# ID: svediakorp-gov2338
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 108,163
# sentences: 3,436
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
IBIIIRSKWrÅHnaiHB
PROTOKOLL
VID
Lagllma lUksda|;eii i Stockholm
Åre» 1859 oell 1860*
rOKSTl
1= Afdelningen:
Kongl. Mnj:is Nådiga Propositioner och Skrifvelse)', jemte
indragen af de inför Kongl. Majit uti Siats-Rådet
i ämnet förda Protokoll.
mm ms»
Kongl. MafUst Nådiga Proposition N:o 59.
t
N:& 39c
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Jan. 1860, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
pension på Allmänna Indragnings-slaten för Landskanslisten
i Gefleborgs län, J. A. Hanson; Gifven Stockholms
Slott den 17 November 1859.
Ilos Kongl. Majit har, uti ingifven skrift, Landskanslisten i Gefleborgs län
Johan August Hanson, som är född den 14 April 1797 och 33 år innehaft berörda
tjenst, i underdånighet anhållit, att, enär han, på sätt bifogadt läkarebetyg vitsordade,
till följd af ett slaganfall sedan omkring ett och ett halft år lider af lamhet
i högra sidan af kroppen, hvilken sjukdom, sedermera blott obetydligt förbättrad,
gjorde honom oförmögen att tjensten vidare sköta, honom måtte varda i nåder tilllagd
pension för hans återstående lifstid till belopp af 500 Rdr Riksmynt årligen,
motsvarande hans nuvarande lön på stat;’å hvilken underdåniga ansökning Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i länet tillstyrkt nådigt afseende, så att Hanson blefve
satt i tillfälle att, mot lönens åtnjutande på Indragnings-stat, afgå från tjensten
och att den, som densamma förrättade, finge oafkortadt tillgodonjuta dermed förenade
inkomster.
Uti häröfver afgifvet, den 31 sistlidne Oktober till Kongl. Majit inkommet,
underdånigt utlåtande, har Stats-kontoret, enär sökanden hvarken hunnit den lefnadsålder
eller tillryggalagt den tjenstetid, som författningsenligt utgöra vilkor för
civile embets- och tjenstemäns rättighet att vid afskedstagandet undfå pension å
Uih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Samt. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 1
2
Kongl. Maj.ts Kådiga Proposition N:o 59.
Allmänna Indragnings-staten; funnit sig icke kunna å den underdåniga ansökningen
för närvarande tillstyrka nådigt bifall. Då emellertid afslag å ansökningen skulle
hafva till följd, att ifrågavarande Landskanslist-tjenst ännu under flera är, eller
intilldess Hanson uppnått den för pensions erhållande föreskrifna lefnads- och tjensteåldern,
komme att, såsom för närvarande, uppehållas genom vikarie, alldenstund
det pensionsbelopp af 200 Rdr årligen, hvilket Hanson egde att- vid afskedstagan
det
af Civil-statens Pensions-inrättning uppbära, måste anses vara alltför ringa, för
att han, med hustru och fem oförsörjda barn, skulle, mot åtnjutande deraf, kunna
afgå från sin befattning, af hvars löneförmåner han, så länge tjenstledigheten fortfor,
icke behöfde afstå mer än en fjerdedel, har Stats-kontoret, i öfverensstämmelse
med hvad i två likartade frågor angående pension för Häradsskrifvarne G. G. B.
Jacobsson och A. J. Medelplan blifvit föreslaget, i underdånighet hemställt, att,
till undvikande af de med tjenstens bestridande genom vikarie förknippade olägenheter,
nådig proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas om Hansons förflyttande
å Allmänna Indragnings-staten.
Med afseende å Landskanslisten Hansons af läkare intygade oförmögenhet, i
löljd af sjuklighet, att sin tjenst vidare bestrida, samt å hvad Stats-kontoret i underdånighet
anfört, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Rikets Ständer, att bemälde
Hanson måtte förklaras berättigad att, efter erhållet afsked från Landskanslist-tjensten,
oaktadt han icke uppnått föreskrifven lefnads- och tjensteålder, å Allmänna
Indragnings-staten uppföras för åtnjutande af årlig pension, motsvarande Landskanslist-lönen
på stat, eller Fem Hundra Riksdaler Riksmynt; skolande handlingarne
i målet Rikets Ständers Stats-utskott tillhandahållas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Ludv. Almqvist.
Kongl. MajJs Nåd. Proposition N:o 59.
3
Utdrag af protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 11 November
1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden IVallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Likaledes uppläste Departements-chefen till justering ett i enlighet med lörut
fattadt nådigt beslut uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets
Ständer angående pension å Allmänna Indragnings-staten för Landskanslisten i
Getleborgs län J. A. Hanson; och behagade Kongl. Maj:t jemväl, på Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, detta förslag i nåder gilla samt befalla att, i öfverensstämmelse
dermed, nådig proposition af den lydelse bilagan till detta protokoll
utvisar, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Otto IV. Seippel.
4
Kongl. Majda Säd. Skrifvelse N:o 60.
60,
Alik. till Exp.-Utsk. den 5 Jan. 1860, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om
löneförhöjning för år 1851 åt de vid Storskiftesverket i
Stora Kopparbergs län samt af vit (ringen i Wester-N norlands,
Westerbottens oell Norrbottens län anställde Landtmätare;
Gifven Stockholms Slolt den ll November 1859.
Uti ett till Kongl. Majit ingifvel underdånigt memorial al den 16 näs (lid ne
Maj har Öfver-direktören vid Landtmäteriel a idort att, sedan de vid Slorskiftesoch
Afvittringsverken anställde tjenstemäns arfvoden blifvit genom Kongl, brefvet den
11 .luni 1858 (dr innevarande statsreglerings-period bestämda, samt Kongl. Majlis
Befallningshafvande i Stora Kopparbergs, Wester-Norrlands, Westerbottens och
Norrbottens län, uppå Öfver-direktörens anmodan, afgifvit specifika förslag å den
särskilda tillökning uti innehafvandc arfvoden, som, på grund af Rikets Ständers
beslut om löneförhöjning åt Statens embets- och tjenstemän för år 1857, ansetts böra äfven
bemälda tjenstemän för samma år tillkomma, så och efter det berörde förslag, uti hvilka
atlönings-förhöjningen beräknats för Styresmannen och Landtmätarne vid Storskiftesverket!
Stora Kopparbergs län till 4,379 Rdr69 öre, för Styresmannen och Landtmätarne
vid afvittringen i Wester-Norrlands län till 1,697 Rdr 92 öre, för Afvittrings-landtmätarne
inom Westerbottens län till 1,600 Rdr, samt för Styresmannen och Landtmätarne
vid afvittringen i Norrbottens län till 2,900 Rdr, eller sammanräknadt för alla ifrågava
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o CO.
5
rande tjenstemän till 10,577 Rör 61 öre riksmynt, blifvit af Öfver-direktören till
Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontors pröfningöfverlemnade, tillika med åtskilliga
af förslagen föranledda anmärkningar, i enlighet hvarmed den för aflönings—tillöknin—
garne beräknade summan borde med 500 Rdr förhöjas och således rätteligen uppgå
till 11,077 Rdr 61 öre; men Stats-kontoret till svar härå meddelat, alt då,
enligt Kongl, brefvet den 27 Mars 1858, angående den Statens embets- och tjenstemän
med flere för år 1857 beviljade löneförhöjning, Rikets Ständer förklarat,
att dylik löneförhöjning finge tilldelas dem, åt hvilka Rikets Ständer, för de år den
nya Statsregleringen omfattade, beviljat lönetiilökning, och att förhöjningen skulle
utbetalas sålunda, att bemälde löntagare erhölle femtio procent af den tillökning
utöfver förut innehafvande aflöningsförmåner, som vid den nya Statsregleringen
blifvit dem tillagd, men någon sådan tillökning uti nu ifrågavarande tjenstemäns
lönevilkor icke, Statskontoret veterligen, blifvit vid sednaste riksdag anvisad, i följd
hvaraf desse tjenstemän ej heller voro omförmälde i de beräkningar, hvilka legat
till grund för bestämmandet af den till 1857 års löneförhöjning anslagna summa,
Stats-kontoret funne sig häraf förhindradt att några medel till förevarande ändamål
anordna, — hade från de vid Storskiftes- och Afvittringsverken inom ofvannämnda
fyra län anställde tjenstemän till Öfver-direktören inkommit särskilda, till Kongl.
Majit ställda, vid Öfver-direktörens ofvanberörde memorial fogade skrifter, innefattande
underdånig anhållan, att då de åt Storskiftes- och Afvittrings-landtmätarne
anslagne arfvoden icke kunde betraktas såsom blott ersättning för tillfälligt arbetsbiträde,
utan måste anses såsom verklig aflöning, samt berörde arfvoden blifvit vid
dispositionen af det utaf Rikets sednast församlade Ständer till Storskiftes- och Afvittrings-förrättningarnes
fortskyndande beviljade anslag af Kongl. Majit tili beloppen
förhöjde, hvadan Stats-kontorets antagande, att någon förbättring i bemälde tjenstemäns
aflöningsviikor ej egt rum, icke vore med verkliga förhållandet öfverensstämmande,
Kongl. Majit måtte täckas förklara sökanderne, hvilka, ehuru deras tjenstebefattningar
vore af särdeles mödosam beskaffenhet, länge haft att kämpa med små
och för de nödvändigaste lefnadsbehofven otillräckliga löneinkomster, berättigade att,
i likhet med statens öfrige tjenstemän, komma i åtnjutande af löneförhöjning för
år 1857, samt meddela nådigt förordnande om utbetalning af de härtill erforderliga
medel; Och har Öfver-direktören, för egen del, i underdånighet hemställt att,
på de af sökanderne anförda bevekande skäl, och då enligt Kongl. Majits till Rikets
sednast församlade Ständer aflåtna nådiga proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof, äfven Storskiftes- och Afvittrings-landtmätarne ansetts böra
komma i åtnjutande af löneförhöjning för år 1857, sådan förhöjning ock måtte
varda sökanderne beviljad i öfverensstämmelse med ofvanomförmälde, Öfver-direktörens
memorial bilagda förslags uträkningar, samt att, derest för berörda ändamål
disponibla medel icke funnes att tillgå,, nådig proposition härom måtte till
Rikets näst sammanträdande Ständer aflåtas.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 60.
Vid pröfning af detta ärende har Kongl. Majit, då aflöningarne till de vid
Storskiftes- och Afvittringsverken anställde Landtmätare icke äro å ordinarie stat
uppförde eller utgjort föremål för Rikets Ständers reglering, utan de till bemälde
tjenstemän utgående arfvoden och resepenningar tid efter annan blifvit af Kongl.
Majit bestämde, ansett sig, vid betraktande af innehållet utaf Rikets Ständers den
24 Februari 1858 till Kongl. Majit aflåtna underdåniga skrifvelse angående löneförhöjning
åt Statens embets- och tjenstemän för år 1857, icke kunna förordna
om de nu begärda löneförhöjningarnes utbetalning; men, med afseende dels å det
ringa beloppet af de aflöningsförmåner, hvaraf ifrågavarande i Stora Kopparbergs,
Wester-Norrlands, Westerbottens och Norrbottens län tjenstgörande Landtmätare,
före den genom Kongl, brefvet den 11 Juni 1858 vidtagne reglering af arfvodena
och resepenningarne för de vid Storskiftes- och Afvittringsverken anställde tjenstemän
varit i åtnjutande, dels ock å dessa tjenstemäns — hvilka icke äga att
utom tjensten förrätta landtmäterigöromål — trägna, mödosamma och lör helsan
ansträngande tjenstgöring, vill Kongl. Majit härmedelst bos Rikets Ständer äska, att
af behållningen å det vid sednastc riksdag till löneförhöjning för år 1857 åt statens
embets- och tjenstemän beviljade extra statsanslag af 960,000 Rdr — hvilken
behållning, enligt från Statskontoret erhållen officiell uppgift, kommer att uppgå
till minst 50,000 Rdr — må få utgå den för vederbörande Storskiftes- och Afvittringslandtmätare
i ofvannämnde fyra län nu ifrågasatte löneförhöjning för samma
år, utgörande tillsammans Elfva Tusen Sjutiosju Riksdaler 61 öre Riksmynt.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott,
till hvars behandling frågan varder öfverlemnad.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Ludv. Almqvist.
Kongl. MajUs Säd. Skrifvelse \:o 60.
7
Utdrag af protokollet'öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet å Stockkolms Slolt den 17 November
1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-ministern lör Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-räden Wallensleen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Hr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Föredragande Departements-chcfen uppläste härefter till justering ett i enlighet
med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut uppsatt förslag till nådig skrifvelse
till Rikets Ständer i fråga om löneförhöjning för år 1857 för de vid Storskiftesverket
i Stora Kopparbergs län samt afvittringen i Wester-Norrlands, Westerbottens
och Norrbottens län anställde Landtmätare; och täcktes Kongl. Maj:t, på
Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, berörda förslag i nåder gilla samt befalla
att i öfverensstämmelse, dermed nådig skrifvelse, af den lydelse bilagan till detta
protokoll utvisar, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Otto IV. Seippel.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:r 61.
Ii :o 61.
Ank. till Exj).-Utsk. den 5 Jan. 1860, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, med uppgifter
angående pedagogierna i Riket; Gifven Stockholms
Slott den /7 November 1859.
Sedan Kongl. Maj:t, med anledning af Rikets sednast församlade Ständers
gjorda framställning, anbefallt vederbörande Domkapitel att inkomma med noggranna
upplysningar rörande de i riket befintliga pedagogierna, deras, beskaffenhet, läge,
omfånget af den undervisning som der meddelas, lärjungarnes antal, kommunernas
benägenhet att lemna skolhus och rektorsboställe, samt öfriga dessa läroanstalter
beträffande förhållanden, har Kongl. Maj:t, efter det dylika upplysningar numera
blifvit afgifna, låtit inom den i Ecklesiastik-departementet bildade afdelning
för handläggning af åren der rörande allmänna uppfostran och undervisningen, verkställa
den utredning af ämnet, hvartill omförmälde upplysningar kunnat gifva anledning,
samt vill hvad sålunda i ämnet förekommit härmed till Rikets Ständers kännedom
meddela.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Henning Hamilton.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse N:o 61.
9
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Arenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Sfals-Hådel på Stockholms Slott
den 17 November 7859.
m
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-ministern lör Utrikes-Arendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: {Vallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Efter justering af protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden för den 11 dennes
uppläste Herr Departements-chefen, Stats-rådet Grefve Hamilton följande, i öfverensstämmelse
med af Kongl. Majit förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag till
skrivelser lill Rikets Ständer, nemligen:
l:o
2:o angående utredning i afseende på de i riket befintliga pedagogier.
Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande täcktes Hans Majit Konungen
berörda förslag i nåder gilla samt befallde, att i öfverensstämmelse dermed skrivelser,
sådana de finnas sub. litt. A och B detta protokoll bilagda, skulle till Rikets
Ständer expedieras. Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.
latu till R. St, Vrot. 1859 (fe 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 2
10
Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse N:o 61
Uppgifter,
rörande de i riket befintliga pedagogierna.
Antalet af de i riket varande stads-pedagogier utgör 28, nemligen:
inom Upsala erkestift: i Söderhamn, Enköping, Östhammar, Öregrund,
W axholm och Sigtuna ;
inom Skara stift: i Hjo, Sköfde, Falköping och Ulricehamn;
inom Strengnäs stift: i Södertelje, Mariefred, Thorshälla och Trosa;
inom Westerås stift: i Köping,1' Arboga, Hedemora, Nora, Linde och
Säther;
inom Wexiö stift; i Grenna;
inom Lunds stift: i Cimhrishamn och Engelholm;
inom Göteborgs stift: i Kongsbacka, Kongelf, Laholm och Falken
berg,
samt
inom Calmar stift: i Borgholm;
hvarjemte inom Westerås stift finnes en pedagogi i Avesta, inom Wexiö stift en
i Wrigstads församling, och inom Calmar stift en i Ålems församling.
Uti 23 biand ofvannämnde pedagogier har undervisningen i mer eller mindre
mån uppnått en högre grad af utveckling, så att densamma omfattat icke blott
folkskolans maximi-kurs, utan äfven åtskilliga och understundom alla till elementarläroverkets
lägre afdelning hörande läroämnen. Med anledning häraf har Kongl.
Maj:t af de till Dess disposition för ändamålet ställde medel, dels beviljat löneförhöjning
åt hittills varande lärare i dessa pedagogier, dels ock, der undervisningens
omfång och lärjungarnes antal sådant påkallat, anvisat arfvoden för ytterligare en
lärare.
Vid sju pedagogier har undervisningen deremot icke sträckt sig utöfver de
ämnen, som tillhöra en vanlig folkskola. Dessa sju pedagogier äro de i Östhammar,
Waxholm, Sigtuna, Thorshälla, Trosa, Wrigstad och Alem.
Beträffande de närmare förhållandena med ifrågavarande läroanstalter hafva
nedanstående upplysningar vunnits, nemligen angående
l:o Pedagogien i Söderhamn.
Undervisningen har omfattat de till folkskolans maximi-kurs hörande ämnen,
och dessutom tyska språket samt modersmålets grammatik. Skolan har i
medeltal under åren 1853—1857, äfvensom under nästförflutna läseårs båda terminer,
besökts af 23 lärjungar. Undervisningen, som tillförene besörjts af en lärare,
handhafves numera, enligt Kongl. Brefvet den 12 November 1858, af tvänne.
v
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse N:o 61.
11
Pedagogen, hvars tjenst, i anseende till lönens otillräcklighet, är förenad
med komministers-befattningen, åtnjuter i inkomster 28 tunnor 27 kappar kronotionde-spanmål,
en fjerdedel råg och trefjerdedelar korn, hvarförutom i inskrifningspenningar
betalas af hvarje lärjunge 50 öre, deraf ena hälften tillfaller skolan och
den andra läraren.
Beträffande skolhuset har inhemtats, att detsamma är nybygdt och tillräckligt
för ett läroverk med tre klasser, hvarjemte staden förklarat sig villig att, i
händelse pedagogien blifver å elementar-läroverkets stat uppförd, tillhandahålla åt
blifvande Rektor boställsgård eller hushyresmedel.
Söderhamn egde år 1857 en folkmängd af 2,444 personer, och afståndet
från närmaste elementar-läroverk, i Hudiksvall, utgör 5 3/4 mil.
2:o Pedagogien i Enkoping.
Staden hade i medeltiden en berömd skola, som vid reformationen utvidgades
till ett fullständigt elementar-läroverk, hvilket fortfor halftannat århundrade,
tills det flyttades till Hudiksvall. Likväl qvarblefvo rektor och en kollega, hvilkas
löner dock sedermera tilllöllo Upsala skola.
Genom Kongl. Brefvet tili Kammar-kollegium den 15 Juli 1688 uppläts
kronohemmanet Hagby till skolans i Enköping underhåll. Ar 1748 fick detta hemman
med Kammar-kollegii, Landshöfdingens och Domkapitlets begifvande tili skatte
lösas af dåvarande åboen derå, hvarefter skolan åtnjuter viss ränta, utgående med
49 R:dr 31 öre Riksmynt i penningar, 6 tunnor 12 kappar spanmäl samt 15
skålp. smör. Jemlikt Kongl. Majrts utslag den 9 November 1836 eger pedagogen
häraf uppbära hälften, hvilken jemte arrendet af den boställsjord, hvarmed
staden försett pedagogen, äfvensom 17 R:dr 24 öre i djeknepenninge-ersättning, utgjort
dennes hela lön.
Boställsjorden, hvilken är å stadens mark upplåten, består af 8 tunne27
kappland åker, 12 tunneland äng och 4 tunneland beteshage, samt har sednast
varit utarrencjerad för 18 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn.
Skolan, som tillförene varit besökt af 60 till 70 lärjungar, stod likväl från
slutet al höstterminen 1855 till våren 1858 alldeles öde, men har under sednast
förflutna vårtermin lemnat undervisning åt 32 lärjungar. Uland läroämnen för
nämnde termin, från hvilken tid skolan anses hafva ånyo trädt i verksamhet, upptagas,
utom de vanliga till folkskolan hörande, jemväl mathematik, franska och latinska
språken samt modersmålets grammatik. Undervisningen bestrides, enligt Kongl.
Brefvet den 12 November 1858, af tvänne lärare.
Det af sten byggda skolhuset är välbehållet och består af tvänne våningar,
samt underhålles af staden med bidrag af halfva Hagby-räntan. Nedre våningen
innehåller lärosalar och den öfre boningsrum för Rektor. Staden åtager sig att, i
12
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse N:o 61.
händelse pedagogien blir till elementar-läroverk förvandlad, fortfarande bekosta såväl
skolhuset som upplåta boställe åt Rektor.
Enköpings folkmängd uppgick år 1857 till 1,474 personer, och det närma
ste
derifrån belägna elementar-läroverk finnes i Upsala på ett afstånd af 43/smil.
3:o Pedagogien i Östhammar.
Undervisningen i denna läroanstalt har egt samma omfång, som i en vanlig
folkskola, och antalet lärjungar har under hvardera af näst förflutna läseårs båda
terminer uppgått tiii 86.
Pedagogens lön utgöres af 9 tunnor 14b/33g kappar kronotionde-spaumål,
hvarjemte han, såsom lärare i folkskolan, åtnjuter, utom fria boningsrum och vedbrand,
af staden 75 R:dr, af folkskole-medlen 50 R:dr, af Amanska donationen årliga
räntan 27 R:dr 50 öre, samt slutligen afkomslen af ett planteringsland, 12 R:dr.
och för hvarje barn, som inskrifves, 62 öre.
Skolhuset kan med obetydlig förändring bereda läserum för tvänne klasser
jemte boställsrum för tvänne lärare, men staden anser pedagogiens förvandling till
elementar-läroverk icke vara af behofvet påkallad, hvarförutom det skulle blifva alltför
betungande alt anskaffa boställsrum åt Rektor och att, utan bidrag af statsmedel,
aflöna Foikskole-läraren. Afståndet från närmaste elementar-läroverk, i Upsala,
är 7 mil, och staden egde 1857 en folkmängd af 573 personer.
4:o Pedagogien i Öregrund.
Undervisningen i denna pedagogi, som är delad i tvänne afdelningar, bestrides
af en “Praefectus" och en “Adjunctus scholae11. Läroämnena inom den öfre
afdelningen hafva i allmänhet varit desamma, som tillhöra folkskolans maximi-kurs.
hvaremot undervisningen i skolans lägre afdelning icke sträckt sig utöfver den i
folkskole-stadgan föreskrifna minimikursen.
Under höst-terminen 1858 och vår-terminen 1859 har undervisningen inom
öfre afdelningen jemväl omfattat modersmålets grammatik, tyska språket samt geometri.
Praefectus scholae åtnjuter i lön dels 33 tunnor 11 3/s kappar kronotiondespanmål
och dels i penningar 90 R:dr af staden samt 13 R:dr 34 öre djeknepenninge-ersättning.
Adjunktens lön utgöres af 9 tunnor kronotionde samt i penningar
173 R:dr 25 öre. Båda lärarne hafva dessutom fria boningsrum.
Skolans lokal är belägen i rådhuset, i hvars öfre våning en större sal är
upplåten för den lägre afdelningen och ett mindre rum för den högre, hvilket sednare
dock är så otillräckligt, att fråga blifvit väckt om förhyrande al ett rymligare.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 6i.
13
Lärjungarnes antal har efter medium för åren 1853—1857 uppgått i den
lägre afdelningen till 56 och i den öfre til! 20. Någon önskan om pedagogien»
förändring till elementar-läroverk har icke af staden blifvit framställd.
Folkmängden i Öregrund uppgick år 1857 till 644 personer, och närmaste
stad, der elementar-läroverk finnes, är Upsala, på ett afstånd af 8 i/2 mil.
5:o Pedagogien i Waxholm.
Undervisningen i denna läroanstalt omfattar enahanda ämnen sorn i en vanlig
folkskola. Lärjungarnes antal uppgick höst-terminen 1858 till 35 och vårterminen
1859 till 37.
Af allmänna medel äro till skolan anslagne 24 Rdr i djeknepenninge-ersättning.
Staden, som är belägen 3 mil från Slockholm, hvarest närmaste Elementar-Iäroverk
finnes, egde 1857 en folkmängd af 993 personer.
6:o Pedagogien i Sigtuna.
Om undervisningen i denna pedagogi gäller detsamma, som blifvit sagdt
rörande den nästföregående.
Beträffande lärjungarnes antal har upplysning endast blifvit lemnad för sistförfiutna
vårtermin, då det utgjorde 39.
Till pedagogien äro anslagna 4 R:dr 62 öre djeknepenninge-ersättning, samt
16 tunnor 16 2ls kopp. kronotionde. Ar 1743 skänktes till skolan af qvartermästaren
Lampa en gårdstomt med några derå belägna äldre hus, och 5 år sednare
erhöll skolan af G. J. Struts 500 daler kopparmynt till beqvämare rums inrättande,
hvarefter under följande året en ny byggning med 3 rum och förstuga uppsattes.
Nuvarande skolhuset, som är beläget på den af Lampa donerade tomten,
uppfördes 1847.
Närmaste stad med elementar-läroverk är Upsala, på ett afstånd at 3 mil.
Folkmängden i Sigtuna utgjorde år 1857, 441 personer.
7:o Pedagogien i Hjo.
Undervisningen i denna pedagogi, som höst-terminen 1858 haft 30 lärjungar
och vårterminen innevarande år 36, har omfattat, utom de vanliga ämnena,
jemväl Franska och Tyska språken. Uti läseordningen lör året 1858—1859
hafva dessutom förekommit Geometri och Algebra. Undervisningen bestrides, enligt
nådiga Brefvet den 12 November 1858, af tvänne lärare. De till anstalten
anslagne allmänna medel utgöra 10 tunnor 16 kappar kronotionde, äfvensom 16
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 61.
R:dr 50 öre djeknepenninge-ersättning. År 1832 donerade Abr. Jachaeus till skolan
ett kapital af 1,500 R:dr R:mt, hvars ränta skulle med 75 R:dr användas till
löneförbättring åt läraren och med 15 R:dr till premier åt lärjungarne. Pedagogien
eger dessutom 2:ne andra donationer, nemligen den Wiholmska, 1,500 R:dr R:mt,
hvilka likväl icke ännu blifvit ttll skolan öfverlemnade, och den Ändersonska donationen,
hvaraf 4,000 R:dr äro anslagna till uppförande af ett nytt skolhus, och
räntan af 2,000 R:dr skall användas till understöd åt behöfvande förtjente ynglingar.
Det nu befintliga skolhuset innehåller en liten för behofvet otillräcklig sal,
som på en gång tjenar till undervisningsrum och förvaringsrum för skolans böcker,
kartor, vedförråd m. m. Lärarens bostad utgöres af 2:ne endast om sommaren
beboeliga rum jemte kök.
Stadens innevånare hafva beslutat att för skolbyggnad upplåta tomterna Adris
13, 14, 23 och 24, i nya staden; att medel till byggnadens uppförande skola
anskaffas genom lån, enligt uppgjord! förslag, samt att de för läraren erforderliga
hushållslägenheter böra under särskildt tak uppföras å skolgården.
Närmaste läroverk intill Hjo är i Skara på 5 */2 mils afstånd. Staden räknade
år 1857, 950 innevånare.
8:o Pedagogien i Sköfde.
Läroämnena i nämnde skola hafva varit ungefär desamma, som i en bättre
folkskola, hvarjemte undervisats i Svensk grammatik och satslära samt Tyska språket.
Linder läseåret 1858—1859 hafva dessutom förekommit geometri och linearteckning.
Lärjungarnes antal uppgick under vårterminen 1859 till 18, och under
höst-terminen 1858 till 19, samt har i medeltal under de fem närmast föregående
åren utgjort 18.
Till skolan äro anslagne 28 tunnor 28 kappar kronotionde, samt 7 R:dr
50 öre djeknepenninge-ersättning. Enligt beslut af stadens innevånare den 30
Maj 1855, åtnjuter nuvarande pedagogen under sin tjenstetid 100 R:dr R:mt årligen
ur pedagogiens egen kassa. Till skolan har framlidne Hofslagaremästaren J.
Lundblad skänkt ett kapital af 750 R:dr, om hvars användande ingen uppgift blifvit
meddelad.
Skolhuset, uppfördt år 1850, har tvänne våningar, med en lärosal och pedagogens
boställsrum i den öfre, samt en lärosal för folkskolan i den nedre våningen,
hvarest dessutom finnas 2:ne rum, som kunna till lärorum upplåtas.
Stadens innevånare hafva förklarat sig villige att, i händelse pedagogien
blifver till elementar-läroverk uppflyttad, underkasta sig de åligganden, som, enligt
124 och 128 §§ i gällande läroverks-stadga, äro föreskrifne; ehuru de förmodat,
att det redan uppförda lärohuset med;deri varande bostad för lärare möjligen kan
utesluta behofvet af ytterligare sådan byggnad.
Kont/l. MajUs Näd. Skrifvelse N:o 61.
15
Skölde räknade år 1857 en .folkmängd af 1,243 personer, och ligger på
21/2 mils afstånd från närmaste läroverk, i Skara.
9:o Pedagogien i Falköping.
Undervisningen, som bestrides af en lärare, har omfattat ungefär samma
läroämnen, som förekomma i en bättre folkskola, hvarjemte några få lärjungar undervisats
i franska och tyska språken. Lärjungarnes antal, som under åren 1853
—1857 i medeltal utgjort 16, har under hvardera af sistförllutne läseårs båda terminer
uppgått till 24.
De till pedagogien anslagne medel uppgå till 27 tunnor 22 12/25 kappar
kronotionde och 9 R:dr R:mt djeknepenninge-ersättnirig.
Lärohuset är gemensamt för pedagogien och folkskolan. Den sednare begagnar
endast en större sal, emedan läraren, som tillika är klockare, har boställe i
sistnämnde egenskap. För pedagogen återstå tre rum utom kök, hvilka rum dock
sakna erforderligt utrymme, hvadan staden på sednare tider brukat hyra ett särskildt
rum för ändamålet.
Stadens innevånare hafva beslutat att, såvida pedagogien blir å elementarläroverkets
stat uppförd, anskaffa lärohus samt tillhandahålla Rektor boställe eller
hushyres-ersättning.
Falköping räknade år 1857 en folkmängd af 921 personer. Närmast belägna
elementar-läroverk, i Skara, befinner sig på ett afstånd af 3 */4 mil.
10:o Pedagogien i Ulricehamn.
Under läseåret 1858—1859 halva bland andra läroämnen i denna pedagogi,
hvarest undervisningen handhafves al en lärare, förekommit Geometri, Tyska
språket samt modersmålets grammatik. Till skolan äro anslagne 27 tunnor
22 12/2s kappar kronotionde, hvarförutom pedagogen i egenskap af Komminister åtnjuter
i årlig lön, utom boställshemman, hvars afkomst upptages till omkring 200
R:dr, af staden 200 R:dr och af Pastor 4 Va tunnor spanmål.
Staden har förklarat sig villig att, i händelse pedagogien blir lill elemen
tarläroverk
uppflyttad, anskaffa tjenlig lokal för ett blifvande lärohus, äfvensom bostad
åt Rektor eller deremot svarande hyres-ersättning, detta sednare dock endast
i det fall, att en sådan förbindelse ovilkorligen åligger de byggnadsskyldige. I medeltal
har pedagogien så väl under sistförllutna läseår, som under åren 1853—
1857, varit besökt af 14 lärjungar.
Närmaste intill Ulricehamn gränsande läroverk är i Borås, på ett afstånd al
4 */* mil. Staden egde 1857 en folkmängd al 1,373 personer.
16
Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse N:o 61.
ll:o Pedagogien i Södertelje.
Undervisningen har omfattat, utom de vanliga läroämnena, äfven Geometri,
Svensk grammatik med satslära, samt Tyska och Franska språken. Vid skolan äro,
jemlikt nådiga Brefvet den 12 November 1858, tvänne lärare anställde, och lär—
jungarnes antal, som under åren 1853—1857 uppgick till 16, utgjorde höst-terminen
1858, 14, och vårterminen 1859, 18.
Pedagogen åtnjuter i årlig lön 32 tunnor kronotionde samt 38 R:dr 38
öre djeknepenninge-ersättning. Genom testamente af Friherre E. Lowisin på Brandalsund
den 12 Januari 1678, var en löneförhöjning för pedagogen åsyftad, dock
mot förbindelse af predikoskyIdighet, om denne ville deraf komma i åtnjutande.
Af donationen återstå numera dels 2 tunnland 6 7* kappland åker och en
tomt i staden, för hvilka arrendet uppgår till 80 R:dr R:mt, samt dels 192 lispund
hö och 12 R:dr R:mt i penningar, af Kongl. Maj:t och Kronan lemnade i ersättning
för en äng med tillhörande åker-vret, som blifvit afstådd till Södertelje kanal,
om hvilken ersättning likväl rättegång pågår med stadens fattigvårds-styrelse, som af
densamma satt sig i besittning.
Lärohuset är uppfördt af sten, har en sund belägenhet, och omgifves af en
stor, fri och öppen plats, tjenlig för gymnastiska öfningar. Byggnaden innehåller,
utom bostad för läraren, tvänne rymliga och ljusa salar, försedda med fullständiga
skolinventarier.
Staden, som 1857 räknade 1,462 innevånare och ligger på ett afstånd
från närmaste läroverk (i Stockholm) af tre mil, har å soskensfämma förklarat sig
villig att ingå på de fastställda vilkoren för pedagogiers upptagande bland elementar-läroverken.
12:o Pedagogien i Mariefred.
Utom de vanfiga till folkskolan hörande läroämnen, har undervisningen i
denna skola omfattat Tyska, Franska och Latinska språken, ehuru denna undervisning
uppgifves hafva hufvudsakligen meddelats utom skolan, på Onsdags- och Lördagseftermiddagarne.
Lärjungarnes antal har i medeltal under åren 1853—1857, äfvensom under
nästförflutna läseår, uppgått till 13, och undervisningen bestrides af en lärare.
Läro-anstalten eger ingen donation, hvarken af kommunen eiler enskilda
personer; men till pedagogens aflöning har årligen utgått ett stats-anslag al 26
tunnor 132/o kapp. kronotionde, samt 9 R:dr 12 öre djeknepenninge-ersättning.
Såsom Komminister åtnjuter pedagogen, jemte bostad, 11 tunnor 14 kappar spanmål
af församlingen, och 6 tunnor af Pastor, alltsammans utgående med hällten råg
och hälften korn. Angående
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse N:o 61. 17
Angående skolhuset har allenast den upplysning blifvit lemnad, att hittills
ett lärorum varit tillräckligt, men att ytterligare ett dylikt finnes inom samma lokal
att tillgå.
Mariefreds stads- och Kärnbo landsförsamlingar hafva förklarat sig villige alt
ingå pä de fastställda vilkoren för pedagogiers upptagande bland elementar-läroverken.
Afståndet från närmaste, i Strengnäs belägna läroverk utgör två mil, och
staden egde 1857 en folknummer af 622 personer.
13:o Pedagogien i Thorshälla.
Läroämnena hafva utgjort ungefär desamma som i en vanlig folkskola.
Lårjungarnes antal uppgick höst-terminen 1858 till 112, och vårterminen 1859
till 124, samt har i medeltal för åren 1853—1857 utgjort 103, hvaraf 14 i den
öfre afdelningen och 89 i folkskole-afdelningen. Undervisningen bestrides af en
lärare.
Pedagogens löneförmåner utgöras af 26 tunnor 10 ”/is kappar kronotionde,
hälften råg och hälften korn, samt 11 R:dr 75 öre djeknepenninge-ersättning, förutom
boställshus i staden samt en mindre kökstäppa. Spanmålen lärer vara till
skolan anslagen af hertig Carl Philip.
Beträffande lärohuset har endast uppgifvits, alt samtliga lärjungarne undervisas
i samma rum.
Staden har å sockenstämma förklarat, att pedagogien icke är i behof af
utvidgning, samt att något anspråk icke göres på bidrag af allmänna medel till
löneförbättring åt pedagogen.
Afståndet från Eskilstuna, der det närmast belägna läroverket finnes, utgör
3/4 mil. Staden räknade 1857 en folkmängd af 757 personer.
14:o Pedagogien i Trosa.
Undervisningsämnena hafva utgjort nästan desamma som i en vanlig folkskola,
och staden eger ingen annan sådan, än denna pedagogi, hvarest lärjungarnes
antal under de 5 sistforflutne åren utgjort 24, och undervisningen handhafves af
en lärare.
De till pedagogen anslagne löneförmåner utgöras af 26 tunnor 11 kappar
kronotionde, 13/8 tunnland stadsjord, hvars afkastning, efter 4 procent å taxeringsvärdet,
uppgår till 12 R:dr 78 öre, samt 11 R:dr 13 öre djeknepenninge-ersättning.
Bill. lill R. St. Prot. 1859 §' 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 61.
Under de sednare åren har ifrågavarande lärare, såsom löneförhöjning, af folkskoIemedlen
åtnjutit 50 R:dr R:mt, hvarjemte stadens innevånare år 1858 beviljade en
ytterligare löneförhöjning af 100 R:dr R:mt att utgå af stadskassan.
Skolhuset består af två våningar med en större sal, ett annat rum, en tambur
jemte förstuga, i öfre våningen, samt i den nedre 3 rum, kök, visthusbod, och
förstuga. Byggnaden omgifves af en mindre tomt.
Staden har å sockenstämma den 4 Juli 1858 förklarat skolans utvidgning
vara gagnelig och önskvärd, men tillika yttrat, att staden icke mäktar uppfylla vilkoren
för pedagogiens förvandling till elementar-läroverk, utan måste inskränka sig
till den anhållan, att hittillsvarande kronotionde-anslag må fortfarande få åtnjutas.
Trosa, som år 1857 hade 444 innevånare, ligger fem mil från Nyköping,
der det närmast belägna läroverket finnes.
15:o Pedagogien i Köping.
Enligt i nåder stadlästad ordningsstadga af den 6 Maj 1843, har skolan
varit fördelad i tvänne afdelningar, en lägre, motsvarande på en gång folkskola och
lägre apologist-skola, samt en högre, motsvarande öfre afdelningen af en apologistskola.
Utom i de till nämnde slags skolor hörande läroämnen har äfven undervisats
i latin, till följd hvaraf lärjungar kunnat från anstalten dimitteras, som erhållit
inträde, de fleste i fjerde, några få i tredje och en i femte klassen vid elementar-läroverket
i Westerås.
Lärjungarnes antal har i medeltal för åren 1853—1857 uppgått till 28,
och utgjordes under sistförflutne fiiseår al 31 Lärarne voro före 1843 tvänne; men
enligt Kongl, brefvet den 6 Maj nyssnämnde år indrogs dåvarande kollegatjensten i
anseende till lönens otillräcklighet och pedagogien förenades med folkskolan. Numera
bestrides undervisningen, jemlikt nådiga brefvet den 12 November 1858, af tvänne
lärare.
Pedagogens eller Rektorns lön utgöres, utom boställsgård, af
Spanmål: Tunnor Kapp.
från Köping  19. 21,
två tredjedelar råg och en tredjedel korn;
från Hubbo, Svedvi och Sura  6. 6 4S/Br,
hälften råg och hälften korn;
från Rro, W. Schedwi och Malma  4. 10,
hälften råg och hälften korn;
Rättviksgratial — 103%7it.
Kongl. Maj.ls Nåd. Skrifvelse N:o 61.
19
Penningar:
4 procent af taxeringsvärdet å dels den Rektorsgården åtföljande
jord, 2 tunne- 1 kappland, och dels af handlanden Risings
donation, 5 tunneland 13 kappland jord R:mt R:dr 49: 9.
5 procent af Ramsellska donationen
„ 20: 84.
Ur stadens] kassa
„ „ 56: 25.
Räntan å en besparad rektorslön „ „ 50: 51.
Djeknepenninge-ersättning
„ 46: 13.
Tillsammans R:mt R:dr 222. 82.
Skolan eger sju donationer. Ar 1701 skänkte domprosten i Westerås doktor
Douvan till Kollega vid Köpings skola 3 tunneland åker och ungefär lika mycket
äng. Den Ramsellska donationens kapital har från början utgjort 666 Vä
R:dr R:gs, hvaraf räntan skulle tillfalla Rektor med 25 R:dr och Kollega med 15
R:dr. Brukspatron Mich. Hising och dess hustru Margaretha Frodbohm donerade
1722 lill Rektor vid dåvarande skola 5 tunnland 10 39/oi kappland och till
Kollega 3 tunnland 11 kappland åker och ängsjord inom Köpings stads område;
vidare, år 1724, 1,466 dal. 21 3/1 öre silfvermynt till understöd för skolgossar,
samt ytterligare 1748 dels 1,200 daler silfvermynt till understöd för skolgossar
och dels en gård till boställe åt kollega, Slutligen erhöll skolan 1855, genom
testamente af handlanden j. Th. Park, ett kapital af 1,000 R:dr R:mt, hvaraf räntan
skulle användas till premier åt flitiga lärjungar. Såväl afkomsten af den Douvanska
donationen som den del af räntan å Ramsellska donationen, hvilken förut
tillfallit Kollega, anslogs genom Kongl, brefvet den 6 Maj 1843 till stadens folkskolelärare.
Den åt Kollega donerade boställsgården utbyttes först mot en annan,
och denna blef sedermera med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd försåld och köpeskillingen
använd för den nya skolhusbyggnaden.
Lärohuset, som uppfördes 1841, innehåller, jemte boningsrum för Rektor och folkskoleläraren,
ett större rum för lolkskolan samt dessutom tvänne lärosalar, rymmande
tillsammans 80 till 90 lärjungar. Lokalen är således fullt tillräcklig, äfven för
den händelse pedagogien skulle skiljas från folkskolan och förvandlas till elementarläroverk.
Staden har anhållit, att nyssnämnde förändrade organisation af läroanstalten
måtte ega rum, samt förklarat sig villig att ingå på de derföre föreskrifne vilkor.
Närmaste läroverk ligger i Westerås på ett afstånd af 3 V2 mil, och staden
egde år 1857 en folkmängd af 1,606 personer.
16: Pedagogien i Arboga.
Sedan kollega-tjensten, till följd af lönens otillräcklighet, år 1845 indrogs,
har skolan haft en enda lärare, hvilken, enligt Kongl, brefvet den 3 Februari nämn
-
20
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse N:o 61.
de år, varit förpligtad att meddela undervisning i de ämnen, hvilka’ då voro, eller
framdeles kunde blifva för apologistskolor i nåder föreskrifne, hvadan bland skolans
läroämnen äfven förekommit geometri samt Tyska och Franska språken. Skolan
har dimittcrat lärjungar, som erhållit inträde dels i' andra, dels i tredje klasserna
vid läroverken i Westerås, Strengnäs och Örebro. Lärjungarnes antal har i
medeltal under åren 1853 — 1857 utgjort 30, samt under nästförflutne läseår 36.
Undervisningen bestriddes, enligt Kongl, brefvet den 12 November 1858, af tvänne
lärare.
Rektorslönen utgöres, utom fri bostad, af
Spaimäl: Tunnor Kapp.
Irån Gellersta socken 19. 21,
z!s råg och V* korn;
från Hubbo, Swedvi och Sura 6. 6 4b/bt.
V» råg och V2 korn;
från Köping och Björnskog 3 —
1/2 råg och */a korn;
Rättviksgratial „ 103%rir.
Penningar.
Djeknepenninge-ersättning R:mtR:dr51: —
Räntan å Hellsteniska donationen  „ 41: 66,
Ränta å Ahllöfska donationen  „ 58: 34,
Ränta å enkefru Lagerqvists donation  „ 50: —
af Stadskassan i Arboga
„ 100: —
af kyrkokassan derstädes  „ 3: —
Tillsammans R:mtR:dr 304. —
Till pedagogien höra 4 donationer: l:o den Ahlströmska af år 1728, med
ett kapital af 28,000 daler kopparmynt, hvaraf räntan är anslagen till understöd
för fattiga borgarebarn från Arboga stad, som pröfvas vara sediga och till studier
dugliga; 2:o den Ahllöfska af år 1740, å 700 daler kopparmynt årligen, hvaraf
500 daler skulle tillfalla “Öfverhöraren“ och 200 daler “Underhöraren“, utan afkortning
eller förfång af det dem i lön anslaget är eller framdeles skulle kunna
tillagdt blifva; 3:o den Hellsteniska å 10,000 daler kopparmynt eller 555 R:dr 26
sk. 8 rst. Specie, med föreskrift att årliga afkomsten skulle användas till löneförbättring
åt “Collega inferior“, samt 4:o en donation af enkan M. M. Lagerquist
född Weinberg, som 1819 förordnade, att den egendom, hon vid sin död komme
att efterlemna, skulle användas till “lönetillökning åt Rector Schol*“.
Skolhuset är knappast tillräckligt för pedagogien i dess nuvarande skick.
Staden har förklarat sig villig att, i händelse af skolans utvidgning, anskaffa
en passande lokal och, intill dess nytt skolhus hunnit byggas, hyra rum, hvilka af
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse Ahr 61.
21
vederbörande myndighet pröfva* tjenliga. För öfrigt önskar staden, att Rektor
måtte erhålla en årlig lön af 1,800 R:dr R:mt och Kollega af 1,000 R:dr, deruti
inberäknadt förutvarande kronotionde-anslag, men ej räntorna al enskilda donationer,
hvilka församlingen anhåller att, enliJ testalorernes afsigt, få särskildt hålla
lärarne tillhanda. Arboga egde 1857 en folknummer af 2,624 personer, samt
ligger på ett afstånd af 4 */a mil från Örebro, der det närmast varande elementarläroverket
är beläget,
17:o Pedagogien i Hedemora.
Utom de vanliga till folkskolan hörande läroämnena har i denna pedagogi
jemväl förekommit Tyska Språket, äfvensom modersmålets grammatik. Undervisningen
handhafves, enligt nådiga brefvet den 12 November 1858, af tvänne lärare.
Lärjungarnes antal har under åren 1853—1857 i medeltal uppgått till 34, och
utgjorde under sistförflutne läseår 33.
Rektorslönen, utom boställsgård af staden, utgöres af:
Spanmål: Tunnor Kapp.
från Hedemora 20. —
V2 råg, V4 korn och V4 dubbelhafra;
Rättviksgratial  — 2l090/27ir
korn;
från Hubbo, Svedvi och Sura,  6. 6 «/g?.
hälften råg, hälften korn;
Penningar:
Djeknepenninge-ersättning R:mt R:dr 91: 62.
Räntan af en utaf enskild person donerad, till 1 tunne
5
338/1000 kappland reducerad stadsjord  „ „ 5: 23.
Påskpenningar af staden i medeltal  „ » 75: —
Tillsammans R:mt R:dr 171: 85.
Påskpenningarne utgå med frivilliga bidrag, men som inga handlingar finnas,
på hvilka denna inkomst grundar sig, utfaller den trögt och har på sednare tider
blifvit å sockenstämma bestridd.
Den förut varande kollega-tjensten vid skolan blef år 1827 indragen, i
anseende till lönens otillräcklighet.
Pedagogien har en premiefond af 180 R:dr R:mt, grundad år 1831 med
ett af Handlanden IVigelstedtX doneradt kapital, 100 R:dr nämnde mynt.
Lärohuset består af en gammal låg envånings byggnad, innehållande boningsrum
för Rektor jemte en lärosal.
22
Konyl. Maj:!s Nåd Skrifelse iV:o 61
Staden har anhållit, att skolan måtte utvidgas med ännu en lärare, dock
utan att åtaga sig någon förbindelse för nämnde ändamål.
Innevånarnes antal utgjorde år 1857 1,094, och närmaste elementar-läroverk
finnes i Fahlun på ett afstånd från Hedemora af 4 */* mil.
18:o Pedagogien i Nora.
Bland läroämnena i denna skola hafva förekommit, utom de vanliga, geometri
och något algebra samt Franska och Tyska språken.
Skolan har dimilterat lärjungar, hvilka blifvit intagne dels i tredje, dels i
fjerde klasserna vid läroverken i Orebro och Westerås.
Pedagogens (jRektorsj) lön utgöres, utom fri bostad, af
Spanmål: Tunnor Kapp.
från Gellersta 19. 21.
två tredjedelar råg, en tredjedel korn;
från Nora  1. B.
hälften råg, hälften hafra;
från Hubbo, Svedvi och Sura  6. 6 4s/sy
hälften råg, hälften korn;
Rättviks—gratial  — 10 3o/2717
korn;
från Hjulsjö, bibeltrycks-spanmål
— 16
Penningar.
Ersättning för tackjern, som förut utgick från Nora och Jernboås
församlingar R:mt R:dr 447: 19.
Djeknepenninge-ersättning „ „ 53: 4.
4 procent af taxerings-värdet å 17 kappland stadsjord . . „ „ 9: —
Ränta å ett af framlidne Rektor i Nora, Mauzelius doneradt
kapital (400 R:dr B:ko)  „ „ 34: 20.
Ränta å Frans Erssons i Pehrshyttan år 1764 stiftade donation,
1,000 Daler kopparmynt „ „ 5
Ersättning af stadskassan för påskören „ „ 39
Tillsammans Runt R:dr 587
43,
Lärohuset anses blifva tillräckligt, äfven om skolan kommer att utvidgas.
Bostad för Rektor finnes i samma lokal. Ar 1830 indrogs kollega-tjensten,
från hvilken tid Rektor varit ensam lärare. Numera bestridcs dock undervisningen,
jemlikt nådiga Brefvet den 12 November 1858, af tvänne lärare.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 61.
23
Lärjungarnes antal, sorn under åren 1853—1857 öfverhufvud uppgått till
20, utgjorde höstterminen 1858 25 och vårterminen 1859 34.
Staden, som år 1857 egde 1,063 innevånare, ligger på 3'72 mils afstånd
från Örebro, hvarest det närmaste läroverket är beläget.
19:o Pedagogien i Linde.
Utom de vanliga till folkskolan hörande läroämnen, hafva förekommit geometri
och någon gång algebra, äfvensom Franska och Tyska språken samt understundom
Engelska. Lärokurserna uppgifvas hafva motsvarat dels andra, dels tredje
och dels fjerde klassernas kurser i lägre elementar-läroverk.
Undervisningen bestrides af en lärare, och lärjungarnes antal har i medeltal
under åren 1853—1857 uppgått till 18, men utgjorde 1858 års höst-termin
25, och sistlidne vårtermin 30.
Pedagogens lön utgöres, utom boställsgård, af
Spanmål: Tunnor Kapp.
från Gellersta  19. 21.
2/s råg, Va korn;
från Linde, Ramsbergs och Nya Kopparbergs församlingar,
bibeltrycks-spannmål,
3. —
2/3 råg, 7s korn
från Hubbo, Svedvi och Sura  6. 615/sr.
Rättviksgratial  — 10 80/*7i7.
Penningar:
Djeknepenninge-ersätlning .  R:mt R:dr 60: 94.
4 procent af taxeringsvärdet i boställsgård och jord, tillhopa „ »4: —•
Påskpenningar af staden, varierande under olika år, men i
medeltal uppgående lill  » » 30: —
Tillsammans R:mt R:dr 94: 94.
Ii os tä 11 sj orde n utgöres af en vret om 8 tunnlands areal, inköpt efter hand
under åren 1673—1706, samt 15 kappland s. k. Fredingsjord, hvilken åtföljer
embetsgården, och en kålgård om 5 kappland, donerad den 12 Augusti 1806 af
Doktor Stamberg. Jorden utgör således icke fullt 9 tunnland.
Skolan har en kapitaltillgång af 335 R:dr 86 öre, bildad genom inskrifnings-penningur,
och hvarå räntan användes till skrifmateriel, renhållning och
premier.
Skolans lokal består af ett i Rektors embelsgård för ändamålet inredt rum.
Någon framställning om pedagogiens uppflyttande bland elementar-läroverken
har från stadens sida icke blifvit gjord.
24
Kongl, Majus Nåd. Skrifvelse N:o 61.
Linde, som är 1857 egde 1,043 innevånare, ligger 4 1/4 mil från Örebro,
hvarest närmaste elementar-läroverk är beläget.
20:o Pedagogien i Säther.
Undervisningen, som bestrides af en lärare, uppgifves hafva ungefärligen
omfattat de tvänne lägsta klassernas kurser i vanliga Läroverk.
Lärjungarnes antal har i medeltal för åren 1853—1857 utgjort 12, samt
uppgick under sistförlidne höst- och vårterminer (ill 15.
Lönen för Rektor utgöres, utom boställsgård, af
Spanmål Tunnor Kapp.
från Hedemora 19. 21, i
Vs råg, V4 korn, V4 dubbelhafra;
Rättviksgratial
787/iis
korn;
Penningar.
Djeknepenninge-ersättning R:mt R:dr 18: 93.
4 procent af taxeringsvärdet å boställsjorden, 3 tomter stadsjord
: . „ 36; —
Påskpenningar af staden, år 1855 bestämda till .... „ 50: —
Tillsammans Runt R:dr 104: 93;
hvartill slutligen komma 3 kollektör af staden.
Lärosalen utgöres af ett rum i Rektors boställsgård. Säther räknade år
1857 en folkmängd af 485 personer, och befinner sig pä ett afstånd af 4 Vi mil
från Fahlun, der närmaste elementar-läroverk är beläget.
21:o Pedagogien i Avesta.
Utom de vanliga till folkskolan hörande läroämnena har undervisningen omfattat
geometri, Tyska och Franska språken samt något algebra.
Rektors lön utgöres, utom boställsgård vid bruket af
Spanmål Tunnor Kapp.
från Grytnäs socken
25: 4 V»
V3 råg, Vs korn;
Penningar
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse N:o Oi.
25
Penningar
af Fahl» Bergslag
R:mt R:dr 75: —
af Bjurforss’ bruksegare . „ 10: —
af Arbetarne vid Avesta bruk, påskpenningar, ungefär ... „ 5: —
Tillsammans R:mt R:dr 90: —
Dessutom åtnjuter Rektor af bruket 5 famnar valsved, hvilka, jemte 25 R:dr
af de från Fahlu Bergslag utgående penningarne, egentligen blott utgöra personela
förmåner, men som på gjorda ansökningar hittills blifvit tjenstens alla innehafvare
beviljadé; vidare afkomsten af ett bruket tillhörigt planteringsland om 1 V2 till 2
tunnors potates-utsäde. Som detta land är beläget inom en större s. k. kålgård,
deri bruksfolket ock har sina andelar, så finnes något värde detsamma ej åsatt.
Inga djeknepenningar eller ersättning derför hafva erhållits, ehuru bland skolan's
handlingar förvaras ett intyg, att Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt tilldömt
Rektor sådan ersättning från Avesta.
Spanmålen utgöres af l:o 10 tunnor af kyrkotiondens öfvermål, anslagne
genom Kongl. Brefvet den 4 Juni 1663, och ytterligare 10 tunnor, enligt Kongl.
Brefvet den 15 Januari 1684, hvilka 20 tunnor nu utgå med 18 tunnor 28 *Ja
kappar lullrågadt mål; samt 2:o den genom Kongl. Brefvet den 4 Juni 1663 åt
“skolmästaren anslagna kronotionde af de vretar och nya åkertäppor, som af församlingens
innebyggare häfdas och brukas14, hvilken tionde för närvarande utgår med
6 tunnor 8 kappar, som direkt till skolmästaren levereras. De egor, som utgöra
denna tionde, bestå af 2:ne soldat-rotar, hvilka ej äro intagne i den allmänna tiondesättningen
för Grytnäs socken, som uppgjordes år 1753.
Skolan egde tillförene en Kollega, hvars lön numera är anslagen för folkskolans
räkning. Dessutom har genom frivilliga bidrag bildats en kassa af 600
R:dr R:mt, som är gemensam för pedagogien och folkskolan. Denna sednare har
sedan 1851 utgjorts af den fordna kollega-klassen, och Kollegan, hvars tjenst alltsedan
1660-talet varit förenad med klockare-beställningen inom församlingen, fortfar
att uppbära 6 T:nor 64b/b7 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, från
Hubbo, Svedvi och Sura församlingar samt 210dilim kappar korn, Rättviks gratial.
Pedagogiens lokal utgöres af ett rum med egen ingång och förstuga i Organistens
bostad. Lärjungarnes antal har i medeltal för åren 1853—1857 utgjort
26, samt uppgick höst-terminen 1858 till 22, och vårterminen '1859 till 37.
Närmast belägna läroverk ligger i Sala, på ett afstånd af 4 mil.
På sätt ofvan är anmärkt, hafva vid Pedagogierna i Köping, Arboga, Nora,
Hedemora, och Linde tillförene varit anställda tvänne lärare, Rektor och en Kollega.
Hvardera af dessa ,Kolleger hade sig å lön anslagen */l9 af f. d. 7:de Lektorns,
lith. till R. St. Prof. 1859 $ 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifcelse N:o 61-
vid Westerås gymnasium kronotionde spannmål från Hubbo, Svedvi och Sura församlingar.
När sedermera nämnde kollega-tjcnster indrogos, öfvcrflyttades på Rektorerne
ej blott den af deras Kolleger dittills åtnjutna kronotionde-spanmål, hvilken
förut tillhört förenämnde 7:de Lektion, utan äfven Kollegernas andelar i Rättviksgratialen.
I Avesta fortfar emellertid, såsom af det föregående inhemtas, Kollegan att
uppbära den äldre lönen.
2'2:o Pedagogien i Grenna.
Undervisningen i denna läroanstalt har omfattat, utom de vanliga ämnena,
modersmålets grammatik, Tyska, Franska och Latinska språken samt geometri. Den
bestrides, enligt Kongl. Rrefvet den 12 November 1858, af två lärare, och lärjungarnes
antal, som åren 1853—1857 i medeltal uppgått till 18, utgjorde sistlidne
vårtermin 15.
Pedagogens årliga lön uppgår till 10 V2 tunnor spanmål, arrendet för en
trädgård 25 R:dr, samt djeknepenninge-ersättning 12 R:dr, allt R:mt. Skolhuset
består af en lärosal samt tvänne boningsrum jemte kök.
Staden Grenna, som år 1857 egde en folkmängd af 1,010 personer, ligger
33/4 mil från Jönköping, der närmaste elementar-läroverk är beläget.
Staden önskar att pedagogien må varda bland elementar-läroverken upptagen,
och har till stöd för denna anhållan anfört, bland annat, att såväl Grenna stad som
kringliggande ort, då gymnasium och skolan på Visingsö år 1811 indrogos, tillskyndades
betydlig skada och förlust af den förmån, som Riksdrotset Pehr Rrahe
d. y., stadens grundläggare, genom nämnde läroanstalters inrättande afsett.
För den händelse, att pedagogien blir till elementar-läroverk förvandlad,
har staden förklarat sig villig att åt en blifvande Rektor tillhandahålla tjenlig boställsgärd
eller hushyresmedel.
23:o Pedagogien i Cimbritshamn.
Denna pedagogi har hittills lörenat egenskaperna af en förberedande lärdomsoch
apologist-skola, samt omfattat, jemte andra ämnen, Tyska, Franska, Latinska och
Grekiska spåken, äfvensom geometri.
Vid skolan, hvarest en lärare är anställd, uppgick lärjungarnes antal under
vårterminen 1859 till 13, och under höst-terminen 1858 till 18, samt har i medeltal
för de 5 närmast föregående åren utgjort 19.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 61. 27
Pedagogens lön, hvartill staden icke bidrager, utgår hufvudsakligen af Jerrestads
klockarelägenhet, äfvensom af klockare-helgonskylden från åtskilliga kringliggande
församlingar. Denna lön utgjorde nästlidet år dels
lösen för ofvannämnde helgonskyld R:mt R:dr 211: 58.
jemte boställsränta från Mellby klockarelägenhet .... „ „ 1: 88.
och dels in natura 3 Tunnor 32 kappar råg, 12 Tunnor 12 kappar korn, 3
Tunnor hafra, 13 */2 skålp. lin, 13 Va lisp. bröd samt 13 */* tjog ägg, efter
afdrag af arfvodet för klockare och ringare i Jerrestads. socken.
Dessutom har pedagogen åtnjutit:
Roställsränta från Borreby klockare-lägenhet . 2 T:r Korn;
Dito från Steby d:o  30 Kapp. Råg;
Dito d:o d:o d:o  30 „ Korn;
Dito d:o d:o d:o  30 „ Hafra;
Dito från Wemmeslöfs d:o  2 T:r Korn;
men dessa spanmåls-qvantiteter hafva sedan 1855 icke utgått, emedan lägenheternas
innehafvare vägrat att godvilligt erlägga dem.
Genom testamente af den 10 April 1827 har Rektorn A. Landgrehn till
skolan donerat ett kapital af 337 R:dr 50 öre, med föreskrift, att årliga räntan
skall användas till skickliga och behöfvande ynglingars understöd och uppmuntran.
Lärohuset är både inskränkt och i manga afseendén olämpligt.
Staden, som år 1857 egde en folkmängd af 1,388 personer, och ligger 33/*
mil från Ystad, der närmaste elementar-läroverk finnes, har förklarat sig villig att,
såvida skolan erhåller tvänne lärare, bekosta lokal såväl för undervisningen som till
bostad åt lärarne, hvarvid staden likväl hyser förhoppning att erhålla något understöd
ur stiftets skolbyggnads-kassa.
24:o Pedagogien i Engelholm.
Undervisningen i denna läroanstalt har tillförene omfattat, utom vanliga läroämnen,
äfven främmande lefvande språk, hvarför läraren likväl åtnjutit särskild ersättning.
Lektions-planen för nästlidne läseår upptog såväl Tyska, Franska och Engelska
språken, som Latin och mathematik. Pedagogien har flera gånger dimitterat
lärjungar till universitetet.
Undervisningen handhafves af en lärare, och lärjungarnes antal häri medeltal
för läseåren 1853—1857 utgjort 16, samt uppgick höst-terminen 1858 till
15, och vårterminen 1859 till 21.
Enligt stiftelse-urkunden, ett sockenstämmo-protokoll af den 23 Augusti
1812, har läraren i lön åtnjutit 100 R:dr R:mt af staden, samt för hvarje barn,
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse N:o 61
“sorn undervisats i christeiidom, skrifning, något historia och verlds-kännedom“, 10
R:dr, och af dem, “sorn tillika undervisats i geografi, främmande språk m. m.“, 15 R:dr;
hvarjemte staden, enligt ofvanberörde sockenstämmo-beslut, bestått läraren ett lass
ved för hvarje lärjunge, samt så mjcket ljus, som åtgått under barnens läsetid om
vintern.
Handlanden Peter Bramberg har till en “skolinrättning i Engelholm4', genom
testamente den 20 Augusti 1825, skänkt huset och tomten N:ris 9 & 10 derstädes,
under vilkor, bland andra, att läraren fortfarande tillerkännes samma löneförmåner,
som 1812 års sockenstämmo-protokoll bestämmer; men att, i händelse
Engelholms skola möjligen komme att regleras i likhet med skolorna i provinsens
öfriga städer, och läraren lönas på annat sätt, än omförmälde sockenstämmo-protokoll
säger, en särskild skola törmedelst den testamenterade gåfvan inrättas, der så
många fattiga af hederliga föräldrar i staden födde gossebarn lä åtnjuta undervisning,
som kunna med fördel begagna sig deraf, egande i sådant lall stadens kyrkoråd
att föreskrifva “skolordningen", samt att till- och afsätta lärare.
Lärohus finnes icke, men staden lemnar läraren hushyresmedel, för hvilka
han anskaffar lokal åt skolan och bostad åt sig sjelf. Staden underkastar sig de i
Kongl. Cirkulär-brefvet den 20 Mars 1858 föreskrifna vilkor för pedagogiers upptagande
å elemeutar-läroverkens stat.
Närmast belägna läroverk ligger i Helsingborg på ett afstånd af 2‘/2 mil.
Engelholm egde år 1857 en folkmängd af 1,544 personer.
25:o Pedagogien i Kongsbacka.
Undervisningen, som i denna pedagogi redan förut hunnit en ganska hög
grad af utveckling, har under sistlidne läseår omfattat icke obetydliga läro-kurser
i geometri, äfvensom Franska, Tyska, och Latinska språken.
Vid skolan äro, jemlikt Kongl. Brefvet den 12 November 1858, tvänne lärare
anställde, och lärjungarnes antal, som under vårterminen 1858 uppgick till
31, och under höst-terminen samma år till 33, har i medeltal under de 5 föregående
åren utgjort 28.
Den förutvarande läraren åtnjuter i årlig lön 30 tunnor kronotionde, äfvensom
4V2 tunnor bibeltrycks-spanmål, hälften råg och hälften korn. Staden be- '
står boställsrum eller hushyresmedel, hvarjemte pedagogen uppbär årliga räntan,
85 R:dr 50 öre, å en år 1829 af Handlanden Jeansson lill förbättring af lärarens
lön gjord donation, 1,500 R:dr R:mt.
Dessutom har skolan ett af Mamsell Johanna Elisabeth Herrman år 1834
Kongl. MgjUs Nåd. Skrifvelse N:o 61. 29
don era d t kapital 1,000 R:dr R:mt, hvars afkomst är anslagen till inköp af nödiga
kläder för fattiga skolbarn.
Lärohuset, byggdt i sammanhang med folkskolan, innehåller en lärosal jemte
boningsrum för pedagogen, samt är i godt skick och under närvarande förhållanden
tillräckligt. Dess läge äfvensom tomtens är sådant, att ett eller flera rum lätt
kunna tillbyggas.
Stadens jemte kringliggande orts embetsmän och possessionater hafva i underdånighet
anhållit om pedagogiens upptagande å läroverkens stat, i hvilken händelse
staden förklarat sig villig att ingå på de i sådant hänseende föreskrifna vilkor.
Kongsbacka räknade år 1857 en lolkmängd af 552 personer, och ligger
på elt afstånd af 2% mil Dän Göteborg, der närmaste läroverk är beläget.
26:o Pedagogien i Kongelf.
Undervisningen i denna pedagogi har omfattat, bland andra ämnen, Tyska,
Franska och Engelska språken samt geometri.
Före 1809 bestreds den af tvänne lärare, men efter nämnde tid bar skolan
blott haft en enda, intilldess, jemlikt Kongl. Brefvet den 12 November 1858,
återigen tvänne lärare blifvit vid densamma anställda. Lärjungarne, som vårterminen
nyssnämnde år utgjorde 31, och samma års höst-termin 28, hafva i medeltal
för de närmast föregående 5 åren uppgått till 31.
Den förutvarande lärarens lön utgör:
Af Staten: T:r Kapp.
Kronotionde från Röhbo socken 14
från Elfsborgs län, kronotionde 3 16.
„ „ bibeltrycks-spanmål 5 —
samt 24 R:dr 5 öre djeknepenningar.
Af Staden:
12 R:dr 50 öre i penningar, samt dessutom rättighet till offer och yste, äfvensom
till bete för 2 till 3 kreatur, och slutligen */2 borgar-jordlott, utarrenderad för
30 R:dr R:mt.
Donations-medel :
14 R:dr 96 öre, utgörande afkastningen af en fond, som enligt uppgift belöper
sig till 279 R:dr 80 öre.
Bruknings-rätten lill förutnämnde halfva borgar-jordlott lärer vara personel
lör nuvarande pedagogen, men har äfven tillhört hans företrädare.
Vid pedagogien finnes en af Mamsell Brigitta Ghristina Siewertsson år 1817
30
Kongl. Maj:ts Näd. Skrifvelse N:o 61.
donerad stipendii-fond, hvilken i frälse-räntor och utlånta kapitaler uppgår till
8,905 Il:dr R:mt.
Lärohuset är i sitt nuvarande skick mindre tjenligt. Staden är äfven villig
att bekosta en rymligare och mera ändamålsenlig skolbyggnad på annan lämplig
tomt, men önskar, att rådrum må lemnäs för utverkande af antingen understöd
eller åtminstone låne-bidrag af allmänna medel. I öfrigt underkastar sig staden de
för pedagogiers upptagande bland elementar-läroverken föreskrifna vilkor.
I Kongelf, som år 1857 räknade 920 innevånare, finnas flera privata skolor.
Staden ligger 2 mil från Göteborg, der det närmaste elementar-läroverket
är beläget.
27:o Pedagogien i Laholm.
Undervisningen i denna läro-anstalt har omfattat samma kurser, som i en
väl ordnad folkskola, hvarjemte pedagogen meddelat handledning i främmande språk
åt de gossar, som för sådana studier visat lust.
Lärjungarnes antal har i medeltal för åren 1853- 1857 uppgått till 20,
och utgjorde vårterminen 1858 16, och påföljande höst-termin 18. Vid skolan
är blott en lärare, med hvars tjenst klockare-befattningen är lörenad, anställd.
I egenskap af lärare åtnjuter pedagogen:
l:o Kronotionde Råg 5 T:r 24 kappar.
Korn ..." 6 „ 17*/8 “
Hafra 2 „ 23 */2 “
2:o af Weinge klockare-bohl 2 Lisp. smör.
3:o afkomsten af 17*/2 tunnland skol-jord.
Såsom innehafvare af klockare-lägenheten aflönas han med:
l:o Djekne-åkern i Tjerrby socken, värderad till 400 R:dr R:mt, under
boställs—rätt;
2:o Matlags-penningar af lands-församlingen 50 R:dr, och af staden 7
R:dr 71 öre;
3:o Extra ordinarie inkomster: Jura-stolse och offer, olika för olika år, i
medeltal beräknade till 201 R:dr 2 öre.
Ar 1793 den 1 Juni donerade Handlanden //. Sundberg och dess hustru
A.M. Djurberg till skolan 25 R:dr R:mt årligen, med föreskrift, att nämnde belopp
skall utdelas “till 4 de skickligaste sko!piltarne“, och 1820 erhöll skolan af
Pappersmästaren E. Norlander och dess hustru A. C. Grotte ett kapital af 116 R:dr
67 öre, hvars årliga ränta 7 R:dr R:mt jemväl är anslagen till premier åt disciplarne.
Konyl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 61.
31
Enligt pedagogens uppgift har skolan alltifrån år 1695, före hvilken tidrymd
tillförlitliga upplysningar saknas, varit försedd med tvänne lärare, Hektor och
Kollega, hvilket förhållande upfj^rde år 1809, då skolan Jgrvandlades till pedagogi.
Skolhuset innehåller enskolslff'# 98/4|W!fnars fånga och lika bredd, samt
4 boningsrum för pedagogmi.
Staden har förklarat sig villig att. i händelse pedagogien blefve upptagen
bland elementar-läroverken, bekosta boställsrum åt Rektor, såvida nuvarande skollokal
dertill får inredas.
Laholm, som år 1857 egde 1,098 innevånare, ligger 2‘/4 mil frän närmaste
läroverk (j Hamlstad).
28:o Pedagogien i Falkenberg.
Undervisningen i denna pedagogi har omfattat samma läroämnen, som tillhöra
folkskolans maximi-kurs, och derjemte understundom främmande, såväl döda
som lefvande språk.
Vid skolan finnes en lärare anställd, med hvars tjenst klockare-beställningen
är förenad. Lärjungarnes antal har under åren 1853—1857 i medeltal uppgått
till 21, samt utgjorde nästlidne höst-termin 19, och derpåföljde vårtermin 21.
Pedagogen har från äldre tider innehaft hela den ordinarie klockare-lönen,
emot skyldighet att för bestridande af nämnde tjenst hålla en vikarie. Vid Biskopsvisitationen
den 27 Juni 1803, befriades han dock från denna skyldighet, mot afträdande
af någon del af klockare-lönen, hvaraf han likväl fick behålla det mesta,
utgörande i medeltal från stads- och lands-församlingarne 260 R;dr R:mt. I pedagogens
lön ingår vidare:
Bibeltrycks-tionde, hälften råg och hälften korn 9 T:r.
Helgonskyld, korn
35/s “
som numera alltid utgå i penningar med 35 R:dr, samt 3‘/i6 tunnland stadsjord,
hvaraf 23/32 tunnland äro donerade genom testamente af Brita Elisabeth Gröndell
den 2 Augusti 1779. Läraren åtnjuter dessutom fria husrum. Afkomsten af nämnde
stadsjord är upptagen till 27 R:dr R:mt. För öfrigt är till skolan donerad
tredjedelen af en jord å stadens egor, Krämar-lyckan kallad, hvaraf skolan har i
årlig inkomst 24 R:dr 50 öre.
Pedagogien har sin lokal i rådhuset, hvilken genom någon förändring kan
blifva tillräcklig för ett elcmentar-läroverk.
Staden, som förklarat sig villig att ingå på de föreskrifna vilkoren för pedagogien
upptagande å elementar-läroverkens stat, egde år 1857 en folkmängd af
32 Kongl. Maj:ts Näd. Skrifvelse N:o 61.
1,021 personer, och ligger på ett afstånd af 3 mil från Warberg, der det närmaste
läroverket finnes.
29:o Pedagogien i Borgholm.
Undervisningen har omfattat de läroämnen, som motsvara elementar-läroverkens
tre lägsta klasser.
Vid 1840 års riksdag anvisades för en skol-inrättning på Öland 400 R:dr
Banko. Skolan eger ej några andra tillgångar. Lärarne äro enligt Kongl. Brefvet
den 12 November 1858 tvänne, och lärjungarnes antal uppgick sistlidne vårtermin
till 20, samt liar i medeltal för åren 1853—1857 utgjort 14.
Lärohuset är af sten och innehåller på nedra botten tre mindre rum samt
en större sal.
I öfra våningen, hvilken hittills blifvit begagnad för folkskolan, finnes å ena
gafveln ett större rum och å den andra tvänne mindre. Staden åtager sig att, i
händelse skolan blir upptagen å elementar-läroverkens stat, åt blifvande Bektor tillhandahålla
boställe eller hushyresmedel.
Borgholm ligger fem niil från närmaste elementar-iäroverk (j Calmarj), och
räknade år 1857 en folkmängd af 719 personer.
30:o Pedagogien i Wrigstad.
Undervisningens beskaffenhet i denna skola är tili alla delar densamma som
i en vanlig folkskola. Skolan besöktes höst-terminen 1858 af 41, och sistlidne
vårtermin af 43 lärjungar, samt har i medeltal för de närmast föregående 5 åren
räknat 50 lärjungar.
Pedagogen åtnjuter af allmänna medel 18 R:dr R:mt i djeknepenningeersättning.
Skolan är grundad af Kongl. Rådet Göran Gyllenstjerna, som till pedagogens
aflöning donerade */2 mantal Wrigstad Månsagården. Ar 1825 skänkte enkejägmästarinnan
Hafström y4 mantal Holkaryd Lillegården, såsom ytterligare förhöjning
i nämnde pedagogs allöning.
Närmaste intill Wrigstad belägna elementar-iäroverk ligger i Jönköping på
57/4S mils afstånd. 31:o
Kongl. Maj.ts A'åd. Skrifvelse N*,o 61.
33
31:o Pedagogien i Alem.
Undervisningen i denna pedagogi har omfattat samma ämnen, som i en vanlig
folkskola. Lärjungarnes antal uppgick höst-terminen 1858 till 119, och vårterminen
påföljde år till 159.
Till pedagogens lön höra l1/^ hemman Ålem och Ödebo, 57, tunnor kronotionde
efter markegångs-pris, samt 14 R:dr 43 öre i djeknepenninge-ersättning.
Skolkassan, bestämd för uppköp af böcker och materiel, uppgick vid sista bokslutet
till 46 R:dr 33 öre, och är bildad af några kollekter jemte inskrifningspenningar.
Pedagogien, rörande hvilken några vidare upplysningar icke vunnits, ligger
4 mil ifrån Calmar, hvarest närmaste elementar-läroverk är beläget.
Stockholm af Kongl. Ecklesiastik-departementets afdelning för Undervisnings-ärenden
den 17 November 1859.
A. L. Nordvall.
Bill. till R. St. Prof. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Käft.
5
STOCKHOLM, tryckt hos G. E. ljungqren, 1860.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 62.
1
i\:o 62.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Jan. 1860, kl. 6 e. m.
KONGL. MA J:TS
Nådiga, Skrifvelse till Rikets Ständer i fråga om låneunderstöd för
anläggning af en jernväg förbi Hedens forssar i Luleå
eif; Gifven Stockholms Slott den i 6 December i 859.
Sedan, vid ett inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län den
27 September detta är hållet sammanträde, Lideå Stads Borgerskap samt åtskilliga
andre bland länets invånare öfverenskomma att bilda ett aktie-bolag till åstad
kommande
af en jernväg förbi Hedens forssar i Luleå eif, i ändamål att derigenom
sammanbinda de ofvan- och nedanom dessa forssar liggande till elfven börande vidsträckta
lugn vattenytor oeb såmedelst öppna en 11J mil lång kommunikationsled
mellan landets inre delar och hafvet, bar Kongl. Majis bemäldc Befallningshafvande,
uti underdånigt memorial den 3 sistlidne Oktober, jemte anmälan härom, till Kongl.
Maj:t öfverlemnat en, från särskilde vid ofvanberörde sammanträde utsedde deputerade
inkommen, till Kongl. Majit ställd ansökningsskrift, deruti desse deputerade,
efter framställning om de stora fördelar oeb lättnader för rörelsen, som kunde beredas
genom ifrågavarande jernväg, hvilken, enligt ett af t. f. Chefen iNorraYägocli
Yattenbyggnadsdistriktet, Kapitenen C. Adelsköld upprättad t, vid ansökningsskriften
fogadt och af plan- och profilritningar åtföljdt förslag, beräknats kunna
utföras å en längd af 28,100 fot för en kostnad af 140,000 B:dr Bunt, samt vore
afsedd att anläggas för hästkraft och med 3 fots spårvidd, dock så att banan, om
rörelsen å densamma sådant erfordrade, äfven kunde begagnas för ångkraft, i underdånighet
anhållit, att Kongl. Majit täcktes till Bikets Ständer aflåta nådig proposition
att ett låneunderstöd, motsvarande två tredjedelar af den i Kapitenen Adelskölds
berörda förslag upptagna anläggningskostnaden, måtte af allmänna medel
beviljas på möjligast billiga vilkor och mot den säkerhet för återbetalningen, sorn
kundo pröfvas erforderlig; Och har Kongl. Majits Befallningshafvande i anledning
Bih. till B. St. Prot. 1859 fy 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Häft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 62.
häraf för egen cici upplyst och anfört: att vid Luleå eif ofvan Hedens forssar årligen
tillverkas betydliga qvantiteter eller omkring GO till 70,000 tolfter bråder,
hvilka, i anseende dertill att båtfärden å elfven afbrytes vid nämnde forssar, nu
måste flottläggas och på sådant sätt utför elfven till lastageplats vid Luleå stad
fortskaffas, hvarigenom icke blott uppehåll förorsakades utan ätven bräderna till värdet
nedsattcs; — att dessutom årligen utefter elfven fraktas omkring 4,000 tunnor tjära,
hvilka, sedan de från Edeforss blifvit flottade 6 mil till Öfre Hedens forss, der måste
från vattnet upptagas för att förbi forssen rullas öfver land och derefter åter i
flotta hopläggas, hvarigenom mycken både kostnad och tidsutdrägt för allmoge och
trafikerande vållades; att vid upphemtning af spanmål och andra förnödenheter från
sjökusten, Hedens forssar utgöra ett svårt hinder, emedan varorna, om de komma
sjöledes, derstädes måste dragas eller bäras förbi forssarne; men att dessa olägenheter
blcfve afhjelpta genom den föreslagna jernvägen, hvilken för öfrigt, enligt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt, skulle å elfven framkalla en lifligare handelsrörelse,
öka odlingar och bosättningar i ofvanliggande trakter samt i väsendtlig
mån bidraga till möjligheten att tillgodogöra samma traktors rika malmtillgångar;
med stöd af hvilket allt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansåge sig böra på det
högsta förorda den underdåniga ansökningen.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Styrelsen för Allmänna Yägoch
Vattenbyggnader, jemtö instämmande i hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
yttrat rörande behofvet af den ifrågaställa jernvägsanläggningen, och med tillkännagifvande
att, vid granskningen af de dertill hörande plan- och profil ritningar samt
kostnadsberäkningar, någon anledning till anmärkning icke förekommit, i underdånighet
hemställt, det Kongl. Maj:t måtte i nåder föreslå Rikets Ständer, att såsom
statsbidrag till utförandet af samma jernvägsanlägguing bevilja ett låneunderstöd
å 1)3,000 R:dr Runt.
Kongl. Maj:t har tagit denna fråga i nådigt öfvervägande och vill, med afseende
å den föreslagna jernvägsanläggningens stora vigt för rörelsen inom ifrågavarande
vidsträckta landsort, härmed till Rikets Ständer öfverlemna den gjorda
ansökningen, på det att Rikets Ständer må blifva i tillfälle att pröfva, huruvida
tillgång till det för ändamålet ifrågaställda statsbidraget kan beredas; blifvande i
sådant afseende handlingarne i målet Rikets Ständers Stats-Utskott tillställde.
Kongl. Maj:t förbi ifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
Datum ut supra.
CARL.
Ludv. Almqvist.
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse N:o 62.
3
bidrag aj Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stals-Rådet ti Stochholms Slott den 16 December
1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern, Friherre de Geer,
Hans Excellens, Herr Ståts-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Ahnqvist,
Elmemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Civil-Departementet, Stats-rådet Almqvist, föredrog i underdånighet
:
Slutligen uppläste föredragande Hepartements-chefen till justering ett i enlighet
med förut fattadt nådigt beslut uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga
skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om låneunderstöd för anläggning af en jernväg
förbi Hedens forssar i Luleå eif;
Och täcktes Kongl. Majk, uppå Stats-rådcts underdåniga tillstyrkande
berörde förslag i nåder gilla samt befalla att i öfverensstämmelse
dermed nådig skrifvelse, af den lydelse bilagan
till detta protokoll utvisar, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
4
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 63.
N:o 63.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 5 Januari lflGo, kl. G c. m.
KONGL. MAJiTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer med förslag till ordnande
eif Biskoparnes löneinkomster; Gifven Stockholms Slott
den i 6 December 1859.
Efter öfvervägande af framställningar, som hos Rikets sednast församlade
Ständer skett, dels om undersökning af Erke-biskopens och Biskoparnes löneinkomster,
och dels att deras nu å lönerna innehafvande prafbendepastorat måtte
kunna med egna pastorer iörses, äfvensom det svagast aflönade presterskapet vinna
någon löneförbättring, anhöllo Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 18 Mars
1857, att, sedan fullständig undersökning egt rum till utrönande af Erke-biskopens
och Biskoparnes samtliga löneförmåner, Kongl. Majit täcktes låta upprätta och till
Rikets nu församlade Ständer afgifva förslag, hvilket, jemte det deri upptoges en
tillräcklig och jemnare fördelad aflöning, afven utvisade den tillgång, som genom
en sådan reglering möjligen kunde uppkomma; hvarjemte Rikets Ständer, under
anmälan af sin önskan, att Biskoparnes praebendepastorat i sådan egenskap måtte
komma att upphöra, hos Kongl. Majit i underdånighet begärde, att i omförmälda
förslag till biskopslönernas reglering aflöning för särskilda Kyrkoherdar i nämnda
pastorat måtte upptagas, äfvensom derefter tilläfventyrs återstående öfverskottsmedel
af de åt Biskoparne nu anslagna inkomster i samma förslag afses till förbättring
af det svagast aflönade lägre presterskapets inkomster.
Vid underdånig föredragning af denna Rikets Ständers skrifvelse anbefallde
Kongl. Majit Erke-biskopen och samtliga Biskoparne att inkomma med fullständiga
uppgifter å alla med deras innehafvande embeten förenade inkomster, hvarjemte
Kongl. Majit förklarade sig vilja vid utnämning till Erlre-biskops- eller Biskops.-  embete tills vidare fästa det förbehåll, att den utnämnde skall vara underkastad
den förändring i lönevilkor, som möjligen i följd af den utaf Rikets Ständer åsyftade
reglering kan komma att bestämmas.
Kongl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 63.
5
Sedan de erforderliga uppgifterna till Ecklesiastik-departementet inkommit,
samt derstädes blifvit granskade oell sammanförde, bar, på sätt bifogade protokoll
öfver Ecklesiastik-ärendcr närmare upplyser, sig visat, dels att de egentliga biskopslönerna
icke lemna tillgång till Biskoparnes aflönande på ett mot deras värdighet
och vigten af deras åligganden svarande sätt, utan att ett prasbendepastorat blir
hvarje Biskop anslaget, hvartill Kongl. Majk äfven funnit giltiga skäl i öfrigt anförda;
dels ock att de inkomna uppgifterna väl utvisa Biskoparnes nuvarande inkomster,
men icke kunnat lemna någon visshet om det belopp, som, i mån af afgång,
blir för en reglering af Biskoparnes löner att tillgå, hvarföre icke heller en
sådan nu kan uppgöras till alla sina delar så bestämd som Rikets Ständer synas
hafva åsyftat.
Då emellertid genom den skedda utredningen är ådagalagt, att Biskoparnes
nuvarande löneförmåner, genom deras jemnare fördelning samt ett ändamålsenligare
användande af dithörande hemman och lägenheter, åro tillräcklige att förse samtlige
Biskopar med skäliga löner, äfven om något mer än halfva antalet af dem nu
anslagna prsebendepastorat frångå deras inkomster och blifva med egne pastorer
försedda, samt att framdeles ett, om också ej särdeles betydligt, öfverskott derå
sannolikt skall uppstå, har Kongl. Majk i ofvanomförmälda omständigheter ej funnit
hinder att redan vid innevarande riksdag beslut må kunna fattas i afseende
på en reglering af Biskoparnes löner, att, så snart och i den mån lagligen sko kan,
bringas till verkställighet.
På grund häraf samt med stöd i öfrigt af de skäl, som i bilagde protokoll
öfver Ecklesiastik-ärender äro anförde, vill Kongl. Majk härmed föreslå Rikets
Ständer antagandet af följande
En fullständig reglering af Biskoparnes löner bör, i mån af nuvarande inneliafvarcs
afgång eller så snart sådant utan förnärmande af deras rätt ske kan och
omständigheterna i öfrigt medgifva, verkställas.
De löner, som, fri bostad oberäknad, dervid böra Biskoparne i de särskilda
Stiften tilldelas, bestämmas till följande belopp, nemligen:
Grunder för en reglering af Biskoparnes aflöning.
l:o.
2:o.
i Upsala Stift
„ Linköpings ,,
„ Skara „
„ Strengnäs „
„ Westerås „
„ W exiö „
R:dr Runt 16,000.
i k onn
Transport R:dr R:mt 77,000.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
Transport II:dr R:mt 77,000.
i Lunds Stift
„ 15,000.
„ Göteborgs „
„ 14,000.
„ Kalmar
„ 10,000.
„ Carlstads „
„ 12,000.
Hernösands ,,
,, „ 12,000.
„ Wisby „
„ ,, 10,000.
Summa R:dr Rm:t 150,000.
Der biskopshus ej tinnes, erhåller Biskopen hyres-ersättning, som af Kongl.
Maj:t bestämmes, dock ej öfverstigande 1,500 R:dr.
3:o.
Vid Biskops afgång eller förut, derest Biskop blifvit med förbindelse att
underkasta sig löneförändring tillsatt, skall utredning sko af alla de med tjensten
förenade löneförmåners belopp, för hvilket ändamål boställenas afkastning bör med
noggranliet uppskattas, samt öfriga hemman, lägenheter eller jordar, som icke af
biskopen bebos eller brukas, eller för boställets skötsel äro beliöfliga, så snart lagligen
ske kan, utarrenderas, hvarje gång för så lång tid, sorn för utarrendering af
Kronans egendomar i allmänhet är eller varder bestämd, allt i den ordning och på
det sätt Kongl. Maj:t täckes närmare föreskrifva.
4:o.
Om, efter skedd utredning, lönen befinnes öfverstiga det belopp, densamma
enligt andra punkten bör utgöra, med så stort värde, som svarar mot afkastningen
af ett eller flera med tjensten förenade praebendepastorat, bör det eller de derifrån
skiljas och Pastor der tillsättas i den ordning, som för regala gäll är stadgad, dock
att för hvarje Biskops-stol ett pnebendcpastorat varder såsom sådant bibehållet.
Skulle prajbendepastorat, hvilket enligt förestående grund bordo från biskopslön
skiljas, vara så litet, att det icke förmår aflöna egen pastor, må af Kongl.
Maj:ts särskilda pröfning bero, huruvida detsamma skall med annat pastorat förenas
eller tills vidare vid samma biskopslön bibehållas.
5:o.
Öfverskjuter biskopslön det för densamma bestämda värde med större belopp
än sorn motsvarar inkomsten af derifrån skiljda prasbendepastorat, bestämmer Kongl.
Maj:t hvilka inkomster ytterligare böra derifrån afskiljas. Dessa ingå till Statskontoret,
för att under titel: Biskops-lönereglerings-fonden redovisas och till jemnande
af annan biskopslön användas. På samma sätt förfares, om löneinkomsterna
befinnas öfverskjuta normalbeloppet med mindro summa än att något proebendepastorat
genast kan derifrån skiljas.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
6:0.
7
Understiger biskopslön det för densamma fastställda belopp, skall fyllnaden
tjensten tilldelas af Biskops-lönereglerings-fonden, så snart denna dertill lemnar
tillgång.
7:o.
Så snart Kongl. Maj:t tinner Biskops-lönereglerings-fondens årliga inkomst
uppgå till det belopp, att af densamma ersättning kan Biskop lemnäs för pnebendepastorat,
sorn bör, men förut icke kunnat, från tjensten skiljas och med egen
kyrkoherde förses, gifves örn verkställandet deraf nådig befallning, hvarvid, i valet
mellan flera, företrädesvis bestämmes praebcndepastorat i Stift, der mer än tvenne
sådana äro Biskopen på lönen anslagna.
8:0.
Biskops-lönereglerings-fondens årliga inkomster må ej till annat än här uppgifna
ändamål disponeras, hvaremot å densamma uppkommande behållningar må
af Kongl. Maj:t användas till sådana utgifter, som af denna lönereglering kunna
blifva en nödvändig följd eller tjena till dess fortskyndande.
De till Ecklesiastik-departementet inkomna uppgifter angående Biskoparnes
löneinkomster samt öfriga till ärendet börande handlingar skola tillhandahållas det
.Rikets Ständers Utskott, som med frågan kommer att taga befattning; och Kongl.
Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
(AHL
Henn i ng Ilam i Iton.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
Utdrag af Protokollet öfoer Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den
16 December 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern, Friherre de Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stat s-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
3:o.
Föredraganden Herr Departements-chefen anförde:
”1 underdånig skrifvelse deu 18 Mars 1857 hafva Rikets Ständer, — sorn ”ansett
Biskoparne i allmänhet vara så högt aflönade, att, om deras samtliga lönetillgångar
sammanläggas och deraf sedermera tilldelas hvarje Biskop ett belopp,
svarande mot den aflöning andra Embetsman af jemförlig värdighet åtnjuta, ett
betydligt öfverskott derefter skall uppkomma, att användas för andra angelägna
ändamål,” — hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att, sedan fullständig undersökning
egt rum, till utrönande af Erke-biskopens och Biskoparnes samtliga
löneförmåner, Kongl. Majit täcktes låta upprätta och till Rikets Ständer vid nästinstundande
riksdag afgifva förslag, ”hvilket jemte det deri upptages en tillräcklig
och jemnare fördelad aflöning, äfven utvisar den tillgång, som genom en sådan
reglering möjligen kan uppkomma.” Yidare hafva Rikets Ständer, ”under anmälan
af sin önskan, att Biskoparnes prfehende-pastorat i sådan egenskap må komma
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 63.
Ö
ma att upphöra,” och ”undér förutsättning att, vid den ifrågaställda regleringen af
Biskoparnes inkomster, tillgång skall yppas att bereda aflöning åt särskilda Kyrkoherdar
vid de nämnde pastoraten, samt jemväl öfverskott derutöfver möjligen
blifva att tillgå,” i underdånighet begärt, att i förslaget till Biskopslönemas reglering
”aflöning för särskilda Kyrkoherdar i nämnde pastorat må upptagas, äfvensom
att derefter tilläfventyrs återstående öfverskottsmedel af de åt Biskoparno nu
anslagna inkomster i samma förslag afses till förbättring af det svagast aflönadc
lägre presterskapets inkomster.”
Vid underdånig föredragning af denna Kikets Ständers skrifvelse, täcktes
Eders Maj:t, den 17 Juli 1858, anbefalla Erkebiskopen och samtliga Biskoparno
att till Eders Maj:t inkomma med fullständiga uppgifter å alla med deras innehafvando
embeten förenade inkomster, hvarjemte Eders Maj:t förklarade sig vilja
vid utnämning till Erkebiskops- eller Biskops-embete tills vidare fästa det förbehåll,
att den utnämnde skall vara underkastad den förändring i lönevilkor, som
möjligen, i följd af den utaf Rikets Ständer åsyftade reglering, kan komma att
bestämmas.
Sedan do infordrade uppgifterna till Ecklesiastik-departementet inkommit,
blof det, för vinnande af en lättare öfversigt af förhållandet, nödigt, att åt dem
gifva en förändrad uppställning och då dessutom den för särskilda stift i olika
slag af spannmål utgående del af löneinkomsterna, sorn icke blifvit i visst värde
utförd, fordrade ytterligare beräkningar, för att åtminstone tjena till grund för
bedömandet af de särskilda biskopslönemas förhållande till hvarandra, samt de
lemnade uppgifterna rörande beloppen af kronotionde och indelta räntor icke fullkomligt
öfveronsstämde med den i Kongl, stats-kontoret befintliga Stats-liggaren,
upptagande allt hvad till Clereciet är i stat anslaget, har inom Departementet
blifvit för hvarje biskopslön uppgjordt ett sammandrag och omslut, upptagande /
lön af Staten, inkomst af prsobonde-pastorat och afdrag, hvarefter dessa blifvit vederbörande
indelnings-hafvare dolgifna till granskning och meddelande af de ytterligare
upplysningar, hvilka dels i sammanhang härmed begärdes, dels af omständigheterna
i öfrigt kunde finnas påkallade. Sedan frågan sålunda blifvit så fullständigt
utredd, som tid och öfriga förhållanden möjligen medgifvit, har jag låtit
upprätta bifogade tablå öfver samtlige Biskoparnes i riket löneinkomster, sammanfattad
efter för hvarje stift uppgjord special-uträkning, och torde Eders Majit
täckas i omfånget af alla dessa förberedande arbeten finna en giltig ursäkt, att
detta ärende, sednare än önskvärd t: varit, blir inför Eders Maj:t i underdånighet
föredraget.
Innan jag går att i underdånighet yttra mig i hufvudfrågan, torde jag vara
pligtig att i korthet redogöra för don grad af noggrannhet, hvarmed de i tabellen
förekommande siffror angifva den tillgång, som för en reglering af Biskoparnes
löner är att påräkna.
Som bekant är, utgöras Biskoparnes inkomster af kronotionde, indelta räntor,
särskilda anslag i penningar, boställen och på lön anslagna hemman, lägenheter
och jordar samt inkomst af praebonde-pastorat.
I afseende på kronotionden egor för alla Stift, utom Calmar, någon olikhet
rum mellan det belopp, som återfinnes i Stats-liggaren, och det, som af vederbörande
enligt deras egna uppgifter, i flera fall bestyrkta genom intyg från häradsskrifvare-kontoret
i orten, verkligen åtnjutes. I allmänhet är skiljaktigheten högst
obetydlig, uppgående till omkring en tunna och derunder, hvaremot densamma för
BIL till R. St. Prot. 1.859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Iläft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
Erke-stiftet, der 30 tunnor äro af rättegång beroende, samt Linköpings och Lunds
stift, kan anses vara af någon vigt. Huruvida en förändring i det belopp, hvartill
tionden från ett eller annat hemman förut utgått, egt rum, utan att blifva i
Liggaren iakttagen, eller om de anmärkta skiljaktigheterna på annat sätt uppkommit,
har icke kunnat utredas, och i alla händelser är skilnaden mellan slutsummorna
enligt Stats-liggaren och vederbörandes uppgifter så ringa, att den icke på
ett förslag till lönernas reglering kan utöfva något inflytande.
Uti Stats-liggaren linnas äfven upptagna åt de fleste Biskopar anslagna indelta
räntor, som antingen alldeles icke eller ock endast till mindre belopp förekomma
uti de insända löneuppgifterna, och om hvilkas tillvaro åtskillige bland
indelningshafvarne yttrat sig sakna all kännedom. De flesta hafva sökt förklara
förhållandet sålunda, att nämnde indelta räntor måste vara sådana, Biskoparnes
boställs- eller annex- och mensal-hemman af ålder åsätta' kronoräntor, som blifvit
genom tid efter annan meddelade Kongliga beslut från Kronan efterskänkte till
förmån för Biskoparne såsom indelningshafvare af samma hemman. Eftergiften af
dessa räntor, de der eljest skolat till Kronan utgöras från hemmanen, skulle i sådan
händelse numera antingen tillgodokomma arrendatorerna å samma hemman,
der sådan är antagen, och följaktligen bereda indelningshafvaren ett högre arrende,
eller ock, då denna sjelf är brukare, åstadkomma en högre behållen inkomst, varande
i begge fallen räntornas belopp inbegripet i den uppgifna inkomsten, så att
det icke skäligen lärer kunna till vidare förhöjning deruti föranleda. De indelta
räntor, som enligt vederbörandes uppgifter verkligen af dem uppbäras, utgå också
i allmänhet af andra hemman än Biskoparnes boställs-, annex- eller mensalhemman,
så att endast beträffande Biskops-stolen i Wexiö det skiljaktiga förhållande eger
rum, att, från de der under lydande löningshemman, den Biskopen jemväl anslagna
jordeboks- och hemmantalsräntan verkligen utgöres af åboerne, hvilka deremot
erlägga mindre arrendebelopp i smör och spannmål. Vidkommande åter Biskopsstolen
i Wisby, utgå de densamma anslagna Kronoräntor från enskilde personer
tillhöriga skatte-hemman och utgöra Biskopens egentliga lön af Staten.
Uppgifterna angående Biskoparnes inkomster af boställen och på lönen anslagna
hemman rn. m. angifva utan tvifvel rigtigt det förhållande, som för närvarande
eger rum, hvaremot med visshet kan antagas, att, genom en ändamålsenligare
förvaltning af dessa egendomar, inkomsten deraf i en framtid skall blifva ej
obetydligt förökad. Väsen dtligast gäller denna anmärkning förhållandet i Lunds
och Skara stift, men i ringare måtto äfven några bland de öfriga stiften. Enligt,
uppgift af Biskopen i Lund kommer arrendet af hans boställe Helgonagården, med
derunder lydande gods, — hvilket arrende för godset gäller i 30 år och för säteriet
under nuvarande Biskopens tjenstetid — redan innan de utfästa årens förlopp
att, i mån af undantagshafvares afgång, ökas med omkring 100 tunnor spannmål.
All anledning är ock att arrendebeloppon skola kunna, vid utgången af nu
gällande kontrakt, ej obetydligt förhöjas. I Skara har Biskopen sig på lön anslagna
12 särskilda mensal-hemman, tillsammans 10.j mantal med ett taxeringsvärde af
61,725 R:dr Runt, hvilkas åboer till indelningshafvaren utgöra, jemte ett ringa belopp
spannmål — omkring 70 tunnor, — endast körslor, dagsverken och diverse
andra arbeten i och för brulcningen af bostället Brunsbo. Till Biskops-stolen i
Wexiö äro, genom Kongl. Brefven den 25 Juli 1571 och 22 April 1628, lagda såsom
löningshemman åtta särskilda hemmansdelar af tillsammans 3| mantal med
ett taxeringsvärde af 20,587 Hulr 50 öre Riksmynt, hvilkas åbocr i årligt arrende
erlägga 46 tunnor 21-J- kappar spannmål, hälften råg och hälften korn, samt 19
Kongl. Maj: ta Nåd. Proposition N:o 63.
11
lispund smör, i värde uppgående enligt 1858 års markegångspris till 773 R:dr
32 öre, eller endast 3,7 procent af taxeringsvärdet. Om också dessa exempel äro
do mest framstående, skulle dock flera kunna anföras, och det må lända förut eller
nuvarande Biskopar till berömmelse, att de icke sökt att öfver sitt behof uppdrifva
afkastningen af dem på lönen anslagna hemman. Emellertid finnes intet skäl,
hvarföre ett sådant förhållande skulle i all framtid fortfara, till allmän skada, men
till en tvetydig vinst endast för arrendatorer, som på en sådan icke ega några
lagligen grundade anspråk. Tvärtom synes nödigt, att så snart ett biskops-embetc
blir ledigt, eller ett med nådigt tillstånd afslutadt arrendekontrakt angående sådant
embete anslagen jordegendom, elter nuvarande innehafvarens afgång från tjernsten,
löper till ända, en uppskattning eger rum och sådana åtgärder vidtagas i afseende
på förvaltningen af mensal-hemman och andra lägenheter, att afkomsten
af desamma kommer att, så vidt ske kan, motsvara deras verkliga värde.
I afseende på nu ifrågavarande del af den bifogade tabellen måste ytterligare
anmärkas, att osäkerhet eger rum, huruvida några få under biskopslönen upptagne
hemman borde dit hänföras eller tillkomma vederbörande innehafvare i hans
egenskap af Kyrkoherde i ett med tj ensten förenadt prtebende-pastorat. Sådant är
förhållandet med 2:ne hemman under biskops-stolen i Lund, hvilka enligt Biskopens
antagande tillhöra pastor i Ejelic, Flädie och Lomma församlingars prsebendcpastorat.
Beträffande det ena af dessa hemman N:o 20 f mantal Fjelie, Biskopens
prestestom, har hos vederbörande Provins-kontor i Kongl. Kammar-kollegium Jordeboken
blifvit rådfrågad och befunnits dervid innehålla följande anteckning:
”Enligt Kammar-kollegii Bref den 27 Januari 1827, anslaget Biskopen i Lund såsom
mensal-hemman,” hvilket gifvit stöd för hemmanets upptagande på sätt som
i tabellen skett; vidkommande det andra, N:o 18, \ mantal Önnerup, liar tillfredsställande
utredning icke kunnat åstadkommas. Enahanda tvekan har uppstått i
afseende å de annex- och mensalhemman, tillsammans 7 mantal, hvilka disponeras
af Biskopen i Göteborg, och möjligen tillhöra pastorsindelningen i Tölö och
Fjärås praabende-pastorater. Yisscrligen innehåller Jordeboken anteckning derom,
att Jordeboksräntan af dessa hemman, specificerad till artiklar och belopp, ”åtnjutes
af Kyrkoherden,” hvaraf likväl icke ovilkorligen följer, att ju icke städjerätten
eller dispositionen af sjelfva hemmanen kan vara Biskopen anslagen. Till stöd
för detta sednare antagande talar nemligen det förhållande, att då både prestgård
och till enkesäte anslagen stom förefinnas inom så väl Tölö som Fjärås, all anledning
saknas, hvarföre Kyrkoherden i dessa betydliga pastorater — det förra
bestående af 188J till 174| förmedlade mantal och det sednare af 197 till 161J|
förmedlade mantal, — skulle fått sig derutöfver anslagna särskilda mensalhemman
till ett antal af ej mindre än fem inom det ena och fyra inom det andra
pastoratet, utan synes sannolikare att dessa blifvit såsom mensalhemman anslagno
åt Biskopen i Göteborg, hvilken allt sedan äldre tider jemväl varit pastor i Tölö
och Fjärås. Skulle emellertid en oriktighet i omförmälde hänseende uti tabellen
förefinnas, inverkar den icke i afseende å beloppet i det hela af vederbörande
Biskoparnes nuvarande löneinkomster, hvaremot i händelse af det ena eller andra
prfebcndc-pastoratcts framtida skiljande från biskops-stolen, en fullständig utredning
af förhållandet, efter församlingames och öfriga vedcrbörandes hörande, lärer blifva
nödig.
Hvad i tabellen finnes anfördt rörande Biskoparnes inkomster af präbendepastorat
grundar sig på löntagarnes egna uppgifter, hvilka, åtminstone i de flesta
fall, blifvit af dem underkasttd granskning vid sockenstämma.
12
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 63.
Värdet af den bostad inom stifts-staden, hvilken de fleste bland Biskoparne
ega att begagna, har icke blifvit i tabellen upptaget, emedan fördelen af sådan
bostad icke står i ett jemförligt förhållande till dess vid Bevillnings-taxcringen
åsätta värde, och uppgifterna, sammanförda i en kolumn skulle blifvit missledande,
då t. ex. Biskopen i Wisby åtnjuter fri bostad endast i egenskap af Pastor i
Wisby stadsförsamling, Biskopen i Carlstad har bostad, som visserligen underhålles
af domkyrkan, men är belägen på stadens pastorsboställes mark o. s. v.
Slutligen torde böra anmärkas, att 1858 års markegång för det län, hvari
stifts-staden är belägen, blifvit antagen till den grund, hvarefter spannmål, persedlar
och natura-prestationer borde till penningevärde förvandlas, hvarigenom dels arbetet
vid tabellens uppgörande blifvit underlättadt, dels ock siffrorna torde säkrare
än efter de medelpris, som möjligen kunnat såsom grund för evalvationen väljas,
angifva do inkomster,^Biskoparne under den närmaste framtiden hafva att af
sina löner påräkna.
Efter denna redogörelse för det förberedande arbete, som blifvit inom Departementet
verkställda torde jag i underdånighet få öfvergå till framställningen
af de grunder för en reglering af Biskoparnes löneinkomster, hvilka synas mig
billiga, och med hänseende till befintliga tillgångar, möjliga att antaga.
Med iakttagande härvid af den ordning, som jemväl af Rikets Ständer blifvit
för frågans behandling antydd, torde först böra bestämmas det lönebelopp,
hvilket, mod afseende på en Biskops samhällsställning och verksamhet samt de
anspråk, som med skäl vid honom äro fästade, kan anses såsom ett lämpligt medeltal,
från hvilket afvikelse, till ökning eller minskning, endast med hänseende
till särskilda förhållanden må ega rum. Då man täger i betraktande, att Biskopen
eger högsta vården om såväl kyrkans som skolans angelägenheter inom ett i
allmänhet ganska vidsträckt område; att han således under sig har ett stort antal
kyrkans och statens tjenare; att han till följd deraf hvarken kan eller bör undvika
en visserligen enkel, med ganska omfattande gästfrihet; att han, mindre än
någon annan, kan tillsluta sitt hjerta och sin hand för den nöd, som under olika
former af honom påkallar en välgörenhet, hvari han t. o. m. af kyrkolagen ålägges
att med goda exempel föregå; att han måste med sin uppmärksamhet följa
den theologiska litteraturen ej blott inom fäderneslandet, utan ock i främmande
länder, hvilket numera medför en icke oväsendtlig utgift, samt att han i och för
sin tjenst och embotspligt tvingas till ganska betydliga kostnader, såsom för resor
vid visitationcr, prestmöten, vistande vid riksdagar m. m. synes mig 12,000 Riksdaler
Riksmynt vara ett medclbelopp, hvilket under vanliga förhållanden är väl
behöflig!, men ock någorlunda tillräckligt för bestridande af en Biskops oundgängliga
utgifter, under förutsättning, att han derjemte är försedd med fri bostad,
hvaraf dock alltid åtskilliga kostnader äro en följd.
Rikets Ständer hafva ansett hvarje Biskop böra tilldelas ”ett belopp, svarande
mot den aflöning andra embetsman af jemförlig värdighet åtnjuta.” I detta
afseende torde en jemförelse mod Landshöldingarna vara den, vid hvilken oj blott
värdigheten, men öfriga, på frågan vida mer inverkande förhållanden äro mest
likartade. Det visar sig då, att vid den år 1837 verkställda reglering af Landshöfd
ingames löner, desse visserligen icke i allmänhet fastställdes högre än till 7,500
R:dr med någon tillökning för de större och nedsättning för do mindre befolkade
länen. Dora! att flora löner bestämdes att utgöras dels af spannmål, dels af boställen
eller annan löningsjord, har emellertid blifvit en följd, att de kunnat småningom
stiga, så att en dol uppgå till omkring 12,000 R:dr, och i alla händelser
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 63.
13
vågar jag på grund af egon erfarenhet underdånigst yttra den öfvertygelse, att den
Landshöfding i ett af de större och folkrikare länen, hvars lön icke stiger till
nämnde belopp, måste uppoffra sina enskilda tillgångar eller underkasta sig personligen
ganska stora försakelser, för att kunna föra ett efter hans ställning någorlunda
lämpadt lefnadssätt. Det hör dessutom icke förbises, dels att de fleste
stift omfatta två eller flera län, således ett ganska vidsträckt område, hvars särskilda
delar Biskopen tid efter annan måste besöka, om lian öfver religionsvård,
folkundervisning m. m. skall kunna utöfva vederbörlig tillsyn, och hvilka resor
numera ej aflöpa utan temligen betydliga utgifter; dels att lefnadskostnaden så
betydligt tillväxt sedan år 1837, då Landsliöfdingarnes löner reglerades, att, hvad
som då ansågs för deni tillräckligt, visserligen icke skulle blifva så betraktadt, om
en lönereglering nu borde verkställas.
Med något skäl hafva Rikets Ständer antagit Biskoparnes löner vara ojemnt
fördelade och häri önskat rättelse. Anmärkningen gäller dock hufvudsakligen
Lunds stift, der Biskopslönen icke står i ett med de öfriga jcmförligt förhållande.
Att tilldela alla Biskopar fullkomligt lika löner vore emellertid icke heller med
billighet öfverensstämmande, vare sig att man afser vidden af deras verkningskrets
oller de kostnader, de till följd af åtskilliga omständigheter äro underkastade.
Hvad först angår Erkebiskopen, måste han i sina särskilda egenskaper af
Styresman för ett folkrikt och vidsträckt stift, Prokansler vid rikets högsta
Universitet, och Prcste-Ståndets Talman vid riksdagarna, behöfva och egor grundade
anspråk på en högre lön, än som för do öfrige Biskoparne kan komma i fråga.
Jag antager, att hans nuvarande löneinkomster icke öfverskrida bcliofvot, och att
Erkebiskopens lön vid en blifvande reglering med skäl skulle kunna fastställas
till 16,000 R.dr Runt jemte fri hostad, en förmån, som jemväl vid alla följande
beräkningar förutsättes.
Äfven för Biskoparne i Lund och Göteborg torde — med afseende på bcskaffenheten
af deras stift, den förres egenskap af Pro-kansler vid Lunds Universitet
och dyrheten af den ort, hvari den sednare måste lefva, ■— en ökning utöfver
don föreslagna medellönen vara af bcliotvet påkallad, och jag föreställer mig att
för Biskopen i Lund lönen skäligen kan fastställas till 15,000 samt för Biskopen
i Göteborg till 14,000 R:dr Runt, ett belopp från hvilket den nuvarande biskopslönen
i Göteborg föga skiljer sig.
Likaledes lärer storleken af Linköpings stift, hvilket både i afseende på
folkrikhet och pastoraternas antal är det tredje i ordningen inom riket, utgöra
en giltig anledning att för Biskopen derstädes beräkna lönen något öfver
mcdclbeloppet oller till 13,000 R:dr.
Deremot torde i de båda, i hänseende till vidd, folkmängd samt socknarnes
och det ordinarie presterskapets antal, minsta stiften, nemligen Calmar och
Wisby, biskopslönen utan olägenhet kunna nedsättas något under medeltalet eller
till 10,000 R:dr Riksmynt;
Skulle detta underdåniga förslag pröfvas vara med billighet öfverensstämmande,
blir det för samtlige biskopslönerna erforderliga belopp 150,000 R:dr Runt. Jcmför man
detta med summan af samtlige Biskoparnes behållna lönc-inkomst i penningar, utgörande
enligt den bifogade tabellen 166,631 R:dr 66 öro, uppstår en besparing af 16,631 R:dr
66 öre, hvaremot vid jemförelse mod summan af de egentliga biskopslönerna, då inkomsterna
af anslagna pnebendepastorat icke tages i beräkning, eller 01,943 R:dr 32 öre,
en brist skulle uppkomma af ej mindre än 58,056 R:dr 68 öre. Dessa siffror, om ock
grundande sig på samvetsgrannt gjorda uppgifter, kunna emellertid, på sätt jag ofvan
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
i underdånighet anfört, icke angifva det förhållande, som vid genomförandet af en
lönc-rcglcring kommer att ega rum, enär inkomsten af Biskoparnes boställen samt
öfriga åt dem på lönen anslagna hemman och lägenheter, otvifvelaktig! kan väsendtligen
ökas, men äfven om denna inkomst fördubblades — hvilket endast undantagsvis
kan i den närmaste framtiden blifva möjligt — skulle de egentliga biskopslönerna
ej fylla det belopp, hvilket jag på anförda skäl i underdånighet framställt
såsom för en billig reglering af Biskoparnes löner behöflig!. Att fylla bristen
medelst statsanslag är visserligen möjligt, men åtskilligt skulle kunna anföras
mot ett sådant förslag, hvilket sannolikt ej heller vunne Rikets Ständers bifall.
Deremot undanrödjes hvarje svårighet derigenom, att åt hvarje Biskop fortfarande
anslås ett praebende-pastorat, hvilket jag vågar i underdånighet förorda.
Väl hafva Rikets Ständer uttryckt sin önskan att Biskoparnes pimbondcpastorat
i sådan egenskap må komma att upphöra, således icke inskränkt sin framställning
till endast vissa eller flertalet af dessa pastorat, men detta skedde under
den allmänt rådande öfvertygelse, att Biskoparnes löner vore vida större än de i
sjelfva verket visat sig vara efter den utredning frågan numera vunnit. Att det i
öfrigt hufvudsakligen varit den öfverdrift, att vissa Biskopar äro försedde med icke
blott ett, utan två, tre, till och med fyra pra} b en d c-p a s t o ra ter, som af Rikets Ständer
ansetts otjenlig, ådagalägges af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 18
Oktober 1854, hvari Rikets Ständer, som i allmänhet ansåge “angeläget och önskvärdt,
om praebenden kunde tillfalla sådana prestman, som voro i tillfälle ätt sjelfve
utöfva vården hvar om sin församling,“ likväl förklarat sig hafva “funnit, att under
nuvarande förhållanden och med nu gällande institutioner, vissa undantag härvid
böra ega rum/' hvarföre ock enligt Rikets Ständers åsigt, bland andra, Biskoparne
tillika borde vara Pastorer, “på det de må ega tillfälle att såsom prester verka
och för att icke vara skiljde från det kyrkliga lif, som tillhör deras befattningar."
Denna åsigt eger ännu, och kanske nu mer än någonsin, sin fulla giltighet. Oaktadt
det mångsidiga i en Biskops befattning måste han företrädesvis vara prest, och
intet åsidosättas, som i detta afseende kan stärka hans kraft eller lifva hans verksamhet.
En fortsatt utöfning af herdakallet skall för honom utgöra en ständig,
erinran om de dyra pligter, i hvilkas uppfyllande han för sina medbroder bör vara
icke blott en ledare, utan ock en lefvande föresyn, och i sjelfva sakens natur djupt
liggande skäl tala således för den åtgärd, hvilken i nu ifrågavarande hänseende
äfven af ekonomiska förhållanden påkallas.
Någon officiel utredning angående de prsebende-pastorater, hvilka företrädesvis
böra komma ifråga att från biskopslönerna skiljas eller dervid bibehållas, har
ännu icke skett, och lärer icke för tillfället vara behöflig, då en reglering af lönerna,
med tvänne undantag, endast kan ske i mån af nuvarande innehafvares afgång.
På de vid inträffad ledighet blifvande eller förut befintliga tillgångar måste
dessutom bero, om något — eller, bland flera, hvilket — pnebende-pastorat genast kan
från tjensten skiljas, hvarjemte några af dessa gifva en så obetydlig inkomst, att
de ej utan förhöjning i försam! ingar nes afgifter eller annat bidrag kunna bilda särskilta
gäll, i hvilka fall församlingarnes hörande och andra förberedande åtgärder
äro af behofvet påkallade. Afgörandct häraf torde således böra till Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning öfverlemnas.
Ehuru jag således icke är beredd att i ofvanbcrörde hänseende framställa
ett fullständigt förslag, torde jag i underdånighet böra nämna, att uti tabellen blifvit
bland prsebende-pastoraten i första kolumnen upptagne de, hvilka jag, på grund
af hittills erhållna upplysningar, antager företrädesvis böra af Biskoparne bibehå!?
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63. 15
las. Inkomsten af samtlige dessa pastorat utgör 47,656 R:dr 1 öre riksmynt, och
om man dertill lägger de egentliga biskopslönerna 91,943 R:dr 32 öre, uppkommer
en tillgång af 139,599 R:dr 33 öre, hvilken så nära motsvarar det för en reglering
erforderliga belopp, att bristen utan allt tvifvel skall kunna fyllas genom ökade
inkomster af Biskoparnes boställen och öfriga på lönen anslagna hemman och lägenheter,
äfven om icke inkomsterna af sjelfva praBbende-pastoraten, vid en jemväl
i afseende på dem möjligen blifvande reglering, skulle komma att förhöjas.
I afseende på de prsebende-pastorat, hvilka, i händelse detta förslag vid närmare
pröfning skulle befinnas antagligt, böra från biskopslönerna skiljas, torde jagfå
i underdånighet anmärka:
att, hvad angår Göteborgs stift, någon tvekan icke torde uppstå, enär Fjärås
och Förlanda endast genom särskilda, alltsedan år 1781 vid hvarje biskopsledighet
i stiftet och sednast den 6 Mars 1856, förnyade nådiga resolutioner varit ett den utnämnde
Biskopen personligen förlänadt prebende;
att i vissa pastorater lönerna synas nog små för en Pastors anständiga bergning,
så att betydliga tillskott skulle blifva behöfliga, hvilket naturligen kunnat undvikas
genom val af andra pastorat. Anmärkningen gäller hufvudsakligen angående Asaka
pastorat i Skara stift, Lundby i Westerås, Hemmesjö och Tegnaby i Wexiö, Carlstads
stads- och landsförsamling i Carlstads samt Hernösands och Hernö församlingar
i Hernösands stift. Härvid torde emellertid först böra erinras, att det vore en
fördel, om vid regleringen öfverflyttning af inkomster från ett stift till ett annat
i allmänhet kunde undvikas, hvilket är möjligt endast så vida man vid biskopsstolarna
bibehåller de praebende-pastorater, af hvilka inkomsten närmast fyller den
fastställda lönen, från hvilken regel undantag ändock någon gång måste ske, då,
såsom t. ex. i Hernösands stift, det större praebende-pastöratet Nora är alltför aflägset
från stifts-staden. Hvad dessutom särskildt angår Åsaka, som ej har Komminister,
är pastorslönen derstädes — uppgående till omkring 650 Rdr — otillräcklig
för aflönande af vice Fastor, och finnes hvarken boställe eller stom åt pastor anslagna.
Detta prebende torde således, såvida ej dess förening med annat pastorat
skulle, vid skeende utredning af frågan, visa sig lämplig, tills vidare få vid biskopsstolen
bibehållas, men biskopslönen så beräknas, att vice pastor kan med fullt nöjaktig
lön förses. Hvad åter de öfriga ofvannämnda pastoraten beträffar, så — utom
det att församlingarna väl torde vara benägna att höja sina afgifter, så vidt de erhålla
egna Pastorer — äro i tabellen endast upptagna de inkomster, hvilka, efter
afdrag af vice Pastorernes aflöning, äro Biskoparne behållna, och äro pastorernes
inkomster således i sjelfva verket ej obetydligt högre än i tabellen synes, nemligen :
i Lundby 1,115: 97.
„ Hemmesjö och Tegnaby  789: 3i.
„ Carlstads stads- och landsförsamlingar
1,277: 98.
„ Hernösands och Hernö  1,796: 29.
då likväl i Carlstad likstol samt afgifter för vigsel och lysning ej äro inberäknade.
De tillskott, som möjligen kunna blifva behöflige, äro följaktligen ej af en betydenhet,
som för en reglering bör utgöra något hinder;
att i Kalmar, Carlstads, Hernösands och Wisby stift de församlingar, inom
hvilka Biskoparne hafva sina boställen, ej blifvit beräknade, att företrädesvis vid
biskops-stolarne bibehållas, hvilket kan förefalla oriktigt. Jag har likväl föreställt
mig, att de större stadsförsamlingarne, med sin till en dol rörliga befolkning, måste
vara i synnerligt behof deraf, att själavården liandhafves af erfarne och inflytelserika
herdal-, hvilka åt detta vigtiga åliggande kunna egna sin tid mera odeladt
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
än det för Biskoparne är möjligt. I nämnde fyra stift saknas dessutom för närvarande
Domprostar, oell det skulle möjligen underlätta en snart behöflig förändrad
och likformig organisation af Dom-lcapitlen, om ifrågavarande pastorater framdeles
kunde till Domprosterier förvandlas. Den största svårighet, som härvid möter,
är att biskopshus i Kalmar och Wisby ej finnas, utan hafva Biskoparne derstädes
fria höstäder endast i sin egenskap af Kyrkoherdar inom stads-församlingarna. Detta
torde dock kunna afhjelpas dermed, att, tilldess biskopshus framdeles kunde anskaffas,
hyres-ersättning blir dessa Biskopar vid löne-regleringen anslagen till det
belopp, som kan anses skäligt att bestämma.
I ofvanberörde underdåniga skrifvelse hafva Rikets Ständer, på sätt förut är
anfördt, begärt, att, i förslaget till biskopslönernas reglering aflöning för särskilda
Kyrkoherdar i prsebende-pastoraten måtte upptagas, äfvensom att derefter tilläfventyrs
återstående öfverskottsmedel af de åt Biskoparne nu anslagna inkomster måtte
i samma förslag afses till förbättring af det svagast aflönade lägre presterskapets
inkomster. Enligt det förslag jag här underdånigst framställt, skulle för de nya Kyrkoherdarne
någon annan aflöning än den, som författningsenligt åtföljde deras tjenster,
endast undantagsvis blifva behöflig, och då Kongl. Maj:t dessutom till Rikets Ständer
aflåtit särskild nådig proposition angående reglering af det öfriga presterskapets aflöning,
synes mig lämpligast, att do medel, som möjligen vid ett ordnande af Biskoparnes
löner blifva tillgänglige, och hvilka under den närmaste framtiden mäste blifva ganska
ringa, få af Kongl. Maj:t disponeras till sådana utgifter, som af denna löne-reglering
kunna blifva en nödvändig följd och tjena till dess fortskyndande. Skulle framdeles
och sedan löne-regleringen hunnit närmare sin fullbordan, något större öfverskott
verkligen uppstå, torde det i alla händelser böra användas för ändamål, hvilka
med denna fråga stå i närmare sammanhang, såsom t. ex. bildande af emeritilöner
för Biskopar, som vid en längre framskriden ålder önska att från den ansträngande
och maktpåliggande befattningen erhålla afsked; men då beloppet af
nämnde öfverskottsmedel icke ännu kan med någon tillförlitlighet uppgifvas, lärer
med hvarje beslut i detta hänseende tills vidare böra anstå.
Af hvad jag sålunda i underdånighet anfört, och då en noggrann uppgift
angående den inkomst, som af Biskoparnes boställen och löningsjord framdeles är
att påräkna, först i mån af afgång och skoende uppskattning eller utarrendering
. kan erhållas, torde Edors Kongl. Maj:t i nåder täckas finna, att icke holler en
till alla sina delar bestämd reglering af Biskoparnes löner för närvarande är möjlig.
Endast i afseende på grunderna för en sådan kan beslut nu fattas, och hemställer
jag derföre underdånigst, det behagade Eders Maj:t till Rikets Ständer aflåta
nådig proposition innehållande följande bestämmelser att, i mån af nuvarande
Biskopars afgång från tjensten eller så snart utan förnärmande af löne-innehafvares
rätt ske kan, tjena till efterrättelse:
l:o.
En fullständig reglering af Biskoparnes löner bör, i mån af nuvarande innehafvares
afgång eller så snart sådant utan förnärmande af deras rätt ske kan
och omständigheterna i öfrigt medgifva, verkställas.
2:o.
Kongl. Majda Nåd. Proposition N:o 63.
17
2:o.
Dc löner, som, fri bostad oberäknad, dervid böra Biskoparne i de särskilda
stiften tilldelas, bestämmas till följande belopp, nemligen:
i Upsala Stift ftidr Runt 16,000.
Linköpings „
» » 13,000.
Skara „
» » 12,000.
Strengnäs „
» » 12,000.
Westerås „
» » 12,000.
Wexiö „
* « 12,000.
Lunds „
» a 15,000.
Götheborgs „
» » 14,000.
Kalmar „
» » 10,000.
Carlstads „
» » 12,000.
Hernösands „
» » 12,000.
Wisby ,
„ 10,000.
Summa R:dr Runt 150,000.
Der biskopshus ej finnes, erhåller Biskopen hyres-ersättning, som af Kongl.
Majit bestämmes, dock ej öfverstigande 1,500 Ridr.
3:o.
Vid Biskops afgång eller förut, derest Biskop blifvit med förbindelse att underkasta
sig löneförändring tillsatt, skall utredning sko af alla de med tjensten
förenade löneförmåners belopp, för hvilket ändamål boställenas afkastning bör'med
noggrannhet uppskattas, samt öfriga hemman, lägenheter eller jordar, sorn icke af
Biskopen bobos eller brukas, eller för boställets skötsel äro beköfliga, så snart lagligen
sko kan, utarrenderas, hvarje gång för så lång tid som för utarrendering af
Kronans egendomar i allmänhet är eller varder bestämd, allt i den ordning och
på det sätt Kongl. Majit täckes närmare föreskrifva.
4:o.
Om, efter skedd utredning, lönen befinncs öfverstiga det belopp, densamma
enligt 2:dra punkten bör utgöra, med så stort värde, som svarar mot afkastningen
af ett eller flere med tjensten förenade praebende-pastorat, bör det eller de derifrån
skiljas och Pastor der tillsättas i den ordning, som för regula gäll är stadgad,
dock att för hvarje biskops-stol ett prasbende-pastorat varder såsom sådant bibehållet.
Skulle prabendepastorat, hvilket enligt förestående grund borde från bisliopslön
skiljas, vara så litet, att det icke förmår aflöna egen Pastor, må af Kongl.
Majlis särskilda pröfning bero, huruvida detsamma skall med annat pastorat förenas
eller tillsvidare vid samma bisltopslön bibehållas.
Bih. till 11. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami 1 A/d. 2 Band. 2 Haft. 3
lé
Kongl. Maj:ti Nåd. Proposition N:o 63.
d:o.
Öfver,skjuter biskopslön det för densamma bestämda värde med större belopp
än som motsvarar inkomsten af derifrån skilj da praebendc-pastorat, bestämmer
Kongl. Maj:t hvilka inkomster ytterligare böra derifrån afskiljas.
Dessa ingå till Stäts-kontöret, för att under titel: Biskops-löneregléringsfondeu
redovisas och till jenmande af annan biskopslön användas. På samma sätt
förfarés, om löneinkomsterna befinnas öfverskjuta normalbeloppet med mindre
summa än att något praebendc-pastorat genast kan derifrån skiljas.
6:0.
Understiger biskopslön det för densamma fastställda belopp, skall fyllnaden
tjonsten tilldelas af Biskops-lönereglerings-fonden, så snart denna dertill lem nar
tillgång.
7:o.
Så snart Kongl. Maj:t finner Biskops-lönereglerings-fondens årliga inkomst
uppgå till det belopp, att af densamma ersättning kan Biskop lemnäs för praebendepastorat,
som bör, men förut icke kunnat, från tjensten skiljas och med
egen kyrkoherde förses, gifves om verkställandet deraf nådig befallning, hvarvid,
i valet mellan flera, företrädesvis bestämmes praebende-pastorat i stift, der mer än
tvenne sådane äro Biskopen på lönen anslagna.
8:0.
Biskops-lönereglerings-fondens årliga inkomster må ej till annat än här uppgifna
ändamål disponeras, hvaremot å densamma uppkommande behållningar må
af Kongl. Majit användas till sådana utgifter, som af denna lönc-reglering kunna
blifva en nödvändig följd eller tjena till dess fortskyndande.”
Derefter uppläste Föredraganden Herr Departements-ckefen ett i öfverensstämmelse
med ofvanstående underdåniga yttrande uppsatt förslag till proposition,
sådant det finnes detta protokoll, bilagan N:o 1, vidfogadt; och hemställde Herr
Föredraganden i underdånighet, det täcktes Kongl. Maj:t tillåta, att nådig proposition
i enlighet dermed må till Rikets Ständer expedieras; — hvilken underdåniga
hemställan af Stats-Rådets öfriga Ledamöter biträddes.
Hvad Stats-Rådet, beträffande det under förestående punkt
upptagna mål, i underdånighet yttrat och tillstyrkt, täcktes
Kongl. Majit till alla delar i nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo
K. G. Metzén.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 18(30.
lior till Kongl. 31aj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
TABLEAU,
utvisande samtlige Biskopames i Riket Löneinkomster, sammanfattad efter för hvarje Stift uppgjord Special-Uträkning.
Biskops-stolen
följande Stift.
Upsala ....
Linköpings .
Skara ....
Strengnäs . .
Westerås . .
Wexiö ....
Lunds . . . ,
Göteborgs . .
Kalmar . . .
Carlstads ....
Hernösands . . .
Wisby
Egentlig Biskop slön, i Kronotionde, Indelta Räntor, anslagna boställen och hemman m. m.
Anslagen Kronotionde.
Uti
Statsliggaren
upptaget
belopp.
Verkligen
utgående belopp
enligt
vederbörandes
uppgift.
Summa
Tunnor.
K:pr. ITunnor. K:pr.
865
393
222
401
680
326
632
483
333
615
189
22,8
21,8
20.5
15,8
23,7
13.6
6,7
20,2
11
10
5.5
"T—
5,144
11,4
*)
828
379
222
403
681
326
669
484
333
615
189
241 -3
3 2
25
19
6,5
304
14
193
1 3 TX
11
18
2 0
5,134
26 j
Förvandling
i penningar
efter
R:dr. |öre.
Indelta räntor.
Uti
Statsliggaren
upptaget
belopp.
B: ko
It: dr.
9,530
4,254
2,735
4,636
7,654
4,243
7,024
5,128
4,116
4,954
2,453
76
93
81
28
68
90
1
77
28
58
Beloppen upptagas
endast inom
iinien.
') Ytterligare 30
tunnor äro på
rättegång beroende.
56,733
913
456
1,547
106
508
626
198
512
180
1,813
19
sk. fest.
27
35
21
5
39
14
38
37
40
24
9
Verkligen
utgående
belopp enligt
vederbörandes
uppgift.
Särskilda
anslag i
penningar.
Boställen och på lön anslagna
hemman och lägenheter
eller jordar.
Taxerings- j Årlig
värde.
Hulr.
41
1,201
499
415
3,734
62
| afkastning.
Särskilda
afdrag
ä
Biskops
lönen.
Summ a
egentlig
Biskops-Iön.
R:dr. öre.
491
73
29
25
45
12
It: dr.
öre.
It:dr.
öre.l
56,100
2,525
10
12,642
11
1,362
25
84,225
3,369
13
17,042
31
1,719
50
24,225
—
1,775
27,337
50
2,3 73
32
86,895
1 D,oD 2
37
21,480
—
791
94
—
Inkomst af anslagna Praibende-Pastorat.
Behållning efter behöriga afdrag enligt Special-Uträkningarne.
500
50
293
88
95
R:dr. öre.l Pradns namn.
R:dr. öre.l Praeb:s namn.
12,055
5,158
7.305
6.305
9,135
7.116
23,168
5,993
4.116
4,954
2,869
3,763
86
99
62
43
33
62
52
40
77
28
7
43
i
Bälinge.
Wreta Kloster
W arnhem.
Aker & Länna.
Dingtuna.
Gårdsby.
Fjelie.
Tölö.
Ljungby &
Hossmo.
Kihl.
Säbrå.
Lärbro.
6,884] 4
5,892
72| 593|82| 329,946
92 29,568
61 844
83| 91,943
32
3,6 7 6
14
5,484
68
Kärna.
2,704
63
Asaka.
Ingen behåll-  ning.
2,786
51
Wansö.
2,422
51
Lundby.
2,643
31
Hemmesjö.
6,350
33
Lomma.
3,391
71
Fjärås.
4,884
3
Kalmar
Stads- och
landsförsam-  ling.
7,723
36
Carlstads
Stads- och
lan ds-försam-  ling.
2,392
52
Hernösand
& Hernö.
3,196
28
Wisby.
47,656
i
I--I
It: dr.
öro.
Praib:s namn.j
1
1,282
24
Kaga.
1,961
17
537
97
414
37
3,413
94
3,834
76
3,349
46
Tillkommer
för Kihls och
Carlstads Pa-  storater ge-
627
60.
mensamt 600
R:dr uppgif-  ne, mön ej
specificerade
ext. inkomst.
513
761
Nora.
2,398
—
Summa
Praebemle
inkomst.
' Summa
Summarum.
Behållen
Inkomst
i
penningar.
Prseb:s namn. I Hulr.
1,226
85
4,392
18,333
27 — — | 5,619
66
Wårdsberg:.
2,479
55
51
2,479 55
lt:dr.
öre.
R:dr
öre.
3,67 6
14
1
15,732
10,473
32
15,632
31
2,704
63
10,010
25
4,747
68
11,053
11
2,960
48
12,095
81
3,057
68
10,174
30
9,764
27
32,932
79
7,226
47
13,219
87
8,233
49
12,350
26
8,950
96
13,905
24
7,298
94
10,168
1
5,594
28
9,357
71
74,688
34 166,631
66
Upptagas endast inom linien;
ligger i den man dessa räntor
utgå af på lön anslagna hemman
redan uti den högre beräknade
behållningen af dem.
Bih. till li. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 A/d. 2 Band. 2 Haft.
)
.
'
-
(te :
il
i
■ ! ■
. "
—tM» r
u
■; - • • , ■ -M. I ,» MJ Jjä.
v>.i
f.
■
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 64.
1
JW 64.
Ank. til! Exp.-Ctsk. den 8 Jan. 1860, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Stander, angående
Arjeplougs sfcolebords upplåtande lill boställe åt Skolmästaren
derstädes; Gifven Stockholms Slott den 46 December
1859.
Uti skrifvelse den 30 nästlidne Mars har Dom-kapitlet i Hernösand underdfinigst
förmält: att, sedan till följd af Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegii
under den 24 November 1857 meddelade föreskrift, Kongl. Majtts Befallningshafvande
i Norrbottens län utsatt auktion till utarrendering för Kongl. Maj;ts och
Kronans räkning af skolebordet i Arjeplougs Lappmarks-församling, Dom-kapitlet
bos Kongl. M8j:ts Befallningshafvande anmält protest emot berörde åtgärd, med
yrkande, att bostället måtte upplåtas till begagnande af skolmästaren i och för
hans tjenst; att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande å denna Dom-kapitlets anmälan
ansett sig icke kunna fästa vidare afseende, än att vid arrende-auktions-protokollets
insändande till Kammar-kollegium anmäla Dom-kapitlets protest; samt
att Kammar-kollegium till svar å berörde protest meddelat, att då, enligt föreskriften
i nådiga Brefvet den 9 September 1818, skolan i Arjeploug upphört, och
skolebordet derefter varit för Lappmarks Ecklesiastik-fonds räkning utarrenderadt,
intilldess genom nådiga Brefvet den 28 November 1835 i allmänhet förordnats,
att ali för nämnde fond tillförene särskildt anvisad uppbörd skulle ingå i specialräkenskaperne
och såsom statsmedel levereras till vederbörande ränteri, samt berörde
skolebord lill följd deraf allt sedermera stått under Kronans fria disposition
och för Statsverkets räkning blifvit utarrenderadt, äfvensom, ehuruväl Lappskola
blifvit i Arjeploug ånyo inrättad, om gällande reglemente för Lappmarkens Ecklesiastik-verk
ansågs icke innehålla något berättigande för skolmästaren i Arjeploug
att åtnjuta annan förmån än fria husrum i skolhuset, Kammar-kollegium pä dessa
grunder och med åberopande deraf, att någon förändring af föreskriften i Kongl.
Bih. till K. St. Prot. 1S59 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 3 Haft. i
9
Kongl. Maj: t» Nåd. Proposition M 64.
Brefvet den 24 November 18.35 icke blifvit i nåder förordnad, lemnat Konsistor»
protest ulan afseende.
Härjemte och enär det syntes obilligt, att. då de öfriga skolmästare-tjensterna
inom Lappmarken njöte förmånen af boställe, den i Arjeploug ensam skulle sakna
denna förmån, ehuru dess innehafvare, med för öfrigt lika löneförmåner, hade alldeles
enahanda tjenste-åligganden som de öfrige, samt då, enligt ordalydelsen och
verkliga meningen af Kongl. Majrts nu gällande nådiga Reglemente för Ecklesiastikverket
i Lappmarken af den 14 April 1846, skoleborden i Lappmarken vore
mindre att anse såsom en löneförmån för skolmästaren, än fastmer såsom ett i
dessa på både befolkning och födoämnen fattiga trakter oundgängligt medel för
bestridande af fri-elevernas kosthållning, har Dom-kapitlet i underdånighet anhållit,
alt Kongl. Majit måtte i nåder föreskrifva, alt nämnde skolebord skall återgå till
dess före 1818 varande bestämmelse och således af nuvarande skolmästaren afgiftsfritt,
men med ansvarighet enligt lag, nu genast öfvertagas, för att sedermera af
skolmästaretjenstens innehafvare framgent begagnas.
Sedan Kammar-kollegium blifvit anbefaldt att med underdånigt utlåtande i
ämnet inkomma, har Kollegium uti skrifvelse den 2 Maj detta år, jemte upplysning,
att ifrågavarande skolebord. som uti Jordeboken vore antecknadt såsom ett
oskattlagdt nybygge och bestode af åtskilliga vidt spridda ängslägenheter och fiskevatten
med en beräknad årlig afkastning af 1631 lispund hö och 50 lispund fisk,
varit efter skolans upphörande år 1818 intill midfasta» 1858 utarrenderadt för
10 lispund hö i årligt arrende och sedermera för 30 Ridr Rimt årligen, i underdånighet
hemställt, att då behofvet af skolebordets i Arjeploug användande för
sitt ursprungliga ändamål, i likhet med hvad inom öfrige Lappmarks-församlingar
egde rum, blifvit af Dom-kapitlet till fullo ådagalagdt samt härigenom blott er»
ringa uppoffring för Statsverket uppkomme, Kongl. Maj t måtte till Dom-kapitlets
framställning lemna nådigt bifall; hvarefter och sedan Kongl. Majit under den 13
sisllidne Maj anbefallt inställande af den till den 25 derpåföljde Juni utsatta auktion
för bortarreuderande på 15 års tid af ifrågavarande f. d. skolebord samt anbefallt
Sitt och rikets Stats-kontor att i fråga om skolebordets upplåtande till
boställsjord åt skolmästaren underdånigt utlåtande afgifva, Stats-kontoret, uti skrifvelse
den 28 nästlid ne Juni, förklarat sig anse anledning företinnas till nådigt bifall
å Dom-kapitlets lörberörde framställning, men enär frågan angick minskning
i Statsverkets inkomster och en till Kronan indragen lägenhets användande på
annat sätt, än nu egde rum, till nådigt bepröfvande öfverlemnat, huruvida
icke, före ärendets afgörande, Rikets Ständer borde i ämnet erhålla nådig proposition.
Då behofvet af skolebordets användande för sitt ursprungliga ändamål blifvit
af Dom-kapitlet till fullo ådagalagdt, håfve VVI velat härmed i nåder föreslå
Rikets Ständer, att omförmälde skolebord må, på sätt Dom kapitlet i underdånig
-
Kongl. Mnj:ts Nåd. Proposition M 64.
3
het föreslagit, St skolläraren i Arjeploug upplåtas; och Kongl. Majit förbli fver
Rikets Ständer med all Konglig nåd och ynnest städse välbevågen. Dalom
ut supra.
CARL
Henning Hamilton.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hane Maj:t
Konungen i Slate-It ödet å Stockholms Slolt den 1fi December
1859.'
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie Stals-ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Stals-ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstierna.
Malmsten.
4:o.
Stats-rådet Herr Grefve Hamilton uppläste härefter underdånigt förslag till
den af Kongl. Majit beslutade nådiga proposition till Rikets Ständer, angående
Arjepluogs skolebords upplåtande till boställe åt skolmästaren derstädes.
Stats-Rådet tillstyrkte i underdånighet, att Kongl. Majit täcktes berörda för
-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.
slag i nåder gilla samt i enlighet dermed låta nådig proposition, sådan den finnes
detta protokoll, bilagan N:o 2, vidfogad, till Rikets Ständer afgå.
Hvad Stats-Rådet, beträffande det under förestående punkt upptagna
mål i underdånighet yttrat och tillstyrkt, täcktes Kongl. Maj:t
till alla delar i nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo
K. G. Metzén.
M 65.
Ånk. till Exp.-Utsk. den S Jaa. 1860, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
beviljande af anslag får iståndsdttande och förändring
af läroverksbyggnaden i Carlstad; Gifven Stockholms
Slott den 16 December 1859.
I underdånig skrifvelse den 6 sistlidne April har Konsistorium i Carlstad
hos Kongl. Maj:t anmält den fortfarande angelägenheten af dervarande läroverksbyggnads
reparation och förändrade inredning, hvarom Konsistorium den 16 Novemher
1857 gjort underdånig anmälan, med anledning hvaraf likväl Kongl. Majit,
vid den då långt framskridna riksdagen, icke fann godt att till Rikets då församlade
Ständer göra nådig framställning; varande, enligt den underdåniga ansökningen
nu bifogadt förslag, kostnaden beräknad att uppgå till 15,327 Ridr 91 öre,
och har Konsistorium — enär stiftets byggnads-kassa, efter afdrag af dess skuld
till Rikgälds-kontoret, eger en tillgång af endast omkring 7000 R:dr R:mt, som,
då den årligen måste anlitas till diverse mindre reparationer m. m., ej torde böra
helt och hållet uttömmas — i underdånighet anhållit, det behagade Kongl. Majit
lill Rikets Ständer framställa nådig proposition om ett anslag af minst 15,000
Ridr för Carlstads högre elementar-läroverk.
Öfver denna ansökning har Kongl. Majit infordrat utlåtande af Öfver-intendents-embetet,
som i underdånigt memorial den 8 sistlidne månad anmält, att
Embetet hvarken mot ändamålsenligheten af de föreslagna åtgärderna, som i allmänhet
syntes vara af högt behof påkallade, eller mot derför upptagna kostnads
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 65-
ä
belopp funnit anledning till annan anmärkning, än att kostnaden, genom användandet
af enklare stängsel kring skolgården än den föreslagna, skulle kunna minskas
med omkring 1,125 R:dr, uppgående densamma i sådant fall till omkring
14,200 R:dr R:mt.
Med anledning häraf vill Kongl. Maj:t, som funnit behofvet af en reparation
och förändring af läroverks-bvggnaden i Carlstad ådagalagdt, men anser stiftets
byggnadskassa böra i någon mån till dess fyllande bidraga, härmed föreslå Rikets
Ständer att för berörda ändamål bevilja ett anslag utan återbetalnings-skyldighet
af 10,000 R.dr R:mt.
De till ärendet hörande handlingar skola meddelas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars handläggning frågan varder af Rikets Ständer öfverlemnad.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Henning Hamilton.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rädet å Stockholms Slott den 16 December
1859.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie—Stats-ministern Friherre De Geer.
Hans Excellens Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena Friherre
Manderström,,
Stats-råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Älmqvist,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna, och
Malmsten,
(5 Kon q!. Maj: Is Nåd. Proposition M 65
5:o.
Föredragande Herr Departements-chefen yttrade vidare:
»I underdånig skrifvelse den 16 November 1857 anhöll Carlstads stifts Konsistorium,
att dä, till följd af Kongl. Maj:ts nådiga stadga den 14 Augusti 1856,
i stället för nya elementar-skolans i Stockholm undervisningsmethod, som under
en längre tid varit tillämpad vid elementar-läroverket i Carlstad, klassläsning småningom
komme att derstädes införas, en del af rummel] i dervarande gymnasiihus
måste erhålla en förändrad inredning, hvarjemte huset i öfrigt vore i behof af en
fullständig reparation, för hvilken kostnaden var beräknad att uppgå till 12,450
R:dr B:ko. men stiftets byggnadskassa icke lemnade tillgång för dessa kostnaders
bestridande, Edets Majit. måtte täckas hos Rikets då församlade Ständer göra nådig
framställning om beviljande af ett mot berörde ändamål svarande statsanslag.
Eders Majit fann väl icke godt att vid den då långt framskridna riksdagen den
gjorda ansökningen bifalla; men förklarade, att Konsistorium, om anledning dertill
förefunnes, skulle ega att, före början af innevarande riksdag, med förnyad underdånig
hemställan till Eders Majit inkomma.
Med anledning häraf har Konsistorium, i underdånig skrifvelse den 6 sist—
lidne April, i underdånighet anmält den fortfarande angelägenheten af läroverksbyggnadens
reparation och förändrade itiredning, hvarigenom, äfven om behof af
ytterligare en ny byggnad för vinnande af erforderligt utrymme snart är att emotse,
de oundgängligaste och för tillfället mest trängande behofven skulle afhjelpas; varande
kostnaden, enligt bifogad( förslag, beräknad att uppgå till 15,327 Ridr 91
öre; och har Konsistorium — enär stiftets byggnadskassa, efter afdrag af dess
skuld till Riksgälds-kontoret, eger en tillgång af endast omkring 7000 R dr R:mt,
som, dä den årligen måste anlitas till diverse mindre reparationer m. m., ej torde
böra helt och hållet uttömmas — i underdånighet anhållit, det behagade Eders Majit
hos Rikets Ständer framställa nådig proposition om ett. anslag af minst 15,000
Ridr R :mt för Carlstads högre elementar-läroverk.
Ofver-intendents-embelet, hvars utlåtande i frågan Eders Majit täckts infordra,
bar i underdånigt memorial den 8 sistiidne månad anmält, »att Etnbetet hvarken
mot ändamålsenligheten af de föreslagna åtgärderna, som i allmänhet synas
vara af högt behof påkallade, eller mot tlerlör upptagna kostnadsbelopp funnit anledning
till annan anmärkning, än att gårdens inhägnande med sten-afvisare och
kedjor, hvarför kostnaden antagits komma att uppgå lill 2,250 Ridr, synes mindre
lämpligt, då skolungdomen af ett dylikt stängsel ingalunda hindras att från
alla håll utsträcka lekplatsen till de omgifvande gatorna, och gårds-staketet, som
hittills varit af trä, kan håde prydligt och starkt utföras af samma material för
omkring hälften af sistnämnda summa.»
Af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, torde vara ädagalagdt, såväl
Kongl. MajUs Nåd. Proposition .V? 65.
7
att Carlstads läroverksbyggnad är i behof af en större reparation, som att denna
i sin helhet icke kan af stiftets Byggnadskassa bestridas; men då nämnde kassas
skuld till Riksgälds-kontoret, ursprungligen utgörande 12,000 R:dr R:mt, redan
måste vara till mer än hälften betald, och årliga kapitalafbetalnirigen, 360 Ridr
jemte 3 procent årlig ränta för det återstående lånekapitalet, utan svårighet lärer
kunna bestridas med de inkomster, hvilka enligt 135 § af Eders Kongl. Maj:ts
förnyade nådiga stadga för Rikets Allmänna Elementar-läroverk Byggnadskassan
tillfalla, anser jag kassan birra åtminstone i någon mån bidraga till den nu ifrågavarande
reparationens utförande. Någon nedsättning i kostnaden för det kring
skolgården behöfliga stängsel torde ock, på sätt Öfver-intendents-embetet i underdånighet
anfört, kunna ske, och hemställer jag derföre, att Eders Maj:t täcktes
endast så till vida bifalla Konsistor i i ansökan, alt till Rikets Ständer nådig framställning
må ske om beviljande af ett anslag utan återbetalnings-skyldighet, stort
10,000 R:dr R:mt, till reparation och förändring af biroverks-byggnaden i
Carlstad.»
Herr Departements-chelen uppläste härefter ett i öfverensstämmelse med lörberörde
underdåniga yttrande uppsatt förslag till proposition, sådant det finnes
detta protokoll, bilagan N:o 3, vidfogadt; och tillstyrkte Stats-Rädet i underdånighet,
det täcktes Kongl. Majit tillåta, att nådig proposition i enlighet med nämnda
förslag må till Rikets Ständer expedieras.
Hvad Stats-Rådet, beträffande det under förestående punkt upptagne
mål, i underdånighet yttrat och tillstyrkt, behagade Kongl. Majit
till alla delar i nåder gilla och bifalla.
Ex protoeollo
K. G. Metzén.
8
Kongl. Majis Nåd. Proposition M 66.
M 66.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Jan. 1860, kl. 6 «. tn.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
anslag af kronotionde till en prostetunna får Singö församling
inom Närdinghundra kontrakt af Upsala stift;
Gifven Stockholms Slolt den 16 December 1859.
Hos Kongl. Maj:t har Kontrakts-prosten i Närdinghundra kontrakt, Johan
Nordling, i underdånighet anhållit, att dä från Singö församling hörande, till Häfverö
pastorat, Närdinghundra kontrakt och Stockholms län, hittills ingen prostetunna
varit åt Kontrakts-prosten anslagen, men denna församling, i anseende till
sin afsk ilda belägenhet, så väl vid expeditioners utfärdande som i synnerhet vid
embetsresor, förorsakar Kontrakts-prosten mera besvär än många andra, Kongl.
Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om anvisande af en tunna
Kronan besparad tionde att utgå till Kontrakts-prosten i Närdinghundra kontrakt;
varande denna ansökan med förordande af nådigt bifall, af Konsistorium i Upsala
till Kongl. Majit i underdånighet insänd.
Till följd af härå meddelad nådig remiss hafva Kongl. Majits och Rikets Kammar-kollegium
och Stats-kontor, sedan vederbörande Kronofogde och Härads-skrifvare
samt Landshöfdinge-embetet i Stockholms län blifvit i ämnet hörde, i gemensamt
underdånigt utlåtande den 30 sistiidne November i underdånighet anfört:
att då sökanden, enligt Kongl. Resolutionen på Presterskapets besvär den 10 Mars
1719, bör tillgodonjuta en tunna kronotionde af hvarje till prosteriet lydande församlings
kvrkoherberge, och inom Singö kapellförsamling, hvarifrån prostetunna icke
utgår, finnes Kronan behållen tionde-spanmål till belopp af 6 tunnor 133/i5 kappar,
Kollegierne ansett sig böra i underdånighet tillstyrka, att Kongl. Majit måtte
i nåder förklara Kontrakts-prosten i Närdinghundra kontrakt berättigad att årligen,
från och med innevarande år, i prostetunna erhålla en tunna kronotionde,
hälften råg och hälften korn, att utgå efter årligt medelmarkegåugspris för Stockholms
län.
Med anledning af hvad sålunda i ämnet förekommit vill Kongl. Majit, jemte
förklarande, det Kontrakts-prosten Nordling är berättigad att från kyrkoherberget
i Singö församling uppbära en prostetunna af Kronans der disponibla tionde
spanmål,
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 66.
i nåder föreslå Rikets Ständer att detta kronotionde-anslag må från och med
början af nästkommande statsreglerings-period varda å åttonde Hufvudtiteln och
klereci-staten uppfördt.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars behandling frågan varder öfverlemnad; och Kongl. Maj:t
förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL.
Henning Hamilton.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rädet d Stockholms Slott den 16 December
1859.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Stats-ministern för Utrikes-Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Herr Grefve Hamilton, ,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
6:o.
Vidare anförde Herr Stats-rådet Grefve Hamilton:
»Under anförande, att från Singö församling, hörande till Höfverö pastorat, Äng. anslag
Närdinghundra kontrakt och Stockholms län, hittills ingen prostetunna varit åt1™ g!“nj
Kontrakts-prosten anslagen och att denna församling likväl, i anseende til! sin af-församUngmi
skiljda belägenhet, så väl vid expeditioners utfärdande som i synnerhet vid embets-p™*teh"u‘
resor, förorsakar Kontrakts-prosten mera besvär än mången annan, har Kontrakts- kontrakt"
prosten f Närdinghundra kontrakt, Johan Nordling, i ansökan den 3 sistlidne
Bih. till 11 St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. % Band. 5 Haft. 2
10
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 66-
Augusti, i underdånighet anhållit om nådig proposition till Rikets Ständer, att af
Kronan besparad tionde från Singö församling en tunna må anvisas att utgå til!
Kontrakts-prosten i Närdinghundra kontrakt; varande vid den underdåniga ansökan
fogadl ett intyg af Häradsskrifvaren i Lyhundra fögderi, att inom Singö
församling för närvarande finnas 6 tunnor 133/5 kappar kronotionde-spanmål, Kongl.
Majit och Kronan besparad; och har Domkapitlet i Upsala, vid den underdåniga
ansökningens insändande, till densamma tillstyrkt nådigt bifall.
Ed ers Kongl. Majits och Rikets Kammar-kollegium och Stats-kontor, hvilkas
underdåniga utlåtande Eders Majit täckts infordra, hafva, sedan Landshöfdingeembete!
i Stockholms län med eget samt Kronofogdens och Häradsskrifvarens i
orten underdåniga yttranden i ämnet inkommit, för egen del underdånigst anfört,
att då sökanden, enligt Kongl. Resolutionen på presterskapets besvär den 10 Mars
1719, bör tillgodonjuta en tunna kronotionde af hvarje till prosteriet. lydande församlings
kyrkoherberge, och inom Singö kapellförsamling, hvarifrån prostetunna
icke utgår, finnes Kronan behållen tiondespanmåi tili belopp af 6 tunnor 153/'lä
kappar, Kollegierna ansett sig böra i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl.
Majit måtte i nåder förklara Kontrakts-prosten i Närdinghundra kontrakt berättigad
all årligen från och med innevarande år i prostetunna erhålla en tunna
kronotionde, hälften råg och hälften korn, att utgå efter årligt medelmarkegångspris
för Stockholms län; hvarjemte Kollegierna hemställt, det måtte Eders Majit, i
händelse af nådigt bifall härtill, hos Rikets Ständer anmäla berörda tionde-anslag
lill uppförande å klereciets stat från och med nästa statsreglering, samt derjemte
meddela Stals-kontoret nådig befallning alt af besparingarue å åttonde Hufvudtiteln
till bemälde Kontrakts-prost utbetala såsom prostetunna för hvarldera af åren
1859 och 1860 värdet af en tunna kronotionde, nyssnämnda sädesslag, efter
hvarje års medelmarkegång.
Till hvad Kammar-kollegium och Slats-kontoret sålunda yttrat och hemställt
tillstyrker jag i underdånighet Eders Majlis nådiga bifall.»
Derefter uppläste Herr föredraganden ett i öfverstämroelse härmed uppsatt
förslag till nådig proposition, sådant det finnes detta protokoll, bilagan Nio 4,
vidfogadt; och hemställer Herr föredraganden i underdånighet, det Kongl. Majit
täcktes tillåta, att nådig proposition i eldighet med nämnda förslag må till Rikets
Ständer expedieras; — hvilken underdåniga hemställan af Stats-Rådets öfriga
ledamöter biträddes.
Hvad Stats-Rådet, beträffande det under förestående punkt upptagna
mål i underdånighet yttrat och tillstyrkt, täcktes Kongl. Majit till
alla delar i nåder gilla och bifalla.
Ex prolocollo
K G. Mette n.
Kongl. Maj: Is Nåd. Proposition JM 67
M 67
inis. till F.xp.-Ulsk, don S Jan. t860, lil- 6 o, m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition lill Rikets Stander, angående
förnyad Författning om ulskrifningssdtlet och inrättningen
af allmänna Beväringsmanskapet; Gifven. Stockholms Slott
den 20 December 1859.
Frågorna om beväringsmanskapets ändamålseniigaste användande i förening med
stamtrupperna till försvarets förstärkning, samt detta manskaps bättre ordnande inom
sig, hafva redan länge utgjort föremål för Kongl. Maj:ts allvarliga öfvervägande;
och har Kongl. Majit, till utredande af dessa vigtiga frågor, tillsatt en Kommitté,
som till Kongl. Majit inkommit med underdånigt betänkande i ämnet.
Vid pröfning af detta maktpåliggande ärende förekommer i främsta rummet
frågan, huruvida, såsom nu eger rum, hela den approberade exercis-skyldiga styrkan
af årets första och andra klasser bör till vapenöfning sammandragas, eller om endast
en del deraf årligen bör öfvas och den återstående delen först vid anledning
till fredsbrott samlas till vapenöfning vid depoterna.
Det första alternativet, eller hela den exercis^-skyldiga styrkans årliga sammandragning
och öfning, vore utan tvifvel det önskvärdaste, för att kunna i farans
stund hafva i beredskap det högsta möjliga antal af stridbare, vid krigstukt och
vapnens handterande någorlunda invande män. Härtill fordras dock att för deras
Öfningar skulle vara att tillgå fullt tillräckligt antal befäl, hvilket icke, utan kännbar
afsaknad för deri indelta och värfvade arméens till stor del samtida öfvande derifrån
kan lemnäs; och då organiserandet af ett fulltaligt befäl skulle medtaga så
betydliga kostnader att medels anvisande dertill svårligen torde kunna emotses, har
utväg bort sökas att i annan ordning vinn» ett resultat, som, utan att medföra
betydligare kostnad, skulle bereda en bättre organisation af de stridskrafter, som af
bevärings-inrättningen hemta sitt stöd. Såsom ett oeftergiflig! vilkor har dervid måst
tagas i beräkning, alt genom uttryckligt lagbud den skyldighet till två års vapenöfning,
som genom penninge-anslag för ändamålet vid förliden riksdag tillkom, varder
äfven för kommande tider fastställd.
Svenska arméen, sammansatt af stamtrupp och beväringsmanskap, är afsedd
att, när den försättes på krigsfot, indelas uti aktiva arméen eller den, som vid kri
-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JU 67.
gets utbrott genast bör vara färdig att emot fienden uppställas, och reserv-arméen
(depoterna), hvilken sammandrages pä de inom provinserna lämpligaste ställen, för
att der i vapen öfvas och sedan, i män af behof, ersätta de förluster, den oktiva
arméen kari komma att vidkännas. Med afseende härpä och jemväl för att under
fredstid icke från jordbruket och öfriga näringsgrenar borttaga flera arbetskrafter än
nödvändigt är för att landets försvar vid första början af ett fredsbrott må vara
på ändamålsenligt sätt ordnadt, blef till förbemälde Kommitté öfverlemnadt att utbreda
och uppgifva lämpligaste sättet för att utaf hvardera af de begge ifrågavarande
årsklasserna till vapenöfning under fredstid uttaga endast 10,000 man, hvilken
styrka, uppbådad jemväl utur hvar och en af de öfrige äldre åldersklasserna, sammanlagd
vore fullt tillräcklig att förstärka den aktiva arméen samt äfven lemna flottan
sin andel af exerceradt beväringsmanskap. Om denna fråga kunnat på ett i allmänhet
tillfredsställande sätt lösas, hade, utom den ekonomiska fördelen så väl för
Staten som för den enskilde, arméen och flottan i allt fall härigenom kunnat påräkna
erforderligt antal beväringsmanskap, på samma gång en sorgfälligare öfning
af manskapet underlättats.
Kommittéens förslag innefattar likväl bland annat, att beväringsskyldige skulle,
emot erläggande af en bestämd summa i penningar, kunna befria sig från beväringspligten
äfven under krigstid.
Befrielse från beväringspligtens personliga fullgörande kan visserligen, enligt nu
gällande bevärings-författning, äfven vinnas, men endast med det vilkor, att den,
som önskar en sådan befrielse, sätter annan antaglig person i sitt ställe, för hvars
inställelse till tjenstgöring han ansvarar. Härigenom är uttryckt den riktiga grundsats,
att hvarje medborgare har förpligtelse att i farans stund, antingen sjelf eller
genom annan, bidraga till fäderneslandets försvar. Men emot denna likhet för alla,
att deltaga i landets värnande mot fiendtligt öfvervåld, står Kommittéens förslag i
strid, då derigenom förutsättes att berörde åliggande skulle få med penningar lösas.
Kongl, Maj:t kan således icke bifalla detta förslag, såsom allt för mycket afvikande
från grunderna för bevärings-inrättningen, sådan denna anstalt genom Kongl. Kungörelsen
den 27 Oktober 1812 blifvit införd, och hvilket äfven uti den allmänna
meningen icke torde hafva att förvänta understöd.
På sätt redan blifvit omförmäldt, hade Kommittéen sig förelagdt att uppgifva
lämpligaste sättet för verkställigheten af den åtgärd, att af årets tvenne vapenöfningsskyldige
klasser uttaga endast ett bestämdt antal, förslagsvis beräknadt till
10,000 man i hvardera klassen; och om än å ena sidan måste medgifvas, att ett
strängt vidhållande af en viss siffra i detta fall skulle kunna rubba den jemlikhet
i skyldigheter och rättigheter, hvilken emellan samtlige de bevärings-skyldige bör
ega rum, anser Kongl. Maj:t dock frågan alltför vigtig för att förfalla eudast af
^len orsak, att densamma icke i sin helhet kan vinna tillämpning.
Målet, som härutinnan bör sökas, är att, med bibehållande, så vidt möjligt är,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 67.
J3
af allas lika ratt, och utan att afstå något som för Rikets försvar är nödigt, få det
nu alltför stora antalet af årligen exercerande hevärings-skyldige förminskadt, dels
för att bereda Statsverket besparing i de härmed förenade kostnader, och dels för
vinnande af den ur militärisk synpunkt vigtiga fördel, att de, som til! vapenöfning
sammandragas, må kunna uti krigstjensten bättre inläras än som med det nuvarande
stora antalet i jemförelse till det fåtaliga befälet skäligen kan förväntas.
Detta syftemål anser Kongl. Majit till icke ringa del kunna ernås, om den
nuvarande legningsrätten komme under fredstid att upphöra, men i stället de beväringsskvldige
medgåfves att emot erläggande af en lämplig afgift till Staten vinna
befrielse från vapenöfningarne. Likasom det skulle vara mindre välbetänkt att för
krig minska tillgången på manskap, så är det under freden måhända mindre behöfligt
att hafva manskapet vid vapenöfningarne talrikare, än som eifordras för den
aktiva arméens sättande på krigsfot, och åtminstone alldeleles opåkalladt att öka
antalet af årligen exercerande med legokarlar, hvilka för öfrigt vid flere tillfällen,
enligt hvad erfarenheten ådagalagt, medföra verkliga olägenheter. Kongl. Majit
anser derföre såsom en vinst för bevärings-inrättningen att under fredstid alldeles
befrias från legda karlar. Men om legningsrätten under fredstid skall upphöra, är
likväl under närvarande tidsförhållanden, då behofvet af arbetskrafter för jordbruket
och öfriga näringsgrenar är särdeles stort, samt då bland de bevärings-skvldige kunna
finnas sådana, hvilka, inlärde i vissa yrken, äfven under en kortare frånvaro icke
lätteligen kunna af andra ersättas, onekligen med billighet öfverensstämmande, att
icke helt och hållet tillfälle betages hevärings-skyldige, som sådant önska, att frigöra
sig från vapenöfningarne. En sådan befrielse anser Kongl. Majit böra erhållas
genom en afgift till Staten, hvilken lämpligen synes kunna bestämmas i ett för allt
lill iOO Ridr, utgörande, under nuvarande skyldighet till 2:ne års vapenöfning, 50
Ridr för hvartdera året; dock Kongl. Majit förbehållet att öka eller minska denna
afgift med högst 20 Ridr, derest det skulle visa sig att de bevärings-skyldige i allmänhet
ville af denna utväg till befrielse sig begagna i större eller mindre mån än
afsedt vore. Då, med afseende å behofvet af exerceradt beväringsmanskap till den
aktiva arméens och flottans förstärkning vid utbrott af krig, rättigheten till befrielse
från vapenöfningarne under fredstid kunde utsträckas till minst halfva antalet af de
utskrifnings-skyIdige, torde anledning ej lörefinnas att befara, det ju icke alia, sora
sådant önska, kunna deraf blifva delaktige; men för den oförmodade händelse, att
flere än halfva antalet skulle dertill sig anmäla, borde genom lottning vid mönstringstillfället
bestämmas, hvilka bland de sökande måste i vapenöfningarne deltaga,
så vida icke Kongl. Majit, efter anmälan om förhållandet, funne skäl alt låta äfven
dessa befrielsen tillgodonjuta. Genom denna förändring så väl i legningsrätten som
i den nu stadgade ovilkorliga vapenöfnings-skyldigheten skulle vinnas ej allenast de
här ofvan nämnde fördelarne af minskad exerciskostnad för beväringsmanskapet och
nf möjligheten till bättre öfning för det årligen exercerande nedsatta antalet, utan
<4 Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 67.
/
afven en utväg att, utan Ökande af statsutgifterna, kunna vidtaga behöfliga åtgärder
för befälsbristens afhjelpande eller förminskande, medelst de inflytande vapenöfningsfrihetsafgifternas
användande för delta ändamål. Af dessa afgifter borde nemligen
bildas en Beväringsfond,' från hvilken, efter Kongl. Maj:ts disposition, skulle beströ
das kostnaderna för befälsämnens danande bland beväringsmanskapet, på sätt här
nedan vidare skall föreslås.
En annan, i sammanhang med beväringsmanskapets inmönstring till de årliga
vapenöfningarne stående fråga är deri, huruvida, såsom nu eger rum, beväringsskyldig
vid mönstring må ställas på tillvext och kunna förpligta!» att till och med ytterligare
tvänne påföljande årsmönstiingar med beväringsmanskapet sig infinna. Härutinnan
delar Kongl. Majit helt och hållet Kommittéens tanke, att det stadgande, som
bestämmer en längd af fern fot och fem turn (efter gamla måttet) såsom ett oeflergifligt
vilkor för en utskrifningsskyIdigs approbation, innefattar en väsendtlig afvikelse
från den uti beväringsförfattningen antagna grundsats om skyldighet för hvarje
medborgare alt under en viss ålder till fäderneslandets försvar ingå i allmänna beväringen.
Grundell till berörda stadgande, som fäster afseende endast pä den beväringsskyldiges
längd, men icke på hans kroppsstyrka eller öfriga ofta ganska väsendtliga
egenskaper, har, om än skål icke alldeles må saknas för antagandet att
vanlig längd i allmänhet kan ans“S såsom bevis på kroppens utbildning i öfrigt,
likväl utan tvifvel egentligen varit, att man i militäriskt hänseende funnit mindre
tjenligt att insätta den undermålige i ledet. Då emellertid måste medgifvas, att
kriget har behof af mångå andra biträden, än de effektivt stridande, att trossen,
sjukvården m. m. alltid fordra en talrik personal, på hvars längd ingenting beror,
så lärer något fullt giltigt skäl icke förefinnas, hvarföre ett visst längdmått ovilkorligen
skall bestämma, hvilka bland de utskrifnings—skyldige böra i fäderneslandets
försvar deltaga eller icke. Detta sätt att tillvägagå har dessutom medfört en för
bevärings-ynglingarnc icke ringa olägenhet, bestående deruti att de utskrifningsskyldige,
som vid första mönstringen icke uppnått det bestämda längdmåttet, nödgats i
ytterligare ett eller två år inställa sig till mönstring och möjligen ändå slutligen
blifva ansedde till krigstjenst oantaglige. Kongl. Majit anser således, på grund
häraf, att så kallad undermålighet icke vidare bör lägga hinder i vägen för den
bevärings-skyidiges approbation.
Särskilt i afseende å sjöförsvarets förstärkning är för närvarande, uti 2 § af
Kongl. Kungörelsen den 13 Februari 1849, bland annat, stadgadt, att allt det
rikets handelsflotta tillhörande sjöfolk, som vid utbrott af krig är å sjömanshusen
eller i magistraternas rullor inskrifvet, skal! vara skyldigt att, emot den medgifna
befrielsen från vapenöfning, tjenstgöra i krigstid vid flottan från 20 till fyllda 30
år, samt att denna utsträckning i beväringspligten icke får tillämpas hvarken på det
manskap, som efter krigets utbrott förhvres, eller på sjökapitener och styrmän, ej
heller på maskinister å ångfartyg, tillhörande enskilde personer eller bolag. Då
Kongl. MajUs Nåd. Prop. M 67.
13
lör denna del af försvaret det företrädesvis är nödvändigt att begagna de tillgångar,
sorn kunna förefinnas lör att i krigstid tillförsäkra densamma en förstärkning, som
genom erfarenhet och skicklighet uppfyller sitt ändamål, på samma gång den befriar
Staten från de högst betydliga kostnader, som skulle vara förenade med ofvandet
och underhållandet af en fullständig bemanning för Flottan under freden, finner
Kongl. Maj:t, med afseende tillika å de flera välgrundade skäl, Kommittéen härvid anfört,
böra vidtagas den förändring i förberörde stadgande, att ej allenast omförmälda,
handelsflottan tillhörande sjöfolk, utan äfven sjökapitener och styrmän af
handelsflottan, hvilka aflagt de för befälhafvare och styrmän å Svenskt handelsfartyg
i författningarne stadgade kunskapsprof, samt jemväl maskinister å ångfartyg, tillhörande
enskilde personer eller bolag, må vara skyldige alt i krigstid tjenstgöra å
Kongl. Maj:ts flotta från och med året näst efter fyllda 20 år till och med det år,
då 35 års ålder uppnås, dock att denna utsträckning i beväringspligten icke må
tillämpas på dem, som före inträdet i sjömansyrket på annat sätt till alla delar fullgjort
sin bevärings-skyldighet.
1 anledning af hvad sålunda här ofvan blifvit omförmäldt, föreslår Kongl.
Majit följande hufvudsakliga bestämmande!):
att alla utskrifningsskyIdige, som icke genom lyte, obotlig sjukdom eller kroppslig
svaghet, äro till krigstjenst oförmögne eller otjenlige, skola utan afseende på
längden approberas; hvaremot de, sorn äro behäftade med lyte, sjukdom eller kroppssvaghet
af sådan beskaffenhet, att de befinnas till krigstjenst oförmögne eller otjenlige,
ovilkorligen må kasseras;
att, om någon af nämnda orsaker icke allenast är till krigstjenst oförmögen
eller otjenlig, utan äfven hindrad att vid den mönstringen föregående läkare-besigtning
sig inställa, sådant skal! vid mönstring styrkas med behörig Läkares under edelig
förpligtelse utfärdade, genom den bevärings-skyldiges egen försorg anskaffade betyg;
eller, om han ej kan skafta sådant, med intyg af Pastor i församlingen och
Kronofogden i orten;
alt hvar och en beväringsskyldig, som blifvit till krigstjenst approberad, skall,
derest han icke tillhör tjenst eller yrke, som särskildt fritager från vapenöfning,
under fredstid i två på hvarandra följande år under föreskrifven tid undergå vapenöfning;
dock alt befrielse från denna vapenöfning kan ega rum för den, som för
vinnandet af sådan befrielse erlägger ett kontant belopp, på sätt här nedan föreslås;
att nämnda belopp, genom hvars erläggande befrielse från vapenöfning i fredstid
vinnes, må bestämmas till Etthundra Riksdaler Riksmynt, med Kongl. Majit
förbehållen rätt, att, efter hvad den vid tillämpningen vunna erfarenhet kan föranleda,
öka eller minska detta belopp med högst Tjugu Riksdaler samma mynt;
att befrielse från vapenöfuings-skyldigheten likväl icke må vid mönstringarne
tilldelas flere, än halfva antalet af de inom hvarje mönstringsdistrikt för året approberade
bevärings-skyldige; börande, i den händelse att flere än halfva antalet sig
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVs 67.
till befrielsen anmäla, genom lottning bestämmas hvilka inom samma antal skola
befrielsen åtnjuta, men tillika, jemte anmälan om förhållandet, utan dröjsmål af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande underställas Kongl. Majrts pröfning och beslut, huruvida
befrielse från vapenöfningarne jemväl för de öfrige, som sig dertill anmält, må kunna
medgifvas;
att den afgift, som af beväringsskyldig sålunda erlägges, skall vid mönstringstilllället
uppbäras å landet af Kronofogde och i stad af vederbörande Magistratsperson,
hvilka derföre alltid skola vid mönstringarne vara tillstädes; men för den
händelse, att någon beväringsskyldig, efter mönstring, pä särskild derom gjord underdånig
ansökning, erhåller tillstånd att, genom afgifts erläggande, befria sig från vapenöfningen,
skall afgiften i länets Ränteri nedsättas;
att af de sålunda influtna medlen skall, under benämning af Allmänna Be~
väringsfonden, bildas en särskild tillgång, att af Kongl. Maj:t .användas till befälsämnens
danande bland beväringsmanskapet;
att deremot all legning under fredstid upphör, så att beväringsskyldig då icke
hor rättighet att i sitt ställe sätta ersättnings- eller legokarl;
att under krig, eller då Kongl. Maj:t för Rikets säkerhet finnér för godt att
uppbåda större eller mindre del af beväringsmanskapet, alla inom beväringsåldern
varande, till krigstjenst approberade skola vara skyldige att till sådan tjenst sig inställa,
dock med rättighet att. vid då blifvande mönstrings-tillfälle, kunna i sitt
ställe sätta annan karl, med de egenskaper och under de vilkor, som här nedan,
i afseende ä legningen, skola föreslås; egande bevärings—skyldige af andra klassen,
hvilka möjligen uppbådas innan årets vapenöfningar försiggått, återbekomma hälften
af den afgift, de erlagt för befrielse från vapenöfningarne i fredstid;
att allt det Rikets handelsflotta tillhörande sjöfolk, som är å sjömanshus eller
i Magistraters rullor inskrifvet, äfvensom sjökapitener och styrmän, hvilka aflagt sådana
kunskapsprof, som för befälhafvare och styrmän å Svenska handelsfartyg i
förlattningarne stadgas, samt maskinister å ångfartyg, tillhörande enskilde personer
eller bolag, skola, emot det att de äro frikallade från all vapenöfning eller tjenst—
göringsskvldighet med beväringsmanskapet i fredstid, vara skyldige att i krigstid
tjenstgöra vid Kongl. Majrts flotta från och med året näst efter fyllda Tjugu år
till och med det år, då Tretiofem års ålder uppnås; hvilken utsträckning i beväringspligten
likväl icke må tillämpas på dem, som före inträdet i sjömansyrket pä
annat sätt till alla delar fullgjort sin bevärings-skyldighet;
att dock för ifrågavarande del af sjöbeväringen skall, såsom laga förfall för
inställelse till sjölirigstjenst, blond annat räknas: att vara på utrikes sjöresa stadd;
eller på inrikes sjöresa för tillfället från sin hemort aflägsnad; eller före deri dag,
sjöbeväringen, eller någon del deraf, blifvit genom allmän kungörelse til! krigstjenstgöring
kallad, vara å fartyg inmönstrad till förestående sjöresa; eller ock att genom
kontrakt
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition M 67.
17
kontrakt eller annan laglig öfverenskommelse redan tillförene hafva sig förbundit att
någon viss, ännu ej tilländalupen tid tjena enskild man eller bolag u dess fartyg:
inträdande dock skyldigheten till sjökrigstjenst i de tre första fallen den dag efter
resans slut, då sjölagen medgifver befrielse från den innehafvande enskilda sjörensten,
samt i sista fallet 30 dagar efter det fartyget första gången kommit i Svensk
hamn, sedan sjöbeväringens kallande till krigstjenst kungjordt är eller krigsförklaring
blifvit utfärdad;
att sjökapitener och styrmän i krigstid skola användas såsom befäl eller underbefäl,
och maskinisterna i maskinistbefattning, eller, om de dertill anses lämplige
och skicklige, såsom maskinist-officerare; börande sjökapitener och styrmän, hvilka
i nämnda egenskap å Flottan användas, äfvensom till maskinist-officerare antagne
maskinister, erhålla lön och dagtraktamente i likhet med deras vederlikar ä Flottans
ordinarie stat samt dessutom, till anskaffande af uniforms-persedlar med mera,
uti ekiperings-penningar ett belopp, sora motsvarar tre månaders lön: — öfrige å Flottan
såsom sjöbeväring anställde maskinister böra erhålla sjö—aflöning och månadslön,
öfver-maskinisterna såsom flagg-underofficerare och under-maskinisterna såsom
under-officerare af lägsta grad, så vida de icke hellre önska tjenstgöra för månadshyra,
i hvilken händelse de undfå aflöningsförmåner till lika belopp med hvad de
§ enskildes ångfartyg bevisligen senast åtnjutit; samt
att den, som under krigstid, eller då Kongl. Maj:t för rikets säkerhet uppbådar
beväringsmanskap, önskar vinna befrielse från eget fullgörande af beväringspligten
och, för sådant ändamål, genom legning sätter annan karl i sitt ställe, skall,
i öfverensstämmelse med hvad redan uti 10 § af Kongl. Kungörelsen den 17 Februari
1838 stadgas, vara skyldig att vid vederbörlig mönstring inställa legokarlen,
som ej får legas utom länet och bör vara af god frejd, äfvensom känd för ett ordentligt
och välartadt uppförande, samt för öfrigt tagas endast bland dem, som
fullgjort egen beväringspligt och äro inom 34 års ålder, men om de varit i krigstjenst
anställde eller såsom beväringskarlar bevistat tvänne öfningsmöten, äfven kunna
vara emellan 34 och 37 års ålder; hvaremot sjökapitener, styrmän, maskinister å
ångfartyg och sådant sjöfolk, som emot befrielse från vapenöfning i fredstid fått sig
en utsträckt beväringspligt ålagd, icke må tillåtas legningsrätten begagna, med mindre
än att de sätta i sitt ställe annan duglig och väifrejdad sjöman eller maskinist,
som icke är öfver 40 år gammal.
Genom antagandet af ofvanberörda förslag ernås visserligen icke det önskvärda
målet, att hafva elt, en gång för alla bestämdt och emot verkliga behofvet noga
afpassadt antal af exerceradt beväringsmanskap; men under förutsättning, att en icke
ringa del af beväringsmanskapet torde finna med sin fördel förenligt att begagna
sig af den lemnade tillåtelsen att emot erläggande af afgift befria sig från den för
många utan tvifvel olägliga vapenöfningen i fredstid, vinnas likväl härigenom förde
Bih.
till R. St. Prot. 1859 tfc 1860. I Sami. 1 Afd. 2 Band. 5 Haft. 3
18 Kongl. MajHs Nåd. Proposition M 67.
lar, ej allenast för det allmänna, som erhäller minskning i exerciskostnaden, samt
tillika besparing af betydliga arbetskrafter åt jordbruket och andra näringsgrenar,
utan ock särskildt för försvaret, hvilket, ulan att för krigstid förlora något af hela
bevärings-styrkan, sättes i tillfälle att åt sig bilda ett, lill följd af det under fredstid
ringare antalet exercerande, bättre öfvadt manskap, afsedt att i första rummet
iörstärka den del af hären, som genast uppställes emot fienden.
Uti 11 § af nu gällande bevärings-författning, sådan denna § lyder i Kongl.
Kungörelsen den 17 Februari 1838, finnes stadgadt, att till rikets försvar skola,
på Kongl. Maj:ts derom gifna befallning, utgå antingen alla beväringsklasserna eller
den eller de klasser, Kongl. Maj:t pröfvar nödigt uppbåda, vare sig från hela riket
eller endast från vissa landsorter, utan afseende på huruvida eller till huru stor
del beväringen inom rikets öfriga landskap kollas till vapen; men då för försvarsväsendet
är af största vigt, att Konungen, såsom högsta Befälhafvaren öfver rikets
krigsmagt, må vara oförhindrad att om stridskrafternas användande så förfoga, som
honom lämpligast och ändamålsenligast synes, samt dessutom, till följd af det förslag,
Kongl. Maj:t nu framställt, inom hvarje klass af beväringen skulle komma att finnas
både exerceradt och oexerceradt manskap, anser Kongl. Maj:t nödigt, att förberörda
stadgande erhåller sådan förändring:
att Kongl. Maj:t må ega rättighet att, när rikets försvar sådant fordrar, uppbåda
och uttaga större eller mindre delar af hvarje beväringsklass, vare sig från
hela riket eller inom vissa landsorter.
Utom de i 4 § af nu gällande bevärings-författning upptagna fall, der befrielse
från den allmänna bevärings—skyldigheten är medgifven, kunna förhållanden inträffa,
då af Statens verkliga nytta och behof är påkalladt, att personer fritagas från beväringspligten;
men då alla händelser af dylik beskaffenhet icke kunna på förhand
särskildt bestämmas, samt följaktligen åt Kongl. Maj:t torde böra öfverlemnas att
deruti efter omständigheterna förordna, anser Kongl. Majit således böra stadgas:
att, utom i de undantagsfall, nu gällande bevärings-författning särskildt uppräknar,
befrielse från bevärings-skyldigheten jemväl skall åtnjutas af de i allmän tjenst
anställde personer, hvilka Kongl. Majit finner skäligt en sådan befrielse medgifva.
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition M 67. 19
T afseende 5 alla i bevärings—författningen förekommande undantag från beväringspligten,
finnér Kongl. Majit, enär det mäste anses såsom en nödvändig följd
af ett undantags-stadgande, att undantaget bör upphöra på samma gäng som anledningen
till dess bestämmande ej längre förefinnes, för öfrigt böra stadgas:
att det skall åligga dem, som från beväringspligtens fullgörande blifvit af
särskilda tillfälliga orsaker befriade, att, om de före bevärings-årens utgång lemna
den lefnadsställning, som utgjort anledning till deras befrielse, inställa sig vid nästföljande
mönstring för att i beväringspligten inträda.
I förening med föreskriften om indelta arméens och båtsraanshållets kompletterande
under krig med beväringsmanskap är i nu gällande bevärings-författning
stadgadt, att det i de ledigblifna ordinarie rummen insatta manskap endast må
tillsvidare der förblifva, så framt ej särskild öfverenskommelse mellan vederbörande
rust- eller rotehållare och den bevärings-skyldige kan träffas. Derigenom skulle
kunna inträffa, att, sedan en beväringskarl blifvit under kriget insatt uti ett ledigt
nummer och såsom soldat vunnit krigserfarenhet, han icke destomindre vid
hemkomsten af rust- eller rotehållare till afsked anmäles. Då likväl det hvarken
kan vara förenadt med rättvisa, att den, som under krigets faror tjenstgjort i
numret, vid krigets slut skall emot sin önskan kunna skiljas derifrån, eller med
Statens fördel öfverensstämmande, att, i stället för en öfvad och krigsvan soldat,
en alldeles oöfvad rekryt insattes i arméens eller flottans leder, anser Kongl. Maj:t
ifrågavarande stadgande böra sålunda förändras,
att beväringsskyldig väl må under krig blott tills vidare insättas i ledigt
nummer eller rote, men att efter slutadt krig det må af honom bero att, på de
i lego-kontraktet betingade vilkor, i numret eller roten qvarstå, hvilket i sådant
fall ej må af rust- eller rotehållare förvägras.
Det är likväl icke tillfyllestgörande att uti krigshärens leder hafva öfvade
soldater; dessa måste äfven ledas och anföras af tillräckligt och öfvadt befäl. Betraktas
förhållandet i detta afseende inom Svenska arméen, skall det icke undgå
den sakkunnige, hurusom den befälspersonal, hvilken finnes vid de särskilda regementena
och korpserna, är alltför fåtalig att förslå till fyllande af behofvet, i synnerhet
vid arméens mobilisering. Detta befäl, ursprungligen afsedt endast för stamtrupperna,
har väl, efter bevärings-inrättningens införande, blifvit något ökadt, men
är dock ännu på långt när icke tillräckligt Då emellertid för det närvarande
so
Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition M 67.
icke lärer kanna åstadkommas tillökning uti den stående befälspersonalen lil! ett
antal fullt motsvarande behofvet under fred, och ännu mindre till hvad som verk -  ligen behöfves för händelsen af krig, har Kongl. Maj:t varit betänkt på aunan utväg
lör bristens möjliga afhjelpande
En sådan utväg anser Kongl. Maj:t vara, att genom beväringsskyidige sjelfve,
hvilka, jemte visad håg och fallenhet för krigareyrket, vilja åtaga sig en längre
tids vapenöfning, till någon del ersätta bristen åtminstone inom de lägsta befälsgraderna.
Kommiltéen förelädes derföre att undersöka och uppgifva, huruvida det
ej kunde påräknas, att en del beväringsynglingar åtoge sig att emot vissa vilkor,
dem Kommiltéen egde föreslå, undergå längre vapenöfning, än den för beväringsmanskapet
i allmänhet fastställda, och såmedelst bibringas de kunskaper, som erfordras
för alt kunna till befäl användas.
Den fullständiga utredning, Kommittéen egnat denna fråga, har gifvit stöd
för Kongl. Maj:ts öfvertygelse, att medvetandet af att kunna vinna befordran, såsom
uppmuntran för ett nitiskt uppfyllande af de pligter, hvilka äfven under fredstid
åligga den beväringsskyidige, skall blifva ett verksamt medel för möjligheten
att anskaffa befälsämnen ur beväringsmanskapets leder; och sådant både inom
arméens och inom flottans beväringsmanskap.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af Kommittéen i ämnet uttalade
åsigter har Kongl. Majit ansett de åsyftade fördelarne kunna vinnas genom inrättandet
af en elit-korps efter de grunder, som Kongl. Majit, ehuru flere deribland,
likasom en del mindre vigtiga stad^anden, icke påkalla särskild pröfning
hos Rikets Ständer, dock nu velat i ett sammanhang meddela, på det att förslaget
om införandet af vissa bland grundbestämmelserne uti bevärings-författningen
må bättre kunna bedömas genom betraktandet af frågan i dess hela omfattning.
Sålunda borde stadgas:
att Regements- och Korps-chefer må ega att årligen vid slutet af beväringsmötet
med Esta klassens beväringsmanskap, och sedan utrönt blifvit hvilka af beväringsvnglingarne,
jemte godt uppförande, visa utmärktare anlag för militär-yrket,
göra sig underrättade, huruvida några bland dessa vilja, emot vissa förmåner, som
här nedan omförmälas, åtaga sig en utvidgad tjenstgörings-skyldighet;
att Regements- och Korps-chefer må berättigas, efter hvad särskildt kan
derom blifva förordnadt, att ibland detta antal af frivillige utse Bevärings-eliter,
hvilka genom skriftligt kontrakt skola förbinda sig att det derpå följande året
undergå 30 dagars vapenöfning, och de derefter återstående 3:ne åren af sin beväringspligt
13 dagars vapenöfning hvarje år, på de tider Kongl. Majit derför bestämmer,
dock så att dessa vapenöfningar alltid, så framt hinder ej inträffar, böra
hållas under den vanliga exercistiden;
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 67.
21
att det skulle blifva beroende af de anlag bevärings-eliten under ofvannämnda
tid utvecklar, om han kan vinna befordran, hvarvid af Regements- och Korpschefer
iakttages: att elit icke må antagas till vice-korporal förrän under loppet
af det är, eliten för tredje gängen undergår vapenöfning, och efter det visshet
vunnits om sådana hans framsteg, som till en dylik befordran kunna föranleda;
samt att en sålunda antagen vice-korporal må, om han genom visad håg och
skicklighet i tjensten samt ett godt uppförande gör sig förtjent af vidare upp
muntran,
efter afläggande af de' för hvarje grad föreskrifna kunskapsprof befordras
till alla de grader, som det tillkommer Regements-chef att bortgifva; börande
befordrad bevärings-elil under fredstid alltid tjenstgöra med 2:dra klassens beväringsynglingar;
att
bevärings-elit af högre eller lägre grad skall under all tjenstgöring, som
honom i nämnda egenskaper åligger, vara underkastad lika skyldigheter med öfriga
krigsmakten, samt äfven vara förbunden att utom tjensten visa sina förmän
heder och aktning; hvarjemte Bevärings-underofficerare böra aflägga vanlig
tjenste-ed;
att den, som blifvit till Bevärings-underofficer konstituerad, bör placeras och
redovisas på visst kompani; och skall honora icke vara tillåtet att, utan Rege
ments-
eller. Korps-befälhafvarens tillstånd, välja sin bostad utom Regementets eller
Korpsens bevärings-område, hvarförutom honom åiigger att uppgifva sin vistelseort
för Kompani-befälet, som eger att delgifva honom de order rörande möte eller
annat, som med tjensten har gemenskap;
att bevärings-elit i allmänhet ej må flytta utom bevärings-området för det
regemente eller den korps, der han är anställd, utan att derom hos vederbörande
befäl göra anmälan och tillika sin vistelseort uppgifva;
att bevärings-elit skall åligga att inryckningsdagen tidigt på morgonen inställa
sig å mötesplatsen eller, derest han af sjukdom eller annat laga förfall derifrån
hindras, förete skriftligt bevis derom, utfärdadt antingen af läkare eller ock
af pastor i församlingen tillika med kronofogden eller länsmannen i orten, hvilket
bevis genom hans egen försorg tillställes vederbörande befäl vid samlingen till
mötet;
att bevärings-elit skall, i likhet med allmänna beväringsmanskapet, vid hvarje
öfningsmöte förete prestbetyg, hvilket dock af honom sjelf bör medföras, och hvarå
antecknas de befordringar, han under tjenstgöringstiden kan vinna;
alt bevärings-eliter, från och med tredje årets vapenöfningar, äfvensom bevärings-vicekorporaler
och bevärings-korporaler, hvilka alla till möte inkallas genom
vederbörande Landshöfdinge-embetes försorg, skola hvar och en erhålla dels,
såsom ersättning för marschen till och ifrån mötet, Fem Riksdaler Riksmynt i ett
för allt, oberoende af våglängden, dels underhåll under mötet och fälttjeustgö
-
99 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 67.
ringen i likhet med det öfriga beväringsmanskapet; hvarförutom bevärings-korporalerne
och vice-korporalerne undfå samma förhöjda portions-skilling, som regementenas
eller korpsernas egna korporaler eller vice-korporaler;
att den till bevärings-underofficer befordrade eliten skall erhälla skjuts- och
traktaments-ersältning, enligt resereglemente!, för resan så väl till som ifrån mötesplatsen,
hvardera resan beräknad till högst åtta mil, samt aflöning under mötes-
och fälttjenstgörings-tiden till samma belopp, som utgår för motsvarande under-officersgrad
vid stamtrupperna, när särskild aflöning der bestås;
att bevärings-eliter, så väl som bevärings-korporaler och vice-korporaler skola»
i likhet med det öfriga beväringsmanskapet, erhålla beklädnad och andra persedlar,
samt ersättning för begagnandet under mötena af egna skjortor, strumpor
och skodon;
alt Bevärings-underofficer, som till begagnande under mötestiden af Kronan
erhåller soldatkappa, hvilken efter hvarje mötes slut till förrådet återlemnas, skall
vara skyldig att, emot en summa af 25 R:dr årligen, lika för alla vapen, sjelf
uppsätta och underhålla en sin grad motsvarande uniform, bestående af vapenrock,
byxor och lägermössa, enligt de för hvarje regemente eller korps fastställda modeller;
att
bevärings-elit, så väl den befordrade, som den, hvilken icke vunnit befordran,
skall erhålla, efter hvarje af de tre första årens tjenstgöring såsom elit,
ett arfvode af 25 R:dr R:mt, och för fjerde årets tjenstgöring såsom elit en gratifikation,
hvilken bestämmes till följande särskilda belopp, nemligen:
för obefordrad elit till  75 R:dr.
» vice korporal till 100 »
» korporal till  120 »
» under-officer till 150 »
allt Riksmynt;
att bevärings-elit, som vunnit befordran, må, derest han sig sådant åtager,
kunna fortfarande och sedan den stadgade beväringspligten för honom upphört,
tjenstgöra under beväringsmanskapets vapenöfningar; i hvilket fall korporal och
vice korporal, utom samma underhåll och aflöning, som under mötestiden bestås
vederlike vid stamtrupperna, samt Under-officer, utom ofvan omförmälda förmåner
af traktamente och beklädnadsbidrag, skall efter slutade möten erhålla en gratifi
-
kation, som bör utgå:
för vice-korporal med 30 R:dr
» korporal med 40 u
» under-officer med  75 »
hvarje år hon tjenstgör;
att alla förutnämnda arfvoden, gratifikationer och traktamenten, kontanta be
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 67.
23
klädnadsbidrag oell marche- eller rese-kostnader skola bestridas från den förut omförmälda
Bevärings-fonden, hvilken bildas af vapenöfnings-frihets-afgilterna; i följd
hvaraf ock Bevärings-elitkorpsens styrka blifver af denna fonds tillgångar för ändamålet
beroende: börande möteskostnaderna för eliterue i allt öfrigt bestridas af
anslaget på 4:de Hufvud-titeln till beväringsmanskapets vapenöfningar, samt beklädnadskostnaden
utaf de för anskaffning och underhåll af beväringsmanskapets
beklädnad i allmänhet afsedda medel;
att bevärings-elit, som under tjenstgöring i fred eller krig skadas, skall, i
likhet med hvad i thy fall stadgas för manskap och underbefäl vid stamtrupperna,
undfå årlig pension för sin återstående lifstid;
att bevärings-elit af hvad grad som helst, hvilken genom opålitligt och oordentligt
uppförande, vare sig i eller utom tjensten, eller af andra skäl, ej motsvarar
det förtroende och de förhoppningar, som för hans utväljande legat til!
grund, må från elit-korpsen skiljas, om Regements- eller Korps-chef så nödigt
pröfvar; och vare i sådant läll förlustig den gratifikation och öfriga förmåner, sorn
eljest skolat honom tillkomma;
att krigslagarne skola å bevärings-elit tillämpas för begångna fel och förbrytelser
i tjensten, äfvensom utom tjensten för bristande aktning mot förman;
att bevärings-elit, som, utan anmäldt och giltigt hinder, längre eller kortare
tid från möte uteblifver, skall, jemte ansvar enligt krigslagarna för tjensteförsummelse,
varda från sin anställning skiljd, om Regements- eller Korps-befälhafvare
så pröfvar nödigt;
att bevärings-elit, som till följd af sjukdom eller annat laga förfall varit hindrad
att bevista ett möte, likväl fortfarande må qvarstå såsom elit, men skall gå
i mistning af det arfvode, honom för året eljest bort tillkomma;
att bevärings-elit, af hvad grad som helst, som af ett eller annat skäl önskas
att från sin innehafvande befattning afgå, bör derom inlemna ansökning till Regements-
eller Korps-chef, hvilken, om han finner skälen vara giltiga, kan den sökande
ur elit-korpsen entlediga;
att bevärings-elit, sorn upphör att i sådan egenskap tjenstgöra, skall vara i
afseende å allmänna beväringspligtens fullgörande att anse lika med beväringsskyldig,
som icke bland eliterna ingått;
att bevärings-elit skall, i likhet med annan beväringsskyldig, utan hinder af
husbonde eller mästare, om han i tjenst eller lära antagen är, i behörig tid sig
till vapenöfning eller tjenstgöring inställa; varder han från tjenstgöringen hemförlofvad
under den tid städsel-aftalet eller arbets-kontraktet omfattar, bör han för fullgörande
af sin deruti åtagne förbindelse ofördröjligen anmäla sig hos husbonden eller mästaren,
och om bevärings-eliten då endast varit för vapenöfningen eller tjenstgöringen
frånvarande under kortare tid, högst 8 veckor, skall han vara berättigad att i tjeu
-
24
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition M 67.
sten återgå, men annars må det på husbonden eller mästaren ankomma att eliten
återtaga eller icke; och
att det skall åligga bevärings-elit att, vid städsels-aftals eller arbets-kontrakts
uppgörande, elier om han då ännu icke är till elit antagen, genast vid återkomsten
från det möte, der sådant skett, för husbonde eller mästare anmäla, det han är
såsom elit anställd, vid påföljd, om detta underlåtes, att husbonden eller mästaren
eger att, såsom ersättning för den tid, eliten varit från arbetet borta utöfver hvad
honom såsom beväringsskyldig i allmänhet ålegat, å lönen afdraga det belopp, som
motsvarar värdet af sålunda försummade dagsverken, efter årets markegång beräknade;
men om bevärings-elit sådan anmälan behörigen fullgjort, är han ej till dylik
ersättnings-skyldighet förpligta*}, der ej annorlunda blifvit särskildt öfvereuskommet.
Beträffande det af Kommittéen föreslagna nya kontroll- och redovisnings-system för
beväringsmanskapet, har Kongl. Majit funnit deremot vara att erinra, att detsamma
synes i verkställigheten möta stora svårigheter, samt att de deraf föranledda
besvär och kostnader icke torde motsvaras af de åsyftade fördelarne. Kongl. Majit
anser alltså för det närvarande, och innan dylika kontroll-sladganden oundvikligen
af behofvet påkallas, skäl icke förefinnas till dess antagande.
Deremot finnér Kongl. Majit nödigt, att kraftigare åtgärder vidtagas till förekommande
af beväringsmanskaps obehöriga uteblifvande från mönstringar och möten,
hvartill det kallas, enär talrika exempel på sådant uteblifvande årligen inträffa,
samt anledningen dertill visat sig vara en tydlig afsigt att för ett eller
flera år undandraga sig beväriugs-skyldigheten, i hvilket afseende Kongl. Majit alltså,
lika med Kommittéen, föreslår:
att beväringsskyldig, som otillbörligen undanhållit sig från mönstring eller,
om han blifvit mönstrad, obehörigen undandrager sig fullgörandet af den honom
åliggande vapenöfnings-skyldigheten, skall, utom det att han är förfallen till det
härför särskildt stadgade vite, samt derjemte underkastad påföljd af hemtning på
egen bekostnad, vara pligtig att i allmänna beväringen qvarstå under fem år,
räknadt från och med det år, då han inmönstras och första gången fullgör sin
vapenöfnings-skyldighet, eller, om han fullgjort första årets öfningsmöte, tre år efter
det vapenöfnings skyldigheten blifvit andra gången fullgjord, dock i bägge fallen ej
längre än tilldess han uppnått 40 års ålder.
Vidare och då det är af vigt, att de beväringsskyldiges prestbetyg vid mönstringen
företes, torde böra stadgas:
alt icke allenast de bevärings-skyldiges prestbetyg i allmänhet skola af vederbörande
tjenstemän införskaffas och tili mönstringen medtagas, utan ock att det
skall
Kungl. Majus Nåd. Proposition M 67. 25
skall åligga bevärings-skyldig, sorn, efter det preslbetvgen blifvit från någon ort
afsända, dit ankommer och vill med samma orts bevärings-skyldige undergå mönstring,
att sjelf medhafva sitt prestbetyg, vid äfventyr att icke blifva mönstrad och
således i allmänna beväringen qvarstå under fem år från och med det år, då han
första gången inmönstras och vapenöfvas; dock ej längre än till 40 år.
Med anledning af den beväringsskyldighet, som här ofvan blifvit föreslagen
för maskinister å ångfartyg, tillhörande enskilde personer eller bolag, torde såsom
ett lämpligt kontroll-stadgande böra i bevärings-författningen inflyta den hittills
saknade föreskrift,
att dessa maskinister hädanefter ovilkorligen skola vara å sjömanshus eller
Magistraternas rullor öfver sjöfolket inskrifna, samt dessutom vara skyldige att,
om de finnas inom riket och fortfarande utöfva sitt yrke, en gång hvarje år till
sjömanshuset eller Magistraten anmäla sin vistelseort och den sjöfart, de för året
eller tillfället antagit.
Vidkommande slutligen frågan om bildande af Invalid- och understöds-kassor
för beväringsmanskapet, enligt hvad 23 § i Kongl. Kungörelsen den 27 Oktober
1812 innehåller, anser Kongl. Maj:t sådant på rikets innebyggare sjelfva böra
ankomma, men i öfrigt vare med billighet öfverensstämmande, alt till samma ändamål
användes hälften af alla de böter, som till följd af bevärings-författningen
kunna ådömas och erläggas; hvadan Kongl. Maj:t föreslår:
att af alla de vitén och böter, som i bevärings-författningen äro stadgade,
hälften skall tillfalla åklagaren och andra hälften afsättas till bildande af en Invalid-
och pensions-fond för dem af beväringsmanskapet, som under sin tjenstgöring
erhållit sådan skada, att de derigenom blifvit i mer eller mindre mån oförmögne
att sig med arbete försörja, äfvensom för i krig aflidne beväringskarlars
enkor och barn; dock utan att sådant för närvarande bör medföra någon rubbning
af den beväringsmanskapet, genom gällande författningar, redan tillförsäkrade
rätt till understöd från Krigsmanshus-kassan eller Amiralitets-krigsmanskassan.
Vid förevarande förslag har Kongl. Maj:t velat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
derå, att, genom detsammas antagande, å ena sidan kan uppkomma
minskning i statsutgifterna för beväringsmanskapets vapenöfningar och beklädnadsunderhåll,
i följd af det ringare antal af årligen exercerande, som emotses af den
för de bevärings-skyldige föreslagna rättighet att medelst en afgift befria sig från
vapenöfningarna i fredstid, och hvilken rättighet, då legningsrälten i fredstid skulle
upphöra, torde komma alt af icke så få bland dem begagnas; hvaremot å andra
sidan kan uppstå tillökning i statsutgifterna, dels för bevärings-eliternas mötesBih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 5 Haft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 67.
underhåll, dels för deras beklädnad, under den för dem ifrågaställa utsträckta
exercistid.
Beloppen af dessa minskade eller ökade utgifter, som skulle tillgodokomma
eller betunga statsanslagen till beväringsmanskapets vapenöfningar och beklädnad,
kunna visserligen icke nu på förhand noggrannt bestämmas, helst de äro beroende
af blifvande antal så väl af dem, hvilka årligen kunna anmäla sig till be
frielse
från vapenöfningarna, som ock af eliter ne; men om såsom sannolikt förutsattes,
att ett vida större antal bevärings-skyldige komma att betjena sig af tillfället
alt genom afgifts erläggande befria sig från vapenöfningarne, i jemförelse
med dem, som äro att påräkna såsom eliter, samt dä för öfrigt eliternas mängd
icke kan blifva större, än hvad bevärings-fondens tillgångar, hvilka åter bero af
vapenöfningsfrihets-afgifterna, medgifva till bestridande af de utgifter, som, enligt
hvad förut finnes omförmäldt, äro beräknade att från denna fond godtgöras, synes
åtminstone någon tillökning i statsutgifterna icke vara att befara, utan tvärtom en
icke obetydlig minskning deruti kunna till följd häraf emotses, enligt hvad bifogade
approximativa beräkning utvisar.
Emellertid vill Kongl. Majit härmed begära Rikets Ständers medgifvande,
ali mö tesunderhållet och beklädnadskostnaden för bevärings-eliterna, med undanlag
af Bevärings-underofficerarne, finge bestridas, det förra af förslagsanslaget pä 4:de
llufvud-titeln till beväringsmanskapets vapenöfningar och den sednare utaf de för
anskaffning och underhäll af beväringsmanskapets beklädnad i allmänhet afsedda medel.
Under dessa förhållanden och ehuru, på sätt i Kongl. Majits nådiga proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof blifvit framstäldt, utgifterna från
anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar kunna genom förevarande förslag
varda någon förändring underkastade, anser Kongl. Majit sig likväl icke för det
närvarande böra föreslå hvarken någon nedsättning eller förhöjning uti det belopp,
hvartill nämnde anslag nu i Riks-staten förslagsvis är beräknadt, äfvensom förevarande
förslag angående allmänna beväringsmanskapet icke heller nu föranleder
till någon förändring i beloppet af det redan äskade anslag till underhåll af detta
manskaps beklädnad.
Då de väsendtligare af här ofvan framställde förslag dels äro beroende af
Rikets Ständers beslut, dels stå med hufvudgrunderna i nära sammanhang, dels
ock innefatta ändringar i nu gällande föreskrifter, om hvilkas meddelande Rikets
Ständer förut med Kongl. Majit i afgörandet deltagit, har Kongl. Majit, som ansett
att, derest dessa förslag vinna Rikets Ständers godkännande, förnyat författning
angående allmänna beväringsmanskapet, upptagande samtliga i ämnet gällande
föreskrifter, bör, med upphäfvande af Kongl. Kungörelserna den 27 Oktober 1812,
den 15 Februari 1849 och den 17 Februari 1858, utfärdas, härmed velat till
Rikets Ständers pröfning Förslag till denna författning öfverlemna. (Litt. A.)
Hvad beträffar de stadganden om beväringsmanskapets mönstringar och mö
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JM 67.
27
ten, samt de verkställighets-åtgärder i öfrigt, som föranledas af den blifvande författningen
om allmänna beväringsmanskapet, vill Kongl. Maj:t framdeles, sedan
Rikets Ständer för sin del pröfvat hufvudfrågan, låta i dessa ämnen utfärda den
särskilda Förordning, som kan finnas nödig.
Bevärings-kommittéens betänkande skall till vederbörande Utskott blifva öfverlemnadt,
och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Dalum ut supra.
CARL.
./. M Björnstjerna
2R
Kongl. Maj.ti Nåd. Proportion M 67.
Förila^
tin
Författning, angående Allmänna Beväringsmanskapet.
I Art. Om tiden för bevaringspligtens inträdande och upphörande.
% *
Skyldigheten att till rikets försvar ingå i allmänna beväringen skall för hvarje
Svensk man vidtaga med året näst efter det, då han fyllt 20 år, och fortfara till
och med det år, då han uppnår 23 år; dock med den utsträckning och de undantag,
som i §§ 3, 4, 3, 6 och 7 omförmälas.
Beväringsmanskapet användes dels för armeéns, dels för flottans behof, enligt
hvad här nedan bestämmes.
Det undergår mönstring på sätt derom särskildt är stadgadt.
% 2.
Med undantag af den i nästföljande § omförmälda del af sjöbeväringen, indelas
beväringsmanskapet efter antalet af de år, under hvilka det är skyldigt att i beväringspligten
qvarstå, uti fem klasser; så att t. ex. år 1860 i allmänhet höra till
första klassen de, som äro födde år 1859; till andra klassen de, som äro födde år
1838; till tredje klassen de, som äro födde år 1857 o. s. v. allt på sätt bilagde
Tabell utvisar, och med iakttagande af de öfverflyttningar till annan klass, som föranledas
af 4 §:s innehåll.
§ 3
Ålit det rikets handelsflotta tillhörande sjöfolk, som är inskrifvet å sjömanshusen
eller i Magistratens rullor; äfvensom sjökapitener och styrmän af handelsflottan,
hvilka aflagt de för befälhafvare och styrmän å Svenskt handelsfartyg i författningarna
stadgade kunskapsprof, samt maskinister å ångfartyg, tillhörande enskil
-
Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition Jtä 67.
de personer eller bolag, skola, med åtnjutande af dem i 26 och 34 gg tillförsäkrade
förmåner, vara skyldige att i krigstid tjenstgöra å Kongl. Maj:ts flotta från och med
året näst efter fyllda 20 år till och med det år, då 33 års ålder uppnås.
Denna utsträckning i beväringspligten tillämpas likväl icke p§ dem, som före
inträdet i sjömansyrket på annat sätt till alla delar fullgjort sin bevärings-skyldighet
§ 4.
Mom. 1. Beväringsskyldig, som utan laga förfa 11 uteblifver från inmöstring
eller, sedan han blifvit inmönstrad, obehörigen undandrager sig fullgörande af honom
åliggande vapenöfnings-skyldighet, skall, utom särskildt stadgad vitesbot och äfventyr
af hemtning på egen bekostnad, till påföljande års första klass förflyttas och sederr
mera i allmänna beväringen qvarstå under fem år, räknade från och med det år,
då han inmönstras och första gången undergår vapenöfning.
Har bevärings-skyldig, hvilken, efter hvad särskildt är förordnadt, det ålegat att
sjelf till mönstring medhafva silt prestbetyg, sådant försummat och till följd deraf
icke kunnat inmönstras, vare Ing samma.
Mom. 2. Om bevärings-skyldig åter bevistat första årets, men undanhållit sig
ifrån andra årets öfningsmöte, skall han till påföljande års andra klass förflyttas samt
i allmänna beväringen qvarstå under tre år efter det, då ban andra gången fullgör
sin vapenöfnings-skyldighet.
Mom. 3. För dem, hvilka af sådan anledning erhålla en utsträckt beväringsålder,
upphör densamma med slutet af det år, under hvilket de inträda i femte klassen;
dock må de ej längre än lill uppnådd ålder af 40 år i beväringspligten qvarstå,
äfven om de först under det 36 året eller sednare Inmönstras och vapenöfvas.
§ 8-
För beväringsskyldig, hvilken, på sätt i 27 § förmäles, såsom bevärings-elit åtager
sig längre tjenstgörings-skyldighet, än honom, såsom bevärings-skyldig, eljest ålegat,
gälle, med afseende å densammas upphörande, det aftal, som derom blifvit med honom
uppgjordt.
§ 6-
Vill egare af båtsmans-, ryttare- eller ständigt knektehåll, som är till utskrifning
förbunden, sjelf utgå för ledigt rusthållsnummer eller ledig rote, hvari han deltager,
och har han sig dertill anmält, samt bevisligen antagen blifvit, vare honom
ovillkorligen förbehållet att, i likhet med beväringsmanskapet, afgå från krigstjensten
vid slutet af det år, med hvilket hans beväringspligt skulle tilländagå; om ej annorlunda
med delegarne i rusthållet eller roten är öfverenskommet.
38 Kongl Majus Nåd. Proposition JM 67.
II Art. Om befrielse från beväringspliglen eller frän vapenöfningar
i fredstid.
% 7.
Morn 1. Från skyldigheten att deltaga i allmänna beväringen må endast undantagas:
de som genom lyte, obotlig sjukdom eller kroppslig svaghet äro till
krigstjenst oförmögne eller otjenlige; de som äro i krigstjenst vid armeén eller flottan
eller vid lots- och fyringsverken anställde; postförare, som med beställningsbref
försedde äro, postiljoner, när de blifvit i behörig ordning antagne; mästare och öfrigt
underbefäl, äfvensom gesäller och timmermän med aflöning på artilleriets fyr>
verkare-, tyg- och bevärings- samt flottans timmermans- och handtverksstater; de
vid gevärsfaktorierna samt krutbruken vederbörligen antagne och för dessa verk behöflige,
så vä! ordinarie som extra, arbetare; de i svafvelberedningen inlärde och vid
svafvelbruk skattskrifne arbetare, dock, hvad de sistnämnde angår, icke öfver fem
man vid hvarje bruk, samt slutligen de i allmän tjenst anställde personer, hvilka
Kongl. Maj:t, med afseende å rikets sannskyldiga nytta och behof, finner skäligt
från beväringspiigten i öfrigt fritaga; åliggande det dock dem, hvilka före beväringsålderns
utgång lemna den tjenst eller det yrke, som utgjort anledning till deras undantagande,
att vid nästpåföljande mönstring sig inställa, för att, om de finnas antaglige,
i beväringspiigten inträda.
Mom. 2. Skulle föröfrigt några särskilda eller ömmande omständigheter sig
förete för den, som utskrifvas bör, eller någon, som ännu qvarstår i beväringspiigten,
önska att blifva från densamma fri, för att kunna till främmande Iand utflytta,
vill Kongl. Maj:t, uppå derom gjord underdånig anmälan, för hvarje fall sitt nådiga
beslut meddela; dock skall ingen, som eger tillgång, erhålla sådan befrielse i fredstid,
med mindre han erlägger den i 9 § omlörmälda vapenölningsfrihets-afgift samt,
om han ej utflyttat, i krigstid genom legning sätter antaglig karl i sitt ställe.
§ 8.
Mom. 1, Är någon utskrifnings-skyIdig af lyte, obotlig sjukdom eller kroppssvaghet
icke allenast till krigstjenst oförmögen, utan ock hindrad att vid den mönstringen
föregående läkarebesigtning sig inställa, skall sådant vid mönstring styrkas
med behörig läkares, under edelig förpligtelse, utfärdade betyg, hvilket den bevärings-skyldige
sjelf låter anskaffa. Kan han ej skaffa sådant läkarebetyg, vare honom
tillåtet att styrka förhållandet med intyg af Pastor i församlingen och Kronofogden
i orten.
Morn. 2. Beträdes någon med att hafva oriktigt betyg i thy fall utgifvit, vare
han derför underkastad lagligt ansvar; och skall den utskrifnings-skvldige, som på
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 67.
51
sådant sätt sökt undandraga sig beväringspligten, hafva förverkat rättighet dels att,
enligt 9 §, medelst afgifts erläggande, befria sig från vapenöfning under fredstid,
dels och att, enligt 13 under krigstid sälta annan karl i sitt ställe.
§ »•
Med undantag af den uti 3 § omförmälda del af sjöbeväringen, må, under
fredstid och så länge Kongl. Maj:t, med hänsigt till hvad rikets försvar fordrar, icke
annorlunda förordnat, de utskrifnings-skyldige, hvilka önska befrielse från de för beväringsmanskapet
stadgade vapenöfningarna, kunna till ett visst antal vinna sådan
befrielse emot erläggande af en kontant afgift, hvilken bestämmes till Etthundra
Riksdaler Riksmynt, med Kongl. Maj:l förbehållen rätt att höja eller nedsätta densamma
med högst Tjugu Riksdaler.
§
Mom. 1. Antalet af dem, hvilka det vid mönstringarne må tillåtas att sålunda
under fredstid befria sig från vapenöfningarna, får utgöra högst hälften af de
inom hvarje mönstrings-distrikt för året approberade bevärings-skyIdige.
Mom. 2. Anmäla sig flera, än halfva antalet, till erhållande af en dylik befrielse,
bestämmes genom lottning, hvilka inom samma antal skola befrielsen åtnjuta;
men med anmälan om förhållandet bör tillika utau dröjsmål underställas Kongl. Maj:ts
pröfning och beslut, huruvida befrielse från vapenöfningarna jemväl för de öfriga,
som sig dertill anmält, må kunna medgifvas.
% H
Mom. ?. Afgiften skall, i den ordning särskildt stadgadt är, erläggas vid det
mönstringstillfälle, då befrielse sökes; samt uppbäres å landet af Kronofogde och i
stad af vederbörande Magistratsperson, under enahanda redovisnings-skyldighet, som
för Kronans öfriga uppbörd eger' rum.
Mom. 2. För den händelse någon beväringsskyldig efter mönstring, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhåller om befrielse från vapenöfning, emot afgifts erläggande,
skall afgiften i länets ränteri nedsättas vid samma tillfälle, som den underdåniga
ansökningen till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inlemnas.
Mom. 3. Beväringsskyldig af 2:dra klassen, som erlagt vapenöfningsfrihetsafgift,
men till krigstjenstgöring uppbådas innan årets vapenöfningar försiggått, skall
återbekomma hälften af den inbetalda afgiften.
§ 12.
Af de sålunda influtna afgifterna skall, under benämning af Allmänna Bevä
-
sa
Kongl. Majus Nåd. Proposition JM 67.
ringsfonden, bildas en särskild tillgång, alt efter Kongl. Maj;ts disposition och emot
vanlig redovisning användas lill befälsämnens danande bland beväringsmanskapet.
§ 13
Under krig, eller dä Kongl. Maj:t tinner rikets säkerhet fordra, att större eller
mindre del af beväringsmanskapet uppbådas, vare den, som till utskrifning förbunden
är, berättigad alt i sitt ställe sätta annan duglig karl. Samma rätt tillkommer äfven
allt det beväringsmanskap, som vid nämnda tillfällen redan ar approberadt och
vid då skeende ommönstring icke frigöres genom kassation.
Ersättningskar! skall vid vederbörlig mönstring inställas för att, i händelse han
godkännes, genast varda antecknad.
§ 1*
En sådan ersättningskarl, som ej får legas utom länet eller förut hafva tagit
ege för annan, hvars beväringspligt fortfar, bör vara af god frejd samt känd för ett
ordentligt och välartadt uppförande, hvarom så väl Pastors i församlingen, som i stad
Borgmästarens och å landet Kronofogdens bevis skall upptes.
Ersättningskarl må endast tagas bland dem, som fullgjort sin egen beväringspligt
och äro inora tretiofyra års ålder, så framt icke sådan karl antingen i krigstjenst
eller såsom bevärings-skyldig bevistat minst två öfningsmöten, i hvilka foll han
må ända tiil tretiosju års ålder kunna antagas.
§ 13
Den i 3 § omförmälda del af sjöbeväringen ege ock rättighet att, till fullgörande
af beväringspligten, annan karl i sitt ställe lega, med vilkor att den legde
har fullgjort sin egen beväringspligt, är duglig sjömon eller maskinist, välfräjdad och
icke öfver 40 år gammal.
§ 16
Bevärings-skyldig, som sätter legd karl i sitt ställe, ansvare för legokarlens inställande
under fanan vid uppbåd lill tjenstgöring, med påföljd, i fall den legde utan
sjukdomsförfall uteblifver, alt antingen inom 14 dagar anskaffa annan behörig legokarl
eller ock sjelf träda i tjenst
§ 17.
Den legde och behörigen godkände karlen inträder i alla de skyldigheter, som
med afseende å beväringspligten åligga den, af hvilken han blifvit legd; samt åtnjuter
enahanda rättigheter och förmåner, som de beväriugs-skyldige.
g 18
Kongl, Maj:Is Nåd Proposition M 67.
35
§ 18.
Har legd beväringskarl tagit ytterligare lega, för att bland beväringsmanskapet
ingå, vare endast det först träffade legoaftalet giltigt; och skall legokarlen för sädant
fall, till den fördelning som nedan stadgas, böta det belopp, som svarar emot den
lega och öfriga förmäner för ett ärs tid, hvilka blifvit betingade med den, som först
legde. Saknas tillgäng till böternas gäldande, skola de, enligt den i allmänna lagen
utsatta grund, till fängelse vid vatten och bröd förvandlas. Derjemte vare legokarl
skyldig ersätta skadan och återbära den sist uppburna legan, eller, om han af Sera
låtit sig ytterligare legas, hvad han af dem emotlagit.
lil Art. Om beväringsmanskapets anteckning och redovisning m. m.
§ 19.
Morn. 1. Vederbörande mantals- och skattskrifningsförrättare åligger att, genast
efter det mantals-skrifningarna blifvit afslutade, med ledning af de, likmätigt gällande
bevillnings—stadga, utaf presterskapet uppgjorda förteckningar jemte mantalslängderna,
i enlighet med bifogade formulär, upprätta fullständiga listor på alla i hvarje stad
och socken inom utskrifningsåldern varande ynglingar och dem, som i öfrigt äro beväringspligt
underkastade med uppgift på de bevärings-skyldiges hemvist samt dopoch
faders- eller tillnamn utan förkortning.
Mom. 2. Inom årets slut skola dessa listor, för att granskas, öfversändas till
vederbörande Pastors-embeten, hvilka genom anteckning å listorna böra upplysa,
dels om någon af deruti upptagna bevärings-skyldige allidit eller afflyttat lill annan ort,
som, då den känd är, bör uppgifvas; dels äfven om och hvilka bevärings-skyldige, utom
de å listorna upptagne, efter mantals-skrifningen inflyttat; i församlingen; hvarefter de
sålunda behandlade listorna bekräftas med vederbörande Pastorers underskrift och
af dem inom den 15 påföljande Januari till skattskrifningsförrättaren återsändas.
Mom. 3. Inom samma månads utgång skall skattskrifningsförrättaren till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande insända ej allenast dessa listor, transporterade och summerade,
utan ock ett för hvarje fögderi eller stad uppgjordt sammandrag af dem;
allt vid vite af 3 Riksdaler Riksmynt för hvarje dag, som dermed fördröjes
§ 20.
Mom. I. På sätt Kongi. Maj:ts nådiga Förordning om beväringsmanskapets
mönstringar m. m. närmare bestämmer, läte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sedermera
upprätta icke allenast fullständiga möustringsrullor, utan ock, sedan årets
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 3 Haft. 5
5 4
Kongl. Majus Nåd. Proposition JK 6“7.
mönstringar och möten äro afslutade, förslag öfver det inom länet då befintliga,
till arméens eller flottans bevärings-områden hörande beväringsmanskap af alla fem
klasserna, hvilka förslag sednast inom den lä^Augusti hvarje är skola till Kongl.
Maj:t genom vederbörande Stats-departement i underdånighet insändas.
Morn 2. För Stockholm skall Öfver-ståthållaren och för öfriga sjöstäder vederbörande
Magistrat inom den 9 Februari hvarje år till Sjöförsvars-departementet
insända specifik uppgift å antalet, af de i staden skattskrifna eller för öfrigt i
dess sjömansrullor inskrifna bevärings-skyldige sjökapitener, styrmän och sjöfolk af
handelsflottan samt maskinister å enskilda personers eller bolags ångfartyg.
Dessa maskinister skall det fördenskull hädanefter åligga alt låta sig å sjömanshus
eller i magistraternas rullor öfver sjöfolket inskrifvas, och dessutom, så vida
de finnas inom riket och fortfarande utöfva sitt yrke, att en gång hvarje år till
sjömanshuset eller Magistraten anmäla sin vistelseort och den sjöfart, de för året
eller tillfället antagit.
§ 21.
I afseende å de besigtningar, som till utrönande af de utskrifnes duglighet
till krigstjenst komma att anställas, äfvensom rörande de mönstringar, beväringsmanskapet
skall undergå, och hvad mera vid dess uppbådande blifver nödigt
att iakttaga, lände till efterrättelse hvad derom är elier kan blifva i nåder
stadgadt.
IV Art. Om beväringsmanskapets uttagning till tjenstgöring samt örn
dess skyldigheter och ansvar derunder.
§ 22.
Från vissa områden af riket skall beväringsmanskapet uttagas för flottans och
från vissa för arméens behof.
Flottans områden utgöras af Blekinge län, Wester-Norrlands län med undantag
af fjellsocknarna, Öland, Södra Möre fögderi af Kalmar län, samt de omedelbart
till hafvet gränsande eller i skärgårdarna belägna socknar i såväl återstående
delen af sistnämnde län, som öfriga kustlän, undantagandes Norrbottens och
Westerbottens län; äfvensom alla städer vid hafvet, med undantag af Stockholm,
Göteborg, Umeå, Luleå, Piteå och Haparanda; allt på sätt denna författning vid—
fogad förteckning närmare utvisar.
Arméens beväringsområden åter upptaga alla delar af riket, som icke, enligt
hvad här ofvan stadgas, skola lemna sjöbeväringsmauskap; dock att äfven inom
Kongl. Maj.tn Nåd. Proposition M GI
-
SS
3rméens områden bosalte sjökapitener, styrmän och sjöfolk af handelsflottan samt
maskinister 8 enskilda personers eller bolags ångfartyg tillhöra sjöbeväringen.
§ 23.
Morn. / Beväringsmanskapet skall användas till förstärkande af arméen* och
flottans så väl värfvade som indelta trupper, eller ock utgöra särskilda korpser
under särskildt befäl; enligt hvad af Kongl Majit derom, i förhållande till regementenas
och korpsernas styrka, särskildt i nåder förordnas.
Mom. 2. I arméens beväringsområden, der, jemte infanteri, äfven kavalleri,
artilleri eller ingeniörtrupp finnes, bör vid infallande mönstring utses och bestämmas,
hvilka bevärings-skyldige skola tilldelas kavalleriet, artilleriet eller ingeniörtruppen,
hvartill dock i främsta rummet böra uttagas sädane, som sjelfve önska
tjena vid det ena eller andra vapnet, såvida de i öfrigt äro dertill duglige.
§ 24-
Mom. /. Nar rikets försvar del påkallar, skola, på Kongl Maj:ts derom
gifna nådiga befallning, ovägerligen utgå antingen alla beväringsklasserna eller ock
större eller mindre del af den eller de klasser, Kongl. Majit pröfvar nödigt uppbåda,
vare sig från hela riket eller endast från vissa landsorter, utan afseende på
huruvida eller till huru stor del beväringen inom rikets öfriga landskap kallas
till vapen.
Morn. 2. Deremot må i fredstid, när det i förestående moment omförmälda
förhållande icke inträffar, till vapenöfning endast uppbådas manskap, hörande till
första och andra beväringsklasserna.
Mom. 3. Har beväringsskyldig af laga förfall varit hindrad att sig till mön
string
inställa, skall, om han vid sednare mönstring approbera* och till vapenöfning,
enligt hvad hör nedan stadgas, uttages, honom åligga att, utan afseende å
hvilken klass han för öfrigt tillhör, med beväringsmanskapet af första och andra
klassen undergå vapenöfning i två år, derest icke hans beväringsålder före andra
vapenöfningsåret tilländagått.
Har beväringsskyldig af laga förfall varit hindrad att bevista öfningsmÖte»
vare lag samma.
§ 23.
Morn 1 Beväringsmanskap, som blifvit approberadt och icke medelst afgift*
erläggande vunnit befrielse från vapenöfning, skall under fredstid i två på
hvarandra följande år'under föreskrifven tid vapenöfning undergå; dock med det
undantag, som i I morn af 26 § stadgas.
36
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition Ni 67.
Mom. 2. I händelse af uppbåd till krigstjenstgöring skola deremot alla bevärings-skyldige
vara pligtige att, när så påfordras, sjelfve eller genom författningsenligt
legd karl inställa sig under fanan, för att. om Kongl. Majit så pröfvar nödigt,
inträda i aktiv tjenstgöring.
§ 26.
Mom. 1. Den uti 3 § omförmälda del af sjöbeväringen, hvilken har en utsträckt
bevarings-skyldighet, är befriad frän all vapenöfning eller tjenstgöringsskyldighet
i fredstid.
Mom. 2 Derjemte skola sjökapitener och styrmän af handelsflottan samt
maskinister å ångfartyg, hvilka under krigstid såsom beväring tjenstgöra å örlogsflottan,
der användas: de förra såsom befäl eller underbefäl, och maskinisten^ i
maskinistbefattning eller, om de dertill anses lämpliga och skickliga, såsom maskinistofficerare.
§ 27.
För att ur beväringsmanskapet bilda tillgång på befälsämnen, bör, på de vilkor
och i den ordning, som uti Kongl. Maj:ts nådiga Förordning om beväringsmanskapets
mönstringar m. m. särskildt i sådant afseende varder stadgadt, med de bevärings-skyldige,
hvilka anses dertill lämplige, öfverenskommelse träffas om den utvidgade
eller förlängda tjenstgöringsskyldighet, som för nämnda ändamål erfordras.
De benämnas Bevärings eliter.
§ 28.
Angående bevärings-eliternas tjenstgöringsskyldighet och entledigande m. m
varder jemväl uti nyssnämnda nådiga Förordning stadgadt.
Bevärings-elit, som af en eller annan orsak upphör att i sådan egenskap
tjenstgöra, vare i afseende å allmänna beväringspligtens fullgörande att anse lika
med den. som icke bland eliterna ingått.
§ 29.
Vid uppbåd till vapenöfning skall bevärings-skyldig tillhöra det vapen eller
den korps, inom hvars beväringsområde han vid mönstrings- och uppbådstillfället
är mantalsskrifven eller har sin vistelse, utan afseende derå, att han tilläfventyrs
förut undergått vapenöfning vid annat regemente eller korps.
§ 30.
Skulle bland beväringsmanskapet finnas vanfrejdade eller för liderlighet kända
Kongl. Maj:/s Nåd. Proposition Jtä 67.
S7
personer, må de kunna uteslutas ur led med de öfrige bevärings-skvldige, och antingen
särskildt vapenöfvas eller till andra lämpliga arbeten användas.
§ 31
Beväringsmanskapet skall under dess tjenstgöring vara befriadt från alla arbetskommenderingar,
af hvad beskaffenhet som helst; sådana arbeten likväl undantagna,
som under tjenstgöring i fält. förefalla och till fältarbeten vanligen räknas
§ 32.
Mom. 1. Beväringsmanskapet skall, sedan det till tjenst blifvit uppbådadt,
vara underkastadt samma lydnad och skyldigheter, som åligga öfriga krigsmakten
enligt författningar och krigsartiklar, efter hvilka förbrytelser deremot äfven korn
ma att bestraffas; skolande beväringsmanskapet vara till iakttagande af dessa skyldigheter
förbundet, intilldess detsamma, från mötes- till samlingsplatserna återfördt,
varder derifrån af vederbörande befäl hemförlofvodt.
Morn. 2. Enahanda skyldigheter åligga under all tjenstgöring jemväl bevärings-eliterne,
hvilka derjemte utom tjensten äro förbundne att visa förmän heder
och aktningf brister bevärings-elit deruti eller uteblifver han utan anmäldt eller
giltigt hinder längre eller kortare tid från öfningsmöte, ansvare han jemväl derför
enligt krigslagarne.
I
§ 33.
Om någon bevärings-skyldig eller legokarl, i afsigt att undandraga sig beväringspligten
rymmer eller afstvmpar sig någon lem, skall han straffas enligt krigslagarne;
och bör uti krigstid tillika, i fall lian eger förmögenhet, så stor del
deraf, som nödig blifver, användas till legande af duglig ersättningskarl i hans
ställe. Eli fredstid erlägges af sådan bevärings-skyldig uti böter ett belopp, sva
rande
emot årets vapenöfningsfrihets-afgift.
V Ari. Om beväringsmanskapets underhåll, utredning och öfriga
förmåner.
§ 34.
Morn 1. Då beväringsmanskapet till vapenöfning eller till rikets försvar
uppbådas, skall dess underhåll af Kongl. Majrt och Kronan bcsörjas, äfvensom ock
58
Kongl. MnjUs Nåd. Proposition M 67.
manskapet på Kronans bekostnad förses med erforderlig beklädnad, beväring och
annan utrustning; allt pä sätt i gällande författningar är derom bestämdt.
Morn. 2. Sammalunda skall ock beväringsmanskapets elit-korps, med undantag
af de till under-officerare konstituerade, under ali tjenstgöring beklädas, utrustas
och underhållas af Kongl. Majit och Kronan; hvarjemte alla lill elit-korpsen
börande erhålla arfvoden, i enlighet med hvad derom särskildt stadgadt är.
De bland elit-korpsen till under-officerare konstituerade erhålla dagtraktamente
enligt Rese-reglementet, samt dessutom, till anskaffning och underhåll af
uniforms-persedlar, visst beklädnads-bidrag.
Morn 3. Det i 3 § omnämnda sjöfolk af handelsflottan erhåller under tjenstgörings-tiden
af Kronan underhåll och, med undantag af beklädnad, äfven nödig
utredning, samt derjemte den månads-hyra, som i enrollerings- orten är gångbar.
Bevärings-skvldige sjökapitener och styrmän af handelsflottan, hvilka under
krigstid såsom befäl eller under-befäl å flottan användas, äfvensom till maskinistofficerare
befordrade maskinister, skola under tjänstgöringstiden erhålla lön och
dagtraktamente, i likhet med deras vederlikar å flottans ordinarie stat. samt dessutom,
til! anskaffande af uniforms persedlar m. m i ekiperings-penningar ett be
lopp, motsvarande tre månaders lön.
Öfrige å flottan såsom sjöbeväring anställde maskinister skola erhålla sjöaflöning
och månadslön; öfver-maskinisierne såsom flagg-under-officerare och undermaskinisterne
såsom under officerare af lägsta grad, så vida de icke hellre önska
tjenstgöra för månadshvra, i hvilken händelse de erhålla aflönings-förmåner till
lika belopp med hvad de å enskildes ångfartyg bevisligen sednast åtnjutit.
% 3ä.
Mom. 1. Allt beväringsmanskap befrias i krigstid från erläggande af bevillning
och mantalspenningar för det år, hvarunder det gör minst tre månaders garnisons-
eller fält-tjenst; äfvensom delta manskap skall ega lika rätt till gratialer
och pensioner, sorn ordinarie soldater och sjömän i lika belägenhet.
Mom. 2. De af landt- och sjö-beväringen, som varit i egenskap af befäl
eller underbefäl använde, skola jemväl åtnjuta samma förmåner i anseende till gratialer
och pensioner, som tillkomma arméens eller flottans eget befäl och underbefäl
inom motsvarande grader.
§ 36.
Af alla de vitén och böter, som enligt bevärings-författningarna ådömas, skal!
ena hälften tillfalla åklagaren, men den andra hälften afsättas till bildande af en Invalid-
eller Pensionsfond för dem af beväringsmanskapet, som under tjenstgöring erhållit
sådan skada, alt de derigenom blifvit i mer eller mindre mån oförmögne att
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition jM 67.
59
sig med arbete försörja, samt för i krig aflidne beväringskarlars enkor och barn;
dock utan att sådant för närvarande medför någon rubbning af den beväringsmanskapet
i föregående § tillförsäkrade1 rätt til! understöd från krigsmanshuskassan eller
Amiralitets-krigsmanskassan.
I öfrigt ankommer på rikets innevånare sjelfve att genom frivilliga sammanskott
samla invalidkassor, helst inom små distrikt, till ytterligare understöd för blesserade
af beväringsmanskapet samt de i krig aflidnes enkor och barn.
§ 57.
Beväringsmanskapet skall njuta deri sorgfälligaste omvårdnad till bibehållande
af helsa och krafter, äfvensom de, hvilka genom håg och fallenhet för krigare-yrket,
ordentlig lefnad och god vandel under tjenstgör ingen sig utmärka, skoia ihågkom
mas
till lämplig vidare befordran inom krigareståndet.
VI Art. Allmdnnna bestämmelser,
§ 38.
Mom. 1. Den, som till deltagande i allmänna beväringen ulskrilven är eller
såsom bevärings-elit är anställd, skall, utan hinder af husbonde eller mästare, om han
i tjenst eller lära antagen är, i behörig tid sig till mönstring, vapenöfning eller annan
tjenstgöring inställa; men blifver han icke i verklig krigstjenst nyttjad, utan var
der
från tjenstgöringen hemförlofvad under den tid, städsel—af tal eller arbetskontrakt
omfattar, bör harr, för fullgörande af sin förbindelse, ofördröjligen anmäla sig hos
husbonden eller mästaren. Har han för vapenöfningen eller tjenstgöringen varit frånvarande
endast en kortare tid, högst 8 veckor, vare han berättigad att i tjensten
återgå; men i annat fall må det på husbonden eller mästaren ankomma att honom
i tjensten återtaga eller icke.
Hvad här blifvit stadgadt om beväringsskyldig, som i verklig krigstjenst nyttjas,
gälle äfven under samma förhållanden för lego- eller ersättningskarl.
Mom. 2. Bevärings-elit åligger att, vid städsel—aftals eller arbetskontrakts uppgörande
eller, om han då ännu icke blifvit till elit antagen, genast vid återkomsten
från det möte, der sådant skett, för husbonde eller mästare anmäla, det hon är så
som
elit anställd, vid påföljd, om detta underlåtes, att husbonden eller mästaren eger
att, såsom ersättning för den tid eliten varit från arbetet borta utöfver hvad honom
såsom bevärings-skyldig i allmänhet ålegat, å lönen afdraga det belopp, som motsvarar
värdet af sålunda försummade dagsverken, efter årets markegångspris.
Hur åter bevärings-elit sådan anmälan behörigen fullgjort, vare han ej till dylik
ersättnings-skyldighet förpligtad, der ej annorlunda blifvit särskildt öfverenskomma!.
io Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition JV3 67.
§ 39
Mom. /. Vid uppbåd til! mönstring, vapenöfning eller krig skall såsom laga
förfall anses: om man är sjuk; om man i Kongl Maj:ts och rikets tjenst är uppbådad
eller farén; om man i häkte sitter; om man af fiende, vådeld, eller vattunöd
hindras; vederbörande dock obetaget att, då andra än nu sagda förfall förebärns,
pröfva, om de äro af den vigt, att de såsom ursäkt gälla må.
Slom. 2. Utom de i föregående moment uppräknade omständigheter, skall, så
vidt angår den i 3 § omnämnda del af sjöbeväringen, såsom laga förfall för inställelse
till sjökrigstjenst räknas: att vara pä utrikes sjöresa stadd; eller på inrikes
sjöresa för tillfället från sin hemort afliigsnad; eller före den dag, sjöbeväringen eller
någon del deraf blifvit, genom allmän kungörelse, till krigstjenstgöring kallad, vara
å fartyg inmönstrad till förestående sjöresa ; eller ock att genom kontrakt eller annan
laglig öfverenskommelse redan tillförene hafva förbundit sig att någon viss, ännu
ej tilländalupen tid tjena enskild man eller bolag å dess fartyg; inträdande dock
skyldigheten till sjökrigstjenst i de tre första fallen den dag efter resans slut, då
sjölagen medgifver befrielse från den innehafvande enskilda sjörensten; samt i sisla
fallet 30 dagar efter det fartyget första gången kommit i Svensk hamn, sedan sjö—
beväringens kallande till krigstjenst kungjordt är eller krigsförklaring blifvit utfärdad.
§ 40.
Den stående arméens rättighet att värfva och rekrytera äfven bland de bevörings-skyldige
fortfar, och anses den bevärings-skyldige, som tjenar för nummer i
den stående arméen, derigenom uppfylla sin beväringspligt; börande dock härvid noga
iakttagas, att, sedan någon del af beväringsmanskapet blifvit till rikets försvar uppbådad
och inmönstrad, ingen sålunda utskrifvet» får för arméen eller flottan anvärfvas
eller till indelta urméens äe!Ier flottans kompletterande vid krigets utbrott användas.
§ 41-
Mom. 1. Sedan, vid utbrott af krig, indelta arméen eller båtsraanshållet enligt
gällande författningar blifvit kompletterade, upphör, under den tid kriget varar,
rust- och iotehållares rekryterings-skyldighet, hvilken deremot, efter återställd fred,
vidtager tre månader sedan trupperna återkommit lili sin hemort, så framt Kongl.
Maj:t ej af särskilda omständigheter skulle i nåder finna godt att en längre vakanstid
lillåto.
Mom. 2. Alla vid!? indelta arméen och båtsmanshåll^ under krig uppkommande
vakanser skola genast fyllas med beväringsmanskap, hvilket dock endast må
tillsvidare
Kongl. MajUs Nåd. Proposition M 67.
41
tillsvidare uti de ledigblifna ordinarie numren insättas, så vida ej beväringskarlen efter sluta
dt krig åstundar att, på de i sednaste legokontrakt betingade vilkor, i numret qvarstå;
i hvilket fall sådant ej må af rust- eller rotehållaren förvägras, utan dylikt med
beväringskarl fyldt nummer i allt anses såsom behörigen rekryteradt, med deraf
följande ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
§ 42.
Med beväringsmanskap, som fullgjort sin beväringspligt eller som under tjänstetiden
af hvad orsak som helst blifver från tjensten skildt och enlledigadt, förhålles i
afseende å laga försvar, efter hvad derom i allmänhet stadgadt är.
§ 43.
Hvad här ofvan finnes i nåder stadgadt, medför icke någon rubbning af na-,
tional-beväringen på Gottland, sådan densamma är elior framdeles kan blifva ordnad.
Denna författning skall från och med 1861 års början lända till efterrättelse;
dock må de i 3 och 4 §§ tillkomna nya stadganden icke tillämpas pft dem, som
derförinnan inträdt i bevärings-skyldigheten eller inmönstrade blifvit.
Bilt. till H. St. Prot. 1859 A 1860. i Samt. 1 Afil. 2 liand 3 Httft. 6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition As 61.
Tabell.
som onder fastställda fem klasser utvisar, i forsta kolumnen, deras födelseår, som
vid 1860 års början äro underkastade utskrifning och, i andra kolumnen, det
årtal, med hvars utgång de äro berättigade att från allmänna beväringen entledigas,
så frami de behörigen fullgjort sin beväringspiigt.
Vid 18(i0 års början underkastade utskrifning till
Nationalbeväringen.
Födde inom
nedanskrifna
år.
Entledigas
med slutet af
nedanstående
år, så framt
hevärings-  pligten blifvit
behörigen
fullgjord.
Första klassen ynglingar af 20 år
Andra klassen, » af 21 år
Tredje klassen, » af 22 år
Fjerde klassen. » af 23 år . ....
Femte klassen, » af 24 år
1839
1838
1837
1836
1835
1864
1863
1862
1861
1860
Vid 1861 Sirs början, dä de, som hora till nästföregående
årets femte klass, entledigas frän beväringen, förändras
klasserna på sätt som följer:
Första klassen, ynglingar af 20 år
Andra klassen, » af 21 år
Tredje klassen, » af 22 år
Fjerde klassen, » af 23 är . . . •
Femte klassen, » af 24 år
1840
1839
1838
1837
1836
1865
1864
1863
1862
1861
och sä vidare, år efter annat
Kongl. Maj:t» Nåd. Proposition M 67. ii
Förteckning å de län, fögderier, socknar samt sjöstäder,
hvilkas Bevärings-skyldige hörn till Flottan.
Län.
Fögderi.
i
Socken.
Göteborgs och Bohus.
Norrvikens.
Lommelanda.
Hogdals.
Näsinge.
Skee
Kärnö.
Lurs
Tanums
Qville.
Svenneby
Bottna.
Sunnervikens.
Tossene.
Askums.
Grafvarnes och Kongshamn*.
Bro.
Brasta.
I Lyse.
Lysekihl*.
| Häby.
Forss
Skredsviks.
Bäfve.
Herresta.
Högäs.
| Bokenäs
[ Dragsmarks.
Oroust* och Tjörns. i Fiskebäckskil*.
Grundsunds
Kongl. Maj:tx Nåd. Proposition M 61
Län.
Fögderi.
Socken.
Göteborgs och Bohus.
Orousts och Tjörns.
Morlanda
Gullholmens.
Tegneby.
Långeland».
Stala.
Käringöns.
Mållösund».
Walla.
Klöfvedals.
Stenkyrka.
Tjörnshufvuds
gens.
Klädesholms.
eller Rennan- ,
1
Inlands
Forshälla.
Restered»
Ljungs.
Ödsmåls.
Norum.
Jorlanda.
Solberga.
Holta
Lycke.
Häresta
Thorsby.
I
i
Göteborgs.
Alla sockname
smgs härad.
Alla sockname
härad.
Carl Johans.
Frölunda.
Askims.
i Vestra Hi-  i Ö»tra Hisings
Fjäre
Styrsjö.
Hallands.
Släps.
Walda.
Tölö.
Hanhals
Onsala,
Kongl. Majlis Nåd. Proposition M 61
Län.
Hallands.
Christianstads.
Fögderi.
Fjäre.
Warbergs
Halmstads
Laholms.
Norra och Södra Asbo
samt Bjäre.
Ingelsta och Järresta.
Socken.
Ölmevalla
Landa.
Frillesås.
Wärö
Stråvalla.
Åhs.
Torpa.
Lindbergs.
Träslöfs.
Tvååkers.
Morups.
Stafsinge
Skrea.
Estra.
Steninge
Harplinge.
Söndrums,
Wapnö.
Snöstorps.
Trönninge.
Edsberga.
Laholms Landtförsamling.
Skummeslöfs.
Östra Karups.
Tjärby.
Båstads.
: Westra Karups,
Houfs.
Torekows.
Grefwie.
Forslöfs
' Barkåkra.
Höja.
| Ströfvelstorps
| Köpinge.
Ingelstorps
Walleberga
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 67.
Län.
Fögderi.
Socken.
Christianstads
1
Ingelsta och Järresta.
Löderups.
Borreby.
Hoby.
Nöbbelöfs.
Cimbrits.
Gladsax.
Willands och Gärds
Rörrums.
samt Albo.
Melby.
Hvitaby.
Raflunda.
!
i
Maglehems
Åhus
Ljungby
Gualöfs.
Ivetofta.
Malmöhu»
Luggude, Rönnebergs
Malinge.
och Onsjö.
Farhults.
Jonstorps
Brunby.
Wäsby.
%
Wikens.
Allerums.
Helsingborgs Landtförsamling.
Råhus.
Qvistofta.
Glumslöfs
Heislöfs
Öija.
Tofta.
S:t Ibbs på Hven.
Torna, Bara och Har-
Saxtorps.
i
jagers.
Westra Carleby,
Hofterups.
Baisebäcks.
Löddeköpinge.
Borreby.
Fledje.
Kongl. Maj is Nåd. Proposition Jti 67.
47
Län.
Fögderi.
Socken.
Malmöhu»
Torna, Bara och Har-
Flettje.
jagers.
Lomma.
Bui löfs
Oxie, Sk > tts och Wem-
Fosie.
i
i
1
menhög».
'
Hyllie.
Bunkeflod».
Klagstorps.
Tygelsjö.
Gessie.
Eskilstorps.
Hvellinge.
Stora Hammais
Rengs.
Maglerups
Trelleborgs.
Dalköpinge.
G islöfs.
1
Simlinge
Lilla Isie.
Östra Torps.
Hemmesdynge.
Lilla Beddinge.
Tullstorps.
Östra Wemmenhögs
Skifarp».
1 "
Ljuoit» och Herresta.
'
Nöbbelöfs.
Snoriesta.
Balkåkra.
Bjerresjö.
Stora Herrestad.
Blekinge.
1 Bräkne och Listers.
Alla socknarne.
Östra och Medelstads.
Alla socknarne
Calmar
: Södra Möre.
Alla socknarne.
j Norra Möre.
Dörby.
j Strandaoch Haudbörds.
Calmar Landtförsamling.
Kläckeberga.
Förlösa.
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 67
Län.
Fögderi.
Socken.
Calmar.
Stranda och flan Ibörds.
Tunaläns. Sevedes och
Åby.
Ryssby.
Alhems.
Mönsterås
Döderhults
)
Aspelands.
Misterhults
Norra och Södra Tjust.
Hjortheds.
Westrums.
Gladhammars,
Törnsvalla.
Gamleby.
Lofta.
Loftahammars
Eds.
Eds kapell.
Ölands Norra
Tryserums.
Alla socknarne.
Ölands Södra.
Alla socknarne.
Östergötlands.
Hammarkindsoch Skär-
Gryts.
kinds.
Börrums.
S:t Annae kapell.
Skällviks.
Mogata.
Lösings. Björkekinds
Tåby.
och Östkinds.
Ås.
Östra Ny.
Rönö.
Jonsbergs.
Häradshammars.
Östra Håsby.
Östra Stenby.
Kungssunds.
Dagsbergs.
Styrsta.
Norrköpings Landtförsamling.
Krokeks.
Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition 67.
49
Län.
Fögderi.
1
Socken.
■
Östergötlands.
Lösings, Björkekinds
och Östkinds.
Qvarsebo.
Finspängn, Bråbo oell
(Östra) Enby.
Memmings.
Qvillinge.
Södermanlands.
Jönåkers, Rönö och
Tunabergs.
Hulebo.
Bergshammars.
Nyköpings Landtförsamling.
Allhelgona
Svartuna.
Tystberga.
Bälinge.
Wester Ljungs.
Trosa Landtförsamling.
Wagnhärads,
Hölö.
Mörkö.
Stockholms.
-
Svartlösa och Öknebo.
.
Ytterjerna.
Tveta.
Södertelje Landtförsamling.
Grödinge.
Nacka och Erstaviks.
j
-
i
Sotholms.
•
Sorunda.
Thorö.
Nynäs.
Östmo.
Westerhanninge.
Muskö.
Österhanninge.
Ornö.
Utö.
Nämndö.
Tyresö.
Dalarö.
Akers, Frötuna och
j Bo.
Wermdö.
■ Pilhamns eller Ingarö,
j Djurhamns,
i Wermdö.
Sih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd, 2 Band. 3 Haft. 1
so
Kongl: Maj: Is Nåd. Proposition M 67.
Län.
Fögderi.
i ■■■■■■- -  Socken.
Stockholms
Akers, Frötuna och
Möja.
Wermdö.
t
Norra Ljusterö.
Österåkers.
Kulla.
Länna
Blidö.
Fröluna
Rådmansö.
Danderyds, Sollentuna
Ulriksdals.
i
och Wallentuna
Danderyds.
Lidingö.
Täby.
Östro Ryds.
Sollentuna.
1
Lyhundra, Sjuhundra,
Bro
Bro och Wäddö
Wätö.
Wäddö
Häfverö
Singö.
Frösåkers och Närding-
Edebo.
hundra
Hargs.
Börstils.
Grust').
Forsmarks
Upsala
Olands,
Hollnäs.
Öster Leufsta.
Örbyhus,
Wesslands
Elfkarleby.
Gefleborgs
Gestrikland*.
Wahlbo (med Sättra och Hem-  lingsbv).
Hille.
Hamränga.
Sodra Helsinglands
Skogs
Söderala.
Norrala
Norra Helsinglands.
Enångers,
Njutångers,
. • . ' ' ■
Idenors,
Kongl. Majit» Nåd. Proposition M öl.
51
Län.
Fögderi.
Socken.
Gefleborgs.
Vester-Norrlands.
Norra Helsinglands.
Medelpad»,
Södra Ångermanlands.
Tuna.
Kogsta.
Ha mrångers.
Jättedals
Gnarps.
Torps.
Borgsjö.
Tuna. '
Attmars.
Stöde
Njurunda (med Galtströms bruk).
Ljustorps (med Lögdö och Lagforss
bruk).
Tynderö.
Hässjö
Indahls,
Selångers
Sättna.
Sjöns
Alnöns.
Timrå.
Hernö.
Säbrå.
Häggdångers.
Nora.
Bjertrå.
Skogs.
Thorsåkers.
Ytterlännäs.
Dahls.
Gudmundrå.
Högsjö.
Sollefteå.
Multrå.
Eds,
Långsele.
Botheå (med Gålsjö bruk).
52
Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition JM 67
Län.
Fögderi.
Socken.
Vester-Norrlands.
Södra Ångermanlands.
Styrnäs.
Ölver-Lännäs
Sänga.
Norra Ångermanlands.
Nordingrå.
Ullångers.
Nätra.
Själevads.
Arnäs.
i Grundsunda.
Sjöstäderna:
I Stad.
i
I Strömstad,
j Uddevalla.
Marstrand.
Kongsbacka.
Warberg.
Halmstad.
Cimbritshamn.
: Helsingborg.
Landskrona.
Malmö.
Skanör.
Falsterbo.
Ystad.
Sölvesborg
Carlshamn
Carlskrona.
Calmar.
Westervik.
Borgholm
i Norrköping.
Län.
Göteborgs och Bohus.
Hallands
Christianstads.
Malmöhus.
Blekinge.
Calmar.
Östergötlands.
Konni. Mnj:l.« Nåd Proposition N:o 67
Län.
Södermanlands.
Stockholms.
Gefleborgs
Vester-Norrlands.
Sjöstäderna:
Stad.
Trosa.
Nyköping.
Södertelje.
Norrtelje.
Östhammar.
Öregrund.
Waxholm
Söderhamn.
Gefle.
Hudiksvall.
Hernösand.
Sundsvall.
u
Kongl. Maj:/* Nåd. Proposition JY1 67.
Approximativ Beräkning
olver den tillökade årliga kostnad, som skulle uppkomma för vapenöfning al t. ex.
1,200 eliter, tagne ur hvarje al de 4 äldste bevarings-klasserna; tillsammans
-4,800 man, af hvilka Vs antages blilvit befordrade till vice korporaler, '/g
till korporaler och l/l6 tili under-officerare. Salunda antages, att under 4:de
året finnas:
Under-officerare
. . 300.
Korporaler . .
. 600,
Vice korporaler . . 600
Obefordrade eliter
3,300 ^
,
Riksmynt.
1
4:o Af allmänna Beväring»-fonden,
R:dr.
öre.
hvarifrån skulle bestridas: marche- och rese-kostnader. arfvoden,
gratifikationer och traktamenten, samt kontanta beklädnads
bidrag.
a) Marche- och rese kostnader
För 2:dra, 3:dje och 4:de årens eliter (tillhörande 3:d)e. 4:de
och 3:te årens bevärings-klasser), tillsammans 3,600 man. med
afdrag för 300 under- officerare, hvilka erhålla särskild rese-  ersättning; således för 3,300 man, å 6 R:dr ...
16,300
Anm.: För lista årets eliter, sorn i allt läll undergå vapenöfning med
andia klassens beväringsmanskap, upptages här ingen särskild
marcbe-kostnad.
För 300 uhder-officerare. rese-ersättning för en våglängd al
högst 8 mil till och 8 mil från mötesplatsen, å 13 R:dr
30 öre per man  ....
För de efter bevärings-tidens slut ännu i tjenst qvarblifvande
eliterna, hvilka i allmänhet torde komma alt utgöras af dem,
4,030
—
Transport
20,330
Kongl. MnjUs Nåd. Proposition JYl 61.
55
1
Riksmynt.
’ i
R:dr.
öre.
Transport
20.550
—
som erhållit befordran till högsta eller under-officers-graden.
Antalet af dessa antages, vid bevärings-årens slut, blifva 150,
sorn således hvarje år skulle såsom frivillige i tjenst återgå.
Och om denna ytterligare tjenstgöring fortfar i 6 är, så blef-
ve ani niet af qvarstående bevärings-under-officerare, elter öfver-'
gångstidens slut, årligen 900, hvilka bibehållas vid sin förra
i
förmån att åtnjuta rcse-ersättuing. Dertill utföres således
enligt ofvanstående grund
12,150
—
b) Arfvoden, gratifikationer och traktamenten.
Arfvoden för 3,600 man (iista, 2:dra och 3:dje årens eliter) vid
slutet af hvarje utaf de 3 första årens möten, å 25 R:dr
per man
90.000
—
Gratifikationer till de eliter, hvilka Ijenstgöra såsom sådane 4:de
året. Om dessa gratifikationer då beräknas för hela den här
ofvan antagna styrkan, skulle de utgöra:
För 300 under-officerare, å 150 R:dr . 45,000: —
» 600 korporaler å 120 R:dr  72,000: —
» 600 vice korporaler å 100 R:dr . 60 000: —
» 3,300 eliter (obclbrdrade) å 75 R:dr . 247,500: —
S:a 4,800 man tillhopa R:dr 424,500:
men då tillgångar för denna mgift böra samlas under alla 4
åren, utföres här såsom årlig kostnad endast V4:del af före-
stående belopp, eller
106,125
—.
Ärliga gratifikationer åt de 900 bevärings-under-officerare. som
antagits blifva i tjenst qvarstående efter bevärings-tidens slut,
å 75 R:dr .
67 500
—
Traktamente under 15 dagars vapenöfning med bevärings-
manskapet, å 1 R:dr 75 öre om dagen, för dessa 900 under-
officerare; hvilket å 26 R:dr 25 öre per man gör
23,625
Transport
1319.950 !_
56
Kongl. Mnj:is A'åd. Proposition M 67.
i
Riksmynt.
R:dr.
öre.!
Transport
319,950
c) Beklädnads-penningar:
Åt 300 bevärings-under-officerore inom bevärings-åldern, till
uppsättning och underhåll af uniform, å 25 R:dr per man
årligen
•
7,500
» 900 efter bevärings-åldern qvarstående beväriugs-under-office-  rare, för samma ändamål, å d:o
22,500
—
d) Extra utgifter:
Dertill upptages '. . . .
50,050
|
Summa R:dr
400,000
—
2:o. Af stats anslaget för bevärings-mans/;apets vapenöfning:
Mötes-kostnad för 2:dra, 5:dje och 4:de årens eliter, med un-  dantag a! 300 man, som anses blifvit till under-officerare
befordrade och hvilka åtnjuta traktamente från bevärings-fon-  den; således för 3,300 man, å 10 U:Jr
33,000
I
Tillökning i mötes-kostnaden för Irsta årets eliter, till följd af
den för dem med 15 dagar förlängda mötestid, eller för
1,200 man, å 10 R:dr
12,000
Summa R:dr
45,000
—
3:o. Af statsmedlen för bcltlädnadens underhåll.
1
För beklädnads-,‘utrednings-, remtygs- och tross-persedlar, samt
till ersättning för begagnande af egna mindre munderings-  pcrsedlar, upptages i årlig kostnad för 2:dra, 5:dje och 4:de
årens eliter, med undantag af 300 under-officerare, som er-  hålla heklädnads-bidrag från bevärings fonden, således för
3,300 man, å 7 U:dr .
23,100
Transport
i 23,100
I
1
Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition M 67.
57
Riksmynt.
U:dr. öre.
Transport 23,100
Tillökning i beklädnads-kostnnd för f:sta årets eliter, till följd
af den för dem med 15 dagar förlängda mötestid, eller för
1,200 man, n 7 R:dr  8,400
Summa R.dr
i
31,500
Rckaiittn laiion;
Kostnad
d:o
d:o
att utgå från
d:o från
d:o från
bevärings-fonden
vapenöfnings-anslaget .
beklädnads-anslaget
.... R:dr
400,000: —
45,000: —
31,500: —
Summa R:dr
476,500: —
Till betäckande af den kostnad, som sålunda borde utgå från bevärings-fonden,
erfordras årligen 4,000 bevärings-skyldige, som erlägga vapenölnings-frihels
afgift,
å 100 R:dr R:dr 400,000: —
Och då dessa bevärings-skyldige derigenom befrias från deltagande
i 2:ne års vapenöfningar, uppkommer en minskning
i utgifterna
å vapenöfnings- anslaget:
För 4,000 man, å 10 R:dr
Irsta året  40,000: —
2:dra året  40,000: — 80 000'
& beklädnads- anslaget:
För 4,000 man, ä 7 R:dr
irsta året  28,000: —
2:dra året  28,000: — 56000: —'
Summa R:dr 536,000: —
Hill. lill Ii. St Prut. 1859 & 1S60. 1 Sami. 1 Afd. 2 Iland. 5 Haft. 8
58 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 67.
Don. under ofvanantagna förhållanden, belöpande skillnad i utgifter, nemligen:
För möteskostnader .... ... R:dr 35,000: —
» beklädnads-underhåll » 24.500: —
tillhopa R:dr 3 9,500: —
skulle komma Statsverket lill godo.
Utdrag af Protokollet öfoer Landt för svar s-Ärendcn, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Stats-Uådet å Stockholms Slutt den 20 December
1859.
Nä rv ar ande :
Hans Excellens, Herr Justilie—Stats-minislern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats ministern för Utrikes Ärendena,Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almgvist,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Stats-rädel Rjörnstjerna, uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådcts samtlige
Ledamöters underdåniga tillstyrkan, förut fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl.
Majis nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående förnyad Författning om
utskrifningssättet och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet.
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt förordna, att, i enlighet dermed, nådig Proposition skulle lill Rikets
Ständer allåtas.
Ex protocoilo
A. Kkman
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS JOlI. BECKMAN, 1860.
Kor,yl. Majis i\ åd. Proposition A':o 68-
I
\:o 68.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Jan. 1860, kl. 6 e. m.
KONGL. MAJiTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående förkortning af den
tid, hvarå Kronans egendomar utarrenderas; Gifven Stockholms
Slott den 25 December 1859.
1 fråga om ilen tid, på hvilken Kronans egendomar lämpligast må till arrende
upplåtas, hafva under den förflutna tiden olika åsigter gjort sig gällande.
Så blef tiden för kungsgårdars utarrendering, genom särskilda Kongl. Bref under
förra århundradet, bestämd den 4 April 1728 till 10 å 12 år, den 4 Maj
1739 till 12 å 15 år, den 12 April 1748 till högst 50 och minst 15 å 12 år
samt den 13 Augusti 1766 till 15 år; hvilken sistnämnda föreskrift likväl vann
föga tillämpning, enär Kronans flesta egendomar voro eller blefvo, enligt särskilda
beslut dels af Kongl. Majit och dels af Rikets Ständer, upplåtna på längre tids
arrenden. Och slutligen fastställdes arrendetiden, genom den ännu gällande Kongl.
Kungörelsen den 17 December 1799, till tretio år.
Det såsom skäl för detta stadgande åberopade ändamålet, att »en arrendadator
må kunna draga nytta af sina uppodlingar och förbättringar», innefattar
visserligen väsendtliga fördelar icke blott för arrendatorn, som derigenom för en
mansålder ser sig och sina rättsinnehafvare betryggade vid åtnjutandet af den
arrenderade egendomens genom odlingar och god skötsel ökade afkastning, utan
äfven medelbart för Staten, genom den förkofran af dess egendom, hvartill arliih.
lill 11 St. Pral. 18S9 # 1860. 1 Sami 1 Afd. 2 Band. i Haft. 1
2
Kongl. MajUs Kåd. Proposition N:o 6S.
rendatorn genom den längre besittningstiden vinner tillfälle och uppmuntran. Och
för det allmänna utgör det äfven i statsekonomiskt hänseende en vinst, att ett
ej obetydligt antal medborgare, som förvalta Statens fasta egendomar, derå finna
utkomst, trefnad och tillfredsställelse för sig och sin omgifning, på samma gång
som egendoinarne blifva väl skötta, odlade och bebyggda. I denna syftning och
till förekommande af en sådan uppstegring af arrenden, som kunde undergräfva
arrendatorernas ekonomiska bestånd, blef, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
beslut, den ytterligare förmån genom Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847
medgifven arrendatorer af kungs- och kungsladugårdar samt andra kronolägenheter,
att, vid dessas derefter skeende utarrendering, det årliga arrendet ej finge
uppgå utöfver ett maximum, som Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium,
på de lokala myndigheternas förslag, eger att bestämma med hänseende icke
blott till hvarje lägenhets beskaffenhet enligt kartor, egobeskrifningar m. m., utan
äfven till beloppet af de för andra egendomar, i orten utgående arrenden, hvilka
nied arrendatorns utkomst och egendomens behöriga skötsel anses förenliga; och
när en kronolägenhets förre innehafvare densamma väl brukat, tillförsäkrar samma
Kungörelse honom, eller i händelse han är med döden afgången, hans hustru
eller barn optionsrätt att öfvertaga lägenheten på förlängdt arrende mot den fastställda
fnaximi-summan jemte öfriga vilkor enligt författningarne: hvaremot när
options-rätten icke begagnas och arrendet följaktligen blir föremål för täflan på
auktion, denna täflan kan utöfver det såsom maximum bestämda årsarrendet,
sträckas till erläggande af en obegränsad och någon gång, efter hvad erfarenheten
visat, ganska betydlig kontant städja, att vid tillträdet på en gång erläggas.
Att den förmån, som genom dessa, nu i tolf år tillämpade föreskrifter kommit
redan antagne Krono-arrendaterer framför andra spekulanter, till godo, är af
ganska väsendtligt värde, och att de grunder, efter hvilka vederbörande myndigheter
vid nya utarrenderingar bestämma arrendenas högsta tillåtna årsbelopp,
icke äro af beskaffenhet att förringa de fördelar för arrendatorn,,som genom 1847
års författning afsågos, är på det tillförlitligaste ådagalagdt, derigenom, att vid
de flesta nya krono-arrenden, som efter denna författnings utfärdande afslutats,
de förre arrendatorerna begagnat options-rätten och underkastat sig den förhöjning
i arrende-afgiften, som, till följd af egendomens förbättrade tillstånd, möjligen
kunnat ega rum, hellre än att söka tillvinna sig arrendets fortsättning mot
lägre årsafgift vid en öppen auktion, der förre innehafvaren dock alltid skulle
framför sina medtäflare ega den fördelen att, såsom redan boende på stället, ej
behöfva vid sitt anbud beräkna flyttnings-, bosättnings- och åtskilliga andra kostnader,
för anskaffande af inventarier m. m. Ofta nog har det till och med inträffat,
att arrendator, hvilken sålunda, med begagnande af sin optionsrätt, fått
arrendet förlängdt, derefter öfverlåtit detsamma åt annan person mot betydlig
Kongl. ilajHs Nåd. Proposition N:o 68-
3
mellangift, utgörande en lämplig mätare på Kronans förlust af den städja, sorn
i annat fall skulle kunnat vid arrende-auktion utfästas.
Under det Konung och Ständer sålunda, till förmån för arrendatorerna, och
utan några motsvarande förbindelser å deras sida afstått den vinst för Staten,
som en fri täflan om arrendena skulle erbjuda, har det allt mera visat sig, att
den ofvannämnde nu 60-åriga författningen, som bestämmer krono-arrendens varaktighet
till 30 år, icke står tillsammans med Kronans rätt att af sina fastigheter
bekomma en, i förhållande till deras värde, skälig och tillbörlig inkomst.
Dels har nemligen stadgandet om den långa arrendetiden förlorat en del af sin
grund derigenom, att odlaren numera, till följd af förbättrade jordbruksmethoder,
kan för nedlagda mödor och kostnader påräkna snabbare godtgörelse, än förr
varit fallet; dels föranleda ökade penninge-tillgångar och lättade kommunikationer,
med flera samverkande orsaker, dertill, att fastighetsvärdena i allmänhet stiga
hastigare nu, än förr, att det vid början af en 30-årig arrendetid åtagna arrende
utgör mot slutet af denna tid en vida ringare procent af egendomens afkastning,
och att Kronan således lider förlust genom sina fastigheters bortarrenderande på
en sådan, alltför lång tid, hvilken följaktligen, från synpunkten af ett skäligt
interesse för Statens inkomster, påkallar någon inskränkning, till närmare likhet
äfven med hvad i arrende-aftal mellan enskilda personer torde i allmänhet betingas.
Det är på nu anförda skäl, för Kronan önskligt och angeläget att äfven
kunna, något oftare än hittills, komma i tillfälle till betingande af de högre arrenden,
till hvilka egendomarnes förbättring och stegrade fastighetsvärden kunna
föranleda.
Yäl kan hvarje dylik förändring möta någon betänklighet i den föreställning,
som under detta ärendes handläggning hos Kammar-kollegium jemväl blifvit
uttalad, att synnerligast i afseende i på byggnads-skyldigheten, för
hvilket onus någon ersättning hvarken af Staten eller efterträdare erhålles, arrendatorn
bör, af omtanka för egen och de sinas trefnad och beqvämlighet, finna
sig föranlåten att derå använda vida mera flit och uppoffring, när arrendetiden
är 30 år och hvad som göres kan antagas komma honom till gagn under hela
hans lifstid, än om arrendetiden vore kortare, då hans interesse för åbyggnadernas
beskaffenhet naturligtvis minskades i samma mån han vid egendomen hade
en kortare framtid för sig och följaktligen vore mindre betänkt på att finna trefnad
i gårdens beboende, än vinst af dess afkastning; och man kuride äfven befara,
att arrendatorns håg för egendomens uppodling komme att genom arrendetidens
förkortning minskas och förlamas. Men emot dessa invändningar och emot
den meningen, att stadga i arrende-förhållanden skulle vinnas genom den långa
besittningstiden, talar det genom mångfaldiga exempel kända förhållandet, att arrenderätten
till kronogods under de tretio åren ofta, mot större eller mindre
4
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 68.
mellangifter, går ur hand i hand, till föga båtnad för Staten, hvars myndigheter
likväl sakna laglig anledning att vägra fastställelse å dylika öfverlåtelser. Och
då för öfrigt den ofvannämnde optionsrätten, som genom de för dess tillgodonjutande
föreskrifna vilkor, innebär en eggelse för arrendatorn att väl bebygga och
häfda den arrenderade jorden, tillika medför utsigten till en framtida besittning,
som icke begränsas till något visst tiotal af år, utan kan, genom upprepade förlängningar
på arrendet, utsträckas till en aflägsen framtid, anser Kongl. Maj:t
den befarade stridigheten emellan Statens och en arrendators interessen för fastigheternas
vård och bebyggande icke vara att motse eller utgöra giltigt skäl
emot arrendetidens inskränkning.
För bestämmande af hvad i sådant hänseende må utgöra en lämplig tidrymd
kan ledning hemtas af de nyare statistiska beräkningar, som, efter Länsstyrelsernas
till Stats-kontoret lemnade uppgifter, skett öfver skördens förhållanden
i riket under de fyratio åren 1815—1854. Dessa beräkningar utvisa, att,
i allmänhet taget, nära hvart annat år skulle vara medelmåttigt, något mer än
hvart fjerde godt, mer än hvart femte under medelmåttan, hvart nionde gifva missvext
och hvart tjugondeförsta svag äring. Under tjugu år böra således kunna
förväntas omkring tio medelmåttiga och fem goda år, tre till fyra år med skörd
under medelmåttan och ett till två svaga eller missvext-år.
Då, i följd häraf, en tjuguårig arrendetid synes i de flesta hänseenden billigt
förena Kronans och arrendatorernas ömsesidiga fördelar, vill Kongl. Maj:t
härmed i nåder föreslå, att, med ändring af Kongl. Kungörelsen den 17 December
1799 tiden för utarrendering af Kronans egendomar må framgent
blifva till tjugu år inskränkt; hvarigenom äfven den förmån för Kronan skulle
ernås, att, i händelse någon hennes egendom behöfver annorlunda, än hittills skett,
disponeras, sådant kan inom en jemförelsevis kortare tid låta sig göra.
Handlingarne i detta ärende komma att tillhandahållas det Utskott till hvars
behandling frågan varder af Rikets Ständer öfverlemnad; och Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständer med all Kunglig nåd och ynnest städse välbevågen. År
och dag som ofvan.
CARL.
./. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 68.
5
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Honungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 23
December 1859.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-ministern,; Friherre De Geer,
Hans Exc. Herr Stats-ministern för Utrikes-Ärendena, Frih. Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna; och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med förut, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattad t nådigt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
förkortning af den tid, hvarå Kronans egendomar utarrenderas.
Kongl. Majit behagade, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörda förslag i nåder gilla samt befallde, att, i
enlighet dermed, nådig Proposition, sådan den finnes protokollet
bilagd, skulle under denna dag till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
L. L. Fries.
G
Kongl. Maj:ls K åd. Proposition A:o 69.
%:o 69.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Jan. 1860, kl. 6 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer om pension på allmänna Indragnirigs-staten
åt Chefen för Telegrafverket i Riket, General-löjtnanten
Carl Akrell; Gifven Stockholms Slott den
25 December 1859.
Hos Kongl. Maj:t har General-löjtnanten Carl Akrell, född den 13 Januari
1779, och anställd i Statens tjenst från den 1 Februari 1796, då han vid
Fortifikations-korpsen började, sin gagnande verksamhet, i underdånighet anhållit,
att, enär han, vid sålunda upphunnen ålder af nära 81 lefnadsår och 64 tjensteår,
snart torde finna sig förbunden att lemna sin nuvarande befattning såsom
Chef för Telegrafverket i riket, Kongl. Maj:t måtte hos Rikets Ständer utverka
deras medgifvande för sökanden att, efter erhållet afsked från nämnde chefsbefattning,
varda på Rikets allmänna Indragningsstat uppförd till åtnjutande, under
sin återstående lifstid, af pension, svarande mot det aflöningsbelopp, Sex tusen
R:dr R:mt, som han nu på Telegrafverkets stat uppbär.
General-löjtnanten Akrell, hvilken, efter ådagalagda förtjenster både såsom
lärare vid fäderneslandets militära läroverk, såsom praktisk Ingeniör-officer, och i
krigstjenst under 1813 års fälttåg i Tyskland, blef år 1831 utnämnd till Chef
för den då organiserade Topografiska korpsen samt derifrån först år 1856 erhöll
nådigt afsked med en genom ärliga afgifter förvärfvad rätt till pension från Arméens
Pensionskassa, emottog under tiden, bland andra offentliga uppdrag, äfven
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 60.
7
det, år 1852, att utarbeta förslag till elektriska telegraflinier i riket, och förordnades
år 1854 till Chef för elektriska Telegrafverket, med hvilken chefsbefattning
äfven styrelsen öfver det äldre optiska Telegrafverket är numera förenad.
På den civila bana han sålunda beträdt, fortfar han att med sällsynt nit och en
intill senaste ålderdomen bibehållen själsspänstighet och arbetsförmåga gagna det
allmänna, som deraf eger ett obestridligt vedermäle i den inom kort tid anordnade
och numera genom hela riket utsträckta telegrafledningen.
Om de många embetsbestyr,. som General-löjtnanten Akrell för öfrigt, under
sin ovanligt långa och verksamma tjenstetid fullgjort, jemte de karteverk och vetenskapliga
skrifter, hvilka han af trycket utgifvit, innefattas närmare och tillförlitlig
upplysning i den tjensteförteckning, som, tillika med ofvanberörda ansökning,
kommer att vederbörande Utskott tillhandahållas.
För det land, åt hvilket General-löjtnanten Akrell sålunda egnat frukterna
af sina mångsidiga kunskaper, sin rika erfarenhet och sin outtröttliga arbetsamhet,
är det, enligt Kongl. Maj:ts åsigt, en pligt att, när hvilans stund för den
förtjente, af en talrik familj omgifne veteranen nalkas, betrygga hans återstående
dagar emot bekymmer för en lifsbergning, lämpad efter den samhällsställning, han
innehar; och Kongl. Maj:t vill fördenskull härmed i nåder föreslå Rikets Ständer
att medgifva, det General-löjtnanten Carl Akrell må, från och med månaden
näst efter den, hvarunder afsked från chefsbefattningen vid Telegrafverket i riket
kan varda honom i nåder beviljadt, uppföras på Rikets allmänna Indragnings-stat
till åtnjutande, under sin återstående lifstid, af en årlig pension, stor Sex tusen
R:dr Runt.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
8
Kongl. Majes Nåd. Proposition N:o 6.9.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Håde t å Stockholms Slott den fö December
1859.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitie-Stats-ministern Friherre De Geer,
Hans Exc. Herr Stats-minislern för Utrikes-Arcndena, Frih. Manderström,
Stats-råden: {Vallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med förut på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande
fattadt nådigt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om pension
på allmänna Indragnings-staten åt Chefen för Telegrafverket i riket, Generallöjtnanten
Carl Akrell.
Kongl. Majit behagade, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörde förslag i nåder gilla, samt befallde, att, i
enlighet dermed, nådig Proposition, sådan den finnes protokollet
bilagd, skulle under denna dag till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
L. L. Fries.
N:o 70.
Komjl. Majus Nåd. Proposition iV.o 70.
9
\:o
Anie. till Exp.-Utsk. den 5 Jan. 1860, kl. 0 e. in.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer om pension pä allmänna Indragnings-staten
för Öfversten Olof Abraham Bruncronas
enka och ogifta döttrar; Gifven Stockholms Slolt den 25
December 1859.
Uti en till Kongl. Majit ingifven skrift har aflidne Öfversten och Chefen för
Wermlands Regemente Olof Abraham Bruncronas efterlemnade enka, Christina
Charlotta Lagerheim, i underdånighet anhållit, att nådig framställning måtte till
Rikets nu församlade Ständer aflåta*, om något understöd af statsmedel för sökanden
och hennes två ogifta och sjukliga döttrar.
De handlingar, som finnas denna ansökning bifogade och till stöd derför
åberopade, utvisa hufvudsakligen, att Öfverste Bruncrona i lifstiden, född år 1802,
ingått i Rikets tjenst år 1819 såsom Fänrik vid Svea Lifgarde och derstädes
blifvit, grad för grad, befordrad, slutligen år 1853 till Öfvcrste-löjtnant och Förste
Major; att han derjemte vunnit anställning år 1830 såsom Ordonnans-officer
hos dåvarande Kronprinsen och 1848 såsom Adjutant hos Hans Majit numera
framlidne Konung Oscar I samt varit förordnad till ledamot i särskilda Kommittéer
för att utarbeta och granska förslag till Exercis-reglemente för regementena
till fots; att Bruncrona år 1856 blifvit utnämnd till Öfverste och Chef för Wermlands
regemente, men föga mer än två år derefter, den 21 Februari innevarande
Bill. lill R. St. Brot. 1839 8; 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 4 Haft. 2
10
Kongl. Majus Nåd. Proposition No 70.
år aflidit, efterlemnande ofvannämnda enka och med henne två oförsörjda döttrar,
Eva Maria Charlotta, född år 1831, samt Ebba Elisabeth Lovisa, född år 1848;
samt att dessa, enligt vederbörande presterskaps intyg, föra en hedrande vandel,
men lefva i behöfvande omständigheter, hvilket äfven bekräftas deraf att behållningen
a( den aflidnes qvarlåtenskap är i bouppteckning upptagen till endast 117
R:dr 8 öre R:mt.
Yäl har sökanden sjelf uppgifvit, att hon, på grund dels af mannens i
lifstiden gjorda inbetalningar och dels af sterbhusets medellösa ställning, kommit
i åtnjutande af årliga pensioner och understöd till sammanlagdt belopp af 975
R:dr R:mt, hvaraf likväl betydligaste delen synes vara af mera tillfällig beskaffenhet
;
men, enär dessa understöd i allt fall, såsom sökanden tillika anfört, icke
lemna medel till en någorlunda tillräcklig bergning för henne och hennes två
ofvannämnda döttrar;
vill Kongl. Majit, med afseende jemväl på aflidne Ofverste Bruncronas
städse ådagalagda utmärkta redbarhet och skicklighet i de åt honom uppdragna
värf och befattningar, härmed i nåder föreslå, att Rikets Ständer måtte på
Rikets allmänna Indragnings-stat anvisa för bemälde Öfverstes enka Christina
Charlotta, född Lagerheim, samt döttrar Eva Maria Charlotta och Ebba
Elisabeth Lovisa årlig pension af 200 R:dr för hvardera, eller tillsammans Sex
hundra (600) R:dr R:mt, att utgå, så länge de ogifta förblifva.
Ofvanberörda ansökning och dertill hörande handlingar komma att tillhandahållas
det Utskott, till hvars handläggning Rikets Ständer öfverlemna detta
ärende; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. År och dag, sorn ofvan.
CAUIr.
./. A. Gripenstedt.
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 70.
11
Utdrag af Protokollet Öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Honungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 23 December
1859.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre De Geer,
Hans Exc. Herr Stats-ministern för Utrikes-Årendena, Frih. Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med förut, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattadt nådigt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om pension på allmänna Indragnings-staten för Öfverste Olof Abraham Bruncronas
enka och ogifta döttrar.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörde förslag i nåder gilla samt befallde att, i
enlighet dermed, nådig Proposition, sådan den finnes protokollet
bilagd, skulle under denna dag till Rikets Ständer afgå.
« Ex protocollo
L. L. Fries.
12
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 7 i.
\:o 7É.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Jan. 1860, kl, 6 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Stunder, angående pension å Rikets
allmänna I rut ragn ing s - s tu t åt Förvaltaren vid Nyköpings
Krono-magasin G. Meurk; Gifven Stockholms Slott den Hl)
December 1859.
Uti en till Kongl. Majit ställd, af Dess Befallningshafvande i Södermanlands
län insänd och förordad ansökning har Förvaltaren vid kronomagasinet i Nyköping
Gustaf Meurk, sorn. född den 29 December 1793, blifvit, genom konstitutorial
den 28 December 1820, frän kanslist-tjenst. hos dåvarande Allmänna Magasins-direktionen,
befordrad och förordnad till sin förstnämnda, nuvarande befattning,
underdånigst. anhållit att, i anseende till behörigen vitsordad sjuklighet,
varda från magasinsförvaltare-beställningen entledigad, med rättighet att under
sin återstående lifstid få uppbära de samina tjenst åtföljande årliga löneförmåner,
utgörande arfvode, stort 250 Ridr, och hushyres-ersättning 50 R:dr Runt; öfver
hvilken ansökning jtmväl Kongl. Majifs och Rikets Stats-kontor sig i underdå
nighet
utlåtit;
Och då, enligt hvad upplyst blifvit, Magasinsförvaltare!! Meurk i mer än
fyratiotre år varit anställd i Statens tjenst och nu, vid nära sextiosex års ålder,
befinner sig till helsan så försvagad, att han icke, utan fara för lifvet eller äfventyr
att. förvärra sin sjuklighet, kan med utöfningen af sin tjenst fortfara; vill
Kongl. Majit härmed i nåder föreslå, det Rikets Ständer måtte medgifva, att be
-
Kongl. Majus Nåd. Proposilion N:o 71.
13
malde Gustal' Meurk, oaktadt han endast medelst konstitutorial blifvit till Magasinsförvaltare
antagen och förordnad, må från och med månaden näst efter den,
hvarunder han, efter derom gjord ansökning, af Kongl. Maj:ts och Rikets Statskontor
erhåller afsked från samma befattning, på Rikets allmänna Indragningsstat
åtnjuta en årlig pension af Trehundra R:dr R:mt, motsvarande det sammanlagda
aflöningsbelopp, han vid magasinsförvaltare-tjensten uppbär.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars åtgärd denna nådiga framställning varder öfverlemnad; och
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Ar och dag, som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt,
Utdrag af Protokollet Öfver Finans-År enden, hållet inför Hans Maj: t
Konungen i Siats-Rådet å Stockholms Slolt den 25 December
1859.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre De Geer,
Hans Exc. Herr Stats-minisfern för Utrikes-Ärendena, Frih. Manderström,
Stats-råden : IVallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med förut, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
14
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 7i.
fattadt nådigt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
pension på allmänna Indragnings-staten åt Förvaltaren vid’Nyköpings kronomagasin
G. Meurk.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörde förslag i nåder gilla samt befallde, att, i
enlighet dermed, nådig Proposition, sådan den finnes protokollet
bilagd, skulle under denna dag till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
L. L. Fries.
N:o 72.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Jan. 1860, kl. 6 e. m.
KONGL. MAJiTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag af kronotionde,
till fyllnad af bristande pros le tunn or inom Olands
och Frösåkers kontrakt af Upsala stift; Gifven Stockholms
Slott den 23 December i859.
Hos Kongl. Majit har Prosten i Olands och Frösåkers kontrakt af Upsala
stift Fredr, von Friesen i underdånig skrifvelse den 29 September 1858, anhållit,
att som nämnde kontrakt bestode af 15 särskilda församlingar, deraf 2 utgjordes
af städerna Öregrund och Östhammar, men sökanden uppbure allenast 11
prostetunnor, och således 4 mindre än hvartill han vore berättigad, Kongl. Majit
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 72.
15
matte i nåder antingen bevilja ett anslag af ytterligare 4 prostetunnor, att från
och med år 1845, då prost-embetet i detta kontrakt af sökanden tillträddes, till
samma embetes innehafvare årligen utgå, eller, om kronotionde-spanmål icke
funnes dertill disponibel, till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om det sökta
anslaget i spanmål eller deremot svarande penningar efter medelmarkegång såsom
fyllnad i bemälde Kontraktsprosts aflöning.
Öfver denna underdåniga ansökning, som af Konsistorium i Upsala blifvit
med dess förord till Kongl. Maj:t insänd, har Kongl. Maj:t infordrat underdånigt
utlåtande af Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium och Stats-kontor, hvilka,
sedan Landshöfdinge-embetena i Upsala och Stockholms län med egna samt
vederbörande Kronofogdars och Häradsskrifvares infordrade yttranden i ämnet
inkommit, för egen del i underdånighet anfört, att 24 § i åberopade Kongl. Resolution
på presterskapets besvär den 10 Mars 1719 tillerkänner Kontraktsprost
en prostetunna för hvarje församling inom prosteriet, endast i det fall, att derstädes
finnes kyrkoherberge med odisponerad kronotionde, hvadan och då enligt
räkenskaperna dylik tionde af städerna Öregrund och Östhammar icke utgår, sökandens
arspråk att för dessa till Frösåkers kontrakt lydande stadsförsamlingar,
hvilka icke äro med kyrkoherbergen försedda, icke kunde, i strid med berörde
lagrum, af Kollegierna till nådigt bifall understödjas; att, då upplyst är, att för
tvänne af de till nämnde kontrakt hörande 7 socknar, nemligen Bladåkers och
Gräsö, någon prostetunna icke finnes anordnad, ehuru Kronan inom dessa socknar
eger behållen tiondespanmål, i den förra 4 tunnor 10u/i5 kappar och i
den sednare 9'Vm kappar, Kollegierna ansågo sökanden berättigad att af Bladåkers
sockens kyrkoherberge erhålla årligen en tunna kronotionde; men att, enär
Kongl. Brefvet den 28 Maj 1696 icke medgifver, att bristen i ett kyrkoherberge
får, hvad prostetunna angår, fyllas med öfverskottet i ett annat, sökandens rätt
till prostetunna af Gräsö socken icke författningsenligt kan sträcka sig utöfver
nyssnämnda odisponerade belopp 93/j0 kappar; dock som, enligt hvad nådigt Bref
till Stats-kontoret af den 16 November 1854, angående regleringen af Riksstatens
8:de Hufvudtitel, visar, Rikets Ständer uttalat den åsigt, att Kontraktsprostarnes
rättighet att af hvarje församlings kyrkoherberge uppbära en prostetunna
icke bör vara beroende af den tillfälliga omständighet, huruvida någon kronotionde
finnes inom församlingen odisponerad, hafva Kollegierna häraf hemtat
giltigt skäl till den underdåniga hemställan, att Kongl. Maj:t måtte i nåder förklara
sökanden berättigad till tvänne prostetunnor, att utgå efter årligen gällande
medelmarkegång i Stockholms län samt af Rikets Ständer derefter äska uppförande
å anslaget till klereciet af 2:ne tunnor oindeld spanmål.
Hvad sålunda förekommit har Kongl. Maj:t i nådigt öfvervägande tagit och
vill i nåder föreslå Rikets Ständer, att ett kronotionde-anslag af två tunnor må
såsom prostetunnor för ofvannämnde socknar åt Prosten i Olands och Frösåkers
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
kontrakt från och med början af nästkommande statsreglerings-period vania å Riksstatens
8:de Hufvudtitel och klereci-staten uppfördt.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets
Ständers Utskott, till hvars behandling frågan varder öfverlemnad; och Kongl.
Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL.
Henning Hamilton.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet på Stockholms Slott den 25
December 1859.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitie-Stats-ministern Friherre De Geer,
Hans Exc. Herr Stats-ministern för Utrikes-Årendena, Frih. Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Ahnqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Derefter föredrog i underdånighet Departements-chefen, Stats-rådet Herr Grefve
Hamilton:
5:o
En af Prosten i Olands och Frösåkers kontrakt af erkestiftet samt Upsala
och Stockholms län, Kyrkoherden i Hökhufvuds och Skepthammars församlingars
pastorat
honyl. Majus Nåd. Proposition N:o 72.
17
pastorat Magister Fredr, von Friesen gjord och af Domkapitlet i nämnde stift,
uti underdånig skrifvelse den 29 September 1858, insänd ansökning, att som
betnälda kontrakt bestode af 15 särskilda församlingar, deraf 2 utgjordes af städerna
Östhammar och Öregrund, men sökanden uppbure allenast 11 prostetunnor,
och således 4 mindre, än hvartill han, enligt 24 § i Kongl. Resolutionen på
presterskapets besvär den 10 Mars 1719, vore berättigad, Kongl. Maj:t måtte i
nåder antingen bevilja ett anslag af ytterligare 4 prostetunnor, att från och med
är 1845, då prost-embetet i detta kontrakt af sökanden tillträddes, till samma
embetes innehafvare årligen utgå, eller, om kronotionde-spanmål icke funnes disponibel,
till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om det sökta anslaget i
spanmål eller deremot svarande penningar efter medelmarkegång, såsom fyllnad
i bemälde Kontraktsprosts aflöning; — — — — — — — — —
Herr Föredraganden yttrade med anledning häraf: »Hvad nu först angår Prosten
von Friesens underdåniga ansökning att af städerna öregrund och Östhammar
erhålla prostetunnor, torde skäl tili nådigt bifall derå så mycket mindre
förefinnas, som dylik förmån icke för öfriga stadsförsamlingar Kontrakts-prostarne
tillkommer, och Eders Kongl. Maj:t icke fann skäl att föreslå Rikets sednast församlade
Ständer beviljande af prostetunna för Norrköpings stad, hvarom underdånig
ansökning blifvit af Kontraktsprosten gjord.
I afseende åter å förhållandet inom landsförsamlingarne hemställer jag underdånigst,
att Eders Maj:t täcktes förklara Prosten von Friesen författningsenligt
berättigad att af Bladåkers sockens kvrkoherberge uppbära årligen en tunna kronotionde
samt af Gräsö socken de 93/i0 kappar kronotionde, hvilka inom denna
socken voro Kronan behållna, och torde Stats-kontoret erhålla nådig befallning
7 O ©
att af besparingarne å Riks-statens 8:de Hufvudtitel till Kontrakts-prosten i Olands
och Frösåkers kontrakt för åren 1857—60 anordna hvad efter hvarje års medelmarkegång
för Stockholms län belöpte å de honom årligen tillkommande en tunna
93/10 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn.
Då emellertid den omständigheten, att hel prostetunna af Gräsö socken icke
ens kunnat Kontrakts-prosten tilldelas, på sätt Rikets Ständer förut medgifvit, icke
lärer utgöra ett hinder lör honom att densamma för framtiden utbekomma, tillstyrker
jag lika underdånigt, det behagade Eders Majit föreslå Rikets Ständer,
att ett kronotionde-anslag af en tunna må, från och med början af nästa statsreglerings-period,
varda för hvardera af Bladåkers och Gräsö socknar till Kontrakts-prosten
inom Olands och Frösåkers kontrakt å 8:de Hufvudtiteln och klereci-staten
uppfördt.»
Hill. lill II. Sl. Prol. 1859 A 1880. 1 Sand. 1 Afd. 2 liand. 4 Haft. 3
18
Kongl. Maj-.ts K åd. Skrifvelse N:o 73.
Härjemte uppläste Herr föredragande Departements-chefen ett af honom uppsatt
förslag till nådig proposition i ämnet till Rikets Ständer, och hemställde, att
Kongl. Majit, med gillande af berörda förslag, måtte täckas i nåder tillåta, att
nådig proposition linge i enlighet dermed till Rikets Ständer expedieras.
Hvad föredragande Herr Departements-chefen yttrat och
hemställt, och hvari Stats-Rådets öfriga ledamöter instämde,
täcktes Hans Majit Konungen till alla delar gilla och bifalla.
Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.
K:o 73.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Jan. 1860, kL 6 e. rtt.
KONGL. MAJiTS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer med de af särskilda Kommitterade
afgifna underdåniga förslag angående Kommunal-styrelser;
Gifven Stockholms Slott den 39 December
1859.
Med anledning af åtskilliga hos Rikets Ständer gjorda framställningar i afseende
å förbättrad lagstiftning rörande landets komtnunal-förhållanden och behofvet
af kommunal-styrelsens ordnande efter en fullständig och omfattande plan,
hafva Rikets Ständer, som icke funnit sig i tillfälle att utarbeta ett fullständigt
förslag till kummunal-lag, men voro öfvertygade om vigten af den ifrågasatta in
-
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse N;o 73.
19
stitutionen, uti underdånig skrifvelse den 12 Februari 1858 anhållit, att Kongl.
Majit täcktes låta genom sakkunnige män ej mindre upprätta förslag till författning
om landsting eller en länen omfattande kommunal-representation, än äfven,
i sammanhang dermed, öfverse de angående menighets-styrelse så väl på landet
som i synnerhet i städerna gällande författningar, samt derefter till Rikets Ständers
pröfning framlägga de förslag, hvilka i följd deraf kunde varda utarbetade.
Sedan Kongl. Majit, i följd häraf, förordnat en Kommitté att fullgöra det
i Rikets Ständers nyssberörda skrifvelse omförmälde uppdrag samt denna Kommitté
utarbetat särskilda förslag till förordningar:
l:o om Kommunal-styrelse på landet;
2:o om Kommunal-styrelse i stad;
3:o om Kyrkostämma samt Kyrko- och Skol-råd; och
4:o om Landsting;
med redogörelse uti särskildt betänkande för de grunder och skäl, sorn bestämma
innehållet i hvartdera af dessa förslag; så vill Kongl. Majit i öfverensstämmelse
med hvad Rikets Ständer begärt, och då Kongl. Majit, med afseende å
ämnets beskaffenhet, funnit sig böra inhemta Rikets Ständens yttrande öfver förslagen,
innan desamma hos Kongl. Majit komma under vidare skärskådan, och
jemväl ansett deras framläggande för Rikets Ständer icke böra genom andra vederbörandes
föregående hörande fördröjas, härmed till Rikets Ständers pröfning
öfverlemna ifrågavarande betänkande och förslag.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Ludv. älmqvist.
20
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse N:o 73.
C/drag af Protokollet lifver Civil-Ärenden, kallet inför Hans Maj:t
Honungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 30 December
1859.
Närvaran de:
Hans Exc. Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre De Geer.
Hans Exc. Herr Stats-ministern för Utrikes-Arendena, Frih. Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna, och
Malmsten.
Stats-rädet Gripenstedt anmäldes vara af sjukdom hindrad att närvara.
Departcments-chefen, Stats-rådet Almqvist anmälde derefter i underdånighet,
att, sedan Rikets sednast församlade Ständer i underdånighet anhållit om utarbetande,
genom sakkunnige män, af förslag till förordning om landsting, eller
en länen omfattande kommunal-representation äfvensom om öfverseende af de angående
menighets-styrelse såväl på landet som i städerna gällande författningar,
de, för verkställande af nämnde utredning och uppgörandet af de förslag,
Rikets Ständers berörde skrifvelse afsåge, den 19 Juni 1858 i nåder förordnade
Kommitterade under den 31 sistlidne Oktober till Kongl. Maj:t i underdånighet
inkommit med särskilda förslag till
a) Förordning om Kommunal-styrelse på landet;
b) Förordning om Kommunal-styrelse i stad;
c) Förordning om Kyrkostämma samt Kyrko- och Skolråd; samt
d) Förordning om Landsting;
Kongl. Maj:ls i\'åd. Skrifvelse A’.-o 73.
21
med redogörelse uti särskildt betänkande för de grunder och skäl. sorn bestämma
innehållet i hvartdera af dessa förslag.
Efter redogörelse för hufvudgrunderna i berörde förslag och betänkande
hemställde Departements-chefen i underdånighet att, enär Kongl. Majit, med
afseende å ämnets beskaffenhet, torde vilja inhemta Rikets Ständers underdåniga
yttrande öfver förslagen, innan desamma, hos Kongl. Majit kommit under vidare
skärskådande, samt förslagens framläggande för Rikets Ständer icke synes böra
genom andra vederbörandes föregående hörande fördröjas, Kongl. Majit måtte täckas
till Rikets nu församlade Ständers pröfning öfverlemna ifrågavarande betänkande
och förslag
Till hvad föredragande Departements-chefen sålunda hemställt,
och hvaruti Stats-Rådets öfrige närvarande ledamöter
instämde, behagade Kongl. Majit lemna nådigt bifall, i följd
hvaraf omförmälde underdåniga Betänkande och författnings
förslag
skulle, jemte nådig skrifvelse, sådan den finnes detta
protokoll bilagd, till Rikets Ständer öfverlemnas.
Ex protocollo
W. Th. Strokirk.
i
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 74.
Ant. till Exp -Utsk. den 5 Jan. 1860, kl. 6 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition lill Riku Is Ständer, angående anslag för inrättande
af bildnings-anstalter för Lärare vid Elementarläroverken;
Gifven Stockholms Slott den 30 December 1859.
Sedan hos Rikets sist församlade Ständer framställning blifvit gjord om nödvändigheten
af bildnings-anstalter för lärare vid elementar-läroverken, yttrade
Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 25 Februari 1858 angående reglering
af utgifterna under Riks-statens Åttonde Ilufvud-titel, det ostridigt vore,
att läraren måste hafva klart fattat de vetenskapliga grunderna för hvad han
meddelar, om detta skall kunna göras tydligt och lefvande för lärjungarne, samt
att läraren måste känna lagarne för denna undervisnings meddelande, så väl i allmänhet
som särskildt med afseende å det kunskapsämne han behandlar, äfvensom
vara öfvad i konsten att leda den späda tankekraftens utveckling, innan han inträder
i en lärare-beställning; och anhöllo Rikets Ständer med afseende härpå,
samt under fullkomligt erkännande af vigten af ändamålsenliga bildnings-anstalter
lör lärare vid elementar-läroverken, det täcktes Kongl. Maj:t låta uppgöra och
till Rikets nu församlade Ständer aflemna nådigt förslag till inrättande af sådana
bildnings-anstalter.
Med anledning häraf anbefallde Kongl. Maj:t, genom nådig remiss den 29
Oktober 1858, den för granskning af Kongl. Stadgan för elementar-läroverken
nedsatta Kommitté att inkomma med underdånigt utlåtande och förslag till of
-
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 74,
23
varnumn de bildnings-anstalter, till åtlydnad hvaraf Kommitterade dels i sitt den
17 December samma år afgifna betänkande rörande den verkställda granskningen
af Skolstadgan, inkommit med förslag till de ändringar, som i nämnde nådiga
författning blefve erforderliga, i händelse Kommitterades åsigt i ämnet vunne Kongl.
Maj:ts nådiga bifall, dels den 21 i samma månad afgifvit särskildt underdånigt
yttrande i denna för elementar-läroverket högst vigtiga fråga. Öfver detta yttrande
har Kongl. Maj:t infordrat så väl de akademiska Myndigheternas som
Läroverks-styrelsernas och samtlige Läroverks-kollegiers i riket underdåniga utlåtanden,
hvilka blifvit till de ånyo sammankallade Kommitterade öfverlemnade,
hvarefter Kommitterade tagit ärendet under förnyad pröfning och den 18 sist—
lidne November slutligt utlåtande i ämnet afgifvit.
Sedan detta ärende sålunda erhållit den sorgfälliga utredning, som af dess
inflytande på den offentliga undervisningen inom fäderneslandet varit påkallad,
har Kongl. Maj:t tagit detsamma i öfvervägande, och dervid funnit skäl att hufvudsakligen
godkänna de åsigter, som af Kommitterade blifvit uttalade. Om nemligen
hvarje gagnelig verksamhet till grundval behöfver en säker kunskap, måste
detta företrädesvis gälla för dem, hvilkas uppgift det är att meddela kunskaper
åt andra, och torde således meningarne knappt kunna vara delade i afseende på
vigten för ungdomens lärare att vara, både i theoretiskt och praktiskt hänseende,
grundligt bildade för sitt kall. Också hafva sedan flere år tillbaka och från
olika håll lämpliga anstalter för vinnandet af detta ändamål blifvit föreslagna
och förordnade. Den sista Skol-revisionen tillstyrkte på det högsta, att någon
åtgärd i detta hänseende måtte vidtagas, såsom varande en af de mest maktpåliggande
för läroverkens förbättring, och vid de lärare-möten, hvilka sedermera
flera gånger varit samlade, hafva lärarne sjelfve enhälligt uttalat samma
åsigt.
I afseende på den theoretiska bildningen har det visserligen funnits en tid,
då den filosofiska graden, med deri erhållna special-betyg, utgjorde en tillräcklig
borgen, att den graduerade skolläraren innehade de insigter, som hans vigtiga
kall fordrade. De till nämnde grad hörande undervisnings-ämnen voro då till
antalet vida färre än nu, och sammanträffade äfven hufvudsakligen med så väl
arten som omfånget af de kunskaper, hvilka voro för den blifvande skolläraren
behöfliga. Detta förhållande är likväl i sednare tider väsendtligen förändradt.
Den filosofiska fakultetens läroämnen äro numera till antalet betydligt ökade,
och många ibland dem, hvilkas stora vetenskapliga värde ingen förnekar, ligga
dock antingen helt och hållet utom kretsen af de kunskaps-ämnen, som i skolan
meddelas, eller beröra dem endast med en del af sitt omfång. Då härtill kommer,
att valet af examens-ämnen är för den blifvande filosofie kandidaten i det
närmaste fritt, endast han undfår sammanräknadt det stadgade antalet af 12 be
tyg,
torde det vara tydligt, att filosofiska graden, hvilken sökes af många som
24
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 7-i.
ej hafva för afsigt att egna sig åt elementar-undervisningcn, numera icke ensam
ger visshet derom, att hvarje graduerad är i besittning af den bildning, sorn för
skollärarens magtpåliggande kall är fullt ändamålsenlig. En annan garanti för
lämpligheten af elementar-lärarens theoretiska bildning måste derföre sökas, och
härvid framställer sig visserligen i första rummet den utväg, att för hans såväl
theoretiska som praktiska utbildning inrätta särskilda, fristående anstalter. Kongl.
Maj:t har likväl ansett dylika bildnings-anstalter sä mycket mindre här böra sättas
i fråga, som, på sätt Kommitterade anfört, sådana ej utan betydliga kostnader
och stora svårigheter skulle kunna åstadkommas, och de ej heller annorstädes,
der de blifvit försökta, motsvarat de förhoppningar, man dervid fästat. Deremot
torde det af Rikets Ständer afsedda ändamål på ett fördelaktigare sätt kunna
vinnas genom anlitandet af redan befintliga läro-anstalter sålunda, att åt dem,
hvilka egna sig åt lärarekallet, tillfälle beredes vid universiteten att erhålla den
theoretiska bildning, och vid rikets elementar-Iäroverk att förvärfva den praktiska
insigt, som båda äro för dem lika nödiga att i viss mån besitta, innan de
på eget ansvar ikläda sig en lärares mångsidiga pligter.
Hvad den theoretiska bildningen beträffar, så, ehuru den filosofiska graden,
såsom ofvan blifvit anfördt, icke ensam kan anses tillfyllestgörande, äro dock,
äfven i dess nuvarande organisation, studierna till densamma af den beskaffenhet,
att de utgöra en kärna, kring hvilken de speciela vetenskapliga öfningar, som
för lärarekallet äro behöfliga, lämpligen kunna sluta sig. Dessa öfningar böra
i främsta rummet afse att framkalla, befrämja och leda ett sjelfständigt studium,
och att utveckla den sjelfverksamhet, sorn för den blifvande läraren
är af högsta vigt.
För vinnande af detta ändamål har Kongl. Majit ansett lämpligt att, i närmaste
öfverensstämmelse med Kommitterades förslag, vid hvardera af rikets universiteter
inrättas ett Lärare-seminarium med tvänne afdelningar, en Filologisk
för klassiska och främmande lefvande språk, samt modersmålet, och en Mathemaliskt-naturvetenskaplig
lör mathematik och naturkunnighet. Uppsigten och
ansvaret vid seminarierna bör i första rummet tillhöra vederbörande Universitetsprofessorer,
men, under dem, sjelfva arbetet utföras af yngre akademiska lärare.
Lärokursen torde kunna bestämmas till två år, hvaraf likväl icke må dragas
den slutsats, att den akademiska studii-kursen skulle för skolläraren blifva lika
mycket förlängd; ty om de vetenskapliga öfningarne inom seminariet, såsom lämpligast
synes vara, genomgås under de sista tvänne åren före filosofie-kandidatexainen,
torde de i allmänhet icke kunna anses medföra någon tillökning i den tid
som nu beräknas vara för studierna till graden erforderlig, utan endast åstadkomma
en nyttig förändring af det sätt, hvarpå dessa studier för närvarande bedrifvas.
Hvad
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 74.
25
Hvad' beträffar sjelfva beskaffenheten af de öfningar, hvilka vid seminarierna
borde förekomma, hafva Koinmitterade, ehuru de ansett det tillhöra universiteterna
sjelfva att utarbeta och Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställa ett fullständigt
förslag i detta hänseende, — likväl angifvit grunddragen af deras verksamhet
tillräckligt, för att deraf kunna beräkna de lärare-krafter, de taga i anspråk, äfvensom
kostnaderna för deras inrättande. Inom den Filologiska afdelningen skulle
nemligen med öfningarnc komma att förfaras på samma sätt, som vid redan befintliga
och länge bepröfvade anstalter af samma slag i andra länder. De skulle,
hvad den klassiska Filologien angår, hufvudsakligen bestå i tolkning af klassiska
författare, jemte textkritik och deraf föranledda disputations-Öfningar, äfvensom
skriftliga afhandlingar i hithörande ämnen, såsom grammatik, arkeologi, de
gamla folkslagens historia, o. s. v. Den moderva Filologien skulle omfatta i
främsta rummet forn-nordiska språket, såsom grundläggande ett noggrannare studium
af moders-målet; det sednare sjelft, under de olika studierna af dess utveckling,
och särskildt i dess nyare gestalt, fransyska språket, dels såsom sjelfständigt
språk, dels i dess förhållande till de öfriga romaniska tungomålen; samt
slutligen engelska och tyska språken. Afven här måste, jemte djupare grammatikaliska
undersökningar och komparativa språkforskningar, tal- och skriföfningar
blifva en hufvudsak, hvartill ett rikt förråd af ämnen erbjuder sig i de
nämnda språkens historiska utveckling och den riktning, deras litteratur tagit under
olika tidehvarf.
Inom den Mathematiskt-naturvelenskapliga afdelningen skulle för dem,
hvilka önska utbilda sig till lärare i mathematik, theoremer framställas till bevisning
och problemer till lösning och noggrann diskussion. Af synnerlig vigt
i pedagogiskt hänseende torde äfven böra anses en från vetenskaplig ståndpunkt
företagen repetition af elementerna, hvarunder uppmärksamheten särskildt borde
fästas på satsernas inbördes sammanhang och beroende, samt derigenom, äfvensom
genom en mångfaldig öfning i deras tillämpning, den klarhet och bildande
kraft vinnas, som en mathematisk undervisning framför allt bör ega. För öfrigt
borde öfningarne inom denna afdelning bestå i skriftliga afhandlingar och muntliga
föredrag öfver uppgifna ämnen, de sednare med eller utan förberedelse och
med större eller mindre vidlyftighet; i fysiska laborationer för vinnande af erforderlig
färdighet att med tillhjelp af dertill bestämda apparater framställa och
åskådliggöra natur-fenomenerna, samt i mikroskopets användning jemte sådana
undersökningar, hvilka tillhöra grunderna för fysiologiens studium.
Efter sålunda vid universitetet fullbordad lärokurs bör den blifvande elementar-Iäraren
vara i Iheoretiskt hänseende tillräckligt förberedd; men ännu återstår
för honom att vinna den praktiska utbildning, hvilken med rätta anses vara
af icke mindre vigt och betydelse. Hvarje skollärare skall, när han begynner
Uih. Ull 11. Sl. Prot. 1859 $ 1860. 1 Sami 1 Afd. 2 Iland. 4 Häft. 4
20
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 74.
undervisa ett större antal lärjungar, snart erfara att, för att lyckas i undervisningens
svåra konst, det icke blott fordras att med säkerhet, reda och klarhet
bibringa ungdomen elementerna af vissa läroämnen, utan ock att ett väsendtligt
afseende dervid måste göras på lärjungarnes olika ålder, anlag, lynnen, o. s. v.
Kommitterade hafva derföre föreslagit, att lärare-kandidaten, efter genomgången
seminarii-kurs vid universitetet, skulle vid något af Statens elementar-läroverk
under eli års lid följa undervisningens gång och äfven sjelf, under erfarne lärares
ledning, deltaga i densamma. Han bör dock icke, såsom hittills varit fallet,
genast och på eget ansvar öfvertaga en tjenstgöring lika trägen som den,
hvilken åligger den redan erfarne läraren, — utan endast sjelf undervisa högst
8 timmar i hvarje vecka, och det i de ämnen, hvari han sedermera såsom ordinarie
lärare vill söka anställning. På detta sätt skall han få tillräcklig tid
öfrig, för att bättre bereda sig sjelf till hvarje lektion, och såväl derigenom, som
genom den uppmärksamhet han är i tillfälle att egna åt undervisningen i allmänhet,
småningom vinna den pedagogiska insigt och erfarenhet, sorn är ett vilkor
för framgång i lärarekallets utöfning.
För att förebygga, att ett allt för stort tillopp af lärare-kandidater vid något
visst läroverk skulle kunna derstädes störande inverka på undervisningen och
den disciplinära ordningen, hafva Kommitterade föreslagit, att antalet lärare-kandidater
vid ett och samma läroverk ej finge öfverstiga 4; samt att, efter gjord
hemställan af lärare-kandidaten sjelf, vederbörande må bestämma den skola, vid
hvilken han skall genomgå sitt profår.
I afseende å kostnaderna för elementar-lärare-bildningens ordnande enligt
förestående förslag, hafva, hvad först angår lärare-seminarierna i Upsala och Lund,
Kommitterade för de ordinarie professorerna, hvilka der skulle blifva föreståndare
och ledare, icke beräknat särskilda arfvoden, öfvertygade att de derförutan villigt
skola åtaga sig en omsorg, som afser ett grundligare studium af de vetenskaper,
hvilkas målsmän de äro. Deremot torde ett lämpligt arfvode icke bil—
ligtvis kunna förnekas de svagare lönade adjunkterna och ännu mindre de alldeles
lönlösa docenterna, för den tid och det arbete, som de måste uppoffra i
och för de vetenskapliga öfningarne inom seminarierna, hvilket arfvode Kommitterade
föreslagit för en adjunkt till 300 R:dr och fiir en docent till oDO Enir
årligen. Om då öfningarne vid seminarium i Upsala komma, ätt taga i anspråk
verksamheten af 5 adjunkter, nemligen en i latin, en i grekiska, två i moderna
språk och en i mathematik, samt af 9 docenter, nemligen 2 i latin, 2 i mathematik,
2 i svenska språket, 1 i grekiska, 1 i fysik och 1 i natural-historia,
skulle kostnaden för detta seminarium uppgå till R:dr R:mt . . . 6,000: —
För seminariet i Lund hafva Kommitterade, med fästadt afseende
å förhållandet mellan de studerandes antal vid rikets båda universi
Transport
6,000: —
Kongl. Majus Aåd. Proposition A:o 7 i.
27
Transport 6,000: —
teter, ansett en betydligt mindre lärare-personal blifva nödig och antager
Kongl. Maj:t, att öfningarne der kunna upprätthållas med . . 4,000: —
Kommitterade hafva jemväl ansett stipendier å 150 R:dr böra
anslås åt studerande, som begagna sig af undervisningen vid seminarierna,
men då, på sätt ofvan blifvit anfördt, de vetenskapliga öfningarne
inom seminarierna icke i allmänhet kunna anses medföra
någon egentlig tillökning i den tid, som nu beräknas vara erforderlig
för studierna till den filosofiska graden, vill Kongl Maj:t, för närvarande,
och innan erfarenheten visat att särskilda stipendier för detta
ändamål äro af behofvet påkallade, icke derom hos Rikets Ständer
göra nådig framställning.
Genom åliggandet att genomgå ett prof-år, skulle den blifvande
skolläraren visserligen förorsakas en kostnad, som han förut icke haft
att vidkännas, och Kommitterade hafva derföre föreslagit, att till stipendier
ät lärare-kandidater, som genomgå den praktiska kursen, måtte
beviljas, för hela riket, 5.000 R:dr. Härvid bör dock tagas i betraktande,
att de större fördelar, hvilka numera äro skol-läraren i
löneväg beredda, medföra ett rättvist anspråk på någon uppoffring ä
hans sida för vinnande af en större skicklighet i sitt yrke, helst som
på de flesta grenar af embetsmanna-banan tjenstgöringen oftast i början,
och vanligen under- vida längre tid än ett år, är lönlös. Kongl.
Majit har derföre ansett sistnämnde stipendier endast undantagsvis,
samt med afseende å vitsordade utmärktare kunskaper böra obemedlade
lärare-kandidater tilldelas, och då härtill kommer att, till följe
af för handen varande förhållanden, endast ett inskränktare antal lärer
under nästkommande statsreglerings-period anmäla sig till prof-årets
genomgående, har Kongl. Majit funnit det af Kommitterade föreslagna
belopp, kunna, åtminstone för nämnde tid, nedsättas till .... 2.000: —
Summa R:dr R:mt 12,000: —
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, vill Kongl. Majit härmed föreslå
Rikets Ständer att, för inrättande af ett Lärare-seminarium vid hvartdera af rikets
universitetet samt till stipendier åt utmärktare lärare-kandidater, bevilja ett årligt
anslag af 12,000 R:dr Runt.
De till detta ärende hörande handlingar- skola hållas Rikets Ständers vederbörande
Utskott tillhanda; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all
Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CAHL.
Henning Hamilton.
28
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 74.
Utdrag af Protokollet, öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Honungen i Siats-Rådet pä Stockholms Slolt den
50 December 1859.
Närvarande:
Hans Excellens Justitic-Stats-ministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Exc. Stats-ministern för Utrikes-Årendcna, Herr Frih. Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna, och
Malmsten
Departements-chefen, Stafs-rådet Herr Grefve Hamilton, uppläste till juste*
ring ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts redan meddelade beslut, uppsatt
förslag till nådig Proposition till Rikets Ständer, angående inrättande af bild*
nings-anstalter för blifvande lärare vid rikets elementar-läroverk; och
behagade Kongl. Maj:t, på Stats*Rådets underdåniga till*
styrkande, i nåder gilla detta förslag, sådant det finnes pro*
tokollet bifogadt, samt förordna att nådig proposition skulle
i enlighet dermed till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
/'. A. Dahlgren.
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 73.
29
i\:o »5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Jan. 1860, kl. 6 e. tö.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående försäljning till
skatte af de Danviks Hospital tillhöriga, med ständig städj<?-  och besittningsrätt på innehafvärne upplåtna hemman och
lägenheter; Gifven Stockholms Slott den 30 December
1859.
Sedan innehafvaren af ett Danviks hospital tillhörigt, med. städje- och besittningsrätt
förenadt hemman hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om tillstånd
för Direktionen öfver nämnde hospital att, mot vissa föreslagna vilkor, till
honom öfverlåta oinskränkt egande- ,och nyttjande-rätt till hemmanet, och ej
mindre Direktionen än äfven Kammar-kollegium uti infordrade underdåniga utlåtanden,
på anförda skäl, tillstyrkt ansökningen; så och efter det Kongl. Maj:t
den 14 Juli 18Ö5 anbefallt Hospitals-direktionen att inkomma med underdånigt
yttrande, huruvida det kunde anses för Hospitais-inrättningen fördelaktigt, att
skatteköp af alla de hospitalet tillhöriga hemman, som med ständig städje- och
besittningsrätt innehafvas, må på vissa bestämda grunder genom allmän författning
mcdgifvas, har Direktionen, uti underdånig skrifvelse den 9 Maj 1856,
dels upplyst: att de hospitalet tillhörande hemman, hvilka under ständig städjeoch
besittningsrätt vore upplåtna, skulle, i enlighet med en derå uppgjord, liandlingarne
bilagd förteckning, tillsammans utgöra 37f mantal; att innehafvarne af
30
Kongl. Majus Nåd. Proposition N;o 7$.
dessa hemman, jemte åtskilliga under enahanda vilkor till hospitalet upplåtna
lägenheter, vore förbundne att till hospitalet erlägga såsom årlig afgäld tillsammans
1,475 R:dr 15 sk. 1 rst. B:ko i penningar, 229 tunnor lillo kappar
råg och lika mycket korn, samt att vintertiden till hospitalet Ramskulla 612
lass sand, hvilken sednare skyldighet vanligen fullgjordes genom kontant betalning
efter ett pris af 12 skillingar B:ko för hvarje lass; att dessa hemman oell
lägenheter till största delen, med iakttagande af de särskilda föreskrifter, hvilka
för ett eller annat hemman eller lägenhet kunde genom äldre upplåtelsebref vara
stadgade, blifvit upplåtna emot vilkor, hvilka, enligt ett den underdåniga skrifvelsen
bilagdt tryckt formulär, innefattade hufvudsakligen skyldighet för innehafvarne
att, enligt Lag och Husesyns-ordning underhålla och, när behof göres,
nybygga husen, så väl i man- som ladugården, att försvarligen häfda, dika, rödja
och vårda egorna, att icke bortföra foder eller skogseffekter från hemmanet eller
lägenheten, att utgöra alla dermed åtföljande onera, att, om deremot brytes eller
räntan ej årligen betalas, utan större eller mindre rest åsamkas, hvilken icke
inom 2:ne eller 3:ne års förlopp till fullo afbördades, sin städje-och besittningsrätt
jemte all åbyggnad,-med förbättringar, utan lösen afträda till hospitalet, hvilket
jemväl skulle ega rum, om innehafvaren utan arfvingar med döden afgick ;
hvaremot, om städje- och besittningsrätten skulle på annan öfverlåtas, densamma
borde hembjudäs hospitalet, som, i fall Direktionen ej för den betingade summan
inlöser städje- och besittningsrätten, eger utbekomma den i Kongl. Brefvet
den 21 Juli 1813 fastställda rekognitions-afgift, 3 procent af köpesumman: dels
anfört: att det skulle för Hospitals-inrättningen vara högst fördelaktigt, om skatteköp
kunde genom allmän författning tillåtas för alla under städje- och besittningsrätt
upplåtna, hospitalet tillhöriga hemman, enär, om samma grunder dervid
komme att följas, som för det anmärkta särskilda hemmanet blifvit tillstyrkt,
och samtlige innehafvarne deraf skulle vilja sig begagna, hospitalet derför skulle
komma att tillgodonjuta värdet af 4,587 tunnor 16 kappar spanmål, hälften råg
och hälften korn, 6,120 lass sand och omkring 14,733 R:dr 6 sk. 10 rst. B:ko,
och således, om spanmålen beräknas till endast 6 R:dr för tunnan och sand tiii
12 sk. för lasset, en kapital-tillgång af ej mindre än omkring 43,800 R:dr B:ko
för hospitalet beredas; på grund hvaraf Direktionen tillstyrkt utfärdande af en
allmän författning i berörde afseende och såsom vilkor för skatteköp föreslagit:
l:o att skattelöse-skillingen må beräknas till ett belopp, motsvarande hvarje
hemmans eller lägenhets till hospitalet utgående ränta för 10 år;
2:o att vid 3keende försäljningar af hemman eller lägenheter, köparens skyldighet
att köpen hembjuda bibehålies; äfvensom hospitalets rätt till åtnju
tande
af rekognitions-afgift i enlighet med Kongl. Brefvet den 21 Juni 1813,
då Hospitals-styrelsen icke finner för godt hemman eller lägenhet inlösa;
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 7S.
31
3:o att hospitalets frälsemanna-rätt till hemman eller lägenhet skulle qvarstå,
så att hospitalet kunde uppsäga räntan till leverering in natura, eller till
lösning efter auktions-medelpris ;
4:o att, i händelse årliga räntan inom 3:ne efter hvarandra följande år icke till
fullo erlägges eller hemmanets eller lägenhetens innehafvare utan arfvinge
med döden afgår, fastigheten utan lösen skulle hospitalet tillfalla; och
5:o att, om några särskilda, enligt besittnings-brefvet, hemmanet eller lägenhe
ten
åliggande skyldigheter förefunnes, dessa fortfarande skulle utgöras.
Uti häröfver afgifvet. underdånigt yttrande har Kammar-kollegium upplyst,
att hemmantalet å de hospitalet tillhöriga ifrågavarande hemman rätteligen skulle
utgöra 37l mantal och att, enligt hvad hospitalets Ombudsman uppgifver, räntorna
tillkommit på flere olika sätt, dels genom Kongl. Maj:ts nådiga Utslag,
Domar och Bref, dels genom Serafimer-ordens-gillets beslut, dels genom Kammarkollegii
pröfning och stadfästelse ej mindre af skattläggningar än af Stockholms
Politie-kollegii beslut, antingen för beständigt eller blott tills vidare, dels genom
icke fastställda eller på vederbörandes pröfning beroende skattläggningar, dels genom
Politie-kollegii upplåtelse eller stadge- och besittnings-bref, dels ock genom
Hospitals-direktionens besittnings-bref, i något fall med anteckning om föregången
skattläggning, men att besluten för utgörande af räntorna från 3:ne lägenheter
voro okända; och som, efter det besittnings-rätten redan blifvit åt enskilda
personer upplåten och stadge-räntan en gång för alla bestämd, Danviks hospital,
om de föreslagna vilkoren och förbehållen iakttagas, af skatteköpen endast skulle
tillskyndas fördel genom den ej obetydliga skatte-köpeskillingen, men ingen olägenhet,
enär hospitalet saknade tillfälle att medelst utarrendering uppdrifva sin
inkomst på sätt Kongl. Brefvet den 7 December 1796 för hospitals-hemman i
Skåne afser, har Kollegium i underdånighet tillstyrkt, att Direktionen må till
skatte få försälja alla hospitalets hemman och lägenheter, hvilka under stadgeoch
besittnings-rätt emot fastställda räntor äro upplåtna; men att, enär, efter hvad
förut är anmärkt, räntorna icke för alla de ifrågavarande fastigheterna blifvit i
behörig ordning fastställda, förhållandet dermed först borde i hvarje förekommande
fall undersökas och pröfvas innan skatteköp beviljas, dervid de hemman och lägenheter,
hvilka ännu möjligen kunde till hospitalets fria disposition återkallas, borde
frän skatte-försaljn ingen, i öfverensstämmelse med ofvananmärkta nådiga Bref, undantagas,
för att i framtiden, medelst utarrendering, öka hospitalets ärliga inkomster;
varande emot de af Direktionen föreslagna vilkor för skatte-försäljningarne
af Kollegium endast erinradt, att det i 4:de punkten upptagna förbehåll, att hemmanet
eller lägenheten skulle till hospitalet återfalla, om räntan icke under 3 på
hvarandra följande år till fullo erlades, så mycket mindre borde godkännas, som
hospitalet dessförinnan egde räntan indrifva, samt att den omständighet, att egaren
utan arfvingar skulle aflida, icke heller borde föranleda fastighetens återläl
-
32
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 73.
lande till hospitalet, så vida han genom testamente derom disponerat, helst, icke
heller Kronan under enahanda förhållanden åtnjuter dana-arf; i följd hvaraf Kammar-kollegium
i underdånighet hemställt, att 4:de punkten uti de af Direktionen
föreslagna vilkor måtte förändras till följande lydelse': ^att, i händelse hemmanets
eller lägenhetens egare, utan arfvingar och utan att hafva derom i laga ordning
förordnat, med döden afgår, hemmanet eller lägenheten utan lösen hospitalet tillfaller.
»
Kongl. Maj:ts Justitie-kansler, som jemväl inkommit med anbefaldt underdånigt.
utlåtande, har instämt uti Kammar-kollegii yttrande, men derjemte och då
nu gällande föreskrifter icke medgifva rättighet för någon att lösa hospitalet tillhörande
hemman till skatte, ansett vilkoren för en dylik rättighets medgifvande
kunna och böra bestämmas efter de fördelar, som derigenom förvärfvas, deribland
en af de väsendtJigaste sannolikt skulle blifva den friare dispositionsrätt öfver
skogen, som dymedelst erhålles, då innehafvare af de under stadge- och besittningsrätt
upplåtna hemman och lägenheter för närvarande endast eger använda
skogen till husbehof; på grund hvaraf och då erfarenheten skulle ådagalagt, att
skog, förut ställd under allmän eller gemensam vård, vanligen blifvit sköflad, när
den upplåtits till enskildes godtycke eller fördelats uti smärre lotter, Justitiekanslern
i underdånighet hemställt, huruvida icke med lösen till frälseskatte af
Danviks hospitals ifrågavarande hemman jemväl kunde stadgas sådana vilkor derför,
som, efter närmare utredning och af sakkunnig person eller myndighet afgifvet
förslag, försäkrade det allmänna mot skogens och deribland äfven befintliga
ekars otidiga förstörelse, hemmans-innehafvaren om hans nödtorftiga behof till
husbehofsbyggnad, stängsel och vedbrand samt slutligen hospitalet om en skälig
inkomst af hvad derutöfver nu finnes eller framdeles kan alstras.
Då hospitalet af nu ifrågakomna hemman, så länge de med öfverlåtelsen
förenade vilkor uppfyllas, icke kan komma i åtnjutande af annan inkomst än de
af hemmanen utgående räntor, skulle hospitalet, genom skatteköpe-skilliugen, erhålla
en icke obetydlig kapital-tillgång, om alla ifrågavarande hemmans-innehafvarne
begagnade sig af rättigheten att lösa hemmanen till skatte på de derför
föreslagna vilkor. A ena sidan är hospitalets fördel deraf således påtaglig, men
å den andra måste det jemväl anses för innehafvaren af icke ringa fördel att
kunna förvärfva sig fullständig eganderätt och en dermed förenad vidsträcktare
frihet uti begagnandet af hemmanets alla herrligheter.
Som fråga således nu är, icke om pröfning för särskilda fall af skatteköp
å ett eller annat af de till hospitalet lydande hemman och lägenheter af den
beskaffenhet, att tillfälle till inkomstens uppdrifvande medelst utarrendering för
hospitalet saknas, utan om ett allmänt stadgande, hvarigenom skatteköp å slika
hemman skulle, utan hemställan till Kongl. Maj:f, få af Hospitals-direktionen
verk
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 75.
33
verkställas, samt förslaget afser en för Inrättningen vigtig och synnerligen omfattande
förändring uti gällande bestämmelser om dess fasta egendom, har Kongl.
Majit ansett sig böra inhemta äfven Rikets Ständers beslut i ämnet.
På grund af hvad sålunda förekommit, vill Kongl. Majit härmed i nåder
föreslå Rikets Ständer, att för deras del medgifva, att alla de Danviks hospital
tillhörande hemman och lägenheter, hvilka äro upplåtna under sådan ständig
stadge- och besittningsrätt, som, efter föregången undersökning, befinnes ostridig,
må, när vederbörande innehafvare sig derom anmäla, af hospitalets Styrelse få
till skatte försäljas, under följande vilkor i
l:o att skatteköpe-skillingen må beräknas till ett belopp, motsvarande hemmanets
eller lägenhetens till hospitalet utgående ränta för 10 år, samt, för de
hemman, som tillika hafva skyldighet att till hospitalet framskaffa vissa lass sand,
jemväl värdet för lika lång tid af detta åliggande; börande härvid iakttagas, att
derest för hemman eller lägenhet den nu utgående ränta befinnes vara mindre än
den, som i äldre årens räkenskaper för samma hemman eller lägenhet upptagits,
på särskild undersökning och pröfning må bero hvad räntebelopp vid skatteköpet
och för framtiden skall beräknas;
2io att, vid skeende försäljningar af hemman eller lägenheter, köparnes
skyldighet att köpen hembjuda bibehålles, äfvensom hospitalets rätt till åtnjutande
af rekognitions-afgift, i enlighet med Kongl. Brefvet af den 21 Juli 1813,
i fall Hospitals-styrelsen icke finnér för godt hemman eller lägenhet inlösa;
3:o att hospitalets frälsemannarätt till hemman eller lägenhet qvarstår, så
att hospitalet framdeles, som hittills, må kunna uppsäga räntan till leverering in
natura eller till lösning efter auktions-medelpris;
4:o att, i händelse hemmanets eller lägenhetens egare, utan arfvinge eller
utan att hafva derom i laga ordning förordnat, med döden afgår, hemmanet eller
lägenheten utan lösen hospitalet tillfaller;
5:o att, om några särskilda, enligt besittnings-brefvet, hemmanet eller lägenheten
åliggande skyldigheter förefinnas, dessa fortfarande skola af hemmanet eller
lägenheten utgöras;
6:o att, om den till hemmanet hörande skog kan anses, med dess framtida
bestånd, lemna större årlig afkastning, än som motsvarar hemmanets behof af
byggnad, stängsel och vedbrand, Hospitals-styrelsen eger att med innehafvaren
öfverenskomma om den särskilda ersättning, som, vare sig genom högre lösningssumma
eller årlig afgäld, bör för sådant fall hospitalet tillkomma.
Derjemte och enär af ett hos Kongl. Majit anhängiggjordt besvärsmål inhemtats,
att, oaktadt Kongl. Majit genom nådigt Bref den 1 Februari 1825 förklarat
någon kronotionde icke böra åsättas de hemman och lägenheter, hvilka icke
blifvit sådan påförd vid allmän tiondesättning i orten, Kammar-kollegium likväl
Bih. lill R. St. Prot. 1859 S; 1860 1 Sami. 1 Åfd. 2 Band 4 Häft. 5
34
Kont/l. MajUs Nåd. Proposition N:o 73.
förordnat om kronotiondes bestämmande för ett till skatte försåldt Danviks hospitals
hemman på den grund, att den allmänna tiondesättning, som åren 1726 —1730
i länet blifvit verkstäld och allt hittills varit ländande till efterrättelse, icke lärer
vunnit behörig fastställelse, har Kongl. Maj:t ansett lämpligt att, till köpares af
Danviks hospitals hemman betryggande i nämnde hänseende, må meddelas det
förklarande, att hemmanen eller lägenheterna må efter skatteköpet tillgodonjuta
den befrielse från kronotionde, som desamma förut åtföljt.
De denna fråga tillhörande handlingar, hvilka äfven innefatta närmare upplysningar
om upplåtelse till Danviks hospital af ifrågavarande hemman och lägenheter,
skola tillhandahållas det Utskott, till hvars behandling ärendet varder af
Rikets Ständer öfverlemnadt; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all
Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARI.
Henning Hamilton.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Hörningen i Stats-Rådel pä Stockholms Slott den
30 December 1859.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre De Geer,
Hans Exc. Herr Stats-ministern för Utrikes-Årendena, Frih. Manderström,
Stats-råden: fVållensteen,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Departements-chefen uppläste härefter till justering ett i enlighet med Kongl.
Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 75.
35
Maj:ts förut fattade beslut uppsatt förslag till nådig proposition till Rikets Ständer,
angående försäljning till skatte af de Danviks hospital tillhöriga, med ständig
städje- och besittnings-rätt på innehafvarne upplåtna hemman och lägenheter;
och täcktes
Kongl. Majit, på Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla detta förslag, sådant det finnes protokollet bilagdt,
samt anbefalla, att nådig proposition i enlighet dermed
- skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
F. A. Dahlgren.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1860.
Kongl. Maj:Is Nådiga Proposition N:o 76.
I
Auk. till Exp.-Utk. den 5 dan. 1860. kl. 6 e. m.
Kong i. Majits
Nådiga Proposition till Pikets Ständer, angående pension från 'rikets Allmänna
Indragnings-stat åt Adjunkten vid Skara högre Elementarläroverk.
Magister Johan /{osell: Gifven Stockholms Slott den
50 December 1859.
Hos Kongl. Maj:t har Konsistorium i Skara, genom underdånig skrifvelse
den 14 innevarande månad, i underdånighet anmält, att Adjunkten vid Skara högre
elementar-läroverk, Magister Johan Rosell, — sorn är född den 16 Januari 1818,
med höst-terminen 1847 anställdes såsom Duplikant vid Mariestads skola och sedermera
tjenstgjort i egenskap af vikarierande lärare vid stiftets läroverk, till dess
han den 1 Juli 1853 fick tillträda en ordinarie Kollega-beställning vid läroverket i
Alingsås och den 15 December 1854 utnämndes till Adjunkt vid det i Skara, —
icke långt derefter blef, till följd af sinnes-sjukdom, urståndsatt att sjelf bestrida
sin lärarc-tjenst, hvilken derföre måst uppehållas genom vikarier, till hvilkas aflönande
Kongl. Maj:t sedan Rosell blifvit såsom ordinariefpatient ä Wadstena hospital
intagen, genom nådiga Bref den 12 December 1856 och den 15 Oktober 1858
medgifvit, att bidrag finge tills vidare af allmänna medel utgå, så att de, inberäknadt
fjerdedelen af Rosells egen lön, åtnjutit ett belopp motsvarande det för elementar-läroverkens
lärare i lägsta lönegraden fastställda.
Genom ett Oonsistorii underdåniga skrifvelse bifogadt och af Ofverläkaren
vid Wadstena hospital utgifvet intyg är nu styrkt, att Rosell, som efter nära fyra
års vistande å Wadstena hospital derifrån utskrefs den 18 sistlidne Augusti såsom
obotad, fortfarande lider af förryckthet med slöhet, samt är utan tvifvel att betrakta
såsom obotlig, och har Konsistorium, — då det af flera skäl mäste blifva mera eller
mindre ofördelaktigt för läroverket, att en lärare tjenst sålunda under en följd af år
Bih. till R, St, Prof, 1859 & 1860. 1 Sami 1 A/d. 2 Band. 5 Haft, 1
Konc/L Maj:ts Nåd. Proposition N:c 76.
bestrides af vikarie, och (lii något annat läkarebetyg, sorn i bestämdare ord än detna
företedda, förklarar Adjunkten Rosells sinnes-sjukdom obotl g, icke någonsin lärer
kunna utfärdas, — i underdånighet hemställt, om icke Kongl. Majit skulle finna för godt
att till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om Rosells uppförande på allmänna
Indragnings-staten till åtnjutande af en pension af 750 Riksdaler Riksmynt ärligen,
eller tre ijerdedelar af den lön, som efter sednast beviljade löneförhöjning yngste lärare
vid elementar-iäroverk nu innehafva.
Hvad sålunda förekommit har Kongl. Majit tagit i nådigt öfvervägande, och
vill,'— med afseende å de äsigter Rikets Ständer i likartade fall förut uttalat, samt
dä så väl billigheten fordrar, att den af sjukdom hemsökte må kunna äfven före
uppnådd pensions-ålder erhålla afsked med bibehållande af någon del af sina löneinkomster.
som ock för det allmänna är af vigt att icke tjenster under en alltför
läng och obestämd tid endast af vikarier bestridas, — härmedelst föreslå Rikets Ständer,
att Adjunkten Rosell mätte, sedan han på grund af vederbörande målsmans
derom gjorda ansökan, från sin nu innehafvande befattning såsom lärare vid Skara
högre elementar-iäroverk erhållit afsked, ä allmänna Indragnings-staten uppföras
till erhållande under sin återstående lifstid af en årlig pension, motsvarande tre
fjerdedelar af den lön, yngste lärare vid rikets elementar-iäroverk nu innehafva, eller
750 Riksdaler, att utgå frän och med månaden näst efter den. uti hvilken afsked
varder Rosell meddeladt.
De till ärendet hörande handlingar skola hållas Rikets Ständers vederbörande
Utskott tillhanda; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med al! Kongl,
nåd och ynnest jstädse välbevågen. Datum ut supra.
(i A K L.
Henning Hamilton.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
Utdrag af Protokollet öfver Eckksiastik-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet, på Stockholms Slott den 30 December
1859.
N ärvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Departements-chefen, Stats-rådet Herr Grefve Hamilton föredrog i underdånighet:
Skaia
Domkapitels underdåniga skrifvelse den 14 innevarande månad, nied anhållan,
det Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer göra nådig framställning derom,
att Adjunkten vid högre elementar-läroverket i Skara, Magister J. Rosell, hvilken,
till följd af sinnes-sjukdom, en längre tid varit oförmögen att sin lärare-tjenst bestrida
och, enligt läkarebetyg, utan tvifvel vore att betrakta såsom obotlig, mätte
å allmänna Indragnings-staten uppföras.
Departements-chefen. som i underdånighet hemställde, att Kongl. Majit täcktes
denna Domkapitlets anhållan bifalla, uppläste ett försåg till nådig proposition i
ämnet: Och behagade Kongl. Majit pä Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan, i nåder
gilla detta förslag, sådant det finnes protokollet bi
lagdt,
och belallde att nådig proposition i enlighet
dermed skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
F. A. Dahlgren.
4
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse J4i 77.
. V"
Ank. till Exp.-Utsk. deri 5 Jan. 1860, kl. 6 e. m.
fio n t/ l. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer med öfverlemnande af uppgifter rörande.
de af kommuner och ens/edda personer till lärare vid
rikets elemmtar-läroverk gjorda donationer: Gifven Stockholms
Slott den 50 December 1859.
Sedan Kongl Majit, ined anledning af Rikets Ständers uti skrifvelse den 25
februari nästlidet^ år gjorda hemställning, anbefallt vederbörande att inkomma med
upplysningar angående de utaf kommuner och enskilde personer till rikets elementar-läroverk
gjorda donationer och vilkoren. hvarunder de meddelats: har Kongl.
Majit efter det dylika upplysningar inkommit, låtit inom den i Ecklesiastik-departementet
bildade afdelning för handläggning af ärender rörande allmänna uppfostran
och undervisningen, verkställa den utredning af ämnet, hvartill berörde upplysningar
kunnat gifva anledning, samt vili samma utredning i hvad den rörer de till
lärare vid elementar-läroverken gifna donationer härmedelst till Rikets Ständers kännedom
meddela.
fT'"': Kongl. Majit förblif ver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
€ A R L
Henning Hamilton.
Kongl. Mgj:U: Nåd. Skrifvelse .As 77.
5
rörande de af kommuner eller enskilda personer till förmån för lärare vid elementarläroverken
gjorda donationer.
Sådane donationer finnas vid .'36 elementar-läroverk. nemligen:
t norn Upsala stift:
Iso högre eieiueiitar-läroyerket i Gelle.
I lönerna för Rektor och en af Adjunkterna är, enligt gällande stat. inheräknad
”afkomst af statsjord”, uppgående för den förre till Fyratio Riksdaler Riksmynt
och för den sednare till Tjngutrc Riksdaler Sjutton öre. Dessa af staden utgående
lönebidrag lära emellertid endast grunda sig på en äldre plägsed, som utan att vara
genom någon författning ordnad och fastställd, iakttagits vid dispositionen af den
till Gelle stad donerade jord, att nemligen utdela den i smärre lotter bland borgerskapet
och i staden boende tjenstemän till begagnande på lifstid. Till följd häraf
hafva sådana jordlotter varit sedan urminnes tid anslagna åt Rektor och Konrektor
vid stadens trivial- eller sedermera s. k. högre lärdoms-skola. Nuvarande
Rektor har för de honom sålunda tillkommande tvenne tunnland statsjord i stället
af stadens kassa uppburit en ärlig ersättning med Fyratio Riksdaler Riksmynt; men
Konrektor har åtnjutit sin jordlott, vid pass 1| tunnland, in natura, hvadan ofvannämnda
belopp, Tjugutre Riksdaler Sjutton öre, är beräknadt efter fyra procent ä
taxeringsvärdet. Genom ett af Gefle stads borgerskap fattadt beslut, hvaröfver underdåniga
besvär blifvit anförde, men af Kongl. Maj:t ogillade, kommer förberörde
utdelning af stadens donations-jord bland borgerskapet att upphöra med 1860 års
utgång. Vid nyligen inträffade ledigheter af Lands-sekreterare- och Lands-kamererare-beställningarne
hafva dessas jordlotter blifvit till staden indragne utan ersättning;
och det förmodas, att när nuvarande Rektorn äfvensom den Adjunkt, ä hvars
lön stadsjord är anslagen, afgå från sina befattningar, fråga kommer att väckas, om
dessa tjenstemän eg a någon bättre rätt, än de nyssnämnde, att bibehållas vid sina
jordlotter eller den ersättning, som i stället utgår af stadens kassa.
2:o lägre elementar-liiroverket i Norrtelje.
Ar 1833 den 25 Juni testamenterade Handlanden J. N. Billborg till ”skolinrättningen
i Norrtelje stad” 6,666 Riksdaler 32 skillingar Banko med föreskrift
att räntan deraf skulle användas ”till aflöning för en särskild skollärare och öfriga
inrättningens utgifter.”
Vidare erhöll skolan genom gåfvobref den 31 Juli 1835 af framlidne Advokat-liskalen
J. P. Almgrens efterlemnade enka, A. E. Billborg, en gård med tomt,
(vänne åkerlotter om ett halft tunnland hvardera, samt tvänne ängslotter, hvilka
6
Kongl. Maj:U Nåd. Skrifvelse Ns 77.
lägenheters afkomst jemväl skulle användas »till aflöning af en särskild lärare och
öfrige inrättningens utgifter.”
Af nämnde donationer har tili läraren vid f. d. stads-pedagogien årligen utgått
Fyrahundra Riksdaler Riksgälds-sedlar. Båda fonderna hade vid sednaste bokslut
ett kapitalbelopp af 13.263 Riksdaler 59 öre, och afkomsten under nästförflutne
räkenskapsår utgjorde Sexhundratretio Riksdaler Tjugofem öre.
Dessutom eger skolkassan sedan år 1810 ett kapital af Etthundra Riksdaler
Riksmynt, skänkt af Handlanden E. Grönstedt, med föreskrift att ärliga
räntan skall »tillfalla den som skolmästare-sysslan i staden förrättar, tili förbättring
i dess knappa lön.”
Enligt Kongl. Brefvet den 29 sistiidne April har det nya elementar-läroverket
i Norrtelje frän och med höstterminen innevarande är trädt i verksamhet, samt
läraren vid stads-pedagogien, hvilken från samma tid upphört, erhållit lärarebefattning
vid elementar-läroverket mot åtnjutande af den för kollega ä stat uppförda
lön, Ett tusen Riksdaler Riksmynt, hvari likväl ofvanstående donations-medel äro
inberäknade, men icke de Tvåhundra Riksdaler nämnde mynt, hvilka staden å sockenstämma
den 8 April 1838 utföst sig att såsom ersättning för presterlig tjenstgöring
till bemälde lärare utbetala.
Inom fjittköpintj.* stift:
högre elementar-läroverket i Linköping.
”För att på något sätt afhjelpa bristen på tillfälle för ungdomen att erhålla,
”undervisning i de lefvande språken, kameralverket, bokhålleri, handelsböckers och
”korrespondensers förande, geografi m. m.” skänktes den 10 September 1802 af
Kamererare!! Mårten Meurling ett kapital af Ett tusen Riksdaler Riksgälds-sedlar.
”att användas till inrättande af en s. k. schola popularis i Linköping”. Sedan fonden
ökats till Fem tusen Riksdaler Banko, anslogs genom Kongl. Brefvet den 23 Februari
1842 Tvåhundrafyratio Riksdaler Banko af räntan till lönebidrag ät tredje apoiogisten
vid Linköpings skola. Enligt nu gällande stat ingå dessa Tvåhundrafyratio Riksdaler
i frenne adjunkt-löner vid högre elementar-läroverket i nämnde stad. Fonden
utgjorde vid sednaste bokslut Tiotusen Fyrahundra Riksdaler Riksmynt, och lemnade
under nästförflutne räkenskaps-är en afkastning af Fyrahundrafem Riksdaler samma
mynt.
4;o högre elementar-läroverket i Norrköping.
Genom testamente af den 9 December 1790 förordnade Grosshandlanden i
Stockholm O. M. Nyström, att, sedan vissa dispositioner af tillgängarne i hans efterlenmade
bo utgått, skulle r'B:del af återstoden tillfalla ”Norrköpings storskola”, och
räntan deraf utdelas ”till fattige i skolan”. Ursprungliga beloppet af det sålunda
donerade kapitalet har icke kunnat utrönas: men en i läroverkets arkiv förvarad
handling upplyser, att fonden den 15 Februari 1797 uppgick till femtusen tvåhundra
Riksdaler Species. Icke långt derefter lärer den hafva utgjort Sextusen Tvåhundratrctio
Riksdaler En skilling Banko, hvartill, enligt Kyrkorådets protokoll för den 16
Mars 1850, ytterligare lades ett besparadt kapital af Etthundratre Riksdaler Femton
skillingar samma mynt. så att besagde fond numera utgör Sextusen Trehundra Tre tiotre
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse NI 77.
Riksdaler sexton skiilingar Banko, utom En Riksdaler Tolf skill ingar Ett runstycke
samma mynt, som alltsedan 1840 balancerats från år till är i läroverkets räkenskaper.
Betr,äflande användningen af den å kapitalet fallande räntan uppgifver ofvannämnde
handling, att samma ränta vid den tidjen utgick dels med Etthundratjugo
Riksdaler till tolf stipendier, nemligen fem å Atta Riksdaler, fyra ä Tio Riksdaler,
och tre å Tretton Riksdaler Sexton skiilingar, dels till arfvoden vid privatundervisning
i tyska, franska och engelska språken, i naturalhistoria, musik, dans. ritning,
skrifning och bokhålleri, med en lika summa eller Etthundratjugu Riksdaler, dels
till premier och lärobocker åt nämnde privatister med Tretio Riksdaler, dels slutligen
till premier åt läroverkets lärjungar i allmänhet med Sjutio Riksdaler, allt
Riksgälds-sedlar. Men då sedermera den 12 Februari 1812 Kongl. Maj:t biföll
kyrkorådets underdåniga anhållan att till inrättande af en högre apologistklass
lii använda Trehundra Riksdaler Riksgälds-sedlar al omförmälde räntemedei, upphörde
utbetalningen af arfvoden för ali annan privatundervisning än den i violinspelning
och ritning, hvartill ännu utgå tillsammans Etthundrafemtio Riksdaler Riksmynt
ärligen, äfvensom anslaget till premier och böcker indrogs. Räntan ä Nyströmska
donationen användes alltså för närvarande på det sätt, att Etthundrafemtio
Riksdaler dela mellan lärarne i violinspelning och ritning, Etthundratjugu Riksdaler
utgå till tolf stipendier af ofvan angifne belopp, samt Trehundra Riksdaler till
en af läroverkets Kolleger, i hvars å stat uppförda lön de äro inberäknade.
År 1803 den 12 April testamenterade dåvarande Rektorn J. Thilander till
Norrköpings stads trivialskolefond Ett Tusen Riksdaler Riksgälds-sedlar, med föreskrift
att årliga räntan skulle ”delas lika mellan Docenterne i 3:dje och 2:dra lä"
seklasserna; så att de få hvardera Tretio Riksdaler nämnde mynt årligen.” Dessa
donationsmedel utbetalas fortfarande till tvänne Kolleger vid Norrköpings elementar-läroverk.
hvilkas af tatsrnedel utgående löner äro med motsvarande belopp
minskade.
Dessutom har stadens kassa tili hvardera af de tvänne äldre kollegalönerna
lemnat bidrag med Sextiosex Riksdaler Tretiotvå skiilingar Riksgälds-sedlar, och till
f. d. apologistens lön med Etthundratretiosju Riksdaler Tjugufyra skiilingar samma
mynt. Af dessa lönebidrag synes likväl endast det tredje böra betraktas såsom
donation, emedan de tvenne förstnämnde jemlikt Kongl. Resolutionen den 7 April
1856 biefvo staden älagde såsom ersättning för upphörandet af den besvärliga, sä
kallade socknegängen.
öro högre elemeutar-Iäroverket i Westervik.
Staden har frivilligt åtagit sig att årligen öka skolans tillgångar med tjugu
tunnor spanmål till lärames aflöning. Någon vidare upplysning har härom icke
vunnits, än att berörde åtagande, som omförmäles i Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelseresolution
å ett af Domkapitlet i Linköping uppgjordt förslag till förändrad
organisation af Westerviks skola, skett före elen 12 Februari 1812, då högstberörde
resolution utfärdades.
6:o lägre elemeutar-Iäroverket i Wimmerby.
1 Rektors-lönen ingår afkomsten af en åker om högst en half tunnas utsäde
äfvensom af en beteshage, en kålgårdstäppa och ett äng-stycke, hvilken afkomst,
beräknad efter medium för de sednaste tio åren, uppgifves hafva utgjort, för åkern
Femton Riksdaler, för hagen Tretio Riksdaler, för kålgården Sex Riksdaler och för
8
Kongl. May.ts Nåd. Skrifvelse Ni 77.
ängen Fyra Riksdaler. Behållningen elter afdrag af kostnaden för egornas Ofredande,
anses kunna uppskattas till Femtio Riksdaler ärligen. Huru Rektor kommit
i besittning af nämnda egor, om genom donation af enskilde eller af staden,
har, i saknad af donations-handlingar, icke med visshet kunnat utrönas. Det sednare
är likväl sannolikast, enär bland skolans äldre handlingar äfven befinnes en
ansökning af Rektor, daterad den 31 Mars 1722, hvari han hos Magistraten anhåller
att i stället för en ödelagd och sandig åkerlycka vid vestra tullen bekomma en
bättre, hvarpå resolverats, ”att en dylik skulle erhållas, endast lian sjelf genom
”Borgerskapets undersökning kunde utvisa , hvarest någon fördelaktig mark befun”nes,
som vore duglig till någon god åkerlyckas uppodlande.” Den åker, som nu
af Rektor disponeras, är också belägen något utom stadens norra sida.
Besagde jordegor äro icke lagde i öretal och draga ingen skatt till Kongl.
Majit och Kronan; men till stadskassan erlägger Rektor för deni, såsom egoskatt,
en ärlig afgift, som för närvarande utgör En Riksdaler Fyratio öre. Årliga åtkomsten
af såväl jordegorna som Rektors boställsrum äro i dennes ordinarie lön inberäknade
med ett belopp af Etthundra Fyratio Riksdaler Riksmynt.
7:o lägre eleuientar-läroverket i Söderkoping.
Utom den i stadens grannskap belägna så kallade rektorsjorden, sorn förmodas
vara en donation af stadsförsamlingen och hvaraf årliga a thomsten, uppskattad
till Tio Riksdaler Tretiotvä skil lingar Elfva runstycken Banko, sedan år 1847 ingått
i lönen för Bektor vid Westerviks elementar-läroverk, ända tills densamma, jemlikt
Kongl. Brefvet den 18 Mars innevarande år. anvisades såsom lönebidrag åt Rektor
vid Söderköpings skola, eger sistnämnde läroverk tvänne till aflöning förlärare bestämda
donationer, båda gifna af Häradshöfdingen Forseman.
Den första, ursprungligen Sextusen daler kopparmynt eller Trehundratretiotre
Riksdaler sexton skillingar Banko, skänktes år 1793, med föreskrift att halfva räntan,
Tio Riksdaler, skulle tillfalla, ”tertius eller infimus collega,” mot skyldighet för
denne att hvarje onsdags- och lördags-eftermiddag undervisa skolungdomen i botanik.
Den andra hälften af räntan skulle delas i frenne lika delar, sä att hvar och
en af skolans klasser, som den tiden voro tre, men snart derefter ökades till fyra
erhölie Tre B iksdaler Sexton skillingar till täilings- och belönings-penningar förde,
lärjungar, som visat största flit och gjort de bästa framsteg. Förenämnde undervisning
i botanik har frän och med höstterminen 1837 till och med vårterminen
1856 varit helt och hållet inställd, emedan skolan endast haft en lärare utom rektorn.
Denne lärare, som sedan höstterminen 1856 enligt förordnande skött den i
testamentet påbjudna undervisningen, har likväl, med afseende å det ringa arfvode!
af högst Tolf Riksdaler Riksmynt årligen, numera afsagt sig detta uppdrag. I enlighet
med testators uttryckta önskan hafva berörde donationsmedel icke inberäknats
bland elementarläroverkets lönetillgångar.
Den andra donationen består af frälseutjorden Thylcetorp och frälseqvarnen
Byqvarn, hvilka är 1795 anslogos ”till inrättande af ett nytt kollegat vid Söderköpings
skola,” för att bereda ungdomen tillfälle att erhålla undervisning i skrif- och
räknekonsten, ”äfvensom i de mest nödvändiga lefvande europeiska språk, tyskan,
”franskan och engelskan, samt. om tiden sådant medgåfve, i de första grunderna af
”kemien.” Förmedelst denna donation erhöll skolan år 1809 en ijerde lärare, men
genom Kongl. Brefvet den 1 November 1839 förordnades att den förutvarande lär
doms-skolan
-
Kongl. Maf.ts Nåd. Skrifvelse NI 77.
9
doms-skolan skulle förvandlas till apologisti med rektor och en lärare samt kantor.
Emellertid har endast afkomsten af Thyketorps utjord, för närvarande utgående med
aderton tunnor spannmål och med Tvähundratjugosex Riksdaler Åttatio öre, inberäknad
i lönen för en lärare vid Söderköpings skola, blifvit af statsverket disponerad.
Genom besparade arrenden för frälseqvarnen har bildats en kassa, hvarmed
det år 1809 färdigblifna och endast för den såkallade Forsemanska klassen bestämda
lärohuset underhållits. Sedan ny skolhusbyggnad befunnits nödvändig, har nämnde
kassas behållning, hvilken vid 1858 års slut uppgick till Tvåtusen Sjuhundra Åttatio
t re Riksdaler Sjutiotvå öre, äfvensom afkomsten af frälseqvarnen till och med
år 1862, jemlikt Kongl. Brefvet den 16 Juni innevarande år. blifvit till Söderköpings
stad upplåten mot vilkor, att nytt ändamålsenligt skolhus blifver före början
af höstterminen 1861 uppförd! och inredt.
Inom SI kurtt .stift:
8:0 högre elementar-läroverket i Skara.
Modeist testamente den 29 Juli 1805 skänkte P. A. Morell dels Ett tusen
Riksdaler Riksgälds-sedlar, hvaraf räntan skulle* tillfalla ”verklige läraren uti 3:dje
”eller sä kallade öfversta klassen i Skara trivialskola”, hvaremot denne skulle vara
förpligtad ”att öfver de fattigare i klassen samt deras uppförande och studier hafva
”särskildt och flitigt inseende”; och dels räntan af ett lika belopp att användas till
löne-förbättring åt en Director cantor et inusices, med vilkor att ”till denna syssla
”ingen finge antagas, som icke Vöre af Westgötha nation, och egde ej mindre grundliga
studier än skicklighet att efter tidens smak undervisa ungdomen uti såväl instrumental-
som vokal-musik”; men att, derest direktors-sysslan korinne att bort”gifvas
utan afseende på nation, skicklighet och studier, samt förenas med organist”tjernsten
vid Domkyrkan, ifrågavarande ränta skulle läggas till den i Upsala studerande
Westgötha nations fattigkassa.” Afkomsten af förstnämnde kapital är enligt
fällande stat med Femtiosju Riksdaler inberäknad i lönen för en Adjunkt vid Skara
elementar-läroverk; men den till Director musices vilkorligt anslagna ränta utgår
för närvarande liksom förut till Westgötha nation vid Upsala universitet.
9 to lägre elementar-läroverket i finnestad.
Om den till detta läroverk af Rådmannen M. Sederholm genom testamente
af den 5 Mars 1794 gjorde donation har ingen annan upplysning kunnat vinnas,
än att kapitalet för närvarande utgör Etthundra Sextiosex Riksdaler Sextiosju öre och
att årliga räntan deraf, Tio Riksdaler Riksmynt, är anslagen till andre Kollegan vid
skolan, hvilken lärares af statsverket utgående lön är med samma belopp minskad.
10:o lägre elementar-läroverket i Borås.
Vid sockenstämma med Borås stads-församling den 6 December 1827 beslutades
att, som frän äldre tider lärarne vid stads-skolan genom kringgående i husen
uppsamlat sin lön af stadens invånare, men sådant befunnits medföra ömsesidig
olägenhet, lärarne skulle hädanefter ega att årligen af stadens medel uppbära i ett
' Bih. till R. St Prat. 1850 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 5 Haft. 2
10
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse J\l 7 7.
för allt Tvåhundra Riksdaler Riksgälds-sedlar hvardera, eller tillsammans Fyrahundra
Riksdaler samina mynt. Dessa belopp äro enligt gällande stat inberäknade i tv änne
lärares löner.
i 1 :o lägre elemeutar-läroverket i Alingsas.
Genom testamente af den 2 Maj 1783 förordnade S. O. Lendahl, att afkomsten
af vissa honom tillhörande fastigheter skulle användas till fem ”fattige och
”värnlöse borgare- eller handtverksmäns barns underhåll” vid skolan, samt att boets
öfrige tillhörigheter skulle delas i tio lika lotter, och räntan af en sådan lott tillfalla
förenämnde skolbarn, samt räntan af en annan användas ”till hjelp att vid
skolan underhålla en ständig Kollega.” Af denna donation åtnjuter för närvarande
en Kollega vid Alingsås’ skola Etthundrasjutton Riksdaler Femtio öre. hvilka i den
för honom ä stat uppförda lönen äro inberäknade.
Derjemte erhöll läroverket den 2 Juni 1813, genom gåfvobref af dåvarande
Rektorn B. Knös. en gård med derå befintliga åbyggnader, sorn af gifvaren anslogs
till embetsgård ”för dä varande och blifvande Kolleger vid Alingsås’ skola."
12io lägre elementarläroverket i Lidköping.
.Skolan eger en äldre donation, den Liedrotska, om hvilken inga andra upplysningar
kunnat erhållas, än att kapitalet uppgår till Femhundra Riksdaler Riksmynt,
hvaraf årliga räntan fördelas lika mellan Rektor och Kollega, utan att verka
minskning i nämnde lärares af statsmedel utgående löner.
Inom. Strengnäs stift.
13:o högre elemeutar-läroverket i Strengnäs.
År 1622 den 9 September testamenterade Biskop Paulinus Gothus, förutom
ett kapital af ett tusen Riksdaler, tvänne i Eldsunds by af Åkers härad och Strengnäs
socken belägna hemman, det ena till kyrkoherden i Strengnäs och det andra
tili ”scholemästaren” derstädes, hvilket testamente bekräftades af enkedrottning
Christina samma dag och af konung Gustaf II Adolf den 3 Juni 1626. Sedermera,
år 1637, ändrade testator, då erkebiskop, sitt förordnande, och anslog såväl nämnde
hemman som kapitalet till den studerande ungdomens hjelp och understöd vid Upsala
universitet; men det första testamentet, som redan förut vunnit Kongl, stadfästelse,
blef gällande genom Kongl. Reduktions-kollegii resolution den 7 Juli 1683,
och Kongl. Maj:ts Reduktions-deputations resolution den 24 November 1698. Det
till ”scholemästaren” anslagna hemman disponeras enligt nu gällande stat af f. d. Rektor
vid Strengnäs lärdoms- och apologistskola, i hvars lön årliga afkomsten deraf,
upptagen till Etthundra Åttatioen Riksdaler Tjugu öre, är inberäknad.
Sedan förbemälde Biskop af Konung Gustaf II Adolph den 29 Mars 1629
utverkat tillstånd att få bebygga en tomt, som ansågs tillhöra Strengnäs gymnasium,
erhöll han år 1645 af Drottning Christina everldelig besittningsrätt ä nämnde tomt.
Efter 1720 väckte Konsistorium anspråk pä tomten, såsom redan 1626 tillhörande
gymnasium, och rättegång fördes derom med arfvingarne, tills dessa omkring 1736
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse .M 77,
11
skänkte såväl tomten sorn det derå befintliga stenhus till gymnasium. Sedan 1808
är nämnde gärd. jemlikt Kongl. Brefvet den 5 Februari, anslagen till boställe för
tvänne Lektorer.
Enligt testamente al Hauptmannen ./. von Westphal den 1 Februari, 1710 och
Friherrinnan Fleetwood den 15 Maj 1745, skulle räntan af säteriet Lida i Akers socken
af Nyköpings län, utgörande Sexhundra daler kopparmynt årligen, utgå med
ena hälften till hospitalet i Strengnäs och med den andra till lärare vid Strengnäs,
läroverk, nemligen enligt det förra testamentet ”till dem, som äro fattige och undervisa
ungdomen i schola och gymnasio”, och enligt det sednare ”till lektorerna
”eller dem, sorn vid gymnasium informera fattiga'barn.” Genom Serafimer-ordensgillcts
utslag den 24 December 1805 bestämdes, efter vederbörande hospital-föreståndares
och Strengnäs’ Consistorii hörande, att besagde ränta borde frän och med
1804 beräknas till Trctiotre Riksdaler Sexton skilJingar Banko för det redan dä
från Strengnäs till Nyköping förlagda hospitalet, och med samma summa utgå till
Lektorerna i Strengnäs. Fpr närvarande åtnjuta sex Lektorer vid berörde läroverk
af dessa donationsmedel Atta Riksdaler Tretiotre öre hvardera, hvilka belopp äro
i deras ordinarie löner inberäknade.
”Till vetenskapernas utvidgande, tili liera näringsfång och bättre utkomst
”för ungdom af Strengnäs stift” testamenterade Biskop J. Serenius den 6 December
1775 ett kapital af Fyratiofem tusen daler kopparmynt, af hvars årliga ränta Ett
tusen tvåhundra daler skulle användas till aflöning och 000 daler till hyres-ersättning
för en särskild Lektor i naturalhistorien vid Strengnäs gymnasium. Den 30
November 1840 beviljade Kongl. Majit, uppå derom gjord ansökning, att nyssnämnde
lönebelopp finge af Seren i an ska medlen ökas till Tvåhundra Riksdaler Banko, hvilken
summa bemälde Lektor, som från och med är 1858 åtnjuter lika löneförmåner
med öfrige Lektorer, ännu uppbär såsom en del af sin ä stat uppförda lön.
Genom nyssnämnde testamente donerades äfven till yngste Lektorn vid bemälde
gymnasium, såsom ersättning för inträffad minskning i dennes lön, en summa
af Trehundra daler kopparmynt. Denna ersättning benämndes ”emolumentum Serenianuin”,
och anslogs sedermera, efter det ett motsvarande belopp blifvit för sagde
ändamål af statsmedel anvisadt, genom Kongl. Brefvet den 2 Augusti 1854 till underhåll
för Gymnasii naturalie-sainlingar.
14:o högre elementar-läroverket i Örebro.
Ar 1631 den 25 November skänkte Biskop Johannes Budbeckius i Westerås
ett skattehemman, benämnd! Eskog till Örebro skola, på det ”skolemästaren dersammastädes,
som hemmanet nyttja och dess utlagor uppbära skall, desto flitigare
”sitt ombetrodde kall och embete med ungdomens undervisande mätte kunna uträtta
och förestå.” Afkomsten af berörde hemman, upptagen till Etthundratjugu
Riksdaler Riksmynt, utgör enligt stat en del af ordinarie rektorslönen.
Af Fru A. C. Bobsahm har skolan erhållit tvenne donationer, nemligen dels
genom gåfvobref den 24 April 1770 ett kapital af Sextusen daler kopparmynt, med
föreskrift, att räntan af Ett tusen daler skulle användas till tvänne stipendier, samt
räntan af Femtusen daler ”tilldelas de uti lista, 2:dra och 3:dje klasserna varande
”collega, som hafva minsta indelningen”, med Etthundra daler till hvardera, ”såsom
”någon tillökning i deras knappa löner, och uppmuntran, att de må med sa myc”ket
större sorgfällighet, ömhet och nit vårda och undervisa sina disciplar;” och
dels genom testamente af den 11 December 1772 en tredjedel af hennes, efter vissa
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrif'veise .M 77.
föreskrifna utbetalningar, återstående qvarlåtenskap, hvilken gäfva jemväl skulle
användas till någon förbättring uti lönen för kollegerna uti Irsta, 2:dra och 3:dje
klasserna. Nämnde tredjedel uppgick till Tretiotre Riksdaler Sexton skillingar
Banko, hvilket belopp sedermera förblifvit oförändradt.
En af Rådmannen Öman i Örebro, ovisst när, till kollegerna derstädes, skänkt
gård blef, emedan de ej kunde underhålla densamma, med vederbörandes bifall å
auktion försåld för Etthundra Sextiosex Riksdaler Tretiotvä skillingar Banko.
Räntan å såväl denna summa, som å de af Fru Robsahm donerade kapitalen Femtusen
daler (Tvåhundra Sjutiosju Riksdaler Tretiosju skillingar Fyra runstycken
Banko) och Tretiotre Riksdaler Sexton, skillingar Banko, utgör, efter fem och sju
tiondedels procent, Fyratio Riksdaler Attatiofyra öre, och är i nuvarande stat inberäknad
i tre Lektorslöner med Tolf Riksdaler Sjutio öre för hvardera, eller tillsammans
Tretioåtta Riksdaler Tio öre. Skilnaden mellan det belopp staten upptager
och det verkliga räntebeloppet anses härröra deraf, att de Robsahmska sti—
pendiemedlen blifvit för högt beräknade.
Slutligen har, osäkert när, af Olof Månsson i Rösavi till Kantor vid Orebro
skola blifvit doneradt ett kapital af Femtiofem Riksdaler Tjugusex skillingar Atta
runstycken, sorn genom år 1792 skedd förvandling från Banko koni att utgöra Sextioen
Riksdaler Fem skillingar Fyra runstycken Riksgälds-sedlar. Årliga räntan utgör
Tre Riksdaler Fyratioåtta öre och är inberäknad i det för Läraren i musik och sång
vid omförmälde läroverk å stat uppförde arfvode.
15:o lägre elemeutar-läroverket i Askersund.
Med ett af enskilde personer gjordt sammanskott, uppgående till ett belopp
af Sjutusen Trehundrasexton Riksdaler Tretiotvä skillingar Banko, stiftades är
1812 i nämnde stad en skol-inrättning, som ställdes under särskild Direktion och
e,rhöll i början tvänne, men efter föreningen med stadens pedagogi trenne lärare.
Är 1839 ingick Direktionen till Kongl. Maj.t med en underdånig ansökning, att
skolan måtte upptagas å elementar-läroverkens stat med tre eller åtminstone två
Lärare jemte Kantor, hvaremot Direktionen förklarade sig villig att till stiftets allmänna
läroverks-styrelse öfverlemna ej mindre ett kapital af Femtusen Riksdaler
Banko, än äfven stadspedagogens lön med derå gjorda besparingar, samt dessutom
tvenne stenhus i Askersund. Räntan af omförmälde Femtusen Riksdaler, äfvensom
den äldre pedagoglönen, äro enligt gällande stat bland Askersunds elementar-läroverks
lönetillgångar upptagne.
Inom Westervig stift
Kim högre elementarläroverket i Westerås.
Genom testamente af den 8 December 1762 anslog Assessoren J. Westman
Jacobsson räntan af Tjugutusen daler kopparmynt, att ”utgå till Adjunctus Gymnasii
”i Westerås såsom en viss och årlig tillökning i den lön, som han eljest efter stat
”åtnjuter.” Nämnde ränta utgör numera Åttatiotre Riksdaler Tretiotre öre Riksmynt
ärligen, och är inberäknad i lönen för en af läroverkets Adjunkter.
Kongl. Maj:ts Nåd-, Skrifvelse Ali 77.
13
Derjemte har. enligt Westerås Konsistor» protokoll för (len 26 Juli 1809,
Professoren, Lektor P. Strangh, donerat ett kapital af Etthundra Riksdaler Banko
tued föreskrift, att årliga räntan skall användas ”till löneförbättring ät Kongl. Gymnasii
bibliothekarie”. Detta räntebelopp, utgörande årligen Sju Riksdaler Femtio
öre, är för närvarande inbegripet i det ät omförmälde Bibliothekarie af statsmedel
anslagna arfvode.
17:0 högre eleiuentar-läroverket 1 Fahlun.
Till förman för lärare vid detta läroverk äro följande donationer gjorda, nemligen:
1 :o af Hospitals-predikanten A. E. Eldsberg, örn hvilken donation inga andra
upplysningar blifvit meddelade, än att kapitalet utgör Femhundra Åttatiotre Riksdaler
Sexton skil lingar Banko, och att testator anslagit ärliga räntan till tre Kolleger
och apologisten vid Fahlu skola, i hvilkas ordinarie löner den är inberäknad
med Tretton Riksdaler tolf öre för hvardera.
2:o af Prosten C. Ihrman, sorn den 21 Mårs 1810 testamenterade ett kapital
af Ett tusen Riksdaler Banko, hvaraf räntan, beräknad efter sex procent, skulle
tued två tredjedelar utdelas till fyra i Fahlu skola studerande ynglingar, och med
den återstående tredjedelen tillfalla ”respektive Kolleger uti Irsta, andra och 3 eije
”klasserna derstädes, såsom en liten uppmuntran vid vid deras trägna tjenstgöring."
Dessa donationsmedel, utgörande Trettio Riksdaler Riksmynt ärligen, ingå såsom
anvisad statstillgång i frenne adjunktslöner.
I Westerås Konsistor» under den 12 Maj 1858 till Kongl. Maj:t insända uppgifter
angående lönetillgångar för Fahlu elementar-läroverk. upptages äfven en afgift
af Bergslaget, belöpande sig till Åttatio Riksdaler Riksmynt, om hvilken afgift
ingen ing vidare blifvit upplyst, än att den lärer hafva tillkommit ”såsom en slags
godtgörelse för lärarnes besvär med de mångå grufarbetares söner, sorn dä funnos
”i skolan”, samt att Bergslaget, sedan lärarnes löner numera blifvit sä betydligt förhöjda,
beslutat att indraga densamma vid nuvarande innehafvares afgång. Nämnde
Åttatio Riksdaler äro jemväl såsom anvisad statstillgång inberäknade i aflöningen
för fyra adjunkter vid Fahlu elementar-läroverk.
18:o lägre elementar-lärorerket i Sala.
Till Sala stads kyrkokassa testamenterade Anna Eklöf den 26 Oktober 1815
ett kapital af Ett Tusen Trehundratretiotre Riksdaler Sexton skilligar Banko, hvaraf
halfva räntan eller Fyratio Riksdaler samma mynt skulle användas såsom bidrag
till hushyra för en Kollega vid stadens skola. Sedan läroverket är 1840 utvidgades
med ytterligare en lärare, hafva berörde räntemedel blifvit på båda Kollegerna
fördelade utan att verka minskning i deras af statsmedel utgående löner.
Dessutom utgår årligen af staden till Rektor dels tre tunnor nitton tvåtredjedels
kappar spannmål, och dels kontant Tjugufyra Riksdaler Tretioett öre, samt såsom
hyresmedel Tretio Riksdaler samma mynt, hvilket allt blifvit med Nittio Riksdaler
Fyratiofem öre inberäknadt i dea ä stat uppförda rektorslönen. Om tiden och
vilkoren för stadens åtagande i berörde hänseende, äfvensom beträffande donationen
af de planteringsjand. som Rektor och Kollegerna disponera, hafva inga upplysningar
lemnats.
14
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse .M 77.
In am Weocili Stift:
I9:g högre elementar-lärorerket i Wexiö.
Af Domprosten Doktor II. Sjögren donerades den 22 .Juli 1806 dels en sumn.
lil T/åtusen Riksdaler Riksgälds-sediar, hvaraf årliga räntan borde såsom löneförbättring
tilldelas de fyra Kollegerna i Wexiö och de tvenne, i Jönköping, och
sålunda fördelas, att hvar och en af de förre erhölle Femton Riksdaler och hvardera
af de sednare Tio Riksdaler, allt Banko; samt dels ett belopp af Sexhundra
Sextiosex Riksdaler Tretiotvä skillingar nämnde mynt till anskaffande af »nya och
'fria boningsrum för de fyra Kolleger och Apologister, i Wexiö genom uppförande
"af en öfvervåning på nya skolhuset”. Hela donations-fonden, benämnd den Sjö—
grenska apologist-fonden, utgör för närvarande ett kapital af Sextusen Riksdaler
Riksmynt, hvars årliga ränta Trehundra FvratiotvåRiksdaler Riksmynt, ingår iden
ordinarie lönen för en af Adjunkterne i Wexiö.
20:o högre elemeutar-läroverket i Jönköping.
1 tom nyss omförmälde donation, hvilken ursprungligen äfven afsåg Jönköpings
skola, torde här böra nämnas den sä kallade Wisingsö-fonden, stiftad omkring
medlet af 1000-talet af Riksdrotsct Pehr Brahe till inrättande af Wisingsborg^ skola.
Nämnde läroanstalts fastigheter utgjorde vid pass fyratio mantal, af hvilka, enligt
hvad Kammar-kollegii skrifvelse till Kanslers-gillet den 13 Oktober 1801) gifvervid
handen, de flesta viii reduktionen hemfallit kronan, men blifvit såsom Kongl, donation
vid skolan bibehållne; beträffande fem och trefjerdedels hemman hade icke
kunnat utrönas, huruvida de borde anses såsom Konglig eller enskild donation, och
blott i afseende ä ett enda vöre, enär samma hemman ännu är 1809 innehades
under Wisingsö skola såsom frälse, otvifvelaktig^ att det från förbemälde Riksdrots
och icke frän kronan tillkommit skolan. Genom Kongl. Brefvet den 4 September
1811 anslogs hela Wisingsö-fonden, med undantag ai tvänne hemman, att i förening
med Jönköpings skolefond, användas till utvidgande af läroverket i nämnde
stad, så att detsamma äfven kunde ”tjena till industri-skola, eller att lemna sådane
”ynglingar undervisning, hvilka ingå i handels- eller närings-ståndet”.
Inom Lunds Stift:
21 :o högre elrnientar-laroverket i Malmö.
Till lärare vid denna skola hafva följande donationer blifvit gjorda, nemligen:
af
Borgmästaren Sören Kristensen, den 28 Juni 1647, Trehundra Daler, och
af Mars Thomasen Böldick, den 10 November 1650, Etthundrafemtio Daler, af hvilka
belopp räntan skulle tilldelas skolans 3,ne öfverste Hörare;
Kongl. Maf.ts Nåd. Skrifvelse Nit 77.
15
af Per Bondesens enka Ingeborg, den 21 December 1649, Fyrahundra Daler,
samt af Anders Hansen Paaskes enka Anna Ottesdotter, den 10 Oktober 1650, Fyrahundra
Daler, hvaraf räntan borde utgå till skolans fyra Kolleger eller Hörare;
af Borgmästaren Peder Rasmusen, ovisst när, Fyrahundra Daler, deraf räntan
skulle tillfalla Hörarne vid latinska skolan:
af Bodel Koppsättares hustru, den 26 Januari 1678, Tvåhundra Daler, hvaraf
skolans hörare borde njuta räntan;
af Kyrkoherden Lars Nobelius, den 12 April 1754, Tvåhundra Daler, med
föreskrift, att räntan skulle utbetalas till Kollegerna vid 3:dje och 4:de klasserna;
samt af Magister J. C. Faxe, som den 1 Maj 1809 anslog årliga räntan af Sextiosex
Riksdaler Tretiotvå skillingar Banko till läraren i Irsta klassen.
Om dessa donationer har för öfrigt — enär sjelfva donations-handlingarne
ej stätt att finna — ingen vidare upplysning kunnat erhållas, än att de af ålder varit
förvaltade af Magistraten, „och att fonderna vid 1858 års bokslut utgjort tillsammans
Sexhundratolf Riksdaler Attatiofyra öre, hvaraf ärliga räntan enligt gammalt bruk
utbetalas med Tretiofyra Riksdaler Nittioett öre. Nämnde räntemedel äro i nu gällande
stat upptagne till Tretiofem Riksdaler Tretioctt öre, och inberäknade i fem
adjunktslöner.
Såsom lönebidrag för en af Adjunkterna äro jemväl i staten upptagne Sju
Riksdaler femtio öre, utgående af Malmö hospitalskassa, hvilken summa likväl Ilospitals-föreständaren,
pä grund af en frän Serafimer-ordens-gillet till Konungens
Befallningshafvande i Malmö under den 15 April 1829 afbiten skrifvelse, hvari utbetalningen
af berörde belopp medgifves endast tillsvidare och intilldess lärarnas
löner blifvit förbättrade, vägrat att numera erlägga,
Af stadens kassa utgår till Rektor och fem Adjunkter ett sainmanlagdt belopp
af Sjutton Riksdaler Femtiotvå öre, som är inbegripet i de å stat för nämnde
lärare uppförde löner. Rörande tiden och vil koren för detta åtagande från stadens
sida har ingen upplysning blifvit lemnad.
22:o högre elementar-läroverket i Christianstad,
Genom testamente, upprättad! i Juni månad 1835, förordnade ./. Dahl, att
räntan af hans odisponerade qvarlåtenskap skulle användas till inrättande af en ”med
"stadens lärdomsskola förenad läroklass i lefvande språken, hvarest af särskild lärare,
som kunde förordnas i den ordning och med den befordringsrätt, som för”fattningarne
angående lärare vid rikets undervisningsverk i allmänhet bestämma,
”sädane obemedlade stadens ynglingar, hvilka egna sig åt näringarne och förut förvärfva!
nödiga elementarkunskaper, kunde njuta fri undervisning i franska, tyska
”och engelska språken samt räknekonsten”; hvarjemte för den händelse, att besagde
”äntå skulle komma att lemna något öfverskott, testator förklarade sig önska, ”att
”äfven matematik, teckning och gymnastik måtte af medellöse lärjungar fritt få lännas”.
Den summa, som vid boets utredning tillföll stiftelsen, utgjorde omkring
Tjugufemtusen Riksdaler Banko, och hade vid 1858 års bokslut stigit till Tretiomotusen
Sjuhundra Sjuttiofem Riksdaler Sjutioåtta öre Riksmynt. Af intresset härå
16
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse JVJ 77.
utgå till aflöning tor hvardera af tvänne Adjunkter vid stadens elementar-läroverk
Sexhundra Riksdaler Riksmynt, som i deras ordinarie löner äro inberäknade.
På grund af Kongl. Majrts förnyade Nåd. allönings-stat för Christianstads
stads Magistrat samt öfrige tjenstemän och betjente den C Juli 1819, åtnjuter Rektor
af staden Tretiofyra Riksdaler 50 öre Riksmynt, med hvilket belopp den af
statsmedel utgående rektorslönen år minskad.
23:o hägre elcmentar-läroverkct i Carlskrona.
Skolan eger ett af Blekingska pr ester skalet och allmogen, ar 1731 till löneförbättring
för lärarne skänkt kapital, som ursprungligen utgjorde Åttatusen Femtiofyra
daler silfvermynt, men efter någon inträffad förskingring nedgick till omkring. Ett
tusen Sexhundratjugusju Riksdaler Riksmynt, deraf ärliga räntan utgår med Attatioen
Riksdaler Tretioen öre samma mynt: hvarjemte stadens Borgerskap år 1739
åtog sig att årligen till skolans lärare utbetala Tvåhundra daler silfvermynt, hvilken
afgift, numera utgörande Femtio Riksdaler Riksmynt, sedan nämnde tid fortfarande
utgått. Båda dessa inkomster äro såsom en påräknad stats-tiligäng upptagne
i Rektors och tvenne Adjunkters löner med Femtionio Riksdaler Åttatio ätta öre för
den förre, och Tretiofem Riksdaler Sjutiofyra öre för hvardera af de sednare.
21:o hägre eleiiientar-läroverket i Helsingborg.
Ar 1622 förärade Danska Riksrådet A. Bilde ”till den latinska skolans i Helsingborg
underhåll Femhundra Daler in Specie”, som till everldelig tid skulle innestå
i Rosendalils säteri. Genom Göta Hofrätts utslag är 1803 bestämdes, att nämnde
belopp skulle beräknas till Femhundra Riksdaler Riksgälds-sedlar. hvaraf räntan
sedermera utgått med Tretio Riksdaler årligen och tilldelats några af skolans lärare.
i hvilkas lön största delen deraf eller Tjuguätta Riksdaler Femtio öre äro enligt
gällande stat inberäknade.
25:o lägre elementar-läroverkct i Carlshamn.
Med anledning af lärarnes då för tiden svaga löner, utgörande utom kollekter
och de vanliga 'insamlingarne vid jultiden, för Rektor Tjugusex Riksdaler Tretiotvä
skillingar, för den ene af Kollegerna Tjugufem Riksdaler och för den andre
Tjugu Riksdaler, och då häraf blifvit en följd, att lärarne nödgats emot särskild
betalning meddela privat undervisning äfven pä de offentliga lärotimmarne, utfäste
sig stadens Borgerskap genom en med lärarne den 2 December 1812 ingången konvention,
sorn af Kongl. Maj:t stadfästades den 24 Mars 1813, att till lärarnes aflöning
bidraga med Femhundra Riksdaler Banko ärligen, hvilka från nämnde tid fortfarande
utgått och äro bland statens lönetillgängar för omförmälde elementar-läroverk
upptagne.
26:o lägre elemeutar-läroverket i Sölvesborg.
1 rektorslönen ingå jemte statsmedel Trehundra Riksdaler Riksmynt, hvilka
Sölvesborgs stad den 23 Mars 1841 åtog sig att. såvida en lägre apologistskola blef
ve
der
-
Kongl. Majit» Nåd. Skrifvelse JV$ 77.
17
ve derstädes inrättad, hvarom underdånig ansökning hade någon tid förut blifvit
hos Kongl. Majit gjord, till samma skola ärligen erlägga.
Inom Götheborg» Stift.
27: o högre eleuientar-läroyerket i (lötheborg.
År 1811 den 17 Maj testamenterade Rektor A. Collander ett kapital af Tretusen
Riksdaler Banko till löneförbättring för frenne Kolleger vid Götheborgs trivialskola,
hvilka skulle äga att emellan sig lika fördela den af kapitalet fallande
ärliga räntan.
Sedan Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 25 Oktober 1854 hos
Kongl. Maj:t anmält att, enär inberäknandet af nämnde donationsmedel i de af Staten
anslagna lönerna befunnits stridande mot testators uttryckliga föreskrift, Rikets
Ständer med anledning af hos dem gjord framställning anvisat ett mot omförmälde
räntemedel, efter bevillnings-afdrag, svarande belopp. Etthundrasjutioen Riksdaler,
att från och med början af dä instundande statsreglerings-period, såsom ersättning,
till Göteborgs eleinentar-läroverk årligen utgå, förordnade Kongl. Majit, den 16
November samma är, att merberörde räntemedel skulle vederbörande lärare tilldelas
utan att. ä deras i stat uppförda löner afräknas.
Af den Hvitfeltska stipendie-fonden, stiftad af fru Margaretha Hvitfelt medelst
testamente d. 22 Januari 1664, hvarigenom egendomarne Sundby och Åby med tillhörande
lägenheter anslogos till underhäll för studerande af Bohus läns landskap vid
Gymnasium i Götheborg, utgå enligt Kongl. Brefvet den 11 Oktober 1836 till läraren
i musik och sång vid högre elementar-läroverket i nämnde stad, Etthundrafemtio
Riksdaler Riksmynt, och till läraren i teckning Etthundra Tjugufem Riksdaler
samma mynt årligen, hvilka belopp afräknas å de för samma lärare å stat uppförde
arfvode».
28:o lägre eleiueiitar-läreverket 1 Marberg.
Till lärare vid detta läroverk hafva tvänne donationer blifvit gjorda, nemligen
:
l:o af Assessor en C. F. von Döbeln, som den 26 Mars 1762 skänkte ett kapital
af Trehundra Daler Silfvermynt, hvaraf årliga räntan skulle, ”efter bästa vett
”och samvete utdelas till skolans Docenter”. Kapitalet utgör nu Sjutiofem Riksdaler
Riksmynt, och räntan delas lika mellan Rektor och förste Kollega;
2:o af Rektor ./. Grimbergs enka, A. C. Strömner, hvilken, i öfverensstämmelse
med sin mans uttryckta vilja, den 2 Maj 1744 äfvenledes testamenterade ett
belopp af Trehundra Daler Silfvermynt med föreskrift, att årliga räntan skall tillfalla
skolans Rektor, derest han är af gifvarinnans eller Rektor Grimbergs slägt,
men i annat fall delas lika mellan Rektor och de torftigaste diseiplarne. Denna
ränta, sorn i början utgjorde Aderton Daler Silfvermynt, utgår nu med Tre Riksdaler
Sextio öre, hvaraf Rektor erhåller den ena hälften och lärjungarne den andra.
Derjemte har en af skolans lärare åtnjutit någon andel i den af Per Sevcrentson
och hans hustru den 24 Mars 1619 stiftade donation å Ett tusen »blanka
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 5 Haft. 3
18
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse JVS 77.
Riksdaler», hvaraf räntan enligt Testators föreskrift skulle med en tredjedel utgå
till medellösa lärjungar i Warbergs skola och med återstoden efter uppgifven fördelning
till de fattige i Warbergs stad samt i Walla och Slebs socknar, äfvensom
till sistnämnde sockens kyrka. Sedan kapitalet någon tid varit utlånadt, emottogos
i utbyte mot detsamma några frälsehemman, som sedermera äter utbyttes mot andra.
Afkastningen af dessa hemman har under olika är varit olika, men sedan den
stigit till öfver Nittio Riksdaler Silfvermynt, höjde Magistraten i Warberg, såsom
exsecutor af testamentet, skolans andel med Sexton Riksdaler, hvaraf lärjungarne
finge Tio och Kollega, ”i anseende till sina små löneinkomster”, Sex Riksdaler. I
1818 års räkenskaper är Kollegas andel upptagen till Tio Riksdaler: 1790 utgjorde
den En Riksdaler Tretiotvå skillingar Banko, och åren 1808—1812 En Riksdaler
k em skillingar Tyra runstycken samma mynt. Skolans inkomst hade från år 1785
till år 1813 icke uppgått till mera än Fem Riksdaler Banko jemte så kallad öfverränta
Två Riksdaler Tretiotvå skillingar Banko ärligen: men genom Kongl. Maj:ts
förlikningsdom af den 5 Oktober sistnämnde år mellan Serafimer-Ordens-gillet och
Konsistorium i Göteborg beträffande räntan af den Severentsonska donationen, bestämdes
skolans andel deri till fyra tunnor råg, fyra tunnor korn och fyra. tunnor
hafre, som lösas efter länets markegång, och hvaraf delar enligt mångårigt bruk,
men utan att något stöd derför står att finna i testamentet, tillfallit Kollega.
Nämnde donationsmedel äro med Tjugutvä Riksdaler Åttatioätta öre upptagne
bland statens lönetillgängar för Warbergs elementar-läroverk.
fnoni Cnlmur stift:
29:o högre elementar-lärorerket i Calmar.
Den 19 Mars 1787 öfverlemnade Exsecutorerna af Tullförvaltaren A. Ekmans
testamente till Calmar Konsistorium, af bemälde Tullförvaltares qvarlåtenskap, Etthundra
Riksdaler Species, för att användas ”såsom början till någon lön för Adanctus
Gymnasii” (som på den tiden var lönlös) ”hvilken eger handleda Gymnasii
ungdom uti den privata information, som af honom, äskas”. Kapitalet utgör
Etthundrafemtio Riksdaler Riksmynt, och årliga räntan, Åtta Riksdaler Femtiofem
öre, ingår såsom anvisad stats-tillgäng i en af läroverkets adjunktslöner.
inom Carlstnds stift:
30:o högre elementar-läroverket i Carlstad.
Sedan Bruksegaren C. F. Geijer genom gåfvobref den 12 Maj 1792 donerat
Ett tusen Sexhundra Sextiosex Riksdaler Tretiotvå skillingar Specie, med föreskrift,
^ att räntan deraf skulle tillfalla Gymnasii-adjunkten i Carlstad, mot skyldighet
för denne att två till fyra gånger i veckan åt såväl skolungdomen som äfven
personer utom skolan meddela undervisning i botanik, mineralogi, dietetik och veterinär-medicin,
ökade gifvaren den 29 Januari 1795 sin donation med ytterligare
Ett tusen Etthundraelfva Riksdaler fem skillingar fyra runstycken, samt förordnade
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse As 77.
jy
dervid, att med räntan af båda kapitalerna en särskild Lektor i ekonomi, physik
och naturalhistoria skulle aflönas, hvilket förordnande af Kongl. Maj:t stadfästades
den 10 September samma år. Den förste Lektor i berörde vetenskaper vid Carlstads
Gymnasium blef af donator sjelf utnämnd, och hade ända till år 1803 ingen
annan lön än afkastningen af den Geijerska donations-fonden. Men uppå af Domkapitlet
derom gjord ansökning, förordnade Kongl. Maj:t sistnämnde år, att samtlige
lektors-lönerna vid berörde Gymnasium skulle vara ambulatoriska och tillträdas
efter ålder i tjensten. Fonden egde vid sednaste bokslut ett kapital af Tre
tusen Femhundratjugusju Riksdaler Sjutioåtta öre, hvaraf räntan, Tvåhundraen
Riksdaler Nio öre, är enligt gällande stat inberäknad i den ordinarie lönen för en
af läroverkets Lektorer.
In omi ifemösttnds stift:
3l:o högre elementar-läroverket i Hernösand.
Genom testamente af A. B. Miller, den 12 Januari 1831, erhöll läroverket
till förbättrande af de lägre skollärarnes dä nog knappa löner, Femhundra Riksdaler
Banko, hvaraf räntan, Tretiosju Riksdaler Femtio öre, är såsom stats-tillgång
inberäknad i fyra adjunktslöner.
32:o högre elementar-läroverket i östersand.
Af J. W. Burman skänktes den 12 Mars 1838 till Frösö skola Tvåtusen
Riksdaler Banko, med föreskrift, att Rektor, i samråd med Inspektor och andra
för lärosätet intresserade personer, eger att besluta om och hvilka behof påkalla
att af donationen afhjelpas; varande af gifvaren förslagsvis hemstäldt, att dermed
mätte grundläggas en femte klass, sä att ynglingar kunde derifrån direkt dimitteras
till ^Universitetet. Fonden utgjorde den 31 December 1858 Fyra tusen Två
hundra Åttatiofyra Riksdaler Tjugufem öre, och har icke varit bland Statens tillgångar
för elementar-Iäroverken upptagen.
33:o lägre elementar-läroverket i Sundsvall.
Eldigt ett protokoll, hållet vid visitation och inventering vid Sundsvall skola
den 11 November 1818, hade Rådmannen H. Olivenbaum genom gåfvobref den 11
Juli 1780 skänkt till skolan sin qvarlåtenskap, hvilken, sedan testators hustru återkallat
sin för samma ändamål gjorda donation, bort utgå med den förres behållna
andel i boet, Etthundra Åttatiofyra Riksdaler Fern skillingar Sju runstycken^ Banko,
men i anseende till Olivenbaumska gärdens och trädgårdens förfallna tillstånd och
förminskade värde, enligt Rädstufvu-rättens bepröfvande den 3 Februari 1787, bestämdes
till Etthundra Tretiotre Riksdaler Sexton skillingar Banko. Sjelfva donationsbrefvet
har gått förloradt, men lärer hafva innehållit, att den testamenterade
summan skulle användas till inrättande af en ny klass i skolan. Genom Kongl.
Brefvet den 3 Maj 1820 förordnades, uppå Domkapitlets derom gjorda framställning,
att den Olivenbaumska fonden, sorn då utgjorde Tvåhundra Fyratio Riksdaler
Banko, skulle förblifva ett orubbad! kapital, hvaraf andre Läraren vid Sundsvalls
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse Ni 77.
skola egde att till förbättring i sin svaga lön tillgodonjuta ärliga räntan Tolf Riksdaler
Banko, hvilket belopp är i bemälde Lärares lön inbegripet.
inom Wisby stift.
,'!4:o högre elementar-lärorerket i Wisby.
Af stadens kassa har sedan äldre tider utgått ett. årligt anslag af Fyratiofeni
Riksdaler Banko till Rektor och tvänne Kolleger. Några handlingar, hvarpå denna
donation grundar sig, lära icke finnas.
Inom Stockholms stad i
.‘15.0 Jakobs församlings lägre elemrntar-läroverk.
Ar 1709 testamenterade Gördelmakaren J. F. Berntz ett kapital af Sjuhundra
Riksdaler Riksgälds-sedlar nied föreskrift, att årliga räntan skulle användas "till
en liten påökning till Jacobi och Johannis skoleprester.” Denna ränta, utgörande
Tretionio Riksdaler Nittioett öre, delas för närvarande lika mellan Rektor och de
tvänne äldste Kollegerna vid Jakobs elementar-läroverk samt en lärare vid församlingens
fri- och fattigskola, och afräknas frän de lönebelopp, förstnämnde frenne
lärare skulle ega att enligt stat åtnjuta.
36:o Adolf Fredriks församlings lägre elementar-läroverk.
Sedan Enkefru A. M. von Balthazar med varm hand skänkt Adolf Fredriks
församling Fyratusen Riksdaler Banko för inköpande af en till lokal för kyrko-skolan
och boställe för lärarne afsedd gärd, testamenterade bemälde gifvarinna den 7
Juni 1822, dels tili liqviderande af den återstående köpeskillingen för nämnde gård
Sjutusen Femhundra Riksdaler Banko, dels till skol-lokalens ytterligare utvidgande,
pä det genom vexelundervisnings-metodens införande de lägre samhälls-klassernas
bildning måtte i möjligaste mån befrämjas, Sextusen Riksdaler Banko: dels till löneförbättring
för lärarinnan i församlingens flickskola Ett tusen Riksdaler Banko, samt
dels Fyratusen Riksdaler Banko, hvaraf räntan skulle tillfalla kyrkoskolans lärare,
med förbehåll att, derest vexelundervisnings-metoden endast i första klassen blefve
antagen, nämnde löneförbättring skulle uteslutande tillkomma läraren i denna klass
jemte församlingens kantor, om någon löneförhöjning för denne pröfvades skälig,
och med det uttryckliga vilkor, att, han inöfvar skolans lärjungar till färdighet i
kyrkosång uti särkilda stämmor; ankommande på pröfning af Direktionen för Stockholms
stads undervisningsverk huruvida, sedan Bell-Lancasterska läro-metoden
blifvit i skolans båda klasser införd, läraren i den högre klassen äfven må erhålla
någon del af förberörde löneförhöjningsmedel.
Vid testamentets upprättande egde församlingen icke någon annan folkskola
för gossar än förenämnde^ kyrkoskola; men äfven sedan särskild folkskola blifvit i
öfverensstämmelse med nådiga stadgan den 18 Juni 1842 af församlingen inrättad,
har räntan af omförmälde Fyratusen Riksdaler Banko fortfarande tillkommit Adolf
Fredriks elementar-läroverk. och sålunda fördelats, att Rektor erhållit en tredjedel
deraf, eiler Etthundrafyra Riksdaler Femtio öre. Kollega hälften eller Etthundra
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse Ni 77.
21
Femtiosex Riksdaler Sjutiofem öre, och Kantor en sjettedel, Femtiotvå Riksdaler
Tjugufem öre, hvilka belopp äro i nämnde lärares ordinarie löner inberäknade.
Stockholm af Kongl. Ecklesiastik-departementets Afdelning för Undervisnings-ärenden
den 23 December 1859.
A. L. Nordvall.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans 'Maj:t
Konungen i Ståts-Rådet på Stockholms Slott den 30 December
1830.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre De Geer
Hans Excellens, Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Departements-chefen hemställde i underdånighet, att, som Rikets Ständer i
skrifvelse den 25 Februari sistlidet år underdånigst anhållit, det en utredning mätte
företagas rörande de af kommuner och enskilda personer till gymnasier och skolor
i allmänhet gjorda donationer, samt resultatet af en sådan utredning Rikets Ständer
delgifvas; och Kongl. Maj:t, efter det vederbörande Konsistorier, på nådig befallning,
inkommit med upplysningar i ämnet, låtit inom den i Ecklesiastik-departementet
bildade afdelning för handläggning af ärenden rörande allmänna uppfostran
och undervisningen, verkställa den utredning af ärendet, hvartill berörda upplysningar
kunnat föranleda: denna utredning måtte Rikets Ständer till kännedom meddelas;
och uppläste Departements-chefen ett förslag till nådig skrifvelse rörande densammas
öfverlemnande.
Kongl. Majit täcktes, på Stats-rådets underdåniga tillstyrkan,
berörda hemställan bifalla, samt, med gillande af det
upplästa förslaget, förordna att nådig skrifvelse, sadan
den finnes protokollet bilagd, skulle till Rikets
Ständer afgå.
Fix protocollo
F. A. Dahlgren.
Bih. tild B. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 A/d. 2 Band, 5 Häft, 4
#
STOCKHOLM, TRYCKT HOS A. L. NORMAN, 1860.
Kongl- Majus Nåd. Proposition N:o 78.
1
\:o 1»,
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Jan. 1800, kl. 11? midd.
KONGL. MAJiTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående ifrågastäldt föränd
rädt sutt för amortering af Landshöfdinge-ackorden;
Gifven Stockholms Slott den 23 December 1859.
Till inlösen af de vid landshöfdinge-tjensterna i 15 län fästade ackord rnedgåfvo
Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständer, uppå Kongl. Maj:ts nådiga
förslag, att från Riksgälds-kontoret finge utgifvas ett lån af 154,957 R:dr
26 sk. 4 rst. B:ko, för hvars återbetalning tillgång borde beredas derigenom
att vid hvarje landshöfdingepost, hvarvid ackord då var fästadt, af lönen skulle
innehållas sex procent årligen å ackordsbeloppet, hvaraf först godtgjordes ränta,
å fyra procent för året, å det vid hvarje betalningstermin återstående kapitalbelopp
och återstoden utgjorde amortering; och borde denna årliga innehållning af sex
procent å ackords-beloppet fortfara intilldess detsamma blifvit på förenämnde sätt
till kapital och ränta liqvideradt.
Sedan Kongl. Majit i nåder uppdragit åt Stats-kontoret verkställigheten af
berörde ackords-inlösen efter de af Rikets Ständer bestämda och af Kongl. Majit
gillade grunder, samt amorteringen i enlighet dermed fortgått utan annan förändring
än de jemkningar deruti, som, uppå Kongl. Majits nådiga framställning,
vid 1847—1848 års samt 1853 —1854 års Riksdagar medgäfvos till förmån
för Landshöfdingarne i Wermlands och Kalmar län, anhöllo, uti en den 3 No
Uih.
lill II. St. Prol. 1859 $ 1860. I Sami. I Afd. 2 Band. 6 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 7S.
vember 1856 till Kongl. Majit i underdånighet ingifven skrift, Landshöfdingarne
i åtskilliga af ifrågavarande lån, att sorn, ehuru den af Rikets Ständer vidtagna
och af Kongl. Maj:t gillade åtgärd i afseende å amorteringen af landshöfdingen
ackorden medfört befrielse för vederbörande Landshöfdingar från erläggande af
ett landshöfdinge-ackordet motsvarande kapital, det likväl vore uppenbart, att
desse Landshöfdingar finge återgälda hvad deras företrädare uppburit och användt,
samt rättvisan syntes fordra att tungan af amorteringen blefve fördelad på flere
personer än dem, som innehade landshöfdingc-tjensterna under tiden närmast efter
den, då ackords-regleringen tillväirabragtes, helst för vissa Landshöfdingar
löneförmånerna blifvit genom Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837 betydligt
nedsatta och för dem alla en stegring i lefnadskostnaderna tillkommit, Kongl.
Majit mätte till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition derom att amortering
från och med år 1858 finge, i stadgad ordning för öfrigt, ske å endast den del
af primitiva ackords-summan, som, sedan inbetalningen för år 1857 egt rum,
komme att såsom skuld qvarstå.
Efter det Kongl. Majit och Rikets Stats-kontor uti häröfver infordradt, underdånigt
utlåtande afstyrkt nådigt bifall å ansökningen, dels emedan den ifrågaställa
rubbningen i de fastställda grunderna för ackords-amorteringen skulle
utöfver den primitivt afsedda tiden fördröja slutliqviden för amorteringslånet, dels
ock enär aflöningen för Landshöfdingarne i de 15 ifrågavarande länen, med
undantag af Jemtlands, till största delen utgjordes af boställen och indelta räntor,
samt följaktligen genom de under de sednare åren stegrade prisen å landtinanna-produkter
och hög markegång vunnit en icke obetydlig förhöjning, fann
Kongl. Majit, vid underdånig föredragning af detta ärende den 23 Maj 1857,
då den pågående riksdagen redan långt framskridit, ofvanberörde ansökning icke
bora till någon åtgärd föranleda.
Uti en sedermera, under den 7 sistlidne September till Kongl. Majit ingifven
skrift hafva elfva bland ifrågavarande Landshöfdingar på förut framställda
grunder och dä det förhållande, som Stats-kontoret åberopat till skäl för sitt af-,
styrkande eller att beskaffenheten af Landshöfdingarnas löneförmåner beredde
desse embetsmän ej obetydliga fördelar under de år då höga pris å Iandtmannavaror
förefunnes, nu ej vidare egde rum och sannolikt under den närmaste
framtiden icke mera komme att inträffa, i underdånighet anhållit, att Kongl.
Majit täcktes till Rikets Ständer göra nådig Proposition derom att, räknadt från
och med år 1861, amortering af landshöfdinge-ackorden finge i stadgad ordning
verkställas endast å den del af primitiva ackords-summan, som vid 1860 års
slut funnes såsom skuld återstå, anförande sökanderne, att genom bifall härtill
någon annan olägenhet icke vedcrfores Stats-verket, än att, på sätt en vid ansökningen
fogad uträkning ådagalade, det förskjutna kapital-beloppet, som efter
nu stadgade grunder skulle blifvit till fullo återbetaldt under loppet af år 1869,
Konyl. Majlis Nåd. Propötilion N:o 78. 3
koimne att först under år 1888 varda slutligen liqvideradt, hvaremot de nu tjenande
Landshöfdingar, af hvilka flere under deras tjenstetid redan inbetalt hälften eller
mera af den ursprungliga ackords-summan, tillskyndades den förmån, att liqviden
af återstoden blefve fördelad på en längre tidrymd och således mindre betungande.
Nedanstående af Stats-konforet meddelade uppgift utvisar iandshöfdinge-ackordens
ursprungliga belopp, hvad deraf bör vid 1860 års slut vara afbetaldt, samt
de då återstående kapital-beloppen:
Ursprungliga
kapital-skulder
Kapital-afbetal-
ningar.
Vid 1800 års
slut återstående
kapital-skulder.
Upsala län ....
Runt R:dr
14,250
7,820
54
6,429
46
Stockholms län .
»
9,750
—
5,410
72
4,339
28
Södermanlands län .
n
16,000
—
8,984
01
7,015
99
Kalmar län ....
>3
25,500
19,090
28
6,409
72
Jönköpings län .
1)
16,000
8,626
10
7,373
90
Christianstads län .
r>
6,935
39
3,674
28
3,261
11
Malmöhus län
»
19,500
10.949
26
8,550
74
Hallands län
10,500
5,895
7 6
4,604
24
Göteborgs län
»
12,688
03
10*851
26
1,836
77
Elfsborgs län
9,000
—
5,053
51
3,946
49
Wermlands län .
1)
30,000
—
9,362
95
20,637
05
Gefleborgs län
.
16,875
—
9,323
85
7,55 1
15
Wester-Norrlands län .
Ii
18,300
—
10,191
93
8.108
07
Jemtlands län
5,250
—
2,922
08
2,327
92
Westerbottens län .
21,850
—
12,268
80
9,581
20
Med afseende å hvad i nu förevarande underdåniga ansökning blifvit anfördt
vill Kongl. Majit, efter att i ämnet hafva inhemtat Stats-kontorets förnyade
utlåtande, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, att medgifva den förändring
i grunden för amorteringen af devid landshöfdinge-beställningarne i Upsala,
Stockholms, Södermanlands, Kalmar, Jönköpings, Christianstads, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Wermlands, Gefleborgs, Wester-Norrlands,
Jemtlands och Westerbottens län, fästade ackord, att från och med 1861
års början amorteringen måtte, under fortfarande beräkning af fyra procent såsom
årlig ränta å det vid hvarje liqvid återstående kapitalbelopp, få verkställas medelst
årlig inbetalning i stadgad ordning af sex procent endast å den del af primitiva
ackords-summan, som vid hvarje af nämnde landshöfdinge-embeten finnes
vid 1860 års slut såsom skuld återstå.
4 Kongl. Maj:ls Nåd. f roposition N:o 78.
De till detta mål hörande handlingar skeda vederbörande Utskott tillhandahållas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer nied all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Ludv. Almqvist.
1 ranssumt af Protokollet lifver Civil-År en den, hållet inför Hans
Maj:t Hörningen i Slals-Rådel å Stockholms Slott den 25
December '1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre De Geer,
Hans Exc., Herr Stats-ministern för Utrikes-Ärendena, Frih. Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna, och
M almsten.
Sedan protokollen öfver Civil-Ärcnden för den 16 och 20 dennes blifvit
justerade, föredrog Departements-chcfen Stats-rådet Almqvist.
20:o
En den 7 sistlidnc September af Landshöfdingarne i Stockholms, Jönköpings,
Wester-Norrlands, Malmöhus, Kalmar, Gefleborgs, Westerbottens, Söder
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 78. 5
manlands, Christianstads, Hallands och Elfsborgs län i underdånighet ingifven
skrift, hvaruti — — — — — — — — — — — — —
bemälde Landshöfdingar nu i underdånighet anhållit att — — — — —
Kongl. Majit — — — — — — — — — — — — —
täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition derom, att en så beskaffad
förändring finge vidtagas i afseende å den vid 1840—1841 årens riksdag be
slutade
och af Kongl. Majit gillade grund för amortering af de inom vissa län
tid efter annan uppkomne landshöfdinge-ackord, att, räknadt från och med år 1861,
amortering i stadgad ordning eller med 4 procents ränta och 2 procents afbetalning,
skulle verkställas endast å den del af primitiva ackords-summan, som
vid 1860 års slut funnes såsom skuld återstå — — — — — — —
Uti häröfver under den 24 nästlidne November afgifvet utlåtande hade Statskontoret
hufvudsakligen anfört — — — — — — — — — —
Med afseende å hvad i den underdåniga ansökningen blifvit anfördt, hemställde
föredragande Deparlements-chefen, det Kongl. Majit täcktes föreslå Rikets
Ständer att medgifva den förändring i grunden för amorteringen af de vid
landshöfdinge-beställningarne i Upsala, Stockholms, Södermanlands, Kalmar, Jönköpings,
Christianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs,
Wermlands, Gefleborgs, Wester-Norrlands, Jemtlands och Westerbottens län fästade
ackord, att från och med 1861 års början amorteringen måtte under fortfarande
beräkning af fyra procent såsom årlig ränta å det vid hvarje liqvid återstående
kapital-belopp, få verkställas medelst årlig inbetalning i stadgad ordning
af sex procent endast å den del af primitiva ackords-summan, som vid hvarje
af nämnde landshöfdinge-eulbeten funnes vid 1860 års slut såsom skuld återstå.
Denna af Stats-Rådets öfrige ledamöter biträdda hemställan
täcktes Kongl. Majit i nåder gilla samt befallde att nådig
Proposition i ämnet, af den lydelse bilagan till detta
protokoll utvisar, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protokollo
Rudolf Adelgren.
Kongl. Majus Kå<l. Proposition A:o 79.
iT:o 79.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Jan. 1860, kl. 12 mldd.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer om anvisande såsom boställe
åt länsmannen i södra distriktet af Faurås härad i Hallands
länt af det till Kronan indragna f. d. förste landtmätare-bostället,
% mantal N:o 3 Kärreberg Sven Andersgård
i Alfshögs socken af nämnde härad, i stället för nuvarande
länsmansbostället % mantal N:o b Thorsjö Henrik
i Gunnarps socken; Gifven Stockholms Slott den 5 Januari
1860.
Uti en den 24 sistlidne Augusti till Kongl. Maj:t ingifven skrift har numera
aflidne länsmannen i Södra distriktet af Faurås härad i Hallands län, F. Ringblom,
i underdånighet anhållit, att det berörde länsmanstjenst på lön anslagna
boställe, mantal N:o 1 Thorsjö Henrik, i Gunnarps socken af samma härad,
måtte, enär hemmanet hade en särdeles obeqväm belägenhet i nordöstra än'dan
af det långa distriktet och derför icke kunde af länsmannen bebos, få utbytas
mot det till Kronan indragna f. d. förste landtmätare-bostället, f mantal N:o B,
Kärreberg Sven Andersgård, i Alfshögs socken af nämnde härad.
Till följd af härå aflåten nådig remiss hafva Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium
och Stats-kontor under den 14 sistlidne Oktober afgifvit underdå
-
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 79.
7
nigt utlåtande öfver berörde ansökning och dervid öfverlemnat Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Hallands län genom bemälde Kollegier infordrade underdåniga
yttrande i ämnet, hufvudsakligen innehållande att ifrågavande länsmansboställe
är beläget i en af länets magraste trakter, aflägse från stora landsvägen,
i nordöstra ändan af distriktet, i mil nära gränsen mellan Hallands och Elfsborgs
län, 5 mil från närmaste stad, 2f mil från häradets tings-ställe samt ända
till 5 å 6 mil från yttersta gränserne af de i distriktets sydvestra ända belägna
socknarne Morup och Stafsinge; att jorden i allmänhet ej gåfve mer än tredje å
fjerde kornet och så ringa foder af sämsta beskaffenhet, att dermed icke skulle
kunna födas flera kreatur än de hästar, hvilka indelningshafvare, om han vore
å hemmanet boende, behöfde för sina tjensteresor; att någon länsman derföre
aldrig, så vidt kändt vore, haft sin bostad, på Thorsjö och alltså ej heller
kunnat deraf hemta annan inkomst än ett ringa arrende; men att deremot
indragna förste landtmätare-bostället Kärreberg vore beläget blott en mil från
häradets tings-ställe, | mil från staden Falkenberg och 3j. mil från Warbergs stad
och cellfängelse, äfvensom jorden till Kärreberg vore af vida bättre beskaffenhet
än egorna till Thorsjö; på grund hvaraf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett
sig böra tillstyrka det begärda bytet och att hemmanet Thorsjö alltså måtte,
i stället för Kärreberg, för Stats-verkets räkning på tretio år utarrenderas; hvarjemte,
derest bytet komrne att ega rum, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, enär
uti den nu bestämda Kronolänsmans-lönen afkastningen af bostället Thorsjö vore
upptagen till 61 R:dr och i minimi-arrende för Kärreberg föreslagits 28.1 kubikfot
9 kannor spanmål, hälften råg och hälften korn, utgörande i penningar
efter 1858 års medelmarkegångspris 601 R:dr 87 öre R:mt, i underdånighet
föreslagit att detta sistnämnda penningebelopp måtte, i stället för 61 R:dr, i länsmanslönen
ingå med en jemnad summa af 600 R:dr R:rnt.
För egen del hafva Kammar-kollegium och Stats-kontoret i underdånighet
anfört: att uti jordeboken upptages | mantal N:o 1 Thorsjö Henrik med jordeboksränta
af 1 R:dr 25 sk. 1 r:st och hemmantalsränta af 2 R:dr 26 sk. 3 r:st
eller tillhopa 4 R:dr 3 sk. 4 r:st, hvaraf 3 R:dr 44 sk. 1 r:st äro länsmannen
till boställe anslagna och återstående 7 sk. 3 r:st allt b:ko, kronan behållne;
att bostället är ordinarie roteradt under N:o 31 för 1 mantal och år 1857 taxeradt
till ett värde af 300 R:dr B:ko; att, enligt 1858 års stat, länsmannens aflöning
blifvit beräknad till följande belopp, nemligen:
Boställets ränta R:dr R:mt 27: — *
Detsammas afkastning » » 34: —• 61.
Kontant af anslaget till landsstaten » » — — 6,39.
Summa R:dr R:mt 700;
att hemmanet J mantal N:o 3 Kärreberg Sven Andersgård har sig åsatt jordeboksränta
2 R:dr 2 sk. 2 r:st. och hemmantalsränta 4 R:dr 25 sk. 4 r:st eller
8
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 79.
tillhopa 6 R:dr 27 sk. 6 r:st b:ko samt är ordinarie roteradt för sitt mantal
uti roten N:o 149 och år 1857 taxeradt till ett värde af 1,000 R:dr nämnde
mynt; att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 15 April 1859, hemmanet, som
varit boställe åt förste Landtmätaren i länet, skall, såsom till Stats-verket indraget,
utarrenderas för dess räkning på tretio år, räknadt från midfastan år 1860,
i hvilket afseende förberedande åtgärder blifvit af Kammar-kollegium vidtagne;
samt att dervid af Landshöfdinge-Einbetet föreslagits ett minimi-arrende af 283
kubikfot 9 kannor eller 45 tunnor 2 kappar och ett maximi-arrende af 425 kubikfot
9 kannor eller 67 tunnor 19 kappar, hälften råg och hälften korn, hvilka
belopp, vid granskning i Kollegii andra provins-kontor likväl ansetts böra blifva
det förra 299 kubikfot 4 kannor 47 kubiktum eller 47 tunnor 17 kappar, och det
sednare 349 kubikfot 6 kannor 50 kubiktum eller 55 tunnor 16 kappar, hemmanets
ränta 6 R:dr 27 sk. 6 r:st häruti inbegripen; motsvarande dessa af Provins-kontoret
föreslagna belopp minimi-arrendet: 634 R:dr 6 öre och maximi-arrendet: 740 R:dr
37 öre, efter medelmarkegångspriset för de tio åren 1849 —1858, eller 13 R:dr 34
öre för en tunna, hälften råg och hälften korn; Och hafva Kollegierna, utan afseende
å den förlust, som genom förändring af Kärreberg till länsmansboställe möjligen
kunde för Stats-verket uppstå, lika med Kongl. Majrts Befallningshafvande tillstyrkt
nådigt bifall till ansökningen, på det sätt, att Kärreberg må blifva länsmansboställe
från midfastan året efter det, hvarunder utbytet blifvit i nåder medgifvet och då
af Ringbloms efterträdare mottagas, samt att dennes lön, 700 R:dr Runt, måtte
i staten upptagas att bestå endast af boställets ränta och afkastning, som Kollegierne
ansett skäligen kunna till jemt detta belopp utföras, såsom följd hvaraf
all fråga om utarrendering af hemmanet för Stats-verket skulle komma att förfalla;
men sådan åtgärd deremot vidtagas med Thorsjö från midfastan det år,
hvarunder detta hemman af Ringbloms sterbhusdelägare afträdes; anmälande Kollegierne
derjemte, att bytet icke komme att verka till någon ändring uti de bägge
hemmanens räntebelopp och rotering eller andra onera af hvad namn och beskaffenhet
de vara må.
Med anledning af hvad sålunda förekommit vill Kongl. Majit härmed i nåder
föreslå Rikets Ständer, att, i utbyte mot nuvarande länsmansboställe N:o l
Thorsjö, må till boställe åt kronolänsmannen i Faurås härads södra distrikt från
midfastan året efter det, hvarunder bytet varder medgifvet, anvisas ofvanberörde
till Stats-verket indragna f. d. förste landtmätareboställe, $ mantal N:o 3 Kärreberg,
med föreskrift att i staten för länsmannen boställets årliga afkastning skall
tillsvidare, och intilldess ny allmän uppskattning af landtstatens boställen kan
varda fastställd, upptagas till det af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagna
belopp af Sexhundra Riksdaler, samt att, i följd häraf, den förut väckta frågan
om utarrendering af bostället Kärreberg för Stats-verkets räkning må förfalla, men
sådan
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 79.
9
sådan åtgärd deremot vidtagas med Thorsjö från midfastan det år, då detta hemman
af aflidne länsmannen Ringbloms sterbhusdelägare afträdes.
De ärendet rörande handlingar skola vederbörande Rikets Ständers Utskott
tillhandahållas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Ludv. Almqvist.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 5 Januari
1860.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre De Geer,
Hans Exc. Herr Stats-ministern för Utrikes-Ärendena, Frih. Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Slutligen uppläste föredragande Departements-chefen Stats-rådet Almqvist
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:t, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
angående anvisande, såsom boställe åt Länsmannen i södra distriktet af
Bih. till R. St. Prot. 1839 $ 1860. 1 Sami. 1 Afd. S Band. 6 Haft. 2
Kongl. ilaj:ls Nåd. Proposition N:o 80.
Faurås härad i Hallands län, af det till Kronan indragna f. d. förste landtmätare-bostället
| mantal N:o 3 Kärreberg Sven Andersgård i Alfshögs socken af
nämnde härad, i stället för nuvarande länsmansbostället § mantal N:o 1 Thorsjö
Henrik i Gunnarps socken.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-Rådets tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll bi-'
lagdt, och befallte att nådig Proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Alfred Grandinson.
HT:o 80.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Jan. 1860, kl. 12' midd.
KONGL. MAJiTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer angående utbyte af skogvaktare-bostället
Nytorp mot Kronofjerdingsmans-bostållet
Lilla Tjärbruket i Fester-liekarne härad och Södermanlands
län; Gifven Stockholms Slott den 10 Januari 1860.
Då det i Lista socken och Vester-Rekarne härad af Södermanlands län
befintliga skogvaktare-bostället Nytorp, hvilket sednast genom Kongl. Brefvet
den 2 Juni 1837 angående reglering af Skogs- och Jägeri-staten i länet blifvit
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 80.
11
anvisadt till boheminan åt skogvaktaren å nämnde härads allmänning, är beläget
vid ena ändan deraf och det följaktligen beiunnits för den vid Nytorp boende
skogvaktaren vara med stor svårighet förenadt eller nästan omöjligt att behörigen
efterse och vårda allmänningen, som har en utsträckning af l£ mil;
men deremot mantal Lilla Tjärhofvet i Öija socken, hvilket är till boställe
åt kronofjerdingsman anslaget med åliggande för innehafvaren att jemväl vid
allmänningens bevakning biträda, har sitt läge invid midten af allmänningen och
således lämpar sig bättre för fullgörandet af en skogvaktares åligganden;
hafva Vester-Rekarne häradsboer, genom bruksegaren Carl Zethelius och
Friherre David Hermelin, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om nådig
framställning till Rikets Ständer, att skogvaktare-bostället Nytorp måtte vid nuvarande
kronofjerdingsmannen Johan Olssons afgång, få utbytas mot dennes ofvanberörde
boställe Lilla Tjärbruket, om hvilket nu är, genom Kongl. Brefvet
den 11 Oktober 1843, föreskrifvet, att detta bohemman, när det blifver ledigt,
bör för Stats-verkets räkning utarrenderas, så vida det icke för annat behof användes.
Enligt dej vid ansökningen fogade kartor och beskrifningar, upprättade
nästlidet år af vice Kommissions-landtmätaren Ernst Ek, utgör
åkern vid Nytorp 4 tid 30,5 kpbl, vid Lilla Tjärbruket 5 tid 22,3 kpld
ängen a » 3 a 2,1 a a a a 8 a 0,8 a
hagmarken a 20 a 1,7 a a a a 12 a 15,8 a
eller tillsammans Nytorp 28 tid 2,3 kpld och Lilla Tjärbruket 26 tid 6,9 kpld;
hvilka uppgifter likväl, vid jemförelse med de till grund för begge lägenheternas skattläggning
tagna kartebeskrifningar, af år 1788 för Nytorp och år 1829 för Lilla
Tjärbruket, förete vissa skiljaktigheter och deribland den, att vid sistnämnda boställe
en areal af 2 tunnland 2^ kappland, betecknad på 1828 års karta med
N:o 5, blifvit från 1859 års, karta, utan känd anledning, utesluten.
Sedan ofvanberörde underdåniga ansökning, hvilken så väl vederbörande
Kronofogde och Häradsskrifvare, som t. f. Öfver-jägmästaren i länet, förordat,blifvit
till Kongl. Majit insänd af Dess Befallningshafvande, med tillstyrkande af
nådigt bifall på den grund, att en noggrannare bevakning af allmänningen skulle
genom det sökta utbytet vinnas och att Nytorp, ehuru mindre till åker och äng,
än Lilla Tjärbruket, egde större areal och, enligt hvad t. f. Öfver-jägmästaren
upplyst, bättre jordmån, än detta sednare så att Kronan, genom Nytorps emottagande
i stället för Lilla Tjärbruket, icke skulle lida någon förlust;
så har Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium, efter erhållen nådig
remiss och verkställd utredning af ämnet jemväl i General-Landtmäteri-kontoret,
bland annat upplyst, att Nytorp, enligt skattläggning och tiondesättning, hvilka
12
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 80.
Kollegium den 26 Oktober 1803 och den 28 Juli 1828 fastställt, blifvit åsatt
en jordeboksränta i kronovärde af 39 skillingar 11% runstycken B:ko, jemte kronotionde
12 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, samt Lilla Tjärbruket
den 31 Januari 1832 fått sin ränta bestämd till En Riksdaler 26 skillingar
4 runstycken och kronotionden till 13 kappar spanmål, hvilka räntor
äro Kronan behållna; samt att i taxeringslängderna för år 1857 Nytorp upptages
till värde af 114 R:dr och Lilla Tjärbruket af 204 R:dr B:ko.
Då ej allenast räntan och taxeringsvärdet å Lilla Tjärbruket således äro
nära dubbelt så stora, som å Nytorp, utan äfven åker och ängs-arealen uppgifvits
vara ej obetydligt större vid det förra, än vid det sednare, synes Kronan
visserligen komma att något förlora på bytet i lägenheternas nuvarande skick,
och ännu mera, om de Lilla Tjärbruket frångångna, ofvanomförmälda 2 tunnland
2-1 kappland dit återställas;
men, enär detta hemman, som ännu ej tillfallit Kronans omedelbara disposition,
finnes för allmänningens bevakning erforderligt,
vill Kongl. Majit, enligt Kammar-kollegii underdåniga hemställan, utan afseende
på berörde skiljaktigheter i lägenheternas värde, härmed i nåder föreslå
Rikets Ständer,
att skogvaktare-bostället Nytorp må emot fjerdingsmans-bostället Lilla Tjärbruket,
vid dess nuvarande innehafvare Johan Olssons afgång, efter laga fardagstid
utbytas, dock med vilkor, att Kronan frikallas från allt ersättnings-ansvar
både för nyssnämnda Lilla Tjärbruket förr tillhörande jordrymd, så vida den ej
kan nuvarande jordinnehafvaren frånvinnas, och för den husröta, som å Lilla
Tjärbruket kan vid afträdestiden förefinnas och ej af vederbörande godtgöras,
men att deremot Nytorp bör i fullbygdt skick och väl häfdadt af allmänningsinteressenterne
afträdas till Kronan.
Handlingarne i detta mål skola tillställas det Utskott, som kommer att med
målet taga befattning; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl,
nåd och ynnest städse välbevågen. Ar och dag, som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Komjl. ilaj:ts Mätt. Proposition K:o 80.
13
Utdrag af Protokollet öfver Finans- Ärenden hållet inför Hans Maj: t
Honungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 10 Januari
1860.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre De Geer,
Hans Exc. Herr Stats-rninistern för Utrjkes-Årcndena, Frih. Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj-.ts af Stats-Rådet enhälligt tillstyrkta
beslut, uppsatt förslag till nådig Proposition angående utbyte af skogvaktare-bostället
Nytorp mot kronofjerdingsmans-bostället Lilla Tjärbruket i VesterRekarne
härad och Södermanlands län;
Och behagade Kongl. Majit, enligt Stats-Rådets tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta
protokoll bilagdt, samt befallde, att nådig Proposition i enlighet
dermed skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Carl von Schants.
bill. till It- St. Prat. t tiS'J if 1800 1 Sami. 1 Afd. 2 band. 6 Haff.
3
STOCKHOLM, typocrafiska föreningens boktryckeri, 1860.
Kongl. Maj:t$ Nådiga Skrifvelse N:o 81.
M II.
Ank. till Kxp.-Utk. den 19 Jan. 1860, kl. 12 midd.
Kongl. Majsts
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om forändrade grunder för
mjöl- och såqqvarnars beskattning; Gifven Stockholms Slott den 10
Januari 1800.
Sedan den från äldre tider antagna grundsats, att alla qvarnverk, vare sigtor
spanmåls förmälning eller för trädvirkes sugning, borde till Kronan utgöra en
viss, genom skattläggning bestämd qvarnränta af grundskatts natur, hvarifrån likväl
qvarnar på säteri- och frälsegrund åtnjuta dels fullkomlig befrielse och dels undantag
genom räntans förvandling till en vida lindrigare rusttjenst-bevillning. blifvit,
tid efter annan, sålunda inskränkt, att husbchofs-qvarnar erhållit befrielse från dylik
särskild ränta, hvilken ej heller efter är 1830 åsättes lego- och salu-sågar, eller
efter år 1835 tull-mjölqvarnar pä städers områden,
hafva Rikets Ständer, med afseende pä de ojemnheter och olägenheter, sorn
vid de öfriga med grundränta fortfarande betungade qvarnarnas beskattning eger rum,
icke blott, i underdånig skrifvelse den 8 September 1848, framställt billigheten
och angelägenheten deraf, att de äldre skattlagda qvarnar, sorn. genom anläggandet
af nya sådana, lidit ett vid denna anläggning icke förutsedt intrång eller förminskning
af inkomster, erhölle en deremot svarande nedsättning i sin skatt;
utan äfven vid en sednare riksdag, i underdånig skrifvelse den 19 Juli
1854, utvecklat den åsigt, att mjöl- och sågqvarnar, såsom egentligen varande fabriksnäringar
med en af konjunkturer beroende förmånlighet, icke kunde rättvist
beskattas medelst orubbliga, fastän för särskilda verk efter olika grunder bestämda
räntor; att de grundskatter, som nu vore större delen al ifrågavarande verk åsätta,
följaktligen borde utbytas mot bevillning, hvilket beskattningssätt också är gällande
för vissa dylika inrättningar, enligt Kongl. Kungörelserna den 29 April 1830 och den 13
Augusti 1835; samt att lämpligt vederlag skulle af Statsverket utgå lör de qvarnräntor,
som äro till rustning eller knektehåll, pä lön eller till boställen indelta.
Bih. till R. St. Prat. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 7 Häft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse Ns 81.
Enligt Rikets Ständers underdåniga anhållan i nyssnämnda båda skrifvelser
har Kongl. Maj:t låtit de med dessa frågor sammanhängande omständigheter utredas
af Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium, som i ämnet, under den 22
December 1848, den 29 Augusti 1850 och den 12 December 185G, afgifvit underdåniga
utlåtanden, åtföljda af tabeller och sammandrag öfver de i Rikets särskilda
län befintliga skattlagda qvarnars antal och räntebelopp samt till huru stor del
dessa räntor äro till vissa ändamål indelta och anordnade.
Kongl. Maj:t. som, med anledning af Rikets Ständers äfven gjorda framställning
i underdåniga skrifvelsen ilen 19 Juli 1854 och efter nödiga förberedelser,
under den 9 September 1857 meddelat föreskrift om nedlagda och utrifna mjöl- oell
sågqvarnars befriande från grundräntor mot ersättning till indelningshafvare af sålunda
upphörande räntor, har, vid öfvervägande af det tillika väckta förslaget om
alla qvarnräntors utbytande mot bevillning, visser ligen funnit, lika med Rikets
Ständer och Kammar-kollegium, att, genom dylik förändring i grunderna för qvarnoch
sågverks beskattning till likhet med hvad för andra industriela inrättningar i
allmänhet eger rum, en större jemnhet och rättvisa i denna beskattning skulle vinnas,
äfvensom endast på denna väg kan ernäs full frihet att, utan andra inskränkningar,
än som beträffande vattenverks byggnad äro i lag bestämda, anlägga qvarnar
och sågar till egen och andras tjenst.
Men, då beskattningen å dylika verk redan är på en helt annan grund ordnad,
enligt sekelgammal häfd och länge tillämpade författningar, samt följaktligen,
i likhet med öfriga grundskatter, på det närmaste sammanvuxit med egendomsvärdet
och deraf beroende enskild eganderätt;
då dessa särdeles vigtiga och ömtåliga förhållanden måste, sä vida beskattningen
skall blifva rättvis,^ tagas t noggrann! öfvervägande vid densammas tillämpning
på de qvarnar och sågar, hvilka i kameralistiskt hänseende äro af olika natur:
och då jemväl bör tillses, att Staten genom bevillning får sig tillförsäkrad
skälig ersättning för den hittills af qvarnar och sågar utgående ordinarie grundskatt,
har Kongl. Maj:t ansett nödigt, att de grunder, hvarefter bevillningen för
qvarnar och sågar af olika natur skulle utgå, måtte blifva, i sammanhang med sjelfva
förändringen i beskattningssätt närmare bestämda.
Fördenskull och på samma gång, som Kongl. Maj:t nu till Rikets Ständer
öfverlemnar ett, enligt deras vid förra riksdagen framställda begäran, uppgjord!
förslag till grunder för allmänna bevillningens fördelning och sättet för deras tillämpning,
i hvilka ämnen beslutanderätten, jemlikt grundlagarne, tillkommer Rikets
Ständer allena.
har Kongl. Maj:t velat i nåder fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derpå,
att Kongl. Maj:ts nådiga beslut och åtgärder i den af Rikets Ständer väckta frågan
om qvarn län tornas afskaffande mäste blifva i väsendtlig män beroende utaf Rikets
Ständers pröfning af omlörmälde förslag och bestämmandet dervid af den bevillning,
som borde utgå utaf qvarnar och sågar af olika natur i stället för de qvarnräntor,
hvilka nu äro dels Kronan behållna, dels till särskilda ändamål anvisade.
Samtlige handlingarne i förevarande mål skola tillhandahållas det Utskott,
till hvars behandling ärendet varder af Rikets Ständer hänvisadt; och Kongl, Majit
förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. År och
dag, sorn ofvan.
C A R L.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Mqj:ts Nåd. Skrifvelse JV& 81.
3
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ar enden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 10 Januari 1860.
N ärvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-niinistern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts af Stats-Rådet enhälligt tillstyrkta
beslut, uppsatt förslag till nådig Skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om förändrade
grunder för mjöl- och sågqvarnars beskattning;
Och behagade Kongl. Maj:t. enligt Stats-Radets tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det
finnes detta Protokoll bilagdt, samt befallde, att nådig
Skrifvelse i enlighet dermed, skulle till Pikets
Ständer aflat as.
Ex protocollo
Carl von Schantz.
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse J\s 82.
,Ml SS.
Vnk. till Exp.-Utsk. deri 1!) Jan. 1860, kl. 12 midd.
Kongl.
Nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständer med öfverlemnande af uppgjordt förslag
lill Bevillnings-stadga och dermed sammanhang egande författningar;
Gifven Stockholms Slott den 10 Januari 1860.
När Rikets sednast församlade Ständer, medelst underdånig skrifvelse den 8
Mars 1858, tili Kongl. Maj:t öfverlemnade Bevillnings-stadga, att gälla för år 1859
och följande år intill slutet af det, hvarunder förnyad dylik författning blefve af
Rikets Ständer antagen, framställdes tillika den anhållan, att, då mot rättvisan och
lämpligheten af nuvarande grunder för allmänna beviliningens fördelning flera anmärkningar,
förtjenta af synnerlig uppmärksamhet, hos Rikets Ständer förekommit,
men denna fråga funnits vara af så betydande omfattning och erfordra så mångsidig
utredning, att Rikets Ständer icke varit i tillfälle att dermed omedelbart taga
befattning, Kongl. Maj:t mätte låta upprätta och förelägga Rikets dernäst sammanträdande
Ständer förslag till grunder för beviliningens fördelning och sättet förderas
tillämpning, elter hvilka den af Rikets Ständer fastställda bevillnings-summa
kunde på ett lämpligare och rättvisare sätt, än efter gällande Bevillnings-förordning,
utgöras.
Sedan Kongl. Majit, med anledning häraf, under den 19 Juni sistlidet år
uppdragit åt en särskild Kommitté att uppgöra och till Kongl. Majit inkomma med fullständigt
förslag till förnyad författning, angående allmänna beviliningens utgörande,
har denna Kommitté under den 2 nästlidne Juli, till Kongl. Majit afgifvit underdånigt
betänkande i ämnet jemte förslag, dels till Rikets Ständers Bevillnings-stadga, med
tillhörande formulärer, dels till Instruktion för taxerings-förrättningarne vid de under
allmänna bevillningen inbegripna och af taxering beroende afgifters föreslående
och fastställande, dels ock till ny Kongl. Förordning angående mantals- och skattskrifningarnes
förrättande.
Efter erhållen remiss har Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt numera till
Kongl. Majit inkommit med underdånigt utlåtande öfver Kommitterades betänkande
och förslag i de delar, som ega. ett mer eller mindre oskiljaktigt sammanhang med
de på Rikets Ständer ankommande bestämmelser om allmänna beviliningens beräkning,
påförande, uppbörd och redovisning.
Kongl. Maj:U Nåd. Skrifvelse Ni 82.
5
Kongl. Majit, som är betänkt att, efter inhemtande af Rikets nu församlade
Ständers beslut i dessa delar, framdeles till nådig pröfning företaga frågan
om nya stadganden rörande mantals- och skattskrifningar, vill härmed, enligt den
vid förra riksdagen gjorda anhållan, till Rikets Ständer öfverlemna ofvanbemälde
Kommittés till trycket befordrade underdåniga betänkande och förslag, för att tjena
till ledning vid behandlingen af de hos Rikets Ständer och deras Bevillningsutskott
förekommande frågor, angående allmänna bevillningen: och skall Kammarrättens
underdåniga utlåtande i ämnet jemväl nämnda Utskott tillhandahållas.
Kongl. IVlajit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Ar och dag, som ofvan.
C A11 Ii.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 10 Januari 1860
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-ministern, friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt.
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton.
.Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste tili justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts af Stats-Rådet enhälligt tillstyrkta
beslut, uppsatt förslag till nådig Skrifvelse til) Rikets Ständer, med öfverlemnande
af uppgjordt förslag till Bevillnings-stadga och dermed sammanhang egande
författningar;
Och behagade Kongl. Majit, enligt Stats-Rådets tillstyrkande,
i nåder gilla förstberörda förslag, sådant
det finnes detta protokoll bilagdt, samt befallde, att
nådig Skrifvelse i enlighet dermed skulle till Rikets
Ständer aflåtas.
Ex protoeollo
Carl von Schantz.
6
Kongl. Ma.j:ts Nåd. Skrifvelse JV5 83.
JW SS.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Jan. 1860, kl. 12 tnidd.
Kongl, Hujsts
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer med del af särskilde Kommilterade
afgifna underdåniga utlåtande och förslag, angående skjutsnings
besvärels
ordnande; Gifven Stockholms Slott den 13 Januari
mo.
Sedan Rikets Ständer uti särskilda underdåniga skrifvelser den 28 Oktober
och den 14 December 1857 samt den 30 Januari 1858, jemte föreslående af förhöjning
i skjutslegan och af andra utvägar till undanrödjande, så vidt möjligt vöre,
af de förhållanden, hvilka dittills hindrat skjuts-entreprenaders uppkomst eller bidragit
att göra dessa betungande för de skjutsnings-skyldige, hos Kongl. Maj:t anhållit,
dels att, då nyssnämnde åtgärder endast kunde leda derhän, att de mest
tryckande olägenheterna af skjutsnings-besväret blefvo afhjelpte, en Kommitté måtte,
för den mera genomgripande reglering af ärendet, som vore önsklig, förordnas att,
efter det upplysningar från de olika länens i frågan interessade medlemmar blifvit
infordrade, utreda och föreslå, huruvida och på hvad sätt skjutsnings-besväret må
kunna från jordbruket skiljas och denna vigtiga angelägenhet för öfrigt i framtiden
på lämpligaste sätt ordnas, — dels ock att åt samma Kommitté måtte i nåder upp
dragas
att taga under öfvervägande så väl frågan om kungs- och krono-skjutsens
utgörande, som ock på hvad sätt postförings-skyldigheten skulle kunna skiljas från
jordbruket, emot åliggande för posthemmanen, att fullgöra de onera, från hvilka de
nu äro befriade; sä har Kongl. Maj:t, med anledning häraf, dels genom nådig kungörelse
den 11 December 1857 meddelat de förändrade föreskrifter angående skjutslega^
belopp, m. m., som för tillfället funnos tjenlige, och dels sedermera förordnat
en Kommitté att fullgöra de i Rikets Ständers ofvanberörda skrifvelser omförmälda
uppdrag i afseende ä utredning och förslag till reglering af frågorna rörande gästgifveri-,
håll- och reserv- samt kungs- och krono-skjutsnings-besvären, äfvensom
angående postförings-skyldigheten.
Af det betänkande bemälde Kommitté nu afgifvit och hvilket, till trycket
befordradt, kommer att bland Rikets Ständer utdelas, inhemtas att Kommittéen till
grund för sina förslag i ämnet, stannat i följande hufvudsakliga åsigter nemligen:
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse JVs 83.
7
a) att skjutsnings-besväret för närvarande hvarken kan eller bör på det sätt
från jordbraket skiljas, att de skjutsnings-skyldige från särskilda utgifter för befordringsväsendet
befrias;
b) att gästgifveri-, håll- och reserv-skjutsningen likväl icke vidare bör vara
en jorden åliggande natura-prestation, utan så väl skyldighet som rättighet för de
skjutsskyldige att bestrida sådan skjutsning upphöra, och hemmanens indelning i
skjutslag icke eller bibehållas.
c) att postförings-skyldigheten bör från jordbruket skiljas, emot åliggande för
posthemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de nu äro befriade, — samt, såsom
följd deraf, posthemmanen tillförbindas att i likhet med annan skjutsskyldig jord,
deltaga i det allmänna skjutsnings-besväret, såsom detta kommer att utgöras;
d) att alla hemman, som, enligt lag oell författningar, äro skjutsskyldige, men
för närvarande af en eller annan anledning icke utgöra gästgifveri-, håll- eller reservskjuts,
— i hvilket slag af jord jemväl posthemman, derest postförings-skyldigheten
blefve dem frånskiljd, inbegripas, — framdeles böra, lika med dem som nu
äro till skjutsning indelade, bidraga till kostnaden för skjutsningens uppehållande,
samt att städernas andel i detta bidrag bör bestämmas efter ett visst, rättvist förhållande
till de skjutsnings-skyldiges å landet;
e) men, att deremot i afseende å kungs- och krono-skjutsnings-besväret, annan
förändring icke bör vidtagas, än att, under förutsättning att gästgifveri- och postskjutsen
upphör såsom natura-prestation, samtlige skjutsskyldige hemman i riket
förklaras'böra i kungs- och krono-skjutsning deltaga.
Bland dessa hufvudgrunder är den, att de författningsenligt skjutsskyldige,
men nu icke till gästgifveri-, håll- eller reservskjuts indelade hemmanen skulle lika
med dem, sorn nu utgöra detta besvär, bidraga till skjutsningens uppehållande, både
i och för sig riktigast och innefattar tillika det nödvändiga vilkoret för verkställbarheten
af de förslag till skjutsnings-besvärets ordnande, som Kommittéen i öfrigt
framställt. Då skälet, hvarför en stor del af rikets skjutsskyldiga jord för närvarande
icke deltager i skjutsnings-besväret, icke är grundadt pä denna jords beskaffenhet,
utan är att söka endast uti den tillfälliga omständigheten af dess belägenhet
mera afsides frän skjuts-stationerna; då detta förhållande är underkastadt ständiga
vexlingar och måste med trafikens förändrade riktning, hvartill särskildt de nu pågående
jernvägs-anläggningarne komma att med ali sannolikhet betydligt bidraga, i
väsendtlig män förändras, ända derhän, att skjutsningen flerestädes kan varda från
nuvarande till nya skjutslag öfverflyttad; — dä tillämpningen af ifrågavarande, på
rättvisa och billighet stödda grundsats skulle med lika fördel kunna genomföras
ehvad afgiftcrna för skjutsningens uppehållande blefve pä vederbörande öfver hela
riket fördelade, eller det ansäges lämpligare att denna fördelning skedde läns- eller
distriktsvis; och då derigenom följaktligen ordnandet af hela den vigtiga angelägenheten
och särskildt möjligheten att bereda postföringens förening med anstalterna
för resandes befordran skulle hufvudsakligen underlättas; anser Kongl. Maj:t Sig
böra föreslå Rikets Ständer, att, ehvad Kommittéens åsigter i öfriga ämnen vinna
Rikets Ständers godkännande eller icke, antaga Kommittéens förslag i nyss oinförmälde
del och, i sammanhang dermed, jemväl bifalla att, under vilkor, Kommittéen
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse -M 83.
föreslagit och i den män sådant tinnes lämpligt, postföringen må från posthemmanen
skiljas.
Då emellertid på Rikets Ständers beslut härutinnan hufvudsakligen komma
att hero de vidare åtgärder, som böra i ärendet vidtagas, och då Kongl. Maj:t jemväl
i öfrigt tili ledning härför funnit nödigt att öfver Kommittéens betänkande och
förslag, i dess helhet inhemta Rikets Ständers yttrande, vill Kongl. Maj:t, för sådant
ändamål, samma betänkande och förslag härmed till Rikets Ständers pröfning
öfverlemna.
Särskildt torde härvid Rikets Ständers uppmärksamhet böra fästas derpå, att.
enligt vid de från Kommittéen inkomna handlingar fogad beräkning, skulle, i fall
postskjutslega komme att blifva lika med den i allmänhet gällande legan för entreprenad-skjuts,
en ökad årlig kostnad af 53,304 R:dr 80 öre, utöfver den nuvarande,
drabba Postverket för postens fortskaffande; och att en häremot svarande årlig
summa sålunda torde, om förslaget bilälles, böra af statsmedel anslås och ställas
till General-Post-styrelsens disposition för betäckande af den förlust, som i berörde
afseende kunde för Postverket uppstå; kommande dock Statsverket att härför i någon
mån vinna godtgörelse genom de af Kommittéen till 18,800 R.-dr beräknade rotevakans-afgifter,
som efter förändringen borde erläggas af de nuvarande roteringsfrie
postheminanen.
Hvad i öfrigt angår det af Kommittéen väckta förslag, hvars utförande icke
är beroende af eller eger oskiljaktigt samband med skjutsnings-skyldighetens ordnande
i öfrigt, — att nemligen pä vissa större väglinier, hvilka Kommittéen benämnt
postvägar, befordringen af såväl post som resande skulle besörjas genom anstalter,
bekostade af statsmedel och stående under General-Post-styrelsens inseende och
förvaltning, kan det visserligen icke bestridas, att derigenom en högst väsendtlig
och önskvärd förbättring i det nuvarande sättet för fortskaffande af post och resande
skulle åstadkommas; men då dessa anstalters uppehållande i den utsträckning Kommittéen
föreslagit, synes blifva för Statsverket alltför betungande, särdeles i närvarande
tid, då stora kostnader användas till jernvägars byggande, vill Kongl. Maj:t
för berörda anstalter nu icke äska något särskildt anslag, helst det tilläfventyrs
torde blifva verkställbar att af Postverkets medel anslå hvad som skulle erfordras,
för att på försök och till en början å en eller annan väglinia tillvägabringa postoch
skjuts-befordring af ifrågavarande eller likartad beskaffenhet.
De till ärendet hörande handlingar skola vederbörligt Utskott tillhandahållas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CAHL.
Ludv. Almqvist.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse JH 83,
9
Utdrag af Protokollet öfver CmUÄrenden, hållet inför Hans Maj:t Kamm»
gen \ Stats-Rådet ä Stockholms Slott den 13 Januari 4860
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-S tats-ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten,
Sedan Rikets sednast församlade Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit, att Kongl, Majit måtte täckas förordna en Kommitté, i ändamål att utreda
och föreslå, huruvida och på hvad sätt skjutsningsbesvär et må kunna Irån jordbruket.
skiljas och denna vigtiga angelägenhet för öfrigt i framtiden på lämpligaste
sätt ordnas, äfvensom att åt samma Kommitté måtte i nåder uppdragas, att taga
under öfvervägande såväl frågan om kungs- och krono-skjutsens utgörande, sorn ock
huruvida och på hvad sätt postförings-skyldigheten må kunna skiljas frän jordbruket,
emot åliggande för posthemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de nu äro
befriade, samt Kongl, Majit, med anledning häraf, under elen 19 Juni 1858 i nader
uppdragit åt särskilde förordnade Kommittérade att, efter inhemtande al upplysningar
frän de olika länens i frågan interresserade medlemmar, fullgöra det af Rikets
Ständer sålunda oraförmälda uppdrag; så hade bemälde Kommittérade under den 31
sistlidne Augusti till Kongl. Majit inkommit med sitt underdåniga betänkande och
förslag i ämnet.
Af detta betänkande, för hvars hufvudsakliga innehål! Departements-chefen
nu i underdånighet redogjorde, inhemtades — — — — _ — — —
Föredragande Departements-chefen anförde i underdånighet:
”Bland de af Kommittéen föreslagna hufvudgrunder — — — “ — —
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 7 Haft.
Kongl. Maj tis Nåd. Skrifvelse M 83.
Hvad föredragande Departements-chefen sålunda anfort oek
hemställt, oell hvaruti Stats-Rådets öfrige ledamöter
instämde, täcktes Kongl. Majit, i nåder bifalla; Och
skulle alltså, i öfverensstämmelse dermed, nådig Skrif*
velse, sådan den linnas detta protokoll bilagd, till
Rikets Ständer afgå, åtföljd af Kommittéens betan*
tande och förslag.
Kx protöeollo
Otto Hk Seippel,
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1860,
Kongl. Maj:ts Nådiga Svar N:o 84.
1
\:o §4.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 2 Febr. !8Go, kl. 12 midd.
KONGL. MALTS
Nådiga Svar uppå Rikets Stunders underdåniga skrifvelse, angående
Riksdagens förlängning; Gifvet Stockholms Slott
den 27 Januari 1860.
Jemte anmälan att mångfaldiga ärenden, hvaribland flere af hufvudsaklig
vigt, ännu återstå att af Rikets Ständer handläggas under nu pågående rilcsdag,
hafva Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse af den 25 innevarande månad,
hos Kongl. Maj:t äskat, att riksdagen måtte fortfara ytterligare en månad, räknadt
från och med den 1 nästkommande Februari.
Kongl. Maj:t har, i anledning häraf och på grund af stadgandet i § 109
Regerings-Forincn samt § 80 Riksdags-Ord ningen, velat i nåder förklara, att riksdagen
må med den sålunda äskade tiden af En månad förlängas.
Kongl. Maj.t förhlifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Ludv. Almqvist.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 8 Haft. 1
2
Kongl. Maj-.ts Nådiga Svar N:o 84.
Utdrag af Protokollet öjver Civil-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Siats-Bådet u Stockholms Slott den
21 Januari 1860.
N ärvarando:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre de Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Elmemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Hepartements-chefen, Stats-rådet Almqvist, föredrog derefter i underdånighet
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 25 innevarande månad, hvaruti
Rikets Ständer, med anmälan att mångfaldiga ärenden, hvaribland flera af hufvudsaklig
vigt, ännu återstodo att vid nu pågående riksdag handläggas, äskats att
riksdagen måtte fortfara ytterligare en månad, räknad från och med den 1 instundande
Februari; och uppläste Hepartements-chefen derjemte ett af honom uppsatt
förslag till svar å denna Rikets Ständers skrifvelse.
Enligt Stats-rådets
underdåniga tillstyrkande, täcktes Kongl. Majit i nåder gilla
berörda förslag samt befalla att, i öfverensstämmelse dermed,
nådigt Svar, sådant det finnes protokollet bilagdt, skulle på
vanligt sätt till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
W. Tli. Strokirk.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 85.
3
lt:o 85.
Ank, till Exp.-Ulsk. den 2 Fehr. 1860, kl. 12 nödd.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer om öjverlåtande
aj ett stycke mark jrån Eskilstuna Kungsladugård
till egaren af Eskilstuna mekaniska verkstad, Theofron
Munktell såsom byggnadstomt för arbetare-bostäder; Gifven
Stockholms Slott den 21 Januari i800.
Sedan, i enlighet med Kongl. Maj:ts till Rikets sednast församlade Ständer
aflåtna nådiga Proposition, Rikets Ständer, för att bereda Fabriksidkaren i Eskilstuna,
Direktören Theofron Munktell tillfälle till utvidgning af den industriela
verksamhet, hvarmed han redan väsendtligen gagnat det allmänna, bifallit, att ett
stycke mark af 3 tunnland 27 kapplands vidd från det s. k. Norrkagsgärdet under
Eskilstuna Kungsladugård inom Klosters socken och Öster Rekarne härad af
Södermanlands län, finge till bemälde Munktell och hans rättsinnehafvare, emot
årlig afgäld, för alltid upplåtas på sätt Rikets Ständers under den 20 Maj 1857
härom afgifna underdåniga skrifvelse innehåller; har nyssbemälde Fabriksidkare
till Kongl. Majit inkommit med underdånig ansökning att, enär berörda, åt honom
öfverlåtna mark numera vore använd ej blott till utvidgande af hans mekaniska
verkstad och anläggning af hamnbrygga, utan ock, så långt utrymmet medgifvit,
till plats för arbetare-bostäder, men dessa bostäder, tillsammans med de förut varande,
endast kunde rymma ett jemförelsevis ringa antal af den stora personal,
som vid nyssnämnda verkstad vore sysselsatt och årligen ökades, samt den inom
Manufaktur-staden länge öfverklagade brist på dylika bostäder gjorde nödvändigt
att för arbetarne vid verkstaden uppföra flere boningshus tillika med erforderliga uthusbyggnader,
till hvilket ändamål tjenliga tomter saknades å den till Eskilstuna Fristad
år 1829 upplåtna jord, en ytterligare jordrymd af 1 tunnland 19 kappland, hufvudsakligen
bestående af bergig och stenig betesmark, till hvars afträdande Kungsladugårdens
nuvarande arrendator, Rådmannen Per Gustaf Schotte, för sin del skriftligen samtyckt,
måtte från ofvannämnda Norrkagsgärde å Kungsladugårdens egor få afsöndras
4
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 85.
och åt Munktell, till byggnadstomt för arbetare-bostäder vid hans mekaniska verkstad,
emot afgäld och för alltid upplåtas.
Efter inhemtande af Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegii underdåniga
utlåtande, åtföljdt af de yttranden, hvilka utaf Kronofogden och Häradsskrifvaren
i orten, äfvensom af Landshöfdinge-embetet i länet, blifvit afgifna, har Kongl.
Majit låtit sig föredragas detta ärende, och vill i anledning deraf härmed i nåder
föreslå Rikets Ständer, att, jemlikt hvad såväl Kammar-kollegium som Landshöfdinge-emhetet
tillstyrkt, af Norrhagsgärdet å Eskilstuna Kungsladugårds egor
en jordrymd af 1 tunnland 19 kappland, upptagen å en af Kommissions-landtmätaren
A. J. Hörnström år 1859 upprättad karta inom bokstäfverne A, B, F och G-,
må för alltid få till byggnadstomt för arbetarebostäder vid ofvannämnda mekaniska
verkstad, afsöndras, emot utgörande till Kronan af årlig afgäld i enlighet med
föreskriften uti 2 Kap. 4 § af Kongl. Förordningen den 19 December 1827; kommande
handlingarne i målet, till hvilka hörer den nyss åberopade kartan, att tillställas
det Utskott, till hvars handläggning ärendet varder af Rikets Ständer öfverlemnadt.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 85.
5
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför H. M.
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 27 Januari
1860.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre de Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen lör Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med förut, pä Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattadt nådigt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, om öfverlåtande
af ett stycke mark från Eskilstuna Kungsladugård till egaren af Eskilstuna
mekaniska verkstad, Theofron Munktell, såsom byggnadstomt för arbetarebostäder.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörda förslag i nåder gilla samt befallde att, i enlighet
dermed, nådig Proposition, sådan den finnes protokollet
hilagd, skulle under denna dag till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
L. L. Fries.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
Ä':o §11.
Alik. lill Exp.-Ulsk. den 2 Fehr. 1860, kl. 12 midi.
KONGL. MAJiTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i anledning af vädd fråga
om ändring utaf den för Westerbottens och Norrbottens
Län giillande skattläggning smetod; Gifven Stockholms
Slott den 27 Januari 1860.
Då den för Westerbottens och Norrbottens lån gällande skattläggningsmetod
af den 23 Augusti 1773 uti 12 § föreskrifver, att, när ett hemman eger
8 tunnelands utsäde samt 50 å 00 parmar eller vinterlass hö jemte mulbete, skog
och fiskevatten till husbehof, detsamma skall anses för ett mantal, med beräkning
af 20 Daler Silfvermynt på mantalet och i förhållande derefter, om ”räntan stiger
högre eller mindre”; men, genom tillämpningen af detta stadgande, nyhemman inom
de båda nordligaste länen finge vidkännas en hård beskattning; hafva Rikets
sednast församlade Ständer, med anledning af ett hos dem väckt förslag, att, med
ändring af berörde §, egorna och förmånernc för ett helt mantal måtte få till 60
ä 80 Daler Silfvermynt beräknas, uti underdånig skrifvelse den 4 November 1857
hos Kongl. Majit anhållit, att Kongl. Maj:t ville i nåder föranstalta om behörig
undersökning i omförmälda ämne samt, om dervid skulle befinnas, att egorna och
förmånerne för ett mantal i Westerbottens och Norrbottens län borde, med afseende
på de för dessa län egendomliga förhållanden och vid jemförelse med skattläggningsmetoderna
för andra län, upptagas högre, än 1773 års skattläggningsmetod
nu bestämmer, meddela Rikets Ständer nådigt förslag till den förändring
i nämnde metod, som kunde finnas erforderlig.
Till ådagaläggande af behöfligheten utaf förändrade föreskrifter i berörda
hänseende är anfördt: att med beräkning af den vanliga alkastningen i goda år
utaf ortens hufvudsäde, korn till fjerde kornet och af parmen hö till 48 lispund,
skulle, enligt skattläggnings-metoden, på ett helt mantal belöpa 32 tunnor korn
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 86.
7
och 2,880 lispund hö; att, om denna ringa fodertillgång fördelades på stall och ladugård,
det visade sig, att å ett hemman om ett mantal endast kunde utfodras
2 hästar, 10 kor och 6 får; att af åkergrödan, 32 tunnor, högst 11 personer kunde
på mantalet underhållas i anseende till det ringa bidrag, sorn från ladugården vore
att till deras underhåll påräkna; att efter samma beskattnings-grunder skulle för
jjidcls mantal erfordras åkerjord allenast för ett tunnelands utsäde, eller, med de
vilkor Kongl. Brefvet till Kammar-kollegium af den 19 December 1829 bestämmer,
två tunneland, hvaraf det ena måste hållas i träde och det andra afkastade i
bästa fall 4 tunnor korn, samt i afkomst af ängarne 7^ parmar oller 360 lispund
hö, hvaraf underhåll knappt kunde påräknas för mer än en person samt vinterföda,
med tillhjelp af halmfodret, för 2 kor och ett får; att, då den vid aflåtandpt
af Rikets Ständers skrifvelse i ämnet ännu gällande, men numera, under den 12
November 1858, upphäfda Kongl. Förordningen den 13 Juli 1853 tilläte, att hemman
finge utan föregången undersökning klyfvas till pudels mantal, men Kongl.
Förordningen den 19 December 1827 stadgar, att för besutenhet å hemmansdel
erfordras sådan afkastning deraf i vanliga år, att åboen kan påräkna bergning och
utgöra utskylderne, hvartill ansetts oundgängliga så goda egor af åker, äng och
betesmark att, med begagnande af tillgängliga odlingsläg,enheter, ett hushåll af tre
arbetsföra personer kan underhållas samt en häst eller ett par oxar, 2 å 3 kor
och 5 å 6 får eller getter kunna födas, så kunde en samtidig tillämpning af dessa
författningar icke i Westerbottens och Norrbottens län ega rum, emedan -^idels
mantal, skattlagdt efter 1773 års metod, ej gåfve den afkastning, 1827 års förordning
bestämmer såsom vilkor för besutenhet; samt att de menliga följderna af
nämnde skattläggnings-metod redan visat sig i flera hemmans iråkade ödesmål
och sannolikt skulle blifva ännu mer olycksbringande, sedan skogarne upphört att
lemna tillgång till bestridande af ett hemmans alla utskylder tillika med åboens
lefnadskostnader.
Sedan Kongl. Majit i nåder anbefallt Dess och Rikets Kammar-kollegium
att med underdånigt utlåtande i detta ärende inkomma, har bemälda Kollegium
deröfver infordrat underdåniga yttranden såväl från Kongl. Majits Befallningshafvande
i Westerbottens och i Norrbottens län, sorn ock från vederbörande Kronofogdar
och Häradsskrifvare samt Styresmännen för Afvittrings-verket inom de
nämnde länen; hvarefter Kollegium, uti skrifvelse den 28 Oktober nästlidet år,
jemte öfverlemnande af berörde yttranden, för egen del afgifvit underdånigt utlåtande
i ämnet och dervid anfört följande:
Hvad först anginge det skäl för ändring i den gällande skattläggningsmetoden,
hvilket, enligt innehållet af Rikets Ständers of vanberörda underdåniga
skrifvelse, skulle hexntas deraf, att en samtidig tillämpning af nämnda skattläggnings-metod
och Kongl. Förordningen den 19 December 1827 angående hemmansklyfning
icke kunde ega rum uti do ifrågavarande länen, så vore orsaken härtill
ensamt att söka i den låga taxering å ett hemmans egoförmåner, sorn skattläggnings-metoden
stadgar med hufvudsakligt syfte att hemmansåbo ej må beskattas
för hvad han derutöfver uppodlar; ty då, enligt den åberopade 12 § i nämnde
skattläggnings-metod, till ett helt hemman beräknas 8 tunneland åker i årligt
säde och 50 å 60 parmar liöafkastning, men Afvittrings-stadgan den 10 Februari
1824 för Wester-N or ilands, Westerbottens och Norrbottens län tillika mcdgåfve,
att till ett sådant hemman får anslås ända till 2,500 tunneland duglig jord, impedimenter
oberäknade, följde häraf, att, utom den till skatt beräknade åker och ängsmark,
återstoden af nämnda betydliga egovidd, hvilken blott såsom skog och be
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
tesmark lågt beskattas, äfven innefattade ej ringa odlingslägenketer, som en åbo
kunde oell borde till hemmanets vidare förkofran upparbeta, men hvilka förbättringar,
likmätigt gällande författningar, endast böra komma innehafvaren, utan
någon skatteberäkning, till godo. Härigenom förklarades, huru redan befintliga
äldre hemman, hvilkas mantal och räntor vid den tid, då dessa hemman blifvit
skattlagda, kunnat vara mot egorna svarande, numera genom verkställda odlingar
kommit i ett bättre skick och hafva inegor, som, uppskattade efter skattläggningsmetoden,
kunde anses böra draga ett vida högre skattetal. Att nu, vid nyhemmans
afvittring och skattläggande, anställa jemförelse med sådana, redan i äldre
tider upparbetade hemman i det syfte, att ett nyhemman skulle tilläggas lika stora
inegor, som det äldre hemmanet för närvarande innehar, dertill gåfve 3 § uti Afvittrings-stadgan
icke anledning, enär den uti samma § omförmälda jemförelse af
nya hemman emot äldre finge ske endast efter egornas uppskattning i enlighet
med gällande skattläggnings-metod och inom det för ett helt mantal medgifna
högsta egoområde af 2,500 tunneland duglig mark, på det att, såsom i denna §
föreskrifves, ”genom den nu emot förr stadgade förändring i tunnelandtalets belopp,
äldre och nyare hemman icke må blifva i afseende på godhet och förmåner
olika, utan med hvarannan jemförliga”; hvilken föreskrift haft till ändamål att
förekomma, att icke utan giltiga skäl högre tunnelandtal blefve meddelade nyhemman
än de äldre hemmanen, som, enligt den förut gällande Afvittrings-instruktionen
för Westerbotten af den 23 Maj 1780, blifvit, med beräkning af endast 1,400
tunneland på helt mantal, skattlagda; emedan i motsatt fall, eller om jemförelse
af ett nyhemman emot ett äldre hemman finge ega rum utan afseende på skattläggnings-metodens
och Afvittrings-stadgans föreskrifter, nyhemmanets innehafvare
kunde anses böra tilläggas lika stora inegor, som det äldre hemmanet först
efter en måhända hundraårig odling sig tillvunnit, och den förre derigenom erhölle
en förmån, som det äldre hemmanets egare blott genom mångårig flit och
odling hunnit af en sparsam natur förvärfva. Samma skäl till minskning uti nya
hemmans mantal och räntor, som hos Rikets sednast församlade Ständer blifvit i
donna del anförde, skulle också kunna gälla för alla öfriga län i riket och föranleda
till ändring och rubbning uti dessa läns skattläggnings-metoder, om en
jemförelse med författningarnes föreskrifter angående vilkoren för besutenhet vid
hemmansklyfning finge ega rum och läggas till grund för beskattningen. Skattläggnings-metodcrnes
och Afvittrings-stadgans föreskrifter angående nyhemman,
för hvilka, jemte odlings-understöd af Staten, förunnas ända till 50 frihetsår, innan
dessa hemman anses uppodlade, kunde icke tillämpas på samma gång som författningarne
rörande hemmansklyfning, hvilka med sina stadganden om besutenhet
afsåge i fullt stånd upparbetade hemman; och en sådan samtidig tillämpning af
dessa, för olika fall gifna författningar funnes icke heller vara uti Kongl. Förordningen
den 19 December 1827 afsedd.
Beträdande dernäst det skäl för Rikets Ständers förevarande framställning,
som skulle innefattas uti de flere hemmans ödesmål, som redan inträflat och än
vidare voro att emotse genom tillämpningen af den ifrågaställa skattläggningsmetoden,
har, till utredning af förhållandet härmed, Kammar-kollegium låtit i de
derstädes förvarade jordeböcker och handlingar anställa noggrann undersökning,
sträckande sig från början af det innevarande århundradet intill nuvarande tid;
och har härvid inhemtats: att under hela nämnde tidrymd af nära 60 år, som undersökningen
omfattat och hvarunder 1773 års skattläggnings-metod varit för
Wester
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
9
Westerbottens och Norrbottens län fortfarande tillämpad, icke ett enda hemman
eller nybygge kunnat upptäckas, som, enligt nämnda method behörigen skattlagdt
med mantal och ränta, derefter af Kammar-kollegium fastställda, fallit i ödesmål
och på sådan grund blifvit från jordeboken atfördt.
Efter att sålunda hafva till besvarande upptagit de skäl, hvilka uti Rikets
Ständers ofvanberörde underdåniga skrifvelse åro andragna till stöd för ändring af
ifrågavarande skattläggnings-metod, har Kammar-kollegium ansett sig jemväl
böra utreda, om egorna och förmånerna för ett mantal i Westerbottens och Norrbottens
län böra, med hänsigt till de för desse län egendomliga förhållanden och
vid jemförelse med skattläggnings-mctoderne för andra län inom riket, upptagas
högre, ån förstnämnde metod nu bestämmer.
I sådant afseende har Kammar-kollegium i underdånighet insändt dels uppgift
å cgoförmånerne jemte grund-räntan för ett helt mantal inom Gefleborgs,
Wester-Norrlands, Westerbottens och Norrbottens län, enligt do för dessa län
gällande skattläggnings-metoder, och dels uträkning å beloppet af den nya räntan
för ett helt hemman inom hvartdera af berörda län, upprättad i öfverensstämmelse
med föreskrifterne uti Kongl. ' Kungörelsen den 11 Maj 1855. Deraf är
upplyst: att ehuru endast 20 Daler Silfvcrmynt grundränta inom Westerbottens
och Norrbottens län erfordras, för att en lägenhet skall utgöra ett helt mantal,
hvaremot i Gefleborgs Lån ett mantals grundränta uppginge till mer än 25 Daler
Silfvcrmynt, vore likväl ego-taxeringen på förra stället redan så låg, att den afkastning,
som der beräknas på ett helt hemman, skulle i den sednare landsorten
motsvara ett vida högre mantal; — att grundräntan inom Westerbottens och Norrbottens
lån med mer än hälften utgår i kontanta penningar utan förvandling, då
deremot samma ränta i Wester-Norrlands län till större delen utgöres med förvandling
efter markegång; — att för ett helt mantal inom Westerbottens och
Norrbottens län åkerutsädet beräknas med 2 tunnland mera, än inom Gefleborgs
och Wester-Norrlands län, samt höafkastningen med 18 å 21 parmar mera än i
Wester-Norrlands och 30 parmar mera än inom Gefleborgs län; — att, utom alla
nu nämnda förmåner, den nya räntan för ett helt mantal inom Westerbottens och
Norrbottens län, förvandlad enligt grundernc i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj
1855, understiger räntan för lika hemmantal inom de öfrige nämnde landsorterne
med omkring 9 R:dr för Wcstcr-Norrland, 15 Hulr för Helsingland och 41 R:dr
för Gestrikland. Jemförelscn emellan de olika skattläggnings-mctoderne och
grundräntornas belopp inom de särskilda Norrländska länen ådagaladc sålunda
tydligt, att bland dem Westerbottens och Norrbottens län åro lindrigast beskattade;
och då härtill komme, att nyhcminans innehafvare i dessa län i allmänhet
åtnjuta ända till femtio års frihet från skatt och ränta till Staten, jemte 8 tunnor
spanmål i odlingsunderstöd, som utgå med 3 tunnor under hvarje af de två första
och två tunnor under det tredje året af frihetstiden; att vidare den egorymd af
högst 1,400 tunneland, som efter de förra författningarue varit både för de gamla
och för de i sednare tider skattlagda hemmanen bestämd, numera genom 1824
års Afvittrings-stadga är för de hemman, hvilka derefter blifvit afvittrade eller
såsom nya anläggas, ökad till 2,500 tunneland utan någon förhöjning i räntan,
samt ändtligen att, ju sämre beskaffad den odlingsmark är, som hädanefter kan
blifva åt en nybyggare upplåten, han eger en desto större rättighet att vid skattläggningen
njuta den i metoden utsatta lägsta taxering till godo: har Kammarkollegium
ansett häraf uppenbart följa, att, utaf alla förenämnda län, Wester- och
Norrbottens ega den minsta anledning till klagan öfver en för hög beskattning.
Bill. till R. St. Brot. 1856 1860. 1 Sami. 1 A/d. 2 Band. 8 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
På nu anförde skäl, och då för öfrigt en gå betydlig förändring uti beräkningen
al hemmanscgor och förmåner vid deras skattläggning, som den för Westerbottens
oell Norrbottens län bos Itikets Ständer föreslagna, vore desto mer
betänklig, som sådant kunde bos innehafvare af redan skattlagde hemman åstadkomma
ett billigt missnöje öfver för hög och ojemn beskattning ej allenast inom
samma landsort, utan oek med hänsigt till hemman inom andra län af Riket,
samt framkalla anspråk på förmedling i hemmantal och räntor, har Kammar-kollegium
i underdånighet afatyrkt nådigt bifall till berörda förslag, helst den ifrågasatta
förändringen skulle rubba de skattläggningsgrundcr, hvilka ej mindro uti
dessa, än äfven i flera andra län varit från äldre tidor antagne och fastställde;
varande ock, enligt Kongl. Brefvet den 19 December 1829, en af Rikets Ständer
då uti enahanda syftemål gjord framställning förfallen.
Deremot och enär Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län
upplyst, att de fleste hemman inom detta lån grunda sitt höbord på tredje klassens
äng eller så kallade myr-ängar, hvilka i allmänhet ej kunde afbergas oftare
än kvartannat år, samt då tillika kändt vore, hvad äfven Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Westerbottens län vitsordat, att, i anseende till den utaf klimatet
vållade nödvändigheten, att under en längre tid af året föda kreaturen inomhus,
en större qvantitet foder, än i de flesta andra orter af riket, är inom hegge
nyssnämnda län behöflig för kreaturens underhåll; hvaraf följer att, emedan åkerjorden
inom dessa län tillika är af svag beskaffenhet och erfordrar stark gödning,
en större höafkastning utgör det hufvudsakliga vilkoret för hemmanens bestånd;
har Kammar-kollegium, på grund af desse förhållanden, i underdånighet tillstyrkt
den ändring i 4 § af 1773 års skattläggnings-metod, att värdet å en parm hö
må beräknas, i första klassen till 6 öro, i andra klassen till 5 öre och i tredje
klassen till 3 öre, genom hvilken förändring hö-afkastningen för ett hemman hädanefter
kunde höjas, utan att någon väsendtlig olikhet i beskattningen uppkomme
emellan gamla och nya hemman.
Med fästadt afseende å hvad Kammar-kollegium sålunda i underdånighet
upplyst och anfört, har Kongl. Maj:t vid pröfning af detta ärende, funnit någon
annan förändring uti den för Westerbottens och Norrbottens län gällande skattläggningå-motod
af den 23 Augusti 1773 icke böra, med anledning af Rikets
Ständers i detta ämne gjorda framställning, ega rum, ån att det uti 4:de§afnyssberörda
skattläggnings-metod upptagna värde å en parm hö må beräknas: i törsta
klassen till 6 öre, i stället för 8, i andra klassen till 5 öre i stället för 6, och
i tredje klassen till 3 öre i stället för 5 öre silfvermynt; och vill Kongl. Maj:t
härmed, till Rikets Ständers samtycke i nåder föreslå denna ändring i nämnda
författning.
De ärendet rörande handlingar komma att tillställas det Utskott, till hvars
handläggning denna fråga varder af Rikets Ständer öfverlemnad.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. År och dag, som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
11
Utdrog af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Bädet å Stockholms Slott den 21
Januari 1660.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre de Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-ininistern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Eknemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med förut, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattadt nådigt heslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i anledning
af väckt fråga om ändring utaf den för Westerbottens och Norrbottens län
gällande skattläggnings-metod.
Kongl. Majit behagade, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, berörde förslag i nåder gilla samt befallde att, i
enlighet dermed, nådig Proposition, sådan den finnes protokollet
hilagd, skulle under denna dag till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
L. L. Fries.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse M 87.
1
Ni 87.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Febr. 1860, kl. 8 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Stander, angående
vackt fråga om förhöjning i ersättningen till svaga soldatrotar.
; gifven Stockholms Slott den 24 Januari 1860.
I anledning af en vid sistlidne riksdag väckt fråga derom, att hemman inom
provinsen Småland, hvilka, ehuru understigande 1V2 mantal, likväl hilda hel soldatrote,
måtte förunnas tillökning uti dem tillerkänd, efter spanmåls-markegång beräknad,
sä kallad »svag-rotehjelp», hafva Rikets då församlade Ständer uli underdånig
skrifvelse af den 2 Mars 1858 anfört, hurusom Rikets Ständer, vid behandlingen
af denna fråga, inhemtat, att, på sätt i den underdåniga skrifvelse!) vidare
är upptaget och uti Kongl. Brefvet den 15 Augusti 1829 jemväl blifvit meddeladt,
den vid indelningstiden för 465/i2 mantal i Kronobergs län och 29 rotenummer i
Kalmar län bestämda rotehjelp af 8 Daler Silfvermvnt eller 2 Riksdaler 52 skillingar
Banko för hvarje hemman, utgörande tillhopa 571 Daler 10 öre 16 penningar
Silfvermynt eller 425 Riksdaler 57 skillingar 4 runstycken Banko inom det förra
och 41 Daler 5 öre 8 penningar Silfvermynt eller 15 Riksdaler 54 skillingar 8
rnnstycken Banko inom det sednare länet, blifvit sålunda förvandlad, att för hvarje
Daler Silfvermynt eller 16 skillingar Banko beräknats 10% kappar och således för
8 Daler eiler 2 Riksdaler 52 skillingar 2% Tunnor, hälften Råg och hälften
Korn, eller sammanlagdt 125 Tunnor 24% kappar för Kronobergs och 15 Tunnor
25V9 kappar för Kalmar län. Då likväl kostnaden för en soldats underhåll under
tiden efter denna reglering af rotehjelpen för svaga rotar betydligt stigit, så att
vakansafgiften för hel rote i Kronobergs län, som i 1855 års Markegångstaxa
upptages till 108 Riksdaler Riksgäldssedlar, uppgår enligt sista Markegångstaxan
till 151 Riksdaler samma sedelslag, hafva Rikets Ständer ansett en förhöjning i
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Haft.
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse M 8i.
rotehjelpen vara med billighet öfverensstämmande; — men som Rikets Ständer saknade
ledning för sitt omdöme, till hvad belopp denna rotehjelp skäligen bör utgå,
hafva Rikets Ständer, som jemväl emottagit framställning om sådan hjelp till svaga
soldatrotar vid andra regementen, i underdånighet anhållit, att, efter förutgången undersökning,
Kongl. Majit täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig
Proposition, om och till hvad belopp den nu till svaga rotar utgående ersättning
må anses böra förhöjas.
1 anledning af denna Rikets Ständers underdåniga framställning anbefallde
Kongl. Majit Dess och Rikets Krigs- och Kammar-Kollegier att, jemte utlåtande i
ämnet, afgifva förslag till de åtgärder, som häraf kunde föranledas; och hafva Kol
legierna
under den 7 November sistlidet år uti frågan sig yttrat: att med den
genom Kong!. Brefvet den lä Augusti 1829 slutligen fastställda reglering af rotehjelpen
i Kronobergs och Kalmar län afsågs, att samma hjelp måtte för framliden
blifva af penningevärdets förändring oberoende, hvarföre den ock i spanmål bestämdes.
Derigenom hade berörde ändamål äfven vunnits, enär, likasom kostnaden för
en soldats underhåll stigit, värdet af spanmålen jemväl stigit och ersättning sålunda
ifrågavarande rotar inom Kronobergs och Kalmar län tillgodokommit. Då härtill
komme, att kostnaden för soldat-underhållet i sednare tider minskats äfven derigenom,
att rotehållarne befriats från beklädnaden och mötes-underhållet, saknade
Kollegierna skäl att ytterligare förhöjning uti rotehjelpen för ifrågavarande rotar i
underdånighet tillstyrka; desto mindre som icke ådagalagdt vore, att roteringen i
Småland i allmänhet är mera tryckande än i andra provinser, hvadan ock Kongl.
Majit medelst beslut den 13 Januari 1837 förklarat då väckt fråga om lindring
eller jemkning för Småland i roteringsbesväret icke erfordra någon Kongl, Majits
åtgärd. — Kollegierna hafva för öfrigt ansett det icke vara möjligt att, i det skick
ärendet nu förekommit, meddela yttrande om beloppet af en sådan rotehjelps
förhöjning, derest den funnes böra ifrågakomma; fy, då gifvet är, att alla rotar icke
äro lika goda eller lika dåliga, blefve häraf en ovilkorlig följd, att det understöd,
en rote må tillkomma, icke kan rättvisligen bestämmas, med mindre speciel undersökning
af hvarje rote egt rum och derefter jemförelse med annan rote, som anses
vara fullgod, blifvit anställd, på sätt i likartadt fall enligt Instruktionen den 4 Maj
1838 skett i fråga om åtskilliga rotar i Skåne, hvilket ärende jemlikt Kongl. Brefvet
den 7 Juli 1841 slutligen afgjorts.
I afseende å den af Rikets Ständer gjorda anmälan, att de jemväl emottagit
framställning om hjelp åt svaga rotar vid andra regementen, hafva Kollegierna vidare
yttrat, att, då icke blifvit omnämndt, hvilka regementen härmed afses, samt hos
Kollegierna icke vore att tillgå några handlingar, hvaraf med tillförlitlighet kunde
Utrönas, om vid något regemente eller korps finnas rotar, hvilka, i förhållande till
andra, må vara till understöd i roteringen berättigade, funné Kollegierna, derest
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse M 87.
5
framställningen i denna del borde till någon åtgärd föranleda, annat ej vara att
vidtaga, än alt Kongl. Maj:ls vederbörande Befallningshafvande undfå befallning att
upplysa, huruvida understöd för någon rote vid inom länet förlagdt regemente må,
utöfver hvad som redan i slikt hänseende utgår, vara af behof påkalladt, hvarefter
ärendet kunde komma att handläggas af särskilda Roterings-kommissioner; varande
slutligen, i sammanhang härmed, af Kollegierna anmäldt, att rotehjelp, utom i Kronobergs
och Kalmar län, utgår till åtskilliga andra regementen, såsom, enligt Kongl.
Brefvet den 23 Januari 1683, en tunna spanmål till hvarje rote vid Södermanlands
regemente; enligt Kongl. Brefvet den 7 Juli 1841, sex kappar spanmål till hvarje
Vsj rote vid de begge Skånska infanteri-regementena, som deraf funnits vara i behof;
och till 247/i« rotemantal i Westerbottens och något öfver 23 rotemantal i Norrbottens
län, enligt det för dessa län den 23 Augusti 1846 fastställda Roteringsverk,
med ett belopp, som i förhållande till rotevakans-afgifterr enligt Markegångstaxorna
bestämmes.
Då Krigs- och Kammar-Kollegierna, på sätt här ofvan blifvit omförmäldt,
åberopat Kongl. Maj:ts beslut af den 13 Januari 1857, hvarigenom en då förevarande
fråga om lindring eller jemkning uti roteringsbesväret för provinsen Småland
funnits icke erfordra någon Kongl. Maj:ts ålgård; vill Kongl. Majit, i anledning deraf,
nu Rikets Ständer meddela, att Kongl. Majit, uppå gjorda framställningar i detta
ämne, redan den 23 Augusti 1854 i nåder uppdragit åt bemälde Kollegier alt
undersöka och utreda, i hvad mån roteringsskyldigheten kunde anses vara i Småland
mera betungande och ojemnare fördelad, än uti andra Rikets landskap; samt att
Kollegierna, för sådant ändamål, låtit upprätta och lill Kongl. Majit öfverlemna! 5
särskilda Tabeller, rörande rikets rotering, hvilka här bifogas, nemligen:
Tabellen M 1, som innefattar:
l:o Uppgift å mantal och egor m. m., till åtskilliga medelgoda soldatrotar uti de
19 län, der rotering finnes, grundad å de, i och för rotering af provinsen
Jemtland, år 1843 från Kongl. Majits Befallningshafvande infordrade förteckningar;
2:o
Uträkning efter medeltal för en rote, dels i , hvarje län särskildt och dels
gemensamt, ej mindre för de tre Småländska länen, än ock för öfriga sexton
länen; och
3:o Uppgift å vakansafgifter för en soldatrote i hvarje län efter 1855 års Markegångs-taxa.
Tabellerna N:is 2, 3 och 4, utvisande i hvad mån en soldatrote i nämnde
sexton län har uti mantal, taxeringsvärde m. m. mera eller mindre än en sådan
rote uti Kronobergs, Jönköpings och Kalmar län.
i
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse M 87.
Tabellen M 5, hvaraf synes i hvad mån en soldatrote, dels uti Kronobergs,
Jönköpings och Kalmar län, hvart för sig, och dels efter medeltal i dessa tre län
gemensamt, har uti mantal, taxeringsvärde m. m. mera eller mindre än en sådan
rote, efter medeltal räknadt, uti Upsala, Stockholms, Skaraborgs, Westmanlands,
Östergötlands, Södermanlands, Elfsborgs, Stora Kopparbergs, Örebro, Wermlands,
Gefleborgs, Westerbottens, Malmöhus, Christianstads, Göteborgs och Norrbottens län
gemensamt.
Häraf upplyses, pä sätt Kollegierna i sammanhang härmed anfört:
att, enligt medelberäkning å åtskilliga medelgoda rotar uti de särskilda
19 länen, rotemantalet, som utgör i Kalmar län 1V2 mantal, i Kronobergs län
något mindre och i Jönköpings län något mer än 1V2 mantal, uppgår i 6 län,
nemligen i Upsala, Stockholms, Westmanlands, Östergötlands, Örebro och Christianstads,
till mer än 2 mantal; i 3 län, nemligen Skaraborgs, Södermanlands och
Malmöhus, till nära 2 mantal; samt utgör i Elfsborgs och Kopparbergs län något
mindre än lV2 mantal, i Gefleborgs och Westerbottens län något mer än 1
mantal och i 5 län, nemligen Wermlands, Göteborgs och Norrbottens, något mindre
än 1 mantal;
att, efter medelberäkning särskildt för de 3:ne Småländska länen gemensamt,
och särskildt för de öfriga 16 länen gemensamt, rotemantalet utgör i de förra
länen, så väl som i de sednare, något mer än 1V2 mantal;
att rotemantalet i 9 län är större och i 7 län mindre än medel-rote
mantalet
i de Småländska länen gemensamt;
att taxeringsvärdet uti alla ofvannämnde 16 län är större än i Kronobergs
län, uti 15 län större och i 3 län mindre än i Jönköpings län och i 9 län större
oeh i 7 län mindre än i Kalmar län;
att rotens område uti 12 län är mindre och i 4 län större än i Kronobergs
och Jönköpings län, samt i 4 län mindre och i 12 län större än i
Kalmar län;
att, efter medelberäkning gemensamt för ofvannämnde 16 län, utsädet och
afkastningen, i allmänhet taget, är mindre för en rote i de Småländska än uti de
öfriga roterade länen, men alt äfven grundräntan är mindre uti Småländska än i
öfriga länen, äfvensom vakansafgiften uti Jönköpings och Kalmar län, hvaremot denna
afgift i Kronobergs län är större än uti de 16 länen.
Genom denna utredning 8f förhållandet i allmänhet med roteringsbesväret i de
Småländska, så väl som uti öfriga roterade länen, hade Kollegierna funnit; vara
ådagalagdt, dels att, med hänsigt lill skatletalet allena, såsom grund för rote-indel
-
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse M 87.
S
ningen, roteringsbördan, efter medelberakning af åtskilliga medelgoda rotar i de särskilda
länen, icke kunde anses mera betungande i de Småländska, än uti flera andra
län, och dels att, efter enahanda beräkning, en rotes afkastning visserligen vore
mindre i de Småländska, än i de öfriga länen, men att deremot icke blott egorymden
och följakteligen äfven utsigten till rotehemmanens utvidgade uppodling till
ökad afkastning vore större i de förra, än i de sednare länen, utan äfven grundräntan,
uti hvilken rotarnes förbättring icke verkar förhöjning, mindre i de Småländska,
än i de öfriga 16 länen.
Huruvida åter roteringen, med hänsigt till förhållandet vid hvarje särskild rote
och vid jemförelse emellan rotarne dels inbördes uti hvart särskildt län och dels
länen emellan, är mera betungande eller ojemnare fördelad i de Småländska, än
uti öfriga länen, kunde vä! icke inhetntas af ofvannämnde Tabeller, hvilka endast
angifva medelförhållandet af flera eller färre rotar i hvarje län och huru jemförelsen
mellan länen utfaller; men, om ock genom en tidsödande och kostsam undersökning
slutligen skulle visa sig, att vid roteringens införande hemmanen i de Småländska
länen blifvit i allmänhet strängare roterade än i de öfriga, hade tyngden och orättvisan
deraf, enligt Kollegiernas åsigt, endast drabbat den roterade jordens dåvarande
egare, hvilket förhållande icke i någon mån inverkade på de nuvarande innehafvarne,
emedan under närmare 200 år, som roteringen egt bestånd, hemmansvärdena
så väl i dessa som andra län, med afseende på dem åliggande onera, vunnit den
stadga, att säkerligen redan länge ingen, hvarken vid arf eller köp, beräknat egendomen
i något län till högre värde, än som återstår, sedan så väl rotpringskostnaden
som andra utgifter blifvit från afkastningen afdragne; hvadan ock Kollegierna
voro af den öfvertygelsen, att roteringstungan sålunda öfverallt jemnat sig sjelf, och
att alla åtgärder till inskränkning af nuvarande roteringsbesväret, vare sig antingen
genom bidrag från annan oroterad jord eller genom tillskott af penningar eller
spanmäl, icke blefve annat än en gåfva till den roterade jordens nuvarande egare
och dessas arfvingar, i hvilkas hand egendomsvärdet derigenom höjdes, utan att
roteringsbesväret i någon mån minskades för blifvande egare, hvilka genom köp
eller annan afhandling komma i besittning af hemmansdelarne efter de genom
ifrågavarande godtgörelse stegrade värden. — Efter Kollegiernas tanka vore således
alla åtgärder, hvilka hafva till föremål att bringa rotarnes styrka till likhet sinsemellan,
så väl inom hvarje län, som inom de särskilda länen, helt och hållet
öfverflödiga och icke ledande til! annat än onödiga uppoffringar å Statens sida, till
visserligen ett stort antal nu lefvande hemmansegares fördel, men på bekostnad af
öfriga skattdragande, som dertill direkte eller indirekte finge bidraga, utan att erhålla
någon motsvarande fördel.
Kongl. Majit har detta allt i nådigt öfvervägande tagit; och hvad först angår
roteringen i provinsen Småland, har Kongl. Majit, på grund af hvad Krigs- och
6
Kongl, Maj:ts Nåd. Skrifvelse Ni 87.
Kammar-Kollegierna uti här ofvan omförmälda utlåtanden utredt, ansett någon
förhöjning i den nu till svaga rotar i berörde provins utgående ersättning ej böra
ifrågakomma.
Beträffande åter den af Rikets Ständer i sammanhang härmed omförmälda
frågan om rotehjelp för svaga soldatrotar »vid andra regementen», hvilka dock icke
uppgifvits, har Kongl. Majrt, vid de af Kollegierna anförda förhållanden, funnit
någon allmän undersökning om svaga rotar icke vara af omständigheterna påkallad,
samt denna fråga alltså för närvarande icke till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
Datum ut supra.
CARL,.
./. M. Björnstjerna
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse J\fl 87.
7
Utdrag af Protokollet Öfver Landtförsvars-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 24
Januari 1860.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer.
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Friherre Manderström.
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna,
Malmsten.
Departements-chefen, Stats-rådet Björnstjerna, uppläste till justering ett, på
grund af förut fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer angående väckt fråga om förhöjning i ersättningen till svaga
soldatrotar.
Kongl. Maj:t täcktes, uppå StatsRådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt, samt förordna att i öfverensstämmelse dermed nådig Skrifvelse
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
J. A. Jadrén.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1860
Tabell Iso 1,
innefattande
ho Uppgift å mantal och egor m. m. till åtskilliga medelgoda SoJdat-rotehåll i de 19 af Rikets Län, der sådana finnas, grundad å de, genom Kongl. Krigs- och Kammar-Kollegiernas Bref den 20 Februari 1843, i och för rotering af provinsen
Jemtland infordrade och af Konungens Befallningshafvande meddelta förteckningar med deraf i Kongl. Kammar-Kollegium, så vidt möjligt varit, verkställd granskning, bifogade Kongl. Krigs- och Kammar-Kollegiernas underdåniga utlåtande
den 28 April 1845. — 2:o Uträkning efter medeltal för en rote dels i hvarje Län särskildt, och dels gemensamt ej mindre för Kronobergs, Jönköpings och Calmar Län, än ock för de öfrige 16 Län. — 3:o Uppgift å vakans-afgiften
för en soldat-rote i hvarje Län, efter 1855 års Markegångs-taxor.
L ä n.
Upsala
16
1
i 39*
lör 1 rote
efter
medeltal ....
—
! <>119
W256
Stockholms .
4
10
lör 1 rote
efter
medeltal ....
—
Skaraborgs
38
71
för ! rote
efter
medeltal ....
Westmanlands) .
38
90*
lör 1 rote
elter
medeltal ....
—
O 40
"'gus
Ostergötlands
21
46*
lör 1 rote
elter
medeltal ....
n 37
■"‘11,8
Södermanlands .
15
27]
för 1 rote
efter
medeltal ....
n
Elfsborgs .
••••••
15
22]
för 1 rote
efter
medeltal ....
—
l'9
40
Kopparbergs .
2
för 1 rote
efter
medeltal ....
—
1*
Orebro
10
‘2 i
för 1 rote
efter
medeltal ....
21
*10
Wermlands .
.
14
13|
för 1 rote
efter
medeltal ....
105
Gefleborgs
20
o o—IL.
Ä ** 6,720
för 1 rote
efter
medeltal ....
n 13,481
* 134,400
Westerbottens
8
8*
för 1 rote
efter
medeltal ....
—
la
Malmöhus
.
11
oitHl
* 1 6,552
för 1 rote
efter
medeltal . . . . j
—
fl lizzi11
* 72,072
Christianstads
i
12
OK —
-
för 1 rote
efter
medeltal . j
Göteborgs och
Bohus . . .
7
6]
för I rote
efter
medeltal . |
j
13
14
Norrbottens .
, ,
j
8 I
7 »
* 384
för I rote
efter
medeltal . j
2,755
3,072
Summa för desssa 16 Län
Medeltal för i rote i d:o d;o
Kronobergs
för 1 rote efter medeltal .
Jönköpings
lör 1 rote elter medeltal .
Calmar
för 1 rote efter medeltal .
Summa för dessa 3 Län
Medeltal för 1 rote i d:o d:o
Areal-innehäll
Grundräntor
Antal kreatur.
Afkastning.
Taxeringsvärde
Potatis och andra
Jord fru k ter.
Mer sällsynta sädesslag
såsom Vicker, Bönor m. m
Blandsäd.
Hvete.
för år 1842.
Skog och
Betesmark.
Summa.
Efter förvandling
Kronovärdi.
lil sä de.
Utsade. Afkastning.
Al kastning. Utsäde.
Al kastning.
Utsäde.
Utsäde.
Al kastning
Utsäde.
Utsäde. Afkastning
Utsäde.
A t kastning.
Afkastning.
Utsäde
\ I kastning.
Al kastning.
Lass om
50 Ua
r. Tunnland
Tunn and.
Tunnland.
T:r. kpr
tunnland.
T:r. I kpr.
kpr. T:r
156,875
8,554
53,200
8,300
283,653
7,516
309,445
8,145
178,740
8,511
81,082
5,405
90,206
6,015
13,275
6,637
57,500
5,750
114,548
8,167
62,003
5,100
30,170
3,771
128,897
i 1,717
157,394
f i,449
21,583
3,083
26,107
3,263
1,292 2
80 24
350
87
5,776
99
3,214
84
1,779
4,542
1.516
94
819
205
6,948
182
17,592
462
2.265
107
2.804
186
2 697
179
2,088
1,044
51,360
5,136
6,351
455
9.567
478
6.721
840
978
88
3 741
31S
1.281
185
7.214
901
1.431
0,573
223
1,517
379
13.281
349
25,016
658
5,663
269
4,409
295
5.001
333
2,628
1,514
55,204
5.320
8,897
635
12,266
615
8,691
4,086
3.321
301
7.214
601
1,754
1,607
1,903
119
460
115
3.769
99
6,096
160
1.752
83
1.408
94
2.187
146
1.088
544
1.276
128
« 253
161
4.131
207
2.293
287
969
88
1.582
132
935
154
2.786
348
1,500
2,557
1,494
1,554
4,778
3.08!
7.803
4.208
1 0o3
1.459
208 j28
2.273
0,555
1.169
13111
40
221 6
105 17
4,275
1,619
2,187
1,608
1,925
1 177
2,683
1.405
2.192
o o o
28 18
62 136
1 152
61 47
2,169
2,508
0.456
34 3
1,125
1,174
1,016
50
44 46
1,946
229|18
20 28
267 18
22; 10
14:
2
2,811
1.785
2,730
1,776
1,696
1589
3.532
1.171
71 38
250122
9,922 11
47 59
2,580
1,240
21,9481 26 123 949 j 28 166,5641 18
20.465
50.412
1.137
16.845
2,335 21 i 2,928! 28 4,117 29
8.225
1.769
13 i 3,050 25
1,342 5,811
5.051
26 I 6.017
16.265
26 1.131
3.702
25,0 3 2
45 11 1,235! 16 ! 34,888 2.180
2,844
25 | 154
4! 821
85 20
7140 : —! —
696i 5
518;20
21 2
9 24
121 22
17! 7.
4! 24
3.533
15,900
öö4
13.336
533
1.200
200
6 17,8971 1
20 | 688:11
22 17,216 j 30
688j22
1,651
275, 5
2.112 1
81 i 14
2,355
93
650
108
1.248
48
381
3 17
2.00 1
76
3.088
123
1,132
188
10 5,579
215
5.026
12!
994
166
3,111
5 ! 12
20 8
1,065
2,142
2 24
55! 1 6
13 10
36,7641 51 i
6,757
26 i 28.436 28
197 15
5,098 25
50; 8 i 403 30 l 2,042
12 396 24 1,819
2,049! 789 33
1.458
2.480
8 855; 28 i 6,221 24
9,599 285
7\?\ 10
27 18
118 18
498:29
65 37 1
89121 6
13141
51 50
35 27
10! 16
14151 !
43 16
2 17
10 11
6 51
5 (.557
[1,706,459
101,832
■ 19,655,141
* 25,054,849
57 86]
42,596
1,638
90,137
3,605
38,735
6,455
171,468
3,008'10 8
Anm. 1) Vid uträkning ai medeltalet har, i håga om runstycken, kappland, kuppar, skålpund, lass och stycken, bråk under ett halft uteslutits, men ett halft och derutöfver för helt utförts. — 2) För de Län, hvarest mera än en vakans-afgift i raarkegångs-taxorna upptages, har medeltalet deraf utförts.
Tillhör Bilt till H. St. Pral. 1859 <fc 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Häfl.
Tabell Iso 5f
uh isnnde i livad mån en Soldat-rote dels lili Kronobergs, Jönköpings och Calmar hain hvart för sig, och dels efter medeltal i dessa 3:ne Län gemensamt Siar uti mantal, taxeringsvärde m. m. Mera eller Mindre än en sådan rote efter medeltal
läknadt uti Upsala, Stockholms, Skaraborgs, Westmanlands, Östergötlands, Södermanlands, Elfsborgs, Kopparbergs, Örebro, Wermlands, Gefleborgs, Westerbottens, Malmöhus, Christianstads, Göteborgs och Norrbottens Län gemensamt.
En rote
uti
har
Mantal.
Kronobergs Län
Jönköpings d:o .
Calmar d:o .
an
En rote efter medeltal räknadt uti ofvan omnämnda
16 öfriga Län gemensamt.
Taxeringsvärde
för år 1812.
Ralr.
sk.
Mera . . -
-
—
—
Mindre . .
7,248,173
20,054,848
5,301
32
Mera . . .
■
—
—-
Mindre . .
150,006,221
5,534
23
Mera . . .
—
—
Mindre . .
7,127,717
25,054,848
684
8
En rote efter medeltal räknadt uti Kronobergs,
Jönköpings och Calmar Län gemensamt har i
j Mera .
Mindre
I
än
4,131; 57
Area
i-i
nnehål 1.
U
t s
ä
d e
c 1
K
f k a
s t
ii
i n
cr
b*
Antal kreatur.
Grundränta.
Vakans-afgift
för en rote
efter 1855
års Marke-  gångs-taxor.
B
Åker.
Äng.
Skog och
betesmark.
Summa.
H v e t e.
ning.
Råg.
Korn.
11 a
f r a.
B
a n
d s ä d.
Ärter.
Potatis oell andra
Jordfrukter.
Mer sällsynta sädes-  slag, såsom Vicker,
Bönor in. m.
Li
n.
Hö
och
andra
Foder-
vexter.
Hästar.
Oxar.
Kor.
Får
och
Getter.
Kronovärdi.
Efter
förvandling.
Utsäde.
Afkast
Utsäde.
Afkastning.
Utsäde.
Afkastning.
Utsäde.
Afkastning.
Utsäde.
Afkastning.
Utsäde.
Afkastning.
Utsäde.
Afkastning.
Utsäde.
Afkastning.
Utsäde.
Afkastning.
Tunni.
kpl.
Tunni.
kpl.
Tunni.
kpl.
Tunni.
kpl.
Tunnor.
k pr.
Tunnor.
k pr.
Tunnor.
k pr.
T unnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
Tunnor,
kpr.
Tunnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
T unnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
LS.
«.
Lass om
30 I.TE.
st.
St.
St.
St.
R:dr.
sk.
rst.
Kalr.
sk.
rst.
Kalr.
sk.
rst. I
—
36
12
16
—
—
—
—
—•
•—
—
—
29
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—.
—
—
—
69
—
4
—
—
—
—
—
—
—
11
2
g!
60
3
—
—
—
—
7
24
1
3
7
5
6
4
4?
23
—
6
2
13
21
35
25
1
14
12
1
2
3
1 t
5
5
18
27
22
—
18
3
14
—
1
3
6
—
5
—
2
Lika
7
42
10
46
10
—
—
—
—
32
20
14
27
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
30
17
20
1
16
18
29
4
5
2
54
28
—
—
7
13
31
6
11
3
29
27
.
27
6
12
38
26
—
—
—
2
14
i 5
9
o
3
1 i
11
—
—
—
—
—
18
3
14
—
5
4
12
25
4
—
—
6
40
10
33
39
9
23
37
5
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
13
—
84
—
—
—
—
—
—
—
—
20
—
8
1
10
—
—
—
—
—
—
—
—
62
20
39
22
518
20
420
30
26
5
16
2
1
6
10
3
27
22
16
16
23
65
2
4
24
25
6
1
25
9
18
18
3
14
1
2
18
2
5
30
5
18
36
5
3
7
3
26
23
_
_
4
16
'
22
4
2
2
58
2
—
19
23
51
3
1
6
20
5
19
34
20
2
23
22
5
6
23
24
18
2
7
14
27
o
2
11
1
—
17
—
—
18
3
14
—
3
3
17
—
4
—
—
—
7
9
6
37
38
6
5
14
2
En rote efter medeltal räknadt uti ofvan omnämnda 16 öfriga Län gemensamt.
Tillhör Bih. lill R. St. Fröt. 1859 A 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Haft.
I nedannämnda Län.
Upsala
Stockholms
Skaraborgs .
Westmanlands . .
Östergötlands
Södermanlands
Elfsborgs
Kopparbergs
Örebro
Wermlands
Gefleborgs
Westerbottens
Malmöhus
Christianstads
Göteborgs och Bohus
Norrbottens
Taliell Mso 4§
utvisande i livad inån en Soldat-rote i hvarje af de här nedan upptagne 16 Län liar uti mantal, taxeringsvärde m. m. Mera eller Mindre än en sådan rote i
Calmar Län.
Har en
rote.
Mantal.
Mera . .
Mindre .
Mera . .
Mindre .
Mera . .
Mindre .
Mera . .
Mindre .
Mera . .
Mindre .
Mera . .
Mindre .
Mern . .
Mindre .
Mera . .
Mindre .
Mera . .
Mindre .
Mera . .
Mindre .
Mera . .
Mindre .
Mera . .
Mindre .
Mera . .
Mindre .
Mera . .
Mindre .
Mera . .
Mindre .
Mera . .
Mindre .
än
En rote i Calmar Län.
247
256
Taxeringsvärde
för är 1842.
Areal-innehåll.
Aker.
Ang.
R:dr.
2,098
1,844
1.060
1,687
2,0 SS
107
210
63,719
134,400
117
256
35,195
72,072
365
576
1,853
3,072
1,050
442
181
sk.
41
rst.
40
21
30
706
1,711
3,353
17
2
32
40
42
32
2,6841 28
3,262! 3
4,993
32
Tunni.
37
64
— I 76
lii 61
6
61
10
30
36
71
71
131
16
kpl.
24
16
12
19
24
3,372
3,192
26
22
153
125
17
27
21
13
31
20
28
29
Tunni.
4
34
15
58
24
kpl.
11
25
41
123
37
26
25
43'
169
16
89
19
30
Skog och
Utmark.
Summa.
Utsäde
o c II
Afkastning.
H v e t e.
Tunni.
105
r;
17
262
kpl.
Tunni.
51
104
5
31
10
17
27
14
270
12
15
92
13
20
844
4.936
253
278
640
74
383
5
18
lil
311
16
701
22
12
3
26
30
26
38
1,038
5.045
360
338
811
26
326
kpl.
26
9
12
5
14
25
30
13
11
24
Utsäde.
Afkastning.
Råg.
Utsäde.
Tunnor.
1
kpr.
15
24
14
Tunnor.
10
23
15
20
kpr.
15
30
23
1
16
17
7
12
10
24
24
965
15
4
9
16
21
21
4
Tunnor.
6
10
kpr.
30
27
16
26
Afkastning.
Tunnor.
36
59
kpr.
10
27
Korn.
Utsäde.
Tunnor.
8
7
29
12
20
28
9
10
11
21
20
33
15
51
12
20
7
21
21
12
14
15
12
6 : 5
kpr.
17
Afkastning.
Tunnor.
57
7 43
2 24
1 1
19
21
21
9 27
40
56
62
42
48
56
26
13
23
23 34
i! I
21
19
6
24
20
15
14
15
kpr.
29
15
1
26
08
25
14 25
11
24
11
23
51
19 j 10
24
63
223
84
Bafra.
Utsäde.
Tunnor.
t
kpr.
6
20
Afkastning.
Blandsäd.
Utsäde. I Afkastning.
Tunnor.
7
II
38
35
59
26 i 122
2 19
21
18
57
19
15
5
22
17! -
50
14 28
84 i 18
29
20
21
QQ
18
26
9
18
19
112
180
59
245
17
kpr.
26
28
24
20
10
Tunnor.
2
15
16
1
158
94
92
13
29
8 6
27
18
28
29
19
27
kpr.
24
16
16
Tunnor.
15
18
14
30
kpr.
28
50
19
29
30
91
14
13
40
45
16
24
22
15
19
21
24
22
27
19
20
Ärter.
Utsäde.
Tunnor.
kpr.
1 5
Afkastning
Tunnor.
i
15
18
23
27
22
20
19
13
30
26
10
13
25 9
18
kpr.
21
26
17
17
15
31
21
24
14
19 78
20
— ! 14 I 2
17
23
11
Potatis och andra
Jordfrukter.
Mer sällsynta sädes-  slag, såsom Vicker,
Bönor m. m.
L
n.
Hö
och
andra
Foder-
Utsäde.
Afkastning.
Utsäde.
Afkastning.
Utsäde.
Afkastning.
vexter.
Tunnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
L<S.
tt.
Lass om
30 LtJ.
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
18
17
125
11
-
—
—
—
5
2
5
47
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
8
8
70
29
—
5
2
5
51
16
1
107
18
—
—
—
—
Lika r
Calm
nöd
sr.
—
2
67
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
18
15
128
27
—
—
—
—
5
2
5
6
—
—
—
—
2
30
15
15
—
—
—
12
15
84
16
__
—
—
—
5
2
5
85
—
—
—
—
—
2
—
15
—
—
—
—
18
27
122
4
5
2
5
72
6
21
42
17
—
—
-i.
5
1
20
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
578
3
41
55
11
—
—
—
—
—
5
2
5
—•
9
—
52
27
—
—
—
—
—
5
2
5
38
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
4
2
9
16
—
—
—
—
5
2
5
5
—
—
—
—
—
—
—
—
1
12
48
11
41
19
9
129
30
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
"
—
—
—
—
—
17
9
15
121
17
8
101
8
—
—
—
—
—
—
—
—
7
51
59
17
6
6
43
9
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
5
2
5
78
10
29
105
2°
—
3
—
13
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
5
2
5
34
—
—
—
—
10
1
7
—
—
—
—
—
25
11
141.
26
—
—
—
—
—
5
2
5
52
1 5,5
1 ©i
4
15 6
1
15
—
—
—
1
“1
5
2
5
—
Antal
kreatur.
Grundräntor.
Vakans-afgift
för en rote
enligt 1855
års Marke-
gångstaxor.
Hästar.
Oxar.
Kor.
Får
och
Getter.
Kronovärdi.
Efter
förvandling.
St.
St.
St.
St.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
3
—
—
—
16
15
—
162
43
9
43
20
4
—
9
10
19
—
—
—
—
—
—
—
9
—
—
—
24
25
—
266
56
82
5
6
—
14
Lika med
Calmar.
16
—
—
—
—
—
—
—
2
—
—
—
4
9
7
—
—
—
—
—
5
Lika med
Calmar.
8
—
—
1
7
4
8
12
—
1
—
—
9
12
6
96
41
2
35
21
6
—
9
3
17
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
14
27
7
95
—
5
—
—
—
—
5
3
19
—
—
—
—
—
5
40
—
—
—
—
—
6
42
4
70
19
7
—
—
—
2
6
9
21
—
—
—
—
—
9
47
10
2
—
4
~
—
—
—
—
—
—
—
—
—
15
__
16
1
8
—
32
30
5
29
44
—
7
—
34
47
—
—
—
—
13
—
—
8
28
1
78
30
10
5
7
6
—
—
—
—
6
8
7
52
18
4
- -
—
2
3
Lika med
Calmar.
16
—
—
—
—
—
—
5
44
6
—
—
15
o
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
11
—
—
6
40
5
60
52
—
26
38
6
1
13
Lika med
Calmar.
1
7
6
3
62
47
11
22
46
—
—
—
2
11
—
—
—
—
—
—
—
—
1
15
—
—
8
22
4
77
22
3
29
8
10
16
—
—
—
19
45
1
—
—
14
7
2
3
7
1
—
—
—
73
6
5
—
—
—
14
—
7
—
20
21
9
—
—
—
5
42
10
—
5
—
5
—
—
—
72
29
9
—
—
—
—•
—
—
—
—
—
—
—
—
17
15
6
1
14
6
19
6
16
7
99
20
1
—
—
4
18
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
13
—
—
9
21
1
81
38
11
1
44
—
Tillhör Bih. till R St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Haft.
Tatoeli Iso
utvisande i hvad mån en Soldat-rote i hvarje af de här nedan upptagne 16 Län har uti mantal, taxeringsvärde m. m. Mera eller Mindre än en sådan rote i Jönköpings Län.
I nedannämnda Län.
Upsala
Stockholms
Skaraborgs
Westmanlands .
Östergötlands
Södermanlands
Elfsborgs
Kopparbergs
Örebro
Wermlands
Gefleborgs
Westerbottens
Malmöhus
Christianstads
Göteborgs och Bohus .
Norrbottens .
Har en
rote.
Mantal.
Taxeringsvärde
för år 1842.
Areal-innehåll.
Åker.
Ang.
Skog och
Betesmark.
Summa.
U t s ä d
och
Afkastning.
Hvete.
Utsäde. Afkastning.
Råg.
Utsäde.
191
200
1,229
3,800
8,?lt
15,200
173
6ÖÖ
Mera ... «£
Mindre
Mera .
Mindre
Mera .
Mindre
Mera .
Mindre
Mera .
Mindre
Mera .
Mindre
Mera .
Mindre
Mern .
Mindre
Mera .
Mindre
%
Mera .
Mindre
Mera .
Mindre
Mera .
Mindre
Mera .
Mindre
Mera .
Mindre
Mera .
Mindre
Mera .
(| Mindre
än
En rote i Jönköpings Län
R:dr.
4,949
4,694
sk.
10
25
3.911! 9
4.337
4.905
1,799
2,388
in
anti
a,329
4,200
69,767
134.400
3,213
6,400
900,900
9,477 I
14,400 ;
3.032
2,444
4,562
505
165
8,112
7.844
522
342
38
47
47
44
25
11
15
rsl.
Tunni.
50
56
68
n
53
54
22
29
63
63
3 i 124
kpl.
24
Tunni.
76
kpl.
— i 37
20
27
25
29
21
57
47
71
31
so
21
17
24
Tunni.
438
528
350
70
12 425
546
25
23
kpl.
34 15
8 28
10
21 —
20 8
97
29
96
18
5 | 28
146; 5 |
117 I 9
5 —
14
30
88
16
30
12
29
353
sto
4,602
79
55
306
22
15
20
16
20
17
20
Tunni.
465
309
339
50
418
394
355
2S ! 62»
18
4,631
kpl.
11
8
29
5
12
31
24
9
t 3
23
25 ; 53
3
25
75
397
11
26
Tunnor.
!
k pr.
20
10
29
Tunnor.
11
23
kpr.
10
ii
_ 4
19
16
21
21
22
86
22
198 5
28
444
221
18 386
21
550
568
13
H
87
438
551
25
— 121
11
19
28
12
25
Tunnor.
10
14
13
11
18; 5
kpr.
26
23
28
Afkastning.
K o r n.
Utsäde.
Afkastning.
Tunnor.
57
81
30
50
35
20
22
25
16
41
1!
36
19
26
12 2 72
kpr.
27
Tunnor.
11
12 9
29
51
30
27
t 7
20
2 19 27 22
26 I 5
3 i .31
27
14
15
16
19
24 | 35
84
17
23
— j 26
kpr.
Tunnor
2 74
24 | 59
7
18
4
14
kpr.
7
Bafra.
Utsäde.
Tunnor.
18
23
kpr.
18
19 I 5
2 i 23 i
25
40
30
6
16
29 ! 8
28 41
4 i
25
17
2.3
27
15
18
18
15
19
10
37
27
19
16
Afkastning.
Blandsäd.
Utsäde. | Afkastning.
Ärter.
Utsäde.
Tunnor.
74
70
40
kpr.
28
26
2
29
11
63
76
73
29
98
31
29
B ! 36 | 19
63 i 17
25
31
27
34
20
20
28
21
14
27
79
27
240 i 8
100
15
14
100 i 28
45 27
19
9
I
20
30
29
50
18
43
161
65
84 18
76
12
Tunnor.
kpr.
14
24
28
Tunnor.
5
kpr.
31
3 6
13
21
25 I 1
14
5
11
10
29
5 85
22
20
81
Tunnor.
27
25
29
19
30
55
12
27 6
24
27
25
2
22
6 S 9
17
31
10
9
12
12 22
10
29
kpr.
14
Afkastning.
Tunnor.
3
kpr.
14
13 8 | 19
18
11
25 ! 4
12 i 15
27
28
11
— 28
1 8
11
10
10
30
24
Potatis och andra
Jordfrukter.
Utsäde.
Afkastning.
T unnor.
7
3
5 14
17
— 4 i —
13 i 29I 79
18
26
4 22 10
5
19
22
17
4
16
11
18 13
kpr.
1
8
17
Tunnor.
66
kpr.
Mer sällsynta sädesslag,
såsom Vicker,
Bönor m. m.
Utsäde.
Afkastning.
L i n.
Utsäde.
Afkastning.
Hö
och
andra
Foder
vexter.
Tunnor.
42
26
15
31 63 I 24
kpr.
Tunnor.
kpr.
31
11
27
2,3
16
14
25
24
19
57
22
29
12
13
1
18
24
55
19
30
15
64
36
15 124
27
5
20
13
27
20
170 | 25
76
91
23
12
10
43
Tunnor.
15
13
kpr.
L3.
S.
11
il
16
Lass om
30 Lil.
22
39
11
11
11
13
1
16
21
50
11
1 —
38
27
25
423
11
— 7
11
11
5
11
11
11
Antal kreatur.
Hästar, i Oxar.
Kor.
st.
11
St. | St.
14
Lika med
Jönköping.
4
40
86
Lika med
Jönköping.
1
166
11
33
11
13
227
18
16
10
Får
och
Getter.
Grundränta.
Kronovärdi.
St. R:dr.
17
11 —
25
Lika med
Jönköping.
13
Lika med
Jönköping.
30
11
10
11
3
10
Lika med
Jönköping.
11
13
8
55
8
10
19
11
26
10
15
7
21
21
57
sk.
25
35
20
23
38
rst.
11
2 5
17
19
30
43
11
Efter
förvandling.
Vakans-afgift
för en rote
enligt 1855
års Markegångstaxor.
R:dr.
177
281
13
lil
110
85
sk.
47
39
44
44
22
17
63
67
10
11
32
26 5
10
45
47
62
58
27
27
21
28
18
rst.
R:dr.
102
sk.
2
35
rst.
6
12
18
56
14
38
11
10
30
6
8
9
15
14
13
22
33
10
8
11
84
8 66
16
35
8
34
24
37
18
15
26
37
25
45
34
10
Tillhör Bilt. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami 1 Afd. 2 Band. 9 ttäfi.
I nedannämnda Län.
Upsala ....
Stockholms .
Skaraborgs
Westmanlands .
Östergötlands
Södermanlands
Elfsborgs
Kopparbergs
Örebro
\V ermlands
Gefleborgs
Westerbottens
Malmöhus
Christianstads
Göteborgs och Bohus
Norrbottens
Tabell Sso 3,
utvisande i livad man en Soldat-rote i hvarje af de här nedan upptagne 16 Län har uti mantal, taxeringsvärde m. 111. eller än en sådan rote i Kronobergs Län.
Ilar en
rote.
Mantal.
Taxeringsvärde
för är S 842.
A r e a I - i n n e h ä 1 I.
Utsäde
och
Afkastnin
Aker.
Äng.
Mera . . .
3,227
3,328
Mindre . .
Mera . . .
i-
' 208
Mindre . .
Mera . . .
1,476
3,952
Mindre . •
Mera . . .
5,039
7,904
Mindre . .
Mera . . .
3,167
4,363
Mindre . .
Mera . . .
211
624
Mindre . .
Mera . . .
Mindre . .
Mera . . .
Mindre . .
■t
52
Mera . . .
629
1,040
Mindre . .
-
Mera . . .
—
Mindre . .
11,023
21,840
Mera . . .
Mindre . .
689,94.
1,744,200
Mera . . .
Mindre . .
1,506
3,328
Mera . . .
924,079
1,873,872
Mindre . .
Mera . . .
4,781
7,488
Mindre . .
Mera . . .
Mindre . .
825
1,456
Mera . . .
Mindre . .
23,897
39,936
än
Kalr.
6,91 6
6,661
3,878
6,304
.6.875
5,767
4,575
«
4.999
4.1 i I
6,529
2.461
2.2 52
2 0.079
9,8! I
2,444
2.623
sk.
27
52
26
43
22
52
18
39
44
27
rsl.
11
43
Tunni.
55
61
75
59
39
28
54
69
68
129
24
kpl.
7
51
27
10
28
2 4
252
122
21
12
16
21
Tunni.
80
41
60
17
51
74
54
46
58
101
52
93
92
15
9
194
kpl.
15
50
15
Skog och
Betesmark,
Summa.
H v e t e.
Utsäde. Afkastning.
24
17
51
10
28
6
Tunni.
439
329
351
71
426
347
554
509
4.601
80
56
305
14
15
445
222
351
367
kpl.
27
20
25
2!
25
22
25
20
13
50
8
20
25
t
26
18
6
Tunni.
465
308
338
30
418
394
554
kpl.
29
26
20
15
50
625 24
4,632
52
75
398 5
25
386
87
437
551
14
21
30
Tunnor.
1
k pr.
24
14
Tunnor
12
24
15 8
13
23
25
26
12
23
13
15
16
22
k pr.
4
22
25
19
50
12
I 14
6 1
51
15
21
17
Rf
g-
Kor n.
Utsäde.
Afkastning.
Utsäde.
Afkastning.
Tunnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
Tunnor.
kpr.
11
1
77
25
3
25
41
15
—
—
—
—
—
—
—
14
30
101
8
o
15
26
31
—
—
—
—
—
—
5
19
55
24
—
—
—
—
—
—
—
—
7
16
35
15
11
7
70
25
•—
—
—
—
—
—
—
—
3
23
9
20
8
5
55
27
—
—
8
1
—
—
—
—
2
5
—
—
5
29
61
26
—
—
—
—
—
—■
—
—
7
13
26
7
—
8
1
—
—
—
—
18
5
27
25
19
7
1 ^
56
15
7
12
31
1
12
9
92
16
—
—
—
—
—
—
—
—
8
7
31
29
2
26
47
1«
—
—
—
—■
—
—
—
-~
9
6
41
19
—
—
•—
19
—
—
8
8
—
—
—
—
47
3
5
17
15
10
—-
1
—
14
10
104
4
29
10
207
16
—
—
—
—
—
—
—
—
15
24
83
13
13
19
67
25
—
—
—
:
—
.
4
18
7
10
7
25
51
10
—
—
—
'
14
18
68
4
5
24
1 1
24
—
•—
—
—
II afra.
B 1 a n d s ä d.
Utsäde. Afkastning. Utsäde. | Afkastning. Utsäde.
A r t. e r.
Tunnor.
1
35
1
32
35
54
k pr.
28
14
24
29
13
16
30
20
16
24
Tunnor.
i
<2
113
kpr. Tunnor.
10
.»
26
17
18
11
16
17
105
171
29
234
18
11
i 49
85
85
12
15
19
15
11
51
8
4
20
51
18
5
20
10
18
12
kpr.
18
8
28
1
9
29
19
12
1 9
51
10
Tunnor
O
17
78
27
32
12
14
13
kpr.
23
25
31
19
17
28
16
19
17
Tunnor.
kpr.
14
15
18
25
12
28
11
Afkastning
Tunnor, kpr.
5 6
II
11 ! 19
15
1
10
14
17
4
14
15
28
29
17
11
79
26
22
16
Potatis och andra
Jordfrukter.
Utsäde. Afkastning.
Mer sällsynta sädesslag,
såsom Vicker,
Bönor m. m.
Utsäde.
Afkastning.
Li
n.
Utsäde.
Afkastning.
Tunnor.
10
6
11
6 14
4
18
26
1
25
10
26
26 17
kpr.
1
10
T unnor.
19
40
kpr.
21
25
17 5
9
29
25
18
16
29
17
27
10
69
76
102
18
10
171
15 217
25
18
30
44
14
3
11
27
8
14
12
25
Tunnor.
kpr.
30
Tunnor.
15
kpr.
15
I l
10
43
15
Tunnor.
kpr.
Lika med
Kronobergs.
5
12
17
LS.
S.
17
17
10
Hö
och
andra
Foder
vexter.
Lass om
30 LfE.
96
100
116
17 55
17
17
7
I
48
10
17
17
17
19
17
17
17
17
132
121
69
529
Antal kreatur.
Hästar.
Osar.
Kor.
Får
och
Getter.
st.
87
34
8
72
127
85
81
153
12
10
st.
19
17
10
9
9
1
10
St.
3
Lika med
Kronobergs
dito.
6
7
37
18
5
4
10
St.
! 1
6
57
6
12
11
2!
Grundränta.
Kronovärdi.
Efter
förvandling.
Vakans-afgift
för en rote
enligt 1835
års Markegångstaxor.
R:dr.
18
26
II
16
sk.
27
37
22
25
40
15
21
6
22
22
3
7
9
28
28
41
9
9
34
rst.
5
11
10
11
6
R:dr.
190
294
26
124
122
97
51
79
sk.
8
12
32
18
18
30
rst.
2
R:dr.
29
67
sk.
10
10
22
21
33
35
50
45
72
54
19
55
42
17
10
20
24
44
19
20
41
37
43
44
21
12
17
rst.
10
10
3
26
16
18
14
6
En rote i Kronobergs Län.
Tillhör Bih. lill B St. Brot. 1859 4 1860 1 Sami. 1 Afd. 2 Haral 9 Hafi.
Kongl. Majas Kålt. Proposition iY.ö SS.
I
X:o
Ank. till Exp.-Utak. don, 22 Febr. 1800, ki. 8 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Pikets Ständer, angående anvisande af årligt
anslag för uppehållande af de å Ölands vestra kust
inrättade färjeplatserna Röhälla, Färjestaden och Heij er sha/nn;
Gifven Stockholms Slott den 5 Februari i 800.
Sedan äldre tider äro ä den del af Ölands vestra kust, sora sträcker sig
gciit emot staden Calmar, tre allmänna färjeplatser anlagde, Hökälla -§• mantal i
Glömminge socken, Färjestaden 4 mantal i Thorslunda socken och Fröbygärda,
bestående af en oskattlagd lägenhet i Wickleby socken, med en areal af tretio
kappland, som vid Ölands utmarks-delning blifvit till denna färjeplats anslagne.
Af dessa tre färjeplatser, hvilka genom häradsvägar stä i förbindelse med den
pä den så kallade Landborgen efter längden af Öland anlagda vestra landsväg,
är Färjestaden belägen midt för Calmar pä ett afstånd af en sjömil, och hvardera
af de tvänne öfriga färjeplatserna ungefär en och en half sjömil frän nämnde
stad. Så väl Röhälla som Färjestaden hafva fordom varit Kronohemman, anslagna
till färjohållning för farten öfver sundet, men i sednare tider hafva dessa
hemman blifvit till skatte inköpta, dock med bibehållande af färjehållnings-skyldighetcn.
Alla färjeplatserna, hvilka tillika äro gästgifvaregärdar med underlydande
reservlag, hafva tjenliga hus och byggnader för resandes emottagande, uppförda
af färjeplats-inneliafvarne utan bidrag af innevånarne i Ölands Södra Mot, inom
liih. till 11. Sl. Prut. 1839 $ 1800. 1 Sand. 1 Afd. 2 Hand. 10 Hafi. 1
2
Kongl. $1aj:ls Nåd. Proposition N:o 88.
hvars område färjeplatserna äro belägna, hvaremot dessa innevånare ursprungligen
anlagt och underhållit last- oell landningsbryggorna vid Röhälla och Färjestaden.
Skyldigheten att underhålla bryggorna har dock i sednare tider öfvertagits
af färjeplats-innehafvarne emot uppbärande af bropenningar till vissa af
Kongl. Maj:t fastställda, belopp. Vid Färjestaden och Fröbygårda finnas dessutom
särskilda roddlag anslagna, bestående vid det förra stället af byarne Björnhofda,
Runsbäck och Kråketorp, om tillsammans 1 1 i mantal, samt vid det sednare
af byarne Stora Frö och Stora Wickleby, tillhopa 9 j mantal, hvilkas innevånare
hafva åliggande att, när så påfordras, lemna roddkarlar till resandes förande
öfver sundet med färjorna. De färjeplats-innehafvarne åliggande skyldigheter bestå
hufvudsakligen uti att såsom gästgifvare betjena resande nied herberge, förplägning
och skjutsbudning, samt att under alla årstider, sä länge Calmar sund är
farbart och när väderleken det tillåter, besörja resandes och allmoges jemte kreaturs
och varors förande öfver sundet i ändamålsenliga och säkra farkoster, hvilka,
enligt den af Kongl. Maj:t i afseende å färjeafgifterna sednast fastställda taxa af år
1813, skola till antalet vara sex vid hvarje färjeplats, hvaraf fyra färjor af olika
storlek och två mindre båtar; varande genom Kongl. Brefvet den 29 Januari
1824 åtskilliga föreskrifter meddelade, i ändamål att bereda ökad trygghet och
säkerhet för de ä färjorna trafikerande.
Till färjeplats-egarnes skyddande emot intrång af andra personer i deras näring
stadgade, genom Resolution den 6 Juni 1 821, dåvarande provisoriska Länsstyrelsen
på Öland ett vite af Tio Riksdaler banko, hvartill hvar och en emellan
Röhälla och Fröbygårda boende gjorde sig förfallen, som, under det vattnet
vore öppet, till motliggande fasta landet öfverförde fremmande personer, kreatur
eller varor; och sedan frågan härom i besvärsväg kommit under Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning, förklarade Kongl. Majit, genom Resolution den 13 Juli 1824,
att det väl icke kunde förvägras de emellan ifrågavarande färjeplatser boende
personer att med egna farkoster fortskaffa sig sjelfve, sitt husfolk, en eller annan
af sina grannar, samt egna kreatur och varor, men att en vidare utsträckt
transporträttighet icke borde ega rum, enär sådant kunde föranleda till hvarjehanda
oordningar, betaga vederbörande möjligheten att hälla nödig tillsyn derå,
att framfarandes säkerhet till lif och egendom icke äfventyrades, samt försvåra
den kronobetjeningen åliggande kontroll emot passlöst och vanartigt folks kringstrykande,
hvadan Kongl. Majit på det sätt gillade och fastställde Läns-styrelsens
beslut, att det, vid deruti stadgadt vite, skulle vara en och hvar, boende emellan
Färjestaden och Röhälla färjeplatser samt emellan förstnämnda ställe och Fröbygårda,
förbjudet att, under hvilken tid som helst då vattnet är öppet, till och
ifrån motliggande fasta landet öfverföra andra personer eller effekter, än här
ofvan nämnda.
Kongl. Majus Aåd. Proposition A':o SS.
3
Sedermera och efter det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar län genom
Kungörelse den 14 Juli 1844 dels tillkännagifvit, att det sålunda år 1824
stadgade vitesförbudet skulle, såsom icke uppliäfvet genom Kongl. Förordningen
den 1 1 Februari 1832, angående den så kallade landtmanna-seglationen, fortfarande
efterlefVas, dels ock stadgat ett vite af En Riksdaler 16 skillingar banko
för den, sorn. vid öfverfart emellan Oland vid ofvanberörda kuststräcka och motliggande
fasta land, läte sig af obehörige betjenas, har, uppå deröfver i underdånighet
förd klagan, Kongl. Maj:t, medelst nådig Resolution den 20 Januari
1837, förklarat att sagde vitesförbud icke blifvit genom de allmänna föreskrifterna
i nämnde nådiga Förordning återkalladt; att hvad angick klagandens i besvären
gjorda anhållan om berörde förbuds upphäfvande, Kongl. Maj:t, enär enahanda
förhållanden, som detsamma påkallat, vore fortfarande, samt någon annan
utväg för det då närvarande icke vore för handen till ifrågavarande kommunikations-anstalters
ordnande på ändamålsenligt sätt, funne, att enahanda rättigheter
som blifvit färjeplaC-innehafvarne tillagde, icke kunde utan motsvarande skyldigheter
och ansvar klaganderna mcdgifvas, men att, som transporten emellan Öland
och staden Calmar utgjorde egentliga ändamålet med färjeplatserna, förbudet i
Kongl. Resolutionen den 13 Juli 1824 skulle afse endast transporten emellan
ilen deruti uppgifna kuststräcka pä Öland och Calmar stad; hvarjemte, tillförekommande
i möjligaste måtto af klagomål i berörde afseende, Kongl. Maj:t i nåder
stadgade, att, i händelse antingen på en gång så många personer eller sä
stor mängd af kreatur eller varor till någon af färjeplatserna ankomme, att de
ej kunde inrymmas på innehafvarens af färjeplatsen tillgängliga färjor och båtar,
eller eljest, vid ankomsten dit, färja eller folk till dess förande saknades för
öfverfarten, det vid sådana tillfällen skulle vara tillätet äfven för andra emellan
Röhälla och Fröbygärda boende båtegare att, efter öfverenskommelse med de
vägfarande, besörja den transport öfver Calmar sund, sorn sålunda icke kunde
utan längre uppehåll af färjeplats-innehafvaren verkställas; och komme, i anledning
af hvad sålunda blifvit i hufvudsaken förklaradt, det af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
stadgade vite af En Riksdaler 16 skillingar banko, för den,
som vid öfverfarten af Calmar sund lät sig af obehöriga personer betjenas, att
förfalla, dock att, i händelse öfverträdelse af det gällande förbudet sä ofta förnyades,
att dylikt vite blefve nödigt, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle
ega att derom ytterligare förordna.
Vidare och uppå färjeplats-innehafvarnes gjorda underdåniga anmälan hurusom
det genom ofvanomförmälda tvänne nådiga Resolutioner af åren 1824 och
1837 stadgade vitesförbud icke uppfyllde det dermed åsyftade ändamål, enär
samma vite tillämpades endast för hvarje åtal, men ej för hvarje öfverträdelse
af förbudet, samt de tilltalade således genom målets dragande under högre domstols
pröfning, kunde en längre tid uppehålla slutliga afgörande! deraf och un
-
4
Kongl. Maj:h Käti. 1’roposiHon N:o 88.
der tiden saklöst fortsätta den lagstridiga öfverfraktningen, är genom nådigt Bref
af den 13 April 1850 förklarad!, att ifrågavarande vite skall vara tillämpligt
för hvarje särskild bevislig öfverträdelse af förbudet och icke blott för hvarje
gång sådana öfverträdelser åtalas.
Under åberopande af de flere olägenheter, som skulle härflyta deraf, att,
enligt ofvananförde föreskrifter, transport af menniskor, kreatur och varor, å öppet
vatten, icke finge af en livar verkställas från Oland till Calmar, väcktes hos
Rikets åren 1850—1851 församlade Ständer fråga om berörde föreskrifters upphäfvande,
så att färjningsrättigheten lemnades öppen för hvar och en, under vilkor
att hvarje farkost, som till sådan transport begagnades, skulle af sakkunnige män
besigtigas och godkännas, innan densamma finge dertill användas; och som Rikets
Ständer funno hvad i ärendet förekom utgöra giltig anledning till det antagande,
att anstalterne för bestridande af trafiken emellan Oland och fasta landet
icke i allt, uppfyllde de trafikerandes anspråk, anil ollo Rikets Ständer, det
Kongl. Majit täcktes låta anbefalla en undersökning, huruvida nämnde anstalter
vore af beskaffenhet att uppfylla, det med dem afsedda ändamål, äfvensom vidtaga
de åtgärder, som af omständigheterna kunde påkallas. Efter det Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Calmar län i anledning häraf afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande i ämnet, samt dervid, enär det af flere anförda skäl icke
syntes Kongl. Majits Befallningshafvande lämpligt och med det allmännas fördel
förenligt att frigifva färje fart en emellan Oland och Calmar, helst ordnade färjeplatser
äfven erfordrades för transporten öfver sundet af personer, poster och
varor för Kronans räkning, samt de publika färjeplatserna icke skulle såsom sådana
kunna ega bestånd eller fortfara att vara underkastade nödiga bestämmelser
till de trafikerandes säkerhet och beqvämlighet, så vida det blefvc närboende
båtegare öppet lemnadt att med färjeplats-innehafvarne täfla om förtjensten,
afstyrkt borttagandet af de om färjefarten gällande vitesbestämmelser, fann Kongl.
Maj:t, vid ärendets föredragning den 16 December 1853, Kongl. Majrts Befallningshafvande
hafva tillfyllest ådagalagt icke allenast vådan deraf att kommunikationen
emellan ölands ifrågavarande kuststräcka och staden Calmar lemnades
fri och utan några bestämmelser för vinnande af de trafikerandes säkerhet
och beqvämlighet, utan ock vigten deraf att färjeplatserna finge åtnjuta erforderligt
skydd emot obehörigt intrång, hvadan framställningen icke till någon vidare
åtgärd föranledde.
Uti en vid 1853—1854 års Riksdag till Kongl. Maj:t albiten särskild
skrifvelse anhöll Bonde-Ståndet, att det till skydd för omlörmälde färjeplatser
stadgade vitesförbud måtte i nåder förklaras hafva afseende endast å båtfarten
från sjelfva färjeplatserna, och de emellan dem boende strandegare berättigas
att från egna stränder öfverföra sig sjelfva och andra personer: äfvensom medli
afvand e kreatur och varor, hvarjemte samtidigt härmed underdåniga framställ
-
fiorigl. Majus Aåd. Proposition A:o SS.
ningar i enahanda syftning till Kongl. Majit ingåfvos dels af ett större antal
heinniansinnehafvare å Oland, dels ock af åtskilliga i staden Calmar bosatte
handtverkare och näringsidkare; men Kongl. Majit fann icke heller berörde framställningar
föranleda annat förklarande, än att de om färjefarten emellan Calmar
och Öland gifna föreskrifter icke lade hinder i vägen för hvilka Svenska
undersåter som helst att, enligt § 1 1 i gällande Handels-Ordning, emellan Ölands
kust och fasta landet fortskaffa varor mot eller utan frakt, hvarom nådigt Bref
under den 9 Februari 1855 afgick till Kongl. Majits Befallningshafvande i länet.
Sedan derefter Kyrkoherdarne i Möckleby. Gräsgårds, Segerstads, Thorslunda,
Mörbylånga och Wickleby församlingar på Öland, äfvensom flere mellan
färjeplatserna boende strandegare och hemmansinnehafvare uti en den 17 Oktober
1856 till Kongl. Majit ingifven skrift, i underdånighet anhållit att, då det
utaf nyssberörda nådiga bref ville synas som meningen med ifrågavarande vitesförbud
icke varit att tilldela färjeplatsernas innehafvare någon uteslutande rätt
till fraktfart frän dem icke tillhörige hamnar på de mellan färjeplatserne belägna
delar af kusten, utan blott att försäkra dem om skydd emot intrång i deras
rätt till öfverfraktningens verkställande vid sjelfva färjeplatserna, samt att vitesförbudet
således icke innefattade hinder för de emellan färjeplatserna boende att,
i likhet med alla öfrige strandboer, med sina båtar från egna stränder idka
fraktfart, men berörde vitesförbud fortfarande på det sätt tillämpats, att strandboer,
hvilka vid fart från egna mellan färjeplatserna belägna hamnar medtagit
andre personer, än sine närmaste grannar, derför blifvit fällde till böter, Kongl.
Majit måtte täckas meddela det nådiga förklarande, att de genom Kongl. Resolutionerne
den lil Juli 1824 och den 20 Januari 1837 samt nådiga Brefvet
den 13 April 1850 stadgade vites bestämmelser icke hade afseende pä den fraktfart.
som frän egna stränder och hamnar idkades af den emellan meranämnde
färjeplatser boende allmoge: så ock efter det, i anledning af berörde framställning,
flere i staden Calmar bosatte tjenstemän och handlande samt egendomsinnehafvare
och hemmansegare så väl i närheten af denna stad, som inom de
begge Moten på Öland, hos Kongl. Majit påyrkat oförändrad! bibehållande af
de om färjefarten gällande bestämmelser, enär bifall till sökandernes anhållan
skulle snart medföra den påföljd, att färjeplatsernes innehafvare klefve urståndsätta
att fortfarande fullgöra de dem åliggande förbindelser att, för de trafikerandes
obehindrade fortkomst, tillhandahålla båtar och färjor, kom den sålunda
ånyo väckta frågan om förändring i den rörande färjefarten nu bestående reglering
under Kongl. Majits nådiga pröfning den 5 Mars 1858; och som Kongl.
Majit ansåg de i afseende å färjefarten emellan Calmar och Öland gällande bestämmelser
ostridigt medföra inskränkning i den fria rörelsen emellan dessa kuster,
men, ä andra sidan, fann upphäfvanrlet af dessa bestämmelser och den
derpå grundade inrättningen af nuvarande färjeplatser lätteligen kunna leda till
c
Kongl. Majlis Nåd. I’roposiiion N:o ft$.
osäkerket och svårigheter vid så väl enskildes fortkomst, som transporter för
allmän räkning, så framt icke åtgärder vidtoges att på annat sätt vidmakthålla
en ordnad kommunikation, anbefallde Kongl. Maj:t Sin Befallningshafvande i länet
att, efter vederbörandes hörande, inkomma med underdånigt yttrande, huruvida,
i händelse de nu gällande bestämmelserna komme att upphöra, sä att
kustfarten mellan Calmar och öland lemnadés fri, behofvet fordrade att. till
undvikande af nyss antydda osäkerhet och svårigheter, en eller flere allmänna
färjeplatser bibehölles, der säkra båtar eller färjor för öfverfarten städse vore
att pä anfordran emot bestämd afgift tillgå, samt om och till hvad belopp bidrag
utöfver färjeafgifterna kunde blifva till de sålunda nödige ansedde färjeställenas
uppehållande erforderligt, äfvensom i hvad man ortens innevånare kunde
finnas villige att sådant bidrag utgöra.
Till åtlydnad af denna nådiga föreskrift har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
dels den 19 Juni 1858 hållit sammanträde med såväl innehafvarne af
färjeplats erne Röhälla, Färjestaden och Fröbygårda. som Styrelsen för det bolag,
hvilket genom Landshöfdinge-embetets utslag den 4 Februari 1857 undfått rättighet
till anläggande af en ny färjeplats ä Gastholmen numera benämnd Beijersliamn,
utanför Fröbygårda, för att inhemta deras yttrande, om och till hvad
belopp de ans åge sig böra komma i åtnjutande af årlig ersättning, derest, i händelse
nu gällande vitesförbud emot obehörig lärjefart emellan Öland och Calmar
stad komme att upphöra och kustfarten blefvc fullkomligt fri, de likväl
skulle fortfarande hålla färjningen vid makt, enligt de derom nu varande föreskrifter,
dels ock sedermera vid ett den 12 Februari 1859 hållet sammanträde,
hört Ölands innevånare, genom socknevis valde ombud, huruvida och i hvad mån
de kunde vara villige att genom någon årlig penninge-uppolfring bidraga till uppehållande
af den ena eller andra af ifrågavarande färjeplatser; hvarefter Kongl. Majts
Befallningshafvande, med öfverlemnande af utdrag af de vid berörde tvänne sammanträden
förda protokoll, äfvensom af ett utaf färjeplatsernes innehafvare uppgjordt
förslag till ny taxa å färjeafgifterna, hvaröfver vederbörande blifvit vid
Häradsrätten i orten hörde, uti skrifvelse den 28 Februari förlidet år afgifvit
underdånigt utlåtande och förslag i ämnet.
Utaf de insände protokolls-utdragen inhemtas: att färjeplats-innehafvame förklarat
sig villige att afstå från det genom ifrågavarande vitesförbud dem lemnade
skydd emot intrång i färjefarten och icke desto mindre fullgöra de dem nu
åliggande färjningsskyldigheter, så framt taxan å passagerare-afgifter och fraktlega
blefve i enlighet med det upprättade förslaget förhöjd, samt hvarje färjeplats
finge af Kronan eller ortens innevånare åtnjuta en årlig godtgörelse af Fem
Hundra Riksdaler Riksmynt, hvarjemte färjeplats-innehafvame vid detta medgifvande
fästat det förbehåll, att den fria täflan i färjefart öfver sundet, sorn genom
vitesförbudets upphäfvande eller inställande skulle öppnas, icke finge stråe
-
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o SS.
7
ka sig till frihet för främmande båtegare att idka sådan fart från sjelfva färjeplatserna
eller frän dertill hörande lastbryggor, utan endast från sådane hamnar
eller anläggningsställen» som vore eller kunde blifva emellan färjeplatserna inrättade:
samt att sockneombuden förenat sig i följande enhälliga yttrande:
att de ansågo de nuvararande färjeplatserna vara för den dagliga trafiken
öfver Calmar sund nyttiga och nödvändiga;
att de således önskade att dessa färjeplatser måtte fortfarande bibehållas
med samma skyldigheter, som hittills, dock med den förhöjning af taxan ä öfverfartsafgifterne.
som vid undersökningen härom inför Häradsrätten blifvit föreslagen
;
att mi gällande vitesförbud emot andra strandboers deltagande i färjefarten
mätte upphäfvas i hvad det innefattade hinder för sådan fart från något ställe
emellan färjeplatserna, och således hädanefter gälla endast i afseende pä intrång
i den rätt. som borde färjeplats-innehafvaren allena tillkomma, att besörja öfverlörandet
af folk, kreatur och varor från sjelfva färjeplatsens strand eller brygga;
att dä, genom den täflan i öfverfraktning, hvartill frihet sålunda skulle
lemnäs, någon minskning i färjeplatsernas nuvarande inkomster ©tvifvelaktigt
komme ätt uppstå, ombuden ansågo billigt, att färjeplatsernas innehafvare finge
åtnjuta en deremot svarande årlig ersättning, i hvilket afseende de icke hade
något att erinra emot det af nämnde innehafvare fordrade belopp;
att ombuden likväl på det bestämdaste undandroge sig och sine kommittenter
all skyldighet att nu eller för framtiden genom beläggning pä hemmanen
eller efter hvilken annan grund som helst lemna större eller mindre bidrag, till
en sådan ersättning; samt
att de, då färjeplatserna vore att betrakta såsom allmännyttiga anstalter
och det vore en i flere afseende© för hela landet maktpåliggande sak
att befordra en trygg och i möjligaste måtto oafbruten kommunikation emellan
den folkrika och till Statsverket betydligt skattande ön Oland och motliggande
fasta land, hyste den förhoppning, att Kongl. Majit mätte af Rikets Ständer
äska det till ifrågavarande ersättningar erforderliga anslag.
För egen del har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, —jemte hufvudsakligt
åberopande af de utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillförene anförda skäl
för nödvändigheten att, till trafikens besörjande mellan Calmar och Öland, vissa
bestämda färjeplatser finnas inrättade samt ställde under allmän uppsigt och kontroll,
med skyldighet att, vid alia tillfällen då naturhinder icke göra det omöjligt,
betjena de trafikerande med öfverfart uti säkra, af examinerade befälhafvare
förda farkoster, emot billiga och genom fastställd taxa bestämde afgifter, —
beträffande frågan hvilken eller hvilka allmänna färjeplatser borde, vid en förändrad
reglering deraf, bibehållas, i underdånighet anfört: att ehuru samtlige
soekneombuden ansett alla fyra färjeplatserna, Röhälla, Färjestaden, Fröbygärda
8
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o Ml.
oell Beijershamn vara för den dagliga trafiken oundgängligen nödiga och derföre
yrkat deras bibehållande nied nu bestämda färjningsskyldigheter, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande likväl, — enär vid de undersökningar inför Häradsrätten i
orten, sorn egt rum innan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande meddelade tillstånd
till inrättande af en ny färjeplats vid Gastholmen, blifvit upplyst, att vattnet
närmast intill Fröbygårda i sednare tider sä uppgrundats, att färjningen derifrån
vid manga tillfällen vore förenad med ganska stora olägenheter, hvilket förhållande
ock föranledt bildandet af det utaf en talrik mängd af Ölands innevånare
bestående bolag, som från stranden ett stycke norr 0111 Fröbygårda anlagt en
med sten oell jord utfylld körväg 0111 i/0 mils längd ut till Gastholmcn och der
byggt hamn och lastbrygga med tillräckligt djup äfven för större skärgårdsfartyg,
samt det i följd häraf kunde med säkerket antagas, att den trafik från södra
delen af öland, som hittills gått öfver Fröbygårda, komme att småningom,
åtminstone till största delen, ledas till Beijershamn, dit landvågen vore endast
*/4 mil längre, men derifrån sjövägen till Calmar vore icke allenast i samma
män kortare, utan jemväl mera fri från grund och andra hinder, samt att Fröbygårda
sålunda komme att förr eller sednare upphöra såsom färjeplats, eller
åtminstone i afseende på färgningstrafiken nedsjunka till en obetydlighet
i jemförelse med de öfrige färjeplatserne, — pä grund af alla dessa skäl
för sin del ansäge b'röby färila icke böra nu ifrågakomma bland de färjeplatser,
hvilkas bibehållande vore för allmänna rörelsen nödvändigt; — att, livad åter
anginge de öfriga tre färjeplatserna, dessa visserligen vore så nära intill hvarandra
belägne, att, vid tillämnad fart öfver sundet, förbigåendet af den närmaste
och valet i stället af nästa färjeplats icke för den trafikerande komme att medföra
mer än ungefär 3/i mils tillökning af väglängden ned till färjeplatsen, men
att äfven en sådan vägtillökning syntes böra i möjligaste måtto undvikas, då
den skulle drabba en talrik befolkning vid nästan dagligen förefallande resor,
hvarjemte äfven det förhållande icke borde lemnäs utan uppmärksamhet, att färjeställenas
läge utefter kusten borde vara och äfven nu vore sådant, att, vid
ofta inträffande tillfällen af svår blåst, de trafikerande kunde välja för sin öfverfart
en plats, från hvilken man kunde hafva åtminstone half vind, under det
motvind förhindrade öfverfarten från de andra ställena; — att Färjestaden, belägen
alldeles midt för Calmar, vore med afseende pä läget det lämpligaste öfverfartsstället,
hvartill komme, att Färjestaden vore. ölands Södra Mots tingsställe,
dit goda vägar leda frän alla trakter af Mötet, samt att derstädes nu vore
under anläggning en god och säker hamn, som komme att lemna tillräckligt
djup och skydd åt till och med större fartyg, än de som nu vanligen besöka
öland; — att den nya färjeplatsen vid Beijershamn, dit den allmänna farväg,
som från vestra landsvägen på öland leder ned till Fröbygårda, blifvit
fortsatt
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 88.
9
fortsatt och ställd i förening1 med den till hamnen anlagda körväg, äfvenledes
hade ett för trafiken gynnsamt läge, med erforderligen djup och af kringliggande
holmar skyddad hamn: — att Röhälla färjeplats visserligen icke hade fördelen
af någon god hamn. hvarförutom sjövägen derifrån till Calmar vore nära en tredjedel
längre, än från de begge andre färjeplatserna, men att Röhälla det oaktadt
mäste anses såsom ett tillsvidare oumbärligt öfverfartsstäile, enär det läge
särdeles väl tiil för trafiken från hela Norra Mötet af Oland, äfvensom från
Glömminge socken af Södra Mötet; samt att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, ansåge det under närvarande förhållanden
för den allmänna trafiken oundgängligen nödvändigt, att ifrågavarande tre
färjeplatser, Röhälla, Färjestaden och Beijershamn bibehölles såsom allmänna
sjögästgifvaregårdar, med fortfarande skyldighet för deras innehafvare, att emot
vissa bestämda afgifter betjena allmänheten och resande med öfverfart till Calmar:
att i afseende pä färjnings-anstalterna vara underkastade allmän uppsigt och
poliskontroll, samt att för öfrigt iakttaga sådana de trafikerandes säkerhet och
beqvämlighet åsyftande bestämmelsen, som redan blifvit eller framdeles kunde
varda meddelade.
Efter att vidare hafva redogjort för de skäl, som, enligt Kongl. Maj:ts Befalluingshafvandes
åsigt, tala för öfverfarts-afgifternas förhöjande, hvarvid Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, jemte förmälan att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansåge de i det uppgjorda nya taxe-förslaget upptagna afgifter icke i allmänhet
vara för höga, bland annat upplyst, att, i stället för de fordom brukliga platta
och mycket tungrodda färjorna, hvilka, försedda med ett råsegel, måste framföras
genom besvärlig och ansträngande rodd vid alla de tillfällen, då vinden icke
var tillräckligen stark och gynnande, numera för det mesta begagnades stora
segel-ekor, hvilka voro så byggda, att de förenade välsegling med bärighet och
styrka, samt äfven i motvind kunna kryssa sig fram utan behof eller åtminstone
med obetydligt biträde af rodd, och att kostnaden för en af dessa större ekor
med tillbehör uppginge tili omkring Niohundrade R:dr R:mt, under det att en
större färja af gamla konstruktionen med fullständig utrustning kunde för 40 å
50 år sedan anskaffas för 250 å 300 R:dr, — har Kongl. Majrts Befallningshafvande,
i afseende på frågan om och till hvad belopp bidrag utöfver färjeafgifterna
skulle kunna blifva tiil de nödige ansedda färjeplatsernas uppehållande
erforderligt, hufvudsakligen andragit: att, ehuru den nu föreslagna förhöjningen
i öfverfarts-afgifterna, om den vunne nådigt bifall, måste leda till ökad inkomst
för hvarje färjning, det dock kunde med skäl betviflas, att färjeplats-egarnes
behållning derigenom komme att ökas, då på samma gång frihet iemnades närboende
strandegare att täfla om färjnings-förtjensten; att, då en sådan täflan
under de sednare åren visat sig vara så begärlig, att vitesförbuden endast ofull
liih.
till R. St. Prot. 1839 & 1880. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 10 Haft. 2
10
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 88.
komligt förmått att derifrån afhålla kustboerne, det med ali säkerhet kunde antagas,
att, örn förbudsbestämmelserna upphäfvas, flere privata öfverfartsställen
varda inrättade, mer eller mindre nära intill färjeplatserna: att innehafvarne af
dessa enskilda färjeställen, hvilka icke voro underkastade någon af de betungande
skyldigheter och förbindelser, som innehafvarne af de allmänna färjeplatserna
måste vidkännas, sannolikt icke skulle underlåta att, vid marknadstider
eller andra mera lönande tillfällen, genom nedsättning i afgifts belopp en locka
till sig en stor, om icke den största delen af den trafik, som eljest vore att vid
de egentliga färjeplatserna påräkna; att, då härtill komme, att de färjeplatsinnehafvarne
åliggande skyldigheter blifvit genom Landshöfdinge-embetets utslag
af den 4 Februari 1857 i flera afseenden skärpte, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
hyste den öfvertygelse, att färjnings-afgifterna, äfven om de på föreslaget
sätt förhöjdes, likväl, efter upphörandet af det hittills åtnjutna skyddet
emot intrång i färjefarten, icke komme att bereda färjeplatsernas innehafvare så
stor inkomst, som deras rörelse under nuvarande förhållanden inbringade; samt
att, då den förlust, som genom förändringen i nu bestående förhållanden skulle
färjeplats-innehafvarne tillskyndas, säkerligen komme att för hvarje färjeplats
öfverstiga det belopp af 500 R:dr R:mt, hvilket de fordrat såsom årligt bidrag
utöfver nyssnämnde afgifter, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansåge billigt,
att ett så beskaffadt bidrag blefve färjeplats-innehafvarne på ett eller annat sätt
beredt, och det icke allenast för Röhälla och Färjestaden, utan äfven för den
nya färjeplatsen vid Beijershamn, alldenstund hamnbyggnadsbolaget derstädes, i
följd af Landshöfdinge-embetets ofvanberörde utslag, redan med en kostnad af
omkring 10,000 R:dr R:mt iordningställt den nya färjeplatsen med tillhörande
byggnader och farkoster, m. m., utan att bolaget, när det inlät sig i dessa betydliga
utgifter, kunde föreställa sig annat än att färjeplatsen vid Beijershamn
skulle, lika med de gamla färjeplatserna få åtnjuta hittills stadgadt skydd emot
intrång af närboende båt-egare. Då emellertid Ölands innevånare enhälligt vägrat
att åtaga sig något bidrag till de ersättningar, som i förevarande hänseende
kunde färjeplats-innehafvarne tillerkännas, samt öns innevånare icke heller syntes
kunna emot sin vilja förpligtas till någon betalningsskyldighet härutinnan, har
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hemställt, att det för ändamålet erforderliga
belopp af tillhopa 1,500 R:dr R:mt årligen måtte af statsmedel beredas, helst
denna utgift å Statsverkets sida vore af underordnad betydenhet i jemförelse
med de vigtiga fördelar, sorn genom regleringens tillvägabringande på föreslaget
sätt skulle för det allmänna uppkomma.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Kongl. Maj:ts och Rikets
Kammar-kollegium, hvad först angår frågan om upphörandet af vitesförbudet för
obehörig fraktfart emellan ifrågavarande kuststräcka på Öland och staden Calmar,
i underdånighet yttrat, att enär detta förbud först tillkommit genom Kongl.
Kontjl. MajHs Nåd. Proposition N:o 88.
11
Resolutionen den 13 Juli 1824, hvarförinnan denna fraktfart varit fri, — enär
orak erna till detta förbud varit, att en utsträckt transporträttighet kunde föranleda
till hvarjehanda oordningar, betaga vederbörande möjligheten att hålla nödigtillsyn
derå, att de trafikerandes säkerhet till lif och egendom icke äfventyrades
samt försvåra den Krono-betjening.en åliggande kontroll emot kringstrykande af
passlöst folk, men sednare tiders erfarenhet på andra orter visat, att dessa förhållanden
lika väl kunna förekommas utan de inskränkningar, som för färjefarten
mellan Öland och Calmar nu ega rum; — enär genom § 1 af Kongl. Förordningen
den 11 Februari 1832 hvar och en på landet bosatt vore fritt och obetaget,
att ej allenast för transport inrikes orter emellan af egna och andra tillhöriga
landtmannavaror samt tillverkningar begagna däckade och odäckade fartyg
och båtar af hvad lästetal som helst, utan ock med samma fartyg idka
fraktfart på alia orter i riket, samt Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref den 9
Februari 1855, förklarat de om färjefarten mellan Öland och Calmar gifna föreskrifter
icke lägga hinder i vägen för hvilka Svenske undersåter som helst att
emellan ölands kust och fasta landet fortskaffa varor; — enär de vitesförbud,
hvarigenom man sökt att åt färjeplatserna bereda skydd emot obehörigt intrånginnefattade
för befolkningen å kuststräckan emellan Röhälla och Fröbygårda ett
svårt och kännbart tvång, i det kustboerna derstädes se sig dymedelst betagne
en genom gällande författningar alla andra strandegare öppen lemnad frihet
att med egna farkoster emot den betalning, hvarom kunde öfverenskommas,
från egen strand föra menniskor öfver vattnet, — så och då samma vitesbestämmelser
måste för den öfriga befolkningen på Öland, med hänsigt till dess
ofta förefallande behof af öfverfart till Calmar, leda till det obehag, som alltid
vöre oskiljaktigt från känslan af inskränkning i en förut åtnjuten frihet, ansåge
Kollegium sig böra till Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande öfverlemna, huruvida
icke, utan äfventyr för färjeplatsernas bestånd, vitesförbudet måtte kunna upphöra
och blott gälla för det fall, att främmande personer idkade fraktfart från
sjelfva färjeplatserna eller från dertill hörande lastbryggor.
Beträffande derefter frågan huruvida, i händelse nu gällande vitesförbud
komme att upphöra, så att kustfarten emellan Öland och Calmar lemnades fri,
behofvet fordrade bibehållandet af en eller flere allmänna färjeplatser, der säkra
båtar eller färjor för öfverfarten städse vore att, emot bestämd afgift, på anfordran
tillgå, delade Kollegium fullkomligt Kongl. Maj.vts Befallningsliafvandes åsigt
om nödvändigheten af att pä den gent emot Calmar belägna vestra kusten af
Öland finnas ordentliga, under allmän uppsigt ställde och med gästgifveri förenade
färjeplatser för besörjande af den lifliga rörelsen emellan denna folkrika
ö och staden Calmar, som utgjorde öns hufvudsakliga afsättningsort, och hvarifrån
den äfven hemtade största delen af de förnödenheter som på ön icke frambringas,
hvarförutom färjeplatserna erfordrades för allmänna transporter och re
-
12
Kongl. K åd. Proposition N:o $8.
sandes obehindrade fortkomst. Lika med Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
funné val Kollegium äfven att, med hänseende till vattnets uppgrundning vid
Fröbygårda färjeplats och deraf föranledda olägenheter för öfverfarten till Calmar,
samt då den närbelägna färjeplatsen Gastholmen eller Beijershamn syntes för de
färdande vara till läge och beskaffenhet i öfrigt vida fördelaktigare än Fröbygårda,
rörelsen vid sistnämnde färjeplats sannolikt komme att i en icke aflägsen
framtid betydligen minskas och ledas åt Beijershamn; men Kollegium ansåge
dock Fröbygårda färjeplats böra, jemte de öfriga tre för allmänna rörelsen oundvikligen
nödiga färjeplatserna fortfarande ega bestånd så länge färjeplatsens innehafvare
fullgör de med färjehållningen förenade skyldigheter.
Slutligen har Kollegium, efter framställande af åtskilliga anmärkningar vid
det ingifna taxeförslaget, vidkommande frågan om och till hvad belopp bidrag
utöfver färje-afgifterna kunde blifva till de nödiga ansedda färjeplatsernas uppehållande
erforderligt, i underdånighet anfört, att då båtlegan och färjeafgifterna,
i händelse desamma blefve på föreslaget sätt förhöjde, komme att betydligt
ökas i jemförelse med hittills gällande taxa; — då Staten genom upplåtande
af jord till färjeplatserna och särskildt medelst anslag af medel till hamnbyggnaden
vid Beijershamn redan gjort uppoffring för kommunikationen mellan
Öland och fasta landet; — då tillfället att på viss timma få inskeppa sig å
ändamålsenliga farkoster och af skickliga färjemän mot lindrig afgift öfverföras
till afsättningsorten för landets produkter ostridigt medförde så stora fördelar för
allmogen på öland, att de syntes försäkra färjeplats-egarne om en säker inkomst,
som under vanliga förhållanden sannolikt icke komme att minskas genom någon
större täflan med egare af privata öfverfartsställen, derest färjeplats-egarne noggrann!
fullgjorde sina skyldigheter; — då färjeplats-egarne, hvilka först i sednare
tider fått uteslutande rätt till fraktfart på kuststräckan mellan Röhälla och
Fröbygårda, icke kunde ega något lagligt anspråk på ersättning af Staten för
den minskning i inkomst, som genom den förändrade regleringen kunde i en
framtid för dem uppkomma; — då ölands innevånare icke syntes kunna undgå
att, i likhet med i nn evan arne i öfriga delar af riket, bekosta hvad som till resandes
fortkomst erfordrades, i den händelse färjeplats-egarne icke skulle kunna åläggas
att vidkännas dessa kostnader; — och då dessutom, innan nu ifrågavarande
reglering kommit till stånd och någon tid varit i verksamhet, ingen tillförlitlig
grund förefunnes för bedömandet, huruvida färjeplats-egarne komme att genom förändringen
lida någon märklig förlust, — kunde Kollegium, på alla dessa skäl.
för närvarande och innan någon erfarenhet vunnits om det inflytande ifrågavarande
åtgärder kunna på färjeplatserna utöfva, icke tillstyrka något anslag af
allmänna medel till förenämnde färjeplatsers innehafvare, och ansåge Kollegium,
hvad särskildt angick Beijershamns färjeplats, något anslag för denna färjeplats
desto mindre kunde ifrågakomma, som densamma nyligen blifvit anlagd och ej
hade
Kongl. Majus Nåd. Proposition Ko 88.
13
hade att åberopa någon äldre häfdvunnen förmån, hvilken deremot innehafts af
Fröbygårda färjeplats, som, genom anläggningen af Beijershamn, ostridigt tillskyndats
minskning uti sina inkomster.
Detta med hvad mera handlingarne i målet innehålla, har Kongl. Maj:t i
nådigt öfvervägande tagit, och då, vid det af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
den 12 Februari 1859 hållna sammanträde med ölands innevånare, samtlige tillstädeskoinne
Sockne-ombud enhälligt förenat sig om det yttrande, att de ansågo
de nuvarande färjeplatserna vara för den dagliga trafiken öfver Calmar sund nyttiga
och nödvändiga; att de önskade det dessa färjeplatser måtte fortfarande bibehållas
med samma skyldigheter som hittills, samt att, enär upphäfvande af nu
gällande vitesförbud i afseende på färjefarten öfver sundet, så att denna lommades
fri, otvifvelakligt komme att medföra minskning i färjeplats -innehafvarnes
nuvarande inkomster, det vore billigt att dessa finge åtnjuta en deremot svarande
ersättning; — då genom tillerkännande åt färjeplats-innehafvarne af en sådan
ersättning, det gagnande ändamål vinnes, att färjeställena äfven för framtiden
komma att fortfara utan rubbning uti deras skyldighet att uppehålla en säker
och ordnad kommunikation emellan Öland och fasta landet, under det att det
nu öfverklagade hindret mot den enskilda fria rörelsen kan på samma gång
upphöra; — då den ersättning, som åt färjeplats-innehafvarne blifvit ifrågasatt
och hvarmed desse förklarat sig nöjde, icke kan anses åligga Ölands innevånare,
mot deras bestridande, att bekosta; — samt då denna ersättnings belopp icke
är af någon särdeles betydenhet i förhållande till det ändamål, som afses och i
jemförelse med hvad för kommunikationens underlättande å andra orter blifvit
af statsmedel anvisadt, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Rikets Ständer att, för
uppehållande af de tre af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande nödiga ansedda
färjeplatserna vid Röhälla, Färjestaden och Beijershamn, bevilja ett årligt understöd
af Femhundra Riksdaler Riksmynt åt hvardera, med vilkor att i sådant
fall det genom gällande vitesförbud lagda hinder för rörelsen på kuststräckan
emellan färjeplatserna skall upphöra; samt att det härtill erforderliga belopp af
Femton Hundra Riksdaler årligen må uppföras å Riks-statens Sjette Hufvudtitels
anslag till »Färjor och Färjekarlar», att från och med nästkommande år 1861
utgå. Och låter Kongl. Maj:t, med nådig pröfning af det ingifna förnyade taxeförslaget
anstå till dess Rikets Ständer meddelat sitt beslut i anledning af denna
Kongl. Maj:ts Proposition.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets
Ständers Utskott, till hvars behandling frågan varder öfverlemnad; och Kongl.
Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
C Alt Ii. . , „
Ludv. /Urnqvist.
Vik. till li. St. Pral. i8.1!) 8$ 1860. 1 Sand. 1 Afd. 2 Dand. 10 Häft. 3
14
K maji. Maj: ts Nåd. 1’rupvtUion A'.# KS.
Utdrag af Protokollet Öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Honungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 5 Februari
1860.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre De Geer,
Hans Exc. Herr Stats-ministern för Utrikes-Årendena, Frih. Manderström,
Stafs-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Derefter uppläste föredragande Departements-chefen, Stats-rådet Almqvist,
till justering de, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:t,s, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Pro
positioner
angående:
a) anvisande af årligt anslag .för uppehållande af de å Ölands vestra kust
inrättade färjeplatserna Röhälla, Färjestaden och Beijershamn; och
h) __________
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i nåder
gilla berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll
bilagda, och befallde, att nådiga Propositioner skulle, iiifver
ensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocolio
Alfred Grandinson.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri. 18G0.
Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition M 89.
1
N:o 89.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 22 Febr. 1800, k). 8 e. m.
Kongl. Maj:ls nådiga Proposition till Rikets Ständer, om anslående af hyresersältning
åt Länsmännen i Frosta härads östra distrikt samt
Färs härads norra och södra distrikt af Malmöhus län, emot
afträdande till Statsverket af deras hoställslägenheter. Gifven
Stockholms Slott den 3 Februari '1860.
Med öfverlemnande af Kronolänsmännens i Frosta härads östra distrikt samt
Färs härads norra och södra distrikt af Malmöhus län, J. Krooks, M. E. Feuks
och G. Fribergs till Kongl. Maj:t ställda underdåniga ansökning att dem måtte beredas
förmånen att, mot afstående till Statsverket af de åt sökanderne anslagne obetydliga
boplatser, bestående af JVs. 12 Norrton, om 3 kappland inrösningsjord i
Lyby socken af Frosta härad, M 25 Frenninge, om 4^ kappland åker i Frenninge
socken af Färs härad samt JV2 31 Ramsåsa, 1 kappland hustomt i Ramsåsa socken
af sistnämnda härad, komma i åtnjutande af den hushyresersättning, 150 R:dr riksmynt
årligen, hvilken vid sednaste riksdag beviljades sådane Kronolänsman, som icke vore
försedde med boställen, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nämnde län, uti memorial
af den 21 sistlidne November, i underdånighet anfört: att enär de ifrågavarande
lägenheterne eller så kallade Kronogatehus vore så obetydliga att de uti nu
gällande stat icke funnes uppskattade till någon afkastning, samt icke heller uti det
sammandrag af Landtstatens löneinkomster, som åtföljde Kongl. Maj:ts vid nästlidne
riksdag till Rikets Ständer derom aflåtna nådiga Proposition, funnes upptagna, sökanderne
borde kunna anses vara genom redan gifna bestämmelser rörande KronolänsBih.
till R. St. Pro t. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 11 Raft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 89.
männens hushyresersättning berättigade att uppbära sådan ersättning ända från början
af innevarande statsreglerings-period, helst det förhållande att medel dertill icke blifvit
anvisade i Malmöhus läns stat syntes vara föranledt deraf att, enär gatehusplatsernas
ränta funnes inberäknad i Länsmännens löner, sökanderne ansetts innehafva af Kronan
bestådda boställen; hvarjemte, för den händelse Kongl. Maj:t likväl icke skulle
finna sökandernes rätt till hushyresersättning vara så ostridig, att dylik ersättning
kunde dem beredas af redan anvisade statsanslag, Kongl. Majits Befallningshafvande
åberopat, hurusom enahanda förmån, som den nu sökte, redan blifvit förunnad innehafvarne
af sex andra lika beskaffade bostadslägenheter inom länet, nemligen N:is
9 och I i Kerrstorp, N:is 6 och 22 Stäfvie, N:is 5 och 6 Stora Rödde, JY° 14
Stora Uppåkra, N:is 19, 21 och 22 Filborna samt Ekebro.
Uti häröfver infordradt och under den 16 nästlidne December afgifvet utlåtande
hafva Kammar-kollegium och Stats-kontoret, jemte förmälan att hvart och ett af
ifrågavarande, för Länsmännen icke bebyggda gatehus fått en Kronan behållen ränta
af 38 öre sig påförd, hvilken icke blifvit uti de före år 1858 gällande stater anmärkt,
men att i sistnämde års stat detta räntebelopp, utan omnämnande af någon
afkastning af gatuhusen, blifvit uti den för hvardera Länsmannen utförda lön af 700
R:dr R:mt inräknad, i underdånighet anfört, att som dels Rikets Ständer, enligt deras
underdåniga skrifvelse den 6 Februari 1858, angående reglering af utgifterna under
Riks-statens Sjette Hufvudtitel, medgifvit att, om innehafvarne af sex uppräknade
länsmansboslälls-lägenheter i Malmöhus län, som voro af särdeles svag beskaffenhet,
ville desamma till Kronan afträda, innehafvarne finge komma i åtnjutande af enahanda
årliga hyresersättning, 150 R:dr, som blifvit fastställd för Länsmän, hvilka icke
äro försedde med boställen, dels ock Kongl. Majit genom nådig Proposition den 27
sistlidne Oktober föreslagit, att berörde lägenheter, såsom alltför obetydliga att för
Statens räkning bibehållas, måtte få försäljas, Kollegierne vid sådant förhållande och
då de skäl, som föranledt Rikets Ständer att medgifva hushyresersättning åt ofvanbemälde
sex Länsmän och Kongl. Majit att föreslå försäljning af de sex lägenheterna,
egde full tillämpning äfven å nu ifrågavarande länsmanstjenster, helst de högst obetydliga
bohemmanslägenheterne icke vore värde att vid tjensterna bibehållas eller för
Statens räkning förvaltas, funne sig böra i underdånighet tillstyrka att Kongl. Majit
täcktes föreslå Rikets Ständer, att för de trenne ofvanbemälde Länsmännen hushyresersättning
med 150 Ridr Rimt till hvardera måtte varda anslagen, jemte ett belopp,
motsvarande den hvarje bostadslägenhet påförda, nu i lönerna inbegripna ränta af
38 öre, hvilken derefter blefve Kronan behållen, emot det att ofvannämnde trenne
gatehus afträddes till Statsverket, samt att dessa gatehus måtte få försäljas.
I enlighet med hvad Kammar-kollegium och Stats-kontoret sålunda i underdånighet
hemställt, vill Kongl. Majit härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, dels att,
emot det ofvan omförmälda tre länsmans-boställslägenheter till Statsverket afträdas,
för innehafvarne af samma lägenheter må å stat anslås ej mindre hyresersättning
Kongl. MajUs Nåd. Proposition M 89.
3
till enahanda belopp eller 150 R:dr R:mt, som bestås andre Länsmän, hvilka icke
äro med boställen försedde, än äfven, till fyllnad i länsmanslönerne, ett belopp,
motsvarande den hvarje af ifrågavarande lägenheter påförda, nu i lönerna inbegripna
ränta, tretioåtta öre, hvilken ränta derefter blefve Kronan behållen, dels ock att
meranämnde lägenheter, såsom alltför obetydliga att för Kronans räkning bibehållas,
må försäljas.
De frågan rörande handlingar skola vederbörande Rikets Ständers Utskott tillhandahållas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Ludv. Almqvist.
Utdrag af Protokollet öfver Cioil-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Slals-Rådet å Stockholms Slott den 3 Februari j860.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 00.
Derefter uppläste Föredragande Departements-chefen, Statsrådet Almqvist, till
justering de, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner
angående
b) anslående af hyresersättning åt Länsmännen i Frosta härads östra distrikt
samt Färs härads norra och södra distrikt af Malmöhus län, emot afträdande till
Statsverket af deras boställen.
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i nåder
gilla berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagde,
och befallde att nådiga Propositioner skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo,
Alfred Grandinson.
N:o 90.
Ante. till Exp.-Utsk. den 22 Febr. 1860, kl. 8 e. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i anledning af Carl
Henrik Hullenbergs underdåniga ansökning om eftergift af 1857
och 1858 årens återstående arrende för Kungsladugården Borgholm
på Oland; Gifven Stockholms Slolt den 3 Februari 1860.
Sedan Arrendatoren af Kungsladugården Borgholm, mantal i Repplinge socken,
Ölands norra Mot och Calmar län, förre Handlanden Carl Henrik Hultenberg,
i anseende till missgynnande skördar åren 1857 och 1858, genom Kongl. Brefven
Kongl. Majlis Nåd. Proposition M 90.
5
den 23 Februari 1858 och den 25 Februari 1859 erhållit anstånd med arrendets
utgörande för Kungsladugården på det sätt, alt arrendeafgiften, 306 tunnor 12 kap
par spanmål, hälften råg och hälften korn, finge för år 1857 erläggas med Jidel
inom den 14 Mars 1858, ^del inom samma tid år 1859 och återstående tredjedelen
inom den 14 Mars 1860, samt för år 1858 afbördas vid uppbördsstämmorna
under tre på hvarandra följande år. räknade från och med 1859, med en tredjedel
hvartdera året. allt så vida särskild vederhäftig borgen för betalningsskyldighetens
behöriga fullgörande af Arrendatoren till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande aflemnades;
så har, uti en till Kongl. Maj:t den 18 November sistlidet år ingifven skrift,
Arrendatoren Hultenberg underdånigst anhållit att då ännu återstode af 1857 års
arrende en tredjedel och af 1858 års arrende två tredjedelar eller tillsammans ett
fullt års arrende, som, enligt hans föreställning, borde betalas inom den 14 Mars
1860 eller samtidigt med hela arrendet för år 1859, men en sådan betalningsskyldighet
efter sistnämnde års förnyade missvext, vore för honom omöjlig att fullgöra,
och utkräfvandet af det återstående arrendebeloppet skulle icke allenast nödga honom
att lemna en egendom, den han, enligt Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegii
transport-resolution dpn 15 Maj 1845, emottagit den 14 Mars 1846 samt
derefter skött med all omsorg och flit och hvilken han nu lyckats försätta i fullkomligt
godt stånd, utan äfven bringa honom med hustru och sex barn till tiggarstafven,
Kongl. Majit, med afseende tillika å de betydliga kostnader, sökanden under
sin arrendetid på Kungsladugårdens förbättring, bebyggande och försköning nedlagt,
på sätt tvänne vid ansökningen fogade sockenslämmoprotokoll från Repplinge och
derintill gränsande Köpings församlingar samt särskilda betyg af Kronofogden i orten
och Pastor i Köping innehölle, måtte i nåder bevilja sökanden eftergift af hvad ännu
återstode obetaldt af 1857 och 1858 årens arrendeafgifter, så att han den 14 Mars
1860 icke hade att gälda mer än 1859 års arrende.
Efter inhemtande så väl af Kongl. Majits Befallningshafvandes i Calmar län underdåniga
yttrande, hvaruti sökandens uppgifter blifvit vitsordade, och ansökningen
varmt förordad, som af Kammar-kollegii och Stats-kontorets underdåniga utlåtande,
hvarigenom upplyses, att markegångsvärdet å den resterande arrendeafgiften af Borgholms
Kungsladugård utgör för år 1857 1,544 R:dr 13 öre och för år 1858
2,318 R:dr 24 öre, sistnämnda summa endast till hälften förfallen till betalning innevarande
år, har Kongl. Majit, som redan den 7 nästlidne December förordnat om
inställande tills vidare af exsekutiva åtgärder för de återstående arrendemedlens indrifning,
nu tagit förevarande ansökning i slutligt öfvervägande och dervid, med afseende
på hvad upplyst blifvit rörande ej mindre de af sökanden under hans arrendetid
bekostade betydliga förbättringar vid Borgholms Kungsladugård, hvars derigenom
obestridligen ökade värde framdeles kommer Staten till godo, än äfven den
missvext, hvilken under tre på hvarandra följande år drabbat ifrågavarande egendom,
jemte härvid i öfrigt förekomna bevekande omständigheter, funnit lämpligt, en
-
c
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition M 90.
ligt Kammar-kollegii och Stats-kontorets underdåniga tillstyrkande, härigenom i nåder
föreslå Rikets Ständer, att såväl återstående tredjedelen af 1857 års, som andra
tredjedelen af 1858 års arrende för Kungsladugården Borgholm, utgörande tillsammans
2,703 R:dr 25 öre Riksmynt, må Arrendatoren Hultenberg efterskänkas.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillställas det Rikets Ständers Utskott,
som med frågan tager befattning; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer
med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
G (drag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Slats-Bådet ä Stockholms Slott den 3 Februari 1860.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt.
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Al almsten.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Gripenstedt, uppläste lill justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl.*Maj:ts af Stats-Rådet enhälligt tillstyrkta beslut,
uppsatt förslag till nådig Proposition i anledning af Carl Henrik Hultenbergs under
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 91.
7
dåniga ansökning om eftergift af 1857 och 1858 årens återstående arrende för
Kungsladugården Borgholm på Öland;
och behagade Kongl. Majt enligt Stats-Rådets tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befallde, att nådig Proposition i enlighet dermed
skulle till Rikets Stander nflåtas.
Ex protocollo,
J. U. Grönlund.
N:o 91.
Auk. till Exp.-Utsk. den 22 Febr. 1860, kl. 8 e. m.
Kongl. Magds Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående Jemtlands
Roterings-kassas befrielse från allt bidrag till anskaffning och
underhåll af beklädnaden vid Jemtlands Hästjägare-korps; Gifven
Stockholms Slott den II Februari 1860.
Sedan Beklådnads-direktionen vid Jemtlands IJlistjägare-korps, med afseende å
den årliga kostnaden för en hästjägare-munderings anskaffning och underhåll, hos
Kongl. Majlis Befallningshafvande i Jemtlands Ian gjort framställning derom, att, då
Statsverket årligen erlade hälften af denna kostnad med 7 R:dr 1 sk. 9 r:st, men
genom Jemtlands Roteringskassa för den andra hälften inbetalts blott hvad som motsvarat
en infauteri-rotes årliga bidrag, ungefär 3 R:dr 17 sk., allt banko, skilnaden
emellan dessa begge belopp måtte från och med år 1852, då Jemtlands nya rotering
blef till efterlefnad gällande, på vederbörande rotehållare utdebiteras, så hade
Kongl. Majits bemälde Befallningshafvande, efter det Direktionen öfver Roteringskassan
blifvit hörd, uti underdånig skrifvelse den 28 September 1857 yttrat, att,
sedan Rikets Stander, allt ifrån den nya roteringens införande i provinsen, anvisat
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 91
särskilda medel till bestridande af Statens andel i den kostnad, som, enligt uppgjorda
beräkningar, erfordrades tili bestridande, bland annat, af kostnaderna för manskapets
vid Hästjägare-korpsen beklädnads- samt hästarnes sadelmunderings-persedlar, efter
Kongl. Majits Befallningshafvandes åsigt det väl vore påtagligt, att Roterings-kassan
enligt ordalydelsen, så väl i reglementet för kassan, som i sjelfva knekte-kontraktet,
borde, för Rotekållarnes räkning, till hälften med Kronan bestrida lika såväl det erforderliga
beklädnads-bidraget för Hästjägarne, som den icke ifrågasatta halfva andelen
i sadelmunderingens anskaffning och underhåll, samt att kassan följaktligen ålåge
att, icke blott för de förflutna åren, utan äfven allt framgent, så länge beklädnadsbidrag
skulle af Rotehållarne lemnäs, godtgöra skilnaden i den Hästjägare-korpsen tillkommande
beklädnads-andel, beräknad efter årliga riksmarkegångspriset å en soldatmundering,
och den för en Hästjägare med 7 R:dr 1 sk. 9 rst. banko enligt särskildt
upprättad uträkning erforderliga årliga beklädnadskostnad, utan tillägg af det
uti samma uträkning utförda belopp af 10 procent i reparationsbjelp; dock hade
Kongl Maj:ts Befallningshafvande ansett sig böra i underdånighet hemställa, det Kongl
Majit täcktes i nåder bestämma, huruvida, enligt grunderna för nya roteringen,
Roleringskassan ålåge att från och med år 1852 och framgent intilldess annorlunda
kan blifva stadgadt, till Hästjägare-korpsens Beklädnads-direktion utbetala enahanda
beklädnads-bidrag, sorn för Kronan är vordet erlagdt och vidare erlägges, med afdrag
likväl af hvad kassan å beklädnadsbidraget redan guldit, eller huru och på hvad
sätt det felande bidraget eljest borde Beklädnads-direktionen godtgöras.
Vid pröfning den 22 Februari 1859 af denna fråga, hvaröfver jemväl Krigsoch
Kammar-kollegierna afgifvit underdånigt utlåtande har Kongl. Majit ansett, att
enär, genom det af Kongl. Majit och Rikets Ständer vidtagna, uti Kongl. Kungörelsen
den 23 Mars 1858 till vederbörlig efterrättelse meddelade beslut, det från Rotehållarne
eller Soldaterna vid indelta roterade infanteriet, med en åttondedel af Riksmarkegångsvärdet
å en enkel mundering, förut utgående årliga bidrag till soldatbeklädnadens
anskaffande och underhåll från och med år 1858 upphört, samt särskildt
4:de momentet al berörde Kongl. Kungörelse stadgade, att, då beklädnadsbidraget
för de 725 manskapsnummer, hvaraf Jemtlands Häst- och Fältjägare-korpser numera
bestå, för Rotehållarnes räkning utgått från Jemtlands Roteringskassa, samma kassa
skall från nämnda bidrag vara befriad, borde härvid i betraktande tagas, dels huruvida,
enligt grunderna för den af Kongl. Majit för provinsen Jemtland fastställda nya
rotering, skilnaden emellan det efter örliga Riksmarkegångspriset å indelta Soldatens
mundering beräknade årliga beklädnadsbidrag och det högre, på särskild uträkning
grundade bidraget till Hästjägare-beklädnadens underhåll bort af Jemtlands Roteringskassa
eller Rotehållarne vid Hästjägare-korpsen från och med år 1852 till och med
år 1857 erläggas och till korpsens Beklädnads-direktion ingå, dels om och i hvad
mån, jemlikt ofvanberörda Kongl. Kungörelse, Roteringskassan eller vederbörande
Rotehållare
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 91.
9
Rotehållare kunna anses skyldige att för tiden från och med år 1858 något bidrag
till flästjågare-korpsens beklädnad utgöra: och då knektekontraktet för Jemtland af
den 28 September 1847 i 3 § stadgar, att vid Jemtlands kavalleri, som underhålles
af dertill anslagne tvänne rotar för hvarje nummer, Iironan bör bekosta bevärings-
och remtygspersedlarna, äfvensom till hälften med Rotehållarne bidraga till
beklädnads och sadelmundermgs anskaffning och underhållande, samt reglementet
för Jemtlands Rdteringskassa af den 8 Oktober 1851 uti 3 § föreskrifver, att från
kassan, bland andra kostnader för roteringen, skall bestridas det beklädnads-bidrag,
som af Rotehållarne bör erläggas; har Kongl. Majit, på grund häraf, funnit, att
Roteringskassan bort till hälften med Kronan bekosta anskaffningen och underhållet
af Hästjägare-korpsens beklädnad under åren från och med 1852 intill 1858 ärs
början, hvadan Kongl. Maj:t förordnat, att skilnaden emellan det för nämnde tid af
Roteringskassan erlagda bidrag till beklädnaden vid Hästjägare-korpsen och det, som
af Krigs-kollegium blifvit för samma ändamål med 7 R:dr 1 sk. 9 rist banko årligen
för hvarje nummer utgjordt, skulle, jemte de af bemälde Kollegium till reparationshjelp
beräknade 10 procent å halfva beklädnads-kostnaden, som utgöres af nyssnämnda
belopp, till Korpsens beldädnadsfood af Roteringskassan utbetalas. — Beträffande
åter frågan, huruvida och i hvad mån Jemtlands Roteringskassa må vara
skyldig alt för tiden från och med 1858 bidraga till underhållet af Hästjägarekorpsens
beklädnad; så och då härvid förekommit, att Rikets Ständer icke anvisat
någon tillgång för bestridande af den kostnad, som motsvarar skilnaden mellan det
förenumnda år af Roteringskassan redan utgjorda årliga beklädnadsbidraget och det
belopp, som derutöfver af Kollegierna ansetts böra lill korpsens beklädande från Roteringskassan
äfven för framtiden utgå, har Kongl. Majit funnit nödigt, att samma
kostnad tillsvidare skall af Roteringskassan bestridas; men enär, enligt ordalydelsen
af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 18 Mars 1857, i anledning af Kongl.
Majits nådiga Proposition om upphörande af det vid indelta infanteriet utgående beklädnads-bidrag,
blifvit genom Kongl. Kungörelsen den 23 Mars 1858 stadgadt, alt
Roteringskassan från och med samma år skall vara befriad från det beklädnadsbidrag
för Jemtlands Häst- och Fältjägare-korpser, som dittills från kassan utgått, har
Kongl. Majit velat till Rikets Ständer göra framställning om beviljandet ej allenast
af erforderlig tillökning i det redan anvisade anslaget för dessa korpsers beklädnad,
så att kassan från allt vidare bidrag dertill må befrias, utan ock om godtgörelse till
kassan för det bidrag, sorn emellertid för innevarande statsreglerings-period behöfver
utgå till beklädnaden för Hästjägare-korpsen.
I sammanhang med detta Kongl. Majits beslut anbefalldes Krigs-kollegium att
i underdånighet inkomma med uppgift å de belopp, som i förrberörda hänseende
erfordrades, hvarvid i afseende på grunderna för utgörande af den hälft utaf beklädnads-bidraget,
för hvilken Kronan och Roteringskassan under nu pågående statsregleBih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 11 Haft. 2
10
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition M 01.
ringsperiod borde gemensamt ansvara, tillika blef föreskrifvet, att Kronan å samma
hälft skulle erlägga en efter riksmarkegångs-priset å en enkel soldatmundering beräknad
afgift till Hästjägare-beklädnadens underhåll, hvartill Rikets Ständer vid sednaste
riksdag anslagit medel, samt att det belopp, som derefter erfordrades till bidragets
fyllnad, deri inberäknade 10 procent å halfva beklädnads-bidraget, såsom reparationsbjelp,
borde utgöras af Roteringskassan.
Krigs-kollegium har nu, uti underdånig skrifvelse af den 12 sistlidne Januari,
anmält, att, då sålunda Jemtlands Roteringskassas under nuvarande statsregleringsperiod
utgående bidrag till Hästjägare-munderingens underhåll kommer till beloppet
att blifva beroende på den summa, per nummer beräknad, som af Krigs-kollegium,
i enlighet med det omvexlande årliga riksmarkegångs-värdet å soldatmunderingen,
borde erläggas, Kollegium icke tillförene kunnat uppgifva det belopp, som kan finnas
böra Roteringskassan i ersättning för dess utgifter till beklädnadsunderhållet under
denna statsregleringsperiod tillkomma; men alt, sedan 1859 års länsmarkegångs-taxor
numera blifvit uppgjorda och af Kammar-kollegium pröfvade, Krigs-kollegium
låtit med ledning af desamma uppgöra uträkning öfver innevarande års riksmarkegångs-värde
å soldatmunderingen, hvarigenom, under förutsättning att samma
uträkning, sedan den i föreskrifven ordning hunnit granskas af Kammar-kollegii Advokatfiskal,
varder af Krigs- och Kammar-kollegierna godkänd, berörde ersättning kan
till beloppet bestämmas.
Med öfverlemnande af en efter de, genom Kongl. Maj:ts ofvanberörda beslut
den 22 Februari 1859, stadgade grunder upprättad och härjemte bifogad uträkning,
dels å det Jemtlands Roteringskassa i förenämnda måtto tillkommande ersättningsbelopp,
dels å ytterligare anslagsbehof för 1861 —1863, i den händelse Roteringskassan
kommer från allt bidrag till Hästjägare-munderingens underhåll att befrias, har
Krigs-kollegium derjemte, beträffande nämnda uträkning, i underdånighet anfört:
att, då Rikets Ständer vid sista riksdag bestämde, att anslaget till »Lif- och Släpmunderingar
vid Rothålls-regementena» med beräkning af den hälft af Rotehållarnes
eller Soldaternas bidrag till munderingarnes anskaffande och underhåll, från hvars
erläggande desse befriades, skulle uppgå blott till 5 R:dr 8 öre per nummer, men
denna andel af beklädnads-bidraget, eller i af riksmarkegångs-värdet å en enkel mundering,
har uppgått:
för år 1858 till  5,24.
för år 1859 till . . .* 5,32.
och för år 1860 beräknas till 5,47.
så hade uti förevarande uträkning äfven upptagits den ökade kostnad, som, utöfver
anvisade 5 R:dr 8 öre, Kollegium för den hälft af bidraget till Hästjägare-munderingen,
hvilken Kronan och Roteringskassan gemensamt erlägga, för ifrågavarande 3 år
fått eller får vidkännas;
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposiion JS's 91.
11
alt, eniir det årliga medelsbehofvet för Hästjägare-korpsens beklädande under
nästinstundande stutsreglerings-period så tillvida icke kan till siffran noga bestämmas,
som det, i afseende å ersättningen till de vid korpsen indragna 16 nummer, är beroende
på vexlande riksmarkegångs-pris, Kollegium ansett lämpligast lägga det förmodade
riksmarkegångs-priset för innevarande år till grund för beräkningen af anslagsbehofvet
för ifrågavarande hälft af beklädnads-bidra»et under nästkommande stats
o
, D ' O u
reglerings-period utöfver den dertill redan anvisade tillgång; och
att som nämnda anslagsbehof, efter sådan beräkningsgrund, för år upptagits till
1,207 Rdr 76 öre, men i Kollegii statsreqvisitionsförslag för Intendents-afdelningen
till 1,258 Rdr, hvilket belopp i Kongl. Maj:ls Proposition till Rikets Ständer, angående
Statsverkets tillstånd och behof, blifvit jemnad till 1,260 R:dr, skilnaden emellan
förstberörda tvänne summor härrör derifrån, dels att fyllnadsanslaget emellan
riksmarkegångs-priset och den verkliga kostnaden beräknats uti nämnde statsreqvisitionsförslag
för 200 nummer, för hvilka Rikets Ständer anvisat 5 R:dr 8 öre per
nummer, i stället att fyllnadsanslaget, såsom nu skett, bort beräknas blott för effektiva
styrkan 184 man, enär för öfriga 16 nummer, som äro indragna, beklädnadsbidraget,
efter riksmarkegångs-priset, som nu anses komma att stiga till 5 Rdr 47
öre, utgår, dels att 1859 års riksmarkegångs-pris på förra stället, men 1860 års
nu tagits i beräkning;
att de anslag som i anledning häraf erfordras, skulle således utgöra:
såsom ersättning för beklädnads-utgifterna under åren 1858, 1859 och 1860,
åt Krigs-kollegium . . R.dr 158: —
åt Roteringskassan . . » 3.459: 20.
eller för en gång . . R:dr 3,617: 20.
och såsom fyllnad i anslagsbehofvet för den från Krigs-kollegium och Roteringskassan
gemensamt utgående hälft af beklädnads-bidraget, så framt Roteringskassan från
allt deltagande i samma bidrag befrias, under hvartdera af åren 1861, 1862, och
1863 R:dr 1,207: 76; men att, då härvid förekomme, att den andel af beklädnadskostnaden
för Jemtlands Hästjägare-korps, som under innevarande statsregleringsperiod
bort eller bör af Kollegium bestridas, ehuru inbegripen i det vid sista riksdag
anvisade anslag af 208,200 R:dr till »Lif och Släpmunderingar vid Rothålls-regementena»,
likväl icke ingår elier blifvit inberäknad i det belopp 232,000 Rdr,
hvartill samma anslag ansetts böra förhöjas, alltså ytterligare erfordrades de i förstnämnde
anslagsbelopp innefattade, men i det sistnämnda beloppet uteslutna 1,016
Rdr, motsvarande det förut anvisade beklädnäds-bidraget för 200 Hästjägare-nummer,
å 5 Rdr 8 öre för hvartdera, så att det årliga anslaget under nästa statsregleringsperiod
för Roteringskassans befrielse från allt bidrag till Hästjägare-korpsens beklädnad
komme inalles att utgöra 2,223 Rdr 76 öre.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 91.
Kongl. Maj:t har detta allt, med hvad mera härvid förekommit., i nådigt öfvervägande
tagit; och då, i enlighet med hvad Krigs-kollegium nu upplyst, dels det vid
förra riksdagen för Hästjägare-korpsens räkning till förmån för' Jemtlands Roteringskassa
anvisade beklädnads-bidrag 1,016 Ridr, hvilket belopp då innefattades uti det
beviljade anslaget 208,200 R:dr tili »Lif- och Släpmunderingar vid Rothålls-regement.
ena,» icke blifvit af Kollegium inberäknadt uti det vid innevarande riksdag begärda
förhöjda anslag 232,000 R:dr till nämnda munderingars underhåll, dels ock det i
Kongl. Maj:ts proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, jemväl i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Krigs-koliegii framställning, för Kollegii Intendentsafdelning
äskade årliga anslag af 1,260 Ridr, för Roteringskassans befrielse äfven
irån den återstående beklädnads-kostnaden för Hästjägare-korpsen, kan af anförda orsaker
förminskas till 1,207 R:dr 76 öre, vill Kongl. Majit, jemlikt dess här ofvan
omförmälda beslut af den 22 Februari 1859, härmed föreslå Rikets Ständer, att,
för Jemtlands Roteringskassas fullkomliga befrielse från underhållet af Hästjägarekorpsens
beklädnad under nästkommande statsreglerings-period, Rikets Ständer måtte
bevilja ej allenast det för närvarande utgående anslaget 1,016 R:dr utan äfven den
erforderliga tillökningen 1,207 R:dr 76 öre, tillhopa 2,223 R:dr 76 öre att, i stället
för redan begärda 1,260 R:dr, tilläggas Krigs-kollegii Intendents-afdelnings anslag
för materielens underhåll, hvaremot någon förändring icke bör ega rum i afseende
å det med 232,000 R:dr äskade anslaget till Lif- och Släpmunderingar vid Rothållsregementena.
Hvad åter angår ersättningen till Roteringskassan och Krigs-kollegium för den
utbetalda högre kostnaden till Hästjägare-korpsens beklädnad under åren 1858 —1860,
utöfver hvad för ändamålet vid förra riksdagen anvisades, vill Kongl. Majit nu jemväl
föreslå Rikets Ständer att äfven denna kostnad, enligt den af Krigs-kollegium
lemnade utredning uppgående till 3,617 Ridr 20 öre, deruti ersättningen til! Krigskollegium
ingår med endast 158 Ridr, likväl såsom anslag för en gång, godtgöra.
l)e till målet hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott,
som med ärendet kommer att taga befattning; och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
J. M. Björnstjerna.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Ni 91.
13
Uträkning, dels å de belopp, som för hvartdera af åren 1858 och 1859 blifvit
samt för år 1860 böra blifva af såväl Kongl. Krigs-kollegium som Jemtlands
Roteringskassa, i enlighet med föreskriften uti Kongl. Brefvet den 22 Februari 1859,
utbotalde till bestridande af den halfva kostnad för beklädnaden vid Jemtlands Hästjägare-korps,
hvilken till och med år 1857 ålegat Jemtlands Roteringskassa att ensam
godtgöra; dels å den ersättning utöfver vid sednaste riksdag, å anslaget till
Lif- och Släpmundering för Rotehålls-regementerne, anvisade belopp, 5 R:dr 8 öre
riksmynt, sorn för nämnde 3:ne år bör Kongl. Krigs-kollegium och Roteringskassan
tillkomma; och dels å den förhöjning uti nu utgående anslag, som erfordras på det
hela beklädnaden må kunna, på sätt Rikets Ständer beslutat, bekostas af Kongl.
Majit och Kronan.
Årliga kostnaden för en karls be.
klädnad vid Jemtlands Ilästjägare-korps
är genom Kongl. Brefvet den 8 Oktober
1851 och den der åberopade uträkning
fastställd till 15 R:dr 23 sk. 1 rst. banko,
motsvarande 23 R:dr 22 öre riksmynt,
inberäknadt 10 procent till underhållet;
och utgör den nu ifrågavarande
hälften således 11 R:dr 61 öre riksmynt.
I enlighet med Kongl. Brefvet
den 22 sistlidne Februari har så stor
del häraf, som motsvarar årliga riksmarkegångs-priset
å indelta infanteriets beklädnad,
blifvit af Kongl. Krigs kollegium
godtgjord för korpsens 200 N:r, såväl
de effektiva, som de indragne, nemligen:
För år 1858, ä 5 R:dr 24 öre, 1,048 R:dr
» » 1859, » 5 » 32 », 1,064 »
och kommer för år 1860,
då riksmarkegångs-priset kalkylerats
blifva 5 R:dr 47 öre,
att betalas  1,094 »
Kongl.
Krigs-kollegium.
Jemtlands
Roteringskassa.
Summa
Riksmynt.
/
3,206
14
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition M 91.
Kongl.
Krigs-kollegium.
Jemtlands
Roteringskassa.
Summa
Riksmynt.
Transport:
Skilnaden emellan de årliga riks-  markegångs-prisen och det ofvan uppgifna
värdet å en Hästjägare-beklädnad åligger,
jemlikt sist åberopade nådiga Bref, Ro-  teringskassan att tillsvidare förskjuta; och
har denna skilnad, som endast utgår
för den effektiva styrkan, 184 nummer,
(emedan de indragne endast äro berätti-  gade till så stor ersättning, som motsva-  rar årliga riksmarkegångs-priset) utgjort:
För år 1858, ä 6 R.dr 37 öre
per n:r, 1,172.08.
För år 1859, å 6 R:dr 29 öre
per n:r,  1,157,36.
och kommer, enligt ofvan upp-  gifne kalkyl, att för år 1860
uppgå, å 6 R:dr 14 öre, till . 1,129,76.
3,206
3,459
20
hvadan dessa 3:ne års sammanlagda kost-  nad för halfva beklädnaden blifver . . .
Härtill hafva Rikets Ständer å an-  anslaget till Lif- och Släpmundering för
Rothålls-regementerne anvisat, h 5 R:dr
8 öre pr. n:r, för de 200 nummer, hvaraf
Ilästjägare-korpsen består, 1,016 R.dr R:mt
årligen eller för åren 1858—1860 . .
3,206
3,048
3,459
20
6,665
3,048
20
och bör således skilnaden ersättas med
158
3,459
20
3,617
20
Som, i enlighet med Rikets Stän-  ders beslut vid 1856—1857 års riks-  dag och Kongl. Kungörelsen den 23
Mars 1858, Jemtlands Roteringskassa
skall vara befriad från allt bidrag till
Hästjägare-korpsens beklädnad, så erfor-
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 91.
15
Kongl.
Krigs-kollegium.
dräs till bestridande af den halfva kostnad
för bekliidnaden, hvarom här är
fråga, icke allenast förenämnde å Lifoch
Släpmunderings-anslaget årligen anvisade
utan ock, med antagande att 1860 års
kalkylerade riksmarkegångs-pris under åren
1861—1863 icke blifver förhöjdt, en
årlig tillökning af
utgörande tillsammans
kostnaden skulle nemligen komma att
blifva:
För halfva beklädnaden till 184 n:r ä 11
R.dr 61 öre
Ersättning till 16 indragne n:r å 5 R:dr
47 öre
och utgör således det, utöfver redan anvisade
anslaget, erforderliga medelsbehofvet
för hela nästkommande statsregle
rings-period
eller hela kostnaden för beklädnadens
halfva underhåll under 3.ne år
1,016
1,207
2,223
2,136
87
2,223
Jemtlands
Roteringskassa.
Summa
Riksmynt.
3,623
6,671
Anm. Kongl. Kollegium har, vid anmälandet af Stats-behofven för nästkommande
statsreglerings-period, såsom erforderligt tillöknings-anslag uppgifvit 1,258 R:dr årligen
med beräkning af full beklädnad till korpsens alla 200 n:r, efter afdrag af 1859
års riksmarkegångs-pris 5 R.dr 32 öre.
Stockholm af Kongl. Krigs-kollegii Intendents-afdelnings Kammar-kontor den 20
December 1859.
Au g. Theophil Billberg.
16
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 91.
Utdrag a/ Protokollet ujver Landtjör svars- Är enden, hullet inför Hans Majit
Konungen uti Siats-Rådet å Stockholms Slott den il Februari
4860.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Ehnemark,
Lagerstråle,
Björnstjerna, och
Malmsten.
Departements-chefen, Statsrådet Björnstjerna, uppläste tili justering ett, på grund
af förut fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition lill Rikets
Ständer, angående Jemtlands Roteringskassas befrielse från allt bidrag till anskaffning
och underhåll af beklädnaden vid Jemtlands Hästjägare-korps.
Kongl. Majit täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt förordna att, i öfverensstämmelse dermed,
nådig Proposition skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
J. A. Jcedrén.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Kongl. Maj-Js Nåd. Proposition S:o 92.
1
Wto 92.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Febr. 1860, kl. 8 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
beviljande af anslag till uppsättning af utredning s-per sedlar
för det invid hufvudstaden uppförda hospital för sinnessjukes
vård, samt till denna inrättnings första ordnande
och förvaltning ,• Gifven Stockholms Slott den 17 Februari
1860.
Uti underdånig skrifvelse den 14 sistlidne Juli, har Öfver-Ståthållare-embetct,
på grund af derom meddelad nådig befallning och efter öfverläggning med
General-direktören öfver Hospitaler och Lasaretter i riket, till Kongl. Maj:t inkommit
med underdånigt förslag till organisation och förvaltning af det å lägenheterna
Hedvigsberg och Conradsberg invid hufvudstaden uppförda hospital, till hvars
fullbordande medel blifvit af Rikets Ständer vid innevarande riksdag beviljade, och
har Kongl. Majit behagat öfver detta förslag af Sundhets-kollegium och SerafimerOrdens-gillet
infordra underdåniga utlåtanden.
Af dessa handlingar inhemtas, att sedan General-direktören öfver Hospitaler
och Lasaretter i ämnet afgifvit fullständigt förslag, upptagande kostnaderna för första
uppsättningen af utrcdnings-persedlar vid det nya hospitalet till R:dr 32,000; —
för vissa erfoderliga stängsel inom inrättningens område, första anläggningen
af park- och köksträdgård, planering m. m. . . 5,500: —
Transport R:dr 37,500: —
lith. tilt R. St. Prol. 1859 ^ 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 liand. 12 Haft. 1
Kongl. Maj: t g Xåd. Proposition X:o 92.
Transport R:dr 37,500: —
samt kok-kittlar, inredning af tvätt-anstalten m. m. omkring . . 2,500: —
således utgifterna för inrättningens första ordnande till .... R:dr 40,000: —
samt de för hospitalet nödige årliga utgifter till 45,000, och Direktionen för Danviks
hospital, enligt ett handlingarne bifogadt protokolls-utdrag, erbjudit sig att,
under förbehåll af Kongl. Maj:ts nådiga sanktion, till den nya sjukvårds-anstalten
för sinnessjuke, dels af Danviks hospitals—inrättnings inkomster årligen utbetala
24,000 Riksdaler Riksmynt att qvartaliter utgå från och med månaden näst efter
den, under hvilken samma inrättning trädde i verksamhet och Danviks dårhus blefve
utrymdt; dels erlägga ett belopp af 20,000 Riksdaler Riksmynt, motsvarande värdet
al den nu lill dårhus begagnade byggnad med tillhörande tomt, dels ock slutligen
utan ersättning aflemna vissa inventarier af mat- och nattkäril; — så har
Öfver-Ståthållarc-embetet, — som ansett att lör utrednings-persédlars anskaffande
ett belopp af 50,000 Riksdaler bör vara att påräkna, och de af Danviks Hospitalsdirektion
för en gång erbjudne 20,000 Riksdaler i första rummet härtill böra användas,
samt beräknat den nya hospitals-inrältningens årliga utgifter till 66,500
Riksdaler, så att, efter afdrag af Danviks hospitals bidrag, 24,000 Riksdaler, och
afgifterna för sinnessjuke, af Öfver-Ståthållare-embetet beräknade till 27,500 R:dr,
eller tillsammans 51,500 Riksdaler, en årlig brist skulle uppstå af 15,000 R:dr,
hvilken Öfver-ståthållaren dock för säkerhets skull antagit till 18,000 R:dr R:mt,—
i underdånighet anhållit, det täcktes Kongl. Maj:t i nåder föreslå Rikets Ständer
att anvisa dels för en gång ett förslagsanslag äf 30,000 R:dr att användas till
inköp af de, enligt upprättad specifik förteckning, för Stockholms hospital för sinnessjuke
erforderliga inventarier, dels årligen ett anslag af 18,000 R:dr, att för
inrättningens förvaltning och underhåll användas och utgå för tiden från den 1 Oktober
1860, med iakttagande likväl deraf, alt detta anslag, efter lörloppet af fem
år från det inrättningen trädt i verksamhet, minskas till 15,000 Riksdaler.
I afseende å utgifterna för den nya hospitals-inrättningens första ordnande,
har Sundliets-kollegium viii icke tilltrott sig att granska General-direktörens ofvanberörde
förslag, än mindre alt afgöra, hvilkendera beräkningen, Öfver-Ståthållareembetets
eiler General-direktörens, må komma det verkliga behofvet närmast, men
ansett sig dock, med hänseende till det svåra om ej omöjliga deri, att genom någon
kalkyl komma till ett noggrann! eller osvikligt kostnadsförslag, sorn ock föränderligheten
i varupriser, samt isynnerhet angelägenheten deraf, att ingenting väsendtligt
\id Törsta uppsättningen måtte komma att saknas, för sin del helst vilja förorda
det af Öfver-Ståthäliare-embetet föreslagna högre beloppet, emot hvilket icke
heller hos Serafimer-Ordens-gillet någon anmärkning förekommit.
livad åter beträffar den nya hospitals-inrättningens årliga utgifter, har Sundhets-kollegium
dels uppgjort ett särskildt förslag lill allönings—stat, utgörande en ,
Kongl. Maj:ts Kail. Proposition A:o 92.
3
medelväg mellan de af General-direktören och Öfver-Ståthållare-embetet föreslagne,,
dels ock för utspisnings-kostnadens beräkning antagit en särskild grund, till följd
hvaraf denna utgiftspost skulle blifva ej obetydligt högre än hvad General-direktören,
men lägre, än Ofver-Ståthållare-embetet antagit, upptagande Sundhels-kollegium,
pä grund häraf det nya hospitalets hela ärliga utgift till 51,635 R:dr R:mt, hvilken
beräkning Serafimer-Ordens-gillet jemväl ansett vara närmast öfverensstämmande
med verkliga förhällandet, så vidt sådant nu kan bedömas. Den brist, som
härvid skulle uppstå, och hvilken måste genom särskildt anslag fyllas, har åter, genom
en från Ofver-Slåthållare-embetets skiljaktig beräkning af patienternes afgifter
blifvit antagen af Sundhets-kollegium till 6,000 och af Serafimer-Ordens-gillet till
omkring 7,000 R:dr lUmt.
Ehuru det, pä sätt Sundhets-kollegium i underdånighet anfört, torde vara
omöjligt att på förhand och innan ledningen af någon tidscrfarenhet blifvit vunnen,
med full noggrannhet bestämma den nya hospitals—inrlittningens årliga utgifter, har
Kongl. Majit likväl funnit desamma kunna med sannolikhet uppskattas i öfverensstämmelse
med Kollegii förslag eiler i rundt tal till . . . .. R:dr 52,000: —
och då inkomsterna icke heller torde i medeltal blifva ringare än
hvad Serafimer-Ordens-gillet antagit, eller omkring .... 44,500: —
uppkommer en beräknad örlig brist af R:dr 7,500: —
hvars fyllande genom anslag af stats-medel åtminstone under de första åren af inrättningens
tillvaro, lärer blifva nödigt.
I afseende på den tid, ifrån hvilken detta anslag må blifva behöfiigt, så
enär inrättningen icke kan blifva färdig till patienters emottagande förr än nästkommande
års vår, men så väl läkares anställande som antagandet af en del tjenstemän
och betjente måste ega rum något tidigare och innan några inkomster från
annat håll inrättningen tillflyta, har Kongl. Maj:t funnit nödigt, all berörde anslag
redan från och med början af instundande år må komma inrättningen till godo.
På grund al hvad sålunda förekommit vill Kongl. Maj:t härmed i nåder föreslå
Rikets Ständer att för den nya sjukvärds-anstalten vid Hedvigsberg och Conradsberg
bevilja:
dels till bestridande af utgifterna för inköp af utrednings-persedlar och inrättningens
första ordnande, ett anslag för en gång af 30,000 R:dr;
dels under nästkommande statsreglerings-period ett ärligt anslag af 7,500
R:dr, att användas för inrättningens förvaltning och underhåll.
De till detta ärende hörande handlingar skola hållas Rikets Ständers veder
börande
Utskott tillhanda; och Kongl. Majit lÖrblilver Rikets Ständer med ali Kongl,
nåd orh ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Henning Hamilton
4
Kongl. Majus Säd. Proposition K:o 92
Utdrag af Protokollet Öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Honungen i Stats-Ilådet å Stockholms Slolt den 17
Februari 1860.
Närvarande;
Hans Excellens, Herr Justilie-Stats-ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström.
Stats-rfiden Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Hr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
l7:o
Föredragande Herr Departements-chefeh anförde:
“Sedan Rikets Ar 1854 församlade Ständer bifallit Eders Kongl. Majlis framställning
om medels anvisande för anläggning A lägenheterna Hedvigsberg och Conradsberg
invid hufvudstaden af en kurativ anstalt för Vansinnig»*, täcktes Eders
Maj:t uti nädig Skrifvelse den 22 September samma Ar anbefalla Öfver-Ståthållareembetet,
att, efter öfverläggning med General-direktören olver Hospitaler och Lasaretter
i riket till Eders Kongl# Majit inkomma med underdånigt förslag angående
nämnda hospitals-inrättnings organisation och förvaltning, och får jag, sedan
denna nådiga befallning nu blifvit fullgjord Och infordrade Underdåniga utlåtanden iämnet
från sä väl Sundhets-kollcgium, sorn Serafimer-Ordens—gillet, lill Ecklesiastikdepartementet
inkommit, detta ärende till Eders Kongl. Maj:ts nådiga profning anmäla,
dock för närvarande endast så vidt frågan rörer hospitalets första ordnande
och förvaltning, och i sådant hänseende mäste föranleda eli forn Vad framställning
till Rikets nu församlade Ständer.
Kongl. Maj:ls Xåd. Proposition X:o 92.
ä
Efter det emellan General-direktören öfver Hospitalen^ och ÖfVer-Slåthållare-embetet
flera förberedande öfverloggningar i ämnet egt mm, allemnade General-direktören
sitt ullätande åtföljdt af särskilda förslag dels öfver första Uppsättningen
of utrednings-persedlar lör hospitalet, dels öfver örliga Underhållskostnaden
för detsamma, dels slutligen Öfver personal-staten Och dess aflöning, allt beräknadt
för de fem första åren från inrättningens öppnande och till en början för allenast
150 sjuke, deraf 20 i Irsla klassen, eller sådane, hvilka komma att erhålla enskildt
rum och åtskilliga beqvämligheter. Till vinnande af en lättare öfversigt torde Eders
Maj:t ock tillåta mig att behandla de särskilda frågorna hvar för sig i deri af General-direktören
sålunda anvisade ordning.
Hvad då angör förslå uppsättningen af utrednings-persedlar för hospitalet,
eller måhända rättare uttryckt, utgifterna för inrättningens första ordnande,
har General-direktören antagit, att, ehuru hospitalet är änmadt att inrymma
200 sinnessjuke, detta antal icke kan komma alt uppnås under de fem första
åren af inrättningens tillvaro, hvarföre beräkningen af beklädnads- och öfrige
persedlar blifvit grundad! pu ett medeltal af 150 sjuke, hvaribland 20 tillhörande
lörsta klassen. I afseende på vissa inventarier, synnerligas! sängkläder m. m., hvilka
icke lämpligen kunna vid de sjukes omflyttning medtagas från ett rum till ett annat,
utan måste, pö samma gång som rummen, underkastas rening, har dock fulla
sjukantalet, eller 200, blifvit lagd till grund. Het detaljerade förslaget öfver dessa
utgifter slutar med ett belopp af 32,000 R:dr R:mt, och anser General-direktören,
att om också de Uppgifna priserna vid persedlarnes anskaffning icke till alla delar
blifva de verkliga, någon väsendtlig missräkning icke skall vara att befara, då, om
än vissa persedlar vid Upphandlingen skulle blifva något dyrare, än de beräknats,
andra lika sannolikt skola erhållas till lägre priser, och slutsumman sålunda i allt
lall blifva öfverensstämmande med den beräknade. Till ofvannämnda belopp 32,000
R:dr, bar General-d ilek tören ansett dessutom böra läggas för vissa erforderliga
stängsel inom inrättningens område, första anläggningen af park och köksträdgård,
planering m. m. 5,500 Rrdr, samt för åtskillig inredning inom byggnaden, såsom
de i storn köksspiseln infällda kok-kittlar, inredning af tvätt-anstalten, rör för vattenledning
till och frön badkaren, de väggfasta tvättfaten i rummen m. in. 2,500
Rrdr, hvarföre tillstyrkts, att de utgifter, hvilka för inrättningens första ordnande
erfordras, i rundt lal må beräknas till 40,000 Rrdr.
Etan att ingå i någon upplysande granskning af General-direktörens förslag
liar Öfver-ståthållaren ansett, att, lör utrednings-persedlars anskaffande, ett belopp
af 50,000 Rrdr Rrmt bör vara att påräkna, samt att, då nu gällande varupriser
kunna förändras till den tid, da perscdlarne skola anskaffas, det för första
uppsättningen af inventarier erforderliga belopp, i händelse anslag dertill af allmänna
medel beviljas, synes böra ulga såsom förslags-anslag. l)å emellertid, enligt hvad
ett del underdåniga utlåtandet bifogadt protokoll upplyser, Direktionen öfver Dan
-
6
Kont/l Maj:t» Värf. Proposition N:o 92.
viks hospital och dårhus förmält sig vilja till det nya hospitalet afstå 20,000 R:dr,
eller det belopp, hvartill den vid Danviken befintliga byggnad, uti hvilken dårarne
förvaras, blifvit af Direktionen uppskattade, samt denna tillgång, så långt den förslår,
torde böra användas till inköp af inventarie-persedlar för den nya inrättningens
behof, kan det i berörde afseende erforderliga ytterligare belopp, hvilket skulle anvisas
att såsom förslags-anslag utgå, nedsättas till 30,000 R:dr R:mt.
Sundhets-koUegium har väl icke tilltrott sig att granska General-direktörens
ofvanberördc förslag, än mindre att afgöra, hvilkendera beräkningen, OfverStåthållare-embetets
eller General-direktörens, må komma det ver kliga behofvet närmast,
men anser sig dock, så väl med hänseende till det svåra om ej omöjliga
deri, att genom någon kalkyl komma till ett noggrannt eller osvikligt kostnadsförslag,
som ock föränderligheten i varupriser, samt isynnerhet angelägenheten deraf,
att ingenting väsendtligt vid första uppsättningen måtte komma att saknas,
för sin del helst, vilja förorda det af Öfver-Ståthållare-embetel föreslagna högre
beloppet.
Serafimer-Ordens-gillel, som icke anställt någon jemförelse mellan de
särskilda förslagen, har dock synbarligen fästat sig vid det af Ofver-ståthållaren
framställda.
Al denna redogörelse för de yttranden, som i ämnet blifvit afgifne, framstår
visserligen svårigheten att med full tillförlitlighet förutsäga det belopp, hvartill
anskaffningen af de för hospitalet erforderliga inventarier, jemte öfriga med dess
första ordnande förenade kostnader kan uppgå. Emellertid torde man, äfven un
der
förutsättning att den af General-direktören uppgifna summa vore i närvarande
stund tillräcklig, så mycket hellre böra fästa sig vid det af Ofver-ståthållaren uppgifna
belopp, som en lätt inträffande förändring i varupriser eljest kunde åstadkomma
brist, och Öfver-ståthållaren icke synes hafva afsett särskildt anslag förvissa
föremål såsom stängsel, parkanläggning, kokkäril, vattenledningsrör m. m. för hvilka
kostnaden af General-direktören blifvit beräknad till 8,000 R:dr R:mt, hvartill slutligen
kommer, att hospitalet är anlagdt för 200 patienter, men inventarier m. m.
nu endast beräknade för 150, så att, om ett öfverskott möjligen uppkomme, detsamma
dock förr eller sednare lärer blifva behöfligt.
Hvad beträffar Öfver-ståthållarens framställning, att det ifrågasatta anslaget matte
begäras att utgå såsom förslags-anslag, torde densamma ej kunna bifallas, enärsådane
anslag, — oundgängliga då ett behof måste utan afseende på kostnaden fyllas, -—
icke äro lika lämpliga, då, såsom här är förhållandet, tiden för inventariernas uppköp,
äfvensom deras mängd, i någon mån kan lämpas elter tillgång och gällande
priser.
De för hospitals-inrättningen nödige årliga utgifter äro af General-direktören
beräknade till 45,000 Riksdaler under följande särskilda rubriker, nemligen:
Koiiyl. Maj:ls Nöd. Proposition X:o 92.
7
Allöningar'
Utspisning  • '
Inventariers underhåll
Medikamenter
Eldnings- och Ivsningsämnen .
Utgifter för tvätt (utom aflöning}
Diverse utgifter
11,700.
19,710.
3,415.
1,000.
5.500.
500.
1.500.
Egendomens underhåll samt utgifter för trädgårdar och landtbruket . . 1,675.
I afseende på atlönings-staten är af General-direktören föreslaget, att alla tjenstemännen,
vaktmästaren, trädgårdsmästaren, föreståndcrskan för tvätten med sina
pigor samt portvakten skulle erhålla fri hostad, ved och ljus; all öfrig betjening,
jemte dessa förmåner, kost inom inrättningen, nemligen förestånderskap förqvinnoafdelningen,
uppsyningsmannen och kokerskan al första klassens, den öfriga lägre
betjeningen lika kost med hjonen af andra klassen. Då biträdande Läkaren ville
sig deraf begagna, skulle han ega att pä inrättningens bekostnad deltaga i malli—
dorne vid Irsta klassens bord.
Öfver-Ståthållare-embetet, som i öfriga delar godkänt General-direktörens
förslag, har deremot beräknat:
hvarigenom uppkommer en tillökning i det hela af 21,500 Rrdr, så att, enligt ÖfverStåthållarc-embetets
förslag, inrättningens årliga utgifter skulle belöpa sig till 66,500
Riksdaler Riksmynt.
Den största skiljaktigheten i afseende på de båda förslagen till aflöningsstater
utgöras af följande punkter, nemligen:
a) Öfver-läkarens lön af General-direktören föreslagen till 3,000 R:dr, af Öfverståthållaren
till 4,500 Rrdr, varande al båda antaget att Öfver-läkaren skulle kunna
af vederbörande förordnas att, emot särskildt arfvode beräknadt till 1,500 Rrdr, hålla
kliniska föreläsningar om sinnessjukdomars kännedom och behandling till undervisning
för de i hufvudstaden studerande yngre läkare;
b) Biträdande Läkarens lön af General-direktören föreslagen till 1,000, af Öfver-ståthållaren
till 1,500 Riksdaler;
c) Sysslomannens lön upptagen af General-direktören till 1,500, af Öfverståthållaren
till 2,000 Riksdaler o. s. v.
Ännu mer i ögonen fallande är den stora olikheten i de beräknade kostnaderna
för utspisningen, då General-direktören upplagitj hvarje underhållsdag för patient
Summa Riksmynt Rrdr 45,000.
Personalens aflöning till
Utspisningen
Underhåll af egendomen m. m
16,000.
36,865.
1,720.
8
Kongl. Majds Nåd. Proposition \:o 92
af lista klassen till 75 och af 2:dra klassen till 25 öre, hvaremot dessa blifvit af
Öfver-ståthållaren beräknade till resp. 1 R:dr och 50 öre.
Sundhets-kollegium, som på anförde skäl biträdt General-direktörens förslag
i afseende på Öfver-läkarens lön, men deremot förenat sig i Öfver-ståthållarens
förslag till lönen för biträdande Läkaren och Sysslomannen, har uppgjort särskildt
förslag till aflöningsstat, slutande med ett belopp af 13,000 Riksdaler. I afseende
på utspisningen har Kollegium velat endast i allmänhet antyda sin tanke, att om
General-direktörens förslag, såsom i denna punkt grundadt hufvudsakligen på den
låga utspisningskostnad, som vid Danviks hospital under de sednare åren utgått, torde
vara för lågt för att kunna utan vilkor tillstyrkas, Öfver-ståthållarens deremot synes
påtagligen vara mer än behölligt högt, helst sjukantalet åtminstone icke under
de första åren kan stiga till det beräknade beloppet, 150, och ej heller afseende
blifvit fästadt pä den lättnad vid utspisningen, som genom en klokt anordnad hushållning
kan beredas genom begagnande af jordens afkastning, ladugård m. m., såsom
af General-direktören blifvit antydt.
Enligt Kollegii åsigt, skulle man derföre måhända komma sanningen närmare,
om man, för bestämmande af utspisningskostnaden för året toge till grund 37 å
40 öre pr dag för hvarje person öfver hufvud, då hela beloppet lör det uppgifna
antalet sjuke och betjening skulle uppgå till omkring 25,000 å 25,850 Riksdaler,
anmärkande dock Kollegium, att denna utgiftspost icke kan annorlunda än förslagsvis
på förhand uppgöras, och att först ett eller annat års erfarenhet kan gifva ledning
för en till beloppet mera bestämd budget.
Det nya hospitalets hela årliga utgift skulle således, enligt de af Kollegium
föreslagna jemkningar, uppgå till:
Löner
13,000.
Utspisning
25,000.
Öfriga utgifter (enl. Öfver-ståthållarens förslag)
13,635.
Summa Riksmynt R:dr 51,635;
och har Seralimer-Ordens-gillet, hvars ständiga befattning, med hithörande frågor
torde gifva dess yttrande synnerlig vigt, ansett Sundhels-kollegii beräkning och förslag
vara närmast öfverensstämmande med verkliga förhållandet, så vidt sådant nu
kari bedömas.
På grund af hvad sålunda förekommit vågar jag så mycket hellre antaga, att
de årliga utgifternas beräknande till i rundt tal 52,000 R:dr Riksmynt måste blifva
under den närmaste tiden tillräckligt, som det af Hospitals-styrelsen måste blifva
beroende att i vissa fall lämpa utgifterna efter befintliga tillgångar, och ett vid denna
siffras bestämmande nu begånget, mindre väsendtligt misstag, således icke bör medföra
någon våda.
Kongl. Maj:ts Ndd. Proposition iV:o 92.
9
Jag förutsätter ock härvid, att Eders Majit, sedan inrättningens inkomster blifvit
bestämda, vill i näder anbefalla en blifvande Styrelse för densamma att uppgöra
efter tillgångarne närmare lämpade förslag till aflöningsstat m. m., så att i dessa
hänseenden nödiga jemkningar kunna ega rum.
Till bestridande af de årliga utgifterna äro af Öfver-Ståthållare-embetet beräknade
följande tillgångar, nemligen:
Bidrag af Danviks hospital och dårhus, hvilket Direktionen, enligt åberopade
protokoll, utfäst sig att med 6,000 Rrdr i qvartalet hålla det nya hospitalet tillhanda,
utgörande, för år räknadt . .
R:dr 24,000.
Afgifterna för sinnessjuke, som till vård och behandling å hospitalet
intagas, och hvilka Öfver-ståthållaren, under antagande att afgiften bestämmes
för Irsta klassen till 750, för den 2:dra till 200, och för 3:dje
klassen till 50 R:dr riksmynt, samt att antalet af betalande skulle blifva
i Irsta klassen 20, i den 2:dra 60 och i den 3:dje 10, beräknat komma
att utgöra
27,500.
Riksdaler Rrmt 51,000.
Öfver-ståthållaren, som antagit utgifterna komma att uppgå till 66,500 Rrdr,
beräknar följaktligen bristen till 15,000 Riksdaler, men har ansett säkerheten fordra
att härtill lägga ytterligare 3,000 Rrdr årligen, till betäckande af den förvalt
ningskostnad,
som icke egentligen rättas efter det möjligén vexlande antalet af patienter,
och att således, för inrättningens förvaltning och underhåll, ett årligt anslag
af 18,000 Riksdaler vore erforderligt, med iakttagande likväl deraf att detta anslag
efter förloppet af fem år från det inrättningen trädt i verksamhet, minskas till
15,000 Rdr.
Sundhets-kollegium, som tillstyrkt de af Öfver-ståthållaren föreslagna afgifter, har,
med hänsyn till den nådiga Stadgans den 8 Mars 1858 föreskrift, ansett Stockholms kommuner
böra, lika väl som en fattig landtförsamling, betala afgift för fattige sjuke, i
hvilket fall inkomsterna ock skulle komma att nära motsvara det af Kollegium beräknade
behofvet, men som det icke med någon visshet låter sig beräknas, huru
stor summa genom sådana afgifter verkligen kan komma att till hospitalet inflyta,
och det måste anses betänkligt att grunda ett definitivt förslag pä ett mininum eller
maximum, har Kollegium underdånigst hemställt, att ett förslags-anslag af 6,000
Rrdr årligen måtte för denna regleringsperiod, såsom förmodadt behof, till det nya
hospitalets underhåll utgå.
Serafimer-Ordens-gillet har vid Öfver-ståthållarens förslags-beräkning erinrat,
att högre afgifter för patienter vid della hospital, än vid öfriga i riket befintliga,
svårligen torde, i strid med 1858 års Stadga och Eders Kongl. Majrts nådiga
Kungörelse den 30 Oktober 1857 jemte Kongl. Brefvet den 28 Oktober 1858,
Bih, till R. S;t Prot. 1859 # 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 12 Haft. 2
10
Kongl. Maj:/* Nåd. Proposition Aho 92.
fä uttagas. Med antagande deraf, att hospitalet till en början medgifver utrymme
för 20 patienter, i första klassen, 60 i andra och 70 i tredje klassen, skulle afgifterna
för dem, enligt gällande föreskrifter, uppgå:
för 20 å 450 Riksdaler till  9,000.
* 60 å 160 „ „  9,600.
„ 70 å 30 „ „ 2,100.
R:dr 20,700.
och om härtill lägges ofvanberörde, af Danviks hospital erbjudne . . „ 24,000.
uppkommer en inkomst af R:dr 44,700,
eller i det närmaste 7,000 R:dr mindre, än den beräknade utgiften.
Att af dessa stridiga beräkningar komma till en viss åsigt om det anslag, som
för ändamålet må vara ytterst erforderligt, torde icke vara möjligt, men då utgifterna,
på de af mig förut i underdånighet anförde skäl med sannolikhet kunna antagas
till  52,000.
och inkomsterna väl icke i medeltal torde behöfva skattas lägre än till . 44,500.
skulle den uppstående bristen blifva R:dr 7,500.
Ett motsvarande anslag synes mig så mycket säkrare böra blifva tillräckligt, sorn
afgifternas höjande öfver de vanliga, — ehuru visserligen icke önskvärdt, — är en åtgärd,
som af Eders Maj:t kan, i händelse af behof, vidtagas.
I afseende på den tid, ifrån hvilken detta anslag kan blifva behölligt, harö f -  ver-Ståthållare-embetet föreslaget densamma till den 1 Oktober innevarande år.
Enligt hvad jag tillförlitligen erfarit, lärer väl den nya hospitals-inrättningen icke
kunna blifva färdig till patienters emottagande före nästkommande vår, ifrån hvilken
tid således inkomsten af Danviks hospital och betalande patienter först komme att
inrättningen tillflyta, hvaremot såväl läkarens anställande, som antagandet af en del
tjenstemän och betjente, måste något tidigare ega rum, hvarföre det lärer blifva nödigt
att det ifrågasatta anslaget må med början af instundande år komma inrättningen
tili godo.
Serafimer-Ordens-gillet har ifrågasatt, huruvida Danviks Hospitals—direktion,
som erbjudit sig aflemna en del inventarie-persediar och till den nya hospitals—
inrättningens ordnande utbetala 20,000 R:dr, genom uppfyllandet häraf och genom utbetalningen
af ofvanberörde 24,000 R:dr årligen, kan anses hafva godtgjort, hvad
från inrättningen vid Danviken bör till det nya hospitalet utgå. Med anledning
häraf, har jag af Öfver-ståthållaren begärt och erhållit en promemoria, af hvilken,
jemte förut år 1843 till Kongl. Maj:t inlemnade handlingar inhemtas, att hospitalet
stiftades af Konung Gustaf I, som, efter det katholska läran blifvit i Sverige afskaffad
och i förening dermed kloster-inrättningarne upphäfde, år 1531 i nåder för
-
ijLongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92-
li
ordnade att Gråbrödra-klostret skulle blifva ett Helige-Ands-hus, uti hvilket sjuke
och fattige borde vårdas och uppehållas, samt år 1551, då hospitalet flyttades
ifrån Gråmurikeholmen, — nu Riddarholmen, — till Danviken, lät på sistnämnde
ställe uppbygga hospitals-hus och kyrka; att den ränta, som föfut ingått till S:t Clar®
kloster, Helige-Ands-huset, S:t Görans hospital, Själagården samt Söndags- och
Fredags-Allmose-husen, år 1531 blef underlagd detta hospital, som, genom Kongl.
Brefvet den 24 Juli 1557, fick sig tillagd Kronans gods och gårdar i Hammarby,
Sickla, Järla, Skuru och Dufvenäs, hvilken donation Drottning Christina, år 1636,
och Konung Carl X, åren 1653 och 1660, konfirmerat; att sedan en del af de
hospitalet förlänta egendomar detsamma frångått och genom Kongl. Brefvet den 18
Juni 1626 blifvit förordnadt, att åt hospitalet skulle af Kronans gods och räntor
utrymmas så mycket, som bortmistadt var, 23 kronohemman blifvit till hospitalet
öfverlåtna; att sedan hospitals-huset och kyrkan förfallit och derföre blifvit nedrifna,
Drottning Ulrika Eleonora år 1719 lät af sten uppbygga de hus, som ännu för
ändamålet begagnas; att år 1785 blifvit af Konung Gustaf III, till hospitalets för
kofran
och utvidgande lörlänte, 5,000 R:dr B:ko; att genom Kongl. Brefvet den 17
Mars 1796 blifvit till hospitalet af vissa sammanskotts-medel anslagne 3,700 R:dr,
på det att der måtte kunna intagas sådane krymplingar och obotliga sjuke, som i
hufvudstaden egde deras rätta hemvist; att hospitalet 1799 af stadens medel erhållit
ett anslag af 8,333 R:dr 16 sk., egentligen för fattige och sjuke, men att i
öfrigt inga anslag af stadskassan dertill utgå; samt slutligen, att genom Kongl.
Brefvet den 2 Maj 1809 hospitalet undfick en tillökad årlig inkomst genom den
å vissa öfverflödsvaror lagda förhöjda tullafgift.
Vidare inhemtas, att dårhuset vid Danviken är en i sednare tider tillkommen,
med hospitalet förenad anstalt. Hvarken Konung Gustaf I:s fundations-bref
för hospitalet eller sedermera för detsamma stadgade reglor innefatta någon anledning,
att med hospitals-inrättningen skulle förenas vård om dårar och vansinnige,
än mindre att något egentligt dårhus skulle vid Danviken anläggas och underhållas.
Endast behofvet föranledde, att dårar blefvo intagne och skötte uti hospitalets sjukstuga,
som längre fram uteslutande åt sådane måste upplåtas. Början härmed synes
hafva skett år 1663. Antalet af å Danviken intagne sinnessvag^ och fånige
utgjorde då 7, och hade år 1706 stigit till 19, samt ökades sedermera år efter
annat, så att behofvet påkallade en tillräckligare och mera lämplig dårhusvård.
Detta ändamål befordrades genom de af Gustaf lil, enligt hvad ofvan blifvit anlördt,
till inrättningen anslagne medel, jemte öfrige densamma nära samtidigt beredde
tillskott, hvarigenom det nära intill Danviken belägna så kallade Saltbruket
kunde inköpas, islåndsättas och till dårhus inredas. Denna stenhusbyggnad inköpt
år 1785 lör 10,000 R:dr och sedermera med betydlig kostnad reparerad och inredd
är densamma, som ännu till dårhus begagnas.
12
Kongl. Mnj-.ts Nåd. Proposi/ion N:o 92.
Om ock dessa uppgifter icke uro tillfyllestgörande eller utesluta behofvet af
den utredning Serafimer-Ordens-gillet ifrågasatt och om hvilken äfven Kommitterade
för organisation af styrelse-verken gjort underdånig framställning, vill deraf synas,
som skulle möjligen Danviks Hospilals-direktion hafva skäl att lill den nya
hospitals-inrätlningen afstå hela den köpeskilling, som vid försäljning af den nuvarande
dårhusbyggnaden kan erhållas; varande dock ovisst, huruvida derigenom ett
större bidrag till det nya hospitalets första ordnande, än de af Direktionen redan
erbjudne 20,000 R:dr, skulle vinnas. Hvad åter angår det årliga tillskottet af
24,000 R:dr, som Danviks Hospitals-direktion ansett kunna af inrättningens inkomster
till den nya sjukvårds-anstalten för sinnessjuke å Kungsholmen utgå, öfverskrider
detsamma i någon mån kostnaderna för dårhusets förvaltning och underhåll
under de sednare åren, i medeltal uppgående till 22,500 R:dr, och torde således
»tills vidare kunna anses nöjaktigt.
Med stöd af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, hemställer jag
underdånigst, det täcktes Eders Kongl. Maj:t i allåtande nådig Proposition, hvartill
förslag ock torde af mig få föredragas, föreslå Rikets Ständer att för den nya
sjukvårds-anstalten vid Hedvigsberg och Conradsberg bevilja :
dels till bestridande af utgifterna för inköp af utrednings-persedlar och inrättningens
första ordnande ett anslag af 30,000 R:dr R:mt;
dels under nästkommande statsreglerings-period ett årligt anslag af 7,500
R:dr Runt, att användas för inrättningens förvaltning och underhåll.
Efter sedermera skedd föredragning af ofvanomförmälda förslag, sådant det finnes
detta protokoll bilagdt, tillstyrkte i underdånighet föredragande Herr Departements-chefen,
att Kongl. Maj:t täcktes i enlighet dermed låta nådig Proposition till
Rikets Ständer expedieras; och förklarade Stats-Rådets öfriga ledamöter sig biträda
så väl berörde förslag, som hvad Herr Föredraganden i ämnet anlört.
Hvad Stats-Rådet sålunda underdånigst yttrat och tillstyrkt,
behagade Kongl. Maj:t till alla delar i nåder gilla och
bifalla.
Ex protocollo
A. J. Olde.
STOCKHOLM, tryckt hos g. e. ljunggren, 1860.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 93.
1
iV:o 93,
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Mars 1860, kl. lif. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott,
angående det i Kongl. Maj:ls Proposition rörande Statsverkets
tillstånd och behof begärda extra anslag till “fortsättande
af fäslningsbyggnads-arbetena vid Carlskrona
Gifven Stockholms Slott den 6 Mars 1860.
Till “fortsättande af fästningsbyggnads-arbetena vid Carlskrona" är uti Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, den 14 Oktober
1859, äskadt ett extra anslags-belopp af 270,000 R:dr, att utgå under
åren 1861, 1862 och 1863 med 90,000 R:dr årligen; och vill Kongl. Maj:t, af den
anledning, bilagda protokolls-utdrag närmare utvisar, till upplysning vid denna Irågas
behandling bos Stats-Utskoltet, i nåder meddela, att ofvannämnde anslag är
afsedt till befästningen å skäret Korrholmen.'
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Stats-Utskott med all Kongl, nåd
och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
J. M. Björnstjerna.
Bih. lill R. St. Prot. 1859 # 1860. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 13 Hafi.
2
Kongl. Maj.ls Nåd. Skrifvelse N:o 93.
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars- Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Stats-Ilådet å Stockholms Slott den 6
Mars 1860.
I
Närvar ande:
Hans Excellens, Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Manderström,
Stats-råden kVallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Lagerstråle,
Björnstjerna,
Malmsten.
Departements-chefen anförde i underdånighet:
“Sedan Chefen för Ingeniör-korpsen, uti underdånigt memoria! af den 5
Augusti 1859, vid omförmälande af de befästningsarbeten, som under “nästa anslagsperiod“
borde å Carlskrona redd verkställas, uppgifvit alt det nu pågående
arbetet å tornet på klippan “God Natt" ansåges hinna fullbordas under loppet af nämnda
period; samt detta förhållande, i följd häraf, vid föredragning af underdånigt lörslag
till Eders Kongl. Maj:ts nådiga Proposition; om Statsverkets tillstånd och behof,
blifvit af mig åberopadt, bar, uti nämnda Proposition, till fortsättande af fästningsbyggnadsarbetena
vid Carlskrona, blifvit af Eders Kongl.'Majit äskadt ett extra anslagsbelopp
af 270,000 R:dr, att utgå under åren 1861, 1862 och 1863 med 90,000
R:dr årligen; men då, enligt hvad Chefen för Ingeniör-korpsen nu hos mig anmält,
uti dess förberörda memorial genom skrif-fel kommit att inflyta ordet “anslagsperiod“
i stället för ordet “år“, så får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Maj:ts täcktes aflåta nådig Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott, med tilIkännagif—
vande att ofvanberörda extra anslag är afsedt, icke för befästningen å klippan eller skäret
God Natt, hvilken redan under innevarande år bör hinna fullbordas, utan för belästan
-
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse N:o 93. 3
det af skäret Kurrholmen, hvilket arbete, enligt planen för Carlskrona reddförsvar
derefter kommer att företagas. “
Uppå Stats-Rådets öfriga ledamöters underdåniga tillstyrkan
täcktes Kongl. Majit, med bifall härtill, i nåder förordna, att
nådig Skrifvelse i ämnet, hvilken nu äfven till justering upplästes,
sådan den finnes detta protokoll bilagd, skulle till Rikets
Ständers Stats-lltskott allåtas.
Ex protocollo
K. E. Kindblad.
STOCKHOLM, tryckt hos g. e. ljunggeen, 1860.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition Ns 94.
1
,;w »4.
Ank. till Exp.-Utsk. den -1 April 1860, kl. 12 inidd.
Konyl. MaJ:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i fråga om ersättning till Sala
Silfververk för dess förlust, i händelse af skatte-förenklingens
tillämpning på de till Silfververket anslagne räntor af det s. k.
Salbergs län; Gifven Stockholms Slott den 17 Februari 1860.
Genom Kongl. Maj:ts den 9 September 1741 gifna nådiga ”fastställelse å
Sala Silfververks transport till Bergslaget” är, enligt 6 § af denna författning, bestämdt,
att Bergslaget för konst-statens underhållande, skulle framgent åtnjuta och
uppbära, bland annat, Grufvedrängshjelpen af Salbergs län, bestående af Sala, Möklinta,
Kihla, Kumla, Norrby, Tärna, Löfsta, Enåkers, Nora, Wåhla, Harbo och
Huddunge socknar, samt dagsverks-penningarne eller jordebok*- och mantals-dagsverken
af de sex förstnämnda s. k. nedra söcknarne i nämnde län, hvilka vore till
verket arrenderade. Om dessa förmåners framtida tillgodonjutande, till konst-statens
och hyttornas underhåll, har Silfververket ytterligare erhållit försäkran genom det
af Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium den 20 September 1743 utfärdade
perpetuel a arrendekontrakt, enligt hvilket Silfververket äfven mot ett årligt arrende
af 6,715 Daler Silfvermynt eller i Riksmynt, efter 4 Daler på en Riksdaler,
1,678 R:dr 75 öre, innehar rättigheten att disponera räntepersedlarne af de sex arrenderade
söcknarne, med undantag af hvad på nyssberörde sätt blifvit anslaget till
konst-statens och hyttornas underhåll.
Jemlikt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 10 September 1829 och
Bergslagets begifvande, blef under den 31 Oktober samma är och den 14 Maj 1831
i nåder beslutadt, att, genom afsättande af viss andel af Silfververkets afkastning,
efter då tillika stadgade grunder, en fond borde bildas och i jordegendom nedläggas,
hvarefter, sedan denna fond vunnit sådan tillvext, att deraf erhölles en årlig
afkastning, svarande mot 1,100 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, hvilken
afkastning Bergslaget, efter beräkning af 6 R:dr 32 sk. Banko, såsom tnedel
Bili.
till JR. St. Prut. 1859 & 1860. 1 Sand. 1 A.fd, 2 Band. 14 Haft. 1
2
Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition Ns 94.
markegångspris per tunna, ansett ungefärligen motsvara Bergslagets vinst utaf 1743
års kontrakt om de under arrendet inbegripna räntor, det skulle afgöras, huruvida
nämnde räntor, öfver hvilka förut varande dispositions-rätten emellertid korinne att
fortfara, borde af Silfververket få bibehållas, emot lösen efter markegång, eller till
Kronan afträdas.
Vid sådant förhållande funno Kommitterade för beskattningsväsendets samt
uppbörds- och redogörelseverkets förenkling, i sitt underdåniga Betänkande af den
30 April 1847, någon kapital-ersättning för de arrenderade räntorna icke kunna
ifrågakomma, men föreställde sig att Staten kunde återtaga dispositionsrätten öfver
desamma, emot att fylla hvad den under formering varande ränte-ersättningsfondens
afkastning understeg värdet af 1,100 tunnor spanmål; och, beträffande de räntor,
som äro Silfververket donerade, ansågo Kommitterade ändamålsenligast, att öfverenskommelse
träffades om dessa räntors afstäende mot skälig kapital-ersättning.
Då likväl Sala Bergslags intressenter, häröfver hörde, förklarade sig icke
vilja frånträda den disposition i dessa hänseenden, som genom särskilda Kongl, beslut
blifvit dem tillförsäkrad, fann Kongl. Majit, vid ärendets föredragning den 3
April 1852, Kommitterades förslag i ämnet icke för det dåvarande till någon åtgärd
föranleda.
Ehuru den väckta frågan om räntornas indragning till Statsverket sålunda
för den gången förfallit, ansågo Rikets sednast församlade Ständer något hinder
deraf icke möta att, sedan de af Kongl. Majit och Rikets Ständer beslutade grunder
för en allmän skatteförenkling genom Kongl. Kungörelserna den 11 Maj 1855
kommit till verkställighet, ånyo söka åvägabringa en sådan öfverenskommelse med
Sala Silfververks delegare, hvarigenom de kunde af Kronan bekomma fullt motsvarande
ersättning för värdet af ifrågavarande räntor, emot det att de skattskyldige
förklarades berättigade att samma räntor, efter i allmänhet stadgade grunder,
till Kronan utgöra; helst meningen icke vore att tillskynda Bergslaget någon förlust
eller minskning af de förmåner, det för närvarande åtnjöte, utan endast a.tt
genom Statens mellankomst bereda de skattskyldige en lindring, hvarvid jemväl den
af Kommitterade yttrade åsigt i fråga om Statens rätt att, under ofvanomförmälda
vilkor, återtaga dispositionsrätten öfver de under arrendet inbegripne räntorna syntes
förtjena uppmärksamhet. Fördenskull och jemte tillkännagifvande, att Rikets
Ständer för sin del, ansåge med billighet öfverensstämmande, att de räntegifvare,
hvilkas räntor voro anslagna till Sala Silfververk, komme i åtnjutande af ränteförenklingens
förmåner och befriades från den för dem undantagsvis bibehållna uppsägning
af räntorna in natura med deraf härflytande olägenheter, anhöllo Rikets
Ständer, i underdånig skrifvelse den 22 Augusti 1857, att, dä för åstadkommande
af en förändring i bestående förhållanden det syntes nödvändigt, icke allenast att
Bergslags-intressenterne ytterligare i ämnet hördes, utan jemväl, under förutsättning
af deras samtycke, att vederbörande embetsmyndigheter erhölle tillfälle att afgifva
yttrande i fråga om sättet och ordningen för samma förändrings verkställande,
hvartill Rikets Ständer, i frågans ännu outredda skick, ej kunnat uppgöra förslag,
Kongl% Majit täcktes i nåder vidtaga sådana förberedande åtgärder, som för detta
ändamål funnos erforderlige, samt derefter till Rikets Ständer aflåta nådig framställning
i ämnet.
Till följd af erhållen nådig befallning att, sedan Sala Silfververks delegare
blifvit i ämnet hörde, med underdånigt utlåtande i anledning af förevarande ärende
till Kongl. Majit inkomma, hafva Kongl. Majits och Rikets Kammar- och Kommerskollegier,
jemte öfverlemnande af bemälde delegares infordrade förklaring, sådant
Kongl. Mapts Nådiga Proposition M 94.
3
utlåtande under den 12 Oktober sistlidet är afgifvit. Bergslags-intressenterne hafva
i sin förklaring fortfarande bestridt Statens rätt att, emot tillhandahållande åt Bergslaget
af årliga värdet af den spanmåls-qvantitet, som motsvarar skilnaden emellan
1,100 tunnor spanmål och den bildade ränte-ersättningsfondens afkastning, när som
helst återtaga dispositionsrätten öfver de under arrendet inbegripna räntorna samt
ansett sig kunna yrka att orubbadt varda bibehållne vid tillgodonjutande af 1743
års kontrakt, men likväl, för att gå Kongl. Maj:ts nådiga afsigt samt Rikets Ständers
och räntegifvarnes sammanstämmande önskan till mötes, medgifvit att afstå
fördelen af ifrågavarande spanmåls åtnjutande in natura och öfriga persedlars efter
årligt markegängspris samt att efter ränteförenklingens grunder i stället emottaga
lösen för vissa persedlar efter tio års medelpris och för de öfriga i fix penningeränta,
emot erhållande af ersättning för förlusten, beräknad pä följande sätt:
De så kallade konst-statsmedlen bestodo, enligt en emellan Bergslaget och
allmogen ingången förening, som Kongl. Maj:t ilen 22 November 1803 stadfästat,
dels af grufvedrängshjelpen, 518 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn,
hvilka årligen vid Thomedag in natura till Bergslagets magasin levererades, dels
af lösen efter årligt markegängspris för l,017f jordeboks-, 1,015§ öke- och 2,031j
drängedagsverken. Då nu spanmålen komme att efter tioårig medelmarkegång lösas
och Bergslaget i stället nödgades inköpa spanmål till sitt magasin, har det beräknat
förlusten härpå till skilnaden mellan inköpspriset och årsmarkegångspriset för
de tio åren 1848—1857, utgörande för en tunna spanmål, hälften råg och hälften
korn, i medeltal 40 sk. 7^ rst., hvarmed det förra öfverstege det sednare, så att, i
förhållande dertill, ersättningen skulle belöpa för 518 tunnor till 438 R:dr 6 sk. 9£
rst. Banko.
För öke- och drängedagsverkena hade lösen hittills utgått efter årliga markegångspriset;
men då de efter förändringen skulle lösas efter medelmarkegången för
de 20 åren 1834—1853 och härvid mäste i betraktande tagas den betydliga stegring
i dagsverksprisen, som de tre åren 1855, 1856 och 1857 inträffat, har Bergslaget
begärt, att dess årliga förlust härå mätte efter ett medelpris för sistnämnda
tre år, såsom varande det lägsta, hvilket i beräkning för framtiden kunde antagas,
varda ersatt med 980 R:dr 37 sk. 63 rst.; men, på det att icke ä ersättningen 16r
konst-statsmedlen, utgörande sålunda en årlig summa af 1,418 R:dr 44 sk. 4 rst.
Banko, ytterligare förlust genom myntvärdets fall, om den bestämdes i penningar,
måtte drabba Bergslaget, har det anhållit, att denna summa mätte förvandlas i
spanmål efter medium af de 20 årens markegängspris från 1834 till och med 1853,
utgörande omkring 1854 tunnor, hälften råg och hälften korn, och lösen för detta
spanmålsbelopp efter de tio sista årens medelpris årligen af Statsverket till Bergslaget
vid Thomotid utbetalas.
I de arrenderade räntorna inginge vindkörs-spanmåZ med 311 tunnor 18 kappar
och qvarntull med 14 tunnor 16 kappar, eller tillsammans 326 tunnor 2 kappar,
hälften råg och hälften korn, som lika med grufvedrängshjelpen in natura levererats.
Efter samma beräkning, som för denna, skulle ersättningen för förändringen
med berörde spanmål uppgå till 275 R:dr 38 sk. 1 rst. Banko.
Den genom förvandling till ständig penningeränta efter 1834—1853 årens
medelpris uppkommande förlust å de små persedlar, som ingå i de arrenderade räntorna
och hittills blifvit lösta efter årligt markegängspris, genom hvad det sednare
komme att öfverstiga det förra, har Bergslaget, efter jemförelse med de sista årens
förändrade markegångspriser å dessa persedlar, beräknat till 27 R:dr 9 sk. 34 rst,
4
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition JM 94.
Banko; oell <|a således, ii. de arrenderade ränto me, förlusten tillsammans skulle be»
stiga sjg till 302 R:dr 47 sk. 4 rst. Banko ärligen, liar Bergslaget begärt, att denna
summa mätte pji enahanda sätt, sorn för konst-statsmedlen blifvit föreslaget, i spanmäl
efter 1834—1853 ii rens markegång förvandlas och spanmålsbeloppet, vid hvarje
års Thometid. efter tioårigt medelpris lösas, derest det icke skulle befinnas lämpligare
och mein enkelt, att berörde summa, i jemnt RiksdalerstaJ, finge ga i afräkning
å Bergslagets årliga arrende för samma räntor.
Vid granskning hos Ivammar-kollegium af Bergslagets nyssnämnde uträkningar
har befunnits, att skilnaden emellan inköpspriset och markegångspriset ä en
funna spanmål, hälften råg och hälften korn, efter medium af de tio åren 1848—
1857, icke. utgör 40 sk. 7Ä rst., utan rätteligen 40 sk. 2§ rst. och derefter belöpande
ersättning för 518 tunnor 433 R:dr 3!) sk. 74 rst. och för 32(1 tunnor 2 kappar
273 R:dr 3 sk. 84J rst.; att Bergslagets till 27 R:dr 9 sk. 3 rst. beräknade förlust
å gmåpersedlarnc inskränker sig till rätteligen uträknade 2G R:dr 45 sk. 3 rst. samt
att, såsom följd häraf, hela ärliga förlusten för ränteförcnklingens medgifvande slutar
med en summa af 1,714 R:dr 30 sk. 1 rst. Banko, nemligen:
ä konst-statsmedlen: för 518 tunnor
spanmål 433: 39. 71.
dagsverken 980: 37. 6jj. 1.4.14; 29. 1 m,
och ä arrenderade räntorna för
326 tunnor 2 kappar spanmål
.... 273: 3. S4J.
smäpersedlarne 26: 45. 3.’ 300:
HJti
Summa Banko R:dr 1,714: 30. 1 rst.;
hvaraf partisumman för konst-statsmedlen efter 1834—1853 års medelmarkegångspris
af 7 R:dr 31 sk. Banko å en tunna spanmål, hälften råg och hälften korn,
motsvarade ett belopp af 185 tunnor 4 kappe och hela hufvudsumman ett värde
af 224 tunnor 8 kappar sådan spanmål.
Efter inhemtande af hvad sålunda förekommit jemte hvad Kammar- och
Kommers-kollegierna, uti ofvan omförmälda underdåniga utlåtande, i änmet anfört,
vill Kongl. Majit, sorn lika med Kollegierna, anser frågan 0111 de arrenderade räntornas
inlösen till Statsverket, innan ränte-ersättningsfonden ernått föreskrifven storlek,
böra, på grund af Kongl. Brefvet den 3 April 1852, äfven denna gång förfalla,
samt finner Bergslagets nu framställda ersättningsanspråk, med de hos Kammarkollegium
gjorda rättelser, vara antagliga, härmed i nåder föreslå, att till beredande
af ränteförenklingens fördelar jemväl åt de skattskyldige i Salbergs län, Rikets
Ständer må bevilja ett förslags-anslag, motsvarande värdet af 185 tunnor spanmål,
hälften råg och hälften korn, att årligen sednast den 21 December, Bergslaget efter
ett, hvarje år för de nästförflutna tio åren, bestämdt medelpris, tillhandahållas, i
ersättning för Bergslagets förlust å grufvedrängs-sädens och dagsverks-penningarnes
förvandling; samt att för den å de arrenderade räntornas förenkling uppkommande
förlust, hvilken kan antagas till 300 R:dr Banko eller 450 R:dr Riksmynt, Bergslaget
må meddelas nedsättning i arrendet till motsvarande belopp med 1,800 daler
silfverjnynt, till dess framdeles, då ersättningsfonden hunnit till sin för oskrifna storlek,
räntorna kunna till Statsverket återgå.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition JV2 94.
5
Dc till detta mål hörande handlingar skola tillställas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad; och Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Ar och
dag, som ofvan.
CARI.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 47 Februari 4860.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med förut, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattadt nådigt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i fråga
om ersättning till Sala Silfververk för dess förlust i händelse af skatteförenklingens
tillämpning på de till Silfververket anslagna räntor af det sä kallade Salbergs län.
Kongl. Maj:t behagade, på Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörda förslag i nåder gilla samt befallde att, i enlighet
dermed, nådig Proposition, sådan den finnes Protokollet
bilagd, skulle under denna dag till Rikets Ständer afgå,
Ex protocollo
L. L. Fries.
6
Kongl. Majlis Nådiga Proposition Ni 95.
JW »5.
Ank, till Exp.-IXtsk. elen 4 April 1860, kl. 12 midd.
Kongl. Mtijits
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående indragning till Kronan af
det Kronofogden i Gotlands läns södra fögderi på lön anslagna
bostället Luxe, mot kontant ersättning till boställshafvaren; Gifven
Stockholms Slott den 24 Februari 1860.
Uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gotlands län till Kongl. Majit
insänd skrift har Kronofogden i nämnde läns södra fögderi, Henrik Wollf, jemte
förmälan att det honom till boställe anslagna kronohemmanet £ mantal Luxe, i Burgs
socken, vore för dermed afsedda ändamål oanvändbart, såsom beläget vid östra
hafskusten af Gotland, långt aflägse från landsväg och under vissa tider af året
nästan alldeles otillgängligt, samt att bostället derföre, äfvensom i anseende till förfallen
och otillräcklig åbyggnad, aldrig kunnat af indelningshafvaren bebos, i underdånighet
anhållit, att nämnde hemman, för hvilket i årligt arrende icke erhållits
mer än 50 R:dr, måtte till Kronan indragas och sökanden i stället berättigas att
likasom Kronofogden i länets norra fögderi, åtnjuta årlig hyresersättning med 300
R:dr, och derjemte få kontant uppbära det för boställets afkastning beräknade belopp;
å hvilken ansökning Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, under vitsordande af
de utaf sökanden uppgifna förhållanden, i underdånighet tillstyrkt bifall; hvaremot
Kammar-kollegium och Stats-kontoret, uti afgifvet underdånigt Utlåtande, jemte
meddelad upplysning att bland de i Gotlands läns stat för Kronofogden i södra
fögderiet uppförda löne-inkomster, tillsammans 2,500 R:dr, räntan af bostället beräknats
till 19 R:dr och detsammas afkastning till 50 R:dr, pä anförda skäl hemställt
att ifrågavarande ansökning, genom hvars beviljande rubbning i den för länet nu
gällande stat skulle komma att ega rum, icke måtte vinna nådigt afseende.
Med hänsigt till hvad af sökanden blifvit anfördt och af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande"
i länet vitsordadt, och då härvid hufvudsakligen förekomma enahanda
förhållanden, som i afseende å kronolänsmans-bostället Bökhult i Kronobergs
län, om hvars Indragning till Kronan mot kontant ersättning till boställs-innehafva
-
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition Ni 95.
1
ren nådig Proposition blifvit allåten och, enligt hvad Rikets Ständer uti skrifvelse
af den 25 sistlidne Januari i underdånighet anmält, jemväl bifallen, vill Kongl.
Maj:t härmed föreslå Rikets Ständer, att ifrågavarande kronofogde-boställe, \ mantal
Luxe, jemte boställs-räntan, må till Kronan indragas, och samma boställe derefter
för Statsverkets räkning genom Kammar-kollegii försorg utarrenderas i öfverensstämmelse
med de för Militie-boställen gällande författningar, samt att från den
tid, då sådan indragning af bostället och dess ränta eger rum, boställshafvaren må
derför af Statsmedel åtnjuta kontant godtgörelse med dels Sextionio Kalr, motsvarande
boställsräntan 19 R:dr och boställets till 50 R:dr beräknade afkastning, och
dels, såsom hushyresersattning. det belo])]), som bestås andre Kronofogdar, hvilka
äro i saknad af boställe.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets
Ständers Utskott, till hvars behandling frågan varder af Rikets Ständer hänvisad.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Ludv. Almqvist.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj.l Konungen
i Stals-Rådet ä Stockholms Slott den 24- Februari 1860.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Älmqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle och
Björnstjerna.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer var, i anledning
af en dotters svära sjukdom, och Stats-rädet Malmsten, i följd af opasslighet,
icke närvarande.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Stats-rådet Almqvist, underdåniga
förslag till nedannämnda Kongl. Majits nådiga Propositioner och Skrifvelse till Ri
-
8
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition NS 96.
kets Ständer, hvilka förslag blifvit i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade, af
Stats-Rådet enhälligt tillstyrkta, beslut uppsatta, nämligen:
l:o Proposition angående indragning till Kronan af det Kronofogden i Gotlands
läns södra fögderi på lön anslagna bostället Luxe, emot kontant ersättning
till boställshafvaren; — — — — — — — — — — — — — —
Jemlikt Stats-rädets underdåniga tillstyrkande,
behagade Kongl. Majit i nåder gilla berörde förslag saint befalla.
att, i öfverensstämmelse med dem, nådiga Propositioner
och Skrifvelse, så lydande sorn bilagorna till detta Protokoll
närmare Utvisa, skulle till Rikets Ständer i vanlig ordning aflätas.
Ex protocollo
W. Th. Strokirk.
JW 96.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 April 1860, kl. 12 mield.
Kongl. Majit»
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående dispositionen af medel,
sorn influtit för skedd expropriering af jord från den Landshöfdingen
i Stora Kopparbergs län på lön anslagne Kungsgården
Noret; Gifven Stockholms Slott den Februari 1860.
Sedan, genom Rådstufvu-rättens i Fahlun utslag af den 12 April 1858 blifvit
föreskrifvet, att, af den ät Landshöfdingen i Stora Kopparbergs län på lön anslagne
Kungsgården Noret, borde, jemlikt Kongl. Förordningen den 20 November
1845, angående afstående af jord eller lägenhet för allmänt behof, till Geile-Dala
Jernvägs Aktie-bolag afträdas så stor jordrymd, Som vore för jern vägs-anläggningen
erforderlig, samt lösningssumman för den exproprierade jorden, utgörande tillsammans
Åtta tunnland 22j'n kappland, blifvit i behörig ordning bestämd att utgå med
8,802 R:dr 18 öre Riksmynt, så har Landshöfdingen i nämnde län, Olof af Geijerstam,
uti en till Kongl. Majit ingifven skrift, i underdånighet anhållit om nådig föreskrift
i fråga om dispositionen af nämnda lösningssumma; hvarvid Landshöfdingen
af Geijerstam, med anmälan att vid hans tillträde af landshöfdingenensten vid
Kungsgården Noret ej funnos andra bostäder, än för de tjenstehjon, som för jordens
Kongl. Majlis Nådiga Proposition JVZ 06.
9
och ladugardens skötsel erfordrades, men att. sökanden lätit^derstädes pä egen bekostnad
uppföra, bland annat, ett boningshus, innehållande sju ruin, hvaraf fyra i den
nedre och tre i den öfre våningen, jemte tre garderober, samt för öfrigt af det utseende
en bifogad ritning utvisade, i underdånighet hemställt att, till beredande af
sommarbostad ä kungsgården jemväl för blifvande boställsinnehafvare,’nyssnämnda
boningshus måtte för Kronans räkning inlösas med sä stor del af ofvanomförmälda
för don kungsgården frångångna jord erlagda lösningssumma, som efter laga värdering
dertill erfordrades, för att sedermera blifva ett bostället tillhörigt hus och såsom
sådant underhållas på enahanda sätt, som vore föreskrifvet om boställshus i allmänhet,
Till följd af härå alläten nådig remiss hafva Kammar-kollegium och Statskontoret
med underdånigt utlåtande till Kongl. Maj:t inkommit, och dervid bifogat.
Landshöfdinge-embetets i Stora Kopparbergs län i ämnet afgifna yttrande, hvaruti
bendikla embete i underdånighet anfört: att, då hvarje innehafvare af Landshöfdingetjensten
©tvifvelaktigt skulle anse för en fördel att. under den varmare årstiden,
dä vistelsen uti länsresidenset i Fahlun, i anseende till stadens läge och den der
i följd af koppartillverkningen befintliga svafvelröken, sannolikt vore mindre behaglig,
än i de liesta andra städer, kunna hafva bostad vid kungsgården Noret, emot
den uppoffring, sorn alsaknaden utaf räntan ä lösesuinman samt underhållsskyldigheten
för byggnaden utgjorde, Landshöfdinge-embetet ansåge sig böra understödja
Landshöfdingen af Geijerstams förslag, sådant det blifvit i ansökningen framstäldt;
hemställande Landshöfdinge-embetet. att det å expropriationssumman sannolikt uppkommande
öfverskott linge göras fruktbärande, med rättighet för boställsinnehafvaren
att uppbära ärliga räntan derå.
För egen del hafva Kammar-kollegium och Stats-kontoret i underdånighet
dels åberopat., hurusom Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837. om reglering af lönevilkoren
vid landshöfdingetjensterne, innehölle angående ilen uti Landshöfdingens
i Stora Kopparbergs län inkomster inbegripna kungsgården Noret vid Fahlun, att
densamma, "obebygd. varit utarrenderad mot. 83 tunnor 24 kappar hafre, å 4: 10,
för Banko Riksdaler 302: 20. 8:” dels ock anfört: att. hvad först anginge Landshöfdingen
af Geijerstams underdåniga anhållan, att omförmälda. pä hans enskilda
bekostnad uppförda, byggnad ä nämnde kungsgård mätte af Staten inlösas, så enär
det icke blifvit uppgifvet, än mindre visa dt-, att denna byggnad, såsom; fallet varit
med den bemäld© Landshöfding jemväl enskildt tillhörige byggnad, hvilken, jemlikt
Kongl. Brefvet (len 5 November 1858. blifvit för Kronans räkning inlöst, vore för
kungsgårdens vård och skötsel erforderlig, samt den omständighet att det för Iandshöfdingetjenstens
innehafvare vore fördelaktigt, att under den varmare årstiden
hafva bostad vid kungsgården, ej kunde anses innefatta giltig anledning, hvarföre
Staten -kulle inlösa äfven denna byggnad, helst, enligt 1837 års ofvannämnda nådiga
bref, ifrågavarande kungsgård syntes icke hafva varit afsedd att bebyggas,
funne Kollegierna icke skäl att ä den underdåniga ansökningen i denna del tillstyrka
nådigt bifall: samt att, beträffande åter Landshöfdingen af Geijerstams underdåniga
anhållan om nådig föreskrift rörande dispositionen af lösesumman, 8,802 Riksdaler
18 Öre för den i och för jernvägsanläggningen från kungsgården exproprierade
jord, 8 tunland 22^ kappland, Kollegierne i anseende dertill, att arrendet af
denna jord, likasom af den öfriga kungsgården, vore anslaget till aflöning ät Landshöfdingen
i Stora Kopparbergs län, ansåge ersättning derför böra ät honom på stat
uppföras, hvadan Kollegierne i underdånighet, hemställde det Kongl. Majit måtte i
Bih. till B. St. Prot. 1850 & 1860. 1 Sami. 1 Å/d. 2 Band. 14 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition JV2 96.
nåder toresia Rikets Ständer att, på sätt. i öfverensstämmelse med Rikets sednast
församlade|Ständers beslut, blifvit genom Kongl. Brefvet den 28 Februari 1858 förorduadt
i fråga om dylik godtgörelse åt Landshöfdingen i Orebro län, ifrågavarande
ersättning linge ä Riks-statens sjetteHufvudtitel uppföras, att till Landshöfdingen i
Stora Kopparbergs län ärligen utgå med ett emot fem procent af den för jorden
erlagda afträdessumman svarande jemnadt belopp af 440 Riksdaler Riksmynt, och
att, i sådan händelse, kapitalbeloppet skulle till Rikets Ständers Riksgälds-kontor
öfverlenmas, för att blifva för Rikets Ständer disponibelt.
Kongl. Majit, sorn. i betraktande af hvad i den underdåniga ansökningen blifvit
antordt, samt af Landshöfdinge-embetet äfven upplyst och vitsordadt, anser det
vara lämpligt och ändamålsenligt, att ilen Landshöfdingen i Stora Kopparbergs län
på lön anslagna kungsgården Noret är lörsedd mod sommarbostad lör Landshöfdingen,
vill härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, dels att af det belopp, 8,802 Riksdaler
18 öre, som influtit för expropriering af omförmälde 8 tunnland 22 -,;!n kappland
af den kungsgården Noret tillhöriga jord, må fä till inlösen af det utaf Landshöfdingen
af Geijerstam ä kungsgården uppförda ifrågavarande boningshus användas
så stor del, som motsvarar det värde, hvartill nämnde byggnad af vederbörande
synerätt i behörig ordning varder uppskattad, dock ej utöfver 6,802 Riksdaler, för
hvilken summa bemälde Landshöfding, enligt en särskildt ingifven promemoria, erbjudit
sig att byggnaden afstå; börande det. om sådan inlösen sker, åligga honom,
äfvensom blifvande indelningshafvare, att byggnaden framgent enligt författningarne
såsom boställshus underhålla, — dels ock att med återstoden al' de för exproprieringen
influtna medel, eller, om boningshusets inlösen ej varder af Rikets Ständer
bifallen, hela expropriationssumman, 8,802 Riksdaler 18 öre, må fä forfaras pä enahanda
sätt, som, i öfverensstämmelse med Rikets sednast församlade Ständers beslut,
blifvit af Kongl. Majit i nåder lorordnadt i afseende ä ersättningen för den jord.
som frän de Landshöfdingen i Örebro län pä lön anslagne sä kallade Alnängarne
åtgått för jernvägen mellan örebro och Skebeck, och att följaktligen nämnde
expropriationsmedel böra till Riksgälds-kontoret öfverlenmas, för att blifva för Rikets
Ständer disponibla, men deremot ett fem procent ä samma medel motsvarande
belopp uppföras å Riks-statens sjette Hufvudtitel, för att ärligen till Landshöfdingen
i Stora Kopparbergs län utbetalas.
De denna fråga rörande handlingar skola vederbörande Rikets Ständers Utskott
tillhandahållas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
C A 11 L
Ludv. Älmqvist.
Kongl. Maj:ts Nådiga "Proposition Afl 96.
11
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hollei inför Hans Majli Konungen
i Stais-Rådet å Stockho lins Slott den £4 Februari 1860.
N it rvar a n ti c:
Hans .Excellens, Herr Statsministern för Utrikes-Arcndcna* Friherre Manderström.,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Ahnqvist,
Ehnemark.
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle • eli
Björnstjerna.
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer var, i anledning
af en dotters svåra sjukdom, och Stat—rådet Malmsten, i följd af opasslighet,
icke närvarande.
Slutligen uppläste. Depnrtements-chefen. Stats-rädet Almqvist, underdåniga
förslag till nedannämnda Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner och Skrifvelse till Rikets
Ständer, hvilka förslag blifvit i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade, af
Stats-Rådet enhälligt tillstyrkta, beslut uppsatta, nemligen:
2:o Proposition angående dispositionen af medel, som influtit tor skedd expropriering
åfjord frän den Landshöfdingen i Stora Kopparbergs län pä. lön anslagna,
kungsgården Noret; och — —- — — — — — — — — —
Jemlikt Stats-Rädets underdåniga tillstyrkande, behagade
Kongl. Maj:t i nåder gilla berörda förslag samt befalla att, i
öfverensstämmelse med dem, nådiga Propositioner och Skrifvelse,
sä lydande som bilagorna till detta protokoll närmare utvisa,
skulle till Rikets Ständer i vanlig ordning aflåta*.
Ex protoeollo
W. TL I.Strokirk,
12
Kongl. HLudiga Skrifvelse JVs 97.
JW »?.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 April 1860, kl. 12 midd.
jKongl, JfMajzts
Nådiga^Skrifvelse till Rikets Ständer, i anledning af Kommissionslandtmätaren
ti. IV. tiackzells underdåniga ansökning att, vid. afskedstagande^
varda till pension såsom Kommissionslandtmätare uppförd
å Allmänna Indragnings-stalen; Gifven Stockholms Slott
den 21 Februari 1860.
Uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län till Kongl.
Maj:t i underdånighet insänd skrift har f. d. Kronofogden i Torneå fögderi af nämnde
län, Kommissionslandtmätaren och Riddaren af Kongl. Wasa-orden H. W. Hackzell,
hvilken den 12 Januari 1855 undfått nådigt afsked från berörde Kronofogdesyssla
med pension ä allmänna indragnings-staten till det då för Kronofogdar bestämda
belopp af 800 Riksdaler Banko, i underdånighet anhållit det Kongl. Maj:t
måtte täckas att, jemte beviljande af nådigt afsked frän den Kommissionslandtmätarebefattning
sökanden ännu innehar, antingen tillägga honom pension ä, nyssnämnde
stat, till det belopp af 900 Riksdaler Riksmynt, som nu mera blifvit för Kommissionslandtmätare
bestämdt, med tillstånd för honom att derjemte bibehålla den redan
erhållna Kronofogdepensionen, eller ock, om sådant icke kunde egarum, i nåder
förhöja sistnämnde pension till det belopp af 2,000 Riksdaler, som, enligt Rikets
sednast församlade Ständers beslut numera under stadgade vilkor tilldelas afskedstagande
Kronofogdar; till stöd för hvilken ansökning blifvit i underdånighet anfördt,
att sökanden, född den 8 Februari 1789, således numera uppnått 71 års ålder.
samt att han sedan år 1811, då han i Augusti månad till Auskultant vid Landtmäteriet
antogs, eller mera än 48 är, varit i Statens tjenst anställd, hvarunder han
blifvit är 1816 förordnad till extra. Landtmätare i Norrbottens län, 1819 utnämnd
till Kommissionslandtmätare och 1821 till Häradsskrifvare i Torneå fögderi samt är
1850 konstituerad till Kronofogde derstädes; att, på sätt den ingifne tjensteförteckningen
dessutom gåfve vid handen, Hackzell jemväl under den tid han innehaft
häradsskrifvaretjenst varit förordnad att bestrida landtmäterisysslor, samt sednast
Kongl. Majlis Nådiga, Skrifvelse JV3 97.
år JH5S, eller sedan han leinnat kronofogdebefattningen, efter förordnande verkställt
en landtmäteriförrättning; att sökanden, till följd af antagande kroppskrafter
och bruten helsa, ej mera förmådde lägga verksam hand vid göromålen, samt slutligen,
att han, med knappa löneinkomster, haft en talrik familj att underhålla, hvaraf
ännu tvänne döttrar vore oförsörjda; vitsordande Kongl. Majits Befallningshafvande,
att Hackzell under sin långvariga tjenstetid med mycken flit och duglighet uträttat
de honom anförtrodda värf, hvarföre Kongl. Majits Befallningshafvande ansett
sig ega full anledning att ansökningen förorda, åtminstone så vida att sökanden
mätte komma i åtnjutande af förhöjd pension som Kronofogde.
Till följd af erhållen nådig remiss ä berörde ansökning har Kongl. Majits
och Rikets Stats-kontor deröfver afgifvit utlåtande samt tillika öfverlemnat Ofverdirektörens
vid Landtinäteriet i ämnet infordrade underdåniga yttrande, deruti bcmälde
Ofver-direktör intygat, att sökanden under ofvannämnde tid af 48 är tillhört
Landtmäteristaten och derunder städse med mycken flit och skicklighet fullgjort sina
åligganden såsom Landtmätare, saint att något af Ofver-direktören kändt hinder för
bifall till afskedsansökninge' icke förefunnes.
För egen del har tats-kontoret i underdånighet anfört, att, hvad först anginge
Hackzells anhållan att, med bibehållande af sin Kronofogdepension, undfå
pension äfven såsom Kommissionslandtmätare, så, enär, enligt Stats-kontorets tanka
icke någon borde kunna för mer än en tjenst uppbära pension å allmänna indragningsstaten,
i likhet med hvad uti det nådiga reglementet för Civilrstatens pensionsinrättning
linnes för denna inrättnings delegare bestämdt föreskrifvet, samt, Statskontoret
veterligen, tvänne pensioners uppbärande pä allmänna indragnings-staten
förr icke blifvit medgifvet, utom i ett enda, med det förevarande ej fullt lika fäll,
nemligen då Kongl. Majit, jemlikt nådiga Brefven den 9 Februari och den 4 Oktober
1855, beviljat Expeditions-kronofogden och Länsmannen i Selebo härad af Södermanlands
län A. Hagberg, vid afsked från desse befattningar, pensioner å nämnde
stat för båda tjensterne och sådant hufvudsakligen på den grund, att Hagberg pä
samma gång innehaft och bestridt begge nämnde beställningar och uppburit de för
desamma å stat anslagne löner, äfvensom att summan af dessa pensioner ändock understege
den, som, enligt då gällande stat, bestods Kronofogdar, funne sig Statskontoret
sakna skäl att å Hackzells ansökning om pension såsom Kommissionslandtmätare
tillstyrka nådigt bifall; — att, beträffande sökandens alternativt gjorda underdåniga
anhållan om förhöjning af hans Kronofogdepension, Statskontoret, under
antagande att det vid sistförflutne riksdag fattade beslut örn förbättrade pensionsvilkor
för Kronofogdar, äfvensom för andre tjenstemän, ej kunde tilläggas retroaktiv
verkan, samt då en sådan tillämpning deraf, till förmån för Hackzell, utan tvifvel
skulle framkalla ansökningar i enahanda syftning utaf andre tjenstemän, hvilka erhållit
afsked med pension enligt förut gällande föreskrifter, ansäge sig icke heller
böra understödja Hackzells i denna del gjorda anhållan; men att för den händelse
Kongl. Majit, med afseende ä sökandens länga och verksamma tjenste mann abana
samt den obemedlade ställning, hvaruti han med hustru och barn sig befinner, skulle
anse skäl vara för handen att uti ifrågavarande ämne, i ena eller andra hänseendet,
göra nådig framställning till Rikets nu försandade Ständer, Statskontoret funne sig
böra i underdånighet tillägga, att Hackzell uppfyllt de vilkor, som, jemlikt Kongl.
Förordningen den 24 Januari 1778 och Kongl. Brefvet den 25 Juni 1818, kungjordt
genom Kammar-koliegii cirkulär den 11 Oktober 1819, fordras för åtnjutande af pensionsrätt
å allmänna indragnings-staten.
14
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse Ns 97.
På de af Stats-kontoret. uti förberörde utlåtande anförda skäl, har Kongl. Maj:t
funnit Hackzell» alternativt gjorda anhållan om förhöjning i den Kronofogdepension,
han redan uppbär, icke böra vinna afseende ; men dä af de utaf Rikets Ständer
meddelade stadganden angående pensionsrätt för Landtstats-tjenstemän och för Kommissionslandtmätare
icke kan med visshet slutas, huruvida Hackzell, hvilken samtidigt
innehaft Kronofogde- och Kommissionslandtmätare-tjenst och är 1855 blifvit uppförd
ä inlragningsstat med Kronofogdelön såsom pension, må, vid nu sökt afsked
från den med lön icke försedda Kommissionslandtmätare-tjensten och vid i öfrigt
uppfyllda vilkor för pensions åtnjutande, anses berättigad att ä nämnde stat erhålla
pension äfven såsom Kommissionslandtmätare, vill Kongl. Majit, med anledning af
Hackzelia ansökning i sistnämnde hänseende, härmed till Rikets Ständer i nåder
öfverlemna att bestämma, huruvida Hackzell må varda till pension såsom Kommissionslandtmätare
ä allmänna indragnings-staten uppförd.
De ärendet rörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest välbevågen.
Datum ut supra.
€ A R L.
Ludv. Almqvist.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj;t Konungen
i Stais-Rådet å Stochholms Slott den Si Februari 1860.
När varand e:
Hans Excellens Herr Statsministern för UtrikesA rend ena. Friherre Manderström,
Stats-råd en: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle och
.Björnstjerna.
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer var. i anledning
afen dotters svåra sjukdom, och Stats-rådet. Malmsten, i följd af opasslighet,
icke närvarande,
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition 98.
15
Slutligen uppläste Departements-chefen, Stats-rådet Almqvist underdåniga
förslag till nedannämnda Kungl. Maj:ts nådiga Propositioner och Skrifvelse till Rikets
Ständer, hvilka förslag blifvit i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade, af
Stats-Rådet enhälligt tillstyrkta, beslut uppsatta, nemligen:
3:o Skrifvelse i fråga om pension å allmänna indragnings-staten åt Kommissionslandtmätaren,
f. d. Kronofogden H. W. Hackzell.
Jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, behagade
Kongl. Maj:t i nåder gilla berörda förslag samt befalla att, i
öfverensstämmelse med dem, nådiga Propositioner och Skrifvelse,
så lydande, som bilagorna till detta protokoll närmare
utvisa, skulle till Rikets Ständer i vanlig ordning aflätas.
Ex protocollo
W. Th. Strokirk.
JW 9».
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 April 1860, kl. 12 midd.
Kongl. jJMujsts
Nådiga Proposition till Bibels Ständer, i fråga om Bergsskolans i Fahlun
flyttning till Slockholm och förening med Teknologiska Institutet;
(Ufren Stockholms Slott den 9 Mars 1860.
Uti en den 30 Augusti 1859 till Kongl. Majit ingifven skrift hafva Brukssocietetens
Fullmägtige i Jernkontoret i underdånighet anfört, att Bruks-societeten,
bland hvars angelägnaste omsorger det alltid varit, att till jernhandteringens idkare
sprida kunskaper om bästa sättet lör denna handterings bedrifvande i dess särskilda
grenar, och som derföre äfven, efter sin förmåga, sökt bidraga till ett ändamålsenligt
ordnande af de undervisningsanstalter, som för detta ändamål äro inrättade,
vid allmänna sammankomsten nämnda år, i sammanhang med gjord anmälan om
otillräckligheten af det åt Bergsskolan i Fahlun anvisade anslag, till öfverläggning
lörehaft frågan, huruvida den plats, der Bergsskolan nu är förlagd,
vidare vore den dertill mest lämpliga, och om icke öfvervägande skäl talade
för dess förflyttning till hufvudstaden och förening med Teknologiska institutet
Frågan om en dylik förening hade flere gånger tillförene varit föremål för Brukssocietetens
öfverläggningar, och särskildt vid allmänna sammankomsten år 1847,
16
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition J\s 98.
till följd af Kongl. Maj:ts nådiga remiss å ett af Kommitterade uppgjordt. förslag till
reorganisation af Teknologiska institutet. Ehuru Societeten äfven då insåg och erkände
de stora fördelar, hvilka uti flera hänseenden borde uppkomma genom förslagets
antagande, fann Societeten sig likväl böra detsamma dä afstyrka. De skäl,
pä hvilka detta afstyrkande grundades voro hufvudsakligen: att, med hänsigt till
elevernas praktiska utbildning, Fahlun syntes erbjuda åt (len Bergsskola ett fördelaktigare
lage än Stockholm, enär uti förstnämnde stad rådde ett verkligt bergsmannalif
och öfvervägande intresse för de ämnen, som tillhöra bergsväsendet, hvarjemte
nära intill staden öfvadcs grufbrytning. npphemtning af malm, smältning af
koppar och silfver, och ej långt derifrån voro belägna åtskilliga masugnar och bruk,
hvarest eleverna kunde erhålla öfning uti säväl tackjernstillverkning som stångjernssmide.
och jemväl, såsom vid det Fahlu bergslag tillhöriga Avesta bruk, uti
skötseln af valsverk och i koppargarning; att vidare i Fahlun redan funnes tjenliga
lokaler för Bergsskolan med dess samlingar, jemte boställslägenheter för lararne,
hvaremot det syntes oafgjord!, huru och när sädane skulle kunna, om skolan till
Stockholm förflyttades, der anskaffas, samt att af en sä beskaffad förflyttning den
följd sannolikt skulle uppstå, att det årliga anslag af 1,200 B:dr Banko, som till skolan
utginge ifrån den sä kallade afradskassan, komme att för framtiden indragas.
Under den tid som förflutit sedan detta underdåniga utlåtande afgafs, hade
likväl förhållandena i nämnde hänseende undergått mänga och väsendtliga förändringar.
Det vore visserligen icke något tvifvel undcrkastadt, att i den ort. der
Bergsskolan nu vore förlagd, rådde ett bergsmannalif, som saknades i hufvudstaden
och dess grannskap; men så vidt staden Fahlun ensamt toges i betraktande, omfattade
intresset hufvudsakligen bearbetandet af dervarande grufva och koppartillverkningen.
Åt denna gren af bergsmannahandteringen egnade sig dock det ojemförligt
minsta antalet af Bergsskolans elever under hvarje lärokurs, enligt hvad föreståndaren
för Bergsskolan upplyst, i allmänhet icke flere än två. hvilka, i anseende dertill
att kopparsmältningen vid Fahlun ännu på bergsmannavis bedrefves, ej eller der
egde ett rätt nöjaktigt tillfälle till processens studerande. För det stora flertalet
elever, som riktade sin håg och sina studier åt jerntillverkningen, såsom den i
Sverige vigtigaste delen af bergshandtcringen, erbjöde jernverken i Dalarne numera
föga eller ingen nytta, enär de till följd af de hinder och svårigheter, hvilka
mötte sä väl för herbergeråndet af det under de sednare åren ökade antalet elever,
som ock i flera andra hänseenden, ej kunde annat än tillfälligtvis och flyktigt besökas
af en eller annan elev i sender. En pä 8 å 9 mils afstånd frän Fahlun belägen
masugn hade väl för skolans masmästerikurser understundom fått begagnas, men
oberäknad svårigheten att pä nämnde ställe erhålla bostad för flere personer påen
gäng, saknade eleverna der tillfälle att rikta sin uppmärksamhet ät stängjernsberedning.
Icke sällan hade de smidesverkstäder, som för elevernas praktiska öfningar
upplåtits, varit af beskaffenhet, att undervisningen icke kunnat pä vederbörligt sätt
der meddelas; och är 1858 hade ej ens någon sådan lokal kunnat anskaffas. De
fördelar, hvilka Bruks-societeten för elevernas praktiska öfningar påräknat genom
Bergsskolans fästande vid staden Fahlun, hade således icke vunnits, och till följd
deraf komme äfven det första och vigtigaste af de skäl, som Societeten ar 1847
emot Bergsskolans förening med Teknologiska institutet anfört, att förfalla; och
enahanda vore nu förhållandet med de öfrige. Antalet af dem, hvilka vid Bergsskolan
sökte inträde, hade nemligen under de sednare åren varit i en ständig till—
vext, och fråga hade derföre äfven blifvit väckt om undervisningens ordnande pä
det sätt att. i händelse af behof, tjugo clever skulle kunna emottagas hvarje, i
stället
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition Ni 98.
17
stället för hvartannat år, med bibehållande af lärokursens längd af två år; men om
Bergsskolan i ett sålunda utvidgadt och med tidens fordringar enligt skick skulle
fortfarande förblifva i Fahlun, vore en nära nog fullständig ombyggnad af de till
skolan upplåtne hus och byggnader inom kort af nöden, till bevis hvarför af Skolans
Föreståndare’blifvit anmäldt, att laboratorium och Skolans alla samlingar och tillhörigheter
funnes inrymda utiÅeldsfarliga trähus; att erforderlig lokal saknades för
modellers uppsättning; att mineralkabinettet vore till utrymmet för inskränkt och
icke utan stor olägenhet kunde under den kallare årstiden begagnas; att lärarnes
bostäder voro kalla, obeqväma och bristfälliga; samt att åtskilliga uthus redan vid en
år 1853 hällen ekonomisk besigtning förklarats vara så förfallne, att de måste från
grunden ombyggas. Kostnaderna härför skulle utan tvifvel uppgå till ett ej ringa
belopp, och sannolikt blefve för Staten utgiften mindre, om den byggnad som för
det Teknologiska institutet komme att i hufvudstaden uppföras, erhölle en sådan
utvidgning, att der kunde anvisas de rum och lägenheter, som lör undervisningen
uti de vid Bergsskolan nu föredragna ämnen må finnas erforderliga, i hvilket fall
Staten äfven kunde beredas en ej oväsendtlig inkomst, genom försäljning af de
Kronan tillhöriga gärdar i Fahlun, som blifvit tili begagnande af Bergsskolan i nåder
upplåtne. Då det anslag Bergsskolan af den så kallade Afradskassan förut åtnjutit,
numera äfven blifvit å Rikets stat uppfördt, hade fördelarne af Skolans ifrågasatta
förflyttning, utan att undanskymmas af några betänkligheter, för Bruks-societeten
framträdt i deras fulla dager.
Ett allmänt och mera omfattande tekniskt läroverk med afdelningar för särskilda
slag af yrken egde, enligt Bruks-societetens åsigt, otvifvelaktigt den fördel
framför specialskolor, stående utan samband med andra läroverk, att vid det förra
eleverna till en början alltid genomginge en förberedande kurs, i hvilken undervisning
meddelades i sädane kunskapsgren ar, som för hvarje tekniker vore nödiga,
och först derefter vore tiden lör dem inne att bestämma det yrke. hvaråt de. ville
egna sig. Detta vigtiga afgörande behöfde således icke ske förr än lärjungen bevistat
läroverket någon tid, hvarunder han egt tillfälle pröfva sina anlag och taga närmare
kännedom om de banor, som lör honom stöde Öppna. Under nuvarande omständigheter
föranleddes deremot mången yngling utan egentlig håg eller fallenhet
lör bergshandteringen att, i följd af förhållanden, som ofta vore helt och hållet tillfälliga,
egna sig åt densamma, till skada lor honom sjelf och utan gagn för handteringen;
hvaremot om Bergsskolan vöre förenad med Teknologiska institutet, en
sådan yngling skulle hafva lättare att välja ett för honom mera passande yrke, och
bergshandteringen äfven sannolikt kunna påräkna flere bildade idkare med verklig
fallenhet, för densamma, än den nu, i anseende till Bergsskolans isolerade ställning,
kunde erhålla. För dem, som önskade inträde i Fahlu Bergsskola mötte äfven för
närvarande i allmänhet stora svårigheter att förvärfva sig de derför nödiga förberedande
kunskaper, särdeles i Matematik, Fysik och Mekanik, uti hvilka ämnen åter.
i händelse af Bergsskolans förening med Teknologiska institutet kostnadsfri undervisning
alltid vore att der påräkna. Men icke blott desse förberedande kunskaper, utan
äfven de fleste af de ämnen, som utgöra föremål för undervisningen under lörsta året af
lärokursen vid Bergsskolan, kunde på Teknologiska institutets allmänna afdelning
inhemtas och eleverna blefve äfven der i tillfälle att begagna föreläsningarne i åtskilliga
andra med bergsvetenskapen närbeslägtade ämnen. Lärarne i de egentliga
bergsvetenskaperna skulle icke heller, såsom nu vore händelsen, behöfva splittra sm
tid åt hjelpvetenskaperna utan erhölle bättre tillfälle att vinlägga sig om sina lrufBih.
till R. St. Fröt. 1859 k 1860. 1 Sami. 1 A/J. 2 Band. 14 ffäft. 3
18
Kongl. Majit» Nådiga Proposition JVl 98.
vudämnen, att odla och förkofra sina kunskaper älven genom lärorikt umgänge med
andra vetenskapsmän, samt att med desse sina kunskaper i vidsträcktare man än
hittills gagna sä väl auktöriteter sorn enskilde. Bibliothek och samlingar af modeller,
ritningar, mineralier m. m. klefve till större delen gemensamma och kostnaden för
laborationer borde kunna förminskas.
Pä detta sätt syntes det Bruks-soeieteten blifva väl sörjdt. för elevernas theoretiska
undervisning; men dermed vöre dock endast den ena, säkerligen ej denvigtigaste
delen af deras bergsmannabildning Vunnen. Det vore nödvändigt att de
äfven under erfarne ledares tillsyn lärde sig praktiskt tillämpa sina insigter, hvarigenom
ej allenast deras eget intresse för vetenskaplig bildning mäste befrämjas, utan
oek de sattes i tillfälle att, vid utgången frän läroverket, vinna förtroende hos andra,
tor att med framgång kunna sprida och lör handteringen göra fruktbärande de kunskaper
som de förvärfva!. Dä de svårigheter, hvarmed man under sednare tider haft
att kämpa vid beredande af lämpliga lokaler för elevernas praktiska ölningar, alltmera
ådagalagt,, att särskilde åtgärder mäste vidtagas för att försäkra Bergsskolan
om fri och obehindrad disposition under viss tid hvarje är af verkstäder för sä viii
tackjernsberedning sorn de särskilde smides- och jernförädiings-methoderne, äfvensom
af bostäder i grannskapet deraf för lärare och elever, hade inom Societeten fråga
äfven blifvit väckt om inköp för dess räkning af en bruksegendom, der desse fördelar
kunde Bergsskolan erbjudas och tillika tillfälle blifva att verkställa de rön och
försök, sorn i bergshandteringens intresse ansäges böra ske och hvilka, dä de anställdes
i öfvervaro af Skolans personal, borde kunna antagas vinna i ändamålsenlighet,
på samma gäng som de medförde mången värderik upplysning för denna personal.
I betraktande deraf att ett dylikt inköp skulle inleda Societeten i mänga för
densamma, såsom ett bolag, främmande omsorger och bestyr, hade detta förslag likväl
icke blifvit af Societeten antaget, hvaremot Societeten, enär samma ändamål
kunde vinnas genom med enskilde bruksegare träffade öfverenskommelse!- om tillhandahållande
af lämpliga verkstäder och boningsrum vissa månader hvarje är,
under hvilken tid de på Jernkontorets yttre stater anställde tjenstemän kunde vid
undervisningen biträda, ansett denna utväg lämpligen böra anlitas. Kostnaderna
härför kunde väl ej annat än blifva ganska betydliga, men vore dock, om det afsedda
ändamålet vunnes, ingalunda att anse såsom förspilda. Genom ifrågavarande förslag
till ordnande af undervisningen i Bergsvetenskapen alsåges icke att för framtiden
undandraga Bruks-soeieteten att i kostnaderna derför deltaga eller att förminska det
bidrag som dertill ifrån Jernkontoret utgått. Societeten hade, föreställt sig att Statsverket
och Societeten skulle, hädanefter såsom hittills, sig emellan dela dessa kostnader,
hvilket synts Societeten lämpligast kunna ske pä det. sätt att de hvardera
ätoge sig en viss bestämd del af undervisningen, afpassad efter de tillgångar och
hjelpmedel, hvaröfver de egde att förfoga, sä att Staten bekostade hvad till den
theoretiska undervisningen hörde och Jernkontoret ölvertoge den praktiska, delen eller.
med andra ord. att Staten uppiätthölle en högre Bergsskola, men Jernkontoret åter
beredde en kostnadsfri undervisning i de för beigshandtéringen erforderliga praktiska
öfningar, genom hvilken organisation derförutan den väsendtligt fördel skulle
vinnas, att Statens och Jernkontorets verksamhet sä mycket som möjligt blefve ätskiljd,
utah att likväl en i viss män behöflig samverkan dem emellan upphörde.
På grund häraf hade Bruks-soeieteten för sin' del lättat det beslut, hvarom
Fullmägtige i Jernkontoret erhållit uppdrag att hos Kongl. Majit göra underdånig
anmälan: nemligen att, derest pä Statens bekostnad en fullständig och efter tidens
fordringar, i afseende på undervisningens omfång och nödigt utrymme för elever,
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition .M 98.
19
lämpad Bergsskola inrättades i Stockholm, med upphörande af den i Fahlun nu
varande, B raks-societeten förb ande sig att besörja der. praktiska undervisningen
för Bergsskolans elever med hvad dertill hörde och att i sådant ändamål af Jernkontorets
medel bestrida alla de kostnader, sorn icke allenast, ined anskaffande af
erforderliga lokaler och verkstäder för elevernas praktiska öfningar i jernhnndfcring
och grufbrytning, utan ock med undervisningens meddelande i dessa, fjel af genom
Jernkontorets tjenstemän blefve förenade, äfven om dessa kostnader skulle öfverstiga
det anslag af 15,000 Riksdaler Riksmynt ärligen, som för närvarande är frän
Jernkontoret till Fahlu Bergsskola anvisad t.
På nådig befallning har Kongl. Majds och Rikets Jypmmers-Kojlegiuin elen
18 sistlidne Januari till Kongl. Majit inkommit med Teknologiska institutets Styrelses
samt eget underdånigt utlåtande i förevarande ämne.
Teknologiska institutets Styrelse har förklarat sig till alla delar instämma uti
hvad Fullmägtige i Jernkontoret yttrat om företrädet af ett allmänt, och mera om -  fattande tekniskt läroverk, med afdelning»)1 för särskilda slag af yrken, framför
specialskolor, stående utan samband med andra läroanstalter: om de fördelar sorn
af Bergsskolans förening med Institutet skulle blifva en följd, dels för Lärarne i de
egentlige Bergsvetenskapprne, hvilka derefter kunde fä bättre tillfälle att vinlägga
sig om sina hufvudämnen. samt genom sina insigter, i vidsträcktare man än hittills,
gagna sä väl auktoriteter sorn enskilde, och dels för berg-eleverne. hvilka dä uti
Institutets lägsta afdelning kumle inhemta åtminstone en del af de förkunskaper,
som de nu för vinnande af inträde i Bergsskolan, oftast mäste genom enskild undervisning
förskaffa sig, samt äfven kunde vid Institutet erhålla en mera fullständig
bildning än för närvarande vid Bergsskolan med dess fåtaliga lä
meddelas: samt slutligen om den vinst, som skulle uppkomma genom föreningen af
begge läroverken- bibliothek och samlingar, sä väl för undervisningen, sohl i ekonomiskt
hänseende.
Ilen farhåga, man möjligen kunde hysa, att eleverna -kulle i Stockholm
mera än i Fahlun dragas frän sina studier genom de tillfällen till förströelser jhufvudstaden
erbjöde. kunde Styrelsen, pä grund af -in kännedom om lefnadssättet.
bland Institutets elever, icke heller dela, och hvad beträffade lefnadskostnaden i
Stockholm, jemförd med den i Fahlun, sä vore Styrelsen öfvertygad. att ynglingar,
sorn ville hushålla, kunde här lefva för åtminstone lika billigt pris, som i sistnämnde
stad. En förening af Bergsskolan med Teknologiska institutet skulle äfven, enligt
Styrelsens tanke, för detta sednare vara en stor fördel, enär det derigenom erhölle
en betydlig tillökning ej blott af lärarekrafter, utan ock af materiela. hjelpmedel för
undervisningen; och Styrelsen har, pä grund af hvad sålunda blifvit anfördt, tunn it
sig böra den föreslagna föreningen tillstyrka.
Rörande undervisningens ordnande för deni. hvilka efter Bergsskolans förening
med Teknologiska institutet, ville egna sig ät bergshandteringen. borde desse
elever, enligt Styrelsens åsigt, först genomgå ejden förberedande kur-, -om är för
alla Institutets elever gemensam, innan de började studera de egentliga, bergsveten-kaperne,
då de komme att bilda en särskild afdelning inom Institutet: och skulle,
hela lärokursen för dem, likasom för öfrige elever vid Institutet, upptaga en tid al
trenne år. Ynglingar, hvilka, vid Universiteten eller annorstädes inhemta! de kun
-
20
Kongl. Majit» Nådiga Proposition JY2 98.
söper, sorn i Institutets lägre afdelningar meddelas, skulle likväl, såsom redan för
Institutet är stadgadt, ega att vinna inträde i den af Institutets afdelningar, med
hvars elever de i kunskaper och praktiska färdigheter vore jemngoda, samt sålunda
kunna afsluta sin kurs vid Institutet på vida kortare tid. I likhet med hvad hittills
vid Fahlu Bergsskola skett, borde eleverne äfven, sedan de inträdt i den egentliga
bergsafdelningen af Institutet, sysselsättas med praktiska Öfningar vid Bruk och
Bergverk, utan hvilka undervisningen i bergsvetenskaperne endast kunde blifva i
jemförelsevis ringa mån gagnande, och för detta ändamål ansäge Styrelsen den förbindelse
Bruks-societeten sig iklädt, att för nämnde öfningar anskaffa lämpliga
lokaler och verkstäder samt genom sina tjenstemän undervisningen dervid bestrida,
vara så mycket vigtigare som derförutan tjenliga lokaler för den praktiska undervisningen
svårligen torde, kunna erhållas, helst Staten icke här, såsom i åtskilliga
andra länder, egde bruk och bergverk, vid hvilka en dylik undervisning kunde fä
ega rum. Under det Bergselcverne reste i landsorten^'eller uppehöllo sigvid bruk
och bergverk borde de dock alltid vara åtföljde af någon lärare frän Institutet.
Någon förening af de ifrågavarande läroverken ansäge Styrelsen likväl icke kunna
ske förr än en ändamålsenlig och för begge tillräcklig lokal hunnit anskaffas, enär
det hus, som Teknologiska institutet nu innehar, för detsamma vore otillräckligt,
äfven med dess nuvarande bestämmelse. Vid upprättandet af ritningarne till byggnad
å den för Teknologiska institutet nyligen inköpta rymliga tomt var någon förening
af Bergsskolan med Institutet icke utsedd: men i händelse af en sådan förening
borde dels särskilda laborationsrum och ett mindre Auditorium för Bergsafdelningen
inrättas, dels de för vissa samlingar bestämda lokaler tillökas, och dels äfven
bostad, om möjligt, beredas ät Professoren i metallurgi. Då emellertid Institutets
nya hus i alla händelser borde sä inredas, att tillbyggnad deraf i män af behof
lämpligen| kunde ske, och dessutom de för bergsafdelningen erforderlige lokaler,
jemte bostad åt Professorn i metallurgi, äfven kunde förläggas i en särskild byggnad.
hvilket utrymmet å tomten medgäfve. borde tjenliga lokaler ät Bergsskolan a
Institutets tomt alltid kunna beredas.
Den tillökning af Institutets ärliga anslag, som till följd af Bergsskolans förening
med Institutet blefve behöflig, ansäge Styrelsen vara:
Lön ät 1 Professor i metallurgi Rdr 4,000.
d:o 1 Adjunkt i d:o
» 2,500.
d:o l Professor i bergsmekanik
» 4,500.
d:o 1 Lärare i mineralogi, geognosi och gruf
brytning
- » 2,500.
dm 1 Laboratorii-dräng
» 500.
Okadt anslag till bibliothek och samlingar  » 1,500.
d:o till Laboratorium
» 1.000.
d:o till diverse utgifter  » 1,500.
Stipendier ät Bergselever  » 1.000.
Summa R:dr 19,000.
Vid denna beräkning vore likväl förutsatt, att Professorn i metallurgi erhölle
fri bostad samt att bland de utgifter för elevernas praktiska undervisning, som
Jernkontoret åtagit sig att bestrida, äfven vore inbegripen ersättning för skjuts och
dagtraktamente till de lärare vid Institutet, hvilka under elevernas resor samt vistelse
vid bruk och bergverk komme att vara dem följaktige.
Kongl. Maj:U Nådiga Proposition M 98.
21
Sedan Teknologiska institutets Föreståndare, Öfver-diroktören Knut Styffe,
blifvit anmodad att, då upprättandet af fullständiga ritningar och kostnadsförslag
icke torde medhinnas, så framt ärendet skulle kunna vid innevarande riksdag för
Rikets Ständer framläggas, approximativt uppgifva kostnaden för de förändringar
och den utvidgning af Teknologiska institutets föreslagna nya byggnad i egendomen
N:o 95 vid Drottninggatan, som erfordrades i fall Fahlu Bergsskola komme attjmed
Institutet förenas, har bemälde Öfver-direktör, uti en till Chefen för Kongl. Maj:ts
Civil-departement aflemnad promemoria, anfört: att af inredningen i Teknologiska
institutets byggnad ingen annan förändring vore nödig, än att det i södra flygelns
bottenvåning till boställe åt laboratorii-vaktmästaren afsedda utrymme i stället användes
för de kemiska och mineralogiska samlingarne, hvarigenom inredningskostnaden
icke blefve i någon anmärkningsvärd grad förändrad: att deremot, till följd
af Bergsskolans förening med Institutet, följande nya lokaler blefve erforderliga,
nemligen: ett eller två laboratoriirum för de elever, sorn egnede sig ät Bergshandteringen,
ett rum för vägningar, ett laborations- och ett arbetsrum för lärarne i
metallurgi, ett större rum för de metallurgiska samlingarne, hvilket tillika kunde användas
till föreläsningsrum, tvä rum och kök till boställe åt laboratoratorii-vaktmästaren
i stället för det, som skulle tagas i anspråk för de kemiska och mineralogiska
samlingarne, samt ett boningsrum för en laboratoriedräng; hvarjemte det äfven
vore högst önskligt om boställe af sju rum och kök kunde beredas ät Professorn i
metallurgi; att samtlige förenämnda lokaler kunde inrymmas uti ett tvåvåningshus
af omkring 110 fots längd och 42 fots bredd, hvilket kunde antingen sammanbyggas
med Institutets laboratoriiflygel och förläggas vid dess vestra sida med gafveln åt:
Rådmansgatan, eller ock läggas alldeles fritt inpå gården, mjdtemot Institutets hufvndbyggnad:
att kostnaden för en dylik byggnad, hvarom Ofver-direktören Styffe
rådfört sig med Professorn m. m. F. W. Scholander, blifvit, enligt, bifogadt utkast
till byggnadsplan, beräknad till omkring 58,000 Riksdaler, men om Professorn i metallurgi
ej finge boställe i byggnaden, som dä komme att innehålla endast en våning,
till omkring 41,000 Rdr; —• att plats för de lokaler, som för Bergsskolan erfordras,
visserligen äfven kunde vinnas genom att förlänga Institutets laboratoriiflygel 30 fot
och derefter påbygga densamma antingen med tvä våningar, om Professorn i metallurgi
der finge bostad, eller eljest ined en våning, dä kostnaden blifvit beräknad,
i förra fallet till 52,000 Riksdaler och i det sednare till 33,000 Rdr; men att,
enär de metallurgiska laboratorierna då måste förläggas i våningen öfver Institutets,
hvilket ej vore så ändamålsenligt, som om de erhölle plats pä nedra bottnen, samt
utrymme' för en särskild byggnad å tomten funnes, ansäge Öfver-direktören Styffe
nämnde utväg icke böra väljas, fastän kostnaden derigenom blefve något lägre; och
har Öfver-direktören Styffe slutligen uppgifvit att en summa af minst 5,000 Riksdaler
behöfdes till laboratoriernas förseende med nödige inventarier.
Uti sitt underdåniga utlåtande har Kommers-Kollegium anmält att Kollegium,
på de skäl som innefattas i Fullmägtiges i Jernkontoret underdåniga framställning
och Styrelsens för Teknologiska institutet yttrande, äfvensom i det af Bergsskolans
Föreståndare under den 28 December 1858 till Fullmägtige i Jernkontoret rörande
den föreslagna flyttningen af skolan afgifna och vid Kollegii underdåniga utlåtande
j afskrift bilagda Betänkande, ansäge sig böra i underdånighet tillstyrka att Bergs
-
22
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition 98.
skolan mätte, sä snart omständigheterna (löt medgafyc, varda med Teknologiska
institutet förenad: äfvensom att Kollegium icke hade något att erinra vid hvad af
Styrelsen för bemälde Institut blifvit föreslaget i afseende ä den tillökning af lärare
och nuvarande, anslag till aflöning m. ni. vid Institutet, sorn genom Bergsskolans
förening med detsamma biel ve behöflig.
Med afseende a de vigtiga skäl. som blifvit af Bj-uks-societetens fuiiraägtige
i Jernkontoret saint Teknologiska institutets styrelse anlörde. liar Kongl. Maj:t lunnit
sig böra. för Sin del. i 11 lider godkänna det väckta lörslaget om den i Fahlun
inrättade Bergsskolans förflyttande derifrån och förening^ med Teknolqgiska institutet
i Stockholm, under vilkor att Bruks-societeten, p:i^ sätt af dess fullmägtige
blifvit erbjudet, kominer att af Jernkontorets medel bestrida alla de kostnader, som
blifva förenade icke allenast med anskaffande al erforderliga lokaler och verkstäder
lör Bergsskole-elevernas praktiska öfningar i jernhandtering och grufvebrytning, utan
ock med undervisnings meddelande uti desse ämnen genom Jernkontorets tjenstemän,
äfven 0111 desse kostnader skulle öfverstiga det anslag al 15,000 Riksdaler
Riksmynt ärligen, sorn för närvarande är frän. Jernkontoret till Fahlu Bergsskola
anvisadt, samt under förutsättning derjemte, dels att nämnde öfningar och undervisning
komma att stå under ledning och tillsyn al Teknologiska institutets styrelse,
och dels att, i händelse det frän Jernkontoret utgående ärliga anslag icke till fulla
beloppet för berörde ändamål åtgår, återstoden deraf tär till andra Bergsskolans
utgifter användas.
Dä emellertid föreningen af ifrågavarande läroverk icke kan verkställas,
utan sä vida tillräcklig lokal för ändamålet berndes, samt, enligt hvad Teknologiska
institutets styrelse och särskildt Institutets' föreståndare, Ofverdirektören Styffe,
uti ofvannämnde promemoria, upplyst, i sådant afseende erfordras att, jemte der
någon, till ökad kostnad icke ledande förändring vidtagen uti inredningen af den
nya byggnad för Teknologiska institutet, till hvilken Rikets Ständer vid sednast?,
riksdag beviljat anslag, en ytterligare byggnad för Bergsskolans behof samt till
boningsrum för en laboratorii-vaktmästare och en låboratorii-dräng varder ä Institutets
tomt uppförd, derför kostnaden, enligt af Ofverdirektören Styffe efter samråd
med Professorn Scholander uppgjord approximativ beräkning, emot hvilken
öfver-Intendents-embetet uti afgifvet yttrande förklarat sig icke hafva något att
erinra, skulle, ifall byggnaden erhölle tvä våningar, sä att Professorn i metallurgi
äfven kunde der erhålla bostad, hvilket Ofverdirektören ansett högst önskligt,
uppgå till omkring 58,000 Hulr, men eljest till omkring 41,000 R:dr, vill Kongl.
Majit, med anledning of hvad sålunda blifvit upplyst och yttradt, samt enär labora-r
toriernas äfven ifrågasatta förläggande uti en tillbyggd öfre våning ä utbyggnaden
till Teknologiska Institutets södra flygel, hvarigenom någon minskning i byggnadskosfnaden
kunde vinnas, förklarats icke vara lämpligt, härmed i nåder föreslå Rikets
Ständer, att för omförmälde byggnad ä^Teknologiska Institutets nya tomt bevilja
ett anslag af Femtio Åtta Tusen Riksdaler, samt derjemte till laboratoriernas förseende
med nödiga inventarier, utom dem, som det kan finnas ändamålsenligt att
flytta frän Bergsskolan i Fahlun, ett belopp af Fem Tusen Riksdaler, i hvilket fäll
Bergsskolans i Fahlun befintlige fastigheter och för den nya lokalen ej lämplige
eller eljest icke duglige inventarier borde, när Bergsskolans flyttning egt rum, ä
offentlig auktion försäljas och den inflytande köpeskillingen till Riksgälds-kontoret ingå.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition J\s 98.
Dä Bergsskolans flyttning i alla händelser icke löre_ början al nästa riksdag
kan försiggå, har Kongl. Majit ansett någon framställning till Rikets ständer angående
den tillökning i Teknologiska institutets ärliga anslag, sorn af Bergsskolans
förening med Institutet må föranledas, för närvarande ej böra ega ruin.
De till detta ärende hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahällas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
C A R i.
Ludv. Almqvist.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Bans Mapt konungen
t Stals-Bädel å Stockholms Slolt den 9 Mars 1860:
Närvarande:
Hans Exellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena. Friherre Manderström.
Stats-råden • Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Efter föregången justering af protokollet öfver Civil-Arenden den 24 nästlidne
månad föredrog Departements-chefen, Stats-räöet Ahnqvist, i underdånighet:
l:o.
Derefter uppläste föredragande Departements-chefen, Stats-rådet Almqvist,
till justering de, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts pä Stats-Rädets enhälliga
tillstyrkande förut fattade beslut, uppsatta förslag till
a) Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer i fråga om Bergsskolans
i Fahlun flyttning tili Stockholm och förening med Teknologiska Institutet.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-Rädets tillstyrkande, i nåder
gilia berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagda;
och befallte att nådig Proposition, — — skulle i öfver
stämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflätas.
Ex protocollo
Alfred Grandinson.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1860.
Kanyl. Maj:U Nåd. Skrifvelse N:n H'J.
I
\:o
Ånk. till Exp.-Utsk. den 4 April 1800, kl. 12 midd.
KONGL. MAJiTS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Stunder, angående utbetalning af statsbidrag
till ett v ii gför bält rings-ar be te, som icke blifvit moni
behörig tid påbör judl; Gifven Stockholms Slott den 9 Mars
1860.
Sedan Kongl. Majit, under den 1 Oktober 1859, till vägförbättringar å allmänna
landsvägen mellan städerna Christianstad och Ystad, nemligen vid Maglehem,
Brösarp och Bondrum i Christianstads Län, beviljat ett anslag utan återbetalnings-skyldighet,
stort 12,200 R:dr Knnt, att utgå från de till vägförbättringar
af Rikets Ständer vid sistförfiutna riksdag anvisade medel, under vilkor,
bland annat, att arbetet blefve påbörjadt under samma års höst, samt tillika anbefallt
Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, att med kontrakt an
gående
arbetets utförande enligt den i nåder fastställda planen, äfvensom säkerhetsförbindelse
för detsammas fullgörande till Kongl. Majit ofördröjligen inkomma;
så har bemälde Styrelse, uti memorial af den 28 nästlidne Januari, till Kongl.
Majit öfverleinnat de, för oinförmälda aiislags-summas utbekommande, genom Kongl.
Majits Befallningshafvandes i Christianstads län skrifvelse af den 18 sistnämnde
månad, till Styrelsen insända handlingar.
Af dessa handlingar, äfvensom Styrelsens underdåniga memorial, inherntas:
att Styrelsen, efter erhållen del af Kongl. Majits berörda nådiga beslut, genom
Hill. till H. St. Orot. 18Sy 8f i800. 1 Sami. i Afd. i Hand. IS Hofi. 1
2
Komjl. Majlis Nåd. Skrifvelse N:o 99.
skrifvelse af den 17 sisilidne Oktober till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Christianstads län öfversände den af Kongl. Maj:t fastställda arbetsplanen och
tillika, enär, jemlikt de af Rikets Ständer för anslags utgående från den vid
1856 —1858 års riksdag afsatta vägförbättringsfond stadgade vilkor, de arbeten,
som erhölle understöd af dessa medel, borde sednast under loppet af år 1859
påbörjas, fästade Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes uppmärksamhet derpå, att
början med någon del af de tre ifrågavarande vägförbättrings-företagen ovilkorligen
måste under sistnämnde års höst göras, så framt statsbidraget skulle kunna
utbekommas; men att emellertid Arbets-direktionen, enligt dess, uti en till Kongl.
Majit i underdånighet ställd skrift, meddelade uppgift, skall först den 4 nästlidne
Januari från Kongl. Majits Befallningshafvande hafva emottagit de gillade arbetsplanerna
och således icke kunnat gå i författning om arbetets påbörjande före
1859 års utgång; hvadan Direktionen i underdånighet anhållit om anstånd dermed
till första tjenliga tid under instundande vår, samt att intressenterne måtte
vid det beviljade anslaget bibehållas.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, vill Kongl. Majit härmed öfverlemna
till Rikets Ständer att bestämma, huruvida det för ifrågavarande vägförbättringar
afsedda anslag må till vederbörande utbetalas, oaktadt arbetet icke
kommit att påbörjas inom den af Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag, såsom
vilkor för dylika anslags tillgodonjutande, bestämda tid.
De frågan rörande handlingar skola till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlcmnas.
Kongl. Majit förbi ifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
C'/1kB5 JL.
Ludvig Almqvist.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse Nio 99.
3
Utdrag af Protokoll öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Honungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 9 Mars
1860.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Stats-ministern för Utrikes-Arendena, Frill. Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Efter föregången justering af protokollet öfver Civil-Arenden för den 24 nästSidne
månad föredrog Departements-chefen, Stats-rådet Almqvist, i underdånighet:
1 :o.
Derefter uppläste föredragande Departements-chefen, Stats-rådet Almqvist,
till justering de, i öfverensstämmelse med Kongl Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, förut fattade beslut, uppsatta förslag till — — — — —
b) Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående utbetalning
af statsbidrag till ett vägförbättrings-arbete, som icke blifvit inom behörig tid
påbörjadt;
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörde förslag, sådana de finnas detta protokoll
bilagde, och befallde, att — — — — — — —
nådiga Skrifvelser skulle, i öfverensstämmelse dermed, till Rikets
Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Alfred Gran dit/son.
i
Kongl. Maj-.ls Nåd.. Skrifvelse A':® / 00.
]®:o lOO.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 April 1860, kl. lii mide!.
KONGL. MAJ:T9
A adiof a Skrifvelse till Rikets Ständer i frogn om anslag till uppförande
af åtskilliga nya byggnader vid Ultuna Landtbruks-
Institut; Gifven Stockkolms Slolt den 9 Mars 1860.
Det inför Kongl. Majit i Stats-Rådct den 14 sistlidne Oktober (ifver Civilärenden
förda protokoll, hvilket vidfogars Kongl. Majits till Rikets Ständer den
27 nämnde månad aflåtne nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och
behof, utvisar, att redan den 29 förufgångne Augusti till Kongl. Majit inkommit
och den 40 i samma månad till Landtbruks-akademiens FÖrvaltnings-kommittés
Utlåtande remitterats en underdånig framställning af Styrelsen för Ultuna Landtbruks-institut,
innefattande anhållan att Kongl. Majit måtte hos Rikets Ständer,
bland annat, äska ett anslag för en gång å 170,000 Riksdaler till uppförande
vid nämnde institut af: a) en större stenhusbyggnad, innehållande bostäder för
institutets elever och lärlingar, undervisnings- och matsalar, sjukrum samt nytt
kemiskt laboratorium; b) en ny byggnad för så väl Kronans som institutets eget
schäferi, samt c) ett nytt stall för 36 hästar och föl; men att, som berörde underdåniga
ansökning icke var åtföljd af plan och kostnadsberäkning öfver de tillämnade
byggnaderna, Kongl. Majit då fann någon framställning i ämnet till Rikets
Ständer i sammanhang med frågan om reglering af utgifterna under Rikstatens
sjette Hufvudtitel icke böra ega rum.
