# ID: svediakorp-gov2337
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 84,880
# sentences: 2,054
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Kongl. Majlis Nåd. Proposition JW 39.
87
deraf synnerlig förargelse; då må till fiingelse från och med två till och med sex
månader, eller böter från och med femtio till och med femhundra Riksdaler dömas.
§ 41
Gör man våldsgerning å annan inom Konungens slott i hufvudstaden, eller
annorstädes i slott, hus eller gård, der Konungen vistas, eller å rum, der Rikets
Ständer eller deras Afdelningar eller Utskott församlade äro, elfer inför sittande
Rätt, Konungens Befallningshafvande eller annat allmänt Embetsverk, vare lag,
som i 40 § sägs.
§ 42.
Den, som i uppsåt att skada göra, eller eljest i vredesmod, emot annan drager
knif eller svärd, eller spänner bössa, eller reser annat lifsfarligt vapen vid sådant
tillfälle elfer å sådant ställe, som i 40 eller 41 § sägs, varde, der ingen
skada sker, ändock straffad med böter från och med femtio till och med fem
hundra
Riksdaler.
§ 43.
Gör man våldsgerning å annan för det han i sak inför Rätta, hos Konungens
Befallningshafvande eiler vid annat Embetsverk, sin eller annans talan fört,
elfer vittnesmål aflagt, eller för att honom från sakens utförande eller vittnesmålets
afläggande hindra; dömes till straffarbete från och med två månader till och
med två år.
§ 44.
Misshandlar man annan för att tvinga honom till bekännelse i någon sak;
vare lag, som i 43 § skiljs. Ar brottet med synnerligen försvårande omständigheter
förenadt; då må till straffarbete från och med två till och med fyra år dömas.
§ 45.
Har man, i uppsåt att våldföra annan, brutit någons hemfrid, i ty att man
med våld eller eljest mot någons vilja inträngt i hans hemvist, vare sig gård, hus
eller fartyg, eller ock dit sig insmugit, eller der gömt sig undan; dömes, ändå
att uppsåtet ej varder fullbordadt, till fängelse från och med två till och med sex
månader eller till straffarbete från och med två månader till och med två år.
lith. lill It. St. Prat. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 13 Höft. B
5Jt
Kongl. Maj-ls Nåd. Proposition M 39.
§ 46.
Har man,] utan sådant hemfridsbrott, som i 43 § sägs, gjort våid å annan
i hus eller gård, der han sitt hemvist hade, eller dit han i fara sin tillflykt tog,
eller å fartyg, ehvad han till besättningen hörde, eller eljest hade lof eller lega
för sig, eller ute å mark, då han sitt arbete förrättade; varde den omständighet,
vid straffets mätande för våldet, såsom försvårande ansedd.
S 47.
Våldför man annan å allmän väg, gata eller torgplats, eller der allmän marknad
hålles; då skail ock den omständighet, vid straffets mätande för våldet, såsom
försvårande anses
Om envig.
§ 48.
Hafva tvänne, efter aftal, inlåtit sig i envig med hvarandra, och varder någon
deri dödad; dömes dråparen till straffarbete från och med sex till och med
tio år. Var det aftal gjordt, att enviget ej skulle utan enderas död slutas, och
kommer död deraf; dömes till straffarbete på lifstid. Får någon i envig svår
kroppsskada; vare gerningsmannen förfallen till straffarbete från och med två till
och med sex år. Skedde ringare eller ingen skada, dömes till fäugelse från och
med sex månader till och med två år.
§ 49.
Den, som utmanar annan till envig eller slik utmaning antager, skall, ändå att
enviget ej kommer till verkställighet, straffas med fängelse från och med sex månader
till och med två år.
§ so.
Förfar någon vid envig svikligen, och får den andre deraf död; vare lag
som om mord i 1 § sägs. Blef genom den enes svikliga förfarande svår kropps
skada
den andre tillfogad; dömes gerningsmannen till straffarbete från och med
sex till och med tio år. Kom deraf ringare skada; dömes till straffarbete från
och med två till och med sex år.
Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition M 39.
89
Om misshandel, som gores af ofvermaga eller afvita.
§ SI
Begär
öfvermage, som är äldre än sju år och yngre än femton år, sådant
brott, som i denna författning nämndt är, och pröfvas han hafva egt nog urskillning
att gerningens brottslighet inse; varde dömd till fängelse eller straffarbete i
högst fyra år, om gerningen i allmänhet med dödsstraff belagd är, och högst tvä
år om straffarbete å längre tid derför i allmänhet stadgadt är.
Pröfvas han ej hafva egt nog urskilning alt gerningens brottslighet inse, el
ler
är brottet ringare, än nu sagdt är; vare lag, som i 52 § stadgas.
§ 52
Barn, som är yngre än sju år, må ej för misshandel, som det ä annan gjort,
ådömas straff; dock ege Domaren efter omständigheterna förordna, att barnet af
föräldrar eller annan, under hvars vård och lydnad det står, med aga hemma i
huset rättas skall.
§ 53.
Afvita, som gör misshandel ä annan, vare straff-fri.
Om nödvärn.
% 54.
Varder man af annan med våld eller hot så öfver fallen, att fara är för lif
eller helsa, eller sker våld eller hot, för att någon till otukt tvinga eller olofligen
beröfva någon hans frihet; då ege man rätt till nödvärn och vare saklös för all
skada, som man deri gjort.
S 55.
Emot den, som begår inbrott eller eljest olofligen och med våld tränger sig
in i annans hus, gård, rum eller fartyg nattetid, eller, ehvad det är natt eller
dag, söker med våld fråntaga någon hans egendom, eller sätter sig till motvärn
emot den, som sitt värja eller å bär gerning återtaga vill, må ock det våld brukas,
som nöden kräfver.
§ 56.
Rymmer fånge eller häktad person, eller sätter han sig lill motvärn emot
60
Kongl. Majus Nåd. Proposition JU 59.
fångvaktare eller annan, som honom från rymning hindra vill, eller mot föreståndare
eller uppsyningsman vid straffinrättning eller häkte, då denne honom till
ordning inom inrättningen eller häktet hålla skall, eller sätter sig någon, som häktas
skall, till motvärn emot den, som eger häktningen verkställa eller dervid biträder;
då må ock det våld brukas, som till rymningens förekommande, ordningens
bibehållande eller häktningens verkställande nödigt är.
Lag samma vare der annan, än fånge, häktad person eller den, som häktas
skall, sätter sig med våld eller hot emot den, som rymningen hindra, ordningen
bibehålla eller häktningen verkställa vill.
§ 37.
Finnes någon, i fall som i 34, 33 eller 36 § sagdt är, hafva gjort större
våld, än nöden kräfde; pröfve Domaren, efter omständigheterna, om han för uppsåtlig
gerning eller blott såsom för vållande straffas bör.
Var så trängande nöd eller fara för handen, att han sig ej besinna kunde;
då må han från straff frias.
§ 38.
Kommer någon den till hjelp, som finnes i nöd stadd, efter ty förut sagdt
är, vare ock för honom lag, som hade han sjelf i den nöd sig befunnit.
§ 39.
Huruledes vid uppror eller upplopp eller vid öfverträdelse af föreskrift till
afvärjande af smittosam sjukdom, så ock i vissa fall vid angrepp ä dem, som till
krigsmagten höra, väld må med våld mötas, derom är särskildt stadgadt.
Om delaktighet.
§ 60.
Den, som bjuder eller leger, räder eller hjelper annan tili något af förenämnde
brott, så att det derigenom sker, straffes som vore han sjelf gerningsmannen.
§ 61.
Hafva två eller flere i samråd beslutit verkställandet af sådant brott, hvarom
förut är nämndt; varde en hvar, som i beslutet deltagit och vid brottets utförande
Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition M 59.
61
närvarit eller, före eller vid utförandet, gerningen främjat, eller efteråt gerningsmannen
tillhandagått, straffad som vore han sjelf gerningsman.
Har den, som i beslutet deltagit, ej varit vid utförandet när, och har han
icke heller brottet främjat eller gerningsmannen tillhandagått, såsom sagdt är;
varde han dömd efter 61 Kap. 2 § Missgernings-balken, der han ej anstiftare
är och lörlv efter 60 § i denna författning straffas bör.
§ 62.
Hafva flere, utan föregånget samråd och aftal, misshandlat någon, så att han
deraf ljutit döden; då skall en hvar, som tillfogat den döde lifsfarlig skada och,
der ej viss skada var i sig sjelf lifsfarlig, en hvar, som tillfogat den döde någon
af de skador, hvilka i förening orsakat döden, dömas till det straff, hvartill han,
om den af honom åstadkomna skadan ensam varit dödande, gjort sig förfallen.
§ 63.
Den, som vid dråp, deri flere deltagit, gjort ringare misshandel å den döde,
än i 62 § sagdt är, varde för delaktighet i dråpet straffad efter 61 Kap. 2 §
Missgernings-balken, der han ej efter 60 § i denna förordning bör såsom gerningsman
straffas.
§ 64.
Kan vid dråp. deri flere deltagit, ej utrönas hvilken eller hvilka tillfogat den
döde skador, som i och för sig eller i förening lifsfarliga varit; då skola alla
straffas för delaktighet i dråpet, och vare straffet för den, som i uppsåt att döda
gjort våld å den drapne, straffarbete å högst sex år; för den, som med berådt
mod, men utan sådant uppsåt, som sagdt är, deltagit i misshandeln, straffarbete
å högst fyra år; och för den, som af hastigt mod och utan uppsåt att döda varit
i gerningen delaktig, straffarbete å högst två år.
§ 65.
Hafva flere, utan föregånget samråd och aftal, deltagit i misshandel, hvaraf
kommit skada, som i 9, 10 eller 11 § sägs; då skola vid straffets bestämmande
de grunder, som i 62 och 63 §§ äro stadgade, tillämpas.
Kan ej utrönas af hvilken eller af hvilka skadan blifvit gjord; då skall en
hvar, som i misshandeln deltagit, dömas, om skadan var af beskaffenhet, som i
9 eller 10 § sägs, till straffarbete å högst två år eller fängelse å högst sex må
-
69 Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 39.
nader, och om skadan ringare var, till böter från och med fern till och med etthundra
Riksdaler.
§ 66.
Låter någon bruka sig till biträde vid uppgörande af aftal om envig eller
till vittne vid sådan strid; varde straffad med fängelse från och med sex månader
till och med två år.
.§ 67.
I öfrigt komma i afseende å delaktighet i brott, som i denna författning
omförmälas, de i allmänhet gällande föreskrifter om delaktighet i missgerningar att
tjena till efterrättelse.
Om skadestånd.
% 68.
Ersättning för den skada, som någon genom misshandel, hvarom sagdt är,
tillfogat annan, vare den brottslige pligtig att gälda, ehvad gerningen skett med
uppsåt eller af vållande; och skall under skadeståndet räknas icke endast läkarelön
och annan kostnad, utan äfven ersättning för hinder eller brist i den skadades
näring, för sveda och värk, så ock för lyte eller annat stadigvarande men,
om sådant blifvit honom tillfogadt.
§ 69.
Komma maka eller barn efter den, som dödad blifvit, att genom hans frånfälle
sakna nödigt underhåll; då kan dem, efter ty med afseende ä så väl den
brottsliges tillgångar, som andra omständigheter, skäligt pröfvas, tilläggas såsom
skadestånd hvad för makan eller barnen tarfvas, till dess de sig eljest försörja
kunna; och må det skadestånd efter omständigheterne sättas att utgå på en gång
eller å särskilda tider.
§ 70.
Är skada gjord å öfvermaga eller afvita och kan ej den, som skadestånd
njuta bör, det utfå af någon, som för underlåten vård öfver den, som skadan
gjorde, är förfallen till ansvar för vållande; då håfve han, som skadan led, rätt
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 39.
63
att skadestånd erhålla af dens egendom, som skadan gjorde; varde dock, med afseende
så väl på dennes större eller mindre förmåga att sin handlings skadlighet
inse, som på de tillgångar han eger till skadeståndets gäldande, beloppet deraf
jemkadt efter ty skäligt pröfvas.
Ej skall, der skada blifvit gjord af barn, som är yngre än femton år, eller
af afvita, tagas till skadestånd hvad som till uppfostran för barnet eller underhäll
för den afvita nödigt finnes.
Särskilda bestämmelser.
§ 71.
Med svår kroppsskada förstås i denna författning sådan skada, som i 9 eller
10 § sägs.
% 72.
Har man vid mord, dråp eller annan misshandel, träffat annan, än den man
döda eller misshandla ville; straffes som vore gerningen föröfvad mot den, åt
hvilken den ämnad var; dock skall ej å särskild egenskap hos denne eller å särskildt
förhållande emellan honom och gerningsmannen afseende göras.
S 73.
Ar för embets- eller tjensteman, som gör våld eller misshandel å annan,
särskildt stadgad embetets eller tjenstens förlust för viss tid eller för alltid, lände
ock det till efterrättelse.
% 74.
1 fråga om dråpares rätt till arf, morgongåfva eller giftorätt, gälle hvad
derom i lag är stadgadt.
§ 73.
Har någon genom en handling begått två eller flere af de i denna författning
omnämnda brott, och är straffet å ettdera svårare, än å annat; då skall
det svåraste straffet tillämpas: är hvartdera brottet belagdt med samma straff,
varde det straff tillämpadt. I båda dessa fall skall brott, hvarför särskildt straff
ej ådömes, betraktas såsom försvårande omständighet. Der för någotdera brottet,
sådan påföljd, som i 73 § sägs, bör ega rum, varde ock den ådömd.
64 Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition JYi 39.
Innefattar en handling brott, som i särskilda afseenden är med olika straff
helag dt; vare ock lag, som i denria § sägs.
§ 76.
De i Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855 för vissa fall gifria föreskrifter
till Kyrkotuktens upprätthållande skola tillämpas jemväl å den, som gjort sig skyldig
till ansvar lör dråp, som ej är med dödsstraff belagd t, eller för vållande till
annans död.
§ 77.
Huru den skall straffas, som förgriper sig med våld eller misshandel å Konungen
eller annan medlem af Konungahuset;
eller vid upplopp eller uppror gör våld å person;
eller uppsåtligen sätter eld i annans hus eller gård och derigenom vållar
någons död;
eller öfverläder annan för att rån föröfva;
eller genom öfverträdelse af föreskrift, som blifvit gifven till skyddande af
kanal-, sluss- eller jernvägs-anläggningar, vållar död eller svår kroppsskada;
eller öfverträder föreskrift, gifven till afvärjande af smittosam sjukdom, och
dervid brukar våld eller smittosam sjukdom förorsakar; — derom är särskildt
stadgadt.
Särskildt gifne föreskrifter och stadganden i afseende å bestraffning af fånge,
som gör våld eller misshandel å annan, lände ock till efterrättelse.
Genom denna förordning sker ej helier någon ändring af de i Krigslag före
kommande
ansvars-bestämmelser å dem, som till krigsmagten höra.
§ 78.
Misshandel, som i 11 eller 12 § sägs, ändå att den skett mot make, stjuf—
eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan förman, så
ock brott, som i 13 och 36 §§ sägs, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej
målsegande brottet till sådant åtal angifver eller det blifvit föröfvadt under sabbat
eller å sådan ort, som i 47 § omförmäles.
Vållande, som i 15 § sägs, må ej åtalas af annan än målsegande.
§ 79.
Hafva två år förflutit sedan brott, hvarom i denna förordning förmäles, blef
för
-
kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 39. 6S
föröfvadt, mä ej talan om ansvar derför anställas, der ej straffarbete å brottet
följa kan.
§ 80.
Böter, som i denna förordning finnas stadgade, beräknas i Riksmynt. Saknar
den bötfällde tillgäng till böterne, skola de förvandlas till fängelse vid valten och
bröd» motsvarande en tredjedel af del fidömda bötesbeloppet.
§ 81.
Brott, som föröfva» innan denna förordning kungöres, men för hvilket straff
då ej är bestämdt genom Utslag, som vunnit laga kraft elier ej öfverklagadt varder,
skall ock efter denna förordning straffas, om det straff, som enligt den bör å
brottet följa, är lindrigare än det, som derför i äldre lag eller författning stad
gadt
varit.
bih, till, R. St. Prof. 1859 & 1860. i Sami. t Afd. 13 Höft.
66
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 59.
Transsumt af Protokollet öfoer Justitie-Deparlements-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet u Stockholms Slott
Thorsängen den 27 Oktober 1859.
i närvaro a f:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats—ministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Stats—ministern för utrikes ärendena Herr Friherre Manderström.
Stats-råden: Wallenstien,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Rjörnsljerna,
Malmsten.
Justitie—rådén : Alexanderson ,
Cramér.
Ha ns Excellens Herr Justi t ie-Sta ts-m inister n anmälde i underdånighet det i
Justitie-departementel uppgjorda förslag till Förordning angående mord, dräp och
annan misshandel, hvilket finnes detta protokoll bilagdt. — —• — — —
Vid granskning af berörde förslag i Högsta Domstolen, hvars yttrande Kongl.
Maj:t, genom nådigt beslut den B Februari 1859, behagat infordra, har blifvit
anmärkt: — — — — — — — •— — — — — — —
Hans Excellens Herr J ust i t ie—S t a ts-m i n i s ler n lillkännagaf, att lian, med anledning
af de i Högsta Domstolen emot förslaget framställda anmärkningar, ansett
detsamma böra i vissa delar erhålla en förändrad lydelse, som blifvit upptagen i
ett af honom nu jemväl anmäldt revideradl förslag till proposition i ämnet; och
efter det Herr Justitie-Stats-minislcrn redogjort för innehållet af så val det förstnämnde
förslaget, med de i Högsta Domstolen deröfver afgifna yttranden, som det
reviderade förslaget, yttrade Hans Excellens:
Kongl. MnjUs Sihl. Proposition .>s 3!>.
67
»Sedan det af Kongl. Maj:t vid 1844— 1843 och 1847—1848 lirens riksdagar
framlagda förslaget till ny strafflag blifvit af Rikets Ständer afslaget, har
den af behofvet högeligen påkallade förbättringen af vår strafflag endast steg för
steg fortgått, medelst antagande af särskilda författningar, som omfatta olika delar
af kriminal-lagstiftningen. En sålunda delvis skeende ändring af gällande lag efter
ett annat system, än det hvarefter denna är uppställd, medför onekligen stora
olägenheter och svårigheter, som tillförene ofta varit framhållna och jemväl vid
Högsta Domstolens granskning af förevarande lagfrågor blifvit af två ledamöter
anmärkta. Men att denna lagstiftnings-method, äfven om den ej vore af omständigheterna
framtvungen, icke saknar sina fördelar, bör pä samma gång erkännas.
I den mån lagförändringens omfång inskränkes, måste, vid ärendets behandling af
representationen, hvarje enskild representant kunna deråt lättare egna den forskning
och eftertanka, som för omdömets stadgande erfordras. Ju mera begränsadt
ämnet är, desto lättare uppfattas det af allmänheten. Att de fragmentariska lag—
förändringarne kunna genast efter utfärdandet komma under tillämpning, må icke
heller förbises, lika litet som det förhållande att, sedan reformen af brottmålslagen
fortskridit så långt, att de vigtigare delarne blifvit ordnade och återstoden
kan på en gång företagas och afgöras samt derefter endast återstår att sammanföra
de särskilda delarne och förfullständiga det hela, kunna de förändringar i det
redan beslutade, hvartill erfarenheten under tillämpningen må hafva gjort anledning,
vida ändamålsenligare åstadkommas vid omförmälde sammanlöring eller kod i—
fiering, än genom ändringar i en redan utfärdad lagbok. Vanskligheten af försök,
att under våra representativa former genomföra på en gång en fullständig brottmålslag,
byggd på helt andra grunder, än den hittills gällande, är alltför väl ådagalagd,
att försökets förnyande må tiiirådas förr, än åtminstone de vigtigaste och
mest ömtåliga frågor, som till ämnet höra, blifvit särskildt behandlade och afgjorde,
— och af dylika frågor är det ännu mer än en, och deribland en sådan,
som den om straffbarheten af affall från den rena evangeliska läran eller utspridande
af deremot stridande meningar, hvilken väntar sin lösning. Då härtill
kommer, att den del af brottmålslagen, som angår brott mot person, hittills icke
blifvit vidrörd, har jag trott hufvudstvcket deraf, eller bestraffandet af våld mot
person, desto heldre böra särskildt göras till föremål för lagstiftningens uppmärksamhet,
som gällande lags bristfällighet i denna del är den ä rättstillståndet menligast
inverkande.
Det lagförslag, som till följd häraf nu i underdånighet anmäles, grundar sig
på det ofvannämnda, Rikets Ständer förelagda, förslaget till ny strafflag, hvilket
varit utgångspunkten för de väsendtligaste förändringar inom kriminal-lagstiftningens
område, hvilka sedan dess egt rum. Fastän egentligen endast afseende de brott,
hvilkas slägtbegrepp har till utmärkande kännetecken annans förnärmande till
kropp eller helsa, upptager likväl förevarande förslag sådana arter af de i strafflags
-
68
Kongl. Moj.ts Nåd, Proposition M 31).
förslaget till brott mot offentlig myndighet, fridsbrott och brott mot annans frihet
hänförda förbrytelser, i hvilkas begrepp förenämnde kännetecken jemväl ingår. Denna
utsträckning of förslagets omfång är föranledd af sammanhanget emellan straffbestämmelserna
för berörde brott. Sjelfva lagstiftningsmethoden förhindrar en strängt
systematisk begränsning af ämnet, och nyssanmärkte afvikelse bör så mycket mindre
tilläggas någon vigt, som den näppeligen kan medföra någon praktisk olägenhet och
vid en framdeles skeende kodifiering af de spridda kriminal-lagarna med lätthet
afhjelpas.
Förslagets skiljaktighet i uppställning från slrafflags-förslaget iir påkallad lika
mycket af ämnets beskaffenhet, sorn angelägenheten att i möjligaste mån underlätta
öfversigten af innehållet. Hvad det sednare angår, är det konstitutiva deraf till största
delen öfverensstämmande med straffiags-förslaget, hvars ordalydelse i allmänhet,
efter Högsta Domstolens yrkande, blifvit, så vidt meningen det tillåtit, bibehållen,
äfven der enligt mitt tycke ordalagen i det inom Justitie-departementet, utarbetade
förslaget varit lyckligare valda. Åtskilliga alvikelser från straffiags-förslaget förefinnas
likväl och lör de väsendtligare af dem, äfvensom skälen för desamma, utber
jag mig att i underdånighet få redogöra.
Enligt en i strafflags-förslaget antagen giundsats, skulle försöket till hvarje brott
med svårare påföljd, än 6 månaders fängelse, beläggas med högre eller lägre straff,
i den mån försöket närmat sig till brottets fullbordan. Denna grundsats, som vid
lörslagets granskning hos Rikets Ständer mötte lilligt motstånd såsom vådlig i sin
vidsträckta tillämpning och jemväl biel' en af hufvudgrunderna, hvarpå förslagets ogillande
stöddes, ölverensstämmer icke med gällande lag, som endast undantagsvis och
i bestämdt uppgifna fall bestraffar försöket till brott. Att nu afvika derifrån synes
så mycket mindre varu lämpligt, som inkasten mot försökets bestraffande i allmänhet
äro företrädesvis gällande i liåga om åtskilliga af de olika arter brott, som en
lag, angående våld och misshandel å petson, måste omfatta. De fall, i hvilka, enligt
lörevarande förslag, lörsöket till brott skulle bestraffas, ligga bestämmelserna i gällande
lag så nära, att endast stadgandet om straff för försök lill mord synes påkalla
någon särskild motivet ing. Detta stadgande, som saknar motsvarighet i nuvarande
lag, har Högste Domstolen, med afseende dels å svårigheten alt annorlunda, än i sammanhang
med en allmännare omarbetning af strafflagen, nöjaktigt behandla frågan
om bestraffning al lörsök till blott, dels å ohimpligheten deraf, att i en lag om
mord, dråp och annan misshandel bestraffa endast försöket till murd, dels ock derå
att förslaget, ulan eli sådant stadgande, lemnade utväg lill bestraffning af sist
nämnda
brott i åtskilliga lall, ansett böra utgå. Deremot förekommer likväl, att
under det gällande lag bestraffar försöket till rån med 28 dagars fängelse vid vatten
och bröd samt 2 till 6 års straffarbete, änskönt någon skada al gerningen ej
följt, skulle lörsöket till mord, vid enahanda utgång, ej kunna bestraffas med mer
ä» ’ 6 månaders straffarbete, eller den svåraste påföljden för en med begagnande af
Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition *>? 59-
69
lifsfarligt vapen utförd misshandel, hvaraf kommit ringa eller ingen skada — ett
missförhållande, som är af allt för stor vigt att lemnäs utan uppmärksamhet, äfven
om svårigheterne för undanrödjandet deraf voro större än de i verkligheten äro.
Försöket till brott har i flera läll, såsom t. ex. i fråga om förgiftning och lösters
fördrifvande, blifvit i förslaget, utan anmärkning från Högsta Domstolens sida, belagdt
med straff, och bestraffandet af försöket till mord kan hvarken vara mindre
nödvändigt eller mera inkonsequent. Det är visserligen sannt, att i en författning
af beskaffenhet, som den nu ifrågavarande, det straffbara försökets begrepp alltid
måste blifva i viss mån obestämdt, men så vida, efter förslaget, försöket ej skulle
bestraffas förr, än görningen framskridit så långt, att brottets fullbordan bevisligen
förhindrats endast genom omständigheter, som voro af gerningsmannens vilja oberoende,
bör begreppets närmare bestämmande kunna utan lära öfverlemnas åt jurisprudensen.
En annan och a,f Högsta Domstolen ogillad skiljaktighet från strafflags-förslaget
förekommer i behandlingen af såramål. Vid uppställningen af straffbestämmelserna
för den uppsåtliga misshandeln, som ej haft döden till följd, antager berörde förslag,
med afseende å det objektiva i brottet, fyra hufvudkategorier, nemligen två
för de svårare och två för de ringare kroppsskadorna, och vidare, med afseende ä
det subjektiva, två underkategorier för hvar och en af de förra, hvarigenom uppkommer
en indelning af hithörande brott i åtta särskilda klasser. — Att vid straffbestämmelsernas
uppställning efter kroppsskadornas relativa vigt någon skarp begränsning
af de särskilda kategorierna ej kan ega rum, ligger i sakens natur. Den
af strafflags-förslaget uppdragna skillnaden emellan de särskilda slagen af svåra kroppsskador
är deremot beroende af en uppskattning af de olika kroppsdelarnes värde,
i hvilken påtagligen icke kan ligga någon allmängiltighet. Om den, som å en annan
afskurit lingrarne a begge händerna eller genom afskärande af hand- eller löt-,
arm- eller ben-senor gjort dessa lemmar obrukbara, skulle straffas mindre, än den,
som alhuggit en hand eller en fot å sin vederpart, kunde icke dertill uppsökas någon
annan grund än lagstiftarens vilja. Förevarande förslag uppställer derföre, med
afseende å det objektiva i brottet, endast tre straff-kategorier, omfattande den första
de våldsgerningar ä annan, hvilka haft till följd svår kroppsskada, hvartill jemväl
hänförts lifsfarlig sjukdom, den andra de, hvaraf mindre lyte eller kroppsfel eller
lindrigare sjukdom härflutit, och den tredje alla öfriga kroppsförnärmelser. Med hänseende
äter til! den subjektiva straffbarheten har detta förslag vidhållit den i mordoch
dråpmåls-afdelningen antagna indelningsgrund efter det brottsliga uppsåtets omfång.
I främsta rummet är nemligen straffbarbeten af alla rättskränkningar beroende
på sammanhanget mellan gerningsmannens vilja och görningens följd eller, med
andra ord, på skillnaden emellan uppsåt och vållande. Första f/ågan vid den subjektiva
straffbarhetens bedömande mäste alltid blifva den: »hvad har gerningsmannen
åsyftat?» Derefter katt vid straffets afmätande blifva fråga om det inflytande, sopa
70
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JYi 39.
må tillåsas den mer eiler mindre brottsliga viljans varaktighet. Men innan afgjordt
blifvit att ondt uppsåt varit förhand, kan icke uppstå fråga, huruvida upp
såtet
varit öfverlagd t eller icke. Vid utstakande af straffet för den uppsåtliga misshandel,
sorn haft döden till följd, upptager strafflags-förslaget såsom hufvudbestämning
skillnaden emellan uppsåt (Kap. 17, §§ i och -i) och vållande, bestämdt af
uppsåt (§§ 3 och 6), samt såsom underbestämning skillnaden emellan öfverlagd!
(J§§ i och 5) och oöfverlagdt uppsåt (<§<§ 4 och 6), men i fråga om den misshandel,
som icke haft döden till följd, lemnäs den förut antagna hufvudbestämningen å
sido, och den förra underbestämningen ingår i stället såsom hufvudgrund vid straff—
barhelsgrudens fastställande. Denna theoretiska inkonsequens leder ock i tillämpningen
till den orimlighet, att t. ex., enligt strafflags-förslaget, den, som i öfverlagdt
uppsåt att med blotta handen tillfoga någon ett slug, råkar att dervid mot sin vilja
utstöta hans öga, skulle vara mera straffvärd eller falla under en svårare straff
kategori,
än den, som med fullt uppsåt slår ut en annans öga, såvida endast he
slutet
genast öfvergår till handling. Men ehuru af sådan anledning den vid behandlingen
af dråpmåls-afdelningen iakttagna grundsatsen blifvit i förevarande förslag
tillämpad jemväl i afseende å såramål, har likväl en sönderdeluiiig af straffbestämmelserna
med afseende å den subjectiva straffbarheten egt rum endast i fråga om
de svåra kroppsskadorna, helst strafflatituden beträffande ringare kroppsförnärmelser
i allt fall blir föga vidsträcktare, än den förslaget i allmänhet innehåller.
En ytterligare afvikelse från strafflagsförslaget, hvilken i Högsta Domstolen blifvit
af två ledamöter underkänd, men of pluraiitelen lemnad utan anmärkning, har
egt rum i fråga om duells- eller envigs-brottet, hvilket enligt nyssberörda förslag
skulle vara strafflöst, i händelse det ej medförde död eller kroppsskada och i annat
läll anses efter de lindrigaste beslraffningsgrunder, sorn för uppsåtlig misshandel funnos
i lagen utsatte. De motiver derför, som blifvit af Lag-kommitléen anlörde och
af Högsta Domstolens minoritet åberopade, lala visserligen för lagstiftarens mildare
bedömande af det våld, sorn vid ett envig kan varda af någondera parten den andre
tillfogadt, men alldeles icke lör envigets olillräknelighet eller straff-frihet i hvarje
fall, der ej blod blifvit derigenom spildt. Tvärtom måste redan det rättsvid riga aftalet
om två menniskors ömsesidiga angrepp emot hvarandras lif eller helsa i och
lör sig anses brottsligt, och desto hellre böra af lagen beläggas med straff, som,
till följd af detta brotts särskilda beskaffenhet, lagens straffhot förlorar sin kraft i
samma mån handlingen framskrider. Har utmaning til! envig en gång skett och
blifvit antagen, är det lära värdi att fruktan för straff ofta skall undertryckas af
en hederskänsla, som med vanära stämplar brytandet af ett aftal, — äfven der det,
lättsinnigt ingånget, gäller en lagstridig handling; och har aftalet en gång framskridit
till verkställighet, ligger effekten deraf merendels lika mycket utom som inom
de handlandes förmåga att bestämma. Det är vid betraktande häraf, som förevarande
förslag, i likhet med gällande lag, belagt med straff så väl sjelfva enviget sorn
Kongl. MajUs Nåd. Proposition JH 59.
altalet derom; börande den dervid utsatta strafTiatituden al fängelse från och med
sex månader till och med två år innebära ett tillräckligt straffhot utan att föranleda
öfverdrifven stränghet vid tillämpningen. På denna straffbestämmelse grundar
sig den för dräp och tillfogandet af svår kroppsskada i envig föreslagna påföljd, hvilken,
för den händelse att hvarken varit aftaladt alt duellen skulle med enderns död
slutas eller någondera parten svikligen förfarit, ansetts icke böra öfverstiga straffet
för svårare kroppslig misshandel, som skett med berådt mod, men utan afsigt alt
åstadkomma den inträffade skadan. Denna bestraffningsgrund synes riktigare än den
i strafflags-förslagot, måhända i följd af dess behandling af såramål, antagne, enligt
hvilken skada vid envig skulle betraktas såsom effekten af oöfverlagd misshandel,
Hvad utmaningsmän och sekundanter vid envig angår, är det inflytande de i denna
sin egenskap utöfva A brottet allt för mycket objektivt bestämdt för alt rättfärdiga
den vidsträckta strafflatitud, som skulle innefattas i en hänvisning till lagens allmänna
bestämmelser om delaktighet i brott. Med afseende A beskaffenheten af
detta inflytande har antagits, alt straffet icke borde sättas under det för utmaning
till duell eller öfver det för den fullbordade duellen, med frånseende af dess effekt,
stadgade, samt vid sådant förhållande, med tillämpning af grunderna i gällande
duells-författningar, kunde bestämmas till fängelse från och med sex månader till
och med två år.
Enär straffet för barnamord, i strafflags-förslaget utsatt till fängelse från och
med åtta till och med tio år eller på lifstid, vanligen blifvit af Eders Kongl. Maj:t
i benådniogsväg bestämdt till fem års straffarbete och tjuguåtta dagars fängelse vid
vatten och bröd, har det i förevarande förslag ej kunnat sättas högre än till straffarbete
frän och med fyra till och med tio år; i följd hvaraf straffet för andra till
samma kategori hörande brott jemväl blifvit i jemförelse med strafflags-förslagets
bestämmelser nedsatt. Att förevarande förslag icke upptager kortare än två månaders
frihetsstraff' öfverensstämmer med hvad, som i allmänhet blifvit iakttaget i de
på sednare tider utfärdade, till kriminal — ingen hörande författningar, såsom t. ex.
Kongl. Förordningen om förfalskning, bedrägeri och annan oredlighet den 7 September
1838, deruti icke lör något enda af de mänga olikartade fall, som i denna
författning beskrifvas, en kortare strafftid finnes utsatt; varande jemväl böternas
maximum och minimum föreslaget med hänsyn till sednare författningars och fö
reträdesvis
nyssnämnde Kongl. Förordnings bestämmelser. Vid föredragning af förslaget
till denna Kongl. Förordning hade jag tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t
i underdånighet uttala mina betänkligheter mot antagande af enkelt fängelse såsom
straffalternativ mellan sådana böter, som vid bristande tillgång skola förvandlas till
fängelse vid vatten och bröd, samt straffarbete. Jag har visserligen icke sedermera
frångått min då yttrade mening, som vid granskningen af förevarande förslag varit
delad af två af Högsta Domstolens ledamöter; men då omförmälde straffalternativ
blifvit infördt i en författning, der det efter min föreställning varit ännu mindre
72
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 39.
lämpligt än elen, hvarom nu iir fråga och för åtskilliga ofta förekommande brott
redan är fastställdt, har jag trott konseqvensen fordra dess bibehållande jemväl i förevarande
förslag.
Vid jemförelse med strafflags-förslaget visar sig, att af de i dess 17 Kap., under
rubriken »om mord och dråp, så ock om annan misshandel å person», intagna
straffbestämmelser uteslutits 3 § ora den, som hjelper annan til! sjelfmord, äfvensom
25 § om underlåtenhet att rädda den, som är i lifsnöd stadd. Anförandet af någon
annan anledning dertill, an den som innefattas redan i angifvandet af den nu
föreslagna författningens omfång, torde vara öfverflödigt, helst någon anmärkning mot
uteslutningen icke blifvit vid förslagets granskning af Högsta Domstolen framstäld.
Andra afvikelse!', för hvilka, i anseende till de inkast deremot, sorn i Högsta
Domstolen blifvit gjorda, grunderna torde böra i korthet uppgifvas, förekomma vid
följande §§ i förslaget, nemligen;
S 4.
Uti 2 mom. har vid dråp af misshandel med berådt mod, men utan uppsåt
att döda, antagits såsom straffnedsättningsgrund, att misshandeln ej varit af beskaffenhet
att döden såsom sannolik verkan deraf kunnat väntas, hvilket tillägg till strafflagsförslaget
blifvit af Flogsta Domstolens pluralitet ogilladt såsom stridande mot
brottets begrepp.
Giltigheten af denna mildringsgrund har likväl blifvit erkänd vid nästföljande $.
Är den icke stridande mot begreppet af det brott, hvarom förmäles i den ena <§:n,
kan den icke heller vara stridande mot begreppet af det brott, som afhandlas i den
andra. I begge §§ma iir fråga om dråp genom uppsåtlig misshandel utan afsigt
alt döda, eller af vållande bestämdt genom uppsåt, och det finnes icke något skäl,
hvarför i det fallet, mindre än i det andra, sannolikheten af den inträffade verkan
skulle, liksom i allmänhet i fråga om vållande, tillerkännas inflytande å straffbarheten.
Otvifveiaktigt skall, der ett i och för sig obetydligt och utan uppsåt att döda föröf—
vadt våld haft döden till följd, den ringa sannolikheten af den inträffade verkan ängses
såsom en mildringsgrund, ehvad detta våld blifvit med berådt eller af hastigt
mod föröfvadt.
§ 24.
i stället för den i strafflags-förslaget i beskrifningen på barnamord förekommande
tidsbestämningen »vid födseln eller inom ett dygn derefter» säges i denna §
»vid födseln eller strax derefter» och har Högste Domstolen, under åberopande af
främmande lagstiftningar, ansett den sednare bestämningen böra mot den förra, så
äom
-
Kongl. Majlis Nåd. Proposition M 39.
75
sorn egande praktiskt företräde, utbytas. Men då varaktigheten af det abnorma tillstånd,
så väl i psykiskt, som fysiskt hänseende, hvaruti barnaföderskan vid födseln
befinner sig, är olika hos olika individer, så måste det också vara oriktigt alt binda
den derifrån hemtade straffmildrings-grunden vid någon viss, godtyckligt bestämd
tid, hvarigenom denna mildringsgrund understundom skulle komma att lika orättvist
räknas till godo den ena, som den andra icke. I theoretiskt hänseende förkastlig,
skapar ock en sådan tidsbestämning praktiska svårigheter, emedan de afgörande tidsmomenten
antagligen endast undantagsvis kunna i konkreta fall med visshet utrönas.
Af barnamörderskan sjelf lär ej någon tillförlitlig upplysning derom ofta vara
att förvänta, och merendels har hon ej mindre vid födseln än vid brottets föröfvande
sökt undandraga sig alla vittnen. Om saknaden af den af Högsta Domstolen förordade
tidsbestämningen är en brist i gällande lag, är det åtminstone en brist, som
sällan lärer föranledt någon klagan. En sådan tidsbestämning, understundom af tre
dagar, understundom af tjugufyra timmar, förekommer dessutom visserligen i de äldre
af Tysklands moderna brottmålslagar, men är af de nyaste, eller de Preussiska
och Österrikiska, förkastad.
§ 41.
Enligt det af Högsta Domstolen förordade strafflags-lörslaget skulle våld å den,
som i Riksdagsmannaval deltager, bestraffas lika med våld å de i denna § uppräknade
personer. Att med minst två års straffarbete belägga den obetydligaste uppsåtliga
kroppsförnärmelse, som bland en mängd i ett Riksdagsmannaval på en gång
deltagande personer till äfventyrs kan ega rum, synes allt för strängt. Hafva deltagare
i Riksdagsmannaval allt hitintills kunnat undvara något särskildt skydd, så
måste de ännu mindre komma i behof deraf efter utfärdandet af en lag, som så
betydligt skärper ansvarspåföljderna för våld i allmänhet, som förevarande förslag.
När dessutom våld å annan vid valförrättning, offentlig sammankomst eller då allmänt
ärende eljest förehafves, skall enligt 50 § anses såsom en försvårande omständighet
vid straffets mätande och enligt 72 § är underkastadt offentligt åtal, bör något
tillägg i omförmälda hänseende ej vara erforderligt.
§ 43.
Med enahanda ansvar, som våld vid Gudstjenst, är i Lag-beredningens förslag
till Strafflag, hvilket, af Högsta Domstolen blifvit åberopadt, våld vid annan religionsförrättning
belagd t. Men då uttrycket »annan religions-förrättning» är alltför obestämdt
och den dermed åsyftade utsträckning af kyrkofriden icke visat sig vara af
behofvet påkallad, har nyssnämnde uttryck blifvit uteslutet.
llih. lill II. Sl. Pral. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 13 Hafi. 10
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 59.
§ 87.
Bestämmelsen derom, att, till förhindrande af fånges rymning, det våld, som dertill
nödigt är, må användas, är hemtad från det i sammanhang med strafflags-försloget
till Rikets Ständer öfverlemnade förslaget till lag om verkställighet af straffarbete
och fängelsestraff. Af Lag-beredningen motiverad endast dermed, alt den
»ansett det vara oundvikligt att medgifva bruk af våld till hindrande af rymning då
sådan ej kan ])å annat sätt förekommas», är denna bestämmelse en så omedelbar följd
af statens befogenhet att beröfva fången friheten, att ifrågavarande stadgande skulle
vara öfverflödigt, derest icke saknaden deraf i sammanhang med öfriga i g intagna
och från strafflags-förslaget hemtade bestämmelser kunde understundom föranleda missförstånd
samt fråga om bestämmandet af rättigheten att, till rymningars förhindrande,
använda vapen varit tid efter annan väckt. Icke för att erkännas, utan endast för
att begränsas, är i förevarande lagförslag rättigheten att, till förhindrande af fånges
rymning, använda våld omförmäld, och då härvid begagnade ordalag gjort begränsningen
så trång, som den möjligen kunnat blifva, måste en sådan farhåga för ifrågavarande
stadgande, som den, hvilken i Högsta Domstolen blifvit af två ledamöter
tillkännagifven, vara ogrundad. Någon anmärkning deremot blef icke heller frän Rikets
Ständers sida vid deras behandling af Lagförslaget om verkställighet af straffarbete
och fängelsestraff framställd.
§ 73.
Enligt så väl Lag-kommittéens som Lag-beredningens, of Högsta Domstolen vid
granskningen af förevarande förslag biträdda, åsigt, borde sådana väldsgerningar mot
föräldrar, som ej medfört svår kroppsskada, undantagas från offentligt åtal, derest
de ej af målsegande dertill angifvas. Vid Högsta Domstolens granskning af Lagkommittéens
förslag till Kriminal-lag anmärktes att, med afseende å angelägenheten
att bevara den vördnad, som barn äro skyldiga sina föräldrar samt för att ej sätta
dessa i nödvändighet att, så vida våldsamheter, utöfvade af barnen mot föräldrarna,
ej skola blifva ostraffade, sjelfva såsom angifvare uppträda, borde sådana brott mot
skyldeman i rätt uppstigande led alltid vara underkastade allmänt åtal, och under
åberopande af samma skäl blef af Högsta Domstolen vid granskningen af Lag-beredningens
förslag till strafflag hemstäldt om den ändring deruti, alt all misshandel,
så ock dragande af lifsfarligt vapen mot skyldeman i rätt uppstigande led, svärfader
eller svärmoder, skulle offentligt åtal underkastas. I öfverensstämmelse härmed
ändrades det till Rikets Ständer sedermera öfverlemnade strafflags-förslaget; och enär
någon annan mening än den, som låg till grund för samma ändring, icke heller
gjorde sig hos Rikets Ständer gällande, har det synts olämpligt att nu föreslå en
inskränkning af den genom strafflags-förslaget åt allmänna åklagaren uppdragna rätt
Kongl. Majus Nåd. Proposition Jtä 59.
78
lill talan i omförmälda hänseende vidare än i fräga om väld mot svärföräldrar, ätvensom
dragande af lifsfarligt vapen, vare sig mot föräldrar eller svärföräldrar.
För öfriga skiljaktigheter torde nägon särskild motivering icke erfordras; varande,
med stöd af Högsta Domstolens enhälligt uttalade åsigt dels om olämpligheten
af alt i nu ifrågavarande författning uppställa andra bcstraffningsgrunder tor brott
af öfvermaga, ari de genom 31 Kap. Missgernings-balken i allmänhet stadgade, dels
om den i lagskipningen antagna tolkningen af 61 Kap. samma balk, stadganden om
bestraffandet af misshandel, sorn göres af öfvermaga, äfvensom allmännare bestämmelser
rörande delaktighet i brott från förslaget uteslutne, samt dessutom, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Högsta Domstolens dervid gjorda anmärkningar, åtskilliga
mindre förändringar och jemkningar i förslaget gjorda.
På dessa grunder vägar jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Majit
täcktes godkänna ifrågavarande lagförslag, sådant det nu blifvit Eders Kongl. Majits
nådiga pröfning understäldt.»
Närvarande Justitie-råden åberopade hvad de i Högsta Domstolen i ämnet
yttrat.
På Stats-Radets öfriga ledamöters tillstyrkande täcktes Kongl.
Majit gilla de af Hans Excellens Herr Justitie Statsministern nu
framställda förslag, samt bifalla, att proposition i ämnet, sådan den
finnes detta protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protocollo
Oscar David Egge.
r
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ,10H. BECKMAN, 1859.
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o 40.
1
N:o 40.
Ank. till Exp.-Utsk. elen 21 Nov. 1859, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående
ifrågasatt upphörande af de sd kallade frisocknarnes tienstbarheler
lill Dylta svafvelbruk, och socknarnes rotering; Gifven
Stockholms Slott den 27 Oktober 1859.
Sedan hos Rikets Ständer vid 1828, 1820 och 1830 årens riksdag fråga
blifvit väckt om upphörande af de lill Dylta svafvelbruk i Örebro län utgående
tjenstbarheter af Axbergs, Hofsta och Kihls socknar, och Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse den 22 December 1 820 anhållit, alt Kongl. Majit måtte i nåder
förordna undersökning af dertill skickliga personer, hvilka derefter borde afgifva förslag
såväl lill skälig ersättning åt innehafvarnc af Dylta svafvelbruk för hvad de
kunde förlora, i händelse de Ijcnslbarheler och den hembuds-skyldighet af skogseflekter,
som, jemlikt Kongl. Resolutionen den 5 September 1815 åligga förenämnde så
kallade frisocknar, kommo alt upphöra, som ock lill dessa socknars roterande eller
rotelrihels—afgift deraf; så lörordnade Kongl. Maj t genom nådigt bref den 29 April
1830 en Kommitté alt, sedan värdet af de Irisocknarne åliggande skyldigheter både i
tjenstbarheter och hembud af skog blifvit på det nogasle utrönt, uppgöra förslag till
en sådan afhandling, hvarigenom ej mindre Kronan blefve lörsäkrad om sill behof
af svafvel, än ock de vilkor i afseende å bruksegarens ersättning bestämdes, hvilken
borde ega rum i händelse af ifrågavarande ijenstbarhelcrs upphörande, dervid
följande borde komma i öfvervägande:
1 :o beloppet och priset å det svafvel, bruksegaren skulle vara skyldig att
tili Kongl. Majit och Kronan leverera;
Bih. lill R. SI. Prot. 1S59 § 1860. 1 Sami. 1 Afd. 14 Haft. i
Kongl. Maj-.ls Nåd. Skrifvelse N:o 40.
2:o huruvida lösningsrätten af Kronans tionde af svafvel-, rödfärgs- och
vitriol—tillverkningen vid bruket hädanefter, sorn hittills, skulle tillhöra egaren;
5:o om de i svafvelberedningeu inlärde och vid bruket skattskrifne drängar
under konskriplionsåren skulle vara befriade från krigstjenst;
4:o huruvida egaren skulle bibehållas vid dispositionsrätten öfver de bruket
anslagna allmänningar, ulan någon rekognitions—afgift, Ständernas beskattningsrätt
likväl förbehållen, eller
5:o om dessa allmänningar, såsom vederlag för afstådda förmåner, borde,
utan eller med vilkor af deras skattläggning, af Kronan afstås och uti ersättning
beräknas.
Efter det dessa Kommilterade den 2 Oktober 1850 i underdånighet afgifvit
förslag till reglering af förhållandena emellan Kronan och svafvelbruket, samt Kongl.
Maj:t deröfver infordrat Krigs-, Kammar- och Bergs-kollegiernas underdåniga utlåtande,
börjades å Kronans vägnar emot brukets egare en rättegång, åsyftande att erhålla
upphäfvande af Örebro Härads—Rätts dem meddelade fasta å bruket och deras
åläggande att detsamma till Kronans fria disposition afträda, hvilken rättegång likväl
genom Kongl. Maj ts Dom den 7 Juni 1841 slutades med ogillande af Kronans
stämnings-påståenden. Kollegierna, som emellertid erhållit Kongl. Maj:ts föreskrift att
under tvistens fortgång uppskjuta handläggningen af frågan rörande tjenslbarhelernas
upphörande, afgåfvo, sedan rättsfrågan blifvit afgjord, den 11 November 1845 underdånigt
utlåtande i ämnet, hvaruti Kollegierna dels hemställde, huruvida icke ny
rättegång borde mot bruksegarne anställas för uppgifven underlåtenhet i fullgörandet
af bruks-privilegiernas föreskrifter, dels framställde åtskilliga anmärkningar emot Kom
milterades
beräkningar och förslag. Vid underdånig föredragning häraf den 18 December
1845 fann Kongl. Maj:t väl icke skäl att då förordna om utförande af talan
emot bruksegarne, angående privilegiernas förlust, men förklarade Sig framdeles,
derest bruksegarne icke vore benägne till sådant aftal, att rättigheter och skyldigheter
kommo lill hvarandra i jemnt förhållande, vilja efter sig företeende omständigheter,
taga i nådigt öfvervägande, om och hvad åtgärd i denna syftning borde vidtagas;
hvarjemte Kongl. Maj:t, i frågan om tjenslbarhelernas upphörande, fann nödigt
att, i anledning af Kollegiernas anmärkningar, åt andra Kommilterade uppdraga en
ytterligare, nuna fullständig undersökning och utredning af ämnet, hvilka Kommilterade
borde, sedan undersökningen blifvit fulländad, så vidt ske kunde i samråd
med bruksegarne, men så framt sammanjemkning af Kommilterades åsigtcr och
bruksegarnes anspråk ej kunde tillvägabringas, sådant oaktadt lill Kongl. Maj: t i underdånighet
inkomma med förslag till reglering i fråga om tjenstbarhelcrnas framtida
upphörande, för hvilket förslag, utom de i Kongl. Brefvet den 29 April 18 50
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o M.
3
till då förordnade Kommitterades efterrättelse upptagna särskilda punkter, äfven borde
komma i öfvervägande och beräkning följande omständigheter, nemligen:
l:o huruvida, derest bruksegarne för framtiden befriades från den deni hittills
åliggande ovilkorliga förbindelse all svafvel- och vitriol—tillverkningen ständigt
forldrifva, äfvensom från skyldigheten att å utsatt ställe till Kronans disposition emot
fastställd låg betalning, fritt leverera det bestämda qvantum svafvel af 1561 skeppund,
en sådan dem beviljad förmån då borde Kronan tillgodoberäknas till afkortning
å tjenstbarheterna eller den för dem ifrågakommande ersättning;
2:o om icke i stället lör den vid Dylta, enligt Kongl. Brefvet den 3 Juni
1824, ännu medgifna lösningsrätten efter visst bestämdt pris utaf Kongl. Maj-.ts och
Kronans tiondedel af svafvel-, vitriol- och rödfärgs-tillverkningen, antingen nedsättning
af sjelfva tionde-beloppet eller fullkomlig eftergift deraf kunde bruksegarne för
framtiden medgifvas, emot viss lämplig afräkning derför å Irisocknarues tjenstbarhet!’
eller blifvande ersättningen för desamma;
3:o huruvida icke, i sammanhang med förläningarnes lramtida indragning
och upphörande, bruksegarne kunde och borde, efter derom till Rikets Ständer, jemlikt
77 § Regeringsformen, aflåtande nådig proposition, försäkras om fullkomligt fri
dispositions- och egande-rält till svafvelgrufvorna och det gamla kronobruket vid
Dylta med tillhörande egor, likasom lill all annan deras lagligen förvärfvade egendom,
så alt någon vidare stadfästelse af förut angående bruket gifna nådiga resolutioner
aldrig vidare skulle behöfva ifrågakomma eller bruksegarne någonsin vara underkastade
andra vilkor vid sjelfva bruksrörelsen, än de för lika beskaffad egendom
i allmänhet gällande lagbestämmelser; dock sådant allt med det uttryckliga vilkor,
att, i stället för köpeskillings erläggande till Kronan, såsom vid öfverlåtelsen af andra
kronobruk eljest egt rum, den såmedelst vunna, för bruksinnehafvarne väsendtliga
förmånen skulle, efter viss antagen lämplig grund, vid regleringen af tjenstbarheterna
Kongl. Maj:t och Kronan tillgodoberäknas lill afkortning å sjelfva ersättningsbeloppet
för kronolörläningarne, som komme alt indragas; samt
4:o om och till hvad belopp den sålunda jemkade och närmare bestämda
ersättningen skäligen borde beräknas att utgå, i den händelse Kongl. Maj:t, efter
Rikets Ständers hörande och sedan nödigt anslag dertill blifvit af dem anvisadt,
skulle linna för godt alt, i stället för viss årlig afgift, med ett bestämdt, en gång
för alla utgående statsanslag genast tilldela bruksegarne godtgörelse för svafvelbrukels
till rörelsens upprätthållande hittills från frisocknarne anslagna föreningar.
De genom Kongl. Brefven den 18 December 1845 och den 15 Mars 1846,
för verkställandet af den sålunda beslutade undersökning och utredning, utsedde Kommitterade
afgåfvo den 9 Mars 1848 sitt underdåniga betänkande, hvaruti först meddelas
följande upplysningar om Dylta svafvelbruks uppkomst och utvecklingen af de
förhållanden, som grundlagt dess nuvarande ställning:
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Shrifoelse N:o 40.
Dylta svafvelbruks första anläggning vöre helt och hållet Kronans verk. Enligt
sägen hade Finnar på 1500-talet uppfunnit svafvel-malmen på Åbytorps skattejord,
och med den rätt till grufvor, såsom ett regale, Kronan den tiden egde, på
hvad grund de än vore belägna, lät Kronan bearbeta denna malm samt anlade för
delta ändamål det svafvelbruk, som nu bär namn af Dylta. Det forti!reis med Kronans
medel, och lill dess understöd skulle bela provinsen Nerike utgöra ulskylder i
dagsverken, jordrymning, kol- och ved-körslor m. m. Med Kronans fördel fanns
dock derelter mera förenligt att öfverlemna bruksdriften åt enskilde, hvarföre bruket
utarrenderades först år 105 1 åt Hans Leifler och sedermera år 1059 åt dennes
måg Henrik Barkhausen. För den sistnämnde, sorn nedlagt stora kostnader
på bruksdriften, utfärdades den 20 November 1649 Drottning Christinas privilegium.
hvarigenom bruket honom upplåts ”alt för sig och arfvingar idka, bruka och
fortsätta, och sådant allt med största förbättring och ingen försummelse, så framt
Barkhausen oell dess arfvingar icke ville vara skyldige bruket med alla dess inventarie-slvcken
och andra dess perlinenlier i byggnader och annat, såsom hans svärfader
och han detsamma tililrädl häfver, samt andra honom förlunta beneficier till
Kronan afstå;” hvarjemte under bruket arrendevis anslogos Axbergs, Kihls och Hofsta
socknar, med alla deraf gående vanliga utlagor, äfvensom honom tilläts att påkalla
arbetsfolk från berörde socknar. Vid denna öfverlåtelse uraktlåts att bestämma
egande-rällen till den plats, hvarå bruket var beläget, hvilket bade lill påföljd, all
bruksinnehalVarne sedermera måste med annan dem enskildt tillhörande jord gifva
Åbytorps skatteman vederlag för denna plats. Likaledes lärer någon syn och inventering
af brukets byggnader och inventarier icke hafva egt rum emellan Kronan och
Henrik Barkhausen, hvilken förut såsom arrendator var deraf i besittning; men deremot
befmnes det, alt denne både förut och efteråt al Kronan inköpt sådana. För
Henrik Barkhausens son, Borgmästaren Hans Barkhausen, bekräftade Konung Carl XI
år 1680 privilegierna på Dylta bruk, som eller honom öfvergiok på hans måg, slutligen
Presidenten Friherre Gasten Feif, hvilken under sitt vistande såsom Estalssekreterare
bos Konung Carl XII i Bender ingal' underdånig ansökning om förnyelse
af privilegierna för bruket, med närmare bestämmelser i vissa hänseenden, än som
förut voro gifna. I följd häraf utfärdades den 50 September 1712 privilegium för
Friherre Feif, dess hustru barn och efterkommande arfvingar, att bruka och besitta
Dylta svafvel- och vitriol—bruk, så länge han och de deraf lill Kongl. Maj:t och
Kronan utgjorde den derutaf utgående rättigheten och förmådde detsamma behörigen
i gång hålla; och förklarades härvid, att innehafvarne icke behöfde drifva bruket
starkare, än skogarnes vidmakthållande och varornas afsältande kunde tåla, samt de
sjelfve funno deras räkning vid; dock borde alltid så mycket svalvel finnas iförråd,
som till Kronans tjenst kunde påfordras, för det pris, som redan kunde vara eller
framdeles blifva fastsläldt. Beloppet och priset å det svafvel, inuehafvarne voro skyl
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 40.
5
dige alt til! Kronan årligen aflemna, bestämdes år 1766, det förra tili löd* skeppund
och det sednare till 9 R:dr 32 sk., samt är intaget i den nu gällande
Kongl. Resolutionen den 5 September 1815, hvarigenom privilegierna af åren 1649,
1680 och 1712 blifvit för en af Henrik Barkbausens och Casten Fcifs descendenter,
nu mera aflidne General-Adjutanten Friherre S. C. Åkerhjelm och hans arfvingar
bekräftade.
Dessa äro således de skyldigheter, med hvilka det fordna kronobruket Dylta
af de nuvarande egarne innehafves; hvarvid af Kommitterade tillägges, alt dessa skyldigheter
icke genom Kongl. Maj:ts härförut åberopade Dom af den 7 Juni 1841 undcrgingo
någon förändring. Kronans stämnings—påslående gick nemligen derpå ut,
all då Dylta svafvelbruk alltifrån dess första anläggning varit Kronans tillhörighet,
som aldrig med egande-rält blifvit afstådt, utan endast med nyttjande- och besittningsrätt
upplåtet åt Friherre Casten Feif och dess descendenter, men General-Adjutanten
Friherre Åkerhjelm tillhandlat sig T»T:delar i bruket samt förre innehafvarne
sålunda sålt hvad de icke egt och derigenom afhändt Kronan dess lagliga tillhörighet,
dessa transaktioner måtte förklaras ogiltiga, tillika med Härads-Rältens derå
meddelade lästa, och Kronan återställas i dess fulla egande- och dispositions—rätt
lill svafvelbruket och grufvan, med dertill lydande Kronans tillhörigheter. Svea HofBälts
af Kongl. Maj:t fastställda dom innehåller, alt som Kongl. Maj.t, medelst nådig
resolution den 5 September 1815, för General-Adjutanten Friherre Åkerhjelm
och hans arfvingar i nåder bekräftat de i afseende å Dylta svafvelbruk, med hvad
dertill hörde, åren 1649, 1680 och 1712 förunnade privilegier och rättigheter, med
de vilkor och skyldigheter, som dermed å bruksinnehafvarnes sida vore förbundna,
och Kongl. Majit, genom ytterligare resolution af den 9 December 1823, i nåder
förklarat innehafvaren af Dylta svafvelbruk, hvilken jemväl benämndes såsom egare
dertill, vara berättigad all för sig och sina efterkommande detsamma, med hvad dertill
hörde, oqvaldl besitta och ega, så länge de med så beskaffad rätt förknippade
skyldigheter emot Kongl. Majit och Kronan å bruksegarnes sida behörigen fullgjordes,
men å Kronans vägnar icke påstådt, mindre visadt blifvit, att bruksegarne i dessa
skyldigheters uppfyllande i någon mån brustit, samt vid berörde förhållande HäradsRältens
vidtagna åtgärd alt å de af General-Adjutanten, Friherre Åkerhjelm ingångna
köpeafhandlingar utfärda fastebref varit behörig, utom hvad angick svafvelgrufvan,
hvilken, i likhet med grufvor i allmänhet, vore alt anse såsom lösegendom, derå
lagfart och lästa ej borde meddelas, ogillade Hof-Rällen, på dessa och de of Lagmans-Rälten
i öfrigt anlonia skäl, den å Kronans vägnar om egande-rätten anställda
talan.
livad åter angick de förmåner, som blifvit Dylta bruk af Staten meddelade,
så beslodo dessa, utom i frihet från krigstjenst för högst 5 bruksdrängar under
6
Kongl. Maj:ts Nild. Skrifvelse N:o 4-0.
konskriptionsåren, dels i anslagna krono-allmänningar, dels i tjenstbarheter af fri—
socknarne.
Af de 2:ne bruket anslagna allmänningar hade den ena, den så kallade Ostra
allmänningen, från äldre tider varit dermed förenad, men handlingar om dess upplåtelse
derunder finnas för närvarande icke att tillgå. AU den redan under den tid,
bruket för Kronans räkning drefs, varit dit anslagen oell alt detta varit anledningen
hvarföre någon rekognitions-afgift derå icke ifrågakomma, antaga Kommitterade såsom
säkert, likasom att denna allmänning, ehuru icke särskildt omnämnd, under
samma vilkor af skattefrihet, jemte kronohrnket, upplåtits åt dess disponenter, Barkhausen
och Feif. Med den andra, eller Hålahults allmänning, vore åter förhållandet
sådant, alt Presidenten Friherre Feif försl väckt fråga om och genomdrifva dess
förklarande för krono-allmänning samt på sin bekostnad låtit den från enskildes egor
utbryta och afrösa, hvarefter först Bergs-kollegium, genom resolution den 8 December
1709, lagt denna allmänning under svafvelbruket, och sedermera Kongl. Majit,
medelst 1712 års privilegier, sådant bekräftat, med förklarande, alt då svafvelbruket
vore eli af de ädlare verken, skulle allmänningen vara fri från rekognitionserläggande.
De från frisocknarne utgående tjenstbarheter hade af ålder bestått af 2ine
slag, som borde åtskiljas, emedan särskilda vilkor voro med hvarldera förenade;
nemligen dels af dagsverken vid grufbrytningen och dels af leverering af skogsprodukter.
För dagsverks-skyldigheten åtnjöts befrielse från utskrifning, enligt Kongl. Resolutionerna
af år 1626 för Axbergs och Hofsta socknar, samt af år 1652 för
Kihls socken, och ansågs friheten från krigstjenst motsvara dagsverks-skyldigheten,
hvarföre dagsverkena äfven utgjordes utan betalning. Enligt 1712 års privilegier
skulle de utgå eller hemmantalet och icke, såsom förut, efter åboernes antal, samt
utgöras med 52 dagsverken årligen af hvarje mantal skalle och krono, samt 16 af
hvarje mantal frälse, vid hvilken beräkningsgrund det sedermera och äfven enligt
Kongl. Resolutionen den 5 September 1815 förblifvil, endast med den närmare förklaring,
dels i Kammar- och Bergs-kollegiernas utslag den 8 Juli 1726, all
allmogen under andtiden, så vidt görligt är, skulle från dagsverkens utgörande
förskonas, dels ock i afseende å dagsverkets längd, i Kongl. Majlis Dom den 6 Fe
bruari
1800.
Att förse svafvelbruket med ved och kol, samt dem till bruket forsla, var
äfven ett frisockne-hemmanens åliggande, men denna skyldighet motsvarades icke af nå
gon
särskild dem beviljad förmån, ulan skulle de för ved och kol, som lill bruket
levererades, erhålla betalning. Genom Kongl. Resolutionen den 5 September 1815
förklarades*, att, i stället för dittills presterade 14 stafrum ved af hvarje helt hemman,
de levererings-skyldige skulle utgöra endast hälften, eller 7 stafrum ved ärli
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 40.
7
gen, hvartill allt virket skulle huggas på allmänningarne eller bruksinnehafvarens
egna skogar, och hvilken tjenstbarhet således för framtiden konmie alt utgöra en
dagsverks-skyldighet, men icke en leverans af sjelfegande skogsprodukt, samt att fri—
socknarne skulle erhålla fri dispositionsrätt öfver sina skogar, utan någon annan inskränkning,
än alt företrädesvis hembjuda svafvelbrukets innehafvare de skogsprodukter
af ved och kol, som de ville aflåta. Frisocknarnes åliggande i della hänseende
vore således förvandladt till 2:ne särskilda skyldigheter: den ena, huggning och
forsling af ved från brukets allmänningar, till 7 stafrum för hvarje helt mantal, för
hvilken prestation betalningen likväl icke rättat sig efter tidens förändrade varuvärden,
utan ännu utgjorde blott 8 skillingar Banko för hvarje stafrum, så alt detta
onus nu vore mera tryckande än grufve-dagsverkena; och den andra, hembudsskyldigheten
af ved och kol, som frisocknarnes hemmansegare vilja aflåta, och hvarför
de äro berättigade att af Dylta bruksegare erhålla betalning efter gångbart pris
i orten.
Vidkommande slutligen beskatlnings-förhållandena vid Dylta, så åtnjuter bruket,
såsom varande dels ett kronobruk, dels ett såkalladt ädlare verk, rekognitionsellor
skattefrihet för de dertill upplåtna krono-allmänningar. För brukets tillverkningar
erlägges väl tionde till Kronan, men icke in natura eller efter markegång,
utan efter gammal krono-värdering, bestämd lill 53 Daler 24 öre kopparmynt eller
3 Riksdaler 36 skillingar Banko för ett skeppund svafvel, 18 Daler kopparmynt
eller 2 R:dr Banko för ett skeppund vitriol samt 12 Daler kopparmynt eller 1
R:dr 16 sk. Banko för en lunna rödfärg, på det sätt ali af dessa vid bruket tillverkade
varor den tiondedel, som efter författningarne borde af bruksegaren lill
Kronan årligen utgöras, får af honom, jemlikt Kongl. Brefvet den 5 Februari 1793
och Kongl. Resolutionen den 5 September 1815 med flera äldre stadganden, efter
ofvanberörde pris årligen lösas. Men deremot hafva Rikets Ständer uti bevillningsväg
ålagt Dylta bruk en högre beskattning än andra lika beskaffade verk, bestående
deruti alt, utom den bevillning af 2 R:dr för 1,000 of värdet, som i allmänhet är
föreskrifven, skall af della bruk en särskild bevillning för tillverkade effekter utgöras
med 36 skillingar för hvarje skeppund svafvel, 8 skillingar för hvarje skeppund
vitriol och 5 skillingar för hvarje tunna rödfärg, hvilken särskilda beviliningsafgift,
efter medium af de tio åren 1855 —1844, uppgått till ett belopp af 576 IV.dr 46
sk. 3^ r.st Banko.
För jemnande af alla dessa förhållanden till likhet med hvad som eger rum
för andra dylika verk, skulle således erfordras:
att Dylta kronobruk, med hvad dertill rätteligen hörer, öfverlcmnas åt bruksegarne
under ovilkorlig eganderätt, i stället för den vilkorliga, hvarunder det nu
innehafves;
8
Kongl. Maj.ls Ndd. Skrifvelse N:o 40.
att Östra och Hålahults krono-allmänningar, såsom för bruksdriften erforderliga,
efter undergången behörig skattläggning, genom skatteköp i vanlig ordning med
bruket förenas;
alt tjenstbarheterna från frisocknarne upphöra;
alt bruksegarne befrias från skyldigheten att svafvel- och vitriol—tillverkningen
ständigt fortdrifva; och likaledes från skyldigheten att till Kronan leverera
svafvel;
alt, med upphörande af bruksegarnes lösningsrätt till Kronans tionde, denna
afgift bestämmes till likhet med hvad Kongl. Förordningen den 2 1 Juni 1831, angående
grunden för afgifter lill Kronan af bruk och bergverk, föreskriiver;
att bruksegarnes rätt till konskriptionsfrihet för 5 bruksdrängar upphör; samt
att den särskilda bevillning för tillverkade varor, som nu eger rum, försvinner.
Då denna reglering omfattar för bruksegarne dels förlust af förmåner, hvaraf
de nu äro i åtnjutande, dels befrielse från dem nu åliggande skyldigheter, dels ock
förändring i eganderälts- och skattskyldighets—förhållanden, hafva Kommitterade, till
följd af Kongl. Brefvet den 18 December 1845, försl uppskattat värdet af de förmåner,
bruksegarne skulle komma att förlora, och derefter värdet af de förbindelser,
hvarifrån de komma ali befrias, samt af de förmåner i öfrigt, som böra dem
erbjudas, då slutligen, under det förändringen i skattskyldighet jemväl tages i betraktande,
konime att visa sig, om och till hvad belopp ytterligare ersättning till
bruksegarnes skadeslöshållande erfordras.
Vid denna uppskattning af vinst eller förlust å bruksegarnes sida, till följd
af den ifrågasatta regleringen, hade förekommit:
l:o) Gntfvedagsverkena:
Kommitterade beräkna bruksegarnes förlust genom afslående af grufvedagsverkena,
utgörande tillhopa 2,946 lill antalet, å 24 sk. Banko, lill 1,475 R.dr Banko
årligen, motsvarande i kapital efter 5 procent, en summa af 29,460 R:dr Banko.
2 :o) Vedpreslationen:
Kommitterade hafva uppskattat vedprestationen lill 606§ stafrum å 2 B:dr
36 sk. 10 r:st, utgörande årligen 1,679 B:dr 27 sk. 3g rist, eller i kapital 55,59 1
R:dr 4 7 sk. 2g rist Banko; hvaremot bruksegarne, som ansett ett större hemmantal,
än hvad Kommitterade kunnat medgifva, vara levereringsskyldigl, antagit årliga
leve
-
Kongl. Maj.is Nåd. Skrifvelse N:o 40.
9
levereringen till 713’ stafrum, derför de yrkat ersättning med 3 R:dr 16 sk.
för hvarje stafrum, utgörande årligen 2,573 Ridr 4 sk., eller i kapital 47,541 R:dr
32 sk. Banko.
5: o) Hembudssltyldigheten:
Då Kommitterade kommit till den öfvertygelse, alt Dylta bruksegare, för att
kunna drifva brukets tillverkning i samma skala, som hittills skett, böra finna sitt
vedbehof fyldt från allmänningarna, hafva Kommitterade i följd häraf ansett, alt liembudsskyldigheten,
sorn icke heller på sednare åren begagnats, ej vore af någon verklig
vigt för bruksegarne; och Kommitterade hemställa för den skull, om icke förlusten
af denna frisocknarnes skyldighet, såsom för bruksegarne skenbar, lämpligast
och rättast må ersättas genom qvittning mot de lika skenbara förmåner, som enligt
hvad det följande utvisar, kunna komma alt bruksegarne erbjudas.
Bruksegarne hade deremot i qvittningsväg medgifvit endast en nedsättning i
hembuds-skyldighetens år 1830 uppskattade värde till hälften, så att af detta värde,
upptaget till 1,09 7 R:dr 15 sk. 8 r:sl årligen, blott hälften skulle behöfva kontant
ersättas med ett kapital af 10,9 73 Ridr 12 sk. 8 rist banko.
4:o) Frihet frän krigstjenst
för de i svafvelberedningen inlärde och vid bruket skattskrifne drängar inom
konskriplionsåren, så länge de vid svafveltillverkningen nyttjas, dock icke öfver fem
man på en gång.
Enligt Kommilterades åsigt skulle konskriptionsfriheten, likasom hembudsskyldigheten
upptagas bland de skenbara förmåner, som af bruksegarne afstås, till
qvittning emot de lika skenbara fördelar, som bruksegarne å andra sidan skulle erhålla;
och denna åsigt hade bruksegarne så till vida gått till mötes, alt konskriptionsfrihelen,
jemte hälften af hembudsskyldighetens värde enligt 1830 års förslag,
på sält nyss blifvit omförmäldt, till dylik qvittning erbjudits.
Enligt Kongl. Brefvet af den 18 December 1845 borde i afseende på
5:o) Kronans Tionde
af Dylta svafvelbruk, komma i öfvervägande, huruvida icke, i stället för den bruksegarne
nu medgifna lösningsrätt deraf efter visst bestämdt pris, tionden kunde antingen
nedsättas eller helt och hållet eftergifvas emot viss lämplig afräkning derför
å frisocknarnes tjenslbarheter eller blifvande ersättningen för desamma.
Bih. lill B. St. Fröt. 1859 f 1860. 1 Sami. 1 Åfd. 14 Häft. 2
10
Kongl. Maj:ts Ndd. Skrifvelse N:o 40.
Jemte det Kommitterade ansett, alt, med lösningsrättens upphörande, Kronans
tionde af Dylta bruk borde nedsättas till trettiondedelen af tillverkningarne, i
likhet med hvad för bruk och bergverk i allmänhet är stadgadt genom Kongl. Förordningen
den 21 Juni 1831, hafva Kommitterade upplyst, alt, vid anställd beräkning
af förhållandena för de tio åren från och med 1836 till och med 1845, det
visat sig, att för Kronans tionde, efter de låga kronovärderingsprisen, utgjort i medeltal
årligen för dessa tio år 527 Ridr 11 sk. 11| r:st banko, men att, om i
stället trettiondedelen af tillverkningarne blifvit erlagd in natura, Kronans inkomst
efter medium af försäljningsprisen skulle utgjort årligen 597 R:dr 9 sk. 3 rist
banko; hvadan Kommitterade antagit bruksegarnes årliga förlust på förändringen i
sättet för tiondens utgörande till 69 Ridr 45 sk. 3 k rist, som borde dem ersättas
med ett kapital af 1,398 Ridr 41 sk. 10 rist banko, hvarmed bruksegarne äfven
förklarat sig nöjde.
6:o) Svafvel-lever ansen:
Bruksegarnes förlust på den dem nu åliggande skyldighet, att, efter ett bestämdt,
under det gångbara nedsatt pris af 9 Ridr 32 sk. banko per skeppund, till
kronan årligen leverera 156^ skeppund svafvel, hafva Kommitterade beräknat till
1,302 Ridr 12 sk. banko årligen, samt att kapitalet, som, i händelse af denna skyldighets
upphörande, borde å ersättningssumman för tjenstbarheterna afräknas, följaktligen,
å 5 procent, skulle utgöra 26,045 Ridr Banko; hvaremot bruksegarne ansett
denna beräkning för hög, och medgifvit ett afdrag af endast 18,750 Riksdaler
Banko.
Hvad åter beträffar:
7:o) Svafvel- och yilriol-tillverkningens fortdrifvande
och frågan huruvida för befrielse derifrån bruksegarne böra vidkännas någon minskning
i den ersättning, som för tjenstbarheterna skulle dem meddelas; så hafva Kommitterade
ansett denna fråga ytterst bero derpå, om och i hvad mån bruksegarne
nu äro skyldige, alt dessa tillverkningar oafbrutet idka och fortsätta. I Privilegierna
af år 1649 vore väl denna skyldighet upptagen såsom ett vilkor, hvarpå besittningen
af bruket berodde och vid hvars uraktlåtna fullgörande det ålåge privilegii—inne—
hafvaren att bruket åter till Kronan afstå; men 1712 års privilegier för Casten
Feif, sladfästade genom Kongl. Resolutionen den 5 September 1815, ändrade denna
föreskrift på det sätt, alt bruksegarne icke äro skyldige att drifva bruket starkare
än skogarnas vidmakthållande och varornas afsättande kunde tåla samt de sjelfva finna
sin räkning vid, allenast så mycket svafvel alllid vore i förråd, som till Kronans
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o 40.
11
tjenst kunde fordras och hvaraf qvantiteten sedermera blifvit bestämd till 156? skeppund
årligen. Enär nu bruksegarne oafbrutet fullgjort detta vilkor, då de hvarje år
till Kronan af brukets tillverkning levererat ofvannämnda fastställda svafvelqvantum,
kunde Kommitterade icke biträda den af Krigs-, Kammar- och Bergs-kollegierna i
deras underdåniga utlåtande den 11 November 1843 yttrade mening, alt bruksegarne
skulle halva förverkat privilegierna, derför att de under vissa år icke, eller i
obetydlig mån tillverkat svafvel, helst de, som i stället under andra år drifvit tillverkningen
starkare, dervid endast begagnat den i privilegierna dem tillkommande
rätt, att, i afseende på tillverkningarnes bedrifvande, rätta sig efter vilkoren för varornas
afsättning och omlankan för egen fördel; hvarföre Kommitterade icke heller
kunde i underdånighet tillstyrka, att, om än bruksegarne skulle finnas obenägna till
sådant aftal i afseende på tjenstbarheter och öfriga förmåner, hvarigenom rättigheter
och skyldigheter komme till hvarandra i elt jemnt förhållande, någon rättegång å
Kronans sida mot dem anslälles, med påstående om privilegiernas förlust för afbruten
fortsättning af tillverkningarne. Vid sådant förhållande och då befrielsen från
skyldigheten att lill egen fördel drifva svafvel- och vitriol—tillverkning vid Dylta icke
kunde anses för en förmån, värd att betalas, helst vid det enda tillfälle då nedläggningen
deraf vore af behofvel påkallad, nemligen då svafvelmalmen i grufvan så utginge,
att dess bearbetande icke vidare lönade mödan, denna skyldighet tillika med
hvarje idkande af svafvel- och vitriol-verk derstädes af sig sjelf komme att förfalla,
hafva Kommitterade icke ansett sig kunna å ersättningen för tjenstbarheterna föreslå
något afdrag för rättigheten alt nedlägga tillverkningen, hvilken rättighet i allt fall
komme att åtfölja den ovilkorliga egande rätt till kronobruket, som enligt Kongl.
Maj:ts nådiga Bref kommer att bruksegarne erbjudas.
8:o) Kronobruket:
Kommitterade, som utredt, alt hvad som egentligen skulle utgöra sjelfva
bruket, nemligen dess byggnader och inventarier samt platsen derför med tillhörande
egor, dels aldrig funnits, dels redan försvunnit, dels numera omöjligen kunde till
något värde bestämmas eller beräknas, hafva derföre ansett ingen annan särskild
och till värde beräknelig fördel åtfölja förvärfvandet af den ovilkorliga eganderälten,
än den att kunna till hvem som helst försälja bruket, hvaraf besittningen genom
1815 års resulution bekräftades för General-adjutanten Friherre S. C. Åkerhjelm
och hans arfvingar. Den fördel, som kronobrukets ovilkorliga egande medförde, var
i Kommittcrades tanka alltså liktydig med den, åboer å kronohemman genom skatteköp
förvärfva sig, och borde följaktligen i öfverensstämmelse dermed till värde beräknas,
hvartill ock Kommitterade till bruksegarne afgifvit förslag; men sedan desse
sednare tillkännagifvit, att rättigheten till brukets försäljning icke kunde af dem be
-
12
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o 40.
gagnas, enär, genom en af Riks-rådet Friherre S. Åkerhjelm och dess hustru år
1755 gjord fideikommiss-stiftelse å 1 uti nämnde egendom, det vore stadgadt, att
densamma icke finge bortbytas, säljas eller förpantas till någon annan än den, som
från fideikommiss-stiftarne härstammade, så, ehuru Riks-rådet Åkerhjelms obehörighet
att i fideikommiss-stiftelsen inbegripa Kronans bruk icke kunde vara tvifvel
underkastad, måste likväl erkännas, alt den för nuvarande brukségarne hade den förbindande
kraft, att den sista och enda betalbara fördel, som skulle åtfölja deras ovil—
korliga egande rätt till kronobruket, försvinner och att värdet deraf i deras hand
sålunda förvandlar sig till skenbart; hvarföre ock Kommitté rade hemställt, att, efter
derom, jemlikt 77 §. Regeringsformen, till Rikets Ständer aflåtande nådig proposition,
bruksegarne må försäkras om ovilkorlig egande-rält till svafvelgrufvorna oell
det gamla kronobruket utan afdrag å ersättningen för Ijenslbarheterna, men emot
qvittning af deras nu i hembudsskyldigheten och konskriptionsfriheten innehafvande likaledes
skenbara förmåner på sätt ofvanföre vid dessa punkter är föreslaget.
9:o) Allmänning arne:
Kommilterade hade till bruksegarne framställt, huruvida de ville ingå på
skattläggning och skatteköp af de Dylta bruk anslagna Östra och Hålahults Kronoallmänningar,
i öfverensstämmelse med de om rekognitionsskogar gällande författningar,
ulan särskild afkortning å ersättningssumman för tjenstbarheterna, men under
förutsättning att den särskilda bevillningen för tillverkade varor försvinner; och
som bruksegarne detta förslag antagit, hafva Kommitterade i underdånighet hemställt,
att i sammanhang med den framställning, som till Rikets Ständer angående reglering
af Dylta bruks förhållanden i öfrigt kunde komma att aflåtas, Ständernas uppmärksamhet
måtte fästas på angelägenheten, att den bruket för tillverkade varor
ålagda bevillning, hvartill anledningen då genom upphörandet af alla de särskilda och
förmånliga förhållandena för bruket, komme att förfalla, försvinner, och detta bruk
för framtiden befrias från erläggande af annan bevillning än den, som gäller för
andra lika beskaffade verk.
Efter Kommitterades beräkning skulle således den kapital-ersättning, som för
minskningen af tjenstbarheter och öfriga förmåner borde Dylta bruksegare tillerkännas,
utgöra:
för grufvedagsverken  29,460: — —
för vedprestationen  55,591: 17. 2f.
för förändringen i sättet för tiondens utgörande  1,598: 41. 10.
tillsammans 64,450: 1 1. s
hvarifrån
för svafvel-leveransens upphörande borde afgå . . . 26,045: — —
så alt bruksegarne kontant erhölle  58,405: 11. !•
Kongl. Maj:ts Nåd.. Skrifvelse N:o i-0. 13
hvaremot bruksegarne yrkade:
för grufvedagsverkena
29,460: — —
för vedprestationen  47,541: 32. •—
för hembudsskyldiglieten  10,973: 12. 9.
för tiondens förändring
1,599: 41. 10.
tillsammans 99,373: 39. (i.
då med afdrag för svafvel-lcveransen enligt bruksegarnes beräkning
19,750: — —
deras kontanta ersättning blefve Banko R:dr 70,623: 39. 6.
Jemföras nu härmed de vid 1930 års undersökning gjorda beräkningar, så
visar sig, alt då nu ifrågavarande Kommitterade antagit årliga värdet af grufvedagsverkena
till 1,475 R:dr Banko, hvilket numera äfven af bruksegarne medgifvits, så
hade år 1950 detta värde upptagits lill 1,964 R.dr, som, kapitaliseradt efter 5 procent,
skulle utgöra 59,290 R:dr, i stället för den nu af Kommitterade och bruksegarne
upptagna summan 29,460 R:dr Banko.
VedpreslQlionen upptogs år 1950 till ett ärligt värde af 2,562 R:dr Banko,
som, kapitaliseradt efter samma grund, gör 51,240 R:dr, men af de sednare Kommitlerade
till blott 1,679 R.dr 27 sk. 5^ rst. årligen eller kapitaliseradt 35,591
R:dr 17 sk. 2| rst. Banko, samt af bruksegarne till årligen 2,373 Rdr 4 sk. och
i kapital 47,541 R:dr 32 sk. Banko.
Hcmbudsskyldighelen, hvars värde de sednare Kommitterade ansett vara skenbart
och derföre endast i qvittningsväg upptagit, hade år 1930 beräknats till årlig
ersättning med 1,097 R.dr 15 sk. 9 rst. Banko, utgörande i kapital 21,946 R:dr
25 sk. 4 rst. Banko, hvilket kapitalvärde bruksegarne nedsatt till hälften, eller
10,9 75 R:dr 12 sk. 9 rst. samma mynt.
För allmänningarnes skattläggning upptogs år 1930 en årlig ersättning, att
af Staten till bruksegarne utgifvas, med 530 R:dr Banko, som, om den i stället
beräknades till kapital efter 5 procent, skulle utgöra 6,600 R:dr Banko. Denna
ersättning hade af sednare Kommitterade och då varande bruksegarne ansetts böra
meddelas på annat sätt, utan särskild utgift för statskassan.
Om förändring i sättet för tiondens utgörande och upphörande af svafvelleveransen
var år 1930 ej fråga. Den förra ökade, efter nu gjorda beräkningar,
ersättningssumman till bruksegarne med 1,399 R:dr 41 sk. 10 rst. Banko, det
sednare minskade samma summa, efter Kommilterades förslag, med 26,045 R:dr,
men efter bruksegarnes med 19,750 lV.dr Banko. Då dessa poster ur ersättningsberäkningarna
afdragas och deruti billigtvis icke heller upptages ersättningen för allmänningarnes
skattläggning, sorn nu skulle motsvaras af den särskilda bevillningens
försvinnande, samt alltså, endast de med hvarandra jemförliga värdesummorna qvar
-
14
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o 40.
stå, lemnade dessas jemförande följande resultat, beräknadt i kapitalvärde efter fern
procent:
1050. Bruksegarne. Sista Kommitterade.
Grufvedagsverkena . . 39,280: — — 29,460: — — 29,460: — —
Vedprestationen . . . 51,240: — — 47,541: 32.— 33,591: 17. 2$.
Hembudsskyldigheten. . 21,946: 25. 4. 10,9 73: 12. 8.
— —
Summa 112,466: 25. 4. 87,974: 44. 8. 63,051: 17. 2g,
hvaraf synes, att 1830 års Kommitterade beräknat ersättningssumman för tjenstbarheterna
till 24,491 R:dr 28 sk. 8 rst. Banko mera, än bruksegarne sedermera
medgifvit, och lill 49,415 R:dr 8 sk. 11 rst. Banko mera än sista Kommitterade.
Om nu åter uppgjordes en beräkning öfver Statens vinst eller förlust af
ifrågavarande reglering med Dylta bruk, hvilken beräkning dock icke kunde blifva
annat än approximativ, så hafva Kommitterade ansett härvid förekomma, å ena sidan,
såsom vinst för Staten, dels värdet af den nya rotering, hvarmed frisockne-hemmanen,
efter tjenstbarheternes indragning, skulle beläggas, och dels den tillökade inkomst,
sorn i följd af brukets förändrade beskallningsförhållanden skulle i statsbidrag
för allmänningarne och tionde af lillverkningarne Staten tillfalla, samt å den
andra, eller såsom Statens förlust: l:o dess uppoffring medelst ersättning till bruksegarne
för tjenstbarheterna; 2:o ett ökadt anslag lill Krigs—kollegii Artilleri—afdelning för
uppköp af svafvel, och 3:o den minskning i statsinkomst, som uppkomme genom
försvinnandet af den särskilda bevillningen för de vid Dylta tillverkade effekter.
Denna beräkning skulle utfalla sålunda:
af frisocknarnes gamla roteringsskyldiga 1011 mantal och de af allmänningarne
förslagsvis uppkommande 5 nya mantal, tillsammans 1041 mantal, skulle,
efter den i Nerike i allmänhet vedertagna roteringsgrund af 2 mantal på hvarje
rote, uppkomma 52t5 nya soldatrotar, för hvilka roteringsomkostnaden, beräknad efter
medium af rote-vakans-afgiften för tio år, enligt markegångsvärdet för åren
1836—1845, lill 48 R:dr 38 sk. 5i3„ rst. Banko för hvarje rote uppginge
till  2,558: 47. 9tb„V
för förändringen i sättet för tiondens utgörande upptages såsom
Statens årliga vinst samma summa, som här ofvan är uträknad
för berörde tio år  69: 45. 31.
statsbidragen för allmänningarne, utom roteringen, lika med
hvad år 1830 upptogs
. . . 180: — —
Summa Statens vinst 2,808: 45. 1,17.
Kongl. Maj. ts Nåd. Skrifvelse N:o 40.
15
då den af Kommitterade föreslagna kapitalersättning till bruksegarne 38,405 R:dr
23 sk. I rst. Banko förvandlas till årlig ränta härå efter 5 procent, motsvarande
detta en årlig statsutgift af  1,920: 13. Infe.
för Krigs—kollegii Artilleri—afdelning, sorn framdeles skulle behöfva
årligen efter gångbart pris uppköpa 156! Sk® svafvel,
erfordrades ett statsanslag motsvarande skillnaden emellan
gångbara priset å detta svafvelqvantum och den summa,
som nu med 9 Rdr 32 sk. för hvarje Sk® till Dylta
Bruksegare årligen utgår; och som sorn medium af de
pris, hvartill Krigs-kollegium under föregående åren uppköpt
svafvel, uppginge till 18 R:dr 26 sk. 4f rst. Banko
per Sk®, upptages denna skillnad, å 8 R:dr 42 sk. k\
rst. per Sk®, till ett årligt belopp af  1,388: — 1.
den framdeles försvinnande årliga bevillningen för Dylta bruks
tillverkade effekter upplages till samma belopp som ofvan,
efter medium af 10 års räkenskaper, eller  37G: 46. 3iV
hvarigenom Statens förlust skulle utgöra . . . Banko R:dr 3,685: 11- 6 t Ve*
Häraf visade sig således en årlig förlust för Staten af 877 R:dr 14 sk.
5,54 rst. Banko, hvilken kunde förefalla oväntad, då den af Kommitterade föreslagna
ersätlningssumma med icke mindre än 49,415 R:dr 8 sk. 15 rst. understiger den,
som efter 1830 års beräkningar uppkommer, då likväl Statens vinst af den föreslagna
regleringen ansågs något öfverstiga dess förlust; men till förklaring härå erinra
Kommitterade i underdånighet, alt roteringskoslnaden år 1830 upptogs till 100
R:dr Banko för hvarje rote; eller mer än dubbelt emot hvad den enligt markegångssättningen
å rote-vakans-afgiften verkligen uppgår, samt att då icke var fråga om
svalvel-leveransens upphörande och följaktligen icke heller om något statsanslag till
Krigs-kollegium, hvaromol i Statens vinst-konto då upptogs värdet af det levererade
svallet till icke mindre än 4,479 R:dr 8 sk. Banko, efter då uträknade höga medelpris
af 28 R:dr 32 sk. Banko för hvarje Skgf svafvel.
Ehuru nu den af Kommitterade uppgjorda beräkning endast vore approximativ,
och någon vinst dessutom möjligen skulle kunna för Staten uppkomma genom
frisocknehemmanens förhöjda fastighetsvärde och deraf härflytande ökade fastighets—
bevillning, antaga likväl Kommitterade, att en förlust för Staten genom ifrågavarande
regleringsåtgärd uppkommer af ofvanstående 877 R:dr 14 sk. 5,54 rst. Banko årligen
; men om ock denna förlust vore större, anse Kommitterade det dock för en vinst
för' Staten, likasom det ostridigt vore en sådan för frisocknarnes hemmansegare, att
deras med nuvarande tids rättsbegrepp oförenliga beroende af Dylta bruk upphör
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 40.
och att delta bruk för framtiden icke kommer i annat förhållande till Slaten och
medborgarne än andra dylika verk.
För lilivägabringande af denna reglering hade bruksegarnes ombud såsom
vilkor yrkat, alt bruksegarne undfå den ersättning, hvartill de uppskattat sin deraf
uppkommande förlust; och enär denna ersättning är betydligt högre än den Kommilterade
föreslagit, hade Kommilterade sökt öfvertyga bruksegarne om öfvérdriften
i åtskilliga af deras beräkningar och all t. ex. vissa af de rättigheter, de skulle dels
efterskänka, dels förvärfva, nemligen å ena sidan hembudsskyldigheten och konskriptionsfriheten,
å den andra kronobruket, äro af den beskaffenhet, att de icke kunna
till något posilift värde uppskattas och derföre böra inot hvarandra utan värdeberäkning
qvittas. Då likväl dessa underhandlingar icke ledi till det resultat, att Kommitterades
åsigter kunnat med bruksegarnes anspråk sammanjemkas, hade det för
kommitterade icke återstått annat, än alt, enligt Kongl, brefvet den IB December
1845, i underdånighet framlägga del förslag lill reglering af Dylta bruks förhållanden,
Kommilterade uppgjort, med det tillägg, alt frågan huruvida Kronans förläningar
till delta bruk må kunna på andra vilkor, än bruksegarne yrkat, från dem indragas,
en fråga, som år 1850 sågs utur privat—rättslig synpunkt och af dåvarande
Kommitterade besvaradas med nej, vore i de senare Konnnitterades tanka af stals—
rättslig natur, hvarför Kommilterade ock anse det ligga utom gränsen af deras åliggande,
att i besvarande deraf ingå.
Kongl. Majit anbefallde härefter under den 14 November 1854 Krigs-, Kammar-
och Bergs-kollegierna all, efter inhemtande af de upplysningar, som ytterligare
kumle finnas nödiga, och sedan Dylta Bruks-innehafvare fått tillfälle att i ärendet
vidare sig yttra, med underdånigt utlåtande i detta mål lill Kongl. Majit inkomma,
samt dervid närmare, än som hittills skett, utreda förhållandet med de vilkor, hvarunder
bruket fått sig tillagd nytljanderälten till de åt bruket upplåtna allmänningar.
Till följd häraf hafva bemälde Kollegier, jemte eget utlåtande af den 29
April 1857, öfverlemnat nuvarande bruksinnehafvaren Friherre Wilhelm Åkerhjelms
underdåniga yttrande, deruti bland annat af honom ifrågasältes, huruvida utan hans
begifvande någon förändring uti den eganderält, hvarmed bruket nu af honom efter
hans förfäder innehafves, och uti de af Kongl. Majit och Kronan detsamma mot vissa
skyldigheter beviljade förmåner och rättigheter, lagligen kan på administrativ väg
tillvägabringas; hvaremot han af anförda skäl, anser, alt det endast är genom ömsesidig
fri öfverenskommelse, som den reglering lagligen kan komma till stånd,
hvarom nu är fråga.
Beträffande åter den kapital-ersättning, som Dylta bruksegare borde tillkomma
för de tjenstbarhet^- och öfriga förmåner, hvilka i följd af regleringen skulle
komma ali bruket frångå, så yrkas af honom nu följande:
för
Kongl. Maj.ls Nåd. Skrifvelse N:o 4-0.
17
för grufvedagsverkena från 101 | mantal, efter 32 dagsverken på hvarje af
82 1 och 16 dagsverken på hvarje af 19 f mantal, tillhopa 2,946 dagsverken ä 32
sk. Banko, 1,964 R:dr Banko årligen, motsvarande i kapital efter 5 proc. 39,280: — —
för vedleveransen, 713 4 stafrum från 101 f mantal, efter
7 stafrum på mantalet och hvarje stafrum heräknadl lill 3 R.dr 24
sk. för 68 | mantal och lill 5 R.dr 40 sk. för 35 i mantal, som
elter afdrag af de 8 sk. per stafrum, hvilka bruksegaren nu bör
betala, gör 2,924 R:dr 12 sk., motsvarande i kapital efter 5 procent 58,485:— —
för förändringen i sältet för tiondes utgörande .... 1,398:42.—
tillsammans Banko R.dr 99,163:42.—
hvarifrån för svafvel-lefveransens upphörande skulle afgå . . . 18,750:— —
då den bruksegaren tillkommande ersättning utgjorde . Banko R:dr 80,413:42.—
Krigs-, Kammar- och Bergs-kollegierna anföra uti deras förenämnde underdåniga
utlåtande, att, enligt Kollegiernas tanka, nu först borde under öfvervägande
tagas, huruvida Kronan kan för det till krut-tillverkningen erforderliga svafvel undvara
Dylta svafvelbruk och delta bruk inträda i samma förhållande, som andra dylika,
hvilka för enskild räkning drifvas; och då härvid förekomme: alt till följd af
Kongl. Brefvet den 15 Januari 1857, Krigs—kollegii bestyr med kruts tillhandahållande
åt Bergslagerne och enskilde konsumenter med 1858 års utgång upphörde;
att Kronans behof af svafvel till krigskrut, efter hvad erfarenheten gifvit vid handen,
under vanliga förhållanden endast uppginge till omkring 70 å 80 Sliffl. årligen; att
någon svårighet icke mott för anskaffande de sednare åren af del svafvel, som erfordrats
utöfver hvad från Dylta bruk blifvit aflemnadt, ehuru priset vid ett och annat
tillfälle blifvit slegradt, men hvartill orsaken förefunnes i allmänna europeiska
förhållanden och icke i bristande tillgång på svafvel inom Sverige; att ifrågaställde
förändring är antydd i 1845 års Kongl, bref, äfvensom att utan sådan förändring,
enligt Kollegiernas omdöme, icke någon fullt ändamålsenlig reglering i rättsförhållandena
emellan Kronan och Dylta bruksegare kunde tillvägahringas; samt att för
Kronan dessutom icke torde saknas tillfälle att genom afhandling med enskilde bereda
sig säker tillgång till del för Statens behof erforderliga svafvel; — så anse
Kollegierna någon betänklighet i ofvanherörde hänseende icke möta mot den ifrågavarande
förändringen i rättsförhållandena emellan Kronan och Dylta bruksegare.
Hvad derefter angår den ersättning, som bör bruksegaren tillkomma för indragning
af de åt bruket upplåtna förmåner, så anse Kollegierna af de Kongl, privilegierna
och Kongl, resolutionen den 5 September 1815 ostridigt följa, att denna
ersättning hör beräknas efter den vinst, bruksegaren af dessa förmåner åtnjutit; och
Bik. till R. St. Prot. 1859 f 1860. i Sami. 1 Åfd. U Haft. 3
Kongl. Majis Nåd. Skrifvelse N:o 40.
då någon annan grund derför icke forde förefinnas, än def värde dessa förmåner
ega vid den tidpunkt ersättningen meddelas, helst vid olika konjunkturer vinsten af
svafvel-lillverkningen kan vara mycket omvexlande, anse Kollegierna de grunder,
Kommilterade hufvudsakligen följt vid denna ersättnings bestämmande, vara rältsenliga.
För öfrigt anse Kollegierna det vara omöjligt att kunna beräkna den verkliga
vinst, som en dylik näringsgren afkastar, helst den mycket vore beroende på näringsidkarens
subjektiva egenskaper och vinsten således mäste utfalla olika allt efter
som personer förmå med större eller mindre fördel drifva handteringen och begagna
sig af de särskilda konjukturer, som derunder inträda.
Vid bestämmandet af (jenslbarheternas värde förekomma:
l:o) Grufvedagsverkena.
f afseende å beräkningen af dessas antal, anmärka Kollegierna, att, ehuru
Kommitterade enligt privilegierna upptagit dessa dagsverken, som utgöras från 101 l
mantal, deraf 82 l skatte och 19 § frälse, till 52 af hvarje mantal skatte och lill
16 af hvarje mantal frälse eller inalles lill 2,946, handlingarne likväl utvisade, hvad
äfven bruksegaren erkänt, alt jemväl de under Axbergshammar lydande 15 x\ mantal
frälse och 1 mantal frälse Hullholmen under Frösvidahis bruk, elier tillhopa 15
mantal frälsehemman utgjort 32 dagsverken på mantalet, hvaremot de allt hitintills
varit från ved-prestationen befriade. De öfriga frälsehemmanen vore Dylta bruksegare
tillhöriga, och med dagsverkens utgörande för dem hade han således egt att
elter behag förfoga, hvarföre ock privilegierna beträffande dem borde vid ersättningens
bestämmande tjena till efterrättelse, såsom äfven Kommilterade iakttagit. Då
nu, på sätt Kammar-kollegii resolution och bref lill Landshöfdingen i Örebro län af
den 18 November 1698 innehölle, egaren af Axbergshammar den 20 Novembr 1668
erhållit Landshöfdingcns immission till åtnjutande af dagsverkena utaf de under samma
hammar belägna hemman, hvarå Kongl. Regeringen den 5 Oktober 1669 meddelat
konfirmation, samt Kollegium derföre förklarat sig finna, att Axbergshammar
”haft justiun lilulum possessionis på merbemälde dagsverken, så alt de med ingen
efterräkning derpå för den förflutna tiden kunde graveras”, hvarjemte Kollegium för
framtiden förklarat, alt, ”der antingen svafvelbruket eller Axbergshammar skulle åstunda
dessa dagsverken alt få nyttja och behålla, så hafva dc deröfver all söka Kongl.
Maj:ts nådiga speciela tillåtelse,” anse Kollegierna, vid detta förhållande och enär
ifrågavarande frälsehemman icke utgjort, någon ved-prestation, ulan i stället enahanda
antal dagsverken, som skattehemman, eller 52 på mantalet, ersättning för denna
verkliga förlust böra bruksegaren tillkomma och således lill det antal dagsverken,
kommilterade beräknat, ytterligare lägges 16 dagsverken af hvarje af nyssnämnde
15 xi mantal eller för jemn summa 244, då hela antalet dagsverken utgjorde 3,190.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 40.
19
Vidkommande värdet af dessa grufvedagsverken, så kunde väl å ena sidan
anmärkas, alt dessa, verkställda af frisocknarnes allmoge, som i allmänhet kunde
antagas ega ringa kännedom uti grufvebrylningen, icke egde det värde, som af i yrket
inlärde arbetare kunde påräknas; men å andra sidan borde erinras, att inlärda
grufvearbetare, med afseende å den större möda och våda, som med grafve- och
bruksdriften äro förenade, måste aflönas'högre än vanliga dagverkare. Då nu bruksegaren
i sin förklarings—skrift upptagit ett dylikt dagsverke till ett värde af 32 sk.
Banko och detta öfverensstämmer med 1856 års markegångspris för länet, samt, i
betraktande af en tilltagande industri och flera allmänna företag af vidsträckt omfattning,
priset å dagsverke efter ali sannolikhet snarare komme alt stiga än falla,
tillstyrka Kollegierna i underdånighet all värdet å grufvedagsverkc må beräknas lill
32 sk. Banko, såsom bruksegaren begärt, och alltså för 5,190 sådana dagsverken
till 2,126 R:dr 52 sk. Banko, motsvarande i kapital å 5 procent en summa af
42,553 R:dr 16 sk. Banko.
2:o) Ved-prestationen.
Såsom ofvan är ulredt, hade de under Axbergshammar och Frösvidahls bruk
lydande 15 mantal frälsehemman icke deltagit i ved-prestationen, ulan i stället
utgjort grufvedagsverken lill lika belopp med skattehemmanen. Häraf vore klart, att
bruksegaren icke hade något rättmätigt anspråk på ersättning för en förmån, som lian
eller hans företrädare vid svafvelbruket, icke åtnjutit. Vid bedömandet af ersättningen
måste det faktiska förhållandet noggronnt iakttagas, helst i annat fall bruksegaren
skulle vinna ersättning för hvad han aldrig egt eller för sådant, hvarifrån han
eiler hans företrädare långt före della afstålt. Dessa 15 mantal borde således
afgå från de dagsverksskyldig 1011 hemmanen och återstoden 86 § mantal upptagas
med beräkning af 7 stafrum ved för hvarje mantal, eller tillhopa 606 1 stafrum,
samt ersättning följaktligen blott för sistberörde antal stafrum veds-fällning å allmänningarne
och framförande till bruket meddelas, så snart Ijenslbarheten upphör.
Vid bedömandet af denna tjenstbarhet värde, mäste i betraktande komma antalet
af de dagsverken, som åtgå lill fällning å allmänningarna, framforsling lill bruket
samt upphuggning och hopläggning derstädes al de 7 stafrum ved hvarje lullt
hemman åligger att så medelst leverera. Vid 1814 års undersökning antogs till
fällning af virket för eli stafrum ved åtgå 1 ‘ tolftimmars karldagsverke, för vedens
framforsling till bruket 1 2 kördagsverke med ett par dragare, då tiden för på- och
aflassningen jemväl inberäknades och medel-afslåndel emellan allmänningarne och
bruket antogs till £ mil, samt för vedens afbuggning och hopläggning 8 sk. Banko.
Kördagsverkena förvandlades till karldagsverken efter den proportion; att ett af de
förra motsvarade tre af de sednare. Värdet af forslingen uppgick sålunda till 4 i
20
Kongl. Maj. ts Ndd. Skrifvelse N:o 40.
karldagsverken och för hela ved-prestationen från allmänningarne till 0 dagsverken
och 8 sk. Banko per stafrum. Äfven vid 1830 års undersökning bibehöllos dessa
beräkningar, men värdet af vedens huggning och hopläggning i stafrum vid bruket
förvandlades ock lill dagsverken och beräknades motsvara för ett stafrum f dagsverke,
hvarigenom hvarje stafrum ved från allmänningarne antogs till ett värde af
6 f dagsverken. Delta af bruksegaren år 1830 godkända sätt, att till karldagsverken
uppskatta ved-prestationen, hafva Kollegierna icke funnit skäl att frångå, utan
tillstyrka i underdånighet, att samma grund jemväl nu må tillämpas och att i följe
deraf 1 stafrum, motsvarande 6 f dagsverken å 32 sk. Banko för hvarje dagsverke
ke må bestämmas till 4 R:dr 14 sk. 2 1 rsl. Banko, eller, efter afdrag af 8 sk., som
bruksegaren betalar för hvarje levereradt stafrum, till 4 R.dr 6 sk. 2 | rst. och
således för 606 1 stafrum till en summa af 2,505 R:dr 14 sk. 9 J rsl. Banko, ett
belopp, hvilket icke kunde anses för lågt, då dessa dagsverken upptagits till samma
pris, som grufve-dagsverken, hvilka i allmänhet egde högre värde. Kapital-värdet
å sistnämnde belopp, efter 5 procent, utgjorde en summa af 50,106 R:dr 8 sk.
3 £ rst. Banko.
3: o) Hembnds-skyldigheten.
Beträffande denna skyldighet, hade väl sednaste Kommitterade ansett densamma
mera skenbar än verklig, på grund hufvudsakligen deraf, att den på flere år icke
blifvit begagnad samt ej heller behöfdes, emedan Kommitterade funnit, att behofvet
af ved för brukets tillverkning, lill förut åstadkommet belopp, kunde erhållas från
allmänningarne, hvarföre Kommitterade å hembuds-skyldigheten icke gjort vidare afseende,
än alt de upptagit densamma, jemte konskriplions-friheten för 5 i bruksrörelsen
kunnige arbetare, till qvittning mot full egande-rält lill hvad Kommitterade
kalla Krono-brukel; men då bruksegaren i sin förklaring anfört, alt han dermed
ville åtnöjas endast med vilkor, att hans ersältnings-anspråk i öfrigt godkändes, hafva
Kollegierna ansett sig icke böra underlåta alt ingå i granskning af det sätt, hvarpå
hembuds-skyldigheten blifvit vid 1830 års undersökning uppskattad, emedan det
vore derpå bruksegaren stödde sitt ersältnings-påstående.
Vid nämnde undersökning antogs, dels att, då dagsverks- och ved-prestalions-skyldigheterna,
hvilka uppskattades till 4,526 R:dr, upphörde, så skulle, med
afseende å behofvet af kol och ved, ej blott för Dylta svafvelbruk, utan jemväl för
Dylta masugn, som oj varit i gång sedan 1826, och vid Ervalda slångjernsverk,
som aldrig med Dylta bruk haft annan gemenskap, än att de tillfälligtvis någon tid
voro i samma egares hand, en brist uppstå i kol af 306 i storstigar och i ved af
366 5 stafrum, hvilken brist måste genom köp komma att fyllas, dels ock att genom
den uppkommande fria täflan å kolhandeln priset skulle stiga 35 j procent och
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o 4-0.
21
(leii högre belahiingcn för nämnde kol- och ved-qvantiteter sålunda komma att uppgå
lill 1,09 7 R:dr 15 sk. 8 rst., motsvarande å 5 procent eli kapital al' 21,946
lt:dr 25 sk. 4 rst. Banko. — Kommitterade hade sålunda antagit, alt hembudsskvldigheten
i förening med dagsverks- och ved-prestations-skyldigheterna egde ett
mindre värde, än den skulle få efter de sednares upphörande. Om derföre exempelvis
anloges, att hembuds-skyldigheten i förening med dagsverks- och ved-preslations-åliggandena
vore sjelf värd 271 R:dr och de 2:ne andra åliggandena, såsom
ofvan, 4,526 R:dr, så syntes väl intet tvifvel kunna ega rum derom, att det vore
med dessa 2:ne summor sammanlagda, som bruksegaren skulle ersättas för alla tre
förmånerna, men Kommitterade antogo, att bruksegaren först skulle ersättas för de
2:ne förmånerna med 4,526 R:dr samt att den återstående förmånen, hembudsskyldigheten,
derefter först borde t. ex. tredubblas, emedan den bchöfde begagnas
för tre gånger större belopp, hvarigenom den Klefve 822 R:dr, och att denna summa
sedan borde ökas med 33 £ procent för pris-stegringen, hvarigenom den komme
alt uppgå till 1,096 R:dr.
Sådana voro de grunder, på hvilka anspråket på ersättning för hembudsskyldigheten
hvilade. Kollegierna kunna icke finna dem antagliga, utan instämma
uti det betänkande Kommitterade 1848 afgifvit och deras deri uttalade åsigt, alt
hembuds-skyldigheten icke kan skallas till något egentligt värde, såsom hvarken på
sednare tider begagnad eller behöflig, då allmänningarna äro för tillverkningen mer
än tillräckliga eller åtminstone borde vara det, om de icke obehörigen begagnas
och skogslillgången icke genom otillåtna torpanläggningar och odlingar minskas.
4: o) Frihet frän krigstjenst
för de i svafvel-beredningen inlärde och vid bruket skattskrifne drängar inom konskriplions-åren,
så länge de vid svafvel-tillverkningen nyttjas, dock icke öfver fem
man på en gång.
Uti denna fråga hade Kollegierna icke något att tillägga hvad sistnämnde
Kommitterades yttrande derom innehåller.
5:o) Svafvel-leveransen.
Då Krigs—kollegii upphandlingspris å svafvel åren 1854, 1855 och 1856
utgjort i medeltal 22 R:dr 16 sk. Banko per SkU. stapelstadsvigt samt Kommitterade
beräknat hvarje SkU. endast till 18 R:dr och bruksegarens förlust på svafvelleveransen
till 8 R:dr 16 sk. å hvarje SkU. eller för 156 J Sk%. lill 1,502 R:dr
12 sk., hvilken dock rätteligen beräknad utgjorde 1,302 R:dr 4 sk., motsvarande
ä 5 procent eli kapital af 26,041 R:dr 32 sk., anse Kollegierna sig böra, med nu
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 40.
anmärkta rättelse detta kommitterades förslag biträda, hvarigenom och allt tillbörligt
afseende blifvit fästadt å de omständigheter angående konjunkturen för svafvelhandeln,
bruksegaren anfört.
6:0) Kronans tionde.
Enär priset å 1 Skfå svafvel i den af Kommillerade uppgjorda beräkning
är upptagit till 21 R:dr 5 sk. 2,4 rst., ulan några sådana afdrag, som vid beräkning
af svafvel-leveransens värde godtgjorts bruksegaren, men någon förlust vid den
föreslagna förändringen i skatt-skyldigheten icke för bruksegaren uppkomme, derest
berörde afdrag, såsom ske bort. älven vid tiondens beräknande iakttagits, anse Kollegierna
någon ersättning för denna förändring, på sätt Kommilterade föreslagit, icke
kunna ifrågakomma, utan det i sådant afseende utförda kapital 1,598 R:dr 41 sk.
10 rsl. Banko böra från liqviden uteslutas.
7:o) Allmänning arne.
Till fullgörande af Kongl. Maj:ts uti den nådiga remissen meddelade föreskrift,
att närmare utreda förhållandet med de vilkor, hvarunder bruket fått sig nyttjande-rätten
till allmänningarne upplåten, anföra Kollegierna: att vid den år 1814
vid bruket hållna undersökning bruksegaren, enligt livad undersöknings-protokollet
innehölle, förklarat sig icke innehafva några handlingar, som visade, när östra allmänningen
blifvit till svafvelbruket anslagen, och att någon sådan ej heller sedermera
blifvit företedd. Den äldsta handling, som blifvit förevisad, hvari allmänningen
omtalas, vore ett undersöknings-protokoll af bergmästaren Sneckenberg af den
22 Maj 1095, hvaribland annat omnämnes, att skogen vid tillfället blef besigtigad
och huru den befanns. Sedermera nämndes i Landshöfdingen Cronhjelms bergsransakning
af den t Oktober 1 708, att allmogen sökte tillökning i betalningen för veden,
i anseende dertill att på bruks-allmänningen ej mera vore ali tillgå. Enligt
bruksegarens uppgift vid undersökningen 1814, bade skogen blifvit år 1710 uppmätt
och på karta lagd af Landtmätaren N. Ever, under litel: "Karta öfver Svafvelbruks-allmänningen.
”
Genom Bergs—kollegii beslut af den 8 December 1709 tillförsäkrades Dylta
bruks då varande innehafvare, att han, 0111 den sedermera så kallade Hålahults—all—
männingen blefve för allmänning förklarad, framför någon annan skulle "få densamma
till svafvelbruket att sig deraf till dess behöriga drift och nödiga ved-fournering,
så långt den kan förslå, betjena”; hvarjemte Konung Carl XILs resolution eller privilegium
af den 50 September 1712 innehölle i 5:te punkten: att som skogstrakten
Hålahult vid namn, genom Eslats-sekreteraren Feifs pådrifvande blifvit förklarad
för allmänning och af Bergs-kollegium under svafvelbruket lagd, så fann Kongl.
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o 4-0.
25
Majit skäligt, alt densamma för svafvelbruket allt framgent blef behållen, såsom det
angelägnaste och fördelaktigaste verket i den nejden, hvilket för Kongl. Majlis tjenst
vore nödigt på allt görligt sätt med nödig skog förse; och ehuruväl för allmänningar, som
jernbruk till smide och hlåsningar varda anslagne, en årlig rekognition erlägges,
hvarifrån grufvor och de ädlare verken äro befriade, så ville Kongl. Majit nu och i
framtiden hafva frikallat svafvelbruket, såsom ett af de ädlare verken, för en slik
rekognition.? erläggande, så väl för ofvannämnde allmänning Hålahult, som der några
flera Kronans skogstrakter för svafvelbruket kunde utsökas.
Huru och på hvad vilkor Hålahults allmänning blifvit lagd under svafvelbruket,
vore således tydligen ådagalagdt. När sådant skett med östra allmänningen hade
icke kunnat utredas; men alt så väl denna som Hålahults allmänning borde för
svafvelbrukets tillverkning användas, med frihet från rekognitions—afgift, syntes så väl
af ofvannämnde, som af de sedermera tid efter annan angående bruksrörelsen vid
Dylta utfärdade resolutioner.
Ofver begge allmänningarne hade vid undersökningarne blifvit företedda kartor,
upprättade 1 799 och 1800 och af vederbörande Härads-rält fastställda.
Hvad dessa skogars beskaffenhet och värde beträffar, så hade vid undersökningen
år 104 6 desamma blifvit af Öfverjägaren Hamnström uppskattade, den östra
allmänningen till en årlig afkastning af 357,27 och Hålahults allmänning lill 150,6
stafrum, således hegge allmänningarne tillsammans till 487,87 stafrum af 15 qvarters
längd, höjd och bredd, med den anmärkning om den dervid följda method, att
tiden ej medgifvit en vidlyftigare och noggrannare uppskattning, och vore hela innehållet
af Hålahults allmänning deri uppgifvet utgöra 1,016 tunnland 17 kappland.
Totala innehållet af östra allmänningen vore deremot i Hamnströms protokoll icke
upptaget och upplysning förekomme ej heller deri om de å allmänningen befintliga
lägenheter, hvaremot den underrättelse meddelas, alt begge allmänningarne blifvit
för starkt anlitade, så alt uppmärksamhet vid hushållningen med dessa skogar vore
af högsta behof, på det ali desamma ej måtte blifva alldeles förstörda.
Vid koinmissionsförrältningen år 1850 hade, så vidt protokollet utvisade,
någon undersökning af skogarne icke egt rum, men vid den år 1814 funnes
en undersökning af allmänningarna vara med noggrannhet utförd af då varande
Ofver-jägmästaren i länet, biträdd af Landtmätare, 2;ne Bergs-sesmän och 2:ne Nämndemän,
hvilka uppskattat allmänningarne, som då funnos väl vårdade, att kunna
lemna 731 stafrum årligen. Hela innehållet af Hålahults allmänning vore i protokollet
öfver nämnde undersökning upptaget til! ofvanberörde belopp, 1,016 tunnland
17 kappland, hvaraf 64 tunnland 17 kappland ansetts vara impedimenta; och upplystes,
hvad östra allmänningen angår: att densammas totala innehåll utgjorde 4,743
tunnland 14 kappland, hvaraf 299 tunnland 2 kappland mossar, 484 tunnland sjöar,
2,556 tunnland 12 kappland behållen skogsmark samt 1,424 tunnlands hemmans
-
24
Kongl. Maj.is Nåd. Skrifvelse N:o 40.
och torp-egor; att torplägenheterna utgjorde åtta, från hvilka 25 7 dagsverken jemte
9 lass hö utgjordes lill Dylta herregård; samt alt dessutom egorna till 3:ne andra
torp till en del lago inom allmänningen.
Ehuru nu dessa allmänningar icke voro alldeles af samma egenskap, som rekognilionsskogar,
likväl och då desamma under loppet af 200 år varit med Dylta
bruk fortfarande förenade, anse Kollegierna dem, på sätt äfven Kommitlerade tillstyrkt,
böra, med tillämpning af Kongl, kungörelsen den 4 Februari 1811, skattläggas och
af bruksegaren få till skatte lösas. Deremot kunna Kollegierna icke instämma med
bemälde Kommitterade deri, alt någon ersättning hör bruksegaren tillkomma för de
utskylder och besvär, som genom allmänningarnes skattläggning komme all drabba
bruksegaren, och således icke att någon qvittning må ske för den särskilda bevillning,
som från tillverkningen hittills utgått med 36 sk. för hvarje Skgf svafvel, 8
sk. för hvarje Skfif vitriol och 3 sk. för hvarje tunna rödfärg, och hvilken, enligt
hvad Kommitterade upplyst, under de tio åren 1836—1845 i medeltal utgjort 376
R.dr 46 sk. 4 rst. Banko. Kommitterade syntes härvid hafva förbisett de väsendtliga
fördelar, som genom en ovilkorlig egande- och dispositions—rätt lill allmänningarne
bruksegaren tillskyndas, fördelar, hvilka i mångfaldigt hänseende öfvervägde
de allmänna utskylder och onera, som elter allmänningarnes skattläggning komme
att utgå; och det läge för öppen dag, all genom en sådan reglering icke ringa vinst
tillskyndades bruksegaren, som för en obetydlig köpeskilling förvärfvade en så vidsträckt
och god skogsmark.
Då ofvanberörde särskilda bevillning icke borde utgå, sedan tjenslbarhelerna
upphört, utan Dylta bruk i afseende å beskattning komma i samma förhållande som
andra verk, finna Kollegierna med rättvisa och billighet vara öfverensstämmande, att
Staten varder ersatt för förlusten af denna särskilda bevillning, hvilken Kollegierne
anse höra upptagas till det af Kommitterade beräknade belopp 576 R:dr 46 sk. 4
rst., och således ett kapitalvärde efter 5 procent Kronan i liqvid lillgodoföras med
7,539 R.dr 14 sk. 8 rst. Banko.
Hvad angår sjelfva Bruket, så och i fall med delta ord förstås hvad dermed
vanligen menats, nemligen egentligen byggnaderna för tillverkningen med tillhörande
jordområde, borde väl nu mera tvifvel icke kunna ega rum derom, att Kronan
deraf ej mera kan anses vara egare, hvaraf likväl ej följde, del Kronan icke med
skäl kunde af bruksegaren, såsom innehafvare af Dylta bruksprivilegier fordra redo
för den egendom förre privilegii-innehafvarne såsom Kronans tillhörighet emoltagit,
och till hvilken, under deras förvaltning, Kronans egande-rätt, utan Kronans vetskap,
gått förlorad, emedan med arfvet af lörmånerne väl äfven borde hafva följt arfvet af
ansvarighet för den emottagna egendomen. Någon talan i detta hänseende anse
Kollegierna likväl desto mindre vara skäl att Kronan anställer, som, utom det att
hvarken bruket eller grufvorna för Kronan egde något verkligt värde, den omslän
-
Kongl. Maj:t» Näd. Skrifvelse N:o 40.
25
digheten att Kronans egande-rält lill bruket försvunnit ej kunde minska, utan snarare
öka Kronans befogenhet, om den annars kunde anses förefinnas, att återtaga
skogarne och tjenstbarheterna, helst del, varit för underhållande och drifvande af
Kronans, men icke af enskild persons verk, som desamma blifvit upplåtna.
Alt likväl sjelfva grufvorna tillhöra Kronan, äfvensom alt det varit privilegiiinnehafvarens
pligt att till dem bevara Kronans rätt, synes Kollegierna icke vara tvifvelaktigt.
Emellertid kumle grufvorna utgå eller blifva alltför besvärliga alt bryta
och andra omständigheter äfven inträda, af hvilka svafvel-tillverkningens upphörande
blelve en följd. Om vid sådant förhållande bruket skulle till Kronan återfalla eller
icke, anse Kollegierna af nyssnämnde orsak vara likgiltigt; men otvifvelaktig! komme
så väl tjenstbarheterna sorn allmänningarne alt utan ersättning till Kronan återgå,
hvarjemte Kronans räll inträdde all till sig lösa de genom Drottning Christinas bref
af den 51 Januari 1654 försålda ”gods”, emot den derför erlagda iösepenningens
restitution, på sätt i nämnde bref blifvit förbehållet, och vid dessa förhållanden anse
Kollegierna, lika med Kommilterade, att om ock icke en ovilkorlig ogande-rätt till
bruket och grufvorna, likväl bortfallandet af det äfvenlvrliga i bruksegarens nu innehalvande
besittningsrätt till de öfriga förmånerna för honom icke bör sakna värde.
Då Kollegierna uti sill underdånigt utlåtande af den II November 1843,
med anmälan, alt under åren 1833, 1855. 1837 och 1838 ingen svafvel—tillverkning
egt runi, utom det ringa beloppet 18 under det ena af nämnde år, hem
ställt,
om icke af sådan orsak talan borde vid vederbörlig domstol mot bruksinnehafvarne
anställas, med yrkande alt de måtte fråndöma* de förmåner, hvilkas innehafvande
blifvit för svafvel-tillverkningens idkande af Slaten medgifna, samt Kongl.
Maj.t, genom dess nådiga bref af den 18 December 1845, förklarat sig framdeles
vilja taga i öfvervägande, om och hvad åtgärd i förutnämnde syftning borde vidtagas,
i hvilken fråga scdnaste Kommilterade sig jemväl-yttrat och på anförda skäl förklarat,
det de icke hirmo sig höra anställandet af en sådan rättegång i underdånighet
tillstyrka, så anse Kollegierna delia äfven nu böra utgöra föremål för deras underdåniga
utlåtande och anföra i anledning häraf, alt, oaktadt ofvan anmärkta förhållande,
hvartill kunnat -läggas alt, enligt de till Bergs-kollegium inkomna bergmästarerelationer,
svafvel-1 ill verk ningen under tiden, som förflutit efter utfärdandet af Kongl,
resolutionen den 5 September 1815, eller från och med 1816 lill och med 1855
icke uppgått till det belopp, som bort lill Kronan levereras, utan några hundrade
Skäf derunder, och fastän Kollegierna icke kunna anse det vara med privilegierna
enligt, att bruksegaren med köpt svafvel fullgjort sin leverans, synes Kollegierna likväl,
äfven om del kunde förutsättas, ali ett åtal om piivilegiernas förlust på nämnde
grund skulle af domslolarne godkännas, vidtagandet af en sådan åtgärd, sedan förhållandet
under en längre tid lemnats opåtaldt och verket öfvergått i annan egares
Bih. lill R. SL Prot. 1859 § 1860. 1 Sami. 1 Afd. 14 Hafi. 4
26
Kongl. 3Iaj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 40.
hand, icke vara ett Staten värdigt sätt alt tillvägagå, hvarföre KoiSegierna, lika med
Kommitterade, icke anse sig böra i underdånighet tillstyrka Kongl. Maj t alt ett sådant
åtal anbefalla.
Ofver hvad af Kommitterade blifvit anfördt i afseende på frisocknehemmanens
rolerings-kostnad, jemförd med deras nuvarande åligganden lill svafvelbruket,
anse Kollegierna något yttrande desto mindre erforderligt, som Kongl. Majlis nådiga
bref af den 29 April S83u innehåller, att frågan om roleringen skulle hvila, till
dess den om tjenslbarhelernas indragning blifvit afgjord, samt dessa begge frågor
ej heller mod hvarannan egde något egentligt sammanhang.
I enlighet med Kollegiernas föreslående beräkning skulle alltså den ersättning,
som för indragning af tjenstbarhet! na och öfriga lös'maner borde Dylta bruksegare
tillkomma, utgöra följande belopp, nemligen:
för
grufvedagsverkena Banko
R:dr
42,553:
16. —
!>
vedprestationen.
,,
O
■*r*'
O
o
8. 3 i}.
tillhopa Banko
U:dr
92,659:
24. 5 i
hvarifrån borde afgå:
för svafvcl-leveransens upphörande. . . . 26,041: 52.
—
n
upphörande af den särskilda bevillningen 7.55'a: 14.
8.
53.580:
CO
CO
så
alt bruksegarnc skulle erhålla eli kontant belopp af .
dt»,058:
2 5. 7 i.
Bruksegaren fordrar deicmol:
för grufvedagsverkena
59,280:
— —
5)
vedprestationen
58,485:
— —
V
förändringen i sättet för tiondens utgörande .
1 598:
42. —
Banko H:dr
99,165:
42. —
men hvarifrån afgår för svafvel-leveranscns upphörande .
.
18.750:
— —
då
den af honom äskade kontanta ersättningen uppgmge tili
80,4 13:
42. —
och således 21,555 R:dr 16 sk. 4Sj rst. mera än den bär ofvan beräknade ersättning,
hvilken vore den högsta, som rimligtvis borde kunna komma bruksegaren tillgodo,
helst Statsverket genom denna ersättning, i förening med allmänningarnes upplåtande
under skattemanna-rätt, kommc att vidkännas en uppoffring, sorn vida öfverginge
den fördel, Staten herodes genom rotering af de nu derifrån befriade, under
Dylta bruk dagsverks-skyldige hemman.
Uti de underdåniga påminnelser, hvarmed nuvarande bruksegaren Friherre
Wilhelm Åkerhjelm, fått olver detta Kollegiernas underdånig;! utlåtande inkomma, har
bemäide bruksegare hufvudsakligen åberopat sitt förut i Irågau afgifna yttrande samt
vidhållit de fordringar, han deruti Iramställt.
Kongl. Maj:fs Ndd. Skrifvelse N:o 40.
27
Kongl. RIaj:t har de till detta mål hörande handlingar i nåder låtit sig föredragas;
och då Dylta bruksinnehafvare, uti afgifna påminnelser emot Krigs-, Kammar-
oell Bergs-kollegiernas utlåtande i ämnet, förklarat sig icke vilja ingå på den
ifrågaställa regleringen med annat vilkor, än att af Kronan erhålla ett ersättningsbelopp,
sorn med mera än 50,000 R:dr !t:mt öfverstiger den summa, som Kollegierna
föreslagit, men Kongl. Majit funnit sig icke kunna godkänna bruksinnehafvarens
anspråk; så har Kongl. Majt nu endast velat meddela Rikets Ständer underrättelse om
hvad i ärendet blifvit tillgjordt, med öfverlemnande derjemte lill Rikets Ständers bepröfvande,
huruvida en summa ungefärligen motsvarande det af Kollegierna föreslagna
ersättningsbelopp, i Riksmynt 00,587 Riksdaler 80 öre, må lil! Kongl. Majlis disposition
anvisas, för alt, derest möjligen bruksinnehafvaren framdeles skulle dermed
ålnöjas, för regleringens tilivägabringande lill honom utbetalas.
Emellertid och hvad särskildt beträffar de för svafvelbrukets tillverkning upplåtna
krono-allmänningar, benämnda Ostra allmänningen och Hålahults allmänning,
så enär, enligt hvad handlingarne i målet utvisa, vid särskilda genom jägeribetjenle
tid efter annan hållna undersökningar af skogarna, den underrättelse meddelats, att
begge alimänningarna, hvarå flera torplägenheter till Dylta gårds förmån skola finnas
anlagde, blifvit alltför mycket anlitade, så att uppmärksamhet vid hushållningen med
dessa skogar är af högsta behof, på det desamma ej må blifva alldeles förstörda,
har Kongl. Majit förständigat Dess befallningshafvande i Örebro län, att dels låta
vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom må kunna bestämmas det årliga afverkningsbelopp,
sorn med skogens å nämnde allmänningar bestånd kan vara förenligt, dels
hålla noggrann tillsyn deröfver, att allmänningarne oj hårdare anlitas, än här förut
nämndi är, och således ej heller för annat ändamål, än det, hvartill de af Kronan
blifvit ål svafvelbruket upplåtna.
I det fall att tjenstbarhelerna och hembuds-skyldiglieten af skogs-efiekler,
som nu åligga de så kallade frisocknarne Axberg, Kihl och Hofsta, komma att upphöra,
blifva frisocknehemmanen i ställe!, på såll Rikets Ständer vid 18*28, 1829
och 1850 årens riksdag äfven ansett, underkastade rotering; men Kongl. Majit har
funnit, att verkställigheten af denna roterings-ålgärd, såsom beroende af den förra
frågan, eller tjenstbarheternas upphörande, bör tills vidare uppskjutas och efter omständigheterna
blifva föremål för framdeles skeende särskild pröfning.
Handlingarne i detta mål skola blifva öfvcrlemnade lill det Utskott, som
med frågan kommer alt taga befattning; och Kongl. Majit förblifvcr Rikets Ständer
med all Kongl, nåd oth ynnest städse väl bevågen. Datum ut supra.
CARL.
J. M. Björnstjerna.
28 Kongl Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o LO.
Utdrag af Protokollet öfver Landt försvars-Ärenden, hållet inför Hans
Maj: t Konungen uti Slats-Rädet ä Stochholms Slolt den 27
Oktober 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie—Slatsminislern, Friherre De Geer.
Hans Excellens, Herr Slatsminislern för Utrikes Ärendena, Friherre
Manderström,
Stats-raden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grelve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Deparlemenls-chefen, Stats-rådet Björnstjerna uppläste till justering följande,
på grund af förut fattade heslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj ts nådiga skrivelser
lill Rikets Ständer, nemligen:
2:o angående ifrågasatt upphörande af de så kallade frisocknarnes tjenstbar—
heter till Hvita svafvelbruk och socknarnes rotering.
Kongl. Majit täcktes, uppå Stats—Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla ofvanberörda förslag, sådana de finnas
delta protokoll b i lagda, samt förordna, alt, i öfverensstämmelse
dermed, nådiga skrivelser skulle till Rikets Ständer allåtas.
Ex prolocollo
J. A. Jcedrén.
Kongl. Maj. ts Nåd. Skrifvelse N:o 41.
29
Nio 41.
Ank. till Exp.-Utek. d. 21 Nor. 1859, kl. 11 f. m
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
afsöndring af jord från Regemenls-paslors-bostället Westerhus,
till utvidgande af Jemtlands Hästjägare- och Fältjägarekorp
sers mötesplats å Frösön; Gifven Stockholms Slott den 27
Oktober 1859.
Sedan hos Kongl. Majit blifvit i underdånighet anmäldt, att den till Jemtlands
Hästjägare- och Fälljägare-korpser å Frösön nära Östersunds stad upplåtna
mötesplats, nu innehållande en vidd af 42 tunnland och 16 kappland, vore för dessa
korpsers samtidigt inträffande vapen-öfningar så otillräcklig, att å densamma saknades
nödigt utrymme ej allenast för målskjutnings-banor och skottvallar, ulan ock
för koksläder, marketenteri, väg lill vattningsställe m. m.; samt i anledning häraf
föreslagits, dels alt en Regements-pastors-bostället Westerhus tillhörande skogstrakt,
hvarå, elter öfverenskommelse med nuvarande boslällshafvaren, Hästjägare-korpsens
lägerplats och vattningsväg samt begge korpsernas målskjutnings-banor nu finnas
inrättade, äfvensom ock en under samma boställe lydande torplägenhet norr om berörda
skogstrakt samt den odlingsmark, som ligger norr om Fältjägare-korpsens
baracker, eller samtliga å en häröfver upprättad kanta med Lill. B. tecknade lägenheter.
måtte vid nuvarande boställsinnehafvarens afgång, då bostället kommer alt för
lönings-fomlons räkning utarrenderas, få ifrån bostället afskiljas och med korpsernas
mötesplats sammanläggas, dels ock att för den minskning i jord och afkastning, bostället
sålunda koni me att vidkännas, ersättning måtte af allmänna medel varda anvisad:
så hade Kongl. Majit, som funnit behofvel att utvidga Frösö lägerplats, vara
so
Kongl. Maj:ts Nild. Skrifvelse N:o 41.
ådagalagdt och det i sådant afseende framställda förslag jemväl vara ändamålsenligt,
medelst nådigt bref den 2G Januari 1858 uppdragit å! Krigs-kollegium alt vidtaga
de förberedande åtgärder, som för ärendets slutliga behandling linnde erfordras,
hvarefter bemälda Kollegium uti underdånig skrifvelse den 4 Februari 1859 anmält,
alt den för utvidgande af lägerplatsen å Frösön afsedda jordrymd, inalles utgörande
54 tunnland, 14 kappland, blifvit af Kronofogde och Häradsskrifvare jemte Nämnd,
i vederbörandes närvaro, år 1858 uppskattad, dervid förrällningsmånnon ansett, alt
Regements-paslors-boställel V esterhus Nio 5, derifrån jord-afsöndringen blifvit föreslagen
att ega rum, kunde beräknas att utgöra en årlig arrende-afgiit af 120 Ridr
Banko, hvartill borde läggas boställets enern, upptagna lill 55 R:dr Banko, då 175
R:dr Banko utgjorde del sammaniäknade belopp, i förhållande hvartill bostället borde
åtnjuta vederlag för den blifvande jord-afsöndringen, sorn, efter en vidd al 54 tunnland
14 kappland, närmast motsvarade Riedel af bostället, i följd hvaraf det vederlag,
hvilket bostället årligen borde åtnjuta från ecb med det år, alsöndringen går i
verkställighet, bestämdes till R iedel al ofvanstående belopp, 175 R:dr Banko, eller tili
55 R:dr Banko, motsvarande 52 R:dr 50 öre Riksmynt; och bade så väl Chefsembetet
vid Jemtlands Fältjägare-korps som vcdei hörande Boställs-och Lönings-direklioner
för sin de! godkänt det elter sådan beräkning föreslagna vederlaget; hvaremot
innehafvaren af bostället Westerhus, Regements-pastorn J. E. Ångman uti afgifvet
skriftligt yttrande förklarat, alt han ej vore bugad afstå den lill afsöndring
föreslagna mark emot den afgäld, hvartill den blifvit uppskattad; vid hvilket förhållande
Krigs-kollegium, ehuru ej något, enligt Kollegii hanka, vore ali erinra mot
den verkställda uppskattningen af jorden och beloppet af den derför beräknade afgäld,
likväl ansett den erforderliga jord-afsöndringen från bostället Westerhus’ egor
icke kunna tillvägabringas förr än elier Regements-pastorn Ängmans afgång från
tjensten.
Vid pröfning häraf och enär innehafvaren af bostället Westerhus, Regementspastorn
J. E. Ångman, på sätt ofvan omföl mäld! är, förklarad! sig icke vilja afstå
den till afsöndring föreslagna marken emot den afgäld, hvartill den blifvit uppskattad,
har Kongl. Majit, lika med Krigs-kollegium, ansett ifrågavarandejord-afsöndring
för utvidgande af Frösö lägerplats icke kunna, utan åsidosättande af bemälde boställs—
halvares rätt, tillvägabringas förr, än lian från Regements-poslors-ljenslen algått; men,
i anseende lill fördelen deraf att Frösö vapenöfningsplats må framdeles, så snart
nämnda boställe blifver ledigt, utan tidsutdrägt erhålla behöflig tillökning, bär Kongl.
Majit härmedelst velat föreslå Rikets Ständer, att de för utvidgande af merberörda
mötesplats erforderliga 54 tunnland och 14 kappland af den bostället Westerhus
Nio 3 tillhörande, ifrågakomma mark må vid nuvarande boslällsinnehafvarens afgång,
då bostället kommer alt för Hästjägare- och Fältjägare-korpsernas löningsfonds
räkning utarrenderas, derifrån afsöudras emot en till löningsfonden ingående
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o 41.
51
årlig afgäld, motsvarande den summa, 52 Ridr 50 öre Riksmynt, hvartill årliga vederlaget
för berörda egorymd blifvit i vederbörlig ordning uppskaltadt, äfvensom alt
detta vederlag, förvandladt lill spanmå! efter markegångsprisel det år, då uppskattningen
skedde, må årligen lösas med penningar efter årets markegång, samt beloppet
deraf framgent från anslaget för indelta Armeens vapenöfningar erläggas.
De lill närmare upplysning härom tjenande handlingar, jemte tillhörande
karta, skola öfverlenmas till det Rikets Ständers Utskott, som med målet kommer
alt taga befattning; och Kongl. Majit förbiifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd
och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CAEL.
J. M. Björnstjerna.
32
Kongl. Maj.ls Nåd. Skrifvelse N:o 41
Utdrag af Protokollet öfver Landiförsvars-Ärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen uti Slals-Rädel d Stockholms Slott den 27 Oktober
1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Slatsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre
Manderström,
Stats-råden: Wallensteen.
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark.
Herr (liefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Departements-chefcn Stals-rådet Björnstjerna uppläste till justering följande,
på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Majlis nådiga propositioner
lili Rikets Ständer, nemligen angående: — — — — — — — — —
7:o afsöndring af jord från Regements-pastors-bostället Westerhus, till utvidgande
af Jemtlands Hästjägare- och Fälljägare-korpsers mötesplats å Frösön.
Kongl. Majit, täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan i nåder gilla ofvanberörda förslag, sådana de finnas
detta protokoll hilagda, samt förordna, att, i öfverensstämmelse
dermed, nådiga propositioner skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
J. A. Jadrén.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1859.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 42.
i\’:o 42.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Nov. 1859, kl. 11 f. m.
Kongl. MajUs Nådiga Proposition lill Rikets Stunder, angående
ändringar i gällande förordning om vilkoren för bränvinstillverkning;
Gifven Stockholms Slott d. 27 Oktober 1859.
Den nya lagstiftning angående vilkoren tor bränvins-tiilverkning, som år
1855 trädde i verksamhet och sedermera utan väsendtlig förändring varit gällande,
har under tiden hunnit pröfvas och visa sina verkningar. Dessa halva icke under
stigit
de förväntningar, som voro fästade vid nämnda förändrade lagstiftning, och
bestå hufvudsakligen, å ena sidan, uti betydlig minskning i bränneriernas antal och
i bränvins-tiilverkningens belopp samt, å andra sidan, uti ökad statsinkomst af tillverkningen.
År 1852 voro nemligen, enligt uppgift af Särskilda Utskottet vid 1853 års
riksdag, i gång ej mindre än 670 ångbrännerier och 35,172 omedelbart med eld
drifna redskap; hvaremot antalet beskattade större brännerier utgjorde
år 1855
391.
“ 1856
380.
“ 1857  • . 400.
“ 1858—59
393.
samt beskattade mindre brännerier,
år 1855
4,091.
“ 1856
5,138.
“ 1857
5,482.
“ 1858
2,481.
Bränvins-tillverkningen före år 1855, då beskattningen utgick helt och hållet
efter pannerymden, antages på grund af sannolikhets beräkning hafva utgjort
Bih. tilt R. S:t Prof. 1869 § 18G0. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 1
2
Kongt. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 42.
omkring 30,000,000 kannor årligen. Tillverkningsbeloppet efter nämnde år kan
icke heller med visshet till siffran bestämmas, enär de mindre brännerierna varit
beskattade efter antagen afverkningsförmåga, som anses hafva varit för lågt beräknad.
Men med antagande af att ett visst belopp, utöfver det beskattade, blifvit
vid de mindre brännerierna tillverkadt, kan, enligt Civil-departementets kontrollbyrås
årsberättelser angående bränvinstillverkningen i riket, sammanlagda beloppet
af tillverkadt bränvin vid både större och mindre brännerier beräknas hafva utgjort:
År 1855
11,444,000 kannor
“ 1856
12,513,000 “
“ 1857
14,980,000 “
“ 1858—59 .... 14,446,000
eller i medeltal för dessa år 13,345,750 kannor och således mindre än hälften af
hvad tillverkningsbeloppet sannolikt utgjorde före 1855.
Enär bränvins-tillverknings-skatten före år 1855 bokfördes tillsammans med
bränvins-försäljnings-afgifterna, under gemensam benämning af bränvinsmedel, kan
jemförelsen emellan stats-inkomsterna af bränvins-lillverkningen före och efter nämnde
år blifva endast approximativ En sådan torde dock vara tillräckligt upplysande.
Enligt statsräkenskaperna utgjorde bränvinsmedlen
År 1850
842,746: 27. —
“ 1851 ..... 786,615: 5. —
“ 1852 . . , . . 751,335: 37. —
“ 1853
722,031: 93. —
“ 1854
306,766: 75: —
och således i medeltal för dessa år 681,899: 7 Riksdaler Riksmynt. Om från
denna summa afdrages ett belopp af 31,899 rdr 7 öre, hvartill försäljningsafgifterna
och kontrollkostnaderna kunna ungefärligen uppskattas, uppgå nämnde års
behållna bränvins-tillverknings-afgilter till 650,000 rdr årligen.
Enligt af Stats-kontoret meddelade uppgifter utgjorde åter statens neltobe
-
hållning af bränvins-tillverkningsskatlen
år 1855
4,732,926.
“ 1856
5,091,923.
“ 1857
6,063,409.
“ 1858-59 .... 6,766,500.
eller i medeltal för dessa år 5,663,689 rdr 50 öre riksmynt.
Ehuru tillfredsställande dessa resultater måste erkännas vara, kan det likväl
icke nekas, att bränvins-tillverkningens utveckling till egentlig fabriksnäring — ett
af syftemålen med den förändrade lagstiftningen — ännu väsendtligen motverkas af
tillverkningstidens, i gällande författning stadgade, inskränkning till två månader af
året. Uti det betänkande, hvarmed Särskilda Utskottet vid 1853 års riksdag inkom,
yttrades i detta ämne, att bränvins-tillverkningens inskränkning till tiden, i
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 42.
3
och för sig sjelf och under vanliga förhållanden, hvarken vore ett tillförlitligt medel
för åstadkommande al förminskning i tillverkningen, eller det i ekonomiskt och industrielt
hänseende fördelaktigaste, emedan en handtering, -sorn får drifvas endast
tidtals, icke kan framkalla eller bibehålla arbetares största möjliga konstfärdighet;
emedan arbetets företagande hindras under den tidpunkt, då det efter olika orters
olika natur- och handelsförhållanden, kan vara beqvämast och fördelaktigast; emedan
det kapital, som ligger uti den oftast ganska dyra redskapen, måste under en
stor del af året vara dödt och utan afkastning; och emedan varans tillverkning
måste ske på en gång och hastigt, utan möjlighet att förutse, huru pris och efterfrågan
kunna komma att visa sig, då hon skall aflåtas, — en omständighet, som
kan, innan nästa tillverkning inträffar, framkalla antingen brist och oskäliga pris
eller ock underpris, med deraf följande öfverdrlna spekulationer och vingleri. Men
Utskottet ansåg, oaktadt den verkliga vigten af dessa skäl, en tids-inskränkning nödvändig
i anseende till de faror, som oinskränkt eller till och med lång, bränningstid
kunde medföra, under de i Sverige genom vanor och föregående författningar
framkallade förhållanden.
Numera torde dock farhågan för nämnde vådor, icke vidare böra uppehålla
tillämpningen af den för näringarna i allmänhet antagna grundsats af största möjliga
frihet i deras utöfning och medlen att förekomma en öfverdrifven bränvinstillverkning
icke sökas uti dess inskränkning genom sådana hinder, som för både den
enskilda och staten medföra förlust och olägenheter. En särskild af de nu gällande
vilkoren för denna handling beroende omständighet, nemligen den betydliga bränvins-tillverknings-skattens
nästan samtidiga dragande ur allmänna rörelsen, förtjenar i
och för sig stor uppmärksamhet, och Kongl. Majit har, till förekommande häraf,
under de sednaste tvänne årens tryckta penningeställning funnit sig föranlåten att
medgifva bränvins-tillverkare i större bränneri en mera utsträckt frihet i valet af tid
för tillverkningens ulöfvande.
På nu anförda grunder anser Kongl. Majit bränvins-tillverkning i större
bränneri böra i allmänhet tillåtas under hela den tid af året, då tillverkning kan
med största fördel bedrifvas eller under de sju månaderna Januari, Februari, Mars,
April, Oktober, November och December; dock så, att en månad blefve den kortaste
tid, för hvilken någon skulle ega att sig till bränvinsbränning anmäla. —
Genom den utsträckta tillverkningstiden uppkommer visserligen större kontrollkoslnad,
men denna förökade kostnad lärer icke förtjena afseende i jemförelse med
de mångfaldiga fördelar, som blefve att emotse genom upphörande af den för näringen
tryckande tidsinskränkningen.
Beträffande de mindre brännerierna åter, anser Kongl. Majit den nu stadgade
tillverkningstiden böra destohellre bibehållas, som den egentligen för tillgodogörande
af egna produkter afsedda tillverkningen vid dessa brännerier icke synes
erfordra någon längre tidrymd än den i nu gällande författning bestämda, samt för
4
Kongl. Maj:l Kåd. Prop. N:o 42.
öfrigt kontrollen öfver desamma blefve desto svårare och osäkrare, ju mera branningstiden
förlängdes.
Den inom Civil-departementet inrättaade byrå för kontrollen öfver bränvinsförfattningarnes
tilllämpning har uti underdånigt memorial den 6 sistlidne Juni redogjort
för åtskilliga förhållanden, som synas utmärka, att de mindre bränneriernas afverkningsförmåga
i verkligheten är vida större, än den i § 41 af gällande tillverknings—förordning
antagna, elter hvilken tillverknings-afgiften utgår, så att flera af dessa
brännerier ansetts hafva under sednaste årets bränningstid tillverkat mera än tre gånger
det alsedda beloppet, och sålunda erlagt endast tredjedelen al den i författningen
förutsatta afgift. Med anledning häraf har Kongl. Maj:t genom kungörelse den 16 i
samma månad utfärdat erforderliga, med rätt tillämpning af gällande författning instämmande
föreskrifter till förekommande af missbruk vid tillverkningen i mindre
brännerier; men då de i nämnde memorial anförda förhållanden i allt fall, och äfven
under förutsättning af noggrant iakttagande utaf nämnde författning, ådagalägga, att
de mindre bränneriernas nu antagna afverkningsförmåga blifvit för lågt beräknad och
kan med tillverkningens numera vunna utveckling med säkerhet anses uppgå till lnllt
hälften utöfver den för närvarande bestämda, finner Kongl. Maj:t med afseende på
angelägenheten deraf att de mindre brännerierna icke gynnas med lägre beskattning
än de större, hvarigenom ett vigtigt syftemål med den nya bränvins-lagstiftningen skulle
förfelas, de mindre bränneriernas afverkningsförmåga för dygn böra beräknas till tre
gånger panne-rymden, dä redskap utan mäskvärmare användes, samt till fyra gånger
pannerymden, då redskap med mäskvärmare begagnas.
Jemte de ofvan omförmälda tillfredsställande verkningarne af den nya bränvinslagstiftningen,
visade sig, såsom en omedelbar följd af denna lagstiftning, ett ännu väsendtligare
och mera glädjande resultat, hvars uppnående utgjorde sjelfva målet för
den fosterländska nitälskan, som åstadkom förändringen, nemligen en högst anmärkningsvärd
minskning i bränvinskonsumtionen och uti de brott och olyckor, som af
bränvinets missbruk härflyta. Men det är ty värr en från de flesta orter spord klagan,
att nämnde lyckliga förhållanden icke mera är för handen i samma grad, som
under liden näst efter de förändrade påbudens införande, utan att tvertom rusdryckens
omåttliga bruk åtminstone i städerna, är, i märkbart tilltagande. Och då
under sådana omständigheter den på lagstiftningen beroende åtgärd till missbrukets
förhindrande, — bränvinets fördyrande medelst ökad beskattning, — icke torde böra
uraktlåtas eller fördröjas, anser sig Kongl. Maj:t slutligen böra föreslå att nämndö
beskattning må höjas sålunda, att bränvins-tillverknings-afgiften bestämmes att utgå
med 75 öre för hvarje tillverkad kanna, bränvinet beräknadt till den styrka, som
uti § 4 af nu gällande förordning angående vilkoren för bränvins—tillverkning omförmäles.
Den Chefen för Civil-deparlementets kontrollbyrå afgifna berättelse om
bränvins-tillverkningen i riket under sednast förflutna året, innefattande äfven jemfö
-
Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 42.
5
rande uppgifter rörande samma tillverkning arén 1855, 1856 och 1857, tillika
med ofvanberörde memorial angående åtskilliga anmärkta missbruk vid bränvinstillverkningen
i mindre brännerier, skola tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars åtgärd denna nådiga proposition varder öfverlemnad; och är bemälde Byråchef
derjemte anbefalldt att i öfrigt tillhandagå Utskottet med de upplysningar, som
kunna äskas.
> Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
C A R L.
Ludv. Almqvist.
Transund af protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i Stals-Rådet å Stockholms Slott den
Oktober 1859.
-s
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stalsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råder. l'Vallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton.
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Föredragande Departement s-chefen anhöll härefter att få inför Kongl. Maj:t
i underdånighet göra anmälan om de verkningar, j som den nya lagstiftning angående
6
Kongl. Maj:(a Nåd. Prop. N:o 42.
vilkoret! för bränvinstillverkning, hvilken 1855 trädde i verksamhet, visat sig medföra
och i sammanhang dermed föreslå vissa ändringar i samma lagstiftning, i afseende
hvarå Departements-chefen anförde, att nämnde verkningar icke understigit
de förväntningar, som voro fästade vid berörde förändrade lagstiftning, och bestode
hufvudsakligen, å ena sidan, uti betydlig minskning i bränneriernaa antal och i bränvinstillverkningens
belopp samt å andra sidan, uti ökad statsinkomst af tillverkningen.
Uti hvad Departements-chefen sålunda föreslagit, instämde Stats-rådets öfrige
ledamöter, med undantag deraf att, i fråga om tiden tor bränvins-tillverkning i
större bränneri, Statsrådet Herr Grefve Hamilton, med hvilken Statsrådet Malmsten
sig förenade, afgaf följande yttrande:
I öfrigt instämmande med föredragande Departements-chefen, tillstyrker jag
i underdånighet, att bränvinsbränning i större bränneri må vara tillåten under hela
året, med undantag för tiden från och med Palmsöndagen till och med Söndagen
efter Påsk, samt från den 15 December till årets slut. Af en sådan bränningstidens
utsträckning befarar jag ingalunda en ökad tillverkning, emedan det är otvif—
velakligt, alt bränneriernas antal derigenom skulle förminskas, kontrollen sålunda
blifva säkrare, och tillverkuingsloppet tid efter annan kunna genom beskattningen
regleras. Den obestridliga fördel skulle jemväl härigenom vinnas, att afgifterna
för bränvins-bränningen fördelades jemnare på flera särskilda betalningsterminer,
och sålunda blefve för den allmänna rörelsen mindre tryckande, äfven om de
utginge till högre belopp, än för närvarande. Med skäl kan ur ekonomisk synpunkt
anmärkning framställas mot äfven den inskränkning i bränningstiden, som jag
vågat i underdånighet föreslå. Jag erkänner den ock vara svår, att från sådan synpunkt
försvara, men hela författningen rörande bränvins-tillverkning är en undantagslagstiftning,
framkallad al missbruken och genom dem berättigad. Frågan är således
för närvarande mindre huruvida inskränkningar i tillverkningens frihet skola ega
rum, än huru långt man i detta hänseende bör gå. Att förbjuda bränvins-bränningen
de fyra veckor, under hvilka årets tvänne största kyrkliga högtider infalla, synes
mig under sådana förhållanden icke synnerligen betänkligt, och är icke heller en
inskränkning, som för sitt berättigande söker eller behöfver stödet af ekonomiska
grundsatser. “
Kongl. Maj:t behagade i nåder gilla hvad föredragande
Departements-chelen och Stats-Rådets fleste ledamöter
i underdånighet hemställt samt befallde att nådig proposition
i ämnet, sådan den finnes detta protokoll bilagd, skulle
till Rikets Ständer aflåtas. Ex protocollo.
Rudolf Adelgren.
Kongl. Majda Nåd. Prop. N:o 43.
7
N:o 43.
Ank. till Exp.-U(sk. den 21 Nov. 1859, kl. lif. in.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i
fråga om öfverlåtelse till innehafvarne under full
eganderutt, mot erbjuden lösen af det så kallade
Odelska Appretering sverket i Stockhom med
hvad dertill hörer; Gifven Stockholms Slott den
27 Oktober 1859.
Uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift hafva Expedilions-sekreteraren m. m.
Anders Gustaf Westberg och Majoren m. m. Carl Johan Westberg, såsom innehafvare
al det såkallade Odelska Appreteringsverket i Stockholm, med förnyande af en
förut gjord framställning, i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t måtte, emot det
att sökanderne erlade en löseskilling af 6,666 Rdr 32 sk. banko, medgifva dem
befrielse från den dem åliggande skyldigheten alt nämnda verk underhålla, samt tillerkänna
sökanderne, deras arfvingar och rättsinnehafvare full och oinskränkt eganderätt
till den för samma verk inköpta fasta egendom med dertill hörande inventarier.
I afseende å denna fråga förekommer hufvudsakligen: att Rikets Ständers
Manufaktur-kontor, för de under Kontorets förvaltning ställda Manufaktur-medel, år
1752 inköpt den med N:r 43 enligt gammal och 7 enligt 1810 års nummerordning
betecknade tomt i qvarteret Blåman inom Clar* församling i Stockholm (nuvarande
adress N:r 51 vid Drottninggatan), och låtit derå uppföra åbyggnad, pass
nde för Siden-appreteririgs-verk, hvilket ställdes under tillsyn af Direktören Anders
Odel, som på Manufaktur-fondens bekostnad fått göra en utländsk resa samt af
allmänna medel åtnjöt lön såsom Sidenappretör, ocb premier för lärlingars undervisning
i appreteringskonsten; — att Rikets Ständers Sekreta Utskott, som “erfarit
d n skicklighet bemälde Odel, så väl vid sidentygers appreterande och moirerande.
sorn öfriga dess syssla tillhörande delar ådagalagt, “deri 21 Oktober 1756 förkla
-
8
Kongl. Maj:ta Nåd. Prop. N:o 43.
rat, att, sedan Manufaktur-kontoret
de tjenliga verktyg, och nödiga uthus blifvit på Manufaktur-fondens bekostnad uppbyggda,
nyttjander ätten till hela verket med hus och tomt skulle Odel öfverlåtas,
så länge han appretörssysslan förestod och der ständigt ett fullkomligt siden-appreteringsverk
underhölle; — att Kongl. Majit sedermera, på Rikets Ständers framställning,
medelst nådig Resolution den 8 Mars 1770, jemte det särskilda föreskrifter
meddelades Odel i afseende på sidenappreteringens verkställande, Förklarat, att, så
vida Odel fortfarande till alla delar fullgjorde hvad honom ålåge, "samt troget och
väl undervisade svenska ynglingar i allt hvad till en fullkomlig sidenappretur i alla
dess delar hörer, han skulle, enligt 2 § af Manufaktur-privilegierna af den 29 Maj
1739, lä njuta en säker och beständig besittningsrätt af det inrättande sidenappreteringshuset
med tomt och åbyggnad för sig, hustru, barn och efterkommande,
med det uttryckliga vilkor, att sidenappreteringsverk, till fabrikernas gemensamma
betjening, der i alla tider underhölles, samt huset, verktygen och inrättningen af
honom och hans efterkommande vid magt höllos; — att, genom nådig Resolution
den 18 September 1776, Kongl. Majit, efter gjord ansökning af då mera aflidna
Direktören Odels enka, Brita Christina von Röök, bland annat, om afskrifning af
ett lån, stort 12,000 Daler kopparmynt, som till bestridande af nödiga reparationer
ä appreteringshuset blifvit hennes man af Manufaktur-fonden beviljadt, bifallit
denna afskrifning, dock under det uttryckliga förbehåll, att appreteringshuset och
verket af enkan Odel och hennes efterkommande, så länge de det besuto, ständigt
skulle hållas i fullkomligt stånd, vid ansvar af besittningsrättens förlust;— att, då
vid de af Kongl. Majits och Rikets Kommers-kollegium lörordnade besigtningar å
appreteringshuset, hvilket efter enkan Odels död öfvertagits och fortsatts af hennes
måg, Kommers-rådet Westberg, och sedan han år 1834 aflidit, af hans söner,
de nuvarande innehafvarne, åtskilliga väsendtliga anmärkningar på sednare tiderna
blifvit så väl af Hall- och Manufaktur-rättens samt Sidenfabriks-socieletens i
Stockholm Deputerade, som af Direktören för Teknologiska institutet gjorde emot
beskaffenheten af nämnda verk och det derstädes använda arbetssätt, sådant föranledde
Kommers-kollegium att den 25 April 1837 hos Kongl. Majit göra underdånig
framställning i ämnet, hvarvid, efter anmälan af hvad i ärendet förekommit,
Kollegium, bland annat, yttrade, att, “om äfven genom anskaffandet af några nya
maskiner och en skicklig arbetare ögonblickets fordringar skulle kunna uppfyllas,
det likväl icke vore troligt att ett appreteringsverk, som kunde ärfvas och besittas
af personer, hvilka sjelfve tilläfventyrs saknade all kännedom om appreteringskonsten,
i längden skulle komma att uppfylla de ökade anspråk, som äro en följd af
industriens hastiga utveckling4*, och alt “en dylik, med uppoffring å det allmännas
sida underhållen anstalt, som icke motsvarade sitt ändamål, kunde på den industri,
hvars fördelar man haft för afsigt att befordra, stundom utöfva ett menligt inflytande
derigenom att den hindrade eller försvårade uppkomsten af andra inrättningar
af
Kmgl. Maj:tu Sid. Proposition M:o 43.
9
af samma slag"; på grund hvaraf och då en lång erfarenhet äfven i föreflÉWade
fall visat ©lämpligheten af Statens inblandning i industri-företag, Kollegium i underdånighet
föreslog, att det allmänna appreteringsverket måtte, såsom sådant,
upphöra, och åstadkommandet af appretur å siden och andra väfnader helt och hållet
öfverlämnäs åt den enskilde industri-idkarens omsorg; hvarjemte Kollegium, som
förmodade att, då innehalvarne af detta appreteringsverk blefve befriade från den
ovilkorliga skyldigheten att underhålla en appreterings-anstalt, hvars fortsättande i
stället komme att bero på deras eget godtfinnande och utsigten till den dermed
förenade vinst, desse, för denna väsendtliga förmån och för att erhålla eganderätt
till egendomen med livad dertill hörer, skulle vara hugade att till Kongl. Majit och
Kronan erlägga en häremot svarande ersättning, i underdånighet hemställde, att
Kollegium måtte bemyndigas att i detta afseende med dem ingå afhandling, hvarefter
deras anbud, i fall Kollegium för sin del funne dem billiga och antagliga, komme
att underställas Kongl. Majits nådiga pröfning, men att, för den händelse åter
att Odelska Appreteringsverkets innehafvare icke skulle vilja ingå i en dylik öfverenskommelse,
Kollegium mätte la sig anbefalldt att tillse, det de skyndsamlingen
ginge i författning om verkets fullkomliga iståndsättande och ändamålsenliga bedrifvande,
samt, om sådant inom den tid, som Kollegium ägde bestämma, af dem underlätes,
hos vederbörlig domstol yrka deras skiljande från appreteringsverket; —
att, sedan Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 14 Juli '1837, till alla delar bifallit
hvad Kollegium sålunda anfört och hemställt, och efter det besigtning och
värdering af egendomen skett, dervid fastigheten, som var brandförsäkrad för endast
3,333 Rdr 16 sk. banko, i värde upptagits till 13,333 Rdr 16 sk. och befintliga
inventarier till 2,804 Rdr 32 sk., eller tillsammans 16,138 Rdr banko, samt disponenterne,
Expeditions-sekreleraren Westberg och dåvarande kaptenen Westberg, förklarat
sig beredvillige alt, emot erhållande af full och ovilkorlig äganderätt till
egendomen och verket, på en gång erlägga en summa af 6,666 Rdr 32 sk. banke,
Kommers-kollegium uti underdånigt utlåtande af deri 13 Oktober 1839, på anförda
skäl, tillstyrkte, att nämnde anbud mätte antagas och Kollegium fa sig uppdraget
att å Statens vägnar lyfta och qvittera den erbjudna löseskillingen, som
Kollegium ansåg böra ingå till och redovisas i sammanhang med de till Manufakturernes
befrämjande anslagna medel, för att företrädesvis användas till anstalter för
sidenfabrikationens förbättrande och fullkomnande; — samt att, enligt nådigt bref
den 24 Februari 1840, Kongl. Majit, enär Stockholms Sidenlabriks-societet, till
hvars fördel ifrågavarande appreteringsverk blifvit på allmän bekostnad inköpt och
inrättadt, uti en ingifven underdånig skrift, med framställning af nyttan och nödvändigheten
för Societetens handtering af appreteringsverkets bibehållande, beslridt delsammas
afyttrande samt yrkat dess försättande i ett efter dåvarande behof lämpadt,
med sednare tiders förbättrade methoder öfverensstämmande och i allo ändamålsHih.
tilt R.St. Prof. t m $ 1860. 1 Sami. 1 Afä. 13 Haff. g
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.
enligt skick, på grund deraf och med hänsigt till hvad i öfrigt förekommit, förklarat
sig icke finna skäl att lemna nådigt bifall tili Kollegii underdåniga hemställan om
afträdande af så väl fastigheten, som inventarierne till full ego och fri disposition
åt verkets innehafvare, utan, i öfverensstämmelse med nådiga beslutet den 14 Juli
'1837, anbefallt Kollegium att tillse, det disponenterne skyndsamligen ginge i författning
om appreteringsverkets behöriga iståndsätlande; för verkställighet hvaraf
Kollegium skulle öga bestämma en lämplig tid, samt att, i händelse vid den sålunda
utsatta terminen verkets iordningsställande skulle befinnas uraktlåtet, vid vederbörlig
domstol göra talan anhängig om innehafvarnes skiljande från appreteringsverket.
Sökanderne hafva, jemte anmälan, att. i enlighet med de gifna stadgandena,
sidenappreteringsverk i förenämnde egendom af dem underhållits och underhölles,
och att, i följd af föreskriften i nyssberörde 1840 års nådiga bref. de äfven med
en kostnad af öfver 6,000 Rdr Banko anskaffat.åtskilliga nya maskiner och inrättningar
för sidenappretering, såsom hydraulisk press, valsmaskin, ångpanna, rum med
värmerör af koppar m. m., hvilka dem enskildt tillhöriga maskiner och redskap ännu
qvarfunnos, samt under yttrad förmodan, att detta nådiga bref ej kunde annorlunda
förstås, än alt Kongl. Majit, med afseende å det af Sidenfabriks-societeten uppgifna
behofvet för fabrikerne af appreteringsverkets bibehållande, ansett bifall till öfverlåtelse
af Kronans dispositionsrätt till egendomen för det dåvarande icke böra meddelas,
lill stöd för sin nu gjorda underdåniga framställning om öfverlåtelse på dem
af eganderätten till egendomen och appreteringsverket emot erbjuden lösen, i underdånighet
anfört, att denna inrättning, i synnerhet under sednare tider, icke kunnat
tillskynda de deri intresserade de fördelar, som dermed åsyftats. Kronan åtnjöte
icke af egendomen annan förmån än den deraf, likasom af andra fastigheter, numera
utgående bevillning. Siden-fabrikerne, för hvilkas skull verket inrättades,
hade ej heller deraf synnerligt gagn, enär verkets innehafvare, i saknad af full eganderätt
till egendomen, icke kunde dermed företaga några förändringar och ombyggnader,
tjenande till verkets utvidgande och förbättring, och i allt fäll verkets läge,
på betydligt afstånd frön de största, å Södermalm anlagda, sidenfäbrikerne, medförde
så mvcken tidspillan och olägenhet med tygernes transporterande, att fabrikö—
rerne hellre begagnade sig af egna, i sammanhang med deras fabriker inrättade,
eller nära belägna appreteringsverk. För Odelska arfvingarne åter utgjorde den
Kronan förbehållna eganderätten till verket och egendomen ett oöfverstigligt hinder
för möjligheten att, på fördelaktigare sätt än nu vore händelsen, begagna samma
egendom, äfvensom skyldigheten att, till hinder för andra befattningar, egna tid och
arbete åt vården af appreteringsverket, förorsakade olägenheter, som måste blifva
ännu större, derest vid nyttjanderättens öfvergång till ett större antal arfvingar, stridigheter
dem emellan uppkomme. Efter år 1840 hade, genom nya anläggningar,
antalet af sidenappreteringsverk så förökats, att numera i Stockholm funnes, utom
det Odelska, ett mycket stort å Södermalm i sammanhang med derstädes befintlig
Kongl. Maj.ts Säd. Proposition N:o 43.
II
sidenfabrik inrättadt appreteringsverk, samt åtskilliga andra dylika af mindre omfång.
Deremot hade under sista tiderna qvantiteten af härstädes årligen tillverkadt
sidentyg betydligt förminskats, i följd hvaraf, och då sidenfabrikörerne helst betjenade
sig af egna eller i närheten af fabrikerne belägna verk, Odelska appreteringsverket,
oaktadt de derstädes befintliga, af sökanderne anskaffade kostsamma maskiner
borde bidraga till arbetets verkställande så fullkomligt som möjligt, numera
endast i ringa mån anlitades af sidenfabrikörerne. För sidenfabrikerne kunde alltså
sagda verk numera icke anses behöfligt, och bibehållandet af en industri-inrättning,
hvartill Kronan bar inskränkt eganderätt, men en enskild familj ständig besittningsrätt,
syntes dessutom vara stridande emot de för utöfvande af fabrik och handtverk
i gällande Fabriks- och Mandtverks-ordning lagde grunder.
Sedan Kommers-kollegium erhållit nådig befallning, att, efter det vederbörande
blifvit hörde, inkomma med underdånigt utlåtande öfver nu ifrågavarande ansökning,
har Kollegium i underdånighet öfverlemnat yttranden dels af fullmäktige
för sidenfabriksidkarno i bufvudstaden och dels af stadens Handels- och Ekonomikollegium
samt dess för besigtning och värdering å egendomen utsedde deputerade;
och inhemtas af dessa handlingar:
ali sidenfabriksidkarnes fulliiiägtige anfört, att det viii icke kunde bestridas,
att, i följd af den år 1840 meddelade nådiga befallningen om Odelska appreteringsverkets
behöriga islåndsättande, detsamma blifvit bragt i bättre skick än förut, men
att de verkställda förblittringarne derå likväl icke varit så tillfyllestgörande, att de
motsvarat deri närmast förflutna och ännu mindre den närvarande tidens samt en
ökad fabrikations fordringar och behof; att det sålundä måste anses ostridigt, att sidenfabriksidkarne
af Odelska verket icke hemtat den fördel och nytta, som staten
haft för afsigt att dem bereda, vid hvilket förhållande sidenfabriksidkarno väl kunde
äga grundad anledning till ett förnyadt bestridande af sökandernes framställning om
nämnde appreteringsverks öfverlåtande till dem, men att likväl, då. elter den erfarenhet,
sorn vunnits, det icke kunde betviflas, att flera och stora svårigheter möta
för att berörda verk må kunna lill fullt gagn för fabriksidkarne ordnas och vidmagthållas
på det sätt, som sidenfäbrikationen kräfver, särdeles med afseende å förbättrade
arbetsmethoder, hvilka år efter år uppkomma och görn täta förändringar i appreleringsverket
nödiga, sidenfabriksidkarne ansåge sig böra tillstyrka nådigt bifall till
sökandernes underdåniga hemställan, så vida fabriksidkarne undfinge ersättning, motsvarande
eftergiften af de dem en gång tillförsäkrade förmåner, samt sålunda i nåder
tillätes att uppbära hela den erbjudna lösningssumman, för att derigenom sättas
i tillfälle att, med tillskott af enskilda medel, i bufvudstaden inrätta ett fullständigt,
tidens fordringar motsvarande appreteringsverk, hvilket det skulle åligga nämnde fabriksidkare
att för sin räkning framgent underhålla; hvaremot och så framt det
icke medgåfves sidenfabriksidkarne att sålunda till sin disposition emottaga lösningssumman,
de funne sig föranlåtne att, under bestridande af ansökningen, i underdå
-
12
Kongl. Moj:fs Nåd. Proposition N:o 43.
nighet begära Odelska appreteringsvcrkefs bibehållande och dess iståndsättande i öfverensstämmelse
med de i Kongl. Brefvet den 24 Februari 1840 meddelade föreskrifter
;
alt Handels- och Ekonomi-kollegii deputerade, efter meddelad beskrifning å
egendomen, yttrat, att inredningen af huset vore föråldrad och till större delen försliten
samt tarfvade en kostsam och genomgripande reparation, för alt komma i
fullgodt skick; att tomten väl, på annat sätt disponerad och bebyggd, skulle, med
hänsigt till sitt utrymme och fördelaktiga läge, vara af ett högt värde,, men att, i
betraktande af det skick, hvari den nu befunnes och den afkomst, som disponenten
deraf kunde draga, deputerade ansågo fastigheten under närvarande förhållanden icke
kunna uppskattas till högre värde än 25,000 lldr Banko: och
att Handels- och Ekonomi-kollegium förklarat, att, ehuru, med afseende å
hvad sorn förekommit, det kunde antagas, att ifrågavarande appreteringsverk numera
ej motsvarade hvad med dess inrättande åsyftades och att detsamma ej heller vore
för" sidenfabriksidkarne oundgängligen nödvändigt, det dock icke kunde nekas, att
desse ginge miste om en dem tillförsäkrad fördel, derest egendomen skulle af statsverket
öfverlåtas till enskilde personer och appreteringsverket derefter icke vid—
magthölles; och då verkets vidmagthällande utgjorde vilkoret för sökandernes rättighet
att egendomen disponera, men de likväl undfingo betalning af dem, som verket
anlitade, syntes, under sådana förhållanden, den erbjudna löseskiliingen vara
nog låg, hvadan Kollegium hemställde, att, om fastigheten, med hvad dertill hörer,
ansåges böra afhändas staten, såsom lösen derför måtte bestämmas det värde af
25,000 ltdr Banko, dertill deputerade funnit den höra uppskattas, och att sidenlabriks-societeten
åtminstone i någon mån finge njuta ersättning för hvad den förlorade
genom appreleringsverkets nedläggande.
Kommers-kollegium har för egen del åberopat sina förut afgifna betänkanden
i ämnet, och vidare i underdånighet anfört, att de af Kollegium år 1837 yttrade
åsigter, hvilka då äfven af Kongl. .Maj:t i nåder gillades, i Kollegii tanke fortfarande
egde full giltighet Och hade under den sedermera förflutna tiden vunnit ytterligare
stöd af det kända förhållandet, att det Odelska appreteringsverket, oaktadt
de dervid, lill följd af föreskriften i Kongl. Brefvet den 24 Februari 1840, vidtagne
våsendtliga förbättringar, varit i så obetydlig mån anlitadt, att det icke kunde
anses hafva medfört särdeles gagn hvarken för sidenfabriksidkarne eller verkets innehafvare.
Det syntes Kollegium icke heller kunna bestridas, att det vid besittningsrätten
af ifrågavarande egendom från början fästade vilkor af ett appreteringsverks
ständiga underhållande, om det ock för den tiden, med afseende å sidenfabrikshandteringens
dåvarande ståndpunkt och de då i allmänhet rådande föreställningar
om bästa medlen till näringarnes befrämjande, må anses hafva varit lämpligt,
och för Odel, sorn sjelf utöfvade appreteringskonsten samt en tid hade uteslutande
rättighet att i Stockholm betjena allmänheten med appretering, förenadt med
Koni/t. Maj:!» Xårf. Proposition \:o 53.
13
verklig fördel, deremot måste för dem, som elter honom innehaft egendomen, och
hvilka icke egnat sig åt utöfning af någon del af sidenfabrikationen eller åtnjutit
något monopol i förberörd;) hänseende, anses såsom en särdeles betungande förbindelse,
hvilken svårligen kunnat eller kunde af dem uppfyllas, så vida den innebure
förpligtelse att alltid motsvara de ständigt ökade anspråk, som af en stigande industriel
utveckling kunde föranledas. Frågan hade ock, sedan den sist utgjorde föremål
för nådig pröfning, i så måtto kommit i förändrad! skick, att sidcnfahriksidkarne
numera tillstyrkt nådigt bifall till sökandernes anhållan om verkets öfverlåtandc
till dem, med vilkor att sidenfabriksidkarne finge uppbära lösningssumman såsom
bidrag för inrättande i hufvudsfaden af ett fullständigt appreteringsverk. Hvad detta
förbehåll åter beträffade, ansåge Kollegium visserligen bemälde fabriksidkare icke
hafva för sitt yrkande att åberopa någon dem tillförsäkrad rätt att för alltid varda
bibehållna vid den förmån, som med inrättandet af det Odelska appreteringsverket
varit afsedd; men då å andra sidan det icke kunde anses oförenligt med det af Rikets
Ständer genom samma inrättning åsyftade ändamål, sidenfabrikationens befrämjande,
alt hvad genom afyttrande af ifrågavarande egendom kunde till statsverket åter inflyta,
äfven hädanefter företrädesvis användes för likartade anstalter till berörde näringsutveckling
och fullkomnande, funne Kollegium lör sin del icke något att erinra dervid,
att den blifvande löseskillingen för Odelska egendomen med appreteringsverk, i
händelse den komme att till nuvarande innehafvare öfverlåtas, må disponeras såsom
bidrag till inrättande af det fullständigare appreteringsverk, hvarom sidenfabriksidkarne
förklarat sig vilja gå i författning. — I fråga om antagligheten af det utaf
sökanderne erbjudna löseskillingsbelopp, förekomme väl, att sedan ifrågavarande fasta
egendom, brand försa k rad till 3,333 Rdr 16 sk. Banko, blifvit år 1839 af Öfverintendents-embetet
med biträde af sakkunnige personer värderad till en summa af
13,333 Rdr 16 sk. och inventayierne till 2,804 Rdr 32 sk., de af Handels- och
Ekonomi-kollegium för anställande af besigtning och värdering al samma fastighet
utsedde deputerade förklarat densamma kunna uppskattas till 25,000 Rdr, allt banko.
Härvid borde dock, enligt Kollegii tanke, tagas i hufvudsakligt betraktande, att, då
egendomen, enligt hvad Kongl. Majlis, på Rikets Ständers hemställan, den 8 Mars
1770 utfärdade resolution utvisar, till direktören Anders Odel, hans hustru och
efterkommande öfverläts, sådant skedde i öfverensstämmelse med stadgandet i 2 § af
1739 års Ma nufakturprivilegier, som bland annat innehöll, att i de städer, der sådane
hus och byggnader finnas, som kunna umbäras, desamma skola öfverlåtas till
dem, som der vilja inrätta nyttiga fabriker, och af dem, barn och efterkommande
sedermera såsom annan välfången egendom egas, nyttjas och bibehållas, så länge
de fortsätta och drifva de derstädes inrättade verken, och att således sökanderne,
såsom enkan Odels barnabarn, egde ständig besittningsrätt till såväl huset som appreteringsverket,
•men genom det gjorda anbudet, att få samma egendom till sig lösa,
åsyftade att vinna befrielse frän den dem åliggande skyldighet att der alltid vid
-
14
Kungl. Maj:ls Säd. Proposition \:o 43.
magtliålla en dylik inrättning. Vid sådant förhållande och då berörde, egendoms
öfverlåtelse lill Odel och hans efterkommande egt rum med väsendtligt afseende å de
af honom ådagalagda förtjenster om den inhemska sidenappreteringskonsten, kunde
det, efter Kollegii åsigt, icke med stöd af billighet fordras, alt sökandernc, för vinnande
af befrielse fran förenämnda åliggande, skola erlägga fulla eller större delen
af värdet för den egendom de och deras slägt pä sådane grunder och under så
lång följd af år innehaft. Sökandernc hade jemväl hos Kollegium visat, att de
i flera år till Kronan erlagt bevillning för fastigheten efter ett antaget värde af
15,000 Rdr Banko; och dä det icke heller borde lemnäs utan afse
ende
att sökanderne, i och för de till följd af föreskriften i 1840 års bref vidtagna
väsendtliga förbättringar å appreteringsverket, nedlagt betydliga kostnader,
för hvilka de hvarken genom erlagd betalning för det obetydliga appreteringsarbete,
hvarom de varit anlitade, kunde anses hafva fått ersättning, eller, i händelse af
verkets nedläggande, genom en blifvande försäljning af inventarierne kunde påräkna
godlgörelse, så ansåge Kollegium sig sakna anledning frångå sitt förut gjorda tillstyrkande,
att den af sökanderne för egendomen erbjudna löseskilling må varda
antagen. I följd häraf har Kollegium i underdånighet hemställt, alt Expeditionssekreteraren
Westberg och Majoren Westberg mätte, emot erläggande af 10,000
R:dr Riksmynt, tilläggas fri dispositions- och 'egande-rätt till meranämnde fasta
egendom samt appreteringsverk med dertill hörande inventarier; att Kollegium matte
ega, å statens vägnar, lyfta och qvittera nämnde löseskilling samt till betna Ide personer
utfärda en så beskaffad handling, som för erhållande af lagfart och lasta
kunde för dem vara erforderlig; att, om Stockholms Sidenfabriksidkare inom två år
elter erhållen kännedom af Kongl. Maj:ts beslut i ämnet, hos Kollegium behörigen
styrkte, det de i hufvudstaden för allmänt begagnande inrättat ett mot tidens
fordringar och allmänhetens bphof svarande sidenappreteringsverk, de måtte varda
berättigade att hos Kollegium utbekomma förenämnda 10,000 R:dr; meri att, om
detta vilkor af dem ej fullgjordes, ifrågavarande medel finge ingå till och förvaltas
i sammanhang med öfriga under Kollegium ställda allmänna medel till manufakturernes
befrämjande.
Kongl. Majit, som tagit i nådigt öfvervägande hvad sålunda förekommit, anser,
på grund af de i Komrners-koilegii underdåniga utlåtande anförda skäl, det
icke vara ändamålsenligt att ifrågavarande appreteringsverk vidare vidmagthälles, och
finner det äfven, med afseende ä de vilkor under hvilka den för verket, enligt
Rikets Ständers beslut, inköpta fastighet blifvit till sökandernes moderfader, Direktören
ödel. upplåten, vara billigt att samma fastighet må af sökanderne behållas
och hädanefter under full eganderätt öfvertagas emot skälig löseskilling; i följd
hvaraf och enär det af sökanderne i sådant hänseende erbjudna belopp, Tio Tusen
Riksdaler Riksmynt, synes, vid betraktande af hvad Kommers-kollegium derom särskildt
anfört, kunna antagas, Kongl. Majit vill härmed föreslå Rikets Ständer att
Kongl. Maj:/» Xdil. Proposition X:o 43.
!.')
medgifva det sökatiderne, med befrielse från skyldigheten att vidare underhålla det
så kallade Odelska apprcteringsverket, må tilläggas egande- och fri dispositionsrätt
till ifrågavarande lästa egendom med dertill hörande inrättningar och inventarier,
mot det att sökanderne derför erlägga en löseskilling af Tio Tusen Riksdaler
Riksmynt, hvilken summa Kommers-kollegium må ega att å statens vägnar uppbära
och qvittera, emot utfärdande till sökanderne af så beskaffad handling, som
för erhållande af lagfart och fasta kan vara erforderlig, samt att nämnde löseskilling,
hvars öfverlemnande till sidenfabriksidkarne i hulvudsladen, på sätt desse
begärt, för inrättande och underhållande af ett annat appreteringsverk, Kongl. Maj:t
icke finnér lämpligt, må få ingå och redovisas bland de under bemälda Kollegii
förvaltning ställda allmänna medel lill mnnufakturernes befrämjande, då Kongl.
Majit sedermera blifver i tillfälle att pröfva, huruvida samma löseskilling eller någon
del deraf må särskildt och företrädesvis användas för anstalter till sidenfabrikationens
gagn och befrämjande.
Handlingarna i målet skola tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott, som
med frågan kommer alt taga befallning.
Kongl. Majit förbi ifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
C A R L.
Ludv. aUrnqvist\
16
Kongl. Maj:ta Kitt. Proposition \:o 43.
Utdrag af protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 27
Oktober 1859.
\ävvara nde:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer.
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström.
Stats-räden Wallensteen.
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton.
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Slutligen uppläste Deparlements-chefen till justering följande, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts förut fattade beslut uppsätta, förslag till nådiga propositioner
tili Rikets Ständer, nemligen:
e) i fråga om öfverlåtelse till innehafvarne under full äganderätt, mot erbjuden
lösen, af del så kallade Odelska Appreteringsverket i Stockholm med hvad
dertill hörer;
Enligt Stats-Rådels underdåniga tillstyrkande behagade
Kongl. Majit dessa förslag i nåder gilla, samt befallde att.
i öfverensstämmelse dermed, nådiga propositioner, sådane de
finnas detta protokoll bilagda, skulle till Rikets Ständer allåtas.
Ex protocollo
Rudolf Adelgren.
\
Korpi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44
17
N:o 44,
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Nov. 1859, kl. 1! f. ro.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om
anvisande af ett lån af 230,000 R:dr R:mt till förbättring
och utvidgning af Helsingborgs hamn; Gifven
Stockholms Slott den 23 Oktober 1859.
Uti memorial af den 5 Oktober 1852 gjorde Styrelsen tor allmänna vägoch
vattenbyggnader bos Kongl. Maj:t underdånig framställning derom, att, som
med samma års slut tilländaginge den tid af tio år, under hvilken, jemlikt Kongl,
brefvet den 15 Augusti 1842, vården om, underhållet och förbättringen af, staden
Helsingborgs hamn med dertill hörande bryggor och inventarier, äfvensom förvaltningen
af dess inkomster, fortfarande, på sätt enligt Kongl, brefvet den 19 Januari
1833 under de förutgångna tio åren egt rum, skulle under Styrelsens öfverinseende
af stadens Hamn-direktion ombesörjas, meri det af flera skäl vore nödigt att från
statens sida kontroll fortfarande ulöfvades derå, att hamnen bibehölles vid behörigt
djup och i öfrigt med noggrannhet vårdades, Kongl. Maj:t måtte i nåder förordna,
att administrationen och vården af hamnen borde under ytterligare tio Ar handhafvas
på förut stadgadt sätt. Sedan uti häröfver infordrade yttranden så väl Hamndirektionen
som stadens magistrat och borgerskap, biträdt styrelsens berörda hemställan,
men borgerskapet likväl dervid fästat det vilkor att, som xerfarenheten visat, att hamnen
i sitt dåvarande skick icke fullt motsvarade sitt ändamål, enär inloppet till
densamma vid stormig väderlek så uppfylldes af iudrifvande hafstång att icke ens
en lastad mindre båt kunde bana sig väg derigenom, och flera veckor åtginge till
tångens bortskaffande, staten borde sednast inom två år derefter gå i författning
om hamnens ändamålsenliga förbättrande samt i sådant afseende, till nämnde olä—
Vik till R, St. Prof. 1859 & 1860. I Sami J Afd, 15 Haft. 3
18
Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N-.o 44.
genhets undanrödjande, låta verkställa tillbyggnad å norra pieren, förklarade Kongl.
Maj: t, den 8 Januari 1853, att hamnen skulle under ytterligare tio år, räknadt
från samma års början, af Hamn-direktionen underhållas och administreras under
fortfarande kontroll af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader; hvarjemte,
för vinnande af tillförlitlig kännedom, huruvida, till förminskande af tångindrifningen
i hamnen, en tillbyggnad derstädes behöfde utföras, eller om, i enlighet med hvad
Styrelsen föreslagit, tången skulle hastigare och på ändamålsenligt sätt kunna med
ångmudderverk uppfordras, Kongl. Maj:t anbefallde Styrelsen att under loppet af
år 1853, låta på hamnkassans bekostnad genom Chefen för södra väg- och vattenbyggnads-distriktet
verkställa de i afseende härå erforderliga undersökningar, på
det att de åtgärder, hvartill samma undersökningar föranledde, måtte kunna bringas
till utförande i den mån hamnkassans tillgångar sådant medgåfve.
Sedan, med anledning häraf, flera särskilda förslag blifvit uppgjorda och
hos Styrelsen granskade, utan att dock något af dessa förslag, enligt hvilka blott
den norra hamnarmen skulle förlängas, (unnits antagligt, samt Styrelsen derefter
anmodat t. f. Chefen i södra väg- och vattenbyggnads-distriktet, Majoren A. Remmer
att utarbeta nytt förslag, i syftning att begge hamnarmarne skulle förlängas,
och bemälde Major den 22 sistlidne Januari afgifvit betänkande jemte kostnadsförslag
i ämnet, hufvudsakligen innefattande, att åstadkomma så väl utvidgning som
förbättring af Helsingborgs hamn, sålunda, att, jemte det de nuvarande pierhufvudena
och en del af hamnarmarne borttoges, desse sednare skulle tillbyggas, den
norra till en längd af omkring 500 och den södra till mer än 600 fot, pierhufvudena
oberäknade; att, då den nuvarande hamnen slutade vid 8 å 9 fots djup,
den nya skulle utbyggas till ett djup af 18 fot; samt att tångindrifning skulle förebyggas
dels genom hamnarmarnes rigtning och dels derigenom, att inloppsgattets
bredd ökades från 70 till 150 fot, hafva Helsingborgs stads Magistrat och Borgerskaps
Äldste, jemte deputerade lör husegare utom borgerskapet, uti en af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län jemte eget yttrande i ämnet insänd, till
Kongl. Maj:t ställd skrifvelse, enligt dertill vid allmän rådstuga den 16 sistlidne
Mars erhållet uppdrag af stadens röstberättigade invånare, i underdånighet anhållit,
att, med afseende å angelägenheten af den ifrågasatta hamnförbättringen, och då
detta arbete enligt Majoren Remmers förslag beräknats erfordra én kostnad af
310,885 R:dr R:mt, men hamnkassans kontanta behållning vid innevarande års
början, enligt en bilagd summarisk uppgift å Helsingborgs hamns inkomster och
utgifter under ann 1849—1858, endast utgjorde 73,606 B:dr, nådig proposition
till Rikets Ständer måtte aflålas om anvisande, till förbättring och utvidgande af
Helsingborgs hamn, enligt den af Majoren Remmer upprättade arbetsplan, af ett
statsbidrag af 230,000 R:dr, att utgå med en tredjedel såsom anslag och två tredjedelar
såsom lån, eller ock, derest detta icke kunde beviljas, med hela beloppet
såsom lån, mot årligt erläggande af sex procent å primitiva lånebeloppet, hvaraf
Kongl. Maj:/s Nåd. Proposition N:o 44.
19
först skulle beräknas fyra eller fyra och en half procent årlig ränta för återstående
kapitalbelopp och det öfriga utgöra kapitalafbetalning; och ville staden garantera
ordentlig inbetalning af nämnde sex procent årligen, så att, om hamnkassans behållna
inkomst något år dertill icke vore tillräcklig, staden borde fylla bristen, dock
under vilkor, att staden skulle för hvad som sålunda kunde varda tillskjutet ega att
undfå godtgörelse af hamnmedlen, till så väl kapital som ränta, när dessa medel
dertill lemnade tillgång; varande vid den underdåniga ansökningen fogadt ett hos
Helsingborgs tullkammare upprättadt sammandrag öfver de qvantiteter spanmål, som
blifvit derifrån förpassade till utrikes orter under åren 1849—1858, hvaraf inhemtas
att spanmålsutförseln så ökats, att densamma, som det förstnämnda året utgjorde
endast 24,797 tunnor med 48 fartyg, under sistnämnde år uppgått till något öfver
134,000 tunnor, med 204 fartyg; och har Kongl. Majrts Befallningshafvande för
egen del berörde framställning i underdånighet förordat, enär, särdeles med hänsigt
till den ständigt stigande spanmålsexporten, det vore för staden af oberäknelig
vigt att hamnen blefve utvidgad och förbättrad, på det att mera djupgående fartyg
skulle kunna inlöpa derstädes, samt de äfventyrliga och kostsamma lastningarne å
redden kunna undvikas; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fästat Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet å det förhållande, som uppkommit till följd af Öresundstullens
upphörande, hvarigenom den ifrågasatta hamnförbättringen vore att betrakta
såsom en lifsfråga för Helsingborgs stad; anförande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i sådant afseende, att Helsingborgs belägenhet vid Öresund skulle göra denna
stad till en beqväm tillflykts- och uppehålls—plats lör ut- och inlöpande fartyg, derest
densamma alla tider kunde erbjuda en säker och lätt tillgänglig hamn; att så länge
Öresunds-tull måste klareras vid Helsingörs tullkammare, de trafikerande försågo
sig i sistnämnde stad med sina skeppsförnödenheter; men att numera fartyg, som
passera sundet, lika väl kunde för sådant ändamål anlöpa Svensk hamn, så vida
dess beskaffenhet det medgåfve, samt slutligen att Kongl. Danska regeringen nyligen
anslagit en betydlig summa till ombyggnad och utvidgning af Helsingörs hamn,
hvilket äfven vore en anledning att försätta hamnen å Svenska sidan i det skick,
att större fartyg der kunde inlöpa, hvarigenom handeln med fartygsförnödenheter
jemväl i Helsingborg skulle kunna blifva en inkomstkälla.
Uti häröfver infordradt utlåtande har Styrelsen för allmänna väg och vattenbyggnader
i underdånighet anfört: att, enär erfarenheten visat, dels att rörelsen
i Helsingborg nästan årligen stigit, hvadan hamnen, som från början varit afsedd
endast för tio fot djupgående fartyg, erfordrade större både vidd och djup, om
trafiken skulle kunna med beqvämlighet skötas, dels ock att vissa år vid häftiga
stormar tångdriften vore så betydlig, att hamninloppet stundom deraf blefve stängdt
och att en eller flera dagar åtginge till bortmuddrande af den bank, hvilken vid
dylika tillfällen bildades mellan hamnarmarnes något för nära hvarandra anlagda
pierhufvuden, så ansåge Styrelsen förbättring och utvidgning af Helsingborgs hamn
20
Kongl. Maj:ts Nid. Proposition A~:o 44.
vara ett företag, som i hög grad vore förtjent af Kongl. Maj:ts uppmärksamhet;
att stadens läge föranledt, att hamnen, som utförts på lämpligaste plats för stadens
rörelse, mäst anläggas uti en långsträckt bugt af Öresund; att denna belägenhet,
i förening dermed att hamnarmarnes pierhufvuden blifvit byggda midt för och allt
för nära hvarandra, syntes vara orsaken dertill, att de ofantliga tångmassor, hvilka
vissa år under starka stormar sattes i rörelse och af sjögången drefves längs kusten,
då desamma skulle passera förbi hamninloppet, i stället dit infördes; att denna olägenhet
sedan flera år tillbaka föranledt många särskilda, genom Styrelsens föranstaltande
vidtagna försök och undersökningar, i ändamål antingen att medelst särskilda
mudderinrättningar kunna hastigt borttaga den tång, som stundom indrifvit
och packat sig i hamninloppet, eller ock att erhålla plan till någon mindre kostsam
utbyggnad framför norra pierhufvudet, hvarigenom tången skulle ledas förbi
nämnda inlopp; att slutligen resultatet af alla dessa försök och undersökningar
blifvit, att det förmånligaste vore att, såsom å en bifogad plankarta blifvit med
röda linier utmärkt, verkställa tillbyggnad af båda hamnarmarne och, sedan denna
fulländats, uppbryta och borttaga de nuvarande pierhufvudena, hvarigenom hamnbassinen
skulle, till särdeles vinst för sjöfarande, högst betydligt förstoras och i
sjelfva inloppet erhålla 16 å 1?' fots djup i stället för nuvarande endast 10 fot,
hvarjemte norra pierhufvudet komme att skjuta så mycket längre ut i sundet än
det södra, att all anledning förefunnes till antagande deraf, att de tångmassor, som
vid stormar framdeles drelves af sjögången utefter kusten och norra hamnarmen,
skola till den betydligaste delen passera förbi inloppet; samt att, om ock tång
komme att indrifva i hamnen, sedan den blifvit genom tillbyggnad förstorad, kunde
likväl såsom säkert antagas, att hvarken så betydliga qvantiteter deraf skulle ingå
i hamnen, eller den skadliga verkan af tången, som hittills egt rum, hädanefter
uppslå; och har Styrelsen, med afseende härå och då, i följd af hamnkassans fördelaktiga
ställning, det för arbetets utförande ifrågaställa lånet med all säkerhet
kunde amorteras, samt Helsingborgs stad förklarat sig villig att ikläda sig garanti
för återbetalningen, i underdånighet tillstyrkt, att nådig framställning hos Rikets
Ständer måtte ske om afsättning, på billiga vilkor, af ett statslån å 230,000 R:dr,
med förbehåll att hamnens vård och förvaltning skulle fortfarande såsom hittills
handhafvas af en direktion under Styrelsens kontroll, samt att således, när de nu
löpande tio åren gått till ända, eller vid 1862 års utgång, hamnen icke till staden
öfverlätes.
Med afseende ä angelägenheten deraf ej mindre att de betydliga hinder
och olägenheter för allmänna trafiken, hvilka vid Helsingborgs hamn, enligt hvad
erfarenheten ådagalagt, esomoftast uppkomma derigenom att hamninloppet vid starkare
sjögång uppfylles af indrifvande hafstång, blifva så vidt möjligt undanröjda, ån
ock att hamnen varder enligt den uppgjorda planen utvidgad och jemväl i öfriga
hänseenden försatt i så ändamålsenligt skick, som stadens läge, dess ökade rörelse
Konyl. Maj-.ls Nåd. Proposition N:o 44.
21
och. särdeles med anledning af Öresunds-tullens upphörande, tilltagande vigt för sjöfarten
påkalla, vill Kongl. Maj:t härmed i nåder föreslå Rikets Ständer att för
ifrågavarande ändamål bevilja staden Helsingborg ett amorteringslån af Två Hundra
Trettio Tusen Riksdaler Riksmynt, under vilkor, att staden dels medelst kontrakt
förpligtar sig att inom viss tid låta genom Hamn-direktionen, under öfverinseende
och kontroll af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, utföra hamnförbättringsarbetet,
dels ock genom särskild förbindelse åtager sig ansvarighet för lånets
återbetalning på det sätt att, sedan det fått räntefritt innebafvas i fem år, Hamndirektionen
bör vid utgången af det sjette året och sedermera årligen intill dess
länet blifvit till kapital och ränta till fullo återbetaldt, å ursprungliga lånekapitalet
till Riksgälds-kontoret inbetala sex procent, hvaraf först godtgöres fyra procents
ränta å det vid hvarje särskild förfallotid återstående kapitalbelopp och det öfriga
utgör kapitalalbetalning, samt att derest något år hamnkassans behållna inkomst,
som i första rummet må för ändamålet användas, icke lemnar full tillgång lill inbetalning
af ofvannämnda sex procent, staden bör fylla bristen, dock med rättighet
för staden att, för hvad sålunda kan varda tillskjutet, undfå godtgörelse af
hamnmedlen, till så väl kapital som ränta, när dessa medel kunna dertill lemna
tillgång.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets
Ständers Utskott, till hvars behandling frågan varder af Rikets Ständer hänvisad.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och vnnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
C A R L.
Ludv. Almqvist.
Kongl. Majus 1Säd. Proposition A':o 44.
Utdrag af protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott
den 27 Oktober 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden JVallcnsteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Slutligen uppläste Departements-chefen till justering följande, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts förut lättade beslut uppsatta, förslag till nådiga propositioner
till Rikets Ständer, nemligen:
samt f) om anvisande af ett lån af 230,000 R:dr Riksmynt till förbättring och
utvidgning af Helsingborgs hamn.
Enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande behagade
Kongl. Maj:t dessa förslag i nåder gilla, samt.
befallde att, i öfverensstämmelse dermed, nådiga propositioner,
sådana de finnas detta protokoll bilagda,
skulle till Rikets Ständer allåtas.
Ex protocollo.
Rudolf Adelgren.
Kongl. Majlis Nd<1. Sttrifbelse \:o 45.
33
]M:o 45.
Ank. till Exp.-Ufsk. ilen 21 Nov. 1859, kl. 11 f. m.
Kongl. MajUs Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående
hegardt ytterligare statsbidrag, till fullbordande
af hamn- och kanalbyggnaden vid staden
Carlstad; Gifven Stockholms Slolt den 4 November
4859.
S^dnn, med anledning al en utaf Direktionen för Carlstads Hamn- och
Kanal-bolag å bolagets vägnar hos Kongl. Maj:t gjord och af Kongl. AIaj:t genom
nådig skrifvelse den 18 Februari 1857 till Rikets då församlade Ständer öfverlemnad
underdånig framställning om anvisande af ett anslag å Ett Hundra Tusen
Riksdaler R:mt till utvidgande och förbättrande af hamnen vid nämnde stad, i enlighet
med en af Chefen för vestra väg-och vattenbyggnads-distriktet, Majoren D. W. Lilljehöök,
upprättad plan, åsyftande anläggning af ny kanal från hamnen vid Kanikenäset,
med lika djup som denna, efter den förut varande pråmkanalens yttre bank,
till stadens strand vid den så kallade Näbben, jemte hamnbassin derstädes, Rikets
Ständer, som ansågo det ifrågasatta statsbidraget böra beviljas endast i egenskap
af lån med bestämd återbetalningsskyldighet, samt att staden Carlstad, i likhet med
andra stapelstäder, (ill hvilkas hamnbyggnader bidrag af allmänna medel blifvit vid
sednare riksdagar beviljade, borde åtaga sig ansvarigheten för och bestyret med
verkställigheten och framtida underhållandet af den med statsbidraget afsedda hamnoch
kanalanläggning, beviljat nämnde stad ett lån å Ett Hundra Tusen Riksdaler
Riksmynt, emot skyldighet att utföra ifrågavarande företag, äfvensom framgent underhålla
hamn- och kanalbyggnaden, samt stadens invånare, efter erhållen del af
detta Rikets Ständers beslut vid ett inför dervarande Magistrat den 21 April 1858
hållet allmänt Rådstufvu-sammanträde. förklarat sig villige att, emot tillgodonjutonde af
24
Kongl. Majit» Säd. Skrifvelse N:o 45.
berörda låneunderstöd, åtaga sig hamn- och kanalbyggnadens verkställande jemte
densammas framtida underhåll, — så ock efter det Kongl. Maj:t dels under den 5
November nyssnämnda år meddelat fastställelse å omförmälde af Majoren Lilljehöök
upprättade plan, att lända till efterrättelse vid arbetets utförande, dels ock under
den 25 Februari innevarande år godkänt det om företagets verkställande upprättade
kontrakt, äfvensom den för kontraktets fullgörande ställda säkerhetsförbindelse, hvarjemte
staden förklarats berättigad att, sedan hamn- och kanalbyggnaden blifvit färdig,
få, enligt den taxa, som, efter det förslag dertill blifvit af vederbörande ingifvet,
kan varda i nåder fastställd, uppbära afgifter för hamnens begagnande, har
den för ifrågavarande företag af staden utsedda Byggnads-direktion, uti en af Kongl.
Majrts Befallningshafvande i Wermlands län under den 23 nästlidne Augusti till
Kongl. Majit insänd och förordad skrift i underdånighet anmält, alt då lör den
nya hamnkanalens sammanbindande med sjön Wenern ingen annan tjenlig plats
varit att tillgå än inloppet till omförmälde pråmkanal, men berörde kanal tillika
med sjelfva hamnen tillhörde det hittills varande hamnbolaget, uti hvilket staden
varit delegare med etthundra aktier, hade staden, för alf helt, och hållet komma i
besittning af hamnen, varit nödsakad att inlösa de öfriga trehundra fyratiofyra
aktierna i nämnda bolag samt för detta ändamål utgifva 53,401 R:dr 64 öre, så
att, med tillägg af nominalvärdet å stadens egna aktier, Tretio Tusen Riksdaler,
en summa af 83,401 R:dr 64 öre erfordrats allenast för att kunna lä börja arbetet
på ett område, som till största delen ursprungligen varit stadens gemensamma
tillhörighet; — att, som det befunnits att den gamla hamnbassinen, hvilken enligt
gällande föreskrifter bort vara tio fot djup under Wenerns lägsta vattenstånd,
icke höll mer än 8 Vs fots djup, och att pråmkanalen derifrån till Klar-elfven i
allmänhet ej hade mer än två fots i stället för tre och en half fots djup, Direktionen
måst föranstalta om uppmuddring af så väl hamnbassinen som pråmkanalen,
hvilket arbete redan medfört en kostnad af 9,375 R:dr 51 öre oell ytterligare
erfordrade en summa af 16,550 R:dr; — samt alt, enär den egentliga lastkajen
vid hamnen komme att, med tillämpning af den fastställda arbetsplanen, anläggas
på längre afstånd från staden än behölligt och för trafiken nyttigt vore, förslag tili
förändring härutinnan blifvit af Majoren Lilljehöök uppgjordt, med syfte att haipnbassinen
skulle förläggas närmare intill staden och i hufvudsakligen enahanda sträckning
som för statens nordvestra slamjernbana blifvit föreslagen, genom hvilken
förändring den för arbelsförelaget primitivt beräknade kostnadssumman, 220,026
R:dr, komme att ökas med 49,783 R:dr 50 öre och sålunda uppgå lill 269,809
R:dr 50 öre; — och har Direktionen, jemlikt stadens invånares dertill lemnade
uppdrag, i underdånighet anhållit, att, då staden sålunda skulle komma att för
ifrågavarande hamn- och kanalanläggning få vidkännas en kostnad al tillhopa 379,136
R:dr 65 öre, men staden, hvars tillgångar vore- tagna i anspråk för fyllande al
(lera
jKony/. Maj-Ja Nåd. Skrifvelse N:o 45
25
Hera angelägna kommunala behof, icke förmådde att af egna medel fullborda detta
företag, samt företagets uppskjutande eller inställande skulle medföra oberäknelig
skada icke allenast för staden, utan äfven för hela ortens trafik, Kongl. Maj:t måtte
täckas i nåder föreslå Rikets Ständer att, till berörde hamn- och kanalanläggnings
fullbordande, bevilja staden ett anslag utan återbetalningsskyldighet af Sjutio Tusen
Riksdaler Riksmynt.
Uti häröfver den 2 nästlidne September afgifvet underdånigt utlåtande har
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, — jemte öfverlemnande af en
utaf Kongl. Maj;ts Befallningshafvande i ofvannämnda län till Styrelsen insänd och
förordad underdånig ansökning, deruti Hamnbyggnads-direktionen, med bifogande
af det utaf Majoren Lilljehöök uppgjorda förslag till förändring i den fastställda
arbetsplanen, anhållit om nådigt gillande af berörde förslag, dock med.Direktionen
lemnad öppen rätt, alt, efter sig under arbetets fortgång företeende omständigheter,
leda kanalens inlopp i hamnbassinen antingen till nordvestra eller sydöstra
ändan deraf, — i underdånighet anfört, att då, hvad angick frågan om ändring i
arbetsplanen, det nu framställda förslaget, från teknisk synpunkt betraktadt, icke
kunde anses ega något företräde framför den redan gillade planen, och lastkajens
afstånd från staden icke heller skulle, med tillämpning af det nya lörslaget, blifva i
någon betydligare mån förkortadt, samt härtill komme att den ifrågasatta ändringen
beräknats medföra en förhöjning i arbetskostnaden af omkring Femtio Tusen Riksdaler
Riksmynt, ulan att den ändrade planen ändock skulle vid arbetets utförande tjena
till ovilkorlig efterföljd, Slyrelsen ansåge sig med anledning af Direktionens i förevarande
afseende gjorda anhållan icke kunna tillstyrka annat nådigt beslut, än att,
för den händelse staden skulle vilja anlägga hamnbassinen och en del utaf den dit
ledande inseglingskanalen uti den nu föreslagna rigtningen, i stället för att lägga
nämnde bassin och kanal såsom den gillade planen upptager, sådant måtte förklaras
vara staden medgifvet, under vilkor att den högre anläggningskostnad, som af
denna förändring kunde föranledas, icke må utgöra något skäl för ytterligare statsbidrag
till arbetets verkställande. Men enär staden Carlstad måst för förvärfvande
af eganderätt till den gamla hamnen, med dertill hörande pråmkanal, vidkännas
en betydligare utgift, samt staden dervid jemväl på visst sätt gjort en mot nominal-värdet
å dess egna aktier i bolaget svarande förlust af Tretio Tusen Riksdaler,
hade Styrelsen, med åberopande jemväl deraf att Rikets Ständer, såsom statsbidrag
för ifrågavarande till en kostnad af 220,026 R:dr primitivt beräknade arbetsföretag,
beviljat endast ett låneunderstöd å Ett Hundra Tusen Riksdaler, funnit sig
böra i underdånighet hemställa, huruvida Kongl. Maj:t icke skulle i nåder finna
skäligt att hos Rikets Ständer göra framställning om beviljande till Carlstads nya
hamnanläggning af ett ytterligare understöd af Femtio Tusen Riksdaler Riksmynt,
att utgå såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.
Bih. lill R. St. Vrot. 1859 åf 1860. 1 Sami. 1 Afd. 15 Haft. 4
26
Kongl. Maj:ts Säd. Skrifvelse \:o 45.
Kongl. Maj:t, som vid föredragning af detta ärende den 16 sistlidne September
funnit godt gilla hvad af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
blifvit yttradt i afseende på Hamnbyggnads-direktionens anhållan om tillstånd till
förändring i den för hamn- och kanalbyggnaden redan fastställda arbetsplan, vill
härmed hafva till Rikets Ständer i nåder öfverlemnat den af Direktionen gjorda
framställning om anslag till fullbordande af ifrågavarande arbetsföretag, i ändamål
att Rikets Ständer, som å nästlidne riksdag dertill beviljat ett låneunderstöd, må
komma i tillfälle att pröfva huruvida ytterligare statsbidrag till förelaget ina i anseende
till de af Direktionen uppgifna omständigheter anvisas; kommande i sådant
afseende handlingarne att Rikets Ständers Stat-s-Ulskott tillställas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Ludv. aUrnqvist.
Kongl MajUs Nild Skrifvelse N:o 45.
27
Utdrag af protokollet 'öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott
den 4 November 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström.
Stats - råden JU allen steen,
Gripenstedt,
älmqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna,
Malmsten.
Departements-chefen, Stats-rådet Almqvist, uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, förut
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer,
angående begärdt ytterligare statsbidrag till fullbordande af hamn- och kanalbyggnaden
vid staden Carlstad.
Kongl. Maj:t täcktes, jemlikt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag samt
befalla att, i enlighet dermed, nådig skrifvelse, sådan
den finnes detta protokoll bilagd, skulle till
Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo.
JV. Tli. Strokirk.
STOCKHOLM, tryckt hos G. E. Ljunggren, 1859.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 46.
1
N:o 46.
Auk. till Exp.-Utsk. den 21 Nov. 1859, kl. 11 f. m.
Kongl. Majis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående grunderna
för en förändring i sättet för utgörande af Presterskapets aflöning;
Gifven Stockholms Slott den 4 November 4859.
Sedaa Rikets sednast församlade Ständer, i underdånig skrifvelse den 6 Juli
1857, uppgifvit vissa grunder, enligt hvilka, efter skedd fullständig utredning af
presterskapets inkomster, ordnandet af dess löner, enligt Rikets Ständers åsigt,
borde verkställas, samt i underdånighet anhållit, dels att en Kommité af sakkunnige
män måtte i nåder tillsättas, för att, med hufvudsaklig ledning af dessa grunder,
så skyndsamt som möjligt, uppgöra förslag till allmänt ordnande af presterskapets
aflöning, dels ock att samtlige Konsistorierne i riket måtte i nåder anbefallas
att under tiden söka genom tillfälliga öfverenskommelsers åvägabringande,
så bereda, att all tiondeberäkning på åkern må upphöra; att de af offren härflytande
inkomster må på annat sätt komma vederbörande tillgodo, samt att så väl
Kapellpredikanter och Komministrar som vice Pastorer och Adjunkter, de båda
sednare uteslutande genom bidrag från presterskapets sida, må blifva försatta i en,
med hänsigt till deras bergning, mera tryggad ställning; har Kongl. Maj:t, i nåder
anbefallt samtliga Consistoria Ecclesiastika i riket att från hvarje innehafvare
af ordinarie presterlig befattning infordra fullständig uppgift å de befattningen åtföljande
inkomster, hvilka uppgifter, åtföljde af vederbörande Kongl. Maj:ts Befäl 1-  ningshafvandes och Konsistorii utlåtande borde före den 1 sistlidne Februari till
Kongl. Majit insändas, samt att under tiden, intill dess presterskapets aflöning i
allmänhet kan varda annorlunda ordnad, söka bereda de af Rikets Ständer åsyftade
åtgärder.
BiL till R. St. Prot. 1859 å 1860. 1 Samt. 1 Afd. 16 Räft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 46.
Hvad, bland dessa, angår frågan om vice Pastorers och Adjunkters löneförmåner,
har densamma utgjort föremål för behandling vid i år uti flera stift
hållna prestmöten och der i allmänhet erhållit en för tillfället temligen tillfredsställande
lösning. Pastoraliekonventionerna hafva ock i ett ej obetydligt antal församlingar
blifvit, för längre eller kortare tid, uppgjorde, och vunnit Kongl. Maj:ts
nådiga stadfästelse.
Beträffande åter de infordrade, uppgifterna angående presterskapets löneinkomster,
kunna de ej blifva fullt noggranna utan en allmän uppskattning af den
presterskapet anslagna jord, hvilket omfattande arbete svårligen skulle kunnat under
tiden efter sistlidne riksdag medhinnas, äfven om medel till dess utförande
blifvit af Rikets Ständer anvisade. Afven i öfrigt hafva de vid skedd granskning
befunnits icke så fullständiga, äfvensom i vissa fall icke så uppställda, att de
utan ytterligare utredning kunde tjena till ledning vid aflöningsfrågans behandling,
hvarföre Kongl. Majit förordnat en särskild tjensteman inom Ecklesiastik-departementet
att ät de- inkomna uppgifterna bereda, så vidt möjligt är, nödig fullständighet,
och, efter vissa grunder, stiftvis, öfver dem upprätta sammandrag, hvilket
arbete ännu fortgår.
Om ock Rikets Ständers önskan och afsigter sålunda blifvit, så vidt hittills
lämpligen kunnat ske, uppfyllda, har Kongl. Majit likväl för hufvudfrågans ytterligare
behandling och slutliga afgörande ansett vara af synnerlig vigt om den
Kommité, åt hvilken Kongl. Majit är sinnad att uppdraga hennes handläggning,
dervid hade att följa grunder, som vunnit Kongl Majits och Rikets Ständers gemensamma
godkännande, så att, åtminstone i väsendtligare delar, någon tvekan
mellan skiljaktiga meningar icke vidare kunde ega ruin. Kongl. Majit har derföre
tagit de af Rikets Ständer angifne grunder för en förändring i sättet för presterskapets
aflöning under nådig pröfning och vill härmed till Rikets Ständer framställa
dels de förändringar i berörde grunder, hvilka Kongl. Majit ansett nödige,
dels ock de ytterligare bestämmelser, rörande hvilka Kongl Majit funnit tjenligt
att beslut på förhand äro äfven af Rikets Ständer fattade. Tillämpningen deraf
på de olika förhållanden, som i skiljda delar af riket ega rum, samt utarbetandet
af förslag till författning i ämnet, skall ändock blifva ett arbete, som i
hög grad tager både tid och sak-kännedom i anspråk.
De af Rikets Ständer framställda anmärkningar mot sättet för presterskapets
aflöning, sådant detta författningsenligt är bestämdt, hafva af Kongl. Majit befunnits
i allmänhet grundade. Kongl. Majit har likväl icke kunnat förbise, att detta
aflöningssätt jemväl eger vissa fördelar, hvilka man vid en förändring bör söka
att bevara. Såsom sådane har Kongl. Majit betraktat: att presterskapet aflönas af
församlingarne icke af Staten, hvars mellankomst påfordras endast vid de tillfällen,
då en församlings oförmögenhet är ådagalagd, och för så lång tid, som detta förhållande
fortfar; att presterskapets löne-inkomster betingas af de omständigheter,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JYs 46.
3
som på dess behof och billiga anspråk hafva inflytande, såsom församlingarnes
välmåga, folkrikhet m. m.; samt att ett ändamålsenligt ordnande och en ständigt
fortgående förbättring af religionsvården, genom allt för stora pastoraters delning,
efter hand skeende förbättring i det obefordrade presterskapets ställning o. s. v.
är möjligt, utan att Statsverket betungas med ökade utgifter, tidsutdrägt förorsakas
genom behofvet att påkalla lagstiftande maktens beslut, eller församlingarnes
afgifter tillvexa annorlunda, än i jemnbredd med deras förmåga att dem
utgöra.
Bland dessa fördelar skulle åtminstone de flesta och väsendtligaste gå förlorade
genom antagandet af den i Rikets Ständers ofvanberörde skrifvelse framställda
åsigt, att all tionde, vare sig tertial-, smör- eller qvick-tionde, bör utbytas
mot en gång för alla bestämda afgifter. En sådan åtgärd skulle visserligen medföra
enkelhet och reda, och man torde kunna hoppas en, om ock aflägsen tid,
då den låter sig verkställa. Den kunde nemligen med skäl vidtagas under förutsättning,
att intet pastorat vore till vidden större, än att detsamma, äfven med
en något ökad folkmängd, lämpligen kunde af en kyrkoherde vårdas samt att
den af hvarje pastorat utgående tionde stigit till det belopp att den kunde anses,
jemte öfriga afgifter, tillräcklig för pastors skäliga aflönande, äfven sedan odling,
och folkmängd nått en större höjd, så att någon väsendtlig förändring deri ej vore
att emotse. Under nuvarande förhållanden skulle deremot följden i de flesta delar
af riket otvifvelaktig! blifva, att löner, som vid afgifternas bestämmande visade
sig. tillräckliga och billiga, inom en längre eller kortare tidsrymd blefve, i
följd af presterskapets tilltagande göromål och ökade lefnadskostnader otillfredsställande,
hvarför Statens mellankomst skulle påfordras, så väl till fyllande af
bristerna i det befintliga presterskapets aflöning, som till nya löner, der en stigande
folkmängd framkallade behofvet af pastoraters delning eller ökadt presterligt
biträde. Kongl. Maj:t betviflar icke, att, der ett sådant behof uppstod, Rikets
Ständer skulle vara villige att för samhällets vigtigaste angelägenhet, reli
gionsvårdens
behöriga handhafvande, anslå nödiga medel, och ehuru skäl förefinnas
att ej göra denna angelägenhet beroende af de mångfaldiga förhållanden, som vid
en riksdag inverka på anslagsfrågors behandling, skulle dessa måhända icke vara
afgörande, så vida icke det föresiagna stadgandet i öfrigt företedde olägenheter,
till följd hvaraf Kongl. Majit finnér sig förhindrad att godkänna detsamma. Bland
dessa har Kongl. Majit icke kunnat undgå att fästa uppmärksamheten vid svårigheten,
— att icke säga omöjligheten, — af dess verkställande på ett tillfredsställande
sätt. Man skulle nemligen dervid icke utan den största orättvisa kunna
fästa afseende vid de ofta godtyckliga, af en Pastors större eller mindre efterlåtenhet,
eller en tiondegifvares större eller mindre frikostighet, beroende afgifter,
som hittills utgått, särdeles i de församlingar, der icke en allmän konvention angående
presträtligheternas utgörande blifvit fastställd. Den enda giltiga grund för
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 46.
bestämmandet af de afgifter mot hvilka tionden skulle utbytas, vöre att, för
hvarje jordegendom, tionden fastställdes i enlighet med gällande författningar och
att afgifterna derefter beräknades. Det är emellertid lätt att inse, hvilken rubbning
i bestående förhållanden derigenom skulle på en gång uppkomma och hvilket
allmänt missnöje deraf skulle förorsakas, äfven under antagande, att presterskapet
icke gjorde anspråk på afgifternas utgörande till tiondens hela belopp. I
alla händelser skulle ock den Svenska jorden sålunda för all framtid få vid sig
fästad en beskattning, som inom få år visade sig vara den bland alla mest obilligt
fördelade, vare sig att man betraktar förhållandet inom hvarje särskild ort
eller ännu mera emellan olika provinser, af hvilka några få skulle finna sig betungade
i alla kommande tider af mångdubbla skatter endast derföre att de under
en viss tidrymd varit de öfrigas föregångare i arbetsskicklighet och jordens
odling.
Kongl. Maj;t har på grund häraf ansett nödigt att taga i öfvervägande, om
ej det af Rikets Ständer åsyftade mål skulle kunna på en annan väg, åtminstone
i hufvudsaklig måtto, ernås. Ett medel har varit sökt ide s. k. Pastoralie-konventionerna,
hvilka till en del undanröjt de öfverklagade olägenheterna af presterskapets
nuvarande aflöningssätt, utan att på samma gång upphäfva dess fördelar.
Om de icke varit fullt tillfredsställande, torde sådant väsendtligen härröra dels
ifrån det sätt, på hvilket dessa konventioner blifvit uppgjorda, dels från deras
egenskap af frivilliga öfverenskommelser, hvarför Rikets Ständer vid 1847 och
1848 årens Riksdag hos Kongl. Majit gjorde underdånig framställning, att sådane
konventioner ovilkorligen och således äfven mot löngifvarnes bestridande skulle
bringas till verkställighet. Vid sednaste riksdag anmärkte väl Rikets Ständer, att
ökade anspråk och deraf följande stridigheter alltid skulle kunna uppkomma vid
förnyandet af så beskaffade konventioner; att det förhållande, som i främsta rummet
bör undanrödjas, eller tvånget för presten att omedelbart af församhngsboerne
uppbära sina inkomster, komme att qvarstå, och att möjligheten att genom
en lönejemkning, der sådan utan olägenhet kunde ske, bereda någon förbättring
i det svagast aflönade presterskapets vilkor jemväl blefve afskuren. De tvänne
sednaste anmärknmgarne torde dock icke egentligen drabba konventionerne, då
sättet för uppbörden af presterskapets inkomster icke är nödvändigt beroende af
det sätt, hvarpå församlingens afgifter blifvit bestämde, och en jemkning i Pastors
inkomster till förmån för annan prest inom församlingen ganska väl kan ske genom
frivillig öfverenskommelse, särdeles vid inträffande pastorsledighet, då äfven
förfogande kan vidtagas i afseenda på sådane inkomster, hvilka rättsenligt kunna
från en församlings presterskap till en annans öfverflyttas. Kongl. Majit antager
ock, att de olägenheter, som med den först anförda anmärkningen afses, skulle
i väsendtlig måtto förekommas, om man i stället för konventionerna satte löneregleringar,
verkställde af opartiske män, samt gällande för en längre tid, och hvilka
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 46.
5
så väl löngifvare, som löntagare vore skyldige alt underkasta sig. Om dertill Presterskapet
upphörde att omedelbart besörja uppbörden af sina löne-inkomster, skulle
alla från aflöningssättet härflytande anledningar till obehag mellan lärare och församling
vara undanröjda, och presterskapets ställning blifva tryggad, utan att löngifvarne
vore underkastade det intrång i sin enskilda hushållning och det godtycke, hvaröfver
de för närvarande hufvudsakligen beklaga sig.
Särskildt har Kongl. Majit tagit frågan om en i vissa fall särdeles väl behöflig
förbättring af Komministrarnes lönevilkor i öfvervägande, men finnér densamma, till
följd af den i särskilda orter förekommande olikhet i Komministrarnes ställning, med
hänseende till såväl inkomster och tjenstgörings-skyldighet, som lefnadskostnader, och
då Komministrarnes aflöning, lika med Pastorernas, framgent lärer böra utgöra ett
församlingarnes åliggande, — icke lämpligen kunna lösas annorlunda, än i sammanhang
med en allmän reglering af presterskapets inkomster.
Med stöd häraf samt i öfrigt på de skäl, som finnas anförda i bifogade protokoll
öfver Ecklesiastik-ärenden för denna dag, vill Kongl. Majit härmed till Rikets
Ständers pröfning och godkännande öfverlemna följande:
Grunder för en reglering af Presterskapets aflöning.
l:o.
Presterskapets inkomster fördelas sålunda, att hvarje tjenstgörande prestman erhåller
en efter tjenstegrad och embets-åligganden lämpad, anständig bergning. Afgifter,
som af en församling utgå, eller inkomster, som till följd af bidrag från densamma
tillfalla dess presterskap, må ej till aflönande af annan församlings prest användas,
men väl sådane medel, som grunda sig på statsanslag eller arrenden af kronohemman
och lägenheter, sorn icke äro bostads-boställen, i händelse af befogenhet från
en till annan församling öfverflyttas eller alldeles indragas, det sednare dock endast i
de fall, då de icke äro presterskapet för all framtid tillförsäkrade.
2:o.
Presterskapets inkomster böra, utan att ingå till Statsverket, i annan ordning
än omedelbart ur den enskilde medborgarens händer komma presterskapet till godo.
3:o.
Reglering af presterskapets löne-inkomster skall ske i den mån sådant utan förnärmande
af innehafvares rätt kan verkställas, således ovilkorligen vid först, efter
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 40.
författningens utfärdande, inträffad pastorsledighet, eller, om derförinnan fastställd Pastoralie-konvention
längre tid är gällande, så snart denna tid tilländagår. Sådan reglering
må ock tidigare försiggå, derest en församling och dess presterskap i önskan
derom sig förena, eller vid inträffande pastorsledighet församlingen påyrkar gällande
konventions upphörande.
4:o.
Lönereglering inom hvarje stift verkställes länsvis af en nämnd, hvars Ordförande
Kongl. Majit på förslag af Landshöfding och Biskop täckes förordna, och till
hvilken Domkapitlet och Länets Hushållningssällskap ega att inom eller utom sig, utse
hvardera en ledamot. Dessa trenne ledamöter förordnas för tre år i sender, dock
skall första gången genom lottning mellan de tvänne sistnämnde förhållandet så ordnas,
att nytt val årligen behöfver ske af endast en bland nämndens ständige ledamöter.
Såsom tillfälliga ledamöter vid hvarje förrättning ega dessutom löntagaren
eller, i händelse af ledighet, i hans ställe Kontrakts-prosten och församlingen att utse
hvardera en, börande desse vara bosatte inom församlingen eller någon af närbelägna
socknar.
5:o.
Boställe, som afses att af löntagaren bebos och brukas, beräknas till en dess
verkliga värde motsvarande inkomst.
6:o.
Presterskapet anslagen jord, som icke utan olägenhet kan i förening med bostads-boställe
brukas, — derifrån undantagna de i vissa orter befintliga enkesäten,—
utarrenderas efter de grunder, som kunna varda i nåder fastställda.
Är bostads-boställe af den storlek att derifrån kan skiftas eller författningsenligt
afsöndras en lägenhet tillräcklig att förse löntagaren med hans behof af jordbruksalster,
må skifte eller afsöndring ske och återstoden af bostället i stadgad ordning utarrenderas,
då församlingen, på Domkapitlets yrkande, dertill samtycker och åtager
sig bestridandet af de med åtgärden förbundna kostnader.
7:o.
All tionde, vare sig tertial-, smör- eller qvick-tionde, utbytes mot bestämda afgifter,
fastställda för en tid af femtio år.
Vid bestämmandet af dessa afgifter och dem, hvilka böra utgå för bergverk,
qvarnar, fabriker och andra inrättningar, har nämnden att ställa sig till efterrättelse
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 46.
7
gällande författningar, äfvensom fästa afseende på af församlingen till dess presterskap
förut utgående bidrag samt de afgifter, som af öfriga pastorater inom stiftet under
likartade förhållanden utgöras,
8:0.
Påskpenningar, Jura stola, matskott, offer, dagsverken med flera smärre extra
ordinarie afgifter utbytas mot vissa, flir samma tid som tionde-ersättningen tillbeloppet
bestämda utskylder, att utgå icke allenast af fastighets-egare, utan äfven af församlingarnes
öfriga invånare, börande dessa afgifter så beräknas, att all betalning till
presterskapet för särskilda förrättningar kan upphöra. Debiteringen och uppbörden
af dessa afgifter verkställes på samma sätt, som för tionden bestämmes.
9:o.
Presterskapets löner beräknas uti en eller flera af de räntepersedlar, som, enligt
grunderna för ränteförenklingen, äro för hvarje län bestämda, dock att endast
en mindre del må beräknas i penningar. Persedlarne utgå efter tioårig medelmarkegång,
der ej deras levererande till större eller mindre del in natura kan varda,
med afseende på särskilda förhållanden, af nänmden föreslaget och af Kongl. Majit
medgifvet.
10:o.
Då presterlig lön i en församling skall regleras, höres församlingen på sockenstämma,
eller, der flera församlingar äro förenade, å gemensam gällstämma, vid hvilket
tillfälle så vä! aflöningsbeloppet, som dess fördelning af socken- eller gällstämman
föreslås. På grund häraf och efter öfvervägande af de förhållanden, som vid
lönens bestämmande böra tagas i beräkning, upprättar nämnden sitt förslag, som
meddelas församlingen, hvarefter handlingarne genom Landshöfdingen och Domkapitlet
jemte yttrande af dessa myndigheter till Kongl. Majit insändas för vinnande af
nådig stadfästelse.
Vid reglering af pastorslön eger nämnden jemväl tillse, huruvida komministerslönen,
der sådan finnes, står till den förra i ett billigt förhållande och i annat fall
att skälig jemkning dem emellan föreslå efter de grunder, som för sådan åtgärd varda,
med afseende på särskilda orters olika förhållanden bestämda.
Nämnden eger ock att till Kongl. Majit göra underdånig framställning angående
öfverflödiga komministraturers indragning, äfvensom anmälan, då för presterskapets
aflöning icke vidare behöfliga statsmedel finnas en församling tilldelade, eller församling
för sitt presterskaps anständiga bergning af sådant understöd är i behof, då
Kongl. Majit, efter vederbörande Kongl. Majits Befallningshafvandes och Domkapitels
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 46.
hörande, vill om medlens indragning eller öfverflyttande från en församling till annan,
eller beviljande af nytt anslag, i nåder besluta.
1 4:0.
Så väl pastorater som komministraturer hänföras stiftsvis till vissa klasser, lämpade
efter deras storlek, folkmängd, besvärlighet m. m.
12:o.
Lönerna för det ordinarie preterskapet beräknas så, att det extra ordinarie kan,
såsom hittills, af det ordinarie aflönas, och fästes härvid särskildt afseende derå, att
på en del ställen och orter ordinarie Komministrar ej finnas. I hittills vanlig ordning
bestämmes minimum af det aflöningsbelopp, som, förutom bostad och fri föda,
bör vice Pastorer och Adjunkter tillerkännas, äfvensom den ersättning, hvartill de äro
berättigade, då omständigheterna föranleda att bostad och föda in natura icke lämpligen
kunna ifrågakomma; börande båda dessa belopp bestämmas i spanmål att utgå
efter tioårig medelmarkegång.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Henning Hamilton.
Utdrag
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVs 46.
9
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet inför Hans Maj:l Konungen
i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 4 November 4859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almgvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Efter verkställd justering af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden för den 27
nästlidne Oktober yttrade Departements-chefen, Statsrådet Herr Grefve Hamilton, i
underdånighet:
1:o.
»Vid underdånig föredragning den 17 Juli 1858 af Rikets Ständers den 6 Angående för
Juli
föregående år aflåtna underdåniga skrifvelse, angående förändring . sättet för utgorande
af presterskapets aflöning, täcktes Eders Majit i nåder anbefalla samtlige skåpets aflö
Consistoria
Ecclesiastica i riket: nins
att
från hvarje innehafvare af ordinarie presterlig befattning infordra fullständig
uppgift å de befattningen åtföljande inkomster, hvilka uppgifter, åtföljda af vederbö
rande
Eders Maj:ts Befallningshafvandes och Konsistorii utlåtande, borde före den 1
sistlidne Februari till Kongl. Majit insändas; samt
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Samt. 1 Afd. 16 Raft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 46.
att under tiden, intilldess presterskapets aflöning i allmänhet kan varda annorlunda
ordnad, söka, såsom Rikets Ständer underdånigst föreslagit, genom tillfälliga
öfverenskommelsers åvägabringande så bereda, att ali tionderäkning på åkern må
upphöra, och att de af offren härflytande inkomster kunna på annat sätt komma
vederbörande till godo; äfvensom, enligt hvad dels Rikets Ständer gemensamt,
dels Bonde-Ståndet särskildt hemställt i fråga om förbättrande af det lägre presterskapets
ställning, tillse, att vice Pastorers och Adjunkters löneförmåner blifva på ett
tidsförhållandema motsvarande sätt bestämda.
Hvad angår sistnämnde fråga, har den utgjort föremål för behandling
vid i år uti flera stift hållna prestmöten och der i allmänhet erhållit en för tillfället
temligen tillfredsställande lösning.
Beträffande åter de infordrade uppgifterna öfver presterskapets aflöning, har
Eders Majit, enär de vid skedd granskning befunnos så ofullständiga och i vissa fall
så uppställda, att de icke, utan ytterligare ut/edning, kunde tjena till ledning vid
aflöningsfrågans behandling, — täckts bifalla min underdåniga framställning, att en
särskild tjensteman inom Ecklesiastik-departementet måtte förordnas, att åt de inkomna
uppgifterna bereda nödig fullständighet, och efter vissa grunder, stiftsvis öfver
dem upprätta sammandrag. Jag vågade anse denna åtgärd så mycket angelägnare,
som en Kommitté, — i händelse Eders Majit pröfvat skäligt bifalla Rikets
Ständers underdåniga anhållan om dess tillsättande, — under en längre tid nödgats
uppehålla sig med densamma, iunan arbetet kunde sträckas vidare, och således icke
blott en betydlig kostnad blifvit onödigt förspilld, utan ock den ännu större olägenhet
uppstått, att flere upplyste personer blifvit, utan motsvarande gagn, en längre
tid dragne från utöfningen af tjenstebefattningar eller andra värf.
Den tjensteman inom Departementet, åt hvilken Eders Majit täcktes öfverlemna
ofvannämnde uppdrag, har väl någon tid varit sysselsatt med ordnandet och sammanförandet
af de rörande Biskoparnes löneförmåner infordrade uppgifter. Emellertid
har äfven det andra arbetet fortgått, och skall visserligen fortskrida med ännu
större skyndsamhet, sedan vana dervid hunnit förvärfvas, formulärer till tabellariska
sammandrag blifvit uppställda o. s. v.
Om ock Rikets Ständers önskan och afsigter sålunda blifvit, så vidt efter min
uppfattning hittills lämpligen kunnat ske, uppfyllda, bar jag likväl ansett såsom en
pligt att taga i öfvervägande, om ej för närvarande något ytterligare skulle kunna
göras för utvecklingen af en fråga, som under ett halft århundrade, i en eller annan
form och utsträckning, vid hvarje riksdag varit föremål för Rikets Ständers förhandlingar,
och hvars lyckliga lösning presterskapet icke mindre än församlingen har
skäl att med sina önskningar påkalla. Att den under sådana förhållanden icke blifvit
afgjord, vittnar tillräckligt om de svårigheter som dervid möta, — och hvilka sannolikt
icke utan Konungens och Rikets Ständers eniga samverkan ännu under en
lång följd af år skola besegras. Med anledning häraf, och då jag fruktar, att en
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 46.
11
Kommitté, arbetande utan annan ledning än de allmänna åsigter, som af Rikets Ständer
i frågan blifvit uttalade, så mycket mindre skall lyckas komma till ett tillfredsställande
slut, sorn man ej kan förbise, att Rikets Ständer vid hvarandra nära liggande
riksdagar i ämnet fattat ganska skiljaktiga beslut, och det i alla händelser
måste vara ovisst, i hvad mån den ena eller andra framställningen må vinna Kongl.
Maj:ts nådiga bifall, — vågar jag antaga, att det för sakens framgång skulle vara af
stor vigt, om Eders Majit nu täcktes taga de af Rikets Ständer godkända grunder
för en förändring i sättet för presterskapets aflöning under nådig pröfning samt derefter
i nådig proposition till Rikets Ständer framställa, dels hvilka af dessa grunder
blifvit af Eders Majit med eller utan förändring gillade, dels ock de ytterligare bestämmelser,
rörande hvilka Eders Majit kan finna nödigt att, till ledning för en blifvande
Kommitté , beslut på förhand äro fattade. Tillämpningen deraf på de olika förhållanden,
som i skiljda delar af riket ega rum, samt utarbetande af förslag till författning
i ämnet skall ändock blifva ett arbete, som i hög grad tager både tid och
sakkännedom i anspråk.
Under förutsättning att denna underdåniga framställning af Eders Majit i nåder
gillas, torde det tillåtas mig alt kasta en återblick på Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse i ämnet för att ur de anmärkningar, som mot presterskapets nuvarande
aflöningssätt blifvit framställda, söka en ledning vid bedömandet af medlen till de
öfverklagade olägenheternas afhjelpande.
Såsom det nuvarande aflöningssättets mest framstående olägenheter hafva Rikets
Ständer anmärkt: att tertial-tionden på de flesta ställen icke är till beloppet bestämd)
utan utgår efter grunder, som göra denna i sig sjelf dryga afgäld ännu mera tryckande
samt föranleder dess stigande i samma mån som ett förbättradt jordbruk ökar
produktionen. och hvarigenom således denna vigtiga näringsgrens förkofran motarbetas;
att qvicktionden, i följd af den uti den enskilda hushållningen ingripande kontroll,
som afgiftens ordentliga utgörande påkallar, måste betraktas såsom en för närvarande
tidsförhållanden olämplig afgäld; att de så kallade jura stolse, påskpenningarne,
matskotten, offren med flera dylika afgifter i vissa fall genom sin dryghet och i andra genom
sin obestämdhet och sitt beroende af godtycket icke sällan alstra obelåtenhet och motvilja; att
den ömsesidiga rättigheten och skyldigheten för löntagare och löngifvare att omedelbart
emottaga och aflemna lönebidragen lätteligen föranleda och ofta föranledt tvister och rätr
tegångar; att lönebidragen från många församlingar utgå till personer, hvilka innehafva
embeten eller tjenster af sådan beskaffenhet, att de hindra dem att sjelfva besörja
religions- och pastoral-vården inom församlingarne, hvarigenom dessa lida och
utsigterna till framtida bergning för det obefordrade presterskapet försvåras; samt att
en del löntagares inkomster äro öfver höfvan stora, under det att andras, särdeles
Komministrars och Kapellpredikanters, icke ens lemna tillfälle till den torftigaste
bergning.
Om man ej tager i betraktande den här vidrörda frågan Om prebende-pasto
-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Ns 46.
raten, hvilken dels redan varit, dels ytterligare kommer under Eders Maj:ts nådiga
pröfning och som dessutom icke med förevarande ämne eger oskiljakligt sammanhang,
emedan olägenheterna af dessa pastorat skulle vara desamma, huru än aflöningen
till innehafvaren utginge, torde de mot sättet för presterskapets aflöning, sådant
detta författningsenligt är bestämt, gjorda anmärkningar kunna i större korthet
sammanföras under följande hufvudpunkter, nemligen:
1. Alt en del a/gifter är o tryckande och utgående efter en under vissa förhål
landen
olämplig grund;
2 Alt aflöningssättet medgifver eller, måhända rättare uttryckt, nödgar prester
skåpet lill en olämplig, uti den enskilda hushållningen ingripande kontroll;
3. Att en del a/gifter är o obestämda och beroende af godtycke;
4. Att sättet för uppbörden af presterskapets aflöning är otjenligt, och
5. Att församlingarnes bidrag till presternes aflöning äro i vissa fall med
obillig ojemnhet fördelade.
Att dessa anmärkningar äro mer eller mindre grundade, lärer väl icke af någon
bestridas, men innan man går att, på grund af detta erkännande, åstadkomma
ett nytt förhållande, är det likväl af vigt att tillse, om icke det bestående, jemte sina
brister, eger några fördelar, hvilka man i sådant fall bör söka att bevara. .Såsom
sådane torde med skäl kunna betraktas:
a) Att presterslcapel aflönas af församlingarne icke af Slaten, hvars mellankomst
endast påfordras vid de tillfällen, då församlingars oförmögenhet är ådagalagd.
Religionsvården är derigenom åtminstone i materielt hänseende oberoende af
politiska förhållanden, hvarjemte den riktiga tanka är uttryckt, att religionsläraren
såsom sådan, icke är Statens, utan kyrkans tjenare.
b) Att presterskapets löne-inkomster betingas just af de omständigheter, som på
dess behof och billiga anspråk hafva inflytande.
I den mån välmågan i en ort blir stor och allmän, ökas vanligen den enskildes
lefnadskostnad. Med en stigande folkmängd ökas presterskapets möda och tagas
dess krafter i vexande anspråk. Det är ock i förhållande till dessa omständigheter,
som presterskapets inkomster enligt gällande författningar, — om också icke på ett
i allo billigt sätt, — ökas.
c) Att ett ändamålsenligt ordnande af religionsvården genom allt för stora pastoraters
delning, efter hand skeende förbättring i del obefordrade presterskapets ställning
o. s. v. är möjligt, utan att Statsverket betungas med ökade utgifter eller tidsutdrägt
förorsakas genom behofvet att påkalla lagstiftande maktens beslut.
Med en stigande folkmängd måste pastoraternas ursprungliga omfång i åtskilliga
delar af riket blifva olämpligt att bibehålla. Erfarenheten visar ock huru framställningar
om de allt för vidsträckta pastoraternas delning årligen ske och leda till önskad
påföljd. Detta har ock kunnat ega rum utan hvarken Statsverkets eller församlingarnes
synnerliga betungande, emedan landets med folkmängden tilltagande od
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 46.
13
ling småningom beredt tillgångar för ett talrikare presterskaps aflöning, utan att, så
vidt jag bar mig bekant, de för dess utgörande gållande författningar behöft med
stränghet tillämpas.
Då man vill åstadkomma förbättringar i nämnde författningar bör man, jemte
deras olägenheter äfven taga här anförda fördelar i betraktande, och det är således
ur båda dessa synpunkter som jag anser mig pligtig att granska de af Rikets Ständer
för ordnandet af presterskapets aflöning antagna grunder, hvilka, med förbigående
af hvad som rörande prebende-pastoraten deribland förekommer, äro följande:
1) Ali Presterskapets inkomster fördelas emellan det ordinarie presterskapel sålunda,
all hvarje tjenstgörande ordinarie prestman får anständig bergning.
Mot denna punkt synes intet vara att i hufvudsaken anmärka, endast dervid
uttryckligen tillägges, att, så vida frågan rörer inkomster af församlingen, fördelningen
skall ske inom hvarje pastorat mellan dess presterskap. Kongl. Förordningarne
den 8 Februari 1681 och 16 Oktober 1723, den förra i allmänhet tillämplig
för öfriga delar af riket, och den sednare särskildt för Skåne, gifva tydligen vid
handen, att presterskapets rätt till tionde endast sträcker sig till sådan af deras egna
»åhörare» eller de »som bondehemman bruka i socknen». Hvarken billighet eller
gällande författningar gifva deremot anledning, att tionde eller annan afgift från hemman
uti ett pastorat skulle kunna användas till aflöning af presterskapet inom ett
annat, och skulle en reglering i sådan syftning utan tvifvel väcka allmän ovilja och
allt det motstånd,, som lagligen kunde göras. Visserligen finnes det ingenstädes bestämdt
uttaladt att en sådan inkomsternas förflyttning ingått i Rikets Ständers afsigt,
men då åtskilliga förslag i sådan syftning blefvo vid sistlidne riksdag väckta,
och Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets betänkande i ämnet, hvarmed Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse i denna del ordagrannt öfverensstämmer, framkallat
reservationer särskildt mot ett af Utskottets förslag följande, »orättmätigt dragande
af tionden från den ena församlingen till den andra», hvarigenom antingen en allmän
uppskattning af alla rikets pastorater skulle blifva nödvändig, eller ock de församlingar,
som hittills allt för lågt aflönat sitt presterskap i all framtid skulle gynnäs
på andra församlingars bekostnad; hinder läggas i vägen för större pastoraters delning,
hvilken, sedan tionden vore på förhand disponerad till andra socknars presterskap,
ej kunde ega rum förr än Rikets Ständer blifvit deröfver hörde och meddelat
nödigt löneanslag o. s. v., lärer det vara nödvändigt, att genom fullständigare uttryck
förekomma all tvetydighet.
Ett annat förhållande eger deremot naturligtvis rum med behaglig tids förlänings-spanmål
och andra anslag, som tid efter annan blifvit vissa församlingar såsom
bidrag för presterskapets aflöning tilldelade, och hvilka, när behofvet upphör, visserligen
kunna indragas eller tili andra församlingar öfverflyttas.
Den ifrågavarande punkten eger dessutom en särskild vigt, med afseende på
det behjertande Komministrarnes ställning i vissa orter med rätta kräfver. Dat hade
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JYz 46.
ock utan tvifvel varit önskvärdt, om den kunnat erhålla någon förbättring, förr än
nu i fråga varande reglering af presterskapets löner kan ifrågakomma. Då emellertid
Komministrarne ej mer än Pastorerne böra af Staten aflönas, och de förras förhållanden
i särskilda orter både med hänseende till inkomster, tjenstgöringsskyldighet
och lefnadskostnader äro så olika, att en gemensam grund för deras aflönande svårligen
kan uppställas, samt bestämmandet af ett visst och för alla gällande förhållande
mellan Pastors och Komministers löne-inkomster icke heller skulle medföra rättvisa
och belåtenhet, synas olika föreskrifter härom böra blifva för särskilda fall meddelade,
och utredningen af denna fråga lämpligen kunna till en blifvande Kommitté öfverlemnas.
2) Alt presterskapets inkomster, utan att ingå till Statsverket böra i annan
ordning än omedelbart ur den enskilde medborgarens händer komma prester skåpet
till godo. j?
Denna punkt, åsyftande att afhjelpa en af det nuvarande aflöningssättets väsendtliga
olägenheter, torde i allo förtjena godkännande. Visserligen finnér jag ingen oöfvinnerlig
svårighet vid en ytterligare bestämmelse, att presterskapets inkomster skulle
af Statens uppbördsmän debiteras, uppbäras och redovisas mot den uppbördsprocent,
som skäligen kunde stadgas, men då denna fråga jemförelsevis blifvit föga afhandlad,
och några från hvarandra afvikande föreskrifter angående uppbördssättet torde
för särskilda orter blifva nödige, lärer en ytterligare utredning af ämnet böra föregå
de stadganden, som i detta hänseende vidare kunna vara hehöfliga.
3) Att all tionde, vare sig tertial-, smör, eller qvick-tionde utbytes emot' en
gång jör alla bestämda a/gifter.
Detta är tvifvelaktigt den mest genomgripande af de förändringar i presterskapets
nuvarande aflöningssätet, som af Rikets Ständer funnits tjenlige och kan jag
under närvarande förhållanden icke å densamma tillstyrka Eders Majits nådiga bifall.
Ser man blott på verkställigheten, så skulle, då frågan gällde afgifternas bestämmande
för all framtid, intet afseende kunna fästas vid de ofta godtyckliga af en
Pastors större eller mindre efterlåtenhet eller en tiondegifvares större eller mindre
frikostighet beroende afgifter, som hittills utgått, särdeles i de församlingar, der icke
en allmän konvention angående presträttigheternas utgörande blifvit fastställd. Den
enda giltiga grund för beräkningen af de afgifter, mot hvilka tionden skulle utbytas,
vore att för hvarje jordegendom, tionden fastställdes i enlighet med gällande författningar
och afgifterna sattes i öfverensstämmelse dermed. Det är emellertid lätt att
inse, hvilken rubbning i bestående förhållanden derigenom skulle på en gång uppkomma,
och hvilket allmänt missnöje deraf skulle förorsakas, äfven under antagande
att presterskapet icke gjorde anspråk på afgifternas utgörande till tiondens hela belopp.
I alla händelser skulle ock den Svenska jorden sålunda för all framtid få vid
sig fästad en beskattning, som visserligen bland alla blef den mest obilligt fördelade.
Särdeles skulle missförhållandet i afseende på hemmanens olika beskattning inom
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 46.
15
skilda orter, äfven om afgifterna nu med största noggrannhet och rättvisa bestämdes,
inom en ej aflägsen framtid blifva allt för uppenbart, då de delar af riket, der folket
redan genom omtanka, flit och uppoffringar lyckats uppbringa jordens afkastning
till en jemförelsevis betydlig höjd, skulle blifva vida mer betungade än de, i
hvilka jordbruket först under sednaste tider börjat visa ett kraftigare framåtskridande,
kanske snart nog ledande till samma mål.
Betraktar man åter förändringen till sin grund och beskaffenhet, så finner man
att alla de fördelar, som af presterskapets nuvarande aflöningssätt härflyta, genom
densamma upphäfvas. Ett visst belopp kan ej under en längre följd af år blifva
tillräckligt att fylla ett bestämdt behof, ännu mindre ett sådant, som oupphörligt
måste stiga. I den mån det ordinarie presterskapets antal behöfde ökas, eller det
tillgängliga anslagsbeloppet blefve otillräckligt att motsvara presterskapets anspråk på
anständig bergning, skulle Statens mellankomst påfordras, och man vore utan återhåll
inne på en väg, hvars olägenheter ej fordra en vidlyftigare utveckling. Detta
bar sannolikt icke undfallit Rikets Ständers uppmärksamhet, men om, det oaktadt,
de ansett sig böra stanna vid det anförda beslutet, torde detta möjligen härröra
deraf, att de åtgärder, som tid efter annan blifvit vidtagna för tillvägabringande aT
konventioner, om de ock i sin mån verkat fördelaktigt, likväl icke förmått afhjelpa
alla de öfverklagade olägenheterna, hvartill icke heller någon ny utväg blifvit under
riksdagen föreslagen. Att utfinna en sådan, tillfredställande allas önskningar, lärer
väl icke heller vara möjligt, men att framställa ett förslag, som afhjelper de olägenheter,
hvilka Rikets Ständer ansett vara med det närvarande aflöningssättet förenade
utan att det saknar någon af dess fördelar, torde icke möta samma svårigheter, och,
det är ett försök härtill som jag i underdånighet anhåller att få underställa Eders
Maj:ts nådiga pröfning.
De i afseende på konventioner angående presträttigheter utgörande hittills gällande
föreskrifter hafva svårligen kunnat vara tillfredsställande. Afsedt derifrån, att
presterskapet bibehållit uppbörden af sina inkomster, och att en stor del af dessa,
äfven sedan konvention blifvit ingången, varit godtyckliga och obestämda, —
hvarom vid nästföljande punkt ytterligare kommer att talas, — hafva alla de, som
i konventionernas uppgörande deltagit, med undantag af krono-ombudet, varit eller åtminstone
med något skäl kunnat anses vara i frågan intresserade, hvilket förorsakat
misstroende och hindrat dess ömsesidigt tillfredsställande lösning. Konventioner icke
blott inom samma stift utan i till hvarandra gränsande pastorater hafva kunnat uppgöras
utan allt sammanhang med hvarandra och efter fullkomligt olika grunder,
hvilket vållat, att de lönegifvare, som dervid minst vunnit, trott sig ega skäl att
beklaga sig öfver liden orätt. Dessutom har i sjelfva begreppet af konvention legat
en svårighet, emedan den, som icke velat derpå ingå. icke kunnat härtill tvingas,
till följd hvaraf stundom allt förblifvit i sitt gamla skick, och ännu oftare en del af
en församling med Pastor haft viss öfverenskommelse, under det en annan del ut
-
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 46.
gjort sina afgifter efter författningarne, då i sjelfva verket föga varit vunnet, hvaremot
de misslyckade underhandhngarne varit tillräckliga att framkalla bitterhet och
öka oredan
Dessa olägenheter synas mig kunna undanrödjas, om både löntagare och löngifvare
ville, i stället för konvention, underkasta sig en för femtio år i sender verkställd
lönereglering af en nämnd, hvars pluralitet utgjordes af opartiske, länsvis och
för en längre tid utsedde personer, och hvilken hade att bestämma det ordinarie
presterskapets löner med afseende på gällande författningar, förut utgående afgifter
inom församlingen, samt de afgifter, som af öfrige pastorater inom orten under likartade
förhållanden utgå. Huruvida vederbörande skulle kunna på ett sådant förslag
ingå, måste väsendtligen bero af nämndens sammansättning, och jag har i detta hänseende
föreställt mig, att nödig säkerhet vöre vunnen, om ordförande utsåges af Konungen
efter förslag af Landshöfding och Biskop gemensamt, vidare Stiftets Konsistorium
och länets Husbållnings-sällskap egde att utse hvardera en ledamot, samt att
slutligen, jemte dessa trenne, — som borde tillsättas för tre år och så att en hvarje
år ur nämnden utginge, — för hvarje lön som skulle bestämmas, i nämnden inginge
tvänne inom församlingen eller i dess grannskap bosatte män, af hvilka församlingen
och löntagaren eller, i händelse af ledighet, i hans ställe Kontraktsprosten
hade att välja hvardera en. Kronofogden eller Länsmannen i orten borde dessutom
vid förrättningen vara tillstädes för upplysningars meddelande, dock utan att i besluten
deltaga.
En olägenhet af detta förslag vore visserligen, att nämndens ständige ledamöter
måste hafva rese-ersättning och traktamente för förrättningarne, men då icke, efter
de första årens förlopp, särdeles många löneregleringar årligen kunde förekomma,
synes mig härpå intet synnerligt afseende vara att fästa.
De här föreslagna löneregleringarne skulle medföra ett ökadt gagn, om nämndens
åtgärder alltid skulle omfatta lönerna för hela det ordinarie presterskapet inom
pastoratet, så att den icke blott egde att hos Kongl. Majit göra underdånig framställning
angående öfverflödiga komministraturers indragning, utan ock att, efter vissa på
förhand af Kongl. Majit och Rikets Ständer godkända grunder, göra den Domkapitlet
nu tillkommande jemkning- mellan Pastors och Komministers löne-inkomster, der sådan
kan vara af behof och billighet påkallad.
4) All påskpenningar, jura slolai, matskott, offer, dagsverken med flere smärre
extra ordinarie afgifter, utbytas emot vissa till beloppet bestämda ulskylder, alt utgå
icke allenast af fastighetsegare, utan äfven af församlingarnes öfriga innevånare och
uppbäras på enahanda sätt som om tionden bestämmes.
Mot denna punkt torde intet annat vara att anmärka, än att beloppet af deri
omnämnda utskylder bör bestämmas för samma tid, som ersättningen för tionden
och så beräknas, att all betalning till presterskapet för särskilda förrättningar må
kunna
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 46.
17
kunna upphöra. Val kunna tvifvelsmål uppstå om lämpligheten af detta sednare tillägg,
och jag bestrider ej helt och hållet giltigheten af de skäl hvarpå de grundas, men
jag har likväl trott dem böra vika för angelägenheten att icke göra presterskapets
bergning beroende af tillfällighet eller godtycke, och framför allt att ej underkasta
den samvetsgranne själasörjaren striden mellan känslan af eget behof och den sorgliga
nödvändigheten att till dess fyllande taga, der hjertats röst kanske snarare skulle
bjuda honom att gifva något mer än sitt embetsbiträde.
5) Ali de boställen, som afses all af löntagaren bebos och brukas, beräknas lill
en deras verkliga värde motsvarande inkomst.
På denna föreskrift ligger så mycket större vigt, som den utgör vilkoret för all
skälig jemkning i aflöningen mellan Pastorer och Komministrar, äfvensom för afgörande
huruvida de statsbidrag, som tid efter annan blifvit vissa församlingar till
presterskapets aflöning meddelade, må kunna åter derifrån skiljas. Det är derföre en
stor olägenhet, att man i allmänhet öfver presterskapets boställen saknar behörigen
upprättade kartor, hvilkas anskaffande 'emellertid skulle medföra en högst betydlig
kostnad, till hvars bestridande tillgång icke förefinnes. Åt en blifvande Kommitté torde
derföre böra öfverlemnas att afgifva förslag, huru den öfverklagade bristen skulle
komma i sammanhang med socknekarte-verket eller annorledes utan Statens särskilda
betungande afhjelpas.
G) Att i allmänhet presterskapet tillhörig jord, som icke kan i jörening med
bostads-boslälle brukas, utarrenderas enligt samma grunder, som för de till Staten
as och inkomsten användas för presterskapets
aflöning.
Till sin grund är visserligen denna punkt, efter min underdåniga förmening riktig,
dock torde dervid trenne anmärkningar vara att göra.
Den första kanske mindre väsendtliga är, att de grunder, som vid utarrendering
af de till Staten eller Boställs-direktioner indragna boställen följas, icke i allo
torde vara i afseende på den presterskapet tillhöriga jord tillämplige, hvilket äfven
vid behandlingen af frågan om utarrendering af presterskapets i Skåne mensal-hemman
visat sig, hvarföre den med afseende härpå föreslagna bestämmelse torde böra
göras mindre bindande.
Vidare lärer vara lämpligt att från den allmänna föreskriften undantaga de
enkesäten, hvilka äro anslagna presterskapet i Göteborgs stift och hvilkas ändamål
stundom skulle genom en utarrendering alldeles förfelas.
Den vigtigaste frågan gäller likväl sjelfva bostadsboställena. I afseende på dessa
hafva Rikets Ständer yttrat sig finna: »att någon vidsträcktare utarrendering af presterskapets
boställen, än hvad beträffar sådane dertill anslagna särskilda hemman och
lägenheter, hvilka icke lämpligen kunna i förening med boställena brukas, ej bör
ega rum, enär för presten, lika så väl som för hvarje annan å landet bosatt person, är
Bih. till R. St. Prot, 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 3
eller Boställs-direktioner indragna boställen följ
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 46.
af icke ringa vigt, att sjelf vara försedd med de jordbruks-alster, som eljest mången
gång endast med största svårighet eller till höga pris kunna till fyllandet af de dagliga
lefnadsbehofven erhållas, jemte det att fortskaffningsmedel äro för honom behöfligare
än för mången annan, och således icke må blifva beroende af närboendes
beredvillighet eller af stegrade foderpris, hvarförutan skötandet af ett mindre landtbruk
hvarken kan vara oförenligt med eller särdeles hinderligt för den andliga verksamheten
»
Under medgifvande att de af Rikets Ständer för bostadsboställenas bibehållande
sålunda anförda skäl i allmänhet ega giltighet, kan jag icke undgå att anmärka, att
sådane boställen verkligen finnas af den betydenhet, att deras ändamålsenliga skötsel
icke alltid visat sig stå väl tillsammans med den för preslerskapet likväl vida angelägnare
andliga värksamheten, till hvars försummande i någon måtto en stor frestelse
derföre varit för handen. Dessa allt för stora boställen hafva derjemte den olägenhet
att deras vederbörliga skötande fordrar inventarier och förlags-kapital till ej obetydligt
belopp, tvingande Pastor att börja sin bana med skuldsättning, som, ju samvetsgrannare
han är, destomer neddrager honom i ekonomiska bestyr, för hvilka han
ursprungligen icke egt böjelse. Det är derföre icke heller alldeles sällsynt, att Pastorer se
sig föranlåtne att utarrendera jordbruket vid sina boställen, men då detta ej kanske
för längre tid än deras innehafvande af tjensten, blir arrendatorns besittning oviss,
afgifterna derefter lämpade och jordbruket mer eller mindre försummadt. Der sådana
förhållanden ega rum och der bostället är så stort, att från detsamma författningsenligt
kan afsöndras en lägenhet tillräcklig att förse Pastor med hans behof af
jordbruksalster, der torde ock en dylik afsöndring böra få ske och återstoden af
bostället under vanliga vilkor utarrenderas åtminstone i alla de fall, då Domkapitlet,
vid inträffande kyrko-ledighet, derom uttrycker sin önskan och församlingen åtager
sig bestridandet af de med åtgärden förbundna kostnader.
7) Ali pastoraten, antingen för hela riket eller stiftsvis hänföras till tre klasser
med några få lönegrader inom hvarje klass, så väl klasserna som lönegraderna inom
desamma lämpade efter pastoratens storlek, folkmängd, besvärlighet m. m., och att
detta äfven må gälla för komministralurer.
Då det ordinarie presterskapets inkomster blifvit närmare än hittills bestämda
och kända, kan och bör pastoraternas klassifikation ske med större säkerhet och
noggranhet än måhända någon gång varit fallet. Huruvida något annat sätt för denna
åtgärd än det redan anbefallda, må vara behöfligt, är en fråga, till hvars besvarande
Rikets Ständers underdåniga framställning icke lemnar ledning; så vida man kan antaga,
att den måste ske i sammanhang med löne-regleringen, för att tjena till grund
vid tillämpningen af följande punkt så lydande:
8) Ätt lönerna för det ordinarie preslerskapet så beräknas, ali det extra ordinarie,
såsom hittills, aflönas af det ordinarie, men ali dervid tillika bestämmes minimum
af det aflöningsbelopp, som, förutom bostad och fri föda, bör vice Pastorer
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JY§ 46.
19
och Adjunkter tillerkännas, och särskildt afseende fästas derå, all på en del ställen
och orter inga ordinarie Komministrar finnas;
vid hvilken punkt endast är att anmärka, att om man på förhand vill bestämma
vice Pastorers och Adjunkters aflöning, med olika belopp inom pastorater af
särskilda klasser, det ock torde vara lika nödigt att fastställa minimum af den ersättning,
som skall dem gifvas, då omständigheterna hindra att gifva dem bostad
och föda in natura, samt att båda dessa belopp utsättas i spanmål att utgå efter
visst markegångspris, dels såsom en billighet, enär det ordinarie presterskapets löner
hufvudsakligen komma alt efter sådan grund beräknas, dels för att hindra de ständiga
jemkningar, som, till följd af stigande priser på lefnadsförnödenheter, skulle påkallas,
om det extra ordinarie presterskapets inkomster fastställdes i penningar;
9) att lönerna beräknas uti en eller flera af de ränlepersedlar, sorn enligt grunderna
för ränte-för enkling en äro för hvarje län bestämda, och utgå efter tioårig medelmarkegäng,
dock att aldrig mer än en mindre del må beräknas i penningar.
Detta stadgande synes vara i alla afseenden riktigt till sin grund, dock torde
med afseende på den i vissa orter ännu svåra afsättning böra åt den blifvande Kommittén
lemnäs öppet att yttra sig, huruvida undantag ifrån den allmänna föreskriften
om spanmåls lösande efter medelmarkegångspris i något fall skäligen bör ega rum,
samt i sådan händelse äfven att föreslå, huru med uppbörden af den in natura leve
rerade
spanmålen bör tillgå.
'10) Att löneregleringen sålunda uppgöres all den må kunna vinna tillämpning
i mån af varande tjensleinnehafvares afgång och gällande konventioners tilländalöpande
eller upphäfvande.
Uppställningen af denna punkt synes nästan antyda en föreställning, att regleringen
af presterskapets löner skulle kunna på en gång för hela riket verkställas,
ehuru den endast småningom kunde vinna tillämpning. Att detta likväl icke ligger
inom möjlighetens gräns, utan att derigenom skulle åstadkommas den största orättvisa
eller allt för stor tidsutdrägt, anser jag alldeles uppenbart. Uppgifter rörande
presterskapets nuvarande aflöning äro visserligen infordrade och bemödandet för deras
fullständigande fortgår, men om detta ock i allt öfrigt lyckades, skulle de ändock
icke blifva fullt tillfredsställande utan en till hela riket sträckt och efter bestämda
grunder skeende uppskattning af presterskapets boställen, hvartill flera år och
betydliga kostnader skulle vara nödige. Dessutom, äfven om man kunde med den
yttersta noggranhet uppgifva, huru mycket hvarje ordinarie innehafvare af presteriig
befattning åtnjuter, skulle dermed i sjelfva verket icke allt hvad man åsyftar, vara
vunnet i anseende till den ojemnhet, hvarmed afgifterna utgå. Jag har med full tillförlitlighet
erfarit, att pastorater finnas, der tertial-tionden utgår med omkring en
femtiondedel af skörden, under det ett annat på obetydligt afstånd finnes, der den
icke utgör en tvåhundra femtiondedel. En i ögonen lika fallande olikhet i afgifter
eger jemväl ofta rum mellan hemman i samma pastorat, särdeles då allmän konven
-
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 46.
tion ej blifvit fastställd, utan pastor endast för sin tjenstetid med församlingen uppgjort
öfverenskommelse angående sina lönevilkor. Det är sådant som företrädesvis
alstrar missnöje, men det kan aldrig synas af infordrade uppgifter, ej heller afbjelpas
genom en allmän på grund af dem skeende lönereglering, utan endast på det sätt,
att inom hvarje pastorat, så väl sjelfva lönen som dess fördelning, efter noggrann
pröfning och ett billigt afvägande af alla dithörande förhållanden, bestämmes. Dot
är derföre ock till förekommande af all tvetydighet i afseende på denna sist anförda
punkt, som jag anser densamma endast böra uttrycka, att lönereglering skall ske,
så snart ordinarie presterlig tjenst, sedan grunderna för regleringen äro fastställda,
blifver ledig eller, om derförinnan fastställd pastoralie-konvention längre tid är gällande,
så snart denna tid tilländagår, men att den må ega rum äfven under nuvarande innehafvares
tjenstetid och oberoende af förut fastställd konvention, såvida innehafvaren
och församlingen i önskan derom sig förena.
'På grund af hvad jag sålunda i underdånighet anfört, hemställer jag lika underdånigt,
det täcktes Eders Majit godkänna och i nådig proposition till Rikets Ständer fram
ställa de grunder för en reglering af presterskapets aflöning, som äro upptagna i det förslag
till nådig proposition i ämnet, hvilket jag jämväl nu torde få underställa Eders
Kongl. Majits nådiga pröfning.
Härefter uppläste Herr Departements-chefen till justering nämnde förslag; och
behagade
Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets öfriga ledamöters underdåniga
tillstyrkan, detsamma gilla, och förordna att nådig proposition,
sådan den finnes detta protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer
afgå.
Ex protocollo
F. A. Dahlgren.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 4 859
Msmgt. Majis Nåd. Proposition N:o ij.
i
1^:0 -II.
Ank. till Exp.-ITtsk. den 51 Nov. 18.59, kl 11 f. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Pikets Ständer, angående utbyte af f. d.
Förare-bostället trid Södermanlands liegemen le. % mantal
IVreta, emot kronoskatte-hemmanen Fröberga, IVesterg arden
V2 och Östergården % mantal, i Nyköpings Län; Gifven
Stockholms Slott den 8 November 1859.
Genom Kongl. Resolutionen den 2 December 1746 har Förare-bostället vid
Oster Rekarne kompani af Södermanlands Regemente kronohemmanet Wreta N:o
1 örn | mantal i Husby socken och Oster Rekarne Härad af Nyköpings Län,
blifvit pä behaglig tid och till dess indelnings-hafvaren åter ville samma boställe
tillträda, under arrende upplåtet åt Ofverste-Löj titan ten Conrad Gustaf von Siegroth,
som deremot ät Regementet, afstod ett sitt halfva skattehemman Westergården
i Kroberga by inom Arila socken, att af indelnings-hafvaren i stället disponeras,
fritt från soldat-prestationen, årliga räntan samt flera af hemmanet utgörande
skyldigheter, dem Ofverste-löjtnanten sjelf ville svara för, utom det att
han tili indelnings-hafvaren af Löjtnants-bostället Kroberga, J mantal, öfverlöt
sitt i samma by belägna Julels skattehemman, Östergården benämndt, att såsom
skatte-egare nyttja och bruka under berörde arrendetid ; och har Kongl. Majit
ej allenast enligt, nådigt Bref den 19 September 1809, enär både RegementsISili.
Ull. 11. St. Prot 1839 S; 1860. I Sami. 1 Afd. 17 Haft. L
2
Kongl. Maj Is Kihl. Proposition X:o 47.
chefen, indelnings-hafvaren och Siegrothska arfvingarne önskade beståndet af förenämnde
utbyte af Wreta emot Kroberga, funnit inga vidare hinder möta för
ntarrenderingen af Kroberga, på sätt författningarne stadgade, utan ock sedermera
genom nådigt Bref om Imielta Annéens lönereglering den 2 Februari 1833
anslagit alla berörda 3:ne hemmansdelar Kroberga om tillsammans I4 mantal,
tili boställe åt Chefen för Oster Rekarne kompani, hvilket dock ej i sin helhet
fått tillträdas förr än den 14 Mars 1856, enär en del deraf intilldess innehafts
af f. (I. Fanjunkaren Hjulhammar.
Vid sådant förhållande och då ifrågavarande byte aldrig blifvit, faststäldt
på annat sätt, än att detsamma skulle fortfara så länge irnit Inings-hafvarne sig dermed
åtnöjile, men desse under en tid af mer än 100 år funnit sig med bytet
väl belåtna, har nuvarande indelningshafvare!), Kapitenen P. E. L. von Post,
tinder anförande tillika, hurusom förberörda tre hemmansdelar Kroberga nu mäste
vara försedda med särskilda åbyggnader, samt att denna flerdubbla byggnads-skyldiglvet
ej allenast vore till stor de! öfverflödig, då hemmanen nu mera
korinne att brukas tillsammans såsom ett enda boställe, utan äfven utlölle särdeles
betungande för bostäiishafvaren samt förorsakade betydlig afgång på. boställets
skog, uti en af Regements-chefen förordad skrift hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit, att. jemte öfverllyttningen af skatte-naturen, med thy åtföljande
åligganden, från manta! Kroberga Westergården på hemmanet Wreta j mantal,
så att. det sistnämnda i Jordeboken korinne att antecknas för kronoskatte och
Kroberga Westergården åter för krono, utbytet af f. d. Förare-bostället Wreta mot
tiemmane.il
liga tiller i nåder fastställas.
I anledning häraf hade under den 25 Augusti 1857 då varande innehafvaren
af Wreta hemman, Eevisions-sekreteraren B. Rothoff skriftligen förklarat,
att han för all framtill till kronan afstode egande-rätten tiil de uti förenämnde
Kongl. Resolution af den 2 December 1746 omnämnda Westergården Kroberga
l mantal skattehemman och Östergården derstädes } mantal skattehemman, eller
tillsammans $ mantal Skatte, mot erhållande i stället under skattemannaratt af
f. ii. Förare-bostället Wreta N:o 1 0111 I mantal krono i Husby socken af Öster
Rekarne II irad, för hvilket han åtoge sig alla de oncra och skatter, som åligga
Kroberga N:o 1, .} mantal Westergården; uti hvilket, förklarande, efter det Revisions-sekreteraren
Rothoff sedermera med döden algått, den nya innehafvaren
af hemmanet landtbrukaren C. Bergstedt, medelst afgifvet skriftligt yttrande af
den 28 sistlidne September, till alla delar instämt.
Detta tillika med Krigs- och Kammar-kollegiernas i ämnet afgifna underdåniga
Utlåtande, har Kongl. Majit i nådigt, öfvervägande tagit; och då, genom
Kongl. Resolutionen den 2 December 17 16, utbytet af bostället. Wreta [ mantal
emot Kroberga ' mantal Westergården och 1 mantal Östergården tillsammans
0 Z ~ ^
Kongl. Maj:is .Xäd. /‘roposi/ion -V.o 17.
3
| mantal krono-skatte, blifvit medgifvet endast på behaglig tid. samt någon förändring'
härutinnan icke skett hvarken genom Kongl. Brefvet den 19 September
1809. hvilket allenast innefattar det förklarande, att himler icke mötte för utarrendering
af Kroberga på sätt författningarne stadgade, eller i följd af Indelta
Arméen* lönereglering år 18.'ifl, hvarvid bytes-alhandlingen icke varit föremål
för Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers särskilda pröfning, har Kongl. Majit ansett,
på grund af 77 § i Regerings-forinen, Rikets Ständers yttrande böra inhemta*
öfver ilen nu väckta frågan om förberörde boställs- oell hemmans-utbytesbestånd
för all framtid; viljande Kongl. Majit härmed föreslå Rikets Ständer,
att utbytet af f. d. Förare-bostället Wreta j mantal mot hemmanen Kroberga,
W östergården | och Östergården \ mantal, må för ali framtid ega bestånd, samt
•att. i följd deraf de erhållna hemmanen Kroberga i Jordaboken införas under
kronotitel, mantal såsom boställe, med räntan af Wreta hemman, och \ mantal
såsom bohemman, med bibehållande af sin egen ränta, men Wreta åter såsom
f mantal kronoskatte, med räntan, af \ hemman Kroberga, börande den Kroberga,
enligt hvad Kollegierna upplyst, för ett mantal åliggande rotering derifrån
flytta--, när annat oroteradf men roterings-skyldigt hemman kan tili densammas
öfvertagande uppgifvas.
Handl ingamc i detta mål skola vederbörande Utskott tillhandahållas,
och Kongl. Majit förbi ifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
väl bevågen. Datum ut Sujifu.
J. M ■ Björn »tjerna.
4
kfrrtgl. M»j:s Ååil- Proposition K:o 47-
Utdra" af Protokollet öfter Landt}örat'ars* /frenden, haltet inför
Hans Majit Honungen uti Stals-Hådct pä Stockholms Slott
de/i 8 j\ or ernber 185!).
$ ii r v a r å n d e i
Mans Excellens, Herr Jtfsfifie-sfat.s-ininistem, Friherre l)e Geer,
Hans Exe., Herr Statsministern för Utrikes-Arondena, Frih. Manderström,
Stats»=Räden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Mlmjtist.
Elniemarki
Herr Grefve Handltorp
Lagerstråle,
Björnstjerna^
Malmsten.
tfeparteuienfs-chefen, Stats-rådet björnstjerna Uppläste till jtfsfefiflg ett, pä
grund af förut fattad t beslut, uppsatt förslag till Kongl. Slaj:fs nådiga proposition
till Rikets Ständer, angående utbyte af f. <1. Förare-bostället vid Söderman-1
lands Regemente \ mantal Wreta emot. kronoskatte-hemmanen Kroberga, Wester-'
gården \ oell Östergården \ mantal i Nyköpings Län.
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyr-»
kan, i nåder gilla ofvanberörda förslag, sådant det finnes
detta protokoll bilagdt, samt förordna, att i öfverensstämmelse
dermed, nådig proposition skulle till Rikets Ständer aflåta»*
Ex protcoollo
sL Ekman.
Kongl. Majlis Kåll. Skrifvelse A:o 48.
5
&':o 48.
Anie. till Exp.-Utsk, den 21 Nov. 1 850, kl. 11 f. ni.
KONGL. MAJiTS
Nä/Ugn Skrifvelse filt Ilikets Stunder angående vticlct fråga örn lindring
i Bfilttmans-häUet med afseende pä derifrån utgående
bekliidnads-bid/'äg , Gifven Stockholms Slott den 8 November
y 850,
Mod anledning af åtskilliga vid sedhasfe Riksdag gjorda framställningar derom,
att Rust- och Rotehållarne vid Bätsmansliållct måtte befrias frän skyldigheten
att bidraga till Båtsmannens beklädnad och att statsmedel måtte anvisas
till bestridande af denna kostnad, hafva Rikets då församlade Ständer, som ansett
en lindring uti Båtsmans-håliningen i allmänhet och företrädesvis i Blekinge
Län och Södra Möre Härad af Calmar Län vara önskvärd och af billigheten påkallad,
helst sedan en icke obetydlig lättnad i roterings-besväret blifvit roteliällarne
vid Indelta Infanteriet beviljad genom upphörandet af det från deni utgående
bidrag till Soldat-beklädnadens anskaffande och underhåll, uti skrifvelse den
20 Februari 18ö8 i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit täcktes, efter det
utredning i ämnet försiggått, till Rikets nästsammanträdande Ständer aflåta nådig
proposition derom, att Rust- och Rotehållare vid Båtsmans-hållet måtte komma
i åtnjutande af en sådan lindring, sorn vid sista Riksdagen blifvit beviljad Rotehållarne
vid Indelta Infanteriet.
Denna underdåniga skrifvelse blef den 2? påföljde Mars i nåder öfverlemnad
till Förvaltningen af Sjö-ärendena med befallning att, jemte utredning af de
särskilda förhållandena sä vid indelningen som roteringen af Båtsmans-hållet,
till Kongl. Majit afgifva Underdånigt betänkande och förslag uti olvanberörda, af
c
Kongl. Majlis Såll. Skrifvelse K.‘o 48
Rikets Ständer väckta fråga; och liar till följd häraf, nämnda Embetsverk, sedan
Befälhafvande Amiralen i Carlskrona blifvit hörd, under den 8 sistlidne
Februari afgifvit underdånigt Utlåtande och dervid först, med hänseende till grunden
för beklädnads-skyldighotcns utgörande anfört, hurusom vid l/idella Infanteriet.
Rmtehållarne genom knekte-kontraktcn i allmänhet förbundit sig att, förse
Soldaterna endast med släpkläder, men att genom ett ar 1703 utfärdadt Kongl.
Bref blifvit förordnad t, att släpmunderingarna skulle, på färgen när, göras i fullkomlig
likhet med och bestå af samma persedlar som lifmunderingen, hvarefter
genom Kongl. Förordningen den 4 Februari 1812 förklarats, att då Regementerne
sålunda borde vara för all slags tjenstgöring tillräckligt beklädda med släpmunderingarna,
vore Kronans åtagande att förse Indelta Regementerna med lifmunderingar
öfverflödigt, men att, enär Kronan ej kunde undandraga sig detta på knektekontraktcn
grundade åtagande, så framt icke deremot svarande vederlag soldaterna
tilldelades, kronans beklädnads-skyldighet knmnte att utbytas emot en ärlig
vedergällning i penningar för den tid soldnterne, i stället, för krono-munderingen,
under fredlig tid nyttjade släpkläderna; och hade åter denna vedergällning,
eller de så kallade slitnings-penningarna, upphört i följd af Kongl. Förordningen
den 30 December 1819, med undantag for kommenderingar utom Regementets
stånd, och i stället blifvit stadgadt, att Kronan och Rotehäilarnc skulle
årligen till beklädnaden bestå hvardera i af munderingens värde efter riksmarkegång,
hvilket genom Kongl. Kungörelsen den 9 Juli 1830 sålanda förändrats,
att årliga bidraget till munderingens underhåll såväl för Kronan söm Rotchållaren
minskats från |:del till 'niel af munderingens markegångs-värde och sålunda utgått
intilldess Rotehållarnes bidrag, i följd af Rikets Ständers i underdånig skrifvelse
den 18 Mars 1857 anmälda bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtna nådiga proposition,
från och med sistlidne års början blifvit med motsvarande stats-anslag ersatt.
Beträffande åter Bå/smanshfillet, så hade redan i rote-kontrakten samt de
vid och kort efter Indelnings-verkets upprättande utfärdade Kongl. Förordningar
blifvit stadgadt, att Rusthållaren årligen och Rotehållarne vid hvarje uppfordring
till 'tjenstgöring skulle förse sina Båtsmän med beklädnad, hvilken, ehuru till
persedlarnes så väl antal som beskaffenhet olika i olika Län, dock var afsedd
att för all slags tjenstgöring vara tillräcklig; hvarförutan Rust- och Rotchållaren
i allmänhet tillförbundits att. bestå Båtsmännen vissa utrednings-persedlar, såsom
hängmatta, täcke och kläd- elier kappsäck, beräknade för 3:ne tjenstgöringsår,
samt i Halland och Bohus Län att, utom beklädnaden viii uppfordring, jemväl
förse Båtsmannen med släpkläder, då han var hemma på roten.
Det .visade sig således, att Rust- och Rotehållarnes vid flottan skyldighet,
att förse Båtsmännen med beklädnad från början varit mera vidsträckt än Rotehållarnes
vid Arméen i afseende på soldaterne; och då Rotehållarnes åligganden
i öfrigt äro i det närmaste lika vid Arméen och Flottan, hade, enär Båtsmans
-
Kongl. Majus K åd. Skrifvelse A. o 48.
7
rotarne i allmänhet utgöras af flere homman än Soldat-rotarne, donna vidsträcktare
beklädnads-skyldigliet (»tvifvelaktigt varit tagen i betraktande vid roteringens
uppgörande, hvadan eftergift af densamma i sin helhet skulle för Rotehåltaren
vid flottan innefatta en större fördel än sorn genom Rikets Ständers ofvanberörda
beslut tillgodokommit Rotehällarne vid Arméen.
Huruvida åter en sådan eftergift må rättvisligen kunna förunnas Rust- och
Rotehällarne vid Flottan till ett belopp, motsvarande hvad beklädnadsbidraget
från Rotehällarne vid Arméen utgjorde, då detsamma med statsanslag ersattes,
har Förvaltningen ansett bero af en jemförelse emellan de skyldigheter, som åligga
de förre och de sednare, samt derföre låtit, i och för anställande af en sådan
jemförelse, på grund af tillgängliga handlingar upprätta och jemväl i underdånighet
öfverlemnat 2:rie tabeller, den ena upptagande för hvarje af Rikets Län
dels medelantalet hemman, som i Länet utgör en Soldat oell en Båtsmans-rote,
dels ock vakans-afgiften efter medium af 1856 och 1857 årens markegangs-taxor
ej mindre för en Soldat- och en Båtsmansrote, än för ett Soldat- och ett Båtsmans-roteradt
hemman, dervid frän vakans-afgiften för Soldatrotar och lidnman
afräknats det eftergifna beklädnadsbidraget 5 R:dr 8 öre Riksmynt, och af
hvilken tabell derjemte inhenitas: att i medeltal för hela Riket en Soldatrote
består af 1,62, men en Båtsmans-rote deremot af 3,4a hemman att vakansafgiften
för Soldat- och Båtsmams-rotar numera blir i det närmaste lika, eller
104 Rulr 64 öre för de förra och 104 R:dr 65 öre för de sednare, samt att
då samma afgift för ett Soldat-roteradt hemman uppgår till 67 Rrdr 81 öre,
den deremot för ett Båtsmans-roteradt hemman utgör endast 30 R:dr 30 öre; —
Den andra tabellen åter innehållande, likaledes länvis, uppgifter å medeltalet
såväl af vakans-afgiften för de för utfärdandet af nådiga Förordningen den 22
December 1848 fastställda Båtsmans beklädnads-persedlar af hvarje Rusthåll eller
Rote eldigt 1856 och 1857 årens markegängstaxor, sorn af beklädnads-ersättningen
för hvarje af Kronan beklädd Båtsman under nämnde år, hvaraf sig visar,
dels att den sednare betydligt understiger den förra, särdeles hvad Indelningskontpanierna
beträffar, enär vakans-afgiften i medeltal för alla länen uppgår till
15 Rrdr 12 öre, men beklädnads-ersättningen deremot utgör endast 10 Rrdr 54
öre, dels ock att, om äfven värdet af kläd- eller kappsäcken, som med #:del
vid Indelnings- och Ddel vid Roterings-kompanierna, samt af de så kallade
småpersedlarne, eller skjortor, strumpor och skor, som till hela beloppet vid Indelningen
och till 3- vid Roteringen inberäkna» i vakans-afgiften, men icke
ingår i beklädnads-ersättningen till Kronan från Runhällen eller Rotarne, bl ifver
samma ersättning tillagd, denna dock i de liesta län understiger den motsvarande
delen af vakans-afgiften, och att i de öfriga skillnaden är föga betydlig.
Genom den i förstnämnda tabell uppstälda jemförelse, ehuru den, i saknad
af fullständig kännedom om hvarje roteradt hemmans värde, endast kunnat blifva
8
Kongl. HJaj:ls Nåck Skrifvelse N:o 48.
ungefärlig, anser likväl Förvaltningen vara ådagalagdt, att Båtsmans-roteringen i
allmänhet är villa lindrigare än Soldat-roteringen; vid hvilket förhållande och då
sig visat, att äfven efter afdrag af det beklädnadsbidrag, sorn hittills utgått frän
Soldat-Rotarne, roterings-kostnaden för ett Båtsmans-roteradt hemman ej utgör
fullt hälften af den för ett Soldat-roteradt, Förvaltningen ansett den omständigheten,
att en eftergift blifvit det roterade knektehållet tilldelad, ingalunda utgöra
giltigt skäl för beviljande af samma fördel jemväl åt roterade Båtsmanshållet,
samt alltså afstyrkt nådigt bifall till Rikets Ständers ifrågavarande framställning,
för så vidt den rörer Batsmans-roteringen.
Deremot egde, efter Förvaltningens mening, ett annat förhållande rum med
Indelnings-Bätsmans-kompanierne i Blekinge och Södra Möre, hvarest Rusthållet!
utgöras af ett mindre hemmantal än vid något af de indelta Infanteriregementena,
och rustnings-kostnaden beräknas leir helt hemman, således mäste
blifva i samma män större. Viii vore Rusthållarne vid Indelnings-kompanierne,
i och för den strängare rustningen, befriade från jordeboks-räntans erläggande,
äfvensom de, jemte öfriga Bätsmanshållet, blifvit genom Kongl. Brefvet
den 20 Augusti 1841 frik aliade från skyldigheten att förse sina Båtsmän med
koj och täcke, i stället hvarför Statsanslaget blifvit å Riks-Statens Ferne IlufvudTitel
uppfördt, hvarförutan Rusthållarne i Blekinge genom nådiga Brefvet den
30 Maj 185-7, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers under den 9 i samma
månad anmälda beslut, fått sig förunnad förmånen, att öfverskotts och reservräntegifvarne
från och med sistlidne år få utgöra dessa räntor utan förvandling
efter samma grunder, som före år 1844 voro gällande, samt att till betäckande
af den brist, sorn i följd af denna förändring mäste uppstå vid liqviderande af
tillskottsräntorna, ett förslagsanslag af 16,000 R:dr R:mt blifvit å 5:te HufvudTiteln
anvisadt; men om också rustnings-besväret härigenom blifvit mindre tryckande,
uppginge det likväl beräknadt på samma sätt, som i afseende på roteringen
iakttagits, äfven med afräkning af jordeboks-räntan, utgörande enligt befälhafvande
Amiralens uppgift, för helt hemman omkring 14 å 15 R:dr Runt
årligen, tili högre belopp, än lör rotarne vid något af de indelta Infanteri-regementena,
hvadan billigheten syntes fordra, att den lindring som blifvit medgifven
Rotehållarne vid dessa, äfven tillgodokomme Rusthållarne vid Indelniius-Båtsrnans-koinpanierne
i Blekinge och Södra Möre; och hemställde i underdånighet
Förvaltningen om nådig framställning till Rikets näst sammanträdande Ständer,
att det å Femte Hufvud-Titeln uppförda förslags-anslag af högst 63,000
R:dr Runt till Båtsmäns beklädnad må ökas med en summa af 11,605 R:dr
beräknad efter ett till 5 R:dr Runt jetnkadt belopp för hvarje effektivt Bätsmans-rusthåll,
utgörande vid Indelnings-kompanierna
i Blekinge
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse N:o 48.
9
i Blekinge län  1,500,
jemte tillökning flir de genom nyindelad jord derstädes bildade . . . 20.
samt vid Indelnings-kompanierna i Södra Möre 801.
eller tillsammans effektive Rusthåll 2,321.
af hvilken anslagstillökning 5 R:dr R:mt årligen skulle, såsom bidrag till beklädnads-kostnaden,
utgå till hvarje Rusthåll, som ej ingått på Båtsmans-beklädnadens
öfvertagande af Kronan, och återstoden, tillika med det öfriga beklädnadsanslaget,
användas till bestridande af de kostnader för Båtsmans-beklädnaden,
hvilka Kronan genom kontrakt med Rust- och Rotehållaren sig åtagit, emot det
att för hvarje rusthåll, som på det nya beklädnadssättet ingått, skulle årligen afkortas
5 R:dr å dess kontanta beklädnadsbidrag.
Förvaltningen har härvid erinrat, att på Indelnings-kompanierna i Blekinge
äro fördelade 27 och på de i Södra Möre 15 frälse rotar; men som dessa äro
sammansatta efter annan grund än Rusthållen och i Blekinge utgöras i medeltal
af 3,44 hemman samt i Södra Möre af 4,21, hvadan roterings-besväret för dessa
rotar ej är mera tryckande än för den öfriga Båtsmans-roteringen, har Förvaltningen
ansett nu ifrågasatta lindring i beklädnads-kostnaden lika litet böra tillgodokomma
dessa frälse-rotar, som den öfriga roteringen.
Vid öfvervägande af allt detta och enär genom den utredning, Förvaltningen
af Sjö-ärendena sålunda lemnat rörande roterings-besväret vid indelta roterade
Infanteriet och roterade Båtsmans-hållet, ådagalagdt blifvit, att Rotehållarne vid
det förra, oansedt den vid sednaste Riksdag dem beredda befrielse från allt bidrag
till soldat-beklädnaden, ändock jemförelsevis ännu äro vida mer betungade
än Rotehållarne vid det sednare, finnér Kongl. Maj:t icke skäl att föreslå Rikets
Ständer beviljandet af någon eftergift i redan stadgade beklädnads-skyldighet hvarken
för Båtsmans-roteringen i allmänhet eller för de med denna jemförliga frälserotarne
inom Blekinge Län och Södra Möre Härad af Calmar Län.
Hvad åter angår Båtsmans-indelningen i Blekinge och Södra Möre, så kunna
väl, efter hvad ofvanberörde utredning gifver vid handen, de hemman, som blifvit
härtill anslagna, anses hårdare betungade än hemman vid Båtsmans-roteringen.
helst om afseende jemväl fästes å det inflytande, skyldigheten att inom ett
inskränktare område ständigt hålla fulltalig en större manskapsstyrka, måste utöfva
på rekryterings-kostnaden, äfvensom å den tunga, som i fattigvårds-hänseende
framkallas af ett talrikare antal afskedade Båtsmän och af utfattige eller aflidne
Båtsmäns familjer; men äfven nämnde orter emellan visar sig ett väsendtligt olika
förhållande deruti, att jordeboks- och hemmantals-räntan, hvilken ifrån Båtsmansrusthållen
icke erlägges till Stats-verket, utan tillfaller de rustande sjelfve, i Blekinge
utgör för helt hemman endast omkring 15 R:dr, deremot i Södra Möre
ttih. lill R. Sl. Prol. 18S9 % 1860. 1 Sami. 1 Åfd. 17 Mäft. 2
10
Kongl. Majlis Aåd. Skrifvelse A:o 4 S.
Härad för ett helt hemman, som uppgifvits vara af medelgod beskaffenhet, uppgår
till omkring 170 R:dr R:mt, under det att kostnaden för en Båtsmans underhåll
och beklädnad, enligt markegångs-taxorna för åren 1856 och 1857 beräknas,
inom Blekinge till 114 R:dr 44 öre och inom Södra Möre till 99 R:dr
73 öre, så, att med iakttagande af rustningens olika fördelning på hemmantalet,
kostnaden för Båtsmans-indelningen å helt hemman utgör i Blekinge 187 R:dr
61 öre och i Södra Möre 153 R:dr 43 öre. Vid dessa förhållanden och då
icke i något fall skäl synes vara förhand att bestämma den lindring, som kan
varda beviljad, högre än Förvaltningen af Sjö-ärendena föreslagit, eller anledning
förekommer att utsträcka densamma äfven till de Tjugu nya rusthåll, hvilka alldrig
utgjort effektiv rustning, men tillfället att i sammanhang med en sådan lindring
jemväl fullständigt ordna förhållandet med Båtsmans-beklädnadens öfvertagande
af Kronan, i enlighet med stadganderna i Kongl. Förordningen den 22
December 1848 icke bör lemnäs obegagnadt, helst numera återstå endast 16
nummer i Blekinge och 8 nummer i Södra Möre, af hvilka beklädriads-skyldigheten
fullgöres på gamla sättet, vill Kongl. Maj:t till Rikets Ständers afgörande
öfverlemna huruvida, i nära likhet med hvad som vid sednaste Riksdag inedgafs
för Indelta Infanteriets Rote-hållare, jemväl Båtsmans-indelningen, med ofvan omförmälda
undantag för frälse-rotarne och nya vakanta nummer, må antingen i
sin helhet eller ock inskränkt till Blekinge, såsom mest betungadt, beredas en
lindring i beklädnads-skyldigheten genom en minskning i det årliga beklädnadsbidraget
af Fem R:dr R:mt för hvarje rusthållsnummer, som redan ingått eller
framdeles ingår på Båtsmans-beklädnadens öfvertagande af Kronan; och skulle,
enär med säkerhet kan emotses, att de få rusthåll, som ännu icke frångått beklädnads-skyldighetens
utgörande in natura, skola emot ofvanbcrörde fördel söka
dess öfverflyttande på Kronan, samt följaktligen hela nummer-styrkan måste tagas
i beräkning, då, om den ifrågasatta lindringen i sin helhet beviljas, erfordras en
tillökning af 1 1,505 R:dr och, om den tillkommer endast indelningen i Blekinge
län, en summa af 7,500 R:dr uti det på 5:te Hufvud-Titeln uppförda förslagsanslag
af 63,000 R:dr till Båtsmäns beklädnad, hvarvid Kongl. Maj:t dock fäster
det förbehåll, att den sålunda de rustande beredda lindring endast tillgodokommer
dem så länge Rikets Ständer anvisa det derför erforderliga vederlag,
hvadan, i händelse af dess indragning,# de rustandes skyldighet att utgöra emot
vederlaget svarande beklädnads-bidrag åter skulle komma att vidtaga.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillställas det Rikets Ständers
Utskott, som med handläggningen deraf kommer att taga befattning.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
C. Ehnemark.
Kongl. Majus Säd. Skrifvelse N:o 48.
It
Utdrag af Protokollet 'öfver Sjöförsvars-Departementet tillhörande
Ärenden, hållet inför Hans Majit Honungen, i Stats-Rådet,
å Stockholms Slott, den 8 November 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-stats-rhinistern, Herr Friherre De Geer,
Hans Exc., Stats-ininistern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna, och
Malmsten.
2:o.
Departements-chefen, Stats-rådet Ehnemark, uppläste härefter till justering
följande, i öfverensstämmelse med förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag
till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelser till Rikets Ständer nemligen:
a) angående väckt fråga om lindring i Båtsmans-hållet, med afseende på
derifrån utgående beklädnads-bidrag.
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, berörde förslag i nåder gilla samt förordna att, i
enlighet dermed, nådiga skrifvelser, sådana de finnas detta
protokoll bilagda, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Eritz Rythén.
12
Kongl. Majus Nåd Skrifvelse N.o 49.
\:o 4®.
Ank. till Exp.-Utslc. den 21 Nov. 1859, kl. 11 f. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, avgående förnyad indelning
af nyrolerade jorden i Blekinge Län; Gifven Stockholms
Slott den 8 November 1859.
Viii 1850 och 1851 årens Riksdag anhöllo, uti underdånig skrifvelse af
den 13 Augusti sistnämnde år, Rikets då församlade Ständer, bland annat, om
anställande af undersökning, huruvida några öfverskotts- och andra räntor, hvilka
från början tillhört den gamla Båtsmans-indelningen i Blekinge län, sedermera
på ett eller annat sätt densamma frångått och blifvit anslagna till den nya indelningen,
på det att nödiga befunna rättelser i nämnda hänseende måtte varda
i behörig ordning vidtagna.
I anledning häraf erhöll, under den 1 påföljde Oktober, Kammar-kollegium
nådigt uppdrag att ombesörja de af denna Rikets Ständers begäran påkallade undersökningar,
hvilka funnos afse de räntor, som vid den i följd af Kongl. Cirkulär-brefvet
den 20 December 1825, inom Blekinge län förrättade och sedermera,
enligt nådigt Bref den 10 Oktober 1848, af Kongl. Maj:t.och Rikets Ständer
faststälda indelning till Båtsmanshåll af förut icke indelad jord blifvit uppförda
dels uti indelnings-längden öfver hela rusthåll af den 14 December 1841
och dels uti förteckningen af den 6 April 1842 öfver sådana hemman och lägenheter,
sorn icke kunnat till hela rusthåll sammansättas, utan antecknats till
vakans-afgifts erläggande; och sedan bemälde Kollegium, efter det Undersöknin
-
Kongl. Maj:ls Kåd. Skrifvelse N:o 49
13'
garne härom hunnit verkställas, för Kongl. Maj:t i underdånighet framlagt den
derigenom vunna utredning, förordnade Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse dermed
och enligt Kollegii tillstyrkan under den 6 Februari 1857 om den jemkning i
länets nya Båtsmans-imlelning, att från längden öfver hela rusthåll skulle ute
slutas
ett sarnmanräknadt ränte-belopp af 9 daler 23 öre samt i följd deraf 4
Rusthåll söndras och från längden alföras, derest icke uti dem andra lägenheter
kunde i stället för de uteslutna insättas, äfvensom att från ofvanberörda vakansförteckning
skulle utgå räntor till ett belopp af 63 daler 1 öre 10 penningar,
hvadan nya indelningen i det hela minskades med en räntesumma af 72 daler
23 öre 10 penningar, hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet anbefalldes
att, sedan, så vidt sig göra lät, till ersättande af de sålunda från vissa
af de nya Båtsmans-rusthållen uteslutna lägenheter andra bland de å vakansförteckningen
uppförda passande hemmansdelar blifvit använda, samt, i händelse
en eller annan af ifrågavarande rotar icke skulle på det sättet kunna kompletteras,
de till sådan rote hörande hemman eller lägenheter till nyssberörde förteckning
öfverförts, med förnyad så väl indelningslängd som vakans-förteckning
till Kongl. Majit i underdånighet inkomma.
Dessa under den 18 December 1857 af Kongl. Majits Befallningshafvande
upprättade och i underdånighet insända handlingar öfverlemnades sedermera till
Förvaltningen af Sjö-Arcndena och Kammar-Kollegium för behörig granskning,
efter hvars verkställande dessa Embetsverk, uti afgifvet utlåtande af den 7 sistlidne
Februari, underdånigst anmält, att vid den förnyade indelnings-längden och
vakans-förtekningen, sedan under granskningen åtskilliga uti dem i afseende på
deri upptagna lägenheters nummer och hemmantal anmärkte mindre betydande
felaktigheter blifvit vederbörligen rättade, i öfrigt icke något funnits att erinra
samt att genom jemförelse af nyssberörda längd och förteckning med de förut
af Kongl. Majit och Rikets Ständer faststälda inhemtades, att 20 hela rusthåll,
såsom förut var förhållandet, blifvit bildade och att räntor, som icke kunnat till
hela rusthåll sammansättas, öfverblifvit tili ett belopp af 212 daler 4 öre 4 penningar
silfvermynt, motsvarande, efter 20 daler för hvarje Båtsman, något öfver
10| rusthåll, så att, enär förut, såsom öfverblifna beräknade räntor motsvarat närmare
15 rusthåll, en minskning af något mera än 4 rusthåll egt rum.
? Ö C o
Då Kongl. Majit, för dess del, i nåder godkändt ifrågavarande jemkade in
delningslängd
och vakans-förteckning öfver nyindelad jord i Blekinge län, sådana
de blifvit utaf Förvaltningen af Sjö-ärendena och Kammar-kollegium rättade,
har Kongl. Majit nu velat samma handlingar till Rikets Ständers granskning och
gillande, jemväl för deras del, härmed öfverlemna.
Ofvanförmälda indelningslängd och vakans-förteckning äfvensom de handlingar,
hvilka må finnas för deras granskning blifva behöfliga, skola tillhanda
-
14 Kongl. Maj:is Nåd. Skrifvelse N:o 43.
hållas det Rikets Ständers Utskott, åt hvilket ärendets handläggning varder uppdragen.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
C. Ehnemark
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Departementet tillhörande
Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen, i Stats-Råde t,
å Stockholms Slott, den 8 November 1859
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-stats-ministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Exc., Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Manderström,
Stats-råden: JVallens teen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse N:o SO.
15
2: o.
Departements-chefen, Stats~rådet Ehnemark, uppläste härefter till justering
följande, i öfverensstämmelse med förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag
till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelser till Rikets Ständer, nemligen:
b) angående förnyad indelning af nyroterade jorden i Blekinge Län.
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan berörde förslag i nåder gilla samt förordna att, i
enlighet dermed, nådiga skrifvelser, sådana de finnas detta
protokoll bilagda, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Frits Rythén.
X=o 50.
\
Ank. till Exp.-Utsk. elen 21 Nov. 1859, kl. 11 f. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om den lillämnade
fyrinrättningens å Hernöklubb förläggande till Långön
utanför Hernösand; Gifven Stockholms Slott den 8 November
1859.
*
Bland de liera fyrinrättningar, för hvilka Rikets sednast församlade Ständer
anvisade medel, och som äfven numera till största delen blifvit utförda och i
verksamhet satta, förekommer ett fyrtorn af sten eller af jern och trä, ämnadt
16
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse K:o SO.
att uppföras å Hernöklubb vid inloppet till staden Hernösand. I afseende på
denna fyranläggning anställdes sistlidet år förberedande undersökningar å stället,
dervid byggnadsplatsens otillgänglighet och svårigheten att dit upphemta nödiga
materialier funnos göra anläggningen nära outförbar eller åtminstone komma att
så betydligt fördyra densamma, att det af Rikets Ständer dertill beviljade extra
anslag, 40,000 R:dr R:mt, kunde förutses icke blifva för ändamålet tillräckligt.
Sedermera har, uti en af åtskilliga Handlande, Skeppsredare och Skeppare i Hernösand
ingifven underdånig skrift, jemväl blifvit erinradt, hurusom, i anseende
till Hernöklubbs betydliga höjd öfver hafvet, moln och dimmor icke sällan lägrade
sig omkring detta berg samt skulle hindra skenet af en der anlagd fyr att
på behörigt afstånd iakttagas; vid hvilket förhållande föreslagits, att ifrågavarande
nya fyr måtte anläggas på den norr om Hernön belägna LungÖns sydöstra udde,
der den komme att icke allenast medföra åsyftadt gagn för sjöfarten på Norrland
i allmänhet, utan äfven tjena till ledfyr vid inloppet till Hernösand, hvarförutan
genom denna förändring af byggnadsplats anläggnings-kostnaden skulle blifva jemförelsevis
mycket billigare; och har Förvaltningen af Sjö-Arendena, som öfver det
sålunda framställda förslaget blifvit hörd, detsamma uti afgifvet underdånigt utlåtande
af den 27 sistlidne Augusti förordat.
Kongl. Maj:t finner de skäl, som, på sätt berördt är, blifvit för den ifrågavarande
fyrens anläggande å Lungön i stället för Hernöklubb anförda, vara välgrundade,
samt anser derföre ock en sådan förändring med denna fyranläggning
böra ega rum; men då emellertid de för anläggningens utförande påräkneliga medel,
40,000 R:dr R:mt, enligt Rikets sednast församlade Ständers underdåniga
skrifvelse af den 18 December 1857, blifvit uttryckligen anvisade för en fyrs
uppförande på Hernöklubb, vill Kongl. Maj:t härmed begära Rikets Ständers medgifvande,
att omförmälda summa må till fyranläggningens utförande på nu ifrågaställa
plats få användas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
C. Elmemark.
Utdrag
Kongl. Maj :h Nåd. Skrifvelse N:o 50.
17
Utdrag af' Protokollet öfver Sjöpir svars-Departementet tillhörande
Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Stals-Rådel,
ä Stockholms Slott, den 8 November 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-stats-ministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excell. Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Herr Frih. Manderström,
Stats-råden Wållens teen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Departements-chefen, Stats-rådet Ehnemark, uppläste härefter till justering
följande i öfverensstämmelse med förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag till
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelser till Rikets Ständer nemligen:
c) i fråga om den tillämnade fyrinrättningens å Hernö Klubb förläggande
till Lungön utanför Hernösand.
Och täcktes Kongl Maj:t uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
berörde förslag i nåder gilla samt förordna att, i
enlighet dermed, nådiga skrifvelser, sådana de finnas detta
protokoll bilagde, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Fritz Rythén.
Bih. till fl. St. Prot. 1859 Sj 1860. 1 Sami. 1 Afd. 17 Haft.
3
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1859.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
1
\:o 51.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Nov. 185 9, kl. lif. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, med öfverlemnande af förslag
till ordnande af den civila helsovården i Riket;
Gifven Stockholms Slott den 11 November 1859.
Uti underdånig skrifvelse den 24 Februari 1858, angående förbättrade aflöningsvilkor,
med mera, för Arméens och Flottans Läkare samt Provincial-läkarnc,
anhöllo Rikets Ständer i underdånighet, det täcktes Kongl. Majit låta utarbeta och
till Rikets dernäst sammanträdande Ständer afgifva nådigt förslag till ett fullständigt
ordnande af så väl den militära, som den civila helsovården i Riket. Med
anledning häraf anbefallde Kongl. Majit, genom nådigt Bref den 20 Mars samma
år, Dess Sundhets-kollegium att uppgöra och till Kongl. Majit inkomma med underdånigt
förslag till fullständigt ordnande af den civila läkarevården i Riket, och
har Sundhets-kollegium, till fullgörande af denna nådiga befallning, anmodat Kongl.
Majits samtlige Befallningshafvande att, med ledning af vissa i berörde hänseende
gifna upplysningar, föreslå de åtgärder, hvilka inom hvarje län för ändamålet kunde
anses erforderliga, hvarefter Kollegium, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de
utlåtanden, hvilka Kongl. Majits Befallningshafvande och af dem hörde kommuner
till Kollegium i följd häraf afgifvit, samt med särskildt afseende jemväl på den
erfarenhet, som genom föregående regleringar af denna del af sjukvården hittills
vunnits, uppgjort och underställt Kongl. Majits nådiga pröfning, det förslag till
den civila sjukvårdens ordnande, hvilket Kongl. Majit härjemte till Rikets Ständer
öfverlemnar.
I korthet sammanfattadt innehåller detta förslag:
l:o att 48 nya Provincial-läkare, hvardera med 1,500 Riksdaler Riksmynt
årlig lön, måtto anställas och inom länen fördelas;
2:o att de hittills varande 26 extra Provincial-läkare-befattningarne måtte
varda på ordinarie stat uppförda, med lika löner, som i näst föregående punkt
Bih. till B. St. Prot. 1859 f 1860. 1 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
sägs, eller 1,500 Riksdaler Riksmynt, och innehafvarne deraf, så vidt de icke tillika
äro militärläkare, uppå underdånig anmälan, erhålla Kongl. Maj:ts nådiga fullmagt;
3:o att vid de anslag, som anvisas för Provincialläkare på landsbygden,
måtte fästas det vilkor, att distriktets innevånare skola upplåta och underhålla
lämplig bostad vid de för läkarne fastställde stationer;
4:o att den hittills vilkorligt medgifna föreningen af extra Provincial-läkarebefattningar
med Bataljons-läkare-tjenster må upphöra, i den mån nuvarande innehafvare,
hvilka under tiden åtnjuta endast hittills fastställde extra Provincial-läkare-arfvoden,
derifrån afgå;
5:o att för 15 vid olika län specificerade Provincial-läkare-befattningar måtte
beviljas, utöfver ordinarie lön, en efter omständigheterna lämpad löneförbättring,
under benämning tjenstgöringspenningar;
6:o att Provincial-läkare erhålla lika värdighet med den för Regements-läkare
sednast i nåder bestämda, jemte deremot svarande traktamente vid embetsförrättningar;
7:o
att åt en Provincial-läkare inom hvarje län måtte uppdragas att, jemte
vården om eget distrikt, i egenskap af förste Provincial-läkare, hafva det allmänna
inseendet öfver länets helsö- och sjukvårds-angelägenheter och derför åtnjuta ett
särskildt arfvode af 1,000 Riksdaler Riksmynt, med lika värdighet med fältläkare,
samt traktamente lika med desse vid de förrättningar, han i sin egenskap af förste
Provincial-läkare verkställer.
På sätt Sundhet s-kollegium i dess underdåniga utlåtande anfört, kan en fullständig
reglering af Provineial-läkarevården, sådan att densamma för all framtid
kunde uppfylla landets behof af läkarevård, icke på en gång genomföras, enär detta
behof måste blifva beroende af folkmängdens tillväxt och utbredning, stigande upplysning
och deraf följande klarare uppfattning af nyttan och nödvändigheten af en
förbättrad helsö- och sjukvård, samt följaktligen ökas i jemnbredd med landets
stigande odling så i materielt, som intellektuel, afseende. Kollegium har derföre
icke heller ansett sitt förslag, derest detsamma vunne Kongl. Maj:ts nådiga bifall
och Rikets Ständer dertill anvisade crforderlige medel, kunna blifva tillfredsställande
längre, än för den närmaste framtiden, och alltså böra betraktas endast såsom
en väsendtlig och efter närvarande tidsförhållanden lämpad förbättring i den
offentliga helsö- och sjukvården, — icke såsom en definitif, för alltid bestående
reglering af denna vigtiga angelägenhet.
Kongl. Maj:t, som ock i allmänhet ansett önskvärdt, att Ivollegii förslag inom
en ej allt för aflägsen framtid må kunna bringas till verkställighet, har emellertid,
med afseende på Statens tillgångar och den sannolikt uppstående svårigheten att
erhålla fullt skicklige personer till alla de af Kollegium föreslagna nya provincialläkare-befattningarne,
helst om Arméens och Flottans behof" af läkare samtidigt
skulle fyllas samt enär, enligt hvad Ivollegii underdåniga utlåtande närmare upplyser,
lunder äfven i öfrigt möta att för närvarande genomföra förslaget i dess
helhet, i den nådiga propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof endast
föreslagit Rikets Ständer att bevilja anslag till nya löner för 12 och tjenstgöringspenningar
för 3 provincial-läkare-befattningar, samt arfvoden åt 24 förste Provincial-läkare
med ett, hvad desse sistnämnde angår, nedsatt belopp af 500 Riksdaler
Riksmynt för hvardera.
Till beredande af åtminstone någorlunda hjelpliga löneinkomster för så väl
Bataljons- som extra Provincial-läkare, har förening af dessa befattningar hittills
vilkorligt varit medgifven, hvilket onekligen medför tvenne olägenheter, nemligen
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse N:o 51.
3
att den med anslaget till extra Provincial-läkare åsyftade tillökning i läkarnes
antal endast till én del vunnits, ock att distrikternas innevånare mäste umbära
sina läkare under de tider, då desse vid inträffande möten och kommenderingar
tjenstgöra vid regementen ock korpser; men då Kongl. Majit icke ansett sig köra
för närvarande af Rikets Ständer äska den af Sundhets-kollegium föreslagne förhöjning
i extra Provincial-läkarnes löner, och Batalj ons-läkarnes löner, vid sednaste
riksdag med vissa undantag fastställde för andre Bataljons-läkare till 800 Riksdaler
ock för förste Bataljons-läkare till 1,200 Riksdaler, icke keller äro betryggande
för innehafvarens bergning i de orter, der ringa inkomst af enskild praktik är att
påräkna, har Kongl. Majit funnit den medgifna föreningen af ofvanberörda tjenster
tills vidare böra fortfara.
Hvad slutligen angår den af Kollegium för Provincial-läkare ock förste Provincial-läkare
föreslagna värdighet, vill Kongl. Majit taga denna fråga i nådigt öfvervägande,
sedan Rikets Ständer angående de för dessa befattningar föreslagne
löner och arfvoden fattat beslut.
De detta ärende rörande handlingar skola tillställas det Rikets Ständers
Utskott, åt hvilket handläggningen deraf varder uppdragen; och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse yälbevågen. Datum
ut supra.
CARL.
Henning Hamilton.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-Bådet å Stockholms Slott den i 1
November 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-statsministern, Friherre de Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
20:o.
Föredragande Herr Departements-chefen uppläste härefter underdånigt förslag
till den af Kongl. Majit beslutade nådiga skrifvelse till Rikets Ständer med
öfverlemnande af Sundhets-kollegii förslag till ordnande af den civila sjukvården
i Riket.
Stats-Rådet tillstyrkte i underdånighet, att Kongl. Majit täcktes berörda
förslag i nåder gilla samt i enlighet dermed låta nådig skrifvelse, sådan den finnes
detta protokoll, bilagan Nio 2, vidfogad, till Rikets Ständer expedieras.
Hvad Stats-Rådet beträffande de under förestående 27
punkter upptagna mål underdånigst yttrat och tillstyrkt behagade
Kongl. Majit till alla delar i nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo
K. G. Metzén.
Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Skrifvelse N:o 51,
5
Storniiigtigstc, Allcrnådigste Konung!
Genom nådigt Bref den 20 Mars nästlidet år, har Eders Kongl. Maj:t täckts
meddela Dess Sundhets-Kollegium, att Rikets sednast församlade Ständer med anledning
af gjorda framställningar om bohofvet af förbättrade lönevilkor för Provincial-läkarne
i Riket, underdånigst anhållit, att Eders Kongl. Majk måtte i nåder
låta utarbeta och till Rikets härnäst sammanträdande Ständer afgifva nådigt
förslag till ett fullständigt ordnande af den civila helsö vården i Riket och uti detta
hänseende anfört, att bland de anledningar, som härtill förefunnos, voro dels de
många vid hvarje Riksdag från olika orter af Riket skeende framställningar om
erhållande af ökadt antal läkare, och dels den nuvarande oj emna fördelningen af
provincial-läkare-distrikterna, hvarigenom uti särskilda län, med ungefär lika utsträckning
och folkmängd, en betydlig skiljaktighet i antalet af dylika läkare egde
rum, jemte flera andra förhållanden, hvilka vid en skeende reglering torde höra
komma under pröfning, hvaribland den af Sundhets-Kollegium i underdånighet
väckta frågan om behofvet att inom hvarje län, åt den vid Landshöfdingesätet
stationerade Provincial-läkaren, i egenskap af Förste Provincial-läkare, måtte jemte
vården om eget distrikt uppdragas det allmänna inseendet öfver länets helsovårdsangelägenheter,
samt att det. jemväl syntes önskvärdt, att vid en sådan reglering
det nuvarande förhållandet, att extra Provincial-läkare få med sina beställningar
förena Batalj onsläkare-tj ens ter, komme att upphöra, och har Eders Kongl. Majk,
med anledning af hvad Rikets Ständer sålunda hemställt, täckts anbefalla Dess
Sundhets-Kollegium att uppgöra och till Eders Kongl. Majk inkomma med underdånigt
förslag till fullständigt ordnande af den civila läkarevården i Riket.
Till fullgörande af denna nådiga befallning har Kollegium den 20 Maj
nästlidet år anmodat Eders Kongl. Maj:ts samtliga Befallningshafvande, att med
ledning af vissa, i berörda hänseende gifna upplysningar, föreslå de åtgärder, hvilka
inom hvarje län för ändamålet kunde anses erforderliga; hvarefter Kollegium,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de utlåtanden, hvilka Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande och af dem hörda kommuner till Kollegium i följd häraf afgifvit,
samt med särskildt afseende jemväl på den erfarenhet, som genom föregående
regleringar af denna del af sjukvården hittills vunnits, uppgjort det förslag
till den civila sjukvårdens ordnande, som Kollegium nu går att Eders Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning underställa.
Eör afgifvande af detta förslag torde det tillåtas Kollegium, att i största
korthet lemna en öfversigt af de åtgärder, hvilka tid efter annan blifvit vidtagna
till förbättrande af den civila sjukvården i Riket, äfvensom, i sammanhang dermed,
det värvarande förhållandet mod den för sjukvårdens handhafvande i landet
befintliga personal.
6
Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Skrifvelse Nio 51.
De för den allmänna sjukvården i landsorten anställde, så kallade ”Landtmedici,
” hvilka under 1600-talet till ganska ringa antal funnos i provinserna, synas
icke från Statens sida hafva åtnjutit något annat lönebidrag, än en viss ersättning
för af dem verkställda embetsförrättningar, utan undcrhöllos dels genom
aflöning från de städer, der de tillika voro anställde såsom Stads-physici, dels genom
sammanskott från länens innevånare. I samma mån, som behofvet af och
tillgången på läkarevård för landets innevånare blefvo mera erkända, började
emellertid denna del af den offentliga sjukvården att röna ett mera verksamt deltagande
från Statens sida. Yid medlet af adertonde århundradet, utgjorde provincial-läkarvårdens
reglering ett vigtigt föremål, så väl för den dåvarande SundhetsKommissionens,
somför Collegii Medici verksamhet och bl ef jemväl ett ofta återkommande
ämne för Rikets Ständers öfverläggningar, hvilket hade till följd, att på
stat lönade Provincial-läkare tid efter annan anställdes i orterna och en så kallad
medicinalfond anvisades för deras aflönando, till en början för en i hvarje län
jemte arfvoden för medhjelpare i de större länen. Emellertid voro Provincialläkare-distrikterna
eller de dåvarande länen ännu ganska vidsträckta, så att t. ex.
för flera af nuvarande Norrländska län tillsammans blott en enda landtmedicus
var stationerad i Gefle. Genom en år 1773 vidtagen allmän reglering af Provincial-läkarevården,
bestämdes löner på stat för inalles 32, inom Rikets dåvarande
21 län fördelade, Provincial-medici å 600 daler silfvermynt, äfvensom arfvoden å
200 daler för lika många medhjelpare. I början af innevarande århundrade indrogos
tid efter annan desse sistnämnde och användes, i sammanhang med efterhand
ytterligare beviljade anslag, till löner för nya Provincial-läkare-bcfattningar,
så att dessas antal, enligt 1824 års riksstat uppgick till 47 med lön å 395 R:dr
24 sk. B:ko, spanmål deruti inbegripen, hvardera, samt endast en medhjelpare
ännu qvarstod under namn af Provincial-kirurg i Stockholms län med 150 R:drs
arfvode.
Sedan Rikets Ständer, vid 1828—1829 årens Riksdag, funnit det nyssnämnda
antalet Provincial-läkare vara för bestridande af den allmänna sjukvården
otillräckligt, och den 17 Oktober 1829, jemte yttrad önskan, att ett förslag till
Provincial-läkarevårdens ändamålsenliga reglering måtte till nästa Riksdag varda
framlagdt, tillsvidare anslagit 2,000 R:dr B:ko årligen till Eders Kongl. Maj:ts
disposition för aflijelpande af största bristen, biföll Eders Kongl. Maj:t den 23
Juni 1830 en interimsreglering, hvarigenom åtta nya extra Provincial-läkare-tjenster
å 250 R:dr B:ko hvardera tillkommo, med hvilka befattningar, enligt Kongl.
Brefvet den 14 December 1833, Bataljonsläkare-tjenster fingo förenas. På grund
af styrkt ytterligare behof, beviljade Rikets Ständer den 18 Augusti 1834 ej blott
fortfarandet af det förut gjorda utan ock nya anslag till samma belopp åt ytterligare
sju extra Provincial-läkare, samt löneförhöjning till 500 R:dr B:ko hvardera,
för två Provincial-läkare-befattningar i Wester- och Norrbottens län, till hvilka
icke någon sökande sig anmält, hvadan alltså 1835 års Riksstat upptager 62 Provincial-läkare,
deribland 47 ordinarie och 15 extraordinarie. Med anledning af
fortfarande klagan öfver den befintliga läkarepersonalens otillräcklighet, beviljade
Rikets Ständer 1840 åter anslag till åtta nya extra Provincial-läkare å 250 R:dr
B:ko, med vilkor, enligt Kongl. Brefvet den 3 Februari 1841, att ifrågavarande
extra Provincial-läkare icke, utan vederbörande menigheters begifvande och Sundhets-kollegii
hörande, med sina befattningar fingo förena annan tjenst, hvilket förhållande
äfven borde iakttagas vid återbesättandet af de extra Prövincial-läkarebefattningar,
till hvilka arfvoden förut blifvit beviljade.
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
7
I sammanhang med detta anslags fördelning anbefallde Eders Kongl. Maj:t,
den 2 Februari 1842, Dess Sundhetskollegium att uppgöra underdånigt förslag
till en fullt ändamålsenlig reglering af Provincial-läkare-vår den i Riket, genöm
hvilket förslag, af Rikets Ständer gilladt och af Eders Kongl. Maj:t stadfästadt
den 17 Februari och den 23 Maj 1845, Provincial-läkarnes antal bestämdes till
82, nemligen 65 ordinarie, deribland 59 med lön af 432 R:dr 24 sk. B:ko, 24 å
433 R:dr 16 sk. B:ko, 16 extra Provincial-lälrare med lön af 250 R:dr B:ko och
ett arfvode af 150 R:dr B:lto åt en Häradsläkare (i Daga).
Efter det Rikets Ständer, i anledning af derom gjorda framställningar, dels
vid 1850 års Riksdag, beviljat nya och ökade löner för tre Provincial-läkare, dels
vid 1853 års Riksdag, beviljat anslag så väl för fyra nya extra Provincial-läkare,
som ock på ordinarie stat uppfört två hittills varande extra Provincial-läkare i
Jemtlands och Gefleborgs län, samt förböjt lönebeloppet för ordinarie Provincialläkare
till 666 R:dr 32 sk. och för extra Provincial-läkare till 500 R:dr B:ko, och
dels slutligen vid Riksmötet 1856—1858 beviljat anslag för ytterligare två ordinarie
och sex extra Provincial-läkare, de två förstnämnde i Norrbottens och Wermlands
län, samt de öfrige i Södermanlands, Göteborgs och Bobus, Elfsborgs,
Skaraborgs, Jönköpings och Christianstads län, samt tills vidare beviljat en lönetillökning,
nemligen för ordinarie Provincial-läkare till 1,500 R:dr och extra Provincial-läkare
till 1,000 R:dr Rant, utgör Provincial-läkare-befattniugarnes antal för
närvarande 97, deribland 71 ordinarie och 26 extra, hvarförutan den förr nämnda
Provincial-kirurgen i Stockholms län fortfarande njuter lön af medicinalfonden,
och hafva Rikets Ständer med afseende på det af erfarenheten ådagalagda förhållande,
att stationen för Provincial-läkare på landsbyggdeh tid efter annan måst
flyttas, allt eftersom lägenhet för läkaren yppats att förskaffa sig erforderlig boningslokal;
vid de sednast beviljade anslagen till nya Provincial-läkare-befattningar
på landet, fästat det vilkor, att distriktets innevånare må åtaga sig att upplåta
och underhålla lämplig bostad åt läkaren, vid den honom anvisade stationen.
Genom Kongl. Brefvet den 17 Oktober 1840 bifölls Rikets Ständers framställda
begäran, att, då den på Statens bekostnad ordnade läkarevården icke voin
för behofvet tillfyllestgörande, läkare, som efter enskilda aftal anställas af kommuner
och bruk å landet, må åtnjuta befordringsrätt, i likhet med i Statens tjenst
varande läkare, under vilkor att hafva förvärfvat full kompetens och att vid förrättningar
ställa sig till efterrättelse de författningar, som angå Provincial-läkare.
Dels ock hufvudsakligen på grund af detta Kongl. Bref, och dels i kraft af några
äldre Kongl. Resolutioner, ega åtskilliga (38) private läkare Vid bruk och dylika
inrättningar det, såsom vilkor, lör en sådan befordringsrätt bestämda, åliggandet,
att inom dem tilldelade distrikter besörja den allmänna sjukvården, då de dertill
beordras.
Hvad Kollegium nu haft nåden i korthet anföra angående utvecklingen af
denna del af den offentliga sjukvården, torde tillräckligt antyda, hvad som också
ligger uti sjelfva sakens natur, eller att en fullständig reglering af Provincialläkarevården,
sådan att densamma för all framtid kunde uppfylla landets behof
af läkarvård, icke kan på en gång genomföras, enär detta behof måste blifva beroende
af folkmängdens tillväxt och utbredning, stigande upplysning och derigenom
ett bättre inseende af nyttan och behofvet af en förbättrad helsö- och sjukvård,
samt följaktligen ökas i jemnbredd med landets stigande odling så i materielt,
sorn intellektuelt afseende. Behofvet af ökad läkarvård, ehuru tid efter annan
under de sistförflutna tretio åren i väsendtlig mån för tillfället afhjelpt, har der
-
8
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
före fortfarande gifvit sig- tillkänna och påkallat förnyade framställningar om tillökningar
dels i läkarepersonalens antal och dels i läkarnes aflöningar, så att, oaktadt
antalet af för den civila läkarevården disponibla läkare under denna tid ökats
med ej' mindre än 22 ordinarie och 27 extraordinarie, inalles 49 af Staten aflönade
läkare eller till mer än dubbelt emot år 1824, likväl vid sednaste Riksmöte
motioner blifvit väckta om ej mindre än 16 nya Provincial-lältare, i anledning
hvaraf också Rikets Ständer begärt den nu anbefallda regleringen.
Genom den tillåtelse, som hittills varit medgifven att förena Extra Provincialläkare-befattningar
med Bataljonsläkare-tjenster, har likväl tillökningen i läkarepersonalen
i sjelfva verket icke blifvit så stor, som nyss nämnda siffra anvisar,
enär flera militärläkare, hvilka redan, såsom sådane, i viss mån varit att påräkna
till biträde vid den allmänna lielsovården, innehafva extra provincial-läkarebefattningar.
Det är alltså att förutse att jemväl den reglering, som kan blifva en följd
af det underdåniga förslag, hvilket Kollegium nu afgifver, derest detsamma vinner
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall och Rikets Ständer dertill anvisa erforderliga
medel, icke kan blifva tillfredsställande längre än för den närmaste framtiden och
alltså måste betraktas endast såsom en väsendtlig och efter närvarande tidsförhållanden
lämpad förbättring i den offentliga helsö- och sjukvården, — icke såsom
en definitif, för alltid bestående reglering af denna vigtiga angelägenhet.
Den för bestridande af den allmänna helsö- och sjukvården i Riket disponibla
läkare-personalen är för närvarande följande:
l:o. Ordinarie Provincial-läkare, till hvilkas åliggande, enligt gällande instruktion,
hörer så väl fullgörandet af alla till den allmänna lielsovården hörande
tjenstemannabestyr, som ock besörjande af don enskilda sjukvården på landsbygden,
i den mån de derom anlitas. Doras antal uppgår, såsom ofvan nämndt är,
till 71, hvardera med 1,500 R:dr R:mts lön.
2:o. Extra Provincial-läkare, med fullkomligt enahanda åliggande, som de
förre, äro för närvarande 26, med 1,000 R:dr Runt arfvode, hvarförutom en Provincial-kirurg
i Stockholm af medicin al-fonden njuter 150 R:dr Runt i arfvode.
Ibland hela antalet extra Provincial-läkare-befattningar innehafvas, såsom förut
nämndt är, tolf af militärläkare och fem äro så nyligen beviljade, att de ännu
icke hunnit tillsättas, hvarförutom en, nemligen den i Östermåla af Westmanlands
län, icke torde böra tagas i beräkning, sedan häradets innevånare, på sätt här
nedanför närmare kommer att upplysas, icke kunnat öfverenskomma om fullgörande
af det vid anslagets åtnjutande fästade vilkor, att bereda bostad åt den blifvande
läkaren.
3:o. Distriktläkare, eller sådane utaf kommuner och enskilda bruksegare
aflönade läkare, hvilka, jemlikt Kongl. Brefvet den 17 Oktober 1840, äfvensom i
kraft af några äldre nådiga Resolutioner, emot åtnjutande af befordringsrätt, i
likhet med läkare i Statens tjenst, hafva åliggande att, lika med Provincial-läkare,
besörja den allmänna sjukvården inom dem anvisade distrikter, då de af Eders
Kongl.
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
9
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dertill beordras. Antalet af sådana befattningar
utgör nu 38, ibland hvilka likväl, i anseende till do förändrade förhållanden, sorn
i vissa orter uppstått genom nya Provincial-läkares anställande, några \ sedan
flera år stå obesatte. De för närvarande befintliga Distrikt-läkarnes antal är 22.
4:o. Bataljonsläkare vid indelta armeen böra ock, såsom hittills, jemlikt
Kongl. Brefvet den 16 December 1817, under de tider, då de icke äro till tjenstgöring
vid Regementena beordrade, kunna påräknas till biträde i den civila' sjukvården
på landsbygden. I anledning af Kollegii underdåniga framställning den
3 Juni 1841-, i sammanhang med då anbefalld reglering af provincial-läkarevården,
har Eders Kongl. Maj:t visserligen tillåtit, att ett efter dåvarande förhållanden
med Provincial-läkarnes stationer i de särskilda länen lämpadt förslag till reglering
af Bataljonsläkarnes stationer, efter Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes och
vederbörande Regemonts-ckefers börande, finge upprättas och Eders Kongl. Maj:ts
pröfning underställas; men, i anseende dertill att flera Bataljonsläkare-befattningar,
under en följd af år dels varit obesatta, dels på tillfälliga förordnanden af extra
läkare bestridda, bar något sådant förslag hittills icke skäligen kunnat afgifvas.
Nu sedan dessa tjenstcr, efter sednast beviljad löneförbättring, till största delen
blifvit med behöriga läkare återbesatta, kunde visserligen en sådan reglering af
stationerna för Bataljonsläkare åter ifrågasättas. Likväl och då underdånigt "förslag
redan är afgifvet till en förändrad organisation af Eältläkare-korpsen och dessutom,
enligt hvad erfarenheten visat, ifrågavarande läkare mångenstädes säkert
skulle möta stor svårighet att finna bostäder vid för dem å landsbygden anvisade
stationer, anser Kollegium lämpligast, att desse tjenstemän framgent må, inom de
respektive bataljonernas stånd, välja den bostad, de sjclfve, med vederbörande
Militärbefäls bifall, finna tjenlig, hvilket icke utesluter möjligheten och åliggandet
för dem, att när behof af ökadt läkarebiträde yppas, såsom vid inträffande farsoter
och allmännare sjuklighet m. m., efter Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
förordnande, deltaga i den allmänna sjukvården, äfvensom att, genom den enskilda
sjukvård de, hvar i sin ort, kunna komma att utöfva, för orten alltid blifva nyttiga.
Bataljonsläkarnes antal vid den indelta armeen uppgår till femtio, bland hvilka
elfva tillika innehafva extra provincial-läkare-befattning.
5:o. Stadsläkare äro af städerna, under vissa vilkor, antagne och lönade,
samt såsom sådane pligtige, att inom den stad de tillhöra, fullgöra alla en pro*
vincial-1 ältares åligganden, ehuru bestämda allmänna föreskrifter i detta hänseende
ännu saknas. Deras förpligtelse!’ kunna dock aldrig skäligen komma att utsträckas
utom staden; men genom den enskilda läkarevård, de merendels utöfva äfven bland
innevånarne i städernas granskap, underlätta de visserligen i någon mån den allmänna
sjukvården äfven på landet, dock icke så, att deras biträde får tagas i beräkning
för fyllande af dettas behof. Stadsläkarnes antal utgör omkring 80, af
hvilka likväl flere derjemte innehafva provincial- eller militärläkare-beställning.
6:o. Pensionärer eller Stipendiater i Fältläkare-Jcorpsen utgöra den enda egentliga
för tillfälligt biträde vid sjukvården påräkneliga läkarepersonalen. Deras antal
är 17 pensionärer och 30 stipendiater, ibland hvilka två alltid tjenstgöra vid
allmänna Garnisons-sjukhuset och fyra vid Serafimer-lasarettet i Stockholm.
Till den nu uppräknade läkarepersonalen skulle visserligen ännu kunna läggas
Regementsläkare och Lasaretts- samt Hospitalsläkare, hvilka, ehuru, hvar för
sig, fästade vid sina tjenstebestyr, likväl genom den enskilda läkarevård de utöfva,
i granskapet af sina hemvist, kunna i viss mån underlätta den allmänna sjukvården,
änskönt de icke egentligen äro att för densamma påräkna.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 2
10
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
Betraktas den nuvarande tillgången på läkare, endast med afseende på de
till den allmänna kelso- ock sjukvårdens område körande tjenstemannabestyr, så
kunde densamma visserligen antagas någorlunda motsvara det allmännas kekof;
men att den alldeles icke är tillfyllestgörande, jemväl för den speciela sjukvården,
ådagaläggos nogsamt af de vid kvarje riksdag från Rikets flesta provinser gjorda
framställningame om ökadt antal puklika läkare. En ytterligare tillökning i
läkarepersonalen, synnerligast för vissa delar af riket, der den närvarande tillgången
på läkare alldeles icke är proportionerlig mot länens utsträckning ock folkmängd,
är ock ostridligt keköflig.
Innan Kollegium öfvergår till en detaljerad framställning af kvad Kollegium
kar att i detta hänseende i underdånigket föreslå, utkeder sig Kollegium emellertid,
att få fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamket på följande allmänna
förfoganden, kvilka, enligt Ivollegii tanke, köra läggas till grund för den kär åsyftade
regleringen:
a) Att, såsom i åtskilliga andra länder, inskränka Statens deltagande för
kelso- ock sjukvården endast till anställande af den personal, som är nödig för
liandkafvande af de egentliga tjenstemanna-kestyren, under det att fyllandet af kekofven
af enskild sjukvård öfverlemnas åt den enskilda omtankan, ock kvartill Staten
endast i så måtto skulle kidraga, att den genom kildande ock pröfning af ett
tillräckligt antal skickliga läkare, kereder tillgång till sådana, kan icke skäligen
tillämpas kär i riket, livarest åtminstone kos en stor del af allmogen ock arbetsklassen
i allmänket saknas kåde liåg ätt söka ock förmåga att kekosta den läkarevård,
som, alltid keköflig, framförallt är alldeles oundgänglig till förekommande af
folködande farsoters utbredning ock härjningar, livadan fyllandet af landets kekof
af speciel sjukvård kär i viss mån måste ketraktas såsom ett Statens åliggande,
så att de för detta ändamål erforderliga läkare icke klott af Styrelsen antagas,
utan äfven af allmänna medel lönas, ock en lämplig tillökning i Provincial-läkarnes
antal utgör alltså första vilkoret för den civila sjukvårdens ändamålsenliga ordnande.
Sedan flera års erfårenket ådagalagt nyttan af de, i följd af Kongl. Brefvet
den 17 Oktoker 1840, i flera orter af kommuner ock enskilda kruksegare antagna
så kallade Distriktläkare, kvaraf orternas innevånare kunna påräkna läkarebiträde
äfven uti de från Provincial-läkarens station mera aflägsna delarne af provincialläkaredistriktema,
anser Kollegium den kefordringsrätt, i likliet med i Statens tjenst
anställda läkare, som meranämnde Kongl. Bref i särskilda fall tillägger sådane, efter
enskilda aftal antagna ock på enskild bekostnad aflönade läkare, emot fullgörande
af vissa förbindelser, i afseende på den allmänna sjukvården, köra fortfarande
kikekållas, dervid likväl de åt sådane läkare tilldelade tjenstgörings-distrikter
oafbrutet böra ketraktas såsom tillhörande det provincial-läkare-distrikt, från hvilket
de blifvit afsöndrade, så att Provincial-läkaren fortfar att vaka öfver distriktets
helsovårds-angelägenheter i allmänhet, och vid inträffad vakans uti distrikt-läkarebefattningen
jemväl besörjer den allmänna sjukvården derstädes.
b) Den hittills vunna erfarenheten af vidtagna förbättringar uti den civila
sjukvården har jemväl ådagalagt den stora vigten deraf, att på landsbygden sta
-
Bil. till Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse N:o 51.
11
tionerad Provincial-läkare åtnjuter tjenlig, en gång för alla bestämd, bostad, i saknad
hvaraf ofta inträffat, dels att de af Eders Kongl. Maj:t fastställda stationerna,
ehuru de för ändamålet varit mest lämpliga, måst förläggas till annat för sjukvårdens
handhafvande inom distrikterna mindre väl beläget ställe, dels att läkaren
nödgats söka tak öfver hufvudet än här, än der, ja i ett eller annat fall till
och med måst tillåtas att skaffa sig bostad utom distriktet, till följd af omöjligheten
att inom detsamma erhålla en sådan, — till lika stort men för hans tjensteutöfning,
som för dem, hvilka behöfva anlita honom i sjukvårds-angelägenheter, och
alltid afskräckande för sökande vid inträffad ledighet af dylika befattningar, hvilka
ock till stor del hufvudsakligen af detta skäl längre tider förblifva obesatta. Med
afseende på detta förhållande hafva jemväl Rikets Ständer, vid sednast beviljade
anslag till sådana provincial-läkare-beställningar, fästat det vilkor, att kommunerna
skola bereda läkaren fast hostad, ett vilkor, som i nästan alla de nya distrikterna
blifvit uppfyldt, och som, enligt Kollegii tanke, alltid bör fästas vid hvarje anslag
för nya provineial-läkarc-befattningar på landet.
c) Enär de så kallade extra Provincial-läkare-befattningarne, såsom här
ofvan är anfördt, tillkommit endast för att afhjelpa det mest kännbara behofvet
af läkare för vissa orter, intill dess en allmän reglering af provincial-läkare-vården
kunde hinna att uppgöras, och erfarenheten numera ådagalagt nödvändigheten af
dessa läkares ständiga bibehållande å de orter, för hvilka de blifvit förordnade,
anser Kollegium att den nu ifrågavarande allmänna regleringen af den civila sjukvården
med allt skäl också bör innefatta dessa läkarebefattningars uppförande på
ordinarie stat med full provincial-läkarelön, i sammanhang hvarmed jemväl
d) den till beredande af åtminstone någorlunda hjelpliga löne-inkomster för
så väl Bataljons-, som extra Provincial-läkare medgifna tillåtelsen att förena dessa
befattningar hör upphöra, helst denna förening, hvars upphörande jemväl Rikets
Ständer uti deras underdåniga skrifvelse i ämnet ansett önskvärdt, är föga lämplig,
så väl emedan det med beviljande af anslag för dessa extra Provincial-läkare
åsyftade ändamålet, nemligen 'en positiv tillökning i läkarepersonalen, bestämdt behöflig
för helsovården, i bästa fall, endast till hälften vunnits, som ock derigenom att
distrikternas innevånare måst umbära sina läkare under do tider, då desse
vid inträffande möten och kommenderingar tjenstgöra vid regementena; och då
för öfrigt Rikets Ständer beviljat löneförbättringar jemväl för militärläkare, har
ock det hufvudsakliga skälet för en dylik förening af ifrågavarande militär- och
civil-läkare-befattningar numera upphört.
e) De lönebelopp, som intill sednaste tid blifvit Provincial-läkarne beviljade,
antyda nogsamt, att desse tjenstemän, såsom ofvan nämndt är, jemte dem åliggande
tjenstebestyr, äro hänvisade att bereda sig sin utkomst hufvudsakligen genom enskild
praktik. Denna utväg till bergning kan likväl, dels till följe af Provincialläkarnes
många tjensteåligganden, dels till följd af distriktets beskaffenhet, icke
alltid stå honom lika öppen, och ifrågavarande tjenstemän synas dessutom, så väl
genom den vetenskapliga bildning, hvilken af dem fordras och hvars förvärfvande
kräfver lång och kostsam studiekurs, som genom vigten och ansvaret af deras kall,
såsom Statens tjenstemän, väl förtjente af en förbättring i deras nog knappa löneförmåner.
Ehuru antagligt är att Rikets Ständer, som redan vid sistförflutna
riksdag härutinnan sjclfve togo initiativet, och begärt en ny och fullständig reglering
af don civila sjukvården i riket, äfven skola finnas beredvilliga, att i detta
afseende bevilja hvad rättvisa och billighet fordra, äfven under antagande deraf att
provincial-läkare-lönema hvarken kunna eller ens böra fastställas till så högt be
-
12
Bil. till Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse Nio 51.
lopp att innekafvaren ensamt dermed kar full bergning, hvarigenom mången möjligen
skulle förledas till likgiltigkct för läkareyrkets utöfning i enskild praktik,
som doek utgör ett af ifrågavarande tjenstemäns väsendtliga åligganden, ock
kvarförutan do ieke i sitt yrke gagna det allmänna så söm sig kör; kar Kollegium,
i betraktande deraf, att ifrågavarande läkare åtnjuta skälig ersättning för af dem,
uppå vedcrkörandes ordres, verkställda förrättningar, emellertid icke ansett sig för
närvarande böra föreslå dessa löner till kögre belopp, än det af Rikets Ständer
vid sistförflutna riksdag provisionel bestämda eller 1,500 R:dr Riksmynt årligen.
Emellertid mäste likväl för läkareplatser uti Lappmarken eller eljest glest
befolkad och fattig fjellbygd, i hvilken läkaren kan påräkna endast högst obetydlig
inkomst af praktik utom tjcnstcn, ock följaktligen för sin bergning förblifver
hänvisad till lönen, i detta hänseende fästas särskildt afseende. För att bereda innehafvare
af sådana läkarebefattningar nödig utkomst ock för att vid inträffande
ledighet dertill finna behörige sökande, anser Kollegium nödvändigt vara, att, under
benämning ”tjenstgörings-penningar”, skälig tillökning i lönerna, utöfver den,
sorn kan varda för Provincial-läkare i allmänhet bestämd, måtte beredas.
f) Enligt Kongl. Brefvet den 20 Januari 1813 äro Provincial-läkare, i afseende
på rang ock traktamente, ställde lika med Regements-läkare. Sedan dess
hafva sistnämnde tjenstemän, genom Kongl. Brefvet den 5 Juli 1855, undfått högre
värdighet, nemligen Majors. Med afseende å Provincial-läkarnes ställning i
allmänhet och deras mångsidiga, mödosamma tjänsteåligganden, till vigt och ansvarsfullhet
mer än jemförliga mod Regements-läkarnes, synas de ock rättvisligen
i nåder böra tilläggas lika värdighet med den desse sednare nu innehafva, jemte
deremot svarande godtgörelsö vid resor och förrättningar.
g) Uti särskilda underdåniga skrifvelser dén 3 Juni 1844, den 8 April
1847, den 5 Augusti 1850 och den 22 September 1853, har Kollegium fullständigt
redogjort för de skäl, hvilka redan då föranläto Kollegium att i underdånighet
framställa förslag om anställande inom hvarje län af en särskild tjensteman, med
åliggande att, i egenskap af Förste Provincial-lälcare vaka öfver allt hvad till allmänna
helsö- och sjukvården i länet hörer, för attJmed full kännedom om förhållandet
i detta hänseende kunna tillhandagå så väl Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som Sundhets-Kollegium.
I don mån länen, genom förnyade regleringar af läkarevården, sönderfalla
uti en mängd mindre läkare-distrikter och den inom hvarje län anställda läkarepersonalen
till nytta och beqvämlighet för allmänheten ökas, i samma mån inträder
äfven inom denna administrationsgren beliofvet af det helas sammanhållande
till enhet och ordning. Om än Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvar
inom sitt län, framgent liksom hittills, böra utöfva högsta inseendet öfver de till
denna, så väl som till andra administrationsgrenar, hörande tjenstemannabestyr
inom länet, lärer dock icke kunna nekas, att det för dessa embetsmyndigheter
vore en stor vinst och lättnad i denna del af deras maktpåliggande värf, om de
till biträde dervid, för rådplägning om åtgärder, som böra vidtagas rörande länets
helsovårds-angelägenheter och för kontroll öfver sättet, huru de verkställas, egde att
tillgå en med afseende derpå specielt anställd tjensteman, hvilken endast genom
ådagalagda högre kunskaper, under föregående tjenstgöring förvärfvad erfarenhet,
samt visadt nit och skicklighet, till sådan tjenst vunnit befordran; ty endast på
dessa egenskaper borde befordringsrätt till Förste Provincial-läkare grundas.
De omsorger, som den allmänna vården om folkets helsa lcräfver, vakandet
öfver sundhetspolisen, ett noggrannt iakttagande af helsotillståndet och hvad derpå
Sil. till Kongl. May.ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
13
menligt kan inverka, ett säkert bedömande af sig yppande utbredda sjukdomar
och farsoter, samt anordnande af de åtgärder, hvilka till dessas hämmande kunna
och böra företagas, uppsigten öfver apothek, barnmorskor och vaccinatörcr, förrättande
af beväringshesigtningar, sakkunnigt deltagande i styrelsen öfver länets sjukvårdsanstaltor,
behandlingen och besvarandet af rättsmedicinska mål och frågor
med flera åligganden, sorn hit höra, äro samtliga af den vigt för det allmänna, att
de fordra, om icke helt och hållet, sin egen man, åtminstone en, för hvilken deras
handhafvande och underhållandet af de kunskaper, hvarpå detta bör grundas,
icke alltför mycket undantränges af läkareyrkets speciela utöfning; och att hvarje
län egde åtminstone en sådan läkare tjensteman är utur alla synpunkter högeligen
af behofvet påkalladt.
Kollcgii mening är härmed ingalunda, att do öfriga inom länet anställde
Provincial-läkarne skulle fritagas ifrån alla ofvan uppräknade, till den allmänna helsovårdens
område hörande tjensteåligganden, dem de till större delen, hvar inom
sitt distrikt, närmast borde handhafva, men flera bland dessa, såsom uppsigten öfver
apotheken, vaccinationen, barnmorskeväsendet, beväringsmönstringarne m. m.
och alla sådana förslager och åtgärder, som hafva afseende på hela länets gemensamma
och allmänna lielsovård, borde tillkomma Förste Provincial-läkaren, hvilken
föröfrigt i denna sin egenskap skulle åligga att, genom från vederbörande läkare
infordrade rapporter och upplysningar samt, der Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
så nödigt pröfvade, genom undersökningar på stället, taga kännedom om
den allmänna hälsovården, med allt hvad dertill hörer, på sätt detta uti en blifvande
nådig instruktion närmare kan komma att bestämmas. Då desse läkare med
ifrågavarande befattningar alltid kunde förena eget provincial-läkaredistrikt, med
dertill anslagen lön, synes ett ytterligare arfvode af 1,000 R:dr Riksmynt kunna
utgöra skälig ersättning för de ökade göromål, hvilka förste pro vinci al-läkareb efattningen
medföra, och torde med afseende på deras tjenstemannaställning och mera
omfattande åligganden, dem rättvisligen böra tilläggas lika värdighet med den
fältläkare nu innehafva, jemte deremot svarande traktamente vid de resor och förrättningar,
som af dem i denna deras egenskap verkställas.
h) Yid inträffande allmän sjuklighet, så utbredd, att sjukvården i någon
provins af der anställda läkare icke kan medhinnas, beordras, till biträde dervid,
extra läkare, mot åtnjutande af skjuts- och dagtraktamente; en utväg, som, äfven
med den bäst ordnade provincial-läkarevård, måste i behofvets stund anlitas, såsom
erfarenheten af de nyss förflutna årens svåra kolera-, rödsots- och hjernfeher-epidemier
nogsamt ådagalägga, då t. ex. under farsoterna år 1857 icke mindre än 118
extra läkare, efter af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom anmälda behof,
voro af Kollegium till biträde vid sjukvården använde. För detta ändamål
finnas endast pensionärer och stipendiater i Fältläkare-korpson att disponera. Men
då dessa i främsta rummet måste påräknas för koinmenderingar vid armeen och
flottan, har behofvet af extra läkare för sådane tillfällen måst fyllas genom läkares
antagande efter särskildt aftal, mot åtnjutande af do i författningarne bestämda
rese- och traktaments-ersättningar. Då emellertid denna utväg icke alltid uti behofvets
stund kan med erforderlig skyndsamhet påräknas, så torde Kollegium framgent,
liksom hittills vid befarad farsot, få utbedja sig Eders Kongl. Maj:ts nådiga
tillståud, att, mot visst exspektans-arfvode antaga extra läkare, med skyldighet att,
efter ordres, inträda i tjenstgöring och emot åtnjutande af redan bestämd rese- och
traktaments-ersättning, biträda vid sjukvården, der behofvet sådant påkallar.
14
Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
Efter att sålunda hafva lemnat en kort öfversigt, så väl af hvad till beredande
af en utvidgad provincial-läkarevård hittills blifvit åtgjordt, som ock af den
derigenom beredda, nu befintliga tillgången å läkare för den allmänna sjukvårdens
behof, äfvensom af de allmänna förfoganden, hvilka, enligt Kollegii tanke, böra läggas
till grund för den nu åsyftade regleringen af den civila sjukvården i riket, får
Kollegium nu öfvergå till det speciela förslaget till ifrågavarande reglering inom
de särskilda länen, dervid Kollegium, i afseende på tillökningen i den civila läkarepersonalen
och dess fördelning, såsom redan anfördt blifvit, hufvudsakligen fästat
afseende på de utlåtanden, hvilka, så väl vid föregående tillfällen, som isynnerhet
nu, efter kommunernas hörande, blifvit afgifna af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
hvilka otvifvelaktig!, på grund af noggrann kännedom af lokala förhållanden,
bäst äro i tillfälle att bedöma orternas verkliga behof så i detta, som i
andra afseenden af allmänt intresse.
Att detta förslag icke kunnat alldeles undanrödja den uti Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse anmälda ojemna fördelningen af provincial-läkaro-distrikterna
och att detsamma alltså vid en jemförelse länen emellan, utvisade en betydlig
skiljaktighet i antalet Provincial-läkare inom några bland dem, med ungefär lika
utsträckning och folkmängd, beror af flera samverkande orsaker, såsom dels länens
och deras särskilda delars olikartade beskaffenhet af skogsbygd och slättbygd, med
mer eller mindre utvecklad odling och deraf beroende tätare eller glesare befolkning,
dels farvägarnes riktning och dels det ganska olika antal öfriga läkare, som
i de särskilda länen]' finnas bosatte, till följd hvaraf behofvet af ökadt antal Provincialläkare
gjort sig i ganska olika mån gällande i de yttranden, som från de i
ämnet hörda menigheterna ingått, och hvilka i de flesta fall legat till grund för
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes framställningar om länens behof i detta
hänseende.
För öfrigt har Kollegium ansett sig böra för hvarje län först i korthet anföra
de åtgärder, som af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller vederbörande
kommuner uppgifvits vara för länet boköfliga till vinnande af en nöjaktigt
ordnad läkarevård, och i hvad mån do föreslagna läkaredistrikternas innevånare
funnits villige att bereda en blifvande läkare nödig bostad samt derefter framställa
det förslag till läkarepersonalens tillökning och aflöning m. m., som, enligt Kollegii
tanke, deraf bort blifva en följd.
Yid förslagets uppställande har Kollegium följt länens läge, börjande från norr.
l:o. Norrbottens län, med en folkmängd af 63,629 personer, deraf 3,461 uti
städerna, eger för närvarande fyra ordinarie Provincial-läkare, stationerade i Piteå
(för närvarande personelt i Luleå), Neder-Kalix, Haparanda och Råneå, hvilken sistnämnda
befattning, i brist på sökande, ännu icke blifvit tillsatt, hvarförutan endast
en Regementsläkare vid Kongl. Norrbottens Fältjägare-korps finnes inom länet bosatt.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har, på grund af vederbörandes i
ämnet afgifna yttrande, föreslagit anställande af två nya Provincial-läkare, nemligen
den ene för norra delen af Torneå elfdal, utgörande Pajala, Juckasjärvi och Enontekis
lappmarks socknar, med en befolkning af 5,692 personer och station vid Pajala
kyrka, och den andra för Luleå elfdal, utgörande Neder- och Öfver-Luleå lappmark
med en befolkning af 16,131 personer och med station i Luleå stad, eller,
Bil. till Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
15
under antagande att länets lazarett kominer att förläggas uti Luleå stad, vid Öfver-Luleå
kyrka, hvarförutom, med afseende på de vidsträckta läkaredistrikternas
ofördelaktiga beskaffenhet, Provincial-läkarne i Luleå, Råneå, Kalix och Pajala af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anses böra erhålla en förhöjd aflöning,
deribland för läkaren i Pajala föreslås minst 2,500 R:dr Riksmynt, och hafva kommunerna
såväl i Råneå och Kalix som Öfver-Luleå förklarat sig villiga att i större
eller mindre mån bidraga till beredande af fri bostad åt Provincial-läkaren.
I betraktande af den vidsträckta yta, hvaröfver detta läns befolkning
är spridd, anser Kollegium den begärda tillökningen af läkarepersonal
vara af behofvet påkallad, äfvensom förhöjda löneförmåner för läkar
ebefattningärne i Öfver-Luleå, Råneå, Kalix och Pajala, för att bereda
någon utsigt, att der kunna fästa kompetente läkare, och får Kollegium
alltså i underdånighet föreslå dels anslag för två nya Provincialläkare
uti Öfver-Luleå och Pajala, hvardera med full lön, och dels tjenstgöringspenningar,
till ett belopp, motsvarande 33.; procent af lönen, för
hvardera af Öfver-Luleå, Råneå och Kalix, samt 601 procent för Pajala
Provincial-läkare.
Således tillökning i utgift för detta län . . . R:dr 5,500: —
2:o. Westerbottens län, med en befolkning af 75,994 personer
deraf 1,654 i städerna, eger för närvarande fyra ordinarie Provincialläkare,
i Umeå, Skellefteå, Lycksele och Nysätra, hvarförutom en Regementsläkare
vid Kongl. Westerbottens Fältj ägare-korps, samt en
Stadsläkare, begge i Umeå, äro för den speciela sjukvården att påräkna.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har föreslagit, att
Lappmarks-distriktet, som omfattar 360 qvadratmil, och der sjukvården
icke kan på tillfredsställande sätt handhafvas af en enda Provincialläkare,
måtte fördelas i tvänne, ai hvilka det ena, med fortfarande
station i Lycksele, omfattande Lycksele härad, med 6,806 innevånare,
skulle bibehålla den nuvarande Provincial-läkaren, och det andra, med
station vid Åsele kyrka, omfattande Åsele härad, med 6,951 innevånare,
borde erhålla en ny Provincial-läkare, hvarförutom, med afseende
på Lappmarks-distrikternas ofördelaktiga beskaffenhet, sistnämnda begge
Provincial-läkare anses böra utöfver lönen tilläggas särskildt arfvode
eller tjenstgöringspenningar, motsvarande 20 procent af lönen, för
hvardera; och hafva en del af kommunerna icke visat sig ovilliga att
bidraga till beredande af bostad för läkaren.
Kollegium anser äfven detta län behöfva den begärda
tillökningen i läkarepersonalen och hemställer, i anledning
häratj att anslag måtte beviljas, dels till lön åt en ny Provincial-läkare
för Åsele härad, med full lön och dels till
tjenstgöringspenningar så väl för denne, som för Provincialläkaren
i Lycksele, till ett belopp, motsvarande 33j procent
af lönen för hvardera.
Således en tillökning i utgift för detta län . R:dr 2,500: —
3:o. Jemtlands län, med en folkmängd af 56,041 personer, deraf
1,144 i staden Östersund, eger för närvarande tre ordinarie Provincialläkare,
stationerade i Östersund, Mörsil och Herjeådalen, och en extra
Provincial-läkare, jemväl i Östersund, hvilken nu, i brist af sökande,
Transport R:dr 8,000: —
.16
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o öl.
Transport R:dr 8,000: —
bestrides af Regementsläkaren vid Jemtlands Fältjägare-korps, således
inalles fyra läkare att påräkna för allmänna sjukvården, hvarförutom
finnes en bataljonsläkarebefattning vid Jemtlands Hästjägare-korps,
hvilken likväl icke hitintills varit annorlunda besatt, än medelst temporära
förordnanden för de vanliga mötestiderna.
Med hänseende till länets på en areal af 435 qvadratmil spridda
befolkning anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den närvarande
läkarepersonalen alldeles otillräcklig för hehofvet och föreslår,
jemte flyttning af provincial-läkare-stationen i Wemdalen till Linsells
hy och jemkning af de nuvarande distrikterna, två nya provincial-läkarehefattningar,
nemligen den ena, hvarom ortens riksdagsman vid förra
riksdagen väckt motion, för länets östra del med station i Ragunda, fölen
befolkning af 5,847 personer, och den andra för länets norra del,
med station i Hammerdal, för en befolkning af 7,746 personer, i sammanhang
hvarmed nuvarande södra distriktets station skulle förflyttas
till Oviken, hvarförutom, med afseende på distriktets ofördelaktiga beskaffenhet,
50 procents löneförhöjning anses höra tilldelas Provincialläkaren
i Herjeådalen; och hafva en del kommuner visat sig villiga
att lemna bidrag till beredande af fri hostad för Läkaren.
Uppå de grunder, som af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
blifvit anförda, anser Kollegium den begärda
tillökningen i läkarepersonalen behöflig, och får i underdånighet
hemställa, att den nuvarande extra provincial-läkarebefattningen
måtte uppföras på ordinarie stat och stationen
derför, under vanligt vilkor, förflyttas till Oviken, samt anslag
anvisas för två nya Froviiicial-läkare i Ragunda och
Hammerdal, hvardera med full lön.
Då antagligt är, att tjenstgörings-distrikterna för Provincial-läkarne
i Ragunda och Hammerdal, ehuru Eders
'Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för dem icke föreslagit
någon löneförbättring, äx-o af lika ofördelaktig beskaffenhet,
som Herjeådalen, så att ringa utsigt finnes att der kunna
fästa kompetente läkare, utan att förhöjd lön för dem beredes,
hvaremot provincial-läkare-befattningen uti sistnämnda
provins torde blifva något förbättrad, genom stationens
förflyttning till Linsells by, så hemställer Kollegium, att en
summa af 1,000 R:dr Riksmynt måtte anslås att, uppå vederbörandes
framtida underdåniga förslag, efter Eders Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning, och såsom tjenstgöringspenningar fördelas
emellan dessa tre Provincial-läkare i Jemtland.
Således en tillökning i utgift för detta län . . R:dr 4,500: —
4:o. Wester-Norrlands län, med en befolkning af 107,717 personer,
deraf 6,764 i städerna, har fem ordinarie Provincial-läkare, stationerade
i Hernösand, Örnsköldsvik, Sundsvall, Sollefteå och Toip,
en år 1855 beviljad extra Provincial-läkare i Bodum, — i brist af
sökande ännu icke tillsatt, samt 2 Stads-läkare i Hernösand och
Sundsvall, eller inalles 8 Läkare.
Transport R:dr 12,500: —
lill. till Kongl■ Maf.ts Nåd. Skrifvelse N.q 51.
17
Transport R:dr 12,500: —
Med afseende på länets öfver en areal af 220 qvadratinil spridda
befolkning, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den nuvarande
läkarepersonalen otillräcklig och föreslår, jemte jenmkning af do
nuvarande distrikterna, en ny Provincial-]akare för do norr om Ångermanna-elfven
belägna kustsocknarnc af södra Ångermanland med
en befolkning af 11,860 personer och station i Skogs socken, hvarom
motion jemväl vid förra riksdagen väcktes af ortens riksdagsman,
hvarförutom, med afseende på vissa distrikters ofördelaktiga belägenhet
och omöjligheten för läkaren att kunna påräkna någon inkomst
af praktik utom tjensten, den i Bodums fjcllbygd stationerade Provincial-läkaren
anses böra i lön erhålla 3,000 R:dr, samt öfriga Provincial-läkare
i länet 2,500 ll:dr hvardera, och lärer någon svårighet icke
möta för anskaffande af fast bostad för den föreslagna nya Provincial
läkaren
i Skog.
Med afseende på de skäl, sorn af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande blifvit anförda, anser Kollegium äfven
detta län behöfva den begärda tillökningen i läkarepersonalen
och hemställer Kollegium alltså, att extra provincialläkare-befattningen
i Bodum måtte uppföras å ordinarie
stat, med full lön, samt derutöfver tjcustgöringspenningar,
i likhet med hvad för näst angränsande Åsele distrikt inom
Westerbottens län blifvit föreslaget, till ett belopp motsvarande
33j procent af lönen, och att anslag måtte anvisas
för en ny Provincial-läkare i Skog, hvaremot Kollegium
icke anser sådane skäl hafva blifvit af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande anförda, som kunna föranleda Kollegium
att tillstyrka den äskade tillökningen i lönen för öfriga
Provincial-läkare i länet.
Således en tillökning i utgift för detta län af . R:dr 2,500: —
5:o. Gefleborgs län, med en befolkning af 126,368 personer,
deraf 14,036 i städerna, har fyra ordinarie Provincial-läkare, stationerade
i Gefle, Söderhamn, Hudiksvall och Jerfsö, två så kallade Distrikt-läkare
mod befordringsrätt vid Ockelbo och Gysinge bruk, fyra
Stads-läkare, i Gefle, Söderhamn och Hudiksvall, samt två Bataljons*-  läkare vid Kongl. Helsinge regemente, af hvilka den ene innehar en
af ofvannämnda bruksläkare-befattningar, eller inalles elfva läkare.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslår en ny Provincial-läkare
för sydvestra delen af södra Helsingland, med en folkmängd
af 14,589 personer och station vid Alfta kyrka, samt anser
det vara antagligt, att socknemännen icke undandraga sig, att anskaffa
tjenlig bostad åt läkaren inom detta distrikt, ehuru något beslut
derom ännu icke blifvit fattadt, hvarförutom Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande öfverlemnat ett sockenstämmoprotokoll, hvarigenom
Jerfsö socknemän åtagit sig att så länge distriktets Provincialläkare
förblifver stationerad i Jerfsö, åt honom bekosta fria boställsrum
i Stäne hemman.
Transport R:dr 15,000: —
Bilt. till 11, St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 3
18
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
Transport R:dr 15,000: -—
Kollegium får alltså i underdånighet föreslå, att anslag
måtte anvisas för en ny Provincialläkare i Alfta med
full lön, och hemställer jemväl, det Eders Kongl. Maj:t
måtte täckas lemna nådig stadfästelse åt det här i afskrift
bifogade beslut (Bil. 1), hvarigenom Jerfsö socknemän åtagit
sig att bekosta fri hostad åt den derstädes redan stationerade
Provincial-läkaren.
Således en tillökning i utgift för detta län af . R:dr 1,500: —
6:o. Stora Kopparbergs län, med en befolkning af 158,755,
deraf i städerna 0,222, har tre ordinarie samt en extra Provincialläkare,
stationerade i Fahlun, Hedemora, Rättvik oell Näs, en Distrikt-läkare,
med befordringsrätt i Smedjebacken, tillika Regementsläkare
vid Kongl. Westmanlands regemente, två Stads-läkare, i Fahlun
och Hedemora, den sistnämnde tillika Provincial-läkare, en Gruf-läkare
i Fahlun, samt två Bataljons-läkare, af hvilka den ene tillika
innehar provineial-läkare-beställningen i Rättvik, eller inalles nio
läkare.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har med afseende på
vederbörandes i ämnet afgifna yttranden, föreslagit dels anställande af
en ny Provincial-läkare för Ofvan-Siljans fögderi, utgörande norra
delen af nuvarande Rättviks provincial-läkare-distrikt, med station vid
Mora kyrka och en befolkning af 21,901 personer, om hvilken Provincial-läkares
anställande jemväl vid sistförflutne riksdag motion
blifvit gjord af ortens Riksdags-fullmäktig, och dels ett särskilt arfvode
på stat åt den på enskild bekostnad vid Smedjebacken anställda
läkaren för den till Hedemora provincial-läkare-distrikt ännu hörande
Westerbergslagen med en befolkning af 20,350 personer; och hafva
kommunerna i Ofvan-Siljans fögderi villigt åtagit sig att för den
blifvande läkaren vid Mora kyrka upplåta hostad. Längden af Westerdalarncs
eller Näs provincial-läkare-distrikt, från gränsen af Gagnefs
och Grangärdes socknar och Örebro län till riksgränsen mot Norrige,
har visserligen också synts Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
påkalla en fördelning deraf, men då denna vidsträckta bygd
ännu har en gles och i allmänhet obemedlad befolkning, så att möjlighet
icke finnes, att bereda utväg för två läkares bergning derinom,
så anses någon förändring inom berörda distrikt icke för det närvarande
böra ifrågakomma.
Kollegium anser äfven detta län vara i behof af den
begärda tillökningen i läkarepersonalen, och då Westerhergslagen,
der den nuvarande Distrikt-läkaren för att ega
en nödtorftig bergning, tillika innehar militärläkaretjenst,
och i följd deraf under kommenderingar är hindrad att bestrida
provincial-läkare-göromålen, hvilka då åligga den långt
aflägsna Provincial-läkaren i Hedemora, redan eger en folkmängd
af något öfver 20,000 personer, så finner Kollegium
denna ort väl behöfva en egen Provincial-läkare; och får
Kollegium alltså föreslå, att extra provincial-läkare-befatt
Transport
R:dr 16,500: —
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
19
Transport R:dr 16,500: —
ningarne i Rättvik måtte uppflyttas på ordinarie stat, vid
nuvarande innehafvarens afgång från tjcnsten och att anslag
måtte beviljas för två nya provincial-läkaretjenster
uti Mora och Smedjebacken, hvardera med full lön.
Således tillökning i utgift för detta län . . . R:dr 3,500: —
7:o. Wermlands län, med en befolkning af 232,521 personer,
deraf 7,589 i städerna, eger för närvarande fyra, ordinarie och två
extra Provincial-läkare, stationerade i Carlstad, Filipstad, Sunno, Nordmark,
Arvika och Wisnum, tre Distrikt-läkare, med tjensteårsberäkning
i Näs, Gillberga och Uddeholm, flera Stads-läkare i Carlstad, Christinehamn
(tvänne), Filipstad (vakant) och Arvika (vakant) samt fyra
Batalj ons-läkare, af hvilka två innehafva hvar sin extra provincialläkarebefattning
och en tillika är Stads-kirurg i Christinehamn.
Genom nådig remiss den 18:de Mars 1858, har Eders Kongl.
Maj:t redan anbefallt Dess Sundhets-kollegium, att, efter vederbörandes
hörande, afgifva underdånigt utlåtande öfver en af åtskilliga pastoratsboer
inom Elfdals öfre tingslag, i anledning af inom BorgareStåndet
vid förra riksdagen väckt fråga om en allmän reglering af
provincial-läkarevården, den 10:de Februari samma år, gjord underdånig
ansökan om anställande af en särskild Provincial-läkare inom
nämnda tingslag.
Sedan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uti sedermera
till Kollegium afgifvet yttrande, angående den anbefallda allmänna
regleringen af läkarevården, dels förklarat, att en särskild Provincialläkare
för ifrågavarande tingslag, innefattande Ny, Dalby, och Finnskogs
församlingar, med en befolkning af 9,801 personer, med station
vid Dalby kyrka, vore särdeles behöflig, dels anmält, att tingslagets
innevånare, vid den 11 Augusti hållet sammanträde, genom valda
sockne-omhud, förklarat sig villiga, att, i närheten af Dalby kyrka
upplåta och underhålla nödig bostad åt läkaren, och dels erinrat, att
cn uti denna ort anställd läkare, efter all sannolikhet, icke kunde
påräkna någon inkomst genom enskild praktik, har Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande för öfrigt, med afseende derpå, att Provincial-läkarne
i Carlstad och Filipstad, i anseende till deras distrikters
vidd och folkrikhot icke kunna medhinna att nöjaktigt besörja
sjukvården derinom, ansett en ny extra Provincial-läkare höra anställas
för Näs härad, med en folkmängd af 14,183 personer samt
station på lämpligt ställe inom häradet, hvars innevånare begärt anstånd
med heslutet angående frågan om läkarebostads anskaffande,
och att den af Uddeholms bruksbolag redan på enskild bekostnad anställde
Distrikt-läkaren borde erhålla ett arfvode af allmänna medel,
såsom extra Provincial-läkare för Elfdals nedre tingslag, innefattande
Eks-härad, Råda, Sunnemo och Gustaf Adolfs socknar, med en folkmängd
af 14,281 personer och station vid Uddeholms gård; varande
för den händelse, att sistnämnde läkarebefattning icke skulle beviljas,
hela Elfdals härad föreslaget till distrikt för läkaren i Dalby.
Transport R:dr 20,000: —
20
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse Nio 51.
Transport R:dr 20,000: —
Med afseende på, hvad så väl genom Eders Kongl.
Maj:ts BefallningshafVandes som ortens innevånares yttranden,
sålunda upplyst blifvit, anser Kollegium den begärda
tillökningen i läkarepersonalen vara af behofvet påkallad,
och att, i betraktande af distriktemas vidd och folkrikhet,
de föreslagna läkarebefattningarne uti Näs och Elfdals nedre
tingslag jemväl böra blifva ordinarie Provincial-läkaretjenster,
hvadan Kollegium alltså i underdånighet föreslår,
dels att extra provincial-läkare-befattningame i Arvika och
Wisnum måtte uppföras på ordinarie stat, med full proArincial-läkarelön,
vid nuvarande innebafvarens afgång från
tj ensten, dels anslag anvisas för tre nya Provincialläkare,
nemligen uti Näs härad, och Elfdals öfre samt nedre tingslag,
hvardera med full lön och dels tjenstgöringspenningar
till ett belopp, motsvarande 33!s procent af lönen för Provincial-läkaren
i Elfdals öfre tingslag, och torde Kollegium
härmed jemväl få anses hafva fullgjort Eilers Kongl. Maj:ts
nådiga befallning uti ofvannämnda remisshandling, (Bil. 2),
som härbos medföljer.
Sålunda en tillökning i utgift för detta län . . R:dr 6,000: —
8:o. Örebro län, med en befolkning af 142,863 personer, deraf
8,920 i städerna, har tre ordinarie och en extra Provincial-läkare, stationerade
i Örebro, Nora, Askersund och Hellefors, tre Distriktläkare
i Boo, Ramsberg och Carlskoga, tre Stads-läkare i Örebro,
Askersund och Linde, samt två Batalj ons-läkare, eller inalles tolf
läkare.
Jemte anmälan, att flera olika förslag till distrikt-indelning och
nya läkares anställande blifvit af de i ämnet hörda kommunerna
framställda, hvilka sätta utom allt tvifvel, att nu befintliga ordinarie
och extra Provincial-läkare icke motsvara länets behof af läkarevård,
och med afseende derpå, att den förbättring, som utan Statens betungande
redan härutinnan blifvit genom enskilda kommuners omtanka
beredd, — förmedelst privatläkares anställande vid Boo, Carlskoga
och Ramsberg, anvisar de trakter, hvilka företrädesvis förtjena, att
från nuvarande Provincial-läkare-distrikter afsöndras till egna distrikter,
bär Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit anställande
af tre nya extra Provincial-läkare, nemligen en för Askers, jemte en
del af Sköllersta härad, med en befolkning af 10,106 personer och
station i Askers socken, vid Brefvens bruk, hvars egare, Öfverste
Anckarsvärd, förbundet sig att, mot vissa vilkor, åt läkaren upplåta fri
bostad m. m., en för Carlskoga, jemte en del af Edsbergs härad, med
18,746 innevånare och station vid Carlskoga kyrka, der, genom enskild
donation, läkarebostad redan finnes, och en för nya Kopparbergs
härad, jemte en del af Lindes och Fellingsbro härader, med 16,458
innevånare och station i Ramsbergs socken, der likaledes, genom enskild
donation, läkareboställe redan finnes att tillgå, i sammanhang
Transport R:dr 26,000: —
Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
21
Transport It:dr 26,000:
hvarmed åtskilliga jemkningar i de öfriga provincial-läkare-distrikterna
häraf bordo blifva en följd.
Ehuru detta förslag i sjelfva verket icke innefattar
någon positiv tilöhning i läkare-personalen inom detta län
och änskönt den af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
föreslagna distriktdelningen icke i alla delar synes
antaglig, anser Kollegium likväl, med afseende på de lokala
förhållanden, sorn legat till grund derför, detsamma
innefatta en väsendtlig förbättring i länets helsovård, och
får Kolleigum alltså, under förutsättning att det närmare
bestämmandet af distrikterna kan blifva föremål för framtida
nådig pröfning, i underdånighet föreslå att den nuvarande
extra Provincial-läkaren i Hellefors måtte uppföras
på ordinarie stat med full provincial-läkarelön och att anslag
måtte anvisas för tre nya Provincial-läkare med full
lön, stationerade i Askers, Carlskoga och Ramsbergs härader,
och hemställer Kollegium jemväl, att Edors Kongl. Maj:t
måtte täckas lemna stadfästelse, i den mån sådant ske kan,
åt egarens af Brefvens bruk med flera egendomar härhos i
afskrift (Bil. 3), bifogade åtagande att, jemte öfriga uppgifna
fördelar, åt den i Askers härad stationerade Provincialläkaren,
upplåta och underhålla hostad, samt öfverlemnar
en af Öfversten Anckarsvärd med flera possessionater i
Nerike till Eders Kongl. Maj:t ställd underdånig skrift, (Bil.
4), angående Provincial-läkares anställande vid Brefven.
Således en tillökning i utgift för detta län . . . R:dr 5,000:
9:o. Westmanlands län, med en befolkning af 98,941 personer,
deraf i städerna 11,356, eger allenast en ordinarie Provincial-läkare,
stationerad i Westerås, ett beviljadt men ännu obegagnadt anslag
för en extra Provincial-läkare i nordöstra delen af länet, i Österwåhla
härad, fyra Distrikt-läkare med befordringsrätt i Norberg,
Perna, Skinskatteberg och Ramnäs, deribland två likväl sedan flera
år obesatta, en läkare vid Strömsholms stuteri-inrättning, en Bergslags-läkare
i Sala, fem Stadsläkare, i Westerås, Arboga (tvänno),
Sala och Köping, samt två Bataljons-]akare, tillika innehafvare af
hvar sin af förenämnda stadsläkare-befattningar, eller inalles tio
läkare att för sjukvården påräkna.
Sedan innevånarno i Öster-Wåhla härad, oaktadt flera förnyade
sammanträden, icke kunnat blifva ense om uppfyllandet af det, enligt
Eders Kongl. Majds nådiga bref den 16 November 1854 fästade
vilkor för åtnjutande af beviljadt anslag åt en extra Provincial-läkare
i berörda härad, eller att vid stationen upplåta och
underhålla lämplig bostad, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
uti skrifvelse den 26 nästlidne Oktober, under åberopande af
samma dag afgifvet förslag till den sedermera i nåder anbefallda
allmänna reglering-en af länets civila sjukvård, hemställt, att, den
till vederbörandes hörande remitterade frågan om begagnande af
Transport R;dr 31,000:
22
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
Transport R:dr 31,000: —
ifrågavarande å stat uppförda extra provincial-läkare-arfvode, måtte
kos Eders Kongl. Majit anmälas hafva förfallit, dels i anseende till
menighetens fortfarande vägran, att anskaffa läkarebostad och dels i
anseende till det förändrade skick, hvaruti denna fråga kommit, derigenom
att Eders Kongl. Maj:t anbefallt uppgörande af förslag till
en allmän reglering af provincial-läkarevården.
Beträffande den nu ifrågavarande regleringen, har Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande med afseende på vederbörandes i ämnet
infordrade och afgifna yttranden, föreslagit dels anställande af tre nya
extra Provincial-läkare, nemligen en med 1,500 R:drs lön för nordöstra
delen af länet i Huddunge socken, en med 1,000 R:dr för sydvestra
delen af länet i Köping, och en jemväl med 1,000 R:drs lön,
för åtta socknar af Wäsby fögderi uti Enköpings stad inom Upsala
län, med hvilken stad innevånarne uti dessa socknar hafva lätt
kommunikation, dels ock anvisandet af fem arfvoden af allmänna
medel, hvardera å 700 R:dr, åt Bergslags-läkarne i Sala och Norberg,
Bruks] åkaren vid Kerna och Ramnäs, samt den Aud Strömsholms stuteri
för närvarande anställda läkaren; varande af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande jemväl i afseende på sistnämnde fem läkares antagande
föreslaget, att, vid inträffande ledighet, ansökningar till dessa
tjenster, borde ingifvas till Sundhets-kollegium och tillfälle lemnäs
Kongl. Stuteri-Öfver-styrelsen, i afseende på läkaren vid Strömsholm,
och åt vederbörande Bruksegare, i afseende på de öfrige bland nämnde
Distrikt-läkare, att sig öfver ansökningarne yttra, med rättighet för
deni att föreslå den, som de helst önska, hvarefter Kollegium, med
fästadt afseende på deras sålunda uttryckta önskan, borde till Eders
Kongl. Maj:t afgifva underdånigt förslag å den bland söltanderna,
som Kollegium funne höra till tjenstens erhållande anmälas.
Yid prölningen af detta förslag, har Kollegium, för sin dol,
ansett mindro lämpligt, att Provincial-läkare, tillhörig Westmanlands
län, stationeras i Enköping och således utom länet oell det för honom
bestämda tjenstgörings-distriktet, äfvensom att de begärda fem
arfvodena för lältarne i Sala, Norberg, Ferna, Ramnäs och Strömsholm,
tillsammans uppgående till 3,500 R:dr, hvarken skulle leda till
någon tillökning i länets läkarepersonal, eller till väsendtlig fördel
för allmänna helsovården, helst de fyra sistnämnde bland desse läkare,
i egenskap af Distrikt-läkare med befordringsrätt, redan är
för densamma att påräkna; hvarförutom det af liders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande föreslagna sättet för dessa läkares antagande allt
för mycket af viker från gällande föreskrifter, för att kunna tillstyrkas,
till följd hvaraf Kollegium meddelat Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
de betänkligheter, hvilka i afseende på vissa delar
af det ingifna förslaget sålunda uppstått, med anmodan att i anledning
deraf, uppgöra åtminstone ett alternativt förslag till sjukvårdens
ordnande inom länet.
Uti det härå afgifna svar, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
tillkännagifvit, att försöket att uppgöra ett alternativt
förslag mött så stora svårigheter, att Eders Kongl. Maj:ts Befallnings-
Transport R:dr 31,000 —
Bil. till Kongl Maj;ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
23
Transport R:dr 31,000: —
hafvande icke kunnat åstadkomma något bättre eller ens jemnförligt
med det redan afgifna samt vidare upplyst att inom de åtta
socknarne i Wäsby fögderi någon lämplig plats till station för läkare
icke finnes, samt att förslaget om arfvode åt de fem privata läkarne
just afsåge att hetrygga fortfarandet af dessa för närvarande temporära,
af enskilda Bruksegare och myndigheter beroende läkare
befattningar,
så att de måtte blifva för den civila sjukvården allt
framgent att påräkna, i hvilket hänseende Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
erinrat att vederbörande Bruksegares tanke i ämnet
borde infordras, men likväl icke förr, än Eders Kongl. Majit
meddelat nådigt beslut, huruvida de begärda anslagen beviljas
eller icke.
Kollegium, som detta oaktadt icke anser sig kunna instämma
i Eders Kongl. Maj:ts Befallningsliafvandes åsigter och
förslag i berörda afscenden, bar emellertid, efter öfvervägande
af hvad i öfrigt af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
blifvit bemstäldt, och hvarigenom sjukvården
inom nordöstra, sydvestra och södra delarna af länet synes
hafva blifvit nöjaktigt ordnad, och i betraktande deraf att
de åtta ofvannämnde socknarne af Wäsby fögderi icke äro
mera aflägsna från Westerås, än att de synas kunna tillhöra
den der stationerade Provincial-läkarens distrikt, isynnerhet
sedan detta i vester och norr kommer att betydligt
minskas genom tillkomsten af de föreslagne Provincial
läkarne
i Huddunge och Köping, för sin del ansett, att en
ändamålsenlig reglering af provincial-läkarevården inom
detta län torde kunna vinnas derigenom att länet fördelades
i fyra provincial-läkaredistrikter, hvadan och då de
närmare bestämmelserna angående dessa distrikter och stationerna
för Provincial-läkarne, utan någon olägenhet kunna
uppskjutas, intill dess frågan om erforderliga anslag hunnit
blifva afgjord, Kollegium i underdånighet föreslår, att det
redan beviljade, men ännu af ofvan anförda skäl obegagnade
extra provincial-läkare-arfvodet för nordöstra Westmanland
måtte å ordinarie stat uppföras, till belopp af full
provincial-läkarelön, och att anslag måtte beviljas för två
nya Provincial-läkare, begge med full lön.
Således en tillökning i utgift för detta län . . R:dr 3,500: —
10:o. Upsala län, med en befolkning af 90,828 personer, bar
två ordinarie Provincial-läkare, stationerade uti Upsala och Enköping,
fern Distrikt-läkare, med befordringsrätt, i Bro och Håbo,
Wessland, Örby, Leufsta och Gimo, de tre förstnämnda, sedan flera
år obesatta, två Stads-läkare, af hvilka den ene tillika är Provincial •
läkare och en Bataljons-läkare, som derjemte är Stads-läkare, att anlita
för den allmänna sjukvården, hvarförutom vid Söderfors och
Österby anställde Bruks- och Gruf-läkare vid inträffande farsoter, då
de derom blifvit anmodade, fullgjort alla en publik läkares åliggan
Transport
R:dr 34,500: —
24
Bil. till Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse N:o 51.
Transport R:dr
den och Medicinska Fakulteten vid Upsala universitet jemväl lemnat
tillgång på läkare för enskild sjukvård.
Uti den 30 September nästlidet år afgifvet förslag till ordnande
af länets sjukvård, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förklarat en tillökning, i Provincial-läkarnes antal vara erforderlig
och alternativt föreslagit, dels med ”uteslutande hänseende till länets
areal och gränser mot andra län," tre nya Provincial-läkares anställande,
nemligen i Tierp eller Tolfta för Örbyhus härad med en befolkning
af 14,514 personer; i Tegelsmora eller Dannemora för Olands
härad med 17,980 personer, och i West-Tibble för Håbo och Bro
med (5,758 personer, men erinrat, att likväl en sådan reglering, enligt
Läns-Styrelsens omdöme, skulle vara mindre tillfredsställande
och möta stora svårigheter vid beredande af lämpliga bostäder åt de
nya läkarne, samt att resultatet lättare skulle kunna vinnas, om
provincial-läkare-distrikterna bestämdes ”utan afseende å lånegränser”,
med med hänsyn till möjligheten, att, utan enskild omkostnad, kunna
anskaffa bostäder åt de läkare, hvilka icke kunna bo i stad, i hvilket
hänseende Eders Kongl. Majis Befallningshafvande, såsom ett annat
alternativ, föreslagit fyra nya Provincial-läkare att stationeras vid
Leufsta bruk, för Leufsta, Wesslands och Hållnäs socknar, vid Söderfors
bruk för Örbyhus härad, vid Dannemora eller Österby bruk
för Olands härad och vid West-Tibble för Håbo och Bro härad, med
förutsättning att de tre sistnämnda tjonstgörings-distrikterna jemväl
skulle omfatta några angränsande socknar dels af Westmanlands,
dels af Gefleborgs och dels af Stockholms län.
Sedan Kollegium med afseende derpå att Kollegium redan från
angränsande län emottagit förslag till ordnande af provincial-läkarevården
derstädes, utan att någon med Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Upsala län sistnämnda alternativ törenlig indelning
deruti funnits antydd, och för öfrigt med afseende på de olägenheter
som under vissa förhållanden kunna uppkomma deraf, att en och
samma Provincial-läkare skulle lyda under tvänne särskilda LänsStyrelser,
vid pröfningen af dessa förslag, funnit anledning att företrädesvis
fästa afseende vid det af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
först anförda alternativ, eller provincial-läkare-distriktemas
indelning ”endast med afseende på Upsala läns areal och gränser
emot andra län”, och i betraktande af angelägenheten att åt dessa,
på landet stationerade, läkare bereda fast bostad, anmodat Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att uti detta hänseende låta höra
menigheterna inom de föreslagna distrikterna, har Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande uti den 31 December nästlidet år aflåtet
svar, jemte öfverlemnande af sockenstämmo-protokollen, meddelat,
att endast Bro och Håbo häradsboer förbundit sig att åt en vid
West-Tibble stationerad läkare tillhandahålla bostad, hvaremot menigheterna
så väl i Örbyhus, som Olands distrikt för deras del icke
velat underkasta sig- någon uppoffring i omförmälda hänseende.
Transport R:dr
34,500: -
34,500: —
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
Transport R:dr 34,500: —
Ehuru detta förhållande synes antyda, att någon tillökning
i läkarepcrsonalcn inom norra delen af Upsala län
för närvarande icke är af högsta behof påkallad, anser
dock Kollegium i betraktande af detta läns utsträckning
och folkmängd att två nya Provincialläkare der höra anställas,
nemligen en i norra delen af länet, der föröfrigt
redan befintlige, af Bruksogarne antagne, väl aflönade, samt
med tjensteårs-beräkning hugnade Distrikt-läkare betydligt
understödja den allmänna sjukvården, samt än i Håbo och
Bro härader, der hostad åt läkaren upplåtes; och då de
närmare bestämmelserna angående distrikt och station för
den förstnämnde Provincial-läkaren, utan någon olägenhet
kunna uppskjutas intill dess frågan om erforderligt anslag
dertill hunnit afgöras, får Kollegium nu endast i underdånighet
föreslå, att anslag måtte äskas for två nya Provincialläkare
inom Upsala län, hvardera med full lön.
Således tillökning i utgiften för detta län • • • 14:dr 3,000: —
ll:o. Stockholms län med en befolkning af 117,193 personer,
deraf 5,037 i städerna, har två ordinarie och en extraordinarie Provincial-läkare,
stationerade i Stockholm, Norrtelje och Sigtuna, en
Provincial-kirurg, likaledes boende i Stockholm, fyra Distrikt-läkare,
med befordringsrätt, i Botkyrka, Harg, Södertelje och Wermdö, den
sistnämda sedan flera år obesatt, två Stadsläkare, don ena tillika distrikt-läkare
samt två Bataljonsläkare, don ena tillika extra Provincial-läkare,
hvarförutan den vid Hammarby lazarett anställda läkaren
i någon mån för den speciella sjukvården i angränsande socknar
torde kunna påräknas.
I sammanhang härmed har Eders Kongl. Maj:t. genom nådig
remiss don 5 Juli 1858, anbefallt Kollegium, att, efter vedei'börandes
hörande afgifva underdånigt utlåtande öfver Östhammars stads
äldstes med fleras gjorda underdåniga framställning om en Provincial-läkares
anställande i Östhammars stad, för Frösåkers härad, i
anledning hvaraf Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, vid handläggningen
af nu ifrågavarande allmänna regi ering yttrat, det en ytterligare
Provincialläkare vore högst behöflig inom det nuvarande
norra provineial-läkare-distriktet, som, med en längd af omkring
sjutton mil, till en icke ringa del utgörande skärgård, innefattar
inemot 50,000 personer; att likväl icke blott Frösåkers härad, utan
jemväl Närdinghundra härad, samt Häfverö och Singö socknar, jemte
Östhammars och Öregrunds städer, tillsammans innefattande en folkmängd
af 23,463 personer, borde utgöra ett nytt distrikt, men att
Östhammars stad icke skulle blifva så lämplig station, som det en
mil mera sydligt och mera centralt belägna Hargs bruk, der dessutom
egaren, Hofmarskalken, Baron Carl Oxenstjerna, emot vissa
vilkor, utom andra betydande fördelar, jemväl erbjudit att åt en
blifvande Provincial-läkare upplåta fast bostad, i följd hvaraf Eders
Transport R:dr 37,500: —
Bilt. till B. St. Prot. 185,9 & 1860. 1 Sami. 1 A/d. 18 Käft. 4
26
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51
Transport R:dr 37,500:
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke funnit skäl att tillstyrka nådigt
bifall till östhammars stads ifrågavarande ansökan efter det sedermera,
dels Apothekaren Ericsson i Östhammar, dels Ordföranden
för sockennämnden i Forssmark, Wahlö, Börstil och Edebo församlingar,
uti till Kollegium ingifna särskilda skrifter, under åberopande af
lokala förhållanden, äfvensom att häradernas innevånare icke blifvit
hörde i frågan om läkarebostads anskaffande, ytterligare förordat
Östhammar såsom den hästa stationen för en läkare uti denna \ ort,
och begärt, att deras anföranden måtte till Eders Kongl. Maj:t få
åtfölja Kollegii underdåniga utlåtande i ämnet, har Eders Kongl.
Maj-ta Befallningshafvande, efter delfående af deras förnyade framställningar,
med erinran, att en del deraf grundade sig på det felaktiga
antagande, att endast Frösåkers härad skulle komma att utgöra det
nya distriktet, ytterligare vitsordat, att läkarens anställning i Harg
måste blifva, så väl i afseende på ortens behof af läkarvård, som ock
i afseende på utsigtema för en blifvande läkares utkomst vida ändamålsenligare,
än dess stationerande i Östhammar.
Beträffande frågan om regleringen af länets läkarevård i öfrigt har
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med hänsyn till detta läns
långa utsträckning och tillhörande vidsträckta skärgård, funnit den
nuvarande läkare-tillgången alldeles otillräcklig, samt ansett en nöjaktig
förbättring derutinnan åtminstone till någon tid kunnat vinnas,
genom att, utom nyssnämnda Provincialläkare i nordligaste delarna
af länet, två nya Provincial-läkare ytterligare anställas, nemligen en
för Wermdö skeppslag med omkring 6,000 personers på öar i skärgården
spridd befolkning, stationerad i närheten af Gustafsberg, der
kostnadsfri bostad honom beredes, och en i Sotholms härad med
11,689 innevånare med station i Westerhanninge eller Össmo, der
likaledes fri bostad erbjudes, hvarförutom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
till det afseende, som kan anses dervid böra'-fästas,
öfverlemna! en af Direktionen för Läkare-inrättningen i Botkyrka
församling gjord framställning om en läkares stationerande derinom,
samt slutligen föreslagit dels indragning af den nuvarande Provincial-kirurgs-befattningen
och dels en löneförhöjning, motsvarande ett
belopp af 66| procent af lönen för den i Stockholm stationerade
Provincial-läkaren, för hvilken kostnaden för boning m. m. måste
blifva ojemförligt drygare, än för läkare i landsorten.
I anledning af hvad sålunda blifvit framställdt, får
Kollegium, som anser den af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
begärda tillökningen i läkarepersonalen för
detta län vara väl behöflig, i underdånighet föreslå, att
den nuvarande extra Provincial-läkare-befattning i Sigtuna
öfverflyttas på ordinarie stat med full lön vid nuvarande
innehafvarens afgång från tjensten, och att anslag måtte
anvisas för tre nya Provincial-läkare, nemligen en för
Wermdö, en för Sotholms och en för Frösåkers och Närdinghundra
härader, samt Häfverö och Singö socknar, jemte
Transport R:dr 37,500:
Bil. till Kongl, Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
27
Transport R:dr
Östhammars och Öregrunds städer, hvardera med full lön,
äfvensom för tjenstgöringspenningar åt Provincial-läkaren i
Stockholms distrikt, till ett belopp, motsvarande 66 procent
af lönen.
Då Eders Kongl. Majits Befallningshafvandes förslag
icke innefattar någon förbättring i läkarevården för det
endast af öar i Mälaren bestående Färentuna härad, men
en sådan lätteligen skulle kunna beredas utan någon ny
utgift, derigenom att det nuvarande arfvodet för Provincial-kirurgen
i Stockholm tillsvidare disponeras åt den
vid Drottningholm stationerade läkaren, mot förpligtelse
för honom, att, efter Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
anvisning, fullgöra en Provincial-läkares åligganden
inom bemälda härad, så hemställer Kollegium jemväl om
nådigt tillstånd att på detta sätt tillsvidare få använda
ifrågavarande till indragning eljest föreslagna arfvode.
Slutligen hemställer Kollegium, att, uppå de af Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anförda grunder, Eders
Kongl. Majit täcktes lemna stadfästelse i den mån, sådant
ske kan åt Friherre C. Oxonstjernas härhos (Bil. 6) bifogade
åtagande, att upplåta och underhålla bostad åt en blifvande
Provincial-läkare i norra delen af länet, hvarförutan Kollegium,
uppå sökandens begäran, får till det afseende Eders
Kongl. Majit derå behagar fästa, öfverlemna Apothekaren
Erikssons och ofvannämnde Sockennämnds Ördförandes
skrifvelse, angående läkarestationen i Östhammar stad jemte
Eders Kongl. Majits Befallningshafvandes yttrande deröfver;
och torde, genom hvad nu anfördt blifvit, Kollegium
jemväl anses hafva fullgjort Eders Kongl. Majits Nådiga
befallning å ofvannämnda Rcmisshandling, som härhos
(Bil. 7) åtföljer:
Således en tillökning i utgift för detta län . R:dr
12:o Södermanlands Län, med en folkmängd af 123,689 personer,
deraf 11,513 i städerna, har tre ordinarie och tre extra Provincial-läkare,
stationerade i Nyköping, Eskilstuna, Wingåker, Daga,
Malmköping och Trosa, två Distrikt-läkare i Forssjö och Floda, den
sistnämnda befattningen dock obesatt, sex Stadsläkare och två Bataljonsläkare,
af hvilka den ena är extra Provincial-läkare i Malmköping
och den andra Stadsläkare i Nyköping, att för sjukvården
tillgå.
Eders Kongl. Majits Befallningshafvande har, eftor det länsinnevånarno,
genom utsedda ombud, yttrat sig i frågan om anskaffande
af läkarebo st äder, föreslagit dels fördelning af nuvarande Wingåkers
Provincial-läkare-distrikt uti tvänne distrikter och anställande af en
ny Provincial-läkare för Östra delen af Oppunda härad, med en folkmängd
af 11,944 personer och station vid Bettna kyrka, dels ock en
ny Provincial-läkare för Åkers och Selebo härader, nu tillhörande
Transport R:dr
37,500: —
6,000: —
43,500: -
28
Bil. tillKongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse Nio 51.
Transport R.dr
Eskilstuna distrikt, med en folkmängd af 16,634 personer och station i
Strengnäs, och hafva en del af omhuden ifrån ifrågavarande distrikter
förklarat sig villiga — andra icke — att anskaffa och underhålla
hostad åt dessa läkare, hvaremot Öfverstekammarjunkaren Herr
Baron Carl Bonde, uti till Kollegium sedermera ingifven skrift, förbundit
sig att åt den blifvande Provincial-läkaren i Östra Oppunda
distrikt upplåta det i Stora Malms socken belägna boställe, som af
den på hans enskilda bekostnad antagna Distrikt-läkaren i Forssjö
inom Oppunda härad belägna distrikt, för närvarande begagnas, derest
Provincial-läkarens station blifver dit förlagd.
Då de slutliga bestämmelserna af Provincial-läkaredistrikter
och stationer, såsom ofvan blifvit erinradt, måste
komma att hero af en särskild pröfning af förhållandena,
sedan sig visat, om sjelfva förslaget till den begärda tillökningen
af läkare-personalen vinner Edors Kongl. Maj:ts
nådiga bifall, inskränker sig Kollegium nu att föreslå, att
de nuvarande extra Provincial-lältarne i Daga, Malmköping
och Trosa måtto förflyttas på ordinarie stat med full lön,
samt att en Provincial-läkare, likaledes med full lön, måtte
anställas för Östra delen af Oppunda Härad, samt en
för Åkers och Selebo härader; och hemställer Kollegium
jemväl, det måtte Eders Kongl. Majit täckas lemna stadfästelse,
i den mån sådan ske kan, åt Öfverste-kammarjunkaren
Baron C. Bondes härhos (Bil. 8) i afskrift bifogade
åtagande att upplåta och underhålla bostad åt den blifvande
Provincial-läkaren i Östra delen af Oppunda Härad.
Således en tillökning i utgift för detta län . R:dr
13:o Göteborgs och, Bohus Län, med en befolkning af 196,390
personer, deraf 36,348 i städerna, har fyra ordinarie Provincial-läkare,
stationerade i Göteborg, Uddevalla, Strömstad och å ön Oroust, samt
ett redan beviljadt arfvode åt en extra Provincial-läkare, med station
i Håby Socken,, hvarom dock Kollegium ännu afvaktar Eders Kongl.
Majits nådiga beslut, sju Stadsläkare, deribland tre i Göteborg, och
två Bataljons-läkare vid Kongl. Bohus läns Regemente, hvarförutom
åtskilliga praktiserande läkare, utan anställning i statens tjenst, finnas
bosatte i Göteborg.
Med afseende å hvad af vederbörande, i ämnet hörda, blifvit
yttradt, så väl i afseende på förut väckt fråga om en Provincial-läkares
stationerande i Tanum, i hvilket hänseende Kollegium får åberopa
dess särskilda, härvid bifogade utlåtande, som ock länets behof
af ökadt läkare-biträde i allmänhet, har Eders Kongl. Majits Befallningshafvande
föreslagit anställande af en ny Provincial-läkare för
Inlands Södre och Nordre Härader, med en befolkning af 21,403 personer
och station i Jörlanda socken, varande likväl häradets innevånare
icke för närvarande villiga att åt läkaren anskaffa kostnadsfri
hostad, hvarförutom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmält
att innevånarne uti en del af Sunncrvikens fögderi yrkat an
Transport
R:dr
43,500:
4,500:
48,000
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
20
Transport R:dr
ställande af en särskild Provincial-läkare för en del af Skärgården,
omfattande Grafverna Kapell, Malmö fiskläge i Askims socken, Brostad
och Lyse socken, Lysekils köping, Bokenäs och Dragmarks
socken, samt åtskilliga fisklägen i Morlanda socken med en sammanlagd
folkmängd af inemot 8,000 personer och station i Lysekil,
men att med afseende derpå att sådant skulle rubba den emellan innevånarne
i nuvarande Håby Provincial-läkarc-distrikt redan ingångna
öfverenskommelse!! om underhåll af boställe åt läkaren derstädes och
derjemte motverka den ändamålsenliga anordningen, att läkare-d istrikterna
ej må innefatta styckade kyrkosocknar, Eders Kongl. Majs Befallningshafvande
icke ansett sig för närvarande kunna understödja
detta förslag.
Med afseende på hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
sålunda framställt, angående länets behof af
ökadt läkarebiträde, får Kollegium i underdånighet föreslå,
att extra Provinciul-läkaren i Håby uppföres på ordinarie
stat, med full lön, och att en ny Provincial-läkare, jemväl
med full lön, måtte anställas för Inlands Nordre och Södre
härader, under förutsättning dock att häradsboarne framgent
skola finnas villiga att åtaga sig att upplåta fast bostad
åt läkaren vid den åt honom anvisade stationen.
Således en tillökning i utgift för detta län. . R:dr
14:o Elfsborgs Län, med en befolkning af 254,505 personer,
deraf 10,365 i städerna, har utom ett nytt beviljadt anslag för en ny
Provincial-läkare i Svenljunga, som ännu icke hunnit blifva utnämnd,
tre ordinarie och två extra Provincial-läkare, stationerade i Wenersborg,
Imål, Borås, Alingsås och Ulricehamn, en distrikt-läkarebefattning
i Nordals härad, sedan flera år obesatt, fem Stadsläkare och fem
Bataljons-läkare, af hvilka den ene tillika är extra Provincialläkare i
Alingsås.
Med hänsyn till länets ansenliga befolkning och vidd (114 qvadratmil)
har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett den nuvarande
läkaretillgången alldeles otillräcklig och föreslår anställande
af tre nya Provincial-läkare, nemligen en för Nordals härad, mod en
befolkning af 35,466 personer och station i Bäcke, en för Flundre
oeh Ale härader, med en befolkning af 17,245 personer och station
vid Lilla Edet, och en för Marks härad med en befolkning af 33,176
personer och station vid Ekene tingställe i Ötrhy socken, och hafva
menigheterna i de nya distrikterna väl yttrat benägenhet att lemna
bidrag till anskaffande af läkarebostad, men något bestämdt åtagande
derom icke ännu åstadkommits i vidsträcktare mån, än att Marks
häradsbocr förbundit sig till ett årligt bidrag af 400 R:dr för sådant
ändamål.
Kollegium, som anser den begärda tillökningen i läkarcporsonal
inom detta län, hvilket oftare, än de flesta
andra, hemsökes af svåra farsöter, vara af behofvet påkallad,
hemställer alltså, att de nuvarande extra Provineial
Transport
R:dr
48,000: —
2,000:
50,000: -
30
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
Transport R:dr
låkarebefattningarne i Svenljunga, Ulricehamn och Alingsås
måtte öfverflyttas på ordinarie stat, med full Provincial-läkare-lön,
den sistnämnda eller den i Alingsås, likväl
först vid nuvarande innehafvarens blifvande afgång och att
tre nya Provincialläkare med full lön måtte anställas uti
de af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagna
distrikterna Bäcke, Lilla Edet och Ekcne
Således tillökning i utgift för detta län. . . R:dr
15:o Skaraborgs Län med en befolkning af 208,771 personer,
deraf 10,069 i städerna, har fyra ordinarie och en extra Provincialläkare,
stationerade i Mariestad, Lidköping, Hjo, Falköping och Naum,
tre stadsläkare i Mariestad, Lidköping och Skara, den förstnämnda
jemväl Regements- och Lazaretts-läkare och tre Bataljons-läkare, af
hvilka en jemväl är Stads-läkare.
Med afseende på den nuvarande läkare-personalens otillräcklighet
för detta län, ofta ådagalagd under svårare epidemier, föreslår
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dels anställande af en ny
Provincial-läkare, stationerad i Hofva eller Elgarås, för nordöstra delen
af länet, utgörande en del af Wadsbo härad med en befolkning
af 22,622 personer, dels ock, med särskild hänsyn till den dyrhet i
lefnadskostnad och svårighet att hyra bostad, som, i följd af jernvägsanläggningarne
råder i Falköping, ett förökadt arfvode för den
der anställda Provincial-läkaren af 300 R:dr Riksmynt utöfver ordinarie
lönen; och hafva innevånarne uti det förstnämnda distriktet med
synnerlig nitälskan omfattat frågan om läkare-stations beredande.
Kollegium, som anser den begärda tillökningen i läkarepersonalen
väl behöflig, får alltså i underdånighet föreslå,
att Provincial-läkare-befattningcn i Naum måtte öfverflyttas
på ordinarie stat, och en ny Provincial-läkare
med full lön anställas för nordöstra delen af länet, hvaremot
Kollegium icke funnit de af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande anförda skäl, såsom sannolikt af tillfälliga
omständigheter beroende, föranleda Kollegium att
tillstyrka den äskade tillökningen i lönen för Provincialläkaren
i Falköping.
Alltså en tillökning i utgifter för detta län af R:dr
16:o. Östergötlands län, mod en befolkning af 230,600 personer,
deraf 27,793 i städerna, har två ordinarie och en extra Provincial-läkare,
stationerade i Linköping, Söderköping och Kisa, tre så kallade
Distriktsläkare, med befordringsrätt, vid Åtvidaberg, Motala och
Finspång, en läkare vid Tranérska sjukvårds-stiftelsen i Torpa, sex
Stadsläkare och tyra Bataljonsläkare, af hvilka två derjemte innehafva
hvar sin af ofvannämnda stadsläkare-befattningar.
Med afseende på den nuvarande läkare-personalens otillräcklighet
för detta folkrika län och provincial-läkare-distrikternas olämpliga
vidd, föreslår Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med ledning
af hvad de i ämnet hörda menigheterna yttrat, att länet måtte för
Transport
R:dr
50,000
6,000
2,000
58,000
Bil. till Kongl. Maf.ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
31
Transport R:dr
delas uti åtta särskilda pro vindal-d i stri kter, då hvardera, utom Linköpings
distrikt, komme att innefatta omkring 20 å 30,000 innevånare
och att alltså fem nya Provincial-läkare måtte anställas, nemligen
en för Lysings och Dahls härad i Ödeskog, en för Aska och Bobergs
härader i Motala, en för större delen af Finspångs härad i Hellestad,
en för Bråbo, Memmings, Lösings och Östkinds härader i Norrköping
och en för Yd re oell Göstrings härader, med station, antingen vid
Tranérska stiftelsen i Torpa eller vid Boxholms bruk; varande af
Direktionen för Tranérska sjuk vårdsstiftelsen underdånig framställning
gjord om ändringar uti det för nämnde inrättning stadfästade reglemente,
som blifvit nödiga för att kunna upplåta stiftelsens boställe
till station åt en blifvande Provincial-läkare i orten, och hafva menigheterna
i Kisa och Ödeshög jemväl förklarat sig villiga att upplåta
bostad åt der blifvande Provincial-läkare.
Med afseende på hvad af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anför dt blifvit, anser Kollegium den föreslagna
tillökningen i läkare-personalen för detta län vara
behöflig och får alltså i underdånighet dels föreslå, att extra
provincial-läkare-befattningen i Kisa måtte å ordinarie stat
öfverflyttas till full lön, vid nuvarande innehafvarens blifvande
afgång, samt löner för fem nya Provincial-läkare anvisas,
och får Kollegium i afseende på frågan om den ena
Provincial-läkarens stationerande vid Tranérska sjukvårdsstiftelsen
i Torpa, åberopa den underdåniga framställning i
ämnet, som här särskildt bifogas.
Således tillökning i utgift för detta län . . . R:dr
17:e. Calmar län, med en befolkning af 212,565 personer, deraf
i städerna 14,824, har sex ordinarie och en extra Provincial-läkare, stationerade
i Calmar, Wimmerby, Tjust, Oscarshamn och Högsby, samt
i Ölands norra mot (Borgholm) och södra mot (Thorslunda), två så
kallade Distriktläkare med befordringsrätt i Waldemarsvik och Mönsterås,
fem Stadsläkare och en Bataljonsläkare, som jemväl innehar
en af stadsläkare-befattningarna.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som med afseende på
länets geografiska form, anser detsamma i sjelfva verket skulle kunna
behöfva en betydlig tillökning uti läkare-personalen för att kunna bereda
en fullt ändamålsenlig sjukvård, med mindro afstånd emellan
läkare-stationerne, har likväl, i betraktande deraf, att tillgången på
läkare icke torde kunna medgifva uppfyllandet af dessa anspråk, helst
Calmar län, i jemförelse med andra rikets län, redan är ett af de,
med hänsyn till Provincialläkare bäst lottade i riket, inskränkt sig,
att, såsom mest behöflig, föreslå anställande af en ny Provincial-läkare
för södra delen af länet, innefattande sex socknar af Södra Möre härad
med en befolkning af 19,513 personer och station i Söderåkra,
der häradsboerna förklarat sig villiga upplåta bostad åt läkaren, äfvensom
ock en löneförhöjning af 500 R:dr åt Provineial-läkaren i
Ölands Norra mot, hvilken, i anseende till distriktets fattigdom, är
Transport R:dr
58,000: -
8,000: -
66,000: -
32
Bil. till Kongl. Maj-As Nåd. Skrifvelse N:o Si.
Transport Richtor
sin utkomst hänvisad till lönen ensamt, hvarförutom Eders Kongl.
Makts Befallningshafvande till beredande af fast hostad för Provincial-läkaren
i Södra mötet, ansett lämpligast, att de fyra bohemmanen,
som äro denna Provincialläkare anslagna, måtte försäljas och köpeskillingen
användas till inköp och bebyggande af något passande hemman
i trakten af Ressmo, för att till boställe åt läkaren användas.
Med afseende på hvad Eders Kongl. Majits Befallningshafvande
anfört, får Kollegium i underdånighet föreslå,
att extra provincial-läkare-befattningen i Högsby måtte
å ordinarie stat förflyttas, och en ny Provincial-läkare, med
full lön, anställas i Söderåkra, äfvensom att tjenstgöringspenningar
måtte beviljas för Provincial-läkaren i OlandsNorra
mot, till ett belopp, motsvarande 33;| procent utöfver lönen,
och torde frågan om de till Södra motets provincial-läkarebefattning
hörande bohemmanens försäljning, på sätt Eders
Kongl. Majits Befallningshafvande ifrågasatt, få hero på vederhörandes
närmare utredning af ämnet.
Således tillökning i utgift för detta län . . . Ridr
18:o. Jönköpings län, med en befolkning af 116,462 personer>
deribland 9,733 i städerna, har två ordinarie och tre extra Provincialläkare,
stationerade i Jönköping, Ekesjö, Wernamo, Wrigstad och Hvetlanda,
tre Stadsläkare, samt tre Bataljonsläkare, af hvilka en tillika
är extra Provincial-läkare i Wernamo och en Stadsläkare i Ekesjö.
Uppå en af åtskilliga innevånare inom Mo och Westbo härad
år 1857 ingifven underdånig framställning om statsanslag för en extra
Provincial-läkares anställande derstädes, har Eders Kongl. Majit, som
med afseende på frågans outredda skick, under det redan långt framskridna
riksmötet icke funnit skäl, att till Rikets Ständer då aflåta
proposition i ämnet, genom nådig resolution den 30 Oktober förklarat,
att på förnyad underdånig anmälan finge hero, huruvida vid nästa
riksmöte frågan torde upptagas, hvaremellertid Sundhets-kollegium
borde infordra de upplysningar i ämnet, som vidare vore erforderliga.
I anledning häraf har Eders Kongl. Majits Befallningshafvande,
efter det vederbörande afgifvit utlåtande i ämnet, återställt handlingarne,
som härhos (Bil. 9) bifogas och i sammanhang med frågan om provincial-läkare-regleringen
i allmänhet, föreslagit, att en ny Provincialläkare
måtte anställas för Westbo härad, jemte några socknar af Mo
härad, med en befolkning af 28,363 personer och station i Giss]aved,
samt att med afseende på detta distrikts ofördelaktiga beskaffenhet,
till en början någon förhöjning i lönen måtto för denna läkare bestås,
och hafva menigheterna inom distriktet visat sig villiga att lemna
bidrag till beredande af hostad åt ifrågavarande läkare.
I fråga om regleringen af länets läkarevård i öfrigt, i hvilket
afseende Kronofogden inom Norra och Södra Wedbo häraders fögderi,
äfvensom Provincial-läkaren Doktor Sköldberg, framställt förslag om
dessa, till ett och samma distrikt hörande häraders fördelning i tvänne,
med station för det södra, med en befolkning af 15,933 personer,
Transport Ridr
66,000:
2,500:
68,500
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
33
Transport Hulr
i Ekesjö och för det norra, med ön befolkning af 21,008 personer i
Hullaryd, har Eders Kongl. Maj358' Befallningshafvande Väl funnit en
sådan fördelning af Ekesjö nuvarande provincial-Häkaredistrikt vara
nyttig, men med afseendö på Provinciål-läkaren Bråkenhjelms yttrande,
att den allmänna sju-kvården i detta distrikt kail anses vara för närvarande
lämpligt ordnad, så länge Provincial-läkaren sjelf, enligt särskildt
tillstånd, är bosatt i Norra Wedbo, och der har sin förnämsta
verksamhet, helst Södra Wedbo, under vanliga förhållanden, kan påräkna
enskild läkarevård af i Ekesjö bosatta läkare, — ansett frågan
om en dylik delning tillsvidare böra förfalla.
Emedlertid och i betraktande deraf, att det förslag
till reglering af läkarvården, som Kollegium anbefallts afgifva,
torde böra omfatta alla do 1 behof för länets sjukvård,
som blifvit ådagalagda, äfven om tillsättandet af någon
dervid föreslagen läkarebefattning af ett eller annat skäl
skulle kunna någon tid uppskjutas, och då samtlige vederbörande
enhälligt vitsordat behofvet af en särskild Provincialläkare
för Norra Wedbo härad, när den nuvarande Provinciäl-läkåren
i distriktet afgår, så har Kollegium, med
afseende på sistnämnda båda häraders vidd och folkmängd,
ansett sig icke böra underlåta att nu, i ett sammanhang
med den allmänna regleringen af läkarevården inom detta
län, jemväl upptaga frågan om särskild Provincial-läkare
för Norra Wedbo härad, helst ett sådant underlåtande sannolikt
skulle hafva till följd, att framställningar örn ytterligare
reglering af detta läns sjukvård inom kort tid måste
göras; och får Kollegium alltså, med afseende på hvad af
Eders Kongl. Majlis Befallningshafvande och vederbörande,
i ämnet hörda, anfört blifvit, i underdånighet föreslå, att
de nuvarande extra provincial-läkare-befattningarne i Wer-
narno, Wrigstad och Hvetlanda måtte å ordinarie stat öfverfiyttas,
den förstnämnda, eller den i Wernamo, dock
först vid nuvarande inriehafvarens afgång, äfvensom full lön
anvisas åt två nya Provincial-läkare, nemligen en för Westbo
och en del af Mo härad, samt en för norra Wedbo och en
del af Wista härad, den sistnämnde likväl först vid nuvarande
Provincial-läkarens i Ekesjö distrikt blifvande afgång
från tjensten, hvarjemte Kollegium tillstyrker tjenstgöringspenningar
för Provincial-läkaren i Gisslaved, motsvarande
20 procent af lönen.
Således en tillökning i utgift för detta län . ll:dr
19:o. Kronobergs Län, med en befolkning af 143,707 persöner,
deraf 2,960 i staden Wexiö, har endast två ordinarie och en extra
Provincial-läkare, stationerade i Wexiö, Ljungby och Ekeberga, samt
två Bataljons-läkare vid Kongl. Kronobergs regemente, och en vid
Kongl. Calmar regemente, hvilken sistnämnde jemväl är extra Provincial-läkare
vid Ekeberga.
Transport R:dr
Bih. till K. St. Prot. 1851) £ 1860. 1 Sami 1 Afd. 18 Haft.
68,500: —
4,800: -
73,300: -
34
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
Transport R:dr
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har, jemte bibehållande
af de nuvarande Provincial-läkare-stationerna, föreslagit anställande
af en ny Pro vinci al-läkare för vissa socknar af Sunnerbo,
Allbo och Kinnevalds härader, med en sammanlagd befolkning af
30,283 personer och station vid Elmhult i Allbo Härad, och erinrat
att, i anseende till saknadt tillfälle för läkaren i denna glest bebodda
ort af någon inkomst genom enskild praktik, lönevilkoren för honom
måtte betydligt förhöjas, derest personer med erforderlig skicklighet
skola kunna förmås att densamma söka, och hafva församlingarnas
innevånare förklarat, att, ehuru gerna de önskade sig lättare tillgång
på läkarevård, de likväl icke kunde förbinda sig till något bidrag för
anskaffande och underhållande af hostad åt läkaren.
Emedlertid och då Kollegium anser den för länet
begärda tillökningen i läkarepersonalen vara af behofvet
fullt påkallad, hemställer Kollegium, att den nuvarande extra
Provincial-läkarc-befattningen i Ekeberga måtte, vid
nuvarande innehafvarens afgång, på ordinarii stat öfverflytt
tas och, under förutsättning att häradsboerna frångå sin nu
gjorda vägran om bostads upplåtande, anslag måtte beviljas
för en ny Provincial-läkare med full lön i trakten af
Elmhult, äfvensom att, med afseende på distriktets af Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vitsordade ofördelaktiga
beskaffenhet, honom jemväl måtte tilläggas tjenstgöringspenningar
till ett belopp motsvarande 33 J procent af lönen.
Sålunda tillökning i utgift för detta län . . R:dr
20:o. Hallands Län, med en befolkning af 110,815 personer,
deraf 8,144 i städerna, har endast två ordinarie Provincial-läkare,
stationerade i Halmstad och Kongsbacka, och fyra Stadsläkare, eller
inalles sex läkare, att påräkna för den allmänna sjukvården.
Med afseende derpå att de båda nuvarande Provincial-läkaredistrikterna
äro, hvar för sig alldeles för stora, föreslår Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, att länet måtte fördelas uti tre distrikter
och med bibehållande af de nuvarande Provincial-läkare-stationerna,
en ny Provincial-läkare, stationerad i Falkenberg, hvarom motion vid
sistförflutna Riksdag jemväl vardt af ortens Riksdagsman väckt, måtte
anställas för mellersta delen af länet, nemligen Arstad, Färnås och
Himble härader, med en befolkning af 38,238 personer.
Då Kollegium anser detta län, med afseende på vidd
och folkmängd, väl vara i behof af den begärda tillökninningen
i läkarepersonalen, får Kollegium i underdånighet
hemställa, att anslag måtte anvisas för en ny Provincialläkare
i Falkenberg.
Således tillökning i utgift för detta län . . R:dr
21:o. Blekinge Län, med en befolkning af 111,255 personer,
deraf 21,250 i städerna, har två ordinarie Provincial-läkare, stationerade
i Carlskrona och Sölvesborg, en Distrikt-läkare med befordringsrätt
i Ronneby och fyra Stadsläkare i Carlskrona och Carls
Transport
R:dr
73,300
2,500:
1,500
77,300
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrivelse N:o 51.
35
Transport R:dr
hamn, hvarförutom fyra Bataljons-läkare, två Regements-läkare och
cn Fältläkare finnas anställda vid Kongl. Flottans station, uti förstnämnda
stad.
Med afseende derpå att Provincial-läkarne, i anseende till vidsträcktheten
af dem anvisade distrikter, svårligen kunna fullgöra dem
åliggande skyldigheter, föreslår Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
dels anställande af två nya Provincial-lälcarc, nemligen en i Medelstads
härad, med en befolkning af 28,080 personer och station i
Tvings socken, samt en för Bräkne härad, med en befolkning af
23,745 personer och station i Carlshamns stad, hvarigenom hvarje länets
härad komme att utgöra ett särskildt Provincial-läkare-distrikt,
dels ock ett lämpligt arfvode af allmänna medel för den nuvarande
distrikts-läkare-befattningen i Ronneby, hvars bibehållande anses vara
för allmänna helsovården behöfligt, och på detta sätt blifver i alla
delar lika med annan publik läkaretjenst, samt slutligen förflyttning
af provincial-läkare-stationen i Listers härad från den ena ändan af
distriktet belägna Sölvesborg till Jemshögs socken; och hafva menigheterna
så väl här som uti Tving visat sig villiga, att upplåta och
underhålla bostad åt läkaren.
I betraktande af hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anfört, finner Kollegium den begärda tillökningen
i Provincial-läkarnes antal vara af behofvet påkallad,
men då anslag för distrikt-läkare icke öfvcrensstämmer
med grunderna för det underdåniga förslag Kollegium nu
afgifvor och föröfrigt den i Ronneby antagne läkaren, med
allt skäl synes framdeles kunna förena intendents-befattningen
vid dervarande helsobrunn, så har Kollegium ansett
sig icke böra tillstyrka det af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
jemväl föreslagna bidraget af allmänna medel
åt Distrikt-läkaren i Ronneby, hvadan Kollegium nu, i underdånighet
endast föreslår anställande af två nya Provincial-läkare,
nemligen en i Tving och en i Carlshamn, hvardera
med full lön, hvarjemte Kollegium, under vanligt vilkor,
likaledes tillstyrker nådigt bifall till den föreslagna flyttningen
af Provincial-läkare-stationen från Sölvesborg till
Jemshög, när nuvarande innehafvarén afgår.
Således tillökning i utgift för detta län . . R:clr
22:o. Christianstads Län med en befolkning af 196,121 personer,
deraf 8,494 i städerna, har två ordinarie och tre extra Provincialläkare,
stationerade i Christianstad, Engelholm, Cimbrishamn, Broby
och Brösarp, den sistnämnde nyss beviljad, men ännu icke tillsatt, en
Distrikt-läkare mod befordringsrätt i Åhus, en stadsläkare, samt sju
läkare vid indelta regementen.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som icke anser denna
läkarepersonal motsvara länets behof, föreslår anställande af två nya
Provincial-läkare, nemligen en för Norra och vissa socknar i Södra
Asbo härad, med en befolkning af 21,157 personer, samt station i
Transport R:dr
77,300: -
3,000: -
80,300: -
36
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
Transport ll:dr
Äb-7 af Gråmanstorps socken af Norra Åsbo härad, och en för Yestra
Göinge härad, med en befolkning af 28,915 personer, och station i
Röinge af Stoby socken, hvarförutom ett arfvode af allmänna medel
anses böra tilldelas Distrikt-läkaren i Åbus, under vilkor, att befattningen
derigenom blifver i alla delar lika med publika läkaretjenster,
desto hellre som Åhus hisinge-'och hamnplats, med en folkmängd af
omkring 1,000 personer, väl lämpar sig-såsom station för en läkare,
och hafva en del af innovånarne uti de begge ofvannämnde föreslagna
nya distrikterna visat sig villiga, att åtaga sig uppoffringar för beredande
af kostnadsfri bostad åt de läkare, sorn der skulle komma att
anställas.
Med afseende på hvad Eders Kongl. Majits Befallningshafvande
anfört, finnér Kollegium den begärda tillökningen
i läkarcpersonalen för detta folkrika län behöflig
och får alltså i underdånighet föreslå, dels att extra Proviucial-läkare-befattningarna
i Brösarp, Broby och Cimbrishamn
måtte å ordinarie stat med full lön öfverflyttas, de
sistnämnda dock först vid nuvarande iunebafvarnes afgång
från tj ensteri, dels anslag äskas för 2 nya Provihcial-läkare
i Åby och Köinge, hvardera med full lön, hvaremot Kollegium,
i hvars förslag, såsom förut är mundt, något arfvode
för Distriktsläkare i icke ansetts höra ingå, med afseende på
det högst obetydliga tjenstgörings-clistrikt, sorn tillhör läkaren
i Åhus och ställets när belägenhet' till Provincial-läkarestationen
i Christianstad, icke funnit skäl att tillstyrka det af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ifrågasatta arfvode
för distrikt-läkaren i Åhus.
Således - en tillökning i utgift för detta län . K:dr
23:o. Malmöhus Län, med en befolkning af 268,664 personer,
deraf 38,498 i städerna, har för närvarande två ordinarie och en extra
Provincial-läkarc, stationerade i Malmö, Landskrona, och vid Öfvedskloster,
två Distrikt-läkare med befordringsrätt i Skytts och nordligaste
delen af Luggude härader, sex stads-läkare och, förutom flora
läkare vid Universitetet. i Lund, omkring tio läkare vid indelta regementen.
Genom nådig Remiss den 23 Mars 1858 har Eders Kongl.
Majit anbefallt Kollegium, att,-efter vederbörandcs hörande, afgifva
underdånigt utlåtande öfver en af flera possessionatcr och innevånare
i trakten af Hörby gjord underdånig ansökan att i Hörby by måtte
få anläggas apothek och anställas en extra Provincial-läkare, till hvilken
ansökan Eders Kongl. Majits Befallningshafvande, med afseende
på lokala förhållanden, uti den 17 Mars 1858 afgifvit underdånigt utlåtande,
tillstyrkt nådigt bifall.
Uti sedermera afgifvet yttrande, angående do' åtgärder, som anses
nödiga för ett fullständigt ordnande af länets läkarevård, har
Eders Kongl. Majits Befallningshafvande, jemväl med afseende på vidsträck
thoten af det till Provincial-läkaren i Öfveds-kloster hörande
Transport lkdr
80,300:
4,500:
84,800:
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
Transport R:dr 84,800: —
distriktet, innefattande Frosta, Färs, Ljunits och Herrestads härader,
med cn befolkning af öfver 50,000 personer, förnyat sitt torra tillstyrkande
af en ny Provincial-läkares anställande i Hörby för norra delen
af detta distrikt, innefattande en folkmängd af 23,653 personer,
oell för öfrigt ansett den nuvarande Provincial-]akaren vid Öfvedskloster
böra bibehållas för södra delen deraf, samt med förordande
af från Wemmenhögs oell Skytts härader, äfvensom från städerna
.Skanör och Falsterbo gjorda ansökningar/föreslagit anställande af en
ny Provincial-läkare mod station i Trelleborg för dessa härader, innefattande
en sammanlagd befolkning af 44,095 personer och, om tillgångarna
skulle sådant medgifva, om ej full Provincial-läkare-lön, åtminstone
något arfvode för Distrikt-läkaren i norra delen af Luggude
härad, mod station i Höganäs.
Med afseende på länets betydliga folkmängd, anser
Kollegium den begärda tillökningen,i läkarepersonalen vara
af behofvet påkallad och att Landskrona provincial-läkaredistrikt,
som nu innefattar en befolkning af öfver 72,000
personer, bör fördelas i tvenne provincial-läkare-distrikter,
genom en ny Provincial-läkares anställande för norra delen
delen deraf eller Luggude härad; och får Kollegium alltså
i underdånighet föreslå att nuvarande extra provincialläkare-befattningen
i Öfveds-klosters distrikt må med full
lön, vid nuvarande innehafvar ens afgång från tjensten, på
ordinarie stat förflyttas och anslag för tre nya Provincialläkare
anvisas, nemligen i Trelleborg, Hörby och Luggude
härad.
Beträffande frågan om apotheks anläggning i Hörby,
torde det tillåtas Kollegium, att sedan Eders Kongl. Maj:t
meddelat nådigt beslut angående förslaget om läkares anställande
derstädes, derom få göra särskild underdånig framställning;
Och torde Kollegium, genom hvad nu anfördt
blifvit, jemväl få anses hafva fullgjort Eders Kongl. Maj:ts
nådiga befallning å ofvannämnda Remisshandling, som härhos
(Bil. 10) åtföljer.
Således en tillökning i utgift för detta län . . R;dr 5,000: —
24:o. Gottlands Län, med en befolkning af 46,985 personer,
deraf 4,852 i staden Wisby, har två Provincial-läkare, stationerade i
Wisby och Slite, en Stads-läkare samt en Sjukhus-läkare vid National-boväringen,
eller inalles fyra läkare, af hvilka tre bo i Wisby.
Med afseende på det afstånd, hvarpå större delen af öns innevånare
under nämnda förhållanden således måste söka läkare, anser
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den nuvarande tillgången på
läkarevård alldeles otillräcklig och föreslår öns fördelning i fyra provincial-läkare-distrikter,
och alltså anställande af två nya Provincial
-
Transport R:dr 89,800; —
38
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
Transport R:dr 89,800: —
läkare, en i Klinte för sydvestra ock en i Rönne för den sydöstra delen
af ön, kommande förenämnda distrikt att innefatta en befolkning
af 8,698 personel-, oek det sednare 10,514 personer. Innevånarne i
keg-ge de föreslagna nya distrikterna kafva förklarat sig villige att
upplåta lämpliga bostadslägenheter åt der anställda läkare.
I betraktande af Gottlands afskiljda läge, hvilket tvingar
detta län, att uuder längre tider af året, endast påräkna
egna tillgångar af läkare, utan att såsom Rikets öfriga delar
kunna i detta afseende erhålla hjelp från annat kåll,
utan stor svårighet ock tidsutdrägt, anser Kollegium den
begärda tillökningen af läkarepersonal vara af behofvet påkallad,
ock får alltså i underdånighet föreslå, att anslag
måtte beviljas åt två nva Provincial-läkare för södra delen
af ön, nemligen i Klinte ock Rönne, begge med full lön.
Således en tillökning i utgift för detta län . . R:dr 3,000: —
Summa R:dr Riksmynt 92,800: —
För att i korthet sammanfatta hvad, som nu blifvit anfördt, får Kollegium
alltså i underdånighet hemställa:
l:o att fyratioåtta (48) nya Provincial-läkare, hvardera med 1,500 Riksdaler'
Riksmynt årlig lön, måtte anställas och inom länen fördelas, på det sätt, som nyss
anförda speciella förslag närmare utvisar;
2:o att de hittills varande tjugosex (26) extra Provincial-läkare-befattningarna
narda på ordinarie stat uppförda, med lika löner, som i näst föregående punkt säges,
eller 1,500 Riksdaler Riksmynt hvardera, och innehafvarne deraf, såvidt de tillika icke
öro militärläkare, uppå underdånig anmälan erhålla Eders Kongl. Maj:ts nådiga
fulbnagt;
3:o att vid de anslag, som anvisas för Provincial-läkare på landsbygden, måtte
fästas det vilkor, att distriktets innevånare skola upplåta och underhålla lämplig bostad
vid de för läkarena fastställda stationer;
4:o att den hittills vilkorligt medgifna föreningen af extra Provincial-läkarebefattningar
med Rataljons-läkaretjenster må upphöra, i den mån nu varande innehafvare,
hvilka under tiden åtnjuta endast hittills fastställde extra Provincial-läkare-arfvoden,
derifrån afgå;
5:o att för femton (15) härofvan vid olika län specificerade Provincial-läkarebefattningar,
utöfver ordinarie lön, måtte beviljas en efter omständigheterna lämpad
löneförbättring, under benämning tjenStgörings-penningar;
6:o att Provincial-läkare erhålla lika värdighet med den för Regements-läkare
sednast i nåder bestämda, jemte deremot svarande traktamente vid embetsförrättningar;
7:o att åt en Provincial-läkare inom hvarje län måtte uppdragas, att jemte vården
om eget distinkt, i egenskap af förste Provincial-läkare hafva det allmänna inseendet
öfver länets helsö- och sjukvår dsang eläg enheter och derför åtnjuta ett särskildt arfvode
af 1,000 R:dr Riksmynt, med lika värdighet med Fält-läkare, samt traktamente,
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 51.
39
lilca med dessa, vid de förrättningar, han i sin egenskap af förste Provincial-läkare
verkställer.
Hvad Kollegium nu i underdånighet föreslagit för utförande af den ifrågavarande
regleringen af den civila sjukvården, innefattar alltså löneförhöjningar för
tjugosex (26) nuvarande extra Provincial-läkare å 500 R:dr . . R:dr 13,000: —
löner för fyratioåtta (48) nya Provincial-läkare å 1,500 II:dr,
till sammanlagdt belopp af  „ 72,000: —
tjenstgörings-penningar för femton (15) Provincial-läkare till
sammanlagdt belopp  7,800: —
arfvode för en Förste Provincial-läkare inom hvarje län, tillsammans
. ... „ 24,000: —
Summa R:dr Riksmynt 116,800: —
hvilken summa Eders Kongl. Maj:t alltså torde af Rikets härnäst sammanträdande
Ständer genom nådig proposition för ändamålet äska, derest hvad Kollegium nu
haft nåden föreslå, vinner Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall.
Kollegium tillåter sig härvid, att för den händelse Rikets Höglollige Ständer,
ehuru de sjelfva begärt denna reglering, skulle linna svårighet, för det närvarande,
möta att på engång bevilja anslag för alla de nu föreslagna Provincial-läkarebefattningarna,
i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
derpå, att ibland ofvannämnde 13,000 R:dr, som nu skulle erfordras för tjugosex
extra Provineial-läkare-befattningars uppförande i ordinarie stat med full lön, skulle
6,000 R:dr för tolf ibland dessa befattningar, som för närvarande inneliafvas af
militär-läkare, icke komma att utgå, förr än i den mån de närvarande innehafvarne
af dessa befattningar från tjensten afgå, hvarförutan 3,000 R:dr af den till nya
Provincial-läkare-löner föreslagna summan skulle komma att besparas Statsverket,
så länge militär-läkare innehafva läkare-befattningarne vid Smedjebacken och Lilla
Edet, äfvensom 1,500 R:dr för en Provincial-läkare i Norra Wedbo härad intill
dess nuvarande Provincial-läkaren i Ekesjö distrikt afgår från tjensten, samt att
lönerna för en Provincial-läkare i Norrbottens län, två i Westmanlands län, en i
Upsala län, en i Göteborgs och Bohus län, två i Elfsborgs län, och en i Kronobergs
län eller tillsammans för åtta nya Provincial-läkare-befattningar, för hvilka
distrikternas innevånare för närvarande icke visat sig villige att åt en blifvande
läkare upplåta och underhålla bostad, ej eller skulle komma att utgå förr än ett
bestämdt åtagande i detta hänseende vunnits, till följd hvaraf utaf den ofvan utförda
summan 22,500 R:dr skulle komma att för någon tid Statsverket besparas.
För att gifva en lätt och fullständig öfversigt såväl af de nuvarande Provincial-
och extra Provincial-läkarnes antal inom hvarje län, som ock af de nu
föreslagna nya Provincial-läkare-befattningama med uppgift på folkmängden inom
hvarje län och provincial-läkare-distrikter, hittills varande löner och föreslagna
löneförhöjningar, nya löner och tjenstgörings-penningar, samt deras sammanlagda
belopp för hvarje län, bifogar Kollegium i underdånighet närlagda tabell, (Bil. 11)
jemväl, utvisande folkmängdens förhållande så väl till antalet Provincial-läkare,
som till sammanlagda antalet läkare inom hvarje län.
Slutligen hemställer Kollegium, att i händelse Eders Kongl. Maj:t i nåder
gillar hvad Kollegium sålunda i underdånighet framställt och Rikets Ständer, uppå
skeende nådig proposition, bevilja för verkställandet nödiga anslag, Kollegium måtte
tillåtas, att göra de ytterligare underdåniga framställningar angående vissa distrikters
och stationers närmare bestämmande, som kunna finnas nödiga, äfvensom att
afgifva underdånigt förslag till nådig instruktion för förste Provincicd-läkare, och efter
Bil. till Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse N:o 51.
de nya förhållanderna lämpade förändringar i nu gällande Provincial-läkare-instraktion,
äfvensom i sammanhang härmed de särskilda föreskrifter rörande Distrikt- och
Stads-läkares med fleras åliggande i afseende på allmänna helsö- och sjukvården,
hvilka finnas erforderliga för ett i möjligaste måtto fullständigt ordnande af denna
vigtiga samhällsangelägenhet.
De här ofvan åberopade bilagor hosfölja, och Kollegium framhärdar med
djupaste vördnad, trohet och nit
Stormägtigste, AllcVnådigste Konung I
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigstc, tropligtlgste
tjenare celi undersåtar.
G. J. Ekströmer.
E. G. Engberg. G. U. Sondén. Aug. Timol. Wistrand. Ax. Gabr. Gärtsön.
J. Ljimglery.
Stockholm den 11 April 1859.
STOCKHOLM; tryckt hos Isaac Mareus, 1859.
TABELL,
utvisand© antalet af nuvarande Ordinarie oell extra Provincialläkare, föreslagna nya Provincial-Iäkare, folkmängden inom hvarje Län och Distrikt.
nuvarande löner, föreslagna löneförhöjningar, samt deras sammanlagda belopp för hvarje Län, äfvensom ungefärliga
förhällandet af folkmängden sä väl till antalet Provincial-Iäkare, sorn sammanlagda antalet läkare inom hvarje Län.
Länets namn och folkmängd.
Norrbottens Län med 63,629 innevånare på 171 qvadratmil
Westerbottens Län med 75,994 innevånare pä 668 qvadratmii
Jemtlands Län med 56,041 innevånare på 435 qvadratmil
fVester-Norr/unds Län med 107,717 innevånare pä 216 qvadratmil
Gefleborgs Län med 126,368 innevånare på 171 qvadratmil
St. hopparbergs Län med 158,735 innevånare pä 278 qvadratmil
Werm/ands Län med 232,521 innevånare pä 158 qvadratmil
Örebro Län med J42,863 innevän,
pa
q\ adralmil
H'estmanlands Län med 98,941 innevånare på 54 qvadratmil .
i
Upsala Län med 90,828 innevånare på 47 qvadratmil
Stockholms Län med 117,193 innevånare pä 66 qvadratmil
Södermanlands Län med 123,689 innevånare på 57 qvadratmil
Göteborgs oeh Bohus Län med 96,390 innevånare på 43 qvadratmil
Elfsborgs Län med 254,505 innevånare på 114 qvadratmil
Skaraborgs Län med 208,771 innevånare på 75 qvadratmil
Östergötlands Län med 230,601 innevånare på 96 qvadratmil
Calmar Län med 212,565 innevånare på 96 qvadratmil
Jönköpings Län med 166,462 innevånare på 97 qvadratmil
Kronobergs Län nied 143.707 innevånare pä 86 qvadratmil
Hallands Län med 110,815 innevånare pä 43 qvadratmil .
Blekinge Län med lil ,255 innevånare pä 25 qvadratmil .
Kristianstads Län med 196,121 innevånare på 55 qvadratmil
Malmöhus Län med 26S,664 innevånare pä 40 qvadratmil
Gottlands Län med 46,985 innevånare på 28 qvadratmil
Provincial-läkare-distriktets
namn.
. | Piteå
Råneå
Kalix
Haparanda
Öfer-Lnleä
Pajala
. j Umeå
Skellefteå
Nysätra
Lycksele
Åsele
Ostersund
Oviken
Mörsill
Herjeådalen
Ragunda
! Hammerdal
( rfo'P
Sundsvall
Hernösand
Sollefteå
Bodum
Örnsköldsvik
Skog
Gefle
Söderhanm
Alfta
Hudiksvall
Jerfsö
Fahlun
Hedemora
Näs
Rättvik
Mora
Smedjebacken
Gallslad
Näs
Wisnum (Åtorp) ....
Philipstad
Sunne
Elfdals Öfra = Dalhv . .
Elfdals Nedre = Uddeholm
Arvika
Nordmark
Örebro
Askersund
Hellefors
Nora
Askers (Brefvens) . . .
Carlskoga
Ramsberg
r ”
Westerås
Nordöstra
Köping
Nordvestra
Upsala
jf I’
33 2-
16,387
7,189
9,138
9,032
16,131
5,692
30,548
19,742
11,947
6,806
6,951
16,094
8,107
9,647
6,939
5,847
7,746
10,420
26,363
13,328
14,069
6,837
24,770
11,860
45,269
17,213
14,589
31,393
17,904
37,204
25,338
21,691
32,271
21,901
20,350
52,913
14,183
9,489
24,716
37,909
9,801
14,281
48,134
21,895
44,333
22,661
9,551
20,402
10,106
18,746
10,458
25,179
22,609
22,881
27,100
36,000
Nuvarande Provincialläkares
antal.
P
o'
fel
K
?
p
3 O
i; P
+ 5'
:: aq
W
P
g
3
p
Ii
Ii
M
® B
VJ
p
t-b xn
o £
< 5
0 2=
t—' •
SL c*
1 ^
Sfi: T5
£
B s
rå
CD
Enköping  19,724
Håbo och Bro
Norra distriktet
Harg ....
Norrtelje . .
Sigtuna
Stockholm
Wermdö
Sotholm
(Svartsjölandet Prov. Kirurgie)
Nyköping .......
Oppunda Östra
Wingåker
Eskilstuna
.
Malmköping
Åker och Selebo
Haga
Trosa
Strömstad
Häby (Forss)
Uddevalla
Jörlanda
Göteborg
Oroust
Åmål
Nordals (Bäcke)
Wenersborg
.
Lilla Edet
Alingsås
Borås
Marks (Skene)
Ulricehamn
Svenljunga
Mariestad
Lidköping;
Hjo
Falköping
Naum
Hofva -
Linköping
Kisa
Ydre och Göstrings
Ödeshög
Motala
Hellestad
Norrköping
Söderköping . .
Tjust
Wimmerby
Oscarshamn
Högsby
Calmar
Söderåkra
Ölands Norra (Borgholm) .
Ölands Södra (Thorslunda)
Jönköping
Södra Wedbo (Ekesjö)
Norra Wedbo (Hullaryd) .
Hvetlanda
Wrigsta
Wernamo
6,758
28,000
23,463
26,770
19,277
30,265
5,848
11,689
o:
ra
K
<
B
p
B
Föreslagen
W estbo och Mo (Gisslaved) .
Wexiö
Ljungby
Ekeberga
Elmhult
Kongsbacka
Halmstad
Falkenberg
Carlskrona
Tving
Carlshamn
Jemshög (Sölvesborg) . .
Engelholm
Norra och Södra Åsbo (Åby)
Westra Göinge (Röinge) .
Ostra Göinge (Broby) .
Kristianstad
Albo och Gerds (Brösarp). .
Cimbrishamn
Malmö . . .
Trelleborg
Öfveds .
Hörby
Landskrona
Luggude . .
Wisby . .
Slite . . .
Klinte . .
Rönne . .
24,08
4 1
11,94
4 —
18,161 1
25,269 1
9,947 —
16,63
4 —
8,28
1 —
8,76
9 —
31,20
4 1
26,51
) —
28,25
2 1
21,40.
1 —
32,66'
) l
27,17'
4 1
17,89-
i 1
35,46(
i —
44,96
i 1
17,24;
—
24,66^
—
1
21,555
20,435
38,277
1
42,667
1
33,184
1
37,942
1
34,296
22,662
57,378
1
18,641
-
22,078
16,428
■
29,907
19,226
37,422
29,621
1
36,921
1
37,735
1
25,479
1
23,020
39,299
1
19,513
—
18,525
1
16,026
1
30,886
1
15,933
1
21,008
24,278
26,694
20,368
28,363
59,104
1
22,692
1
31,728
—
20,283
—
30,374
1
39,505
1
38,238
-
35,121
1
28,080
23,745
.
24,309
1
28,589
1
21,157
28,915
21,448
47,675
1
15,959
32,477
85,903
1
44,095
36,306
•  /
23,653
54,690
1
17,86!
-—-
17,026
1
10,747
1
8,698
.
10,514
1
1
—
1.500
1.500
1.500
1.500
1.500
1.500
1.500
1.500
1.500
1,000
1.500
1.500
1.500
1.500
1.500
1.500
1,000
1.500
1.500
1.500
1.500
1.500
1.500
1.500
1.500
1,000
1.500
1,000
1.500
1.500
1,000
1.500
1.500
1.500
1,000
1.500
O:
t-i
B
sr#
P 2.
3
t»?
3
p
sr
3
o
7) 2
g |
B.a’
P 9
p s‘
- aq
a>
i
xp
3
3
& *
°!3.
5? £
ra c:
crq
500
500
1,500
1,000
500
500
500
500
1.500
1.500
1,500
1,500
500
1,500
1,500
500
500
500
1,000
500
500
1,000
500
1.500
1.500
1,500
1.500
1.500
500
1.500
1.500
1.500
500
1.500
1.500
S u
m m a
7)
26
12
97
_
—
1,500
-
—
_
1
—
—
1.50
1.50
0
I
4
—-
0
1
—
—-
1,50
0
—
1,500
—-
—
—
1,000
50
0
•
—
1,500
—-
—
- 1,600
1
—
—-
1,50
0
1
6
—-
1,50
0
—
(150)
—-
—
_
—
1,500
—-
1
—
—-
1,50
0
—
1.500
1.500
—-
-
—
1,000
50
0
——
I
—
—-
1,50
0
(1 —I
—
1,000
50
8
1,000
50
0
—
1,500
——
—
1,000
50
0
—
1,500
——
i i
—
1,50(
) —
—
—
1,500
——
.. —
—
6
1,500
—
—
1,500
i
—
1,501
—
—
—
1,500
i
—
1,501
—
„—
—
1,000
501
—
—
1,500
i
—
——
1,501
—
—
1,000
50(
—
9
1,000
501
—
—
1,500
—
—
1,500
—
—
1,500
—
—
1,500
—
—
1,000
506
i
6
1,500
—
—
1,500
.
—
—
1,000
506
i
—
1,500
i
i
—
1.500
1.500
i
—
——
1,500
i
—
1,500
—
8
1,500
—
■—
1,500
—
—
1,500
——
—
—
1,500
——
—
—
1,000
500
—
—
1,500
i
—
——
1,500
1,500
——
500
—
8
1,500
——
—
—
1,500
——
—
—
1,500
——
i
—
——
1,500
——
—
—
1,000
500
——
—
—
1,000
500
—
—
1,000
500
——
i
7
.——
1,500
300
—
—
1,500
——
1
—
—
1,500
——
—
1
—
—
1,000
500
i
i
4
:
——
1,500
500
—
—
1,500
——
—
—
1,500
i
3
1,500
—
—
1,500
i
i
—
1,500
i
—
1,500
T
—
4
1,500
.
—
—
1,500
i
—
1,500
i
—
i
1,500
■ -
—
—
1,000
500
—
—
1,500
—
—
1,000
500
—
7
1,000
500
—
—
1,500
i
—
1,500
—
—
1,000
500
i
—
——
1,500
—
—
1,500
t
6
1,500
■
—
1.500
1.500
i
—
1,500
i
4
1,500
I
I medeltal en
Provincial-Iäkare
t»
3‘ ?H
3 P°“
3 2 2-°
O B
<! 3. C
B» O O
3 CP
2 P
£ 5- p
P g" 1
5,500
11,000
' 15,000
2,500j
4,500.
9,000
15,000
2,500
1,500)
25,000
3,500
26,000
26,000
6,000
5,000)
20,000
3,5001
24,000
3,000
j 23,000
20,000
6,000
4,500j
> 15,000
2,000
33,000
6,000
28,000
2,000
35,000
26,000
8,000
26,000
2,500)
4,800
2,500
1,5001
3,000»
24.000
36.000
37.000
21,500
28.000
4,500
5,000
:|
1 3,000 f
4,500
1,200
< P»B5
p 2 p°
^ p
P o O
P
rt
P P
&3. 3
J—* rt- i
P
CD
e-F
< o:
P &
cd
as; t—«
S PS
r i
121
133
108
30
34
46
t-J CG
H-* <rF
—1 Ko
CD
<
£3
P
HJ
CD
CD k
9,000
9,000
8.000
10,000
10,000
14,000
17
10 12,000
10
13
II
11
14
10.000
5,000
n 16 5,000'
8,0001
11
7,000
30
5,000
12
11
13,000
12
12
11 12,000
12
8,000
11
13
21
14
11,000
12
12,000
16,000
14.000
7,000
12.000
«) 34
8,000
8,000
48
145 | 132.500 j 13,000 72,000| 7,800| 92,800| 25,000| 26 | 249| 9.000
Tillkommer för 24 stycken förste Provincial-Iäkare  24000
enligt hvad i underdåniga utlåtandet nämnes, kan komma alt Stats-Verket besparas, nemlig
vården erfordras ......
S u m m a R:dr 116,800, eller afdrag af den summa, sorn.
„ 22,500, skulle alltså för Prbvincial-läkare
-
R:dr R:mt 94,300:
1) Flera läkare vid Universitetet i Upsala inberäknade.
2) Flera läkare i Göteborgs stad inberäknade.
3) Flera läkare i Norrköpings stad inberäknade.
4) Kongl. Flottans läkare i Carlskrona inberäknade.
5) Flera läkare vid Universitetet i Lund och Malmö stad inberäknade.
Kongl. Majlis Npd. Proposition M 52.
1
M 52.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Nov. 1889, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Stander, angående
Statens jernvägsbyggnader; Gifven Stockholms Slott den
17 November 1859.
Uti Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 16 September 1837, angående
föreslagna jernvägs-stamliniers utförande och dertill erforderliga medels anvisande,
tillkännagåfvo Rikets Ständer, bland annat, att, med afseende å angelägenheten deraf
att, innan några andra jernvägsarbeten för statens räkning företoges än de, för
hvilka anslag under då varande riksdag beviljats, noggranna och fullständiga, icke
blott tekniska och topografiska, utan äfven statistiska, landels industri och rörelse
i synnerhet omfattande undersökningar blefve anställda, Rikets Ständer till Kongl.
Maj:ts nådiga disposition anvisat ett anslag af 130,000 R:dr R:ml för bestridande
af de kostnader, som voro förenade med sådana undersökningars anställande i alla
ofvannämnda hänseenden, dervid Rikets Ständer ansågo upplysningar böra inhemtas
af ej mindre vederbörande embetsmyndigheter, än hushållnings-sällskapen inom de
län, genom hvilka Statens jernvägar komme att anläggas.
Med anledning häraf fann Kongl. Majit godt att uppdraga ledningen af nämnde
undersöknings-arbeten åt en Kommitté, till hvars efterrättelse meddelades följande allmänna
föreskrifter, nemligen:
att, sedan förberedande tekniska och topografiska undersökningar egt rum,
Kommittéen borde genom sammanträden och öfverläggningar med Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
magistrater, hushållnings-sällskap och andra sakkunniga personer söka
inhemta alla sådana upplysningar i afseende å de särskilda orternas industri och
rörelse, produkter, odiingslägenheter, befolknings-förhållanden, behof af lättade kommunikationer,
o. s. v., som erfordrades för alt på ett ändamålsenligt sätt kunna
bestämma banornas riktning och anläggnings-sätt och, vid valet emellan alternativa
förslag till bansträckning inom en och samma trakt, afgöra företrädet dem emellan;
Bili. till 11. St. Prof. 1859 & 1860. 1 Samt. 1 Affi. 19 lin fl. 1
2 Kongl. Majlis Nåd. Proposition JYi 52.
börande det vara äfven andra invånare i orterna öppet lemnadt att till Kommittéen
framställa sina önskningar och förslag i ämnet;
att Kommittéen egde att åt dertill lämpliga civil-ingeniörer uppdraga alt, hvar och
en för det honom anförtrodda undersöknings-område, med ledning af den instruktion,
Kommittéer) borde meddela, upprätta detaljerade planer, profiler och kostnadsförslag;
att undersökningarne, vid hvilka det under nämnde riksdag af Kongl. Maj:t
framlagda förslag till byggande af stämjernbanor för Statens räkning samt Rikets
Ständers i denna fråga fattade beslut borde tjena till hufvudsaklig ledning, skulle,
i den mån tid och tillgångar medgåfve, omfatta:
a) lämpligaste sträckningen mellan Katrineholm och den puukt vid Göta kanal
i Westergötland, der jernvägen komme alt skära kanalen, utgörande således en
föreningslänk mellan de från Stockholm och Göteborg utgående, under arbete varande
särskilda delarne af vestra stambanan;
b) Södra stambanans riktning dels från Falköping förbi eller genom Jönköping,
och dels från Finja-sjön genom Småland, samt lämpligaste punkten för dessa begge
delars af södra stambanan anslutande till hvarandra:
c) Östra stambanans riktning från Katrineholm öfver Norrköping och Linköping
samt förening med södra stambanan;
d) Norra stambanan från Slockholm ät Upsala och Sala lill någon lämplig
punkt på Gefle-Dala jernvägen;
e) lämpligaste sältet för jernvägens dragande genom hulvudstaden;
f) Nordvestra stambanans riktning från lämplig punkt på vestra stambanan
genom Kristinehamn och Karlstad öfver Arvika till riksgränsen mot Norrige;
g) Föreningsbana emellan Örebro och Askersund, och slutligen
h) Föreningsbana från trakten af Sala i sydvestlig riktning, emellan norra och
vestra stambanorna; och
att Kommittéen i öfrigt borde meddela yttrande rörande den utsträckning af
stambanorna, som under fortgången af undersökningarne tilläfventyrs kunde ifrågasättas
och anses förtjent af uppmärksamhet, äfvensom angående hvilka bibanor, anslutande
till statsbanorna, syntes vara förtjenta att med statsbidrag understödjas.
Enär det af Kommittéen, i anledning af omförmälda uppdrag, afgifna utförliga
betänkande kommer att jemte bilagor till trycket befordras och bland Rikets Ständer
utdelas, vill Kongl. Majit, till undvikande af vidlyftighet, bär endast åberopa och
hänvisa till de upplysningar och den utredning, detsamma i alla ofvannämnde hänseenden
innehåller, äfvensom till den redogörelse och de yttranden, Kommittéer) afgilvit
i anledning af till Kommittéer) i nåder remitterade eller hos Kommittéen gjorda framställningar
angående understöd för eller inlösen af särskilda jernvägsanläggningar.
Vid afgörande af den maktpåliggande frågan angående fortsättning af Statens
jernvägsbyggnader, hvilken nu lörelägges Rikets Ständer, bör naturligen, jemte den
ledning omlörmäide undersökningar lemna, fästas väsendtligt afseende på de rörande
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition M 52.
3
stamjernbanornas anläggning redan vidtagna beslut och åtgärder; och det torde derföre
vara lämpligt att hiir i minnet återkalla vissa, vid 1853—1834 års riksdag,
då beslut först fattades om jernvägars anläggning genom Statens försorg och på dess
bekostnad, af Rikets Ständer tillkännagifna åsigter i ämnet.
Rikets Ständer yttrade nemligen, uti underdånig skrifvelse den 18 November
1854, efter framställning af de många vigtiga fördelar för landets industri och rörelse,
äfvensom i militäriskt och politiskt hänseende, hvilka erbjödes af en jernbana,
som sammanbunde Nordsjön och Östersjön samt Rikets vid dessa haf belägna största
städer med hvarandra, — helst från denna bana måste utgå den framdeles säkerligen
ifrågakommaude järnvägsanläggningen emellan de förenade rikenas begge hufvudstäder
— det Rikets Ständer ansåge stambanan mellan Stockholm och Göteborg vara den,
hvilkens anläggning borde i främsta rummet till verkställighet befordras,
Vidare och då en jernväg, genomgående det inre af landet från någon af
Skånes hamnplatser till Jönköping, likaledes bielke af stor vigt i förutnämnde hänseenden
och, jemte det den beredde åt flera delar af riket den förbättring i deras
kommunikations-anstalter, som de hittills saknat och hvaraf de vore i högsta behof,
komme att utgöra en förening emellan rikets södra och mellersta landskap samt
åstadkomma liflig förbindelse emellan Sverige och utlandet, syntes det Rikets Ständer,
att anläggning af en jernvägs-stamlinie emellan sydvestra kusten af Skåne och
Wettcrns södra ända jemväl borde ofördröjligen företagas.
f öfverensstämmelse härmed beviljade Rikets Ständer, enligt samma skrifvelse,
särskilda anslag dels till deri stambana, som, utgående från Göteborg, komme att i
riktning genom Westergötland och Nerike, fullbordad, förena nämnde stad roed
hufvudstaden och dels till påbörjande af en, i riktning åt Jönköping gående stambana
från Malmö.
Sedan Rikets Ständer vid 1836 —1858 års riksdag, utan att antaga något
visst allmänt system för jernvägs-anläggningarne, ytterligare anslagit betydande summor
till nyssnämnde tvänne stambanor, af hvilka den Vestra ansågs böra bearbetas
jemväl frän sin östliga slutpunkt Stockholm till Södertelje och Katrineholm, och den
Södra äfven från sin då bestämda ändpunkt i norr vid Falköping, hafva jernvägsarbetena
ä dessa briier så fortskridit, att den vestra stambanan blifvit för trafik
öppnad från Göteborg till Göta kanal vid Töreboda, utgörande i längd 17 mil
5,400 fot, och den södra öppnad från Malmö till Sösdala, 6-j- mil, samt i det
närmaste fullbordad från Sösdala tili Finjasjön, ytterligare omkring en mil, och betydliga
föiberedande arbeten verkställda från Stockholm lill Södertelje och Katrineholm
och från Töreboda lill Nerikes gräns å Vestra, likasom från Falköping till
sjön Stråken å Södra stambanan.
De giltiga skäl, Rikets Ständer uti ofvanberörde skrifvelse den 18 November
1854 anfört för ifrågavarande begge stambanors skyndsamma utförande, synas Kongl.
Maj:t numera hafva erhållit ökad betydelse, sedan en icke ringa del af banorna
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 52.
blifvit färdig, eller kommit under arbete, sfi att desamma, om arbetet kraftigt fullföljes,
kunna inom en icke aflägsen tidpunkt i hela sin utsträckning öppnas för allmänna
rörelsen och salunda bereda allt del gagn, som med dem varit afsedt och
hvilket endast i mindre män kan ernäs, sä länge banornas slutpunkter icke blifvit
sammanbundne.
I följd häraf och dä det för öfrigt måste vara med klok beräkning öfverensstämmande,
att den kraft, som (ages i anspråk för åstadkommande af ifrågavarande,
särdeles för vårt vidsträckta och i allmänhet mera glest befolkade land storartade
och dyrbara kommunikationsmedel, icke, utöfver hvad arbetets lämpliga fördelning
gör nödigt, splittras på samtidig anläggning af flera skilda jernvägar, hvilket måste
leda till fördröjande af hvarje särskild banas slutliga fullbordan, anser Kongl. Majit
arbetenas oafbrutna fortsättande å omförmälde tvänne stambanor vara ur alla synpunkter
företrädesvis angeläget.
Således, fastän Kongl. Majit lifligt erkänner det påtagliga behofvet och den
stora vigten af en jernvägs-förbindelses snara tillvägabringande från hufvudstaden till
de norr om Mälaren belägna orter, och från Arvika, dit segelled finnes, till Norska
gränsen, för underlättande af kommunikationen med Norrige> äfvensom det särdeles
gagn, de af Kommitléen förordade bibanorna från Borås till vestra stambanan — för
hvars utförande endast låneunderstöd blifvit hegardt, — och från Christianstad till
den södra skulle medföra för dessa starkt befolkade trakter ej mindre än för trafiken
å stambanorna; dock som den summa af 23,000,000 Ridr, som Kongl. Majit,
med fästadt afseende å ena sidan, på Statsverkets tillstånd, och å den andra, på de
stora fördelarne för riket att, så snart omständigheterna medgifva, komma i åtnjutande
af ifrågavarande mäktiga medel till utveckling och förkofran, enligt nådig proposition
af denna dag pröfvat böra till jernvägar afses, är för ett ändamålsenligt
fortskyndande af de redan påbörjade slambane-anfäggningarne mellan Stockholm och
Göteborg, — med hvilken, enligt Kungl. Majlis åsigt, en sammnnbindningsbana från
Hallsberg till Örebro bör ställas i oskiljaktigt samband, — samt emellan Malmö
och Falköping erforderlig, finner Kongl. Majit, på sådan grund, Sig för närvarande
icke kunna förorda, att berörde tillgångar, vare sig i form af anslag eller af lån
eller räntegaranti, varda till något annat jernvägs företag disponerade; hvadan Kongl.
Majit, med godkännande särskildt af Kommiltéens yttrande beträffande Köping-Hults
jernvägsbolags i underdånighet gjorda alternativa förslag, angående bolagets jernväg,
anser hvarken dessa förslag eller (öfriga i Kommittéens betänkande närmare upptagna
framställmngar om understöd lör ifrågasatta jernvägs-anläggningar nu böra vinna
afseende; utan vill Kongl. Majit härigenom förestå Rikets Ständer att bevilja omförmälde
25,000,000 R:dr, all uteslutande användas till arbetena å Statens förutnämnde
tvänne stambanor, nemligen den Vestra frän Stockholm lill Göteborg, med
snmmanbindningsbana emellan Hallsberg och Orebro, samt den Södra frän Malmö
till Falköping.
Kongl. MajUs Nåd. Proposition JM 52.
S
Dä emellertid fullbordandet af den Vestra stambanan, som förenar rikets hufvudorter
vid Nordsjön och Östersjön, under närvarande förhållanden är af jemförelsevis
största vigt; då mera än 17 mil af denna bann redan äro fulländade och ar
betena
å andra delar deraf långt framskridna samt lokalen särdeles gynnsam a banans
återstående del emellan Katrineholm i Södermanland och Bodarne vid gränsen
af Westergötland, så alt liela banan torde kunna före slutet af nästa slatsregleringsperiod
vara fullbordad, om nödiga medel dertill beviljas; och då, hvad angår det af
Kommitléen väckta förslag om utförande, i sammanhang med denna stamlinie, af en
sammanbindningsbana från Hallsberg till Örebro, en sådan bana — oafsedt att den
komme att utgöra en del af den jernväg, genom hvilken Örebro tilläfventyrs kan
finnas framdeles böra förenas direkt med Wettern, men hvars företagande i denna
utsträckning Kongl. Majit nu ej kan förorda, — måste, särdeles i förhållande till
banans mindre betydliga längd och kostnad, blifva af högsta gagn, ej mindre för
rörelsen inom en vidsträckt del af landel, än äfven till förökande af trafiken å
Vestra stambanan, hvilken såmedelst komme i förbindelse med de från Örebro utgående,
redan färdiga jernvägarne till Nora och Arboga, finnér Kongl. Majit Sig
böra af Rikets Ständer, äska beviljande af de medel, som erfordras för fullbordande
af Vestra stambanan frän Stockholm öfver Södertelje, Katrineholm och Hallsberg
till Töreboda vid Göta kanal, dit jernvägen redan är öppnad frän Göteborg och
för utförande, samtidigt, of en sammanbindningsbana frän Vestra stambanan vid
Hallsberg till Örebro.
Kostnaden är af Kommittéen beräknad, som följer i
Från Slockholm till Katrineholm, I- mil, 18,000 fot 0,700,000.
Från Katrineholm lill Göta kanal, 15 mil, 4,100 fot  0,096,889.
Från Hallsberg till Örebro, 2 mil, 8,650 fot, jemte bangård i Örebro 1,762,479.
Summa Ridr Rimt 17,559,568.
Af deri för Statens järnvägsbyggnader afsedda summa 25,000,000 Ridr skulle,
i följd af hvad ofvan är yttrad t, återstoden eller 7,440,652 användas lill Södra
stambanan.
Beträffande denna banas sträckning förekommer, att sedan Kongl. Majit vid
1856 —1858 års riksdag föreslagit densamma alt utgå i norr från Vestra stambanan
vid Falköping och sträcka sig, med bibana lill Jönköping, öfver Göta ström efter
Lagaå-dalen lill Agghult, Lund och Malmö, så beviljade Rikets då församlade Ständer
särskilda anslag för den lill Lund redan färdiga Södra stambanans fortsättning
till norra ändan af Finjasjön samt lill påbörjande och grundläggning af sådana arbeten
å Södra stambanans norra del från Falköping lill Jönköping, som fordrade en
längre tid för att fulländas, äfvensom lill bangårdar i Lund och Malmö.
De före nämnde riksdag verkställda undersökningarna hade icke gifvit vid
handen, att Södra stambanan kunde, med iakttagande af den i allmänhet föreskrifna
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JYs 52.
lutning af högst 1 på 100, ledas till staden Jönköping; men sedan upplysning genom
förnyade undersökningar vunnits derom, att en sådan ledning läte sig verkställas,
fann Kongl. Majit, på det den pröfning, som af det sålunda förändrade förhållandet
kunde påkallas i afseende å banans sträckning genom Småland, måtte slå
öppen, Sig föranlåten förordna, att arbetena å Södra stambanan från Falköping tills
vidare ej borde fortsättas längre än öfver den, omkring tre mil nordvest från Jönköping
belägna sjön Stråken till den skiljopunkt, hvarifrån banan kunde ledas antingen
direkt till Jönköping eller lill Axamo på Laga-liriien, äfvensom Kongl. Majit
ej fastställt banriktningen från Malmö längre än till södra ändan af Finjasjön, der
banan, med lika fördelar i tekniskt hänseende, kan fortsättas inåt Småland, antingen
efter Lagaå-dalen eller ock mera i öster.
Den pröfning angående Södra stambanans sträckning från sjön Stråken i norr
till Finjasjön i söder, som sålunda blifvit lemnad öppen, bör nu företagas; och
Kongl. Majit hänvisar särskildt i detta ämne till den uti Kommittéens betänkande förekommande
utredning.
Sedan det numera befunnits verkställbart att draga Södra stambanan direkte
till Wetterns strand i Jönköping, tala vigtiga skäl för. banans fortsättning derifrån i
mera östligt läge, än i Kongl. Majlis proposition vid sistlidne riksdag var föreslaget;
tv, under förutsättning att en jernväg framdeles kommer att från Vestra stambanan
i Södermanland utläggas i sydlig riktning och genomlöpa Östergötland, skulle en
sådan jernväg finna i trakten af Nässjö en lämplig och naturlig anslutningspunkt till
Södra stambanan, och begge dessa jernvägar, utan behof af de förut föreslagna
särskilda bibanorna med deras till en del svåra och nästan äfventvrliga terrängförhållanden.
förbindas med rörelsens hufvudort i denna trakt, Jönköping. Landets
södra och östra landskap komme derigenom i närmare förbindelse med hvarandra
och med hufvudstaden, dit afslåndet från södra Sverige, sedan en jernväg genom
Östergötland blifvit fullbordad, skulle i högst betydlig mån förkortas. Derjemte och
utom de fördelar, som vore beroende af sistnämnde jernvägs-anläggning, skulle södra
stambanans ledning till Jönköping och dess af Kommittéen föreslagna östligare läge
mera i midten af landet samt uti en fruktbarare och folkrikare trakt lända till
gagn för ett vidsträcktare område och en större rörelse samt särskildt bereda åt
Sveriges på kommunikationer vanlottade sydöstra del en lättad möjlighet att komma
i jernvägs-förbindelse med andra delar al landet.
Vid betraktande af dessa förhållanden anser Kongl. Majit olägenheten af den
omväg, som från rikets sydligaste orter lill de vestra och, så länge jernväg genom
Östergötland icke blifvit bygd, äfven till de' norra, skulle uppkomma genom Södra
stambanans anläggning uti ifrågavarande östligare sträckning i stället för den förut
föreslagna Laga-linien, samt den häraf jemväl följande högre kostnaden för södra
stambanan, när denna bana ensamt afses, väsendtligen öfvervägas af den östligare
banriktningens ofvan antydda allmännare fördelar, samt föreslår derföre, att södra
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition NU 52-
7
stambanan må ledas från sjön Stråken genom Jönköping öfver Thenhult till trakten
af Nässjö och derifrån vidare förbi och i närheten af sjön Salen till
Finjasjön.
Kostnaden för Södra stambanans fullbordan i denna sträckning är af Kommittéer)
beräknad sålunda:
från Finjasjön lill Nässjö 18 mil  11,526,411.
» Nässjö » Thenhult 2,14 mil  1,479,120.
» Thenhult » Jönköping 1,50 d:o  1,524,000.
» Jönköping » Stråken 5,26 d:o  2,552,520.
samt fullbordandet af linien från Stråken till Falköping  826,000.
Summa Riksdaler Riksmynt 17,688,051.
Af de för arbetena ä Södra stambanan intill 1865 års slut ofvan beräknade
7,440,652 Riksdaler föreslår Kongl. Maj:t act användas:
Till banans fortsättning frun Finjasjön, genom Skåne och Småland lill
trakten af sjön Salen i Kronobergs län  6,000,000
och till jernvägs-arbetena emellan Falköping och Jönköping .... 1,440,652.
Summa Riksdaler Riksmynt 7,440,652.
Med antagande att detta belopp varder anvisadt för Södra stambanan i nu
föreslagen riktning, skulle vid 1865 års slut återstå en kostnad af 10,247,419
R:dr för denna banas bringande till fullbordan i hela sträckningen från Malmö till
Falköping.
Någon vidare pröfning af Kommittéens förslag angående Statens jernvags-byggnader
anser Kongl. Maj:t för närvarande icke böra ega rum; men Rikets Ständer torde
finna lämpligt att, såsom vid förra riksdagen, öfverlemna till Kongl. Maj:t att, vid
jernvägsarbetenas utförande, med afseende å ytterligare 'upplysta förhållanden, närmare
bestämma de orter, som hvarje statsbana eller bandel, hvartill anslag varder
beviljadt, skall genomgå, och de ställen den bör anlöpa, samt att till ändamål, ge
mensamma
för olika stambanor, anordna medel utan omedelbart skeende fördelning
emellan särskilda banor, och att använda det öfverskott, som kan finnas uppkomma
å ett stambane-arbete, till att fylla den brist, som å ett annat möjligen kan uppstå;
— äfvensom besluta att, jemte det inkomster och utgifter å hvar och en för all
männa
trafiken upplåten del af Statens jernvägar böra särskildt redovisas, den behållning,
som kan å en eller annan sådan bandel uppkomma, må i första rummet
användas till bestridande af underhålls-kostnaderne för rörelsen ä andra bandelar,
8
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 52.
hvarest dessa kostnader icke utaf gods- och passagerare-afgifterna betäckas, och att
hvad derefter möjligen äterstär, må såsom förskott ingå till fonden för jernvägsbyggnaderna;
men att deremot de inkomsterna öfverstigande utgifter för rörelsen
å Statens jernvägar höra likaledes förskottsvis af sagde fond bestridas; och
finner Kongl. Maj:t fortfarande lämpligt och behöfligt, att kommenderingar ur arméen
varda vid Statens jernvägsbyggnader använda, under de i Rikets Ständers
skrifvelse den 16 September 1867 upptagna vilkor.
Det anslag, som nu blifvit till Statens jernvägsbyggnader äskadt, synes Kongl.
Majrt lämpligen böra fördelas jemnt på hvardera af de fyra åren 1860—1865,
eller med 6,260,000 R:dr på hvarje; dock med rättighet för Kongl. Maj:t att
för hvarje af de tre första åren, ifall omständigheter vid arbetenas utförande eller
i öfrigt skulle dertill föranleda, använda utöfver årsanslaget högst 600,000 R:dr,
som då komme att å sista årets anslag afräknas.
Chefen för Statens jernvägsbyggnader har, uti underdånigt memorial den 12
innevarande månad, framställt vigten och fördelarne, för att möjligen kunna inom
beräknad tid medhinna de föreslagna jernvägsarbetena, af ett skyndsamt beslut angående
bansträckningarne, så att, bland annat, redan under instundande vinter
måtte kunna å de nya banorna vidtagas åtskilliga förberedande åtgärder för arbetenas
verksamma företagande så fort gynnande årstid inträder, och pä det den
Ur arméen erforderliga arbetsstyrka kunde bestämmas innan ordres utgå om vapenöfningar
under sommaren; varande af bemiilde Chef härvid jemväl anmäldt, att,
derest Rikets Ständers beslut uti ifrågavarande ämne hunne så tidigt fattas, blefve
redan under nästkommande års första qvartal, i och för omförmälde förberedelser,
nödigt att ega tillgång till en summa af 600,000 R.dr utöfver det belopp af
800,000 R:dr, som vid samma års ingång återstår af sistlidne riksdags jernvägsanslag.
Jemte meddelande häraf till Rikets Ständers kännedom för den åtgärd det
sålunda anmälda förhållandet finnes föranleda, anser Kongl. Maj:t sig här böra tillkännagifva,
att af det utaf Rikets Ständer vid sistlidne riksdag för Statens jernvägsbyggnader
beviljade belopp, 20,000,000 R:dr, hafva blifvit disponerade:
för
Kongl. M(ij:ls Nåd. Proposition M 52.
9
för är 1857 dels den i nyssnämnda belopp inbegripna, vid 1857 års början
återstående behållningen af 1853—1854 års riksdags jernvägs
-
anslag
och dels särskildt anordnade
för år 1858 .
och för år 1859
5,180,000 5,580,000.
400,000.
7.000.000.
6.620.000.
Summa R:dr R:mt 19,200,000.
Således återstår af de vid sistlidne riksdag till Kongl. Majits disposition för
jernvägsbvggnaderna anvisade medel ett odisponeradt belopp af 800,000 R:dr: dock
är, enligt hvad Kommittéen tillkännagifvit, detta belopp icke inbegripet under de
af Kommittéen uppgifna kostnadssummor, utan beräknadt att, jemte dessa, få till
de föreslagna jernvägsarbetena användas; i följd hvaraf de af Kongl. Maj:t för
nämnde arbeten nu äskade 25,000,000 R:dr erfordras utöfver berörde, å förra
riksdagens anslag ännu återstående 800,000 R:dr.
I sammanhang härmed torde dock Rikets Ständers uppmärksamhet böra fästas
derpå, att behållningen å det vid sistlidne riksdag beviljade anslag till sta
tens
jernvägsbyggnader blifvit uti Rikets Ständers Revisorers innevarande år afgifna
berättelse upptagen att vid nästa års ingång utgöra 1,200,000 R:dr; härledande
sig skilnaden mellan delta belopp och de af Kongl. Maj:t såsom behållning
vid samma tid beräknade 800,000 Ridr förmodligen derifrån att, i Riksgälds—
kontorets vid sistlidne riksdag fastställda reglemente, jernvägsanslaget upptages till
20,000,000 R:dr, utan att föreskrift blifvit Riksgälds-kontoret meddelad derom
att, såsom Rikets Ständer uti sin underdåniga skrifvelse i ämnet till Kongl. Majit
tillkännagifvit och Kongl. Maj:t i följd deraf vid beräkningen iakttagit, afdrag från
sistnämnde summa borde ske för den vid 1857 års början återstående behållning
af 400,000 R:dr å 1853—1854 års riksdags jernvägsanslag.
Statens jernvägsbyggnader hafva fortfarande stått Under Öfversten Ericsons ledning
och administration, enligt det honom af Kongl. Majit den 51 Januari 1855
lemnade nådiga uppdrag. Oaktadt det tillvexande omfånget af dessa arbeten samt
Öfverste Ericsons deraf föranledda och hos Kongl. Majit tillkännagifna önskan, att
berörde uppdrag, i dess närvarande omfattning, mätte efter utgången af innevarande
år upphöra, har Kongl. Majit likväl ansett vara skäl att afvakta det beslut
Piil. till It. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 19 Hofi. 2
10 Kongl. MajUs Nåd. Proposition Jtä 52.
Rikets Ständer inora nämnde tid torde komma att fatta i anledning af det hvilande
förslaget om inrättande af ett nytt Stats-departement, innan Kongl. Majit
till pröfning företager frägan om en särskild under eli sådant Departement naturligen
hörande styrelse för arbetena och trafiken å Statens jernvägar, hvilken styrelses
aflöning i allt fall ej lärer böra å stat uppföras, utan kan af jernvägsmed
len
tills vidare utgå.
De till ärendet hörande handlingar komma alt vederbörande Utskott tillhandahållas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Ludv. Almqvist.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Ni 52. i i
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Är enden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet 'å Stockholms Slott den 17 November
1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Friherre Manderström,
Stats—råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Civil-deparlementef, Stats-rådet Almqvist, uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts denna dag, på Stats-Rådels enhälliga tillstyrkande,
fattade och i särskildt Protokoll öfver blandade Civil- och Finans-ärenden
intagna beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets
Ständer, angående Statens jernvägsbyggnader m. m.;
Och behagade Kongl. Maj:t, på Stats-Rådets tillstyrkande, i nåder gilla
berörda förslag, i öfverensstämmelse hvarmed nådig proposition, af
den lydelse bilagan till detta Protokoll utvisar, alltså skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
Otto W. Seippel.
12
Kongl. May.ts Nåd. Proposition M 53.
M 53.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Nov. 18S9, kl. 11 f. ro.
Kongl. Maj-.ls Nådiga Proposition till Rikets Stander om anskaffande
af medel får fortsättning af Statens jernvdgsbyggnader,
femte andra dermed sammanhang egande ämnen;
Gifven Stockholms Slolt den 47 November 1859.
Då Kongl. Majit nu iir sinnad att til! Rikets Ständer göra^nådig framställning
om de åtgärder, som till fortsättning af Statens jernvägsbyggnader böra intill
slutet af nästa statsreglerings-period, eller intill 1865 års utgång, vidtagas,
förekommer härvid i första rummet att fastställa den summa, som för jernvägsarbetenas
fortsatta bedrifvande under nämnda tid må lämpligen kunna anvisas.
f öfverensstämmelse med Rikets Stiinders beslut vid sistlidne riksdag, och
såsom Chefens för Statens jernvägsbyggnader arbetsberättelser närmare utvisa, hafva
under de sednaste åren dessa arbeten så fortskyndats, att omkring 7,000,000
R:dr årligen dertill blifvit använda; och erfarenheten har gifvit vid handen, att,
på det sätt arbetet, hittills varit anordnad), den härtill behölliga arbetsstyrkan utan
svårighet eller väsendtlig olägenhet för näringarne kunnat anskaffas och sysselsättas.
Att det, såväl med hänseende till kostnadernas förminskning, som för att
åt landel, så tidigt som möjligt, bereda vinsten af förbättrade kommunikationsanstalter,
mäste vara en fördel, att det stora nu pågående nalionela företaget bedrifves
med all den kraft, sorn omständigheterna medgifva, lärer icke kunna bestridas;
och, såvida icke af rent financiela skäl något hinder häremot uppstår, bör
det således anses såsom något särdeles önskligt, om våra jernvägsarbeten äfven
i den närmaste framliden kunde fortgå efter ungefärligen samma måttstock
som hittills.
På grund häraf, och för att inom idisla statsreglerings-period hinna fullborda
några af de vigtigasle jernvägslinierna, har också Jernvägs-kommittéen föreslagit, att
för årep 1860—J863 arbetskostnaden skulle beräknas till en sammanlagd summa
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 55.
13
af Tjugusju millioner Riksdaler, eller i medeltal till 6-7 millioner om året. Med
antagande, att ränta och amortering för ett nytt lån bör beräknas till 6 procent
af kapitalet — hvilket likväl under nuvarande, för en upplåning ingalunda ogynsamma
förhållanden torde vara alltför högt — skulle det årliga bidrag, som behöfdes
för att kunna upplåna det al Jernvägs-kommittéen föreslagna belopp, utsöra
1,620,000 Riksdaler. Af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om Statsverkets tillstånd
och behof visar det sig, alt, sedan alla de såväl ordinarie som tillfälliga anslag,
hvilka Kongl. Majit ansett nödigt att vid denna riksdag äska, äfvensom ränta
och amortering å det förut upptagna jern vägslånet, jemte Riksgiilds-kontorets öfriga
utgifter, lagils i beräkning såsom utgående, Riksgälds-kontoret likväl skulle
hafva en årlig tillgång af nära 1,700,000 R:dr, som kan användas till ränta och
amortering för ett nytt jernvägslån. Det är visserligen sannt, att denna tillgång
endast är att beräkna för åren 1861—1863 eller tillsammans för 3 år, hvaremot
ränteutgiften för det nya jernvägsiånet torde komma att omfatta äfven en
del af 1860, men denna omständighet kommer, såsom lätt kan visas, att mera
än fullkomligt motvägas deraf, att den summa, som nu kan blifva upplånad, hvarken
benöfver eller bör i sin helhet genast indragas (och om så måste ske, kan
åter göras fruktbärande,) samt att följaktligen ej heller under dessa år ränta och
amortering skall utgå för mera än en större eller mindre del af beloppet; och af
allt detta synes således, att, äfven om den summa, hvarom nu är fråga, bestämdes,
i enlighet med Kommitterades förslag, till 27,000,000. skulle Kiksgälcis-kontorets
omlörmälda tillgång af 1,700,000 R:dr om året vara mera än tillräcklig
för alt fondera en upplåning till nyssnämnda belopp.
Men å andra sidan bör ej lemnäs oanmärkt, att möjligen äfven andra utgifter,
än de af Kongl. Majit nu föreslagna, kunna komma alt under denna riksdag
beviljas, och att försigtigheten följaktligen torde fordra, alt den tillgång, som Riks
gälds-kontoret
har att disponera, icke alltför uteslutande tages i anspråk för jernvägsarbetena.
Och af detta skäl anser Kongl. Majit lämpligast, alt den summa,
hvilken nu anvisas till dessa arbetens fortsättning, icke bestämmes högre, än till
23,000,000 Ridr; sa mycket hellre, som den reduktion i Kommitterades arbets
plan,
hvilken en dylik nedsättning af 2,000,000 i anslagssumman måste medföra,
icke är af den betydenhet, att någon rubbning i hufvudgrunderna för samma plan
derigenom uppkommer.
Enär således, enligt Kongl. Majits åsigt, ur financiel synpunkt icke något
hinder möter för anskaffandet af de medel, som erfordras för att i det väsendtligaste
bringa Jernvägs-kommittéens arbetsplan till verkställighet;
enär Kongl. Majit antager, att dessa arbeten i allt full skola innan kort
komma till utförande, men ett utöfver nödvändigheten utsträckt dröjsmål i detta
hänseende obestridligen medför såväl direkt som indirekt förlust; och
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.
enär slutligen tidpunkten, med utseende pä utförandet af en låneoperation,
enligt hvad den utländska penningemarknaden synes antyda, alldeles icke visar sig
ogynnsam;
anser Kongl. Maj:t, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kommitterades
förslag till jernvägsarbetenas fortsättning under åren 1860 —1863, bör, utöfver
hvad som under tiden kan inflyta såsom behållning af rörelsen på jernbanorna,
anvisas ett belopp af 25,000,000 R:dr, och att denna summa må genom upplänning
emot fonderade statsobligationer anskaffas.
Hvad dernäst vidkommer frågan om sättet för anskaffningen af dessa medel,
så kommer dervid först och främst i öfvervägande, huruvida den nu tilltänkta
upplåningen företrädesvis bör sökas inom eller utom landet.
Om en så riklig tillgång på disponibla kapitaler funnes i Sverige, att de
summor, hvilka nu erfordras till jernvägsarbetenas utförande, härstädes kunde erhållas
ulan att genom kapitalernas dragande ifrån de rörelsegrenar, der de lörut
varit fästade, en skadlig återverkan på våra näringar och på enskildes affärsförbindelser
uppstode, så skulle detta obestridligen vara särdeles lyckligt; och under
denna förutsättning vore det visserligen också både naturligast och önskligast, att
den upplåning, hvarom nu är fråga, i främsta rummet gjorde sig dessa inhemska
kapitalöfverskott till godo.
Men om förhållandet deremot är, att, i den mån kapitalbildningen fortgår,
de uppkomna öfverskolten i allmänhet genast absorberas al nya löretag, och följaktligen
icke heller något öfverflöd på rörliga kapitaler förefinnes inom landet;
om läst hellre åtskilliga näringar, oaktadt de betydliga framsteg i nästan alla
riktningar, som pä sednare tider egt rum, ännu tiilbakahållas i sin"vidare utveckling,
och nya banor för arbetet och företagsamheten hittills ej sällan måst lemnäs
obeträdda, allt till följd af bristande förlag: då torde det också utan gensägelse
varu nödigt att, i fråga om statens åtgärder att tillegna sig landets disponibla
kapitaler, tillvägagå med den största försigtighet. Det lider intet tvifvel,
att Staten, i fall den ville uppträda såsom tullande på den inhemska penningemarknaden,
skulle, genom sin öfvermagt i mångahanda hänseenden vid vilkorens
bestämmande, kunna tillbakatränga de enskilda, vare sig individer eller korporationer,
och upplåna icke blott det kapital, hvarom nu är fråga, utan vida
derutöfver. Men, så framt ej kapitaler härstädes finnas, hvilka för närvarande
sakna användning i nyttiga och naturliga rörelsegrenar — hvilket åter,
enligt hvad den starka kapital-efterfrågan och höga räntefoten tyckas utvisa,
icke i någon väsendlligare mån är händelsen — så måste följden häraf, oberäknadt
den mera eller mindre olycksbringande rubbning, som i mångfaldiga enskilda
kreditförhållanden skulle genom en dylik omflyttning uppkomma, nödvändigtvis blifva
antingen att inhemska näringar skulle, till oberäknelig skada för hela samhället,
kommu alt sakna nödigt förlag, eller ock att dessa näringar tvingades i andra
Kongl. Maj-As Nåd. Proposition M 53.
it>
Sänder söka en ersättning för de kapitaler, hvilka genom Statens konkurrens här
hemma blifvit dem beröfvade. Och alt en skuldsättning, som sålunda af enskilda
måste ingås i utlandet, skulle blifva mera betungande, än om näringarne lemnats
i ostörd besittning af de inhemska kapitaler, hvilka af dem begagnas, och staten
deremot sjelf utomlands upplånat de medel, sorn för ifrågavarande allmänt nyttiga
ändamål erfordras, — derom lärer icke något tvifvel kunna uppstå.
Men med iakttagande af ali den försigtighet, som sålunda i delta hänseende
är af omständigheterna påkallad, hyser Kongl. Maj: t dock den öfvertygelse,
att of dessa medel någon mindre del, hvilka här förslagsvis upptages lill 3,000,000,
skulle, utan ringaste fara för näringarne eller penningeställningen, kunna erhållas
inom landet, och att sålunda åtminstone en början kunde göras med införande
af ett s. k. inhemskt fondsystem, angående hvars närmare anordning Kongl. Maj:t
vill i det följande vidare utveckla sin mening.
Efter afdrag af nyssnämnda summa från det belopp, 23,000,000, hvilket
skulle till jernvägsarbetenas bedrifvande anvisas, vore således återstoden, eller
20.000.000, hvad som nu behöfde genom ett utländskt lån anskaffas. Men om,
såsom här nedan skall närmare visas, svenska kapitaler äfven i denna upplåning
böra kunna ingå till en del, och denna andel antages tili 4,000,000, blifver den
egentliga utländska skuldsättningen vid delta tillfälle inskränkt lill 16,000,000
R:dr R:mt. Då nu det temporära statslånet, hvilket, enligt Kongl. Maj:ts och
Rikets Ständers beslut vid sisllidnc riksdag, med anledning af då inträffade, utomordentliga
förhållanden, upptogs till riäringarnes understöd, utgjorde 12,000,000
R:dr, och detta lån före utgången af nästa år blifver tillfullo återbetaldt •— med
hvilken operation den nu ifrågavarande upplåningen lätteligen k a n v på ett i flera
afseenden fördelaktigt sätt, ställas i förbindelse; — så skulle, genom denna nya
upplåning, totalsumman af svenska Statens utländska skuld icke komma att ökas med
mera än 4,000,000 utöfver hvad den var vid slutet af sistlidne riksdag, utan att
dervid tages i beräkning den amortering å förra jeruvägslånet, som sedan dess
egt rum; hvaremot genom 12,000,OOO-lånets omflyttning från ett temporärt till
ett amorteringslån, den till utlandet utgående ränte-utgiften för denna del af statsskulden
otvifvela k tigt kommer att minskas. Antager man sålunda, alt ett nytt
amorteringslån å 20,000,000 R:dr skulle utomlands upptagas, så finnér Kongl.
Maj:t äfven, såsom nyss nämndes, denna upplåning lämpligen kunna och böra
ställas i sammanhang med återbetalningen af det temporära statslånet; nemligen
på det sätt, att af det nya lånet, hvars ändamål är att utgöra fond för jernvägsarbetenas
bedrifvande under åren 1860—1863, en summa af 9,000,000, eller
det belopp, som ännu återstår oinlöst af det temporära lånet, skulle användas till
liqviderande af nyssnämnde lån, emot det att den s k. statslånefondens häremot
svarande tillgångar och fordringar inom landet, hvilka eljest måste samtidigt med
12.000.000-lånets återbetalning, eller under sednare hälften af 1860, till fullo
16
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 55.
indragas, i stället komma att tillläggas jernvägsfonden, för att i män af behof,
jemte öfriga härtill anslagna medel, för dess räkning användas. Härigenom skulle
otvifvelaktigt följande ganska väsendtliga fördelar vinnas, nemligen:
l:o. Liqoidcn af 12,000,000 länet kan med den största lätthet verkställas,
och hvarje farhåga för någon financiel svårighet, till följd af vexelbrist eller silfverexport
under den omförmälda perioden 1860, blir sålanda allägsuad. E stället
uppstår ett öfverskott af vexel tillgå ng å 7,000,000 R:dr, hvilket kommer att verka
såsom en förstärkning af Bankens metalliska kassa.
2:o. Statslånefondens utestående fordringar af omkring 0,000,000 R:dr,
hvilka emellertid fortfarande skulle af Riksbanken förvaltas, och derå möjligen
uppkommande förluster icke skola drabba jernvägsfonden, utan, såsom redan är bestämdt,
Statsverket, för hvars räkning lånet blifvit upptaget, behöfde då icke,
såsom i annat fall vore nödvändigt, till fullo indrifvas före 1860 års utgång; utan
kunde anstånd härmed beviljas, så att återbetalningen af dessa medel — hvarå
räntan efter 1860 års slut, då 12,000,OOO-lånet blifvit tillfullo betaldt, borde, genom
bortfallandet af den nu för dessa lån beräknade provisionen, nedsättas till
likhet med den vanliga diskonträntan — komme, i mån af behof och öfriga omständigheter.
att fördelas på åren 1860 —1863.
3:o. Jernvägsfonden, eller de tillgångar, hvarmed jernvägsarbetena skola
besörjas, skulle komma att ordnas på ett lämpligare sätt, än eljest kunde ske;
enär medlen till en del endast efter hand komme alt inflyta, då deremot vid indragningen
af ett större utländskt lån nästan alltid händer, att för tillfället betydliga
öfverskott uppkomma, hvilka då, till undvikande af ränteförlust, för en kort tid
utsläppas i lånerörelsen och sålunda föranleda eller åtminstone bidraga till dessa
hastiga omvexlingar i kapitaltillgången, som på aflfärslifvet utöfva ett så menligt
inflytande.
Innan Kongl. Maj:t nu öfvergår till frågan om Sveriges egen delaktighet i
den ifrågavarande upplåningen, vare sig såsom deltagare i det amorteringslån,
hvilket borde på främmande ort upptagas, eller mera direkt i form af ett s. k.
inhemskt fondsystem, vill Kongl. Maj:t i korthet antyda skälen för Sin öfvertygelse,
att dessa åtgärder erbjuda en lika enkel, som i alla hänseenden fördelaktig
utväg att förstärka en inrättning, hvars fullkomliga och oförminskade säkerhet
utgör en lifsfråga för hela landet, nemligen: Rikets Ständers Bank.
Då man besinnar, att den verkliga kapitalförmögenhet, som Banken eget,
sedan alla dess skulder och förbindelser blifvit afdragna, vid slutet af sistlidet
år uppgick till ett belopp, i rundt tal, af 23,217,000 R:dr, eller mera än 8,000,000
utöfver den summa af 15,000,000, hvartill grundfonden blifvit bestämd; och då
dertill kommer, att, genom vinstmedel, kapitalet ytterligare til!vexer med omkring
2,000,000 om året; så synes det vara klart, alt, med hänsigt till Bankens för
-
Kongl. Maj-ls Nåd. Proposition JH 53.
17
måga att, i händelse af en utredning, fullgöra alla sina förbindelser, icke det ringaste
tvifvel om den fullkomligaste säkerhet kan uppstå. Men Riks-banken har,
förutom sin allmänna ovilkorliga skyldighet att, liksom hvarje annan anstalt eiler
person, vid en möjlig slutliqvid göra hvar man rätt, äfven såsom sedelutgifvande
Rank, hvars sedlar åtnjuta det vigtiga, i grundlagen fastställda privilegium, att
gälla såsom lagligt mynt i riket, och sålunda äro underkastade tvångskurs, en
häremot svarande förpligtelse att alltid vid anfordran inlösa dessa sedlar med silfver;
och deraf följer också, att en särskild, synnerlig uppmärksamhet måste egnas
åt de medel, som Banken eger, att under alla omständigheter kunna fullgöra detta
åliggande, hvaraf icke blott enskild rätt och välfärd, utan ock hela samhällets
ekonomiska ställning är i högsta grad beroende. Någon ökad säkerhet i detta
afseende, eller att Bankens vexlingsförmäga aldrig skall brista, ej ens för ett
ögonblick, vinnes emellertid ieke endast derigenom att grundkapitalet förstärkes.
Ty. såvida denna förstärkning, såsom förr nästan alltid varit händelsen, åter användes
i Bankens lånerörelse och sålunda kommer att beslå i fordringar hos enskilda,
kan en större eller mindre tillökning i dessa fordringars belopp icke för
Banken blifva ett medel att, vid förefallande behof, anskaffa silfver till förstärkande
af sin vexlingskassa. Härtill fordras, att. åtminstone någon del af kapitalÖfverskottet
hålles i en sådan lorm, all densamma med lätthet kan förvandlas
till silfver, d. v. s. består i sådana valutor, som, när behofvel så fordrar, kunna
realiseras på den utländska marknaden. Visserligen skulle i sådant afseende
några af Europas mest kända och betryggade värdepapper, såsom t. ex. Engelska
consols, kunna anses bäst uppfylla ändamålet; och ensidigt hade måhända
varit, om vid den tid, då en öfverflödig vexel- och silfver tillgå ng hade gjort en
sådan åtgärd lätt verkställbar, ett lämpligt belopp dylika papper blifvit af Banken
inlösta.
Men, då möjligheten af ett sådant uppköp för framtiden blir beroende, bland
annat, af yttre omständigheter, såsom kurs- och vexeltillgång; då Sverige dessutom
nu skulle komma att sjelf utgifva statspapper, och det icke bör betviflas, att äfven
dessa, — vare sig de, som ställas i utländskt mynt, eller de, som tillhöra ett
inhemskt fondsystem, — skola, sedan de hunnit blifva kända, tillvinna sig det
förtroende, att desamma vid förefallande behof lätteligen kunna utomlands afsättas
mot klingande valuta: så lärer det i alla afseenden vara lämpligast, att den reservfond,
hvars vigt för Banken är i det föregående visad, kommer att bestå af
svenska stats-obligationer. Till Rikets Ständers disposition finnes för närvarande
den bankovinst, som för åren 1857—1889 influtit, uppgående till omkring
6,000,000 B:dr, hvartill emellertid kunna läggas ytterligare omkring 2,000,000,
derest, såsom Kongl. Maj:t anser rättast, äfven 1860 års vinst tages i beräkning*
så att hädanefter den tid, för hvilken inflytande bankovinst disponeras, kommer
Bih. till 11 St. Brot. 1859 & 1S60. 1 Sami. t Afd. 19 Haft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 55.
att öfverensstämma med tiden för den löpande statsregleringen. Af dessa medel
borde nu, enligt Kongl. Maj:ts tanke, en summa, som det tillhör Rikets Ständer
att bestämma, men som förslagsvis antages till 6,000,000 R:dr, successivt användas
till inköp af svenska statspapper, för att sålunda bilda den nyss omförmälda reservfonden;
hvarigenom skulle vinnas de förenade fördelarne, alt Bankens ställning,
hvilken härvid i främsta rummet bör afses, blefve på ett synnerligen verksamt sätt
konsoliderad (utan att dess framtida ränte-inkomst bör blifva mindre, än om samma
medel på enskilda händer utlåntes) samt att en del af stats skulden, nar så kan ske,
placerades på ett sätt, att räntorna för densamma, i form af ökad bankovinst,
komme Staten sjelf till godo. I sjelfva verket skulle genom en sådan anordning
ingenting annat ske, än att en del af den disponibla bankovinsten användes till
jernvägs-byggnadernas utförande, fastän med det väsendtlig» vilkor, att Banken erhåller
ett häremot svarande belopp stats-obligntioner, hvilka gifva Banken inkomst,
och hvilka, i händelse af behof, kunna användas till förstärkande af dess metalliska kassa.
Frågan, huruvida den till uppköp af svenska statspapper afsedda summan borde
uteslutande nedläggas i det lån, som skulle komma att utomlands upptagas, eller
om ej åtminstone en del deraf bör ingå i det inhemska fondsystemet, är icke af
någon afgörande vigt, enär otvifvelaktigt begge slagen af obligationer äro för ändamålet
användbara. Det kan emellertid ej nekas, att de fonder, hvilka komma att
ställas i utländskt mynt, sannolikt skulle blifva, i händelse af behof, lättare afsättlig»
på den utländska marknaden, än obligationer på svenska språket och i svenskt mynt;
men å andra sidan torde det också böra medgifvas, att det vore nyttigt, om någon
impuls gåfves åt det inhemska nya fondsystemet; äfvensom del icke bör lemnäs
oanmärkt, alt ränte-inkomsten af de inhemska obligationerna förmodligen kommer
alt blifva något högre än af de utländska. Förslagsvis framstäiles derföre nu,
att den uppgifna summan, 6,000,000, måtte på det sätt fördelas mellan begge
slagen af obligationer att frdelar, eller -1000.000, användas till delaktighet i det
utländska lånet — en omständighet, som säkert vid dess negocierande skall utöfva
en ganska gynnsam inverkan — och den återstående tredjedelen, eller 2,000,000,
deremot nedläggas i de inhemska fonderna. Då nu dessa sednare, enligt hvad förut
blifvit anfördt, vid delta tillfälle torde böra inskränkas till ett totalbelopp af 5,000,000
R:dr, skulle således den summa, sorn påräknades blifva upptagen af allmänheten, ej
belöpa sig till mera än 5,000,000; och att delta kapital kan, utan all känning förvår
inre penningeställning, äfvensom utan all svårighet, erhållas inom landet, såvida
vilkoren för upplåningen ställas uti ett lämpligt förhållande till den närvarande
räntefoten i allmänhet, — derom hyser Kongl. Maj:f, för Sin del, så mycket mindre
något tvifvel, som det ej blott för mången enskild, utan äfven för åtskilliga verk
och inrättningar samt allmänna kassor, hvilkas kapitaltillökning under en tid af 5
år otvifvelaktigt uppgår till lika mycket, som hela den ifrågavarande summan, svårligen
torde finnas någon lämpligare utväg alt säkert och fördelaktigt placera sina
Kongl* Moj:ls Nåd. Proposition M 53.
19
tillgångar; men, om likväl den nyssnämnda summan af 3,000,000 icke, på sätt här
blifvit påräknadt, skulle komma att tillfullo inflyta, torde för sådan händelse, på det
ej någon minskning härigenom måtte uppkomma i det belopp, som för jernvägsarbetena
blifvit afsedt, Riksgiilds-konloret böra bemyndigas att, genom tillfällig upplåning,
fylla den brist, som i berörde hänseende kan uppstå.
f afseende å vilkoren för den omförmälda upplåningen inom landet, eller de
s. k. inhemska (onderna, är Kongl. Maj:t af den åsigt, alt man helst borde antaga
systemet af perpetuela räntor, eller sådana, som val äro på Statens, men icke på
långifvarens sida uppsiigbara, och som ej hedler äro underkastade utlottning, utan
der amorteringen sker genom uppköp af obligationer. En bland fördelat ne af detina
form för upplåningen ur den, alt, utan någon förlust för Staten, obligationerna kunna
utgilvas till lägre kurs än den nominela, sarida den minskning som härigenom uppkommer
i det effektiva kapitalet, godtgöres genom en motsvarande, eiler ännu
större, minskning i den ränta, som ur förskrifven; hvilket åter långifvare!) gerna
plägar underkasta sig, emot tryggheten för honom att dylika papper med lägre kurs
icke gerna kunna genom uppsägning konverteras. Men, enär allmänheten härstädes
ännu har föga erfarenhet och vana vid sådana papper, der den lägre räntan motväges
af en lägre kurs eller, med andra ord, ett underpris vid kapitalets förvärfvande,
utan helst torde önska, åtminstone till en början, att erhålla sådana obligationer,
som väl betalas till sitt fulla uorniiioI—belopp, men som också draga en häremot
svarande skälig ränta; så vore del sannolikt tjenIigast, om 2 särskilda serier
af det inhemska lånet utgåfves med olika slags obligationer, hvaraf det ena slaget
utlemnades al pari och det andra efter en fastställd lägre kurs. Hvad beträffar
räntans storlek ä dessa obligationer, anser Kongl. Majit, att densamma å förra slaget,
eller dem, som hafva pari-kurs, bör bestämmas till 3 procent, och å det sednare
slaget, med nedsatt kurs, till 3,b'3 procent, eller 3 R:dr 63 öre för 100 R:dr.
Lägre ränta, än 3 procent al pari lärer, med afseende på alla nu förhanden va
rande
omständigheter, icke kunna vid detta tillfälle erbjudas, utan äfventyr, att
obligationerna skola komma att sakna efterfrågan. Och äfven om del skulle visa
sig, att denna ränta framdeles kunde i mer eller mindre mån nedsättas, vore någon
egentlig skada af bestämmelsen om en högre ränta för näivarande likväl icke att
befara, hvarken lör Slaten, genom en fortsatt ränteförlust, eller fiir den allmänna
penninge-ställningen, genom kapitalernas öfverdrifna tillopp åt detta håll. Ty, hvad
beträffar Statsverket, hade detta alltid en öppen utväg att bereda sig nedsättning i
räntefoten, när sådant af förhållandena påkallas, derigenom, att, efter föregången
uppsägning, nya obligationer utgifvas i de gamlas ställe, d. v. s länet konverteras
till den lägre ränta, sorn då kan betingas; och, hvad penninge-ställningen vidkommer,
ligger i summans inskränkning till det relativt obetydliga beloppet af 3,000,000
R:dr en så tillräcklig garanti mot all större rubbning i kapitalernas placering, att
någon farhåga i detta hänseende icke lärer kunna uppstå.
20
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 53.
Att årliga räntan å den andra serien af obligationer, hvilka skulle komma att
utgifvas till nedsatt kurs, blifvit föreslagen till 3,63 (3c'Yi0o) procent, eller 3 R:dr
65 öre för 100 Ridr, har sin grund deruti, alt denna räntefot medför en påfallande
och särdeles önskvärd enkelhet vid ränteliqvidéns beräkning. Räntan kommer
nemligen då att utgöra 1 öre per dag för 100 R:dr, och det blir derigenom för
hvar och en, äfven den minst kunnige, lätt att, vid öfverlåtelse!) af en obligation,
beräkna den derå upplupna räntan. Och då den ä det nedlagda kapitalet effektivt
utgående räntan i allt fall beror på den kurs, hvartill obligationerna utgifvas, så
synes tillfället icke böra försummas att, vid den mera godtyckliga räntefotens bestämmande,
välja en sådan, som, enligt hvad nyss blifvit visadt, erbjuder en i praktiskt
hänseende synnerligen fördelaktig enkelhet. Men hufvudfrågan är här emellertid
att bestämma kursen, hvarefter dessa obligationer skola utlemnas; ty härpå
beror naturligtvis, såsom olvanföre nämndes, den effektiva ränta, som för kapitalet
erhålles.
Upplysningsvis må här anföras, att, om en obligation å 100 R:dr, med ränta
af 3,63 (3M/ioo) procent, inköpes för 75 R:dr, sä inbringar detta kapital (73 R:dr),
hvarå således erhålles i ränta 5 R:dr 65 öre, 5 procent. På samma sätt, i händelse
obligationen mottages till 76 R:dr 84 öre, blir den effektiva räntan 4%
procent; och i fall kursen är 81 R:dr 11 öre, blir räntan 4‘A> procent; samt vid
en kurs af 85 R:dr, lika med 4,30 (4:i(l procent, o. s. v..
eller med andra ord:
5 procent al pari motsvarar en kurs af 73.
4% » » » » 76,84.
4l/2 » » » » 81,11.
Enligt Kongl. Maj:ts åsigt bör nu den kurs, hvartill dessa obligationer skulle
utgifvas, bestämmas till 80 procent af nominal-beloppet; i hvilket fall den ränta,
som långifvaren erhåller å det effektiva kapitalet, uppgår till 4,56 procent, eller
4 R:dr 56 öre för 100 R:dr.
Att denna räntefot, af något mera än 41 .j procent, bör anses tillräckligt hög,
när långifvare!), till följd af den nedsatta kursen å obligationerna, är betryggad för
en räntekonversion, synes kunna antagas; men att fastställa obligationernas utgifningskurs
til! högre än 80 procent, hvarigenom den effektiva räntan skulle komma
att ytterligare minskas, anser Kongl. Majit ej heller lämpligen kunna ske, helst då
man tager i betraktande, att samtidigt med dessa äfven skulle utgifvas en annan
serie af obligationer, hvilka visserligen, i anseende till sin kurs al pari, vore underkastade
konvertering, men derå räntan emellertid tillsvidare utgjorde 5 procent.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, viii Kongl. Majit, som under denna dag
allåter särskild nådig proposition till Rikets Ständer, angående planen för sjelfva
jernvägs-arbetenas fortsättande, härmed i nåder föreslå, beträffande de financiela
frågor, som med jernvägs-byggnaderna hafva gemenskap:
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition JV? 53.
21
l:o
2:o
3:o
■l:o
5:o
6:o
7:o
8:o
9:o
10:o
alt till jernvägs-arbeteiias fortsättning under åren 1860—1865 må anvisas
en summa af 25,000,000 R:dr R:mt, hvilka medel skola emot fonderade
obligationer för svenska Statens räkning upplånas;
att af dessa 25,000,000 R:dr ett belopp, motsvarande 20,000,000, upptages
såsom amorteringslån, stäldt i utländsk myntsort;
o 1 j 1
att återstående 5,000,000 R:dr upplånas mot stats-obligationer på svenska
språket och å svenskt mynt, hvilka blifva uppsägbara på låntagarens, men icke
på långifvarens sida, och hvarå amortering sker genom uppköp af obligationer;
att af dessa inhemska stats-obligationer två olika slag utgifva», mellan hvilka
långifvare!! eger fritt val, hvaraf det ena slaget drager en ränta af 5 procent,
och det andra af 3,65 (38'Vi00) procent, eller 3 R:dr 65 öre för 100 R:dr,
allt för år räknadt;
att de obligationer, som löpa med 5 procents ränta, tillhandahållas långifvaren
efter kurs al pari, men obligationerna med 3,65 procents ränta, till en kurs
af 80 procent utaf nominal-beloppet;
att, i händelse den upplåning, sorn enligt mom. 3 bör ske mot inhemska
stats-obligationer, ej skulle komma att uppgå till det belopp, hvartill densamma
blifvit beräknad, Riksgälds-kontoret skall* på det icke någon brist härigenom
må uppstå i de tillgångar, som för jernvägs-arbetet äro afsedda, bemyndigas
genom tillfällig upplåning fylla hvad som i den påräknade summan kan komma
att fattas;
att af Rikets Ständers Banks vinstmedel, det belopp, som Rikets Ständer kunna
finna för ändamålet disponibelt, och som här förslagsvis upptages till 6,000,000
R:dr, användes till bildande af en reservfond för Banken, genom uppköp af
svenska stats-obligationer; samt att af nyssnämnda summa 2/3:delar, eller förslagsvis
4,000,000, nedläggas i sådana obligationer, som i mom. 2 omförrnälas,
och V3:del, eller 2,000,000, i det slags obligationer, hvarom mom. 3 och 4
handla;
att af de medel, som enligt mom. 2 skola mot obligationer i utländsk myntsort
upplånas, ett belopp, motsvarande den del af det vid sednaste riksdag för
ett särskildt ändamål upptagna statslån å 12,000,000 R.dr, hvilken ännu är
obetald, utgörande i svenskt mynt 9,000,000 R:dr, skall användas lill liqviderande
af detta statslån på de tider, som dertill äro kontraktsenligt bestämda;
att i stället för dessa, till det temporära statslånets återbetalning sålunda
disponerade medel, den s. k. statslånelöndens behållningar och inom landet
egande fordringar skola komma att utgöra en tillgång, som, jemte öfriga härtill
afsedda medel, blir till jernvägs-arbetenas bedrifvande anvisad;
att, som dessa statslånefoodens medel, hvilka nu äro till största delen utlånta,
och som, enligt gifna bestämmelser, skola vara före 1860 års utgång till fullo
återbetalda, icke torde behöfva vid denna tid för jernvägs-arbetet användas,
22
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 53.
utlåningen af denna fond ma komma alt lills vidare fortfara, och indragningen
af dithörande medel fördelas i män af behof oell öfriga omständigheter på åren
1860—1863:
11:0 att förvaltningen af statslanefondens omförmälda medel, — hvarå räntan, efter
1860 års slut, då det temporära statslånet blifvit till fullo liqvideradt, torde,
genom upphörandet af den särskilda provision, som nu utgår för dessa lån,
böra blifva lika med den vanliga diskont-räntan, — fortfarande må besörjas af
Riks-banken, enligt de närmare föreskrifter, som äro, eller vidare kunna
komma att blifva meddelade;
12:o att räntevinsten å denna fond, sedan den utländska skuld, som motsvarar densamma,
blifvit liqviderad, kommer att tillfalla Riksgälds-kontoret, hvaremot
också möjligen härå uppkommande förluster, i öfverensstämmelse med hvad
som i detta hänseende redan är bestämdt, skola ersättas af Riksgälds-kontoret,
så att någon minskning i det belopp, som för jernvägs-arbetena härifrån på
räknas,
icke kommer att ega rum.
De närmare bestämmelser och föreskrifter, hvilka, i händelse af bifall till nu
omförmälda förslag, för öfrigt må finnas för deras genomförande af beholvet påkallade,
torde af Rikets Ständer, såsom högsta Styrelse för Riksgälds-och Banko-Verken,
i behörig ordning meddelas; Och Kongl. Muj:t förblifver Rikets Ständer med all
Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. År och dag, som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
kongl Maj:Is Nåd. Proposition JYs 53. 23
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rädet å Stockholms Slolt den 17 November 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Slatsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl, Maj:ts denna dag, pä Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade och i särskildt protokoll öfver Civil- och Finans-Ärenden
upptagna beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets
Ständer om anskaffande af medel lör fortsättning af Statens jernvägsbyggnader,
jemte andra dermed sammanhang egande ämnen;
Och behagade Kongl. Majit, på Stats-Rådets tillstyrkande, i nåder gilla
berörde förslag, i öfverensstämmelse hvarmed nådig proposition, af
den lydelse bilagan till detta protokoll utvisar, alltså skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
C. F, Smerling.
kongl. Mojas Nåd. Skrifvelse M 54.
M 54.
Arik. till Exp.-Utsk. den 21 Nov. 18S9, kl. 11 f. m.
0
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Stander, med öfverlemnande
af förslag till redaklions-föråndringar och tillagg
i nu gällande tulltaxa; Gifven Stockholms Slott den 17
November 1859.
De tullbestämmelser, hvilka, med ledning af en genomförd utredning af detta
amne, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga förslag, antogos
af Rikets sednast församlade Ständer och derefter, med ringa afvikelse, fastställdes
af Kongl. Majit, i tulltaxa den 18 December 1837, hafva blott under sistlidet
och innevarande år varit tillämpade och således ännu icke hunnit att, till
svenska handelns och näringsgrenarnes utveckling, åstadkomma all den verkan,
som genom in- och utförsels-förbudens borttagande samt en i allmänhet friare tulllagstiftning
åsyftats, men som törst under en längre tids vidhållande af dessa grund
satser
kan mera fullständigt uppnås.
Då emellettid den erfarenhet, som vunnits under den korta tid, nuvarande
tulltaxa varit gällande, icke jäfvat riktigheten af lämpligheten af de hufvudgrun
der,
hvarpå densamma blifvit bygd, och då en större stadga i denna del af lagstiftningen,
än som hittills egt rum, är i mångå afseenden önskvärd och af behofvet
påkallad, anser Kongl. Maj:t anledning icke vara för handen, att i detta
hänseende, vid innevarande riksdag, vidtaga några väsendlliga förändringar.
Det har likväl icke undfallit Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, att en och annan
rubrik i nämnda taxa lemnat utrymme för någon tvetydighet och, genom
olika uppfattning, på de trafikerandes och på vederbörande embetsmyndighets sida,
sålunda kunnat för de förre medföra olägenhet:
I följd häraf, och enligt föreskrift, har Kongl. Maj:ts General-Tullstyrelse
under den 10 nästlidne September, till Kongl. Maj:t inkommit med underdånigt
förslag
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse JYi 54.
25
förslag till redaktionsförändringar och tillägg i gällande tulltaxa, hvilka hufvudsakligen
afse hennes förtydligande för alt, sä vidt möjligt är, förekomma tvist om
taxans ratta tillämpning.
Och vill Kongl. Maj:t lill Rikets Ständer härmed i nåder öfverlemna berörda
förslag, till upplysning och ledning vid den behandling af frågan rörande tullbevillningen,
hvilken hos Rikets Ständer förekommer.
För öfrigt har Kongl. Maj:t i detta hänseende endast velat fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet derpå, att, i händelse afgiften för tillverkning af bränvin inom
landet, i enlighet med Kongl. Majrts nådiga proposition den 27 nästlidne Oktober,
blifver förhöjd från 60 till 73 öre för hvarje tillverkad kanna, en häremot
svarande tillökning jemväl af införsels-tullen för utländskt bränvin och sprit torde
böra ega rum.
Kongl. Maj:t förblilver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. År och dag, som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Bih. lill n. St. Vrot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 19 Haft.
4
96 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse JK 54.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 17 November 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen.
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett i enlighet med Kongl. Maj:ts, pä Stats-Hådels enhälliga tillstyrkande,
förut fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj.ts nådiga skrifvelse till Rikets
Ständer med öfverlemnande af förslag till redaktions-förändringar och tillägg i nu
gällande Tulltaxa;
Och behagade Kongl. Maj:t, pä Stats-Rådets tillstyrkande, i nåder gilla
berörde förslag, i öfverensstämmelse hvarmed nådig skrifvelse, af
den lydelse bilagan till detta protokoll utvisar, alltså skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
C. F. Smerling.
Bil. till Kongl, Maj:ta Nåd. Skrifvelse M 54.
*7
Slormäkligsle, Allernådigsto Konung!
Enär, vid pröfningen af åtskilliga rörande tillämpningen af nu gällande tulltaxa
af den 18 December 4857, hos Eders Kongl. Majit i underdånighet full*
följda frågor, såsom angående omfattningen af taxe-rubriken: »redskap och maskin
nerier eller delar deraf», samt huruvida lill »sirup, alla slag,» kunde hänföras äf-*
ven ett i flytande form inkommet råämne för sockertillverkning, visat sig att en
och annan tulltaxe-rubrik lemnat utrymme för någon tvetydighet och, genom olika
uppfattning på de trafikerandes och på vederbörande embetsmyndighets sida, möjligen
för de förre medfört kännbar olägenhet, har, med anledning häraf, Chefen
för Eders Kongl. Majits Finans-departement, uti allsten skrifvelse af den 20 nästlidne
Juni, anmodat General-Tullstyrelsen att före riksdagens början till Eders
Kongl. Majit inkomma med underdånigt förslag till de förändringar eller förtyda
ligander) i tulltaxan, som General-Tullstyrelsen, med hemtad erfarenhet under tillämpningen
deraf, kan anse berörda författning, utan alt rubbas i de hufvudgruu-*
der, hvarpå den är byggd, i vissa delar erfordra.
Till följd häraf får General-Tullstyrelsen nu i underdånighet föreslå nedanomförmälda
redaktions-förändringar och tillägg i gällande tulltaxa, hvilka hufvud-*
sakligen afse taxans förtydligande till undanrödjande i möjligaste mån af tvist om
densammas rälta tillämpning.
Tarifen för införsels-tullen.
Pag. 1. »Alabaster, arbetad, ej specificerad.»
Utom den i handeln gängse hvita och mera genomskinliga alabastern förekommer
jemväl alabaster af dunklare beskaffenhet samt grå-, gul- eller rödaktig färg.
Då dessa sednare slag, hvaraf åtskilliga arbeten till riket inkomma, äro af tyngre
beskaffenhet samt i värde understigande den hvila alabastern, torde skäl vara för
handen, alt för den färgade alabastern bestämma en lindrigare tull, än som taxan
för alabaster nu utsätter, och General-Tullstyrelsen får derför underdånigst före
slå,
att ifrågavarande taxe-rubrik måtte erhålla följande lydelse:
Alabaster, oarbetad fri.
Arbetad, ej specificerad, hvit 60 öre.
Andra slag 30 n
Pag. 2. För mera fullständighet torde rubriken »Antimonium, spiesglans
och regulus» varda förändrad till Antimonium, crudum elter spetsglans och regulusi
28
Bil. lill Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse Ni 54.
Pag. 3. Under namn af Bayerskt eller Tyroler-beck inkommer ett slags hartz,
som hufvudsakligost användes vid de Bayerska ölbryggerierna. Denna vara hänföres
lämpligast till rubriken Hartz, hvarom hänvisning i noten torde böra meddelas.
Pag. 4. Vid åtskilliga tillfällen har tvist uppstått med hänsigt till tullbehandlingen
af gjutna bilder, utaf dels i taxan såsom arbetadt specificeradt, dels
ospecificeradt ämne, hvilka egaren angifvit såsom konstnärs-arbeten och pä sådan
grund yrkat att få tullfritt disponera. Dessa i form tillkomna eller gjutna bilder
kunna icke, äfven om till deras förfärdigande begagnats en form, tagen efter ett
konstverk, såsom sådant betraktas, emedan dermed endast lärer böra förstås ett
af konstnärens egen hand åstadkommet arbete, och icke sådana, som utan någon
konstnärlig skicklighet, i mångfaldiga exemplar kunna tillverkas medelst afgjutning.
General-Tullstyrelsen anser sig derför böra i underdånighet föreslå, att ordet
»Bilder» i nuvarande tulltaxe-rubrik »Bilder och bildhuggeri-arbeten» må utgå och
nämnda rubrik erhålla denna lydelse:
Bildhuggeri-arbeten, som utgöra konstnärs-arbeten fria.
Andra slag, och arkitektoniska arbeten af ämne, hvilket, såsom
arbetadt, ej är i taxan specificeradt . ... 1 fö 25 öre.
Pag. 4. Under rubriken »Blommor, konstgjorda», torde böra tilläggas af tyg,
papper eller halm, enär jemviil förekomma blommor af stenkol och annat tyngre
ämne, hvilka, i anseende till deras vigt och mindre värde, icke kunna draga den
tull, texan för de förstnämnda bestämmer, utan böra tullbehandlas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de bestå.
Pag. 4. Enär torkade blommor icke finnas i taxan upptagna, hemsliilles i
underdånighet, att deruti må införas en ny rubrik, nemligen:
Blomster, torkade, fria.
Pag. 5. I noten A denna pagina finnes, bland annat, upptaget »bokspån»,
med hänvisning till taxe-rubriken spillning. Denna hänvisning har troligen tillkommit
af missförstånd om den ifrågavarande varu-artikelns rätta beskaffenhet. Den
så kallade bokspån bestar nemligen icke utaf affall som erhålies vid förarbetning
af bokträd, utan utgörande af tuuut såga dt träd, som användes till bokpermar,
värjslidor och inlägg i skosulor. Berörda varu-artikel, närmast jemförlig med fanér
af träd, anser Styrelsen brira i likhet dermed (örtullas, hvadan Styrelsen hemställer,
att den i taxan nu befintliga hänvisning i noten måtte utgå och i noten
pag. 37 införas:
Spån för bokbindning, tillverkning af värjslidor rn. m. hänföres till fanérskifvor
under artikeln trädvaror.
Pag. 6. Bronze-pulver, som består af rifven elier malen metall och användes
till bronzering å gips- och träd-arbeten m. m., har, såsom i taxan ej upptaget,
hittills lullbehandlals i enlighet med sista rubriken i Inkommande larifen och alltså
varit underkastadt en tullafgift af 20 procent A värdet. Då likväl ifrågavarande
Bil. till Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse M 54.
29
artikel lämpligare hänföres lill metaller, sammansatta, arbetade, andra slag, hemställes
underdånigst att hänvisning härom måtte i noten få inflyta.
Pag. 7. Artikeln Bärsaft, som ej finnes i taxan omnämnd, torde i noten
böra upptagas på följande sätt:
bärsaft, med tillsats af socker och sprit; se likör; — ulan sådan tillsats;
hänföres till cider.
Pag. 8. Likaledes torde i noten å denna pagina få tilläggas:
Couleur eller s. k. vin-tinktur, blandad med vatten; hänföres under sirup;
Blandad med sprit; se likör.
Pag. 13. Då nedannämnde 5:ne slags garn icke finnas i taxan specifikt
upptagne, är det, till förekommande af villrådighet hos Tullkamrarne och för beredande
af enhet i tullbehandlingen, angeläget att härom varder närmare bestämdt.
I sådant hänseende torde i noten varda infördt:
Garn, bomulls-, tryckt, hänföres under flir gådi; Ull-, brill ant; se färgadi ullgarn.
Af vegetabilier (gräsgarn) förlullas lika med segel- och bindgarn.
Pag. 14. Under artikeln »Glas» förekommer det stadgande, att bunkar,
buteljer och flaskor, derå varor inkomma och som icke, enligt särskild föreskrift
i taxan, inbegripas uti vigten för tullberäkningen, åtnjuta tullfrihet. Under enahanda
förbehåll torde samma fördel böra utsträckas till burkar, på hvilka varor
inkomma och sistnämnda slags förvaringskärl i taxan införas emellan benämningarne
bunkar och buteljer.
»Apothekare-ståndkärl», som vanligtvis äro förfärdigade af äkta porslin, hafva
på sednare tid införskrifvits jemväl af glas med inbrända signaturer. Dylika kärl
anser General-Tullstyrelsen böra draga lika tull med bunkar, burkar, buteljer och
flaskor af glas, eller 73 öre per centner, och nedannämnda anteckning derom i
noten inflyta:
Glas; Apothekare-ståndkärl, med inbränd signatur — hänföras under bunkar,
burkar etc.
Pag. 16. Under åtskilliga benämningar, såsom Mexicofiber, krollspint m. m.
hafva i sednare tid till riket inkommit icke obetydliga qvantiteter, dels färgade,
dels ofärgade, men trensade och upprispade utländska gräsarter, hvilka med fördel
användas såsom surrogat för tagel vid stoppning af möbler, madrasser m. m.
Förenämnda vara, hvarå priset, mer än till hälften, understiger del å tagel, har
hittills hänförts till Införsels-tarifens sista rubrik och således förtullats mot en afgift
af 20 procent å värdet.. Men då denna tullberäkning torde vara väl hög för
en varu-artikel af allmännyttig beskaffenhet, får General-Tullstyrelsen, jemte hemställan
att tullafgiften för varan måtte bestämmas lill 15 procent å värdet, i underdånighet
föreslå, att nuvarande taxe-rubriken: »Gräs, ej specificerad!», måtte utbvtas mot:
Gräs, oarbetadt, ej specificeradt  fritt.
Färgadt, trensadt eller upprispad!, 100 1{:drs värde 15 Ii:dr.
30
Bil. lill Kongl. Moj:ls Nåd. Skrifvelse M 54.
Pag. 17. Taxe-rubriken »Hattar» anser General-Tullstyrelsen vara med hufvudsakligt
bibehållande af nuvarande tullsatser, i behof af en förändrad redaktion.
Som den nu är uppställd, finnes ingen tull bestämd för hattar af halm,
sä vida de ej skola hänföras lill den lägsta tullsatsen, hvilket åter vore mindre
lämpligt, då sådana hattar i allmänhet äro af större värde än de slag, hvilka uti
taxan uppräknas såsom tillhörande nämnda tullbestämmelse.
För hattar af siden eller annan väfnad är bestämd cn tuilafgift, af 4 R:dr
per stycke, men för hattar af ull, hår eller silke endast 2 R:dr. En vanlig halt,
öfverklädd med silkes- eller bomulls-felb, är alltså underkastad en högre tuilafgift,
än den vida dyrare af bäfverhår (Castor) och drager lika lull med en af sidenväfnad,
oansedt tullafgiften för sistnämnda tyg är fastställd lill 7 R:dr 50 öre,
men för hel och half si den—fel b till 1 R:dr 50 öre och för bomulls-felb endast
till 40 öre per S". Under förutsättning att Eders Kongl. Majit i nåder finner
rättelse härutinnan böra ega rum, får General-Tullstyrelsen underdånigst föreslå,
alt rubriken Hattar må förändras lill följande lydelse:
Hallar:
af halm eller strå 1 st. 1: 50.
af siden eller annan väfnad, utom felb, samt i allmänhet
monterade fruntimmer shall ar d:o 4: —
af ull, hår eller fell  d:o 2: —
andra slag d:o — 40.
Pag. 20. Den medgifna tullfriheten för svin- och gås-isler torde kunna utsträckas
till de flera slag af ister, t. ex. björn- och häst-ister, som understundom
införas, och den nuvarande laxe-rubriken alltså förändras från »Ister, svin- eller
gås-» till
Ister, alla slag.
Pag. 21. I taxe-bestämmelsen under artikeln »Jern, gjutet,» för grytor, pannor,
kittlar, kakelugnar och gallerverk, torde, näst efter kakelugnar, jemväl böra
intagas: Spisar och kabysser. Under rubriken »Jern, smidt,» upptagas skostift,
klippta eller skurna, med en tuilafgift af 5 öre per Tt, men deremot finnes ej någon
tullbestämmeise för dylika stift af gjutet jern. Då emellertid införsel af sistnämnda
vara understundom eger rum, torde det blifva nödigt, att en tullsats derför
bestämmes, och hemställer General-Tullslvrelsen fördenskull i underdånighet,
alt under rubriken »Jern: gjutgods» och näst efter den der förekommande artikeln
»knappar, olackerade eller lackerade» må införas: Skoslift med en införselstull
af 5 öre per ft.
Till förekommande af de tvister, hvilka understundom uppstå emellan vederbörande
tulltjensteman och godsegare, rörande tullbehandlingen af sådana med ringar,
öglor o. s. v. försedda finare jcrnkettingar, som äro ämnade till grimskaft,
koppel, draglinor m. m. och dem godsegaren yrkat få disponera mot deri i taxan
Bil. lill Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse M 54.
31
för kettingar bestämda tull, får General-Tullstyrelsen underdånigst hemställa, att
under artikeln kettingar må i taxan införas följande:
Anmärkning: Finare kettingar, hvilka genom, vidfästade ringar, öglor o. s. v.
synbarligen äro ämnade att användas till grimskaft, koppel, draglinor o. a. d. tullbehandlas
såsom uallt annat manufaktur- och handtverks-smide, ej specificeradt».
Pag. 22. Enär jäst kan betraktas såsom ett slags affall, torde Eders Kongl.
Maj: t i nåder finna skäligt för denna vara i allmänhet medgifva tullfrihet i likhet
med hvad som nu eger rum för »Jäst, komprimerad,» då sistnämnda ord i taxan
lärer få utbytas mot orden: Alla slag.
Anteckningen i nolen om »Karduans» hänförande till hudar och skinn torde,
för mera tydlighet, kunna utbytas mot orden »Karduanse-Saffian under artikeln
hudar och skinn».
Yaru-artikeln Kitt är ej i taxan omnämnd, men synes lämpligast böra tull
behandlas
efter taxe-bestämmelsen för blyhvitt, som i nämnda vara ingår såsom
beståndsdel, samt kitt alltså i noten upptagas med hänvisning till blyhvitt under
artikeln färger.
Pag. 23. Under rubriken kläder »ej specificerade» innehåller taxan följande
bestämmelse:
»För oljade eller fernissade kläder beräknas tuliafgiften efter hvad för tyget
är bestämdt, utan förhöjning.» Till förtydligande af detta stadgande torde efter
ordet »kläder» få tilläggas: derunder ej inbegripna sådana, som äro öfverdragna med
kautschuk eller guttapercha.
Copiepressar, hvilka ej finnas i taxan omnämnda, föreslår General-Tullstyrelsen
att hänföras till Jern: gjutgods, ej specificeradt, gröfre, hvarom anteckning i noten
torde få inflyta.
Pag. 26. Lior, hvilka icke finnas i taxan omnämnda och, enligt den definition
om hvad med redskap och maskinerier eller delar deraf, ej specificerade, som
General-Tullstyrelsen här nedan i underdånighet föreslår, icke kunna anses till
denna rubrik hänförliga, torde i noten uppföras med hänvisning under artikeln:
Jern, manufaktur- och handtverks-smide, ej specificeradt.
Pag. 27. Sedan Eders Kongl. Majit uti en dess nådiga pröfning underställd
tvistefråga, medelst nådigt bref af den 17 Juli uäsllidue år, behagat fastställa GeneralTullstyrelsens
beslut, hvarigenom ett parti manometrar förklarats böra tullbehandlas
såsom fysiska instrumenter, torde i noteu få införas:
Manometrar, se Instrumenter, fysiska.
Pag. 28. I noten torde följande tillägg böra ega rum:
Mjöl af Arrow-rot; se mjöl af vegetabilier. Möss foder och kullar; se hattfoder.
Pag. 29. Likaledes hemställes i underdånighet, att till de i noten å denna
pagina upptagna artiklar må tillkomma:
50
fl il. till Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse M 54.
Olja, Kamphin-, Naphta-, Phologine-, Stenkol- m. fl. till lyse begagnade vätskor,
ej specificerade; se Terpentin-olja.
Pastilie)'; se konfiturer.
Pag. 30. Från rubriken »Papper» anser General-Tullstyrelsen böra utgå
»Omslags-, Tobaks- och Concept-,» enär under dessa benämningar, om de afse ändamålet,
hvartill papperet bör användas, de liesta papperssorter kunna hänföras. Men
deremot torde få tillkomma följande nya benämningar, nemligen:
Sug-, färgadt och oiärgadt, Copie- och Planche-,
Om denna förändring skulle af Tiders Kongl. Maj:t i nåder gillas, kommer
laxan under rubriken papper att erhålla följande lydelse:
Papper :
Förhydnings- och press-
fritt.
Kardus- och Sug-, färgadt eller ofärgadt, Makulatur-, Tryck-, limmadt
eller olimmadt, Kort-, Tapet- och Poler- eller Smergel- I fö 6 öre.
Skrif-, Copie-, Planche- och alla andra slag hvitt, ej spe
cificeradt
1 TE 12 öre.
Post-, alla slag 1 fö 15 öre.
Färgadt, pressadt, glaceradt, tryckt, figurerade, försilfradt
eller förgyldt 1 Si 18 öre.
Pag. 31. De kärl, hvarpå artikeln Pomada inkommer, äro af mycken olika
beskaffenhet. Vanligen förekommer den inlagd i förseglade porslinsburkar med meleher
mindre tjock botten. Alt med någorlunda visshet kunna bestämma burkarnes
vigt och derefter beräkna en skälig thara är ej möjligt, med mindre än att de
tömmas och särskildt vägas. Men då sådant icke är verkstall bart utan att skada
innehållet, anser Styrelsen lämpligast alt, i likhet med hvad vid tullbehandlingen
af Luktvatten är föreskrifvet, burkarna i orubbadt skick vägas och deras vigt in
beräknas
i sjelfva varans, mot det att den nu bestämda tullafgiften, 1 R:dr per fö,
varder i skälig mån nedsatt.
Med hänsigt till beskaffenheten af ofvanberörda burkar, hvilkas vigt i de flesta
fall öfversliger innehållet, anser General-Tullstyrelsen tullafgiften på pomada kunna
nedsättas till hälften mot hvad nu är läststäldt; och får derföre i underdånighet
föreslå följande nya redaktion af tulltaxan i hvad den rörer ofvannämnda vara:
Pomada, burkarnas vigt inberäknad .  1 fö 50 öre.
Pag. 32. Om tillämpningen af den i taxan förekommande rubriken: »Redskap
och maskinerier, eller delar deraf, ej specificerade», har tvist tidt och ofta
uppstått emellan Tullverket och vederbörande godsegare, som yrkat att till nämnda
rubrik få hänförde och i följd deraf kunna tullfritt disponera sådana enkla redskap
och maskiner, som rätteligen tillhöra andra taxe-rubriker.
För att i denna del af taxan kunna åvägabringa en likstämmig tillämpning
och,
Bil. lill Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse Jt? 54.
och, med bibehållande af nuvarande taxe-redaktion, i möjligaste måtto förekomma
tvist om hvad taxan rätteligen förstår med redskap och maskinerier, får GeneralTullstyrelsen
underdånigst föreslå, att under merberörda rubrik i taxan må införas
följande:
Anmärkning: Under denna rubrik äro alt hänföra mera invecklade, eller af
flera olika delar sammansatta fabriks-maskiner eller jordbruks-redskap, samt sådana
delar deraf, som icke kunna användas, ulan alt inpassas i ett visst redskap eller
maskineri.
Pag. 34. Artikeln »Silke» är i taxan indelad i 2:ne kategorier, nemligen:
rått, ofärgadt, som är tullfritt, samt färgadt, hvilket drager en tull af 1 R:dr 50
öre per ft- På grund häraf hafva icke obetydliga qvantiteter tviunadt, ofärgadt
silke inkommit och blifvit tullfritt behandlade, men då den i taxan medgifua tullfrihet
för rått, ofärgadt silke tvifvelsutan icke afsatt sådant silke, som, ehuru ofärgadt,
finnes vara tviunadt och antingen i det skick det inkommer eller efter föregående
färgning utgör vanligt i handeln förekommande sy-silke och äfven är användbart
lill förfärdigande af suörmakeri-arbeten och för flera andra ändamål, hemställes
i underdånighet, om icke detta slags silke bör draga den tull, som för färgadt
ar bestämd, i hvilket fall under rubriken silke elter ordet »färgadt» bör tillkomma
orden: eller tviunadt.
Pag. 35. I nolen torde få tilläggas:
Skor af yllfilt, ulan läder sulor, för tullas såsom yllefilt.
Likaledes får General-TulMyrelsen, under åberopande af hvad här ofvan rörande
Lior blifvit anlördt, underdånigst hemställa, att artiklarne Sk}filar, Skåror och
Spadar må i noterne pag. 55 och 36 varda införda med hänvisning till artikeln
Jern, manufaktur- och hamltverks-smide, ej specificeradt.
Pag. 36. I afseende på rubriken socker anser General-Tullstvrelscn sig för
närvarande ej böra föreslå annan förändring, än att, enligt hvad Eders Kongl Maj:t,
med godkännande af General-Tullstyrelsens underdåniga yttrande, i ett särskildt
full under den 12 Augusti för lidet år beslutit, efter orden »andra slag» må tilläggas:
»jemväl i flytande form».
Pag 38. I Tulltaxan förekommer väl artikeln »sågblad», med en tullafgift
af 15 öre per ft, men deremot omnämner taxan ej så kallade sugbladsämnen,
d. v. s. ouppskurna eller otaggade sågblads-klingor.
Då likväl sådana utgöra föremål för införsel, bör denna artikel äfven erhålla
plats i taxan med en varan åsatt skälig tullafgift, den General-Tullstyrelsen i underdånighet
föreslår till 10 öre per
I nolen torde få tilläggas:
Tennsalt och chlor tenn, äfvensom träd-ätlikesyradt jern; se kemiskt - tekniska
preparater, ej specificerade.
Bih. till li. St. Prof. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 19 Höft. i
.'4
Bil. till Kongl. Maj;ts Nåd. Skrifvelse M 54.
Pag. 39. Sedan Eders Kongl. Maj:t uti nådigt, bref af den 48 Februari
detta är förklarat, att tidningar och tidskrifter, äfven då de äro tryckta pä svenska
språket, böra under vissa vilkor åtnjuta tullfrihet, får General-Tullstyrelsen
underdånigst hemställa, att en ny rubrik af följande lydelse må, i öfverensstämmelse
med högstberörda nådiga bref. i taxan införas, nemligen:
Tidningar och Tidskrifter, äfven dä de äro trycktu på svenska språket, sä
framt i detta fall de, adresserade till svenskt postkontor, med allmän
post inkomna fria.
Då så kallade Cigarretter bestå af en pappershylsa med ifylld karfvad tobak,
anser Styrelsen denna vara böra hänföras till artikeln karfvad tobak, hvarom an
teckning
i noten torde böra inflyta.
Pag. 40. Ehuru jern- och ståltråd enligt taxan är tullfri, böra likväl
deraf förfärdigade arbeten, hvilka i mångfaldiga former, såsom fönsterjalusier m. m.,
till riket inkomma, icke åtnjuta en dylik förmån; hvarför General-Tullstyrelsen
får i underdånighet hemställa, att under rubriken »'['råd» efter artikeln »Jernoch
Stål-» må tilläggas:
Arbeten deraf draga den tull, sorn taxan bestämmer för manufaktursmide
eller stålarbeten.
I noten torde få tillkomma:
Tråd af metall, öfverspannen med silke eller trud; se carcasser.
Pag. 41. General-Tullstyrelsen hemställer likaledes om införandet i noten
af följande hänvisningar:
Tumstockar; se tnathemaliska instrumenter.
Tungspat; se blyhvitt
Pag.
42 Bland nya import-artiklar har på den sednare tiden vagnsmörja blifvit
af den betydenhet, att en särskild tullsats för densamma synes vara af behof
påkallad. Den har hittills vid tullbehandling blifvit hänförd till sista rubriken i
nförsels-tarifen, som drager en lullafgilt af 20 procent ä värdet.
Enligt förevisad faktura uppgår inköpspriset på export-orten för ofvanberörde
vara lill 41 öre skålpundet, och det torde således icke kunna anses obilligt, om
tullafgiften derför utgår med 2 öre per som icke fullt motsvarar 20 procent
af varuvärdet.
Om Eders Kongl. Majit täcktes härtill lemna nådigt bifall, kommer taxan
att ökas med ytterligare en ny rubrik, nemligen:
Vagn ssmörja 1 fri 2 öre.
Pag. 43. Enligt taxan är »Vax, alla slag,» tullfritt, men deremot finnes
ingenting bestämdt med hänsigt till vax-arbeten. Då dessa äro af väsendtligt olika
beskaffenhet och värde, möter svårighet att åsätta dem tull efter vigt, hvadan
Bil. Cili Kongl. Maj:ts AVSd. Skrifvelse JU 54. 35
Genera! Tullstyrelsen i underdånighet anhåller, att under rubriken vax, i not må
införas:
Vax: arbeten deraf hänföras lill sista rubriken i Inkommande larifen.
Tarifen får utgående rårör.
Pag. 47. Båtshakeskaft och bärlingar finnas ej omnämnda i utför,sels-tarifen;
och då dessa effekter icke böra mera än bandstakar vara från utförsels tull befriade,
hemställes i underdånighet, att under rubriken trädvaror och i sammanhang
med bestämmelsen för bandstakar af furu och gran må tilläggas: »Båtshakeskaft
och Bärlingar om 15 å 20 fots längd och lj å 2 toms diameter i lilländan»
Tulllaxe-underrattelserna.
I afseende på rätta förståndet al det i 9 § meddelade stadgande om besigtning
af inkommande hvilt socker, hvilket icke är angifvet såsom raffineradt eller
annat under samma tullbestämning hänförligt slag, hafva olika åsigter egt rum, i
det en del godsegare förmenat, att de vid besigtningen närvarande Tullkammareeller
Packhus-inspektions-föreståndare icke ega att yttra sig öfver beskaffenheten
af varan, hvars tullbehandling ensamt bör grunda sig pä besigtningsmännens yttrande,
när icke olika meningar dem emellan uppkomma. En sådan tydning af
ordalagen i berörda § torde dock icke vara öfverensstämmande med lagstiftarens
mening. Föreskriften, alt en Tullkammare- eller Packhus-inspektions-föreståudare
bör vid besigtningstillfället tillstädesvara, måste, enligt General-Tullstyrelsens åsigt,
jemväl afse, att han dervid skall be'aka Tullverkets rätt, hvilket of honom ej kan
fullgöras, såvida han ej är berättigad att deltaga i bedömandet af varans egenskap.
Att en dylik rättighet tillerkännes förenämnde Tulltjenstemän är desto
angelägnare som det icke å alla import orter finnes att tillgå personer, om hvilkas
sakkunskap och ojlifvighet uti ifrågavarande fall man kan vara fullt förvissad. Til!
förekommande af vidare tvist om rätta tydningen af merberörda § får GeneralTullstyrelsen
nu i underdånighet hemställa, att redaktionen af densamma mätte erhålla
följande förändrade lydelse: «Allt hvitt socker, hvilket icke är angifvet såsom
raffineradt eller annat under samma tullbestäroning hänförligt slag, skall under
-
36
Bil. lill Kongl. Majrls Nåd. Proposition Nr? 54.
kastas besigtning af sakkunnige ocb ojnfvige personer i Tullkammare- eller Packhus
inspektions-föreständares närvaro. Yppas dervid emellan besigtningsmänne»
eller emelian dem och Tullljenstemannen olika meningar om varans rätta beskaffenhet.
hänskjutes frägan till General-Tullstyrelsen, dä prof af sockret jemväl bör
insändas.
General-Tullstyrelsen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormägtigste, Allernädigste Konung!
Eders Kongl. Maj is
underdånigste, tropligtigste tjenare
och undersåtar
J. F. FÅHRAUS.
C. J. L. Fyrwald V. C. Koman.
Sigge Th. Lundgren.
Slockholm den <0 September it>59.
STOCKHOLM, TKYCKT HOS JOII. BECKMAN, 1859.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse NI 55.
1
JW 55o
Ank, till Exp.-Utsk. Aen 21 Nov. 1859, kl. 11 f. m.
Kongl, Maj sts
Nådiga skrifvelse till Rikets Stunder angående gjord underdånig
framställning om ytterligare låneunderstöd för kyrkobyggnaden
i Christinehamn; Gifven Stockholms Slott den
17 November 4859.
Uti en af Konungens Befallningshafvande i Wermlands län till Kongl. Majit
öfverlemnad skrift hafva Christinehamns Stads och Warnums Landsförsamlingar,
hvilka tillsammans utgöra ett pastorat, underdånigst anhållit att, med afseende pä
de betydliga kostnader, uppgående till 288,016 R:dr Rimt, som bemälde församlingar
fått vidkännas för uppförande af ny gemensam kyrka uti Christinehamn, Kongl.
Majit mätte till Rikets nu församlade Ständer täckas aflåta nådig proposition om
anvisande ät församlingarne af ett låneunderstöd å 75,000 Ridr nämnde mynt, att
återbetalas, antingen, i likhet med det län som vid 1844 års Riksdag blifvit för
samma kyrkobyggnad beviljadt, genom erläggande af fem procent ärligen, deraf tre
procent såsom ränta och två procent till amortering af kapitalet, eller ock under iakttagande
af de vilkor, Rikets Ständer kunde komma att för dylika lån bestämma,
hvarvid likväl församlingarne framställt den önskan, att ifrågavarande län måtte
under de första ätta åren få ränte- och amorteringsfritt innehafvas.
Sedan Kongl. Majit och Rikets Kammar-kollegium, efter att i ämnet hafva
hört Consistorium i Carlstad, infordradt underdånigt utlåtande häröfver afgifvit, har
Kongl. Majit detta ärende uti nådigt öfvervägande tagit och vill, i anseende till de
betydliga uppoffringar Christinehamns och Warnums församlingar för deras nya kyrkobyggnad
sig åtagit, härigenom i nåder hafva meddelat Rikets Ständer berörde
framställning, till det afseende Rikets Ständer må finna sig föranlåtne att derå fästa.
De till ärendet hörande handlingar, skola till Bikets Ständers vederbörande
Utskott öfverlemnas; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl,
nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
C A R L
Henning Hamilton.
Bih. till R. St, Prot. 1859 & 1860. 1 Sami, 1 Afd. 20 Höft.
1
o
Kongl, Maj:ts Nåd. Skrifvelse JM 55.
Utdrag af Protokollet lifver Ecklesiastik-urender, hållet inför Hans
Muj:t Honungen i Stats-Ilädet på Stockholms Slott den
17 November 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Elmemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Efter justering af protokollet öfver Ecklesiastik-ärender för den 11 dennes
uppläste Herr Departements-chefen Statsrådet Grefve Hamilton följande, i öfverensstämmelse
med af Kongl. Maj:t förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag till
skrifvelser till Rikets Ständer, nemligen:
l:o. Angående gjord underdånig framställning om ytterligare läne-understöd
för kyrkobyggnaden i Christinehamn; oell
2:o — ■— — —■ — — — — — — — — — — _ _ _
Uppå Stats-Rädets underdåniga tillstyrkande täcktes
Hans Maj:t Konungen berörde förslag i nåder gilla
sam befallde att, i öfverensstämmelse dermed, skrifvelser,
sådana de linnas sub Litt. A och B., detta
protokoll bilagda, skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo
C. A. Tli. Ädelgren.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 56.
3
JW
Alik. till Exp.-Utsk. den '21 Nov. 1859, kl. 11 f. m,
Konni, NMnjits
Nådiga Proposition till Pikets Ständer, angående anslag af Vincell
Byggnads-säd för Quarsebo församling; Gifven
Stockholms Slott den 77 November 7 859.
I underdånig skrifvelse don 3 sistlidne Augusti har Qvarsebo församling hos
Kongl. Majit i underdånighet anhållit, det täcktes Kongl. Majit till Rikets Ständer
aflåta nådig proposition om anslag af Tre tunnor vin- och byggnads-säd åt denna
församling som består af endast 7| mantal, och hittills i så kallade vinpenningar
åtnjutit allenast 2 Ridr Runt, varande såsom stöd för den underdåniga ansökningen
ytterligare anfördt. att församlingen under åren 1807 och 1808, utan att hugnas
med stamboksbidrag, sjelf nybyggt sin kyrka af sten, och att kyrkan, enligt sednaste
bokslut, ännu står i en skuld af 1,177 Riksdaler 50 öre Riksmynt, till hvars betäckande
ingen annan tillgång finnes än sammanskott af socknens 7J mantal, prestgård,
qvarn och sågar deri inberäknade. Consistorium i Strengnäs och Konungens
Befallningshafvande i Östergötlands län hafva, med vitsordande af de gjorda uppgifternas
enlighet med sanna förhållandet och i anseende ti 1 församlingens genom
handlingarne ådagalagda behof af det sökta understödet, å ansökningen tillstyrkt
nådigt bifall, hvarjemte Kongl. Majits och Rikets Kammar-kollegium och Statskontor,
uti infordradt underdånigt utlåtande, upplyst, att Qvarsebo socken, upptagen
i 1825 års jordebok till ett sammanlagdt hemmantal af 7|, innehåller, enligt 1857
års mantalslängd, en folkmängd af 594 personer; att socknens kyrka, efter Statskontorets
skrifvelse till Landshöfdingen i länet af den 12 Augusti 1727, åtnjuter
4 daler silfvermynt eller 2 Ridr Riksmynt årligen till Communion-vin och att, jemlikt
1857 års Räkenskap för Wikbolands, eller Lösings,^ Björkekinds och östkinds
Häraders fögderi, Kronan inom samma fögderi har behållen tiondespanmål till ett
belopp af 30 tunnor 23f kappar råg och 30 tunnor 23§ kappar korn; tillstyrkande
kollegierne för sin del nådigt bifall till ansökningen, med det vilkor, att förenämnde
af församlingen hittills åtnjutna kontanta penninge-belopp 2 Ridr Riksmynt
blifver Stats-verket behållet.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, vill Kongl. Majit härmed löreslä
Rikets Ständer, att i Riks-statens Åttonde Ilufvudtite], å anslaget till kyrkors underhåll,
måtte uppföras 3 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, att, såsom
vin- och byggnadsstil för Qvarsebo församlings kyrka, i penningar, efter länets me
-
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 56.
dol markegång.sii ris, årligen utgå, hvaremot det af församlingen hittills åtnjutna kontanta
penningebelopp 2 Riksdaler Riksmynt blifver Stats-verket behållet.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städ"
se välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Henning Hamilton.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-är ender, hållet inför Hans
Maj:l Honungen i Statsrådet pä Stockholms Slott den
17 November 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
.Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Derefter föredrog Herr Departeinents-chefen Statsrådet Grefve Hamilton
följande mål, nemligen:
l:o En af Qvarsebo församling i Strengnäs Stift och Östergötlands Län ingifven
underdånig ansökning, det Kongl. Majit måtte täckas till Rikets Ständer aflåta
nådig proposition om anslag af tre tunnor vin- och byggnadssäd ät församlingen
, — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställde Herr Departementschefen,
att Kongl. Majit måtte täckas till Rikets Ständer göra nådig framställning
om uppförande i Riksstatens 8:de Hufvudtitel, å anslaget för kyrkors underhåll, af
tre tunnor spanmäl, hälften råg och hälften korn, att, såsom vin- och byggnadssäd,
för Qvarsebo församlings kyrka, i penningar efter länets m e d el ina rk egängspris årligen
utgå, hvaremot det af församlingen hittills åtnjutna kontanta penningebelopp,
2 Ridr Rimt, komme att Statsverket besparas; och uppläste Herr Departementschefen
ett i ämnet uppsatt förslag till nådig proposition till Rikets Ständer samt hemställde
i underdånighet, att Kongl. Majit, med gillande af berörde förslag, måtte i
Kongl. May.ts Nåd. Proposition. Nt 57. 5
nåder tillåta, att i öfverensstämmelse dermed nådig proposition, sådan den finnes
detta protokoll sub Litt. C. bilagd, finge till Rikets Ständer expedieras.
Häruti instämde Stats-Rådets öfrige Ledamöter.
Hans Majit Konungen täcktes hvad Stats-Rådet i ofvanstående
11 mål i underdånighet yttrat och hemställt i nåder
gilla och bifalla.
Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.
JW &7.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Nov. 1859, kl. 11 f. m.
Kongl. Majit»
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående ytterligare anslag
för reparations-arbelen å Westerås Domkyrka; Gifven
Stockholms Slott den 17 November 1859.
Vid sistlidne Riksdag beviljade Rikets Ständer för en större reparation af
Westerås Domkyrka ett understöd af 67,500 R:dr Knnt, hvaraf 45,000 Ridr såsom
anslag och 22,500 R:dr att utgå såsom lån, men dä dessa medel befunnits för det
afsedda ändamålet otillräcklige, har Domkyrko-kominissionen i underdånig skrifvelse
den 26 nästlidne Augusti hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, det täcktes
Kongl. Maj:t i nådig proposition till Rikets Ständer föreslå, att ett anslag af 42,500
R:dr Rimt mätte för berörde arbetes fullbordan ytterligare beviljas. Till stöd för
denna anhållan har Domkyrko-kominissionen hufvudsakligen anfört, att den åsyftade
reparationen blifvit till större delen verkställd i öfverensstämmelse med det af Kongl.
Majit gillade förslag, men att det, vid uppgörande af förslag till ett arbete af sådan
beskaffenhet, som det ifrågavarande, varit omöjligt att på förhand noga beräkna
dess vidsträckthet och kostnad, hvarigenom inträffat, dels att reparationen i flera
hänseenden mäst utsträckas längre än ämnadt. var, dels ock att kostnaden för i förslaget
upptagna arbeten i många fall öfverstigit det för nämnde arbeten utsatta belopp;
att de ännu återstående delarna af reparationen, enligt ansökningen bifogadt
kostnadsförslag medförande en utgift af 42,550 R:dr Riksmynt och bestå ende af grundens
omläggning, yttre takets lagning m. in., äro af den hufvudsakliga vigt, att de
ej kunna lemnäs ä sido, utan att det förträffligt utförda och dyrbara arbete, som
redan är verkstäldt, derigenom skulle blifva fruktlöst; att Westerås och S:t Ilians
församlingar ej fortfarande kunna, såsom hittills under reparationen skett, hålla sina
gudstjenster i den för ändamålet otillräckliga och i flera hänseenden otjenliga skol
-
fi
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Ni 57.
salen; oell att Domkyrkan genom reparationens fullbordande skulle blifva ett af
Sveriges herrligaste tempel och i architektoniskt hänseende en prydnad för vårt
land, med anledning hvaraf Domkyrko-kommissionen anser sig kunna hysa den förhoppning,
att Rikets Ständer, sorn inseende det nämnde arbetets nytta och fosterländska
betydelse vid sistlidne Riksdag till detsamma anslogo medel, äfven nu ej
skola vägra de anslag, som fordras för dess fullbordande.
öfver denna underdåniga ansökning har Kongl. Majit infordrat yttrande
dels af Kongl. Majits och Rikets Kommers-kollegium, som, efter att i ämnet hafva
hört Kongl. Majits Befallningshafvande i Westerås län, Consistorium i Westerås och
vederbörande, med underdånigt utlåtande inkommit, dels ock af Öfver-intendentsembetet,
som förordnat Embetets Intendent att å ifrågavarande kyrko-byggnad^ anställa
besigtning samt med berättelse deröfver äfvensom yttrande i afseende å nu
ifrågaställde omständigheter till Embetet inkomma.
Efter den utredning frågan sålunda erhållit, har Kongl. Majit tagit Domkyrko-kommissionen
i Westerås ansökning uti nådigt öfvervägande; och då det utan
tvifvel är af allmän vigt att den började reparationen af Westerås Domkyrka icke
af brist pä medel mäste afbrytas, samt vitsordadt är, att behörig sparsamhet blifvit
iakttagen vid bedrifvandet af det hittills utförda arbetet, hvilket varit af den svåraste
och mest grannlaga beskaffenhet, äfvensom kostnaden derför omöjlig att med
visshet på förhand beräkna, men det torde kunna antagas, att Westerås Stads och
S:t Ilians församlingar böra vara villiga och förbundna att åtminstone så till vida
bidraga till denna deras Sockne-kyrkas vidmagthållande. som frågan rörer kyrkans
inre delar, hvilka ej äro af monumental beskaffenhet och till en del endast alser
församlingarnes gagn eller beqvämlighet, samt, på sätt Öfver-intendents-embetet, i
den beräknade återstående kostnaden ingå inrednings-arbeten, såsom bänkar m. m.
till ett värde af omkring 15,000 Ridr R:mt, vill Kongl. Majit härmed föreslå Rikets
Ständer, att till fortsättning af den påbörjade reparationen ä Westerås Domkyrka
bevilja ett ytterligare anslag af 28,000 Ridr Riksmynt,
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det, Rikets Ständers
Utskott, som med frågan kommer att taga befattning.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
€ A K L.
Henning Hamilton.
Kongl. Majit» Nåd. Proposition JVs 57.
7
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:l Konungen i Slats-Radel pä Stockholms Slott den
17 November 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer, _
Hans Excellens,' Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena , Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Derefter föredrog Herr Departements-chefen, Stats-rädet Grefve Hamilton
följande mål, nemligen:
2:o Doinkyrko-kommissionens i Westerås skrifvelse af den 26 sist]idne Augusti,
deruti kommissionen i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t måtte, uti nådig
proposition till Rikets Ständer, föreslå, att, till afslutande af reparations-arbetena ä
Westerås Domkyrka, hvartill vid sistförflutna Riks-möte anvisats, dels såsom anslag
utan äterbetalnings-skyldighet dels såsom läne-understöd tillsammans 67,500 R:dr,
mätte'; beviljas ett ytterligare anslag af 42,500 R:dr Runt; — — — — — —
Dä det utan tvifvel vöre af allmän vigt, att den började reparationen å
Westerås Domkyrka icke i brist af medel blefve afbruten, samt det vore vitsordadt,
att behörig sparsamhet blifvit iakttagen vid bedrifvandet af det hittills utförda arbetet,
hvilket varit af den svåraste och mest grannlaga beskaffenhet och hvarför kostnaden
varit omöjlig att med visshet på förhand beräkna, men det kunde antagas,,
att Westerås stads och S:t Ilians församlingar borde vara villiga och pligtig» att
åtminstone sä till vida bidraga till denna deras socken-kyrkas vidmagthällande, som
frågan rörde kyrkans inre delar, hvilka ej vore af monumental beskaffenhet och till
en del endast afsåge församlingens gagn eller beqvämlighet, samt, pä sätt Ofverintendents-embetet
anmärkt, i den beräknade återstående kostnaden inginge inrednings-arbeten,
såsom bänkar, m. m., till ett värde af 15,000 R;dr Ruut, ansåg sig
Herr Departements-chefen endast böra i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t
måtte hos Rikets Ständer i nåder föreslå att, till fortsättning af den påbörjade re
-
8
Kongl. Majit» Nåd. Proposition M 58.
parationen å Westerås domkyrka, ett ytterligare anslag af 28,000 R:dr R:mt måtte
beviljas; hvarjemte Herr Departements-chefen uppläste ett i ämnet uppsatt förslag
till nådif’; proposition til Rikets Ständer och hemställde, att Kongl. Maj:t, med gillande
af samma förslag, måtte täckas i nåder tillåta, att i öfverensstämmelse dermed
nådig proposition, sådan den sub Litt. D. finnes detta protokoll bilagd, finge
till Rikets Ständer expedieras. — — — — — — — — — — — —
Häruti instämde Stats-Rådets öfrige ledamöter.
Hans Maj:t Konungen täcktes hvad Stats-Rådet uti
ofvanstående 11 inål i underdånighet yttrat och hemställt
i nåder gilla och bifalla.
Ex Protocoii*
C. A. Th. Ädelgren.
JW 58.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Nov. 1859, kl. 11 f. m.
Kongl. Majtts
Nådiga Proposition litt Pikets Ständer angående ytterligare anslag
till iståndsättande af Linköpings Domkyrka ; Gifven
Stockholms S/ott den /7 November 1859.
Uti underdånig skrifvelse den 21 sistlidne Juli har Kongl. Maj.-ts Befallningshafvande
i Östergötland till Kongl. Majit öfverlemnat Linköpings Dom-kapitels
underdåniga anhållan rörande nådig framställning till Rikets Ständer om ytterligare
anslag för iståndsättande af Linköpings Domkyrka, för hvilket ändamål Rikets
Ständer förut beviljat dels ett län af 30,000 Riksdaler Riksmynt, dels ett anslag utan
äterbetalnings-skyldighet af 37,500 Riksdaler samma mynt. Enligt hvad den underdåniga
ansökningen upplyser, hade vid slutet af sistlidet år största delen af kyrkans
norra sida jemte någon mindre del af den södra blifvit återställda för en kostnadssumina
af 90,630 Riksdaler Riksmynt, hvilken utgift blifvit bestridd genom ofvannämnde
stats-medel i förening med kyrkans egna tillgångar. För återstående, af
behofvet påkallade reparationer erfordras emellertid, enligt ansökningen i underdånighet
bifogadt kostnads-förslag, ett belopp af ytterligare 100,586 Riksdaler Riksmynt,
till hvars anskaffande utvägar saknas, då kyrkans behållna medel vid innevarande
-
Kongl, May, i» Nåd, Proposition JS2 58,
9
rande års början utgjorde endast 11,264 Kalr 98 öre, och dess årliga inkomster
till största delen medtogos genom räntan och kapital-afbetalningen å ofvanberörde
Stats-lån, och har Dom-kapitlet med anledning häraf i underdånighet anhållit, att
Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer göra nådig proposition derom, att ett anslag
till förenämnde belopp, 100,586 Riksdaler Riksmynt måtte beviljas till fullbordande
af reparations-arbetet ä Linköpings Domkyrka, att utfalla antingen på en
gäng eller fördéladt på 10 år, med en tiondedel under hvartdera.
Till närmare utrönande af Domkyrkans tillgångar och det bidrag, som af
församlingen kunde för hennes iståndsättande vara att påräkna, har Kongl, Majit infordrat
dels utdrag af kyrkans räkenskaper för sistlidet är, dels ock Domkyrko-församlingens
yttrande i nyssberörde hänseende, hvilka handlingar först den 28 sistlidne
Oktober till Kongl. Majit i fullständigt skick inkommit, Dä således någon besigtning
ä redan verkstäldt arbete, eller pä stället skedd undersökning rörande arbeten, som
för kyrkans vidmagthällande i första rummet ytterligare äro nödige, icke kunnat af
Öfver-intendents-embetet medhinnas, men Kongl, Majit finnér det vara af synnerlig
vigt, att Linköpings Domkyrka, som utgör ett af landets dyrbaraste minnen af forntida
byggnadskonst, icke mätte förfalla, vill Kongl, Majit härmed föreslå Rikets
Ständer, att för fortsättning af reparationen å nämnde kyrka bevilja ett. anslag af
30,000 Riksdaler, att under nästkommande statsreglerings-period utgå med 10,000
Riksdaler årligen, samt under vilkor, att medlen användas till de arbeten, hvilka
Kongl. Majit, efter Ofver-intendents-embetets hörande, finner vara för kyrkans framtida
bestånd nödigast.
De tili målet hörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott, till hvars
handläggning ärendet varder af Rikets Ständer öfverlemnadt; och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum
ut supra,
C A R L.
Hånning HamiUcm.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden. hållet inför
Hans Majit Konungen i Stats-Rådet på Stockholms Slott
den i 7 November 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-ministern. Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen.
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Bih. till B. St. Fröt. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 20 Haft. 2
10 Kongl. Maj:ts Kåd. Proposition JM <58.
Derefter föredrog Herr Departements-chefen, Stats-rådet Grefve Hamilton
följande mål, nemligen:
3:o. Kongl. Majits Befalliiingshafvandes i Östergötlands län underdåniga
skrifvelse af den 21 sistlidne Juli. deruti han till Kongl. Maj:t öfverlemnat en af
Dom-kapitlet i Linköping gjord underdånig anhållan, det Kongl. Maj:t måtte till
Rikets Ständer aflåta nådig framställning, att ett ytterligare anslag, stort 100,586
R:dr Runt, måtte beviljas till fullbordande af reparations-arbetet ä dervarande
domkyrka, — — — — ~ — — — — ___ — — — — —
Då det vore af synnerlig vigt, att Linköpings Domkyrka, som utgjorde ett af
landets dyrbaraste minnen af forntida byggnads-konst, icke mätte förfalla, hemställde
Herr Departements-chefen, att Kongl. Majit mätte förberörde anhållan så till vida
bifalla, att Kongl. Majit hos Rikets Ständer föresloge att, för fortsättning af reparationen
ä nämnda kyrka ett anslag af 30,000 R:dr R:mt mätte beviljas att under
nästkommande Stats-neglerings-period utgå med 10,000 R:dr ärligen, under vilkor,
att, medlen användes till de arbeten, hvilka Kongl. Majit, efter Öfver-intendentsembetets
hörande, lunne vara för kyrkans bestånd nödvändigt; hvarjemte Herr Departements-ehefen
uppläste ett i ämnet uppsatt förslag till nådig proposition till
Rikets Ständer och hemställde, att Kongl. Majit, med gillande af berörda förslag-,
måtte täckas i nåder tillåta, att i öfverensstämmelse dermed nådig proposition, sådan
den finnes detta protokoll sub Litt. E. bilagd, linge till Rikets Ständer expedieras.
Häruti instämde Stats-Rådets öfrige ledamöter.
Hans Majit Konungen täcktes hvad Stats-Rådet i förestående
11 mål i underdånighet yttrat och hemställt
i nåder gilla och bifalla.
Ex Protocollo
G. A. Th. Adelgren
STOCKHOLM, TRYCKT HOS Ä. L. NOLMAN, 185&
