# ID: svediakorp-gov2336
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 113,346
# sentences: 2,962
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bil. M 5 lill Kongl. Majlis Nåd. Prop M 1, om Statsverket 1859.
37
allmänna Indrngnings-staten komma i åtnjutande af en årlig pension till belopp af
lOO R:dr;
att f. d. Kongl. Bibliotbekarien, Kanslirådet Per Adam Wallmarks enka, Hedda
Elisabeth Wallgren, som med en 1 2-årig, sjuklig och för lifstiden ofärdig dotter befunne
sig i nödställd belägenhet, måtte, med afseende på hennes mans långvariga
och i flera hänseenden utmärkta verksamhet såsom skriftställare, å Allmänna Indragnings-staten
uppföras till erhållande af en årlig pension af 100 R:dr;
att, med afseende pä det rastlösa nit och den gagnande verksamhet, Kommendörkaptenen
vid Kongl. Flottan, Inspektören öfver Rikets Navigations-skolor, Abraham
Wilhelm Lavén i lifstiden ådagalagt såsom lärare vid Krigs-Akademien, äfvensom å
hans både litterära och praktiska förtjenster om Sjö-krigsvetenskapens utveckling,
hans sjukliga och med , fyra minderåriga barn i behöfvande omständigheter efterlemnade
enka, Mathilda Palmstedt, som till sitt och de sinas underhåll egde att
påräkna blott ett gratial af 180 R:dr från Amiralilets-Krigsmanskassan, måtte på
Allmänna Indragnings-staten tilldelas en pension af G00 R:dr om året;
att Befallningsmannen på Upsala slott, Öfverste-löjtnanten Jacob Magnus Nordencreutz
efterlemnade två döttrar, Chrislina Malhilda och Gustava Wilhelmina Nordencreutz,
hvilka ä Allmänna Indragnings-staten åtnjutit årliga pensioner, Christina Mathilda
af 120 R:dr samt Gustava Wilhelmina af 60 R:dr, måtte få på sig öfverflyttad den
pension å sistnämnda belopp, som deras i nästlidne Augusti månad gifta syster
Augusta Nordencreutz derförinnan egt att uppbära, och hvarigenom Christina Mathilda,
som ur 52 år gammal och ofärdig samt lider af svaghet i synförmågan,
skulle komma att erhålla 150 R:dr samt Gustava Wilhelmina, som är 43 år gammal
och sjuklig. 90 R:dr årligen, med beräkning från den tid, då Augusta Nordencreutz’
pensionsrätt upphörde;
att, som Öfverste-Löjtnanten Jonas Gabriel Schander, hvilken sedan år 1816
varit i Statens tjenst samt från och med 1827 anställd först såsom Kompani- och
Bataljons-chef vid Pionnier-corpsen och sedermera i sistnämnde egenskap vid Kronoarbetskorpsen
intill sin död den 13 Juni innevarande år, med utmärkt nit, ordning
och skicklighet förestått denna befattning, Rikets Ständer, med afseende jemväl derå,
att Schander, som varit berättigad att sedan år 1856 uppbära en honom å Allmänna
Indragningsstaten tillagd pension af 1000 R:dr, af denna förmån sig icke begagnat,
måtte bevilja hans efterlemnade enka, Lovisa Tornqvist, hvilken, lidande af
kronisk lefversjukdom och försvagad synförmåga, befunne sig, med en äfvenledes
sjuklig, oförsörjd dotter och en 84-årig moder, i torftiga omständigheter, en årlig
pension på Allmänna Indragningsstaten af 500 R:dr;
att, med afseende på de förtjenster, kaptenen vid Jönköpings regmente, Majoren
i Arméen Otto Wilhelm Bergenstråhle på den militäriska banan ådagalagt under ett
halft sekels tjenstgöring, derunder han, såsom sergeant vid Nylands Infanteri-regemente,
deltagit i Finska kriget 1808 samt, efter öfverflyttning till Sverige, bevistat
38 Bil. M 5 till Kongl. Moj:ts Nåcl. Prop. J\i 1, om Statsverket 1859.
fälttågen i Tyskland och Norrige åren 1813 och 1814, hans efterlemnade enka,
Carolina Ulrika Carlander, som med tvenne minderåriga döttrar befunne sig i största
fattigdom, måtte, med anledning jemväl af de vid förra Riksdagen fattade beslut
om understöd åt andra enkor efter officerare vid f. d. Finska Arméen, på Allmänna
Indragningsstaten tilläggas en årlig pension af 400 R:dr;
att, då Doktor Erik August Hallström, som år 1842 blef extra Provincialläkare
i Lycksele distrikt af Westerbottens län och år 1848 erhöll transport till
Provincial-läkaretjensten i Hernösands distrikt af Westernorrlands län, under hela sin
tjenstetid innehaft bland de mödosammaste provincial-läkare-befatlmngar inom riket,
samt med outtröttligt nit, omsorg och skicklighet sina åligganden fullgjort, intill dess
han år 1858, sannolikt i följd af ansträngning i sin tjenstutöfning, insjuknade och
kort derefter afled, efterlemnande i fattigdom en mycken sjuklig enka och fyra minderåriga
barn, Rikets Ständer mätte åt hvartdera af dessa barn, sönerne Wilhelm
Immanuel, född den 13 November 1844, och Carl August, född den 14 Juli 185G,
samt dötlrarne Helena Elisabeth, född den 31 Juli 1846, och Maria Carolina Amalia,
född den 18 Februari 1853, bevilja en årlig pension af 100 R.dr, alt från
Allmänna Indragningsstaten utgå till dess de, hvar efter annan, uppnå 21 års
ålder, samt
att Landtmäteri-sekreteraren Carl Eric Sandströms enka, Anna Erika Hallström,
sorn med sju oförsörjda barn vore stadd i ganska nödställd belägenhet, måtte,
i öfverensstämmelse med underdånig framställning af Öfver-direktören för Landtmäteriet,
erhålla på Allmänna Indragningsstaten en årlig pension af 400 R:dr;
Till följd af Kongl. Maj:ts under den 11 Februari och den 6 Augusti innevarande
år samt denna dag, på föredragning genom Ecklesiastik-deparlementet, fattade
beslut, anmälde Chefen för Finans-departementet, till upptagande i propositionen rörande
Allmänna Indragningsstaten, följande framställningar:
1:0 om understöd, äfven för nästkommande Statsregleringperiod, med 1200
R:dr årligen för anskaffande af teckningar utaf inhemska vexler till arbetet »Sveriges
Flora» och för utgifvande af teckningar utaf zoologiska föremål;
2:0 om fortfarande för nästa Statsreglering af det förut beviljade understödet
2,250 R:dr årligen till Sekreteraren Anders Magnus Strinnholm, för utgifvandet af
arbetet »Svenska Folkets Historia»;
3:o till Koncertmästaren August Berwald vid afskedstagande! en årlig lifstidspension
af 750 R.dr;
4:o till Läkaren å kurhuset i Borgholm, Doktor Johan lidén, då han erhåller
afsked från nämnde tjenst, en årlig pension för lifstiden af 750 R.dr;
5:0 till Provincial-läkaren på Gottland, Doktor Anders André, vid afskedstagande,
en årlig lifstidspension af 1,500 R.dr; samt
Bil. M 5 till Kongl. Maj.ls Nåd. Prop. JVI 1, om Statsverket 1859.
39
6:o till Professoren Carl Guslaf Mosanders enka, Hidda Philippine Forsström,
en årlig pension af 600 Kalr.
Den af Statskontoret, under den 19 sistlidne Juli, om Statsverkets tillstånd och
förvaltning afgifna berättelse, hvilken, så vidt den angick inkomsternas beräknande',
Statskontorets egen stat samt frågan om anvisande åt Statskontoret af ett kreditiv å
Riksgalds-kontoret, redan blifvit i underdånighet föredragen, anmäldes nu i öfriga
delar; och förekom härvid, alt, i afseende å bestämmandet af medelpriset, för tiden
intill nästa Riksdag, å spanmålen under sådane löner, som innehafvaren tillträdt före
Statsregleringen vid 1840 och 1841 årens Riksdag, och för hvilken spanmål, om
och i den mån nämnda medelpris öfverstege 7 R:dr Banko eller 10 R:dr 50
öre tunnan, särskild ersättning borde från Allmänna Indragningsstaten vederbörande
löninnehafvare tillkomma, Statskontoret upplyst, att Riksmarkegångspriset utgjort:
för år 1857
. . R:dr Rmt 17: 72.
» » 1858  » » 15: 2.
» » 1859
» » 11: 56.
eller i medeltal 14 R:dr 77 öre; hemställande Departements-chefen alltså, att ofvanberörda
ersättning måtte föreslås att utgå efter nämnda medelpris, 14 R:dr 77 öre
för tunnan; hvadan och enär, enligt hvad Statskontoret jemväl upplyst, beloppet af
den spunmäl, som inbegripes under lönerna för äldre, före år 1841 utnämnde löntagare,
nu utgjorde 3,330 tunnor, lill omförmälde spanmåls ersättning skulle, under
antagande, att den vid sednasle Riksdag skedda lönreglering blefve definitivt fastställd
eller i det väsendtligaste oförändrad, erfordras, i öfverensstämmelse med Statskontorets
beräkning, ett anslag i jemnt tal af 14,000 R:dr Runt 23,500 R:dr mindre,
än å nu gällande stat är för ändamålet anvisadt.
Enär Allmänna Indragningsstaten, hvars utgifter, enligt den sednast afslutade
Rikshufvudboken för år 1857, då uppgingo till en slutsumma af 336,389 R.dr 10
sk. 7 rst. Banko eller i Riksmynt 504,583 R:dr 83 öre, blifvit vid sednaste Riksdag
ökade med omkring 130,000 R:dr sistnämnda mynt; men nyssberörda, förslagsvis
beräknade anslag till spanmålsförhöjning åt vissa äldre löntagare nu komme att,
hufvudsakligen till följd af desses afgång, minskas med 23,500 R:dr; ansåg Departements-chefen,
att de ytterligare anvisningar på Indragningsstaten, om hvilka framställning
nu blifvit gjord, icke borde, med hänsigt jemväl till den ständigt fortskridande
afgången från samma stat, föranleda till större förhöjning i slutsummans beräkning,
än att densamma, nu upptagen till R:dr 626,330:
ökades med ett beloppp, motsvarande den här ofvan föreslagna
minskning å Pensionsstatssumman  8,820:
och dessutom, för jemnande af hela Riksstatens slutsumma, er
höllo
ett tillägg af  2: 12.
å alt Indragningsstaten i sin helhet beräknades till .... R:dr 635,152: 12.
40
Bil. M 5 till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1859.
Departements-chefens nu afgifna underdåniga förslag, angående
regleringen af utgiftsanslagen under Nionde Hufvudtileln
oell dermed sammanhang egande ämnen, blef, på tillstyrkande
jemväl af Statsrådets öfrige Ledamöter, af Kongl. Majit i nåder
bifallet.
Försliotter. Vid slutet af sin ofvanberörda underdåniga skrifvelse den 19 sistlidne Juli hade
Statskontoret till Kongl. Majit öfverlemnat en uppgift på de, till samma månads början,
af Statskontoret utgifna förskotter, hvilka borde hos Rikets Ständer till ersättande
anmälas, uppgående till sammanlagdt belopp af 88,364 R:dr 63 öre; och
behagade Kongl. Majit, på Statsrådets tillstyrkande, förordna,
att detta förhållande skulle, för beloppets ersättande, meddelas
Rikets Ständer i den nådiga propositionen om Statsverkets tilltillstånd
och behof, samt uppgiften, jemte öfriga för statsregleringen
nödiga handlingar, tillställas Stats-utskottet.
angående
regie
rine
Efter numera fullbordad pröfning af alla särskilda frågor
utgifterna under Riksstatens Hufvud titlar, jemte de till statsregleringen hänförliga extra
anslag, anhöll Chefen för Finans-departementet att få fästa Kongl. Majlis nådiga
Sammandrag uppmärksamhet derpå, att Statsverkets inkomster, enligt här ofvan intagna beräknin
-
ItaTsreg8™ §ar> uPPgin8e tillsammans till Riksmynt Ridr . .
ringen. att ordinarie statsregleringen skulle innefatta
slagssummor:
Första
Andra
följande
29,052,600:
an
-
Tredje »
Fjerde »
Femte »
Sjette »
Sjunde »
Åttonde »
och Nionde »
Rdr
1,284,400
—
»
2,130,169
—
»
479,200
—
»
8,793,491
98.
»
3,380,200
—
»
2,203,820
—
4,199,520
16.
»
3,203,956
74.
»
1,117,942
12.
26,792,700:
samt att sålunda uppkomme ett årligt öfverskott af . . Rimt Ridr 2,259,900: —
att till Riksgälds-kontoret öfverlcmnas såsom bidrag till bestridande af de på detta
Sammandrag kontor anvisade utgifter, bland hvilka åter förekomme för en gång eller för vissa år
af extra stats- erforderliga anslag, tillhörande extra statsregleringen, till följande belopp nemligen:
regleringen.
under
Bil. M 5 till Kongl. Majus Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1859. 41
under Första Hufvudtiteln R:dr R:mt 51,650
» Andra »
» » 307,000
» Fjerde »
» » 2,875,500
» Femte »
1,775,180: —
med tillägg af nödiga kreditiver för pensionering
af embets- och tjenstemän samt manskap vid Kongl.
Maj:ts Flotta
210,000: — 1 985 180
under Sjette Hufvudtiteln
1,670,133
» Sjunde »
128,100
och under Åttonde »
1,176,000
Summa R:mt R:dr 8,193,563
70.
70.
hvartill komme ersättning för ofvannämnda, af Statskontoret
anmälda förskotter  88,364: 63.
Beträffande dessa och öfriga Riksgäldskontorets utgifter samt de för deras be- Ritsgäids-kon
täckande
påräkneliga medel, upplyste Departements-chefen, att, enligt en till honom toretstiilg&n
af
Fullmägtige i Riksgäldskontoret aflemnad uppgift, verkets fordringar och tillgångar gargifterut’
antagas vid 1860 års slut öfverstiga dess skulder med en summa afR:drR:mt 8,128,000: —.
Härifrån torde likväl, enligt Departements-chefens åsigt, böra
afdragas:
a) hvad som ungefärligen motsvarar den minskning i fordringar,
som uppkommer genom skeende afbetalningar och för öfrigt, sedan
tillgångar och skulder blifvit med hvarandra jemförda, icke kan anses
disponibelt, tillsammans R:dr 2,000,000: —
b) Bidraget från Statsverket för 1858, hvilket,
i anseende till en häremot svarande brist i nämnda
års tulluppbörd, lärer komma att afgå såsom ersättning
härför, eller omkring » 950,000: —
c) Ersättning för den minskning i påräknad inkomst
för 1859, hvilken sannolikt blifver synlig genom
ofvanberörde ändring i bränvinsskattens bokföring,
och hvilken, efter afdrag af det med säkerhet motsedda
öfverskottet på detta års tulluppbörd, kan beräknas
till  » 500,000: —
eller tillsammans 3,450,000: —
hvadan alltså Riksgäldskontorets tillgångar vid nästa statsreglerings
periods
början skulle utgöra R:dr R:mt 4,678,000: —
Bil,, till R. St. Prut. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 6 lläft. ' 6
42 Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1859.
Transport R.dr 4,678,000:
Under tiden för nästa stats-reglering, eller åren 1 <S6 I — i 863,
kunde Riksgälds-kontorets inkomster och utgifter approximativt beräknas
sålunda:
Inkomster för år:
Inflytande allmän bevillning, til! samma belopp som
för närvarande R:dr 2,200,000: —
Kort- och tidnings-stämpelafgifter samt observations
och
skatterättsmedel  » 120,000: —
Kapital- och ränte-inbetalningar å de till vissa bestämda
ändamål beviljade lån » 500,000: —
Räntor å tillsvidare förräntade medel .... » 100,000: —
Ofvan omförmälda årliga bidrag från Statsverket » 2,259,900: —
Summa R:dr 5,179,900: —
eller för tre år  15,539,700:
Summa tillgångar R:dr Runt 20,217,700:
Utgifter för år:
Ränteanslaget till Hans Maj:t Konungen . R:dr 300,000: —
Ränte- och kapital-afbetalnmg å Statsverkets skuld
till Rikets Ständers Bank » 254,000: —
Räntor å Kontorets öfriga skulder .... » 50,000: —
Revisionskostnader » 30,000: —
Aflöning för Rikets Ständers Justitie-Ombudsman och
hans Expedition » 21,000: —
Löner, arfvoden och expenser vid Riksgäldskontoret » 65,000: —
Pensioner m. m
» 10,000: —
Observations-arfvoden, bevillnings-taxerings-kostnader,
samt omkostnader vid kort- och tidningsstämp
lingen
m. m  » 24,000: —
Barnhusens jemte andra inrättningars andelar i kort
stämpelafgiften
» 40,000: —
Summa årligen R:dr 794,000: —
eller för tre år R:dr 2.382,000:
Till folkskole-väsendets befrämjande 250,000 R:dr om
året R:dr 750,000: —
Transport: 750,000 — 2,382,000:
Bil. M 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M /, om Statsverket 1859. 43
Transport: R:dr 750,000: — 2,382,000: —
men hvarifrån afgå besparingar från föregående tid » 300,000: — 450 000:
Riksdagskostnader vid 1862 och 1863 års riksmöte  600,000: —
Ränta och amortering å det i Tyskland upptagna jern vägslånet, utgörande
1,166,666 R:dr 67 öre om året  3,500,000: —
Anslag för tillfälliga behof, som Kongl. Majit denna dag beslutat äska
alt utgå under åren 1861 —1863, i jemnt tal  8,193,500: —
tillsammans R:dr- 15,125,500: —
En summa af  » 5,092,200: —
återstode således af tillgångsbeloppet ., . . . . , R:dr R.mt 20,217,700: —
och kunde med en tredjedel eller 1,697.400 R:dr om året användas till ränta och
amortering å en ny upplåning för jernvägs-arbetenas fortsättande samt till andra
ändamål;
utan att härvid tagits i beräkning något, tillskott för åren 1857, 1858 och
1859 af Rikets Ständers Rank, hvars vinstmedel utgjort:
år 1857
. 2,163,000 R:dr
» 1858
1,717,494 »
och således tillsammans för nyssnämnda tre år torde kunna antagas komma att uppgå
till omkring 6,000,000 Riksdaler Riksmynt.
Efter inhemtande häraf behagade Kongl. Maj:t, på tillstyrkande
af Statsrådets samtlige Ledamöter, i nåder uppdraga åt Chefen
för Finans-departementet att, när protokolls-utdrag dit inkommit
angående hvad på de öfriga Departementens föredragning
blifvit i fråga om statsregleringen i nåder beslutadt, uppsätta och
till justering inför Kongl. Majit i Statsrådet anmäla förslag till
nådig proposition om Statsverkets tillstånd och behof, grundad
på Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.
Ex protocollo
AXEL ÄDELGREN.
44
Bil. M 5 till Kongl. Ma.j:ts Nåd. Prop. jn 7, om Statsverket 18.59.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Statsrådet å Stockholms Slott den 27 Oktober 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Friherre De Geer.
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
samt Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Departements-chefen, Statsrådet Gripenstedt, uppläste till justering ett, i följd af
Kongl. Maj:ts nådiga befallning, uppsatt förslag till den nådiga proposition, angående
Statsverkets tillstånd och behof, som, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts uti dit
hörande frågor fattade beslut, borde till Rikets Ständers Stats-utskott aflåtas.
Kongl. Majit behagade, enligt Statsrådets tillstyrkande, i nåder
gilla berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt, och befallde att, i enlighet dermed, omförmälde nådiga
proposition skulle till Rikets Ständers Stats-utskott expedieras.
Ex protocollo
MILDHOG LUNDGREN.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell 1859.
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859. 1
Ank. till Exp.-ITtsk. den 1 Nov. 1859, kl. 1 e. m.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-är ender, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Stats-Rddet ä Stockholms
Slolt den 11 Februari 1859.
Närvarande:
Hans Excellens Juslitie-Stats-Ministern Herr Friherre De Geer
Hans Excellens Stats-Ministern för Utrikes-Ärendena, Herr Friherre
Manderström.
Stats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Stats-Rådet Herr Grefve Hamilton föredrog i underdånighet:
30:o.
Kongl. Maj:ls Befallningshafvandes i Gottlands Län skrifvelse den 4 nästlidne Angående
Januari, deruti öfverlemnals en af Provincial-läkaren i Länets norra district, Medici- fcoren*A°4n
na;-licentiaten
och Chirurgiae-magistern A. Andrée underdånigst gjord anhållan, att, drfe? nnder
på
grund af bifogad Läkare-attest och af sökanden i öfrigt anförda skäl, undfå Nå- ^an^omZf
Bih.
till R. SL Prot. 1859 Sf 1860. 1 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 1 sked med pen
sion.
2 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket i859.
digt afsked från nämnde Provincial-läkare-beslällning, med lönens bibehållande på
Allmänna-indragnings-staten såsom pension; i anledning hvaraf ej mindre Sundhets-collegium
än Stats-kontoret infordrade utlåtanden den 17 och 51 i nämnde
månad afgifvit, dervid Stats-kontoret anfört, alt då Andrée vore endast omkring 56
]Ji år gammal, och såsom läkare varit i Statens tjenst anställd vid pass 34 år,
hvadan han icke uppfyllt de uti Nådiga brefvet den 12 November 1825 för pensions
åtnjutande å Rikets Allmänna Indragnings-stat stadgade vilkor, Stats-kontoret
ansåge sig ej kunna å förberörde ansökning tillstyrka Nådigt bifall.
Med afseende å hvad Stats-kontoret sålunda i underdånighet anfört, ansåg
Siats-Rådet ifrågavarande ansökning icke kunna bifallas; men hemställde, med afseende
å Andrées styrkta sjuklighet och deraf följande oförmåga att tjensten bestrida,
det Kongl. Maj:t måtte till Rikets nästsammanträdande Ständer aflåta Nådig proposition,
det Andrée måtte varda till pension å Allmänna Indragnings-staten uppförd.
Hvad Stats-Rådet beträffande de uti nästförestående 34
punkter omförmälda mål i underdånighet yttrat, hemställt och
tillstyrkt täcktes Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten till
alla delar bifalla.
Ex protocollo:
Carl Fr. Liljewalch.
Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1859. 5
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden) hållet inför Kans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Stats-Rädet ä Stockholms
Slolt den 20 Maj 1859.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitia',—Slats—Ministern Friherre De Geer.
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärenderna Friherre
Manderström.
Slats-Ilåden Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna,
Malmsten.
Elter justering af Protokollet öfver Ecklesiastik-Arender för den 13 dennes
föredrog i underdånighet Deparlements-Chefen Herr Siats-Rådet Grefve Hamilton
följande mål, nemligen: — _ — — — — — — — — — — — —
5:o.
Consistorii i Upsala slift underdåniga skrifvelse af den 27 sistlidne April, Fråga^om andevall
Consistorium förmält, ali de religiösa söndringar, hvarom det lörul i under- sdfjJr tlåt
dånighet framställt en kort öfversigt, alltjemnt fortginge och redan i slöfre eller min- loguestuderandre
mån förekomme i en mängd af stiftets församlingar samt tilläfventyrs skullecc elc' etc'
sprida sig till ännu liera; all Consistorium derföre varit betänkt på medlen alt kunna
motverka de villomeningar, det missförstånd och de ensidigheter, som åstadkom
-
4 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1859.
mit söndringarne och af hvilka deras tillväxt hufvudsakligen berodde, samt all det
härvid icke kunnat undfalla Consistorium, alt för ofvannämnda ändamål äfven andra
medel än de vanliga skyndsamt borde utfinnas och särskilda åtgärder vidtagas, så
framt icke de redan för handen varande söndringarne skulle ökas till en grad, som
kunde göra framtida motverkan mycket osäker och möjligen alldeles fruktlös; på
grund hvaraf Consistorium till Kongl. Maj:ts Nådiga bepröfvande underdånigst framställt
följande tvenne önskningar och förslag, hvaraf det ena egentligen afsåge stifts—
vården, det andra åter prestbildningen.
Beträffande först stiftsvården, så och då ett nitiskt och kraftigt förkunnande
af det gudomliga ordet samt en ömsint och trogen själavård, således ock anställande
af utmärkt begåfvade och varmhjertade församlingslärare, vore synnerligen behöflig
i de församlingar, der söndring redan inträdt, eller började uppkomma, men
detta medel, oaktadt det förnämsta vid sådane förhållanden, dock icke alltid kunnat
begagnas, enär dels den ordinarie lörsamlingslärare, till hvars biträde i dylikt fall
en extra ordinarie prestman blefve missiverad, stundom icke eller blott i ringa mån
förmåddes lill aflönande af densamma bidraga och svårligen, då icke sjukdom eller
annat laga skäl gjorde begagnande af dylikt embetsbiträde för honom alldeles oundgängligt,
kunde anses dertill lagligen förbunden, dels ock Consistorium icke egde
några medel att för ändamålet disponera, hade Consistorium, som ansåg nämnda åtgärds
vidtagande vara af aldra största vigt och af ställningen inom stiftet högt påkallas,
hos Kongl. Majit underdånigst hemställt, del måtte till Rikets nästsammantrådande
Ständer aflåtas Nådig proposition om ett årligt reservationsanslag al minst
5,000 Rdr Riksmynt, att under derpå följande statsregleringsperiod utgå och, ställdt
till Kongl. Maj:ts disposition, för del ofvannämnda ändamålet användas.
Vidkommande åter prestbildningen, så och då i en tid, sådan som den,
hvilken nu för vår kyrka inträdt, af presterskapet måste fordras icke allenast i allmänhet
den insigt i kyrkans lärobegrepp och den skicklighet för embetets utöfning,
hvilka alltid vore nödvändiga för en fruktbringande presterlig verksamhet, utan ock
den särskilda insigt och förmåga, som vore nödiga för att kraftigt kunna uppträda
mot dem, som förfalskade läran och förvillade menigheterna, men ett det största
hinder för en sådan presthildning läge i den medellöshet, i hvilken, med få undantag,
de som vid Universitetet idkade preststudier sig befunne, och hvilken tvingade
dem att ofta afbryta sina studier och så fort som möjligt afsluta sin lärokurs; hade
Consistorium, som ansåge en mera grundlig bildning af theologi* discenterna endast
kunna vinnas genom att under sludii-kursen oafbrutet vistas vid Akademien,
underdånigst anhållit, att Kongl. Majit mätte vid instundande Riksdag hos Rikets
Ständer föreslå, att det till understöd för theologi* studiosi vid Universiteten hittills
beviljade anslag 5,000 Rdr Riksmynt måtte varda till 13,000 Rdr s. m. förhöjdt.
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o l, om Statsverket 1859. 5
;itt mellan de båda Universiteten så lördelas, att Upsala erliölle 8,500 Rdr och
Lund 4,500 l\dr.
Till följd al Kongl. Majits Nådiga befallning uti remiss af den 18 sistlidne
Mars hade Consistorium i Lunds stift under den 2 7 derpå följande April underdånigt
utlåtande i förevarande ämne algifvit och deruti, under omförmälan att samma
förhållanden, både hvad de religiösa söndringarne och deras belägenhet, som egnade
sig åt theologiens studium anginge, egde rum inom Lunds stift, underdånigst hemställt,
alt Upsala Dom-kapitels framställning, äfven hvad nyssnämnde stift beträffade,
mätte vinna nådigt alsende.
Med afseende å hvad sålunda blifvit af Dom-kapitlen anfördt, och då Statsrådet
ansåg det vara af största vigt, att kyrkan inom de församlingar, der skiljaktiga
och från de antagna lärobegreppen alvikande meningar rörande troslärorna sig
yppat, bereddes tillfälle alt med någorlunda tillräckliga krafter på öfvertygelsens väg
verka för bibehållande af enighet och frid, hemställde Stats-rådet i underdånighet,
att Kongl. Maj.t måtte täckas till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta Nådig
proposition om beviljande af ett anslag af 10,000 Rdr Riksmynt årligen all under
derpå följande Stats-reglerings-period utgå och, ställdt lill Kongl. Maj:ts disposition,
till allönande af sådane e. o. prestmän, hvilka vederbörande Domkapitel på grund
af ofvannämnda särskilda omständigheter funne skäligt till församlingarne missivera,
sålunda användas, att Dom-kapitlet borde i hvarje särskildt fall till Kongl. Majit ingå
med underdånig framställning af behofvet och den till dess afhjelpande nödiga
summa, hvarefter på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning komme att bero, huruvida för
handen varande förhållanden vore sådane att de påkallade det begärda bidraget från
nämnda anslag eller icke.
Beträffande åter frågan om ökadl anslag till stipendier åt theologi® studiosi,
så ock i betraktande af det utaf Dom-kapitlen upplysta förhållande, att de fleste sådane
studerande saknade tillgångar att någon längre tid sig vid universitetet uppehålla,
och någre ofta härigenom för alltid hindrades från afslutandc af de en gång
påbörjade studierna och sålunda äfven från inträde i det presterliga embetet, samt
då det vore nogsamt bekant, att inom flera af Rikets stift prestbrist förefunnes, för
hvilkens afhjelpande åtgärder å statens sida sålunda vore erforderliga, ansåg Statsrådet
sig böra i underdånighet tillstyrka, ali Kongl. Majit måtte täckas vid instundande
Riksdag till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om förhöjning i det lill
stipendier åt theologie} sludiosi beviljade anslag från 5,000 till 15,000 Rdr Rmt
6 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.is Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket i859.
årligen, att mellan Universiteterna i Upsala och Lund så fördelas, alt det förra erhölle
8,500 och det sednare 4,500 R:dr samt för ändamålet användas i enlighet
med förslag som af Theologiska Fakulteterne skulle uppgöras och Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning underställas. — — —- — .— — — — — — — — —
Hvad Stats-rådet i förestående 20 mål i underdånighet
yttrat och tillstyrkt behagade Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten
i nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo:
C. A. Th. Ädelgren.
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ls Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859. 7
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Är enden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Stals-Rådet ä Stockholms
Slott den 10 Juni 1859.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie—Stals—Ministern Friherre De Geer.
Hans Excellens Herr Stats-Ministcrn för Utrikes Ärenderna Friherre
Manderström.
Stats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna,
Malmsten.
Efter föregången justering af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärender för den
4 dennes föredrog i underdånighet Departements-chefen Herr Stats—rådet Grefve
Hamilton: — —• — — — — — — — — — — — —
14:0. Fråga om pro
position
tillRi
Serafnner-ordens-gillets
underdåniga skrifvelse af den 14 sistlidne Maj, der - förande jtiruti
Oidens—gillet, jemte förmälan, att det af Rikets Ständer vid riksdagarne åren höjning i det
1851, 1854 och 1858 lill Hospitalsfondens förstärkning beviljade understöd ^tlfonfeiwjVr-'
25,000 Rdr Banko eller 37,500 Rdr Riksmynt årligen, i början, då en betydligare stärkning betillökning
i prisen å spanmålen, som utgjorde Hospitalsfondens betydligaste inkomst, Vll,aa^styj
8 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj:ls Nåd. Prog. N:o i, om Slatsverket 1859.
inträffade, mindre anlitats, men sedermera, då i följd af hospitalsväsendets förbättring,
som påkallade ökadt antal tjenstemän och betjente samt tillökning i de befintligas
löneförmåner, Hospitalsfondens utgifter i samma mån ökats, till fulla beloppet lyftals,
ulan att ändock kunna förslå till erforderliga utgifters bestridande, bos Kongl. Maj:t
i underdånighet hemställt, att som skillnaden i markegångsprisen kunde å arrendespanmålen
föranleda en så betydlig förändring i hospitalsinkomsterna i sin helhet,
att dessa, efter hvad en bilagd tabell utvisade, för år 1858 vore 18,065 Rdr 70
öre lägre än året förut, men en sådan förändring i spanmålsprisen icke i något
dermed jemförligt förhållande minskade utgifterne vid hospitalen, samt dessa utgifter
komme all än vidare höjas genom ytterligare tillökningar i aflöningen för de vid
hospitalen använde läkare och andra personer, samt till förbättrade och mer fullständiga
inventarier vid en del hospital, utan att till dessa ökade utgifters bestridande
kunde påräknas någon synnerlig inkomst af den stadgade förhöjningen i årsafgifterna
för de sinnessjuke, Kongl. Maj:t fördenskull måtte täckas alt till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta nådig proposition, att ifrågavarande anslag, förhöjdt till
40,000 Rdr Rmt årligen, måtte beviljas för den tid nästa statsreglerfngsperiod forlfore,
att användas för betäckande af den brist, hvilken för Hospitalsfonden möjligen
kunde uppkomma derigenom alt inkomsterna vid hospitalerna icke voro tillräckliga
för utgifternas bestridande.
Med afseende å hvad Serafimer-ordens-gillet sålunda i underdånighet anfört
och upplyst, tillstyrkte Stats-rådet, att Kongl. Maj:t måtte tili Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta nådig proposition att ifrågavarande lill Hospitalsfondens förstärkning
beviljade anslag, förhöjdt till 40,000 Rdr Rmt årligen, fortfarande finge
utgå under den lid nästa statsreglering komme att omfatta, och för samma ändamål
som hittills användas. — — — — — — — — — — —
Hvad Stats-rådet beträffande ofvan intagne 20 mål i
underdånighet yttrat och tillstyrkt, täcktes Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen-Regenten gilla och bifalla.
Ex protocollo:
C. A. Th. Ädelgren.
Utdrag
Bil. N:o 6 Ull Kongl. Maj.ts Nåd. Fröy. N:o 1, om Statsverket 1859. 9
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Är enden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Slals-Rädet å Stockholms
Slott den 22 Juni 1859.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie—Stats—Ministein Friherre De Geer.
Hans Excellens Herr Siats-Ministern för Utrikes Ärenderne Friherre
Manderström.
Stats—Håden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Departements-chefen Herr Grefve Hamilton föredrog i underdånighet:
20:o.
En på begäran af Kyrkoherden i Sibbarps och Dagsås församlingars pastorat
af Hallands län, H. Stenström, af Dom—kapitlet i Göteborg, uti skrifvelse den
23 September 1857, underdånigst gjord anhållan, att, då, enligt pastoralsboernes
vid gällstämma den 2 7 förutgångne Augusti afgifne intyg, pastors löneförmåner, efter
medelberäkning för då sednast förflutne lern år, icke uppgått till högre belopp
än som motsvarade värdet af 57 tunnor råg och 57 tunnor korn, till Kyrkoherden
Bih. lill R. St. Fröt. 1859 åf 1860. 1 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 2
10 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.Is Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket. 1859.
i omförmälde pastorat måtte såsom löncfvllnad liil det belopp, 100 tunnor nyssnämnde
sädesslag, som nådiga cirkulärbrefvet den t) November 1840 fastställer såsom
minimi-inkomst af ett pastorat, i nåder anslås af indragen behaglig tids förlä—
ningsspamnål värdet af 26 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn.
Genom nådig remiss anbefallde alt, efter vederbörandes börande, häröfver
afgifva underdånigt utlåtande, hafva Kammar-kollegium och Stats-kontoret, -— efter
det yttrande blifvit infordradl af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Hallands län,
som, jemte förordande af nådigt bifall till den gjorda ansökningen på den grund,
att Sibbarps pastorat vore ett bland de svagare i länet, insändt en af Kronofogden
i orten under den 28 Maj 1858 upprättad uppgift å afkastningen af prestgården 1
mantal N:o 1 Sibbarp och stomhemmanet 1/4 mantal N:o 4 Dagsås, af hvilken uppgift
inhemtades, att behållna inkomsten af prestgården utgjorde 80 Rdr och af stomhemmanet
18 Rdr, allt Riksmynt, — för egen del underdånigst anfört att, enligt
meddelade uppgifter och uträkningar, Pastors inkomst af Sibbarps prestgård skulle
uppgå lill 276 Rdr 14 sk. 9 rst. och af stomhemmanet Dagsås till 125 Rdr 31
sk. 2 rst., eller tillsammans 401 Rdr 45 sk. 11 rst. banko, som, lillagde öfrige
inkomster af pastoratet, i medeltal beräknade till 652 Rdr 51 sk. 6 rst., lemnade
ett lönebelopp af 1,054 Rdr 29 sk. 5 rst. banko, motsvarande 107 tunnor 19slif
kappar hälften råg och hälften korn; hvadan och då denna summa öfverstege de
100 tunnor, som uti Kongl, cirkuläret den 9 November 1840 omförmäles, samt
Kyrkoherden dessutom, jemlikt nådiga brefvet den 14 Januari 1846, åtnjuter den
förmånen, att prestgården skall af församlingarne byggas och underhållas, Kollegierne
ansett sig icke kunna å Dom-kapitlets anhållan tillstyrka nådigt bifall; och hafva
slutligen, med anledning af de skiljaktiga beräkningar af pastors inkomster, som sålunda
förekommit, upplysningar blifvit från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande infordrade
angående jordrvmden till ofvannämnde lägenheter, hvaraf befunnits: att vid
storskifte åren 1788 och 1789 å utmarken till hemmanen Ästad, Hult, Sjö, Waltersbo
m. fl. i Sibbarps socken och Faurås härad, utmarken lill Sibbarps preste
oeli
klockare-gårdar, gemensam för båda, blifvit upptagen till en areal af 414 tunne10*
kappland; att vid laga skifte til! Dagsås’ by i Dagsås’ socken och samma härad
åren 1840 och 1841, läststäldt den 19 September 1844, stomhemmanet N:o
4 Dagsås \ förmedladt till $ mantal, blifvit ulflvltadt och uti ett skifte bekommit:
28 tunnland 26,3 kappland, uppskattade till 18 tunnland 9,067 kappland odlingsjord,
och 2 tunnland 24,5 kappland, uppskattade lill 8,691 kappland afrösningsjord, eller
tillsammans areal 51 tunnland 18,8 kappland, uppskattade lill 18 tunnland 17,758
kappland; samt alt någon vidare upplysning icke kunnat vinnas, enär inegorna till
Sibbarps prestgård veterligen aldrig blifvit afmätte, och ej heller kändt vore, alt någon
laglig delning af utmarken emellan preste- och klockare-gårdarne egt runi.
Bil. IS:o 6 till Kongl. Maj.ts Nåd. Brog. N:o 1, om Statsverket 1859. 11
Med afseende å hvad sålunda förekommit, tillstyrkte Slals-rådet i underdånighet,
att till Rikets näst sammanträdande Ständer nådig proposition måtte aflåtas
om fyllnad i hemälde Kyrkoherdes löneförmåner med 26 tunnor spanmål, hälften
råg och hälften korn, att utgå af indragen behaglig tids förläningsspanmål.
Till hvad Stats-rådet angående förestående tjugu mål
underdånigst hemställt och tillstyrkt behagade Mans Kongl. Höghet
Kronprinsen-Regenlen lemna nådigt bifall.
Ex protocollo:
Arvid Drake.
42 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:Is Nåd. Prop. N:o i om Slät sverket 1859.
Ang. ansökning
af framlidne.
Professor
C. G. Mosanders
enka
om någon årlig
pension.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Maji Konungen i Stats-Rddet ä Stockholms Slott den 6 Augusti
i859.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie—Stats—Ministern Friherre De Geer.
Hans Excellens Herr Siats-Ministern för Utrikes-Ärenderna Friherre
Manderström,
Stats-Råden: Wallensteen,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Björnstjerna och
Malmsten.
Efter föregången justering af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden för den
50 nästlidne månad föredrog Departernents-chefen, Herr Stats-rådet Grefve Hamilton:
4:o.
Eli utaf framlidne Pharmacie-professorn vid Carolinska-medico-chirurgiska
Institutet C. G. Mosanders efterlemnade enka, Hulda Philippine Forsström gjord underdånig
ansökning, att som behållningen i boet efter bemälde hennes man, hvilken
i 35 år varit i Statens tjenst anställd, jemlikt bifogad t styrkt transsumt af boupptecknings-instrumentet
endast uppgått till 8,283 Rdr 99 öre, att fördelas emellan
sökanden och en gift dotter samt de pensioner ur Civil-statens Pensionskassa, samt
Allmänna Enke- och Pupill-kassan af tillsammans 750 Rdr Riksmynt, hvartill sökanden
genom mannens i lifstiden gjorda inbetalningar blifvit berättigad, vore alldeles
otillräckliga äfven för en knapp bergning, Kongl. Maj:t täcktes bos Rikets näst samman
-
Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket i859. 15
trädande Ständer göra nådig framställning om beviljande för henne af någon årlig
pension.
Med afseende å Professor Mosmders vetenskapliga förtjenster och den oegennyttiga
frikostighet, hvarmed lian till Naturhistoriska I\iks-museum öfverlemnat sina
mineralogiska samlingar af ej obetydligt värde, tillstyrkte Stats-rådet i underdånighet,
alt Kongl. Majit läcktes hos Rikets näst sammanträdande Ständer göra nådig
framställning derom alt sökanden måtte beviljas en årlig pension på Allmänna Indragnings-staten
af Sexhundra Riksdaler Riksmynt. — — — — — —
Hvad Stats-rådet beträffande de under N:o 1—23 ofvan
upptagne mål underdånigst yttrat och tillstyrkt täcktes
Kongl. Majit till alla delar i nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo:
K. G. Metzen.
14 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.is Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1859.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Mait Konungen i Stals-Rädet ä Stockholms Slolt den 9 September
1859.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern Friherre De Geer.
Hans Excellens Herr Siats-Ministern för Utrikes Ärenderna Friherre
Manderström,
Stats-Råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle och
Malmsten.
Efter justering af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärendcn för den 2 dennes
föredrog i underdånighet Departements-chefen, Stats-rådet Herr Grefve Hamilton.
Wexiö Consistorii underdåniga skrifvelse af den 3 nästlidne Augusti.
Sedan Kongl. Maj:t under den 28 Maj innevarande år i nåder fastställt
Sitt och Rikets Kaiuraar-Gollegii Utslag af den 28 September 1854, hvarigenom en
half tunna kronotionde, hälften råg och hälften korn, som hemmanet Sjöakulle i Åsheda
socken af Kronobergs län dittills erlagt till Wexiö läroverk, blifvit nämnda läroverk
afhänd, samt då likväl berörde kronotionde varit inberäknad bland lönetillgångarnc
för detsamma, anbefallt Consistorium i Wexiö att inkomma med uppgift
å det ersättningsbelopp, som efter medelpris borde för läroverket anvisas för den
tid detsamma kommit eller vidare komme alt af berörde kronotionde gå i mistning
intilldess erforderlig fyllnad å ordinarie stat kunde beredas; hade bemälde Consistorium
uti ofvannämnde skrifvelse underdånigst meddelat: att Wexiö läroverk under
Bil. N:o 6 till Kongl. Majlis Nild. Prop. N:o i, om Statsverket i859. 1 5
fem år, eller från och med 1854 till oell med 1858, varit i mistning af ifrågavarande
kronotionde; — alt, beträffande ersättning derför, Consistorium ansett sig böra
beräkna ersättningsbeloppet elter hvarje års medelmarkegångspris med tillagd forsellön,
men att, då först genom nådiga Kungörelsen den 11 Maj 1855 blifvit påbjudet,
alt medelmarkegångspris skulle kronotionde med liera persedlar åsätlas, ocb
således för år 1854 något medelmarkegångspris ännu icke fanns, Consistorium för
nämnda år beräknat sagde belopp efter det årets markegång med forsellön; — samt
att, efter denna beräkning, ersättningsbeloppet åt Wexiö läroverk för omförmälde
fem år uppginge till 34 Rdr 77 öre; hvarjemte Consistorium, vidkommande frågan
om ersättning för framtiden åt läroverket för berörde mistade kronotionde, ansell
denna ersättning böra utgå efter hvarje års medelmarkegångspris med tillägg af forsellön,
intilldess erforderlig fyllnad å ordinarie stat kunde läroverket beredas.
Slats-rådet hemställde i underdånighet, att Kongl. Majit af besparingarne å
Riks-statens 8:de Hufvudtitel måtte i Nåder bevilja Wexiö läroverk den äskade
godlgörelsen med 54 Rdr 77 öre samt bos Rikets näst sammanträdande Ständer
göra Nådig framställning om uppförande för framliden å ordinarie stat af ersättning
åt nämnde läroverk för ifrågavarande mistade kronotionde. — ■— ■— — — —
Hans Majit Konungen täcktes hvad Slats-rådet i ofvanstå
ende
25 mål i underdånighet yttrat ocb tillstyrkt i nåder gilla
ocb bifalla.
Ex Protocollo:
C. A. T/i. Ädelgren.
16 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1859.
Anslaget för
Departementets
Expedition.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Är enden, hållet inför Hans
Maj: t Konungen i Stats-Råde t å Stockholms Slott den ii Oktober
1859.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Minislern Friherre Be Geer.
Håns Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne, Friherre
Manderström,
Siats-Råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Departements-chefen, Stats-rådet Herr Grefve Hamilton föredrog i underdånighet
följande ärenden, rörande dels regleringen af Åttonde Hufvudtilelns så väl ordinarie
sorn extra stat, dels vissa anslag att å allmänna Indragningsstaten uppföras,
och anförde dervid i underdånighet:
l:o.
Vid sistlidne Riksdag beviljade Rikets Ständer för Kanslist- och Kopist-gra
derna
inom Ecklesiastik-Departementet följande anslag, nemligen:
2 Kanslister å 1,242 Rdr  2,484: —
5 Kopister å 619 Rdr 50 öre  1,858: 50.
Transport 4,542; 50.
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. N:o i, om Statsverket 1859. 17
Transport 4,542: 50.
Till biträde åt den nya Afdelnings-Chefen inom Departementet . 1,800: —
Till befrämjande af göromålens gång inom Kanslist- och Kopist
graderne
2,257: 50.
Rdr 8,400: —
Under åberopande af de skäl, Chefen för Finans-Departementet i underdå
nighet
anfört till stöd för behöflighcten af vissa Kanslist- öch Kopist-löners uppförande
på ordinarie stat, hemställer jag underdånigsl, det täcktes Eders Kongl. Maj:t
föreslå Rikets Ständer den olika fördelning af ofvannämnde anslag, alt i Staten för
Eeklesiastik-Departementets Expedition måtte uppföras:
2 Kanslister å 1,800 Rdr 3,G00: —
2 Kopister å 1,000 Rdr  2,000: —
Till biträde ål Chefen inom Departementets Afdelning för allmänna
undervisningen  1,800: —
Till befrämjande af göromålens gång inom Kanslist- och Kopistgraderna
< . . 1,000: —
Rdr 8,400: —
Dessutom och då göromålen inom Expeditionen under de sednare åren så
betydligt tilltagit, ali antalet af inkomne mål, som under år 1857 utgjorde 1,159
och under år 1858 steg till 1,560, under tiden lill den 1 Oktober innevarande
år, således för 9 månader, uppgått till 1,338, samt härtill kommer den för hvarje
år ökade svårigheten alt få extra ordinarie tjenstemän, hvilka utan vedergällning
åtaga sig det arbete, som af de ordinarie oj kan medhinnas, hemställer jag, att
Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Rikets Ständer ali öka det till gratifikationer åt
extra-ordinaric tjenstemän och vaktbeljente å Expeditionens stat uppförda anslag från
450 lill 1,000 Rdr Riksmynt, eller med Femhundrafemtio Riksdaler, årligen.
2:0.
Hos Eders Kongl. Maji har Bibliothekarien vid Kongl. Bibliolheket i un- Lönefbrhsjderdånighet
framställt, hurusom billigheten syntes fordra, att den likställighet, som nin9 för Bii
öfrigt eger rum mellan Riks-Arkivels och Kongl. Bibliothekels tjenstemän, jern- och vice^Biväl
utsträckes hädanefter, såsom löre sislförflutne Riksdag, till likhet i löneinkom- KAla"B!
ster, och alt fördenskull Bibliothekariens lön måtte förhöjas till lika belopp med BihlMetét.
Riks-Arkivariens, eller 5,000 Rdr Rint, samt vice Biliothekarien erhålla lika lön
med Akluarierne vid Riks-Arkivet eller 5,500 Rdr Riksmynt, hemställande BihlioBih.
till B. St. Prot. 1859 § 1860. 1 Sami. 1 Afd. 7 Häftet. 3
18 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.is Nåd. Prop. N:o i. om Statsverket 1859.
thekarien likväl, alt, i händelse Eders Kongl. Majit skulle täckas till Rikets delta år
församlade Ständer härom göra nådig framställning, dervid mätte iakttagas, all förhöjningen
i Kongl. Bihliolhekarie-lönen ej skulle komma honom till godo, så länge
han är i åtnjutande af särskildt statsanslag för fortsättningen af sitt arbete: ”Svenska
språkets Lagar”.
Redan vid sistförflulne riksdag gjordes af Eders Majit till Rikets Ständer den
framställning, som af Kongl. Bihliolhekarien nu blifvit ifrågasatt, och hvaraf billigheten
så mycket mindre numera torde förnekas, som Rikets Ständer för Bibliothekarien
och vice Bihliolhekarien vid Upsala universitet beviljat enahanda löneförmåner
med dem, samme tjenstemän vid Kongl. Bibliolhekel nu åtnjuta,-under del likvälde
sednare måste vidkännas den vida större lelhadskoslnaden i hulvudstaden, i hvilket
afseende ingen anledning finnes all bestämma deras löner lägre, än som för tjenstemän
i samma grader inom Riks-arkivct blifvit beviljadt.
Enär det således väl kan vara förklarligt, alt Rikets Ständer, sorn med
synnerlig välvilja sökte alt tillfredsställa alla hilliga anspråk, ej på en gång kunde
gå så långt, som i ett eller annat hänseende varit önskvärdt, utan alt man deri
behöfver finna ett underkännande af de skäl, hvarpå Eders Majlis då framställda
förslag var grundadt, hemställer jag underdånigst, alt detsamma nu måtte förnyas,
och alt Eders Majit följaktligen läcktes föreslå Rikets Ständer, all öka Bibliothekariens
och vice Bibliolhekariens vid Kongl. Bibliolhekel löner med 500 Rdr för dem
hvardera, dock att, på sätt Bibliothekarie!! föreslagit, förhöjningen för honom ej må
utgå, så länge han är i åtnjutande af särskildt statsanslag för fortsättningen af
”Svenska språkets Lagar”.
5:o.
Kleresi-stateiy Sedan Rikets Ständer vid sisllidne riksdag för innevarande slalsreglerings
period
beviljat förhöjning af den å stal uppförda aflöning för kapellpredikanten i
kapeilpredi- Norra och Södra Finnskoga församlingar till 1,200 Rdr samt för hvardera af pre—
Norra och Sö- dikanterne i Bogens och Lekvattnets församlingar lil! 1,000 Rdr, men derjemte i
dra Finnskoga underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Majit läcktes låta utreda och lill Rikets härocTzekvatt-
näst sammanträdande Ständer meddela, i hvilken mån ofvannämnde församlingar må
nets försam- |<unna till predikanlernes aflöning lemna något bidrag utöfver hvad de nu utgöra,
linga.'. samt statens tillskott för aflöningen derigenom tili större eller mindre del komma
att upphöra, har Eders Majit, med anledning deraf, i nådigt bref den 20 Mars 1858
anbefallt Eders Majits Befallningshafvande i Wermland och Consistorium i Carlstad
all underdåniga utlåtanden afgifva.
Af de på grund häraf från vederbörande infordrade uppgifter inbemtas, alt
ofvannämnde kapell p red i ka n tor åtnjuta af församiingarne följande inkomster, nemligen:
Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket i859. 19
inom Norra Finnskoga, U|- mantal, af 45 hemmansegare, som hvardera betala
4 kappar korn, tillsammans 5 tunnor 12 kappar korn, hvartill komma dagsverken
af torpare, backstugusittare m. fl., uppskattade lill värde af 170 Rdr Rmt;
inom Södra Finnskoga, 5tb mantal, af Lelhafors bruk H tunna råg och
i j lunna korn, och af 98 hemmansegare in natura 11 tunnor korn, hvarjemte af
torpare m. I!. utgöras dagsverken, uppskattade till 110 Rdr 25 öre, men hvilka ej
lösas med penningar, utan användas till höbergning på de vidt spridda och höfattiga
skogsmyrorna till bostället Djekneliden, som saknar torpare;
inom Bogens, £ mantal och Mitandersfors bruk, af bruket 1 tunna råg, af
58 hemmansegare eller åbönder, hvardera g lunna korn eller råg, tillsammans 4f
tunnor, samt af hvarje inhysesman eller qvinna, som gått till H. H. Nattvard, 1
dagsverke, hvarå värde eller antal ej finnes uppgifvet. Predikanten har dessutom
boställe, b1® mantal Bogen, som föder cn häst och 8 kor;
inom Lekvattnets församling utgår lill kapellpredikanten ingen aflöning, emedan
församlingen, tillhörande Fryksände pastorat, enligt Kongl. Majits nådiga bref
den 19 September 1849, så länge dåvarande komministrar i Fryksände och Östmark
innehafva sina tjenster, till dem erlägger en aflöning uppgående till omkring
25 tunnor korn.
Jorden är i dessa orter så styckad, att, enligt 1857 års taxeringslängder,
— af hvilka Eders Maj-.ts Befallningshafvande insändt afskrift, — endast en jordegare
i Norra Finnskoga församling och egaren af Mitandersfors bruk inom Bogens
besitta större jordegendom än \ mantal. Alla öfrige jordegare inom de fyra för—
samlingarno innehafva blott mindre lotter ända ned till mantal, hvarföre ock
det större antalet ej på dessa kan hafva sin bergning, utan måste genom arbete
för andras räkning förskaffa sig bidrag dertill. Allmogen i Elfdals och Fryksdals
så kallade Finnskog, af hvilken trakt Norra och Södra Finnskoga samt Lekvattnets
församlingar utgöra delar, har också i anseende till sin fattigdom länge varit och
är ännu, enligt 145 § i gällande Bevillningsförordning, befriad till hälften från bevillning
efter I och II artiklarne i samma Förordning.
Församlingarne, på sockenstämmor tillfrågade, huruvida de ansåge sig kunna
till Kapellpredikanternes aflöning något ytterligare bidraga, hafva förklarat sig dertill
alldeles oförmögne, hvilket förhållande vitsordas, så väl af sockenstämmornas Ordförande,
som af Eders Majlis Befallningshafvande och Consistorium i Carlstad.
Meii anledning af hvad sålunda blifvit upplyst, och då ingendera af ifrågavarande
kapellpredikanters aflöning synes öfverstiga det belopp, hvarå en mödosam
tjenstgöring gilver dem billiga anspråk, hemställer jag underdånigst, det läcktes
Eders Majit lill Rikets Ständer göra nådig framställning om fortfarandet af de hittills
beviljade bidragen lill deras aflöning, nemligen för Predikanten i Norra och
Södra Finnskoga församlingar 1,200 Rdr och för hvardera af Predikanterne i Bo
-
20 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859.
gens och Lekvattnets församlingar 1,000 Rdr, att utgå intill dess församlingarne sjelfva
blifva i tillfälle att predikanternes underhåll bekosta.
4:o.
b) Anslag till I underdånig skrifvelse den 17 Mars 1055 anhöllo Maia kapellboer af Ar
Lappmarks
pastorat, att, jemte åtskilliga dels till Lycksele och dels till
ställe åt en Sorsele moderförsamlingar hörande byar, hvilka genom särskild underdånig skrifvel—
kant^ifalå.se * ansökningen sig förenat, få bilda ett egel pastorat, samt alt lill Pastors-allöning
måtte anslås nödigt spanmålsbidrag, enär den nya församlingen för ändamålet
'ej kunde bidraga med högre belopp än 600 Rdr Riksgälds. Bifall till ansökningen
förordades af Pastor i Arvidsjaur, hufvudsakligen af skäl, alt Malå kyrka blott fyra
gånger om året besöktes af Arvidsjaurs presterskap, att kapellboerne till moderkyrkan
hade att färdas en väg af 44 till 4 5 mil fram och åter, samt att Arvidsjaurs
pastorats stora vidd af mer än 400 qvadrat-mil syntes göra en delning önskvärd.
Sedan likväl de ofvannämnde byarne återkallat sin ansökning blef framställningen af
så väl Consistorium i Hernösand som Eders Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens
och Norrbottens Län och Kammar-kollegium afstyrkt. Malå kapellboer, som
äfven till Eders Majit inkommit med underdånigt förslag till det nya pastoratets gränser,
hafva derefter i underdånig skrifvelse den 7 April 4 856 hos Eders Majit gjort
den förändrade underdåniga framställning, att, — sedan kyrka i Malå numera blifvit
af Arvidsjaurs Lappmarks pastoral färdigbygd, och kapellförsamlingen, sorn räknar
42 skalilagda åboer, sex torpare och nybyggare-rökar och 19 Lappska hushåll,
enhälligt beslutat, alt, om särskild kapellpredikant der blir anställd, lill honom erlägga
4/8 tunna korn och 2 marker smör af hvarje åttondedels mantal, hvartill
hvars och ens hemman år eller blir skattlagdt och i proportion derefter då skatte—
talet blir större eller mindre, 2 sommardagsverken per rök af de oskatllagde och
torpare, samt en renstek af hvarje skatte—lapp, som idkar renskötsel, — utgörande
sammanlagda beloppet häraf 4 ff tunnor korn, 3 f/u LU. smör, 12 sommardagsverken
och 49 renstekar, —• hvarjemte kontrakt blifvit uppgjordt om inköp lör
2,000 Rdr Banko af ett hemman till prestboställe, — Eders Majit malte täckas af
Lappmarks Ecklesiastik-fond bevilja anslag, så väl lill ofvannämnde köpesummas betalande,
som till årlig aflöning för deli blifvande kapellpredikanten med 200 Rdr
Banko; anhållande kapellboerne slutligen, alt Malå kapell må besättas med egen prest,
som är kunnig i Lappska språket, enär en tredjedel af kapellets invånare utgöres
af Lappar.
Ofver denna ansökning har Eders Majit täckts inhemta underdåniga utlåtanden
af Dom-kapitlet i Hernösand, som i underdånighet tillstyrkt, att Malå församling
måtte förses med egen kapellpredikant, och att ej mindre af Lappmarks-Ecklc
-
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket i859. 21
siastik-lönds tillgångar måtte i nåder anslås en stimma al' 5,000 Rdr Riksmynt til'
inköp af det utaf kapellboerna föreslagna hemman, såsom boställe åt bemälde predikant,
och hvilken lägenhet äfven torde vara tillräcklig för en i framtiden möjligen
blifvande Råstor derstädes, än ock alt, i öfverensstämmelse med del underdåniga
förslag lill lönereglering för Lappmarkens presterskap i allmänhet, som Consistorium
under den 20 sisllidne April framställt, åt kapellpredikanten måtte- anvisas så stort
årligt penningeanslag, sorn erfordras till lönens fyllande till 1,000 Rdr Riksmynt,
efter afdrag för värdet af de lönebidrag in natura, som kapellboerne erbjudit sig
all til! kapellpredikanten utgifva; — dels af Eders Maj:ls och Rikets Stats-kontor,
som anfört, att Rikets sednast församlade Ständer, vid liknande förhållande med förevarande,
beviljade dels 4,500 Rdr till anskaffande af boställe åt en predikant i
Tyngsjö kapell i Dalarne, dels 4,800 Rdr för inköp af boställe åt Predikanten uti
en inom Pajala socken i Norrbottens Län bildad ny kapellförsamling, Muonionalusta
kallad, hvarjemte anslogs åt hvardera af de blifvande kapellpresterne 600 Rdr om
året; och bar det synts Stats-kontoret som anledning skulle förefinnas att äfven
till förmån för Malå församling uti nådig proposition till Rikets Ständer äska 5,000
Rdr för en gång till boställe och 600 Rdr till årlig aflöning åt kapellpredikanten
derstädes, hvilken summa Stats-kontoret antagit torde böra utgå utan beräkning af
hvad församlingen in natura erlägger. Då emedlertid handlingarne visa, att ungefär
1 Jo af Malå kapellboer består af Lappar, underställer Stats-kontoret Eders Maj:ls
nådiga bepröfvande om någon del af anslagssumman för boställsköpet, t. ex. 4,000
Rdr, må af anslaget för Lappmarks Ecklesiastik-vcrk anordnas, i hvilket fall endast
2,000 Rdr bchöfde af Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisas.
I öfverensstämmelse med hvad Stats-kontoret i underdånighet antvdt, torde
lämpligen en tredjedel af köpesumman för ett boställe åt den ifrågavarande kapellpredikanten
kunna af anslaget för Lappmarks Ecklesiaslik-verk anordnas, hvaremot,
i afseende på hvad Stats-kontoret anfört rörande de af Rikets Ständer beviljade anslag
till kapeilpredikanler i Tyngsjö och Muonionalusta församlingar, bör anmärkas,
alt, hvad särskildt beträffar den förra, lian, —- enligt hvad Eders Maj:ts till Rikets
Ständer i ämnet aflålna nådiga Proposition jemväl upplyser, — skulle af kapellboerne
och presterskapet i Malung åtnjuta 400 Rdr, och hans lön således, med de af
Rikets Ständer beviljade 600 Rdr, uppgå till 4,000 Rdr, ett belopp, som Rikets
Ständer jemväl utan afdrag beviljade för Predikanterne i Högens och Lekvattnets kapell,
— samt alt för dem båda anslag till boställen beviljades till högre belopp än
som för Predikanten i Malå är föreslaget. Någon anledning synes mig således icke
af Rikets Ständers beslut kunna hemtas alt nedsätta anslaget för denna sistnämnde
under hvad Consistorium föreslagit eller 4,000 Rdr, med afräkning för de bidrag,
församlingen erbjudit sig att lemna, uppgående i värde lill högst 150 Rdr Ilmi.
22 Bil. N:o 6 lill Kongl. Majlis Nåd. Vrop. N:o 1, om Statsverket 1859.
Med anledning af livad sålunda förekommit tillstyrker jag underdånigst, all
Eders Majit täcktes i allåtande nådig proposition af Rikets Ständer äska dels beviljande
af 2,000 Rdr Riksmynt såsom bidrag för inköpet af boställe åt en blifvande
predikant i Malå kapellförsamling, dels eli anslag af 850 Rdr Riksmynt årligen såsom
bidrag för bans aflöning, intill dess kapellboerne sjelfva blifva i tillfälle att kapellpredikantens
underhåll bekosta.
5:o.
c) Anslår) till Genom nådigt bref den 25 Augusti 1854, angående reglering af guds
1'nköp'o/bo-
•jensterna i Trehörningsjö, till Gideå pastorat af Westcr-Norrlands Län lydande kaställe
ät en pell, anbefallde Eders Maj:t Kammar-kollegium att, eller vederbörandes hörande, till
kantf^TrehSr- Eders Maj.t inkomma med underdånigt utlåtande huru Trehörningsjö kapellags omningsjö.
råde må behörigen bestämmas och församlingen erhålla en ständig, på stället boende
predikant. Härvid upplystes visserligen, alt kapellet vore i synnerligt behof af
egen predikant, emedan väg icke fanns från Gideå till kapellet, ulan måste man
deremellan färdas 5 \ji mil dels på båt, dels genom tät skog och oländig mark,
och tillstyrkte såväl Consistorium i Hernösand, som Eders Majis Befallningshafvande
i Wester-Norlands Län kapellpredikants tillsättande med de af församlingen erbjudna
lönevilkor samt den inkomst han i öfrigt kunde åtnjuta, dels af Pastor i
Gideå, dels såsom skollärare, men då fyra byar, till folkmängd utgörande hälften af
kapellaget, förklarat sig icke vilja deltaga i de kostnader, sorn af den förevarande
regleringsfrågan skulle blifva en följd, tillstyrkte Kammar-kollegium, att densamma
måtte för det dåvarande få förfalla, hvartill jemväl Eders Maji genom nådigt bref
den G Februari 1857 lemnade nådigt bifall.
Emellertid bade kapellaget på sockenstämma den 11 Januari samma år beslutat,
och inkom den 18 derpåföljande Februari lill Eders Maji med underdånig
anhållan alt, då dess område, som utgöres af en föga fruktbar fjällbygd, olla iiemsökes
af missväxt, och kapellet, om de ofvan omnämnda byarna ej skulle till detsamma
förläggas, endast utgör 2 5/16 mantal med 16 bönder, 25 torpare oell
flere fatliga inhyses hushåll, samt de fleste bland dessa befinna sig i knappa vilkor,
men det oaktadt nödgades vidkännas kostnader, så väl för en påbörjad nybyggnad
af kyrkoherdebostället, sorn för iståndsättandet af kapellagets egen kyrka, Eders
Maji läcktes till Rikets Ständer göra framställning om ett statsanslag af 4,500 Rdr
Riksmynt till inköp af boställe samt af 600 Rdr samma mynt till årligt lönebidrag
åt den blifvande kapéllpredikanten och folkskoleläraren i Trehörningsjö. Till stöd
för denna underdåniga anhållan åberopas vidare det med hvarje dag klarare insedda
beholvel al en fullständigare religions-undcrvisning, än den som crhålles genom Pastor
i Gideå åliggande skyldighet alt tolf gånger om året hålla gudstjenst i kapel
-
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859. 25
Ingels kyrka, och upplyses, alt om de bidrag kapellet åtagit sig alt erlägga till pastor
för de bestämda gudsljenslerna, nemligen 5 marker smör och I Rdr 52 sk.
Riksgälds af hvarje bonde samt 2i marker smör och 40 sk. Riksgälds af hvarje torpare,
öfverflyttas på kapellpredikanten, denne skulle härigenom och genom tillägg af
folkskolelärarelönen erhålla ett belopp, utgörande omkring 500 Rdr Riksgälds. Consistorium
i Hernösand, som i underdånig skrifvelse den 10 Mars 1057 till Eders
Majit insände kapellagels berörda ansökan, vitsordade riktigheten af hvad sökanderne
anfört om det trängande behofvet af ständig prest inom kapellaget för motverkande
af sedlighetens och det christiina lifvets förfall, och öfverlemnade framställningen lill
del afseende, Eders Kongl. Majit kunde läckas derpå i Nåder lästa.
Sedan med anledning häraf yttrande från sökanderne infordrats för vinnande
af närmare upplysning om medlemmarnes antal i den ännu ej till sitt omfång
fullt bestämda kapellförsamlingen, och huruvida sökanderne voro villige alt mot
statsanslags erhållande åtaga sig alla med en kapellanläggning följande förpligtelse]',
täcktes Eders Majit den 2 Oktober 1857 förklara, alt, i anseende dertill alt ärendet
först den 28 föregående September i fullständigt skick inkommit, Eders Majit
ej länn skäl, alt vid den redan långt framskridna Riksdagen lill Rikets Ständer göra
framställning om det begärda statsanslaget, men ville framdeles taga i Nådigt öfvervägande,
huruvida proposition i ämnet må lill Rikets härnäst sammanträdande Ständer
allåtas.
Uti en derefter den t) April 1858 till Eders Majit ingifven skrift har (lidea
församling, jemte förmälan hurusom densamma saknade gudsljenster de 12 söndagar
oni året, då dess kyrkoherde förrättade ofvan omförmälde gudsljenster i Trehörningssjö,
underdånigst anhållit, alt församlingen, som, då Trehörningsjö kapellag
bildades, bestämdt förbehållit sig alt icke derigenom lida någon minskning i gudstjensler,
mätte i Nåder förklaras berättigad lill åtnjutande af gudstjenst hvarje söndag;
äfvensom Trehörningsjö kapellboer uti en den 23 påföljde Juli inlemnad skrift
underdånigst anhållit, det Eders Majit måtte täckas, i likhet med hvad genom Nådigt
Bref den IG Mars 1855 blifvit lörunnadt Tyngsjö, lill Malungs pastorat hörande
kapellag af Westerås stift, bevilja Trehörningsjö ett årligt anslag intill nästa
Riksdag af G00 Rdr Riksmynt till lönebidrag åt en extra ordinarie predikant derstädes,
som tillika kunde förordnas alt Ijenstgöra som folkskolelärare och åt hvilken
församlingen, enligt bifogadt sockenslämmo-protokoll af den 27 December 1857,
förbundit sig ej mindre att erlägga det förut till en ordinarie predikants aflöning
utfästade och emedlertid till pastor i Gideå utgående bidrag, hvilket, inberäknadt
folkskoleafgiflcn, skulle uppgå till minst 500 Rdr Riksmynt, än äfven alt bereda
honom fri bostad. Med anledning häraf täcktes Eilers Majit den 10 December 1858
i Nåder förordna, alt Consistorium i Hernösand egde, såvida tillgång på prestman
inom stiftet det medgåfve, under den återstående liden för nu gällande slalsregle
-
24 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj: Is Nåd. Trop. N:o i, om Statsverket 4859.
ring anställa en predikant i Trehörningsjö kapell, med skyldighet för honom att
tillika, derest sådant under närvarande förhållanden lämpligen ske kunde, såsom
folkskolelärare i kapellet Ijcnstgöra, mot uppbärande af ej mindre den till sistnämnda
befattning anslagna aflöning än ock den särskilda lön kapellboerne till pastor i
Gideå utgöra i och för dennes åliggande all i kapellförsamlingen hålla tolf guds—
tjenster om året, hvilket åliggande komme alt för den tid, under hvilken kapellpredikant
är anställd, upphöra, hvarjemte Eders Maj:t fann skäligt alt, såsom ytterligare
bidrag till nämnde prestmans aflöning, bevilja kapellförsamlingen ett belopp af
(500 lldr Riksmynt årligen under förberörda tid, all utgå af det på åttonde liufvudtiteln
uppförda anslag till extra utgifter.
Slutligen har Trehörningsjö kapellboer i underdånig skrifvelse den 22 sistliden
Augusti, fortfarande iklädande sig förbindelsen alt vidkännas de förpligtelse!',
som af kapellinrättningen blifva en följd, och under åberopande af förut gjorda underdåniga
ansökningar, förnyat sin underdåniga anhållan, alt Eders Maj:l ville till
Itikets snart sammanträdande Ständer göra nådig proposition om anslag af allmänna
medel, dels 4,500 lldr Riksmynt för en gång till inköp af boställe, dels 61)0 Rdr
årligen lili lönebidrag åt en predikant i kapellet.
På grund af hvad sålunda blifvit i ämnet anfördt, hemställer jag underdånigst,
alt Eders Majit må till Rikets Ständer aflåta nådig proposition angående beviljande,
dels af 4,500 Rdr Riksmynt till inköp af boställe åt en predikant i Trehörningsjö
kapell, dels af 600 Rdr Riksmynt årligen såsom bidrag Lill hans aflöning,
intill dess kapellboerna sjelfve blifva i tillfälle alt kapellpredikanlens underhåll bestrida.
6:o.
d) Anslag af Hos Eders Majit har Kontrakts-proslen i Ångermanlands nordvestra kontrakt,
spannmål^till Borgström, i underdånighet anhållit, all af Skorpeds, från Sidensjö pastoral afskiljda
prostetunnor annexförsamling såsom prostetunna bekomma en tunna korn i läst mål, till hvilken
%roItarneSi ansökan Dom-kapitlet i Hernösand så mycket heldre tillstyrkt bifall, som prosten i
Ångerman- Ångermanlands nordvestra kontrakt har under sin tillsyn tre Lappmarksförsamlingar,
str^ocTnorm f*’ån hvilka ingen kronotionde utgår. Eders Majits Befallningshafvande i WesterWadsbo
kon- Norrlands Län, som öfver ansökningen infordrat vederbörande Fögderi-redogörares
halt", förklaring, — af hvilken upplyses, att all tionde från Skorpeds socken är disponerad,
så alt kronan icke har någon deraf behållen, — har äfven ansett ansökningen
vara på gällande författningar och privilegier grundad, men trott sig höra underdånigst
tillstyrka densammas bifallande på del sätt, all sökanden må ega att årligen
i Länets ränteri uppbära den äskade prostelunnans värde efter medelmarkegångspris
med tillägg af forselafgift. Deremot hafva Kammar-kollegium och Stats-kontoret,
hvil
-
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ts Nild. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859. 25
hvilkas underdåniga utlåtande Eders Kongl. Maj:t läckts infordra, i underdånighet
anfört, hland annat, att ehuru, jemlikt Kongl. Resolutionen på presterskapets besvär
den 10 Mars 1749, kontraktsprost bör åtnjuta en tunna kronotionde af hvarje kontraktet
tillydande församlings kyrkoherberge, likväl och som Kongl. Brefvet den 2 B
Maj 109 G förmur, alt för de kvrkoherbergen, hvarest kronotionden ej förslår till
alla deraf utgående alkortningar, bristen i hvad prostetunnau angår ej får fyllas genom
öfverskoltet i eli annat kyrkoherberge, hvilket äfven öfverensstämmer med
Kongl. Resolutionen för Upsala stift den 29 Januari 1728, § 7 och för Lunds stift
den 17 Mars 1752, § 8, samt härutinnan är upplyst att någon behållen kronotionde
icke finnes inom Skorpeds socken, kollegierna ansell sig böra i underdånighet
afstyrka nådigt bifall till förevarande underdåniga ansökning.
Likaledes har kontraktsprosten i Norra Wadsbo' kontrakt af Skara stift och
Skaraborgs Län, J. C. Brandelius, hos Eders Maj:t gjort underdånig ansökning, att
som Ivänne församlingar, Carlsborgs garnisons och Tiveds, blifvit inom nämnda
kontrakt nybildade, sökanden måtte komma i åtnjutande af den för hvarje församling
inom kontraktet prosten tillkommande prostetunna, utgörande H tunna kronotionde,
och således från 1857 års början få sig anslagne för ofvannämnda tvnne socknar
2f tunnor. Anbefallde att, efter vederbörändes hörande, underdånigt utlåtande
i ämnet afgifva, öfverlemnade Kammar-kollegium och Stats-kontoret under den 30
Oktober nyssnämnda år lill Eders Majit underdåniga yttranden a( pastorerne i de
nybildade församlingarne, kronofogden i orten, Konsistorium i Skara och Eders
Majlis Befallningshafvande i Länet, hvilka samtlige tillstyrkt nådigt bifall till ansökningen
; och anförde kollegierne för egen del underdånigst, att då förevarande ansökning
innefattade ett ämne, som tillhörde Kongl. Majits Befallningshafvande att i första
rummet afgöra genom utslag, hvilket borde Kammar-kollegii pröfning underställas,
Kammar-kollegium och Stats-kontoret ansågo sig böra i underdånighet hemställa,
att Eders Majit icke måtte med detta ärende, i den ordning detsamma till Eders
Majit inkommit, taga omedelbar nådig befattning.
Sedan Eders Majit derefter, genom nådig remiss den 15 November 1857,
anbefallt Eders Majits Befallningshafvande i Skaraborgs Län att inkomma med uppgift,
huruvida inom orten funnes någon för ifrågavarande ändamål disponibel kronotionde
att tillgå, öfverlemnade Eders Majits Befallningshafvande under den 26 Februari
1858 i underdånighet ett utaf vederbörande afgifvet yttrande, utvisande, alt
den kronan behållna tionden inom norra Wadsbo fögderi uppgår lill ett belopp af
- tillsammans 53 tunnor Gfimt kappar, men hvari derjemte till utgörande af ifrågavarande
proste-tunnor föreslås tvänne hemman, belägna det ena i Hassleds, det andra
i Elgarås socken, hvaraf vill synas, som skulle kronotionde för ändamålet ej
Bih. till R. SL Prot. 1859 $• 1860. 1 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 4
26 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ts Nåd. Frop. N:o 1, om Statsverket i859.
Universiteten:
a) Anslag föi
Upsala Universitet.
vara disponibel inom de tvenne nybildade socknar, för hvilka prostelunnor voro af
sökanden i underdånighet begärda.
Vid underdånig föredragning af förberörda ansökningar den 22 Oktober
1858 och den 16 Mars 1859 liar Eders Majit väl icke funnit skäl ali desamma
för det dåvarande bifalla, men förklarat sig vilja närmare intill instundande Riksdag
taga i nådigt öfvervägande, huruvida proposition må till Rikets Ständer allåtas om
de sökta prostetunnornas anslående.
Då det således åligger mig alt dessa ärenden ånyo inför Eders Majit föredraga,
får jag i underdånighet erinra derom, att Kongl. Majit, som under alldeles
likartade omständigheter funnit sig förhindrad alt bifalla de ansökningar om prostetunnor,
som blifvit framställda af konlraktsprostarne i Nyeds, Mora samt Wifolka
och Walkebo häraders koulrakter, likväl, med afseende derpå alt konlraktsprostarne,
enligt flera äldre författningar, äro förklarade berättigade att för hvarje församling
inom prosleriet uppbära cn proslelunna, bos Rikets Ständer vid 1853 och 1854
årens Riksdag äskade, att det ifrågavarande spanmålsbeloppet måtte varda å stat
uppfördt, hvårå Rikets Ständer meddelade det svar, alt som kontraktsprostarnes omförmälda
rättighet icke bör vara beroende af den tillfälliga omständighet, huruvida
någon kronotionde finnes inom försarnlingen odisponerad, Rikets Ständer till Eders
Kongl. Maj:ls i detta hänseende gjorda nådiga framställning lemnat bifall.
Med stöd häraf tvekar jag icke i förevarande foll i underdånighet för öfrigt
tillstyrka enahanda åtgärd, men med ledning af 1 § i Eders Majlis nådiga Kungörelse
den 11 Maj 1855, angående sältet och ordningen för grundräntors, och kronotiondes
utgörande hemställer jag underdånigst, det Eders Majit läcktes föreslå Rikets
Ständer beviljandet af
1 lunna kronotionde åt kontraktsprosten i Ångermanlands nordvestra kontrakt
för Skorpeds församling, samt
2f tunnor kronotionde åt kontraktsprosten i i Wadsbo kontrakt för Carlsborgs
och Tiveds församlingar, på det sätt, att prostarne må ega all i vederböran
de
Läns Landt-ränleri uppbära spanmålens värde efter medelmarkegångspris med
tillägg af forsellön. —
7:o.
Uti underdånigt Memorial den 50 sistlidne Augusti har Kansleren för Upsala
universitet hos Eders Majit i underdånighet anmält de önskningar i afseende på
Universitetets vetenskapliga och andra behof, för hvilkas förverkligande anslag, dels
årliga, dels för en gång vore erforderliga, och om hvilka Consistorium Academicum
Majus hos Kansleren gjort framställning.
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1859. 27
Till frågan om de årliga anslagen hörer först framställning derom, alt de
vid sednaste Riksdag åt Universileletets lärare och tjenstemän beviljade löneförbättringar
måtte på ordinarie stat varda uppförde, rörande hvilken fråga i sin allmänlighet
Eders Majit redan täckts fatta nådigt beslut.
Vidare böra till denna klass:
i:o. Ett förslag af Theologiska Fakulteten om förbättring i lönen för den
theologi adjunkt, som är svagare a Hö nåd än de andre. Närvarande lönen för denne
lärare utgöres af 50 tunnor spanmål från Universitetets medel och behållne inkomsterna
af Näs pastorat, hvilka, enligt en af Consistorium meddelad uträkning,
uppgå till endast HB tunnor, 28 kappar spanmål och 45 R:dr i penningar; och
som priset på en tunna spanmål borde uppgå till 14 R:dr, om denna lön skulle
motsvara en lägre adjunktslön, 2,000 R:dr, i de verldsliga fakulteterne, och till 17f
R:dr, om den skall motsvara en af de högre, 2,500 R:dr, men ett sådant pris ej är
att påräkna, är det skillnaden härutinnan, det begärda anslaget afser att beläcka.
Beloppet af denna skillnad är icke al Consistorium föreslaget, men om medelpriser
på en tunna spanmål linge beräknas lill 10 l\:dr och penningevärdet för 158 tunnor
28 kappar, alltså antagas till 1,558 R:dr 70 öre, skulle skilnaden mellan denna
summa och en högre adjunktslön i de verldsliga fakulteterna utgöra 1,111 R:dr
50 öre; Och bar Kansleren i anseende till de trägnare embetsgöromål, som åligga
adjunkterna i den theologiska fakulteten, ansett skäl vara, alt en högre adjunktslön
nämnde lärare tilldelas, om eljest förslaget vinner Eders Kongl. Maj:ts Nådiga bifall.
2:o. Ett förslag af Filosofiska fakulteten om löneanslag för tvä nya adjunkturer,
en i fysik och en i zoologi, samt för en amanuens vid Zoologiska Museum.
Arfvodet lör den sistnämnde föreslås till 550 Rdr, och för de två adjunkterne till
2,500 Rdr för hvardera, dock sålunda, att det nuvarande antalet af de högre adjunktslönerne
i de verldsliga fakulteternas skulle med nämnda två anslag ökas, antalet
af de lägre adjunktslönerna förblifva oförändradt, och en hvar i adjunktsklassen
i tur efter tjensteålder fortfarande få tillträda högre lön vid inträffad ledighet.
5:o. Ett förslag af medicinska fakulteten om inrättande af en profession i
fysiologi och af en adjunktur i kirurgi och barnförlossningskonst, samt löneanslag
för dessa lärarebeställningar.
4:o. Förslag af juridiska fakulteten, åsyftande den juridiska undervisningens
ändamålsenliga ordnande, och uti hvilket förslag ingår undervisningens fördelning på
åtta professorsstolar, af hvilka fakulteten likväl för det närvarande inskränker sig att
begära tvenne med dertill nödiga löner, nemligen för en profession i Fäderneslandets
rättshistoria och för en i politisk ekonomi och statistik, eller åtminstone anslag
för två nya adjunkturer, derest löneanslag för två nya professorsstolar ansåges
nu icke kunna ifrågakomma.
28 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1859.
5:o hemställan om förhöjning till 4,500 Rdr af de två emeriti-löner för
professorsklassen, som på Riksstatens nionde hufvudtitel äro med 4,000 Rdr hvardera
uppförde, och
6:o hemställan om lika stor förhöjning af den vid sednaste riksdag för en
profession i ny-europeisk linguistik, modern litteratur m. m. med 4,000 Rdr anslagna
lön, den enda ordinarie lön, som numera till detta belopp är bestämd.
Af dessa anslag äro de till ,en adjunktur i kirurgi och barnförlossningskonst,
till en profession i fysiologi, till adjunkturen i fysik och zoologi samt till förhöjning
af lönen för professionen i ny-europeisk linguistik och af de på Riksstaten uppförda
två emeriti-lönerna, af Kansleren förordade, med särskildt utmärkande af behofvet af
den föreslagna adjunktureu i kirurgi och barnförlossningskonst, samt med underdånig
hemställan, att den förmån, som i fråga om emeriti-lönernas förhöjande kan
Upsala universitet beredas, äfven måtte komma Lunds universitet till godo.
Hvad åter angår Juridiska Fakultetens förslag, anmärker Kansleren, dels att
• den juridiska undervisningens ordnande är ett ärende af vigt ej mindre för Universitetet
i Lund, än det i Upsala, och derjemte i sig sjelft synes behöfva en flersidigai’e
pröfning än som nu åt detsamma, såsom endast stäldt i förbindelse med
anslagsfrågorna, lämpligen kan egnas; dels att i alla händelser fördelningen af den
Juridiska Fakultetens läroämnen på dess lärare torde utgöra en fråga, hvars slutliga
pröfning lärer höra Eders Kong!. Maj:t förbehållas, i afseende å så väl nya lärostolar,
som de redan befintliga; yttrande Kansleren slutligen, att om, hvad de sistnämnda
vidkommer, den nu bestående fördelningen underkastades lämpliga och behöfliga
förändringar, skulle redan nu icke obetydligt kunna vinnas för det afsedda
goda ändamålet, och än mer, om derjemte åt de nuvarande fyra professorerna biträde
kunde beredas genom två nya adjunkter och samtlige dessa lärare inrättade
sina undervisningskurser i öfverensstämmelse med de i 117 och 121 §§ af Universitets-slatuterna
gifna föreskrifter.
Hvad först angår förslaget om förbättring af lönen för en theologie adjunkt,
som är svagare aflönad än de andra, så blir, om man till grund för beräkningen
tager medel-markegångspriset för 1848 —1857, skilnaden mellan hans lön och en
högre adjunktslön endast omkring 700 Rdr Riksmynt, och ehuruväl nämnde span
målspris
måhända är högre, än hvad i allmänhet kan påräknas, så enär genom ett
derefter beräknadt tillägg, ifrågavarande adjunkt i alla händelser får en lön öfverstigande
den lägre adjunktslönen i de verldsliga fakulteterna, anser jag mig icke kunna
derutöfver sträcka min underdåniga tillstyrkan.
De tvänne af Filosofiska Fakulteten föreslagna nya adjunkterne vore väl båda
önskvärda och finnas håda vid Lunds universitet, men då (lerfaldiga behof af ökade
anslag vid instundande riksdag komma' under pröfning, utan att alla skulle kunna
på en gång tillfredsställas, och då, på sätt Consistorium Academicum Majus anfört,
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.is Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket i859. 29
studiet af zoologien såsom ett nödvändigt vilkor förutsätter ett zoologiskt museum,
hvarföre professoren mäste dela sin tid mellan undervisningen och vården, underhållandet
och fullständigandet af museet och således är i större behof af adjunktsbiträde
än de professorer, hvilka icke hafva likartade samlingar under sin vård, i
enlighet med hvilken grundsats också adjunkter af ålder varit anställde till biträde
för de professorer, som haft sådana samlingar under omvårdnad, måste jag anse
förslaget om ny lön åt adjunkt i zoologien nu företrädesvis böra komma i fråga,
vid hvilket förhållande deremot framställningen om lön äfven åt en amanuens vid
det zoologiska museet torde kunna tills vidare uppskjutas.
Af stor vigt synes mig vara, att Medicinska Fakultetens förslag om lön ål
en professor i fysiologi och en adjunkt i kirurgi och förlossningskonst mätte vinna
Rikets Ständers bifall. Undervisningen i fysiologi har vid Medicinska Fakulteten i
Upsala alltid tillhört professoren i anatomi, och denna förening af läroämnen hade
i fordna tider fulla skäl för sig, då den rena deskriptiva anatomien egentligen är
att betrakta såsom en del af fysiologien; men om ock det nära sambandet emellan
dessa vetenskaper orubbad! fortfar, har dock möjligheten af deras förening såsom
läroämnen hos en enda lärare numera upphört, då de respektiva vetenskaperna, sedan
professionen i anatomi och fysiologi stiftades, mångdubblat sitt innehåll, och
hvardera för sig nått en utveckling, hvarom man då knappt hade en aning, och då
dessutom vid Upsala universitet lärjungarnes antal, samt, i förhållande dertill, äfven
lärarnes undervisningsmöda mångdubblats. Prolessoren i anatomi måste mera än någon
annan af lärarne egna sin tid och sina krafter åt lärjungarnes omedelbara handledning,
så att föga lid blir honom öfrig att äfven meddela undervisning i något annat,
i synnerhet i ett så omfattande och vigtigt ämne som fysiologien. Ännu mindre
är han i stånd att, jemte eget vetenskapligt arbete i anatomien, äfven egna sig
åt forskningar inom fysiologien eller vetenskapligt bearbeta densamma. Denna vetenskap,
som sysselsätter sig med hagarne för den organiska naturens krafter, är
nemligen, lika mycket som vetenskapen om de oorganiska naturkrafterna, experimenterande,
och fordrar lika .'1 som den sednare sina idkares krafter odelade, om något
vetenskapen i större mån befrämjande skall kunna åstadkommas, och den kan
numera derföre lika litet sorn fysiken förenas med andra vetenskaper, såsom läroämnen,
åliggande en och samme lärare.
Icke mindre framstående och för tillfället än mera trängande har Medicinska
Fakulteten betraktat behofvet af en adjunktur under professionen i kirurgi och förlossningskonst.
”Då”, yttrar Fakulteten, ”undervisningen vid densamma i hela det
vidsträckta området af den praktiska läkarekonsten är fördelad på blott två lärostolar,
torde den oafvisliga nödvändigheten af adjunkts-biträde åt begge ej behöfva vidlyftig
utläggning. De undervisningsskyldigheter, som åligga professoren i kirurgi,
äro föga mindre än de, som tillhöra professoren i invärtes medicin, och dock har
50 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1859.
endast den sednare att påräkna biträde af adjunkt. Det område, som tillhör den
förra professionen, innefattande ej allenast kirurgi och obstetrik, utan äfven den numera
till en särskild vetenskap utvecklade oftalmiatriken, är i och för sig så vidlyftigt,
att lärostolens innehafvare, såvida verklig undervisning i alla dessa ämnen
både kliniskt och kathedrait skulle ega rum, mer, än billigt är, betungas och icke
får nödig ledighet till den vetenskapliga verksamhet för egen del, utan hvilken ingen
akademisk lärare ens kan i längden väl uppfylla sina pligter som ledare af andras
studier.”
Såsom eli ytterligare stöd för den Medicinska Fakultetens önskningar i afseende
på förstärkandet af dess lärarekrafter torde jag särskildt få i underdånighet
nämna, att den af Eders Kongl. Majit i nåder förordnade Kommitté för afgifvande
af förslag lill den medicinska undervisningens ordnande upptagit bland de i främsta
rummet och oundgängligen nödiga, nya lärareplatser, en ny adjunktur i kirurgi och
obstetrik vid hvardera Medicinska Fakulteten i Upsala och Lund, samt, ibland de
i hög grad af behofvet påkallade, en ny profession i fysiologi vid hvardera fakulteten,
särdeles på del förra stället.
Rörande de af Juridiska Fakulteten framställda förslag, torde Eders Majit, på
grund af hvad Kansleren i underdånighet anfört, icke linna skäl att till Rikets Stän
der
göra nådig framställning, äfvensom jag hemställer, att förslagen om förhöjning
al de två emeriti-lönerna i professors-klassen samt af den vid seduaste Riksdag anslagna
lön för en professor i nyeuröpeisk linguistik m. m., om ock af någon billighet
påkallade, likväl såsom icke varande ytterst nödvändiga, för närvarande icke
måtte till någon åtgärd föranleda.
Med afseende å det sålunda anförda hemställer jag underdånigst, att Eders
Kongl. Majit täcktes föreslå Rikets Ständer beviljandet af dels löneförbättring åt den
Theologi® adjunkt, som är svagare aflönad, än de öfriga med . . Ridr 700: —
dels anslag till följande nya lärarebeslällningar vid Upsala
Universitet, nemligen:
till en profession i fysiologi  ,, 4,500: —
,, en adjunkt i zoologi
2,500: —
„ en adjunkt i kirurgi och förlossningskonst „ 2,500: —
tillsammans Rdr 10,200: —
dock hvad adjunkls-lönerna angår sålunda, att dessa ej särskildt anslås åt adjunkturerne
i zoologi och kirurgi, utan att endast det nuvarande antalet af högre ad
junktslöner
ökas med tvänne, alt tillträdas på sätt Consistorium Academicum Majus
föreslagit.
Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1859. 51
De anslag för en gäng, sorn af Consistorium Åcailemicum Majus i Upsala
blifvit begärda äro:
1 :o Anslag af 5,000 R:dr tillf ullsländigande af de zoologiska samlingarne; och
2:o ett anslag af 161,146 R.dr för uppförande och inrättande af ett, för en
ändamålsenligare och mera omfattande klinisk undervisnings meddelande, afsedt sjukhus,
alt byggas på den tomt, der Universitetets exercilii-hus nu äro belägna, eller
den s. k. stallgården, och dessutom 52,016 Riksdaler för erforderliga nybyggnader
och förändringar i husen på den universitetet tillhöriga, nu odisponerade gård, der
kemiska institutionen förut var belägen, och som, ifall den föreslagna nya sjukhusinrättningen
komme till stånd, föreslås alt disponeras till lokal för exercitii-mäslarne
och deras institutioner; uppgående alltså dessa anslag, om de beviljas, till 195,162
Riksdaler.
Såsom stöd för den förstnämnde ansökningen har Consistorium anfört, att
sorn de zoologiska samlingarne i Upsala ända till sednaste tiden stålt under vård
af en professor i Medicinska Fakulteten, hvars hufvudsakliga läroämne var botaniken,
deraf blifvit en följd, att dessa samlingar icke blifvit så underhållna och tillökade,
att icke brister förefinnas i ganska väsendtliga delar af den betydenhet, att
de icke på länge kunna med museets årliga anslag undanrödjas, hvarföre det vore
särdeles önskligl, att museets prefekt genom eli anslag för en gång sattes i tillfälle i
att afhjelpa de hufvudsakligaste bristerna, hvarefter det årliga anslaget bättre kan
förslå till samlingarnes underhåll och nödiga förökande.
I afseende på det sednare anslaget anför Medicinska Fakulteten, efter alt i
allmänhet hafva yttrat sig öfver behofvet af en fullständigare klinisk undervisning, —
all Fakulteten för närvarande eger alt för sådan undervisning begagna, utom akademiens
eget sjukhus på 45 sängar, äfven Länets lasarett och kurhus på tillsammans
52 sängar, men hvilka håda sjukhus äro till läge och inredning, rummens storlek
m. in. olämpliga till sjukanslalter i allmänhet och ännu mera till dylika för kliniskt
ändamål; att byggnadernas läge och inredning omöjliggör anbringandet af sådana
inrättningar och apparater, för sjukvård och ekonomi, såsom vädervexling, bad m.
in., som numera äro att anse såsom oeflergifliga vilkor och tillbehör till väl
ordnade sjukhus, och sorn på en gång medföra förbättring i sjukvården och ekonomisk
besparing; att sjukhusen äfven äro till utrymmet allt för inskränkta för stadens
och ortens behof, så ali hjelpsökande måste af brist på lediga platser afvisas,
hvarigenom äfven summan minskas af det kliniska undervisningsmateriel, sorn under
gynsamma förhållanden kunde slå Fakulteten tili buds; saint att underhållet af
de befintliga sjuksängarne icke obetydligt fördyras genom deras fördelning på två
särskilda sjukhus med helt och hållit skild förvaltning och ekonomi.
Till afhjelpande häraf har ofvan omförmälde plan till sjukhusbyggnad blifvit
uppgjord, och hvilken så till vida är af Länets deputerade gillad, att vid det sam
-
52 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.is Nåd. Prop. N:o B om Statsverket 1859.
manträde, der den nu gällande, endast sjelfva sjukvården afseende förening mellan
Länets oell Universitetets sjukhus beslöts, den gemensamma önskan uttrycktes, att
en förening till en samfäld inrättning under gemensam styrelse i framtiden skulle
kunna åstadkommas. Enligt den uppgjorda planen skulle sjukhusbyggnaden inne
hålla
en afdelning för sjuke studenter och enskilda betalande patienter; en för invärtes,
en för utvärtes och ögonsjukdomar, en för veneriska sjuke och en afdelning
för födande qvinnor, med ett säng-antal af omkring 150 samt utrymme för 200;
ytterligare bostad för betjening, förvaltnings-personal, och biträdande läkare, ett större
auditorium, mottagningssal för polikliniska patienter och samlingsrum för Fakulteten
jemte lokal för den medicinska läseföreningen och den på stället varande läkare-föreningen.
Slutligen anmäler Fakulteten att kostnaden för sjukhuset och den jemväl föreslagna
flyttningen af exercitii-mästarnes bostäder och institutioner skulle uppgå
495,461 Rdr 27 öre eller i rund summa till 200,000 Il.dr Riksmynt, hvilken summa
icke af sjuk-inrättningarnes eller Universitetets tillgångar kan bektfstas, emedan
de fonder, som sjukinrättningarne redan ega, jemte försäljningssumman af deras nuvarande
lokaler helt och hållit skulle blifva tagne i anspråk för underhållet af det
med omkring 50 procent ökade antalet sängar.”
Hvad nu först angår det begärda anslaget för de zoologiska sandingarne,
torde dessa i Upsala ej nödvändigtvis fordra annan utvidgning, än så vidt en sådan
för undervisningen är behöflig, och lärer, efter mig meddelad upplysning, Wetenskaps-akademien,
sorn städse i detta afseende gäll läroverken med beredvillighet
tillhanda, ej sakna tillgång å duplettexemplar att fylla de väsendtligaste bristerna.
I sådan händelse blir den utgift, Universitetet har att vidkännas, hufvudsakligen för
transport samt anskaffande af ett eller annat exemplar, som från Vetenskaps-akademien
ej kan erhållas, hvadan jag antager, att någon nedsättning i det begärda anslagit
ulan väsendtlig olägenhet kan ske.
Beträffande åter den ifrågasatta sjukhus-byggnaden finner jag af det derom
anförda ådagalagdl, att denna byggnad är, så väl för sjukvården i orten, sorn ock
för den kliniska undervisningen vid Upsala universitet, af behofvet högst påkallad.
Någon anmärkning mot den för detsamma föreslagna tomt eller de nuvarande exercitii-institutionernas
flyttning till den odisponerade gård, der den kemiska institutionen
förut var belägen, har icke heller förekommit. Deremot synes mig ej utredt,
i hvad mån länets invånare kunna vara förpliglade eller villige att i den nya
sjukhus-byggnadens bekostande deltaga, äfvensom ej heller huruvida icke de fonder,
sjukhus-inrättningarne redan ega, jemte försäljnings-summau för deras nuvarande
lokaler kunna lemna någon tillgång för samma byggnad, helst Länet, som vid det
nya sjukhuset skulle erhålla ett ökadt tillfälle till sjukvård och kunna betinga sig
ett
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ts Nåd. Frop. N:o 1, om Statsverket 1859. 33
ett större antal sjuksängar, väl äfven borde bidraga till deras underhåll. Om häri
ligger ett hinder för bifall till den gjorda framställningen i dess helhet, skulle det
likväl för den kliniska undervisningens fullkomnande vid universitetet vara en fördel
om frågan redan vid instundande riksdag sattes i det skick, att en öfverenskommelse
mellan universitetet och länets invånare derpå kunde grundas. Detta skulle ock
utan tvifvel vara vunnet, om Eders Kongl. Majit täcktes bifalla Gonsistorii framställning,
att det nuvarande exercitii-huset måtte få användas till en för Upsala län och
universitetet gemensamt sjukhus, samt den förut för den kemiska institutionen begagnade
gården disponeras till lokal för Exercitii-mästarne och deras institutioner,
i hvilket fall Eders Kongl. Majit jemväl torde linna lämpligt att af Rikets Ständer
äska <let för dessa sistnämnda institutioners flyttning nödiga anslag.
På grund af hvad sålunda i afseende på de af Consistorium Academicum
Majus för en gång begärda anslag förekommit, hemställer jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Majit behagade, med bifall till den gjorda framställningen rörande de
befintliga byggnadernas användande, föreslå Rikets Ständer beviljandet uf följande anslag,
nemligen:
till fullständigande af de zoologiska samlingarne . . . Ridr 2,000: —
till erforderliga nybyggnader och förändringar i husen på
den universitetet tillhöriga gård, der kemiska institutionen
förut var belägen, och dess inrättande till lokal
för exercitii-mästarne och deras institutioner „ 32,000: —•
R:mt Ridr 34,000: —
8:o.
1 underdånigt memorial af den 30 sistlidne Augusti har Kansleren för Lundsb) Anslag far
universitet till Eders Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande öfverlemnat en framställning Mn ss;t™wer'
af Consistorium Academicum Majus derstädes, angående behofvet af åtskilliga ökade
anslag.
De begärda årliga anslagen äro:
För Bibliotheket R:dr 2,800: —
inbegripet deri ett förhöjdt arfvode för vaktmästaren af 25
Riksdaler.
För Botaniska institutionen
„ 578: ■—
deri inberäknad så väl en förhöjning af anslaget för mate
rielen
med 228 R:dr, som löneförbättring åt trädgårds
Transport
R:dr 3,378: —
Bih. till R. St. Prot. 1859 Uf 1860. 1 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 5
54 Bil. N:o 6 till Kongl. Majis Nåd. trop. N:o 1, om Statsverket 1859.
Transport R:dr 3,378: —
mästaren med 150 R:dr och för hvardera af 2 trädgårdsdrängar
med 100 R:dr.
För Kemiska institutionen  ,, 800: —
hvaraf för mineral-samlingen 500 R:dr oeh till löneförbättring
för vaktmästaren 300 R:dr.
För Anatomiska institutionen „ 767: —
hvaraf 567 R:dr för materielen med inberåkning af 25 R:drs
lönetiliökning för vaktmästaren, vidare 500 R:dr för
kirurgiska samlingen, 50 R:dr för medicinska kliniken
och 50 R:dr för drogue-samlingen.
För Zoologiska museum  ,, 100: -—
nemligen till löneförbättring åt Konservatorn.
För Fysiska institutionen  ,, 125: —
nemligen til! löneförbättring åt vaktmästaren.
För Astronomiska institutionen ;, 100: —
nemligen till löneförbättring åt vaktmästaren.
För Musikaliska kapellet „ 125: —
hvaraf 75 R:dr lill materielen och 50 R:dr till löneförbättring
åt vaktmästaren.
För Fäkt- och gymnastiksalen  „ 255: —
nemligen för materielens behof.
För en föreslagen ny profession inom Medicinska fakulteten med
medicinsk kemi och farmakologi till läroämne
4,500: —
Till 2 nya emeriti-löner, hvardera 4,000 R:dr Riksmynt för Professorer
och utöfver de 4 sådana, som redan finnas ... ,, 8,000: —
Till lönefyllnad för en föreslagen ny adjunktur i modern linguistik „ 1,400: —
Till löneförbättring åt förste Amanuensen vid Bibliotheket med 900
R:dr, och åt den andre med 550 R:dr, hvarigenom den förres
lön blefve 1,500 och den sednares 1,000 R:dr ... „ 1,450: —
Till löneförhöjning åt läraren i gymnastik och fäktkonst med 250
R:dr, för Kapellmästaren med 100 och för Ritmästaren med
550 R:dr, hvarigenom dessas löner skulle uppgå lill 1,000
R:dr Riksmynt för hvardera
„ 900: —
Till arfvode för en Amanuens vid Historiska museum samt rnynt
och
medalj-kabinettet  „ 350: —
R:mt R:dr 22,250: —
Bil. JS:o 6 till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket i859. 55
varande samtliga dessa framställningar af Kansleren förordade med särskildt framhållande
af den föreslagna nya professionen inom Medicinska fakulteten, samt med
erinran, alt om Eders Kongl. Majit skulle finna skäligt godkänna förslaget om ökande
af ernerili-lönernas antal, billigheten torde fordra, alt samma fördel äfven varder Upsala
universitet beredd, emeriti-iönen beräknad till 4,500 R:dr. livad angar det
föreslagna arfvedel för en Amanuens vid Historiska museum samt mynt- och medalj-kabinettet
har Kansleren upplyst, alt någon ordinarie sådan beställning för det
närvarande ej finnes; alt del så kallade Historiska museum hufvudsakligen består af
en från Professor emeritus Nilsson inköpt ethnografisk samling, ställd under Hisloriarum
Professorens inspektion; alt myntkabinettets till större delen af orientaliska
mynt bestående samlingar vårdas af Professorn i österländska språken, och att en
extra Amanuens haft i uppdrag att öfver samlingarne i museum upprätta katalog
och derför under en följd af år njutit arfvode, i följd hvaraf torde kunna antagas,
att jr ems ordnande och katalogiserande snart torde vara fulländadt.
ri.anu de anslag, om hvilka Consistorium Academicum Majus i Lund anhållit
om nådig framställning till Rikets Ständer, anser jag följande förtjente af synnerlig
uppmärksamhet, nemligen:
l:o. Anslaget till Bihliolheket. Genom Eders Kongl. Maj.ts nådiga beslut
den 23 Augusti 1854, hvarigenom arrendet af 88 tunnland jord invid staden Lund
frångick universitetet och återföll till länets hospitals—inrättning, förlorades en årlig
inkomst af 1,100 R:dr Runt, hvarefter Bibliothekels hela årliga tillgång ej kan beräknas
till mera än 7,200 R:dr, hvilket, vid jemförelse med Kongl. Biblioteket i
Stockholm samt Universitets—hibliotheket i Upsala, som hvardera hafva att till bokinköp
använda 12,000 R:dr, synes vara nog ringa, om Bibiiotheket i Lund skall
kunna tillegna sig de vigtigare bland årligen utkommande vetenskapliga arbeten.
2:o. En ny profession i medicinsk kemi är af Kommilléen lör den medicinska
undervisningens ordnande framhållen såsom en bland de i främsta rummet
och oundgängligt nödiga förstärkningarne i de medicinska läroverkens lärarekrafter,
och är behofvel deraf, på sätt Kansleren jemväl i underdånighet anfört, grundadt i
den medicinska vetenskapens utveckling inom sina hufvudgrenar och undervisningens
deraf uppkommande anspråk på nya ledare. Skulle framställningen i delta hänseende
vinna bifall, och undervisningen i kemiens särskilda grenar sålunda vinna nödig utsträckning,
ökas derigenom behofvet af
5:o det för Kemiska institutionen begärda förökade anslag.
Likaledes synes behof och billighet fordra alt lönerna för
4:o Amanuenserne vid Bibiiotheket och
5:o Läraren i gymnastik och fäktkonst samt Kapellmästaren och Ritmästaren
> förhöjas till likhet med hvad dessa tjenstemän vid universitetet i Upsala åtnjuta,
helst hvad de 3:ne Exercitii-mästarne angår, deras löne-inkomst i alla fall icke blir
36 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.is Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1859.
högre än motsvarande lärares vid elementar-läroverken efter tO års tjenstgöring,
ehuru anspråken på deras skicklighet otvifvelaktig! måste vara något högre.
Hvad angår de öfriga för Lunds universitet begärda anslagen, får jag i afseende
på emerili-lönerna åberopa hvad i samma fråga för Upsala universitet blifvit
i underdånighet anfördt, samt i afseende på den föreslagna lönefyllnaden för en
ny adjunktur i modern linguistik, att tillsättandet af denna lärare—beställning är beroende
af en af Eders Kongl. Maj:t ännu icke afgjord fråga om indragning af en
språkmäslare-befattning vid Lunds universitet, och slutligen yttra den underdånigaförmening,
all de återstående dels möjligen kunna, såsom ej ytterst nödvändiga, uppskjutas,
dels bestridas med det visserligen icke betydliga öfverskottet å universitetets
egna tillgångar, hvartill kommer, att sådana mindre utgiftsposter som -löneför
höjningar
åt vaktmästare vid de särskilda institutionerna rn. m. företrädesvis torde
böra tagas i betraktande vid uppgörandet af Akademiens egen stat, hvarföre jag icke
anser mig nu böra tillstyrka att någon framställning i dessa hänseenden lill Rikets
Ständer af Eders Kongl. Majit i nåder må beslutas.
Med afseende på hvad sålunda förekommit, tillstyrker jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Majit täcktes föreslå Rikets Ständer beviljandet för Lunds universitet
af följande nya anslag, nemligen:
För Bibliotheket Ridr 2,800: —
„ Kemiska institutionen „ 800: —
„ en ny profession i Medicinska fakulteten
,, 4,500: -—
Till löneförbättring åt Förste Amanuensen vid Bibliotheket med
900 och åt den andre med 550
R:dr . . .
JJ
1,450: —
„ löneförhöjning
åt läraren i gymnastik
och fäktkonst
))
250: —
>! !5
„ Kapellmästaren
100: —
» J 7
„ Ritmästaren . .
550: —
R.mt R:dr
10,450: —
För Lunds universitet äro dessutom begärda följande anslag för en gång:
till fullständig, elter vetenskapens fordringar i vår tid genomförd ändring och bättring
af vexthuset i botaniska trädgården R:dr 50,000: —
för botaniska trädgårdens flyttning till lämpligare lokal . . . „ 45,000: —
Bunt B:dr 75,000: —
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nild. Prop. N:o 1. om Statsverket 1859. 57
Redan rid sistlidne riksdag framställdes af Eders Kongl. Maj:t nådig proposition
lii! Rikets Ständer angående beviljande af förstnämnda anslag, oell blef äfven
behofvet af detsamma af Rikets Ständer erkänd t. Då emellertid flera förslag angående
vexthusets förändring voro afgifna, och slutligen ett förslag angående byggnadens
och trädgårdens förläggande på en mera tjenlig plats utom staden kommit å
bane, funno Rikets Ständer frågan om lämpligaste sältet för förändringen icke vara
så utredd, att anslag för ändamålet borde beviljas.
I anledning deraf bar Consistorium Academicum Majus nu gjort frågan om
botaniska trädgårdens förflyttning till föremål för närmare pröfning, och i afseende
derå anfört, att denna trädgård för närvarande är delad i 5 särskilda lokaler, åtskiljda
dels genom gator, dels genom läns-lazarettets mellanliggande tomt; att delta
såväl för trädgårdens vetenskapliga indelning, som för bevakning och tillsyn är en
stor olägenhet; att en af dessa lokaler, innehållande arboretum och en annan använd
såsom annuelt qvarter icke kunna lemnäs öppna, så länge trädgårdsmästaren har
sin bostad i den egentliga trädgården, och således icke för de studerande medföra
den nytta, som med dem åsyftas; att det icke heller är enligt med vetenskapliga
grunder alt hafva träd och buskar skiljda från de perenna vexterna och dessa från
de annueia, hvilket har blifvit nödvändigt; att denna fördelning dessutom minskar
utrymmet, i det många platser i arboretum och trädgården blifvit oanvändbara, som
utan en sådan fördelning kunnat begagnas; och slutligen alt den botaniska trädgårdens
flyttning skulle medföra den fördel, att en särdeles användbar lokal derigenom
blefve alt tillgå för framdeles möjligen behöfliga nybyggnader. Af det hos
Consistorium i ämnet förda protokoll inhemtas för öfrigt, att vexlbuset, uppbygdt år
1750 och otjenligl genom sin konstruktion, redan vid den syn, som hölls före sista
riksdagen, befanns vara i oehof af en i grund gående reparation, samt att af det
för trädgårdens flyttning begärda anslag, 3,000 R:dr åro behöfliga såsom tillökning
i kostnaden för vexthuset, hvilken blir större, om detta skall flyttas, samt alt en
fördelning på 3 eller 5 år af det för trädgårdens flyttning afsedda anslaget ej medförde
någon olägenhet.
Med anledning häraf, och då jag antager, att fördelning på en ännu något
längre tid af det för botaniska ‘”ädgårdens flyttning afsedda anslag vore så myckel
mera lämplig, som sjelfva flyttningen måste ske under flera år, och vissa arbeten,
såsom terrassering, gångars upptagande m. m., kunna efter hand företagas, hemställer
jag underdånigst, att Eders Kongl. Maj:! behagade föreslå Rikets Ständer att
bevilja:
för nybyggnad, efter vetenskapens fordringar, af ett växthus i Lunds universitets
botaniska trädgård R:dr 33,000: —
samt för den botaniska trädgårdens flyttning 42,000 R:dr,
38 Bil. No 6 till Kongl. Maj:ts Nild. Prop. N:o i om Statsverket 1859.
af hvilka likväl under nästföljande stalsreglerings-period be
liöfva
an\isas endast „ 21,000: —
att utgå under åren 186 1, 1862 och 1803 med 7.000 R:dr årligen.
9:o.
Elementar- Vid sistlidne riksdag förklarade Rikets Ständer sig anse, att då lärjungar—
läroverken. neg ;inla} vj([ högre elementar-läroverk stiger till 200, ett normal-antal al 16
a) Anslag for ° u 1 i
ökade antal lärare bör antagas, samt att, när clet dä uppgifna antalet lärjungar tillökades med oU
högre en ^rarc ytterligare borde påräknas, till följd hvaraf ock Läroverks-styrel
Elementar-lä-
sen i hvarje Stift skulle tilläggas rättighet alt för hvarje gång lärjunge-antalet vid
rave,k. ell jgr0verk ökades med 30 eller 40, om så lämpligt prölvas, inkomma med anmälan
om behofvet af ännu en ny lärare, som då finge anställas med samma rättigheter
och skyldigheter som de öfriga. I öfverensstämmelse med denna beräkningsgrund,
och då vid de högre elementar-läroverken i Linköping, Skara, Wexiö,
Göteborg och Malmö lärjungarnes antal vunnit betydlig tillväxt, nemligen i Linköping
till 349, i Skara till 541, i Wexiö till 280, i Göteborg till 308 och i Malmö
till 214, har Eders Kongl. Maj:t i nåder förordnat, att vid hvarldera af dessa läroverk
ytterligare en lärare, utom de förutvarande, skall tillsättas med samma rättigheter
och skyldigheter som ordinarie lärare; och hemställer jag, på grund haral, underdånigst,
att Eders Maj:t täcktes af Rikets Ständer äska, det ifrågavarande nya
lärare-beställningar må å stat uppföras med ett belopp af 1,000 R.dr Riksmynt
hvardera eller tillsammans Femtusen R:dr Riksmynt.
10:o.
b) Anslag till Sedan Rikets Ständer vid sistlidne riksdag funnit, alt bland de fem-klassiga
skadt skolorna borde uppföras Clara, Jakob, Maria och Catharina i hufvudstaden, samt
»ti&todrasV beslutat att en lärare-stat af 1 Rektor och 5 Kolleger skulle för dem antagas, har
iclassiga sko- erfarenheten visat att, till följd af lärjungarnes ökade antal, som uppgått vid Clara
skula tili 211, vid Jakobs lill 154, vid Maria till 197 och vid Catharina lill 192.
undervisningen vid dessa skolor icke kunnat af de ordinarie lärarne bestridas, helst
vissa klasser måst af nämnde orsak delas i tvänne, hvadan biträde al extra lärare
fortfarande visat sig vara af behofvet påkalladt, och torde Eders Maj:t således täckas
föreslå Rikets Ständer, alt för ytterligare 2 Kolleger vid Clara, 2 vid Maria, 1
vid Jakobs och 2 vid Catharina elementar-läroverk löner må å stat uppföras med
1,000 R:dr för hvardera eller tillsammans Sjutusen Riksdaler.
Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. iV.o i, om Statsverket 1859. 59
14:o.
Som nya eleinentar-skolan i Stockholm med innevarande termin erhållit det ökadt anslay
antal lärjungar, hvilket, enligt den i afseende å högre fullständiga elem enta r-läro- ^“-skolan
verk fastställda beräkningsgrund, skulle motsvaras af 4 6 lärare, men Rikets sednast i Stockholm.
församlade Ständer heslöto alt å nya elemenlar-skolans stat uppföra löner för 4
Rektor, 7 Lektorer och 1 Adjunkt, lill de belopp och med den rätt tili löneförhöjning
efter viss tjenstgöringstid, som för de högre skolornas lärare-personal äro fastställde,
lärer vara nödigt att löner för ytterligare 7 Adjunkter vid detta läroverk
anslås, äfvensom att lärarne i musik, teckning och gymnastik derstädes, för hvilka
ingen aflöning är å stat uppförd, beviljas enahanda löne-förmåner, som blifvit dylika
lärare vid öfriga fullständiga läroverk tillerkända.
Uti underdånig skrifvelse den 5 4 näsllidne Augusti har Direktionen för nya
elementar-skolan särskildt hos Eders Maj:t i underdånighet anhållit, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Rikets Ständer göra nådig proposition om årligt anslag af en lämplig
summa såsom boställs—ersättning åt Rektor vid nämnda skola, intilldess möjligen
framdeles boställsrum in natura kunna i något för ändamålet välbeläget Kronans lius
blifva ål honom upplåtne, till stöd för hvilken anhållan Direktionen anfört, att det,
enligt Eders Kongl. Majlis nådiga stadga för elemenlar-läroverken i Riket, åligger
den stad, i hvilken ett elementar-iäroverk är beläget, alt förse dess Rektor med
Ijenligl boställe, hvilken lörman likväl nya elementar-skolan, såsom varande en yngre
läro—anstalt och tillkommen under andra förhållanden än de öfriga elementarläroverken
i Riket, icke, i likhet med Stockholms öfriga skolor, åtnjuter; att, enligt
den öfvergångs-stat, som egde rum intill år 4858, skolans Rektor af stals-medel
åtnjöt ett årligt hvres-bidrag af 200 R:dr Banko, som indrogs sedan den nya slaten
från och med sistnämnda år inträdt; samt alt nya elementar-skolan i allt annat,
utom i afseende å boställsrum åt Rektor, vore likställd med Rikets öfriga fullständiga
elementar-iäroverk, hvarföre det syntes billigt, alt äfven denna förmån blefve
skolan beviljad.
Med afseende på hvad nya elementar-skolans Direktion sålunda anfört och
jag här ofvan i underdånighet framställt, tillstyrker jag, det täcktes Eders Majit till
Rikets Ständer göra nådig proposition om beviljandet af årliga anslag för nämnda
skola till löner åt ytterligare 7 Adjunkter å 4.000 R:dr . . . R:dr 7,000: —
lill löner åt lärarne i musik, teckning och gymnastik å 500
Ridrför hvardera  „ 4,500: —
samt såsom hyresmedel åt Rektor  500: —
utgörande dessa anslag en tillökning i skolans stat af tillsammans 9,000 Riksdaler
Riksmynt.
40 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o i om Statsverket i859.
12 :o.
d) ökadt an- Vid sistiidne riksdag beviljade Rikets Ständer för läroverket i Umeå, som
^merlar-läro- ^ utvidgades till ett högre fullständigt elementar-läroverk, löner för 1 Rektor, 3
verket > Umeå.Lektorer och 5 Adjunkter. Dä emellertid den undervisning, sorn skolan enligt gällande
stadga är pligtig atl meddela, icke kan, sedan läroverket hunnit utvidgas till
föreskrilvet omfång, af så få lärare bestridas, utan alt lärjungar från olika klasser
och med väsendtligen olika kunskaper esomoftast måste sammanföras under en enda
lärares handledning, får jag, med afseende jemväl derå, att intet af de öfriga
fullständiga elementar-läroverken blifvit försedt med mindre än 12 lärare, underdånigst
hemställa, alt Eders Majit behagade föreslå Rikets Ständer, att löner för ytterligare
2 Adjunkter må, med 1,000 Ridr för hvardera eller tillsammans Tvåtusen
Riksdaler, å nämnda läroverks stat uppföras.
13:o.
e) Ökadt an- Dä iärotimmarnes antal vid de högre real-skolorne, under förutsättning af
hägre8eraensam undervisning i gemensamma läroämnen för båda linierna, utgöra, för veclinienfullsta!-
kan räknadt, 257, men lärarnes undervisnings-skyldighct utgör högst
diga Klemen- j.„ pe[(tor '. . . . 18 timmar
tar Aar över-
ken, äfvensom för 7 Kolleger å 32 timmar,  . 224 ,,
Urart vid Sde eller tillsammans 242 timmar,
lägre Elemen
tar-läroverken.
yppkommer en brist af 15 timmar i veckan, hvilken ökas till 45 timmar, om Kollegernes
tjenstgöring inskränkes till det i lag bestämda minimum af 28 timmar.
Samma anmärkning skulle kunna gälla i afseende på de tre- och fem-klassiga läroverken,
men då en rättelse häri skulle medföra högst betydlig kostnad, och det
företrädesvis måste anses af vigt, alt de fullständiga läroverken, från hvilka ynglingarne
skola afgå till universiteten, ej lida hrist på tillräckliga lärarekrafter, torde
jag böra inskränka min underdåniga hemställan till frågan om anslag för ytterligare
en kollega vid hvartdera af dessa sistnämnda läroverk.
I afseende på desamma måste jag äfven underställa Eders Majits nådiga pröfning
ett annat behof. Vid sistiidne riksdag anslogo Rikets Ständer icke bestämda
löner för lärarne i gymnastik, musik och sång samt teckning vid de lägre skolorna,
till hvilka de endast på reallinien fullständiga läroverken då räknades, men ställde
till Eders Majits disposition en summa af 9,000 Ridr, att användas till arfvoden
åt lärare i gymnastik, samt 10,000 Ridr att användas till arfvouen åt lärare i musik
och sång samt teckning vid de lägre skolorna. Med afseende på den sålunda
befintliga tillgången bestämde Eders Majit, genom nådigt cirkulär den 1 Oktober
•1858,
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1859. 41
1858. dessa arfvoden vid de på real—linien fullständiga läroverken för lärarne i gymnastik
och teckning till 250 R:dr och för musiklärare till 150 R:dr. Erfarenheten
har emellertid ådagalagt, all skickliga öfningslärare vid flera af ifrågavarande läroverk
icke kunnat erhållas mot de sålunda hestämda arfvodena, lili förhöjning hvari,
så att de ej allt för mycket understiga dem, som för ölningslärarne vid dc fullständiga
läroverken äro fastställda, giltiga skäl förefinnas, då öfningslärarnes lid och
skicklighet i båda dessa slag af skolor nästan lika tagas i anspråk.
Någon minskning i de belopp, som för öfningslärarne vid de lägre elementarläroverken
blifvit ställde till Eders Maj:ts disposition, torde ändock ej kunna ske,
dels emedan någon förhöjning i arfvodena för öfningslärarne äfven vid dem visat sig
nödig, om kompetente och skicklige lärare skola erhållas, och dels med afseende
på behofvet af arfvoden ål dylika lärare vid de nya elementar-läroverk, som möjligen
under nästinstundande statsregleringsperiod komma att träda i verksamhet.
På grund häraf hemställer jag underdånigst, att Eders Majit läcktes föreslå
Rikets Ständer:
att lön för ytterligare en Kollega vid hvartdera af de å real-linien fullständiga
läroverken må å stat uppföras med t,000 R:dr eiler, under förutsättning atl
Norrköpings läroverk kommer atl uppföras bland de högre fullständiga läroverken,
tillsammans Sextusen Riksdaler;
alt lill arfvoden för lärare i gymnastik, i musik och sång sami i teckning
vid dessa läroverk må anvisas 400 R:dr för hvarje lärare, alt höjas efter 5 års väl
vitsordad tjenstgöring till 600 R:dr och efter ytterligare 5 års sådan tjenstgöring till
800 R:dr; varande härtill för närvarande, under ofvannämnda förutsättning i afseende
på Norrköpings läroverk, ett belopp af Sjutusentvåhundra Riksdaler behöflig!;
samt atl de vid sistlidne riksdag tiil arfvoden åt Gymnastik-lärare vid de
lägre elementar-läroverken anvisade 9,000 R:dr årligen, äfvensom de till arfvoden åt
lärare i musik och sång samt i teckning vid samma läroverk beviljade 4 0,000 R:dr,
jemväl för år räknadt, måtte få under nästinstundande statsregleringsperiod oförminskade
utgå.
14:o.
Söderköpings skola hade haft 5:ne lärare till år 1859, då Eders Kongl.f) Anslay tiU
Maj! förordnade, att en af dessa lärarebeställningar skulle indragas, oell enligt nå- ''ssdeJupings
diga cirkulärbrefvet den 20 Mars nästlidet år utgör det lägre elementar-läroverket i skolanämnde
stad ett tvåklassigt läroverk med en Rektor och en Kollega. Lärjungarnes
antal vid denna skola har emellertid sedermera varit så i tilltagande, alt det under
de sednaste läseterminerna icke understigit 60. Med anledning häraf, och då bern
till R. St. Prot. 1859 f 1860. 1 Sami. 1 Afd. 7 Höft. G
42 Bil. N:o 6 lill Kongl. Majis Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859.
mödandet alt ändamålsenligt ordna undervisningen varit förenadt med den största
svårighet samt icke heller kunnat till fullo lyckas i anseende till det antydda missförhållandet
emellan lärarekrafter och lärjungarnes antal, har Dom-kapitlet i Linköping
hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att, för motverkande af skolans
återfall i dess förra aftvnande tillstånd, en tillökning i lärarnes antal med åtminstone
en Kollega måtte i nåder heviljas.
Med anledning häraf, och då det, — så vida ej de fullständiga läroverken
skola allt för mycket öfverhopas i de lägre klasserna, och lärjungarnes antal der
städes
vexa till en höjd, som håde för utrymmet och ordningens upprätthållande
blir menlig, — är angeläget, att behofvet af undervisning i de lägre klasserna någorlunda
tillfredställes å de orter, der det med någon kraft framträdt, tillstyrker jag
i underdånighet, det behagade Eders Kongl. Majit föreslå Rikets Ständer Söderköpings
skolas utvidgande till ett Ireldassigt läroverk, samt att följaktligen å dess stat
måtte uppföras:
Förhöjning i Rektorns aflöning från 2,000 R:dr till 2,500 R:dr med . 500: —
samt aflöning för ytterligare en Kollega . .
1,000: —
R:mt R:dr 1,500: —
15:o.
S}tAäSlre eif ll°s Eders Kongl. Majit har Dom-kapitlet i Göteborg gjort förnyad under
inentar-iäro-
dånig framställning om behofvet af ett särskildt elementar-läroverk med en Rektor
verk i Carl ^ mjnst två Kolleger för Carl Johans, invid Göteborgs stad belägna och Örgrvte
Johansfbrsam- ° ° ° ° J
ling. pastorat tillhörande, församling. Dom-kapitlet liar dervid anfört, alt nämnda socken,
ehuru utgörande en landtförsamling, likväl måste betraktas såsom en förstad till
Göteborg, alt dess på ett ringa område samlade befolkning, som vid 1 8551 års
slut uppgick till 8,642 personer, tili ej ringa del består af familj fäder, hvilka både
vilja och kunna för sina harn bekosta en vidsträcktare undervisning och bildning än
den församlingens folkskolor kunna erbjuda, hvarför de ock hittills varit nödsakade
att låta dem begagna undervisning i stadens elementar-läroverk, hvilken omständighet
bidroge dertill, alt detta läroverks klasser, synnerligen de lägre, erhålla ett allt
för stort antal lärjungar; samt slutligen, att afståndet från nämnda läroverk vore så
stort, att lärjungar, hvilka hafva sina bostäder inom Garl Johans församling, esomoftast
förhindras alt genom nödig hemläsning bereda sig för lektionerna på lärorummet
äfvensom att bevista morgonbön-stunderna, den offentliga gudsfjensten och dertill
hörande predikoförhör samt exercitii-timmarne, lill följd hvaraf sådana lärjungar
måst i de flesta fall derifrån frikallas, hvarigenom ordningen och disciplinen inom
skolan i någon mån lidit afbräck. Dom-kapitlet anser derföre, att på samma gång
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1859. 45
tiel skulle lända Göteborgs elementar-läroverk till ganska väsendtligt gagn, om tillfälle
bereddes Carl Johans församling att erhålla ett särskildt läroverk, skulle en sådan
lörman i än högre måtto vara en vinst för församlingen, som derigenom undgick
den stora olägenheten att sända sina barn \ till 1 mil för att mottaga skolundervisning,
för såvidt denna sträcker sig till den första elementarbildningen.
På grund häraf, och då församlingen förklarat sig beredvillig att, om ett
särskildt läroverk i Carl Johans församling inrättas, på egen bekostnad anskaffa och
underhålla lärohus, äfvensom embetsgård åt blifvande Rektor, anhåller Dom-kapitlet
underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer göra nådig proposition
om statsanslag för sådant ändamål, hysande Dom-kapitlet desto mera förhoppning
om behjertande af denna anhållan, som det tvifvelsutan synes med billighet
öfverensstämmande, alt Göteborgs stad, hvilken, sammanräknadt med Carl Johans
församling, eger omkring 40,000 invånare, förses med ett lägre läroverk jemte det
högre, då Stockholm, som ej räknar tredubbel folkmängd, eger ett högre och åtta
lägre läroverk.
Genom hvad sålunda blifvit anfördt, finner jag visserligen bchofvet af den
ifrågasatta skolan fullt ådagalagdt, men då statens tillgångar redan för elementarläroverken
tagas i så betydligt anspråk, anser jag mig ej kunna för närvarande i
vidsträcktare mån till den gjorda anhållan tillstyrka bifall, än alt Eders Majit täcktes
föreslå Rikets Ständer att, för inrättande af en tvåklassig skola inom den vid
Göteborgs stad belägna, Örgryte pastorat tillhörande, Carl Johans församling anslå
löner till en Rektor 2,000 Ridr och til! en Kollega 1,000 R:dr, eller tillsammans
Tretusen R:dr Riksmynt.
16:o,
Sedan Rikets sednast församlade Ständer hos Eders Kongl. Majit i underdå-h) Anslag till
nighet hemställt, huruvida icke skolan i Skenninge; med endast en lärare, må vid e^J^ar-lärodennes
afgång kunna indragas, har Eders Majit anbefallt Dom-kapitlet i Linköping verk i staden
att i ämnet afgifva underdånigt utlåtande, som ock den 27 September 1858 inkom- Skenmn9emit,
sedan Dom-kapitlet i frågan hört stadens invånare, hvilkas yttrande inhemtas
af Magistratens af Dom-kapitlet jemväl insända protokoll. Enligt detta hafva stadens
invånare enhälligt yttrat sig för skolans bibehållande och förklarat, att om,
hvad de lifligt önskade, skolan blefve försedd med minst tvänne lärare, de i sådant
fall vore beredvilliga att åt Rektor anskaffa lämplig boställsgård, så fort ske kunde,
och att emellertid till honom årligen erlägga hushvresmedel. Magistraten, som äfven
för sin del ansett en skola i staden med flere eller minst tvänne lärare vara
af behofvet högt påkallad, har såsom skäl derför anfört bland annat: att stadens
folkmängd numera utgör närmare 1,400 personer; att der idkas god handel, äfven
-
44 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket i859.
som af handtverkerier och fabriker derstädes utgår större bevillning än i grannstaden
Wadstena; att staden på alla sidor är omgifven af en förmögen allmoge,
som för sina barns undervisning lifligt delar stadens önskan, att dess skola måtte
varda utvidgad; att den nu belinlliga skol-lokalen i rådhusets nedra våning innehåller
utom gymnastik-inrättning, 2:ne lärorum och med ringa kostnad kan förses
med ett tredje större sådant; att, ehuru undervisningen i skolan varit bestridd under
de sistförflutne 42 år af blott en lärare, medeltalet af lärjungarne utgjort 20,
således ungefärligen lika många som i Wimmerby och föga under lärjungarnes antal
i Wadstena, i hvilka båda städer undervisning meddelats af 5:ne lärare; samt
att enskilde personer tid efter annan gjort stiftelser, alt användas såsom uppmuntran
åt den vid skolan studerande ungdom, oell hvilka medel icke utan den största
orättvisa kunna till annan skola ölverflyttas. Med afseende härå, och då skolan i
den närbelägna staden Wadstena icke kan anses göra en särskild skola i Skenninge
obehöflig, emedan kostnaden för barnens underhållande på en ort utom hemmet är
föga mindre betungande derföre, att afståndet är ringa, har Dom-kapitlet för sin
del underdånigst afstyrkt den ifrågavarande indragningen af Skenninge lägre elementar-läroverk,
men deremot förordat dess utvidgning med ännu en lärareplats.
Instämmande i denna Dom-kapitlets åsigt, hemställer jag underdånigst, del
täcktes Eders Kongl. Majit föreslå Rikets Ständer att, för skolans i staden Skenninge
utvidgande till ett lägre tvåklassigt elementar-lärovcrk, bevilja nödigt anslag af lön
till en Rektor med Tvåtusen Riksdaler Riksmvnt.
•i
17:o.
i) Förhöjning reservations-anslag, 2,000 R:dr, som af Rikets sednast församlade Stän
i
anslaget Hilfer beviljades till aflöning åt Bibliothekarier vid elementar-läroverken, har medgifBibliMhekarir
vit arfvodeus anvisande åt sådane tjenstemän endast vid de läroverk, hvilkas böker
»«* rfe hög- samlingar varit af särdeles betydenhet. Då likväl liera af de öfriga högre elemen
'läroverket!'.
' tar-läroverken redan ega boksamlingar af ganska stort värde, hvilka, sedan den för
ut
till statsverket ingående skol—afgiften blifvit anslagen till anskaffande af böcker
och undervisnings-medel elier eljest behöflig materiel, komma alt oafbrutit tillvexa,
och då det är af vigt, att dessa bildningsmedel i möjligaste måtto komma läroverken
och allmänheten till gagn, i hvilket fall Bibliolhekarie-befattningen måste upptaga
så mycken tid, att svårligen någon torde finnas villig att utan ersättning åtaga
sig densamma, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maji måtte föreslå
Rikets Ständer ofvanberörda anslags förhöjande från 2,000 till 5,000 R:dr
Riksmynt, att,' stäldt till Eders Kongl. Majis disposition, användas till arfvoden åt
Bibliothekarier vid de högre elementar-läroverken, med vilkor att boksamlingarne
vissa timmar i veckan hållas för allmänheten tillgänglige.
Bil. N:o Ö till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859. 45
18:o.
Hos Eders Kongl. Maj:t har Rektorn vid Piteå lägre Elementar-läroverk J. (^ Liine/Ör
P. Huss underdånigst anhållit om beviljande al' eli årligt anslag, räknadt Irån slutet höjning för
af sistiidne vårtermin, af 500 R:dr Riksmynt, utöfver det belopp af 2,500 R:dr, han lägre
enligt sednast fastställda lönereglering för rikets elementar-läroverk eger alt upp- elementar-lähära,
eller ock, derest nämnda anhållan ej kunde beviljas, alt Eders Kongl. Maj:t rove^ufs' p'
täcktes lill Rikets Ständer aflåta nådig proposition om anvisande af omförmälda belopp
såsom årlig förhöjning i sökandens lön.
Till stöd för denna underdåniga anhållan har Rektor Huss, hvilken allt sedan
är 1825 varit anställd såsom Kollega vid elementar-läroverken i Hernösands stift
och år 1837 utnämndes till Rektor vid Piteå skola, i underdånighet anfört: att de
med samma befattning förenade löneförmåner, enligt 1858 års lönestat, utgjorde
3,000 R:dr, hvaraf ock sökanden, sedan han förklarat sig villig underkasta sig de
förändringar i afseende å tjenstgöringsskyldighet, som framdeles kunde föreskrilvas,
varit i åtnjutande; alt, till följd af det nya på real-linien fullständiga elementarläroverkets
förläggande till Luleå, Piteå skola blifvit förvandlad till tvåklassigt eller,
med anledning af särskilda förhållanden, tillsvidare Ireklassigt läroverk, hvarigenom
rektorslönen derstädes blifvit nedsatt till den i gällande stat för tvåklassiga skolor
bestämda, eller 2,000 R:dr, med tillökning för Rektor Huss af 500 R:dr för mer
än 15 års tjenstgöring; samt slutligen att denna nedsättning i lönc-inkomster vore för
sökanden särdeles bekymrande, då den måhända hotade med hans ekonomiska obestånd,
ett öde, hvilket han efter 34 års åt Staten egnad, väl vitsordad verksamhet
icke trodde sig hafva förtjent.
Med afseende på de alldeles egna förhållanden, hvarigenom Rektor Huss sett
sin löne-inkomst förminskad, anser jag mig böra i underdånighet föreslå, det täcktes
Eders Kongl. Majit till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om anvisande af 500
R:dr Riksmynt årligen, räknadt från slutet af nästlidue vårtermin, att såsom tillökning
i den Rektor Huss enligt gällande stat tillkommande lön, under hans återstående
tjenstetid såsom Rektor vid Piteå skola utgå.
19:o.
Hos Eders Kongl. Majit har Norrköpings stads Magistrat och Äldste i under-1) Anslag jör
dånighet anhållit om nådig proposition till Rikets Ständer, alt anslag måtte beviljas (ZvTJketsT
för stadens skolas förändring till fullständigt högre elementar-läroverk med en Rektor, Norrkoping
3 Lektorer och 8 Adjunkter. Af ansökningarne jemte desamma bilagde handlingar^fuiktändif1
inhemlas, att stadens folkmängd utgör 18,000 personer; antalet gossar emellan 6 — tiögre elemm15
år, eller den tidpunkt då elementarkunskaper sökas, utgör 1,400, bland hvilka lar~larovltr,c'
186 besöka elementar-läroverket, 82 äro intagne i Norrköpings lyceum, en privat
-
46 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket i859.
anstalt, som meddelar fullständig undervisning på båda linierna; folkskolorna lemna
undervisning åt 400 och andra enskilda anstalter åt 160.
Betraktar man lärjungarnes fördelning inom elernentar-läroverket efter klasser
och de tvänne hildningslinierna, visade den sig under förflutne vårtermin sålunda:
lia klassen 49; 2:a klassen 56; 3:e klassen 39, af hvilka 10 på klassiska linien;
4:e klassen 43, deraf dl på klassiska linien, och 5:e klassen 16 af hvilka 11 på
klassiska linien, och 6:e klassen 5; således 186 och ibland dessa inom de tre
klasser, der linierna äro åtskiljda, 32 på den klassiska linien, oaktadt det för dem
ogynsamma förhållande, alt de vid utgången från 5:e klassen antingen måste söka
annat läroverk eller öfvergifva studiet af de gamla språken.
I afseende på lärarekrafterna i skolan visa sig dessa redan otillräckliga, enär,
enligt skolstadgans föreskrift, föreskrifna läsetimmarnes antal är 257 i veckan, men
samtlige lärares undervisningsskyldighet icke uppgår till detta belopp, hvarföre ingen
lärare för vissa timmar finnes på annat sätt, än att 6:e och 7:e klasserna till men
för undervisningen sammanslås. Härtill kommer ytterligare det behof af biträde åt
de ordinarie lärarne, vissa af de lägre klasserna genom sin öfverbefolkning förete.
Ett antal af 12 lärare vore derföre för denna skola fullt behölligt.
Såsom skäl för den underdåniga ansökningen anföres i öfrigt, alt Linköpings
stift, med en folkmängd, som vid 1855 års slut. utgjorde 549,794 personer, har
endast 1 fullständigt läroverk, under det att Strengnäs stift, med en folkmängd af
257,643 personer har 2, och Lunds stift med en folkmängd af 576,000 personer
4 dylika läroverk; att just i ett sådant samhälle, hvars naturliga riktning är praktisk,
en motvigt emot denna uteslutande realistiska tendens är af behofvet påkallad,
och att det således icke kan vara förenligt med högre intressen att just inom detta
samhälle vid sidan af den tekniska skolan ställes ett läroverk fullständigt endast på
den reala linien; alt visserligen i staden finnes en privat läro-anstalt, i hvilken den
för student-examen nödiga klassiska undervisningen meddelas, men alt afgiften i densamma
utgör för barn ifrån staden 200 R:dr och för barn ifrån landet 150 R:dr,
så alt den icke är tillgänglig för andra än förmögne mäns barn; att stadens myndigheter
nu äro i begrepp att för läroverket uppföra en ny byggnad, och att det
således vore i hög grad önskvärdt, om den för staden vigtiga frågan om läroverkets
utvidgning nu kunde blifva enligt den underdåniga begäran afgjord, så att utrymmet
och byggnadens inredning kunde derefter lämpas m. m.
Eforus öfver Linköpings stifts elementar-läroverk, hvars underdåniga utlåtande
Eders Kongl. Majit behagat inhemta, har, under vitsordande af den beredvillighet,
hvarmed stadens lärdomsskola alltid blifvit omfattad från stadsmyndigheternas
sida, å ansökningen tillstyrkt nådigt bifall, så mycket heldre, som vid stiftets enda
högre fullständiga elementar-läroverk i Linköping tilloppet al lärjungar är så betydligt,
att den ordinarie lärarepersonalen befunnits alldeles otillräcklig, hvarföre det,
Bil. Nio 6 till Kongl. Majlis Nild. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859. 47
om icke Linköpings elementar-läroverk till hinder för undervisningens jemna gång
skall blifva öfver måttan öfverliopadt med lärjungar, är behöflig!, alt snart ett annat
fullständigt läroverk uppstår i närheten, som delar antalet af de lärjungar, hvilka
för sina studier söka en så beskaffad läro-anstalt. Med hänsigt härtill har en utvidgning
af läroverket i Norrköpings stad synts Eforus hafva lör sig talande skäl,
äfven om icke detta samhälles ställning, i och för sig sjelf betraktad, skulle för
närvarande anses påkalla läroverkets åsyftade utveckling; och då Norrköpings stad,
med den fortskridande tillvext i befolkning och välmåga, som i sednare tider sig
visat, snart hlifver i oundgängligt hellof af ett fullständigt elementar-läroverk, har
Eforus funnit den åberopade omständigheten, alt ny läroverksbyggnad der skall företagas,
innebära giltigt skäl för bifall till ansökningen, älven om närvarande förhållanden
möjligen kunde medgifva frågans uppskjutande.
Med afseende på hvad sålunda blifvit anfördt, och då hela den överskjutande
kostnaden för ett fullständigt högre elementar-läroverk i Norrköping sannolikt icke i
sjelfva verket blir en ökad utgift för statsverket, enär ett sådant kommer alt för
Linköpings läroverk fördröja behofvet af ökadt antal lärare, tillstyrker jag underdånigst,
att Eders Kongl. Majit läcktes föreslå Rikets Ständer beviljandet af de anslag,
som äro erforderliga för Norrköpings skolas förändring lill ett fullständigt högre elementar-läroverk
med en Rektor, 5 Lektorer och 8 Adjunkter, medförande denna förändring
behofvet af en tillökning i läroverkets stat af 9,000 R:dr Riksmynt.
20:o.
I skrifvelse den 5 innevarande månad har Stats-konloret, bland annat, fä- Omfsring »/
stat uppmärksamheten derå, att den kontanta ersättningen för mistad helgonskylds- anslag emellan
spanmåi, som utgår till Pedagogen i Cimbritshamn med 211 R:dr 50 öre och för rm^rkeZ ^och
den i Falkenberg med 55 R:dr 24 öre, måhända borde vid blifvande stats-reglering/0^'6'*0*0™08
flyttas från anslaget till elementar-läroverken och i stället påföras anslaget för folk- siaterskolorna,
hvaremot de från sistnämnda anslag till åtskilliga lärare vid Wisby högre
elementar-läroverk utgående kontanta belopp af tillsammans 245 R:dr 25 öre rätteligen
synas böra till anslaget för elementar-läroverken öfverföras.
Då det af Stats-kontoret anmärkta förhållande endast afser en större ordning,
torde Eders Kongl. Majit behaga föreslå Rikets Ständer, att den ifrågasatta omföringen
af ofvanherörda anslag må varda i en blifvande riks—stat iakttagen.
2 \ :o.
Sedan Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 10 November 1854, an- Anslaget till
hållit, att Eders Kongl. Majit måtte vid den definitiva regleringen af elementar- folk-sk°l°rna.
48 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Ndd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859.
läroverken laga i öfvervägande, huruvida de så kallade pedagogierna eller mindre skolorna
i åtskilliga af Rikets smärre städer må kunna sättas i närmare förhållande
lill Rikets öfriga läroverk, täcktes Eders Majit vid sisllidne riksdag föreslå Rikets
Ständer, att 28 af dessa skolor måtte upptagas på elementar-läroverkens stat, med
hvardera en Rektor och en Kollega, hvartill fordrades ett ökadt. anslag af 63,449
R:dr Runt. Rikets Ständer, som med anledning häraf beslöto att uppflytta trennc
pedagogier till elementar-läroverkens klass, funne sig i öfrigt icke kunna bifalla
Eders Kongl. Maj:ts nådiga förslag i denna del, men anvisade å Riksgälds-kontoret,
för hvartdera af åren 1858, 1859 och 1860, ett reservations-anslag af 30,000
R:dr R.mt att, släldt till Eders Kongl. Mäjits nådiga disposition, användas till löneförbättring
åt lärare vid, samt till utvidgning af sådana stads-pedagogier, uti hvilka
undervisningen vunnit en högre grad af utveckling, äfvensom under samma vilkor
åt läraren vid pedagogien i Awesta; hvarjemte Rikets Ständer i underdånighet anhöllo,
alt vid nu instundande riksdag måtte lemnäs den utredning rörande ifrågavarande
slags skolor, hvarom vid 1854 års riksmöte underdånig framställning af Rikets
Ständer gjordes.
Ulan tvifvel ligger del i sakens natur, att flertalet af pedagogierna i rikets
städer småningom vinner den utveckling och det ökade antal lärjungar, att de böra
upptagas bland elementar-läroverken och ställas under de för dessa gällande föreskrifter.
Deremot synes mig ej nödvändigt, att genom ett beslut åstadkomma en
sådan förändring förr, än den af städernas eget behof, oaktadt i sednare tider gjord
tillökning i lärarekrafter, och derom uttalade önskningar, påkallas, helst det onekligen
för vissa städer innebär en fördel, att läraren vid pedagogien kan leda de fåtaliga
lärjungarnes undervisning längre, än skolstadgan för 2- eller 3—klassiga elementar-läroverk
medgifver. 1 anledning häraf, och då pedagogierna i sin nuvarande
form närmast torde vara hänförliga till de högre folkskolorna, hvarföre ock det dem
från riks-staten tillkommande understöd utgår af det å åttonde hufvud t iteln för folkskolorna
uppförda anslag, hemställer jag underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t, jemte
öfverlemnande! lill Rikets Ständer af den, enligt deras underdåniga anhållan, rörande
pedagogierna verkställda utredning i afseende på dem endast täcktes föreslå Rikets
Ständer, att ett belopp af 24,000 R:dr årligen må, under instundande statsregle
ringsperiod,
— i stället för det vid sisllidne riksdag till utvidgning af och löneför
höjning
vid pedagogierna å Riksgälds-kontoret anvisade anslag af 30,000 R:dr årligen,
— få för samma ändamål användas, och, jemte öfriga anslag till folkskolorna
om hvilka Eders Majit torde besluta särskild nådig framställning, utgå af den för
folkskoleväsendets befrämjande afsatta andel i personliga skyddsafgiften.
22:o.
Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj.ts Nild. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859. 49
22:0.
I underdånig skrifvelse den 28 Februari 1858 anhöllo Rikets Ständer, alt Medicinal-staEders
Majit täcktes låta utarbeta och lill Rikets härnäst sammanträdande Ständerten: anfla9pl
J provincial
afgifva
nådigt förslag till ett fullständigt ordnande af den civila helsovården i Riket; läkare.
och liar, sedan Eders Majit den 20 Mars näsllidet år anbefallt Dess Sundhets-kollegium
att ett sådant förslag uppgöra, Kollegium, efter inhemtande af upplysningar
och utlåtanden af Eders Maj:ts Befallningshafvande i länen, under den 1 1 sistlidne
April, med underdånig framställning i ämnet till Eders Majit inkommit.
Då detta Sundhets—kollegii utlåtande innehåller en högst fullständig och upplysande
utredning af den vigliga frågan om den civila helsovårdens ordnande i Riket,
oell Kollegii förslag, om ock medförande allt för stora kostnader för att kunna
på en gång i sin helhet bringas till verkställighet, likväl torde förtjena att läggas
till grund för de åtgärder, som lid efter annan komma att vidtagas, hemställer jag
underdånigst, alt Eders Majit täcktes med särskild nådig skrifvelse detta Kollegii utlåtande
till Rikets Ständer öfverlemna.
Skulle Eders Majit hehaga att härtill lemna nådigt bifall, lärer jag icke nu
behöfva ingå i frågan vidare, än hvad som erfordras för eli afgörande i afseende på
de anslag, som redan vid instundande Riksdag torde böra, såsom för den civila helsovårdens
ordnande särdeles behöflige, af Rikets Ständer äskas.
De punkter af Sundhets—kollegii förslag, som afse nya eller förökade anslag,
äro i korthet följande:
i:o all 48 nya provincialläkare, hvardera med 1,500 Ridr Runt årlig lön,
mätte anställas och inom länen fördelas enligt ett af Kollegium uppgjordt specielt
förslag;
2:o alt de hittills varande 26 extra provincialiäkare-befattningarne varda på
ordinarie stat uppförda med lika löner, sorn i föregående punkt säges, eller 1,500
Riksdaler hvardera, och innehafvarne deraf, så vidt de icke tillika äro mililär-läkare,
uppå underdånig anmälan, erhålla Eders Kongl. Majits nådiga fullmagt:
3:o att för 15 vid olika län specificerade provincial-läkare-befaltningar måtte,
utöfver ordinarie lön, beviljas en efter omständigheterna lämpad löneförbättring,
under benämning tjenstgöringspenningar;
4:o alt åt en provincial-läkare inom hvarje län måtte uppdragas att, jemte
vården om eget distrikt, i egenskap af förste provincial-läkare hafva det allmänna
inseendet öfver länets helsö- och sjukvårdsangelägenheter och derföre åtnjuta ett
särskildt arfvode af 1,000 Riksdaler.
De i följd häraf behöfliga anslag skulle blifva:
Bih. lill R. St. Prof. 1859 (f 1860. 1 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 7
50 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj.is Näcl. Prof. N:o /, om Statsverket i859.
Löner för 48 nya provincial-läkare  72,000: —
Löneförhöjning för 20 extra provincial-läkare a 500 R:dr .... 15,000: —
Tjenstgöringspenningar för 15 provincial-läkare till belopp af . . . 7,800: —
Arfvoden för en förste provincial-läkare inom hvarje län å 1,000 R:dr 24,000: —
R:dr R:mt 116,800: —
Att antalet af provincial-läkare behöfver ökas, lider visserligen intet tvilvel;
och då man erinrar sig, att antalet af för den civila sjukvården disponible af staten
allönade läkare sedan år 1824 iner än fördubblats, utan alt anspråken på lätt
tillgänglig läkarevård synas minskade, kan nian svårligen bestrida, alt ju icke de af
Sundhets-kollegium föreslagne 48 nya beställningarne äro eller snart skola blifva i
ganska hög grad önskvärda. Häremot ställer sig likväl, så väl den betydliga kostnaden,
sorn svårigheten alt på en gång få ett så stort antal platser väl fyllda, hvarföre
jag af Sundhets—kollegii ordförande inhemtal upplysning i afseende på de orter,
der behofvet af ökad läkarevård synes mest trängande. Att, i händelse endast ett
inskränktare antal nya löner af Rikets Ständer beviljas, fästa dessa vid bestämda
prter, torde emellertid vara mindre rådligt, emedan hända kan, dels att vilkoren för
en ny provincial-iäkares tillsättande inom ett visst distrikt ej af dess invånare uppfyllas,
dels alt sökande till en sådan mindre lockande plats komma att saknas, i
hvilka båda fall ett anslag blefve obcgagnadt, som på ett annat håll kunde med fördel
användas. Då jag således inskränker min underdåniga hemställan dertill, att löner
för 12 nya provincial-läkare måtte af Rikets Ständer i nåder äskas, lära dessa
lämpligast böra ställas till Eders Maj:ts disposition, för att användas till läkare inom
de distrikt Eders Maj:t efter vederbörandes hörande, pröfvar skäligt bestämma.
Den af Sundhets-kollegium föreslagna, vilkorliga förhöjning i extra provincial-läkarnes
löner är visserligen på goda skäl grundad, men då derigenom, åtminstone
till en början, endast en jemförelsevis mindre tillökning i de för sjukvården
tillgängliga läkarnes antal skulle vinnas, torde denna fråga kunna uppskjutas, till dess
den föreslagna organisationen blifvit i vidsträcktare mån genomförd.
Med nedsättningen i det af Sundhets-kollegium föreslagna antalet af nya
provincial-läkare följer ock ett minskadi behof af anslag till tjenstgöringspenningar
åt sådane läkare i de orter, der läkaren af praktik utom tjensten endast kan påräkna
en högst obetydlig inkomst, och således för sin bergning förblifver hänvisad till
lönen.
De skäl Sundhets-kollegium anfort för anställande inom hvarje län af en förste
provincial-läkare, med åliggande att vaka öfver allt hvad till allmänna helsö- och
sjukvården inom länet hörer, för att med full kännedom om förhållandet i della hänseende
kunna tillhandagå, så väl Eders Kongl. Maj:ls Befallningshafvande, som Sundhets-kollegium,
synas mig så öfvertygande, att jag icke tror denna del af Kollegii
Bil. N:o 6 lill Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket i859. 5 i
förslag kunna utan stor olägenhet skjutas å sido, helst om nya stadganden i afseende
på sundhetsåtgärder och helsovården skola kunna med någon enhet och kraft
göras gällande. Att denne tjenstemans belattning likväl endast småningom skall utveckla
sig till allt hvad den kan och hör blifva, är emellertid antagligt, och det af
Sundhets-kollegium för förste provincial-läkarne föreslagna särskilda arfvode torde
derföre kunna till en början utan olägenhet ej obetydligt nedsättas.
Med afseende på hvad sålunda förekommit, hemställer jag underdånigst, att
Eders Kongl. Majit behagade föreslå Rikets Ständer beviljandet af följande anslag,
nemligen:
Löner för 12 nya provincial-läkare ä 1,500 R:dr, med vilkor att kommunerna
uppfylla de för provincial-läkares anställande vid sisllidne
riksdag föreskrifna vilkor, angående anskaffande af fri bostad 18,000: —
Tjenstgöringspenningar för tre provincial-läkare å 500 Ridr . . . 1,500: —
Arfvoden för en förste provincial-läkare inom hvarje län å 500 R:dr 12,000: —
R;dr Runt 51,500: —
23:o.
Vid sisllidne riksdag beviljade Rikets Ständer för Farmaceutiska Institutet elt Anslag till
årligt anslag af 3,750 R:dr R:mt att utgå under innevarande statsregieringsperiod "jZmutet. °
med vilkor, att Apolhekare-societeten med lika belopp årligen bidrager; och har
Sundhets-kollegium, då denna inrättning under den sedan sisla riksdag förflutna fidén
behörigt uppfyllt sin bestämmelse och gagnat den undervisningsgren, som utgör
dess föremål, samt Apothekarc-societeten icke underlåtit att på föreskrifvet sätt
till dess underhåll bidraga, i underdånig skrifvelse den 25 sistlidne Augusti hemställt,
det måtte Eders Kongl. Majit läckas lill Rikets Ständer göra nådig proposition
om fortfarandet under enahanda vilkor, som hittills af det till detta institut beviljade
anslag af 3,750 R:dr årligen.
På de af Sundhets-kollegium anförda skäl tillstyrker jag i underdånighet,
att denna framställning måtte af Eders Kongl. Majit i nåder bifallas.
24:o.
I underdånig skrifvelse den 27 sistlidne Augusti hafva Professorerne vid Ca- Anslag till
rolinska mediko-kirurgiska Institutet anfört, hurusom anslaget till kemiska laboratoriet
vid Institutet, hvilket i 1841 års stat bestämdes till 300 R:dr och sedan dess sista institu
varit
oförändradt, länge visat sig otillräckligt, men att behofvet af dess ökande för
närvarande är större än någonsin, derigenom att laborationerna redan nu till stor
52 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ts Ndd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859.
del upptagas, och framdeles sannolikt ännu iner komma att upptagas af undersökningar,
som stå i sammanhang med den kliniska undervisningen, hvarigenom kostnaderna
ej obetydligt ökas; och hafva Professorerne på grund häraf i underdånighet
anhållit, det Eders Maj:t läcktes föreslå Rikets snart sammanträdande Ständer
alt i anslaget för Institutets kemiska laboratorium bevilja en tillökning af 600 R.dr
Riksmynt.
Äfven anslaget för Institutets bibliothek, samlingar och inventarier m. m.
har sedan år 1841 varit oförändradt, nemligen 1,800 R:dr, men ringheten af medlen
för det dyrbara bibliothekets underhåll och tillvext har i sednare tider föranledt
betydliga inskränkningar, i samma mån medicinska arbeten fördyrats och deras
antal ökats, äfvensom underhållet af de betydliga anatomiska och palhologiska
samlingarne genom ökad dyrhet af sprit, glas och materialier af alla slag årligen
försvårats. På det att dessa för läkekonstens studium så vigtiga samlingar ej skola
råka i stillastående eller förfall, anhålla Professorerne i underdånighet om nådig framställning,
att anslaget för nämnda behof måtte ökas med 400 R:dr Riksmynt.
Slutligen och med afseende å Artis obstetriciae-adjunktens många och trägna
göromål, ej mindre vid sjelfva undervisningen än ock vid tillsynen och förvaltningen
af allmänna Barnbördshuset, som enligt Författningarne utan särskild ersättning
är med lärare-kallet förenad, hafva Professorerne i underdånighet anhållit, att
för honom måtte föreslås samma lön, som vid förlidue riksdag tillerkändes Anatomi»
och Kemise adjunkterna, enär han, i full likhet med dem, icke kan, till följd
af tjenstens utsträckta fordringar, genom enskild praktik bidraga till sin utkomst.
Sundhets-kollegium, hvars underdåniga utlåtande öfver denna framställning
Eders Maj-.t behagat inhemta, har på de af Professorerne utvecklade skäl till densamma
tillstyrkt nådigt bifall, öfverlemnande till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
huruvida frågan om dessa anslag kan behandlas annorlunda än i sammanhang med
hvad Eders Maj:t linner godt besluta i anledning af särskilda Kommitterades afgifna
betänkande om den medicinska undervisningens ordnande; dock har Kollegium
ansett sig böra vitsorda att, hvad angår den begärda förhöjningen i anslagen för
laboratorium och bibliotheket, densamma under alla omständigheter synes vara af
behofvet påkallad.
I afseende på den af Sundhets-kollegium framställda betänklighet vågar jag
underdånigst anse att alla de af Professorerne framställda frågor kunna behandlas
oberoende af den angående den medicinska undervisningens ordnande, enär, hvilka
förändringar Eders Maj:t ock kan finna skäligt att i afseende på denna besluta, klinisk
undervisning alltid måste komma att vid Carolinska institutet meddelas, och,
på sätt professorerne jemväl anfört, det kemiska laboratorium i sammanhang dermed
mer och mer begagnas. Beträffande åter Artis obstetrieiae adjunktens aflöning, lärer
icke heller den deri föreslagna förändring möta ett hinder i förslagen om den
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1859. 55
medicinska undervisningens ordnande, då skilnaden i hans och de tvänne anförde
adjunkternas inkomster utgöres af ett arfvode, sorn måste vara beroende af tjenstgöring
och således icke lägger hinder i vägen för möjligen blifvande förändringar i
Institutets organisation, i hvilket hänseende de särskilda kömmitterade icke heller
föreslagit indragning af andra vid Carolinska institutet befintlige lärare-platser, än
professionen och adjunkturen i Materia medica och medicinsk natural-historia.
Hvad angår beloppet af de anslag, som af Institutets Professorer blifvit ifrågasatta,
svnes visserligen en ökning i anslaget för Institutets kemiska laboratorium
från 500 lill 900 Hulr vara ganska betydlig, men då Kongl. Majit vid sisllidne
Riksdag, till underhållande af instrumental-apparaler m. m. vid Upsala universitets
trenne kemiska institutioner, föreslog och Rikets Ständer beviljade ett belopp af
4,700 R:dr, oberäknad förut befintlig tillgång af 1,275 R:dr, —- af hvilka anslag omkring
1,500 R:dr ansetts erforderliga för den fysiologisk-kemiska läro-anstalten,—
och äfven anslaget för kemiska laboratorium vid Lunds universitet uppgår, — vaklmästare-arfvode
oberäknadt, — till 1,500, torde Professorerne icke kunna anses
hafva i sin framställning öfverskridit hvad behofvet oundgängligen kräfver. Likaså,
och enär den skilnad, sorn af Rikets sednast församlade Ständer gjordes i aflöningen
för de särskilda adjunklerne vid Institutet, grundade sig på antagandet, att adjunkterna
i anatomi samt kemi och farmaci hade, i jemförelse med de öfrige, trägnare
tjenste-befatlningar, men delta förhållande, enligt hvad Professorerne upplyst,
icke eger rum, så vidt frågan rörer Artis obstetricia) adjunkten lärer äfven den för
honom begärda löne—förbättring vara af billighet påkallad.
Med stöd af hvad sålunda förekommit, tillstyrker jag underdånigst, att Eders
Kongl. Majit täcktes föreslå Rikets Ständer beviljandet af följande förhöjningar i anslaget
för Carolinska medico-kirurgiska Institutet, nemligen för vård, underhåll och
förökande af bibliolheket, samlingarne m. m. från 1,000 Ridr till 2,200 Ridr —
laboratorium från 500 Ridr lill  900 „ —
samt för Artis obstetricia adjunkten, jemte lönen, ett arfvode af 500 ,, —
utgörande den härigenom uppkommande tillökningen i Institutets stat 1,500 Ridr
Riksmynt.
25:o.
Sedan en särskild afdelning af Allmänna barnbördshuset i Stockholm blifvit,
till beredande af ytterligare förbättring uti barnmorske-elevernas undervisning, upplåten
åt barnmorske-läraren, kunde den vid inrättningen anställda Förestånderskan,
som enligt Kongl, brefvet den 15 Februari 4 8 44 åtnjuter 250 Ridr Riksmynt, emot
skyldighet att biträda barnmorske-läraren vid elevernas undervisning, icke medhinna
att, jemte sina öfriga åligganden vid inrättningen i sin helhet, fullgöra berörde skyl
-
Anslag till
Barnbördshusen•
-
54 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket i859.
dighet vid denna särskilda afdelning. Direktionen har derföre funnit nödigt att antaga
en särskildt biträdande eller så kallad Instruktions-barnmorska, att, jemte bestridandet
af närmaste sjukvården å den åt barnmorske-läraren upplåtna afdelningen,
biträda denne vid elevernas undervisning, och har Eders Kongl. Majit under den 20
sistlidne April i nåder beviljat ett arfvode af 187 Ridr 50 öre Riksmynt åt en Instruktions-barnmorska
för tiden från den I i sistnämnde månad till slutet af innevarande
år. Då inrättningen nu saknar tillgång alt fortfarande aflöna en sådan för
densamma behöflig person, har Direktionen hos Sundhets-kollegium gjort framställning
om behöfligheten af ett anslag för detta ändamål till belopp af 450 Ridr Runt,
med anmälan hvarom Kollegium, under vitsordande alt en biträdande barnmorska
©tvifvelaktigt är för undervisningen af väsendtligt behof, i underdånig skrifvelse den
25 sistlidne Augusti hemställt, det måtte Eders Majit täckas af Rikets Ständer äska
ett anslag af 450 Ridr årligen, alt utgå från början af instundande år lill aflöning
åt en Instruktions-barnmorska vid Allmänna barnbördshuset i Stockholm.
I sammanhang härmed har Sundhets-kollegium äfven anmält, att, sedan Läraren
vid barnmorske-undervisnings-anstalten i Göteborg, utöfver honom förut åliggande
undervisningsskyldighet, jemväl erhållit uppdrag att derstädes bestrida undervisningen
i den instrumentala förlossningskonsten, denna befattning lager hans verksamhet
i anspråk till den grad, att det arfvode han hittills åtnjuter, 1,000 Ridr, är
otillräckligt jemväl med afseende på den under sednare åren ökade lefnadskostnaden
i Göteborg, på grund hvaraf Kollegium i underdånighet hemställt, att arfvodet för
nämnde lärare måtte ökas till 2,000 Ridr, och att Eders Kongl. Majit mätte täckas
af Rikets Ständer äska det till en sådan löneförhöjning erforderliga anslag af 1,000
Ridr Riksmynt årligen.
På de af Sundhets-kollegium anförda skäl finner jag det till aflöning åt en
Instruktions-barnmorska begärda anslag visserligen behölligt, dock torde utväg till
en sådan persons aflönande under nästkommande år kunna, vid derom skeende anmälan,
på annat sätt beredas, och således en framställning derom till Rikets Ständer ej
vara behöflig för tiden före inträdet af nästa statsregleringsperiod.
Hvad åter angår läraren vid barnmorske-undervisnings-anslalten i Göteborg,
fordrar visserligen billigheten, att han för sitt ökade åliggande vid undervisningen
erhåller någon förhöjning i arfvode, men då hans undervisningsskyldighet ej torde
kunna anses fördubblad, ej heller lefnadskostnaden i Göteborg under de sednaste
åren, eller de som förflutit sedan staten vid sistlidne riksdag reglerades, kan hafva
blifvit synnerligen ökad, lärer någon nedsättning i det af Sundhets-kollegium för
honom begärda belopp lämpligen kunna ske.
Med stöd af det sålunda anförda, hemställer jag underdånigst, del täcktes
Eders Kongl. Majit föreslå Rikets Ständer beviljandet af anslag till aflöning ål en
Bilf IS :o 6 till Kongl. Maj:ts Ndd. Prop. N:o i, om Statsverket i859. 55
Instruktions-barnmorska vid Allmänna barnbördshuset i Stockholm, årligen
R:dr 450: —
samt till ökande af Lärarens vid barnmorske-undervisnings-anstalten
i Göteborg lön från 4,000 till 1,500 R:dr, årligen  ,, 500: —
Runt R:dr 950: —
26:o.
Vid sistlidne riksdag äskade Eders Kongl. Maj:t af Rikets Ständer, att det
dittills för Gymnastiskt-orlhopediska institutet beviljade anslag, 5,750 R:dr, måtte få
till oförändradt belopp utgå, hvaremot Rikets Ständer funno sig ega gillig anledning
att förhöja detta anslag med 4,500 R:dr eller till 8,250 R:dr R:mt årligen, och bär
Sundhets-kollegium, då, enligt hvad de till Kollegium afgifna berättelser ådagalagt,
de vid anslaget fästade vilkor blifvit af Institutet uppfyllda, samt då denna inrättning
för öfrigt måste betraktas såsom en vigtig och behöflig sjukvårdsanstalt, hvilken utan
understöd af allmänna medel icke skulle kunna ega bestånd, ännu mindre utsträcka
sin välgörande verksamhet lill behandlingen af obemedlade sjuke, som deraf äro i
behof, i underdånighet anhållit, det Eders Kongl. Maj:t mätte täckas af Rikets Ständer
äska det beviljade anslagets forllarande på enahanda vilkor som hittills. |||
Till denna Sundhets—kollegii hemställan tillstyrker jag så mycket heldre
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall, som Rikets Ständer vid beviljandet af det ökade
anslaget fästade, bland andra, det vilkor, alt minst 4 5 obemedlade patienter skulle
vid Institutet emottagas och kostnadsfritt vårdas, och denna fördel, oaktadt det kända
nitet hos Institutets föreståndare svårligen skalle kunna fortfara utan det understöd,
hvaraf Institutet under innevarande statsreglerings-period varit i åtnjutande.
27:o.
Hos Eders Kongl. Maj:t liar Direktionen för Veterinär-inrättningen i Slockholm
i underdånighet anhållit, alt Eders Maj:t täcktes lill Rikets härnäst sammanträdande
Ständer göra nådig framställning om ny stat för Inrättningen. Till stöd
för denna anhållan bar Direktionen anfört svårigheten all för lärarebeställningarne
vid Inrättningen erhålla, än mer att vid desamma fästa, personer med erforderlig
allmän bildning och särskild sakkännedom, så framt utsigt belages dem att inom
denna verksamhetskrets vinna den nödiga utkomst, de hafva skäl alt påräkna, helst
då andra, möjligen angenämare vägar, slå dem öppna. Då det likväl för utbildningen
af de vetenskaper, sorn vid Inrättningen idkas, och för undervisningen är af
största vigt, att icke ständiga ombyten af lärarepersonalen ega rum, måste de nuvarande
låga lönerna inverka menligt både på den vetenskapliga utvecklingen och på
Anslag till
Gymnastisktorthopediska
institutet.
Anslag för
Veterinär-inrättningen
i
Stockholm.
56 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj.ts Nåd. Vrop. N:o i. om Statsverket 1859.
undervisningen. Af i denna sednare redan vidtagna förändringar liar blifvit en följd,
att lärarne erhålla ökade göromål, dels genom ökad föreläsningsskyldighet, dels genom
dem åliggande ledning af ökade praktiska öfningar, hvilket åter vållat, alt deras
tid blifvit genom arbete inom Inrättningen i möjligaste måtto upptagen, så att
för dem ringa eller ingen utsigt finnes för banden, att utom densamma förskaffa sig
fyllnaden i lefnadsbehofven.
Föreståndaren har alltsedan Inrättningens stiftelse år 1820 åtnjutit 5,000
R:dr, men uppbar ända till år 1856, då hans befattning skiijdes från den likartade
vid Skara Veterinär-inrättning, löneförmånerna vid båda Inrätlningarne. Efter nämnde
tid har han här åtnjutit uti lön såsom professor .... l!:mt R:dr 2,400: —
och arfvode såsom föreståndare
„ „ 600: —
så all, genom skiljandet af båda befattningarne en högst betydlig löneförminskning
för honom uppkommit. De öfriga Professorernes lönevilkor blefvo väl vid 1855—
1854 årens riksdag höjde till 2,400 R:dr, men då Professorerne och Adjunkten vid
detta läroverk stnåste i kunskaper och praktisk duglighet vara, enligt Direktionens förmenande,
fullt jemförliga med dem vid Universiteterna och Teknologiska institutet,
har Direktionen för dem föreslagit det för dem i staten upptagna belopp. Sedan
Kongl. Maj:t tillåtit, alt särskild Räkenskapsförare får vid Inrättningen anställas, och
sedan räkenskapernas förande blifvit på tillfredsställande sätt ordnadt, hvilket medför
högst betydligt ökadt arbete, har Direktionen jemväl för denna befattning föreslagit
ökadi arfvode, äfvensom Direktionen för protokollens förande och skrifvelsers expedierande
samt hibliolhekels skötande anhållit om beviljandet af hittills ej i slaten upptagna
arfvoden, samt om tillökning i Instruktions-smedens, hvilket under det ständigt
ökade tilloppet af arbete visat sig otillräckligt.
Vidare har Direktionen i underdånighet föreslagit arfvode åt tre Repetitörer
att biträda vid undervisningen, särdeles de praktiska öfningarne; åt en vaktbetjent,
ansedd nödig för indrifning af utestående fordringar m. m., en portvakt och en städerska,
hvarförutan några fri-elever ansetts böra förses med ökadt understöd.
Till diverse utgifter har förut varit anslagne endast 2,170 R:dr Runt, hvaraf
Direktionen funnit otillräckligheten hafva lagt stora hinder i vägen för undervisningen.
h Då härtill läggas ökade arbetskostnader, ökadt pris på nästan allt hvad för
läroverkets behof erfordras, har Direktionen anhållit, att denna summa måtte ökas
med 5,200 R:dr, och att dessutom den af Ofver-intendents-embetet för byggnadernes
underhåll nödig ansedda summa af 1,000 R:dr Runt måtte härtill anslås, så
att hela anslaget till diverse utgifter och byggnadernas underhåll Klefve 6,570 R:dr.
Slutligen har Direktionen hemställt, att den föreslagna nya slaten måtte med
instundande år vinna tillämpning, och har vid ansökningen blifvit fogadt följande:
Förslag
Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859. 57
Förslag till ny slät för Veterinär-inrättningen i Slockholm.
Nuvarande
anslag.
3 Professorer .
Föreståndaren .
4 Adjunkt .
Räkenskapsföraren.
Protokollsföraren .
Bibliothekarien.
Instruktionssmeden
Repetitörer .
Vaklbeljent .
7.200
(i 00
1.200
200
900
Föreslagen
tillökning.
0
1
2 Drängar  600 i —
1 Portvakt
— j —
46 Fri-elever  2,880 I —
1 Städerska
! —
För byggnadernas underhåll .... —
Till diverse utgifter såsom böcker, instrumenter,
arbetshästars och inventa- j
7 ^ !
riers anskaffande och underhåll, ved, !
ljus, skrifmaterialier, djur för undervisningen,
medikamenter till försöks
anställande, foder, onera m. m., som
med Inrättningens föremål ega sam
-
manhang
1,470
R:dr Runt j 15,750
4.800
800
400
500
200
600
4.800
500
300
500
240
560
4,000
5,200
44,800
Föreslagen
summa.
42,000
600
2,000
600
500
200
4,500
4,800
500
900
500
5,420
560
4,000
5,370
30,550
I öfver denna ansökan infordradt underdånigt utlåtande har Sundhets-kollegium
visserligen i allmänhet vitsordat behofvet af hvad Direktionen ansett erforderligt,
men deremot trott sig böra hos Eders Majit förorda endast hvad under närmaste
statsreglerings-period kan anses nödvändigt och derföre i underdånighet
föreslagit:
att Professorerne, såsom närmast jemförlige med Professorerne vid Carolinska
Medico-kirurgiska institutet, hvilka i årlig lön åtnjuta, de äldre 4,000 R:dr och
de yngre 3,500 R:dr, måtte, såsom vid Inrättningen innehafvande boställen, erhålla
Bilt. till R. St. Prot. 1859 Sf 1860. 1 Sami. 1 Afd. 7 Haft.
8
58 Bil. N:o S till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1859.
löneförhöjning motsvarande den för de yngre vid nämnda Institut Irån närvarande
2,400 R:dr lill 3,500 R:dr hvardera;
att Adjunkten, som, enligt Eders Kongl. Maj:ts den 6 Augusti innevarande
år fastställda reglemente för denna Veterinär-inrättning, är befriad från uppdraget
att vara Protokollsförare vid Direktionens sammanträden, malte beviljas löneförhöjning
från 1,200 R:dr till 1,500 R:dr R:mt;
alt Räkenskapslorarens lön måtte ökas från 200 till 500 R:dr R:mt;
att, då Direktionen under vanliga förhållanden har sammanträde endast en
gång i månaden, Protokollsföraren måtte tilldelas ett årligt arfvode af 150 R:dr;
att det för Bibliothekarien begärda anslag för närvarande icke måtte anses
vara af behofvet påkalladt, då Inrättningens bibliolhek icke är större, än att det utan
betungande kari vårdas af någon bland Lärarne;
att Instruktionssmeden, som, utom sin lön, har ande! i nettobehållningen af
smedjan, måtte beviljas löneförhöjning från. 900 till 1,000 R.dr;
att det af Direktionen för Repititörer begärda anslag icke måtte vinna nådigt
bifall, då de äro afsedda att vid undervisningen biträda Lärarne, hvilket biträde icke
är af behofvet påkalladt, om Lärarnes löner enligt förslaget ökas så, att Lärarne
uteslutande kunna egna sig åt sina tjenste-åligganden;
att likaledes det ifrågasatta anslaget för en vaktbetjent måtte få förfalla, då
hvad honom skulle åligga bör kunna bestridas af Inrättningens drängar;
att deremot löneförhöjningen för dessa drängar måtte i nåder beviljas;
att löne-anslag för en portvakt icke målte vinna nådigt afseende, enär en
sådan för närvarande synes mindre behöflig;
att den ifrågasatta förhöjningen af 240 R:dr årligen åt 10 Fri-elever måtte
i nåder beviljas, då äfven för dom lefnadskostnaden under sednare åren betyd
ligt
stigit;
alt hvad Direktionen föreslagit till aflöning åt en städerska icke måtte vinna
bifall, då inga nya förhållanden visat en sådan person vara mer behöfligare än förr;
alt, beträffande det begärda anslaget af 1,000 R:dr till byggnadernas underhåll,
detta måtte vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall; samt
att den för diverse utgifter anvisade summan måtte förhöjas med 1,830
R:dr, eller till 4,000 R:dr Riksmynt:
öfverlemnande slutligen Kollegium til! Eders Kongl. Maj-.ts nådiga pröfning
hvad Direktionen hemställt i afseende på den nya statens tillämpning med början
af nästinstundande år.
Med anledning af Direktionens derom gjorda underdåniga framställningar och
då det ej kunnat förbises, att lärare och betjening vid Veterinär-inrättningen i Stockholm
jemförelsevis varit svagt aflönade, liar Eders Majit de tvenne sednaste åren
täckts bevilja dem en tillfällig förbättring deri, nemligen för Professorerne af 800
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859. 59
R:dr hvardera, Adjunkten 500 R:dr, Inslruktionssmeden 500 R.dr och 2:ne drängar
100 R:dr hvardera, och anser jag att denna tillökning, hvad Professorerna och Adjunkten
angår, tillsvidare och intilldess alt inrättningen erhållit en större utveckling,
kan vara någorlunda tillfredsställande, helst Prolessorerne äro försedde med för ett
hushåll tillräckliga bostäder, och Adjunkten, ehuru hans bostad må vara mindre nöjaktig,
skulle sålunda åtnjuta samma inkomst som de högst allönade af Carolinska
mediko-kirurgiska Institutets Adjunkter. I afseende på instruktions-smeden har väl
Sundhets-kollegium ansett den för honom föreslagna löne-förbältring kunna nedsättas
från 600 till 100 R:dr R:mt, men då smedjan otvifvelaktig! är en lör undervisningen
högst vigtig inrättning, och allmänhetens förtroende till det arbete, som
der utföres i ekonomiskt hänseende är för inrättningen af väsendtlig betydelse, och
det följaktligen är angeläget att genom tillräcklig aflöning vid densamma fästa en
person med erkänd skicklighet, vågar jag fortfarande antaga den af mig vid föregående
tillfälle för instruktions-smeden föreslagna löne-förbättring vara af behofvet påkallad.
Deremot synes mig den för frieleverna föreslagna förhöjning af 240 R:dr
icke vara ytterst nödig, enär inrättningens fleste elever der åtnjuta fria husrum, och
det nuvarande anslaget 2,880 R:dr eller 180 R:dr för hvarje fri-elev icke kan betraktas
såsom ett oväsendtligt bidrag till deras underhåll.
I allt öfrigt åberopande hvad Sundhets-kollegium i ämnet anfört, tillstyrker
jag underdånigst, att Eders Kongl. Majit behagade föreslå Rikets Ständer att för Veterinär-inrättningen
i Stockholm bevilja följande dels förhöjningar i redan befintliga,
dels nya anslag, nemligen:
5 Professorer, förhöjning från 2,400 till 5,200 Ridr eller 800 Ridr
för hvardera  2,400: —
1 Adjunkt, förhöjning från 1,200 till 1,500 R:dr  500: —
Räkenskapsföraren d:o från 200 till 500 R:dr  500: —
Protokollslöraren, nytt anslag  150: —
Instruktions-smeden, förhöjning från 900 till 1,200 R.dr .... 500: —
2 drängar, förhöjning från 500 till 450 R:dr eller 150 R:dr för
hvardera  300: —
För byggnadernas underhåll, nytt anslag
1,000: —
Till diverse utgifter, såsom böcker, instrumenter m. m. förhöjning från
2,170 till 4,000 R:dr
. . 1,850: —
då tillökningen i Inrättningens stat blir R.dr R:mt  6,580: —
I en den 31 sistlidne Augusti till Eders Kongl. Maj:l ingifven skrift har
Direktionen för Veterinär-inrättningen i Stockholm i underdånighet anmält behofvet
60 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859.
af åtskiliga anslag, dels för iståndsättande af vid Inrättningen befintliga äldre hus,
dels för nybyggnader, och dervid anfört hufvudsakligen följande:
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, med föranledande af Eders Maj:ts
nådiga proposition om ett anslag af 50,000 R:dr för Inrättningens ordnande, lör
ändamålet anvisat ett belopp al 10,000 R:dr, hafva deraf användts till reparationer
8,000 R:dr, samt till möbler och sängkläder 2,000 R:dr, men som Öfver-intendentsembetets
kostnads-förslag å nödiga reparations-arbeten, bifogadt Direktionens underdåniga
skrifvelse den 51 Januari 1857, upptager behofvet till 55,142 R:dr 50 öre
R:mt, återstår, efter afdrag af redan använde 8,000 R:dr, ett behof af 25,142 Ridr
50 öre, om hvars beviljande Direktionen nu i underdånighet anhåller.
Uti nyssnämnde underdåniga skrifvelse hade Direktionen jemväl anmält behofvet
af en auditorii- och musei-byggnad, för hvilken kostnaden enligt nu bifogadt
förslag är beräknad till R:dr Runt 65,800; och anhåller Direktionen om beviljandet
af denna summa.
Dessutom bar Direktionen begärt stats-anslag af dels 12,000 R:dr för åstadkommande
af ökadt utrymme för anatomisal och obduktionsrum med dithörande
smärre lägenheter, hvilket, efter Direktionens tanka, bäst vinnes genom inredandet
af det s. k. torkhuset;
dels 15,500 R:dr till stall åt nötkreatur och mindre husdjur, hvaraf bristen
åstadkommer en lucka i undervisningen, i det att utgående elever ej haft tillfälle
att under lärarnes ögon vinna nödig insigt i nämnde vigtiga djurslags skötsel
och behandling;
dels 20,000 R:dr Rimt, afseende att, enär Inrättningens smedja är otillräcklig
och dess inredning genom mångårigt bruk utsliten, göra tillbyggnad och uppföra
skostall samt i byggnaden inreda material- och kolbodar, kontor för instruktionssmeden
och rum för portvakt, jourhafvande, smeder och städerska;
dels 4,000 R:dr till inköp af kemiska och fysiska glas, apparater, botaniska
och drogue-samlingar, jemte skåp såsom förvaringsrum för dessa samlingar;
dels 5,500 R:dr till inköp, första uppsättningen, af nötkreatur; utgörande
således 145,942 R:dr 50 öre Riksmynt det belopp, om hvars beviljande Direktionen
i underdånighet anhåller, att Eders Majit till Rikets näst församlade Sländer ville
göra nådig framställning.
Sundhets-kollegium, hvars utlåtande öfver denna ansökning Eders Kongl.
Majit behagat inhemta, har i underdånighet afstyrkt framställningen om anslag till
auditorii- och museibyggnaden, — då inrättningens verksamhet ännu icke fått den
utsträckning, att en sådan byggnad för närvarande är af trängande behof påkallad, —
äfvensom till stall för nötkreatur och mindre husdjur, då elevernas antal här icke
är större, än att de kunna bibringas den afsedda undervisningen, då omförmälda
kreatur vid inrättningen förevisas; hemställande Kollegium såsom följd häraf, att be
-
Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859. 61
gäran om anslag till inköp af kreatur måtte få förfalla. Deremot har Sundhetskollegium
i underdånighet tillstyrkt:
alt af det begärda anslaget till reparationer måtte beviljas 10,000 R:dr R:mt,
hvilket belopp Kollegium så mycket hellre antagit blifva under de närmaste åren
tillräckligt, som både undervisningen och sjukvården skulle komma att lida, om alla
eller större delen af husen skulle på en gång repareras;
att anslagen tili inredande af det så kallade torkhuset till anatomisal och
obduktionsrum m. m., som afser afhjelpandet af ett bland de största behofven, samt
för inköp af kemiska och fysiska glas, m. m., såsom varande för undervisningen ett
af de nödvändigaste, måtte vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall; samt
att, ehuru smedjans reparation och tillbyggnad är högst behöflig, endast
halfva summan, eller 10,000 R:dr, hvilken synes Kollegium tillräcklig att för de
närmaste åren skaffa nödigt utrymme, nu mätte beviljas; och utgör således 36,000
R:dr det anslag, Sundhets-kollegium ansett till förberörda ändamål för närvarande
behöfligt.
Utan att underkänna vigten af de föremål, för hvilka anslag blifvit af Veterinär-inrättningens
Direktion begärda, anser jag mig pligtig fästa Eders Kongl. Maj:ts
nådiga uppmärksamhet derå, alt på en af inrättningens stora, invid hvarandra belägna
tomter å Ladugårdslandet linnes ett stenhus af ganska betydlig storlek och till
det yttre visserligen något förfallet, men hvars murar likväl, enligt uppgift, lära vara
väl behållna. Endast en mindre del häraf begagnas till auditorium, laboratorium,
bibliothek, rum för inrättningens elever, ridhus m. m., hvaremot återstoden utgöres
af magasiner, som uthyras och bereda inrättningen en för dess utgifter väl behöflig
inkomst. Det synes mig då vara med god ordning och hushållning vida mera öfverensstämmande,
att inrättningens byggnader inredas för dess behof och att medel
anslås till de oundgängliga utgifternas bestridande, än att anslag äskas för nybyggnader
och inrättningen uppehälles genom hyra af de gamla. Af delta skäl och då
Veterinär-inrättningens trädhus till större delen äro i det skick, att en tillfällig re
paration
derå icke torde kunna blifva af synnerligt gagn, samt det i sådant afseende
ytterst nödvändiga bör kunna bestridas med det anslag, om hvars uppförande på
inrättningens stat jag i underdånighet hemställt, att Eders Maj:t måtte till Rikets
Ständer göra nådig proposition, kan jag icke tillstyrka framställningarne om anslag
hvarken till reparation å inrättningens byggnader eller till uppförande af auditorii—
och musei-byggnad och torkhusets inredande till anatomisal. Skadan deraf att inrättningens
utveckling genom förbättrade lokaler under en hel statsregleringsperiod
fördröjes, skulle emellertid på ett ärulamålsenligare sätt förekommas, om Rikets Ständer
funne för godt att till Eders Kongl. Maj:ts disposition ställa ett visst belopp,
för att, sedan en fullständig plan till ordnandet af Veterinär-inrättningens byggnader
62 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o i. om Statsverket 1859.
Anslag för
Veterinär "inrättningen
i
Skara.
blifvit uppgjord, användas till sådana deri ingående arbeten, som af ögonblickets behof
mest påkallas.
1 afseende på det föreslagna stallet för nötkreatur och mindre husdjur, kan jag
väl icke dela Sundhets-kollegii mening, att elevernas ringa antal gör detsamma mindre
behörigt, enär föremålen för deras undervisning sådant oaktadt måste vara desamma,
som vore eleverna liera, och bristen på vana att behandla nötkreaturens sjukdomar
måste vara en väsendtlig olägenhet för del flertal af veterinär-läkare, som få
sin verkningskrets i landsorterna; men då vid inrättningen linnes ett mindre stall,
som, ehuru bristfälligt, kan i nödfall för sådana kreatur begagnas, och omständigheterna
för närvarande mana till uppskof med sådana utgifter, som ej äro alldeles
oundgängliga, anser jag äfven denna fråga kunna tills vidare sättas å sido.
Smedjans tillbyggnad och förbättrande äro otvifvelaktig! högst behöfliga. Med
afseende på de inskränkningar, som kunna göras i den af inrättningens direktion
föreslagna stat, till följd hvaraf icke allt det af direktionen i smedjehuset afsedda
utrymme blir behöfligt, lärer dock kostnaden för dess tillbyggnad kunna något nedsättas,
om ej så mycket som Sundhets-kollegium antagit, dock till 15,000 R:dr
Riksmynt.
Äfven för inköp af kemiska och fysiska glas m. m. finner jag ett anslag
behöfligt, ehuru beloppet torde kunna nedsättas till hälften af det föreslagna, eller
2,000 R:dr, helst om Rikets Ständer bevilja äskad tillökning i anslaget för inrättningens
diverse utgifter, och dessutom utrymme ännu saknas för ett ändamålsenligt
ordnande och uppställande af de samlingar, apparater m. m., som vid inrättningens
större utveckling blifva nödiga.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag underdånigst det
täcktes Eders Kongl. Maj:t för Veterinär-inrättningen i Stockholm af Rikets Ständer
äska:
Till sådana byggnadsarbeten å den inrättningen tillhöriga egendom,
som, i öfverensstämmelse med en fullständig, af Eders Majit
godkänd plan, kunna pröfvas mest behöflige \ 3,0 00: —
Till smedjans reparation och tillbyggnad 15,000: —
Till inköp af kemiska och fysiska glas, apparater, botaniska och dro
gue-samlingar,
samt skåp för samlingarne  2,000: —
R:dr R:mt 30,000: —
28:o.
I underdånig skrifvelse den 25 sistlidne Augusti har direktionen för Veterinär-inrättningen
i Skara i underdånighet anmält, hurusom föreståndaren derstädes
icke har annan lön sig anslagen, än den afkastning han kan skörda af sitt bostäl
-
Bil. N:o 6 till Kongl. Moj.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859. 63
le, som utgöres af omkring 100 tunnland jord i åker och äng vid Brogården samt
af en obetydlig qvarn på landet, hvaremot han måste ansvara för gårdens särdeles
tryckande onera och ikläda sig husröte-ansvar för alla till hans ekonomi hörande
byggnader; att andre Lektorn har 1,000 R:dr R;mt af statsmedel i lön samt ett
obetydligt hus i Skara och § af ett rusthåll på landet såsom boställe; att adjunkten
har blott 500 R:dr af statsmedel i lön och två rum vid Brogården såsom bostad,
och att Instruktions-smeden har 90 R:dr R:mt af inrättningens kassa i lön, och fria
rum vid Brogården. Att inrättningens fordne lärare kunnat berga sig med dessa
löner linner direktionen förklarligt endast derigenom alt de, samtidigt med innehalvandet
af deras tjenster vid inrättningen haft andra befattningar, af hvilka de hufvudsakligast
haft sin utkomst, hvilket förhållande nu upphört, så alt de nuvarande
lärarne odcladt egna sin tid och sina krafter åt veterinär-yrket, och då det vore
billigt alt medel anvisades till deras bergning, har direktionen, med stöd af det sålunda
anförda, i underdånighet anhållit, att Eders Maj:t behagade hos Rikets snart
församlade Ständer göra nådig proposition om anvisandet till löneförbättringar för
inrättningens lärare, utöfver hvad de för det närvarande innehafva, af ett anslag på
ordinarie stat å 3,700 R:dr R:mt, att fördelas sålunda:
till Föreståndaren  2,000: —
,, andre Lektorn, tillökning af  4,000: —
„ Adjunkten  500: —
,, Instruktionssmeden, i utbyte mot nu innehafvande lön ... . 200: —
Och har Sundhets-kollegium, som ansett lärarnes löner, äfven om dessa lö
neförhöjningar
dem tilldelas, icke efter nuvarande lefnadsbehof öfverdrifna, ansökningen
i underdånighet förordat.
Af hvad sålunda blifvit anfördt, finnér jag väl fullt antagligt, att en löneförbättring
är för lärarne vid Skara Veterinär-inrättning behöflig, men då dels denna,
ursprungligen genom donation af enskild man grundade anstalt är af så väsendtligt
gagn för kringliggande ort, att denna skäligen bör till dess uppehållande bidraga,
dels ock uppgift i handlingarnc alldeles saknas så väl angående den inkomst föreståndaren
af det honom anslagna boställe åtnjuter, sorn ock rörande afkomsten af det
andre Lektorn tilldelade b rusthåll, anser jag mig ej kunna i vidsträcktare mån till
ansökningen tillstyrka nådigt bifall, än genom hemställan, att Eders Maj:t behagade
föreslå Rikets Ständer beviljandet för Skara Veterinär-inrättning af en tillökning i
dess anslag af 2,000 R:dr R:mt årligen, att af Eders Maj:t, efter direktionens hörande,
emellan lärarne fördelas.
64 Bil. N:o 6 lill Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1859.
I förenämnda underdåniga skrifvelse har Direktionen för Skara Veterinärinrättning
jemväl anfört, att Inrättningens sjukstallar och uthus äro af ålder myckel
bristfälliga och ingalunda kunna genom reparation försättas i det skick, alt de ens
motsvara de mest anspråkslösa fordringar på nutidens byggnader för vårdandet af
sjuka kreatur, hvartill kommer att de halmtak, hvarmed dessa uthus äro försedda,
icke kunna i deras närvarande bristfälliga skick längre bibehållas, men att, då på
grund af Skara stads brandordning, nya halmtak icke vidare få uppföras, byggnaderna
mäste förses med tak af tegel eller skiffer, hvilket åter blir för tungt för
husens nuvarande svaga väggar och takresningar, och dessutom dyrare än Inrättningens
tillgångar medgifva. Såsom menligt verkande på uppnåendet af Inrättningens
ändamål anmärker Direktionen vidare bristen af ett rid- eller molionshus.
Utom det alt eleverna gå miste om tillfället att under lärotiden lära sig rida, är
Inrättningen derjemte urståndsalt att lemna ändamålsenlig vård åt sådana djur, hvilkas
sjukdomar förbjuda de sjukes inspärrande i bås eller spilta, såsom t. ex. koller,
kolik, vattuskräck m. ra. och då, under regn, köld elier snöyra, kirurgiska operationer
förekomma, som fordra djurens omkullkastning, hvilket af brist på tjenlig
plats mestadels verkställes ander bar himmel, måste dessa operationer, — under
afvaktan på väderlek, som möjliggör deras utförande, — uppskjutas, stundom med
äfventyr för djurens lif eller på bekostnad af kurens framgång.
Med anledning häraf anhåller Direktionen underdånigst, att Eders Maj-.t behagade
föreslå Rikets Ständer anvisandet af nödiga medel, nemligen:
för uppförandet af ett nytt sjukstall, innehållande rum för hästar, nötkreatur,
får och svin samt ett mindre rid- eller motioneringsbus, —• enligt vidfogad ritning
ock kostnadsförslag, — beräknadt till R:dr R:mt  19,000: —
samt för nedtagandet af de trädhus af foderlador, loge m. m.,
som äro med nuvarande sjukstallet sammanbyggde och de
ras
återuppUrande på särskild plats, samt med tillökning af
ett separations-stall och förseende med tak af tegel i stället
för halm  7,000: —
Äfven i dessa delar har Sundhets-kollegium ansett sig ega fullt skäl att till
styrka
nådigt bifall till Direktionens underdåniga framställning.
Behöfligbeten af de byggnader, för hvilka Direktionen påkallat anslag, torde
väl icke heller kunna ifrågasättas, men då, såsom jag ofvan antydt, Skara Veterinärinrättning
från början varit en enskild anstalt, synes mig statens bidrag till densamma
väl, med afsende på dess allmänliga gagn, kunna sträckas till sådana föremål,
som äro af större betydenhet oell i allmänhet kunna anses öfverskrida enskil—
dessförmåga, men ej till sådana mindre, tillfälliga utgifter, såsom reparationer, flyttning
af gamla hus m. m., för hvilka inrättningens tillgångar måste anlitas eller
medel
Bil. M 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JYs 1, om Statsverket 1859.
65
medel på annat sätt af Direktionen beredas. På grund af denna åsigt tillstyrker jag
underdånigst, att Eders Majit täcktes till Rikets Ständer göra nådig framställning endast
om beviljandet för Skara Veterinär-inrättning af det af Direktionen till uppförande
af nytt sjukstall samt rid- och motioneringshus begärda anslag af Nitton
tusen Riksdaler Riksmynt.
29:0.
I underdånig skrifvelse den 10 sistlidne Juni har Svenska Akademien anmält,
hurusom Akademien:; ordboks-arbete, till hvars fortsättande Rikets Ständer från och
med år 1854 beviljat ett årligt anslag af 3,750 R:dr Riksmynt, numera sålunda
fortskridit, att af den förberedande ordboks-stommen, som vid sednast afgifna berättelse
var utskrifven till och med bokstafven K, och då upptagit tillsammans 1,120
ark, och 28,553 artiklar, ytterligare blifvit uppsatta bokstäfverna L till och med R,
upptagande 987 ark och 22,500 artiklar, hvarjemte språkprofsamiingen blifvit ökad
med 31,000 nya språkprof, så att hela samlingen för närvarande stiger till omkring
250,000 språkprof; och har Professor Hagberg, som hittills varit sysselsatt med
förberedande delar af sitt arbete, nu öfvergått till sjelfva hufvudredaktionen. Åberopande
hvad Akademien förut i underdånighet anfört i afseende på arbetets omfattning
och omöjligheten att på förhand bestämma tiden för dess fullbordan, vitsordar
Akademien nödvändigheten deraf, att det till slutet af nästkommande år beviljade
anslag må jemväl framgent kunna påräknas till arfvode åt hufvudredaktör och
erforderliga biträden. En minskning deraf skulle verka desto mer hämmande för
arbetets fortgång, som detsamma alltifrån början med 750 Ridr R:mt understigit
hvad Akademien ansett vara det minsta, hvarmed arbetet kunde företagas, hvarföre
Akademien af andra och för vittra ändamål afsedda medel nödgats fylla bristen.
Akademien har redan, med sin Höge Skyddsherres tillstånd, från stats-anslaget affört
de derå uppförda pensioner för hennes ledamöter, för att af denna tillgång kunna
bestrida de i en sednare tid tillkomna utgifter, hvaribland åtskilliga för ordboksarbetet.
Under mer än 60 år har hennes stats-anslag, stort 2,250 Ridr R:mt, icke blifvit
förhöjdt, men väl förminskadt, dels genom myntets förändring, dels genom indragning
af den under någon tid Akademien beviljade så kallade silfvervexlingsrätt,
eller förmånen att erhålla en del af sitt anslag i silfver, emot sedlar efter samma
numerär, så att från år 1854 beviljade tillskott af 2,500 Ridr B:ko, i sjelfva verket
endast utgör en ersättning för den förlust, Akademien sedan år 1834 fått vidkännas
genom förvandlingen af nyssnämnda anslag från 1,500 Ridr specie, motsvarande
4,000 Ridr Banko, till 1,500 Ridr sistnämnde mynt, eller ett återställande af
det vid stiftelsen beviljade stats-anslag till dess ursprungliga värde. Akademien, som
till följd af det nuvarande ordinarie stats-anslagets otillräcklighet vid bestridandet af
Bill. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 9
Anslag till
Svenska
Akademien.
66 Bil. M 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1859.
Anslag till
Vetenskapsakademien.
de i bennes stat upptagne utgifter för offentliga sammankomster, prisbelöningar, minnespenningar,
bibliotheksrum, arfvoden åt tjenstemän och vaktmästare, samt pensioner
för utmärkta vetenskaps-idkare m. m , redan nödgats indraga större delen af sistnämnda
belöningar för män, hvilka gjort sig förtjenta af vitterheten och språket
och som, detta oaktadt, under sednare tider måst begränsa aflöningen för sin ende
ständige tjensteman inom ett belopp af 800 R:dr Banko, hvilket jemförelsevis ringa
arfvode torde, vid instundande ledighet, påkalla en ny årlig utgift för sysslans återbesättande,
har slutligen i underdånighet hemställt, huruvida Eders Kongl. Majit
skulle finna skäl för en framställning till Rikets Ständer, att meranämnda för vissa
år beviljade tillskott å 2,500 R:dr Banko, eller 3,750 Ridr Riksmynt, för ordboksarbetets
utförande, blefve å stat uppfördt såsom fyllnad i Akademiens nuvarande ordinarie
stats-anslag, hvarigenom detsamma återfördes till samma penningevärde, som
det egde vid Akademiens stiftelse.
Då Akademiens ordboks-arbete ännu kommer att en längre tid oförändradt fortgå,
och det för detsamma beviljade tillskotts-anslag, äfven sedan en ordbok kunnat
af Akademien utgifvas, måste blifva behöfligt, så vida ej Akademien skall nödgas afbryta
eller åtminstone inskränka sin verksamhet, i hvilken arbetet för ordbokens
riktande och fullkomnande alltid kommer att ingå såsom en ganska väsendtlig del,
hvarföre anledning ej torde förefinnas, att det åt Akademien redan beviljade anslag
kan utan skada för språk-odlingen och vitterheten framdeles förminskas, hemställer
jag underdånigst, att Eders Kongl. Majit täcktes föreslå Rikets Ständer att på ordinarie
stat uppföra hela det anslag, 6,000 Riksdaler Riksmynt, med fortfarande af Akademiens
förbindelse, att inför Eders Kongl. Majit afgifva redogörelse för ordboksarbetets
fortgång.
30:0.
Sedan Rikets Ständer vid sistiidne riksdag för meteorologiska observationers anställande
på särskilda orter inom riket beviljat en summa af 6,000 Ridr Rimt årligen
under innevarande statsreglerings-penod, har Vetenskaps-akademien i underdånig
skrifvelse den \\ Juli innevarande år anmält, att, sedan med det särskildt för en
gång anvisade belopp till meteorologiska instrumenter m. m., sådana blifvit anskaffade,
justerade och till observatörerna öfversända, de vigtiga observationerna blifvit på
ett, såsom Akademien hoppas, ändamålsenligt sätt öfver hela landet ordnade, men
derjemte, att desamma ej skola kunna regelbundet fortgå och medföra de väntade
resultaterna, om icke det årliga anslaget fortfarande kunde påräknas, hvarföre Akademien
i underdånighet anhållit om nådig proposition till Rikets snart sammanträdande
Ständer, att förstberörda anslag måtte varda på ordinarie stat uppfördt.
Med afseende på hvad Vetenskaps-akademien anfört, och då de meteorologiska
observationerna få sitt värde hufvudsakligen derigenom, att de under en lång följd
Bil. M 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1859.
67
aF år planmässigt fortgå, hvaremot, genom ett afbrott i desamma, det ändamål, Rikets
Ständer genom redan beviljadt anslag afsett, skulle förfelas, tillstyrker jag i underdånighet,
att Eders Majit täcktes föreslå Rikets Ständer, att det till meteorologiska
observationers anställande under innevarande statsreglerings-period anvisade belopp af
6,000 R:dr Riksmynt årligen måtte varda på Vetenskaps-akademiens ordinarie stat
uppfördt.
31:o.
Uti underdånig skrifvelse den 18 sistlidne Augusti har Vitterhets-, Historie- och Anslay tili
Antiqvitets-akademien afgifvit redovisning för de medel, hvilka af sednast församlade
Ständer blifvit Akademien beviljade, och framställt de behof Akademien ansar oafvisliga, Antiqvitets-akaom
hennes i sednare tider vidgade verksamhet skall kunna oafbrutet fortsättas. demten.
Akademien anför härvid, att af anslaget till samlingarnes ökande, — så väl i
Statens Historiska museum som i Kongl. Mynt-kabinettet, — hvilket vid sistlidne
riksdag förhöjdes från 3,000 till 5,000 R:dr Riksmynt, utbetaldes under Joppet af
år 1858 för samlingarnes ökande kontant R:dr 7,541: 3,
hvarjemte betäcktes en från 1857 balancerad öfverbetalning på
detta anslag » 992: 87,
då således hela utgifts-summan uppgick till
8,533: 90,
hvilket belopp med 3,533 R:dr 90 öre öfverstiger det nya årsanslaget. Men sorn
Akademien samma år fått af Åttonde Hufvudtitelns anslag till extra utgifter upp
-
. R:dr
1,250:
—
samt för försålde dupletter af mynt och medaljer influtit .
»
328:
25.
R:dr
1,578:
25.
hade öfverbetalningen vid årets slut minskats till 1,955 R:dr 65 öre, hvilka till år
1859 äro balancerade. Ehuru Akademien äfven för innevarande år fått af Extrautgifts-medlen
uppbära 1,250 R:dr och dupletter af mynt och medaljer blifvit sålda
för 1,254 R:dr 43 öre, kan likväl redan med full visshet antagas, att anslaget till
samlingarnes ökande äfven för år 1859 blir otillräckligt, hvaraf visar sig, att den
vid sista riksdagen beviljade förhöjning å detta anslag varit och fortfarande är behöflig.
De omständigheter, hvilka vid sednaste riksdag åberopades såsom skäl för den
då begärda och af Rikets Ständer beviljade löneförhöjning åt Akademiens Sekreterare,
anser Akademien i allt väsendtligt qvarstå oförändrade. Behofvet af de till biträden
åt Riks-antiqvarien vid samlingarnes vårdande och till vaktbetjening, med inberäkning
af de gamla lönerna, anslagne 3,050 R:dr R:mt, — af hvilka af Eders Majit blifvit
disponerade till en t. f. Förste Amanuens 1,600:, till e. o. Amanuens-arfvoden, att af
Akademien utdelas, 900:, till Akademiens ordinarie Vaktmästare 500 och till extra
Vaktmästare-biträde 50 R:dr, — är icke blott lika stort nu som förut, utan
68
Bil. M 6 till Kongl. Maj:ts Nåd Prop. M l, om Statsverket 1850.
blir med hvarje år större, i den mån samlingarne tillvexa. Denna tillvext blef under
sistlidet år större, än måhända under något föregående, genom inköp af två betydliga
privatsamlingar, innehållande mellan 3 och 4,000 nummer. Öfver Akademiens
med anledning häraf framställda anhållan om nådig proposition, att dessa anslag må
på ordinarie stat uppföras, lärer jag nu ej behöfva särskildt yttra mig, då Eders
Majit redan i detta ämne fattat nådigt beslut.
Då vidare det skulle vara af stor vigt, om Akademien egde att använda ett
särskildt anslag för att kunna verkställa antiqvariska undersökningar, vidtaga åtgärder
till fornlemningars skydd och deras iståndsättande, när sådant påfordras, samt för
att besörja noggranna afteckmngar af sådana gamla kyrkomålningar och andra forntida
konstverk, som icke kunna bibehållas, men hvad för dessa ändamål kan användas
af det på Akademiens stat till resekostnader m. m. uppförda anslag af 850
R:dr R:mt, blir högst obetydligt, sedan af nämnda summa först utgått årets resestipendier
och vidare alla öfriga utgifter, hvilka icke under särskilda titlar upptagas
å Akademiens stat, såsom lyshållning, rengöring, reparation o. s v. i Museum och
arbetsrummen, annonser, textning, transporter m. m., hemställer Akademien underdåmgst,
om Eders Majit skulle finna skäl nådigst föreslå Rikets Ständer ofvannämnda
anslags höjande med 450 Ridr Rimt, eller till 1,300 Ridr.
I underdånig skrifvelse den 6 Juli 1857 anhöllo Rikets Ständer, det täcktes
Kongl. Majit i nåder »utfärda en ny Författning till skyddande af landets fornlemningar,
med stadgande af tjenliga ansvars- och vites-bestämmelser för förstöring af desamma,
samt låta upprätta och sprida förteckningar å dessa minnesmärken, äfvensom
i öfrigt vidtaga de åtgärder, som för deras bevarande kunna anses lämpliga, och,
der Rikets Ständers medverkan för sådant ändamål finnes nödig, i ämnet aflåta nådig
proposition»
I afseende på den af Rikets Ständer önskade nya Författning till skyddande af
landets fornlemningar har förslag till en sådan blifvit af Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien
afgifvet, och skall detsamma framdeles blifva understäldt Eders
Majits nådiga pröfning, så snart vederbörandes deröfver infordrade utlåtande hinner
inkomma.
Hvad åter beträffar den sednare delen af Rikets Ständers underdåniga anhållan,
täcktes Eders Majit jemväl af Akademien inhemta underdånigt utlåtande, som den
27 Oktober 1857 afgafs. Under yttrande af den öfvertygelse, att hvarken förteckningar
eller skärpta lagbestämmelser blifva tillräckliga att bereda nödigt skydd åt
våra fornlemningar, -om icke derjemte tillfälle beredes att förordna särskilde tjenstemän,
med åliggande alt kringresa i landsorterna, för att vaka öfver fornlemningarnes
vård och efterlefnaden af de författningar, som till deras fredande och bevarande
utfärdas, samt till laga åtal anmäla skeende öfverträdelser m. m , och hvilka tjenstemän
jemväl böra hafva till åliggande att under resor vidare uppspana fornlemningar,
sorn vid en af Akademien föreslagen allmän undersökning kunnat blifva förbi
Bil. Jlf G till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JU 1, om Statsverket 1859. 69
sedda, efterforska äfven sådana fornminnen, som endast i den mundtliga traditionen
äro bevarade, med annat mera, sorn till den antiqvariska forskningens befrämjande
kan bidraga, — och då hvarken för Riks-antiqvarien eller hans närmaste biträde
tid blifver öfrig att företaga längre och regelmässiga forskningsresor i landsorterna,
föreslår Akademien i underdånighet, att tvenne ordinarie tjenstemän, med benämning
af Antiqvitets-intendent, måtte antagas och förses med en fast årlig lön af 2,000
R:dr R:mt hvardera, samt att dessutom måtte på ordinarie stat, till bestridande af
resekostnader och andra extra utgifter, uppföras årligen 2,000 R:dr samma mynt,
ställda till Akademiens disposition, att efter behof användas.
Dessa tjenstemän borde till en början uteslutande egna sin verksamhet åt upp
rättandet
af förteckningar och beskrifningar öfver fäderneslandets fornlemningar, att
för framtida efterrättelse öfverlemnas till offentlig vård i Vitterhets-, Historie- och
Antiqvitets-akademiens arkiv.
Då Akademien derjemte af anförda skäl anser det ligga stor vigt derpå, att
upprättandet af dylika förteckningar och beskrifningar må, så vidt möjligt är, fort
skyndas,
föreslår Akademien vidare, att till en början ännu en tredje person må få
dermed tillsvidare sysselsättas, intilldess det förberedande arbetet kunde blifva full
bordadt,
och för sådant ändamål förses med extra arfvode till lika belopp med den
lön, som för hvardera af de ordinarie Intendenterna blifvit föreslagen; hvarjemte, så
länge hans uppdrag varar, skulle till resekostnader och andra extra utgifter erfordras
ett årligt anslag af 1,000 R:dr R:mt.
Då denna Akademiens underdåniga skrifvelse den 6 November 1857 inför
Eders Majit föredrogs, var den då pågående riksdagen redan så långt framskriden,
att Eders Majit fann Akademiens framställning för det dåvarande icke böra till någon
åtgärd föranleda, men täcktes i nåder förklara Sig vilja vid nästföljande riksdag taga
i nådigt öfvervägande, huruvida proposition i ämnet måtte till Rikets Ständer aflåtas.
Enär det således åligger mig att detta ärende ånyo inför Eders Majit föredraga,
förbiser jag ingalunda hvarken vigten af det föremål, hvartill anslag af Akademien
ansetts behöfliga, eller ändamålsenligheten af de åtgärder Akademien föreslagit, men
då redan mycket torde vara vunnet, om en tjensteman funnes, med de af Akademien
antydda åligganden, hvarigenom, såvida han i deras uppfyllande ådagalägger
verksamhet och drift, allmänhetens uppmärksamhet i väsendtlig mån skulle blifva
fästad på dess förpligtelse att åt våra dyrbara fornlemningar egna nödig vård och
skydda dem mot förödelse; då det vidare torde vara skäl att bereda sig någon erfarenhet
i detta hänseende, innan större kostnader för ändamålet göras, och då slutligen
ett bifall till Akademiens önskan om en förhöjning i redan å dess stat uppförda
anslag till resekostnader m. m. skulle sätta Akademien i tillfälle att, åtminstone
i någon mån, verksammare än hittills, bidraga till samma ändamåls vinnande, —
vågar jag ej sträcka min underdåniga tillstyrkan längre, än att Eders Majit måtte
föreslå Rikets Ständer dels att med 450 R:dr, eller till 1,300 Ridr R:mt, förhöja
70 Bil. M 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Jtä J, om Statsverket 1859.
Anslag till Naturhistoriska
Riks-museum.
Ytterligare anslag
till utskrifning
af Riksregistratur.
det på Akademiens stat uppförda anslag till resekostnader m. m.; dels att på samma
stat uppföra 2,000 R:dr Riksmynt årligen såsom lön för en Antiqvitets-intendent
samt ett årligt anslag af 1,000 R:dr, att af Akademien disponeras och efter behof
användas till resekostnader och andra extra utgifter, som med Intendentens åliggande
ega gemenskap.
32:o.
I underdånig skrifvelse den 10 sistlidne Juli har Vetenskaps-akademien anmält,
det fortfarande behofvet af den vid sistlidne riksdag beviljade tillökning, .9,000 R:dr,
å anslaget till Naturhistoriska Riksmusei materiel, till inköp af sällsynta föremål samt
till vetenskapligt biträde vid de naturhistoriska samlingarnes ordnande, såsom varande
för de dyrbara och lärorika naturaiie-samlingarnes behöriga vård och förökande ovilkorligt
erforderliga. I hvilken grad dessa samlingar väcka allmänhetens intresse synes
af den stora mängd besökande, — under sistlidet år nära 15,000 personer,—
hvilka, sedan förevisningen numera, enligt det vilkor, Rikets Ständer vid de beviljade
löneförhöjningarne åt Musei tjenstemän fästat, vissa timmar i veckan är kostnadsfri,
bese och begagna desamma, och skall säkert ännu mera visa sig, när den
nya tillbyggnaden af Akademiens hus, som nu är under uppförande, tillåter deras
lämpligare ordnande.
Med afseeende på hvad Vetenskaps-akademien sålunda i underdånighet anfört,
och då det synes lämpligt att alla de anslag, om hvilkas fortfarande behöflighet och
ändamålsenliga användande man kan vara förvissad, äfven anvisas i en sådan form,
att icke vid hvarje riksdag framställning i afseende på dem blir erforderlig, hemställer
jag att Eders Majit täcktes föreslå Rikets Ständer, att det vid sednaste riksdag
från 3,300 till 12,300 R:dr R:mt förhöjda anslaget till Riksmusei materiel, till
inköp af sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid de naturhistoriska samlingarnes
ordnande, må varda till sistnämnda belopp i Musei ordinarie stat uppfördt.
33:o.
Hos Eders Kongl. Majit har Riks-arkivarien i underdånighet anmält, att af det
anslag, 9,000 R:dr R:mt, som af Rikets Ständer vid sistlidne riksdag beviljades till
bestridande af kostnader för utskrifning af registratur inom de särskilda afdelningarne
af Kongl. Majits Kansli, för dermed afsedda ändamål blifvit använda hela andelen för
år 1858 och för nu löpande år omkring 1,750 Ridr, så att af detsamma ännu återstå
1,250 för innevarande och hela andelen för nästkommande år. Då likväl, ehuru
hittills ej mer än 37^ öre Riksmynt blifvit för hvarje renskrifvet, kollationeradt ark
erlagde, den återstående summan på långt när icke förslår till kostnaderna för utskrifning
af den högst betydliga massa registratur, som ännu uti de särskilda afdel
-
Bil. J\i 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JK 1, om Statsverket 1859. 71
nmgarne af Eders Maj:ts Kansli för en mängd år tillbaka endast i koncept förvaras,
har Riks-arkivarien underdånigst hemställt, huruvida icke Eders Kongl, Maj:t skulle
i nåder finna skäligt, att till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig proposition
om beviljande af nytt anslag till samma belopp, som det sednaste, för fortsättande
af Riks-registraturens utskrifning.
Med afseende på ändamålets vigt hemställer jag underdånigst, att Eders Kongl.
Maj :t täcktes föreslå Rikets Ständer, att för fortsättande af Riks-registraturens utskrifning
bevilja ett anslag af 3,000 R:dr Riksmynt årligen, att utgå under den tid näst
skeende statsreglering kommer att omfatta.
34:o.
Sedan Rikets Ständer vid sistlidne riksdae beviljat det af Eders Majit, för ut- Anslag tili ut
'-C
d f
gifvande af sådana i Riks-arkivet samt andra allmänna och enskilda samlingar befintliga iatrTmstonskrifter
och handlingar, hvilka äro af vigt för fäderneslandets historia och offentliga ska skrifter.
förhållanden, äskade anslag af 9,000 R.dr, att med 3,000 R:dr årligen under innevarande
statsreglerings-period utgå, och Eders Majit under den 20 Mars nästlidet år
anbefallt Riks-arkivarien att inkomma med underdånigt förslag, angående användandet
af detta anslag, samt Eders Majit vidare den 20 April innevarande år i nåder bifallit
Riks-arkivariens underdåniga framställning i afseende på så väl de handlingar,
hvilka borde till trycket befordras, som sättet och vilkoren för deras utgifvande, har
Riks-arkivarien nu anmält, att, ehuru till förverkligande af ändamålet med berörde
7 U
anslag förberedande arbeten i Riks-arkivet blifvit verkställda och vidare komma att
fortsättas, behof att af anslaget lyfta och utbetala någon del ännu ej förekommit,
men tillika hemställt, huruvida icke, — då syftemålet med detta anslag utan tvifvel
alltid kommer att bibehålla sin vigt, och väl icke torde böra få förfalla, om än medjet
för dess uppnående, eller sjelfva anslaget, icke under nu löpande statsregleringsperiod
kan varda till fullo taget i anspråk, Eders Majit i nåder täcktes finna godt
att till Rikets snart ånyo sammanträdande Ständer aflåta nådig proposition om samma
anslags förnyande äfven för nästkommande statsreglerings-period.
Då de i Riks-arkivet förvarade handlingar från 1 Gide seklet, hvilka nu äro till
utgifvande afsedda, nemligen i främsta rummet Riks-régistraturen, dernäst de så kallade
Rådslagen och Rikdags-förhandlmgarne, äfvensom handlingar angående rättegångsordningens
och rätts-skipningens beskaffenhet samt rörande vårt kyrkoväsende, och
slutligen sådana handlingar, som angå vigtigare momenter i Sveriges historia, så
väl i afseende på Rikets förhandlingar med främmande magter som de administrativa
åtgärder, hvilka vidtagits i den inre ekonomien, i och för sig äro af den omfattning,
att det redan beviljade anslaget måste för deras ordnande och befordrande till trycket
blifva otillräckligt, samt i öfrigt på de af Riks-arkivarien anförda skäl, tillstyrker
jag underdånigst, att Eders Kongl. Majit måtte af Rikets Ständer äska ett anslag af
Anslag för
tillbyggnad af
Vetenkaj^s-akademiens
hus.
Anslag till
fortsatt inredning
af Historiska
Museum
och Mynt-kabinettet.
72 Bil. M 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1859.
9.000 R.dr, att utgå med 3,000 R:dr årligen under nästa statsreglerings-period och
af Eders Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål disponeras.
35:o.
Vid sistlidne riksdag beviljade Rikets Ständer för tillbyggnad af Vetenskapsakademiens
hus ett anslag af 450,000 R:dr R:mt, hvaraf halfva beloppet eller 225,000
R:dr skulle under innevarande statsreglerings-period, i mån af behof, till vederbörande
utbetalas; och har Akademien i underdånig skrifvelse den 11 sistlidne Juli antydt
behöfligheten af ett beslut om utgåendet under nästkommande statsreglerings-period
af den sednare hälften af samma anslag.
Enär Rikets Ständer redan, med bifall till Eders Maj:ts den 31 Mars 1857
aflåtna nådiga proposition, anslagit hela det för tillbyggnad af Vetenskaps-akademiens
hus nödiga belopp, torde Eders Majit nu endast täckas af Rikets Ständer äska, att
den derå återstående andel, 225,000 R:dr Riksmynt, måtte anvisas att under nästkommande
statsreglerings-period, i mån af behof, till vederbörande utbetalas.
36:o.
I underdånig skrifvelse den 18 sistlidne Augusti har Vitterhets-, Historie- och
Antiqvitets-akademien anmält, att af de vid förlidne riksdag till fortsatt inredning
af Museum och Mynt-kabinettet för en gång, anslagna 3,000 R:dr, utbetaltes under
år 1858 för ett myntskåp m. m. samt till betäckande af ett äldre förskott tillsammans
R:dr 942: 59.
och att under arbete äro två dubbla myntskåp och ett nyckelskåp,
hvilka snart äro färdiga att efter ackord betalas med » 1,575: —
R:mt R:dr 2,517: 59;
hvarefter af anslaget endast återstå 482 R:dr 41 öre, hvilket öfverskott är otillräckligt
för ett enda större myntskåp, än mindre förslår till de skåp m. m., som äro
behöfliga i den mån samlingarnes ordnande fortgår. Då alla skåp göras sådana, att
de äfven efter samlingarnes flyttning till National-museum kunna begagnas och således
de härpå använda kostnader komma att minska utgifterna för nämnde Musei
inredning, hemställer Akademien underdånigst, om icke Eders Majit skulle behaga
till Rikets Ständer aflåta nådig-proposition om ytterligare ett anslag för en gång af
2.000 R:dr R:mt att användas till fortsatt inredning i Museum och Mynt-kabinettet.
På de af Akademien anförda skäl tillstyrker jag underdånigst, att Eders Kongl.
Majit täcktes till denna framställning lemna nådigt bifall.
Bil. M 6 till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1859.
7;\
37:o.
1 underdånig skrifvelse den 31 sistlidne Augusti har Chefen för National-mu-'1’'^ til1 Na'
ö ö izOTl tl .fl
sei-byggnaden, General-majoren J. Kleen anmält, att han, då underdånigt förslag byggnadens
år 1856 af honom inlemnades öfver då återstående arbeten å musei-byggnaden, var fullbordande.
fast öfvertygad, att den i förslaget upptagna summa 750,000 Riksdaler Riksmynt
skulle för byggnadens fullbordan blifva tillräcklig, och att således, sedan af nämnda
belopp 600.000 Riksdaler blifvit vid sistlidne riksdag af Rikets Ständer anslagna,
vid nu blifvande riksdag ingen annan framställning till Rikets Ständer skulle blifva
behöflig, än i afseende på de enligt förslaget ännu återstående 150,000 Riksdaler.
Af ett det underdåniga memorialet bifogadt kostnadsförslag öfver de arbeten, som
vid 1860 års slut anses ofulländade, visar sig emellertid, att denna summa varit
för lågt beräknad, och att utöfver sistnämnda summa erfordras ytterligare 300,000
R:dr, eller tillsammans 450,000 H:dr, att utgå under åren 1861, 1862 och 1863,
då hela byggnaden till början af år 1864 kan vara fullbordad. Med förbigående af
förslagets detaljer, upptager detsamma nemligen:
Till mur-arbete
. 138,000: —
Inrednings-arbeten  168,000: —
Ornering, målning samt byggnadens fulländning . 130,000: —
Diverse omkostnader  14,000: —
R:dr 450,000: —
Såsom anledning lill detta ytterligare behof af medel uppgifver Byggnads-chefen
dels de, sedan förra förslaget ingafs, synnerligen under året 1857, stegrade arbetslöner
och pris å materialer, af hvilka de förstnämnda sedermera förblifvit oförändrade,
utan att kunna nedsättas; dels bristande erfarenhet att rätt uppskatta kostnaderna
för ett i alla hänseenden svårt och i vårt land så ovanligt arbete, som museibyggnaden;
tilläggande Chefen, att slutinredningen är beräknad att utföras med all
möjlig sparsamhet, så vidt sådant kan stå i ett värdigt sammanhang med det öfriga,
samt att det egentliga kostbara i musei-byggnaden har haft till föremål dess fasthet
och styrka, på samma gång som man sökt att dermed förena ett verkligt och för
ali framtid beståndande konstvärde.
Utan tvifvel hafva Rikets Ständer, då de beviljat de föregående rikliga anslagen
till musei-byggnaden, dermed afsett åstadkommandet af ett verk,'värdigt ett folk med
kärlek till vetenskap och konst, med vördnad för sin forntids minnen, och hvilket
till efterkommande skulle bära vittnesbörd, huru dessa föremål af vår tid varit omhuldade
och uppskattade. Rikets Ständer skola derföre visserligen ock finnas villige
att ytterligare anslå det oväntadt stora belopp, som än vidare erfordras för det stor
Jlih.
till R. St. Prof. 1859 & 1860, 1 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 10
74 Bil. JW 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1859.
Anslag för
fortsatt utgifvande
af arbetet:
»Svenska
Språkets Lagar
-
artade arbetets utförande. Jag bör emellertid härvid icke dölja, att innan museum kan för
sitt ändamål begagnas och - alla med denna byggnad sammanhängande utgifter äro
bestridda, fordras dertill ganska betydliga kostnader, hvilka, såsom icke afseende
sjelfva byggnaden, icke äro i förslaget upptagne. Bland föremålen för dessa må jag
underdånigst anföra: Värme-apparat, för hvilken kostnaden, efter olika system för dess
utförande, kan vexla från 75,000 till 25,000 R:dr Runt; inredning af bibliotheket,
möjligen stigande till förstnämnde belopp; fotställningar till bildhuggeri-arbetena, konstsakernas
flyttning och uppställning; expropriation; quai-byggnad på musei bakre
sida m. m., hvilket allt jag visserligen icke förmår att lill sitt värde uppskatta, men
som dock icke han aflöpa, utan en utgift öfverstigande hvad som enligt beräkning
vid 1860 års slut skulle återstå för sjelfva byggnaden. Andamålsenbgast vore ock
utan tvifvel, om större delen af här antydda arbeten kunde utföras eller åtminstone
förberedas under sjelfva byggnads-arbetets sednare år, emedan i annat fall
museum, sedan det blifvit färdigt, kommer att en längre tid förblifva obegagnadt.
En del kan likväl utan synnerlig olägenhet uppskjutas, och då Rikets Ständer i alla
händelser blifva i tillfälle att vid följande riksdag taga i öfvervägande de anslag, som
under år 1863 blifva för ändamålet behöfliga, anser jag mig icke böra för närvarande
härutinnan framställa något förslag.
På grund af hvad sålunda förekommit, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer göra nådig framställning om beviljande af den,
enligt Byggnads-chefens förslag, till musei-byggnadens fullbordandeerforderliga summa,
450,000 Ridr Riksmynt, att, i mån af behof, af Eders Kongl. Majit för byggnadsarbetet
disponeras med 150,000 Ridr under hvartdera af åren 1861, 1862 och
1863, hvarjemte Rikets Ständer torde medgifva att hvad af byggnads-anslaget möjligen
kan finnas obehöfligt, får af Eders Kongl. Majit lill inredningen användas.
38:o.
S
Med afseende på det stora vetenskapliga värdet af arbetet: »Svenska Språkets
Lagar» beviljade Rikets sednast församlade Ständer, såsom understöd för fortsatt utgifvande
af detsamma, ett anslag af 1,500 Ridr årligen under hvartdera afåren 1858,
1859 och 1860. Enligt mig af författaren meddelad uppgift, är af dess fortsättning
ett häfte nu under tryckning och ett annat förberedt så vida, att äfven dess tryckning
under nästkommande år torde kunna börja; och får jag på de giltiga skäl, som
för anslagets beviljande vid sistlidne riksdag anfördes, i underdånighet hemställa, att
Eders Kongl. Majit behagade föreslå Rikets Ständer, att för samma ändamål ytterligare
bevilja 4,500 Ridr, att utgå med 1,500 Ridr årligen under hvartdera af åren
1861, 1862 och 1863.
Bil, M Ci till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. 1, om Statsverket 185!).
75
39:o.
Uti underdånig skrifvelse den 14 Maj innevarande år har Serafimer-ordensgillet
redogjort för byggnads-arbetels fortgång vid Wexiö, Wadstena och Hernösands
hospitaler, för hvilka anslag blifvit af Rikets Ständer beviljade, och framställt de behof,
som för dessa arbetens fullbordan ytterligare återstå att fylla. Af denna underdåniga
redogörelse inhemtas hufvudsakligen följande:
I afseende på Wexiö hospital, der byggnads-anslaget utgjorde 127,000 R:dr
Banko, hvaraf '10,000 R:dr skulle reserveras till inventarier, förekommer, att, sedan
under byggnads-arbetet det fastställda anslagets otillräcklighet utrönts, blef, genom
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 20 Juni 1856 tillåtet, att jemväl nyssberörde
10,000 R:dr Banko skulle för byggnads-arbetet få användas, hvarefter och då jemväl
detta belopp icke var tillräckligt, Eders Kongl. Majit den 10 Januari 1857 i nåder
förordnat, att härtill finge användas 2,500 R:dr Banko af de kreditiv-medel, Rikets
Ständer anvisat lill hospitalernas understöd. Höspitalsfonden har således särskildt
måst bekosta uppsättningen af inventarier, beklädnad-spersedlar samt inredning och
planerings-arbeten, som egentligen tillhörde byggnaden, hvartill, enligt bilagd räkning,
åtgått 13,429 R:dr 21 öre Riksmynt; dock fordras ytterligare, enligt hvad för Serafimer-ordens-gillet
blifvit anmäldt, för detta hospitals försättande i ett ändamålsenligt'skick,
att vid hospitalet uppföra ett brygg- och tvätthus, samt alt, för uppfordring
af friskt vatten från sjön, inrätta en presspump, äfvensom önskligt vore, om
ett mindre bönhus eller kapell kunde blifva för gudstjensts hållande uppbygdt.
Vid Wadstena hospital, för hvilket det af Rikets Ständer år 1854 beviljade
anslag utgjorde 75,000 R:dr R:mt, befanns kort efter arbetets början år 1856, att
de dertill anslagna medel på långt när icke skulle förslå, hvadan, på Ordens-gillets
anmodan, Löjtnanten vid Ingeniör-korpsen Landegren, efter på stället tagen kännedom
af förhållandet, den 12 Juni 1857 upprättat nytt kostnadsförslag, upptagande
hvad af byggnads-arbetet redan var gjordt och vidare återstod, med tillägg af några
mindre, förut ej beräknade arbeten, alltsammans uppgående till R:dr 90,470: 29.
hvartill kom kostnaden för Sysslomans-boställets flyttning, beräknad
till  » 3,326: 28.
B:ko R:dr 93,797: 9.
eller i Riksmynt  » 140,696: 68.
Till dessa byggnader har från Hospitalsfonden hittills blifvit utbetalde 36,000
R:dr R:mt utöfver ofvanberörde 75,000 R.dr, eller tillhopa 111,000 R:dr. Ytterligare
skulle således för de redan beslutade byggnaderna vid Wadstena hospital, en
ligt
Löjtnant Landegrens beräkning, erfordras 26,696 R:dr 68 öre, men enligt af
Konduktörerne A. och J. R. Nyström, som utfört ifrågavarande arbete, den 12 April
innevarande år gjord uträkning, utöfver sistnämnde belopp ytterligare 4,443 R:dr 32
Anslag till hospitalsbyggnaderna
i Wexiö,
Wadstena och
Hernösand.
76
llil. JM 5 till Kongl. Maj.ts Nåd. Prof. JM /, om Statsverket 1859.
öre, hvarförutom Flospitals-direktionen nu anmält behofvet af åtskilliga angelägna mindre
byggnader vid hospitalet, nemligen brygghus, portvaktarstuga, smedja och snickareverkstad,
ved- och halmbod, jemte uppförande af stängsel omkring den större
promenadplatsen vid nya byggnaden, hvartill komme anskaffandet af sand och grus
för de nya gårdarne och promenadplatserna, för hvilket allt kostnaderna, enligt af
bemälde Konduktörer upprultadt förslag, skulle uppgå till '18,000 R:dr Riksmynt.
Sedan den utvidgning och förbättring af hospitalet, som genom nämnde nybyggnad
var afsedd, sålunda vunnits, måste, för det ökade antal af omkring 80 patienter,
som kunna komma att å hospitalet intagas, anskaffas inventarier och all annan
utredning, för hvilket kostnaden, enligt deröfver uppgjordt förslag, är beräknad
till 11,24-3 Riksdaler Riksmynt.
För Wadstena hospitals utvidgande har således, utöfver de redan anslagne 75,000
R:dr, dels redan åtgått Rxlr 36,000: —
dels erfordras ytterligare, till byggnadens fullbordande .... » 34,140: —
till brygghus med flera smärre byggnader  » 18,000: —
och till inventarier . . .
» 11,243: —
R:mt R:dr 99,383: —
För byggnaden vid Hernösands hospital, dertill Rikets Ständer anslagit 75,000 R:dr*
Riksmynt, och hvilken byggnad börjades 1856, har åtgått icke blott berörde anslag, utan
dessutom af hospitalsmedlen 46,096 R:dr 75 öre, hvarefter, i brist af medel till arbetets
fortsättande, detsamma måste inställas, sedan husets stomme blifvit färdig och under
tak. Enligt uppgjordt kostnadsförslag skulle för arbetets fullbordande erfordras 34,4-99
R:dr, hvartill kommer obelaldt stenhuggare-arbete, utgörande 1,260 R:dr 25 öre; kostnaden
till inköp af en större och några mindre besparings-spislar omkring 500 R.dr;
för anskaffande af inventarier och utredning för det ökade antalet af 50 patienter
omkring 8,000 R:dr, samt till stängsel och planering 5,740 Riksdaler 75 öre, eller
tillhopa med ofvanberörde redan förskjutne 4-6,096 R.dr 75 öre, ett belopp af
96,096 R:dr 75 öre Riksmynt. I särskild underdånig skrifvelse af den 23 sistlidne
Augusti har Seraflmer-ordens-gillet dessutom anmält, att sedan, genom timad eldsvåda,
en vid Hernösands hospital befintlig uthusbyggnad, som, ehuru varande sysslomannens
enskilda tillhörighet, likväl i flera delar varit för hospitalets behof använd,
blifvit alldeles förstörd, uppförandet af nya uthus blir af största nödvändighet, och
har Direktionen låtit upprätta kostnadsförslag och ritning till två uthusbyggnader, den
ena afsedd till halm- och vedbodar, den andra till stall, fähus, vagnslider, afträden
m, m., för hvilka kostnaden sammanlagdt uppgår till 4,290 R:dr 54 öre Riksmynt,
så att hela den för Hernösands hospital nödiga anslags-summa utgör 100,387 R:dr
29 öre Riksmynt.
De utgifter, hvilka sålunda för att verkställa Rikets Ständers vid föregående
riksdagar i afseende på dessa trenne hospitalers utvidgande och förbättrande uttalade
Bil. M 0 lill Kongl. Majus Nåd. Prop. M I, om Statsverket 1850.
önskningar, dels redan liro, utöfver de för ändamålet af Rikets Ständer beviljade anslag,
af Hospitalsfonden bestridda, dels ock vidare beräknas förestå, äro således:
vid Wexiö hospital R:dr 13,429: 20.
» Wadstena hospital  » 99,090: 75.
» Hernösands hospital » 100,387: 29.
R:mHildr 212,913: 24,
till hvilkas gäldande Hospitalsfonden, — som icke, utan anlitande^af det kreditiv, Rikets
Ständer beviljat för betäckande af de brister, som för löpande årliga utgifter kunna
uppkomma, kan dessa bestrida, —• saknar all tillgång Den förlägenhet, hvari
Hospitalsfonden sålunda råkat, är väsendtligen en följd af den under åren 1853—1857
inträffade stegring i materialpriser och dagsverkslöner, och Ordens-gillet hade redan
vid sistlidne riksdag skolat anhålla om nådig proposition till Rikets Ständer om tillökning
för orvannämnde tre hospitals-byggnader, om icke riksdagen så långt framskridit,
innan fullständiga uppgifter i afseende på de återstående behofven kunnat tillvägabrfngas,
alt en framställning härom icke syntes lämplig. Emellertid har SerafimerOrdens-gillet
måst upptaga förskott, dels, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd,
i Stats-kontoret, dels i Rönnowska testamentsfonden, och anhåller nu om nådig proposition
till Rikets näst sammanträdande Ständer om ett anslag af 212,913 R:dr 24
öre Riksmynt, dels för fortsättandet af under hand varande byggnads-arbeten vid
ofvanberörda hospital, dels till förskaffande af dertill erforderliga inventarier, dels ock
till Hospitalslöndens godtgörande för de tillskott, denna fond för nämnda byggnader
och hvad dermed e"t sammanhang fått vidkännas.
O O
Då samtliga de hospitals-byggnader, för hvilka anslag nu blifvit af SerafimerOrdens-gillet
begärda, dels äro af största behof påkallade, dels ock redan äro så
nära sin fullbordan, att denna, så vidt anslag beviljas, kan inom en kortare tid
lörulses, och Hospitalsfondens tillgångar icke kunna för ändamålet användas, utan alt
i och för hospitalernas vård och underhåll en brist uppstår, som i sådant fall måste
på annat sätt fyllas, finner jag häri giltig anledning till den underdåniga hemställan,
att Eders Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer, att för ofvan omförmälda behof bevilja
det af Serafimer-Ordens-gillet ifrågasatta anslag, eller i rund summa 213,000
R:dr Riksmynt.
40:o.
- ,
__
,
. Anslag för
tillbyggnader
- — — ——* —— — — ~ vid Upsala
Hospital..
78
Bil. M 0 till Kongl. Moj:la Nåd. Prop. Jll 1, om Statsverket 185!).
il.O.
Anslag för Under förmälan, hurusom med de särskildt beviljade medlen till ufgifvande af
^vexteTu"^ett plancheverk öfver Svenska svamparter, särdeles de ätliga samt giftiga, det afsedda
Sveriges Flora arbetet, under inseende af Professor Fries, är så förberedt, att början deraf snart
m' m' kan utkomma, har Vetenskaps-akademien i underdånig skrifvelse den 11 sistlidne
Juli anmält, att med det af Rikets Ständer vid sistförflutne riksdag å allmänna
Indragnings-staten, till understöd ej mindre för anskaffande af teckningar utaf inhemska
sexter till arbetet: Sveriges Flora, än ock för utgifvande af teckningar utaf
zoologiska föremål, beviljade 1,200 R:dr årligen, ett större antal svampmålningar,
jemväl under ledning af Professor Fries, blifvit utförda, och då detta anslag vidare
för sina afsedda ändamål påkallas, har Akademien i underdånighet hos Eders Maj:t
anhållit om nådig proposition till Rikets Ständer om fortfarandet af detsamma.
Till denna Akademiens framställning tillstyrker jag i underdånighet nådigt bifall,
dervid särskildt åberopande de skäl, som vid sednaste riksdag anfördes till stöd för
den i nåder föreslagna förhöjningen af ifrågavarande anslag, och hvilka då af Rikets
Ständer godkändes.
42:o.
Fortsatt m- Hos Eders Maj:t har Sekreteraren A. M. Strinnholm, jemte anmälan att 6:te
Sekreteraren och 7:de banden af »Svenska Folkets Historia från äldsta tider», — för hvars utstrinnholm.
arbetning och utgifvande af trycket han vid sistlidne riksdag erhöll ett ärligt understöd
af 2,250 R:dr, — ofördröjligen komma att läggas under pressen, i underdånighet
anhållit om nådig framställning till Rikets snart sammanträdande Ständer, alt han
fortfarande måtte få åtnjuta samma understöd.
Med afseende på Sekreteraren Strinnholms redan ådagalagda nit och samvetsgrannhet
vid forskningen i fäderneslandets häfder, hemställer jag underdånigst, att
Eders Maj:t måtte i nåder föreslå Rikets Ständer det begärda anslagets beviljande
för ytterligare trenne år.
43:o.
Pension för I en den 28 sistlidne Juni inlemnad underdånig skrift har Konsertmästaren A.
mästaren Berwald hos Eders Maj:t i underdånighet anhållit, att då han, som är född den 24
a. Berwald. Augusti 1798 och i 45 år tjenstgjort vid Eders Kongl. Maj:ts Hofkapell, der han
år 1815 blef antagen till ordinarie Kammarmusikus och sedan år 1832 varit anställd
såsom Förste Konsertmästare, numera vid tilltagande ålder befinnes lidande af
en ögonsjukdom, hvilken, enligt bifogadt läkarebetyg, redan gått så långt, att någon
fullständig återställelse ej är möjlig, och att han ej mera kan anses i stånd att sin
Bil. JVi (i lill Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. NI 1, om Statsverket 1859.
79
tjenst bestrida, likväl af sin ekonomiska ställning hindras att lemna densamma, Eders
Majit täcktes genom nådig proposition till Rikets näst sammanträdande Ständer, be
reda
honom en pension af allmänna medel, att efter hans afskedstagande utgå med
900 R:dr R:mt årligen eller det mindre belopp, Eders Kongl. Majit kan finna lämpligt
och skäligt; och anför sökanden i öfrigt, att om äfven den tjenst, åt hvilken
han egnat sina bästa krafter, icke befinner sig i alldeles samma kategori som Statens
öfriga tjenster, hvilkas innehafvare efter ännu kortare tjenstgöring än den han redan
tillryggalagt, äro berättigade att vid afskedstagande! njuta sin lön såsom pension,
hans arbete likväl icke torde varit mindre mödosamt, enär han under sin tjenstetid
dels anfört, dels biträdt vid omkring 1,000 konserter, samt i mer än 20 år tidtals
förrättat kapellmästare-tjensten, utan att för de derigenom ökade göromål erhålla någon
ersättning.
Af ansökningen och dervid fogade handlingar inhemtas, att sökanden såsom lön
i Hofkapellet åtnjuter 2,200 Ridr Rimt, hvarjemte han på Indragnings-stat sedan
Hans Majit Konung Carl XIIIis död årligen uppbär 150 Ridr, och har han sedan
den 1 Oktober 1815 till Hofkapellets pensions-kassa erlagt stadgade afgifter, med
förande
en årlig pension af 1,200 Ridr Rimt, så att hans inkomster efter afskedstagande!
skulle minskas med 1,000 Ridr Riksmynt.
Vid pröfning af denna underdåniga ansökan är det uppenbart, att sökanden
såsom tjensteman icke kan vara berättigad till någon pension på Allmänna Indragnings-staten.
De sköna konsternas vigt och inflytande på folkets allmänna bildning
torde likväl icke desto mindre gifva deras mera framstående idkare ett ej alldeles
ogrundadt anspråk på ett offentligt erkännande af deras förtjenst, ett deltagande
för deras bekymmersamma ställning. Allmänhetens bifall kan för den
unge konstnären vara hänförande, och under hans verksammaste tid tjena såsom en
kraftig uppmuntran, men minnet deraf tryggar ej hans ålderdom mot nöd och försakelser,
hvilka beklagligen inom fäderneslandet vanligen äro konstnärens slutliga lott.
Rikets Ständer hafva ock derföre någon gång, såsom vid 1828 och 184-0 årens
riksdagar, genom tilldelandet af pensioner åt äldre, förtjenstfull konstnärer ådagalagt
sin omvårdnad om det allmänt gagnande, under hvilken form detta än må uppenbara
sig, och det är med öfvertygelse, att samma uppfattning af konstens betydelse
framgent gör sig gällande, sorn jag underdånigst hemställer, det Eders Majit täcktes
hos Rikets Ständer föreslå Konsertmästaren A. Berwald att, sedan han från Konsertmästaretjensten
erhållit afsked, varda uppförd på Allmänna Indragnings-staten, att der
under sin återstående lifstid få årligen uppbära ett belopp af 750 Ridr Riksmynt.
44:o.
Hos Eders Kongl. Majit har Kurhus-läkaren vid Borgholms kurhus J. Lidén Pension för
underdånigst anhållit, alt då han, efter alt hafva inträdt i sitt 63 år och tillbragtA!/A“|^“,CTi
80
Bil. M 0 lili Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. JVs 1, om Statsverket 1859.
30 år i Statens tjenst, numera af sjuklighet vore förhindrad att fortsätta sin läkareverksamhet,
men saknar enskild förmögenhet, Eders Majit läcktes till Rikets Ständer
afgifva nådig proposition om en pensions beviljande åt honom efter afskedstagandet.
Af ansökningen vidfogade handlingar styrkes, alt Lidén, sora är född den G
Mars '1797 och promoverades till Medicine Doktor i Upsala den 15 Juni 1827,
förordnades den 23 December 1828 att vara ordinarie Grufve-läkare och Grufvekirurg
vid Stora Kopparberget, år 1835 att vara Hytle-kirurg derstädes samt år
1842 att vara läkare vid kurhuset i Borgholm, hvilken tjenst ännu af honom innehafves.
äfvensom att han i följd af kroniskt lidande och hjertfel, hvarmed under de 2:ne
sistförflulna åren varit förenad en djup sinnesnedstämning, är oförmögen både att
sin innehafvande tjenst med erforderlig kraft och uthållighet bestrida, och att med
enskild praktik sig befatta
Eders Majits Befallningshafvande i Calmar län har, under vitsordande af Lidéns
fattigdom, samt att han gjort sig känd såsom särdeles skicklig läkare, äfvensom
med åberopande af Lidéns förtjenster om fäderneslandets äldre historia, i hvilket afseende
han fordom tagit en verksam del i utarbetandet af ett värdefullt vetenskapligt
verk, Diplomatarium Dalecarlicum, i underdånighet förordat den gjorda ansökningen,
varande bifall lill densamma jemväl i underdånighet tillstyrkt af Sundhetskollegium,
med vitsord att Lidén under sin utöfver 30 år långa tjenstemannabana
städse med nit och skicklighet fuilgjorl sina åligganden till det allmännas och enskildas
bästa.
Med stöd af dessa intyg, och då Lidén såsom Kurhus-läkare icke eger rätt till
pension, till hvilkens bestridande kurhusmedlen icke lära lemna tillgång, helst Calmar
läns stora utsträckning föranledt dess delande i Irenne särskilda distrikter, hvarigenom
läkare- och förvaltnings-kostnader betydligt ökas, tillstyrker jag underdånigst, det
täcktes Eders Majit föreslå Rikets Ständer att bevilja Kurhus-läkaren Lidén, vid afskedstagandet,
en pension på Allmänna Indragnings-staten af 750 Riksdaler Riksmynt,
motsvarande den lön han nu i egenskap af Kurhus-läkare åtnjuter.
45:o.
Lån till uppfö- I underdånig skrifvelse den 23 sisllidne Augusti har Apothekare-societetens
rande af en j)irekti0n i underdånighet anfört, hurusom för vinnande af det med inrättandet här
Laboratorie- d
byggnad för i Riket af ett Farmaceutiskt institut afsedda ändamål vore nödigt, att för den prakFaInstitutet
ka l's^a undervisningen i Farmacien anskaffades ett laboratorium, hvaraf behofvet sedan
lång tid gjort sig gällande, men att det till Farmaceutiska institutet anslagna bidrag,
7,500 R:dr, som utgår af Staten och Apothekare-korpsen till hälften hvardera, befunnits
otillräckligt för afhjelpande af denna brist, och då Societeten inköpt en vid
Rör
-
Bil. M 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. J\'s 1, om Statsverket 1859. 81
Rörstrandsgatan JV° 20 belägen fastighet, hvilken, saknande lämpliga byggnader för
inrymmande af en läro-anstalt, deremot innehåller en större byggnadsplats, hvarå,
enligt vid sednaste Apothekaremöte fattadt beslut, såvidt erforderliga medel kunna
emot låg ränta och intecknings-säkerhet erhållas, skulle komma att uppföras en byggnad
för Farmaceutiska institutet, har Direktionen i underdånighet anhållit, att Eders
Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer vid instundande riksdag aflåta nådig proposition
derom, att Apothekare-societeten måtte af statsmedel undfå ett lån å 50,000
R:dr emot 3 procent årlig ränta och en procent årlig afbetalning å kapitalet eller
på andra vilkor, som Eders Kongl. Majit må täckas i nåder föreslå, och hvilka icke
öfverstiga Societetens förmåga, för att å Societetens egendom i hörnet af Rörstrandsoch
Stora Gråbergsgatorna uppföra en byggnad i enlighet med bifogad ritning, och
tjenande att inrymma Farmaceutiska institutet.
Sundhets-kollegium, hvars underdåniga utlåtande öfver denna ansökan Eders
Kongl. Majit behagat inhemta, har med anledning deraf yttrat, att då Apothekaresocieteten
genom bidrag till lika belopp med de af Staten beviljade anslag, med icke
ringa uppoffringar under flera år berömligen sökt upprätthålla en för den Farmaceutiska
undervisningen oundgängligen behöflig läro-anstalt, men, detta oaktadt, det kan
anmärkas, att denna läro-anstalt, så väl i anseende till otillräckligheten af de medel,
hvilka funnits för ändamålet att tillgå, som den provisoriska fot, hvarpå den genom
de endast från riksdag till riksdag beviljade anslag, samt i saknad af egen lokal,
varit och ännu är ställd, hittills icke kunnat och framgent svårligen skall kunna uppfylla
alla billiga fordringar af ett läroverk, derest icke Staten mellankommer med
erforderligt understöd; då härvid i betraktande tages, att icke allenast Professorerna
vid Carolinska Medico-kirurgiska institutet, der Farmaceuterne under de sednare
åren likaledes provisoriskt haft tillåtelse att begagna det kemiska laboratoriet, men
äfven Apothekare-societetens Direktion funnit önskligt och nödigt för båda undervisningsverkens
bästa, att den Farmaceutiska undervisningen helt och hållet förflyttades
ifrån sistnämnda institut, samt derom hos Kollegium gjort anmälan; då Apothekare-societeten,
genom enskilda bidrag, nu väl blifvit i stånd att bekosta inredning
till ett eget laboratorium, men saknar erforderliga medel för uppförande af en
dertill passande byggnad; och då ändtligen det är Kollegii pligt att nu, såsom tillförene,
vitsorda behofvet och vigten deraf, att det Farmaceutiska läroverket måtte
vinna en för framtiden fast och af andra läroverk oberoende ställning, Kollegium,
under åberopande af hvad Kollegium redan år 1840 i saken yttrat och här äfven
blifvit anfördt, i underdånighet tillstyrker nådigt bifall till den af Apothekare-societeten
gjorda underdåniga framställning.
På de af Sundhets-kollegium anförda skäl och då Farmaceutiska institutet, om
ock ursprungligen en enskild anstalt, likväl måste anses vara af en vidsträckt allmän
nytta, samt då slutligen angeläget är, att ej Carolinska Medico-kirurgiska institutets
Bih. till II. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 7 Uäft. 11
82
Bil. M 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1859.
Angående
hyr eser sättning
åt Cliefen för
EcklesiastikDepartementet.
laboratorium upptages af elever, som för detsamma äro främmande, och Apothekaresocieteten
för beredandet häraf dels inköpt tomt, dels tillskjutit bidrag till inredningen
af nytt laboratorium, så att ytterligare anspråk å dess medverkan för ändamålet, än
hvartill densamma sig erbjudit, ej torde kunna göras, tillstyrker jag underdånigst, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer beviljandet af det lån å 50,000
R.dr för uppförandet af en byggnad för Farmaceutiska institutet, hvarom Apotbekare-societetens
Direktion gjort underdånig framställning.
46:o.
Hvad Herr Departements-chefen i ofvanberörde afseenden i underdånighet
yttrat och hemställt, täckes Kongl. Maj:t, uppå till
styrkan
af Stats-Rådets öfrige Ledamöter, i nåder gilla och bifalla.
56:o
Slutligen och då Kongl. M.aj:t, enligt protokollet öfver Finans-ärenden den 18
sistlidne Februari, i sammanhang med nådigt beslut, att den till boställe åt Chefen
för Ecklesiastik-departementet, under den 29 September 1848, tills vidare upplåtna
våning 2 trappor upp i Kanslihuset skulle från den 1 April innevarande år användas
till embetsrum åt Justitie-revisionen och Ecklesiastik-departementets expedition,
hvarigenom det blefve möjligt att i nämnde Kanslihus bereda lokal åt Statistiska
Central-byrån, och derigenom inbespara 1,000 R:dr, hvilka Rikets Ständer i och för
detta ändamål anslagit, förklarat sig vilja, på särskild underdånig föredragning, taga i
nådigt öfvervägande frågan om hyres-ersättning åt Chefen för sistnämnda Departement,
hvilken fråga borde vid nu skeende statsreglering förekomma; men Departements-chefen,
Herr Stats-rådet Grefve Hamilton, hvars rätt vore af detta ärendes
utgång beroende, följaktligen var af jäf hindrad att samma ärende föredraga eller i
Öfverläggningen derom deltaga; anmälde, enligt nådigt förordnande, Stats-rådet Gripenstedt
ofvanberörda hyresersättnings-fråga och hemställde i underdånighet, att, enär
Ecklesiastik-departementets Chef genom ofvanberörda beslut den 18 sistlidne Februari
gått i mistning af förut åtnjuten boställsförmån och numera vore bland Stats-departements-cheferne
den ende, som hvarken hade boställe eller kontant ersättning derför,
Kongl. Maj:t måtte i nåder föreslå Rikets Ständer att åt Chefen för Ecklesiastikdepartementet,
i likhet med hvad vid sistlidne riksdag anslogs åt Chefen för Finansdepartementet,
bevilja en årlig hyres-ersättning af_ 2,000 R:dr Riksmynt, att från
början af nästa statsreglering utgå på Riks-statens Åttonde Hufvudtitel; samt att till
I
Bil. M 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1859. 83
dylik ersättning för tiden från den \ nästlidne April till utgången af innevarande
statsreglerings-period, eller år, uppföres bland anslag för tillfälliga behof en summa
af 3,500 R:dr Riksmynt.
I detta Stats-rådet Gripenstedts yttrande instämde Stats-rådets öfriga Ledamöter.
Kongl. Majit täcktes hvad Stats-rådet sålunda hemställt i
nåder bifalla; Och behagade Kongl. Majit derjemte förordna,
att utdrag af protokollet skulle till Finans-departementet öfverlemnas,
för att tjena till ledning vid författande af Kongl. Majits
Nådiga proposition till Rikets nu sammanträdande Ständer, angående
Statsverkets tillstånd och behof, i hvad den kommer
att röra Åttonde och Nionde Hufvudtitlarne; äfvensom att hand
lingarne
rörande de ärenden, hvarom framställning till Rikets
Ständer blifvit beslutad, framdeles skulle till vederbörande Utskott
öfverlemnas.
Ex protocollo
Edv. Heijkenskjöld..
\
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus 1859.
Kongl. Maj is Alill. Proposition. N:a i.
I
i\:o 3,
Alik. till Exp.-Utsk. den 7 No v. 185 9, kl. 2 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Pikets Ständer arn användande af en del
af de lill fångars vård och underhåll anslagna medel för
nödiga nybyggnader vid fästnings fängelset i Landskrona;
Gifven Stockkolms Slott den 11 Oktober 48P9.
Sedan vid fästningsfängelset i Landskrona en fabriksbyggnad blifvit med
Rikets Ständers bifall uppförd och, enligt ett med Grosshandlanden Grefve Sten
Lewenhaupt afslutadt kontrakt, tillfälle blifvit beredt att der med arbete sysselsätta
300 lifstidsfångar, har afsedt varit att ä nämnde fästning-sfängelse, hvarest
vid nasti i dne Juli månads slut förvarades .402 lifs tids fån gar, skulle komma att
inrymmas omkring 450 sådana fångar, hvarigenom, oberäknad! vigten deraf att
hafva ett sä stort antal lifstidsfångar nyttigt sysselsatta, jemväl den stora fördel
skulle vinnas, att det högst olämpliga lifstidsfängelset i Christianstad kunde indragas
och kostnaden för detsammas administration Statsverket besparas.
Som emellertid, för att kunna sålunda tillöka fångarnes antal å fängelset i
Landskrona samt ibland dem kunna upprätthålla ordning och disciplin, nödigt
är att detta fängelse förses ej allenast med tillräckligt antal ändamålsenligt inrättade
celler för verkställande af disciplirnir-bestraffningar och till förvarande
af sådana fångar, hvilkas opålitliga förhållande gör deras afskiljande från
öfriga fångarne under en längre tid nödvändigt, utan äfven med en under Fängelse-direktören
ställd Bevaknings-befälhafvare och i förhållande til! den större
fångpersonalen nödig tillökning i den inre bevakningen; har Styrelsen (ifver
fängelser och arbets-inrättningar i Riket, enär de nio vid fästningsfängelset i
lith. lill B. Sl. Prol, 18S9 $ 4880. 1 Sami. 1 AJd. 8 Uäfl. i
2
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o s.
Landskrona nu befintliga celler äro både till antalet otillräckliga och för det
dermed afsedda ändamål otjenliga, samt tillfälle saknas att inom befintliga byggnader
bereda bostad åt en ökad tjenstepersonal; hvartill kommer att den bostad,
som begagnas af nuvarande Fängelse-direktören, som förut varit såsom vaktmästare
vid fängelset anställd, är af sådan beskaffenhet, att vid hans afgång stor
svårighet otvifvelaktigt skall uppstå att finna någon ,efter nutidens fordringar för
denna vigtiga och ansvarsfulla plats lämplig person, sorn kan vara villig att
densamma emottaga, med mindre en annan mera passande bostad åt Fängelsedirektören
beredes, låtit upprätta och till Kongl. Maj:ts godkännande öfverlemnat
ritningar och kostnadsförslag, dels för inredande af 30 celler och 2:ne vaktrum,
hvilket ansetts ändamålsenligt och för minsta kostnad kunna ske medelst
påbyggnad af östra tornet, som både genom sitt läge och sitt fasta byggnadssätt
i berörde hänseende erbjuder största fördel; dels ock för uppförande af en
jiy byggnad till beredande af passande bostad åt fängelsets Direktör samt en
del af vaktbetjeningen; dervid Styrelsen, enär det gamla Corps de gardet, som
af Kongl. Majits och Rikets Krigs-kollegium blifvit till Styrelsens disposition
öfverlåtet, är i så dåligt skick, att det ej kan på- eller tillbyggas, men den plats,
som af detsamma upptages, är för den nu ifrågavarande byggnaden särdeles
lämplig, helst der lemnäs tillfälle att få expeditionsrummet och vaktknektarnes
bostäder förlagda inåt fängelsets yttre gård med ingången derifrån, samt Direktörens
bostad afskiijd från denna gård med utgångar nedan vallmuren, helt och
hållet utanför fängelset, hvarigenom hans tjenstefolk i möjligaste måtto kan för
hindras
komma i beröring med fångpersonalen, i underdånighet föreslagit att
den nu ifrågasatta nybyggnaden måtte få uppföras på den plats, sorn nu
upptages af det gamla Corps de gardet, och att detta således måtte nedrifvas
och borttagas; Och har Styrelsen anhållit att de för ifrågavarande byggnadsföretag
erforderliga belopp, som uti de af Styrelsens Byggnads-kontor uppgjorda
kostnadsförslag beräknats- att uppgå för cellbyggnaden till 30,000 och för bostadsbyggnaden
till 20,000, eller tillsammans 50,000 R:dr R.rnt, måtte, så snart
ske kan, varda till Styrelsens disposition anvisade, på det dessa högst maktpåliggande
byggnadsföretag, som äro afsedda att till största delen genom fångar
utföras, må kunna med det snaraste taga sin början.
Med föranledande häraf vill Kongl. Majit nu föreslå Rikets Ständer att
kostnaden för omförmälda för fångvården nödiga byggnadsföretag må med de till
fångars vård och underhåll anslagne medel få bestridas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Louis De Geer.
Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 2.
3
didrag af Protokollet Öfver Justitie- Departements- Ärenden, haltel
inför Hans Maj:t Konungen uli Stats-Rådet ä Stockholms
Slott den 4d Oktober 4859.
i närvaro af ,
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Friherre De Geer,
Hans Excellens. Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Frih. Manderström,
Statsråden Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna,
M almsten.
Vidare anmälde Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern i underdånighet
Styrelsens öfver fängelser och arbets-inrättningar i Riket underdåniga skrifvelse
den 30 nästlidne Augusti, deruti anföres, att sedan den fabriksbyggnad, om
hvars uppförande vid Landskrona, fästning, i enlighet med de genom nådiga
Brefvet den 4 Maj 1858 meddelade föreskrifter, Styrelsen gått i författning,
hunnit, fullbordas och tillfälle såmedelst blefve beredt att, enligt det med Grefve
Sten Lewenhaupt afslutade kontrakt, derstädes sysselsätta 300 lifstidsfångar,
afsedt varit att å nämnde fästnings-fängelse, hvarest vid nästlidne Juli månads
slut förvarades 302 lifstidsfångar, skulle komma att inrymmas omkring 450 sådana
fångar, hvarigenom, oberäknad! vigten deraf att hafva ett så stort antal
lifstidsfångar nyttigt sysselsatte, jemväl skulle vinnas den vigtiga fördel, att det
högst olämpliga lifstidsfängelsct i Christianstad skulle kunna indragas, och kostnaden
för detsammas administration Statsverket besparas; men som emedlertid,
för att kunna sålunda tillöka fångarnes antal å fästnings-fängelset i Landskrona
samt bland dem kunna upprätta ordning och disciplin, vore, enligt Styrelsens
åsigt, ovilkorligen nödigt att. detta fängelse förses, ej allenast med tillräckligt antal
ändamålsenligt inrättade celler för verkställande af disciplinär-bestraffningar och
4
tioriyl. Slujut Nåd. Proposition N:o 2.
lil förvarande af sådana fångar, hvilkas opålitliga förhållande gjorde deras afskilja
nde från de öfriga fångarna under en längre tid nödvändigt, utan äfven nied
en under Fängelse-direktören ställd Bevaknings-befälhafvare och med en i förhållande
till den större fångpersonalen nödig tillökning i den inre bevakningen;
-— Styrelse!?, — enär de 9 vid fäsfningsfängelset s Landskrona nu befintliga
celler , voro både till antalet otillräckliga oell för det dermed afsmida ändamålet
otjenlig», samt tillfälle saknade» att inom befintliga byggnader bereda bostad åf
en ökad tjenstepersonal, och den bostad, sorn begagnades af nuvarande Fängelsedirektören,
hvilken förut varit såsom Vaktmästare vid fängelset anställd, vöre af
sådan beskaffenhet, att vid hans afgång stor svårighet otvifvelaktig! skulle uppstå
att finna någon efter nuvarande tids fordringar för denna vigtiga och ansvarsfulla
plats lämplig person, sorn kunde vara villig att densamma emottaga, med mindre
en annan mera passande bostad åt Fängelse-direktören bereddes, —- ansett sig
böra låta upprätta och till Kongl, Maj ris nådiga godkännande i underdånighet
öfverlemna ritningar och kostnadsförslag, dels för inredande af 30 celler och 2:ne
vaktrum, hvilket ändamålsenligast och för minsta kostnad ansåges kunna ske medelst
påbyggnad af östra tornet, som både genom sitt läge och sitt fasta byggnadssätt
i berörde afseende erbjöde största fördel, dels ock för uppförande af en
ny byggnad till beredande af passande bostad åt fängelsets Direktör samt en del
af vaktbetjeningen: hvarjemte och enär det gamla Corps-de-gardet, som af Krigskollegium
blifvit till Styrelsens disposition öfvcilåtet, vöre i sä dåligt skick, att
det ej kunde på- eller tillbyggas, men den plats, som af detsamma upptoges,
vore. för den ifrågavarande byggnaden särdeles lämplig, helst der lemnades tillfälle
att få expeditionsruimnet och vaktknektarnes bostäder förlagda inåt fängelsets
yttre gård, med ingången derifrån, samt Direktörens bostad, afskiljd från
denna gård med utgångar nedan vallin tiren, helt emli hållet utanför fängelset,
hvarigenom hans tjenstefolk i möjligaste måtto kunde förhindras komma i beröring
med fångpersonalen, Styrelsen ansett sig böra i underdånighet föreslå, att.
den nu ifrågasatta nybyggnaden måtte få uppföras på deri plats, sorn nu upptages
af det gamla Corps-de-gardet, och att detta således mätte nedrifva» och
derifrån borttagas; —- och har Styrelsen, för den händelse nu framställda underdåniga
förslag vunne Kongl. Maj:ts nådiga bifall, underdånig»! anhållit, alt de
för ifrågavarande byggnadsföretag erforderliga summor, sorn uti de af Styrelsens
Byggnads-kontor uppgjorda kostnadsförslag beräknades uppgå, för cellbyggnaden
till 30,000 R:dr och för bostadsbyggnaden till 20,000, eller sammäfiiagdt till
50,000 R:dr Runt, måtte, så snart ske kunde, blifva till Styrelsens disposition i
nåder anvisade, på det dessa högst magtpåliggande byggnadsföretag, sorn voro
afsedda att till största delen genom fångar utföras, måtte kunna med det snaraste
taga sin början.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Minister» hemställde, att, Kongl. Maj:!
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse AV o 3-
5
matte täckas i mulor gilla hvad Fångvårdsstyrelsen i fråga om behofvet af ifrågavarande
byggnadsföretag yttrat och hemställt, samt att i följd deraf och enär
anslaget til! fångars vård och underhåll, af hvilket kostnaderna för dylika byggnads-arbeten
vid fästningsfängelserna hittills blifvit bestridda, icke vidare borde,
i strid emot Rikets Ständers anhållan vid sistlidne Riksdag, utan Ständernas
eget medgifvande, till sådana ändamål användas, hos Rikets näst sammanträdande
Ständer måtte ske nådig framställning derom, att beloppet 50,000 R:dr
R.imt finge utgå af de till fångars vård och underhåll anslagne medel.
Häruti instämde Stats-Rådets öfrige ledamöter;
Och behagade Kongl. Majit i nåder bifalla hvad Hans
Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern sålunda hemställt; i
följd hvaraf nådig Proposition skulle till Rikets Ständer af*
låtas, på sätt bilagan till detta protokoll innehåller.
Ex protocollo
IV. Ducker.
Hisö
Ank. till Exp.-Utsk, den 7 NoV. 1859, kl. 2 e. tili
KONGL. MAJiTS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Stunder om förordnande af en Stais
rådsledamot
i afseende pä handläggningen af vissa i
Riksdags-Ordningens 36 och 4-2 §§ omföl malda riksdagsärenden)
Gifven Stochholms Slolt den 21 Oktober' 1850.
Kongl. Majit vill härmed gifva Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Majit
i nåder förordnat Statsrådet, Kommendören med Stora korset af Kongl. Majits
Nordstjcrne-Orden Nils Predrik Wallensteen att, under innevarande riksdag, ut
-
6
Kongl, iluj.ts Säd. Skrifvelse N:o 3.
öfva den befattning med riksdags-ärenden, som enligt 36 oell 42 §§ Riksdagsordningen.
en ledamot af Statsrådet tillkommer.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Jdatnm ut supra.
CARL.
Ludv. /Urnqvist.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 21 Oktober
1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Friherre Oe Geer,
Ilans Excellens HcrrStats-Ministern flir Utrikes Ärendena, Frih. Manderström,
råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Sedan Kongl. Majit under den 14 innevarande månad i nåder förordnat
Statsrådet och Kommendören med Stora Korset af Kongl. Nordstjerne-Orden
N. F. Wallensteen, att under innevarande Riksdag utöfva den befattning med
Riksdags-ärenden, som, enligt. §§ 36 och 42 af Riksdagsordningen, en Ledamot
af Statsrådet tillkommer; så uppläste Departcments-cheien, Statsrådet Alm
-
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse N:o 4.
7
qvist, nu ett förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer
angående detta ämne;
och täcktes Kongl. Majit, uppå Statsrådets öfriga ledamöters
underdåniga tillstyrkande, berörda förslag, sådant det
linnes detta protokoll bilagdt, i nåder gilla samt befalla att
i enlighet med samma förslag nådig Skrifvelse skulle till
Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Otto JV. Seippel.
3V:o 4.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Nov. 1859, kl 2 e. in.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i anledning af vuckt fråga
om undervisningens ordnande för den qvinliga ungdomen",
Gifven Stockholms Slott den 21 Oktober 1859.
Uti underdånig skrifvelse den 25 Februari 1858, angående reglering af utgifterna
under Riks-statens Åttonde Hufvudtitel, hafva Rikets Ständer, som ^ansett
att undervisningen för den qvinliga delen af nationen bör blifva på ett ändamålsenligt
sätt ordnad», i underdånighet anhållit, att »Kongl. Maj:t täcktes låta
uppgöra och till Rikets näst sammanträdande Ständer öfverlemna förslag till undervisningens
ordnande för den qvinliga ungdomen, med hufvudsakligt afseende
fästadt på bildandet af lärarinnor».
Kongl. Maj:t, som förutsätter, att Rikets Ständer härmed icke åsyftat den
del af undervisningen för den qvinliga ungdomen, som egentligen ligger inom
folkskolans område, utan meddelandet af en bildning i viss mån motsvarande,
0m också både i afseende på läroämnen och kursernas vidd i åtskilliga delar
8 Kongl. Majis Nåd. Skrifvelse N:o 4.
\
skiljaktig från den, som af ynglingar inhemtas vid Elementar-läroverken, liar
funnit det hvarken vara lämpligt eller, med afseende å deraf följande betydliga
kostnad, för närvarande möjligt att ordna undervisningen för den qviniiga ungdomen
på ett. sådant sätt, att denna, liksom den manliga, för erhållande af en
mot hvars och ens samhällsställning svarande bildning hänvisas till otTentliira
läroanstalter. Då qvinnans hufvudsakliga och naturliga verksamhet, för samhället
ej mindre betydelsefull och vigtig än mannens, likväl i allmänhet är förlagd till
ett annat område, det enskilda lifvets och familjens, synes redan deraf följa, att
det är på detta område, som lion naturenligt bör söka och erhålla sin bildning.
A andra sidan måste erkännas, att tillfälle dertill ofta nog för henne saknas, att
hon ej alltid kan inom familjen erhålla hvarken den undervisning eller uppfostran,
som för hennes framtida verksamhet äro behöfliga, och för dessa fall äro undervisnings-anstalter
äfven för den qviniiga ungdomen ©tvifvelaktigt af behofvet påkallade.
Kongl. Majit har emedlertid, vid ärendets pröfning, ansett åstadkommandet
af sådana anstalter böra fortfarande öfverlemnas åt enskildes eller kommunernas
omsorg, och Statens verksamhet inskränka sig till den del af frågan, som
dels genom sin större omfattning och allmännare vigt, dels till följe af dermed förenade
kostnader, måste öfverskrida de enskildes förmåga, nemligen bildandet af
lärarinnor. Kongl. Majit skulle ock önskat, att omständigheterna medgifvit Rikets
Ständer att redan vid innevarande Riksdag för detta ändamål anslå nödiga medel;
men då Statens tillgångar, enligt hvad Kongl. Majits nådiga Proposition angående
Stats-verkets tillstånd och behof utvisar, tagas i anspråk af andra vigtiga föremål,
hvilka ej tåla uppskof, vill Kongl. Majit nu endast, till svar å Rikets Ständers
framställning i ämnet, meddela Rikets Ständer den utredning af ffågan om inrättandet
af ett institut för lärarinnor, samt dermed förenade kostnader, som innefattas
i bilagde Protokoll öfver Ecclesiastik-Arenden för den 9 sistlidne September
månad.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Henning Hamilton.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse A'.-o 4.
y
Utdrag af Protokollet (ifver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Unnungen i Slats-liådet å Stockholms Slutt den 21
Oktober 18S(J.
N ärvarande:
Hans Excellens, Justkie-S ta ts-Mi cistern, Herr Friherre De Heer,
Hans Excell. Ståts-Ministern för Utrikes-Ärendena, Herr Frill. Manderström,
Stats-räden JVallenstein,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
lijörnstjerna och
Malmsten.
Vidare föredrog Departements-cheien, Stats-rådet Herr Grefve Hamilton:
7:o.
Underdånigt förslag till den af Kongl. Majit beslutade nådiga skrifvelse till
Rikets Ständer, i anledning af väckt fråga om undervisningens ordnande för den
qvinliga ungdomen.
Stats-rådet tillstyrkte i underdånighet, att Kongl. Majit täcktes berörde förslag
i nåder gilla samt i enlighet dermed låta nådig skrifvelse, sådan den finnes
detta protokoll bilagan N:o ii vidfogad, till Rikets Ständer expedieras.
Hvad Stats-rådet beträffande de under förestående 29 punkter
upptagna inål underdånigst yttrat och tillstyrkt, behagade
Kongl. Majk till alla delar i nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo
A. J. Olde.
ttih. lill. R. St. Prat. 1839 8j 1860. 1 Sami. 1 Afd. 8 Hafi. ■£
10
Kongl. Maj:ls Xåd. Skrifvelse X:o 4.
Utdrag af Protokollet lifver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Honungen uti Stats-Råde t å Stockholms Slott
dea 9 September 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern, Friherre Da Geer,
Hans Exceli. Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Frih. M anderström t
Stats-råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Alm qvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle, och
Malmsten.
Slutligen yttrade Herr Departements-chefen, Stats-rådet Grefve Hamilton:
I underdånig skrifvelse den 25 Februari 1858. angående reglering af utgiftenla
under Riks-statens Åttonde Hufvudtitel, hafva Rikets Ständer, som "ansett
att undervisningen för den qvinliga delen af nationen bör blifva på ett
ändamålsenligt sätt ordnad», i underdånighet anhållit, att »Kongl. Majit täcktes
låta uppgöra och till Rikets näst sammanträdande Ständer öfverlemna förslag till
undervisningens ordnande lör den qvinliga ungdomen, med hnfvudsakiigt afseende
fästadt på bildandet af lärarinnor». Det förslag, som föranledde denna Rikets
Ständers underdåniga anhållan, afsåg inrättandet af offentliga skolor för flickor
på flera ställen i riket eller, då sådant måhända skulle medföra för stora kostnader,
af en normalskola i Stockholm, hvarest tillika skickliga lärarinnor kunde
bildas. Man kan i följd deraf antaga, att Rikets Ständer, lika litet som motionären,
åsyftat den del af undervisningen för den qvinliga ungdomen, sorn
egentligen ligger inom folkskolans område, och att frågan således här endast är
om en bildning i viss mån motsvarande, om också både i afseende på läroämnen
och kursernas vidd i åtskilliga delar skiljaktig från den, som af ynglin
-
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse N:o 4.
11
gar iniipmtas vid clemcntar-läfoverken. Ätt uppgöra förslag till ett fullständigt
ordnande af denna del af undervisningen för den qvinliga ungdomen skulle visserligen
erfordra insamlandet af några ännu saknade uppgifter, men vore i öfrigt
utan synnerliga svårigheter, hvaremot för verkställigheten af ett sådant förslag
oöfverstigliga lunder, åtminstone för närvarande, synas möta. Statsverkets utgift
för elementar-läroverken öfverstiger redan en million riksdaler, och ehuru dess
inkomster under näststundande tider ej kunna vara med full visshet kända, lära
de dock icke i någon händelse medgifva den betydliga tillökning i utgift, som
skulle blifva nödig, om ett större antal väl ordnade flickskolor skulle på Statens
bekostnad inrättas, helst om anspråken sträcktes derhän, att särskilda skolor
skulle bildas för meddelandet af den olika undervisning, som en olika samhällsställning
kan påkalla. Vidare må anmärkas behofvet af tjenliga skolhus. Anskaffandet
af dessa skulle förmodligen blifva ett kommunernas åliggande, men
hvilket dessa ,i allmänhet så mycket mindre torde finnas benägna att ikläda sig,
som skyldigheten att bereda utrymme, åt de skolor, för hvilka anslag vid sednastc
riksdag af Rikets Ständer beviljades, redan i åtskilliga fall visat sig ganska
tryckande och framkallat önskningar om Statens mellankomst. Det väsendtiigaste
hindret skulle dock möta i bristen på lärarekrafter, — en brist som,
äfven med rikliga andag, först efter en längre tids bemödanden kan fyllas.
Afven om allt detta medgifves, torde man emellertid anse nödigt och nyttigt,
att en omfattande plan för den qvinliga ungdomens undervisning uppgöres,
såsom ett mål. till hvilket man har att sträfva, i den mån Statens eller kommunernas
tillgångar sådant medgifva, och med afseende härpå lärer; innan man
går vidare, i första rummet böra undersökas, huruvida dal såsom regel må
rara lämp/gl och önskvärd/, att landels qvinliga ungdom, likasom den manliga,
/'dr erhållande af en mot hvars och ens samhällsställning svarande
hildning, hänvisas lill, offentliga läro-anstalter.
För min del vågar jag underdånigst. anse denna fråga böra nekande besvaras.
Ju mera vigt det för samhället ligger derpå, att qvinnan uppfostras
för hemmet, desto angelägnare, eller åtminstone lyckligare måste det vara, att
hennes uppfostran äfven sker i hemmet, der modrens och barnets ögon ständigt,
kunna följa hvarandra, der den förra kan undervisa äfven under utöfningen af
sina öfriga, dyrbara pligter, — det sednare lära äfven under lekarne. En stor
de! af hvad qvinnan mäste lära, för att rätt motsvara sin sköna bestämmelse,
kan ej heller inhemta* under vissa, sammanhängande eller strängt bestämda lärotimmar.
1 husmodrens lif gäller, om någonsin, icke blott att hvarje dag, men
att hvarje stund af dagen har sin särskilda omsorg, hvilken den unga qvinnan
tidigt kan dela, men för hvilken hon allt för länge hålles främmande, om hennes
barndom och ungdom skall, såsom ynglingens, förflyta i det afskiljda skolrummet.
Redan bär endast i korthet antydda omständigheter synas mig göra
12
Kongl. Maj:ts A Ad. Skrifvelse Ar:n i.
»kol-undervisning för den qviniga ungdomen mindre lämplig, Härtill kommer
likväl ytterligare, att skolan icke medldrer samma fördelar för flickor, sorn för
ynglingar, men deremot för de förra har olägenheter, hvilka för de sednare icke
förefinnas, eller åtminstone äro af mindre vigt. K amra t lif och subordination
äro tvenne ord, hvilka för qvinnan ega en helt annan betydelse än för mannen.
Hvad hon för umgänget med andra uti skolan kan vinna i frihet och ledighet,
löper hon fara att förlora i qvinligt behag; — om hon skall vara lycklig, måste
hennes lydnad grunda sig på kärlek, mera än på känslan af pligt. I en
större samling af barn eller ungdom kan man icke hoppas, att uppfostran under
de tidigaste åren skall hos alla hafva lagt en lika stark och sedlig grund, men
det dåliga efterdömet af en eller några fä verkar bland ynglingar mindre förstörand
e, emedan deras uppmärksamhet och deras sinne vid denna ålder hufvudsakligen
äro vända utåt, under det den unga qvinnan, såsom Maria, gömmer
orden, betraktande dem i sitt hjerta, hvilket, likasom den ädla frukten, förlorar
sitt höga värde ej först då kärnan är angripen, men så snart en fläck visar sig
på skalet. — Slutligen miita ock större svårigheter att förekomma skol-lifvets
menliga inflytande på den unga qvinnans, än pä ynglingens fysiska utveckling,
emedan den förra icke kan, i lika män som den sednare, under några minuters
hvila mellan lärotimmarne, genom uppfriskande och stärkande lekar i fria luften,
utan synnerligt afseende på årstid och väderlek, underhålla och lifva de krafter,
som fordras att uthärda stillasittandet och ansträngnitigarne i skolrummet.
Härmed må dock ingalunda vara sagdt, att all skolundervisning för qvinlig
ungdom är fördömlig och bör förhindras. Alla föräldrar äro icke i den lyckliga
belägenhet, att de yttre bestyren eller husliga omsorgerna lemna dem tid öfrig
för deras döttrars fullständiga undervisning, eller att de för denna kunna i sina
hem underhålla och aflöna särskilda lärarinnor. Tvärtom äro undantagen frän
detta lyckliga förhållande så många, att afseende på dem nödvändigt mäste
fästas. För dem är tillgången på en god skola, der den qvinliga ungdomen
kan njuta undervisning, och, i viss måtto, äfven uppfostran, ett verkligt behof,
och den andra hufvudfrågan man har att utreda är således deni i hvad män
.Staten kan anses pligtig att medverka till fyllandet af detta behof.
Då Staten ej omedelbart för sin tjenst tager i anspråk någon viss grad af
bildning hos qvinnan, har man velat deraf draga den slutsats, att hennes undervisning
vore ett för Staten fullkomligt främmande föremål, och denna åsigt har
vunnit, stöd hos dem, hvilka, lika med mig, icke anse skol-undervisning för den
qvinliga ungdomen företrädesvis eller annorlunda, än i brist af något bättre,
önskvärd, dels ock hos dem, som med skäl frukta de högst betydliga utgifter,
hvilka otvifvelaktig! skulle förorsakas det allmänna, om skolor för unga qvinnor
borde pä dess bekostnad inrättas pä flera ställen i riket, åtminstone i alla städer
af någon betydenhet, hvilket snart skulle yrkas, om blott grundsatsen om Sta
-
Kony!. Majus Nåd. Skrifvelse N:o i.
13
tens förbindelse i Hetta hänseende vore godkänd, och början med dess tillämpning
någonstädes gjord. Huru stor vigt man än må tillerkänna dessa betänkligheter.
torde man likväl nödgas medgifva, att dan qvintina undervisningen
och bildningen ingalunda lino får samhället likgiltige. Qvinnans pligter äro
af den art, att deras värdiga uppfyllande ofta kräfver hos henne, ej mindre än
hos mannen, egenskaper, hvilka förutsätta en visserligen ej strängt vetenskaplig,
men det oaktadt ganska omfattande allmän bildning. Ju mera man önskar att
till hemmet förlägga ungdomens egentliga uppfostran och åtminstone den qvinligas
undervisning, desto klarare mäste man ock uppfatta behofvet. deraf, att de,
ät. hvilka denna uppfostran och undervisning hufvudsakligen äro anförtrodda, ej
sakna härtill nödig bildning och erforderliga insigter. Otvifvelaktig! är ock, att
Staten för sin tjenst skulle kunna, i vissa fall med stor fördel, använda qvinnor,
om sådana vore att tillgå med tillräckliga, ehuru ändock icke synnerligen omfattande
kunskaper. Man ser dagligen i andra länder, huru fruntimmer användas
vid telegraf-inrättningar, vid förvaltningen af mindre postkontor, såsom biträden
vid den allmänna sjukvården o. s. v., der de i allmänhet med stor ordning och
noggrannhet fullgöra sina åligganden; och Staten har häraf en dubbel fördel, då
qvinnan, som på lediga stunder sjelf kari sköta sitt hushåll, förfärdiga sina kläder
elier eljest med handarbete något förtjena, just derföre kan tinna sig tillfredsställd
med en aflöning, soln för mannen vore otillräcklig för fyllande af de
oundgängligaste lefnadsbehofven. Slutligen, och då Staten gör så betydliga uppoffringar
för det manliga slägtets undervisning och bildning, synes billigheten
fordra, att ilen ät qvinnan bereder eller åtminstone underlättar möjligheten att
förvärfva sig de kunskaper, hvaraf lion sjelf linner sig vara i behof, sä vida ej
dessa ligga utom en förnuftig uppfattning af hennes natur och bestämmelse.
Pä grund af hvad jag sålunda i underdånighet anfört och då jag anser:
att en offentlig, utöfver folkskolans område sträckt skolundervisning för hela den
qviniiga ungdomen hvarken är önskvärd eller för närvarande möjlig att åstadkomma
;
att följaktligen ett fullständigt förslag till ordnandet af en sådan undervisning,
åtminstone - för det närvarande, ej är af behofvet väsendtligen påkalladt, men
deremot skulle verka menligt, 0111 det, såsom sannolikt är, framkallade ä ena
sidan anspråk, sorn ej kunna tillfredsställas, å den andra motvilja älven för sådana
åtgärder, hvilka man skulle vara benägen att, i och för sig betraktade,
erkänna såsom både nyttiga och möjliga att verkställa;
att det ändock är Statens både fördel och [iligt att äfven åt den qvinliga ungdomens
bildning egna sin omsorg; men
att Staten ej i detta afseende bör göra annat eller mera, än hvad som är ytterst
nödvändigt och öfverskrider enskildes, —- vare sig personers eller kommuners, — förmåga,
vägar jag i underdånighet tillstyrka Eders Maj:t att för närvarande gå
14
Koifgl. Mnj;is Nåd. Skrifvelse Ako i.
cl<‘ii af Rikets Ständer framställda önskan till mötes endast sä till vida. som
densamma afser vidtagandet af åtgärder för bildandet af lärarinnor.
Behofvet. af en fullständig läro-anstalt för detta ändamål liar länge varit,
känbar! och öfverklagadt. Svårigheter hafva icke blott för enskilde- förefunnits
att erhålla lärarinnor, skickliga att bibringa deras döttrar en mot tidens anspråk
svarande bildning, hvarföre manga, hvilkas tillgångar det medgifvit, sökt att
från främmande länder förskaffa sig sådana, eller sjelfve med sina döttrar begifvit
sig utrikes att söka. hvad fäderneslandet icke hade att erbjuda, genom
hvilka båda utvägar man väl kunnat vinna en nödig och nyttig språk-kunskap,
men måhända icke alltid den bildning, som för Svenska husmödrar företrädesvis
är att önska. Annu svårare har förhållandet varit för dem, hvilkas omständigheter
ej tillåtit dem att inom hemmet bereda sina döttrar undervisning, och
hvilka haft att beklaga sig icke blott öfver brist på flickskolor, utan måhända
ännu oftare deröfver, att, der sådana funnits, undervisningen i desamma saknat
både omfattning och grundlighet. Felet härvid må ingalunda tillskrifvas fruntimren.
Huru lifligt det rådande missförhållandet af dem sjelfva uppfattas, visade
sig på ett anmärkningsvärdt sätt, då en lärokurs för fruntimmer genom
enskilda, förtjenstfulla bemödanden under sistlidne vinter öppnades i hufvudstaden.
Denna bevistades nemligen af ej mindre än 131 elever och åhörarinnor, bland
hvilka 58 voro eller hade för afsigt att blifva lärarinnor.
Till ett skyndsamt och fullständigt afhjelpande af den öfverklagade bristen
skulle, måhända flera bildnings-anstalter för lärarinnor vara behöfliga, men då
dels' dermed förenade kostnader skulle blifva, ganska betydliga; dels en egen,
inhemsk erfarenhet torde böra vinnas i afseende på det system, som vid sådana
anstalters organisation föieträdesvis är att löija, innan man sträcker sin verksamhet.
allt. för långt: dels oek slutligen tillräckliga lärare-krafter af den be
skaffenhet,
som här måste sökas, sannolikt icke för närvarande äro att. tillgå,
torde det redan kunna anses såsom en väsendtlig fördel, om i hufvudstaden
eller dess aldra närmaste grannskap en fullständig bildningsanstalt för lärarinnor
klefve inrättad.
1 afseende på organisationen af densamma torde ledning böra hemtas af
främmande länders föredöme och erfarenhet, pä grund hvaraf tvänne särskilda
vägar synas kunna följas, nemligen inrättandet af antingen
a) ett Seminarium, der undervisning meddelas i de för en lärarinna nödiga
kunskapsarter, utan att lärjungarna i öfrigt äro vid skolan fästade, eller
b) ett Institut för lärarinnor så ordnadt, att. åtminstone ett visst antal
lärjungar vid anstalten åtnjuta bostad och föda, samt att undervisning der meddelas
ej blott i bokliga kunskaper, utan ock i musik, teckning, målning och
finare handarbeten, hvarjemte de äldre Iärjungarne genom deltagande i de yngres
undervisning förberedas till sitt blifvande kall såsom lärarinnor;
Kanyl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse Nio i.
kunnande, i hvilkeidera fallet som helst, med fördel en modell-skola för barn med
inrättningen sättas i förbindelse.
Såsom fördelar af det förra alternativet uppgifvas hufvudsakligen:
l:o att, sedan man en gång erhållit ändamålsenlig lokal, kostnaderne för
ett Seminarium äro vida mindre än för ett Institut, oaktadt lättheten att vid
det förra meddela undervisning åt ett betydligt antal elever är större, än vid
det sednare, hvarföre också undervisningen vid Seminariet kan blifva alldeles
eller åtminstone i det närmaste afgiftsfri, utan att Staten oskäligt betungas;
2:o att Seminariet, genom möjligheten att emottaga ett större antal lärjungar,
bättre tillfredsställer det närvarande behofvet, helst det tillåter rudun varande
lärarinnor att fullborda sig i kunskapsämnen, hvari de finna sig underhaltiga.
Samina förde) kan ock med lätthet der beredas och skall alltid blifva
önskvärd för fruntimmer, hvilka först vid en mera framskriden ålder egna sig åt
lärarinnekallet, och hvilka, med afseende pä vunnen stadga och erfarenhet af
lifver, visserligen icke böra anses af mindre värde för sjelfva yrket, än många
af de unga flickor, sorn viii tidiga år ingå i ett institut, för att bilda sig till
lärarinnor, men efter afgången derifrån kanske snart finna giltiga skäl att utbyta
lärarinnans kall emot husmoderns;
3:o att fattiga elever kunna, genom att på lediga timmar meddela undervisning,
på en gång förbereda sig för sitt yrke och förskaffa sig en behöflig förtjenst;
o. s. v.
Otvilvelaktigt förtjenar detta och hvad mera, som till fördel för ett Seminarium
kan anföras, att tagas i öfvervägande; dock kan jag icke tillerkänna detsamma
en afgörande vigt.
Hvad beträffar Sveriges närvarande behof af lärarinnor, torde bristen ligga
vida mindre i antalet, än i grundligheten af flertalets bildning. Skolor och pensioner
för flickor linnas i betydlig mängd icke blott i hufvudstaden, utan ock i
åtminstone de flesta mindre städer, och. om en lärarinna önskas i ett enskildt
hus, torde det vara ett sällsynt undantag, att sökande till platsen saknas. Det
är icke heller deröfver man beklagar sig, men väl öfver ytligheten i de tillgängliga
lärarinnornas bildning. Skulden härtill ligger likväl, efter min öfvertygelse,
icke hos dessa. Intet, skäl finnes att hos dem betvifla det nit. den ihärdighet
o
i arbete, hvaruti qvinnan i allmänhet ingalunda är mannen underlägsen, men de
hafva sjelfva i sin barndom saknat en säker handledning, och de sakna ännu
allt tillfälle att, så vidt sig göra låter, återtaga hvad i den tidigare åldern blifvit
försummadt. Ar detta allt en sann teckning af det närvarande tillståndet,
då bör ock rigtningen af Statens verksamhet för åstadkommande af ett bättre
dermed vara gifven. Det ligger i sådant fall vida mindre vigt på antalet af
de lärarinnor, som genom dess försorg dana. — i hvilket afseende tillgängliga
medel samvetsgrann! må tagas i betraktande, tiufvudsaken är, ali de Lära
-
I
lii Kongl. Maj ts Nåd. Skrifvelse N:o 4.
rinnor, sam fran Statens Bilt Ining.s-anstalt utgå, ära sitt katt fullständigt
vuxna, icke blott genom mångsidig, utan vusendtligast genom grundlig bildning,
oell i lönn aga att bibringa en sådan torde ett Institut obestridligen, under
i öfrigt lika förhållanden, vara ett Seminarium öfverlägsen Det ligger nemligen
i sjelfva sakens natur, att, i ett Institut, föreståndare och lärare eiler lärarinnor,
hvilka ständigt hafva det jemförelsevis ringa antalet lärjungar under ögonen, skola
med vida större noggrannhet kunna löija deras arbeten och upptäcka hvarje lucka,
som undervisningen möjligen lemnat i deras kunskaper, äfvensom det för lärjungarne
mäste vara en stor fördel att, under det åt sjelfstudium lemnade timmarne,
alltid hafva en lärares eller lärarinnas upplysningar och råd att tillgå.
Det torde icke heller böra förbises, att ett Seminarium, jemte sina obestridda
fördelar, äfven har olägenheter, hvilka svårligen kunna undvikas. Bland dessa ina
anföras, alt, dä lärjuntrarne endast under de egentliga lärotimmarne betinna sig
under föreståndares eller förestånderskas ögon, desse icke kunna hafva någon
tillsyn ä eller ansvar för det sätt, på hvilket de unga till förkofran i sitt blifvande
kall använda den öfriga tiden; att åtminstone mera aflägse boende lärjungar
svårligen kunna flera gånger om dagen vandra fram och äter mellan
skolan och hemmet, hvarföre undervisningen mäste fortgå under flera sammanhängande
timmar, således blir ansträngande, utan att ändock sä mycken tid deråt
kan egnas, som om densamma med vissa afbrott fortginge hela dagen; alt vexelverkan
mellan äldre och yngre lärjungar blir vida mindre, än i ett Institut, der
de gemensamt tillbringa hela dagen, och således de sednare äro i tillfälle att
ständigt erhålla en undervisning, som det för de förra utgör en gagnelig öfning
att fä meddela; att då åtskilligt af det, hvari en lärarinna bör förvärfva sig öfning och
skicklighet, såsom talande af främmande språk, handarbeten med mera, kan utgöra en
hvilande sysselsättning under de från studier lediga timmarne, en dyrbar tid går
förlorad, om en viss del af skoltimmarne måste derå användas, hvarigenom ock
studie-kursen skulle sä öfverdrifvet förlängas, att dylika öfningar hellre lemnades
åsido o. s. v.
Af dessa med flera skäl, som det skulle blifva allt för vidlyftigt att här
anföra, torde man väl i allmänhet och der omständigheterna sådant medgifva,
föredraga inrättandet för lärarinnor af sådana bildnings-anstalter, der lärjungarne
jemväl kunna erhålla husrum och kost, der det således är möjligt att ordna deras
undervisning pä det mest ändamålsenliga sätt, och der föreståndaren kan,
under ett ständigt umgänge med eleverna, icke blott med noggrannhet följa deras
framsteg, utan ock bedöma deras fallenhet för det kall, hvartill de skola bildas,
äfvensom slutligen deras skicklighet i dess utöfning. Instituter af denna art finnas
derföre åtminstone i de flesta europeiska stater, och bar jag särskildt till ledning
vid frågans behandling förskaffat mig reglementen och planer för dylika i
Tyskland, Frankrike och Schweitz.
Onikost
-
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse N:o 4.
17
Omkostnaderna för en sådan anstalt i stor skala äro visserligen så betydliga,
att man, — åtminstone till en början och intilldess någon erfarenhet vid
förvaltningen deraf blifvit vunnen, — hos oss måste åtnöja sig med inrymmandet
af ett mindre antal elever. Fördelarne af inrättningen kunna emellertid utsträckas
till vida flera derigenom, att dels föreiäsningarne i vissa ämnen göras
tillgänglige, mot en ringa afgift, för till anstalten icke hörande fruntimmer, sorn
vilja egna sig åt lärare-kallet; dels ock att dessa tillåtas der aflägga prof och
erhålla vitsord öfver sin skicklighet, samt derigenom vinna utsigt för lättare anställning
eller ett allmännare förtroende, om de sjelfva skulle vilja inrätta en
flickskola eller söka anställning vid någon af de flickskolor, hvilka otvifvelaktig!
skola blifva inrättade genom vissa kommuners försorg, sä snart desse erhållit visshet,
att ej brist på lärarinnor, med förmåga att ändamålsenligt leda en sådan anstalt,
kan göra deras bemödanden fruktlösa. Att sedan en fullständig bildningsanstalt för
lärarinnor någon tid varit i verksamhet, fullkomligt enskilda flickskolor med grundade
anspråk på allmänhetens förtroende skola uppstå allestädes, der behofvet
deraf gjort sig känbart, lider väl intet tvifvel. Deras ändamålsenlighet skulle,
också kunna betryggas derigenom, att de, som vid bildningsanstalten vilja njuta
undervisning, förpligtas att, i händelse de framdeles sjelfva vilja inrätta flickskolor,
underkasta sig de reglementariska föreskrifter och kontroller, som för sådant
ändamål kunna varda anbefallda. Måhända skall sålunda den qvinliga undervisningen,
utan Statsverkets synnerliga betungande, ordna sig sjelf på ett naturligt
sätt, hvilket åtminstone under en lång följd af år kan tillfredsställa alla billiga
önskningar.
Såsom en närmare utveckling af de allmänna åsigter, jag här vägat i underdånighet
framställa, äro inom Ecklesiastik-departementets afdelning för allmänna
uppfostran och undervisningen uppgjordt förslag till en Bildnings-ansta/t
för Lärarinnor med fullständigt Reglemente samt approximativ kostnadsberäkning
för dess första inrättande och årliga underhåll, jemte Allönings-stat, och har jag
af Rektorn vid nya Elementar-skolan, Siljeström, erhållit benäget biträde för
uppgörande af planen för ett Seminarium med tillhörande modellskola. Dä emellertid
Rikets Ständer sannolikt icke finna lämpligt att ingå i granskning af den
vidlyftiga frågans alla detaljer, lärer icke heller Eders Majit vilja för närvarande
i afseende på dem fatta Sitt nådiga beslut, och detta så mycket mindre, sorn i
utförandet åtskilligt måste blifva beroende af de anslag, som för ändamålet varda
beviljade.
Endast i afseende på den allmänna planen och dermed förenade kostnader
torde jag böra nu i underdånighet anföra, att ehvad Rikets Ständer skulle bevilja
anslag för ett Institut med åtminstone till en del, på stället boende elever,
eller för ett Seminarium, i första rummet fordras inköpandet af härtill lämpligt
Bih. till R. St. Fröt. 1859 Sj 1860. 1 Sami. 1 Afd. 8 Mfl. 3
13
Kongl. AJujUs Kåll. Skrifvelse K:o 4.
lius. Kostnaden, något mindre fiir ett Seminarium, kan, efter de upplysningar
jair kunnat vinna, för ett Institut ej beräknas lägre än till 120,000 R:dr R:mt,
under antagande att föreståndare och lärarinnor skola vid anstalten hafva fria
husrum, saint att framdeles en modell-skola skall kunna med densamma förenas.
Att för ändamålet hyra lokal möter stora svårigheter, då endast undantagsvis
något hus lärer finnas, hvilket utan betydlig förändring af dess inredning vore
härtill användbart. Kostnaden skulle ock, för en längre tid beräknad, sannolikt
blifva större, då härtill fordrades ett årligt anslag af omkring 8,000 Riksdaler
Riksmynt.
Den öfriga årliga kostnaden kunde fiir ett Seminarium inskränkas till 9,500
R:dr nemligen:
Föreståndarinna, utom husrum och ved , . 1,500: —
En Studie-direktör  500: —
5 Lärare (beräknadt efter 1 R:dr 50 öre per timma) . . . 5,850: —
Materiel oell diverse utgifter 1,050: —
Summa R:ilr 9,500: —
hvartill under första året kommer för Seminariets ordnande, inköp af möbler med
mera, ett särskildt anslag af 10,000 Riksdaler Riksmynt.
Den årliga kostnaden åter för ett Institut beror naturligen af åtskilliga omständigheter,
hvilka i fråga om ett Seminarium föga eller alldeles icke behöfva
ingå i beräkning. Sådane äro t. ex. lärjungarnes antal, den större eller mindre
enkelhet, som antages kunna vid anstalten vara rådande, och i högst väsendtlig
måtto, de afgifter, som eleverna erlägga. I afseende på dessa sednare måste
tagas i betraktande, att ganska fä bland de fruntimmer, som egna sig åt lärarekallet,
kunna för sin egen undervisning göra någon synnerligt stor uppoffring.
Det må redan anses nog, om man antager, att flertalet förmå bekosta sitt underhåll
under lärotiden. Vill man ej utesluta de öfriga från det öppnade tillfället
till undervisning, måste Staten i någon män träda mellan med sin hjelp, lämpad
efter behofvet och de förhoppningar, den medellösa lärjungen genom vid inträdet
i läroanstalten ådagalagde kunskaper och anlag gifver anledning att vid sig fästa.
Fiir att emellertid, oaktadt mängden af till en del på godtycke beroende förhållanden.
kunna komma till någon slutsats, har jag såsom grund för beräkningarne
antagit ett fullständigt Institut med treårig lärokurs och 45 vid inrättningen
boende elever, af hvilka 25 betala en afgift motsvarande de utgifter, inrättningen
för deras vistande derstädes har att bestrida, 10 betala half afgift, och 10 äro
alldeles afgiftslria. De algifter, sorn möjligen böra erläggas af dem, hvilka utan
att tillhöra Institutet, erhålla tillåtelse att bevista dess föreläsningar, äro icke
tagne i beräkning, då de skäligen böra såsom en extra inkomst mellan lärare
och lärarinnor fördelas. Utom alldeles oundgängliga utgifter äro endast uptagne
Kongl. Maj Un Aud. Skrifvelse A’:o 4.
19
för premier 500 Riksdaler, hvilka likväl synas vara af behofvet påkallade, icke
blott för att tjena såsom en uppmuntran till flit och framsteg, men såsom en
utväg för Inrättningens Styrelse att understödja sådana elever, hvilka, ehuru
medellösa, nödgas af brist på friplatser bereda sig utväg till afgifts erläggande,
naturligtvis alltid under förutsättning, att de derjemte genom flit och berömligt
uppförande gjort sig af sådant understöd förtjenta.
Under'dessa förutsättningar äro kostnaderna för Institutet beräknade att årligen
utgöra 16,750 R:dr, nemligen:
Löner till Föreståndare, ordinarie Lärare och Lärarinnor .... 8,000: —
Extra Lärare i musik, ritning, gymnastik  1,500: —
Ved och lyshållning  1,500: —
Aflöning till tjenstfolk  250: —
Mathållning för Lärarinnor, Elever och tjenstfolk . ,  12,000: —
Materiel och diverse utgifter, .  2,000: —
Premier  500: —
Summa R:dr 25,750: —
Hvarifrån afgår:
llel afgift af 25 elever å 300
7,500: —
Half afgift af 10 elever å 150
1,500: — 9,000: —
Återstår utgift R:dr 16,750: —
hvarförutan till inrättningens första ordnande, samt uppsättning af möbler, husgeråd
m. m. erfordras ett anslag af 20,000 R:dr Runt, hvilket dock med afseende
derpå, att icke liela antalet elever genast kan intagas, utan olägenhet,
kan på tvenne år fördelas med 10,000 R:dr hvartdera året.
Ehuru vid Institutet de äldre lärjungarne under sista läroåret skulle använda
en bestämd tid flir deltagande i de yngres undervisning, är likväl någon öfning
äfven i mindre barns handledning utan tvifvel nödig för deras fullständiga utbildning
till lärarinnor, och det vore således önskvärdt, om man med den högre
läroanstalten kunde förbinda en modd Inkola för mindre flickor, för hvilken den
ärliga kostnaden är beräknad till omkring 5,000 R:dr Runt. Då emellertid
Statsverkets tillgångar för närvarande påkalla all den sparsamhet, som utan verklig
skada kan iakttagas, och en läroanstalt för lärarinnor, — det vare sig Seminarium
eller Institut, — fordrar någon tid för att komma i full verksamhet, samt
det icke torde vara omöjligt att under denna tid bereda eleverna tillfälle till
nödig öfning uti någon inom hufvudstaden befintlig flickskola, har jag ansett mig
icke nu böra i afseende på modellskolan framställa något underdånigt förslag.
Hvad åter beträffar bildnings-anstalten flir Lärarinnor, kan det icke förnekas,
att skilnaden i kostnaden för ett Seminarium och ett Institut, med den olikhet
i plan och organisation, sorn jag i underdånighet antydt, skulle blifva ganska
‘20
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse A’.-o 4.
betydlig, uppgående nemligen till 7,250 R:dr årligen men då efter min öfvertygelse
ett väsendtligen större gagn skulle genom det sednare alternativet för
liela samhället vinnas och omfattningen af Rikets Ständers underdåniga anhållan
i ämnet otvetydigt antyder en benägenhet att för det vigtiga ändamålet göra vida
större uppoffringar, än jag nu vågar sätta i fråga, antager jag såsom sannolikt,
att derest medel blifva att tillgå, Rikets Ständer skola föredraga att för inrättandet
af ett Institut för lärarinnor bevilja nödiga anslag, nemligen:
a) till inköp af ett för inrättningen lämpligt hus, för en gång R:dr 120,000: —
med vilkor, att. om köpeskillingen skulle understiga detta belopp, återstoden måtte
få användas till de reparationer eller den förändrade inredning, som kunna finnas
behöfliga;
b) till Institutets första ordnande, inköp af möbler, husgeråd, linne, m. rn.
fördeladt på tvänne år R:dr 20,000: —
samt
c) såsom årligt anslag, att under nästkommande" statsreglerings-period af
Kongl. Majtt för ändamålet disponeras ett belopp af . R:dr 16,500: —
Då emedlertid Statsverkets tillgångar under instundande statsreglerings-period
tagas i anspråk af många och vigtiga föremål, hvilka ej tåla uppskof och i afseende
å hvilka Eders Maj:t lärer besluta nådig Proposition, måste jag deraf
anse mig hindrad att för närvarande sträcka mitt underdåniga tillstyrkande längre
än att Eders Majit täcktes i nådig Skrifvelse meddela Rikets Ständer den utredning
af ämnet sorn i detta mitt underdåniga yttrande innehålles.
Ilans Majit Konungen behagade |hvad Herr Departementschefen
sålunda yttrat, deruti ^Statsrådets Öfriga Ledamöter
instämde, i nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo
C. A. Th. Adelgren.
Kongl. Maj:ts Nåd, Skrifvelse A'.o 5.
2t
\:o å.
Ank. till Exp.“Utsk. dett 7 Nov. 1850, kl. 2 e. tti.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Stunder, med 'öfverlemnande af förslag
till nya Predikotexter och till ny Kyrkohandbok;
Gifven Stockholms Slott den 2/ Oktober 1859.
■
Sedan Rikets Ständer genom underdånig skrifvelse den 18 Oktober 1848
anhållit att Kongl. Maj:t täcktes genom dertill utsedde tjenlige män i nåder låta
besörja utväljande ur Nya Testamentets heliga Skrifter af 2:ne nya årgångar
predikotexter samt utarbetandet af dertill hörande kollekter och böner, att vid
den allmänna gudstjensten begagnas jemte de nu påbjudna, hvilka jemväl skulle
bibehållas, och Kongl. Majit, med nådigt bifall till denna underdåniga anhållan,
under den 6 Juli 1849 förordnat en särskild Kommitté att förslag i omförmälde
hänseende meddela, blef detta nådiga uppdrag af kommitlerade fullgjordt och det
anbefallda förslaget den 3 Augusti 1850 till Kongl. Majit inlemnadt. Kongl.
Majit behagade derefter från Konsistorierna i rikets stift och i Stockholm infordra
underdåniga utlåtanden i ämnet och anbefallde slutligen, genom nådig
Skrifvelse den 21 Mars 1851, det då församlade Preste-ståndet att öfver nämnde
förslag och yttranden underdånigt utlåtande afgifva, hvilken nådiga befallning af
Preste-ståndet i underdånig skrifvelse den 11 Augusti samma år fullgjordes.
Dä emellertid Preste-ståndet vid den derefter följande riksdagen till pröfning
företog frågan om ny Kyrkohandbok och till en sådan uppgjorde förslag,
som af ståndet genom underdånig skrifvelse den 13 November 1854 till Kongl.
22
Kongl Maj :ls Nåd. Skrifvelse N:o S.
Majrt öfverlemnades, förblef frågan om de nya predikotexterna hvilande, för att
i sammanhang med den om Handbokens förändring till afgörande förekomma.
Genom nådig remiss den 4 Januari 1855 infordrades öfver Preste-ståndets berörde
förslag underdånigt yttrande, af kommitterade för uppgörande af ny redaktion
af Kyrkohandboken, hvilka den 1 November samma år ytterligare afgåfvo
ett nytt förslag, i nära öfverensstämmelse med det af Preste-ståndet uppgjorda,
men med vissa afvikelse!', för skälen hvartill i kommitterades underdåniga betänkande
redovisades, och blefvo, sedan Kongl. Maj:t öfver kommitterades förslag
inhemtat underdåniga utlåtanden af samtlige Konsistorierne i Riket, alla dessa
handlingar den 19 November 1856 öfverleinnade till det då församlade Presteståndet,
hvars underdåniga utlåtande i ämnet den 10 Oktober påföljande år
afgafs.
Sedan de tvänne frågorna om nya predikotexter och om förändringar i Kyrkohandboken
sålunda erhållit den förberedande behandling, som af föremålens höga
vigt varit påkallad, ötverlemnar Kongl. Maj:t desamma härmed till Rikets Ständers
bepröfvande, viljande Kongl. Maj: t, efter inhemtandet af Rikets Ständers
underdåniga yttrande, dem till nådigt afgörande företaga.
Samtliga de till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets
Ständers Utskott, som med frågan kommer att taga befattning.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Henning Hamilton.
Kongl. Maj:h Aad. Skrifvtlse A:o 5.
23
Utdrag af Protokollet Öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den St
Oktober 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Ministern Herr Friherre De Geer,
Hans Excoll. Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Herr Frih. Manderström,
Statsråden IV a Ilens teen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Ilerr- Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna,
och Malmsten.
8:o 9
Derefter hemställde föredragande Herr Departements-chefen i underdånighet, ang. afveratt
sedan de båda frågorna om 2:nc nya årgångar predikotexter och om ny redaktion
af Kyrkohandboken nu mera erhållit den förberedande behandling, som ständer af
af föremålens höga vigt varit påkallad, och då laide punkten i de för Prester- f°rslacJ
skåpet, den 10 Oktober 1723 utfärdade privilegier innehölle, att »med kyrko- kotexter och
disciplinen och andra ceremonier förblifver efter 1686 års kyrkolag och kyrko- ny(l^vf~
handboken, hvilka Kongl. Maj:t är benägen att, efter Ständernas godtfinnande,
låta formeras och förbättras» Kongl. Majit, vid sådant förhållande, täcktes medelst
nådig Skrifvelse öfverlemna berörde frågor till Rikets nu församlade Ständer,
för att, efter inhemtande af Rikets Ständers underdåniga yttrande, desamma
till nådigt afgörande företaga; och uppläste föredragande Herr Departementschefen
ett i sådant afseende uppsatt förslag till skrifvelse, af den lydelse bila
-
24
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 6.
gan N:o 4, vid detta protokoll innehåller, i enlighet med hvilket förslag Herr
Föredragande ock underdånigst tillstyrkte Kongl. Maj:t att låta nådig Skrifvelse
till Rikets Ständer expedieras; uti hvilket underdåniga tillstyrkande Stats-Rådets
öfriga Ledamöter förklarade sig instämma.
Hvad Stats-Rådet beträffande de under förestående 29
punkter upptagna mål underdånigst yttrat och tillstyrkt behagade
Kongl. Maj:t till alla delar i nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo
A. J. Olde.
N:o C».
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 No v. 1859, kl: 2 e. m,
• KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående 'öfverlåtelse till
Allmänna Barnhus-inrättningen i Slockholm af en utaf
Stockholms Stads och Läns Kurhus å Kungsholmen begagnad
tomt; Gifven Stockholms Slott den 21 Oktober
1859.
Uti underdånig skrifvelse den 20 Januari sistlidet år har Direktionen öfver
Allmänna Barnhus-inrättningen i Stockholm förmält, att det under de sednare
åren allt mer tilltagande antalet af inom inrättningen vårdade barn gjort be
hofvet
-
Kongl. Majil.i Säd. Proposition A':o C.
25
hofvet, af forökadt utrymme oundgängligt, hvilket äfven Rikets Ständers Revisorer,
i anseende till den stora dödligheten inom Barnhuset, vitsordat, men att
flera vigtiga betänkligheter emot en tillbyggnad å inrättningens nuvarande, vid
Drottninggatan och Smedjcgårdsgränden belägna, boningshus förefunnos, såsom
dels att den gamla byggnadens beskaffenhet och inledning icke motsvarade de
tidsenliga anspråken på en barnhus-anstalt af sådan omfattning, som den härvarande,
dels att en ändamålsenlig förändring derutinnan, äfven om den kunde
tilivägabringas, skulle vara förenad med kostnader, föga understigande detri för
en nybyggnad från grunden, och icke vore verkställbar, så framt ej barnhus- v
barnen under den tid, ombyggnaden försiggick, eller minst två år, kunde pä
annat ställe inrymmas, dels att den trakt, hvarest Barnhuset är beläget, endast
obetydligt höjer sig öfver Rörstrandssjöns träskartade strand, och i följd deraf
utgör en i allmänhet mindre sund och, vid epidemiska sjukdomars härjande,
företrädesvis hotad punkt af hufvudstaden; samt dels att barnhuset, ursprungligen
förlagdt, om icke utom, åtminstone på den yttersta gränsen af den bebyggda
staden, redan blifvit kringbygdt och till följd af den riktning, sorn Stockholms
utvidgande tagit, mer och mer förflyttas närmare medelpunkten för hufvudstadens
växande befolkning och rörelse, hvilket, också mäste menligt inverka på det
sanitära tillståndet; — att. Inrättningens förflyttning till någon annan för densamma
mera tjenlig, men för allmänheten, i anseende till läget, mindre begärlig
oell dyrbar byggnadstomt sannolikt skulle, genom tillfället att försälja eller utarrendera
den nuvarande Barnhusbyggnaden, bereda Inrättningen en ganska betydlig
ekonomisk fördel; att då Allmänna Barnbördshuset, hvarifrån ett betydligt
antal barn vanligen inom de första ätta dagarne af deras lefnad till Barnhuset
öfverlemnas, nu mera kommer att förläggas. på Kungsholmen, vöre denna omständighet,
i anseende till den lifsfara, hvarmed transporten af de späda barn,
serdeles under den kalla årstiden, är förenad, en vigtig anledning för jemväl
Barnhusets förflyttning till Kungsholmen, sorn dessutom har sund belägenhet,
friskt vatten, är aflägse från den stora och störande rörelsen, samt är säte för
hufvudstadens medicinska läroanstalter, till hvilka jemväl nämnda Inrättning i
viss mån mäste räknas; och att Direktionen vid de undersökningar, som till utrönande
af en tjenlig jdats för Inrättningen egt rum, funnit den tomt, som nu
disponeras af Stockholms stads och läns Kurhus, och sträcker sig från Handtverkaregatan
ned till Mälaren, med ett jemförelsevis högt läge, sluttande mot
söder, samt med frisk luft från land- och sjösidan, erbjuda synnerliga fördelar
för ordnandet af ett Barnhus; men då Rikets Ständer genom underdånig skrifvelse.
den 27 Juli 1815 öfverlåtit nämnde tomt, som tillförene varit nyttjad till
bränvinsbränneri-verk, att, under förbehåll af Bankens panträttighet deruti, begagnas
för den gemensamma Kurhus-inrättningen för Stockholms stad och län,
Hill. lill R. St. Prat. t SS 9 Sf i 86 o. t Sami 1 Afd. 8 Haft. 4
26
(
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 6.
och egendomens upplåtande för annat ändamål således icke torde utan Rikets
Ständers samtycke kunna af Kurhusets styrelse medgifvas, har Direktionen för
Allmänna Barnhuset underdånigst hemställt, att Kongl. Majit täcktes till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition derom, att, derest, öfverenskommelse om vilkoren
i öfrigt kunde mellan Direktionerna för Kurhuset och Barnhus-inrättningen träffas
rörande omförmälda tomts öfveriåtande till Barnhuset, och Kongl. Majit, skulle
en sådan öfverenskommelse i nåder gilla, Rikets Ständer för sin del måtte förklara
hinder icke, möta för densammas afslutande och framtida bindande kraft.
Till åtlydnad af Kongl. Majits nådiga befallning har Direktionen för Stockholms
stads och läns Kurhus häröfver afgifvit underdånigt yttrande och deruti
förklarat, att då den tomt, som för närvarande begagnas till Kurhuset, kunde
anses vara något större än som för den gemensamma Kurhus-inrättningen vore
behölligt, och då de derstädes nu befintliga byggnader icke motsvara de tidsenliga
anspråken på utrymme och hvad af en väl ordnad sjukvårdsanstalt erfordras,
Direktionen, för att möjligen kunna erhålla ett Kurhus motsvarande behofvet,
och äfven i någon män befrämja det gagneliga ändamål, som med Barnhusets
flyttning vore för det allmänna afsedt, ansåge sig för sin del böra i underdånighet
tillstyrka nådigt bifall till Barnhus-Direktionens ifrågavarande framställning;
hvarefter så väl Ofver-Ståthållare-embetet som Kongl. Majits Befallningshafvande
i Stockholms län med anbefallda utlåtanden i ämnet inkommit, och
hvar för sig samma underdåniga framställning till nådigt bifall förordat, deruti
Kommitterade för förvaltningen af länets kurhusmedel, hvilka jemväl blifvit
hörde, sig förenat, med förbehåll att billig ersättning för tomten med derå befintliga
byggnader erholles, samt Stockholms Län af den vederlagssumrna, som
kunde komma att bestämmas, finge sig tillerkänd en anpart, motsvarande den
genom Rikets Ständers skrifvelse af den 27 Juli 1815 länet tillagda andel i
ineranämnda egendom, sådan denna vid öfverlåtelse!) befanns.
Med anledning häraf och då i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den
27 Juli 1815 väl är bestämdt, att den ifrågavarande egendomen blifvit upplåten
»till begagnande för den gemensamma Kurhus-inrättningen för Stockholms
stad och län», hvaraf måste följa, att staden och länet till densamma ega lika
rätt, men i samma skrifvelse ej är nedlagd någon rättighet för dem, att egendomen
på annat sätt använda eller till annan person eller inrättning öfverlåta,
samt. då i öfrigt af handlingarne upplyses, att tomten, ehuru för en sjukvårdsanstalt
väl belägen, är af en för Kurhus-inrättningen öfverflödig storlek, så att,
genom dess upplåtande mot skälig ersättning till Barnhus-inrättningen, en större
fördel skulle så väl det allmänna som Stockholms stad och län beredas, vill
Kongl. Majit härmed föreslå Rikets Ständer, att derest öfverenskommelse om
vilkoren i öfrigt kan mellan Direktionen för Barnhus-inrättningen samt Stockholms
stads och läns för ändamålet utsedde Deputerade träffas rörande öfverlåtelse!!
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 6.
27
af ofvan omförmälda tomt jemte derå vid upplåtelsen befintliga byggnader, och
en sådan öfverenskommelse varder af Kongl. Majit i nåder gillad, Rikets Ständer
för sin del må förklara hinder icke möta för densammas afslutande och
framtida kraft, såsom hade berörda tomt och byggnader varit Kurhus-inrättningen
med full eganderätt tillerkända.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets
Ständers Utskott, till hvars behandling frågan varder öfverlemnad.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARI.
Hewling Hamilton.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den
°2 / Oktober 1859.
Närvarandei
Hans Excellens »Tustitire-Stats-Ministern, Herr Friherre De Geer.
Hans Excel. Stats-Ministern för Utrikes-Arenderne, Herr Frih, Manderström.
Statsråden $Vallens teen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Elmemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
palmsten.
Statsrådet Herr Grefve Hamilton föredrog vidaret
28
Kongl. Maj'.ls Nåd. Proposition N:o 7.
9:o
Underdånigt förslag till den af Kongl. Majit beslutade nådiga Proposition
till Rikets Ständer, angående öfverlåtelse till Allmänna Barnhusinrätiningen
i Stockholm af en utaf Stockholms stads och läns Kurhus å Kungsholmen
r *-
begagnad tomt.
Ö o
Statsrådet tillstyrkte i underdånighet, att Kongl. Majit täcktes berörda förslag
i nåder gilla samt i enlighet dermed låta nådig proposition, sådan den finnes
detta protokoll, bilagan N:o 5, vidfogad, till Rikets Ständer afgå.
Hvad Statsrådet beträffande de under förestående 29 punkten
upptagna mål underdånigst yttrat och tillstyrkt behagade
Kongl. Majit till alla delar i nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo
A. J. Olde.
m-.o
Alik. till Exp.-Utsk. den 7 No v. 1859, kl. 2 e. m.
KONGL. MAJiTS
Nådiga Proposition till Pikets Stunder, angående upphörande af de
inom Lappmarkerna i Norrbottens och Westerbottens län
under namn af Domare- och Tingstolk-näster utgående
af gifter; Gifven Stockholms Slolt den SI Oktober 4859.
Sedan äldre tider tillbaka har af allmogen inom Lappmarkerne i Norrbottens
och Vesterbottens län till Domhafvanderne derstädes utgjorts en afgift,
ander namn af näst, motsvarande ett slags kosthållning åt Domhafvanderne under
Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 7.
29
deras vistande i Lappmarkerne för ordinarie Tingshållande och bestående till
större delen af matvaror, såsom renstekar och rentungor, men äfven till en del
af penningar; hvarjemte Lappmarkernes innevånare dessutom varit pligtige att
fortskaffa Domhafvanderne under deras resor i Lappmarkerne för nyssnämnde
ändamål, hvilken skyldighet, förut fullgjord på det sätt, att allmogen tillhandahållit
ett visst antal renar, i sednare tider förvandlat sig till en stående afgäld
eller skjutsersättning i penningar. Likaledes har till ersättning åt de till allmogens
biträde anställda tings-tolkar utgått en särskild afgift kallad tolknäst: denna
sednare näst har dock numera upphört inom Westerbottens län, sedan lappallmogen
der på sednare tiden börjat tala och förstå Svenska språket, men utgöres
fortfarande af lappallmogen inom Norrbottens län och utgår i ett visst antal
rentungor.
Grunden för ifrågavarande utgifter äfvensom tiden då de först börjat utgöras
har väl icke med fullkomlig visshet kunnat bestämmas, men sannolikt synes vara
att då till lättnad för lappmarkernes innevånare, hvilka i äldsta tider mäste färdas
derifrån till kustlandet för att vid dess Domstolar få sina tvister afgjorda,
för omkring två århundraden tillbaka den förändring vidtogs, att ting skulle hållas
nppe i de särskilde lappmarkerne, innebyggarne derstädes fått sig ålagdt att
till Domarncs underhåll under tingen erlägga en viss afgift, eller så kallad
näst, samt kostnadsfritt fortskaffa dem under deras för sådant ändamål företagna
resor, Ilurtivida tolknästen, som nu särskildt debiteras och uppbäres, ursprungligen
utgjordt en del af domarenästen eller redan löre denne haft sin tillvaro
synes ovisst, men att ingendera af dessa afgifter och ej heller skjutsersättningen
till Domrarne vid skattläggningar inom lappmarkerne tagits i beräkning torde
desto hellre kunna antagas, som något stadgande derom icke igenfinnes hvarken
uti Kongl. Resolutionen den 24 November 1749, för dem som bygga och bo
uti Lappmarken eller uti Instruktionen för fogdarne derstädes af den o Augusti
1760, hvilka äro de enda intill sednare tider gällande författningar, som innehålla
föreskrifter om skattläggning i Lappmarkerne, och enligt den år 1850 utfärdade
stadga angående afvikning och skattläggning i Luleå lappmark liar ej
heller domarenästen tagits i betraktande vid hemmanens skattläggning.
Sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län, med åberopande
ibland annat deraf, att otnförtnälde afgifter som af Lapp-allmogen inom
länet utgjordes till domhafvanderne, voro de enda i sitt slag i riket och jemväl
föranledt klagan från allmogens sida, i underdånighet hemställt huruvida
icke, sedan lagmans- och häradshöfdinge-räntan jemte tingsgästnings-penningarne,
hvilka syntes närmast motsvara domarenästen, blifvit uti det öfriga riket afskaffade
och tingsgästningen i stället å stat uppförd, äfven ifrågavarande
till domhafvanderne i länets Lappmarker utgående näst- och skjuts-ersättning
kunde upphöra och domhafvanderne på annat sätt beredas godtgörelse för den
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
inkomst de deraf hittills haft; samt i sammanhang dermed jemväl fråga uppstått
om Lappallmogens inom Vesterbottens län befriande från dylika afgifter, äfvensom
upphörande af tingstolknästen, har Kongl. Majit den 13 Juni 1856 anbefallt
Dess Befallningshafvande i Norrbottens och Vesterbottens län att infordra
och till Kongl. Majit inkomma med upplysning angående beloppet af nämnde
skattetitlar under de sednast förflutna fem åren; och af de, till följd häraf, insända
uppgifter inhetntas, att sedan de in natura utgående persediarne blifvit i
penningar förvandlade, domhafvandernes inkomst af näst- och skjuts-ersättning
i medeltal uppgått för domhafvanden i Vesterbottens södra domsaga till
Niohundrafyra Riksdaler fyratiofyra skillingar. för domhafvanden i Westerbottens
norra domsaga till Trehundrasextioåtta Riksdaler nio skillingar sex runstycken,
för domhafvanden i Norrbottens södra domsaga till Trehundraåttiofem Riksdaler
och för domhafvanden i Norrbottens norra domsaga till Trehundra-aderton Riksdaler
trettiotvå skillingar, allt banko, årligen; hvarjemte den inom Norrbottens
län utgående tolknäst i värde uppskattats till Etthundratre Riksdaler åtta skillingar
samina mynt.
Uti infordradt underdånigt utlåtande i ämnet den 31 Juli 1857 hafva
Kongl. Majits och Rikets Kammar-kollegium och Stats-kontor hufvudsakligen anfört:
att då tolknästen uppginge till ringa belopp och således icke för Lappallmogen
vore särdeles betungande, samt det vore att förutse att, såsom i Vesterbottens
län redan inträffat, i samma mån Svenska språket alltmera hunne utbreda
sig inom lapp-allmogen i Norrbottens län, behofvet af tingstolkar och i
följd deraf ersättning till dem äfven der komme att i en måhända icke alltför
aflägsen framtid af sig sjelf upphöra, ansåges någon åtgärd för afskaffande af
den till tolkarne nu utgående näst icke nödig; men dä det icke kunde anses
med billighet öfverensstämma, att Lappinarkernes i allmänhet särdeles torftiga
befolkning för rättvisans skipande få vidkännas en utgift, hvarifrån rikets öfriga
allmoge fått njuta befrielse och som, der den utgår i persedlar, skulle i framtiden
komma att kännas alltmera tryckande i samma mån dessa, för det mesta
i renstekar och rentungor bestående persedlar, är efter år förekommo i mindre
öfverflöd och följaktligen stego i pris, ansågo Kollegierne sig härutinnan och i
de af Kongl. Majits Befallningshafvande i Norrbottens län åberopade omständigheter,
ega full anledning förorda upphörandet af den till domhafvanderne utgående
näst och skjuts-ersättning; dervid dock, enär sådant svårligen kunde ske
utan att en motsvarande godtgörelse derför bereddes vederbörande domare, hvilka
af den vid tingen i Lappmarkerna fallande expeditionslösen torde kunna påräkna
endast en ringa ersättning för sitt arbete och sina besvärliga resor i Lappmarkerna
för hållande af tingen och andra der förekommande förrättningar, samt
dessutom, hvad de närvarande domhafvanderne beträffar, desse vore försäkrade
om ett fortfarande åtnjutande af de vid deras tillträde af tjensterna dermed
Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 7.
31
förenade inkomster, Kollegierna i underdånighet hemställde, det. nådig framställning
till Rikets Ständer måtte ske om beviljande för nämnde ändamål af ett nästen
ooh skjuts-ersättningen motsvarande anslag af Ett tusen niohundrasjutio-sex
Riksdaler tretiosju skillingar sex runstycken Banko årligen.
Sedan härefter vederbörande domhafvande leinnats tillfälle att, i afseende å
tingstolkarne och den till dem utgående näst, afgifva underdåniga yttranden, samt
dessa icke föranledde till antagande deraf att, på sätt Kollegierna förutsatt, samma
näst sannolikt skulle komma att. af sig sjelf upphöra, utan fastmera gåfvo vid
handen, att, i framtiden skulle uppstå svårigheter att. erhålla nödigt, antal tolkar,
derest icke högre aflöning, än den nuvarande nästen, åt dem bereddes; har Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län blifvit anbefalldt, att i fråga om upphörande
af denna nast afgifva underdånigt utlåtande samt inkomma med förslag
till tolkarnes aflönande från Statsverket till det antal och med de belopp, som
för ändamålet kunde erfordras; till fullgörande hvaraf Landshöfdinge-embetet i
nämnde län, efter vederbörande domhafvandes hörande, i underdånig skrifvelse
den 7 sistlidne Juli upplyst, att inom länet finnes sex Lappmarker, nemligen Arvidsjaur
och shjeplou", i judicielt hänseende lydande under Vesterbottens norra
domsaga, Jockmock (med kapellaget Qvickjock) och Gellivare, hörande till Norrbottens
södra domsaga saint Juckasjärvi och Enontekis, lydande under Norrbottens
norra domsaga; att tolkarnes aflöning hittills bestridts af Lappmarkernas innevånare
sjelfva och utgått i rentungor; att deraf, enligt de år 1856 infordrade,
och afgifna uppgifter, under nämnde är erlades till tolken i Arvidsjaur åttio, i
Arjeplougs nittiosju, i Jockmocks och Qvickjocks sjutiofem, i Gellivare sextiofyra,
i Juckasjärvi etthundratjugo och i Enontekis nittioen stycken rentungor; men att,
enligt grunderna för aflöningens utgörande, denna ökas i mån af befolkningens
tillväxt i hvarje lappmark; och ehuru denna aflöning, förvandlad i penningar
efter nu gängse pris, aderton å högst tjugofem öre för hvarje rentunga, ej uppginge
till särdeles högt belopp för hvarje Lappmark, ansåge likväl, vid betraktande
deraf att oaktadt aflöningens årliga förhöjning genom folkmängdens till vext,
svårigheter redan skola mött att erhålla pålitliga tingstolkar; att till dessa befattningar
böra väljas personer, som med sakkännedom och godt omdöme, jemte
förmåga af en redig och obehindrad tolkning, förena ett sådant uppförande att
de njuta, såväl domhafvandens, som vederbörande parters falla förtroende för redbarhet
och oveld, samt att. tolkarne, derest deras biträde erfordras vid förrättningar
utom tings-stället i orten, böra med hänsyn till Lappmarkernas stora vidsträckthet,
derigenom förrättningsresorna väsendtligen fördyras, få njuta rätt till
godtgörelse för rese- och traktamentskostnader enligt gällande resereglemente,
Landshöfdinge-embetet sig, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med domhafvandernes
uttalade åsigter, böra föreslå: att inom hvarje af Norrbottens läns Lappmarker
må, på Statens bekostnad, anställas en tingstolk, med skyldighet att tillhandagå
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 7.
med tolkning uti finska oell lappska språken, såväl vid de, pn gång om året
derstädes inträffande ordinarie tingen, sorn oek vid deremellan förefallande urtima
ting och förrättningar, och med rättighet att i årligt arfvode derför af Statsverket
uppbära femtio Riksdaler Riksmynt, jemte skjuts- och traktaments-ersättning, beräknad
efter gällande resereglemente, från tings-stället i orten och dit åter för
biträde vid alla de extra förrättningar, som ej å vanliga tingstället ega rum,
äfvensom att tolkbefattningen uti de till samma domsaga hörande Lappmarker må,
derest sådant finnes utan olägenhet kunna ega rum, förenas i en hand, dock sä,
att der resekostnads-ersättning för extra förrättningar ilrågakommer, sådan ersättning
ej må beräknas annorlunda än från tings-stället i den lappmark, hvarinom
förrättningen eger rum och åter till samma ställe, men ej från tingstolkens
hemvist.
Lika med Kammar-kollegium och Stats-kontoret och på de af bemälde Kollegier
anförde skäl anser Kongl. Majit den till dornhafvanderne i Norrbottens och
Vesterbottens län, på sätt ofvan förmäles, af de inom deras domsagor belägna
Lappmarkers innevånare nu utgående näst och skjuts-ersättning böra upphöra, och
dornhafvanderne, för ilen inkomst de af nämnde skattetitlar hittills haft, pä annat
sätt beredas ersättning, hvilken, med ledning af de å samma skattetitlars belopp
lemnade uppgifter, Kongl. Majit, dels för summornas jemnande och dels pä det
dornhafvanderne ej må gå i mistning af den förhöjning, som genom stegrade priser
ä den in natura utgående nästen på sednare tider sannolikt egt rum, anser
böra bestämmas till Ett tusen fyra hundra Riksdaler Riksmynt för domhafvanden
i Vesterbottens södra domsaga och Sex hundra Riksdaler samma mynt för hvardera
af dornhafvanderne i Vesterbottens norra domsaga och de båda domsagorna
i Norrbotten; och som de skäl, hvilka blifvit åberopade för afskaffande af domarenästen
äfven gälia i fråga om den till tingstolkarne af Lappmarkernas innebyggare
i Norrbottens län utgående tolknäst, samt, enligt hvad såväl vederbörande domhafvande
som Landshöfdinge-embetet upplyst, anledning ej är att antaga det behofvet
af tingstolkar för Lapp-allmogen och i följd deraf jemväl ifrågavarande näst
framdeles skall komma att af sig sjelf upphöra, utan fasthellre svårigheter att
erhålla nödigt antal tolkar mot den nuvarande ersättningen synas vara att befara,
vill Kongl. Majit förthy härigenom föreslå Rikets Ständer dels att ett ärligt anslag
af Tre tusen två hundra Riksdaler Riksmynt må beviljas att uppföras under
Riks-statens Andra Hufvudtitel, från och med det år, då den nya Statsregleringen
träder i verkställighet, och emellan Dornhafvanderne i Norrbottens och Vesterbottens
län på här ofvan uppgifne sätt fördelas, emot skyldighet å deras sida
att afstå från den dem nu af Lappmarkernes innebyggare tillkommande näst och
skjuts-ersättning: och dels att likaledes den af Lapp-allmogen i Norrbottens län
till tingstolkarne utgående näst må upphöra från och med det år då ny Statsreglering
träder i verket, samt i stället ett årligt anslag af Tre-hundra Riksdaler
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition N-.o 7.
33
(faler Riksmynt uppföras å Andra Hufvudtiteln, att utgå till arfvoden åt en tingstolk
inom hvarje af Norrbottens läns sex lappmarker, nemligen Arvidsjaurs, Arjeplough,
Jockmocks med Qvickjocks, Gellivare, Juckasjärvi och Enontekis, emot
skyldighet för tolkarne att tillhandagå med tolkning uti finska och lappska språken,
såväl vid de ordinarie tingen, sorn vid urtima ting och extra förrättningar;
äfvensom att dessa tingstolkar må af Statsverket tillgodonjuta skjuts- och traktaments-ersättning
efter gällande rese-reglemente i litte klassen, för biträde vid
alla de förrättningar, som ej å vanliga tings-stället ega rum, dervid resan beräknas
från tings-stället i orten och dit åter.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARI,
Louis De Gea-.
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-Departements-Ärenden, /tället
inför Hans Majit Konungen uti Stals-Rådet å Stockholms
Slott Thor sdagen den 27 Oktober 1859,
i närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern, Friherre De Geer;
Hans Excell. Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Frih. Manderström;
Statsråden W allens teen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Hr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna,
Malmsten,
Justitierådcn Alexanderson, och
Cramér.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern uppläste till justering:
l:o. Förslag till Kongl. Maj:ts den 29 Juli innevarande år beslutade nåBih.
lill R- St. Brot. 1889 fy 1860. 1 Sami. 1 Afd. 8 Uäft. 5
34
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 7.
diga Proposition till Rikets Ständer, angående upphörande af de inom Lappmarken
i Norrbottens och Westerbottens län under namn af domare- och fingstolks-näster
utgående afgifter;
2:o. — — — — — — — — — — — — — —
3:o. — — — — — — — — — — — — — —
Uppå Statsrådets hemställan täcktes Kongl. Maj:t i nåder
godkänna dessa förslag till nådiga Propositioner och Skrifvelse,
sådana de finnas detta protokoll bilagde.
Ex protocolio
Oscar David Egge.
STOCKHOLM, typografiska eöreningexs boktryckeri, 1859.
Kongl. May.ts Nåd. Proposition Ns 8.
1
JW n.
Alik. till Exp.-Utsk. den 7 Nov. 1859, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj: f§
Nådiga Proposition till Pikets Ständer, angående upplåtande till
Norrbottens läns Hushållningssällskap af gamla länsfängelse-byggnaden
i Piteå; Gifven Stockholms Slolt
den 21 Oktober 1859.
Sedan nytt läncellfängelse blifvit för Norrbottens län i Luleå uppfördt och
-till förvaring af fångar upplåtet, samt Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar
i riket, som, vid derefter uppkommen fråga huruvida gamla länshäktet i Piteå
vidare vöre för fångvården behöfligt, ansett anledning förefinnas, att de vid samma
länshäkte befintliga tyå flyglar, af hvilka den ena begagnats till bostad åt fängvaktmästaren
och den andra till uthus, skulle vara länets innevånare tillhöriga, af sådan
orsak infordrat upplysning huruvida dessa gjorde anspråk på eganderätten till nämnde
byggnader; så hafva länets innevånare, inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
genom deputerade, i ämnet hörde, .enhälligt framställt anspråk ej mindre på omförinälda
tvä flygelbyggnader, utan oek på sjelfva fängelsehuset, men tillika förklarat
att samtliga dessa byggnader af dem upplätes ät Länets HushållningSTsällskap att
för sällskapets ändamål, pä sätt lämpligast syntes, användas; och har med anmälan
härom samt med tillkännagifvande derjemte att, enligt hvad Kongl. Majjts Befallningshafvande
i Norrbottens län upplyst, tjenliga lokaler i Piteå och i grannskapet
deraf finnas att tillgå till förvarande af såväl stadens fångar som transportfångar,
sä att anledning icke vöre för handen att ifrågasätta länsfängelsebyggnadernes i
Piteå användande för någotdera af dessa ändamål; Fångvårds-styrelsen i underdånighet
anhållit om Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, huruvida länsfängelsehuset i
Piteå med dertill hörande flygelbyggnader må till Norrbottens läns innevånares disposition,
j öfverensstämmelse med det derom framställda anspråket, afträdas, eller
|iuru med meranämnde hus och byggnader eljest må förhållas.
Pik. till R. St. Prat. 1850 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 0 Iläft, 1
2
Kongl. Magita Nåd. Proposition Ni 8.
Uti infordradt underdånigt utlåtande har Justitie-Kanslers-einbetet, med ledning
af de frän Fångvärds-styrelsens insända och öfriga för bemäldta Embete tillgängliga
handlingar, upplyst: att innevänarne i de norra länen af ålder bekostat
byggnad och underhåll af länets fängelser; att, efter det, till följd af Kongl. Kungörelsen
den 21 Maj 1810, Westerbottens län blifvit uti tvenne län fördeladt, fråga
uppstått, att, i stället för det förut gemensamma, förfallna länshäktet vid Piteå, uppföra
ett nytt länshäkte uti hvartdera länet; att sedan Westerbottens läns innevånare
erbjudit sig att uppföra länsfängelse vid Umeå, Kongl. Majit, genom nådigt Bref
den 29 Juni 1814, berörda anbud antagit; att fullmägtige för allmogen i Westerbottens
och Norrbottens Län vid 1815 års riksdag, med förmälan att Rikets Ständers
Justitie-Ombudsroan, under embetsresa 1814, underrättat allmogen derom, att
den icke mera än i öfriga orter, der länsfängelse pä Kronans bekostnad byggdes,
borde besväras med dylik byggnad och dess underhäll, hos Kongl. Majit sökt befrielse,
bland annat, från uppbyggande af länsfängelset men att Kongl. Majit den 9
Juli 1810, af anförda skäl, i nåder förklarat, dels att, i afseende å Westerbottens
län, borde förblifva vid hvad den 29 Juni 1814 blifvit härom stadgadt och dels att
Norrbottens läns innevånare saknade skälig anledning att från ett sådant, dittills
utan allt klander fullgjordt besvär, söka befrielse; att Norrbottens läns innevånare
derefter gått i författning om uppförande af nytt fängelse, dertill ett belopp af 4,191
Ridr 31 sk. 8 rst. Banko skall hafva blifvit af innevänarne sammanskjutet och att,
enär. för fängelsets försättande i fullt ändamålsenligt skick ytterliga ra 2,247 Ridr
37 sk. 8 rst. nyssnämnde mynt erfordrades, Kongl. Majits Befallningshafvande i länet
hos Kongl. Majit i underdånighet anmält innevänarnes underdåniga _ anhållan
att ej mindre till nyss uppgifna ändamål, än ock till fängelsets framtida underhåll,
allmänna medel mätte i nåder anvisas; att sedan, vid 1828—1829 årens
riksdag, denna jemte flera väckta frågor om byggnad och underhäll af häkten
i de norra länen blifvit gemensamt handlagda, Rikets Ständer, i underdånig
skrifvelse den 28 September 1829 yttrat, att då, med undantag endast af de
norra länen, innevänarne i rikets öfriga län blifvit frän byggande och underhållande
af länshäkten befriade, funno Rikets Ständer billighet och jemlikhct i rättigheter
medborgare emellan påkalla, att enahanda befrielse borde de norra länens
innevånare tillgodokomma och beslöto derföre, för sin del, att, emot det allt anspråk
pä ersättning för uppförande af sjelfva fängelsehusen uti Westernorrlands,
Westerbottens och Norrbottens län förfolle och hvarken dä eller framdeles finge
väckas, Staten skulle öfvertaga och framgent ensamt bekosta underhållet af länsfängelserna
i samma län, på sätt med de i rikets öfriga län varande dylika byggnader
egt rum; att Kongl. Majit, i öfverensstämmelse härmed, den 31 Oktober 1829
i nåder förordnat, det Staten må öfvertaga och derefter af de medel, hvaraf kostnaderne
för de öfriga fängelsernas underhåll utgå, ensamt bekosta länsfängelsernas i
nyssnämnde tre län. under vilkor att något anspråk på ersättning för sjelfva fängelsehusen
i dessa län icke mätte eg a rum; i följd hvaraf ock den af Norrbottens läns
innevånare gjorda anhållan om godtgörande af Staten för en nyss förut å fängelset
derstädes gjord reparation förklarades böra förfalla; och att, Justitie-Kanslers-embetet
veterligen, Norrbottens läns innevånare derefter icke vidare befattat sig med
länets fängelses fullbordan och vidmagthällande; och har Mustitie-Kanslers-embetet
derjemte för sin del yttrat: att då båda Statsmagterne befriat de norra länens innevånare
från den dem förut åliggande skyldighet att bygga och underhålla länshäkten,
endast med uttryckligt vilkor, det något anspråk på ersättning för sjelfva
fängelsehusen icke finge ega rum; då, äfven om innevänarne i Norrbottenslän, icke
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVs 8.
3
veterligen, genom något öppet förklarande ingått på detta vilkor, de likväl måste
anses hafva lemnat ett tyst bifall dertill, enär de, under en längre tidsföljd af nära
30 är begagnat sig af den, endast under berörda vilkor, dem förunnade fördel; då
godkännande af det nu väckta anspråket sannolikt skulle framkalla lika beskaffade,
icke blott i de öfriga norrländska länen, utan möjligen äfven i andra län, der gamla
länshäkten funnits uppförda utom residensen; dä, sä vidt förhållandet för närvarande
kunde bedömas, anledning vöre för hand, dels att Westerbottens läns innevånare
lemnat bidrag till ifrågavarande fastighets förvärfvande och första bebyggande,
och dels att statsmedel jemväl blifvit använda för fängelsets fullbordande;
samt dä det icke heller torde kunna medgifvas att ett för allmänt ändamål, om ock,
genom tillskott eller med biträde af innevänarne i orten uppfördt hus bör, helt och
hållet eller i män af utgjordt biträde eller annat bidrag, anses tillhöra dem, som
bidragen lemnat, funne Justitie-Kanslers-embetet sig böra i underdånighet afstyrka
bifall till det af Norrbottens läns innevånare väckta anspråk att få disponera de
till numera upphörda länsfängelset i Piteå hörande byggnader, hvilka, såvida de
icke genom laga rättegång Staten frånvinnas, borde såsom dess egendom fortfarande
anses; dock har, med afseende dels derå att Norrbottens läns innevånare otvifvelaktig!
sednare, än uti de flesta andra län, lemnat ett betydligt tillskott för uppförande
af länsfängelset, hvilket nu vore för fångvården umbärligt, dels ock ä det
nyttiga ändamål, för hvilket, enligt läns-innevånarnes tillkännagifna önskan, byggnaderna
skulle användas, Justitie-Kanslers-embetet i underdånighet hemställt, om icke
Kongl. Majit skulle täckas göra frågan angående byggnadernas öfverlåtande till
Norrbottens läns Hushållnings-sällskap till föremål för nådig framställning till Rikets
Ständer.
Dä Norrbottens läns innevånares anspråk på eganderätten till ifrågavarande
byggnader icke är ostridig, utan fasthellre, med afseende å hvad i ämnet upplyst
blifvit, det vill synas som skulle byggnaderna vara Kongl. Majit och Kronan tillhöriga,
har Kongl. Majit, vid ärendets underdåniga föredragning den 1 Februari innevarande
är, väl förklarat den gjorda framställningen om desammas afträdande till
länsinnevänarnes disposition nu icke kunna bifallas; men på grund af olVanomförmälde
af Justitie-Kanslers-embetet anförde skäl, vill Kongl. Majit likväl härigenom
föreslå Rikets Ständer att såväl det gamla länsfängelset i Pitea som öfriga ofvannämnde
dertill hörande byggnader måtte få upplåtas till Norrbottens läns Hushållnings-sällskap,
för att af detsamma användas på sätt för befrämjande af Sällskapets
ändamål lämpligast synes; och har Kongl. Majit emellertid tillåtit, att samma byggnader
må tills vidare och intill dess Rikets Ständer i ämnet sig yttrat, få af bemälde
Hushållnings-sällskap begagnas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
C AIIL.
Louis De Geer.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition A/s 8.
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-Departements-frenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen uti Stals-Rädet ä
Stockholms Slott Thor sdagen den 21 Oktober '1859.
i nätvaro af:
Hans Excellens; Herr Justitie-Stats-Miiiistern, Friherre De Geer,
Hans Excellens; Herr Stats-Ministermför Utrikes-Arendena, Friherre MameiUrÖ^
Stats-råden: Wallensteen
Gripenstedt,
Almqvist,
.Elmemark',
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna,
Malmsten;
Jnstitie-råden: Alexandersson Och
Cramér.
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern uppläste till justering:
2:o. Förslag till Kongl. Majits den i Februari innevarande år beslutade
nådiga proposition till Rikets Ständer, angående upplåtahde till Norrbottens läns
Hushållnings-sällskap af gamla länsfängelse-byggnaden i Piteå.
3:o. — — — — — — — — — — — — — — —• —
Uppå Stats-Rådets hemställan täcktes Kongl. Maj: t
i nåder godkänna dessa förslag till nådiga propositioner
och skrifvelse, sådana de finnas detta Protokoll
bilagda.
Ex Protocollo
Oscar David Egge.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse AS 0.
o
JW ».
Alik. till Exp. tJtsk. den 7 Kov. 1859, kl. 2 e. in.
Kongl. ]flaj:ts
Nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständer, i anledning af åtskilliga
af Rikets Ständer vid sistfdrflutna riksmöte beslutade
lag förändringar; Gifven Stockholms Slolt den 27 Oktober
18501
Då nedaftnämndc af Rikets sednast församlade Ständer beslutade lagförändriiigär,
öfver hvilka Kongl. Majit, innan Ständerne åtskiljdes icke kunnat fatta och
meddela sitt nådiga beslut, ej heller sedermera blifvit af Kongl. Majit i nåder antagna,
vill Kongl. Majit nu, i öfverensstämmelse med 87 § Regeringsformen, underrätta
Rikets Ständer om de skäl, som derför utgjort hinder.
Uti underdånig skrifvelse den 22 Augusti 1857 hafva Rikets Ständer anhållit
att, genom utfärdande af ert författning angående underhållet af de hus, som enligt
26 Kap. 2 § Byggninga-balken, af socknemännen skola Kyrkoherden färdiga
antvardas, mätte förklaras: att vården och underhållet af dessa hus till alla deras
särskilda delar åligger Kyrkoherden, samt att socknemännens skyldighet i berörde
hänseende icke vidtager förr, än husen, genom ålder och bruk, eller genom vådeld*
storm, husets sättning, eller annan tillfällighet, som innehafvaren bevisligen icke
kunnat förekomma, befinnas så bristfälliga att ny- eller ombyggnad eller annan hela
huset eller dess väsendtligare beståndsdelar omfattande större förbättring är af
nöden.
Sedan Preste-Ståndet med särskild underdånig framställning i detta ämne
till Kongl. Majit inkommit, samt Stats-Rädet och Högsta Domstolen öfver ifrågavarande
förslag blifvit hörde, har Kongl. Majit detsamma i öfvervägande tagit; och
då ordalagen i förslaget medgifva en tydning, hvarigenom prests skyldighet att
vidmagthålla de honom af socknemännen antvafdade hus skulle utsträckas längre,
än Kongl. Majit anser med syftningen i 26 Kap. 2 § Byggninga-balken öfverensstämma,
samt det sökta ändamålet att förekomma tvister, till följd af uttryckens
obestämdhet, sannolikt icke skulle genom förslagets antagande vinnas, har Kongl.
Majit ansett sig icke böra detsamma bifalla.
fi Kongl. Maj:t* Nåd. Skrifvelse Ns 9.
Kongl. Majit har dock, lika med Rikets Ständer, funnit tydligare bestämmanden
i ämnet än de, som innefattas i 26 Kap. 2 § Byggninga-balken behöfliga samt
förklarat sig vilja, i sammanhang med frågan om förändring i sättet för Presterskapets
aflöning, taga detta ämne i vidare öfvervägande.
Rikets Ständer hafva vidare uti underdånig skrifvelse den 25 Februari 1858
anmält, hurusom de, för sin del, beslutat en författning angående en förändrad organisation
af Domkapitlen, af det innehåll, samma skrifvelse närmare utvisar.
Ifrågavarande lagförslag, i anledning hvaraf Preste-Ståndet likaledes med
särskild underdånig framställning inkommit, samt Rikets samtlige Konsistorier infordrade
underdåniga utlåtanden afgifvit, har Högsta Domstolen funnit föranleda
till åtskilliga anmärkningar, hvaribland Högsta Domstolen ansett sig tillkomma att
fästa uppmärksamhet vid följande, nemligen: att det föreslagna stadgandet, enligt
hvilket hälften och på flera ställen två tredjedelar af Domkapitlets ledamöter skulle
för viss tid väljas af de Kapitlet underlydande prester och skollärare, oaktadt dessa
fortfarande kommo ätt vara Domkapitlets domsrätt underkastade i afseende pä begångna
tjenstefel, icke syntes lämpligt; att dä dessutom de Kyrkoherdar, hvilkas
hemvist vore mer än fem mil från stifts-staden aflägset, skulle ega att undandraga
sig ledamotskap i Domkapitlet, samt ej heller de, som på grund af val en gång fem
år innehaft sådan befattning, kunde emot sin vilja återväljas, det lätt skulle kunna
inträffa, att de väljande blefvo vid valet inskränkta inom alltför trånga gränser,
samt att, till följd af täta ombyten, af Domkapitlets ledamöter, nödig enhet i Kapitlets
åtgärder och beslut kunde komma att saknas.
Med afseende å dessa af Högsta Domstolen emot förslaget framställda anmärkningar
och dä den af Rikets Ständer föreslagna organisation af Domkapitlen,
enligt hvilken till ledamöter kunde inväljas dels Kyrkoherdar utan högre lärdomsbildning
och dels Lektorer utan presterlig bildning och bekantskap med stiftets
förhållanden, icke i högre grad än den nuvarande organisationen medför säkerhet
derom, att Domkapitlen endast komma att bestå af sådana ledamöter, som hvar
för sig äro skicklige att deltaga i alla de olikartade göromål, som nu tillhöra Domkapitlens
handläggning, har Kongl .Majit, efter det jemväl Stats-Rädet blifvit i ämnet
bordt, funnit sig böra vägra nådigt bifall till Rikets Ständers ifrågavarande
förslag.
Med förmälan hurusom behofvet af en kyrklig representation börjat allt mer
och mer uppfattas och erkännas, samt att vår tids rörelser inom Kyrkan, de stridigheter
i afseende pä religionsbegrepp och kyrkliga bruk, som städse förekomma,
ädagalade nödvändigheten deraf, att tillfälle bereddes församlingen att uttala sina
åsigter i berörde ämnen, hafva Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 6
Mars 1858 till Kongl. Majits nådiga godkännande öfverlemnat ett af Rikets Ständer
beslutadt, i samma skrifvelse intaget, förslag till Förordning angående allmänt
kyrkomöte.
Efter inhemtande af Stats-Rådets och Högsta Domstolens yttrande öfver beördc
förslag, har Kongl. Majit detsamma till nådig pröfning förehaft; men om det
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse JVs 9.
7
än vore ostridigt, att allmänna kyrkomöten, som endast hade att afgifva utlåtanden
i kyrkliga frågor, skulle medföra några väsendtliga fördelar, som icke utan en
sådan anstalt kunde vinnas, har Kongl. Majit likväl funnit emot antagande"af Rikets
Ständers omförmälda förslag betänkligheter möta, bland annat, deruti: att bestämmelser
saknas angående behörighet att i lekmannavalen deltaga, så att t. ex. icke
ens främmande trosbekännare blifvit derifrån utestängda; att den för val af riksdagsman
inom Preste-Ständet stadgade ordning, hvilken, enligt förslaget, jemväl
borde vid val af ombud å kyrkomöte följas, icke allestädes är ä dessa sednare tillämplig
och i intet fall synes för lekmänners val ändamålsenlig, samt att, då mötet
skulle ega att med lika befogenhet upptaga enskilda ledamöter och Konungens
framställningar i kyrkliga mål, förhandlingarne kunde komma att alltför länge draga
ut på tiden, äfven om Konungen, utan bemyndigande af lagen, finge anses ega rätt
att upplösa mötet, förr än alla der lagligen väckta frågor blifvit afgjorda — och
har Kongl. Maj:t, pä grund häraf, vägrat sanktion ä ifrågavarande förslag.
Sedan Kongl. Maj:t den 26 Oktober 1858 i nåder tillsatt en Kommitté, med
uppdrag att, ibland annat, afgifva utlåtande angående de förändringar, som kunna
anses behöfliga såväl i organisationen och sammanhanget af de anstalter, hvilka
med penninge- och kredit-väsendet hafva gemenskap, som i de lagar, hvilka dermed
stå i förbindelse, har Kongl. Majit, vid underdånig anmälan den 16 päföljde
November af Rikets Ständers i skrifvelse den 9 Mars nämnde är framställda förslag
till lag rörande enskilda banker, hvaröfver Högste Domstolen infordradt utlåtande
afgifvit. i nåder förordnat att samma förslag skulle till bemälda kommitté
öfverlemnas för att tagas under öfvervägande vid utarbetande af det kommittéen
anbefallda utlåtande; och då berörda utlåtande ännu icke blifvit afgifvet, har ärendet
hittills icke kunnat blifva föremål för Kongl. Maj:ts vidare handläggning.
Slutligen vill Kongl. Majit gifva Rikets Ständer tillkänna, att ehuru Rikets
Ständer uti skrifvelse den 4 November 1857 anmält sig hafva bifallit det af Kongl.
Majit uti nådig Proposition framställda förslag till Förordning om verkställighet af
domar och utslag, meddelade af Norsk Rätt m. m., Kongl. Majit likväl, enär Rikets
Ständers bifall till förslaget skett med föranledande af den uti den nådiga Propositionen
gjorda förutsättning derom att en dermed öfverensstämmande lag blefve i
Norrige antagen, men Norriges Storthing vägrat godkänna Kongl. Majits till detsamma
i ämnet afgifna förslag1, funnit ifrågavarande för Sverige beslutade författning
böra för närvarande förfalla,
Kongl. Majit förblifvcr Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
€ A It L.
Louis De Geer.
8
Kongl. Majit $ Nåd. Skrifvelse As 9.
Transsumt af Protokollet lifver .1 asti tio-Dep ar tern en Is-Är en den, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms
Slott Thorsängen den 21 Oktober 1859,
i närvaro af
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern, friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes-Arendcna, Friherre Manderström,
Stats-räden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna,
Malmsten,
Justitie-råden: Alexanderson och
Cramér.
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern uppläste till justering:
l:o — — — —- — — — — — ■— — — — — — _ — “
3:o Förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer i anleda
ning af åtskillige af Rikets Ständer vid sistförflutne riksdag beslutade lagförändringar.
Uppå Stats-Rådets hemställan täcktes Kongl. Maj:t i
nåder godkänna dessa förslag till nådiga propositioner
och skrifvelse, sådana de finnas detta Protokoll
bilagde.
Ex Protocollo
Oscar David Egge,
Kongl. Majit» Nåd. Skrifvelse JM 10.
«.)
jw so.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Nqv. 1859, kl. 2 e. m,
lion///, BKajstf
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i anledning af vidtagna åtgärder
för Armeens härvarande utredringsförråds skyddande
mot eldfara; Gifven Stockholms Slolt den 27 Oktober
1859.
Sedan, i anledning af Rikets Ständers Revisorers, vid den är 1857 verkställda
granskning af Statsverkets förvaltning under åren 1854 och 1855, gjorda erinran
derom, att, i händelse af eldsvåda inom åtskilliga i Stockholm belägna Kronans
magasinshus, uti hvilka krigsmateriel förvaras, det vore för de dyrbara förrådens
skyddande angeläget, att brandmurar funnos derstädes uppförda, Kongl. Maj:t
förordnat om anställande af närmare undersökning om behofvet i berörda hänseende
vid Armeens utredningsförråd å Skeppsholmen, samt, uppå anmälan om hvad
dervid förekommit, anbefallt Krigs-kollegium att gå i författning om de byggnadsoch
reparations-arbeten, som till de i nämnda förråd förvarade persedlars skyddande
mot eldfara funnits nödiga, sä har bemälda Kollegium, jemte tillkännagifvande,
att kostnaden för dessa arbetens verkställande uppgått till ett belopp al G,710 Ridr,
som af Kollegium förskjutits, hos Kongl. Majit, i underdånighet anhållit om godtgörelse
härför; och dä, enligt hvad Krigs-kollegium tillika anmält, tillgång till förskottets
godtgörande hos Kollegium saknas, vill Kongl, Majit sådant Rikets Ständer
härmed tillkännagifva, på det att särskilda medel härtill må varda anvisade.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL
J. 31. Björnstjerna.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 2
10
Kongl. Maj:is Nåd. Skrifvelse i\s 10.
Utdrag af Protokollet öfver Landt för svars-Är en den, hållet inför
Hans Maj:l Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slolt
den 27 Oktober 1859.
N ärvarande:
Ilans Excellens, Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-ministern för Utrikes-Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Elmemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Departements-chefen, Stats-rådet Björnstjerna uppläste till justering följande,
på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse!*
till Rikets Ständer, nemligen:
l:o i anledning af vidtagna åtgärder för Armeens härvarande utredningsförråds
skyddande emot eldfara; — — — — — — — —o ~ —
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, i nåder gilla ofvanberörda förslag, sådana
de finnas detta Protokoll bilagda, samt förordna,
att, i öfverensstämmelse dermed, nådiga skrifvelser
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protokollo
J. A. Jcedrén.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 11.
11
,M sa.
Arik. till Exp.-Utsk. den 7 Nov. 1859, kl. 2 e. m.
Kongl. MatJ:ts
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående befrielse från
rotering för hemmanet Ansätt i Jemtlands län; Gifven
Stockholms Slott den 27 Oktober 1859.
Uti underdånig skrifvelse af den 20 Februari 1858, hafva Rikets då församlade
Ständer, i anledning af väckt fråga om befrielse för Ansätts kronohemman i Fölinge
socken af Jemtlands län från åsatt rotering, på anförda grunder hemställt, att Kongl.
Majit täcktes, efter verkställd undersökning och så vidt Kongl. Maj:t funne dertill skäl,
till Rikets nästderefter sammanträdande Ständer framställa nådig proposition om en sådan
befrielse tills vidare för nämnde hemman.
Sedan Kongl. Majit, till följd häraf, anbefallt Dess och Rikets Kammar-kollegium,
att låta i behörig ordning berörde undersökning anställa samt att med underdånigt
utlåtande i ämnet till Kongl. Majit inkomma, har bemälde Kollegium, efter det dylik
undersökning blifvit af vederbörande Afvittrings-landtmätare med biträde af gode
män, i krono-ombuds och hemmans-innehafvarnes närvaro, den 9 September 1858 på
stället förrättad, samt instrumentet deröfver af Kongl. Majits Befallningshafvande i länet
till Kollegium insändt, tillika med eget utlåtande och öfriga erforderliga handlingar, rörande
ifrågavarande kronohemman, uti skrifvelse af den 15 Mars 1859, med öfverlemnande af
samtliga dessa handlingar i underdånighet anfört, att, enär härvid förekomme:
att hemmanet Ansätt, angående hvars tillkomst, skattläggning, afvittring och rotering
Kongl. Majits Befallningshafvande i dess skrifvelse meddelat fullständig utredning,
enligt hvad af ofvanberörde undersöknings-instrument inhemtades, saknade så väl åker,
som ock lägenhet, hvarå sådan skulle kunna upparbetas, emedan jordmånens beskaffenhet
och belägenheten invid Sten- och Ansätts-fjellen, jemte angränsande mossmyror och
kalkällor, förorsakande frost, gjorde åkerodling omöjlig;
att slåtterna befunnits mycket spridda, och för det mesta utgöres af så kallade
fjell-, li- och slan-slåtter, hvilka ömsom begagnas till bete och endast hvart tredje eller
fjerde år kunde till slåtter nyttjas, emedan vextligheten derå i annat fall skulle utdö;
samt
i 2
Konyi. M'cy:ts Nåd. Proposition Ni 11.
att, vid så beskaffadt förhållande, otvifvelaktigt vöre attjhemmanet, derest skatta
läggning derå ifrågakommit först efter utfärdandet af Kongl. Brefven den 14 Juni 1826
och den 9 November 1836, skulle blifvit skattlagdt efter Lappmark s-m ethod och i sådant
fall, på grund af Kongl. Maj:ts nådiga bref den 26 Januari 1847, jemväl bort vid
den provinsen Jemtland öfvergångna förnyade rotering från dylik skyldighet befriasj
så funne Kammar-kollegitim sig böra i underdånighet tillstyrka den ifrågasatta roteringsbefrielsen,
dock så att; enär, enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uppgifvit,
annat hemman, som kuhde roteringen öfvertaga, för närvarande saknades, hemmanet
Ansätt måtte intilldess lämpligt utbyte kunde ega rum, samma rotering tillsvidare utgöra
emot den ersättning, som tillkomme hemman, hvilka, ehuru innehafvande frihetsår,
likväl åtagit sig att under tiden i rotering ingå.
Kongl. Maj:t har detta ärende i nådigt öfvervägande tagit och viii, på grund af
hvad härvid utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län äfvensom Kammarkollegium
anfört och upplyst blifvit, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, att Ansätts
kronohemman må från den åsätta roteringen varda befriadt så snart annat lämpligt hemman
kan densamma öfvertaga, men att ifrågavarande kronohemman emellertid må tillgodonjuta
den ersättning, som tillkommer hemman, hvilka, ehuru innehafvande frihets-år,
likväl åtagit sig att under tiden i rotering ingå.
> De till detta mål hörande handlingar skola blifva öfverlemnade till det Utskott,
som med målet kommer att taga befattning; Och Kongl. Mäj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
€ A K L.
J. M. Björnstjerna.
Kongl. Majds Nåd. Proposition JVs 11.
Utdrag af Protokollet öfeer Landt försvars-Ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Stuls-Uadel ä Stockholms
Slott den 21 Oktober 1850.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-ministern, Friherre De Géer,
Hans Excellens, Herr Stats-ministern för Utrikes-Arendena, Friherre Manderström;
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Bepartements-chefen, Stats-rådet Björnstjerna uppläste till justering följande, på
grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga propositioner
till Rikets Ständer, nemligen angående:
l:o befrielse för rotering för hemmanet Ansätt i Jemtlands län;
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, i nåder gilla ofvanberörda förslag, sådana
de finnas detta Protokoll bilagda, samt förordna att, i
öfverensstämmelse dermed, nådiga propositioner skulle
till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protokollo
J. A. Jcédrén.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JV2 12,
,M 12.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Nov. 1859, kl. 2 e. m.
Kongl. ifiaj:ts
Nådigå Proposition till Rikets Ständer, angående ett pensionstillskott
från Allmänna Indragnings-staten åt Majoren
vid Göta Artilleri-regemente, Johan {Vilhelm {Vesterling,
vid afskeds erhållande från innehafvande beställning
på stat; Gifven Stockholms Slott den 27 Oktober 1850.
Ilos Kongl. Majit har Majoren ined äldre kaptenslön vid Göta Artilleri-regemente,
Riddaren af Kongl. Svärds-Orden, Johan Wilhelin Westerling, uti en af General-Fälttygmästaren
och Chefen för Artilleriet ingifven skrift, i underdånighet anhållit, att då
Westerling, — som år 1829 kommenderades till Stockholm, för att emottaga ledningen af
den i Genetal-Fälttygmästare-expeditionen samma år inrättade slagkruts-verk staden,
år 1832 förordnades till Batteri-chef för den då uppsatta Raket-korpsen, med hvilken
slagkruts-verkstaden förenades, samt år 1845, vid Raket-korpsens förändring till en uteslutande
Pyroteknisk arbets-korps, under benämning Fyrverkare-korpsen, förordnades till
befälhafvare för densamma, — genom dessa befattningar och jemväl andra under tiden
honom uppdragna pyrotekniska arbeten för Armeen, varit i hufvudstaden qvarhällen och
till följd deraf, vid yppade Majors-vakans vid regementet, och enär behofvet kräfde en
i garnisons-orten tjenstgörande Major, blifvit till sådan beställning på stat förbigången
samt derigenom gått i mistning af tillfälle att förvärfva sig rättighet till den högre militärgradens
pension, hvilken med 500 R:dr R:mt öfverstege hvad honom nu såsom Kapten
på stat tillkommen Kongl. Majit, i anledning häraf, täcktes, till ersättning för den
pensionsförlust, sökandens 30-åriga verksamhet inom det pyrotekniska facket honom sålunda
ådragit, i nåder bereda honom rättighet att, då han nu, i anseende till sjuklighet,
snart blefve nödsakad att ur krigstjensten afgå, dervid få komma i åtnjutande af 500
R:dr R:mt årlig tillökning utöfver de pensionsbelopp honom, såsom innehafvare af äldre
kaptenslön vid Artilleriet, kunde författningsenligt tillfalla dels från Armeens Pensionskassa
och dels af särskildt anvisade statsmedel.
General-Fälttygmästaren och Chefen för Artilleriet har för egen del, jemte vitsordande
af det nit och den skicklighet, hvarmed Majoren Westerling fullgjort de flera
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 12.
15
tid efter annan honom lemnade uppdrag i afseende på utredandet af åtskilliga pyrotekniska
frågor, fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå, att Westerling dervid,
genom ordningssinne och hushållsaktighet, varit i stånd att ordna de honom anförtrodda
tillverkningar för jemförelsevis ganska låga omkostnads-belo_pp och derigenom åstadkommit
besparingar, mer än tillräckliga att betacka den nu ifrågasatta pensions-förhöjningen;
hvarjemte General-Fälttygmästaren anfört, att, då Majoren Westerling under sådana
förhållanden, och oaktadt de verkliga förtjenster han ådagalagt och den nytta han
åstadkommit, icke desto mindre blifvit till Major på stat förbigången af yngre kamrater,
så hade detta icke kunnat härröra från annat, än den praktiska tjenstgöringens vid Regementet
oafvisliga fordringar; i anledning hvaraf, och enär sökandens pensionsförlust
egentligen tillskyndats honom jnst genom de öfvervägande egenskaper, som föranledt hans
användande till de många andra honom gifna vigtiga uppdrag, det syntes innefatta en
verklig rättvisa att’ lemna honom den ersättning för denna förlust, hvarom han nu anhållit,
och hvartill General-Fälttygmästaren derföre ansåge sig böra tillstyrka nådigt
bifall.
Kongl. Maj:t har detta i nåder låtit Sig föredragas, och vill, med afseende å de
härvid förekommande förhållanden föreslå Rikets Ständer, att Majoren Westerling må
med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked från sin nu innehafvande
kaptens-beställning på stat vid Göta Artilleri-regemente, få, utöfver den pensionsförmån
han eger att, enligt författningarne, åtnjuta, årligen uppbära Femhundra Riksdaler
å Allmänna Indragnings-staten.
De till detta mål hörande handlingar skola blifva vederbörande Utskott tillhandahållna^
och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARI.
J. M. Björnstjerna,
16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 12.
Utdrag af protokollet öfver Landt för svars-Ärenden, kallet inför
Hans Maj: t Konungen uti Stats-Heide t å Stockholms slolt
den 21 Oktober 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-ministern, friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Älmqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstrål e,
Björnstjerna och
Malmsten.
Departements-chefen, Stats-rådet Björnstjerna uppläste till justering följande,
på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga
propositioner till Rikets Ständer, nemligen angående:
2:o ett pensionstillskott från Allmänna Indragnings-staten ät Majoren vid
Göta Artilleri-regemente Johan Wilhelm Westerling, vid afskeds erhållande från
innehafvande beställning på stat;
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, i nåder gilla ofvanberörda förslag, sådana
de linnas detta Protokoll bilagda, samt förordna,
att, i öfverensstämmelse dermed, nådiga
propositioner skulle till Rikets Ständer aflätas.
Ex Protokollo
J A. Joedfén.
Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition NI 13.
,M 13.
Auli. till Exp.-Utsk. ilen 7 Nov. 1.859, kl. 2 o. m.
Mangi. Jfnjrts
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående Löjtnanten vid
Svea Ar tiller i-regemente Nils Roberl Themptanders uppförande
till pension å Allmänna Indragnings-staten vid
erhållande afsked; Gifven Stockholms Slott den 21 Oktober
1859.
Hos Kongl. Maj:t har Löjtnanten vid Svea Artilleri-regemente Nils Robert
Themptander i underdånighet anhållit, att då han allt sedan år 1849, i anseende
till lamhet, varit urståndsatt att sin tjenst vid regementet förrätta, samt,
enligt hvad ett ansökningen bifogadt läkarebetyg innehölle, numera ingen anledning
syntes vara att vänta någon förbättring i hans tillstånd, Kongl. Maj:t täcktes till
Rikets Ständer aflåta nådig proposition att sökanden finge vid afskedstagande bibehålla
de löneförmåner, hvilka han nu såsom Löjtnant vid Svea Artilleri-regemente
åtnjuter; Och hafva så väl General-fälttygmästaren som Regements-chefen, vid
insändande af denna underdåniga ansökning, densamma med särskilda yttranden
beledsagat, deruti de, med afseende å de ömmande omständigheter, uti hvilka Themptander
sig befinner, och det för regementet menliga förhållande, som skulle uppstå
i fall Themptander, i saknad af pension, skulle nödgas i tjenst qvarstå, tillstyrkt
nådigt bifall till hans nu gjorda underdåniga anhållan.
I betraktande af hvad sålunda förekommit och dä genom det, förevarande
ansökning bifogade läkarebetyg styrkt blifvit, att Löjtnanten Themptander under
liera års tid lidit af sådan sjukdom, som medfört nästan lamhet och deri nu mera
någon förbättring icke synes vara att förvänta, samt att han följaktligen är oförmögen,
att sin tjenst förrätta eller pä annat sätt kunna sig och sin familj försörja,
vill Kongl. Majit, med anledning af Rikets Ständers vid 1854 års Riksdag uti underdånig
skrifvelse den 1 December samma år aflåtna svar å Kongl. Maj:ts nådiga
framställning om obotlig ansedd lam, blind eller sinnessvag tjenstemans skiljande
från ordinarie beställning i Rikets tjenst, härmedelst föreslå Rikets Ständer, att
Löjtnanten Themptander, som, enligt hvad tillika upplyst blifvit, saknar enskild
Bih. till li. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 9 Håft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 13.
förmögenhet, må med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked
ur krigstjensten, få på Allmänna Indragnings-staten uppföras till åtnjutande under
sin återstående lifstid af en årlig pension, motsvarande hans nu på Regementsstat
innehafvande Löjtnants-aflöning, eller Ett Tusen Tvåhundra Riksdaler Riksmynt.
De till detta mål hörande handlingar skola till vederbörande Utskott öfverlemnas
och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
C A R L.
./. M. Björnstjerna.
Utdrag af Protokollet öfver Landt för sv ars-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Honungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott
den 21 Oktober 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern. Friherre De Gee r,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Departements-ehefen, Statsrådet Björnstjerna, uppläste till justering följande,
på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga
propositioner till Rikets Ständer, nemligen angående:
Kongl. Majlis Nåd. Proposition JVi 14.
19
3:o Löjtnanten vid Svea Artilleri-regemente Nils Robert Themptanders uppförande
till pension å Allmänna Indragnings-staten vid erhållande afsked;
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, i nåder gilla ofvanberörda förslag, sådana
de finnas detta protokoll bilagda, samt förordna,
att, i öfverensstämmelse dermed, nådiga propositioner
skulle till Rikets Ständer allåtas.
Ex protocollo
J. A. Jadrén.
jw a-i.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Nov. 1859, kl, 2 e. m.
Mi.angi. jJMctj:1s
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående pension på Allmänna
Indragnings-staten för Löjtnanten vid Första
Lif-Grenadier-Rcgementet P. J. C. Loenbom; Gifven
Stockholms Slott den 21 Oktober 1859.
Hos Kongl. Majit har Chefen för Första Lif-grenadier-regementet, med förmälan,
att andre Löjtnanten vid regementet Pehr Johan Carl Loenbom, hvilken är
född år 1825 och varit i tjenst såsom officer vid regementet sedan den 18 April
1849, efter flera tillstötande sjukdomsfall blifvit lam i ena sidan och, oaktadt den
omsorgsfullaste läkare-vård och flerårigt begagnande af så väl in- som utländska
bad- och brunns-kurer, ännu fortfarande lider af lamhet, som, enligt vederbörande
läkares intygande, gör honom oförmögen till all vidare krigstjenst, i underdånighet
anhållit, att bemälde Löjtnant måtte blifva föreslagen att uppföras ä Allmänna indragnings-staten
till åtnjutande af en årlig pension, motsvarande andre Löjtnantslön
vid regementet, hvilken lön, på sätt en företedd uträkning närmare utvisade,
under de sednaste fem åren i medeltal utgjort 627 R:dr 86 öre Riksmynt; hvartill
General-befälhafvaren uti 2:dra Militär-distriktet jemväl tillstyrkt bifall.
Vid öfvervägande häraf och då genom vederbörligt läkarebetyg styrkt blifvit,
att Löjtnanten Loenbom, i anseende till obotlig lamhet, är nu och för framtiden
oduglig till krigstjenst samt för Öfrigt ur stånd att sjelf sörja för sin utkomst, har
Kongl. Maj:t, med anledning af Rikets Ständers vid 1854 års Riksdag meddelade
förklarande i fråga om obotlig ansedd lam, blind eller sinnessvag tjenstemans skiljande
från ordinarie beställning i Rikets tjenst, härmedelst velat föreslå Rikets
2b
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVs 14.
Ständer, att Löjtnanten Loenbom må med månaden näst efter den, i hvilken han
behåller nådigt afsked ur krigstjensten, få på Allmänna indragnings-staten uppföras
till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension, hvilken, med
afseende å det belopp, hvartill den behållna delen af lönen för Loenbom under de
sednast förflutna fem åren i medeltal uppgått, skäligen torde kunna bestämmas till
Sexhundra Riksdaler Riksmynt.
Hahdlingarne i målet skola till vederbörande Utskott öfverlemnas, och Kongl.
Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
C AR Ii.
J. M. Björnstjerna.
Utdrag af Protokollet öfver Landt för svars-Ar enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Sluts-Rådet å Stockholms
Slolt den 21 Oktober 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes-Arendena, Friherre Manderström,
Statsråd en: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Departements-chefen, Statsrådet Björnstjerna, uppläste till justering följande,
på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga propositioner
till Rikets Ständer, nemligen angående:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\l 15.
21
4:o Pension pä Allmänna Indragnings-staten för Löjtnanten vid Första Lifgrenadier-regementet
P. J, C. Loenbom; — — — — '— — — — — —
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, i nåder gilla ofvanberörda förslag, sådana
de finnas detta protokoll bilagda, samt förordna,
att, i öfverensstämmelse dermed, nådiga propositioner
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Éx Protocollo
J. A. Jaidrén.
.M S5.
Alik. till Bxp.-Utsk. den 7 Nov. 1859, kl. 2 e. m,
tio ny!. Jflaj:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående sinnessjuke Under-löjtnanten
vid Jönköpings Regemente Carl Arvid
Forshoells uppförande till pension på Allmänna Indragnings-staten;
Gifven Stockholms Slolt den 21 Oktober 1859-
Jemte anmälan, att Under-löjtnanten vid Jönköpings regemente Carl Arvid
tWshsell, hvilken år 1861 utnämndes till officer och sedan år 1854, i följd af sinnessjukdom,
varit intagen å Wadstena hospital, numera enligt företedt läkarebetyg
nedsjunkit till den "förvirring och slöhet, att hans vederfående efter största sannolikhet
icke vore möjligt, har chefen för nämnde regemente, då likväl sådant
oaktadt, Forshalls lifstid torde blifva långvarig, samt de besvär och olägenheter,
som genom hans otjenstbarhet redan egt rum, således kunde en mångårig tid komma
att, regementet och hans kamrater till last, än ytterligare fortfara och förökas,
hos Kongl. Majit i underdånighet hemställt om vidtagande af sådan åtgärd, att Under-löjtnanten
Forshaell t emot skyldighet att frän tjensten afgå, kunde tillåtas att
under sin återstående lifstid på Allmänna Indragnings-staten uppbära årligen ett
hans nu innehafvande under-löjtnantslön motsvarigt belopp; i hvilket afseende
Regements-chefen öfverlemnat en af Regementsskrifvaren uppgjord uträkning, utvisande
att en under-löjtnantslön vid Jönköpings regemente i medeltal utgjort,
för de fern sista åren 457 R:dr 20 öre och för de tio år 436 R:dr 50 öre, hvilka
lönetillgåhgar ärligen minskats med 37 R:dr 50 öre, genom bevillning samt afgifter
till pensions- och ackords-amorterings-londerna.
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 15.
I betraktande af hvad om Under-löjtnanten Forshalls sjukdomstillstånd sålunda
förekommit samt af läkare blifvit intygadt, har Kongl. Maj:t, med anledning
af Rikets Ständers vid 1854 års Riksdag, uti underdånig skrifvelse den 1 December
samma år, ailä tua svar ä Kongl. Majits nådiga framställning om obotlig ansedd
sinnessvag, lam eller blind tjenstemans skiljande från ordinarie beställning i
Rikets tjenst, velat härmed föreslå Rikets Ständer, att Under-löjtnanten Forshall
må med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked ur krigstjensten,
fä på Allmänna Indragnings-staten uppföras till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension, hvilken, med afseende å det belopp, hvartill den
behållna delen af lönen för ForshselUunder de sednast förflutna fem åren i medeltal
uppgått, skäligen torde kunna bestämmas till Fyra Hundra Riksdaler Riksmynt.
De till målet hörande handlingar skola blifva vederbörande Utskott tillhandahållna,
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
C A R L
J. M, Björnstjerna.
Utdrag af Protokollet öfver Land/försvars-Ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen uti Stats-Rädet å Stockholms
Slott den 21 Oktober 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Friherre Be Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Ahnqvist,
Eknemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Departements-chefen, Statsrådet Björnstjerna, uppläste till justering följande, på
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVs 16.
23
grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl, Maj:ts nådiga propositioner
till Rikets Ständer, nemligen angående:
5:o Sinnessjuke Under-löjtnanten vid Jönköpings regemente Carl Arvid Forshalls
uppförande till pension på Allmänna Indragnings-staten;
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, i nåder gilla ofvanberörda förslag, sådana
de finnas detta protokoll bilagda, samt förordna, att,
i öfverensstämmelse dermed, nådiga propositioner skulle
till Rikets Ständer afjåtas.
Ex Protocollo
J. A, Jcedrén,
JW fiö.
Alik. till Exp.-Utsk. den 7 Nov. 1859, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj sts
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående t. f. FäIt-läkaren
m. m. Doktor U. Mullerns uppförande till pension
• ä Allmänna Indragnings-staten efter erhållet entledigande;
Gifven Stockholms Slott den 21 Oktober 1859,
Uti en af Chefen för Konungens värfvade Hussar-regemente till Kongl. Maj:t öfverlemnad
skrift, har Fält-läkaren i Usta Militär-distriktet, t. f. Regements-läkaren
vid nämnde regemente, Medicine-doktorn och kirurgie-magistern, Riddaren af Kongl.
Wasa-orden Ulrik Mullern, som, enligt hvad en företedd tjensteförteckning utvisade, redan
år 1806 började tjenstgöra i egenskap af Militär-läkare och dermed oafbrutet fortfor
intill år 1848, då han, såsom Regements-läkare vid Södra Skånska Infanteri-regementet,
för sjuklighet sökte och erhöll nådigt afsked med pension ur Arméens Pensionskassa,
samt, efter återvunnen helsa, år 1855 af Kongl. Majit förordnades att bestrida
Regements-läkare-tjensten vid Kronprinsens Hussar- eller numera Konungens värfvade
Hussar-regemente, äfvensom att tillika vara Fältläkare i Usta Militär-distriktet, i underdånighet
anhållit, att som han nu vid nära 69 års ålder motsåge den tid, då han
icke längre torde förmå att till egen tillfredsställelse och förmäns belåtenhet fullgöra sina
tjensteåligganden, Kongl. Maj;t, med afseende på hans långa, snart ett halft sekel om1
att an de tjenstemanna-bana, derunder han bivistat 1806, 1807, 1808 och 1809 samt
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVs 16.
1813, 1814 och 1815 arens krigståg, måtte i nåder bereda honom tillfälle att på indragnings-stat
få åtnjuta lika pensions-förmån, som skulle hafva honom tillfallit, derest
han nämnda Regements-läkaretjenst på stat innehaft, helst det ringa pensions-belopp
af endast 600 R:dr, honom vid frånträdande af nu innehafvande förordnanden tillkommer,
icke vore tillräckligt för hans uppehälle på ålderdomen och hans talrika familjs
utkomst. .
Till denna underdåniga ansökning har bifall blifvit tillstyrkt så väl af Regementschefen
som af Sundhets-kollegium, hvilka embetsmyndigheter vitsordat sökandens utmärkta
duglighet samt det nit, hvarmed lian städse skött sina tjenste-åligganden; och
har Kongl. Majit, med afseende å hvad sålunda i ämnet förekommit, velat till Rikets
Ständer härmedelst göra framställning derom, att Fält-läkaren m. m. Doktor Ulrik
Mullern må berättigas att, efter erhållet entledigande från sin innehafvande befattning
såsom tillförordnad Regementsläkare vid Konungens värfvade Hussar-regemente, komma
i åtnjutande af pension på Allmänna Indragnings-staten i likhet med regementsläkare
på stat, enligt de för pensioneringen af Arméens läkare nu gällande föreskrifter.
De målet tillhörande handlingar skola öfverlemnas till det Rikets Ständers Utskott,
som med samma mål kommer att taga befattning, och Kongl. Maj:t förblifver Rikets
Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse väl bevågen. Datum ut supra.
C A It L
J. M. Björnstjerna.
Utdrag af Protokollet öfver Landt för svar s-Årenden, hållet inför
Hans Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stochholms
Slott den 21 Oktober 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Departements-chefen, Statsrådet Björnstjerna, uppläste till justering följande, på
grund
Kongl. Mnj:ts Nåd. Proposition Ns 17.
25
grund af förut fattade beslut, uppsätta förslag till Kongl, Maj:ts nådiga propositioner
till Rikets Ständer, nemligen angående;
6:0 t. f. Fält-läkaren m. m. Doktor U. Mullerns uppförande till pension å Allmänna
Indragnings-staten efter erhållet endtledigande,
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, i nåder gilla ofvanberörda förslag, sådana
de finnas detta protokoll bilagda, samt förordna, att, i
öfverensstämmelse dermed, nådiga propositioner skulle
piil Rikets Ständer aflåtas,
Ex Protocollo
J. A. Jadrén.
.M it,
Alik. till Exp.-Utsk. ilen 7 Nov. 1859, lil. 2 e. m.
Kongl. Majit*
Nådiga Proposition till Pikets Ständer, rörande anslag för fortsättning
af de geologiska under sökningarna inom Riket
samt lifgifvande af derpå grundade kartor; Gifven Stockholms
Slott den 21 Oktober 1859.
Då Rikets sednast församlade Ständer, enligt underdånig skrifvelse af den
23 Februari 1858, uppå Kongl. Maj:ts nådiga framställning, till Kongl, Maj:ts disposition
för innevarande statsreglerings-period å Riksgäldskontoret anvisade ett belopp
af tillsammans 60,000 R:dr Runt för geologiska undersökningar inom Riket
samt utgifvande af derpå grundade kartor, uttryckte Rikets Ständer jemväl den
önskan, att vid nästföljande Riksdag resultaten af dessa undersökningar mätte varda
för Rikets Ständer framlagda.
Af sådan anledning vill Kongl. Majit härmed i nåder meddela Rikets Ständer
följande upplysningar om hvad i berörda hänseende hittills blifvit åtgjordt, jemte
det Kongl. Majit af Rikets Ständer äskar nödiga medel till fortsättande af de geologiska
undersökningarna.
Efter det Rikets Ständers ofvannämndc skrifvelse inkommit, förordnade Kongl.
Majit Professoren m. m. A. J. Erdmann att såsom chef öfvertaga ledningen af ifrågavarande
undersökningar. Sedan Professoren Erdmann uppgjort förslag och VeBih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd, 9 Häft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition NI 17.
tenskaps-akademicn, på nådig befallning, afgifvit underdånigt utlåtande i fråga om
användandet af det beviljade anslaget, fann Kongl. Majit godt att såsom allmän regel
i afseende å dessa undersökningar förordna, att de borde företagas efter en gemensam
plan, som bade till hufvudsakligt syfte att, med iakttagande af vetenskapens
fordringar och med särskild fästad uppmärksamhet ä jord- och berglagrens
vigt och inflytande i ekonomiskt hänseende, uppdaga och genom fullständiga kartor
och beskrifningar meddela kännedom om landets allmänna geognostiska beskaffenhet,
och att sålunda förbereda och underlätta de mera detaljerade forskningar, hvilka,
såsom ländande till specielt gagn för skiljda trakter af landet, böra tillhöra vederbörande
kommuner eller enskilde att hvar i sin ort föranstalta och bekosta. I
öfverensstämmelse med Rikets Ständers yttrade önskan, att dessa undersökningar
till en början icke måtte företagas i alltför stort omfång, föreskrefs tillika att desamma
under åren 1858, 1859 och 1860 borde så inskränkas, att arbetena för denna
tid komme att utgöra ett helt för sig, och att, i enlighet härmed, arbetet skulle
så ordnas, att detsamma inom Upsala län, i fullföljd af der redan under åren 1856
och 1857 med bidrag af allmänna medel verkställda geologiska forskningar, omfattande
ungefär 10 qvadratmil, vidare fortsattes, samt derifrån, så vidt omständigheterna
tilläte och, utan att fördröjas af andra detaljundersökningar än sådane. sorn
vore af ett allmännare intresse, utbredde sig så, att det komme att omfatta en sammanhängande
del af landet. Föröfrigt bemyndigades Professoren Erdmann att antaga
de medhjelpare, som för arbetet erfordrades och att, efter uppgjord plan för
hvarje års undersökningar, leda och bestämma deras praktiska utförande; med föreskrift
att, under arbetets fortgång, borde insamlas för Rikets Naturhistoriska Museum
minst tio exemplar af de karakteristiska bergarter, jordlager och fossilier m. m.,
som anträffades, äfvensom särskilda större exemplar af de föremål, som i tekniskt
hänseende vore användbara; hvarjemte universiteten skulle förses med dylika fullständiga
samlingar, likasom gymnasier, tekniska läroans alter och landtbruksskolor
erhålla samlingar frän undersökningarna inom den provins, der de äro belägna.
Slutligen blef i afseende ä medhjelparne, hvilkas antal till en början icke finge öfverstiga
åtta, i nåder förordnadt, att de borde af chefen antagas, i den mån skickliga
personer blefve tillgänglige, samt deras aflöning ordnas pä det sätt, att hvar
och en hade att, utom bestämd billig ersättning för skjuts samt dagtraktamente under
den tid han i och för sin befattning vore sysselsatt utom Stockholm, påräkna
ett visst årsarfvode, hvilket, lämpadt efter tiden för hans tjenstgöring samt hans
derunder ådagalagda skicklighet och verksamhet, följaktligen kunde, i elen mån han
viri befattningen qvarstode samt hans erfarenhet och insigter tillväxte, gradvis förhöjas
frän ett lägre belopp till det högsta för dylika arfvoden stadgade. Enligt
denna grund och under antagande att fortfarande anslag för ifrågavarande undersökningars
fullbordande komme att anvisas, fastställdes följande aflöningsstat för bemälde
medhjelpare att tillsvidare blifva gällande:
Riksmynt.
Första uret
6» - S
(Skjuts per mil 1,25.
i Dagtraktamente 2,oo.
t Skjuts per mil 1,25.
(Dagtraktamente 2,oo.
(Skjuts per mil 1,25.
(Dagtraktamente 2,oo.
Andra » ....
800:
Tredje »
1,000:
Fjerde » ....
1.200:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVs 17.
27
***** ^
»  2,000: _|^Xm”nlel
SJÖ-* »
Atton,le och följande 2,000: - j 3,2
Arfvodet (or chefen, Iivilken enligt sin egen derom gjorda framställning, icke
tillgodonjuter högre ersättning för skjuts och dagtraktamente än medhjelpare i högsta
lönegraden, har blifvit bestämdt till 6,000 R:dr K:mt om året.
Af den underdåniga berättelse, hvilken Professor Erdmann för år 1858 afgifvit,
inhemtas hufvudsakligen:
att, efter nödiga förberedande åtgärder, undersökningarne togo sin början i
slutet af Maj 1858 och sedan fortgingo utan afbrott intill slutet af Oktober;
att de omfattade landet närmast norr om Mälaren och dess utlopp i Saltsjön,
samt der utbredde sig från trakten af Kolbäck och Strömsholm i vester förbi
Westerås, Enköping, Ekolsund, Stäket, Görväln och Sollentuna till Rydboholm och
Lidingön i öster;
att dessutom en liten del af Södermanlands län i närheten af Eskilstuna och
Thorshälla undersöktes, samt åtskilliga luckor fylldes mellan 1858 års och de båda
nästföregående årens undersökningar inom Upsala län, så att ett fullkomligt samband
mellan alla tre årens arbeten tillvägabragtes;
att sålunda samtidigt fyra särskilda län, nemligen Stockholms, Upsala, "Westmanlands
och Södermanlands, blifvit delvis bearbetade;
att sammanlagda arealen af de år 1858 undersökta trakterna, öfver hvilka
åtta särskilda geologiskt färglagda karteblad, med dertill hörande tvenne blad profiler
blifvit berättelsen vidfogade, uppgick till 23 qvadratmil;
att planen för undersökningarnes utförande varit densamma, sorn följdes vid
utarbetandet af den år 1857 från trycket utgifna geologiska kartan öfver Upsala
stads närmaste omgifningar;
att, då nemligen hufvudsyftet med hvarje geologisk undersökning vöre, att
erhålla en sä vidt möjligt trogen och öfverskådlig bild af sjelfva jordytan, nödig
uppmärksamhet följaktligen blifvit skänkt icke allenast ät de fasta bergens beskaffenhet
och innehåll, utan äfven åt de lösa jordaflagringar af hvarjehanda slag, sorn
öfvertäcka desamma, hvadan man sökt att utforska sammansättningen och lagerföljden
hos samt gränserna för alla de många olikartade aflagringar, sorn merendels
olver stora sammanhängande sträckor öfverhölja och undangömma Sveriges i allmänhet
enformiga lästa berggrund, helst icke allenast rent vetenskapliga skäl, utan
äfven det alltjemt stigande landtbruks-intresset kraftigt talade för fullföljandet ai en
sådan riktning, och dessutom en närmare granskning och bestämning af de lösa
jordlagren och af de ömsesidiga, hittills föga studerade och kända älders-förhållanden,
under hvilka de till hvarandra uppträda, säkerligen skulle lemna manga värdefulla
bidrag till kännedom om fäderneslandets nyare och nyaste utvecklingshistoria
och sålunda i sin mån sprida ett efterlängtadt ljus öfver mången ibland vår forntids
dunkla häfder; — samt slutligen att den största uppmärksamhet lemnats åt landets
forntidsminnen, hvilka blifvit till sitt läge bestämda och på de upprättade kartorna
utmärkta.
28
Nöiiyl. Maj:ts Nåd. Proposition Ns TI.
Den äf Profcssoreh Erdmann under den l September innevarande år afgifna
underdåniga berättelse onlförmäler:
att, sedan sistlidne höst och vinter blifvit begagnade till utredning af 1858
års sommararbeten, såsom uppackning af insamlade stuffer, dessas bestämning, etikettering
och uppläggning i arbetsrummen, samt de undersökta trakternas geologiska
kartläggning, o. s. v., hade de geologiska arbetena frän början af sistlidne Juni
månad fortgått inom alla fyra ofvannämnda län och der än vidare utgrenade sig
icke blott norr om Mälaren uti Westmanlands och Stockholms län, utan äfven söder
otn denna sjö inom Södermanlands län, hvarjemte ihom Upsala län trakterna
mellan sjön Temnaren och Harnäs vik eii vid Dalelfvens utlopp i östersjön blifvit
påbörjade; och hyste undersöknings-chefeh den förhoppning att ännu före senhöstens
inbrott se döt är 1859 undersökta området uppgå till ungefär samma ytinnehåll,
som föregående året, eller 23 qvadratmil. hvilket, sarnmahlagdt med hvad som under
åren 1856, 1857 och 1858 blifvit undersökt, skulle utgöra 56 qvadratmil.
Under förutsättning, att Kongl. Majit funné skäl att vid denna riksdag äska
anslag för fortsättning af de geologiska uhderSökniiigarne, har Pröfesåoren Erdmann,
i afseende å det erforderliga beloppet, i underdånighet än fort, ätt, såvida arbetet
äfven hädanefter skall fortgå efter den af Kongl. Maj:t gillade planen, så torde, äfven
med strängt vidhållande och iakttagande af den i nåder stadgade aflöningsstaten
för samtlige deltagarhe, och ehuru de egentliga rekogrtöScerirtgsutgifterna
sannolikt blefve i det närmaste oförändrade, samt de utgifter, som hittills i frågakommit
för inredning af laboratorium och ritsal, uppsättning af förvaringsskåp m.
m., hädanefter till större delen kotnme att bortfalla, det nu utgående ärliga anslaget
af 20,000 It:dr visa sig Vara alldeles otillräckligt, hufvudsakligen af den anledning
att utaf de vid undersökningärne anställda medarbetarne, för närvarande sex till antalet,
de fleste redan vid 1861 års början skola hafva inträdt i högre lönegrader,
hvarjemte tvä nya deltagare då äfven, enligt planen, böra ingå eller möjligen redan
ingått; varande, efter en utförlig beräkning, Utgifterne upptagne
för år 1861 till 27.000 R:dr,
» » 1862 » 29,500 »
» » 1863 » 32.500 »
eller i medeltal för hvarje år 29,666| R:dr, i följd hvaraf Professoren Erdmann ansett
ett reservationsanslag i rund summa af 30,000 Rall- R:mt för hvartderä af nästa
statsregleringsperiods trenne år Vara behöfligt.
Då ändamålet att göra de under arbetets fortgång insamlade resultaten af
de geologiska 1'orskn ngarne så lätt och hastigt för allmänheten tillgängliga som möjligt,
på intet annat sätt kunde vinnas än genom utgifning från trycket af de kartor,
sorn öfver de geologiskt undersökta trakterna blifva upprättade, här Professoren
Erdmann jemväl ansett sig böra härom afgifrta underdånigt förslag. Beträffande
härvid deli skala, uti hvilken dessa kartor skulle till trycket befordras, förekomme
tre alternativ, nemligen:
l.o) begagnande af den redan i gravyr befintliga, af Topografiska korpsen
upprättade militärkartan i -nroWdel af naturliga storleken såsom grundval eller
stomkarta, samt de geologiska färgernas anbringande derpå antingen genom färgtryckning
eller genom färgläggning för hand;
2;o) särskild gravering, utan terrain, af militärkartan i inrtatfidel och vidäre
färgtryckning; och
3:o) särskild gravering, utan terrain, af militärkartaii i tudumédcl och de geologiska
färgernas anbringande i färgtryck.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Ns 17.
*29
I afseende härå har Professoren Erdmann vidare anfört:
att det förstnämnda alternativet icke torde höra ifrågakomma, emedan, då
schatteringen hos tcrrainföremälen å den graverade militärkartan redan vore i allmänhet
hardt utpräglad, denna schattering skulle genom anbringandet af de geologiska
färgerna ännu hårdare framträda, och följaktligen dessa färger förlora så mycket
i tydlighet oell igenkännelighet genom den under dem befintliga mörka och
grumliga botten, att ändamålet i det närmaste förfelades;
att deremot högeligen önskligt vore, att det 2:dra alternativet blefve antaget,
enär, i sådant fall, vid tryckningen kunde användas samma skala, hvari sjelfva undersökningsarbetet
ute på fältet försiggått och de ofvannämnde, af Professoren Erdmann
redan allemrtade, bladen blifvit affattade, eller 5^^:dels-skalan, hvilken tillåter
att på kartan upptaga alla de enskildheter i färgväg eller teckenväg, som möjligen
kunna ifrågakomma, utan att kartan i minsta män synes öfverlastad eller att' tydligheten
och prydligheteh förringas; varande en nära* lika storf skal af GnyjWdel) antagen
vid den nu pågående utgifningeil af det berömda geologiska karteverket öfver
England;
att, då emellertid den areal, som ett blad i dels-skalan omfattar, endast
är fjerd edel en sä stor sorn arealen af ett blad i jnr^TO:dels-skalan. eller, med andra
ord, då uppå ett kartblad i den sednare skalan inrymmas 4 kartblad i den förra,
komme derigenom graverings- och tryckningskostnaderna för en och samma arealvidd
att genom begagnandet af sumuddels skalan blifva betydligt större, än om
TTmnmndels skalan blefve använd, enär, pä sätt en af Inspektören för General-stabens
lithografiska inrättning aflemnad, den underdåniga berättelsen vidfogad, beräkning
utvisade, gravering och tryckning, utan inberäkning af kostnaden för papperet, i
sistnämnda fall utgjorde, för en upplaga af 500 exemplar, omkring 1,300 R:dr,
hvaremot, om ^muf-dels skalan begagnades, kostnaden för hvart blad, vid en lika
stor upplaga, skulle ilppgä till närä 900 R:dr; kommande, i begge fallen, kostnaden
att ökas med 400 R:dr om upplagan blefve 1,000 exemplar;
att, då sammanlagda arealen af de län och lärtsdelar, hvaröfver kartor uti
vijmnedels skalan snart finnäs af Topografiska korpsen fullständigt upprättade, innefattande
Upsala, Westmanlands, Södermanlands, Christianstads och Malmöhus län,
större delen af Calmar län samt en mindre del af Stockholms län, utgör omkring
370
kartblad, skulle kostnaden för gravering och tryckning af de öfver detta område
upprättade geologiska kartor i nyssnämnda skala således uppgå till en summa af
72,000 Jl:dr för en upplaga af 500 exemplar, och till 104,000 R:dr för 1,000 exemplar,
utgiften för papperet oberäknad;
att, om anordnandet af ett dylik summa för ifrågavarande ändamål, om ock
på 7 eller 8 år fördelad, skulle anses innebära en alltför stor uppoffring å statens
sida, för att icke på en gång aflägsna all tanke på möjligheten att i denna stora
skala utgifva det geologiska karteverket öfver fäderneslandet, så återstode endast
det tredje alternativet, eller att begagna Svenska militärkartan i TmWfdels skalan,
med uteslutande af terrainen, och derpå anbringa de geologiska färgerna i färgtryck
på samma sätt, som användes vid tryckningen af den för några är sedan utgifna
lilla kartan öfver Fyrisåns dalbäcken; i hvilket fall de nu och framdeles af
Professoren Erdmann och hans medhjelpare uti -^jjidels skalan färdigritade och
färglagda kartebladen då skulle först nedtransporteras till Tö4njja:dels skalan och
konnekteras till ett helt, samt denna till hälften förminskade kopia af originalet
sedermera öfverlemnas till tryckning;
30
Kony/. Maj:ts Nåd. Proposition JVa 17.
att, ehuru visserligen flera bland de sålunda i Tjm7iT:deIs skalan a (rattade
blad, isynnerhet på vissa trakter, komme att genom myckenheten af der inrymda
färger och beteckningar, erhålla ett något öfverlastadt och hopgyttradt utseende,
torde likväl denna skala kunna uppfylla närvarande tids fordringar vid allmängörandet
af de nu pågående geologiska undersökningarnes resultat, så mycket hellre
som, derest dessa fordringar på prydlighet och lätt öfverskådlig uppfattning icke
vore alltför öfverdrifna, dylika kartor i T(nvJro0:dels skålan nu till en början kunde
anses göra till fyllest för att få en sådan allmän bild af fäderneslandets geologi
framställd, sorn med undersökningarne frän början varit åsyftad;
att för vissa trakter deremot, hvarest de geologiska förhållandena vore af
en mera invecklad natur, i alla fall åtefstode, när behofvet så påkallade, att för en
eller annan specialkartas utgifvande använda ins^dels skalan eller måhända en ännu
större;
att då, enligt uppgjord beräkning, kostnaden för graveringen och färgtryckningen
af ett blad i TitoW:(Ic1s skalan, inberäknad t papperet, skulle för en upplaga
af 500 exemplar uppgå till 1.350 R.dr och för en upplaga af 1.000 exemplar till
1,800 lt:dr. sä komme kostnaden för de 20 kartblad, som skulle omfatta ofvannämnde
arealvidd af 270 qvadratmil, att utgöra 27,000 Kalr för en upplaga af 500 exemplar
och 3G.000 R:dr för en upplaga af 1,000 exemplar;
att sorn, när undersöknings- och trycknings-arbetena kommit i full gång, två
sådana blad i TruJmnfldels skalan borde kunna hvarje är medhinnas, detta skulle' vid
en upplaga af 1.000 exemplar medföra en årlig utgift af 3,600 Rdr, hvadan således
en summa af 10,800 R:dr, eller i rundt tal 10,000 R:dr erfordrades, för att under
nästa statsregleringsperiod bestrida kostnaden för gravering och tryckning i nämnde
skala af de blad utaf landets geologiska karteverk, som småningom hunne att blifva
färdiga:
men att emellertid, för att dörnma af det interesse, hvarmed dessa undersökningar
i allmänhet omfattades af vederbörande jordegare, statsverkets ofvanberörde
utgift sannolikt kunde i betydlig män minskas, derest en del af upplagan finge till
allmänheten försäljas mot ett förslagsvis uppgifvet pris af 3 R.dr Runt för hvarje
blad.
Kongl. Majit, som anser de hittills, under Professoren Erdmanns ledning
verkställda geologiska undersökningar, hvilkas vigt för fäderneslandet blifvit vid
förra riksdagen af Rikets Ständer erkänd, och hvilka, redan vid slutet af innevarande
års arbetstid, torde komma att lemna en nästan fullständig framställning af
de omkring sjön Mälaren närmast belägna trakter, böra fortsättas enligt, hittills tillämpad
plan, med den tillökning i arbetskraft jemte deraf härflytande, i viss män
stegrad kostnad, som af planens fullföljande uppkommer, vill, i öfverensstämmelse
med det af Professoren Erdmann uppgjorda förslag, härmed af Rikets Ständer i
nåder äska, att för hvartdera af de är. som nästa statsreglering kommer att omfatta,
ett reservationsanslag af 30,000 R:dr må varda ställdt till Kongl. Majits disposition,
för att till fortsättning af de geologiska undersökningarna inom riket och
upprättande af derpå grundade geognostiska kartor användas.
Hvad dessa kartors utgifning från trycket angår, sä ehuru Kongl. Majit icke
förbiser fördelarna utaf det andra bland ofvannämnda, af Professoren Erdmann i
detta hänseende uppgifna, alternativa förslag, nemligen särskild gravering, utan terrain,
af den utaf Topografiska korpsen upprättade militärkartan i s^iaels skalan,
hvarigenom erhölles ett arbete, hvilket till prydlighet och fullständighet skulle kunna
sättas i jemnbredd med de bästa, utrikes utgifna geologiska kartor: finner Kongl.
Kongl. Maj:ts JYud. Proposition J\s 17.
31
Maj:t likväl, nied afseende å den härmed förenade, betydligt ökade kostnad, Sig af
sadan orsak vara förhindrad att förorda detta alternativ, utan föreslår Rikets Ständer
att, med antagande af det ofvan framställda tredje alternativet, för nästa statsregleringsperiod
ställa ett reservationsanslag af 10,000 R:dr till Kongl. Maj.ts disposition
till bestridande af kostnaderna för gravering och tryckning i TntJniro:dels
skalan af de blad utaf landets geologiska karteverk, som efter hand blifva fullbordade.
Ofvannämnde af Professoren Erdmann afgifna underdåniga 'berättelser, jemte
dertill hörande kartor osh öfriga bilagor, skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, som kommer att handlägga detta ärende.
Kongl, Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
C A R L.
Ludv. Almqvist,
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Är enden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rädet ä Stockholms Slott den 27 Oktober
1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern, friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes-Årendena, Friherre Manderström,
Stats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Slutligen uppläste Departements-chefen till justering följande, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts förut fattade beslut, uppsatta förslag till nådiga propositioner
till Rikets Ständer, nemligen:
32 ' Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition NI 18.
a) angående anslag för fortsättning af do geologiska undersökningarna inom
Riket samt utgifvande af derpå grundade kartor; — — — — — — — —
I enlighet med Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
behagade Kongl. Maj.t dessa förslag i nåder gilin
samt befallde att, i öfverensstämmelse dermed, nådiga
propositioner, sådana de finnas detta protokoll bilagda,
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protocollo
Rudolf Ädelgren.
JW 18.
Ank. till Exp.-Utsk. elen 7 Nov. 1859, kl, 2 e. ro.
Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer om anslående af ett mantal
Låstad Jägaregården jemte tb mantal Grönetomt till
boställe ål Kronofogden i Södra Wadsbo fögderi af Skaraborgs
län: Gifven stockholms slott den 27 okto
ber
1859.
Hos Kongl. Maj:t har Dess Befallningshafvande i Skaraborgs län uti skrifvelse
den 10 Juni 1857 i underdånighet anfört: att, då antaget blifvit, att Kronofogdarne,
så vidt möjligt vore, borde vara försedde med boställen, hade Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande ansett sig pligtig att tillse, huruvida tjenlig! boställe
skulle kunna beredas för Kronofogden i det nybildade Södra Wadsbo fögderi, och
dervid funnit en för sådant behof passande lägenhet vara att tillgå uti det till
statsverket indragna f. d. Hofsmedsbostället vid Westgöta regemente Låstad Jägaregården,
1 mantal, i Låstad socken, beläget invid allmänna landsvägen mellan
städerne Mariestad och Skara, på tvä mils afstånd från förstnämnde stad; — att
detta boställe, hvilket intill midfastan 1846 varit för statsverkets räkning utarrenderadt,
sedermera bort i likhet med öfriga sådana ä nyo på 30 år utarrenderas,
men att åtgärderne härmed under flera år varit uppskjutne, i afbidan på afslutande
af laga skifte i Låstad by, hvaremellertid bostället blifvit på obestämd tid utarrenderadt
mot en afgäld af nio tunnor spanmål årligen; samt att bostället alltså,
efter
Kongl. May.ta Nåd. Proposition J\I 18.
efter det nuvarande arrendatorn åtnjutit laga fardag, kunde blifva för ofvan omförrnälda
ändamål disponibelt; hemställande Kongl. Majits Befallningshafvande, med
afseende härå, det Kongl. Majit mätte till Rikets Ständer göra proposition om förenämnda
hemmans anvisande till boställe åt Kronofogden i Södra Wadsbo fögderi,.
Uti häröfver under den 21 Augusti 1857 afgifvet gemensamt utlåtande hafva
Kammar-kollegium och Stats-kontoret i underdånighet anfört och upplyst: att indragna
f. d, Hofsmedsbostället vid Westgöta Kavalleri-regemente, 1 mantal Lästad
Jägaregården, i Lästads socken af Wadsbo härad, hvarmed, till dess understöd och
styrka, T's mantal Grönetomt är förenadt, varit för statsverkets räkning genom Kammar-koliegii
försorg utarrenderadt intill midfastan är 1846, men att förnyandet af
enahanda åtgärd, i anseende till uppstådda rättegångar vid verkställdt laga skifte,
ännu icke kunnat ske; att emellertid detsamma varit för ett år i sender brukad!
mot en afgift af nio tunnor spanmål: att bostället icke blifvit till statsverket indraget
för alltid, utan, enligt Kongl, brefvet den 8 Augusti 1844, blott intill 1871
års slut, föi’ att, i händelse af regementets återuppsittning, vara disponibelt; att
pä underdånig framställning af Chefs-embetet vid regementet, att ett nådigt beslut
den 2 Mars 1833, enligt hvilket arrendetiden för de genom boställsdirektionens
försorg utarrenderade boställen icke finge utöfver en bestämd kortare tid utsträckas,
mätte tillämpas endast på de boställen, sorn, enligt ett uppgjordt förslag till
regementets organisation pa 10 sqvadroner kavalleri med tilldelning af boställen
ät personalen, sålunda kornme att bibehållas, Kongl. Majit uti nådigt bref den 21
December sistnämnda är tillåtit, att alla de för regementet icke erforderliga, särskildt
förtecknade boställen finge, i öfverensstämmelse med § 7 mom, 6 af Kongl,
reglementet den 19 Juli 1832, utarrenderas på längre tid, än som genom ofvannämnda
nådiga beslut den 2 Mars 1833 blifvit för utarrendering af regementets
boställen i allmänhet föreskrifven; att Kongl, brefvet den 21 December 1833 väl
icke afsågo de under Kammar-kollegii, utan endast de under Boställsdirektionens
förvaltning ställda boställen, men att enär, enligt nämnda reorganisationsförslag,
bostället Låstad icke vore vid regementets möjligen blifvande återgång till kavalleri
päräknadt, Kollegierno Immo sig böra tillstyrka nådigt bifall til! Kongl,
Majits Belällningshafvandes hemställan och att således nådig proposition, mätte till
Rikets Ständer aflätas om anvisande af Låstad med Grönetomt till boställe åt Kronofogden
i Södra Wadsbo fögderi; uti hvilket yttrande Krigskollegium, uti ämnet
hördt, instämt.
Kongl. Majit, som derefter under den 4 December 1857 meddelat Kammarkollegium
nådig befallning, att icke gå i författning om ifrågavarande boställes utarrenderande
för längre tid. utan detsamma tills vidare för endast ett år i sender
på arrende fortfarande upplåta, vill, med anledning af hvad sålunda förekommit,
härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, att till boställe åt Kronofogden i Södra
Wadsbo fögderi må anslås ifrågavarande hemman, ett mantal Låstad Jägaregården,
jemte dermed förenade TV mantal Grönetomt, emot indragning af den tili bemälde
Kronofogde nu utgående hyresersättning sarai afdrag från haus kontanta lön af det
belopp, som motsvarar boställets afkastning, bestämd efter de grunder, hvilka för
uppskattning af Landtstatens boställen äro eller varda stadgade.
Kongl Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra,
CAHL
Ludv. Almgvist.
Jrih. till Ii. St. Prot. im k 1860. 1 Sami. 1 A/d, 3 Haft.
ä
ii4 Kongl. Majda Nåd. Proposition CSs 18.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Årenden. hållet Inför Håns Majli.
Konungen. i StatsMiådel den 27 Oktober 1859.
N ä r v a i' a lid c;
Halis Excellens, Herr Justitie-Statsministerll, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes-Ärendena, Friherre Manderström,,
Stats-räden Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Mamilton,
Lagerstråle,
Björn tjerna och
Malmsten*
Slutligen uppläste Departementschefen till justering följande, i öfverensstämmelse
nied Kongl, Majits förut fattade beslut, uppsatta förslag till nådiga proposition
lier till Rikets Ständer, nemligen:
b) om anslående af ett mantal -Håstad Jägaregården jemte ^ mantal Grönetomt
till boställe ät Kronofogden i Södra Wadsbo fögderi af Skaraborgs län — —
1 ••enighet med Ståts-Rådets underdåniga tillstyrkande
behagade Kongl, Majit dessa förslag i häder gilla
samt befallde att, i öfverensstämmelse dermed, nådiga
propositioner, sådana de linnas detta protokoll
bilagda, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
EX Prötocollo
Budolf Ädelgren,
STOCKHOLM, TRYCKT HOS A. L. NORMAN, 1859,
Kongl. MajUs Nåd. Proposition M Kl.
I
N:o 19.
Alik. lill Es|>.-Utsk. deu 7 Nov. 1859, kl. 2 e. m.
Kongl. Mag.ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer om anslående af
J mantal M I Törnestorp till boställe åt Kronofogden i Höjenlorps
fögderi af Skaraborgs län, i stället för nuvarande kronofogdebostället
1 mantal JV2 8 Stentorp Frälsegården; Gifven
Stockholms Slolt den 21 Oktober 1859.
Sedan, genom Kyrkoherden G. A. von Zweigbergks den 10 Maj 1857 timade
död, det till Statsverket indragna predikants-bostället vid Westgöta Regemente Törnestorp,
i mantal, beläget i Sköfde socken och Kåkinds härad af Skaraborgs län,
hvilket bemälde Kyrkoherde, jemlikt Kongl. Brefvet den 19 September 1827, på
lifstids-besittning innehaft, blifvit ledigt och således borde för Statsverkets räkning utarrenderas,
men Kronofogden i Höjentorps fögderi af nämnda län hos Kongl. Majis
Befallningshafvande i länet gjort framställning derom, huruvida icke åtgärd kunde vidtagas
för alt bereda detta hemmans anvisande till boställe ål Kronofogden i berörda
fögderi, i utbyte mot dertill nu anslagna ett mantal Stentorp Frälsegården i Gudhems
härad, hvilket sistnämnda boställe, såsom beläget långt ifrån allmän väg, vore
till det afsedda ändamålet mindre lämpligt, då deremot det förra, beläget ^ mil från
Sköfde stad, i anseende till de lätta poslförbindelserna, vore till boställe för Kronofogden
särdeles tjenligt, så har Kongl. Majlis bemälde Befallningshafvande uti memorial
den 10 Juni 1857, enär de af Kronofogden anförde omständigheter vore med
verkliga förhållandet instämmande, och Kronofogden svårligen utan olägenhet både för
sig sjelf och allmänheten, kunde vara bosatt på Stentorp, hvarföre ock den nuvarande
Kronofogden erhållit tillstånd att bo i Sköfde, men deremot Törnestorp,
såsom beläget vid allmänna landsvägen, nära nämnde stad, och således erbjudande
Bih. till R. St. Prat. 1859 k 1860. 1 Sami, 1 Afd, 10 Haft. 1
2
Kongl. Maj;ls Nåd. Proposition M 19.
lätt postkommunikation, som för en dylik tjensteman, hvilken hade att både mottaga
och afsända betydliga penninge-remisser, är af stor vigt, vore till kronofogde-boställe
särdeles lämpligt, i underdånighet hemställt, det Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer
göra nådig proposition derom att Törnestorp, f mantal, måtte till sådant boställe
varda anslaget, i stället för Stentorp, som derefter borde för Statsverkets räkning
utarrenderas.
Uti häröfver infordradt och under den 21 Augusti 1857 afgifvet gemensamt
utlåtande hafva Kammar-kollegium och Stats-kontoret i underdånighet upplyst att hemmanet
Törnestorp, hvilket enligt Kongl. Brefvet den 19 September 1827 blifvit under
åborätt upplåtet åt numera aflidne Kyrkoherden von Zweigbergk under hans
lifstid, vore af alldeles enahanda beskaffenhet, som f. d. profoss-bostället i mantal JV°
5 Backabo Thorbjörnsgården, hvilket, på framställning af Kongl. Majit, blifvit af Rikets
Ständer vid sednaste riksdag anvisadt till boställe åt Länsmannen i Gudhems
härad; att hemmanet således borde genom Kammar-kollegii försorg utarrenderas för
Statsverkets räkning under den tid, hvartill Westgöta regementes afsittning blifvit
genom Kongl. Brefvet den 8 Augusti 1844 förlängd, eller till slutet af år 1871,
och att detsamma, likasom Backabo, icke vore påräknadt till boställe vid Regementets
möjligen inträffande förändring; och hofva Kollegierne, enär något hinder således
icke syntes möta för användande af Törnestorp på sätt nu föreslagits, samt fördelarne
af dess anslående till kronofogde-boställe vore obestridliga, i underdånighet tillstyrkt
nådigt bifall till hvad Kongl. Majits befallningshafvande hemställt.
Kongl. Majit, som, sedan Krigs-kollegium i ämnet hördt, instämt i Kammarkollegii
och Stats-kontorets yttrande, under den 4 December 1857 i nåder förordnat
att berörda indragna predikants-boställe efter fardagstidens förlopp borde tills
vidare för endast ett år i sender å arrende upplåtas, vill, med anledning af hvad
sålunda förekommit, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, alt tili boställe åt Kronofogden
i Höjentorps fögderi må anvisas ifrågavarande hemman, f mantal M 1 Törnestorp,
i utbyte mot nuvarande kronofogde-bostället J\l 8 Stentorp Frälsegården;
börande, derest Rikets Ständer härtill lemna bifall, iakttagas, dels att sistnämnda
boställe sedermera varder för Statsverkets räkning utarrenderadt, dels ock att, sedan
genom behörig uppskattning efter de grunder, hvilka i sådant hänseende för Landtstatens
boställen äro eller varda stadgade, den afkastning, som anses kunna af Törnestorp
påräknas, blifvit bestämd, samma afkastning skall, såsom för Stentorp förut
egt rum, från beloppet af den fastställda kronofogdelönen afdragas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Ludv. Almqvist.
Kony!. Maj:ts Nåd. Proposition J\319.
3
Utdrag af Protokollet öfver Civil-är enden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Stals-Rådel å Stockholms Slott den 27 Oktober 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justilie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Slutligen uppläste Departements-chefen till justering följande, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts förut fattade beslut, uppsatta förslag till nådiga propositioner
till Rikets Ständer, nemligen:
c) om anslående af f mantal M \ Törnestorp till boställe åt Kronofogden i
Höjentorps fögderi af Skaraborgs län, i stället för nuvarande kronofogde-bostället \
mantal M 8 Stentorp Frälsegården;
I enlighet med Stats-rådets underdåniga tillstyrkande behagade
Kongl. Maj:t dessa förslag i nåder gilla samt befallde att,
i öfverensstämmelse dermed, nådiga propositioner, sådana de
finnas detta protokoll bilagda, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Rudolf Adelgren.
4
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 20
N:o 20.
Alik. till Exp.-Utsk. elen 7 Nov. 1850, kl. 2 e. in.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående indragning
lill Kronan af det Krono-länsmannen i Sunnerbo härads sgdöstra
distrikt på lön anslagna bostället Bökhult Södregården JVsl 2,
mot kontant ersättning till boställs-inneha[varén; Gifven Stockholms
Slott den 27 Oktober 1859.
Uti en af Kongl. Maj.ts Befallningshafvande i Kronobergs Ian hos .Kongl. Maj:t
anmäld ansökning, har Kronolänsmannen i sydöstra distriktet af Sunnerbo härad uti
nämnda län J. M. Wettermark i underdånighet anhållit, att emot åtnjutande af hushyres-ersättning
i likhet med de Länsmän, som äro i saknad af boställe, få till Kronan
afstå det honom på lön anslagna bostället Bökhult Södregården jyt 2, \ mantal
krono, i Traheryds socken, hvilket, såsom beläget utom tjenstgörings-distriktet nära
en mil från dess gräns och i mil från allmän väg, icke kunnat utaf Sökanden un
der
hans tjugufemåriga tjenstetid derstädes tili bostad begagnas, utan måst utarrenderas
mot 50 R:dr Riksmynt årligen; och hafva Kammar-kollegium och Statskontoret
uti afgifvet underdånigt utlåtande i ämnet, jemte anmälan, bland annat, att uti
löneförmånerne för länsmännen i berörda distrikt vore inberäknade räntan af bostället
Bökhult med 20 R:dr och boställets afkastning med 30 R:dr, hemställt, att, då såväl
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande som ortens Kronofogde vitsordat, att hemmanet
Bökhult i anseende till dess aflägsenhet från tjenstgörings-orten, är olämpligt till boställe
åt Länsmannen i Sunnerbo härads sydöstra distrikt, samma boställe måtte varda
till Kronan indraget och för Statsverkets räkning utarrenderadt, samt boställshafvaren
i stället undfå af statsmedel kontant ersättning, motsvarande boställets ränta och
afkastning, jemte hush yres-ersättning.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition M 20. 5
Sedan derefter Kongl. Majit infordrat Sin Bcfallningshafvandes i länet underdåniga
utlåtande, huruvida något inom ifrågavarande länsmansdistrikt beläget, till boställe
åt Länsmannen derstädes lämpligt, hemman funnes alt till ändamålet anslås eller
mot det nuvarande länsmans-boslället utbytas, har Kongl. Majits Befallningshafvande,
efter vederbörandes hörande, upplyst, att något annat i berörda afseende tjenligt
hemman icke finnes, un 1 förmedladt mantal krono, Horn Thorsgård, i Hamneda
socken, anslaget till Kronobergs regemente och af Boställs-direktionen utarrenderadt
till midfastan år '1888; men att Chefen för delta regemente i underdånighet anhållit,
att, då de omförmälda båda hemmanen, ehuru till mantal lika, ej kunde anses till
godhet jemförliga, enär hemmanet Bökhult vore utarrenderadt för 50 B:dr, men
Horn Thorsgård åter mot 2 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, samt
102 R:dr kontant, frågan om boställs-utbytet, hvarpå regementets löningsfond anså
ges
skola komma att betydligen förlora, måtte få förfalla.
Med anledning af hvad sålunda förekommit och upplyst blifvit, vill Kongl.
Majit, i öfverensstämmelse med hvad Kammar-kollegium och Stats-kontoret tillstyrkt,
härmed föreslå Rikets Ständer, att ifrågavarande Kronolänsmans-boställe Bökhult Södregården
JVS 2, jemte boställsräntan, må till Kronan indragas, och samma boställe
derefter för Statsverkets räkning genom Kammar-kollegii försorg utarrenderas i öfverensstämmelse
med de för militie-boslällen gällande författningar, samt att, från den
tid sådan indragning af bostället med dess ränta eger rum, boställshafvaren må derför
af statsmedel tilläggas kontant godtgörelse med dels Femtio Ridr, motsvarande
boställsräntan 20 Ridr samt boställets till 30 Ridr beräknade afkastning, och dels
den åt Länsmän, som sakna boställe, anslagna hushyres-ersättning, i nu gällande stat
upptagen till Ett Hundra Femtio Ridr årligen.
De till delta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars behandling frågan varder af Rikets Ständer hänvisad.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Ludv. Almqvist.
C)
Kongl. Maj:!a Nåd. Proposition M 20.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Magit Konungen
i Slals-Rådet å Stockholms Slolt den 21 Oktober '1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström.
Statsråden Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton.
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Slutligen uppläste Departements-chefen till justering följande, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts förut fattade beslut, uppsatta förslag till nådiga propositioner til!
Rikets Ständer, nemligen:
d) angående indragning till Kronan af det Kronolänsmannen i Sunnerbo härads
sydöstra distrikt på lön anslagna bostället Bökhult Södregården Jfå 2, mot kontant
ersättning till boställs-innehafvaren.
I enlighet med Stats-rådets underdåniga tillstyrkande behagade
Kongl. Maj:t dessa förslag i nåder gilla, samt befallde, att,
i öfverensstämmelse dermed, nådiga propositioner, sådane de
finnas detta Protokoll bilagde, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Budolf Adelgren,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 21.
7
N:o 21.
Ank. till Exp.-Utsk. deu 7 Nov. 1859, kl. 2,e. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om ersättning lill
Kronofogden Anders Rhodin för kontanta medel, lill ett belopp
af 1,971 R:dr 77 öre Riksmynt, sorn blifvit en Kronobrefbärare
genom rån fråntagne och derefter måst af Rhodin återgäldas;
Gifven Stockholms Slott den 27 Oktober 1859.
Hos Kongl. Majit har Kronofogden uti Inlands fögderi af Göteborgs och
Bohus län, Anders Bhodin, i underdånighet anhållit, att ersättning måtte honom
beredas för den förlust, som drabbat honom derigenom, att kontanta uppbördsmedel,
af honom den 22 December 1854 afsände för att med posten till Göteborg
befordras, blifvit, under vägen från Kronofogde-kontoret till närmaste Posthemman,
genom rån fråntagne brefbäraren och sedermera måst, enligt laga kraftvunna
domslut, af Rhodins enskilda tillgångar återgäldas.
Ifrågavarande medel, hvilka Kronofogden Rhodin, till åtlydnad af Kongl.
Majits Befallningshafvandes i länet ordres, uppburit, hade utgjorts af:
Kronotionde, till Marstrands kyrka och skola . . . B:ko R:dr 9 5 9: 25. 6.
Medel, tillhörige Rikets Ständers Lånekontor i Göteborg . . . 254: 45. 2.
Böter, ådömde vid Kongelfs Rådhusrätt  93: — —
Lösen för ett Kongl. Maj;ts Utslag  7: — —
tillhopa B:ko R:dr 1,314: 22. 8.
motsvarande 1,971 R:dr 7l öre Riksmynt.
Detta penninge-belopp, inneslutet i bref till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Göteborg, hade, uti en med lås försedd lösväska, blifvit ofvannämnda dag,
8
Kongl. Majus Nåd. Proposition JYs 21.
klockan omkring 10 på aftonen, vid krönofogde-boslället Mällby eremitaget af en
person, hvilken vid tillfället haft uppdrag att verkställa krono-brefbäring, och
hvilken borde fortskaffa lösväskan till det en fjerdedels mil derifrån belägna posthemmanet
Båtslycke. Der skulle lösväskan emottagas af den postiljon, som förde
allmänna posten, att af honom medföras till närmaste postkontor, i staden Kongelf,
hvarifrån brefvet vidare, under öppen rekommendation, borde till Göteborg
befordras. Lösväskan hade emellertid, tillika med bref och penningar, blifvit under
vägen till posthemmanet genom rån brefbäraren afhänd; och, ehuru ransakning
härom sedermera hållits, hafva likväl de förkomne medlen icke kunnat tillrättaskaffas,
ej heller någon af de för våldsgerningen misstänkte personer sakfällas.
Sedan för den sålunda uppkomna förlust ersättning blifvit Kronofogden Rhodin
aEfordrad, har Kongl. Maj.ts och Rikets Göta Hof-rält, till hvilken domstol
frågan medelst vad från Inlands Nordre Häradsrätt inkommit, genom tre särskilda,
den 21 Januari innevarande år utgifna domar, ålagt Rhodin att gälda det förkomna
penningebeloppet, jemte ränta å 959 R:dr 25 sk. 6 rst Banko å fem
för hundradet årligen från den dag, då påståendet om hans betalnings-skyIdighet
blifvit hos Kongl. Majits Befallningshafvande väckt och Rhodin delgifvet, samt å
240 R:dr Banko h sex för hundrade årligen fränden 27 December 1854. Kronofogden
Rhodin har, med anledning, såsom han sjelf uppgifver, af de betydliga utgifter,
hvilka skulle varit förenade med nyssberörda domars dragande under Kongl.
Majits nådiga pröfning, underlåtit att samma domslut öfverklaga; till följd hvaraf
Rhodin äfven måst fullgöra betalningen deraf, med ett sammanlagdt belopp, räntor
och lagsöknings-kostnader inbegripna, af 1,580 R:dr 12 sk. 8 r:st Banko.
Då, till gäldande häraf, kreatur och vexande gröda vid bostället blifvit utmätta,
har Rhodin i underdånighet andragit, att detta honom öfvergångna lidande utöfvat
en högst kännbar och olycksbringande inverkan på hans enskilda penningeställning,
med förmörkade utsigter för hans egen och hans talrika familjs framtida
utkomst.
De vid Häradsrätten hällne protokoller angående förevarande mål samt Göta
Hof-rätts ofvan åberopade domslut ådagalägga, att, ehuru ingen af de för våldsgerningen
misstänkte personer kunnat dertill bindas, har Kronofogden Rhodin likväl
behörigen styrkt, alt medlen på ofvanberördt sätt förkommit; varande äfven
behörigen intygadt, att den Rhodin ådömda ersättningsskyldighet blifvit fullgjord.
I anledning af hvad sålunda utredt är, och med fästadt afseende på de i
detta mål förekomna bevekande omständigheter, vill Kongl. Majit härmed i nåder
föreslå Rikets Ständer:
att, till ersättning för ifrågavarande förlust, likväl ulan beräkning af den
ränta och de lagsöknings-kostnader, Kronofogden Rhodin måst e;älda, ett belopp af
1,971
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JM 21. 9
1,971 R:dr 71 öre Riksmynt må bemälde Kronofogde beviljas att af det på Riksstatens
Sjunde Hufvudtitel uppförda anslag till restitutioner utgå.
De detta ärende rörande handlingar skola tillställas det Utskott, till hvars
åtgärd frågan varder af Rikets Ständer öfverlemnad.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Flans Majit Konungen
i Statsrådet å Stockholms Slott den 21 Oktober 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
samt Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Statsrådets enhälliga tillstyrBih.
till R. St. Prot. 1859 å 1860. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 2
10
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition J\i 22.
kande, fatlade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om ersättning
till Kronofogden Anders Rhodin för kontanta medel, till ett belopp af
1,97'! Riksdaler 7'l Öre Riksmynt, som blifvit en Krono-brefbärare genom rån
fråntagne och derefter måst af Rhodin gäldas.
Kongl. Majit behagade, enligt Statsrådets tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, och befallde, alt nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, lill Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
N:o 22.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Nov. 1859, kl. 2 e. m.
Kongl. Majda nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående förhöjning
af den pension å Rikets Allmänna Indragningsslal sorn vid
1853 och 1854 årens riksdag blifvit Guvernören öfver Svenska
kolonien S:t Rarthelemy, Öfversten J. H. Haasum, tillförsäkrad;
Gifven Stockholms Slolt den 27 Oktober 1859.
Sedan Kongl. Majit uti nådig Proposition den 21 Mars '1854, å anförda
skäl och, ibland annat, med afseende derå, att Guvernörens öfver Svenska kolonien,
ön S:t Barthelemy embetsbeställning är jemförlig med Kongl. Majits inom
Riket varande Befallningshafvandes embeten, föreslagit, det Rikets Ständer måtte
förklara innehafvaren af nämnde guvernörsbefattning, Öfversten James Harlef Haasum,
berättigad att, under de för tillgodonjutande af pension å Rikets Allmänna
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 22.
11
lndragningsstat i allmänhet stadgade vilkor, vid afskedstagande från guvernörsembetet
uppföras till dylik pension för sin återstående lifstid till enahanda belopp,
eller 3,000 Riksdaler Banko, sörn då, jemlikt Rikets Ständers vid 1834 års
Riksdag meddelade beslut, var för Landshöfdingar bestämdt;
och sedan denna proposition blifvit, enligt underdånig skrifvelse den 12 Juli
1854. af Rikets Ständer bifallen,
men Rikets Ständer vid påföljande Riksdag, i anledning at Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition den 30 Oktober 1856. angående Statsverkets tillstånd och
behof, under den 27 Februari 1858 medgifvit, att Landshöfding må, i stället
för ofvannämnda, vid 1834 års Riksdag bestämda pensionsbelopp, som i Riksmynt
utgjorde 4,500 Riksdaler, fä såsom pension åtnjuta Sex Tusen Riksdaler
samma mynt;
så har Guvernören, Öfverste Haasum, uti en till Kongl. Majit ingifven skrift,
underdånigst anhållit om nådigt förslag tili Rikets nu församlade Ständer, att den
bemälde Guvernör år 1854 tillförsäkrade årliga pension måtte varda, under då
bestämda vilkor i öfrigt, förhöjd med Ett Tusen Femhundra Riksdaler eller till
Sex tusen Riksdaler Riksmynt; till stöd för hvilken underdåniga anhållan blifvit
anfördt,
alt Öfverste Haasum, född den 2 Januari 1791, således nu är nära Sextionio
år gammal;
att han, ehuru berättigad att vid Sextiofem års ålder begära afsked från sin
nuvarande embetsbefattning, dock dervid ännu qvarstår och således hittills besparat
Staten en icke obetydlig utgift för sitt pensionerande;
att han tjenat Svenska Staten under fyratiolem år dels som Place-Major och
Kommendant på ön S:t Barthelemy, dels i egenskap af Guvernör öfver denna koloni,
till hvilket embete han år 1842 i nåder förordnades;
att sistnämnde embetsbeställning, på sätt Kongl. Majits ofvanåberopade nådiga
Proposition af den 21 Mars 1854 utvisar, i sig förenar både militärbefäl,
civil-administration och diplomatiska göromål;
att Haasum under långvarig förvaltning af guvernörs-befattningen å S:t Barthelemy
varit underkastad dryga representations-kostnader, hvilka icke kunnat, å
denna dyra ort, bestridas ensamt med den till 2,500 Spanska daler eller Tio
Tusen Riksdaler Riksmynt nedsatta årliga lönen, och att han fördenskull nödgats
fylla bristen med uppoffring af icke obetydlig del utaf sin enskilda, ärfda förmögenhet,
en uppoffring, som för hela hans embetstid utgjort minst 50 till 60,000
Riksdaler;
och slutligen att, då han framdeles, efter mångårigt vistande i ett för helsan
menligt klimat, med bruten kraft, såsom afskedad Guvernör å S:t Barthelemy
återvänder till fäderneslandet, för att der sluta sina dagar, både rättvisa och billighet
syntes kräfva, att han varder af det land, åt hvilket han nära ett halft
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 22.
århundrade egnat sin tjenst, hugnad med ett årligt pensionsunderstöd, någorlunda
svarande mot hans tarfliga lefnadsanspråk för sig och en talrik familj, men likväl
understigande den summa, som, i förhållande till hans nuvarande lön, skulle belöpa,
derest i afseende på honom iakttoges enahanda grund, som Rikets Ständer
vid pensioners bestämmande för Rikets embets- och tjenstemän i allmänhet följt.
Efter öfvervägande häraf och då den pension å Rikets Allmänna Indragningsstat,
som Landshöfdingar ega åtnjuta, blifvit vid sednaste Riksdag förhöjd från
4,500 till G,000 Riksdaler Riksmynt, samt Guvernörens å ön S:t Barthelemy
embetsbefattning blifvit, i afseende på rättigheten till pension, af Kongl. Maj:t och
Rikets Ständer år 1854 förklarad jemförlig med Landshöfdings, vill Kongl. Maj:t,
med bifall lill förevarande ansökning, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer,
att den nuvarande Guvernören å nämnde ö, Öfverste Haasum, vid afskedstagandet
tillförsäkrade pension af Fyra tusen femhundra Riksdaler å Allmänna Indragningsstaten
må, under derför i öfrigt bestämda vilkor, varda förhöjd till Sex
Tusen Riksdaler Riksmynt.
Ofvanberörde underdåniga ansökning skall tillställas det Rikets Ständers Utskott,
åt hvilket behandlingen af detta ärende varder af Rikets Ständer öfverlemnad;
och
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Är och dag som ofvan.
CARL.
.7. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition M 22.
13
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Statsrådet å Stockholms Slott den 21 Oktober 4859.
Närvarande;
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
samt Statsråden; Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Statsrådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition,
angående förhöjning af den pension å Rikets Allmänna Indragningsstat, som vid
1853 och 1854 årens riksdag blifvit Guvernören öfver Svenska kolonien S:t
Barthelemy, Öfversten J. H. Haasum tillförsäkrad.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Statsrådets tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, och befallde, att nådig Proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 23.
N:o 23.
Auk. till Exp.-Utsk. d. 7 Nov. 1859, kl. 2 c. ro.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående ytterligare
anslag för det nya jordeboksverkels fortgång; Gifven Stockholms
Slolt den sfi Oktober 1859.
Sedan Rikets Ständer, på Kongl. Maj:ts nådiga förslag, den 16 Januari 1858
bifallit och Kongl. Majit, i följd deraf, genom nådigt bref till Dess och Rikets Kammar-kollegium
af den 22 i samma månad, förordnat, att för den, enligt Kongl, brefvet
den 16 Maj 1856, bemäldta Kollegium åliggande granskning, ej mindre af de
nya Jordeböckerna, än af de förvandlingsuträkningar för räntors omsättning och förenkling
m. m., hvilka böra till grund för jordeböckerna först uppgöras, skulle uti
Kammar-kollegium inrättas ett särskildt Jordebokskontor med en Chef, tre Kamererare
och sex Revisorer, samt desse tjenstemän derefter under Februari och Mars
månader 1858 blifvit till befattningarne förordnade; har Kammar-kollegium uti underdånig
skrifvelse den 27 sistlidne Maj, jemte anmälan, att Jordebokskontoret med
fulltalig personal från Maj månads början 1858 kommit i verksamhet, till Kongl.
Majit afgifvit redogörelse för fortgången af nämnda kontors arbeten under den tid af
ett år, som sedermera intill den 1 Maj 1859 förflutit, af hvilken redogörelse huf
vudsakligen
inhemtas:
att Jordebokskontoret upprättat: uträkningar för samtliga länen öfver värdena,
på grund af 1834 till och med 1853 årens medelmarkegångspris, i Banko och Riksmynt,
samt för gamla och nya mått- och vigtsystemen, å såväl de genom Kongl.
Kungörelsen den 11 Maj 1855 bestämda hufvudräntepersedlar, som alla särskilda slag
af kronotiondespanmål, hvilka uträkningar blifvit allmängjorda genom Kammar-kollegii
kungörelse af den 2 Juli 1858: — tabeller öfver värdera i Banko och Riksmynt
på berörda räntepersedlar och kronotionde spanmål för Stockholms, Södermanlands,
Westmanlands, Malmöhus, Christianstads, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Kalmar, Westerbottens och Norrbottens län, omfattande fjorton markegångsdistrikter;
Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition JM 23.
15
äfvensom tabeller öfver belöpande gamla och nya räntor för hvarje, enligt Jordeboken
förekommande mantalsbråk inom Westerbottens och Norrbottens län samt uträkning
på blifvande ny ränta af ett mantal inom Helsingland;
att Jordebokskontoret, fördeladt i tre afdelningar efter samma grund som, Kammar-kollegii
Provinskontor, för öfrigt varit sysselsatt med speciel granskning af inkomna
ränteförvandlings-uLräkningar för Stockholms, Blekinge, Malmöhus och Norrbottens
län, vid hvilken granskning felräkningar samt skiljaktigheter emellan Jordeböcker,
Indelningsverk, Kronotiondelängder, Jordransakningsprotokoll och skattläggningshandlingar
förefunnits till ett antal af 5,637 samt föranledt 1,228 utskrifna anmärkningar;
samt ibland dessa 789 blifvit slutligen pröfvade af den, jemlikt Kongl,
brefvet den 22 Januari 1858, i Kammar-kollegium bildade särskilda Division för
Jordeboksärenden, som den 1 December samma år första gången sammanträdt, och
lill biträde hvarvid Jordebokskontorets personal blifvit, enligt Kongl. Maj:ts den 22
Oktober 1858 meddelade nådiga föreskrift, ökad med en Notarie.
Då af det arbete, som sålunda under året blifvit i Jordebokskontoret verkställdt,
visar sig, att samma kontors åliggande icke kan medhinnas under nuvarande statsregleringsperiod
eller till slutet af nästkommande år 1860, för hvilken tid aflöningsmedel
åt tjenslemännen derstädes äro anvisade, utan att., för de bestämda göromålens
fullbordande, vida längre tid erfordras; har Kongl. Majit, enligt Kammar-kollegu
underdåniga hemställan, velat härigenom fästa Rikets Ständers uppmärksamhet å behofvet
af ytterligare anslag för Jordebokskontoret under den tid nästa statsreglering
kommer att omfatta;
och enär, efter Kammar-kollegii åsigt, arbetet i nämnda kontor skulle uti icke
ringa mån kunna fortskyndas, om. utom arfvodena till de bestämda tjenstemännen
derstädes, medel förefunnes till ersättning åt extra biträden, hvarigenom ock enstam
kunde bildas för erhållande af skicklige, vid göromålen i kontoret vande tjenstemän;
föreslår Kongl. Majt härmed, att Rikets Ständer må för detta ändamål anvisa
medel ej mindre till den för Jordebokskontoret hittills beräknade årliga kostnad, ut
-
görande, enligt Kongl, brefvet af den 22 Januari 1858,
för en Chef
4,500:
» tre Kamererare ä 3,500 R:dr  10,500:
» sex Revisorer å 1,000 Rd:r  6,000:
och, jemlikt Kongl, brefvet den 22 Oktober 1868, för
en Notarie  2,200: ^3,200 R.dr
än ock anslå till arfvoden åt extra biträden, efter 500 R:dr
för hvarje af de tre afdelningar, hvaruti Jordebokskontoret
är fördeladt, ett årligt belopp af  1,500 R:dr,
eller tillsammans R:mt R:dr 24,700:
för hvarje af de år, nästa statsregiings-period kommer att omfatta;
16
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition M 23.
hvarjemte och enär, utom Jordebokskontorets aflöning, förestå utgifter till godtgörelse
för nya jordeböckernas uppgörande och granskning m. m., behållningen vid
1860 års slut å de medel, som vid förra riksdagen anvisades för skatteförenklingen
och det nya jordeboksverkets fortgång, lärer för samma ändamål få reserveras.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, hvartill detsamma varder hänvisadt; och Kongl. Majit förblifver Rikets
Ständer med all Konglig nåd och ynnest städse välbevågen. Ar och dag, som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Statsrådet å Stockholms Slott den 27 Oktober 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer.
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
samt Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-Departementet, Statsrådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Statsrådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående ytterligare
anslag för det nya jordeboksverkets fortgång. Kongl.
Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition Jtf 24.
17
Kongl. Majit behagade, enligt Statsrådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt, och befallde, att nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
N:o 24.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Nov. 1859, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj-.ls Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående förändring
i bestämmelserna rörande postviglen; Gifven Stockholms Slott den
27 Oktober 4859.
Enligt hvad Kongl. Majit vid sednaste riksdag, i nådig proposition den 3 April
1857, meddelade Rikets Ständer, hade Kongl. Majits General-Poststyrelse redan då,
i sammanhang med underdånig framställning om förändradt postporto för den inrikes
brefvexlingen, väckt fråga derorn, att vigten å enkelt bref måtte bringas till
öfverensstämmelse med nya vigtsystemet och från \\ lod nedsättas till 1 lod, eller
deremot i ny vigt närmast svarande 3 ort. Kongl. Majit, som fann detta förslag utgöra
en följdriktig tillämpning af Kongl. Stadgan den 31 Januari 1855 och yttrade
förhoppning, att fördelarne af en sådan förenkling skulle utan svårighet kunna vinnas
inom en föga aflägsen tidrymd, föreslog likväl då icke någon förändring i brefvigten,
och detta af skäl, bland annat, alt den nya vigtberäkningen, enligt Kongl. Förordningen
den 31 Januari 1855, vore anbefalld till allmänt begagnande först år 18G3,
hvarförinnan justerade vigter af nya slaget icke kunde antagas vara öfverallt i riket
att tillgå, samt att mindre lämpligt vore att föreskrifva ett tidigare användande af
Bih. till R. St. Prof. 1859 & 1860. 1 Samt. 1 Afd. 10 Haft. 3
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 24.
detta vigtsystem ensamt vid Postverket; en åsigt, som Rikets Ständer jemväl, i underdånig
skrifvelse den 30 Januari 1858, förklarade sig dela.
Ehuru före ofvannämnda tidpunkt, då nya vigtsystemet ovilkorligen skall i Kronans
räkenskaper och förhandlingar användas, ännu ett lagtima riksmöte, utom det
nu började, inträffar, blifva Rikets Ständer på den korta tid, som då är öfrig intill
1863 års ingång sannolikt ej i tillfälle att fatta beslut i förevarande fråga; och alla
till följd af beslutet nödigblifvande åtgärder med anskaffande af vigter, meddelande
af föreskrifter m. m. kunna omöjligen på denna tid medhinnas. General-Poststyrelsen
har derföre ansett sig böra nu afgifva förnyad underdånig framställning i ämnet;
och vill Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med hvad General-Poststyrelsen uti sådant
hänseende i underdånigt memorial den 30 sisthdne Augusti, hemställt, härmed
i nåder föreslå, det Rikets Ständer måtte medgifva:
att från och med år 1863 räknadt den enkla brefvigten för inrikes bref må
bestämmas till Tre ort och portomoderation iakttagas för bref öfver 21 orts vigt,
sålunda, att bref, vägande
till och
med
3
ort, underkastas
enkelt porto
öfver 3
till och
rr
ed 6 ort
»
dubbelt »
» 6
» »
9 »
» 3
» »
» 9
» »
12 »
» 4
» »
» 12
» »
15 »
» 5
» »
» 15
» »
18 »
» 6
» »
» 18
» »
21 »
» 7
» »
» 21
» »
25 »
» 8
» »
» 25
» »
30 »
» 9
» »
» 30
» »
40 »
» 10
» »
» 40
» »
50 »
» 11
» »
>, 50
» »
60 »
» 12
» »
» 60
» »
70 »
» 13
» »
» 70
» »
80 »
» 14
» »
» 80
» »
90 »
» 15
» »
» 90
» »
1 «
» 16
» »
» 1 «
» »
u »
» 17
» »
» 1 {
» »
» 1 i »
» 18
» »
deröfver ett enkelt
porto mer
för hvarje 3 ort mer
att, beträffande utrikes bref, den enkla brefvigten, der den nu är bestämd till
i lod, må förändras till 1^ ort och, der den hittills varit 1 lod, till 3 ort;
samt att högsta tillåtna vigten för lösbref, hvilka nu ej få öfverstiga 8 lod, blifver
25 ort och för lokalbref, som nu få uppgå till och med 4 lod, 12 ort.
KongI. Maj:ts Nåd. Proposition M 24.
19
General-Poststyrelsens ofvannämnda underdåniga memorial skall tillhandahållas
det Rikets Ständers Utskott, till hvars åtgärd detta ärende af Rikets Ständer öfverlemnas;
och Kongl. _ Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Ar och dag, som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Statsrådet å Stockholms Slott den 21 Oktober 4859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Statsrådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående förändring
i bestämmelserna rörande postvigten.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Statsrådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt, och befallde att nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
N:o 25.
Alik. lill Exp.-Utsk. den 7 Nov. 1859, kl. 2 e. in.
Kongl. Maj:(s Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående upphörande
af den s. lc. Kalkugns-afgi/ten på Gottland; Gifven Stockholms
Slolt den 27 Oktober 1851).
Vid 1828, 1829 oell 1830 årens riksdag framställdes af Kongl. Maj:t, uti
Dess nådiga proposition den 13 November förstnämnda år, angående Statsverkets
tillstånd och behof samt gillades derefter af Rikets Ständer det förslag, att den s. k.
Kalkugns-afgiften på Gottland, hvilken vid 1823 års riksdag varit beräknad till 150
Riksdaler Banko, men icke under något af de derpå följda åren uppgått till detta
belopp, skulle från inkomstberäkningen uteslutas och den, genom samma afgifts
upphörande, de skaitskyldige förunnade skatteminskning i stället afses vid deras
taxerande till bevillning. Härom blef likväl icke någon särskild skrifvelse från Rikets
Ständer till Kongl. Majit afgifven och Rikets Ständers beslut om Kalkugns-afgiftens
upphörande omförmäldes ej heller uti deras den 18 Mars 1830 aflåtna underdåniga
skrifvelse, angående Statsverkets inkomster; af hvilken anledning och då ingen föreskrift
kan gälla till efterrättelse förr, än densamma blifvit allmänneligen kungjord,
berörda afgift, fastän ur Riks-staten redan vid nämnda riksdag utesluten, fortfarande
debiterats och årligen bland »extra medel och uppbörder» ingått, utan att Rikets
Ständer, deras Revisorer, Kongl. Majits och Rikets Kammar-rätt eller Riksdagsfullmägtige
från Gottland under den från år 1830 förflutna längre tid å detta förhållande
fästat uppmärksamhet eller deröfver fört klagan. — Men i November månad
1857 hafva åtskillige kalkbruksegare inom Gottlands Norra härad, genom Rådmannen
i Wisby, P. H. Lindström, till Kongl. Majit inkommit med en underdånig ansökning,
att Kalkugns-afgiften måtte för framtiden upphöra och det från och med år
1830 erlagda beloppet deraf till vederbörande återställas, äfvensom Kongl. Majits
Befallningshafvande i Gottlands län den 9 Februari innevarande år till Kongl Majit
i underdånighet insändt och förordat en lika beskaffad underdånig aosökning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition M 25.
2!
Med .'inledning af de vid 1828 —1830 års riksdag inträffade förhållanden, sorn
luir ofvan omförmälas och enär härtill kommer, att, på sätt Kongl. Maj:ts och Rikets
Stats-kontor i underdånigt utlåtande upplyst, Statsverkets inkomst af ifrågavarande
afgift, jemlikt 1855 års Landsbok, utgjort endast 210 Riksdaler 38 skillingar
!) rundstycken Banko, motsvarande 316 Riksdaler 21 öre Riksmynt, och således
icke är af någon betydenhet, utan lämpligen kan vid kalkbrukens taxerande till bevillning
ersättas, vill Kongl. Majit härmed i nåder föreslå Rikets Ständer att ånyo
fatta ett beslut, öfverensstämmande med det vid 1828—1830 årens riksmöte vidtagna,
på det Kcngl. Majit, efter derom erhållen kännedom, måtte detsamma vederbörande
till efterrättelse meddela;
men då kalkugnsegarne under den förflutna tiden varit, genom fortsatt erläggande
af nämnda afgift, befriade från den vid 1828 och 1830 års beslut afsedda
förhöjning i bevillningen, har Kongl. Majit funnit den gjorda framställningen om återbekommande
af de under tiden debiterade och erlagda kalkugns-afgifterna icke böra
bifallas.
De omförmälda ämne rörande handlingar skola till vederbörligt Utskott aflemnas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Ar och dag, som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Statsrådet å Stockholms Slott den 21 Oktober 1859.
Närvarande:
Ha ns Excellens, Herr Justitie-Statsminislern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Elmemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
22
Kongl. Maj:ts Aud. Proposition M 2C.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts på Statsrådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående upphörande
af s. k. Kalkugns-afgiften på Gottland.
Kongl. Majit behagade, enligt Statsrådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det linnes detta Protokoll
bilagdt, och befallde, att nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
N:o 26.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Nov. 1859, kl. 2 e. m.
Kongl. MajUs Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående användandet
af de på anslagen för Nockeby- och Drottningholmsbroarnes
ombyggnad uppkomna öfverskott; Gifven Stockholms
Slott den 27 Oktober 1850.
Vid verkställighet af den ombyggnad utaf Nockeby och Drottningholms broar
i Stockholms län, för hvilken Rikets Ständer vid sednasle två riksmöten beviljat
särskilda anslag, nemligen 124,060 R:dr för den förra och 61,000 R.dr för den
sednare brobyggnaden, hafva å dessa statsanslag uppkommit behållningar:
för Nockeby bro ....... Runt R:dr 344: 27.
samt för Drottningholms bro ... » » 3,555: 68.
tillsammans Runt R:dr 3,899: 95.
Och som Kongl. Majit under den 'I Februari innevarande år i nåder förordnat,
att de afgifter, som inflyta vid samtlige broarne emellan Stockholm och Drottningholm,
skola, i enlighet med Rikets Ständers beslut, meddelade i underdåniga skrif
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition J\i 20.
2»
velger dea 20 Augusti 1851, den 11 Oktober 1854 och den 16 Februari 1858,
vid beviljandet af anslag till de särskilda broarnes ombyggnad, användas till bildande
af en fond för bestridande af broarnes framtida vård, underhåll och nybyggnad,
hvilken fond] bör genom utlåning göras fruktbärande samt af Kongl. Maj:ts och Rikets
Stats-kontor förvaltas; så har Kongl. Majit härmed velat föreslå Rikets Ständer
att medgifva, det ofvanberörda besparade medel, 3,899 R:dr 95 öre Riksmynt, må,
såsom en behöflig förstärkning, till nyssnämnda fond ingå. Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Ar och dag,
som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Siats-Rådet å Stochholms Slolt den 27 Oktober '1859.
Närvarande:
Ha ns Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström.
Statsråden : Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet Statsrådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-rådets enhälliga tillstyrkande,
lattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående användandet
af de på anslagen för Nockeby- och Drottningholms-broarnes ombyggnad uppkomna
öfverskott.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition M 27.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Statsrådets tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt, och befallde, att nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, lill Rikets Ständer aflåtas.
lix prolocollo
Mildhog Lundgran.
N:o 27.
Ank. till Exp.-Utsk. tleu 7 Nov. 1859, kl. 2 e. ro.
Kongl. Majlis Nådiga Proposition lili Rikets Ständer, angående försäljning
af Sex Länsmans-boställs-lägenheter i Malmöhus län; Gifven
Stockholms Slolt den 27 Oktober 1859.
Sedan Rikets vid nästförflutna riksdag församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse
den 6 Februari 1858, angående reglering af utgifterne under Riks-statens Sjette
Hufvudtitel, bland annat medgifvit, att, derest innehafvarne af följande Sex Länsmansboställs-lägenheter
i Malmöhus län, nemligen:
Areal-innehåll:
Uppskattningsvärde
R:dr sk. rst.
Korrstorp
Nås 9, 14
22,083 kpld.
20: 43. 4.
Stafvie
» 6, 22
5,375 »
6: — —
Stora Rödde
» 5, 6
12,5 »
9: 28. 10.
Filborna
» 19, 21, 22
11,9 »
10: 22. —
Stora Uppåkra M 14
1,75 »
10:
Getebro
1 Tid.
20 »
8:
ville desamma till Kronan afträda, innehafvarne finge komma i åtnjutande af enahanda
årliga hyres-ersältning, 150 Riksdaler, sorn blifvit fastställd för de Länsmän, hvilka
icke äro med boställen försedde; och
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition JYi 25.
21
Med anledning af de vid 1828 —1830 års riksdag inträffade förhållanden, som
här ofvan omförmälas och enär härtill kommer, att, på sätt Kongl. Maj:ts och Rikets
Stats-kontor i underdånigt utlåtande upplyst, Statsverkets inkomst af ifrågavarande
afgift, jemlikt 1855 års Landsbok, utgjort endast 210 Riksdaler 38 skillingar
9 rundstycken Banko, motsvarande 316 Riksdaler 21 öre Riksmynt, och således
icke är af någon betydenhet, utan lämpligen kan vid kalkbrukens taxerande till bevillning
ersättas, vill Kongl. Majit härmed i nåder föreslå Rikets Ständer att ånyo
fatta ett beslut, öfverensstämmande med det vid 1828—1830 årens riksmöte vidtagna,
på det Kcngl. Majit, efter derom erhållen kännedom, mätte detsamma vederbörande
till efterrättelse meddela;
men då kalkugnsegarne under den förflutna tiden varit, genom fortsatt erläggande
af nämnda afgift, befriade från den vid 1828 och 1830 års beslut afsedda
förhöjning i bevillningen, har Kongl. Majit funnit den gjorda framställningen om återbekommande
af de under tiden debiterade och erlagda kalkugns-afgifterna icke böra
bifallas.
De omförmälda ämne rörande handlingar skola till vederbörligt Utskott aflemnas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Ar och dag, som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Statsrådet å Stockholms Slolt den 27 Oktober 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stalsminislern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
22
Kongl. Maj:ls K åd. Proposition M 26.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts på Statsrådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående upphörande
af s. k, Kalkugns-afgiften på Gottland.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Statsrådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det linnes detta Protokoll
bilagdt, och befallde, att nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
N:o 26.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Nov. 1859, kl. 2 e. m.
Kongl. MajUs Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående användandet
af de på anslagen för Nockeby- och Drottningholmsbroarnes
ombyggnad uppkomna öfverskott; Gifven Stockholms
Slott den 27 Oktober 1859.
Vid verkställighet af den ombyggnad utaf Nockeby och Drottningholms broar
i Stockholms län, för hvilken Rikets Ständer vid sednaste två riksmöten beviljat
särskilda anslag, nemligen 121,500 R:dr för den förra och G1,000 R:dr för den
sednare brobyggnaden, hafva å dessa statsanslag uppkommit behållningar:
för Nockeby bro Runt R:dr 344: 27.
samt för Drottningholms bro ... » » 3,555: 68.
tillsammans Runt R:dr 3,899: 95.
Och som Kongl. Maj:t under den 'I Februari innevarande år i nåder förordnat,
att de afgifter, som inflyta vid samtlige broarne emellan Stockholm och Drottningholm,
skola, i enlighet med Rikets Ständers beslut, meddelade i underdåniga skrif
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition M 27.
25
och sedan, till följd häraf, innehafvarne af de fem förstnämnda lägenheterna
förklarat sig villige att dem på nyssberörda vilkor afstå samt fördenskull, enligt 1858
års stat, fått i stället sig anvisad hushyres-ersättning;
har Kongl. Majit, med anledning af väckt fråga om åtgärder till lägenheternas
utarrenderande eller försäljning för Kronans räkning, i hvilket afseende Kongl Majlis
och Rikets Kammar-kollegium gjort alternativ hemställan;
velat härigenom till Rikets Ständers bepröfvande i nåder föreslå att, då ifrågavarande
boställs-lägenheter äro alltför obetydliga att bibehållas för Statens räkning, Rikets
Ständer måtte medgifva, att ej mindre ofvannämnda fem, till Kronan redan
afträdda lägenheter, än ock lägenheten Getebro, derest densamma af innehafvaren
afstås, må för Statens räkning försäljas.
Emellertid och intilldess frågan härom blifvit af Rikets Ständer afgjord, ombesörjes
lägenheternas bruk och skötsel af Kammar-kollegium genom Kongl. Majits
Befallningshafvande i Malmöhus län.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Ar och dag, som ofvan.
CARL.
J. A Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Stotl den 27 Oktober 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen.
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 18(10. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 4
2(5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 27.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående försäljning
af sex Länsmans-boställs-lägenheter.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, och befallde, att nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
N:o 28.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Nov. 1859, kl. 2 e. m.
Kongl. Majlis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i [råga om utbyte
af Häradsskrifvare-bostället Hagobohl, i mantal, emot T\ mantal
Kålshult i Ostra härad af Jönköpings län; Gifven Stockholms
Slolt den 21 Oktober 18!) 9.
När, i följd af Kongl. Brefvet den 9 September 1785, Östra och Vestra häraders
föjderi uti Jönköpings län delades i två Häradsskrifvare-distrikt, blef bostället
i Östra härad, £ mantal Kålshult J\s 1 i Carlstorps socken, jemväl sålunda deladt,
att hvardera Häradsskrifvaren erhöll TV mantal deraf. Häradsskrifvarens i Vestra härad
andel blef likväl, såsom belägen utom hans tjenstgörings-distrikt, enligt Kongl. Brefvet
den 8 Juni 1804, utbytt mot annat hemman och sedermera försåld till kronoskatte;
hvaremot Häradskrifvaren i Östra härad bibehöll återstående TV mantal Kålshult
och derjemte, genom Kongl. Brefvet den 21 Juni 1831, fick sig till boställe
anslaget frälsehemmanet { mantal 1 Hagebohl, gemenligen Repperda Backegård
kalladt, i Alsheda socken inom Östra härad.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 28.
27
Med hänsigt till den betydliga olägenheten af dessa boställsdelars läge på 24
mils afstånd från hvarandra, hvarigenom de icke kunde gemensamt brukas, sökte år
1852 Häradsskrifvare!! i Östra härad att, mot den till skatte försålda förra boställsdelen
i Kålshult, som då egdes af Bergs-rådet Johan L. Aschan, få, enligt dennes
erbjudande, utbyta Hngebohl, hvars egor till en del äfven ledo skada af roströken
från Klefva angränsande nickelverk.
Sedan, i anledning häraf, vederbörande Kommissions-Iandtmätare, till ärendets
förberedande, uppmätt och med biträde af gode män värderat de båda hemmanen,
hvarvid egorna till ifrågavarande del af Kålshull befunnos utgöra:
i areal: efter uppskattning:
Tunni, kappl. Tunni, kappl.
åker  9: 1,2. 6:19,492.
äng
29:
17,7.
10:
30,770.
afrösningsmark
133:
1,9.
24:
5,585.
impedimenter
—
9,8.
—
—
eller
tillsammans
1 TI-
30,6.
41:
23,847.
och Hagebohls egor:
1 4,330.
åker
IS
12.
7:
äng
30
8.
11:
4,282.
afrösningsmark
239
1,3.
24:
2,615.
impedimenter
—
10,5.
—
—
eller
tillsammans
287
31,8.
42:
21,227.
så hafva vederbörande Kronofogde och t. f. Häradsskrifvare jemte Nämndemän, den
28 September 1854, uppgjort liqvidations- och bytes-förslag samt dervid, med anmärkning,
att Bergs-rådet Aschan, efter landtmäteri-förrättningen, vid Kålshult röjt
och odlat 4 tunnland 4 kappland till åker, ansett detta hemman vara med Hagebohl
jemngodt; dock att, för Kålshults sämre åbyggnader Och högre onera, dess
egare borde utgifva en mellangift af 885 R:dr 40 sk. Banko.
Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium, dit Läns-styrelsen. jemte eget utlåtande,
insändt handlingarna, har, medelst underdånig skrifvelse den 27 Augusti
1858, til! Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnat detta ärende; vid föredragning
hvaraf Kongl. Maj:t inhemtat, att vid granskning af handlingarna några anmärkningar
väl blifvit gjorda dels i General-landtmäteri-kontoret, i afseende på den verkstälda landtmäteri-förrättningen,
och dels i Kammar-kollegium vid skattevärderings-instrumentet
af den 28 September 1854, men ali, då alla dessa anmärkningar icke varit af någon
väsendtlig beskaffenhet, Kammar-kollegium tillstyrkt nådigt bifall till ifrågaställa,
jemväl af nuvarande Häradsskrifvaren i Östra härads fögderi förordade byte, så att,
enligt förrättnings-männens förslag, numera aflidne Bergsrådet, Aschans rättsinnehafvare
må på Kongl. Majit och Kronan öfverlåta TV mantal kronoskatte Kålshult, med allt
28
Kongl. Majlis Nåd. Proposition M 28.
hvad dertill hörer och tillvinnas kan, i utbyte emot Häradsskrifvarc-boslället i mantal
frälse Hagebohl, under vilkor, att sistnämnda hemman bibehåller sin frälsenatur,
hvaremot Kålshult från kronoskatte öfvergår till krononatur; att hemmanen bibehålla
nuvarande räntor, kronotionde och rotering; att innehafvarne af Kålshult styrka
såväl eganderätten dertill, som att hemmanet är från gravationer fritt; samt att bemälde
innehafvare tillika, för Kålshults sämre byggnader och högre onera, till indelningshafvaren
utgifva ofvanberörde Åtta Hundra Femtiofem Ridr 40 sk. B:ko, motsvarande
Ett tusen Två hundra Åttiotre R:dr 75 öre Riksmynt, hvilka medel skola
af indelningshafvaren användas till hemmanets förbättrande, enligt svnerätts föreskrift,
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt och upplyst, föreslår Kongl. Majit
nu, det Rikets Ständer, för sin del, måtte medgifva, att ofvanomförmälda, till boställe
åt Häradsskrifvaren i Östra härad anslagna i mantal frälse Hagebohl 1 må,
under de af Kammar-kollegium uppgifna vilkor, utbytas mot kronoskattehemmanet
A mantal Kålshult; och skola de detta ärende rörande handlingar och kartor m. m.
tillställas det Rikets Ständers Utskott, åt hvilket frågans behandling varder af Rikets
Ständer öfverlemnad.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Är och dag, som ofvan.
CARL.
./, A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Siats-Rådet å Stockholms Slolt den 27 Oktober i859.
Närvarande.-
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Statsråden Wallensteen,
Gripenstedt,
Almgvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 20.
29
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste lill justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Statsrådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition, i fråga om utbyte
af Häradsskrifvare-bostället Hagebohl, \ mantal, emot Tv mantal Kålshult, i
östra härad af Jönköpings län
Kongl. Majit behagade, enligt Statsrådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes delta Protokoll
bilagdt, och befallde, att nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
NlO 29.
Auk. till Exp.-Utsk. deu 7 Nov. 1859, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående öfverlåtande
ut Strömsholms nya Kanal-bolag af eganderällen lill en jordrymd
från Strömsholms Kungsladugård och Stuteri; Gifven Stockholms
Slott den 27 Oktober -1859.
Då, vid anläggningen af Strömsholms kanal- och sluss-verk, den emellan
slussen vid Strömsholms kungsgård och derinvid belägna landsväg varande plats
af 33j famnars bredd blifvit, genom Kongl. Brefvet den 23 Julii 1779, till slussverkets
fria disposition donerad och upplåten, för vinnande af nödigt utrymme
under byggandet af slussen och kanalen öfver kungsgårdens egor samt derefter
till bostad åt slussvaktaren, har, på grund af denna upplåtelse, Kanal-bolaget,
enligt hvad dess Direktion i underdånighet anmält, allt sedermera ansett sig såsom
egare icke allenast till del vid kanal-leden nu befintliga slussvaktare-boställes
område, utan jemväl till den mark, sorn upptages af sjelfva kanalen och dess
vallar till 20 alnars bredd å ömse sidor om kanalen.
30
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 2!).
Men eniir, genom det emellan Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium samt
Notarien Erik Lundblad den 28 Mars 1844 på trettio års tid afslutade kontrakt,
om arrende af Strömsholms kungsladugård med derunder lydande lägenheter, rättigheten
att afberga det på kanalbankarne vexande gräs jemväl är åt arrendatorn upplåten;
och enär vid ombyggnaden af det gamla kanal- och slussverket, enligt den af
Kongl. Majit i nåder fastställda arbetsplan, kanalens dimensioner skola utvidgas och,
äfven utan afseende härå, den öfver Strömsholms egor sig sträckande del af kanallinien
i allt fall, till följd af vattnets minskning i stärne Ladugårdssjön och Freden,
måste i förhållande härtill sänkas, och således det område, Bolaget hittills innehaft
från kungsladugårdens egor, icke är tillräckligt för ombyggnaden af kanal-leden derstädes,
hvartill skall erfordras ett utrymme af ytterligare 20 alnar eller 40 fot på
hvarje sida utanför kanalens nuvarande område, har Kanal-bolagets Direktion, af dessa
anledningar, låtit genom vederbörligen förordnad Landtmätare, den 30 November
1857, uppmäta såväl den till Bolagets disposition redan upplåtna mark, hvilken,
oberäknadt slussvaktare-bostället, men med inberäkning af den utaf gamla kanalen
upptagna yta 19 qvadratrefvar 50 qvadratstänger, befunnits utgöra en area af 56
qvadratrefvar, som ock det för kanal-ombyggnaden erforderliga nya område, innefattande
en area af 36 qvadratrefvar 3 qvadratstänger, eller tillsammans 92 qvadratrefvar
3 qvadratstänger:
och har vid denna förrättning påstående blifvit gjordt ej mindre af kungsladugårdens
nuvarande arrendator, C. J. Hollström, på hvilken ofvanberörda arrendekontrakt
är transporteradt, än äfven af Chefen för Strömsholms stuteri samt det
vid tillfället närvarande krono-ombud, icke allenast att full ersättning måtte kungsladugården
tilläggas för den jord. som kunde varda åt Kanal-bolaget upplåten, utan
ock att kungsladugården måtte bibehållas vid orubbadt åtnjutande af sin rätt till all
afkastning å de nuvarande kanalbankarne, eller, om sådant icke kunde medgifvas,
ersättning derför, efter laga värdering, erhållas.
Som likväl Direktionen ansett ovilkorligen nödigt, att Bolaget till ifrågavarande
kanalbankar, hvilka borde inhägnas och med planteringar förses, innehar full och oinskränkt
egande- och dispositions-rätt, hvarförutan det icke skulle blifva för Bolaget
möjligt att skydda kanalbankarne emot öfvervåld och förmedelst erforderlig omvårdnad
förekomma deras förstöring, har Direktionen hos Kongl Majit i underdånighet
anhållit, att nödige åtgärder måtte få vidtagas för att åt Strömsholms nya Kanal-bolag
förskaffa full och oinskränkt egande- och nyttjande-rätt till hela det ifrågavarande
området, 92 qvadratrefvar 3 qvadratstänger, äfvensom att berörde jordrymd måtte
åt Bolaget utan ersättning upplåtas och den godtgörelse för minskad höafkastning,
som för de återstående arrendeåren kunde tillkomma nuvarande arrendatorn af Strömsholms
kungsgård, utaf allmänna medel bekostas.
Vid pröfningen af denna ansökning, hvaröfver Styrelsen öfver Allmänna Vägoch
Vattenbyggnader sig i underdånighet utlåtit, har Kongl. Majit, som funnit det
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition M 21).
31
vara vederbörligen styrkt, att för ombyggnaden af Strömsholms kanal i den af
Kongl. Maj:t bestämda rigtning inom de till Strömsholms kungsladugård hörande
egor, äfvensom för behörigt underhållande i framtiden af kanalen och dess bankar,
Kanal-bolaget bör så väl under ombyggnadstiden, som allt framgent, ega fri
och oinskränkt dispisitionsrätt icke allenast öfver det i äldre tider al Kongl. Majt åt
Bolaget upplåtna område å meranämnde kungsladugårds egor, utan ock öfver en tillökning
deri, sträckande sig fyratio fot på hvardera sidan om kanalens äldre område,
genom nådigt bref den 12 Maj 1858, förklarat arrendatorn af Strömsholms kungsladugård
skyldig att, så snart det för kanal-ombyggnadsarbetet erfordrades, till Kanal-bolaget,
för den återstående arrendetiden, afstå så väl disposionsrätten öfver den
af Yäg- och Vattenbyggnads-styrelsen såsom för kanalen behöflig ansedda mark, som
ock den af arrendatorn dittills, enligt arrendekontraktet, åtnjutna rättighet till det hö,
som på kanalbankarne kunde erhållas, allt emot ersättning, hvilken, derest öfverenskommelse
om beloppet ej kunde träffas, skall bestämmas och utgå i den ordning,
Kongl. Majits nådiga förordning af den 20 November 1845 stadgar; varande jemväl
förklaradt, att i enahanda ordning skulle på förhand bestämmas den ersättning,
hvilken, efter arrendetidens slut, skall tillkomma Kronan för det till Kanal-bolagets disposition
nu öfverlåtna området; men beträffande frågorna om kostnadsfritt tilldelande
ät Strömsholms nya Kanal-bolag af full egande-rätt till hela det ifrågaställda jordområdet
af 92 qvadratrefvar 3 qvadratstänger, samt om ersättning af allmänna medel
åt arrendatorn af Strömsholms kungsladugård för mistningen af det hö, som på kanalbankarne
kunde erhållas, fann Kongl. Majit godt uppskjuta pröfningen af dessa frågor,
till dess Kanai-bolagets Direktion med uppgift å förberörde ersättnings-belopp till
Kongl. Majit inkommit.
Sedan Chefen för Strömsholms Stuteri-inrättning hos Kongl. Majits Befallningshafvande
i Westmanlands län tillkännagifvit, att uti det jordområde, som å den af
vice Kommissions-landtmätaren Friherre C J. Kruse, vid ofvanberörde förrättning
den 30 November 1857 upprättade kartan upptagits, jemväl inginge en jordrymd,
som icke är inbegripen uti den åt arrendatorn af Strömsholms kungsladugård upplåtna
mark, utan innehafves af Stuteri-inrättningen, ehuru denna jordrymd icke vore
å kartan särskildt utmärkt, har Kongl. Majit, på Dess Befallningshafvandes härom
gjorda underdåniga anmälan, genom nådigt bref den 2 Juli 1858, förklarat, att äfven
denna mark skall till Kanal-bolaget afträdas emot ersättning i den ordning, som
uti Kongl, brefvet den 12 Maj samma år blifvit bestämd.
Med anledning af hvad Kongl. Majit sålunda, i ena och andra hänseendet’
föreskrifvit, bar Kanal-bolagets Direktion, jemlikt 2 § i Kongl. Förordningen den 20
November 1845, hos Snefringe Häradsrätt begärt kallelse oeh stämniug å så väl
Kongl Majit och Kronan, som Chefen för Strömsholms Stuteri-inrättning, i afseende
på lagliga åtgärder för bestämmande af den ersättning, Kanal bolaget kunde anses
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 29.
skyldigt utgifva för nyttjande- och egande-rätten till omförmälda jordområde: äfvensom
arrendatorn Hollström i samma hänseende blifvit till Häradsrätten inkallad; hvarefter
en inför bemälda Rätt utsedd expropriations-nämd, vid sammanträdet den 3 Maj
innevarande år bestämt värdet å den i anspråk tagna jorden till 400 R:dr Runt
för hvarje tunnland, att, med den uti Kongl. Kungörelsen den 20 November 1845
stadgade förhöjning, utgå, med beräkning från 1858 års början, sålunda:
lill Strömsholms kungsladugård:
för de gamla kanalbankarna  R:mt R:dr 1,743: 24.
och för det nya kanal-området  » » 2,195: 25.
tillsammans Runt R:dr 3,938: 49.
å hvilken summa kungsladugårdens arrendator egde att under
sin arrendetid uppbära den årliga räntan.
till Stuteriet på Strömsholm:
för de gamla kanal-bankarna R:dr 984: 99
samt för det nya kanal-området » 1,347: — 2 33I- 99
eller inalles Runt R:dr 6,270: 4-8.
i förening hvarmed Kanal-bolaget, genom ombud förbundit sig att på sin bekostnad
låta inom den 1 Juli detta år upptaga afloppsdiken, till två alnars bredd, en alns
djup samt en half alns bredd i botten, utefter och på ömse sidor om kanalen, i
gränsen emellan kanal-området och tillstötande egor, under iakttagande att denna dikning
på ändamålsenligt sätt verkställes, med fritt och obehindradt aflopp för vattnet
antingen genom kulvertar eller annorledes.
Härefter har, uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift, Direktionen för Strömsholms
nya Kanal-bolag, med anförande, bland annat, att uti det redan år 1833 af
Öfverste-löjtnanten Edström uppgjorda kostnadsförslag till slussverkets ombyggnad
icke upptagits någon utgift för expropriation af ytterligare behöfligt kanal-område,
underdånigst förnyat den begäran, att med befrielse från den nu i sådant afseende
ifrågasatta, alldeles opåräknade, utgift af 6,270 R:dr 48 öre Riksmynt, jemte derå
upplupna räntor, Kanal-bolaget måtte erhålla full och oinskränkt egande- och nyttjande-
rätt till hela det område å Strömsholms kungsladugårds egor, hvilket är å
vice Kommissions-landtsmätaren Friherre Kruses ofvan åberopade karta upptaget,
samt att således denna jordrymd måtte öfverlåtas åt Bolaget utan ersättning, och
att den godtgörelse, som för minskad höafkastning kan kungsladugårdens arrendator
under de återstående arrendeåren tillkomma, måtta varda af allmänna medel beviljad
Då
Kongl. Maj:ln Nåd. Proposition M 29.
33
Då Kongl. Majit anser billigt, att Kronan, som understödt och befråmjat tillvägabringandet
af Strömsholms kanal-anläggning, jemväl i fråga om afstående till Kanalbolaget
icke allenast af den i äldre tider åt detta bolag upplåtna jordrymd utaf
Strömsholms kungsladugårds egor, utan ock af den tillökning deri, som, sträckande
sig fyratio fot på hvardera sidan om kanalens nuvarande område, finnes å Friherre
Kruses merberörde plankarta upptagen, och hvilka områden, efter afdrag af sjelfva
kanalens arealinnehåll 3 tunnland 15,4 kappland, eller 19 qvadratrefvar 50 qvadratstänger,
utgöra tillsammans 12 tunnland 30 kappland eller 72 qvadratrefvar 53
qvadratstänger, medgifves bolaget enahanda fördel, som blifvit för flera dylika företag
beviljad;
och då fullbordandet af detta, för det allmänna vigtiga kanalarbetet i allt fall
redan medfört för bolaget kännbara uppoffringar;
har Kongl. Majit härmed velat föreslå Rikets Ständer, att nyssberörda kronojord
måtte, under det af expropriations-nämnden för öfrigt föreskrifna vilkor beträffande
afloppsdikens upptagande på bolagets bekostnad i kanal-områdets yttre gränslinier
med nödigt affall för vattnet, öfverlåtas med full egande- och nyttjande-rätt till Kanal-bolaget,
utan skyldighet för detta bolag att erlägga den derför bestämda lösen af
6,270 Ridr 48 öre Riksmynt, men med förbindelse för bolaget att till kungsladugårdens
arrendator, från 1858 års början till nuvarande kontraktstidens utgång, årligen
utgifva i ersättning för förlorad höafkastning å den jord, som den utarrenderade
delen af kungsladugården afhändes, sex procent årlig ränta å det kapital af
3,938 Ridr 49 öre, hvilket ansetts motsvara denna jords expropriationsvärde.
De detta ärende rörande handlingar skola till vederbörligt utskott aflemnas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL.
./. A. Gripenstedt.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft.
5
34
Kongl. Maj:ts'JSåd. Proposition M 29.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Statsrådet å Stockholms Slott den 27 Oktober 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Statsråden Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle.
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående öfverlåtande
åt Strömsholms nya kanalbolag af eganderätten till en jordrymd från Strömsholms
kungsladugård och Stuteri.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i
nåder, gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, och befallde, alt nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 30.
N;o 30.
Ank. till exp.-Utsk. d. 7 Nov. 1859. kl. 2 e. m.
Kongl. Majlis nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående åtgärder
till behöfvandes undsättning i missvextår; Gifven Stockholms
Slott den 21 Oktober 1859.
Då Kongl. Maj:t påkallar Rikets åter församlade Ständer uppmärksamhet å an- •
gelägenheten, att äfven för nästblifvande statsreglerings-period meddela beslut om
åtgärder för behöfvandes undsättning vid missvext eller felslagen skörd, för hvilket
ändamål Rikets Ständer vid sislförflutna Riksdag, i enlighet med Kongl. Maj.ts nådiga
förslag, till Kongl. Maj:ts disposition öfverlemnade dels den i Rikets Ständers Bank
och Riksgäldskontor innestående behållning utaf de för ofvanberörda ändamål förut
anvisade spanmåls-tullafgifter och andra medel, och dels hvad genom återbetalningar
å meddelade undsättningslån kunde inflyta, med föreskrift, ibland annat, att af dessa
undsättningsmedel högst 150,000 Riksdaler Riksmynt finge under den tid innevarande
statsreglering omfattar, begagnas till undsättningar utan återbetalnings-skyIdighet,
— åberopar Kongl Majit härvid så väl innehållet af dess ofvan omförmälda
deri 30 Oktober 1856 aflåtna nådiga proposition och Rikets Ständers derå grun
dade
beslut, meddeladt i underdånig skrifvelse den 16 Januari 1858, som Kongl.
Majits och Rikets Statskontors den 19 sistlidne Juli afgifna underdåniga berättelse
rörande, bland annat, undsättnings-fonden, hvilken berättelse, med tillhörande handlingar,
skall Rikets Ständers Stats-utskott tillhandahållas, utvisande, att för de med
nämnde fond åsyftade ändamål funnos vid den tid, då nyssnämnde berättelse afgafs,
att tillgå en i Riksgäldskontoret innestående behållning utaf undsättningsmedel
R;dr 1,463,731: 66.
samt behållning å Kongl. Ränte-kammarens Bankoräkning M 3 17,585: 18.
tillsammans Runt R:dr 1,481.316: 84.
Kongl. MajUs Nåd. Proposition M 30.
I öfverensstämmelse med hvad vid sednaste Riksdag och på då anförda skäl
egde rum, föreslår Kongl. Maj:t nu Rikets Ständer:
1:o att till Kongl. Maj:ts fortfarande disposition må, för behöfvandes undsättning
vid inträffande missvext eller felslagen skörd, öfverlemnas, så väl den hos Rikets
Ständers Riksgälds-kontor och på Kongl. Ränte-kammarens räkning i Rikets
Ständers Bank innestående behållning af undsättningsmedel, som hvad genom återbetalningar
å meddelade undsättningslån kan inflyta;
2'0 att, af de sålunda till Kongl. Maj:ts förfogande ställda medel, en summa
af högst Ett Hundra Femtio Tusen Riksdaler Riksmynt må, under tiden för nästa
statsreglering, få begagnas till undsättningar, utan återbetalnings-skyldighet, åt sådane
behöfvande, som icke äro i tillfälle att sjelfve förskaffa sig arbete eller i stånd att
af egna tillgångar återgälda de undsättnmgs-anslag, hvilka dem tilldelas: börande
dylika understöd företrädesvis tillgodokomma de kommuner, som tillförbinda sig att
så använda desamma, att för dithörande fattige och arbetslöse personer beredes sysselsättning
och möjlighet att genom eget arbete förtjena sitt uppehälle;
3:0 att ofvan omförmälda tillgångar för öfrigt må användas endast till ränlefria
låneunderstöd med bestämda återbelalnings-terminer och mot vederbörande större
eller mindre menigheters gemensamma ansvarighet eller annan af Kongl. Majit god
känd
säkerhet;
4:0 att; så vidt omständigheterna medgifva, tillfällen skola för de behöfvande
beredas att erhålla sysselsättning och förtjenst vid allmänna arbetsföretag; samt
5:o att, de för undsättningar vid missvexler och felslagna skördar afsedda medel
böra, till den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, till Riksgälds-kontoret
öfverlemnas, emot skyldighet för detta verk att det sålunda emottae-na
beloppet, vid skeende reqvisition, för dermed åsyftade ändamål Kongl. Majit
tillhandahålla.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL.
,/. .4. Gripenstedt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition. JVt 30.
:$7
Utdrag a/ Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför [lans Maj:t Konungen
t Statsrådet å Stockholms Slott den 27 Okloker 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statministern, Friherre De Geer,
Ha ns Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Statsråden Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majits nådiga proposition angående åtgärder,
till behöfvandes undsättning i missvext år.
Kongl. Majit behagades, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, och befallde att nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 31
N:o 31.
Alik. till flxp.-Utsk. den 7 Nor. 1859, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ls nådiga Proposition till Rikets Sländer, angående utbyte aj
jord, tillhörande Nyköpings Slolt, emot stadsjord, för anläggning
af gasverk i staden Nyköping; Gifven Stockholms Slolt den 4
November 4839.
Sedan, vid sammanträde den 4 sistlidne April inför Magistraten i Nyköping,
beslut om anläggande* af ett gasverk i nämnda stad blifvit fatladt och den önskan
uttryckt, att en till Nyköpings fordna, nu såsom länshäkte begagnade slott hörande,
mellan slottet, strömmen och Vattengatan belägen åkerkulle af den såkallade Slottsknektsbacken
eller Stallbacken, som är Sloltsvaktmästaren och Slottsknektarne på lön
anslagen, måtte för gasverkets byggnader fä begagnas mot vederlag från stadens angränsande
Hästhage;
har, på begäran af stadens för gasverksanläggningen utsedde Kommitterade och,
efter vederbörligt förordnande, andre Landtmätaren i Södermanlands län J. Hjelmerus,
med biträde af gode män och i närvaro af Kronans, stadens och indelningshafvarnes
ombud, under den 29 April, den 10 och 31 Maj, verkställt den för egoutbytet
erforderliga landtmäteriförrättning;
hvarvid, enligt upprättad karta och beskrifning, den för gasverket afsedda jord,
betecknad med egofigurerna 1, 2, 3 och 4, funnits utgöra ett tunnland 28,5 kappland
eller Tio qvadratref 60 qvadratstänger, uppskattade till Tio qvadratref 30 qvadratstänger,
men den i utbyte erbjudna del af Hästhagen, egofiguren M 5, Ett tunnland
30,9 kappland eller Elfva qvadratref; varande skillnaden, efter uppskattning 70
qvadratstänger ämnade att utgöra ersättning för den mark, som till afloppsgrafvar
och diken på Hästhagen erfordras.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 31.
39
Rörande slädens skyldighet att hålla slottsvägen och kajen utefter strömmen alltid
tillgängliga och öppna för den allmänna rörelsen, samt att föreden I April 1860
uppodla Hästhagen, så vidt den kommer att mot Slottets jord utbytas, och att under
åren 1860, 1861 och 1862, den 1 Oktober hvartdera året, utgifva till Slottsvaktmästaren
och Slottsknektarne skälig ersättning för minskad afkastning af deras
löningsjord, deruti inbegripen kostnaden för fältets gödning, är öfverenskommelse träffad
emellan vederbörande och godkänd af förrättningsmännen, som dervid bestämt
nyssnämnde ersättningsbelopp till 150 R:dr Riksmynt årligen.
Derefter hafva Nyköpings stads Kommitterade för gasverksanläggningen hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhållit, att ifrågavarande egoutbyte måtte bifallas och den
mark, staden i sådan händelse erhölle, undfå stadsjords natur; hvilken ansökning
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet insändt och i underdånighet förordat, med
vitsordande, alt för gasverkets byggnader ingen annan lämplig plats, än den nu föreslagna,
finnes inom staden eller i dess närhet, samt att ifrågavarande jordutbyte ej
för Kongl, och Kronan medför någon skada eller förlust.
Efter inhemtande jemväl af underdånigt utlåtande af Kongl. Maj:ts och Rikets
Kammar-kollegium, som hufvudsakligen tillstyrkt berörda utbyte, vill Kongl. Maj:t
härmed föreslå, det Rikets Ständer måtte för sin del medgifva, att, utaf den till fordna
Slottet i Nyköping hörande mark, den del, hvilken på omförmälda karta utmärkes
med egofigurerna JVI 1, 2, 3 och i samt, enligt kartebeskrifningen, innehåller Ett
tunnland 28,5 kappland eller Tio qvadratref 60 qvadratstänger, må, för uppgifna ändamålet,
till Nyköpings stad upplåtas i utbyte mot egofiguren JV? 5, innefattande Ett
tunnland 30,9 kappland eller Elfva qvadratref af den till nämnda stad hörande så
kallade Hästhagen; hvarjemte staden skulle, enligt aftal, verkställa odling å sistberörda
jordrymd och dessutom godtgöra vederbörande indelningshafvare med det vid landtmäteriförrältningen
bestämda belopp af Ett Hundra Femtio Riksdaler Riksmynt för
hvarje af åren 1860, 1861 och 1862.
Den till detta ärende hörande karta jemte öfriga handlingar skola tillställas det
af Rikets Ständers Utskott, som kommer att med ärendet taga befattning; och Kongl.
J\laj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Ar och dag som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
40
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition JM 31.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:l Konungen
i Statsrådet ä Stockholms Slott den 4 November 1850.
Närvarande:
lians Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Statsråden Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, af Stats-Rådet enhälligt tillstyrkta beslut,
uppsatt förslag till nådig proposition angående utbyte af jord, tillhörande Nyköpings
Slott, emot stadsjord, för anläggning af gasverk i staden Nyköping.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag; sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, och befallde, att nådig proposition, i öfverensstämmelse
dermed, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
J. U. Grönlund.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell 1859.
Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 32.
1
Y:o SIS.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Nov. 1859, kl. 2 e. m.
KONGL. MAJiTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag till fullbordande
af det invid hufmdstaden uppförda hospital
för sinnessjukas vård; Gifven Stockholms Slott den i 4
Oktober 1859.
Uti underdånig skrifvelse den 26 nästlidne månad har Öfver-Intendentsombetet,
som i nåder blifvit anbefaldt att gå i författning om uppförande, enligt
fastställda ritningar, af en hospitalsbyggnad för sinnessjukas vård å egorna till de
för sådant ändamål inköpta lägenheterna Hedvigsberg och Konradsberg å Kungsholmen
invid hufvudstaden, anmält att, sedan af de medel, Rikets Ständer vid
nästförflutna tvänne riksdagar för berörde ändamål anvisat, tillsammans utgörande
652,500 R:dr R:mt, 54,000 R:dr blifvit använda till inköp af nämnda lägenheter,
återstoden 598,500 R:dr, jemte de af samma lägenheter inflytande hyres- och arrende-inkomster,
beräknade att från och med år 1855 till den 1 nästinstundande
April uppgå till ett belopp af 8,418 R:dr 71 öre, eller tillsammans 606,918 R:dr
71 öre, varit afsedda för uppförande och inredning af sjelfva hospitalsbyggnaden
samt till underhållande af de å lägenheterna redan befintliga byggnader; att, enligt
det år 1856 sednast uppgjorda förslag, utgifterna för ifrågavarande byggnad med
flyglar jemte stängsel för promenadgårdar samt planering af platsen närmast kring
byggnaden blifvit upptagna till 606,000 R:dr, men att under fortgången af byggnadsarbetet
sig visat, att, sedan de i åtskilliga delar uppkomna besparingar blifvit
detsamma tillgodoheräknade, ofvannämnda förslags-summa likväl med R:mt 39,055:84.
understege den verkliga kostnaden; samt att de hufvudsakligaste
anledningarne dertill förefunnos dels i den af oförutsedda orsaker
uppkomna tillökning i omkostnaden för grundläggnings-arhetena,
dels i den större utgift, anbringandet af en värme- och ventilationsapparat
komme, efter numera vunnen erfarenhet, att medföra.
Transport R:mt R:dr 39,055: 84.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 A/d. 11 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.
Transport R:mt R:dr 39,055: 84.
Derjemte har Öfvcr-Intendents-em betet yttrat, att åtskilliga
i nämnda förslag icke upptagna arbeten, hvilka General-Direktören
m. m. Ekströmer såväl uti det för hospitalet uppgjorda program,
som uti en sedermera aflåten skrifvelse, uppgifvit vara för inrättningen
oundgängligen nödiga, blifvit af Öfver-Intendents-embetet
beräknade till följande kostnadsbelopp, nemligen:
Uppförande af bodar utaf trä, till förvarande af omkring 400
famnar ved till 9,000: —
Förändring af ett å Konradsberg^ egor befintligt stenhus till
tvättinrättning med dertill erforderlig apparat af ångpanna,
hydraulisk press, rörledningar m. m „ 20,503: 50.
Uppförande af en uthusbyggnad af trä, innehållande ladugård,
stall, vagnshus m. m „ 5,000: —
Iståndsättande till beredande af bostäder åt Syssloman, Predikant,
Trädgårdsmästare, drängar m. fl., af nedannämnde äldre byggnader:
röda
trähuset vid Konradsberg „ 2,765: —
vestra stenhuset derstädes
„ 3,264: —
jemte gula trähuset „ 5,389: —
samt gula trähuset vid Hedvigsberg „ 3,850: —
Uppförande af en portvaktstuga utaf sten och invid densamma en
stenmur med inkörsportar af gjutet jern m. m „ 17,641: —
Inhägnande med dels plank, dels staket af hospitals-området, med
undantag af den kronolägenheten Marieberg angränsande del
af egorna „ 25,262: 50.
Anläggning af ny körbana från portvaktstugan till stora hospi
talsbyggnaden
,, 2,000: —
Anbringande af innanluckor i vissa rum och dörrar för trapp
uppgångarne
„ 1,239: —
samt inredande af lik bod och obduktionsrum i östra stenhuset
vid Konradsberg „ 4,500: —
Slutligen har Öfver-lntendents-embctet förmält sig anse det
följande till kostnaden jemväl beräknade arbeten och utgifter böra,
före inrättningens öppnande, vidtagas och utgå, nemligen:
Planeringsarbeten för 17,878: 50.
Bestrykning för andra gången med linoljefernissa af plåt-taken öfver
hospitalsbyggnaden och flyglarne ......... „ 1,300: —
Anskaffande af 8 stycken köks-spislar af jern i bostäderna för de
vid hospitalet anställde personer ,, 960: —
„ af 7 sandstenstrappor till promenadgårdarne ... „ 4,900: —-
,, af ett större ur med slagverk å hufvudbyggnaden . „ 2,000: —r
„ af orgel i kyrksalen „ 1,500: —
värmeledning till nämndö säl, medelst ånga från inrättningens
derunder befintliga kök „ 1,879: 70.
Arfvode för Arbets-chef, Tillsyningsman och Räkenskapsförare under
ytterligare ett byggnadsår, med
. . . . „ 3,000: —
Transport Rint R:dr 172,888: 4.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 32.
3
Transport R:mt R:dr 172,888: 4.
Diverse utgifter, hvaribland till nattvakter, äfvensom till bränsle
för vänne- och ventilations-apparatens pröfvande under tvänne
vintrar för 2,800: —
hvartill komme dc omkostnader, som blifva en följd af den för
anläggande af en vattenledning till hospitalet i nåder medgifna
upplåtelse af en del utaf de kronolägenheten Marieberg
tillhörande egor, nemligen:
för ändring af den öfver nämnda område nu framlöpande väg . „ 1,000: —
samt för stängsel med plank mot Mariebergs behållna område . „ 4,387: 50.
tillsammans Runt R:dr 181,075: 54.
hemställande Öfver-Intendents-cmhctot på grund häraf och enär angeläget vore,
det ifrågavarande hospitals-inrättning så snart som möjligt och sednast under sommaren
1861, måtte träda i verksamhet, men dertill erfordrades att omförmälda
arbeten, hvartill förut beviljade anslag icke lemnade tillgång, blefve hufvudsakligen
under loppet af nästkommande år verkställde, det nådig proposition om medels
anvisande härtill måtte till Rikets Ständer aflåtas.
På grund af hvad sålunda förekommit, har Kongl. Maj:t härmed velat föreslå
Rikets Ständer att, för ofvanuppgifna ytterligare erforderliga omkostnader vid
ifrågavarande hospitals-anläggning, af allmänna medel anvisa ett belopp af Ett
Hundra Åttatioett Tusen Riksdaler Riksmynt, att linder nästkommande år och i
mån af behof utgå.
Do till detta ärende hörande kostnadsförslag samt öfriga handlingar komma
att till Rikets Ständers vederbörande Utskott öfverlemnas, och Kongl. Maj:t förhlifver
Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL.
Henning Hamilton.
■i
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32,
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott dm
14 Oktober 1859.
N ärvarandc:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern, Friherre de Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
* Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Ecklesiastik-departementet, Stats-rådet Herr Grefve Hamilton
uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med denna dag fattadt beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer i fråga om
anslag till fullbordande af det invid hufvudstaden uppförda hospital för sinnes
sjukas
vård;
Och täcktes Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörde förslag i nåder gilla, samt förordnade, att,
i enlighet dermed, nådig proposition» sådan den finnes detta
Protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Edw. Heijkenskjöld.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33,
5
Xio S3.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Nov. 1859, kl. 2 e. m.
KONGL. MAJiTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående den så kallade
Kurhus-afgiften; Gifven Stockholms Slolt den 14 Oktober
1859.
Genom nådig Kungörelse den 23 April 1858 liar Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers vid sistförflutna riksdag fattade beslut, förordnat,
att, till veneriska smittans bämmande och botande, årligen från och med år 1859
till och med det år, då nästa snart instundande riksdag slutas, af hvarje mantalsskrifven
person skall utgöras en kurkus-afgift, för Stockholms stad med högst 50
öre och minst 3 öre, samt inom öfriga delar af riket med minst 3 öre och högst
25 öre, lika för alla betalande inom hvarje kurhus-distrikt, efter dess behof; att
afgiften skall af vederbörande inom hvarje kurhus-distrikt bestämmas antingen till
ettdera af dessa belopp eller deremellan, rnen icke må, utan vid särdeles tvingande
omständigheter, fastställas till det högsta; att denna afgift skall utgå och redovisas
inom hvarje kurhus-distrikt särskildt, så att den blifver alldeles skiljd från hospitalens
och lasarettens fonder och räkenskaper; samt att de genom besagde afgift
inflytande medlen skola i första rummet ovilkorligen begagnas för de efter behof
och öfverenskommelse på ett eller flera ställen inom länet inrättade kurhusanstalter,
och derefter, hvad icke är för veneriska smittans hämmande erforderligt, användas
för allmänna helsovården i länet, särdeles såsom bidrag till betridande af
lasarettens utgifter för svårare skador och sådana sjitkdomstillfällen, som fordra
kirurgisk behandling.
För att ådagalägga, i hvad mån ofvannämnde afgift fortfarande må vara för
lasarettens och kurhusens underhållande af nöden, har Serafimer-Ordens-gillet
till Kongl. Majit i underdånighet öfverlemnat uppgjordt sammandrag af inkomna
summariska räkningar och revisionsberättelser, angående kurhusmedlens belopp
samt läns-lasarettens och kurhusens öfriga inkomster och utgifter under år 1857;
utvisande detta sammandrag, att kurhus-afgiften för året utgjort 209,381 Ridr 19
6
Kongl. Majda Nåd. Proposition N:o 33.
sk. 3 rst. och öfriga inkomster 127,936 R:dr 15 sk.; samt att utgifterna uppgått
till 299,561 R:dr 38 sk. 5 rst., allt Banko; hvarjemte och då häraf vore uppenbart,
det ifrågavarande sjukvårds-inrättningar utan kurhus-afgiftcn icke kunna ega bestånd,
samt berörde afgift är bestämd att utgå endast till och med det år, hvarunder
instundande riksdag slutar, Ordensgillct, hos hvilket någon framställning
om behof af kurhus-afgiftens förhöjning icke blifvit gjord, underdånigst hemställt,
att nådig proposition om samma afgift s fortfarande måtte till Rikets Ständer
aflåtas.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, vill Kongl. Maj:t i nåder hos
Rikets Ständer föreslå, att ifrågavarande kurbus-afgift må jemväl under nästa
statsreglerings-pcriod utgå på sätt och till de belopp, som blifvit af Rikets Ständer
vid sistförflutna riksdag bestämda och, i öfverensstämmelse dermed, genom Kongl.
Maj:ts nådiga Kungörelse den 23 April 1858, påbudna.
Kongl. Maj:t förblifver Rikots Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
Datum ut supra.
CARL.
Henning Hamilton.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 14
Oktober 1859.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Ministern, Herr Friherre de Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Eeklesiastik-departementet, Stats-rådet, Herr Grefve Hamilton
uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med denna dag fattadt beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer i fråga om
den så kallade kurhus-afgiftens fortfarande;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
7
Och täcktes Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, berörde förslag i nåder gilla, samt förordnade,
att, i enlighet dermed, nådig proposition, sådan den finnes
detta Protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Julw. Heijkenskjöld.
3\:o 34.
Ank. till Exp. Ulsk. den H Nov. 1839, kl. 8 e. m.
KONGL. MAJrTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag till folkundervisningens
befrämjande; gifven Stockholms Slott den
21 O daher 1859.
Uti underdånig skrifvelse den 2 Mars 1858, angående åtgärder för folkundervisningens
befrämjande, tillkännagåfvo Rikets Ständer, att de bestämt det sammanlagda
bidrag, hvilket af Statsverket borde lemnäs för folkundervisningens befrämjande,
till den personliga skyddsafgiftens halfva belopp, uppgående till omkring
250.000 R:di- R:mt; hvarjemte Rikets Ständer, vid regleringen af utgifterna under
Riks-statens Åttonde Hufvudtitel, till löneförhöjning vid samt till utvidgning af
sådane stads-pedagogier, som utvecklat sig till någon större fullkomlighet, äfvensom,
under samma vilkor, för pedagogien i Avesta för åren 1858, 1859 och 1860 anslogo
30.000 R:dr årligen.
I afseende på fördelningen af ofvannämnde 250,000 R:dr medgåfvo Rikets
Ständer, att till uppmuntran för småskolors ändamålsenliga inrättande och till un
-
derstöd för oxamincrade folkskole-lärare skulle afsättas ett årligt
belopp af  R:dr R:mt 100,000:
att under vissa vilkor utgå;
samt till understöd för högre folkskolor
„ 24,000:
och anvisade Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts nådiga
disposition följande anslags-summor, att likaledes årligen utgå, nemi.:
a) till Seminarierne  „ 26,000:
h) till understöd för Seminarie-elever  „ 20,000:
c) till förbättrande och tillhandahållande af undervisningsmateriel,
samt till understöd för lifgifvande af lämpliga läroböcker,
kartor m. m. för folkskolorna  „ 12,000:
R:dr R:mt 182,000;
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 34.
Till Kongl. Maj:ts nådiga disposition för andra till folkundervisningen hörande
föremål återstod således ett belopp af 68,000 Ridr Runt.
De medel, Rikets Ständer sålunda för folkundervisningens befrämjande anvisat,
hafva i de flesta fall visat sig fullt motsvara behofvet, och det är att hoppas,
att det varma deltagande, Rikets Ständer egnat denna för samhället högst
vigtiga angelägenhet, skall i en ej aflägsen framtid bära välgörande frukter. Härtill
fordras likväl icke blott att folkskolan ännu en längre tid åtnjuter den uppmuntran
och det understöd, som bragt henne till lif, utan ock att ytterligare åtgärder
till hennes fullkomnande vidtagas, i hvilket afseende Kongl. Majit påräknar
llikets Ständers fortfarande nitiska medverkan.
Hvad först angår de dels till understöd för inrättande af mindre skolor för
den första förberedande undervisningen och dels till löneförhöjning för examinerade
folkskole-lärare, under vissa vilkor, afsatte 100,000 Ridr, hafva af dessa medel blifvit
i nåder beviljade 04,277 Ridr 49 öre årligen för 1017 nya småskolor, samt
4,871 Ridr 26 öre till förhöjning i examinerade folkskole-lärares löner, hvaremot
vederbörande församlingar åtagit sig afgifter till dubbla beloppet eller 138,297 Ridr
40 öre. Med erkännande af dessa högst berömvärda bemödanden å församlingarnes
sida, torde man likväl kunna såsom sannolikt antaga, att den utomordentliga
tillvexten i folkskolornas antal, under den korta tiden af omkring ett år, skulle
lemna rum för ett nära lika hastigt aftagande, derest det af statsmedel åt dem
beviljade understöd konime att med nästa år upphöra. Det är ock antagligt, att
antalet af småskolor skall, till väsendtlig vinst för undervisningen, småningom ökas,
och det för dem afsedda anslag således tagas i stigande anspråk. I afseende på
folkskole-lärarnes löner har förekommit, att 964 folkskole-lärare från Upsala, Linköpings,
Strengnäs, Wexiö, Lunds, Göteborgs och Wisby stift hos Kongl. Majit
i underdånighet anhållit, att, enär deras löner vore i högsta måtto otillräckliga,
Kongl. Majit måtte täckas till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om förhöjning
i dessa löner, hvilken de flesta önskat sålunda bestämd, att hvarje lagligen
examinerad och antagen folkskole-lärare, som af sitt skoldistrikt vitsordas för duglighet
och flit, måtte utan afseende på, huruvida skoldistriktet höjt hans lön öfver
minimum eller icke, af Statens medel årligen få tillgodonjuta en sådan löneförhöjning,
att hola lönen, utom lämpligt jordland, kofodor, husrum och vedbrand, uppgingc
till 400 Ridr Runt. Enär det belopp, som för det ifrågasatta ändamålet
skulle erfordras, vore allt för betydligt, och då åliggandet att aflöna folkskole-lärare
hufvudsakligen måste tillhöra vederbörande kommuner, hvilka dessutom häri skulle
erhålla en väsendtlig lättnad, om qvinnor mera än hittills blifva för folkundervisningen
använda, har Kongl. Majit icke funnit skäl att till berörde ansökning lemna
nådigt bifall. Emellertid kan det ej förnekas, att de examinerade folkskole-lärarnes
löneförmåner i allmänhet äro så ringa, att de på de flesta ställen oundgängligen
kräfva en förhöjning, äfvensom att Statens mellankomst dervid understundom
är af behofvet påkallad. Af alla dessa skäl anser Kongl. Majit högst angeläget,
att ofvan omförmälde belopp, 100,000 Ridr Runt, måtte jemväl under instundande
statsreglerings-period få för samma ändamål och under samma vilkor, som hittills,
af Kongl. Majit disponeras.
Af det vid sistlidne riksdag för högre folkskolor beviljade statsbidrag, 24,000
Ridr, hafva för 9 sådana skolor blifvit i nåder anvisade 8,466 Ridr 67 öre, hvilket
understöd äfven framgent tillsvidare måste utgå, så vida dessa skolor skola uppehållas
och på önskvärdt sätt utveckla sig. I hvad mån dylika skolor under den
närmaste
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 34.
9
närmaste framtiden ytterligare kunna uppstå, är väl icke möjligt att beräkna, men
äfven om deras antal skulle under nästkommande statsreglerings-period fördubblas,
hvilket torde vara det högsta som är att förvänta, kan det af Rikets sednast församlade
Ständer för detta ändamål afsedda belopp minskas med en fjerdedel.
De från vederbörande Konsistorier meddelade uppgifter angående Folkskolelärare-seminarierne
i riket utvisa, att undervisningen vid de flesta af dessa läroanstalter,
— af hvilkas ändamålsenliga ordnande hela folkundervisningen i väsendtlig
mån beror, — hufvudsakligen bestrides af en enda lärare, men att för öfrigt
icke blott lärarnes tjenstgörings-skyldighet, lärotiden m. m. utan äfven undervisningens
plan och omfång äro på olika ställen högst skiljaktiga. Af sistnämnda skiljaktighet
måste äfven olikhet i fordringarne vid afgångs-examen blifva en följd, hvilket
åter, då nämnde examen, aflagd vid hvilket Seminarium som helst, medför
lika rätt att öfver hela riket söka skollärare-befattning, gör det svårt eller snarare
omöjligt för vederbörande Skolstyrelser att vid tillsättandet af dylika platser anställa
en fullt tillförlitlig jemförelse mellan sökande, som icke vid samma Seminarium
erhållit sin bildning. Om således en förbättrad anordning af Seminarierna
i flora hänseenden är önskvärd, — med afseende hvarå förslag till allmänt reglemente
för berörde anstalter blifvit upprättadt och till vederbörande Konsistoriers
utlåtande remitteradt, — så är likväl en tillökning i lärarekrafter det behof, som
i främsta rummet måste afhjelpas. De theoretiska insigter, som i ett Seminarium
böra meddelas, äro visserligen icke särdeles omfattande, men desto mera är det af
vigt, att hvad som der läres, inhemtas väl och grundligt. Icke mindre angeläget
är, att elevernas praktiska öfningar sorgfälligt ledas och öfvervakas. Att i båda
dessa hänseenden handleda Seminariets alla elever är för en lärare så mycket mindre
möjligt, som bland eleverne en del naturligen äro helt och hållet nybörjare;
andra åter under ett större eller mindre antal terminer deltagit i undervisningen.
Yid hvarje Seminarium äro derföre minst 2:ne lärare behöflige, förutom den, som
för bestridande af undervisning i musik, gymnastik, trädgårds-skötsel in. m. erfordras,
men hvilka, till följd af de på livar och en belöpande färre undervisningstimmar,
kunna åtnöjas med mindre arfvoden. I vissa fall, såsom t. ex. om lärjungarnes
antal under en viss tid vid något Seminarium skulle blifva särdeles betydligt,
kan vill biträde af extra lärare blifva nödigt, hvarå afseende dock vid beräkningen
af kostnaden för Seminarieme ej torde behöfva fästas, då högre Elementarläroverk
finnas i alla de städer, der Seminarier äro förlagda, och svårighet således
ej lärer möta, att för en jemförelsevis ringa ersättning erhålla det tillfälliga biträde,
som kan pröfvas oundgängligen beköfligt.
Då emellertid ett ändamålsenligt ordnande af Seminarierna i riket för hvarje
sådant kräfver ökade utgifter har Kongl. Maj:t tagit i öfvervägande, huruvida ej,
genom inskränkning i deras antal, kostnaden för dem i det hela skulle kunna förblifva
oförändrad, hvilket torde förefalla så mycket lämpligare, sorn lärjungarnes
antal vid vissa Seminarier härtill kunnat lemna anledning. Mot en sådan åtgärd
hafva likväl redan förut åtskilliga skäl blifvit anförda, och dertill kommer nu ytterligare
ett förhållande, som föranledt Kongl. Maj:t att anse frågan derom åtminstone
för närvarande böra förfalla. Yid sednaste riksdag anhöllo nemligen Rikets
Ständer i underdånighet att stadgas måtte, att qvinnor må såsom lärarinnor få anställas
såväl i småskolorna, som ock vid sådana skolor, der annan examinerad lärare
är anställd, och slutligen vid alla flickskolor. Uti en stor del af de sedan
sistlidne riksdag inrättade mindre folkskolor bestrides också redan undervisningen
Bill. till 11. St. Vrot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 A/d. 11 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
af lärarinnor, och då äfven främmande länders erfarenhet bevittnar lämpligheten
häraf, har Kongl. Maj:t funnit skäligt, att åt qvinnors, anlitande vid folkundervisningen
gifva en större utsträckning, samt fördenskull täckts bevilja qvinna, som
vid Seminarium aflagt godkänd afgångs-examen, rättighet att söka anställning såsom
lärarinna vid alla folkskolor utom de högre, der undervisningen skall af akademiskt
bildad lärare liandhafvas, i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t jemväl beslutat,
att vid Seminarierna i Skara, Strengnäs och Calmar, från och med nästkommande
läseår, endast qvinliga lärjungar må emottagas. Iilnan någon erfarenhet
kunnat ådagalägga i hvad mån öfriga Seminarier till följe häraf blifva mer än
hittills besökta af manliga lärjungar, måste det således vara för tidigt att åstadkomma
någon minskning i deras antal.
Beträffande det anslag af statsmedel, som för ett ändamålsenligare ordnande
af undervisningen vid Seminarierna erfordras, har Kongl. Maj:t ansett detsamma
uppgå för hvarje Seminarium till ett belopp af omkring 3,400 R:dr Hant, nemligen:
till arfvodcn åt Föreståndaren R:dr 1,500:
„ arfvoden åt öfriga lärare
1,350:
„ hyra för lokal, samt till ljus, ved och städning  „ 450:
„ undervisningsmateriel  „ 100:
R:dr Hant 3,400:
eller för 13 Seminarier tillsammans 44,200 R:dr, men då särskilda förhållanden vid
något tillfälle kunna göra en nedsättning af det för hvarje Seminarium beräknade
belopp möjlig, vid ett annat kräfva dess förhöjande, föreslår Kongl. Maj:t, att Rikets
Ständer måtte för berörda ändamål till Kongl. Maj:ts disposition ställa en
summa af i rundt tal 45,000 R:dr Runt.
I det vid sistlidne riksdag till understöd för lärjungar vid Folkskolelärareseminarierna
anslagna belopp, 20,000 R:dr, synes någon förändring icke vara af
omständigheterna påkallad. Visserligen är det sannolikt, att då trenne Seminarier
blifva tillgängliga för qvinnor, antalet af lärjungar skall i någon mån till en början
ökas, men då beloppet af de under innevarande år beviljade stipendier endast
utgjort 14,450 R:dr, bör det sednast för ändamålet beviljade anslag äfven för in
stundande
statsreglerings-period blifva tillräckligt, äfven under förutsättning, att
de i Kongl. Maj:ts nådiga stadga, angående folkundervisningen i riket den 18 Juni
1842, bestämda stipendii-beloppen af dels 75 och dels 50 R:dr Runt blifva något
förhöjda, hvartill anledning torde förefinnas dels i en ökad lefnadskostnad, dels i
de längre resor till Seminarierna, som för lärjungarne i vissa stift hädanefter blifva
nödiga.
Af de vid sistlidne riksdag till anskaffande af undervisningsmateriel samt till
understöd för utgifvande af läroböcker, kartor m. m. för folkskolorna beviljade
12,000 R:dr årligen, eller tillsammans för tre år 36,000 R:dr, hafva hittills 26,467
R:dr 20 öre blifvit använda. Fortfarandet af ett anslag för detta ändamål är utan
tvifvel af vigt, då endast derigenom blir möjligt att hastigt sprida och bringa till
allmänhetens kännedom sådana nyare undervisningsmedel, som befinnas synnerligen
tjenliga, äfvensom att dels genom understöd för utgifvande af för folkskolorna
lämpliga arbeten, bereda sådana till ett lägre pris, dels genom belöningar för utmärkta
läroböcker framkalla sådana i ämnen, hvari dylika ännu för folkskolan
saknas. Då emellertid anskaffandet och underhållet af nödig undervisnings-materiel
hufvudsakligen bör förblifva ett församlingarnes åliggande, finner Kongl. Maj:t anslaget
för detta ändamål utan olägenhet kunna nedsättas till 10,000 R:dr årligen.
Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition Nio 34.
11
Då vid genomförandet af cn ny organisation af den vidsträckta omfattning,
som folkskoleväsendet, svårligen allt kan blifva på en gång fullt ändamålsenligt
ordnadt; då sannolikt bristfälligbeter deri flerestädes insmugit sig, till och med på
sådana orter, der visserligen icke nit för den vigtiga sakens framgång saknas, och
då det för öfrigt måste vara af stor vigt, att erhålla noggrann kännedom rörande
flen ståndpunkt, hvarpå folkundervisningen inom riket sig befinner, till ledning
för bedömandet af de åtgärder, sorn för dess förbättrande äro att vidtaga, är nödigt,
att sakkunnige personer förordnas, för att, i egenskap af skol-inspektörer, hvar och
en inom ett bestämdt distrikt, besöka derstädes befintliga folkskolor samt öfver
deras tillstånd och behof afgifva berättelse, så väl vid hvarje års slut till vederbörande
Domkapitel beträffande de skolor, hvilka under årets lopp blifvit besökta,
som ock i ett sammanhang efter tvenne års förlopp till Kongl. Ecklesiastikdepartementet.
Då i allmänhet hvarje skol-inspektör med sin verksamhet ej lärer
kunna omfatta mer än ett stift, men möjligt är, att skolornas antal inom något
sådant kan nödga till dess fördelning i tvenne distrikter, anser Kongl. Maj:t inspektörernas
antal icke böra på förhand bestämmas, hvaremot det årliga arfvodet
för inspektionen inom hvarje stift lämpligen kan fastställas till 1,000 Ridr, — med
undantag för Calmar och Wisby stift, der 500 R:dr torde vara tillräcklige, —
oberäknadt resekostnader, för hvilkas bestridande ett belopp af 6,000 R:dr antages
blifva bchöfligt, så att hela det för skol-inspektionen nödiga anslag uppgår till
17,000 R:dr Runt årligen.
Till understöd för folkskolelärares ajlönande inom de socknar, der, enligt Kongl.
Maj:ts pröfning, statsbidrag för sådant ändamål, i följd af särskilda förhållanden,
kunde erfordras, äskade Kongl. Majit, vid sistlidne riksdag ett belopp af 30,000
R:dr Runt; men då Rikets Ständer tili folkundervisningens befrämjande anslagit
den personliga skyddsafgiftens halfva belopp, omkring 250,000 R:dr, hvarå, efter
afdrag af särskildt anvisade 182,000 R:dr, till Kongl. Maj:ts nådiga disposition
återstod en summa af 68,000 R:dr, funno Rikets Ständer någon annan åtgärd i
anledning af ofvanberörda nådiga framställning icke böra ega rum. Det belopp,
som för nämnda understöd kommer att under instundande statsreglerings-period
tagas i anspråk, kan väl ännu icke med noggrannhet bestämmas, enär vederbörande
församlingars ansökningar i omförmälda hänseende icke fullständigt inkommit.
Efter sannolik beräkning synas dock 25,000 Rulr Runt årligen blifva för
ändamålet tillräcklige.
Till folkskolorna hafva af ålder äfven pedagogierne varit räknade, ehuru
de, särdeles stads-pedagogierne, varit afsedda att utgöra ett slags högre folkskolor,
hvilket ändamål de flesta bland dem också på ett tillfredsställande sätt uppfyllt.
Kongl. Majit har derföre, på sätt i Dess nådiga proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof antydes, funnit ledande till större enkelhet och ordning, att
det understöd, som af statsmedel kan blifva pedagogierna meddeladt, utgår, lika
med öfriga mera tillfälliga bidrag till folkskolorna, af den personliga skyddsafgiften,
hvarföre Kongl. Majit icke äskat fortfarandet under nästkommande statsregleringsperiod
af det extra stats-anslag, 30,000 Ridr årligen, som vid sistlidne riksdag
blef å Åttonde Hufvudtiteln för pedagogierna uppfördt.
Af detta anslag har åt lärarne vid nästan alla de stads-pedagogier, der undervisningen
vunnit någon högre grad af utveckling, beviljats löneförhöjning till
så stort belopp, att årliga lönen, oberäknadt boställe eller hushyresmedei, uppgår
till 1,000 Ridr Runt för dem, hvilka aflagt sådana prof, som för behörighet till
adjunkts- och kollega-befattning äro foreskrifua, och för öfriga lärare till 800
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
R:dr. Sammanräknade beloppet af dessa löneförhöjningar nppgår till omkring 10,000
11:dr årligen, och måste under nästkommande statsreglerings-period för samma ändamål
åtminstone 12,000 Ridr kunna disponeras, så vida det skall blifva möjligt att
för ifrågavarande lärarebefattningar erhålla personer med erforderlig skicklighet,
och jemväl bereda löneförbättring åt lärare vid de stads-pedagogier, der undervisningen
under den närmaste framtiden kan vinna en hittills saknad utveckling.
Af ofvannämnda extra stats-anslag hafva ytterligare 12,000 R:dr, för år räknadt,
utgått till nya löner vid 12 stads-pedagogier, der Kongl. Maj:t förordnat,
att en extra lärare skall för innevarande statsreglerings-period anställas. Det årliga
arfvodet för nämnde lärare, hvilka böra hafva aflagt de prof, som för adjunktseller
kollega-befattning vid Elementar-läroverken erfordras, har blifvit bestämdt
till 1,000 Ridr, och synes den utvidgning, ifrågavarande skolor endast tills vidare
erhållit, fortfarande vara behöflig, såväl med afseende på undervisningens omfång,
städernas folkmängd och lärjungarnes antal, som på vissa städers läge i närheten
af större Elementar-läroverk, hvilkas lägre klasser redan äro öfverbefolkade.
Då emellertid Statens bidrag för inrättande af högre folkskolor å landet
icke utgör mer än § af kostnaden, hvaremot vederbörande skoldistrikt äro förpligtade
att tillskjuta den återstående tredjedelen, synas äfven de städer, som i saknad
af Elementar-läroverk vilja inrätta nya, eller utvidga förutvarande högre folkskolor
utöfver hvad de vid innevarande statsreglerings början voro, eller ytterligare
förhöja Pedagogernes löner utöfver de belopp, hvilka Kongl. Maj:t funnit
skäl att utan vilkor af bidrag från städernas sida i nåder bevilja, icke böra undandraga
sig att, i samma förhållande som skoldistrikt å landet, i kostnaden
deltaga.
Under denna förutsättning anser Kongl. Majit, att sammanlagda beloppet
af det årliga anslag, sorn under nästkommande statsreglerings-period är behöfligt
till löneförbättring vid och utvidgning af stads-pedagogierna och pedagogien i Avesta
ej öfverstiga1 24,000 Rich' R:mt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föreslår Kongl. Majit Rikets Ständer,
att jemväl under instundande statsreglerings-period, samt med iakttagande af
de vid sistlidne riksdag för vissa anslag bestämda vilkor, till folkundervisningens
befrämjande anslå den personliga skyddsafgiftens halfva belopp, uppgående efter
sannolik beräkning i medeltal till omkring 260,000 Ridr, att efter följande grunder
fördelas, nemligen:
till uppmuntran för småskolors inrättande och till understöd för exa
-
minerade folkskolelärare R:dr 100,000:
till understöd för högre folkskolor K 18,000:
till Seminarierna, efter den fördelning Kongl. Majit anser lämplig . „ 45,000:
till understöd för seminarie-elever  x 20,000:
till förbättrande och tillhandahållande af undervisnings-materiel, samt
till understöd lör utgifvande af lämpliga läroböcker, kartor m. in.
för folkskolorna 10,000:
till arfvoden och resekostnader för skol-inspektörer ,, 17,000:
till understöd för folkskolelärares aflönande inom de socknar, der
Kongl. Maj:t finner statsbidrag för sådant ändamål erforderligt „ 25,000:
till löneförhöjning vid samt till utvidgning af stads-pedagogier och
pedagogien i Avesta
. .. „ 24,000:
Ridr R:mt 259,000
Kongl. Majna Nåd. Proposition N:o 34.
13
hvarjemte Rikets Ständer torde medgifva, att hvad af den personliga skyddsafgiftens
halfva belopp icke blifvit för vissa behof anvisadt, äfvensom de på förestående
anslag uppkomna besparingar, må af Kongl. Majk för folkundervisningen
tillhörande föremål disponeras.
Kongl. Majk förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Henning Hamilton.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Är enden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Ståts-Rådet å Stockholms Slott den 21
Oktober 4859.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsmini stern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena Herr Friherre Manderström:
Stats-råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Älmqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamiltony
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
6:o
Derefter yttrade föredragande Herr Departements-cliefen: Angående pro
“De
medel, Rikets vid sistförflutna riksdag församlade Ständer för folkun-powWo» omandervisningens
befrämjande anvisat, hafva i de flesta fall fullt motsvarat behofyet,*^ m. folk~
och det är att hoppas, att det varma deltagande, Rikets Ständer egnat denna hk Tfnfbcfrämsamhället
så vigtiga angelägenhet, i en ej aflägsen framtid skall bära välgörande jande"
frukter. Härtill fordras likväl, icke blott att folkskolan ännu en längre tid åtnjuter
den uppmuntran och det understöd, som bragt henne till lif, utan ock att
ytterligare åtgärder till hennes fullkomnande vidtagas.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
I sådant afseende finnér jag mig föranlåten i underdånighet hemställa, att
på de grunder, som uti ett af mig utarbetadt förslag till nådig proposition till
Rikets Ständer om anslag till folkundervisningens befrämjande finnas utvecklade
och hvilket förslag det torde tillåtas mig sedermera få uppläsa, Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Rikets Ständer, att, jemväl under instundande statsreglerings-period
samt med iakttagande af do vid sistlidna riksdag för vissa anslag bestämda vilkor,
till folkundervisningens befrämjande anslå den personliga skyddsafgiftens halfva
belopp, uppgående efter sannolik beräkning i medeltal till omkring 260,000 R:dr
R:mt, att efter följande grunder fördelas, nemligen:
till uppmuntran för småskolors inrättande och till understöd för exa
-
minerade folkskolelärare R:dr 100,000
till understöd för högre folkskolor ,, 18,000
till folkskolelärare-seminarierna efter den fördelning Eders Kongl. Maj:t
anser lämplig  „ 45,000
till understöd för seminarie-elever  „ 20,000
till förbättrande och tillhandahållande af undervisnings-materiel samt
till understöd för utgifvande af lämpliga läroböcker och kartor
m. m. för folkskolorna „ 10,000
till arfvoden och resekostnader för skol-inspektörer „ 17,000
till understöd för folkskolelärares aflönande inom de socknar, der
Eders Kongl. Maj:t finner statsbidrag för sådant ändamål erforderligt
25,000
till löneförhöjning vid samt till utvidgning af stads-pedagogier och pedagogien
i Avesta „ 24,000
R:mt R;dr 259,0(J<)
äfvensom af Rikets Ständer äska, att livad af den personliga skyddsafgiftens halfva
belopp icke blifver för vissa behof anvisadt, må, tillika med de på förestående
anslag uppkommande besparingar, af Eders Kongl. Maj:t för folkundervisningen
tillhörande föremål disponeras.®
Derefter uppläste föredragande Herr Departements-chefen ofvanomförmälda
förslag till proposition, sådant det finnes detta Protokoll bilagan N:o 2 vidfogadt
och hemställde Herr föredraganden i underdånighet, det täcktes Kongl. Maj:t tillåta,
att nådig proposition i enlighet dermed må till Rikets Ständer expedieras, — hvilken
underdåniga hemställan af Stats-Rådets öfriga ledamöter biträddes.
Hvad Stats-Rådet beträffande under förestående 29 punkter
upptagna mål undcrdånigst yttrat och tillstyrkt, behagade
Kongl. Maj:t till alla delar i nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo
A. J. Olde.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
15
I¥:o 35.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Nov. 1859, kl. 2 e. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående Leckö Kungsgårds
användande till ekplantering för Statens räkning;
Gifven Stockholms Slott den 27 Oktober 1859.
Genom underdånig skrifvelse den 19 Augusti 1829 öfverläto Rikets Ständer
åt Kongl. Maj:ts nådiga godtfinnande att för ekplantering, helst i rikets sydliga
delar, använda 25,000 tunnland dertill tjenlig, nära sjöfarled belägen jordegendom,
hvartill företrädesvis borde väljas sådana kronoparker, kungsgårdar och krono-allmänningar,
som uppfyllde berörda vilkor och voro eller blefve, efter kontrakts eller
förlänings-rätts tilländalöpande, disponibla.
Sedan Kongl. Maj:t. i anledning häraf, uti nådigt bref den 28 Oktober 1830
anbefallt, att början med dessa planteringar skulle göras vid dertill nådigst upplåtna
Bisp-Motala och Wisingsborgs kungsgårdar, under en för ledningen och inseendet
härvid tillsatt Ekplanterings-styrelse, men planen för Bisp-Motalas användande
förfallit, uppdrog Kongl. Majit den 26 Oktober 1849 åt nämnda Styrelse att från
de särskilda länen infordra jägeribetjeningens upplysningar angående andra lägenheter,
som för ekplantering kunde anses tj enliga, och på grund af dessa upplysningar
anbefallde Kongl. Majit den 30 Oktober 1850 Ekplanterings-styrelsen att
låta anställa närmare undersökning å Leckö eller Sikajocki kungsgård i Kållands
socken, Kållands härad och Skaraborgs län, samt å den såkallade Borgholms hage
under Borgholms kungsgård på Öland, till utrönande af dessa lägenheters användbarhet
för ekplantering.
Då, enligt den härom af nämnda Styrelse den 31 Augusti 1857 afgifna berättelse,
Leckö vore företrädesvis tjenlig! för ekplantering, men Borgholms hage
deremot för sådant ändamål oduglig, bar Kongl. Majit, som ansett förslaget om
Borgholms hages öfvertagande för ekplantering böra förfalla, den 4 September
1858 infordrat förslag och plan till sådan plantering på Leckö egendom, hvars
femtioåriga upplåtelse, enligt Kongl. Majits och Rikets Ständers beslut, till Hans
16
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 35.
Excellens, Grefve Carl Jolian Adlercreutz och hans rättsinnehafvare tilländagår
den 14 Mars 1860, men, i afbidan af ekplanteringsfrågans afgörande, blifvit, enligt
Kongl. Maj:ts nådiga bref den 6 nästlidne Augusti, förlängd genom utarrendering
på ett år åt nuvarande innehafvaren, Kaptenen Grefve Carl Rudenschöld.
Af det på föregången besigtning grundade underdåniga betänkande, som den
numera äfven för ekplanterings-ärendens behandling, tillsatta Skogs-styrelsen i
detta ämne den 12 nästlidne Augusti afgifvit, inbemtas, ibland annat:
att Leckö egendom, hvars mark visar sig fordom hafva varit bevext med vacker
ekskog och ännu bär en och annan välvext, ehuru föråldrad ek, är, jemväl
enligt de särskilda undersökningarna af jordmånen samt på grund af läget vid
Wenern och egornas temligen jemna, från större impedimenta fria beskaffenhet,
synnerligt lämplig för ekplantering, till hvilken lämplighet äfven tillgången på
arbetshemman och fria dagsverken för egendomens skötsel skulle, enligt Skogsstyrelsens
åsigt, bidraga;
att ifrågavarande jordegendom utgöres af Leckö kungsgård, 5 mantal, kronogården
Synnerby, f dito, och Ekebo, 1 mantal, hvilka ligga i ett territorielt sammanhang;
vidare bebyggda kronolägenheten Stora Djurgården, utan hemmantal,
men af den vidd, att den bildar ett särskildt jordbruk, liggande på en half mils
afstånd från hufvudgården; nu till hälftenbruk upplåtna ströhemmanen Wallen,
mantal, Smedgård, i mantal, Hulan l mantal, och Fiskaregården { mantal, liggande
i afskilda lägen från hufvudgården; samt kronolägenheterna Kolartorp, Fågelkärr,
Måsen, Trykeqvarn och Skånstorpet, liggande på något afstånd, skilda
från hufvudgårdens område och utgörande 570 fria dagsverken om året; hvarförutom
å kungsgårdens inegor finnas anlagda 35 st. jordtorp, deraf 27 tjenliga att
med ek planteras och de 8 öfriga behöfliga såsom dagsverks- och vaktare-hemman,
uppgående samtliga dessa egor, enligt uppmätning under sistlidet och innevarande
år, till en areal af 785 tunnland åker, 542,6 tunnland ängsvall samt
2,012,5 tunnland skogs- och betesmark, tillsammans 3,340,i tunnland;
att hufvudgårdens egofigur är oformligt genomskuren af det enskild man tillhöriga
hemmanet Berg, Bengt Håkans- eller Sörgården, 1 mantal kronoskatte, hvilket
af egaren till köp åt Kronan erbjudna hemman borde, enligt Skogs-styrelsens
åsigt, för bättre egohäfd vid Leckö och till betydlig minskning af stängselkostnader,
förvärfvas till denna egendom; hvaremot Fiskaregården, \ mantal, beläget på
11 mils afstånd derifrån, och i en annan, nemligen Sunnebcrgs socken, kunde antingen
mot Berg bortbytas med mellangift eller hellre på auktion försäljas och
försäljningssumman användas till hjelp vid inköpet af Berg;
att, i händelse Leckö egendom ansloges till ekplantering och ställdes under
Skogs-styrelsens öfverinseende och förvaltning, hemälde Styrelse föreslagit,. att å
hufvudgårdens tillika med hemmanen Kronogårds och Ekebos inegor, äfvensom å
Stora Djurgården, ek måtte successivt, till 50 ä 60 tunnlands vidd årligen, planteras,
med iakttagande att lärkträd inblandas i skogsbeståndet å de inom egorna
förekommande mindre kullar; att de hemmanen tillhöriga sidlända ängar bibehållas,
till grässkörd och för de vid ekplanteringen erforderliga dragares och stallkreaturs
utfodring; samt att hushållningen med den till egendomen hörande skog rationelt
inrättas för åstadkommandet af lärkträd och tallvirke till Flottans behof,
jemte nödigt bränsle vid gården och arbetshemmanen;
att Skogs-styrelsen vidare ansett de på hufvudgårdens inegor anlagda, för ekplantering
tjenliga, 27 st. dagsverkstorp böra, i den mån ekplantoringarne å torpjorden
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
17
jorden framskrida, småningom och efter laga skiftesgrunder utbrytas och varda till
de uti vidden af inegor motsvarande ströliennnanon Hulan, Smedjegården, Wallen
och Fiskaregården, i händelse den sistnämnda bibehölles, utflyttade, hvarigenom
den hittills varande, väl hehöfliga arbetskraften kuhde, till fördel äfven för torpens
innehafvare, vid egendomen förblifva; likasom de 8 öfriga jordtorpen och de
5 från egendomen aflägse belägna dagsverks-skyldiga kronolägenheterna, hvilka ej
voro tjenliga att omedelbart till ekplantering begagnas, likväl blefve såsom dagsverkstorp
vid inrättningen behöfliga, kunnande, derest Fiskaregården varder försåld
och kronohemmanet Berg i stället inköpt, tillfälle till torpanläggning jemväl
vid Berg erhållas å en större odling invid Wenerns strand;
att Skogs-styrelsen, jemte plau för skogsindelningen och ekplanteringens bedrifvande
under de sju första åren, hemställt, att den hvarken dertill eller till ersättning
för torpställen disponerade delen af hufvudgårdens egor, bestående af tomter,
trädgårdar, gamla åkerjorden och ängarne samt torpen Målaretorp, Nybygget,
Lugnet, Stora Nolängen, Lilla Nolängen, Husbacken, Stora Ånäset, Lilla Ånäset,
Yärdshuset och Albotten jemte upplåtet nödigt gärdesfång och vedbrand ur skogen,
måtte få under ofvannämnde 7 år utarrenderas genom Skogs-styrelsen, hvilken
för dessa egors successiva planterande efter samma tids förlopp skulle framdeles
inkomma med underdånigt förslag; samt att denna Styrelse i förslaget om
Leckö kungsgårds samt dertill hörande hemmans, lägenheters och åbyggnaders öfvertagande
för ekplantering, icke afsett slottet nied den Så kallade kasernen, slottsträdgården
och härtill hörande tomtplatser inom särskildt staket, hvilkas underhåll
skulle taga i anspråk allt för stor del af Ekplanterings-kassans tillgångar, utan
motsvarig nytta för sjelfva planteringen.
Med afseende på hvad Skogs-styrelsen i detta mål upplyst och anfört och då
Wisingsborg^ kungsgård med angränsande hemman, uppgående till ett sammanlagt
område af omkring 1,600 tunnland, snart är för ändamålet till fullo begagnad,
vill Kongl. Majit härigenom föreslå Rikets Ständer att för deras dol medgifva:
att
Leckö kungsgård med tillhörande hemman och lägenheter samt inventarier
må från den 14 Mars 1861, då den nuvarande innehafvar ens, genom arrende
för ett år förlängda dispositionsrätt i afseende derå upphör, för Kongl. Majits och
Kronans räkning användas till ekplantering och för sådant ändamål vid nämnda
tid ställas under förvaltning af Skogs-styrelsen, med bemyndigande för denna att
afyttra de inventarier, sorn för inrättningens behof ej vidare befinnas nödiga;
att det under kungsgården lydande hemmanet j mantal Fiskaregården må,
såsom alltför aflägset från kungsgården, för Ekplanterings-kassans räkning på of7
fentlig auktion försäljas till den högstbjudande, och att, i stället, hemmanet Berg,
Bengt Håkans- eller Sörgården, 1 mantal kronoskatte, får, såsom omslutet af
kungsgårdens egor, till vinnande af bättre egohäfd och minskning i stängselkostnaden
derstädes, för nämnda kassas medel inköpas, för att med kungsgården förenas,
derest sådant kan ske på vilkor, som Kongl. Majit finner antagliga;
samt att den, enligt Skogs-styrelsens nu framställda plan, under de sju första
åren efter kungsgårdens upplåtelse för ifrågavarande ändamål odisponerade delen
deraf må, på sätt Skogs-styrelsen föreslagit, få för Ekplanterings-kassans räkning
utarrenderas.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Å/d. 11 Haft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
De detta ärende rörande handlingar och beskrifningar m. m. skola tillhandahållas
det Rikets Ständers Utskott, som kommer att med ärendet taga befattning;
Och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. År och dag, som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 27
Oktober 1859.
Närvarande:
Han» Exoellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Han» Ex cellen», Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Mandei'ström,
Stat»-rådon Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Stats-Rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
Leckö kungsgårds användande till ekplantering för Statens räkning.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll
hilagdt, och befallde, att nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protocollo
Mildhog Landgren.
Koivjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.
19
Alik. till Exp.-Utsk. den 11 Nov. 1859, kl. 2 8. m.
Vo 30.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i fråga om kostnadsfri
upplåtelse af Kronan tillhörig jord, åt Gellivare blifvande
Bolag, för anläggning af en jernväg emellan Gellivare
malmfält och Bottniska viken; Gifven Stockholms
Slott den Hl Oktober 1859.
Uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift, liar Grosshandlanden Victor Kjellberg
i underdånighet anmält, att, sedan han och öfriga nuvarande delegare i Gellivare
eller Gellivaara, inom Norrbottens län belägna egendom, som omfattar malmfUlt,
skogs-sträckor och odlingsbara marker till en ännu icke genom afvittring fullständigt
begränsad rymd af liera hundratusen tunnland, uti inköp och förbättringar
å samma egendom nedlagt omkring två och en half millioner Riksdaler Riksmynt,
men dervid funnit första och oundgängliga vilkoret för tillgodogörande af
nämnda egendoms tillgångar, icke blott på en ovanligt rik och från oarter fri
jernmalm, utan äfven på skogsalster och andra produkter, vara anläggandet af en
jernväg för lokomotiv emellan Gellivare malmfält af Bottniska viken, egarne, med
anledning häraf förklarat sig benägne att till ett Bolag med större kapital-tillgångar
öfverlåta hela egendomen; och att Kjellberg, i följd häraf, icke blott på sin
bekostnad, låtit engolska Ingeniören John Paton anställa sorgfälliga undersökningar
angående berörda jernvägsanläggning, hvilken, till en längd af Sjutton svenska
mil, skullo, enligt upprättade och vid Kjellbergs skrift fogade ritningar, beskrifning
och kostnadsförslag, komma att medföra en utgift af 308,683 £ Sterling, eller omkring
5,500,000 Riksdaler Riksmynt, äfven om förvärfvandet af den behöfliga jorden
samt af erfordeidiga trädbyggnads-materialier beräknades till ganska ringa belopp,
— utan ock iuledt underhandlingar för bildande af ett Bolag, som kunde
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.
både utföra jemvägsanläggningen och bringa egendomen i fullt ordnadt skick: —
varande det aktie-kapital, som härtill erfordras, förslagsvis beräknadt att, jernvägskostnaden
inbegripen, uppgå till Tolf millioner Riksdaler Riksmynt;
Och har Kjellberg, på grund häraf, i underdånighet anhållit, att Kongl.
Maj:t, till befordrande af detta företag, hvilket skulle, syunerligast för den ifrågavarande,
aflägsna och hittills fattiga landsortens förkofran, vara förtjent af deltagande
från det allmännas sida, måtte i nåder förunna det, på sätt ofvan är
nämndt, tillämnade Bolaget, hvars Styrelse borde hafva sitt säte i Stockholm,
följande rättigheter och förmåner:
att omförmälda jernväg till byggnad företaga samt, enligt gällande expropriationslag,
till sig lösa och med full eganderätt behålla den enskilda personer
och korporationer tillhöriga jord, som för jemvägsanläggningen är behöflig;
att, utan kostnad eller årlig godtgörelse, erhålla upplåtelse af den för jernvägsanläggningen
erforderliga, Kongl. Maj:t och Kronan tillhöriga jord samt från
Kronans parker inom Norrbottens län kostnadsfritt hemta för jemvägsanläggningen
erforderligt virke, äfvensom afgiftsfritt begagna på Kronans egor belägna kalk- och
stenbrott jemte grustag;
att tullfritt införa lokomotiver, vagnar, maskinerier och redskap samt materialier,
af hvad beskaffenhet de vara må, som till jernvägens anläggning och
bringande i full färdig t skick för trafikens öppnande erfordras;
samt att, åtminstone under de tio första åren efter det jernvägen blifvit
fullbordad, årligen från riket tullfritt utföra 150,000 skeppund Gellivare-jernmalm;
hvaremot den öfriga, till omkring 200,000 skeppund antagna, malmqvantitet, som
vid Gellivare skulle årligen brytas, vore afsedd att vid Bolagets egna eller andra
svenska jernverk förädlas;
förklarande sökanden slutligen, att, derest Bolaget, mot skälig godtgörelse,
finge i arbete vid jemvägsanläggningen och sedermera Aud grufvebrytningen samt
dermed jemförliga företag årligen sysselsätta 500 kronoarbetskarlar, sådant jemväl
skulle Bolaget åligga, under iakttagande af de vilkor och föreskrifter, som i afseende
härpå kunde komma att i nåder meddelas.
Kongl. Maj:t har den 26 sistlidne Mars låtit Sig föredragas ofvanberörde
ansökning, jemte de underdåniga utlåtanden, som deröfver blifvit på nådig befallning,
afgifna, dels af Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium, efter Länsstyrelsens
och öfrige vedorbörandes hörande, i frågan om upplåtelse af Kronans
jord samt beviljande af virke och andra effekter från Kronans mark, dels af
Kongl. Maj:ts och Rikets Kommers-kollegium, i hvad angår tullfrihet vid införsel
af jernvägseffekter och vid utförsel af jernmalm, dels af Styrelsen öfver fängelser
och arbetsinrättningar i riket, beträffande den väckta frågan om kronoarbetskarlar;-;
användande vid det tillämnade Gellivaro-bolagets arbe t sföretag;
hvarförutan hos Kongl. Maj:t förekommit af Fullmägtige i Jern-kontoret skriftligen
afgifna, underdåniga påminnelser mot Kjellbergs ansökning om tullfri malmutförsel
och Kommers-kollegii dertill, i dess utlåtande, lemnade förord.
Efter öfvervägande af hvad samtliga till detta ärende hörande handlingar
innehålla, har Kongl. Maj:t, genom nådig resolution, jemte förklarande, att frågan
om rättighet för ett möjligen uppkommande aktiebolag, hvars bildande syntes vara
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.
21
i ofvanberörda ansökning afsedt, att besitta Gellivare fasta egendom, i den ordning
samma fråga kan anses nu vara väckt, icke vid detta tillfälle utgjorde föremål
för Kongl. Majlis pröfning, funnit godt i nåder besluta och förordna:
l:o att det Bolag, som för öfvertagande af nämnda egendom kan varda i
behörig ordning bildadt, må mellan Gellivare malmfält och Bottniska viken anlägga
jernväg för lokomotiv oell, enligt gällande expropriationslag, till sig lösa
samt med full eganderätt behålla den, enskilda personer och korporationer tillhöriga,
jord, sorn för jernvägsanläggningen är behöflig;
2:o att, enär den ifrågaställda jernvägen, som, enligt förslaget, kommer att
genomlöpa Råneå och Gellivare socknar och inom den sednare beröra hufvudsakligen
Kronans, ännu icke afvittrade marker, erfordrar, i och för sig, en större
kostnad, än på något dylikt arbete i Sverige blifvit af enskild företagsamhet nedlagd
utan låneunderstöd eller anslag af allmänna medel; men den, till företagets
underlättande, sökta kostnadsfria upplåtelse af Kronans jord vore, jemlikt 77 §
Regerings-formen, beroende af Rikets Ständers samtycke, Kongl. Majit ville härom
hos Rikets Ständer göra nådig framställning: — Bolaget dock obetaget att,
såväl dessförinnan, sorn derest den äskade upplåtelsen utan ersättning ej skulle af
Rikets Ständer medgifvas, inlösa Kronans jord likasom enskildes, med tillämpning
af expropriationslagen;
3:o att, till lindring i kostnaden för sjelfva jern vägsbyggnaden, Bolaget under
byggnadstiden eger utan afgift begagna på Kronans mark belägna kalk- och stenbrott
jemte grustag; äfvensom
4:o för jernvägens anläggande nödigt virke får tagas från sådana Kronans
skogar, hvilka äro belägna i granskapet af och på ömse sidor om banan, dock
med förbehåll, dels att anläggarne dervid skola, lika med skatte- och kronohemmans
innehafvare samt nybygges åboer inom Norrbottens län, ställa sig till efterrättelse
hvad i Kongl. Brefvet den 11 April 1814, rörande vilkoren, sättet och
ordningen för virkes erhållande från Kronans skogar i länet, finnes stadgadt,
dels ock att icke något slags privilegium å den mark, hvarifrån byggnadsvirket
hemtas, må anses vara Bolaget, nu eller framdeles, medgifvet.
5:o att, i likhet med hvad sorn vid föregående tillfällen och i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers då fattade beslut, blifvit andra bolag för likartade ändamål
medgifvet, lokomotiver, vagnar, maskinerier och redskap samt materialier,
af hvad beskaffenhet de vara må, som till jernvägens anläggning och bringande i
fullfärdig! skick för trafikens öppnande erfordras, må af Bolaget tullfritt i riket införas,
med vilkor och iörbehåll, att Bolaget, hvarje gång sådan införsel eger rum,
låter å de effekter, som skola införas, aflemna specifik förteckning till Kongl.
Maj:ts General-Tullstyrelse, hvilken det tillkommer att bestämma de kontroller,
hvarunder införseln må verkställas; samt
6:o att, mod afseende på de betydliga kostnader, som med Bolagets tillämnade
verksamhet äro förenade, och behofvet för Bolaget att, åtminstone under den
första tiden efter jernvägens öppnande, kunna påräkna afsättning och användning
af Gellivare-jernmalm äfven utom landet, Bolaget under de 10 första åren efter
det jernvägen blifvit fullbordad må från riket tullfritt utföra årligen Ett Hundra
Femtio Tusen (150,000) skeppund Gellivare-jernmalm;
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.
Dock att samtliga ofvanstående medgifvanden skola till all kraft och verkan
upphöra, derest jcrnvägsbyggnaden icke kommer till stånd eller befinnes nöjaktigt
utförd samt till allmän rörelse, enligt taxa, som af Kongl. Majk godkännes, upplåten
inom en tidrymd af sex år, ifrån den 26 Mars 1859 beräknad.
Yidkommandc slutligen det gjorda anbudet, att, vid jernvägsanläggningen,
grufvebrytningen och dermed jemförliga företag årligen sysselsätta femhundra
kronoarbetskarlar, äfvensom ett, i utlåtande häröfver, af Styrelsen öfver fängelser och
arbetsinrättningar väckt förslag om anläggning vid Gellivare af ett straff-arbetsfängelse,
har Kongl. Majk förklarat Sig vilja framdeles, sedan sig visat, att Bolaget
kommit till stånd, taga i nådigt öfvervägande, om och i hvad mån berörda
anbud och förslag må till vidare åtgärder och öfverenskommelser i dessa hänseenden
föranleda.
Efter att sålunda hafva gifvit Rikets Ständer del af Kongl. Majks nådiga
beslut i förevarande fråga, såvidt pröfningen deraf omedelbarligen af Kongl. Majk
berott, vill Kongl. Majk nu, med åberopande af andra punkten i ofvan omförmälda
nådiga resolution, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer att, på de i samma
punkt anförda skäl, för sin del medgifva, att den Kronan tillhöriga jord inom
Norrbottens län, som befinnes vara för ifrågavarande jernvägsanläggning emellan
Gellivare jernmalmsfält och Bottniska viken erforderlig, må, under de i förberörda
nådiga resolution stadgade vilkor och förbehåll, åt det blifvande Gellivare-bolaget
kostnadsfritt upplåtas.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillställas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars behandling ärendet varder hänvisadt; och Kongl. Majk
förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
År och dag, som ofvan.
CAEL.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.
23
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Harn
Majit Konungen i Stats-Bådet d Stockholms Slott den
21 Oktober 1869.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre de Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
samt Stats-råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Ahnqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departomentet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition i
fråga om kostnadsfri upplåtelse af Kronan tillhörig jord åt Gellivare blifvande
bolag, för anläggning af en jernväg emellan Gellivare malmfält och Bottniska
viken.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt, och befallde, att nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.
N:o 8*.
Ank. till Exp.-Utsk. dea 11 Nov. 1859, kl. 2 e. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående upplåtande af
en Halmstads Slott tillhörig jordlott till byggnadstomt
för ett nytt Tullhus i nämnda stad; Gifven Stockholms
Slott den 27 Oktober 1859.
Sedan Distrikt-Chefs-embetet i rikets vestra Tull-distrikt fästat Magistratens
i staden Halmstad uppmärksamhet å beliofvet af dervarande Tullkammareoch
Packhus-lokalers försättande i fullgodt och rymligt skick; och sedan, vid anställd
besigtning, tullhuset befunnits vara af så bristfällig beskaffenhet, att detsamma
icke utan alltför stor kostnad kunde ordnas till en Tullkammare- och
Paclthus-lokal, motsvarande handelns fordringar i nämnda stad;
har, efter förberedande åtgärder för anskaffande af nytt tullhus, hvarvid
blifvit utrönt, att annat tjonligt och intill hamnen närbeläget lius icke kunde till
billigt pris för nämnda ändamål erhållas, Halmstads Magistrat, enligt uppdrag af
stadens Borgerskap, uti en till Kongl. Maj:t ingifven, af Landshöfdinge-embetet i
Hallands län förordad, ansökning, i underdånighet framställt Borgerskapets önskan,
att till byggnadstomt för ifrågavarande nya tullhus måtte åt staden under full
eganderätt upplåtas en till Halmstads slott hörande, emellan detsamma, Slottsvägen,
Slottstvärgatan och Nissa-ån belägen, nu, enligt uppgift i handlingarne, till
gräsvall begagnad, men för berörda byggnadsföretag särdeles fördelaktig jordlott,
betecknad å en vid ansökningen fogad, af O. G. Boije af Gennäs detta år affattad
karta; till stöd för hvilken begäran Magistraten för öfrigt underdånigst åberopat,
att, i äldre tider, de städer, hvilka icke sjelfva egt tjenlig plats för de mindre
tullhusen, fått byggnadstomter af Kronan sig upplåtna.
Med anledning af denna ansökning, hvarå Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium,
uti infordradt underdånigt utlåtande, tillstyrkt nådigt bifall, föreslår
Kongl. Maj:t nu, det Rikets Ständer måtte medgifva, att, utaf den till slottet i
Halmstad hörande mark, den del, hvilken på omförmälda karta är utmärkt genom
de
Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 31.
25
de mellan Litt. a, b, c, d, e och f uppdragna linier samt, enligt Kammar-kollegii
uppgift, utgör omkring Tjugufyra kappland, må till staden Halmstad upplåtas till
plats för ifrågavarande Tullkammare-byggnad.
De till detta ärende hörande skrifter, kartor och ritningar skola tillställas
det Rikets Ständers Utskott, till hvars behandling frågan varder af Rikets Ständer
öfver lemnad.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen.
Ar och dag, som ofvan.
CARL.
./. A. Griperistedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Eådet å Stockholms Slott den 21
Oktober 185.9.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre de Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Elmemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majits nådiga proposition angående
upplåtande af en Halmstads slott tillhörig jordlott till byggnadstomt för
ett nytt tullhus i nämnde stad.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt, och befallde, att nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
Bih. till R. St. Brot. 185.9 & 1860. 1 Sami. 1 A/d. 11 Häft.
4
STOCKHOLM, trvckt hos Isaac Marcus, 1851).
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
1
M:o 38.
* Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Nov. 1859, kl. 1 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer med förslag till Förordningar,
angående dels ändring i gällande bestämmelser om
ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära,
dels och främmande trosbekännare och deras Religionsöfning:
Gifven Stockholms Slott den 21 Oktober 1859.
Svenska folket liar i kyrkliga frågor länge varit skonadt från inre söndringar
af större betydenhet. I följd häraf hafva de ansvarsbestämmelser för affall från den
evangeliska läran, hvilka i lagarne influtit, under tider, då samvetsfriheten ännu ej var
till fullo erkänd, sällan kommit i fråga att tillämpas och utan särdeles olägenhet kunnat
oförändrade qvarstå, äfven efter det en större fördragsamhet i tros-saker vunnit
insteg i allmänna tänkesättet såväl inom som utom riket.
De rörelser inom Svenska kyrkan, som i sednare tider gifvit sig tillkänna, hafva,
så vidt de visat en mot kyrkans lära och ordning stridande riktning, visserligen
icke heller varit af synnerligen vidsträckt omfattning; men antalet af dem, som anslutit
sig till tros-samfund, hvilkas lärosatser mer eller mindre afvika från statskyrkans,
liar likväl blifvit större, än att den i lag för sådan öfvergång stadgade påföljd af landsförvisning
och förlust af all arfsrätt här i riket rimligen skulle kunna å dem alla til
lämpas,
äfven om svårighet för straffets verkställande ej mötte. Meningarne torde
också numera vara ense derom, att hvarken denna påföljd för affall från kyrkan längre
bör bibehållas eller något annat verldsligt straff sättas i stället. — Kongl. Maj:t har
derför ansett sig böra för Rikets Ständer föreslå upphäfvandet af omförmälde lagbud
medelst en Förordning, hvarigenom tillika straffet af landsflykt för utspridande af vill
farande
lära utbytes mot ansvarsbestämmelser, som närmare öfverensstämma med grunderna
för brottmåls-lagens omarbetning i öfriga delar.
Men ehuru upphäfvandet af lagens straffbestämmelser mot affall, till följd af
dessa bestämmelsers otillämplighet, i och för sig är af vigt, får det likväl icke förbises
att på samma gång, som det tillätes dem, hvilka från Svenska kyrkan öfvergå
till annat tros-samfund, att fortfarande i riket vistas, inträder ett oafvisligt behof att
genom lag bestämma deras ställning i staten och ordna deras förhållanden till kyrkan.
P,th. till B. St. Prat. 185!) A 1860. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 1
2 Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 38.
Bland de skäl, som föranledde Rikets Ständer att ej antaga Kongl. Maj:ts vid
sistlidne riksdag framställda proposition, angående en utvidgad religions-fribet, anfördes
ock, att det nådiga förslaget ej syntes innefatta tillfyllestgörande stadganden för ordnandet
af dissenters förhållanden och rättigheter. — Kongl. Maj:t, som funnit föreskrifter
i detta ämne icke böra sammanföras med ofvannämnde ändringar i allmänna
brottmåls-lagen, har derför låtit i ett särskildt lag-förslag angående främmande trosbekännare
och deras religionsöfning intaga sådana stadganden, som af närvarande förhållanden
påkallas och Kongl. Maj:t icke, på grund af 89 § Regerings-Formen, anser
sig böra omedelbart Sjelf meddela.
Under förutsättning att sistberörde förslag icke antages till lag utan att jemväl
det förstnämnda förslaget godkännes, vill Kongl. Maj:t alltså, med öfverlemnande
af de i Högsta Domstolen och Stats-Rådet angående desse frågor hållna Protokoll,
härmed, enligt 87 <§ Regerings-Formen, föreslå Rikets Ständer antagandet af följande
författningar, nemligen:
i:o. Förordning, angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för
den, sorn träder till eller utsprider villfarande lära.
Till kraft och verkan upphäfves dels 1 Kapitlet 3 och 4 §§ MissgerningsBalken,
7 Kapitlet 4 g Ärfda-Balken och 1 Kapitlet 2 § Kyrkolagen, sistnämnde
lagrum, så vidt det afser annan än prest eller innefattar annan straffbestämmelse än
den om embetets förlust, dels ock hvad om ansvar för villfarande lärosatsers utspridande
eljest^fmnes stadgadt; och förordnas, som följer:
§ 1-
Den, som offentligen förkunnar eller till annans förledande annorledes utsprider
lärosatser, som mot den rena evangeliska läran stridande äro, straffes med böter från
och med femtio till och med trehundra Riksdaler, eller fängelse från och med två
månader till och med ett år; dock sker ej härigenom någon inskränkning i den frihet
i religions-öfning och undervisning, som bekännare af annan lära, än den rena evangeliska,
medgifven är.
Varder prest beträdd med utspridande af villfarande lärosats, — derom är
särskildt stadgadt.
§ 2.
Söker någon genom bedrägliga medel, hotelser eller löften om timliga fördelar
förmå annan till affall från den rena evangeliska läran, vare förfallen till böter
från och med ett hundra till och med tre hundra Riksdaler eller långelse från och
med två -'månader! till och med ett år.
Lag samma vare om någon, hvilken af föräldrar eller målsman fått sig anförtrodt
att uppfostra eller undervisa barn, som tillhör Svenska kyrkan, söker under ut
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
3
öfningen af sådant uppdrag bibringa barnet annan tro, ån den, som med den rena
evangeliska läran öfverensstämmer.
§ 3.
Har den, som ej är Svensk medborgare, blifvit för brott, som i 1 eller 2 §
sägs, till ansvar fälld; vare honom ej tillåtet att, efter undergånget straff, i riket vistas.
% 4.
Hvar som till deltagande i främmande trosbekäunares andaktsöfning nödgar eller
lockar den, som minderårig är, eller under hans lydnad står, och till Svenska kyrkan
hörer, bote från och med tjugufem till och med tvåhundra Riksdaler.
§ 8-
Böterna beräknas i Riksmynt och fördelas till hälften emellan åklagaren och
de fattige. Saknar den bötfällde tillgång lill böterna, skola de förvandlas till fängelse
efter de grunder, som för förvandling af böter enligt Utsöknings-Balken stadgade
äro.
§ 6.
Mål angående öfverträdelse af denna Förordning skola upptagas och afdömas
af allmän Under-Rätt, hvars Utslag, der den för brott mot 1 eller 2 § tilltalade
varder åt saken fälld, underställes Hof-Rätts pröfning.
S 7-
För villfarande lärosatsers utspridande, efter ty i i § sägs, må ej åtal egn
rum med mindre Dom-kapitlet, efter erhållen underrättelse om saken och dess sammanhang,
förklarat skäl till åtalets anställande vara för handen.
2:o. Förordning, angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning.
Med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 24 Januari 1781 och med ändring
af hvad för öfrigt i strid mot nedan nämnde bestämmelser finnes stadgadt, varder
förordnadt som följer:
§ 1-
Vilja Christna trosbekännare af annan lära, än den rena evangeliska, förena sig
i församling; gore derom hos Konungen ansökning och uppgifve dervid sin trosbekännelse
och församlings-ordning.
KoiujI. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 38.
Finnér Konungen, efter vederbörandes hörande, skäl att ansökningen bifalla,
ege sålunda tillåtet främmande tros-samfund rätt till lii religionsöfning inom de af lag
och sedlighet bestämda gränser; dock må offentliga kyrkobruk och andakts-öfningar
endast inom dylik församlings kyrka, bönehus eller kyrkogård förrättas.
Enahanda rätt tillkomme ock de på grund af hittills gällande författningar redan
bildade församlingar af främmande trosbekännare.
§ 2.
Församling, som i i § sägs, vare oförhindrad att sjelf kalia prest eller lärare.
Hvarje församling anställe såsom föreståndare en välfrejdad person, hvars vård
hennes angelägenheter anförtros kunna, och gore derom anmälan, i Stockholm hos
Ofver-Ståthållare-embetet, och annorstädes i riket hos Konungens Befallningshafvande.
§ 3.
Varder rättigheten till fri religions-öfning missbrukad, eller underlåter församlingen
att iakttaga hvad i afseende å föreståndaren är i ‘2 § stadgadt; då må, efter
Konungens förordnande, församlingen upplösas.
§ 4-
Föreståndaren åligge att noggrant föra de anteckningar, som af Konungen föreskrifvas;
att desamma inför Domstol, Konungens Befallningshafvande eller OfverStåthållare-embetet
vid anfordran förete; att inom en månad efter hvarje års slut till
Konungens Befallningshafvande eller Öfver-Ståthållare-embetet aflemna förteckning å
församlingens medlemmar samt under årets lopp ingångna äktenskap eller inträffade
födelser eller dödsfall i församlingen; att på sätt, som för Svenska kyrkans presterskap
är stadgadt, utfärda betyg och till offentliga myndigheter lemna upplysningar
om församlingens medlemmar; samt att för öfrigt ställa sig till efterrättelse lag och
de särskilda föreskrifter, som af vederbörande honom meddelas.
Underlåter föreståndaren att iakttaga hvad honom enligt denna författning åligger;
straffes med böter från och med tjugo till och med trehundra Riksdaler eller
fängelse från och med två månader till och med ett år.
.§ s.
Innan något hus eller rum af församlingen begagnas til! Gudstjenst eller andaktsöfning
skall föreståndaren derom göra anmälan, å landet hos Kronofogden i orten,
och i staden hos Poliskammaren, der sådan finnes, men i annat fall, hos Magistraten.
Vid församlingens Gudstjenst eller andakts-öfning må ej den offentliga myndigheten
i orten tillträde förvägras.
§ «•
Ej tillätes någon munk- eller nunne-orden eller inrättande af kloster.
Kongl. MajUs Netel. Proposition N:o 38.
o
§ 7.
Förvärfvande af fast egendom i riket vare främmande trosbekännares församlingar,
inrättningar eller stiftelser förbjudet; dock må tillåtet främmande religions-samfund,
hvarom i 1 § sagdt är, med Konungens tillstånd förvärfva eganderätt till den
jord, som för utrymme till kyrka eller kyrkogård erfordras.
A allmänna begrafningsplatser må främmande trosbekännare hädanefter, likasom
hittills, erhålla lägerstad för sine döde.
S 8.
Skolor och andra undervisnings-anstalter må ej af främmande trosbekännare
inrättas eller upplåtas för andra, än bekännare af deras egen troslära eller deras
barn. Sker annorledes; varde skolan eller undervisnings-anstalten stängd och föreståndaren
för densamma dömd till böter från och med femtio till och med trehundra
Riksdaler.
Vid enahanda bot vare ock främmande trosbekännare förbjudet att vid sammankomst
till andakts-öfning af Svenska kyrkans medlemmar hålla föredrag.
§ 9.
Lysning till äktenskap skall, ändå att såväl mannen som qvinnan äro af främmande
trosbekännelse, afkunnas i den till Svenska kyrkan hörande församling, inom
hvars område bruden är boende; dock att lysningen, der begge äro medlemmar af
tillåtet främmande religions-samfund, af dess föreståndare utfärdas.
Vigseln må i det fall, att både mannen och qvinnan tillhöra främmande religions-samfund,
som tillåtet är, förrättas efter dess bruk. Är blott endera medlem
af sådant samfund, skall vigsel ske af Svenska kyrkans presterskap.
§ 10.
Barn af äkta makar, som begge tillböra främmande men tillåtet religions-samfund,
må af föräldrarne uppfostras i den lära de bekänna. Är blott endera makan
medlem af sådant samfund; då skall barnet, om fadren tillhör Svenska kyrkan, uppfostras
i den rena evangeliska Käran: Är modren af denna lära, och har skriftligt aftal
om barnens uppfostran blifvit emellan makarne triiffadt före äktenskapet och inför
Konungens Befallningshafvande eller Öfver-Ståtiiållare-embetet uppvisadt; lände då
det till efterrättelse: har ej sådant aftal skett; vare fadren efterlåtet att uppfostra
barnet i den troslära han bekänner.
Oäkta barn, som njuter underhåll af allmänna medel, skall, änskönt föräldrarne
äro medlemmar af tillåtet främmande religions-samfund, uppfostras i den rena
evangeliska läran.
§ Il
Främmande
trosbekännare skall ej anses oberättigad att embets-åtgärd af
G
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38.
Svenska kyrkans presterskap påkalla; dock alt vid sådan förrättning kyrkans handbok
brukas. Med lärotvist, som kan samvetet bekymra, må prest i ty fall ej besvära:
ej heller skall han sin cmbetsåtgärd någon medlem af tillåtet främmande religionssamfund
påtvinga.
§ 12.
De för särskilda kyrkliga förrättningar stadgade afgifter till Svenska kyrkan
eller hennesl presterskap eller betjening vare ej medlem af tillåtet främmande religions-samfund
pligtig att gälda i annat fall, än att slik förrättning blifvit på hans
egen begäran verkställd.
§ 13
Med de inskränkningar obh undantag, som af Grundlag och denna Förordning
bestämmas eller betingas, skall ej från skiljaktighet i Christen trosbekännelse
härledas någon skilnad i Svenska medborgares rättigheter eller skyldigheter.
År främmande trosbekännare af sådan lära, som ej tillstädjer honom att aflägga
i lag föreskrifven ed, då den erfordras; förordne Konungen, sedan Högsta
Domstolen blifvit hörd, huru förfaras bör.
§ 14
Faller någon af från den rena evangeliska läran och låter ej af sine själasörjares
undervisning och förmaning sig rätta, varde han af Dom-kapitlet eller dess
förordnade ombud varnad. Framhärdar han ändå i sin villfarelse och önskar att
från Svenska kyrkan öfvergå till främmande religions-samfund, gore han personligen
hos Kyrkoherden i den församling, hvartill han hörer, anmälan derom till anteckning
i kyrkoboken; dock skall han ej anses från kyrkan skiljd förr, än han, efter uppnådd
ålder af aderton år, blifvit i annat i riket tillåtet religions-samfund upptagen.
Varder affälling från Svenska kyrkan upptagen i främmande religions-samfund
förr, än han uppnått aderton års ålder och, efter undergången varning af Domkapitlet
eller dess ombud, personligen anmält hos Kyrkoherden i den församling, hvartill
han hörer, sin önskan att ur Svenska kyrkan utträda; vare den honom upptagit
förfallen till böter från och med femtio till och med trehundra Riksdaler.
Om affällings upptagande i främmande religions-samfund skall föreståndaren för
detsamma inom två månader derefter underrätta Kyrkoherden i den församling, hvartill
den alfällige hört.
§ 13-
Främmande trosbekännare, eller den, som till utträde ur Svenska kyrkan sig
anmält, må ej i annat fall, än Grundlagens stadgande om utöfning af Riksdagsmannarätt
föranleder, deltaga i behandling eller afgörande af frågor, som kyrkan eller den
offentliga undervisningen röra.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
Innehar den, som till utträde ur Svenska kyrkan sig anmält, offentlig tjenst;
varde han|derifrån skild, der ej tjensten är af beskaffenhet, att han utan afseende å
sin trosbekännelse kunnat till densamma nämnas samt Konungen eller den myndighet,
som eger att tjensten tillsätta, finner skäligt att honom dervid bibehålla.
Genom denna författning sker ej någon ändring af hvad i afseende å Mosaiska
trosbekännare stadgadt är.
Böter, som i denna Förordning äro stadgade, beräknas i Riksmynt och fördelas
till hälften emellan åklagaren och de fattige. Saknar den bötfällde tillgång till böterna,
skola de förvandlas till fängelse efter de grunder, som gälla för förvandling af
böter enligt Utsöknings-Balken.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Konglig nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
§ 16.
§ 17-
Louis De Geer.
8
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:n 38.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Ärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts Högsta
Domstol Tisdagen den 21 Juni 1859.
Närvarande:
Justitie—råden: Engelhart,
Alexanderson,
1
Hoffstedt,
Gyllenhammar,
Iggeström,
Södergren.
Tillförordnade Itevisions-sckreteraren, Hofrätts-Assessoren Carleson, föredrog i
underdånighet note ur protokollet öfver Justitie-depärtements ärenden, hållet i Stats-Rådet
den 10 innevarande månad, hvarigenom Högsta Domstolens underdåniga utlåtande
blifvit infordradt öfver ett i .lustitie-departcmentet upprätladt förslag till Förordning
angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller
utsprider villfarande lära; Varande berörde förslag till Förordning detta protokoll i
afskrift bilagdt.
Högsta Domstolen fann ifrågavarande förslag icke föranleda till någon anmärkning.
In fidem
J. F. Hellman.
Förslag till Förordning, angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar
för den, som träder till eller utsprider villfarande lära.
Till kraft och verkan upphäfvas dels 1 Kap. 5 och 4 §§ Missgernings-Balken,
7 Kap. 4 § Ärfda-Balken och 1 Kap. 2 § Kyrko-lagen, sistnämnde lagrum, såvidt
det alser annan än prest eller innefattar annan straffbestämmelse än den om embetets
förlust, dels ock hvad om ansvar för villfarande lärosatsers utspridande eljest finnes
stadgadt; och förordnas som följer:
§ *
Den, som offentligen förkunnar eller till annans förledande annorledes utsprider
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 38.
9
eler lärosatser, som mot den rena evangeliska läran stridande äro, straffes med böter
från och med femtio till och med trehundra Riksdaler, eller fängelse från och med
två månader till och med ett år; dock sker ej härigenom någon inskränkning i den
frihet i religions-öfning och undervisning, som bekännare af annan lära, än den rena
evangeliska, medgifven är.
Varder prest beträdd med utspridande af villfarande lärosats, — derom är
särskildt stadgadt.
Söker någon genom bedrägliga medel, hotelser eller löften om timliga fördelar
förmå annan till affall från den rena evangeliska läran, vare förfallen till böter
från och med etthundra till och med trehundra Riksdaler eller fängelse från och med
två månader till och med ett år.
Lag samma vare om någon, hvilken af föräldrar eller målsman fått sig anförtrodt
att uppfostra eller undervisa barn, som tillhör Svenska kyrkan, söker under utöfningen
af sådant uppdrag bibringa barnet annan tro, än den, som med den rena
evangeliska läran öfverensstämmer.
§ 3-
Har den, som ej är Svensk medborgare, blifvit för brott, som i 1 eller 2 §
sägs, till ansvar fälld; vare honom ej tillåtet att, efter undergånget straff, i riket vistas.
§ 4.
Hvar som till deltagande i främmande trosbekännares andakts-öfning nödgar eller
lockar den, som minderårig är, eller under hans lydnad står, och till Svenska kyrkan
hörer, bote från och med tjugufem till och med tvåhundra Riksdaler.
§ s
Röterna
beräknas i Riksmynt och fördelas till hälften emellan åklagaren och
de fattige. Saknar den bötfällde tillgång till böterna, skola de förvandlas till fängelse
efter de grunder, som för förvandling af böter enligt Utsöknings-Ralken stadgade äro.
§ 6-
Mål angående öfverträdelse af denna Förordning skola upptagas och afdömas af
allmän Under-Rätt, hvars Utslag, der den för brott mot 1 eller 2 § tilltalade varder
åt saken fälld, underställes Hof-Rätts pröfning.
§ 7-
För villfarande lärosatsers utspridande, efter ty i 1 § sägs, må ej åtal ega
Bih. till R. St. Prot. 185!) & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 2
10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
rum, med mindre Dom-kapitlet, efter erhållen underrättelse om saken och dess sammanhang,
förklarat skäl till åtalets anställande vara för handen.
Utdrag af Protokollet ö/vev Justitie-Ärenden, hållet i Kongl. May.ts Högsta
Domstol Onsdagen den SS Juni 1859.
Närvarande:
Justitie-råden: Engelhart,
Alexanderson,
Hoffstedt,
Gyllenhammar,
Iggeström,
Södergren,
Tillförordnade Revisions-sekreteraren, Hofrätts-Assessoren Carleson, föredrog
Kongl. Maj:ts genom Justitie-departementet aflåtne nådiga remiss af den 10 innevarande
månad, hvarigenom Kongl. Majit infordrat Högsta Domstolens underdåniga utlåtande
öfver ett uti Justitie-Stats-departementet uppgjordt förslag till Författning angående
främmande trosbekännare och deras religions-öfning.
Varande berörde förslag detta protokoll bilagdt.
Högsta Domstolen lemnade ifrågavarande förslag utan anmärkning.
In fidem
C. J. E. Åkerstedt.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38.
11
Förslag till Förordning, angående främmande trosbekännare och deras religions-öfning.
Blod upphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 24 Januari 1781 och med ändring
af hvad för öfrigt i strid mot nedan nämnda bestämmelser finnes stadgadt, varder
förordnadt som följer:
§ 1-
Vilja Christna trosbekännare af annan lära, än den rena evangeliska, förena sig
i församling; gore derom hos Konungen ansökning och uppgifve dervid sin trosbekännelse
och församlings-ordning.
Finner Konungen, efter vederbörandes hörande, skäl att ansökningen bifalla,
ege sålunda tillåtet främmande tros-samfund rätt tili fri religions-öfning inom de af lag
och sedlighet bestämda gränser; dock må offentliga kyrkobruk och andakts-öfningar
endast inom dylik församlings kyrka, bönehus eller kyrkogård förrättas.
Enahanda rätt tillkomme ock de på grund af hittills gällande författningar redan
bildade församlingar af främmande trosbekännare.
§ 2-
Församling, som i 1 § sägs, vare oförhindrad att sjelf kalla prest eller lärare.
Hvarje församling anställe såsom föreståndare en välfräjdad person, hvars vård
hennes angelägenheter anförtros kunna, och gore derom anmälan, i Stockholm hos
Öfver-Ståthållare-embctet, och annorstädes i riket hos Konungens Befallningshafvande.
§ 3-
Varder rättigheten till fri religions-öfning missbrukad, eller underlåter församlingen
att iakttaga hvad i afseende å föreståndaren är i 2 § stadgadt; då må, efter Konungens
förordnande, församlingen upplösas.
§ 4.
Föreståndaren åligge, att noggrant föra de anteckningar, som af Konungen föreskrifvas;
att desamma inför Domstol, Konungens Befallningshafvande eller Ofver-Ståthållare-embetet
vid anfordran förete; att inom en månad efter hvarje års slut till Konungens
Befallningshafvande eller Öfver-Ståthållare-embetet aflemna förteckning å församlingens
medlemmar samt under årets lopp ingångna äktenskap eller inträffade födelser
eller dödsfall i församlingen; att på sätt, som för Svenska kyrkans presterskap
är stadgadt, utlärda betyg och till offentliga myndigheter lemna upplysningar om för
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
samlingens medlemmar; samt att för öfrigt ställa sig till efterrättelse lag oell de särskilda
föreskrifter, som af vederbörande honom meddelas.
Underlåter föreståndaren att iakttaga hvad honom enligt denna författning åligger;
straffes med böter från och med tjugu til! och med trehundra Riksdaler eller
fängelse från och med två månader till och med ett år.
§ 8.
Innan något hus eller rum af församlingen begagnas till Gudstjenst eller andakts-öfning
skall föreståndaren derom göra anmälan, å landet hos Kronofogden i orten,
och i staden hos Poliskammaren, der sådan finnes, men i annat fall hos Ma
gistraten.
Vid församlingens Gudstjenst eller andakts-öfning må ej den offentliga myndigheten
i orten tillträde förvägras.
§ 6.
Ej tillåtes någon munk- eller nunne-orden eller inrättande af kloster.
§ 7.
Förvärfvande af fast egendom i riket vare främmande trosbekännares församlingar,
inrättningar eller stiftelser förbjudet; dock må tillåtet främmande religions-samfund,
hvarom i 1 § sagdt är, med Konungens tillstånd förvärfva eganderätt till den
jord, som för utrymme till kyrka eller kyrkogård erfordras.
A allmänna begrafningsplatser må främmande trosbekännare hädanefter, liksom
hitintills, erhålla lägerstad för sina döde.
§ 8.
Skolor och andra undervisnings-anstalter må ej af främmande trosbekännare inrättas
eller upplåtas för andra, än bekännare af deras egen troslära eller deras harn.
Sker annorledes; varde skolan eller undervisnings-anstalten stängd och föreståndaren för
densamma dömd till böter från och med femtio till och med trehundra Riksdaler.
Vid enahanda bot vare ock främmande trosbekännare förbjudet att vid sammankomst
till andakts-öfning af Svenska kyrkans medlemmar hålla föredrag.
§ 9-
Lysning till äktenskap skall, ändå att såväl mannen som qvinnan äro af främmande
trosbekännelse, afkunnas i den till Svenska kyrkan hörande församling, inom
hvars område bruden är boende; dock att lysningen, der begge äro medlemmar af
tillåtet främmande religions-samfund, af dess föreståndare utfärdas.
Vigseln må i det fall, att både mannen och qvinnan tillhöra främmande religions-samfund,
som tillåtet är, förrättas efter dess bruk. Är blott endera medlem af
sådant samfund, skall vigsel ske af Svenska kyrkans presterskap.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N.'o 38.
13
§ 10.
Barn af äkta makar, sorn begge tillhöra främmande, men tillåtet religions-samfund,
må af föräldrarne uppfostras i den lära de bekänna. Är blott endera makan medlem
af sådant samfund; då skall barnet, om fadren tillhör Svenska kyrkan, uppfostras
i den rena evangeliska läran: är modren af denna lära, och har skriftligt aftal om
barnens uppfostran blifvit emellan makarne träffadt före äktenskapet och inför Konungens
Befallningshafvande eller Öfver-Ståthållare-embetet uppvisadt; lände då det till efterrättelse:
har ej sådant aftal skett, vare fadren efterlåtet att uppfostra barnet i den
troslära han bekänner.
Oäkta barn, som njuter underhåll af allmänna medel, skall, änskönt föräldrarne
äro medlemmar af tillåtet främmande religions-samfund, uppfostras i den rena evangeliska
läran.
§ ll
Främmande
religionsbekännare skall ej anses oberättigad att cmbets-åtgärd af
Svenska kyrkans presterskap påkalla; dock att vid sådan förrättning kyrkans handbok
brukas. Med lärotvist, som kan samvetet bekymra, må prest i ty fall ej besvära;
ej heller skall han sin embets-åtgärd någon medlem af tillåtet främmande religionssamfund
påtvinga.
§ 12-
De för särskilda kyrkliga förrättningar stadgade algifter till Svenska kyrkan
eller hennes presterskap eller betjening vare ej medlem af tillåtet främmande religionssamfund
pligtig att gälda i annat fall, än att slik förrättning blifvit på hans egen begäran
verkställd.
§ *3-
Med de inskränkningar och undantag, som af Grundlag och denna Förordning
bestämmas eller betingas, skall ej från skiljaktighet i Christen trosbekännelse härledas
någon skilnad i Svenska medborgares rättigheter eller skyldigheter.
Är främmande trosbekännare af sådan lära, som ej tillstädjer honom att aflägga
i lag föreskrifven ed, då den erfordras; förordne Konungen, sedan Högsta Domstolen
blifvit hörd, huru förfaras bör.
§ 14.
Kaller någon af från den rena evangeliska läran och låter ej af sine själasörjares
undervisning och förmaning sig rätta; varde han inför Dom-kapitlet varnad.
Framhärdar han ändå i sin villfarelse och önskar att från Svenska kyrkan öfvergå till
främmande religions-samfund, gore han personligen hos Kyrkoherden i den församling,
hvartill han hörer, anmälan derom till anteckning i kyrkoboken; dock skall han ej
anses från kyrkan skild förr, än han, efter uppnådd ålder af aderton år, blifvit i
annat i riket tillåtet religions-samfund upptagen.
Varder affälling från Svenska kyrkan upptagen i främmande religions-samfund
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 38.
förr, än han uppnått aderton års ålder och, efter undergången varning inför Domkapitlet,
personligen anmält hos Kyrkoherden i den församling, hvartill han hörer, sin
önskan att ur Svenska kyrkan utträda; vare den honom upptagit förfallen till böter
från och med femtio till och med trehundra Riksdaler.
Om affällings upptagande i främmande religions-samfund skall föreståndaren
för detsamma inom två månader derefter underrätta Kyrkoherden i den församling,
hvartill den affällige hört.
§ is.
Främmande trosbekännare, eller den, som till utträde ur Svenska kyrkan sig
anmält, må ej i annat fall, än Grundlagens stadgande om utöfning af Riksdagsmannarätt
föranleder, deltaga i behandling eller afgörande af frågor, som kyrkan eller den
offentliga undervisningen röra.
Innehar den, som till utträde ur Svenska kyrkan sig anmält, offentlig tjenst;
varde han derifrån skild, der ej tjensteri är af beskaffenhet, att han utan afseende å
sin trosbekännelse kunnat till densamma nämnas samt Konungen eller den myndighet,
som eger att tjensteri tillsätta, finnér skäligt att honom dervid bibehålla.
§ 16-
Genom denna författning sker ej någon ändring af hvad i afseende å Mosaiske
trosbekännare stadgadt är.
§ 17-
Böter, som i denna Förordning äro stadgade, beräknas i Riksmynt och fördelas
till hälften emellan åklagaren och de fattige. Saknar den bötfällde tillgång, till
böterne skola de förvandlas till fängelse efter de grunder, som gälla för förvandling
af böter enligt Utsöknings-Balken.
Kanyl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
15
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slolt Thorsdagen
den 27 Oktober 1859.
i närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Manderström,
Stats-räden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Almqvist,
Ehnemark,
Herr Grefve Hamilton,
Lagerstråle,
Björnstjerna,
Malmsten,
Justitie-råden: Alexanderson,
Cramér.
Jemte åtskilliga från olika landsorter till Kongl. Maj:t under åren 1837 och
1838 inkomna petitioner, afseende, en del, vidtagande af åtgärder till hämmande al
religiöst proselytmakeri och, andra, utvidgad rättighet till fri religions-öfning, anmälde
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern följande inom Justitie-departementet upprättade
lag-förslag, nemligen:
l:o. Förslag till Författning, angående ändring i gällande bestämmelser om
ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära; och
2:o. Förslag till Författning, angående främmande trosbekännare och deras
religions-öfning, hvilka båda förslag finnas detta protokoll bilagda.
Högsta Domstolen, hvars utlåtande öfver ifrågavarande förslag, jemlikt Kongl.
Maj:ts nådiga beslut den 10 sistlidne Juni blifvit infordrade, har, enligt hvad Högsta
Domstolens protokoll för den 21 och 22 i samma månad innevarande år utvisa, lem
nat
ofvan intagna förslag utan anmärkning.
Efter föredragning häraf yttrade Herr Justitie-Statministern:
«Ehuru den vid sednaste riksdag, genom nådig proposition till Rikets Ständer,
väckta frågan om ändring af lagens straffbestämmelser mot affall från den evangeliska
10
Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 38.
läran oell utspridande af villfarande lärosatser, förföll i anseende till yppade betänkligheter
mot det då framlagda förslaget i ämnet, blef likväl inom representationen behofvet
af en förändrad lagstiftning, härutinnan allmänt erkändt. Frågans återupptagande har ytterligare
blifvit på k alla dt af erfarenheten under den tid, som efter sista riksmöte förtlutit,
hvarigenom till fullo blifvit ådagalagdt, att berörde föråldrade lagbud, som påtryckt
nationen en oförtjent pregel af ofördragsamhet, icke motsvara sitt syftemål.
Vid utarbetande af de nu i underdånighet framlagda förslagen, af hvilka det ena innefattar
ändringar i brottmåls-lagen och det andra är afsedt att utgöra en special-lag
lör främmande trosbekännare, har behörigt afseende blifvit fästadt å de betänkligheter,
som framställdes mot det till Rikets Ständer vid sednaste riksdag allåtna nådiga
förslag i samma ämne. Det torde dock böra anmärkas, att främmande trosbekännares
kyrkliga och borgerliga förhållanden icke ensamt genom de stadganden, som nu,
föreslås, fullständigt ordnas, enär ur ifrågavarande lagförslag, så vidt ske kunnat, blifvit
uteslutna alla föreskrifter, som ligga inom omfånget för den lagstiftningsrätt, som
genom 89 § Regerings-Formen är Kongl. Maj:t Ensam förbehållen, äfvensom man
ansett lagstiftningen vid behandlingen af förevarande ömtåliga frågor böra inskränka
sig till sådana förhållanden, som redan äro förhanden eller såsom sannolika måste
förutsättas.
I den föreslagna författningen angående främmande trosbekännare och deras
religions-öfning, har jag, efter förslagets granskning af Flogsta Domstolen, funnit anledning
att föreslå en mindre ändring. Första punkten af 14 § är nemligen af följande
lydelse:
»Faller någon af från den rena evangeliska läran och låter ej af sine själasörjares
undervisning och förmaning sig rätta; varde han inför Dom-kapitlet varnad;»
men med afseende å de svårigheter, som kunde uppstå, derest vid början af författningens
tillämpning, ett större antal personer, som ville bilda en ny församling, nödgades
inställa sig i Stifts-staden inför Dom-kapitlet, hemställer jag, att de sist anförda
orden måtte förändras till: »Varde han af Dom-kapitlet eller dess lörordnade Ombud
varnad», samt att, i följd af denna ändring, de längre ned i samma § förekommande
orden: »inför Dom-kapitlet», utbytas mot orden »af Dom-kapitlet eller dess Ombud».
Med denna jemkning vågar jag i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till förenämnde
två lag-lörslag, under hemställan att Eders Kongl. Majit täcktes låta nådig proposition
i ämnet enligt dertill af mig uppsatt förslag, till Rikets Ständer afgå.»
På Stats-Rådets öfrige Ledamöters tillstyrkande täcktes Kongl. Maj:t gilla
de af Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern nit framställda förslag,
samt bifalla, att proposition i ämnet, sådan den finnes detta protokoll bilagd,
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protocollo
Oscar David Egge.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1859.
Kongl. Maj;ls Nåd. Proposition M 39.
I
M 39.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Nov. 18S9, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Stander om antagande
af en författning angående mord, dråp och annan
misshandel; Gifven Stockholms Slolt den 27 Oktober
1859.
Genomgripande ändringar inom vissa delar al' brottmåls—lagstiftningens område
hufva redan till en del banat vägen för en förbättrad strafflag. De förbättringar,
hvilka hittills egt rum, hafva likväl föga berört den del af brottmälslagen, som
angär väld mot person, men äfven för denna del påkallas icke mindre än för den,
som angär brott, riktade mot andras egendom, lagstiftningens särskilda behandling
förr, än de väsendtligaste hindren för en fullständig ny strafflag må anses undanröjda.
I följd häraf och då den vigtigaste, i gällande lag tillika mest bristfälliga,
delen af omfånget för lagstiftningen rörande brott mot person är den, som angår
annans förnärmande till lif eller helsa, har Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med
de grunder, som innefattas i det för Rikets Ständer tillförene vid särskilda riksmöten
framlagda förslag lill ny strafflag och vid sednare ändringar af brottmålslagen
blifvit iakttagne, låtit utarbeta förslag tili lag angående bestraffandet af mord,
dråp och annan misshandel å person. För de i detta förslag förekommande afvikelser
från omförmälda strafflags-förslag finnas anledningarne uppgifne i härvid
bifogade Stats-Råds Protokoll.
Efter att i ämnet hafva hört Högsta Domstolen, hvars protokoll jemväl bifogas,
vill Kongl. Majit alltså, jemlikt 87 § Regerings-formen, til! Rikets Ständers
antagande framställa följande:
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. t Sami. 1 Afd. 13 Haft. 1
Kongl. Dtaj:ls Aäd. Proposition M 39.
W ö rs! a §■
till Förordning angående moni. dråp och annan misshandel.
Med upphäfvande af ej mindre 12 Kap.; 14 Kap. 1 oell 2 §§; 45 Kap.
1, 2, 5 oedi 6 §§; 16 och 17 Kap.; 155 Kap. 1, 3, 5, 6 och 7 '§§; 20 Kap.
1, 2. 3, 4. 5, 55 ochlO§§; 21 Kap. 5 och 6 §§; 22 Kap. 7 §; 24, 25, 26
och 27 Kap.; 28 Kap. 1, 2, 5, 4 och 5 §§; 28, 30, 32, 33, 34, 35,36, 37,
38 oell 39 Kap. Missgerniugs—Balken; 4 Kap. 3 § Straff-Balken och Kongl.
Maj:ts Förbud angående dueller och slagsmål den 22 Augusti 1682, än äfven, med
nedan nämnda undantag, alla öfriga stadgande!), som ändra eller förklara berörda
lagrum och författning eller dervid något tillägga eller innefatta bestämmelse om
straffbarhelen af brott och handlingar, som i denna Förordning omförmälas, varde
stadgadt, som följer:
Om mord och dråp.
§ 1
Den som, i uppsåt att döda, med berådt mod beröfvar någon lifvet, miste,
för mord, lif sitt.
§ 2-
Har någon gjort försök till mord, och blef endast genom omständigheter,
som voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad ; varde
han dömd, om af gärningen kom svår kroppsskada, lill straffarbete på lifstid, och
i annat läll till sådant arbete från och med sex till och med tio år. Kom af
gerningen ringa eller ingen skada, må tiden för straffarbetet till två år nedsättas.
§ 3
Hvar som, med uppsåt att döda, men af hastigt mod, beröfvar annan lifvet,
dömes, för dråp, till straffarbete på lifstid.
Var gerningsrnannen, utan egen skuld, genom svår förolämpning eller synnerlig
misshandel, af den dräpne till vrede retad; då må straffarbetet inskränkas
till viss tid från och med sex till och med tio år.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 59-
§ 4.
Har någon, genom uppsåtlig misshandel, dödat annan, den han ej dräpa ville,
och skedde den misshandel med berådt mod; dömes dråparen till straffarbete
på lifstid eller från och med åtta till och med tio år.
Var misshandeln af den beskaffenhet, att döden, såsom sannolik verkan deraf,
ej väntas kunde; då må straffet nedsättas till straffarbete i fyra år.
§ s.
Varder någon dräpen, såsom i 4 § siigs, och skedde misshandeln af hastigt
mod; dömes dråparen till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
Var han, utan egen skuld, till vrede af den dräpne retad, såsom i 3 § sägs,
eller var misshandeln af den beskaffenhet, att döden, såsom sannolik verkan deraf,
ej väntas kunde; då må straffet nedsättas till straffarbete i två år.
§ 6.
Begår lifstidsfånge dråp, som i 3 eller 4 § sägs, utan de mildrande omständigheter,
som för hvartdera fallet äro nämnda; håfve han förverkat iifvet.
§ 7.
Hafva flere deltagit i misshandel, hvaraf någon ljutit döden; då skall en
hvar, som tillfogat den döde lifsfarlig skada, och, der ej viss skada var i sig sjelf
lifsfarlig, en hvar, som tillfogat den döde någon af de skador, hvilka i förening
orsakat döden, dömas till det straff, hvartill han, om den af honom åstadkomna
skadan ensam varit dödande, gjort sig förfallen. Den, som å den döde gjort
ringare misshandel, straffes efter 61 Kap. 2 § Missgernings-Balken, der ej gerningen
eljest är med högre straff belagd.
% «•
Kan ej utrönas hvilken eller hvilka tillfogat den döde skador, som i och för
sig eller i förening varit lifsfarliga; vare straffet för den, som i uppsåt alt döda
gjort våld å den dräpne. straffarbete i högst sex år; för den, som med berådt
mod, men utan sådant uppsåt, som sagdt är, deltagit i misshandeln, straffarbete
i högst fyra år; och för den, som af hastigt mod och utan uppsåt att döda varit
i gcrningen delaktig, straffarbete i högst två år.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Jfä 39.
§ 9.
Är någon ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse,
vållande till annans död; dömes till böter från och med femtio till och med femhundra
Riksdaler eller fängelse från och med två till och med sex månader.
Var vållandet synnerligen groft; då inå till straffarbete från och med sex
månader till och med två år dömas.
§ 10
För dråp, som pröfvas hafva timål mera af våda, än af vållande, skall ej
någon till straff dömas.
Om såramål och ringare misshandel.
§ 11-
Har någon gjort sådan misshandel å annan, att han deraf mistat talförmåga,
syn eller hörsel, eller fått svårt lyte eller annat svårt kroppsfel eller stadigvarande
svårt men å sin helsa, eller råkat i lifsfarlig sjukdom; dömes, om skadan skedde
med berådt mod, tili straffarbete från och med sex till och med tio år, och om
den skedde af hastigt mod, till straffarbete från och med två till och med sex år.
§ 12-
Har någon misshandlat annan, såsom i 11 § sägs, utan uppsåt att åstadkomma
sådan skada, som i samma § nämnd är; då skall gerningsmannen dömas,
om misshandeln skedde med berådt mod. till straffarbete från och med två till
och med sex år, och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete från och
med två månader til! och med två år.
§ 13-
Gör någon uppsåtligen sådan misshandel å annan, att deraf kommer mindre
lyte eller kroppsfel eller lindrigare sjukdom, än i 11 § sägs; dömes till straffarbete
från och med två månader tili och med två år eller böter från och med
tio till och med femhundra Riksdaler.
S 11.
För Uppsåtlig misshandel, hvarå ringare eller ingea skada följt, vare straffet
Kongl. Majus Nåd. Proposition Jtt 39.
3
böter från och med fem till och med tvåhundra Riksdaler eller fängelse från och
med två till och meth sex månader.
,§ ss
Hafva
flere deltagit i misshandel, hvaraf kommit skada, som i 11 eller 15 §
sägs; då skola, vid straffets bestämmande, de grunder, som i 7 § äro stadgade,
tillämpas.
Kan ej utrönas af hvilken eller af hvilka skadan blifvit gjord; då skall en
hvar, som i misshandeln deltagit, dömas, om skadan var af beskaffenhet, som i
11 § sägs, till straffarbete i högst två är eller fängelse i högst sex månader,
och, om skadan ringare var, till böter från och med fem till och med etthundra
Riksdaler.
§ 16.
Den som, i uppsåt att göra skada, eller eljest i vredesmod, emot annan
drager knif eller svärd, spänner bössa, eller reser annat lifsfarligt vapen, straffes,
der ingen skada sker, med böter från och med tio till och med femtio Riksdaler.
Kommer skada, må straffarbete från och med två till och med sex månader ådömas,
der eljest blott till fängelse eller böter dömas skulle.
% W
Nu kan så hända, att någon, under utöfning af laga rättighet att aga den,
som under hans lydnad står, tillfogar honom skada, och är den så ringa, som i
14 g sägs, derför må han ej till straff fällas.
g 18.
Är någon ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse,
vållande till sådan kroppsskada, som i 11 § nämnd är; straffes med böter från
och med tio till och med tvåhundra Riksdaler eller fängelse från och med två
till och med sex månader.
Å vållande till skada, som i 15 § sägs, vore straffet böter från och med
fem till och med femtio Riksdaler.
% *9-
För sår eller annan kroppsskada, som sker tuera af våda, än af vållande,
$kall ej straff ådömas,
6
Kongl. Maj: ta Nåd. Proposition J\% 59.
Om förgiftning.
§ 20.
Har någon gifvit annan gift eller dylikt för att honom skada, och dör han
deral; varde, ändå att förebäras skulle, att gerningen ej skett i uppsåt att döda,
straffad elter i § såsom för mord. Kommer af den förgiftning svår kroppsskada;
dömes till straffarbete på lifstid. Följer deraf ringare eller ingen skada, eller
stadnar brottet vid försök; då skall till straffarbete fran och med fyra till och
med åtta år dömas.
Har någon, i uppsåt att annan till lif eller helsa skada, tillredt gift eller
dylikt, men gitter ej att till fullbordandet af sitt uppsåt göra försök; varde han
till straffarbete från och med två månader lill och med två år dömd, der han ej
af egen drift och förr, än brottet blef upptäckt, giftet förstört.
§ 21.
Förgiftar någon, i uppsåt alt skada andra till lif eller helsa, varor, som lill
salu hållas, eller hvad annat som helst, så att allmän fara för menniskors lif eller
helsa deraf kommer; dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år.
Får någon af den förgiftning död eller svår kroppsskada; vare lag, som i 20 § skils.
.§ 22.
Har någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning, som i 21 § sägs, och söker ej.
ändå att han det varse blifvit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast afvärja;
vare förfallen till straffarbete från och med sex månader till och med två år.
Får någon af förgiftningen svår kroppsskada, då skall till straffarbete från och
med två till och med sex år dömas. Ljuter någon deraf döden; dömes til! straffarbete
från och med sex till och med tio år.
Den, som genom försäljning eller utlemnande af veterligen förfalskade lifs—
eller läkemedel ouppsåtligen vållar sjukdom, kroppsskada eller död, straffes på sätt
särskildt stadgadt, är.
§ 23-
Bryter den, som till försäljning af gift berättigad är, mot föreskrift, som till
förekommande af missbruk eller skada deraf blifvit gifven, eller säljer eller ut
lemnar
den gift, som dertill oberättigad är, och får någon af giftet döden; dömes
till långelse från och med två till och med sex månader eiler straffarbete från
Kungl. Majus ISäd. Proposition M 39.
och med sex månader till och med två år. Får någon a!' giftet svår kroppsskada;
då skall till fängelse från och med två till och med sex månader dömas.
Om försäljning eller utlemnande af gift, så ock om olofligt innehafvande af
arsenik, galle hvad särskildt stadgadt är.
Om barnamord och fosters för drif c ande, så ock om utsättande af barn
eller annan, som värnlös är.
§ 24.
Ilar qvinna med uppsåt dödat sitt oäkta harn, vare sig genom handaverkan,
eller underlåtenhet af det, som til! barnets bibehållande vid lif nödigt var, och
skedde den handaverkan eller underlåtenhet vid födseln eller straxt derefter; dömes,
för barnamord, till straffarbete från och med fyra till och med tio år.
§ 24
4 x
Ilar qvinna uppsåtligen och med berådt mod, vid födseln eller straxt derefter,
gjort försök att döda sitt oäkta barn, och blef endast genom omständig
heter,
som voro af hennes vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad, eller har
hon, vid födseln eller straxt derefter, utsatt sitt oäkta barn elier det uppsåtligen
ifrån sig skilt och i hjelplöst tillstånd försatt, och fauns barnet vid lif igen; varde
hon dömd till straffarbete från och med sex månader till och med två år. Fick
barnet svår kroppsskada, kan tiden för straffarbetet förhöjas till högst fyra år.
Sättes barnet ut å sådant ställe eller under sådane omständigheter, som i 34 §
sägas; vare lag, som der stadgas.
§ hillar
qvinnan sökt enslighet vid födseln, och varder barnets död, utan hennes
uppsåt, orsakad af det hjelplösa tillstånd, deri hon sig försatt; dömes till straffarbete
från och med sex månader till och med tvä år.
§ 27.
Har qvinna, som af oloflig beblandelse hafvande varit, födt i enslighet och
fostret förstört eller å lön lågt; dömes, om hon den enslighet sökt, till straffarbete
från och med två till och med fyra år, och, om hon den ej sökt, till straffarbete
från och med sex månader till och med två år, der ej i något af dessa fall ut
-
It
Kongl. Maj-ts Nåd. Proposition M 39.
rönes, att fostret omkommit utan modrens vållande, eller att det varit dödfödt eller
så ofullgånget att det ej med lif framfödas kunnat.
§ 28.
Ovinna, som i uppsåt att döda eller fördrifva sitt foster nyttjar invärtes eller
utvärtes medel, som sådan verkan hafva kan; varde dömd, om fostret kommer utan
lif eller ofullgånget fram, till straffarbete från och med två till och med sex år, och
i annat fall till sådant arbete eller fängelse från och med två till och med sex
månader.
§ 29.
Den som, med qviunans vilja, söker döda eller fördrifva hennes foster, på sätt
i 28 § sägs, straffes såsom i samma § stadgadt är.
§ 30.
Har någon, utan qvinnans vilja, sökt döda eller fördrifva hennes foste», på sätt
i 28 § sägs; dömes, om fostret kommer utan lif eller ofullgånget fram, till straffarbete
från och med sex till och med tio år, och i annat fall till sådant arbete från
och med sex månader till och med två år. Fick qvinnan af gerningeri svår kroppsskada;
dömes till slraffarbete på lifstid: fick hon deraf döden; miste gerningsman
nen
Iifvet.
§ 31
Föröfvar någon å qvinna, den han vet hafvande vara, sådan misshandel, att
fostret förgås eller kommer ofullgånget fram, och hade han ej uppsåt att fostret
skada; dömes, om misshandeln skedde med berådt mod, till straffarbete från och
med två till och .med fyra år, och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete
från och med sex månader till och med två år; dock må, der brottet är med svn
nerligen
förmildrande omständigheter förenadt, straffet kunna nedsättas, i förra fallet
lill straffarbete i sex månader, och i sednare fallet till fängelse i två månader.
§ 32.
Har någon i annat fall, än i 25 § sägs, uppsåtligen satt ut barn, det han
pligtig var att vårda och som sig sjelf ej hjelpa kunde, eller det eljest uppsåtligen
från sig skilt och såmedelst i hjelplöst tillstånd försatt, och skedde det å sådant ställe
eller
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 39.
9
eller under sådana omständigheter, att gerningsmannen ej med sannolikhet kunde
vänta barnets räddning; dömes till straffarbete från och med två till och med sex
år. Fick barnet svår kroppsskada; dömes till straffarbete från och med sex till och
med tio år: ljöt det döden; dömes til! straffarbete på lifstid.
§ 53.
Blef barnet utsatt å sådant ställe eller under sådana omständigheter, att fara
för dess lif eller helsa väl var för handen, men gerningsmannen dock med sanno
likhet
kunde vänta dess räddning; då skall till straffarbete från och med två månader
till och med två år dömas. Fick barnet svår kroppsskada; dömes till straffarbete
från och med två till och med sex år: ljöt del döden; vare gerningsmannen
förfallen till straffarbete från och med sex lill och med tio år.
§ 34.
Sattes barnet ut å sådant ställe elier under sådana omständigheter, alt fara för
dess lif eller helsa ej syntes vara för handen; då skall till böter från och med tjugu
till och med trehundra Riksdaler eller fängelse från och med två till och med sex
månader dömas. Fick barnet svår kroppsskada; dömes till straffarbete från och med
sex månader till och med två år: ljöt det döden; dömes till straffarbete från och
med två till och med fyra år.
§ 35.
Har någon, på sätt i 32 § sägs, utsatt elier från sig skilt sjuklig, bräcklig
eller eljest hjelplös person, den han pligtig var att vårda, och skedde det å ställe
eller under omständigheter, som i 32, 33 eller 34 §§ sägas; vare lag, som der för
hvarje fall stadgadt är.
§ 36.
Sätter någon ut eller öfvergifver den han sig åtagit eller eljest pligtig är att
fortskaffa eller ledsaga, och sker det å sådant ställe eller under sådana omständigheter,
som i 32, 33 eller 34 §§ sägas; vare ock lag, som der för hvarje fall stadgas.
Om misshandel d föraldrar, maka eller forman.
§ 37.
Begår någon dråp, som i 3 eller 4 § sägs, å skyldeman i rätt uppstigande
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 AfJ. 13 Höft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 39.
led; miste lifvet. Begår någon dråp, som i 5 § sägs, å sådan skyldeman; dömes
till straffarbete på lifstid. Sker dråp å maka, stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar,
förmyndare, husbonde eller annan, under hvars lydnad man står; varde den
omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd; och må ej i dessa fall, den i
3, 4 och 5 §§ medgifna mildring af det i allmänhet stadgade straffet ega rum.
§ 38.
Gör någon uppsåtligen annan misshandel å skyldeman i rätt uppstigande led;
då må straffet ej sättas lägre än sex månaders straffarbete, som vid försvårande
omständigheter kan, der straffarbete eller fängelse ä viss tid eljest är stadgadt, förhöjas
lill straffarbete på lifstid om högsta strafftiden är i allmänhet bestämd till tio
år, och i annat fall till två års straffarbete utöfver den i allmänhet bestämda högsta
strafftiden. Skor sådan misshandel å annan af de personer, som i 37 § äro
nämnda; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd; och må ej
till lindrigare straff än fängelse dömas.
§ 39.
Förbryter man sig, såsom i 16 § sägs, mot någon af de personer, sorn i 37
§ äro nämnda; varde, der ingen skada sker, ändock straffad med fängelse från och
med två till och med sex månader.
Om våld d den, som i offentligt varf dr stadd; så ock om våld,
hvarigenom fridsbrott sker.
§ 10.
Gör någon våld eller annan misshandel å embetsman, i embetsärende, eller för
att honom till någon emhetsåtgärd tvinga eller derifrån hindra, eller att å honom
för sådan åtgärd hämnas; dömes till straffarbete från och med två till och med
sex år.
Med embetsman förstås här den, som med Konungens fullmakt å embetet försedd
är, eller embete af lika värdighet innehafver, eller i sådan embelsmans ställe
lagligen satt är; så ock domare, ändå att han ej blifvit af Konungen förordnad.
%
Hvad i 40 § om sådant brott, som der sägs, stadgadt är, gällö ock för det
Kongl. Majus Nåd. Proposition JYs 39.
1»
fall, då ledamot i Taxerings- eller Pröfnings-Kommitté eller i .Styrelse öfver allmänt
Verk eller allmän Inrättning, eller den, som i Nämnd eller Jury sitter, varder i
eller för utöfningen af sådan befattning våldförd.
§ 42.
Förbryter sig någon, såsom i 40 § sägs, emot tjensteman eller annan, den
der icke innehafver embete eller sådant uppdrag, som i samma § omtalas, men är
förordnad eller vald att offentligt tjensteärende förrätta eller annan allmän befattning
utöfva, eller kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå; dömes till straffarbete
från och med två månader till och med två år, eller fängelse från och med två till
och med sex månader,
§ 43.
Gör man våldsgerning å den, som bivistar Gudstjenst; dömes till straffarbete
från och med sex månader till och med två år. Var våldet ringa, och kom ej
deraf synnerlig förargelse; då må till fängelse från och med två till och med sex
månader eller böter från och med femtio till och med femhundra Riksdaler dömas.
§ 44.
Gör man våldsgerning å annan inom Konungens slott i hufvudstaden eller annorstädes
i slott, hus eller gård, der Konungen vistas, eller å rum, der Rikets Ständer
eller deras Afdelningar eller Utskott församlade äro, eller inför sittande Rätt.
Konungens Refallningshafvandc eller annat allmänt Embetsverk; vare lag, som i
45 § sägs.
$ 45.
Den som, i uppsåt att skada göra, eller eljest i vredesmod, emot annan drager
knif eller svärd, eller spänner bössa, eller reser annat lifsfarligt vapen vid sådant
tillfälle eller å sådant ställe, som i 45 eller 44 sägs; varde, der ingen skada
sker, ändock straffad med böter från och med femtio till och med femhundra
Riksdaler.
§ 46.
Gör man våldsgerning å annan lör det han i sak inför Rätta, hos Konungens
Befallningshafvande eller vid annat Embetsverk, sin eller annans talan fört, eller vitt
-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JYi 39.
nesmål aflagt, elier för att honom från sakens utförande eller vittnesmålets afläg
gande
hindra; dömes till straffarbete fran och med två månader till och med två år.
§ 47.
Misshandlar man annan för att tvinga honom till bekännelse i någon sak; vare
lag, som i 46 § skils. Ar brottet med synnerligen försvårande omständigheter förenadt;
då må till straffarbete från och med två till och med fyra år dömas.
§ 48.
Har man, i uppsåt alt våldföra annan, brutit någons hemfrid, i ty att man
med våld eller eljest mot någons vilja inträngt i hans hemvist, vare sig gård, hus
eller fartyg, eller ock dit sig insmugit, eller der gömt sig undan; dömes, ändå att
uppsåtet ej varder fullbordadt, till fängelse från och med två till och med sex månader
eller till straffarbete från och med två månader till och med två år.
§ 49.
Har man, utan sådant hemfridsbrott, som i 48 § sägs, gjort våld å annan i hus
eller gård, der han sitt hemvist hade, eller dit han i fara sin tillflykt tog, eller å
fartyg, ehvad han till besättningen hörde, eller eljest hade lof eller lega för sig,
eller ute å mark, då han sitt arbete förrättade; varde den omständighet, vid straffets
mätande för våldet, såsom försvårande ansedd.
§ »O.
Gör roan våldsgerning å annan vid valförrättning, uppbörds- eller sockenstämma,
läsförhör, landtmäteriförrättning eller annan sådan offentlig sammankomst, eller då
allmänt ärende eljest förehafves; då skall ock den omständighet, vid straffets mätande
för våldet, såsom försvårande anses.
Lag samma vare, der någon våldför annar, å allmän väg, gata eller torgplats,
eller der allmän marknad hålles,
Om envig.
§ SI.
Hafva tvenne, efter aftal, inlåtit sig i envig med hvarandra, och varder någon
deri dödad; dömes dråparen till straffarbete från och med sex till och med tio år.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition JV? 39.
13
Var det aftal gjordt, att enviget ej skalle utan enderas död slutas, och kommer död
deraf; dömes till straffarbete på lifstid. Får någon i envig svår kroppsskada; vare
gerningsmannen förfallen till straffarbete från och med två till och med sex år:
skedde ringare eller ingen skada; dömes till fängelse från och med sex månader till
och med två år.
§ 32.
Den, som utmanar annan till envig, eller slik utmaning antager, skall, ända
att enviget ej kommer till verkställighet, straffas med fängelse från och med sex
månader till och med två år.
§ 33.
Förfar någon vid envig svikligen, och får den andra deraf död; vare lag, som
om mord i 1 § sägs. Blef genom den enas svikliga förfarande svår kroppsskada
den andra tillfogad; dömes gerningsmannen till straffarbete från och med sex till
och med tio år. Kom deraf ringare skada; dömes till straffarbete från och med
två till och med sex år.
§ 34.
Låter någon bruka sig till biträde vid uppgörande af aftal om envig, eller till
vittne vid sådan strid; varde straffad med fängelse från och med sex månader till
och med två år.
Om nödvärn.
§ 33.
Varder man af annan med våld eller hot så öfverfallen, att fara är för lif eller
helsa, eller sker våld eller hot, för att någon till otukt tvinga, eller olofligen beröfva
någon hans frihet; då ege man rätt till nödvärn och vare saklös för ali skada,
som man deri gjort, der man ej sträckt värnet längre, än till farans afvärjande nö
digt
var.
§ 36.
Emot den, som begår inbrott eller eljest olofligen och med våld tränger sig in
i annans rum, hus, gård eller fartyg nattetid, eller, ehvad det är natt eller dag,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition .1? 39.
söker föröfva rån, eller sätter sig til! motvärn emot den, som sitt värja eller å bär
gerning återtaga vill, må ock det våld brukas, som nöden kräfver.
§ 57.
Rymmer fånge eller häktad person, eller sätter han sig till motvärn emot fångvaktare
eller annan, som honom från rymning hindra vill, eller emot föreståndare
eller uppsyningsman vid straffinrältning elier häkte, då denne honom till ordning
inom inrättningen eller häktet hålla skall, eiler sätter sig någon, som häktas skall,
till motvärn emot den, som eger häktningen verkställa eller dervid biträder; då må
ock det våld brukas, som till rymningens förekommande, ordningens bibehållande
eller häktningens verkställande nödigt är.
Lag samma vare, der annan, än fånge, häktad person eller den, som häktas
skall, sätter sig med vald eller hot emot den, som rymningen hindra, ordningen
bibehålla eller häktningen verkställa vill.
% dB.
Finnes någon i fall, som i 53, 56 elier 57 § sagdt är, hafva gjort större
våld, än nöden kräfde; pröfve Domaren, efter omständigheterna, om han för uppsåtlig
gerning eller blott såsom för vållande straffas bör.
Var så trängande nöd eller fara lör handen, att han sig ej besinna kunde;
då må han från straff frias.
§ .39.
Kommer någon den till hjelp, som finnes i nöd stadd, efter ty förut sagdt
är; vare ock för honom lag, som hade han sjelf i den nöd sig befunnit.
§ 60.
Huruledes vid uppror eiler upplopp, så ock i vissa fall vid angrepp å dem,
som till krigsmakten höra, våid må med våld mötas, derom är särskildt stadgadt.
Om skadestånd.
§ 61.
Ersättning för den skada, som någon genom misshandel, hvarom sagdt är, tillfogat
anpan, vare den brottslige pligtig att gälda, ehvad gerningen skett med upp
-
Kongl. Ma;j:ts Nåd. Proposition M 39. i o
såt eller af vällande; och skall under skadeståndet räknas icke endast läkarelön och
annan kostnad, utan äfven ersättning för fritider eller brist i den skadades näring, för
sveda och värk, så ock för lyte eljer annat stadigvarande men, örn sådant blifvit
honom tillfogadt.
§ 62.
Komma maka eller barn efter den, som dödad blifvit, att genom hans frånfälle
sakna nödigt underhåll; då skall dem, efter ty, med afseende å så väl den
brottsliges tillgångar, som andra omständigheter, skäligt pröfvas, tilläggas såsom skadestånd
hvad lör makan eller barnen tarfvas till dess de sig eljest försörja kunna;
och må det skadestånd, efter omständigheterna, sättas att utgå på en gång eller å
särskilda tider.
Gemensamma bestämmelser.
§ 65.
I afseende ä delaktighet i brott, sora i denna författning omförmälas, komma,
der annat bär ej finnes särskildt stadgadt, de angående delaktighet i missgerningar
i allmänhet gällande föreskrifter att tjena till efterrättelse.
§ 64.
Med svår kroppsskada förstås i denna Författning sådan skada, som i 11 § sägs.
§ 65.
Har man, vid dråp eller annan misshandel, träffat annan, än den man döda
eller misshandla ville; straffes som vore gerningen föröfvad emot den, åt hvilken den
ämnad var; dock skall ej, till straffets förhöjning, afseende å särskild egenskap hos
denne eller å särskildt förhållande emellan honom och gerningsmannen göras annorlunda,
än såsom å en försvårande omständighet.
§ 66.
Den som, genom uppsåtlig misshandel, eller genom vållande, tillfogat annan sådan
kroppsskada, att denne deraf ljutit döden, varde såsom baneman ansedd, ändå
att döden ej var omedelbar följd af sjelfva handlingen, utan af annan, genom den
handling i verksamhet salt orsak, eller handlingens dödliga verkan kunnat genom ti
-
16
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 39.
digt anviimlt botemedel lorekommas, elior handlingen, för särskild kroppsbeskaflenhet
hos den döde, eller för tillfälliga omständigheter, hvarunder skadan honom tillfogades,
orsakat döden.
Blef skadan dödsorsak endast i förening med omständigheter, de der, utan gerningsmannens
skuld, efteråt tillkommit, såsom särskild sjukdom, dröjsmål med begagnande
af botemedel, sedan sådant användas kunnat, vårdslöshet eller oskicklighet
vid botemedels användande, eller annat dylikt ofall; då må, för dråpet, ej lill högre
straff dömas, än efter ty i 9 § sägs.
% 67.
De grunder, som i 66 § sägas, skola ock tillämpas i mål, som auga kroppsskada,
hvaraf död ej följt.
§ 68.
Är för embets- eller tjensteman, som gör våld eller misshandel å annan, särskildt
stadgad embetets eller tjenstens förlust för viss tid eller för alltid; lände ock
det till efterrättelse.
§ 69.
I fråga om dråpares rätt till arf, morgongåfva eller giftorätt, galle hvad derom
i lag är stadgadt.
§ 70.
Har någon genom en handling begått två eller flera af de i denna författning
omnämnda brott, och är straffet å ettdera svårare, än å annat; då skall det svåraste
straffet tillämpas: är hvartdera brottet belagdt med samma straff; varde det straff
tillämpadt. 1 båda dessa läll skall brott, hvarför särskildt straff ej ådömes, betraktas
såsom försvårande omständighet. Der för någotdera brottet sådan påföljd, som i
68 § sägs, bör ega rum, varde ock den ådömd.
Innefattar en handling brott, som i särskilda afseenden är med olika straff belagdt,
vare ock lag, som i denna § sägs.
§ 71.
De i Kongl. Förordningen den 4 Maj 1865 för vissa fall gifna föreskrifter
till kyrkotuktens upprätthållande skola tillämpas jemväl å den, som gjort sig skyldig
-
Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition JK 59. 17
öig till ansvar för dråp, som ej är med dödsstraff belagdt, eller för vållande till
annans död.
§ 72.
Huru den skall straffas, som förgriper sig med våld eller misshandel å^Konungen
eller annan medlem af Konungahuset;
eller vid upplopp eller uppror gör våld å person; eller uppsåtligen sätter eldi
annans hus eller gård och derigenom vållar någons död;
eller öfverfaller annan för att rån föröfva;
eller genom öfverträdelse af föreskrift, som blifvit gifven till skyddande af kanal-,
sluss- eller jernvägsanläggning, vållar död eller svår kroppsskada; derom är
särskildt stadgadt.
Genom denna Förordning sker ej heller någon ändring af de i krigslag förekommande
ansvarsbestämmelser i afseende å dem, som till krigsmagten höra.
§ 75.
Misshandel, som i 13 eller 14 <§ sägs, ändå att den skett mot maka, stjufeller
svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan förman, så ock
brott efter 1(1 eller 39 §, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej målsegande brottet
till sådant åtal angifver, eller det blifvit föröfvadt under sabbat eller vid sådant
tillfälle eller å sådan ort, som i 30 § omförmäles.
Vållande, hvarom i 18 § sägs, må ej åtalas af annan än målsegande. Lag
samma vare om brott, som i 48 § sägs, der det ej af målsägande till åtal angifves.
§ 74.
Hafva två år förflutit sedan brott, hvarom i denna Förordning förmäles, blef
föröfvadt, må ej talaai om ansvar derför anställas, der ej straffarbete å brottet
följa kan.
§ 73.
Böter, som i denna Förordning finnas stadgade, beräknas i Riksmynt. Saknar
den bötfällde tillgång till böterna, skola de förvandlas till fängelse vid vatten och
bröd, motsvarande en tredjedel af det ådömda bötesbeloppet.
§ 7G
Brott, som föröfvas innan denna Förordning kungöres, men för hvilket straff
liih. lill 11. St. Prot. 1859 A 1860. i Samt. I Afd. 15 Haft. 3
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition Ni 59.
då ej är bestämdt genom Utslag, som vunnit laga kraft eller ej öfverklagadt varder,
skall ock efter denna Förordning straffas, om det straff, som enligt den bör å
brottet följa, är lindrigare än det, som derför i äldre lag eller författning stadgadt
varit.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Louis De Geer.
Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition M 39-
19
Utdrag af Protokollet Öfver eli Justitie-ärende, hållet uti Kongl. Maj:ls
Högsta Domstol Fredagen den 18 Februari 1859.
Närvarande;
Juslitie-Räden: Alexanderson,
Hoffstedt,
Gtjllenhummar,
Iggeström,
Quensel,
Södergren,
Cramér.
Fortsattes och slutades granskningen af det i protokollet för nästlidne gårdag
sednast omförmälda, till Högste Domstolen, för afgifvande af underdånigt utlåtande,
öfverlemnade förslag till förordning angående mord, dråp och annan misshandel;
varande berörde förslag i afskrift bilagdt detta protokoll.
Justitie-Rådet Iggeström ansåg sig böra, innan han öfvergick till det mera
speciella bedömandet af förslaget, göra några allmänna anmärkningar och yttrade:
»Vid föregående tillfällen, då Högste Domstolen företagit granskning af åtskilliga,
mera omfattande lagförslag, hafva icke saknats erinringar om de betänkliga
olägenheter, som vidlåda methoden att delvis förändra den allmänna strafflagen.
Lagstiftningen får sig derigenom lörelagdt det olösliga problemet att förlika
det oförenbara. Delar af två i hufvudgrunderna skiljaktiga straffsystem, om ens
gällande brottmålslagar må med denna benämning hedras, kunna omöjligen sammanfogas
och bringas till öfverensstämmelse. Vid hvarje nytt steg på den beträdda
banan tilltaga svårigheterna och ökas oredan. Ju längre ett dylikt lagstiftningsarbete
fortgår, desto mer måste lagskipningen i de många fall, der tillämp
ning
af allmänna straffgrunder ifrågakommer, blifva vacklande och osäker, till föga
fromma för domarens anseende och den aktning för lag, som hos samhället för
dess välbefinnande kräfves.
Det ligger uppenbarligen i sakens natur, att sådana, endast spridda delar af
strafflagen, berörande författningar, hvilka, utan öfversigt af det hela, för särskilda
syftemål och af tillfälliga anledningar tillkommit samt till deras innehåll mången
gång bestämmas af de på skiljda tider verkande, olika personernas egna meningar
20
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 39.
eller andra tidsomständigheter, icke någonsin kunna ega det inre sammanhang och
den noggranna öfverensstämmelse, som oundgängligen erfordras för delarnes möjliga
sammanfogande till ett helt.
Härföre möter dessutom följande särskilda hinder. Vid behandlingen af hvarje
brott, har lagstiftningen, såsom Lag-kommittéen utförligare andragit, att öfverväga om
och i hvad mån försöket dertill bör bestraffas; huru vållande, efter dess olika
grader, må. i motsats till uppsåt, bedömas; huru straff för delaktighet skall bestämmas;
så ock i hvilka full, såsom nödvärn m. II., tillämpning af straff icke får
ega rum. Jemte det lagstiftningen har alt besvara dessa frågor, måste den uppgifva
allmänna grunder, efter hvilka domaren liar alt ä hvarje förekommande
brottslig gerning tillämpa de i lagen stadgade straff inom utsatta gränser och i
öfrigt förfara vid tillämpning af straff, der flera brott sammanträffa eller återfall
sker. En stor del af sagda omständigheter inträffa vid nästan alla brott och
mäste följaktligen medföra enahanda verkan i afseende pä hvart brott för sig. Att
vid hvarje sådant upprepa alla dessa särskilda omständigheter och bestämma verkningarne
deraf, det skulle icke allenast leda till onödig och besvärlig vidlyftighet,
utan äfven försvåra ämnets behöriga utredning och tydliga framställning. Häraf
har man, under kriminal-lagstiftningens utbildning, blifvit ledd till insigt om nödvändigheten,
att, på sätt redan Lag-kommittéen föreslagit och uti all nyare kriminal-lagstiftning
blifvit vedertaget, särskilja strafflagen i två afdelningar, af hvilka
den ena innefattar, blund annat, allmänna bestämmelser oell reglor för bedömandet
af förenämde omständigheters inflytelse vid tillämpning af straff i hvarje förekommande
läll, men den andia deremot, med utmärkande af karakteren hos hvarje
brott för sig, upptager de särskilda straffbestämmelserna. Denna ändamålsenliga
anordning, hvaraf saknaden i nu gällande lag oupphörligen crläres och beklagas,
kan deremot icke afses, ulan mäste gifvas till spillo, så snart lagstiftnings—åtgärder
nu för hvarje gång inskränkas till ett visst eiler några vissa slag af brott.
Och bemödandet att i de sålunda tillkomna särskilda förlättningarue inrymma föreskrifter,
som skulle kunna ersätta omförmälda allmänna struffreglor, måste alltid,
såsom ock erfarenheten visat, mer eller mindre misslyckas, likasom dessa föreskrifter,
gifna lör enstaka läll och underkastade olika uppfattningar, tvifvelsutan
skola, i jemnbredd med gällande strafflags enahanda bestämmelser, som icke kunna
upphälvas, föranleda ständiga missförstånd och oriktigheter vid tillämpningen.
Vid öfvervägande af såväl det anförda, som hvad under behundlingen af de
sednaste förlättningarue angående tjufnad*- och förfalskningsbrott lörekommit och
erfarenheten under dessas tillämpning gifvit vid handen, stadgar sig den öfvertvgeisen,
att dylika under nämnda förhållanden tillvägabragtu strafflugsstycken
icke kunna, när kodifiering af de spridda dalarne slutligen ifrågasattes, i deras
befintliga skick sammandragas till ett helt. För att åt dem bereda egenskaperna
af en god lag tarfva* oemotsägligen en väsendtligare omarbetning. Efter lång tids
Kongl. Majtts Nåd. Proposition M 59.
väntan och mycken spilld möda blir dä enda utvägen att å nyo börja lagstiftningsarbetet
frän grunden. Det blefve tvifvelsutan i mänga hänseenden en stor vinning,
att ju förr desto hellre gripa detta verket an. Tiden härtill borde väl
ock vara inne. Fördomarna emot latitud-systemet hafva hunnit att skingras. De
rent affliktiva straffen äro afskaffade och benådningsrätten undanrödjer vanligen
all verkan af skamstraff som ädömas. Mänga hinder, som emot strafflags-reformen
i dess helhet blifvit uppställda af anledningar främmande för ämnet, hafva genom
tidens utjernnande af dessa anledningar undanfallit. Af ännu icke godkända hufvudgrunder
för det strafflags-förslag, hvilket tvä gånger varit lill Rikets Ständers
antagande framlagdt, sedan det förut undergått all den granskning, som deråt
kunnat här i landet beredas, äro väl endast fä, som skulle kunna hos den lugne
och oväldige pröfvaren väcka farhågor och framkalla tvistigheter. Med kännedom
härom och under förutsättning, alt lagstiftningen förfar med klokhet och icke,
utan behof, kastar sig öfver detaljer, hvilkas ändamålsenliga anordnande icke lärer
kunna nöjaktigt verkställas af andra, än lagfarne män med bepröfvade insigter,
mångårig erfarenhet och vana, mä den mening vara tillåtlig, att för genomförandet
af strafflags-reformen i hela dess vidd icke borde möta större motstånd, men väl
mindre svårigheter, än dem, som emot det nu ifrågavarande förslaget sig förete.
Efter dessa betraktelser, framkallade af ämnets vigt och pligtens bud, blir
det mitt åliggande, att deltaga i granskningen af det framlagda lagförslagets sär
skildheter,
under antagande att delta åliggande icke binder till ansvarighet för
brister och verkningar, som iiro oundvikliga följder af sjelfva lagstiftnings-methoden.
I afseende å den föreslagna lagens uppställning anser jag mig böra göra följande
erinran, såsom motiverande en del anmärkningar, sorn vid särskilda §§
förekomma. De särskilda slags brott, för hvilka straff uti broltmålslagen bestämmas,
utgöra, hvarje slag för sig, olika och skiljda föremål för lagstiftningen. För
tankerigtigt ordnande af dennas innehåll, ej mindre än för dess lättare och redigare
uppfattning, erfordras således att hvartdera af dessa ämnen till alla sina delar
på en gäng behandlas och genomföres. Elter denna regel är Lag-beredningens
Strafflags-förslag nppställdt. Den synes ock vara i främmande lagstiftningar mera
allmänt iakttagen.
Enligt öfverskrifva handlar den nu föreslagna författningen om mord, dråp
och annan misshandel. Deraf borde förväntas, att, förr än de gerningar, hvarmed
dylik misshandel föröfvas, upptagits till behandling i författningen, deruti blifvit
meddelade fullständiga föreskrifter angående de uti rubriken omförmälda brotten
emot annans lif. Det svåraste af sistnämnde brott är mord, hvars alla känne
tecken
äfven igenfinnas i förgiftning, som, i uppsåt att döda, fulländas. Dernäst
kommer dräp, ehvad det föröfvas A oskyld eiler skyld man. Vidare följer barnamord
med de flera förbrytelser, som dermed ega sammanhang. Och till straff
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 59.
bestämmelserna angående uppsåtliga brott emot annans lif sluta sig närmast de
stadganden, som i afseende å vållande till annans död må erfordras.
Från denna välgrundade indelning, som af lagens eget innehåll otvunget anvisas,
afviker förevarande förslag i liera delar, utan att dessa afvikeiser synas vara
af beholvet påkallade. Att, sä vidt ske kan, bibehålla Lag-beredningens plan för
uppställningen, synes mig vara desto angelägnare, som, vid förestående kodifiering
af de särskilda strafflags-författningarna, revisionen deraf komme att betydligen
underlättas.»
Justitie—rådet Södergren utlät sig:
»Jag delar den af Justitie-rådet Iggeström delade åsigt om betänkligheten
emot dei! nu ifrågaställa fortsättning af methöden att fragmentariskt omarbeta
strafflagen. Så giltiga skäl hitintills varit gällande för denna methods användande
för att bereda säkrare framgång åt bemödandet till nödig förbättring i flera vigtig
a r e delar af strafflagen, synes mig dock, att någon gräns måste finnas, utöfver
hvilken detta lagförbättringssätt icke kan, utan alltför stor uppoffring af konseqvens,
reda och ordning, vidare sträckas; och många af de åttatioen paragrafer, som utgöra
det nu till granskning föredragna lagförslag, synas genom deras innehåll,
betraktadt i sammanställning såväl med de i oförändrudt skick qvarstående delarne
af Missgernings-baiken, som ock med de författningar, hvilka i sednare tid styckevis
ändrat samma lag, utvisa att nämnde gräns redan är hunnen. Men dä lagfor
batt rinigeri i de ämnen, sorn utgöra föremål för detta förslag, är af behofvet i
synnerlig män påkallad, bör jag icke på den anförda grunden afstyrka förslaget i
dess helhet.
Jemväl instämmer jag i Justitie-Kådet Iggeströms anmärkning mot planen för
förslagets uppställning.»
i öfrigt gjordes i afseende på förslaget följande anmärkningar, nemligen vid
§ 1.
Enär tili det i förslaget antagna begrepp om mord hörer uppsåt att döda,
men detta uppsåt icke nog otvetydigt uttryckes genom ordet »uppsåtligen», hvilket
likaväl kan lämpas å uppsåt att endast skada, tillstyrkte Högste Domstolen, att.
1 § måtte ändras tili likhet med Lag-Beredningens förslag i 17 Kap. 1 § Straffbalken,
och erhålla följande lydelse: Den, som, i uppsåt att döda, med berådt mod
beröfva)' någon lif vet, miste, för mord, lif sitt.
Kongl. Magris Nåd. Proposition JYH 3.9.
2.3
% 2
Högsta Domstolens fleste ledamöter yttrade, att, med afseende 8 svårigheten
att. annorlunda än i sammanhang med en allmännare omarbetning af strafflagen,
nöjaktigt behandla det här förekommande ämne, (dier frågan om bestraffning af
försök till brott, och olämpligheten deraf, att i en nu tillämnad lag om mord,
dråp och annan misshandel, endast bestraffa försök till mord, samt då i öfrigt
förslaget, jemväl utan förevarande paragraf, lemuar utvägar till bestraffning af försök
till mord i åtskilliga fall, bemälde ledamöter funno sig ega anledning tillstyrka
att samma § finge utgå.
Justitie-Rådet Iggeström anförde: »Läran om försök till brott är i 1754
års lag högst outvecklad. Endast på fä ställen återfinnas i ämnet spridda stad -  gauden och dessa lemna icke någon redig framställning derom. Uti 17 Kap. 5 §
Missgernings-balken utsattes visserligen ansvar lör den, som tiliredt gift, att någon
dermed förgöra, men angående försök till mord i allmänhet saknas bestämmelse.
Erfarenheten har nogsamt Ådagalagt behofvet ai mera fullständiga och bestämda
stadganden angående försök lill brott. Ej sällan har det inträffat, att handlingar,
som uppsåtligen blifvit företagna för verkställighet af brott och på sådan
grund bort, efter allmänna rättsoradömet, hemfalla under statens straffrätt, måst, sedan
tillfälligheter förhindrat det åsyftade brottets fullbordan, lemnäs alldeles ostraffade
eller beläggas med ett ansvar vida mindre, än det, som ansetts svara emot
brottets grofhet, rättvisans fordringar och folkets begrepp om dess straffbarhet. Detta
behof kan likväl, af ofvan åberopade skäl, icke nfhjelpas med mindre i lagen meddelas
sådana allmänna reglor, som i 5 Kap. af Lag-beredningens förslag blifvit uppställda
angående försök till brott. De svårigheter, som mola för dessa reglors inpassande
i bestämmelser om de särskilda brotten, hafva blifvit i allmänhet påpekade
och bestyrkas nogsamt af förevarande §:s innehåll.
Här talas om den, som »gjort försök tili mord», men hvad dermed menas,
lemnäs åt en hvars uppfattning och mer eller mindre upplysta omdöme, utan annan
ledning, än den, som må förefinnas i det från en uttolkning af Österrikiska strafflagen
hemtade tillägget: »att brottets fullbordan endast blifvit förhindrad genom omständigheter,
som voro af gerningsmannens vilja oberoende». Men att denna enda
bestämning icke är nog, för att bibringa säker och fullständig kunskap om hvad i
begreppet om försök till brott ingår, derpå kunna öfvertvgande bevis hemtas utur
såväl nämnde uttolkning, som de flera nyare lagstiftningar, i hvilka läran om försök
vunnit vidsträcktare tillämpning.
Det är oemotsägligt, att ett brottsligt uppsåt icke får göras till föremål för borgerlig
straffrätt förr, än det framträder i yttre handlingar, hvilka hafva det tänkta
brottets verkställighet till syftemål. Men en del handlingar, som ske i dylikt syfte
-
‘Kongl. MajUs Nåd. Proposition M 31).
mål, äro likväl af beskaffenhet, att ej mindre Lag-beredningens förslag än äfven
närande lagstiftningar funnit dem icke böra, utom i vissa fall, underkastas åtal och
straff. Innefattar handlingen en blott förberedande åtgärd till, men icke sjelfva verkställigheten
af brottet, kan och bör den i de flesta händelser bedömas såsom icke
samhällsvådlig. Blotta förberedelser till brott blifva derföre i allmänhet undantagna
från straffpåföljder. I hvarje lagstiftning, som utförligare behandlar frågan om försök
till brott, förekomma bestämmelser, som utmärka, alt dertill icke må räknas
sådana åtgärder, som endast förbereda brottet.
Hvarken i gällande lag eller uti förevarande förslag är någon upplysning i detta
hänseende att söka. Det måste således med skäl befaras, att, vid tillämpningen af
förslaget 2 g, blotta förberedelser mången gång kunde komma att förvexlas med
försök till brottet.
Till egenskapen af ett dylikt försök hörer egentligen, alt den handling, som
man i brottsligt uppsåt begär, är en sådan, hvarmed sjelfva verkställigheten af det
åsvftade brottet mäste anses vara börjad. Försöket är för handen sa snart man
uppsåtligen börjat verkställa brottet, ehuru dess fullbordan efter de bestämmelser,
som derför äro i lag gifna, uteblifvit af anledningar, som icke på gerningsmannens
bestämmande ankommit. Ilar denne gjort allt hvad å hans sida till det åsyftade
brottet nödigt var, utan att dock den följd inträffat, som lill brottets fullbordan
hörde, då är försöket fulländadt. Är mindre af honom gjordt, anses det icke vara
fulländadt.
Nämnde utmärkande egenskap hos »försöket till brott» framhålles icke i 2 §
och den förbigår med tystnad skillnaden emellan fulländadt och icke fulländadt försök,
fastän denna skillnad, såsom nedan skall sägas, utan gensägelse måste ega inflytande
på straffmätningen.
Förslaget lemnar likaledes å sido andra omständigheter, som allmänligen ansetts
böra i försöks-lagstiftningen uppmärksammas. Dessa äro dels att gerniugsmannen
nyttjat medel, hvarmed brottet ej kunnat verkställas eller nyttjat tjenligt medel,
på sådant sätt, att den åsyftade verkan ej kunnat inträffa, dels ock att den,
som gjorde försöket, af egen fri vilja derifrån afstått. Äfven dessa förhållanden
böra vid straffmätningen tagas i öfvervägande och leda, i vissa fall, till nedsättning
af och i andra till befrielse från straffet.
Mig förekommer det uppenbart, att i de fall, der försök till brott göres, men
detta icke kommer till fullbordan, den subjektiva slraffbarheten merendels öfverväger
den objektiva och att följaktligen, vid försök till brott, straffet i allmänhet bör mätas
och bestämmas mindre efter den större eller ringare skada, som deraf följt, än
i förhållande till det mera eller mindre gerningsmannen åtgjort för att närma brottets
verkställighet till fullbordan. Denna sednare grund, efter hvilken Lag-beredningen
bestämt straffen för försök till brott, är väl ock den allmännast antagna.
Af
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JYi 59.
25
Af den förra i 2 § tillämpade grundsatsen, att straffet skal! uteslutande mätas efter
den större eller mindre kroppsskada, som gerningen förorsakat, kan uppkomma den
följd, att ett ofulländudt och, säsom sädant, för sig sjelf mindre straffvärdt försök,
hvilket tillfälligtvis föranledt svårare kroppsskada, varder bestraffadt hårdare, än ett
vida straffbarare fulläridadt försök, deraf ringa eller ingen skada kommit.
Nu ehuru behofvet af närmare bestämmelser angående försök lill mord lika
litet kan förnekas, som dess afhjelpande vore mycket önskligt, är det likväl, med
afseende å de oundvikliga svårigheter, som i anmärkta hänseenden derför sig förete,
icke efter mitt omdöme tillrådeligt att dervid något tillgöra med mindre lagstiftningen
angående försök till brott i allmänhet varder behörigen öfversedd, fulländad och genomförd.
Mig synes som skulle 2 § kunna, i afbidan derå, utan menligare följder
uteslutas.
§ 3.
Högste Domstolens fleste ledamöter ansågo, i likhet med hvad vid 1 § är anmärkt,
det äfven här förutsatta uppsåtet att döda lämpligare uttryckas på sätt som
skett i Lag-Beredningens förslag 17 Kap. 4 §, äfvensom de funno skäl saknas att
i öfrigt afvika från redaktionen i samma förslag, hvadan bemälde ledamöter hem
ställde
att, i hufvudsaklig öfverenstämmelse dermed, nu förevarande § må erhålla
följande lydelse:
Hvar som, med uppsåt att döda, men af hastigt mod, beröfvar annan lifvet,
dömes, för dråp, till straffarbete på lifstid.
Var gerningsmannen, utan egen skuld, genom svår förolämpning eller synnerlig
misshandel af den drapne till vrede retad; då må straffarbetet inskränkas till
viss tid, från och med sex till och med tio år.
Justitie-Rådet Iggeström yttrade: «Efter Lag-beredningens förslag utgör uppsåt
att döda ett bland kännetecknen på dråp. Att likväl under detta brott äfven
böra föras vissa fall, i hvilka gerningsmannens vilja icke varit bestämdt och endast
riktad på den andres död, har visserligen Lag-kommittéen erinrat i motiverna till
kriminal-lagen. Der uppgifvas två sådana fall, det ena: att gerningsmannen insåg
att döden lika lätt som en blott kroppsskada kunde af gerningen uppkomma, och
del för honom var likgiltigt, hvilkendera påföljden inträffade; det andra, att gerningsmannen,
om han äfven egentligen åsyftade endast den mindre straffbara följden,
likväl föreställde sig den svårare, såsom lika sannolik och, sådant oaktadt, företog
gerningen. Men då i begge fallen gerningen mäste anses vara begången under klart
medvetande, att den andres död kunde derigenom tillskyndas, följer väl deraf, att,
när döden inträffade, dess åstadkommande äfven bör antagas hafva legat uti ger
Bih.
till fl. St. Prot. 1S59 <fc 1860. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 4
26
Kongl. Majus Nåd. Proposition .Ms 39.
ningsmannens uppsåt. När, i dråpmål, uppsåtet att döda skall anses vara för handen,
är en fråga, hvars utredning icke egentligen vidkommer lagstiftningen. Dess
besvarande beror fastmer pä Domarens pröfning och af undervisningen. Åt doktrinens
behandling kan den anförtros med mindre äfventyr, än de flera svårigheter,
som af 2 <§:s innehåll föranledas.
Då följaktligen skäl saknas, att frän begreppet af dråp utesluta uppsåtet att
döda och detta uppsåt af enahanda grunder, sorn vid 1 § blifvit anförda,-jemväl
bör här utmärkas på sätt, som skett i Lag-beredningens förslag 17 Kap. 4 §, samt
samma §:s redaktion äfven i öfrigt eger onekligt företräde, hemställes, alt ifrågavarande
3 § må helt och hållet utbytas mot den nämnda, efter den jemkning, som
i afseende å straffbestämmelserna är af nöden. Paragrafen komme då att lyda,
som följer :
Hvar som, med uppsåt att döda, men af hastigt mod, beröfvar annan lifvel,
dömes, för dråp till straffarbete på lifstid.
Var g er ning smannen, utan egen skuld, genom svår förolämpning eller synner
lig misshandel, af den drapne till vrede retad; då må straffarbete inskränkas till
en tid från och med sex till och med tio år.
Oanmärkt kan för öfrigt icke lemnäs det förhållande, att ehuru förslaget i 2 §
meddelar bestämmelser om försök till mord, deri likväl icke förekommer någon föreskrift
angående försök till dråp. Skall detta innebära, att lagstiftningen fastställt
oåterkalleligen den grundsats, att lagen icke må med särskildt ansvar belägga försök
till dråp, nödgas jag fästa uppmärksamheten på oriktigheten och vådan af denna
grundsats.
Förutsätt att någon varder förvunnen, att i uppsåt att döda, fastän af hastigt
mod, hafva emot annan aflossat skott elier annorledes utöfvat våld, som, under vanliga
förhållanden, kunnat och bort tillskynda döden, men af tillfälliga anledningar,
emot gerningsmannens vilja, kommit att endast medföra ringa eller ingen skada.
Ingen lärer bestrida, det ju en sådan gerning är ett mera groft och vida straffbarare
brott, än en, utan uppsåt att döda och af hastigt mod, föröfvad misshandel,
äfven om lifsfarligt vapen blifvit dervid begagnadt. Lika litet som det instämmer
med rättsbegrepp, lika mycket skall rättskänslan uppröras deraf, att den förra, om
grof brottslighet vittnande handlingen får försonas med samma straff, som an under
tillfällig uppbrusning föröfvad misshandel eller det lifsfarliga vapnets blotta begagnande
ådrager.
Bibehållandet af 2 § kräfver således, i min tanka, tillägget af en §, deruti
ansvaret för försök till dråp bestämmes.
Ett stadgande härom kan hvarken föranleda tillämpning af det högre straffet
å ringare våldsmål eller förorsaka invecklingar af rättegången, såvida lagskipningen,
såsom sig bör, med förstånd och klokhet handhafves.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition M 39.
U7
§ 4.
1 afseende ii 1 mom. hemställde Högste Domstolen om en till närmare öfverensstämmelse
med Lag-beredningens förslag, 17 Kap. 5 §, förändrad redaktion,
sä lydande: Ilar någon, genom uppsåtlig misshandel, dödat annan, den han ej
dräpa ville, och skedde den misshandel med berådt mod; dömes dråparen lill straffarbete
pä lifstid eller frän och med åtta till och med tio är.
Emot sednare mom. anmärktes åter af Högste Domstolens fleste ledamöter,
Justitie-råden Hoffstedt, Iggeström, Qvensel och Södergren, att den angifna grunden
lör nedsättning af straffet för sådan med berådt mod ä annan föröfvad misshandel.
som haft döden till följd, vore stridande mot begreppet af samma brott
och att fördenskull berörde morn borde utgå. Af Justitie-råden Alexanderson,
Gyllenhammar och Cramér lemnades detta sednare mom. utan anmärkning.
§ ä
I
öfverensstämmelse med dels den föreslagna redaktionsförändringen af föregående
§ mom. I, dels den af Lag-beredningen begagnade ordalydelsen i 17 Kap.
(> § sista mom. tillstyrktes följande redaktionsförändring:
»Varder någon dräpen, såsom i 4 § sägs, och skedde misshandeln af hastigt
mod; dömes dråparen till straffarbete från och med fyra till och med ätta dr.»
»Var han, utan egen skuld lill vrede af den drapne retad, såsom i 3 § sägs,
eller var misshandeln af den beskaffenhet, att döden såsom sannolik verkan deraf
ej väntas kunde; dä ma. straffet nedsättas till straffarbete i två år.»
% «•
Såsom följd af hvad vid § 4 sednare mom. blifvit anmärkt, hemställdes af
Högste Domstolens flesta ledamöter, Justitie raden Hoffstedt, Iggeström, Quensel
och Södergren, att lydelsen af § (5 måtte ändras sålunda: »Begär lifstidsfånge dråp,
som i 3 § sägs, ulan dc mildrande omständigheter, som der nämnde
gär han dråp, som i 4 § sägs; miste lif vet.r> Af Justitie-råden Alexanderson,
Gyllenhammar och Cramér blef § 6 i förslaget godkänd.
§ 7.
Justitie-råden Iggeström och Södergren yttrade: Hvad som vid Si ^ blifvit
anfördi i fråga om försök, gäller äfven i sin mon angående vållande.
Det må väl antagas vara allmänneligen kändt, att i lagarne bestämmas straff
icke allenast för uppsåtliga brott eller sådana gerningar, som man, med kännedom
2»
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 39.
om deras brottsliga egenskap, begår, utan äfven för vållande till en del brott. Nu
gällande lag har på åtskilliga ställen, der vållandet straffbelägges, sökt genom anförda
exempel utmärka de särskilda fall, der vållande skall anses hafva inträffat.
Att uppräknandet af alla dessa fall lika litet kan göras fullständigt, som åskådliggörandet
deraf åt förståndet bereda klar insigt om hvad begreppet vållande innebär,
torde, vid närmare eftersinnande, icke af någon motsägas. Lag-beredningen
har derföre, i likhet med främmande lagstiftningar, sökt att i strafflagens förra
afdelning, innefattande de allmänna straffreglorna, jemväl i afseende å vållande bestämma
de allmänna grunder, efter hvilka domaren, vid tillämpningen skulle ega
att för hvarje fall, der lagen sedermera stadgar ansvar för vållande, pröfva dess
tillvaro och mäta dess straffbarhet.
Bristen af dessa allmänna straffreglor skall tvifvelsutan äfven i detta hänseende
blifva menlig. Till betecknande af begreppet om vållande äro visserligen från
strafflagsförslaget upptagne orden »vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse». Men
då dessa mycket omfattande uttryck blifvit lösryckta ifrån och icke ställde i sammanhang
med öfriga der förekommande kännetecken på vållandet och dess olika
grader, såsom groft eller ringare, synes det vara att befara, det mångeu gång den
mindre erfarne, i saknad tillika af den ledning för omdömet, som möjligen kunnat
vinnas af dero undanröjda lagens exempel på vållande, skall vid lagens tillämpning
stadna i villrådighet och iråka svårare misstag.
Då den föreslagna bestraffningen af fängelse i den här upptagna minsta tidsrymden
i många fall blefve alltför lindrig i jemförelse med det förvandlingsstraff,
som böter, der de ådömas, men icke kunna utgå, skola för den straffskyldige
medföra, borde ansvaret i 1 mom. af denna § bestämmas till böter eller
straffarbete.
Visserligen har i den af Rikets Ständer antagna >samt derefter af Kongl.
Maj:t godkända och utfärdade lag om ansvar för förfalskning och bedrägeri fängelse
blifvit i åtskilliga fall stadgadt såsom alternativt till straffarbete eller böter;
men deraf uppstår icke någon nödvändighet att äfven här bestämmes fängelse
såsom straff. Då de spridda författningarne framdeles till en hel strafflag sammanföras,
blir lagstiftarens omsorg att söka tillvägabringa den enhet i principer,
som nu, i följd af det begagnade sättet att delvis ändra Kriminal-lagen, kommer
att i åtskilliga hänseenden tills vidare saknas.
§§ 9 och 10.
I afseende på uppsåtliga misshandlingar borde, efter Högste Domstolens åsigt,
den hufvudsakligen bestämmande straffgrunden sökas i det objektiva af gerningarne,
och straffbestämmelserne kunna således ordnas utan annan olikhet, än den,
som må föranledas af skiljaktigheten deruti, antingen att misshandeln blifvit för
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JY$ 39.
29
öfvad efter öfverläggning med berådt mod, eller att den skett af hastigt mod.
Huruvida gerningsmannen åsyftat mindre skada, än den, som inträffade, bör icke
komma under betraktande annorlunda, än vid straffmätningen inom den latitud,
som utstakas för hvartdera fallet af misshandel med berådt mod eller af hastigt
mod. Det synes vara giltig anledning, att äfven vid svärare misshandel, som af
hastigt mod föröfvas, medgifva nedsättning af straffet elter enahanda grund, som
i 3 och 3 §§ blifvit bestämd i fråga om dråp. Högste Domstolen föreslog derföre,
att 9 och 10 §§ i förslaget utbytas emot 26 och 27 §§ i 17 Kap af
Lag-beredningens förslag, dock så, att straffarbete utsättes i tal af år, svarande
emot den upptagna fängelsegrader, och att hänvisningarne till andra §§ lämpas
efter närvarande förslag. Jusliti'e-råden Iggeström och Södergren tilläde, att näst
elter dessa §§ torde 71 §, som bestämmer hvad med svår kroppsskada förstås,
hafva sin rätta plats; och borde den derföre hit uppflyttas. I sådan ordning förekommer
ock i Lag-beredningens förslag, den motsvarande 28 §.
§ H
Denna § ansågs af Högste Domstolen böra, om anmärkningen vid §§ 9 och
10 godkännes, ställas i närmare likhet med Lag-beredningens förslag i 17 Kap.
29 § Straff-balken och erhålla följande lydelse:
Har af misshandel kommit mindre lyte eller kroppsfel eller lindrigare sjukdom,
än i 9 eller 10 § sägs; dömes gerningsmannen, om misshandeln skedde med
berådt mod, till straffarbete från och med två månader lill och med två år, och i
annat fall till sådant arbete från och med två till och med sex månader eller böter
frän och med tio till och med femhundra Riksdaler.
§ 12.
Justi t ie—råden Iggeström oell Södergren ansågo att, med undvikande af straffarten
»enkelt fängelse», denna § borde ställas i närmare likhet med Lag-beredningens
30 § och lyda sålunda:
För misshandel, hvarå ringare elter ingen skada följt, dömes gerningsmannen,
om misshandeln skedde med berådt mod, till straffarbete från och med tvä till och
med sex månader eller böter från och med fern till och med tvåhundra Riksdaler,
och i annat fall till nu sagde böter.
Högste Domstolens fleste ledamöter lemnade förslaget utan annan anmärkning,
än att ordet »uppsåtlig», såsom öfverflödigt, ifall den vid föregående §§ af Högste
Domstolen förordade redaktion antages, borde uteslutas.
§ 13.
Högste Domstolens fleste ledamöter lemnade förslaget i denna del utan an
-
30
Kongl. Maj:ls Nåd, Proposition M 39.
naii erinran, än att orden »ändå att» borde utbytas emot det riktigare och i Lagberedningens
36 § begagnade ordet der.
Justitie-råden Iggeström och Södergren ansågo, att de i 13, 36 oell 42 §§
föreslagne stadganden bosde sammanföras til! en gemensam §, i öfverensstämmelse
med 36 § i 17 Kap. af Lag-beredningens förslag; och syntes lämpligt, att samma
§ nedflyttades i ordningen efter 16 §.
Justitie—rådén Iggeström och Södergren förmälte sig. i enlighet med deras
anmärkning vid 7 anse den föreslagne straffbestämmelsen af fängelse böra utbytas
emot straffarbete.
SS ,7-20'
Justitie-råden Iggeström och Södergren yttrade: »de straffbestämmelser, som
utöfver den allmänna för mord, särskildt erfordras i afseende på de fall, der någon
icke i uppsåt att döda. utan endast att skada, gifven annan gift eller annat
lifsfarligt ämne, synas höra åtskiljas under de olika händelser, som kunna inträffa,
att nemligen antingen död följer eller att endast kroppsskada uppkommer. I förra
händelsen bör, enligt förslagets mening, gerningen betraktas såsom mord; i den
sednare är den att hänföra under begreppet misshandel. Derföre och då ämnenas
rätta och ändamålsenliga ordnande i en lag af det större omfång, som den
nu ifrågaställa eger, ingalunda saknar vigt, anse vi alt 17 § bör delas i sär
skilda
sladganden, hvaraf, i enlighet med ordningen i Lag-beredningens uppställning
af dess 17 Kap, det ena komme att intagas näst efter 1 § och således utgöra
2 § i den föreslagne författningen, samt lyda sålunda:
Har någon gifvit annan gift eller annat tifsfai ligt ämne, ej i uppsåt att dö
da,
utun endast att honom slada, och dör han ändå deraf; straffes gerningsmannen
efter I §.
Det andra stadgandet skulle inflyta emellan 12—14 §§, af denna lydelse:
Har någon, i uppsåt alt annan skada, gifvit honom gift eller annat lifsfarligt
ämne, och får han deraf svår kroppsskada; dömes till straffarbete på. lifstid.
Kommer af den gerning ringare eller ingen skada; dömes till straffarbete frän och
med fyra till och med ätta är. Har någon lillredt gift eller lifsfarligt ämne, att
annan dermed skada, men gitter ej sitt uppsåt fullborda eller dertill, försök göra,
varde dömd lill straffarbete från och med sex månader lill och med två är.
Det under sistnämnde händelse i förslaget upptagne stadgande om ansvarsfrihet
i det fall, alt gerningsmannen af egen drift och före brottets upptäckt förstört
giftet, synes ej nu behöfligt, utan lärer kunna lemnäs åsido intill dess mera
Kunlll Majlis Nåd. Proposition J\'s 39.
31
omfattande utveckling kornrne att i lagstiftningen gifvas åt theorien om ansvarighet
för försök till brott i allmänhet. Svårligen torde något åtal förekomma i ett
fall af den nu förutsatta beskaffenhet.
De brott, som i 18 och 19 ,§§ omförmälas, äro visserligen riktade emot
rnenniskors lif eller hälsa och kunna leda till någons död eller kroppsskada. I
hänsigt härtill äro dessa brott likartade med de gerningar af enahanda syftning,
om hvilka förslaget redan upptagit stadgande!). Men då dessa sednare gerningar
endast åsyfta en viss eller vissa personers död eller skadande, ligger i de förra
brottsliga handlingarnes egenskap, att hvilken person som helst kari derför blifva
föremål Genom denna allmänna farlighet skiljda från dråp och misshandel å en
skilde,
synas ifrågavarande brott ej heller i lagstiftningen böra dermed sammanblandas,
utan deremot, såsom i Lag-kommittéens och Lag-beredningens förslag
skett, hänföras till oell behandlas i sammmanhang med öfrige, för den stora allmänheten
vådliga gerningar, exempelvis sådana, hvarigenom pestsmitta uppsåtligen
sprides.
Vid öfvervägande häraf och då, de fall, som 18 § afser, sällan, om någon
sin
inträffa; de för enskildes förgifning gällande stadganden och de i Förordningen
den 7 September 1838 emot veterligen förfalskade lifs- och läkemedels försäljning
eller utlemnande meddelade bestämmelser kunna i flera af de i 18 och
19 §§ förutsatta händelser ega tillämpning; och då hänvisningen till nämnda lag
icke kan här vara af någon nödvändighet, likasom ock det särskilda stadgandet,
som är föreslaget i 20 §, synes kunna umbäras intill dess den i allt fall af behofvet
synnerligen påkallade nya redaktionen af strafflagen i dess helhet tillväga -  bringas; föreslås att dessa trenne §§ måtte ur föifuttningen utgå; och komme sålunda
någon särskild afdelning under rubrik »om förgiftning» icke att erfordras.
Högste Domstolens öfrige ledamöter inskränkte sig till följande anmärkningar,
nemligen dels vid 17 §, att de ansågo, att första punkten borde i närmare
öfverensstämmelse med Lag-beredningens förslag i 17 Kap. 2 g ändras sålunda:
har någon gifoit annan gift eller annat lifsfarligt ämne, ej i uppsal att döda, utan
endast att skada honom, och dör han ändå deraf; straffes gerningsmannen efter
l.sta §; och att i följd häraf och för att göra 2 och 5 punkterna tillämpliga
äfven då afsigten varit att döda, men följden stadnat vid svår kroppsskada, dessa
punkter, som kunde utgöra ett särskildt momerit, borde börja sålunda: kommer
af uppsåtlig förgiftning etc.; samt att i sista punkten ordet »anska/fat», genom
hvilket ord den åsyftade förbrytelsens omfång utsträcktes längre, än nödigt vore,
borde utgå, samt att den föreslagne straffpåföljdens minimum kunde till två månaders
straffarbete nedsättas; dels ock vid 19 §, att bemälde ledamöter funno
sig böra hemställa, att straffpåföljden för den i denna § omförmälda brottsliga
försummelse att afvärja faran af en ouppsåtligen vållad förgiftning måtte bestämmas
till straffarbete från och med två månader till och med två år. der förgift
-
52
Kony/. Majus Nåd. Proposition M 59.
ningen hvarken haft död eller svår kroppsskada till följd, och i annat fall till
straffarbete från och med två tili och med åtta år.
S
Hög ste Domstolens fleste ledamöter ansågo den i Lag-beredningens 17 Kap.
M § föreslagna och i flera främmande länders nyare lagstiftningar antagna tidsbestämning
af ett dygn efter födseln hafva ett praktiskt företräde framför det obestämda
stadgandet i nu förevarande förslag, hvadan bemälde ledamöter tillstyrkte
att ordet »straxt» måtte utbytas emot orden »inom ett dygn», men Justitie—rådet
Gyllenhammar lemnade förslaget i denna del utan erinran.
Med afseende å den straffmildring, som af Kongl. Maj:t vid utöfningen af
dess benådningsrätt vanligen medgifves, ansåg Högste Domstolen att straffet för
barnamord kunde bestämmas till straffarbete från och med fyra till och med tio
år; vid hvilket förhållande §:s sista mom. skulle utgå.
§ 22.
Med åberopande af hvad i afseende på 2 § blifvit yttradt angående svårigheten
att i denna författning särskildt upptaga hvad som hörer till läran om ansvar
för försök lill brott, ansåg Högste Domstolen det i början af denna § intagna
stadgande af sådan syftning kunna uteslutas, och syntes för öfrigt redak
tioneu
böra, i närmaste likhet med Lag-beredingens förslag, blifva denna:
Har qvinna inom tid, som i 21 § sägs, utsatt sitt oäkta barn, eller det
uppsåtligen ifrån sig skilj t och i hjelplöst tillstånd försatt, och fanns det vid lif
igen; varde hon dömd lill straffarbete från och med sex månader lill och med två
år, eller, der barnet fick svår kroppsskada, straffarbete i högst fyra år. Sattes
barnet ut å sådant ställe eller under sudane omständigheter, som i Bl § sägas,
vare lag, som der stadgas.
§ 23.
I enlighet med Lag-beredningens förslag i 17 Kap. 13 § ansågs straffets
maximum böra till straffarbete i fyra år bestämmas.
§ 25.
Justitie-råden Iggeström och Södergren ansågo, att meningen i orden »i annat
fall» borde tydligare uttryckas genom utbyte mot orden: om sådan verkan å
gerningen icke följt; och att äfven i slutet af denna § ansvaret borde bestäm
mas
till straffarbete.
% 27
Kongl. MajUs Nåd. Proposition J\? 39.
55
§ 27.
Justitie-råden Iggeström och Södergren, under åberopande af anmärkningen
vid 25 §, ansågo orden »i annat fall» böra utbytas emot orden: om sådan verkan
(i g sr ningen icke följt.
% 28.
Jemte det Justitie-råden Iggeström och Södergren framställde den anmärkning,
att icke fängelsestraff borde bestämmas, utan i dess ställe straffarbete, ansågo
bemälde Justitie-råder någon mildringsgrund här icke böra förutsättas för
det fall, att brottet skett med berådt mod; hvarföre dem syntes, att, med bestämmande
af straffet för våld af hastigt mod till straffarbete från och med två
månader till och med två år, slutmeningen i denna §, börjande med orden »dock
må», borde utgå.
§ 31.
Justitie-råden Iggeström och Södergren anmärkte äfven här, att de ansågo
fängelsestraff ej böra stadgas, utan deremot straffarbete.
Särskildt gjordes af Justitie-råden Iggeström och Södergren i afseende å §§
21—33 den erinran, att samma §§ syntes dem lämpligen böra uppflyttas näst
före 7 § och sålunda intaga enahanda ordning, som de motsvarande §§ i Lagberedningens
förslag inom 17 Kap. ega; i hvilket fall den åt förstnämnda §§
gifna särskilda rubrik komme att uteslutas.
§§ 34 och 35.
Justitie-råden Iggeström och Södergren yttrade: »dessa §§ synas oss böra
uppflyttas till den ordning, som fordras af sammanhanget med föremålen för de
§§, hvilka afhandla dråp och annan misshandel i allmänhet i likhet med uppställningen
i Lag-beredningens förslag. Sålunda komme, med iakttagande af nödiga
ändringar i hänvisningarne, 34 § att ställas näst efter förslagets 5 §; likasom 35
§ komme att inlaga plats närmast efter 12 § i förslaget; och bortfölle således
den särskilda rubriken: »om misshandel å föräldrar, makar och förmän.»
I likhet med hvad Lag-beredningen föreslagit, synes det i 34 § upptagna
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JY1 39.
straff för dråp, hvarom i 5 § sägs, å skyldeman i rätt uppstigande led lämpligen
kunna bestämmas till straffarbete i minst åtta år.
I enlighet med den af oss gjorda anmärkning vid 12 §, finna vi oss icke
böra tillstyrka alt i 35 § upptages fängelse såsom straff för ifrågavarande misshandling;
och anse vi slutmeningen böra undfå denna lydelse: Varde den om
ständighet
såsom synnerligen försvårande ansedd; och må ej i dessa fall lill böter
dömas.»
I öfrigt erinrades, att om straffnedsättningsgrunden i 4:de § försvinner, behöf
ver
samma § ej omnämnas i § 34.
§ 36.
Anmärkningen af Justitie-råden Iggeström och Södergren vid § 13 om
sammanslående dermed af § 36 blef här utaf samma ledamöter åberopad.
§ 37.
Justitie-råden Iggeström och Södergren yttrade: »Den afdelning af förevarande
förslag, som börjar med denna §, synes icke rätteligen höra till en särskild
lag om straff för mord, dråp och annan misshandel. Icke det utöfvade våldets
egna beskaffenhet, utan kränkningen af Statens myndighet, så vidt den föreställes
eller utöfvas af dess tjenare eller annan funktionär i det allmännas ärende, är
grunden för straffbestämmelserna i 37, 38 och 39 §§; och fridsbrotten, om
hvilka handlas i 40—47 §§, hafva likaledes en straffgrund, som är alldeles oberoende
af hvad lagen bestämmer såsom ansvar å våldsgerningarne, betraktade i
och för sig sjelfva. Straffbestämmelserna i alla dessa §§ äro ock fristående och
förutsätta, enligt den i förslagets 75 § stadgade grund, sammanläggning med de
straff, som för den vid dessa brott utöfvade misshandel efter dess egna beskaffenhet
ådömas. Men då, såsom vid förslaget i dess helhet redan är anmärkt, den ifrågaställa
partiella lagförbättringen i allt fall icke kan göras, utan alt gifva rum för
åtskilliga erinringar af enahanda syftning, och då lagförbättring i de ämnen, som
äro föremål för denna afdelning, är särdeles behöflig; anse vi oss icke böra å den
nu gjorda erinran grunda något afstyrkande mot förslaget härutinnan»
§ 38.
1 likhet med hvad Lag-beredningen föreslagit ansågo Högste Domstolens
fleste ledamöter, att våld å den, som i riksdagsmannaval deltager, borde efter
denna § bestraffas och att en bestämmelse derom följaktligen borde tilläggas.
Justitie-rådet Alexanderson förmälte sig, i öfverensstämmelse med Lag-bered
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition Jtä 39.
ningens förslag, 11 Kap. 4 och S §§, anse stadgandet böra utsträckas, så att
efter 37 § jemväl skulle bestraffas våld emot riksdagsman med flere, efter Grundlag,
till lika skydd berättigade personer, samt emot den, som deltager i riksdagsmannaval,
och lydelsen således böra blifva följande:
Ilvad i 37 § om sådant brott, som der sägs, stadgadt är, gälle ock för det
fall, alt riksdagsman eller annan, som i 24 §, 63 § 3 morn., eller 70 §2 morn.
af lliksdags-Ordningen namnes, eller den som i riksdagsmannaval deltager, eller
ledamot i Taxerings- eller Pröfnings-hommitté etc.
§ 39.
Justitie-råden Iggeström och Södergren ansågo alternativet af fängelse böra
uteslutas, och Justitie-rådet Alexanderson erinrade, alt, om 38 § utvidgas på
sätt af honom blifvit föreslaget, borde här efter orden: »som i samma <§», tilläggas:
eller i § 38; men Högste Domstolens öfrige ledamöter lemnade denna §
utan anmärkning,
§ 40.
Första mom. ansåg Högste Domstolen böra uppställas i närmare likhet med
Lag-beredningens förslag i 43 Kap, 1 § Straff-Balken och lyda sålunda: gör
man våldsgerning å den, som bevistar Gudstjenst eller annan religionsförrältning,
döma lill straffarbete från och med sex månader till och med tvä dr; och borde,
hvad beträffar *2 morn., efter Justitie-råden Iggestmms och Södergrens åsigt, ordet:
»fängelse» utbytas ernat ordet »straffarbete».
§ 42.
Anmärkningen vid § 45 utaf Justitie-råden Iggeström och Södergren
åberopades.
I ordningen härefter framställdes af Högste Domstolen den erinran, att, då
förslaget upptager åtskilliga andra slag af fridsbrott, syntes det icke böra här saknas
ett stadgande, som motsvarar hvad i 13 Kap. 8 § 1 mom. af Lag-beredningens
förslag förekomme; och Högste Domstolen föreslog derföre, att här intoges
ett stadgande af denna lydelse:
Gör man våldsgerning å annan vid valförrättning, uppbörds- eller socken
stämma,
läsförhör, landtmäteriförrättning eller annan sådan offentlig sammankomst,
eller då allmänt ärende eljest förehafves; straffes med böter eller straffarbete från
och med två till och med sex månader.
36
Kongl. Majus Nåd. Proposition JU 39.
§ 48.
Justitie—råden Iggeström och Södergren hemställde, att straffet måtte utsättas
till straffarbete från och med två månader till och med två år, eller böter
från och med femtio till och med femhundra Riksdaler.
§ 48.
Justitie-råden Iggeström och Södergren yttrade, att, efter deras tanka, lörekomme
icke giltig anledning att här afvika från Lag-beredningens redaktion i 17
Kap. 38 §, hvarföre de ansågo stadgandet böra lyda sålunda:
Hafva tvänne, efter aftal, sig i envig med hvarandra inlåtit och varder någon
deri dödad; straffes gerningsmannen såsom för dråp af hastigt mod, efter 5
§; var det aftal gjordt, att envig ej skulle utan enderas död slutas och kommer
död deraf; vare lag, som i 3 § sägs. Får någon i envig svår kroppsskada ;
straffes gerningsmannen såsom hade den skada genom misshandel af hastigt mod
tillkommit.
§ 49.
Justitie-råden Iggeström och Södergren anförde: »Vid betraktande af de
grunder Lag-kommittén utvecklat i motiverna för dess lagförslag, i hvad angår
dueller, synes det icke vara sannolikt, alt redan det ansvar, som kunde stadgas
för utmaning och dess antagande, skulle ega någon verkan att förekomma sådana
envig. Det strängare ansvar, som, i mån af följdernas beskaffenhet, utsattes för
fullbordadt envig, skulle väl mera väsendtligt afskräcka från dessa företag, än det
mindre ansvaret för utmaningen. I de flesta fall torde, såsom Lag-kommittén
erinrat, motivet lill sådana utmaningar vara långt ifrån klandervärdt, fastän lagen
mäste förbjuda dylika företag. I blotta uppsåtet ligger då icke något, som nödvändigt
påkallar straff. Om det tillstånd af känslans öfverretning, som framkallat
envigs-utmaningen eller aftalet, efterträdes of lugnare besinning och eftergifvande
för lagens fordran, så att aftalet ej kommer till fullbordan; eller om någon af de
tvistandes egna vilja oberoende tillfällighet mellankommer och afvärjer företaget;
synes väl sådant böra lända dem till godo. Hvad som ditintills i fråga om dueller
förefallit ligger då mera inom tankens, än inom handlingarnes område. Skrider
ock det fattade uppsåtet så långt i handling, alt de tvistande med vapen möta
hvarandra och strid verkligen inträder, men den slutar ulan att någon skada inträffat;
synes oss det icke eller vara för mycket vågadt, att hafva i lagstiftningen
lemnat ett sådant fall utan uppmärksamhet.
Vi anse således den föreslagne 49 § kunna uteslutas.»
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 39.
57
§§ 51—53.
Att lör misshandel, som göres af öfvermaga, uppstalla andra bestraffningsgrunder,
än dem, som för brott af öfvermaga äro i allmänhet stadgade, och
hvilka för närvarande innefattas i 31 Kap. Missgernings-Balken, syntes ej vara
lämpligt. Vid sädant förhållande och ehuru en efter förevarande förslag verkställd
ändring af brottmåls-lagens gällande stadganden måste medföra upphäfvandet af
32 och 37 Kap. Missgernings-Balken, ansåg Högste Domstolen att §§ 51, 52
och 53, af hvilka den sistnämnde endast vore ett uttryck af en allmän grundsats
i fråga om tillräknelighelen af brott, borde uteslutas samt att, med bibehållande
af 51 Kap. Missgernings-Balken, en hänvisning dertill kunde bland förslagets allmänna
bestämmelser inrymmas.
§ 54.
Högste Domstolen hemställde, att denna § måtte erhålla samma lydelse, som
6 § 7 Kap, i Lag-beredningens förslag till Straff-Balk, hvarigenom gränsen för
det af lagen medgifna nödvärn blefve tydligare utmärkt.
Justitie-rådet Södergren yttrade derjemte: »Uti 54 § och de två' nästföljande,
hvilka omfatta nödvärns-läran, saknar jag den, efter mitt omdöme, förtjenstfulla
lagstil, hvarmed de till samma ämne hörande stadganden i 1734 års lag äro affattade,
utan att tvetydiga, hos den mindre lagkunnige lätteligen vilseledande,
uttryck blifvit begagnade, och der intrycket af det mera allmänna lagbudet i 26
Kap. 4 § Missgernings-Balken visst icke är sådant, att det lockar till onödigt
spillande af menniskolif, men icke eller samma lagrum på det i inenniskonaturen
inlagda nödvärnsbegreppet lägger någon obehörig inskränkning; — och tror jag,
för min del, att åtminstone otydligheten i orden: »olofligen beröfvar någon friheten»
bör afhjelpas. Det brott emot annans frihet, som här antydes, är icke
karakteriseradt med sådana ord, som utgöra någon säker och lätt igenkännelig
hänvisning till de lagrum, hvilka -angå sådant brott (20 Kap. 7 § samt 22 Kap.
3 och 4 §§ Missgernings Balken). Närmaste förklaringen skulle väl finnas vid
jemförelse med 56 § i förslaget, som tillåter våld mot den, »som häktas skall, der
lian sätter sig lill motvärn emot den, som eger häktningen verkställa eiler dervid
biträder;» men icke eller dessa ord utmärka nog klart, alt äfven i den händelse,
då häktningen verkligen är obefogad, t. ex. vid misstag om person, den enskilde
är, i följd af samhälls-ordningens kraf, förbunden att foga sig efter hvad den
offentliga maktens organer i denna egenskap bjuda och fordra. Häktning, —
huru mycken vigt lagen än må lägga på begagnandet just af detta uttyrck, såsom
särskildt betecknande, — är och blir dock ett företog att »beröfva någon friheten».
Häktningsåtgärd, vidtagen af kronobetjente, kan vara lagstridig, så att
58
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition M 39.
den medför ansvar, följaktligen oloflig; men den är icke oloflig i den mening,
hvaruti detta ord i 54 § begagnas. Det är väl icke tvifvel, att ju den sunda
eftertanka!) bör äfven i frågor af denna beskaffenhet anvisa det rätta; men då
saken fordrar ett bestämmande i lag, kan valet af uttryck för detta bestämmande
desto mindre varn likgiltigt, som fråga i detta fall är om tillåtelse för den enskilde
till egenmäktig utöfning äfven af sådant våld, hvarigenom menniskolif
uppoffras.
Sådana lagbud, som nyssnämnda 54 §, fästa sig i allmänhetens minne såsom
verkliga definitioner af de rättigheter lagen bestämmer i vigtigare ämnen, som
oftare förekomma i allmänna lifvet; men det förklarande sammanhanget emellan
dylika lagbud och andra lagens rum uppfattas icke alltid af den stora mängden.»
§ 33.
Orden »söker med väld fråntaga, någon kans egendom» syntes Högste Domstolen
kunna uteslutas,Idå begreppet ligger uttryckt i de efterföljande orden. Eller
ock borde de anförda orden utbytas emot sådana, som angifva det förutsatta brottets
lagliga namn; således emot orden: »söker föröfva rån».
% 36.
Justitie-rådet Södergren anförde: »Från Lag-beredningens förslag i 7 Kap.
8 § Straff-Balken skiljer sig närvarande förslag genom det tillagda stadgande, alt
om fånge eller häktad person rymmer, må det våld brukas, som till rymningens
förekommande nödigt är. Betraktadt i jemförelse med öfriga i denna § alternativt
forutsatta fall och oaktadt uttrycken: »rymningens förekommande» egentligen synas
antyda ett ännu icke lyckadt försök att komma ut ur fängelset eller draga sig
undan den bevakandes fysiska makt att qvarhålla fången, lärer nämnde tillägg
afse, att sedan fånge eller häktad person hunnit verkställa rymningen och sålunda
kommit undan den bevakandes värjo, han må på flyende fot saklöst träffas af det
våld, som behöfves för alt afbryta Hy k ten och låta honom åter gripas Med sådant
våld kan här icke tänkas annat, än skada, som kan tillfogas medelst skjutgevär,
eller annat pä afstånd krossande eller sårande medel.
1 nådig proposition den 54 Juli 1823 till llikets då församlade Ständer
föreslog Kongl. Maj:t antagande af en författning, hvarigenom vaktkarl eller fångförare,
sorn hade fånge under sin vård, skulle berättigas skjuta å honom, derest
han å flykten sig bcgåfve och efter tvänne anrop icke afstod från försöket; men
i underdånig skrifvelse den 1 December samma år tillkännagåfvo Rikets Ständer,
att de funnit sig icke böra bifalla hvad Kongl. Maj:t sålunda i nåder föreslagit.
I nådig proposition den 46 Juni 1829 föreslog Kongl. Maj:t en författning, som
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 59■ 59
skulle innehålla, att patrull, vaktkarl eller fångförare, som hade fånge under sin
värd, bevakning eller forslande, skulle ega att skjuta ä honom, derest han pä flykten
sig begåfve och efter tre attrop icke frän försöket af stöde; dock borde fången förut
vara om äfventyret underrättad och, såvidt ske kunde, skottet riktas å sådane delar
af kroppen, att fången icke skadades till lifvet. Rikets Ständers Lag-Utskott,
som fann sig icke kunna tillstyrka förslagets antagande i det skick, hvari det
blifvit framsliildt, ansåg dock nödigt och med rättsbegrepp förenligt, alt en författning
funnes, som i vissa fall medgåfve fångvaktare, att genom användande af
skjutgevär förekomma häktade missdådares afvikande; hvilka fall skulle vara: I:o
att fången vore genom laga kraflvunnet beslut förklarad skyldig lill dödsstraff' eller
lifslidsfängelse; 2:o att han redan kommit utom den fästning eller det häkte, der
han hålles i förvar, samt från fängsel sig befriat, eller under forslande gjort sig
ledig från det fängsel honom varit pålagdt, och derefter begåfve sig pä flykten;
samt 3:o att fångvaktaren vöre urståndsatl att på annat sätt afvikandet hindra.
Hvarken Kongl. Maj:ts sist omförmälde proposition eller det sålunda af LagUtskottet
i betydligt inskränkande syftning ändrade förslaget bifölls af Rikets
Ständer.
Del lider icke något tvifvel, att ju samhälls-ordningens bevarande påkallar
kraftiga och stränga åtgärder till förekommande af den fara, som förorsakas af
förrymde grofva brottslingar, hvilkas belägenhet vanligen är sådan, att de icke
annorledes, än genom nya hrott kunna förskaffa sig lifsuppehälle. Drifne af denna
nöd och ofta redan försatte i trotsig och hotfull sinnesstämning emot samhällsordningen,
sky de icke att genom mord och plundring sätta sig i besittning af
hvad de fysiska behofven fordra. Utväg till rymning kan beredas af mången
tillfällighet och anlitas med en af nöden långt uppdrifven fyndighet. Synnerligen
i fråga om de fångar, som å fästningar och allmänna arbets-inrättningar skola under
bar himmel användas till arbete, visar sig svårighet för deras säkra förvarande;
erfarenheten har ofta ännu i sednare tid ådagalagt osäkerheten i de anstalter, sorn
hitintills varit vidtagna för att hindra rymning. Huru stora förändringar fångvårdens
anordning i flere grenar än undergått sedan den lid, då Kongl. Maj:t,
oaktadt afstyrkande utlåtanden af Högste Domstolen, fann Sig nödsakad alt framställa
ofvanniimnde nådiga propositioner, qvarstår således ännu det tillstånd af
osäkerhet och våda, hvars afhjelpande dessa propositioner afsågo. Men med fortfarande
vigt framstå ock de svåra betänkligheter, som hos Rikets Ständer lågo i
vägen för antagande af de gjorda förslagen. Frågan är i detta fäll af väsendtligt
olika beskaffenhet mot den, der det gäller tillåtelse för fångvaktare att använda
våld emot fånge, som sätter sig till motvärn, då någon söker hindra honom från
rymning. Der, i en strid af den enes fysiska kraft mot den andres, under full
anledning att tro, det fången skall, för befrämjande af sitt syfte, sätta den andres
lif i fara, har nödvärns-principen sin fulla tillämpning. Annat är förhållandet, der
40
Kongl. Majds Nåd. Proposition M 39.
den redan flyende fången icke önskar något högre, än att undgå ali beröring med
väktaren. Endast såsom en nödfalls-utväg att tillitas der all förhoppning saknas
om möjlighet af fångbevaknings-anstalternas utbildande till sådan grad, att lyckadt
rymningsförsök måste höra till det mera sällsynta, skulle, efter min tanke, tillåtelse
kunna gifvas till den flyende fångens dödande; ty under detta begrepp hemfaller
den föreslagna utvägen att genom skjutgevär tillfoga fången kroppslig skada.
Hvilka bestämda föreskrifter, utöfver hvad som ligger uttryckt i 56 och 57 §§
af förevarande lagförslag, än må särskildt gifvas om de bevakandes skyldighet att
rikta skotten ål sådana kroppsdelar, der faran för Sifvet förmodas vara minst, och
huru noga än sådana föreskrifter må blifva iakttagna, såvidt nemligen omständigheterna,
bristande dagsljus, den flyendes hastiga och omvexlande kroppsrörelser och
den skjutandes naturliga oro vid det ögonblickliga verkställandet af denna hemska
målskjutning må kunna tänkas göra det möjligt; så ar det en fysiologisk sanning,
att dödsskada genom skottsår kan göras å hvilken kroppsdel som helst. Utan
att i någon mån förneka giltigheten af den grundsats, att straff bör följa äfven å
de brottsliga gerningar, den häktade inom fängelset och eljest under sin fångenskap
begår, lärer det dock medgifvas och vara ostridigt, att tillåtelse till flyende
fånges fällande med skjutgevär icke kan försvaras ur synpunkten af sträf}' för den
olydnad mot samhälls-ordningen fången genom rymningen visat, Längtan till den
förlorade frihetens återvinnande, önskan att undkomma det lidande, samhällslagarne
såsom straff ålägga, äro så naturliga känslor, att just derföre tvångsmedlet af
fängslande mäste användas. Detta användande innebär å samhällets sida ett frånträdande
af ali beräkning, att den häktade skall blott genom kraften af en befallning
vara hållen i mistning af friheten; och i naturen af sjelfva detta tvångsmedel
ligger en för vanliga menniskolynnet ständigt frestande uppfordran att söka utvägar
att rädda sig undan samma tvång. Och denna naturliga trängtan efter
friheten är sä stark, alt, huru mycket än kännedomen om det nu ifrågasatta
äfventyret af rymningsförsök må hos fången under fängelsetiden städse inskärpas,
detta äfventyr troligen alls icke skall föresväfva hans tanke i den stund, då utsigten
till frihet för honom öppnar sig; likasom ock de varnande anropen till
honom under flykten icke torde komma att öfvervinna begäret efter den frihet,
hvars första andedrag han redan hunnit känna. Det dödande eller förlamande
skottsåret skulle under flykten träffa honom sannolikt lika oförmodadt, som hade
han aldrig hört möjligheten af sådan händelse omtalas. Men skulle ock en sådan
utväg till hämmande af fånges flykt kunna ur sträng rättsgrund försvaras såsom
tillåtlig, äfven der ännu stöde öppen möjligheten till ändamäiets vinnande på annat
sätt, som med våra lagars anda och syftning vore mera förenligt; så är dock
denna utväg, efter min tanke, på långt när icke tillräcklig för ändamålet. Icke
kan det påräknas, att i de flesta fall fångens flykt skulle vara så tidigt bemärkt,
att
Kongl. Maj:ls Ndcl. Proposition JV! 50.
41
att bevakningen kan hinna att med sina skjutgevär hejda flykten; ofta verkställes
rymning, dä mörkret gynnar fångens förehafvande; och i många fall torde det, i
följd af föreskrift, uppsåtligt varsamma skjutandet icke träffa fången, utan denne
undankomma och derigenom få utrymme till do nödtvungna våldsgerningar och
stölder, för hvilkas förekommande man velat låta den Avendes lif gifvas till spillo.
I bredd med ofvanantydda säkrare anordnande af fångbevakningen, men ingalunda
såsom ensamt tillagg till de nuvarande anstalterna i deras befintliga skick, kunde
detta sätt att freda samhället för läran af rymmande fångars brott ega någon
synnerlig ändamålsenlighet; men det torde vara att hoppas, att det kunde anses
öfverflödigt, derest målet sökes på den andra vägen, hvilken väg visserligen skulle
komma alt fordra betydlig utvidgning af den kostnad fångbevakningen hitintills
medfört, men icke får derföre anses vara för staten omöjlig. Den kostnad är icke
illa använd, som leder till upprätthållande al allmänna rättstillståndet, på ett sätt,
hvarigenom den naturliga rättskänslan icke säras. I öfrigt förefaller det icke
osannolikt, att ilrågavarande magt öfver fången skulle hos hans med skjutgevär
beväpnade väktare mången gäng minska den noggrannhet i vården inom fängelset
och under fångföringen, hvartill, under nuvarande förhållanden, väktaren är genom
sin af rymningsförsökets framgång beroende ansvarighet uppfordrad, och hvilken
noggranna vårdnad vanligen bör förekomma allt behof af våldsam medfart mot
fången. Händelser, då rätten att med skjutgevär döda eller såra fånge vid
rymningsförsök blefve begagnad, kunde komma alt gifva rum för mörka misstankar
emot fångvaktaren icke blott om sådan försumlighet i den egentliga bevakningen,
hvarigenom fångvaktaren utan sin afsigt inledt fången i frestelsen alt
trotsa faran lill lif eller lemmar, utan äfven måhända om uppsåtlig anläggning för
tillfredsställande af skadelust i följd af den fiendtliga sinnesstämning, hvartill den
ständiga beröringen dem emellan i och för den enes alltid för den andra för
hatliga
kull kati anses gifva talrika anledningar. Möjligheten, alt efter dylika bedröfliga
händelser med verklig tillförlitlighet utreda sanna förhållandet, synes i
allmänhet blifva mycket begränsad, — helst i de fäll, då af de begge handlande
personerna blott en lefvande återstår att förtälja händelsens förlopp. Och denna
lör hvar och en uppenbara svårighet att utransaka det rättmätiga eller icke rättmätiga
bruket af magten öfver fånges lif skulle otvifvelaktigt göra denna magt
farlig, alltför farlig att läggas i en till underordnad bildningsgrad inskränkt fångvaktares
eller fångförares hand. Måste denna betänklighet erkännas i fråga om
de personer, som genom gröfre brolt ådragit sig fängelselifvet, så eger den ännu
större vigt i afseende på alla dem, som antingen för ringare förbrytelser eller ock,
hvilket äfven måste tänkas såsom möjligt, alldeles oskyldiga kommit i fängelse;
och för hvilka, under obetänksamhet eller misströstan, tillfället till flykt kan för
ögonblicket gifva en oemotståndlig frestelse. Det mera utsträckta användandet af
Bih. till R. St. Prut. 1859 & 1860. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 6
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition M 39.
fängelsestraffet, hvartill äfven den nu ifrågaställa författningen syftar, torde komma
att betydligt öka antalet af sådana fångar, hvilka icke äro att räkna till de djupt
förderfvade, af hvilkas lyckade rymningar den allmänna ordningen har mest att
frukta; men för alla, utan någon åtskillnad, skulle fångbevakningens vådliga
magt gälla.
Tillåtelsen att, till förekommande af befarade vådor för samhällsordningen af
fångars rymning, låta dessa af bevakningen nedskjutas, synes mig icke rätt förenlig
med den i närvarande lagförslag hyllade grundsats,„.som icke tillåter lifvets afhändande
såsom straff i den större mängden af de fall, der sådant hitintills varit i lagen
stadgadt såsom för allmänna rättstillståndet nödvändigt.
På dessa grunder och då jag icke för närvarande finner mig öfvertygad, att
fångbevakningen i allmänhet icke kan ordnas på ett sätt, som utesluter behofvet al
ifrågavarande stadgande, men ändock icke leder till plågsam hårdhet i medlen för
fångar nes förvarande, kan jag icke tillstyrka förslaget i denna del.
förslaget i 56 § innehåller vidare, all om fånge eller häktad person sätter
sig till motvärn mot föreståndare eller uppsyningsman vid strafFinrältning eller häkte,
då denne honom lill ordning inom inrättningen eller häktet hålla skall, må det
våld brukas, som till ordningens bibehållande nödigt är.
Alt dermed icke kan afses något emot fånge behöfligt väld al den svårare art,
som är tänkbar i de öfriga fall, om hvilka denna handlar, synes ligga i sakens
natur. Frågan angår långe, som redan befinner sig inom fängelset, beröfvad de
medel, genom hvilka han skulle kunna emot den honom öfvermägtige bevakningspersonalen
göra sin egen vilja gällande. Förutsättningen afser icke våldsamhet i ändamål
af rymning, hvarom särskildt stadgande finnes i samma §, ulan fråga synes
vara endast om rättighet att med fysisk öfvermngt tvinga fången till den påbjudna
ordningen inom fängelset, hvilken han icke godvilligt lyder. En sådan tillåtelse tror
jag vara gifven redan genom ändamålet med fängelseföreståndarens och uppsyningsmannens
tjenstebefattning ocb med fångens insättande i häktet. Sjelfva häktandet
är ett våld, hvars samtliga detaljer måst bibehålla denna egenskap, till sina gränser
betingad af nödvändigheten. Såvidt mig är bekant, har saknaden af ett dylikt
stadgande i nu gällande allmänna lag icke föranledt något missförstånd. Om således
detta stadgande icke är behöfligt, bör det, efter min tanka, uteslutas. Det angår
ett ämne af ömtålig beskaffenhet; del uttryckliga förklarandet om rättighet att inom
de lysta fängelsemurarne låta värnlös fånge undergå en godtycklig, endast af ögonblickets
hastiga ingifvelse bestämd våldsam medfart af den beskaffenhet, att deri
förtjenar omtalas i en lag »om mord, dråp och annan misshandel», synes mig kunna
vida lättare leda till missförstånd och missbruk samt verka likasom en uppmuntran
till utöfning af sådant våld, än allmänna lagens tystnad i ämnet kan förmodas gifva
anledning till någon olägenhet. Synnerligen i fråga om fångar i häradshäklen, der
Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition Ns 59.
43
bevakningspersonnlen iir mera inskränkt, mäste stor svårighet möta att med tillförlitlighet
utreda sanningen emellan fångens uppgift, att den verkställda misshandlingen
halt för ändamål alt aftvinga honom bekännelse om brott, och fångvaktarens
utsago, att misshandlingen varit endast den i lag anvisade utvägen att hålla fången
lill ordning inom häktet.»
Justitie-rådet Iggeström yttrade: »Bland grunder, som betinga strafflöshet för
eljest straffbara handlingar, är äfven nödvärn eller rättigheten att med våld hindra
verkställighet af påbörjad rättskrankning. Då denna åter kan vara rigtad emot såväl
egendom som person, följer deraf, att läran om nödvärn bör behandlas i den
strafflagens särskilda afdelning, der, bland andra allmänna regler för strafftillämpningen,
äfven måste angilvas de grunder, som utesluta eller upphäfva straffbarhet.
Nödvärnsläran kan hvarken väl inpassas eller fullständigt genomföras i en författning,
som endast alser våldsgerningar emot person.
Men om äfven försök i nämnde syftning sker, kräfver det ömtåliga ämnet all
möjlig varsamhet vid behandlingen. Endast trängande nöd eller lifsfara, som icke
annorledes, än medelst egna försvaret och sjelfvilliga åtgärder kunna afvärjas, så ock
andra, med de sagda jeinförliga förhållanden, deraf större våda för allmän och enskild
säkerhet äfventyras, kunna rättfärdiga lagstiftningens behörighet att från straff
befria verkställaren af sådana gerningar, som i annat läll hänlöras till mera eller
mindre svåra brott.
Likamycket nu gällande lag haft vårdnad derom, alt mennikolif, äfven missgerningsmannens,
icke må i oträngdt mål spillas, likamycket instämmer det med
rättsbegrepp och folkets föreställning, att detta icke får saklöst ske.
Utan alt förbise eller förringa uppskatta svårigheten för en enskild fångvaktare
eller fåtalig bevakning att hindra och omintetgöra rymningar, finnér jag det likväl
ganska betänkligt att i fångbevakningens skön lägga hvarje, äfven en för ringa brott
eller endast såsom försvarslös eller för ransaknings skull häktad, möjligen oskyldig
persons lif eller död genom ett lagbud, så affaltadt, att det berättigade fångbevak
a ren, att exempelvis skjuta en redan på flykten kommen långe.
Blotta rymningen, hvartill det hos nrenniskan inneboende begäret att återvinna
friheten iuslinktlikt och oemotståndligt drifver, innefattar icke, i och för sig sjelf
bclraktadt, rättsenlig anledning alt derhän utsträcka nödvärnsrätten.
Behörigheten dertill kan icke gerna anses hafva inträd t i annot fall, än att
fången söker befria sig genom våld eller hot emot dem, som honom gripit eller i
vård hafva, samt rymningen icke kan afviirjas genom andra än våldsamma medel.
En af lagen medgifven ovilkorlig tillåtelse att till förhindrande af rymning, som
är under verkställighet, tillgripa det yttersta medlet af fångens säkra eller sannolika
dödande skulle tvifvelsutan lägga hyende under fångbevakningens försumlighet och
likgiltighet att vidtaga nödiga åtgiirder till förekommande af försök till rymning samt
u
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JW 59.
kunde mången gång bereda den enskilda hämndlystnaden utväg att, under nödvärnets
skydd, söka sitt offers undergång.
I fråga huruvida nödvärn varit för handen och om dess gräns blifvit öfverskriden
eller icke, hvilket allt är beroende af mångfaldiga vexlande sakförhållanden,
kan lagstiftningen svårligen meddela närmare bestämmelser eller uppställa allmänna
förutsättningar. Utredningen häraf måste ytterst ankomma på domarens skarpsinnighet,
menniskokännedom och rättskänsla.
I dessa fall tarfvas val alltid undersökning inför domstol för att ernå laglig
~ o H
visshet om det åberopade nödvärnets verklighet och beskaffenhet. Men, efter hvad
erfarenheten vitsordat, saknas anledning till farhåga, att användandet af nödvärn,
der behofvet deraf verkligen inträffat, skulle någonsin kunna leda till ansvar.
På grund häraf och med stöd jemväl af Högste Domstolens enhälliga yttrande,
afgifvet i enahanda fråga den 10 Juni 1823, hemställer jag alt, i stället för 56 §
måtte införas 8 § i 7 Kap. af Lag-beredningens förslag alldeles oförändrad, hvilket
sker, om begynnelseorden »rymmer fånge eller häktad ■ person eller sätter han sig»
utbytas emot: »sätter sig fånge eller häktad person» etc.
Högste Domstolens öfrige ledamöter lemnade förslaget i denna dei utan
anmärkning.
§§ 60—67.
Då grunder för bedömande af ansvarigheten för delaktighet i brott finnas i
allmänna lagen stadgade och vid sådant förhållande i en speciell lag om vissa brott
icke borde i annan måtto meddelas särskilda stadganden om straff för delaktighet,
än så vidt i detta hänseende undantagsvis erfordrades föreskrifter, son: skulle blifva
afvikande från grunderna i allmänna lagen; samt härvid förekommer att de föreslagna
60 och 61 §<§ innefatta endast sådana grunder, som väsendtligen öfverensstämma
med den i lagskipningen antagna tolkning af 61 Kap. Missgernings-balken,
synes dessa hänne §§ böra uteslutas; och då i sådant fall förslaget icke komme
att innehålla någon särskild fullständig afdelning angående delaktighet samt de fem
närmast efterföljande §§ lämpligen birra upptagas i närmare sammanhang med laghuden
angående de brott, hvilka i dessa §§ omloimalis; hemställde Högste Domstolen
att 62, 63 och 64 §§ omflyttas till ordningen näst efter 6 § i afdelningen
om mord oell dråp, — 6o § näst elter 12 § i afdelningen om såramål och ringare
misshandel, — 66 näst elter 40 §, — och 67 § under allmänna bestämmelserna
i författningens sista afdelning.
Hvad beträffar lydelsen af dessa §§, syntes 62 § kunna ställas i likhet med
redaktionen af Lag-beredningens förslag i 17 Kap. 9 § Straff-balken och 63 §,
med den förändring, som i anseende till uteslutande af 60 § blefye nödvändig, för?
enås med 62 § till en gemensam af denna ivdelse:
Kongl. Majlis Nåd. Proposition Ni 39.
Hafva flere deltagit i dråp, sorn i 3, 4 eller 5 § sägs; dä skall enhvar,
som tillfogat den döde någon lif »farlig slada, och, der ej viss skada såsom i och
för sig lif sfar Hg någondera tillra knas kan, enhvar som tillfogat den döde någon
af de skador, hvilka i förening förorsakat döden, dömas till del straff, som för hvarje
fall stadgadt är. Den, som ä den döde gjort ringare misshandel, varde för sin
delaktighet i dråpet straffad såsom i 61 Kap. Missgernings-balken skiljs.
Vid (Ion föreslagna omflyttningen i 67 § blefve för ändring »f ordalagen
deri erforderlig; och syntes denna § kunna blifva sa lydande: i afseende å delak~
tighet i brott, som i denna författning omförmäla, komma, der annat här ej finnes
särskildt stadgadt, de angående delaktighet i missgerningar i allmänhet gällande
föreskrifter alt tjena till efterrättelse.
Justitie-råilen Iggeström och Södergren tilläde, alt i afseende å 6ä <§, de åberopade
hvad i fråga om åtskilliga föregående §(§ blifvit emot bestämmande af fängelsestraff
af Justitie—raden anmärkt; hvarjemte de i eldighet med sin anmärkning
derom, att det i 49 § föreslagna stadgande om ansvar för utmaning till emvig och
sådan utmanings antagande kunde uteslutas, och då fråga om ansvarighet för de vid
envig biträdande vittnena lämpligen kunde lemnäs beroende på tillämpning af lagens
allmänna stadgande om straff för delaktighet i hrott, hemställde om icke 66 §
kunde uteslutas.
§ 69.
Högste Domstolen ansåg ordet »kan» böra utbytas emot ordet skall; och tilläde
Justitie—räder» Iggeström och Södergren, att dc helst önskade gifva § jemväl föröfrigt
och i dess helhet samma lydelse, som 8 Kap. 4 <8 i Lag-beredningens förslag
lill Straff-balk.
§ 70.
Det häruti föreslagna stadgande innefattar icke något, som är uteslutande påkalladt
af hvad de i denna lag särskildt afhandlade brott, mord, dråp och annan
misshandel å person, hafva för sig egendomligt i jemförelse med andra brott, genom
hvilka göres skada, som kan med penningar ersättas. Om de i denna utstakade
grunder för bedömande af frågor om ersättning för skada genom nämnde särskilda
brott äro giltiga och antagliga, så borde de obestridligen vara lika tillämpliga i
fråga om ersättning för skada af mordbrand och alla öfriga slag af förstörelser å
annans egendom; men framställde såsom undantags-stadganden i en lag om mord,
dråp och annan personlig misshandel, skulle de synas varn bestämda alt icke ega
sådan allmän tillämplighet.
Elter den mera omfattande lagstiftning »om vållande», som Lag-beredningen
föreslagit i 4 Kap. Stroff-balJ$en, hvilket hörer til! strafflagens allmänna hestämmeh?
40
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 93.
ser, kunde den förutsättning göras, som ligger uttryckt i början af 7 § i 8 Kap.,
eller den, som motsvarar förevarande 70 § i det nu granskade förslaget; men så
länge läran om begreppet af vållande är leornad så föga bestämd, som den förekommer
i 7 och 15 §§ af della förslag, synes nämnde i 70 § upptagne förutsättning
om skadestånd af annan person, än den, som gjort skadan, böra undvikas.
Med afseende härå och enär denna § angår sådant fall, som torde få räknas
till de mera sällsynta, hvadan någon betänklig svårighet ej synes möta derför, att
detta särskilda ämne blefve lemnadt å sido intill dess ny redaktion af strafflagen i
dess helhet kommer att ske, så alt ifrågavarande stadgande kan fä dess rätta egenskap
af allmän regel i skadeersättningsfrågor, ansåg Högste Domstolen samma § här
böra uteslutas.
§ 7*
Justitie-råden Iggeström och Södergren åberopade hvad i sammanhang med
anmärkningen vid 9 och 10 §§ blifvit erinradt angående omllyttning af 71 §.
S 72.
Högste Domstolen hemställde om icke, till närmare likhet med Lag-beredninningens
förslag, nu förevarande § kunde erhålla följande lydelse: Ilar man, vid
dråp eller annan misshandel, träffat annan person, än den man dräpa eller misshandla
ville; straffes, sorn vöre gerningen föröfvad mot den, ål hvilken den ämnad
var; dock skall ej, till straffets förhöjning, afseende u särskild egenskap hos denne
eller särskildt förhållande mellan honom och gerningsmannen göras annorlunda, än
såsom å en försvårande omständighet.
% 77.
Den i förevarande § införda hänvisning till särskildt gifue stadgande!) och föreskrifter
i afseende å fånge, sorn gör våld eller misshandel å annan, ansågs, såsom
öfverflödig och möjligen missledande, böra uteslutas.
§ 78.
1 likhet med hvad Lag-beredningen föreslagit, ansåg Högste Domstolen, att
sådan misshandel, som i §§ 11 och 12 omlörmäles, ändå alt den skett emot föräldrar
eller någon annan af de i §34 nämnde personer, ej borde underkastas ätal
af allmän åklagare i annat fall, än att målsegande angifven brottet til! sådant åtal
eller det biifver föröfva dt under Sabbat eller å sådan ort, som i 47 § sägs. Ej
heller borde, efter Högste Domstolens åsigt, brott, som i 45 § sägs, kunna af allmän
åklagare åtalas, utan att det blifvit af målsegande till åtal angifvet. I följd
Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition M 35.
häraf och dä brott, sorn i 15 § sägs, ej kunde, i händelse det förofvats ä sädan
ort, sorn i 40 eller 41 S sägs, frän offentligt åtal undantagas, hemställde Högste
Domstolens fleste ledamöter, som ansett 36 ,§ böra bibehållas, alt § 78 måtte erhålla
följande lydelse: Misshandel, som i ll eller 12 § sägs, ända alt den skett
emot någon af de i 34 § nämnde personer, sä och brott, som i 13, 36 och 45
§§ sägs, md ej åtalas af allmän åklagare, der ej mälscgande brottet till sådant
åtal angifver eller det blifvit färäfvadl under Sabbat eller å sådan ort, som i 40,
41 eller 47 § sägs.
Vållande, som i 15 § sägs, må ej åtalas af annan, än målsegande. Lag
samma vare om brott, som i 45 § sägs, der det ej af mälscgande till åtal
angifves.
Justitie-1ädeii Iggeström och Södeigren erinrade att, i händelse, eller deras
förslag, 56 § korome att sammanslås med 13 %, åberopandet af 56 § här mäste
uteslutas.
i det ämne, som är afhandladt i 39 Kap. 2 § Missgernings-balken af 1734
års lag och hvarom stadgande» blifvit föreslagna af Lag-kommittéen i 16 Kap. 35 §
Kriminal-lagen och af Lag-beredningen i 17 Kap. 40 § StrofT-balken, nemligen i
fråga» om begreppet af baneman, saknas allt stadgande i det nu granskade förslaget,
som ändock alser upphäfvande af nämnde lagbud i Missgernings-balken. Att denna
vigtiga fråga, på hvars säkra uppfattning tillämpningen af den föreslagne författningens
strängaste ansvarsbestämmelser komme att bero, helt och hållet öfverlemnas
till föremål för doktrinela stridigheter, svncs vara för mycket vågadt och komme
sannolikt att föranleda betänklig osäkerhet i lagskipningen. Behofvet af ett begreppshestämmande
härutinnan har ock blifvit ulveckladt af Lag-kommittéen i dess moliver
för Kriminal-lagförslaget.
Högste Domstolen ansåg således ett stadgande i ämnet böra i författningen införas,
sådant Lag-beredningen detsamma i 17 Kap. 40 § Straff-balkcn föreslagit;
hvilket stadgande torde böra inlagas i ordningen näst efter 8 § i närvarande förslag;
och s\utes i sammanhang härmed, att stadgande, motsvarande 41 § i 17 Kap.
af Lag-beredningens förslag, borde här intagas efter 16 §.
Slutligen ansåg Högste Domstolen sig böra erinra om iakttagande af de utaf
framställda anmärkningar beroende rättelser dels i §§:s nummerföljd och dels i förteckningen
å de lagrum, som genom den föreslagna författningen skulle upphäfvas.
Ex Protocollo
E. Helling.
48
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 39.
Förslag
till Förordning angående mord, dråp oell annan misshandel*
Med uppbä(Vande af ej mindre 12 Kap.; 14 Kap. 1 och 2 §§; IS Kap. 1,
2, 5 och 6 §§; 16 och 17 Kap.; 18 Kap. 1, 3, 5. 6 och 7 §§; 20 Kap. 1,
2, 3, 4, S, 8 och 10 §§; 21 Kap. 5 oell 6 §§; 22 Kap. 7 §; 24, 25, 26
och 27 Kap; 28 Kap. i, 2, .3, 4 och 5 §§; 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35,
36, 37, 38 och 39 Kap. Missgernings-Balken; 4 Kap. 3 § Straff-balkcn och
Kongl. Maj:ls förbud angående dueller och slagsmål den 22 Augusti 1682, än äfven,
med »edaonämnde undantag, alla öfriga stadganden, som ändra eller förklara
berörde lagrum och författning eller dervid något tillägga eller innefatta bestämmelse
om straffbarheten af brott och handlingar, som i denna förordning omförmälas,
varder stadgadt, som följer:
Om mord och dråp.
§ 1
Den, sorn uppsåtligen och med berådt mod beröfvar någon lifvet, miste, för
mord, lif sitt.
Har någon gjort försök till mord, och blef endast genom omständigheter, som
Voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; varde han
dömd, om af gerniugen kom svår kroppsskada, till straffarbete på lifstid och, i annat
fall, till sådant arbete från och med sex till och med tio år. Kom af gerningen
ringa eller ingen skada, må tiden för straffarbetet kunna till två år nedsättas.
§ 3.
Hvar som uppsåtligen, men af hastigt mod, beröfvar någon lifvet, dömes, för
dråp, till straffarbete på lifstid.
Var
Kongl. Majus Nåd. Proposition JYi 39. 49
Var gerningsmannen genom svär förolämpning, eller synuerlig misshandel och
Utan egen skuld, retad till vrede af den dräpue; då kan till straffarbete från och
med sex till och med tio år dömas.
§4.
Har någon genom uppsåtlig misshandel dodat annan, och skedde den misshandel
med berådt mod, men utan afsigt att dräpa; skall dråparen dömas till straffarbete
på lifstid eller från och med åtta till och med tio år.
Var misshandeln af den beskaffenhet, att döden, såsom sannolik verkan deraf,
ej kunde väntas; rnå tiden för straffarbetet kunna nedsättas lill fyra år.
% s.
Varder någon dräpen, såsom i 4 § sägs, och skedde misshandeln af hastigt
mod och utan afsigt att döda; dömes dråparen till straffarbete från och med fyra
till och med åtta år.
Var gerningsmannen, såsom i 3 § sägs, utan egen skuld retad till vrede af
den dräpne, eller var misshandeln af den beskaffenhet, alt döden, såsom sannolik verkan
deraf, ej kunde väntas; då må tiden för straffarbetet kunna till två år nedsättas.
S 6.
Begår lifstidsfånge dråp, som i 3 eller 4 § sägs, utan de mildrande omständigheter,
som för hvartdera fallet äro nämnde; håfve han förverkat lifvet.
§ 7.
Ar någon ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse, vållande
till annans död, dömes till böter från och med femtio till och med femhundra
Riksdaler eller fängelse från och med två till och med sex månader.
Var vållandet synnerligen groft; då må till straffarbete frän och med sex månader
till och med två år dömas.
§
För dråp, som pröfvas hafva timat mera af våda, än af vållande, skall ej någon
till straff dömas.
Bih. lill R. St. Brot. 1859 <fc 1860. 1 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 7
SO
kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 39.
Om såramål och ringare misshandel.
§ 9-
Har någon gjort sådan misshandel å annan, att han deraf mistat talförmåga,
syn eller hörsel, eller fått svårt lyte eller annat svårt kroppsfel eller stadigvarande
svårt men å sin helsa; dömes, om skadan skedde med berådt mod, till straffarbete
från och med sex till och med tio år och, om den skedde af hastigt mod, till
straffarbete från och med två till och med sex år.
§ 10.
Har någon misshandlat annan, såsom i 9 § sägs, utan uppsåt att åstadkomma
sådan skada, som i samma § nämnd är, eller har någon uppsåtligen gjort sådan
misshandel å annan, att han råkat i lifsfarlig sjukdom; då skall gerningsman
nen
dömas, om misshandeln skedde med berådt mod, till straffarbete från och med
två till och med sex år och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete från
och med två månader till och med två år.
§ H
Gör
någon uppsåtligen sådan misshandel å annan, att deraf uppkommer mindre
lyte eller kroppsfel, eller lindrigare sjukdom, än i 9 och 10 §§ sägs dömes
till straffarbete från och med två månader till ocfi med två år eller böter från och
med tio till och med femhundra Riksdaler.
§ ™
För uppsåtlig misshandel, hvarå ringare eller ingen skada följt, vare straffet
böter från och med lern till och med tvåhundra Riksdaler, eller fängelse från och
med två till och med sex månader,
S
Den, som i uppsåt att göra skada, eller eljest i vredesmod, emot annan drager
knif eller svärd, spänner bössa, eller reser annat lifsfarligt vapen, straffes, ändå
att ingen skada sker, med böter från och med tio till och med femtio Riksdaler.
Kommer skada, må straffarbete från och med två till och med sex månader ådömas,
der eljest blott till fängelse eller böter dömas skulle.
KongJ. Maj:ts Nåd. Proposition NI 39.
SI
S 44
Nu kan sä hända att någon, under utöfning af laga rättighet att aga den,
som under hans lydnad står, tillfogar honom skada, och är den så ringa, som i 12
<§ sägs; derför må han ej till straff fällas.
§ lä
Är
någon ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse, vållande
till sådan kroppsskada, som i 9 eller 10 § nämnd är; straffes med böter
från och med tio till och med tvåhundra Riksdaler eller fängelse från och med två
till och med sex månader.
Å vållande till skada, som i II § sägs, vare straffet böter från och med fem
till och med femtio Riksdaler.
§ 16-
För sår eller annan kroppsskada, som sker mera af våda än af vållande, skall
ej straff ådömas.
Om förgiftning.
§ 17
Har någon gifvit annan gift eller dylikt för att honom skada, och dör han
deraf; varde, ändå att förebäras skulle, att gerningen ej skett i uppsåt att döda,
straffad efter 1 § såsom för mord. Kommer af den förgiftning svår kroppsskada;
dömes till straffarbete på lifstid. Följer deraf ringare eller ingen skada, eller stad
nar
brottet vid försök; då skall till straffarbete från och med fyra till och med
åtta år dömas.
Har någon, i uppsåt att annan till lif eller helsa skada, tillredt eller anskaffat
gift eller dylikt, men gitter ej alt till fullbordandet af sitt uppsåt göra försök;
varde han till straffarbete från och med sex månader till och med två år dömd,
der han ej af egen drift och förr, än brottet blef upptäckt, giftet förstört.
§ 18-
Förgiftar någon, i uppsåt att skada andra till lif eller helsa, varor, som till
salu hållas, eller hvad annat som helst, så att allmän fara för menniskors lif eller
-helsa deraf kommer; dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år.
Får någon af den förgiftning död eller svår kroppsskada; vare lag, sorni 17 § skils.
Kongl. Majus Nåd. Proposition Ni 39.
§ iQ
Uar
någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning, som i 18 <§ sägs, och söker ej,
ändå att han det varseblifvit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast afvärja; vare förfallen
till straffarbete från och med sex månader till och med två år. Får någon
af förgiftningen svår kroppsskada; då skall till straffarbete från och med två till
och med sex år dömas. Ljuter någon deraf döden; dömes till straffarbete från och
med sex till och med tio år.
Den, som genom försäljning eller utlemnande af veterligen förfalskade lifs—
eiler läkemedel ouppsåtligen vållar sjukdom, kroppsskada eller död, straffes på sätt
Särskildt, stadgadt är.
§ 20
Bryter den, som till försäljning af gift berättigad är, mot föreskrift, som till
förekommande af missbruk eller skada deraf blifvit gifven, eller säljer eller utlemnar
den gift, som dertill oberättigad är, och får någon af giftet döden; dömes till fängelse
från och med två lill och med sex månader eller straffarbete från och med
sex månader till och med två år. Får någon af giftet svår kroppsskada; då skall
til! fängelse från och med två till och med sex månader dömas.
Om försäljning eller utlemnande af gift, så oek om olofligt innehafvande af
arsenik, galle hvad särskildt stadgadt är.
Om barnamord och fosters fördrifvande, så ock om utsättande af
bani eller annan, som värnlös är.
% 2»
Har qvinna med uppsåt dödat sitt oäkta barn, vare sig genom handaverkan,
idler underlåtenhet af det, som till barnets bibehållande vid lif nödigt var, och
skedde den handaverkan eller underlåtenhet vid födseln eller strax derefter; dömes,
för barnamord, till straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med
tio år.
Yar brottet med synnerligen förmildrande omständigheter förenadt; då må tiden
för straffarbetet kunna till fyra år nedsättas.
t 7 i
% 22-
Har qvinna uppsåtligen och med berådt mod, vid födsel» eller strax derefter,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 39.
55
gjort försök att döda sitt oakta barn, och blef endast genom omständigheter, som
voro af hennes vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad, eller har hon, vid födseln
eller strax derefter, utsatt sitt oäkta harn eller det uppsåtligen frän sig skilt och i
hjelplöst tillstånd försatt, och fanns barnet vid lif igen, varde hon dömd till straffarbete
från och med sex månader till och med två år. Fick barnet svår kroppsskada,
kan tiden för straffarbetet förhöjas till högst fvra år. Sattes barnet ut å
sådant ställe eller under sådane omständigheter, som i sägas, vare lag, som
der stadgas.
8 23
Har qvinna sökt enslighet vid födseln, och varder barnets död, utan hennes
uppsåt, orsakad al det hjelplösa tillstånd, deri hon sig försatt; dömes till straffarbete
från och med sex månader till och med två år.
§ 2/1.
Har qvinna, som al oloflig beblandelse hafvande varit, födt i enslighet och fostret
lörstört eller å lön lagt; dömes, om hon den enslighet sökt, till straffarbete
Irån och med två till och med fyra år och, om hon den ej sökt. till straffarbete
från och med sex månader till och med två år, der ej i något af dessa fall utrönes,
att fostret omkommit utan modrens vållande, eller att det varit dödfödt eller
så ofullgånget, att det ej med lif framfödas kunnat.
§ 25-
Qvinna, som i uppsåt alt döda eller fördrifva sitt foster nyttjar invärtes eller
utvärtes medel, som sådan verkan, hafva kan; varde dömd, om fostret kommer utan
lif eller ofullgånget fram, till straffarbete från och med två till och med sex år,
och i annat fall till sådant arbete eller fängelse från och med två till och med
sex månader.
§ 26.
Den, som med qvinnans vilja söker döda eller fördrifva hennes foster, på sätt
i 25 § sägs; straffes såsom i samma § stadgadt är.
§ 27.
Har någon, utan qvinnans vilja, sökt döda eller fördrifva hennes foster, på
54
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition 1S:o 59.
sätt i 25 <§ sägs; dörnes, om foslret kommer utan lif eller ofullgånget fram, till
straffarbete från och med sex till och med tio år, och i annat fall till sådant arbete
från och med sex månader till och med två år.
Fick qvinna» af gerningen svår kroppsskada; dömes till straffarbete på lifstid:
fick hon deraf döden: miste gerningsmannen lilvet.
§ 28.
Föröfvar någon å qvinna, den lian vet hafvande vara, sådan misshandel, att
foslret förgås eller kommer ofullgånget fram, och hade han ej uppsåt att fostret
skada; dömes, om misshandeln skedde med berådt mod, till straffarbete från och med
två till och med fyra år och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete från
och med sex månader till och med två år; dock må, der brottet är med synnerligen
förmildrande omständigheter förenadt, straffet kunna nedsättas, i förra fallet
till straffarbete i sex månader och i sednare fallet till fängelse i två månader.
§ 29.
Har någon i annat fall, än i 22 § sägs, uppsåtligen satt ut barn, det han
pligtig var att vårda och som sig sjelf ej hjelpa kunde, eller det eljest uppsåtligen
från sig skilt och såmedelst i hjeiplöst tillstånd försatt, och skedde det å sådant
ställe eller under sådana omständigheter, att gerningsmannen ej med sannolikhet
kunde vänta barnets räddning; dömes till straffarbete från och med två till och
med sex år. Fick barnet svår kroppsskada; dömes till straffarbete från och med
sex till och med tio år: ljöt det döden: dömes till straffarbete på lifstid.
% 30.
Blef barnet utsatt å sådant ställe eiler under sådana omständigheter, att fara
för dess lif eller helsa väl var för handen, men gerningsmannen dock med sannolikhet
kunde vänta dess räddning; då skall till straffarbete från och med två månader
till och med två år dömas. Fick barnet svår kroppsskada; dömes till straffarbete
från och med två till och med sex år: ljöt det döden; vare gerningsmannen
förfallen till straffarbete från och med sex till och med tio år.
§ 31-
Sattes barnet ut å sådant ställe eller under sådana omständigheter, att fara
för dess lif eller helsa ej syntes vara för handen; då skall till böter från och med
kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 39.
tjugu till och med trehundra Riksdaler eller fängelse från och med Iva till och med
sex månader dömas. Fick harriet svår kroppsskada; dömes till straffarbete från och
med sex månader till och med två år: ljöt det döden; dömes till straffarbete från
och med två till och med fyra år.
§ 32-
Har någon, på sätt i 29 <§ sägs, utsatt eller från sig skilt sjuklig, bräcklig
eller eljest hjelplös person, den han pligtig var att vårda, och skedde det å ställe
eller under omständigheter, som i 29, 30 eller 31 § sägas; vare lag, som der för
hvarje fall stadgadt är.
.§ 33.
Sätter någon ut eller öfvergifver den han sig åtagit eller eljest pligtig är att
fortskaffa eller ledsaga, och sker det å sådant ställe eller under sådana omständigheter,
som i 29, 30 eller 31 g sägas; vare ock lag, som der för hvarje fall
stadgas.
Om misshandel ä föräldrar, maka eller förmån.
% 34.
Begår någon dråp, som i 3 eller 4 § sägs, å skyldeman i rätt uppstigande
led; miste lifvet. Begår någon dråp, som i 5 § sägs, å sådan skyldeman; dömes
till straffarbete på lifstid. Sker dråp ä maka, stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar,
förmyndare, husbonde, eller annan, under hvars lydnad man står; varde den
omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd; och må ej, i dessa fall, den i
3, 4 och 5 ,§§ medgifna mildring af det i allmänhet stadgade straffet ega rum.
§ 33.
Gör någon uppsåtligen annan misshandel å skyldeman i rätt uppstigande led;
då må straffet ej sättas lägre än sex månaders straffarbete, som vid försvårande
omständigheter kan, der straffarbete eller fängelse å viss tid eljest är stadgadt,
förhöjas till straffarbete på lifstid, om högsta strafftiden är i allmänhet bestämd
till tio år, och i annat fäll till två års straffarbete utöfver den i allmänhet be
stämda
högsta strafftiden. Sker sådan misshandel å annan af de personer, som i
34 § äro nämnde; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd;
och må ej till lindrigare straff än fängelse dömas.
5f>
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 59.
% 36.
Förbryter raan sig, såsom i 13 % sågs, mot någon af de personer, som i
34 § äro nämnde; varde, der ingen skada sker, ändock straffad med fängelse
från och med två till och med sex månader.
Om våld å den, som nyttjas i offentligt värf; så ock om väld,
hvarigenom fridsbrott sker.
§ 37.
Gör någon våld eller annan misshandel å embetsman, i embets-ärende, eller
för att honom till någon embets-åtgärd tvinga eller derifrån hindra, eller att å honom
för sådan åtgärd hämnas; dömes till straffarbete från och med två till och
med sex år.
Med embetsman förstås här den, som med Konungens fullmakt å embetet
försedd är, eller embete af lika värdighet innehafver, eller i sådan embetsmans
ställe lagligen satt är; så ock Domare, ändå att han ej blifvit af Konungen förordnad.
§ 38.
Hvad i 37 § om sådant brott, som der sägs, stadgadt är, gälle ock för
det fall, då ledamot i Taxerings- eller Pröfnings-kommitté eller i Styrelse öfver
allmänt Verk eller allmän Inrättning, eller deri, som i Nämnd eller Jury sitter,
varder i eller för utöfningen af sådan befattning våldförd.
% 39.
Förbryter sig uägon, såsom i 37 § sägs, emot tjensteman eller annan, den det
icke innehafver embete eller sådant uppdrag, som i samma § omtalas, men är
förordnad eller vald att offentligt tjenste-ärende förrätta eller annan allmän befattning
utöfva, eller kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå; dömes till straffarbete
från och med två månader till och med två år eller fängelse från och med
två till och med sex månader.
§ 40.
Den, som våldför sig å annan vid Gudstjenst, vare förfallen till straffarbete
från och med sex månader till och med två år. Var våldet ringa, och kom ej
deraf
