# ID: svediakorp-gov2347
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 116,110
# sentences: 3,250
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
!ASa^M©H
PROTOKOLL
VID
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1§59 oell 1§60.
tredje saimliigek,
Konslilutions-Uts/iottcts Memorialer.
B
J J 0 A 0 T 0 J! ‘I
HiIoiN mti* i utsiilMilfli
(I ssj ©ciöÉ' is-st: 0
,'i:>s k>#:*j wam s. ta?! srr
.V\\\\VWUV\\i, V.VU\0’<\v.\ \-?auVv\\\V\V/.WiÄ
tfeiMsUtulions iJtskaltcts Memorial Nx» 1
K :© 1.
Ank till Bxp.-Utsk. den 7 Nov. 1859, kl. 2 e. m.
Memorial lill Rikets Ständer om arfvoden för en Notarie och en
Kanslist,
I likhet med hvad vid föregående Riksdagar egt rum, har Konstitutionsutskottet,
för goro målens ordentliga och skyndsamma bestridande, funnit nödigt
att, utom den Kansli-personal af en Sekreterare och en Kanslist, som 24 § 1
momentet Iliksdags-Ordiimgcn i allmänhet bestämmer, ytterligare antaga en Notarie
och en Kanslist} hvilket Utskottet, till följd af den uti beronia fj gifna föreskrift,
får hos Rikets Ständer anmäla, med vördsam anhållan att äfven Teir desse
sistnämnde tjenstemän måtte beviljas arfvoden i enlighet med de grunder, hvilka
komma att vid rikdagen tillämpas för Kansli-beljen ingens allön ande. istockholm
den 7 November 1859.
På Högloft. Ridd. och Adelns vägnar:
Th, Mluick af Rosenschöld.
På Vällofl. Borgare-Ståndets vägnar:
F. A. Rinman.
På Högv. Preste-Ståndcts vägnar:
J. A. Butsch.
På Hederv. Bonde-Ståndets vägnar
Joli. Persson.
G. Cederschiöld.
Bih. lill R. Sl. Vrot. 18SO $ 1860. 3 Sami. 1 tläfl.
1
9
Kon&lilutiovs-UlskoUcls Memorial A:o 2.
Hfro 2.
• Alik. till Exp.-Utsk. den 14 Nov. 1859, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Ständer, med uppgift på de från sisllidne
Riksdag hvilande förslag lill ändring i Grundlagarne.
Du af llikets Ständer vid sednast hållna riksdag, enligt 67 och 68 §§ Riks
dags-Beslutet
den 10 Mars 1858. till slutlig behandling vid innevarande riksdag
antagna förslag till ändringar i nu gällande Grundlagar, får Konstitutionsutskottet
härmed vördsamt till Rikets Ständer öfverlemna. Stockholm den 14
November 1859.
Förslag
till ändringar i Grundlagarne,
af Rikets Höglo!!. Ständer vid Riksdagen 1856—1858 liäiiskjutne till grundlagsenlig
behandling vid nu ingångna Riksdag.
1 :o
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition af den 6 Oktober 1857, angående ändring af
5 och 6 §§ Regerings-Formen, i afseende å Stats-Rådets sammansättning.
Jfcegcrissg^-Formen.
§ ®
(Nu gällande lydelse, hvaruti äro med kursiv stil ut- (F örslagens lydelse, hvaruti ändringarne eller tiTIag
märkte
de delar, hvilka blifvit föreslagna att ändras gen äro med kursiv stil utmärkte.)
eller utgå.)
Stats-Rådet skall bestå af Tio Le- Stats-Rådet skall bestå af Tolf Ledamöter,
hvilka äge att alla der förekom- damöter, hvilka äge att alla der före
-
Konslitulions-Utsliollets Memorial A'--o 2.
3
mande ärenden öfvervara: ej må fader och kommande ärenden öfvervara: ej må fason
eller bröder på en gång vara Leda- der och son eller bröder på en gång
möter af Stats-Rådet. vara Ledamöter af Stats-Rådet.
§ 6.
Af Stats-Rådets Ledamöter skola
Sju vara Chefer, hvar för sitt Departement,
nemligen:
Justitie-Stats-Ministern, för JustitieDepartementet;
Stats-Ministern
för Utrikes Ärendena,
fiir Utrikes-Departementet;
En Chef och föredragande Stats-Råd
C1
för Lamltförsvars-Departementet, hvilken
tillika vare Konungens Rådgifvare i Kommandomål
för Arméen;
En för Sjöförsvars-Departementet,
hvilken tillika vare Konungens Rådgifvare
i Kommandomål för Flottan;
En för Civil-Departementet;
lån för Finans-Departementet, sami
lån för Ecklesiastik-Departementet.
Den närmare fördelningen af ärendena,
Departementen emellan, bestämmes
af Konungen, genom en särskilt utfärdad,
offentligen kungjord stadga.
Bland de Tre Stats-Råden utan Departement
böra minst Två hafva förvaltat
Civil Beställning.
Af Stats-Rådets Ledamöter skola
Atta vara Chefer för hvar sitt Departetement,
nemligen:
Justitie-Stats-Ministern för — —
En för Ecklesiastik-Departementet,
samt
En för Departementet för Allmänna
Arbeten och Kommxmikationsanstalter.
Den närmare fördelningen — —
stadga.
Bland de Fyra Stats-Råden utan
Departement böra minst Två hafva förvaltat
Civil Beställning.
Hänvisning:
Kongl. Maj:ts Nådiga Propos. N:o 126.
Bihang till Riks-St:ns prot. 3 Sami. Konstitutions-Utskottets
Mern. N:o 52.
Ridd. o. Adelns prot.
Preste-Ståndets prot.
Borgare-Ståndets prot. d. 18 Nov. 1857.
Bonde-Ståndets prot. d. 24 Nov. 1857.
d. 25 Nov. 1857.
4
Konstiliaiont-Vltkntlet.i Memorial N:o 2-
2:o.
Förslag till ändring i 5 och 6 §§ Regerings-Formen, angående eft nyR
Stat »-Departement.
(Anin. Om Kongl. Maj:ts ofvan omförtnälda Nådiga Proposition, angående ändring
af 5 och 6 §§ Regerings-Formen, i afseende å Stats-Rådets sammansättning,
varder af Rikets Ständer antagen, kommer det under detta
N:o upptagna förslag att förfalla.)
Tiegeriiig-:
§
Stats-Rådet skall hesta af Tio Ledamöter,
hvilka äge att alla der förekommande
ärenden öfvervara: ej må fader
och son eller bröder på en gång
vara Ledamöter af Stats-Rådet.
§
Åf Stats-Rådets Ledamöter skola
Sju vara Chefer, hvar för sitt Departement,
nemligen:
Justitie-Stats-Ministern, för JustitieDepartementet;
— — — — —
En för Finans-Departementet, saini
En för Ecklesiastik-Departernentet.
Den närmare —■ — — stadga.
Bland de Tre Stats-Råden — —
Civil Beställning.
s-Formeii.
5,
Stats-Rådet skaN bestå af Elfva
Ledamöter, hvilka äge att alla der förekommande
ärenden öfvervara: ej ina fader
och son elfer bröder på en gång
vara Ledamöter af Stats-Rådet.
e.
Af Stats-Rådets Ledamöter skola
Atta vara Chefer, hvar för sitt Departement,
nemligen:
Justitie-Stats-Ministern, för JustitieDepartementet;
— — — — —
En för Finans-Departementet;
En för Ecklesiastik-Departernentet,
samt
En för Departementet för Allmänna
Arbeten och Kommunikationsanstalter.
Den närmare— —■ — stadga.
Bland de Tre Stats-Råden — —
Civil Beställning.
Ilänvisni ng:
Bihang till Riks-Ståndens prof. 3 Sami.
Konst.-Utsk:s Meni. N:ris 54 och 60.
Konstiluliom-Utskotlcts Memorial N:o 2.
5
Ridd. o. Ad:s prot. )d. 28 Nov. 1857 och
Preste-Ståndetsprot. ) d. 5 Jan. 1858.
Borgare-Ståndets prot. d. 28 Nov. 1857
och den 4 Jan. 1858.
Bonde-Ståndets prot. den 21 Nov. 1857
och den 5 Jan. 1858.
3:o.
Förslag till ändring i 12 § Regerings-Formen, angående Stats-Rådets hörande
öfver afhandlingar och förbund med främmande makter.
Regerings-Formen.
§ 12.
Konungen äger att i Afhandlingar Konungen äger att sluta afhandlin
och
Förbund med främmande Makter in- gar och förbund med främmande makter,
gå, sedan Han, enligt föregående §, der- sedan, enligt 8 §, Stals-Rådet deröfver
öfver hört Ståts-Ministern för Utrikes blifvit hördt.
Ärendena och någon annan tillkallad
Stats-Rådets Ledamot.
llän visning:
Bihang till Riks-St:ns prot. 3 Sami. Konst.-  Utsk:s Mern. N:ris 13, 23, 38 och 64.
Ridd. och Adelns prot. den 25 Juli, 19
Aug., 26 Sept. 1857 och d. 13 Febr.
1858.
Preste-St:ts prot. den 25 Juli, 15 Aug.,
23 Sept. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
Borgare-St:ts prot. den 25 Juli, 19 Aug.,
30 Sept. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
Bonde-St:ts prot. den 25 Juli, 22 Aug.,
30 Sept. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
4:o.
Förslag, angående det tillägg till 12 § Regerings-Formen, att Konungen icke
tnå utan Rikets Ständers samtycke blifva regerande Furste af utländsk stat.
6 Kotisiiluliont-Llskoilels Memorial Klo 2.
Regerings-Formen.
§ 12.
Konungen äger att — — — Konungen äger att — — —
Ledamot. Ledamot.
Ej må Konungen utan Riksens Slängers
samtycke blifva regerande Furste
af utländsk stat.
Hänvisning:
Bihangtill Riks-St:ns prot. 3 Sami. Konst.-  Utsk:s Mern. N:ris ld, 24, 39 och 64.
Ridd. och Adelns prot. den 2ö Juli, 19
Aug., 26 Sept. 1857 och den 13
Febr. 1858.
Preste-St:ts prot. d. 25 Juli, 15 Aug., 23
Sept. 1857 och ilen 13 Febr. 1858.
Borgare-St:ts prot. den 25 Juli, 15 Aug.,
30 Sept. 1857 och den 13 Febr. 1858.
Bonde-St:ts prot. d. 25 Juli, 22 Aug., 30
Sept. 1857 och den 13 Febr. 1858.
5:o.
Förslag till ändring uti 17 och 22 §§ Regerings-Formen, åsyftande förstärkning
uti antalet af flogsta Domstolens ledamöter.
Regcriiigs-Formcii.
§
Konungens Domsrätt skall uppdragas
Tolf af Honom utnämnde lagkunnige
Män, hvilka fullgjort hvad Författningarne
föreskrifva dem, som uti DomareEmbeten
rnå nyttjas, samt i sådana värf
ådagalagt insigt, erfarenhet och redlighet.
De kallas Justitie-Råd och utgöra Konungens
Högsta Domstol.
17.
Konungens domsrätt skall uppdragas
minst Tolf, högst sider ton af Honom
utnämnde lagkunnige Män, hvilka fullgjort
hvad Författningarne föreskrifva dem,
sorn uti Domare-Embeten må nyttjas, samt
i sådana värf ådagalagt insigt, erfarenhet
och redlighet. De kallas Justitie-Råd
och utgöra Konungens Högsta Domstol.
Konnilulions UlsicoUefs Memorial N.-o 2.
r
Deras antal må ej Ökas utöfver Tolf,
sä vida ej Konungen och Riksens Ständer,
i den ordning 87 § stadgar, besluta
att Högsta Domstolen skall pä
af delningar arbeta; och varde i sadan t
fall så väl Justitie-Rädens antal inom
ofvan föreskrifrie grånsor, som ärendenas
fördelning mellan afddrängar ne
i samma ordning bestämde.
§ 22.
Uti Hogsta Domstolen kunna ringare Uti Högsta Domstolen kunna ringare
mål pröfvas och afgöras af Fem Leda- mål pröfvas och afgöras af Fem Ledamöter,
så ock af Fyra, der alla fyra äro möter, så ock af Fyra, der alla fyra äro
om slutet ense. Öfver vigtigare saker om slutet ense. Öfver vigtigare saker
skola minst Sju döma. Ej må liera än skola minst Sju döma. Ej må flera än
Atta Ledamöter på en gång tjens/go- Atta Ledamöter på en gång i pröfnin
rande
vara. gen af något mål deltaga.
Hänvisning:
Bihang till Riks-St:ns prot. 3 Sami.
Konst.-Utskits Mein. N:ris 34 och 48.
Ridd. och Adelns prot. d. 10 Okt. och
7 Nov. 1857.
Preste-St:ts prot. den 14 Okt. och 11
Nov. 1857.
Borgare-St:ts prot. den 10 Okt. och 11
Nov. 1857.
Bonde-St:ts prot. den 14 Okt. och 11
Nov. 1857.
6 :o.
Förslag till tillägg vid 28 § Regerings-Forinen, angående utländsk undersåtes
rätt att i riket förvärfva och besitta fastighet.
Itegeriiags-Formen.
i§ 28.
l:o Konungen äger att — — l:o Konungen äger att — — —
— — __ — -— —- -— höra. — — — — — — — höra.
8
Konstilutiom-Ulskottcls Memorial AT.o 2.
2:o Konungen äger att genom na- 2:o Konungen äger att genom —
turalisation till Svensk medborgare upp- — — — — — — — —
taga utländsk man i den ordning och — — — utnämnas,
under de vilkor, som uti särskild derom
af Konung och Ständer gemensamt stiftad
lag bestämmas. Sålunda naturaliserad
utlänning njute samma rättigheter
och förmåner, som infödd Svensk man,
dock utan att kunna till Ledamot af
Stats-Rådet utnämnas.
3:o Konungen äge att meddela
främmande makts undersåte tillåtelse
alt i riket förvärfva och besitta fast
egendom i den ordning samt under de
vilkor och förbindelser, som i särskild
derom af Konung och Ständer gemensamt
stiftad lag bestämmas.
Hänvisning:
Bih. till Riks-St:ns prot. 3 Sami. Konst.-  Utsk:s Mern. N:ris 20, 30, 45 och 64.
Ridd. och Adelns prot. d. 25 Juli, 15
Aug., 26 Sept. 1857 och den 13 Febr.
1858.
Preste-St:ts prot. d. 25 Juli, 15 Aug.,
23 Sept. 1857 och den 13 Febr. 1858.
Borgare-St:ts prot. d. 25 Juli, 15 Aug.,
30 Sept. 1857 och den 13 Febr. 1858.
Bonde-St:ts prot. d. 25 Juli, 22 Aug.,
30 Sept. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
7:o.
Förslag till ändring uti 29 § Regerings-Formen, angående Ärkebiskops- och
Riskops-val.
Regerings-Formen.
§ 29.
Till Årke-Biskop och Biskopar, med Till Arke-Biskop och Biskopar uthvilkas
val förhålles efter förra vanlig- namne Konungen en af de Tre, som ef
heten,
ler
/
Konslilulions-UlshoUcls Memorial N:o 2.
9
liden, ntnämne Konungen en af de Tre, ter föregångne, af vederbörande Pramm
fores lagné blifvit. sier .skap och Konsistorier fört ältade val
föreslagne blifvit,
II a n v i s n i n g:
Bih. till Iliks-St:ns prof. 3 Sami. Konst,-  Ut.skrs Mern. N:o 08.
Ridd. och Adelns prof. d. 18 Dec. 1857,
Preste-St:ts prof. d. 16 Dec. J857.
Borgare-Strtg prof. d. 14 Dec. 1857.
Bonde-St;ts prof. d. 15 Dec. 1857.
8:o.
Förslag till Grundlags-ändringar, åsyftande dels förändring i föreskrifterna rörande
liiks-styrelsens förande i vissa fall, dels utvidgad tjenste ti 11 sätt n i n "■srätt. för
sådan Styrelse, sorn i Konungs ställe i vissa fall förer regeringen, dels Grnndlagarnes
bringande till närmare öfverensstämmelse med Riks-Akten af den 6 Augusti
1815.
ItegcrtiiigfS-ForBSfiCfli.
§ 3?.
Vill Konungen utom Sverige och Vill Konungen utom Sverige och
Norrige resa, meddele ilan Stats-Rådet Norrige resa, meddele ilan Siats-Rådet
in pleno denna sin föresats och inhemte in pleno denna sin föresats och inhemte
dess tankar deröfver, på sätt 9 § omta- dess tankar deröfver, på sätt 9 § omtalar.
Besluter Konungen derefter sådan lar. Besluter Konungen derefter sådan
resa och den verkställer, befatte Sig ej resa och den verkställer, befatte Sig ej
med Rikets Styrelse eller utöfve den Ko- med Rikets styrelse eller utöfve den Konungsliga
makten, så länge Han utom nungsliga makten, så länge Ilan utom
Sina Riken vistas, utan före ,Ståts-Rådet, Sina Riken vistas, utan fores Rils-S/.yunder
sådan Konungens frånvaro, Hege- reisen under Hans frånvaro af den till
ringen i Hans namn, med all ilen rätt, thron följ den närmast berättigade Prins,
som denna Regerings-Forin Konungen om Han uppnått den ålder, sorn t’4/§
tillägger; dock må ej Siats-Rådet nå- sägs. Han. styre såsom Regent mai all
gonsin Adeligt stånd och värdighet för- Konungslig makt och myndighet, enligt
läna, eller till Grefligt och Friherrligt denna Regerings-Form; dock må Hane.]
stånd upphöja, eller Riddarevärdighet ut- Adeligt stånd och värdighet förläna, eller
liih. lill.. II. St. Prol 1839 4 1330. 3 Sand. 1 Hafi. 2
10
Kontinuliitns-LiskoUets Memorial A:o S.
dala; äfvensom nila lediga sysslor endast
tills vidare kunna förvaltas af dem, som
Stats-Rådet dertill förordnar. Huru förhällas
skall, derest Konungen längre tid
än Tolf månader ur Riket blifver, derom
varder i 91 § stadgadt.
Blifver Konungen så sjuk, att Han
icke Regerings-ärendena vårdar, förvalte
Stats-Rådet Styrelsen, pä det sätt, som
i föregående § bestämmes.
§
Konung vare myndig vid fyllda Aderton
år. Dör Konung innan Thronföljaren
denna ålder uppnått, föres Styrelsen
af Stats-Radet vied Konungslig makt
till Greflig! och Friherrligt stånd upphöja,
eller Riddarevärdighet utdela; äfvensom
alla lediga förtroendesysslor endast tills
vidare kunna förvaltas af dem, som liegenien
dertill förordnar.
Finnes ej Prins, sorn efter hvad
nu bestämdt ur, äger att Riks-styrelsen
öfvertaga, eller är lian af sjukdom eller
af vistande utom Sverige och Norrige
derifrån hindrad, då skall en In te rimsRegering
så sammansatt, som i RiksAkten,
till bestämmande af de genom
föreningen emellan Sverige och Norrige
upp komne konstitulionela förhållanden,
är stadgadt, tillträda Riks-Slyrelsen,
hvilken den äger att föra med samma
makt, som Regent. Interims-Regering
afträde Styrelsen, dä den af Regent kan
Öfverlagas.
Inträffar det fall, att Styrelsen
skall af Regent eller Interims-Regering
öfver tag as, fores den, till dess sådant
kan ske, af Siats-Rådet med samma
makt, som Regent.
Huru förhållas skall, derest Konungen
längre tid än Tolf månader nr Riket
blifver, derom varder i 91 § stadgadt.
40.
Blifver Konungen så sjuk, att Han
icke Regerings-ärendena vårdar, för/tålfes
med Riks-Slyrelsen, sorn i föregående §
bestämmes.
41.
Konung vare myndig vid fyllda Aderton
år. Lag samma vare för den lill
Thron följ den närmast berättigade Prins.
Dör Konung innan Thronföijaren denna
KorisUlulions-Llskollets Memorial N:o 3.
11
och myndighet i Konungens namn, intill ålder uppnått, föres Styrelsen af Intedess
Riksens Ständer sammankomma, och rims-Regering, enligt 59 §, i Konungens
den Förmyndare-Styrelse, Riksens Stan- namn intilldess Riksens Ständer salomander
förordna, [legeringen tillträdt, slut- komma, och den Förmyndare-Styrelse Riklande
sig Stals-Rådet denna Regerings- sens Ständer, jemte Norriges Storthing.
Form till ovilkorlig ejlet lefnad. i enlighet med Riks-Aklen, förordna,
Rihs-styrelsen till träd t.
§ 42.
Skulle den olycka tima, att hela Skulle den olycka tima, att hela
Konungahuset, inom hvilket Aifsrätten Konungahuset, inom hvilket Arfsrätten
till Riket räknas, pä manliga sidan utginge, till Riket räknas, på manliga sidan
då förval/e Ufven Stats-Rådet liege- utginge, skaij intill dess nytt Konungaringen
med Konungslig makt och myn- hus blifvit utkoradt och den valde Konundighet,
intill dess Riksens Ständer hinna gen Rege>ringen tillträdt, styrelsen föras
sammankomma, ett nytt Konungahus ut- af Regering, på sätt i § 39 sägs.
kora och den valde Konungen Regeringen
tillträdt.
Uti alla de fall, hvarom föregående
fyra §§ handla, skola Stals-Rådets
sam'lige Ledamöter vat a närvarande
och rösta.
§ 43.
Går Konungen i Fält, eller till af- Går Konungen i Fält, öfter —
lägsnare inrikes orter eller till Konunga- — — — — — —- — — —
riket Norrige reser, förordne Tre Leda- — — — — — — — stadgar
möter af Stats-Rådet, under den Ordlörande,
som Han, antingen ibland Prinsar
af Sitt hus eller ibland Stats-Rådets
Ledamöter, särskilt nämner, att föra Regeringen
i de mål, Konungen föreskrifver.
Med de mål, Konungen då Sjelf afgör,
förhålles på det sätt, som 8 § stadgar.
Hvad nu om Konung sagdt är
gä lie ock i afseende på Re gen ten. då
Riksstyrelsen af Honom utofvas.
§ 51.
I de fall, då Konungen eller Stats- I de fall, då Konungen, eller Rn
Rådet
sammankalla Riksens Ständer, fast- genien eller Regeringen sammankallar
12
Konslilutions-Llskoltets Memorial A':e 3.
Mailes tid^n till Riksdagens begynnelse
efter tretionde och inom femtionde dagen
fran den, då Kallelsen blifvit uti
Hufvudstadens kyrkor kungjord.
§
f den händelse 39 § ointalar, att
Konungen efter företagen resa utöfver
Tolf månader ur Riket biifver, sammankalle
Stals-Rädet, genom öppet Påbud,
Riksens Ständer till allmän Riksdag, oell
late Kallelsen inom Femton dagar efter
berörde tids förlopp uti Hufvudstadens
Kyrkor samt skyndsamligen i de öfriga
delar af Riket kungöra. Sedan Konungen
derom underrättad blifvit, men Han
ändock icke till Riket återkommit, tage
Riksens Ständer ilen författning om Rikets
styrelse, hvilken de nyttigast finna.
Då Konung dör och Thronfofjaren
annu omyndig är, utlärde S/dls-llädet
Kallelse ä Riksens ötander, hvilken
kallelse inom Femton dagar efter Konungens
död skall i Hufvudstadens Kyrkor
och vidare i Riket kungöras. Riksens
Ötander äge, utan afseende på något den
aflidne Konungens Testamente angående
Riks-styrelsen, att förordna en eller flera
Förmyndare, tom, intill dess Konungen
myndig biifver, Regeringen i Dess namn,
efter denna Grundlag, må utöfva.
Riksens Ständer —
kungjord.
91.
I den händelse 39 § omtalar, att
Konungen efter företagen resa utöfver
Tolf månader ur Riket biifver, sammankalle
Hegén t en eller Regeringen, genom
öppet Påbud, Riksens Ständer till allmän
Riksdag, och läte kallelsen inom Femton
dagar efter berörde tids förlopp uti Hufvudstadens
Kyrkor samt skyndsamligen
i de öfriga delar af Riket kungöra. Sedan
Konungen derom underrättad blifvit, men
Han ändock icke till Riket återkommit,
tage Riksens Ständer, jemte Aorriges
Stort/ring, i öfverensstämmelse med Riksylklen,
ilen författning om Rikets styrelse,
hvilken de nyttigast finna.
93.
Dä Konung dör och Thronföljaren
ännu omyndig är, utförde. Regeringen
Kallelse ä Riksens Ständer, hvilken kallelse
inom Femton dagar efter Konungens
död skall i Hufvudstadens Kyrkor
och vidare i Riket kungöras. Riksens
Ständer äge, gemensamt med iXorriges
Stor (liing, i den ordning Riks-yl k ten bestämmer,
att utan afseende pä något
den aflidne Konungens Testamente, angående
Riks-Styrelsen, förordna en eller liera
Förmyndare, sorn, intill dess Konungen
myndig biifver, Regeringen i Dess namn,
efter denna Grundlag, må utöfva.
konslUuliont-UliliOllets Memorial K:o 2.
13
Skulle ilen olyckliga händelse inträffa,
att den Konunga-Att, hvilken Arfsrätten
till Riket uppdragen vore, pä manliga
silian utpiiige, kalle Siats-Rådet,
inom den i föregående § stadgade tid
efter den siste Konungens död. Riksens
Ständer till allmän Riksdag. Riksens
Ständer skola då ett nytt Konungahus
utkora, med bibehållande af denna Regerings-Forin.
§
Om emot förmodan Ståts-Rådet
undciläte att i de läll, föregående 91,
93 och 94 §§ omförmäla. Riksens Ständer
genast sammankalla, dä äligge det
ovilkorligen liiddarhus-Direktionen, DomKapitlen
i Riket, Magistraten i Ilufvudstaden
samt Landshöfdingarne i Länen,
att, genom offentliga Kungörelser, underrättelse
härom meddela, på det val af
Riksdagsmän, der sådana val äga rum,
genast må kunna anställas, och Riksens
Ständer sammankomma, att deras och
Rikets rätt iakttaga och skydda. Sådan
Riksdag öppnes ä Femtionde dagen efter
den, dä Slais-Rådet sist bordt kallelse
dertill i Hufvudstadens Kyrkor låta kungöra.
9 4.
Skulle den olyckliga händelse inträffa.
att den Konunga-Att, hvilken Arfsrätten
till Riket uppdragen vöre, på manliga
sidan utginge, kalle Regeringen
inom den i föregående § stadgade tid
efter deli siste Konungens död, Riksens
Ständer till allmän Riksdag. Riksens Ständer
skola då, gemensamt med Norriges
Slut lfling, pä sätt Riks-Akten stadgar,
ett nytt Konungahus utkora, med bibehållande
af denna Regerings-Forin.
95.
Om emot förmodan Regenten eller
Regeringen underläte att i de fall, föregående
91, 93 och 94 §§ omförmäla,
Riksens Ständer genast sammankalla, dä
åligge det ovilkorligen Riddarhus-Direktionen,
Dom-Kapitlen i Riket, Magistraten
i Hufvudstaden samt Landshöfdingarne
i Liinen,. att, genom offentliga Kungörelser,
underrättelse härom meddela, på
det val af Riksdagsmän, der sådana val
äga ruin, genast må kunnä anställas, och
Riksens Ständer sammankomma, att deras
och Rikets rätt iakttaga och skydda. Sådan
Riksdag öppnes å Femtionde dagen
efter den, då Regenten eller Regeringen
sist bordt kallelse dertill i Hufvudstadens
Kyrkor låta kungöra.
jafiksdags-Ordii ingen.
§ 4.
1 händelse Konungen, efter företagen I händelse Konungen, efter företagen
resa, utöfver Toif månader ur Riket bIiI- resa, utöfver Tolf månader ur Riket blifver,
sammankalle Stals-Radet, genom ver, sammankalla Regenten eller Regc
-
14
Kontin olu>r>r-titlkalltH Veino riol A: o i.
öppet Påbud; Piksens Ständer till allmän
Riksdag, och late Kallelsen, inom
Femton dagar efter berörde tids förlopp,
uti Hufvudstadens Kyrkor, samt skyndsamligen
i de öfriga delar af Riket, kungöra.
§
Då Konung dör och Thronföljaren
ännu omyndig är, utfärde Siats-Rådet,
i den omyndige Konungens namn, kallelse
å Riksens Ständer, hvilken kallelse,
inom Femton dagar efter Konungens död,
skall i Hufvudstadens Kyrkor och sedan
vidare i Riket kungöras.
§
Skulle den olyckliga händelse inträffa,
att den Konunga-Ått, hvilken Arfsrätten
till Riket varit uppdragen, på manliga
sidan utginge, kalle likaledes StatsRådel,
inom den här ofvan stadgade tid
efter den sista Konungens död, Piksens
Ständer till Allmän Riksdag.
§
I de fall, då Konungen eller Stain*
Rådet sammankallar Riksens Ständer,
fastställes tiden till Riksdagens begynnelse
efter Tretionde och inom Fem nonne
dagen från den, då kakelsen blifvit i
Hufvudstadens Kyrkor kungjord.
§
Om, emot förmodan, i de fall föregående
4, 6 och 7 §§ utsätta, Riksens
Ständer ej genast sammankallas, åligge
det ovilkorligen Riddarhus-Direktionen,
Dom-Kapitlen i Riket, Magistraten i Hufvudstaden,
samt Landshöfdingarne i Lä
-
r ingen, genom öppet Påbud, Riksens
— — — kungöra.
6.
Då Konung dör och Thronföljaren
ännu omyndig är, utfärde Regeringen,
i den omyndige Konungens namn, kai»
— — — —- kungöras.
Skulle den olyckliga händelse inträffa,
att. den Konunga-Ått, hvilken arfsrätten
till Riket varit uppdragen, på manliga
sidan utginge, kalle likaledes Regeringen.
, inom den här — — —
— — — — Riksdag.
9.
I de fall, då Konungen eller Re
genten
eller Regeringen sammankallar
Riksens Siänder, — — — — —-
— -— — — kungjord.
10.
Om, emot förmodan, i de fall föregående
4, 6 och 7 §§ utsätta, Riksens
Ständer ej genast— — — — —
Konslilutionx-UtskotUls Ihmeriai N:o *.
15
nen, att, genom offentliga kungöranden
ifrån Prediksiolarne, underrättelse härom
låta meddela, på det Riksens Ständer
må sammankomma, att deras samt Rikets — — — — — — —skydda,
rätt iakttaga och skydda. Sådan Riksdag Sådan Riksdag öppnes å Femtionde daöppnes
å Femtionde dagen efter den, dä gen efter den, då fl egen ten eller RegeStats-Rådel
sist bordt kallelse dertill i ringen sist bordt kallelse dertill i HufHufvudstadens
Kyrkor låta kungöra. vudstadens Kyrkor låta kungöra.
§ 23.
l:o Samma dag, då Riksdagens öppnande
kungöres, utnämne Konungen Landtmarskalk
för Ridderskapet och Adeln,
samt till Talman för Preste-Ståndet ArkeBiskopen,
eller, om han är sjuk eller
frånvarande, eller hans Embete ledigt,
någon annan af Biskoparne. Sedan Borgare-
och Bonde-Stånden, hvart för sig,
på behörigt sätt blifvit constituerade, begäre
de hos Konungen, medelst Deputationer,
deras Talmän, hvjlka Konungen
då förordne. Enär Landtmarskalk eller
Talmän under Riksdagen af sjuklighet
eller andra anmälda laga förfall hindras
att föra ordet, företrädes deras ställen,
hos Ridderskapet och Adeln af den främste
närvarande Ledamoten, enligt Riddarhus-Ordningen,
och i de öfriga Stånden
af vice Talmän, hvilka likaledes, vid
Riksdagens början, af Konungen utnämnes.
Under det Borgare- och BondeStånden
samlas, och innan deras Talmän
förordnade äro, föres till vidare ordet:
hos Borgare-Ståndet af Hufvudstadens
förste Fullmäktig, och i Bonde-Ståndet
af den närvarande Ledamot, som de flesta
Riksmöten bivistat. Då, i händelse
af underlåten kallelse af S/ats-Rodet, de
i 10 § nämnde vederbörande till Riksdag
kalla, äge Ridderskapet och Adeln
l:o Samma dag, då Riksdagens öppnande
kungöres — — — — —
bivistat. Då, i händelse af underlåten
kallelse af Regenten eller Regeringen,
de i 10 § nämnde vederbörande till
Riksdag kalla, äge Ridderskapet och Adeln
lfi
Konslilutions-lJlskollels Memorial jV.-o 2.
att nämna Landtmarskalk, och Borgare- att nämna Landtmarskalk, oell Rorgareoch
Bonde-Stånden, hvart för sig, sina och Bonde-Stånden, hvart för sig, sina
Talmän. Talmän.
§ 26.
Konungen, eller, i de fall 4, ö, 6
och 7 §§ omröra, Siats-Rådet, läte genom
en Härold, under hittills öfliga ceremonier,
utlysa dagen, då Ständerna, efter
förrättad Gudstjenst, må sammankomma
på Riks-Salen. Gudstjenstcn, hvartill
alla Stånden böra enhälligt infinna sig,
förrättes af en Biskop i Stadens Storkyrka,
Efter dess slut, uppträde å Riks-Salen först
Bonde-Ståndet, vidare Borgare-Ståndet
och sist Preste-Ståndet, alla, hvart för sig,
anförde af deras Talmän. Ridderskapet
och Allein, anförde af Landtmarskalken,
vare Konungen följaktige, och intage
samtliga Stånden de dem anviste ställen.
För Konungen skall längst fram i Salen
stå en Thron, omkring hvilken KronPrinsen
och de öfrige Kongl. Prinsarno
hafva sina platser. Dernäst intage, framför
alla andra, de tvänne Stats-Ministrarne
deras rum, och förhålles i öfrigt enligt
det ceremoniel, Konungen låter för tillfället
utfärda. Härefter före Konungen
Sjelf, eller, der Konungen är frånvarande,
eller Han så för godt finner, Stats-Ministern
för Utrikes Ärendena ordet till Riksens
Ständer, och låte dem afhöra berättelsen
om hvad sedan sista Riksdag uii
Rikets Styrelse sig tilldragit. Landtmarskalken
och Talmännen träde sedermera
inför Konungen och framföre, i Ståndens
namn, deras underdåniga vördnad. När
Konungen
Konungen, eller, i de fall 4, 5, 6
och 7 §§ omförmäla, Hegén ten. eller Regeringen
låte genom en llärold, under
hittills — — — — — — —
ordning
Konslitulions-Uiskottets Memorial N:o 2.
17
Konungen lemnar Rikssalen, beledsagas
Han af Ridderskapet och Adeln, hvarefter
de öfriga Stånden i ofvan föreskrifna — — —
ordning afträda. ordning afträda.
Stats-Rådets och Högsta Domstolens
samtlige Ledamöter, äfvensom JustitieCanzleren
och Justitie-Ombudsmannen
kunna ej säte och stämma i sitt Stånds
Plena förnekas, enär de, enligt hvad hvarje
Stånds särskilda Ordningar stadga, dertill
berättigade äro; dock för Stats-Rådets
Ledamöter de särskilda fall undantagna,
då dem, enligt Regerings-Formen,
uppdraget är, att med Konungslig makt
och rätt styra. I Utskott eller val till
Utskotts-Ledamöter må icke någon af
förenämnde personer deltaga. Ej må någon,
af hvilken Riksens Ständer kunna
fordra redo och ansvar, inväljas i Utskott,
der redovisning för hans egna göromål
och Embets-åtgärder kan förekomma;
börande för öfrigt och i allmänhet
iakttagas, att i mål, som personligen
röra en Ledamot af något Riks-Stånd,
må han väl i Plena eller Utskott öfverläggningarne,
men ej besluten, öfvervara.
§
Då val till Konung eller Tronföljare
skall förrättas, äge Riksens Ständer,
att i deras särskilda Plena, genom allmän
omröstning, välja, till en Nämnd,
Sexton Personer för hvarje Stånd, med
uppdrag att, viii förefallande skiljaktigheter
emellan Riks-Stånden, bestämma
valet. Dagen efter, sedan Nämnden är
vald, skride hvarje Stånd särskilt till val
liih. lill R. St. Prut. 18S9 $ 1860. 3 Sc
Stats-Rådets och Högsta Domstolens
samtlige Ledamöter, äfvensom JustitieCanzleren
och Justitie-Ombudsmannen
kunna ej säte och stämma i sitt Stånds
Plena förnekas, enär de, enligt hvad hvarje
Stånds särskilda Ordningar stadga, dertill
berättigade äro; dock för Stats-RådsLedamot
det fall undanlaget, då honom
enligt Regerings-Formen uppdraget är
att vara medlem af Regering. I Utskott
eller val — — — — —
ej besluten, öfvervara,
il.
Då val till Konung eller Thronföljare
skall förrättas, äge Riksens Ständer,
att dagen före den, som, i enlighet med
Riks-A klen, blifvit till valdag bestämd,
i Ståndens särskilda Plena, genom allmän
omröstning, välja, till en Nämnd,
Sexton personer för hvarje Stånd, med
uppdrag att, vid förefallande skiljaktigheter
emellan Riks-Stånden, bestämma
nl. 1 Haft. 3
18 Konslitulions-Utskollcls Memorial JS:o 2.
af Konung eller Thronföljare. Förena
sig alla Stånden om en och samma person,
vare Han utkorad. Aro Ståndens
röster delade emellan flere, afgöre Nämnden;
dock må ej hos densamma komma
under omröstning andre, än de, som flesta
rösterna i hvarje Stånd erhållit; och
må ej något Stånd flere än en Candidat
framställa. Ledamöter af Nämnden må
ej uteslutas från utöfningen af deras Riksdagsmannarätt
i Stånden, men träde tillsammans
dagen efter den, då valet i
Stånden förrättadt är, och skiljes ej åt
förr, än de flesta rösterna om en Person
sig förenat. Omröstningen ibland Nämnden
skall ske per Capita och med slutna
sedlar. Hvar och en af Nämnden uppgifve,
ibland de af Stånden föreslagne,
den han anser böra utköras. Falla dervid
rösterna, till mer än hälften af de
röstandes antal, på En Man, vare han
behörigen vald. Aro åter rösterna så
delade, att en sådan full pluralitet icke
äger rum, anställes, enligt det i 53 §
beskrifna voteringssätt, ny omröstning,
till antagande af den, som flesta rösterna
erhållit, och, om han ej antages, af den,
om hvilken, näst efter honom, de fleste
af Nämnden sig förenat. Inträffar den
händelse, att Två eller Tre Personer
undfå de flesta och lika många röster,
anställes först särskild votering, enligt
sistnämnde §, öfver den ordning, hvarutinnan
om dessa Personer bör röstas;
och skall sedan, vid hvarje ny omröstning,
på enahanda sätt en voterings-sedol
afläggas, intill dess en bestämd pluralitet
är gifven. / den händelse, som i
94 § af Regerings-Formen omtalas,
skall Nämnden väljas inom Tionde da
-
valet. A den utsatta valdagen skride
hvarje Stånd särskilt till val af Konung
eller Thronföljare. Förena sig alla Stånden
om en och samma Person, vare Han
ansedd såsom af Sveriges Rikes Ständer
utkorad. Aro Ståndens röster delade
emellan flere, afgöre Nämnden; dock
må ej hos densamma komma under omröstning
andre, än de, som flesta rösterna
i hvarje Stånd erhållit; och må ej något
Stånd flere än en Candidat framställa.
Ledamöter af Nämnden må ej uteslutas
från utöfningen af deras Riksdagsmannarätt
i Stånden, men träde tillsammans
dagen efter den, då valet i Stånden förrättadt
är, och skiljes ej åt förr, än de
flesta rösterna örn en person sig förenat.
Omröstningen ibland Nämnden skall ske
per Capita och med slutna sedlar. Hvar
och en af Nämnden uppgifve, ibland de
af Stånden föreslagne, den han anser
böra utköras. Falla dervid rösterna, till
mer än hälften af de röstandes antal, på
n
En Man, vare han behörigen vald. Aro
åter rösterna så delade, att en sådan full
pluralitet icke äger rum, anställes, enligt
det i 53 § beskrifna voterings-sätt,
ny omröstning, till antagande af den, som
flesta rösterna erhållit, och, om han ej
antages, af den, om hvilken, näst efter
honom, de flesta af Nämnden sig förenat.
Inträffar den händelse, att Två eller
Tre Personer undfå de flesta och lika
många röster, anställes först särskild votering,
enligt sistnämnde §, öfver den ordning,
hvarutinnan om dessa personer bör
röstas; och skall sedan, vid hvarje ny
omröstning, på enahanda sätt en voterings-sedel
afläggas, intill dess en bestämd
pluralitet är gifven.
Konsliliikiom-Ulskollels Memorial N:o &
19
gen efter den, sorn i Riksdags-kallelsen till
Ständernas sammankomst är utsatt, och
Riks-Stånden skride till Konungaval dagen
efter sedan Nämnden är vald,
Skola Riksens Ständer tillsätta Förmyndare
för en omyndig Konung, sammanträde
de, sist dagen efter den, då
Riksdagen å Riks-salen öppnad blifvit,
och utvalje, genom allmän omröstning, i
deras Särskilda Plena, till en Nämnd,
Sexton personer för hvarje Stånd, hvilka
röste per Capita om de af Plena till
antalet bestämda Förmyndare, som skola
vara antingen En, Tre eller Feni. Hvarje
Ledamot afNämnden upteckne å en sluten
Val-lista de Män, dem han anser förtroendet
värdige, och så mångå, att de
med en person öfverstiga det af Ständerna
utsatta antal. Af dem, som dervid
kommit i åtanka, ställes, på sätt i
53 § stadgas, först den, som liesta rösterna
erhållit, under ny omröstning, då
Nämndens pluralitet gifve Utslaget. På
samma sätt fortfares med den, som näst
honom af de flesta blifvit kallad, och
så vidare, till dess det föreskrifna antalet
af Förmyndare varder uppfylldt; kunnande
Nämnden ej åtskiljas förr, än valet
gjordt och fulländadt är; och gälle
detta val, såsom Riksens Ständers beslut.
Nu händer, att Riks-Stånden ej inom
Tre dagar, sedan de å Rikssalen afhört
Kafva Riksens Ständers och Norriges
Storthings val inträffat på samma Person,
vare Ilan lagligen utkorad till Konung eller
Thronföljare. Skulle åter hvartdera Riket
hafva valt en olika Person, förhålles på sätt
i Riks-Akten stadgas.
62.
Skola Riksens Ständer, gemensamt
med Norriges Stor thin g, jemlikt RiksAkten,
tillsätta Förmyndare för en omyndig
Konung, sammanträde Riksens Ständer
sist dagen efter den, då Riksdagen
å Riks-salen öppnad blifvit, och utvälje,
genom allmän omröstning, i deras särskilda
Plena, till en Nämnd, Sexton personer
för hvarje Stånd, hvilka röste per
Capita om de af Plena till antalet bestämda
Förmyndare, som skola vara antingen
En, Tre eller Fem. Hvarje Ledamot
af Nämnden uppteckne å en sluten
Val-lista de Män, dem han anser förtroendet
värdige, och så många, att de med
en person öfverstiga det af Ständerna
utsatta antal. Af dem, som dervid kommit
i åtanka, ställes, på sätt i 53 §
stadgas, först den, som flesta rösterna
erhållit, under ny omröstning, då Nämndens
pluralitet gifve Utslaget. På samma
sätt fortfares med den, som näst
honom af de flesta blifvit kallad, och
så vidare, till dess det föreskrifna antalet
af Förmyndare varder uppfylldt; kunnande
Nämnden ej åtskiljas förr, än valet
gjordt och fulländadt är; och gälle
detta Val såsom Riksens Ständers beslut.
20
fionslitutions-UlsIcollels Memorial A':o 2.
den i 26 § omförmälda Berättelse, åsämjas
om Förmyndarnes antal; förordne då
genast, genom sina Elektorer, till ett
Utskott, Sexton af hvarje Stånd, att medelst
votering per Capita, jemlikt 53 §,
denna fråga, med samma kraft och verkan
som Riksens Ständers beslut, inom
Två dagar afgöra; skolande sedermera
den utsedde Nämnden likaledes inom
Två dagar hafva valet förrättat, så att
i alla händelser Förmyndaren eller
Förmyndarne må, Inom Sju dagars
förlopp från Riksdagens öppnande å
Rikssalen, kunna tillsättas.
Nu händer, att Riks-Stånden ej inom
Tre dagar, sedan de å Rikssalen afhört
den i 26 § omförmälda berättelse, åsämjas
om Förmyndarnes antal; förordne då
genas), genom sina Elektorer, till ett
Utskott, Sexton af hvarje Stånd, att medelst
votering per Capita, jemlikt 53 §,
denna fråga, med samma kraft och verkan
som Riksens Ständers beslut, inom
Två dagar afgöra; skolande sedermera
den utsedde Nämnden likaledes inom Två
dagar hafva Valet förrättat.
Äro Riksens Ständer och Norriges
Storthing ense, vare då Förmyndare den
eller de, som utsedde blifvit, och tillträde
Styrelsen så fort ske kan. Skulle åter valet
i hvartdera Riket hafva utfallit olika,
förhålles på sätt i Riks-Akten stadgas.
SuccessiOMS-Ordiiäiig cn.
§ 2-
Dör Konung i Sverige, utan att lemna
Manlige BröstarJVingar, men Hans efterlemnade
Drottning sig i välsignadt tillstånd
befinner, före Slals-Rådet Regeringen
med Kongl. Makt och Myndighet,
på sätt och med vilkor, 41 och 93
§§ af Regerings Formen föreskrifva, til
des Riksens Ständer, å den tid Regerings-Formen
utstakar, hunnit sammankomma,
då dem tilhör, at om Regeringens
förande sjelfva förordna. Blifver
Drottningens Lifsfrugt af mankön, förordne
då Riksens Ständer Förmyndare
för den omyndiga Konungen, på sätt i
94 § af Regerings Formen stadgadt är.
Dör Konung i Sverige, utan att
lemna Manlige Bröstarfvingar, men Hans
efterlemnade Drottning sig i välsignadt
tillstånd befinner, föres Regeringen ,på
sätt och med vilkor, 41 och 93 §§
af Regerings-Formen föreskrifva, til des
Riksens Ständer, å den tid RegeringsFormen
utstakar, hunnit sammankomma,
då dem tilhör, at, gemensamt med Norriges
Storthing, i den ordning RiksActen
till bestämmande af de genom
föreningen emellan Sverige och Norrige
upkomna constitutionela förhållanden
stadgar, om Regeringens förande förordna,
Blifver Drottningens lifsfrugt af mankön,
Konslitutions-Vlshollcts Memorial N:o g.
21
Blifver Drottningens Lifsfrugt af Qvinnokön,
träde den af Attén, som efter förstfödslorätt
den aflidne Konungen i Arfföljden,
på sätt 1 § utstakar, närmast
är, såsom Konung till Regeringen.
Skulle den olycka tima, at hela
Konungahuset, inom hvilket arfsrätten til
Riket räknas, antingen på manliga sidan
utginge, eller genom uraktlåtande af hvad
denna Successions-Ordning uttryckeligen
föreskrifver, förlorat Successions-rätt vare
Thronen ledig til nytt val, och utkore då
Riksens Ständer et nytt Konungahus.
förordne då Riksens Ständer Förmyndare
för den omyndiga Konungen, på sätt i
95 §. af Regerings-Formen stadgadt är.
Blifver Drottningens lifsfrugt af Qvinnokön,
träde den af Ätten, som efter förstfödslorätt
den aflidne Konungen i Arfföljden,
på sätt l § utstakar, närmast
är, såsom Konung till Regeringen.
9.
Skulle den olycka tima, at hela
Konungahuset, inom hvilket arfsrätten til
Riket räknas, antingen på manliga sidan
utginge, éller genom uraktlåtande af hvad
denna Successions-Ordning uttryckligen
föreskrifver, förlorat Successions-rätt, vare
Thronen ledig til nytt val, och utkores
då, på sätt i 61 § Riksdags-Ordningen
föreskrifves, et nytt Konungahus.
Hänvisning:
Bihang till Riks-St:ns prot. 3 Sami. Konst.-  Ut:s Meni. N:is 8, 9, 10,12,21,22.
Rikets Ständers und. skrifvelse N:o 90.
Ridd. och Adelns prot. d. 8 April, 25
April, 23 Maj, 22 Juni, 13 Juli, 15
Juli 1857.
Preste-St:ts prot. d. 4, 22 April, 23 Maj,
den 17 Juni, 11 Juli, 13 Juli 1857.
Borgare-St:ts prot. d. 8 och 29 April,
23 Maj, 18 Juni, d. 10 och 13 Juli
1857.
Bonde-St:ts prot. den 8 April, 4 och 27
Maj, 17 Juni, 11 Juli 1857.
o.
Förslag till ett tillägg i 59 § Regerings-Formen och 27 § 1 mom. Riksdagsordningen,
rörande Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof.
22
Konslilulions-UlskoUels Memorial A:o 2.
Reaeriiisrs-Formeii.
59
Efter Rikets oell Statsver kets tillstånd
och behof läte Konungen till Utskottets
öfverläggning framställa hvad Staten kan
tarfva utöfver de ordinarie Inkomster, och
hvilka behof genom Bevillningar böra
fyllas.
Efter Rikets och Statsverkets tillstånd
och behof late Konungen till Utskottets
öfverläggning framställa hvad Staten
kan tarfva utöfver de ordinarie Inkomster,
och hvilka behof genom Bevillningar
böra fyllas. Honungens framställning
härom hor jemväl åtföljas af
förslag rörande sättet, huruledes sådant
lämpligast ske kan.
Ifiksdags-Oruiiingcii.
8 27.
l:o Propositionen, angående Statsverkets
tillstånd och behof, hvaraf Stånden
hvartdera ett exemplar tillställes,
öfverlemne Konungen antingen vid det
tillfälle, då Riksdag, enligt föregående
§ öppnas, eller å Riks-salen annan dag,
der Honom så godt synes, eller ock omedelbart
till Riksens Ständers Stats-Utskott,
inom fjorton dagar vid Lagtima Riksdag,
och inom en månad vid Urtima, efter
dess öppnande. Riksdagens början räknas
alltid från den dag, då berörde Proposition
af Riksens Ständer eller nämnda
Utskott emottagen blifvit. Och som Riksens
Ständer, jemlikt Regerings-Formens
55 §, ej äga, att i Konungens öfvervaro
något besluta, må ingen rådplägning
härom å Rikssalen hållas.
l:o Propositionen, angående Statsverkets
tillstånd och behof, hvaraf Stånden
hvartdera ett exemplar tillställes, och
som åtföljas bör af förslag, rörande
sättet att genom bevillningar fylla hvad
Slaten kan tarfva utöfver de ordinarie
inkomsterne, öfverlemne Konungen —
Rikssalen hållas.
(Anm. I händelse det under N:o 14 framställda förslag tili ändrad lydelse af
Riksdags-Ordningens § 27 mom. 1 skulle antagas, kommer den del af
momentets lydelse, hvarom här icke är fråga, att derefter rättas.)
Konslilulions-Utskolels Memorial A';» 2-
23
Hänvisning:
Bihang till Riks-St:ns prot. 3 Sami. Konst.-  Utsk:s Mern. N:ris 19, 29, 44 och 64.
Kidd. och Adelns prot. den 25 Juli, 15 Aug.
och 26 Sept. 1857, samt den 13 Febr.
1858,
Preste-St:ts prot. den 25 Joli, 15 Aug.
och d. 23 Sept. 1857, samt d. 13 Febr.
1858.
Borgare-St:ts protv d. 25 Juli, d. 15 Aug.
och 30 Sept. 1857, samt d. 13 Febr.
1858.
Bonde-St:ts prot. d. 25 Juli, 22 Aug.
och d. 30 Sept. 1857, samt den 13
Febr. 1858.
10:o.
Förslag till ändring i 72 § Regerings-Formen, angående inlösen af Rikets
Ständers Banks sedlar.
Regerings-Formen.
§ 72.
Riksens Ständers Bank förblifver
hädanefter, sorn den hittills varit, under
Riksens Ständers egen Garantie och Vård,
så att den ostörd må förvaltas af de
Fullmäktige, hvarje Stånd dertill förordnar,
efter de Ordningar, Stadgar och Reglementen,
hvilka redan gjorda äro eller
vidare af Riksens Ständer göras kunna.
Riksens Ständer allena äga rätt att genom
Banken utgifva Sedlar, som för mynt i
Riket må erkännas. Dessa sedlar skola,
vid anfordran, efter deras lydelse, af
Banken med silfver inlösas.
Riksens Ständers Bank förblifver
hädanefter, som den hittills varit, under
Riksens Ständers egen Garantie och Vård,
så att den ostörd må förvaltas af de
Fullmäktige, hvarje Stånd dertill förordnar,
efter de Ordningar, Stadgar och Reglementen,
hvilka redan gjorda äro eller
vidare af Riksens Ständer göras kunna.
Riksens Ständer allena ega rätt att genom
Banken utgifva Sedlar, som för mynt
i Riket må erkännas. Dessa sedlar skola,
vid anfordran, efter deras lydelse, af
Banken, med guld eller silfver, inlösas;
och bestämmes genom lag, stiftad af
Konungen och Riksens Ständer gemensamt,
å hvilkendera af dessa metaller
sedlarna skola tyda.
24
Konslilulions-UlskoUels Memorial N;o 2.
Hänvisning:
Bihang till Riks-St:ns prot. 3 Sami. Konst.-  Utsk:s Mern. N:ris 15, 25, 40 och 64.
Ridd. och Adelns prot. den 25 .Juli, 19
Aug. 26 Sept. 1857, och den 13 Febr.
1858.
Preste-St:ts prot. den 25 Juli, 15 Aug.,
23 Sept. 1857, och den 13 Febr. 1858.
Borgare-St:ts prot. den 25 Juli, 15 Aug.,
30 Sept. 1857 och den 13 Febr. 1858.
Bonde-St:ts prot. den 25 Juli, 22 Aug.,
30 Sept. 1857 och den 13 Febr. 1858.
1 l:o
Förslag till tillägg i 109 § Regerings-Formen och 80 § Riksdags-Ordningen,
angående uppskof i Riksdag.
Regeriiigs-Formen.
§ 109.
Ej må Riksdag längre räcka än Ej må Riksdag längre räcka än
Trenne månader från den dag, då Ko- Trenne månader från den dag, då Konungen
låtit om Stats-Verkets tillstånd nungen låtit om Stats-Verkets tillstånd
och behof Riksens Ständer eller deras och behof Riksens Ständer eller deras
Stats-Utskott underrätta. Skulle likväl Stats-Utskott underrätta. Skulle likväl
vid nämnda tids förlopp, Riksens Ständer vid nämnda tids förlopp, Riksens Ständer
ännu icke hafva Riksdags-ärendena af- ännu icke hafva Riksdags-ärendena afgjort,
anmäle de det hos Konungen och gjort, anmäle de det hos Konungen och
äske, att Riksdagen måtte fortfara någon äske, att Riksdagen måtte fortfara någon
viss tid af högst En månad derefter, viss tid af högst En månad derefter,
hvilket Konungen ej äge makt att vägra hvilket Konungen ej äge magt att vägra
eller förhindra. Der så oförmodadt hända eller förhindra. Der så oförmodadt hända
skulle, att, vid den sålunda förlängda ti- skulle, att, vid den sålunda förlängda tidens
utgång, Riksens Ständer icke hade dens utgång, Riksens Ständer icke hade
Staten reglerat eller någon ny Bevillning Staten reglerat eller någon ny Bevillning
till bestämdt belopp sig åtagit, då skall till bestämdt belopp sig åtagit, då skall
lenungen kunna Riksens Ständer åtskilja, Ivonungen kunna Riksens Ständer åtskilja,
och fortfare den förra Bevillningen intill och fortfare den förra Bevillningen intill
nästa nästa
Konslilulions-Ulskolt
hästa Riksdag. År åter Bevillningens
liela belopp bestämdt, men Riksens Ständer
icke om fördelningen deraf ense, då
skola, efter den fastställda Bevillningssummans
förhållande till den, sorn vid
föregående Riksdag blifvit fördelad* de i
den sista Bevillnings-Förordningen stadgade
Artiklar jemnlikt ökas eller minskas;
och uppdrage Riksens Ständer deras
Fullmäktige i Banken och RiksgäldsContoret,
att en ny Bevillnings-Förordning
på sådan grund uppgöra och utfärda;
Éih. lill ä. St. Pral. 1869 Sc 1860. 3 S
Hx Hlemnrial N:o £. 25
nästa Riksdag. År åter Bevillningens
hela belopp bestämdt, men Riksens Ständer
icke om fördelningen deraf ense* dä
skola, efter den fastställda Bevillningssummans
förhållande till den, som vid
föregående Riksdag blifvit fördelad, de i
den sista Bevillnings-Förordningen stadgade
Artiklar jemnlikt ökas eller minskas;
och updrage Riksens Ständer deras Fullmäktige
i Banken och Riksgälds-Cohtoret,
att en ny Bevillnings-Förordning på sådan
grund uppgöra och utfärda.
Ilar Konungen låtit Riksdag fortfard
Utöfver den tid af tillsammans fyra månader,
som sålunda är Riksens Ständer för1
ärendenas afgörande förbehållen, må Konungen
kunna, om Riksens Ständer det begärd
eller dertill samtycka, för bestämd tid af
högst sex månader uppskjuta Riksdagens
fortsättning; efter hvilken tids förlopp Riksens
Ständer sjelfmant skola åtér å Riksdagsorten
tillstädesvara. På Riksens Ständer
ankomme att, med Konungens samtycke,
förordna, om Utskott, Ett eller högst Tvänne
skola under uppskof stiden, vissa, jemväl särskilt
bestämda, Riksdags-ärenden bereda och
utarbeta. Konungen bibehålie Sin här ofvan
stadgade magt, att, sedan Riksdagen åter
blifvit fortsatt, Riksens Ständer åtskilja, då
Han det för godt finner. För
ett enligt detta moment väckt förslag fordras
samtliga Riks-Ståndens bifall\
Konungen må, när llän det nödigt grafvar,
kalla Riksens Ständer* ätt tidigare än
utsatt varit, den uppskjutna Riksdagen fortsätta.
Inträffar, medart Riksdag är upskjutew
något af de fatt, då, enligt bestämd föreskrift
i denna Regerings-Form, Urtima Riksdag
borde hållas, och infaller ej den utsatta daami.
1 Haft: 4
26
Konstiluiiöns-Utsi.ollels Memorial N:o S.
Riksdags
'
§-
Riksdag må ej räcka längre, än Tre
månader från den dag, då Konungen låtit
om Stats-Yerkets tillstånd och behof
Riksens Ständer eller deras Stats-Utskott
underrätta. Skulle likväl, vid nämnda
tids förlopp, ärendena ej vara afgjorda,
anmäle Riksens Ständer det hos Konungen,
och äske, att Riksdagen måtte fortfara
någon viss tid af högst en månad
derefter; börande minst Trenne Riksstånd
hafva sig om denna önskan förenat.
Iländer sig, att vid den sålunda
förlängda tidens utgång, målen ändå icke
blifvit afslutade, gånge som i RegeringsFormens
109 § stadgadt är. Riksdag
må äfven slutas innan Tre månader till
ända gått, enär samtliga Stånden sådant
begära.
gen för Riksdagens fortsättning före utgån -  gen af den tid, sorn för Urtima Riksdagens
öppnande skulle iakttagas, varde Riksens
Ständer kallade att viss dag inom nämnde
tid åter sammankomma. I händelse af sådan
underlåtenhet, som i 8,5 § omförmäld
är, sammankomme Riksens Ständer sjelfmant
till fortsättning af Riksdagen å den i
samma g bestämda dag. Tidigare, än efter
Tjugondeförsta dagen från kallelsens kungörande
i Hufvudstadens kyrkor, må icke
i något fall dag f ör Riksens Stunders återkomst
utsättas.
Ordningen.
80.
Riksdag må ej räcka längre, än Tre
månader från den dag, då Konungen låtit
om Stats-Verkets tillstånd och behof
Riksens Ständer eller deras Stats-Utskott
underrätta. Skulle likväl, vid nämnda
tids förlopp, ärendena ej vara afgjorda,
anmäle Rikets Ständer det hos Konungen,
och äske, att Riksdagen måtte fortfara
någon viss tid af högst en månad derefter;
börande minst Trenne Riks-Stånd
hafva sig om denna önskan förenat. Händer
sig, att vid den sålunda förlängda
tidens utgång, målen ändå icke blifvit
afslutade, gånge som i Regerings-Formens
109 § stadgadt är, avgående Riksens Ständers
åtskiljande och huru med bevillningen
skall förhållas. Riksdag må äfven
slutas innan Tre månader till ända
gått, enär samtliga Stånden sådant begära.
Hav Konungen låtit Riksdag fortfara
utöfver den tid af tillsammans
Fyra månader, som sålunda är Riksens
Ständer för ärendenas afgörande
förbehållen, må Konungen kunna, om
Konstitution*-Utskollels Memorial A':o 2.
27
Riksens Ständer det begära eller dertill
samtycka, för bestämd tid af högst
Sex månader uppskjuta Riksdagens
fortsättning; efter hvilken tids förlopp
Riksens Ständer sjelfmant skola åter
å Riksdags-orten tillstädesvara. På
Riksens Ständer ankomma alt, med Honungens
samtycke, förordna, om Utskott,
Ett eller högst Tvänne, skola under
uppskofstiden vissa, jemväl särskilt bestämda
Riksdags-ärenden bereda och utarbeta.
Ledamöter i sådant. Utskott äge,
att för den tid Utskottets göromål fortfara,
medan Riksdagen är uppskjuten,
njuta underhåll af statsmedlen.
Konungen må, när Han det nödigt
pröfva/-, kalla Riksens Ständer att, tidigare
än utsatt varit, den uppskjutne
Riksdagen fortsätta. Inträffar, medan
Riksdag är uppskjuten, något af de fall,
då, enligt bestämd föreskrift i denna
Riksdags-Ordning, Urtima Riksdag borde
hållas, och infaller ej den utsatta
dagen för Riksdagens fortsättning före
utgången af den tid, som för Urtima
Riksdagens öppnande skulle iakttagas,
varde Riksens Ständer kallade att viss
dag inom nämnde tid åter sammankomma.
I händelse af sådan underlåtenhet,
som i 10 § omförmäld är, sammankom/ne
Riksens Ständer sjelfmant
till fortsättning af Riksdagen å den i
samma § bestämda dag. Tidigare, än
efter Tjugonde furs ta dagen från kallelsens
kungörande i Hufvudstadens kyrkor,
må icke i något fall dag för Riksens
Ständers återkomst utsättas.
Hänvisning:
Bill. till Riks-St:ns prof. 3 Sami. Konst.-  Utsk:s Mein. N:ris 16, 26, 41 och 64.
28
Konslitulions-Utskottets Memorial N:o 2.
Kidd. oell Adelns prof. d. 25 Juli. 13
Ane:., 26 Sept. 1857 och 13 Febr.
1858.
Freste-St:ts prof. d. 25 Juli, 15 Aug.,
23 Sept. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
Borgare-St:ts prot. d. 25 Juli. 15 Aug.,
30 Sept. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
Bonde-St:ts prot. d. 25 Juli, 22 Aug.,
■ 30 Sept. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
12:mo
Förslag till ändring i 13, 16, 19, och 22 §§ Kiksdags-Ordningen, angående
representations-rätt för Lärarne vid Elementar-läroverken.
Riksdags Ordningen.
§ 13.
l:o Jemte Ärkebiskopen — —
1 :o Jemte Ärkebiskopen —
— — — — en fullmäktig..
2:o Universiteten — •— - .
— — Riksdagsmanna underhåll.
— •— — — — en fullmäktig.
2:o Universiteten — — — —
—. — — Riksdagsmanna underhåll.
3:o De vid. Dikets allmänna Elementar-läroverk
pä ordinarie stat anstälda
Lärare, sorn i och för sina befallningar
äga presterlig befordringsrätt',
men icke innehafva pastorat, skola
utse Fem Riksdagsmän i Preste-Ståndet,
sålunda, att Liirarne inom hvarje
af här nedan bestämda val-distrikt ibland
sig, på sätt de inom distriktet 'öfverenskomma,
välja en fullmäktig. Faldis
Irik ten äro, det första: Upsala ock
Hernösands Stift; det andra: Stockholms
Stad och fVesterås Stift; del
tredje: Linköpings, Strengnäs och Gottlands
Stift: det fjerde: Skara, Götheborgs
och Carlstads Stift: det femte:
(Vexiö, Lunds och Calmar Stift. Valens
verkställande ombesörjes inom
hvarje distrikt, skiftesvis af ett af dess
Konsistorier, i den följd stiften hiir ofvan
nämnas.
fionslitillititis-UtskottHs Memorial N:o 2 2!)
Underlåter något Universitet, Prosteri,
Stad, Bruks-distrikt eller Härad att
ställa Fullmäktig, vare förfallet till det
Vite, Ståndet pröfvar skäligt utsätta, och
sorn svara kan mot den omkostnad, sorn
ett annat och jemnlikt Universitet, Prosteri,
Stad, Bruks-distrikt eller Härad på
sin Riksdagsman göra måste; skolande
— — — — tillfallande Ståndets
Kassa.
Förrnenar någon väljande, eller som
under omröstning kommit, olagligheter vid
ett Riksdagsmannaval vara begåhgria, och
vill deröfver klagomål anföra, äske då af
Valförrättaren behörigt Protokolls-Utdrag,
hvilket sist inom nästa dags förlopp bör
till klaganden utlemnas. Den klagande
blifvit förrättadt. Klagomål öfver val till
Riksdagsmän af Preste-Ståndet ingifves,
för Stiften hos Consistoriuma samt för
Universiteten och Vetenskaps-Akademien
hos Konungen; och följes dervid i öfrigt
lika ordning och enahanda grunder, Soth
här ofvanföre finnas utstakade.
§
Fullmakterna böra, för att vara gällande,
lyda sålunda: ^Till den Lagtima
(Urtima) Riksdag, som i . .
skall hållas och tager sin början den
befullmäktigas härmed, efter
föregånget ordentligt val, N. N. (för Preste-Ståndet
ifrån N. N. Stift, Universi
-
lfi:
Underlåter något Universitet, Prosteri,
Elementar-läroverhsdistrikt, Stad,
Bruks-distrikt eller Härad att ställa Fullmäktig,
vare förfallet till det vite, Ståndet
pröfvar skäligt utsätta, och som svara
kan mot den omkostnad, som ett annat
och jemnlikt Universitet, Prosteri, Elementar-läroverksdistrikt,
Stad, Bruksdistrikt
eller Härad på sin Riksdagsman
göra måste; skolande — — — —
— — — — — tillfallande Stån
dets
Kassa:
19.
Förmenar någon väljande, eller som
under omröstning kommit, olagligheter
vid ett Riksdagsmannaval vara begångna,
och vill deröfver klagomål anföra, äske
då af Valförrättaren behörigt ProtokollsUtdrag,
hvilket sist inom nästa dags förlopp
bör till klaganden utlemnas. Den
klagande — - - — — — —
blifvit förrättadt. Klagomål öfver val till
Riksdagsmän af Preste-Ståndet ingifves,
för Stiften och Elementar-luroverhen hos
det Consistorium, som vatet förrättat,
saint för Universiteten och VetenskapsAkademien
hos Konungen; och följes dervid
i öfrigt lika ordning och enahanda
grunder, som här ofvanföre finnas utstakade.
22.
Fullmakterna böra, för att vara gällande,
lyda sålunda: »Till den Lagtima
(Urtima) Riksdag, sorni. skall hållas
och tager sin början den
befullmäktigas härmed, efter föregånget
ordentligt val, N. N. (för Preste-Ståndet
ifrån N. N. Stift, Universitet, Akademi eiler
30
ifonslitutions-Vlshoitcts Memorial N.o i.
Allmänna. Klementar-läroverken inom
N. N. valdistrikt): (för Borgare-Ståndet
— — — — Grundlagar».
Fullmakterna underskrifvas: Preste-Ståndets,
för Stiften, Universiteten och Allmänna
Elementar-läroverken, af de Consistorier,
som valen förrättat, och för VetenskapsAkademien
af dess Preses; Borgare-Ståndets,
för Städerna, af Magistraten och
Äldste, för Fahlu Bergslag och för Bergsbruken,
af Välförrättande Magistraten inom
hvarje distrikt; samt för Bonde-Ståndet
af valförrättaren; börande tillika för sistnämnda
Stånd — — •— — —
— — — förrättnings-stället, utlemna.
Ilänvisn ing:
Bihang till Riks-St:ns prot. 3 Sami.
Konst-Utsk:s Mern. N:o 31.
Ridd. o. Adelns prof)
Preste-St:ts prot. ( , QA c 1Q,_
T> 0, / , ) d. 30 Sept. 18o t .
Borgare-St:ts prot. 1 *
Bonde-St:ts prot. '
13:o
Förslag till ändring uti 15 § Riksdags-Ordningen, angående hemmansägares
represen tat ions-rätt.
Ribsda^s-Ordningeii.
§ 15-
Allmogen i hvart härad välje inom Allmogen i hvart härad välje inom
sig efter hemmantalet, inför Domhafvan- sig efter hemmantalet, inför Donihafvanden,
till Riksdagsman af Bonde-Ståndet, den, till Riksdagsman af Bonde-Ståndet,
en, inom häradet boende och besuten, en, inom häradet boende och besuten,
hemmansägare, hvilken icke tillförene hört hemmansägare, hvilken icke hörer till antili
annat Riks-Stånd, eller någon ordi- nät Riks-Stånd eller någon ordinarie be~
narie beställning i Rikets tjenst eller full- ställning i Rikets tjenst innehafver. Hvad
makt derå innehaft. Hvad — — — — — — — —- — — —
— —— — — sammanträda.
sammanträda.
tet eller Akademi): (för Borgare-Stån
Grundlagar.
» Fullmakterna underskrif
vas:
Preste-Ståndets, för Stiften och Universiteten,
af vederbörande Consistorier,
och för Vetenskaps-Akademien af dess
Preses; Borgare-Ståndets, för Städerna,
af Magistraten och Äldste, för Fahlu
Bergslag och för Bergsbruken, af valförrättande
Magistraten inom hvarje distrikt;
samt för Bonde-Ståndet af valförrättaren;
börande tillika, för sistnämnda Stånd
— — förrättnings-stället, utlemna.
KonslUulions-Ulskoltels Memorial N:o 3.
31
Anin. Dä Constitutions-Utskottet vid sistlidna Riksdag afgaf sitt. Memorial N:o
32, med ofvanstående förslag till ändring i 15 g liiksdags-Ordningen, i
fråga om representationsrätt i Bonde-Ståndet för ofrälse Ståndspersoner,
var på Kongl. Maj:ts pröfning beroende ett af Rikets Ständer antaget förslag
om införande i samma § af orden: ”inför Domhafvanden”; otdi som
detta förslag sedermera vunnit Kongl. Maj:ts sanktion och derigenom blifvit
gällande lag, har den sålunda skedda förändringen uii berörde §:s ordalydelse
blifvit iakttagen vid redaktionen af det från förra Riksdagen hvilande
förslag till ändring i samma g, hvilket nu till Rikets Ständers afgörande
öfverlemnas.
Hänvisning:
Bill. till Riks-St:ns prot. 3 Sami. Const.-  Utsk:s Mern. N:ris 32, 47, 51 och 64.
Ridd. och Adelns prot. d. 30 Sept., 14
Oct., 7 Nov. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
Preste-St:ts prot. d. 30 Sept., 14 Oct.,
11 Nov. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
Borgare-Stits prot. d. 30 Sept., 14 Oct.,
11 Nov. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
Bonde-St:ts prot. d. 30 Sept., 14 Oct.,
11 Nov. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
14:o
Förslag till ändring uti 27 g l morn. och 28 g Riksdags-Ordningen samt 53
| Regerings-Formen, angående tiden dels för öfverlemnande af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, dels för Utskotts-val.
Rtksdags-Ordningeii.
g 27.
l:o Propositionen, angående Stats- l:o Propositionen, angående Stats
verkets
tillstånd och behof, hvaraf Stån- verkets tillstånd och behof, hvaraf Stånden
hvartdera ett exemplar tillställes, of- den hvartdera ett exemplar tillställes, bör
verlemne Konungen antingen vid det till- inom fjorton dagar vid Lagtima Riksdag
fälle, då Riksdag, enligt föregående § öpp- och inom en månad vid Urtima, efter den
nas, eller å Rikssalen annan dag, der dag, hvartill Riksdagen pålyst blifvit,
Honom så godt synes, eller ock omedel- af Konungen öfverlemnas antingen vid
bart till Riksens Ständers Stats-Utskott, det tillfälle, då Riksdag, enligt föregå
-
32
Konslilulions-Uiikollcln Memorial N:o 2.
hiom fjorton dagar vid Lagtima Riksdag,
och inom en månad vid Urtima, efter dess
öppnande. Riksdagens början räknas alltid
från den dag, då berörde Proposition
af Riksens Ständer eller nämnda Utskott
emottagen blifvit. Och sorn Riksens Ständer,
jemlikt Regerings-Formens 55 §, ej
ende § öppnas, eller å Rikssalen annan
dag, der Honom så godt synes, eller ock
omedelbart till Riksens Ständers Statsutskott.
Riksdagens början räknas alltid
fran den dag, då berörde Proposition af
Riksens Ständer eller nämnda Utskott
emottagen blifvit. Och som Riksens Stän
-
äga, att i Konungens öfvervaro något be- der, jemlikt Regerings-Formens 55 §, ej
sluta, må ingen rådplägning härom ä Rikssalen
hållas.
äga, att i Konungens öfvervaro något besluta,
må ingen rådplägning härom ä Rikssalen
hållas.
9-o—
— — — — — —-
(Se Anm. under N:o 9.)
Ridderskapet och Adeln samt Preste-
och Borgare-Stånden välje genom
Elektorer, och Bonde-Ståndet på det sätt
Ståndet vid hvarje Riksdag tjenligast finner,
genast och sist inom ätta dagar, sedan
Riksdagen blifvit öppnad, Ledamöter,
lika mångå af hvarje Stånd, i dö
Utskott, hvilka skola ärendena bereda och
utarbeta. Sådana i Grundlagen stadgade
Utskott äro: Konstitutions-, Stats-, Bevillnings-,
Banko-, Lag- samt Besvärsoch
Ekonomi-Utskotten. Hemliga Utskottet
väljes, dä Konungen sådant äskar.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-
och Borgaré-Stånden välje genom
Elektorer, och Bonde-Ståndet på det sätt
Sjtåndet vid hvarje Riksdag tjenligast finnér,
sist inom tio dagar efter den, hvartut
Riksdagen pdlysl blifvit, Ledamöter,
lika många af hvarje Stånd, i de Utskott,
hvilka skola ärendena bereda och utarbeta.
Sådana i Grundlagen stadgade Utskott
äro : Konstitutions-, Stats-, Bevillnings-,
Banko-, Lag- samt Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten. Hemliga Utskottet
väljes, då Konungen sådant äskar.
Regerings-Formen.
§ 53.
Riksens Ständer välje genast, sedan Riksens Ständer välje, inom den i
Riksdagen blifvit öppnad, de Utskott, 28 § Riksdags-Ordningen bestämda lid,
hvilka skola ärendena bereda. Sådana de Utskott, hvilka skola ärendena bereda,
vid hvarje Riksdag nödiga Utskott äro: Sådana vid hvarje Riksdag nödiga Utskott
ett Konstitutions-Utskott — — äro: ett Konstitutions-Utskott —
deruti föreslå.
deruti föreslå.
Hän
-
Konsliiutions-Vlskottett Memorial N:o 3.
33
Hänvisning:
Bih. till Riks-St:ns prot. 3 Sami. Konst.-  Utsk:s Mern. Nrris 17, 27, 42 och 64.
Ridd. och Adelns prot. d. 25 Juli, 15
Aug., 26 Sept. 1857 och d. 13 Febr.
1858.
Preste-Stfts prot, d. 25 Juli, 15 Aug.,
23 Sept. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
Borgare-St:ts prot. d. 25 Juli, 15 Aug.,
30 Sept 1857 och 13 Febr 1858.
Bonde-St:ts prot. d. 25 Juli, 22 Aug.,
30 Sept. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
15:o.
Förslag till tillägg i 41 § Riksdags-Ordningen, angående rätt för Stats-Rådets
ledamöter att deltaga i Riks-Ståndens gemensamma öfverläggningar.
Riksdags-Ordningen.
§ 41.
Stats-Rådets och Högsta Domstolens
samtlige ledamöter, äfvensom Justitie-Kanzleren
och Justitie-Oinbudsmannen kunna
ej säte och stämma i sitt Stånds Plena
förnekas, enär de, enligt hvad hvarje
Stånds särskilda Ordningar stadga, dertill
berättigade äro; dock för Stats-Rådets
ledamöter de särskilda fall undantagna,
då dem, enligt Regerings-Formen, uppdraget
är, att med Konungslig makt och
rätt styra. I Utskott eller val till Utskotts
ledamöter må icke någon af förenämnde
personer deltaga. Ej må någon,
af hvilken Riksens Ständer kunna fordra
redo och ansvar, inväljas i Utskott, der
Stats-Rådets och Högsta Domstolens
samtlige ledamöter, äfvensom Justitie-Kanzleren
och Justitie-Ombudsmannen kunna
ej säte och stämma i sitt Stånds Plena
förnekas, enär de, enligt hvad hvarje
Stånds särskilda Ordningar stadga, dertill
berättigade äro; dock för Stats-Rådets
ledamöter de särskilda fall undantagna,
då dem, enligt Regerings-Formen, uppdraget
är, att med Konungslig makt och
rätt styra. Utom i dessa särskilda fall
vare ock Stals-Råde Is samtlige ledamöter
berättigade att deltaga i sådan gemensam
öfverläggning emellan RiksSländen,
hvarom i 46 § förmålet. I
Bih. lill R. St. Prot. 18S9 % 1860. 3 Sami. 1 Höft.
34 Konstilutioru-Ulskottets Memorial N:o S.
redovisning för hans egna göromål och Utskott eller val till Utskotts ledamöter
Embets-åtgärder kan förekomma; — — — — — — — — — — —
öfvervara. öfvervara.
Anm. I händelse den under N:o 8 föreslagna ändring i 41 § Riksdags-Ordningen
blifver till lag antagen, kommer §:ns lydelse i öfrigt att derefter
rättas.
Hänvisning:
Bihang till samtl. Riks-St:ns prot. 3 Sami.
Konst.-Utsk:s Mern. N:o 5T.
Ridd. och Adelns prot. den 18 Dec.
1857.
Preste-St:ts prot. den 16 Dec. 1857.
Borgare-St:ts prot. den 14 Dec. 1857.
Bonde-St:ts prot. den 15 Dec. 1857.
16:o.
Förslag till ändring uti 46 § 2 mom. Riksdags-Ordningen, angående Ordförande
vid Riks-Ståndens gemensamma sammanträden.
Riksdags-Ordningen.
§ 46.
2:o) Stånden vare medgifvet, att på 2:o) Stånden vare medgifvet, att på
ett rum till gemensam öfverläggning rö- ett rum till gemensam öfverläggning rörande
allmän, vid Riksdagen under hand- rande allmän, vid Riksdagen under handläggning
varande fråga sammanträda, lik- läggning varande fråga sammanträda, likväl
väl utan rättighet att der besluta; och före utan rättighet att der besluta; och föres
dervid Landtmarskalken ordet, önskar dervid ordet eif Landtmarskalken, eller,
ett Stånd
— — då han är hindrad, af den närvarande
— — — Talman, sorn, enligt den i 21 § mellan
sagdt är. Stånden iakttagna ordning, närmast är.
önskar ett Stånd — — — —
Konttilutions-Utikolleli memorial N:o 3.
35
Hänvisning:
Bihang till samtl. R.-St:ns prot. 3 Sami.
Const.-Utsk:s Mern. N:o 53.
Ridd. och Adelns prot. den 18 Not.
1857.
Preste-St:ts prot. den 25 Nov. 1857.
Borgare-St:ts prot. den 18 Nov. 1857.
Bonde-St:ts prot. den 24 Nov. 1857.
17:o.
Förslag till ändring i 76 § Riksdags-Ordningen, angående den af Stats-Rådet
för dess åtgärder vunna decharge.
Riksdags-Ordningen
§
76.
Allt hvad Riksens Ständer efter
granskning godkänt eller lemnat oanmärkt,
bör anses hafva vunnit decharge
i afseende på det granskade, och ingen
ny, till ansvarighet förbindande granskning
af nya Ständer i samma mål vara
tillåten; dock bär, oaktadt den af Riksens
Ständers Utskott eller Revisorer förrättade
generella öfversigt af Statsmedlens
utdelning, det åligga vederbörande embetsman
att verkställa den speciella Revision,
som dem i kraft af deras Embetsbefattning
tillkommer.
Allt hvad Riksens Ständer efter
granskning godkänt eller lemnat oanmärkt,
bör anses hafva vunnit decharge
i afseende på det granskade, och ingen
ny, till ansvarighet förbindande, granskning
af nya Ständer i samma mål vara
tillåten; dock vare den decharge, som
vunnits derigenom, att ConslilutionsU(skottet
vid föregående Riksdag lemnat
ett mål oanmärkt, icke gällande i afseende
å en fråga, hvilken Stats-Utskottet,
på grund af anmärkning, framställd
af Riksens Ständers Revisorer,
anmäler enligt 30 § f mom. Oaktadt
den af Riksens Ständers Utskott eller
Revisorer förrättade generella öfversigt
af Statsmedlens utdelning, åligge det
vederbörande embetsmän att verkställa
den speciella Revision, som dem i kraft
af deras Embetsbefattning tillkommer.
36
Konttilutioni-UlskotleU Memorial N:o *■
Hänvisning:
Bihang till Riks-Ståndens prot. 3 Sami.
Const.-Utsk:s Mern. N:ris 18, 28, 43
och 64.
Ridd. och Adelns prot. den 25 Juli, 15
Aug., 26 Sept. 1857 och d. 13 Febr.
1858.
Preste-St:ts prot. den 25 Juli, 15 Aug.,
23 Sept. 1857 och den 13 Febr.
1858.
Borgare-St:ts prot. den 25 Juli, 15 Aug.,
30 Sept. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
Bonde-St:ts prot. den 25 Juli, 22 Aug.,
30 Sept. 1857 och d. 13 Febr. 1858,
18:o.
Förslag till tillägg uti 1 § 4 mom. Tryckfrihets-Förordningen, rörande skyldighet
för utgifvare afDagblad eller Periodiska skrifter att ställa borgen för böter,
kostnad och skada.
Tryckfrihets-Förordningen
-
§
4:o) Utgifvare af Dagblad eller Periodiska
skrifter anmäle sig, jemte titeln
och tryckningsorten, hos Justitie-StatsMinistern,
som äger att, så vida Sökanden
ej för nesligt brott blifvit dömd,
eller förklarad ovärdig föra andras talan,
meddela bevis, att intet hinder emot
Skriftens utgifvande förekommer.
1.
4:o) Utgifvare af Dagblad eller Periodiska
skrifter anmäle sig, jemte titeln
och tryckningsorten, hos Justitie-StatsMinistern,
som äger att, så vida Sökanden
ställer här nedan färeskrifhe säkerhet
och ej för nesligt brott blifvit
dömd, eller förklarad ovärdig föra andras
talan, meddela bevis, att intet hinder
emot Skriftens utgifvande förekommer.
För den skade- och kostnadsersättning
samt de höter, hvartill Utgifvare af dagblad
eller periodisk skrift i rättegång för tryckfrihetens
uti dagbladet eller den periodiska
Konitilutiuru-Utskollets Memorial N:o !.
37
Skriften föröfvade missbruk kan blifva dömd,
skall lian ställa till vederhäftigheten af Konungens
Befallningshafvande styrkt borgen
till ett belopp af Sexhundra Sextio Sex Riksdaler
Tretiotvå skillingar Banko. I stället
för borgensskrift må Sökanden, om han
heldre vill, ingifva behörigt bevis, att han
till sagde ändamål och belopp hos Konungens
Befallningshafvande nedsatt penningar
eller penningars af Konungens Befallningshafvande
godkända värde.
Bihang till samtl. Riks-Ståndcns prot. 3
Sami. Const.-Utsk:s Mein. N:ris 37,
50, 56 och 64.
Ridd. och Adelns prot. den 10 Oct.,
7 Nov., 7 Dec 1857 och d. 13 Febr.
1858.
Preste-St:ts prot. den 14 Oct,., 11 Nov.,
5 Dec. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
Borgare-St:ts prot. den 10 Oct., 11 Nov.,
8° Dec. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
Bonde-St:ts prot. den 14 Oct., 11 Nov.,
7 Dec. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
Hänvisning.
19:o.
gen, angående för
Förslag till tillägg vid 1 § 9 morn. Tryckfrihets-Förordnm
bud mot eftertryck af utländsk skrift.
Try cfcfrthets-Föro r dning en
§ i
-
morn. 9.
Hvarje Skrift vare Författarens eller
hans rätts lagliga innehafvares egendom.
Hvarje Skrift vare Författarens eller
rätts lagliga innehafvares — —
38
Konitilutioni-Ulikolleti Memorial Aio !.
Men sa framt Författarens arfvingar eller
rätts innehafvare icke inom Tjugu är
från hans död utgifnings-rättigheten begagnat,
äfvensom i händelse ett sådant
begagnande icke af dem inom hvart
Tjugonde år förnyas, stånde hvar och
en öppet att Författarens efterlemnade
skrifter af trycket utgifva. Hvilken som
eljest Skrift trycker eller eftertrycker,
utan Författarens eller hans rätts innehafvares
skriftliga tillstånd, miste upplagan,
eller bote dess fulla värde, ägarens
ensak.
Lag samma vare, om någon trycker
eller eftertrycker den öfversättning af
utländsk Skrift, som annan man utarbp.-  tat, eller later sin öfversättning för annans
anses; men ej må öfversätfårens
ägande rätt till sitt arbete förhindra någon,
att en annan öfversättning af samma
Skrift utgifva.
Utgifvare af Dagblad och Periodiska
skrifter häfver ej brutit emot Författarens
äganderätt, då han i dem insända
anonyma Skrifter utgifver. Hvilken
som å en Skrift bedrägligt titelblad
eller orätt författare- eller utgifvare-namn
utsätter, straffes enligt Missgernings-Balkens
8 Kapitel. Diktadt namn, hvarmed ingen
verklig person utmärkes, vare ej förbudet
att på titelbladet utsätta, då Auctors
rätta namnsedel lemnad är. Uppsatser,
hemtade ur Dagblad, anses icke
såsom eftertryckta, då de i andra Dagblad
införas, såvida det tillika uppgifves
ifrån hvilket Dagblad uppsatsen är hemtad.
— — — — — — ägarens
ensak.
Lag samma vare, om någon —
Skrift utgifva.
Utgifvare af Dagblad och — —-
uppsatsen är hemtad.
Ar med Främmande Makt öfverenskommelse
slutad om ömsesidigt skydd för begge
Makternas undersåtar mot olofligt eftertryck
KonMtulioni-Ulikolleli Memorial N:o i.
39
i det ena landet af böcker och skrifter,
sorn i det andra landet utgifvas, galle, vid
i Sverige begången öfverträdelse deraf, hvad,
i afseende å eftertryck af inhemsk skrift,
stadgadt är.
Hänvisning:
Bihang tili Riks-Ståndens prot. 3 Sami.
Konst.-Ut:s Mein. N:ris 35, 49, 55
oell 64.
Ridd. och Adelns prot. den 10 Oct. 7
Nov. 7 Decemb. 1857, och den 13
Febr. 1858.
Preste-Strts prot. d. 14 Oct. 11 Nov. 5
December 1857, och den 13 Febr.
1858.
Borgare-St:ts prot. den 10 Oct. 11 Nov.
8 Dec. 1857 och d. 13 Febr. 1858.
Bonde-St:ts prot. den 14 Oct. 11 Nov.
7 Dec. 1857, och den 13 Febr.
1858.
20:o.
Förslag till ändring af de i Tryckfrihets-Förordningen genom hänvisning till
8 Kap. Missgernings-Balken fastställda straffbestämmelser.
Tryckfrihets
§
8:o.
Vid Rättegångens början— —
böter.
Har Boktryckare, utan Författarens
eller Utgifvare ns tillstånd, dess namn en
skrift isatt, straffes enligt Missge mingsBalkens
8 Kap. 3 §.
9:o. Hvarje skrift — — — —
— — — utgifva.
Förordningen.
i.
8:o. Vid Rättegångens början — —
böter.
Har Boktryckare, utan Författarens
eller Utgifvarens tillstånd, dess namn en
skrift åsatt, straffes med f ängelse å fästning
från och med Två månader till
och med Ett år.
9:o. Hvarje skrift — — — —
— .— utgifva.
40
Konititutions-Utikotlels Memorial JV.-o 2.
Utgifvare af Dagblad och Periodiska
Skrifter häfver ej brutit emot Författarens
äganderätt, då han i dem insända anonyma
skrifter utgifver. Hvilken som å
en Skrift bedrägligt titelblad eller orätt
författare- eller utgifvare-namn utsätter,
straffes, ev ligt Missgernings-Balkens 8
Kapitel. Diktadt namn — — —
— — — — — — hemtad.
10:o. A hvarje Skrift varde Boktryckarens
namn, tryckningsorten och årtalet
utsatta; Uraktlåter Boktryckare
sådant, plikte han första gången Trehundra
Riksdaler och andra gången Sexhundra
Riksdaler; sker det tredje gången,
vare han sitt Boktryckeri förlustig. Utsätter
någon å tryckt skrift falskt boktryckare-namn
eller orätt tryckningsort,
skall han derutöfver anses efter 8 Kap.
5 §. Missgernings-Balken. Hvad här
— — dylik beskaffenhet.
Utgifvare af Dagblad och Periodiska
Skrifter häfver ej brutit emot Författares
äganderätt, då han i dem insända
anonyma Skrifter utgifver. Hvilken
som å en Skrift bedrägligt titelblad
eller orätt författare- eller utgifvarenamn
utsätter, straffes med fängelse å
fästning från och med Sex månader
till och med Två år. Diktadt namn —
— — — — —- — hemtad.
10:o. A hvarje Skrift varde Boktryckarens
namn, tryckningsorten och årtalet
utsatta; Uraktlåter Boktryckare sådant,
plikte han första gången TrehundraRiksdaler
och andra gången SexhundraRiksdaler
; Sker det tredje gången, vare
han sitt Boktryckeri förlustig. Utsätter
någon å tryckt skrift falskt Boktryckarenamn
eller orätt tryckningsort, skall han
derutöfver dömas till fängelse å fästning
från och med Två månader till och
med Ett år. Hvad här — — —
— — dylik beskaffenhet.
Hänvisning:
Bihang till Riks-Ståndens prot. 3 Sami.
Const.-Ut:s Mein. N:o 62.
Ridd. och Adelns prot. j
Preste-Ståndets prot. Id. 18 Jan. 1858.
Borgare-Ståndets prot. )
Bonde-Ståndets prot. den 16 Jan. 1858.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1859.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
\
mo 3.
Ant. lill Exp.-Utsk. <len 22 Dec. 1850, kl. 2 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med uppgift å de af samtlige Riks-Stånden
godkända Grundlagsändrings-förslag.
Sedan Rikets Stunder den 10 och 14 innevarande månad, på sätt Konstitutionsutskottet
tillhandakomna Protokolls-utdrag utvisa, beslutat, angående de uti Memorialet
N:o 2 anmälda, från nästlidne riksdag hvilande förslag til! ändringar i Grundlagarne,
får Utskottet, i likhet med hvad vid föregående riksdagar iakttagits, vördsamt anmäla,
att nedannämnde förslag blifvit af samtlige Riks-Stånden gillade och godkända,
nemligen:
N:o 5. Förslag lill ändring uti 17 och 22 §§ Regeringsformen, åsyftande förstärkning
uti antalet af Högsta Domstolens ledamöter;
N:o 15. Förslag till tillägg i 41 § Riksdags-ordningen, angående rätt för Stals
Rådets
ledamöter att deltaga i Riks-Ståndens gemensamma öfverläggningar;
N:o 10. Förslag till ändring uti 46 § 2 mom. Riksdags-ordningen, angående Ordförande
vid Riks-Ståndens gemensamma öfverläggningar; samt
N:o 20. Förslag tili ändring af de uti Tryckfrihets-förordningen genom' hänvisning
till 8 Kapitlet Missgernings-Balken fastställda straffbestämmelser.
De öfriga sexton förslagen hafva deremot, till följd af ett eller flera Riks-Stånds
ogillande, förfallit.
Stockholm den 19 December 1859.
Eili. till R. St. Prof. 1859 &l 1860. 3 Sami. 2 Haft.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumst k o t, 1859.
Konslilutions-Ulskottets Memorial M 4.
i
JK 4.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 28 Jan. 1860, kl. 12 midd.
Memorial lill Rikets Stander•, med utlåtande, angående Tal
mannens
i Borgare-Ståndet vägran af proposition på en
inom Ståndet framställd anmärkning emot en ledamots
behörighet att vara Riksdagsman.
Sedan Herr A. F. Boman uti Vällofl. Borgare-Ståndet, fdrst mundtligen den
29 sisllidne December, oell sedermera, uti ett den 4 innevarande månad skriftligen
aflemnadt memorial, framställt anmärkning emot Herr A. 0. Wallenbergs behörighet
att vara Riksdagsman för Sundsvall, på den grund, att lian icke skulle vara
i nämnde stad bosatt eller derstädes utöfva borgerlig näring; så, och efter det,
under den öfverläggning, som egt rum vid ärendets förnyade föredragning uti
Borgare-Ståndet den 7 i denna månad, Herr Boman anmärkningen frånträdt; men
en annan ledamot af Ståndet, Herr Sundvallson, densamma såsom sin egen upptagit,
har, i afseende på pröfning af Herr Wallenbergs riksdagsmanna-behörighet,
proposition, å ena sidan, blifvit, med åberopande af 90 och 104 §§ Regerings-lormen,
bestridd, enär denna behörighet ansåges redan vara erkänd genom
Kongl. Maj:ts Högsta Domstols beslut; hvaremot, å andra sidan, proposition derom,
huruvida Ståndet gillade Herr Wallenbergs riksdagsmanna-behörighet, blifvit äskad,
på grund af den uti 21 § Riksdags-ordningen, med hänsigt till 14 och 18 <§§
samma Grundlag, Ståndet förbehållna pröfningsrält, utan hinder af Regeringsformens
90 och 104 §§, hvilka, såsom angående, deri förra, domaremaktens beslut
i fråga om enskilda rättsförhållanden, och den sednare, en bestämmelse i
samband med den uti Regerings-formens 105 § föreskrifna Nämnd, ansåges ej
kunna verka till inskränkning af den uti Riksdags-ordningens 21 <K hvarje Riksstånd
förbehållna pröfningsrätt; i anledning af hvilka yrkanden Herr Talmannen,
sedan öfverläggningeii blifvit förklarad slutad, yttrat:
»Vid jemförelse af 21 § Riksdags-ordningen med 90 § Regerings-formen,
»finnér jag den i förstnämnda lagbud Riks stånden förbehållna pröfningsrätt icke
»böra tillämpas vid det förhållande, att framställd anmärkning emot Riksdagsmans
BUi. lill 11. St. Viol. 1859 & 1860. 5 Sami. 5 Haft. i
Kon.ititutions-Utskulteis Memorial M 4.
»behörighet varit underkastad Domaremaktens granskning och afgörande; och sorti
»Konungens Högsta Domstol, vid pröfning af den emot Herr Wallenbergs riks—
»dagsmanna-behörighet gjorda och inom Borgare-Ståndet sedermera förnyade an»märkning,
förklarat, att, enär Herr Wallenberg, såsom i Sundsvall burskap egande
»och mantalsskrifven, mäste anses vara derstädes bosatt, funne Högsta domstolen
»ej skäl att göra ändring i det slut, hvari Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
»Wester-Norrlands län i målet stadnat, och genom hvilket Herr Wallenbergs val
»till Riksdagsman för Sundsvall blifvit fastsläldt, med tillägg, att Magistraten, i
»följd deraf, hade alt för Wallenberg behörig fullmakt utfärda; alltså anser jag
»mig, på nu antydda grunder, förhindrad att i nämnda hänseende framställa pro»position:
Ståndet obelaget alt, örn det ej instämmer i begreppet härom, gifva
»denna sin mening tillkänna, enligt stadgandet i 53 § Riksdags-ordningen.»
Denna propositions-vägran har, enligt anställd omröstning, sedan en voterings
sedel blifvit atlagd och förseglad, befunnits icke gillad af treliosju bland
Ståndets vid tillfället närvarande ledamöter; hvaremot samma vägran af elfva
ledamöter godkändes; vid hvilket förhållande öfverläggningen, enligt 55 § Riksdags-ordningen,
förklarades hvilande och målet förvistes till Konstitutions-Utskottet,
som skulle anmodas att, inom åtta dagar efter erhållen del af protokollsutdraget
om denna propositions-vägran, till Ståndet inkomma med moliveradt
och bestämdt utlåtande öfver frågans stridighet eller enlighet med Grundlagen.
Konstilutions-Utskoltet. som den 12 innevarande månad erhöll del af Borgare-Ståndets
ofvanomförmälda protokolls-utdrag, fann, vid samma dag skedd föredragning
af ärendet, nödigt att ega tillgång till det uti ämnet förda diskussionsprotokoll,
och aflat i sådant afseende till Borgare-Ståndet vördsam skrifvelse, med
hemställan derjemte att, enligt Utskottets uppfattning, den tid af åtta dagar,
inom hvilken Utskottet ålåge att till Ståndet inkomma med moliveradt och bestämdt
utlåtande öfver frågans stridighet eller enlighet med Grundlagen, borde
beräknas ifrån den dag, Utskottet motloge nämnda diskussions—protokoll ;
hvarefter och sedan Utskottets berörda hemställan, enligt tillhandakommet protokolls-utdrag
af den 14 dennes, blifvit af Borgare-Ståndet godkänd, har Utskottet
den *20 innevarande månad fått emottaga ifrågavarande »liskussioos—protokoll; och
kommer således tiden, inom hvilken Utskottet åligger att till Borgare-Ståndet
afgifva sitt utlåtande, att räknas från sistnämnda dag.
Då Utskottet nu till slutlig pröfning företagit detta till dess handläggning
sålunda hänskjutna ärende, liar Utskottet sökt att åt dess utredande egna all
den sorgfälliga granskning, som frågans vigt och betydenhet kräfva. Och har
Utskottet ansett rätta sättet, alt finna en säker tillämpning af Grundlagarna på
förevarande fall, vara, att genomgå och med hvarandra jemföra de Grundlagsbud,
som i ett eller annat hänseende beröra frågan.
Den <§, som härvid först framställer sig, är den 21 § Riksdags-ordningen.
Konstilut ions - Utskottets Memorial JW 4.
3
Hiir omnämnas t vänne olika auktoriteter, nemligen, dels Justitie-Statsministern,
eller den Konungen i hans ställe förordnar, biträdd af vederbörande Fullmäktige
i Banken och i Riksgälds-kontoret, dels ock de särskilda Riks-Stånden. Den
granskningsrätt, som blifvit öfverlemnad till förstnämnda auktoritet, är i hög grad
begränsad, enär föremålet för denna granskning endast »är att undersöka, huru»vida
fullmakterna blifvit utfärdade i den form, som nästföljande (22:dra) § före»skrifver
— —». Genom en sädan granskning kan likväl icke till fullo påräknas,
att enhvar obehörig förhindras att vinna inträde i de särskilda Riks-Stånden.
Derföre har ock en ytterligare pröfningsrätt blifvit öfverlemnad till vederbörligt
Riks-Stånd. Det moment, hvari denna sednare pröfningsrätt omförmäles, är af
följande lydelse:
»; »hvarje Stånd dess pröfningsrätt förbehållen, så väl i afseende på sådana
»medlemmar, hvilkas fullmakter ej blifvit godkända, som dem, emot hvilka, till följe
»af 14 och 18 §§, någon anmärkning eger rum, i hvilket sednare fall frågan,
»om den är klar och tydlig, hos Ståndet afgöres, men då nödiga upplysningar
»saknas, till laglig åtgärd förvises; och bibehålie emellertid den under ytterligare
»pröfning ställde ledamoten sin riksdagsmannarätt — —».
Då utaf nu anförda föreskrift skall inhemtas, huruvida den Riks-Stånden
förbehållna pröfningsrätt är oinskränkt, eller om och i hvad mån den må vara
begränsad, måste man för sig hafva gjort klar betydelsen af hvarje der förekommande
ord och talesätt. Af dessa framstå tvänne, hvilka larfva en närmare belysning.
Dessa äro: l:o begynnelseorden: »hvarje Ständ dess ■pröfningsrätt förbehållen»,
och 2:o »laglig utgärd».
Förstnämnda uttryck synes hänvisa på något föregående stadgande i Riksdags-
ord uingen, hvarest denna pröfningsrätt skulle blifvit bestämd. Här säges
nemligen: dess pröfningsrätt, således en rätt, som antages varn redan känd och
bestämd. Denna pröfningsrätt måste således igenfinnas uti någon af Riksdags
ordningens
första tjugu paragrafer. Också befinnes uti 18 <§ följande stadgande:
»Till Riksdagsman må ej i något Stånd godkännas en person, som icke upphun»n
i t 25 års ålder, ej den etc.» Frågas nu: hvem är det, som, enligt ofvan anförda
ord, skall meddela eller vägra sådant godkännande? Det säges ju uttryckligen,
att sådant skall ske i Ståndet; men uti ett Riks-Stånd lärer väl icke någon
annan, än Ståndet sjelft, kunna fatta beslut. Häraf torde ock otvunget följa,
att pröfningen, huruvida en med riksdagsmanna-fullmakt försedd person besitter
de uti 18 § uppräknade qvalifikationer, ytterst tillkommer vederbörande RiksStånd.
Sedan man sålunda klart uppfattat stadgandet i 18 §, blir det tydligt,
hvarföre uti 21 § begagnas det till något föregående hänvisande uttrycket:
»hvarje Stånd dess pröfningsrätt förbehållen». Det är nemligen icke första gången
denna rätt omtalas. Uti 18 § har den redan blifvit stadgad, men uti den
21 § erhåller den en närmare utveckling, dels i afseende på sättet, huru vid.
4
Konstitutions-Ulskottels Memorial M 4.
denna pröfning skall förfaras, dels ock genom den vid 1813 års riksdag gjorda
utsträckning af pröfningsrätten äfven till de i 14 § upptagna qvalifikationer.
Beträffande det andra, här ofvan anförda, i 2i § förekommande, uttrycket,
på hvilket uppmärksamheten fastades, såsom fordrande en begreppsbestämning, eller
orden: »laglig åtgärd»; så kunna meningarne om betydelsen af detta uttryck vara
delade. Visserligen menas dermed understundom icke blott undersökning, utan
äfven slutlig dom. Men då detta språkbruk icke är i alla hänseenden fullt stadgadt,
utan torde skifta, lemnar det icke ensamt tillförlitligt stöd, för att derpå
grunda en tolkning af Grundlagen.
För att derom vinna säker öfvertygelse, torde det vara nödigt att anställa
jemförelse med andra föreskrifter i Riksdags-ordningen.
Vore den åsigten grundad, att med orden: »laglig åtgärd» skulle förstås,
icke blott undersökning och felande upplysningars inherntande, utan äfven slutlig
dom, så vore denna åtgärd af en sådan betydenhet, att man egde fullt fog, att
vänta, det skulle Riksdags-ordningen angående denna åtgärd lemna närmare bestämmelser.
Flera frågor påtvinga sig ovilkorligen i detta hänseende: Hvilken
embetsmyndighet skall vidtaga denna åtgärd? Huru skall den arihängiggöras, och
slutligen, huruledes fullföljas från en lägre myndighet till en högre? Alla dessa
frågor och flera dylika skulle blifva obesvarade, orri orden »laglig åtgärd» inne
fattade,
å detta ställe, den vidsträcktare betydelsen. Men man kan icke skäligen
våga påbörda Grund.agens stiftare en sådan kortsynthet, att han skulle kunnat
förbise förhållanden, som lågo så nära lill hands. Redan af denna omständighet
har man giltig anledning att antaga den mindre omfattande tydningen af berörda
uttryck. Men ännu säkrare ledning för sitt omdöme får man genom en gransk
ning
af 19 §. Deri lyda orden, som följer:
»Förmenar någon väljande, eller som under omröstning kommit, olagligheter
»vid ett riksdagsmannaval vara begångna, och vill deröfver klagomål anföra, aske
»då af Valförrättare!! &c.»
Denna j§, som är den enda, hvilken behandlar hithörande ämnen, omnämner
endast enskilda klagande parter, men antyder icke med ett enda ord, huru förhållas
skall, i händelse en till Riksdagsman utsedd persons behörighet blifvit inom
något Riks-Stånd ifrågasatt och frågan derom till embetsmyndighets handläggning
öfverlemnad. Ett förhållande, som tydligen sifver vid handen, att Grundlagsstiftaren
aldrig tänkt sig möjligheten, det något Riks-Stånd skulle från sig till embetsmyndighet
förvisa den slutliga pröfningen och afgörande! af en inom Ståndet
framställd anmärkning mot någon dess ledamots behörighet att der vara Riksdagsman.
Att med laglig åtgärd icke åsyftas något annat och mera, än laglig undersökning
och nödiga upplysningars inherntande, framstår ännu tydligare vid en
ytterligare granskning af 21 <§. Der stadgas, att frågan, om den är klar och
tydlig, skall af Slåodet afgöras, men, om nödiga upplysningar saknas, förvisas tilj
Konstitutions-Utskottets Memorial M i.
S
laglig åtgärd. Hade nu dessa sistnämnda ord den vidsträcktare betydelsen, skulle
det ju blifva en följd af ett dylikt förvisande, att Ståndet derigenom afhände sig
en rätt, som det obestridligen egde, om frågan varit tydlig och klar, — en rätt,
som det icke kunde återfå, sedan, genom bristande upplysningars inhemtande,
frågan blifvit tydlig och klar. Dessutom torde sjelfva sammanställningen af orden:
nödiga upp/gsningar och laglig åtgärd, på ett otviitydigl sätt utpeka det begrepp,
som dessa två ord omfatta.
Vidare: af ofvan anförda ordalag i 19 § synes, att der, såsom föremål för
embetsmvndighets pröfning, endast omnämnas »olagligheter», som någon väljande,
eller som under omröstning kommit, förmenar vara begångna vid riksdagsmannaval.
Ofvanstående utredning af 18, !9 och 21 §§:s innehåll visar äfven, att
embelsmyndighelerna ovilkorligen endast ega att, på grund af anförda klagomål,
pröfva huruvida olagligheter blifvit vid riksdagsmannaval begångna, men icke, med
enahanda, ovilkorliga, rätt afgöra huruvida den valde vore i alla hänseenden behörig
att blifva Riksdagsman; hvaröfver afgörandet ensamt tillkommer vederbörande
Riks-Stånd. Om således embetsmyndigheten, vid pröfningen af klagomål öfver
riksdagsmannaval, funne olagligheter dervid icke vara begångna, skulle den åligga,
att meddela förordnande orri fullmakts utfärdande för den, som vid valet de flesta
rösterna undfått; hvaremot vederbörande Riks-Stånd hade att pröfva huruvida
denne kunde till Riksdagsman godkännas. Genom en dylik tillämpning af Riksdags
ordningen, hvilken är efter dess ordalydelse, finnes gränsen emellan embetsmyndigheternas
och Riks-Ståndens olika pröfningsrätt uppdragen; och, med en
sådan uppfattning af Riksdags-ordningens föreskrifter i detta hänseende, har man
icke anledning befara kollisioner melian dessa särskilda, hvar för sig sjellständiga,
makter inom samhället.
För att med full säkerhet kunna bestämma huruvida Borgare-Ståndet, genom
att besluta öfver den äskade propositionen, kunde anses hafva pröfva t en fråga,
hvari domareruakten förut meddelat beslut, har Utskottet låtit sig föreläsas det
vid remissen från Borgare-Ståndet fogade transsumt af protokollet, hållet i
Kongl. Majlis Högsta Domstol den 12 September 1839 vid pröfning af de
underdåniga besvär, som hos Kongl. Maj:t blifvit anförde öfver Kongl. Majits
Befallningshafvandes i Wester-Norrlands län utslag, i fråga om det i Sundsvall
förrättade val, hvarigenom Herr Wallenberg blifvit till stadens fullmäktig vid
innevarande riksdag utsedd. Deraf har Utskottet inhnatat, att de meddelade
besluten blifvit affattade i följande ordalag: Magistraten i Sundsvall har förklarat
Wallenberg berättigad, att varda med fullmakt försedd; Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
har funnit skäligt att, med ogillande af besvären, fastställa den öfverklagade
vallängden och det förrättade valet; i följd hvaraf Magistraten hade att,
sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes utslag vunnit laga kraft, för Wallenberg
utfärda behörig fullmakt; och fann slutligen Högsta Domstolen ej skäl,
6
Konslilulions-Ulfkottels Memorial M 4.
att göra ändring i det slut, hvari Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i målet
stadnat.
Häraf synes, att de embetsmvndigheter, som meddelat beslut, rörande riks -  dagsmannavalet i Sundsvall, väl yttrat sig om Wallenbergs rätt alt erhälla fullmakt,
men icke ingått i den vidsträcktare pröfning af hans behörighet, att vara
Riksdagsman, som Herr Bomans framställning onekligen påkallat; och då nu Borgare-Ståndet,
yrkat, att frågan huruvida Wallenberg kunde till Riksdagsman godkännas,
måtte Ståndet till afgörande underställas, åsyftades dermed ingalunda,
att under Ståndets öfverläggning och pröfning skulle komma en fråga, hvari
Regerings- eller Domare-makten förut meddelat beslut, resolution eller utslag.
Den fråga, hvaröfver embetsmyndigheterna meddelat beslut, var icke, uteslutande,
den samma, Borgare-Ståndet ville pröfva. Något hinder för en sådan
Ståndets pröfning anser Utskottet således icke vara af 90 § Regerings-formen
åsyftad t.
Innan Utskottet meddelar resultatet af denna sin undersökning, har Utskottet
trott sig böra vidröra en annan mening, som under öfverläggningen inom Utskottet
blifvit framställd och hvarom yttrats olika tankar. En del Utskottets ledamöter
hafva förmenat, det borde utlåtande meddelas, huruvida den af Herr Boman emot
Herr Wallenbergs riksdagsmanna-behörighet framställda anmärkning blifvit inom
rätter tid väckt; samt att, i händelse Utskottet funne anmärkningen hafva lör sent
framkommit, Utskottet på ett sådant förhållande borde grunda ett gillande af Talmannens
vägran, att framställa den äskade propositionen. Men då Utskottet,
enligt 55 § Riksdags-ordningen, endast har att ingå i pröfning af den fråga,
hvarå Talmannen vägrat proposition och hvarom stridighet i åsigter förefunnits
emellan honom och Ståndet, anser sig Utskottet icke heller ega befogenhet att
öfver berörde inkast afgifva yttrande.
Vid betraktande af hvad här ofvan blifvit anförd t samt, den gjorda utredningen
af föreskrifterna i Riksdags-ordningens 18, 19 och 21 §§, äfvensom af den ifrågasatta
tillämpligheten utaf 90 § Regerings-formen på förevarande fall, får Utskottet
förklara den af Borgare-Ståndet äskade proposition derom, huruvida Ståndet gillade
Herr Wallenbergs riksdagsmanna-behörighet, icke kunna, såsom grundlagsstridig,
af Talmannen vägras.
Stockholm den 25 Januari 1860.
Konstitutions-Utskottets Memorial J\s 4.
7
Reservationer:
af Herr Munck af Rosenschöld, Th.: »Då den fråga, som utgör föremål för
Konstitutions-Utskottets nu lill 14ikels Ständer ingående memorial, är genom Utskottets
beslut slutligen afgjord oell sålunda icke kan komma under Ständernas
vidare pröfning, skulle jag fitnöjt mig med att få å memorialet antecknadt, att jag
icke tillhört majoriteten inom Utskottet, så vida icke den tolkning af Grundlagarne,
majoriteten omfattat, synts mig vara af den art, att, om densamma för framtiden
gjorde sig gällande, betänkliga följder deraf kunde uppstå; och jag har derföre
funnit mig uppmanad att, i hvad på mig kan ankomma, söka motverka sådant.
Redan den omständighet, alt den i Rorgare-Ståndet mot Herr Wallenberg
framställda anmärkning framkommit först efter det riksdagen fortfarit öfver 2:ne
månader hade, enligt min tanke, berättigat Ståndets Talman till propositions-vägran.
Stadgandena i 21 § Riksdags-ordningen, jemförde med föreskriften i 23
§ af samma Grundlag, att Borgare- och Bonde-Stånden, sedan de »på behörigt sätt
blifvit konstituerade», ega att hos Konungen begära Talmän, antyda att alla anmärkningar
emot ledamöternas riksdagsmanna-behörighet böra vid Ståndens första
sammanträden göras. Jag erkänner dock villigt, att dessa §§ icke uttryckligen
bestämma någon viss preskriptionstid för framställande af anmärkningar utaf ifrågavarande
beskaffenhet. En sådan finnes deremot stadgad i 56 § Riksdags-ordningen,
som innehåller att, med undantag af grundlags-frågor, nya ämnen icke få
af Riksdagsman väckas sedan en månad från riksdagens början tilländalupit, såvida
icke sådana frågor af redan fattade beslut, eller redan upptagna ärenden eller
under riksdagen inträffande händelser omedelbarligen föranledas. Då Herr Bomans
väckta förslag olvifvelaktigt innefattade ett »nytt ämne» och icke föranleddes
af något redan faltadt beslut eller under riksdagen inträffad händelse, helst den
omständigheten, att Borgare-Ståndet nyss förut ogillat en annan vald ledamots behörighet
att i Ståndet inträda uppenbarligen icke kan härtill räknas, samt motionären
icke ens uppgifvit, alt de förhållanden, som skulle ådagalägga Herr WallenDergs
obehörighet att vara ledamot af Borgare-Ståndet, först vid liden för motionens
afgifvande blifvit kände, finnér jag Herr Bomans motion icke hafva bordt, emot
sist åberopade grundlags-paragrafs tydliga lydelse, till pröfning upptagas. Det har
visserligen blifvit påstådt, att Utskottet icke skulle ega att ingå i pröfning af andra
omständigheter än dem, hvilka Talmannen åberopat till grund för sin vägran
af proposition och hvarom således stridiga åsigter emellan honom och Ståndet sig
yppat; men då, i fäll som det förevarande, Ivonstitutions-Utskottet, enligt 55 §
Riksdags-ordningen, har alt afgifva utlåtande »öfver frågans stridighet eller enlighet
med Grundlagen», måste detta åliggande ulan tvifvel anses vara så omfattande,
ö
Konstitutions-Utskoltcts Memorial JM 4.
att Utskottet eger både rättighet och pligt att pröfva frågan i hela dess vidd och
tillse, huruvida Grundlagens föreskrifter vid dess behandling blifvit iakttagne, utan
att härvid vara inskränkt genom Talmannens uppfattning af densamma. Jag finner
mig således ensamt af det skäl, att frågan blifvit för sent väckt, ega full anledning
godkänna Talmannens förfarande att vägra framställande af proposition derå.
Men då majoriteten icke godkänt detta skäl, utan ingått i pröfning af sjelfva saken,
anser jag mig af dennes vigt uppmanad att äfven redogöra för min från plu
raliteten
afvikande mening deri.
Vid öfverläggningen inom Utskottet har det påstående blifvit framstäldt och
igenfinnes jemväl, ehuru något modifierade i betänkandet, att frågor om Riksdagsmans
behörighet icke i något fall tillhöra domstols och embetsmvndigheters upptagande,
utan att pröfningen deraf ensamt är de respektive Stånden förbehållen, och
att sålunda Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Högsta Domstolen i förevarande
fall öfverskrida sin befogenhet, då de ingått i bedömande af Herr Wallenbergs
kompetens alt väljas till Riksdagsman, såsom följd hvaraf deras utslag skulle vara
en nullitet. Till stöd för denna theori åberopas dels orden i början af 18 §
Riksdags-ordningen: »Till Riksdagsman må ej i något Stånd godkännas en per
son
etc», hvilka ord man sålunda tolkar, alt »i något Stånd» är liktydigt med af
något Stånd, dels ock ordalydelsen af 21 § Riksdags-ordningen, der det, efter
omförmälande af Justitie-Statsministerns åtgärd vid fullmagternas granskning, heter:
»hvarje Stånd dess pröfningsrätt förbehållen så väl i afseende å sådane medlemmar,
hvilkas fullmagler ej blifvit godkända, som dem, emot hvilka, till följe af
14 och 18 §§, någon anmärkning eger rum.» I öfverensstämmelse med denna
åsigt har man äfven förklarat det i 1 mom. af 19 § Riksdags-ordningen förekommande
uttryck »olagligheter vid ett Riksdags-mannaval» icke kunna afse kompetens-frågor,
utan endast formfel vid valet.
Ensamt det förhållande att ända ifrån Grundlagens stiftande ingen domstol
eller embetsmyndighet tolkat densamma på nvssberörde sätt, bör ingifva ett rätt
vist
misstroende till detta nya tolkningssätt, och det uthärdar icke heller en
strängare juridisk granskning. Om man nemligen, hvad först angår 18 § Riksdags-ordningen,
betraktar dennas sammanhang med de föregående §§, så finnér
man, att sedan 12 § stadgat, att Ridderskapet och Adeln representeras enligt
Riddarhus-Ordningen samt 15, 14 och 15 §§ leinnat föreskrifter i fråga om
valrätt och valbarhet i Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden, 18 § meddelar stadgande!)
i dessa hänseenden, gemensamma för alla fyra Stånden, För att utan tvä—
tydighet uttrycka detta, särdeles med afseende å Ridderskapet och Adeln, hvars representationsrätt
bestämmes i en särskild lag, hafva orden »i något Stånd» influtit,
och dessa ord angifva äfven uppenbart denna mening, om man, som sig bör,
lägger tonvigten på ordet »nugot» och ej på det lilla ordet »i», hvilket icke heller
kan
Kons ti lut i o n s- IJl siw t let s Memorial M 4.
9
kan uthärda denna tyngd utan att förvandlas till ett af. I öfrigt kan det icke
rimligen antagas att lagstiftaren, om han haft för afsigt att stadga en så vigtig
princip, som den Utskottets majoritet velat finna nedlagd i de ifrågavarande orden,
skulle gjort detta liksom i förbigående och i ordalag så föga lämpliga för ändamålet.
Går man vidare till 19 §, kan man väl säga, att orden »olagligheter vid ett
Riksdagsmannaval» icke utan våld emot språkbruket kunna gifvas den ofvan omförmälda
inskränkta tydningen. Man skulle derigenom betaga de väljande och den,
som kommit under omröstning den rätt de hittills ostridigt egt att öfverklaga ett
val, dervid t. ex. en person, som är förklarad skyldig till straff för nesligt
brott, blifvit vald, så vida man icke vill tillägga dem rättighet, att såsom klagande
uppträda hos Riks-Stånden, en rättighet som jag dock icke hört någon vilja
tillerkänna dem. Man invecklar sig äfven i motsägelser då man enligt den nva
theorien, betager domstolarne rätt pröfva en vald Riksdagsmans behörighet, men
icke ifrågasätter borttagande af rättigheten för dem att pröfva val-listorne och
derifrån utesluta obehörige personer. Då i allmänhet samina egenskaper betinga
valrätt och valbarhet, skulle domstolarne i fråga om Herr Wailenbergs val, om de
ansett honom obehörig till Riksdagsman för Sundsvall, då han icke är der bosatt,
icke kunnat ogilla valet på denna grund, men deremot varit härtill fullt befogade
derföre, att Herr Wallenberg varit uppförd på vallistan och deltagit i valet. Domstols
rätt att pröfva saken äfvensom dennas utgång skulle således berott derpå,
huruvida han uppträdt såsom röstande eller icke, och, om han på ofvan uppgifne
grund blifvit såsom valman underkänd, skulle han vid ett sednare val kunnat väljas
till Riksdagsman, utan att någon af de valberättigad? egt befogenhet alt deremot
föra klagan. Sådane missförhållanden mäste uppstå af den nya tolkningen utaf 19
§ och tala icke för dess tillförlitlighet.
Återstår nu att granska innehållet af ‘21 § Riksdags Ordningen, hvilken är
af största vigt för frågans bedömande. Man har nemligen i denna § trott sig
finna den redan i 18 § Stånden föibehållna uteslutande pröfningen af ledamötcrnes
behörighet till riksdagsmannakallets utöfvande vara ytterligare bekräftad
och utvidgad. Otvifvelaktig! är äfven att hvarje Stånd genom stadganderne i denna
§ fått sig tillagd en pröfningsrätt öfver sina ledamöters behörighet, hvilken jemväl
ofta varit ulnfvad, men jag bestrider att den är så vidsträckt och så uteslutande,
som Utskottets majoritet antagit. Ståndets rätt att godkänna en fullmagt,
hur oriktig den än må vara, är ostridig, men i fråga om anmärkning till följd af
14 och 18 §§ Riksdags-Ordningen heter det, alt »om frågan är klar och tydlig
den hos Ståndet afgörcs, men då nödiga upplysningar saknas, till laglig åtgärd
förvises». Här finnér man således två fall kunna förekomma, det ena alt frågan
är klar och tydlig, det andro att nödiga upplysningar saknas. ! förra fallet afgör
Bih lill Ii SI. Vrål. 1839 & 1860. 3 Sami. 3 fllifl. ‘2
10
Kansli(utions-Utskottets Memorial M 4,
Ståndet den, i det andra förvises den till »laglig åtgärd». Nu frågas om med
något skäl kan antagas, att dessa två sista ord iiro liktydiga med undersökning
och införskaffande af upplysningar? Redan deras plats i meningen "såsom motsats
till orden »hos Ståndet afgöres» utmärker tydligen att detta förvisande till laglig
åtgärd innebär frågans hänskjutande till vederbörande embetsmyndighelcrs afgörande.
Detta öfverensstämmer äfven med det juridiska språkbruket och då Riksdags-Ordningen
redan i 19 § bestämt huru och af hvilka myndigheter tvister om riksdagsmannaval
skola handläggas, kan någon tvekan om frågans vidare behandling
ej uppstå. En skrifvelse fran Ståndet till Juslitie-Ombudsmannen med begäran
att han förordnar ett ombud för densammas anhängiggörande och utförande torde
vara allt livad som från Ståndets sida erfordras.
Jag finnér således de af Grundlagen i 19 § bestämda domstolars befogenhet
att pröfva behörighet alt vara Riksdagsman genom nyss anförda stadganden i 21 §
Riksdags-Ordningen vara tydligen ådagalagd och derigenom anser jag äfven den
nya teorien med dess vågade tolkningar af 18 och 19 §§ Riksdags-Ordningen
hafva fallit. Med den liar äfven fallit flere svårigheter, som vid Grundlagarnes
tillämpning eljest skolat uppslå. Jag vill i sådant afseende blott anföra en, dervid
jag ställer mig på den nya teoriens ståndpunkt. Då enligt 18 § Stånden
endast hafva rätt vägra en ledamot inträde på grund af de i samma § upptagne
omständigheter, och 21 § allenast tillägger sådane, som härflyta från 14 §, ulan
att 13 och 15 <§§ finnas omnämnde, huru skall ett val kunna ogillas, dervid
t. ex. ett stift valt en obefordrad prestman, eller allmogen i ett härad en af
skedad
militär til! Riksdagsman? Grundlagen, som skall efter ordalydelsen tolkas,
tillägger icke Preste- eller Bonde-Ståndet en sådan rätt, och de i !9 § omförmälde
embetsmyndigheter fä ej befatta sig dermed.
Då, på sätt jag nu tror mig hafva visat vara med en riktig tolkning af
Grundlagen öfverensstämmande, sä väl Stånden som Dornstolarne ega att hvar för
sig pröfva riksdagsniannabehörighet, återstår att tillse, huruvida Grundlagen gifver
anledning till det antagande att icke domstolarnas beslut ega lika helgd som Ståndens,
eller, med andra ord om här i detta fall finnes en politisk rätt att åberopa,
högre än den juridiska, hvarigenom Riks-Stånden skulle med fog kunna tillegna
sig den benämning af »sjelfständiga makter», som i betänkandet förekommer.- Historien
lärer oss alt en så beskaffad rätt ofta blifvit utöfvad, men den har då
varit liktydig med godtyckets och våldets. I ett lagbundet samhälle kari numera
icke representationen, och än mindre en bråkdel deraf, sålunda ingripa i lagskipningens
gång, att all verkan af ett i särskildt fall af behörig domstol gifvet beslut
af densamma upphäfves Långtifrån att våra Grundlagar skulle tillmäta Representationen
en sådan rätt, förbjuda de densamma uttryckligen, då det föreskrifves
uti 90 § Regerings-formen att: »Domaremakternas beslut, resolutioner och
utslag icke må under Rikets Ständers eller deras Utskotts öfverläggningar och prof
-
Konstitutions- Utskottets Memorial Jt? 4.
11
ning komma» och uti 104 § samma Grundlag: »att Rikets Ständer ej må ingå
i någon särskild pröfning af Högsta Domstolens beslut.» Lika litet som en domstol
eger rätt att lemna utan afseende ett liiks-Stånds inom dess befogenhet faltadt
beslut, i fråga om en dess ledamots riksdagsmannarätt, lika litet eger ett Stånd,
eldigt nyssberörde grundlagsbud, att kränka helgden af en domstols på enahanda
sätt tillkomna utslag.
Tillämpar man dessa grundsatser på nu förevarande fråga, blifver hennes lösning
lätt. Sedan Herr Wallenbergs behörighet ali kunna väljas till Riksdagsman
för staden Sundsvall blifvit af valmän bestridd, har frågan härom behandlats i den
ordning 19 § Regerings-Formen föreskrifver och Högsta Domstolen bar slutligen
meddelat sitt utslag i målet. Sådant oaktadt upptages frågan ånyo iuom BorgareStåndet
och en ledamot, Herr Boman, yrkar Herr Wallenbergs uteslutande derifrån
med åberopande af just de samma skäl för hans obehörighet till riksdagsmannakallets
utöfvande som Högsta Domstolen pröfvat och icke funnit vara af beskaffenhet
att kunna medföra en sådan verkan. Haral' foijer obestridligt att Välloflige
Borgare-Ståndet icke kan ingå i pröfning af Herr Bomans motion, utan att derjemte
pröfva Högsta Domstolens beslut, hvilket, enligt sist åberopade grundlagsbud,
icke är Ståndet tillåtet.
Utskottets majoritet bar slutligen, liksom befarande att teorien om Ståndens
uteslutande rätt att pröfva ledamöternes riksdagsmanna-behörighet icke skulle vara
ensam tillfyllestgörande för underkännande af talmannens propositionsvägran, sökt
hämta stöd äfven deraf t att den fråga Högsta Domstolen afgjort och den, hvari
Borgare-Ståndet nu vill tillvälla sig domsrätt, icke skulle vara densamma. Skilnaden
skulle nemligen bestå deri, att Högsta Domstolen endast berättigat Herr
Wallenberg att erhålla fullmakt såsom Riksdagsman och att Ståndet nu vill bestämma
huruvida han får utöfva riksdagsmannakallet. Jag medgifver att skilnaden
skulle varit af vigt, om någon omständighet, som icke varit af Högsta Domstoln
pröfvad, blifvit af Herr Boman anförd, såsom all Herr Wallenberg ej uppnått
*25 års ålder, eller dylikt, men då alldeles samma förhållanden åberopas för
hans uteslutande från Ståndet, som förut varit andragne emot hans rätt att erhålla
fullmakt såsom Riksdagsman, anser jag öfverflödigt att vidare sysselsätta mig
med denna del af betänkandet. Den innefattar endast ett misslvckadt försök
att åt Stånden ytterligare försäkra den maktfullkomlighet, hvartill man vill upphöja
dem.
1 öfverensstämmelse med de åsigter jag här ofvan anfört, har jag inom Utskottet
röstat för godkännande af Borgare-Ståndets Talmans åtgärd att vägra proposition
å Herr Bomans motion, och det må vara mig tillåtet alt beklaga, alt icke
pluraliteten delade min mening. Det är första gången sedan vårt nya Stals-skick
infördes, sorn, mig veterligen, ett Riks-Stånd försökt sätta sig lill doms öfver Högsta
Domaremakten. Må det äfven blifva den sisla!
12
Konslitutions-Utskottels Memorial M 4.
af Friherre von Paykull, J. G.: »Utkottet har med en majoritet af 13,
mot en minoritet, som, med hänseende till nu i enahanda riktning afgifne reservationer,
visar sig bestå af IS, underkänt Talmannens propositions-vägran. Utan
att nu, i anseende til! tidens knapphet, kunna inga i någon utförligare granskning
af de skäl, Utskottet angifvit för sitt beslut, anser jag mig böra framhålla
den meningen, att Utskottet bort godkänna ifrågavarande propositions-vägran
till följd af tydliga ordalydelsen i den af Talmannen åberopade 90 § Regeringsformen,
som bjuder att domaremaktens beslut ej må underkastas Riksens Ständers
pröfning. Till ytterligare styrka för denna åsigt synes mig äfven 104 §
kunna anföras. Första satseu i denna § är nemligen tydlig och rörer Rikets
Ständer; det är den andra delen af meningen som angår nämnden, och att båda
dessa, ai" hvarandra oberoende, ämnen blifvit inom en § och en mening sammanförde,
bevisar blott att redaktionen af våra Grundlagar i detta fall, som i åtskilliga
andra, ej varit rätt lycklig. ! hvarje händelse böra de likväl enligt sin ordalydelse
tillämpas och af denna anledning anser jag Ståndens mycket påyrkade,
men mycket vådliga och lätt missbrukade, pröfningsrätt, hafva upphört då lagen
fällt sitt utslag. Om denna pröfningsrätt skulle kunna ntöfvas äfven i de fall
då lagen talat, och ett Riks-Stånd således kunde från sig utesluta en ledamot,
som af lagen blif'it förklarad kompetent att vara Riksdagsman, skulle samma RiksStånd
äfven kunna godkänna en person, som genom laga kraftvunnen dom blifvit
förklarad svekfull gäldenär eller ovärdig medborgerligt förtroende, och således uppenbart
våldföra 18 § Riksdags-Ordningen. En sådan maktfullkomlighet skulle
för ett samhälle kunna medföra de farligaste och mest omstörtande följder.
Men lagen gäller lika för alla och således äfven för ett Riks-Stånd. Om, enligt
21 §, en anmärkning göres emot en Riksdagsman, eger Ståndet att pröfva denna
anmärknings halt, och detta enligt lag, men icke eldigt godtycke; ingalunda att
pröfva lagens dom, i händelse sådan redan fallit.
Utskottets förmenande alt, ehuru domstolen föreskrifvit att fullmakt skulle
för Herr Wallenberg utfärdas, den likväl icke yttrat sig öfver hans kompetens,
innebär en så subtil distinktion, att den är i hög grad svårfattlig. Om icke
domstolen ansett honom kompetent, hade den väl aldrig kunnat medgifva att
fullmakt honom meddelades.
Att sjelfva Riksdags-Ordningen ytterst tillerkänner lagen afgörande rätt, bevisas
bäst af just den märkliga 21 §, der det stadgas att, då nödiga upplysningar
saknas, målet skall förvisas till laglig åtgärd, hvilket, enligt min bestämda
öfvertygelse, icke kan innebära någon annan antaglig mening än att domaremakten
deröfver bör yttra sig. Endast i den händelse att saken är klar och tydlig,
blifver Ståndet domstol och eger, såsom sådan, att, i enlighet med 47 §
Regerings-formtn, ställa sig lag och laga stadgar tiil efterrättelse. Att döma i
en sak, som är klar och tydlig, tyckes väl icke erfordra någon synnerlig skarp
-
Koiislilutions-Ulskottels Memorial M 4.
13
sinnighet, hvarföre man, i detta fall, trott sig kunna öfverlemna frågans afgörande
i andra händer än de lagfarnes, men så snart den minsta otydlighet råder,
hänvisas till desse sednares omdöme. En hufvudsak är likväl att afgöra om frågan
verkligen är klar^och tydlig,”och sä länge meningarne härom äro i ringaste
mån delade, inträffar ej detta förhållande. Någon votering om huruvida en sak
är klar och tydlig borde således aldrig kunna ifrågasättas, ty om bloit en enda
ledamot finnes, som derom hyser olika åsigt med de öfrige, bevisar detta att
saken ej är klar och tydlig. Jag anser del nemligen ingalunda ligga utom möjlighetens
gräns att ett, i ”sig sjelf eller för tillfället, fåtaligt Riks-Stånd kan af
parti-yra så upphettas och förblindas att blott en enda finues, som förmår bibehålla
lugn, sans och omdöme, och åt denne ende aktningsvärde man vili jag bevara
ful! rättvisa, så länge ringaste tillfälle dertill kan gifvas. Om denna regel
följdes skulle väl också ytterst sällan någon kompetens-fråga komma att afgöras
inför Ståndet, utan inför juridisk^domstol, hvilket alltid är det säkraste. , Skulle
ett Riks-Stånd, sedan en sådan domstol fällt sitt laga kraftvunna utslag, åter
kunna få upptaga frågan, så funnes ingen gräns salt för väld och godtycke, och
90 och 104 §§ blefvo en luftbild och icke en verklighet; ty, ehuru jag anser
nödvändigt att äfven ett Riks-Stånd vid sina beslut, sin pröfning, följer lag, är
det dock ganska tänkbart alt, under politiska stormar, Ståndet föga dermed befattar
sig, hvarföre jag för min del anser både tjenligast oell rättast att, sä myc
ket
möjligt är, aflägsna de tillfällen då Ståndets pröfningsrätt får tillämpas, allrahelst
då, såsom i förevarande läll, Grundlagens bud deremot strider.
1 motsats mot Utskottets majoritet anser jag således Talmannen på goda
skäl hafva vägrat den äskade propositionen samt derigenom ådagalagt sin fulla
förmåga att tillämpa Grundlagen, sin aktning för allmän lag och derjemte en prisvärd
försigtighet vid behandlingen af en fråga, hvars skefva eller ensidiga uppfattning
skulle kunna skaka samhällets grundvalar och rubba de vigtigaste rätts
förhållanden.
»
af Herr Cederschiöld, R. i'h.: »Ett af de alira vigtigaste bland alla Kon
stitutions—Utskottets
åligganden innefattas, enligt min åsigt, uti den i 33 § Riksdags-Orduingen
Utskottet ålagda förpligtelse att pröfva och afgöra, huruvida en
af Talman gjord propositions-viigran är stridande mot, eller enlig med Grundlagen;
ty, om det å ena sidan icke kan förnekas att det ju är för den fria yttranderättens
helgd inom representationen af en utomordentligt, stor vigt, att en Talman ej
må kunna missbruka sin makt och alt således hans vägran att framställa en begärd
proposition icke vinner Konstilutions-Utskottets godkännande derest den står
i strid mot Grundlagen, så måste det dock å andra sidan äfven medgifvas, att
fullt ut lika stor makt ligger deruppå, att Talmannens propositions-vägran må
blifva af Utskottet godkänd, då den befinnes vara enlig mod Grundlagen, helst nå -
14
Konstitutions-Utskottets Memorial M 4.
got annat hinder för ett Riks-Stånd att under dess förhandlingar, med eller utan
afsigt, trampa Grundlagen under fotterna icke finnes, än det, som innefattas uti
den Talmannen åliggande förpligtelsen, att, vid hvarje så beskafFadt försök, vägra
framställande af den proposition, som han ej finnér vara med Grundlagen enlig.
Med denna Uppfattning af denna frågas utomordentliga vigt har jag visserligen
ej kunnat förbise min pligt såsom ledamot af detta Utskott, att efter bästa
förmåga söka utreda frågan och framställa mina åsigter derom, men jag vågar
dock hoppas att den korta tid af endast en dag efter beslutets justering, som
blifvit lemnud för reservationers författande deremot, må blifva en giltig ursäkt
för ofullständigheten af den, som jag nu går att afgifva.
Konstitutions-Utskottets majoritet har ansett Utskottets åliggande vara afl
endast pröfva huruvida det af Talmannen för sin propositions-vägran anförda skäl är
stridande mot eller enligt med Grundlagen. Jag deremot anser det hafva varit
Utskottets pligt, att då det af Talmannen anförda skäl ej ansågs vara giltigt,
tillse, huruvida något annat hinder i Grundlagen funnes för propositionens framställande,
och stöder jag denna min åsigt på 3S § Riksdags-ordningen, som,
utan att med ett enda ord inskränka Utskottets pröfningsrätt till de af Talmannen
anförda skäl, ålägger Utskottet att »inkomma med bestämdt utlåtande öfver
frågans stridighet elier rolighet med Grundlagen».
Majoriteten, som sålunda, i strid mot min åsigt om Utskottets pligt, inskränkt
sin pröfning till det af Talmannen lör sin vägran åberopade skäl, hemtadt från
stadgandet uti 90 g Regerings-formen, att domarcmagtens beslut ej må komma
under Riksens Ständers pröfning, har förklarat detta skäl ej utgöra hinder för
den af Rorgare-Ståndet äskade propositionens framställande.
För att leda sig till ett sådant resultat har Betänkandets författare först ingått
i en vidlyftig undersökning om rätta betydelsen af de uti 18 och 2i gg
Riksdags-Ordningen förekommande orden »i något Ständ» och »till laglig åtgärd
förvises», — samt efter denna undersökning påstått sig hafva ådagalagt, att embetsverken
endast egde rättighet att pröfva huruvida olagligheter blifvit vid riksdagsmannaval
begångne, men icke alt afgöra, huruvida den valde vore i alla hänseenden
behörig att blifva Riksdagsman, hvaröfver afgöra odet ensamt tillkommer
vederbörande Riks-Stånd.
Vidare heter det i Betänkandet: »Om embetsverket vid pröfningen af klagö
»mål
öfver riksdagsmannaval funne olaglighet dervid icke vara begången, skall det
»utlärda fullmagt för den, som fått de flesta rösterna, hvaremot vederbörande
»Riks-Stånd hade att pröfva, huruvida denne kunde tili Riksdagsman godkännas.»
Genom en dylik tillämpning af Riksdags-Ordningen påstår Betänkandets författare
gränsen emellan embetsmål)neus och Riks-Ståndens olika pröfningsrätt vara
uppdragen i öfverensstämmelse med Riksdags-Ordningens ordalydelse, och att man,
med en sådan uppfattning af dess föreskrifter i dolta afseende, icke har anledning
KonslitutioHs-Utskottets Memorial M i.
befara kollision emellan dessa särskilda livar för sig sjelfständiga makter inom
samhället. Som tiden ej tillåter mig att ingå uti någon utförlig vederläggning
hvarken af författarens utredning af ofvannämnda ords betydelse eller af de besynnerliga
slutsatser, som han deraf dragit, anser jag det för mig vara särdeles
gynnsamt, alt hela hans deduktion i ofvanberörde afseende, på sätt jag straxt
skall visa, icke eger det ringaste inflytande pa den fråga, som Utskottet här har
att besvara. Först anser jag mig dock i förbigående böra med några ord påpeka
det för ett Riks-Slånds sammansättning och utseende högst märkvärdiga
resultat, hvartill författarens argumentation, om den vore riktig, möjligtvis skulle
kunna leda.
Sedan Riksdags-Ordningen uti dess iR .§ stadgat, att till Riksdagsman må
ej i något Stånd godkännas och ej heller uti riksdagsmannaval deltaga den som
står under förmyndareskap, ej den som iir i cessionstillsländ, ej den som genom
laga kraftvunnen dom förklarats ovärdig medborgerligt förtroende eller alt föra
andras talan, eller för något nesligt brott till straff skyldig, så bestämmes uti
nästföljande, eller den 19 § att den väljande eller under omröstning komne,
som förmenar olagligheter vara vid ett riksdagsmannaval begångne, eger att deröfver
föra klagomål hos vederbörande Landshöfdinge-embete, samt att den med
dess beslut missnöjde eger att deröfver anföra underdåniga besvär, ställda till
Konungen för att i Dess Högsta Domstol skyndsamt upptagas och afgöras.
Nu har man viii allt hittills ansett häraf klart följa, att, derest den klagande
kunde styrka att den valde befunne sig i någoldera af de förhållanden, som enligt
18 § gjorde honom oberättigad att vara Riksdagsman, det, enligt nästderpå
följande
<§, skulle utgöra en oeftergiflig pligt för Landshöfdinge-embetet och Hög
sta
Domstolen att såsom olagligt upphäfva det skedda valet.
Efter den nya tolkning af dessa Grundlags-^, som Utskottets majoritet nu
tillåtit sig, skulle deremot embelSmyndigheterna icke ega alt sträcka sin pröfningsrätl
längre än till den formela delen af valet, och, då något fel i formelt hänseende
dervid ej föielupit, skulle riksdagsmanna fullmakt utfärdas för den, som
erhållit de fleste rösterna, äfven om den öfver valet klagande behörigen styrkt,
att den till Riksdagsman valde vore omyndig eller till och med en straffad tjuf
eller bedragare.
Vore nu denna nya tolkning af Grundlagen den rätta, så skulle det ju möjligtvis
kunna hända, att pluraliteten af de inom något Riks-Slåud sammanträdande
medlemmarne t. ex. icke hade uppnått den för Riksdagsmän föreskrifna
ålder, eller eljest befunne sig uti ett eller annat af de förhållanden, söm, enligt
18 §, borde göra dem oberättigade att vara Riksdagsmän, — och dä, vid sådant,
förhållande, denna majoritet sannolikt skulle låta sin första åtgärd blifva den, alt
utvotera den med behöriga riksdagsmanna-qvalifikationer försedda minoriteten, för
att såmedelst betrygga sin egen ställning såsom riksdagsmän, så torde icke kunna
ig
Konstitutions-Utskottets Memorial M 4.
bestridas, att ett sådant Riks-Stånds sammansättning och utseende skulle vora af
en ganska egen beskaffenhet, då Ståndet, enligt 25 § Riksdags-Ordningen förklarade
sig behörigen konstitueradt, för att medelst deputation hos Konungen begära
sin Talman.
Tiden medgifver nu icke att vidare sysselsätta mig med författarens argumentation
för den framställda nya tolkningen af vissa grundlags-§§, men är icke
heller nödigt, enär hela denna argumentation, såsom jag redan nämnt, efter min
åsigt, icke har det ringaste inflytande på den fråga, som det nu åligger Utskottet
att besvara.
Föremålet för Konstitutions-Utskottets verksamhet uti förevarande fall, elter
den begränsning majoriteten deråt gifvit, har nemligen alldeles icke varit att undersöka
och utreda rätta betydelsen af de uti Betänkandet citerade 18. 19 och
21 §§ Riksdags-Ordningen.
Oen fråga Konstitutions Utskottet, efter nämnde begränsning, nu haft att
besvara, var helt enkelt denna: är den omständighet, som Herr Boman uti sin
motion åberopat lill stöd för yrkandet, att Herr Wallenberg måtte förklaras obehörig
att vara Riksdagsman för staden Sundsvall, samma omständighet, hvilken redan
en gång blifvit åberopad till stöd för det förut framställda enahanda yrkande,
sorn af Högsta Domstolen blifvit pröfvadt och ogilladt?
För att finna svaret på denna fråga erfordras endast att jemföra Herr Bomans
motion, med Högsta Domstolens i Betänkandet åberopade Utslag
Man skall då inhemta, dels af Herr Bomans motion, att han, såsom stöd
för yrkandet att Herr Wallenberg måtte förklaras ej vara behörig representera
för staden Sundsvall, ej åberopat något annat skäl än det, att Herr Wallenberg
ej skall vara i nämnde stad bosatt; samt dels af Högsta Domstolens utslag, att
det just varit på alldeles samma skäl, som enahanda yrkande förut blifvit af de
Öfver detta riksdagmannaval klagande hos Landshöfdinge-embetet framstäldt; men
alt så väl nämnde embetsmyndighet som äfven Högsta Domstolen, dit saken blifvit
fullföljd, förklarat att Herr Wallenberg måste anses vara bosatt i nämnde
stad, samt derföre, med ogillande af det framställda yrkandet, förordnat att Riksdagsmanna-fullmagt
skulle för Herr Wallenberg utfärdas.
Då nu således den af Herr Boman väckta motionen, så väl till motiv som
till slutresultat, innefattar precist samma yrkande, som det, hvilket redan utgjort
föremål för domare-magtens pröfning och blifvit af Högsta Domstolen ogilladt, så
måste häraf, efter min uppfattning, oförtydbart följa, att Borgare-Ståndets Talman
enligt 90 § Regeringsformen icke egt rättighet att å Herr Bomans motion framställa
proposition.
Hvad beträffar den uti Betänkandet förekommande strofen »att Högsta Domstolen
endast yttrat sig om Herr Wallenbergs rätt att erhålla fullmagt, men icke
ingått
Konstitutions utskottet** Memorial M 4.
17
ingått i vidsträcktare pröfning af hans behörighet att vara Riksdagsman», så har
denna strof förekommit mig vara af den beskaffenhet, att säkerligen mången, lika
med mig, skulle betrakta densamma endast såsom ett gyckel, så vida den blifvit
framställd af en enskild person, och ej, såsom nu är fallet, af Konstitutionsutskottets
majoritet; att domaremagtens beslut hålles i helgd, utgör ett af hufvudvilkoren
för det lagbundna samhällets bestånd.
Afven om jag skulle anse Högsta Domstolen hafva misstagit sig uti tillämpningen
af Grundlagens föreskrifter, eller trädt utom gränsen af sin befogenhet,
måste det dock alltid vara min pligt att respektera det beslut, som af Högsta
domaremagten blifvit meddeladt. — Att misstag och fel kunna begås äfven af
Högsta Domstolens medlemmar är visserligen obestridligt, och de äro derföre icke
heller fritagne från ansvar för sina åtgöranden. Sättet för sådant ansvars utkräfvande
finnes i Grundlagen bestämdt; — men det af Borgare-Ståndet nu gjorda
försök, att tvärtemot tydliga stadgandet i 90 § Regerings-formen få under sin
pröfning draga en fråga, som redan blifvit af Högsta Domstolen genom formligt
Utslag afgjord, innefattar, såsom jag förmodar, det enda i sitt slag, som under vart
nu gällande Stats-skick egt rum.
Det har varit majoriteten inom 1860 års Konstitulions-Utskott förbehållet,
att åt detta Borgare-Ståndets grundlags-stridiga försök lemna sitt godkännande.
Att delta godkännande skulle innefatta det mest vådliga prejudikat, om det
Vunne efterföljd, torde icke behöfva vidare ådagaläggas, helst en hvar lärer nogsamt
inse, hvarthän ett fortsatt framgående på den banan skulle leda.
Men ehuru Borgare-Ståndets Talman, på sätt jag nu, såsom jag tror, tydligen
ådagalagt, uti 90 § Regerings-formen egt ett fullgiltigt skäl för sin propositionsvägran,
hade detta skäl dock, efter mitt förmenande, icke behöft derföre
åberopas, enär för en sådan vägran finnes ett annat tillfvllestgörande skäl, det
nemligen att Herr Bomans ifrågavarande motion blifvit för sent väckt.
Till denna åsigt har jag först och främst kommit genom jemförelse emellan
14, 18, 21 och 23 §<§ Riksdags-Ordningen.
Sedan uti 14 § de qvalifikationer blifvit bestämda, som erfordras, för att
inom Borgare-Ståndet vara valberättigad och valbar, samt uti 18 § uppräknats
de förhållanden, som utgöra hinder för en person alt kunna godkännas såsom
Riksdagsman i något Stånd, så bestämmes uti 21 § sättet, huru Riksdagsmän skola
legitimera sig, samt att granskningen af Preste-, Borgare- och Bonde-Ståndens
ledamöters fullmagter skall ske inför Justitie Statsministern eller den Konungen i
Bill. lill R. St. Prat. t859 & 1860. 3 Sami. 3 Haft. 5
18
Konstitutions-Utskottets Memorial M 4.
hans ställe förordnat; — och heter det derefter: »Sådan granskning, Irvars, fö
»remål
är att undersöka, huruvida fullmakterna blifvit utfärdade i den form, som
»nästföljande § föreskrifver, skall sist inom fyra dagar derefter vara fulländad;
»hvarje Stånd dess pröfningsrätt förbehållen, så val i afseende på sådane raedlem»mar,
hvilkas fullmagter ej blifvit godkända, som dem, emot hvilka, till följd af
»14 och 18 §§, någon anmärkning eger rum, i hvilket sednare fall frågan, om
»den är kiar och tydlig, hos Ståndet afgöres, men, då nödiga upplysningar saknas,
»till laglig åtgärd förvises; och bibehålle emellertid den under ytterligare pröfning
»ställde ledamoten sin riksdagsmannarätt.»
Efter det stadgande uti 22 § blifvit intaget angående fuilmagternas lydelse
och huru de böra underskrifvas, heter det uti 25 §: »Sedan Borgare-och Bonde»Stånden
hvart för sig på behörigt sätt blifvit konstituerade, begäre de hos Ko»nungen
medelst deputationer deras Talmän, hvilka Konungen då förordne», —-  samt vidare; »Under det Borgare- och Bonde-Stånden samlas och innan deras
»Talmän förordnade äro, föres tills vidare ordet hos Borgare-Ståndet af Hufvud»stadens
förste Fullmägtig, och i Bonde-Ståndet af den närvarande ledamot, som de
»flesta riksmöten bevistat».
Af de nu citerade Gruudlags-stadganderne finner jag tydligen följa, att den
pröfningsrätt, som Borgare-Ståndet är förbehållen så väl i afseende på sådane medlemmar,
hvilkas fullmagter ej blifvit godkände, som dem, emot hvilka till följd af
14 och 18 §§ någon anmärkning eger rum, skall af Ståndet genast vid riksdagens
början företagas, helst Ståndet icke kan sägas hafva blifvit, såsom det uti
25 § heter, »på behörigt sätt konslitueradl» förr än denna pröfning, för så vidt
den på Ståndet sjelf beror, försiggått. —■ Ty, om den af Borgare-Ståndets majoritet
uti denna fråga uttryckta åsigt godkändes, och det således lemnades Ståndet
öppet att när som helst under riksdagens lopp förklara den ene efter den
audre af dess medlemmar vara obehörig att riksdagsmannakallet utöfva, så skulle
det, ifall Ståndet under parti-tider fann för godt att i någon större skala utöfva en
så beskaffad magt, kunna hända, alt de för hela nationen vigtigaste beslut, såsom
t. ex. om Konungens Rådgifvares ställande under tilltal inför Riksrätt, och om
Svenska folkets beskattning m. m„ blifvit fattade just genom medverkan af sådana
representanter, som derefter förklarades hafva varit obehöriga att representantkallet
utöfva.
Men, invänder man, detäkan ju hända alt anledningen till anmärkning emot
en representants behörighet först längre fram under riksdagens lopp blifver känd.
Ja, det är en sanning, och i sådant fall är enligt 56 § Riksdags-Ordningen Ståndets
rättighet att upptaga frågan obestridlig. Men härvid bör ej förbises, att sådant
endast undantagsvis uti högst sällsynta fall kan inträffa och att några vådliga
följder deraf således ej heller äro att befara.
För min åsigt, att de anledningar, som förefinnas till anmärkning mot någon
Konstitutions-Utskottets Memorial M 4.
19
representants behörighet, böra framställas innan Ståndet hos Konungen enligt 23
§ Riksdags-Ordningen framställer anhållan om Talman, synes äfven den omständigheten
lemna stöd, att Konungen, då denna anhållan framställes, bör veta hvilka
representanter blifvit såsom sådane af Ståndet godkände, helst det svårligen kan
antagas, att Konungen skulle vilja till Talman utnämna någon, mot hvars behörighet
såsom representant anledning till anmärkning förefunnes; men om man nu
likväl ej anser sig kunna instämma uti min åsigt derom, att Herr Bomans anmärkning
mot Herr Wallenbergs behörighet såsom representant bort framställas
genast vid Riksdagens början, samt att preskriptionstiden derför tilländagått, då
Ståndet enligt 23 § Riksdags-Ordningen blifvit behörigen konstitueradt och hos
Konungen begärt Talman, så vill det dock synas mig att man ovilkorligen måst
medgifva, det tiden för denna frågas väckande med motionstidens slut gått
till ända.
Riksdags-ordningens 48 g innehåller uttryckligen, att inga andra föredrag-»
ningsämnen finnas än l:o Konungens Propositioner; 2:o mål, som genom Protokollsutdrag
eller Deputationer från Medstånden kommuniceras; 3:o Utskottens
Betänkanden och Förslag, samt 4:o motioner, gjorde i Plena af någon vid riksdagen
då närvarande Ståndets Ledamot.
Då nu den af Herr Boman väckta frågan icke hörer till någon af de 3
första kategorierna, så måste den höra till den 4:de, det vill säga vara en motion,
enär den utgjort ett föredragningsämne hos Borgare-Ståndet, och äfven uti
det derifrån til! Utskottet expedierade Protokollsutdrag erhållit benämningen af
motion.
Tiden för motioners väckande är åter uti 36 § Riksdagsordningen inskränkt
inom en månad från riksdagens början, med undantag endast af grundlagsfrågor
och sådana frågor, som af redan fattade beslut eller redan upptagna ärenden, eller
under riksdagen inträffade händelser omedelbarligen föranledas. Då intetdera är
fallet med Herr Bomans ifrågavarande motion, måste häraf vara klart, att den
blifvit för sent väckt och att proposition derå af sådan anledning ej grundlagsenligt
bör kunna framställas, enär Grundlagen ej gjort något undantag för väckande
af så beskaffade motioner som den förevarande. Om, i strid emot Grundlagen,
den åsigt skulle göra sig gällande, att ingen preskriptionstid förefinnes för
framställande inom Stånden af yrkanden om representanters uteslutande derifrån,
utan att några förut okända anledningar dertill förekommit, så torde det lätt
inses, att de vigtigaste följder för rcpresentantkallcts utöfning deraf skulle kunna
uppstå, och att ett eller annat Riks-Ständ skulle kunna befinna sig uti ett ständigt
upplösningstillstånd.
Den ena dagen framställer Herr Boman påstående om Herr Wallenbergs
uteslutning, men vinner ej majoritetens bifall till sitt yrkande. Den andra dagen
kon Herr Wallenberg framställa enahanda yrkande mot Herr Boman och må
-
20
Konstitutions-Utskottets Memorial .M 4.
hända hafva bättre utsigt till framgång. På enahanda sätt kan derefter fortsättas
med den ene efter den andre, till dess den för tillfället rådande majoriteten
befriat sig från alla för densamma mer eller mindre misshaglige Ståndskamrater.
Sedan jag nu, såsom jag hoppas, tydligen ådagalagt, att det af Herr Boman
framställda yrkandet om Herr Wallenbergs uteslutande från Ståndet blifvit för
sent väckt, då för ett sådant uteslutande ej åberopats något annat skäl, än det
redan vid riksdagens början kända förhållande angående Herr Wallenbergs bostad,
— så anser jag mig såsom ledamot af Konstitutions-Utskoltet, jemlikt SS § Riksdags-ordningen
vara pligtig förklara propositions framställande å nämnde yrkande
vara stridande mot Grundlagen och således böra, på det af mig anförda skäl, af
Talmannen förvägras; — en vägran, som man synes hafva skäl antaga skulle
vinna godkännande äfven af Konstitutions-Utskottets majoritet, — i fall frågan,
såsom jag anser vara rättast, blifver återremitterad med föreläggande för Utskottet
att, utan inskränkning till det af Talmannen åberopade skäl, enligt föreskriften uti
SS § Riksdags-Ordningen afgifva »utlåtande öfver frågans stridighet eller enlighet
med Grundlagen», samt att således jemväl yttra sig öfver det skäl, hvarpå jag
anser proposition böra vägras, det nemligen att motionen blifvit för sent väckt.
Om man skulle invända att Talmannen ej kan åberopa det af mig anförda
skäl till stöd för vägran af proposition utan att begå en inkonseqvens, enär Talmannen
redan framställt proposition på det lika sent väckta enahanda yrkandet
angående Herr Lallerstedts uteslutande, så får jag lill denna invändning svara, att
misstag äro oskiljaktiga från menskliga naturen, och således måste kunna begås
äfven af Herrar Talmän.
Men långt ifrån att ett af Talman begånget misstag i afseende på Grundlagarnes
tillämpning bör kunna gifva honom anledning att för konseqvensens skull
begå flera dylika, mäste hvarje sådant af honom begånget misstag, sedan detsammas
verklighet blifvit ådagalagdt, tvärtom för honom utgöra en välkommen påminnelse
alt undvika detsammas förnyande, helst den konseqvens, som både Konung
och Ständer ega rätt att af hvarje Talman fordra, just är den att han,
trogen sin cd, ställer sig rikets Grundlagar till »ovilkorlig efterlefnad».
I denna reservation instämde Herr Professoren //. G. Lindgren.
Herr Biskopen J. A. Hutsch har reserverat sig emot Utskottets beslut, emedan
lian godkände Talmannens, på grund af 90 § Regerings-formen, åberopade
skäl för sin propositions-vägran.
af Herr Prosten S. L. Ljungdahl: »i motsats mot Konstitutions-Utskottets
majoritet har jag varit af den åsigt, att den propositions-vägran, som utgjort förernå!
för Utskottets bedömande, hade bort, på de af Borgare-Ståndets Talman
Konstitutions-Utskottets Memorial M 4.
2t
anförda skal, af Utskottet godkännas. Vid sorgfällig granskning af alla till ärendet
hörande handlingar har jag nemligen funnit, att den af Herr Boman väckta
motionen, i hvad den beträffar Herr A. O. Wallenbergs behörighet att vara
Riksdagsman, uteslutande alser alldeles samma fräga, som den, hvilken, i anledning
af anförde klagomål, redan blifvit af Magistraten i Sundsvall och Konungens Befallningshafvande
i Hernösand pröfvad samt af Högsta Domstolen definitift afgjord.
Väl har man dels i sjelfva recilen af målets beskaffenhet, sådant det blifvit Ut
skottet
till behandling förelagd t, genom insättande af orden: »eller derstädes utöfva
borgerlig näring» sökt förändra det rätta sakförhållandet, dels, genom antagandet
af en på nu förevarande fall otillämplig åtskilnad emellan rättigheten att besluta
om fullmakts utfärdande för en viss person och rättigheten att afgöra om densammes
behörighet att vara medlem i ett Riks-Stånd, velat så begränsa området
för domaremagtens verksamhet, att den icke skulle behöfva anses komma i någon
konflikt med de respektive Riks-Slåndens fria beslutande rätt äfven i frågor, som
redan blifvit af den förra afgjorda. Men läser man med uppmärksamhet Herr
Bomans ifrågavarande motion, skall man ulan svårighet inse, att den så mycket
mindre, hvad Herr Wallenberg beträffar, handlar om något annat, än det af
Högsta Domstolen redan undanröjda hindret för Wallenbergs riksdagsmannabehörighet,
som motionären sjelf uttryckligen anhåller, alt, för den händelse hans
om Wallenberg väckta förslag icke skulle kunna godkännas, på den grund att
denna sak redan varit underkastad Högsta Domstolens pröfning, Borgare-Ståndet
åtminstone matte gilla hans framställning rörande Herr Lallerstedt. Och vore
raan än aldrig så benägen att med Utskottets majoritet instämma deruti, alt
en fullmagt pä riksdagsmannaskap icke i och för sig innebär behörighet för fullmagtens
innehafvare att vara ledamot af ett Riks-Stånd, så kunde man, enligt
mitt förmenande, dock icke deraf följdriktigt komma lill den slutsats, att den
fullmagt, som nu är i fråga, skulle kunna göras betydelselös i afseende på just
de omständigheter, som af vederbörande embetsmyndigheter varit tagna under
ompröfning vid det om fullrnagtens utfärdande lagligen lättade beslutet. För min
del erkänner jag villigt Riks-Ståndens rätt icke blott att, efter deri af Herr Ju~
stitie-Stalsministern enligt lil § Riksdags ordningen fullbordade fullmaktsgranskning,
från sig utesluta sådana personer, mot hvilka, »till följe af 14 och 18
i samma Grundlag, någon anmärkning eger ruin,» ulan äfven den vida mera betydande,
alt, sedan jemväl domaremagten varit i tillfälle att i afseende på någon
inför densamma anhängiggjord fråga yttrande afgifva, pröfva och afgöra åtskilliga
andra anledningar till anmärkningar, som emot befullmiigtigad Riksdagsmans behörighet
att i Stånden vinna inträde, kunna uppkomma, och jag anser mig icke
i närvarande fall, som icke alser frågans hänvisning till »laglig åtgärd», behöfva
iidåta mig i någon strid med Utskottets majoritet om rätta tydningen af dessa
ord i förstbemälde ^1 men hvad jag detepiot nödgas på de{. kraftigaste be-*
22
Konstitutions - Utskottets Memorial JW 4-
strida, är, alt de i 14 och 18 §§ uppräknade behörighelsvilkor, om de redan
blifvit af vederbörande domstolar i afseende pä någon v iss person pröfvade, skulle
å nyo kunna underkastas Riks-Ständens pröfning. En sådan rätt skulle, om den
godkändes, kunna medföra de efter länk ligasle följder; den skulle, konseqvent tillämpad,
leda lill upphäfvamle af ali laglig ordning i samhället, i och med detsamma
den upphäfde helgden af den lagskipande myndighetens domslut. Ur denna
synpunkt har ock der förre Borgare-Ståndets Talman, enligt min öfvertygelse, rätteligen
förfarit, då han, under åberopande af 90 § Regerings-formen, vägrat proposition
å den af Herr Boman väckta fråga, hvilken, enligt ordalydelsen i Högsia Domstolens
protokoll, blifvit så afgjord, alt, enär Wallenberg, »såsom hur skaf se g ande.
och mantalsskrifven i Sundsvall», måste anses vara der bosatt, Högsta Domstolen
ej fann skäl att göra ändring i del slut, till hvilket Konungens Befallningshafvande
i målet kommit. Då det nu icke lärer kunna bestridas, att föreskriften i 19 §
Riksdags-Ordningen orri sättet för anförande af klagomål öfver olagligheter vid
riksdagsmannaval samt om deras afgörande omfattar alla de i föregående 14 och
18 §§ uppräknade behörighelsvilkor; då vidare onekiigt är, att den af Herr
Boman väckta fråga, beträffande Herr Wallenberg, blifvit af Högsta Domstolen
afgjord; då icke ens vid ärendets behandling inom Borgare-Ståndet någon enda
af de många talare, som yttrat sig, försökt att framdraga minsta skymt af anledning
till annan anmärkning mot Herr Wailenbergs behörighet, än den af motionären
framställda, samt då det slutligen är uppenbart, att Högsta Domstolens
oftaberörde beslut i frågan, om det finge af Ståndet godtyckligt eiler under hvilka
förevändningar som helst underkännas, blefve utan all vigt och betydelse, sä
styrkes jag af alla dessa förenade omständigheter i min redan uttalade öfvertygelse,
att den stridighet mot 90 § Regerings-formen, som af Talmannen åberopats,
verkligen här förefinnes. Och då jag sålunda funnit mig lorpligtad att icke endast
godkänna det slut, till hvilket Talmannen kommit, eller sjelfva propositionsvägran,
utan äfven de af honom förebragte skäl, har jag ansett obehÖfligt att ingå i
någon närmare undersökning af de andra skäl, som, inom Utskottet framställda,
möjligen äfven hade kunnat ytterligare motivera besagde åtgärd. Dock skulle jag,
i händelse min mening i hufvudsaken blifvit segrande, icke hafva undandragit mig
att deltaga i pröfningen äfven af dessa andra skäl, till hvilkas åberopande, i full
de befunnits giltiga, jag, i strid med majoritetens tolkning af 5S § Riksdagsordningen,
anser Utskottet hafva varit fullt befogadi,»
I denna reservation har Herr N. Tersmeden instämt.
Herr C. L. Reuterskjöld har instämt i hvad som blifvit anfördt af Herrar
Munck af Rosenschöld, Cederschiöld och Prosten Ljungdahl.
konstitutions Utskottets Memorial M i. 23
Herr Kongl. Hofpredikanlen Th. Wensjoe har reserverat sig emot Utskottets
beslut, under åberopande af de skål, som blifvit anförda af Herrar Munck af
Rosenschöld, Cederschiöld och Prosten Ljungdahl.
Herr Professoren N. II. Selander och Herr Kongl. Hofpredikanlen E. M.
Tegnér hafva instämt i de skäl, som blifvit anförda af Herr Munck af Rosenschöld
och Prosten Ljungdahl.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1860.
Konstitution#-Utskottets Memorial N:o 5.
1
H:o 5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 4 Febr. 1860, kl. 1 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, angående fullbordad granskning af
de i Stats-Rådet förda Protokoll.
Konstitutions-Utskottet liar, i enlighet rncd stadgandet i 105 § Regeringsformen,
hos vederbörande äskat och derefter jemväl emottagit de efter nästlidna
riksdags början i Stats-Rådet förda protokoll, nemligen öfver:
Justitie och Justitie-departements-ärenden, från och med den 1 November
1856 till och med den 27 Oktober 1859;
Utrikes Departements-ärenden från och med den 28 Oktober 1856 till och
med den 11 Oktober 1859;
Landtforsvars-departements-ärenden från och med den 7 November 1856 till
och med den 27 Oktober 1859;
Sjöförsvars-departemenis-äretiden från och med den 25 November 1856 till
och med den 21 Oktober 1859;
Civil-departements-ärenden från och med den 11 November 1856 till och med
den 27 Oktober 1859;
Finaris-departements-ärenden från och med den 11 November 1856 till och
med den 27 Oktober 1859;
Ecklesiastik-departements-ärenden från och med den 1 November 1856 till och
med den 27 Oktober 1859, samt
Ärenden, hvilka varit gemensamma för två eller flera Departement, äfvensom
sådana, som föredragits i sammansatt Svenskt och Norskt Stats-Råd.
Under den, i öfverensstämmelse med Grundi agarnes föreskrift, företagnc och
numera fullbordade granskning af dessa protokoll, har anledning icke förekommit
att emot någon Stats-Rådets Ledamot tillämpa 106 § Regerings-formen; Och har
Utskottet i öfrigt funnit ondast nedan omförmälda förhållanden vara af beskaffenhet
att höra hos Rikets Ständer anmälas, nemligen:
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 3 Sami. 4 Uäft. 1
2
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
l:o.
Sedan Kongl. Majit, i anledning af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
den 3 Februari 1858, angående tiden oell vilkoren för åtskilliga vid då pågående
riksdag beviljade löneförhöjningars utgående, dels den 23 i samma månad utfärdat
nådigt Cirkulär i ämnet, dels ock genom nådigt Bref den 15 påloljde Juni, gifvit
Bess och Rikets Svea Hof-rätt tillkänna, att Kongl. Majit funnit godt i nåder
stadga, att i allmänhet och der ej Kongl. Majit, på grund af särskilda omständigheter,
annorlunda förordnade, skulle tills vidare utan särskild föreskrift iakttagas,
att Hofrätts-ledamot, som på grund af sjukdomsfall, hvilket räckte öfver två månader,
eller ock af annan orsak åtnjöte ledighet under sådan tid, att annan person
i hans ställe bchöfde till Hof-rättcns biträde förordnas, skulle vidkännas afdrag
å sin lön, motsvarande en fjerdedel af hvad deraf sig belöpte, i sednare fallet
å hela nämnda tid, och i förra fallet å den del deraf, som öfverskjöte 2 månader;
hvaremot i de fall, då sådan ledamot, till följd af annat honom af Kongl. Majit
lemnadt uppdrag, voro förhindrad att sin tjenst förrätta, något löneafdrag ej skulle
ifrågakomma; så hade, uti underdånig skrifvelse den 2 September nämnde år,
Hof-rätt en, som ansåg berörda föreskrifter icke tillämpliga på två dess ledamöter,
hvilka, såsom jemväl ledamöter af Ridderskapet och Adeln, utöfvat Riksdagsmannakall
från årets början och till sisthållna riksmötes slut, samt innehaft ledamotsbefattningar
i Utskott, och i följd deraf under tiden icke varit i Hof-rätten tjenstgörande,
— hos Kongl. Majit i underdånighet hemställt, huruvida icke förenämnde
två ledamöter borde för nämnde tid njuta befrielse från afdrag å sina löner.
Yid ärendets föredragning i Stats-Rådct den 21 September 1858, yttrade
föredraganden, Hans Excellens Justitie Stats-ministern Herr Friherre Be Geer, att
enär löneafdrag tillförene icke skett för de Hof-rätts-ledamöter, som af Riksdagsmannahefattning
varit hindrade att sin tjenst förrätta, samt i de af Rikets Ständer
vid sednaste riksdag fastställda vilkor för då beviljade löneförhöjningar funnes
medgifvet, att der undantag från samma vilkor syntes böra ega rum, sådant borde
vid hvarje särskildt fall utsättas; alltså och med afseende derpå, att ledamotsbefattning
i Utskott, som af nu ifrågavarande Hofrätts-ledamöter utan arfvode varit
utöfvad, uti förevarande hänseende kunde anses jemförlig med af Kongl. Majit
lemnadt offentligt uppdrag, under hvarfs utförande Hofrätts-ledamot, jemlikt de af
Kongl. Majit den 15 Juni 1858 meddelade allmänna föreskrifter, voro från löneafdrag
befriad, funne Hans Excellens bemälde ledamöter nu desto hellre böra
njuta sådan befrielse till godo, som dels Rikets Ständers vilkor om löneafdrag
icke varit kungjorda den tid ledigheten åtnjöts, och dels särskilda adjunktionsmedcl
finnas å Hof-rättens stat uppförde till gäldande af arfvoden i de fall, då
ordinarie ledamot, som icke sjelf förrättar sin tjenst, anses icke böra aflöna vikarien.
Uti denna mening instämde Hans Excellens, Stats-ministern för Utrikes
Ärendena, Herr Friherre Manderström samt Herrar Statsråden Wallensteen, Grefve
Gyldenstolpe, Anjou, Ehnemark, Grefve Hamilton och Lagerstråle; hvaremot Herr
Stats-rådet Almqvist yttrade, att då arfvode åt Riksdagsmän icke hos oss bekostas
af statsmedel, ansåge Herr Stats-rådet den frälseman, hvilken för utöfuingen
af sin riksdagsmannarätt upphör att bestrida den befattning i Statens tjenst, han
sig åtagit, icke böra undgå att, lika med andra tjenstemän, som åtnjuta tjenstledighet,
vidkännas stadgadt afdrag å lönen för tjenstens bestridande under tiden,
så att Statsverket icke må betungas med någon särskild utgift i sådant afseende,
Konstitutions-Utslcottets Memorial N:o 5.
3
och ansåg Herr Stats-rådet sig således icke kunna tillstyrka bifall till Hof-rättcns
förevarande hemställan.
Utskottet, sorn ansett den af Herr Stats-Rådet Almqvist uttalade mening
vara välgrundad, har uti den omständigheten, att tre af Stats-Rådets ofvannämude
ledamöter vid ett annat tillfälle afgifvit tillstyrkande, motsatt den mening,
hvilken de uti detta mål biträdt, — funnit en ökad anledning att å detta ärendes
behandling lästa Rikets Ständers uppmärksamhet.
Enligt hvad protokollet öfver Einans-ärenden den 10 Januari 1857 utvisar, hade
nemligen Kongl. Majits och Rikets Stats-kontor anhållit, det måtte anslag i
nåder varda anvisadt, att tilldelas den person, sorn blefve förordnad till vikarie för en i
Stats-kontoret anställd Kammarskrifvare, under den tid, denne för utöfvande af
Riksdagsmannakall såsom ledamot af Ridderskapet och Adeln åfcnjöte tjenstledighet;
Och hade, vid ärendets föredragning i Stats-Rådot, samtlige då närvarande
Stats-Råds-ledamöter, bland hvilka jemväl voro Herrar Stats-råden Wallensteen,
Grefve Gyldenstolpe och Anjou, förenat sig om ett yttrande, affattadt i följande
ordalag:
”Då Kongl. Majit genom nådigt Bref till Krigs-kollegium af den 2 Mars
1840 förklarat, att, om än, jemlikt 79 § Riksdags-ordningen, adelsman, som är
berättigad till säte och stämma på Riddarhuset, icke kan förvägras att för riksdagsmannarättens
utöfning njuta ledighet från innehafd tjenst, deraf likväl icko
följde befrielse från åliggandet att ombesörja det hans tjenst under tiden blcfvo
bestridd, helst Kongl. Majits och Rikets tjenst i vidrigt fall kundo komma att eftersättas,
samt att i sådant hänseende borde af löneförmånerna afstås så mycket,
som svarar emot half lön i lägsta tjenstegraden, ansåg Stats-Rådet sig, i öfverensstämmelse
härmed, böra i underdånighet tillstyrka, att bemälde Kammarskrifvare
under den tid han, i och för utöfningen- af sin riksdagsmannarätt, åtnjötc
tjenstledighet, skulle, för bestridande af Kammarskrifvaretjensten, afstå hälften af
den derför bestämda lön, så framt icke, med Stats-kontorets samtycke, annan öfverenskommelse
kunde träffas; och hemställde Stats-Rådet till följd häraf, att särskildt
arfvode af Statsmedel för bestridande af omförmälda befattning icko måtto,
på sätt Stats-kontoret i underdånighet föreslagit, anvisas.”
2:o.
Protokollet öfver Utrikes Dcpartcments-ärendcn den 19 Juni 1858 innehåller,
att Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Hans Excellens Herr Friherre
Manderström hemställt samt Stats-Rådets öfriga närvarande ledamöter, Hans Excellens
Justitie Stats-ministern, Herr Friherre De Geer, Herrar Stats-råden Wallensteen,
Gripenstedt, Grefve Gyldenstolpe, Anjou, Almqvist, Ehnemark, Grefve
Hamilton och Lagerstråle tillstyrkt, det måtto Kongl. Majit i nåder förordna
till Expeditions-sekreterare och Chef för Kameral-afdclningen i nämndö Departement,
Förste Sekreteraren m. m. Peder Prydz Bloch samt till Andre Sekreterare
med lön i lägre lönegraden Candidatus Juris Olof Stenersen.
Då enligt hvad Utskottet inhemtat, bemälde Bloch och Stenersen icko äro
infödde Svenske män, utan Norrsko undersåter, så, och ehuru det icko undfallit
Utskottets uppmärksamhet, dels att fullmagter å ifrågavarande tjenster icko blifvit
utfärdade, dels ock att tillförene embeten och tjenster inom Utrikes Departcments-expeditionen
blifvit af Norrske män förvaltade, har Utskottet, som ansett
of vanberörde rådgifvare-åtgärd icke stå i öfverensstämmelse med andan af före
-
4
Konstitutions-Utslcottets Memorial N:o 5.
skriften i 28 § Regerings-formen, — trott sig böra härom hos Rikets Ständer göra
anmälan.
3:o.
Enligt hvad Protokollen öfver Landtförsvars-departements-ärenden utvisa,
hafva vid flera särskilda tillfällen befordringar till högre militär-embeten skett
utan att vederbörande Departements-chcf ärendet föredragit eiler derom yttrande
afgifvit.
För att kunna bedöma, huruvida en dylik behandling af befordringsärenden
är med Grundlagens anda och ordalydelse öfverensstämmande, har Utskottet trott
sig böra till närmare skärskådande företaga hit tillämpliga föreskrifter i Regeringsformen;
och hafva i detta hänseende följande stadganden framställt sig:
(§ 4) ”Konungen äger att allena styra Riket på sätt, denna Regeringsform
föreskrifver; inhemte dock, i de fall, här nedanföre stadgas, underrättelse och
råd af ett Stats-Råd.” — — —
(§ 7) ”Alla Regeringsärenden, med undantag af sådana, som i 11 och 15
§§ omförmälas” (Ministeriela och Kommandomål) ”skola inför Konungen i StatsRådet
föredragas och der afgöras.”
(§ 8) ”Ej må Konungen fatta något beslut i mål, hvaröfver Stats-Rådet
höras hör, derest icke minst Tre af Stats-råden, utom vederbörande Föredragande,
tillstädes äro. Stats-Rådets samtlige ledamöter, der de icke laga förfall äga, skola
öfvervara alla mål af synnerlig vigt och omfattning, som, efter dem förut meddelade
föredragningslistor, i Stats-Rådet förekomma och Rikets Allmänna Styrelse
röra. Sådana äro: Frågor och Förslag om nya Allmänna Författningars vidtagande,
om Upphäfvande och Förändring af de förut gällande; om nya Allmänna
inrättningar uti särskilda Styrelsens grenar med flera af dylik beskaffenhet.”
(§ 9) ”Uti alla mål, som hos Konungen i Stats-Rådet förekomma, skall
protokoll föras. Stats-Rådets tillstädesvarande ledamöter böra, under ansvarighet
för rådslagen, till den påföljd hvarom i 10G och 107 §§ vidare stadgas, ovilkorligen
till protokollet sina meningar yttra och förklara; Konungen dock förbehållet
att allena besluta. — Den som ej särskild mening till protokollet anfört,
vare för beslutet ansvarig, såsom hade han styrkt Konungen att det beslut
fatta.”
(§ 10) ”Innan ärendena hos Konungen i Stats-Rådet föredragas, skola do,
genom nödiga upplysningars inhemtande från vederbörande Embetsverk, af den
Föredragande beredas.”
(§ 28) l:o. ”Konungen eger att i Stats-Rådet utnämna och befordra in
födde
Svenske män till alla de Embeten och Tjenster inom Riket, högre och lä
gre,
hvilka äro af den egenskap, att Konungen fullmagt derå utfärdar, dock böra
vederbörande förut med förslag hafva inkommit, der sådana hittills egt rum.
Hvarje Departements-chcf skall föredraga och expediera alla ärenden, rörande befordringar,
förordnanden, tjenstledighet och afsked, till och ifrån Embeten och Tjenster,
vid do Yerk och Stater, som under Departementet höra.”
Enligt Utskottets uppfattning ådagalägga dessa föreskrifter att, på samma
gång Grundlagstiftaren förbehållit Konungen allena beslutande rätt, har han sökt
åt ärendena bereda en så mångsidig och grundlig pröfning, som möjligt, samt att
undanrödja alla anledningar till förhastade beslut. Och har Utskottet ansett jemväl
den slutsats häraf böra dragas, att hvad Regcrings-formen sålunda i allmän
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
5
lict stadgar om ärendenas föredragning samt Stats-Rådets skyldighet att yttranden
afgifva, äfven äger tillämplighet på alla frågor, som röra befordringar.
För en motsatt åsigt, så vidt deri angår sysslor, till hvilka förslag icke upprättas,
har man velat hemta stöd af 313 § Regerings-formen.
Denna § lyder sålunda:
'"'Enär sådana sysslor, hvartill förslag blifvit upprättade, skola af Konungen
bortgifvas, höra Stats-rådets ledamöter yttra sig öfver de sökandes skicklighet
och förtjenster. Äge de äfven rätt, att emot Konungens utnämningar till an”dra
Tjenster och Embeten underdåniga påminnelser göra.”
Om nu åt denna § gåfves den tydningen, att endast de i förra punkten
omnämnda sysslor erfordrade föredragning; men att Konungen deremot vöre förbehållet
att omedelbarligen fatta beslut om befordringar till öfriga embeten, eller
dem, till hvilka förslag ej upprättas; så komme 33 § att genom en dylik tolkning
upphöjas till ett undantagsstadgande ifrån de allmänna, i 7, 9, 10 och 28 §§ meddelade
föreskrifter; men då 33 § icke med ett enda ord antyder, att derigenom
göres någon inskränkning uti eller undantag ifrån nyssnämnda §§:s föreskrifter,
torde deraf äfven följa att en sådan tolkning saknar giltighet.
Sednare punkten af 33 §, tillämpad efter dess ordalydelse och med hänsigt
jemväl till föregående paragrafer, hör enligt Utskottets omdöme uppfattas så, att,
i händelse Konungen, sedan hefordrings-ärendo af ifrågavarande beskaffenhet blifvit
i vederbörlig ordning föredraget, samt Stats-Rådcts ledamöter yttrande afgifvit,
— ändock icke skulle gilla hvad Stats-Rådet hemställt, utan fattar ett deremot
stridande beslut, så inträder då Stats-Rådcts rätt, att underdåniga påminnelser göra.
Då det af Utskottet sålunda anmärkta sätt för behandling af ärenden, rörande
befordringar till embeten och tjenster, hvartill förslag ej upprättas, — så
vidt Utskottet af protokolls-granskningen erfarit, endast undantagsvis förekommit
uti andra Stats-departemcnt; men deremot så ofta inom Landtförsvars-departemcntet,
att det der synes utgöra nästan en allmän regel; så har Utskottet af detta
förhållande funnit sig uppmauadt att hos Rikets Ständer anmäla, det ncdanförtecknado
utnämningar skett, utan att vederbörande Departements-chef ärendet
föredragit eller yttrande derom afgifvit, nemligen:
Under den tid Herr Stats-Rådet Grefve Gyldenstolpe varit Chef för Landtför
svar s-departementet:
1857 den 29 September utnämndes Goneral-Fälttygmästaro och Chef för Artilleriet;
„ den 3 November två General-Majorer i Arméen;
185G den 21 November General-Befäl hafvare i 3:dje Militär-distriktet;
„ s. d. Chef för Wermlands Regemente;
1858 den 27 April En General-Major i Arméen;
„ „ „ „ Öfverste och Chef för Skaraborgs Regemente;
„ den 4 Maj Öfverste och Chef för Göta Artilleri-Regemente;
„ „ „ „ Öfverste och Chef för Westgöta Regemente;
„ den 21 September Öfverste och Chef för Smålands Hussar-Regemente;
Under den tid Herr Stats-Rådet Björnstjerna varit Departements-Chef:
1858 den 22 December Chef för Ingcniör-corpsen;
1859 den ,15 April Chef för Nerikes Regemente;
„ „ „ „ Chef för Calmar Regemente;
„ den 6 Augusti Tre General-Majorer i Arméen;
6
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
Vid tillfällen, då Herr Stats-rådet Elmemark varit tillförordnad Chef för Departementet
:
1858 den 24 September En General-Löjtnant i Arméen;
„ den 28 September Öfverste och Chef för Kronprinsens Hussar-Regemente.
4:o.
Uti underdånig skrifvelse den 21 December 1857 anmälde Genei’al-Poststy
reisen, att det, på grund af Kongl, brefvet den 9 Mars 1855, under den 12 påföljde
April afslutade och vid 1856 års slut prolongerade kontrakt med Grefve
P. A. Sparre om förfärdigande af portofrimärken för Postverkets räkning vore
gällande endast till 1857 års slut, samt att, för uppgörande af nytt kontrakt om
tillverkning af portofrimärken för år 1858 och vidare General-Post-styrclscn i det
längsta ansett sig böra afvakta de beslut, som komme att fattas i afseende på
portosatserne och frimärkenas blifvande valörer; men att då kontraktstiden emellertid
vore nära tilländalupcn, Post-styrelsen varit betänkt på åtgärders vidtagande,
och i sådant ändamål sökt förskaffa sig alla nödiga upplysningar. Härvid
hade Post-styrelsen väl förvissat sig om möjligheten att äfven hos annan person,
än Grofve Sparre, kunna få försvarliga frimärken tillverkade, men äfven derom,
dels att de af Grefve Sparre, med stor både omtanka, insigt, besvär och kostnad
anskaffade och till en del af honom sjelf inventerade maskiner, hvaribland företrädesvis
borde nämnas pricknings- och hålsticknings-maskinen, hvars fulländade
beskaffenhet ingenstädes vore öfverträtfad, syntes böra lemna största garantien
för den bästa tillverkning, dels derom, att Grefve Sparre, enligt nya förevisade
prof, genom städse upprepade försök, uppbringat tillverkaings-metoden till en fullkomlighet,
som lemnade ingenting öfrigt att önska; vid hvilket förhållande, och
synnerligast då i betraktande toges, att vid tiden då tillverkningen af frimärken
härstädes först ifrågakom, Post-styrelsen sannolikt skulle stannat i stor förlägenhet
att sådana åstadkomma, utan Grefve Sparres medverkan och anlitande af hans
insigter, samt att han, om än årliga tillverkningskostnaden blifvit betäckt, dock
torde haft ingen eller högst ringa ersättning för sina nerlagda kostnader, Styrelsen
ansett sig böra företrädesvis söka att med honom träffa ny öfverenskommelse;
och hade Grefve Sparre dervid gjort det anbud, att dels till Postverket emot Tio
Tusen Riksdaler Banko öfverlemna den af honom inventerade hålstickningsmaskin,
original-stämplarna till frimärkena samt alla nödiga upplysningar för tillverkningen,
dels ock, efter det inlösen skett, fortfarande ombesörja frimärkenas
tillverkning mot ett pris af 32 sk. banko por tusende och rättighet att kostnadsfritt
få begagna den af Postverket inlösta, härtill erforderliga redskap, samt under
vilkor att kontraktet uppgjordes på minst tre och ett halft år. Detta anbud underställde
General-Post-styrelsen Kongl. Maj:ts nådiga pröfning med förklarande,
det Styrelsen väl insåg fördelen för Postverket att sjelf äga eller kunna tillösa
sig do för tillverkning af frimärken nödiga maskiner m. m., för att derigenom
blifva oberoende af möjligen inträffande uraktlåtenhet å en entreprenörs sida oller
möjliga försök af några få personers samverkan till uppdrifvande af tillverkningsp
riset; men att Styrelsen, med hänsigt till Postverkets strängt anlitade tillgångar,
likväl icke vågade att för det närvarande tillstyrka en så hög inköps-summa, som
den Grefve Sparre föreslagit, helst General-Post-styrelsen, efter hvad den inhemtat
om förhållandena, trodde sig kunna antaga, att en så kallad hålsticlcningsmaskin,
i närmaste likhet med Grefve Sparres, kunde tillverkas för ungefär 1,333
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o <5.
7
lt:dr 16 sk. banko, att kostnaden för en erforderlig- press af egen konstruktion,
med tillbehör, uppginge till enahanda belopp, oell stämplarne med den konstgravyr,
som ganska fördelaktigt utmärkte dem, till samma summa. Men, ehuru vid
1856 års slut, då kontraktet med Grefve Sparre prolongerades och tillverkningspriset
för frimärkena nedsattes från En Riksdaler till 32 sk. banko, Grefve Sparre
obestridligen, med den uppsägningstid kontraktet bestämde, ägt juridisk rätt att
påyrka det högre prisets beståndande ännu ett år, samt, genom detta Grefve Sparres,
af särskilda omständigheter föranledda, medgifvande uppkommit en besparing,
uppgående, för tillverkningen af tre millioner frimärken under årets lopp, till ett
belopp af mer än 1000 R:dr banko, ansåge likväl General-Post-styreisen, att den
summa, som borde Grefve Sparre för ifrågavarande inlösen erbjudas, lämpligen
kunde inskränkas och bestämmas till 6,000 R:dr banko, dock borde dervid fästas
åtskillige af Post-styrelsen uppgifna vilkor.
Protokollet lör den 30 December 1857 innehåller att, då ärendet i Statsliådet
föredrogs, Stats-Rådct, med afseende dels å fördelen för Postverket att sjelf
äga erforderliga maskiner för tillverkningen af portofrimärken, dels ock å det besvär
och den kostnad, Grefve Sparre lått vidkännas för anskaffande af de för
nämnda ändamål, tili en del utaf honom uppfunna och till särdeles fulländning
bragte maskiner, hvilka blifvit Postverket till inlösen erbjudna, i underdånighet
tillstyrkt, det Kongl. Majit täcktes i nåder bifalla, att, derest Grefve Sparre vöre
villig att för 10,000 R:dr banko öfverlemna till Postverket, med äganderätt, icke
blott originalstämplarna till frimärken af bästa beskaffenhet, enligt insända prof,
och dertill erforderlig hålstickningsmaskin, utan äfven en tillhörande press af
lämplig konstruktion, jemte alla öfriga behöfliga verktyg och redskap samt skriftlig
noggrann beskrifning på tillverkningssättet, omfattande äfven färg- och limberedningen,
General-Post-styrelscn måtte derför få, af postmedlen, till bemälde
Grefve utgifva berörda summa, 10,000 R:dr banko, under de vilkor i öfrigt, som
härvid blifvit af General-Post-styrelsen uti den underdåniga skrifvelsen föreslagna.
Då General-Post-styrelsen grundat sitt förslag om lösesummans belopp på
en utförlig och detaljerad utredning af ärendet, har det synts Utskottet anmärkningsvärdt,
att föredraganden, Herr Stats-Rådet Gripenstedt, när han ansåg sig
böra samma förslag frångå och tillstyrka en lösesumma, i så betydlig mån öfverskridande
den af General-Post-styrelsen föreslagna, icke ingått i vederläggning
af detta embetsverks mera sparsamhet åsyftande hemställan, än mindre för sitt
tillstyrkande anfört nya, tillfyllestgörande skäl.
Stockholm den 17 Februari 1860.
Reservationer:
Af Friherre ./. G. Paijkull: ”Då Sverige för närvarande eger en Regering,
som är gillad och uppburen både af representationen och landet i sin helhet, hade
jag helst önskat att alla anmärkningar uteblifvit, hvarföre jag icke heller ansett
mig kunna deltaga i någon af de fyra så kallade anmälanden Utskottet trott sig
denna gång böra framföra. Deras obetydliga beskaffenhet torde också ej tillvinna
dom någon synnerlig uppmärksamhet från Riksens Ständers sida i annat hänseende,
än såsom bevis att Styrelsen i det allranärmaste uppfyllt hvad man af en redlig,
kunnig och upplyst Regering bör förvänta.
8
Konstitutions-Vtskottets Memorial N:o 5.
Hvad angår formen för de framställda anmärkningarne liar jag förenat mig
i Herr Tersmeden» reservation; i afseende på deras inre halt må följande i kort
het
anföras:
l:o. Rikets sannskyldiga nytta är icke beroende af beslut, hvilkas inverkan
på det hela är af så ringa betydenhet och den omnämnde inkonseqvcnsen kan
lätt förklaras af hvar och en, som tager närmare kännedom om förhållandet.
2:o. De ifrågavarande Norrmännen äro icke utnämnde utan förordnade. I
Utrikes-departementet behandlas, såsom kändt! är, alla frågor som röra Norrige»
förhållanden till utrikes magter. En mängd Norrska handlingar måste der läsas,
öfversättas på andra språk och afskrifvas. Ehuru mycket Svenska och Norrska
språken likna hvarannan, så finnas likväl emellan dem ganska väsentliga skiljaktighoter,
som nästan göra till en nödvändighet att i Departementet använda Norrmän,
hvarföre också under mer än 30 år en eller flei’e Norrmän alltid tjenstgjort
i nämnde embetsverk. Härtill kommer att vid de Utrikes beskickningarne kunna
Norrmän användas utan att man eger någon laglig rätt att deröfver klaga, och
de hafva dock der alldeles samma tjenstgöring som här hemma. Men om Norrmän
skola användas vid de Utrikes Missionerna, hvilket man ej billigtvis torde
kunna misstycka, så vida antalet hålles behörigen inskränkt, så torde det dock
icke vara utan sin väsentliga nytta att de förut här i Stockholm få tillfälle att
inhemta närmare kännedom om Svenska språket och Svenska förhållanden. Hade
Norrmän i andra embetsverk blifvit använde skulle sådant med skäl kunnat klandras,
men Utrikes-departementet står i detta afseende i en alldeles exceptionel
ställning. Hvad kassans förvaltning beträffar, så lärer det val ytterst vara Utrikes
Stats-ministern, sorn derföre stadnar i ansvar inför Svenska Statsverket, men
icke Chefen för Kameral-afdelningen, hvilken blott eger att redogöra inför sin
nyssnämnde förman.
3:o. Här kan visserligen antagas att någon ofullständighet vid protokollsföringen
egt rum, men äfven om förhållandet icke så vore, kan dock Rådet ej
anses hafva underlåtit sin pligt, då sjelfva Regerings-formen i sin 9 § förutsätter
att en Statsråds-ledamot någon gång icke kan tinna skäl att, i en förekommande
fråga, särskild mening till protokollet anföra, i hvilken händelse denne dock alltid
blir ansvarig såsom hade han beslutet tillstyrkt. Med hänsyn till detta stadgande
vore det tämmeligen öfverflödigt att hvar enda gång särskildt yttra sig.
4:o. General-Post-styrelsen säger att den väl förvissat sig om möjligheten
att hos annan person än Grefve Sparre få "försvarliga'’ frimärken, men det är dock
en stor skilnad emellan försvarliga och särdeles, fullkomnade. — Sedan Post-styrelsen
i allo vitsordat den utmärkta beskaffenheten af de genom Grefve Sparres
försorg förfärdigade frimärken, jemte allt hvad dertill hörer, och erkänt den väsendtliga
fördelen för Postverket att sjelf ega och kunna tillösa sig de för tillverkning
af nämnde mårken nödige maskiner, förmenade likväl Styrelsen att
Postverkets tillgångar voro så starkt anlitade att ej mer än 6,000 R:dr kunde
Grefve Sparre erbjudas. I detta afseende var likväl Stats-Rådet af olika tanke
och ansåg billigt och med Postverkets hästa öfverensstämmande att ifrågavarande
fördelar detsamma bereddes, äfven med uppoffring af en större summa, hvarvid
togs i betraktande do besvär och do kostnader Grefve Sparre fått vidkännas samt
hans utan tvifvel yttrade medgifvande att endast emot en högre vedergällning än
den af Postverket erbjudna afstå sin uppfinning. — Härtill kommer att GcneralPost-styrelsens
beräkningar och värderingar äro hällne i så tveksamma ordalag
att ingen hör förundra sig om Regeringen funnit lämpligare att taga det säkra
för
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
9
för det osäkra. Slutligen kan tilläggas att denna anmärkning beslöts inom Utskottet
af 12 emot 11.
Af Herr Nils Tersmeden: ”Behandlingen af ofvanstående ärenden inför Konungen
liar ej synts mig vara af egenskap att böra framkalla de anmärkningar, hvilka
den noggranna redogörelsen derför innefattar. Utskottet tyckes på samma gång för
dessa anmärkningars framställande hafva med stor sorgfällighet sökt en form, hvilken
skulle, om möjligt, likasom frånkänna dem egenskapen af anmärkning, men hvilken
form derigenom kan lemna Rikets Ständer i ovisshet om hvad med desamma egentligen
är menadt. Ett strängt iakttagande af föreskrifven form synes mig för ett Konstitutions-Utskott
af vida större vigt, än behandlingen af de mål man här aktat nödigt
framlägga inför Rikets Ständer. För detta Utskotts verksamhet äro gränsorna
kanske skarpare uppdragne än för något annat. Våra Grundlagar stadga
nemligen, i oförtydbara ord, att ”Konstitutions-Utskottet eger att för Rikets Stän”der
tillkännagifva, om det anmärker att Konungens rådgifvare i deras rådslag
”icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta eller att en föredragande ej med oväld,
”nit, skicklighet och drift sitt embete utöfvat.” Utom i fråga om tilltal inför
Riksrätt, nämnes der knappt ett ord utöfver de här anförda, rörande Utskottets
åliggande i följd af granskning af de inför Konungen förda protokoll. Utskottet
anser sig deremot med stöd af Grundlagen skyldigt anmäla vissa ’'förhållanden
Skola nu ej dessa ”förhållanden’ ådagalägga att Konungens rådgifvare brustit i
deras embetspligt på sätt Grundlagen antyder det möjligt kunna vara, förstår jag
ej hvarför dessa enstaka fall ansetts böra framdragas mer än andra, hvilkas behandling
inför Konungen, utan något förbiseende af rikets nytta, dock kunnat
vara beroende af olika mening om det rätta och bästa. Jag kan ej gilla detta
sätt att uppfatta sitt kall för ett Utskott, som har det dyra förtroendet att i ett
koustitutionelt samhälle granska och bedöma de inför Konungen afgifna rådslag,
och hvilket sätt, i sin utveckling, kan inleda det förra å det Utskotts område,
hvilket eger att utreda de frågor, hvari "föreställningar och önskningar” kunna af
Rikets Ständer hos Konungen anmälas.
Derjemte får jag anmäla, det jag, i fråga om Norrmäns anställande vid Utrikes-departementet,
biträder hvad af Herr Friherre Paykull och Herr Hofpredikanten
Tegnér derom är anfördt.”
Af Herr IL Th. Cederschiöld: ”Jag har ansett mig böra tillkännagifva, dels
att jag, som instämmer uti Herr Friherre Cederströms, uti dess reservation emot
första anmärkningspunkten, yttrade åsigter, icke deltagit uti anmärkningarne N:is
2 och 4, hvilka blifvit gjorda före mitt inträde i Utskottet, dels att konseqvensen,
enligt min åsigt, fordrat, att den under N:o 3 intagne anmärkning rigtats icke endast
mot Chefen för Landtförsvars-departementet, utan äfven mot Cheferne för de
bland öfrige Stats-departementen, der enahanda förhållande egt rum, såsom t. ex.
vid tillsättning af ett Justitieråds-embete den 28 November 1856 och vid utnämning
af en Landshöfding den 30 December samma år; — samt dels att jag funnit
det förhållande, för hvilket jag nu går att redogöra, äfven hafva bort, såsom anmärkningsvärdt,
hos Rikets Ständer anmälas.
Sedan en ledamot af Konstitutions-Utskottet såsom föremål för anmärkning,
fästat Utskottets uppmärksamhet derpå, att, då häradshöfdingen i Luggude domsaga
H. G. Lagerstråle den 4 Maj 1858 utnämndes till Stats-råd, honom medgafs
Bih. till B. St. Prot. 1859 $ 1860. 3 Sami. 4 Haft. 2
10
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
rättighet att tillika fortfarande innehafva nämnde domare-embete, förklarade jag,
att, långt ifrån att deruti finna någon anledning till anmärkning, det tvärtom syntes
mig vara önskvärdt, att i allmänhet så komme att tillgå, att den embetsman,
som till Stats-råd förordnades, derjemte bibehölle sitt förut innehafvande embete,
helst det derigenom skulle för Konungen blifva lättare att kunna besätta de vigtiga
och ansvarsfulla, men föga afundsvärda Statsråds-platserne med derför fullt
passande personer, på samma gång de dertill utsedde, under utöfningcn af det ansvarsfulla
rådgifvarekallet, skulle befinna sig uti en mera oberoende ställning, samt
det ändamål sålunda uppnås, som med förändringen af 34 § licgerings-formen
varit afsedt.
Den framställda anmärkningen erhöll dock snart ett alldeles omvändt utseende.
Det upplystes nemligen, att Herr Stats-rådet Lagerstråle, till stöd för befrielse
från erläggande af stadgad årsafgift till Häradshöfdingarnes pensions-förening,
uti en till föreningen ingifven skrift, åberopat, att han ieke kunde anses innehafva
annat embete än Statsråds-embetet; af hvilket förklarande syntes följa,
att han afgått från häradshöfdinge-embetet och att således annan person kunnat
och bort dertill utnämnas. Det skulle väl kunna tyckas som Konstitutions-Utskottet
med lätthet bort kunna erhålla visshet om ofvannämnde domare-embete af
Herr Stats-rådet Lagerstråle ännu innehafves, eller ej, och att således tiden ej behöft
borttagas med förebringande af bevis för eller emot en sådan åsigt; men märkvärdigt
nog har svårigheten i berörde afseende varit så stor, att en särdeles lång
diskussion derom måst föras, utan att man ändock kommit till någon visshet.
A ena sidan har man åberopat, dels att, då Herr Stats-rådet Lagerstråle
icke begärt afsked från häradshöfdinge-embetet, och icke heller, utan ransakning
och dom, kunnat derifrån afsliedäs, han, då intetdera egt rum, ännu måste anses
innehafva samma embete; — dels åter att nämnda embete för hans räkning hölles
ledigt, på det att han måtte kunna till detsamma återgå om han så önskade.
Häremot torde med skäl kunna invändas, dels att den, som befordras till
ett högre embete, i och med detsamma måste anses hafva lenmat det lägre, som
lian förut innehaft, derest det ej vid sjelfva befordringen tydligen uttryckes, att
han äfven vid det förra bibehålles; dels ock att det är en högst väsendtlig skillnad
deremellan, om den till Stats-råd utnämnde verkligen fortfarande innehar sitt
förra embete, eller om detta endast hålles ledigt, på det att han må kunna återfå
detsamma vid afgången från Statsråds-platsen; — ty i det sednare fallet måste
han ju dertill ånyo nämnas, sedan, hvad ett så beskaffadt domare-embete, som det
ifrågavarande beträflar, förslag dertill först i behörig ordning blifvit upprättadt;
och att han verkligen blir dertill nämnd kan således möjligtvis vara mer eller
mindre osäkert, hvadan jag ock icke anser det med förändringen af 34 § Rcgerings-formen
afsedda ofvan antydda ändamål vara uppnådt derigenom, att det af
Stats-råds-ledamot förut innehafda embete hålles vakant, på det att dess förre innehafvare
må kunna dertill åter utnämnas, då han från Statsråds-platsen afgår,
utan anser jag det hafva med nämnde förändring varit afsedt, att den till Statsråd
förordnade embetsmannen skulle fortfarande qvarstå vid sitt förut innehafvande
embete, så att han utan någon ny utnämning kunde dertill återgå så snart
han lemnade Statsråds-platsen.
För den åsigten, att Herr Stats-rådet Lagerstråle icke qvarstår vid, utan
lemnat häradshöfdinge-embetet i Luggude domsaga synas, utom Herr Stats-rådets
eget till Häradshöfdingarnes pensions-förening lemnade förutnämnde tillkännagifvande,
följande omständigheter tala, nemligen: dels att det uti Stats-Ilåds-proto
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
11
kollct för (Ion 4 Maj 1858 heter, att det af Stats-rådet Lagerstråle ”innehafda” häradshöfdinge-emheto
komme att tills yidaro förvaltas genom vikarie; hvaremot
tillförene, då afsedt varit, att en till Stats-råd utnämnd person skolat qvarstå vid
sin förut innehafvande tjenst, uttrycklig föreskrift derom uti Stats-råds-protokollet
intagits; — dels att samma häradshöfdingc-emkcte upptages såsom vakant, ej allenast
uti Btats-kalendern, utan äfven uti den år 1859 af Justitie-Sbats-expoditionen
upprättade och genom trycket utgifna matrikel öfver civile emkets- och tjenstemän;
dels ock att uti sistnämnde matrikel, hvari, enligt Kongl. Maj:ts meddelade nådiga
föreskrift, böra fullständigt upptagas alla embeten och tjenster, som af hvar
och en innohafvas, Herr Stats-rådet Lagerstråle ej uppgifves innehafva något annat
än Statsråds-cmbetct.
Om nu af ofvan anförda omständigheter följer, att Herr Stats-rådet Lagerstråle,
då han den 4 Maj 1858 befordrades till Stats-råd, afgått från det förut ”innehafda”
häradshöfddnge-cmbetet, så kai- jag ansett det hafva hort såsom anmärkningsvärdt
hos Rikets Ständer anmälas, att det vigtiga häradshöfdinge-embetet
under den derefter förflutna långa tiden ej blifvit tillsatt, men om, såsom önskligt
vöre, Herr Stats-rådet verkligen ännu är innehafvare af meranämnde häradshöfdinge-embete,
så hör han i nämnde egenskap upptagas, så väl i Stats-kalendorn,
som i ofvannämnde, enligt Kongl. Maj:ts nådiga befallning utgifne matrikel, på det
att desse genom trycket till allmänheten utgifne officicla handlingar ej längre må
i berörde afseende innehålla missledande uppgifter.
Slutligen får jag förklara, att, om, såsom rättast synes vara, Konstitutionsutskottet,
i betraktande af de gjorda anmärkningarries sammanlagda vigt och betydenhet
hör, i fråga om tillämpning af 107 § Regerings-formen, afgifva ett bestämdt
till- eller afstyrkande, som, i öfverensstämmelse med 49 § Riksdags-ordningen,
må kunna i Riks-Stånden till antagande eller förkastande framställas, jag,—
tinder instämmande i öfrigt uti det af Herr Professor Lindgren uttalade,omdöme
om rådgifvare-personalens allvarliga bemödande att upprätthålla grundlagarnas helgd
och befordra ”rikets sannskyldiga nytta”, — anser de af "Utskottet gjorda anmärkningar
icke vara af beskaffenhet att påkalla tillämpning af 107 § Regeringsformen
emot någon af Konungens rådgifvare.”
Af Friherre B. Cederström: ”Då 12 § Riksdags-ordningen innehåller, att
”Ridderskap^! och Adeln infinner sig till Riksdag”, innefattas häruti, enligt min
uppfattning, ej blott en lågstadgad rättighet, men jemväl en stark moralisk förpligtelse
till ut öfvande af detta samhällsvigtiga kall.
Skulle sådant likväl af Ståndets ledamöter samfäldt försummas, åstadkommes
derigenom en fullkomlig upplösning af vårt gällande konstitutionela statsskick.
I enlighet med denna åsigt har Riksdags-ordningen i 79 § äfven stadgat,
att ”ingen af Ridderskapet och Adeln, som till säte och stämma berättigad är, icke
eller någon lagligen kallad och vald riksdagsman för annat stånd, må kunna, af
hvad anledning som helst, förmenas att riksdagen bivista.” Mig synes med andan
af denna föreskrift stå i öfverensstämmelse, att i rikets tjenst anställd adelsman,
som anmälde sig till utöfning af sin riksdagsmannarätt, finge, på sätt Kongl.
Maj:t, enligt Stats-rådets fleste ledamöters tillstyrkande, den 21 September 1858
ansett behörigt, icke vidkännas afdrag å sin lön; åtminstone borde det ej ske till
enahanda belopp, som är stadgadt för åtnjutande af vanlig tjenstledighet, ty det
betydelsefulla representantvärfvet är väl till sin beskaffenhet något, och väsendtligen,
olika mod en för enskilde angelägenheters vårdande begärd ledighet, äfvensom
af ojcmförligeu högre vigt och värde. Särskildt synes något löneafdrag alldeles
12
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
icke böra drabba riksdagsman, som inom Utskott anställes i egenskap af ledamot, i
hvilket fall tjensteman ovilkorligen är förhindrad att sina tjcnstemanna-åligganden
oafbrutet under tiden fullgöra.
Enär ifrågavarande Riks-Stånd icke åtnjuter riksdagsmanna-arfvode, såsom
de andra Ståndens ledamöter göra, synes ock en billighet ligga deruti, att, så vidt
sig göra låter, förstnämnda Stånds medlemmar icke ytterligare betungas med uppoffringar
för sitt riksdagsmannakall; helst härigenom hvarje adelsman, som saknar
betydligare enskild förmögenhet, i sjelfva verket nästan urståndsättes att besagde
rätt utöfva, men insigter och fosterlandskänsla icke kunna antagas med rikedomen
företrädesvis vara förenade.
Slutligen synes ej heller för ärendernas mogna behandling inom Ridderskapet
och Adeln rätt tjenligt, om, genom försvårande af juridisko och civile embetsmäns
deltagande i riksdagsmålens beredning och afgörande, den insigt och de upplysningar,
som från desse ledamöters erfarenhet vore att förvänta, skulle i någon
mån komma att uti rådslagen saknas; hvilken afsaknad tilläfventyrs kunde för det
allmänna medföra större verklig skada, än hvartill den ifrågakommande vikariatsersättningen
i materiel hänsigt torde uppgå.
Ur dessa skäl finner jag ofvanbesagdo rådgifvare-åtgärd icke hafva förtjena!
något annat omdöme, än ett gillande.’-'
Af Herr Professoren H. G. Lindgren: ”Då den vidlyftiga diskussion, som
inom Utskottet blifvit förd efter slutad granskning af de Stats-råds-protokoller,
som tillhöra sistförflutna treårsperiod, omisskänneligen gifvit vid handen, att ingen
af Utskottets ledamöter funnit någon regerings-åtgärd påkalla tillämpningen
af 106 § Regeriugs-formen, eller ens kunna föranleda någon sådan anmärkning,
hvarom 107 § i samma Grundlag handlar, synes det mig, att Utskottet också hade
varit pligtig! att uti sitt till Rikets Ständer afgifvande memorial öppet uttala sin
öfvertygelse om det värdiga sätt, hvarpå Konungens Rådgifvare sina vigtiga embeten
förvaltat, samt att Betänkandet, efter förutskickad redogörelse för de granskade
protokollens antal, hade bordt erhålla ungefärligen följande lydelse:
Konstiturions-Utskottet har, under sin nu afslutade granskning af ofvanuppräknade
Stats-råds-protokoller, icke funnit någon deruti innehållen regeringsåtgärd
påkalla ifrågasättande af någon tillämpning af 106 § Regerings-formen,
eller ens kunna föranleda någon sådan anmärkning, hvarom 107 § i samma grundlag
handlar. Deremot har Utskottet, om också meningarne någon gång kunnat
vara delade rörande lämpligheten af ett eller annat mindre vigtigt regeringsbeslut,
i Rådgifvare-personalens samteliga tillgöranden med synnerlig tillfredsställelse
varseblifvit det allvarligaste bemödande att upprätthålla Grundlagarnes helgd
och befordra ”Rikets sannskyldiga nytta”; hvilket förhållande Utskottet härmedelst
får för Rikets Ständer tillkännagifva.”
Uti denna reservation instämde Herrar Th. Munck af Rosenschöld, C. L. Reuterskjöld
och G. Törnebladh samt Biskopen J. A. Butsch, Hofpredikanten Th. Wensioe
och Protessoren N. II. Selander.
Af Herr Kontraktsprosten K. M. Tegnér: ”Konstitutions-Utskottet, som, efter
granskning af de i Stats-rådet förda Protokoll, förklarat anledning icke förefinnas,
att mot någon af Stats-rådets ledamöter tillämpa 106 § R. P., har likväl
ansett sig böra "anmäla” några mål, utan att likväl till stöd för denna åtgärd
andraga något Grundlags-stadgande, och det är mot sistnämnde åtgärd, som jag
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
13
till protokollet anmält min reservation, så hvad formen angår, som saken, samt
utbeder mig nu att för denna, från pluraliteten afvikande mening få andraga några skäl.
Hvad då formen angår, kan jag ieke finna, att den eger något stöd i Grundlagen,
ty enligt den äro med hänsigt till förevarande fråga, Utskottets åtgöranden inskränkta
till valet mellan 106 och 107 §§ Eegerings-formen, efter pröfning af de särskilda
omständigheterna. Deremot är mig icke obekant, att en sådan form för dochargebetänkandet,
som den nu begagnade, eller af "anmälan”, har en viss häfd att åberopa,
men den behöfver icke anlitas, der lag förefinnes, och för öfrigt, då Utskottet
upptagit ett äldre bruk, måste det väcka förundran, att Utskottet likväl underlåtit
att från samma källa hämta och tillegna sig hvad som varit mera värdt
att efterfölja, och som derjemte öfverensstämmer med hvad som iakttages och blir
en följd af all granskning, vid hvilken icke något förekommit att anmärka, och
med tillämpning på förevarande ärende således, att hos Rikets Ständer anmäla
Stats-rådets ledamöter för vinnandet af decharge. För öfrigt och hvad formen
angår, åberopar jag den af Herr Tersmeden afgifna reservation, i hvilken jag instämmer.
Beträffande sjelfva saken bekänner jag öppet, att jag icke kunnat finna de
mål, som anmälas, från hvilken synpunkt de ock betraktas, innehållets eller behandlingens,
vara i och för sig af den vigt och det intresse, eller hafva på ett sådant
sätt blifvit afgjorda, att de, af någondera af nu uppgifna anledningar, förskyllt
den tvetydiga uppmärksamhet, sorn blifvit dem egnad; fastmer synes det
mig af en opartisk'granskare kunna både fordras och förväntas, att smärre möjliga
misstag, eller förbiseenden, hvilka måste vara oundvikliga och än mer ursäktliga
vid den mängd af ärenden och af den mångfald, som måste af Stats-rådets
ledamöter handläggas, beredas och följas, icke särskildt framdragas och vigt
på dem läggas, så att de bortskymma eller icke i den rätta dager framställa —
troligen mot de granskandes egen afsigt och önskan — hvad som måste blifva
total-intrycket. och omdömet, efter verkställd granskning, öfver sättet hvarpå Konungens
Rådgifvare motsvarat och uppfyllt sitt ansvarsfulla och vigtiga kall. Att
härföre prisa höfves icke Utskottet och deraf göres icke heller behof, men deremot
är, vid förhållande som nämndt är, att beklaga om en orättvisa begås för
skipandet af, hvad möjligen anses, den högsta rättvisa, hvilken, må uttrycket ursäktas,
i förevarande fall gerna kunnat uteblifva, utan skada både för saken och
Utskottets egen värdighet och således måste anses opåkallad. Derföre synes mig
hafva varit både välgrundadt och bäst om Utskottet stadnat vid anmälan, att Utskottet
fullgjort sitt gransknings-åliggande af de i Stats-rådet förda protokoller,
och icke funnit något att anmärka vid de regerings-åtgärder, som deri omförmälas;
och åberopar jag i detta hänseende och instämmer i den af Professor Lindgren
afgifna reservationen. Efter denna blick öfver frågan i allmänhet, torde det
tillåtas mig öfvergå till ett närmare, men kort, skärskådande af hvarje anmälan
särskildt.
l:o. Om det å ena sidan medgifves, att de af Regeringen meddelade, hvarandra
motsatta, beslut af den 10 Januari 1857 och den 21 September 1858, så till
vida beröra frågor af enahanda beskaffenhet, sorn de afse, huruvida en Civil
Tjensteman, som vore medlem af Ridderskapet och Adeln, och som, i denna egenskap,
önskade begagna sin representationsrätt, skulle för den tid, som lian utöfvade
representant-kallet, få behålla sin lön oafkortad, eller af densamma afstå
någon del åt den person, som tjensten bestridde, så torde å den andra sidan icke
heller kunna förnekas, att de i nyssnämnde Regeringsbeslut förekommande frågor
14
Konstitutions-Utslcottets Memorial N:o 5.
dock hade sina icke obetydliga differens-punkter och olikheter, hvilka nödvändigt
påkalla cn pröfning för hvarje fall, hvilken, såsom mig synes,, ej blott förklarar
håde do olika besluten, på tillstyrkan af olika föredragande, utan tillika
förfarandet af de 3:nc Ledamöter af Stat s-rådet, hvilka biträdt biide det ena och
andril af de ifrågavarande regeringsbesluten.
Då Stats-kontoret ingick med underdånigt tillstyrkande, att den inom samma
embetsverk anställde Tjensteman måtte varda vid egande löneförmåner bibehållen,
oaktadt han njöte tjenstledighet för utöfvandet af representant-kallet, var i afseende
på honom hvarken att andraga, att någon hans vederlike åtnjutit dylik
förmån eller att något förtroendeuppdrag af det Stånd, som han tillhörde, blifvit
honom lemnadt, hvilket icke heller lät sig göra, då Stats-kontoret med sin hemställan
ingick A7id riksdagens början, hvarföre ock med åberopande af Kongl. Brefvet
till Krigs-kollegium af den 2 Mars 1840 afslag å hemställan måste af föredraganden
tillstyrkas, hvilket ock följde.
Deremot och då Svea Hof-rätt ingick med underdånig hemställan att 2:ne
dess ledamöter, hvilka begagnat den dem tillkommande representations-rätt, måtte
för den tid, som de densamma utöfvat, derunder do ock varit såsom ledamöter af
Utskott anställda, — en anställning, hvilken varit såsom Offentligt uppdrag betraktad
— tillerkännas befrielse från löno-afdrag, synes så mycket mera skäl för
föredraganden hafva varit att tillstyrka bifall till Hof-rättens underdåniga hemställan,
som denna grundade sig på hvad förut rörande Hofrätts-ledamöter öfligt
varit, och Kongl. Cirkuläret af den 23 Februari 185S, samt det med anledning
deraf, under den 15 Juni samma år, till Svea Hof-rätt aflåtna nådiga Bref, hvarigenom
bestämmes att Hofrätts-ledamot, som njuter ledighet så länge, att annan
person till hans tjenst» bestridande förordnas, måste vidkännas afdrag af sin lön,
motsvarande {- af densamma, icke kunde eller borde tillerkännas någon retroaktiv
kraft i afseende på de 2:ne Hofrätts-ledamöter ne; och behagade Kongl. Maj:t, på
grund häraf, äfven till denna underdåniga hemställan lemna nådigt bifall. Men
framförallt och då Kongl. Cirkuläret af den 23 Februari 1858 mellankommit och
förebyggt dylika kollisioner, om man så nödvändigt vill anse dem, sorn de förevarande,
så synes mig, som hade all anmälan härom icke blott kunnat, utan bordt
undvikas.
2:o. Beträffande anställandet af 2:ne Norrmän i Konungens Kabinett för
Utrikes Brefvcxlingen, den ene såsom Expeditions-Sekreterare och Chef för Kameral-Afdelningen
och den andra såsom Andre Sekreterare, synes Utskotts-åtgärden
icke öfverensstämma med andan af 28 § Regerings-formcn, men med en sådan
uppfattning och åsigt af saken, och utan afseende derpå, huruvida nyssnämnde
Tjenstemän äro med fullmagt försedda, eller endast konstituerade, måste den af
Utskottet vidtagna åtgärd förekomma något oväntad, och det falla sig svårt nöjaktigt
förklara, huruledes Utskottet då kunnat, mot Grundlagens tydliga bokstaf,
underlåta att ''anmärka' förhållandet. Bäst hade likväl varit om hela saken blifvit
i all tysthet förbigången och lör min del ansåg jag mig dertill fullt berättigad,
särdeles som jag finner det vara i sin ordning, godt och önskvärd! att Norrmännen
anställas i Kabinettet, då diplomatien är gemensam för begge de förenade rikena
och Konungen, sin höga rätt likmätigt, vid beskickningarne hos Utrikes magter,
såsom Chefer använder Norrmän, af hvilka 2:ne för närvarande äro anställda
hos Europas stormagter. Troligen har ock enahanda åsigt varit rådande hos föregående
Konstitutions-Utskott, helst förhållandet, som nu i nära 40 år fortgått,
icke tillförene blifvit hos Rikets Ständer anmäldt. Denna omständighet i förening
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
15
med den nu pågående beklagliga ”Brodertviston”, gaf ökadt stöd åt min mening,
men den af Utskottet beslutade anmälan äfven åt mitt uppsåt att söka, i den ordning
sorn vederbör, få ett förhållande legaliseradt, som länge och hittills opåtaldt
blifvit praktiscradt.
3:o. En mängd §§ af Regerings-formen åberopas icke blott, men anföras ordagrannt,
och framträda såsom i slutna kolonner, ty anfallet gäller Departementschefen
lör Landtförs varet, som skall erinras om och svara för den hos honom och
inom hans Departement anmärkta underlåtenhet, hvilken der ”utgör nästan en
allmän regel”, att icke föredraga och till protokollet afgifva förslag för tillsättandet
af de beställningar, hvilka i memorialet uppräknas. Att exempel icke saknas
på enahanda förhållande inom ett och annat Departement medgifver Utskottet,
men för att skipa full rättvisa hade ock varit nödigt tillse i hvad förhållande antalet
af de tjenster, som falla under föredragningen genom Landtförsvars-departementet,
står till dem af enahanda beskaffenhet, hvilka höra till andra Departementer,
der den anmälda underlåtenheten kunnat ega rum, och likväl vara med förhållandet
i verkligheten öfverensstämmande innan den, med hänsigt till Landtförsvars-departementet,
billigtvis rubricerades som vana eller regel. En blick på
beskaffenheten af do befordringsmål, som Utskottet uppräknar, torde gifva vid handen,
att Utskottet fordrar af föredraganden mera än hvad det alltid står i hans
magt eller skön att fullgöra, utan att likväl i något hänseende brista i fullgörandet
af sina konstitutionel» skyldigheter. Alla de uppräknade bcställningarne eller
deremot svarande och högre charger inom arméen, hvilka höra till de så kallade
”förtroerule-sysslor", om hvilka 35 § Kcgerings-formcn handlar, och hvarifrån Konungen
kan innehafvaren entlediga, när han pröfvar rikets tjenst det fordra, och om
hvilket beslut Konungen kungör Stats-rådet, samma beställningar kunna ock omedelbarligen
i Stats-rådet af Konungen tillsättas, utan att hvarken Föredraganden
eller Stats-rådets öfrige Ledamöter derom hafva någon kännedom förr än utnämningen
skett. Dem är dock alltid, enligt 33 § Regerings-formeu, rättigheten förvarad
att emot Konungens utnämningar göra underdåniga påminnelser, äfvensom,
enligt 35 § Regerings-formen, mot entlediganden underdåniga föreställningar, om
de finna sig dertill skäl ega. Men skulle nu vid tillsättningen af de uppräknade
förtroende-sysslorna verkligen hafva tillgått på sätt visadt är att det, utan att fela
mot Grundlagen, kan tillgå, och för antagandet hvaraf protokollerne gifva vitsord,
så förfaller ju med detsamma anledningen till anmälan af Föredraganden, och detta
så mycket hellre, som han, enligt 9 § Regerings-formen ”då han ej särskild mening
till Protokollet anfört, är för beslutet ansvarig, såsom hade han styrkt Konungen
att det beslut fatta.”
4:o. Då frågan bär gällde bedömandet af en mekanisk produkt, både till
dess värde i och för sig, oller förtjensten deraf och nyttan, som af densamma kunde
hämtas, kan det ej förefalla oväutadt om omdömena utfölle olika, synnerligast då
man hvarken kan vänta eller fordra af vederbörande Embetsmyndighet, som i
ämnet hördes, eller af Föredraganden, som skulle ärendet till afgörande bereda och
anmäla, att de kunde ega de insigter i dithörande ämnen, som erfordrades för ett
fullt säkert bedömande, utan att derföre på något sätt brista i aktning eller underskatta
värdet och vigten af do andragna skälen. General-Poststyrelsen betraktade
den till salu erbjudna maskinen för tillverkning af porto-frimärken uteslutande
från nyttans synpunkt, med tanken och blicken på Postverkets tillgångar,
hvilka i så mångfaldiga hänseenden tagas i anspråk, och på hvilka, äfvensom på
Styrelsen sjelf, fordringarne icke äro de minsta, ej alltid do billigaste, och det kan
16
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
således icke förefalla oväntadt, att en Embetsmyndighet, på samma sätt som den
enskilde, söker att till bästa pris vinna den vara, hvaraf göres behof. Men tillfällen
kunna dock gifvas och produkter af det slag utbjudas, att från nyssnämnde allmänna
regel ett undantag både kan och bör ega rum. Och som ett undantagsfall
förekommer mig det föreliggande. Föredraganden fästade vid målets afgörande
Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet cj blott på behofvet och gagnet för
Postverket att få tillegna sig den ifrågavarande portofrimärkes-maskinen, men äfven,
med fullt skäl, derpå, att densamma vore att betrakta som ett slags konstverk
och detta det första, som frambragts i vårt land, och tillstyrkte således inköpet
af densamma till det pris, som artisten åsatt, och med hvilket tillstyrkande
Föredraganden troligen afsett ej blott ersättning för nedlagdt arbete och kostnad,
men äfven uppmuntran, för att derigenom ej blott åt landet bevara konstnärens
produkt, hvilken annars säkerligen lätt funnit både vägen till och afsättning i
utlandet mot enahanda eller högre pris än det här begärda och erhållna, utan äfven
att vid landet ytterligare fästa konstnären sjelf. Från en sådan synpunkt har
jag åtminstone sett och bedömt åtgörandet och är öfvertygad att den Föredragande,
som med sina rådslag afser uppmuntran af vetenskap och konst, derigenom främjar
och befordrar hvad som är hans högsta uppgift: ”Rikets sannskyldiga nytta.”
Af Herr Prosten S. L. Ljungdahl, som icke funnit något anmärkningsvärdt
i de här ofvan omförinälda rådgifvare-åtgärder, utan ansett Utskottet hafva bort
hos Rikets Ständer anmäla, att den nu fullbordade granskning af de i Stats-rådet
förda protokoll hvarken föranledt tillämpning af 106 § Regerings-formen eller
sådant tillkännagifvande, som i 107 § föreskrifves.
Af Herr F. Rosenqvist: ”Hå Konstitutions-Utskottet den 17 Januari detta
år till granskning förehade Stats-Rådets Protokoll N:o 24 af den 13 Oktober 1857,
angående besvär öfver upprättadt förslag till Wallerstads och Järstads församlingars
pastorat, beslöt Utskottet, med 14 röster mot 9, att anmärkning eller anmälan
inför Riksens Ständer, rörande detta måls behandling, icke skulle ega rum.
Skiljande mig från pluralitetens åsigt tillåter jag mig vördsamt härmed
afgifva min reservation mot berörde beslut.
Yid detta besvärsmål förekommer det märkliga och ovanliga förhållandet,
att klaganden, Komminister Ignell, blifvit af Linköpings Domkapitel, öfver hvars åtgärder
vid upprättandet af förslaget till ofvannämnda pastorat han besvärat sig,
beskylld för irrlärighet, samt att till följd af denna hans irrlärighet hans kompetens
blifvit, om icke bestämdt förnekad, åtminstone ifrågasatt. Mig förekommer
härvid först anmärkningsvärdt, att regeringen kunnat tillåta ett Konsistorium att
frambära inför thronen en så grav beskyllning mot en sökande prestman, utan att
hvarken detta Konsistorium, ej heller det Konsistorium, hvarunder han såsom tjenstgörande
Komminister sorterar, blifvit ålagdt att ingå i någon laglig undersökning
om denna svåra beskyllnings grund och befogenhet. Redan denna uraktlåtenhet
synes mig med skäl böra läggas regeringen och framför allt den föredragande
Ecklesiastik-ministern Doktor Anjou såsom en anmärknings-anledning till last,
emedan den är ett förbiseende af den vård om kyrkan, som tillkommer Kongl.
Maj:t, såsom Högste Biskop, och till hvilken vård äfven obestridligen måste höra,
att hvarje församling må blifva försedd med Lärare, mot hvilkas lära och vandel
ingen tillvitelse med fog må kunna göras.
Men
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
17
Men ville man nu äfven låta donna anmärkning falla, helst Regeringens förfarande
i denna del mer kunde betraktas såsom stödjande sig på prejudikat —
emedan samme prestman på grund af den irrlärighet, den man uti hans utgifno
skrifter velat finna, redan år 1843 blcf af Stockholms stads Konsistorium utesluten
ifrån förslag, utan att, vid af Ignell häröfver anförde besvär, Regeringen då
såg sig föranlåten att anbefalla någon laga undersökning af beskyllningen, utan
endast uppkäfde såsom olaglig och obefogad den konsistoriel åtgärden — så förekommer
som ny anledning till anmärkning den förnärmelse mot klagandens rätt,
som vid afdömandet af detta besvärsmål har egt rum. Ty då Regeringen erkände
hans kompetens, alltså medgaf, att å den honom påbördado obestyrkta irrlärigheten
intet afseende kunde fästas, så hade hon äfven bort låta honom komma i
oqvaldt åtnjutande af den rätt, som genom hans i flera utgifna skrifter ådagalagda
lärdom tillkom honom. Det lärer af ingen myndighet kunna jäfvas, och har ej
heller af någon myndighet blifvit bestridt, att ju Ignell under en mångårig vetenskaplig
skriftställare-verksamhet ådagalagt en lärdom, sorn vida öfverstiger den, som
genom en i ungdomen aflagd examen, vore denna än af högre art än Theologie
kandidat-examen och ett disputationsprof, kan ådagaläggas. Linköpings Domkapitel
har sjelf ej dristat bestrida denna Ignells öfverlägsenhet, jemförd med den
modsökandes, som af detsamma blef uppförd på förslaget. — Tvärtom yttrar samma
Domkapitel uttryckligen i sin förklaring öfver Ignells besvär: ”Med aktning vill
”Domkapitlet erkänna Ignells flit, kunskaper och vetenskapliga sträfvanden, och
”skulle med nöje räknat sådant honom till godo, om frukterna deraf visat sig vara
”af annan beskaffenhet Pröfvas deremot innehållet af Ignells skrifter, så
”befinncs . . . flora af dessa skrifter behäftade med irrlärighet. Det bör väl vara
”klart, att irrlärighet icke utgör något befordrings-skäl, hvadan således dessa med
”irrläror behäftade skrifter icke kunna räknas klaganden till förtjenst, utan måste
”afräknas från hans meriter. Det får likväl icke stadna vid blotta a/räknandet.
”Sådan skulle händelsen varit, om Ignell återkallat sina villor och återgått till kyrkans
”bekännelse. Men då han nu på fjortonde året, oaktadt erhållen varning” . . .
hvaruti denna kan bestått och huru denna kan hafva blifvit tilldelad en man, som
aldrig varit oflicielt anklagad, långt mindre dömd, kan jag icke fatta . . . ”såsom
”han sjelf säger, ingen bättring gjort och intet återkallar-, så måste de irrläriga skrifterna
icke blott afräknas från hans förtjenster, utan ock derjemte läggas honom
"till last, hvarigenom hans ställning till medsökande väsendtligen förändras.”
Svårligen har Linköpings Domkapitel, då det dock ville utesluta Ignell
från förslag, otvetydigare kunnat erkänna hans verkliga öfverlägsenhet i lärdom
samt härigenom tillika förklara att det icke är på grund af hans underlägsenhet
i detta hänseende, utan endast till följd af den honom påbördade irrlärigheten han
blifvit eftersatt den på förslaget uppförde medsökanden. Emellertid, på detta Domkapitlets
bedömande, har Regeringen grundat sitt utslag, enär hon ordagrannt stödjer
detsamma på ”jemförelsen mellan Ignells och Prosten Loenboms hvar för sig
ådagalagda lärdom, såvidt den bli/uit af vederbörande — d. v. s. här af Linköpings Domkapitel
— bedömd och vitsordad”. Nu lemnäs till hvars och ens bedömande, hvarthän
det skulle leda, om, under uppkommen olikhet i religiösa åsigter, Domkapitlen
skulle ega att på grund af obestyrkta beskyllningar för irrlärighet utesluta
någon ifrån förslag och derigenom beröfva honom hans honom lagligen tillförsäkrade
befordrings-rättighoter, samt skulle för detta sitt förfarande finna ett stöd uti
regeringsmakten, som dock bör vara upphöjd öfver alla partier.
liih. till K. St. Fröt. 1859 & 1860. 3 Sami. 4 Häft. 3
18
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
I sanning, jag finner för min del prejudikatet så vådligt, att jag icke kan
annat, än kraftigt protestera mot undertryckandet af den i denna sak mot den då
föredragande Ecldesiastik-ministcrn samt öfriga i denna fråga deltagande konseljledamöter
väckta anmärknings-anledningen.
Dock denna sak liar ännu en annan sida. Vetenskaperna — oell detta icke
ensamt naturvetenskaperna, utan äfven den historiska vetenskapen, språk- och
fornforskningen — hafva under loppet af frenne århundraden gjort icke obetydliga
framsteg. Tänkesättet har härigenom icke litet förändrat sig. Män, som följt
med sin tid, som något tänkt och reflekterat, så högt de än värdera den kristna
sanningen, kunna omöjligt tro på alla dogmer, som man uti den kristna troslärans
namn har uppställt och ännu för frenne århundraden tillbaka uppställde.
De kunna äfvenledes lika omöjligt föreställa sig, att den religiösa kunskapen, härutinnan
olik ali annan kunskap, skall vara af sådan art, att hon kan stå stilla,
lika litet som de med den gudomliga sanningens natur kunna förlika, att denna
såsom en evig sanning skall vara bunden vid en viss tidsform. Till sjelfva protestantismens
väsende hörer också obestridligen — och härutinnan skiljer den sig
just från papismen -— att gå framåt i religiös odling och kunskap och vara en
beständig protest mot all villfarelse och allt mörker. Nu finnes beklagligen ett
parti uti de flesta bland vår verldsdels protestantiska länder, och till detta synes
ännu vårt lands herrskande kleresi höra, som, med åsidosättande af detta protestantismens
väsende, vill förvandla vår protestantiska bekännelse till en ny papism,
sorn vill föreviga all gammal villfarelse, blott hon har häfd för sig, som vill hämma
sanningens lopp och forskningens frihet, som vill försoffa folket i stället att föra
det framåt i kristlig odling och kunskap, som vill förbyta den lefvande och lifgifvande
kristna sanningen till döda former, dom man hör blindt och slösinnadt
antaga. Ja, det ser verkligen så ut, som skulle många inbilla sig, det kunde på
den Lutherska lärans grundval och bland vårt gamla fria protestantiska folk ett.
nytt prestvälde upprättas. Nu voro för alla dessa onekligen beqvämt, om, då de
icke med skäl och bevis kunna möta en förhatlig motståndare, de kunde förkättra
honom och, ”honom sjelf till straff och androm till varnagel”, såsom det heter i
gammal lagstil, hindra hans fortkomst på befordringsbanan. Uti katolska länder
lärer detta också vara en öflig praxis mot hvarje prest, som icke blindt höjer sig
under de kyrkliga myndigheterna. Emot Ignell försöktes detta redan 1843, då
han af Stockholms stads Konsistorium hlef förklarad inkompetent och utesluten
ifrån förslag, ehuru den tidens Ecklesiastilr-minister, hvilken vid föredragningen
af detta mål innehade Ecklesiastik-portföljen, icke lånade sig till verktyg åt försöket.
I förevarande fall gick det icke an, ehuru, såsom af hela förslags-proceduren
visar'sig, Domkapitlet härtill gerna skulle hafva velat drifva saken, att upprifva
den förut afgifna Kongl, resolutionen, emedan detta skulle gjort saken alltför
uppenbart orättvis och förhatlig; här var följaktligen för den då föredragande
presterlige Ecklesiastik-ministern ingen annan utväg att tillgripa, än att, med upptagande
af irrhtrighets-beskyllningen, underkänna Ignells lärdom allt afseende i befordringsväg,
För hvarje vän af en upplyst och sund gudaktighet, af forskningens
frihet och protestantismens dyra sak bör det fördenskull, som jäg håller före, vara
en helig pligt att inlägga en allvarlig protest mot det förfarande, som uti hela
detta förslagsmål, så vidt det rörer Ignell, har egt rum, på det att det aldrig hädanefter
måtte förnyas”.
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 5.
19
Uti denna reservation hafva Herr A. Blanche, f. d. vice Talmannen Per
Eriksson och Riksdags-fullmägtigen Carl Nettelbladt instämt.
Riksdags-fullmägtigen F. Mengel har önskat, att antecknas skulle det han
icke öfvervarit memorialets justering.
Herr Professoren Lindgren anförde: 'Med anledning af 2:ne detta memorial
åtföljande reservationer, hvilka äro riktade icke mot några af Utskottets majoritet
beslutade anmälanden, utan endast afse att fästa Representationens uppmärksamhet
på sådana regerings-åtgärder, hvilka synts minoriteten inom Utskottet i
något hänseende klandervärda, meu af majoriteten icke pröfvats vara af beskaffenhet
att böra göras till föremål för någon grundlagsenlig anmälan inför Rikets
Ständer, nödgas jag mot behörigheten af ett sådant användande af den dyrbara
reservations-rätten nu uttala enahanda protest, hvartill jag af ett likartadt förhållande
i sistförlidne riksdags så kallade décharge-betänkande fann mig föranlåten,
l:o) emedan det saknar allt stöd i vår Regerings-form och Riksdags-ordning; 2:o)
emedan det kan leda till det eftertänkligastc kränkande af hvad Tryckfrihets-förordningen
stadgar i 4:de momentet af 2 § rörande allmängörandet af Stats-rådets
protokoller; 3:o) emedan det är så till vida fullkomligt ändamålslöst, som någon
Rikets Ständers åtgärd af så beskaffade andraganden aldrig kan föranledas
oller ens ifrågasättas, och slutligen 4:o) emedan deremot med skäl kan invändas,
att det åtminstone i den meningen upphöjer till och med den fåtaligaste minoritet
öfver den talrikaste majoritet, som det, på samma gång det gifver den förra
rättigheten att, huru vidlyftigt och grundlöst som helst, framhålla sina privatmeningar,
tillika betager den sednare allt tillfälle att anföra sina motskäl, och således
alltid vid sista ordet bibehåller den eller dem, som ej af skyldig grannlagenhet
afkållas ifrån att sig ett sådant missbruk tillåta.”
Uti hvad Professoren Lindgren sålunda anfört instämde Herr Keuterskjöld,
Hofpredikanten Wensioe, Professoren Selander, Kontrakts-prosten Tegnér och Prosten
Ljungdahl.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Konstilutions-Utskollets Memorial N:o 6.
t
N:o 6.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Mars 1860, kl. 10 f. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring
uti 17 § 2 mom. Riksdags-orda ingen, angående bestämmande
af arfvode för Bonde Ståndets Riksdagsfullmägtige.
Ofvanstående lagrum stadgar, att innan val sker till Riksdagsman i Preste- och
Borgare Stånden skall det besiämmas hvad Riksdags-fullmägtigen bör erhålla till underhåll
och resekostnad; men i fråga om Bonde Ståndet finnes i detta hänseende icke någon
föreskrift. Då, enligt hvad till Konsliiutions-Utskotteis kunskap kommit, sådant vid
flera tillfällen gifvit anledning tili tvister emellan Bonde-Ståndets valman och deras fulImägtige,
angående beloppet af riksdagsmanna-arfvodet, har Utskottet ansett sig böra,
för att undanrödja vidare anledning till dylika stridigheter, föreslå, att det stadgande, som
17 § 2 morn. Riksdags-ordningen innehåller, rörande Preste och Borgare Stånden, måtte
varda utsträckt jemväl till Bonde Ståndet; och får Utskottet således vördsamligen hos
Rikets Ständer till grundlagsenlig behandling anmäla följande förslag till ändring uti
Riksdags- Ordn ingen•
§ 17.
(nuvarande lydelse).
2:o. Vid alla Riksdagsmannaval skall
nytt val. Riksdagsman, som vald blifvit,
(den föreslagna lydelsen).
2 o. Vid alla Riksdagsmannaval skall
nytt val. Riksdagsman, som vald blifvit,
Bih. till R. St. Brot. 1859 $ 1860. 3 Sami. 5 Haft. 1
2
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o f.
må ej, utan lagliga hinder, kunna sig derifrån
undandraga, och njute han af dem, som
äro berättigade att välja, anständigt och tillräckligt
underhåll och resekostnad, hvilka,
för Preste- och Rorgare-Ståndens Riksdagsfullmägtige,
före valet bestämmas.
Dessa medel —
Akademifonden.
Stockholm den 21 Februari 1860,
må ej, utan lagliga hinder, kunna sig derifrån
undandraga, och njute han af dem, som
äro berättigade att välja, anständigt och tillräckligt
underhåll och resekostnad, hvilka
före valet bestämmas. Dessa medel
Akademifonden.
N:o 7.
Ank. till Kxp.-Utsk. den 16 Mars 1860, kl. 10 f. m.
Memorial till Rikets Stunder, angående det tillägg
till 12 § Regeringsformen, att Konungen icke må utan
Rikets Ständers samtycke blifva regerande Furste af utländsk
stat.
Nästlidne riksdags Konstitutions-Utskott, som i Memorial N:o 14 framlade ett
förslag af ofvananförda innehåll, gruudade detta förslag på den äsiglen, att förening
emellan tvänne folk under en Konung väl kunde vara fördelaktig och önskvärd, såvida
den vore frivillig och hvilade på ett fördrag hvaruti deras ömsesidiga förhållanden samt
Konungens ställning bestämdes på ett tydligt och omfattande sätt; men att deremot en
sådan förening, om den blefve påtvingad af en tillfällighet och icke ordnades efter bestående
förhållanden och allmänt godkända syften, troligtvis komme att betraktas såsom
ett obehörigt band, inskränkande båda folkens sjelfständighet, och kunde föranleda till
invecklingar af ganska betänklig art. Tanken på de svårigheter och olägenheter, som i
ett sådant fall kunde drabba Riket, hade, enligt samma Konstitulions-Utskotts förmodan,
föranledt stadgandet i 8 § Successions-ordningen, att Prins af det Kongl Svenska huset
Konstitutions-Utskottets Memorial N.o 7.
3
icke finge ulan Konungens och Riksens Ständers samtycke blifva regerande Furste af
utländsk stat. Skälet till della stadgande kunde icke rimligtvis sökas uti någon befarad
olägenhet deraf, att en Svensk Prins med aflägsen arfsrätt till tbronen blefve regent i
ett annat land, hvilket tvärtom borde medföra åtminstone den fördel, som läge i en ökad
anledning till vänskapliga förbindelser emellan folken. Deremot syntes lagstiftaren härvid
hafva tänkt sig möjligheten, alt Sveriges Konung i det ögonblick, Han på grund af
arfsrätt tillträdde thronen, redan bure ett annat lands krona; ett förhållande, hvilket, då
det blifvit förbisedt vid Regeringsformens författande, lagstiftaren trott sig kunna förhindra
genom berörda stadgandes införande i Successions-ordningen. Men då Konstitutions-Utskottet
ansåg detta stadgande icke tillfyllestgörande, afgaf det förslag till ofvanomnämnda
tillägg i Regeringsformens 12 §.
Detta förslag, som godkändes af tre Stånd, men ogillades af Preste-Slåndet, blef,
efter omröstning i Förstärkt Konstitutions-Utskott, med 59 röster emot 20, antaget att
hvila till innevarande riksdag, dä det jemväl bifölls af tre Stånd, men förkastades af
Preste-Ståndet, till följd hvaraf förslaget förföll. Derefter har Ledamoten af Ridderskapet
och Adeln Herr W. F. Dalman, uti en tili Konstitutions-Utskottet ingifven skrift, hemställt
om samma förslags återupptagande.
Vid pröfningen af denna motion har Utskottet funnit de af förra riksdagens
Konstitutions utskott anförda skäl vara välgrundade: och som Utskottet af den inom
Preste-Ståndet hållna öfverläggning inhemtat, att samma Stånd icke underkänt giltigheten
af den i förslaget uttalade grundsats, utan grundat sitt beslut om afslag å detsamma
endast på den förmodan, att det fall, som förutsattes, aldrig komme att inträffa samt
förändringen således icke vore nödig; men fäderneslandets historia under äldre och nyare
tider visar möjligheten af den händelse, förslaget åsyftar, samt en försigtig och omtänksam
lagstiftare torde böra afse icke blott de förhållanden, som redan förefinnas, utan
äfven dem, som i en framtid kunna uppstå, får Utskottet hos Rikets Ständer till grundlagsenlig
behandling framställa det förslag, att följande nya moment måtte tilläggas
Regerings! ormen
§ 12.
(nuvarande lydelse). (den föreslagna lydelsen).
Konungen eger att i afhandlingar 1:0. Konungen eger att i afhandlingar
— 2:0. Ej må Konungen utan Riksens Stän
ders
samtycke blifva regerande Furste af
utländsk stat.
Stockholm den 21 Februari 1860.
A
KonsliMions-Utskottets Memorial N:o 8.
N:o 0.
Ant. till Exp.-Utsk. den 16 Mavs 1860, kl. 10 f. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring
i 76 # Riksdags-Ordningen, angående Stuts-Rådets
decharge Jör dess åtgärder.
En af de vigligaste grundsatser för det konstitutionel statsskicket är den om
ministeriel ansvarighet, ilen på samma gång folkets ombud tillerkännas rätt att utkräfva
en dylik ansvarighet, fordras, för att göra denna rätt till en verklighet, äfven att Regeringens
åtgärder blifva underkastade granskning, utom hvilken en fullständig kunskap
om alla regerings-ätgärderne icke är möjlig. I detta sednare hänseende hafva våra Grundlagsstiftaie
visat en ganska stor omsorg. Den granskningsrätt. som blifvit åt Rikets
Ständer öfverlemnad, sträcker sig ända till de minsta detaljer. Och på det icke något
härvid må kunna förbises, har denua granskning blifvit anförtrodd åt Irenne särskilda
Rikets Ständers delegationer; nemligen Konstitutions utskottet, Stats-Utskottet och Rikets
Ständers Revisorer. Granskningen af Regeringens verksamhet i dess helhet tillkommer
Konstitutions Utskottet, som i sådant hänseende har sig uppdraget att genomgå de i StatsRådet
förda protokoll, med skyldighet att, i händelse anledning dertill förekommer, mot
Konuugens rådgifvare tillämpa 106 8 Regeringsformen, eller ock hos Rikets Ständer
göra sådan anmälan, som 107 § samma grundlag omnämner. Åt Rikets Ständers Statsutskott
och Revisorer är åter särskildt öfverlemnad granskningen af Stats-verket och de
deröfver förda räkenskaper. Anmärkningar, som dervid göras, ega Revisorerne endast
att i sin berättelse omförmäla, hvaremot Stats-Utskottet, i händelse fog dertill anses före
-
Konslilutions-Utskoltets Memorial N:o 8.
5
finnas, har att hos Rikets Ständer begära remiss till Konstitutions-Utskotlet för ärendets
vidare behandling.
Härvid förekommer likväl en omständighet, som möjligen kunde föranleda dertill,
att aniingen den grundlagarne genomgående grundsats om Rådgifvarnes ansvarighet
blefve, så vidt frågan rörde Statsverkets förvaltning, till största delen illusorisk, eller
ock att den tidpunkt, hvarefter Konungens rådgifvare blefve fria från vidare ansvar för
sina åtgöranden, lemnades alltför obestämd.
Konstitutions utskottet har nemligen till föremål för sin granskning de ifdn den
ena riksdagens början till den andras i Stats-Rädet förda protokoll. Då nu Statsverkets
räkenskaper för större delen af denna tidsperiod ännu icke äro upprättade, långt mindre
genomgått granskning af Revisorerne och Stats-Utskottet, saknar Konstitutions-Utskottet
nödig ledning af räkenskapernas föregående skärskådniug utaf de för detta ändamål
egentligen afsedda Rikets Ständers delegationer, hvaraf ock naturligtvis blir en
följd, att verkligen anmärkningsvärda förhållanden i afseende å Statsverkets förvaltning
kunna af Konstitutions-Utskottet förbises. Om nu, sedan räkenskaperna blifvit upprättade
och undergått granskning af Revisorer och Stats-Utskottet, detta sednare skulle finna
anledning framställa anmärkning emot en rådgifvare-åtgärd, hvilken tillhörde den tidsperiod.
för hvilken Staisråds-protokollen vid föregående riksdag varit till Konstitutionsutskottets
granskning öfverlemnade: sä uppstår den frågan huruvida detta Utskott eger
att elt sålunda bänskjutet ärende till pröfning företaga eller icke. I detta hänseende
stadgar 76 § Riksdags-Ordningen:
»Allt hvad Riksens Ständer efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt,
bör anses hafva vunnit decharge i afseende på det granskade, och ingen ny, till ansvarighet
förbindande, granskning af nya Ständer i samma mål vara tilläten; dock bör —
Svaret på den här ofvan framställda frågan utfaller olika, allt efter det sätt,
hvarpå den 76 § tillämpas. A ena sidan har man påstått att granskningsrätten i berörda
hänseende gällde hvarje regeringsåtgärd, hvilken icke kunde visas hafva blifvit särskildt
granskad; och å andra sidan åter att hvarje dylik anmärknings framställande och
pröfning vore grundlagsvidrig. Hvilkendera tydningen, man än antager, stöter man på
svårigheter, enligt hvad här ofvan blifvit antydt. Sådant har ock blifvit insedt af föregående
Konstitutions utskott. Såväl 1840—1841 årens som sistlidne riksdags Konstitutionsutskott
hafva afgifvit förslag till denna motsägelses undanrödjande. Dessa tvänne förslag
hafva dock varit sins emellan något skiljaktiga. Det förra af dessa åsyftade ett tillägg
till 76 § af följande lydelse:
”Dock må en af Konslitutions-Utskottet verkställd granskning af Statsrådets
protokoll för en viss förfluten tiderymd icke hindra upptagandet af de anmärkningar,
som vid Statsverkets för samma tiderymd, men senare, afslutade räkenskaper varda
gjorda af del Stats-Ulskolt, till hvilket dessa räkenskaper vid påföljande Riksdag öfverlemnäs.
Äfvenledes bör, oaktadt — tillkommer.»
6
Konstitulions-Utskoltets Memorial N:o 8.
Sistlidne riksdags Konstitutions-Utskottet ansäg att i detta förslag borde göras
den inskränkning, att anmärkning mot ett Konungens rådgifvares rådslag under en tid,
som varit föremål för föregående riksdags Konstitutions-Utskotts granskning, icke i andra
fall måtte till någon åtgärd föranleda, än att rådslaget förut varit af Konstitutionsutskottet
lentnadl utan anmärkning och att anmärkningen blifvit af Rikets Ständers Revisorers
berättelse föranledd. Och framställde Utskottet, i enlighet med dessa åsigter,
förslag till ändring i 76 §. Detta förslag, som antogs af trenne Riks stånd, men förkastades
af Preste-Ståndet, blef, efter omröstning uti Förstärkt Konstitutions-Utskott, förklaradt
hvilande lill innevarande riksdag, då det likaledes godkändes af tre Stånd, men
förkastades af Preste Ståndet.
Uti en till Konstitutions-Utskottet ingifven motion har Ledamoten af Ridderskapet
och Adeln, Herr Grefve II. E Taube ånyo väckt det af förra riksdagens Konstitutionsutskott
framställda, men vid innevarande riksdag förfallna förslag; och har han såsom
stöd härför åberopat de skäl, som vid frågans pröfning hos Ridderskapet och Adeln
blifvit af en Konungens rådgifvare anförde. Utskottet, som förskaffat sig del af delta
yttrande, har deraf inhemtat, att Konungens bemäide rådgifvare grundade sitt tillstyrkande
af bifall till förslaget på följande skäl, nemligen:
att det mäste vara svårt, om icke omöjligt för Konstitutions-Utskottet, att vid
dess granskning af Sialsräds-protokollen så noga, som vederbör, kontrollera förvaltningen
af alla statsmedel, så vidt densamma på Stats-Råden ankommer; att det således ofta
mäste inträffa, att de anmärkningar, som vid dispositionen af statsmedel framställas, icke
skulle kunna undergå någon Rikets Ständers pröfning, derest Statsräds-protokollen för
den tid, revisionen omfattade, redan varit till en föregående riksdags Konstitulions-Ulskott
för granskning öfverlemnade; att det vore af särdeles mycken vigt, att folket icke
misstänkte regeringen i fråga om en samvetsgrann förvaltning af statsmedlen; samt att,
för undanrödjande af all anledning till sådan misstro, icke funnes verksammare medel,
Un att på allt sätt underlätta möjligheten att kontrollera förvaltningen.
Utskottet, som fullkomligen gillar de skäl, hvilka blifvit till stöd för denafsistlidne
riksdags Konstitutions utskott föreslagna förändring anförda, får på sådan grund
till Rikets Ständers grundiagsenliga behandling framlägga följande förslag till ändring uti
Riksdags-Ordningen.
§ 76.
(nuvarande lydelse).
Allt hvad Riksens Ständer efter granskning
godkänt eller lemnat oanmärkt, bör anses
hafva vunnit decharge i afseende på det
(den föreslagna lydelsen).
Allt hvad Riksens Ständer efter granskning
godkänt eller lemnat oanmärkt, bör anses
hafva vunnit decharge i afseende pä det
Konstitutions-Utskollets Memorial N:o 8.
7
granskade, och ingen ny, till ansvarighet förbindande,
granskning af nya Ständer i samma
mål vara tilläten; dock vare den decharge,
sorn vunnits derigenom alt Konstitutions-Utskottet
vid föregående riksdag
lemnat ett mål oanmärkt, icke gällande
i afseende å en /råga, hvilken
Stats Utskottet, pä grund af anmärkning
framställd af Riksens Ständers Revisorer,
anmäler enligt SO § 2 mom. Oaktadt
den af Riksens Ständers Utskott eller
Revisorer förrättade generela öfversigt af
statsmedlens utdelning, åUgge del vederbörande
embetsraän att verkslälla den speciela
revision, som dem i kraft af deras embetsbefattning
tillkommer.
Stockholm den 21 Februari 1860.
Reservationer:
Af Herr N. Tersmeden:
»Någon ny anledning har ej för mig inträdt att nu mera än förr biträda det
äter uppväckta förslaget till förlängd granskningsrätt i afseende å Konungens Rådgifvares
embets-åtgärder. Att några sifferberäkningar ifrån en revision skulle kunna påkalla en
till det yttersta utsträckt och förnyad granskning, synes mig vara ett förhållande, som
saknar försvar, betraktadt ur den högre politiska synpunkt, hvarifrån statsmäns åtgärder
torde böra bedömas, och äfven strida mot den allmänna grundsats, som är nedlagd uti
ifrågavarande paragraf. Godkänd i 50 år, med Stats-revisioner hvartannat är, skall den
nu efter deras årliga tillvaro behöfva rubbas. En åtgärd, hvarå en möjlig anmärkning
blifvit inom Konstitutions Utskottet en riksdag, pä grund af ett Statsråds protokoll, underkänd,
skall nu, med stöd af samma, redan granskade, protokoll, vid den följande af
samma högsta myndighet, med förändrad personal, kunna inför Ständerna anmärkas, — i
sanning ett drag af demokratisk magt, hvartill få stater torde lemna ett motstycke.
Af Herr Professor H. G Lindgren.
»Detta grundlags-ändringsförslag, hvilket, på samma gång det afser att tillvägabringa
ökade kontroller öfver Konungens Rådgifvare, äfven vill nedsätta giltigheten af
granskade, och ingen ny, till ansvarighet
förbindande, granskning af nya Ständer i
samma mål vara tilläten; dock bör, oaktadt
den af Riksens Ständers Utskott eller Revisorer
förrättade generela öfversigt af statsmedlens
utdelning, det åligga vederbörande
embetsmän att verkställa den speciela revision,
som dem Tkraft.af deras embetsbefattning
tillkommer.
8
Konslilutions-Utskottels Memorial N:o 8.
den granskning, som hitintills varit uteslutande förbehållen hvarje riksdags Konstitutionsutskott,
öfver de under mellantiden från den nästförlidna riksdagens början vidtagna
regerings-åtgärder, har jag icke med min röst kunnat understödja.
1:0 emedan den konstitutionela ansvarigheten för Konungens Rådgifvare synes
mig hafva sin naturliga begränsning i hvarje särskild riksdags-period, och icke böra
kunna tiil 2:ne sådana utsträckas.
2:o emedan Konstitutions-Utskottet, som, efter vår grundlag, är den högsta myndigheten
för bedömmandet af Regeringens tillgöranden och för fullgörandet af detta sitt
vigtiga uppdrag är ölorhindradt att förskaffa sig tillträde till alla erforderiiga upplysningar,
skulle, efter detta förslag, komma att på visst sätt underordnas under 2:ne andra
Ständer-delegationer, och derigenom förlora den högre politiska betydelse, som bör detsamma
tillkomma.
3:o emedan följden af ett sådant grundlags-stadgande, som det föreslagna, skulle
någon gång kunna blifva, att samma regeringsåtgärd, som af den ena riksdagens Konslilutions-Utskolt.
blifvit gillad, skulle af en följande riksdags enahanda myndighet kunna
komma alt på annat sätt bedömas.
4 o emedan ett med detta fullkomligt likartad! förslag vid innevarande riksdag
blifvit af ett Riks Ständ förkastadt — ett skäl, hvilket synes mig hafva bordt förhindra
Utskottet att redan vid denna riksdag ånyo detsamma framlägga, helst jag icke kan
godkänna det stöd för det nyss förkastade förslagets förnyade upplagande, hvilket Utskottet,
efter motionärens anvisning, tyckes söka uti det tillstyrkande till förslagets antagande,
hvilket blifvit under en diskussion på Riddarhuset afgifvet af en ibland Konungens
Rådgifvare.»
Uti denna reservation hafva Friherre/. G. Paijkull, Herr Professoren N. A. Selander,
Hof-Predikanten T. Wensjoe, Prosten S. L. Ljungdahl och Kontrakts-Prosten
C. H. Rundgren insiämt.
N:0 9.
Konstitutions-Ulskotlets Memorial N:o 9.
9
N:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Mars 1860, kl. 10 f. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring
i 85 § Regeringsformen.
Då grundlagarne, enligt 83 § Regeringsformen, skola efter deras ordalydelse
tillämpas, ligger äfven stor vigt deruppå, att dessa lagars särskilda föreskrifter äro affattade
i sådana ordalag, att en tillämpning, stridande mol lagstiftarens verkliga afsigt,
icke må kunna ega rum. Och åligger det Konstitutions-Utskottet att, då något stadgande
påträffas, som gifver anledning tili dylikt missförstånd, framlägga förslag till förbättring
och förklaring i det lagrum, hvaruti en sådan bristfällighet förefinnes. Nu har
Utskottets uppmärksamhet, af en dess Ledamot, blifvit fästad å en dylik oegentlig och
missledande redaktion uti 85 § Regeringsformen. Denna § har nemligen följande lydelse:
nSåsom Grundlagar skola anses: denna Regeringsform, samt den Riksdagsordning,
den Successions-ordning och den Förordning om en allmän Tryckfrihet, hvilka
si öfverensstämmelse med de grundsatser, som i denna Regeringsform bestämmas, Riksens
Ständer och Konungen gemensamt vid denna riksdag komma att fastställa.»
Det första, som härvid stöter en uppmärksam läsare, är, att, med undantag af
Regeringsformen, de öfriga grundlagarne omtalas såsom ännu icke verkliga, utan blott
möjliga. Då Regeringsformen är den äldsta af våra grundlagar, var väl denna §:s lydelse
vid Regeringsformens fastställande fullt riktig; men rätteligen hade densamma bordt vara
endast provisorisk, och, sedan öfriga grundlagarne blifvit fastställda, utbytas mot en af
annan lydelse.
Bih. till R. St. Prot. 1859 1860. 3 Sami. 5 Haft. 2
10
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 9.
Denna anmärkning är Ijkväl icke den väsendtligaste; en annan af vida större vigt
erbjuder sig. Orden: »denna Riksdag* häntyda ovilkorligen på den riksdag, som hölls
åren 1809 och 1810; men af de grundlagar, som då fastställdes, hafva så väl Successions-ordningen
af den 18 December 1809, som Tryckfrihets-förordningen af den 9 Mars
1810, upphört att vara gällande samt ny Successions-ordning och ny Tryckfrihets-förordning
blifvit antagna. Efter ordagrann tolkning af §, skulle likväl förstnämnde tvänne
grundlagar ännu ega full gällande kraft.
Genom uteslutande af orden: *vid denna riksdag komma att,* har det synts
Utskottet, som skulle de anmärkta oegentligheterna undanrödjas och full tydlighet och
bestämdhet i uttrycket åstadkommas; och får Utskottet således till Rikets Ständers grundla
gsenliga behandling vördsamligen framställa följande förslag till ändring uti
Regeringsformen.
§
(nuvarande lydelse).
Såsom Grundlagar skola anses: denna
Regeringsform, samt den Riksdags ordning,
den Successions-ordning och den Förordning
om en allmän Tryckfrihet, hvilka, i
öfverensstämmelse med de grundsatser, som
i denna Regeringsform bestämmas, Riksens
Ständer och Konungen gemensamt vid denna
riksdag komma att fastställa.
Stockholm den 27 Februari 1860.
85.
(den föreslagna lydelsen).
Såsom Grundlagar skola anses: denna Regeringsform,
samt den Riksdags-ordning, den
Successions-ordning och den Tryckfrihetsförordning,
hvilka, i öfverensstämmelse med
de grundsatser, som i denna Regeringsform
bestämmas, Riksens Ständer och Konungen
gemensamt fastställa,
Konstilutions-Utskotlels Memorial N:o 10.
11
N:o 10.
(Ank. till Exped.-Utsk. d. 16 Mars 1860 kl. 10 f. m.)
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring
i 56 § Riksdagsordningen, angående inskränkning
af tiden för motioners väckande.
Våra riksdagars långvarighet och den dryga kostnad, sorn derigenom tillskyndas
samhället, har länge utgjort föremål för klagan. Om man än måste erkänna, att denna
långvarighet till en del härleder sig från sättet för ärendenas behandling, kan likväl icke
eller förnekas, att härtill bidrager i icke oväsendtlig grad den stora mängd ärenden,
som hvarje riksdag har att behandla Då derjemte en icke obetydlig tid åtgår, innan
riksdagen kommer i full verksamhet, hvilket först låter sig göra, sedan vederbörande Utskott
fått mottaga alla till dem remitterade frågor, har, på det att en önskad förkortning
af riksdagarnes öfverklagade längd måtte kunna åstadkommas, ledamoten af Bonde-Ståndet
Anders Jonsson från Wermlands län, uti_en till Utskottet ingifven motion, bland annat,
föreslagit, det måtte motionstiden förkortas från en månad till fjorton dagar.
Konstitutions utskottet, som är öfvertygadt derom, att antagande af den i förslaget
gjorda inskränkning i motionstiden otvifvelaktigt skulle medföra åtminstone en motsvarande
förkortning af riksdagarnas längd, anser icke den åsyftade förändringen kunna
medföra några olägenheter. Att riksdagsmännen derigenom skulle beröfvas erforderlig
tid att författa sina tillämnade motioner, är en invändning, som vid närmare eftersinnande
torde finnas icke förtjena afseende. Det är att önska, det icke andra motioner
väckas, än sådana, som grunda sig på verkligen kändt behof; men ett dylikt behof måste
ju vara i de flesta fall insedt, redan före omhudens afresa till riksdagsorten, och är
det således att antaga, det hvarje omtänksam riksdagsman, innan han dit ankommer,
12
Konstitulions-Utskottets Memorial N:o 10.
stadgat sin åsigt om hvilka förslag han vill framställa. För att skriftligen affatta motion
i ett ämne, hvarmed man förut är fullt förtrogen, dertill lärer icke erfordras särdeles
lång tid.
Vidare anser Utskottet någon vigt icke ligga uppå den anmärkning, att, om motionstiden
så betydligen inskränktes, skulle den diskussion, som stundom föregår remiss,
icke kunna ega rum, förrän efter motionstidens slut, samt att vinsten af den ifrågasatta
förändringen således blefve ringa eller ingen. Härvid får Utskottet fästa uppmärksamheten
derå, att äfven under närvarande förhållanden de flesta motionerna väckas först mot
slutet af den derför bestämda tid, så att ganska ofta flera motioner afgifvas under de
allra sistaldagarne, än under hela föregående tiden. Stundom har äfven inträffat, att å
sista dagen blifvit anmäldt ett så stort antal motioner, att man icke ens hunnit dem uppläsa,
utan att dermed måst uppskjutas till annan dag. Den i nämnda hänseende befarade
olägenheten bör således icke heller kunna anses utgöra hinder för bifall till
förslaget.
Utskottet, som, på ofvan anförda skäl, funnit den föreslagna förkortningen af motionstiden
vara nyttig, får således härmedelst till Rikets Ständer öfverlemna följande förslag
till ändring uti:
Riksdags- Ordningen.
§ 56.
(nuvarande lydelse).
Intet ärende må nedläggas utan Ståndets
uttryckliga beslut. Ej heller må, med undantag
af grundlagsfrågor, nya ämnen af
riksdagsmän väckas, sedan en månad från
riksdagens början enligt 27 § tilländalupit,
så vida icke sådana frågor af redan fattade
beslut, eller redan upptagna ärenden, eller
under riksdagen inträffande händelser, omedelbarligen
föranledas.
Stockholm den 27 Februari 1860.
(den föreslagna lydelsen).
Intet ärende må nedläggas utan Ståndets
uttryckliga beslut. Ej heller må, med undantag
af grundlagsfrågor, nya ämnen af
riksdagsmän väckas, sedan fjorton dagar
från riksdagens början enligt 27 § tilländalupit,
så vida icke sådana frågor af redan
fattade beslut, eller redan upptagna ärenden,
eller under riksdagen inträffande händelser,
omedelbarligen föranledas.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1860.
Konstitations-Utskotlets Memorial N:o 11.
1
N:o 11.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Mars 1860, kl. 10 f. m.
Memorial lill Rikets Ständer, med förslag till ändring i
i5 S Riksdags- Ordningen, om hemmansegares representationsrätt.
Redan vid införandet af det nuvarande statsskicket, ansågs det såsom en väsendtlig
brist i vår national-representation, alt flera vigtiga samhällsklasser voro derifrån
uteslutne. Öfvertygelsen härom har sedermera allt mer och mer vunnit i styrka; och
en följd häraf har äfven blifvit, att åtskilliga, förut orepresenlerade samhällsklasser,
genom delvis företagna ändriugar af Riksdags Ordningen, vunnit representationsrätt uti
något af de tre valde Riks Stånden Så hafva i Preste Ståndet blifvit upptagne Universitetens
tjenstemän och Vetenskaps-akademiens medlemmar; uti Rorgare-Ståndet, ofrälse
bruksegare, i städerna bosatte fastighetsegare och icke burskapsegande näringsidkare,
dessa sednare äfven om de tillhörde annat RiksSiånd; saust i Bonde Ståndet, egare af
säteri och frälsehemman. Oaktadt delaktighet i representationen pa sådant sätt blifvit
nu uppräknade samhällsmedlemmar beredd, återstå dock ännu åtskilliga, hvilkas anspråk
på en dylik rättighet allmänt erkännes. Främsta rummet bland dessa intaga onekligen
ofrälse hemmansegare, hvilka förut tillhört annat Riks Stånd eller ock innehaft ordinarie
beställning i Rikets tjenst. Grunden för dessas anspråk på representationsrätt erkändes
redan af 1809 års Konstituiions-Utskott såsom billig och rättvis, ehuru Utskottet, i anseende
till bristande utredning af frågan, ansåg sig icke kunna framställa förslag om
deras intagande I representationen. Sedermera har förslag om inrymmande uti BondeStåndet
af nämnde samhällsklass blifvit framstäldt till Rikets Ständer, så väl vid 1817
Bih. till R. St. Trot. 1859 ty 1860. 3 Sami. 6 Uäft. 1
2
Konstitutions-Utskottels Memorial N:o H.
och 1818 årens, sora vid sistlidna riksdag. Det sednare förslaget, åsyftande ändring i
15 § R. 0. var af följande lydelse:
»Allmogen i hvart härad välje inom sig efter hemmantalet, till Riksdagsman af
»Bonde-Ståndet, En, inom häradet boende och besuten, hemmansegare, hvilken icke hörer
»till annat Riks-Stånd eiler någon ordinarie beställning i Rikets tjenst innehar. Hvad
sammanträda.»
Såsom skäl för den föreslagna ändringen anfördes hufvudsakligen, att stadgandet
i 15 § R. 0., att den, som innehaft beställning i Rikets tjenst, icke kunde väljas till
Riksdagsman, vore en verklig orättvisa. Då Rikets tjenst icke vore annat än samtlige
dess medborgares, vore det obilligt, att man skulle förlora en medborgerlig rättighet,
derför att man tjenat dem. Att de som verkligen tjenade uteslötos, kunde väl ega skäl
för sig; men att en bondeson, som någon tid varit i Statens tjenst, men derifrån erhållit
afsked, skulle, då han återvände till hemorten, för att bruka sitt efter fadern ärfdahemman,
för alltid hafva förlorat sin riksdagsmannarätt, vore så stridande emot rättvisa,
att man icke kunde hysa tvifvel derom, att‘ ju Bonde-Ståndet skulle önska en förändring
i denna föreskrift, så mycket hellre som Bonde-Ståndet årligen sände söner att uppfostras
till publik tjenst. Lika obilligt vore det att jordbrukare icke finge representera sitt
hemman, derföre att han förut haft annat näringsfång. Då det ej vore förbjudet, att
ifrån Bonde blifva Borgare, hvarföre skulle man då icke äfven kunna från Borgare blifva
Bonde? I fråga om bildning och hyfsning vore icke utstakad någon gräns, vid hvilken
landtbrukarens rätt till representation upphörde. Någon sådan funnes icke i grundlagarne;
men väl funnos ledamöter af Bonde-Ståndet, som i odling, skick, klokhet och välmåga
öfverträffade många ståndspersoner, och som lika med dem styrde och eftersåge sitt
jordbruk, utan att jemt dervid lägga hand. Genom att med sig förena orepresenterade
hemmansegare, kunde Bonde-Ståndet väl vinna, men icke förlora. Det vore för sjelftänkande
för att frukta att af dem ledas, för talrikt att öfverröstas. Dessutom torde man
icke alldeles böra förbise den omständigheten, att genom fleras deltagande i riksdagskostnaden
finge allmogen en lindring i denna icke obetydliga börda.
Sedan ofvanomförmälda, af förra riksdagens Konstiiutions-Utskott framställda
förslag till ändring i 15 § R. 0., som efter votering i förstärkt Konstitutions-Utskott
antagits att hvila till innevarande riksdag, numera förfallit till följd af Bonde-Ståndets
afslag; så har ledamoten af sistnämnde Stånd, Anders Eriksson från Elfsborgs län,
uti en till Konstitutions-Utskottet ingifven skrift, hemställt att samma förslag måtte,
med en obetydlig redaktionsförändring, varda återupptaget; dervid motionären förklarat,
det han ansågej berörda afslag vara stridande mot både billighet och Bonde-Ståndets
sanna intresse; att denna åsigt icke vore blott hans enskilda, utan delades af Bondeståndets
kommittenter i flera landsorter; samt att han hyste den förhoppning, att det
motstånd, förslaget rönt i Bonde-Ståndet och hvilket hufvudsakligen härledde sig från
Konstitutions-UIskottets Memorial N:o ii.
3
de mest ogrundade farhågor, skulle, genom allmänna tänkesättets magt, vid en kommande
riksdag besegras.
Vid pröfningen af denna motion har Konstitutions utskottet ansett sig böra i
öfvervägande taga de skäl, på hvilka Bonde-Ståndet vid innevarande riksdag hufvudsakligast
synes hafva grundat förkastandet af förslaget. Bland dessa framstår i främsta
rummet den invändningen, att, då en fullständig ombildning af nationalrepresentationen
ansäges både önskvärd och af behofvet påkallad, vore det icke blott onödigt, utan äfven
för den önskade reformen hinderligt, att vidtaga partiela förändringar med Bonde Ståndet.
I afseende härå torde få erinras att en utvidgning af Bonde Ståndet icke gerna kan tänkas
lägga hinder i vägen för en mera genomgripande reform. Tvärtom tror Utskottet,
att, ju flera förut orepresenterade, men dertill skäligen berättigade samhällsklasser i representationen
upptagas, desto större anledning är att förmoda det denna blifver ett troget
och sannt uttryck af folkets önskningar och tänkesätt. Och i samma mån folkets
föreställningar trognare afspeglas i representationen, i samma mån vinna de ock större
utsigt att i lagstiftningen göra sig gällande, icke blott om frågor i allmänhet, utan äfven
om den, rörande representationens form och sammansättning. Vidare har man fruktat,
att ett obehörigt tjenstemanna-intresse skulle få insteg uti Bonde-Ståndet, om representationsrätt
inom detta Stånd lemnades åt hemmansegare, som förut varit i Rikets
tjenst, och hvilka förmenades i allmänhet utgöras af pensionärer. Denna farhåga torde
likväl alldeles upphöra, om man besinnar dels att pensionärer i de flesta fall hunnit den
ålder, att de icke gerna kunna ifrågakomma att till Riksdagsmän utses; dels ock att
afskedade tjenstemän icke kunna skäligen anses längre representera något tjenstemannaintresse.
Det intresse de möjligen kunde förmodas ega till följd af slägtförbindelser
med personer i Statens tjenst, inträffar likaväl med hvilken annan medborgare, som med
dem. Slutligen har man påstått, att det nuvarande Bonde-Ståndets ledamöter, som ega
en fjerdedels röst inom representationen, skulle genom att med sig förena nya medlemmar,
ovilkorligen få denna sin andel förminskad. Härvid torde böra påminnas om det
förhållande, de föregående Konstitutions-Utskotten redan antydt, eller att Bonde-Ståndets
nuvarande ledamöter, i hänseende både till antal och till jordegendomens storlek, äro
de ifrågasatte hemmansegarne så öfverlägsna, att någon anledning till fruktan, att de
skulle kunna af dessa sednare vid riksdagsmannavalen öfverröstas, icke förefinnes. Bemälde
hemmansegare komme, genom förslagets antagande, i sjelfva verket att erhålla
endast valbarhet, enär de icke kunde bestämma valens utgång, eller med andra ord,
Bonde-Ståndets nuvarande ledamöter tillerkändes en större valfrihet-, något som väl icke
gerna\kan anses för annat, än en fördel.
Konstitutions-Utskottet finner hvad härofvan blifvit anfördt, utgöra fullgiitiga
skäl för den åsyftade förändringen, hvilken står i full öfverensstämmelse med hvad förut
skett genom utvidgning af de valda Stånden. Härtill kommer ännu en omständighet,
som gör en ändring i 15 § R. 0. nära nog till en nödvändighet. Genom den utsträck
-
4
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o Il
-
ning valrätten inom Borgare-Ståndet vid förra riksdagen erhöll, räknas till detta Stånd
en hvar i stad boende fastighetsegare, som icke frälseman är eller till Preste-Ståndet
hörer; men pä samma gång Grundlagen tillerkänner honom representationsrätt inom Borgare
Ståndet, utesluter föreskriften i 15 § R. 0. honom för alltid från Bonde-Ståndet.
En följd häraf blir således att, vid uppgörande af vallängderna för Bonde-Ståndet, måste
utredas huruvida vederbörande hemmansegare förut någon tid varit i stad bosatte och der
egt fastighet, eller på annan grund tillhört Bargare-Ståndet; men då sådant otvifvelakligt,
särdeles i framtiden, kommer att medföra stora svårigheter, skola dessa vallistor blifva
mycket opålitliga, och således ofta gifva anledning till rättegångar.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, får Utskottet till Rikets Ständer för
grundlagsenlig behandling öfverlemna följande förslag till ändring uti
Riksdags- Ordningen.
§
(nuvarande lydelse)
Allmogen i hvart härad välje inom sig efter
hemmantalet, inför Domhafvande^, till Riksdagsman
af Boude-Ståndet, en, inom häradet
boende och besuten hemmansegare, hvilken
icke tillförene hört till annat Riksstånd,
eller någon ordinarie beställning i Rikets
tjenst eller fullmagt derå innehaft.
Hvad om — — — — — — — —
— ' — sammanträda.
Stockholm den 21 Februari 1860.
(den föreslagna lydelsen)
Allmogen i hvart härad välje inom sig efter
hemmantalet, inför Domhafvanden, till
Riksdagsman i Bonde Ståndet, en, inom häradet
boende och besuten hemmansegare,
hviiken icke tillhör annat Riks Stånd, eller
någon ordinarie beställning i Rikets tjenst
innehafver- Hvad om — — — — —
— sammanträda.
Reservationer:
Af Riksdags-fullraägtigen Lars Magnus Knutsson från Östergötlands län,
som anmälte, att han väl icke motsatt sig den föreslagna förändringen; men ansåg det
tagna steget på reformens bana så obetydligt, att derigenom egentligen icke kunde något
vinnas; hvarföre han ock önskat, det Utskottet till Rikets Ständer framställt ett af
honom afgifvei förslag till representati s-förändring; men då detta inom Utskottet fallit,
till följd af den förseglade sedelns utslag, ansåg han att samma förslag, jemte den väck
-
Konstilutions-Utskottets Memorial N:o li.
5
ta motionen, åtminstone borde få komma till Rikets Ständers kunskap. Den åberopade
motionen är af följande lydelse:
»Till Höglofliga Konstitutions-utskottet! — Härmed öfverlemnande ett förslag
till ny Regerings-form och Vallag, öfverensstämmande i sin uppställning och sina hufvudpunkter
med det förslag, som af Kommitterade från en mängd reform-föreningar i riket
blef antaget vid allmänna reform-mötet uti Örebro i Juni 1850, liksom med det af Riksdagsmannen
Bengt Gudmundsson! framsiällda och af Bonde-Ståndet vid 1850 års riksdag
såsom dess gemensamma tanke upptagna, anhåller jag få angifva de hufvudsakliga förändringar
från dessa begge, som jag ansett vara af nöden.
Då Örebro-förslaget bestämmer lagtima riksdagar hvarje år, så har jag icke kunnat
dela denna åsigt, enär jag befarar, att den mindre upplysta delen af befolkningen
skall mottaga en sådan förändring med mycken misstro och obenägenhet. För densamma
är nemligen det mest i ögonen fallande resultatet af riksdagarnes verksamhet förhöjda
skatter för hvarje gång Ständerna varit tillsammans, och den kan således icke gerna
se riksdag hvarje år. En förändring derhän är också lätt att vidtaga, om den skulle
framdeles befinnas behöflig. Jag har föreslagit treåriga riksdags-perioder.
Antalet af landstingets ledamöter har jag ansett kunna nedsättas till 60 och deras
funktionstid har jag inskränkt till två riksdags-perioder, men utsträckt till 6 år, —
det sednare en naturlig följd af treåriga riksdags-perioders antagande.
Dä, enligt min tauke, Sverige för närvarande har mycket ondt om sådana utmärkta
förmågor, som erfordras för en öfre kammare, så har jag trott det klokare att
minska dess ledamöters antal, för att sålunda underlätta ett fullt värdigt besättande af
dessa platser, än att söka genom denna kammares mångtalighet ersätta hvad som möjligen
kunde saknas i utmärkthet och anseende.
Genom förenämnde förändringar har jag afvikit från Örebro-förslaget och upptagit
det Gudmundssonska i dessa delar.
1 fråga om inskränkningarne af valrätten har jag deremot icke ansett nödigt
följa det Gudmundssonska förslaget, utan anser Örebro-förslagets bestämmelser utan våda
kunna godkännas, hvarföre jag blott till dess lydelse i § 7 af Vallagen fogat det vilkoret
för valrättens utöfning, att bevillning enligt andra artikeln skall af den väljande vara
erlagd. Att den, som vill ålnjuta de medborgerliga rättigheterna äfven bör fullgöra skyldigheterna,
lärer en hvar finna tillbörligt.
För öfrigt hafva de vid sednare riksdagar vidtagna grundiags-förändringar blifvit
tillämpade på detta förslag, så vidt de synts mig förtjena iakttagas äfven för den nya
representationen.
Sedan jag nu antydt de förändringar från de äldre bekanta förslag, sorn med
detta äro i hufvudsak likartade, vill jag förklara att jag visserligen anser dessa förän
-
6
Konstilutions-UIskottets Memorial N:o il.
dringar önskvärda och förljenta af Höglofl. Utskottets bifall och förord, men, att jag likväl
med kännedomen om, huru lifligt folket i landet önskar och huru mycket det är i
behof af en national-representation, som uttrycker, såsom 1810 års Konstitutions-Utskott
kallar det »nationens allmänna vilja,» icke kan motsätta mig antagandet af hvilket annat
förslag som helst, hvilket liksom detta är bygdt på hufvudgruuderna af valrätt för hvarje
fullmyndig, välfrejdad och oberoende man — samfälda val utan åtskilnad genom Stånd
eller klasser samt lika rösträtt för hvarje valberättigad medborgare, — ifall ett sådant
mer än mitt skulle kunna få glädja sig åt Höglofl. Utskottets benägenhet och förord.
För denna nationens stora välfärds-angelägenhet tror jag nemligen, att man bör offra de
enskilda tyckena och betänkligheterna, väl vetande, att, med en representation byggd på
nyss anförda hufvudgrunder, det icke kan dröja länge, innan folkets allmänna vilja gör sig
hörd och skaffar sig ett uttryck uti de iagbestämda formerna.
Jag vill nu slutligen i största korthet anföra några ord om de motiver, sorn
föranledt mig att framlägga detta förslag.
Sjelf, vid de många riksdagar medborgares förtroende kallat mig att bivista, af
talrika företeelser öfvertygad, att den nuvarande Stånds representationen är i de flesta
fall hinderlig för främjandet af folkets sanna och allmänna intressen: men deremot lätt
brukad till sådant, som på det allmännas bekostnad främjar och befordrar enskilda korporationers
eller andra mer eller mindre enskilda intressen, har jag äfven funnit att bland
nationen utbildat sig en så allmän insigt om dessa förhållanden och en så allmän fordran,
att de måtte snart till fäderneslandets båtnad ombiidas, att jag befarar, att ett
längre uppskof med detta nationalverks utförande vid en af tillfälliga omständigheter
upprörd tidsperiod kan. på ett för fäderneslandets sjelfständighet och bestånd såsom fri
och oberoende konstitutionel Stat äfventyrlig! och farfullt sätt, föranleda en våldsam och
brådstörtad omhvälfning. Det är sålunda i den lagliga ordningens, i den lugna utvecklingens
namn jag går att påyrka tillämpning af den sanning, som redan Konstitutionsutskottet
uti sitt ryktbara memorial af den 24 Mars 1810 uttalade, då det förklarade,
att första vilkoret vid en representations-förändring skulle vara-.
»Att alla Svenska medborgare, utan åtskilnad af Stånd, yrken eller lefnadssätt
skulle vara berättigade att deltaga i valet af nationens befullmägtigade för vården af
dess lagstiftning; att utöfningen af denna valrättighet skulle endast bero af egenskapen
af bofast, oberoende och fullmyndig, som anses erforderliga för samhället, till borgen
för bruket af en sådan rättighet», en förklaring som afgafs sedan Utskottet bevisat »Slåndsfördelningen
vara det hufvudsakliga felet i vår representation.»
Samma Utskott förklarade i nämnde memorial äfven »frågan om en representations-förändring
böra afhandlas i hela dess omfattning, och förslaget dertill böra byggas,
icke på sådana jemkningar, som blott skulle göra det till ett lappverk, men på grunder
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o ii.
7
utaf allmän rätt i förening med allmän säkerhet,» och jag har under en lång lefnadsbana
funnit denna sanning alltmer och mer hafva så genomträngt folkmedvetandet, att
numera detta svårligen låter den nedtystas genom små skeneftergifter från Stånds-representationens
sida åt de talrika orepresenterade medborgare klasserna eller förvillas genom
obetydliga lappningar och jemkningar på det tunga riksdags-maskineriet.
Bonde-Ståndet har också vid denna riksdag ånyo otvetydigt uttalat samma åsigt,
då det först inför thronen framställt sin tanke, att tiden nu är inne för en representations-förändring
byggd på rättvisans oförvanskiiga grund och sedermera förkastat det förslag
till förändring af 15 § Riksdags Ordningen, hvilket, med stånds-fördelningens bibehållande,
skulle skänka representationsrätt blott åt ett ringa antal af de medborgare,
som derpå hafva rättvisa anspråk, och det under förklaring från den majoritet, som förkastade
detta förslag, att sådant skedde, emedan förändringen icke medförde hel och
fullständig rättvisa.
När Bonde-Ståndet sålunda alltsedan 1850 qvarstår på rättvisans och de orepresenterade
medborgares sida, på den sida, som till sin lösen täger: ett enda i klasser
icke deladt folk, så vågar jag hoppas, att de öfriga Riks Stånden skola behjerta ställningens
allvarlighet och icke drifva det rättmätiga missnöjet med den nuvarande representations-formen
till ytterlighet.
Skulle denna min förhoppning visa sig grundlös, så kan jag icke undertrycka
den tanken att här handlas ovisliga, då man för ögonen har. att enligt det »generalsammandrag
af statistiska tabeller», som till följd af Kongl. Maj:ts nådiga förordnande
upprättades enligt formulärer, meddelade af Kommittéen förbehandling af frågan om na
tional-representationens ombildning, myndige män i landet 1845 utgjordes af
Orepresenterade 74 procent
Bönder 23,5 »
Borgare med magistrats-personer och ofrälse bruksegare 1,7 procent samt
Prester och Adeln hvardera icke fullt 0.4 procent, ett förhållande, som föga
blifvit förändradt genom sednaste förändringen af 14 § Riksdags-Ordningen.
Följderna af ett sådant ovisligt handlingssätt må de ansvara för, som mer än
ett halft sekel förhindra Svenska folket att på lagstadgad väg komma i åtnjutande af den
rättvisa i de medborgerliga rättigheternas fördelning, som stiftarne af vår nuvarande
Grundlag erkände; men icke vågade i omedelbart sammanhang med en statshvälfning under
öppet och landets sjelfständighet hotande krig vidtaga.»
Stockholm den 9 Februari 1860.
Lars Magnus Knutsson.
8
Konslitutions-Utskottels Memorial N:o 11.
Förslag till Regeringsform.
i.
Sveriges Rikes Regeringssätt,
§ 1. Sveriges rike skall styras af en Konung och vara ett arfrike. Ej må någon
del från detta rike söndras genom försäljning, förpantning, gåfva eller på annat
dylikt sätt.
§ 2. Thronföijden skall vara nedstigande och agnatisk, sådan som den finnes
stadgad uti Successions-Ordningen af den 26 September 1810.
§ 3. Svenska folket till riksdag grundlagsenligt valde ombud kallas Riksdagsmän;
församlade till riksdag utgöra de Riksförsamlingen.
§ 4. Grundlagar äro: denna Regerings-Form, lagen om val till folktinget, Successions-Ordningen
af den 26 September 1810, och Tryckfrihets-Förordningen af den 16
Juli 1812, med de förändringar i samma förordning, hvilka sedermera blifvit fastställda,
eller hädanefter kunna fastställas. Hvad i Successions-Ordningen och Tryckfrihets Förordningen
i afseende å Rikets Ständer blifvit stadgadt och omförmäldt, skall hädanefter på
Riksförsamlingen tillämpas. Ej må någon för framtiden gällande förklaring af Grundlagarne
stadgas, utan på det sätt, som enligt 135 § iakttagas bör. Efter sin ordalydelse
skola de i hvarje särskildt fall tillämpas.
II.
Slatsmagternas rättigheter och ömsesidiga förhållanden.
§ 5. Konungens Majestät skall hällas i helgd och vördnad. Hans gerningar vare
mot allt åtal fredade.
§ 6.
Konslilutions-Utskottets Memorial N:o 11.
9
§ 6. Konungen skall alltid vara af den rena evangeliska läran, sådan som den
uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Upsala mötes beslut af år 1593, anlagen
och förklarad är.
§ 7. Konung vare myndig vid fyllda aderton år.
§ 8. Då Konung dör och Thronföljaren ännu omyndig är, ege Riksförsamlingen,
utan afseende på något den aflidne Konungens testamente angående riksstyrelsen, att förordna
en, tre eller fem förmyndare, som, intill dess Konungen myndig blifver, må regeringen
i Hans namn efter denna grundlag utöfva.
§ 9. Skulle den olyckliga händelse inträffa, att den konungaätt, hvilken arfsrätten
till riket uppdragen blifvit, på manliga sidan utginge, skall Riksförsamlingen ny
Konungen utkora, med bibehållande af rikets Grundlagar.
§ 10. I den händelse att Konungen, efter företagen resa, utöfver tolf månader
ur de förenade rikena Sverige och Norge blifver; ege Riksförsamlingen, sedan Konungen
blifvit om Riksförsamlingens sammanträde och dess anledning underrättad, men ändock
icke till de förenade rikena återkommit, att taga den författning om rikets styrelse hvilken
Riksförsamlingen nyttigast finner.
§ 11. Om Konungs sjuklighet fortfar af den beskaffenhet, att han längre tid än
tolf månader med regeringsärendena sig icke befattat, förordne Riksförsamlingen om rikets
styrelse så som i föregående § sägs.
§ 12. Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt
hindra och förbjuda, ingen förderfva eller förderfva låta, till lif, ära, personlig, frihet
eller välfärd, utan han lagligen förvunnen och dömd är, och ingen afhända eller afhända
låta något gods, löst eller fast, utan ransakning och dom, i den ordning, Sveriges lag
och laga stadgar föreskrifva; ingens fred i dess hus störa eller störa låta; ingen från
ort till annan förvisa; ingen förmena att sig genom sitt arbete lofligen försörja; ingens
samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid fri utöfning af sin religion,
sä vidt han derigenom icke störer samhällets lngn eller allmän förargelse åstadkommer. Konungen
läte en hvar blifva dömd af den domstol, hvarunder han rätteligen hörer och lyder.
§ 13. Konungen skall skydda och upprätthålla allmän tryckfrihet, hvarmed förstås
hvarje Svensk mans rättighet att, utan några af den offentliga makten i förväg lagda
hinder, utgifva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras
innehåll, och att icke i annat fall kunna derför straffas, än om detta innehåll strider
emot tydlig lag, gifven att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.
§ 14. Konungen eger att styra riket på det sätt, denna Regeringsform föreskrifver;
inhemte dock, i de fall här nedanföre stadgas, underrättelse och råd af ett StatsRäd,
hvartill Konungen kallar och utnämner kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade,
infödde Svenske män af den rena Evangeliska läran.
Bih. lill II St. Prof. i859 y 1860. 3 Sami. 6 Häft. 2
10
Konstitulions-Utskollels Memorial N:o ii.
§ 15. Konungen eger att börja krig och sluta fred, samt att i afhandlingar och
förbund med fremmande makter ingå.
§ 16 Öfver rikets krigsmagt till lands och sjös eger Konungen högsta befälet.
§ 17. Konungen eger att i brottmål göra nåd, mildra lifsstraff samt återgifva
ära och till Kronan förverkadt gods. På den brottslige skall sedermera ankomma, att
emottaga den nåd, Konungen honom förunnat, eller undergå det straff, hvartill han
blifvit dömd.
§ 18. Rikets ordinarie statsmedel och inkomster, så ock hvad under namn af extra
ordinarie utlagor eller bevillningar till Statsverket af Riksförsamlingen anslås, eger Konungen
att till de af Riksförsamlingen pröfvade behof och efter upprättad stat anordna;
varande Stats Rådets ledamöter ansvarige, om de låta afvikelse ifrån denna ega rum,
utan att till protokollet föreställning derom göra, samt anföra hvad Riksförsamlingen i
denna del förordnat.
§ 19. Till bevillningar räknas tull- och accis-medlen, postmedlen, stämplade
pappersafgiften, bränneri-medlen, samt hvad Riksförsamlingen dessutom särskildt, vid
hvarje riksdag, såsom bevillning sig åtager. Dessa afgifter skola utgöras intill slutet
af det år, under hvars lopp ny bevillning af Riksförsamlingen fastställd blifver.
S 20. Vid hvarje lagtima riksdag låter Konungen uppvisa Siatsverkets tillstånd
i alla dess delar, till inkomster och utgifter, fordringar och skulder. Skulle, genom
traktater med främmande magter, några medel riket tillfalla; då skall ock för dem på
lika sätt redovisas. I sammanhang härmed läte Konungen för Riksförsamlingen framställa
Statens behof i alla dess delar, och huru dessa behof genom beskattning må fyllas.
Läte derjemte framlägga fullständigt förslag till ny Riks stat.
§ 21. Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta, utöfvas af Riksförsamlingen
allena.
§ 22. Sedan Statsverkets behof blifvit af Riksförsamlingen pröfvade, ankommer
det på Riksförsamlingen, att en deremot svarande beskattning fastställa samt tillika förordna,
huru särskilda summor skola till särskilda ändamål användas, och att dessa summor,
under bestämda Hufvudtitlar uti Riks staten anslå.
§ 23. Dessutom böra, för oförutsedda händelser, tvänne särskilda tillräckliga
summor anslås och till utbetalning å Riksgälds-kontoret anvisas: den ena, att vara tillgänglig,
dä Konungen, till rikets försvar, eller andra högst vigtiga och angeiägna ändamål,
sedan hela Stats Rådets tankar deröfver blifvit inhemtade, linner den vara oundvikligen
nödig; den andra, att, vid infallande krig af konungen lyftas, sedan Han hela StatsRådet
hört och Riksförsamlingen sammankallat. Riksförsamlingens förseglade anordning
ä sistnämnde summa må ej förr brytas eller summan utbetalas, än sedan riksdagskallelsen
blifvit i hufvudstadens kyrkor vederbörligen kungjord.
§ 24. Inga nya pålagor eller utskrifningar af manskap, penningar eller varor
må utan Riksförsamlingens samtycke påbjudas, uppbäras eller fordras. Ej heller må
Konsli'ulions-Utskottets Memorial N:o H.
ii
några allmänna afgifier. af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan Riksförsamlingens
saraiycke, förhöjas, tullen å inkommande och utgående spanmål allena undantagen,
§ 25. Utan Riksförsamlingens samtycke kan Konungen icke lån in- eller utrikes
göra eller riket med någon gäld belasta.
§ 26. Konungen ege ej makt att fordra någon annan gärd, tili utförande af ett
uppkommet krig, än det sammanskott af födande varor, som uti en landsort kan blifva
erforderligt till krigsfo!ks underhållande under tåg eller marsch, när de särskilda orter,
der detta tåg sker, icke förmå trupperna med nödigt uppehälle förse. Denna gärd skall
dock genast med penningar af statsmedlen de lefvererande betalas efter fastställda markegångspriser
och med förhöjning deruti till hälften af deras belopp. Den må icke äskas
för trupper, sora ä någon ort blifvit förlagde eller under krigsrörelser nyttjas, då trupperna
böra utur dertill samlade magasiner eller förråd med sina behof förses. Huru de
århga markegånsstaxorna skola upprättas, derom skall i särskild lag förordnas.
§ 27. Kungsgårdar och Kungsladugårdar med dertill lydande hemman och lägenheter,
kronoskogar, parker, och djurgårdar, krono- och stallängar, laxfisken och andra
Kronans fisken, samt Kronans öfriga lägenheter, må Konungen icke utan Riksförsamlingens
samtycke genom försäljning, förpantning eller gäfva, eller på något annat sätt Kronan
afhända. De skola förvaltas efter de grunder. Riksförsamlingen föreskrifver: dock
att de personer och menigheter, som, efter hittills gällande törfattningar, sådane Kronans
tillhörigheter nu innehafva eller nyttja, må njuta laglig rätt derå till godo, samt att odlingar
eller odlingsbar mark å kronoskogarne må i vanlig ordning, efter nuvarande eller
framdeles blifvande författningar, kunna till skatte försäljas.
§ 28. Krigsmagten lill häst och fot så väl sorn båtsmanshållet af rotering och
indelning förblifver vid de med landet och städerna upprättade kontrakter och indelningsverk,
hvilka till deras hufvudgrunder skola orubbade vara, intilldess Konungen och Riksförsamlingen
finna nödigt någon ändring deruti samfäldt att göra; kunnande ingen ny
eller tillökad rotering, utan genom Konungens och Riksförsamlingens sammanstämmande
beslut, tillkomma.
§ 29. Konungen må ej Statens inkomster förpakta eller, till vinning för Sig,
Kronan eller enskilda personer och korporationer, några monopolier fastställa.
§ 30. Ingen förändring i rikets mynt till skrot eller korn, det vare sig till förhöjning
eller afslag, må ega rum utan Riksförsamlingens bifall; Konungens rättighet att
låta slå mynt dock oförkränkt.
§ 31. Riksgälds kontoret förblifver under Riksförsamlingens styrelse, inseende
och förvaltning; och som Riksförsamlingen ansvarar för den rikets gäld, som kontoret
ombesörjer, åligger dels Riksförsamlingen, sedan Stats-Utskottet öfver kontorets tillstånd
och behof sig utlåtit, att anvisa de medel, hvilka för betalandet af denna gäld, till ränta
och kapital, oumbärlige finnas, så att rikets kredit varder bibehållen och vårdad.
12
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o il.
§ 32. De till Riksgäldsverket hörande och dit anslagne medel må icke under
någon förevändning eller med hvad vilkor som helst, derifrån ryckas eller användas till
andra behof, än Riksförsamlingen bestämt. Allt förordnande, som deremot strider, vare
kraftlöst.
§ 33. Ej må något Konungens ombud i Riksgälds kontoret bevista Fullmäkiiges
sammankomster oftare, än då Fullmägtige åstunda att med sådant ombud öfverlägga.
§ 34. Sveriges rikes Bank förblifver under Riksförsamlingens garanti och vård,
så att den ostörd må förvaltas af de Fullmägtige, som Riksförsamlingen dertill, förordnar,
efter de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af
Riksförsamlingen göras kunna; egande Riksförsamlingen allena rätt att genom Banken
utgifva sedlar, som för mynt i riket må erkännas.
§ 35. Lagstiftande makten tillhörer Konungen och Riksförsamlingen gemensamt
I hvad som rörer rikets allmänna hushållning och grunderna för allmänna inrättningar
af alla slag, ehvad de höra till allmänna uppfostrings- och undervisningsverken,
allmänna fattigvården, laudihushållningen, bergverken, handeln eller näringarne,
ege Konungen att emellan riksdagarne utfärda förordningar, hvilka, för att fortfarande
blifva gällande såsom lag, böra vid nästpåföijande riksdags början understäiias Riksförsamlingens
pröfning och godkännande. Ogillas de af Riksförsamlingen, upphöre de
att vara gällande samt må sedan icke af domstolarne iakttagas eller åberopas.
§ 36 De privilegier, förmåner, rättigheter och fribeter, som för de fordna
RiksStånden för närvarande gälla och ej genom denna Reger ngsform upphört, må ej af
Konungen, utan Riksförsamlingens samtycke, ändras eller upphäfvas.
III.
Styrelse och Lagskipning.
§ 37. Stats Rådet skall bestå af tio ledamöter, hvilka ege att aila der förekommande
ärenden öfvervara: ej må fader och son eller bröder på en gång vara ledamöter
af Stats-Rådet.
§ 38. Af Stats Rådets ledamöter skola sju vara Chefer, hvar för sitt Departement,
nemligen:
Justitie-Statsministern för Justitie-departementet;
Stats ministern för utrikes ärendena, för Utrikesdepartementet;
En Chef och föredragande Stats-råd för Landtförsvars-departementet, hvilken tillika
vare Konungens rådgifvare i kommandomål för arméen;
En för Sjöförsvars-departementet, hvilken tillika? vare Konungens rådgifvare i
kommandomåIdför flottan;
Konstitutions-Utskoltets Memorial N:o 11.
13
En för Civil-departementet;
En för Finans departementet; samt
En för Ecklesiastik-departemeniet.
Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan, bestämmes af
Konungen, genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord stadga.
Bland de tre Stats råden utan departement böra minst två hafva förvaltat civil
beställning.
§ 39. Alla regeringsärenden, med undantag af sådana, som i 52 och 54 §§
omförmälas, skola inför Konungen i Stats-Rådet föredragas och der afgöras. Uti alla
mål. som hos Konungen i Stats-Rådet förekomma, skall protokoll föras. Stats Rådets tillstädesvarande
ledamöter böra, under ansvarighet för rådslagen, till den påföljd, hvarom
i 150 och 151 §§ vidare stadgas, ovilkorligen till protokollet sina meningar yttra och
förklara; Konungen dock förbehållet att allena besluta.
§ 40. Ej må Koungen fatta något beslut i mål, hvaröfver Stats-Rådet höras bör,
derest icke minst tre af Stats-råden,. utom vederbörande föredragande, tillstädes äro.
Stats-Rådets samtlige ledamöter, der de icke laga förfall ega, skola öfvervara alla mål
af synnerlig vigt och omfattning, som, efter dem förut meddelade föredragningslistor, i
Siats-Rådet förekomma och rikets allmänna styrelse röra Sädane äro frågor och förslag
om nya allmänna författningars vidtagande; om upphäfvande och förändring af de förut
gällande: om nya allmänna inrättningar uti särskilda styrelsens grenar, med flera af dylik
beskaffenhet.
§ 41. Vill Konungen börja krig elier sluta fred, kalle då Stats-Rådets samtlige
ledamöter, framställe för dem de skäl och omständigheter, som härvid till öfvervägande
förekomma, samt äske deröfver deras yttranden, hvilka de skota hvar för sig, med den
ansvarighet 15 L § bestämmer, till protokollet afgifva. Konungen ege derefter magt att
fatta och utföra de beslut, som han för riket nyttigast finner.
§ 42. Innan ärendena hos Konungen i Stats Rådet föredragas, skola de, genom
nödiga upplysningars inhemtande från vederbörande embetsverk, af den föredragande
beredas.
§ 43. Öfver alla ansökningar om nåd, som hos Konungen göras efter 17 §,
varde Högsta Domstolen hörd, innan.Konungen sitt beslut i Stats Rådet fattar.
§ 44. I alla sådana frågor, som angå allmän Civil-, Kriminal- eller Kyrko-lag,
derunder inbegripne de delar af Krlgs-lagar och författningar rörande krigsväsendet,
som ega tillämpning till medborgare utom Krigs-staten, inhemte Konungen Högsta Domstolens
tankar, innan Proposition till Riksförsamlingen framställes, eller stadfästelse å,
dess beslut meddelas.
§ 45. Då justitie ärenden i Stats-Rådet föredragas, skola, jemte Justitie-statsministern
och tvä Stats-råd, två af Högsta Domstolens ledamöter dem öfvervara, med
den skyldighet att till protokollet sig yttra, som 39 § föreskrifver.
14
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 11.
§ 46. Skulle någonsin den oförmodade händelsen inträffa, att Konungens be
slut
vore uppenbart stridande emot Rikets Grundlag eller allmän lag, åligge det då StatsRädets
ledamöter att kraltiga föreställningar deremot göra. Den, som ej särskild mening
till protokollet anfört, vare för beslutet ansvarig, såsom hade han styrkt Konungen
att det beslut fatta.
§ 47. Vill Konungen utom de förenade rikena Sverige ocb Norge resa, meddele
Han Siats-Rådets samtlige ledamöter, efter thy om andra mål af synnerlig vigt i 40 §
sagdt är, denna sin föresats och inhemte deras tankar deröfver. Beslutar Konungen
derefter sådan resa och den verkställer, befatte sig ej med rikets styrelse eller utöfve
den Konungsliga makten, så länge Han utom dessa riken vistas, utan före Siats-Rådet,
under sådan Konungens frånvaro regeringen i Hans namn med all den rätt, som denna
Regeringsform Konungen tillägger; dock må ej Stats Rådet annorlunda än tillsvidare kunna
förordna om lediga sysslor. Huru förhållas skall, derest Konungen längre tid än tolf
månader ur de förenade rikena bhfver, derom är i 10 § stadgadt.
§ 48. Blifver Konungen sä sjuk, att Han icke regeringsärendena vårdar, för
valte
Stats Rådet styrelsen på det sätt, som i föregående § bestämmes.
§ 49. Dör Konung, medan Thronföljaren ännu omyndig är, föres styrelsen af
Stats-Rådet med konungslig makt och myndighet i Konungens namn, intilldess Riksförsamlingen
sammankommer, och den förmyndarestyrelse, Riksförsamlingen förordnar, regeringen
tillträdt; ställande sig Stats-Rådet denna Regeringsform till ovilkorlig efierlefnad.
§ 50. Skulle den olyckan tima, att hela Konungahuset, inom hvilket arfsrätten
till riket räknas, på manliga sidan utginge, då förvalte äfven Stats-Rådet regeringen
med konungslig makt och myndighet, intilldess Riksförsamlingen hinner sammankomma,
ny Konung utkora, och den valde Konungen regeringen tillträdt.
Uti alla de fall, hvarom föregående fyra §§ handla, skola Stats-Rådets samtlige
ledamöter vara närvarande och rösta.
§ 51. Går Konungen i fält, eller reser till aflägsnare inrikes orter eller till
Konungariket Norge, förordne tre ledamöter af Stats Rådet, under den ordförande, som
Han, antingen ibland Prinsar af sitt hus eller ibland Stats-Rådets ledamöter, särskildt
nämner, att föra regeringen i de mål, Konungen föreskrifver. Med de mål, Konungen
dä sjelf afgör, förhålles på det sätt, som 40 § stadgar.
§ 52. Ministeriel mål, hvarmed förstås alla de, som angå Rikets förhållande
till främmande magter, må Konungen låta bereda och handhafva på det sätt, Honom
lämpligast synes. Stats-ministern för utrikes ärendena tillhör, att dessa mål inför Konungen
föredraga och anmäla, i närvaro af någon annan Stats-Rådets ledamot. Är Statsministern
frånvarande, föredrage den Stats-Rådets ledamot, som Konungen äfven i detta
fall tillkalle. Sedan Konungen af dessa embetsman inhemtat till protokoll anförda råd,
för hvilka de blifva ansvarige, falte Konungen, i deras närvaro, besluten; åliggande det
den dertill särskildt förordnade att protokollet föra. Af sådana beslut må Konungen låta
Konstilutions-Utskottets Memorial N:o ii.
15
till Stats-Rädets kunskap komma, hvad Honom nyttigt synes, så att äfven någon kännedom
af denna riksstyrelsens gren måtte hos Stafs-Rådet finnas.
§ 53. Vill Konungen afhandlingar och förbund med främmande magter ingå
höre deröfver enligt föregående §, Stats-ministern för utrikes ärendena och någon annan
tillkallad Siats-Rådets ledamot.
§ 54. Kommandomål, hvarmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap af
högste Befälhafvare öfver krigsmagten till lands och sjös, omedelbarligen besörjer, och
hvilkas omfång skall bestämmas genom särskild lag, må Konungen, då Han sjelf förer
riksstyrelsen, afgöra i närvaro af den bland Krigs-departementens chefer, till hvars departement
ärendet hörer. Honom åligge, vid ansvar, att, då dessa mål beredas, sin mening
yttra öfver de företag Konungen besluter, samt att, då hans mening icke med Konungens
beslut öfverensstämmer, föra sina yttrade betänkligheter och råd till ett protokoll,
hvars rigtighet Konungen medelst Sin höga påskrift besanue. Finner nämnde embetsman
dessa företag vara af en vådlig riktning eller omfattning, eller grundade på
ovissa elier otillräckliga medel att dem utföra, tillstyrke han jemväl, att Konungen ville
kalla, till ett Krigs Råd deröfver, tvänne eller flere af de närvarande högre militära embetsmål);
Konungen dock obetaget, att å denna tillstyrkan och, der den bifalles, åKrigsRådets
till protokoll anförda tankar göra det afseende, Honom godt synes.
§ 55. Alla frän Konungen utgående expeditioner och befallningar, utom i kommandomål,
skola, för att blifva gällande, vara försedda med Konungens underskrift och
kontrasignation af vederbörande föredragande, som vare ansvarig, att de instämma med
deröfver förda protokoll. Föreskrifter och erinringar om verkställighet af utfärdade beslut
må af Departements-Chef omedelbarligen kunna till vederbörande expedieras. Skulle
den föredragande finna något Konungens beslut vara stridande emot denna Regeringsform,
gore han derom i Stats Rådet föreställning: yrkar Konungen ändock, att ett sådant
beslut skall utfärdas, vare det då den föredragandes rättighet och pligt, att sin kontrasignation
derå vägra, och nedlägge han i följd deraf sitt embete, hvilket han icke må
återtaga förr, än Riksförsamlingen hans förhållande pröfvat och gillat. Under tiden vare
han vid sin lön och öfriga tjensten åtföljande inkomster bibehållen.
§ 56. l:o) Konungen eger att i Stats Rådet utnämna och befordra infödde
Svenske män till alla de embeten och tjenster inom Riket, högre och lägre, hvilka äro
af den egenskap, att Konungen fullmagter derå utfärdar; dock böra vederbörande förut
med förslag hafva inkommit, der sädane hittills egt rum; vare likväl Konungen obetaget,
att, efter vederbörandes hörande, eller uppå deras framställning till lärarebefattningar
vid universiteterna, de teologiska läraretjensterna likväl undantagna, såsom ock till lärare
och andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst,
äfvensom till läkarebefattningar, kalla och befordra äfven utländske män af utmärkt
förtjenst, de der den rena evangeliska läran bekänna. Likaledes må Konungen kunna
uti militära embeten nyttja utländske män af sällsynt skicklighet, dock icke till kom
-
i6
Konstitutions-Utskollets Memorial N:o H.
mendanter i fästningarne. Konungen fäste, vid alla befordringar, afseende endast å de
sökandes förtjenst och skicklighet, men icke å deras börd. Till civile embets- och tjenstemän
inom Riket och till domare må endast sådane män nämnas, som äro af den rena
evangeliska läran. Hvarje Deparlements-chef skall föredraga och expediera alla ärenden
som angå befordringar, förordnanden, tjenstledighet och afsked till och ifrån embeten
och ijenster, vid de verk och stater, som under Departementet höra.
2:o) Konungen eger att genom naturalisation till Svénsk medborgare upptaga
utländsk man i den ordning och under de vilkor, som uti särskild derom af Konung och
Riksförsamling gemensamt stiftad lag bestämmas. Sålunda naturaliserad utländning njute
samma rättigheter och förmåner, som infödd Svensk man, dock utan att kunna till ledamot
af Stats-Rädet utnämnas.
§ 57. Till de embeten och tjenster, hvilka hittills blifvit tillsatte inom förslag,
utnämne Konungen en af de tre, som föfeslagne blifvit. Med förslagens upprättande
förhålles efter hvad genom särskild lag bestämmes. Kyrkoherde-beställningar i regala
pastorater, tillsätte Konungen på sätt förr öfligt varit. Konsistoriela gäll vare vid sin
valrätt bibehällne.
§ 58. Enär sådane sysslor, till hvilka förslag blifvit upprättade, skola af Konungen
bortgifvas, böra Stats-Rådets ledamöter yttra sig öfver de sökandes skicklighet
och förljenster. Ege de äfven rätt, att emot Konungens utnämningar till andra tjenster
och embeten underdåniga påminnelser göra.
§ 59. Sändebud hos främmande makter, och Ijenstemän vid beskickningarne,
nämne Konungen i Statsministerns för utrikes ärendena och någon annan tillkallad StatsRåds-ledamots
närvaro.
§ 60. Hvarken Svea rikes Kronprins och Arffurste eller Prinsar af det Konungsliga
huset skola hafva något lifgeding eller civilt embete: dock kunna efter gam
malt
bruk titlar af hertigdömen och furstendömen dem tilläggas, utan rättighet till de
landskap, hvilkas namn de bära.
§ 61. Konungens hof står under Hans enskilda styrelse; kunnande Han deruti
förordna som Honom godt synes. Alla beställningar vid Sitt hof må Konungen efter
behag tillsätta och derifrån afsätta.
§ 62. Stats-ministrarne innehafva rikets högsta värdighet, och Stats-råden den
närmaste derintill. Stats-minister eller Stats råd må icke tillika annat embete utöfva, ej
heller några inkomster deraf uppbära.
§ 63. Stals-Rädets ledamöter, Presidenter och Chefer för kollegier eller i dessas
ställe inrättade verk, Justilie-kanslern, Cheferna för Tullstyrelsen och för Postverket,
Expeditions-chefer i Stats-departementen, Öfverståthåilaren, Underståthållaren och Polismästaren
i hufvudstaden, Landshöfdingar, Fältmarskalker, Generaler och Amiraler af alla
grader, General-adjutanter, Kommendanter i fästningarne, Öfverstar för regementena, Sekund
-
Konstilutions-Utskottets Memorial N:o 11.
17
kund cheferna för Gardes regementena till häst och fot och för Lif-regementets korpser
samt Cheferne för öfrige särskilt för sig bestående militära korpser eller bataljoner, Cheferne
för Artilleriet, Fortifikations-, Fältmätnings- och Sjömätnings-väsendet, Ministrar,
Sändebud och Agenter för handeln och främmande makter, samt de Embets- och Tjenstemän,
sora uti Konungens kabinett för utrikes brefvexlingen och vid beskickningarne nytt
jas,
hafva förtroende sysslor, från hvilka Konungen mä dem entlediga, när Han pröfvar
rikets tjenst det fordra. Konungen kungöre dock sådana beslut i Stats-Rådet, hvars ledamöter
vare skyldige att deremot göra underdåniga föreställningar, om de finna sig dertill
skäl ega.
§ 64. De som bekläda domare-embeten, så högre som lägre, samt alle andre
embets- och tjenstemän, än de i föregående § nämnde, kunna icke, utan medelst ransakning
och dom, ifrån sina innehafvande sysslor af Konungen afsättas, ej heller, utan
efter egna ansökningar, till andra tjenster befordras eller flyttas.
§ 65. Landet skall förblifva indeladt i höfdingdömen under den vanliga landtregeringen.
Den civila och militära myndigheten må inom landtregeringen icke hos samma
embetsman förenas.
§ 66. Konungens domsrätt skall uppdragas minst tolf högst aderton af Honom
utnämnde lagkunnige män, hvilka fullgjort hvad författningarne föreskrifva dem, som uti
domare-embeten mä nytijas, samt i sådana värf ådagalagt insigt, erfarenhet och redlighet.
De kallas Justitie-råd och utgöra Konungens Högsta domstol. Deras antal må ej
ökas utöfver tolf, så vida ej Konungen och Riksförsamlingen gemensamt besluta alt Högsta
domstolen skall på afdelningar arbeta: och varde i sådant fall så väl Justitie-rådens
antal inom ofvan föreskrifne gränser, som ärendenas fördelning mellan afdelningarne i
samma ordning bestämde. Justitie-råd må icke tillika annat embete innehafva eller
utöfva.
§ 67. Denna Högsta domstol tillkommer det äfven att upptaga och afgöra alla
ansökningar, att Konungen mä bryta dom åter, som vunnit laga kraft, eller återställa
laga tid, som försuten är.
§ 68. Uti fredstider skola de mål, som från krigsdomstolarne dragas under Konungens
pröfning, uti Högsta domstolen företagas och afgöras. Tvänne militär-personer
af högre grad, dem Konungen dertill ulser och förordnar, böra med domarejäf och ansvar,
och utan särskildt arfvode, sådana mål i Högsta domstolen öfvervara och deröfver
rösta; dock må domarenas antal icke öfverstiga åtta. Under krig förhålles härmed efter
krigsartiklarne.
§ 69. Inkomma till Konungen ifrån domstolar och embetsman förfrågningar om
lagens rätta mening i sådana fall, som till domares åtgärd höra, ege ock Högsta domstolen
att sålunda sökta förklaringar gifva; Riksförsamlingen dock obetaget att sådana
Bih. till R. St. Prot. 1859 $ 1860. 3 Sami. 6 Haft. 3
18
Konslitutions-Utskotlets Memorial N:o ii.
förklaringar ogilla, hvarefter de icke längre vare gällande eller af domstolar iakttagas
eller åberopas må.
§ 70. Konungen eger tvänne röster i de mål, hvilkas föredragning och afgörande
Han för godt finner att i Högsta domstolen öfvervara. Alla frågor om förklarin
gar
öfver lagen skola hos Konungen anrnäjas och Hans röster deruti inhemtas och beräknas,
änskönt Han icke i Högsta domstolens öfverläggningar derom deltagit.
§ 71. Uti Högsta domstolen kunna ringare mål pröfvas och afgöras af fem le
damöter,
så ock af fyra, der alla fyra äro om beslutet ense. Öfver vigtigare saker skola
minst sju döma. Ej må flere än åtta ledamöter i pröfningen af något mål deltaga.
§ 72. Uti Konungens nedre Justitie revision skola justitie-ärendena beredas till
föredragning och afgörande i Högsta domstolen.
§ 73. Alla Högsta domstolens beslut utfärdas i Konungens namn och med hans
höga underskrift eller under hans sekret.
§ 74. Alla domstolar skola efter lag och laga stadgar döma, aila embetsverk
samt högre och lägre embetsman skola förvalta de dem åliggande sysslor och värf, enligt
de instruktioner, reglementen och föreskrifter, som redan gifna äro eller framdeles
kunna gifvas, lyda Konungens bud och befallningar och räcka hvarandra handen till fullgörande
deraf och af allt hvad Rikets tjenst utaf dem fordrar; blifvande de Konungen i
laga ordning ansvarige, om något af dem underlåtes och försummas eller olagligen behandlas.
§ 75. Till Justitie kansler må Konungen nämna en lagfaren, skicklig och oväldig
man, som i domarevärf varit nyttjad. Honom, såsom Konungens högste ombudsman,
åligge förnämligast, att föra eller genom de under honom ställda fiskaler låta föra Konungens
talan i mål, som röra allmän säkerhet och Kronans rätt, samt att, å Konungens
vägnar hafva tillsyn öfver rättvisans handhafvande och i sådan egenskap beifra fel, som
af domare och embetsman begångne blifva.
§ 76. Riksförsamlingen skall ock på sätt i 140 § stadgas, förordna en förlagkunskap
och utmärkt redlighet känd man, att, såsom dess Justitie-ombudsman, efter den
Instruktion Riksförsamlingen utfärdar, hafva tillsyn öfver lagarnes efterlefnad af domare
och embetsman, samt att vid vederbörliga domstolar och i laga ordning tilltala dem, som
uti sina embetens utöfning af väld, mannamån eller annan orsak någon olaglighet begått
eller underlåtit att sina embetspligter behörigen fullgöra: varande han dock underkastad
samma ansvar och pligt, som allmän lag och rättegångs-ordning för åklagare utstaka.
Justitie-ombudsman anses, så länge han embelet innehafver, i alla afseenden lika med
Konungens Justitie-kansler.
§ 77. Riksförsamlingens Justitie-ombudsman, skall hafva tillgång till alla domstolars,
kollegiers och embetsverks protokoll och handlingar, och må äfven, när han det
nödigt anser, kunna öfvervara Högsta domstolens, nedre Justitie-révisionens, Hof-rätternas,
Kollegiernas eller, i dessas ställe, inrättade verks och alla lägre domstolars öfverlägg
-
Konstitutions-Utskoltets Memorial N:o ii.
19
ningar och beslut, dock utan rättighet att sin mening dervid yttra. Konungens embetsman
i allmänhet vore skyldige att lemna Justitie-ombudsmannen laga handräckning, samt
alla fiskaler att, medelst aktioners utförande, honom biträda, då han det äskar.
§ 78. Justitie-ombudsmannen åligge att vid hvarje lagtima riksdag till Riksförsamlingen
aflemna och genom trycket kungöra en redogörelse för sin förvaltning af det
honom anförtrodda embete, samt alt deruti utreda lagskipningens tillstånd i riket, anmärka
lagarnes och förfatlningarnes brister och uppgifva förslag till deras förbättring.
Särskildt uppgifve han ock, hvilka åtgärder nästföregående Riksförsamlings beslut, framställningar
eller önskningar föranledt.
§ 79. Skulle den oförmodade händelsen inträffa, att antingen Konungens Högsta
domstol, eller af dess ledamöter en eller flere funnes hafva af egennytta, vrångvisa
eller försumlighet så orätt dömt, att derigenom någon, emot tydlig lag och sakens utredda
och behörigen styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista lif, personlig frihet,
ära eller egendom, vare Riksförsamlingens Justitie ombudsman pligtig, äfvensom Konungens
Justitie-kansler berättigad, alt vid den Riksrätt, som i följande § bestämmes, den
felaktige under tilltal ställa och till anvar efter rikets lag befordra. Har Riksförsamlingens
Gransknings-Utskolt, på sätt i 150 8 sägs, beslutat åtal mot någon af Konungens
rådgifvare, skall sådant åtal vid Riksrätt af Justitie-ombudsmannen utföras.
8 80. Denna Riksrätt skall bestå af aderton medlemmar, nemligen Presidenten
och tre af de äldsta ledamöter af Svea Hof-rätt, tre af de äldste i Göta Hof-rätt, två
de äldste af Hof-rätten öfver Skåne och Blekinge, och nio af Landstinget valde lagfarne
och i domarevärf nyttjade män. Då åtal inför Riksrätt skall anställas, äske Justitie-kanslern
eller Justitie ombudsmannen hos Presidenten i Svea Hof rätt, hvilken vare Riksrättens
ordförande, laglig kallelse å den eller dera, som tilltalas skola. Presidenten i Hofrätten
foge derefter anstalt om Riksrättens sammanträde, för att kallelsen utfärda och
målet vidare i laglig ordning behandla. Skulle mot förmodan han detta underlåta, eller
någon af öfrige ledamöter undandraga sig att uti Riksrätten deltaga, stånde de, sås#m
för uppsåtlig försummelse af annan embetspligt, till lagligt ansvar. Hafva en eller flere
af Riksrättens ledamöter laga förfall, eller finues emot någon af dem laga jäf, vare ändock
Rätten domför, om tolf deruti sitta. Är Presidenten i Hof rätten af laga förfall
eller jäf hindrad, välje Rätten inom sig ordförande. Denna Riksrätt ege, sedan ransakningen
fulländad är, att döma efter allmän lag och, hvad Stats-Rädets medlemmar angår,
äfven efter den ansvarighetslag, som för dem särskildt finnes utfärdad. Domen skall
derefter för öppna dörrar afkunnas. Ingen håfve makt att sådan dom ändra, Konungen
dock obetaget att göra nåd,.hvilken likväl icke må sträcka sig till den dömdes återinsättande
i rikets tjenst.
§ 81. Riksförsamlingens fullmäglige uti Riks-banken och Riksgälds-kontoret
förvalte dessa verk efter de instruktioner Riksförsamlingen dem meddelar, och tillträde
sina befattningar medan Riksförsamlingen ännu samlad är.
20
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 11.
§ 82. Riksförsamlingens revisorer ege att efter följande § af denna Regeringsform
och den instruktion, som Riksförsamlingen meddelar, öfverse och granska Statsverkets,
Riks-bankens och Riksgälds kontorets tillstånd, styrelse och förvaltning; likväl,
hvad Statsverket angår, utan rättighet att meddela föreskrifter, eller förändringar besluta.
Hvarje revisions-förrättning skall omfatta ett års afslutade räkenskaper, taga årligen
sin början den 15 Augusti eller, om helgedag då inträffar, nästa söcknedag derefter,
och inom åtta veckors tid vara fullbordad.
§ 83. Vid granskningen af Statsverkets räkenskaper böra Riksförsamlingens
revisorer efterse, huruvida gjorda eller förordnade utbetalningar af stats-medlen icke öf
verstigit
beloppet af de hufvudtitlar, hvilka uti nästförllutna riksdags statsreglering blifvit
fastställda, och huruvida de äro grundade på behörigen upprättade stater, eller å Konungens
med vederbörlig kontrasignation utfärdade anordningar och styrkta med behöriga
qvittenser af dem, som medlen emottagit. Skulle, emot Riksförsamlingens beslut, någon
af de till en hufvudtitel anslagne summor befinnas dragen till annat ändamål, än som
under hufvudtiteln hörer, eller något af Riksförsamlingen faststäldt anslag vara öfverskridit,
skola revisorerna, i sin berättelse till Riksförsamlingen härom göra anmärkning
emot den embetsman, som anordningen kontrasignerat. De anmärkningar, som revisorerna
finna sig befogade att framställa, skola, sedan förklaringar deröfver inkommit, å
nästföljande lagtima riksdag öfverlemnas till vederbörande Utskotts granskning och vidare
behandling.
§ 84. Riksförsamlingens fullmägtige och revisorer må i och för sin befattning
inga föreskrifter emottaga, utan af Riksförsamlingen allena och i enlighet med dess in
struktioner;
icke heller till ansvar och redo ställas, utan efter Riks-lörsamlingens beslut
och i laga ordning.
IV.
Riksdags-Ordningen.
i.
Kallelse till Riksdag.
§ 85. Riksförsamlingen skall, i kraft af denna Regerings-form och utan särskild
kallelse, till Lagtima riksdag sammanträda hvart tredje år den 15 Oktober, eller,
om helgedag då inträffar, å nästa söcknedag derefter.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o H.
21
§ 86. Konungen vare obetaget, alt emellan de tider, då lagtima riksdagar hållas,
kalla Riksförsamlingen till urtima riksdag, att öfverlägga och besluta i ämnen, som
Han finner för godt att för den framställa.
§ 87. I den händelse, hvarom uti § 10 sägs, att Konungen efter företagen resa
utöfver tolf månader ur de förenade rikena Sverige och Norge blifver, åligge Stats-Rådet
att genom öppet påbud, Riksförsamlingen till urtima riksdag sammankalla; och varde
kallelsen inom femton dagar efter berörde tids förlopp uti hufvudstadens kyrkor och
skyndsamligen i öfriga delar af riket kungjord.
§ 88. Om Konungs sjuklighet fortfar af den beskaffenhet, att han längre tid än
tolf månader med regeringsärendena sig icke befattat, kalle äfven Stats-Rådet till riksdag,
sä som i föregående § sägs
§ 89. Då Konung dör och Thronföljaren ännu omyndig är, utfärde Stats-Rådet
Riksdags kallelse och läte densamma inom femton dagar efter Konungens död i hufvudstadens
kyrkor och skyndsamligen i öfriga delar af riket kungöras.
8 90. Utdör Konungaätt på manliga sidan, vare ock då lag om Riksförsamlingens
sammankallande som i föregående § sägs.
8 91. Underlåter Stats-Rådet att i något af de fall, som i 87, 88, 89 och 90 §§
sagde äro, Riksförsamlingen inom föreskrifven tid sammankalla; åligge det Riksförsamlingens
fullmägtige i Banken och Riksgälds-kontoret, att ovilkorligen och utan ringaste dröjsmål
Riksdags kallelse utfärda, på det Riksförsamlingen måtte sammankomma, att sin och
rikets rätt iakttaga och skydda.
§ 92. I de fall, då Konungen eiler Stats-Rådet sammankallar Riksförsamlingen,
fastställes tiden tili riksdagens begynnelse efter trelionde och inom femtionde dagen
från den, då kallelsen blifver uti hufvudstadens kyrkor kungjord. Riksdag, till hvilken
Riksförsamlingens fullmägtige i Riks banken och Riksgälds-kontoret kallelse utfärdat,
skall sammanträda å femtionde dagen efter den, dä Stats-Rådet sist bort kallelsen i hufvudstadens
kyrkor kungöra låta.
§ 93. Derest Riksförsamlingen är å lagtima riksdag samlad, eller tiden för
sådan riksdags början inom femtio dagar tiljstundar, då något af de i 87, 88 och 89 §§
omtalade fall inträffa, må kallelse tilt urtima riksdag icke utfärdas.
§ 94. Riksdagarne skola hållas i rikets hufvudstad, utom i de fall, då fiendes
framträngande, eller pest, eller andra lika Vjgtiga hinder göra det omöjligt eller för Riksförsamlingens
frihet och säkerhet vådligt. I sädane fall må Konungen, efter samråd med
Riksförsamlingens fullmägtige i Riks-banken och Riksgälds-kontoret, en annan riksdagsort
utsätta och kungöra.
22
Konstilutions-UIskottets Memorial N:o H.
2.
Riksförsamlingens sammansättning.
§ 95. Riksförsamlingen utgöres af tvenne afdelningar, Folktinget och Landstinget.
§ 96. Till Folktinget väljas, på sätt i särskild val-lag föreskrifva är, ellhundradetjugo
Riksdagsmän för hvarje lagtima riksdag: och vare valen gällande ej blott för
den riksdag, ulan äfven för urtima riksdagar, der sådana komma att hållas innan ny
lagtima riksdag inträffar.
§ 97. Landstinget skall utgöras af sextio ledamöter, hvilka af Folktinget väljas
för en tid af sex år och af hvilka en hälft vid hvarje lagtima riksdag ombytes. Vid
hvarje lagtima riksdags slut skall Folktinget, inora sig eller ibland andra, som efter
val lagen till riksdagsmän valbara äro, medelst öppen omröstning utvälja (retio män,
hvilka fyllt tretiofem års ålder, att vid nästkommande lagtima riksdags början såsom
riksdagsmän i Landstinget inträda och detta uppdrag innehafva intill början af tredje
lagtima riksdag efter valet. Om valets utgång varde underrättelse genast meddelad åt
Landstinget, hvilket ofördröjligen skall kallelsebref till de valde utfärda, och gälle om
vald mans skyldighet, att kallelsen emottaga, hvad i val-lagen för annan riksdagsman
stadgadt är. Dör ledamot af Landstinget eller inträffa förhållanden, hvilka tills vidare
eller för alltid beröfva honom sin valbarhet, eller styrker han sig af laga förfall hindrad
att Riksdagsmannakallet bibehålla, eller begär han på andra uppgifna skäl att före bestämd
tid få sin befattning nedlägga, och Landstinget en sådan begäran bifaller; anställe
då Folktinget, så fort ske kan, val till en sådan tillfällig ledighets fyllande, och träde
den sålunda valde ur Landstinget å samma tid, på hvilken den afgå skolat, i hvars ställe
han inträdt.
3.
Riksdags öppnande och afslulande.
§ 98. A nästa? dag efter riksdagens början skola de Riksdagsmän, som till
Folktinget valde blifvit, inför den äldste af Högsta domstolens ledamöter, som icke af
laga förfall hindras, samt Riksförsamlingens fullmägtige i Riks-banken och Riksgäldskontoret,
sina fullmakter till granskning uppvisa. Vid denna granskning, hvilken sist
inom tre dagar bör vara fulländad, skall undersökas, huruvida fullmakterna i föreskrifven
form blifvit utfärdade. Folktinget ege derefter pröfva såväl de anmärkningar, hvilka
Konstitutions-Vtskottels Memorial N:o H.
23
emot fullmakterna blifvit under granskningen gjorde, som ock frågor angående Riksdagsmans
behörighet, hvilka inom Folktinget kunna förekomma. Saknar Folktinget nödiga
upplysningar, infordre sådana ; aske ock, der nödigt finnes, undersökning vid laga domstol,
hvilken äfven bör upptaga alla frågor om fällande till något i val-lagen utsatt ansvar.
Den som fullmakt uppvisat, utöfvar sin Riksdagsmannabefattning, intill dess han
blifvit förklarad dertill obehörig.
§ 99. Samma dag skall .Landstinget sammanträda, dess ledamöter låta sig anteckna,
och sina kallelsebref förete. Yppas frågor om ledamots behörighet, afgöre dem
Landstinget, som eger att infordra upplysningar, der så nödigt finnes.
§ 100. Sedan Riksdagsfullmakterna blifvit granskade och kallelsebref uppvisade,
utvälje Tingen, hvart inom sig, Talmän och vice Talmän. Innan dessa val skett,
skall den i hvardera Tinget till lefnadsåren äldste Riksdagsmannen deistädes föra ordet.
Landstingets Talman vare äfven Talman vid de tillfällen, då Riksförsamlingen samfäldt
handlar eller beslutar. Tingen ege att, hvart för sig, utse sina sekreterare, sä ock annan
betjening, som nödig finnes.
§ 101. Konungen bestämme och läte offentligen kungöra dagen, då riksdagen
öppnas skall. Å den dag, hvilken icke må utsättas sednare än åtta dagar efter riksdagens
början, skola Riksförsamlingens ledamöter, sedan gudstjenst med dem hållen är,
sammankomma på Riks salen. Der före Konungen, eller den af Stats-ministrarne, som
Han dertill förordnar, ordet till Riksförsamlingen, och läte den afhöra berättelse om
hvad i rikets styrelse sedan nästföregående riksdag sig tilldragit.
§ 102. Ej må lagtima riksdag, utan Konungens och Riksförsamlingens sammanstämmande
beslut, kunna upplösas förr än fyra månader efter den dag, då Konungen
till Folktinget öfverlemnat sin Proposition om Statsverkets tillstånd och behof.
Efter denna tid ege Konungen makt att upplösa riksdagen, när Han så för godt finner.
Urtima riksdag kan Konungen när som helst upplösa. Sammankommer lagtima riksdag,
innan urtima riksdag slutad är, vare den sistnämde äfven då upplöst.
§ 103. Då riksdag fulländad är, infinne sig, på Konungens kallelse och efter
förrättad gudstjenst, Riksförsamlingens ledamöter på Riks salen: Riksdagsbeslutet uppläses;
hvarefter Konungen sjelf eller genom någon af Stats ministrarne förklarar riksdagen
vara afslutad och hemförlofvar Riksförsamlingen.
4.
Riksförsamlingens sammankomster.
§ 104. Talmännen elier, då de laga förfall hafva, vice Talmännen, ege att,
hvar för sitt Ting, utlärda kallelse till sammankomster. Talman ege ej makt, att utan
24
Konstitutions-Utskollets Memorial N:o H.
Riksförsamlingens eller vederbörande Tings samtycke, någonderas sammanträde afsluta.
Intet ärende kan i Riksförsamlingen eller i någondera af dess afdelningar till afgörande
företagas, der icke öfver hälften af vid riksdagen närvarande medlemmar tillstädes äro.
§ 105. Riksförsamlingen och dess afdelningar skola, utom i de mål, som i 138
och 151 §§ omtalas, för öppna dörrar hålla sina öfverläggningar.
§ 106. Riksförsamlingen, dess afdelningar eller utskott må icke i Konungens
närvaro öfver något ämne rådpläga eller besluta.
§ 107. Uti Riksförsamlingen eller dess afdelningar ege Stats-Rådets ledamöter
tillträde, och vare berättigade att, såsom om Riksdagsmän stadgadt är, deltaga i öfverläggningarne;
dock må de icke deltaga uti besluten, derest de ej afdelningens ledamöter
äro.
§ 108. Den ordning, sorn i Riksförsamlingen, dess afdelningar och utskott iakttagas
bör, och i denna Regeringsform icke finnes närmare bestämd, ege Riksförsamlingen
sjelf alt, på sätt den godt finner, fastställa och i en ordningsstadga sammanfatta.
Ej må dock något i sådan ordningsstadga införas, som mot denna Regeringsform elier
andra gällande lagar strider. Ändringar och tillägg, hvilka Riksförsamlingen sedan kan
finna nödigt att i ordningsstadgan göra, må icke såsom gällande anses, förrän riksdagen
efter den, på hvilken de antagne blifvit.
5.
Riksdagsfrägors väckande och beredning.
§ 109. Konungen eger göra Riksförsamlingen propositioner i alla de mål. Han
för godt finner. Sädane propositioner skola i Folktinget aflemnas af den Stats Rådets
ledamot, till hvilkens departement ärendet hörer, och vare alltid Stats Rådets yttrande i
saken propositionen följaktigt, sä ock Högsta Domstolens i de frågor, som i 44 § omförmälas.
Konungens proposition om Stats-verkets tillstånd och behof skall aflemnas,
antingen å den dag riksdagen, enligt 101 §, öppnas, eller sednast inom åtta dagar
derefter.
§ 110. Hvarje Riksdagsman ege, inom det Ting, der han säte och stämma har,
att motioner göra om ändring eller tillägg i lagar eller författningar, eller om andra
mål, som till Riksförsamlingens åtgärd höra. Sådana motioner skola skriftiigen författas
och, då de angå lagfrågor, innehålla förslag till lags ordalydelse Ej må i en skrift
flera mål af olika beskaffenhet sammandragas, eller ett memorial, som flera än en Riksdagsman
underskrifvit, emottagas, med mindre det är undertecknadt af Riksdagsmännen
från ett län eller en stad och sådan orts angelägenheter beträffar.
$ lil.
Konstitutions-Ulskottets Memorial N:o ii.
25
§ lil. Riksdagsman må ej motion göra, sedan tre veckor förflutit efter riksdagens
öppnande, der ej motionen af redan fattadt beslut eller redan upptaget ärende,
eiler af händelse, som under riksdagen inträffat, omedelbarligen föranledes.
§ 112. Propositioner eller motioner må icke till omedelbar öfverläggning eller
pröfning företagas, utan skola förvisas till vederbörliga Utskott, som hafva att målen
utreda och med betänkanden deröfver inkomma. Dock må af Riksdagsman framställd
molion utan hänvisning till Utskott kunna nedläggas, när den. sorn motionen gjort, det
medgifver, eller minst tre fjerdedelar af Tings närvarande ledamöter sådant besluta.
§ 113. När proposition eller motion första gängen i Ting lörekommer, skall
den, så framt ej Tinget enhälligt densamma genast till Utskott förvisar, ligga på bordet
till nästa sammanträde, då sådan hänvisning, derest frågan ej blifver nedlagd, ovilkorligen
bör ske. Siånde hvarje ledamot fritt att i målet sig yttra, och varde hans yttrande
äfven till Utskottet hänvisadt.
§ 114. Å hvarje lagtima riksdag skola, inom ätta dagar efter dess öppnande,
Riksförsamlingens ständiga Utskott tillsättas. Desse äro: ett Lagutskott, ett Siats-Utskott,
ett Bauko Utskott och ett Gransknings-Utskott. Yäckes under riksdagens lopp
fråga, som icke tillhör något af dessa Utskotts behandling, men är af beskaffenhet, att
Utskotts yttrande öfver den erfordras, då skall för dess beredande ett särskildt tillfälligt
Utskott tillsättas; och må, när ett eller flere sådane Utskott äro i verksamhet, till något
af dem kunna hänvisas äfven sedermera väckta frågor, som med föremålet för dess tillsättning
likartade äro. Å urtima riksdag skola ej andra Utskott tillsättas, än dä nödige
finnas.
§ 115. Lag-Utskottet skall granska Justitie ombudsmannens afgifna redogörelse,
äfvensom bans embetsdiarier och registratur, samt med ut låtande deröfver till Riksförsamlingen
inkomma. Detta Utskott skall ock afgifva yttranden öfver dit hänvisade förslag
till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af grundlag, eller af allmän civil-,
kriminal- eller kyrkolag.
§ 116. Stats Utskottet skall till Riksförsamlingen afgifva utlåtande öfver Konungens
Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, samt det densamma åtfö jande förslag
till ny Riks-stat; och, sedan Riksförsamlingen fastställt bevillningens belopp, föreslå
dess fördelning. Utskottet åligge äfven att inkomma med betänkande öfver Riksförsamlingens
revisorers berättelse ora Riksgälds kontorets tillstånd, styrelse och förvaltning.
Dessutom skall Stats-Utskottet yttra sig öfver alla dit hänvisade frågor, som angå statsregleringen,
bevillningen eller Riksgälds-kontoret.
§ 117. Bauko Utskottet skall afgifva berättelse om Riksbankens styrelse och
tillstånd samt föreslå, eller, på grund af uppdrag från Riksförsamlingen, gifva föreskrifter
om samma Banks förvaltning. Detta Utskott vare ock skyldigt att afgifva utlåtande
öfver dit hänvisade förslag rörande Riksbanken.
Bih. till 11 St. Prot. 1859 f 1860. 3 Sami. 6 Haft. 4
26
Konslitulions-Utskottets Memorial N:o H.
§ 118. Gransknings-Utskottet skall granska Statsrådets protokoll och Riksförsamlingens
revisorers berättelse om Statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning, på
sätt i 148, 150—152 §§ vidare stadgas.
§ 119. Lag-Utskottet skall bestå af sexton ledamöter, Stats-Utskottet af tjugufyra,
Banko-Utskottet af åtta, Gransknings Utskottet af sexton och de tillfälliga Utskotten
af så många, sorn Riksförsamlingen vid hvarje särskildt fall nödigt aktar: Riksförsamlingen
dock obetaget att, när göromålens mängd sådant kräfver, antalet förstärka. Till
alla Utskott välje hvardera Tinget inom sig ledamöter; och ege alltid Landstinget att
utse tre åttondedelar och Folktinget fem åttondedelar af det bestämda antalet.
§ 120. Ej må Statsråd eller Justitiekansler i Utskott eller val till Utskott deltaga;
ej helier någon, af hvilken Riksförsamlingen kan fordra redo och ansvar, inväljas
i Utskott, der redovisning för hans egna embetsåtgärder kan förekomma.
§ 121. Utskotten välje, hvart inom sig, ordförande och vice ordförande: intilldess
detta skett, före den äldste ledamoten ordet. De ständiga Utskotten utse hvar för
sig sekreterare och annan betjening, som nödig finnes: i de tilliäiliga välje ledamöterna
ibland sig för hvarje särskildt mål en föredragande, hvilken det åligge, att protokoll
föra och Utskottets betänkanden uppsätta.
§ 122. Ej må Utskott fatta beslut, der ej minst tre fjerdedelar af ledamöterna
tillstädes äro.
§ 123. Finner Riksförsamlingens Afdelning eller Utskott sig behöfva af någon
Konungens embetsman, eller af allmänt verk, inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar,
begäre genom sin ordförande hos den Statsrådets ledamot, Konungen vid hvarje
riksdag dertill forordnar, Konungens befallning tiil vederbörande, att de äskade upplys -  ningarne meddela. Siats-kontoret vare dock skyldigt att i fråga om sjelfva redovisningen
af medlen, alla äskade underrättelser utan sådan befallning meddela. Verk, som under
Riksförsamlingens egen förvaltning står, skall inför Afdelning eller vederbörande Utskott,
på dess begäran, skyndsamt redovisa för allt, som verket rörer. Riksförsamlingens Afdelning
eller Utskott ege jemväl rätt att af enskilda Svenske män infordra upplysningar
uti mål, som till dess behandling höra.
§ 124, Utskotts betänkande skall alltid till Folktinget först aflemnas.
6.
Riksdagsärendenas pröfning af Riksförsamlingen och dess Afdelningar.
§ 125. Talmännen skola föredraga målen, upptaga, reda och framställa de
yttrade meningarne, göra propositioner för besluts fattande och vidmagthålla ordning vid
sammankomsterna; allt på sätt denna Regeringsform och vidtagen ordningsstadga före
-
Konstitutions-Utskotlels Memorial N:o H.
27
skrifva. Talman må icke deltaga i öfverläggning eller omröstning, med det undantag
som i 129 och 147 §§ sägs, och icke heller något annat föreslå, än det som erfordras
till verkställighet af grundlagarne, af Riksförsamlingens eller dess afdelningars beslut
och af ordningsstadgan.
§ 126. Hvarje Riksdagsman ege rätt, att till protokollet fritt tala och utlåta sig
i alla frågor, som under öfverläggning komma, och om lagligheten af allt, som förefaller
inom den Riksförsamlingens afdelning, till hvilken han hörer. En hvar yttre sig i den
ordning, han dertill sig anmält och uppropad blifver. Ingen tilläte sig personlig förolämpning.
§ 127. Ej må beslut fattas förr, än Talman inhemtat, huruvida Tinget anser
öfverläggningen fulländad. Besvaras denna fråga med ja, varde proposition till beslut
upprättad och justerad. Propositionen skall inrättas efter ty som öfverläggningen föranleder.
Innefattar målet flera delar eller varder det under öfverläggningen i flera delar
skildt; då skall proposition öfver hvarje del särskildt göras.
§ 128. Besvaras propositionen med allmänt ja, må väl erinringar dervid i tjenliga
ordalag göras, men ingen försöka, alt beslutet genom ny öfverläggning upprifva.
Besvaras Propositionen med ja, blandadt med några nej, eller tvärtom och begäres ej
formlig votering af dem, som öfverröstade äro; vare ock dä saken afgjord, och må de
öfverröstade, om dem sä godt synes, få sina särskilda meningar i protokollet intagna,
när de dem skriftligen aflemna.
§ 129. Begäres af en eller flere formlig votering; då skall voterings-proposition,
med tydlig kontraproposition, genast författas, justeras och anslås, samt voteringen straxt
derefter försiggå; och må proposition ej göras, om votering ske skall, ej heller någon
votering derom tillåtas. Votering verkställes öppet, med ja eller nej, efter upprop, på
sätt ordningsstadgan närmare bestämmer. Blifva rösterna för ja eller nej lika många;
då, men ej eljest, lagge Talmannen sitt röst för endera sidan till, att deni emellan skilja.
§ 130. Ej må någon deltaga i votering, då målet personligen rörer honom sjelf
eller den, som med honom är i sådan skyldskap eller svågerskap, som efter allmän lag
utgör domarejäf. Finnes så beskaffadt deltagande hafva egt rum; vare votering ogild, i
fall vid nästa sammanträde styrkes, att den kunnat af den jäfviges röst bero. Hvad nu
sagdt är, gälle, ehvad det beslut, som i målet fattas skulle, rörer preliminärfråga eller
hufvudsak.
§ 131. Vid justering kan ett beslut ingalunda ändras, men väl sådane tillägg
göras, hvarigenom ingen ändring i beslutet uppkommer. Ur protokoll må vid justering,
med Tingets bifall och den talandes begifvande, uteslutas dennes uttryck, och äfven öfverläggning,
som deraf följt; dock kunna icke sådana uttryck uteslutas, på hvilka beslutet
tydligen sig grundar.
§ 132. Sedan Folktinget från Utskott lått emottaga utlåtande öfver proposition
eller motion, samt sitt beslut fattat, varde det till Landstinget öfverlemnadt. Innefattar
28
Konstilutions-Ulskollets Memorial N:o ii.
Folktingets beslut godkännande af proposition eller motion, med eller utan ändring, och
Landstinget samma beslut oförändradt amager, vare det såsom Riksförsamlingens beslut
gällande; antagerf Landstinget det icke varde det med afslag eller alldring till Folktinget
återvisadt. Folkunge! företage då målet till ny öfverläggning och ege sedan att antingen
Landstingets beslut ofötändradt antaga, hvilket i sådan händelse blifve gällande, som ofvan
är sagdt, eller att sitt eget beslut, med eller utan ändring till Landstinget ånyo öfverlemna.
Amager dä Landstinget, efter förnyad ompröfning, Folk t ingets beslut olörändradt,
blifve det såsom Riksförsamlingens gällande; antager Landstinget det icke, varde
frågan till Riksförsamlingen hänskjuien. Ankomme dock på Folkt nget att låta frågan
förfalla, derest Lands! nget dess beslut helt och hållet förkastat. Innefattar Folktingets
först afgifna beslut afslag å proposition eller motion, ege då Landstinget rätt att pä uppgifne
skäl proposition eller motion upplaga och till Folktinget med eller utan ändring
återvisa, och förfares med frågan så, sorn ofvan är sagdt; så att Folktinget ege att
Landstingets beslut antaga, eller med afslag eller ändring återlemna Landstinget att
denna ändring godkänna, eiler sitt beslut med elier man ändring vidblifva och till Folktinget
ånyo förvisa; hvarefter Folktmget måste amingen Landstingets beslut oföräudradt
godkänna, eller låta frågan pä Riksförsamlingens beslut bero. Ankomme dock i detta
fall på Landstinget, att låta frågan förfalla, derest Folktinget dess beslut helt och hållet
förkastat. Vid Riksförsamlingens sammanträde må väl öfverläggning ega rum, men ingen
ändring i någotdera Tingets beslut vidtagas. Då ontrösias skall, utgör Folktingets beslut
ja proposition och Landstingets nej-proposition, och blifve det beslut såsom Riksförsamlingens
gällande, om hvilket de flesta rösterna sig förena. Huru grundlags-, beskattnings-
och ordnings-frågor skola behandlas, derom är i 108, 135 och 136 §§
stadgadt.
§ 133. Betänkanden, som från Utskott inkommit, Folktingets beslut, som tili
Landstinget öfverlemnade äro, så ock Landstingets återremisser till Folktinget, skola efter
första uppläsandet minst tre dagar ligga på bordet, innan frågan föreiages i det Ting,
dit den öfveriemnad blifvit. Den kan. vid nästa föredragning, ehvad öfverläggning då
egt rum eller ej, på flere ledamöters förenade begäran, åter blifva hvilande; men då saken
tredje gången förekommer, skall den under prölning tagas.
§ 134. Har Riksförsamlingen fattat beslut om stiftande eller upphäfvande, för
ändring eiler förklaring af allmän lag. eller i annat ämne, som, enligt denna Regeringsform,
af Konungen med Riksförsamlingens samiycke afgöras bör; varde beslutet af Landstingets
Talman till Konungen öfverlemnadt. Gillar Konungen beslutet, underräftes derom
Riksförsamlingen och varde det, i Hans namn och med Hans underskrift, offentligen
kungjordt. Gillar Han det icke, gifves Riksförsamlingen tillkänna de orsaker, för hvilka
det icke kunnat godkännas; och må samma fråga under den riksdag icke ånyo upptagas.
Kan Konungen icke, medan Riksförsamlingen samlad är, sitt svar afgifva, ege Han, före
nästföljande riksdags öppnande, beslutet bifalla och kungörelse derom utfärda. Sker det
Konstitutions-Ulshottels Memorial N:o ii.
29
ej, vare frågan förfallen, och låte Konungen ä näsia riksdag underrätta Riksförsamlingen
oni de skäl, sorn beslutets godkännande hindrat. Då Konungen stadfästar Riksförsamlingens
beslut, må ej något deruti ändras, tilläggas eller uteslutas.
§ 135. Är genom Riksförsamlingens beslut, på sätt i 134 § sladgas, förslag
gjordt lill ändring eller tillägg i någon af Rikets Grundlagar; då skall det förslag, utan
vidare åtgärd, hvila till nästa lagtima riksdag, och varde emellertid genom tryck allmänheten
kungjordt. Vid nästa lagtima riksdag tage Riksförsamlingens båda afdelningar.
hvar i sin ordning, förslaget åter uti öfvervägande, och röste deröfver med ja och
nej, utan att kunna någon ändring deri göra. Antages det då i båda afdelningarne;
varde det öfverlemnadt lill Konungens sanktion, såsom i 134 § sägs: antages det icke
hvite frägan till nästa lagtima riksdag, då hela Riksförsamlingen skall sammanträda
och den afgöra; och b'ifve det beslut, såsom Riksförsamlingens gällande, om hvilket
minst två tredjedelar af de röstande ense äro. Antages förslaget då, varde det Konungen
unders äldt, såsom ofvan sagdt är: amages det icke, förfalle frågan. Är grundlagsfråga
af Konungen väckt, varde den hvilande, derest en af Riksförsamlingens afdeiningar
förslaget bifaller. Ej må U skott eller Riksförsamling, eller någon af dess afdeiningar
uti Konungens förslag ändring eller tillägg göra. Väckes förslag till sådan ändring, och
detsamma i den ordning, sora angående lagfrågor stadgadt är, af Riksförsamlingen godkännes
; då må anmälan derom ske hos Konungen, som derå gör det afseende Han för
godt finner, men låte sitt svar komma Riksförsamlingen ofördröjligen tillhanda. Bifaller
Konungen Riksförsamlingens hemställan, hvite dä Konungens förslag med sålunda medgifven
förändring till påföljande riksdag, till den behandling förut är föreskrifven för
hvilande grundlagsfrågor. Har Riksförsamlingen i denna ordning förslaget bifallit, så är
det lag. Ej må förslag till ändring elier tillägg i Grundlag å annan än lagtima
riksdag göras.
8 136. Frågor, som angå Riks-statens reglering, beviilningens belopp eller fördelning,
Riksgälds-kontorets och Riks bankens inkomster eller utgifter, må icke förfalla:
utan skola, derest Riksförsamlingens afdeiningar uti sädaua fatta olika beslut, och besluten
icke, på sätt i 132 § föreskrifves, kunna sammanjemkas, ovilkorligen hänskjutas
till Riksförsamlingens samfällda afgörande.
§ 137. Der så oförmodadt hända skulle, att, när riksdagen upplöses, Riksförsamlingen
icke hade staten reglerat, eller någon ny bevillning till bestämdt belopp sig
åtagit; dä skall den förra statsregleringen och bevillningen fortfara intill nästa riksdag,
Är åter beviilningens hela belopp bestämdt, men Riksförsamlingen icke om fördelningen
deraf ense, då skola, efter den fastställda bevillnings-summans förhållande till den, som
vid föregående riksdag blifvit fördelad, de i den sista bevillnings-förordningen stadgade
artiklar jemlikt ökas eller minskas; och uppdrage Riksförsamlingen sina fullmägtige i
Riks-banken och Riksgälds kontoret att en ny bevillnings-förordning pä sådan grund
uppgöra och utfärda
30
Konstilulions-Utskottets Memorial N:o H.
§ 138. Va! lill Konung eller Thronföljare skall af Riksförsamlingen samfäld
och med slulna sedlar förrättas och vare den vald, som mer än hälften af de afgifne
rösterna erhällit. Lag samma vare om val till förmyndare, alt under Konungs minderårighet
regeringen föra; dock att Riksförsamlingen förut, och sednast fem dagar innan
valet sker, genom de fleste rösterna bestämmer förmyndarnes antal. Vid dessa tillfällen
iakttages för öfrigt, hvad Riks-aklen af den 31 Juli och den 6 Augusti 1815 i 3 och 8
§§ föreskrifver. Då Riksförsamlingen enligt denna Regeringsforms 9, 10 och 11 §§
skall om Riks-styrelsen förordna, förfares lika som vid förmyndare-val.
§ 139. Medan Riksförsamlingen samlad är att beslut fatta eller val förrätta i
något af uti föregående § omförmälda fall, må ej främmande sändebud eller deras medfölje
å riksdagsorten sig uppehålla, utan varde annan, minst tio mil derifrån belägen,
vistelseort dem anvisad; och må de ej återkomma, ej heller utländska sändebud i landet
inlåtas, förr än Riksförsamlingen om Riks styrelsen förordnat, förmyndare utsett eller
Thronföljare valt, och styrelsen blifvit af den nye Konungen, de utsedde förmyndarne
eller den tillförordnade Regeringen emottagen.
§ 140. Val till Justitie-ombudsman skal! anställas vid hvarje lagtima riksdag af
Riksförsamlingen samfäldt; och vare den vald, som, på sätt 147 § föreskrifver, mer än
hälften af de afgifna rösterna erhållit. Vid samma tillfälle, eller sednast på nästa helgfria
dag derefter, utses på enahanda sätt en man att Juslitie-ombudsmannen efterträda, i
fall han inom tre år skulle med döden afgå. I den händelse, att Justitie-ombudsman vid
samma riksdag, han vald blifvit, det erhållna förtroendet sig afsäger eller med döden
afgår, insätte Riksförsamlingen genast i embetet den man, som tiil hans efterträdare
utsedd blifvit. Skulle Justitie-ombudsmannens utsedde efterträdare, under pågående riksdag,
sig det erhållna förtroendet afsäga, eller i Justitie ombudsmans-embetet insättas,
eller med döden afgå, välje då Riksförsamlingen, på ofvan stadgade sätt, en behörig man
i hans ställe. Inträffar något af dessa fall imellan riksdagarne, utse Riksförsamlingens
fullmägtige i Riks-banken och Riksgälds-konloret en man att embetet förvalta, intilldess
Riksförsamlingen nästa gång sammanträder.
§ 141. Till ledamöter i den Tryckfrihets-kommilté, om hvars åliggande i
Tryckfrihets-lagen stadgas och i hvilken Justitie-ombudsmannen är ordförande, välje
Riksförsamlingen samfäldt vid hvarje lagtima riksdag sex för kunskaper och lärdom
kände män, på det sätt, att först två lagfarne utses och sedan fyra andra, utan afseende
på sådan kunskap. Afgår emellan riksdagarne någon af Kommittéens ledamöter,
eger Kommittéen utse en behörig man, att det lediga rummet intaga.
§ 142. Vid hvarje lagtima riksdag välje Riksförsamlingen, hvar afdelning för
sig, fullmägtige att Riks-banken och att Riksgälds kontoret förvalta. Dessa fullmägtige
skola i hvardera verket vara åtta, af hvilka Landstinget utser tre och Folktinget fem.
Valen skola så tidigt anställas, att de fullmägtige kunna sina befattningar tillträda, medan
Riksförsamlingen samlad är.
Konstilutions-Utskottets Memorial N:o ii. 31
§ 143. Riksförsamlingen välje ock, vid hvarje lagtima riksdag, hvar afdelning
för sig, de revisorer som i 82 § omtalas. Af dessa revisorer hvilka till antalet skola
vara sexton, utser Landstinget sex och Folktinget tio.
§ 144. Vid samma tillfälle, som fullmägtige och revisorer väljas, efter hvad i
föregående §§ sagdt är, skola på enahanda sätt suppleanter utses, att träda i de förras
ställe, om desse blifva af laga förfall hindrade att de dem uppdragne befattningar emottaga
octi utöfva.
§ 145. Till fullmägtig, revisor eller suppleant må ingen väljas, sorn icke till
Riksdagsman och Ulskotts-ledamot valbar är; ej heller någon, sorn vid något verk, hvilket
skall förvaltas eller granskas, är redovisande eller löntagande.
§ 146. Alla i denna Regeringsform föreskrifne val, de undantagande, om hvilka
i 138 § stadgas, skola verkställas genom öppen omröstning, derest icke minst en tre
djedel
af de röstande sluten omröstning yrka. Sådant yrkande må dock icke ega rum
vid val till ledamöter i Landstinget. Vid sluten omröstning gälle inga andra sedlar, än
de som äro enkla, slutna, hoprullade, omärkta och fria såväl från all tvetydighet i anseende
till personernas namn, som från origtighet i anseende till deras antal. År genom
likhet i röstetal valfråga oafgjord, skall mellan dem, som lika röster erhållit, genom
lottning skiljas. Börjad valförrättning må icke uppskjutas, utan fullföljes, till dess den
fulländad är.
§ 147. Vid sådant val, för hvars giltighet fordras, att minst hälften af de afgifna
rösterna skola sammanstämma, skal! hvarje väljande först rösta på så många, som
väljas skola. Falla dervid rösterna, till mer än hälften af de röstandes antal, på en
eller flera, vare han eller de behörigen valde. Erhåller ingen det erforderliga röstetalet,
eller är det antal icke fyldt, som väljas skall; dä anställes särskild omröstning medja
och nej Öfver den, som de flesta rösterna erhållit, utan att vald blifva; derefter, der så
behöfves, öfver den, som näst honom röster erhållit, och i den ordning vidare, till dess
det erforderliga antalet fyldt är, eller dessa särskilda omröstningar äro slutade. Skulle
sä inträffa, att två eller flera, öfver hvilka särskildt röstas bör, vid den första omröstningen
undfått lika röster, företages först votering om den ordning, i hvilken de till
särskild omröstning framställas må. Vid dessa särskilda omröstningar äge ordförande, i
fall af lika röstetal, utslagsröst, derest omröstning öppen är: derest den är sluten, skall
han, förrän sedlarne uppräknas, en af dem uttaga och förseglad aflägga. Befinnas, vid
de öfrigas uppsummerande, rösterna lika delade, varde denna sedel öppnad och gifve
utslag: är utslag redan vunnet, skall han genast ouppbruten förstöras. Är öfver alla
dem, som röster erhållit, sålunda röstadt, som ofvan sägs, och det erforderliga antalet
ändock icke fyldt; varde då omröstning på en gång företagen öfver alla dem, som röster
erhållit utan att valde blifva, och gälle i det fall högsta röstetal, ehvad det större eller
ringare är.
52
Konstitutions-Ulskottets Memorial N:o U.
7.
Riksförsamlingens granskningsrätt.
§ 148. Vid hvarje lagtima riksdag åligge det Riksförsamlingens GranskningsUtskott,
att äska de i Stats-Rådet sedan sista riksdags öppnande förda protokoll, utom
dem som angå ministeriela ärenden och kommandomål, hvilka endast i hvad som rörer
allmänt kända eller af Utskottet uppgifna händelser må kunna fordras. Riksförsamlingen
öfverlemne till Gransknings Utskottet de i 82 och 88 §§ omnämnde revisorers be
rättelse om Statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning och hänvise dit alla anmärkningar
emot Stats Rådets, någon dess ledamots, eller föredragandes embets-utöfning,
hvilka af Riksdagsman väckas. Öfver dessa protokoll, denna berättelse och dessa anmärkningar,
afgifve Gransknings-Utskottet utlåtande.
§ 149. Då inom någon af Riksförsamlingens afdelningar sådan anmärkning,
som i föregående § omtalas, blifver framställd, böra dervid följande ordalag och inga
andra nyttjas: »det är anledning till anmärkning emot Stats-Rådet, eller den och den
ledamoten, eller föredraganden, hvarom remiss begäres till Gransknings Utskottet, inför
hvilket anledningen skall uppgifvas.» Sådan remiss skall då genast ovägerhgen
verkställas.
§ 150. Finner Gransknings-Utskottet, att någon Stats-Rådets ledamot, eller någon
för tillfället förordnad föredragande, eller den embetsman, som i kommandomål
Konungen råd gifvit, uppenbarligen handlat emot Rikets Grundlag eller allmän lag, eller
tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit att göra föreställningar mot sådana
öfverträdelser, eller dem vållat och befrämjat genom uppsåtiigt fördöljande af någon upplysning,
eller häfver den föredragande underlåtit att, i de fall, som 55 § af denna Regeringsform
förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut vägra, då skall Gransknings-Utskottet
ställa en sådan under tilltal af Justitie-ombudsmannen inför den Riksrätt,
som i 80 § bestämmes.
§ 151. Skulle Gransknings-Utskottet anmärka, att Stats-Rådets ledamöter samfäldt,
eller en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke
iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke med oväld, nit,
skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat, ege då Utskottet att sådant tillkännagifva
för Riksförsamlingen, som, i fall den finner rikets väl det kräfva, kan hos Konungen
skriftligen anmäla sin önskan, att Han ville ur Stats-Rådet och från embetet skilja
den eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord.
§ 152.
Konstifutions-Utskotlets Memorial N:o 11.
33
§ 152. Skulle Gransknings-Utskottet finna anledning att emot någon för statsulgifterna
redovisande embets- eller tjensteman yrka laga ansvar, må frågan af Riksförsamlingen
kunna hos Konungen anmälas; men ej må sådan embets-eller ijensteman personligen
inför Utskottet eller Riksförsamlingen till ansvar ställas, ej heller Utskottet i
klander af Konungens anordningar ingå.
8 158. Allt, hvad Riksförsamlingen efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt,
skall anses hafva vunnit decharge i afseende på det granskade, och ingen ny,
till ansvarighet förbindande granskning af sednare Riksförsamling i samma mål vara tillåten.
Dock bör, oaktadt den af Riksförsamlingens Utskott eller Revisorer tagna allmänna
öfversigt af statsmedlens användande, det åligga vederbörande tjenstemän att verkställa
den särskilda revision, som dem i kraft af deras tjenstebefattning tillkommer.
§ 154. Under Riksförsamlingens, dess Afdelningars och Utskotts öfverläggningar
och pröfning må icke, uti något anuat fall eller på något annat sätt, än denna Regeringsform
bokstafligen föreskrifver, komma frågor om embets- och ijenstemäns tilleller
afsättande, regerings- och domaremakternas beslut, resolutioner och utslag, enskilda
medborgares och korporationers förhållanden, eller verkställigheten af någon lag, författning
eller inrättning.
§ 155. Vid hvarje lagtima riksdag skola Riksförsamlingens afdelningar hvar
inom sig utvälja, Landstinget aderton och Folktinget tretio Riksdagsmän, hvilka samma
dag valet skett, sammanträda, för att såsom opinions-nämnd döma, huruvida Högsta domstolens
samtlige ledamöter gjort sig förtjenle att i deras vigtiga kall bibehållas, eller
om vissa af dem, utan bevisligen begångna fel och brott, hvarom 79 och 80 §§ handla,
likväl kunde anses böra frän utöfningen af Konungens domsrätt skiljas. Denna nämnd
träder samma dag, den blifvit vald, tillsammans. Nämndens samtlige ledamöter röste först,
man för man, öfver den frågan: »skall omröstning anställas till uteslutande af någon
bland Högsta domstolens ledamöter?» Resvaras denna fråga enhälligt eller af de flesta
rösterna med nej, eller stanna lika många nej, mot lika många ja, blifve då Högsta
domstolens samtlige ledamöter bibehållne. Resvaras den åter med ja, uppgöre då hvar
och en af nämnden en sluten lista på dem af Högsta domstolens ledamöter, flere eller
färre, som han anser böra entledigas. De tre ibland dessa, som då fått det största antal
röster emot sig, ställas hvar efter annan under ny omröstning, hvarvid två tredjedelar
af rösterna fordras emot den eller dem, som skola anses vara från Riksförsamlingens
förtroende uteslutne. Blifve han eller de derefter af Konungen, på Riksförsamlingens
härom skeende anmälan, ifrån embetet genom nådigt afsked skiljde. Dock tiliägge
Konungen honom eller dem hvardera en årlig pension till lönens halfva belopp. Ingen
allmän öfverläggning må uti opinions-nämnden förefalla.
Bih. till H. St. Brot 1859 $ 1860. 3 Sami 6 Haft. 5
34
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o ii.
8.
Riksdags-ärendenas Expedition.
§ 156. För att uppsätta säväl de expeditioner, sora under riksdagen af båda
Tingen gemensamt utfärdas, som äfven sjelfva riksdags-beslutet, skall ett Riksförsamlingens
kansli tillsättas och stäilas under inseende af Talmännen och några andra af och
inom hvardera Tinget utsedde ledamöter. Den ledamot af Stats-ltådet, som Konungen
dertill förordnar, ege rätt att derstädes öfvervara riksdags-beslutets justering i de delar,
som röra Konungens yttrande. Riksdags-beslutet skall af Riksförsamlingens samtliga ledamöter
underskrifvas; öfrige frän Riksförsamlingen utgående expeditioner endast af
Talmännen.
§ 157. De i Riksförsamlingen och dess afdelningar förda protokoll och öfrige
riksdagshandlingar skola, pä Statens bekostnad, så tidigt ske kan, af trycket utgifvas
de sednare fullständigt, och protokollen i den män, Riksförsamling och dess afdelningar
hvar för sig förordna.
9.
Riksdagsmäns och Riksförsamlingens Tjenstemäns personliga rättigheter.
§ 158. Skulle någon enskild man, eller någon korps, militär- eller civil, eller
ock någon menighet, af hvad namn den vara må, antingen af egen drift eller med anledning
af befallning, försöka att våldföra Riksförsamlingen, dess Afdelningar eller Utskott,
eller störa friheten i deras öfverläggningar och beslut; vare sådant ansedt som
förräderi, och ankomme på Riksförsamlingen att slika förbrytelser i laga ordning beifra låta.
§ 159. Ingen Riksdagsman må kuuna, af hvad anledning som helst, förmenas
att riksdagen bevista: gälle dock härutinnan undantag för militärpersoner, då de under
krigstid i rikets tjenst af Konungen beordras.
§ 160. Varder Riksdagsman under pågående riksdag, eller under resa till eller
frän riksdagen, med ord eller gerning ofredad af den, som känner, att han i sådant
ärende stadd är, eller sedan han sjelf det tillkännagifvit, eller varder han efter riksdagen,
för riksdagsgöromålens skull, så behandlad: då skall sådant såsom edsöresbrott anses
och straffas.
§ 161. Ej må någon kunna- under tilltal ställas eller sin frihet beröfvas för
sina gerningar eller yttranden i egenskap af Riksdagsman, utan att den Riksförsamlingens
Konstitutions-Utskottets Memorial N'.o U.
35
Afdelning, till hvilken han hörer, sådant tillåter, genom uttryckligt beslut, deruli minst
fem sjettedelar af Afdelningens vid omröstningen tillstädesvarande ledamöter instämt;
tage sig dock ingen häraf anledning till frikallelse från författare-ansvar enligt Tryckfrihetsförordningen.
Öfverfaller någon, inom Riksförsamlingen eller dess Afdelningar,
den andre med hugg och slag, skall sådant såsom edsöresbrott anses och straffas.
Nyttjas dervid vapen, straffes derutöfver med ett års fängelse. Den som sådant väld begår,
skall, utan att vidare njuta Riksdagsmannaskydd, till behörig domstol öfverlemnas. Beskylles
Riksdagsman för någon grof missgerning, må han ej i häkte kunna inmanas,
förrän efter anställd ransakning domaren skäligt pröfvat, såvida han ej å bar gerning
funnen varder: gälle likväl, om han efter domstolens kallelse sig ej inställer, hvad allmänna
lagen i slikt fall stadgar. — Ej må Riksdagsman häktas för mindre förbrytelser
eller, under påstående riksdag, för skuld insättas; vare dock hans egendom ej från laga
utmätning frikallad. Ej må någon Riksdagsman från annan ort, medan han för riksdagens
skull sig ä Riksdagsorten uppehåller, utom i ofvan omförmälda svårare fall, dragas
derstädes för rätta, med mindre' han sökes för gäld, som han under den tiden sig åsamkat.
§ 162. Riksförsamlingens Justitie-ombudsman tillgodonjute, så väl under, som
emellan riksdagarne samma säkerhet för sin person och tjenstbefattning, som i 160 och
161 §§ för Riksdagsman stadgad är. Riksförsamlingens Fullmägtige och Revisorer åtnjuta
för sina gerningar och yttranden i och för sina befattningar, samt de hos Riksförsamlingen
eller dess Afdelningar och Utskott anställde Sekreterare jemte kanslibetjening,
under riksdag, samma säkerhet, som Riksdagsmän i allmänhet tillkommer.
§ 163. Taxeringsman, som Riksförsamlingens bevillnings-föreskrifter å dess
vägnar tillämpa, skola ej för debitering eller taxering kunna tili något ansvar ställas.
§ 164. Riksdagsman njute af statsmedlen ersättning för resekostnad, så ock
lämpligt dagtraktamente, hvilket vid hvar femte lagtima riksdag af Riksförsamlingen
fastställes för de riksdagar, som derpå följa.
Särskild Artikel.
Huru den första Riksförsamlingens Lagting skall väljas och afgå.
Vid den riksdag, då Konungen antagit denna Regeringsform jemte lagen om val
till Riksförsamlingen, välje Rikets Ständer, hvarje Riks-Stånd för sig, inom eller utom
Ståndet, femton män, hvilka, enligt Val-lagens 9 §, äro valbara, att vid den riksdag då
Riksförsamlingen första gången sammankommer, i Lagtinget inträda.
36
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 11.
I början af sistnämnde riksdag utväljer Folktinget, utom sig, nödigt antal till
fyllande af de ledigheter, som ibland de, enligt föregående, af Stånden valde medlemmar
kunnat uppstå. Vid samma riksdags slut bestämmes, genom lottning emellan Landstingets
samtlige medlemmar, de tretio ledamöter, hvilka vid andra lagtima riksdagens
början böra afgå. Vid den tredje lagtima riksdagens början upphöra äfven de återståendes
uppdrag.
Förslag till Tal-lag.
§ 1. De etthundradetjugu Riksdagsmän, hvilka, enligt Regeringsformens 96:te §
utgöra Folktinget, skola utses genom elektorer ifrån rikets städer och landsbygd, tili
hvilken sistnämnde äfven räknas köpingar och sådane städer, som icke hafva egen
jurisdiktion.
§ 2. Rikets städer ega utse tjugufyra och rikets landsbygd nittiosex Riksdagsmän.
Desse fördelas emellan städer och emellan län, i förhållande till folkmängden
på sätt denna val-lag bifogade fördelningslängder utvisa. Dessa fördelningslängder skal!
Riksförsamlingen å hvar femte lagtima riksdag granska och, der så nödigt finnes, rätta.
Sålunda rättad fördelningslängd varder till Konungen ofverlemnad, med anhållan att han
densamma må stadfästa samt kungöra låta.
§ 3. Stad, som eger så stor folkmängd, att den är berättigad sända en eller
flera Riksdagsmän, må icke med annan stad till ett valdistrikt förenas, öfrige städer
skola till valdistrikter fördelas, på det sätt, att hvarje distrikt utväljer en Riksdagsman.
I fördelningsiängden bestämmes hvilken stad, inom hvarje sådant valdistrikt, skall vara
valort.
§ 4. Hvarje län skall indelas i lika många valdistrikt, som de Riksdagmän äro,
hvilka för länet väljas skola; och varde vid den indelning iakttaget, att folkmängden för
hvarje distrikt bestämmes i det närmaste lika. Indelningen verkställes och kungöres af
Konungens Befallningshafvande så tidigt, att dea varder allmänneligen känd, innan valen
utsättas. Då den en gång gjord är, stånde den fast, utan att behöfva för hvarje nytt
val kungöras, intilldess Riksförsamlingen uti de i 2 § omförmälde fördelningslängder någon
ändring göra. Hvarje distrikt inom länet varder med ordningsnummer utmärkt och
ege utse en Riksdagsman.
§ 5. För val af Elektorer skall på landet hvarje socken utgöra särskildt valdistrikt.
Såsom särskild socken anses landsbygd, som med stad utgör en socken.
Vilja flera socknar, som till samma pastorat höra, förena sig om samfäldt elektorsval,
stånde det dem fritt, utom i det fall, att lands-socken är med stads-socken till ett pastorat
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o H.
37
förenad. Socken, som i flera län belägen är, räknas i afseende på elektors- och riksdagsmannaval
till det län, hvarest socknekyrkan är belägen.
§ 6. Uti stad, som eget valdistrikt utgör, skola Elektorer väljas socknevis. Öfrige
städer vare hvar för sig valdistrikt för elektorsval.
§ 7. Rösträtt vid elektorsval tillkommer, med de undantag som i 10 och 11
§§ stadgas, hvarje Svensk man, som fyllt tjuguett år och sedan minst ett år varit i valdistriktet
mantalsskrifven, samt sednaste året erlagdt bevillning efter 2;dra artikeln.
§ 8. Valbar till Elektor är, med de undantag som i 10 och 11 §§ stadgas, hvarje
Svensk man, som fyllt tjugufem år och i valdistriktet är mantalsskrifven.
§ 9. Valbar till Riksdagsman för stad eiler stadsdistrikt är, med de undantag
som i 10 och 11 §§ stadgas, hvarje Svensk man, som fyllt tjugufem år.
Valbar till Riksdagsman för landtdistrikt är, med ofvannämnde undantag, hvarje
Svensk man, som fyllt tjugufem år och är mantalsskrifven inom det län, till hvilket distriktet
hörer.
Den som till ledamot af Landstinget utsedd är, må ej till ledamot i Folktinget
väljas.
§ 10. Ej må rösträtt utöfvas af:
a) gemenskapen vid rikets Landt- oek Sjöförsvar, dä den är i garnison förlagd
elier till tjenstgöring sammandragen;
b) lagstadt tjenstehjon;
c) den som njuter understöd af Fattigvården; eller
d) står under förmynderskap; eller
e) sin egendom till borgenärers förnöjande afträdt och icke gitter visa, att han
i laga ordning blifvit frän deras kraf befriad; elier
f) genom laga kraftvunnen dom är för groft och vanfrejdande brott under framtiden
ställd; eller
g) icke minst under de tre sednast förflutna åren innehaft Svensk medborgare
rätt; elier
h) står i främmande magts tjenst; eller
i) eger medborgarerätt i främmande land.
§ 11. Den, som genom laga kraftvunnen dom blifvit förklarad ovärdig medborgerligt
förtroende, eller att föra andras talan eller att i rikets tjenst vidare nyttjas, elier
blifvit för groft och vanfrejdande brott sakfälld, håfve sin rösträtt för alltid förverkat. Lag
samma vare om den, som blifvit förvunnen att vid elektors- eller riksdagsmannaval hafva
emot vedergällning afgifvit sin röst eller på sådant sätt värfvat andras.
§ 12. För socken å landet väljes en Elektor, der de röstegandes antal icke öfversliger
100; två, der antalet går öfver 100, men icke öfver 200; tre, der det går öfver
200, men icke öfver 300; och så vidare.
38
Konstitulions-Utskottels Memorial N:o il.
§ 13. I siad väljes en Elektor för 50 röstegande och derunder; två, der antalet
stiger öfver 50, men ej öfver 100; tre, der det går öfver 100, men ej öfver 150, och så
vidare.
§ 14. De tjenstemän, som mantalsskrifningar verkställa, skola, hvar i sin ort,
inom Juni månads slut det år, dä lagtima riksdag skall sammanträda, till vederbörande
Kyrkoherde insända en efter sednaste mantalsskrifning, för hvarje socken uppgjord förteckning
å alla dem, som enligt 7 § röstegande vid elektorsval äro. Uti denna förteckning
skola de män särskildt utmärkas, hvilka till Elektorer eller Riksdagsmän valbare äro.
§ 15. Då den förteckning ankommit, som i föregående § omtalas, utfärde Kyrkoherden
ofördröjligen kallelse till allmän stämma med samtlige röslegande, för att förteckningen
granska,
Före stämman skall under minst fjorton dagars tid förteckningen vid sockenkyrka
tillhandahållas en hvar, som vill af densamma taga kännedom.
Vid stämman ege hvarje röstegande, att emot förteckningen framställa anmärkningar,
hvilka, skola i protokoll antecknas och af Kyrkoherden samt fyra af de närvarande
utsedde män pröfvas. Godkännes anmärkning, skall förteckning derefter rättas.
När granskningen blifvit fulländad, uppläses den rättade förteckningen och sedan
den blifvit godkänd, bestämmes det antal Elektorer, som för socknen väljas skall.
Protokollet justeras, och så väl det som förteckningen, hvilken skall gälla såsom röstlängd
vid blifvande elektorsval, underskrifves af Kyrkoherden, de ofvannämnde fyra män
samt två andra af närvarande röstegande. Den öfversändes derefter till vederbörande
valförrättare.
§ 16. Val af Elektorer förrättas för socknen å landet af socknenämnd och för
stad af stadsrätt, å den tid och ort, som af desse valförrättare utsättas och, pä sätt om
andra allmänna påbud stadgadt är, offentligen kungöras.
§ 17. Då elektorsval skall förrättas, varde hvarje röstegande uppropad i den
ordning röstlängden honom upptager och afgifve uti sluten, enkel och oraärkt sedel sin
röst på det antal af Elektorer, som för distriktet väljas skall. Röstegande, som laga förfall
styrker, ege i försegladt omslag röstsedel insända: dock må detta omslag icke brytas,
derest det icke är försedt med tydlig, af insändaren sjelf undertecknad, så lydande
påskrift: rUndertecknads röst till elektorsval i N. N. den (datum och årtal).-? och denna
påskrifts rigtighet är af tvänne godkände män bestyrkt. Röstsedel, som lyder på annat
tal af män, än väljas skall, eller innehåller benämning, som origtig eller tvetydig är,
eller uppgifver person, som ej valbar är, vare ogild.
§ 18. Vill röstegande under valet emot annans behörighet att rösta göra anmärkning,
som vid granskningsstämma icke förekommit; varde anmärkningen framställd,
då den uppropas, hvilkens behörighet ifrågasättes; och pröfve valförrättarne anmärkningen,
innan valet fortgår. Annan anmärkning emot röstlängd må vid valförrättningen icke
upptagas.
Konstitutions-Utskotlets Memorial N:o U.
59
§ 19. Efter slutad omröstning skola rösterna sammanräknas, och den eller de,
som de fleste erhållit, till Elektorer nämnas. Hafva flere undfått lika röstetal och är
valet derigenom oafgjordt, blifve dem emellan genom lottning skiljdt. Sedan Elektorer
valde äro, skola, vid samma tillfälle och på samma sätt, lika många Suppleanter utses.
§ 20. Fullmagter för Elektorer och Suppleanter skola vid valförrättningens slut
genast utfärdas af sådan lydelse:
"Vid i dag anstäldt val till Elektor (Elektorer) för N. N. socken (stad), att deltaga
i Riksdagsmannaval för nästinstundande lagtima riksdag, har till Elektor (förste
Suppleant, andre Suppleant o. s. v.) blifvit utsedd N. N.; hvarå detta, i öfverensstäm
melse med valprotokollet till bevis och fullmagt länder (ort och tid).«
Fullraagterna skola af valförrättarne undertecknas och de valde ofördröjligen
tillställas. Äro en eller flera af valförrättarne sjelfve till Elektorer eller Suppleanter
valde, varde deras fullmagter underskrifne af lika många bland de öfrige, som 1 valet
deltagit.
Valprotokoll och röstlängd må ofördröjligen insändas till stadsrätt eller domhafvande,
som eger Riksdagsmannaval i distriktet förrätta.
§ 21. Elektor eiler Suppleant fortfare i sin befattning, intill dess kallelse till
nytt elektorsval för nästa lagtima riksdag blifvit utfärdad.
§ 22. Riksdagsmannaval å landet skall förrättas af den domhafvande, till hvars
domsaga valdistriktet hörer; omfattar distriktet flera domsagor eller delar af sådana,
vare då den domhafvande inom distriktet valförrättare, hvilken embetet längst innehaft.
Valort och tiden för valets början skall af valförrättaren utsättas och, på sätt om andra
allmänna påbud stadgadt är, offentligen kungöras.
§ 23. Riksdagsmannaval för stad, som eget valdistrikt utgör, skall förrättas af
stadsrätten derstädes; och för städer, som lill ett valdistrikt förenade äro, af stadsrätten
i den stad, hvilken, på sätt i 3 § stadgas, till valort utsedd blifvit. Valförrättare utsätte
och läte i stad eller städer kungöra tiden för valets början och stället der det skall
förrättas.
§ 24. Vid valförrättningens början skola Elektorernas fullmagter granskas och
dervid förekommande anmärkningar pröfvas och afgöras, i stad af stadsrätten, å landet
af valförrättande domhafvanden jemte sex män, hvilka Elektorerne ibland sig välja; och
gälle, dä skiljaktiga meningar uppstå, de flesta rösterna för beslut.
§ 25. Sedan denna granskning fulländad är, företages omröstning. Hvarje
Elektor, hvilkens fullmagt godkänd blifvit, skall, i den ordning han uppropas, till protokollet
framlemna en valsedel, af följande lydelse:
»Vid Riksdagsraannavalet den (datum och årtal) för (valdistrikt) röstar undertecknad
på N. N.
(Ort och datum). (Underskrift).»
40
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o H.
Sedan alla valsedlar blifvit afgifne, uppläsas de ljudligen, och antecknas så väl
den väljandes som den valdes namn i valprotokollet. Är Elektor borta, då lian första
gång uppropas, varde nytt upprop anstäldt, sedan de öfrige röstat; den då ej är tillstädes
håfve sin rösträtt vid det valet förlorat och Suppleant må nu, vid detta andra upprop,
i hans ställe rösta.
§ 26. I stad, som eger utse flera Riksdagsmän, skall valet ske för hela staden
gemensamt och hvarje Elektors röstsedel upptaga så många namn, sorn talet på
stadens Riksdagsmän är satt tili.
Är stad inom sammansatt valdistrikt så aflägsen från valort, att dess Elektorer
icke skäligen kunna åläggas att vid valförrättningen tillstädes vara, hvilket de röstägande
vid elektorsvalets början ege att pröfva och afgöra; ingifve då Elektorerna sina röstsedlar
uti förseglade och med Elektorns namn påtecknade omslag till stadsrätten i den
stad, för hvilken de valde blifvit, och åligge det denna stadsrätt att röstsedlarne i rättan
lid insända till stadsrätten i valorten, hvarest de skola vid valförrättningen öppnas,
sedan de tillstädesvarande Elektorerna sina röster afgifvit.
§ 27. Den, som de flesta rösterna erhållit, vare till Riksdagsman vald. Hafva
flere erhållit lika många röster och valet derigenom är oafgjordt, skall dem emellan genom
ny omröstning skiljas; skulle äfven då lika röstetal emellan två eller flera inträffa
anställes lottning. Sedan Riksdagsmannaval verkstäldt är, förrättas, vid samma tillfälle,
på samma sätt och till samma antal, suppleantval.
§ 28. Vid valförrättningens slut skola fullmagter för Riksdagsman och Suppleant
genast utfärdas, af sådan lydelse:
»Vid i dag anstäldt Riksdagsmannaval för l:sta (2, 3 o. s. v.) valdistriktet i N.
N. län (för staden N. N. eller städerna N. N.) har till Riksdagsman (Suppleant) blifvit
utvald N. N., hvarå detta till bevis och fullmagt länder.» (Ort och tid )
Fullmagterna undertecknas i stad af stadsrätten, å landet af valförrättande domhafvanden
och de sex i 22 § omtalade män, och skola de valde ofördröjligen tillställas.
§ 29. Riksdagsmannaval skola öfver hela riket förrättas hvarje är dea 15
September eller, om Söndag inträffar, nästa söcknedag. Elektorsval må icke ansiällas
sednare än åtta dagar före Riksdagsmannavalet.
Kallelse till Riksdagsmannaval kungöres minst en månad, och till elektorsval
minst fjorton dagar, innan de skola hållas.
§ 30. All valrätt, såväi till Riksdagsman som till Elektor, utöfvas med
enkel röst.
§ 31. Öfver hvarje valförrättning skall protokoll föras och vid förrättningens
slut justeras samt till bevis derom af minst tre röstegande påtecknas. Varar förrättningen
längre än en dag, varde protokollet för hvarje dag särskildt afslutadt och under
skrifvet.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o ii.
41
skrifvit. Protokoll och öfrige handlingar, som till valförrättningen höra, skola förvara»
af vederbörande domhafvande eller stadsrätt,
§ 32. Den, som till elektor eller riksdagsman vald är, vare alltid pligtig att
kallelsen emottaga, der ej för honom laga förfall inträffar. Såsom giltiga skäl för afsägelse
frän riksdagsmanna-uppdrag gälle äfven, att den valde fyllt sextio år eller såsom
Riksdagsman tre riksdagar bevistat. Afgår någon elektor eller Riksdagsman, träde i
hans ställe den suppleant, som efter röstetalet närmast är; och åligge honom, som för
fall
häfver, att detta ofördröjligen för valförrättaren styrka.
§ 33. Är någon för flere valdistrikt till Riksdagsman utsedd, skall han ofördröjligen
bestämma, för hvilket distrikt han vill kallelsen emottaga: och träde för annat
distrikt, der han vald blifvit, suppleant i hans ställe.
§ 34. Inträffar förfall äfven för suppleant eller för alla, der flere valde äro;
dä skall nytt riksdagsmannaval förrättas, tili fyllande af de rum, som lediga blifvit.
§ 35. Underlåter embets- eller tjensteman att, i föreskrifven tid och ordning,
iakttaga hvad honom efter denna lag åligger; straffes efter omständigheterna med böter,
suspension eller tjenstens förlust.
§ 36. Söker embets- eller tjensteman att, med lockande, tubbande eller hot,
obehörigen verka pä val, som i denna lag omtalas; miste embetet eller tjensten. Gör
det annan, straffes efter allmän lag.
§ 37. Vid val må ej andra tillstädesvara, än de som i valet deltaga, samt den
eller de embetsmän, som med förrättningen hafva befattning.
§ 38. Riksdagsman, som icke i rätter tid vid riksdagen sig inställer, skall vara
sitt dagtraktamente för den tid han uteblifver förlustig och, såvida laga förfall ej visas
kan, tili Statsverket böta ett lika belopp.
§ 39. Riksdagsman må, i utöfningen af sin riksdagsmanna-befattning, icke bindas
af andra föreskrifter än Rikets Grundlagar.
§ 40. Är någon med åtgärd vid röstlängds granskning eller valförrättning missnöjd,
må han hos Konungens Befallningshafvande i valorten anföra besvär. Han skall
för sådant ändamål af ordföranden eller valförrättaren äska behörigt protokolls-utdrag,
hvilket genast eller inom högst två dagar derefter bör till klaganden utlemnas. Klaganden
må sedermera inom åtta dagar, efter det beslutet fattades, ingifva sina besvär tili
Konungens Befallningshafvande, som genast infordrar vederbörandes förklaring inom dea
för hvarje ort brukliga kortaste tid och, efter förklaringens inhändigande, sist inom nästa
dags utgång sitt utslag i målet meddelar. Den med Konungens Befallningshafvandes
utslag missnöjd är, ege att, inom åtta dagar efter deraf erhållen del, till Konungens Befallningshafvande
inlemna sina till Konungen ställde besvär, hvilka derefter af Konungens
Befallningshafvande, jemte dess och vederbörandes förklaringar, till Konungen ofördröjligen
insändas för att, i Dess Högsta Domstol, skyndsamt upptagas och afgöra®,
Bih. lill R. St. Prot. i859 f 1860. 3 Sami. 6 Baft. 6
42
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 12.
Ej må besvär, som ofvan sagde äro, anföras af annan än den, som i granskningsstämma
eller val deltagit, eller vid val under omröstning varit, eller genom beslut,
som vid gransknings-slämma eller val fattadt är. från utöfning af röst-rätt blifvit
utesluten.
Riksdagsfullmägiige Erik Olsson från Örebro och Nils Fredrik Andersson
från Östergötlands län instämde uti den af Lars Magnus Knutsson sålunda anmälda
reservation.
Riksdagsfulimägtigen Erik Mallmin från Westmanlands län bartillkännagifvit,
att han icke i Utskottet närvarit vid beslutets fattande.
N:o i2.
Ank, till Exp.-Utsk. den 22 Mar» 1860,’ kl. 10 f.ja.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring i
52 § Regerings-Formen och 24 $ Riksdags-Ordningen, angående
tillförordnande af Bonde-Ståndets Sekreterare.
1 afseende å Sekreteraren hos|Bonde-Ståndet innehåller Grundlagen bestämmelser,
som icke gälla Sekreterarne hos de öfriga Stånden. Sålunda stadgar 21 § Riksdagsordningen,
dels att förstnämnde Sekreterare,'sorn bör ega vissa särskilda, der uppgifna
egenskaper, skall af Konungen förordnas; dels att honom, utom de öfrige Stånds-sekreterarne
tillhörande skyldigheter, åligger att biträda Talmannen vid målens behandlande
och göra påminnelser, om något mot Grundlagen stridande skulle försökas; dels ock
Konstitutions-Utshotlets Memorial N:o 12.
43
slutligen att, innan han sitt embete tillträder, en i sistnämnde § 2 moment intagen ed
bbr af honom afläggas.
Då beslut, stridande mot Grundlagarne, lika litet hos Bonde-Ståndet, som hos
de andra Stånden vore att befara, yttrade 1847—1848 årens riksdags Konstitutionsutskott
den åsigten, att de, uti ofvannämnde Bonde-Ståndets Sekreterare ålagda skyldigheter,
uttalade ändamål med det särskilda sättet för hans tillförordnande icke vidare vore
af den magtpåliggande natur, att det ej kunde upphöra, och Bonde-Ståndet, hvilket i
andra afseenden inträdt uti lika förhållanden med de andra Riks-Slånden, berättigas, att
äfven uti ifrågavarande omständighet få åtnjuta samma rätt, som de sednare; i hvilket
fall Grundlagen ej heller behöfde vidare innehålla bestämmande af några särskilda egenskaper,
eller någon embetsed för Bonde-Ståndets Sekreterare, mer, än för Sekreterarne
uti de andra Stånden; och framlade Utskottet för Rikets Ständer ett i öfverensstämmelse
härmed upprättadt förslag till ändring i 52 § R. F. och 24 § R. 0.
Detta förslag, som åter upptogs af Konstitutions-Utskottet vid 1853 och 1854
årens riksdag, blef väl vid båda tillfällena af samtliga Riks-Stånden godkändt, men förföll
till följd af Kongl. Maj:ts vägran att derå meddela sanktion.
Nu har inom Konstitutions-Utskottet en dess ledamot hemställt, det måtte samma
förslag äfven vid denna riksdag till Rikets Ständers behandling öfverlemnas. Vid den
pröfning, som i anledning häraf egt rum, har Utskottet godkänt de utaf Konstitutionsutskottet
vid 1847 och 1848 årens riksdag för förslaget anförda skäl; och då den omständigheten,
att Kongl. Maj:t två särskilda gånger vägrat bifalla förslaget, destomindre
bör, i Utskottets tanke, anses utgöra hinder för förslagets återupptagande, som denna
vägran synes hufvudsakligen hafva grundat sig på den åsigt, att så länge Bonde-Ståndets
nuvarande sammansättning oförändrad qvarstår, någon ändring uti ifrågavarande hänseende
icke heller bör ega rum; men Utskottet, uti memorial N:o 11, afgifvit förslag till
ändring uti Bonde-Ståndets sammansättning, genom inrymmande i detta Stånd af flere
hittills orepresenterade hemmansegare, samt ett bifall till en sådan ändring skulle häfva
det hufvudsakligaste skälet mot Bonde-Ståndets berättigande alt sjelf utse sin Sekreterare ;
har Utskottet ansett sig ega giltig anledning, att till Rikets Ständers grundlagsenliga
behandling vördsamt framställa förslag om följande förändrade lydelse af ofvannämnde
lagrum, hvarigenom, hvad särskildt beträffar 24 § Riksdagsordningen, det deruti befintliga
2:dra moment komme att utgå:
44
Konstitulions-Utskottets Memorial N:o 12.
Regeringsformen.
§ 52.
(nuvarande lydelse).
Landtmarskalk och Talmän för Borgareoch
Bonde-Stånden samt Sekreterare för
Bonde-Ståndet utnämne Konungen. Erkebiskop
vare alltid Talman för Preste-Ståndet.
(den föreslagna lydelsen).
Landtmarskalk oell Talmän för Borgareoch
Bonde-Stånden utnämne Konungen. Erkebiskop
vare alltid Talman för Preste-Siåndet.
Riksdags-Ordnmgen.
§24.
1:0. Uti hvart Stånd skall vara en Sekreterare,
som der före protokollen och ansvare
för vården af ingifne handlingar, hos Ridderskapet
och Adeln, Riddarbus-sekreteraren,
hos Preste- och Borgare Stånden, de personer,
hvarom de sjelfve öfverenskomma,
samt hos BondeStändet en skicklig,
lagfaren och i landthushållning en kunnig
man af ofrälse stånd, den Konungen
dertill förordne. Hvarje Sekreterare
tillhör, att allt det, sorn förefaller och besiutes,
ordentligen och noggrant uppteckna och för
Ståndet justera, samt då antingen hela Ståndet
eller någon ledamot in pleno det fordrar,
protokollet uppläsa, äfvensom i öfrigt
alla protokoll, jemte utdragen deraf, underskrifva
; åliggande Sekreteraren för Bonde-Ståndet
särskildt, att biträda Talmannen
vid målens behandlande och
göra påminnelser, om något mot
Grundlagarne stridande skulle försökas;
dock utan att i Ståndet eg a röst.
Uti hvart Stånd skall vara en Sekreterare,
som der före protokollen och ansvare för
vården af ingifne handlingar, hos Ridderskapet
och Adeln, Riddarhus-sekreteraren,
samt hos Preste-, Borgare- och BondeStånden,
de personer, om hvilka de sjelfva
öfverenskomma. Hvarje Sekreterare tillhör,
att allt det, som förefaller och besiutes,
ordentligen och noggrant uppteckna och för
Ståndet justera, samt, då antingen hela Ståndet
eller någon ledamot in pleno det fordrar,
protokollet uppläsa, äfvensom i öfrigt
alla protokoll, jemte utdragen deraf, underskrifva.
Så väl Ståndens, som Utskottens
Sekreterare, jemte den under riksdagar —
förordne.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 12.
45
Så väl Ståndens, som Utskottens Sekreterare,
jemte den under riksdagar biträdande
nödiga betjeningen i Ståndens Kanslier samt
Riksens Ständers Utskott, njute samma säkerhet
med Riksdagsmän, och erhålie vid
Riksdagens slut en efter göromålens vigt
och mängd lämpad vedergällning af Statsmedlen,
hvilken af Stats-Utskottet, efter öfverläggning
med Landtmarskalken och Tal- ;
männen, föreslås och, i sammanhang med
den öfriga statsregleringen, af Rikets Ständer
bestämmes. Till nämnde betjening, hvilken
af Stånden sjelfva tillsättes, räknas hos
Ridderskapet och Adeln fyra Kanslister, i I
Preste-Ståndet en Notarie och tvä Kanslister,
i Borgare ståndet sammaledes, och i BondeStåndet
tvä Notarier och fyra Kanslister.
I hvartdera af Utskotten, för hvarje Division,
en Kanslist, hvilken, jemte Sekreterarne, förordnas
af Utskotten sjelfva, med undantag,
som i 35 § finnes stadgadt. Skulle i något
Utskott en talrikare betjening oundgängligen
(arfvas, anmäle Utskottet sådant hos Ståndens
Plena, hvilka derom förordne.
2:o. Bonde-Stdndels Sekreterare ege atl, |
förr än han sitt embete tillträder, följande
Ed inför Stdndet aflägga: ”Jag N. N., utnämnd
och förordnad, att vid detta allmänna
riksmöte vara det Hedervärda Bondeståndets
Sekreterare, lofvar och svär vid
Gud och Hans Heliga Evangelium, atl jag
vill och skall med all min förmdga iakttaga
Konungamaglens och Riksens Ständers
rättigheter, i öfverensstämmelse med den af
Konung och Riksens Ständer till efterlefnad
antagna Regeringsform af den 6 Juni 1809.
Jag skall ock ställa mig till ovilkorlig efterrättelse
Rikets öfriga gällande Grund
-
(2:dra mörn. utgår.)
46
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 12.
lagar, och ej till det Hedervärda BondeStåndets
Protokoll, utan min uttryckliga anmärkning
och reservation, föra eller föra
låta, ännu mindre till expedierande befordra
eller befordra låta något, som emot
de gällande Grundlagar stridande är. Äfven
skall jag, vid Riksdags-ärendenas afgörande,
med goda råd och underrättelser,
samt upplysningar om hvars och ens lagliga
rättigheter och skyldigheter, Ståndets
Ledamöter tillhandagå, samt med all min
förmåga söka att bringa dessa ärenden till
ett med Grmdlagarne instämmande slut.
Delta allt lofvar jag att troligen hålla: så
sanni mig Gud hjelpe till lif och själ T
Stockholm den 38 Februari 1860.
Reservation:
af Herr Friherre J. G• Paijkull. »Konungen har, såsom Utskottet riktigt anmärker,
redan tvänne gånger ogillat enahanda vid föregående riksdagar framställda förslag till
grundlagsändring. De skäl, som härtill anförts, hafva varit: att Kongl. Maj:t ansåg det
för Grundlagarnes helgd al synnerlig vigt, att de rättigheter, som deruti vore Konung
och Ständer ömsesidigt tillerkända, orubbade bibehållas: alt Grundlagens nuvarande stadgande,
det Konungen eger till Bonde-Ståndets Sekreterare vid hvarje riksdag förordna en
skicklig, lagfaren och i landthushållning kunnig man, stod i väsendtligt samband med
nämnde Riks-Stånds sammansättning och att, sä länge denna bibehålies oförändrad, någon
rubbning ej heller borde ega rum i berörde stadgande, hvilket i sin tillämpning icke
visat sig hafva för Ståndet medfört inskränkning i öfverläggningarnes frihet inom lagbestämda
gränser eller någon annan olägenhet.
Dessa skäl hafva ännu, under oförändrade förhållanden, samma giltighet, ty att
Utskottet uti Memorialet N:o 11 framlagt förslag om någon utvidgad valbarhet för inträde
i Bonde-Ståndet, kan icke vara af någon inverkan, förr än det visat sig, huruvida sistnämnde
förslag af Ständerna antages eller ej. Vid innevarande riksdag blef ett dylik*
KonstituUons-Utskottets Memorial N:o i2.
47
förslag af Bonde-Ståndet ogilladt och man kan ingalunda veta, om samma Stånd sä snart
finner skäl att i detta hänseende ändra sina åsigter. Äfven i den händelse att förslaget
vinner bifall, kan möjligen vara tvifvelaktigt, huruvida derigenom tillräcklig anledning
kunde uppstå för antagande af någon grundlagsändring rörande Sekreteraren: åtminstone
torde man i detta afseende behöfva någon tids erfarenhet. Jag anser således icke lämpligt
att nu äter för Kongl. Maj:t framlägga till sanktion samma, redan tvänne gånger
ogillade, förslag.
Om någon likhet Stånden emellan i afseende pä Sekreterarens tillsättning kunde
anses nödig, skulle jag för min del icke tveka alt åt Kongl. Maj:t öfverlemna rättighe
ten att tillsätta Sekreterare i alla Stånd.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1860.
Konstitutiom-IJtokoitets Memorial N:o 13.
1
JW 18.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 April 1860, kl. 10 f. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring i 11 och 12 §§
Regerings-Formen, angående Siats-Rådets hörande öfver förbund
med främmande magter.
Regerings-Formen har strängt vidhållit den grundsatsen, att Konungen icke
må utan Rådgifvarnes hörande fatta beslut i något allmänt ärende. Med samma
sorgfällighet Grundlagen förbehåller Konungen ensam beslutanderätten, söker den äfven
att till ansvarighet för besluten binda Rädgifvarne. Den stadgar derföre, att
uti alla mål Konungen skall inhemta råd och upplysningar af Stats-Rådet. Huruvida
samtlige eller endast en del* af Stats-Rådets ledamöter böra höras, beror i allmänhet,
ehuru med vissa undantag, pä ärendenas större eller mindre vigt och betydenhet.
Sä stadgar 8 g, att Stats-Rådets samtlige ledamöter, der de icke laga
förfall ega, skola öfvervara alla mål af synnerlig vigt och omfattning, som i StatsRådet
förekomma och rikets allmänna styrelse röra; men att i andra mål Konungen
må fatta beslut, derest tre af Stats-Räden, jemte vederbörande Föredragande,
tillstädes äro. Ifrån denna allmänna regel göres undantag för kommando- och ministeriela
mål. I afseende ä dessa sednare, innehåller 11 g, att Konungen må låta
bereda och handhafva dem „på det sätt, honom lämpligast synes; och tillhör det
Ståts-Ministern för Utrikes Ärendena, att dessa mål inför Konungen föredraga och
anmäla, i närvaro af någon annan Stats-Rådets ledamot. Denna föreskrift om behandlingen
af ministeriela mål, eller sådana, som röra rikets förhållande till främmande
magter, frångår dock Regerings-Formen, när frågan gäller vissa för riket
särdeles vigtiga ärenden. 13 g bjuder derföre, att Konungen, då han vill börja krig
eller sluta fred, bör till ett utomordentligt Stats-Råd kalla Stats-Rådets samtlige
ledamöter, för dem framställa de skäl och omständigheter, som dervid till öfvervägande
förekomma, samt äska deröfver Stats-Rådens yttranden, hvilka de skola hvar
för sig till protokollet afgifva; egande Konungen derefter magt att fatta och utföra
det beslut, som han för riket nyttigast finner. Det förhållande, att Konungen, enligt
12 g, eger att i afhandlingar och förbund med främmande makter ingå, sedan
Bih. till II. St. Fröt. 1859 & 1860. 3 Sami, 7 Haft. 1
2
Ronstitutions-Utskottets Memorial N:o 13.
han deröfver hört endast Stats-Ministern för Utrikes Ärendena och någon annan
tillkallad Stats-Rådets ledamot, ansåg nästlidne riksdags Konstitutions-Utskott icke
med Grundlagens anda förenligt eller med dess öfriga föreskrifter följdriktigt sammanhängande.
Visserligen kunde det inträffa, att Konungen funne nyttigt ingå i
afhandling med utländsk stat, om frågor af underordnad vigt; men å andra sidan
kunde icke förnekas, att sä väl afhandlingar, som förbund med främmande magter
ofta vore bestämmande för ett lands icke blott yttre, utan till någon del äfven för
dess inre förhållanden under en längre följd af år, och blefve således stundom vida
mer ingripande i dess öden, än till och med ett krig, för att icke nämna en mindre
väsendtlig förändring uti en författning, för hvars vidtagande likväl erfordrades,
att Stats-Rådets samtlige ledamöter, de dpr icke förfall ega, skola vara tillstädes.
Utan att på något sätt vilja underkänna vigten och värdet af Konungens rätt att
allena besluta i dylika frågor, ansåg dock Konstitutions-Utskottet det vara, om någonsin,
i ^e^a ärenden roagtpåjiggande, §tj konungens beslut grundade sig på en
mångsidig'pröfning och fosterländska rådslag. För att åstadkomma sådant föreslog
Konstitutions-Utskottet den ändring i 12 §, att Konungen, innan han slutade afhandlingar
och förbund med främmande magter, borde deröfver hafva, enligt 8 §,
hört Stats-Rådets samtlige ledamöter; men detta förslag blef, efter omröstning i
Förstärkt Konstitutions-Utskott förkgstadt och antogs i stället, att hvila till innevarande
riksdag, ett annat, så lydande:
”Konungen eger att sluta afhandlingar och förbund med främmande makter,
”sedan, enligt 8 §, Stats-Rådet deröfver blifvit hördt.”
Sedan detta förslag vid innevarande riksdag, till följd af tvänne Stånds afslag,
förfallit, har, uti en till Konstitutions-Utskottet ingifven skrift, ledamoten af
Ridderskapet och Ådeln, Herr Grefve H. E. Taube, under förklarande, det han väl
ansäge nyssberörda förslag vara med Regerings-Fofmens anda öfverensstämmande,
men jemväl medgäfve riktigheten af gjord anmärkning, att mängden af de afhandlingar,
sorn med främmande makter uppgöras, ingalunda vore af den vigt, att dertill
erfordrades hela Stats-Rådets medverkan, -— föreslagit en sådan förändring i
12 g, att endast i fråga om slutandet af förbund, Konungen behöfde höra StatsRådet,
i enlighet med föreskriften i 8 §.
Konstitutions-Utskottet har denna motion i öfvertagande tagit, och dervid ej
lemnat utan uppmärksamhet, att en stor del afhandlingar med främmande magter
icke äro af den betydenhet, att för deras afslutande kan behöfvas hela Stats-Rådets
hörande; men att deremot förbund ofta kunna på riket hafva lika stort inflytande,
som frågor om krig eller fred, hvilka sistnämnda äfven kunna af ett ingånget förbund
blifva en oundviklig följd; och dessa ärenden således borde med enahanda
betänksamhet behandlas och underkastas samma mogna pröfning, hvilket ändamål
lämpligast torde vinnas genom att ställa föreskriften i 12 § i närmare öfverensstämmelse
med den uti 13 g. Härvid företer sig likväl en omständighet, som icke skäligen
bör förbises. 11 g, som innehåller bestämmelser om sättet för handläggningen
af ministeriela mål, förklarar, att med sädane mål förstås alla de, som angå rikets
förhållande till främmande makter. Då nu frågor, så väl om krig eller fred, som
om förbund, onekligen angå sådana förhållanden, skulle, efter en ordagrann tillämpning
af 11 g:ns^ lydelse, jemväl dessa ärenden komma att hänföras till desåkallade
ministeriela målen. Deraf uppstode den oegentligheten, att nämnde ärenden skulle
behandlas på annat sätt. än ministeriela mål i allmänhet, ehuru uti 11 g icke förekommer
något uttryck, som antyder, att undantag från den allmänna regeln kunna
förefinnas. Oaktadt denna anmärkning redan, under det Regerings-Formen har sin
Könstitutions-Utskottets Memorial N:o 13.
nuvarande lydelse, eger giltighet i afseende å 13 §, har Utskottet dock ansett sig
icke kunna framställa förslag om införandet af ytterligare ett undantag från bestämmelserna
uti it g, utan att jemväl i denna 5; intaga en hänvisning till de
undantags-föreskrifter, som sedermera förekomma uti de påföljande tvänne paragraferna.
Utaf de anmärkningar, som blifvit framställda mot det till innevarande riksdag
hvilande, men numera förfallna förslaget om ändring i 12 torde de flesta
hafva förfallit genom den af Utskottet uppgjorda nya redaktionen. En qvarstår
dock, som Utskottet icke anser sig böra lemna obesvarad. Man har sagt. att, om
Konungen egde börja underhandlingar, rörande förbund med främmande magter, utan
att höra mer, än två Stats-rådens ledamöter; men icke finge förbund afsluta, med
mindre samtlige Stats-Råder blifvit deröfver hörde, vore det läll tänkbart, att Konungen
genom de nya råd och tlpjitySflfötgilt! feöifi dervid Honom lemnades, kunde
finna sig föranlåten ändra det beslut, han stod i begrepp att fatta; samt att ett
dylikt beslut, stridande mot den tanke, som ledi underhandlingarne, skulle kunna
inveckla riket i hvarjehanda svårigheter och någon gång åstadkomma fullkomlig
brytning med den stat, med hvilken underhandlingarne egt rum.
Om verkligen det sålunda förutsätta fall någonsin komme att inträffa, tror
Utskottet, att sådant, långt ifrån att utgöra ett skäl emot förslaget, tvärtom på det
mest talande sätt skulle ådagalägga dess förutseende omtänksamhet. Det kan nemligen
icke antagas, att Konungen skulle förändra en åsigt, som under mer eller
mindre vidlyftiga underhandlingars fortgång hunnit stadgas, sä vida icke nya och
särdeles bindande skäl och omständigheter tillkomme. Men om Stats-råden kunde
inför Konungen ådagalägga, att riket på ett eller annat sätt komme i fara eller
ock tillskyndades större skada, i fall förbundet afslötes, vore det. ju lyckligt, att
detta förbund icke inginges, och att det beslut, som var tillämuadt, icke fick verkställighet.
, „ . .
Med afseende å hvad sålunda anförd t blifvit, hemställer Utskottet till Rikets
Ständer följande förslag till ändring uti
Regering s-Formen
§ 11.
(Nuvarande lydelse.) (Den föreslagna lydelsen.)
Ministeriela mål, hvarmed förstås alla Ministeriela mål. hvarmed förstås alla
de, som angå rikets förhållande till främ- de, som angå rikets förhållande till främmande
Makter, må Konungen låta bereda mande Makter, må Konungen, med iaktoch
handhafva på det sätt honom lamp- tagande af hvad i 12 och 13 §^. särskildt
ligast synes. Stats-Ministern för Utrikes stadgas, låta bereda och handhafva på
Ärendena tillhör, att dessa mål inför Ko- det sätt honom lämpligast synes. Statsnungen
föredraga och anmäla, i närvaro Ministern för Utrikes Ärendena tillhör,
af någon annan Stats-Rådets ledamot, att dessa mål inför Konungen föredraga
Är Stats-Ministern — finnas. och anmäla, i närvaro af någon annan
Stats-Rådets ledamot. År Stats-Ministern
finnas.
§ 12.
Konungen äger att i afhandlingar och Konungen äger att i afhandlingar med
förbund med främmande Makter ingå, se- främmande Makter ingå, sedan han. enligt
4
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 13.
dan han, enligt föregående §, deröfver
hört Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
och någon annan tillkallad StatsRådets
ledamot.
Stockholm den 13 April 1860.
föregående Sj, deröfver hört Stats-ministern
för Utrikes Ärendena och någon
annan tillkallad Stats-Rådets ledamot}
men förbund må ej af slutas innan, enligt
8 §, Ståts-Rådet deröfver blifvit hördt.
H eservation er t
af Herr Th. Munck af Rosenschöld: Då 5 S Riks-Akten fÖreskrifver, att Norske
Stats-Ministern och de tvänne Stats-räd, hvilka åtfölja Konungen, skola hafva säte
och öfverläggningsstämma i det Svenska Stats-Rådet, enär ämnen der förehafvas,
hvilka angå hegge rikena, samt att i dylika mål den i Norge varande Regeringens
Betänkande bör inhemtas, så vida de ej fordra ett så hastigt afgörande, att tiden
sådant icke mcdgifver, skulle, om Konstitutions-Utskottets förslag till ändring i 11
och 12 §§. Regerings-Formen antages, deraf blifva en gifven följd, att frågor om
afslutande af förbund med främmande magter. hvilka frågor otvifvelaktigt röra båda
rikena, komme att pä berörde sätt behandlas. Utan att vilja ingå i bedömande
deraf, huruvida ett sådant behandlingssätt skulle vara för ärender af ifrågavarande
beskaffenhet lämpligt, finnér jag under nu varande förhållanden och då Rikets Ständer
framställt begäran om revision af de för föreningen emellan Sverige och Norge
gällande stadganden, det icke böra ifrågakomma, att genom förändring i Sveriges
Grundlag inrymma ät Norge ett deltagande i de diplomatiska ärendenas behandling,
som nu icke tillkommer detta rike; och af detta skäl har jag icke inom Utskottet
med min röst bidragit till framläggande af förslaget till ändring i åberopade
§§. af Regerings-Formen, ehuru jag i öfrigt gillar de grunder, hvarpå detsamma
hvilar.
af Herr Friherre J. G. Paykull: Emot Utskottets nu afgifna förslag till ändring af
11 och 12 £!>• Regerings-Formen får jag reservera mig på den grund, att det understundom
torde möta svårighet att bestämma, huruvida en öfverenskommelse med
främmande magt bitr få namn af afhandling eller af förbund. Hvarje förbund är en
afhandling, och hvarje afhandling kan anses såsom ett förbund, emedan de kontraherande
magterna vanligen ömsesidigt till något förbinda sig. Vid författande af
lagar bör den största möjliga tydlighet iakttagas. Den enda förändring, som, i detta
afseende, torde kunna anses behöflig, vore om, efter §:ns slut, ett tillägg gjordes
af ungefär denna lydelse: ”Dock vare Konungen oförhindrad att äfven i dessa fall
”höra Stats-Rådets samtlige ledamöter, dä han sä för godt finner.”
Uti denna reservation instämde Herr Kontraktsprosten E. M. Tegnér.
af Herr R. Th. Cederschiöld: Då jemlikt 8 § Regerings-Formen minst fyra ledamöter
af Stats-Rådet böra öfvervara alla ärenden, som inför Konungen föredragas, äfven
om de äro af den obetydliga beskaffenhet att de t. ex, röra endast några få
Konstitutions-Vtskottets Memorial N:o 14.
5
Riksdaler? utgift, samt hvarje afhandling, som med främmande magt. afslutas, otvifvelaktig!
mäste vara af vida större vigt. så anser jag konseqvensen fordra, att åtminstone
ett lika stort antal af Stats-Rådets medlemmar i ämnet höres och lemnäs
tillfälle att deruti sig yttra, innan afhandlingar med främmande magter afslutas, och
föreslår jag derföre vördsammeligen, att 12 g Regefings-Formen måtte förändras
till följande lydelse:
§ 12.
Afhandlingar och förbund med främmande magter må ej afslutas innan StätsRådet
enligt 8 § deröfver blifvit hördt.
Herr Biskop J. A. Butsch, Herr Professor II. G. Lindgren och Herr Hofpredikanten
T. Wensioe hafva ock anmält reservationer.
JW t-*»
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 April 1860, kl. 10 f. m
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till lindring i 21 § Riksdagsordningen.
Under den granskning af Grundlagarna, Konstitutions-Utskottet, jemlikt 29
§ Riksdags-Ordningen. företagit, n r Utskottet fästat sin uppmärksamhet ä innehållet
af 21 g nämnde Grundlag. Uti detta lagrum förekommer, i sammanhang med föreskrift
om granskning af de för ledamöterna af de tre valde Riks-Stånden utfärdade
fullmagter. följande stadgande;
”hvarje Ständ dess pröfningsrätt förbehållen, så val i afseende på sådana medi ernemar,
hvilkas fullmakter ej blifvit godkända, som dem. emot hvilka, till följe af 14
”och 18 §f., någon anmärkning äger rum, i hvilket sednare fall frågan, om den är
”klar och tydlig, hos Ståndet afgöres, men. dä nödiga upplysningar saknas, till lag”lig
åtgärd iorviscs, — - —”
Genom berörda stadgande har Borgare-Ståndet, i fråga om anmärkningar,
som framställas mot någon ledamots behörighet, att vara riksdagsman, fått sig tillerkänd
en vidsträcktare pröfningsrätt, än Preste- och Bonde-Stånden. Förstnämnde
Stånd eger att ingå uti pröfning icke blott af frågor, huruvida dess ledamöter äga
de uti 18 § för riksdagsmän i allmänhet bestämda qvalifikationer, utan äfven uti
6
Konstitutions-Ut,skottets Memorial 1V;o 14.
den, om de besitta de egenskaper, sorn enligt 14 § fordras för att vinna inträde i
Borgare-Ståndet; då Preste- och Bonde-Stånden deremot endast kunna pröfva anmärkningar,
som grunda sig på föreskrifterna uti 18 t?. Denna olikhet Stånden
emellan förefanns icke, så länge 21 g hade sin ursprungliga lydelse, utan tillkom
vid 1815 års riksdag, då en föreslagen ändring, medelst införande af citation utaf
14 § jemte den af 18 §, antogs till lag. Dä Utskottet icke kunnat finna någon
giltig anledning till en dylik olikhet uti de särskilda Ståndens pröfningsrätt, har
Utskottet, för att åstadkomma jemnlikhet i detta hänseende, trott sig böra föreslå,
att uti 21 § må införas hänvisning jemväl till 13 och 15 §§.
Då nu vidare Utskottet erfarit, det skiljaktiga meningar sig yppat derom,
huruvida den, hvarje Riks-Ständ i 21 5; förbehållna pröfningsrätt af framställd anmärkning
emot någon dess ledamots behörighet att vara riksdagsman, bör sträcka
sig derhän, att Ståndet må ega till pröfning upptaga en fråga, som på grund af
19 § redan blifvit af vederbörande embetsmyndighet afgjord eller vore på sådan
pröfning beroende, har Utskottet, som funnit det icke vara förenligt med den helgd-,
sorn tillkommer Domaremagtens beslut, att dessa dragas under Riks-Ståndens ompröfning,
ansett sig böra jemväl afgifva förslag till sådan ändring af 21 §, att olika
tydning af föreskriften i detta hänseende icke vidare må kunna ega rum.
Utskottet får sålunda till Rikets Ständers grundlagsenliga behandling vördsamligen
öfverlemna följande förslag till ändring uti
Riksdag s-Ordningen.
(nuvarande lydelse.)
§ 21.
(den föreslagna lydelsen.)
Riksdagsmän af alla Stånd skola dagen
efter den, hvartill Riksdagen pålyst blifvit,
sina fullmakter, uppvisa; Ridderskapets
och Adelns Ledamöter legitimera sig
på det sätt Riddarhus-Ordningen föreskrifter.
Preste-, Borgare- och BondeStåndens
Ledamöter angifve sig och styrke
sin behörighet inför Justitie-Stats-Ministern,
eller den Konungen i hans ställe
förordnat, hvilken tillkalla, till upplysningars
angifvande, Fullmäktige i Banken
och Riksgälds - kontoret för det Ständ,
hvars fullmakter skola granskas. Sådan
granskning, hvars föremål är att undersöka,
huruvida fullmakterna blifvit utfärdade
i den förm. som nästföljande § föreskrifver,
skall sist inom fyra dagar derefter
vara fulländad; hvarje Ständ dess
pröfningsrätt förbehållen, så väl i afseende
pä sådana Medlemmar, hvilkas fullmakter
ej blifvit godkända, som dem,
emot hvilka, till följe af 14 och 18 §§.,
någon anmärkning eger rum, i hvilket sednare
fall frågan, om den är klar och tyd
-
Eiksdagsmän af alla Stånd skola dagen
efter den, hvartill Riksdagen pälyst. blifvit,
sina fullmakter uppvisa; Ridderskapets
och Adelns ledamöter legitimera sig
pä det sätt Riddarhus-Ordningen föreskrifver.
Preste-, Borgare- och BondeStåndens
ledamöter angifve sig och styrke
sin behörighet inför Justitie-Stats-Ministern,
eller den Konungen i hans ställe
förordnat, hvilken tillkalle, till upplysningars
afgifvande, Fullmäktige i Banken
och Riksgälds-kontoret för det Ständ,
hvars fullmakter skola granskas. Sådan
granskning, hvars föremål är att undersöka.
huruvida fullmakterna blifvit utfärdade
i den form, som nästföljande § föreskri
fver, skall sist inom fyra dagar derefter
vara fulländad: hvarje Ständ dess
pröfningsrätt förbehållen, sä väl i afseende
på sådana medlemmar, hvilkas fullmakter
ej blifvit godkända, som dem,
emot hvilka, till följe af 13. 14, 15 och
18 S?., någon anmärkning förekommer:
ägande Ståndet, så vida frågan är klar och
Konstitution s-TJtskottets Memorial N:o 14.
7
lig, hos Ståndet afgöres, men, då nödiga
upplysningar s knas, till laglig åtgärd
förvissa; och bibehålle emellertid den under
ytterligare pröfning ställde Ledamoten
sin Riksdagsmannarätt. Vid anteckningen
och dä inträdespolett erhålles, tilldeles
äfven hvarje Ledamot ett exemplar af rikets
Grundlagar, på det ingen mä, till
sin undskyllan, okunnighet derom förebära.
Stockholm den 12 April 1860.
tydlig samt icke förut blifvit, i den ordning
19 § bestämmer, afgjord eller år beroende
på pröfning af någon utaf de i samma §
omförmälda myndigheter, att densamma afgöra;
men, om nödiga upplysningar saknas,
till laglig åtgärd förvisa; och bibehålle
emellertid den under ytterligare pröfning
ställde ledamoten sin Riksdagsmannarätt.
Vid anteckningen och dä inträdespolett
erhålles, tilldeles äfven hvarje Ledamot
ett exemplar af rikets Grundlagar, på det
ingen mä, till sin undskyllan, okunnighet
derom förebära.
Reservationer :
gf Herr Friherre R. Cederström: “Uti den af Utskottet, i memorialets första del, afgifna
hemställan, om 13 och 15 §§:nes omnämnande i 21 § Riksdags-Ordningen har
jag instämt, med tillstyrkan å denna förändrings antagande till att hvila, för grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Deremot har jag icke kunnat biträda framläggandet af det uti memorialets
sednare del förekommande förslag till ändring af samma 21 g Riksdags-Ordningen.
Det utgjorde, då det för Utskottet först framställdes, endast ett moment af en i flera
föregående och efterföljande punkter försökt förmedling af stridiga åsigter i denna
mycket omtvistade fråga. Men sedan de öfriga momenten af samma förslag blifvit,
redan inom Utskottet, afslagna, qvarstår detta såsom ett ur sitt sammanhang lösryckt
fragment, som på intet sätt kan anses innefatta någon förmedlande utväg.
Utan att för tillfället nu vilja ingå i någon utförligare utredning af sjelfva
denna rättsfråga, hvilken blifvit inom representationen lifligt skärskådad, dock pä
ett sätt, som tydligen ådagalagt de mest skiljaktiga omdömen hos de särskilda Riksstånden,
har jag ansett beskaffenheten af sjelfva denna meningsskiljaktighet utgöra
anledning för den förmodan, att något praktiskt resultat svårligen lärer vara af detta
Utskottets förslag att förvänta. Inom de Stånd, der den öfvertygelse synts vilja
göra sig gällande, att 21 § Riksdags-Ordningen, i dess nuvarande lydelse, gifver
tillräckligt stöd för den åsigt, som förslaget uttalar, torde dess antagande kunna anses
obehöfligt, och pä den grunden afslås. Inom de Ständ åter, der en motsatt mening
i sak framträdt, kan väl förslaget omöjligen påräkna någon framgång. I sanning,
när man erinrar sig, huruledes inom alla andra konstitutionela länders författningar
är, nästan utan undantag, stadgadt, att den yttersta pröfningen af ledamöternas
lagliga behörighet är förbehållen representationen sjelf, eller, rättare sagdt, den
representantkammare, der inträde begäres eller vunnits, må det vara tillåtet tveka
om gagnet deraf, att Sveriges Rikes Ständer afhända sig för all framtid, i sin grundlag,
denna pröfningsrätt!”
I denna reservation har Herr F. Rosenqvist instämt.
Konstitutions-Utskottet# Memorial N:o 14,
af Herr 0. E. L. Dahm: ”Det förslag till förändring af 21 § Riksdags-Ordningen,
som inom Konstitutions-Utskottet blifvit af mig framlagdt och haft ifrågavarande
framställning till följd, åsyftade att uppdraga en skarp gräns emellan domstolarnas
och Ståndens pröfningsrätt rörande anmärkningar gjorda mot riksdagsmans kompetens
och derigenom förekomma alla konflikter mellan dessa hvar för sig sjelfständiga
makter inom samhället. Jag utgick dervid från den grundsats, att alla anmärkningar,
som kunde förekomma emot riksdagsmans val och behörighet, innan han
erhållit fullmagt, skulle tillhöra domstols pröfning, men att de, som derefter skedde
och som icke redan blifvit afgjorde, viii mätte kunna för nödiga upplysningars in•hemtande
till domstol förvisas, men endast i vederbörligt Riks-Stånd afgöras. Sorn
Utskottet likväl endast antagit de delar af förslaget, som åsyftade att begränsa Ståndens
rätt, men förkastat dem, som innehöllo en begränsning för domstolarne, och dä
således den åsyftade förbättringen af Grundlagen alldeles förfelats, sä får jag härigenom
nedlägga min reservation mot den förändring af 2i 8 Kiksdags-Ordningen,
som Konstitutions-Utskottet föreslagit.”
af Herr F. A. Rinman: ”Att samma pröfningsrätt, som tillhör Borgare-Ståndet i afseende
pä ledamöter, mot hvilka anmärkning kan göras till följd af 14 § Riksdagsordningen,
bör tillkomma Preste- och Bonde-Stånden, enligt 13 och 15 §§., anser
jag i sin ordning och har derföre intet att erinra mot första punkten af ifrågavarande
förslag. Mot sednare delen af detsamma, eller att inskränka ett Stånds pröfningsrätt
af dess ledamöters behörighet, måste jag deremot reservera mig.
För den, som lika med mig hyser den öfvertygelsen, att ett Stånds rätt att
pröfva dess ledamöters behörighet är och måste vara alldeles oberoende af förutgängna
tvister om olagligheter vid valet, bör det, efter de temligen skarpa anfall
hvarföre denna mening varit utsatt, vara tillfredsställande att finna, att de. som hysa
en motsatt åsigt, nu åtminstone medgifva, att en grundlags-förändring behöfs, om
deras åsigt skall för framtiden blifva obestridligt gällande. Ifrågavarande förslag
går derföre ut på att lösa frågan om undanrödjande af möjlig kollision emellan ett
Stånds och domaremagtens pröfning af riksdagsmannaval. Men förslaget kommer
efter min tanke att, i stället att lösa, än mer intrassla frågan.
Utskottet föreslår att i 21 g Riksdags-Ordningen ina göras ett tillägg, att
Ståndets pröfningsrätt skulle upphöra om valet varit eller vore underkastadt domaremagtens
pröfning. Således, om någon blefve genom ett Riks-Stånds beslut förklarad
oberättigad att vara ledamot af samma Stånd, och denne sedermera blefve af
samma valförsamling, som frän början valt honom, omvald; om valet öfverklagades
hos Konungens Befallningshafvande, som, representerad tilläfventyrs af en tillförordnad,
oerfaren^ tjensteman, godkände valet; om det sålunda godkända valet icke
öfverklagades; då egde en sådan ledamot ånyo uppträda i Ståndet, hvilket måste,
då frågan varit underställd domaremagtens pröfning, såsom dess ledamot emottaga
den. som nyss förut blifvit af Ståndet förklarad obehörig. Jag kan icke föreställa
mig, att de Ständ, hvilkas ledamöter tillsättas endast genom val, skulle pä sådant
sätt nästan helt och hållet bortkasta deras pröfningsrätt. Förslaget synes mera gå
ut pä att öfverflytta Ståndens pröfningsrätt till domaremagten, än att förebygga
konflikter. Man talar om den helgd, som tillkommer domaremagtens beslut, men
man nämner intet om den helgd, som tillkommer ett Stånds.! låga ordning fattadt
beslut. Bada äro efter min tanke lika berättigade till åtlydnad, till helgd.
- - ) Men
Konstitutions-Vtskottets Memorial N:o 14.
!>
Men om man äfven skulle vilja godkänna Utskottets grundsats, hvilken jag
dock bestrider, att ett Stånds pröfningsrätt borde vara beroende af huruvida tvister
om valet förut skett eller ej, har man likväl genom antagandet af det nu framställda
förslaget icke kommit till det mål, man sökt. Ty tvist kunde ju alltid uppstå,
huruvida det vore samma fråga, som förut varit underkastad domaremaktens
pröfning. Hvem skulle då slita en sådan tvistefråga? Skulle Ståndet afstå frän prutningen
deraf? Skulle Talmannen ensam afgöra frågan? Eller skulle den hänskjutas
Konstitutions-Utskottet? Hvad hade man då vunnit med förändringen?
Deremot är det en vedertagen grundsats inom konstitutionela stater att eh
Vald riksförsamling eger ensam inagten att pröfva dess egna medlemmars^ behörighet.
Olagligheter vid valet pröfvas af domstolar, men säsnart alla formaliteter vid
valet äro godkända och fråga uppstår endast om den valdes behörighet, dä inträder
representationens pröfningsrätt. En riksförsamling är för sig sjelf en statsmagt, den
må vara fördelad i hurumånga kamrar, hurumånga afdelningar som helst, och en
statsmagt kan ej erkänna någon öfver sig att pröfva dess egna angelägenheter.
Korrektivet mot missbruk ligger i den begränsade tiel, en vald församling är underkastad,
och i den allmänna opinionen, som i sinom tid bedömer dess handlingar.
Jag vill visst icke bestrida att, enligt hos oss gällande stadganden, domaremagten
har full anledning att anse det tillkomma sig att afgöra den valdes obehörighet,
såsom en olaglighet vid valet, men jag tror, att om man vill undanrödja anledning
till sådan kollision, hvarom här är fråga, vare det rättare att begränsa domaremagtens
åligganden genom att med tydliga ord i 19 § uttrycka att den valdes
behörighet endast pröfvades af vederbörligt Riks-Ständ, än att försöka afhjelpa saken
pä den väg Utskottet försökt.
Häremot kunde visserligen invändas, att i alla fall samma skäl kunde inom
ett Stånd åberopas mot en ledamots behörighet, hvilka hos domaren förut blifvit
använde mot någon valmans rättighet att deltaga i valet, och att en likartad fråga
dä kunde afgöras på olika sätt af olika auktoriteter. Men att förekomma sådant
blefve lika omöjligt som att alldeles förekomma att frågor, sorn hafva gemenskap
med hvarandra, någon gäng kunna olika bedömas inom olika stats-departementer;
och skulle verkeligen det förutsatta fallet inträffa, bör man viii förvänta att hvarje
Ständ, hädanefter som hittills, skall under utöfvandet af sin pröfningsrätt lemna
tillbörligt afseende ät de äsigter, sorn förut hos högsta domaremagten gjort sig
gällande.
Hvarje förslag, som leder till att nedflytta Eiks-Stånden frän afdelningar af
en statsmagt till vanliga kommittéer mäste jag motsätta mig, och yrkar derföre utslag
pä sednare afdelningen af Utskottets nu framställda förslag till grundlagsförändring.
Riksdags-fullmägtigen Lars Magnus Knutsson har förklarat sig biträda denna
reservation:
och hafva Herrar L. Billström och C. 31. O. Sehenström reserverat sig mot sednare
delen af Utskottets förslag.
Bih. till 11. Si. Brot. 185!) k 1860. O Sami. 1 Ila/t.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1860.
Konstitulions-UiskoUels Memorial N:o 15.
1
N:o 15.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 April 1860, kl. 10 f. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till den ändring i 28 §
Regerings-Formen, att till vissa beställningar må kunna
utnämnas bekännare af annan troslära, än den rena
evangeliska.
Ledamoten af Ridderskapet och Adeln, Herr //. F. Liljenstolpe och Ledamoten
af Borgare-Ståndet, Herr C. F. JVoern hafva till Konstitutions-Utskottet
ingifvit motioner, åsyftande att bereda utvidgade medborgerliga rättigheter för
medlemmarne af mosaiska trosbekännelsen; samt dervid, bland annat, hemställt,
att uti 28 § Regerings-Formen måtte göras sådan ändring, att så väl bemälde,
sorn äfven andra främmande trosförvandter blcfve berättigade att bekläda vissa
embeten och tjenster.
Enär nämnde lagrum vid tre särskilda riksdagar blifvit förändrade, har
Utskottet trott sig böra, innan motionerna till pröfning företagas, göra en framställning
af de sålunda vidtagna förändringarne.
Vid Regerings-Formens fastställande, hade 28 § följande lydelse:
”Konungen äger att i Stats-Rådet utnämna och befordra infödde Svenske
”Män till alla de Embeten och Tjenster inom Riket, högre och lägre, hvilka
»äro af den egenskap, att Konungen Fullmakter derå utfärdar, dock böra ve»derbörande
förut med förslag hafva inkommit, der sådana hittills ägt ruin;
»Vare likväl Konungen obetaget, att uti Militaira Embeten nyttja Utländske Män
»af sällsynt skicklighet; men icke till Commendanter i Fästningarne. Konungen
Uih. lill Ii. St. Prot. 1*59 & 1860. 3 Sami. 8 Uäft. 1
2
Konslilutioni-Utshotlets Memorial N:o 1S.
»fäste, vid alla befordringar, afseende endast å de sökandes förtjenst oell skicklighet,
men icke på deras börd. Till Stats-Ministrar, Stats-Råd, Justitie-Råd,
»Stats-Secreterare samt alla andra Civile Embetsmän inom Riket och Domare
»må sådane Män endast nämnas, som äro af den rena Evangeliska Läran.»
I sammanhang med den vid 1840 och 1841 årens riksdag vidtagna förändring
uti organisationen af Konungens Stats-Råd. blefvo orden: »Till Stats»Ministrar,
Stats-Råd, Justitie-Råd, Stats-Secreterare samt alle andre Civile
»Embetsmän inom Riket», utbytta emot orden: »Till Civile Embetsmän inom
»Riket.» Konungens rätt att i rikets tjenst använda utländske män, tillhörande
den rena evangeliska läran, som förut varit inskränkt till endast militära befattningar,
erhöll, genom en vid 1853 och 1854 arens riksdag antagen förändring
i 28 §, utsträckning äfven till åtskilliga civila embeten och tjenster, nemligen
lärarebefattningar vid Universiteten, med undantag dock af de theologiska, lärare-
och andra befattningar vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller
skön konst, samt läkarebefattningar. Slutligen antogs vid sistlidne riksdag ett
nytt moment, hvarigenom Konungen berättigades att, i den ordning och under
de vilkor, som komme att uti särskild af Konung och Ständer gemensamt stiftad
lag bestämmas, till Svensk medborgare, genom naturalisation, upptaga utländsk
man, hvilken derefter skulle njuta samma rättigheter, som infödd Svensk man,
utom den att kunna till ledamot af Stats-Rådet utnämnas.
1853 och 1854 årens riksdags Konstitutions-Utskott, sorn framställt förslaget
till berörde nya moment i 28 §,, yttrade uti Memorial N:o 12, att frågan
om infödde Svenske mäns behörighet att, utan afseende å hvilken religionsbekännelse
de tillhörde, kunna bekläda vissa embeten, vore ett ämne, som obestridligen
borde utgöra föremål för lagstiftarens synnerliga uppmärksamhet. Detta
ämne stöde i närmaste samband med den stora angelägenheten att vårda och
befrämja allt hvad som lände till vetenskapernas och konsternas utveckling, och
afsåge således ett af samhällets högsta andeliga och materiela interessen. Då,
genom det nya momentet i 28 §, utländsk man, medelst naturalisation, vunne
i det närmaste lika förmåner, som infödd Svensk man, vore äfven anledning förmoda,
att hindret af främmande religionsbekännelse i framtiden oftare än hittills
skulle uppstå för Staten, att tillegna sig personer med utmärktare förmåga uti
vetenskap, konst och tekniska yrken. Det vore således af vigt att, så tidigt
som möjligt, förbereda en grundlags-förändring, hvarigenom vilkoret om en viss
trosläras bekännande inskränktes till de fall, der sådant af nödvändigheten påkallades.
Frågan, för hvilka embeten och tjenster det borde stadgas såsom ett
oeftergifligt vilkor, att deras innehafvare bekände den rena evangeliska läran,
kunde rätteligen icke bedömas efter annan grund, än afseendet å föremålen för
tjenstemannens verksamhet och i hvilken män dessa egde beröring med religionsundervisningen
och de för religionsvärden nödiga anstalter, äfvensom huruvida
Konslitulions-Ulskoltels Memorial N:o iS.
3
tjenstemannen, särskildt i och för sin befattning, måste stå till andra personer
i sådant förhållande, att det icke kunde på ett för samhället tillfredsställande
sätt iakttagas, derest han hyllade en frän c samhällets skiljaktig troslära. Dä man
icke egde skäl antaga, det evangeliska lärans bekännande vore ett oundgängligt
vilkor, hvarförutan tjenstemännens rättrådighet och nit för sina pligters uppfyllande
icke kunde ega rum, samt dä den ena tjenstebefattningen stöde i vida aflägsnare
förhållande till religions-angelägenheterna, än den andra; ansåg Konstitutions-Utskottet
ett för alla tjenster gemensamt stadgande, i afseende pä vilkoret
om en viss trosbekännelse, hvarken lämpligt eller nyttigt, utan snarare
tvertom, helst ett sådant vilkor kunde leda derhän, att Staten någon gång nödgades
försaka tillfället att i sin tjenst använda en sig erbjudande utmärkt för
måga;
och utgjorde således ett dylikt allmänt vilkor en inskränkning uti Statens
rätt, som icke borde, utölver hvad nödvändigheten fordrade, tillämpas. Pa grund
af dessa äsigter, afgaf bemälda Konstitutions-Utskott förslag till sådan ändring
i 28 § R. F., att bekännare af annan troslära, än den rena evangeliska, mätte
kunna* af Konungen utnämnas till alla lärare-befattningar vid universiteten, med
undantag af de theologiska och juridiska, samt till lärare-beställningar och öfriga
tjenster vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst, äfvensom
till läkare-befattningar. Hvad Konstitutions-Utskottet sålunda föreslagit,
godkändes dock icke af samtlige Riks-Stånden, utan blef, efter omröstning i
förstärkt Konstitutions-Utskott, i stället antaget att hvila till påföljande Riksdag,
ett förslag af denna lydelse:
»Konungen eger att — — — men icke på deras börd. Till läråre
y>beställningar
och öfriga, tjenster vid inrättningar för slöjd eller skön konst,
»äfvensom till läkare-be fattningar, eger Konungen utnämna äfven bekännare
y>af annan troslära, än den rena evangeliska; men i öfrigt till civila Em»betsmän
— — — Departementet höra.»
Detta förslag tillvann sig dock icke vid förra riksdagen bifall af samtliga
Riks-Ständen; hvadan det ock då förföll. Anledningen härtill synes hufvudsakligast
vara att tillskrifva den af åtskilliga ledamöter inom Riks-Stånden hysta
fruktan, att medlemmar af en kyrka, som icke lemnade oförsökte några medel
för sitt måls ernående, skulle, om de blefve kompetente att här i Riket erhålla
tjenste befattningar, eftersträfva sådana, för att, under denna täckmantel, hemligen
verka för sin kyrkas omvändelse-begär, och dymedelst åstadkomma oro oell förargelse
inom Svenska kyrkan. Tillfälle att i denna riktning öfva inflytande komme
att gifvas, icke blott de främlingar, hvilka anställdes såsom lärare för ungdomen,
utan äfven läkare, till följd af deras verksamhet. Dessutom ansåg man
anledning icke vara att förmoda, det utländingar med verkligen utmärkta Iöhtjenster
skulle söka anställning i ett land, hvilket hade jemförelsevis så ringa
förmåner att erbjuda, som vårt: helst personer med sådana egenskaper otvif
-
4
K onstilulions-Ll skol tels 3femorial \:o IS.
velaktigt hade att i andra länder vänta sig vida större fördelar. Det vore således
troligt, att här skulle infinna sig endast sådana, sora saknade verkliga förtjenstcr,
eller ock de, hvilka dertill blifvit förmådda af hemliga afsigter, att härstädes
erhålla utrymme för ett omvändelseverk, sora ingalunda vore önskelig!..
Då Kon st it utio 11 s-U ts kottet till pröfning förehaft ofvanberörde tvänne motioner,
har Utskottet, i likhet med 1853 och 1854 arens riksdags Konstitutionsutskott,
funnit icke behöfligt eller ens lämpligt, att ett för alla civila euibetsoch
tjenstemän gemensamt stadgande gällde i afseende å religions-bekännelsen.
Ostridigt finnes mellan de särskildta tjenste-befattningarne i Staten en ganska
väsendtlig skiljaktighet, i hänseende till deras förhållande till religions-angelägenheterna;
och tror Utskottet derför äfven, att raan utan olägenhet kan för vissa
tjenstelös innehafvare borttaga vilkoret att tillhöra den rena evangeliska läran.
Ett sådant lossande på de band, som hittills förefunnits, torde numera visa' sig
desto mera af beholYet päkalladt, som genom den vid förra riksdagen antagna
föreskriften 0111 utländningars naturalisation, hädanefter oftare, än tillförene, personer
af främmande trosbekännelse kunna komma att erbjuda sin tjenst. Icke
eller kan man förneka, det en motsägelse ligger uti det lagens stadgande, att en
utländning kan här i Riket erhålla större rättigheter, i fråga om embeten och
tjenster, än infödde Svenske män En utländning, som här vunnit naturalisation,
kan nemligen, om han tillhör den rena evangeliska läran, befordras till hvilket
embete som helst, med undantag af det att vara ledamot af Stats-Rådet; dä deremot
infödde Svenske män af främmande trosbekännelse icke kunna bekläda något
civilt embete. Detta förhållande synes desto besynnerligare, sorn man väl
icke kan frånkänna dessa sednare den i menniskohjerta!; sä djupt nedlagda kärleken
till fosterjorden; och Staten helst måste vilja, till verkställare af dess värf,
önska sådana personer, som känna sig nära fästade vid Statens intressen. Denna
bör således hellre anförtro sina angelägenheter åt och kunna påräkna en allt uppoffrande
pligtkänsla af personer, hvilka, fastän skiljande sig från den af Staten erkända
trosbekännelse, dock äro förenade med Staten genom fäderneslands-kärlekens
band, — än af utländingar, sorn kanske endast några få år här varit bosatte,
och hvilka just till följd af fosterlands-kärleken mäste, om icke för alltid, åtminstone
under en ganska lång tid, hysa en starkare tillgifvenhet för det land,
*om sett dem födas.
I fråga om hvilka tjenster, som skäligen må kunna fritagas frän vilkoret,
att deras innehafvare skola tillhöra den rena evangeliska läran, anser Utskottet
dit kunna hänföras alla de, hvilka upptagas uti det till förra riksdagen hvilande
förslaget om ändring i 28 § R. F.
Med denna inskränkning, tror Utskottet den farhåga, man hyst, för ett vidgadt
utrymme åt proselytmakeri, hvilken icke torde sakna öfverdrift, böra vara
undanröjd; särdeles om man tager i betraktande den ringa beröring, hvari de
Ko nsi i tuli ans- Uls k olle Is Memorial N:o I ii.
ifrågavarande tjenstcrnas innehafvare stå tiii reJigions-angelägenheterna. Härvid
bör nian ej heller förbise, att nära nog samma fält för närvarande står öppet tor
en dylik omvändelse-verksamhet, enär ingen lag förhindrar främmande religionsbekännare,
hvarken att förestå enskilda inrättningar för konst och industri, icke
eller att bestrida lärare-befattningar vid enskilda skolor, eller att praktisera såsom
läkare. Äfven den förmodan, att af främlingar icke de med verkliga förtjenster
och redliga afsigter, utan endast de, sorn saknade dessa egenskaper,
komme att erbjuda sin tjenst åt ett fattigt oell litet lefvande land, lärer icke ega
lull giltighet. I allmänhet öfvergifver man icke sitt fosterland, utan tvingande
omständigheter, och att sådana kunna inträffa, derom torde icke nu behöfva erinras,
dä dagens historia framvisat sä många prof derpå; och är det jemväl en
vanlig erfarenhet att, under tider af oro och förföljelser, de utmärktare personernc
icke äro de, sorn mest skonas. För sädane personer torde valet af nytt hemvist
mera bero på den trygghet och säkerhet, än på de materiel a fördelar, man
der kan förvänta; och om vårt land icke har klimatets och en rik naturs förmåner
att erbjuda, torde det dock i hänseende till den frihet och den säkerhet,
man der njuter, vara ett bland de förnämsta i Europa. Utskottet fäster dock
mindre afseende på de utländningar, sorn kunna förmodas hit inflytta, än derpå.
att inlödde Svenske män af främmande trosbekännelse icke må förvägras tillfälle
att med sin skicklighet och sina talanger gagna det gemensamma fäderneslandet.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anlördt, får Utskottet, för grundlagsenlig
behandling, hos Rikets Ständer vördsamt anmäla följande forshag till ändring
uti
Regerings-Fermen.
§ 28
(nuvarande lydelse.) (den föreslagna lydelsen )
l:o Konungen eger att i Stats-Rådet l:o Konungen eger att i Stats-Rådet
utnämna och befordra infödde Svenske män utnämna och befordra infödde Svenske män
till alla de embeten och tjenstår inom till alla de embeten och tjenster inom
Riket, högre och lägre, hvilka äro af den Riket, högre och lägre, hvilka äro af den
egenskap, att Konungen fullmakter derå egenskap, att Konungen fullmakter derå
utfärdar, dock böra vederbörande förut utfärdar, dock böra vederbörande förut
med förslag hafva inkommit, der sådana med förslag hafva inkommit, der sådana
hittills egt rum. Konungen vare likväl hittills egt ruin. Konungen vare likväl
obetaget, att, efter vederbörandes hörande, obetaget, att, efter vederbörandes hörande,
eller uppå deras framställning, till lärare- eller uppå deras framställning, till lärare
-
6
k'omlilulions-Ulskottels Memorial N:o iS.
befattningar vid Universiteterna, de theologiska
lärare-tjensterna likväl undantagna,
såsom ock till lärare- och andra
beställningar vid andra inrättningar för
vetenskap, slöjd eller skön konst, äfvensom
till läkare-befattningar, kalla och befordra
äfven utländske man af utmärkt
förtjenst, de der den rena Evangeliska
läran bekänna. Likaledes må Konungen
kunna uti militära embeten nyttja utländske
män af sällsynt skicklighet, men icke
till Kommendanter i fästningarne. Konungen
fäste, vid alla befordringar, afseende
endast å de sökandes förtjenst och
skicklighet, men icke på deras börd.
Till civile Embetsmän inom Riket och
till Domare må sådana män endast nämnas,
som äro af den rena Evangeliska läran.
Hvarje Dcpartements-Chcf skall föredraga
och expediera alla ärenden, rörande
befordringar, förordnanden, tjenstledighet
och afsked, till och ifrån embeten
och tjenster, vid de Verk och Stater,
som under Departementet höra.
2:o Konungen eger att genom naturalisation
— —■ — — — —
— — — af Stats-Rådet utnämnas.
befattningar vid Universiteterna, de theologiska
lärare-tjensterna likväl undantagna,
såsom ock till lärare- och andra
beställningar vid andra inrättningar för
vetenskap, slöjd eller skön konst, äfvensom
till läkare-befattningar, kalla och befordra
äfven utländske män af utmärkt
förtjenst, de der den rena Evangeliska
läran bekänna. Likaledes må Konungen
kunna uti militära embeten nyttja utländske
män af sällsynt skicklighet, men icke
till Kommendanter i fästningarne. Konungen
fäste, vid alla befordringar, afseende
endast å de sökandes förtjenst och
skicklighet, men icke på deras börd.
Till civila Tjenster inom Riket och till
Domar^-Embeten må sådane män endast
nämnas, som äro af den rena Evangeliska
läran; härifrån dock lindantagne
lärare-beställningar och öfrige tjenster
vid inrättningar för slöjd och skön konst,
äfvensom läkare-befattningar, till hvilka
jemväl andra, än bekännare af den rena
Evangeliska läran, kunna utnämnas.
Hvarje Departements-Chef skall föredraga
och expediera alla ärenden, rörande bofordringar,
förordnanden, tjenstledighet
och afsked, till och ifrån Embeten och
Tjenster vid de Verk och Stater, som
under Departementet höra.
2:o Konungen eger att genom naturalisation
— — — — — —
— — af Stats-Rådet utnämnas.
Stockholm den 13 April 1860.
KonslUutions-UlskoUels Memorial N:o IS.
7
Reservationen
af Herr Biskop J. A. Butsch, som anmält, att han icke i Utskottet närvarit
vid beslutets fattande.
af Herr Kontraktsprosten E. M. Tegnér: »Förevarande, af Utskottet
framlagda, förslag till ändring af 28 § It. F., liar jag lika litet denna gången
kunnat biträda, som jag gjorde det förra gången då det framlades, eller vid
1853 och 1854 årens riksdag. Skälen härtill äro i korthet, att jag skattar
högt och derföre håller hardt på den, genom grundlag, fastställda principen, att
till civile embetsmän, till domare, till utöfvandet af lärare-befattningar i allmänhet,
äfvensom till läkare, icke må antagas andra personer än sådane, som bekänna
den lära, hvilken är Statens. En sådan grundsats, hvilken man kunde
kalla en fundamental-artikel, har jag icke kunnat förbise, eller vågat eftergifva,
helst det hvarken kan eller får vara likgiltigt, huruvida Staten qvarstår vid, eller
förnekar karakteren af kristlig. Ett undantag härifrån är icke af behofvet påkalladt
eller kan af någon trängande nödvändighet förklaras och möjligen ursäktas,
då hvarken kändt är, och än mindre styrkt, att någon brist för Staten
visat sig at inom landet, eller från utlandet, bland bekännare af den rena evangeliska
läran, tillegna sig personer af utmärkt förmåga och anseende för grundliga
insigter i vetenskap, konst och tekniska yrken. Ett sådant förhållande,
hvilket vi önska måtte fortfara, blir derföre icke till hinder, såsom vi se och
veta, för de män, hvilka besitta dylika egenskaper och insigter, men äro af en
annan bekännelse, äfven icke kristen, att för dem både anlitas och genom dem
gagna det allmänna, utan att likväl kunna inträda i Statens tjenst. Visst säger
Utskottet, att det ligger en motsägelse i det lagstadgandet, att för en sådan
man, född inom landet, är tjenstemanna-banan stängd, men för en utländning,
som blifvit naturaliserad, står hon öppen och kan i det närmaste genomvandras.
Denna motsägelse kan jag icke finna, ty skall en utländsk man, som blifvit
upptagen till Svensk medborgare, vinna inträde och fortgå på den civila tjenstemanna-banan,
får icke förbises den vigtiga omständigheten, att han, enligt 28 §
R. F., mäste vara af den rena evangeliska bekännelsen. Härigenom är och
blir han närmare med Staten förenad än den man, som, inom landet född, likväl
hörer till en annan bekännelse än den som är landets. En sådan man är och
förblifver, till följe af den skiljaktiga bekännelsen, en främling, mot hvilken
den kristna Staten likväl noggrant iakttager det gamla lagbudet: »främlingar
skall Du icke beröfva eller undertrycka», ty han är i besittning af fri religionsöfning
och af vissa medborgerliga rättigheter. Att fä dem alla sig tillerkända
är honom icke förmenadt, och ankommer uteslutande på honom sjelf. På öf
-
8
Konslitutions-li&kollels Memorial A:o 18.
vertygelsens väg, och af frihet, må han söka och skall finna det hästa, sorn
landet har att bjuda, och först sedan det är vunnet skall han här känna sig
rätt hemmastadd, och skall helsås och välkomnas af de äldre i landet, såsom en
broder och medarfvinge. Att dessförinnan förändra för härvarande Mosaiske trosbekännare
de nuvarande borgerliga förhållanden, eller medgifva dem vidgade politiska
rättigheter har jag, för min del, icke ansett hvarken tjenligt eller skäligt,
utan att likväl i något fall skilja mig frän det vitsord, som i Memorialet N:o lii
dem egnas, såsom varande goda medborgare.
Vidkommande slutligen de kristna trosbekännare, hvilka förslaget afser,
torde jag kunna inskränka mig till den korta förklaring, att sä länge den nuvarande
oron och benägenheten till söndring inom vår egen kyrka mångenstädes
förspörjes och fortgår, rädligt icke torde vara, eller nyttigt att tilldela sistnämnde
religions-bekännare några vidgade politiska rättigheter.'’
Herr IV. Tersmeden och Herr Prosten C. Bergvall hafva instämt i denna
reservation.
af Herr Hof-predikanten T. fVtnsjoe;
af Herr Kontrakts-Prosten C. H. Rundgren: »Då den af Konstitutions
utskottet
föreslagna förändring i 28 § Regerings-Formen, hvarigenom andra än
bekännare af den rena evangeliska läran kunna nämnas till lärare-beställningar
vid inrättningar för vetenskap, slöjd och skön konst samt till läkare-befattning,
afser att i grundlagen införa en ny princip, hvars konseejvenser jag icke vill
bära på mitt ansvar; dä angelägenheten att bereda främmande trosbekännare
tillträde till lärosalarne och sjuksängarne icke kan vara så stor, att man för dess
skull behöfver gå det beslut i förväg, som, med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition, kommer att fattas i den vigtiga religionsfrihets-frågan i allmänhet;
då denna Kongl Proposition afser, att offentlig tjensteman, som lill utträde
ur svenska kyrkan sig anmält, skall under vissa förhållanden från tjensten
skiljas; då religiös tro, der den är sann och lefvande, öfvar det mäktigaste inllytande
på menniskans tänkesätt och lif; dä inom de befattningar, Utskottet vill
anförtro ät främmande trosbekännare, inflytande öfvas af dess innehafvare, å ena
sidan, på lärjungar, för hvilka läraren mäste vara en auktoritet, och, å andra sidan,
på sjuklingar, för hvilka läkaren mången gäng jemväl blir en andelig rådgifvare
och tröstare; då det mäste vara en stor skilnad emellan att såsom enskild
bestrida enskilda lärare- eller läkare-värf och att af Staten vara till sådana
värfs utöfvande auktoriserad, enär i förra fallet hans verksamhet är beroende
af specielt förtroende, men i sednare händelsen denna verksamhet sträcker
sig till hela den sfer, hans tjenst omfattar: dä den af Utskottet anmärkta omständigheten,
att, sä framt icke nu föreslagna grundlags-förändring vidtages, naturaliserad
utländning skulle komma att erhålla större rättigheter än infödde främmande
trosbekännare, icke innebär någon motsägelse för mig, som anser den
reli
-
Konstitutions-Utskotlets Memorial N:o i (i.
il
religiösa trons band vara vida starkare än en ofta föga utvecklad fosterlandskänslas,
och sorn derjemte i den religiösa skiljaktigheten ser ett frö till söndring; dä
angelägenheten att befrämja vetenskap och skön konst, ehuru vigtig och betydelsefull
den än kan vara, åtminstone icke bör öfverväga angelägenheten att vaka
öfver den rena evangeliska lärans bevarande; och dä slutligen genom den föreslagna
grundlagsförändringen sannolikt hufvudsakligen den kyrka, som i följd af
sin grundprincip afser en vidsträckt proselyt-verksamhet, skall söka bereda sina
bekännare tillfälle att såsom lärare och läkare utvidga sin verksamhet; då
alla dessa omständigheter tala emot giltigheten af de motiver, som löranledt Utskottet
att framlägga sitt förslag till ändring i 28 § Regerings-Formen; har jag
icke kunnat deltaga i Utskottets beslut och anser följaktligen att sagde förslag
icke bör förklaras hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
JV:o ta
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 April 1800, kl. 10 f. m.
Memorial lill Rikets Stunder, med förslag till den ändring uti 18
§ Riksdags-Ordningen, att Mosaiske Trosbekännare må
erhålla rättighet alt deltaga i riksdagsmannaval.
Uti de motioner, hvilka, på sätt i Memorialet N:o 15 omförmäles, Ledamoten
af Ridderskapet och Adeln, Herr M. F. Liljenstolpe och Ledamoten af
Borgare-Ståndet, Herr C. F. IF vern hos Konstitutions-Utskottet väckt om utvidgning
uti Mosaiske Trosbekännares medborgerliga rättigheter, har jemväl blifvit
föreslaget, det måtte en sådan ändring göras uti 18 § Riksdags-Ordningen, att
Ulli. till II. St. Prut. ISSI) ty ISOO. 3 Sami. S Haft. 2
10
Konstitutions-Utskotlets Memorial N:o 16.
nämnde trosbekännare icke vidare blefve uteslutne från rättigheten, att deltaga
uti riksdagsmannaval.
Då denna rättighet redan tillkommer utländning, sorn till riket inflyttat och
här vunnit naturalisation, oaktadt han tillhör annan kriston troslära, än den rena
Evangeliska, synes samma rättighet desto mindre böra förvägras in föd de Svenske
män, tillhörande den Mosaiska trosbekännelsen, sorn desse, till följd af sin börd
och uppfostran, måste förmodas ega, både större intresse för landets välgång,
samt mera omfattande kännedom om personer och förhållanden härstädes, än
naturaliserade utländningar, hvilka kanske endast några få år varit i riket bosatte.
Då dessutom de medlemmar af Mosaiska trosbekännelsen, som bo här i
riket, redan under en längre följd af år förvärfvat sig allmänt vitsord, att vara
goda medborgare, utmärkande sig för redbarhet, arbetsamhet samt ett stilla och
laglydigt lefverne; så och då meddelande åt dem af ifrågavarande rättighet, äfven
om densamma, i anseende till de Mosaiske trosbekännarnes ringa antal, icke
kommer att bereda dem något större inflytande på riksdagsmannavalen, likväl
innefattar ett rättvist erkännande af deras ofvannämnda egenskaper och bör närmare
förena deras intresse med fosterlandets, får Konstitutions-Utskottet till Rikets
Ständer vördsamligen öfverlemna följande förslag till ändring uti
Rtksdags-Oidiiiiigcn.
§ 18.
(nuvarande lydelse )
Till Riksdagsman må ej i något
Stånd godkännas en person, som icke
uphunnit 25 års ålder; ej den, som, fastän
äldre, står under Förmynderskap; ej
den, som, efter gjord cession och utfärdadt
proklama, icke, på sätt Lag förmår,
visa gitter, att han från sina Borgenärers kraf
fri är; icke eller den, hvilken laga kraftvunnen
Dom förklarat ovärdig medborgerligt
förtroende, eller att föra andras
talan, eller för något nesligt brott till straff
skyldig. Uti Riksdagsmanna- och Elektors-val
må ingen deltaga eller till Elektor
väljas, som icke är till myndiga år
kommen; icke eller den, som, utom hvad
(den föreslagna lydelsen.)
Till Riksdagsman må ej i något
Stånd godkännas en person, som icke
upphunnit 25 års ålder; ej den, som, fastän
äldre, står under Förmynderskap; ej
den, som, efter gjord cession och utfärdadt
proklama, icke, på sätt Lag förmår,
visa gitter, att han från sina Borgenärers
kraf fri är; icke eller den, hvilken
laga kraftvunnen Dom förklarat ovärdig
medborgerligt förtroende, eller att föra
andras talan, eller för något nesligt brott
till straff skyldig. Uti Riksdagsmannaoch
Elektorsval må ingen deltaga eller
o o
till Elektor väljas, som icke är till myndiga
år kommen; icke eller den, som,
Konslituiiom-UlskoUets Memorial AT.o 16.
åldern beträffar, sig befinner i något af
de fall, hvilka ofvanföre i denna § uppräknade
äro. Personer af någon annan
främmande Lära, än den Reformerta,
kunna ej vara Riksdagsmän; men valrätt
ina äfven andra Christna Trosförvandter
ej förvägras.
utom hvad åldern beträffar, sig befinner
i något af de fall, hvilka ofvanföre i
denna § upräknade äro. Personer af
någon annan främmande Lära, än den
Reformerta kunna ej vara Riksdagsmän;
men valrätt tillkomma äfven andra Christna
Trosförvandter samt Mosaiske Trosbekännare.
Stockholm den 13 April 1860
/)' eser val ion er:
af Herr Friherre //. Cederström: Ehuru jag, med afseende ä de i Sverige in
födde
Mosaiske trosbekännarnes vitsordade goda uppförande, och denna folkstams
kända skicklighet för nedanstående lefnadsyrken, ej velat vägra dem tillträde till
lärare- och andra tjcrister vid inrättningar för slöjd och skön konst äfvensom iäkarebefattningar,
hvadan jag ur denna synpunkt instämt med Utskottets i nästföregående
Mern. N o 15 afgifna förslag, har jag ej ansett dertill böra fogas,
på sätt nu aflåtna Meni. N:o 16 innefattar, en hemställan om inrymmande åt
dem jemväl af valrätt vid riksdagsmannaval, en förmån, som snart och följdrigtigt
torde leda till rättighet att äfven kunna väljas. Förstbemälde befattningar
äro emellertid af en mera kosmopolitisk beskaffenhet och beröra icke, i egentlig
mening, nationalitetskänslan. Detta sednare äter synes mig i hög grad vara
händelsen med befogenheten, att taga del i valen till Svenska folkets ombud.
En Jude, som vidhåller sina läders tro, är, skulle jag föreställa mig, i hvad land
han må vara född, alltid starkt fästad vid sina stam- och trosbröderi främmande länder.
Fdrst sedan han af den kristna läran funnit sig öfvertygad om dess företräde och
till dess bekännelse öfvermått, blifva han och sedermera hans ättlingar i fullkomlig
grad införlifvade med det lands nationalitet, der de bo. Då först komma
också, helgade al den kristliga andans välgörande inflytelse, de hos den Israelitiska
stammen inneboende utmärkta egenskaper af skarpsinnighet, klokhet, ihärdighet,
arbetsdrift, ordningssinne och kunskapshåg det lands nationalitet tillgodo,
der dessa afkomlingar, såmedelst fullständigt nationaliserade, ega sitt, i ordets
fulla mening, verkliga fädernesland.
12
Konslilutions-Ulskollets Memorial N:o 17.
Jag (ror således, att man bör åt Judarna, såsom aktningsvärda och akta-*
de fremlingar, med uppriktig välvilja förunna alla de förmåner, som kunna deni
tilldelas utan skada för vårt eget lands väl, eller icke stå i alltför nära samband
med tillerkännandet, ilag, af full nationalitetsrätt; hvarom allmänna tänkesättet
i Sverige ej heller torde vara ense. Det är ur dessa synpunkter jag,
efter att hafva biträdt Utskottets hemställan i förstbemälde hänseenden till utvidgande
af Mosaiske trosbekännares kompetens i vissa lefnadsyrken, anser mig
böra afstyrka antagandet af dess fiirslag i ofvanstående Memorial N:o 16.
Herr Biskop ,/. M. Butsch har anmält, att han icke varit tillstädes i Utskottet,
då beslutet fattades.
af Herr Konfrakts-Prosten C. Ii. Rundgren: Enär hela vårt samhällsskick
är baseradt på kristliga principer och någon anledning icke förefinnes att önska
en afvikelse derifrån, men den af Konstitutions-Utskottet föreslagna förändringen
i 18 § Riksdags-Ordningen, hvarigenom valrätt tillerkännes jemväl Mosaiska
trosbekännare, är ett första steg att, åt icke-krislna inrymma politiskt inflytande, har
jag ansett mig böra nedlägga min reservation emot det af Utskottet fattade beslutet.
Herr Friherre ./. G. Paijkull har instämt i denna reservation.
jwso ssr
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 April 1800, kl. 10 f. lil.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till den ändring i o §
3 momentet Tryck fri hels-läi ror ilningen, alt hinder icke må
vara för Mosaiske Trosbekännare att kunna till Jurymän
utses.
Vid pröfningen af frågan om vidsträcktare medborgerliga rättigheter för de
j riket bosatte Mosaiske trosbekännare, har, uppå dertill utaf ledamoten af Bor
-
Konslilulions-Vlskoltds Memorial N:o 41.
13
gäre Ståndet. Herr C. F. Waern gifven anledning, Koiistitutiöns-Utskottet jemväl
i öfvervägande tagit den, huruvida medlemmar af nämnda trosbekännelse må vara
behörige, att utses till ledamöter uti den Jury eller Nämnd, hvilken, enligt Tryckfrihets-Förordningens
föreskrift, har att pröfva lagligheten af åtalade skrifters
innehåll.
Sedan stadgandet i 17 kap. 7 § Uättegårtgs-Balken, att ochristen ej må
vittna, blifvit, genom Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, förklaradt icke
innefatta hinder för Mosaisk Trosbekännare att vittne bära, finnes numera icke
något lagrum, som bestämdt förbjuder, att till jurymän i tryckfrihetsmål utse
medlemmar af nämnda trosbekännelse: men lydelsen af den ed, söm bör af jurymännen
afläggas, utgör fortfarande ett hinder för Mosaiska Trosbekännare att kunna
utöfva j urym anna-k all et» Den deri förekommande förpligtelsen, vid Gud och
Hans Heliga Evangelium, kan icke affordras den, som icke erkänner Evangelium;
hvadan ock, så länge någon ändring i denna förpligtelse icke är medgifven,
Mosaiske Trosbekännare måste anses uteslutne från förtroendet att vara ledamöter
uti Tryckfrihets-Nämnd. Då likväl Utskottet redan, Uppå skäl, anfördai
Memorialen N:ris 15 och 16, föreslagit, att Mosaiska Trosbekännare måtte komma
i åtnjutande af åtskilliga, dem hittills förnekade medborgerliga rättigheter;
har Utskottet ansett, det man icke heller skäligen kunde förvägra dem uppfylla
en Jurymans åligganden, om de dertill blefve af medborgares förtroende kallade;
och då detta syftemål lämpligen vinnes derigenom, att uti 5 § 3 Mom. Tryckfrihets-Förordningeu
införes ett stadgande af innehåll, att, när bland Juryns
ledamöter finnes någon, tillhörande Mosaiska Trosbekännelsen, skall, i öfverensstämmelse
med hvad, uti ofvanåberopade Kongl. Förordningen den 6 Februari
1849, föreskrifves i fråga om vittnesed, för honom den förändring i eds-formuläret
ske, att orden »vid Gud och Hans Evangelium», utbytas emot de af: »vid
Gud och Hans Heliga Lag»; så får Utskottet till Eikets Ständer vördsamligen
framställa följande förslag till ändring uti
Tryclifriliets-Förordiiliigeii.
§
(nuvarande lydelse)
3:o Sedan Nämndens antal sålunda
blifvit nedsatt till Nio Ledamöter, skola
de af Domstolen, så snart sig göra låter,
till utsättande dag, sammankallas, då de
5-
(den förslagna lydelsen)
3:o Sedan Nämndens antal sålunda
blifvit nedsatt till Nio Ledamöter, skola
de af Domstolen, sä snart sig göra låter,
till utsättande dag, sammankallas, då de
14
Konslitulions-Utskottets Memorial A:o i 7.
inför Domstolen skola aflägga en så lydande
Ed:
»Allsvåldig^ Gud! Du skådar mitt
»hjerta; för ditt allseende öga är intet
»upsåt fördoldt. Vare din godhet och
»förbarmande Nåd mig evigt tillsluten,
»om jag döljer min öfvertygelse i detta
»mål. Jag N. N. svär derföre vid Gud
»och Hans Heliga Evangelium, att efter
»mitt bästa förstånd och samvete utlå»tande
i denna sak afgifva, och att det,
»som under öfverläggningen yttras, skall
»af mig i obrottslig tystnad hållas.»
Stockholm den 13 April 1860.
inför Domstolen skola aflägga én sä lydande
Ed:
»Allsvåldig^ Gud! Du skådar mitt
»hjerta: för Ditt allseende öga är intet
»upsåt fördoldt. Vare din godhet och
»förbarmande Nåd mig evigt tillsluten,
»om jag döljer min öfvertygelse i detta
»mål. Jag N. N. svär derföre vid Gud
»och Hans Heliga Evangelium, att efter
»mitt bästa förstånd och samvete utlå»tande
i denna sak afgifva, och att det,
»som under öfverläggningen yttras, skall
»af mig i obrottslig tystnad hällas.»
Juryman af Mosaiska Trosbekännelsen
snäre: v vid Gud och Hans Heliga
Lag.n
Reservationer:
af Herr Th. Munck af Rosenschöld: Den rättighet utan genom den fö
reslagna
förändringen i 5 g 3 inom. Tryckfrihets-förordningen velat bereda Mosaiske
trosbekännare, nemligen att kunna till Jurymän utses,- synes mig vara af
den underordnade vigt, att den icke bort föranleda till en grundlagsförändring,
särdeles som desse trosbekännare ännu äro i saknad af flere medborgerliga rät
o
©'
tigheter af större värde än den man nu vill tillerkänna deni. Emot förslaget kan
afven med skäl invändas, att då jury eger att pröfva lagligheten äfven af religiösa
skrifters innehåll, det är betänkligt att bereda författaren af dylika skrifter
tillfälle, att genom utväljande af Mosaiske trosbekännare till jurymän gäckas
med rättvisan. Jag hoppas derföre att Rikets Ständer förkasta det ifrågavarande
förslaget.
Herr Friherre J. G. Paykull oell Herr A’. Tersmeden hafva instämt i denna
reservation.
af Herr R. Th. Cederschiöld: Då Jurymän efter min åsigt äro att betrakta,
icke såsom vittnen, utan såsom domare i tryckfrihetsmål, samt alla do
-
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 18.
15
mare, jemlikt 28 § ll.-F. böra tillhöra den rena Evangeliska läran, så har jag
ansett mig af nämnde stadgande vara förhindrad att kunna biträda Konstitutionsutskottets
nu afgifna förslag till ändring uti 3:dje momentet af Tryckfrihets-Förordningens
5:te §.
Herr Friherre J. G. Paykull och Herr C. L. Reuterskjöld hafva biträdt
hvad uti denna reservation blifvit anfördt.
Herr Biskop ./. A. Butsch har velat tillkännagifva, att han icke närvarit i
Utskottet, dä beslutet lättades.
af Herr Kontrakts-Prosten C. H. Rundgren: Då Juryman har att enligt
2 och 3 mom. 3 § Tryckfrihets-Förordningen yttra sig öfver sådant missbruk af
Tryckfriheten, som angår förnekelse af den rena evangeliska läran och gäckeri
af den allmänna Gudstjensten, Guds ord och Sakramenten, anser jag denna omständighet
vara ett fullt talande skäl emot den af Utskottet föreslagna förändring
i 5 § Tryckfrihets-Förordningen, hvarigenom det hittills gällande hinder emot
Mosaisk trosbekännare att vara juryman, som ligger i edsformuläret, blifvit undanröjdt;
hvadan jag emot detta beslut härmed nedlägger min reservation.
Herr Professor //. G. Lindgren och Herr Hof-Predikanten T. IVensioe hafva
jemväl anmält reservationer.
N:o 18.
Ank. till Exp.-Utsk, den 20 April 1860, kl. 10 f. m.
Memorial till Rikets Ständer> med förslag till ändring uti 90 §
R eger in gs-F'orm en.
Konstitutionsutskottets uppmärksamhet har af en dess ledamot blifvit fästad
a ett uti ofvanbemälde § förekommande oegentligt uttryck. Deri stadgas neni
-
16
Konst ilutions-Ut skot tels Memorial N:o 18.
ligen, att under Rikets Ständers eller deras Utskotts öfverläggningar och pröfning
må icke uti något annat fall eiler på något annat sätt, än denna Grundlag
bokstafligen föreskrifver, komma frågor om Einbets- och Tjenstemän» till—
och afsättande, Regerings- och Domare-magternes beslut, resulutioner och utslag,
enskilda medborgares oeh korporationers förhållanden, eller verkställigheten af
någon Lag, Författning eller Inrättning.
De af lagstiftaren stadgade undantag från berörda allmänna förbud hafva
sålunda, enligt sträng tolkning efter ordalagen, blifvit genom uttrycket: »denna
Grundlag», inskränkta till de fall och de sätt, som kunna i Regerings-Formen
finnas uppgifna, likväl utan att sådan inskränkning kan antagas hafva varit af
lagstiftaren åsyftad. Anledningen till uttrycket »denna Grundlag» förklaras visserligen
derigenom, att, vid Regerings-Formens antagande, på sätt kändt är och
den ännu hittills gällande lydelsen af 85 § jemväl vitsordar, icke någon af Rikets
öfriga Grundlagar hunnit komma till stånd. Men sedan äfven dessa blifvit
antagna, kan bemälda uttryck leda till den, säkerligen emot lagstiftarens afsigt
stridande, tillämpning af DO §, att Rikets Ständer och deras Utskott betagas rättigheten
till öfverläggningar om, och pröfning af, sådana ämnen, sorn, enligt någon
af Grundlagarne deni lagligen tillkommer att behandla. Så innehåller t. ex.
18 § Riksdags-Ordningen, utan att något deremot svarande stadgande i Regerings-Formen
återfinnes, föreskrifter, bland annat, att, till riksdagsman ej må
godkännas den, som står under förmynderskap, ej den som efter gjord cession
och utfärdadt proklama, icke på sätt lag förmår, visa gitter, att han från
sina borgenärers kraf fri är, icke heller den, hvilken laga kraftvunnen dom förklarat
ovärdig medborgerligt förtroende eller att föra andras talan eller för nå
got
nesligt brott till straff skyldig. Derest i dessa afseenden anmärkning likväl
eger rum, afgöres frågan, enligt 21 §, om den är klar och tydlig, hos det Stånd,
hvari den obehörigen valde sig till inträde anmält, och der öfverläggning och
pröfning rörande nyssomförinäldc omständigheter alltså måste vara lagligen befogade.
Ehuru en motsatt tillämpning af detta lagrum hittills icke ifrågakommit,
utan det anmärkta uttrycket blifvit så förstådt, som inbegrepe det alla rikets
Grundlagar; så torde likväl en uppenbart emot lagstiftarens mening missledande
ordställning icke böra bibehållas, helst 83 § uttryckligen bjuder, att Grundlagarna
skola i hvarje särskildt fall efter deras ordalydelse tillämpas. Genom utbytande
af orden: »denna Grundlag bokstafligen föreskrifver», emot orden:
»Grundlagarna bokstafligen föreskrifva», vunnes tillbörlig noggrannhet och bestämdhet.
I betraktande häraf och till följd af den Konstitutions-Utskottet, enligt 29
§ Riksdags-Ordningen, åliggande skyldighet, att granska rikets Grundlagar samt
afgifva
Konstanti o n s - IJl sko t tels Memorial N:o 18.
17
afgifva förslag om ändringar, förbättringar och förklaringar deraf, anser Utskottet
sig böra till Rikets Ständer vördsamt öfverlemna förslag till nedanstående
förändring uti
Regering s-Formen.
§
(nuvarande lydelse.)
Under Riksens Ständers eller deras
Utskotts öfverläggningar och pröfning må
icke uti något annat fall eller på något
annat sätt, än (lenna Grundlag bokstafligen
föreskrifter, komma frågor om
Embets- och Tjenstemäns till- och afsättande;
Regerings- och Domare-Makternas
Beslut, Resolutioner och Utslag;
enskilda Medborgares och Corporationers
förhållanden, eller verkställigheten af någon
Lag, Författning eller Inrättning.
Stockholm den 12 April 1860.
90.
(den föreslagna lydelsen.)
Under Riksens Ständers eller deras
Utskotts öfverläggningar och pröfning må
icke uti något annat fall eller på något
annat sätt, än Grundlagarne bokstafligen
föreskrifva, komma frågor om Embets-
och Tjenstemäns till- och afsättande,
Regerings- och Domare-Makternas
Beslut, Resolutioner och Utslag; enskilda
Medborgares och Corporationers förhållanden,
eller verkställigheten af någon
Lag, Författning eller Inrättning.
Lili. lill n. St. /'roj. 18S9 A 1860. 8 Sami. 8 Ua(l 3
18
Knnslilulions-VtskoUels Memorial N:o 49.
i\:o 19»
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 April 1860, kl. 10 f. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till den ändring i 55 §
Riksdags-Ordningen, att beslut icke må i något Stånd
fattas, derest icke minst tre tio ledamöter tillstädes liro.
Riksdags-ordningen bjuder i dess 79 §, att Riksdagsman af Preste-, Borgareoch
Bonde-Stånden ej må från riksdags-orten afresa, eller från riksdagsöfverläggningarne
sig afhålla, med mindre han dertill undfått, genom protokollsutdrag,
tillåtelse af det Stånd, hvartill han hörer; hvarjemte Ridderskapet och Adeln
anbefalles, att i detta hänseende ställa sig Riddarhus-ordningen till efterrättelse.
Af föreskrifterna i berörda § synes tydligen, att lagstiftaren velat, det icke
blott Utskottens, utan äfven Riks-Ståndens öfverläggningar skola bevistas af alla
vederbörande, de der icke laga förfall ega eller af sitt Stånd erhållit tillstånd,
att vara borta; och kan orsaken till samma föreskrifter icke skäligen sökas annorstädes,
än i lagstiftarens önskan att riksdagsärenden måtte, i möjligaste måtto,
erhålla mångsidig pröfning och att dervid icke saknas nödiga upplysningar. Då
likväl någon påföljd för ledamöternes uteblifvande från deras Stånds plena icke
blifvit bestämd, och hvad Ridderskapet och Adelns ledamöter särskildt angår,
Riddarhus-ordningen icke innehåller något om skyldighet för dem att Ståndets
plena bevista, finnes icke någon säkerhet, att det ändamål, lagstiftaren åsyftat,
verkligen vinnes. Af erfarenheten har det ock visat sig, att inom ett eller annat
Riks-Stånd understundom öfverläggningar blifvit hällne och beslut fattade,
ehuru endast ett ganska ringa antal ledamöter tiilstädesvarit. Då det sålunda
beror af yttre tillfälliga omständigheter och de särskilda Stånds-ledamöternas större
Konstilulions-Ulskotlcls Memorial N:o 19.
19
eller mindre nit för allmänna ärenden, huruvida Riks-Ståndens plena bevistas af
ett större eller mindre antal ledamöter, kan det inträffa, att frågor af ingripande
vigt för samhället komma att afgöras utaf ett fåtal af representationen, — ett
förhållande, sorn otvifvelaktig! måste vara stridande mot lagstiftarens afsigt och
kan menligt inverka på ärendenas behandling.
Konstitutions-Utskottet, som ansett berörda förhållande utgöra en verklig brist
i Grundlagen, har, i öfverensstämmelse med hvad en Utskottets ledamot i detta
hänseende föreslagit, ansett denna brist kunna till väsendtlig del afhjelpas, om
uti Riksdags-ordningen införes ett stadgande af innehåll, att beslut icke må uti
något Riks-Stånd fattas, derest icke ett visst antal ledamöter tillstädes äro; och
har Utskottet, i fråga om bestämmande af detta antal, trott sig lämpligen kunna
antaga det af tretio, som ungefärligen svarar mot hälften af antalet ledamöter
uti de Stånd, som för närvarande fåtaligast äro.
Utskottet får således till Rikets Ständers grundlagsenliga behandling öfverlemna
följande förslag till tillägg vid
HilisdagsOrdniiigen
§•
(nuvarande lydelse.)
Enär ett ämne slutligen skall afgöras,
böra alla dertill hörande Handlingar
uppläsas, så framt någon Ståndets
Ledamot sådant åstundar. Ej må något
mål till slutligt afgörande företagas förr,
än Landtmarskalk eller Talman först inhemtat,
huruvida Ståndet anser öfverläggningen
fulländad, hvarefter Propositionen
justerad framställes. Besvaras Propositionen
med Ja, må väl erinringar dervid
i tjenliga ordalag göras, men ingen försöka
att beslutet genom ny öfverläggning
upprifva. Besvaras Propositionen med
Ja, blandadt med några Nej, eller tvärtom,
och de, som öfverröstade äro, ej begära
votering, late de, om dem så godt
synes, sin särskilda mening i Protokollet
anteckna; kunnande sådant dem ej i nå
-
53.
(den föreslagna lydelsen.)
l:o Enär ett ämne slutligen skall
afgöras, böra alla dertill hörande Handlingar
uppläsas, så framt någon Ståndets
Ledamot sådant åstundar. Ej må något
20
Konstilutions-Ulskotlels Memorial N:o 1 ä.
got fall förvägras. Begäres af en eller
flera votering och han eller de ej vilja
derifrån afstå, då skall voterings-proposition,
jemte tydlig contra-proposition,
genast författas, justeras och anslås, samt
voteringen straxt derefter för sig gå; och
må proposition ej göras, om det voteras
shall, ej eiler votering derom tillåtas.
Vid omröstningarne, som alltid skola med
tryckta och omärkta, enkla, slutna och
hoprullade sedlar verkställas, beräkne
hvarje Ledamot blott en röst, änskönt
han ock vore Fullmäktig för flera till val
berättigade Corporationer. Till undvikande
af paria vota skall Ordföranden
vid hvarje omröstning, förr än sedlarne
uppräknas, en bland dem uttaga och genast
förseglad aflägga. Befinnas vid uppsummerandet
af de öfriga, rösterna lika
delade, må denna sedel öppnas och gifva
decision. Ar pluraliteten redan vunnen,
bör den aflagda sedeln ouppbruten genast
förstöras.
Stockholm den 13 April 1860.
— — — — — — vunnen,
bör den aflagda sedeln ouppbruten genast
förstöras.
2ro Ej må af något Stånd beslut
fattas, derest icke minst Tretio Ledamöter
tillstädes äro.
lies erva tioner:
af Herr Friherre J. G. Paijkull: Om för besluts fattande man anser nödigt
att ett visst antal Stinds-ledamöter är närvarande, torde det dock ej vaja så Tätt att
tued säkerhet angifva det rätta och sannskyldiga antalet, hvarförutan icke ett
beslut må anses så moget och välbetänkt som bör önskas. Utskottet har föreslagit
-
Konslitutinns-lt.sliotlels Memorial A':o 19.
21
slagit ilO, men möjligt torde vara att 28 elier 2!) kunde lika väl och lämpligt
afgöra en sak som 30, enär hvar och en mäste medgifva att här iner är fråga
om ile röstandes egenskaper än om deras antal. I verkligheten skulle saken
också möta väsendtligt svårigheter. Vid föredragning af ett Betänkande, innehållande
många punkter, sorn särskildt skola afgöras, blir det nog besvärligt och
tidsödande att hvarje gäng, innan proposition kari framställas, öfverräkna de närvarandes
antal, och man stadnar icke dess mindre slutligen i osäkerhet om huruvida
det erforderliga antalet verkeligen varit vid beslutets fattande närvarande,
eller om någon aflägsna! sig under eller efter öfverräkningen. Vid voteringar
blefve saken visserligen utrönt, men här, likasom vid andra tillfällen, yppar sig
alltid för en underlägsen fraktion en god lägenhet att göra hvarje beslut om intet
genom att gå sin väg, för att få frågan uppskjuten til! en tid, då denna
fraktion möjligen kan hopsamla flere af sina anhängare. Jag anser förändringen
olämplig och med särdeles stora svårigheter i verkställigheten förenad.
Utskottet förmenar det under nuvarande förhållanden kunna inträffa att ett
fåtal af representationen algor frågor af ingripande vigt för samhället. Sådant
skulle visserligen kunna tänkas, men är likväl, enligt de flestes erfarenhet, stridande
emot hvad som i verkligheten inträffar, alldenstund vid mångtaliga tillfällen
visat sig att, då frågor af vigt och betydenhet förekommit, Stånden varit
ganska talrikt samlade.
Häri har Herr II. Th. Cederschiöld instämt.
af Herr Friherre Cederström, H., som, uuder instämmande i den af Friherre
Paijkull här ofvan anförda reservation, för egen del tilläde:
»Änskönt det torde vara sannolikt och antagligt, att i de flesta fall det af
Utskottet föreslagna minimiantal af tretio personer inom hvarje af våra Riksstånd
verkligen förefinnas vid beslutens fattande, i hvilket hänseende således
denna föreskrift icke synes vara af synnerligt hehof påkallad, vill jag dock medgifva
att det, under nuvarande förhållanden, någon enda gång, och vid ämnen
af ringa vigt, tilläfventyrs inträffat, att ett mindre antal vid besluten tillstädesvarit.
Men någon egentlig skada torde ej deraf uppstått, enär vanligen, i sådan
händelse, de ledamöter qvarstadnat, som mest intresserat sig för riksdagsären
denas
behandling, och hvilkas tillstyrkanden äfven, i fall Ståndet varit talri
kare
samladt, torde gifvit ledningen af dess beslut. Härutinnan vill jag visserligen
för ingen del söka en giltig ursäkt för de öfriges uieblifvande. Tvertom är
i hög grad önskvärdt, att en varm nitälskan för allmänna angelägenheter och
för fosterlandets väl måtte, äfven i sina minsta detaljer, fästa Riksdagsledamöternas
uppmärksamhet vid ärendenas pröfning och afgörande. Detta mål vinnes
dock säkrast på helt annan väg, än genom ett lagbud om minimiantal för Stange
lill II. St. Pral. IXÖ9 & IStiO. 3 Sami. S Mft. 4
22
Konstitulions-Utskottets Memorial A:o YS.
dens beslutsmässighet. Moraliska krafter måste härvid verka ett tillfredsställande
resultat.”
Herr C. L. Reuterskjöld och Herr Biskop J. /I. Butsch hafva tillkännagifva,
att de icke öfvervarit Utskottets förhandlingar, dä beslutet fattades; hvarjemte
reservationer blifvit anmälde af Herrar Prolessorcn H. G. Lindgren, Hofpredikanten
T. Wensioe, Kontraktsprosten C. //. Rundgren och Prosten C.
Berg vall.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, i seo
\
Ilonstitutions-VtskotteU Memorial N:o 20. 1
JW 30.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Maj 1860, kl. 1 e. itu
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af ett Stånds återremiss af Memorialet
N:o 9, innehållande förslag lill ändring i 85 § RegeringsFormen.
Konstitutions-Utskottets, uti Memorialet N:o 9, afgifna förslag till ändring i
85 § Regerings-Formen har. enligt hvad till Utskottet ankomna Protokolls-utdrag
af den 28, 30 och 31 näétlidne Mars utvisa, blifvit af Kidderskapet, och Adeln samt
Borgare- och Bonde-Stånden antaget att hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag; hvaremot Preste-Ständet detsamma återremitterat, med förklarande
såsom sin gemensamma tanke, att ifrågavarande § borde erhålla iöljande förändrade
lydelse:
”Såsom Grundlagar skola anses: Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers fastställda
”Regerings-Form af den 6 Juni 1809. Riksdags-Ordning af den 10 Februari 1810,
”Successions-Ordning af den 26 September 1810 och Tryckfrihets-Förordning af den
”IG Juli 1812, med de derefter af Konung och Rikets Ständer antagna förändringar.
”
Då en sammanjemkning af Preste-Ståndets och de öfriga Ståndens gemensamma
tankar icke är möjlig, får Utskottet detta förhållande till Bikets Ständers
grundlagsenlig^ behandling vördsamt anmäla och inbjuda Preste-Ständet att sig etter
de öfriga Stånden foga.
Stockholm den 4 Maj 1860.
Bih. till It. St. Prot. 1859 & 1860. 3 Sami. 9 Häft
i
I
2 Konatitutiona-ötakotteta Memorial N:o 21.
JV? *1.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Maj 1860, kl. 1 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af Riks-Ståndens beslut, rörande
det i Memorialet N:o 11 framställda förslaget till ändring i 15
§ Riksdags-Ordningen, om hemmansegares representationsrätt,
De till Konstitutions-Utskottet ankomna utdrag af Riks-Ståndens protokoll
för den 7 och 18 nästlidnc April, angående behandlingen af Utskottets i Memorial
N:o 11 framställda, förslag till ändring i löt; Riksdags-Ordningen, om hemmansegares
representationsrätt, utvisa, att Riddcrskapet och Adeln samt. Preste- och
Borgare-Stånden antagit förslaget alt hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag; men att Bonde-Ståndet afslagit detsamma, såsom hvarken nödigt eller
nyttigt.
Utskottet, som finnér dessa skiljaktiga meningar oförenliga, får sådant till
Rikets Ständers grundlagsenliga behandling vördsamt anmäla, med inbjudning till
Bonde-Ståndet, att i förevarande fråga efter de öfriga Stånden sig foga.
Stockholm den 4 Maj 1860.
Konstitutions-Vtekottete Memorial N:o 22.
3
JW
Ank. till Exp.-Utak. den 14 Maj 1860, kl, 1 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till den ändring i 31 § Regerings-Formen,
att äfven andra af städernas innevånare, än bor.
ger skåpet, må ega att deltaga i val till Borgmästare.
Genom stadgandet i ofvannämnda §, tillförsäkras städernas borgerskap, att
framgent få åtnjuta den rättighet, de vid Regerings-Formens fastställande innehade,
att till Borgmästare-tjenster föreslå tre behöriga män, af hvilka Konungen egde
utnämna en. För att kunna fatta ett grundadt omdöme, huruvida denna rättighet
äfven hädanefter bör vara ensamt uteslutande förbehållen borgerskapet eller utsträckas
jemväl till andra uti städerna boende personer, erfordras att för sig hafva gjort
klart, hvad uttrycket: Borgerskap, egentligen omfattar. Under olika tider hafva
dervid varit fästade väsendtligen olika begrepp. Af ålder förstods med benämningen:
Byamän eller Borgare, i allmänhet och endast med få undantag, en hvar i
stad bosatt handlande, näringsidkare, fastighetsegare eller för öfrigt sjelfständig man.
Häri skedde under loppet af 17:de århundradet småningom den inskränkning, att
slutligen begreppet borgerskap omfattade endast handlande och handtverkare,
hvilka medborgareklasser tillädes rättighet och skyldighet att i stad förvärfva burskap;
och öfverlemnades åt dessa sednare eller de burskapsegande uteslutande rättighet
att, jemte Magistrats-personerna, icke blott ombestyra förvaltningen inom städerna,
utan äfven vid riksdagar dem representera. Anledningen till (lenna förändring
torde till någon del varit hemtad från det förhållandet, att handlande och
handtverkare då för tiden varit, inom de flesta städer, de mest betydande klasserna,
i anseende så till medlemmarnes antal som förmögenhet, samt till följd deraf
jemväl utgjort större skatter och besvär, än de öfriga stadsinnevånarne. Uti de
förhållanden, som då inom städerna egde rum, hafva väsendtliga förändringar försiggått.
Näringslifvet har under sednare tider vunnit en stark utveckling, hvarigenom
i städerna uppkommit och uppstå dagligen idkare af nya näringsgrenar, såsom
fabrikanter, manufakturister, egare af skeppsvarf, segel- och ångfartyg, delegare i
banker, assurans-föreningar m. m., som icke kunna hänföras hvarken till handlandernes
eller handtverkarnes klass, i inskränktare bemärkelse. Af alla dessa särskilda
näringsidkare är icke någon förpligtad, att i i stad söka burskap, och få utaf
4
K o n stitu tio ns-Utskottets Memorial N:o 22.
dera, som dertill kunna vara berättigade, vilja af en sadan rätt sig begagna. Till
städerna inflytta dessutom numera allt flere och flere ståndspersoner, af hvilka åtskillige
der inköpa fastighet. Många af dessa ega en jemförelsevis icke obetydlig förmögenhet,
samt äro, i hänseende till bildning och nit för det allmänna, de burskapsegande
borgrarne vanligtvis icke på något sätt underlägsne. Genom alla dessa omständigheter
tillsammantagne, hafva inom städerna uppkommit flera klasser medborgare af
ganska stor vigt och betydenhet, sorn finna sig uteslutna från åtskilliga rättigheter,
hvilka äro förbehållna ensamt städernas burskapsegande borgare, eller handlande
och handtverkare, i dessa uttrycks trängre betydelse. Härtill kommer att berörde
icke burskapsegande klasser, i fråga om utgörande af skatter och onera till Kronan
och staden, deltaga hufvudsakligen lika med det burskapsegande borgerskapet. Det
är nemligen endast i vissa städer, som borgerskapet vidkännes särskilda, mer eller
mindre betungande, afgifter och besvär. Såsom en följd af allt detta har uppkommit
en benägenhet, att allt mer och mer återgå till de förhållanden, som egde rum
före 17:de seklet, eller innan ofvanomlörmälda, icke burskapsegande, stadsinnevånare
beröfvades sina förut innehafda kommunala och politiska rättigheter. Icke
utan befogenhet torde kunna, såsom uttryck af en dylik benägenhet, böra räknas, ej
mindre Borgare-Ståndets vid 1810 års riksdag gjorda afsägelse af den städernas
borgerskap förbehållna lösningsrätt af stadsfastighet och medgifvande för enhvar
att sådan fastighet ega och besitta, — än äfven den vid sistlidna riksdag antagna
ändring uti 14 § Riksdags-Ordningen, hvarigenom valrätt och valbarhet till
riksdagsman inom Borgare-Ståndet utsträcktes till hvarje inom staden bosatt näringsidkare,
utan afseende derå om han egde burskap eller icke, äfvensom till fastighetsegare,
som icke är frälseman eller till Preste-Ståndet hörer.
Genom denna grundlags-ändring stördes likväl den befintliga öfverensstämmelsen
emellan föreskrifterna i 14 § Riksdags-Ordningen och 31 § Regerings-Formen.
Derförinnan deltogo samma personer i riksdagsmannaval och i upprättande af förslag
till Borgmästare; dä nu frän sistnämnda rättighet fortfarande äro uteslutna de
klasser och personer, som medelst berörde förändring i 14 g Riksdags-Ordningen
crhöllo röst vid val till riksdagsman i Borgare-Ståndet. Konstitutions-Utskottet,
hvars uppmärksamhet blifvit af en dess ledamot fästad å detta förhållande, har, vid
betraktande af hvad här ofvan blifvit anfördt, ansett, att den störda öfverensstämmelse]!
emellan berörda tvänne lagstadganden borde återställas, samt trott sådant
lämpligast kunnat ske dymedelst, att föreskriften uti 31 g Regerings-Formen ändrades
i enlighet med den uti 14 g Riksdags-Ordningen; och får Utskottet således till
Rikets Ständers grundlagsenliga behandling öfverlemna följande förslag till ändring uti
Regerings-Formen.
§ 31.
(nuvarande lydelse:) (den föreslagna lydelsen:)
Städernas Borgerskap åtnjute framgent Städernas Borgerskap och öfriga till
den rättighet de hitintills innehaft, att till deltagande i Riksdagsmannaval inom Bor
Borgmästare-tjenster
föreslå frenne bellö- gare-Ståndet berättigade innevånare ege, att
riga Män, dä Konungen en af dem utnämne. till Borgmästare-tjenster föreslå frenne
Pä lika sätt förhålles med Rådmäns- och behörige Män, dä Konungen en af dem
Magistrats-sekreterare-sysslorna i Stock- utnämne. Pä lika sätt förhålles med
holm. Rådmäns- och Magistrats-sekreterare-sys
slorna
i Stockholm.
Stockholm den 4 Maj 1860.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 23.
5
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Maj 1860, kl. 1 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till tillägg i 409 § Regeringsformen
' och 80 § Riksdags-Ordningen, angående uppskof i
riksdag.
Enligt Grundlagarnas nu gällande föreskrifter, kan icke riksdag afbrytas eller
uppskof deri ega ruin, utan. sedan den väl börjat, måste den oafbrutet fortgå
intilldess ärendena blifvit afslutade eller Konungen finner för godt Rikets Ständer
åtskilja. Konstitutions-Utskottet vid 1853 oell 1854 årens riksdag ansåg, att af detta
förhållande understundom kunde uppkomma ganska stora olägenheter. Till Rikets
Ständers behandling kunde nemligen öfverlémnas frågor af den stora omfattning och
den särskilda beskaffenhet, att de, ehuru förberedda genom Kongl. Maj:ts nådiga
Propositioner, likväl, för behörigt utredande, erfordrade, icke blott större tidrymd,
än den för riksdagar i allmänhet vanliga, utan äfven, hos de med ärendet närmast
sysselsatta, en mera odelad uppmärksamhet, än som vore möjlig under riksdagens
skiftande bestyr. Såsom exempel pä dylika frågor, anfördes förslag till ny civiloch
kriminal-lag, hvilka vore af den omfattning, att deras fullständiga behandling
svårligen kunde, i förening med den betydliga mängden af andra riksdagsärenden,
under ett riksmötes vanliga tidslängd medhinnas, samt derjemte af den stora vigt,
att deras genomförande icke borde få uppoffras för brist pä tillbörligt rådrum. Att,
för ett eller annat sådant ärende, låta riksdagen fortfara, sedan alla öfriga ärenden
blifvit afgjorda, vore väl en utväg, som stöde öppen och hvars begagnande kunde
af ärendets vigt rättfärdigas; men de olägenheter, som derigenom uppstodo, utvisade
tydligen, att i detta hänseende förefunnes en brist uti vära Grundlagar. Vidare
kunde i rikets ställning till främmande makter inträffa förhållanden, som fordrade
Rikets Ständers sammankallande; men under den händelsernas utveckling,
sorn ligger utom gränsen för möjlig beräkning, lemna de oafgjordt, huru ofta Rikets
Ständers åtgärder, i anledning af sådana för riket ytterst magtpäliggande ärenden,
under längre eller kortare tidrymd komme att erfordras. Fall läte således tänka
sig, dä man försattes i det tveksamma valet emellan, ä ena sidan, Rikets Ständers
sammanvaro under en tid, dä deras verksamhet icke vöre af förhandenvarande ärenden
bestämdt påkallad, samt, ä andra sidan, en ny riksdag med den i Grundlagen
6
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 23.
stadgade nödvändigheten af ny statsreglering och andra till hvarje riksdag hörande
särskilda åtgärder. Ett sätt att afhjelpa dessa olägenheter, utan att i någon väsendtlig
mån rubba den i Grundlagarnas nuvarande skick utstakade ordning för
riksdagarne samt ärendenas behandling, trodde Konstitutions-Utskottet sig finna uti
vidtagande af en sådan ändring, att riksdags fortsättning kunde uppskjutas under
en viss lämplig tid, hvarunder ett eller flera Utskott qvarstannade ä riksdagsorten,
för att mera omfattande ärenden bereda och utarbeta; och föreslog Utskottet, pä
grund af dessa skäl, att i 109 § Kegerings-Formen och 80 § Riksdags-Ordningen
mätte intagas följande föreskrifter, nemligen: att, sedan riksdag fortfarit utöfver den
tid af tillsammans fyra månader, som är Rikets Ständer för ärendenas afgörande
förbehållen, Konungen, när omständigheter ansägos dertill föranleda, kunde, om tre
Riks-Ständ det begärde eller dertill samtyckte, för bestämd tid af högst sex månader
uppskjuta riksdagens fortsättning, efter hvilken tids förlopp Rikets Ständer
skulle sjelfmant ä riksdagsorten tillstädes vara; att det ankomme på Rikets Ständer
att förordna, om Utskott, ett eller flera, skulle under uppskofstiden riksdagsärenden
bereda och utarbeta; att, sedan riksdagen äter fortsatt blifvit, Konungen
vore obetaget, att Rikets Ständer åtskilja, då Han det för godt funne; att Konungen
äfven, när Han sä nödigt pröfvade, egde kalla Rikets Ständer att tidigare, än
utsatt varit, den uppskjutna riksdagen fortsätta; att, om under uppskofstiden inträffade
^ något af de fall, då, enligt Regerings-Formens föreskrift, urtima riksdag
borde hållas före den dag, till hvilken riksdagens fortsättning blifvit bestämd, Rikets
Ständer skulle kallas, att å viss dag derförinnan åter sammanträda; att, i händelse
af sådan underlåtenhet, som i 95 omförmäld är, Rikets Ständer skulle sjelfmant
sammankomma till fortsättning af riksdagen å den i samma tj bestämda dag;
att dagen för Rikets Ständers återkomst icke linge i något fall utsättas tidigare, än
efter den tjuguförsta dagen frän kallelsens kungörande i hufvudstadens kyrkor; att
Riks-Ständen borde, hvart för sig, utvälja ett lämpligt antal ledamöter, att i de
qvarblifvande Utskotten såsom suppleanter inträda i stället för de ledamöter, hvilka
kunde blifva af laga förfall hindrade att i göromålen deltaga; saint att ledamöter
och suppleanter i sådant Utskott skulle ega att. för den tid Utskottets göromål
fortforc, under det riksdagen vore uppskjuten, njuta underhäll af statsmedlen.
Det sålunda framställda förslaget, sorn, efter omröstning i Förstärkt Konstitutions-Utskott,
antogs att hvila till nästlidna riksdag, förföll dä till följd af två
Riks-Stånds beslut; men dåvarande Konstifutions-Utskott, som ansåg de skäl, på hvilka
förslaget grundades, vara af beskaffenhet att icke kunna jäfvas, samt att det
motstånd, detsamma rönt, icke varit riktad t mot sjelfva hufvudsaken, utan mot en
eller annan detalj-bestämmelse, förnyade förslaget, efter att hafva deri gjort följande
jemkningar, nemligen: att de uti första perioden förekommande orden: ”när omständigheter
anses dertill föranleda” blifvit såsom öfverflödiga uteslutna; att för gällande
beslut om uppskof skulle fordras alla fyra Riks-Ståndens bifall; att det icke
finge ankomma pä Rikets Ständer allena, utan ock på Konungen, huruvida Utskott
under uppskofstiden skulle fortfarande vara samladt och arbeta; att sådana Utskott
icke finge vara flera än tvä eller utsträcka sin verksamhet till andra, än vissa dem
uppdragna riksdagsärendcn; samt att föreskrift om suppleanters val och aflöning,
såsom öfverflödig, icke blifvit upptagen.
Sedan det af förra riksdagens Konstitutions-Utskott i berörda hänseende afgifna
förslag till grundlagsändring, hvilket antogs att hvila till innevarande riksdag,
vid då skedd ompröfning förfallit till följd af två Riks-Stånds afslag, har inom Konstitutions-Utskottet
en dess ledamot, under förklarande af sin öfvertygelse om för
-
Konstitutions-TJtsleottets Memorial N:o 23.
7
slagets gagnelighet för det allmänna, samt med afseende jemväl åden lättnad, som
dymedelst bereddes representationen i uppfyllande äf dess mödosamma, och nu med
betydliga och kännbara uppoffringar af enskilda angelägenheters vård, betungande
kall, — hemställt, att samma förslag måtte varda ånyo till Bikets Ständer öfverlemnadt.
Konstitutions-Utskottet har, vid pröfningen af denna fråga, icke kunnat annat
än finna det vara en ofullständighet i våra Grundlagar, att dc icke medgifva något
uppskof i riiksdag, utan att denna, en gång börjad, nödvändigt måste oafbrutet
fortfara intilldess samtlige ärendena blifvit afslutade eller Konungen finner för godt
att Rikets Ständer åtskilja. I de floda andra konsfitutionela länder är en sådan
rättighet, eller den sä kallade prorogationsrätten, öfverlemnad åt Monarken; och
denna rätts begagnande är ingalunda något ovanligt, utan förekommer i somliga
länder vid hvarje representationens sammanträde. Att i detta hänseende till alla
delar efterbilda utländska mönster, är dock i Utskottets tanke icke lämpligt och
skulle föranleda till förhållanden, sorn icke vore förenliga med våra, ur historisk
och nationel grund uppkomna, Grundlagar. Sådant har äfven blifvit insedt af de
föregående tvänne riksdagarncs Konstitutions-Utskott, af hvilka intetdera velat, att
fråga om uppskof i riksdag skulle göras beroende ensamt af Konungens godtfinnande.
Tvärtom hafva, särdeles uti det af förra riksdagens Konstitutions-Utskott
uppgjorda förslaget, flera särskilda försigtighetsmått blifvit iakttagna, för att förekomma
möjligheten af en sådan rättighets missbrukande eller användande i fall, då
sådant icke af verkligt behof vöre päkalladt. Af l missbruk i detta hänseende skulle
kunna ega rum, är icke gerna tänkbart, dä för beslutets fattande erfordrades bifall
af Konungen och alla fyra Riks-Stånden; men deremot gifvas onekligen tillfällen,
dä saknaden af en dylik rättighet komrne att medföra stora olägenheter. Uti Memorial
N:o 57 antydde äfven 1853 och 1854 årens riksdags Konstitutions-Utskott,
att uppskof i riksdag kunde påkallas, dels af rikets yttre politiska förhållanden,
dels ock deraf att tili Rikets Ständers pröfning öfverlemnades frågor af större och
mera omfattande beskaffenhet, än att de under den tidrymd riksdag vanligen upptager,
kunde hinna att med erforderlig omsorg och noggrannhet handläggas och utredas.
När dylika fall inträffade, vore det af vigt, om Rikets ständer kunde åtskiljas
för någon tid, hvarunder antingen de politiska förhållanden, sorn kräfde Rikets
Ständers yttrande, hunnit sä utveckla sig, att beslut derom kunde fattas, eller
ock att de ärenden, angående lagstiftning eller inre förvaltning, som till Rikets
Ständers pröfning vore hänskjutna, blifvit af vederbörande Utskott behörigen utarbetade.
Så länge nuvarande stadganden oförändrade qvarstå, skulle, i dylika fall,
Rikets Ständer nödgas oafbrutet sammanvara, ehuru alla öfrige på deras åtgärd beroende
ärenden vore afslutade. Detta sätt att tillvägagä innebär väl icke något,
som är omöjligt eller overkställbar!; men nekas kan dock icke, att härigenom uppkomme
ganska stora olägenheter, bland hvilka icke får förbises den dryga kostnad,
som skulle drabba, icke blott Staten, utan äfven valkorporationerna och de enskilda
riksdagsmännen. Dessutom torde härvid böra erinras om ett förhållande, som
svårligen kan undvikas, eller att, sedan riksdagen fortfarit omkring tre fjerdedels
år och sommaren nalkas, en tidpunkt inträder, dä riksdagsarbetet icke alltid med
samma kraft bedrifves. Sä väl längtan efter hemmet, som nödvändigheten att ombesörja
enskilda angelägenheter, föranleder dä ett icke ringa antal Riksdagsmän att
från riksdagsorten afresa, såsom äfven synes af de permissions-ansökningar, hvilka
vid den tiden uti Riks-Stånden anmälas.
8
Konstitutions-TJtskottets Memorial N:o 23.
Emot förslaget har blifvit invändt, att, då fråga förekomme om något ärende
af större omfattning, kunde Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t anhålla om nedsättande
af en Kommitté för detsammas utarbetande, hvarigenom Ständernas åtgärder så
underlättades, att det blefve möjligt, att, under den för riksdagar vanliga tidrymden,
ett sådant ärende afgöra. Härvid torde likväl icke böra förbises, att en dylik,
af Kongl. Majit förordnad, Kommitté i de flesta fall komme att utgöras af andra
personer, än de, hvilka sedermera finge sig uppdraget, att inom vederbörande Utskott
ärendet handlägga. Det kunde således icke sällan inträffa, att Utskottet
funne sig föranlåtet frångå sjelfva de grundsatser, på hvilka Kommitterades förslag
vore upprättadt; då jemväl förslaget mäste till dess minsta detaljer omgöras, och
endast ringa fördel stöde att hemta från Kommitterades föregående åtgärder. Då
det dessutom icke saknar sin vigt, att riksdagsärendena förberedas af personer,
som blifvit, dertill af representationen utsedde; men då ledamöterne i Utskott, såsom
jemväl medlemmar af Riks-Stånden, under nuvarande förhållanden icke kunna
odeladt egna sin uppmärksamhet åt Utskotts-arbetet, utan måste jemväl bestämma
sitt. omdöme om öfriga riksdagsärender!, blir deraf en nödvändig följd, att den tankekraft,
som bäst kunnat användas för genomträngande af en enda art af ärenden,
splittras åt särskilda håll, hvarigenom pröfningens omsorg och noggrannhet icke
kan annat än förlora. De svårigheter och olägenheter, som, på sätt ofvan antydt
blifvit, nu förefinnas, lära således icke kunna undanrödjas genom att åt Kommittéer
öfverlemna vissa frågors utredande.
Jemväl har emot den föreslagna ändringen blifvit anmärkt, att, om Utskott
sålunda qvarstannade å riksdagsorten, sedan öfrige ledamöter af Riks-Stånden lernnät
densamma, skulle dels Utskotts-Iedamöterna sakna de råd och anvisningar, sorn
de nu kunna hemta af sina Stånds-kamratcr utom Utskottet, dels ock att, då riksdagen
åter fortsattes, vore de återvändande riksdagsmännen i fullkomlig okunnighet
om den riktning, de qvarvarande Utskottens arbete tagit, samt blefve sålunda
nödsakade att använda en längre tid för att dermed göra sig förtrogne. Häremot
torde kunna elimas, att äfven nu, dä riksdag oafbrutet fortgår, riksdagsmännen
i allmänhet om arbetena i de Utskott, af hvilka de icke sjelfva äro ledamöter, sakna
närmare kännedom intilldess Utskotts-betänkanden blifva färdiga ät dem utdelade.
samt att de således dels sällan äro i tillfälle lemna Utskotts-Iedamöterna något
väsendtligt biträde vid arbetets förberedning, dels äfven under nuvarande förhållanden
icke kunna undvara behörigt rådrum till bestämmande af sitt omdöme
örn de utlåtanden, Utskotten afgifva.
Likaledes har den förmodan blifvit framkastad, att, i händelse riksdag uppskjötes,
blefve riksdagsmännen, som då under en längre tid fått vistas i sin hemort,
derefter icke vidare så angelägna att påskynda riksdagens afslutande, utan
komme möjligen att, genom vidlyftiga debatter, densamma onödigtvis uttänja. En
sådan farhåga tror Utskottet desto mindre vara befogad, som sjelfva riksdagsmannakallet,
hos dess innehafvare förutsätter såsom ett oundgängligt vilkor, att, med åsidosättande
af alla biafsigter, endast söka befrämja det allmännas bästa; och örn,
efter ett dylikt uppskof i riksdagen, hos Stånds-ledamöterne uppkomme ett lifligare
intresse för riksdagsärendena, innebure det, i Utskottets tanke, icke någon olägenhet,
utan tvärtom, samt undvekes derigenom det klander, man någon gång hört
tramställas, eller att Riks-Ståndens ledamöter mot slutet af en långvarig riksdag icke
skola visa samma nit och lifliga intresse, som vid riksdagens början.
Slutligen har man emot förslaget anmärkt, dels att genom uppskof i riksdag
skulle kommittenterne komma att drabbas af dubbel kostnad för ombudens resor till
och
Konstitutions-UtsJcottets Memorial iV:o 23.
9
oell ifrån riksdagsorten; dels ock att en olikhet mellan de särskilda valkorporationerna
skulle uppstå derigenom, att de valkorporationer, hvilkas ombud vore ledamöter
uti de ä riksdagsorten qvarvarande Utskotten, befriades från en utgift, som
drabbade de öfriga. Då nu för säkert antagas kan, att uppskof i riksdag icke, utom
i särdeles ovanliga fall, ifrågakomme vid andra tillfällen, än dä det skulle fortfara
en tid af några månader, gjordes derigenom uti utgifterna för ombudens underhåll
vid riksdagen en så betydlig besparing, att den ingalunda kunde uppvägas af den
fördubblade resekostnaden, hvilken dessutom redan nu oftast utgår, ehuru den drabbar,
icke kommittenterna, utan ombudet enskildt. Under en mera långvarig riksdag
torde det nemligen vara endast ett fåtal af riksdagsmännen, som icke åtminstone
en gång besöka sin hemort. En besparing i riksdagskostnaderna, antingen de
utgå af korporationer, eller de enskilde, kunde således med säkerhet påräknas blifva
en följd af beslutadt uppskof i riksdag. Att denna besparing blefve olika för särskilda
valkorporatio-ner, är en omständighet, hvarå afseende icke skäligen torde
kunna fästas. Någon fullkomlig likhet, i fråga om riksdagskostnaden, kan äfven
under nuvarande förhållanden icke åstadkommas, enär det ena valdistriktet är mera,
än det andra, från riksdagsorten^ aflägset.
1 betraktande af hvad sålunda anfördt blifvit, och då, med iakttagande af
ofvanantydda bestämmelser, det icke skäligen låter tänka sig, att rättigheten till
riksdags uppskjutande skulle kunna onödigtvis begagnas; men deremot saknaden af
en dylik rättighet otvifvelaktigt kan föranleda stora olägenheter och kostnader; anser
Utskottet sig böra afgifva förslag till införande af föreskrifter härom i 109 §
Regerings-Fonnen och 80 § Riksdags-Ordningen. Vidare har Utskottet, när fråga
om ändring i förstnämnda § nu är vorden väckt, trott sig icke lämpligen kunna förbise
ett uti detta lagrum förekommande mindre egentligt uttryck. Sedan i 109 §
Regerings-Formen föreskrift blifvit meddelad om riksdags längd och denna blifvit
bestämd till högst fyra månader, förekommer nemligen ett stadgande af följande lydelse:
”Der så oförmodadt hända skulle, att vid den sålunda förlängda tidens utgång,
Rikets Ständer icke hade staten reglerat eller någon ny bevillning till bestämdt
belopp sig åtagit etc.” Då nu likväl erfarenheten visat, att det fall, hvilket
sålunda i Grundlagen förutsättes, såsom högst sällsynt och oförmodadt, hittills
inträffat vid alla riksdagar, samt anledning icke förefinnes att någon ändring i detta
förhållande kommer att inträda, kan nämnda uttryck icke gerna qvarstå, utan att
uppväcka ett misstroende till lagstiftarens vishet, hvilket helst torde böra undvikas.
Häraf har Utskottet funnit sig uppmanadt, att jemväl föreslå, att ordet, ”oförmodadt”,
måtte uteslutas; och får Utskottet således till Rikets Ständers grundlagsenliga
behandling hemställa följande förslag till ändring och tillägg i
Regerings-Formen.
§ 109.
(nuvarande lydelse:) (den föreslagna lydelsen:
Ej må Riksdag längre räcka än frenne l:o. Ej må Riksdag längre räcka än
månader från den dag, då Konungen lå- frenne månader från den dag, då Konuntit
om Stats-verkets tillstånd och behof gen låtit om Stats-verkets tillstånd och
Riksens Ständer eller deras Stats-Ut- behof Riksens Ständer eller deras Stats
-
Bih. tiU R. St. Prot. 1859 k 1860. 3 Sami. 9 Håft.
2
10
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 23.
skott underrätta. Skulle likväl vid nämnda
tids förlopp, Riksens Ständer ännu icke
hafva riksdags-ärenden afgjort, anmäle
de det hos Konungen och äske, att Riksdagen
måtte fortfara någon viss tid af
högst en månad derefter, hvilket Konungen
ej ege makt att vägra eller förhindra.
Der så oförmodadt hända skulle, att,
vid den sålunda förlängda tidens utgång,
Riksens Ständer icke hade Staten reglerat
eller någon ny bevillning till bestämdt
belopp sig åtagit, då skall Konungen kunna
Riksens Ständer åtskilja, och fortfare
den förra bevillningen intill nästa riksdag.
Ar åter bevillningens hela belopp
bestämdt, men Riksens Ständer icke om
fördelningen deraf ense, då skola, efter
den fastställda bevillnings-summans förhållande
till den, som vid föregående Riksdag
blifvit fördelad, de i den sista Bevillnings-förordningen
stadgade artiklar
jemnlikt ökas eller minskas; ochuppdrage
Riksens Ständer deras Fullmägtige i
Banken och Riksgälds-kontoret, att en ny
Bevillnings-förordning på sådan grund
uppgöra och utfärda.
Utskott underrätta. Skulle likväl vid
nämnda tids förlopp, Riksens Ständer
ännu icke hafva riksdags-ärenden afgjort,
anmäle de det hos Konungen och äske,
att Riksdagen måtte fortfara någon viss
tid af högst en månad derefter, hvilket Konungen
ej ego makt att vägra eller förhindra.
Der så hända skulle, att, vid den sålunda
förlängda tidens utgång, Riksens
Ständer icke hade Staten reglerat eller någon
ny bevillning till bestämdt belopp
sig åtagit, då skall Konungen kunna Riksens
Ständer åtskilja, och fortfare den
förra bevillningen intill nästa Riksdag. —
att en ny Bevillnings-förordning på sådan
grund uppgöra ock utfärda.
2:o. Har Konungen låtit Riksdag fortfara
utöfver den tid af tillsammans fyra
månader, som sålunda är Riksens Ständer
för ärendenas afgörande förbehållen, må Konungen
kunna, om Riksens Ständer det begära
eller dertill samtycka, för bestämd tid
af högst sex månader uppskjuta Riksdagens
fortsättning; efter hvilken tids förlopp Riksens
Ständer sjelfmant skola åter å riksdagsorten
tillstädesvara. På Riksens Ständer
ankomme att, med Konungens samtycke,
förordna, om Utskott, ett eller högst tvänne,
skola under uppskof stiden vissa, jemväl särskildt
bestämda, riksdags-ärenden bereda och
utarbeta. Konungen bibeliålle sin här ofvan
stadgade magt, att, sedan riksdagen åter
blifvit fortsatt, Riksens Ständer åtskilja, då
Han det för godt funer. För antagande
af ett enligt detta moment väckt förslag fordras
samtliga Riks-Ståndens bifall.
3:0. Konungen må, når Han det nödigt
pröfvar, kalla Riksens Ständer, att, tidigare
ån utsatt varit, den uppskjutna rike
-
Komtitutions-Utakottets Memorial N:o 23.
II
dagen fortsätta. Inträffar medan Riksdag år
uppskjuten, något af de fall, då, enligt bestämd
föreskrift i denna Regeringsform,
Urtima Riksdag borde hållas, och infaller ej
den utsatta dagen för Riksdagens fortsättning
före utgången af den tid, somför Urtima
Riksdagens öppnande skulle iakttagas,
varde Riksens Ständer kallade att viss dag
inom" nämnde tid åter sammankomma. 1
händelse af sådan underlåtenhet, som i 95
§ omförmäld är, sammankomme Riksens
Ständer sjelfmant till fortsättning af riksdagen
å den i samma § bestämda dag. Tidigare,
än efter tjugonde för sta dagen från
kallelsens kungörande i hufvudstadens kyrkor,
må icke i något fall dag för Riksens
Ständers återkomst utsättas.
Riksdag s-Ordningen.
§ 80.
Riksdag må ej räcka längre, än tre månader
från den dag, då Konungen låtit om
Stats-verkets tillstånd och behof Riksens
Ständer eller deras Stats-Utskott underrätta.
Skulle likväl, vid nämnda tids förlopp,
ärendena ej vara afgjorda, anmäle Riksens
Ständer det hos Konungen, och äske,
att Riksdagen måtte fortfara någon viss
tid af högst en månad derefter; börande
minst trenne Riks-Stånd hafva sig om denna
önskan förenat. Händer sig, att vid
den sålunda förlängda tidens utgång, målen
ändå icke blifvit afslutade, gånge som
i Regerings-Formens 109 § stadgadt är.
Riksdag må äfven slutas innan tre månader
tilländagått, enär samtliga Stånden
sådant begära.
l:o. Riksdag må ej räcka längre, än
tre månader från den dag, då Konungen
låtit om Statsverkets tillstånd och behof
Riksens Ständer eller deras Stats-Utskott
underrätta. Skulle likväl, vid nämnda
tids förlopp, ärendena ej vara afgjorda,
anmäle Riksens Ständer det hos Konungen,
och äske, att riksdagen mätte
fortfara någon viss tid af högst en månad
derefter; börande minst trenne Riks-Stånd
hafva sig om denna önskan förenat. Händer
sig, att vid den sålunda förlängda tidens
utgång, målen ändå icke blifvit afslutade,
gånge som i Regerings-Formen
109 § stadgadt är, angående Riksens Ständers
åtskiljande och huru med bevillningen
skall förhållas. Riksdag må äfven slutas
innan tre månader tilländagått, enär samtliga
Stånden sådant begära.
2:o. Tiar Konungen låiit Riksdag fortfara
utöfver den tid af tillsammans fyra
månader, som sålunda är Riksens Ständer
för ärendenas afgörande förbehållen, må
Konungen kunna, om samtlige Riks-Stånden
det begära eller dertill samtycka, för
bestämd tid af högst sex månader uppskjuta
12
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 23.
Riksdagens fortsättning ; och, galle härvid till
efterrättelse föreskrifterna i 109 § Regerings-Formen.
Ledamöter i de Utskott,
hvilkas verksamhet fortfar medan Riksdag
under tiden njuta
underhåll af statsmedlen.
Stockholm den 8 Maj 1860.
STOCKHOLM, tryck hos A. L. NORMAN, 1860.
Kontlilulions-UlskoUtlt Memorial A';o Si.
1
iV.o 24.
Ånk. till Exp.-Utsk. den 23 Maj 1860, kJ. 7 e. m.
Memorial lill Rikets Ständer, dels med utlåtande om Kongl■ Maj:ts
nådiga Proposition, angående ändring i Regerings-Formens
och Riksdags-Ordningens föreskrifter om Riks-styrelsens förande
i vissa fall, och dels med ett särskildt upprältadt
förslag till Grundlags-ändringar i berörde hänseende.
Uti nådig Proposition den 17 nästlidne April, som genom Riks-Ståndens
iremisser blifvit till Konstitutions-Utskottet öfverlemnad, har Kongl. Maj:t behagat
erinra derom, att Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag, i underdånig skrifvelse
den 22 Juli 1857 anmält, att af dem blifvit, såsom hvilande till grundlagsenlig
behandling vid nu pågående riksdag, antaget ett grundlagsändrings-förslag, rörande
Riks-styrelsens förande i vissa fall, hvilket förslag, i likhet med Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition till Rikets Ständer den 11 Augusti 1854, innefattade, bland
annat, bestämmelse derom att, då Konungen vore af sjukdom eller resa utrikes
förhindrad att sjelf vårda reger-ings-ärendena, den till thronföljden närmast berättigade
Prins, om han uppnått 18 år, skulle, i stället för Stats-Rådet, föra Riksstyrelsen.
Då Rikets Ständer sålunda erkänt vigten och angelägenheten af en
ändring i Grundlagarnes stadganden om Regeringens förvaltning vid förenämnde
tillfällen, men det till innevarande riksdag hvilande förslaget härom fallit för betänkligheter,
som syntes hafva afset.t, mindre frågan om Riks-styrelsens uppdragande
åt Thronföljaren, än andra deraf oberoende, men i förslaget intagna bestämmelser,
hade Kongl. Majrt funnit sig af omtankan om de förenade rikenas väl
lith. till 11. St. Prat. ISS!) & 1860. 3 Sami. 10 Haft. 1
3
Konslitulions-Ulskotlets Memorial N:0 2 i.
uppmanad att ånyo framställa Proposition i ämnet, dervid likväl, för att i möjligaste
mån undanrödja förut yppade betänkligheter, några andra ändringar i
Grundlagarna, än som af stadgandet om regeringsmaktens uppdragande åt den till
thronföljden närmast berättigade Prins föranledas, ej blifvit ifrågasatta. I sammanhang
härmed hade Kongl. Maj:t beslutat, att till Norges nu församlade Storthing
låta framlägga Proposition om införande i Norges Grundlag af ett lika beskaffadt
stadgande och, under förutsättning af Storthingets bifall till det förslag i
ämnet, sorn för detsamma komme att framställas, ville Kongl. Maj:t föreslå Rikets
Ständer, det nedannämnda §§ i Regerings-Formen och Riksdags-Ordningen
måtte erhålla följande förändrade lydelse, nemligen:
Itegeriiigs-Formen.
§ 39.
Vill Konungen utom Sverige och Norge resa, meddele Han Stats-Rådet in
pleno donna sin föresats och inhemte dess tankar deröfver, på sätt 9 § omtalar.
Besluter Konungen derefter sådan resa och den verkställer, befatte sig ej med
rikets styrelse eller utöfve den konungsliga magten, så länge han utom sina riken
vistas, utan fores Riksstyrelsen under hans frånvaro af' den till thronföljden
närmast berättigade Prins, om han uppnatt den ålder, som i 41 % sägs. Han
styre såsom Regent med ali Konungslig makt och myndighet, enligt denna
Regerings-Form; dock må han ej Adeligt stånd och värdighet förläna, eller till
Grefligt och Friherrligt stånd upphöja eller riddare-värdighet utdela; äfvensom alla
lediga förtroende-sysslor endast tills vidare kunna förvaltas af dem, som Regenten
dertill förordnar.
Finnes ej till thronföljden berättigad Prins, eller har den dertill närmast
berättigade ej uppnått den ali A i § för myndighet stadgade ålder, eller
är Han af sjukdom eller af vistande utom Sverige och Norge hindrad att
Riksstyrelsen öfvertaga, före Stats-Rådet styrelsen med samma makt som
Regent.
Huru förhållas skall, derest Konungen längre tid än tolf månader ur riket
blifver, derom varder i 91 § stadgadt.
§ 40.
Blifver Konungen så sjuk, att Han icke regerings-ärendena vårdar, förhålles
med Riksstyrelsen, såsom i föregående § bestämmes.
§ 41.
Konung vare myndig vid fyllda aderton år. Lag samma vare för den till
thronföljden närmast berättigade Prins. Dör Konung innan Thronföljaren denna
Konstilulions-Vlskoltcts Memorial N:o i i.
3
alder uppnått; föres styrelsen af Stats-Rådet. enligt 59 §, i Konungens namn,
intill dess Riksens Ständer sammankomma, och den Förmyndare-styrelse Riksens
Ständer förordna, Regeringen til! träd t, ställande sig Stats-Rådet denna RegeringsForm
till ovilkorlig efterlefnad.
§ 42.
Skulle den olycka tima, att hela Konunga-huset, inom hvilket arfsrätte.n till
l iket räknas, pä manliga sidan utginge, då förvalte äfven Stats-Rådet Regeringen
på sätt i 59 § sågs, intill dess Riksens Ständer hinna sammankomma, ett nytt
Konungahus utkora och den valde Konungen regeringen tillträdd
Uti alla de fall, dä enligt denna och föregående tre §§ Riksstyrelsen
af Stats-Rådet föres, skola dess samtlige ledamöter vara närvarande och rösta.
§ 43.
Går Konungen i falt eller till aflägsnare inrikes orter, eller till Konungariket
Norge reser, förordna tre Ledamöter af Stats-Rådet, under den Ordförande,
som Ilan, antingen ibland Prinsar af sitt hus eller ibland Stats-Rådets Ledamöter,
särskildt nämner, att föra regeringen i de mål, Konungen föreskrifver. Med
de mål Konungen dä sjelf afgör, för häl les på det sätt, som 8 § stadgar.
Hvad nu om Konung sagdl är, gulle ock i afseende på Regenten, dä
Riksstyrelsen af honom utöfvas.
§ bl.
I de fal), då Konungen eller Regenten eller Stats-Radet sammankallar
Riksens Ständer, fästställes tiden till riksdagens begynnelse efter tretionde och
inom femtionde dagen från den, då kallelsen blifvit uti hufvudstadens kyrkor
kungjord.
§ 91-
1 den händelse 39 § omtalar, att Konungen efter företagen resa utöfver tolf
månader ur riket blifver, sammankalle Regenten eller Stats-Rådet, då det Riksstyrelsen
förvaltar, genom öppet påbud Riksens Ständer till allmän Riksdag och
late kallelsen inom femton dagar efter berörda tids förlopp uti hufvudstadens kyrkor
samt skyndsamligen i de öfrige delar af riket kungöra. Sedan Konungen
derom underrättad blifvit, men Han ändock icke till riket återkommit, tage Riksens
Ständer den författning om rikets styrelse, hvilken de nyttigast finna.
4
Konslituliom-lJlskoUett Memorial N:« Si.
§ 95.
Om emot förmodan Regenten eller Stats-Rådet underläte att i de fall, föregående
91, 93 och 94 §§ omförmäla, Riksens Ständer genast sammankalla, då
åligger det ovilkorligen Riddarhus-Direktionen, Domkapitlen i riket, Magistraten
i hufvudstaden samt Landshöfdingarne i länen, att, genom offentliga kungörelser,
underrättelse härom meddela, på det val af Riksdagsmän, der sådana val ega rum,
genast må kunna anställas, och Riksens Ständer sammankomma, att deras och
rikets rätt iakttaga och skydda. Sådan riksdag öppnes å femtionde dagen efter
den, då Regenten eller Stats-Rådet sist bort kallelse dertill i hufvudstadens kyrkor
låta kungöra.
Riksdags-Ordiiingcn.
§ 4.
I händelse Kouungen, efter företagen resa, utöfver tolf månader ur riket
blifver, sammankalle Regenten eller Stats-Rådet, då det Riks-styrelsen förvaltar,
genom öppet påbud, Riksens Ständer till allmän riksdag, och låte kallelsen,
inom femton dagar efter berörde tids förlopp, uti hufvudstadens kyrkor, samt
skyndsamligen i de öfriga delar af riket, kungöra.
§ 9.
I de fall, då Konungen eller Regenten eller Stats-Rådet sammankallar Riksens
Ständer, fastställes tiden till riksdagens begynnelse efter tretionde och inom
femtionde dagen från den. då kallelsen blifvit i hufvudstadens kyrkor kungjord.
§ io.
Om, emot förmodan, i de fall föregående 4, 6 och 7 §§ utsätta, Riksén*
Ständer ej genast sammankallas, åligge det ovilkorligen Riddarhus-Direktionen,
Domkapitlen i riket, Magistraten i hufvudstaden samt Landshöfdingarne i länen,
att, genom offentliga kungöranden från predikstolarne, underrättelse härom låta
meddela, på det Riksens Ständer må sammankomma, att deras samt rikets rätt
iakttaga och skydda. Sådan riksdag öppnes å femtionde dagen efter den, då Regenten
eller Stats-Rådet sist bort kallelse dertill i hufvudstadens kyrkor låta kungöra.
§ 23.
l:o. Samma dag, då riksdagens öppnande kungöres, utnämne Konungen
Landtmarskalk för — — — — bevistat. Då i händelse af underlåten
Konslilutions-lltskoUcts Memorial N:o 24.
6
kallelse af Regenten eller Stats-Rådet, de i 10 § nämnde vederbörande lill riksdag
kalla, ege Ridderskapet och Adeln att nämna Landtmarskalk, och Borgareoch
Bonde-Stånden, hvart för sig, sina Talmän.
2:o. _______________
3:o. — — ____________
§ 26.
Konungen, eller, i de fall 4, 5, 6 och 7 §§ omförmäla, Regenten eller
Stats-Rådet låte genom en Härold — — — — — — — — —
§ 41.
Stats-Rådets och Högsta Domstolens samtlige Ledamöter, äfvensom JustitieKansleren
och Justitie-Ombudsmannen kunna ej säte och stämma i sitt Stånds
plena förnekas, enär de, enligt hvad hvarje Stånds särskilda ordningar stadga,
dertill berättigade äro; dock för Stats-Rådets Ledamöter de särskilda fall undantagna,
då Siats-Rådet, enligt Regerings-Formen, uppdraget är, att Riksstyrelsen
föra. I Utskott eller val — — — — —• — — — — — —•
Jemlikt föreskriften i 81 § Regerings-Formen åligger det Konstitutions
utskottet
att öfver berörda nådiga Proposition afgifva utlåtande; och då Utskottet
nu går att detta sitt åliggande fullgöra, har Utskottet trott sig först böra framställa
en jemförelse emellan nu gällande föreskrifter och dem, som äro upptagne
uti förevarande nådiga Proposition. De förra igenfinnas dels i Regerings-Formen,
dels ock i den, till bestämmande af de genom föreningen emellan Sverige och
Norge uppkomna konstitutionela förhållanden, fastställda Riks-Akt. RegeringsFormen
innehåller, att regeringen i fyra särskilda fall skall föras af Stats-Rådet,
nemligen: då Konungen reser utom Sverige och Norge; då Han blifver så sjuk,
att Han icke regerings-ärendena vårdar; då Ilan vid sitt tillträde till thronen
icke uppnått myndig ålder, samt då den olyckan timar, att hela Konungahuset,
inom hvilket arfsrätt till riket räknas, på manliga sidan utgår; att i förstnämnda
tre fall regeringen föres i Konungens namn; samt att, bland andra inskränkningar
i den magt, hvarmed Styrelsen, under Konungens sjukdom eller vistande utrikes,
föres af Stats-Rådet, finnes äfven den, att lediga sysslor icke kunna slutligen
tillsättas, utan skola endast tills vidare förvaltas af dem, som Stats-Rådet
0 7 J
dertill förordnar. Hvad Regerings-Formen sålunda bestämmer om sättet för regeringens
förande i ofvanupptagna fall, kan dock numera och efter föreningen med
G
Konstitutions-Ijtsnoitcts Memorial S:o 34
Norge icke vidare i allo vinna tillämpning. Uti Riks-Aktens 7 g stadgas nemligen,
att vid alla de tillfällen då, efter Sveriges och Norges Grundlagar, Riksstyrelsen
föres af Stats-Rådet, skola begge rikenas Stats-Råd, till ett antal af
tio ledamöter från hvartdera riket, sammanträda, för att under namn af Sveriges
och Norges Int.erims-regering förestå rikenas styrelse, med iakttagande af (lesses
ömsesida Grundlagar.
Fullt giltig anledning att önska en förändring synes ligga i det förhållandet,
att för närvarande finnas uti våra Grundlagar bestämmelser, hvilka i verkligheten
icke vinna tillämpning, utan måste vika för stadgandena i Riks-Akten. ehuru
denna icke i Sverige eger egenskapen af Grundlag. Härtill komma dock ännu,
såsom ytterligare skäl, dels det stora antalet ledamöter uti Interims-regeringen,
hvilken, till följd deraf, svårligen kan, särdeles vid inträffande brydsamina förhållanden
och politiska förvecklingar, med erforderlig kraft och enhet föra styrelsen,
dels ock den omständigheten, att de norska ledamöterna icke äro för sina åtgärder
vid behandlingen af svenska ärenden bundna till någon ansvarighet inför Rikets
Ständer, — ett förhållande så mycket betänkligare, som å de tider, då norska
Stats-ministcrn är ordförande i regeringen, norska Stats-Rådets ledamöter kunna
i dylika ärenden fatta gällande beslut emot det svenska Stats-Rådets enhälliga
mening.
A berörda missförhållanden och olägenheter fästades mindre uppmärksamhet
under första tiden efter Riks-Aktens tillkomst, enär behofvet af Interim s-regeringens
verksamhet blifvit undanskjutet genom särskilda undantags-stadganden„ Under
Konung Carl XIII:s regering hade nemligen Kronprinsen erhållit uppdrag och
bemyndigande att föra regeringen vid alla de tillfällen, då Konungen vore derifrån
hindrad, -— ett bemyndigande, som sedermera utsträcktes jemväl till dåvarande
Arfprinsen Josef Frans Oscar och gällde för honom, äfven sedan han efter
Konung Carl XIII:s frånfälle blifvit Kronprins. Det bief således först under
Konung Oscars regering, som Riks-Aktens bestämmelse om de förenade rikenas
styrelse vann tillämpning. Interims-regeringens olämplighet föll då skarpare i
ögonen; och hade sådant jemväl till följd, att förslag om ändring deri framställdes,
dels af Kongl. Maj:t vid 1853 och 1854 årens riksdag, dels ock af Konstitutions-Utskottet
vid nästförflutna riksdag. Intetdera af dessa begge förslag lyckades
att tillvinna sig Rikets Ständers bifall, hvadan de ock förfallit. Orsaken
härtill torde dock, på sätt Kongl. Majit, jemväl uti sin förevarande Proposition
antyder, icke vara att söka deruti att Rikets Ständer misskände behofvet af förändring
uti det nuvarande sättet för mellantids-regeringens förande, utan, ibland
annat, som är fullkomligt oberoende af det nu framställda nådiga förslaget, derföre
att Regerings-Formen skulle göras beroende af Riks-Aktens föreskrifter, hvilka
icke kunna, utan samtycke från norsk sida. ändras.
Då Kongl. Majit nu, uti den till Utskottets pröfning öfverlemnade nådiga
florist itntinns-Ulskot tets Memorial N:o Si.
7
Propositionen, föreslagit, att i de fall, 39 och 40 §§ omnämna, eller då Konungen
reser utom Sverige och Norge eiler Olifver så sjuk, att Han icke regeringsärendena
vårdar, Riks-styrelsen skulle föras af den till thronföljden närmast
berättigade Prins, om han uppnått myndig ålder: har Utskottet funnit en
sådan förändring i hög grad önskvärd och ega stort företräde framför de nuvarande
förhållandena. Derigenom upphörde väl icke nödvändigheten, att i vissa
fall tillämpa Riks-Aktens bestämmelser om Interims-regeringen; men dessa
komme att blifva mycket sällsyntare, samt inskränktes till de tillfällen, då Konungen
icke uppnått myndig ålder, samt då någon myndig Thronföljare, som
vore oförhindrad regeringen öfvertaga, icke funnes.
Man har anmärkt emot Thronföljarens lämplighet till Regent, att han möjligen
skulle kunna vara benägen förändra det förut följda regerings-systemet,
hvarigenom den stadga och continuitet, som hos all regering är att önska, skulle
förloras. Enligt Utskottets åsigt åter är en sådan stadga och öfverensstämmelse
uti regeringsärendenas behandling vida snarare att vänta af en styrelse, der en
enda person bestämmer besluten, än då styrelsen består af flera personer, hvilka
efter omröstning afgöra ärendena. Men icke blott i jemförelse med den nuvarande,
af tjugu ledamöter bestående, Interims-regeringen, utan äfven i allmänhet
betraktadt, torde det vara nyttigast och förmånligast, att åt Thronföljaren
anförtro Rikets styrelse. Det är nemligen att förmoda det Thronföljaren städse
har sin uppmärksamhet riktad på alla de förhållanden, som ligga inom verkningskretsen
för det höga kall, han är utsedd att framdeles öfvertaga; och till följd
af denna hans ställning torde hos honom säkrare, än hos någon annan, kunna
förutsättas vilja och förmåga att, under en tillfällig utöfning af Konungainagten,
så vårda ärendena, att väsendtlig rubbning i regerings-systerpet icke uppstår;
och härtill kommer ytterligare den omständigheten, som icke saknar sin vigt och
betydenhet, eller att Thronföljaren, genom att förestå Riks-styrelsen, sättes i tillfälle
att vidga sin kännedom och erfarenhet om ämnen, hvilka i en framtid
skola utgöra föremål för hans verksamhet. Utskottet anser således den föreslagna
förändringen i berörda afseende vara ändamålsenlig; ett förhållande, som,
i Utskottets tanka, inträffar äfven med de uti den nådiga Propositionen gjorda
framställningarne, dels om bestämmelsen af Thronföljarens myndighets-ålder, i
likhet med iivad för Konung eger rum, vid fyllda aderton år ; dels ock om utvidgning
i mellantids-regerings rätt att tillsätta lediga sysslor.
Enligt Regerings-Formens ursprungliga föreskrift, blef Konung myndig först
vid tjuguett års ålder; men redan vid 1812 års riksdag fann Kongl. Maj:t
nödigt att, medelst nådig Proposition till Rikets Ständer, i berörda stadgande
föreslå den ändring, att Konung skulle vid fyllda aderton års ålder vara myndig;
ett förslag, som vid 1815 års riksdag antogs till lag. Då fråga nu är,
att stadga det Rikets styrelse i vissa fall uppdrages åt Thronföljaren, torde det
8
tTonslitutions-Ulskoltels Memorial N:o 34.
äfven vara lämpligt att för Throntoljarens myndighets-ålder kommer att gälla
samma bestämmelse, som för Konung.
Likaledes finnér Utskottet föreskriften i 39 och 40 §§ Regerings-Formen
derom, att, vid tillfällen af Konungens sjukdom eller vistande utrikes, lediga
sysslor endast tills vidare kunna förvaltas af dem Stats-Rådet dertill förordnar,
icke stå i riktig öfverensstämmelse med den uti vår Statsförfattning för öfrigt
antagna grundsats om embets- oeh tjenstemäns oafsättlighet, enär en mellantidsregering
derigenom skulle kunna tillvälla sig rättighet, att utan ransakning och
dom afsätta sådana embets- och tjenstemän, som den sjelf tillförordnat. Den i
detta hänseende af Kongl. Majit föreslagna förändring, eller att sådan mellantidsregering
skulle ega tillsätta alla sysslor, med undantag af förtroende-sysslor, torde
således jemväl ega full befogenhet.
Sedan Utskottet sålunda funnit sig böra godkänna de väsendtligaste af de
ändringsförslag, som genom den nådiga Propositionen blifvit till Rikets Ständer*
behandling öfverlemnade, har Utskottet fästat sin uppmärksamhet å en omständighet,
som torde böra underkastas särskild granskning.
Uti Regerings-Formens 39 § stadgas uttryckligen att, i det der förutsatta
fall af Konungens vistande utrikes, Regeringen skall föras i Konungens namn
hvarjemte 40 § bjuder, att, när Konungen blifver så sjuk, att Han regeringsärendena
icke vårdar, Riks-styrelsen skall förvaltas på sätt, som i nästföregående
§ bestämmes. Då nu jemväl i 41 § föreskrifves, att, när Konung är omyndig,
Regeringen skall i Hans namn förås, synes deraf att Lagstiftaren antagit såsom
en allmän grundsats, att, vid alla de tillfällen Konung finnes, Riket skulle i
Hans namn styras. Men bestämmelsen härom har det Kongl. Förslaget icke vidhållit.
Ur 39 § hafva orden : Konungens namn» blifvit uteslutne, och har den
nu i 40 § befintliga hänvisning till nästföregående § blifvit behållen. Som nu
likväl de, i dessa tvänne §§ omnämnda, fall äro de enda, då Riks-styrelsen
skulle föras af Thronföljaren, saknas således i det Kongl. Förslaget uttryckligt
stadgande derom, att han skulle göra det i Konungens namn. Sammanställes
Förslagets ordalydelse i dessa begge §§ med dess föreskrift i 41 §, att, då i
der förutsatta fall Stats-Rådet förer Regeringen, densamma skall i Konungens
namn föras, skulle deraf möjligen kunna dragas den slutsats, att Regent blifvit
tillerkänd rättighet att i eget namn föra Regeringen. Då Utskottet likväl anser
det vara af vigt. samt öfverensstämmande med idéen för det monarkiska styrelsesättet,
att alltid, utom då thronen är ledig, Regeringen föres i Konungens
namn, hvarom jemväl Grundlagen bör innehålla uttryckligt stadgande, på det
icke en Regent, må af bristande föreskrift härom, kunna hemta anledning att
tillvälla sig magten att föra Regeringen i eget namn ; så linner Utskottet sig
redan af den anmärkta omständigheten ega tillräckligt skäl att icke tillstyrka
bifall
K<mstiluli< ns-Vtskollels Memorial i\’.n 24.
9
bifall till det Kongl. Förslaget. Men härtill kominer ytterligare en omständighet.
Vid redaktionen af 41 § Riksdags-Ordningen har i det Kongl. Förslaget
icke blifvit införd den under denna Riksdag antagna föreskriften om rättighet
lör Ståts-Rådets samtlige ledamöter att. bevista Riks-Ståndens gemensamma öfverläggningar:
och ehuru sådant synes hafva tillkommit utan afsigt att föreslå
samma löreskrifts upphäfvande, — en åtgärd, hvartill icke heller skäl torde förefinnas.
; har Utskottet äfven i denna omständighet funnit ett hinder för Kongl.
Förslagets antagande.
Med afseende af hvad sålunda anförd t blifvit, och ehuru Utskottet erkänner
riktigheten af den åsigt, sorn ligger till grund för den nådiga Propositionen;
sä och då densamma mäste i oförändrad t skick bifallas eller afslås,
finner Konsfitutions-Utskottet sig böra vördsamt
afstyrka Kongl. Majits ifrågavarande nådiga Proposition.
Enär Konstitutions-Utskottet, på sätt här ofvan blifvit yttradf, funnit det
vara af synnerlig vigt, att vidtaga en grundlagsförändring i samma syftning,
som det af Kongl. Majit framställda förslaget innehåller; men Utskottet af anförda
skäl funnit sig förhindradt. att tillstyrka bifall till detsamma i o förändrad t
skick ; har Utskottet ansett sig böra till Rikets Ständer hemställa ett nytt för
slag
i ämnet, hufvudsakligen lika lydande med det af Kongl. Majit öfverlemnade,
och med endast följande förändringar, nemligen: att i 39 § R. F. blifvit
bestämdt stadgadt, att regeringen skall föras i Konungens namn; att i sammanhang
härmed i 42 § R. F. orden: »på säll i 39 § sägs» blifvit utbytta mot orden :
”»/«/ deri makt 39 § stadgar»; samt att vid redaktionen af 41 § Riksdagsordningen
iakttagits det tillägg, som genom Konungs och Ständers beslut vid
denna Riksdag är vordet infördt; och får Utskottet således till Rikets Ständers
grundlagsenliga behandling öfverlemna följande förslag till ändring uti
Ifeg ering s-lForinen.
§ 39.
Vill Konungen utom Sverige och Vill Konungen utom Sverige och
Norge resa, meddele Han Stats-Rådet in Norge resa, meddele Han Stats-Rädet in
Pleno denna sin föresats och inhemte Pleno denna sin föresats och inhemte
dess tankar deröfver, på sätt 9 § om- dess tankar deröfver, på sätt 9 § oin
Uih.
lill 11. Sl. Prot. ISS!) 8j ISBO. 3 Sami. 30 Hafi. 2
10
Kunslitutions-Utskollets Memorial N-o 21.
talar. Besluter Konungen derefter sådan
resa oell den verkställer, befatte Sig ej
med Rikets styrelse eller utöfve den Konungsliga
makten, sä länge Ilan utom
Sina Riken vistas, utan före Stats-Rådet,
under sådan Konungens frånvaro, fegeringen
i Hans namn, med ali den räll,
som denna Regerings-Form Konungen
iillägger; dock må ej Stats-Rådet någonsin
adeligt stånd och värdighet förläna,
eller till grefligt och friherrligt stånd
upphöja, eller riddarevärdighet utdela;
äfvensom alla lediga sysslor endast tills
vidare kunna förvaltas af dem, som SiatsRådet
dertill förordnar. Huru förhållas
skall, derest Konungen längre tid än Tolf
månader ur Riket blifver, derom varder
i 91 § stadgadt.
§
Blifver Konungen så sjuk, att Han
icke regerings-ärendena vårdar, förvalte
Stats-Rådel styrelsen, på det sätt, som
i föregående § bestämmes.
Konung vare myndig vid fyllda Aderton
år. Dör Konung innan Thronfölja
-
talar. Besluter Konungen derefter sådan
resa och den verkställer, befatte Sig ej
med Rikets styrelse, elier utöfve den Konungsliga
makten, så länge Han utom
Sina Riken vistas, utan fores Riksstyrelsen
under Konungens frånvaro, i Hans
namn, af den till thronfå/jden närmast
berättigade Prins, om Ilan uppnått den
ålder, som i 41 § sägs. Ilan styre såsom
Regent med all Konungslig makt och myndighet,
enligt denna Regerings-Form; dock
må Han ej adeligd stånd och värdighet
förläna, eller till grefligt och friherrligt
stånd upphöja, eller riddarevärdighet utdela:
äfvensom alla lediga förtroendesysslor
endast tills vidare kunna förvaltas
af dem, sorn Regenten dertill förordnar.
Finnes ej till 'thronfölj den berättigad
Prins, eller har den dertill närmast
berättigade ej uppnått den i 41 §
för myndighet stadgade ålder, eller ur
han af sjukdom eller af vistande utom
Sverige och Norge hindrad att Riksstyrelsen
öfvertaga, före Stats-Rådet
styrelsen med samma makt som Regent.
Huru förhållas skall, derest Konungen
längre tid än Tolf månader ur riket
blifver, derom varder i 91 § stadgadt.
40.
Blifver Konungen så sjuk, att Han
icke regerings-ärendena vårdar, förhålles
med Riksstyrelsen såsom i föregående §
bestämmes.
41.
Konung vare myndig vid fyllda Aderton
år. Lag samma vare för den till
Kons (ilut iöns-lilskullets Memoriol N:o 24.
ti
ren denna alder uppnatt, föres styrelsen thion fö/j den närmast berättigade Prins.
af Stats-Rådet med Konungslig makt oedi Dör Konung innan Thron följa ren denna
myndighet i Konungens namn. intill dess alder uppnatt, fores styrelsen af StatsRiksens
Ständer sammankomma, och den Rådet, enligt 39 §, i Konungens namn,
Förmyndare-styrelse, Riksens Ständer för intilldess Riksens Ständer sammankomma,
ordna, Regeringen tillträdt, ställande sig och den Förmyndare-styrelse, Riksens
Stats-Rådet denna Rcgerings-Form till Ständer förordna, Regeringen tillträdt,
ovilkorlig efterlefnad. ställande sig Stats-Rådet denna Rcgerings
Form
till ovilkorlig efterlefnad.
§ 42.
Skulle den olycka tima, att hela
Konungahuset, inom hvilket arkrätten
till Riket räknas, på manliga sidan utginge,
då förvalte äfven Stats-Rådet regeringen
med Konungslig makt och myndighet,
intill dess Riksens Ständer hinna
sammankomma, ett nytt Konungahus
utkora och den valde Konungen regerinringen
tillträdt.
Uti de fall. hvarom f öregående fyra
handla, skola St a Is-lid dets samtlige
Ledamöter vara närvarande och rösta.
§
Går Konungen i fält, eller till aflägsnare
inrikes orter eller till konungariket
Norge reser, förordne Tre Ledamöter
af Stats-Rådet, under den Ordförande,
som Han, antingen bland Prinsar
af Sitt Hus eller ibland Stats-Rådets Ledamöter,
särskilt nämner, att föra Regeringen
i de mål, Konungen föreskrifver.
Med de mål, Konungen då sjelf afgör,
förhålles på det sätt. som 8 § stadgar.
Skulle den olycka tima, att hela
Konungahuset, inom hvilket arfsrättcn
till Riket räknas, på manliga sidan utginge,
då förvalte äfven Stats-Rådet regeringen
med den makt, 59 § stadgar,
intill dess Riksens Ständer hinna sammankomma
och ett nytt Konungahus utkora,
samt den valde Konungen regeringen
tillträdt.
Uti alla de fall, dä enligt denna
och föregående tre §§ Riksstyrelsen
föres of Stats-Räde.t, skola dess samtlige
Ledamöter vara närvarande och rösta.
43.
Går Konungen i fält, eller till aflägsnare
inrikes orter eller till konungariket
Norge reser, förordne Tre Ledamöter
af Stats-Rådet, under den Ordförande,
som Han, antingen bland Prinsar
af Sitt Hus eller ibland Stats-Rådets Ledamöter,
särskilt nämner, att föra Regeringen
i de mål, Konungen föreskrifver.
Med de mål Konungen då sjelf afgör,
förhålles på det sätt, sorn 8 § stadgar.
Hvad nu om Honung sagd/ är,
gäfle ock i afseende pä Regent, dä
Riksstyrelsen af Honom ulafvas.
13
KontHlulions-VlskoUel» Memorial H:v 21.
§ 5i.
I de 1'iill, dä Konungen eller Stats- I de fall, då Konungen eller Re~
Rådet sammankalla Riksens Ständer, fast- gevian ellar Stats-Rädet sammankalla/-  ställes tiden till Riksdagens begynnelse Riksens Ständer, fastställes tiden till Riksefler
tretionde och inom femtionde dagen dagens begynnelse efter tretionde och
från den. dä kallelsen blifvit uti hufvud- inom femtionde dagen från den, då kalstadens
kyrkor kungjord. leksen blifvit uti hufvudstadens kyrkor
kungjord.
I »i
1
den händelse 39 g omtalar, att
Konungen efter företagen resa utöfver
Tolf månader ur riket blifver, sammankalle
Regenia/ eller Stats-Rädet, då det
Riksstyrelsen forvallar, genom öppet
påbud, Riksens Ständer till allmän Riksdag,
och läte kallelsen inom Femton dagar
efter berörde tids förlopp uti hufvudstadens
kyrkor samt skyndsamligen i de
öfriga delar af Riket kungöra. Sedan
Konungen derom underrättad blifvit, men
Han ändock icke till Riket återkommit,
tage Riksens Ständer den författning om
Rikets styrelse, hvilken de nyttigast
hnna.
g 95.
Om, emot förmodan, Siats-Rådet un- Om, emot förmodan, Regert ien eller
dcrläte att i de fall, föregående 91, 93 Stats-Rädet underläte att i de fall, föreoch
94 §§ omförmäla, Riksens Ständer gående 91, 93 och 94 g§ omförmäla,
genast sammankalla, dä äligge det ovii- Riksens Ständer genast sammankalla, dä
korligcn Riddarhus-Direktionen, Dom- äligge det ovilkorligen Riddarhus-RirekKapitlen
i riket, Magistraten i hufvud- tionen, Dom-Kapitlen i riket, Magistraten
staden samt Landshöfdingarne i länen, i hufvudstaden saint Landshöfdingarne i
att, genom offentliga kungörelser, under- länen, att, genom offentliga kungörelser,
rättelse härom meddela, pä det val af underrättelse härom meddela, pä det val
Riksdagsmän, der sådana val ega runi, af Riksdagsmän, der sådana val ega ruin,
I den händelse 39 § omtalar, att
Konungen efter företagen resa utöfver
Tolf månader ur riket blifver, sammankalie
Stats-Rädet, genom öppet påbud,
Riksens Ständer till allmän Riksdag, och
läte kallelsen inom Femton dagar efter
berörde tids förlopp uti hufvudstadens
kyrkor saint skyndsamligen i de öfriga
delar af Riket kungöra. Sedan Konungen
derom underrättad blifvit, men Iian
ändock icke till Riket återkommit, tage
R.ksens Ständer den författning om Rikets
styrelse, hvilken de nyttigast finna.
Konslitutions-UtikotlbU Memorial N:o 24.
13
genast må kunna anställas, och Rikséns
Ständer sammankomma, att deras och
Rikets rätt iakttaga och skydda. Sådan
Riksdag öppnes å Femtionde dagen efter
den, då Stats-Rädct sist hort kallelse dertill
i hufvudstadens kyrkor låta kungöra,
genast må kunna anställas, och Riksens
Ständer sammankomma, att deras och
Rikets rätt iakttaga Och skydda. Sådan
Riksdag öppnes ä Femtionde dagen efter
den, då Regenten eller Stats-Rådet sist
hort kallelse dertill i hufvudstadens kyrkor
låta kungöra.
Kiksdags-Ordiiingcii.
§
1 händelse Konungen, efter företagen
resa, utöfver Tolf månader ur Riket
hlifver, sammankalle Stats-Rådet, genom
öppet pä hild, Riksens Ständer till allmän
Riksdag, och läte kallelsen, inom Femton
dagar efter berörde tids förlopp, uti hufvudstadens
kyrkor, samt skyndsamligen
i de öfriga delar af Riket, kungöra.
§
1 de fall, dä Konungen eller Statsltiidct
sammankallar Riksens Ständer,
fastställes tiden till Riksdagens begynnelse
efter Tretionde och inom Femtionde
dagen frän den, dä kallelsen blifvit i
hufvudstadens kyrkor kungjord.
g
Om, emot förmodan, i de fall föregående
4, 6 och 7 §§ utsätta, Riksens
Ständer ej genast sammankallas, åligge
det ovilkorligen Riddarhus-Direktionen,
Dom-Kapitlen i riket, Magistraten i huf
-
4.
I händelse Konungen, efter företagen
resa, utöfver Tolf månader ur Riket
hlifver, sammankalle Regenten eller StatsRådet,
tiri det Riksstyrelsen förvaltar,
genom öppet påbud, Rikséns Ständer till
allmän Riksdag, och läte kallelsen, inom
Femton dagar efter berörde tids förlopp,
uti hufvudstadens kyrkor, Samt skyndsamligen
i de öfriga delar af Riket, kungöra.
9.
I de fall, då Konungen eller Råge//ten
eller Stats-Rådet sammankallar
Riksens Ständer, fastställes tiden till Riksdagens
begynnelse efter Tretionde och
inom Femtionde dagen från den, dä kallelsen
blifvit i hufvudstadens kyrkor kungjord.
10.
Om, emot förmodan, i de fäll föregående
4, 0 och 7 §§ utsätta, Riksens
Ständer ej genast sammankallas, åligge
det ovilkorligen Riddarhus-Direktionen,
Dom-Kapitlen i riket. Magistraten i huf»
14
Konslitutions-UlslwUets Memorial A.-o 34.
vudstaden, samt LandshSfdingame i länen,
att, genom offentliga kungöranden ifrån
predikstolarne, underrättelse härom låta
meddela, på det Riksens Ständer må sammankomma,
att deras samt Rikets rätt
iakttaga och skydda. Sådan Riksdag
öppnes å Femtionde dagen efter den, dä
Stats-Rådet sist hort kallelse dertill i
hufvudstadens kyrkor låta kungöra.
§
l:o. Samina dag, då Riksdagens
öppnande kungöres, utnämne Konungen
Landtmarskalk för — — — bevistat.
Då, i händelse af underlåten kallelse af
Stats-Rådet, de i 10 § nämnde vederbörande
till Riksdag kalla, ägc Ridderskapet
och Adeln att nämna Landtmarskalk,
och Borgare- och Bonde-Stånden,
hvart för sig, sina Talmän.
2:o. _______
3:o. _______
§
Konungen, eller i de fall 4, 5, 6
och 7 §§ omröra, Stats-Rådet, läte genom
cn Härold — — —
Stats-Rådets och Högsta Domstolens
samtlige Ledamöter, äfvensom JustitieKansleren
och Justitie-Ombudsmannen
kunna ej säte och stämma i sitt Stånds
plena förnekas, enär de. enligt hvad hvarje
Stånds särskilda ordningar stadga, dertill
berättigade äro; dock för Stats-Rådets
vudstaden, samt Landshöfdingarne i länen,
att. genom offentliga kungöranden
ifrån predikstolarne, underrättelse härom
låta meddela, på det Riksens Ständer ina
sammankomma, att deras samt Rikets
rätt iakttaga och skydda. Sådan Riksdag
öppnes å Femtionde dagen efter den,
då Re gon ten eller Stats-Rådet sist bort
kallelse dertill i hufvudstadens kyrkor
låta kungöra.
23.
l:o. Samma dag, då Riksdagens
öppnande kungöres, utnämne Konungen
Landtmarskalk för — — — bevistat.
Då, i händelse af underläten kallelse af
liegenien eller Stats-Rådet, de i 10 §
nämnde vederbörande till Riksdag kalla,
äge Ridderskapct och Adeln att nämna
Landtmarskalk, och Borgare- och Bondestånd
en, hvart för sig, sina Talmän.
2:o. _______
3:o. — — — — — — —
26.
Konungen, eller i de fall 4, 5, 6
och 7 %%owf onnala, Regén ten eller StatsRådet
läte genom en Härold — — —
41.
Stats-Rådets och Högsta Domstolens
samtlige Ledamöter, äfvensom JustitieKansleren
och Justitie-Ombudsmannen
kunna ej säte och stämma i sitt Stånds
plena förnekas, enär de, enligt hvad hvarje
Stånds särskilda ordningar stadga, dertill
berättigade äro: dock för Stats-Rådets
Konstilutions-Ulsholtels Memorial N:o 34
15
Ledamöter de särskilda fall undantagna,
dä tlern, enligt Regerings-Formen, uppdraget
är, att med Konungslig malit och
rätt styra. Utom i dessa särskilda fall
vare ock Stats-Rådets samtlige Ledamöter
berättigade att deltaga i sadan gemensam
öfverläggning emellan Riks-Stånden,
hvarom i 46 § förmäles. I Utskott
eller val till Utskotts Ledamöter —
— — öfvervara.
Ledamöter de särskilda fall undantagna,
dä Slats-Rådet. enligt Regerings-Formen,
uppdraget är, att Riksstyrelsen föra.
Utom i dessa särskilda fall vare ock
Stats-Rådets samtlige Ledamöter berättigade
att deltaga i sådan gemensam öfverläggning
emellan Riks-Stånden, hvarom
i 46 § förmäles. I Utskott eller val
till Utskotts Ledamöter — — — —
öfvervara.
Stockholm den 21 Maj 1860.
Riksdags-fullmäktigen Johan Persson från Upsala län har anmält att han
icke varit i Utskottet tillstädes då beslutet fattades.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri. 1860.
Konstitutions-!] tskoltcts Memorial M 25.
1
N:o 25.
Auk. till £xi).-Utsk. den 26 Maj 1860, kl. 6 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af Riks-Ståndens beslut, rörande
det i Konslitulions-Ulskottets Memorial 13 afgi/na förslag
lill ändring i 11 och 12 §§ Regerings-Formen.
Enligt hvad de från samtlige Riks-Stånden till Konstitutions-Utskottet ankomna
protokolls-utdrag för den 28 nästlidne April utvisa, hafva de uti Memorialet M 13
framställda förslag till ändringar i 11 och 12 §§ Regerings-Formen, angående StatsRådets
hörande öfver förbund med främmande makter, blifvit af Preste-Ståndet förkastade;
hvaremot de öfriga Riks-Stånden antagit samma förslag att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Då dessa skiljaktiga meningar icke kunna sammanjemkas, får Utskottet hos Rikets
Ständer sådant till grundlagsenlig bebandling vördsamt anmäla samt inbjuda
Preste-Ståndet, att sig i denna sak efter de öfriga Stånden foga.
Stockholm den 25 Maj 1860.
Bih. lill R. St. Prot. 1859 & 1860. 3 Sami. 11 Raft. 1
Konstitutions-Utskottets Memorial JYt 26.
N:o 26.
Auk. till Eip.-Utsk. den 26 Maj 1860, kl. 6 e. ra.
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af Riks-Ståndens beslut, rörande
det i Konslitutions-Utskotlels Memorial JVs U framställda förslag
till ändring i 21 § Riksdags-Ordningen.
Konslitutions-Utskottet, sorn, genom ankomna protokolls-utdrag för den 28
nastlidne April och den 18 innevarande månad, erhållit del af Riks-Ståndens beslut,
angående Utskottets i Memorialet M 14 framställda förslag till ändring i 21 §
Riksdags-ordningen, har dervid inhemtat, att Ridderskapet och Adeln samt Presteoch
Bonde-Stånden antagit samma förslag att hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag; hvaremot Borgare-Ståndet hänskjutit förslaget till Konstitutions-Utskottet,
med förklarande, att Ståndet godkände förslaget, så vidt det afser att inrymma
åt Preste- och Bonde-Stånden, i fråga om Riksdagsmans behörighet, samma pröfningsrätt,
som är Borgare-Ståndet medgifven, men att Ståndet deremot afsloge sednare
delen af förslaget, såsom onödig och onyttig.
Enär samtlige Riks-Stånden antagit första delen af ifrågavarande ändringsförslag,
och då denna är fullkomligt oberoende af förslagets sednare del, kommer att hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag följande förslag till ändring i
Riksdags-Orduiugen.
§ 21.
Riksdags-män af alla stånd skola dagen efter den, hvartill Riksdagen pålyst blifvit,
sina fullmakter uppvisa; Ridderskapets och Adelns Ledamöter legitimera sig på
det sätt. Riddarhus-Ordningen föreskrifver. Preste-, Borgare- och Bonde-Ståndens
Ledamöter angifve sig och styrke sin behörighet inför Justitie-Statsministern, eller
Konstitutions-Utskottets Memorial M 27,
3
den Konungen i hans ställe förordnat, hvilken tillkalle, lill upplysningars afgifvande
Fullmäktige i Banken och Riksgälds-Contoret för det Stånd, hvars fullmakter skola
granskas. Sådan granskning, hvars föremål är att undersöka, huruvida fullmakterna
blifvit utfärdade i den form, som nästföljande § föreskrifver, skall sist inom fyra
dagar derefter vara fulländad; hvarje Stånd dess pröfningsrätt förbehållen, så väl i
afseende på sådane Medlemmar, hvilkas fullmakter ej blifvit godkända, som dem,
emot hvilka, till följe af 13, 14, 15 och 18§§, någon anmärkning förekommer; —
— — — — — — — — — — — — derom förebära.
Hvad beträffar förslagets sednare del, så anser Utskottet Riks-Ståndens skiljaktiga
meningar derom icke kunna sammanjemkas, hvilket förhållande Utskottet får
hos Rikets Ständer, för grundlagsenlig behandling, vördsamt anmäla, med inbjudning
till Borgare-Ståndet att i denna fråga foga sig efter de öfriga Riks-Stånden.
Stockholm den 25 Maj 4 860.
N:o 27.
Anie. till Exp.-Utsk. den 26 Maj 1860, kl. 6 e. m.
Memorial lill Rikets Ständer, i anledning af Riks-Ståndens beslut, rörande
den i Konstitutions-Utskottets Memorial J\s 15 föreslagna ändring
i 28 § Regerings-Formen.
Genom Konstitutions-Utskottet meddelade utdrag af Riks-Ståndens protokoll för
den 28 nästlidne April och den 18 innevarande månad, har Utskottet inhemtat, att
det i Memorialet M 15 framställda förslaget om den ändring i 28 § Regeringsformen,
att till vissa beställningar må kunna utnämnas bekännare af annan troslära,
än den rena evangeliska, blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Borgare och BondeStånden
antaget att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, men deremot
af Preste-Ståndet förkastadt; och som dessa skiljaktiga meningar icke kunna
4
Konst itutions-Utskottets Memorial M 28.
sammanjemkas, får Utskottet sådant hos Rikets Ständer, för grundlagsenlig behandling,
vördsamt anmäla, med hemställan derjemte till Preste-Ståndet, huruvida icke
det skulle vilja efter de öfriga tre Riks-Stånden sig foga.
Stockholm den 25 Maj 1860.
N:o 28.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Maj 1860, kl. 6 e. m.
Memorial lill Rikets Ständer, i anledning af Riks-Ståndens beslut om del
i Konslilulions-Utskollets Memorial JM 46 framställda förslag
till ändring i 48 § Riksdags-Ordningen.
Till Konstitutions-Utskottet hafva ankommit utdrag af Riks-Ståndens protokoll
för den 28 nästlidne April och den 18 innevarande månad, utaf hvilka protokollsutdrag
Utskottet inhemtat, att det uti Memorialet JV2 16 afgifna förslag til! den ändring
i 18 § Riksdags-ordningen, att Mosaiske trosbekännare må erhålla rättighet att deltaga
i riksdagsmannaval, blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och BondeStånden
antaget att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag; men af
Preste-Ståndet förkastadt.
Utskottet, som anser dessa skiljaktiga meningar oförenliga, får sådant till Rikets
Ständers grundlagsenliga behandling vördsamt anmäla; hemställande Utskottet derjemte
till Preste-Ståndet, huruvida icke det skulle vilja sig efter de öfriga Riks-Stånden
foga.
Stockholm den 25 Maj 1860.
Konstitutions-Utskottcts Memorial M 29.
N:o 29.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Maj 1860, kl. 6 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af Riks-Ståndens beslut, rörande
den af Konslitutions-Ulskoltet i Memorialet JV2 -/7 föreslagna
ändring i 5 § 3 momentet Tryckfrihets-Förordningen.
Sedan, enligt Konstitutions-Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag för den 28
nästlidne April och den 18 innevarande månad, Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
förkastat den af Utskottet uti Memorialet M \ 7 föreslagna ändring i 5 §
3 momentet Tryckfrihets-Förordningen, att hinder icke må vara för Mosaiske tros
bekännare
att kunna till Jurymän utses; men Borgare och Bonde-Stånden antagit
samma förslag att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag; så får Utskottet
den mellan dessa Riks-Ståndens olika beslut befintliga oförenliga skiljaktighet
till Rikets Ständers grundlagsenliga behandling vördsamt anmäla, med hemställan derjemte
till Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, huruvida icke de skulle finna
för godt att sig efter de öfriga Stånden foga.
Stockholm den 25 Maj 1860.
6
Komtitutions-Utskottets Memorial M 30.
N:o 30.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Maj 1860, kl. 6 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af Riks-Ståndels beslut, angående
del i Konstilutions-Utskottets Memorial JVs 19 framställda
förslag till ändring i 53 § Riksdags-Ordningen.
Yid föredragning af Konstitutions-Utskottets Memorial Jtä. '19, innheållande förslag
till den ändring i 53 § Riksdags-ordningen, att beslut icke må i något Stånd
fattas, derest icke minst tretio ledamöter tillstädes äro, kafva, enligt hvad Konstitutions-Utskottet
tillhandkomna utdrag af Riks-Ståndens protokoll för den 28 nästlidne
April och den 18 innevarande månad utvisa, Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
förkastat berörda förslag, hvilket deremot blifvit af Bonde-Ståndet antaget all
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag; och har Borgare-Ståndet beslutit,
att till Konstitutions-Utskottet, såsom Ståndets gemensamma tanke, hänvisa det
förklarande, att ej må af något Stånd beslut fallas, derest icke minst en tredjedel af
ett Riks-Stånds vid Riksdagen närvarande ledamöter tillstädes äro.
Då emellan de af Riks-Stånden sålunda fattade beslut förefinnes sådan skiljaktighet,
att de icke kunna sammanjemnkas, har Utskottet skolat detta förhållande till
Rikets Ständers grundlagsenliga behandling vördsamt anmäla.
Stockholm den 25 Maj 1860.
Konsti(utions-Utslcoltela Memorial M 31.
7
N:o 31.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Maj 1860, kl. 6 e. m.
Memorial lill Rikets Ständer, med förslag lill ändring i 30 § Riksdagsordningen.
Vid 1853 och 1854 årens riksdag antogs af Konung och Ständer till lag ett
från nästföregående riksdag hvilande förslag till den ändring i 71 § Regerings-formen,
att åtskilliga bevillningsfrågor, som, enligt nämnda §:s fordna lydelse, borde hänskjutas
till slutligt afgörande i förstärkt Stats-Utskott, skulle i stället afgöras i förstärkt
Bevillnings-Utskott; men, vid upprättandet af berörda förslag, hade man underlåtit
att jemväl göra ändring i 30 § Riksdagsordningen, och fick i denna §, som innehåller
föreskrifter om Stats-Utskottets åligganden, qvarstå en af följande lydelse:
»Yppar sig sådan skiljaktighet om grunderna, sätten af deras tillämpning och för»delningen
lill Revillningens utgörande, hvarom 77 § af Regerings-Formen förmäler,
»förfäre Utskottet, förstärkt lill det antal af Ledamöter, som Regerings-Formens 69
»§ föreskrifver, dermed på det säll nyssnämnde tvänne §§ utstaka.»
Då härigenom uppkommit stridighet emellan Grundlagarnes särskilda stadgan
den,
har Utskottet ansett sig böra, för vinnande af rättelse härutinnan, till Rikets
Ständer öfverlemna följande förslag till ändring uti
lliksdags-Orduingeu.
§ 30, mom. 3.
3:o I händelse hos Riksens Ständers 3:0 I händelse hos Riksens Ständers
Plena gemensamt, eller uti något af Riks- Plena gemensamt, eller uti något af Riks
Stånden,
betänkligheter uppstå emot an- Stånden, betänkligheter uppstå emot antagandet
af hvad Utskottet tillstyrkt uti lagandet af hvad Utskottet tillstyrkt uti
Konstitutions-Utskottets Memorial M 31.
det, som rörer antingen Statens reglerande,
eller Bevillningens derefter lämpade
hela belopp, eller hvad till Riksgälds
Contorets utgifter och inkomster hörer,
eller grunderna för Riksgälds-Contorets
styrelse och förvaltning, tillkomme Utskottet
den befattning, ledande att bringa
sådana ämnen till slutligt afgörande, hvilken
69 § af Regerings-Formen, jemte
sättet dertill föreskrifver. Yppar sig sådan
skiljaktighet om grunderna, sätten af
deras tillämpning och fördelningen till bevillningens
utgörande, hvarom 7i § af
Regerings-Formen förmäler, förfare Utskottet,
förstärkt lill det antal af Ledamöter,
som Regerings-Formens 69 § föreskrifver,
dermed på det sätt nyssnämnde tvänne
§§ utstaka. Stats-Utskottet åligge, att
dess Berättelse om Riksgälds-Contorets
förvaltning så tidigt inlemna, att val till
Fullmäktige derstädes må enligt 67 §
kunna förrättas.
det, som rörer antingen Statens reglerande,
eller Bevillningens derefter lämpade
hela belopp, eller hvad till RiksgäldContorets
utgifter och inkomster hörer,
eller grunderna för Riksgälds-Contorets
styrelse och förvaltning, tillkomme Utskottet
den befattning, ledande alt bringa
sådana ämnen till slutligt afgörande, hvilken
69 § af Regerings-Formen, jemte
sättet dertill, föreskrifver. Stats-Utskottet
åligge, att dess Berättelse om RiksgäldsContorets
förvaltning så tidigt inlemna,
att val till Fullmäktige derstädes må enligt
67 § kunna förrättas.
Stockholm den 25 Maj 1860.
N:o 32.
Konstitutions-Utskotlets Memoiral JV£ 32.
9
N:o 32.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Maj 1860, kl. 6 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring i 14 § 3 momentet
Riksdags-Ordningen.
Sedan vid nästlidne riksdag representationsrätt inom Borgare-Ståndet blifvit tillerkänd
de i städerna bosatte icke burskapsegantje näringsidkare, äfvensom egare af
hus och tomt samt egare och innehafvare, med ständig besittningsrätt, af jord under
stadens domvärjo; men undantag dervid gjorts för den egare af hus och tomt
samt den egare och innehafvare af stadsjord, som frälseman är eller till PresteStåndet
hörer; så har nu inom Konstitutions-Utskottet förslag blifvit väckt derom,
att genom berörda undantags upphäfvande, reprensentationsrätten måtte varda utsträckt
jemväl till de derifrån sålunda uteslutne medborgareklasser.
Vid pröfningen af detta förslag, har Utskottet icke kunnat undgå att fästa sin
uppmärksamhet på det sätt, hvarpå städernas innevånare bedömt den vid förra riksdagen
vidtagna förändring; och hvilket omdöme tydligen uttalats derigenom, att redan
till denna riksdag ett icke obetydligt antal ledamöter, tillhörande bemälda nyberättigade
samhällsklasser, blifvit invalde till Riksdagsmän i Borgare-Ståndet. Här
igenom torde det vara på ett otvetydigt sätt ådagalagdt, att den vidtagna förändringen
varit både önskad och af behofvet påkallad. Samma förhållande torde äfven
ega rum i afseende å den nu föreslagna förändringen. En hvar, som eger kännedom
om ställningen uti våra städer, inser lätt,- att i många bland dem stundom
kunna saknas valbara personer, som äro fullt lämpliga till utöfvandet af riksdagsmannakallet;
och vid sådana tillfällen kunna valmännen icke annat än kanna sig besvärade
af den nuvarande inskränkningen i deras valfrihet, särdeles om inom staden
Bih. till R. St. Prot. 1859 å 1860. 3 Sami. 11 Höft. 2
10
Konstitutions-Utskottets Memorial M 32.
vistas en fastighetsegande frälseman eller prestman, hvilken, jemte kännedom om och
skicklighet uti allmänna ärenden, eger stadsinnevånarnes fulla förtroende. Utskottet
anser sig desto mindre kunna vägra sitt bifall till denna nya utsträckning af representationsrätten,
som sådant endast är fortsättning på, en bana, som redan blifvit af Rikets
Ständer beträdd, och som otvifvelaktigt bör leda till det önskade målet, att så småningom
utjemna de skrankor, hvilka afskiljt Stånden från hvarandra, samt derigenom
jemväl underlätta öfvergången uti nya representativa former, när sådant i en framtid
varder af behofvet påkalladt.
Som för den åsyftade förändringen erfordras endast att det i Riksdags-ordningens
'14 § 3:dje mom. under Litt, a befintliga undantag uteslutes och att Litt. för
de följande undantagsstadganden ändras; får Utskottet vördsamlingen till Rikets Ständers
pröfning öfverlemna följande förslag till ändring uti
RiksiLags-Ordnmgcii.
§
3:dje
3:0 För städerna må ingen till Riksdagsman
utses, som icke minst tre år
före den dag, hvartill Riksdagen blifvit pålysf,
varit, enligt La momentet af denna
§, valberättigad i staden; och beräknas
denna tid från tjenste- eller borgare-eds
afläggande eller från det utöfningen af
yrke börjat eller egande och besittningsrätt
till hus, tomt eller jord i staden
blifvit förvärfvad. Valrätt eller valbarhet
tillkomme ej:
a) den egare af hus och tomt, eller
den egare och innehafvare af stadsjord,
som Frälseman är eller lill Preste-Ståndel
hörer;
b) gemenskapen vid Rikets Landt- och
Sjöförsvar, samt allmänna och enskilda
verks och korporationers vaktbetjening,
eller andre, som med desse jemförlige
eller ringare äro;
14.
mom.
3:0 För städerna må ingen till Riksdagsman
utses, som icke minst tre år
före den dag, hvartill Riksdagen blifvit pålyst,
varit, enligt La momentet af denna
§, valberättigad i staden; och beräknas
denna tid från tjenste- eller borgare-eds
afläggande eller från det utöfningen af
yrke börjat eller egande- och besittningsrätt
till hus, tomt eller jord i staden
blifvit förvärfvad. Valrätt eller valbarhet
tillkomme ej:
a) gemenskapen vid Rikets Landt- och
Sjöförsvar, samt allmänna och enskilda
verks och korporationers vaktbetjening,
eller andre, som med desse jemförlige
eller ringare äro;
b) dem, som äro i annans tjenst eller
ständiga arbete anställde, eller daglönare,
eller andre dylike, som försörja sig med
tillfälligt arbete;
Konstituons-Utskottets Memoiral M 32.
11
c) dem, som äro i annans tjenst eller
ständiga arbete anställde, eller daglönare,
eller andre dylike, som försörja sig med
tillfälligt arbete;
d) dem, hvilka endast för sjelfförsörjning
ega något yrke utöfva.
Stockholm den 25 Maj 1860.
c) dem, hvilka endast för sjelfförsörjning
ega något yrke utöfva.
Reservationer:
af Herr Friherre R. Cederström, Herr C. L. Reuterskjöld, Herr G. Törnebladh,
Herrar Doktorer H. G. Lindgren, T. Wensjoe, C. H. Rundgren, och J. Colléen samt
Prosten C Bergvall.
Herr Professor N. H. Selander har anmält att han vid beslutets fattande icke
varit i Utskottet tillstädes.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860
Konstilutions-Utskottets Memorial N:o 33.
1
N:o 33.
Ani. till Exp.-Utsk. den 9 Juni 1860, kl. 10 f. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring i
14 § 1 momentet Riksdags-Ordningen.
För rättigheten att deltaga uti riksdagsmannaval och dervid vara valbar, förutsätter
Riksdags Ordningen i allmänhet såsom vilkor, att man är inom valdistriktet boende.
I afseende särskildt å städerna stadgar den uttryckligen, att borgare, öfrige idkare af yrken,
som till borgerliga näringar räknas, egare af hus elier tomt samt egare eller innehafvare,
med ständig besittningsrätt, af jord under stadens domvärjo skola vara i staden bosatte, för
att kunna utöfva valrätt och vara valbare till Riksdagsman i Borgare Ståndet. Ehuru föreskriften
härom i 14 § synes vara ganska bestämd, har dock erfarenheten visat, att den
blifvit olika uppfattad. Numera antages nemligen allmänt, att man bör anses vara boende
der man är mantalsskrifven, — en åsigt, som jemväl blifvit af embetsmyndigheter uttalad
uti tvister om bostadsorten. Då nu derjemte gällande Bevillnings-förordning stadgar, att
hvarje skattskyldig skall i mantal uppföras och taxeras der han bosatt är, till nästa fardag
flyttar eller största delen af året sig uppehåller, synes det, som vore härigenom tillräcklig
säkerhet för antagande, att hvarje person verkligen är å skattskrifningsstället boende;
samt att vid riksdagsmannaval, mantalslängderna borde lemna tillförlitlig ledning i
berörda hänseende. Men härvid kan anmärkas, att ernåendet af Riksdags Ordningens afsigt
sålunda göres beroende, dels af föreskrifterna i Bevillnings-förordningen, dels af dessas
mer eller mindre noggranna handhafvande. Sådant torde finnas vara mindre lämpligt,
särdeles i betraktande af de täta förändringar, denna förordning är underkastad. Det
saknas dessutom icke anledning till den förmodan, att vid mantals- och skattskrifningar
Rih. till R. St. fröt. 1859 $ i860. 3 Sami. 12 tiäfl. 1
2
Konstituliotis-UtskoUets Memorial N:o 33.
uppmärksamheten mera är riktad derpå, alt icke någon blifver förbigången och uteglömd,
än att någon dertill icke behörig i längderna uppföres. Ett sådant förfaringssätt härleder
sig ganska naturligen från den föreställningen, att icke någon onödigtvis torde underkasta
sig de utskyider och skatter, som blifva en påföljd af skattskrifning. Emellertid
lärer det hafva inträffat, att personer låtit mantalsskrifva sig i stad, såsom der yrke drifvande,
ehuru de der icke ens varit boende, än mindre något yrke utöfvat. Detta förhållande
kunde lemnäs utan ailt afseende, om rikets samtliga städer vore af större betydenhet;
men nu finnes bland dem många med så ringa antal innevånare, att de icke utan
kännbara uppoffringar kunna bära den icke obetydliga bördan af ombuds underhåll vid
riksdag. Uti sädane släder uppkommer helt naturligt ett sträfvande, att med så ringa
kostnad som möjligt kunna fullgöra sin representatious-skyldighet. Om det sältet, alt låta
mantalsskrifva sig i rikets småstäder, utan att der yrke drifva eller vara boende, samt
endast i afsigt att blifva till riksdagsman vaibar, vunne en mera allmän utsträckning,
låter det tänka sig såsom en möjlighet, att flere släder till riksdagen sände ombud, som
åiagit sig uppdraget för ett obetydligt arfvode, samt hufvudsakligen i hopp att dymedelst
befordra egna intressen, f Borgare Ståndet kunde således komma alt inträda ett större
antal personer, som möjligen saknade den för riksdagsmannakallets utöfvande erforderliga
redbarhet; och skulle förhandlingarne och besluten inom Ståndet derigenom på ett betänkligt
sätt göras beroende af andra syften, än befordrandet af det allmännas val. Dessutom
förlorade man det mål, lagstiftaren åsyftat med föreskrifterna om valbarhetens beroende
af boningsorten, eller att kunskap om de särskilda förhållandena i alla landsändar
måtte vara hos representationen tillgänglig.
För att i någon mån förekomma de missbruk, som kunna föranledas af det icke
nog bestämda uttrycket i 14 § K. 0., har Konstitutions-Utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad en dess ledamot i detta hänseende föreslagit, ansett alt i stället för det nu
begagnade ordet »bosätten, borde införas orden: mantalsskrifne och tillika verkligen boende».
Efter en sådan redaktions-förändring kunde icke endast den omständigheten, att
man vore i en viss stad mantalsskrifven, utgöra tillräckligt skäl för antagandet, att man
jemväl vore der boende, utan måste dertill erfordras än ytterligare andra omständigheter
såsom att man der vistades större delen af året, der egde bostad och lokal för yrkes
utöfvande m. m. Utskottet erkänner villigt, att genom denna förändring all möjlighet att
kringgå lagens stadgande icke blifvit undanröjd, enär det alltid måste blifva svårt att
bestämma hvarest personer, som under årets lopp ofta skifta bostad, rätteligen äro boende;
men sådant oaktadt tror Utskottet den föreslagna förändringen medföra fördelen
af missbruks försvårande.
Vidare har Utskottet fästat sin uppmärksamhet derå, att i 14 § icke blifvit för
Jfagistratspersoners valbarhet fästadt vilkoret, att vara i staden bosatte. Ehuru sådant
tydligen härleder sig derifrån, att lagstiftaren icke förmodat ett motsatt förhållande
kunna ega rum; saknas dock exempel icke derpå, att till Magistralspersoner antagits
Konstitulions-Utskottets Memorial N:o 33.
3
sådane, som hvarken varit i staden boende eller till följd af berörde befattning baft sig
ålagd bestämd ijenstgörings-skyldighet. Utskottet har derföre trott att jemväl i detta
hänseende erfordrades ändring uti berörda lagrum; Och får Utskottet, med anledning af
hvad sålunda förekommit, till Rikets Ständers grundiagsenliga behandling vördsamt hemställa
följande förslag till ändring uti
Riltsdags-Ordningen.
§ 14.
1:0. Inom Rikets Städer ege borgare, öfrige
idkare af yrken, som till borgerliga näringar
räknas, egare af hus elier tomt samt
egare eller innehafvare, med ständig besittningsrätt,
åfjord under stadens domvärjo, alla
dessa så framt de äro i staden bosatte, äfvensom
stadens Magistrats personer, att bland
sig välja Riksdagsfullmäktige. Stockholm —
af lägre klass.
Stockholm den 5 Juni 1860.
1:0 Inom Rikets Städer ege Magistratspersoner,
borgare, öfrige idkare af yrken,
som till borgerliga näringar räknas, egare af
hus eller tomt samt egare eller innehafvare,
med ständig besittningsrätt, af jord under
stadens domvärjo, alla dessa så framt de äro
i staden mantalsskrifne och tillika verkligen
boende, att bland sig välja Riksdagsfullmäktige.
Stockholm
af lägre klass.
Reservation:
Af Herr Doktor C. H. Rundgren.
Herr Friherre R. Cederström har tillkännagifvit, att den af honom anmälda reservation
emot Memorialet N:o 32 åsyftade, icke sjelfva saken, utan endast en del af
motiveringen.
4
Konslitutions-Utskottets Memorial N:o 34.
N:o 34.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Juni 1860, kl. 10 f. m.
Memorial till Rikets Sländer, med förslag till tillägg uti
73 g Riksdags-ordningen, angående förstärkning af sammansatt
Utskott.
Riksdags-ordningens 73 § stadgar, att, om Riks-Stånden i sina beslut öfver någon
fråga stadna uti hufvudsakligen eller till vissa delar skiljaktiga meningar, då skall
hvarje Stånds beslut genom Protokolls-utdrag remitteras till det Utskott, som med målet
befattning haft, hvilket åligger, att meningarne, så nära möjligt är, sammanjemka och
med förslag öfver denna jemkning inkomma till Riksens Ständers plena, som öfver den
yppade frågan sedermera definitivt besluta; samt att, om detta försök till jemkning fruktlöst
aflöper, Riksens Ständer då i siua särskilda plena skola genom allmän omröstning
utvälja, till en Nämnd, att förstärka det Utskott, till hvars handläggning målet hört, så
att ledamöterne blifva trettio af hvarje Stånd, hvilka, genom samfäld omröstning öfver
den tvistiga frågan, ega att densamma med Riksens Ständers rätt afgöra.
Af denna föreskrift vill det synas, som hade lagstiftaren tänkt sig det här förutsatta
fall endast kunna inträffa pä frågor, som blifvit behandlade af ett enda Utskott,
enär någon bestämmelse icke förelinnes om huru förfaras skall med frågor, som blifvit*
enligt 43 S, handlagda af flera Utskott eller sä kallade sammansatta Utskott. Då likväl
jemväl ett dylikt ärende kan genom Riks-Ståndens skiljaktiga beslut komma i den ställning,
att för dess afgörande fordras Förstärkt Utskott, följer deraf att i detta hänseende
finnes uti Riksdags ordningens bestämmelser en brist, som torde böra fyilas. För verkställandet
af sådant gifvas särskilda utvägar. Det sätt, som ligger närmast till hands
och tyckes mest öfverensstämma med ofvananförda föreskrift i 73 §, vore att omedel
-
Konslitutions-Utskoltels Memorial N:o 34.
5
barligen förstärka det sammansatta Utskottet, så att det komme att bestå af trettio ledamöter
från hvart Stånd; men härvid mötes man dels af den olägenheten, att derigenom
skulle möjligen Riks-Stånden vid vissa tillfällea kunna blifva nödsakade tillsätta ett allt
för stort antal förstärkta Utskott; dels ock af svårigheten att vid val till förstärkning af
sammansatta Utskott bestämma å hvilka egenskaper hos ledamöterna mesta afseende
borde fästas, enär ett och samma sådant Utskott kan få sig uppdraget att handlägga
ärenden af helt olika art och beskaffenhet. Ett annat sätt vore, att det af de särskilda,
uti det sammansatta ingående, Utskotten, hvilket ärendet hufvudsakligast rörde, blefve
det, som skulle förstärkas; men i fall en föreskrift i denna riktning antoges, komme
den otvifvelaktig! att vid många tillfällen föranleda länga och vidlyftiga tvister om hvil -  ketdera Utskottet, frågan närmast tillhörde. Under sådana förhållauden torde det icke
återstå annan utväg, än att bestämma att, vid fråga om förstärkning af sammansatta
Utskott, det af Utskotten, som, efter den ordning, hvari Utskotten uppräknas i 28 §
Riksdags ordningen, intager främsta rummet, blefve det, som förstärktes. En föreskrift i
denna syftning kan vid första påseendet förefalla godtycklig; men, om man granskar
verkliga förhållandet, skall man finna, att i de fall, då tillämpning af föreskriften ifrågakommer,
ärendet, hvaröfver beslutas skall, i allmänhet närmast rörer det Utskott, som i
den stadgade ordningen har främsta platsen; och att således detta Utskotts ledamöter
jemväl vore att anse mäst lämplige att om ärendet fälla grundad! omdöme.
I betraktande af hvad sålunda blifvit anfördt, får Konstitutions-Utskottet, med
anledning af hvad en dess ledamot hemställt, till Rikets Ständer, för grundlagsenlig behandling,
vördsamt öfverlemna följande förslag till tillägg uti
Riksdags-Ordningen.
(nuvarande lydelsen)
Stadna Riks-Stånden i sina beslut öfver någon
fråga uti hufvudsakligen eller till vissa de
lar skiljaktiga meniugar,då skail hvarje Stånds
beslut genom Protokolls-utdrag remitteras tili
det Utskott, som med målet befattning haft,
hvilket åligge, att meningarne, så nära möjligt
är, sammanjemka och med förslag öfver
denna jemkning inkomma till Riksens Ständers
Plena, som öfver den yppade frågan sedermera
definitivt beslute. Skulle detta för
-
§ 73.
(den föreslagna lydelsen)
Stadna Riks-Stånden i sina beslut öfver
någon fråga — — — —
6
Konstitulions-Utskotlets Memorial N:o 34.
sök till jemkning fruktlöst aflöpa, utvälje
Riksens Sländer i sina särskilda plena genom
allmän omröstning, till en Nämnd, att förstärka
det Utskott, till hvars handläggning
målet hört, så att Ledamöterna blifva Tretio
af hvarje Ständ, hvilka samfäldt röste, såsom
53 § föreskrifver, öfver den tvistiga frågan,
och ege att densamma med Riksens Ständers
rätt afgöra.
Stockholm den 5 Juni 1860.
föreskrifver, öfver den tvistiga frågan, och
ege att densamma med Riksens Ständers
rätt afgöra. Ar sådan fråga handlagd af
sammansatt Utskott, skall, bland de Utskott,
som deruti ingå, det Utskott förstärkas, som
i 28 § främst uppräknas.
N:o 35.
Auk. till Exp.-Utsk. den 9 Juni 1860, kl. 10 f. m.
Memorial lill Rikets Ständer, med förslag till åtskilliga
ändringar i Riksdags-Ordningen, angående Ridderskapet och
Adelns representationsrätt.
Ibland Riks-Stånden intager Ridderskapet och Adeln en alldeles särskild ställning.
Föreskrifterna om sättet för utöfvandet af dess representationsrätt äro dels icke i Grundlag
bestämde, dels ock uti väsendtliga omständigheter afvikande från hvad som gäller för
de öfriga Stånden. Riksdags-Ordningen, som innehåller grunderna för de öfriga Ståndens
representation, bjuder, angående Ridderskapet och Adeln, endast, att den skall infinna
sig till riksdag, samt öfverlemnar alla bestämmelserne om huru sådant bör ske åt
Riddarhus-Ordningen. Då representanterna uti de ofrälse Stånden utöfva detta kali på
grund af antingen innehafvande embete, eller ock valmännens förtroende, grundas rätten
att hos Ridderskapet och Adeln representera endast på börd, ehuru med börden icke kan
alltid vara förenad lämpligheten för utöfvandet af riksdagsmannakallet. Med detta repre
-
Konstitutions-Utskoltets Memorial N:o 35.
7
senlationssäit, hvilket benämnts Adelns sjelfskrifvenhet, äro jemväl åtskilliga andra betydande
olägenheter förenade. Ibland dessa torde i främsta rummet böra nämnas, att
Adelns representation derigenom blifvit allt för mycket betraktad såsom blott rättighet,
utan deremot fullt svarande skyldigheter. Åtminstone lemna befintliga föreskrifter en
icke otydlig anledning till ett dylikt uppfattningssätt. Det åligger nemligen icke någon
viss af Adelns medlemmar att inställa sig vid riksdag, utan är sådant öfverlemnadt till
en hvars enskilda godtfinnande. Äfven, sedan en adelsman öfvertagit representantkallet,
finnes för honom icke någon förpligtelse att dermed fortfara intill riksdagens slut, utan
kan han detsamma när som helst frånträda. För dem af Ridderskapet och Adelns representanter,
som af Ståndet erhållit något särskildt uppdrag, fordras väl att, i händelse
de vilja, med bibehållande af sin riksdagsmannarätt frän riksdagsorten afresa, de böra
dertill hafva undfått tillstånd af antingen Landtmarskaiken eller ock af Ståndet; men de
ledamöter, ät hvilka något dylikt uppdrag icke blifvit anförtrodt, kunna frän riksdagen
sig aflägsna utan någon derom gjord anmälan. Af dessa omständigheter har framgått
ett förhållande, som synes jemväl vara helt naturligt, men icke destomindre för ärendenas
behandling otjenligt, eller att antalet af Ridderskapet och Adelns tillstädesvarande
ledamöter är på särskilda tider under riksdagens lopp i hög grad omvexlande.
Vidare är med Adelns sjelfskrifvenhet förenad en annan icke oväsendtlig svårighet.
Uti idéen om sjelfskrifvenhet ligger äfven den om skyldigheten att, under utöfvandet
af representanlkallet, sig sjelf underhålla; men då icke alia af Adelns ledamöter ega
en betydligare förmögenhet, måste deraf äfven blifva en följd, att, bland de i laudsorterna
boende, flere i öfrigt till riksdagsmannakallets utöfvande skicklige personer af ekonomiska
skäl nödgas derifrån afhälla sig. För de i hufvudstaden bosatte adelsmän finnes
icke detta hinder, hvarföre ock det jemförelsevis största antalet af Ridderskapet och
Adelns representanter består af dem, som i Stockholm hafva sitt hemvist. Men äfven
bland dessa kan endast ett ringare antal åt representantkallet egna erforderlig omsorg,
enär de fleste måste använda största delen af sin tid och sitt arbete åt innehafvande
embeten och tjenster eller andra befattningar. Uti dessa förhållanden återfinnes orsaken
dertill att, oaktadt det stora antal af Adelns ledamöter, som uttaga riksd3gspoletter,
endast ett ringare antal af dem mera oafbrutet följer riksdags-förhandlingarne. Till följd
af detta allt har man äfven mera allmänt yrkat upphörandet af Adelns sjelfskrifvenhet.
Man har väl icke kunnat förneka att sjelfskrifvenhet till representantkallet kan i flera
afseenden vara af ganska stor vigt för det allmänna, särdeles genom den motvigt den
kan lemna emot alltför hastiga omkastningar och obetänksamma förändringar; men man
har trott att, för ernåendet af alla de fördelar, som med sjelfskrifvenheten åsyftas, det
fordrades en annan organisation och andra förhållanden, än som nu ega rum med Ridderskapet
och Adeln. Förslag om förändring af Adelns sjelfskrifvenhet hafva äfven blifvit
vid föregående riksdagar, och sednast vid den sist hållna, underställda Rikets Stän
-
8
Konslitvlions-Ulskottets Memorial N:o 35.
ders pröfning; men icke något af dessa har anseus fullt tillfredsställande, hvadan de
ock förfallit.
Å berörda förhållanden har Konstitutions Utskottet fästat sin uppmärksamhet,
med anledning af en motion, som ledamoten af Ridderskapet och Adeln Herr Grefve
G. F. Liljencrantz, till Utskottet ingifvit och uti hvilken motion förslag blifvit framstäldt
derom, dels att Ridderskapet och Adelns representanter skulle utses genom val, dels
ock att representationsrätt uti nämnda Stånd måtte tillerkännas åtskillige hittills orepresenterade
jordegare.
I enlighet med hvad här ofvan blifvit yttradt. instämmer Utskottet med motionären
uti hans öfvertygelse om nyttan för det allmänna, att Ridderskapet och Adelns
ledamöter utses genom val. Beträffande sednare delen af motionen: så hyser Utskottet
i allmänhet den åsigten, att man genom delvis företagna ändringar i Grundlagen, bör
uti de nuvarande Riks Stånden inrymma dem utaf de orepresenterade medborgarekiasserna,
som ega giltiga anspråk på delaktighet i representationen. Då nu hvartdera af de tre
ofrälse Stånden med sig införlifvat åtskillige, förut orepresenterade klasser, och Ridderskapet
och Adeln ensamt qvarstår oförändradt, har Utskottet trott sig kunna förutsätta,
att detta Ständ icke skulle finnas mindre, än de öfriga Stånden, benäget till uppoffring
af innehafvande rättigheter, i händelse fäderneslandets väl ansåges kräfva sådant. Ibland
de nu orepresenferade utgöres en betydlig klass af sådana jordegare, som antingen äro
eller varit i Statens tjenst. De af dessa, som på grund Kongl, fullmakt innehaft eller
innehafva beställning i rikets tjenst, öfverensstämma i hänseende till bildning och samhällsställning,
väsendtligen med Ridderskapet och Adelns ledamöter, och då de jemväl
kunna med skäl fordra att icke vidare vara från delaktighet i representationen uteslutne,
har Utskottet trott sig ega giltig anledning att föreslå det plats åt ett bestämdt antal af
nämnde jordegare mätte lemnäs ibland Ridderskapet och Adelns representanter.
Enär Utskottet uti Memorialet N:o 11 framställt förslag om representationsrätt 1
Bonde-Ståndet för de ofrälse hemmansegare, hvilka förut innehaft beställning i rikets
tjenst eller tillhört annat Riks-Stånd, samt det möjligen skulle kunna anses, att stridighet
förefunnés emellan detta förslag och det Utskottet nu går att afgifva; så har Utskottet
ansett sig böra anmärka att begge dessa förslag mycket väl kunna stå tillsammans.
Antagas begge förslagen, blir deraf en följd, att de ofrälse hemmansegare, som
innehaft tjenst på grund af Kongl, fullmakt, komme, att tillhöra Ridderskapet och Adeln
samt vore således uteslutne från valrätt och valbarhet i Bonde-Ståndet; hvaremot de
ofrälse hemmansegare, som tagit afsked från tjenster, hvilka icke af Kongl. Majit tillsättas,
erhölle representationsrätt i sistnämnda Stånd.
Slutligen har Utskottet ansett, att Ridderskapet och Adelns representanter lämpligen
borde utgöra ett antal af Sjutiofem, fördelade uti två klasser, af hvilka frälsemannen
inom sig valde Sextio och de ofrälse Femton ledamöter; att valen skulle förrättas
distriktvis
Konstitutions-Utshottets Memorial N:o 35.
9
distriktvis, särskildt för hvardera klassen; att föreskrifterna härom horde i Grundlag
intagas; men att, då uppgörandet af de närmare bestämmelserna för distriktenas indelning
och valens förrättande vore underkastadt stora svårigheter, och den blifvande valordningen
derföre, åtminstone till en början, torde påkalla tätare förändringar, borde alla
i dessa hänseenden nödiga stadganden erhålla rum uti en särskild Stånds-ordning.
I betraktande af hvad sålunda anfördt blifvit, och på det att dels en ganska
vigtig och betydande samhällsklass måtte erhålla hittills saknad representationsrätt, dels
äfven Ridderskapet och Adelns representation måtte fä en lämpligare form för sin verksamhet,
har Utskottet ansett sig böra, till Rikets Ständers grundlagseniiga behandling)
vördsamt öfverlemna följande förslag till ändringar uti
Riksdags-Ordningen.
§ 11.
(nuvarande lydelse.)
Med de i andra § — — — — —
verkställas; tillhörande det Dom-kapitlen, att
för Presterskapet, Stockholms Magistrat, att
för samma stad, samt Landshöfding arne,
hvar i sitt län, att för de öfrige städerna och
menige allmogen om sådana valförrättningar,
å embetets vägnar, föranstalta, — — —
f
hrrättas.
(den föreslagna lydelsen.)
Med de i andra § — — — — —
verkställas; tillhörande det vederbörande valförrättare
att om sådana valförrättningar, å
embetets vägnar, föranstalta, — — — —
förrättas.
§ 12.
Ridderskapet och Adeln infinner sig till
riksdag och representeras enligt RiddarhusOrdningen,
hvilken, lika som öfriga StåndsOrdningar,
bör vara i öfverensstämmelse
med Grundlag arne författad.
Bih. till R. St. Fröt. 1859 $ 1860.
1:0. Ridderskapet och Adeln utgöres vid
riksdag af Sjutiofem, enligt nedanstående
2:a och 3:e morn., valde riksdagsmän, bland
hvilka Sextio väljas af dem, som enligt 2:a
morn., och Femton af dem, som enligt 3:e
mom. valberättigade äro.
2:0. Adelsmän, som äro medlemmar af
någon d Riddarhuset introducerad ätt, med
undantag af dem, för hvilka hinder, enligt
Riksdags-Ordningen och Riddarhus-Ord3
Sami. 12 Haft. 2
10
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 35.
rängen möter; välje distriktvis inom sig Riksdagsmän.
3:0. Ägare och innehafvare med ståndig
besittningsrätt af i mantal satt jord, hvilka
icke frälsemän åro; men som -på grund af
Kongl. Fullmakt innehafva eller innehaft
tjenst å Rikets stat, välje distriktvis inom
sig Riksdagsmän.
4:0. Valen förrättas, i enlighet med den
Riddarhus-Ordning, hvilken, likasom öfriga
Stånds- Ordningar, i öfverensstämmelse med
Grundlagarne författad, af Ridderskapet
och Adeln antages och af Konungen gillas
och fastställes.
§ 16.
Underlåter något Universitet, Prosteri, Stad,
Bruks-distrikt eller Hårad att ställa Fullmäktig,
vare förfallet till det vite, Ståndet
pröfvar skäligt utsätta, och sorn svara kan
mot den omkostnad, som ett annat och jemnlikt
Universitet, Prosteri, Stad, Bruks-distrikt
eller Hårad på sin Riksdagsman göra
måste; skolande — — — — — ■—
Ståndets kassa.
Underlåter Valfördelning att Riksdagsman
ställa, vare förfallen till det vite, Ståndet
pröfvar skäligt utsätta; skolande— — —
Ståndets kassa.
§ 17.
d:o. Uti Riksdagsmannaval —
— _ — — protokollet.
2:0. Vid alla Riksdagsmannaval — —
— — dem emellan. Dör den valde, eller
bevisar han laga förfall, eller blifver han
till Talman utsedd, anställes nytt val. Riksdagsman,
som vald blifvit, må ej, utan lagliga
hinder, kunna sig derifrån undandraga,
1:0. Uti Riksdagsmannavalen — — —
— — — — protokollet.
2:0. Vid alla Riksdagsmannaval — —
— — dem emellan. Dör den valde, eller
bevisar han laga förfall, eller blifver han till
Landtmarskalk eller Talman utsedd, anställes
nytt val. Riksdagsman, som vald blifvit,
må ej, utan lagliga hinder, kunna sig
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 35.
Ii
och njute han af dem, som äro berättigade
att välja, anständigt och tillräckligt underhåll
och resekostnad, hvilka, för Preste- och
Borgare-Ståndens Piksdags - Fullmäktige,
före valet bestämmas. Dessa medel — —
— — — — — — Akademi-fonden.
§
Förmenar någon väljande -  förrättadt. Klagomål öfver val till Riksdagsmän
af Preste-Slandet ingifves, för Stiften
hos Konsistorierna, samt för Universiteten
och Wetenskaps-akademieu hos' Konungen,
och följes dervid i öfrigt lika ordning och
enahanda grunder, som här ofvanföre finnas
utstakade.
§
Riksdagsmän af alla Stånd — — — —
fulländad; hvarje Stånd dess pröfningsrätt
förbehållen, så väl i afseende på sådana medlemmar,
hvilkas Fullmakter ej blifvit godkända,
som dem, emot hvilka, till följe af 14
och 18 §§ någon anmärkning eger rum, —
— — — — — — — — förebära.
§
Fullmakterna böra, för att vara gällande,
lyda sålunda: »Till den Lagtima (Urtima)
Riksdag, som i skall hållas och ta
ger
sin början den befullmäktigas
derifrån undandraga, och njute han af dem,
som äro berättigade att välja, anständigt och
tillräckligt underhåll och resekostnad, hvilka
före valet bestämmas. Dessa medel — —-  — — _ — __ __ Akademi-fonden.
19.
Förmenar någon väljande — — — —
förrättadt. Klagomål öfver val till Riksdagsmän
af Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
ingifves, för Ridderskapet och Adeln
samt för Universiteten och Wetenskaps-akademien
hos Konungen, och för Stiften hos
Konsistorierna, och följes dervid i öfrigt lika
ordning och enahanda grunder, som här ofvanföre
fiunas utstakade.
Riksdagsmän af alla Stånd — —- — —
fulländad; hvarje Stånd dess pröfningsrätt
förbehållen, så väl i afseende på sådana medlemmar,
hvilkas Fullmakter ej blifvit godkända,
som dem, emot hvilka, till följe af
13, 13, 14, 15, och 18 §§ någon anmärkning
förekommer, — -— — — — — —
— — — — _ — — — förebära.
Fullmakterna böra, för att vara gällande,
lyda sålunda: »Till den Lagtima (Urtima)
Riksdag, som i skail hållas och ta
ger
sin början den befullmäktigas
Eonslitutions-Utskoltels Memorial N:o 35.
härmed, efter föregånget ordentligt val, N.
N. (för Preste-Ståndet — — — — —
Grundlagar.» Fullmakterna underskrifvas:
Preste-Ståndets — — — — — —
utlemna.
§
l:o. Samma dag — — — — —
förordne. Enär Landtmarskalk eller Talmän
under Riksdagen af sjuklighet eller andra anmälda
laga förfall hindras att föra ordet, företrädes
deras ställen, hos Ridderskapet och
Adeln af dm främste närvarande Ledamoten,
enligt Riddarhus- Ordningen, och i de
öfriga Stånden af vice Talmän, hvilka likaledes,
vid Riksdagens början, af Konungen
utnämnes. — — — — — —•
sina Talmän.
härmed, efter föregånget ordentligt val, N.
N. (för Ridderskapet och Adeln ifrån N.
N. valdistrikt): för (Preste-Ståndet— — —
Grundlagar.» Fullmakterna underskrifvas:
Ridderskapet och Adelns af v alfor rättar en:
Preste Ståndets — — — — — —
utlemna.
23.
1:0. Samma dag — — — — — —
förordne. Enär Landtmarskalk eller Talmän
under Riksdagen af sjuklighet eiler andra anmälda
Jaga förfall hindras att föra ordet,
företrädes deras ställen af vice Talmän, hvilka
likaledes, vid Riksdagens början af Konungen
utnämnes. — — — — — —
sina Talmän.
§ 79.
Ingen af Ridderskapet och Adeln, som,
enligt Riddarhus-Ordningen, till såte och
stämma berättigad år, icke eller någon lagligen
kallad eller vald Riksdagsman för annat
Stånd, må kunna, af hvad anledning som
helst, förmenas att Riksdagen bivista; dock
gälle under krigstider undantag härutinnan
för militär-personer, då de i Rikets tjenst af
Konungen beordras. Riksdagsman af Preste-,
Borgare- och Bonde-Stånden må ej
från riksdagsorten afresa, eller från riksdagsöfverläggningarne
sig afhålla, med mindre
han dertill undfått, genom Protokolls-utdrag,
Ingen lagligen kallad eller vald Riksdagsman
må kunna, af hvad anledning som helst,
förmenas att Riksdagen bivista; dock gälle
under krigstider undantag härutinnan för militär-personer,
då de i Rikets tjenst af Konungen
beordras.
Ej må Riksdagsman från riksdagsorten afJresa,
— — — — — — — — —
Konsätutions-Ulskotlels Memorial N:o 35.
13
tillåtelse af det Stånd, hvartill han hörer.
Är han ledamot i ett eller flera Utskott, anmäle
sig först derstädes till ledighets erhållande,
och gifve sådant derefter i sitt Stånds
Plenum tillkänna, hvarest, om ledigheten beviljas,
nytt val till Utskotts-ledamot genast
förrättas. Sådant må äfven för sig gå, då Ledamot,
flera än tre gånger å rad frän Utskottets
sammanträden, utan laga förfall, sig
afhållit, hvilket den främste derstädes varande
Ledamoten af hvarje Stånd äge, att i vederbörande
Stånds Plenum gifva tillkänna.
Ulan gällande skäl må ej längre ledighet, än
af två, högst tre veckors tid beviljas. Ridderskapet
och Adeln ställe sig, i dessa sednare
fall, Riddarhus-Ordningen till efterrättelse.
Stockholm den 8 Juni 1860.
Utan gällande skäl må ej längre ledighet,
än af två, högst tre veckors tid beviljas.
Reservationer:
Af Herr Friherre J. G. Paijkull:
n Enligt detta nu framställda förslag skulle Ridderskapet och Adeln afstå från
sin seklers-gamla rättighet att sjelfmant infinna sig vid riksdagarne för att deltaga i lagars
stiftande och beskattnings-rättens ulöfvande. För mig är denna rättighet alltför
dyrbar för att utan högsta nödvändighet kastas öfver bord och jag tror icke att den, som
villigt lämpar sig efter hvarje stundens hugskott, dermed förvärfvar någon aktning. —
Icke heller kan jag förmoda att någon opartisk domare med skäl skulle kunna förevita
Adeln att, äfven i sitt nuvarande skick, sämre än något af de öfriga Stånden hafva uppfyllt
sitt kall. — Svenska Adeln besitter ännu tillräcklig förmögenhet för att utan särskild
betalning kunna utöfva detta kall, hvarföre hvarje stadgande derom af mig anses
öfverflödigt och olämpligt. Ingen skulle med mer skicklighet utföra sitt uppdrag derföre
att han vore betald och arfvodena bidraga icke till riksdagarnes förkortande. — Med
all aktning för det nya byråkratiska element man föreslagit att inlöra bland Ridderskapet
14
Konslilutions-Ulskollets Memorial N:o 35.
och Adeln, anser jag detta Stånd Ingalunda vara i behof af en sådan förstärkning och
det allmänna torde ej heller derpå vinna, enär embetsmännens antal inom Riks-Stånden
redan torde kunna anses fullt tillräckligt. — De platser som kunde återstå för de ifrågavarande
f d. embetsmännen blefvo troligen alltför fä för att en sä genomgripande förändring,
sorn den ifrågavarande, för deras besättande kunde rättfärdigas, allrahelst då de
sorn tagit afsked icke sällan befinna sig vid en ålder, dä lugn snarare än verksamhet
eftersträfvas. — Då förslaget dessutom vid sitt utförande skulle komma att mota ganska
många svårigheter måste jag till alla delar ogilla detsamma.»
I denna reservation instämde Herr G. Törnebladh.
Af Herr II. Th. Cederschiöld:
»Jag reserverar mig mot det fattade beslutet om val inom Ridderskapet och
Adeln. Då hvarje förändring i afseende på representationsrättens utöfning, efter
mi» åsigt, bör hafva till liufvudsyfle att ät national-representationen bereda den
högsta grad af sjelfständighet, redbarhet och insigt; — men det deremot är ovisst,
huruvida den nu beslutade förändringen skall leda till nämnda syftemål, eller till
dess motsats, helst sådant, efter min uppfattning, är helt och hållet beroende på beskaffenheten
af den lag, som skall bestämma, huru valen skola förrättas; — sä anser jag
mig ej böra med min röst biträda något förslag om Adelns representationsrätts utöfning
genom val, förr än bestämdt blifvit, att valen komma att förrättas på sådant sätt, sorn
lemnar den största säkerhet att förutnämnde med förändringen åsyftade ändamål verkligen
kommer att vinnas.»
Af Herrar Doktorer II. G. Lindgren, T. Wensjoe och C. II. Rundgren.
»Kontrakts-Prosten Tegnér tillkännagaf, att han, som biträdt pluralitetens åsigt,
att Ridderskapet och Adeln borde representeras genom valde Ombud, likväl ansett, derom
i Protokollet närmare förmäles, att saken bättre blifvit sedd till godo, och större utsigt
varit för uppnåendet af det mål, som afses, om sättet för verkställigheten af förändringen
blifvit ät Ståndet öfverlåtet, och i Riddarhus ordningen ingående, äfvensom han förmenat,
att, i sakens nu varande skick, något nytt element icke hade bort föreslås att
bland Ridderskapet och Adeln upptagas: och hade han i nu omförmälda hänseenden mot
förslaget sig reserverat».
Herr Professor N. H. Selander har anmält, att han vid ärendets afgörande icke
varit i Utskottet tillstädes.
Konsälutions-UIskottets Memorial N:o 36.
15
N:o 56.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Juni 1860, kl. 10 f. in.
Memorial lill Rikets Ständer, med voterings-proposilion,
rörande det af Konslitulions-Utskottet uti Memorialet N:o ii
framställda förslag lill ändring i i5 § Riksdags-Ordningen, om
hemmansegares representationsrätt.
Sedan det af Konstitutions-Utskoltet uti Memorialet N:o 11, framställda förslag
till ändring i 15 § Riksdags-ordningen, om hemmansegares representationsrätt, blifvit af
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden antaget att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, men af Bonde-Ståndet afslaget, och samtliga
Riks-Stånden derefter, enligt hvad Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag för den
23, 29 och 30 nästlidne Maj samt den 2 innevarande månad utvisa, med vidblifvande af
sina i frågan fattade beslut, lagt till handlingarne Utskottets Memorial N o 21, innehållande
anmälan om oförenligheten af Biks-Ståndens skiljaktiga meningar samt inbjudning
till Bonde-Ståndet att sig efter de öfriga Stånden foga; så får Utskottet, för frågans
vidare grundlagsenliga behandling genom omröstning uti Förstärkt Konstitutionsutskott,
vördsamt till Rikets Ständers godkännande föreslå följande
Votering s-proposition.
Den, som vill, att det af Konstitutions-Utskottet i Memorialet N:o 11 framställda,
af Bidderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden godkända förslag till än
-
16
Konslilutions-Vtskotlels Memorial N:o 37.
dring i 15 § Riksdags-ordningen, om hemmansegares representationsrätt, skall blifva
hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner Nej, är berörde grundlagsändrings-förslag förkastadt.
Stockholm den 8 Juni 1860.
N:o 37.
Anie. till Exp.-Utsk. den 9 Juni 1860, kl. 10 f. m.
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af Riks-Ståndens
beslut, rörande det af Konstitutions-Utskottel i Memorialet
N:o 23 framställda förslag till tillägg i 109 g Regerings-Formen
och 80 § Riksdags-Ordningen.
Vid föredragning af Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 23, innehållande förslag
till tillägg i 109 § Regerings-formen och 80 § Riksdags-ordningen, om uppskof i
riksdag, har samma förslag, enligt hvad Konstitutions-Utskottet tillhandakomne protokollsutdrag
för den 23, 29 och 30 nästlidne Maj samt den 2 innevarande månad utvisa, blifvit
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden antaget att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag; men af Preste-Ståndet förkastad!; och då
emellan dessa beslut förefinnes oförenlig skiljaktighet, får Utskottet detta förhållande tili
Rikets Ständers grundlagsenliga behandling vördsamt anmäla, med inbjudning till PresteStåndet
att sig efter de öfriga Stånden foga.
Stockholm den 8 Juni 1860.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1860.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 38.
1
ft:o 38.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Juni 1860, kl. 8 e. m.
Memorial, med, förslag till ändring i Riksdags-Ordningens föreskrifter
om Preste-Ståndets representationsrätt.
Man synes alltmer och mer omfatta den åsigten, att de orepresenlerades anspråk
på delaktighet i nationalrepresentationen lämpligast kunde erkännas, genom att
uti de nuvarande Riks-Stånden upptaga sådana medborgareklasser, som för sina anspråk
i berörda hänseende ega giltig grund. I öfverensstämmelse med denna åsigt
hafva tid efter annan åtskilliga, förut orepresenterade, medborgareklasser erhållit valrätt
och valbarhet uti de tre valde Stånden; och nuvarande Konstitutions-Utskott
har, fullföljande den sålunda öppnade banan, afgifvit förslag om ytterligare flera nya
elementers införlifvande dels med Bonde-Ståndet, dels med Borgare-Ståndet samt
dels med Ridderskapet och Adeln. I sammanhang dermed och i anledning af väckta
motioner har Konstitutions-Utskottet i öfvervägande tagit, om och i hvad mån ändring
uti Preste-Ståndets nuvarande representationssätt må kunna ske.
Innan Utskottet skrider till frågans besvarande, har Utskottet trott sig böra
göra en framställning af de förändringar, som, efter fastställandet af nuvarande Riks
dags-Ordning,
vidtagits med detta Stånds representation. Jemlikt ursprungliga lydel
sen
af nämnda Grundlags 13 §, representerades Preste-Ståndet vid riksdag af tre
särskilda klasser, nemligen: Erkebiskopen, Biskoparne och Pastor Primarius i Stockholm,
hvilka af Konungen till riksdag kallades; Kyrkoherdamer hvilka stiftvis inom
sig valde ett visst antal fullmägtige, samt Komministrarne uti hvarje stift, äfvensom
Komministrarne i Stockholm, hvilka voro berättigade, om de det åstundade, att, inom sig
välja en fullmägtig. Till dessa tre klasser blefvo, genom Rikets Ständers och Konungens
beslut vid 1823 års riksdag, fogade tvänne nya, nemligen dels Universiteten i Upsala
och Lund, som skulle ega till Riksdagsmän i Preste-Ståndet utse hvartdera tvänne
Professorer från de verldsliga fakulteterna, och dels Wetenskaps-Akademien, af hvil
ken
finge väljas tvänne ofrälse civile Ledamöter till fullmägtige i nämnda Stånd.
Slutligen blef vid 1840—1841 årens riksdag den ändring gjord uti valrätten för
Universiteten i Upsala och Lund, att dessa Universitet förklarades skola, genom deras
samtliga Professorer och Adjunkter, ordinarie eller extraordinarie, samt Docenter, AkaBih.
till R. St. Prot. 1850 & 1860. 3 Sami. 13 lläft. 1
2 Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 38.
demiernas Räntmästare och Sekreterare, jemte alla öfrige Akademiska tjenstemän,
som, i och för sina befattningar, ega presterlig befordringsrätt, utse, till riksdagsmän
i Preste-Ståndet, hvartdera minst en Professor från de verldsliga fakulteterna, dock
med rättighet att ställa två sådana fullmägtige.
Af denna framställning synes, dels att Preste-Ståndets representation, som
förut utöfvades af tre särskilda klasser, numera fullgöres genom fem sådana, dels ock
att antalet af Ståndets riksdagsmän blifvit förökadt med högst sex och minst fyra.
Då den tillökning, nämnda Riks-Stånd sålunda vunnit, icke kan anses särdeles betydlig,
helst om den jemföres med hvad i berörda hänseende egt rum med de tvänne
öfrige ofrälse Stånden, torde redan i detta förhållande ligga en uppmaning för Utskottet,
att tillse om icke representationsrätt uti Preste-Ståndet lämpligen kunde tillerkännas
ännu flera medborgare-klasser. Ibland dem, som kunna i detta hänseende
anses hafva giltiga anspråk, framstå i främsta rummet de ordinarie Lärare vid rikets
elementar-läroverk, hvilka ega presterlig befordringsrätt. Genom såväl vetenskaplig
bildning, som föremålet för sin verksamhet, eller ungdomens uppfostran och undervisning,
närma de sig ganska mycket det egentliga presterskapets och synes det som
samma skäl, hvilket legat till grund för Universitetens och Wetenskaps-Akademiens
upptagande i Preste-Ståndet, äfven borde tillämpas på Skoliärarne. En sådan uppfattning
af frågan tyckes jemväl hafva blifvit mera allmänt utbredd, åtminstone hafva
förslag i denna syftning framställts vid flera särskilda tillfällen och sednast af nästlidna
riksdags Konstitutions-Utskott; men detta förslag, som af samtlige Riks-Stånden
antogs att hvila till innevarande riksdag, blef dock vid då skedd ompröfning förkastadt.
Skälet härtill torde likväl icke hafva legat uti något misskännande af billigheten
i dessa tjenstemäns anspråk på delaktighet i representationen inom nämnda
Stånd, utan snarare deri att, genom förslagets antagande till lag, de komme att förlora
en möjlighet till erhållande af representationsrätt uti ett annat Stånd, som numera
blifvit dem beredd.
Genom en vid slutet af förra riksdagen vidtagen förändring uti 14 § Riks—
dags-Ordningen erhöllo i stad bosatte icke burskapsegande näringsidkare, äfvensom
egare af hus eller tomt samt egare eller innehafvare, med ständig besittningsrätt, af
jord under stadens domvärjo, rättighet att, jemte stadens Borgare och Magistratspersoner,
deltaga i riksdagsmannaval och dervid kunna komma under omröstning;
men ifrån denna rättighet uteslöts, bland andra, den egare af hus och tomt, och den
egare och innehafvare af stadsjord, som frälseman är eller till presteståndet hörer.
De bland Lärarne vid elementar-Iäroverken, som besitta fastighet i stad och sålunda
numera hafva valrätt och valbarhet uti Borgare-Ståndet, skulle, genom antagandet af
det hvilande förslaget till ändring i 15 §, hafva kommit att tillhöra Preste-Ståndet
och sålunda förlorat sin valbarhet uti Borgare-Ståndet, — ett förhållande, som ansågs
mindre lämpligt, särdeles då redan till innevarande riksmöte blifvit till riksdagsmän
i Borgare-Ståndet utsedde några Skollärare, hvilka, genom förslagets upphöjande
till lag, skulle blifvit nödgade frånträda denna sin riksdagsmauna-befattning. Som
Konstitutions-Ulskottets Memorial N:o 38.
nuvarande Konstitutions-Utskott, uti Memorialet N:o 32, afgifvit förslag till upphäfvande
af ofvannämnda undantags-stadgande i 14 § Rikdags-Ordningen, och Utskottet
sålunda, så vidt på detsamma ankommer, undanröjt det skäl mot Elementarskollärarnes
inrymmande i Preste-Ståndet, som hemtats från berörda förhållande; så
har Utskottet icke kunnat vidare finna något giltigt hinder emot framställandet af
nytt förslag om valrätt och valbarhet inom Preste-Ståndet för de ordinarie lärare
vid rikets elementar-läroverk, som ega presterlig befordringsrätt.
Enär, utom de i 13 § Riksdags-Ordningen uppräknade Prester, här jemväl
finnas åtskilliga andra ordinarie prestman, som, jemte de förra, handhafva själavård,
såsom Regements-pastorer, Bataljons-, Garnisons-, Slotts- och Fångpredikanter, Prester
vid sjukvårds-inrättningar, fromma stiftelser med liera, har det synts Utskottet, att
giltigt skäl för desses uteslutande från representationen saknades, helst bemälde prester
i de liesta hänseenden vöre likställiga med antingen Kyrkoherdar eller Kommistrar;
hvadan Utskottet jemväl trott sig böra föreslå, det uti Preste-Ståndet må intagas
alla Prester, som i kyrkans tjenst ordinarie beställning innehafva.
Vidare har Utskottet fästat sin uppmärksamhet på en klass medborgare, som
numera icke torde böra sakna rättighet att såsom sådane uti representationen ingå.
Under sednare tider har läkarekonsten gjort så stora framsteg och vunnit en sådan
utveckling, att en mängd, för samhället ytterst vigtiga, frågor icke vidare kunna tillfredsställande
besvaras af andra, än dem, som äro med denna vetenskap förtrogne.
Utskottet, som ansett att jemväl för vår representation borde beredas utväg, att
kunna tillegna sig utmärkta läkare, har trott, att till läkarekonstens utöfvande behörigen
legitimerade personer lämpligast kunde erhålla plats uti Preste-Ståndet. Ehuru
läkaren och presten hafva en väsentligen olika verksamhet, öfverensstämma de dock
med hvarandra, dels uti en mera grundlig vetenskaplig bildning, dels äfven uti den
djupare menniskokännedom, som säkrast förvärfvas genom ett närmare umgänge med
den lidande menskligheten.
Sedan Utskottet sålunda redogjort för de nya medborgare-klasser, hvilka Utskottet
ansett böra tillerkännas representationsrätt uti Preste-Ståndet, återstår att bestämma
sättet för denna rättighets utöfvande. I detta afseende förefinnas tvänne utvägar,
nemligen: att antingen bilda nya klasser, eller ock förena de tillkomna valmännen
med förut befintliga valklasser. Då, enligt hvad förut är nämndt, PresteStåndet
redan beslår af fem särskilda klasser, synes det vara betänkligt, att än ytterligare
föröka detta antal. Dertill kommer, att redan en af de nuvarande valklasserna,
eller Komministrarnes, icke annat än undantagsvis sänder riksdagsmän. 1 anseende
till dessa tjenstemäns svaga lönevilkor och svårigheten för dem att bekosta fullmägtiges
underhåll vid riksdag, har uti Grundlagen icke blifvit stadgad någon skyldighet
för dem, alt utse riksdags-fullmägtige, utan har endast rättigheten dertill blifvit
dem förbehållen. Ett sådant förhållande synes likväl icke fullt öfverensstämma ined
den föreskrifternas ovilkorlighet, som torde kunna af en Grundlag fordras. Utskottet
har derföre, och för att undvika nödvändigheten, att, i afseende å de nu till inträde
4
Konstitutions-TJtshottcts Memorial N:o 38.
i Preste-Ståndet ifrågasatta nya valmännen, meddela en föreskrift af samma beskaffenhet,
sam den, hvilken nu gäller för Komministrarne, trott sig ega skälig anledning
att föreslå det de tillkommande nya valmännen förenas med Kyrkoherdarne och Komministrarne
till en enda valklass. Derigenom minskades valklasserna frän fem till fyra,
och vunnes jemväl mera bestämdhet i fråga om antalet af Preste-Ståndets representanter.
Detta antal har Utskottet trott lämpligen kunna bestämmas till sjutiofem; och
under förutsättning att till riksdag infinna sig dels alla de, sorn Konungen kallar,
dels äfven endast en fullmägtig från hvartdera Universitet, erhålles nämnda summa, om
antalet af riksdagsmännen från hvarje stift i allmänhet ökas med en. Härifrån hafva
undantag blifvit gjorda ej mindre för Calmar och Wisby stift, hvilka, i anseende till
dessa stifts få valmän, icke ansetts kunna åläggas skyldighet att bekosta underhåll för
tlere fullmäktige, än som nn eger rum, — än äfven för Lunds stift och Stockholms
stad, uti hvilka valdistrikt ett motsatt förhållande komme att uppstå, hvadan ock
riksdagsmännens antal blifvit föreslaget att förhöjas: för Lunds stift, från fyra till
sex, och för Stockholms stad från två till fem.
Till följd af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet till Ilikets Ständers
grundlagsenliga behandling vördsamt hemställa följande förslag till ändring i
Bihsiiags-Ordninseii.
13.
(Nuvarande lydelse.)
l:o) Jemte Ärkebiskopen, Biskoparne
och Pastor Primarius i Stockholm, hvilka
af Konungen till Riksdagen kallas, välje
hvarje Stift, på sätt dess Presterskap inom
sig öfverenskommer, följande antal
Fullmägtige, nemligen, Kyrkoherdar: Upsala
Stift Fem, Stockholms Stad Två,
Linköpings Stift Fem, Skara Fyra, Strengnäs
Fyra, Westerås Fem, Wexiö Tre,
Lunds Fyra, Göteborgs Tre, Calmar Två,
Carlstads Två, Hernösands Tre och Gottlands
Två. Comministrarne uti hvarje
Stift, äfvensom Comministrarne i Stockholm,
vare berättigade, om de det åstunda,
att, inom sig, välja en Fullmägtig.
2:o) Universiteten i Upsala och Lund
— — — — — lliksdagsmanna
-
(Den föreslagna lydelsen.)
l:o) Jemte Ärkebiskopen, Biskoparne
och Pastor Primarius i Stockholm, hvilka
af Konungen till Riksdagen kallas, välje
hvarje Stifts ordinarie prester tillika med
de ordinarie lärare vid Elementarläroverken,
som ega presterlig befordringsrätt,
samt de inom Stiftet boende och mantalsskrifne
personer, hvilka genom aflagd
Licentiat-examen blifvit till Läkarekonstens
utöfvande behörigen legitimerade,
inom sig och på sätt valmännen sig
emellan öfverenskomma, följande antal
Fullmägtige, nemligen: i Upsala Stift Sex,
Stockholms Stad Fem, Linköpings Stift
Sex, Skara Fern, Strengnäs Fem, Westerås
Sex, Wexiö Fyra, Lunds Sex, Göteborgs
Fyra, Calmar Två, Carlstads Tre,
Hernösands Fyra och Gottlands Tvä.
2:o) Universiteten i Upsala och Lund
underhåll.
underhåll.
Riksdagsmauna
-
§16-
Konstitutions-Vtskottets Memorial N:o 39.
5
§
Underlåter något Universitet, Prosteri,
Stad, Bruksdistrikt eller Härad alt
ställa Fullmägtig, vare förfalla till det vite,
Ständet pröfvar skäligt utsätta, och
som svara kan mot den omkostnad, sorn
ett annat och jemnlikt Universitet, Prosteri,
Stad, Bruksdistrikt eller Härad pä
sin Riksdagsman göra måste; skolande
— — — — — — Ståndets kassa.
Stockholm den 12 Juni 1860.
Underlåter Valfördelning alt Riksdagsman
ställa, vare förfallen till det vite,
Ståndet pröfvar skäligt utsätta; skolande
— — — — — — Ståndets kassa.
Reservationer:
af Herr Th. Munck af Rosenschöld samt Flir Doktorer 11. G. Lindgren och
Th. Wensjoe.
af Flerr Doctor C. H. Rundgren: »Ehuru jag icke har någonting att invända
emot Utskottets förslag, att i Preste-Ståndet inrymma medlemmar af de samhälls
klasser,
hvilka, enligt förevarande grundlagsförändring, skulle vinna representationsrätt,
utan fasthellre anser det håde nödigt och nyttigt att åt lärare vid rikets elementarläroverk,
åt de ordinarie Prester, som äro hvarken Kyrkoherdar eller Komministrar,
samt åt Läkare förläna denna rätt, måste jag dock reservera mig emot Utskottets
beslut i denna fråga, enär jag icke kan gilla det sätt, hvarpå Utskottet ansett förändringen
böra försiggå. Sedan man nemligen, likasom genom en tyst öfverenskommelse,
kommit ifrån tankarne på en allmän represenlations-reform och öfvergått till
partiela förändringar, de der hafva till syfte att bereda representationsrätt åt allt flere
samhällsklasser, synes det mig vara alldeles opåkallad!, att endast på grund af allmänna
val vilja inrymma de nya klasserna, enär hulöudsaken icke kon vara huru
de väljas, utan fasthellre att de väljas. Då inom Presle-Ståndet, vid dess nuvarande
sammansättning, valen ske efter klasser, och någon skälig anledning icke förefinnes
att frångå detta valsätt för de redan valberättigade, hade den naturligaste och enklaste
utvägen varit att låta jemväl de nu föreslagna ingå och välja såsom klasser, särdeles
som denna utväg är den enda praktiska, åtminstone i fråga om möjligheten att
vinna alla fyra Riks-Slåndens bifall. Utskottet har ock så till vida erkännt detta,
som Utskottet begått den inkonscqvensen att låta Irenne valklasser af de nu befintliga
fern qvarstå, på samma gång det föreslagit alt de tre nya skulle förenas med
de två återstående till en. Man kunde således vara frestad att tro, det Utskottet
sätter så mycket värde på idéen, att icke låta några nya eiementer i representationen
ingå på annan grund än de allmänna valens, att Utskottet glömmer bort verklighe
ten,
som påkallar dessa elementers upptagande.
lith. till It. St. Prut. 1939 & ltitiU, 3 Sami. 13 Ilä/t. 2
(i
Konslitutions-Ulskottets Memorial N:o 38.
Det är i de nya klassernas eget intresse jag pukailar klass-val, för att nemligen
göra dem försäkrade om att vinna inträde i representationen. Effekten af de
allmänna valen Iean nemligen blifva, att ingen enda medlem af de nya klasserna
kommer att ingä säsom representant, såvida man icke föreskrifver att åtminstone en
Lärare, en ordinarie Prestman, som icke är Kyrkoherde, och en Läkare skall väljas.
Men en sådan föreskrift strider emot de allmänna valens princip och kan således icke
gerna ifrågasättas. Effekten af de allmänna valen kan ock blifva, att ingen enda
Kyrkoherde eller Komminister blifver till Preste-Ståndet vald, såvida man icke gilver
föreskrift derom. Men är det väl tänkbart att Preste-Ståndet skall kunna lemna sitt
samtycke till en sådan möjlighet, då det nu genom rikets grundlagar har sig tillförsäkrad
rättigheten att utgöra en fjerdedel af representationen.
Hvarje klasss bedömer utan tvifvel bäst sina egna medlemmar, likasom ock
hvarje klass, åt hvilken man vill inrymma representations-rätt, mäste förutsättas hafva
kapaciteter, hvilka bättre än någon annan kunna bedöma de intressen, från hvilkas
ståndpunkt de betrakta det allmännas intressen. Vill man således låta nya elementer
ingå, då måste det vara en oafvislig pligt, att tillförsäkra dem icke blott möjligheten
att ingå, utan full visshet derom, likasom man ock måste tillförsäkra de förra elementerna
att de fortfarande behålla den rätt de egt.
Då nu föreliggande förslag icke i detta hänseende Iemnar några garantier, anser
jag det böra förkastas, ehuru jag på samma gång beklagar; att Utskottet uppoffret
de nya klassernas rätt för sin egen idé om de allmänna valen. Om detta
förslag varder förkastadt och derigenom nya klasser ännu för en tid varda uteslutna
från representationen, dr det således icke Preste-Ståndets skuld, utan deras, som föreslagit
ett sätt, hvilket visat sig vara oantagligt.»
I denna reservation hafva Herr C. G. Reuterskiöld och Herr Ivontrakts-prosten
E. M. Tegnér instämt; hvarjemte Herr Friherre J. G. Paykull och Herr Doktor J.
Collén förklarat sig instämma i reservationens hufvudsakliga syfte.
Herr Professor N. II. Selander bar tillkännagifva, att han icke varit i Utskottet
tillstädes, då beslutet fattades.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, iSfiO,
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 39.
1
N:o 59.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Juni 1860, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Ständer, med voterings-proposition,
rörande del uti Konstilutions-Ulskoltets Memorial N:o 13 afgifna
förslag till ändring i U och 12 §§ Regerings-Formen.
Sedan Konstitutions-Utskottet uti Memorialet JY:o 25 till samtliga Riks-Ståndens
behandlande anmält den oförenliga skiljaktighet, sorn förefunnes uti deras beslut rörande
det af Utskottet i Memorialet N:o 13 framställda förslag till ändring i 11 och 12 §§
Regerings-Formen, om Siats Rådets hörande öfver förbund med främmande makter, hvilket
förslag blifvit af Preste-Ståndet förkastadt, men af de öfriga Ständen antaget att
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag; så har Utskottet utaf protokollsutdrag
för den 6 och 9 innevarande månad inhemtat, att samtliga Riks-Stånden vidblifvit
sina förut i frågan fattade beslut, samt att Preste-Ståndet således lemnat utan afseende
Utskottets inbjudning, att sig efter de öfriga Stånden foga; och får Utskottet, med
anledning häraf, för frågans vidare grundlagsenliga behandling genom omröstning uti
Förstärkt Konstitutions-Utskott, vördsamt till Rikets Ständers godkännande föreslå följande
Voterings-proposition:
Den, som vill, att det af Konstitutions-Utskottet i Memorialet N:o 13 framställda,
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde Stånden bifallna, förslag till ändring
i 11 och 12 §§ Regerings-Formen, angående Stats-Rådets hörande öfver förbund med
Bih. till R. St. Prot. 1859 §' 1860. 3 Sami. U Häft. 1
2 Konstitutions-Utskottels Memorial N:o 40.
främmande makter, skall blifva kvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag,
röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner Nej, är nämnda grundlagsändrings-förslag förkastadt.
Stockholm den 21 Juni 1860.
N:o 40.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Juni 1860, kl. 12 midd.
Memorial lill Rikets Ständer, med voterings-proposilion,
rörande det af Konstitutions-UIskottet uti Memorialet N:o 14
framställda förslag lill ändring i 21 § Riks dags-Ordningen.
Uti Memorialet N:o 14 afgaf Konslitutions-Utskottet förslag till den ändring i
21 § Riksdags-Ordningen, dels att, genom införande af hänvisning tili 13 och 15 §§
jemte den nuvarande hänvisningen till 14 och 18 §§ i nämnde Grundlag, åt Preste- och
Bonde-Stånden skulle inrymmas samma pröfningsrätt, i fråga om Riksdagsmans behörighet,
som är Borgare-Ståndet medgifven, dels ock att, i stället för den i 21 §, angående
sättet för afgörande af framställd anmärkning emot Riksdagsmans behörighet, nu befintliga
föreskrift, så lydande: ri hvilket sednare fall frågan, om den är klar och tydlig,
hos Ståndet afgöres, men, då nödiga upplysningar saknas, till laglig åtgärd förvises;n
måtte utbytas emot ett stadgande af följande lydelse: »ägande Ståndet, så vida frågan
är klar och tydlig samt icke förut blifvit, i den ordning 19 § bestämmer, afgjord eller
är beroende på pröfning af någon idåf de uti samma § omförmålda myndigheter, att
densamma afgöra; men, om nödiga upplysningar saknas, till laglig åtgärd förvisa.n
Det af Utskottet sålunda afgifna förslag blef i sin helhet antaget att hvila till nästa
Konstitutions-Utskotlets Memorial N:o 40.
3
riksdag af Ridderskapef och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden; hvaremot Borgareståndet
hänskjöt förslaget lill Konstitutions-Utskottet, med förklarande att Ståndet godkände
förslaget, så vidt det afsåge att inrymma åt Preste- och Bonde-Stånden, i fråga
om Riksdagsmans behörighet, samma pröfningsrätt, som är Borgare-Ståndet medgifven;
men att Ståndet deremot afsloge sednare delen af förslaget, såsom onödig och onyttig.
Enär samtliga Riks-Ständen antagit förra delen af ifrågavarande förslag och den vore fullkomligt
oberoende af förslagets sednare del, ansåg Utskottet den delen af förslaget böra
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag; men då emellan Borgare-Ståndets
och de tre öfriga Riks-Ståndens beslut rörande förslagets sednare del förefunnes oförenlig
skiljaktighet, anmälte Konstitutions-Utskottet, uti Memorial N-.o 26, detta förhållande
hos Rikets Ständer, med inbjudning till Borgare-Ståndet att i denna fråga foga sig efter
de öfriga Stånden.
Enligt hvad Konstitutions-Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag för den 6
och 9 innevarande månad utvisa, hafva samtliga Riks-Stånden lagt Memorialet N:o 26
till handlingarne, Borgare-Ståndet med förklarande, att Ståndet vidblef dess förra beslut.
Då nämnda Riks-Stånd således icke velat med de Öfriga om enahanda utlåtande sig förena,
får Utskottet, för ärendets vidare grundlagsenliga behandling genom omröstning i
Förstärkt Konstitutions-Utskott. vördsamt till Rikets Ständers godkännande öfverlemna
förslag till en så lydande
Voterings-proposilion:
Den, som vill, att till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag skall hvila
det af Konstitutions-Utskottet i Memorialet N:o 14 afgifna, af Ridderskapet och Adeln
samt Preste- och Bonde-Stånden godkända, förslag till den ändring i 21 § Riksdagsordningen,
att orden: ”i hvilket sednare fall frågan, orri den är klar och tydlig, hos
Ståndet afgöres, men, då nödiga upplysningar saknas, till laglig åtgärd förvises;» utbytas
emot följande ord: »ägande Ståndet, så vida frågan är klar och tydlig samt icke
förut blifvit, i den ordning 19 § bestämmer, afgjord eller är beroende på pröfning af
någon utaf de i samma § omförmälda myndigheter, att densamma afgöra; men om nödiga
upplysningar saknas, till laglig åtgärd förvisaröste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner Nej, är förslaget om nämnda grundlagsändrings-förslag förkasladt.
Stockholm den 21 Juni 1860.
4
Konstitutions- Ulskotlels Memorial N:o M.
N:o 41.
An k. till Exp.-Utsk. den 21 Juni 1860, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Ständer, med voterings-proposition
rörande den i Konslilulions-Uiskottets Memorial N:o i5 föreslagna
ändring i 28 § Regerings-Formen.
Enligt hvad Konstilutions-Ulskottet inhemtat af ankomne utdrag af Iiiks-Ståndens
protokoll för den 6 och 9 innevarande månad hafva, vid föredragning af Utskottets Memorial
N:o 27, i anledning af Riks Ståndens beslut, rörande den i Memorialet N:o 15
föreslagna ändring i 28 § Regerings-Formen, att till vissa beställningar må kunna utnämnas
bekännare af annan troslära, än den reDa evangeliska, samtliga Riks-Stånden
lagt förstnämnda Memorial lill handlingarne, Preste-Ståndet, med förklarande, att Ståndet
vidblef sitt förra beslut om förslagets förkastande; och får Utskottet, med anledning
häraf, för frågans vidare grundlagsenliga behandling genom omröstning uti Förstärkt
Konstitutions-Utskott. till Rikets Ständer vördsamt hemställa följande förslag till
Voterings-proposition:
Den, som vill, att den af Konstitutions-Utskottet i Memorial N:o 15 föreslagna,
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden godkända, ändring i 28 §
Regerings-Formen, att till vissa beställningar må kunna utnämnas bekännare af annan
troslära, än den rena evangeliska, skall hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag, röste
Ja;
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 42. 5
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner Nej, är berörda grundlagsändrings-förslag förkastadt.
Slockholm den 21 Juni 1860.
N:o 42.
Ank, till Exp.-XJtsk. den 21 Juni 1860, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Ständer, med voterings-proposition i
fråga om Konstilulions-Ulskoltets i Memorialet N:o 16 väckta
förslag till ändring i 18 § Riksdags-Ordningen.
Konstitutions-Utskottet, som uti Memorialet N:o 28 yttrat sig i anledning af Riksståndens
skiljaktiga meningar, angående Utskottets i Memoriaiet N:o 16 framställda förslag
till den ändring i 18 8 Riksdags-Ordningen, att Mosaiske trosbekännare må erhålla
rättighet att deltaga i Riksdagsmannaval; — hvilket förslag blifvit af Ridderskapet och
Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden antaget att hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag, men af Preste*Ståndet förkastadt, — har af ankomna protokolls-utdrag
för den 6 och 9 innevarande månad inhemtat, att samtliga Riks-Stånden, med vidbiifvande
af sina förut fattade beslut, lagt förstnämnda Memorial till handlingarne; och får Utskottet
till följd häraf, för frågans vidare behandling genom omröstning uti Förstärkt Konstitutions-Utskott,
till Rikets Ständers ompröfvande vördsamt hemställa följande
Voterings-proposition:
Den, som vill, att det af Konstitutions-Utskottet, uti dess Memorial N:o 16, afgifna,
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden godkända, förslag
till den ändring i 18 § Riksdags-Ordningen, att Mosaiske trosbekännare må erhålla rät
-
6 Konstitutions-Ulskottets Memorial N:o 43.
tighet att deltaga i riksdagsmannaval, skall blifva hviiande till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag, röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner Nej, är berörda grundlagsändrings-förslag förkastadt.
Stockholm den 21 Juni 1860.
N:o 45.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Juni 1860, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Ständer, med voterings-pr oposition
i fråga om Konstilutions-Utskotlels i Memorialet N:o 17 afgifna
förslag lill ändring i 5 § 3 momentet Tryckfrihels-Förordningen.
Sedan Konsiitutions-Utskottets uti Slemorial N:o 17 afgifna förslag till den ändring
i 5 § 3 momentet Tryckfrihets Förordningen, att hinder icke må vara för Mosaiske
trosbekännare att kunna til! Jurymän utses, blifvit af Ridderskapet och Adeln och PresteStåndet
förkastadt, men af Borgare- och Bonde-Ständen antaget att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag; och samtliga Riks-Stånden, enligt hvad Utskottet tillhandakomna
protokolls-utdrag för den 6 och 9 innevarande månad gifva vid handen,
med vidblifvande af sina förra beslut, lågt till handlingarne Konstitutions Utskottets
Memorial N:o 29, innehållande anmälan om oförenligheten af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut och hemställan till Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet att sig efter de
öfriga Stånden foga; så får Utskottet, för ärendets vidare grundlagsenliga behandling
genom omröstning uti Förstärkt Konstitutions Utskott, till Rikets Ständers godkännande
vördsamt hemställa följande
Konstilutions-Utskotlets Memorial N:o 44.
7
Voterings-proposilion:
Den, som vill, att det af Konstitutions-Utskottel uti Memorialet N:0 17 afgifna,
af Borgare- och Bonde Stånden godkända, förslag till den ändring i 5 § 3 momentet
Tryckfrihets-Förordningen, att hinder icke må vara för Mosaiske trosbekännare att kunna
till Jurymän utses, skall hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner Nej, är nämnda grundlagsändrings-förslag förkastadt.
Stockholm den 21 Juni 1860.
N:o 44.
Ant. till Exp.-Utsk. den 21 Juni 1800, kl. 12 mield.
Memorial till Rikets Ständer, med voterings-proposilioner,
i anledning af Riks-Ständens beslut, rörande del i KonstilutionsUtskotlets
Memorial N:o 19 framställda förslag till ändring i
53 § Riksdags-Ordningen.
Sedan vid föredragning af Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 19, innehållande
förslag till den ändring i 53 § Riksdags-Ordningen, att beslut ej må af något Stånd fattas,
derest icke minst tretio ledamöter tillstädes äro, samma förslag blifvit af Ridderskapet
och Adeln samt Preste Ståndet förkastadt, af Bonde-Ståndet antaget att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, samt af Borgare-Ståndet hänvisadt till Konstitutions
Utskottet, med förklarande såsom Ståndets gemensamma tanka i ämnet, att nej må
af något Stånd beslut fattas, derest icke minst en tredjedel af ett Riks-Stånds vid riksdagen
närvarande ledamöter1 tillstädes åro\n och samtlige Riks-Stånden, enligt hvad
0
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 44.
utdrag af deras protokoll för den 6 och 9 innevarande månad utvisa, med vidblifvande
af sina beslut, till bandlingarne lagt Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 30, som innefattade
anmälan om oförenligheten emellan Ståndens skiljaktiga beslut; så får Utskottet,
för frågans vidare grundiagsenliga behandling genom omröstning uti Förstärkt Konstitutions-Utskott,
till Rikets Ständers ompröfning vördsamt hemställa följande
Voterings-propositioner:
4.
Den, som vill, att vid omröstning rörande Konstitutions-Utskottets, uti dess Memorial
N:o 19 framställda, af Bonde-Ståndet godkända, förslag till den ändring i 53 §
Riksdags-Ordningen, att beslut ej må af något Stånd fattas, derest icke minst tretio
ledamöter tillstädes äro, — såsom kontra proposition skall uppställas, att, i enlighet med
Borgare-Ståndets gemensamma tanka, till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag
bör hvila det förslaget, att till 53 § Riksdags-Ordningen tillägges ett nytt moment af
följande lydelse: -Ej må af något Stånd beslut fattas, derest icke minst en tredjedel af
ett Riks-Stånds vid riksdagen närvarande ledamöter tillstädes äro,t röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner Nej, kommer att till kontra-proposition vid omröstning i kufvudfrågan
antagas Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets gemensamma tanka, att Konstitutions-Utskottets
berörda grundlagsändrings-förslag bör förkastas.
2.
a) i den händelse, att ja-propositionen i ofvanstående N:o i vinner:
Den, som vill, att Konstitutions Utskottets i Memorialet N:o 19 framställda, af
Bonde-Ståndet godkända, förslag till den ändring i 53 § Riksdags-Ordningen, att beslut
ej må af något Stånd fattas, derest icke minst tretio ledamöter tillstädes äro, — skall
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 45.
9
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Borgare-Ståndets gemensamma tanka, att
hvila tiii grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag förslag att till 53 § Riksdagsordningen
tillägges ett nytt moment, så lydande: v Ej må af något Stånd beslut fattas,
derest icke minst en tredjedel af ett Riks-Stånds vid Riksdagen närvarande ledamöter
tillstädes åro.ri
b) i den händelse, att nej-proposilionen i ofvanstående N:o 1 vinner:
Den, som vill, att Konstitutions-Utskottets i Memorialet N:o 19 framställda, af
Bonde-Ståndet godkända, förslag till den ändring i 53 § Riksdags-Ordningen, att beslut
ej må af något Stånd fattas, derest icke minst Tretio ledamöter tillstädes äro, — skall
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner Nej, är samma grundlagsändrings-förslag förkastadt.
Stockholm den 21 Juni 1860.
N:o 45.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Juni 1860, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af Riks-Stdndens
beslut, rörande det uti Konstitutions-Utskottets Memorial
N:o 32 framställda förslag lill ändring i 14 § 3 momentet
Riksdags- Ordningen.
Konstitutions-Utskottets, uti Memorialet N:0 32 framställda förslag till den ändring
i 14 § 3 momentet Riksdags-Ordningen, att rättighet att deltaga uti val till RiksBih.
lill R. St. Brot. 1859 §' 1860. 3 Sami. 14 Häft. 2
Konslilulions-Utskottels Memorial N:o 45.
dagsman i Borgare-Ståndet och dervid vara valbar mätte tillerkännas den ägare af hus
oell tomt i stad och den ägare och innehafvare af stadsjord, sorn Frälseman är eller till
Prestc-Ståndet hörer, — har, enligt hvad Konstilutions-Utskottet tilihandakomna utdrag
af Riks-Siåndens protokoll för den 6, 9 och 13 innevarande månad utvisa, blifvit afRidderskapet
och Adeln samt Borgare- och Bonde Stånden antaget att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, men deremot af Preste-Ståndet förkastadt; och då
någou sammanjemkning af dessa skiljaktiga meningar icke är möjlig, får Utskottet till
Rikets Ständers grundlagsenliga behandling detta förhållande vördsamt anmäla samt inbjuda
Preste-Ståndet att sig efter de öfriga Stånden foga.
Stockholm den 21 Juni 1860.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1860.
Konstitutions-Utskottets Memorial A:o A6.
1
4<ft
Ank.
till Exp.-Utsk. (lea 11 Juli 1860, ki. ä «. ni.
Memorial till Rikets Ständer, i:-anledning af Riks-S tändans bestal,
rörande det uti Röv s titti tians- Vi sko (tels Memorial Nio 35
framställda förslag till ändring i 13 g 1 momentet Riksdags-
Ordningen.
Enligt hvad utdrag af samtliga Riks-Ståndens protokoll för dori 22 och 27
hästlidne Juni utvisa, har Konstitutions-Utskottets, uti Memorialet N:o 33 framställda,
förslag till ändring i 14 § 1 momentet Riksdags-Ordningen blifvit af
Ridderskapet och Allein samt Borgare-Ståndet förkastadt, men af Preste- och
Bonde-Stånden antaget att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag;
Och då den skiljaktighet, som sålunda förefinnes emellan Ståndens särskilda meningar,
icke kan sammanjemkas; får Utskottet detta förhållande till Rikets Ständers
grundlagsenliga behandling vördsamt anmäla) med inbjudning till Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet att sig efter de tvänne öfriga Stånden foga*
Derjemte har Utskottet, för den händelse, att berörda inbjudning icke blifver
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet antagen) ansett sig böra)
för ärendets vidare behandling genom omröstning i Förstärkt Konstitutions-Utskott)
vördsamt till Rikets Ständers godkännande framställa följande
Voterings-proposition:
Den, som vill, att det af Konstitutions-Utskottet uti Memorialet N:o 33
framställda, af Preste- och Bonde-Stånden bifallna, förslag till ändring i 14 §
Bih. lill R. St. Prot. 1859 & 1860. 3 Sami. 13 Haft. X
3 KonetituHom-Ultkotlett Memorial N;o 47.
1 momentet Riksdags-Ordningen, skall blifva hvilande till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag, röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner Nej, är berörda Grundlagsändrings-förslag förkastadt.
Stockholm den 9 Juli 1860.
X:o 47.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 11 Juli 1860, kl. 5 •, m.
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af Riks-Ståndens beslut,
rörande det af Konstitutions-Utskottet, tili Memorialet N:o
54, framställda förslag till tillägg uti 75 § Riksdagsordningen.
Vid föredragning af Konstitutions-Utskottets, uti Memorialet N:o 34, afgifna
förslag till tillägg uti 73 § Riksdags-Ordningen, angående förstärkning af sammansatt
Utskott, har, enligt hvad Konstitutions-Utskottet tillhandakomma utdrag
af Riks-Ståndens protokoll för den 22 och 27 nästlidne Juni utvisa, blifvit af
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden förkastadt; men af
Bonde-Ståndet antaget, att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Då dessa skiljaktiga meningar icke kunna sammanjemkas, får Utskottet detta
förhållande till Rikets Ständers grundlagsenliga behandling vördsamt anmäla;
hvarjemte Utskottet, för den händelsen, att Riks-Stånden komma att uti detta
ärende vidhålla sina förut lättade beslut, anser sig böra, för frågans vidare grundlagsenliga
behandling genom omröstning uti Förstärkt Konstitutions-Utskott, lika
vördsamt till Rikets Ständers godkännande framställa följande
Voterings-propositioR;
Den, som vill, att det af Konstitutions-Utskottet, uti Memorialet N:o 34
framställda, af Bonde-Ståndet godkända förslag till tillägg i 73 § Riksdags-Ord
-
Konslituliont-Ultkollfts Memorial N:o iS. 8
ningen, angående förstärkning af sammansatt Utskott, skall blifva hvilanda till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner Nej, är nämnda grundlagsändrings-förslag förkastadt.
Stockholm den 9 Juli 1860.
u\:o 49.
Ank. till Exp-TJtsk. den lt Juli 1860, kl,
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af Riks-Ständ ens beslut,
rörande det, uti Ko n s iil u lion s-U Isko (tets Memorial N:o 35
framställda förslag lill åtskilliga ändringar i Riksdagsordningen,
angående Ridderskapet och Adelns representationsrätt.
Utaf ankomna utdrag ur samtliga Riks-Ståndens protokoll för den 22 och
27 nästlidne Juni, har Iionstitutions-Utskottet inhemta!, att dess, uti Memorialet
N:o 35 afgifna, förslag till åtskilliga ändringar uti Riksdags-Ordningen, angående
liidderskapet och Adelns representationsrätt, blifvit af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet förkastadt, men af Borgare- och Bonde-Stånden antaget att
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag; Och sorn den emellan
Riks-Ståndens olika beslut befintliga skiljaktighet icke låter sig sammanjemka,
får Utskottet, med vördsam anmälan till Rikets Ständer om detta förhållande,
inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, att uti denna fråga sig
efter de öfrige tvänne Stånden löga; samt, för den händelse denna inbjudning
icke skulle antagas, och ärendet sålunda kommc att afgöras genom omröstning
4 KunstitttUens-lilskoUets Memorial 49. .
i Förstärkt Konstitutions-Utskott, till Rikets Ständers godkännande öfverlemna
följande förslag till
Votcrings-proposftion:
Den, som vill, att det af Konstitntions-Utskottet, uti Memorialet N:o 35
framställda, af Borgare- och Bonde-Stånden godkända, förslag till åtskilliga ändringar
i Riksdags-Ordningen, angående Ridderskapct och Adelns represvntatio.
.srätt, skall blifva hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag,
röste
Ja;
Den det ej vill, röste
A^-
Vinner Nej, är nämnda grundlagsändrings-förslag förkastadt.
Stockholm den 9 Juli 1860.
JM:o -#.9.
Arik. till Exp.-Utsk. ilen 11 Juli 18(10, kl. 5 e. m.
Memorial lill Rikets Ständer, i anledning af Riks-S tandens hesla t,
närande del uti l\ o n s lila lion s -Ut skotte t s Memorial N:o 38
framställda förslag till ändring i Riksdags-Ordningens
föreskrifter om Preste-Sldndels representationsrätt.
Genom Konstitutions-Utskottet meddelade Utdrag af samtliga Riks-Ståodens
protokoll ftir den 27 nästlidne Juni och deli 4 innevarande månad;, rörande föredragning
af Utskottets Memorial N:o 38, med förslag till ändring i RiksdagsOrdningens
föreskrifter om Preste-Ståndets representationsrätt, har Utskottet inh
cm ta t, att berörda förslag blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden antaget att
KonslilVflions-Utskollels Memorial N:o 4!K
5
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, men af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet till Utskottet återförvisadt; från Ridderskapet och
Adeln, med förklarande såsom Ståndets gemensamma tanke, att 13 § Riksdagsordningen
borde undergå en sådan förändring, att de ordinarie lärare vid elernentar-läroverken,
som ega presterlig befordringsrätt, komme att gemensamt med
kyrkoherdarne välja riksdagsmän inom Preste-Ståndet; —• samt från PresteStåndet,
med förklarande såsom Ståndets gemensamma tanke:
l:o att den nuvarande lydelsen af första punkten i lista momentet af 13
§ Riksdags-Ordningen bibehålies oförändrad, men att andra punkten i samma
moment ändras i den syftning, att öfrige ordinarie prestman uti hvarje stift, äfvensom
i Stockholm, ina vara berättigade, om de det åstunda, att inom sig välja
en fuilmägtig;
2:o att till 2:dra momentet, hvilket, i enlighet med hvad Utskottet ock
hemställt, förbi ifver vid nuvarande lydelse, fogas en ny punkt, eller till denna
§ ett nytt moment, af innehåll, att till de i dessa momenter uppräknade valklasser
komma att läggas tvänne nya, nemligen af ordinarie lärare vid elementar-läroverken,
så vidt de ega presterlig befordringsrätt, och af Läkare, hvilka
genom allagd Licentiat-examen blifvit till läkare-konstens utöfvande behörigen
legitimerade. Dessa nya klasser utse, hvar inom sig, lärarne vid elementarläroverken
fem och Läkarne fyra ledamöter till Riksdagsmän i Preste-Ståndet.
Och liar Preste-Ståndet derjemte anmodat Utskottet att inkomma med förslag till
de stadgande!), som för verkställigheten af en sådan förändring i Preste-Ståndets
representation kunde linnas erforderliga.
Enligt Konstitutions-Utskottets uppfattning, kan någon satnmanjemkning icke
ega rum emellan dessa skiljaktiga meningar, af hvilka en hvar utesluter de
tvänne öfriga. Utskottet, får till Rikets Ständers grundlagsenliga behandling vördsamt
anmäla den oförenliga skiljaktighet emellan Riks-Ståndens särskilda meningar,
som i denna fråga förefinnes, samt inbjuda Ridderskapet och Ädeln samt
Preste-Ståndet att sig efter de öfriga tvänne Stånden foga; Och får Utskottet,
som anser sig icke tillkomma att afgifva förslag till de redaktions-förändringar i
Riksdags-Ordningen, som må kunna blifva en följd af Preste-Ståndets gemensamma
tanka, derjemte, för den händelse att denna inbjudning icke antages, samt
frågan således komme i det skick, att dess afgörande blifver beroende på omröstning
i Förstärkt Iionstitutions-Utskott, — vördsamligen till Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet hemställa, om icke de, hvar för sig, täcktes verkställa
en sådan redaktion af sina särskilda meningar, att dessa måtte kunna oförändrade
intagas uti de blifvande voterihgs-propositioncrna.
Stockholm den 9 Juli i 860.
6
k'ortslitutions-Utskottet t Memorial Ar:o 50.
J\:o 30.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Juli 1860, kl. 5 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med voterings-proposilion i fråga om
det uti Ronstitutions-fJIskottets Memorial N:o 32 framställda
förslag till ändring i 14 g 3 momentet Riksdagsordningen.
Sedan Konstitutions-Utskottets, uti Memorialet N:o 32 afgifna, förslag till
den ändring i 14 § 3 momentet Riksdags-Ordningen, att rättighet, att deltaga
uti val till Riksdagsman inom Borgare-Ståndet och dervid vara valbar, måtte
tillerkännas den egare af hus och tomt i stad och den egare och innehafvare af
stadsjord, som Frälseman är eller till Preste-Ståndet hörer, — blifvit af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden antaget att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag; men af Preste-Ståndet förkastadt;
Och samtlige Riks-Stånden, enligt hvad Konstitutions-Utskottet tillhandakomna
protokolls-utdrag för den 30 nästlidne Juni utvisa, med vidblifvande af sina förra
beslut, lagt till handlingarne Memorialet N:o 4ö, innehållande anmälan om oförenligheten
af Ståndens skiljaktiga meningar samt inbjudning till Preste-Ståndet
att sig efter de öfriga tre Stånden foga; så får Utskottet, för frågans vidare
grundlagsenliga behandling, genom omröstning i Förstärkt Konstitutions-Utskott,
tili Rikets Ständers godkännande vördsamt hemställa följande
KonaUtulions-Vtikatleti Memorial X:o so.
7
Voterings-proposition ••
Den, som vill, att Konstitutions-Utskottets, uti Memorialet N:o 32 framställda,
af Ridderskapet, och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden godkända,
förslag till ändring i 14 § 3 momentet Riksdags-Ordningen, skall blifva hvilande
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, röste
Ja;
Den det ej vill, rösta
Nej;
Vinner Nej, är berörda grundlagsändrings-förslag förkastadt.
Stockholm den 9 Juli 18GG.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1860.
(tomt ilut itms-IJi skol helt Memorial Aro $1.
L
IM:» 51.
Ant. tili Exp.-Utsk. deu IW Juli IStiO, kl. 1, e. m.
Memorial lill litke Is Ständer, med förslag till ändring ii § It
momentet och 4 § '2 momentet Tri/ckfiihets-förordningnn)
ont aflemnande al exemplar utaf tryckta arbetet/.
I samma mån vetenskapernas vigt och betydelse för samhället vunnit erkännande.
har äfven Staten ansett sig pligtig, att stifta särskilda inrättningar
för befordrande af vetenskapernas ytterligare utveckling och utbredning. Bland
<les«a intaga onekligen de offentliga b bliotheken ett ganska Väsendtligt rum. Genom
dem öppnas för vetenskapsmannen ett fält. till verksamhet;, som skulle vara
för honom slutet, om han nödsakades att inskränka sig tili de samlingar, han
sjelf kunde åstadkomma. Men, ehuru de offentliga bibliotheken lätt kunna i
rikedom och mångfald vida öfverträffa hvad den enskilde förmår, hafva dock,
särdeles under de sednaste århundraden, litteraturens alster vuxit till den grad
samt synas än ytterligare vara i så hastigt tilltagande, att äfven det rikast donerade
b i b 1 i o t h e k icke mägtar förvärfva sig allt, som trvckes och utgifves uti
alla länder. Derföre har man oek blifvit tvungen att, i fråga om främmande
länders litteratur, inskränka sig till de .arbeten; sorn i ett eller annat hänseende
egde någon framstående eller utmärkande egenskap. Fastän man således mäst
öfvergifva hoppet att kunna erhålla i allo fullständiga biidiotiiek, liar nian dock
trott sig böra eftersträfva en sådan fullständighet i hänseende till -den inhemska
litteraturens alster. Hvarje särskildt folk har sitt särskilda, från de öfriga folkens
iner eller mindre skiljaktiga, skaplynne och civilisationen tager derföre äf«
Uih. lill R. St 1‘rot. 1889 åt 1860. 3 Sami. U lläfi
KontHlutions-iltkollels Memorial A':o St.
veil fri olika riktning oell utvecklar sig på olika sätt Iros hvarje folkslag. En
fullständig kännedom om ilen väg ett visst folk följt, för att hinna dess innehalvande
ståndpunkt, samt om de framsteg och de förirringar, sorn det derunder
gjort, måste ega ojemförligt största intresset för detta folk, enär kunskapen
otn det förflutna obestridligen är den säkraste ledaren vid valet af banan för
framtiden. Kunskapen om ett folks lynne, tänkesätt och öden, samt de förändringar
dessa under tidernas lopp undergått inhemtas säkrast genom en jemförelse
mellan dels samtida författare af olika tanke- och uppfattningssätt, dels
ock mellan författare från olika tidsperioder. Härvid äro likväl af vigt icke
biott arbeten af de mera utmärkta författarne, utan äfven de af dem, som egt
en ganska underordnad förmåga och bildning. En viss tidsperiods herrskande
asigter afspegla sig ofta trognare hos de författare, som endast obetydligt höjt
sig {ifver den stora hopen, än hos dem, sorn vida skridit framom sin samtid.
För att rätt bedöma en viss tid, dess tänkesätt och orsakerna till inträffade
händelser, kan 'man icke sakna de källor, som finnas uti tryckta arbeten af ingen
eller högst ringa egen verklig förtjenst, men hvilka dock, såsom varande en
bild af föreställningssättet hos någon viss klass personer på den tiden, kunna
någon gång lemna nyckeln till lösning af gåtor, sorn annars komtne att ständigt,
blifva oförstådda. En mer eller mindre klar insigt om dessa förhållanden har
förmått lagstiftande magten i nästan alia Europeiska länder att anbefalla, det utaf
alla inom landet tryckta böcker och skrifter skulle ett visst antal exemplar kostnadsfritt
aflemnas till offentliga bibliothek. Så har äfven skett i vårt fädernesland.
Redan i 1661 års Kansli-ordning stadgades, att af böcker och skrifter,
söm trycktes och bragtes i ljuset, skulle två exemplar af hvarje skrift, straxt,
efter det de blifvit tryckte och innan exemplaren distraherades, sändas till Kansliet,
ett för Riks-archivum, ett för Bibliotheket, och ålades det Kansli-kollegium
att tillse alt denna föreskrift uppfylldes. Genom Förordningen den 11 Juli 1694
utsträcktes Riks-arkivots och Kongl. Bibliothekets rätt att erhålla ixernplar af
allt, som trycktes, äfven till Universitets-biLliotheken. Denna bestämmelse har
sedermera blifvit än ytterligare utvidgad, och nu gällande Tryckfrihets-förordning
stadgar i 1 § 1 I momentet, att af allt hvad sorn tryckes Boktryckaren
skall vara pligtig, att ifrån upplagan aftaga otdt utan betalning aflemna så många
exemplar, att Justitie-Stats-ministrrn, de under riket lydande Universitetet'. Kongl.
Bibliotheket, Riks-arkivet och Veten.-kaps-akademien erhålla ett hvardera; men
art, om något verk är atföljdt af kostsammare pianeher, sådana dock må endast
tor Kongl. Bibliotheket ovilkorligen aflemnas.
Konstitutions-Utskottet, hvars uppmärksamhet genom en inom Utskottet väckt
motion blifvit fästad å föreskrifterna i nämnda lagrum, har vid en närmare granskning
af desamma, funnit dem icke ega, hvarken den omfattning eller den bestämdhet,
som fordrades för att säkert vinna det mål lagstiftaren åsyftat.
Konslituiions-LHikoUtlg Memorial N:<> 31.
3
Viii ilen tidpunkt, då nu gällande Tryekfrihets-förordning författades, känd»
mari egentligen endast boktryckerikonsten såsom medel att trycka och mångfaldiga
handskrifter; men under den derefter förflutna tiden hafva stentryckerikonsten
och åtskilliga andra mekaniska och kemiska sätt flir afdrag af skrifter och
bildteckningar blifvit dels uppfunna, dels mera allmänt kände och utöfvade. Då
nu Tryckfrihets-förordningen endast nämner Boktryckare såsom pligtige att aflemna
fri-exemplar af hvad sorn trycke», hafva idkare af sednare tiders tekniska
anstalter för tryckning af denna omständighet hemtat anledning att undandraga
sig uppfyllandet af berörda skyldighet, hvilken de förmenat icke åligga dem,
utan att föreskriften derom endast gällde Boktryckare. Vid särskilda tillfällen
hafva ock uppkommit tvister örn nämnda föreskrifts rätta tillämpning. Med särskild
hemtad anledning af gjord anmälan derom att åtskilliga innehafvare af
koppar- och stentryckerier i riket underlåtit, att. vederbörligen till Kongl. Bibiiotheket
aflemna sådana genom deras stentrycks- eller koppartrycks-pressar åstadkomma
tillverkningar, hvilka ej åtföljt i bokpress tryckta skrifter, har JustitieStats-ministern,
till följd af den honom updragna tillsyn öfver Trvkfrihets-förordningons
efterlefnad, genom Utslag den 150 Juni 1852, till vederbörandes efterrättelse
meddelat, att som, i anseende till det sätt, hvarpå sten- och koppartryck
verkställas och exemplar af dymedelst åstadkomna arbeten mångfaldigas,
Tryckfrihets-förordningens stadganden i allt hvad angar Boktryckare och boktryckerier,
jemväl afse och ega tillämpning å Sten- och Koppartryckare, jemte deras
tryckerier, så att med hvarje å koppar eller sten anbragdt och sedermera
genom tryck utfördt samt under allmänhetens ögon lagdt arbete, som kan hänföras
under de i samma Förordnings 1 § 1 moment bestämda egen
skap
och benämning af skrift, bör förfaras pä enahanda sätt, som blifvit til!
iakttagande föreskrifvet rörande hvad i vanlig bokpress är vordet tryckt, deraf
alltså följde, att, så vida omförmälde Koppar- och Stentryckare låtit frän sjua
tryckerier utgå samt under allmänhetens ögon lägga något af förenämnda egenskap,
de varit, enligt Tryckfrihets-lörordningens stadgande i 1 § 11 momentet,
pligtige, att. inom den tid och vid det äfventyr, som finnas bestämda i Kongl.
Majits till Hof-kan.ileren aflåtna nådiga Bref af den 16 April 1817, — till Kongl.
Bibliotheket, om hvars rätt fråga hos Justitie-Stats-ministern då ensamt vore
väckt, aflemna exemplar, med undantag endast, för sådana genom tryckpress
åstadkomno tillverkningar, derå, jemlikt 1 § 10 momentet af samma Förordning,
namn och tryckningsort ej behöfva utsättas.
Hvad Justitie-Stats-ministern sålunda påbjudit står (»tvifvelaktigt i full öfverensstämmelse
med Grundlagens anda och lagstiftarens afsigt; men dä Regeringsformens
815 § och Riksdags-ordningens 75 § bjuda, att någon gällande förklaring
af Grundlagarne icke kan stadgas i annan ordning, än den, som är bestämd
för sådan lags stiftande, upphäfvande elier förändring, samt Grundlagarne
4
honsliiulinns-LlsHollels Memorial AV) SI.
dessutom i hvarje särskildt fall skola elter deras ordalydelse tillämpas, qvars fat
ännu verkningen af den alltför litet omfattande bestämmelsen i TryckfrihetsFörordningens
berörda föreskrift, hvilken i sig fortfarande bär frö till tvister
om och huru vidsträckt den deri omnämnda skyldigheten, att aflemna fri-exetrtplar,
bör tillämpas på andra, än egentliga Boktryckare. Då nu dessutom Justi
tie-Stats-ministerns ofvananförda Utslag endast omtalar titen- och Koppartryckare,
men tiyckning af skrifter numera later verkställa sig äfven genom
hvarjehanda andra medel och ytterligare ännu andra, hittills okända, möjligen
kunna uppfinnas, torde Tryckfrihets-lörordningens föreskrift i omförmälda afseende
bora göras sä omfattande, att någon tvist om dess rätta tillämpning^ icke
vidare ma kunna uppstå. Sådant har Utskottet trott skola kunna ske genom
en bestämmelse af den vidsträckta omfattning, att den gällde allt slags tryck.
Sednare punkten af ifrågavarande lagstadgande lemnar jemväl rum för misstydning.
Denna punkt liar följande lydelse: »Ar något verk åtföljd t af kost
sammare
planoher. må sådana dock endast för Kongl. Bibliotheket ovilkorligen
r aflemnas.» En ordagrann tolkning häraf gifver vä! vid handen, dels att alla
piancher, sorn åtfölja tryckta verk, skola till Kongl. Bibliotheket aflemnas, dels
ock att sådana piancher, som icke äro kostsammare, jemväl böra aflemnas till
öfriga i momentet uppräknade institutioner: men då uttrycket: v kostsammare'
är i hög grad svälvande och någon grund för begreppets bestämmande icke blifvit
i lag framlagd, har man deraf hemtat anledning att undandraga sig åtlydnad
af detta lagens bud. En elei Boktryckare hafva nemligen helt och hållet vägrat
att till någon annan af de omnämnda institutionerna, än Kongl. Bibliotheket,
aflemna dylika piancher. ehvad de varit mer eiler mindre kostsamma, och dervid
hafva vederbörande vanligtvis låtit det bero, enär någon måttstock för bedömandet.
huruvida plancherna vore att anse för kostsammare, icke förefunnes,
och man således icke eller kunde förutse utgången af en väckt tvist härom.
De verk. sorn sålunda aflemnas, utan att vara åtföljda af tillhörande piancher,
kunna vanligtvis i sådant skick icke läsas och förstås, och texten förlorar dä
ålit värde. Sorn nu sådana piancher dessutom i allmänhet icke äro i bokhandeln
tillgänglige utan i förening med texten, kunna bibliotheken, om de önska
komplettera ett verk genom inköpande af de texten tillhörande piancher, icke
göra sadant. utan nödgas tillhandla sig hela verket, hvarigenom den besparing
i kostnad för det allmänna, som är stadgandets syftemål, beit och hållet, förfelas.
Skälet hvarföre frän den allmänna föreskriften om skyldighet att aflemna
exemplar blifvit gjordt undantag för kostsammare piancher, synes böra sökas uti
lagstiftarens betänklighet att ålägga förläggare eiler författare en så dryg afgäld
till det allmänna, sorn den. hvilken vid Tiyckfrihets-förordningens stadfästande
var förenad med förfärdigandet af piancher, hvilka dä i allmänhet utgjordes af
kopparstick. Detta skäl har likväl sedermera till stor del förfallit, enär numera
kiinstitution/-Utskottets Memorial IS:o il.
5
plancher, som bifogas tryckta arbeten, i allmänhet åstadkommas genom stentryck,
hvilket är vida billigare, än den förr vanliga koppargravyren. Utskottet har
derföre trott att det gällande undantaget numera kunde, utan att derigenom någon
alltför stor börda ko ninie att drabba vederbörande förläggare, upphäfvas,
helst om pä samina gång antalet exemplar, som skulle kostnadsfritt aflemna*,
blefve förminskadt. 1 öfverensstämmelse med denna åsigt har Utskottet ansett
sig böra framställa förslag tili en sådan förändring, att den skyldighet, sorn nu
gäller i fråga om tryckta skrifter, komme att utsträckas till planch er och musikal
i er, 0111 hvilka sednare Tryck frihets-förord ningen för närvarande icke lernnar
någon föreskrift.
Vidare kan emot merberörda lagrum anmärkas, att detsamma delsieke innehåller
några bestämmelser om tiden, hvarinom det foreskrifna aflemnandof bör
ske, dels icke eller stadgar något ansvar för underlätet fullgörande af denna
skyldighet. Genom denna brist i lagstadgandets fullständighet, har verkan af
lagbudet blifvit stundom nära nog tillintetgjordt. Åtskilliga Boktryckare hafva
nemligen alldeles underlåtit aflemna pligt-exemplar, och vid erhållna påminnelser
om deras skyldighet i detta hänseende, hafva de invändt, att, dä Tryckfrihetsförordningen
icke bestämde någon tid för aflemnandet, borde icke heller något
ansvar kunna följa på en underlåtenhet, hvilken när som helst kunde afhjelpa*.
För att befordra verkställigheten af föreskriften i oftanämnda 11 moment i 1 §
Tryckfiihets-förordningen, har Kongl. Majit, uti nådigt Bref den 16 April 1817,
till dåvarande Ilof-Kanslern. förklarat, att den i samma moment Boktryckare
ålagda skyldighet skulle af de i hufvudstaden befintliga boktryckerier vara fullgjord
inom sex månader, och af de i landsorten inom ett är efter det en tryckt
skrift blifvit utgifven, vid lika vite, 50 Rdr, hvarmed 4 g 2 momentet Tryckfrihets-Förordningen
belägger försummelse att aflemna det exemplar, sorn IlofKanslern
(numera Justitie-Stats-ministern) tillkommer, samt att frågor härom skulle
behandlas såsom andra i 4 § 4 moment nämnda ordningsmål, hvilka tillhörde
Jlof-kanslerns (numera Justitie-Stats-ministcrns) uptagande och afgörande. Ehuru
Kongl. Majlis Högsta Domstol uti förekomna lall tillämpat föreskriften i detta
Kongl. Bref, hafva dock åtskilliga Boktryckare nekat att ställa sig berörda Kongl.
Bref till efterrättelse, under invändning att detsamma icke kunde emot Grundlag
tillerkännas gällande kraft.
Utskottet, sorn icke kunnat undgå att finna en brist uti Tryckfrihetsförordningens
föreskrift i nämnda hänseende, har, i betraktande af sättet för Grundlags
förklaring och tillämpning, anlett att denna brist rätteligen borde afhjelpa* genom
införande af ett fullständigare stadgande i sjelfva lagtexten; och har Utskottet
trott att detta stadgande kunde affatta* i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med nyss anförda Kongl. Bref, dock att ansvaret för försummad! iakttagande af
6
Konslitutiont-Uiskotteis Memorial IV:o ■’> /.
föreskriften blefve, enär en sådan förseelse vore af rnindrp betänklig art, än deli
i 4 §:ns 4 inomen t omnämnda, neilsatt till endast 25 Kdr.
Uti åtskilliga andra länder finnes stadgande derom, att arkiv-exemplaren
skola vara tryckta på skrifpapper, eller ock, då upplagan tryckes på olika sorters
papper, på den bästa af dessa sorter. Vår Tryckfrihets-föronining innehåller
icke någon föreskrift om arkiv-exemplarens beskaffenhet. Dä det nu visat
sig, att åtskilliga Boktryckare deraf tagit sig anledning att gäcka lagens
stadgande, genom att aflemna exemplar, sorn varit i sådant skick, att de icke
lämpligen kunnat i offentliga bibliothek förvaras, torde en bestämmelse om dessa
exemplars fullständighet och felfrihet vara af förhållandena påkallad.
Sedan Utskottet sålunda genomgått de hufvudsakligaste anmärkningar, sorn
blifvit framställda emot Tryckfrihets-förordningens bestämmelser om skyldigheten
att aflemna exemplar af tryckta arbeten till vissa uppräknade institutioner, och
Utskottet derunder funnit skäl att föreslå denna skyldighets utsträckning i vissa
hänseenden, har Utkottet jemväl trott sig böra tillse om icke någon inskränkning
i det nu bestämda antalet exemplar skäligen må kunna ske, samt vederbörande
förläggare beredas en lindring, sorn i någon man motsvarade förökningen i skyldigheter.
Härvid har det icke undfallit Utskottet, att föremålet flir Riks-arkiveis
och Vetenskaps-akademiens verksamhet icke fordrar bibliothek, som omfattar aila
litteraturens grenar, utan är deras behof i detta afseende inskränkt till sådana
arbeten, som afhandla eller beröra vissa särskilda vetenskaper. Fråga har sålunda
framställt sig huruvida icke nämnde institutioner tillskyndas större skada och besvär,
än verkligt gagn genom den rätt, sorn blifvit dem tillerkänd, att erhålla
exemplar af allt hvad inom riket tryckes och utgifves. Då nu i allmänhet med
hvarje rättighet måste vara förenad motsvarande skyldighet, hafva ock nämnde
institutioner ansett sig vara, till följd af berörda dem i lag tilldelade rättighet,
pligtige att bevara och ordna de tryckta arbeten, som till dem »Hemnäs. För
detta ändamål erfordras likväl icke blott utrymme till biblioteksrum, utan äfven
arbete för böckernas förtecknande, ordnande och bevarande; men i begge dessa
hänseende eger hvarken Riks-arkivet eller Vetenskaps-akademien till sin disposition
mer, än*hvad ernåendet af egentliga målet för deras verksamhet klafver.
Att de uppoffringar, som af berörde institutioner, flir åtnjutandet af meranämnda
rättighet, måste göras, i verkligheten icke äro obetydliga, dertill torde man kunna
sluta af den omständigheten, att, enligt hvad Svensk bibliografi lör år 1858 utvisar,
trycktes och utgåfvos samma är här i riket icke mindre än i,357 särskilda arbeten
Uti Riks-arkivet lärer också ordnandet och fördelningen af årstrycket taga en tjet -  stemans odelade arbete i anspråk; och sådant, ehuru hans biträde ganska vid
kunde erfordras vid Riks-arkivets egentliga samlingar. Härtill kommer ytterligare
att bland de arbeten, sorn bär i riket utgifvas, endast ett ganska ringa antal
eger något intresse för Riks-arkivet och Vetenskaps-akademien, samt att dessa in
-
Kiinslilulions-ltiiliiidtls Memorial A.<» St.
7
sti tu l ion or utan tvifvel skulle kunna, när de sådant åstundade, af Justitie-Statsminislern
erhålla det exi mplar, som blifvit till honom allenmadt: och äfven örn
sådant nilson sans icke läte sis söra. klefve den utsift. sorn tillskyndades dem
“ ~ ~ ~ ~ r* «/
Senom inköp af dylika arbeten, af högst underordnad betydelse och icke i näSon
man jemförlig med de uppoffringar, smil blifva en följd af ifrågavarande rättighets
åtnjutande. Under sådana förhållanden har Utskottet trott sig åsyfta
Kilo-arkivets och Vetenskaps-akademiens fördel; då det framställer förslag om upphäfvandet
af föreskriften om Boktryckares skyldighet att till nämnde institutioner
aflemna fii-exemplar af tryckta skrifter.
Vid ifrågasatt förändring af 1 § 11 momentet Tryck frihets-förordningen,
har Utskottet trott sig destohellre kunna till borttagande ur detta lagrum föreslå,
stadgandet om exemplars aflemnande till Justitie-Stats-ministern, som föreskriften
härom med dess närmare bestämmelser redan finnes uti 4 § 2 momentet.
Derjemte har Utskottet ansett sig höra äfven i sistnämnde lagrum införa bestämmelser,
öfverensstämmande med de förändringar, som vidtagits med 1 Éjrns 1 1 moment.
1 betraktande af hvad sålunda blifvit anfördt och för att kunna verkliggöra
den genom föreskriften i 1 § 1 1 momentet Tryckfrihets-förordningen åsyftade
fördel lör det allmänna, utan att onödigtvis betunga de pligtskyldig?, får Utskottet
till Rikets Ständer vördsamt framställa följande förslag till ändring uti
lYjckfäiSic^-Förordiiingen.
(nuvarande lydelse ) (den föreslagna lydelsen.']
lim. Af allt hvad som tryckes vare liro. Af allt hvad sorn trvckes. ehvad
Boktryckaren pligtig, att från oplagan af- dal dr skrifter, planche/' eller musikataga
och utan betalning aflemna sä mångå lier, vare Boktryckaren, eller, dit tryckexemplar.
att J ustitie-Stats-M inis tern, /ungan sker anno/ ledas nn medelst hok
de
under Riket lydande Universiteter, press, verkstadens egare, pligtig, att
Kongl. Bibliothekot, R/ks-arkivrl och Fe- från upplagan aftaga och utan betalning
tenskaps-Akademien erhålla ett hvardera, aflemna, i Slockholm inom sex måna/ler
Ar ni/gol reik a t följd t al :■ os/satnmare och i landsorten inom ett är, så många
planche/-, n.ä sådana dock endast får fullständiga och felfria exemplar, att
/tong/. Il/hl otheket ovilkorligen a flen/* Kongl. Biblioteket och de under Riket
nas. lydande Universitetet erhålla ett hvardera.
Underlåter någon detta, bote får hvarje
sursk/ldl fall Tjugufem Riksdaler och
vare ända pligtig att, rid enahanda
ansvar, inom ny förelagd tid, l/chåriga
exemplar aflemna
s
Konsli/Hliona-llshotlets Memorial ,\:o SI.
2:o. Till liefrämjande af detta ändamål,
vare härmed till ovägerlig efterrättelse
föreskrifvet, att i samma stund, ej
sednare än en skrift till försäljning eller
spridande, på hvad annat sätt som helst,
utgifves, skall ett exemplar aflemnas, i
Stockholm til! Justitie-Stats-Ministern, och
i hvarje annan ort till hans förordnade
Ombud. Boktryckare, som denna föreskrift
uraktlåter, bote hvarje gång Femtio
Riksdaler, och om han, utan att vara
försedd med Justiti-Stats-Ministerns bevis
om gjord anmälan af ett Dagblad eller
Periodisk skrift, desamma trycker, bote
Ett Hundra Riksdaler, och skriftens lifgifvande
inställes, intill dess Utgifvaren
iakttagit hvad ofvanföre derom stadgadt är.
Stockholm den 12 Juli 1860.
2:o. Till befrämjande af detta ändamål
— — — — — — —•
sednare än Skrifter, M usikalier och
Pln/icher till försäljning eller spridande,
förordnade Ombud. Boktryckare. elter,
da tryckningen skett annorledes, än
genom bokpress, verkstadens egare, sorn
denna föreskrift underlåter — —• —
stadgadt är.
Reserva lione r:
Herr T/i. Munck af Rose, schiöld har velat hafva tillkännagifvet att han
icke tillstädes varit i Utskottet, då beslutet fattades.
af Friherre J. G. Paykull: Utskottet har föreslagit borttagande ur 1 §
1 I morn. T ryck frihets-förordn ingen af elen meningen att om ett verk är åtföljdt
af T kos (sant///are planche/” dessa endast till Kongl. Bibliotheket må aflemnas.
En utgifvare af ett tryckt arbete skulle således vara förbunden att äfven af de
dyrbaraste plancher, utan någon ersättning, hädanefter aflemna fyra fullständiga
exemplar, hvilket jag för min del finnér vara en beskattning, sorn icke är med
billighet öfverensstämmande. Verk, åtföljde af sådane kostsammare plancher,
hafva utgifvits flere i vårt land och torde icke heller framdeles uteblifva, helst
den typografiska konsten i sednare tider betydligt utvecklats. Medgifvas måste
visserligen att det i nu gällande grundlagstext begagnade ordet rkostsammare*
kan i viss mån vara obestämdt, men det innebär dock någon säkerhet för en
författare eller förläggare att ej blifva pä ett alltför hardt sätt behandlad. Hela
detta öfverlemnande gratis af exemplar till flere auktoriteter än till Justitie-Stats
ministern
eller hans Ombud Iean i öfrigt visserligen vara nyttigt för bibiiothe
kerne,
men torde dock svårligen kunna anses hvilande på någon rättsgrund.
Jag finnér häruti en förökad anledning att reservera mig emot beslutet för så
vidt det rörer de »kostsammare plancher ne.*
STOCK HOLM, typografisk* förening ess boktryckeri, 186(1,
Konstitidions-Utskottets Memorial N:o 52.
1
JW 5*.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Juli 1860, kl. 10 f. m.
Memorial till Rikets Ständer, vied förslag till ändring i 16 och SS §§.
Riksdags-Ordningen, mande vilkor en för valbarhet till Riksdagsman.
Allt sedan samhällsförfattningen erhållit den utveckling, att representant-församlingar
trädt i stället för folkförsamlingar, har den frågan framställt sig, huru
man genom lagstadganden skulle kunna göra sig försäkrad derom, att representationen
verkligen komine att uttrycka folkviljan, eller de upplystares af folket tänkesätt
och önskningar. I allmänhet har man varit ense derom, att hos folkrepresentanterne
borde finnas både sann upplysning och sjelfständighet, så att de icke
blott kunde uti förekommande fall bedöma hvad det allmännas bästa fordrade, utan
äfven egde det oberoende och den karaktersfasthet, att de icke läto förhållanden,
främmande för saken, inverka på sig, vid afgifvandet af sina röster. Härigenom
har frågan blifvit egentligen den, huru skall man kunna vinna någon slags säkerhet
derför att representationen komme att bestå af endast upplyste, sjelfständige
och sannt fosterländskt sinnade män? Att anställa omedelbarlig undersökning huruvida
representanterne ega dessa egenskaper, har man funnit overkställbar^ men
derför icke öfvergifvit allt hopp att kunna nå sitt mål på annan väg. I stället för
dylika omedelbara undersökningar, har man trott sig finna, att det gäfves yttre omständigheter,
af hvilka man i allmänhet kunde sluta dertill att dess innehafvare
jemväl, åtminstone i någon mån, egde de egenskaper, som fordrades af en folkrepresentant.
Såsom sådana yttre kännetecken har man betraktat en viss börd,
vissa embeten, utöfvandet af särskilda yrken, innehafvande af fast egendom m. m.
Ibland dessa har innehafvandet af en större förmögenhet, antingen i fast eller lös
egendom, varit den omständigheten, å hvilken största afseendet i de flesta länder
blifvit fästad. Man har ock, till följd deraf, i många statsförfattningar bestämt, för
rättigheten att deltaga i val till representant, såsom vilkor, egandet af antingen fast
egendom eller ock en årlig inkomst, icke understigande ett visst belopp. Dock har
detta icke ansetts tillräckligen tryggande, utan liar man trott sig böra vidtaga ytterligare
försigtighetsmått. Skilnad har blifvit gjord emellan förmågan att kunna
Bih. tiU 11. St. Prot. 18511 k 1860. 3 Sand, 17 Höft,
2
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 52.
bedöma en persons lämplighet för representant-kallet samt sjelfva förmågan att
detta kall utöfva. Af sadan anledning hafva olika bestämmelser om valrätt och
valbarhet uppkommit. Der man vida utsträckt valrätten, har man gjort motsvarande
inskränkningar i valbarheten; och så tvertom. Vidare hafva uti de stater,
der representationen är fördelad uti tvänne Kamrar, med olika befogenhet, särskilda
bestämmelser blifvit gjorda för vinnandet af inträde i hvardera kammaren.
Uti vår representation, som, i olikhet med nästan alla andra länders, är fördelad
på fyra särskilda kamrar, med fullkomligt lika rätt, så väl i fråga om motioners
väckande, som om besluts fattande, har rättigheten till representant-kallet blifvit
fästad, dels vid viss börd, dels vid innehafvandet af vissa embeten, dels ock
vid utöfvandet af vissa yrken eller egandet af fast egendom. Till vinnande af inträde
i rikets första Stånd erfordras icke annat vilkor, än viss börd, och de, som
hafva sådan, äro till representant-kallet sjelfskrifne. Behörigheten att kunna representera
uti det andra Ståndet betingas uteslutande, och ined ett enda undantag,
af innehafvande embete, och göres der i tvänne fall skilnad emellan valrätt och
valbarhet. För tredje Ståndet eller Borgare-Ståndet äro valrätt och valbarhet öfver
hufvud lika och göres denna beroende af embete, yrke och egande eller innehafvande
af fastighet; och slutligen fordrar det fjerde eller Bonde-Ståndet, för så
väl valrättighet som valbarhet, uteslutande egandet eller innehafvandet af viss slag
af fast egendom, till hvilket vilkor ytterligare blifvit lagdt det, att den, som skall
få åtnjuta berörda rättigheter, icke må hafva tillhört annat Stånd eller innehaft beställning
i rikets tjenst.
Derigenom att representationen blifvit fördelad uti särskilda stånd, har man
kunnat dels utsträcka valrätten längre än i de flesta andra länder, dels ock bestämma
fordringarne för valrätt och valbarhet hufvudsakligen lika. Riksdags-Ordningen
gör nemligen från denna regel icke andra allmänna undantag, än i fråga
om åldern och religionsbekännnelsen, i så måtto, att man blifver valberättigad vid
21 års ålder, men valbar först vid fyllda 25 år, samt att alla kristna trosbekännare
kunna deltaga i Riksdagsmannaval, men endast de, som tillhöra den rena
Evangeliska eller den Reformerta läran, äro valbara.
I afseende å valbarheten förefinnes dock det särskilda förhållandet, att man
är valbar endast inom det Stånd och inom det valdistrikt, der man eger valrätt.
Då nu de fyra Stånden, vid Riksdagsärendenas behandling, hafva fullkomligt enahanda
befogenhet; och då den, som anses ega erforderliga egenskaper, att utöfva
representant-kallet uti ett Stånd, jemväl borde kunna göra det uti de öfriga Stånden;
har inom Konstitutions-Utskottet af en dess ledamot blifvit väckt förslag till
sådan ändring uti Riksdags-Ordningens föreskrifter, att en hvar, hvilken egde de
egenskaper, som fordrades för behörigheten, att vinna inträde uti ett af representationens
fyra Riks-Stånd, jemväl blefve valbar i de öfriga Stånden.
Vid pröfningen af detta förslag, fästes uppmärksamheten i främsta rummet på
föreskriften i Riksdags-Ordningens 1 §. Enligt denna äro Riksens Ständer Svenska folkets
representanter, och kunna, i utöfningen af sin Riksdagsmanna-befattning, icke bindas
af andra föreskrifter, än rikets Grundlagar. Af detta stadgande torde icke otvetydigt
följa, att ledamöterne af de särskilda Riks-Stånden hafva enahanda och lika
skyldighet, att under utöfningen af representant-kallet endast afse det allmännas
bästa, för hvars skull de särskilda stånds- och korporations-intressena måste vika,
i händelse emellan deras och Statens fördel stridighet uppkomme. Då det således
fordras samma egenskaper af ledamöterna inom de särskilda Stånden att värdigt
Konstitutions-TJtskottets Memorial N:o 52.
fylla sitt kall, såsom representanter: synes det äfven sorn den, hvilken är förklarad
behörig att kunna vinna inträde i ett Stånd, borde kunna göra det jemväl i ett
annat Ständ. För en sådan utsträckning af valbarheten talar dessutom det förhållandet,
att här finnas valkretsar, som bestå af ett ganska ringa antal valmän och
bland dessa stundom icke någon är utrustad med de egenskaper, sorn Riksdagsmannakallet
förutsätter. Vid sådana tillfällen kan den nu gällande inskränkningen i valbarheten
icke annat än kännas tryckande för valmännen, särdeles ifall inom valkretsen
finnes en. till annat Stånd hörande, man, för hvilken valmännen hysa odeladt
förtroende och hvilken af dem anses ega alla för Riksdagsmanna-kallet erforderliga
egenskaper. Man har häremot anmärkt, att en person som egde särdeles
framstående egenskaper otvifvelaktig! icke skulle blifva förbigången af valmännen
uti hans eget stånd. Att sä likväl icke alltid skulle blifva händelsen, kan förorsakas
af flere särskilda förhållanden; och bör man i detta afseende besinna valkretsarnes
olika utsträckning i de särskilda Stånden. 1’v än ne Stånds valkretsar torde
aldrig helt och hållet sammanfalla. Häraf följer äfven, att, i händelse förslaget om
valbarhetens utvidgning antoges till lag, komine dock en väsendtlig olikhet emellan
de särskilda Stånden att ega rum, så att det Stånd, hvars valkrets vore störst,
jemväl ägde största valfriheten. Genom denna större rikedom pä valkandidater
skulle det lätteligen kunna förklaras, om en ganska utmärkt personlighet icke klefve
af sitt eget Stånds valmän kallad till Riksdagsman. Sådant bevisade icke att
hans Ståndsbröder underskattade hans värde, utan blott att de lemnade företrädet
ät en annan, som icke stöde till buds åt valmännen i det Stånds distrikt, som egde
förtroende för den förre. Dessutom torde man icke eller böra alldeles förglömma,
att fall kunna tänkas, då stånds- och korporations-intresset blir så förherrskande,
att befordrandet deraf komine att utgöra hufvudsyftet vid val af Eiksdags-fullmägtig.
När något sådant inträffade, vore det ju naturligt, att den person, som skattade
klass-intresset lägre, än Statens, icke skulle blifva af sitt Stånds valmän utsedd,
äfven om han i öfrigt hade stora och utmärkta förtjenster; men om det då stöde
valmännen uti ett annat ständ öppet, att använda en sådan man såsom sitt ombud,
skulle ju det lända Staten till fördel.
Vidare bör i betraktande tagas det särskilda förhållande, hvaruti liidderskapet
och Adelns medlemmar sig befinna. I allmänhet lärer väl svårligen någon af
dem, åtminstone icke den, som verkligen eger större och mera utmärkta egenskaper,
sakna möjlighet att, ehuru icke sjelf hufvudman, kunna antingen såsom ättemän
eller Fullmägtig erhålla inträdespolett till Riddarhuset; men, sådant oaktadt, finnas
mänga af Adelns ledamöter, som, ehuru för Riksdagsmanna-kallet lämplige, dock
af särskilda förhållanden icke kunna begagna sig af rätten att representera inom
sitt Ständ. Bland sådana förhållanden torde endast behöfva antydas det, att Ridderskapet
och Adelns ledamöter skola pä egen bekostnad uppehålla sig vid riksdag,
hvilken omständighet otvifvelaktig! hindrar mången med stora själsegenskaper
begåfvad frälseman att utöfva representantkallet på Riddarhuset, ehuru han ingalunda
skulle vilja undandraga sig, om han af medborgares förtroende utsåges till
Riksdagsman.
Slutligen har Utskottet ansett sig böra skärskåda det, som, enligt motionärens
uppgift, utgör förslagets egentliga syftemål eller att förbereda en mera genomgripande
ombildning af vår national-representation. Redan länge har det blifvit omtvistadt,
huruvida en sådan förändring för närvarande verkligen vore nödig och
önskvärd, eller icke. Ehuru skiljaktiga meningarne i detta hänseende må vara, lärer
4
Konstitutions-TJtskottets Memorial N:o 52.
dock icke någon kunna förneka, att den lag, sorn bjuder att icke något menskligt
kan oförändradt bestå, äfven gäller våra institutioner. Hvad sjelfva ståndsidéen
beträffar, så visar historien, att den haft sin begynnelse, sin blomstring och torde
nu befinna sig uti aftynande. Stånden, såsom de nu af oss uppfattas, uppkommo
och utbildade sig under en tid, då begreppet stat, såsom utgörande en enhet, ännu
icke klart utvecklat sig. Vid en tidpunkt, då inom samhället icke fanns någon
myndighet, tillräckligt mägtig att upprätthålla lugn och ordning, tvingades de enskilde
att sluta sig tillsammans, för gemensamt försvar, till ständ, korporationer och
skrå m. m. Då gällde medborgaren, i och för sig, icke något; endast sä vida han
tillhörde någon mägtigare korporation, kunde han påräkna skydd. Detta förhållande
aftog i samma män, som Konungamagten vann i styrka och bringade enhet
i samhället, som förut bestått af flera, utaf hvarandra nära nog oberoende, stater
i Staten. Slutligen har man med ingången af detta århundradet inom Europa alltmera
erkännt, att egenskapen af medborgare vore tillräcklig för att påkalla lagens
skydd. Afven vår egen historia utvisar, att Stånden undergått väsendtliga förändringar.
Fordom utgjorde de, hvart för sig, särskilda bevillningar, anförde ståndsbesvär
och erhöllo derpå Kongl. Resolutioner, samt sökte att kringgärda sig med
privilegier, icke åtnöjande sig med allmänna lagens stadganden. Efter införandet
af det nya statsskicket, hafva förhållandena i flera afseenden annorlunda sig gestaltat.
Stånden afsade sig redan vid första riksdagen flera af sinn privilegier,
utan att i stället fordra några nya. Afven sjelfva representationen har icke undgått
verkningarne af den nya tiden. Till en början tilldelades Stånden lika magt
och beslutande rätt vid riksdagen. Vidare hafva tid efter annan hvarje af de tre
valde Stånden i sig upptagit nya elementer; och ännu fordras delaktighet i representationsrätten
af flera ganska betydande samhällsklasser. Att alla dessa omständigheter
tyda pä en stundande ombildning af formerna för vår representation,
torde svårligen kunna förnekas. När och huru sådant kommer att ske, är deremot
icke möjligt att förutsäga. En allmänt antagen regel vid all lagstiftning varnar
för tvänne motsatta ytterligheter. Lagstiftaren bör hvarken gå för långt framför
sin tid, icke eller blifva den för mycket efter. Gör han det sednare, utsättes
Staten lätt för våldsamma skakningar, som nästan alltid åtfölja hastiga och stora
förändringar i statsskicket. Det land, som kan jemt och oafbrutet utveckla sina
institutioner, är äfven det lugnaste och lyckligaste; hvarpå England företer ett
lysande exempel.
Det nu ifrågavarande förslaget är af den beskaffenheten, att, om allmänna
tänkesättet verkligen är benäget för en ombildning af vår national-representations
former, detsamma utgör ett frö, hvarur på lugn och organisk väg kunna uppspira
helt och hållet nya former; hvaremot, om den jordmån, deri det nedlägges, icke
är för detsamma lämplig, det snart torde fullkomligt förqväfvas och bortdö. Genom den
större valfrihet, som förslaget tillerkänner valmännen inom de särskilda Stånden,
skulle, om i en framtid denna rättighet blefve begagnad, småningom skilnaden
emellan de olika Stånden utplånas, samt de alla sammansmälta i begreppet medborgare;
och då vore öfvergången till en ny form för representationen lätt verkställd.
Finnes åter icke en sådan benägenhet i allmänna tänkesättet, komme tilllåtelsen
att lemnäs obegagnad, och då qvarstode föreskriften derom endast såsom
död bokstaf, medförande hvarken gagn eller skada. Då således väl fördelar, men
icke någon olägenhet af förslaget är att befara, samt då man genom detsammas antagande
i någon mån går dem till mötes, som påyrka en representations-reform,
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 52.
5
har Utskottet, trott sig böra förslaget till Rikets Ständers bedömande öfverlemna;
och har Utskottet, för att så litet som möjligt rubba nuvarande föreskrifter i Riksdags-Ordningon.
infört uti 16 § ett nytt moment, hvaruti upptagas alla bestämmelserna
om den utsträckta valbarheten, äfvensom föreskrift der meddelas huru förhållas
skall, i händelse en och samma person blefve vald till Riksdagsman uti mer
än ett Stånd. Föröfrigt har Utskottet inskränkt ändringarnc till 14 § 3 mom. och
22 g. Det i 14 § 3 mörn. under Litt. A. gjorda undantag för valrätts och valbar
hets
åtnjutande inom Borgare-Ståndet, har synts icke vidare kunna stå tillsammans
med den tillämnade utsträckningen af valbarhet i allmänhet; och blir af en dylik
utvidgad valbarhet en nödvändig följd, att ändring göres uti 22 g, angående lydelsen
af de från Bonde-Ståndet utfärdade Riksdagsmanna-fullmagter.
På af hvad sålunda anfördt blifvit, får Utskottet till Rikets Ständers grundlagsenliga
behandling vördsamt hemställa följande förslag till ändring uti
Riksdags- O rdni ngen.
§ 14.
(nuvarande lydelse.)
3:o För städerna må ingen till Riksdagsman
utses, som icke minst tre år före
den dag, hvartill Riksdagen blifvit pålyst,
varit, enligt lista momentet af denna
g, valberättigad i staden; och beräknas
denna tid frän tjenste- och borgare-eds
a/läggande eller från det utÖfningen
af yrke börjat eller egande- och
besittnings-rätt till hus, tomt eller jord
i staden blifvit förvärfvad. Valrätt eller
valbarhet tillkomme ej:
a) den egare af hus och tomt, eller den
egare och innehafvare af stads-jord, som
Frälseman år eller till PresteStåndet hörer;
b)
gemenskapen vid Rikets Landtoch
Sjöförsvar, samt allmänna och enskilda
verks och korporationers vaktbetjening,
eller andre, som med dessa jemförlige
eller ringare äro;
c) dem, som äro i annans tjenst eller
ständiga arbete anställde, eller daglönare,
eller andra dylike, som försörja
sig mell tillfälligt arbete;
d) dem, hvilka endast för sjellförsörjning
ega något yrke utöfva.
(den föreslagna lydelsen.)
3:o För städerna må ingen till Riksdagsman
utses
— blifvit förvärfvad. Valrätt eller
valbarhet tillkomme ej:
a) gemenskapen vid Rikets —
— — — — — — — ringare äro;
b) dem, som äro i annans tjenst
— — — tillfälligt arbete;
c) dem, hvilka endast till sjelfförsörjning
ega något yrke utöfva,
6
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 52.
§
Underlåter något Universitet, Prosteri,
stad
— — tillfallande Ståndets kassa.
Fullmakterna böra, för att vara gällande,
lyda sålunda: ”Till den Lagtima
(Urtima) Riksdag, som i . . . . skall hållas
och tager sin början den .... befulhnäktigas
härmed, efter föregånget ordentligt
val, N. N. (för Preste-Ståndet
ifrån N. N. Stift, Universitet eller Akademi):
(för Borgare-Ståndet ifrån N. N.
stad, eller ifrån Bergsbruken inom N. N.
valdistrikt): (för Bonde-Ståndet, boende
och besuten å hemmanet N. N., uti N. N.
Härad af N. N. Län) att deltaga uti rådslagen
och besluten om derstädes förekommande
ärender, hvarvid han ovilkorligen
förpligtas att ställa sig till efterrättelse
Sveriges rikes besvurna Kegerings-Form
af den 6 Juni 1809, jemte
Riksdags-Ordningen och öfriga gällande
Grundlagar.” Fullmakterna
utlemna.
16.
l:o Utom de i 13,14 och 15 §§ omnämnde,
inom hvarje särskildt Stånd valbara
personer, vare vid alla Riksdagsmannaval
jemväl valbar en hvar, som antingen år behörig
att, utan föregånget val, utöfva Riksdagsmannakallet
hos Ridderskapet och Adeln
eller uti Preste-Ståndet eller ock är valbar
uti något Stånd, samt derjemte bosatt uti
det valdistrikt, för hvilket valet sker. Väljes
någon till Riksdagsman uti mera än
itt Stånd, åge sjelf bestämma hvilkendera
kallelsen han antager; åliggande honom dock,
att hos Valföråttaren i det eller de valdistrikt,
för hvilka afsägelse sker, skyndsammeligen
göra anmälan, på det nytt val der
må anställas.
2:o Underlåter något Universitet, Prosteri,
stad — —
— — tillfallande Ståndets kassa
22.
Fullmakterna böra— — —
valdistrikt): (för Bonde-Ståndet från N. N.
Härad af N. N. Län) att deltaga
utlemna.
Stockholm den 19 Juli 1860.
Konstitutions-Vtskottets Memorial M:o 52.
1
Reservationer t
al Herrar Th. Munck af Rosenschöld, G. Törnebladh och C. L. Me,uter skjöld, Henar
Doktorer T. Wensjoe och C. II. Rundgren samt Herr Kontraktsprosten E. M.
J Herr Friherre J. G-. Paykull har tillkännagifva, att han icke varit i Utskottet
tillstädes, då beslutet fattades.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1860.
Kons titti tions- Utskottets Memorial N:o 53.
1
N:o 53.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 30 Juli 1860, kl. 7 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till åtskilliga ändringar
i Regerings-Formen och Riksdags-Ordningen, angående
Riksdags hällande hvarje år.
Uti en till Konstitutions-Utskottet ingifven motion har ledamoten af Ridderskapet
och Adeln, Herr W. F. Dalman fästat uppmärksamheten på våra riksdagars
stora långvarighet och de deraf härflytande betydliga olägenheter. Enbland
dessa olägenheter bestode uti svårigheten för representanterne, att under en tidrymd
af nio till och med aderton månader, som riksdagarne upptaga, vara skilj de
från sina hem och sina affärer. För mången läte sig sådant icke göra utan allt
för stora enskilda uppoffringar, och hade af detta förhållande icke sällan inom
vissa valdistrikt uppkommit svårigheter att vid riksdagsmannaval kunna förmå
någon, som egde alla för representant-kallet erforderliga egenskaper, att detsamma
sig åtaga; och äfven då valmännen lyckades dertill öfvertala en person med större
anseende och mera framstående talanger, blefve uppdraget af honom betraktadt,
snarare som en börda, än såsom en utmärkelse. Så vore förhållandet ganska ofta
inom Borgare- och Bonde-Stånden; men berörde olägenhet framstode ännu starkare
i fråga om Ridderskapet och Adelns representanter. Enligt erfarenhetens
vittnesbörd, infunne sig vid riksdag ett allt för ringa antal af den besutna landtadeln,
och af desse ledamöter qvarstannade största delen endast under de första
månaderna, samt öfverlemnade derefter hufvudsakligen åt Regeringens förtroendeembetsmäu
samt hufvudstadens tjenstc-adel att behandla de för landet vigtigaste
frågorna. Att allt detta utöfvade ett ganska menligt inflytande både på representationens
sammansättning och på dess verksamhet, trodde motionären svårligen
kunna bestridas. Blefve deremot Rikets Ständers sammanträden under den treåriga
riksdags-perioden fördelade på fyra månader hvarje år, skulle, i motionärens
tanke, en väsentlig förändring i berörda förhållanden inträda. Riksdagsmannatiih.
till R. St. Prot. 1859 $ 1860. 3 Sami. 18 Haft. 1
2
Konstitutions- Vskottets Memorial N:o 53.
valen borde i sådant fall omfatta en tiderymd af tre år, och en viss dag för riksmötenas
början, t. ex. den 15 Januari, utsättas, med uttrycklig föreskrift, att riksdag
icke finge utsträckas utöfver fyra månader. Den kortare tid, som sålunda
ifrågakomme, att hvarje år deltaga uti riksdagens förhandlingar, skulle, särdeles
om den inträffade under tiden mellan den 15 Januari och den 15 Maj, utan tvifvel
kunna uppoffras af en hvar, som inom Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden
utsåges till Kiksdagsman; och skulle härigenom äfven, enligt motionärens förmodan,
hos landt-adeln väckas ett lifligare intresse för utöfvandet af riksdagsmannakallet,
Berörda fördelar blefve likväl icke de enda, som en dylik förändring
komme att medföra. Äfven andra af lika stor vigt skulle derigenom föranledas.
Under nuvarande förhållanden, då riksdag återkommer endast hvart tredje
år, måste regleringen af en mängd angelägenheter, som hero af Kikets Ständers
behandling, uppgöras för mellantiderna och i sin helhet pröfvas vid hvarje riksdag.
Således hade hitintills, utom ny statsreglering, blifvit utfärdade ny Bevillnings-förordning,
ny Tulltaxa och ny Chartae-sigillatae-förordning efter hvarje riksdag.
Om åter Rikets Ständer årligen sammanträdde, kunde berörda åtgärder inskränkas
till möjligen förekommande frågor om partiela förändringar, och en stor
del af det nu öfverhopande arbetet kunde således undvikas, hvarjemte i vissa frågor,
t. cx. tullförhållandena, jemväl en större stabilitet troligen konnnc att vinnas.
Deremot skulle de förändringar, som visade sig verkligen behöfliga, vare sig i
lagstiftning eller i ordnandet af sociala angelägenheter, äfvensom de större reformerna,
vida hastigare kunna åstadkommas, än nu, då flera år måste afbidas för
vinnandet af ett resultat, och då vid hvarje riksdag arbetet måste ånyo påbörjas
af ofta nya personer och med förändrade åsigter. I följd af den omständigheten,
att Riksdags-fullmäktige valdes för tre år eller tre lagtima riksdagar, skulle troligen
framgå en nu saknad continuitet och planmässig sammanhållning. Då Rikets
Ständer under nuvarande ordning för riksmötena göra framställningar i ämnen,
hvilka påkalla Ständernas förnyade åtgärd, eller då Konungens Propositioner
föranleda från Ständernas sida begäran om ytterligare utredning eller förslag i
annan syftning, måste nu hvarje sådant ärendes slutliga behandling fördröjas två
å tre år eller intill påföljande riksdag; och när frågan då åter förekommer, kunna
tänkesätten hos den genom nya val ombytta pluraliteten af representanter vara
förändrade, och således frågan utan resultat förfalla, Så hade det gått med flera
vigtiga ärenden; i hvilket afseende motionären ville erinra derom, huruledes förslaget
till ny strafflag vid 1844:—1845 årens riksdag till sina hufvudgrunder af
Ständerna godkändes, men vid påföljande riksdag förkastades. Yore deremot
Ständernas sammanträden årliga, kunde i nyssnämnda fall det uppskjutna ärendet
blifva föremål för behandling vid påföljande årets session och då hufvudsakligen
af samma personer, som förut med ärendet haft befattning.
Den i konstitutionela stater önskvärda, — ja nödvändiga öfverensstämmelse
mellan regering och representation skulle under dylika förhållanden vida
lättare vinnas, än under de nuvarande, då regeringen, äfven om den vidtager åtgärder
och uppgör förslag i enlighet med Ständernas vid en riksdag uttalade åsigter,
kan äfventyra att få dem vid en påföljande riksdag ogillade. Besinnade man
derjemte, huru alla de ärenden, som af regeringen skola göras till föremål för Rikets
Ständers pröfning samlas, så till sägandes, på hög; huru regeringen under långtid
före hvarje riksdags början är upptagen med dessa ärendens beredning; huru,
under den årslånga tid hvarje riksdag varar, en mängd frågor hvila i afbidan på
Rikets Ständers beslut, och huru slutligen efter hvarje riksdag regering och em
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 53.
3
betsmyndigheter öfverhopas med göromål till följd af de från Ständerna i mängd
inkomna Skrifvelser, så trodde motionären att man lätteligen kunde inse, huru
mycket jemnare alla ärenden skulle fortgå, och hvilken ständig vexelverkan mellan
regering och representation skulle uppkomma, i händelse representationen sammanträdde
hvarje år. En dylik ordning iakttoges jemväl i de flesta andra konstitutionela
stater, såsom England, Danmark, Belgien, Holland, Wurtemberg,
Sardinien m. fl. Äfven i brödrariket Norge voro åtminstone den helsosamma
grundsats stadgad, att representanterna vaides för en tiderymd af tre år, så att
en folkrepresentation der alltid vore till finnandes i jemnbredd med regeringen,
och icke, såsom hos oss, upplöses med hvarje riksdag. Ensamt detta förhållande
vore, enligt motionärens åsigt, förtjent af uppmärksamhet, emedan det innefattade
en politisk trygghet i förhållandet till regeringen, som nu icke funnes och hvaraf
saknaden, vid möjligheten af en politisk brytning, kunde blifva ganska betänklig.
Motionären stödde sig hufvudsakligen på samma skäl, som blifvit anförda för det
vid särskilda riksdagar framställda förslaget om uppskof i riksdag; men då han
trodde, dels att berörda förslag icke framdeles mera än tillförene skulle vinna
framgång, dels ock att de olägenheter, som nu vidlåda riksdagsarbetet, vida säkrare
skulle undgås genom riksdags återkomst hvarje år, än genom att meddela uppskof
i riksdag, fann han sig föranlåten föreslå: att Riksdagsmän i Preste-, Borgare-och
Bonde-Stånden väljas för tre år; att Rikets Ständer sammanträda till riksdag
hvarje år den 15 Januari, och att riksdag icke må räcka längre tid, än högst fyra
månader; att der så hända skulle, att vid denna tids utgång Rikets Ständer icke
afgifvit svar på Kongl. Maj:ts Proposition om Statsverkets tillstånd och behof eller
någon ny bevillning till bestämdt belopp sig åtagit, den förra Staten och den
förra hevillningen skulle fortfara intill slutet af det år, Rikets Ständer åter sammankommo;
att tiden, inom hvilken nya motioner finge väckas, borde inskränkas;
samt att de öfriga ändringar i Regerings-Formen och Riksdags-Ordningen, som
af berörda grundsatser blefve en följd, måtto vidtagas; och har motionären i detta
hänseende till Utskottet inkommit med särskildt förslag.
Konstitutions-Utskottet, som denna motion till pröfning företagit, har dervid
icke kunnat förbise, att från våra riksdagars stora långvarighet härflyta betydliga
olägenheter, icke blott för representanterne personligen, utan äfven för det
allmänna. Detta förhållande har ock redan länge varit erkändt samt föranledt
flera särskilda förslag till riksdagarnas förkortande. Bland dessa torde här endast
behöfva erinras om förslaget, angående rättighet att göra uppskof i riksdag;
hvilket förslag, väckt vid tvänne föregående riksdagar och förnyadt af nuvarande
Konstitutions-Utskott, hvilar på Ständernas bord, för att vid nästa riksdag slutligen
uppgöras. Utskottet hyser väl fortfarande den öfver tygel sen, att åtskilliga
af de mera betydande olägenheter, som åro förknippade med våra riksdagar, skulle
kunna undvikas, om det vore öppet lemnadt, att, när omständigheterna sådant
fordrade, under någon tid afbryta riksdag, för att låta den derefter åter sammankomma
och fortsätta handläggningen af de ärenden, som derförinnan icke hunnit
afslutas; men, sådant oaktadt, kan Utskottet icke för sig fördölja att rättigheten
till uppskof i riksdag icke i sig innebär ett allmänt och fullt tillfredsställande
medel mot do svårigheter och olägenheter, som nu åtfölja våra riksdagar; enär berörda
olägenheter återkomma hvarje riksdag, men åtgärden att uppskjuta riksdag
icke gerna kunde användas annat än uti mera särskilda fall. Utskottet tror således
att den omständigheten att nämnda förslag blifvit afgifvet, icke hör utgöra
hinder för framställandet af ett nytt, af mera omfattande egenskaper, i händelse
4
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 32.
man funne ett sådant, som säkrare förde till det önskade målet. Det i förevarande
motion gjorda förslag torde i sig innebära de härtill erforderliga vilkor.
Att under loppet af tre eller fyra vintermånader årligen vistas uti hufvudstaden
skulle troligen af de fleste anses snarare för en förmån, än en uppoffring; och en
sådan kortare, periodiskt återkommande, frånvaro från hemmet, torde man åtminstone
utan särdeles svårighet, kunna underkasta sig. Yore den största och
mest öfverltlagade bördan väl en gång lyftad från representanterne, skulle otvifvclaktigt
deraf följa sjelfva kallets höjande i anseende och begärlighet, Mången,
som, afskräckt af alla med riksdagsmanna-befattningen förenade besvärligheter,
hittills undandragit sig, skulle införas på täflingsbanan om detta, det högsta medborgerliga
förtroende. Deraf åter ett större lif och intresse vid riksdagsmannavalen;
samt jemväl större håg och deltagande för allmänna angelägenheter. Man
har påstått, att graden af ett folks politiska bildning säkrast kunde mätas efter
det intresse, hvarmed representant-valen omfattades. I fall denna sats verkligen
innebär en sanning, — och sådant lärer väl svårligen kunna bestridas, — skulle
deraf jemväl följa ett anspråk på lagstiftaren, att undanrödja de hinder för detta
intresses utveckling, som må kunna förefinnas uti förhanden varande omständigheter.
Kunde man med säkerhet påräkna att, genom riksdagarnes återkomst
hvarje år, desamma jemväl i samma mån blefve kortare, skulle sådant utgöra ett
ganska talande skäl för förevarande förslag. Men, invänder man, ett lagens stadgande,
att riksdag icke får fortfara utöfver en viss bestämd tid, är icke tillfyllestgörande,
utan blir det alltid beroende på förhållanden, som icke låta betvinga sig,
huruvida sådant kan förverkligas. Denna anmärkning har icke blifvit af Utskottet
förbisedd. För att kunna bedöma, huruvida det nu ifrågasatta förslaget om
årliga riksdagar af högst fyra månaders sammanvaro låter verkställa sig, torde
en blick på de förhållanden, som verka till riksdagarnes uttänjande, erfordras.
Dervid finner man att orsakerna till riksdagarnes långvarighet ligga dels uti
det omständliga och invecklade arbetssättet, som i flera hänseenden är föranledt
af representationens fördelning på fyra rum, men som i andra är deraf oberoende
och således möjligt att, utan rubbning i representationens sammansättning, förändra;
dels ock uti den stora mängd af ärenden, som hvarje riksdag har att behandla.
I förra hänseendet har Utskottet trott sig kunna vidtaga åtskilliga förändringar,
ledande dertill dels att riksdag vid sitt sammanträdande vida tidigare
än nu kan ske, komme i full verksamhet, dels ock att arbetet i någon mån
fortskyndades. Så har tiden för granskningen af Riksdagsmännens fullmagter
blifvit inskränkt, och ifrågakomme allmänt endast vid den riksdag, som sammanträdde
efter nya val, och vid de öfriga 2:ne riksdagarna blott undantagsvis för en
oller annan Riksdagsman, som blifvit invald i stället för en afgången. Äfvenledes
har Utskottet trott att föreskrift kunde meddelas derom; att Konungens
Proposition om Statsverkets tillstånd och behof aflemnades sednast å femte Söcknedagen
från riksdagens sammanträdande, då riksdagen borde å Rikssalen öppnas;
att motionstiden inskränktes till tio dagar från det riksdagen öppnad blifvit; att
vid fråga örn remiss till Utskott endast de yttranden, som inom tre dagar derefter
skriftligen aflemnades, komme att remissen åtfölja, samt att blott vid den första af
de tre riksdagar, hvilka riksdagsmanna-valen omfattade, företoges val till Rikets
Ständers Justitie-Ombudsman, den s. k. Opinions-nämnden, Kommitterade för
tryckfrihetens vård samt Fullmäktige i Banken och Riksgälds-kontoret. Att genom
vidtagande af de sålunda antydde förändringarne, en icke obetydlig besparing
af tid skulle blifva en följd, torde vara tydligt. Det återstår således att tillse
Konstitution»-Utskottets Memorial N:o 53.
5
huruvida det vore att äfven påräkna någon betydligare förminskning af det vid
hvarje riksdag återkommande arbete och uti antalet af nya frågor. Härvid hör
till en början bemärkas att det granskningsarbete, som åligger Konstitutions-,
Stats- och Banko-Utskotten ovilkorligen förminskades i samma förhållande, som
tiden för granskningen inskränktes. Äfven torde med en viss grad af säkerhet
kunna förutses att antalet af Kongl. Propositioner komme att för tre riksdagar
ungefärligen motsvara hvad nu framställes under loppet af en riksdag. Sådant
blefve förmodligen jemväl förhållandet i afseende å de förändringar, rörande Statsverkets
tillstånd och behof, som komme att föreslås. l)å således alla dessa ärenden,
i hänseende till antal och omfattning, med temlig sannolikhet kunde beräknas
att vid hvarje riksdag utgöra ungefärligen endast en tredjedel af hvad som
nu eger rum, blifver frågan egentligen huru förhållandena skulle komma att
gestalta sig med de motioner, som väckas af enskilda Riksdagsmän. Härom kan
naturligtvis ingenting yttras med full säkerhet. Utskottet hyser dock för sin del
den förmodan, att motionernas antal skulle i hög grad förminskas. Derigenom att
Riksdagsmännen utsågos för en tiderymd af tre år och derunder infallande riksdagar,
blefve en följd att de representanter, som önskade väcka någon fråga, icke
vore nödsakade göra sådant omedelbarligen vid första riksdagen, utan kunde opåtaldt
dermed dröja till en af de tvänne påföljande riksmötena; och möjligheten äfen
dylik besinningstid skulle utan tvifvel verka derhän, att dels en mängd omogna förslag
undertrycktes, och dels att de förslag, som till Ständerna framlades, i de
flesta fall blefve mera genomtänkta och bättre utarbetade.
Innan Utskottet afslutar frågan om möjligheten att, under ofvan förutsatta
förhållanden, riksdag kunde afslutas på en tiderymd af fyra månader; anser Utskottet
sig särskildt böra fästa uppmärksamheten vid det påståendet, som blifvit gjordt,
att en statsreglering omöjligen läte verkställa sig på så kort tid. I detta afseende
torde till början böra erinras om hvad här ofvan är vordet antydt, eller att, vid
årliga riksdagar, de förändringar, som kunde påkallas uti Statens inkomster och
utgifter, naturligtvis måste blifva vida iärre, än nu, då Staten regleras för en period
af tre år. Om dertill lägges att det granskningsarbete, Stats-Utskottet har sig
uppdraget, vore till en tredjedel förminskadt; att Utskottet tidigare än nu kunde
begynna sitt arbete med statsregleringen; att arbetstiden infölle under den derför,
lämpligaste del af året; samt att dervid i allmänhet vore att påräkna biträde af
samma ledamöter, som börjat handlägga ärendena, — ett förhållande, som nu sällan,
om ens någonsin inträffar, — torde det visa sig att någon omöjlighet i detta
hänseende icke förefinnes, helst om Stats-Utskottet vidtoge en förändring uti sitt
arbetssätt. För närvarande är Stats-Utskottet fördeladt på tre afdelningar, med
strängt uppdragna gränser för hvarje afdelnings verksamhet, hvaraf blifver en följd,
att då den ena afdelningen är ölverhopad af göromål de tvänne öfrige ej sällan
sakna sysselsättning. En ändring häruti, åsyitande en jemnare fördelning af arbetet
och möjligen tillsättande af ännu en afdelning lör ärendenas utredning skulle
otvifvelaktigt betydligt påskynda Utskottets arbeten.
Utskottet, som genom hvad ofvan blifvit anfördt, tror sig hafva vederlagt
anmärkningen i fråga om möjligheten, att under den ifrågasatta kortare tiden för
riksdagarna medhinna det nödvändiga arbetet, anser sig jemväl böra antyda några
ytterligare fördelar, som, utom de redan omnämnda, skulle, enligt Utskottets tanka,
komma att härflyta från antagandet af årliga riksdagar; nemligen, dels en större
enhet och öfverensstämmelse emellan de särskilda riksdagarnes åsigter och beslut;
6
Konstito tion.s-Utskottets Memorial N:o 53.
dels mera samverkan emellan representationon och Regeringen; dels ock en lättnad
i Regeringens arbete, då detta kunde mera jemnt fortgå.
Enär representanterne valdes för en period af tre lagtima riksdagar, vore
all anledning att förutsätta en viss enhet i åsigter mellan tre sådana på hvarandra
följande riksdagar; men denna öfverensstämmelse skulle, enligt Utskottets uppfattning,
jemväl i viss mån komma att sträcka sig till riksdagar, som sammanträdde
efter förrättade nya val. De öfverläggningar, som egt rum öfver vigtigare frågor,
vore, då samma frågor vid påföljande riksdagar åter förekomme, ännu i friskt
minne, och den nya öfverläggningen bchöfdc i allmänhet icke åter förnyas ända
från grunden, utan komme i de flesta fall att anknyta sig vid den föregångna,
hvaraf den hlefve ett slags fortsättning, och skulle derigenom ämnets utredning i
hög grad underlättas. En dylik uppfattning af de blifvande förhållandena är grundad
icke på en blott förmodan, utan äfven på hvad erfarenheten lärt om verkningarne
af den år 1844 vidtagna förändring, att riksdagarna skulle återkomma hvart
tredje år, i stället för att förut en tid af fem år förefanns dem emellan. Att verkligen
nu mera än förr finnes enhet och öfverensstämmelse emellan de särskilda
riksdagarne, torde falla i ögonen om man betraktar den planmässiga sammanhållning,
hvarmed under de sednaste riksdagarne genomförts åtskilliga reformer,
såsom i tull- och bränvinslagstiftningen, andra frågor att förtiga.
Jemväl i förhållandet mellan representationen och regeringen vore att förvänta
det en större enhet och öfverensstämmelse komme att inträda genom tätare
riksdagar. Sådana hafva åtminstone resultaten varit af nyssnämnda förändring
i riksdagsperioden, och torde i ännu högre grad blifva händelsen, om riksdag sammanträdde
årligen. Den omständighet, att den ena Statsmagtens verksamhet
under åratal hvilan under det den andras oafbrutet fortgår, är dessutom icke fullt
öfverensstämmande med begreppet om ett konstitutionelt samhälle, och deraf alstras
ofta ett misstroende emellan Statsmakterna, som menligt inverkar på det helas väl.
Under nuvarande förhållanden måste Regeringen för hvarje riksdag uppgöra
förslag till stat för en tiderymd af tre år, förutse och beräkna utgifterna för denna
tid, uppgöra Propositioner samt besvara en mängd Rikets Ständers framställningar
i hvarjehanda ämnen. Häraf blir en följd att mot en stundande riksdag den vanliga
ordningen för Regeringens arbeten måste afbrytas samt Regeringens ledamöter
och tjenstemän underkasta sig ett öfveransträngdt arbete, för att medhinna allt,
hvad som i och för riksdagen erfordras. Återkomme riksdag årligen, skulle otvifvelaktigt
arbetet, jemnare iördeladt, mera lugnt och oafbrutet kunna fortgå, och en
lättnad i Regeringens mödosamma arbete sålunda beredas.
Utom de redan antydda förändringar i Grundlagarna och de, som deraf
blifva en omedelbar följd, har Utskottet ansett sig böra framställa än ytterligare
följande, nemligen: att vid Urtima riksdag icke andra frågor och förslag finge
förekomma, än de Konungen framställde; att hvilande förslag till ändring i grundlagarna
icke kunde till slutligt afgörande förekomma förr än vid den riksdag, som
sammanträdde efter förrättade nya val; att nuvarande '25 och 82 §§ i RiksdagsOrdningen
skulle utgå; att nummerordningen för 26 och 27 §§ i nämnda grundlag
till följd deraf komme att ändras och införas en ny § med N:o 27, innehållande
föreskrifter om Urtima riksdag.
I betraktande af hvad sålunda anfördt blifvit och med öfvertygelse derom
att årligen återkommande riksdagar skulle bereda lättnad för utöfvandet af representantkallet,
hos nationen öka och lifva intresset för allmänna angelägenheter,
verka till mera öfverensstämmelse i åsigter, dels de särskilda riksdagarna sins
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 53.
7
emellan och dels emellan representationen och Regeringen, samt slutligen jemväl
Åstadkomma en lindring uti och jemnare fördelning af Regeringens ansvarsfulla och
stundom allt för betungande arbete; tär Utskottet till Rikets Ständers grundlagsenliga
behandling, vördsamt hemställa följande förslag till ändring uti
Regerings-Formen.
§
(nuvarande lydelse)
Riksens Ständer skola i kraft af denna
Grundlag hvart tredje år sammankomma.
Uti hvarje Riksdagsbeslut skola Riksens
Ständer bestämma dagen, då de till följe
häraf åter sammanträda, samt uttrycklig
Riksdagskallelse, med nödiga föreskrifter i
afseende på Riksdagsmannar alen, deruti
intaga. Konungen vare dock obetaget,
att Riksens Ständer till Urtima riksdag
derförinnan kalla,
§
Riksdagarne skola hållas i Rikets
Hufvudstad, utom i de fall, då fiendens
framträngande eller pest eller andra lika
vigtiga hinder göra det omöjligt, eller
för Riksens Ständers frihet och säkerhet
vådligt. Körningen utsätte då, i samråd
med Riksens Ständers Fullmäktige uti
Banken och Riksgälds-kontoret, en annan
ort, der Riksens Ständer böra samlas,
och kalle dem dit till den tid de sjelfve
förut bestämt.
§
I de fall, då Konungen eller StatsRådet
sammankalla Riksens Ständer,
fastställcs tiden till Riksdagens begynnelse
efter tretionde och inom femtionde
dagen från den, då Kallelsen blifvit uti
Hufvudstadens kyrkor kungjord.
§
49.
(ileu föreslagna lydelsen)
l:o Riksens Ständer skola i kraft af
denna Grundlag sammankomma till Lagtima
riksdag hvarje år den 15 Januari
eller, om helgedag då inträffar, påföljande
dag. Konungen dock obetaget, att Riksens
Ständer till Urtima riksdag derförinnan
kalla.
2:o. Vid Urtima riksdag må icke
andra frågor och förslag förekomma, än
de Konungen till Riksens Ständer framställer.
50.
Riksdagarne skola hållas i
och kalle dem dit till den tid, som i
nästföregående § bestämmes.
51.
I de fall — — — — — —
efter tjugonde och inom tretionde dagen
från den, då Kallelsen blifvit i hufvudstadens
kyrkor kungjord.
53.
Riksens Ständer välje genast, sedan Riksens Ständer välje genast, sedan
Riksdag blifvit öppnad, de Utskott, hvilka Riksdag blifvit öppnad, de Utskott, hvilka
8
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 53.
skola ärendena bereda. Sådana vid hvarje
riksdag nödiga Utskott äro: —
deruti föreslå.
Vid hvarje riksdag låte Konungen
uppvisa Stats-Verkets tillstånd i alla
dess delar, till inkomster och utgifter,
fordringar och skulder, för det Statsutskott,
som Riksens Ständer utvälja.
Skulle genom Traktater med främmande
Makter några medel riket tillflyta, skall
för dem på lika sätt redovisas.
§
Denna Regerings-form samt rikets
öfriga Grundlagar kunna icke ändras eller
upphäfvas, utan genom Konungens och
alla Riks-Ståndens sammanstämmande
beslut. Ej må frågor derom uti Ståndens
Plena väckas, utan anmälas de hos
Riksens Ständers vid hvarje riksdag valda
Konstitutions-Utskott. Detta Utskott,
hvars pligt det vara skall att Grundlagarne
granska, äger rätt att hos Riksens
Ständer föreslå de ändringar deruti, som
det anser högst nödiga eller nyttiga och
möjliga att verkställa. Tillstyrker Konstitutions-Utskottet,
antingen sjelfmant
eller uppå derom af Riksdagsman väckt
fråga, ändring i Grundlag, vardeJUtskottets
yttrande vid samma Riksdag öfver*
lemnadt till Riksens Ständer. Göras i
deras Plena icke några anmärkningar
emot Konstitutions-Utskottets yttrande,
hvile detsamma såsom ett Riksens Ständers
utlåtande, hvaröfver först vid nästa
riksdag, och då endast med Ja eller Nej,
skall kunna beslutas, och gälle då föreskriften
i 75 § Riksdags-Ordningen. Besluta
åter samtlige Riks-Stånden, att förslaget
skall förkastas, vare det genast
förfallet. Äro Riks-Stånden i sådant hänseende
sins emellan af skiljaktiga meningar,
eller göras i Riks-Ståndens Plena
emot Utskottets yttrande anmärkningar,
skola ärendena bereda. Sådana vid hvarje
Lagtima riksdag nödiga Utskott äro: —
deruti föreslå,
58.
Yid hvarje Lagtima riksdag låte
Konungen — — — — — — —
för dem på lika sätt redovisas.
81.
Denna Regerings-Eorm samt rikets
öfriga Grundlagar kunna icke ändras —
— utlåtande, hvaröfver först vid den näst
påföljande
riksdag, sorn sammanträder sedan
nya val, på sätt i Riksdags-Ordningen
stadgas, i samtliga valdistrikten, försiggått,
och då endast med Ja eller Nej
skall kunna beslutas, — — — —
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 53.
9
sorn åsyfta förändring- i förslaget, blifve
de, hvilka hvarje Riks-Stånd särskildt
förklarar utgöra dess gemensamma tankar,
till Konstitutions-Utskottet hänvisade.
Utskottet åligga då, att samtlige RiksStåndens
tankar till ett helt utlåtande i
möjligaste måtto sammanjemka, och, om
oförenliga skiljaktigheter finnas, dem derjemte
till samtliga Riks-Ståndens behandlande
anmäla. Förena sig derefter
samtliga Riks-Stånden om ett enahanda
utlåtande, livile detsamma till slutligt
antagande eller förkastande vid nästa
riksdag, på sätt ofvan föreskrifvet är,
derest icke samma utlåtande innehåller
att förslaget hör förkastas, i hvilken händelse
det genast förfalle. Blifva åter
något Stånds tankar skiljaktiga från de
öfrigas, och samma Stånd sig icke efter
de öfriga fogar; varde Konstitutions-Utskottet,
genom val af Riks-Ståndens
Plena, till slutlig jemkning förstärkt till
ett antal af tjugu personer af hvarje
Stånd, hvilka, genom samfäld omröstning,
skiljaktigheterna förena, och det
dymedelst fullständigt beredda utlåtandet
hvile sedan till Riksens Ständers afgörande,
sorn ofvan sagdt är, derest icke
utlåtandet innehåller förkastande af förslaget,
som då genast förfalle. Blifva å
nästa riksdag alla Riks-Stånden om ändringen
ense, öfverlemne de förslaget derom
till Konungen, genom deras Talmän,
med begäran, att Konungen ville Sitt
bifall dertill gifva. Konungen inhämte
hela Stats-Rådets tankar deröfver, tage
sedan Sitt beslut och meddele Riksens
Ständer å Rikssalen Sitt samtycke, eller
ock de orsaker, för hvilka Ifan icke
samtycker till deras åstundan.
Vill Konungen hos Riksens Ständer
föreslå någon ändring i Grundlagarnc,
höre Han Stats-Rådet och öfverlemne sedan
Sin Proposition, jemte Stats-Rådets
tankar deröfver, till Riksens Ständer, som
genast, utan att om denna Proposition
förut öfverlägga, uppdrage Konstitutionsutskottet,
att sitt utlåtande derom af
Bih.
lill B. St. Prof. 1859 & 1860.
—- — hvile detsamma till slutligt an
tagande
eller förkastande på sätt ofvan
föreskrifvet är, — — — — — —
— — som då genast förfalle. Blifva å
den riksdag, då frågan till slutligt afgörande
företages, alla Riks-Stånden om
ändringen ense, — — — — — —
— — — — för hvilka Han icke
samtycker till deras åstundan.
Till Konungen — — — — —
3 Sami. 18 Haft. 2
10
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 53.
gifva till Riksens Ständer, hvilka då
kunna derom öfverlägga, Tillstyrker Utskottet
hvad Konungen föreslagit, hvile
förslaget till nästa Riksdag, då Riksens
Ständer skola sitt beslut derom fatta.
Afstyrker Utskottet Konungens Proposition,
då må Riksens Ständer genast
kunna antingen denna Proposition afslå
eller ock afgöra, att de vilja öfver densamma
å nästföljande Riksdag besluta;
gällande i detta fall tre Stånds mening
och, om två Stånd stadna emot två, deras
sorn beslutet uppskjutit. Men icke
må under någon förevändning Riksens
Ständer förr än å nästa Riksdag Propositionen
till bifall upptaga. Samtycka
då alla Riks-Stånden till Konungens förslag,
begäre de dag, att på Rikssalen få
Riksens Ständers bifall dertill afgifva.
Antaga icke Riks-Stånden samfäldt Konungens
Proposition, vare den afslagen,
och aflemne Riksens Ständer sitt afslag
med skälen dertill skriftligen till Konungen
genom deras Talmän.
Om vid Riksdag, då hvilande Grundlagsfrågor
skola slutligen afgöras, ytterligare
uppskof föreslås, må det ej ega
rum utan Konungens och alla fyra RiksStåndens
sammanstämmande beslut,
§
Om emot förmodan Stats-Rådet underläte
att i de fall, föregående 91, 93
och 94 §§ omförmäla, Riksens Ständer
genast sammankalla, då åligge det ovilkorligen
Riddarhus-Direktionen, Domkapitlen
i riket, Magistraten i Hufvudstaden
samt Landshöfdingarne i länen,
att, genom offentliga Kungörelser, underderrättelse
härom meddela, på det val af
Riksdagsmän, der sådana val ega mim,
genast kunna anställas, och Riksens Ständer
sammankomma, att deras och Rikets
rätt iakttaga och skydda. Sådan Riksdag
öppnas å Femtionde dagen efter den,
då Stats-Rådet sist bordt kallelse dertill
i hufvudstadens kyrkor låta kungöra.
— — — _ — — — — hvile
förslaget till den först derpå följande Riksdag,
sorn, efter förrättade nya val, sammanträder,
då Riksens Ständer — — —
eller ock afgöra, att förslaget skall hvila
på sätt nyssberördt är; gällande — —
under någon förevändning Riksens
Ständer tidigare, än ofvan stadgas, Propositionen
till bifall upptaga, —
— — — Talmän.
Om vid Riksdag —
— — — — — — beslut.
95.
Om emot förmodan — — — —
— — — — meddela på det Rik
sens
Ständer må kunna sammankomma,
att deras — — — — skydda. Sådan
Riksdag öppnas å Trettionde dagen
efter den — — — — — — —
— — — — — låta kungöra
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 53,
li
§
Riksens Ständer skola vid hvarje
Riksdag förordna cn för Lagkunskap och
utmärkt redlighet känd man, att såsom
deras omhud, efter den Instruktion de
för honom komma att utfärda, hafva tillsyn
öfver Lagarnes efterlefnad af Domare
och Embetsman samt att vid vederbörliga
Domstolar i laga ordning tilltala dem,
som uti sina Embetens utöfning af väld,
mannamån eller annan orsak någon olaglighet
begå, eller underlåta att sina Embetspligter
behörigen fullgöra. Vare dock
han i all måtto underkastad samma ansvar
och pligt, som allmän Lag och Rättcgångs-ordning
för Aktörer utstaka.
§'
Elektorerne böra, vid samma tillfälle,
då de Justitie-ombudsmannen utse,
och på enahanda sätt, välja en man af
de egenskaper, som hos denna embetsman
erfordras, att honom efterträda, i fall
han, innan den nästföljande Riksdag, skulle
med döden afgå, samt att utöfva embetet
under den tid Justitie-ombudsmannen
kan vara af svår sjukdom eller annat
laga förfall derifrån hindrad.
I händelse Justitie-ombudsmannen
vid samma Riksdag, under hvilken han
blifvit vald, afsäger sig det erhållna förtroendet,
eller med döden afgår, skola
Riksens Ständer i Embetet genast insätta
den man, som de till hans efterträdare
utsett. Skulle Justititie-ombudsmannens
utsedde efterträdare, under påstående
Riksdag, afsäga sig det erhållna förtroendet,
eller i Justitie-omhudsmans-emhetet
insättes, eller med döden afgå, utväljes,
på ofvan stadgade sätt, en annan behörig
man i hans ställe. Inträffar något
af dessa fall emellan Riksdagarne, skall
Riksens Ständers rätt härutinnan, genom
deras Fullmäktige i Banken och Riksgälds-kon
tor et utöfvas.
96.
Riksens Ständer skola vid hvarjo
Riksdag, som efter förrättade nya val
först sammanträder, förordna en för lagkunskap
och utmärkt redlighet känd
man, att, för de tre följande åren, såsom
deras ombud — — — — — —
— — — — — — utstaka.
98.
Elektorerne — — — — — —
— — — att honom efterträda, i fall
han skulle med döden afgå — — —
— — — — — hindrad.
I händelse Justitie-ombudsmannen
under det Riksens Ständer äro församlade,
afsäger sig det — — — — —
— — gälds-kontoret utöfvas.
12
Konstitutions-Utskottetts Memorial N:o 53.
§
Justitie-ombudsmannen åligga, att
vid hvarje Riksdag till Riksens Ständer
aflemna en allmän redogörelse för sin
förvaltning af det honom förtrodda Embete,
samt deruti utreda Lagskipningens
tillstånd i Riket, anmärka Lagarnes och
Eörfattningarnes brister och uppgifva förslag
till deras förbättring. Vare han ock
skyldig att emellan Riksdagarne årligen
ett Utlåtande öfver dessa ämnen genom
trycket kungöra.
Yid hvarje Riksdag skola Riksens
Ständer välja Tolf Ledamöter af hvartdera
Ståndet till en Nämnd, som ege att
döma, huruvida Högsta Domstolens samtliga
ledamöter, gjort sig förtjente att i
deras vigtiga kall bibehållas, eller om
visse af dem, utan bevisligen begångna
fel och brott, hvarom föregående § handlar,
likväl kunde anses böra ifrån utöfningen
af Konungens Domsrätt skiljas.
Denna Nämnd — — — — — —
— — — halfva belopp.
Till Tryckfrihetens vård skola Riksens
Ständer vid hvarje Riksdag förordna Sex
för kunskaper och lärdom kände Män
jemte Justitie-ombudsmannen, som bland
dem före ordet. Desse Kommitterade, af
hvilka Två — — — — — — —
och ligge det å Kommitterade. Desse
Kommitterade skola väljas af Riksens
Ständer, genom Sex af hvarje Stånd utsedde,
samfält röstande Elektorer. Afgår
emellan Riksdagarne någon af de Kommitterade
välja de öfriga en behörig Man,
att det lediga rummet intaga.
§
Ej må Riksdag längre räcka än Trenne
månader från den dag, då Konungen lå
-
Justitie-ombudsmannen åligge, att
vid hvarje Lagtima Riksdag till — —
— — — — — — och afgifva förslag
till deras förbättring.
103.
Yid hvarje Riksdag, som efter förrättade
nya val först sammanträder, skola
Riksens Ständer — — — — —
— — _ halfva belopp.
108.
Till Tryckfrihetens vård skola Riksens
Ständer vid hvarje Riksdag, som efter
förrättade nya val först sammanträder,
förordna Sex — — — — — —
— — — samfält röstande Elektorer.
109.
Ej må Riksdag längre räcka än
™Fyra månader från den dag, då Konun
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 53.
13
tit om Statsverkets tillstånd och behof
Riksens Ständer eller deras Stats-Utskott
underrätta. Skulle likväl vid nämnda
tids förlopp, Riksens Ständer ännu icke
hafva Riksdag särendena af gjort, anmäle de
det hos Konungen och äske, att Riksdagen
måtte fortfara någon viss tid af högst En
månad derefter, hvilket Konungen ej ege
makt att vägra eller förhindra. Der så
oförmodadt hända skulle, att, vid den sålunda
förlängda tidens utgång, Riksens
Ständer icke hade Staten reglerat eller
någon ny Bevillning till bestämdt belopp
sig åtagit, då skall Konungen kunna Riksens
Ständer åtskilja, och fortfare den
förra Bevillningen intill nästa Riksdag.
Ar åter Bevillningens hela belopp bestämdt,
men Riksens Ständer icke om
fördelningen deraf ense, då skola, efter
den fastställda Bevillningssummans förhållande
till den, som vid föregående
Riksdag blifvit fördelad, de i den sista
Bevillnings-Förordningen stadgade Artiklar
jemnlikt ökas eller minskas; och uppdrage
Riksens Ständer deras Fullmäktige
i Banken och Riksgälds-kontoret, att en
ny Bevillnings-Förordning på sådan grund
uppgöra och utfärda.
gen låtit om Statsverkets tillstånd och
behof Riksens Ständer underrätta.
Der så oförmodadt hända skulle, att,
vid nämnda tids utgång, Riksens Ständer
icke hade Staten reglerat eller någon
ny Bevillning till bestämdt belopp
sig åtagit, skola icke desto mindre Riksens
Ständer åtskiljas, och fortfare den
förra Bevillningen intill påföljande års
Lagtima Riksdag. Ar åter Bevillningens
hela belopp bestämdt — — — —
— — — — — — på sådan grund
uppgöra och utfärda.
Urtima Riksdag må af Konungen upplösas,
när Han så för godt finner. Är
sådan Riksdag församlad, då tiden för
Lagtima Riksdag inträffar, upphöre den
Urtima Riksdagen.
Riksdagsordningen.
§ 2.
Riksens Ständer skola, i kraft af Rikets
antagna Regerings-Form, hvart Tredje
år sammankomma. Uti hvarje Riksdags
Beslut hestämme Riksens Ständer dagen,
då de, till följe häraf, åter sammanträda,
samt intage deruti uttrycklig Riksdagskallelse,
med nödiga föreskrifter i afseende
på Riks dag smannav alen. Konungen vare
Riksens Ständer skola, i kraft af Rikets
antagna Regerings-Form, sammankomma
till Lagtima Riksdag hvarje år
den 15 Januari eller, om helgedag då inträffar,
påföljande dag. Konungen vare
dock obetaget, att Riksens Ständer derförinnan
till Urtima Riksdag kalla.
14
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 53.
dock obctaget, att Riksens Ständer derförinnan
till Urtima Riksdag kalla
§
Riksdagarne skola hållas uti Rikets
Hufvudstad, utom vid de tillfällen, då
fiendens framträngande, eller pest, eller
andra lika vigtiga hinder göra det omöjligt
eller lör Riksens Ständers frihet och
säkerhet vådligt. Konungen utsätte då,
i samråd med Riksens Ständers Fullmäktige
i Banken och Riksgälds-kontoret,
en annan ort, der Riksens Ständer
böra samlas, och kalle dem dit till den
tid, de sjelfve förut bestämdt, eller vid
Urtima Riksdagar, till den tid, som Konungen
påbjuder.
§
I de fall, då Konungen eller StatsRådet
sammankallar Riksens Ständer,
fastställes tiden till Riksdagens begynnelse
efter Trettionde och inom Femtionde
dagen från den, då kallelsen blifvit i Hufvudstadens
kyrkor kungjord.
§
Om, emot förmodan, i de fall föregående
4, 6 och 7 §§ utsätta, Riksens
Ständer ej genast sammankallas, åligge
det ovilkorligen Riddarhus-Direktionen
— skydda. Sådan Riksdag öppnas å
Femtionde dagen efter den, då StatsRådet
sist bort kallelse dertill i Hufvudstadens
kyrkor låta kungöra.
§
Med de i andra § omförmälda föreskrifter
förstås bestämmandet af skyldigheten
för vederbörande Korporationer eller
Embetsmän, att, utan vidare påminnelse
och utan annan anledning, än vid
Lagtima Riksdag, sista Riksdagsbeslutet,
Vid Urtima Riksdag må icke andra
frågor och förslag• förekomma, än de Konungen
till Riksens Ständer framställer.
3.
Riksdagarne skola hållas — — —
— — — och kalle dem dit till den
tid, som i nästföregående § bestämmes,
eller, vid Urtima Riksdagar till den tid,
som Konungen påbjuder.
9.
I de fall ______
— — — efter Tjugonde och inom Tre
tionde
dagen från den, då kallelsen blifvit
i Hufvudstadens kyrkor kungjord.
10.
Om, emot förmodan, — — — —
— — — Sådan Riksdag öppnas å
Tretionde dagen efter den, — — —
— — — låta kungöra.
11.
l:o. Val till Riksdagsmän uti Preste-,
Borgare- och Bonde-Stånden ske för tre
år, räknade från den 15 Januari, och
gälla för alla under tiden infallande Lagtima
och Urtima Riksdagar. Dessa val
böra verkställas inom September månads
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 53.
15
och vid Urtima Riksdag, sjelfva kallelsen,
besörja, det valen till Riksdagsmän, der
sådana val ega rum, i laglig ordning
och, vid ansvar, med ali skyndsamhet verkställas
; tillhörande det Dom-kapitlen, att
för Presterskapet, Stockholms Magistrat,
att för samma Stad, samt Landshöfdingarne,
hvar i sitt län, att för de öfrige
städerna och menige allmogen om sådana
valförrättningar, å embetets vägnar föranstalta,
med särskild föreskrift från
Landshöfdingarne, att samma dag, då i
kyrkorna Riksdagskallelsen kungöres, skall
socknestämma till nästföljande söndag,
för Elektorsval af allmogen, utlysas.
Skulle uti en eller flera kyrkor af ett
pastorat gudstjenst saknas å den söndag,
då Kungörelsen borde uppläsas, åligge
det Presterskapet, att genast genom kronobetjente
i pastoratet besörja, det nästa
dag ett exemplar af Kungörelsen skyndsamt
cirkulerar från by till by, uti sådana
församlingar eller kapell-lag, med
förständigande, att doras ledamöter hafva
att nästföljande söndag sig vid moderkyrkan
infinna till Elektorsval, i händelse
gudstjenst icke samma söndag hör
hållas i egen kyrka, då valet derstädes
må för socken eller kapell-laget förrättas.
§
l:o. — — —— — — —
2:o. — — — — — — —
3:o. För städerna må ingen till Riksdagsman
utses, som icke minst tre år
före den dag, hvar till riksdagen blifvit poly
st, varit, enligt l:sta momentet af denna
§, valberättigad i staden; och beräknas
4:o. Fjerdepartsägare i Fahlu Bergslag
äga att inom sig till Riksdagsman i
Borgare-Ståndet utse en Fullmäktig, —
Grufvedelarne. Ingen vare härvid valbar,
som icke i nämnde Bergslag varit
Fjerdepartsägare minst tre år före den
dag, hvartill Riksdagen blifvit pålyst, och
är inom Länet bosatt.
utgång föregående året. Afgår Riksdags'
man innan tiden, för hvilken han blifvit vald,
tilländalupit, verkställes ofördröjligen nytt
val för den återstående tiden.
2:o. Vederbörande Korporationer eller
EmbetBmän åligge att, utan vidare
påminnelse, besörja, att val till Riksdagsmän,
då sådana böra ske, i laglig
ordning och vid ansvar verkställas; tillhörande
det Dom-kapitlen — — —
— — — — att samma dag, då i
kyrkorna Kungörelse om valen uppläses,
skall socknestämma — — — — —
förrättas.
14.
l:o — — — —
3:o. För städerna må ingen till Riksdagsman
utses, som icke minst tre år
före den dag, då Riksdagen tager sin början,
varit, enligt l:sta momentet af denna
§, valberättigad i staden; och beräknas
4:o. Fjerdepartsägare
— — — — — — — före den
dag, dä Riksdagen börjar, och är inom
Länet bosatt.
16
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 53.
5:o. Utom Fahlu Bergslag — —
då Riksdag inträffar — — — — —
efter tillverkningsvärdet; och må ingen
å denna längd upptagas, som icke minst
tre år före den dag, då Riksens Ständer,
enligt Riksdagskallelsen, skola sammanträda,
varit Bruksägare i Riket —- —
— — — — — —- — uppläsas.
§
l:o. Uti Riksdagsmannavalen — —
— — -— — — — — protokollet.
2:o. Vid alla Riksdagsmannaval —
— — dem emellan. Dör den valde, el
ler
bevisar han laga förfall, eller blifver
han till Talman utsedd, anställes nytt val.
Riksdagsman, som vald blifvit, — —
— — — — — — Akademifonden.
§
Riksdagsmän af alla Stånd skola dagen
efter den, hvartill Riksdagen pal g st
blifvit, sina Fullmakter uppvisa-, Ridderskapet
och Adelns Ledamöter legitimera
sig på sätt Riddarhus-Ordningen föreskrifver.
Preste-, Borgare- och BondeStåndens
Ledamöter angifve sig och styrke
sin behörighet inför Justitie-Stats-Ministern,
eller den Konungen i hans ställe
förordnat, hvilken tillkalle, till upplysningars
lifgifvande, Fullmäktige i Banken
och Riksgälds-kontoret för det Stånd,
hvars Fullmakter skola granskas. Sådan
granskning, hvars föremål är att undersöka,
huruvida Fullmakterna blifvit utfärdade
i den form, som nästföljande §
föreskrifver, skall sist inom Fyra dagar
derefter vara fulländad; hvarje Stånd dess
pröfningsrätt förbehållen — — — —
— — — förebära.
5:o. Utom Fahlu Bergslag — —
— — — c/å val böra ske — — —
— — — — — då Riksens Ständer
skola sammanträda — — — — —
— — _ — — — — uppläsas.
17.
l:o. Uti Riksdagsmannavalen — —
— — — — — — — protokollet.
2:o. Vid alla Riksdagsmannaval —
— — dem emellan. Dör den valde,
eller bevisar han laga förfall, anställes
nytt val. Blifver han utnämnd till Talman,
varde för den tid han samma befattning
innehar annan Fullmäktig; i hans ställe
i behörig ordning utsedd. Riksdagsman,
som vald blifvit, — — — —■ —
— — — — — Akademifonden.
21.
Hvarje vald Riksdagsman skall, första
gången han efter valet till Riksdag sig
inställer, uppvisa sin fullmakt samma dag
Riksdagen börjar; Ridderskapets och
Adelns — — — — — — — —
föreskrifver, skall, vid den Riksdag, då i
samtliga valdistrikten nija val förrättats,
vara inom tre dagar fulländad, men vid
andra Riksdagar samma dag, dä fullmakterna
uppvisas; hvarje Stånd — — —
— — — — förebära,
§ 22.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 53.
17
§
Fullmakterna böra, för att vara gällande,
lyda sålunda: "Till den Lagtima
(Urtima) Riksdag, som i skall
hållas och lager sin början den
befullmäktigas härmed, efter föregånget
ordentligt val, N. N. (för Preste-Ståndet
ifrån N. N. Stift, Universitet eller Akademi):
(för Borgare-Ståndet ifrån N. N.
Stad, eller ifrån Bergsbruken inom N. N.
valdistrikt); (för Bonde-Ståndet, boende
oell besuten å Hemmanet N. N. uti N. N.
Härad af N. N. Län) att deltaga i rådslagen
och besluten om derstädes förekommande
ärenden, hvarvid han ovilkorligen
förpligtas att ställa sig till efterrättelse
Sveriges Rikes besvurna Regerings-Form
af den 6 Juni 1809, jemte
Riksdags-Ordningen och öfriga gällande
Grundlagar.” Fullmakterne underskrifva®:
Preste-Ståndets — — — — — —
— — — — — — — utlemna.
§
l:o. Samma dag, då Riksdagens öppnande
kung öres, utnämno Konungen Landtmarskalk
för Ridderskapot och Adeln,
samt till Talman för Preste-Ståndet ÄrkeBislcopen,
eller, om han är sjuk eller frånvarande,
eller hans Embete ledigt, någon
annan af Biskoparne. Sedan Borgare-
och Bonde-Stånden, hvart för sig,
på behörigt sätt blifvit konstituerade, begäro
de hos Konungen, medelst Deputationer,
deras Talmän, hvilka Konungen
då förordne. Enär Landtmarskalk —
— — — — — — sina Talmän.
3:o
§ 25.
Riks-Slånden utnämna, utan dröjsmål
sina Deputerade, hvilka med Landt marskalken
och Talmännen, hvari Stånd för
sig, inför Konungen må nedlägga Ståndens
vördnad och lyckönskan, samt likaledes up
Bih.
till B. St. Prof. 185.9 & 1860.
22.
Fullmakterna böra, för att vara gällande,
lyda sålunda: "Efter föregånget
ordentligt val befullmäktigas N. N. (för
Preste-Ståndet — — — — — —
— — — — — alt vid den Lagtima
Riksdag, som börjar den 15 nästkommande
Januari samt vid de öfriga Lagtima och
Urtima Riksdagar, hvilka inträffa inom tre
är derefter deltaga i rådslagen — —
Grundlagar.” Sker val å sådan tid, att
andra tidsbestämmelser, än de här omförmälde,
böra i Fullmakten inflyta, skall sådant,
med bibehållande af föreskrifterna
i. öfrigt, iakttagas. Fullmakterna underskrifva®
— — — — — utlemna,
23.
1:0. A den för Riksdagens början bestämda
dag utnämne — — — — —
— — — — — konstituerade, be
gäre
de ofördröjligen hos Konungen, —
— — — — — aina Talmän.
2:o — — — — — — —
3:o — — — — — — —
utgår.
3 Sami 18 Häft. 3
18
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 53.
vakta Drottningen och de Kongl. Personerna.
Stånden utse derjemte Depulalioner
att inbördes hvarandra helsa och lyckönska.
§ 26.
Konungen, eller, i de fall 4, 5, 6 oell
7 §§ omröra, Stats-Rådet, late genom en
Härold, under hittills öfliga ceremonier,
utlysa dagen, då Ständerna, efter förrättad
Gudstjenst, må sammankom ina pä Rikssalen.
Gu ds tjenstett, hvartill atla Stånden
böra enhälligt infinna sig, förrättes of en
Biskop i Stadens Storkyrka. Efter dess
slut, uppträde å Rikssalen först BondeStåndet,
vidare Borgare-Ståndet och sist
Presle-Ståndet, alla, hvart för sig, anförde
af deras Talmän. Ridderskapet och Adeln,
anförde af Landtmarskalken, vare Konungen
föl jäklige, och inia ge samtliga Stånden
de dem anvisla ställen. För Konungen
skall längst fram i Salen stå en Thron,
omkring hvilken Kron-Prinsen och de öfrige
Kongl. Prinsarna hafva sina platser. Dernäst
intaga, framför alla andra, de /vänne
S lats-Minis irania deras rum, och forhålles
i öfrigt enligt del Ceremoniel, Konungen
later för tillfället utfärda. Härefter
före Konungen sjelf, eller, der Konungen
är frånvarande, eller Han så för godt finner,
Siats-Ministern för Utrikes Ärendena
ordet till Riksens Ständer, och låte deni
afhöra berättelsen om hvad sedan sisla
Riksdag uti Rikets Styrelse sig tilldragit.
Landtmarskalken och Talmännen träde
sedermera inför Konungen och framföre,
i Ståndens namn, deras underdåniga vördnad.
När Konungen lemnar Rikssalen, beledsagas
Han af Ridderskapet. och Adeln,
hvarefter de öfriga Stunden i ofvan föreskrifva
ordning afträda.
§ 27.
l:o. Propositionen, angående Statsverkets
tillstånd och behof, hvaraf Stånden
hvartdera ett exemplar tillställes,
öfverlemne Konungen antingen vid det
tillfälle, då Riksdag, enligt föregående. §
öppnas, eller å Rikssalen annan dag, der
Honom så godt synes-, eller ock omedelbart
lill Riksens Ständers Stals-Ulskott,
inom fjorton dagar vid Lagtima riksdag,
§ 25.
Sednast å femte Söckendagen efter
Riksdagens början skola, uppå kallelse, utfärdad
af Konungen eller af Stats-Rådet
i de fall, 4, 5, 6 och 7 §§ omförmäla,
Riksens Ständer i Stadens Storkyrka bevista
Gudstjenst, som af en Biskop förrättas,
samt derefter sammankomma å Rikssalen.
Ridderskapet och Adeln anföres
dervid af Landtmarskalken, samt de öfrige
Stånden, hvart för sig, af sina Talmän.
Konungen Sjelf, eller der Konungen
är frånvarande, eller Han så för godt
finner, någon af Stafs-Minislrarne, före
dervid ordet till Riksens Ständer och
låte dom afhöra berättelsen om hvad sedan
sednaste Lagtima Riksdag uti Rikets
Styrelse sig tilldragit. Landtmarskalken
och Talmännen träde sedermera inför
Konungen och framföre, i Ståndens namn,
deras underdåniga vördnad.
§ 26.
l:o. Propositionen, angående Statsverkets
tillstånd och behof, hvaraf Stånden
hvartdera ett exemplar tillställes,
öfverlemne Konungen å Rikssalen vid det
tillfälle, då Riksdag enligt 25 § öppnas.
Och som Riksens Ständer, jemlikt Regerings-Formens
55 §, ej ega, att i Konungens
öfvervaro något besluta, må ingen
rådplägning härom å Rikssalon hållas.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 53.
och inom en monad vid Urtima, efter dess
öppnande. Riksdagens början räknas alltid
från den dag, då berörde Proposition
af Riksens Ständer eller nämnda Utskott
emottagen blifvit. Och som Riksens Ständer,
jemlikt Regerings-Formens 55 §, ej
ega, att i Konungens öfvervaro något
besluta, må ingen rådplägning härom å
Rikssalen hållas.
2:o. Propositioner rörande grundlagars
eller öfriga lagars och ekonomiska
författningars stiftande eller förändring,
jemte andra mål, dem Konungen under
Riksdagens lopp, vill Ständerna meddela,
tillställes genom en Stats-Råds-ledamot
hvarje Stånd i dess plenum. Jemte alla
Propositioner ifrån Konungen till Riksens
Ständer eller deras Utskott, böra
Stats-Rådets och, i lagfrågor, äfven Högsta
Domstolens deröfver lemnade yttranden
tillika meddelas; kunnande likväl
Riksens Ständer, då Stats-Rådets yttrande
angå hemliga mål, endast förvänta del
af dess till- eller afsyrkande.
2:o. Propositioner rörande —
— — — — — — — Jemte alla
Propositioner ifrån Konungen till Riksens
Ständer böra Stats-Rådets — —
— — — — — — _ — — del
af dess till- eller afstyrkande.
§27. (ny §.)
Fid Urtima Riksdag läte Konungen,
då Riksdagen enligt 25 § å Rikssalen öppnas,
kungöra Ständerna anledningen lill
deras sammankallande och afgifve de förslag
och framställningar, hvilka skola blifva
föremål för deras iifverläggningar; Konungen
dock o betag et alt under Riksdagens
lopp nya förslag framställa.
§ 28.
Ridderskapet och Adeln samt Preste- l:o. Ridderskapet och Adoln — —
och Borgare-Stånden välje genom elektorer,
och Bonde-Ståndet på det sätt
Ståndet vid hvarje riksdag tjenligast finner,
genast och sist inom åtta dagar, sedan
riksdagen blifvit öppnad, ledamöter,
lika många af hvarje Stånd, i de Utskott,
hvilka skola ärendena bereda och utar- — — — — — — — — —
beta. Sådana i Grundlagen stadgade Ut- — — Sådana i Grundlagen stadgade Utskott
äro: Konstitutions-, Stats-, Bevill- skott, hvilka skola vid hvarje Lagtima
nings-, Banko-, Lag- samt Besvärs- och Riksdag tillsättas, äro:
20
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 53.
Ekonomi-Utskotten. Hemliga Utskottet
väljcs, då Konungen sådant åskar.
§
l:o. Konstitutions-Utskottet, som utgöres
af tjugufyra ledamöter, tillkommer
att, i den ordning Regerings-Formen
föresltrifver, granska Rikets Grundlagar,
samt upptaga frågor oell till plena afgifva
förslag om ändringar, förbättringar
och förklaringar deraf; hvaröfver Ståndens
ledamöter vare obetaget, att in Pleno yttra
sina tankar, men hvilka förslag Riksens
Ständer ej förr, än ä den nästföljande
riksdagen må slutligen antaga. Ofverlemnar
Konungen åt Riksens Ständer någon
Proposition rörande Grundlagar, uppdrage
Ständerna genast, titan att förut derom
öfverlägga, ål Konstitutions-Utskottet, att
dess Utlåtande afgifva; och förhålles dermed
som i Regerings-Formens 81 § stadgadt
är. Då Utskottet icke funnit skäl
att gilla och till Riksens Ständer — —
— — — ansvara.
2:o. — — — — — — —
3:o. — — — — —— —
§
2:o. Lag-Utskottet tillkommo ock
att granska Justitie-ombudsmannens, vid
hvarje Riksdag,'afgifvande Allmänna Redogörelse
samt årliga Berättelser, äfvensom
hans Embets-diarier och Registratur,
samt med utlåtande deröfver till Riksens
Ständer inkomma.
§
l:o. Alla Riksens Ständers Utskott,
med undantag af Hemliga Utskottet, hvars
— — — — — sådant äskar.
2:o. Vid Urtima Riksdag ankomma
det pä Riksens Ständer att förordna om
tillsättande, af de Utskott, som må anses
för ärendenas beredning nödiga, och gälla
i afseende härå tre Stånds beslut.
29.
l:o. Konstitutions-Utskottet, sorn’
— — förklaringar deraf, äfvensom med
dela
Utlåtande öfver de Propositioner rörande
ändring i Grundlag, dem Konungen
åt Riksens Ständer Öfverlemnar; och förhålles
dermed i öfrigt, sorn i RegeringsFormens
81 § stadgadt är. Då Utskottet
— — — ansvara,
2:o. — -
3:o. — — — — — — —
33.
l:o. — - — — - -
’2:o. Lag-Utskottet tillkomme ock att
granska Justitie-ombudsmannens afgifvande
Allmänna Redogörelse och Berättelse
äfvensom hans — — — — —
Riksens Ständer inkomma.
37.
l:o. Alla Riksens Ständers Utskott
Konstitution#-Utskottets Memorial N:o 53.
21
göromål oell arbetstid af Konungen bestämmas,
skola sist inom åtta dagar ifrån
den, då de utsedda blifvit, sammanträda
och sättas i verksamhet. Börande
inkomma.
2:o. Intet Utskott, Konsti tu tionsosh
Banko-Utskotten allena undantagna,
vare berättigadt att väcka frågor till afgörande
i Riksens Ständers Plena, eller
att upptaga andra ämnen, än de från
Plena remitterade; så vida ej, hvad Statsutskottet
särskildt angår, Honungens Proposition,
enligt 21 §, lill detsamma omedelbarligen
öjier lemnäs.
§
Föredragningsämnen i Riks-Ståndens
Plena åro dessa och inga andra: l:o Konungens
Propositioner, som å Riks-salen,
eller sedermera under riksdagens lopp,
blifvit till Stånden eller Stats-Utskottet
öfverlemnade; 2:o Mål — — — —
ledamot.
§
l:o. Hvar och en allmän fråga, som
första gången i något Stånd förekommer,
skall, så vida ej Ståndet enhälligt genast
densamma till vederbörligt Utskott förvisar,
ligga på bordet till nästa Plenum,
då Remiss bör ske; dock stånde hvarje
Ledamot öppet att öfver samma mål sig
yttra, hvilket hans yttrande äfven skall
till Utskottet remitteras. Om en — —
ovägerligen fattas.
2:o. - — — — — — —
3:o. — — — — — — —
4:o. - —
§
Intet ärende må nedläggas utan Ståndets
uttryckliga beslut. Éj heller må,
med undantag af Grundlagsfrågor, nya
— —, skola sist inom fyra dagar ifrån
inkomma.
2:o. Intet Utskott, — — — —
— — — — — — än de från
Plena remitterade.
48.
Föredragningsämnen — — — —
— — blifvit till Stånden öfverlemnade;
2:o Mål — — — — — —
ledamot.
49.
l:o. Hvar och en allmän fråga, —
— — — — — — — — sig
yttra, hvilket hans yttrande, derest detsamma
inom tre dagar derefter skriftligen
uppsatt till protokollet aflemnas, skall åtfölja
remissen till Utskottet. Om en —
ovägerligen fattas.
2:o. — — — — — — — —
3:o. — — — — — — — —
4:o. _ _______
56.
Intet ärende — — — — — —
22
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 63.
ämnen af Riksdagsmän väckas, sedan En — — — — — — — — sedan
manad från Riksdagens början enligt 27 Tio dag or från Riksdagens öppnande en
§
tilländalupit, så vida icke sådana frå- ligt 25 § tilländalupit, så vida —- —
gor af redan fattade beslut, eller redan
upptagna ärenden, eller under Riksdagen
inträffande händelser, omedelbarligen för- — — — — — — — — —
anledas. omedelbarligen föranledas.
§ 62.
Skola Riksens Ständer tillsätta Förmyndare
för en omyndig Konung — —
och gälle detta val, såsom Riksens Ständers
beslut. Nu händer att Riks-Stånden
ej inom Tre dagar, sedan de å Rikssalen
a/hört den i 26 § omförmulda Berättelse,
åsämjas om Förmyndarnes antal;
— — — — — kunna tillsättas.
§
T.o. Till följe af Regerings-formens
1)6 § skola Riksens Ständer, vid hvarje
riksdan, förordna en för lagkunskap och
utmärkt redlighet känd man, att, såsom
deras Ombud hafva tillsyn öfver Lagarnas
efterlefnad af Domare och Embets
behörigen
fullgöra.
ko. Elektorerne böra vid samma
tillfälle, då Justitie-ombudsmannen utses
och på enahanda sätt, välja en man af
de egenskaper, sorn hos denna embetsman
erfordras, för att honom efterträda,
i fall han, innan nästföljande riksdag,
skulle med döden afgå, samt att utöfva
embetet under den tid Justitie-ombudsmannen
kan vara af svår sjukdom eller
annat laga förfall derifrån hindrad.
I händelse Justitie-ombudsmannen
vid samma Riksdag, under hvilken han blifvit
ra/d, afsäger sig förtroendet, eller med
döden afgår — — — — — —
utöfvas.
Skola — — — — — —- —
— — — Nu händer att Riks-Stån
den
ej inom Tre dagar, sedan Riksdagen
blifvit öppnad, åsämjas — — — —
— — — — — kunna tillsättas.
63.
l:o. Till följe af Regerings-formens
96 § och på sätt densamma närmare bestämmer,
skola Riksens Ständer förordna
en — — — — — — — —
behörigen fullgöra,
4:o. Elektorerne böra — — —
— för att honom efterträda, i fall han
skulle med döden afgå, — — — --
— — derifrån hindrad.
I händelse Justitie-ombudsmannen under
det Riksens Ständer är o Jörsamlade
afsäger sig förtroendet, eller med döden
afgår — — — — — — — —
utöfvas.
Konstit utions- Utskottets Memorial N:o 35.
23
§ «4.
Vid hvarje Riksdag skola Riksens Vid hvarje Riksdag, sorn t fler färrätStänder
i deras särskilda Plena, genom tade nya val först sammanträder, skola
allmän omröstning, välja Tolf Ledamöter Riksens Ständer i deras — — —
af hvartdera Ståndet till en Nämnd, som — — — — — — — — —
äge att döma, huruvida Högsta Domstolens
samtlige Ledamöter gjort sig förtjente
att i deras vigtiga kall bibehållas, — — — — — — — — — —
föreskrifves. föreskrifves.
tj 65.
Till Tryckfrihetens vård skola Riksens
Ständer, vid hvarje Riksdag, förordna
Sex för kunskaper och lärdom kände
Män, jemte Justitie-ombudsmannen, som
bland dem före ordet. Desse — — —
röste samfält. Afgår emellan Riksdagarne
någon bland de Kommitterade, välje de
öfrige till det lediga rummet en behörig
Man.
§
Riksens Ständer välje vid hvarje
Riksdag, genom slutna sedlar, hvart Stånd
för sig, samfäldt och ej medelst Elektorer,
sina Banko-fullmäktige, Tre af hvarje
Stånd; . — — — — — — —
afgörande röst.
Efter förenämnda grunder, så i afseende
på valsätt, som tid, må vid alla
Riksdagar Fullmäktige i Riksgälds-kontorct
af Riksens Ständer utses. Desse
.— — — — — — stadgadt är.
§
Derjemte skola Riksens Ständer, i
den ordning Stånden, hvart för sig, lämpligast
finna, vid hvarje Riksdag förordna
Till Tryckfrihetens vård skola Riksens
Ständer vid hvarje Riksdag, sorn efter
förrättade nya val först sammanträder,
förordna Sex — — — — —
röste samfält. Afgår' under påslående
Riksdag någon bland de Kommitterade,
utse Riksens Ständer en annan Ledamot i
hans ställe; sker del emellan Riksdagarna,
välje de öfrige Kommitterade till det
lediga rummet en behörig Man.
66.
Riksens Ständer välje vid hvarje Riksdag,
som efter förrättade nya val först
sammanträder, pir tre år, genom slutna
sedlar, — — — — — — —
afgörande röst.
67.
Efter förenämnda grunder, så i afseende
på valsätt, som tid, må Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret af Riksens Ständer
utses. Desse — — — — —
— — — — — — stadgadt är.
68.
Derjemte skola —- — — —
sig lämpligast finna, vid hvarje Lagtima
24
Konstitution*- Utskottets Memorial N:o ö3.
om Revisorer, att, enligt af Riksens Ständer
utfärdad Instruktion, öfverse och granska
Stats-verkets, Bankens — — —
utstakade grunder.
§
Allt hvad Riksens Ständer efter
granskning godkänt eller leinnat oanmärkt,
bör anses hafva vunnit decharge
i afseende på det granskade, och ingen
ny, till ansvarighet förbindande, granskning
af nya Ständer i samma mål vara
tillåten; — — — — — — —
— — — — tillkommer.
§
Ej må Riksdagsman — —
— — — öfverlemnas. Beskylles Riksdagsman
för någon grof missgerning, må
han ej i häkte kunna inmanas förrän,
efter anställd ransakning — — i thy
fall stadgar. Ej må Riksdagsman häktas
för mindre förbrytelser eller för skuld
insättas; — — — — — — —
— — — — — tjenstehjon.
§
Riksdag må ej räcka längre, än
Tre månader från den dag, då Konungen
låtit om Stats-verkets tillstånd och
behof Riksens Ständer eller deras Statsutskott
underrätta. Skulle likväl, vid
nämnda tids förlopp, ärendena ej vara
afgjorda, anmäle Riksens Stunder det hos
Konungen, och fiske, att Riksdagen måtte
fortfara någon viss tid af högst en månad
derefter; börande minst Trenne Riks-Slånd
hafva sig om denna önskan förenat. Händer
sig, all vid den sålunda förlängda
tidens utgång, målen ändå icke blifvit afslutade,
gånge som i Regerings-Formens
109 § stadgadt är. Riksdag må äfven
slutas innan Tre månader till ända gått,
enär samtliga Stånden sådant begära.
Riksdag förordna om Revisorer,
utstakade grunder.
76.
Allt hvad —
granskning i samma mål vara tillåten
; — — — — — — — —
— — — — tillkommer.
78.
Ej må Riksdagsman — — — —
— — — öfverlemnas. Beskylles Riksdagsman
under pågående Riksdag för någon
grof missgerning, — — — —
— — — — — — — stadgar.
Ej må Riksdagsman under riksdag häktas
för mindre förbrytelser eller för skuld
insättas; — — — — — — —
— — — _ — tjenstehjon.
80.
Riksdag må ej räcka längre, än Fyra
månader från den dag, då Konungen
låtit om Stats-verkets tillstånd och behof
Riksens Ständer underrätta. Skulle
vid nämnda tids förlopp ärendena ej
vara afgjorda, gånge som i RegeringsEormens
109 § stadgadt är. Riksdag
må äfven slutas innan Fyra månader
till ända gått, enär samtlige Stånden
sådant begära.
Urtima riksdag må af Konungen upplösas,
när han så för godt finner.
§ 81.
