 13 Januari 1857 och Kongl. Krigs-kollegii
derpå grundade kungörelse den 23 Mars 1858, nämnde embetsverks
bestyr med kruts tillhandahållande åt bergslagen och enskilde numera
upphört, äro några inkomster för Stats-verket häraf icke vidare
att påräkna.
19:o. Kontrollstumpelmedel, hvilka vid sista statsreglcringen
beräknades till 20,000 Rdr och åren 1855—1857 utgjort i medeltal
26,613 R:dr, synas nu kunna upptagas till
„ 25,000: —
20:o. Bak- och Lotsmedel, beräknade i nu gällande Riksstaten
till 180,000 Rdr, hafva under åren 1855—1857 utgjort i årligt
medeltal 258,590 R:dr. Fastän denna inkomst, såsom beroende på
lätt föränderliga omständigheter, är af oviss beskaffenhet, synes
densamma kunna utan fara för missräkning antagas till . ... „ 240,000: —
I sammanhang härmed anser Utskottet böra omförmälas, att
till Utskottet blifvit remitterad en inom Bonde-Ståndet af riksdagsfullmäktigcn
Matts Pehrsson från Stockholms län väckt motion, angående
nedsättning af fyr- och båk-afgifter jemte lotspenningar
samt om lotsarnes aflönande utaf statsmedel, hvilken motion kom-
Transport Rdr 8,074,270: —
12
Stats-Utskottets Utlåtande iV:o 45.
Transport R:dr 8,071,270: —
mer att af sammansatt Stats- samt Besvärs- ocli Ekonomi-Utskott
behandlas; — och torde således, vid bestämmandet af denna inkomst,
det förbehåll höra fästas, att beloppet, i händelse nämnde
motion skulle vinna afseende hos Rikets Ständer, framdeles kan
komma att undergå någon jemkning.
21:0. Konvoy-Kommissciriatets bidrag till aflöning åt Svenska
Beskickningen i Turkiet.
Genom Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 24 Maj 1805 har
detta bidrag blifvit sålunda bestämdt, att hälften af hvad staten
för nämnda beskickning upptager, skall årligen från Konvoj-kassan,
eller såsom den numera benämnes, Handels- och Sjöfartsfonden,
aflemnas till Kongl. Stats-kontoret. Detta årsbidrag, som från och
med år 1846 utgjort 5,520 R:dr Hamburger Banko, har blifvit af
Kongl. Stats-kontoret reqvircradt och af Konvoy-kommissariatet
erlagdt efter gällande vexelkurser i svenskt mynt, vanligen något
öfverskjutande det belopp af 22,000 R:dr, hvartill denna inkomst
blifvit i gällande Riks-stat upptagen.
Sedan Konvoy-kommissariatet hos Kongl. Maj:t i underdånighet
hemställt, att nämnde 5,520 R:dr Hamburger Banko icke
längre måtte bland Stats-vcrkets tillgångar upptagas och till stöd
för en sådan hemställan anfört, att orsaken hvarföre utgiften blifvit
från do under Konvoy-koinmissariatets förvaltning ställda medel
anvisad, otvifvelaktigt varit, att Kongl. Maj:ts Minister i Turkiet
haft öfverinseende öfver konsulaterne på Barbarcsk-kusterne,
hvilka konsulater omedelbart lydde under konvoy-kommissariatet,
men att denna befattning likasom den med direkt utbetalning af
öfriga konsulers aflöning, numera upphört och bemälte embetsverks
åtgärd i nämnde hänseende blifvit inskränkt till att qvartalsvis
till Utrikes-departementet inbetala en viss, mot fyx^a sjundedelar
af underhålls-anslaget för det gemensamma Svensk-Norska konsulsväsendct
svarande summa, hvaruti äfven ifrågavarande utgift
för beskickningen i Constantinopel syntes böra vara inbegripen;
så har Kongl. Maj:t nu i nåder föreslagit, att Konvoy-kommissariatets
bidrag till omförmälda beskickning måtte med innevarande Statsreglerings-period
upphöra; och har Stats-Utskottet, som, på grund
af anförda förhållanden, tillstyrker
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majt
i berörde hänseende täckts föreslå,
ansett sig böra, under förutsättning af bifall till denna hemställan,
från inkomstberäkningen utesluta berörde bidrag.
22:o. Observations-medel, hvilka i 1858 års Riks-stat beräknades
till 8,000 R:dr, hafva under åren 1855—1857 i medeltal uppgått
till allenast 5,186 R:dr årligen; och enär denna inkomst är y
Transport R:dr 8,074,270: —
Stats-Utshottc/s Utlåtande N:o 45.
Transport R:dr 8,074270:
af oviss beskaffenhet, torde don icke i denna beräkning böra upptagas
till mera än , . „ 5,000:
23:o. Extra medel och uppbörder, som vid sednaste statsreglering
upptogos till 30,000 R:dr hafva utgjort:
år 1855
94,473: —
„ 1856
68,068: -
„ 1857
95,ol9: —
och således i medeltal för dessa år Rdr 86,020, men enär under
denna inkomst-titel numera inflyter lösen för expeditioner från
Rikets kollegier, torde den kunna antagas till
90,000:
24:o. Intresse-medel, bestående hufvudsakligen af räntor å
Lappmarks Ecklesiatikverks år 1835 till Riksgälds-kontoret öfverlemnadc
fond, hafva, enligt hvad räkenskaperna utvisa, ungefärligen
motsvarat det i sista Riks-staten beräknade belopp, hvilket torde
böra här bibehållas med
5,000:
Summa Ordinarie inkomster R:dr 8,174,270: ■—
Enär Rikets Ständer, på sätt vid föregående riksdagar inträffat, framdeles,
vid behandling af de särskilda utgiftstitlarne, måhända finna anledning att vidtaga
sådana dispositioner, som kunna inverka på inkomsternas beräkning och föranleda
jemkning uti här ofvan föreslagna belopp, finner Utskottet sig föranlåtet
hemställa,
att de beslut, Rikets Ständer i anledning af förestående inkomstberäkning
komma att meddela, icke må utgöra hinder
för Stats-Utskottct att framdeles, efter det do särskilda utgiftstitlarne
blifvit fastställde, få iakttaga den jemkning af en eller
annan inkomst-titels bolopp, som vid Riks-statens uppgörande
kan finnas nödig.
Extra Ordinarie Inkomster.
Då det tillkommer Bovillnings-Utskottet att uppgöra och till Rikets Ständer
afgifva förslag angående beräkning af dessa inkomster, får Ståts-Utskottet,
utan att ingå i pröfning af beloppen, här endast uppföra dc särskilda summorna,
som i Kongl. Mai:ts nådiga Proposition blifvit föreslagna, nemligen:
A) Tullmedel R:dr 10,000,000: -
B) Saluaccis af städerna
,, 400: —
O) Postmedel  » 1,400,000: —
D) Chartse-Sigillatae-medel  „ 1,400,000: —
E) Bränvins-afgift  „ 8,000,000: —
Summa extra ordinarie inkomster Riksmynt Riksdaler 20,800,400: -
Bill. till It. St. Erot. 1859 Sf 1860. 4 Sami. 1 A/d. 14 Höft. 3
14 Stats-Utskottet* Utlåtande N:o 40.
Enligt förestående beräkning' skulle Statsverkets ordinarie
inkomster utgöra R:dr 8,174,270: —
extra ordinarie d:o
„ 20,800,400: —
hvadan samtlige statsinkomsterna komma att uppgå till R:dr 28,974,670:
Jemföras dessa summor med de vid nästlidne riksdag antagne, då de
ordinarie inkomsterna beräknades till R:dr 8,196,800: —
och de extra ordinarie d:o upptogos till  „ 18,277,900: —
eller tillhopa R:dr 26,474,700: -
/
så, ehuru de ordinarie inkomsterna skälle undergå någon förminskning, visar likväl
beräkningen i det hela en inkomst-förökning af . . R:mt R:dr. 2,499,970
Stockholm den 19 Januari 1860.
Reservation:
emot l:a punkten angående ordinarie räntan:
af Riksdagsfullmägtigen Per Nilsson från Malmöhus län, som ansåg att den af
honom väckta motion om halmstädj ans' upphörande bort hos Utskottet vinna afseende.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Tabell öfver Siats- Vevhels Inhomslev•
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
Ordinarie Inkomster:
Ordinarie Ränta j }!1(?'eQ\1:1
I Behållen
(Indelt
/ Behållen
Tionde-Spanmål
Tionde-Spanmålg-lösen efter bestämda priser
Arrende-Medel . •
Silfver-Tionde, Myntare-lön och Slagskatt
Koppar-Ränta
Penningar
Spanmål
Påräknade Inkomster enligt
1858 års Riks-Stat.
Enligt Räkenskaperne för
1855
1856
1857
631,025 kubikfot ä 2 R:dr
125,000 kubikfot ä 2 R:dr
Tionde- och Hammarskattsiern  j ia„C^in
J (Stångjern
Svafvelbruks-Tionde
ar
Mantalspenning:
Bötes-medel
Kavalleri-Regementenas Häst-vakans-Spanmål
Ständiga Rote-vakans-afgifter vid de Skånska Infanteri-Regementena
Tillfälliga Rote-vakans-afgifter
A akans-afgifter af nyroterad j’ord
Rote-vakans-afgift af Utsockne Frälse-hemman i Halland ....
Trosspassevolans-afgift
Båtsmans-vakans-afgift
Krut- och Salpeterförsäljnings-medel
Kontroll-stämpel-medel
Båk- och Lots-medel
Konvoy-Kommissariatets bidrag till aflöning åt Svenska Beskickningen i Turkiet
Observations-medel
122,000 kubikfot å 2 R:dr
1,000 Centner å 70 R:dr
37,500 Centner
10,000 Centner
ä 2 R:dr
ä 7-i R:dr
140,175 kubikfot
14,500 kubikfot
2 R:dr
2 R:dr
23|Extra medel och Uppbörder
24
Intresse-medel
S:r Ordinarie eller ständiga Inkomster
2.685.000
1.912.000
1,262,050
250.000
6,600
64.000
244.000
15.000
70.000
75.000
75.000
1,300
520.000
85.000
280,350
29.000
6,000
43.000
12.000
26,500
60,000
210.000
20,000
180.000
22'000
8,000
30,000
5,000
Extraordinarie Inkomster:
Sjötulls-medel:
Tull-Verkets Stat och omkostnader  1,600,000: —j
Stats-Verkets fsetto-lnkomst  7,900,000: -
Salu-Accis af Städerna
Post-medel, påräknade för Post-Verkets Stat och omkostnader
Chartge-Sigillatse-medel
Bränvins-afgift
S:r Extraordinarie Inkomster
Hör till Stats-UtsJcottets Utlåtande, '1859—1860, N:o 45.
Summa
8,196,800
9.500.000
400
727,500
1.300.000
6.750.000
1,915,996
268,495
7,414
99,726
325,336
16.004
178,475
108,998
201,383
2,821
544,977
82.4 63
324,508
30,579
7,045
52,317
16,686
26,521
68,064
301,044
25,566
257,759
22,069
3,725
94,473
5,039
18,277,900
11,956,948
1,133
1,356,266
1,361,953
4,732,926
1,982,546
274,431
6,787
75,967
330,847
17,567
131,699]
106,999
238,109
1,084
554,107
82,417
321,899
29,954
8,776
60,400
17,491
26,526
75,986
300,826
28,591
252,259
22,112
5,859
68,068
5,124
13,782,522
698
1,405,121
1,580,588
5,091,923
Medium.
1,976,044
2,029,591
279,206
6,787
64,268
288,276
16,484
107,923 I
117,195
246,832
1,809
553,776
86,326
313,734
29,575
7,237
60,479
20,454
26,522
70,669
304,285
25,681
265,752
22,134
5,975
95,519
5,038
11,182,879
668
1,605,347
1,735,325
6,063,409
274,044
6,996
79,9S7!
314,819
16,685
119,811
för åren 1858-Ö7
111,064
228,774'
1,905
550,953
83,735
320,047
30,036
7,686
57,732
18,210
26,523
71,573
302,051
26,613
258,590
22,105
5,186
86,020
5,067
Kgl.
Kontorets
Förslag.
Stats- IKongl.
Mapts
Nådiga
Proposition. I
Stats-TJtskottets Förslag.
2.669.000
1.990.000
1,262,050
280,000
6,600
80,000
246.000
16,000
105.000
68,000
90.000
1,700
550.000
90.000
280,350
29.000
7,000
55.000
16.000
26,500
65,000
25.000
240,000
22.000
5.000
90,000
5.000
2.669.000
1.990.000
1,262,050
280,000
6,600
64.000
246.000
16.000
105.000
68,000
90.000
1,700
520.000
90.000
280,350
29.000
7.000
55.000
16.000
26,500
65.000
25.000
240,000
5.000
90.000
5.000
634,060
140,000
123,000
1,500
kubikfot
kubikfot
kubikfot
Centner
a
a
2 R:dr
2 R:dr
å 2 R;dr
-y__l->fifi9,000
1,990'000
1,268,120
280,000
6,600
64.000
246.000
16.000
105.000
70 R:dr
17,000 Centner
140,175
14,500
kubikfot
kubikfot
8,320,200
12,307,450
833
1,475,578
1,559,288
5,296,086
9.500.000
400
1.200.000
1.500.000
6.750.000
8,252,200
På framtida beslut beroende:
1,800,000
8,200,000
400
1.400.000
1.400.000
8,000,000
34,000
1,700
560,000
90,000
280,350
29,000
/,000
55,000
16,000
26,500
65,000
25,000
240,000
5,000
90,000
5,000
8,174,270
1,800,000
8,200,000
400
1.400.000
1.400.000
8,000,000
18,950,400120,800,400)
S:r 20,800,400
26,474,700)
-127,270,600]29,052,600|
20,800,40018,174,270
S:a 28,97476m 1
o
■e:
»9:
'©
. 5-2
b
'bc
s?
i_5
.
i
I
o,
£
C
23?
s.
v-+
&:o
✓i
/>
bc
jE
X
fi -V
? 1 r /; 5 c
V-J ■
3CC O C5
S c 3 - i 3
b¥s :;■§
7.; *?- rv vt. 1 v
V U- 1-, CO'^»
o.» c --
04
J ^ C ■ 'V '"'4
4T
1 vt
"bc
ill : '
O*
*t
Cl
w C?
o
P
7 4
Jp Jp
Ita
025
z.*
.0-.
o
02
Oa
ro rr
■ii ■
•x c.,
o Cl
Ht
w-V
o
5
3
"•<
■x
A
Öi
-
v-V .
70
ro
9
i g § ! ? 3
o i §
C C
o<bo r. ; k o*
r i bc* b'
Oc
.02 , *0- V O
0? fo —
VO
1 v:
bc
C 5 ö Ö- SS o r*.'■ •"■ 7, - ■ 7:-. ~ ;.;
EM © -?Vo - ej g g £ O ® g 3 2 |
1? <c .-; ©>
'•i..~
W X fS K
VT C,!'.
V®;
'C
© © © © © ©
C 3 X i 5 ©
C'-4 ■««»- «<i i * ■»»». * - 4
CZ VO *15*: 40
<0:
ggUV' mse r - 3
S? ©
- :•: S - © ©
rbt'b» © © a* © *_? © ©
© — r- ?: '• •-- ••
_ yt
■? tu
I Nf
a V!
■x-
^ i
b
J- i
il i
-
r.t
W—
~cl
-
S 5
rv-
Cl
"*v
ro
r<
O;
ro
8
X
JU*
jp«*-
—»
00
oc
A-
M
vo
<C: ,
r<
77
3
cv
"bi
u»
oi
,, © r- :-. f» -- :: © f " > £< y Z: ~ . •=.:— g S S 7 -•-
x '■ ": ~ ' ~ ;.* 7 ~ :' 7- -1 7 -- ' ' -- ' " i* "■ /
■~>'v C< • r 7\ © i* © \ V . E» © © r- ir ?5 Z ~ ~ %
<*? fx '■ E « - r< M*: 7: C g •*: <X 4-s
•7 |
• '
X ri t
ST
0-4
X'
-•"i
0^
ö- ’ 77
I': K
^ i
£
<7
00
04
C ’ -j k -i
..-i 07 X
w" o *
É:‘
?
X
**■>«
\V-]pX'\
E
M :: V?
'
(O
r. b
— 3C-  ■00'
0a
U--.
VO
>1
*T
.’ i
ru
0C ' w
ro
vo
ri - .’•• - ■ ! r.
\-" . t .' b: E c E © i- ':■ E E : E — <x E Z ^ V E ’
© -r s~ “ 'i w — a- >- r. r. w © • - • . • • ;
— f? T' C' T-( W •” “
© ©
©
fth
*7'*
>E
■77
jr T
,0
Ox*
f-b»
:o
70
fe-
oc
rc W
'77
r «
o.<
*?
O
:c —
01
o<
bc
vr
a*
Vi
*
VT
h
oo
C-
Cl
*>
^. cp
r -
vo
; x
VT
K:
© -• J •- i r-, © .t
.“. — © © •';
— © ~ c.
yi
© © r- V • V*
■Oi
7C
—
00
u>
M
Z“
5T
OV
r-' t
70
C'
04
b* "b?
VO
X--
'bc
VT.
4 T
*—
00
O'
VT
■-■ n
C” (T ~ ©
E E 7, i: E 7 E .; 7 |
r: © © r-. © ©. P.P.P p rEb ?f
' E “■ s’l .% :: ;;■ — C " i-: " E >7 Cj i: E E- -
«■? Oi
©
c I
3
to
TA © ~ X
so so .c
- s'
: I
©
r..n I—,
10 fO
E Si
Cj5
L'-
! liv*
Ii I ‘
:
ci
öC
C-‘
ft’
o
t.:
;v
ö ©
•V
2
E,
Cv
O
o
2J
‘T^i
C--,
s:
' s’ NV
s-t7 "■ ' ' •
'-■■ —• s_
- e; - s
c. ■«—. —1 v
-
t®
E
c
vr:>
s
:-j
r:
5r
H
v.,
' 00
H ^
eQC *
-
cc-.
e-j .
K Ä'
I- O,
' 'o:-i
V-n 7 E
^ ,E -Z,
& 2-
C2
rc
•TT1 t~P
Sr*
ro rt
. c
LT
IV -
c
S Ei
b=r
X
X
ro
EX
S S
“
Q
J 3
05 E
r o 07
— • 05
. sc 2L
>-i.
V
:y
I*'
5 2 <£
: CE
-:' 5- -E C
- .V '* -  3 .E/t
... .t"' .
^ i; is
ai. ©.
...,!• 7 £’3x.e:s'E 1_E g.
v- 77 17) - - o*
? mo ro ro ro
£3
Oo
K?
=
dv pj m
A
ti*
a*.
2
e
K*-
C
K
'.V
c
O
-
7 '7
ir v
'C 8ö
-
. £ c-; g m o
£s1eE 5
• :/■ i ‘ 5.: ’ ,v r~
!•:>' ~i‘©“r:x :v ' -i
l- © -t- s s
11. fe ! 3
/'v ;■ / é
-H 3 g g- E
cr :. r X « K
U
to
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
1
.Vo 45. (Litt. A.)
Alik. lill Exp.-Ulsk. den 19 Jan. 18GO, kl. 8 e. in.
Utlåtande, i anledning, af väclä motion om upphörande af Landttog
sgärden.
(I. A.).
Riksdags-fullmägtigen Måns Månsson från Kalmar län har uti en hos BondcStåndet
väckt och till Ståts-Utskottet remitterad motion anfört, hurusom det vore
orättvist och stridande mot helgdcn af ingångna fördrag emellan de håda Statsmagterna,
att ifrågavarande skatt, den der allra mest tryckte jordbruket och försvårade
jordens ändamålsenliga odling, fortfarande utginge såsom en ständig grundskatt,
oaktadt den ursprungligen såsom gärd beviljades för vissa år och särskildt
ändamål, nemligen till utförande af kriget mot konung Sigismund i Pohlen.
Enligt Krönings- och Riksdags-beslutet i Upsala den 16 Oktober 1617, § 3,
beviljades denna gärd att utgå samma höst, på det att, enligt ordalydelsen i nämnde
beslut, gränseliusen eller fästningarnc skulle blifva i tid och väl provianterade,
samt krigsfolket, hvilket brukades mot fienden, nödtorfteligen uppehållet. Detta
åtagande, som förnyades genom Riksdags-besluten den 26 Juni 1621 och 7 Maj 1622,
Biafskedet. den 7 April 1624 och Riksdags-beslutet den 24 December 1652, hade
afsett visst ändamål och bestämd tid, med undantag af det sistnämnda, hvarigenom
gärden på obestämd tid beviljades, men meningen hade dermed, enligt motionärens
åsigt, icke varit att gärden skulle ständigt fortfara, ehuru Kronan sedermera tolkat
heslutet i sådan syftning och derföre alltjemt afslagit allmogens ofta upprepade
anhållan att varda från gärden befriad. Då nu emellertid ändamålet för gärdens
utgående långt före detta upphört, syntes det motionären tjcnligt att gärden äfven
upphörde, och har han derföre föreslagit, att densamma från och med nästa statsreglcrings-period
icke vidare måtte utgå.
Utskottet har, vid behandlingen af denna fråga, ansett sig höra erinra, hurusom
vid flere föregående riksdagar motioner blifvit inom Riks-Stånden väckte dels
0111 hela hemmantals- eller mantalsräntaus upphörande eller förminskande, dels angående
en sådan åtgärd i afseende å vissa under denna gemensamma rubrik sainBih.
Ull II. St. Prol. 1859 & 1860. 4 Samt. 1 Afd. 15 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
manfattade skatter och gärder; men att Rikets Ständer funnit dessa motioner icke
förtjena afseende, hufvudsakligen af det skäl, att berörda skatter och gärder numera
iklädt sig natnren af ständiga räntor och vore inhegripne ibland de uti 59
§ Rcgerings-Formen omförmälda Stats-verkets ordinarie inkomster. Hvad särskildt
angår Landtor/sgärden, om hvars upphörande fråga vid flere föregående riksdagar
och äfven vid den sednaste varit väckt, hafva Rikets Ständer, med afseende derå,
att genom flere beslut berörda ränta blifvit förklarad lika ständig som öfriga grundräntor,
funnit nuvarande jordegare icke hafva mera grundade anspråk att njuta
befrielse från den förra än från do sednare; — och då nu härtill kommer, att, i följd
af skatteförenklingen, Landtogsgärden icke längre utgör någon särskild skatt, utan
innefattas under ordinarie räntan, hvadan afskaffandet af denna gärd skulle medföra
väsendtliga rubbningar i de angående nämnde förenkling redan beslutade och
till verkställighet bragta åtgärder, finner Utskottet
icke skäl att å förevarande motion tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
Stockholm den 19 Januari 1800.
Reservationer:
Af Riksdagsfullmägtige Anders Eriksson från Elfsborgs län, Johannes Andersson
från Skaraborgs län, Jonas Andersson från Ostergötlands län, Erik Ersson
från Gefleborgs län och C. Gr. Sköldberg från Örebro län samt af Riksdagsfullmägtigen
Måns Månsson från Kalmar län, hvilken inlemnade skriftlig reservation, så
lydande:
“Öfver det beslut, hvaruti Högloft. Stats-Utskottet stadnat rörande Landttogsgärdens
bibehållande såsom grundskatt, får jag härmedelst reservera mig.
Man har vid detta tillfälle lika som vid hvarje annat, då fråga är om att få den
minsta rättelse i frivilligt åtagna gärder, åberopat den falska idéen, att Svenska jorden
från begynnelsen tillhört Kronan, och att Kronan således ägt rätt att pålägga
denna jords brukare huru stora skatter, hon behagade. En sådan lära kan visserligen
vid skolor och andra läroverk inpräglas hos ynglingar bekajade med
svag hjerna, men kan ej erhålla ens den minsta trovärdighet af den, som är vid
sina rätta sinnens bruk; ty' skulle man antaga att Kronan eller Staten varit egare
af jorden, så måste man först antaga att Kronan eller Staten varit till och skapade
förr, än folket kom i verlden. En sådan idé, deråt förnuftet måste le, lärer väl
ingen med vanligt förnuft låta inbilla sig. I korthet sagdt är förhållandet så, att
den, som först här i Svea land intog och uppröjde jord af det ödeliggande landet,
var fullkomligt egare af den trakt han intagit, utan något intrång från hvarken
Kronan eller Staten; ty Krona och Stat hvarken funnos eller kunde finnas i ett
obebodt land, som någon eröfrare aldrig afvetat, om några sådana den tiden funnos.
Dessa jordegare kallades odalmän och jorden odaljord; de voro kungar hvar
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
3
i sitt hus, samt kände hvarken Krona eller skatt; och huru länge detta lyckliga
tillstånd än varade, var det naturligt att det icke kunde vara till evighet. Ett
helt större samhälle mäste bildas, och till detta samhälles upprätthållande måste
man åtaga sig en hillig skatt, men på tidens längd räckte den skatt, de fria odalmännen
åtagit sig, icke långt. Man lemnade Upsala Öde till verldsliga styrelsen,
samt en mängd jord till den andliga styrelsen, hvilka tid efter annan blefvo fria
från all skatt, och så uppkom det andliga frälset.
När nu Magnus Ladulås kom till styret samt inrättade en hoflyx, lika
lysande som konung Salomo i sin tid, voro Rikets Ständer så frikostiga att de,
enligt Helgeandsholms-beslut 1282, lemnade till detta lysande hofs underhåll ali
den jord, strömmar och fisken m. m., som då icke voro uti enskild mans hand.
Det var således först 1282, som Kronan eller Staten var egare af någon jord; bekant
är också att Kronan fått sig tilldömd jordegendomen, då jordegaren begått
politiska förbrytelser, samt att Gustaf den l:ste återtog större delen af de hemman
och lägenheter, som Påfvens redskap genom testamente tillskansade sig af
vidskepliga medborgare, då de voro nära att lemna jordelifvet. Under sådana omständigheter
har Kronan fått håde jord och andra lägenheter, men deraf hvarken
är bevisadt eller kan bevisas, att Kronan från samhällets början egt Svenska jorden.
Emellertid inträffade det barbariska i jordbeskattningen, att sedan Ladulås
inrättat rust-tjensten, d. v. s. att den egendom, hvars egare ställde häst och karl
till krigstjenst, blef fri från skatt. När nu krig kom i fråga, hade man endast den
fria odalmannen att pressa ut skatter af. En del lemnade då sina hemman i ödesmål,
men de, som orkade qvarsitta, fingo betala skatter och gärder i otalig mängd,
ty det verldsliga frälset var fritt från skatt i följd af rust-tjenst. Det andliga frälset,
som uppgick till hälften af Svenska jorden, var icke värdt att begära något
bidrag af; den det vågade fick plikta med lifvets förlust. De skatter, som under
katolska tyranniet utpressades, fingo namn af jordeboksränta; men det egna i detta
förhållande är, att de gamla odalhemrnancn fingo mera än dubbelt större jordeboksränta
på sina hemman än de, som upptogo hemman på den till Kronan skänkta
marken. Men, säger man, hemmantalsräntan är också en grundskatt. Detta kan
sägas om de hemman, som under sednare åren blifvit af Kronan till enskild man
försålde, men kan aldrig tillämpas på de urgamla skattehemman, som Kronan
aldrig egt; ty hade hemmantalsräntan varit en grundskatt, så är intet tvifvel derom,
att Gustaf Adolf den Andre, då han försålde gods och räntor, äfven sålt hemmantalsräntan.
Nu finnes likväl det egna förhållandet, att af alla de gods och räntor,
som af håde Gustaf Adolf, hans dotter samt Förmyndare-regeringen försåldes,
endast jordeboksräntan blef beräknad och försåld. Äfvenledes gör man den invändningen,
att man i vissa landskaper har hvarken Landtogsgärdj eller andra skatter
; ja lyckliga äro de! Det är icke fråga om att de skulle åtaga sig några dylika
skatter. Till slut kommer man med den invändningen, att det skulle vara ett
ingrepp i eganderätten att göra några rättelser i olagliga pålagor och våldsamma
påbud, derföre att man har köpt desamma. En sådan tankegång framkastas endast
då, när man vill bevisa att man har rätt att qvarhålla alla do gamla på skattejorden
stående skatter. Det erkännes att dess tillkomst varit en tillfällig bevillning;
men är det fråga om att bibehålla en rättighet, hvilken i urminnes tider
tillhört skattejorden, så erfordras endast några penndrag, för att fråntaga jorden
dessa rättigheter. Flera tusende jordegare hafva köpt sina hemman med beräkning
att få bränna bränvin, för att betala de onaturliga skatter, som äro pålagda deras
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
jord; denna rättighet har blifvit deni våldsamt beröfvad, och är en af de största
ingrepp uti eganderätten. Kan man tänka, att man icke fritt får förvandla sin vara
till den största inkomst, till hvilken man efter naturens ordning har rätt att förvandla
den? En annan sak kommer under Ständernas pröfning, der man icke synes
vara så noga om eganderättens helgd, der man ser förslag uppgjordt att 53,617
hemman skulle betala 14 It:dr per hemman till den resandes fortkomst, men 12,608
hemman, hvilkas innehafvare måst begagna denna fortkomst, skulle vara alldeles
fria från all betalning. Af hvad nu visadt är, synes att den privilegierade jordegaren
ämnar i ali evighet lefva på skattejordens bekostnad. Hvad Landttogsgärden vidkommer,
är den beviljad för ett tillfälligt behof att föra krig mot konung Sigismund
och konungariket Polen. Finnes detta behof ännu, eller skall skattejorden
i all evighet föra krig mot Sigismund? Det egna i denna beviljade gärd är att
frälsehemman åtogo sig att betala hälften mot skatte- och kronohemman, samt Presterskapet
sin vanliga taxa, samt 16 daler penningar för hvarje 64 bönder de hade
i sina gäll; men så väl Frälset som Presterskapet hafva långt före detta fritagit sig
från dessa bevillningar.
Då det är både kändt och erkändt, att det största hindret för landets odling
och ändamålsenliga bruknings-sätt år det barbariska beskattnings-sätt, som vidlåder
större delen af skattejorden, synes tiden långt före detta vara inno att göra någon
rättelse i qvarlefvan af feodalismens mörkaste tidehvarf. Något land på liela jordklotet
kan icke uppsökas, der en så onaturlig beskattning linnes. Våra bröder
Norrmännen blifva också temligen heta i rocken, då de få se våra skattelistor på
jorden; detta bidrager icke så litet att göra dem misstänksamma mot Sverige.
På alla dessa skäl anhåller jag att Rikets Högd. Ständer ville besluta lika
med Stats-Utskottcts Inkomst-afdelning:— — — — — — — — -— —
— — — “får Utskottet hemställa
att Rikets Ständer måtto uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda beloppet af ifrågavarande
Landttogsgärd, samt derefter till Rikets Ständer aflåta nådig
Proposition om och på hvad vilkor nämnde gärd må från ordinarie
räntan uteslutas. “
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
5
\.o 15. (Litt. B.)
Ank. till Exp.-Utsk. dan 19 Jan. 1860, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väcld motion om upphörande af tackjemstionden
odi hammar shatten.
(I, A.)
Till Utskottet hafva blifvit remitterade följande, omförmälda ärende rörande
motioner, nemligen:
a) Inom Borgare-Ståndet af Herr Waern, C. F., sorn anfört, hurusom det genom
så väl särskilda officiela utlåtanden som de årliga berättelserna öfver jernliandteringens
fortgång af de auktoriteter, som deröfver utöfva tillsyn, vore fullständigt
utredt, att den Svenska jernhandteringen befunne sig i en högst ogynnsam
ställning, hvilken ej kunde tillskrifvas tillfälliga konjunkturförhållanden, och
att sällan, om någonsin, ett säkrare bevis för en felaktig lagstiftnings menliga inverkan
på ett lands industriella utveckling och välstånd förefunnits, än uti den
Svenska bergslagstiftningens historia. Fattigt på ädlare metaller, vöre Sverige i
rikt mått försedt med jernmalmer af den yppersta beskaffenhet, hvilka, med cn
lämplig grufbrytning, medgåfve en långt högre, ja i flera fall, mångdubbelt högre
afverkning, än den som hittills ägt rum. Jernhandteringen kunde ieke i allmänhet
anses vid produkternas försäljning lenina något öfverskott utöfver råämnenas
värde, om tillfälle till deras tillgodogörande på annat sätt uppstode, och lemnade
således i mångå fall ej någon egentlig vinst, utan idkades endast för realisering
af annars icke försäljningsbara råämnen. Handteringen hade följaktligen icke fortgått
i förhållande till de tekniska framsteg, som under innevarande århundrade utmärkt
densamma, och ännu mindre kunnat hålla sig i jemnbredd med den ofantliga
utveckling, den utländska jernhandteringen vunnit, oller den tillvext, hvari
hvarje annan fabriksnäring än denna äfven inom landet vore stadd; den hade endast
i få fall spridt sig till aflägsnare orter, men med hvad vinst detta skett, derpå
lemnade, på sednare tider inträffade,■ kände förhållanden nedslående bevis; huru långt
den varit från att kunna förhindra skogarnes sköfling, befrämja all annan af denna
handtering beroende industris utveckling och sätta landet i stånd att genom ut
-
6
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 45.
försel af egna produkter med lätthet betala införda främmande varor, vore äfven
genom erfarenheten tillräckligt kändt,
Härefter anföras af motionären åtskilliga statistiska uppgifter, utvisande att
jerntillverkningen inom landet under åren 1836—57 väl vunnit cn tillökning af
omkring 50 procent; men då — enligt de statistiska fakta motionären anfört i afseende
å minskad kolåtgång för tillverkning af hvarje skeppund tackjern och stångjern,
men tillökning så väl uti den procent jern, man kunnat ur malmerna vinna,
som uti tillverkningens storlek för dygn vid tackjernsblåsningarne och för år vid
stångjernstillverkningen, hvilka gynnsamma förhållanden uppkommit genom förbättrade
arbetsmethoder samt ändamålsenligare konstruktion af verkstäderne och
ugnarne — de tekniska framstegen under nämnda tid fortgått i högre grad än
produktionens tillvext, så utvisade denna tillvext i sjelfva verket snarare ett tillhakaskridande
än en utveckling i denna industri, synnerligen om jemförelse skedde
med framstegen uti samma handtering utomlands eller annan industri inom landet
under nämnde period. Sålunda hade t. ex. jerntillverkningen från år 1830 till
1850 i de Amerikanska Förenta Staterna femduhblats och uti de Storbrittaniska
samt Belgiska tredubblats. De Svenska homulls-spinneriernas tillverkningsvärden
hade från år 1837 till 1857 elfvadubblats, bomulls- och linnefabrikernas samt oljeslageriernas
sexdubblats, sockerbrukens, såpsjuderiernas och läderfabrikernas fyrdubblats,
och så vidare. — Forskade man nu efter orsakerna dertill, att den af
naturen så rikt utrustade Svenska jernhandteringen ej mäktat fortgå i jemnbredd
med den utländska eller med annan Svensk industri, ehuru de tekniska framstegen
dertill gifvit verklig anledning, så funnes, enligt motionärens åsigt, härpå blott ett
svar, det nemligen, att handteringen varit underkastad en särskild lagstiftning, som
genom privilegier inskränkt dess frihet och genom skatter hämmat dess utveckling.
För 60 år sedan var det nemligen vid vite af 1,000 It:dr specie förbjudet
att ens begära tillstånd till anläggning af nya verk. Fri tackjernshandel medgafs
först 1835, fri kolhandel och fritt smide 1816, då äfven nya bruksanläggningar
tillätos utom 2:ne mil från äldre bruk, men för anläggningar inom detta afstånd
skulle, såsom förut, särskilda undersökningar och pröfningar ega rum, en
inskränkning sorn borttogs efter sista riksdagen. Sedan dess hade jernhandteringen
utom bergslagerno varit fri, och ändtligen under nästlidna år, den 20 September,
hade Kongl. Maj:t förklarat att denna handtering skulle behandlas lika som
annan fabriksindustri, hvarjemte de hand, som inom bergslagcrne ännu tryckt tackjernstillverkningen,
blifvit lossade.
Äfven de på jernhandteringen särskildt hvilande skatterna hade vid de sednaste
riksdagarne blifvit till sina belopp nedsatte, men qvarstodo till sin för handteringens
utveckling hämmande princip oförändrade.
Dessa särskilda skatter äro tiondetackjernet och hammarskatten. De hade
icke blifvit jernhandteringens idkare pålagde i utbyte emot någon annan skatt
såsom bevillning eller grundskatt, ty alla bruksegare och grafve- samt hytte-egare
betalade i allt fall bevillning i don mån de sålde sina produkter; och med undantag
af bergsmansjorden i de egentligen tackjcrnsblåsandc bergslagen, hvilka hafva
frihet från eller lindring uti roteringen, vore alla jernhandteringens idkare tillhöriga
egendomar underkastade samma grundskatter, sorn ali annan jord af lika natur
med deras. Nämnde skatter bestode af på denna handtering särskildt hvilande
tillverknings-afgifter, utgående den ena efter den tid, hvarunder verken drefvos och
den andra efter beloppet af de produkter, som tillverkats, och vöre således af alldeles
samma natm-, som bränvinstillverknings-afgiftcn, hvilken blifvit denna sist
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
7
nämnda handtering pålagd i ändamål att fördyra dess produkter och hämma dess
utveckling, ett förhållande, som jemväl, hvad angår jerntillverkningen, hade inträffat.
Tackjernstionden utgår efter det antal dygn, hvarunder hvarje hytta varit i
gång; hammarskatten efter tillverkningsbeloppet för året vid hvarje bruk. För äldre
hyttor voro tackjernstionden olika efter do grufvors natur, hvarifrån malmen fordom
hemtades, men för nya anläggningar Lief år 1831 förordnad!, att grunden för
den vissa tiondesättningen skulle vara hvart tretionde skeppund af tillverkningen,
ehvad rudimatericrna hemtades från frälse- eller krono- och kronoskattejord. Afven
hammarskatten hade af ålder varit mycket olika vid särskilda bruk efter de
särskilda bestämmelser, som vid den tid, då bruken privilegierades, varit gällande,
men blef år 1813 bestämd till en procent för allt smide med undantag af det så
kallade frälsesmide!. Båda skatterna utgöras nu efter Rikets Ständers beslut vid
1853 — 1851 samt 1856—1857 års riksdagar med hälften af det förut åsätta belopp,
men denna tills vidare medgifna lindring upphäfde icke det hämmande inflytande,
som läge uti sjelfva skatte-principen, och kunde ej heller tagas i betraktande vid
fråga om kapitalers nedläggande på utvidgning af gamla eller anläggning af nya
verk.
Det låge i den naturliga utvecklingen af hvarje industri, att dess idkare
borde förstora sin tillverkning i beräkning på en högre årlig nettobehållning deraf,
men att vinsten icke kunde stå i förhållande till den företagna ökningen af tillverkningsbeloppet,
utan per skeppund eller styck blifva mindre än förut. Icke
kunde det t. ex. förutsättas att de svenska bomulls-spinnerierna, hvilkas tillverkning,
såsom ofvan förmäles, sedan 1837 elfvadubblats, nu lemnade sina egare elfva
gånger så stor ncttobehållniug, som år 1837, utan den större ncttobehållning, do
nu hade, voro vunnen med en mindre vinst per skålpund förfärdigadt bomullsgarn.
Den naturliga orsaken härtill vore nemligen att söka deruti, att ett billigare
pris på den tillverkade varan funnes nödvändigt för att bereda afsättning åt
den ökade tillverkningen, och utvidgningen komme således äfven konsumenten
och det allmänna till godo; men utom denna orsak till vinstens minskning per
styck eller för skeppund inträffade äfven understundom ett annat förhållande, som
dertill bidroge, nemligen produktions-kostnadernas ökande, åtminstone i början.
En bruksegare kunde t. ex. erhålla en bestämd qvantitet kol till ett visst pris
och likaledes en viss qvantitet produkter utkörde till närmaste hamn mot en gifven
forsel-lön, men ville han erhålla en större qvantitet kol eller låta köra ut ett
större belopp produkter, så kunde han icke ernå dessa ändamål utan att höja kolpriset,
och forsellönen, således äfven härigenom minska vinsten per skeppund. Men
skatten fortginge fullkomligt oberoende häraf eller af den uppkommande nettobehållningen
och tilltoge i alldeles samma förhållande, sorn tillverkningen ökades,
upptagande således en allt större del deraf eller slutligen hela nettobehållningen
och utgående med oförminskadt belopp, äfven om bruksegaren haft verkligförlust.
Lika hämmande som denna skatt sålunda vore för hvarje utvidgning
af äldre jernverk, lika menligt inverkade den äfven på anläggning af nya; men
äfven i ett annat afseende utöfvade den ett hämmande inflytande på såväl sjelfva
jernhandteringen som ock på all annan derpå grundad industri. Detta bestode deri,
att den utginge af råämnen och i mån af tillverkningen samt således icke blott
gjorde ett förlagskapital af doras eget belopp nödvändigt, utan ock tyngde hand
-
8
Stats-Utskottets ‘Utlåtande JY:o 45.
teringen med räntorne derpå till dess att jernet eller de deraf tillverkade fabri katerna
kunde säljas.
Genom nedsättning uti skatternas belopp minskades väl bruks- och hytteegarnes
utskylder, men skatternas menliga statsekonomiska följder kunde endast
upphäfvas genom deras totala afskaffande, en åtgärd, sorn ock af rättvisan påkallades.
Såsom stöd för sin åsigt, att dessa skatter vore orättvisa, anföres af motionären
följande: att de icke träffade andra fabriksidkare, ehuru den, som idkade
en handtering icke borde vara mera beskattad än den, som idkade en annan; att
de icke drabbade andra konsumenter af de råämnen, såsom ved eller kol, hvilka
bruksegarne för sin näring behöfde, hvarföre nämnde konsumenter kunde för dylika
råämnen betala ett högre pris, än den särskildt beskattade bruksegaren; att
de längesedan blifvit upphäfda uti andra jeruproducerande länder, med hvilkas jernfabrikater
den svenska jornverksegaren nödgades konkurrera icke blott vid sin varas
export till dessa eller andra främmande länder, utan numera äfven inom fäderneslandet;
att, då dessa skatter pålades, den svenska jernverkscgaren hade särskilda
privilegier, hvilka, ehuru för handteringens utveckling hinderlige, dock för
sin egare varit af ett ofta ganska högt värde och kunde särskildt säljas, men nu blifvit
fullkomligt upphäfda, endast med undantag af lindringen i rotcringen för jorden
inom de egentligen tackjernsblåsande bergslagen, om hvilka derföre borde särskildt
stadgas; och att skatterna slutligen vore högst ojemnt fördelade och utan allt
sammanhang med nettobehållningen på handteringen, vid en hytta flere gånger
högre än vid en annan, oaktadt den sednare kunde hafva ett gynnsammare läge än
den förra och tyngst drabbade de nyanlagda hyttorna samt de större brulisanläggningarne,
hvilka företrädesvis afsågo en billigare varas tillverkning i större mängd;
och borde, utom på grund af dessa 1111 anförda skäl, nämnde skatter afskaffas derföre,
att de fördyrade ett för jordbruket och all annan industri bohöfligt råämne,
såväl som en i det dagliga lifvet och inom hvarje hushåll oumbärlig nödvändighetsvara.
För ytterligare utredning af denna fråga har motionären hänvisat till Kongl.
Maj:ts Arid sistförfluten riksdag i ämnet aflåtna nådiga Proposition, deruti alldeles
samma förslag, som det motionären nu ginge att väcka, af Kongl. Majit i nåder
framställts, till de uti samma Kongl. Proposition anförde fullständiga utredningarne
utaf ämnet af Kongl. Bergs-kollegium och af Jern-kontorets fullmäktige,
samt slutligen till motionärens egen framställning vid 1853—1854 årens riksdag
om samma skatters afskaffande.
Utom deri anförda skäl hade följande tillkommit, nemligen: att tackjern sedan
den 1 Januari 1856 vore tillåtet till utförsel ur riket; att utländskt tackjern och
stångjern sedan den 1 Januari 1858 finge tullfritt till riket införas; att genom
Kongl. Maj:ts nådiga Resolution af den 26 sistlidne Mars tillåtelse meddelats till
tullfri utförsel af jernmalm till en qvantitet af 150,000 skeppund årligen, derest
jernväg från Gellivare till Bottniska viken konime att anläggas; att genom Kongl.
Förordningen af den 20 sistlidne September alla inskränkningar i jcrnhandteringen
blifvit från och med den 1 November 1860 uttryckligen upphäfda och jernverk
af alla slag förklarade hänförligc till fabriker, från hvilken dag motionären derföre
ansåg att äfven skatternas afskaffande borde inträda; samt slutligen, att vid
denna riksdag utan tvifvel en ny bevillningsförordning konime att antagas, hvarigenom
all egendom klefve efter samma grunder beskattad samt således äfven grufvor
och hyttor, hvilkas tillverkningar ej försäljas, komme att åläggas en hittills
för
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
9
för dom okänd bevillningsäfgift, skogarno inginge i egondomavncs uppskattning
och jernhandteringen kommo att ställas på samma skottegränd som all annan
industri.
På grund af hvad motionären sålunda anfört, har han föreslagit, att tackjernstionden
af alla hyttor, belägna utom de egentliga tackjernsblåsando bergslagen,
och hammarskatten för hela riket måtte från och med det bruksår, som
inträder den 1 November 1860, holt och hållet äfskaflas'.
b) Inom Bonde-Ståndet af följande dess ledamöter, nemligen:
l:o. J. Bergström från Kopparbergs län, mod hvilken Johan Öström från
Westmanlands län sig förenat; och har denne motionär andragit, att det gynnsamma
konjunktur-förhållande, Stats-Utskottet vid förra riksdagen åberopat såsom
skäl för afstyrkande af då, utaf Kongl. Mnj:t uti nådig Proposition, till Rikets Ständer,
föreslagen skattefrihet för jernhandteringen, nu mera upphört. Tackjern, som
under åren 1856 och 1857 med lätthet kunnat säljas för 15 å 16 R:dr skeppundet
i uppstadshamn, kunde nu svårligen säljas till .12 R:dr i>cr skeppund och för stångjern^
hade priset sedan hösten 1857 nedgått från 30 R:dr för skeppundet till
högst 7 R:dr 50 öre för centnern, motsvarande 21 R:dr skeppundet. Stångjcrnstillverkaren
hade väl fördel af det lägre priset å tackjern, likasom både denne
och tackjcrnstillvorkaren af det lägre kolpriset: men elå malm i allmänhet vöre
lika dyr, om ej dyrare, än förr, samt arbetslöner alldeles icke och forlöner blott
i ringa mån fallit, kunde man enligt motionärens tanke lätt ilise, i hvilken ofördelaktig
ställning jernhandteringen nu befunne sig. Utsigternc för framtiden voro
ej heller för hand teringen 1 öfvande, då, åtminstone på Stockholms våg," ett övanligt
stort ingående stångjerns-inventarium under nästlidnc år 1859 blifvit än
ytterligare ökadt. Många hyttor och bruk skulle derföre upphöra med tillverkningen,
om det i rörelsen nedlagda kapital kunde derifrån dragas och de vid handteringen
använda arbetare afskedas. Ofta hade motionären hört upprepas af dem,
som bestridde hvarje skattcncdsättning, att skatterne vid köp af cgendomarne tagits
i beräkning och köpeskillingen derefter bostämts, samt att. en skattenedsättning
alltså vore att betrakta såsom en opåräknad gåfva åt köparen; men dervid
hade man, enligt motionärens åsigt, förgätit, huru mycket vid prisbestämmelson
berodde på konjunkturförhållanden. När dessa vore gynnsamma och penningetillgångcn
ymnig, vore ock spekulationen liflig, och för en egendom betingades då
vida högre pris, än under andra förhållanden egde rum. I följd häraf befarade
icke motionären, att upphörande af tiondetackjern och hammarskatt skulle under
de förhållanden, som nu äro för handen, tillskynda dem, som på, sednare åren
köpt bruksegendomar, någon opåräknad synnerlig förmån.
Då Kongl. Förordningen den 20 September 1859 i fråga om tillverkningen
hänförde hyttor och stångjernsbruk till fabriker och upphäfdo de särskilda bestämmelser,
som förut gällt för deras verksamhet, samt i afseende å de enda fabriker,
utom jernverkon, sorn för närvarande draga grundskatt, nemligen mjöl- och sågqvarnar,
Rikets Ständer redan vid 1854 års riksdag i underdånig skrifvelse uttalat
den åsigt, att grundräntorna borde mot bevillning utbytas, syntes häraf följa
att jernverken, jemväl i fråga om beskattning, bordo betraktas såsom fabriker och
följaktligen åsättas endast bevillning.
Bill. till B. St. Brot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 Afd. 15 Iläft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
I anledning häraf och då jemväl de bergslag, som åtnjuta frihet irån rotering,
borde, emot afstående af en sådan frihet, ega lika anspråk på eftergift af
tackjernstionde, som tackjernstillverkare, hvilka äro rotering underkastade, har
motionären föreslagit, att tackjernstionden utom bergslag samt inom de bergslag,
som äro roterade, äfvensom hammarskatten inom hela riket måtte upphöra, äfvensom
att frihet från tackjernstionde jemväl skulle tillgodokomma de bergslag,
hvilka icke blifvit roterade, såvida dessa underkastade sig en rotering motsvarande
skyldighet.
2:o. G. Hultman från Örebro län, hvilken, på alldeles 'enahanda skäl som
föregående motionär, föreslagit, att tackjernstionden, så utom som inom bergslag,
äfvensom hammarskatten i hela riket måtte upphöra, och att; de verk och inrättningar,
af hvilka nämnde skatt nu utgår, i stället kunde påföras i bevillning i likhet
med alla andra fabriker; och hafva Rilcsdagsfullmägtige J. Lekberg och C. G.
Sköldberg från Örebro län samt Anders Andersson från Wermlands län uti denna
motion instämt.
3:o. Urik Hansson från Gefleborgs län, som, med åberopande af Kongl.
Maj:ts vid förra riksdagen i ämnet aflåtna nådiga Proposition och Kongl. Kungörelsen
den 20 September 1859, framställt det förslag, att den af stång) ernstillverkningen
utgående hammarskatt måtte från och med 1861 helt och hållet upphöra
och någon annan afgift för nämnde tillverkning, än bevillning, icke till Staten
derefter utgöras; att tackjernstionden finge från och med samma tid upphöra för
alla de hyttor och masugnar, som äro utom de privilegierade bergslagen belägna,
samt att, enär genom Kongl. Förordningen den 20 September nästlidne år skilnaden
emellan bergskandteringen utom och inom bergslag försvunnit, samt Kongl.
Majit deruti tillika stadgat, att vederbörande inom bergslag, som af deri medgifna
frihet sig begagnade, skulle vara underkastade den inskränkning i bergsmansfriheterna,
som i behörig ordning kunde varda bestämd, jemväl de hyttor och masugnar
inom bergslag, som för jerntillverkningen begagnade sig af den utsträckta friheten
och funnos villiga att åtaga sig rotering eller för närvarande icke åtnjuta
roterings-frihot, kunde från den dem ålagda grundskatt af tackjernstionden
befrias.
Stats-Utskottet har under öfverläggningon i detta ärende tagit kännedom
jemväl om de förhandlingar, hvilka hos Rikets Ständer i denna fråga egt rum
särdeles vid sist hällne riksdag, då Kongl. Majit, enligt hvad ofvan är omförmäldt,
föreslagit Rikets Ständer, dels att hammarskatten måtto helt och hållet upphäfvas
och stång) erns tillverkningen, i likhet med annan varuförädling, endast beskattas
genom årlig bevillningstaxering, dels ock att den ordinarie beskattningen å
tackjernstillverkning utom bergslag måtte upphöra; och får Utskottet, enär ett
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
11
förnyadt redogörande i detta betänkande af hvad sålunda i frågan förekommit samt
vederbörande embetsverk och myndigheter deruti yttrat skulle föranleda onödig
vidlyftighet, i detta afseende hänvisa till Stats-Utskottets utlåtande N:o 64 litt. O
vid 1853 — 1854 årens riksdag samt betänkandet N:o 33, litt. C vid sist hållne riksmöte,
intagne i Bihanget till Riks-Ståndeus protokoller vid nämnde riksdagar. I
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Utskottet vid den förra, samt Utskottets
Inkomst-afdelning vid den sednare riksdagen yttrat, finner nuvarande Statsutskott
det vara af synnerlig vigt, att jernhandteringen, som, utom det betydliga
inflytande densamma utöfvar på en mängd andra industrigrenar och på det ekonomiska
tillståndet för en stor del af landets befolkning, tillika bereder en af dö
hufvudsakligaste varuartiklar för rikets exporthandel, må sättas i stånd att genom
en naturlig utveckling framgent kunna uthärda täflan å den utländska marknaden';
och då en längre tids erfarenhet ådagalagt, att jernhandteringens betryckta ställning
icke ensamt beror af sådane omständigheter, som en inträffande hastig rubbning
i handclsförhållandcrne stundom plägar tillfälligtvis föranleda, utan äfven af
andra för handteringen missgynnande omständigheter, hvilka under en lång tidsföljd
allt mer och mer framkallats af en oriktig beskatta ingsgrund och en mindre
lämplig lagstiftning i öfrigt, har Utskottet trott det åsyftade ändamålet endast
derigenom kunna vinnas, att de orsaker, som framkallat så menliga verkningar,
fullständigt undanrödjas.
Då det är allmänt kändt, att priset å Svenskt jern på verldsmarknaden,
till följd af en lifligarc kandelstäflan, under de sednare decennierna i allmänhet
nedgått på samma gång som tillverkningskostnaden förökats, har Utskottet funnit
det vara angeläget att, i sammanhang med nyligen vidtagne förändrade lagstiftningsåtgärder,
jemväl i afseende å den ännu gällande produktions-skatten, en förändring
tillvägabringas, som må kunna undanrödja hvarje återstående, af beskattningsförhållanden
beroende, liinder för näringens förkofran. I detta hänseende
synes det Utskottet ovedersägligt att, likasom en i sjelfva verket tyngre skatt är
mindre känbar, när producenten kan påräkna ett betydligare öfverskott af sin tillverkning,
likaså kan en i och för sig icke obillig beskattning blifva tryckande
och verka förlamande på industrien, då värdet af tillverkningen endast i ringa mån
eller alldeles icke öfverstiger produktionskostnaden. En beskattning af ifrågavarande
art är för öfrigt minst lämplig för sådane industriela inrättningar, som afse
varuförädling, enär densamma utgår med en viss andel af den tillverkade varan
och i följd deraf måste blifva ojemn och mera eller mindre betungande för produktionen,
hvilken, likasom andra industrialster, kan på ett billigare sätt, genom
bevillning i mån af inkomst, beskattas; — och hör härvid ej förbises, att i den
mån afskaffandet af ifrågavarande beskattning otvifvelaktigt skulle uppmuntra till
ökad produktion, flere andra af landets näringar derigenom äfven skulle befrämjas
och nya arbetstillfällen för den arbetande befolkningen beredas, på samma
gång som Staten genom förökad bevillningsinkomst skulle blifva åtminstone till
någon del ersatt för sin uppoffring till ifrågavarande industris förmån.
Den eftergift af ifrågavarande beskattning, som Utskottet af nu anförda förhållanden
anser vara påkallad, torde likväl, hvad beträffar tackjernstionden — på
sätt äfven Kongl. Majit vid sednaste riksmöte föreslog Rikets Ständer — icke böra
utsträckas till den ännu med vissa privilegier gynnade tackjernstillverkningen inom
bergslag, såvida icke bergslagen framdeles förklara sig villiga att afstå från sina
särskilda friheter och förmåner.
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
Enligt hvad Utskottet i det föregående sökt framställa, skulle otvifvelaktig!
avskaffandet af hammarskaften äfvensom af tiondetackj ernet inom de icke privilegierade
orterna i väsendtlig mån befordra jcrnhandtcringens utveckling. I sammanhang
härmed hör dock tagas i betraktande, att denna industris framsteg och
förkofran till icke ringa del är beroende af andra förhållanden, såsom dels den ekonomiska
lagstiftningen, dels ock de åtgärder och beslut, som vidtagas i afseende
på tullbestämmolserna, Hvad den förra angår, hafva emellertid do i de äldre tider
stadgade inskränkningar och förhud, som lände till allt för stor fördel för vissa
producenter nion på det hela voro hinderliga för näringens tidsenliga utveckling,
numera blifvit till största delen undanröjda; — och likasom i detta hänseende
Rikets sist församlade Ständer, under tillkänuagifvande af den åsigt, att dc
privilegierade bruksidkarne, på samma gång sorn en lindring i utskyldcr deni bereddes,
äfven å sin sida borde afstå från någon del af sina särskilda rättigheter
och förmåner, såsom vilkor för då medgifna eftergift af hammarskattens halfva belopp,
föreskrefvo, att den uti Kongl. Förordningen den 27 April 1846 stadgade inskränkning
af rättigheten att anlägga nya stångjern,shärdar eller andra jcrnverksstädcr
borde upphöra — har äfven Stats-Utskottct, med tillämpning af samma
grundsats, ansett sig höra tillse, om icke i sammanhang med den ytterligare skattelindring
för jerntillvcrkarne, sorn nu af Utskottet tillstyrkes, lämpligen kunde vidtagas
någon åtgärd i enahanda syftning. Härvid har Utskottet företrädesvis fästat
uppmärksamhet vid tullbestämmelserna, såsom väsendtligen inverkande på lättheten
att afsätta jernhand teringens alster och i följd deraf jemväl på produktionen.
Ehuru äfven i detta hänseende lagstiftningen under den sednare tiden fortgått uti
on till större frihet i handeln ledande riktning samt sålunda, exempelvis, ej mindre
Kongl. Kungörelsen den 19 December 1855, hvarigenom förut stadgade förbud
mot införsel af tackjern och mot utförsel af åtskilliga artiklar af gjutet jern upphäfdes,
samt tullfri införsel medgafs af vissa slag stångjern, än ock de vid scdnastc
riksdag för införsel af jerneffekter stadgade tullbestämmelser otvifvelaktig! utvisa
ett väsendtligt framåtskridande i denna lagstiftning, anser Utskottet dock
nu gällande utförselstull för tackjern och malm, utgörande 50 öre för 1 centner,
Vara en alltför dryg afgift, för att annat än undantagsvis medgifva utförsel af
nämnde varor, särdeles hvad angår artikeln malm, för hvilken äfven Kongl. Majit
vid sistförlidne riksmöte föreslog tullafgiften till endast 25 öre. En nedsättning
till sistnämnde belopp af ifrågavarande export-tull skulle, enligt Utskottets tanke,
bättre uppfylla ändamålet, utan att likväl deraf borde befaras en så betydlig utförsel
af ömförmälde råvaror eller stegring af priset derå, att icke bruksidkarne i
allt fall, om do befrias från hammarskatten, böra anses, genom dessa samtidigt
vidtagna åtgärder, hafva vunnit någon förmån. I öfrigt torde det vara allmänt
erkändt, att jcrnhandteringens mindre fördelaktiga ställning icke härrört af bristande
tillgång på jernmalm, hvaraf tvärtom förefinnas rikliga förråd utaf bästa
beskaffenhet, men att tillverkningen deremot är väsendtligen begränsad och inskränkt
genom svårigheten att för billigt pris erhålla tillräckligt brännmaterial.
Yid sådant förhållande, och då förädlingen af jernet, ju längre den drifves, alltmera
medtager don begränsade bränslet!llgången, synes det äfven i statsekonomiskt
hänseende vara mindre lämpligt, att genom allt för hög export-tull motverka utförseln
af det rikligen tillgängliga råämnet.
Slutligen bör Utskottet, i afseende på den formcla behandlingen af förevarande
ärende, tillägga, att, ehuru det icke åligger Stats-Utskottet att till Rikets
Ständer afgifva förslag angående tullsatsernas bestämmande, Utskottet likväl, då
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
13
frågan om dc på jcrnliandteringcn lagda skatteafgiftcrs bibehållande eller upphäfVando
står i det närmaste samband med don om tullafgiftcrne för jerneffekter,
oj kunnat undgå att taga dessa frågor i det betraktande, som deras så beskaffade
sammanhang fordrar; —■ och om Utskottets i ämnet yttrade åsigter vinna bifall,
torde icke heller någon betänklighet möta för Rikets Ständer att — utan att nu
definitivt fastställa ifrågavarande tullafgiftcrs belopp — med afseende å dessa tullbestämmelsers
sammanhang med nu förevarande beskattningsfråga, godkänna och
antaga den grundsats, att exporttullen å tackjern och jernmalm ej bör bestämmas
till högre belopp än hälften af nu stadgade afgift.
På grund af hvad sålunda blifvit anföfdt, tillstyrker alltså Utskottet,
att Rikets Ständer, med förbehåll att framdeles för de särskilda
grenarne af jerntillverkningen bestämma de bcvillningsafgiftcr,
som efter förändrade förhållanden kunna finnas lämpliga,
samt under vilkor att utförselstullen å tackjern och malm
kommer att nedsättas åtminstone till hälften af don i nu gällande
tulltaxa stadgade afgift, för sin del besluta:
l:o) att stångjcrnstillverkningen inom hola riket skall
från och med nästa statsrcglerings-period från hammarskatt befrias;
och
2:o) att tackjernstionden af alla hyttor, belägna utom do
egentligen tackj erns blåsande bergslagen, likaledes skall från
och med nämnde tid upphöra;
hvarom, i händelse Utskottets förslag i dessa delar vinner Rikets Ständers bifall,
underdånig skrifvelse torde böra till Kongl. Maj:t aflåtas;
hemställande Utskottet,
att i sammanhang härmod underdånig framställning må hos
Kongl. Maj:t göras att, derest de egentligen tackjernsblåsande
bergslagen derom skulle väcka fråga, Kongl. Majit i nåder
behagade låta verkställa en utredning af dessa bergslags återstående
privilegier saint derefter till Rikets Ständer aflåta nådig
Proposition, 0111 och med hvilka vilkor befrielse från taclcjernstiondens
utgörande jemväl må dessa bergslag varda tillerkänd.
Stockholm den 13 Januari 1800.
Reservationer:
Af Herr Fåhreeus, O. J: “Emot Stats-Utskottets beslut att vid förslaget om
upphörande af all hammarskatt och tackjernstionden utom bergslag fästa det vilkor,
att utförsclsafgifterna för tackjern och jernmalm bestämmas till högst hälften
af deras nuvarande belopp, reserverar jag 111ig, emedan jag anser Utskottet hafva
trädt utom gränsorna för sin behörighet, då det utlåtit sig i en fråga, som grundlagsenlig!
är af annat Utskotts förberedande handläggning beroende; och i öfrigt,
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
om ett följdriktigt ordnande af tullbeskattningen i sin helhet skall blifva möjligt,
särskilda tullsatser icke tillförlitligen eller ens ungefärligen kunna bestämmas
utan i sammanhang med grunderna för denna beskattning i allmänhet. “
Häruti instämde:
Herrar Rob. Montgommery Cederhielm, C. Skogman, F. F. Carlsson, J. M.
Malmstedt, Q. W. Gumcelius, F. Schram, O. Arrhenius och Abr. Nordström.
Af Herr Prosten Wåhlander: “Då tioncletackjernet och hammarskatten höra till
Kronans ordinarie inkomster eller dc inkomster, som ovilkorligen hvarje år, enligt bestämda
grunder och författningar, inflyta till Statskassan, så förutsätter detta en andel
i eganderätten till de verk och lägenheter, af hvilka denna inkomst utgår. Detta bekräftas
ock af Hclgeandsholms-beslutet, enligt hvilket “Kronan tillerkändes Bcrgs-regale
och rätt i alla berg och metallstrek". Nu fordras, att denna inkomst, eller, som
är detsamma, denna Kronans andel i rikets berg- och jernverk, skall öfverlemnas
till jernverkens egare för jcrnhandteringens tidsenliga utveckling. Och om man kunde
vara viss uppå, att denna utveckling skulle i någon betydligare mån befrämjas
genom en sådan åtgärd, så kunde det visserligen vara skäl, att Staten gjorde denna
uppoffring, ehuru det alltid synes vara stridande mot en sann ekonomisk grundsats,
att Staten, lika så väl som den enskilde, utan motsvarande ersättning afhänder
sig innehafvande egendomar och kapitaler. Men nu är det icke jernhandteringen,
utan jernverkens nuvarande egare, som en sådan Statens uppoffring skulle
komma till godo. Ty i samma stund, som omförmälde skatter afskaffades, skulle
de lägenheter, hvaraf dessa nu utgå, stiga i värde, motsvarande ungefärligen det
kapital-belopp, hvarpå skatten utgör 5 procents ränta. Och om detta förhållande
svårligen kan nekas, så må det vara förlåtligt, om man icke rätt kan inse eller
uppskatta den fördel, som ondast komme att bestå deri, att den afskaffade skatten
utgick under förändradt namn eller i egenskap af ränta på förökadt egendomsvärde.
Det må gerna medgifvas, att flera skäl och i synnerhet Kongl. Maj:ts nådiga
Förordning af den 20 sistlidne September, enligt hvilken jernverk af alla slag förklaras
hänförliga till fabriker, tala för afskaffandet af oftanämnde skattctitlar;
men må då denna skattefrihet sökas och erhållas på ett sätt, som utan att åstadkomma
någon förminskning i Statens redbaraste egendom, — dess ordinarie inkomster
— bereder jernhand teringen en verklig, och icke blott en skenbar, fördel.
På grund af hvad nu i korthet blifvit yttradt får jag vördsamt föreslå,
att den väckta motionen, i det skick, den nu blifvit framställd,
icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda."
Af Herr Waern. “Jemte det jag instämmer uti Stats-rådet Fålmei reservation
emot Ståts-Utskottets behörighet, att utlåta sig i en af annat Utskotts förberedande
handläggning beroende fråga, måste jag särskildt reservera mig emot det
ovilkorliga samband, Utskottet ansett förefinnas emellan frågan om jernhandteringens
beskattning och frågan om hvilka tullsatser äro de lämpligaste för malm och
tackjern. Mig synes, att dessa särskilda frågor, för att blifva ändamålsenligt afgjorda,
böra hvar för sig behandlas, och att de skäl, som blifvit anförda för att
ställa jornhandteringen i afseende på dess beskattning i likhet med andra fabriksnäringar
inom landet, äro tillräckliga för att dertill utverka Rikets Ständers bifall,
äfven om åsigterna, om hvilka tullsatser för malm och tackjern äro lämpligast, ej
skulle kunna sammanjemkas till det resultat, Utskottet i afseende på dem önskar
vinna. För att ej blifva missförstådd i afseende på syftet af denna reservation,
vill jag tillägga att jag icke har något att erinra emot sjelfva den föreslagna tullreduktionen,
utan endast anser den böra särskildt för sig behandlas, samt derföre
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
15
önskar, att Rikets Ständer måtte bifalla Stats-Utskottets förslag till upphörande
af all hammarskatt och tackjernstionden utom bergslag med de deraf föranledda
skrifVelser till Kongl. Majit, utan att vid besluten härom fästa det af Utskottet
föreslagna vilkor/'
Häruti instämde:
Herr A. A. Berger.
\:o 45. (Litt. C.)
Ant. lill Exp. Utsk. den 19 Jan, 1860, kl. 8 o. in.
Utlåtande, i anledning aj väckt motion om mantalspenningar nes
bestämmande till jemna belopp efter nya myntsystemet.
(I. A.)
Uti en hos Preste-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion
liar Kontrakts-prostcn Tegnér anfört, hurusom vid nästföregående 2:ne riksdagar
åtskilliga åtgärder blifvit vidtagna för beredande af lättnad och enkelhet vid mantalslängdernas
uppgörande och mantalspenningarnes debitering och uppbörd, hvaribland
omförmäles att backstugusittare, deras hustrur och enkor blifvit från denna
skatt befriade samt att omförmälde skatt, hvilken förut utgått för personer från
och med 17 till och med 63 års ålder, numera, i likhet med personliga skyddsafgiften,
icke utginge förrän från fyllda 18 år och upphörde med det 60:de lefnadsåret;
och ehuru Stats-verket härpå gjort en förlust i de årliga inkomsterna af
omkring 30,000 R:dr, hade ändamålet likväl i väsendtlig mån förfelats derigenom,
att mantalspenningarne, hvilka före sista riksdagen på olika orter i riket utgingo
med 12, 8, 6 och 4 skillingar banko, eller en jemn qvot af dåvarande myntenheten,
icke, på sätt med den personliga skyddsafgiften egde rum, bestämdes efter
decimal-systemet, utan underginge allenast en förvandling från ofvannämnda jemna
qvoter af den förut antagna myntenheten till i allmänhet ojemna andelar af
den nu gällande och bestämdes sålunda till 37, 25, 19 och 12 öre, med hvilka belopp
mantalspenningarne enligt nu gällande föreskrifter utgå. En förändring
härutinnan för ernående af ofvan omförmälda ändamål syntes motionären vara
af omständigheterna påkallad, äfven med förbiseende deraf, att Stats-verket, hvars
ökade behof vore nogsamt kända, derigenom kundo erhålla någon ersättning för
16
Stats-Utskottets Memorial N:o 46.
ofvannämnda förlust, utan att tillökningen, sorn ej i något fall linge öfverstiga 3
öre för person, kunde anses tryckande, enär de minst bemedlade samt orkeslösa
redan äro från denna afgift befriade; och bar motionären derföre föreslagit att,
med iakttagande af livad för olika orter hittills funnes föreskrifvet eller vore öfligt,
mantalspenningarne må komma att bestämmas till 40, 25, 20 och 15 öre för
person.
Med hänsyn till de af motionären anförda förhållanden, finner Utskottet
sig böra föreslå:
det Rikets Ständer för sin del mätte besluta att, med bibehållande
af hvad för öfrigt i afseende å mantalspenningarnes
utgörande är stadgadt, beloppet deraf må, i de fall, der sådant
ej redan egt rum, på sätt angående den personliga skyddsafgiften
blifvit stadgadt, bringas i jemnare förhållande till
det nya för myntberäkningen antagna decimal-systemet, så
att personer, hvilka, enligt nu gällande föreskrifter, erlägga
mantalspenningar med 37, 10 eller 12 öre, från och med nästa
statsreglerings-period må komma att utgöra desamma
med 40, 20 eller 15 öre, hvarje klass med det belopp, som år
närmast nu gällande;
och torde, i händelse af Rikets Ständers bifall till förestående hemställan,
beslutet härom böra hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas.
Stockholm den 19 Januari 1860.
3\:o 4$.
Memorial.
Ank. till Jixp.-Utsk. dea 21 Jan. 186o, kl. 12 midd.
Från Ridderskapet och Adeln har Stats-Utskottet erhållit remiss å Kongl.
Maj:ts den 16 nästlidne December till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition, med
förslag till ordnande af Biskonanies löneinkomster; men som, efter hvad Utskottet
inhemtat, högstberörde nådiga Proposition blifvit af de 3:no öfriga Riks-Stånden
remitterad till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, har Utskottet funnit
det icke tillkomma sig att med detta ärende taga befattning; hvilket Utskottet,
med anledning af Ridderskapet och Adelns remiss, ansett sig böra anmäla.
Stockholm den 16 Januari 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 47.
1
JW 49.
Alik. till Exp.-Utsk. den 28 Jan. 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Iiiks-statens Första
Hufvud-titel.
(U. A.)
Denna Hufvud-titel, soin innefattar anslagen till Kongl, hof- och slotts-staterna,
fastställdes vid sednaste riksdag till en summa af 1,301,400 Ridr R:mt, deraf
1,185,500 R:dr beräknades för den förra och 115,900 R:dr för den sednare af nämnde
stater.
Uti den af Kongl. Majit vid innevarande riksmöte till Stats-Utskottet a 11 ätna
nådiga Proposition, angående Stats-verkets tillstånd och behof, äro i anledning af
de förändrade förhållanden, som inom Konungahuset inträdt genom Hans Majit Konung
Oscar lis dödliga frånfälle, följande framställningar gjorda i afseende på Första
Hufvud-titclns anslag, nemligen: att ät Hennes Majit Enkedrottningen Josephina
mätte anslås en hofhällnings-summa af lika belopp, som Hennes Majit Enkedrottningen
Desideria uppbär, eller 120,000 R:dr Rimt; — att Hans Majit Konungens broder,
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Dalarne, hvilken under sin höge Faders lifstid
åtnjutit på Riks-staten endast 10,000 Ridr, måtte, vid numera upphunnen mogen
ålder, erhålla ett skäligt hofhällnings-anslag af 50,000 Ridr, eller, i händelse af
Hans Kongl. Höghets förmälning, 75,000 Ridr Rimt, sålunda fördelade, att, i mån
af de förenade konungarikena Sveriges och Norges olika folkmängd, fern sjuttondedelar
skulle belöpa pä sistnämnda rike samt Sveriges bidrag således blifva i jemnt
tal 36.000 Ridr eller, utöfver nuvarande anslaget. 26,000 Ridr intill det år, hvarunder
den höga förmälningen möjligen komme att ega rum och från hvilket års
början detta Sveriges bidrag komme att, med ytterligare 17,000 Ridr, höjas till
53.000 Ridr; — att Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Eugenies handpenningar numera
måtte upptagas till 25,000 Ridr, hvaraf pä Sverige belöpande tolf sjuttondedelar.
eller i jemnt tal 18,000 Ridr, komme att med 8,000 Ridr öfverskrida Hennes
Kongl. Höghets nuvarande anslag af 10,000 Ridr; — att ett särskildt anslag af
6.000 Ridr till utfodring af Hans Kongl. Höghet Hertigens af Östergötland stall
måtte beviljas; — samt att, utaf de i nu gällande Riks-stat uppförda anslag för Hans
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami. 1 A/d. 16 Häft. 1
2
Stats-Vtskottets Utlåtande, N:o 41.
Kongl. Höghet Kronprinsen och Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan, tillsammans
177,000 Ridr, hvilka från och med sistlidne Augusti månad äro Stats-vcrket besparade,
måtte under innevarande statsreglerings-period få utgå det äskade anslaget
till Hennes Majit Enkedrottningen Josephina samt under år 1860 jemväl de begärda,
anslags-förhöjningarne för Deras Kongl. Högheter Prins August och Prinsessan
Eugenie, äfvensom det för Hans Kongl. Höghet Prins Oscars stall ofvanomförmälde
utfodrings-anslag.
Förutom högstberörda nådiga Proposition har Ståts-Utskottet genom remisser
från Riks-stånden fått emottaga åtskilliga af Ledamöter derstädes^ afgifna yttranden
och framställningar, som afse Första Hufvud-titeln, deribland dels från Borgare-ståndet
ett anförande af Herr Ridderstad, hvilken ansett någon annan tillökning af denna
Hufvud-titels anslag icke böra ega rum, än för att bereda Hennes Majit. Enkedrottningen
Josephina ett Henne och nationen värdigt ekonomiskt oberoende, och dels
från Bonde-ståndet en af Riksdags-fullmäktigen C. A. Larsson från Ostergötlands
län afgifven motion, hvaruti flere ledamöter af samma Riksstånd instämt, åsyftande
nedsättning af de flesta hofstats-anslagen och innehållande, bland annat, det förslag
att, då Hans Majit den nuvarande Konungen icke, såsom Konung Oscar I i lifstiden,
hade någon större familj att underhålla eller flere barn att uppfostra, anslaget till
Hans Majits hofhållning måtte, hufvudsakligen af detta skäl, minskas från nuvarande
belopp, 630,000 Ridr, till 500,000 R:dr; hvilket förslag Riksdags-fullmägtigen C. J.
Svensén från Kalmar län. uti en särskildt afgifven motion biträdt och förordat.
Efter öfvervägande af hvad sålunda och i öfrigt förekommit, får Stats-Utskottet
meddela följande yttranden rörande nedan omförmälda särskilda anslag under
denna Hufvud-titel:
l:o Hvad först angår anslaget till Hans Maj:t Konungens hofhållning, finner Utskottet
den af ofvanbemälde Riksdags-fullmägtige uppgifna omständighet icke innefatta
giltigt skäl att föreslå nedsättning i detta anslag, hvilket ännu utgår med
samma belopp, som vid 1823 års riksdag fastställdes. Utskottet har nemligen trott
sig böra antaga, att, vid inträffadt thron-ombyte, hofhållnings-anslaget bestämmes
för den tillträdande Konungens regeringstid, och ått Rikets Ständer således härvid
afse icke blott den närmaste framtiden, utan äfven att förändrade förhållanden under
en längre tidrymd kunna inträffa; och tillstyrker derföre Utskottet,
att Hans Majit Konungens hofhållnings-anslag, mätte, på sätt
uti den Kongl. Propositionen är föreslaget, bibehållas vid oförändradt
belopp, 630,000 Ridr.
2:o I afseende på såväl det till Hennes Majit Enkedrottningen Desideria redan
utgående som det af Kongl. Majit nu till lika belopp äskade anslag för Hennes
Majit Enkedrottningen Josephina, äro äfvenledes af förutnämnde Riksdags-fullmägtige
betydliga nedsättningar föreslagna.
a) Beträffande förstnämnde anslag får Utskottet upplysa, att vid 1818 års riksdag
bestämdes för Hennes Majit, i händelse af inträffande enkestånd, en underhållssumma
af 60,000 Ridr Banko, hvilken dock af Rikets Ständer vid 1844 års riksmöte
höjdes till 80,000 Ridr samma mynt, eller 120,000 Ridr Riksmynt, hvarmed
detta anslag sedermera fortfarande utgått; och finner Utskottet, vid sådant förhållande,
ej skäl att föreslå någon nedsättning af samma anslag.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 47.
3
b) Kongl. Maj:ts nådiga framställning om anvisande af enahanda belopp såsom
liofhållnings-anslag för Hennes Maj:t Enkedrottningen Josephina, kan Utskottet icke
heller hysa någon tvekan, att hos Rikets Ständer förorda, enär Utskottet ej kunnat
undgå att, lika som hela nationen, känna och beundra det utmärkta föredöme, Hennes
Maj:t, vid fullgörandet af sina dyrbara pligter, framställt icke allenast under
fordna lyckligare tider, utan äfven under de hårda pröfningar, hvaraf Hennes Majit,
enligt Försynens skickelse, sednast varit hemsökt genom Hennes höga Gemåls långvariga
lidanden, och slutligen, till folkets sorg och saknad, inträffade bortgång; —
och Utskottet hemställer således,
det Rikets Ständer mätte, i öfverensstämmelse med hvad Kongl.
Majit behagat föreslå, medgifva att den underhålls-summa af
60,000 Ridr Banko, som genom Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 27 Augusti 1823 anvisades för Hennes Majit numera
Enkedrottningen Josephina, i händelse hon skulle blifva
försatt i enkestånd, må förhöjas till samma belopp som Hennes
Majit Enkedrottningen Desideria uppbär, eller 120.000 Ridr
Riksmynt;
varande derjemte, enligt Rikets Ständers nyss åberopade skrifvelse, Tullgarns kungsgård
till enkesäte åt Hennes Majit anvisad.
3:o a) Med afseende å hvad den Kongl, propositionen innehåller, angående behofvet
af tillökning uti Hans Kongl. Höghet Hertigens af Dalarne nuvarandeanslag,
har Utskottet funnit sig jemväl böra tillstyrka,
att det af Svenska Stats-verket äskade belopp af 36,000 Ridr,
inberäknadt Hans Kongl. Höghets nuvarande anslag, 10,000
Ridr, måtte af Rikets Ständer beviljas.
b) Beträffande åter den i händelse af Hans Kongl. Höghets förmälning begärda
tillökning i nämnde anslag, har Utskottet, då det icke är kändt, att den höga förmälningen
inom någon kortare tid är att emotse, vid sådant förhållande ansett
frågan om berörda anslags-förhöjning för närvarande icke böra
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
4:o 1 fråga om anslaget till Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Eugenies handpenningar.
får Utskottet, enligt Kongl. Majlis derom gjorda framställning, hemställa,
att, i stället för nu utgående 10,000 Ridr, må såsom anslag till
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Eugenie uppföras ett belopp
af 18,000 Ridr.
5:o ,Vidare har Kongl. Maj t, i anledning deraf, att Hans Kongl. Höghet Hertigen
af Östergötland ej numera, pä sätt tillförene egt rum, får sina hästar utfodrade
i det Kongl... hofstallet, behagat föreslå att, till utfodring af Hans Kongl. Höghet
Hertigens af Östergötland stall, mätte beviljas ett särskildt anslag' af 6,000 Ridr.
Dä emellertid vid sednaste riksmöte ett anslag till ganska betydligt belopp
blek enligt hvad Kongl. Majit, i nador äskat, anvisadt för deras Kongl. Högheter
Hertigens och Hertiginnans af Östergötland hofhållning; och dä Utskottet tror sig
kunna antaga, att detta anslag af Rikets Ständer beviljades under den förutsättning
att Stats-verket ej skulle, åtminstone under den närmaste framtiden, för samma än-*-  damål vidare tagas i anspråk, har Utskottet
4
Stats-Vtskottets Utlåtande., N:o 47.
ej funnit skäl att å förevarande nådiga framställning tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
6:0 Afven i afseende pä denna Hufvud-titels öfriga i den Kongl. Propositionen
ej särskildt omförmälda anslag, har Utskottet icke förbisett de uti förutnämnda, inom
Bonde-ståndet afgifna, yttranden till Utskottet ställde uppmaningar, att iakttaga ali
möjlig sparsamhet med Statens tillgångar; men då en del af dessa yttranden icke
innefattar bestämda förslag till de inskränkningar, som åsyftats, samt äfven de motionärer,
hvilka påyrkat nedsättning till uppgifvet belopp af ett eller annat bland
anslagen till de Kongl. Slotten m. m. icke på något sätt ådagalagt att de nuvarande
beloppen äro större än behofvct fordrar, hvilket ej heller torde med skäl kunna
antagas, —• har vid sådant förhållande, Utskottet, som kommer att här nedan afgifva
yttrande i anledning af en motion, rörande Svartsjö Kongl, slott, funnit sig böra,
med iakttagande af ofvan tillstyrkta förändringar i vissa anslag, upptaga de öfriga
till enahanda belopp som vid sistlidne riksdag bestämdes; kommande härigenom, så
vidt Utskottets förslag af Rikets Ständer godkännas, Hufvud-titeln att minskas med
23,000 R:dr och i slutsumman utgöra 1,278,400 R:dr, på sätt närlagde tabell närmare
visar.
7:o Enär de nya eller tillökade anslag, som för vissa medlemmar af Konungahuset
torde af lörut nämnde anledning blifva vid den nya statsregleringens uppgörande
af Rikets Ständer anvisade, ej skulle komma att utgå förr än år 1861, eiler
först ett och ett halft år efter det ofvanberörde förändring i de höga personernas
ställning inträffat, har Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit,
ansett sig böra hemställa,
det Rikets Ständer måtte medgifva, att utaf besparingarne på
nuvarande Riks-stat anslagen för Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
och Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan måtte från
och med nästlidne Augusti månad under den återstående tiden
af innevarande statsreglerings-period få utgå det föreslagna
hofhållnings-anslaget till Hennes Maj:t Enkedrottningen Josephina
äfvensom under år 1860 de tilistyrkta anslags-förhöjningarne
för Deras Kongl. Högheter Hertigen af Dalarne och
Prinsessan Eugenie.
8:0 Enligt hvad Kongl. Maj:t i nåder meddelat Rikets Ständer, har genom 12
art. i det emellan Deras Majestäter Konungen och Drottningen den 22 April 1850
afslutade äktenskapskontrakt, Hennes Majit Drottningen, för den händelse att hon i
enkestånd inträder, blifvit tillförsäkradt, bland annat, ett slott på landet, att deröfver
förfoga, så länge hon i Sverige förblifver, — i anledning hvaraf Kongl. Majit
behagat föreslå, att Ulriksdals slott måtte till enkesäte åt Hennes Majit anvisas; ■—
och, ehuru hysande den förhoppning att behofvet af nu ifrågaställda åtgärd skall
till en aflägsen framtid fördröjas, får Stats-Utskottet, som icke betviflar Rikets Ständers
beredvillighet att gå den af Kongl. Majit härutinnan uttalade önskan till mötes,
tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte utfästa och förklara, att Hennes Majit
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.
5
Drottningen, i den sorgliga händelse att Hon genom Försynens
skickelse skulle varda i enkestånd försatt, må såsom enkesäte
tillträda och, så länge Hon i Sverige förblifver, med full nyttjande-rätt
besitta Ulriksdals slott, ined dertill hörande inventarier,
byggnader och egor samt genom Kongl. Brefvet den 26
April 1814 bestämda lägenheter.
9:o Derjemte, dä Kongl. Maj:t för bekostande af dels redan verkställda, dels
ännu återstående reparationer och arbeten vid nyssnämnde slott, hvilket efter dess
begagnande till invalid-inrättning varit i särdeles förfallet skick, funnit nödigt äska
ett särskildt anslag af 25,000 R:dr, får Utskottet, under förutsättning att Ulriksdals
slott härigenom varder utan vidare bidrag af statsmedel försatt uti ändamålsenligt
skick, hemställa,
att det begärda anslaget måtte af Rikets Ständer beviljas.
10:o Slutligen och i anledning af Riksmarskalks-embetets tid efter annan gjorda
underdåniga framställningar om behofvet af åskledares anbringande på åtskilliga
af de Kongl, slotten, har Kongl. Majit, som funnit vidtagandet af sådant försigtighetsmått
företrädesvis vara angeläget för Stockholms och Drottningholms slott, med afseende
på dessa byggnaders synnerliga dyrbarhet, i nåder föreslagit Rikets Ständer,
att anvisa de för detta ändamål enligt upprättade kostnadsförslag erforderliga medel,
uppgående i rundt tal till 26,650 R:dr; och får Utskottet, som erhållit del af
omförmälde kostnadsförslag oell öfriga härtill hörande handlingar, deraf inhemtas,
bland annat, att utgifterna för åskledaren å Stockholms slott beräknats till 15,808
R:dr 75 öre och ä Drottningholms till 10,820 R:dr 50 öre, samt att, enligt af sakkunnige
män afgifvet intyg, det förra slottet, i anseende till dess stora utsträckning,
icke är genom den på S:t Nikolai kyrka befintliga ledare i någon mån betryggadt
för åskeld, i anledning häraf tillstyrka,
att Rikets Ständer äfven till denna nådiga framställning mätte
lemna bifall;
varande, på grund af Utskottets hemställan i denna och nästföregående punkt, å
närlagde tabell uppfördt ett belopp af tillsammans 51,650 R:dr såsom anslag för en
gång till tillfälliga behof under denna Hufvud-titel.
ll:o Vid behandlingen af Första Hufvud-titeln har Utskottet vidare förehaft följande
tvänne hos Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet väckta motioner:
a) af Herr von Francken, G. W., som, under erinran att tomterna inom hufvudstaden
för hvarje år stiga i värde och att det således vore angeläget, att ej alltför
länge uppskjuta med anskaffandet af plats för ett nytt hofstall, hvarigenom den försköning
af iiufvudstaden, som Hans Majit konung Oscar I åsyftat genom öfverlåtandet
till staden af Honom tillhöriga byggnader på Helgeandsholmen, först kunde
komma till verkställighet, af sådan anledning hemställt, att ett förslagsanslag ä
100,000 R:dr mätte till inköpande af plats för ett nytt hofstall utaf Rikets Ständer
beviljas.
Erkännande såsom önskvärdt, med hänsyn till hufvudstadens försköning, att
det väckta förslaget om Helgeandsholmens afrödjande och planering måtte komma
6
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 47.
till verkställighet, finner likväl Utskottet, vid det förhållande att en särskild Kommitté
blifvit af Kongl. Majit för nämnde ändamål tillsatt, mindre lämpligt att Rikets
Ständer skulle till pröfning upptaga samma fråga eller i anledning deraf vidtaga
någon åtgärd, förr än nådig framställning i ämnet kan varda af Kongl. Maj:t
meddelad; och torde fördenskull
frågan om inköpande af tomtplats för nytt hofstall tillsvidare
lä förfalla.
b) af Riksdags-fullmägtigen Sven Ileurlin från Kronobergs län, hvilken, förmälande
sig hafva genom besök på stället tagit kännedom om det skick, hvari Svartsjö
Kongl, slott för närvarande befinner sig, framställt detsamma såsom i alla afseenden
vanvårdadt och förfallet, så att det numera ej kunde af någon bebos och
ej heller utan alltför stora uppoffringar iståndsättas. Då vid sådant förhållande
Staten icke hade någon fördel af detta slott, men obestridligt vore, att ali egendom,
som af enskilde besittes med full egande-rätt, förvaltas bättre och till större båtnad
äfven för det allmänna, än den som tillhör Staten, har motionären häraf hemtat anledning
till det förslag: att Svartsjö slott med hus och jord jemte alla tillhörigheter
mätte på offentlig auktion till den mestbjudande försäljas såsom kronoskatte.och
att det anslag, som hittills varit å Riks-staten uppfördt för ”Drottningholms och
Svartsjö slott”, måtte minskas med så stort belopp, sorn anses hafva varit beraknadt
för det sednare.
Utskottet, som från Riks-Stånden erhållit remiss ä flere motioner, åsyftande att
ej mindre samtlige kungsgårdar än kronans öfriga jordegendom mätte till enskilde
afyttras, kommer följaktligen, vid handläggningen af dessa frågor, att taga i öfvervägande,
huruvida en dylik åtgärd äfven med hänsyn till Svartsjö slott och kungsgård
kan finnas ändamålsenlig, hvadan Utskottet anser vidare yttrande i afseende
på denna del af motionen nu icke erfordras. I öfrigt och som det är allmänt
kändt, att anslaget till Drottningholms och Svartsjö slott icke varit tillräckligt ens
för underhållet af Drottningholm, utan betydliga bidrag dertill, blifvit af Hans Majit
Konungens egna tillgångar anvisade, har Utskottet, äfven under förutsättning att
några utgifter hädanefter icke ifrågakomma för Svartsjö slott, ej kunnat fästa afseende
på motionärens önskan om nedsättning i berörde anslag.
Då emellertid genom flere sammanstämmande uppgifter är vitsordadt, att
slottsbyggnaden vid Svartsjö, på sätt motionären aufört, sedan läng tid tillbaka befinnes
uti ett ganska bristfälligt tillstånd, och föga sannolikt är, att densamma hädanefter
kan blifva återställd i ett sådant skick, som motsvarar nutidens anspråk
pä ett Kongl, lustslott, samt denna byggnad följaktligen, derest ej särskilda åtgärder
vidtagas, kunde komma att, åt sig sjelf öfverlemnad, småningom förfalla till en
ruin, hvilket skulle vittna mindre fördelaktigt om det sätt, hvarpå Statens egendom
förvaltas, har Utskottet, i anledning af förevarande motion, funnit sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att, så vida det icke anses nödigt eller lämpligt, att
Svartsjö slott framgent bibehålies. Kongl. Majit täcktes efter
utredning af förhållandena, meddela Rikets Ständer nådig framställning
angående de åtgärder, som för byggnadens borttagande
må finnas mest ändamålsenliga.
Stockholm den 20 Januari 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
lies er v ut ion <’»•;
mot 3:ilje punkten, moni. a.
al Herrar Cedergren, Hierta, Björck, Berg, Berger, Hammar och Wahlström äfvensom
Riksdags-fullmägtäge Lars Rasmusson från Göteborgs och Bohus län, G. Hultsman
från Örebro län, Eric Ersson från Gefleborgs län, Per Nilsson från Malmöhus
län. Nils Larsson från Jemtlands län, Jonas Andersson från Östergötlands län samt
Carl Gustuf Sköldberg från Örebro län, hvilka yttrat sig för ett anslag af 25,000 R:dr.
mot »olje punkten, moni. b.
af Herr Friherre Åkerhielm, Herr Fåhreeus, Biskop Annerstedt, samt Prostarne Schram,
Wåhlander, Arrhenius, Berlin och Doktor Nordström.
mot tide punkten
af Herrar Cedergren, Hierta, Björck, Berg, Berger, Hammar och Wahlström;
af Riksdags-fullmägtigen Eric Ersson frän^Gefleborgs län, hvilken yrkade, att ifrågavarande
anslag utan någon förhöjning måtte fortfarande såsom hitintills utgå med
10,000 R:dr. Häruti instämde Lars Rasmusson från Göteborgs och Bohus län, G.
Hultman från Örebro län, Per Nilsson från Malmöhus län, Nils Larsson från Jemtlands
län, Jonas Andersson frän Östergötlands län och Carl Gustaf Sköldberg från
Orebro län.
mot 5:te punkten
af Herr Friherre Åkerhielm, Herr Fåhreeus, Biskop Annerstedt, Prostarne Schram,
Wåhlander, Arrhenius och Berlin samt Doktor.,Nordström.
Riksdags-fullmägtigen C. A. Larsson från Östergötlands län reserverade sig i allmänhet
mot Utskottets beslut i denna Hufvud-titel, under åberopande af hvad han
i sitt särskilda memorial härom yttrat och föreslagit.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L, NORMAN, 1860.
Första HuiVud-Titeln.
1858 års
Eiks-stat
anslår.
R:dr R:mt,
630.000
150.000
27,000
120.000
106.000
10.000
10,000
12,000
45,000
22,500
3,000
50’000
Sgr
Sgr 1,185,500
63.000
10.000
24,600
2,550
8,250
4,500
3,000
115,900
S:nta
1,301,400
Förslag
till blifvande
Riks,
stat.
Kongl. Hof- och Slotts-Staterne.
Kongl. Hof-Stats-anslagen,
Kongl. Maj:ts Hofhållning
Hans Kongl, Höghet Kronprinsens Hofhållning
Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessans handpenningar ,.„
Hennes Majit Enke-Drottningen Josephinas Hofhållning
Hennes Majit Enke-Drottningen Desiderias Hofhållning ....
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland
Deruti inbegripne handpenningar för Hans Kongl,
Höghets Gemål.
Hans Kongl, Höghet Hertigen af Dalarne
...
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Eugenie
Möblers underhållande å Kongl, slotten
Kongl, Hof-stallets utfodring
Polis-, lys- och renhållning vid Kongl, slottet och Arf
prinsens
palats
Rosersbergs slott
Ved och kol för de Kongl, Hofven
Sgr
Kongl. Slotten,
Reparationer å Stockholms slott med flere för de Kongl,
Hofven upplåtne byggnader
........
Brandväsendet och yttre lyshållningen vid Kongl, slottet
och Arfprinsens palats
Drottningholms och Svartsjö slott
Gripsholms slott
Ulriksdals slott
-
Haga lustslott och park
•••
Strömsholms slott
.......
R:dr R:mt,
630.000
120,000
120,000
106,000
36.000
18.000
12,000
45,000‘
22-500!
3,000
50,000
11,162,500
63.000:
10.000
24.600
115,900
Summa 1,278,400
Anm, Minskningen å Hufvud-Titeln blifver således 23,000 Enir,
flör till StaU-Utskottets Utlåtande 1859—1860) M 41,
| Förslag
tillblifvanj
de Riksstat.
Anslag för En gång. R;drR:mt.
Till bekostande af dels redan verkställda och dels ännu j
återstående renarationer och arbeten vid Ulriksdals j
slott  25,000
För åskledares anbringande ä Stockholms och Drottning- i
holms slott
j 26,650;
Summa I 51,650]
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1860.
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 48.
i
i
]%:o 48.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 28 Jan. 18ti0, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor, huruvida de vid sednaste riksmöte
emhets- och tjenstemännen beviljade löneförhöjningar skola
bibehållas och pä ordinarie stat uppföras, eller om nedsättning
deri bör ega rum, rn. m.
(U. A.)
Bland de framställningar och förslag rörande stats-utgifterna, sorn vid innevarande
riksmöte blifvit dels af Kongl. Maj t dels af enskilde ledamöter af Riks-Stånden
afgifna och hvilka, jemlikt 55 § Regeringsformen samt 50 § Riksdags-ordningen
tillhöra Stats-Utskottets handläggning, hafva, liksom vid sistförllutna riksdag, förekom
mit
frågor af den allmänna beskaffenhet, att de ej kunnat hänföras till någon viss
hufvudtitel, hvadan Utskottet ansett iämpligast att deröfver till Rikets Ständer afgifva
särskilt utlåtande.
Uti Sin nu ailåtna nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och
behof, har Kongl. Majit, som ansett den vid sednaste riksmöte handlagda frågan om
en förbättrad löne-reglering för Statens embets- och tjenstemän, i det skick den för
närvarande sig befinner, icke kunna undgå att ånyo göras till föremål för Rikets Ständers
pröfning, i sådant hänseende erinrat derom, att, ehuru de allönings-anslag, som
då föreslogos för att tillförsäkra Statens tjenare en tillräcklig bergning, afpassad, bland
annat efter en inträffad, utomordentlig stegring i pris å de förnämsta Iefnadsförnödenheter,
blefvo i de flesta och väsendtligaste delar af Rikets Ständer beviljade, detta
likväl icke skett definitivt, såsom Kongl. Majit äskat, utan i aiimänhet blott för nu
innevarande statsregierings-period, såsom skäl hvartill anförts dels den förmodan, att
dyrheten på lifsförnödenheter och behofsartiklar kunde, vara öfvergåenöe och efter någor.
tid upphöra, dels farhågan att en definitiv löne-reglering skulle i väsendtlig mån
lägga hinder i vägen för möjligen ifrågakommande förändrade organisationer af åtskilliga
embetsverk. Då emellertid af skäl, som äro utvecklade i Finans-Departementets
protokolls-utdrag af den 14 Oktober nästlidet år, (till hvilken handling Utskottet för
undvikande af vidlyftighet får hänvisa), Kongl. Majit funnit hvarken förändrade prislörhållanden
i sin helhet gifva anledning att frånträda förslaget om en fortfarande beBilt.
till It. St. Prat. 1859 & 1800. 4 Sami. 1 Afd. 17 Haft. 1
Stats-Utskottcts Utlåtande N:o 48.
höflig definitiv löne-reglering eller denna böra på annat sätt göras beroende af framtida
organisations-förslag, än genom bibehållande af det nu vid den provisoriska löneregleringen
fästade vilkor, att den, hvilken ingår på den nya staten, skulle vara förbunden
att underkasta sig den vidsträcktare tjenstgörings-skyIdighet eller jemkning i
åligganden, som vid en blifvande förändrad organisation af embetsverken eller eljest i
allmänhet kunde vara stadgadt; och då Statsverket lemnade fuil tillgång för ifrågavarande
behof, jemte de öfriga, som dels qvarstode från äldre tider och dels, genom
nya förhållanden och stegrad verksamhet i åtskilliga statsförvaltningens grenar, uppkommit,
har Kongl. Majit i nåder föreslagit Rikets Ständer, att de vid sednaste riksdag
för embetsverk, korpser och stater provisoriskt beviljade aflönings-anslag, med
de förändringar i vissa hänseenden, hvarom Kongl. Majit gjort nådig framställning till
Rikets Ständer, nu måtte definitivt på stat uppföras med de bestämmelser, som, rörande
vilkoren för lönernas åtnjutande af civile embets- och tjenstemän i allmänhet,
finnas i ofvan åberopade protokoll öfver Finans-ärenden upptagna, att i stället för
Kongl. Cirkulärbrefvet den 25 Februari 1858, tillämpas, der icke för något särskildt
fall kunde varda annorlunda stadgadt.
I afseende på detta ämne har Utskottet vidare genom remisser från Borgareoch
Bonde-Stånden fått emottaga åtskilliga af Ledamöter derstädes afgifna yttranden
och väckta motioner, hvilka i allmänhet innehålla åsigter i motsatt syftning till dem
Kongl. Majit framställt.
Sålunda har inom Borgare-Ståndet Herr Björck uti ett längre anförande meddelat
en utförlig granskning af de i den Kongl. Propositionen förekommande uppgifter
om Statsverkets ställning, hvarigenom han sökt ådagalägga, att en stor del af de
för instundande statsreglerings-period afsedda tillgångar ej kunde med visshet beräknas
till så höga belopp, som Kongl. Majit antagit, deraf äfven måste följa att samtliga
stats-utgifterna och således äfven aflönings-anslagen borde i samma förhållanden
nedsättas; hvarefter motionären, beträffande särskildt den nu förevarande frågan, anfört,
bland annat, att äfven under antagande, jdet förhöjningen af embets- och tjenstemännens
löner, vid förra riksdagar varit af behofvet påkallade, syntes dock de genom den
tillfälliga utgången af en mängd omröstningar bestämda anslagen både fordra och
tåla en revision, hvilken företrädesvis borde ega rum i den syftning att de högre lönebeloppen
blefvo nedsatta. Om ock Rikets Ständer i sin underdåniga skrifvelse den
5 Februari 1858 erkänt att de förhållanden, som föranledt Kongl. Majits vid riksdagens
början gjorda framställning om förökade aflönings-anslag, då ännu fortforo,
kunde likväl denna omständighet icke åberopas såsom skäl till löneförhöjningarnes bibehållande
för framtiden, helst det vore allmänt kändt att utgifterna under de flesta
af hufvudtitlarne voro of Rikets Ständer fastställda före den i November 1857 inträffade
handelskrisen, hvadan Rikets Ständer då icke kunde ändra sina redan fattade
beslut eller stadna på den beträdda banan. Emellertid hade sedan denna tid väsendtliga
örändringar inträffat och likasom hela landets ställning för närvarande icke kunde
på något sätt jemföras med de förhållanden, som egde rum vid början af sednaste
Stats-Utskottcts Utlåtande N:o 48.
3
riksmöte, samt Statsverket icke helier nu lemnade samma rikliga tillgångar som då’
kunde detta följaktligen ej heller numera bära lika betungande utgifter. Dessutom
vore, enligt motionärens åsigt, den egentliga grunden för löntagarnes fordringar att
återfinna icke uti den tillfälliga prisstegringen af lefnadsförnödenheterna, utan i det
allmänna anspråk på ökade beqvämligheter, som genomgått alla samhällsklasser och
det i allmänhet förändrade lefnadssättet, som i betydlig mån närmat till hvarandra rikedomens
företrädesrättigheter och vilkoren för en bergad ställning; — men den tillfälliga
dvrheten vid början af sistlidne riksdag hade derjemte kommit i betraktande
på ett sätt som föranledde att lönebeloppen bestämdes vida högre än öfriga omständigheter
kunde påkalla och normala förhållanden kräfva. — I följd häraf kunde motionären
för sin del ej medgifva att embets- och tjenstemännens löner, på sätt Kongl.
Maj:t äskat, nu i allmänhet skulle fastställas till samma belopp som de vid sistförflutna
riksdag provisoriskt beviljade aflönings-auslag, utan vore en nedsättning af dessa anslag
oundgänglig, om ock det kunde möta svårigheter att dervid utöfva full rättvisa; —
men då det emellertid kunde antagas, att vid den sista löne-regleringen förhållandet
mellan de olika tjensterna blifvit närmare och bättre än förut bestämdt, syntes på ena
sidan billigheten mot tjenstemännen och på den andra rättvisan mot de skattdragande
lämpligast förlikas genom en procentvis skeende nedsättning, under iakttagande att ingen
lön bestämdes till lägre belopp än den utgjort före den sista löne-regleringen;
hemställande i sådant afseende motionären, att tolf och en half procent måtte afdraijas
å lönerna, sådana de 'Uti nu gällande stat äro utförda, dock med de undantag, som
vid närmare pröfning af förhållandena kunde finnas af nöden, och hvarvid äfven borde
tillses, huruvida icke de lägsta lönesatserna kunde bibehållas oförändrade. — Derjemte
och då bemälde motionär af hvad uti den Kongl. Propositionen blifvit anfördt rörande
Stats-expeditionerna ej kunnat finna sig öfvertygad om lämpligheten af en definitiv
löne-reglering för derstädes anställde embets- och tjenstemän, samt äfven för
cn del af de öfriga Embetsverken en dylik åtgärd syntes mindre lämplig, helst utsigterna
för en ändamålsenlig organisation derigenom skulle aflägsnas," har han slutligen
föreslagit att, med undantag endast för Domstolarne, öfriga Embetsverks ailöningsstater
ej mätte erhålla definitiv fastställelse och att således samma vilkor, som vid
sednaste riksdag bestämdes, för då beviljade löneförhöjningar, måtte fortfarande blifva
gällande i de fall der lönerna för nästkommande statsreglerings-period komma att
fastställas till högre belopp än de utgjort enligt äldre stater.
Likaledes har inom samma Riks-Stånd Herr Sundvallson, åberopande dels angelägenheten
att vid stats-utgifternas bestämmande iakttaga all möjlig sparsamhet och
dels den omständigheten att de högre prisen å lifsförnödenheter, som egentligen föranledt
beviljandet af löneförhöjningarne, numera i betydlig mån återgått, påyrkat att
nedsättning måtte ega rum företrädesvis af de högre tjenstegradernas löner, hvartill
kunde räknas de, som uppgingo till högre belopp än 3,000 R:dr R:mt.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
Vidare äro från Bondc-Ståndet följande i denna fråga väckta motioner till Utskottet
remitterade:
af Carl Anders Larsson från Ostergötlands län, hvilken hemställt att alla vid
sednaste riksmöte åt embets- och tjenstemän beviljade löneförhöjningar måtte indragas
och lönerna uppföras till samma belopp, som voro fastställda före nu gällande statsreglering,
— deruti flere af Ståndets medlemmar instämt; af Nils Olsson från Malmöhus
län, som framställt enahanda förslag, dock med förbehåll af någon jemkning till
förmån för de lägsta tjenstegraderna; — äfvensom af vice Talmannen Ola Svensson
från Malmöhus län samt Riksdagsfullmägtige Josef Holm från Stockholms län, Gustaf
Bjerkander från Skaraborgs län, Frik Ersson från Gefleborgs län och Nils Svensson
från Christianstads län, hvilkas utaf de fleste öfrige Ståndets Ledamöter biträdda och
förordade motioner öfverensstämma deruti, att afdrag å de vid förra riksdagen beviljade
löneförhöjningar ansetts böra ega rum med vissa procent i förhållande till lönernas
belopp; och är denna procent-beräkning utaf motionärerna i allmänhet, med
endast några smärre skiljaktigheter, föreslagen sålunda, att för de tjenstemän, som
förut i lön innehaft öfver 1,000 R:dr till och med 2,000 R:dr skulle, efter sig företeende
omständigheter, löneförhöjningen minskas med 20, 23 å 30 procent, att nedsättningen
för högre löner, öfverstigande 2,000 R:dr och uppgående till och med
3,000 R:dr skulle bestämmas till 40, 30 å 75 procent, hvaremot för alla löner öfver
5,000 R:dr (enligt några förslag 4,000 R:dr) förhöjningarne borde helt och hållet
bortfalla; varande såsom skäl till de föreslagna lönenedsättningarne, af motionärerna
hufvudsakligen samma omständigheter anförda, nemligen att prisen å de flesta lifsförnödenheter
och varor numera betydligt nedgått, hvadan någon dyrtids-förhöjning ej
vidare kunde anses af behofvet påkallad, samt att landets ekonomiska ställning gjorde
till en nödvändighet att i möjligaste måtto inskränka Statens utgifter; och hafva slutligen
Riksdagsfullmägtige Bjerkander, Erik Ersson och Nils Svensson påyrkat, att de
löner, som nu varda beviljade, icke måtte, enligt hvad Kongl. Maj:t föreslagit, uppföras
på ordinarie stat, på det de, när sådant ansågs lämpligt, måtte kunna blifva föremål
för ny reglering af Rikets Ständer.
Stats-Utskottet, som åt förevarande fråga egnat sorgfällig uppmärksamhet och
under ärendets handläggning tagit i noggrannt öfvervägande ej allenast innehållet af
ofvan anförda framställningar, utan ock de omständigheter i öfrigt, som härvid ansetts
förtjena afseende, har, vid afgifvande åf sitt utlåtande i ämnet, funnit i främsta rummet
angeläget att undersöka, huru de af Rikets sednast församlade Ständer i afseende
på embets- och tjenstemännens löner fattade beslut böra, på grund af sakeus
verkliga beskaffenhet, uppfattas och bedömas. Om nemligen, såsom förutnämnde
motionärer i allmänhet antagit, de vid förra riksdagen beviljade förhöjningar i nästan
alla aflönings-stater tillkommit endast eller hufvudsakligen i anledning af den då inträffade
prisstegring af de flesta lefnadsförnödenheter och således verkligen utgjorde
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
så kallade »dyrtids—tillägg», skulle deraf följa att, i den mån varuprisen nu mera
funnes hafva nedgått, löneförhöjningarne lämpligen kunde och borde i förhållande
dertill minskas elier helt och hållet upphöra. I sådant fall kunde icke heller någon
väsendtlig anmärkning framställas emot billigheten af den grundsats — en procentvis
beräknad nedsättning af de vid sednaste riksmöte anslagne lönetiilökningar — hvilken
enhälligt uttalats af ofvanbemälde motionärer inom Bonde-Ståndet. Skulle det åter
visa sig, att den hufvudsakligen under åren 1885 och 1856 inträffade ovanliga nedsättning
af penniugevärdet eller stegring i varuprisen utgjort blott en af anledningarne
till lönernas förhöjning, men att äfven andra förhållanden dertill lika verksamt bidragit,
så bör icke heller en möjligen inträffad återgång af penningeförhållandena till ett
mera normalt tillstånd kunna anses såsom tiiifyllestgörande skäl för en allmän nedsättning
af embets- och tjenstemärmens löner.
Härvid synes lämpligt att erinra, huruledes — oaktadt Rikets Ständer äfven vid
de föregående riksdagarne för många embetsverk och stater, tid efter annan beviljat
äskade tillökningar i atlönings-anslagen — likväl under de år, som närmast föregingo
sednaste riksmöte, frågan om en mera allmän och genomgripande förändring i hela
tjenstemannakorpsens lönevilkor gjorde sig allt mer gällande, så att icke allenast Kongl.
Maj:t af vederbörande verks och myndigheters derom gjorda enträgna framställningar
föranläts att, uti den då afgifna nådiga propositionen angående Statsverket, meddela
Rikets Ständer förslag till en fullständig löne-regiering med betydligt ökade anslag för
de flesta embetsverk, utan äfven Rikets Ständer vid början af deras sammanträde så
enhälligt erkände giltigheten af detta behof, att knappt någon röst höjdes för uttalande
af en motsatt åsigt. Då emellertid de i detta ämne framställda förslag icke åsyftade
att för tillfället bereda tjenstemännen ersättning för deras förluster genom det
nyligen inträffade hastigare fall i penningevärdet — ehuru nödvändigheten af en löneförbättring
blef genom denna omständighet ännu mer oafvislig — men, i motsats härtill,
de föreslagna nya lönerna af Kongl. Maj:t ansågos böra för framtiden bibehållas;
torde svårligen kunna antagas att, såsom ofvannämnde motionärer föreställt sig, den
tillfälliga stegringen i varuprisen varit förnämsta orsaken till löneförhöjningarnes beviljande,
helst i sådant fall ©tvifvelaktigt skulle hafva vidtagits den enkla utvägen,
att med vissa procent förhöja de förut bestämda aflöningsbeloppen, — utan bör häraf
snarare slutas, att tjenstemännens ekonomiska ställning redan under en föijd af år, i
anseende till penninge-lönernas successiva minskning i värde, jemförda med varuprisen,
småningom hade undergått en kännbar försämring, så att slutligen, vid den inträffade
ytterligare stegringen af alla varupris, frågan om en allmän löneförbättring ej vidare
kunde sättas å sido. En jemförelse mellan förut gällande aflönings-stater och dem
Rikets sednast församlade Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
nådiga proposition, fastställt för innevarande statsreglerings-period, ådagalägger ock tydligen,
att vid sistlidne riksmöte en fullständig löne-regiering egde rum — ett förhållande,
som i öfrigt Stats-Utskottet är företrädesvis befogadt att vitsorda, enär denna
reglering af nästan alla staters och korpsers aflöningsvilkor, hvarvid många från äldre
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
tider qvarstående oegentligheter och missförhållanden borde i möjligaste måtto afhjelpas,
för Utskottet medförde ej ringa uppoffring af tid och möda.
Häraf måste emellertid följa, att en så beskaffad lönenedsättning, som förutnämnde
motionärer inom Bonde-Ståndet föreslagit, icke kan under nuvarande förhållanden
på ett ändamålsenligt och med billigheten öfverensstämmande sätt verkställas.
Då nemligen ofvanberörde förut befintliga skiljaktigheter mellan aflöningsbeloppen för
löntagare af samma tjenstegrad voro så betydliga, att i:sta-gradens lön inom vissa
embetsverk utgjorde 900 R:dr, men uti några blott 600 R:dr, 2:dra-gradens lön
dels 1,500 dels 1,200 R:dr, 3:dje-gradens dels 2,700 dels endast 1,800 R:dr, allt
R:mt, måste, af denna anledning och för att vinna åsyftad likhet i lönevilkor för
tjenster af enahanda beskaffenhet, äfven löneförhöjningarne bestämmas till ganska olika
belopp för samma tjenstegrad, och blefvo sålunda för l:sta-graden varierande mellan
100 och 400, för 2:dra-gradcn mellan 700 och 1,000, för 3:dje-graden mellan 800
och 1,700 R:dr o. s. v. Vid sådant förhållande skulle, såsom lätt bör inses, en
lönenedsättning med vissa procent af förhöjningarne åter föranleda samma skiljaktigheter,
som förr i de nu jemnade aflöningarne och derigenom till väsendtlig del omintetgöra
fördelarne af den vid förra riksdagen verkställda reglering. En dylik åtgärd
vore derföre hvarken för det allmänna gagnande eller förenlig med ett tillbörligt
afseende på tjenstemännens billiga anspråk; — och Utskottet anser för sin del
denna omständighet vara af sådan vigt, att den innefattar ett afgörande skäl emot de
i nämnda syftning framställda förslag, hvadan någon vidare granskning deraf för närvarande
ej torde erfordras.
Beträffande åter den af Herr Björck i detta hänseende föreslagna beräkningsgrund,
eller att nuvarande löner, sådane de uti gällande stat äro uppförda, borde
minskas med 12 \ procent, visar sig väl, att äfven vid verkställigheten häraf skulle
uppkomma åtskilliga oegentligheter. Då nemligen exempelvis Justitie-råden vid förra
riksdagen fingo sina löner förhöjda från 7,500 till 8,000 R:dr, skulle för dessa embetsmän,
enligt nyssnämnde beräkning, nu uppföras ea lön af endast 7,000 R:dr,
eller 500 R:dr mindre än de förut åtnjutit; och enahanda förhållande komme att
ega rum, bland annat, med Justitie-kansleren och samtlige Presidenterne. Men om
ock dessa oegentligheter lättare kunde, på sätt motionären äfven antydt, genom särskildta
bestämmelser törekommas, finner Utskottet likväl flere betänkligheter möta för
godkännande, under hvilken form som helst, af grundsatsen om en allmän lönenedsättning.
Den af Herr Björck till stöd för ofvannämnde förslag framställda åsigt, — »att
vid lönernas bestämmande under förra riksdagen, den tillfälliga prisstegringen kommit
i betraktande på ett sätt, som föranledde beviljandet af högre lönebelopp, än öfrige
omständigheter påkallade och de normala förhållandena kräfde,» — innefattar en fråga,
hvarom meningarne visat sig vara lika så delade, som de i allmänhet äro om hvad
som må anses vara tillräckligt eller öfverflödigt för de särskilda samhällsklassernas lefnadsbehof.
Hvad motionären anfört angående Statsverkets mindre fördelaktiga ställ
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 48.
ning nu än vid scdnaste riksmöte utgör icke något bevis att embets- och tjenstemännens
löner då blefvo bestämda till allt för höga belopp, hvadan detta påstående
kan gälla endast såsom en subjektiv åsigt; —men för den motsatta meningen torde
icke heller kunna framläggas så öfvertygande skäl, att all stridighet i detta hänseende
undanrödjes; och lärer vid sådant förhållande denna fråga svårligen kunna afgöras på
annat sätt, än att hvarje lönegrad särskildt tages i betraktande, och beloppen, der så
erfordras, genom omröstning bestämmas.
De öfriga motionärerna hafva åter såsom hufvudsakligt skäl för den yrkade
nedsättningen åberopat det förhållandet, att den under föregående år inträffade prisstegring
af lifsförnödenheter och andra varor skall under den sistförflutna tiden hafva
till större delen upphört, så att penningen numera i allmänhet återfått sitt förra värde,
hvadan anledning saknades att fortfarande bibehålla de af nämnde orsak tillkomna
löneförhöjningarne. — Då likväl dessa löneförhöjningar, enligt hvad Utskottet här ofvan
sökt ådagalägga, icke egentligen utgjort så kallade dyrtids-tillägg, kan det således
på saken föga inverka, om någon nedsättning i prisen på vissa varuartiklär skulle under
den sednaste tiden hafva inträffat, hvarföre det icke heller synes nödigt att nu
ingå uti en noggrann undersökning af denna fråga. Men Utskottet kan dock ej underlåta
att härvid dels erinra om de uti ofvanberörda, den Kongl. Propositionen åtföljande,
protokoll öfver Finans-ärenden i detta hänseende anförda omständigheter,
som gifva stöd för en helt och hållet motsatt åsigt, dels fästa uppmärksamheten derpå
att, enligt hvad en och annan af motionärerna äfven antydt och hvilket för öfrigt
svårligen lärer kunna bestridas, den nedsättning i prisen på vissa varor, som sedan
någon tid obestridligen egt rum, i högst ringa mån, om ens i någon, kommit
det betydliga antal af tjenstemän till godo, hvilka tillhöra hufvudstaden, helst samtidigt
härmed andra varor, deribland oundgängliga lifsförnödenheter, äfvensom hushyror,
ytterligare stigit i värde; — och torde fördenskull de slutsatser, hvartill motionärerna
af ofvan anförda hufvudsakliga skäl funnit sig föranledda, ej kunna vinna ett obetingadt
godkännande.
I öfrigt och då samtliga ofvan omförmälde motionärer synnerligen framhållit
angelägenheten' deraf att vid stats-regleringens uppgörande noggrann hushållning med
Statens tillgångar måtte iakttagas, bör Utskottet tillkännagifva, att denna vigtiga omständighet
ingalunda kommer att af Utskottet förbises vid stats-reglerings-frågornas behandling,
men får derjemte erinra, att härvid äfven måste å andra sidan fästas tillbörligt
afseende derpå, att embets- och tjenstemäunen icke genom en alltför stor förknappning
af deras inkomster varda försatta i den ställning, att de, äfven med den
största sparsamhet, ej förmå uppehålla sitt ekonomiska bestånd — ett oundgängligt
vilkor för den sjelfständighet och redbarhet, Staten af sina tjenare rättvisligen fordrar.—
Godkännandet af ett så beskaffadt förslag, som Riksdagsfullmägtigen Carl Anders
Larsson i nämnde hänseende framställt, hvarigenom, bland annat, lönerna för en stor
del af lägsta gradens tjenstemän blefve nedsatta till ett belopp af 600 R:dr R:mt,
skulle likväl efter all sannolikhet komma att medföra nyss antydda, för Staten ej
K
Stats-UIskottets Utlåtande N:o 48.
mindre än för löntagarne menliga följder; — och Utskottet kan derföre ej heller helara,
att dess afstyrkande af samma förslag skall tillskrifvas bristande uppmärksamhet
på hvad Statens tillgångar medgifva. Emellertid får Utskottet upplysningsvis meddela,
att — med undantag endast af Elementar-läroverken, för hvilka en förhöjning i förut
utgående anslag af tillsammans omkring 490,000 R:dr uppfördes på ordinarie stat,
och hvaruti nedsiittning således nu icke kan ifrågakomma — hela beloppet af de vid
sistlidne riksdag åt samtliga civila, militära och ecklesiastika embetsverk, stater och
korpser beviljade löneförhöjningar utgjorde i rundt tal 1,850,000 R:dr Runt, samt alt
genom en nedsättning med 12 | procent af alla löner, öfverstigande 3,000 R:dr,
skulle, enligt approximativ beräkning, för Statsverket kunna beredas en besparing af
omkring 250,000 R:dr R:mt, hvilken besparing dock, om de af en bland motionärerna
föreslagna undantag och inskränkningar tagas i beräkning, kommer att icke
obetydligt förminskas.
Då nu såväl öfrige förutnämnda motionärer af Bonde-Ståndet som Herrar
Björck och Sundvallson medgifvit, att någon minskning af lönerna ej skäligen kan
ifrågakomma för de lägsta tjenstegraderna, som likväl innefatta det vida öfvervägande
antalet, och då härigenom i sjelfva verket lönenedsättningen komme att inskränkas lill
en mindre del af tjenstemärmen, vid hvilket förhållande antagandet af en allmän
grundsats för dessa nedsättningar synes mindre lämpligt; — då, enligt hvad här ofvan
blifvit närmare framstäldt, ett sådant allmänt stadgande icke ens för de högre lönerna
kan följdriktigt tillämpas, utan att föranleda till oegentligheter, hvilka i sådant
fall måste genom särskilda bestämmelser förebyggas; — då för öfrigt fastställandet af
en viss grundsats för alla allöningar, innan Rikets Ständer ännu tagit närmare kännedom
om de vid detta riksmöte framställda förslag i afseende på lcne-regleringen,
skulle i viss mån inskränka den fria pröfningen af förekommande anslagsfrågor; —
och då slutligen Rikets Ständer, utan att sådant nu behöfver förut bestämmas, äro
oförhindrade att i hvarje särskildt fall besluta nedsättning i tjenstemännens aflöning,
när anledning dertill förefinnes — får Utskottet, på grund af dessa skäl, hemställa,
l:o.
det Rikets Ständer måtte förklara de gjorda framställningarne om en allmän
nedsättning af cmbets- och tjenstemännens löner icke föranleda tili
annan åtgärd, än att Rikets Ständer vid bestämmandet af utgifterna under
de särskilda hufvudtitlarne, vilja tillse, om och i hvad mån minskning i nu
utgående aflonings-anslag må finnas af omständigheterna påkallad.
Under förutsättning att denna hemställan vinner godkännande af Rikets Ständer,
har Utskottet icke ansett nödigt att för närvarande ingå i hufvudsaklig pröfning
af den uti Kongl. Majlis nådiga Proposition meddelade, här ofvan omförmälda framställning,
att de aflönings-anslag, som för embetsverk, korpser och stater varda vid
denna riksdag beviljade, i allmänhet måtte definitivt på stat uppföras. Om nemligen
Rikets
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
Rikets Ständer i afseende på sjelfva aflöningsbeloppen komma att särskildt besluta för
hvarje korps eller embetsverk, synes äfven frågan om hvarje aflönings-anslags provisoriska
eller ständiga beskaffenhet lämpligast böra i sammanhang dermed afgöras, helst,
såsom flere af ofvanbemälde motionärer jemväl anmärkt, de olika förhållanden, som
kunna ega rum beträffande ifrågaställa förändringar i vissa embetsverks; organisation,
härvid ej kunna undgå att i hvarje enskildt fall tagas i öfvervägande; och tillstyrker
således Utskottet,
2:o.
det Riket Ständer måtte besluta, att frågan om aflönings-anslagens definitiva
uppförande på stat, bör till pröfning förekomma i sammanhang med
bestämmandet af anslagens belopp för särskilda embetsverk, korpser och
stater.
Enär emellertid Utskottet för sin del ingalunda förnekar giltigheten af den
grundsats, Kongl. Maj;t till stöd för nyssberörde nådiga framställning åberopat, hvilken
ock uti vårt land — allt ifrån den tid, då statsförvaltningen erhöll den närmare
bestämda organisation, som sedermera under två århundraden utgjort grunden för de
offentliga embetsverkens inrättning och verksamhet — varit allmänt gällande, nemliT
gen att, för upprätthållande af tjenstemanna-korpsens sjelfständighet och duglighet, medlemmarne
deraf, likasom de genom 36 § Regeringsformen äro försäkrade att ej kunna
utan ransakning och dom skiljas från sina innehafvande sysslor, jemväl böra ega den
trygghet för sin ekonomiska ställning, att de för arbetet i Statens tjenst dem tillerkända
löner ej må kunna när som helst minskas eller indragas; så och då Utskottet
icke kan antaga annat, än att Rikets Ständer, med tillämpning af samma grundsats,
skola finna skäligt att på ordinarie stat uppföra aflönings-anslagen åtminstone för de
embetsverk, för hvilka någon mera omfattande organisations-förändring under den
närmare framtiden ej anses vara af behofvet påkallad — har Utskottet i följd häraf
funnit sig böra nu jemväl underställa Rikets Ständers pröfning det af Kongl. Maj:t
nådigst framställda förslag, beträffande de vilkor, som vid ifrågavarande löne-reglering
böra bestämmas för civile embets- och tjenstemän.
De af Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagna bestämmelser äro af följande
innehåll:
l:o. Ljuspenningar och spanmålsförhöjningar under lönerna utgå icke till dem,
som uppbära löner eller arfvoden på gällande stat; och dessa löntagare, så vidt de
tillhöra rikets Kollegier, åtnjuta inga sportler af lösen för verkens utgående expeditioner,
hvarmed dock diariibevis och alskrifter icke förstås. Sportlerna redovisas årligen
till Kronan och aflemnas till Stats-kontoret, emot provision af sex procent å de influtna
beloppen.
2:o. Embets- och tjensteman, som uppbär lön eller arfvode på gällande stat,
skal! efter hvad i allmänhet eller för särskilda fall kan varda af Kongl. Maj:t eller
Hill. till 11. St. Prot. 185!) & 18(10. 4 Sami. 1 Afd. 17 Haft. •>
10
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 48.
vederbörande embetsverk bestämdt, vidkännas skäligt afdrag å aflöningsbeloppet, dock
icke öfverstigande fjerdedelen, derest vid erhållen tjenstledighet, sjukdomsförfall, hvilket
räcker öfver två månader, eller eljest förekommande hinder för tjenstens utöfning annan
person till tjenstens bestridande behöfver förordnas.
3:o. Två eller flere ordinarie tjenster med lön på rikets stat må icke hos samma
person förenas, så vida icke Kongl. Maj:t dertill, efter vederbörandes hörande,
iemnar nådigt bifall. Huruvida den, som redan innehar flera dylika tjenstebefattningar,
må mera än en af dem bibehålla, ankomme på pröfning af Kongl. Maj:t, i ofvanberörda
ordning.
4:o. Hvarje embets- och tjensteman är underkastad den vidsträcktare tjenstgörings-skyldighet
eller jemkning i åligganden, som vid en blifvande förändrad organisation
af embetsverken, eller eljest i allmänhet kan varda stadgad.
5:o. Före början af nästa statsreglerings-period utnämnd embets- eller tjensteman,
som hellre än att underkasta sig ofvanstående vilkor och förbehåll, vill med den
före år 1858 bestämda aflöning åtnöjas, varde dervid under då gällande bestämmelser
bibehållen, så länge han i samma tjenst qvarstår, men vare vid befordran eller
transport till annan tjenst skyldig att ställa sig de nu föreslagna vilkor och föreskrifter
till efterrättelse.
6:0. I alla fullmagter eller förordnanden, som å embeten och tjenster inom den
nya lönestaten utfärdas efter fastställandet af dessa bestämmelser, intages förbehåll,
att embetets eller tjenstens innehafvare är underkastad tillämpningen af samma bestämmelser.
I afseende på här ofvan upptagna 2:dra punkt, har Utskottet funnit skäl till
den förändring, att det vid sjukdomsförfall stadgade afdrag af en fjerdedel utaf lönebeloppet
må, i de fall, då särdeles bevekande omständigheter förekomma, kunna bestämmas
till lägre belopp eller helt och hållet eftergifvas; hvadan Utskottet ansett sig
böra föreslå, att denna punkt måtte skiljas i 2:ne momenter och erhålla följande förundrade
lydelse:
a) Embets- och tjensteman, som uppbär lön eller arfvode på gällande stat,
skall, efter hvad i allmänhet eller för särskilda fall kan varda af Kongl.
Maj:t eller vederbörande embetsverk bestämdt, vidkännas skäligt afdrag å
aflöningsbeloppet, dock icke öfverstigande fjerdedelen, derest vid erhållen
tjenstledighet eller eljest förekommande hinder för tjenstens utöfning annan
person till tjenstens bestridande behöfver förordnas.
b) Vid sjukdomsförfall, då tjenstledighet på grund af lagligt läkarebetyg erliålles,
eger afdrag å lönen icke rum under de 2:ne första månaderna; men
om dylikt förfall räcker derutöfver, skall å lönen afdrag, ej öfverstigande en
fjerdedel verkställas; beroende det likväl på Kongl. Majit att, när beve
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
kande omständigheter sig förete, i nåder pröfva och bestämma om löncafdraget
må utgå med något mindre belopp än {idel, eller helt och hållet
eftergifvas.
Beträffande den uti 3:dje punkten vilkorligen medgifna rättighet att förena flera
tjenster, har Utskottet ansett att, om lönerna blifva definitivt uppförda på stat, sådant
må medgilvas endast för tjenstemän inom första och andra lönegraderna i de
fall, der ej hinder för göromålens behöriga gång skulle derigenom uppstå; och Utskottet
föreslår således följande förändrade uppställning af denna punkt:
Två eller flera embeten eller tjenster med lön på rikets stat må i allmänhet
icke hos samma personer förenas; dock må undantag härifrån ske inom
de tvänne lägsta lönegraderna, så vida Kongl. Maj:t efter vedcrbörandes hörande,
dertill lemnar bifall. Huruvida den embets- eller tjensteman, som
redan innehar Hera dylika befattningar, må, sedan han kommit i åtnjutande
af förhöjd lön på ordinarie stat, mera än en af dem bibehålla, ankomme
på Kongl. Majrts pröfning i ofvanberörda ordning.
1 följd häraf och då Utskottet i öfrigt icke funnit något att erinra vid det af
Kongl. Majit, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af Rikets sednast församlade
Ständer stadgade vilkor för då beviljade löneförhöjningar, framställda förslag, tillstyrker
alltså Utskottet,
3:o.
det Rikets Ständer måtte förklara, att här ofvan intagna vilkor och föreskrifter,
— med iakttagande af nu tillstyrkta förändringar af andra och
tredje punkterna, — skola blifva gällande för de civile embets- och tjen
stemän,
hvilka komma i åtnjutande af på ordinarie stat uppförda löner till
högre belopp, än hvartill de, på grund af innehafvande fullmagter, hittills
varit berättigade;
och torde i sammanhang härmed böra särskildt beslutas,
att de uti Kongl. Cirkulär-brefvet den 23 Februari 1858 stadgade vilkor
fortfarande blifva gällande för de civile embets- och tjenstemän, för hvilka
löne-förhöjningar under nästa statsreglerings-period kunna varda beviljade,
utan att på ordinarie stat uppföras, — dock med den förändring att äfven
för dessa embets- och tjenstemän må vid sjukdom iakttagas hvad Utskottet
här ofvan föreslagit.
Beträffande den nied vilkoret! för löne-regleriugen gemenskap egande frågan
om de allmänna grunderna för embets- och tjenstemäns pensionsrätt, kommer Utskottet
att framdeles, efter tagen kännedom om de i detta ämne väckta förslag, hufvudsakligen
vid behandlingen af Riks-staleus 9:de Hufvudtitel till Rikets Ständer afgifva
utlåtande.
12
Stats-UIskottets Utlåtande N:o 48.
I sammanhang med nu framställda ämnen, har Utskottet ansett sig äfven böra
afgifva yttrande i anledning af den vid sednaste riksmöte väckta, för samtliga Statsdepartementerna
äfvensom de flesta andra embetsverk gemensamma frågan om indragning
af Kanslist- och Kopist-befattningarne, hvarom en allmän framställning jemväl
blifvit i högstberörda nådiga Proposition meddelad.
Enligt åberopade protokoll öfver Finans-ärenden, har nemligen Departementschefen
vid underdånig föredragning af till statsregleringen hörande frågor, i afseende
å Kanslist- och Kopist-beställningarne inom Konungens Kansli och motsvarande tjenster
inom andra embetsverk, erinrat om den af Rikets Ständer vid sistlidne riksdag yttrade
åsigt, att dessa tjenster vid en blifvande reglering borde indragas, mot det att särskilda
medel anvisades till bekostande af hithörande göromål; såsom skäl hvartill blifvit
anfördt, att ifrågavarande tjenster hufvudsakligen vöre afsedda för utskrifning, kollationering
och afsändande af expeditioner. Häremot hade nu Departements-chefen,
hvad Kanslisterna beträffar, anmärkt, dels att dessa tjenstemän ganska mycket sysselsättas
äfven med andra, mera magtpåliggande göromål än de nyss uppräknade, såsom
biträde vid uppsättningen af expeditioner, protokollsföring, utredning af vidlyftigare
ärenden m. m., dels att den förändrade, på en permanent arbets-fördelning grundade
arbetsordning inom stats-expeditionerna, hvilken vid sednaste riksdag lyckades vinna
Rikets Ständers bifall och redan blifvit införd, i den mån det kunnat ske, uttryckligen
förutsatt Kanslist-tjensternas bibehållande. Men om också i dessa tjensters egen
beskaffenhet icke läge något direkt hinder för deras indragning, ansåge likväl Departements-chefen,
att, med hänsigt till så väl tjensteverksamheten som pensionsrätter
det hvarken vore nyttigt eller billigt, om de civila embetsverken så organiserades, att
den första ordinarie befordran ej gerna kunde vinnas förr än vid 40 eller SO års ålder,
och för mången utsigterna att ens någonsin uppnå en fast och betryggad ställning
nästan helt och hållet stängdes. Detta skulle emellertid blifva fallet, derest Protokolls-sekreterareplatserua
i Kansliet och dermed jemlörliga tjenster inom andra verk
blefve den lägsta lönegraden på stat; och hvilka betänkliga följder, som häraf kunde
befaras i afseende å embetsmärinens så väl sjelfständighet som duglighet, syntes icke
behöfva vidlyftigt utvecklas. Hvad sålunda blifvit yttradt med hänsigt till Kanslisttjensterna
eller i allmänhet, gällde äfven, åtminstone i väsendtlig mån, angående Kopisterna
och tjänstemännen i lägsta graden vid andra verk; dock kunde visserligen
en del af dessas göromål, och deribland förnämligast den tidsödande renskrifningen,
der sådant funnes lämpligt, besörjas genom tillfälliga biträden, emot en efter arbetet
afpassad godtgörelse, hvadan ändamålet bäst skulle vinnas på det sätt, att ett mindre
antal af dessa platser bibehölles på stat, men de öfriga indroges med vilkor, att ett
emot lönen svarande belopp ställdes till embetsverkets förfogande, för befrämjandet af
ärendenas gång; och borde bestämmandet af det anta! dylika platser, som kunde befinnas
lämpligt att bibehålla eller indraga, för hvarje embetsverk särskildt komma under
ompröfning; varande detta Departements-chefens yttrande och förslag, enligt StatsRådets
underdåniga tillstyrkan af Kongl. Maj:t i nåder gilladt och godkändt.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
13
Emot hvad sålunda blifvit af Kongl. Maj:t föreslaget har val Herr Björck, uti
ofvanberörda inom Borgare-Ståndet afgifna anförande, erinrat, att med den af Rikets
Ständer ifrågaställa indragning af Kanslist- och Kopist-tjensterna och lönebeloppens
anvisande till Kongl. Maj:ts disposition, åsyftades en ändarnålseuligare reglering af arbetet
inom stats-expeditionerna på det dugligheten och de större insigterna måtte kunna
göra sig mer gällande, då nemligen för de yngre tjenstemännen härigenom skulle beredas
tillfälle till någon godtgörelse för den tid och det arbete, de måste använda för
att vinna erforderlig öfning och erfarenhet i göromålen, — samt att, enligt hans åsigt,
bibehållandet af den nuvarande organisationen icke vore lämpligt för vinnandet af
omförmälda ändamål. — Utskottet anser dock genom Departements-chefens ofvan anförda
yttrande vara ådagalagdt, att indragningen af ifrågavarande befattningar skulle,
ej allenast hvad de yngre tjenstemännen beträffar, allt för mycket aflägsna utsigterna
för deras befordran till ordinarie tjenst och derigenom ofördelaktigt inverka på deras
utbildning och duglighet, utan ock medföra ganska väsendtliga olägenheter för göromålens
behöriga gång såväl inom Stats-departementen som öfriga embetsverk; —
och härtill kommer, att ett af de väsendtligaste skäl, som, hvad angår Kongl. Maj:ts
Kansli, åberopats till stöd för den ifrågaställa indragningen, nemligen att 2:ne särskilda
tjenstegrader ej skulle vara nödiga för bestridande hufvudsakligen af renskrifnings-
och expeditions-göromål, numera upphört att vara gällande, sedan den af Departeinents-chefen
omförmälda förändrade arbetsordning inom stats-expeditionerna blifvit
antagen, enligt hvilken Kanslisterna fått, under tillsyn af Expeditions-sekreterarhe,
öfvertaga de uppsättnings-göromål, som förut uteslutande tillhört de sednare, hvilka
deremot nu hufvudsakligen hafva att sysselsätta sig med ärendenas utarbetning och
beredning till föredragning. — 1 betraktande häraf finner Utskottet sig hafva grundad
anledning att hemställa,
4:o.
det frågan om en allmän indragning af Kanslist- och Kopist-befaltniugarne
må förfalla;
kommande dock Utskottet att, vid granskningen af de särskilda Stats-expeditionernas
och öfriga embetsverks aflönings-stater, tillse, i hvad mån inskränkning i dessa tjenstemäns
nuvarande antal, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit lämpligen må kunna vidtagas.
Stockholm den 23 Januari 1860.
Reservationer:
Af Herr Biskop Annerstedt, som yttrade: «Enär Utskottets majoritet icke ansett
lämpligt att i betänkandet åberopa och såsom allegat dertill låta medfölja under
Litt. A. & B. bifogade tabeller, får jag såsom reservant desamma till Riks-Ståndens
kännedom meddela. Dä en Utskotts-ledamot gått i borgen för uppgifternas tillförlitlighet,
och hvem som helst kan jemföra dem med bekanta förhållanden, torde dc
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
kunna lemna någon upplysning om huruvida lefnadskostnaderna i hufvudstaden sedan
1857 väsendtligen minskats, äfvensom om vid sednaste riksdag beviljade löneförhöjningar
öfverstiga det belopp, som för embetsmän med familj till tarflig utkomst kan
finnas nödigt.»
Se Bil. Litt. A. och B. (införde vid slutet af detta utlåtande).
Af Herr Bj örck. »Då Stats-Utskottet afstyrkt afseende å mitt förslag att för
regleringen af cmbets- och tjenstemännens löner vid denna riksdag bör antagas såsom
grund de nu bestämda lönernas nedsättning med en viss procent af deras belopp och
att de vilkor, som för löne-förhöjningens tillgodonjutande vid sista riksdagen bestämdes
fortfarande skola ega tillämpning, anser jag mig böra genom denna reservation
underställa samma förslag Rikets Ständers pröfning. Jag anser mig dertill ega så
mycket mera anledning, som Utskottets förslag att lönebeloppen böra i hvarje särskildt
fall pröfvas, i grundsats innebär, att den vid sista riksdagen verkställda reglering af
lönernas belopp, skulle fordra en granskning i detalj, och i tillämpningen måste medföra,
hvad den ock redan visat sig föranleda, att de nu utgående löne-beloppen nära
nog utan undantag varda bibehållna. Och då dertill kommer, att Utskottets framställning
i fråga om lönernas uppförande å stat, jemväl lägger hinder i vägen för
den förändring i embetsverkens organisation, som en fyratioårig erfarenhet gjort till
ett mål för representationens bemödande, så tror jag äfven denna del af frågan förtjent
af särskild uppmärksamhet.
För en riktig uppfattning af mitt förslag, är det nödvändigt att erinra, det
jag medgifvit, att embets- och tjenstemännen haft och hafva grundade anspråk på en
förhöjning i lönerna, sådane dessa äro å ordinarie stat uppförde, samt att jag endast
yrkat, att vid sista riksdagen förefunnos särskilda och utomordentliga förhållanden,
hvilka vid bestämmande af lönernas belopp utöfvade ett inflytande, som, framkalladt
af tillfälligheten, icke bör fortfara, sedan denna försvunnit. Någon annan nedsättning
än af den förhöjning, som berott af nyssberörde förhållanden, har jag således icke
ifrågasatt.
I min framställning har jag sökt visa, att vid sista riksdagen icke endast de
uppstegrade priserna, utan jemväl jemförelsen med öfriga medborgareklasser fordrade,
att lönerna bestämdes högre än de vanliga och normala förhållanderna skulle kråft;
och jag har påstått, att sedermera i allmänhet föregått en nedsättning i priserna,
men att en än större förändring i den allmänna välmågan är märkbar äfvensom att
många tecken antyda, att denna ytterligare kommer att aftaga. Utom de anledningar
till en nedsättning i lönebeloppen, som sådana förändringar medfört, har ock
den olika ställning, hvaruti Statsverket nu befmnes, då, oaktadt ökade inkomster påräknas,
skatte-förhöjningar likväl blifvit ifrågasatte, hos mig framkallat den föreställ
ning,
att Rikets Ständer skulle finna sig föranlåtne vidtaga nedsättningar i anslagen,
i den mån dessa blifvit bestämde med hänsigt till ett gynnsammare förhållande mel
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
15
lan inkomster och utgifter, än det närvarande; och då har jag trott, det icke heller
embels- och tjenstemännen kunde undgå att vidkännas något afdrag a sina löner.
Någon annan utväg torde icke finnas att fylla de många anspråk på Statsverket, som
framträda icke allenast i den Kongl. Propositionen, utan ock i enskilde motioner,
hvilka sannolikt lika litet nu, som tillförena, kunna eller böra alldeles afvisas.
Då den reglering af lönerna, som skedde vid sista riksdagen, hade till syfte
icke allenast en löne-förhöjning, utan jemväl en jemkning af lönerna mellan de olika
tjenstegraderna, har jag väl medgifvit, att regleringen i sistnämpda hänseende kunde
fordra en revision, för så vidt beloppen blifvit bestämde af tillfälligheten vid omröstning
inom förstärkta Stats-Utskottet, men ansett, att det icke vore af någon omständighet
påkalladt att företaga en allmän omreglering af lönerna, hvilken sannolikt icke
skulle leda till ett bättre resultat. Jag har derföre föreslagit, att den sednaste löneregleringen
skulle utgöra grund för beräkningen af nedsättningen och likasom de tillfälliga
förhållanderna vid sista riksdagen måste antagas hafva utöfvat enahanda inflytelse
vid bestämmande af alla lönebeloppen, så har jag ock trott, att lönernas nedsättning
med cn viss procent skulle visa sig såsom den enda utvägen att göra rättvisa
åt alla och att förekomma, det de ojemnheter, som en gång blifvit undanröjde,
åter skulle framträda. I några få fall skulle väl det inträffa att nedsättningen icke
skulle kunna ske med hela det belopp, som den antagna regeln fordrade, emedan
den ordinarie lönen före förhöjningen var så hög, att förhöjningen skett med en mindre
procent än den för nedsättningen bestämda; men om derigenom någon anmärkningsvärd
ojemnhet uppstår sä kan den icke eller på något annat sätt förekommas, så länge
nuvarande innehafvaren af tjensten dervid qvarstår. En sådan ojemnhet medför olägenhet
endast för Statsverket.
Om pian icke tilltror sig att påstå, det Rikets Ständer vid bestämmande af
de provisionela lönerna vid sista riksdagen, förbisågo de just då befintliga utomordentliga
förhållanden, och om man måste medgifva, att dessa förhållanden undergått
förändring samt att den enskilde nu icke är i tillfälle att för sin lefnadskostnad depensera
lika mycket, sorn förut, så kan jag sannerligen icke inse, att man mot mitt
förslag kan hafva någon grundad invändning.
Det vill ock synas, som om skälen att underkänna mitt förslag, till hufvudsaklig
del hemtats derifrån, att jag medgifvit, det undantag från den allmänna regeln
för nedsättningen i vissa fall borde ske. Men den som lika med mig ogillar att
Domstolarne, hvilka utgöra den enskildes värn äfven mot regeringens organer, i ekonomiskt
hänseende behandlas lika med de administrativa myndigheterna, skall finna
anledningen till undantaget beträffande Domstolarne just deri, att aflöningen för dem
vid sista riksdagen icke bestämdes så hög, som med afseende å dåvarande förhållanden
bort ske, vid jemförelsen med de öfriga embets- och tjenstemännen. I öfrigt
har jag ansett undantagen böra afse endast dem, för hvilka allöningen icke öfverstiger
2,000 R:dr Runt; och särskilda skäl härföre torde åtminstone icke fordras för
att tillfredsställa dem, som icke vilja medgifva någon nedsättning.
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 48.
Ehuru jag till en början trott, att nedsättningen borde beräknas till I2J procent
af de i nu gällande Iliks—stat uppförda lönebeloppen, har jag dock sedermera
förenat mig med andra Utskottets Ledamöter i den åsigt, att nedsättningen lämpligen
kun inskränkas lill 10 procent å nämnde lönebelopp. Det förslag, jag i Utskottet
framställt är af följande innehåll:
att för regleringen af embets- och tjenstemännens löner måtte antagas såsom
grund, att de nu bestämda lönebeloppen nedsättas med 10 procent;
dock så, att ingen erhåller mindre lön än som intill sista riksdagen varit
för hans tjenst fastställd, samt med undantag ej mindre af de löner, som
icke uppgå utöfver 2,000 R:dr R:mt, än äfven af de för Domstolarnes embets-
och tjenstemän bestämda löner; äfvensom att Utskottet måtte lemnäs
öppet, att jemväl föreslå andra undantag, som i särskilda fall kunna böra
ifrågakomma, vare sig att nedsättningen kunde anses böra ske antingen
till högre eller lägre procent, än den i allmänhet fastställda.
Om det är af vigt, att Statsverket icke belastas med löner till högre belopp, än
sorn omständigheterna ovilkorligen kräfva, så är det ock rådligt, att icke under en
tid, då särskilda förhållanden ännu möjligen till en del upprätthålla tillfälligt uppdrifna
priser och då meningarne om dessa komma att bibehållas eller ytterligare sjunka, äro
delade, medgifva, att lönebeloppen erhålla en fastställelse, som gör det nära omöjligt
att sedermera lämpa dem efter förändrade förhållanden. Men denna olägenhet af en
definitiv lönereglering är dock på intet sätt jemförlig med den, som uppstår, i händelse
genom en sådan fastställelse af lönestaterna, hinder skulle läggas i vägen för
den förändrade organisation af embetsverken, som allt sedan det nya statsskickets
införande varit ifrågasatt, sedan år 1818 behandlad och sednast vid sistförllutna riksdag
af Rikets Ständer påyrkad.
Denna förändring i organisationen har, efter min uppfattning, många anledningar
och jemväl flera ändamål; det är icke allenast en större skyndsamhet och en
bättre kontroll, som visat sig erfoderliga, utan förhoppningarne hafva jemväl sträckt
sig derhän, att i allmänhet en större duglighet och skicklighet hos embetsmännen
skulle åstadkommas genom organisationer, som icke såsom nu bragte hvarje förmåga
i äfventyr att under småbestyr, fortsatte under åratal, förslöas och småningom förtäras.
Det allmännas vinst skulle ytterligare ökas om ärendenas slutliga behandling
komme att uteslutande anförtros åt personer, som voro med desamma fullt hemmastadde,
och hvilkas kännedom icke hufvudsakligen grundades på hvad de derom erfarit,
under en formel handläggning af enskilda frågor. Dessa och dylika förbättringar
äro beroende af den ifrågasatta förändringen i embetsverkens organisation; och
om det kan antagas, att denna förändring motverkas genom en definitiv reglering af
lönerna, så synes det för Rikets Ständer vara allt skäl att låta densamma anstå.
Det har redan visat sig, att regeringen icke är benägen för en vidsträcktare reform
af embetsverken; enär den förklarat sig ämna bibehålla Stats-expeditionerna i deras
nuvarande
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 48.
17
nuvarande skick och om, såsom mig synes, reformen just i detta fall är företrädesvis
af nöden, likasom den ock i afseende pä nämnde embetsverk i en särskild omständighet
blifvit af Rikets Ständer påfordrad, så måste det väl medgifvas, att framgången
beror nära uteslutande på det understöd, saken kan erhålla från tjenstemännens
sida. Om man än bör villigt erkänna den största oegennytta hos embets- och
tjenstemännen, så vore det väl dock att af dem fordra för mycket, om man skulle
vänta, att sedan de erhållit en ovilkorlig fastställelse af löner, som böra vara beräknade
för deras nuvarande arbete, de skulle med nit och intresse omfatta frågor,
hvilkas lösning måste hafva till följd förändringar i deras sysselsättningar, i deras arbetstider
och i deras förhållande till förmän och till underlvdande. Deras biträde
( ij
lör reformen kan derefter icke påräknas, och om regeringen äfven i någon inskränkt
mån och i någon mindre magtpåliggande organisation skulle vilja gå Ständerna till
mötes så torde ändock verkställigheten möta hinder, som väl en och annan gång
komme att visa sig oöfvervinneliga. Ar det då skäl att visa ifrån sig den enda utvägen,
som finnes att åstadkomma hvad man allmänt och länge eltersträfvat? Detta
gör man, om man icke med sig förenar embets- och tjenstemännens egen fördel;
och då Utskottets förslag, att i hvarje särskildt fall pröfva om lönestaten skall blifva
definitiv eller icke, redan visat sig innebära, hvad en hvar derunder måste finna, eller
att nästan alla embetsverken komma att erhålla definitiva lönestater, så kan jag
icke frånträda det af mig i Utskottet framlagda förslag, så lydande:
Att Rikets Ständer måtte förklara, att i de fall, der lönernas definitiva
uppförande på stat pröfvas lämpligt, sådant kommer att vid hufvudtitlarnes
genomgående särskildt beslutas för hvarje stat eller verk; men att för öfrigt
och i allmänhet afiönings-anslagen måtte beviljas endast för den tid,
nästa statsreglerings-period omfattar samt att följaktligen de vid sista riksdagen
i detta hänseende stadgade vilkor må fortfarande blifva gällande.
Häruti förenade sig Herrar G. A. Cedergren, L. J. Hierta, J. Wahlström,
A. A. Berger och Göran Hammar, samt Riksdagsfullmägtige .1. Erikson, G. Hullman,
C. G. Sköldberg, J. Andersson, Eric Ersson, C. A. Larsson och Per Nilsson.
Bih. lill It. St. Brot. 1851) * ISBO. 4 Sami. I A/d. 17 Höft.
3
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 186o.
Bilagan Litt. A.
Lefnadskostnaderna i Stockholm för en Tjensteman med hustru, 3 små barn och 2 pigor.
r
►c
Kostnad
i
Riksmynt.
1
■
OS
e-e*
OQ
År
1853.
År 1855.
År 1857.
År 1859.
Ot?
föi-
enheten.
Summa.
för
enhete
n.
Summa.
föi-
enheten.
Summa.
föi-
enheten.
Summa.
Matvaror, enligt särskild uppgift (Se Bil. Litt. B.)
1,167
15
1,574
12
1,764
25
1,550
73
i Tjenstefolks löner, hjelp till skurning och rengöring
—
—
—
183
69
—
189
63
—
—
234
87
—
245
29
f Hyra för våning, bestående af 5 rum, pigkammare och kök
—
—
—
550
—
—
550
—
—
—
640
—
—
750
‘
? Tvätt, såpa, mangling, bort- och hemkörning . s
—
—
—
66
70
—
lil
69
—
—
166
75
—
152
92
| Björkved, med sågning, uppkörning, trafning och iläggning, .... F:nar
7
17
21
120
47
22
50
137
50
26
48
185
35
22
60
158
20
1 Tailved, » » » » » » .... »
5
14
21
42
63
14
75
44
25
19
91
59
72
16
25
48
75
| Stearinljus  Skålp:d
6
—
94
5
64
1
—
6
—
1
23
7
50
1
9
6
54
| Talgljus  Lisp:d
4
9
30
36
—
10
4
40
16
11
10
44
40
11
50
46
—
Lampolja  K:nor
14
1
92
26
88
2
68
37
52
3
8
43
8
2
17
50
58
Klädespersedlar, linne, m. m. för mannen
—
—
—
102
75
—
—
141
—
—
—
156
—
—
—
172
—
D:o d:o d:o » hustrun
—
—
109
30
132
—
—
145
71
—
—
138
—
D:o d:o d:o » barnen
—
—
42
23
—
123
—
—
—
157
67
—
—
153
—s
Skodon åt hela familjen
46
77
—
97
—
—
—
102
31
—
—
113
—
Böcker, notor och tidningar
25
19
—
—
22
52
—
20
74
—
—
21
7
4
44
—
5
4
—
—
3
6
—
—
4
75
j Åkning och rodd (i Stockholm)
—
—
—
4
25
—
—
6
3
—
.—
4
32
—
—
5
37
Postporto
—
—
—
4
67
—
—
5
72
—
—
4
50
—
—
' 4
96
Spektakler, konserter och baier
13
—
—
—
11
—
—•
—
10
34
—
—
12
—
Renhållning, m. m
9
92
—
—
18
53
—
—
20
58
—
—
19
91
Underhåll af möbler
21
56
—
—
17
32
—
—
21
50
—
—
27
75
j Läkare och medikamenter
90
13
—
109
31
—
—
lil
20
—
—
120
59
Utskylder till Staten, Staden och Presterskap
—
—
—
104
78
—
—
146
16
—
—
158
92
—
—
157
50
Brandförsäkrings-afgift
8
16
—
—
4
93
—
—
5
44
— ,
—
5
72
Julklappar och gåfvor till barnen
7
25
—
—
11
97
—
—
12
54
—
—
10
—
Räntor å skuld ,
—
—
—
120
—
—
—
120
—
—
—
120
—
—
—
120
—,
9
47
—
—
16
—
—
—
13
87
—
—
15
—
Summa
Anm. Ofvanstående tabell, likasom den följande (Litt. B.), är af en Tjensteman i
Stockholm uppgjord på grund af för hvarje år förda fullständiga räken-  skaper. Atgångsstaten är, för att vinna en lättare jemförelse, för åren
1853, 1855 och 1859 antagen till samma qvantiteter af alla varor, som
för året 1857 verkligen åtgått för detta hushåll.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande 1859—1860, N:o 48.
2,923
23
3,498
20
4,194
62
4,107
41
Bil. Litt. B.
Kostnaden för matvaror i Stockholm åt en Tjensteman med hustru, 3 små barn och 2 pigor.
r ”
►*ä
K
o s t n a
d
i
R i k s m y
nt.
1
.
cr?
£20
CK
Å
r
1833.
År 1835.
«!År 1837.
År
1859.
E3
cr?
för
för
för
enheten.
Summa.
enheten.
Summa.
enheten.
Summa.
enheten.
Summa.
Oskummad mjölk
386
31
119
66
38
146
68
43
165
41
45
173
|
70
Skummad d:o
188
—
23
43
24
25
47
—
—
27
50
36
33
62
4
i Grädda
n
1
23
2
19
1
3
1
81
1
16
2
4
1
50
2
63
Färskt smör
Skålp:d.
25
—
62
1
33
73
1
82
1
3
2
58
1
17
2
92
Matsmör
243
—
49
120
3
65
159
25
ni —
69
169
17
—
66
161
70
Ost
30
—
41
12
30
50
15
—
56
16
92
53
15
90
Agg
11
—
73
8
3
1
13
12
98
1
18
13
—
1
2
11
22
Kaffe
24
—
31
12
24
65
15
601
84
19
75
71
17
4
Socker
124
—
40
49
22
41
50
84
58
72
46
—
50
62
Sirap
192
—
23
48
26
49
92
33
64
17
—
26
49
92
Oxkött
972
—
20
194
40
25
243
—
33
316
47
—
29
281
88
Kalfkölt (af späda kalfvar)
389
—
16
62
24
20
77
80
29
112
81
—
25
97
25
; Fårkött i
43
—
22
9
46
——
22
9
46
29
12
42
—
24
10
32
Fjäderfä
—
—
3
73
_
—
3
21
—
4
63
—
—
5
97
Färskt (lask
44
—
30
13
20
—-
36
15
84
46
20
24
—
27
11
88
Salt d:o
62
—
40
24
80
44
27
28
52
32
36
—
33
20
46
Bräckkorf
—
—
3
8
—
2
31
—
37
33
—
—
25
84
1 Metvurst
—
—
-
1
3
-
—
1
87
—
4
25
—
—
5
4
Färsk fisk
300
—
13
39
14
42
—
15
44
94
—
16
48
—1
Sill
130
—
6
7
80
_
7
9
10
13
17
2
—
13
16
90
Lax . . . . ,
11
—
33
3
83
—
40
4
40
39
4
31
—
37
4
7
Anjovis
9
—-
34
3
6
-
27
2
43
28
2
50
—
26
2
33
Salt (groft och fint)
—
—
1
46
—
3
4
—
4
31
—
—
3
66
Spisbröd
42
1
97
82
74
1
86
78
12
2
33
97
83
1
68
70
56,
Mjukt bröd och skorpor
—
—
72
31
_
—
100
16
—
—
126
50
—
—
124
13
Itågmjöl
62
—
9
5
38
—
12
7
44
—
13
8
28
—
9
5
58
H vetemjöl
40
—
13
3
20
--
15
6
—
—
19
7
50
—
12
4
80
Potatismjöl
133
—
21
32
13
20
30
60
—
28
41
38
—
15
22
95
Potatisgryn
10
—
13
1
30
20
2
—
—=
17
1
75
—
15
1
50
Hafregryn
62
—
12
7
44
17
10
54
—
17
10
54
—
16
9
92
Sago- och Risgryn
Arter
13
9
—
30
ÄO
4
30
28
TO
4
rz
20
.—
25
41
3
3
67
71
—
17
50
2
4
55
50
Potatis :
10i
4
32
44
/ O
24
4
28
43
87
5
79
59
40
2
84
29
11
Rotsaker
—
8
86
..
.
6
50
—
—
7
88
—
—
8
46
Bär
__
; -—
3
14
.
1
71
— -
—
4
2
—
—
3
17
Bärsafter
—-
7
30
■t—o
10
30
——
—
14
87
—
—
12
29
Frukt . .
4
73 j
3
52
——
10
23
—
—
5
11
Gurkor ............
— !
4
38
_
___
3
63
—
13
77
—
—
95
Nypon
21’!
33
7
9
.
46
9
89
—
86
18
34
—
50
10
75
Sviskon ............
23
30
6
90
-
29
6
67
——
40
9
14
—
31
7
13
Katrinplommon .........
23
38
13
54
49
11
27
—
64
14
82
—
55
12
65
Russin
20
—
38
7
60
48
9
60
—
61
12
33
—
42
8
40
Vin och bränvin
—
7
38
6
54
—.
—
9
67
—
—
7
88
Öl .............
—
11
23
13
71
—.
—
13
50
—
—
18
75
Svagdricka
—
8
30
11
6
—
—
31
54
—
—
19
69
Vatten
—
12
18
■ ——
13
4
—
15
—
—
16
—1
Kryddor
—
8
13
-
7
38
—
4
63
—
9
76
Grönsaker
-
_
6
92
-
11
65
- ■
1
13
40
—
—
15
14
i Diverse matvaror .........
—
6
20
—
16
79
—
19
10
—
1—
21
35
Summa
—
1,167
15
i —
Ii
t
t
! 1,374
112
1
i
i
i-
■i 1,764
i
t|25
Ii “
1,550
1
1
75
|
Bör till Stats-Utskotlels Utlåtande 1859—1800, N:o 48.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.
1
Msé 49.
Alik, lill Exp.-Ulsk. den 28 Jun. 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riles-statens
Andia, Hufoud-titel.
' (U. A.)
Vid sednaste riksdag fastställdes denna hufvudtitel, innefattande anslagen för
Justitic-departementet, tili en summa af 2,126,6150 Riksdaler, deraf penningar
2,120,726 R:dr 11 öre, samt indelta räntor, efter markegång förslagsvis beräknade
till 5,903 Riksdaler 80 öre.
Med iakttagande af samma ordning, hvaruti anslagen finnas i Riks-staten
uppförda, får Utskottet bär nedan omförmäla de förändringar, hvilka å denna huf
vudtitel
ifrågakommit i följd af dels Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
Statsverkets tillstånd och behof, dels enskilda motioner eller inom Utskottet gjorda
framställningar; hvarvid dock erinras, dels att åtskilliga inom Borgare- och BondeStånden
väckta motioner angående en allmän, procentvis beräknad nedsättning af
embets- och tjenstemännens löner redan äro af Utskottet besvarade uti dess denna
dag afgifna särskilda utlåtande N:o 48, dels ock, beträffande frågan om lönernas
definitiva uppförande å stat, att Utskottet i slutet af detta betänkande kommer att
härom yttra sig, i hvad angår de till 2:dra hufvudtiteln hörande embetsverk och
stater.
l:o. Justitie- Stats-Expeditionen.
a) För Expeditions-chefen i detta, likasom i öfriga Stats-departementen,
beviljades vid sednaste riksdag en löneförhöjning till belopp af 1,000 Riksdaler,
hvadan denne embetsmans lön för innevarande statsreglerings-period bestämdes till
5,500 Riksdaler.
Bih. till R. St. Prot. 1859 $■ 1800. 4 Sami. 1 A/d. 18 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41).
Stats-Utskottet, som i öfverensstämmelse med dess uti nyss åberopade särskilda
betänkande uttalade åsigter, icke kan underlåta att, på sätt jemväl Riksdags-ord
ningens 30 § föreskrifver, vid uppgörandet af statsregleringen iakttaga nödiga
indragningar och besparingar, samt anser någon nedsättning i aflöningsanslagen
företrädesvis kunna och böra ega rum för vissa af de högre tjenstebefattningarne,
får i sådant afseende föreslå
att Expeditions-chefens aflöning må bestämmas till 5,000
Riksdaler.
b) I afseende på de å Justitie-expcditionens stat för närvarande uppförda
trenne Byrå-chefsbefattningar, har Kongl. Maj:t föreslagit vissa förändringar, hvarom
Utskottet går att här nedan afgifva yttrande; men då likväl en af dessa befattningar
är afsedd att i alla händelser bibehållas, finner Utskottet lämpligast, att,
innan nämnda organisations-förändringar förekomma till pröfning, löneförmånerna
för ifrågavarande befattning först bestämmas; och enär af samma anledning, som,
beträffande Expeditions-chefen, blifvit i nästföregående punkt anförd, äfven för
denna tjenstegrad en lönenedsättning af 500 Riksdaler synes skäligen kunna ega
rum, får Utskottet hemställa,
att för Byrå-chefsbefattningen i Justitie-stats-expeditionen må
bestämmas en lön af 4,000 Riksdaler.
Af skäl, som finnas framställda uti det den Kongl. Propositionen åtföljande
protokoll öfver Justitie-departements-ärenden, har Kongl. Maj:t behagat föreslå,
dels att den Byrå-chefsbefattning, hvilken är afsedd för handläggningen af ärenden,
som ega gemenskap med den Justitie-stats-ministern åliggande tillsyn å boktryckerierna
och bokhandeln, må, utan afvaktan af nuvarande innehafvarens, Förste
Expeditions-sekreteraren L. J. Lovéns afskedstagande, indragas, med vilkor att
bemäldc Expeditions-sckrcterare uppföres å indragningsstat och förklaras berättigad
att, intilldess han erhåller afsked, emot fortfarande tjenstgörings-skyldighet,
uppbära Byrå-chefs-lön samt efter afskedstagandet pension till lika belopp som
Expeditions-sekreterare i Kongl. Maj:ts Kansli, — och dels att lönen för den Byråchef,
som har att bereda och föredraga i Högsta Domstolen förekommande frågor
om stiftande, uppkäfvande, ändring eller förklaring af lagar och författningar må
utbytas till ett arfvode af 3,000 Riksdaler, dock med rättighet för den, som af
Kongl. Maj:t förordnas till ifrågavarande befattning, att utom berörda arfvode uppbära
löneinkomster af innehafvande ordinarie tjenst till så stor del, som Kongl.
Maj:t finner ej böra för tjenstens bestridande åt vikarien afstås.
Enär frågan om Expeditions-sekreteraren Lovéns förflyttning på allmänna
indragnings-staten, såsom egentligen tillhörande 9:de hufvudtiteln, synes ej böra
nu företagas till afgörande, har Utskottet följaktligen å närlagde tabell upptagit
ifrågavarande Byrå-chefsbefattning till den föreslagna lönen, 4,000 Riksdaler, dock
med tillägg: ”indrages vid nuvarande innehafvarens afgång”; kommande denna lön
att från staten uteslutas, i händelse högstberörda nådiga framställning varder af
Rikets Ständer vid behandlingen af 9:de hufvudtiteln godkänd.
Yidkommande åter det sednare af ofvan anförda förslag, finner Utskottet
behofvet och ändamålsenligheten af den i nämnde hänseende ifrågaställda förändring
vara tillfyllest ådagalagda uti det underdåniga yttrande af Herr Justitiestatsministern,
som finnes infördt i åberopade Stats-Råds-protokoll, hvadan Utskottet
hemställer,
att, i stället för nu utgående lön till en Byrå-chef, må beviljas
ett arfvode af 3,000 Riksdaler för beredning och föredrag
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 49.
3
ning af lagärenden med rättighet för den, som härtill förord11
as, att derutöfver uppbära löneinkomster af innehafvande ordinarie
tjenst till så stor del, som Kongl. Majit finner ej höra
för tj enstens bestridande åt vikarien afstås;
varande detta arfvode, för hvilket Utskottet ansett ofvanstående benämning'.lämpligare
än den af Kongl. Majit föreslagna: ”till en Byrå-clicf för lagärenden”, uti
tabellen upptaget näst efter de ordinarie afiönings-anslagen för Justi tie-statsexpeditionen.
c) Enär för ärendenas behöriga gång inom denna expedition ökade arbetskrafter
i de lägre graderna redan förut visat sig vara erforderliga, och detta behof
måste blifva ännu mer kännbart, då, genom ett Byrå-chefs-embctes indragning,
dess åligganden komme att tilldelas en eller flera al' de öfrige embets- och tjenstemänncn,
har Kongl. Majit, beträffande Kanslist- och Kopist-graderna, föreslagit att,
jemte bibehållande af do å expeditionens stat nu uppförda 1 Kanslist och 2 Kopister,
särskilda medel måtte anvisas för befrämjande af göromålens gång inom Kopistgraden,
för hvilket ändamål med iakttagande af den största sparsamhet, ett årligt
anslag af 1,800 Riksdaler vore beköfligt.
Då nu gällande stat upptager ett belopp af 300 Riksdaler såsom gratifikationsmedel
för extra tjenstgöring, skulle således tillökningen i detta anslag, enligt
hvad Kongl. Majit föreslagit, komma att utgöra 1,500 Riksdaler; och som Utskottet,
i betraktande af hvad härvid blifvit anfördt, finner någon nedsättning af detta
belopp ej skäligen kunna ifrågaställas, hemställer Utskottet,
att till arfvoden för extra tjenstgöring måtte anvisas en summa
af 1,800 Riksdaler.
Derjemte och i öfverensstämmelse med Utskottets, beträffande Kanslist- och
Kopist-tjensterna, uti ofvannämnda särskilda betänkande Nio 49 yttrade åsigter,
får Utskottet tillstyrka,
att aflöning för en Kanslist med 1,800 Riksdaler och för 2
Kopister med tillsammans 2,000 Riksdaler må på stat uppföras;
kommande, enligt hvad närlagde tabell Litt. A. närmare utvisar, Justitie-statsexpeditionens
anslag, i följd af de nu föreslagna förändringarne, att, intilldess ofvanberörda
indragning af ett Byrå-chefs-embete varder verkställd, ökas med 3,000
Riksdaler, hvaremot anslaget sedermera skulle med 1,000 Riksdaler understiga den
vid scdnaste riksdag anvisade summan.
2:o. Justitie-Kanslers-expeditionen.
I fråga om detta embetsverk har Kongl. Maj:t icke funnit anledning till
annan afvikelse från den vid sednaste riksdag fastställda stat, än att af de 2:ne
Kopistbefattningarne en borde å stat uppföras, och den andra indragas vid nuvarande
innehafvarens afgång, men lönebeloppet derefter användas till befrämjande
af göromålens gång inom Kopistgraden; och tillstyrker Utskottet
att härvid ifrågaställa och uti närlagde tabell Litt. B. iakttagna
förändring må vinna Rikets Ständers bifall.
3:o. Justitie-Revisions-eccpeditionen.
Sedan, enligt Rikets Ständers vid nästförlidne riksdag fattade beslut, andre
Registrators-belättningen i denna expedition numera, efter sista innehafvarens be
-
4
Stats-Utskollets Uttalande N:o 49.
fordran till annan tjenst, blifvit indragen, och då härigenom göromålen för den
återstående Registrators-befattningen blifvit i betydlig mån ökade, vid hvilket förhållande
det syntes obilligt, att innehafvaren deraf icke skulle åtnjuta samma lön,
som hans vederlikar inom de öfriga större Kansli-expeditionerna, har Kongl. Maj:t
föreslagit dels att ifrågavarande lön måtte höjas från 3,000 till 3,500 Riksdaler, dels
ock att, på sätt Rikets Ständer vid den beslutade indragningen af förstnämnde
tjenst afsett, lön för en ny Kanslist måtte uppföras med 1,800 Riksdaler, men deremot
från staten uteslutas en af Kopistlönerna G00 Riksdaler jemte 100 Riksdaler
af de till befrämjande af göromålens gång inom Kanslist- och Kopist-graderna anvisade
medel; — hvarjemte Kongl. Maj:t, beträffande öfrige Kanslister och Kopister,
hvilka ej allenast äro behöflige såsom biträden åt Revisions-sekreterarne med uppsättning
af berättelser och expeditioner m. nr, utan ock tjenstgöra vid protokollet
i Nedre Revisionen, funnit någon inskränkning icke kunna ske i dessa tjenstemäns
nuvarande antal.
I betraktande af hvad sålunda blifvit upplyst och anfördt, har Utskottet
funnit skäl tillstyrka,
a) att den äskade lönetillökningen för Registratorn må
beviljas med 500 Riksdaler;
b) att ofvanomförmälda, enligt Rikets Ständers beslut vid
sednaste riksdag, i sammanhang med indragningen af andre
Registratorstjensten verkställda tillsättning af en ny Kanslist,
samt indragning af en Kopistbefattning måtte i aflönings-staten
iakttagas; samt
c) att öfrige Kanslister och Kopister må på stat uppföras
till det antal och med den aflöning, som bifogade tabell Litt.
C. närmare visar;
blifvande Justitie-Revisions-expeditionens aftönings-anslag härigenom minskadt med
ett belopp af 255 Riksdaler 50 öre.
4:o. Svea Hof-Rätt med derunder lydande Justitie-stat.
a) I anledning af den bestämmelse, sorn innehölls uti ett vid sednaste riksmöte
till Rikets Ständers kännedom framiagdt organisationsförslag för Svea Hofrätt,
enligt hvilken dit ankommande handlingar skulle, efter målens olika beskaffenhet,
emottagas och i diarierna antecknas af tre särskilda personer, då deremot
i de båda öfriga Ilof-rätterna samina göromål bestridas af blott en person, anhöllo
Rikets Ständer i underdånighet, på anförde skäl, att en till mera beqvämlighet
för allmänheten ledande reglering af ifrågavarande bestyr inom förstnämnda Hofrätt
måtte tillvägabringas; — men då Kongl. .Maj:! nu behagat meddela att, såsom
af åberopade protokoll öfver Justitie-ärenden (pag. 7) närmare inhemtas, med hänsyn
till icke allenast göromålens behöriga gång inom Hof-rätten, utan ock den
rättsökande allmänhetens egen fördel, väsendtliga betänkligheter mott för verkställandet
af en förändring i ofvan antydda syftning, finner Utskottet sig böra
hemställa,
att den af Rikets Ständer väckta frågan om en reglering i
förutnämnda hänseende må förfalla.
b) I afseende å beloppen af förevarande anslag, som enligt nu gällande stat
utgöra för Hof-rätten 163,400 Riksdaler och för Justitie-staten penningar 18,989
Riksdaler 52 öre samt indelta räntor 2,201 Riksdaler 89 öre, har Kongl. Maj:t icke
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.
5
funnit anledning' till förändring’ af dot förra anslaget, men deremot föreslagit, att
Justitie-statens penninge-anslag måtte ökas mod ett belopp af å,500 Riksdaler, att
anyändas till ersättning för de inom Lappmarkerna i Norrbottens och Westerbottens
län under namn af domare- och tingstolk-näster utgående algifter, hvilka för
framtiden ansetts böra upphöra.
Angående donna fråga har Kongl. Majit don 27 Oktober nästlidne år till
Rikets Ständer allåtit särskild nådig Proposition (införd under 7 i lista samlingen
af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll), hvilken af samtliga Riks-Stånden blifvit
till Stats-Utskottet remitterad; — och inhemtas deraf hufvudsakligen, hurusom
sedan äldre tider tillbaka af allmogen inom Lappmarken i Norrbottens och Westerbottens
län till Domhafvandcrne derstädes utgjorts'en afgift under namn af näst,
motsvarande ett slags kosthållning åt Domhafvanderne under deras vistando i
Lappmarkerna för ordinarie tings hållande och bestående till större delen af matvaror,
såsom renstekar och rentungor, men äfven till en del af penningar; äfvensom
Lappmarkernas innevånare voro pligtige att fortskaffa Domhafvanderne under
deras resor för nyssnämnda ändamål, hvilken sednare skyldighet, förut fullgjord
på det sätt, att allmogen tillhandahållit ett visst antal renar, i sednare tider förvandlat
sig till en stående afgäld eller skjutsersättning i penningar. I anledning
af dessa förhållanden och med åberopande deraf, att omförmälda afgifter voro de
enda i sitt slag i riket och jemväl föranledt klagan från allmogens sida, hade hos
Kongl. Majit Dess Befallningshafvande i Norrbottens län underdånigst hemställt,
huruvida icke, sedan Lagmans- och Häradshöfdingc-räntan jemte tingsgästningspenningarnc,
hvilka afgifter syntes närmast motsvara domare-nästen, blifvit uti det
öfriga riket afskaffade och tingsgästningen i stället å stat uppförd, äfven ifrågavarande
till domhafvandcrne i länets Lappmarker utgående näst- och skjutsersättning
kunde upphöra, och domhafvanderne på annat sätt beredas godtgörelse för denna
inkomst; — i sammanhang hvarmed fråga jemväl uppstått ej mindre om lappallmogens
inom Westerbottens län befriande från dylika afgifter, än äfven om upphörande
af den afgäld, som, under benämning af tolknäst, af allmogen i Lappmarkerna
inom Norrbottens län erlades i visst antal rentungor, såsom ersättning åt
de till allmogens biträde anställde tingstolkar. Sedan, jemlikt nådig befallning,
Kongl. Majits Befallningshafvande i förutnämnde tvänne län, på sätt uti den Kongl.
Propositionen linnes närmare omförmäldt, meddelat erforderliga upplysningar angående
beloppen af ifrågavarande skattetitlar samt inkommit med infordradt förslag
till tolkarnes aflönandc från Statsverket, äfvensom Kongl. Majits och Rikets
Kammar-kollegium och Stats-kontor derefter blifvit i ämnet hörde, hade, beträffande
frågan om den till domhafvanderne utgående näst- och skjutsersättning — i
enlighet med Kollegiernas utlåtande och på de af deni anförda grunder, att det
icke vore med billighet öfverensstämmande, att Lappmarkernas i allmänhet särdeles
torftiga befolkning för rättvisans skipande linge vidkännas utgift, hvarifrån rikets
öfriga allmoge njöte befrielse, och som, der den utginge i persedlar, skulle i framtiden
komma att kännas allt mera tryckande, i samma mån desse, oftast i renstekar
och rentungor bestående persedlar, år efter år förekommo i mindre öfverflöd
och följaktligen stego i pris, — Kongl. Majit funnit skäligt, att dessa afgifter,
hvilka vid skattläggningar inom Lappmarkerna antagligen ieke vore beräknade,
borde upphöra och domhafvanderne för den inkomst, de af nämnde skattetitlar hitintills
haft, annorledes beredas ersättning, hvilken Kongl. Majit, med ledning af
do å samma skattetitlars belopp lemnade uppgifter, ansett böra bestämmas till
1,400 Ridr Riksmynt för domhafvande!! i Westerbottens södra domsaga och 000
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.
Ridr samma mynt för hvardera domhafvanden i Westerbottens norra domsaga och
de båda domsagorna i Norrbotten. Vidkommande åter den till tingstolkarne af
lappmarks-allmogen i Norrbottens län utgående näst, bade Kongl. Majit funnit de
skäl, sorn blifvit åberopade för afskaflande af domarenästen, äfven gälla i fråga om
tolknästen, hvartill ytterligare konime den omständighet, att af de härom infordrade
upplysningar ville synas, som om svårigheter att erhålla nödigt antal tolkar
mot den nuvarande ersättningen vore att befara; — Och har, med anledning af
hvad sålunda förekommit, Kongl. Majit i nåder föreslagit Rikets Ständer: dels att
ett årligt anslag af 3,200 Ridr Riksmynt måtto beviljas att uppföras under Riks-statens
2:dra liufvudtitel, från och med det år, då den nya stats-regleringen komme
att träda i verkställighet, och emellan domhafvanderne i Norrbottens och Westerbottens
län på här ofvan uppgifna sätt fördelas, emot skyldighet å domliafvandernes
sida att afstå från den dem nu af Lappmarkernas innebyggare tillkommande
näst- och skjutsersättning, och dels att den af lapp-allmogen i Norrbottens län till
tingstolkarne utgående näst likaledes måtte från samma tid upphöra samt i stället
ett årligt anslag af 300 Ridr Riksmynt uppföras å 2:dra hufvudtiteln, att utgå
till arfvoden åt en tingstolk inom hvarje af Norrbottens läns sex Lappmarker, nemligen:
Arvidsjaurs, Arjeplough, Jockmocks med Qvickjock, Gellivare, Juckasjärvi
och Enontekis, emot skyldighet för tolkarne att såväl vid de ordinarie tingen som
vid urtima ting och extra förrättningar tillhandagå med tolkning utaf Finska och
Lappska språken; äfvensom att desse tingstolkar måtte af Statsverket få tillgodonjuta
skjuts- och traktaments-ersättning enligt llite klassen af gällande resereglemente
för biträde vid alla de förrättningar, som ej å vanliga tingsstället ega runi,
och dervid resan skulle beräknas från tingsstället i orten och dit åter; och borde
denna ersättning utgå af 2:dra liufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar.
I anledning af denna nådiga framställning hafva inom Bonde-ståndet åtskilliga
yttranden blifvit afgifna och till Utskottet öfverlemnade, deraf inhemtas, bland
annat, att Riksdagsfullmägtigen Carl Anders Larsson från Östergötlands län yttrat
den mening, att innevånarne uti ofvanberörde lappmarker borde anses skyldiga
att fortfarande, såsom hittills, utgöra ifrågavarande afgifter, samt i följd häraf
yrkat, att Kongl. Majits förevarande nådiga proposition ej måtte af Rikets Ständer
bifallas, — emot hvilken åsigt anmärkningar dock blifvit af flera bland Ståndets
ledamöter framställda.
I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en inom nämnde
Riks-stånd af Riksdagsfullmägtigen J. O. Almqvist från Norrbottens län väckt och
till Utskottet remitterad motion, deruti hufvudsakligen är anfördt, hurusom do af
Kongl. Majit uti Dess nådiga proposition i fråga om upphörande af tingstolknästen
inom Lappmarkerna i Norrbottens län åberopade skäl vore i alla delar tillämpliga
jemväl i afseende på de afgifter, sorn af innevånarne i de å länets kust belägna
socknar, der Finska språket talades, utgingo till aflönande af der anställde tingstolkar;
och har af sådan anledning motionären föreslagit att, till aflönande af tingstolkar
i Nedre Torneå och Carl Gustafs, Pajala och Öfver Torneå jemte Öfver
Kalix socknar, måtte anslås en årlig summa af 1,000 Ridr Riksmynt, att emellan
tre tingstolkar på uppgifvet sätt fördelas; — varande denna motion biträdd af
flere utaf Bonde-ståndets ledamöter.
Beträffande denna sednare fråga, har Utskottet af de till Kongl. Majits
ofvanberörde nådiga proposition hörande handlingar inhemtat, att LandshöfdingeEmbetet
i Norrbottens län, vid afgifvande af infordradt utlåtande och förslag rö
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.
7
rande upphörandet af tingstolknästen i länets Lappmarker, tillika fästat uppmärksamhet
å ofyanantydda förhållande, att äfven inom en del af socknarne i länets
kustland voro anställde tingstolkar, som af kommunerna aflönades på det sätt, att
för hvarje besutten hemmansdel årligen erlades ett visst belopp spanmål; i sammanhang'
hvarmed Landshöfdinge-embetet, för den händelse Kongl. Maj:t täcktes
jemväl taga i nådigt öfvervägande frågan om dessa afgifters upphörande mot det
att tolkarno i stället blefvo af Staten aflönade, i sådant hänseende aflåtit underdånigt
förslag; men, enligt hvad Utskottet, som erhållit del af det inför Kongl.
Maj:t den 11) Juli nästlidet år hållna protokoll öfver Justitie-departements-ärenden,
deraf inhemtat, har Kongl. Maj:t funnit nådig proposition angående tolknästens
upphörande uti ifrågavarande socknar icke vid detta tillfälle böra till Rikets
Ständer aflåtas; varande såsom skäl härför anfördt, dels att berörda ämne, sorn
icke utgjort föremål för Kongl. Kammar-kollegii och Stats-kontorcts utlåtande i
målet, ansågs icke kunna före Riksdagens början fullständigt utredas, dels ock att
den af bemälde Kollegier, uti deras utlåtande om tolknästen i Lappmarkerna, uttalade
förutsättning, att behof vet af tolkar skulle till följd af Svenska språkets utbredande
af sig sjelf upphöra, syntes antagligare i fråga om kustsocknarne än i
afseendo å Lappmarkerna, för hvilka sednare en lindring i afgifter ock af allmogens
fattigdom mest påkallades. '
Hvad nu först angår den af Kongl. Majit i högstberörde nådiga Proposition
gjorda framställning, har Utskottet, efter öfvervägande af hvad härutinnan förekommit,
ej kunnat biträda förutnämnda af Riksdagsfullmägtigen C. A. Larsson yttrade
åsigt, att de så kallade domare- och tingstolk-nästena fortfarande borde af
kommunerna utgöras, utan anser för sin del de af Kongl. Majit anförda omständigheter
innefatta giltiga skäl att medgifva lappmarks-innevånarnes befriande från
omförmälda, med hänsigt till deras torftiga lofnadsvilkor, för dem betungande afgifter;
och då i följd häraf ersättning af statsmedel mäste beredas för den inkomst,
vederbörande domare och tingstolkar af berörde afgifter hitintills uppburit, får
Utskottet, som icke funnit något att erinra vid det af Kongl. Majit i sådant hänseende
afgifna förslag, tillstyrka,
att det begärda anslaget, 3,500 Ridr, måtte beviljas, att, under
de i den Kongl. Propositionen uppgifna vilkor och förbehåll,
utgå enligt den fördelning, Kongl. Majit föreslagit; — samt
att Rikets Ständer måtte medgifva att den skjuts- och traktaments-ersättning,
Kongl. Majit kan finna skäligt tillerkänna
tingstolkarne uti ofvanberörde sex Lappmarker af Norrbottens
län, må utgå af 2:dra hufvudtitelns förslags-anslag till reseoch
traktamentspenningar.
Yidkommande derefter Riksdagsfullmägtigen Almqvists motion om anslag
till aflönande af tingstolkarne i Öfver-Torneå m. fl. socknar, finner Utskottet väl
denna fråga för närvarande icke vara så fullständigt utredd, att Rikets Ständer
lämpligen kunna derom besluta; men då emellertid, såvidt Utskottet af ofvan anförda
förhållanden kunnat bedöma, det måste anses med billigheten öfverensstämmande,
att enahanda förmån, som torde blifva lappmarks-innebyggarne medgifven,
jemväl må tillerkännas innevånarne i omförmälda kustsocknar, har Utskottet funnit
sig böra hemställa,
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.
att, vid tillkännagifvandet af sitt bifall till Kongl. Maj:ts ofvanherörda
nådiga framställning, Rikets Ständer, jemte anmälan
om hvad bos dem vidare i denna fråga förekommit, underdånigst
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes, efter ärendets fullständiga
utredning, meddela Rikets Ständer den nådiga framställning
i ämnet, hvartill anledning kan förefinnas.
Krig s-Hof-Rätten.
Yid sednaste riksmöte anhöllo underdånigst Rikets Ständer, på anförda skäl,
att Kongl. Maj:t täcktes, efter ärendets utredning, taga i nådigt öfvervägande, huruvida
ej Krigs-Hof-rätten kunde indragas och de mål, som tillhöra denna domstol,
öfverflyttas på de öfriga Hof-rätterna, med iakttagande af hvad för dylika måls
behandling i Kongl. Maj:ts Högsta Domstol är föreskrifvet.
Enligt hvad ofta åberopade protokoll öfver Justitie-departements-ärender
innehåller, (pag. 10), har Kongl. Majit, efter det ej mindre Krigs-IIof-rätten än
ock Kongl. Maj:ts och Rikets Hof-rätter samt Högsta Domstolen blifvit öfver Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse i nyssberörda ämne hörde, genom nådigt beslut den
1 Februari nästlidet år funnit samma skrifvelse icke till någon åtgärd föranleda; —
i anledning hvaraf Kongl. Maj:t nu, beträffande löneregleringen för denna Hof-rätt,
förnyat sitt vid förra riksdagen i sådant hänseende framställda förslag, enligt hvilket
nuvarande anslag 12,555 R:dr 50 öre, utom ljuspenningar, skulle ökas med
291 R:dr 50 öre, jemte det 1,311 R:dr borde för den i Hof-rätten anställde Notarie
uppföras å Allmänna indragnings-staten, hvaremot de från särskildt anslag utgående
ljuspenningarne 270 R:dr skulle upphöra och spanmålsberäkning under lönerna
ej vidare komma att ega rum.
I denna fråga hafva hos Rikets Ständer förekommit framställningar: dels
inom Borgare-Ståndet af Herr Björck, sorn ansett, att icke högre aflöningsanslag,
än det vid förra riksdagen bestämda, borde af Rikets Ständer för Krigs-Hof-rätten
beviljas, och ej heller för längre tid än nästkommande statsrcglerings-period, och
dels hos Bonde-Ståndet, der Riksdagsfullmägtigen Carl Anders Larsson ånyo väckt
fråga om denna Hof-rätts indragning och i sådaiit afseende hemställt, att nuvarande
anslag måtte ställas till Kongl. Maj:ts disposition, för att tilldelas andra
embets- och tjenstemän, som tillhöra denna hufvudtitel.
Enär större delen af ifrågavarande anslags-summa är på ordinarie stat uppförd,
och Ilof-rättcns nuvarande civile embets- och tjenstemän äro genom fullmakter
berättigade att bibehålla sina förra löner, kan den af Riksdagsfullmägtigen
Larsson föreslagna åtgärd för närvarande ej bringas till verkställighet, hvadan
Rikets Ständer torde finna,
att den härom väckta fråga bör förfalla.
Deremot, då ofvan åberopade Stats-Råds-protokoll icke innehåller de skäl, hvarpå
högstberörda nådiga beslut af den 1 Februari nästlidet år sig grundat, och Rikets
Ständer följaktligen sakna erforderliga upplysningar för att bedöma, huruvida de
hinder, som nu mött för den ifrågaställda indragningen af Krigs-Hof-rätten, äro
af den beskaffenhet, att den utaf Rikets Ständer afsedda förändring äfven för
framtiden måste anses overkställbar, finner Utskottet, vid sådant förhållande, icke
skäl
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.
9
tikal att tillstyrka ändring i do vid sednaste riksdag i fråga om aflöningen för
denna Hof-rätt meddelade beslut, och föreslår således,
att samma bestämmelser må blifva gällande äfven för nästkommande
statsreglerings-period;
varande, i enlighet härmed, Krigs-hofrättens anslag på närlagde tabell öfver liufvudtiteln
(Litt. D) uppfördt till ett belopp af 12,555 R:dr 50 öre.
6:o. Anslaget till fångars vård och underhåll.
Detta anslag, sorn vid förra riksdagen tillökades med 195,000 R:dr och bestämdes
till en summa af 1,350,000 R:dr R:mt, har Kongl. Maj:t ansett böra för
nästa stats-reglcring till samma belopp upptagas.
Härvid har Herr Björck erinrat, att nödiga upplysningar saknades för bestämmandet
af fångvårdens verkliga anslags-beliof, samt i öfrigt anfört, att då de för
cellfängelse-systemets tillämpning använda betydliga kostnader, enligt hvad man
med skäl kunde hoppas, borde visa sin följd uti ett aftagande antal af brott, och
alltså jemväl uti minskade årliga utgifter för fångarnes underhåll, det vore af vigt,
att närmare undersöka anledningarne, hvarföre detta anslag fortfarande funnes till
samma betydliga belopp erforderligt. Derjemte och då cellfängelser nu finnas i
do flosta län, borde en fullständig lönereglering såväl för styrelsen som för den
vid fängelserna anställda betjening verkställas, hvari genom anslaget kunde fördelas
i tvänne, deraf blott det ena beköfde såsom förslags-anslag uppföras.
Då, efter hvad Utskottet af Kongl. Stats-kontorets räkenskaper inkemtat,
för fångvårdsutgifterna blifvit under år 1858 anordnadt en summa af 1,506,320
R:dr och år 1859 — 1,363,623 R:dr 12 öre, synes anledning icke förefinnas att
för nästa statsreglerings-period vidtaga någon minskning i anslagets nuvarande
belopp, utan torde detsamma
fortfarande få upptagas till 1,350,000 R:dr.
I öfrigt finner Utskottet det af Herr Björck i ofvanberörde hänseende väckta förslag
vara förtjent af uppmärksamhet, såsom ledande till lättare öfversigt af för
valtningen
och förenkling af räkenskaperna; hvarföre Utskottet ansett sig böra
hemställa,
det Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla
att vid nästhlifvande riksmöte få af Kongl. Maj:t emottaga
fullständigt förslag till definitivt ordnande af Fångvårdsstyrelsen
och den vid fängelserna anställda tjenstemanna- och
bevaknings-personal samt till reglering af aflöningskostnaderna
för hela denna förvaltning.
7:o. Beträffande öfriga anslag under denna Hufvudtitel, deruti förändring icke
blifvit ifrågasatt, hemställer Utskottet,
att dessa anslag måtte bestämmas till enahanda belopp som
vid sistlidnc riksdag, på sätt hosföljande tabell (Litt. D) när
mare
visar;
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 4 Sami, 1 Afd. 18 Haft.
2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.
hvarvid dock för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier
och expenser blifvit minskadt med i Ridr 50 öre: uppgående, enligt Utskottets
nu afgifna förslag summan af 2:dra hufvudtitelns anslag till 2,132,870 Ridr
eller 6,240 Ridr utöfver hvad nu gällande Riks-stat upptager.
8:o. Enligt hvad Utskottet uti sitt särskilda betänkande Nio 48 närmare
omförmält, har Kongl. Majit, i fråga om den lönereglering, som vid innevarande
riksmöte komme att verkställas, i allmänhet föreslagit, att de vid sednaste riksdag
provisoriskt beviljade aflönings-anslag, med de förändringar i vissa fall, hvarom
Kongl. Majit ville göra nådig framställning till Rikets Ständer, nu måtte definitivt
på stat uppföras; — och hvad angår de till andra Hufvudtiteln hörande Embetsverk
och Stater, är någon annan inskränkning i nämnde hänseende icke af
Kongl. Majit föreslagen, än att, beträffande Svea och Götha Hof-rätter, — i anledning
af den för Hof-rätterna utfärdade nya arbetsordning och af de skäl i öfrigt,
som uti Justitie-departements-protokollet (pag. 6 och 7) finnas anförda, — Kongl.
Majit måtte ega att tills vidare vidtaga den jemkning i tjenstemännens lönebelopp
samt, angående dispositionen af anvisade arfvoden för e. o. tjenstemän, meddela de
bestämmelser, som erfordras, för att bereda de tjenstemän, å hvilka den nya organisationen
ej eger full tillämpning, deras tillständiga rätt.
Utskottet, som uti förutnämnda betänkande yttrat den åsigt, att embeteoch
tjenstemännens löner i de fall, der ej genom ifrågaställd organisation eller
andra omständigheter hinder derför möta, borde af Rikets Ständer definitivt fast
ställas,
får i öfverensstämmelse härmed, och enär Utskottet, i fråga om de under
denna hufvudtitel lydande embetsverk och stater, anser nyss antydda förhållande
ega rum endast för Krigs-hof-rätten och Fång vårds-styrelsen, hemställa,
det Rikets Ständer måtte förklara, att de aflönings-anslag,
som vid innevarande riksmöte blifva beviljade för Departe
ments-chefen,
Justitie-stats-expeditionen, Högsta Domstolen,
Justitie-kanslers-expeditionen, Justitie-Revisions-expeditionen,
Svea Hof-rätt, Götha Hof-rätt samt Hof-rätten öfver Skåne
och Blekinge mod de under Hof-rätterna lydande Justitiestater
skola på ordinarie stat definitivt uppföras— med Kongl.
Majit medgifven rättighet, att tillsvidare förordna om sådane
tillfälliga jemkningar i aflönings-anslagen för Svea och Götha
Hof-rätter, som af ofvanberörde anledningar finnas af behofvet
påkallade.
För tillfälliga behof under denna hufvudtitel hafva framställningar skett i
nedannämndo hänseenden i
9:o. För uppförande af länsfängelser efter cellsystemet i de län, der sådane
ännu icke blifvit fullbordade eller påbegynta, har Kongl. Majit äskat, att Rikets
Ständer måtte anvisa ett särskildt anslag af 300,000 Ridr, att under åren 1861
Stats-Utskottets Utlåtande IS:o 41).
11
och 1862 utgå med 150,000 R:dr hvartdera året; — i afseende hvarå oftanämnda
Justitie-departemcnts-protokoll (pag. 10) innehåller, bland annat, att de vid sednaste
riksdag för detta ändamål anvisade 450,000 R:dr, tillsammans med det nu
begärda anslaget, innefatta en tillökning af 50,000 R:dr utöfver det belopp (700,000
R:dr), Fångvårds-styrelsen år 1856 enligt approximativa beräkningar uppgifvit
vara för ändamålet erforderligt, och att denna tillökning varit föranledd såväl af
stegrade priser, som deraf att dels cellernas antal uti Hernösands och Östersunds
fängelser blifvit ökadt utöfver hvad förut varit bcräknadt, och dels en summa af
11,000 R:dr ansetts böra upptagas till resekostnader och aflöning för tjenstemännen
i Styrelsens byggnadskontor.
Utskottet, som anser fullbordandet af ännu återstående länsfängelsebyggnader
enligt cellsystemet vara ett bland de mest angelägna och allmännyttiga företag,
samt följaktligen ej funnit skäl fästa afseende å don af Riksdagsfullmägtigen
Carl Anders Larsson gjorda hemställan, att uppskof med dessa arbeten tillsvidare
måtte ega rum, får deremot tillstyrka,
att det äskade anslaget, 300,000 R:dr, måtte af Rikets Ständer
beviljas att utgå på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.
10:o. För uppförande af bristande byggnader å häradshöfdingebostället Mälby
i Westra Fernebo socken af Westmanlands län, bar Kongl. Majk slutligen äskat
ett extra anslag för en gång af 7,000 R:dr, att såsom räntefritt lån tilldelas nuvarande
innelmfvaren af samma boställe, Häradshöfdingen i Norrbo och Wagnsbro
häraders samt Gamla Norbergs Bergslags domsaga, Kammarjunkaren Knut
Wilhelm Sandels; — och inhemtas af de till denna fråga höx-ande handlingar hufvudsakligen,
att Häradshöfdingen Sandels, som år 1844 tillträdt bostället, då fått
sig för derstädes befintlig husröta tillerkänd ersättning af företrädaren i embetet
till belopp af 5,459 R:dr 19 sk. 8 r:st, deraf dock ur dennes till borgenärer afträdda
bo utgått endast 2,994 R:dr 23 sk. 10 r.st; att, sedan vid härefter verkstäldt laga
skifte inom Mälby, bostället blifvit ålagdt utflyttnings-skyldighet, kostnaderna
för boställshusens flyttning och nybyggnad, jemte gärdesgårdars uppstängning blifvit
beräknade till 12,357 R:dr 2 sk. och att vid en år 1856 hållen ekonomisk besigtning
å bostället, Sandels befunnits hafva under sin bcsittningstid fullgjort
byggnader och förbättringar till belopp af 7,062 R:dr 28 sk., motsvarande efter
årsberåkning byggnads-skyldighetcn för ej blott de af honom uppburne husrötcmedol
och den tid han innehaft bostället utan äfven 8,' år derutöfver; äfvensom
han dessutom verkställt utdikning och odling af en del boställets mark för
en uppskattad kostnad af 3,131 R:dr 1 sk., men det oaktadt ansetts böra fullgöra
bristande byggnader för ett belopp af 5,294 R:dr 22 sk., allt Banko; i anledning
hvaraf Sandels hos Kongl. Majk underdånigst anhållit, att som han genom berörda
omständigheter blifvit försatt i den brydsamma belägenhet, att han hittills
icke kunnat uppföra alla boställets åbyggnader, Kongl. Majk täcktes i nåder anvisa
den till fullbordande af ännu felande nybyggnader in. m. erforderliga summan
af 7,941 R:dr 69 öre Riksmynt, att utgå antingen såsom förskott eller lån
af statsmedel, mot vilkor att beloppet från och med år 1864 af boställshafvaren
till Staten återbetalades med ^Vdel årligen till dess hela summan blifvit gulden.
Uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande hade Kongl. Stats-kontoret
anfördt, hurusom Kongl. Majk genom nådigt Bref den 7 December 1858 förordnat,
att den del af Sandels’ dittills innehafda domsaga, som utgjorts af Skinn
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.
skatteberga Bergslag, skulle med Åkerbo hårad till en domsaga förenas och alltså
för framtiden frånskiljas den, som Sandels innehar, och att Sandels genom denna
åtgärd tillskyndats en minskning i inkomster, uppgående, efter hvad han sökt
ådagalägga, till 500 II:dr Bunt årligen. Då nu Sandels icke kunnat med de högre
inkomster, hvilka förut åtföljt hans innehafvande domare-befattning, fullborda
det endast till stommen uppförda bostadshuset samt uppbygga öfriga nödvändiga och
anbefallda byggnader, funnes anledning att befara, det sådant än mindre hädanefter
skulle af honom kunna åstadkommas; men enär angeläget vore, att denna
byggnads-skyldighet med det snaraste blefve fullgjord, hade Kongl. Stats-kontoret
ansett sig böra den af Sandels gjorda ansökningen på det sätt förorda, att ett
räntefritt lån af 7,000 B:dr Rimt måtte med återbetalnings-skyldighet i den ordning
ansökningen innekölle Sandels beredas, med vilkor att säkerhet ställdes för
lånebeloppets behöriga användande och återgäldande, vid äfventyr att, derest Sandels
i ett eller annat afseende skulle underlåta att inom viss förelagd tid, fullgöra
den föreskrifna byggnads-skyldigheten, låne-medlen då komme att hos honom uttagas.
— I betraktande af hvad sålunda förekommit och enär Sandels, hvilken, ej
allenast redovisat de af honom från företrädaren erhållna husrötemedel, utan äfven
dessutom fullgjort nybyggnad, fullt motsvarande hans hesittningstid, och till följd
deraf, äfvensom af de förbättringar han å bostället verkställt, fått vidkännas, i
förhållande till hans inkomster, särdeles betydliga utgifter, förmält sig icke cga
tillgång till fullbordande af de ännu vid bostället felande byggnader, i saknad
hvaraf påräknad inkomst af bostället och ersättning för de derå nedlagda kostnader
ej torde kunna förväntas, samt det jemväl för Staten vore af vigt att bostället
så snart som möjligt bletve med fullständig åbyggnad försedt, — har Kongl.
Majit, med åberopande derjemte af de utaf Stats-kontoret anförde skål, i nåder
föreslagit Rikets Ständer, att åt Sandels bevilja ett räntefritt lån af Sju Tusen
Riksdaler Riksmynt, att af boställsinnehafvaren återbetalas med -2V.del om året
från och med år 1864 till dess hela beloppet varder guldet, dock med vilkor att
för lånebeloppets behöriga användande, och återgäldande, godkänd säkerhet ställdes
och att, om boställsinnehafvaren underläte att inom förelagd tid den föreskrifna
byggnads-skyldigheten fullgöra, lånemedlen genast skulle hos honom uttagas.
Emot denna nådiga framställning har väl af förutnämnde Riksdagsfullmägtige
Carl Anders Larsson blifvit anmärkt, att beviljandet af nu ifrågaställa lånebidrag
sannolikt skulle framkalla flera likartade anspråk af det stora antal embetsocli
tjenstemän, som äro med boställen försedda; — men Utskottet anser dock den
omständigheten, att andra sådana frågor möjligen komma att väckas, destomindre
utgöra hufvudsakligt skäl till ogillande af det förslag Kongl. Majit nu behagat
meddela, som Rikets Ständer i hvarje fall äro oförhindrade att noggrannt undersöka
behofvet och giltigheten af de anspråk, som framdeles kunna blifva underställda
deras pröfning; — och då hvad förevarande fråga särskildt angår, Utskottet
icke kan förneka, att de härvid förekomna omständigheter innefatta ganska bevekande
skäl för medgifvandet af den förmån, Kongl. Majit funnit lämpligt att
för Häradshöfdingen Sandels föreslå, helst dermed äfven åsyftas den fördel för det
allmänna att ofvannämnde boställe varder försedt med behöriga åbyggnader, anser
Utskottet sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit i ofvan
bcrörda
hänseende behagat föreslå.
Stockholm den 26 Januari 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.
13
Reservationer:
Emot Usta punkten morn. a.
Af Friherre Åkerhjelm, Herr Bildt och Herr Montgommerie.
Af Herr Fåhraeus, sorn anförde: "Jemte det jag reserverar mig emot Statsutskottets
beslut att föreslå nedsättning af lönen för Expeditions-chefen vid Justitiedepartementet,
finnér jag mig af hvad vid öfverläggningen härom förekommit föranledd
att till granskning upptaga de skäl, som blifvit anförda till stöd för denna
och andra likartade löne-nedsättningar.
Dessa skäl inskränka sig egentligen till den yttrade åsigt, att någon nedsättning
af lönebeloppen, "såsom af Statsverkets behof samt öfriga omständigheter
påkallad", hör ega rum, företrädesvis för högre embeten.
Frågan, huruvida en lönenedsåttning för alla eller några tjenstemän kan
vara skälig, beror hufvudsakligen at svaret på en annan fråga, nemligen huruvida
lönerna vid sista riksdag bestämdes högre än de bort hafva blifvit, äfven utan
afseende på tillfälligt stegrade lefnadskostnader. Att dyrheten å lefnadsförnödenheter
utgjorde en bevekelsegrund för Rikets Ständer att förhöja löneanslagen, är ostridigt.
Men det är härvid nödigt att skilja emellan do prisstegringar som kunnat
antagas vara tillfälliga eller snart öfvergående och de som småningom härledt sig
från yttre förhållanden af mera bestående art. Till do förra äro endast spanmälsprisen
att hänföra. Do hade under den närmaste tidon före nästlidnc riksdag hastigt
stigit, mindre i följd af skördarnes beskaffenhet i de egentligen sädesproducerande
länderna, än genom Rysslands afstängande från marknaden i följd af kriget med
Yestmakterna. Då konkurrensen åter hlef fri, sjönko spanmålsprisen naturligen
åter till nära de medeltal, som förut kunde anses normala. Detta spanmålsprisens
fall är emellertid den enda egentliga stödjepunkten för antagandet, att den dyra
tiden är öfverstånden; ty prisfallet å köttvaror är, såsom Finans-departementschefen
i sin motivering för löneregleringen rätteligen anmärkt, endast en följd af
den allmänna fodermissvexten, som föranledt ncdslagtning af ett större antal kreatur,
och på vedprisen är konjunkturen för kust- och insjöfartygs befraktning likaledes
väsendtligen inverkande. Hvad öfriga lefnadsförnödenheter angår, hafva prisen
sedan sista löneregleringen näppeligen undergått någon märkbar förändring,
åtminstone icke i hufvudstaden, eller den ort, der Statens aldraflesta penningelöntagare
äro anställde. I trots af den hotande handelskrisen, hafva hyror och arbetslöner
i allmänhet bibehållit sig och å en del produkter har värdet snarare
stigit. Uti den till Rikets sednast församlade Ständer aflåtna proposition om Statsverkets
tillstånd och behof framställde Kongl. Majt behofvet af en förbättrad lönereglering,
såsom "framkalladt af tidsförhållanden, som småningom utbildat sig",
och till dessa förhållanden var ovedersägligen ock att hänföra den stegring i värdena
å egendom och arbete, som mångfaldigt utgrenad industri och ökade kreditanstalter
naturligen medfört och som alltså icke kan anses vara af öfvergående art.
Men, utom den stegrade lefnadskostnaden, ingå i de omförmälda förändrade
tidsförhållandena tvänne beståndsdelar, som på pröfningen af lönercgleringsfrågan
höra hafva ett ganska väsendtligt inflytande. Don ena är den ständiga tillvextcn
af embetsgöromål, i förening med stegrade anspråk på ansträngd verksamhet och
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.
bildning för yrket. Denna omständighet, — en naturlig följd ej mindre af folkmängdens
tillökning än af industriens snabba utveckling och af civilisationen i
allmänhet, — är, hvad centralembetsverken i liufvudstaden angår, — desto mera
förtjent af uppmärksamhet, som, oaktadt göromalens tillvext, tjenstemännens antal
betydligt minskats. Så har exempelvis, enligt offentliggjorda arbetsredogörelser,
målens antal inom Stats-departementen på endast de 10 åren 1848—1858 ökats
med 65 procent, hvaremot, enligt det af Kommitterade för embctsverkens reorganisation
afgifna betänkande, antalet af embeten och tjenster vid Stats-departementens
Kanslier och do centrala förvaltningsverken sedan år 1823 minskats med mera
än 40 procent,
Den andra på löneregleringsfrågan inverkande omständigheten är lionkurensen
med de tekniska och industriela yrkena. Sedan dessa öppnat en ljusare framtid
för unga män med derför erforderlig bildning, och ju mera denna bana vidgar
sig, desto mindre måste, såsom vid all likartad täflan, andra förut begagnade bergningsutvägar
blifva anlitade. Lemnar Staten de nämnda yrkena allt för långt
framom sig i afseende å vilkorcn för dem, som ingå i deras tjenst, skall deraf oundvikligen
följa, att de bästa förmågorna blifva fästade vid de förmånligaste tjenstebanorna,
och hvad Statsinrättningen derpå kan förlora, är icke beräknelig!. Af
samma grund kan det ej heller, i Statsförvaltningens eget intresse, vara välbetänkt
att företrädesvis nedsätta de högre lönerna; ty ju mera de särskilda tjenstegradernas
aflöningsbelopp, afvikande från en naturlig skala, närma sig hvarandra, desto
mindre lockande blifver vägen till befordran, och desto fåtaligare skola då ock de
blifva, som vinnlägga sig om erfarenhet och insigter för högre, med ansvar och omsorger
mera betungade, värf, synnerligast om, såsom föreslaget är, i de lägsta graderna,
tvänne tjenster kunna få förenas.
Af det anförda torde det finnas ådagalagdt, att de vid sista statsreglering
provisoriskt beviljade lönetillökningar, hvilka i många fall understiga 25 procent
och endast undantagsvis öfverstiga 33*,- procent å de förra löneanslagen, ingalunda
varit sträckta utöfver bchofvets och billighetens gräns, och någon nedsättning synes
under dessa förhållanden ej skäligen böra ifrågakomma, utan för så vidt anledning
dertill kan förefinnas af någon tjensts förändrade beskaffenhet. Sedan Elementarläroverkens
lönestater vid sista riksdag efter då i allmänhet antagne beräkningsgrunder
blifvit definitift fastställda, vore det ock i sjelfva verket mannamån
emot medlemmar af andra tjenstemanna-korpsör, om lönebeloppen för dessa
nu skulle efter lägre beräkningsgrunder bestämmas. Det må härvid icke lemnäs
oanmärkt, att det vid sednaste riksdagen till löneförbättringar anvisade totalbelopp
minskats genom särskilda ersättningsposter, nemligen indragna ljuspenningar, indragen
tillökning för spanmål under lönerna, expeditionslösen, som nu till Statsverket
ingår, samt den inkomst Statsverket uppbär genom bevillning och kartasigillata-afgift
för lönetillökningarne, tillsammans uppgående till öfver 71,000 R:dr.
Hvad särskildt beträffar det af Utskottet anförda motiv för lönenedsättningen,
att Statsverket behöfver medel för andra utgifter, så, utan att från moralisk
synpunkt ingå i pröfning af detta motivs giltighet, som syftar dertill, att för vedergällandet
af Statens tjenst annan grund kan användas än hvad arbetet och ansvaret
dervid efter tidsomständigheterna verkligen må anses gälla, tror jag det
göra tillfyllest att antyda, huruledes äfven från financiel synpunkt, då tillämpningen
egentligen afser blott de högre embetena, hvilkas antal jemförelsevis är gan
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.
15
ska ringa, detta motiv är af så obetydligt värde, att det saknar all vigt vid sammanställandet
deraf med förut omförmälde, på frågan inverkande, förhållanden.
Häruti instämde: Biskop Annerstedt, Doktor Nordström, Prosten Wåhlander.
Emot lista punkten mom. b.
Af Biskop Annerstedt oell Prosten Berlin.
Emot 10:de punkten.
Af Riksdags-fullmägtige C. A. Larsson, S. Bosenberg, Per Persson, Per Nilsson,
S. Svensén och O. G. Sköldberg.
STOCKHOLM, trvckt kos Isaac Marcus, 1860.
Tab. Litt. A.
•Justities 11$ ts-Ejcp etti tio nen»
Nuvarande
Aflöning
m. m.
Kongl.
Maj: t
föreslagit
Löner
m. ni.
R: dr R sint
5,500
2,400
2,523
2,400
1,677
3,000
1,200
625
600
1,374
4,500
Att uppföras
å
Allm
Indra
State
600
500
300
50
50
R:dr R:mt.
5,500
3,000
*"-(
en. J
3.000
1,800
1.000
1,000
1,800
600
500
S:a ]22,7001—122,700
Expeditions-chefen arfvode
Arfvode till en Byrå-chef för Lag-ärender,
som derutöfver eger uppbära löneinkomster
af innehafvande ordinarie tjenst, till så
stor del, som Kongl. Majit ej finner böra
för tjenstens bestridande åt vikarien afstås
1 Byrå-chef
1 Dito, indrages vid innehafvarens (Förste
Expeditions-sekreteraren L. J. Lovens)
afgång
O O
1 Byrå-chef
För Byrå-chefs-göromålens bestridande .
1 Registrator
1 Kanslist
1 Kopist
1 dito
Till befrämjande af göromålens gång inom
Kanslist- och Kopist-graderna ....
Arfvode för beredning och föredragning af
Lag-ärender; egande den person, hvilken
härtill af Kongl. Majit förordnas, att derutöfver
uppbära löneinkomster af innehafvande
ordinarie tjenst, till så stor del, som
Kongl. Majit finner ej böra för tjenstens
bestridande åt vikarien afstås ....
Till arfvoden för extra tjenstgöring .
1 Vaktmästare
1 Dito
Till gratifikationer åt e. o. Tjenstemän och
Vaktbetjente
Summa
SiatsUtskollet
föreslår
Löner
m. m.
R:dr R:mt.
5,000
4,000
4,000
3.000
1,800
1.000
1,000
3,000
1,800
600
500
25,700
Anni. Förhöjningen i Expeditionens anslag blifver således 3,000 Ridr.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande 1859 & 1860, N:o 49.
Tab. Litt. B.
*Ssisi ilie- Mi tems lers-TEacp etli ti oit en.
Nuvarande
Aflöning
m. m.
Kongl.
Maj: t
föreslagit
Löner
m. m.
R:dr Runt.
7,000
3.500
2.500
580
580
Rul r Runt.
7.000
3.500
2.500
1.000
1,000
840
600
300
600
300
Justitie-kansleren
1 Sekreterare
1 Registrator
1 Kopist
1 Dito, indrages vid nuvarande innehafvarens
afgång och lönebeloppet utgår då
i stället t'!l göromålens gång inom
O O O
Ivopist-graden
T:ll befrämjande pf göromålens gång inom
Kopist-graden
1 Vaktmästare
Till gratifikationer åt e. o. Tjenstemän och
Vaktbetjente
Summa
S:a | 15,900 15,900
Anm. Expeditionens anslag blifver således oföiändradt
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande 1859 & 1860, N:o 49.
Slats- |
Utskottet
föreslår
Löner
m. m.
R:ilr R:mt.
7.000
3.500
2.500
1.000
1,000
600
300
15,900
Tab. Litt. C.
Justilie-ltevisiiHis-EocpetUlionen»
Kongl.
Siats-
Nuvarande
Maj: t
Ulskottet
A flön in
g
föreslagit
föreslår
m. m.
Löner
Löner
m. m.
m. m.
RnlrRunl-
öre
R:drR:m(.
Rdr Runt.
5,000
5,000
]
Kevisions-sekreterare
5,000
5,000
5,000
1
Dito
5,000
5,000
5,000
1
Dito
5,000
5,000
5,000
1
Dito
5 000
4,500
4,500
1
Dito
4,500
4,500
4,500
I
Dito
4,500
4,500
4,500
1
Dito
4,500
4,500
4,500
1
Dito
4,500
3,500
3,500
1
Protokolls-sekreterare ....
3,500
17,500
17,500
5
Dito
17,500
3,000
3,500
1
Registrator
3,500
1,555
50
1
Dito, som skulle indragas vid in-
nehafvarens afgång
1,237
50
1,800
1
Kanslist
1,800
6,187
50
9,000
5
Kanslister
9,000
900
—
1,800
1
Kanslist
1,800
900
—
1,800
1
Dito
1,800
1,800
1
Dito, tillsatt vid Andre Registratorns
afgång
1,800
625
50
1,000
1
Kopist
1,000
1,251
—
2,000
2
Kopister
2,000
600
—
1,000
1
Kopist
1,000
2,400
—
4,000
4
Kopister
4,000
600
1
Dito, indrogs vid Andre Registratorns
afgång
8,698
50
Till befrämjande af göromålens gång inom
Kanslist- och Kopist-graderna ....
|86,955|50
86,700
Transport
86,700
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande 1859 & 1860, N:o 49.
Kongl.
Stats-
Nuvarande
Majit
utskottet
Aflönin,
T
föreslagit
föreslår
m. m.
Löner
Löner
m. m.
m. m.
R:dr R:mt.
öre
R:drR:mt.
Rdr Runt.
Tpt
86,955
50
86,700
Transport
86,700
600
—
600
1 Vaktmästare
600
500
—
500
1 Dito
500
1,000
—
1,000
2 Dito
1,000
2,000
—
2,000
Till gratifikationer åt e. to. Tjenstemän och
! Vaktbetjente
2,000
600
—
600'Arfvode för vården af Högsta Domstolens
protokoll m.
600
S:a
91,655
50| 91,400
i Summa
91,400
Anin. Expeditionens anslag blifver således minskadt med 255 K:dr 50 öre.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Tab. Litt. D.
Antif/f Hwfvuti-Tiiein*
1858 års Riks—Stat anslår:
Penningar.
Indelta Räntor;
enligt
markegång
på förslag.
Summa.
R:dr.
15,000
22,700
97,100
15,900
181,271
85,237
50
52
85
22
12,555
1,350,000
13,500
10,000
23,916
7.500
7.500
4.500
50
52
R:dl\
2,201
89
3,494
25
207
75
R:dr.
15,000
22,700
97,100
15,900
91,655
184,591
184,766
85,444
50
41
10
97
12,555 50
1,350,000]—
13,500
10,000
23,916
7.500
7.500
4.500
52
S:a [ 2,120,726jll| 5,903)89! 2,126,630)-
jfustitie-Departemen tet,
Departements-Chefen, Justitie-Stats-Ministern
Justitie-Stats-Expeditionen:
Nuvarande anslaget  22,700: —
Tillkommer: förhöjning, se Tab. Litt. A.
3,000:
Högsta Domstolen
J ustitie-Kanslers-Expeditionen:
Nuvarande anslaget bibehålies; se Tab. Litt. B
Justitie-Kevisions-Expeditionen:
Nuvarande anslaget
91,655: 50.
Afgår: minskning, se Tab. Litt. C  255: 50.
Svea Hof-Rätt, med derunder lydande Justitie-Stat:
Penningar:
Hof-Rättens nuvarande anslag bibehålles  163,400:
Justitie-Statens nuvarande anslag  18,989: 52.
Tillkommer: Ersättning åt visse Domhafvande och tingstolkar för
s. k. Näst . .
. 3,500: — 22,489: 52.
Indelta Räntor (Justitie-Statens) upptagas oförändrade.
Götha Hof-Rätt, med derunder lydande Justitie-Stat:
Penningar:
Hof-Rättens nuvarande anslag bibehålles - • 162,400:
Justitie-Statens anslag upptages oförändradt  • 18,871: 85.
Indelta Räntor (Justitie-Statens); nuvarande beloppet bibehålles.
____
Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge, med derunder lydande Justitie-Stat:
Penningar:
Hof-Rättens nuvarande anslag bibehålles
78,200:
Justitie-Statens anslag upptages oförändradt  7,037: 22.
Indelta Räntor (Justitie-Statens); nuvarande beloppet bibehålles.
Krigs-Hof-Rätten.
Nuvarande anslaget uppföres oförändradt
Fångars vård och underhåll, Förslags-anslag
Vård och underhåll af Läns- och Krono-häkten, Reservations-anslag
Mediko-legala Besigtningar, Förslags-anslag
Skrifmaterialier och Expenser, Ved m. m., Förslags-anslag.
Nuvarande beloppet  23,916: 52.
Afgår: För jemnande af Ilufvud-Titelns slutsumma
. . 4: 50.
Rese- och Traktamente-penningar, Förslags-anslag
Ersättning åt Vittnen och Parter, Förslags-anslag
Extra Utgifter, Reservations-anslag
Summa
Anm. Förhöjningen å Hufvucl-Titeln blifver således 6,240 R:dr R:mt.
Förslag till blifvande Riks-Stat:
Penningar.
Indelta Räntor
enligt
markegång
på förslag.
R:dr.
öre. R: dr. öre
15,000
25,700
97,100
185,889
181,271
85,237
85
22
12,555 50
1,350,000
13,500
10,000
23,912
7.500
7.500
4.500
2,201
3,494
207
25
75
Summa.
R:dr.
15,000
25,700
97,100
88,09 l
184,766
41
10
85,444
12,555
1,350,000
13,500
10,000
23,912
7.500
7.500
4.500
2,126,966)11) 5,903189) 2,132,870)—
Eartra Stttts-Anstag och JLén,
För uppförande af Läns-fängelser efter Cell-systemet:
För hvartdera af åren 1861 och 1862 en summa af 150,000 R:dr R:mt
Räntefritt Lån åt Häradshöfdingen, Kammarjunkaren K. W. Sandels, för uppförande af
åt honom anslagna bostället Mälby uti Vester Fernebo socken af Westmanlands Län
'
Anslag.
hån.
R:mt.
300,000
R:mt.
bristande byggnader å det
7,000
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande 1859 & 1800, N:o 49.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Slalx-l lsl,olle!s Utlåtande N:o 30.
1
\:o äO.
Alik. till Exp.-Utsk. den 1?8 Jan. 1800; kl. 2 e. in.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-Stalens
Tredje liufmd-THel.
(U. A.)
För Tredje Hufvudtiteln, innefattande anslagen till Utrikes-Departementet,
äro i nu gällande Riks-stat uppförde tillsammans 479,200 R:dr; och liar Kongl.
Majit, — på grund af de skäl, sorn vid sednaste stats-regleringen blefvo för fördelningen
mellan Sverige och Norrige af utgifterna för detta Departement anförda,
hvarvid de båda rikenas folkmängd togs till beräkningsgrund, så att Svenska
Statsverkets bidrag uppfördes till ffidelar af det hela, samt under åberopande
af de uti Stats-Råds-protokolIet öfver Utrikes Departements-ärenden för den 14
Oktober nästlidna år närmare utvecklade förhållanden — i nåder föreslagit, dels
att Departementets anslag måtte uppföras att jemväl under nästa statsregleringsperiod
oförändrade utgå ined ett sammanlagdt belopp af 479,200 R:dr R:mt årligen
och dels äfven att dessa anslag måtte, i likhet med hvad vid sista riksmöte
blifvit af Kongl. Majit äskadt och af Rikets Ständer beviljadt, få, utan
hinder af fördelningen i särskilda utgifts-titlar eller inskränkning till något visst
år, användas till att fylla möjligen uppkommande brist å en eller annan sådan
titel.
Bland de från Riks-Stånden till Stats-Utskottct öfverlemnade yttranden och
motioner i statsreglerings-frågor, hafva följande framställningar rörande denna
Hufvudtitel förekommit :
Uih. lill 11. Sl. Prol. 1331) Sj 1860. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft.
2
Stals-Ulskoltels Utlåtande N:o 60.
a) inom Borgare-Ståndet: af Herr Björck, som ansett utgifterna för UtrikesDepartementet
kunna i väsendtlig mån inskränkas samt i sådant afseende anfört
att, enligt hans åsigt, det vore hvarken nödigt eller ens lämpligt att Sverige
på så många orter i utlandet, som nu är förhållandet, representeras af Envoyéer
och Ministrar, utan borde en förändring häri vidtagas, hvarigenom betydlig
besparing kunde åstadkommas; och har motionären under erinran hurusom
vid förra riksdagen anslaget till Minister-staten blef förhöjd t med 59,700 R:dr
och extra utgifts-anslaget bestämdt till 70,000 R:dr, hemställt att det förra anslaget
nu måtte minskas med 50,000 R:dr och det sednare med 20,000 R:dr;
samt b) hos Bonde-ståndet: af Riksdags-fullmäktigen Carl Anders Larsson
från Östergötlands Län, hvilken anmält, att anslaget till Utrikes Stats-ministerns
aflöning vore under nuvarande förhållanden allt för betydligt, samt yrkat
att detta anslag måtte nedsättas till samma belopp, som varit bestämdt före sista
statsregleringen.
Efter öfvervägande af hvad sålunda och i öfrigt förekommit, får Utskottet
här nedan särskildt framställa hvar och en af de till denna Hufvud-titel hörande
anslagsfrågor, följande dervid Riks-statens uppställning.
1 :o Departementets Chef. Utrikes Stats-ministern.
Vid sednaste riksmöte beviljades för Utrikes Stats-ministern en anslagstillökning
af 7^500 R:dr, hvadan hans aflöning för närvarande är bestämd till
24,000 R:dr.
Utskottet, som uti sitt betänkande angående 2:dra Hufvudtiteln yttrat den
åsigt att någon nedsättning af lönebeloppen för vissa högre embeten är af Statsverkets
behof samt öfriga omständigheter påkallad, har, i öfverensstämmelse härmed
och med anledning af nyss oinförmälda motion, tagit i öfvervägande, huruvida
sådant ej skäligen borde ega rum äfven i afseende på Utrikes Stats-ministerns
aflöning; — och ehuru ej allenast den höga värdighet Grundlagen tillerkänner
detta embete utan äfven den större representations-skyldighet, som åligger
dess innehafvare, onekligen påkalla högre lönevilkor för denna vigtiga befattning
än för något af Statens öfriga embeten, förekommer dock härvid, att skilnaden
mellan de båda Stats-ministrarnes aflönings-anslag, som jemlikt 1855 års
Riks-stat uppgick till endast 4,500 R:dr, men enligt hvad Kongl. Maj:t vid sista
riksdagen föreslagit, skulle hafva utgjort 7,000 R:dr, i följd af Rikets Ständers
då fattade beslut, för innevarande statsreglerings-period uppgår till 9,000
R:dr årligen. Då emellertid Utskottet anser, att den större representations-kostnad,
som denne embetsman i jemförelse med Justitie-Stats-ministern har att vidkännas,
bör kunna bestridas med ett belopp af 5,000 R:dr, har Utskottet funnit
sig böra föreslå,
att ifrågavarande aflönings-anslag må bestämmas till 20,000
R:dr.
Slals-Vlskollels Utlåtande N:n HO.
3
2:o Departementets Expedition.
Af ofvannämnda Stats-Råds-protokoll inhemta?, blandannat, hurusom vid nådi";-
pröfning af det, före nästlidne riksdag uppgjorda och Rikets då församlade
Ständer delgifna, förslag till en fullständig reorganisation af detta Departement,
Kongl. Maj:t den 29 April 18.58, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nämnde
förslag, för innevarande statsreglerings-period gillat och framställt följande stat
fiir Kongl. Utrikes-Departementet:
I Kabinetts-sekreterare, Expeditions-chef  5,500:
1 Expeditions-sekreterare och Chef för den Politiska afdelningen . 4,500: —
1 Expeditions-sekreterare och Chef för Handels- och Konsulat-af
delningen
4,500: —
1 Expeditions-sekreterare och Chef för Kameral-afdelningen . . . 4,500: —
1 Arkivarie  3,500: —
1 Förste Sekreterare
3,500: —
1 Andre Sekreterare  1,800: —
3 d:o d:o å 1,800
5,400: —
1 Andre Sekreterare  1,000: —
2 d:o d:o å 1,000  , 2,000: —-
1 Vaktmästare  G00: —
3 d:o å 600
1,800: —
1 Vaktmästare  500: —
Till Kongl. Utrikes-Departementet hörande einbets- och tjenstemän:
1 Ofver-Ceremonimästare  2,000: —
1 Skönskrifvare  G00: —
Summa R:dr R:mt 41,700: —
och utgjordes detta belopp af:
l:o anslaget till Departementets Expedition å Tredje Hufvud
titeln
R:dr R:mt 25,500: —
2:o den enligt Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den 20 April 1858
anslagne aflöning för Handels- och Konsuls-ärenden inom Departementet,
utgående å den gemensamma konsuls-fonden  6,500: —
3:o bidrag från Norska Statsverkets anslag till Minister-staten 9,700: —
Summa R:dr R:mt 41,700: —-
Då Utskottet icke funnit något att erinra vid ofvan intagna lönestat får
Utskottet alltså tillstyrka,
att lliks-statens anslag till Utrikes-DepartementetsExpedition
fortfarande må bestämmas till ett belopp af 25,500 R:dr.
3:o Anslaget till Minister-Staten.
Stats-Utskottet, sorn ej mindre än ofvanbemälde motionär inom Borgare
-
4
Slals-Viskotlels Utlåtande N:o SO.
Ståndet erkänner nödvändigheten deraf, att stats-utgifterna så väl i allmänhet
som hvad beträffar denna del af statsförvaltningen i möjligaste män inskränkas,
kan likväl å andra sidan ej förbise att, bland de många och olikartade stats
behofven,
några äro af den maktpåliggande beskaffenhet, att om än de derför
erforderliga kostnader uppgå till ganska betydliga belopp, tillgång dertill dock
måste beredas, såvida icke andra för samhället lika vigtiga ändamål, soto de
ekonomiska, skola åsidosättas. Till dessa i främsta rummet vigtiga ämnen för
Regeringens omsorger och nationens uppmärksamhet, räknar Utskottet äfven vården
af Rikets yttre angelägenheter, deraf i sjelfva verket landets sjelfständighet
och dess anseende bland främmande makter är till väsendtlig del beroende; —
och får Utskottet i detta hänseende erinra om de af Rikets sednast församlade
Ständer, vid behandlingen af nu förevarande fråga, framställda åsigter, hvilka
Utskottet i allo biträder. Rikets Ständer yttrade nemligen, att ”lika maktpåliggande
som det är, att vården om rikets diplomatiska angelägenheter å utrikes
orter anförtros åt bildade, skicklige och erfarne män, lika vigtigt. bör det ock
vara, såvida något till landets fördel skall kunna uträttas, att de personer, sorn
i dessa värf användas och antagas till nationens representanter i främmande länder,
äro någorlunda väl aflönade idler åtminstone i ekonomiskt hänseende försatte
i den ställning att de, utan alltför stora inskränkningar elier anlitande af egna
tillgångar, kunna uppträda på ett med deras egen och rikets värdighet öfverensstämmande
sätt.”
Om det således icke kan förnekas, att de diplomatiska ärendena tillhöra
dessa företrädesvis angelägna statsbehof, hvilka ej kunna under en viss gräns inskränkas,
utan att hela samhället, får deraf vidkännas menliga följder, vida öfvervägande
fördelarne af den åsyftade besparingen, så bör icke heller, enligt Utskottets
tanke, en så betydlig minskning i tillgångarne för dessa behof, som nio
•'O
o c* ö 7
rinnaren föreslagit, beslutas eller vidtagas förrän det blifvit, fullständigt utredt,
att de kostnader, erfarenheten hitintills visat vara för ändamålet erforderliga, kunna
utan alltför stor olägenhet nedsättas med motsvarande belopp. Hvad motionären
härom anfört, kan emellertid icke anses innefatta en sådan utredning; och har
Utskottet funnit, sig böra fästa uppmärksamheten på åtskilliga omständigheter,
som otvifvelaktig! utgöra vigtiga skäl emot den föreslagna nedsättningen af Minister-statens
anslag.
Utskottet är nemligen icke i okunnighet derom, att tillsättande af ministerplatserna
vid de större utländska hofven, oaktadt de dertill anslagna, i förhållande
till lefnadsbehofven, inom vårt land, ganska betydliga aflöningsförmåner,
vid flera tillfällan mött svårigheter, af den anledning att personer utan större
enskild förmögenhet funnit sig icke kunna bestrida de ansenliga kostnader, som
varit förenade med ifrågavarande befattningar. Om äfven, såsom motio
nären
Antvdt, aflöningen för de på samma orter anställda beskickningar
Slals-Ulskottcls iflätande fi:o SO.
från en eller annan bland öfriga makter skulle uppgå till något mindre
belopp, än de Svenska sändebuden uppbära, torde sådant kunna förklaras
af särskilda, för dessa länder egna förhållanden, utan att man behöfver
antaga att Svenska Statsverket skulle för detta ändamål vara betungadt med
större utgifter än behofvet kräfver. Sålunda kan för ett mindre land, beläget
nära intill en stormakt, icke vara nödigt att der representeras af sändebud utaf
första rangen, då en tillfällig beskickning kan när som helst inom få timmar dit
anlända; och likaledes kunna Stater med centralt läge i allmänhet lättare vidtaga
den af motionären angifna utväg, att i en hand förena minister-poster vid flera
hof, enär förbindelse mellan hufvudlandet och de främmande Stater, der särskilda
representanter icke underhållas, kan vid inträffande behof utan svårighet eller
tidsutdrägt åvägabringas. Men fastän någon allmännare tillämpning häraf ej lärer
kunna för vårt land ega rum, har man likväl ej underlåtit att begagna sig af
denna utväg, der det lämpligen kunnat ske; och några af Sveriges sändebud
hafva sålunda fått förena och innehafva äfven för närvarande dylika befattningar
vid flera särskilda hof.
Ehuru nu anförda förhållanden torde tillräckligt ådagalägga att i flera hänseenden
väsendtliga svårigheter skulle möta för någon betydligare inskränkning
af kostnaderna för Sveriges utrikes beskickningar, tilltror sig dock icke Utskottet
att tillförlitligen bedöma denna fråga i hela dess omfattning; och Utskottet hyser
i öfrigt den mening, att då Regeringens vid flera tillfällen uttalade åsigter i
afseende på landets yttre förhållanden öfverensstämma med nationens tänkesätt
och önskningar. Rikets Ständer äfven, i hvad angår sättet och medlen för de
diplomatiska angelägenheternas vårdande i utlandet, böra, med fullt förtroende
till Regeringens omtanka och klokhet, grunda sitt beslut uti förevarande anslagsfråga
hufvudsakligen på hvad Kongl. Maj:t härom meddelat och framställt; hvadan
Utskottet tillstyrker,
att anslaget till
belopp, 359,700 R:dr.
4:0 /hisinget till skrifmaterialier och expenser samt extra utgifter.
Äfven i afseende på detta anslag har ofvanbemälde motionär föreslagit en
betydlig nedsättning af det vid sednaste riksmöte anvisade belopp; men enär,
enligt hvad Utskottet inhemtat, de tillfälliga behofven under denna Hufvud-titel,
i anseende till den af politiska förhållanden föranledda lifligare förbindelse, som
under de sednare åren egt rum mellan de Hesta af Éuropas Stater, påkallat allt
mera ökade utgifter, hvilka sålunda uppgått år 1857 till 91,361 R:dr 50 öre
och år 1858 till 102,622 R:dr 2 öre, samt för nästlidne år öfverstigit sistnämnda
belopp, och då härtill kommer att ifrågavarande anslagsmedel ej äro
uteslutande afsedda för vissa ändamål utan, —på sätt Kongl Maj:t föreslagit samt
Utskottet i nästföljande punkt tillstyrkt, >— de besparingar, som möjligen kunna
6
Siats-Utskottets Ullålanile N.o 50.
uppkomma å detta anslag, skulle få användas till fyllande af tilläfventyrs inträffande
brist uti anslaget för Minister-staten, har Utskottet i betraktande häraf
funnit sig böra hemställa,
att jemväl detta anslag må bibehållas vid nu utgående belopp
70,000 R:dr.
Enligt hvad Utskottet sålunda föreslagit, skulle denna Hufvud-titels anslag
komma att minskas med 4,000 R:dr och i slutsumma utgöra 475,200 R:dr, på
sätt hosföljande tabell närmare visar.
5:o Vidkommande slutligen Kongl. Maj:ts nådiga framställning, att de anslagsbelopp,
som för Utrikes-Departementet varda beviljade, måtte, utan hinder
af fördelningen i särskilda utgifts-titlar eller inskränkning till något visst år, få
användas till att fylla möjligen uppkommande brist å en eller annan sådan titel;
så, — enär Utskottet, beträffande anslagen till Utrikes Stats-ministern och Departementets
Expedition, funnit hinder icke möta för dessa anslags uppförande på ordinarie
stat, i likhet med hvad Utskottet tillstyrkt rörande afiönings-anslagen till
andra stater eller embetsverk, för hvilka ny organisation eller förändring i öfrigt
icke är ifrågaställd. men vid sådant förhållande det synes mindre lämpligt att
andra grunder skulle bestämmas i afseende på dispositionen af dessa anslag än
de, som äro gällande för dylika anslag under de öfriga Ilufvudtitlarne, — har Utskottet
i följd häraf ansett sig böra hemställa,
att omförmälda mera vidsträckta dispositionsrätt måtte Kongl.
Maj:t medgifvas endast i hvad angår anslagen till Ministerstaten
samt till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter,
men att deremot anslagen till Utrikes Stats-ministern
och till Departementts-expeilition' måtte på ordinarie
stat, under derför stadgade vilkor, definitivt uppföras.
Stockholm den 26 Januari 1860.
Reservationer:
emot i.-sta punkten
af Friherre Åkerhielm, Herr Tornerhjelm, Herr Bildt, Herr Montgommery. Herr
fåhreeus, Herr Thulstrup, Biskop Annerstedt, Prosten Schram, Doktor Gumaelius,
Doktor Nordström, Prosten Söderberg, Prosten JlTåhlander och Prosten
Berlin.
Sla(*-Ul,ikottels Utlåtande N:o SO.
7
emot 5:dje och 4:de punkterna
af Hörr Björck, sorn åberopade Utgifts-afdelningens förslag till utlåtande,
så lydande:
Anslaget till Minister-staten:
•»Beträffande detta anslag har Utskottet ej kunnat undgå att fästa uppmärksamhet
vid den af ofvanbemälde motionär inom Borgare-Ståndet antydda omständighet
att utgifterna för vården af rikets yttre angelägenheter torde, i förhållande
till vårt lands folkmängd och ekonomiska tillstånd samt dess politiska ställning
bland Europas makter, uppgå till högre belopp än som, vid noggrannt afvägande
af tillgängarne och behofven, skäligen borde användas för denna del af statsförvaltningen.
Af tillgängliga statistiska uppgifter har Utskottet äfven inhemtat
att flera andra länder af ungefär samma politiska rang som Sverige, men med
vida betydligare folkmängd, större välmåga och i allmänhet rikare tillgångar, likväl
vidkännas långt mindre kostnader för vården af sina diplomatiska angelägenheter
i utlandet. Detta förhållande bör, enligt Utskottets tanke, föranleda till
allvarliga bemödanden, för att åstadkomma en inskränkning uti ifrågavarande utgifter,
äfven om icke, såsom nu är händelsen, landets financiela ställning gjorde
vidtagandet af hvarje möjlig besparing i statsutgifterna till en oafvislig nödvändighet.
I öfverensstämmelse med sålunda yttrade åsigter, och då Utskottet, helst
i betraktande deraf att betydliga anslag för detta ändamål utgå från Kandelsoch
Sjöfarts-fonden, icke kan betviflas, att kostnaden för de utrikes beskickningarne
— antingen genom den af motionären antydda utväg att inskränka minister-platsernas
antal, eller genom förening i en hand af flera sådana befattningar,
äfvensom medelst nedsättning af aflöningarne till likhet med hvad andra
diplomatiska agenter, med lika rang på samma ställe åtnjuta — kan utan någon
väsendtlig olägenhet minskas med en summa af 50,000 R:dr, får Utskottet föreslå:
att anslaget till Minister-staten måtte bestämmas till 309,700
R:dr.
Anslaget till skrifmaterialier och expenser samt extra utgifter.
Dä äfven detta anslag vid sista riksdagen bestämdes till ett så betydligt
belopp, att under nuvarande förhållanden nedsättning deraf, enligt Utskottets åsigt,
är af behofvet påkallad, tillstyrker i sådant afseende Utskottet,
att ifrågavarande anslag må uppföras till belopp af 50,000
R:dr R:mt.
Häruti instämde : Herrar Gråå, Cedergren, Hierta, Berg, Berger, Hammar
och IVahlström äfvensom samtlige Riksdags-fulimägtige af Bonde-Ståndet.
emot o:te punkten
af Friherre Åkerhielm, Biskop Annerstedt och Prosten Arrhenius.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1860.
Tredje Hiifviul-Titelii.
1858 års
Riks-stat
anslår
R:dr R:mt.
21,000
25,500
| 359,700
70,000
—
Förslag
till blifvande
Riks-stat
Utrikes Departementet.
Departements-chefen, Stats-Ministern för UtrikesArendena
Departementets Expedition
R:dr Knnt.
Minister-staten
S:rna 479,200 —
Skrifmaterialier och Expenser samt Extra Utgifter.
20,000
25,500
359,700
70,000]
Summa j 475,200]
Anm. Minskningen a Hufvud-Titeln uigör således 4,000 R:dr R:mt.
Ilur lill Stats-Utskutlels Utlåtande 18S9—1860, N:o SO.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1860.
Stats-Utskottets Betänkande Jtä 51.
i
M 51.
Ank. til) Exp.-Ulsk. den 31 Jan. 1860, kl. 11 f. m.
Betänkande, angående de för fortsättningen af Statens jernvägsbyggnader
erforderlige medels upplåning mot Statsobligationer
å utländskt mynt.
(15. A.)
Genom protokolls-utdrag af den 28 i sednast förlid ne och 7 innevarande månad,
hafva Ridderskapet och Adelil samt Preste- och Borgare-Stånden anmodat
Stats-Utskottet att oförtöfvadt behandla Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om anskaffande
af mede! för fortsättningen al Statens jernvägsbyggnader; varande denna
anmodan, enligt hvad de i fråga derom hos bemälde Riks-Stånd afgifne yttranden
ådagalägga, föranledd af den allmänt uttalade önskan, att den för beredande af
O wvt ' ^
tillgång till jernvägs-anläggningarnes fullföljande erforderliga upplåning utom riket
måtte ofördröjligen kunna företagas och nuvarande för en sådan upplånings verkställande
särdeles gynnsamma lidsomständigheter och financiela förhållanden kunna,
innan någon förändring deruti inträffar, hinna begagnas.
Till följd af det sålunda utaf 3:ne Riks-Stånd fattade beslut, har Stats-Utskottet,
genast efter derom aflåtna protokolls-utdrags mottagande, öfvergått Irån den
dessförinnan börjude öfverläggningcn angående de till Utskottet remitterade framställningar
om de jernvägsarbeten, som under tiden intill nästa riksdag borde för
Statens räkning utföras, och de medel, som der till borde anvisas, samt företagit behandlingen
af den i både financielt och ekonomiskt hänseende särdeles vigtiga fråga,
hvars skyndsamma afgörande Riks-Ståndens ofvan omformälda beslut åsyltat.
Kongl. Majit har uli Sin nådiga Proposition om anskaffande af medel för Statens
jernvägsbyggnader (införd under JTs 53 i lista Sami. af Bihanget till RiksStåndens
protokoll) föreslagit: alt en summa af 25,000,000 R:dr måtte anvisas
lill jernvägsarbetenas fortsättande under åren 1860 —1863; — att hela denna
summa måtte upplånas emot fonderade stats-obligationer, nemligen 20,000,000
Bih. till II St. Prat. 1859 & 1860. i Sami. 1 Afd. 20 fläft. 1
Stals-Utskottets Betänkande JH 51.
R:dr mot obligationer å utländsk myntsort och 5,000,000 R:dr mot obligationer,
utfärdade på Svenska språket och å Svenskt mynt; — att af sistnämnde obligationer
två olika slag måtte utgifva*; — att, i händelse det påräknade beloppet icke skulle
erhållas genom upplåning mot inhemska stats-obligationer, Riksgälds-kontoret måtte
bemyndigas fylla bristen genom tillfällig upplåning; — att utaf Rikets Ständers
Ranks vinstmedel ett förslagsvis till 6,000,000 R:dr beräknadt belopp mätte användas
till bildande af en reservfond för Banken genom uppköp för sådant ändamål
af Svenska stats-obligationer; -—att utaf de medel, som komme att upplånas genom
obligationer utfärdade å utländsk myntsort, ett belopp, svarande mot 9,000,000
R:dr, måtte användas till liqviderande af återstoden utaf det under sednasle riksdag
för då angifvet ändamål upptagna »temporära» statslån; — alt deremot, i stället
för det sålunda använda beloppet, den s. k. statslånefondens behållningar och fordringar
måtte komma att ingå till de för jernvägsarbetena anvisade och afsedda
medel; — att utlåningen af statslånefonden måtte tills vidare fortfara och indragningen
af dithörande medel fördelas på åren 1660—1863; — att förvaltningen
af dessa medel måtte fortfarande besörjas af Rikets Ständers Bank; — samt att
räntevinsten å statslånefonden måtte, sedan Statens motsvarande utländska skuld
blifvit liqviderad, tillfalla Riksgälds-kontoret; hvaremot, i öfverensstämmelse med
hvad redan förut vore bestämdt, och på det någon minskning i den för jernvägsarhetenu
från nämnde fond påräknade summa icke måtte förorsakas, Riksgälds-kontoret
borde ersätta de å denna lånerörelse möjligen uppkommande förluster.
Olvanberörda nådiga Proposition har af samtlige Riks-Stånden blifvit remitterad
till Stats-Utskotlet; dock hafva Preste- och Bonde-Stånden dervid förklarat,
att bemälde Stånd ansåge de punkter af samma proposition, som anginge Rikets
Ständers Barik, böra af Banko-Utskottet behandlas. Till följd af detta förklarande,
och då frågan om användandet af den del utaf Bankens vinstmedel, som anses icke
kunna för Statens allmänna behof från Banken nflemnas, tillhör de ämnen, hvilka
under föregående riksdagar blifvit af Banko-Utskottet behandlade, liar Stats-Utskottet
funnit det icke tillkomma sig att afgifva något yttrande öfver de i sagda hänseende
nu löreslagna beslut och åtgärder. 1 fråga åter om beloppet af de medel,
som till fortsättande af Statens jernvägsbyggnader under innevarande och nästföljande
3:ne år böra af Rikets nu församlade Ständer anvisas, kommer Stats-Utskottet
att yttra sig vid afgifvandet af sitt utlåtande öfver den till detta Utskott jemväl
remitterade särskilda Kongl. Proposition angående sagde jernvägs-anläggningars fullföljande.
Hvad för öfrigt de under denna riksdag framställda förslag tili åstadkommande
af ett inhemskt fondsystem samt låns upptagande för Statens räkning
inom riket heträfFar, har Utskottet hvarken af de inom Riks-Stånden yttrade åsig
ter
eller af den nuvarande allmänna penningeställningen inom landet samt dermed
gemenskap egande förhållanden funnit anledning att, innan Utskottet yttrat sig angående
det belopp, som för ifrågavarande arbetens utförande bör under tiden intill
Stats-Vtskoltets Betänkande M 51.
3
nästa riksdag anvisas, företaga behandlingen af de flera framställningar Utskottet
emottagit i fråga om sättet för meranämnde upplånings verkställande inom riket,
Då Utskottet således anser sig v*d detta tillfälle äfven böra förbigå de förslag, som
uti förstberörde Kongl. Proposition blifvit framställda, rörande upplåning mot inhemska
stats-obligationer och dermed sammanhängande ämnen, får Utskottet nu endast anföra
hvad samma proposition innehåller med hänsigt till de för nu förestående jernvägsarbete!)
erforderliga medels anskaffning genom upplåning utom landet.
I fråga om en dylik upplånings företagande har Kongl. Majit yttrat: att om
en så riklig tillgång på disponibla kapitaler funnes i Sverige, att de summor, hvilka
nu erfordras till jernvägsarbetenas utförande, kunde härstädes erhållas, utan att genom
kapitalernas dragande från do rörelsegrenar, der de förut varit fästade, en
skadlig återverkan på landets näringar och enskildes affärsförbindelser uppstode, vore
det visserligen mest naturligt och önskligt, att den nu erforderliga upplåningen i
främsta rummet gjorde sig dessa inhemska kapital-öfverskott tillgodo. Men vid det
förhållande deremot, att, i den mån kapitalbildningen fortgår, de uppkomna öfverskotten
i allmänhet genast absorberas af nya företag, hvadan följaktligen något öfverflöd
på rörliga kapitaler icke inom landet förefinnes, utan läst hellre, till följd
af bristande förlag, åtskilliga näringar, oaktadt de betydande framsteg i nästan alla
riktningar, som på sednare tider egt rum, ännu tillbakahålles i sin vidare utveckling,
och nya banor för arbetet och företagsamheten hittills ej sällan måst lemnäs
obeträdda, syntes det obestridligen nödvändigt att, i fråga om Statens åtgärder för
att tillegna sig landets disponibla kapitaler, tillvägagå med den största försigtighet.
Utan tvifvel skulle Staten, i fall den ville uppträda såsom täflande på den inhemska
penningemarknaden, genom sin öfvermakt i mångahanda hänseenden, vid låuevilkorens
bestämmande, kunna tilIbakaträrigo de enskilda, vare sig individer eller
korporationer, och upplåna ett vida större kapital än det nu ifrågavarande. Men
såframt ej — emot hvad den starka kapital-efterfrågan och den höga räntefoten
tycktes utvisa — inhemska kapitaler funnes, hvilka för närvarande sakna användning
i nyttiga och naturliga rörelsegrenar, måste, oberäknadt den mer eller mindre
olycksbringande rubbning, som i mångfaldiga enskilda kreditförhållanden skulle genom
en dylik omflyttning uppkomma, följden häraf blifva, antingen att de inhemska
näringarne, till oberäknelig skada för hela samhället, komme att sakna nödigt
förlag, eller ock att dessa näringar tvingades i andra länder söka ersättning för de
kapitaler, hvilka genom Statens konkurrens blifvit dem beröfvade; och den skuldsättning,
som i följd deraf måste af enskilde ingås i främmande länder, måste
otvifvela k tigt blifva mera betungande, än om näringarne iemnats i ostörd besittning
af de inhemska kapitaler, hvilka af dem begagnades, och Staten deremot sjelf upplånat
de medel, som för ifrågavarande allmänt nyttiga ändamål erfordrats.
Beträffande det belopp, som för jernvägsarbetenas fortsatta bedrifvande syntes
nu behöfva genom utländskt lån anskaffas, har Kongl. Majit, efter uttalande af den
4
Stats-Ulskottets Betänkande M 51.
åsigt, att en mindre del af ifrågavarande medel borde kunna, utan ringaste fara
för näringarne eller penningeställningen, erhållas inom landet, förklarat, att Kongl.
Maj:t ansåge detta belopp böra bestämmas till 20,000,000 R:dr. Dock skulle
svenska kapitaler äfven till en del på nedan uppgifna sätt kunna ingå i nyssnämnda
upplånings-summa, hvarigenom och med antagande att de inhemska kapitalernas andel
deri komme att utgöra 4,000,000 R:dr, den egentliga utländska skuldsättningen
skulle inskränkas till 16,000,000 R:dr. Enär nu det temporära statslån, som,
enligt Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers under sistlidne riksdag fattade beslut, med
anledning af då inträffade utomordentliga förhållanden, upplogs till näringarnes understödjande,
utgjorde 12,000,000 R:dr, och om detta lån, före utgången af nästa
år, blefve lilllullo återbetaldt, så skulle, genom den nu föreslagna ytterligare upplåningen,
totalsumman af svenska Statens utländska skuld icke komma att ökas
med mer än 4,000,000 R:dr öfver hvad den vid slutet af sistlidne riksdag ut
gjorde,
utan att toga i beräkning den sedermera skedda amorteringen å det förra
jernvägslånet. Deremot skulle, genom omförmälda tillfälliga låns omflyttning från
en temporär skuld till ett amorteringslån, den från riket 'utgående ränteutgiften för
denna del af stats-skulden otvifvelaktig! komma att minskas. Då ett nytt amorteringslån
å 20,000,000 R:dr nu skulle utomlands upptagas, syntes denna upplåning
lämpligen kunna och böra på det sätt ställas i sammanhang med det temporära
statslånets återbetalning, att af det nya lånet, hvars ändamål vore att utgöra
fond för jernvägsarbetenas bedrifvande under åren 1860—1863, en summa af
9,000,000 R:dr, eller det ännu oinlösta beloppet af det temporära lånet, användes
till liqviderande af detta lån, emot det att den s. k. statslånefondens tillgångar
och fordringar, hvilka eljest måste samtidigt med samma låns återbetalning, eller
under sednare hälften af innevarande år, till fullo indragas, i stället komme att tillläggas
jeruvägsfonden, för att, jemte öfriga dertill anslagna medel, för dess räkning
i mån af behof användas; hvarigenom följande ganska väsendtlign fördelar
skulle vinnas, nemligen:
l:o Liqviden af meranämnde lån å 12,000,000 R:dr kunna med största lätt
het
verkställas, och sålunda hvarje farhåga för någon financiel svårighet, till följd af
vexelbrist eller silfverexport under loppet af nyss ingångna år, aflägsnas. 1 stället
skulle ett till 7,000.000 R:dr uppgående öfverskott af vexeltillgång komma att
uppstå, och verka till förstärkning af Bankens metalliska kassa;
2:o Statslånefondens utestående fordringar, utgörande omkring 9,000,000 R:dr,
behöfva icke, såsom i annat fall vore nödvändigt, till fullo indrifva» före innevarande
års utgång, utan anstånd dermed kunna beviljas, samt återbetalningen af dessa
medel, i mån af behof och öfriga omständigheter, fördelas på åren 1860 —1863;
3:o Jernvagsfonden, eller de tillgångar, hvarmed jernvägsarbetena skola besörjas,
kunna ■ ordnas på ett lämpligare sätt än eljest, enär medlen till en del endast
inOöte efter band, då dergtpot vid indragningen af ett större utländskt lån för till
-
Stats-Utskottets Betänkande M 51.
fället betydliga öfverskott mäste uppkomma samt till undvikande af ränteförlust för
en kort tid utsläppas i lånerörelsen och sålunda föranleda eller åtminstone bidraga
till dessa hastiga omvexlingar i kapitaltillgången, hvilka på affärslifvet utöfva ett så
menligt inflytande.
Utskottet, som ofvan uppgifvit hufvudsaklig^ innehållet af de förslag Kongl,
Maj:t genom nu förevarande nådiga Proposition (ramlagt för Rikets Ständer, har
ansett sig böra här intaga de i samma proposition föreslagna beslut, angående den
ifrågaställa upplåningen i utländsk myntsort:
1:o Utaf de till jernvägsarbetenas fortsättning under åren 1860—1863 anvisade
medel upptages ett belopp, motsvarande ‘20,000,000 R:dr, såsom amorteringslån,
stäldt i utländsk myntsort;
2:o Utaf Rikets Ständers Banks vinstmedel bör det belopp, som Rikets Ständer
kunna finna för ändamålet disponibelt, hvilket belopp blifvit förslagsvis
beräknadt till 6,000,000 R:dr, användas för bildande af en reservfond för
Banken, genom uppköp af Svenska sta ts-obliga tioner; hvarvid af nyssnämnda
summa 2/;i, eller förslagsvis 4,000,000 R:dr, nedläggas i ofvan omförmälda obligationer;
3:o
Utaf de medel, som skola upplånas mot obligationer i utländsk myntsort,
bör ett belopp, svarande mot den del of det vid sednaste riksdag för särskildt
ändamål upptagna statslån å 12,000,000 R:dr, hvilken ännu är obetald, och utgör
i Svenskt mynt 9,000,000 R:dr, användas till liqviderande af detta statslån på de
lider, som dertill äro kontra k ts-enligt bestämda;
4:o S stället för de till detta temporära statslåns återbetalning sålunda disponerade
medel, komma den s. k. statslånefondens behållningar och inom landet egande
fordringar alt utgöra en tillgång, som, jemte öfriga härtill afsedde medel, till jernvägsarbetenas
bedrifvande anvisas.
Enligt de Utskottet meddelade yttranden, sum inom Riks Stånden afgifvits i
anledning af Kongl. Maj:ts Propositioner, angående fortsättningen af Statens jernvägsbyggnader
och dertill erforderliga medels anskaffning, har den mening isynnerhet
inom Bonde-Ståndet blifvit mera allmänt uttalad, alt någon ytterligare utländsk
skuldsättning för jernvägs-anläggningarnes fullföljande icke borde ske, utan i stället
dertill användas antingen en eller annan uppgifven särskild inkomst-titel elier öfver—
skotten å samtliga stals-inkomsterna samt hvad genom minskning af hittills utgående statsanslag
kunde besparas, och att hvad derutöfver för ifrågavarande arbetens oafbrutna
bedrifvande ovilkorligen erfordrades, borde upplånas inom landet. Uti enahanda
syftning hafva dessutom åtskillige förslag blifvit framställda i liera rörande Statens
jernvägs-anläggningar inom Preste- och Bonde-Stånden väckta samt till Stats-Utskoltet
remitterade motioner; och då dessa framställningar torde böra pröfvas och
afgöras i sammanhang med de frågor, hvaröfver Utskottet nu fått sig uppdraget
att ofördröjligen afgifva sitt utlåtande, anser sig Utskottet böra här nedan meddela
6
Slals-Ulskottets Betänkande Jfs 51.
en kort sammanfattning af omförmiilda framställningar; varande af följande motionärer
förslag rörande nyss uppgifna ämnen väckta, nemligen:
Inom Presle-Slåndet:
af Doktor Säve. som föreslagit, alt, då Stats-verket, innan de förut upptagna
betydliga statslånen blifvit återbetalda, ej borde vidkännas ytterligare skuldsättning, det
af Kongl. Maj:t äskade inslag till fortsättande af Statens jernvägsbyggnader, så vidt
det grundade sig på utländsk skuldsättning, icke måtte varda vid denna riksdag
beviljadt ;
af Doktor Sandberg, hvars motion innehåller det förslag: att, sedan utaf den
under instundande statsreglerings-period påräknade afgift för tillverkningen af bränvin
ett belopp af en eller högst två millioner Riksdaler blifvit allemnadt till fyllande af
Statens allmänna behof, återstoden måtte ingå till fonden för Statens jernvägsbyggnader,
så alt landets belastande med ytterligare utrikes gäld måtte kunna undvikas
och Rikets Ständers Banks vinstmedel användas till nödigt betryggande af realisationen.
Inom Bonde-Ståndet:
af Riksdags—fullmägtigen Sven Heurlin frän Kronobergs län, som, under yrkande,
att innevarande riksdags anslag för fortsättningen af Statens jernvägsbyggnader
måtte, utom det återstående beloppet, 800,000 R:dr, utaf förra jernvägslånet,
bestämmas lill 13,140,000 R:dr, föreslagit, att detta anslag måtte bestridas af de
besparingar, som nu funnes för Regering och Ständer tillgängliga, samt hvad derutöfver
erfordrades omedelbart utgå af bränvins- bevillningen;
al Pehr Erik Andersson från Westerås län, enligt hvars motion, för de
jernvägsarbete!), som motionären ansett böra under nästa statsregleringsperiod för
Statens räkning utföras, borde i främsta rummet användas Riksgälds-kontorets årliga
behållningar tillika med återstoden af lörra jernvägslånet samt hvad derutöfver till
samma arbeten erfordrades, genom lån anskaffas;
af Paul Andersson från Jemtlands län, som hemställt, att Statens jernvägsbyggnader
icke måtte fortsättas i vidsträcktare mån än landets egna tillgångar medgåfve,
samt att till nämnde arbeten under nästa statsreglerings-period måtte utaf de
medel, som för bränvinsbränningen till Stats-verket ingå, anslås en summa af 12
millioner R:dr;
af Nils Olsson från Malmöhus län, hvilken i sin motion, deruti ett större
antal af Bonde-Ståndets Ledamöter instämt, föreslagit, att till sagde arbeten måtte
anvisas bela bränvins-bevillningen och således ej mindre tillverknings- än minuteringsoch
utskänknings-afgifterna;
af Georg Nyqvist från Wermlands län, hvars motion åsyftar, att den genom
bränvinsbränningen uppkomna statsinkomst hädanefter måtte uteslutande till Statens
jernvägsbyggnader användas; samt
Ståts-Utskottets Betänkande M 51.
af Ola Lasson från Kristianstads län, som ansett, att nödige medel till de
lån och anslag, hvilka för jerhvägs-anlägguingar komma att beviljas, borde i främsta
rummet beredas genom all möjlig besparing vid innevarande riksdags ordinärie statsreglering
samt genom indragande helt och hållet af de under extra statsregleringeh
vanligen inbegripna utgifter, och alltså föreslagit, att utaf de på detta sätt uppkommande
tillgångar mätte till jernvägsarbete!! under nästa statsreglerings-period anslås åtminstone
fern millioner R:dr årligen, samt att, derest bränvins-skatten komme att enligt Kongl.
Majrts förslag förhöjas, densamma måtte oafkortad t användas till nämnde arbeten;
hvarjemte samma motionär hemställt, att hvad härutöfver kunde till jernvägsarbetena
erfordras, måtte anskaffas genom utländskt lån, dock med detsammas inskränkning
i förhållande till ofvannämnde besparingars belopp.
I sammanhang med de rörande ifrågavarande ämne sålunda väckta motioner
och deruti gjorde framställningar, har Utskottet ansett sig jemväl böra anföra det
förslag Riksdags-fullmägtigen Johannes Andersson från Skaraborgs län, under diskussionen
i anledning af Kongl. Majrts Proposition angående Statens jernvägs-anläggningar
inom Bonde-Ståndet framställt, innehållande detta af flera ledamöter utaf
samma Stånd biträdda förslag:
l:o att de 1 . utaf afgifterna för minuthandel med och utskänkning af
bränvin, som, enligt gällande föreskrifter, böra tillfalla staden eller på landet aflemnas
i Landt-ränteriet, för alt sedermera på socknarne fördelas, måtte i stället öfverlemnas
till Riksgiilds-kontoret, samt att endast den återstående femte delen måtte
tillfalla staden, eller ä landet öfverlemnas till kommunalstyrelse inom den församling,
der försäljningen skett;
2:o att tillgång för- jernvägsbyggnaderna dessutom måtte beredas genom besparing
af hela stats-aiislaget till kostnader för andra klassens bevärings-exercis,
samt det i Kongl. Majrts Proposition om Stats-verkets tillstånd och behof äskade
anslag, till Stockholms befästande, äfvensom genom nedsättning i den vid sistlidne
riksdag provisionelt beviljade såkallade dyrtids-löneförhöjningen till Statens embetsoch
tjenstemän; och
3:o att hvad derutöfver för Statens jernvägs-arbeten erfordrades, måtte utgå
af bränvinsbrännings-mcdlen.
Med afseende å den både i åtskilliga motioner och under diskussionerna inom
ofvanbemälde Riks-Stånd yttrade mening, att Staten icke bör ådraga sig vidare
skuldsättning för jernvägsbyggnadernas utförande, utan dessa arbeten endast fortsättas
i den mån dertill disponibla tillgångar medgifva, anser sig Utskottet böra
erinra, hurusom, då Rikets Ständer vid 1853 och 1854 års riksdag, för att till
fredsställa
ett inom nästan alla samhällsklasser uttaladt och erkändt kraf samt allmänna
rörelsens och industriens gemensamma behof, funno Sverige äfven böra tillegna
sig det nya fortskaffningsmedel, som inom flere andra länder visat en så
mägtig inverkan på näringarnas förkofran och utveckling, samt beslöto, att för detta
8
Slals-Ulskollels Betänkande M 51.
fortskaffningsmedels eller jernvägarnes åstadkommande, Staten skulle åtaga sig att
genom sin omedelbara försorg och på sin bekostnad utföra hufvudbanorna vid de
svenska jernvägs-anlägguiugarne, besluten derom fattades med förutsättning och uttryckligt
förklarande, att erforderliga tillgångar, för bestridande af de med dessa
företag förenade högst betydliga kostnader, måste af Staten genom lån anskaffas
och att Statens skuldsättning alltså utgjorde ett oeftergiflig! vilkor för sagde företags
utförande. Bland skälen för beslutet om skuldsättnings-banans beträdande
anfördes i det derom då afgifna och af Rikets Ständer godkända utlåtande: att
om, å ena sidan, borde sorgfälligt undvikas att belasta framtiden med ökade skatter
för afbördande af skulder, deraf denna icke skördade någon nytta, borde å
den andra ej heller förbises samtidens rättmätiga anspråk att i skatteväg icke vara
öfver höfvan betungad för åstadkommande af företag, de der hufvudsakligen afsåge
efterföljande generationers gagn och egentligen beredde dem förmåner. Med denna
vid nu pågående jernvägs-anläggningars beslutande antagne och sedermera tillämpade
grundsats låter det ingalunda förena sig alt ensamt genom åläggande af nya
eller ökande af förut varande ' skattebördor söka bereda erforderlig tillgång för
samma anläggningars fortsättande och utförande. Skulle åter, såsom jemväl föreslaget
blifvit, jernvägsarbetenas bedrifvande hädanefter inskränkas inom och lämpas
efter den osäkra och omvexlande tillgång, som kan beredas genom besparing
af Statens utgifter och genom de öfverskott, som å statsinkomsterna möjligen kunna
uppstå, komme ej allenast den allmänt efterlängtade tidpunkten för de påbörjade
bansträckningarnas fullbordan att vida aflägsnas, utan äfven kostnaderna för dessa
företags utförande att i betydlig mån förökas.
Emot det jemväl under sistförlidne tvänne riksdagar framställda förslaget, att
de för tillverkningen och försäljningen af bränvin stadgade skattebidrag måtte användas
till kostnader för jernvägs-anläggningarne, anmärktes af sednast församlade
Ständers Stats-Utskott: att sedan längre tid tillbaka hade vid statsregleringarne
den grundsats iakttagits och genom förändring af fordna deremot stridande förhållanden
mer och mer tillämpats, att, med undantag af den, enligt Regeringsformens
66 §, för Riksgälds-kontorels behof afsedda särskilda bevillning, Statens
alla både ordinarie och extra-ordinarie inkomster skola gemensamt användas för
statsutgifternas samfälda bestridande, samt att således ingen viss inkomst-titel bör
anslås och utgå för ett eller annat särskildt föremål; hvarjemte samma Utskott
erinrade om den ordning, reda och enkelhet inom svenska Drätselverket, som genom
detta obestridligen riktiga och ändamålsenliga förfarande i hög grad befordrats,
samt förklarade förslaget, att, med frånträdande af sagde grundsats, från de
öfriga statsinkomsterna frånskilja och uteslutande för jernvägs-anläggningarnas bekostande
använda de genom bränvins-beskaltningen i Statens kassor inflytande medel,
så mycket mindre kunna antagas, som dessa medel ovilkorligen erfordrades för
de
Ståts-Utskottets Betänkande JH 51.
9
de vanliga stats-utgifternas fortsätta bestridande, så vida en till motsvarande belopp
uppgående och för de skattskyldige högst oförväntad förhöjning af de andra skattebidragen
ville undvikas. Till de sålunda emot nyssnämnde stats-inkomsts anslående
för Statens jernvägs-byggnader vid sednaste riksdag anförda och godkända skäl, hvilkas
fortfarande giltighet icke lärer kunna bestridas, anser sig nuvarande Statsutskott,
i anledning af den ånyo väckta frågan om de för bränvins-minuteringen
och utskänkningen särskildt stadgade afgifternas användande för oftanämnde företag,
böra tillägga, att dessa dels för kommunala behof och dels till utgifter af mera omfattande
gagn för hela landsorter afsedda medel svårligen utan kännbar afsaknad
inom de särskilda kommunerna och betänkliga hinder för vidmagthållandet och befrämjandet
af de inrättningar eller föremål, hvartill desamma anslagits, kunna för
närvarande till Stats-verket indragas.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter och under åberopande af Rikets Ständers
rörande samma ämne under föregående riksdagar fattade beslut, får Utskottet
alltså hemställa:
l:o
att de genom ofvan omförmälda motioner äfven vid denna riksdag
framställda förslag, angående de för bran vins-till verkningen och brän
vins-försäljri
ingen stadgade a (gifters användande till bestridande af
kostnaderna för Statens jernvägs-anläggningar, ej heller af Rikets nu
församlade Ständer måtte bifallas.
Utskottet har redan erinrat om den vid företagandet af de kostsamma arbeten,
hvarom nu är fråga, förutsatta och erkända nödvändigheten för Staten att medelst
upplåning och skuldsättning bereda de tillgångar, som erfordras för dessa arbetens
verkställande; och enligt Utskottets öfvertygelse utgör en fortsatt upplåning ett nödvändigt
vilkor för möjligheten att fullfölja Statens jernvägs-anläggningar på ett sätt,
sorn tillfredsställer på en gång den allmänna önskan, att de företagna jernvägsarbetena
måtte så fort omständigheterna medgifva fullbordas, och hela landets rättmätiga
anspråk att anläggningskostnaderna icke förhöjas genom en af nuvarande förhållanden
ingalunda påkallad eller för arbetenas ändamålsenliga utförande erforderlig
tidsutdrägt. Instämmande uti de i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition yttrade åsigter
i fråga om verkningarne af den för jernvägs-arbetena sålunda erforderliga upplånings
anställande inom landel, finner sig Utskottet således för närvarande ej kunna förorda
de framställda förslagen att ensamt genom inhemska lån söka sammanbringa det
betydliga belopp, som för nu förestående jernvägs-arbeteu måste upplånas, helst i
sådant fall en stor del af det förlags- och rörelse-kapital, öfver hvars nuvarande
otillräcklighet allmänt klagas, ofelbart skulle komma att under längre eller kortare
tider fråndragas den allmänna rörelsen samt alltså försvåra verkställigheten af de
Bih. till R. St. Prat. 18.19 Ä* 18(10. 4 Sami. t Afd. 20 Haft. 2
10
Ståts-Utskottets Betänkande M 51.
mångfaldiga liqvider, sorn oafbrutet måste af ii varje näringsidkare eller fastighetsegare
fullgöras. I betraktande af nuvarande financiella förhållanden och på de skäl, som
i merberörde Kongl. Proposition blifvit anförde till stöd för den deruti förordade
upplåning mot stats-obligationer å utländskt mynt, får Utskottet, som ämnar att i
särskildt utlåtande framställa sina åsigler rörande de väckta förslagen i afseende på
ett inhemskt fondsystems tillvägabringande, nu tillstyrka:
2:o
att till beredande af tillgång för fortsättning af Statens jernvägs
byggnader
ett fonderadt amorteringslån må upptagas emot Svenska
stats-obligationer, lydande å utländskt mynt och utfärdade å ut
ländskt
språk.
Uti en hos Borgare-Ståndet rörande Statens jernvägs-anläggningar och dertill
erforderliga medels upplånande, väckt motion, har Herr J. G. Schwan, jemte förordande
af Jernvägs-kommittéens förslag för fortsättande al arbetena å stambanorne
måtte under nästa statsreglerings-period anvisas en summa af 27,000,000 R:dr med
hänsigt till verkställigheten af deu upplåning, som till beredande af tillgång för sagde
arbetens utförande måste verkställas utom riket, föreslagit: alt beloppet af det blifvande
lånet, hvilket motionären ansett böra i London upptagas, måtte bestämmas
till 2,000,000 £ Sterling, svarande emot 33,000,000 R:dr Riksmynt; dock borde,
på det icke Engelska långifvares anspråk i sådant fall må öfver höfvan ökas, genom
Rikets Ständers beslut medgifvas, alt, om det funnes nödvändigt, finge i stället
för nämnde summa af 2,000,000 £ Sterling upplånas ett deremot i Hamburger
Banko svarande belopp, eller 20,000,000 Mark; att Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
måtte bemyndigas afslula länet samt dervid erhålla fria händer, med vilkor likväl
att i främsta rummet försök gjordes lill detta Iåns afslutande under offentlighet äfvensom
fri och öppen täflan; — samt att Rikets Ständers Bank måtte komma att som
delegare ingå i länet för ett belopp af 330,000 £ Sterling, motsvarande omkring
6,123,000 R:dr Riksmynt, eller för ungefärligen enahanda belopp som den nu tillgängliga
Banko-vinsten utgjorde; och har samma motionär, vidkommande den summa,
8,000,000 R:dr, som, enligt hans förslag, skulle komma att upplånas utöfver
hvad under nu förestående statsreglerings-period för Statens jernvägs-byggnader skulle
erfordras, yttrat, att denna summa syntes under samma tid väl behöflig för alt i
någon mån understödja de fastighetsegare, som, till följd af den nuvarande svårigheten
att belåna inteckningar, hotades med ekonomiskt obestånd.
Likaledes har uti en hos sislbemälda Riks-Stånd afgifven motion Herr A. 0.
Wallenberg hemställt, att det statslån, som, i följd af de under innevarande riksdag
gjorda framställningar, komme att upptagas mot obligationer å utländsk myntsort,
måtte bestämmas till ett belopp, som motsvarade 33 millioner R:dr Riksmynt, hvaraf
obligationer å tillsammans 29 millioner borde afyttras för att erhålla nödiga medel
Stats-Utskoltels betänkande M 51.
il
till Statens jernvägsbyggnader, och 6 millioner aflåtas till Rikets Ständers Bank,
För de obligationer Banken sålunda finge mottaga, borde Riksgälds-kontoret såsom
full liqvid erhålla återstoden af de utaf Riksgälds-kontoret, till följd af Rikets Stånders
beslut \id 1840 och 1841 års riksdag, utgifna obligationer för Bankens försträckningar
till 1808 och 1809 års krigskostnader samt de af arméens ackordsamorteringsfond
utfärdade obligationer Banken innehade, äfvensom en del af Banken
tillhöriga Hvpoteksförenings-obligationer.
Inom samma Riks-Stånd har äfven Herr Renström framställt det förslag: att
den summa, som för Statens jernvägsbyggnader komme att upplånas, måtte bestämmas
till så stort belopp, att den blefve tillräcklig för fullbordande af Statens
redan påbörjade jernvägar, samt att, i händelse utländskt lån skulle erhållas på
billigare vilkor än det förut upptagna jernvägslånet, Rikets Ständer måtte besluta
att, om sådant kunde ske, den nu förestående upplåningen får verkställas med den
utsträckning att äfven nyssnämnde lån derigenom skulle kunna infrias; hvarjemte
Herr Renström yttrat den åsigt, alt det nya länet bör, så vidt möjligt, upptagas i
guld, och således antingen i Pund Sterling eller i Francs. I afseende på den del
af lånemedlen, som tills vidare icke vore för jernvägsarbetena behöflig, har han
hemställt, att dessa penningar måtte användas dels til! uppköp af lätt realisabla
utländska statspapper, dels till bildande af en särskild fond i ändamål att inköpa
svenska stats-obligationer, så snart kursen derå visade sig i fallande och nedginge
lill ett visst belopp.
Bland de, i anledning af den Kongl. Propositionen om anskaffande af medel
för Statens jernvägsbyggnader hos Ridderskapet och Adeln afgifna yttranden, anser
sig Utskottet böra omförmäla de af Herr Fredrik Åkerman uttalade åsigter, enligt
hvilka hela den af Kongl. Majit föreslagna lånesumman borde upptagas utrikes och
på en gång upplånas den summa, som till fullbordande af Statens påbörjade jernvägsbyggnader
erfordrades, eller 35 millioner Riksdaler Riksmynt. Till undvikande
af de olägenheter, som kunde uppstå genom lånemedlens inflytande tidigare, än behofvet
för jernvägsarbetenas utförande fordrade, har Herr Akerman föreslagit antingen
att, sedan lånebelopp, myntsort, räntefot, amortissement och öfriga förmer för
länet blifvit bestämda, obligationerne endast måtte, i den mån penningar för jernvägsarbetena
behöfdes, varda utlemnade till försäljning i kommission på de platser,
der svenska fondpapper vöre kända, eller ock att, derest detta förslag icke skulle
vinna bifall, lånevilkoren måtte på det sätt uppgöras, att den föreslagna tillökningen
i lånesumman ej förr än om Irenne år skulle komma att realiseras och förorsaka
tillökning i sedelstocken. Derjemte och för att, oaktadt hela lånets upptagande
utom riket, bereda tillfälle åt svenska medborgare att nedlägga sina penningar i
detta lands statspapper, har Herr Akerman slutligen hemställt, alt vid lånets afslutande
måtte betingas rättighet alt utsätta obligationernas valörer både i utländskt
och svenskt mynt, samt att en viss del af länet måtte inom landet tillhandahållas, med
12
Stats-Utskottets Betänkande JVt 51.
rättighet för obligalions-innehafvarne att S inrikes ort få uppbära liqvider; för såväl
räntekuponer sora utlottade obligationer.
Innan Rikets Ständer pröfva och afgöra de väckta frågorna rörande sättet för
det utländska statslånets upptagande och återbetalande, jemte dermed gemenskap
egande ämnen, torde det belopp böra bestämmas, som emot nu föreslagna statsobligationer
skall upplånas. I fråga om detta belopp hafva, enligt de inom RiksStånden
afgifna och Utskottet meddelade yttranden, meningarne varit delade mellan
förordandet af den upplåningssumma 20,000,000 R:dr, som Kongl. Majit i sin nådiga
proposition föreslagit, och biträdandet af det hos Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet framställda och förordade förslaget, att Rikets Ständer nu måtte
fatta beslut om upptagande af ett lån å 35,000,000 R:dr, eller i det närmaste
hela det belopp, sorn, enligt uppgjorda samt för Rikets Ständer framlagda kostnadsberäkningar
komma att utgå för utförande och fullbordande af både vestra och
södra stambanorna; varande till stöd för samma förslag hufvudsakligen anfördt: att
då de medel, som för de återstående arbetena ä dessa begge stambanor erfordrades,
måste anskaffas genom upplåning, borde sagda upplåning verkställas på det för
Stats-verket mest fördelaktiga eller minst kostsamma sätt; att då ifrågavarande upplåning,
med afseende å den allmänna penningeslällniugen samt de öfrige förhållanden,
som härvid borde tagas i betraktande, måste ske utom riket, vore det ur flere
synpunkter särdeles vigtigt alt vid beslutandet af ett nytt utländskt statslån bestämma
en sådan lånesumma, att Rikets Ständer icke vid nästa riksdag blefve nödsakade
gå i författning om ett ytterligare låns upptagande för samma ändamål; att
det ovilkorligen måste menligt inverka på svenska Statens utländska kredit och
lånevilkorens beskaffenhet, om vid hvarje riksdag nya lån skulle beslutas och samtidigt
svenska stats-obligalioner, tillhörande flera särskilda lån, utbjudas på utländska
penningemarknaden; att kännedomen om en snart förestående ytterligare upplåning
för svenska Statens räkning ofelbart skulle framkalla ökade anspråk af dem, som
kunde och ville åtaga sig det nu ifrågavarande lånets anskaffande; att den anslags-summa
som bchöfdes för utförandet af de vid förloppet af nästa statsregleringsperiod
återstående arbetena å ofvannämnde stambanor, sannolikt komme att å utländska
börser anses ingalunda vara af den betydenhet, att den borde föranleda
upptagningen af ett särskildt utom landet sökt statslån af ett rike med Sveriges
storlek och tillgångar; alt ej allenast lånevilkoren kunde antagas blifva billigare
utan äfven de med upplåningens verkställande oundvikligen förenade kostnader mindre,
om ett enda i stället för tvänne lån upptoges; att den nuvarande tidpunkten
och penningestallningen vore synnerligen fördelaktiga för ett större utländskt statslåns
erhållande; att den i afseende på det nu ifrågaställa länet förekommande omständighet,
all en del deraf icke skulle indragas förrän efter eli par år, måste i
ej ringa mån öka värdet å de obligationer, som först derefter behöfde förvttras,
helst med hvarje tilländagående år de till ett med kapital-rabatt upptaget amor
-
Stals-Utskvtlels Betänkande M 51.
13
ieringslSn hörande obligalioner mäste, såsom en naturlig följd af den årligen sig
ökande amorteringen, få ett ökadt värde i förhållande lill obligationerna för ett
dylikt sednare upplaget lån; att bestämmandet af en jemförelsevis större upplåningssumma
skulle underlätta det beslutade lånets erhållande i England samt upptagande
med återbetalnings-skyldighet i guldmynt, hvilket, enligt hv id sednare tiders erfarenhet
ådagalagt och under det sannolika fortgåendet af guldets fallande värde i förhållande
till silfver, onekligen vore en för låntagaren särdeles vigtig och fördelaktig
omständighet i fråga om ett län, hvars återbetalande komme att under en längre
tidrymd fortfara; samt alt de med upptagningen af ett större statslån förenade fördelar
syntes så öfvervägande och de från upplåningen af ett jemförelsevis mindre
belopp oskiljaktiga olägenheter och kostnader så väsendtliga, alt Rikets näst sammanträdande
Ständer möjligen komrrie att derigenom föranledas att vid den då
oundvikliga upplåningen icke inskränka sig inom den lånesumma, som erfordras för
fulländandet af nu ifrågavarande jernvägar.
Utskottet har visserligen under öfverläggningarue angående förevarande vigliga
ärende tagit i noggrann! betraktande nu anförda jemte öfriga omständigheter och
förhållanden, som tala för bifallandet af det framställda förslaget, att Rikets Ständer
mätte vid denna riksdag lätta beslut om upptagandet af bela det för de begge påbörjade
stambanornas fullbordande erforderliga lån; men oaktadt U t kol tet ingalunda
vill förneka viglen af flera derför förekommande skäl, har Utskottet dock ej funnit
dessa utgöra tillräcklig anledning för Utskottet att tillstyrka och Rikets Ständer att
nu besluta en upplåning vida utöfver hvad Kongl. Majit föreslagit och jernvägsarbetenas
fortsatta bedrifvande under nyss ingångna och derpå följande tre år fordrar.
Då i Grundlagarnc en bestämd tid förcskrifvits, för hvilken vid hvarje riks
dag
Statens utgifter skola fastställas och dertill erforderliga tillgångar anvisas, skulle
det säkerligen förefalla lika oväntadt som ovanligt, om Rikets Ständer under innevarande
riksdag beslöte att genom Statens ytterligare skuldsättning anskaffa medel
för utgifter, som först efter vidtagandet af nästkommande riksdags statsreglering
skola bestridas. För att ett sådant från allt hittills iakttaget förfaringssätt afvika
n d e beslut skulle kunna på ett tillfredsställande sätt förklaras och rättfärdigas,
synas mera betydande och tillförlitliga fördelar böra lör landet kunna beredas, än
en i allt fall hufvudsakligen af framtida förhållanden beroende inverkan på lånevilkoren,
som den nu föreslagna upplåningens verkställande utöfver behofvet för instundande
statsreglerings-period möjligen kommer alt utöfva.
Emot bestämmandet vid denna riksdag huru mycket, som bör utom riket upplånas
för att elter Rikets Ständers nästa sammankomst finnas alt tillgå för då återstående
arbeten å Statens jernvägsbyggnader, förekommer dessutom, alt beloppet af
de kostnader, hvilka för vestra och södra stambanornas fulländning erfordras, destomindre
kan för närvarande med någon tillförlitlighet beräknas, som dessa kostnader
måste lill en icke ringa del blifva beroende af de ännu icke bestämda sträcknin
-
14
Siats-Utskottets Betänkande JM 51.
garne för de återstående delarne af dessa begge jernvägar. Skulle nemligen Rikets
Ständer icke antaga vissa af Jernvägs-Kommittéen gjorda framställningar, såsom till
exempel i fråga om södra stambanans sträckning genom Småland eller om utförandet
af jernbanan mellan Örebro och Hallsberg, kommer det sammanlagda beloppet
al sagde kostnader att med fyra eller fern millioner understiga den af motionärerne
beräknade summa: 55 mill. R:dr. Deremot torde i alla händelser med säkerhet kunna
antagas, att det belopp, som Kongl. Maj:t vid denna riksdag föreslagit att genom utländskt
lån anskaffas, blifver för fullföljande af de påbörjade stambanearbetena erforderlig.
Vidare skulle, äfven om det slutligen erforderliga beloppet för vestra
och södra stambanornas utförande blefve lika med den af motionärerne antagna
summa, all möjlighet att fylla någon del af ifrågavarande behof genom upplåning
inom landet i inhemsk myntsort, icke allenast under nu ingående utan äfven
under den derpå följande statreglerings-perioden vara med ens och utan föregående
öfverläggning om begagnande af denna utväg, på förhand afskuren. Genom den
uti ofvan åberopade motioner föreslagna, både i afseende på belopp och tid utsträckta
utländska upplånings beslutande, komme Rikets nu församlade Ständer dessutom att
blottställa sig för de anmärkningar, hvartill förändrade tidsomständigheter vid en
kommande riksdag kunna gifva giltig anledning, helst om den financiela ställningen
då möjligen medgifver hela lånesummans upptagande inora landet eller de återstående
arbetskostnadernas bestridande utan behof af vidare upplåning. Men likasom
gynnsamma financiela förhållanden under de kommande åren kunna minska upp
låningsbehofvet,
kan deremot detsamma, efter några års förlopp, genom inträffande
händelser vara i väsendtlig mån ökadt. En i sådant fall erforderlig förhöjning af
den på förhand bestämda lånesumman eller ett möjligen oundvikligt ytterligare utländskt
låns upptagande, jemte deraf föranledd utgifning af nya Svenska stals-obligationer,
skulle likväl sannolikt komma att anses mindre förenligt med hvad förut i
afseende på detta lands utrikes skuldsättning under samma tid blifvit af Rikets
Ständer besluladt och förklaradt samt alltså komma att för landets kredit på den
utländska penningrmarknaden och begärligheten af delsammas der utelöpande skuldförbindelse
utöfva en vida menligare inverkan, än om Sverige, utan något föregående
deremot stridande förklarande, skulle efter kortare mellantid inom utlandet
ånyo uppträda såsom lånesökande.
För öfrigt saknas icke anledning befara att den de! af det nu föreslagna högre
lånebeloppet, som först under tiden mellan nästa och derpåföljande riksdag skulle
behöfva användas för det dermed egentligen afsedda ändamål, eller Statens jern
vägsby
ggnader, i behofvets stund, ej skulle finnas att tillgå för detta ändamål,
derest samma medel, på sött jemväl föreslagits, under mellantiden blifvit i låneväg
inom landet utspridda eller derunder till större eller mindre del användts för något
annat föremål.
Ståts-Utskottets Betänkande M öl.
lii
Då Utskottet, sorn, i betraktande af deremot förekommande fyrfaldiga betänkligheter,
alltså finnér sig icke kunna förorda ett utländskt statslåns upptagande till
det inom Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet föreslagna belopp, ännu
icke hunnit verkställa den, till följd af Riks-Ståndens remisser, Utskottet åliggande
granskning och pröfning af de vid denna riksdag framställda munga och till en del
sinsemellan stridiga förslag i fråga om fortsättningen af Statens jernvägs-anläggningar,
har Utskottet följaktligen ej heller ännu hunnit stadga sitt omdöme i afseende
på hela den anslags-summa, som för dessa anläggningars fullföljande under instundande
statsreglerings- period erfordras och af Rikets Ständer bör anvisas. Under
sådant förhållande och i ovisshet huruvida genom nu pågående statsreglering några
tillgångar för sagde företags utförande kunna beredas, anser sig Utskottet för närvarande
icke ega annan tillförlitlig ledning för bedömandet af den fråga, hvars
ofördröjda behandling af Utskottet Rikets Ständer föreskrifvit, än Kongl. Majrts
derom aflåtna nådiga Proposition,
Om beloppet af det anslag för jernvägsbyggnadernas fortsättande under näst
ingående statsreglerings—period, som blifvit i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition äskadt,
blifver i sin helhet af Rikets Ständer beviljadt, lära tillgångar i alla händelser icke
komma att saknas äfven för den del af nämnde anslag, som öfverskjuter det belopp,
hvilket af Kongl. Maj:t blifvit föreslaget att genom lån i utländsk myntsort
upptagas. Utskottet får i delta hänseende erinra hurusom i den Kongl. Propositionen
om anskaffande af medel för fortsättande af Statens jernvägsbyggnad^- yttras,
att, äfven med iakttagande af all den försigtighet, som i detta hänseende är af
omständigheterna påkallad, Kongl. Majit hyser den öfvertygelse, att af dessa medel
någon mindre del, hvilken förslagsvis af Kongl. Majit upptages till belopp af
t»,OOO,000 R:dr, skulle, utan ringaste fara för näringarne eller penningeställningen
kunna erhållas inom landet, och att sålunda åtminstone en början kunde göras med
införande af ett inhemskt fondsystem, om hvilket systems närmare anordning Kongl.
Majit i samma nådiga Proposition utvecklat sin mening. Utskottet bör vidare anföra
att af de inora landet upplånta medel, enligt Kongl. Majlis förslag, 2 millioner
Ridr Rimt skulle af Banken öfvertagas, och således, om detta förslag af Rikets
Ständer antoges, endast 5 millioner återstode att inom landet upplåna. Då det
totalbelopp, om hvilket bär är fråga, icke kommer alt användas annat än successivt
under loppet af fyra år, måste det förekomma osannolikt, att ett sådant belopp,
fördeladt på dessa fyra år, icke skulle kunna utan rubbning af landets pen
ningeställning
och näringsförhållanden upptagas. Till ytterligare säkerhet har Kongl.
Majit lik väl äfven föreslagit, alt Riksgälds-kontorel skulle bemyndigas att genom tillfällig
upplåning fylla hvad som i den påräknade summan kunde komma att fattas. Och
slutligen lärer, då i händelse af bifall till Kongl. Majlis Proposition i dess helhet,
6,250,000 Ridr Rimt äro afsedda för jernvägsarbetena under år 1863, och Rikets
Ständer komme att församlas redan under hösten 1862, icke ringaste fara kunna
16
Stals-Utskottets Betänkande M 51.
uppslå för att jernvägsarbetena skola afstadna, äfven om det skulle hafva inträffat,
att ej den af Kongl. Maj:t beräknade summan af högst 3, eller, om Banken ej i
lånet deltager, 5 millioner, kunnat genom upplåning inom landet erhållas.
Förbigående, vid detta tillfälle, hvad högstberörde Proposition innehåller rörande
den deruti föreslagna upplåning inom landet, får Utskottet förklara att Utskottet,
efter sorgfälligt öfvervägande af ålit hvad i ofvan omförmiiida motioner och de inom
Riks-Stånden afgifna anföranden blifvit vltradt, funnit sig böra instämma i det af
Kongl. Majit framställda förslag, att det belopp, hvilket nu bör såsom amorteringslån
i utländskt mynt för Statens jernvägsbyggnader upptagas, måtte, utan att s. k.
lånekostnader dervid inbcräknas, komma att motsvara ‘20,000,000 R:dr. Utaf
denna upplånings-summa skulle dock en del komma att erhållas från Rikets Ständers
Bank, i händelse Rikets Ständer, sedan Banko-Utskottet sitt yttrande deröfver afgifvit,
bifalla att Bankens vinstmedel må användas till uppköp af Svenska statsobligationer.
Dessutom anser sig Stats -Utskottet härvid böra erinra att — derest
på sätt Kongl. Majit jemväl föreslagit och Utskottet, såsom både i allmänt och enskildt
hänseende fördelaktigt och ändamålsenligt, tillstyrker, det obetalta beloppet
utaf det lån å 12,000,000 R:dr, som enligt Rikets Ständers beslut under sednaste
riksdag biel' å utrikes ort upptaget för att bereda en af dåvarande penningeställning
påkallad tillfällig förökning i förlagskapitalet för inhemska handeln och näringarne,
varder liqvideradt med de medel, som inflyta till följd af den upplåning utom riket,
hvarom nu är fråga, — kommer Svenska Statens genom denna upplåning föranledda
ytterligare utländska skuldsättning endast att motsvara skilnaden emellan sagde
låns nu återstående belopp 9,000,000 Ridr och de medel, som derutöfver varda
Utom riket upplånade.
Åberopande redan uttalade åsigter i fråga om det belopp, som bör genom
Upplåning emot utrikes gångbara stats-obligationer anskaffas lill fortsättning af arbetena
å Statens jernvägsbyggnader under åren 1860 med 1863, får Utskottet
alltså tillstvrka:
%>
3:o
att, på sätt Kongl. Majit i nåder föreslagit, den summa, som emot
Svenska å utländskt mynt utfärdade stats-obligationer skall upplånas
till Statens jernvägsbyggnaders fortsättande under nyssnämnde år, må
bestämmas till ett belopp, motsvarande Tjugu millioner Riksdaler
Riksmynt; med tillägg af de med upplåningens verkställighet förenade
kosnader.
Likaledes får Utskottet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Majits
framställda förslag i afseende på liqviderandet af återstoden utaf det för näringarnes
understödjande i början af år 1858 i Hamburg alslutade Svenska statslån å
12,000,000 Ridr hemställa:
4:o
Siats-Utskottets Betänkande M 51.
17
att utaf de medel, som utom riket varda upplånade emot det nya
jernvägslånet tillhörande och å utländskt mynt lydande Svenska statsobligationer,
må ett belopp motsvarande den återstående ännu obetalda
delen, eller 9,000,000 R:dr, utaf det för ofvanberörde ändamål
vid sednaste riksdag beslutade och derefter utrikes upptagna
statslån, användas tili denna återstående iånesummas liqviderande å
de, enligt afslutadt kontrakt, derför bestämda tider samt att, i stället
för de sålunda tili sistnämnda statslåns återbetalning anslagna medel,
må ett deremot svarande belopp utaf den s. k. statslånefondens
behållningar och inbetalningarne å samma fonds fordringar, anvisas
såsom tillgång för bedrifvande! af statens jern vägsarbeten.
Enär under sistförflutne riksdag frågorna angående sättet och vilkoren för
utlåningen af de, enligt då församlade Ständers beslut, utom riket upplånte medel
till näringarnes understödjande och allmänna rörelsens underlättande behandlades af
Banko-Utskottet och då förvaltningen af dessa medel hittills tillhört samt äfven
hädanefter torde, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, komma alt besörjas af Rikets Ständers
Bank, anser Stats-Utskottet de af Kongl. Majit nu gjorda framställningar om
förlängning af den för sagde medels utlånande förut bestämda tid och samma medels
fortsatta förvaltande samt andra dermed gemenskap egande frågor icke tillhöra de
ämnen, hvaröfver detta Utskott ensamt bör sig utlåta.
Beträffande åter det i sisla punkten af Kongl. Majlis nådiga Proposition framställda
förslag angående den å statslånelonden uppkommande räritevinst samt ersättningen
af de genom nämnde låns upptagande och dertill hörande medels upplåning
föranledda förluster, får Utskottet, under erinran om Rikets sednast församlade Ständers
beslut, att Rikets Ständers Bank skall af Stats-verket hållas skadeslös för de
förluster, som i anledning af samma lån och dess användande för dermed afsedt
ändamål kunna för Banken uppkomma, tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad
Kongl. Majit i denna punkt föreslagit och att Rikets Ständer sålunda måtte förklara
oio
att räutevinsten å statslånelonden, sedan den utländska skuld, som
motsvarar densamma, blifvit liqviderad, kommer att tillfalla Riksgäldskontoret,
hvaremot också möjligen härå uppkommande förluster, i
öfverensstämmelse med hvad i detta hänseende redan är bestämdt,
skola ersättas af samma Verk, så att någon minskning i det belopp,
som för jernvägsarbetena derifrån påräknas, icke kommer att ega rum.
Då Utskottet nu öfvergår till de inom Riks-Stånden framställda förslag i afseende
på sättet och vilkoren för det ifrågavarande utländska statslånets upptagande
Bih. lill R- St. Prot. 1859 & 1860. i Sami. 1 Afd. 20 Hafi. 3
4K Siats-Utskottets lictänkande M 51.
och återbetalande, anser sig Utskottet böra erinra hurusom under föregångna riks
möten
vanligen för Fullmägtige i Riksgälds-kontoret meddelats vissa bestämda och
noggranna föreskrifter med hänsigt till förfaringssättet och betalningsvilkoren vid då
för Statens räkning beslutade upplåningar; men under sednaste riksdag funno Rikets
Ständer deremot mest liimpiigt och ändamålsenligt att, utan meddelande af särskilda
Fullmägtiges verksamhet och tillgöranden begränsande stadganden och bestämmelser,
öfverlemna ät Fullmägtige att vid sitt enahanda då erhållna uppdrags utförande, förfara
på det sätt som lände till det allmännas största fördel och närmast öfverensstämde
med de inom eller utom riket rådande penningeförhållanden, så alt Fullmägtige
kunde lämpa sina åtgärder efter de (lerfaldiga omständigheter, som på förfaringssättet
härvid mäste inverka och svårligen kunde på förhand angifvas samt än
mindre i då uppgjorda reglementariska föreskrifter upptagas och bestämmas. Då
tillämpningen af denna sålunda under sistförflutna riksdag erkända och antagna
grundsats icke gifvit någon anledning för Rikets Ständer att densamma frånträda,
i fråga om den nu förestående enahanda upplånings verkställande, synes samma
grundsats äfven under denna riksdag böra vidhållas. Men ehuru således, enligt Utskottets
åsigt, Rikets Ständer icke böra till ovilkorligt iakttagande vid nu ifrågavarande
utländska låns upptagande fastställa och meddela sådana bestämmelser,
hvarigenom den Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, såsom Rikets Ständers Ombud,
tillkommande rättighet och åliggande skyldighet att pröfva och afgöra på hvad sätt
och under hvilka vilkor detta lån skall med största fördel för Svenska Staten kunna
erhållas, har Utskottet dock ansett sig böra uttala sina åsigter rörande åtskilliga
i afseende på samma låns upptagande uti derom väckta motioner eller afgifne yttranden
föreslagna beslut och stadganden.
a) Angående den myntsort, deruti lånet bör upptagas.
Såsom skäl för lånets upptagande i Pund Sterling eller guldmynt, har Herr
Schwan erinrat om löljande förhållanden, nemligen: den årligen fortgående stora
införseln till Europa af guld, under det samtidigt motsvarande qvantiteler silfver
från denna verldsdel utfördes; guldets härigenom minskade värde; de i Pund Sterling
förestående liqviderna för de till jernvägs-anläggningarne erforderliga materialier och
effekter, sora måste anskaffas från England och hvilka skulle medtaga minst en
tredjedel af anläggningskostnaderna; fördelen alt på verldens största penningemarknad
eller fondbörsen i London bereda kännedom om och kredit för Svenska statspapper;
den politiska vigten af en ökad handelsgemenskap mellan Sverige och England; betydenheten
af de varor, som utgöra föremål för den inbördes importen och exporten
mellan dessa tvänne länder och måste i sagde myntsort liqvideras; samt fördelen
deraf att, till följd af ett större låns upptagande i guldmynt och dermed förenade
liqvider, guldet kan framdeles till större andel än för närvarande är stadgadt få inbegripas
i Svenska Riksbankens metalliska kassa.
Ståts-Utskottets Betänkande M 51-
19
Redan under sistförflutna riksdag fastades Rikets Ständers uppmärksamhet på
silfrets under sednare lider nästan oafbrutet stigande värde samt angelägenheten att
vid upptagandet af ett statslån, hvars återbetalning komme att under en längre tid
fortfara, söka undgå skyldigheten att uteslutande verkställa denria återbetalning med
en metall, tili hvars äfven framgent sig ökande pris flere samverkande orsaker förefunnos.
Utom detta förhållande, sy ries härvid ej heller den omständigheten böra
förbises att, i anseende till Svenska handelsrörelsens beskaffenhet och de förnämsta
afsättningsorterna för detta lands produkter, komma de blifvande amortissemeritsoch
ränteliqvidernas verkställande i guldmynt att utöfva en för affärslifvet vida mindre
kännbar inverkan på den allmänna vexeltillgången än om dessa liqvider måste ske
genom begagnande af vexlar, utfärdade på silfvervaluta. Men oaktadt nu anförda
skäl tala för ifrågavarande låns upptagande i guldmynt, finner Utskottet sig dock
ej böra tillstyrka någon bestämd föreskrift i detta hänseende, emedan derigenom
möjligheten att erhålla det önskade lånet komme att inskränkas till de länder,
hvarest det i allmänna rörelsen gångbara myntet hufvudsakligen består i guld, och
följaktligen de kapitaler, som finnas inom orter, der silfvermynt utgör det egentliga
rörelsemedlet och den allmänna värdemätaren, komma att uteslutas från deltagandet
i detta lån. Utskottet är för öfrigt öfvertygadt, att då de erbjudna vilkoren före
lånets afslutande komma alt jemföras och pröfvas, de fördelar, som med rättigheten
alt återbetala lånet i guldmynt onekligen äro förenade, skola tagas i noggrannt
betraktande, utan att till ledning dervid särskildt stadgande angående den ena eller
andra myntsortens företräde behöfver af Rikets Ständer meddelas. Utskottet anser
alltså Rikets Ständer vid denna, liksom vid nästföregående riksdag, kunna och böra
åt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret öfverlemna att upptaga oftanämnde lån och utfärda
obligationerna för detsamma i den utländska myntsort, som Fullmägtige finna
mest lämplig samt för Svenska Staten såsom låntagare mest förmånlig och hvarigenom,
utan att den åtagna betalnings-skyldighetens framtida fullgörande försvåras,
upplåningens framgång samt obligationernas afsättlighet befrämjas.
b) Lånets dterbeta/ningstid.
Vid den upplåning, som för anskaffande af tillgång tili Statens jernvägsbygge
nader under sednast förflutna riksdag beslöts, bestämdes icke någon viss tid, inom
hvilken skulden för de upplånte medlen skulle vara betald. Det beslut Rikets Ständer
i sådant hänseende lättade innehöll endast att till ränteliqvider och kapitalamortering
kommer ett anslag, som motsvarar ej blott räntan för lånets hela belopp,
utan äfven en procent af det i obligationerna förskrifna kapital att anvisas samt
från och med året näst efter det, hvarunder obligationerna för samma lån till långifvare
utlemnats. fortfarande med oförminskadt belopp utgå ända till dess hela lånet
blifvit i stadgad ordning betaldt. Genom det i början af år 1858 afslutade kontrakt
om det, på grund af åberopade beslut, inom Tyskland upptagna lån, äfvensom
20
Stats-Vtskottets Betänkande M 51.
genom de för samma lån utfärdade obligationer, har till lånesummans förräntning
och amortering under 40 år anslagits en annuitet af 3% procent af hela lånebeloppet
7,600,000 Thaler Preussisk Kurant, att under hvart och ett år af den
sålunda bestämda tiden haifårsvis utgöras,
Ehuru Utskottet föreställer sig, att en utöfver sagde åratal utsträckt tidrymd
icke kommer att erfordras för återbetalningen af det nya lån, om hvars upptagande
fråga nu är, torde dock bestämmandet och utsättandet af en viss tid, vid hvars
förlopp detta lån skall vara till fullo återbetaldt, desto hellre böra få bero på
särskild öfverenskommelse vid lånets afslutande, som amorteringstiden måste inverka
på räntans äfvensom den möjligen medgifna kapital-rabattens belopp, och dylika i
förväg meddelade bestämmelser, hvarigenom rättigheten för långifvare och låntagare
att sinsemellan jemka dessa af hvarandra beroende betalningsvilkor betages, måste
förhindra elier försvåra det önskade lånets erhållande.
c) Sältet för lånets amortering.
Lån, som icke äro upptagne på kortare tid mot obligationer med vissa bestämda
förfallodagar, återbetalas eller amorteras antingen efter uppsägning eiler medelst
obligationers utlottning eller inköpande. Uti det, angående upplåningen för
Statens jernvägsbyggnader vid sednaste riksdag af dåvarande Stats-Utskott afgifna
yttrande, föreslogs, att i de obligationer, som vid denna upplåning utfärdades, Riksgälds-kontoret
borde förbehållas rättighet att framdeles, i fall omständigheterna pröfvades
dertill föranleda, kunna uppsäga obligationerna till inlösen efter viss bestämd
förfallotid; men som det härom föreslagna stadgande icke godkändes af mer än ett
Riks-Stånd, blef detsamma icke upptaget i Rikets Ständers rörande nämnde upplånings
verkställande meddelade beslut. En dylik uppsägningsrätt har likväl blifvit
Riksgäids-kontoret tillerkänd genom det rörande 1838 års Tyska jernvägslån afslulade
kontrakt och de för detta lån utgifne obligationer, deruti stadgas, att Riksgäids-kontoret,
efter år 1873, eger dels öka de föreskrifne kapital-afbetalningarne,
dels pä en gång al pari återbetala hela det då återstående lånebeloppet, under
vilkor att sådan uppsägning sednast 6 månader före uppsägningstidens förlopp genom
allmänna tidningarne kungöres.
Rättigheten för låntagaren alt, i fall den allmänna penningeställningen eller
inträffade särskilda förhållanden dertill föranleda, kunna när som helst, emot erläggandet
af det belopp, hvarå de å innehafvarnes sida ouppsägbara obligationerna lyda,
afbörda sig sin återstående skuld, måste i allmänhet anses såsom en ganska väsendtlig
fördel; och otvifvelaktigt komma äfven vid framtida underhandlingar om Svenska
statslåns afslutande att väckas anspråk på denna rättighets förbehållande åt Staten:
men då en dylik uppsägningsrätt för stats-obligationer i allmänhet icke finnes stadgad
inom de länder, der sådane obligationer hafva sin största gångbarhet, torde en
Uttrycklig föreskrift om förbehållandet af framtida uppsägningsrätt för låntagaren icke.
