# ID: svediakorp-gov2333
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 107,557
# sentences: 3,591
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Förslag till Tulltaxa. 299
Wiirsiafj lill Tullla&a•
V. Tarif för Införsetstnllen.
Qvantitet
Införsels-
för Tullberak-
tull.
mngen.
Riksmynt.
R:dr. 1
öre.
Agat, oarbetad
Fr
arbetad, oiiifatlad
1 skålp.
1
50
infallad med Guld eller Silfver, väges med infall-
ningen oell lori ullas såsom den ;
infallad med andra ämnen, tullbehandla* såsom
Bijouleri-varor.
Alabaster, oarbetad
•
Fr
i.
arbetad, ej specificerad:
hvit
1 skålp.
ISO
andra slag
1 skålp.
30
Alun, alla slag
Fri.
Ambra
Fri.
A n gell b a
F,
i.
Anis
1 skålp.
7
Antimonium, crudum, eller spetsglans och regulus, . . .
1 skålp.
3
Apelsiner
1 skalp.
6
Apotheksvaror, alla i taxan ej specificerade, enilla eller sam-
mansatta, lill inlörsel af apothekare eller dem, som er-  hållit Sundbels-kohegii tillstånd att med sådana varor
idka bandel, eller, efter Sundbets-kollegii, Vetenskaps-  akademiens eller vederbörande Universilels-låkultels bö-
rande, af vetenskapsman till begagnande för veten-
skapliga ändamål, eller ock, efter Kommers-kollegii
pröfning, af näringsidkare, som styrka sig hafva behof
af d vlika varor för åstadkommande af sina tillverkningar.
Fria.
Affall; se Spillning.
Alfall viii kliidcsberedning; se Stoft.
Aiguilletler; se Gulddragare- och Suörmukarearhrtin.
Aloe; häufdres under Apotlieksvaror.
300
Förslug till Tulltaxa.
Arsenik, till införsel af apothekare och, efter erhållet tillstånd
af Kommers-kollegium, för fabriksinrättningar
Aska, rå, af träd eller andra vegetabilier,
pott-, vällad eller oraffinerad, äfvensom raffinerad eller
kalcinerad,
Askar och Dosor tullbehandias lika med det ämne, arbetad!,
hvaraf de hufvudsakligen bestå;
af sammansatta eller såsom arbetade ej specificerade
ämnen
Balsam, kopaive-, peruviansk och annan naliv (flaskornas
vigt inbegripen),
Band:
silkessammets-
siden-
halfsiden
Anm. Ingen skilnad i lullafpilten göres, om uti batfsidenband
silket utgör blott en ringa beståndsdel.
andra slag, derunder inbegripna sådana, äfven af silke,
hvari kautschuk, gutta percha eller likartade ämnen
ingå
Bark, alla ej specificerade slag, . .
Bast och Bastrep
Bastmattor
Beck och Beckolja
Ben:
oarbetadt, alla slag, derunder inbegripna tangentskifvor
till s. k. klaviaturer, klofvet, spjelkadt och sågadt ben
samt förmalda ben eller s. k. benmjöl,
arbeladt:
elfen- och hvalrossländer ...
andra slag
Bensvarf, Benkol eller Bister
Berberisrötter
Bernsten, rå och oarbetad
arbetad, oinfaltad,
inlällad med Guld eller silfver, väges med infattningen
och förtullas såsom den;
inlättad ined andra ämnen, tullbehandias såsom
Bijouteri-varor.
Qvantitet
för Tullberäkningen.
j 1 skålp.
30
| 1 skålp.
15
t skålp.
4
50
1 skålp.
6
—
1 skålp.
3
"" i
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 centner.
i skålp.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr | öre.
! •>
Fri '
!
Fri.
Fri.
Fria.
Fria.
Fria.
75
Fritt.
1
50
40
50
1
Fria.
Fri.
1 50
Arkitektoniska arbeten; se Bildhuggeriarbeten.
Argentan eller Nysilfver; hänföres under Meuller,
sammansatta.
Årrak; hänföres under Bränvin.
Aska, tenn- och bly-; se Tennaska.
Aska, koppar-; se Kopparskrot.
Asfaltfill; hänföres under Papper: förbyduingspcb
press-.
Assa foetida (Dyfvelsträck); hänfÖres uuder ApoIheksvaror.
Auripigment; hänfiires under Färger, ej specificerade.
Barometrar; se Inslrumenter, fysiska ni. fl.
Bayerskt eller Tyroler-beck ; hänföres under Harts.
Benspan; han fores uuder Spillning.
Bister; se Bensvarf.
Förslag tilt Tulltaxa.
301
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
Bijouterivoror af annat ämna än guld och silfver, enkla
R:dr
öre
eller sammansatta, såsom armband, bröstnålar, kedjor,
körs, ringar, sigiller, spännen, urhakar
m. m.
1 skålp.
1
—
Bildhuggeriarbclen, som utgöra konslnärsarbeten, . , .
Fria.
andra slag och arkitektoniska arbeten af ämne, hvilket,
såsom arbetadt, ej är i taxan speciliceradt . . ,
1 skålp.
25
Bin i kupor
Fria.
Biscuit, arbeten deraf,
1 skålp.
18
Bleckstagarear beten, ej specificerade:
25
olackerade
1 skålp.
lackerade .. . .
1 skålp.
40
Blod, kreaturs-, alla slag
Fritt.
Blodiglar
Fria.
Blommor, naturliga,
Fria.
konstgjorda, af tvg, papper eller halm
1 skålp.
22
50
delar af konstgjorda blommor .
1 skålp.
7
50
Blomster, torkade
Fria.
Blomsterlökur
Fria.
Bly:
oarbetad!, i tackor eller rullar . .
Fritt.
arbetadt, ej specificerad!:
omåladt ocn olackeradt ....
1 skålp.
måhult eller lackeradt
1 skålp.
20
Blyerts
Fi
i.
Blyertspennor:
1 skålp.
15
timmermans-
andra slag
1 skålp.
50
Blysocker
1 skålp.
3
Blår, hamp- och lin-
Fria.
Bläck, skrif-
1 kanna
50
Bläckpulver eller Substans
1 skålp.
15
Boksta/sstämp/ar samt Boktryck och Stilar
1 skålp.
10
förslilna och obrukbara eller s. k. Stilskrol
Fria.
Bok- och lioppurtrycksiärta ....
1 skålp.
10
Bolus, hvit och röd, samt Terra Sigillata
Fri.
Bomull
Fr
i.
Borax
1 skålp.
4
Boraxsyra dt Natron eller tinkal
Fritt.
Borslbindarearbeten:
med infattning af opoleradt eller måladt träd eller jern
1 skålp.
25
med infattning af poleradt eller lackeradt träd
1 skålp.
50
med infattning af ben, born eller andr
a ämnen .
1 skålp.
t
—
Bl uu holtz; Ii ä 11 löie s till Färg träd.
Bokguld ; se Guld.
Blonder; se Spetsar.
Boksilfver; se Silfver.
Blyglete; se Glete.
Borst; hänlores till Hår. andra slag.
Bokbindareclotb ; häoföres till Vafuader, bomulls*.
302
Förslag till Tulltaxa.
Bouillon de pnche
Broderade arbeten draga lika (ull med det t v g, hvarå broderiet
är anbragt, med följande tillägg:
af 20 procent för broderadt alngods, såsom gardinstyger,
klädningstyger m. in.
af 50 procent för fulllärdiga, broderade persedlar eller
delar deraf, såsom shawlar och dukar, kragar, remsor,
slöjor, mancbetter, lärdiggjorda eller i väder
tillklippta kläduingar m. in.; saint
af 100 procent för med guld eller silfver broderade
tyger eller persedlar.
Broderdu/e, Marle och Stramalj:
af silke
af silke med tillsats af annat material
af ull
af papper
andra slag, enkla eller blandade
Anm. På hölja lin eller halffärdig» tapisseriarbeten förtullas lika
med duken, hvarå de äro aubragte, med tillägg af 20 procent.
Brodermiinsler
Brunsten
Bränvin och Sprit, alla slag
Anm. Finnes varan försatt med socker eller annat IVämuiaude
ämne, hvarigenom alkohol hallen angifves origtig ä prolvarrn,
eilägges tull såsom för Likör.
Bröd, alla slag
Buskar
Böcker:
pä främmande språk (ryckla; lexica, deri något främmande
språk ingär; samt not- och ritböcker . .
på svenska språket tryckta biblar, gillia till svenska
bibelsällskapet
från utrikes ort ålerkommande, i Sverige tryckta, då
de reklameras af författaren eller förläggaren, eller
då två besigtningsman, af hvilka minst den etie bör
vara boktryckare, intyga ali böckerna äro i Sverige
tryckta
på svenska språket i Finland tryckta och af buske undersåtar
författade
andra på svenska språket tryckta
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp. alkohol
1 skålp.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr | öre.
Fri.
25
18
Fri.
20
45
Fritt.
Fria.
Fria.
I
Fria.
Fria.
Fria.
15
Sresilja; häuföres under Färger och Färgningsämnrn.
ej specificerade,
trilanniametall; bänföres under Metaller, samniansatla.
Ironz; häuföres under Metaller, sammansatta.
Uronzpulfver; häuföres uuder Metaller, sammansatta,
arbetade, andra slag.
Iruneller; se Plommon,
årynsleuar; se Stea.
Buteljer; se Glas.
Bålar, utländska ; se Fartyg.
Bäfvergäll; häuföres under Apnllieksvaror.
Bär, ej specificerade; se Fiukter.
Bärsaft, med tillsats af socker och sprit; häuföres
uuder Likör; utau sådan tillsats; häuföres till
Cider.
Bössor; se Gevär.
Förslag' till Tulltaxa. 303
Böcker:
med inbundet, rent eller linieradt papper draga lika
tull som papperet, med tillägg af 50 procent.
Bönor, alla slag
Cacao, Caffe, m. fl. se under bokstafven K.
Cement
Chocolad
Cider, tullbehandla» lika med Vin.
Cikorierot
Citroner
Citronsnit
Citronsall eller kristalliserad Citronsyra
Citronskal, torra
Dadlar
Deglar hänföras lill Redskap och Maskinerier.
Dekorationer, Platåer med tillbehör, äfvensom Ornamenter,
ej specificerade, tullbehandla» lika med det ämne, arbeladl,
hvaraf de hufvudsakligen beslå.
Dividvi eller Libidvi (Garlskidor)
Dref
Drefmat, eller gammalt och i sljcken af högst 12 fots
längd sönderhugget lågviike
Dricka:
porter
öl och andra slag
.
Dun. alla slag
Emalj, i massa
Enbär
Etuis, med eller ulan tillbehör, af sammansatta eller, såsom
arbetade, ej specificerade ämnen
Fartyg och båtar, utländska med tillbehör
Fenkål
Fernissa
Qvantitet
för Tullberäkningen
.
1 skålp.
skålp.
skålp.
kanna.
skålp.
skalp.
skålp.
1 kanna.
1 kanna.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införsels
tull.
Biksmynt.
B: dr öre
Fria.
Fritt.
30
2
(5
16
35
6
15
Fria.
Fritt.
I
britt.
! 40
1 20
Fritt.
Fri.
Fria.
I
1 75
Fria.
1 7
10
Calmus, Kamelhår. ni. 11 , se under bnkstafven K.
Cassia Fislula; hauf,ires under Apolheksvaror.
Cassia lignea; *e Kanel.
Chagrin-skinn; hänföras under Hudar och Skinn.
Champignoner; hänföras under Svampar.
Cbeniljer; hänföras under Gulddragare-och Snörmaka
re-ai beten.
Chryslalli tartari ; se Vinsten.
Cigarrer; se Tobak.
Cigarretter; hänföras under Tobak, karfvad.
Cinders; se Stenkol.
Cirklar. Passare orh Cirkelbestick ; hänföras under
Instrumentm, ilia thema liska, etc.
Coakes; se Stenkol.
Cremor tartari; hänfnres under Vinsten.
Cu'cunia, Gurkmeja; hänlores under Färger och
Färguingsämueu, ej specificerade.
Desman ; se Muskus.
Dosor; se Askar.
Drakblod; hänförrs under Färger och Färgningsänmen,
ej specificerade.
Duklygsväfnader; se Väfnader.
Dyfvelsträck; hänfnres under Apolheksvaror.
Ekollon; se Knapergall.
Elfenben; se Ben
Enbärsmos; hänförrs under Apothrksvaror.
Enbärsolja; bänföres under Oljor, fela, ej specificerade.
Essenser: se Oljor, flygtiga.
Estamper; se Kopparstick.
Etuis; se Portföljer.
Fabriksvaror, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Fayence; so Porslin.
304
Förslag lill Tulltaxa,
Fikon
Filur och Raspar • • •
Fingerborgar och Springar af andra ämnen än guld och
silfver
Fisk:
färsk
saltad eller inlagd:
anjovis, sardeller och thonfisk
lax
sill
strömming
all annan
torr eller rökt:
gråsidor eller sej
lax och ål
•
långor och torsk med derunder inbegripne rotscher,
samt klipp-, stock- och platt- eller bredfisk
andra slag
Fiskskinn, oberedda eller beredda .........
Fjedrar, ej specificerade, förtullas lika med det ämne, arbetad!,
hvaraf de bestå.
Fjäder, ospritad
spritad
Fjäll, hvalfisk-, eller Ossa Sepia;
Flaskfoder förlullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de
beslå.
Anm. Flaskorna med deras innehåll fortullas särskildt.
Flintsten
FUntor, huggna, utom agat
Flyttsaker:
reseförnödenheter, af egaren sjelf medförda, då de af
vederbörande tullkammare eller tullinspektion finnas
ej öfverstiga hans behof under resan . . . . •
inkomna för sådane svenske undersåters räkning, som
varit å utrikes ort bosalie, så framt de vid införseln
finnas gamla och brukade samt, på särskild anmälan
hos General-Tullstyrelsen, pröfvas ej öfverstiga egarens
behof - - *
öfrige inkommande gamla och brukade husgeråds- eller
andra lösörepersedlar (hvilkas införsel, älven såsom
nya, ej genom denna taxa är i allmänhet medgilven
tullfritt, eller emot lägre tull, än högst 10 procent
Filtrersteuar; hänföras under Sten, arbetad, ej
specificerad.
Fiskben; se Ben.
Qvantitet
för Tullberäkningen.
skålp.
skälp.
1 skålp.
1 skålp.
centner,
centner,
centner,
centner.
centner.
centner.
centner.
centner.
1 skålp.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr öre.
7
12
40
Fri.
!
1
6
1
2
Fria
25
10
25
25
75
25
50
50
Fri.
15
Fria.
Fri.
Fria.
Fria.
Fria.
Fjedrar, ur-; hänföras till delar af Ur, ej specificerade.
Flotlholtz ; hänföras under Korkbark.
Flugor, spanska; hänföras under Apotheksvsror.
af
Förslag till Tulltaxa.
305
\ Qvantitet
I för Tullberäkningen.
af värdet, då sådan förtullningsgrund bör tillämpas)
när de vid införseln, på särskild anmälan hos tullkammare
eller tulldistrikl-chefer, vid 300 R:dr Riksmynt
värde eller derunder, samt hos Generaltullstyrelsen,
då värdet öfverskjuter 300 R:dr Riksmynt,
pröfvas icke öfverstiga egarens behof
Fläsk
Fnöske, bered t
jFog/ar, lefvande
slagtade, hänföras under Kött.
Folier, tenn-, eller Stanniol
Formar, af jernbleck eller annat ämne för Sockerbruken,
äfvensom tryck- och pappersformar, hänföras till Redskap
och Maskinerier.
Fosfor
Frukter och Blir, ej specificerade:
friska
inlagde i bränvin eller ättika
torra
Frö:
kanarie-
andra slag
Fyrverkeriarbeten
Färger och Färgningsämnen:
blyhvitt, zinkhvitt och kremzerhvitt
kochenilj
indigo
spanskgröna
Anm. Nämnda färger, med olja eller annorledes beredda, må
införas mot den för råäinnet stadgade tull.
andra slag, ej specificerade, oberedda eller beredda
Färglådor, med färger och annat tillbehör, äfvensom färger
i musslor, glas o. s. v
Anm. Afdrag i vigten göres ej för tädan, musslan, glaset,
eller annat tillbehör.
Färgmossa, alla slag
Färgträd, hell. och oraspadt, alla slag, samt andra till färgning
användbara, oberedda vexter och vextdelar, i
taxan ej specificerade
Gallmeja
R:dr 100 R:mt.
1 skålp.
1 skålp.
1 centner.
1 skålp.
I skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr.
15
50
30
6
Fria.
25
5
35
9
8
Fria.
35
Fri.
Fritt.
Fri.
io i—
Fritt.
Fritt.
Fria.
15
Fläder-mos och saft; hänföras under Apotheksvaror.
Flätor till Hattar; se Hattflätor.
Fågellim ; hänföres under Lim, andra slag.
Foglar, preparerade till naturalie-sainlingar ; hänföras
till Naturalier
Fransar; se Gulddragare- och Snörmakarparbeten.
Frukter, insyltade; hänföras under Konfityrer.
Fällar; hänföras under Hudar och Skinn, pelsverk.
Galangarot; hänföres under Apotheksvaror.
, Gallipat; hänföres under Harts.
Bih. till F. St. Prot. 1850 j 1860. 10 Sami. 1 Afd. 39
306
Förslag till Tulltaxa.
Galläpplen
Gardiner, rull-, af bomulls-, linne- eller hampväfnad, målade
eller tryckta
Garn:
bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i härfvor eller å bobinen
ofärgadt
färgad!, alla slag
Anm. I händelse hos vederbörande tulltjensteman villrådighet
uppstår, huruvida icke en under benämning af dubbleradt
bomullsgarn angifven vara rätteligen bör till bomullstråd
hänföras, åligger godsegaren, såsom vilkor för tiIIgodonjutande
af de för dubbleradt bomullsgarn stadgade lägre tullumgälder,
med sakkunnige personers, efter besigtning å godset,
afgifna betyg styrka, att varan utgör garn af sistnämnda
beskaffenhet.
kamel-och ull-, alla slag: ,
ofärgadt
färgad t
linne-:
ofärgadt och oblekt
largadt eller blekt
segel- och bind-
Anin. För garn, dubbleradt af till färg och råämne olika
garnsorter, hvilka hvar för sig draga olika tull, beräknas
införselstullen, ulan hänsigt till den större eller mindre andel,
hvarmed den ena eller andra garnsorten deri ingår, efter
den högre afgiftsbestämmelsen.
Gevär:
dubbelbössor
enkelbössor
pistoler
delar af gevär förtullas lika med det ämne, arbetadt,
hvaraf de beslå.
Gips
Gipsarbeten, ej specificerade
Gipssten
Glas:
bunkar, burkar, buteljer och flaskor ... ...
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 skålp.
i skålp.
1 skålp.
1 s
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 stycke.
1 stycke.
1 par.
1 skålp.
1 centner.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr | öre
Fria.
40
Fri.
12
20
15
20
25
40
10
25
Fri.
75
Galonér; se Gulddragare-och Snörtnakarearbeten.
Garfskidor; se Dividvi.
Garn, bomulls-, tryckt; hänföres under färgadt;
ull-, brillant; se färgadt ullgarn;
af vegetabilier (gräsgarn); förtullas lika
med segel- och bindgarn.
Gaude; hänföres tilt Färger, ej specificerade.
Gelatine; se Lim.
Gelé; hänfäres till Konfityrer.
Genever; hänföres under Bränvin.
Gentianarot; hänfäres under Apotheksvaror.
Gjutstenar; se Sten.
Glas : Apothekare-ståndkärl, med inbränd signatur;
hänföras under bunkar, burkar etc.
Glasögon, lorgnetter och andra monterade optiska
glas; se lnslrumenter, optiska, m. (I.
Förslag till Tulltaxa.
30?
Qvantitet
Införs ela-
för Tullberäk.
tull.
Glas :
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
bunkar, burkar, buteljer och flaskor, på hvilka varor
inkomma, och som icke, enligt särskildt stadgande i
taxan, inbegripas uti viglen för tullberäkningen . .
Fria.
fönster-, alla slag
.
kemiska
1 skålp.
4
Fria.
ljusk ron-
1 skålp.
12
optiska, lösa och oinfattade
1 skålp.
25
patent-, och glastakpannor
Fria.
spegel-:
rå och oslipade eller s. k. glasämnen
1 skålp.
3
slipade, ofolierade ............
1 skålp.
8
folierade
1 skålp.
18
ur-
1 skålp.
40
andra slag, karafiner och pressade eller slipade flaskor
derunder inbegripna,
1 skålp.
20
Glasfluss er:
oslipade, samt slipade, men oinfättade
1 skålp.
60
infattade med Guld eller Silfver, vägas med infattnin-
gen och förtullas såsom den;
infattade med andra ämnen, tullbehandlas såsom Bijou-
terivaror.
Glasvaror, försedda med flätning, som icke utgör varu-
emballage
1 skålp.
20
Glasgalla
Fri.
Gtasskärf eller Krasglas
Fritt.
Glete, eller Glitt, alla slag
1 skålp.
2
Glober
Fria.
Granatäppleskal
Fria.
Grifflar af sten
Fria.
Gryn, utom af spanmål:
ris-, äfvensom rismjöl
andra slag
1 skålp.
2
1 skålp.
4
Gräs, ej speciliceradt, oarbetadt
.
Fritt.
färgadt, tränsadt eller upprispadt
1 skålp.
3
Gräsmattor och Gräsrep
Fria.
Grönsaker, friska
1 centner.
50
inlagda i bränvin eller ättika
1 skålp.
30
torkade
Guano
1 skålp.
1 6
Fritt.
Glaubersalt; se Salt.
Glycyrrhiza ; se Lakritsrot.
Grains d’Aviguon; hänföras till Färger, ej specificerade.
Gramaner; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Granatäpplen; se Frukter och Bär, ej specificerade.
Gryn af spanmål; se Spanmål.
Guitarrer; se Instrumenter, musikaliska.
308
Förslag lill Tulltaxa.
Qvantitet
In föra ela -
för Tullberäk-  ningen.
tull.
Riksmynt.
Guld, oarbetadt
R:dr. | öre.
Fritt.
arbeladt
1 ort.
50
bok-, äkta
1 ort.
4
oäkta
1 ort.
1
Anm. Vigten för pappersbladen, mellan hvilka gul-  det ligger, inberäknas.
musiv-, puder- eller unsen-
Gulddragarearbeten af guld eller silfver:
kanliljer och paljetter:
1 ort.
2
1 ort.
6
äkta eller halläkta ....
oäkta
1 ort.
2
fransar, galoner, gramaner, snören och andra ej speci-  ficerade :
16
1 ort.
1 ort.
8
Gummi, alla slag, ej specificeradt
1 skålp.
1
Gutta percha, oarbetad eller i skifvor utvalsad ....
Fri.
arbeten deraf, ej specificerade och som ej äro hänför-
1 skålp.
50
liga lill redskap och maskinerier, eller delar deral .
1 skålp.
3
Fri.
1 skålp.
1
—
Humpa, ohäcklad och häcklad
Fri.
1 skålp.
3
—
Handskskinn, tillskurna lill handskar
1 skålp.
1
50
1 skålp.
1
Hallar:
af halm eller strå
1 stycke.
1
50
af siden eller annan väfnad, utom felb, samt i allmän-
het monterade fruntimmershattar
1 stycke.
4
—
af ull, hår eller felb
1 stycke.
2
—
andra slag
1 stycke.
40
Hatt flätor af halm eller strå, samt öfriga halmarbeten, ej
1 skålp.
50
specificerade
1
Hattfoder och Hattkullar, af siden eller annan väfnad, i
förening med annat material
t skålp.
1
50
Hattformar och Hatlstowmar, med eller utan styfning, tull-  behandlas lika med det ämne, arbetadt, hvartill de
närmast kunna hänföras.
Honing
1 skålp.
4
Guld, spinn-: se Tråd.
Guldtyg; hänföres under Väfnader, siden-.
Gummi elaslicuni ; hänföres under Kautschuk.
Gummi gutta ; hänföres under Färger, ej specificerade.
Gördelmakarearbeten; hänföras under Metaller,
sammansatta, arbetade»
Hammarfilt; tullbehandlas såscm filtar af ylle
under art. Väfnader.
Handtverkerivaror, ej specificerade; se Slöjdvaror,
Harpoes; tullbehandlas såsom Harts.
Förslag till Tulltaxa.
309
Qvan titet
Införsels-
för Tullberäk-  ningen.
tull.
Riksmynt.
Horn:
oarbeladt eller raspadt  ...
R:dr. J öre.
Fritt.
arbeladt .-
plaller
Fria.
skifvor till Ivktor, m. m
1 skålp.
20
knappar med eller utan fernissning
1 skålp.
40
andra slag
1 skålp.
1
—
Hudar och Skinn:
ej hänförliga lill pelsverk;
oberedda:
torra, osaltade och obestrukna
1 centner.
2
50
saltade eller bestrukna
1 centner.
1
25
våtsaltade och andra slag
Fria.
beredda:
sulläder och bindsuleläder samt hvilgarfvade (alu-  nerade) äfvensom sämskade hudar och skinn .
1 skålp.
25
pergaments-, färgade, pressade och tryckta skinn,
saffian, alla slag, äfvensom finare skinn för
tillverkning af handskar och eluiarbelen . . .
t skålp.
75
andra slag, derunder inbegripna lackerade hudar
och skinn
1 skålp.
40
pelsverk:
beredda och oberedda:
get-, ren- och skälskinn
1 skålp.
10
får- och lammskinn:
grå krimska samt äkta svarta kalmuck-
1 skålp.
40
andra slag
1 skålp.
15
björn-, jerf- eller filfras-, kanin-, lo-, räf-, sjupp-  och vargskinn
1 skålp.
25
andra slag
1 skålp.
1
—
hopsydda, äfvensom fullfärdiga persedlar med pels-  verk till öfvertyg, såsom skinnpelsar, muffar, boas
m. m., lörtullas lika med pelsverket, hvaraf de
beslå, med tillägg af 50 procent.
Humle
Fr
i.
Hummer
Fri.
Hvalraf eller Spermaceti
-
Fri.
Hår: häst-, eller Tagel
1 skålp.
a
andra slag, ej specificerade
Fria.
Hår- och Tagelarbeten, med eller utan infattning och lås
1 skålp.
4
—
Häktor, Hakar och Hyskjor
1 skålp.
——
50
Hängslen och delar deraf:
af siden eller halfsiden ...
L skålp.
2
25
andra slag
1 skålp.
75
Anm. För spännen och ringar medgifves icke något afdrag i vigten.
Husblås; se Lim,
Hållrot; hänföres under Apolheksvaror,
310
Förslag till Tulltaxa.
Hö
Ingefära:
torr
syltad . ... f ....
lnstrumenler:
fältskärs-, mathematiska, optiska, fjsiska och navigations-,
med eller utan fodral, alla slag, derunder inbegripna
monterade optiska glas samt barometrar
och thermometrar
musikaliska:
flöjter, klarinetter och oboer
guilarrer och lutor
violer ,. i .
violonceller och kontrabasar
valdhorn och trumpeter
post- och signalhorn
trummor och pukor
klavér och positiv
harpor
fortepiano: tafflar samt stående s. k. kabinettsflyglar
flygel-
speldosor
Anm. Utgöres inrättningen af Guld, Silfver eller Sköldpadd,
tu II helland tas liela dosan såsom arbeten af nämnda slag.
orgelverk
ej specificerade, förtullas lika med sådana bland
ofvanuppräknade, hvarmed de närmast kunna jemföras.
Anm. Särskildt inkommande tillbehör förtullas efter 15 procent
af värdet,
Inventarier, skepps-:
nya, ej specificerade, icke hänförliga till husgerådssaker
eller beklädnadspersedlar
brukade, å förolyckade eller sjöskadade utländska fartyg
Ister, alla slag
Jern:
gjutet:
tack- och barlast- samt kasserade kanoner, bomber,
mörsare och kulor
Qvantitet
för Tullberäkningen.
skålp.
skålp.
R:dr 100 K:mt.
1 skålp.
40
1 stycke.
75
1 stycke.
2
—
1 slycke.
1
—
1 stycke.
4
50
1 stycke.
3
—
1 stycke.
1
—
1 stycke.
3
—
1 stycke.
7
50
1 stycke.
15
—
1 slycke.
60
—
1 stycke.
120
—
1 skålp.
1
50
R:dr 100 R:mt.
15
_
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr. | öre.
Fritt.
7
40
Fria.
Fritt.
Fria
Indigo; se Färger.
Insekter; hänföras under Naturalier.
Inslrumenter, handtverks-: se Verktyg, ej specificerade.
Ipecacuanha; hänföres under Apotheksvaror.
Jalappa; hänföres under Apotheksvaror.
Jern, gjutgods lill maskinerier eller delar deraf;
se Redskap.
Jern, gjutgods, finare, såsom nålar, kors, ringar,
kedjor m. m.; hänföras under Bijouteri-varor.
Förslag lill Tulltaxa.
311
Qvantitet
för Tullberäk-
Införsels-
tull.
Jern:
ningen.
Riksmynt.
gjutet:
bomber och kulor, champlunerade lill visst mått och
renfilade, kanoner, stjcken, nickhakar och mör-  sare, stämplade och borrade, samt finare och gröfre
lavetter
kanoner, stycken, nickhakar och mörsare, ostämplade
R:dr.
öre.
1 centner.
1
25
och oborrade, samt hällar, lod och lödjor . . .
grytor, pannor, kittlar, kakelugnar, spislar och ka-  bysser, gallerverk samt dertill apterade stolpar och
ledstänger, äfvensom slussportar
gjutgods, allt annat, ej specificeradt:
gröfre, såsom mortlar, strykjern, pressjern, axlar
1 centner.
50
1 centner.
1
och tappar, balanser m. m
finare, såsom basreliefs, blomstervaser, byster, frukt-  skålar, korgar, lampor, ljusstakar, medaljonger,
pappershållare, presenlerbrickor, rökelsekar, ur-  ställningar m. m., med eller utan målning och
1 skålp.
3
lackering
1 skålp.
25
knappar, olackerade eller lackerade
1 skålp.
6
skostift
smidt eller valsadt:
1 skålp.
3
ankare
1 centner.
1
—
keltingar
kedjor med länkjernet under samt till och med 0,2
1 centner.
75
tums diameter
draggar, armbuitar, hammare, roderjern, skeppsknän
1 centner.
5
och smedjesläd
stång-, platt- och band-, jernvägsskenor, bult-, galler-  och sänksmide, rundt eller kantigt, knipp- och fyr-
1 centner.
1
kant- samt skär- och klippjern, äfvensom smältstycken
Fria.
plåtar, förtenle och olörtente
Fria.
skostilt, klippt eller skuren
1 skålp.
5
spik af 1,6 tums längd och deröfver
all annan spik, samt allt annat manufaktur- och
handtverkssmide, ej specificeradt:
1 centner.
1
50
poleradt eller lackeradt
1 skålp.
25
andra slag, med eller utan bestrykning . . .
1 skålp.
15
Järnskrot, gjutet, smidt eller valsadt
Fritt.
Jord, polér-
Fri.
Juveler, oinfattade och infattade
Fria.
Jäst, alla slag
Fri.
Kaffe
brändt och alla till kaffesurrogat användbara brända
1 skålp.
10
vexler
1 skålp.
15
Jern, pläteradt; hänföres under Metaller, samman- Jufter; hänföras under Hudar och Skinu, bereddai
sätta. andra slag.
Jerntråd; se Tråd. Kalmus; hänföres under Apotheksvaror.
312
Förslag lill Tulltaxa.
Kakao
Kakel, alla slag
Kalk, osläckt och släckt
Kalksten
Kamfer, oraffinerad och raffinerad
Kanel, Kanelknopp och Cassia lignea
Kapris
Kardborrar eller Slråkardor
Kardemumrnor
Kardor och Kard läder hänföras till Redskap och Maskinerier,
ej specificerade, eller delar deraf.
Karkasser och Karkassband
Kartor
Kastanier < . .
Kautschuk:
oarbetad
arbeten deraf, ej specificerade och som ej äro hänlörliga
lill redskap och maskinerier eller delar deraf .
Kaviar
Kemiskt-iekniska preparater, ej specificerade
för medicinska behof, hänföras till Apotheksvaror, ej specificerade.
Kimrök
Kli, alla slag
Klorka/k
Kläder, ej specificerade:
nya gångkläder, äfvensom nya färdigsydda duktyg, handdukar,
lakan, örngått m. fl. dylika hushåilspersedlar,
oinärkta eller märkta, lörtullas med 50 procent förhöjning
i den tull. som är bestämd för tvget, hvaraf
klädes- eller hushållspcrsedeln hufvudsakligen består.
Anm. För gångkläder tages öfvertyget till grund för tullberäkningen
; inen uppslår svårighet att bestämma hufvudbeståndsdelen,
tages till beräkningsgrund det material, sorn
drager bogsta tullafgift.
för kläder eller delar deraf, som äro försedda med
guld- eller silfverbroderier eller galoner, eller med
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
I skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
I skålp.
1 skålp.
1 skålp.
R:dr 100 R:mt
1 skålp.
1 skålp.
Införsels
tull.
Riksmynt,
R:dr.
ore.
10
2
Fri.
Fri.
Fria.
25
30
25
40
50
Fria.
Fri.
50
60
Fritt.
Kamelhår; hänföres under Hår.
Kantarider; Ii än toras under Apotheksvaror.
Kantiljer; se Gulddragare- och Suörmakarearbeten.
Kappsäckar; se Nattsäckar.
Karduan; se Saffian under art. Hudar och Skinn.
Karmin; hänföres under Färger, ej specificerade.
Karott; se Tobak.
Kedjor till innanverk i ur-; se Ur, delar deraf.
Kinabark oell Kinarot; hänföres under Apotheksvaror.
Kitt; hänföres till Blyhvitt under art. Färger
och Färgningsämnen.
Klinker; hänföras under Tegel.
Klorsyradt Kali; hänföres under Sall, medicinskt.
Klöfvar; hänföras under Horn, oarbetadt.
til atton ,
Förslag lill Tulltaxa.
313
Fläder, ej specificerade:
fransar, spelsar eiler blonder, förhöjes tullafgiflen
med 100 procent i den för tygel bestämda,
för oljade eller fernissade kläder, derunder ej inbegripna
sådana, som äro öfverdragna med kautschuk eller
gulla percha, beräknas lulla fgi ften efter hvad för tyget
är bestämdt, utan förhöjning,
kläder, som utgöras af knutne eller stickade eller på
strumpstol tillverkade persedlar, såsom bufvor, tröjor,
underkläder in. m., äfven om dessa äro färdigsydda,
försedda med knappar och band o. s. v., förtullas,
utan förhöjning, efter hvad för art. Strumpor och
Strumpstolsarbeten är bestämdt,
gångkläder, tillhöriga sjöfarande eller resande, när de
äro synbart brukade eller, af egarne sjelfve medförde,
pröfvas icke öfverstiga deras personliga behof . .
Knallhattar
Knapergall och Ekollon, malen och omalen
Knappar, af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade
ämnen
/lnm. Då knappar af Glas, Horn, Metall, Perlemor eller Stenkol
icke annorlunda äro af sammansatta ämnen tillverkade,
än att öglan är olikartad, böra do förtullas på sätt taxan
stadgar för det ämne, arbetad!, hvaraf sjelfva knapparue äro
förfärdigade.
Knifvar:
rak-, med eller utan fodral
penn-
tälj-, sjömans-, eller gröfre arbets- .......
bords- och andra slag, ej specificerade, samt gafflar:
med skaft af silfver, pläter, ebenholtz, elfenben . .
med skaft af andra ämnen ....... .
Kobolt-malm och metall
Koeffyr er
Kol, träd-
Konfityrer
Konserver, i hermetiskt slutna eller lufttäta kärl förvarade
ätbara varor
Koppar:
rå eller garad
smidd, valsad eller gjuten:
plåtar och andra ämnen för bearbetning ....
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
I skålp.
1 skålp.
1 stycke.
1 skålp.
1 skålp.
lnföraels
tull.
Riksmynt.
R:dr. öro,
Fria.
60
Fri.
1
60
50
12
15
25
Fri.
3 | -  Fria.
40
50
Fri.
I
Fria.
Kochenilj ; se Färger.
Kolsyradt Natron; se Soda.
Kompasser; hänföras under Instrumenter, navigations-
etc.
Konjak ; hänföres under Bränvin.
I Kopal; hänföres under Gummi, alla slag, ej specificerade.
Kopiepressar; hänföras under .lern, gjutgods, ej
speoificeradt, gröfre.
Kopparrök; hänföres under Vitriol, andra slag.
Bih. till JR, St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd.
40
314
Forsing■ till Tulltaxa.
Koppar:
smidd, valsad eller gjuten :
bleck och spik till fartygs förhydning .....
andra helfärdiga arbeten, opolerade ......
polerade
Kopparnickel
Kopparskrot eller gammal koppar, endast användbar lill
omsmältning, samt koppar-aska
Kopparstick, Estumper och Litografiska arbeten, sorn utgöra
tillbehör till tryckta verk
andra slag, oinfättade
infattade, se Tafvelramar.
Koraller, äkta, oarbetade
arbetade, oinfattade
infattade med Guld eller Silfver, vägas med
infattningen och förtullas såsom den;
infattade med andra ämnen, tullbehandlas
såsom Bijouterivaror.
Korgar och Korgmakare-arbeten:
af oskalade qvistar och spån
af skalade, men oklufna qvistar
af klufvet vide eller strå, rör och andra finare slag .
Koriander
Korinter
Korkar, skurna, ulan beslag, äfvensom korksulor ....
med beslag
Korkbark
Kort, spel- ...
Anm. Om livad i afseende å korlén vidare är att iakttaga,
innan de till egaren utlemnas, är särskildt stadgadt.
Kreatur, alla slag
Krita, hvit, och kritsten, omalen
malen
röd och svart
pastellkrita , .
Krokar, till fiske . ,
Krukmakare-arbeten, ej specificerade:
oglaserade och omål|ade
glaserade eller målade, äfvensom terra cotta och terraiith
burkar och krus, på hvilka varor inkomma och som
icke, enligt särskildt stadgande i taxan, inbegripas uti
vigten för tullberäkningen
Krut
Kummin
Qvantitet
för Tullberäkningen.
I skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
skålp.
1 skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
gross
1 centner
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 centner.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr. | öre.
Fria.
, 20
1 50
Fri.
I
Fri.
Fria.
18
Fria.
1 50
4
25
12
5
9
15
50
Fri.
18 I —
Fria.
Fri.
20
2
10
15
3
10
Fria.
1 5
1 I 50
Koppartrycksvärta ; se Boksvärta.
Koppartråd; se Tråd.
Korf; hänfores under Metvurst.
Kransögon; hänföras under Apotheksyaror.
Krats; se Tester.
Kristallarbeten; hänföras under Glas, andra slag.
Kromsyradt Kali; hänfores under Färger, ej specificerade.
Kubeber; hänfores under Apotheksvaror.
Kulör eller s. k. Vintinktur:
blandad med vatten ; hänfores under Sirap,
blandad med sprit; hänfores under Likör.
Förslag till Tulltaxa.
315
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
mngen.
Riksmynt,
R:dr
öre.
Kappar, alla slag
1 skålp.
1
15
Kött, alla slag
Fritt.
Lack
1 skålp.
40
Lackerade arbeten, ej specificerade
1 skålp.
1
—
Lacmus
1 skålp.
4
Lagerblad och Lagerbär
1 skålp.
3
Lakrits
1 skålp.
—
8
Lakritsrot eller Glycyrrhiza
1 skålp.
3
Lampor och Lyktor förtullas såsom det ämne, arbetadt,
hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Anm. Medföljande glaskupor förtullas Särskildt efter hvad för
Glas, andra slag, är bestämdt.
Leksaker eller Nömberg er kram:
af träd eller sammansatta ämnen, med eller utan bets-
ning, målning eller lackering .
1 skålp.
1
50
andra slag förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de hufvudsakligen bestå.
Lera
Fr
Likör
1 kanna.
3
Lim:
husblås och gelalin
1 skålp.
75
andra slag
1 skålp.
6
Lin, ohäcklad! och häckladt
Frit
t.
Ljus:
ta]g-
1 skålp.
3
palmilin-
1 skålp.
-*—-
4
stearin- och margarin-
1 skålp.
6
andra slag
1 skålp.
15
Ljuskronor eller delar deraf, ej specificerade, förtullas lika
med det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen be-
stå, och utan afdrag i vigten för påsatta glas.
40
Luktvatten, alla slag (flaskornas vigt inbegripen) ....
1 skålp.
Lumpor *
Fria.
Fri.
Läderarbeten, ej specificerade, förtullas med 50 procents
förhöjning å tullen för det läder, hvaraf arbetet huf-
vudsakligen består.
Läster till skoarbeten
Fria.
Lök, alla slag, ej specificerade
1 skålp.
2
uui.i;u uuiiiiiu j iiutiiures uiiucr ur u mim, umi stug.
Lackerade arbeten: af bleck; se Bleckslagarearbeten.
af bly; se Bly, arbetadt.
af läder; se Läderarbeten,
af papp; se Papparbeten,
af tenn; se Tenn, arbetadt.
af träd; se Träd, arbetadt,
ej speciliceradt.
af zink; se Zink, arbetad.
Lahn, oäkta; se Metaller, sammansatta.
Lampetter; se Speglar.
Lampvekar; se Vekar.
Latun eller Trådband; se Metaller, sammansatta.
Lerpipor; hänföras under Piphufvuden.
Liar; se Jern, manufaktur- och handtverks-smide,
ej speciliceradt.
Limoner, friska; hänföras under Citroner.
salta; hänföras under Frukter, inlagda.
Limonsaft; hänföres under Citronsaft.
Linser; se Spanmål.
Lithografier; se Kopparstick.
316
Förslag till Tulltaxa.
Magnetsten, oinfattad
Majs
Malm, alla slag, cj specificerade,
Malms tuffer
Mandel
Marienglas
Marmor, oarbetad eller i block
arbetad, tullbehandlas såsom Bildhuggeri-arbeten,
eller såsom Slen, arbetad.
Masker
Maskin- och Vagnssmörja
Mattor, af strå eller röder
Medaljer, alla slag > .
Metaller, sammansatta:
marinmelall eller annan komposition i form af bleck
och spik, till förhydning af fartyg
andra slag:
oarbetade, latun och trådband derunder inbegripna .
arbetade, alla slag, gjutna, smidda eller pressade,
oäkta lahn och metallduk derunder inbegripna:
förgyllda, försilfrade eller pläterade ....
andra slag
skrot samt gammal och brukad metall, sammansatt, endast
tjenlig till omsmältning
Metvurst
Mineralier för naturaliesamlingar
Mjöd
Mjöl, ej specificeradt, af vegetabilier, som ej kunna inbegripas
under spanmål eller hänföras till mediciualier .
Munlack
Musika/ier
Muskött, torr, och Muskotlb/omma
Muskus eller Desman
Qvantitet
för Tullb er åkningen.
1 skålp.
1 stycke.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 kanna.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införsels
tull.
Eiksmynt.
B: dr | öre.
Fri.
Fri.
Fri.
Fria.
1 12
Fritt.
Fri.
15
2
3
Fr
na.
I
I
Fri.
Fria.
75
40
Fritt.
1 10
Fria.
25
12
60
Fria.
! 40
Fri.
Litzari; hänföres till Färger, andra slag, ej specificerade.
Lyktor; se Lampor.
Läder; se Hudar och Skinn, beredda.
Magnesia; hänföres under Apulheksvaror.
Magnetsten, infattad; se Instrumenter, fysiska.
Manna; hänföres under Apotheksvaror.
Manometrar; hänföras till Instrumenter, fysiska
in. fl.
Manufakturvaror, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Marinmetall; se Metaller, sammansatta.
Markasit; hänföres under Vismut.
Marle; se Broderduk.
Maskiuerier, ej specificerade; se Redskap.
Mastix; tullbehandlas såsom Gummi.
Mattor, bast-; se Bastmattor,
golf-; se Väfnader,
gräs-; se Gräsmattor.
Mercurius; se Qvicksilfver.
Messing; hänföres under Metaller, sammansatta.
Messingstråd; se Tråd.
Metronomer eller musikaliska taktmätare ; hänföras
till Instrumenter, mathematiska m. fl.
Mikroskop ; hänföras till Instrumenter, optiska m. fl.
Mjöl af Spanmål; se Spanmål.
Mjöl af Arrow-rot; se Mjöl af vegetabilier.
Mosaik-arbeten ; hänföras till Sten, arbetad.
Muffar; se Hudar och Skinn, pelsverk, persedlar
deraf.
Mullbärssaft; hänföres under Apotheksvaror.
Murklor; hänföras under Svampar.
Mursten; hänföres under Tegel, alla slag
Muskött, insyltad; tullbehandlas såsom Konfityrer.
Myntkoppar; hänföres under Koppar.
Myrrha; hänföres under Apotheksvaror.
Förslag till Tulltaxa.
317
Musslor, friska
insyltade eller saltade . . . . . . ... . , .
Mynt, guld-, silfver- och koppar-
Målningar och Ritningar, oinfattade
Natlsäc/rar och Kappsäckar
Naturalier till vetenskapliga samlingar
Nejlikor
Nålar, af annat ämne än guld och silfver, och ej hänförliga
till Bijouterivaror .
Näfver
Nät, alla slag, förtullas lika med det Garn, hvaraf de äro
gjorda, med tillägg af 50 procent.
Nätter:
kokos-
hassel-, val- och andra slag
Oliver
Oljor:
feta:
bom-, hamp-, kokosnöt-, palm- och spermaceti- . .
andra till apolheksvaror ej hänförliga eller eljest icke
specificerade slag
flygtiga, eller essenser, ej specificerade (flaskornas vigt
deri inbegripen)
Oljekakor
Ost, alla slag
Papp
Papp- och Pappersarbeten, alla slag:
olackerade
lackerade, arbeten af papier mache derunder inbegripna
Papper:
förhydnings- och press
kardus- och stig-,
tryck-, olimmadt; tapet- och polér- eller smergel
skrif-, kopie-, planche- och alla andra slag hvilt, ej
specificeradt
post-, alla slag
färgadt eller ofärgadt: makulatur
-
1 stycke.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Qvantitet
för Tullberäk-  ningen.
Införsels-
tull.
Riksmynt.
R:dr | öre.
Fria.
1 kanna.
| 40
Fritt.
Fria.
1 skålp.
| 40
Fria.
1 skålp.
18
1 skålp.
| 40
Fri.
Fria.
5
3
10
2
3
25
3
2
40
65
Fritt.
12
15
Målningar, infattade; se Tafvelrainar.
Mössor och Kasketter; tutibehandlas såsom Kläder,
ej specificerade.
Mössfoder och Mösskullar; se Hattfoder.
Natron, kolsyradt; se Soda.
Negerhead; se Tobak.
Nickel; se Kopparnickel.
Nicht eller Tutia; hänföres under Apotheksvaror.
Nurubergerkram; se Leksaker.
Nys- eller Prustrot; hänföres under Apotheksvaror.
Nysilfver; hänföres under Metaller, sammansatta.
Olein; hänföres under Tran.
Olja: kamlin-, nafta-, fotogen-, stenkols-, m. 11.
till lyse begagnade vätskor, ej specificerade;
se Terpentinolja,
terpentin-; se Terpentin-olja.
vitriol-; se Svafvelsyra.
Ornamenter, arkitektoniska ; se Bildhuggeriarbete n.
ej specificerade; se dekorationer.
Ossa Sepiae; se Fjäll, hvalfisk-.
Ostron; hänföras under Musslor.
Paddy ; se Ris.
Paljetter; se Gulddragare-arbeten,
318
Förslag till Tulltaxa.
Papper:
fargadt, pressadt, glaceradt, tryckt, figureradt, försilf
radt
eller förgyldt
Papperstapeter och Border
Paraplyer och Par asot ler:
af siden eller halfsiden, utan afseende i sednare fallet
på silkets större eller mindre qvantitet .....
andra slag
delar deraf:
ställningar
öfvertyg, tillskurna eller sydda, förtullas lika med
det Väfnadsslag, hvaraf de äro gjorda, med tillägg
af 10 procent,
fodraler:
af läder, lösa eller påsatta
af tyger, lösa, förlullas lika med Yäfnaden, hvaraf
de äro gjorda, med tillägg af 10 procent.
Pennor, skrif-, alla slag
Anm. Askars ock kartors vigt inbegripes.
Penslar
Peppar, alla slag
Perlemor, oarbetad
arbetad, oinlättad
infattad med Guld eller Silfver, väges med infattningen
och förtullas såsom den;
infattad med andra ämnen, tullbehandlas såsom
Bijouterivaror.
Perlor, äkta, oinfaltade eller infattade
oäkta: glas-
andra slag
infattade med andra ämnen än Guld och Silfver
tullbehandlas såsom Bijouterivaror.
Perukmakare-arbeten
Pimps ten
Piphufvuden, med eller utan beslag:
af sjöskum, äkta eller oäkta
andra slag
Plantor
Platina, oarbetad eller arbetad
Plommon, Bruneller och Sviskon
Qvantitet
för Tullberäkningen.
I skålp.
1 skålp.
1 stycke.
1 slycke.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 dussin.
1.[skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
2
1 skålp.
6
Fri.
1 skålp.
1!
1 skålp.
Fria.
Fri.
1 skålp.
1
Införsels
tull.
Riksmynt.
It: dr öre
18
40
50
50
25
50
25
30
11
Fri.
1 50
Fria.
40
6
Paradiskorn; hänföres under Apötheksvaror.
Pastellkritor; se Krita.
Pastiljer; se Konfityrer.
Pelsverk; se Hudar oell Skinn.
Penningebörsar; se Portföljer.
Pennor, blyerts-; se Blyertspennor.
Pergamentsskinn; Se Hudar och Skinn.
Persikokiirnor; hänföras under Apotheksvaror.
Pinsback; hänföres under Metaller, sammansatta.
Pipor, tobaks-; hänföras under Piphufvuden.
Pistacie!'; hänföras under Frukter och Bär, ej
specificerade, torra.
Pistoler; se Gevär.
Platåer; se Dekorationer.
Förslag- till Tulltaxa.
319
Plymer:
struts- och andra slag
Pomada, burkarnes vigt inberäknad
Pomeranser -
Pomerans-knoppar och skal
Perrs lin:
oäkta, sten-, eller fayans :•
hvitt eller enfärgad!, men omåladt:
talrickar
andra pjeser ,
måladt eller tryckt:
talrickar
andra pjeser
äkta:
hvilt eller enfärgadt
förgyldt eller måladt i figurer eller med blommor .
Anin. Kärl och redskap af äkta porslin for farmaceutiska eller
vetenskapliga behof ina, sedan beskaffenheten och qvantiteten
blifvit hos Sundhets-kollegium, Vetenskaps-akadeinieo
eller vederbörande Univérsitets-fakultet uppgifna och godkända,
af apothekare och vetenskapsman fritt införas.
Portföljer, Penningebörsar, Ri-dikyler ecb Väskor:
af hel- eller halfsiden
andra slag
Potates ,
Potatesmjöl, eller malen potates
Puzzolana
Qvicksilfver
Redskap och Maskinerier, eller delar deraf, ej specificerade
Anm. Under denna rubrik äro att hänföra mera invecklade
eller af flera olika delar sammansatta fabriksmnskiner eller
jordbruksredskap, samt sådana delar deraf, som icke kunna
användas, utan att inpassas i ett visst redskap eller maskineri.
Ris, oskalad eller Paddy
blandad med mer eller mindre fullständigt afskalad ris
Russin
Russinstjelkar
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr
15
50
6
7
5
10
10
18
20
40
50
Fri.
Fritt.
Fri.
15
Fria.
Pläter; hänföres under Metaller, sammansatta.
Porfyr; hänföres till Sten, ej specificerad.
Portemonnaier; se Portföljer.
Porter; se Dricka.
Pottaska; se Aska.
Puder; tullbehandlas såsom Mjöl, ej specificeradt,
af vegetabilier.
Qvarustenar; se Sten.
Qvercitron; hänföres till Färger, ej specificerade.
Kaspar; se Filar.
Rhabarber; hänföres under Apotheksvaror.
Ridikylcr; se Portföljer.
Risgryn : se Gryn.
Rismjöl ; se Gryn.
Ritningar, oinfattade; se Målningar.
infattade; se Tafvelramar.
Rosmarin; hänföres under Apotheksvaror.
Rotting; se Rör.
Rumin ; hänföres under Bränvin.
Räfkakor eller Räfkryddor ; hänföras under Apotheksvaror.
320
Förslag- till Tulltaxa.
Rör:
bambu- och spanska
rotlingar, vass och andra slag
Rutter, ätbara, alla slag
Sade Irna hare-ar ber en, ej specificerade:
med äkta förgylda, försilfrade eller pläterade beslag .
andra slag
Saffran
Salmiak
Salpeter, oraffinerad eller raffinerad
chilisk eller salpetersyrad! Natron
Salpetersyra och Skedvatten .
Salt:
oraffineradt:
kok-, berg- och glauber-, vattenfritt ......
raffineradt bordsalt, hvarmed förstås hvitt, mjölaktigt
salt, ehvad det inkommer i särskilda emballage!- eller
i sammanpressade lösa stycken eller kakor . . .
medicinskt
Saltsyra
Sand
Saxar:
öfverskärare- samt saxar till klippning af plåtar och
bleck; hänföras lill Redskap och Maskinerier,
skräddare-, trädgårds- och ull- ... . . ... • •
andra slag: opolerade . . . . ..... . .
polerade
Segel:
införselstullen bestämmes efter den å Väfnaden, hvaraf
de bestå.
Senap:
omalen
malen och preparerad
Serp en lins len:
oarbetad
arbetad; se Slen, arbetad.
Siktar och Såll
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
I skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 kubikfot.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr.
Fria.
75
50
Fri.
Fri.
10
Fri.
15
25
50
3
25
Fri.
25
Rödfärg; hänföres under Färger, ej specificerade.
Rör af jern eller annan metall, äfvensom tegelrör;
hänföras till Redskap och Maskinerier.
Rothe ; se Färger, ej specificerade.
Rötter för apothekares behof, ej specificerade;
hänföras under Apotheksvaror.
Sablar; hänföras till Stålarbeten.
Saccarum Saturni; se Blysocker.
Saffian; se Hudar och Skinn, beredda.
Sagogryn; se Gryn.
Sandarak; se Gummi.
Sandel; se Färger, ej specificerade.
Sassafras; hänföres under Apotheksvaror.
Schellack; se Gummi.
Segel, bergade från främmande förolyckade fartyg;
se Inventarier.
Segelduk ; se Väfnader.
Sejlergarn; se Garn, segel- och hind-.
Senetsblad ; hänföras under Apotheksvaror.
Shawlar, Shawletter och andra Dukar; se Väfnader.
Siktduk: af metall: se Metaller, sammansatta,
andra slag, arbetade,
af annat än metall; se Väfnader.
Silfver
Förslag till Tulltaxa.
321
Silfver, oarbetad!
•
arbetadt, förgyldl eller oförgjldt
bok-, äkta och oäkta
musiv-, mälare-, puder- eller unsen- .
Silke, rått, ofärgadt . . .
färga dt
Sirap, alla slag
Skafgräs
Skomakarearbeten :
af siden
af andra tyger samt af saffians-, karduans-, färgade,
pressade och tryckta skinn
becksöms- och så kallade sjöstöflar
andra slag
Skriflaflor, alla slag
Sköldpadd, oarbetad
arbetad
Slöjdvaror, eller Fabriks-, Handtverkeri- och Manufakturvaror,
i taxan ej nämnde, förtullas lika med det ämne,
arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå, eller, om
detta ej kan bestämdt urskiljas
Smergel
Smink och Sminkflor
•
Smör
Snör mak arearbeten, såsom fransar, galoner, gramaner, aiguilletter,
snodder, snören, m. fl. ej specificerade:
af hel- och halfsiden
andra slag
Socker:
raffinerad!, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak-,
samt krossadt eller pulveriseradt socker
oraflineradt:
a) till färgen icke mörkare än N:o 18 af den i
verldshandeln gällande holländska standard, hvarå
normalprof genom General-Tullstyrelsens försorg
hålles vederbörande tullkamrar tillhanda . . .
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 ort.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 par.
1 skålp.
1 skålp.
R;dr 100 K:mt.
l skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr. |örc.
Fritt.
1 7
Fritt.
Fritt.
Fritt.
1
50
4
Fritt.
50
1 25
Fria.
Fri.
5 —
20
Fri.
65
Fritt.
50
13
13
Silfverglitt; se Glete.
Sjökort; se Kartor.
Skedvatten ; se Salpetersyra.
Skeppsinveutarier; se Inventarier och 12 § i Taxeunderrättelserna.
Skiffer; se Sten.
Skinn; se Hudar neli Skinn.
Fisk-; se Fiskskinn.
Skjälspnck; se Tran.
Skor af ylleiilt, utan lädersulor, förtullas såsom
yllefilt'.
Bih. till It. St. Prot. 1859 Sf 1860. 10 Sami. 1 A/d.
Skrubhlor; hänföras lill Redskap och Maskinerier.
Skyfflar och
Skåror; se Jern, manufaktur- och handtverkssmide,
ej specifieeradt.
Slipstenar; se Sten.
Snickarearbeten; se TrUdvaror, urbelade, ej specificerade.
Snus; se Tobak.
Suåckor; se Naturalier.
41
322
Förslag till Tulltaxa.
Socker:
oraffineradt:
b) lill färgen mörkare än nämnde standard-nummer,
— äfven om varan inkommer i upplösl eller flytande
tillstånd , , ,
Amu. Derest eif oell samina cully innehåller särskilda sockerslag,
underkastade olika tullafgifter, tillämpas den högre
tullsatsen för hela innehållet.
Soda eller ko/syradt Natron
Soja och Såser
Solfjädrar
Spanmål, alla slag:
omalen
malen, eller gryn och mjöl
Speglar och Lampetter
Spetsar, Uddar och Blonder:
silkes- och linne-
andra slag
Spillning, A/fall och Spån, ej specificerade
Spännhalsdukar, äfvensom andra på valk sydda halsdukar:
af hel- eller halfsiden
af andra tyger
af läder
Stearin
Sten:
cornwalls-, eldfast, gjulslenar samt mergel- och skiffersten
lill stentryck, takskiffer, qvarnstenar, bryn-, oljeoch
slipstenar samt all annan, ej specificerad, oarbetad
eller i block
all annan, arbetad, ej specificerad
Stenkol, Stenkolsstybb eller Cinders samt Coakes eller afsvafla
de stenkol
Stenko/sarbelen, oinfattade eller infattade med annat ämne
än Guld och Silfver, lullbehandlas såsom Bijouterivaror;
infattade med Guld eller Silfver, vägas med infattningen
och förtullas såsom den.
Stenkolstjära
Stoft, olärgadt eller färgadt, till begagnande vid tapet tillverkning
•
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 skålp.
1 kanna.
1 skålp.
1 centner.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 centner
Snören; se Gulddragare- och Snörmakarearbcten.
tarm-; se Strängar, andra slag.
Solfjäderspapper; se Papper, färgadt in. m.
Spadar; se Jern, manufaktur- och hnndtverkssmide,
ej specificeradt.
Spanska flugor; hänföras under Apotheksvaror.
Speldosor; se Instrumenter, musikaliska.
Spermaceti; se Hvalraf.
Spermaceli-olja; se Oljor, fela.
Spiauter; se Zink.
Spetsglans; se Antimonium.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr. öre
Fri.
1
3
50
Fri.
6
2
Fri.
50
25
50
75
4
Fri.
Fria.
25
Fritt.
Spiritus vini och annan
Sprit; se Bränvin.
Spån; se Spillning.
Span för bokbindning, tillverkning af värjslidnr
m. m.; hiinföres till fanérskifvor under artikeln
T råd va ror.
Späck; se Tran.
Stanniol; se Folier.
Sticktyg eller Piqué; se Väfnader, bomulls-.
Stilar och Stilskrot; se Bokstafsstämplar.
Storax; hänföres under Apotheksvaror.
Förslag till Tulltaxa.
323
Strumpor och andra på strumpstol eller genom stickning
tillverkade arbeten, ej specificerade:
helsiden- eller halfsiden-
andra slag
Slpumpstickor
Strängar:
af metall
andra slag
Stål, alla slag
Stålarbelen, ej specificerade
Stärkelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska ämnen
Svafvel:
sicilianskt
andra slag
Svafvelblomma
Svafvelsyra
Svampar, alla slag,
Sågblad
Sågbladsumnen, eller otaggade sågblad
Såpa
Säckar, nya, tomma; införselstullen bestämmes efter den
lör Väfnaden, med 10 procent förhöjning.
mod varor fyllda, såsom emballage
Sängkläder beläggas med den tullafgift, som är bestämd
för Väfnaden, hvaraf öfvertyget beslår,
tillhöriga sjöfarande eller resande, när de äro synbart
brukade eller, af egarne sjelfve medförda, pröfvas
icke öfverstiga deras personliga behof
Tafvelramar förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de hufvudsakligen bestå, utan afdrag i vigten för taflan,
derå anbragt glas, m. m.
Anm. Skulle sådana ramar inkomma, som bura tullboliandlas
efter värde, må doek denna behandling icke sträcka sig till
den infattade målningen eller ritningen, som egaren tiar att
tullfritt utbekomma.
Talg . .
Tamarinder
Qvantitet
för Tullberäkningen.
skålp.
skålp.
skålp.
1 skålp.
1 skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
1 skålp.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr. öre.
50
25
20
1
Fritt.
50
6
Fritt.
1
2
1
50
15
5
3
Fria.
Fria.
Fri.
Stramalj ; se Brodérduk.
Strutsfjädrar: se Plymer.
Stuckarbeten; tullbehandla! såsom Sten, arbetad,
ej specificerad.
Stråkardor; se Kardborrar.
Ståltråd ; se Tråd.
Substans; se Bläckpulfver.
Suckat; se Konfityrer.
Sviskon; se Plommon.
Svärta, bok- och koppartryck-; se Boksvärta.
Synålar ; se Nålar.
Syringar; se Fingerborgar.
Sågar, försedda med skaft; hänföras lill Verktyg.
Såll; se Siktar.
Såser; se Soja.
Tagel ; se Hår.
Talgljus; se Ljus.
324
Förslog till Tulltaxa.
Tegel, alla slag
Tenlikor
Tenn, oarbetadt samt arbetad), gammalt och sönderbrutet .
arbeladt, nytt:
olackeradt och omåladt
lackeradt eller måladt
Tenn- och Blyaska
Terpentin
Terpentinolja och Terpentinspiritus
Tester eller Krats
The
Tidningar och Tidskrifter, älven då de äro tryckta på svenska
språket, så framt i detta fall de, adresserade till
svenskt postkontor, med allmän post inkomma . . .
Tjära, Tjärbärma och Vraktjära
Tobak:
oarbetad:
blad och stjelk
arbetad:
cigarrer
karfvad
malen eller snus
spunnen eller negerhead
stänger och karotter
Tonkabönor
Tran och Späck, alla slag
Trippel
Tråd:
guld- och silfver-
jern- och stål-
arbeten deraf draga den tull, som faxan bestämmer
för manufaktursmide eller stålarbelen.
koppar- och annan ej specificerad metall-:
jörgyld, försilfräd eller pläterad
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 skålp.
I skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Tapeter af papper; se Papperstapeter.
Taskböcker; se Portföljer.
Tennsalt och Klortenn, äfvensom Trädättiksyradt
Jern; se Kemiskt-tekniska preparater, ej specificerade.
Tennfolier; se Folier.
Teriak; liänföres under Apotheksvaror.
Termometrar; se InsLrumenter, fysiska, m. fl.
Terra cotta och Terralith, arbeten deraf; se Krukmakarearbeten.
Terra SigiIlata; se Bolus.
Tidningar och Tidskrifter, som inkomma annorlunda,
än med allmänna posten; se Böcker.
Tinkal; se Boraxsyrad! natron.
1 skålr
1 ort.
1 skålp.
I skålp.
R:dr. 1
öre.
Fritt.
1 skålp.
30
Fritt.
i
1 skålp.
25
1 skålp.
40
rri.
1 skålp.
2
1 skålp.
4
Fri.
1 skålp.
50
Införsels
tull.
Riksmynt.
Fria.
Fria.
25
80
50
55
35
G0
Fria.
1
Fri.
1
12
6
25
Tobakspipor af lera eller porslin; se Piphufvuden,
andra slag.
Tomback ; liänföres under Metaller, sammansatta.
Trapp; behandlas såsom Lera.
Tricot och Tricotage; hän föres under Strumpor
in. ni.
Trummor och Trumpeter; se Instrumeuter, musikaliska.
Tryffel; liänföres under Svampar.
Tråd, jern-, stål- och messings-, till iustrumenter;
se Strängar.
Tråd af metall, öfverspunnen med silke eller
tråd ; se Karkasser.
Trädfrukter; se Frukter och Bär.
Förslag till Tulltaxa.
325
Tråd:
koppar och annan ej specificerad metall-:
andra slag
bomulls-, alla slag
linne-:
oblekt
blekt eller färgad
Träd, friska, alla slag
Trädvaror:
virke, oarbeladt, alla slag
bandstakar
bjelkar och sparrar, alla slag
bräder och plankor, sågade, alla slag
enträd och enstafrar
gevärsstocksämnen
handspakar och handspaksämnen
.
lister och läkter, alla slag
master, bogspröt, spiror och pumpträd, alla slag . •
ribbor, alla slag
stäfver, lagg- och botten-, alla slag
tunnband
ved, alla slag
årträd
fanérskifvor draga hälften af den tull, som är bestämd
för snickarearbeten af samma trädslag;
svarfvarearbeten, ej specificerade, med eller utan betsning,
målning eller lackering
alla mer eller mindre arbetade trädvaror, ej specificerade,
derunder inbegripne snickare- och stolmakarearbeten:
af
furu eller gran, med eller utan betsning, målning
eller lackering .
af alm, ask, björk, bok,rek, valnöt och andra inhemska
trädslag, med eller utan betsning, målning
eller lackering, eller med fanering af nämnde
trädslag
af mahogny, jacaranda och andra utländska trädslag,
massiva eller dermed fanerade; äfvensom
arbeten, försedda med äkta eller oäkta förgyllning
Anm. Ar arbetet sammansatt af flera trädslag, sker förtullningen
efter det slag deribland, som drager högsta tullafgift.
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införsels
tull.
ltiksmynt.
R:dr. öre.
Fri.
40
40
50
Fria.
■ Fria.
10
15
Tumstockar; se Instrumenter, mathematiska in. II.
Tungspat, omalen ; se Sten, oarbetad.
malen; bänföres till Färger och Färgningsämnen,
ej specificerade.
Tusch; bänföres till Färger, ej specificerade.
Tulanego ; se Zink.
Tutia; hänföres under Apotheksvaror.
Tälgsten ; se Sten, ej specificerad.
326
Förslog till Tulltaxa.
Trädvaror:
möbler, försedda med stoppning, men utan öfvertyg,
förtullas efter ofvanstående bestämmelser, utan förhöjning.
försedda med stoppning och öfvertyg, förtullas efter
nämnda bestämmelser, med 50 procent förhöjning.
Tvål:
parfymerad
andra slag
Tågvirke, nytt
Ull, alla slag
Ur:
fick-:
med guldboett
med boett af andra materialier
boötter, lösa, förtullas såsom det ämne, arbetadt, hvaraf
de bestå.
skeppskronometrar . . . . .
vägg- och studsare i foder:
af bronz eller annan metall, äfvensom af alabaster
eller porslin
af träd eller andra slag
urfoder, lösa, lod till ur, äfvensom tornur eller delar
deraf, förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de bestå.
lösa eller oinfattade urverk, eller delar af ur, ej specificerade
Urband och Urkedjor, af annat ämne än Guld och Silfver,
hänföras till Bijouterivaror.
Fadd:
silkes-
andra slago
Fagnar och Åkdon:
tvåhjuliga samt droskor, trillor och slädar
öfriga slag
synbart brukade, som af resande, för eget behof, medföras
eller som blifvit ur riket bevisligen utförda
Fanil)
Fantar:
hel- eller halfsiden-
andra slag
öfverkladda med skinn, tullbehandlas lika med Handskar.
Futten, mineral-
Qvantitet
för Tullberäk-  ningen.
Införsels-
tull.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Fr
50
8
3
i.
1 slycke.
1 stycke.
4
1
—
1 stycke.
20
—
1 skålp.
1 skålp.
.
75
40
1 skålp.
3
—
1 skålp.
1 skålp.
1
50
25
1 stycke.
1 stycke.
37
100
50
1 skålp.
Frit
5
7.
50
1 skålp.
1 skålp.
4
1
50
1 kanna.
15
Urglas; se Glas.
Vagnsmörja; se Maskinsniörja.
Violrot; hänföres under Apotheksvaror.
Förslag till Tulliana.
327
Fax, alla slag
Fekar, lamp- och ljus-
Ferktyg för slöjderna och handtverkerierna, ej specificerade
Fin, alla slag:
på fastager
på buteljer
FindrufJ torr , , , . .
Findrujvor
,
Finsten, rå eller renad
Finslenssalt
Fisitkort
Fisrnul  , ,
Fitriol:
grön
andra slag
Väfnader:
helsiden-:
leib och pljs
sammel
Anm. Då liela ytan utgöres al' silke, lior väfnaden, ehuru frånsidan
ulvisar kamull, tullbehandla» såsom helsiden.
andra slag, guld- och silfvertyg derunder inbegripna
halfsiden:
felb och plys
andra slag - •
bomulls-:
felb och plys, äfvensom filtar och parkum . . .
gaz, hall linön, musslin, nettelduk, dimily och batist,
segelduk
tyll
andra slag:
oblekta och ofärgade
blekta eller färgade
tryckta eller pressade
bomulls-, med blandning lill större eller mindre del af
lin eller hampa:
bolstervar
damast
dräll
mattväfnad
Qvantitet
för Tullberäkningen.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr I öre.
Fritt.
1 skålp.
70
:dr 100 R:mt.
5
—
1 skålp.
14
1 kanna.
t
75
Fri.
1 skålp.
20
1 skålp.
3
1 skålp.
14
1 skålp.
25
1 skålp.
14
1 skålp.
1
1 skålp.
3
1 skålp.
1
50
1 skålp.
4
50
1 skålp.
7
50
1 skålp.
1
50
1 skålp.
3
75
1 skålp.
40
1 skålp.
1
—
1 skålp.
6
1 skålp.
2
25
1 skålp.
50
1 skålp.
HO
1 skålp.
1
—
1 skålp.
40
1 skålp.
90
t skålp.
65
1 skålp.
18
Violsirap; lian föres under Sirap.
Vitriololja och Vitriolspiritus; se Svafvelsyra.
Vagnmakare-arbeten, ej specificerade; hänföras
under Slöjdvaror, ej specificerade.
Valnötter; se Nötter.
Vatten, lukt-; se Luktvatten.
Vau; hänföres under Färger, ej specificerade.
Vaxarbeten; hänföras till sista rubriken i Införselstarifen.
Vaxljus; se Ljus.
Vicker; hänföres under Spaninål.
Värjor och Värjklingor; hänföras under Stålarbeten.
Väskor; se Portföljer.
328
Förslug till Tulltaxa.
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
nmgen.
Riksmynt.
Väfnader:
R:dr
Öre.
bomulls-, med blandning lill större eiler mindre del af
lin eller hampa:
andra slag lullbehandlas såsom lika beskaffade ty-  ger af bomull allena,
ylle-: af ull allena eller blandade till större eller min-
dre del med bomull, lin, eller andra ämnen, utom
.
silke:
filtar och mattor
1 skålp.
•
40
pressduk
1 skålp.
12
andra slag . .
1 skålp.
1
50
linne- och hamp-:
blaggarn, buldan, kanfas och sadelgjordsväf. . .
1 skålp.
15
bolstervar
1 skålp.
40
batist, flor, kammarduk och linön
1 skålp.
3
—
lärft, alla slag, äfvensom damast
1 skålp.
1
—
mattväfnad af hampa, eller af hampa i förening
med annat i taxan ej specificeradt ämne . .
1 skålp.
18
segelduk och tältduk
1 skålp.
8
andra slag, drällsväfnader derunder inbegripne
1 skålp.
65
hår- och tagel- .
1 skålp.
50
vaxade och lackerade:
mattor
1 skålp.
10
andra slag
1 skålp.
_—
25
vattentäta eller dubbla väfnader, sammansatta genom
upplösning af kautschuk, gutta percha m. m.
1 skålp.
75
Ympvax
Fritt.
Zink, Tutanego och Spiauter.-
oarbetad och i plåtar
Fri.
bleck och spik till fartygs förhydning
Fida.
arbetad:
omålad och olackerad
1 skålp.
7
målad eller lackerad
1 skålp.
20
förgyld, försilfrad eller pläterad
1 skålp.
75
Zinkblende
Fritt.
Ångmaskiner och Ångpannor
Fria.
4.99
Fria.
Attika, alla slag
1 skålp.
6
Anm. Ättika, blandad med så mycket bränvin, alt den icke
är tyngre än vatten, förtulla? så, sora bolle den halfva sin
vigt alkohol.
Varor, som icke kunna hänföras under någon af de i den-  na införselstarif upptagne bestämmelser:
råämnen
Fria.
mer eller mindre arbetade
R:dr 100 K:mt.
20
—
Zaffer; häulöres under Färger, ej specificerade. | ängskära; hänföres under Färger, ej specifice
Zitverrot: liänfdres under Apotheksvaror. , rade.
Åkdon; se Vagnar. | Öl; se Dricka.
Förslag lill Tulltaxa. 329
II. Tarif för Utförselstull en.
Qvantitet
Utförsels-
för Tullberäk-  ningen.
tull.
Riksmynt.
Ben, andra slag än elfen- och hvalfisk-, oarbetade . . .
1 centner.
jfR:dr
öre.
50
Jern, gjutet: tack- och barlast-, kanoner, stjcken, nickhakar
och mörsare, ostämplade och oborrade, hällar öfver 0,8
tums tjocklek, jemte lod och lödjor till vigter af större
tyngd, än en centner
1 centner.
25
/i oppar, rå
1 centner.
2
50
garad, samt kopparskrot, alla slag, äfvensom koppar-  aska
1 centner.
30
Lumpor
1 centner.
1
Mahn, rå och osmält, i införselslarifen ej specificerad . .
1 centner.
-
2 5
Trädrar or:
virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget: alm, ask, björk,'
bok, ek och andra ej specificerade sådana trädslag,
som vexa inom landet
R:dr 100 R:mt.
5
furu- och grantimmer, otillhugget, af mindre än 8,3
tums diameter i lilländan; master, bogspröt, spiror
och telegrafstolpar samt pumpträd, oborrade; äfven-  som spanar af furu och gran af mindre tjocklek, än
6,6 tum midtpå
1 stycke.
20
Anm. Sparrar af furu och gran kunna utföras både liksidiga
och platta. Dimensionen af deras tjocklek bestämmes efter
fjerdedelen af deras totalomfång midtpå, så att t. ex. en
sparre, som på två motsatta sidor innehåller 8 tums tjock-  lek och på de öfriga endast 4 tums, kommer att vid tullkla-  reringen behandlas lika med en, hvars alla fyra sidor tvert-  öfver innehålla hvardera 6 tum.
läkler, huggne eller täljde; äfvensom bandstakar af
furu och gran, samt båtshakeskaft och bärlingar om
15 å 20 fots längd och 1,2 å 1,6 tums diameter i
lilländan
1 tolft.
50
årlräd eller ämnen till åror ....
1 par.
15
Anm. Fartyg må till skeppsbehof tullfritt intaga 2 st. åräm-  nen för hvarje 20 läster af fartygets drägtighet och derunder.
Alla andra varor, än de i denna tarif upptagne, . .
Fri
i.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd.
42
330 Exp c (lilio ns-U Iskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 424.
Underrättelser
om hvad vid Taxans verkställighet iakttagas bör.
§ I
Hvad,
vid (ullklarering, af brulet örelal ej hinner till halft öre uteslules, och
räknas deremot för ett öre hvad af sådant hrutet tal stiger lill eller öfver ett halft.
§ 2.
Med de i taxan förekommande mått- och vigtbestämmelser förstås de, sorn uti
Kongh Maj:ts nådiga Stadga den 31 Januari 1855 äro föreskrifna.
§ 3.
Varor, som med främmande fartyg in- eller utföras, äro i Sverige icke underkastade
andra eller högre afgifter, än om de med Svenska lärtyg in- eller utföras.
§ 4.
Lastpenningar till Kongl. Maj:t och Kronan utgöras till lika belopp af Svenska,
som af främmande fartyg, med 40 öre för hvarje läst, beräknad efter Svenskt mälarebref,
samt betalas hvarje gäng både vid inkommande och utgående; dock, om ett fartyg,
under loppet af ett kalenderår, gör flera resor mellan Sverige och utrikes ort, erläggas
dessa umgälder för utgåendet allenast första resan och vid förnyadt inkommande
endast när fartyget innehar last samt större eller mindre del deraf lossar; och må i
detta hänseende jemväl såsom barlastade anses: Fartyg af 8 lästers drägtighet och
derunder, som innehafver gods, icke uppgående till mer än hälften af dess dräglighet;
Fartyg af öfver 8 till och med 50 lästers dräglighet, som innehafver gods icke öfver
4 läster; fartyg af öfver 50 till oell med 100 lästers drägtighet, som innehafver gods
icke öfver 6 läster; samt lärtyg af öfver 100 lästers drägtighet, som innehafver gods
icke öfver 8 läster; hvaremot, då fartyg innehafver gods till större lästetal i förhål
lande
till drägtigbeten, än hvad sålunda nu bestämdt är, detsamma bör anses såsom
lasladt samt hel afgift erlägga.
§ 5.
Å inkommande varor, som, enligt Taxan, förtullas med vissa procent af värdet,
bör godsegaren uppgifva inköpspriset med tillägg af assurans, frakt och annan derå
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 121.
331
använd kostnad, intilldess de till lossningsorten anländl. Godsegarens uppgift skall, så
vidt ske kan, styrkas af faktura oell konnossement. Företes icke dessa handlingar, vare
Tullkammaren pligtig, likasom den i allt fall är berättigad, att genom tillkallade tvänne
sakkunnige personer låta besigtiga varan oell å angifningsinlagan anteckna antingen
deras godkännande af det uppgifna värdet eller den tillökning deri, som de anse skäligen
böra göras. Vill godsegaren icke verkställa förtullning efter det af besigtnings
männen
varan åsätta värde, skall skriftligt bevis derom å angifningsinlagan tecknas och
varan derefter, så fort sig göra låter samt sist inom en månad från angifningen, genom
Tullkammaren å offentlig auktion försäljas. Sedan tullafgiften, beräknad efter försäljningsbeloppet,
derest detta öfverstiger godsegarens värdeuppgift, men alltid minst efter
denna sednare, blifvit, jemte auktions-omkoslnaderne, aldragen, skall behållna auklionssuinman
godsegaren tillställas.
Med brukade flyttsaker och resande tillhöriga effekter, som icke utgöra handelsgods,
förfares enligt hvad derom särskildt är eller varder stadgadt.
§ 6.
På vederbörande Fabriks- och Handtverks-föreningar ankommer att utse en eller
flere personer i hvarje stapelstad, som ega all tillse, det de till hvarje Förenings yrke
hörande varor blifva efter riktiga värden och benämningar lörtullade och öfvervara alla
släinplingar i packhusen, dock må dessa ombuds frånvaro icke hindra tullbehandlingens
företagande och fortgång.
§ 7.
Inkomna och till inrikes förbrukning disponerade utländska varor kunna till utrikes
ort tullfritt åter utföras.
§ 8.
Vid uppkommande tvist om en varas rälta art och benämning må GeneralTullstyrelsen,
dess instruktion likmätigt, ega att, sedan, der så erfordras, sakkunnige
personer hörde blifvit, afgöra frågan; kunnande besvär öfver General-Tullstyrelsens
i dylika frågor latlade beslut hos Kongl. Majit i underdånighet anföras endast af godsegaren.
§ 9.
Om hvad iakttagas hör vid inkommande och utgående varors angifning och
journalisering, huru förhållas skall med varors undersökning, förtullning och utlemnande
m. m., derom länder till efterrättelse hvad i särskilda författningar stadgas.
§ 10.
Egare af fartyg, som vid Svenskt skeppsvarf nybyggas, äro berättigade att, sedan
fartyget kommit i fulllardigt skick och sådant inför General-Tullstyrelsen styrkt blifvit,
få tillgodonjuta restitution af erlagda införselsafgifter för de materialier och skeppsförnödenheter,
dem egaren genom behöriga intyg visat hafva varit till fartygets byggnad,
tackling och utredning använda och för sådant ändamål från utrikes ort införda.
332 Exp e di ti o n s - Uts kotte ts Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 12'}.
De skeppsförnödenheter, hvarmed ett Svenskt, från utrikes ort återvändande far
tyg under resan blifvit försedt, äro icke underkastade tull, så länge de förblifva i
samina fartygs bruk.
§ 11.
Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utaf utländskt råämne inrikes
tillverkade varor, beviljas restitulionsvis af tullmedlen:
för 1 skålpund raffineradi socker, alla slag 10 öre.
„ 1 skålpund tobak, arbetad, alla slag 14 öre.
„ 1 skålpund bomullsväfnad af garn, i linhet af N:o 32 eller deröfver efter
Engelsk beräkning 12 öre.
hvarvid föröfrigt iakttages:
l:o att, hvad socker- och tobaksfabrikat samt bomullsväfnader angår, minst 100
skålpund af samma vara skola till export angifvas och på en gång afsändas;
2:o att vid angifningsinlagan alltid skall bifogas tillverkarens, under edelig förpligtelse
afgifna och med två vittnen bestyrkta, försäkran, att varan är Svensk tillverkning
oell af utländskt råämne, för hvilket full införselstull blifvit erlagd, äfvensom om
bomullsväfnad, att den är tillverkad af utrikes spunnet garn i finhet af N:o 32 eller
deröfver efter Engelsk beräkning; kommande detta bevis att biläggas tullkammare-journalen
å den tullplats, hvarifrån varan utföres;
3:o att varan, då den är stämpling underkastad, bör vara med behörig tillverk—
ningsstämpel försedd; och
4:o att utförseln verificeras antingen genom intyg af Svensk Konsul eller vice
Konsul å lossningsorlen eller, om sådan tjensteman der ej är anställd, af annan vederbörande
embetsmyndighet, att varan derstädes blifvit lossad.
Den här ofvan medgifna lullrestitutionen eger icke rum vid utförsel till
Norige.
§ 12.
Skeppare, inhemsk eller främmande, som, för trängande orsaker eller till inhemtande
af ordres för sin vidare resa, inlöper i Svensk hamn, der Sjötullkammare finnes,
må derstädes, ulan skeppsumgälders erläggande, intaga förfriskningar och anställa nödiga
reparationer samt jemväl, under iakttagande af hvad Seglations-Ordningen föreskrifver
och efter behörig märkrullas afgifvande, lossa större eller mindre del af sin
last och intaga fyllnad deri, ulan alt erlägga tull eller annan afgift för mera, än som
lossas eller lastas; men för fartyget belöpande skeppsumgälder skola, med iakttagande
af hvad ofvanstående 4 § föreskrifver, betalas, då lossning eller lastning eger rum.
Dock må, under fart från en till annan utländsk ort, fartyg utan sådana umgälders
erläggande, kunna lossa så stor del af innehafvande laddning, som icke öfverstiger Ijerdedelen
af fartygets lastdrägtighet, för utrönande hvaraf fartygets skeppshandlingar må
tjena till grund.
Fartyg, inhemskt eller främmande, som i Svensk hamn intagit en del af sin
laddning, må i annan Svensk hamn, der, enligt Seglalions-ordningen, lastning får ega
rum, inlaga fyllnad deri. På hvart och ett ställe erlägges tull för hvad lastadt
blifvit.
Expcditions-UIskottets Förslag till anderd. Skrifvelse. N:o 121.
333
Då lossning eller lastning på flera ställen egt rum, erläggas dock, i öfverensstämmelse
med nyss åberopade 4 §, skeppsumgälder endast å första lossnings- eller
lastningsstället, derom bevis på passet meddelas.
§ 13.
Skeppare vare skyldig att, på sätt Seglations-Ordningen stadgar, å märkrullan
noga anteckna sitt förråd af lifsmedel, till mängd och beskaffenhet, vid den påföljd för
uraktlåtenhet deraf, som berörde förordning bestämmer; och må det förråd, som för
besättningens behof till begagnande om skeppsbord finnes nödigt, befrias från tull
och andra afgifter i utlastningsorten.
Till provision må, under sådana villtor, jemväl kunna hänföras följande qvantileter
Vin, Bränvin, Kaffe och Risgryn, nemligen:
För fartyg, kommande från Östersjön eller till någon hamn i Halland samt
Götheborgs och Bohus län från Nordsjöorler samt Holland, England och Franska
Wester sjöhnmnar: 2 kannor Vin, 1 kanna bränvin, 2 skålpund Kaffe och 3 skålpund
Risgryn, räknadt pä hvarje person af besättningens och passagerarnes antal;
samt
för fartyg, kommande frän orter utom Östersjön, med undantag af nyssnämnde
fart till Halland och Bohus län: 3 kannor Vin, 2 kannor Bränvin, 4 skålpund Kaffe
och 6 skålpund Risgryn, på enahanda sätt beräknadt.
Härvid bör för öfrigt iakttagas, att Vin och Bränvin icke mot hvartannat utbytas;
så att den, som har mindre af den ena, ej får för sådan brist njuta ersättning
i den andra varan, äfvensom att hvad af dessa och öfriga nämnde provianlarliklar
öfversliger en skeppares olvanföre bestämda förråd i utlastningsorten, skall ovilkorligen
förtullas.
Hvad af inrikes producerade, enligt utgående tullpasset, med fartyget bevisligen
utförda provisions-artiklar öfverblifvit må, vid återkomsten, tullfritt disponeras.
Hvad af det öfriga medgifna provisionsförrådet icke under vistandet i Svensk
hamn ombord användes, må, derest det ej till qvarblifvande förtullas, med fartyget åter
utföras.
§ 14.
På det skeppare och besättningar å Svenska krafvelfartyg, större eller mindre,
må komma till säkert åtnjutande af den (öring, som uti Kongl. Maj:ls år 1748 utfärdade
Reglemente dem till uppmuntran blifvit tillagd, skola skeppare och besättning vid
den Tullkammare, der lossning sker, af den tull, som för lärtygets medbragta last inflyter,
mot behörigt qvitto, erhålla dess föling, utgörande, vid fart från Östersjön, för
en skeppare 2 R:dr, för en styrman 88 öre och för de öfriga af besättningen, så väl
som gossar, hvardera 60 öre; från de vid Nordsjön, kanalen och Atlantiska hafvet
belägna Europeiska orter, för en skeppare 10 R:dr 78 öre, för en styrman 5 R:dr
38 öre och för det öfriga skeppsfolket, hvarje person, 4 R:dr 32 öre, samt från Medelhafvet,
Levanten och andra aflägsnare orter, för skepparen 13 R:dr 50 öre, för
styrmannen 6 R:dr 75 öre och för hvardera af den öfriga besättningen 5 R:dr 38 öre;
men då tullbeloppet för medförda varor icke uppgår till minst 75 R:dr, bestås skep
Eare
och besättning ej någon föring, från hvilken förmån äfven inhemska på klink
yggda samt utländska fartyg äro uteslutna.
334
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o U21.
Skeppare, som komma från Medelhafvet, men tillika intagit last uti Westersjöhamnar,
njute föring såsom från Medelhafvet, när tullen för de derifrån i Svenskt
fartyg medbragta varor stiger till en fjerdedel af tullbeloppet för de varor, som
annorstädes blifvit inlastade. Vid ett annat förhållande bestås endast den mindre
föringen.
§ 15.
För gods, som under transporten genom tillfällighet tagit skada, må ej någon
minskning i tullen tillåtas, så vida godsegaren sjelf vill detsamma disponera. Anser
godsegaren en sålunda förskämd vara icke kunna draga den i införsels-tarifen utsatta
tull, må han, sedan skepparen, till upplysning om förhållandet, afgifvit sjöförklaring,
äska laga besigtning af godset, hvilken då skall af Magistratsperson, med biträde af
två sakkunnige och ojäfvige män, verkställas i närvaro af vederbörande Tullkammareföreståndare,
sorn eger att, under tjenstemannaansvarighet, för bevakande af Kronans
rätt, besigtningsåtgärden kontrollera; börande ock, derest godset är mot sjöskada försäkradt,
assuradörernes ombud, om sådant i orten finnes att tillgå, genom Magistratens
försorg bevisligen kallas till besigtningsförrättningen, likväl utan att denna genom ombudets
frånvaro må uppehållas. Befinnes godset hafva under transporten undergått
förskämning, skola hesigtningsmännen ej allenast härom utfärda intyg, utan jemväl,
efter granskning af behöriga lasthandlingar, attestera värdet af enahanda vara i oskadadt
skick. Derest fog till anmärkning emot förrättningen icke förekommer, antecknar
Tullkammare-föreståndaren sitt godkännande å besigtnings-instrumentet, som icke edsvurne
besigtningsman äro pligtige att, der så äskas, med ed fästa. Tullkammaren försäljer
sedermera, efter föregången kungörelse, på öppen auktion, i behörig ordning,
hvad förskämdt är, hvarvid, under iakttagande alt godset såsom å nederlag befintligt
eller oförtulladt försäljes, införselstullen för det, som enligt larifen förtullas efter värde,
beräknas efter fastställd tullprocent å auktionspriset samt för annat gods emot larifbeslämmelsen
minskas i samma mån, som auktionspriset understiger det vid besigtningen
för oskadad enahanda vara bestämda värde; kommande behållna auktionssumman
att, sedan belöpande tull blifvit erlagd, godsegaren tillställas. Försummar godsegaren
fullgörandet af bevisningen om varans förskämning utöfver fjorton dagar efter den preskriptionstid,
hvarinom angifnings-inlagan, jemlikt 30 § af gällande Seglations-ordning,
bör vara lill Tullkammaren afleinnad, ansvare för tullafgifternas fulla erläggande, derest
lian icke genom skriftlig anmälan hos Tullkammaren, inom samma tid, alstår sin rätt
till den skadade varan, som då medelst offentligt utrop, för Kronans räkning, genom
Tullkammaren försäljes.
Beträffande iörtuliningen af varor, bergade från strandade, utrikes ifrån komna
fartyg, skall iakttagas:
l:o att, derest fartyget alldeles förolyckats eller så skadats, att varorna icke
kunna, för befordrande till destinationsorten, åter intagas, eller om dessa till större eller
mindre del finnas så sjöskadade, att de till vidare försändning icke, utan äfventyr,
kunna användas, godsegaren eller dess ombud må ega att godset i den stapelstad, dit
det beqvämligast må kunna föras, eller, om dess beskaffenhet icke medgifver sådan
transport, å landet i slrandningsorten, efter föregången kungörelse, genom offentlig
auktion i vederbörlig ordning låta försälja ;
2:o alt för detta ändamål laga besigtning å godset, så fort ske kan, bör anställas,
då strandningen skett inom stads område, af Magistratsperson, och i annat fall af
Kronofogden i orten eller annan behörig kronobetjent, med biträde af två sakkunnige
Expedilions-Ulskoltels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 121.
335
och ojäfvige män, och i närvaro af vederbörande Tullkammare-föreståndare, som eger
att, under tjenstemanna-ansvarighet, för bevakande af Kronans rätt, besigtningsåtgärden
kontrollera och, om fog till anmärkning icke förekommer, å besigtningsinslrumenlet,
som ej edsvurne besigtningsmän äro pligtige att, der så äskas, med ed fästa, anteckna
sitt godkännande;
3:o att minst en månads tid må bestämmas för auktionens hållande, efter derom
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet utfärdad kungörelse; dock, om någon vara
befinnes så skadad, att, utan äfventyr af dess förderfvande, något längre uppskof, med
försäljningen icke kan ega ruin, eller om varans värde icke står i något alpassadt förhållande
till bevaknings- och magasiuerings-kostnaderne under ett sådant längre uppskof,
må försäljningen, så snart kungörelse derom i strandningsortens och närmaste
stads kyrkor blifvit uppläst, verkställas; börande i besigtnings-instrumentet, vid slik
händelse, meddelas intyg om behofvet af eller skälet till en skyndsammare försäljning,
äfvensom om hindren för godsets försändande i försäljningsändamål till stad;
4:o att alla de varor, som genom väta icke äro underkastade förskämning eller
som eljest vid besigtningen finnas oskadade, skola, såsom fullgoda varor, enligt Tulltaxan
lörtullas, hvaremot med lullberäkningen lör de öfrige må förhållas såsom i 1
mom. af denna § stadgas;
5:o att, änskönt godset såsom oförlulladt försäljes och det är inroparen öppet
lemnadl att detsamma antingen till inrikes förbrukning disponera eller inom stadgad
preskriptionstid reexportera, det skall ankomma på säljaren att, medelst en gemensam
inlaga, som inom Ijorton dagar efter auktionsförrätlningen bör, med bifogande afauktionsprolokollet,
ingilvas och särskildt upptaga hvad till återullörsel ämnadt är, å Tullkammaren
angifva liela det varuparti, som försåldt blifvit, och att belöpande afgifter för
detsamma inom den i Seglations-ordningen loreskrifna tid inbetala, vid påföljd, som i
sagde författning jemväl stadgas.
§ 16.
I afseende på Sveriges och Noriges inbördes handelsförhållanden länder till efterrättelse
hvad derom är eller varder stadgadt.
336
Expeditioiis-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 122
X:o 199.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 8 Sepl. 1860.
Preste-Slåndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den IS — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående regleringen af utgifterna
under Riks-Statens Första Rufvud-Titel.
(Stats-Ulskis Utlåtande N:o 47, och Mern. N:o 124 samt Först. Stals-Utskis Mern. N:o 173.)
S. A. K.
1 afseende på Riks-stalens Första Hufvud-titel, innefattande anslagen lill Kongl.
Hoj- och Slotts-stalerne, och som vid sistförflutna riksdag fastställdes till en summa
af 1,301,400 R:dr Runt. hvaraf 1,185,500 R:dr beräknades för den förra och 115,900
R:dr för den sednare af nämnde stater, har E. K. Maj:t, uti den vid innevarande riksmöte
aflåtna nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, täckts, i
anledning af de förändrade förhållanden, som inom Konungahuset inlrädt genom
Hans Majit Konung Oscar I:s dödliga frånfälle, göra följande framställningar, nemligen:
— att åt Hennes Majit Enke-Drottningen Josefina måtte anslås en Hofhållningssumma
af lika belopp med den, som Hennes Majit Enke-Drottningen Desideria uppbär, eller
120,000 Ridr Rimt; — att Hans Kongl. Höghet Hertigen af Dalarne, hvilken under
sin höge faders lifstid åtnjutit på Riks-Staten endast 10,000 Ridr, måtte, vid nu upphunnen
mogen ålder, erhålla ett skäligt Hofhållningsanslag af 50,000 R:dr eller, i händelse
af Hans Kongl. Höghets förmälning, 75,000 R:dr Rimt, så fördelade, att, i mån
af de förenade Konungarikena Sveriges och Noriges olika folkmängd, fem sjuttondelar
skulle på sistnämnda rike belöpa och Sveriges bidrag således blifva i jemnt tal 36,000
Ridr eller, utöfver nuvarande anslaget, 26,000 Ridr intill det år, hvarunder den höga
förmälningen möjligen komme att ega rum, och från hvilket års början Sveriges bidrag
komme att, med ytterligare 17,000 R:dr, höjas till 53,000 Ridr; — att Hennes Kongl.
Höghet
Expeditions-V(skottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 122. 337
Höghet Prinsessan Engenies handpenningar numera måtte upplagas till 25,000 Ridr,
hvaraf på Sverige belöpande tolf sjuttondedelar, eller i jemnt tal 18,000 R:dr, komme
alt med 8,000 R:dr öfverskrida Hennes Kongl. Höghets nuvarande anslag af 10,000
R:dr ; — att ett särskildt anslag af 6,000 R:dr måtte beviljas lill utfodring af Hans
Kongl. Höghet Hertigens af Östergötland stall; — samt att af de i nu gällande Riksstat
uppförda anslag för Hans Kongl. Höghet Kronprinsen och Hennes Kongl. Höghet
Kronprinsessan, tillsammans 177,000 Ridr, hvilka från och med Augusti månad sistlidet
år äro Statsverket besparade, mätte under innevarande slalsroglerings-period få
utgå, del äskade anslaget lill Hennes Majit Enke-Droltningen Josefina samt under innevarande
år jemväl de begärda anslagsförböjningarne för Deras Kongl. Högheter Hertigen
af Dalarne och Prinsessan Eugenie, äfvensom utfodringsanslagel för Hans Kongl.
Höghet Hertigens af Östergötland stall.
Vid ölvervägande häraf hafva Rikets Ständer, med bifall till E. K. Majlis nådiga
förslag beslutat :
l:o alt den underhållssumma af 60,000 R:dr B:ko, som, genom Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse den 27 Augusti 1823, anvisades för Hennes Majit numera EnkeDrotlning
Josefina, i händelse Hennes Majit skulle komma uti enke-stånd, skall förhöjas
till samma belopp, som Hennes Majit Enke-Drottningen Desideria uppbär, eller
120,000 Ridr Runt; hvarjemte, enligt Rikets Ständers njss åberopade underdåniga
skrifvelse, Tullgarns kungsgård är Hennes Majit till enkesäte anvisad;
2io alt till Hans Kongl. Höghet Hertigen af Dalarne skall såsom årligt underhäll
utgå 36,000 Ridr, inberäknadt H ans Kongl. Höghets nuvarande anslag 10,000
Ridr; samt
3:o att till Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Eugenie, som förut årligen såsom
handpenningar åtnjutit 10,000 Ridr, skall i stället såsom årligt anslag uppföras ett belopp
af 18,000 R:dr,
Beträffande åter den, för händelse af Hans Kongl. Höghet Hertigens af Dalarne
förmälning, begärda tillökning af 17,000 Ridr uti anslaget för Hans Kongl. Höghet,
hafva Rikets Ständer, enär del icke är kändt, att den höga förmätningen inom någon
kortare lid är alt emotse, icke funnit af behofvet påkalladt att härom nu falla beslut;
äfvensom Rikets Ständer funnit sig förhindrade att till E, K. Majits nådiga framställning
om beviljande af ett särskildt anslag å 6,000 Ridr till utfodring af Hans Kongl.
Höghet Hertigens af Östergötland stall lemna bifall.
I följd af hvad Rikets Ständer sålunda beslutat, och då uti öfriga denna Hufvudlilel
tillhörande anslag någon förändring icke funnits böra ega rum, hafva Riksslatens
Första Hufvudtilels anslagssummor alltså blifvit fastställde alt, från och med
år 1861 och intilldess nästa statsreglering vidtager, utgå på följande sätt, nemligen!
Kongl. Hot- och Slotts-Staterne.
o
Kongl. Hofstals-ans/agen:
Kongl. Majlis Hofhållning . . . . . • • • • • •
Hennes Majit Enke-Drottningen Josefinas Hofhållning .
Hennes Majit Enke-Drottningen Desiderias Hofhållning^
Ridr Riml 630,000i —
„ 120,000: -  „ 120,000: -
Transport: Ridr Rimt 870,000: —
Bilt. till B. St. Fröt. 1859 Sf 1860. 10 Sami. 1 Afd.
43
338
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 122.
Transport R:dr R:ml 870,000:
H. K. H. Hertigen af Östergötland „ „ 10(5,000:
Deruti inbegripne handpenningar för H. K. Höghets Gemål.
H. K. H. Hertigen af Dalarne „ 36,000
H. K. H. Pri nsessan Eugenie  „ „ 18,000
Möblers underhållande å Kongl. Slotten  „ „ 12,000
Kongl. Holslallets utfodring „ „ 45,000
Polis-, lys- och renhållning vid Kongl. Slottet och Arf-Prinsens
palats ,, „ 22,500
Rosersbergs Slott
„ „ 3,000
Ved och kol för de Kongl. Hofven
„ 50,000
Säger R:dr Runt 1,162,500
Kongl. Slotten:
Reparationer å Stockholms Slott med flere för de Kongl. Hofven upplåtne
byggnader R:dr R:mt 63,000: —
Brandväsendet och yttre lysbållttingen vid Kongl.
Slottet och Arfprinsens Palats  „ „ 10,000: —
Drottningholms och Svartsjö Slott  „ „ 24,600: —
Gripsholms Slott  ,, „ 2,550: —
Ulriksdals Slott  ,, „ 8,250: —
Haga Lustslott och Park  „ ,, 4,500: —
Strömsholms Slott  „ „ 3.000: — 115,900:
Summa R:dr Runt 1,278,400:
Då de nya eller ökade anslag, som för vissa medlemmar af E. K. Maj:Is höga
familj af förut nämnda anledning äro vid denna nya statsreglering anvisade, ej skulle
komma alt utgå förr än år 1861, eller först ett och ett halft år efter del olvanberörde
förändring i de höga personernas ställning inträffat, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse
med hvad E. K. Maj:t i nåder föreslagit, medgifvit, att utaf besparingarne
å nuvarande Riks-stals anslag lör Deras Kongl. Högheler Kronprinsen och Kronprinsessan
må dels, på sätt Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 30 sistlidne
Juni redan anmält, från och nied Augusti månad nästlidet är och under den återstående
tiden af innevarande statsreglerings period, utgå det nu beslutade hofhållningsanslaget
till Hennes Maj:t Enke-Droltningen Josefina, dels ock under innevarande år
jemv^ anslagsförhöjningarne för Deras Kongl, Högheler Hertigen af Dalarne
och Prinsessan Eugenie.
Expeditions-Utskottets Förs loij till under d. Skrifvelse N:o 122. 339
Enligt hvad E. K. Maj:t i nåder meddelat Rikets Ständer, har genom 12 Art.
i det emellan E. K. Majit och Hennes Majit Drottningen den 22 April 1850 afslulade
äktenskapskontrakt, blifvit Hennes Majit Drottningen, för den händelse att hon i enkestånd
inträder, tillförsäkrad!, bland annat, ett slott på landet, att deröfver förfoga, så
länge Hennes Majit i Sverige förblifver; och har E. K. Majit i anledning deraf i nåder
behagat föreslå, att Ulriksdals Slott måtte till enkesäte åt Hennes Majit anvisas. Ehuru
hysande den förhoppning, alt behofvel af den ifrågavarande åtgärden skall till en aflägsen
framlid fördröjas, få Rikets Ständer, med anledning af E. K. Majits sålunda lillkännagifna
önskan, härmedelst utfästa och förklara, att Hennes Majit Drottningen Wilhelmina
Fredrika Alexandra Anna Lovisa, i den sorgliga händelse, att Hon genom Försynens
skickelse skulle varda i enkestånd försatt, må såsom enkesäte tillträda och så
länge Hon i Sverige förblifver, med full nyttjanderätt besitta Ulriksdals Slott, med dertill
hörande inventarier, byggnader och egor samt genom Kongl, brefvet den 26 April
1814 bestämda lägenheter.
För bekostande af dels redan verkställda, dels ännu återstående reparationer och
arbeten vid nyssnämnda Slott, hvilket efter begagnandet deraf till invalidinrätlning varit
i särdeles förfallet skick, har E. K. Majit funnit nödigt alt i nåder äska ett särskildt
anslag af 25,000 Ridr; och hafva Rikets Ständer, under förutsättning, alt Ulriksdals
Slott härigenom varder utan vidare bidrag af Statsmedel försatt tili ändamålsenligt
skick, det sålunda begärda anslaget beviljadt.
Slutligen och i anledning af Riksmarskalks-embetels tid elter annan gjorda framställningar
om behofvet af åskledares anbringande pä åtskilliga af de Kongl. Slotten,
har E. K. Majit, som funnit vidtagande af sådant försigtighetsmått företrädesvis angeläget
för Stockholms och Drottningholms Slott med afseende på dessa byggnaders synnerliga
dyrbarhet, i nåder föreslagit Rikets Ständer att anvisa de för detta ändamål,
enligt upprättade kostnadsförslag, erforderliga medel, uppgående i rundt tal till 26,650
Ridr; och hafva Rikets Ständer, som erhållit del af omförmälde kostnadsförslag jemte öfrige
härtill hörande handlingar och deraf, bland annat, inhemta!, att utgifterna för åskledare å
Stockholms Slott beräknats till 15,808 Ridr 75 öre och å Drottningholms till 10,820
Ridr 50 öre, samt alt, enligt af sakkunnige män algifvet intyg, det förstnämnda Slottet,
i anseende till sin stora utsträckning, icke är genom den pä St. Nicolai kyrka befintliga
ledare i någon mån belryggadt mot åskeld, funnit sig jemväl böra lill E. K. Majits i
berörda afseende gjorda framställning lemna bifall;
Varande alltså, enligt Rikets Ständers rörande denna och nästföregående punkt
fattade beslut, eli belopp af tillsammans 51,650 Ridr Rimt af Rikets Ständer auvisadt
att såsom anslag för en gång lill tillfälliga behof under denna Hufvudtitel utgå.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, framhärdande etc.
Stockholm den 15 September 1860.
340 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 423.
H:0 193.
Hos Ridd. och Adeln uppläst och ogilladt den lä Sept. 1860.
Uppläst och godkändt hos Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet deri 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majds
nådiga Proposition, angående Leckö kungsgårds användande
för ekplantering.
(Slats-lltskis Utlåtande N:o 74.)
S. A. K.
Sedan Rikets Sländer, enligt underdånig skrifvelse af den 19 Augusti 1829. åt
Kongl. Maj:ts nådiga godtfinnande öfverlåtit att för ekplantering, helst i rikets sydliga
delar, använda 25,000 tunnland dertill tjenlig, nära sjö-farled belägen jordegendom, hvartill
företrädesvis borde väljas sådane kronoparken kungsgårdar och krono-allmäriningar,
som uppfyllde berörde vilkor och vore eller blefve, eller kontrakts eller förläningsrätts
tilländalöpande, disponible; samt Kongl. Majit, i anledning häraf, uti nådigt Biel' den
28 Oktober 1830 anbefallt, alt början med berörde planteringar skulle göras vid dertill
nådigst upplåtna Bispmotala och Wisingsborgs kungsgårdar under en för ledningen
och inseendet härvid tillsatt Ekplanlerings-styrelse, hvilket ock vid Wisingsborg kommit
till verkställighet, hvaremot planen för Bispmotalas användande förfallit; så, och efter
det Kongl. Majit den 26 Oktober 1849 åt nyssnämnda styrelse uppdragit att från de
särskilda länen infordra upplysningar af Jägeri-beljeningen angående andra lägenheter,
som för ekplantering kunde anses tjenliga, och, på grund af dessa upplysningar, den
30 Oktober 1850 anbefallt styrelsen att låta anställa närmare undersökning å, bland
annat, Leckö eller Sika jocki kungsgård i Kollands socken och härad af Skaraborgs
fän, för utrönande af denna lägenhets användbarhet lill ekplantering, samt styrelsen,
fter anställandet af denna undersökning, uti derom afgifven berättelse af den 31 Aug.
ExpedUions- Vtskolids Förslag lill underd. Skrifvelse JV:o 423. 341
1857 förklarat Leckö vara för ekplantering företrädesvis tjenligl; .— liar E. K. Majit,
som, vid sådant förhållande, under den 4 September 1858 infordrat förslag och plan
till dylik plantering å nämnde egendom, efter inhemtande af det underdåniga betänkande,
som den numera, äfven för ekplanteringsärendens behandling, tillsatta Skogsstyrelsen
den 12 Augusti sistlidet år i detta ämne afgifvit, medelst nådig Proposition
till Rikets Ständer af den 27 Oktober samma år behagat, med hänsigt till hvad af
Skogs-slyrelsen blifvit i nämnda betänkande upplyst och anfört, samt då Wisingsborgs
kungsgåid med angränsande hemman, uppgående till ett sammanlagdt område af omkring
1,600 tunnland, snart vore för ofvanomförmälda ändamål till fullo begagnad, i nåder
föreslå Rikets Ständer, att för deras del medgifva: att Leckö kungsgård med tillhörande
hemman och lägenheter samt inventarier måtte från den 14 Mars 1861, då den nuvarande
innehafvarens, genom arrende för ett år förlängda dispositionsrätt i afseende derå
upphörde, för Kongl. Majits och Kronans räkning användas till ekplantering och för
sådant ändamål vid nämnde lid ställas under förvaltning af Skogs-slyrelsen, med bemyndigande
för denna alt afyttra de inventarier, som för inrättningens behof ej vidare
befunnes nödiga; att det under kungsgården lydande hemmanet | mantal Fiskaregården
måtte, såsom alltför aflägset från kungsgården, för ekplanterings-kassans räkning på
offentlig auktion försäljas till den högstbjudande, och alf, i stället, hemmanet Berg,
Bengt Håkans eller Sörgården, 1 mantal kronoskatte, finge, såsom omslutet af kungsgårdens
egor, till vinnande af bättre egohäfd och minskning i stängselkostnaden derstädes,
för nämnda kassas medel inköpas, för att med kungsgården förenas, derest sådant
kunde ske på vilkor, som E. K. Majit funne antagliga; samt att den del utaf
kungsgårdens egor, som, enligt af Skogs-slyrelsen framställd plan för skogsindelningen
och ekplanteringens bedrifvande, borde under de första sju åren efter kungsgårdens
upplåtelse för ifrågavarande ändamål, förblifva odisponerad, mätte, på sätt styrelsen
föreslagit, få under liden för ekplanterings-kassans räkning utarrenderas.
Rikets Ständer hafva, efter erhållen kännedom af de till denna fråga hörande
handlingar, tagit densamma i noggrannt öfvervägande; men som dervid, hufvudsakligen
med afseende å ifrågavarande kungsgårds nordliga läge samt den i allmänhet dyrbara
beskaffenheten af den dertill hörande jord, flera betänkligheter uppstått i fråga om
lämpligheten af samma kungsgårds användande lör ofvanomförmälda ändamål, samt,
vid sådant förhållande, de i sammanhang med framställningen om kungsgårdens användande
till ekplantering i nåder föreslagne öfrige åtgärder ej heller lära böra ifrågakomma;
hafva Rikets Ständer funnit sig ej kunna lemna bifall lill hvad E. K. Majit i
samtliga ofvanberörde hänseenden i nåder föreslagit.
Med underdånig anmälan härom framhärda Rikets Ständer etc.
Slockholm den 19 September 1860.
342 Expeditions-Utskollets Förslag lill anderd. Skrifvelse A:o 124.
\0 124.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 12 Sept. i«6o.
Presle-Ståndel den 12 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den lä — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl,
Maj:ts nådiga Proposition, angående Jemtlands roteringskassas
befrielse från allt bidrag till anskaffning och underhåll
af beklädnaden vid Jemtlands Räst jägare-korps.
(Stals-Utskollels Utlåtande N:o 122.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition af den 14 sistlidne Februari har E. K. Majit behagat
meddela Rikets Ständer, alt, sedan Beklädnads-direktionen vid Jemtlands lläsljägarekorps,
med afseende å den årliga kostnaden för en hästjägare-munderings anskaffande
och underhåll, hos E. K. Majds Befallningshafvande i Jemtlands län gjort framställning
derom, att, då Stats-verket årligen erlade hälften af denna kostnad med 7 R:dr 1 sk.
9 rst., men genom Jemtlands rolerings-kassa för den andra hälften inbetalts blott hvad
som motsvarat en infanlerirotes årliga bidrag, ungefär 3 R:dr 17 sk., allt Banko, skilnaden
mellan dessa belopp måtte från och med är 1852, då Jemtlands nya rotering
biel’ till efterlefnad gällande, på vederbörande rotehållare utdebileras; så hade E. K.
Majits bemälde Befallningshafvande, efter det Direktionen öfver roterings-kassan blifvit
hörd, uti underdånig Skrifvelse den 28 September 1857 yttrat, att, sedan Rikets Ständer,
allt ifrån den nya roteringens införande i provinsen, anvisat särskilda medel till
bestridande af Statens andel i den kostnad, som, enligt uppgjorda beräkningar, erfordrades
till utgörande, bland annat, af kostnaderna för manskapets vid Hästjägare-korpsen
beklädnads- samt hästarnes sadelmunderings-persedlar, det efter E. K. Maj: Is Befallningshafvandes
åsigt väl vore påtagligt, att roterings-kassan, enligt ordalydelsen så
Expeditions- Utskottets Förslag tili underd. Skrifvelse N:o 124.
343
väl i reglementet för kassan, som i sjelfva k liek te-kon lia klef, borde för rotehållarnes
räkning lill hälften med Kronan bestrida lika så väl del erforderliga beklädnadsbidraget
för häst jägarne, som den icke ifrågasatta halfva andelen i sadelmunderingens anskaffning
och underhåll, sami att kassan följaktligen ålåge, att icke blott för de förflutna
åren, utan äfven allt framgent, så länge beklädnadshidrag skulle af rotehällaren lemnäs,
godtgöra skilnaden i den Häsljägare-korpsen tillkommande beklädnadsandel, beräknad
eiler årliga riksmarkegångspriset å en soldatmundering och den för en hästjägare
med 7 R:dr 1 sk. 9 rst. Banko, enligt särskild upprättad uträkning, erforder
liga
årliga beklädnadskostnad, ulan tillägg af det uti samina uträkning utförda belopp
af 10 procent i reparationshjelp; dock hade E. K. Majrts Befallningshafvande ansett
sig höra i underdånighet hemställa, det E. K. Majit täcktes i nåder bestämma, huruvida,
enligt grunderna för nya roterings-kassan ålåge all från och med år 1852 och fram
gent,
intill dess annorlunda kunde blifva stadgadt, till Hästjägare-korpsens Beklädnadsdirektion
utbetala enahanda beklädnadshidrag, som för Kronan är vordet erlagdt och
vidare erlägges, med afdrag likväl af hvad kassan å beklädnadsbidraget redan guldit,
eller på hvad sätt det felande bidraget eljest borde Bekläduads-direktionen godlgöras.
Vid pröfning den 22 Februari 1859 af denna fråga, hvaröfver jemväl Krigsoch
Kammar-kollegierne afgifvil underdånigtutlåtande, hade E. K. Majit ansett, att, enär genom
det af E. K. Majlis och Rikets Ständer vidtagna, uti Kongl. Kungörelsen den 23 Mars
1858 till vederbörlig efterrättelse meddelade beslut, det från rolebållarne eller soldaterna vid
indelta roterade infanteriet, med en åttondedel af riksinarkegångsvärdet å en enkel mundering,
förut utgående årliga bidrag till soldatbeklädnadens anskaffande och underhåll från och
med år 1858 upphört, samt särskildt 4:de momentet af berörde Kongl. Kungörelse stadgade
alt, dä beklädnadsbidraget för de 725 manskapsnummer, hvaraf Jemtlands Häst- och
Fälljägare-korpser numera beslå, för rotehållarnes räkning utgått från Jemtlands rolerings-kassa,
samma kassa skulle från nämnda bidrag vara befriad, borde härvid i betraktande
tagas, dels huruvida, enligt grunderna för den af E. K. Maj:t för provinsen
Jemtland fastställda nya rotering, skilnaden emellan det efter årliga riksmarkegångspriset
å indelta soldatens mundering beräknade årliga beklädnadshidrag och det högre,
på särskild uträkning grundade, bidraget lill häst jägarebeklädnadens underhåll bort af
Jemtlands roteringskassa eller rolebållarne vid Häsljägare-korpsen från och med år
1852 till och med år 1857 erläggas och lill korpsens Beklädnads-direktion ingå, dels,
om och i hvad mån, jemlikt ofvanberörda Kongl. Kungörelse, roterings-kassan eller
vederbörande rotehållare kunde anses skyldige alt för liden från och med är 1858
något bidrag lill Häsljägare-korpsens beklädnad utgöra; och dä knektekontraktet för
Jemtland af den 28:de September 1847 i 3 § stadgade, alt vid Jemtlands kavalleri,
som underhålles af dertill anslagne tvänne rotar för hvarje nummer, Kronan bör bekosta
bevärings- och remlygspersedlarne, äfvensom till hälften med rotehållarne bidraga
till beklädnads- och sadelmunderings anskaffning och underhållande, samt reglementet
för Jemtlands roteringskassa af den 8 Oktober 1851 uti 3 § loreskrefve, att från kassan,
bland andra kostnader för roteringen, skall bestridas det beklädnadshidrag, som
af rotebällarne bör erläggas; bade E. K. Maj:t, på grund häraf, funnit, att roteringskassan
bort till hälften med Kronan bekosta anskaffningen och underhållet af llästjägare-korpsens
beklädnad under åren från och med 1852 intill 1858 års början, hvadan
E. K. Maj:t (orordnat, att skilnaden emellan det för nämnde lid af roteringskassan
erlagda bidrag lill beklädnaden vid Häsljägare-korpsen och det som af Krigskollegium
blifvit för samma ändamål med 7 R:dr 1 sk. 9 rst. Banko årligen för hvarje
nummer utgjordt, skulle, jemte de af bemälda Kollegium till reparationshjelp beräknade
10 procent ä halfva beklädnadskostnaden, som utgöres af nyssnämnda belopp, lill korpsens
beklädnadslond af roterings-kassan utbetalas. Beträffande åter frågan, om och i
344 Expeditions- U Isko t lein Färsing till underd. Skrifvelse N:o i2d.
hvad mån Jemtlands roteringskassa vöre skyldig att för tiden från och med 1858 bidraga
till underhållet af Häsljägare-korpsens beklädnad; så, och då härvid förekommit,
att Rikets Ständer icke anvisat någon tillgäng för bestridande af den kostnad, som motsvarade
skilnaden emellan det förenämnda år af roterings-kassan redan utgjorda
årliga beklädnadsbidraget och det belopp, sorn derutöfver af Kollegierna ansetts böra
till korpsens beklädande från roterings-kassan äfven för framtiden utgå, hade E. K.
Maj:t funnit nödigt, alt samma kostnad lills vidare skulle af roterings-kassan bestridas',
men, enär, enligt ordalydelsen af Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse den 18 Mars
1857, i anledning af E. K. Majlis nådiga Proposition om upphörande af det vid indelta
infanteriet utgående beklädnadsbidrag, det blifvit genom Kongl. Kungörelsen den
23 Mars 1858 stadgadt, att roterings-kassan från och med samma är skulle vara befriad
från det beklädnadsbidrag för Jemtlands Häst- och Fälljägare-korpser, som dittills
från kassan utgått, hade E. K. Majit beslutit att lill Pikets Ständer göra framställning
om beviljandet ej allenast af erforderlig tillökning i det redan anvisade anslaget för
dessa korpsers beklädnad, så att kassan blelve frän allt vidare bidrag dertill befriad,
utan ock om godtgörelse lill kassan för det bidrag, som emellertid för innevarande
stalsreglerings-period behöfde utgå till beklädnaden för bästjägare-korpsen; — i sammanhang
med hvilket beslut E. K. Majit anbefallt Krigs-kollegium, att i underdånighet
inkomma med uppgift å de belopp, sorn i berörda hänseende erfordrades, hvarvid
i afseende på grunderna för utgörande af den hälli utaf beklädnadsbidraget, lör hvilken
Kronan och roterings-kassan under nu pågående stalsreglerings-period borde gemensamt
ansvara, tillika blef föreskrifvet, att Kronan å samma hälft skulle erlägga en efter
riksmarkegångspriset å en enkel soldatmundering beräknad afgilt till häsljägarebeklädnadens
underhåll, hvartill Rikets Ständer vid sednaste riksdag anslagit medel,
samt att del belopp, som derefter erfordrades till bidragets fyllnad, deri inberäknade
10 procent å halfva beklädnadsbidraget, såsom reparationshjelp borde utgöras af roteringskassan;
— och bade Krigs-kollegium, uti underdånig skrifvelse af den 12 sistlidne
Januari, anmält, att, då sålunda Jemtlands rolerings-kassas, under innevarande
statsreglerings-period, utgående bidrag till hästjägare-muuderingens underhåll komme
alt till beloppet blifva beroende på den summa, per nummer beräknad, som af Krigskollegium,
i enlighet med det omvexlande årliga riksmarkegångsvärdet å soldatmunderingen
borde erläggas, Kollegium icke tillförene kunnat uppgifva det belopp, som borde
roterings-kassan i ersättning för dess utgifter till bekläduads-underhållet under denna
stalsreglerings-period tillkomma; men alt, sedan 1859 års länsmarkegångs-taxor numera
blifvit uppgjorda och af Kammar-kollegium pröfvade, Krigs-kollegium låtit, med ledning
af desamma, uppgöra uträkning öfver innevarande års riksmarkegångsvärde å
soldatmunderingen, hvarigenom, under förutsättning att samma uträkning, sedan den i
föreskrifven ordning hunnit granskas af Kammar-kollegii Advokat-fiskal, blefve af Krigsoch
Kammar-kollegierna godkänd, berörde ersättning kunde till beloppet bestämmas,
hvarjemte Krigs-kollegium, med öfverlemnande af en, efter de, genom E. K. Majrts
ofvanberörda beslut den 22 Februari 1859, stadgade grunder upprättad och den nådiga
Propositionen bifogad uträkning, dels å det Jemtlands roterings-kassa i förenämnde
målto tillkommande ersättningsbelopp, dels å ytterligare anslagsbehof för 1861—1863,
i den händelse roterings-kassan komme att frän allt bidrag till hästjägare-munderingens
underhåll befrias, — beträffande nämnde uträkning i underdånighet anlört; — att, då
Rikets Ständer vid sista riksdagen, bestämde, all anslaget till ”lif- och släpmunderingar
vid rothålls-regementena”, med beräkning al den hälft af rotehållarnes eller soldaternas
bidrag lill munderingarnes anskaffande och underhåll, från hvars erläggande dessa befriades,
skulle uppgå blott lill 5 R:dr 8 öre per nummer, men denna andel af beklädnads
-
Expeditiojis-Utskottets Förslag till under d. Skrifvelse N:o i 24. 345
nadsbidraget eller en åttondedel och riksmarkegångsvärdet å en enkel mundering uppgått
för år 1858 lill 5: 24.
för år 1859 till 5: 32.
och för år 1860 beräknats till 5: 47;
så hade uti förevarande uträkning äfven upptagits den ökade kostnad, sorn, utöfver anvisade
5 H:dr 8 öre, Kollegium för den hälft af bidraget till hästjägaremunderingen,
hvilken Kronan och roterings-kassan gemensamt erlägga, för ifrågavarande 3 är fått
eller linge vidkännas; — att, enär det årliga medelbehofvet för Häsljägare-korpsens
beklädande under nästinstundande slatsreglerings-period sä tiilvida icke kunde till siffran
noga bestämmas, som det, i afseende pä ersättningen till de vid korpsen indragna 16
nummer, vore beroende på vexlande riksmarkegångspris, Kollegium ansett lämpligast
lägga det förmodade riksmarkegångspriset för innevarande år till grund för beräkningen
af anslagsbehofvet för ifrågavarande hälft af beklädnadsbidraget under nästkommande
slatsreglerings-period utöfver den dertill redan anvisade tillgång; — alt, som nämnda
anslagsbehof. efter sådan beräkningsgrund, för år upptagits till 1,207 R:dr 76 öre, men
i Kollegii slalsreqvisilions-förslag för Intendents-aldelningen till 1,258 R:dr, hvilket belopp
i den nådiga Propositionen, angående Statsverkets tillstånd och behof, blifvit jemnadl
till 1,260 R:dr, skilnaden emellan förstberörde 2:ne summor härrörde derifrån,
dels att fyllnads-anslaget mellan riksmarkegångs-priset och den verkliga kostnaden beräknats
uti nämnde slatsreqvisitions-förslag för 200 nummer, för hvilka Rikets Ständer
anvisat 5 R:dr 8 öre per nummer, i stället att fyllnads-anslaget, såsom nu skett, bort
beräknas blott för effektiva styrkan 184 man, enär för öfriga 16 nummer, som äro
indragna, beklädnadsbidraget, efter riksmarkegångspriset, sorn ansåges komma att stiga
lill 5 R:dr 47 öre, ulginge, dels alt på förra stället 1859 års riksmarkegångspris, men
nu deremot 1860 års tagits i beräkning; — samt att de anslag, sorn i anledning häraf
erfordrades, således skulle utgöra:
såsom ersättning för beklädnads-ulgiflerna under åren 1858, 1859 och 1860,
ål Krigs-kollegium R:dr 158: —
ät Roterings-kassan „ 3,459: 20.
1 eller för en gång R:dr 3,617: 20.
och såsom fyllnad i anslagsbehofvet för den från Krigs-kollegium och roterings-kassan
gemensamt utgående hälft af beklädnadsbidraget, så framt roterings-kassan från allt deltagande
i samma bidrag befriades, under hvartdera af åren 1861, 1862 och 1863
R:dr 1,207: 76; men att, dä härvid förekomme, att den andel af heklädnadskostnaden
för Jemtlands Häsljägare-korps, som under innevarande slatsreglerings-period bort eller
borde af Kollegium bestridas, ehuru inbegripen i det vid sista riksdag anvisade anslag
af 208,200 R:dr till ”lif- och släpmunderingar vid rotbålls-regemenlena”, likväl icke
inginge eller blifvit beräknad i det belopp, 232,000 R:dr, hvartill samma anslag ansetts
böra förhöjas, alltså ytterligare erfordrades de i förstnämnda anslagsbelopp innefattade,
men i det sistnämnda beloppet uteslutna 1,016 R:dr, motsvarande det förut anvisade
beklädnadsbidraget för 200 hästjägare-nummer, å 5 R:dr 8 öre för hvartdera, så alt
det årliga anslaget under nästa slatsreglerings-period för rolerings-kassans befrielse från
allt bidrag till Häsljägare-korpsens beklädnad korinne att utgöra tillhopa 2,223 R:dr
76 öre.
På grund häraf, och dä, i enlighet med hvad Krigs-kollegium sålunda upplyst,
dels det vid förra riksdagen för Häsljägare-korpsens räkning (ill förmån för Jemtlands
roteringskassa anvisade beklädnadsbidrag 1,016 R:dr, hvilket belopp då innefattades uti
det beviljade anslaget 208,200 R;dr till 'lil'- och släpmunderingar vid rothålls-regementena”,
icke blifvit af Kollegium inberäknadt uti det vid innevarande riksdag begärda
Bih. till II. St. Prot. 1859 8f 1860. 10 Sami. 1 Afd. 44
346
Expeditions-Utskottels Förslag till anderd. Skrifvelse N:o Fäå.
förhöjda anslag, 232,000 Ridr, till nämnda munderingars underhåll, dels ock del i nådiga
Propositionen, angående Statsverkets tillstånd och behof, jemväl i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Krigs-kollegii framställning för Kollegii intendents-afdelning äskade
årliga anslag af 1,260 Ridr, för roteringskassans befrielse äfven från den återstående
beklädnadskoslnadeu för Häsljägare-korpsen, kunde af anförda orsaker förminskas till
1.207 R:dr 76 öre, har E. K. Majit nu föreslagit Rikets Ständer, att, för Jemtlands
roleringskassas fullkomliga befrielse från underhållet af Hästjägare-korpsens beklädnad
under nästkommande slatsreglerings-period. Rikets Ständer mätte bevilja ej allenast det
för närvarande utgående anslaget 1,016 R:dr, ulan äfven den erforderliga tillökningen
1.207 R:dr 76 öre, tillhopa 2,223 R:dr 76 öre, att, i stället för redan begärda 1,260
R:dr, tilläggas Krigs-kollegii Inlendenls-afdelnings anslag för materielens underhåll; äfvensom,
hvad anginge ersättningen till rolerings-kassan och Krigs-kollegiuin för den
utbetalda högre kostnaden lill Hästjägare-korpsens beklädnad under åren 1858—1860,
utöfver hvad för ändamålet vid förra riksdagen anvisades, E. K. Majit i nåder äskat,
ali jemväl denna kostnad, eldigt den af Krigs-Kollegium lemnade utredning, uppgående
till 3,617 Ridr 20 öre, deruti ersättningen lill bemälda Kollegium inginge med endast
158 Ridr, måtte, genom beviljande al eif anslag, för en gång af 3,617 Ridr 20 öre,
varda vederbörande godtgjord.
Denna nådiga Proposition hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande; — och
förekommer härvid att, såsom ofvan är antydt, Rikets sednast församlade Ständer, —
i ändamål att bereda rotehållarne i Jemtland enahanda förmån med afseende å skyldigheten
att till soldatbeklädnadens anskaffande och underhåll bidraga, som vid nästlidne
riksdag biet" rikets öfriga rotehållare vid de indelta regementena beviljad, nemligen
befrielse från allt deltagande i beklädnads-skyldighelen, — för sin del beslutat,
att det bidrag, som lör rotehållarnes räkning utginge från roteringskassan i Jemtland
till beklädnaden för de vid Jemtlands Häst- och Fältjägare-korpser varande 725 rostoch
rotehållsnummer, skulle upphöra och hela beklädnads-skyldigheten deremot af Staten
ensam bestridas; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer beviljade årligt anslag lill
det belopp, sorn ansågs motsvara rolerings-kassans andel i beklädnads-skyldighelen;
men detta anslag har emellertid, enligt de upplysningar i ämnet, E. K. Majit täckts
lemna, hvad Hästjägare-korpsen beträffar, befunnits otillräckligt, så alt rotehållarne
vid denna korps icke kunnat komma i fullständigt åtnjutande af den förmån, som Rikets
Sländers omförmälda beslut afsåg att dem bereda, likasom de allt fortfarande skulle
förblifva i saknad af samma förmån, derest icke åtgärder vidtoges för åstadkommande
af den rättelse uti berörda hänseende, som af nu angifna omständigheter påkallas. 1
betraktande häraf och då någon anmärkning icke förekommit vid den i E. K. Maj is
nådiga Proposition meddelade utredning i afseende å de ytterligare anslagsbelopp, som
för detta ändamål erfordras, hafva Rikets Ständer funnit godt att de af E. K. Majit
härtill nu äskade anslag bevilja, nemligen dels 1,207 Ridr 76 öre att, jemte förut anvisade
1,016 Ridr, eller tillhopa 2,223 Ridr 76 öre, tilläggas Krigs-kollegii Intendenlsafdelnings
anslag för materielens underhåll och dels för en gång 3,617 Ridr 20 öre såsom
ersättning till rolerings-kassan och Krigs-kollegium för omförmälda under åren
1858—1860 bestridda beklädnads-ulgifler.
Hvilket Rikets Ständer skolat, till svar i ämnet, underdånigst meddela; framhärdande
Rikets Ständer etc.
Slockholm den 15 September 1860.
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 425. 347
A:o 135.
Uppläst oell godkändt hos Kidd. och Adeln den 12 Sept. 1860.
Preste-Stnndet den 12 — —
Borgare-Ständel den 12 — —
Bonde-Slåndel den 13 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående inskränkning af katekes-utanläsningen,
m. rn.
(Allm. Besv.- och Elion.-Ulskollels Betänkande N:o 28 och Utlåtande N:o 145.)
S. A. K.
1 anledning al' hos Rikets Ständer gjord framställning att vid den första undervisningen
i kristendomen icke någon utanläsning utöfver den s. k. lill-kalekesen malte
för barn ifrågakomma, har hos Rikets Ständer den mening gjort sig gällande, att något
borde åtgöras till minskande al den öfverdrifm och derigenom skadliga utanläsning.
som vid kristendoms-undervisningen mångenstädes lärer vara bruklig; och dä det
missförhållande, sorn i sådant afseende förnämligast påkallar rättelse, mäste vara, om
utanläsning älägges lärjuugarne, utan att lärobokens innehåll tillika så förklaras och
utlägges, att det af dem upplältas och begripes, men, under förutsättning af sådan föregående
muntlig undervisning, utanläsning af Luthers lilla katekes likväl ansetts fortfa
rande
böra ega rum, hvaremot den vidlyftigare förklaring öfver nyssnämnde lilla katekes,
som nu är eller framdeles kan varda antagen, endast synts böra såsom handledning vid
religionsundervisningen och icke lill utanläsning begagnas, hafva Rikets Ständer, som
derjemte ansett det vara af vigt för det åsyftade ändamålet, att den förklaring öfver
katekesen, som kan komma alt antagas, varder lill uppställning och form lämpad för
det önskade undervisningssältet, funnit sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla,
det E. K. Majit täcktes, såsom rättesnöre för kristendoms-undervisningen såväl
vid rikets samtliga skolor, som vid nattvards-ungdomens handledning, stadga, att Luthers
lilla katekes skall utgöra grunden för kristendoms-undervisningen och bör läras utantill,
348 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 126.
dock alt utanläsning ej ålägges lärjungarne, innan de genom föregående muntlig undervisning
förmått alt någorlunda redigt uppfatta innehållet, samt alt den förklaring
öfver Luthers lilla katekes, som är eller varder antagen, bör begagnas såsom handledning
vid religionsundervisningen; äfvensom att E. K. Maj:t täcktes vidtaga lämpliga
åtgärder för erhållande af en för omlormälda syfte tjenlig katekesförklaring.
Rikets Sländerijframhärda etc.
Stockholm den 15 September 18t>0.
N:o 1««.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den lii Sept. isfio.
Preste-Ståndel den 12 — —
Borgare-Ståndet den 12 ■— —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, i anledning af ifrågaställa
ändringar i Militie-Boställs-Ordningen.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 149.)
S. A. K.
Med anledning af hos Rikets Ständer gjorda framställningar om förändring, uti
Kongl. Militie-bostälb-ordningen den 23 Januari 1836, af såväl nuvarande stadgande
angående årsberäkning vid godtgörelse för af boställsinnehafvare^ verkställd nybyggnad,
som ock i åtskilliga andra delar, hafva Rikets Ständer, som funnit det icke kunna förnekas,
att 'i nämnde årsberäkning jemte öfriga i Militie-boställs-ordningen lemnade föreskrifter
om grunderna för boställshafvarnes nybyggnads-skyldighet, ofta nog leda till så
ojemn fördelning af detta åliggande, att det för en del boslälls-innehafvare blifver ganska
Expeditions-Utskotta Is Förslog till underd. Skrifvelse N:o 427. 349
tryckande, medan andie se sig befriade snart sagdt från all kostnad för både underhåll
och nybyggnad af busen å boställena, väl ansett detta missförhållande påkalla rättelse;
men dä Rikets Ständer funnit skäl destomindre vara för handen att nu i underdånighet
föreslå enstaka ändringar i ofvannämnda författning, vare sig i nyssberörda afseende
eller i de flera andra fall, der sådana blifvit yrkade, som det torde vara att antaga,
det en behöflig omarbetning af hela Mili tie-bosläl is-ord ningen snart rnåste cga
rum, hafva Rikets Ständer, sorn inhemlat, att förslag till en Civil Boställs-ordning blifvit
uppgjordl och för närvarande är på E. K. Maj:ts nådiga pröfning beroende, likasom
ail hos E. K. Majit till afgörande hvilar den på boställs lagstiftningen inverkande frågan
om ny Skogs-ordning, vid sådant förhållande ansett sig endast böra hos E. K.
Majit i underdånighet anhålla, det E. K. Majit måtte läckas, i sammanhang med pröfningen
af ofvanomförmälde Boställs-lagstiftningen rörande ärenden, tillse, örn icke jemväl
Mililie-boslälls-ordningen tarfvar omarbetning och om icke i sådant afseende, genom
förändrade föreskrifter, en jemnare fördelning af nybyggnads-skyidigheten särskilde boställshafvare
emellan skulle kunna vinnas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 September 1860.
Wto 137.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 15 Sept. 18KO,
Preste-Slåndet den 15 — —
Borgare-Slåndet den 15 — -—
Bonde-Slåndet den rs — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ståmpelpappersafgiften
samt af giften för stämpling af tidningar, andra
periodiska: skrifter och tryckta afhcmdlingar.
(Bevilln.-Utskottets Belänkanden m. m. Niis 22, 29, 33, 35 och 38.)
S. A. K.
Då Rikets Ständer härbos underdånigsl öfverlemna förslag lill ny författning
angående stämpelpappers-afgiften samt hvad vid kontrollen och uppbörden deraf bör
350 Exp etli lia n s- Ut sko lie ts Förslag till underd. Skrifvelse IS: o '121.
ial<Hagas, få Rikets Ständer i underdånighet anmäla, att, vid granskningen af nu gällande
kartasigillata-förordning, Rikets Ständer funnit densamma i afseende på uppställningen
och redaktionen vara behäftad med så många bristfäliigbeler, samt äfven i åtskilliga
andra hänseenden tarfva så väsendlliga förändringar, att Rikets Ständer ansett sig böra
verkställa en fullständig omarbetning af samma författning.
I sådant afseende hafva Rikets Ständer, bland annat, funnit sig böra från stämpelpappers-förordningen
utesluta alla de sladganden, som afse stämpling af tidningar
samt andra periodiska skrifter och tryckta afhandlingar. inkomsterna för stämpelpapper,
eller, såsom dessa inkomster i räkenskaperna benämnes, Chartae-sigillatae-medlen, ingå
nemligen till och redovisas af Stats-kontoret, hvaremot tidningsstämplings-afgiften
ingår till och redovisas af Riksgälds-kontorel. Det har derföre synts Rikets Ständer
mindre följdriktigt att föreskrifterna angående tidningsstämplings-afgiften qvarstå uti
stämpelpappers-förordningen, och då tidnirigsstämpel-afgiften är, likasom korlstämpelmedlen,
att anse såsom en särskild bevillning, hafva Rikets Ständer uti Bevillnings-stadgan
jemväl upptagit förstnämnde afgift.
Då likväl de särskilda före skr ij terna rörande tidningsstämpel-afgiften skola tillämpas
af ett jemförelsevis ringa antal personer, samt dessa föreskrifters införande i Bevillnings-stadgan
alltså skulle der förorsaka onödig vidlyftighet, hafva Rikets Ständer
funnit lämpligast att, likasom i afseende på korlstämpelafgiflen redan eger rum, oftanämnde
föreskrifter inrymmas uti en särskild författning; och har derföre förslag till
dylik författning jemväl blifvit uppgjordt, hvilket förslag härhos äfven i underdånighet
öfverlemnas.
En annan väsendtlig förändring, som Rikets Ständer funnit sig böra vidtaga,
angår upphörandet af stämpelafgiften för lysningssedlar, samt, i följd deraf, uteslutande
ur författningen af alla de många och vidlyftiga sladganden, som derpå hafva afseende
och hvilka igenfinnas uti l:sta, 9:de, 12:te och 13:de §§ samt i 2:dra mom. af 20:de
§ uti nu gällande författning.
Rikets Ständer hafva nemligen härvid tagit i betraktande: att hela den statsinkomst,
som genom stämpelafgift för lysningssedlar kan påräknas inflyta, enligt upplysningar,
hemtaöe från de i Kammar-rättens Revisions-departement förvarade handlingar,
icke utgör mera än omkring 11,000 R:dr R:mt om året, samt sålunda, efter afdrag af
provision och öfrige omkostnader för stämpelpappers tillverkning och afsändning m. m.,
hvilka, efter hvad Rikets Sländers sednast församlade Revisorers berättelse utvisar,
kunna beräknas uppgå till 12 procent, lemnar en behållning af endast omkring 9,6öQ
R:dr; att det icke synes vara lämpligt, att, för vinnande af denna jemförelsevis ringa
inkomst, hvarje Kyrkoherde i hela riket göres lill uppbördsman för statsmedel, samt
underkastas de i flera hänseenden med denna uppbördsbefattning förenade obehag och
tidsödande besvär, hvilka äro för hans egentliga kall fullkomligt främmande; att lysnings-sedlarnes
och det dermed belagda slämpelpapperets jemte tillhörande förteckningars
och sammandrags insändande frän Kyri ioherdarne lill Kontraktsprostarne och från
dessa lill Landskontoren samt slutligen från Landskontoren lill Kammar-rätten, icke
blott betungar posterna utan ock dessutom medförer icke obetydliga kostnader; alt vidare
granskningen hos Kammar-rätten sysselsätter särskild tjensteman under nära 3
månader om året; att Kammar-rättens tid dessutom tages i anspråk för pröfning af de
anmärkningar, som i följd af granskningen kunna framställas, och hvilka anmärkningar
i allmänhet afse ringa belopp; att derförutom posterna ytterligare betungas med
den skriftvexling, som af dessa frågor blifver en följd; att denna skriftvexling förorsakar
icke blott Presterskapet, utan äfven E. K. Maj.ts Befallningshafvande och Kronobetjeningen
besvär och tidsspillan; samt slutligen att den, som skall erlägga ifrågava
-
Expeditions-(UskoHels förslag■ till underd. Skrifvelse N:o ‘121.
351
rande afgift, ofta måste vidkännas icke obetydligt besvär och kostnader för anskaffande
af de handlingar, hvilka skola ligga lill grund för afgiflens bestämmande och hvilka
kostnader mängen gäng vida öfverstiga beloppet af den stämpelafgift, som af honom
skall erläggas; och då Rikets Ständer, med afseende å alla dessa omständigheter, funnit
den inkomst, som beredes Statsverket genom utgåendet af den ifrågavarande afgiflen,
vara allt för ringa i förhållande lill alla de besvär, kostnader och olägenheter,
som deraf förorsakas, hafva Rikets Ständer heslutit: att lysningssedlar icke vidare skola
med stämpel förses, samt alt följaktligen alla de stadganden, som hafva afseende på
stämpelpapper å lysningssedlar samt dermed förenade kontroller, komma att ur den
nya slämpelpappers-författningen utgå.
Uti 3:dje momentet af 4 § i nu gällande slämpelpappers-förordningen stadgas,
bland annat, dels att Fi lie i k o m m iss biff och andra dylika förordnanden skola förses med
stämpelpapper till trefjerdedels procent af den bortgifna egendomen, dels alt Testamente)!,
såsom de der kunna upphäfvas eller förändras, vid lörsta uppvisandet inför domstol
icke behöfva förses med högre stämpel än '20 öre, men alt, dä testamentet vunnit
laga kraft eller genom slutlig dom blifvit stad fastad t, bör, såsom ett vilkor för begagnandet,
stämpelafgift beräknas och utgöras elter behållna värdet af det bortgifna, enligt
bouppteckning, såvida värdet uppgår till 450 R:dr, nemligen:
l:o för egendom med full eganderätt, till trefjerdedels procent; och
2:o för egendom, som efter så beskafifadt förordnande ej är med eganderätt,
utan endast med nyttjanderätt öfverlåten, en fjerdedels procent af dess värde; och bör,
om stämpelafgiften icke genast kontant deponeras, på enahanda sätt, som i afseende
på bevillningens erläggande för testamenten stadgas i Kongl. Kungörelsen den 11 December
1811, borgen för stämpelafgiften ställas och bevis derom vid testamentets bevakande
företes; åliggande det vederbörande domstolar att hvarje år, inom Januari månads
utgång, samla och till E. K. Majds Befallningshafvande insända alla under nästföregående
året inkomna bevis öfver aflemnade löftes-skrifler af ofvannämnde beskaffenhet,
tillika med förteckning, som i korthet upptager deras innehåll. I öfrigt lemnar
författningen särskilda föreskrifter rörande de fall, då befrielse från stämpelafgift
för testamenten är medgifven.
Af 36 § uti nu gällande Bevillnings-förordning inhemtas vidare, bland annat, all
för testamenten och fideikommiss skall, då det gifna uppgår till Eli tusen R:dr och
derutöfver, erläggas bevillning med sex för hundrade; samt att för testamente af årlig
ränta eller afkomst, utan eganderätt till sjelfva egendomen, skall utgå bevillning med
två procent af kapital-summan, då afkomslen svarar emot minst fem procents ränta af
1,000 R:dr R:ml kapital. 1 öfrigt äro ungefär enahanda stadganden gällande i afseende
på befrielse från bevillning för testamente till maka och skyidemän i rätt upp- och
nedstigande led med flere, som för befrielse från stämpelpappers-algift äro gällande.
Uti den ofvan omförmälda nådiga Kungörelsen af den 11 December 1811, hvilken innehåller
föreskrifter rörande kontrollen öfver bevillning af testamente, gåfva, arf och fideikommiss,
stadgas, bland annat: att de sorn fått testamente, skola vara pligtige alt till
vederbörande uppbördsman aflemna sina förbindelser å den utsatta algiften, ställda till
inlösen då testamentets belopp emotlages och försedda med en eller flera löftesmäns
borgen, den uppbördsmännen på eget ansvar må pröfva och godkänna: samt att på
tagne afskrifter af dessa förbindelser, uppbördsmännen skola meddela attester, att originalen
blifvit dem tillställda, hvilka attester komma att bilögas testamentet vid dess uppvisande
inför domaren, som eger hålla hand deröfver, alt de icke må saknas. Uppbördsmännen
skola sedermera besörja, alt förbindelserna vid för fallotiden varda behörigen
infriade samt alt beloppen på löreskrifvet sätt redovisas, hvarjemte den, som för
352 Expeditions-IJ(slottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 121.
afgiften ställt dylik borgen, bör inom Mars månads slut hvarje år till uppbördsmannen
ingifva bevis om de hinder, som vållat alt testamentet ännu icke utfallit, med hvilket
bevis uppbördsmannen åligger verificera den redogörelse öfver afgiften, hvilken han vid
uppbörds-årets slut bör afgifva. Dessutom är i nämnda Kongl. Kungörelse föreskrifvet:
att alla af uppbördsmännen meddelade attester och qvittenser böra vara in duplo
utfärdade, så att den betalande må till sin säkerhet behålla ett exemplar; all underdomslolarne
skola inom Januari månads slut hvarje år lili Hofrätten och Landshöfdingen
i orten öfversända förteckningar å de under föregående året ingifne gåfvobref, testamenten
och fideikommiss-författningar m. m.; börande vid förteckningarne, som till Hofrätten
insändas, uppbördsmännens attester och qvittenser vara bifogade. Vidare skola
uppbördsmännen inom Januari månads slut till E. K. Maj-.ts Befallningshafvande inskicka
förteckningar öfver alla under nästförflutna året af dem utfärdade attester och
qvittenser, samt deruti särskildt anmärka de orsaker, som hindrat indrifvandet af de
belöpande algiflerna; varande slutligen åtskilliga föreskrifter meddelade om dessa handlingars
granskning m. m. Hvad särskildt beträffar Stockholm, så skola förbindelserna
för bevillningen aflemnas direkte till Riksgälds-kontoref, men deremot förbindelserna för
stämpelaIgiflen ingifvas till Ofverståthållare-embetet.
Då nu, såsom ofvan är nämndt, omförmälda nådiga Kungörelse äfven skall
tillämpas i afseende på stämpelafgiften för testamenten, mäste hvar och en som erhål
lit
så beskaffadt testamente, alt bevillning och stämpelafgift derför bör erläggas, ställa
särskild löflesförLindelse lör hvardera af dessa afgilter, hvarefter det åligger uppbördsmännen,
att på löreskrihet sätt afgifva särskilda redovisningar för de förbindelser, som
afse bevillningen och särskilda för dem, som angå stämpeipappers-afgiflen, enär de förra
skola ingå lill Riksgälds-konloret men de sednare till Stals-kontorel. Härigenom förorsakas
dubbel omgång och besvär, icke blott för vederbörande tjenstemän, ulan äfven
för alla dem, sorn skola anskaffa dessa förbindelser; och då, äfven hvad landsorten beträffar,
såväl teslaments-tagaren, som uppbördsmannen besväras, den förre med anskaffande
och den sednare med emottagande och redovisning af särskilda förbindelser för
hvardera afgiften, hafva Rikets Ständer för att härutinnan åstadkomma förenkling, beslutit,
att testamenten och fideikommissbref skola från all stämpelafgift befrias och de
derom uti nu gällande slämpelpappers-förordning intagna stadganden från den nya för
fattningen
i detta ämne belt och hållet uteslutas, samt nämnde afgift i stället anses inbegripen
uti den bevillning, som Rikets Ständer vid denna riksdag för testamenten och
fideikomissbref bestämma.
Beträffande uppställningen af den nya stärnpelförordningen, hafva Rikets Ständer
ansett ändamålsenligast, att hvad som bibehåiles utaf de uti 3 § af nu gällande
författning förekommande "allmänna föreskrifter vid författningens efterlefnad", sammanföres
med de uti 11 § intagna ”särskilda åligganden i afseende på författningens handhafvande”,
samt att alla dessa föreskrifter erhålla sin plats efter de §§, i hvilka slämpeibeloppen
för de särskilda slagen af handlingar finnas intagna ; att vidare 4 § i samma
författning, som beslår af 3 momenter, fördelas i 2:ne särskilda §§ af hvilka den
ena angår stämpel dels å resolutioner med flera dylika handlingar, som utfärdas af Domstolar
och andra embetsverk, dels å handlingar, som till samma verk iniemnas, samt
den andra upptager de handlingar, sorn skola förses med stämpel utan förändring af
beloppet, hvarhelst de företes eller utgifvas, och alt till sistnämnde § jemväl hänföras
de uti 8 § af nu gällande förordning omförmälda kontrakter, köpealbandiingar och
förbindelser m. m.; att vidare 5:te och 6:te §§ i nu gällande förordning, hvilka angå
stämpel å fullmagier, konstitutorialer med flera handlingar, som utfärdas dels af E. K.
Majit
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 121. 353
Maj:t dels af embetsverk och myndigheter, framflyttas framför nyssnämnde i 4:de och
8 §§ upptagne handlingar; saint slutligen att de §§, hvilka handla om allmän tillsyn å
författningens efterlefnad, om Domstol i mål rörande slämpel-afgiflen, om ansvar för
öfverträdelse af författningen saint om fördelning af böter, förflyttas efter de i §§ 1(5—20
af nu gällande författning upptagne ämnen.
I afseende på de särskilda föreskrifterna hafva Rikets Ständer beslutat följande
förändringar uti nu gällande stadganden, nemligen:
§ 1,
hvilken motsvarar lista § i nu gällande författning, har erhållit ett, i öfverensstämmelse
med sin öfverskrift, allmänligare innehåll.
§ 2.
1 denna § är dels föreskrift om en ny stämpelvalör, nemligen å 13 B:dr, motsvarande
det för E. K. Maj.-ts domar och resolutioner bestämda stämpelbelopp införd,
dels föreskriften att slämpeipapper skall vara alt tillgå i hela ark utesluten. Rikets
Ständer hafva nemligen ansett, att genom sistnämnde förändring skulle, utan någon
kännbar olägenhet för allmänheten, kunna för Staten besparas en ganska betydlig utgift.
Enligt hvad Rikets Ständer inbemtal, kunna kostnaderne för tillverkning och transport
af hvarje helt stämpelpappers-ark beräknas till 5jj öre, men för hvarje beläggningsstäinpel
till blott f § ' öre, eller något mera än 1| öre. Då nu antalet af de från
Slats-kontoret under år 1859 afsände befarks-slämplar, hvilka endast finnas alt tillgå
å 25 och 50 öres valör, ulgjört 794,(550 st., har kostnaden derför, enligt förenämnde
beräkning, uppgått till R;rnl ll:dr 46,354: 58.
hvaremot om endast beläggnings-slämplar funnits att tillgå, ett
lika antal sådane stämplar efter IjjJ öre pr st. skulle kostat blott „ 13,862: 22.
Skilnaden eller R:mt R:dr 32,492: 36.
hade alltså i sednare fället besparats.
Vid jemförelse emellan värdet af stämpelpapper i helark och värdet af beläggnings-slämplar,
som under sistlidet år blifvit från Stats-konloret utlemnade, befinnes
äfven, alt stämpelpapperet å helark, hvars tillverknings- och transport-kostnad, såsom
nyss är nämndt, kan beräknas till omkring 32,500 R:dr, egde ett försäljningsvärde af
endast 205,300 R:dr, då deremot de inlemnade beläggnings-slämpiarne, som lill antalet
utgjorde 844,364 st. och hvilkas tillverknings- och transportkostnad kan antagas till
icke fullt 15,000 R:dr, baft ett försäljningsvärde af 3,024,193 R:dr 95 öre Runt. Kostnaden
för de förra uppgick sålunda lill nära 16 procent af värdet; men utgjorde deremot
för de sednare icke fullt procent.
Enär således en ganska betydlig besparing måste uppkomma derigenom att endast
beläggnings-slämplar äro att tillgå, hafva Rikets Ständer, på ofvan uppgifna skäl,
för sin del, beslutat, ali all tillverkning af stämpelpapper å hela ark hädanefter skall
upphöra samt ali de särskilda slag af stämpelpapper, hvilka äro uti bifogade författnings
förslag närmare angifna, i stället hädanefter böra användas, dock att sådant stämpelpapper
å 25 och 50 öre i helark, hvilket slag hädanefter ej komme att tillverkas,
skall, jemlikt stadgandet i § 2, så länge något sådant papper finnes att tillgå, tillhandahållas,
på sätt i 17 mom. af 8 § närmare föreskrifves. Härförutan och då Rikets
Ständer ansett, att icke blott besparing i både tillverknings- och transportkostnad ulan
liih. till II. Sl. Fröt. 1859 8f 4850. 10 Samt. 1 Afd. 45
354
Expeditions- IJIska Hets Förslag till anderd. Skr ifvelse NlO 121.
ock beqvämlighet vid begagnandet af stämpelpapperet skulle uppkomma derigenom alt
papperet i någon betydligare mån förminskades och beläggnings-slämplar af ungefärligen
samma beskaffenhet, som de engelska infördes, få Rikets Ständer hos E. K. Maj:l
i underdånighet anhålla, det E. K. Majit täcktes taga under nådigt öfvervägande, om
och hvilka förändringar i afseende på beläggnings-stämplarnes storlek och utseende må
finnas af behofvel påkallade, samt, derest förändring af stämplarne i eli eller annat
hänseende anses böra ega rum, låta tillverka sådane stämplar af den storlek, det utseende
och den beskaffenhet i öfrigt, som E. K. Majit kan finna för godt i nåder bestämma,
äfvensom meddela de närmare föreskrifter, som i fråga om dylika stämplars
anbringande å handlingar samt sättet för deras makulerande, m. iri., må finnas af behofvet
påkallade.
8 3.
Eti denna §, som motsvarar 5 § af nu gällande stämpelpappers-förfallning, finnas
intagna de stadganden, hvilka angå stämpel å fullmngter, konsilia tor ia ler, förordnanden
och afsked, sorn af E. K. Majit utfärdas, äfvensom på utnämningsbref till
Riddarevärdighet af de Kongl. Orden m. in., bland hvilka sistnämnda Rikets Ständer
ansett sig böra förhöja stämpelafgiflen för utnämningsbref till Riddare af Konung Carl
XIIlis Or den från 40 till 50 Ridr, eller enahanda belopp, som för Kommendörer af
Svärds-, Nordsljerne- och Wasa-Orden.
Beträffande i öfrigt grunden för och beskaffenheten af de ändringar, hvilka funnits
erforderliga uti nu gällande stadganden rörande nyssberörda fulimagter m. m., lå
Rikets Ständer i underdånighet erinra, hurusom den, under benämning kansligebubr,
från äldre tider bestämda lösen för de från E. K. Majlis Kansli utgående expeditioner,
äfvensom de s. k sigillpenningarne ända lill och med år 1834 fördelades emellan de
derstädes anställde tjenstemän och betjente samt utgjorde en icke obetydlig del af deras
allöningslörmåner. Sedan likväl Kongl. Majit, för tillvägabringande af en ändamålsenlig
lönereglering inom Dess Kansli, uti nådig Proposition af den 22 Januari 1834,
föreslagit, dels att alla så kallade sportler inom Kansliet, med undantag endast af lösen
för afskrifler och diariibevis, skulle upphöra och i stället utgå till Kronan såsom
slämpelpapper, dels att de för regleringens verkställande erforderliga ökade anslag
måtte å stat uppföras, bi föllo Rikets Ständer, på sätt deras underdåniga Skrifvelse af
den 30 Oktober nämnda år utvisar, hvad i detta hänseende föreslagits, samt meddelade
i sammanhang dermed åtskilliga föreskrifter angående beräkningssättet för den sålunda
förhöjda slämpelpappers-afgiften. Bland dessa föreskrifter var äfven den, att, till beredande
af såväl ökad kontroll öfver den beslutade afgiltens utgående, som ledning för
kommande Rikets Ständer alt bedöma, huruvida denna lill Statsverket öfverflyttade afgift
för framliden uppginge till, eller under- eller ölverstege det på grund af förra förhållanden
beiäknade ärliga beloppet, noggranna anlecknings-listor skulle föras öfver alla
utgående expeditioner, hvilka med den mot kansligebiihren svarande slämpel-afgiflen
borde beläggas, och hvilka listor jemväl borde innefatta uppgift ä de löner, som legat
till grund lör afgiftens beräkning samt fullständig redovisning för dess belopp, äfvensom
alt å alla utgående expeditioner borde antecknas, huru mycket af det bilagda stämpelpapperet
utgjorde egentlig charla-sigillata och huru mycket deraf, som svarade emot
förra kansligebiihren och sigillpenningarne.
Till följd af dessa föreskrifter har det ansetts nödigt att uti alla sedermera utfärdade
författningar, angående slämpelpappers-afgiften, utsätta, huru stor del af den
Expeditions- Utskottets Förslag lill underd. Skri/velse N:o 127.
355
för fullmagier, konstitutorialer m. m., som från E. K. Majlis Kansli utfärdas, bestämda
stämpel-afgift utgör kansligebiihr och sigillpenningar.
Såsom en följd af Rikets Ständers vid 1850—1851 års riksdag fattade beslut,
angående särskilda till åtskilliga förvaltande Verk anvisade inkomsters utbytande emot
statsanslag, blef ock nödigt att uti förordningen angående stämpelpappers-algiflen införa
vissa stadganden, huruvida de till Wadstena krigsmanshus och Amiralitets krigsmanskassan
förut, under namn af avancements-penningar, utgående algifter, hvilka då skulle
upphöra och i stället utgå såsom slänipelpapper, vore inbegripne under de i stämpelpappers-författningen
i hvarje särskildt fall bestämda belopp. Af sådan orsak bar ock
allt sedermera anteckning härom qvarstått uti de i detta ämne utkomne författningar.
Då emellertid allmänheten numera, genom en långvarig tillämpning af ifrågavarande
författningar, kan antagas ega fullständig kännedom derom, att hvarken kansligebiihr
eller särskild afgift till Wadstena krigsmanshus vid utnämningar eller befordringar
eger rum, ulan att de förut i detta hänseende stadgade afgilterna numera utgå under
form af stämpelpapper, hafva Rikets Ständer, som i slutet af 3 § utsatt de fall, då
stämpelbeloppet bör ökas med ett mot de förra avancements-penningarne eller befor
drings-afgiflerne
svarande belopp, ansett de uti 5 § af nu gällande författning på flera
ställen förekommande anteckningar derom, att kansligebiihr, sigillpenningar samt algifter
tili Wadstena krigsmanshus och till Amiralitets krigsmanskassan äro uti slämpelbe
loppen
inbegripna, böra ur den nya författningen utgå.
Vidare hafva Rikets Ständer fästat uppmärksamhet på obilligheten deraf, att,
sedan kansligebuhren i underordnade embetsverk numera afsk a (läts, de embets- och
tjenstemän, för hvilka E. K. Majit utfärdar fullmagler eller förordnanden m. m., fortfarande
skola, genom erläggande af stämpelafgift, motsvarande den fordna kansligebuhren
och sigillpenningarne, bidraga till bekostande af den aflöning, sorn lör E. K. Majlis
Kansli utgår. Genom bibehållande af de i della hänseende vid 1834—1835 års riksdag
fastställda grunder, nödgas nu dessa embets- och tjenstemän i stämpelafgift för
fullmagter och förordnanden m. m., utöfver de 5 procent af lönebeloppet eller Iöne
tillökningen,
som vid befordringar skall af alla embets- och tjenstemän utgöras, betala
förhöjning i stäinpelafgiften, motsvarande dels sigillpenningarne, 1 R:dr 50 öre, dels
kansligebuhren eller 7j procent af lönen, hvadan de som erhålla E. K. Majlis fullmagter
och förordnanden fä i stämpelafgift för fullmagten eller förordnandet erlägga
tillhopa 12.] procent af lönebeloppet, då deremot alla andra embets- och tjenstemän
endast erlägga 5 procent deraf. Detta förhållande har synts Rikets Ständer innefatta
en orättvisa, som desto hellre tarfvar rättelse, då man besinnar att den, som tillträder
en tjenstebefattning, i allt fall får för fullmagten vidkännas utgifter, sorn medtaga en
icke obetydlig del af första årets löneinkomst.
Då likväl de, som från Rikets embetsverk och andra offentliga myndigheter erhålla
fullmagt, konstitutorial eller förordnande å embete eller tjenst, äro skyldige att
erlägga lösen för sjelfva expeditionen, hvilken lösen, enligt riu gällande expeditionstaxa,
utgår med 2 Ridr för expedition från embetsverk tillhörande första afdelningen och
med 3 R:dr för expeditioner från embetsverk af andra afdelningen, hafva Rikets Ständer
ansett att, derest stämpelbeloppet för fullmagter, konstitutorialer och förordnanden,
som från E. K. Majits Kansli expedieras, nedsättes till likhet med hvad för fullmagter
m. m., utfärdade af rikets embetsverk, finnes stadgadt, ett lämpligt belopp bör, i
stället för expeditionslösen, såsom stämpelafgift utgå för hvarje dylik expedition; och
har detta belopp blifvit lill 6 Riksdaler bestämdt.
Det har visserligen icke undgått Rikets Ständers uppmärksamhet, att genom ofvan
antydda nedsättning i stämpeln å ifrågavarande fullmagter m. m. en icke obetyd
-
356
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 127.
lig minskning i slämpelpappers-inkomsten skall komma alt ega rum. Beloppet af denna
minskning kan väl icke med någon visshet uppgifvas, helst inkomsten af stämpel för
fullmagter, till följd af sin natur, under olika år är ganska ombytlig; men, efter hvad
Rikets Ständer inhemtat, hafva de från Justitie-Stats-, samt Landt- och Sjöförsvars-,
Civil-, Finans- och Ecklesiaslik-departemenlenas Expeditioner under år 1858 utlöste
fullmagter, konslitutorialer och förordnanden uppgått till ett sarnmanräknadt antal af
816 st., för hvilka erlagls: i egentlig stämpelpappers-afgift . . R:mt R:dr 25.883: 85.
stämpelpappers-algift, motsvarande sigillpenningar  1,336: —
kansligcbiihr  36,934: 72. 38,270: 72.
samt stämpelafgift, motsvarande avancement- och befordrings-afgifterne . . 8,303: 32.
eller tillhopa K:mt B:dr 72,457: 89.
Om således den stämpelafgift, sorn motsvarar kansligebiihren och sigillpennin
garne,
beräknas till ofvanstående belopp eller  38,270: —
skulle, med antagande af samma antal fullmagter etc., eller 816 st., för
hvilka bör betalas 6 R:dr st., eller tillhopa
4,896: —
den egentliga minskningen icke öfverstiga R:dr 33,374: —
Då likväl Rikets Ständer icke nedsatt stämpelbeloppet för fullmagter å namn,
heder och värdighet eller för afsked med förhöjning å karakteren, hvilka ingå i ofvan
stående
beräkning, torde med visshet kunna antagas, alt den verkliga minskningen i
icke ringa mån kommer att understiga äfven sistnämnda summa.
Genom dels borttagande af de s. k. skrilkartorne, dels partiela förhöjningar i
stämpelbeloppet torde ock tillgångar, motsvarande förberörde, af rättvisa och billighet
påkallade lindring, komma att beredas. Rikets Ständer hafva, i fråga om tillgångarne,
jemväl trott sig kunna taga i betraktande att slämpelpappers-inkomslen, som E. K.
Majit i dess nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof för nästa statsreglerings-period
beräknat lill 1,400,000 R:dr, i medeltal under åren 1855—1857 utgjort
1,599,288 R dr och, efter hvad Rikets Ständer särskildt inhemtat, året 1858 uppgått
till 1,549,195 R:dr. Enär i öfrigt härtill kommer, att tjenstemän med aflöning icke
öfversligande 1,800 R:dr, i följd af den nya bevillnings-förordningen, blifva underkastade
mer eller mindre betydligt ökade årliga bevillningsafgifter till Slaten, hafva Rikets
Ständer, pä alla dessa skäl, ansett sig böra vidtaga de förändringar uti nu gällande
stadgande!) i ofvan omförmälda hänseende, som innefattas uti 3 § af bifogade förslag.
Enligt nu gällande författning skola fullmagter å beställningar utan lön i regemente,
korps eller arméen, förses med stämpelpapper efter skilnaden emellan förut innehafd
lön och den lön, som åtföljer graden, lill hvilken befordran vunnits, hvarvid skall
iakttagas, att ”beräkningen alltid sker efter staten för Kronprinsens Hussar-regemente”
(numera kalladt Hussar-regementet Konung Carl XV.)
Då emellertid lönerna vid sistnämnda regemente, hvilka vid den tid berörda
stadgande i författningen infördes, voro de lägsta i arméen, numera äro betydligt högre,
än lönerna för motsvarande grader vid något indelt regemente, inträffar det förhållande,
att, vid ett indelt regemente, fullmagt å tjenst med. lön kostar betydligt mindre, an en
sådan å tjenst utan lön i samma grad, och skilnaden härvid blifver t. ex. i afseende
pä Underlöjlnanls-fullmagter sä stor, att fullmagten å en Underlöjlnants-beställning med
lön bör förses med stämpelpapper efter omkring 300 R:drs lön, men utan lön efter
800 Riksdaler.
För att afhjelpa detta missförhållande hafva Rikets Ständer beslutat, att beräkningen
uti ifrågavarande fall för fullmagter ej mindre i flottan (hvilken i nu gällande
författning ej (innes särskild nämnd), än ock i regemente, korps eller arméen, skall ske
Expeditions- Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 127, .357
eiler stalén vid det regemente eller den korps, hvarest den befordrade tjenar, och för
oplacerade i arméen qvarstående officerare, äfvensom för officerare vid Stockholms borgerskaps
militärkorps efter den lägsta bland indelta arméens stater, eller Skånska infanteri-regementenas
normalstat, allt efter lägsta lönen inom graden, der olika löner
inom samma grad finnas.
1 afseende på de särskilda Generalsgraderna i arméen, då lön pä stat ej åtföljer
fullmagten, hänvisar nu gällande författning till Kongl. Brefvet den 18 December
1843.
Då berörde Kongl. Bref innehåller, alt Generalsfullmagter af alla grader skola
förses med stämpelpapper efter Generalbefälhafvarelönen, 4,500 R:dr, men författningen
eljest såsom allmän regel stadgar, att fullmagter till beställningar utan lön i arméen
skola förses med stämpel efter skilnaden emellan förut innehafd lön och den lön,
som åtföljer graden, till hvilken befordran vunnits, hafva Rikets Ständer ansett nämnde
grundsats böra följas äfven i afseende på de ifrågavarande fullmagterna.
Hos Rikets Ständer har blifvit erinradt, att nu gällande författning icke tydligen
bestämde, huruvida fullmagter, öppna bref m. m., hvarigenom tjenster eller befattningar
vid de. Kongl. Hofven bortgilvas och hvilka från Hof-expeditionen utfärdas, skola
förses med stämpelpapper eller icke. Då öfverskriften till 5 § af omförmälda författning
icke särskildt nämnde fl of- expedit in n en, kunde det, å ena sidan, synas, som berörde
fullmagter m. m. borde vara från stämpelpapper befriade; men deremot innehölle
sjelfva §, alt fullmagter, konstitutorialer, protokolls-utdrag m. m., hvarigenom embeten,
tjenster, beställningar o. s. v. vid civila, militära, ecklesiastika samt andra stater, af
hvad namn de vara må, tillsättas och bortgilvas, borde förses med stämplad t papper.
Vidare vöre, i 11 § 5 morn., älagdl de tjenstemän, åt hvilka uppbörden och redovisningen
af lösen för utgående expeditioner är uppdragen, att ansvara för kartering af
fullmagter m. m. vid E. K. Maj:ts Kansli-expeditioner samt Hof-expeditionen, och häraf
syntes åter följa, att berörde fullmagter m. m. borde med stämpelpapper förses. Till
förekommande af de tvister, till hvilka författningens otydlighet härutinnan gåfve anledning,
har alltså blifvit föreslaget, att bestämda föreskrifter härom måtte i den nya
stämpelpappers-förordningen inflyta; och som Rikets Ständer funnit nu anförda omständigheter
påkalla ett särskildt stadgande i berörda afseende, har lili 3 § af bifogade
förslag ett sådant stadgande blifvit meddeladt.
När någon, som förut varit eller är i Kronans eller annan offentlig tjenst, tillägges
högre namn, heder och värdighet af embete eller tjenst, stadgar nu gällande författning,
att stämpelpappers-beloppet, hvad militär-staterna beträffar, skall, i likhet med
hvad för fullmagter på tjenstegrader i arméen är stadgadt, beräknas efter Kronprinsens
Hussar-regementes stat. På de skäl, som i fråga om stämpel å fullmagter till beställningar
ulan lön redan blifvit anförda, hafva Rikets Ständer funnit godt bestämma, att
beräkningen jemväl i nu anförda fall bör ske efter Skånska infanteri-regementenas normalslat.
För Doklorsbref, som utan föregånget prof utfärdas, hafva Rikets Ständer ansett
det nu bestämda stämpelbeloppet 39 R:dr, böra höjas till 80 R:dr, och för fullinagt
för Kyrkoherde alt vara Prost öfver egen församling från 6 R:dr till 15 R:dr.
Då för de indelta regementenas aflöning finnas fastställda normal-stater, hafva
Rikets Ständer, på det afgilterna för fullmagter vid samma regemente må blifva lika
så länge de för aflöningen fastställda stater äro gällande, ansett att i de fall, då enligt
nu varande författning stämpelpappers-afgiften för fullmagt å indelt lön bör elter
sednaste årets markegång uträknas, de för de indelta regementena och korpserna ut
-
358
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse lX:o '121.
färdade normalstater skola utan förändring lända till efterrättelse; och är ett i öfverensstämmelse
härmed affattadt stadgande i bilagda författningsförslag in förd t.
Öfrige uti 5 § al nu gällande slämpelpappers-förfallning pag. 20 och 21 införde
bestämmelser, så vidt desamma ansetts böra bibehållas, igenfinnas uti 4:de, 5:te och 6:te
§§ af det bifogade förslaget.
§ 4.
Denna g, sorn motsvarar § 6 uti nu gällande författning, angår stämpel å fullmngter,
konstitutorial er, förordnanden och afsked från rikets embetsverk och andru
of)en t lig a m y n diph e ter.
Föreskrifterna om stämpel å fullmagler m. m., hvarigenom tjenster med verkliglön
tillsättas, äfvensom angående konstitutoriaier på behaglig tid, samt angående stämpelalgiflen
för underofficerare och underbefäl med flera, innefatta, med någon redaktionslörändring,
hufvudsakligen samma stadganden, som igenfinnas uti nu gällande författning.
Stadgandena dels i fråga om utnämning till beställning utan lön på stat eller
dervid lön fiirst framdeles kommer att åtnjutas, dels angående det läll, då beställning
tillsättes genom ordres, öfverensstämma med hvad derom pag. 24 i nu gällande författning
finnes föreskrifvet.
Stämpelbeloppet ä Justitie-kanslerens fullmagler för landsfiskaler är i enlighet
med nuvarande författning bestämdt, endast med den skilnad, att lägsta beloppet blif
vit
förhöjdt från 4 R:dr 50 öre till 5 R:dr.
1 afseende på stämpelbeloppet för åtskilliga personer, som ef hofva ständig län,
äro nu gällande slämpelafgifter i det närmaste bibehållna, endast med den ändring: alt
stämpeln å fullmagt utjemnals för Hofrätts-kommissarier från 7 R:dr
50 öre till 8 R.dr —
för skeppsklarerare i släder utom Stockholm från 12 R:dr 50 öre till 13 „ —
för sockenskrifvare från l R:dr 15 öre till I „ —
för vikarier och substituter frän 60 öre till — „ 50 öre;
hvarförutan antagningsbref för mästersvenner, hyltedrängar och uppsättare ansetts icke
böra med stämpel förses. Dessutom äro de under förestående rubrik förekommande
personer upptagne i alfabetisk ordning.
Bland förordnanden och anlagningsbevis för städernas betjente med flera finnas
uti nu gällande författning uppräknade förordnanden lör lin-, hamp-, tjärn-, bråd- och
jernvräkare, äfvensom fiskare. Dessa personer hafva Rikets Ständer ansett kunna och
böra uteslutas, då dels befaltningarne numera icke existera, dels tvifvelaktigt torde vara,
om förordnanden eller antagningsbref för de ännu qvarvarande numera utlärdas.
Likaså hafva Rikets Ständer från rubriken ringare skolbetfente, pedagoger,
klockare m. 11., som igenfinnas i nu gällande författning, uteslutit ”mindre kyrkoheden
te”, då de löneförmåner, som af dem åtnjutas, vanligen äro alltför obetydliga.
I afseende på fullmagter m. m. å litel, eller namn, heder och värdighet hafva
Rikets Ständer antagit de stadganden, som härom finnas införde i § 3 af bifogade förslag
och hvilka jemväl hufvudsakligen öfverensstämma med hvad härom i nu gällande
författning finnes föreskrifvet.
Stämpelbeloppet för theologie-, juris- och medicine-doktorsbref bar blifvit nedsatt
från 4 R:dr 50 öre till 4 R:dr äfvensom för philosophie magisterbref från 2 R:dr
25 öre till 2 R:dr.
Expeditions- Utskottets Förs leii’- tilt underd. Skrifvelse N:o 121. 359
Derjemte äro 2:ne nya rubriker (illagde, nemligen: Kirurgie-magisterbref, sorn
böra beläggas med 2 R:drs stämpel, samt Apolhekarebref, för hvilka beslämls 4 R.drs
stämpel.
Stämpel å Doktorsbref utan aflagdl prof, som i nu gällande författning upplages
till 37 R:dr 50 öre, hafva Rikets Ständer ansett böra förhöjas till lika belopp som
i § 3 finnes för dylika bref utsatt, eller 80 R:dr.
Öfriga i denna § förekommande bestämmelser äro hemtade från nu gällande
författnings 6:1 e §. Der har hittills varit stadgadt, att ”Konsistoriernas fullmagter å
pastorat böra, i stället för kansligebuhren, beläggas med stämpladt papper lill följande
belopp, nemligen: för första klassens pastorat 1.2: 50, för 2:dra klassens 5, och för
3:dje klassens 3 Rtdr”. Dessa bestämmelser hafva tillkommit i sammanhang med 1834
års ofvanomförmälda lönereglering för E. K. Maj:ts Kansli och lära hafva sin grund i
dittills existerande häfd, enligt hvilken, vid tillsättning al konsistoriel pastoral, motsvarande
sporlel-afgifler blifvit de utnämnde affordrade och Ecklesiastik-expeditionen tillsände.
Enär likväl Rikets Ständer funnit olämpligt att en af sådan anledning tillkommen
extra afgift skall fortfarande erläggas för de Kyrkoherde-fullmagler, som af konsistorierna
utfärdas, och hvilka dessutom enligt Kongl. Cirkuläret af den 31 Oktober
1851 äro underkastade särskild lösen samt i öfrigt den årliga inkomst af stämpelpapper,
sorn till följd deraf kan vara alt påräkna, inskränker sig till ett föga betydligt belopp,
har berörda stadgande om additionela afgifter för konsistoriela Kyrkoherde-fullinagter
jemväl ur den tiva författningen uteslutits.
■ § 5.
I afseende på stämpeln u domar, utslag, resolution er och andru handlingar,
som utfärdas af domstolar, embetsverk och myndigheter, äfvensom å handlingar, sorn
dit inlemnas och der företes, är i allmänhet den indelning af embelsverken bibehållen,
hvilken förekommer i § 4 uti nu gällande författning, endast med tillägg, under andra
afdelningen, af Telegraf- och Skngs-styrelserne.
För E. K. Maj:ls resolutioner och utslag, äfvensom för E. K. Maj:ts domar,
då värdet af det omtvistade icke är bestämdt, hafva Rdrets Ständer ansett stämpelbeloppel,
hvilket, enligt föreskriflerne i nu gällande författning, för närvarande utgår, efter
beräkning af kansligebuhr 9 R:dr
sigillpenningar 1 „ 50 öre
samt egentlig stämpel 2 „ 25 „
med tillhopa 12 R:dr 75 öre,
utan olägenhet kunna förhöjas lill 13 R:dr, i hvilket ändamål Rikets Ständer ock, såsom
redan är nämnd), beslutat, att beläggningsslämpel å detta belopp bör finnas att
tillgå.
Stämpeln å E. K. Maj:ts domar, då summan af det omtvistade är bestämd, hafva
Rikets Ständer likaledes ansett kunna utjemnas från de i nuvarande författning utsatte
belopp, eller från
15 R:dr 75 öre till 16 R:dr
21 „ 75 „ „ 22 „
20 „ 25 „ „ 26 „
och 48 , 75 , „ 50 „
Likaså hafva Rikets Ständer bestämt, att, då E. K. Maj:ts dom eller resolution
upplager mera än ett ark, stämpeln å hvart och ett af de öfriga arken bör nedsättas
från 2 R:dr 25 öre till jemnt 2 R:dr.
360 Expcdilions-Utshottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 121.
Stämpeln å lejde- och pär dombref har blifvit upptagen, lika som i nu gällande
stämpelförordning, till 6 R:dr.
Stämpeln ä stämningar, konstilulorialer och förordnanden är för 3:dje afdelningen
nedsatt från 2 Ii:dr 25 öre till jernet 2 R:dr.
Stämpeln å underdåniga deduklioner och koritra-deduktionar, hvilken utgår dels
i stället för deduktions-afgift, enligt nu gällande författning med ... 3 R:dr
dels såsom egentligt stämpelpapper, enligt stadgandet i nuvarande författning
med
2- „ 25 öre
eller tillhopa med 5 R:dr 25 öre,
hafva Rikets Ständer bestämt till 5 R:dr, med tillökning af 2 R:dr för hvarje ark utöfver
det första.
Öfriga i denna § upptagna bestämmelser äro lika med deni, som igenfinnas i
nuvarande författning.
§ 6.
Under denna § äro i alfabetisk ordning sammanförda de stadgande!!, som finnas
intagne pag. 6—13, 21 samt 34—38 uti nu gällande författning.
För borgarebref hafva Rikets Ständer utjemnat stämpeln till närmaste riksdalerstal,
på sätt af förslaget närmare inbemtas; hvarjemte benämningen ''Kofferdiskeppare”
ansetts böra uteslutas, då rätta benämningen är "Sjökapiten”.
1 afseende på stämpeln å bouppteckningar har Rikets Ständers uppmärksamhet
blifvit fästad derpå, alt, då behållna summan faller inom en högre sifferklass, den för
hvarje fulla 100 R:dr stadgade stämpelafgift endast drabbar den del af behållna boupplecknings-summan,
hvarmed denna öfverstiger den närmast lägre sifferklassen, och att
bouppteckningen i afseende på det belopp, hvarmed den understiger förstnämnda sifferklass,
skall förses med stämpelpapper efter de för lägre sifferklasserna stadgade afgiftsbelopp.
Då della beräkningssätt onekligen medför den olägenhet, alt man, för att finna
summan, hvarå en bouppteckning på högre belopp skall förses med stämpelpapper, måste
verkställa en särskild uträkning, hafva Rikets Ständer uppgjort en ny (aril* lör stämpeln
å bouppteckningar, hvarigenom nämnde olägenhet undvikes.
Till förekommande af tvist, huruvida, då ny författning om slämpelpapper utkommer,
sedan en person dött, men innan bouppteckning efter honom hunnit till domstol
ingifvas, bouppteckningen bör förses med slämpelpapper efter den författning, som
gälde vid dödslilllällel eller den som varit gällande, dä bouppteckningen blifvit lill domstol
ingifven, hafva Rikets Ständer ansett ett stadgande härom vara af nöden, samt i
sådant hänseende bestämt, att bouppteckningar skola förses med stämpel efter den för
fattning,
som gäller dä de till domstol ingifvas.
I fråga om cerlepartier hafva Rikets Ständer, som ansett aftal om fraktslut
lika litet, som andra emellan enskilde träffade aftal, böra ovilkorligen förses med stämpel,
helst den stadgade stämpelafgiflen för fraktslut endast drabbar Sveriges export till
utrikes ort, funnit den förändring, mot hvad i nu gällande författning finnes stadgadt,
böra ega rum, alt cerlepartiet endast då bör med stämpel förses, när detsamma inför
domstol eller hos exekutor företes, ehvad cerlepartiet är upprättadt inom eller utom
landet; hvarjemte Rikets Ständer funnit stämpeln böra bestämmas till 30 öre för hvarje
fulla 100 R:dr af den betingade fraktsumnian, utan någon minskning för det första
hundradet.
Då
Éxpeditions-Utskottcts Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 127. 36l
Dä vederbörande Tullkammares pass för fartyg och bålar böra, hädanefter såsom
hittills, förses med stämpel till samma belopp, som för certifikater, hvarmed i
nämnda författning menas vederbörande myndigheters betyg öfver båtars och fartygs
last; men sädaue betyg icke vidare utlärdas, hafva Rikets Ständer ansett rubriken certifikater
böra ur författningen uteslutas.
För fastebref liar stämpeln blifvit bestämd till 15 öre för hvarje fulla 100 R:dr,
hvarigenom således fastebref, då summan understiger 100 R:dr, äro frie.
1 fråga om slämpelafgiften för kontrakler bar framställning blifvit gjord om
upphäfvande af den i 12 mom. af nu gällande författning (pag. 43) meddelade föreskrift,
alt alla arrende- och hyreskontraktet- i städerna och på landet skola årligen vid
mantalsskrifningarne uppvisas och, om de icke äro skrifna på eller belagde med stämpladt
papper, dermed förses; och är till stöd för delta yrkande hufvudsakligen anfördt, att
ifrågavarande beskattning vore mer än skäligt betungande. Då nemligen till kontrakler
mellan enskilda personer kontrahenlerne skulle beslå stämpelpapper lill hälften hvardera,
drabbade denna beskattning arrendatorn eller hyresmannen tyngre i samma mån,
som han hade att erlägga ett högt arrende eller en stor hyra. Beträffande åter husoch
jordegare, så vore det obilligt att ålägga dem en ytterligare beskattning för samma
egendom, för hvilken de genom deu årliga bevillningen beskattades. Härtill komme
svårigheten för vederbörande tjensteman att kontrollera, det alla kontrakler vid mantalsskrifningarne
uppvisades. Det hände nemligen ej sällan, att den tjensteman, som, förlätlningarne
likmätigt, efterfrågade arrendekontrakterna, erhöile det svar, att något skriftligt
kontrakt ej vore upprältadt; hvarvid han, då motsatsen ej vore bevislig, måste
låta bero, under det de jordegare och arrendatorer, som samvetsgrann! hörsammade
lagens bud, blefvo ganska känbarl beskattade.
Derjemte hafva Rikets Ständer från E. K. Maj:Is Finans-departement fått mottaga
åtskilliga handlingar, innefattande så väl en underdånig framställning af lläradsskrifvaren
•). E. Hullgren om förklaring af nu gällande stämpelpappers-förordning i
afseende pä föreskriften om stämpladt papper å arrende- och byreskontrakter på landet
och om sådane kontrakler* uppvisande vid mantals- och skattskrifnirigar, sorn ett
af E. K. Maj:ts och Rikets Stats-kontor öfver denna framställning afgifvet underdånigt
utlåtande; hvilka handlingar tydligen ådagalägga de många och stora svårigheter, som
äro förenade med tillämpningen af nu gällande stadganden om slämpelafgiften för arrendekontrakter
samt deras uppvisande vid mantalsskrifningarne, jemte öfriga i sammanhang
härmed stående föreskrifter.
Enär några anteckningar icke föras öfver beloppet af stämpelpapper, hvarmed
de kontrakler, som vid mantalsskrifningar uppvisas, blifvit belagde, kan den minskning
i statsinkomst, som genom den föreslagna förändringen skulle uppslå, visserligen ej
uppgifvas, men sannolikt blefve denna minskning icke så särdeles betydlig. Hvad landet
beträffar, så är genom Kongl. Förordningen den 9 November 1844 föreskrifvet,
att hvarje handling, hvarigenom besittnings- och nyttjanderätt till hus eller jord derstädes
blifvit på viss tid eller på lifstid upplåten, bör, såvida den skall mot egandeeller
nyttjanderätt, hvilken tillkommer annan, än den, som upplåtit eller lika med honom
berättigad är, hafva bestånd, hos Häradsrätten intecknas, och numera torde det
alltså vara sällspord!, alt den som fått åt sig sådan nyttjanderätt upplåten icke af sin
inteckningsrätt sig begagnar. Härtill kommer, ali ganska många kontrakler redan enligt
gällande författning äro från stämpel befriade, intill dess de hos domare eller
exekutor löretes, nemligen de, som afslutas af husbonde med underhafvande åboer,
hälftenbrukare, landtbonde!-, tjenstefolk eller andra arbetare. Hvad åter städerna vidBih,
till R, St. Prot. 1859 $ 1860. 10 Sami 1 Afd. 46
362 Éxpedilwns-Utskottets För släp till under d. Skrifvelse, N:o 12h.
kommer, så är genom Kongl. Kungörelsen den 21 December 1857, rättighet äfven mpdgifven
att inteckna nyttjanderätt till hus och jord derstädes, äfvensom nyttjanderätt till
stadsjord, som till hus och jord ej hörer. Men, om älven begagnandet af sistnämnde
inteckningsrätt icke skulle särdeles ofta sättas i fråga, så förekommer likväl i afseende
på städerna såsom ett särskildt skäl för den ifrågavarande afgiftens borttagande, att den
drabbar husegare alltför ojemnt, enär nemligen den husegare, som på flera är borthyrt
sill hus eller en del deraf, endast erlägger slämpelpapper efter den hyra, som för
ett år är betingad, men deremot den husegare, som nödgas oftare ombyta hyresgäster,
måste, så ofta nytt kontrakt upprättas, förse detsamma med stämpelpapper.
På alla dessa skäl, och då muntliga aftal lika litet uti ifrågavarande, som i an
dra
fall, kunna förbjudas, samt stadgandet om arrende- och hyreskontrakters uppvisande
vid mantalsskrifning alltså, pä sätt anmärkt blifvit, lätt kan kringgås, hafva Rikets Mänder
funnit hvad i gällande föifattning stadgas angående skyldigheten att förse kontrakter
om läst egendom ä landet och i städerna med stämpelpapper vid andra tillfällen
än då de för domare eller exekutor till laglig åtgärd företes, böra ur författningen
utgå, på sätt bifogade förlättningslorslag i denna dol gifver vid handen.
Föreskrifterna angående stämpel till köpe-, bytes- och gåfvobref äro hufvudsakligen
lika med dem, som linnas meddelade, pag. 36 och 37, uti nu gällande författning.
Dock hafva Rikets Ständer till förekommande deraf, att transport af köpe-, bytes- eller
gåfvobref, som egt rum eller den för lagfart föreskrifna lid, icke må kunna, genom
alt dateras inom nämnde tid, anses frikallad från stämpelafgift, funnit sig höra i slutet
af 3:dje momentet tillägga det stadgande, alt öfverlätelsehandlingen bör, för att icke
behöfva förses med ny stämpel, till uppbuds erhållande hos Domstolen företes inom
den för lagfart af sjelfva köpe-, bytes- eller gåfvobrelvet bestämda tid.
I afseende på pass förekomma uti nu gällande stämpelpappers-författning en
mängd sladganden, som dels icke vidare ega tillämplighet, dels kunna och böra vä
sendtligen
förenklas. Sålunda upptagas, pag. 8, Turkiska sjöpass, ehuru dylika pass
långt löre detta upphört att utfärdas. Vidare förekomma, pag, 8 och 9, särskilda sladganden
för resepass till utrikes ort, för resepass till inrikes orter eller Norge, för pass,
som af E. K. Maj:t eller på E. K. Maj:ts nådiga befallning utlärdas åt personer tili
resor i enskilda angelägenheter, samt för sjöpass; pag. 10 stadgas om Tullkammarepass;
pag. 21 om E. K. Maj:ts pass för resa till utrikes ort samt angående Statsmi
nisterns
för Utrikes ärendena pass för utländsk resande att i riket inkomma.
Då numera E. K. Majlis Befallningshafvandes pass i allmänhet begagnas för
resor såväl till in- som utrikes orter, samt vid de läll, då så kallade kabineltspass ut
färdas,
desamma icke böra beläggas med den högre stämpelafgift af 15 R:dr, som i
nu gällande författning, pag. 21, finnes bestämd, hafva Rikets Ständer ansett en förenkling
af föreskrifterna om stämpelafgifteu för resepass vara af behol'vet påkallad; och
i sådant afseende fastställt de sladganden, hvilka det bifogade förslaget innehåller.
För patenter (privilegia exclusiva) hafva Rikets Ständer förhöjt stämpeln frän
det i nu gällande författning, pag. 12, bestämda belopp, 22 R:dr 50 öre, till 23 R.dr.
1 afseende på primavexlar, hafva Rikets Ständer, sorn olörändradt bibehållit den
i nu gällande förlaltuing, pag. 38, införda tarif, gjort en nödig redaktionsförändring
samt uteslutit stadgandet om stämpling af utländska vexlar, som inom riket presenteras.
Skuldebref, godkända räkningar, vexlar och enskilda assignationer skola, enligt
nu gällande författning, pag. 37, då de för domare eller exekutor uppvisas, förses
med stämpel i förhållande till kapitalbeloppet, nemligen lill och med 100 R:dr . 15 öre
samt för hvarje fulla 100 R:dr derutöfver 30 „
Expedit io ns- Flsk o t tets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 1% 7.
363
Då denna grund för stämpela(giften försvårar beräkningen, hafva Rikets Ständer
bestämt afgiften till 30 öre för hvarje fulla 100 R;dr af kapitalvärdet.
S 7.
De i denna § medgifna undantag från de uti nästföregående fyra §§ förekommande
stadgan den äro nästan helt och hållet lika med dem, som uti 7 § af nu
gällande författning (pag. 27—33) finnas intagna.
Beträffande sjelfva rubriken, är iakttaget, att beloppet af den i undantagen icke
inbegripna stämpel, som motsvarar fordna kansligebuhren och sigillpenningarne å E. K.
Maj:ts resolutioner, utslag och domar m. m., blifvit bestämdt utsatt till hvad det nu i
verkligheten utgör, eller 10 R:dr 50 öre för hvarje expedition.
De olikheter, som i öfrigt uti denna § förekomma mot föreskrifterna i nu gällande
författning, torde icke behöfva närmare förklaring.
å «•
Uti denna § är sammanförd den del af de i 3 och II af nu gällande stärn*
pelpappers-förfatlning intagne sladganden, rörande för filtning ens efterlefnad och handha/v
ande, sorn ansetts böra qvarstå; men föreskri Herne hafva blifvit uppställde i an
nan
ordningsföljd än den, hvaruti de förekomma i nämnde författning. Rikets Ständer
anse sig här endast höra hänvisa till de ställen i den gällande förordningen, hvarest
stadgandena i underdänigst bifogade författningsförslag återfinnas, nemligen:
Usta mom. motsvarar 6 mom. i 3 § (pag. 4) af nu gällande författning.
2:dra „ „ 3 „ 11 § (pag. 11) „
dervid dock det tillägg blifvit gjordt, att det åligger expeditionshafvanden att utan särskild
godtgörelse annullera stämpeln å utgående expeditioner.
3:dje
mom. motsvarar 4 mom. i 3 § (p.
3)
af nu
gällande författning
4:de
» » 9 „
4)
33
33
33
5:le
» n » (»
4)
33
33
33
6:le
a a 4 a («3 o. 4)
33
33
J5
7: de
11 11 3 y (y
3)
33
33
3}
8 de
t y 11 § („
41)
33
33
33
9: de
2 (
33 33 ■ 33
41)
33
33
33
10.de
11 11 4 „ (y
42)
33
33
33
lUte
ii »6 „ („
42)
33
33
33
12:te
„ „ 1,2 0.3 mom. i 6 § („
26)
33
33
33
hvaremot 4:de mom. i säinma § (pag. 27) ansetts kunna ur författningen utgå.
13-de mom. motsvara 6 mom. i 11 § (p. 42) af nu gällande författning
l-i:de „ 7 ,, „ („ 42) „ „ „
15.de
IGde „ 9 „ „ (».43) » . . «
17:de mom. utgör nytt stadgande, som blifvit erforderligt i följd af föreskriften
om upphörande af vidare tillverkning utaf s. k. skrif kartor. Deremot hafva Usta, 2:dra,
7;de och 8 mom. i 3:dje § äfvensom 10:de, lUle, 12:le och 13;de momenterna i 11 §,
såsom ölverflödige, från samma förslag uteslutits.
364 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 1121.
§ 9
handlar örn anskaffning och försändning af stämpelpappcr och motsvarar förra delen
af 16 § uti nu gällande författning, hvaremot sednare delen af samma §, hvilken afser
stämpling af Tidningar blifvit intagen uti det af Rikets Ständer antagna förslag till särskild
författning rörande nämnde stämpling.
Dessutom hafva Rikets Ständer, som ansett föreskrifterna derom, att embetsverks
och embetsmjndigheters reqvisilioner å slämpelpapper hvarken i afseende å valörer eller
qvantiteter må utsträckas utöfver hvad som erlordras för sådane handlingar, hvilka
till de reqvirerande embelsverken eller embelsmännen ingifvas eller af dem utfärdas,
samt alt vederbörande embelsmyndigheter, då reqvisilioner af deras tjenstemän afgilvas,
skola bestyrka, huruvida hvad som reqvireras kan efter nämnda grunder anses erforderligt,
innefatta så beskaffade inskränkningar, sorn hvarken öfverensstämma med kronans
fördel eller allmänhetens beqvämlighet, funnit nämnde föreskrifter böra ur författningen
uteslutas.
8 10.
I afseende på de uti denna § intagne stadgandet», hvilka angå försäljning af
stämpelpapper, hafva Rikets Ständer ansett någon annan väsendtlig förändring af hvad
derom uti 17 § af nu gällande författning finnes föreskrifvet icke erfordras, än att,
med afseende derpå, att blott ett försäljnings-konlor i Stockholm för närvarande är inrältadt,
hvilket i en stad af så vidsträckt omfattning icke synes vara för allmänhetens
beqvämlighet fullt tillräckligt, Stats-kontoret må ega att förordna om inrättande al nödigt
antal dylika kontor.
§§ 11 och 12
motsvara §§ 18 och 19 i nu gällande författning.
§ 13.
Med uteslutande af 2:dra och ö:te mom. i 20 § af nu gällande författning, af
hvilka det förra innefattar stadganden angående redovisningssättel för stämpel å lysningssedlar
och det sednare rörer redovisningen för tidningsstämplings-medlen, hafva
öfriga i nämnde § införda stadganden här blifvit hufvudsakligen intagne.
§§ 14, 15, 16 och 17
motsvara §§ 12, 13, 14 och 15 uti nu gällande författning, endast med uteslutande af
de stadganden, som hafva afseende på stämpel af lysningssedlar samt stämpling af
tidningar.
De uli 10 § af nu gällande författning intagne stadganden såväl om tidningsstämpelns
valörer, som rörande beräkningssättet för papperets storlek hafva Rikets Ständer
ansett böra förändras. Enligt dessa föreskrifter skall hvarje tidningsnummer, tryckt
på halft ark, eller derunder, förses med en röd stämpel till | öres belopp; från ett
hallt till och med ett helt ark med en stämpel till T*:dels öre; deröfver till och med
H atk i:dels öre, o. s. v,; och skall med halft ark förstås papper, hvars yta innehåller
150 qvadratdecimallum, Dessa föreskrifter hafva vid tillämpningen å brochyrer,
Expeditions- U ts kotte Is För släp till underd. Skrifvelse jS:o 427. 365
hvarom stadgas i 3:dje mom. af nämnde g, medfört tvekan om hvad med uttrycket
ark vore att förstå, enär papper numera kan tillverkas af en ganska betydlig storlek.
Dessutom har emot beräkningsgrunden förekommit, att beskattningen varit alltför stor
för mindre tidningar i förhållande till de större, enär algilten icke utgått i någon jemn
ftrogression i förhållande till den tillökade storleken. Rikets Ständer, som ansett Ijenigt
att, dä papperets storlek beräknas efter qvadiatdecimallum, afgiften jemväl bestämmes
uti I0:dels ören, hafva sökt utfinna en sådan beräkningsgrund, hvarigenom, ulan
synnerlig förhöjning eiler förminskning uti den inkomst, Staten för närvarande af lidningsstämplingen
kan påräkna, decimalräkningen kunde i afseende å tidningsstämpeln
vinna tillämpning. Enligt den grund, Rikets Ständer i delta hänseende antagit, kommer
väl afgiften för tidningar af mindre omfång att. något nedsättas; men dä denna
nedsättning förnämligast tillgodokommer landsorlstidningarne, hvilka vanligen afse den
orts angelägenheter, der de utgifvas, och i följd deraf icke heller synnerligen tynga på
posterna, hafva Rikets Ständer funnit nedsättningen vara af billighet påkallad. För att
utröna i hvad mån den nya beräkningsgrunden kommer att verka till ökning eller minskning
uti den utgift, som vederbörande nu få i delta hänseende vidkännas, hafva Rikets
Ständer från Riksgälds-kontorets tidningsstämpel-kontor (örskaffat sig uppgift dels på
de afgifter, som under år 1859 erlagts för hvarje särskild i Stockholm utkommen
tidning eller tidskrift, dels å de afgifter, som från landsorterne influtit för år 1858, eller
det sednaste år, för hvilket fullständiga redovisningar i detta hänseende hittills inkommit;
hvarjemte Rikets Ständer låtit uträkna till hvad belopp afgifterna, med iakttagande
af den nya beräkningsgrunden, skulle uppgått dels för hvar och en af de i Stockholm
utkommande tidningar, derest antalet af stämplade exemplar, äfvensom det till dem använda
papper antoges lika som för år 1859, dels för samtliga i landsorten utkomna
tidningar, om de år 1858 afstämplade exemplarens antal och storlek lades till grund
för beräkningen. Härvid har det befunnits, alt tidningsstämpel-algiften utgjort i Stockholms
stad under år 1859  R:mt R:dr 30,173: 67,
hvaremot, om ofvannämnda nya beräkningsgrunder blifvit följde, inkomsten
för samma år skulle utgjort blott
■ . 28,651: 54.
Afgiften skulle i sednare fället minskats med 1,522: 13.
Likaså utgjorde afgiften för de utom Stockholm år 1858 afstämplade
tidningar m. m  15,859: 29,
men, med tillämpning af de nya beräkningsgrunderna, blott . 14,724: 69,
utvisande således en minskning af 1,134: 60.
Minskningen pä det hela skulle alltså utgöra R:dr 2,656: 73.
Och då Rikets Ständer ansett det sålunda ifrågakomna nva beräkningssättet dels vara
grundadt på rättvisa och billighet, dels medföra förenkling och reda vid räkenskapernas
uppgörande och kontrollerande, hafva Rikets Ständer, som funnit det vara sannolikt,
att en del tidningar komma att, efter den nya beräkningsgrunden för stämpelafgiflen,
blifva i tillfälle alt utvidga sitt format och derigenom bereda Slaten förhöjning
i inkomsten af ifrågavarande afgift, pröfvat lämpligt att, pä sätt hosföljande särskilda
förlättningsförslag utvisar, antaga sistnämnde beräkningsgrund för stämpelalgiften å så väl
tidningar, som andra periodiska skrifter och broschyrer.
Slutligen fä Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att, dä så väl uti den föreslagna
stämpelpappers-förfaltningen, som uti förslaget till tidningstämplings-förordning före
-
366 Ewpeditions- Utskottets Förslag till under cl. Skrifvelse lX.-o '127.
komma dels bötesbeslämmeiser, dels åtskilliga föreskrifter i afseende på verkställigheten,
hvilka erfordra E. K. Alaj:ls nådiga godkännande, E. K. Maj:t, efter öfvervägande af
hvad i dessa hänseenden påkallar fastställelse af E. K. Maj:tj täcktes uti nu ifrågavarande
ämnen lala särskilda författningar i nåder utfärda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 September 1860.
Förslag
till
Författning; angående Stäinpelpappers-afgiften
saint hrad vill kontrollen oell uppbörden
deraf bör iakttagas.
§ i
Allmänt
stadgande.
Alla här nedan omförmälda skrifter och handlingar skola med stämpel förses
lill det belopp, på det sätt, med de undantag och vid det ansvar för underlåtenhet
eller försummelse, som denna författning närmare bestämmer.
§ 2.
Om olika slag af stämpelpapper.
Stämpelpapper skall vara att tillgå af följande slag, nemligen:
a) beläggnings-slämplar å 10, 15, 20, 25. 30, 40. 50 och 75 öre samt 1, 2, 3,
4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 13, 15, 25, 50, 75 och 100 Riksdaler; samt
b) tryckta och otryckta vexelblanketter med stämpel å 20, 40 och 75 öre samt
å 1 R:dr 50 öre, åtföljde af ostämplade blanketter till sekundavexlar.
Expedition*- li t skol lats Förslag till Underd. Skrifvelse N:o 427.
367
Dessutom må stämpling af vexelblanketler, som äro skrifna eller trjckla på
oslämpladt papper, jemväl kunna ega rum i den ordning 9 § föreskrifter; hvarförutan
stämpelpapper ä 25 och 50 öre i hela ark, hvilket slags papper hädanefter icke vidare
kommer alt tillverkas, skall, så länge något sådant papper finnes att tillgå, tillhandahållas,
pä sätt i 17 mom. utaf 8 § närmare föreskrilves.
Om stämpel å fullmayter, konstitutorialer, förordnanden och afsked,
utaj' Kongl. Maj:t meddelade.
Följande handlingar förses vid utfärdandet med stämpel till här utsatte belopp:
af Kongl.'
Adelsbref
Friherre-bref
Grefve-bref 1
Öppna bref hvarigenom någon i nåder tillägges de förmåner, hederstitlar
och företrädesrättigheter framför andre undersåter, som
Herrar [liksens Råd tillerkända blifvit 1
lIlniitnuingsbref för Riddare af Kongl. Serafimer-orden
,, ,, Kommendörer med Stora Korset
Svärds-orden
„ „ af Kongl. Nordsljerne-orden . .
„ „ af Kongl. Wasa-orden ....
„ Kommendörer af Kongl. Svärds-orden . .
„ „ af Kongl. Nordsljerne-orden
„ „ af Kongl. Wasa-orden . .
„ Riddare af Konung Carl Xlll:s orden
„ Riddare af Kongl Svärds-orden ....
„ „ Riddare och Ledamöter
af Kongl. Nordstjerne-orden
af Kongl. Wasa-orden . .
Fullmagter, Konstitutorialer och Förordnanden, hvarigenom embeten,
tjensler, eller beställningar med verklig lön vid civila, militära,
ecklesiastika, eller andra stater, af Kongl. Maj:t tillsättas,
böra förses med stämpel af 6 R:dr samt dessutom till belopp,
motsvarande 5 procent å bela lönen, när den utnämnde lörsta
gången tillträder befattning med lön, men vid befordringar till
högre lön, blott å skilnaden mellan förra lönen och den, som
erhälles.
Då embete eller tjenst åtföljes af extra ordinarie inkomst
eller sportler af ständig egenskap, böra äfven dessa uti löneberäkningen
ingå. I detta fall, eller då lönen är underkastad
förändring, beräknas slämpelbeloppel efter medeltalet af de sista
fem årens, tjenslen åtföljande, löneförmåner, för hvilka bevillning
efter Andra Artikeln blifvit erlagd.
R:dr öre.
250: —
500:
,000
1
,000: —
100: —
60: —
50: —
50: —
12: —
Expeditions-Utskottets Förslag lill vnderd. Skri/velse N:o 121.
Härvid iaktlages, hvad särskildt mililär-staterne angår,
ali ackordsränla samt häst- och fouragemedel afräknas, så att
stämpel älägges endast för den återstående löneinkomsten.
Då Kongl. Maj:t utnämner någon till beställning af den beskaffenhet,
alt lön på stat dervid ej åtföljer eller först framdeles
kommer alt åtnjutas, hvarunder jemväl förstås tjenstegrader i
arméen och flottan samt vid Stockholms borgerskaps militärkorpser,
förses utnämningsbrefvet med stämpel till här ofvan för
fullmagter i allmänhet bestämda belopp, dervid afgiftsprocenteo
beräknas å den lön, som åtföljer dylik elier dermed jemförlig
beställning, dock med afdrag för den lön, som den utnämnde
förut innehåll, neli under iakttagande alt beräkningen sker, för
fullmagter i regemente, korps eller arméen samt flottan, efter
staten vid det regemente eller korps, hvarest den befordrade
tjenar, och för oplacerade i arméen qvarstående officerare, äfvensom
officerare vid Stockholms borgerskaps militärkorps efter
Skånska infanteri-regementenas normalstat, samt för de särskilda
Generals graderna i arméen efter generalbefälhafvare-lönen,
allt med beräkning af lägsta lönen inom graden, derest olika
löner inom samma grad finnas.
För den, hvilken erhållit dylik beställning och derå lös?
fullmagt, skall, då han sedermera erhåller lön ä stat i sammai
eller högre grad, stämpeln beräknas efter enahanda grunder, som:
0111 han innehaft ett lönebelopp, motsvarande det, hvarför stämpelafgift
redan utgått.
Erhåller någon fullmagt å tjenst, hvilken han förut på
förordnande bestridt, afräknas från stämpelbeloppet å fullinagten
det stämpelbelopp, sorn för förordnandet blifvit erlagdl.
För Konstitutorial eller Förordnande pä behaglig tid, beräknas, efter
ofvan bestämda grund, stämpeln till procent af lönen eller
löueskilnaden, och derutöfver 6 K:dr.
Om någon beställning med lön på stat tillsattes genom
general-ordres, anses dessa lika med konstitutorial på behaglig
lid.
Fullmagter, Konstitutorialer, Öppna Krej, Protokolls-utdrag, 111. m.
hvarigenom embeten, tjenster eller befattningar vid de Kongl
Hofven borlgifvas, skola, då djlik fullmagt m. m. första gången
löses, förses med stämpel till 5 procent af lönebeloppet, men,,
vid ytterligare befordran, med enahanda lindring och iakttagandei
öfrigt, som i afseende å fullmagter vid civila, militära och andra
stater stadgas.
När någon, som förut varit eller är i Kronans eller annan offentlig
tjenst, tillägges högre namn, heder och värdighet af embete eller
tjenst, förses den fullmagt eller det öppna bref, som utlärdas,
med stämpel till belopp, motsvarande J7j procent af den lön,
som åtföljer dylik eller dermed jemförlig tjenst; hvarvid iakttages,
hvad särskildt beträffar militär-ståterna, att beräkningen alltid
sker efter Skånska infanteri-regementenas normal-stat.
Erhåller
Expeditions-Utskottets Förslag lill nnderd. Skrifvelse N:o 427 * 369
R:dr öro.
Erhåller någon karaktersfu/lmagl i annan tjensteväg än den, hvaruti
han varit eller är embels- eller tjensteman, såsom t. ex. då en
militär får en civil karaktersfullmngt eller tvärtom, beräknas stämpeln
till 37» procent af dithörande löne-inkomst.
Ful/magt, Öppet bref eller Resolution på karakter för den, som ej
förut varit i Kronans tjenst, förses med stämpel till ett belopp
af 67^ procent af löne-inkomslen för dylik eller i värdighet motsvarande
tjenst.
Diplbmer för Agenter, General-konsuler och Konsuler, hvilka åtnjuta
traktamente eller lön, beläggas med stämpel af 5 procent
å den beställningen tillagde aflöning.
Förordnande eller Resolution på Transport eller Byte inom samma
grad och korps, äfvensom från en korps till en annan, förses
med stämpel till enahanda belopp, som för fullmagt å tjenst
här ofvan löreskrifvils, dock ej under 6 R:dr, hvilket stämpelbelopp
bör erläggas äfven om genom transporten eller bytet blott
lika eller ock lägre lön erhålles.
Ooklorsbref, som utan föregånget prof utfärdas  80: —
Afsked, då den afskedstagande hugnas med förhöjning ä karakteren,
förses med stämpel till det belopp, här ofvan är för karaktersfullmagter
stadgadt.
Tillåter Kongl. Maj:t, på grund af förekommande särskilda
omständigheter, den afskedstagande alt bibehålla antingen hela
eller någon del af den lön, han innehar, förses alskedet med
stämpel å 6 R:dr jemte fem för hundrade af den lön och inkomst,
sorn bibehälles och efter hvilken bevillning beräknas.
Öppet, bref eller Resolution uppå pension  ö: —
Vid utnämning till tjenst utan lön, äfvensom vid förläning af titulärvärdighet,
beräknas, med hänsigt lill stämpeln, endast den ordinarie lön, som för motsvarig befattning
är å stat anslagen, hvilken lön, derest den är indelt, bör efter näst föregående
års markegång uträknas; skolande likväl, hvad särskildt militär-stalerna beträffar, dä indelt
lön skall vid ifrågavarande händelser beräknas, de för de indelta regementena och
korpserna utfärdade normal-staler utan förändring lända till efterrättelse.
I stället för de hittills lill Wadstena Krigstnanshus-kassa samt Amiralitetskrigsmans-kassan
vid befordringar, transporter och löneförhöjningar erlagde sä kallade avancementspenningar
eller belördrings-afgifler, skall en mot dessa algi fler, sådane de blifvit
genom särskilda författningar för olika stater bestämda, svarande förhöjning i den
för fullmagter, konslitutorialer och förordnanden samt transport- eller bytes-resolutioner
inom samma stater här ofvan stadgade stämpel ega rum; men för alla andra i denna
§ upptagna handlingar, för hvilka afgift till Wadstena Krigsmanshus tillförene erlagls,
är denna afgift inbegripen i det derför nu bestämda stämpelbeloppet.
Rik. till R. St. Brot. 1859 $■ 1860. 10 Sami. 1 Afd. 47
370 Expeditions- Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:0 427.
§ 4.
Om Stämpel A Juliviagter, konstitutorialer, förordnanden och afsked
från Rikets embetsverk och andra offentliga myndigheter.
K: dr öre.
Nedannämnde utgående expeditioner förses med stämpel, som följer ■'
Fulhnagter, Konstitutorialer, Förordnanden och Protokolls-utdrag,
hvarigenom embeten, Ijensler eller beställningar med verklig lön
lillsältas af Chefer eller Embetsverk, af hvad namn de vara må,
som dertill äro af Kongl. Maj:t bemjndigade, äfvensom af Styrelserna
öfver Rikets Ständers Bank och Riksgälds-kontor med
deras afdelningar, städernas Magistrater och de flere, hvilka ega
att till offentliga svsslor utnämna, skola förses med stämpel till
belopp af 5 procent, beräknade ä hela lönen, då lön första gången
tillträdes, men blott å löneskilnaden, då befordran sker till
högre lön. Åtföljes tjensten af extra ordinarie inkomst eller
sportler af ständig egenskap, skola äfven dessa ingå uii löneberäkningen.
I detta läll, eller då lönen är underkastad förändring.
beräknas stämpeln efter medeltalet af de sista fem årens,
tjensten åtföljande, löneförmåner, för hvilka bevillning efter Andra
Artikeln blifvit erlagd.
För Konstitutorial på behaglig tid beräknas stämpeln till hälften af
hvad f<>r fullmagt stadgadt är.
Sker utnämning till beställning af den beskaffenhet, alt
lön på stat dervid ej åtföljer eller först framdeles kommer att
åtnjutas, lorses utnämningsbrefvet med stämpel, beräknad efter
den lön. som åtföljer dylik eller dermed jemförlig beställning.
Deremot skall för Under-officerare vid de värfvade regementena
och (lottan, för Underbefäl och manskap vid militärkustbevakningskorpsen,
för Underbefäl vid Telegralkorpsen samt
för Handtverkare och Inventarie-limmermän vid Flottan, äfvensom
för dem och deras vederlikar vid indelta arméen, stämpeln
beräknas till endast en procent af den pä stat bestådda lönen
eller arfvode!, jemte den erhållna nummerlönen, hvilken sistnämnde,
der den i persedlar är utsatt, förvandlas i penningar
efter sednaste årets markegång; och gäller i öfrigt, äfven i afseende
pä dessa, hvad i denna § här förut blifvit stadgadt, rörande
lindring i stämpel-afgiften för befordringar till tjenster
med högre lön och lör konstitutorialer på behaglig tid.
Om någon beställning med lön på stat tillsattes genom
ordres, anses dessa lika med konstitutorial på behaglig lid.
Juslitie-knnxLrns fullmakter för Lands- och Stadsf'■kaler förses
nied stämpel, utan afseende på den med tjensten förenade aflöning,
enligt följande beräkning:
för Lands-fiskaler
„ Stadsflskaler i Göteborg samt Usla klassens städer . . .
„ Stadsflskaler i 2:dra och 3:dje klassens släder ....
„ Stadsflskaler i 4:de och 5:le klassens släder
di si vs
Expeditions-Utskottets Fältslag tilt anderd. Skrifvelse l\:o '127 > 371
R:dr öre.
För följande personer, som ej hafva ständig lön, lorses fullmagten,
kouslitulorialet eller antagningsbrefvet med slämpel efter enahanda
grund, som den för civile embets- och tjenstemän förut
stadgade, dock icke under nedanstående belopp, nemligen för:
Gerningsmän å landet
—
75.
H arn marsmrds-rnästare
__
25.
Hnfrätts-kommissarier
.... 8:
—
Masmästare
. . . . —
25.
Musikanter och Dansmästare
. . . . —
75.
Kolorit' Puhliei:
i Stockholm och Göteborg
.... 24:
—
i de öfriga städerna
.... G:
—
Skeppsklarerare:
i Stockholm och Göteborg
. .. 50:
—
i de öfriga städerna
. . . . 13:
—
Sockenskrifvare
.... 1:
—
Stadsmäklare:
• Stockholm och Göteborg
.... 150:
i de öfriga städerna
.... 40:
—
Fik a vier och Substituter
. . . . —
50.
Förordnanden och Antagningsbevis för Städernas Betjente, Gevaldiger,
Uppsyningsman, Packhus- och Vågkarlar, Stadstjenare, Parmmätare,
Mätare, Jernbärare, Vindragare, Åkare, Timmer- och
Murkarlar, Packare, Politie- och Exekutionsbet jente, extra ordinarie
Stadsbetjente, med deras vederlikar, då de halva lön på
stat af 12 R:dr 50 öre och derutöfver, förses med stämpel till
5 procent af löne-inkomsten; men der lönen är ringare eller
ock sysslan är utan lön
— 25.
För ringare Slolbet/ente, Pedagoger, Klockare, Organister, Sångare,
Kyrkovaktare förses fullmagten eller antagningsbrefvet
med stämpel efter lika grund, som vid andra ecklesiastika befordringar,
dock ej under  — 25.
Fullinagt, Öppet bref eller Resolution, hvarigenom någon tillägges titel
eller namn, heder och värdighet af embete eller tjenst, förses
med slämpel enligt de grunder, som för lika fall här ofvan
i § 3 äro stadgade.
Doktorshref, som. ejler aflagdt prof, utlärdas, förses med slämpel
till följande belopp:
Theologie-. Juris- och Medicine-Doktorsbref  4: —
Kirurgie-Magister-bref  2: —
Philosophie-Doktors- eller Magisterbref  2: —
Dnklnrsbref, utan aflagdt prof  80: —
Apothckarebref  4: —
Fullinagt för Kyrkoherde att vara Prost öfver egen församling . . 15: —
Resolution eller Fu/laiagt på t jens leby le. eller transport förses med
stämpel till lika belopp, som konstitutorial på behaglig lid.
372 Earpeditiom-lftskotlets Förslug tilt underd. Skrifvelse N:o 127.
Afsked, då den afskedstagande hugnas med förhöjning å karakteren,
förses med stämpel till det belopp, här ofvan för karaktersfullmagler
stadgadt är.
1 stället lör de hittills till Wadstena Krigsmanshus-kassa samt Amiralitetskrigsmans-kassan,
vid befordringar, transporter och löneförhöjningar, erlagde så kallade
avancements-penningar eller befordrings-afgifter, skall en emot dessa afgilter, sådana de
genom särskilda författningar blifvit för olika stater bestämda, svarande förhöjning i
den för fullmagter, konstitutorialer och förordnanden inom samma stater här ofvan
stadgade stämpel fortfarande ega rum.
§ ».
Om stämpel dels ä Domar, Utslag, Resolutioner och andra dylika handlingar,
sorn utfärdas af Domstolar, Embetsverk och Myndigheter,
dels till handlingar, som dit inlemnas eller derstädes företes.
Domstolar, Embetsverk och Myndigheter indelas i afseende pä den stämpel, som
till omförmälde handlingar erfordras, uti följande tre afdelningar:
Första Afdelningen.
Ölverstäthållare-embetet: Kongl. Majlis Befallningshafvande och till Landlstalen
hörande tjenstemän; Ölver-Intendents-embelet; General-Landlmäteri-kontoret; Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader; Styrelsen för Statens jernvägar; Chefs-embetena
samt civile tjenstemän vid arméen och flottan; Guvernörs-embetet vid Krigs-akademien;
Konsistorier, Reklors-embeten och Faknlteteter vid Universiteten; Teknologiska Institutet;
Tulldistriks-Chefs-embeten; samtlige Under-domstolar; Bergshauptman och Bergmästare:
Magistrater och andra Styrelser samt öfriga Verk och Myndigheter i städer
och köpingar; Sjömanshus.
Andru Afdelningen.
Hof- och Ölver-rätter samt Kansli-rätten; Rikets Kollegier; Sundhets-kollegium;
Akademi-Kanslers-embeten: Serafimer-Ordens-gillet; Direktionen öfver Serafimer-lasarettet;
General-Poststyrelsen; Telegraf-styrelsen; General-Tullstyrelsen; Fångvårds-styrelsen;
Skogs-styrelsen; Konvoy-kommissariatet; Kommitléen för Salpeter-ärendena: Karantäns-kommissionen
samt andra af Kongl. Majit tillsatta Styrelser, Kommittéer och
My ndigheler, hvilka icke finnas i denna eller öfriga afdelningar särskildt upptagna.
Tredje Afdelningen.
Stats-deparlements-, Justitie—revisions- samt Hof-expedilionerna.
Alla handlingar, som icke i 3:dje, 4:de och 6:te §§ finnas omförmälda, skola,
då de från förenämnde Verk och Myndigheter utgifvas eller dit inlemnas, vara försedde
med stämpel, beräknad sålunda:
Expeditions-Utskottets Förs/ny till underd. Skrifvelse lS:o 4j&i. 373
lista
2: dra
3:di
Afdel-
Afdel-
Afdel-
ningen.
ningen.
ningen.
Handlingar, sorn ulgijvas:
R:dr
öre
R:dr
öre
R:dr
öre
Kongl. Maj:ts Resolutioner och Utslag å hvarjehanda
ansökningar och besvär, äfvensom Kongl. Majlis
Doinur, då värdet af hvad som omtvistats icke är
bestämdt eller icke öfversliger 3,000 R:dr, beläggas
med stämpel, för hvarje exemplar
13
Kongl. Maj:ls Domar, Deserlions-domar, Konjirmu-  tioner på förlikning och Resolutioner, dä summan
är bestämd,
öfver 3,000 R:drs värde
Ifi
9,000 d:o
—
—
—
—
22
—
„ 15,000 d:o
—
—
—
—
26
—
„ 30.000 d:o
—
—
—
—
50
—
och för hvarje fidla 1,000 R:dr derutöfver . .
—
—
—
—
1
50
Då Kongl. Majtls Dom, Konfirmation eller Re-  solution upptager mer än ett ark, belägges den der-  jemte för hvart och ett af de öfriga arken med
stämpel å
2
Lejde- och Pnrdons-bref
—
—
—
—
6
—
Stamningar, Ronslitulorialer och Förordnanden, för
hvarje ark
25
50
2
Domar, Utslag och Resolutioner, för hvarje ark
—
25
—
50
—
—
Alla andra utgående handlingar, äfvensom alskrifter för
hvarje ark
—
25
—
50
—
50
Handlingar, sorn inlemnas:
Underdåniga Deduklioner och Kontra-deduktioner .
5
med tillökning af 2 R:dr för hvarje ark utöfver
det första.
Ansökningar, Besvärs- och För klarin;/s-s kr i/ler, som
inlemnas till de under andra och tredje Afdel-  ningarne upptagne Verk och Myndigheter, för hvarje
ark
25
25
Deremot äro bilagor från stämpel-afgift
fria
fria
fria
Likaså äro alla andra handlingar, som inlemnas lill
Embetsverk och Myndigheter, tillhörande första Af-  delningen, från stämpel
fri
*
_
374
Expeditions- Utskottels Förslag tili underd. Skrifvelse N:o 127.
§ 6.
Om Stämpel till åtskilliga skrifter och handlingar, sorn dermed skola
förses, utan förändring af beloppet, hvarhelst de företes
eller utgifvas.
Följande handlingar iörses med stämpel till nedanstående belopp:
H:dr öre.
Arrende-kon t ra kier; se Ronlrakler.
Assignation er; se Skuldebref.
Bevis af Justilie-Stats-ministern på anmälan om tidningars ingifvande
5: —
Bilbref  — 75.
Bytesbref å fäst egendom och fartyg; se Köpebref.
Boi •garebref:
I Stockholm och Göteborg:
för Grosshandlare  33: —
„ andre Handlande och Fabrikörer ...!.. 25: —-
„ Sjökaptener  12: —
„ Handtverkare  10: —
„ andre Borgare  9: —-
/ första klassens städer:
för Grosshandlare  20: —
„ andre Handlande och Fabrikörer  15: —
„ Sjökaptener  S: —
„ Handtverkare  7: —
„ andre Borgare  6: —
/ andra klassens städer:
för Grosshandlare  15: —
„ andre Handlande och Fabrikörer  10: —
„ Sjökaptener  6: —
„ Handtverkare  5: —
„ andre Borgare  4: —-
I tredje klassens städer:
för Grosshandlare  10: —
„ andre Handlande och Fabrikörer  8: —
„ Sjökaptener  5: —
,, Handtverkare  4: —
„ audre Borgare  3: —
Expeditions-Utskottats Förslag till anderd. Skrifvelse l\:o i27. 375
R;dr öre.
I fjerde klassens städer:
för dom, som vinna burskap på utrikes handel
„ andre Handlande och Fabrikörer ...
„ Sjökaptener .
„ Handtverkare
„ andre Borgare
I femte klassens städer:
för dem, som vinna burskap på utrikes handel . .
, andre Handlande och Fabrikörer
„ Sjökaptener
„ Handtverkare
„ andre Borgare.
Bouppteckningar, efter behållningen i boet, sålunda:
för behållning öfver 100 H:dr till och med 1,000 R:dr, för
hvarje fulla 100 R:dr
„ „ af t. o. m. 5,000 R:dr, för hvarje fulla 100 R:dr
** oo » j, 10,000 ., v » » oo
» » v v 20,000 „ v „ jo
00 JO 00 JO 30,000 „ ,. 00 JO 00
00 00 00 00 40,000 o JO JO 00 00
00 OJ 00 OJ 50,000 „ „ „ ,y „
00 00 OJ 0J 60,000 v >. 00 00 J0
00 00 00 00 80,000 „ 0, „ »
jo „ öfverstigande 80,000 „ „ „ „ „
Bouppteckningar förses med stämpel, enligt den författning,
som gäller då de (ill domstol ingifva».
Har afliden person pä lieie orter efterlemnat egendom,
hvaröfver särskilda bouppteckningar blifvit upprättade, skall sammanräknade
behållningen, enligt dessa bouppteckningar, lagas till
grund för beräkningen af stämpelbeloppet, hvilket bör för samtlige
bouppteckningarna kontrolleras vid den Rätt, inom hvars
domvärjo den aflidne vid dödsfallet varit mantals- och skaltskriIven.
Certeparlier eller Iraktslut om fartyg, ehvad de upprättas inom eller
utom landel, skola, då de vid domstol eller hos exsekulor
företes, förses med stämpel till 30 öre för hvarje fulla 100 R:dr
af den betingade IVaktsumman.
Fastebref för hvarje fulla 100 R:dr
Folkpass eller Sjömansrulla för skeppare och besättning på resor
till utrikes ort
Frakts/ut; se Certepartier.
Fribref för fartyg och bålar
derom ulgifna förbindelser
Fördels- och Undan tat/s-kon (rakt, då de hos Domaren uppvisas. .
Fiirnyelsebevis; se Försäkringsbref.
8: —
5: —
4: -  3: —
9;
5: —
4: —
3: —
2:
I: —
— 10.
— 20.
— 30.
— 40.
— 50.
— 60.
— 70.
— 80.
— 90.
1: -
— 15.
— 75.
— 40.
— 20.
— 40.
376
Expeditions- Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse St:o ISl.
R:dr öre.
Förpantninpsbref; lika med Skuldebref.
Försäkrinpsbref Förnyelsebevis, Premie-qvittens eller annan handling,
af hvad namn som helst, hvilken hädanefter af utländskt
bolag eller dess agent här i riket utfärdas eller utleinnas lill försäkring
af läst eller lös egendom mot eld och brand eller sjöskada,
äfvensom af menniskolif, skall, på försäkringsbolagets bekostnad,
förses med stämpel lill följande belopp, nemligen: för
försäkring af fast eller lös egendom en half procent af utbetald
premie och för försäkring af lif en fjerdedels procent af premien ;
dock icke i något fall under  — 25.
Gesällbref  — 25.
Gåfvobref å läst egendom och fartyg: se Köpebref.
% resknntrakter; se Rontrakter.
Kartor, geometriska, som ulgifvas från General-Landtmäteri-kontoret
samt af Landtmätare i landsorterna:
för hvarje helt hemman  — 20.
derunder lill och med trefjerdedels hemman  — 15.
derunder  —.10.
Kontrakter:
Arrende- och andra kontrakter, angående egendomar, hus,
rum, bodar, källare, tomter och trädgårdar, så pä landet som i
städerna, samt åkrar, ängar, beteshagar, q>arnar och sågar m. m.,
ehvad de äro på landet belägna elier städerna tillhöriga, skola,
då de vid domstol eller hos exsekulor företes, utan afseende a
det sätt, hvarpå de finnas upprättade, jemväl om de blifvit för
vederbörande embetsverk och genom deröfver meddeladt protokolls-utdrag
afslutade, förses med stämpel, beräknad efter den
arrendesumma, byra eller afgäld, som för ett är i penningar eller
penningars värde utgöres, och för kortare tid i föihållande
derefter, dock aldrig lägre än 10 öre, på följande sätt, nemligen:
till och med 25 R:dr  — 10.
utöfver 25 till och med 50 R:dr  .— 25.
derutöfver till och med 100 R:dr  — 50.
samt vidare för hvarje fulla 100 R:dr  j: —
Till alla arrende-kontrakter och afhandlingar, utan viss
summa, skall, efter samma grund och förestående tarif, stämpel
anskaffas till del belopp, hvartill deri betingade persedlar
eller förmåner kunna skattas, enligt sednast fastställda markegångspris;
och skulle samma kontrakt innehålla bestämmelser,
rörande persedlar eller förmåner, hvilka icke finnas i markegångstaxan
uppförde eller blifvit i kontraktet visst värde i penningar
åsatte, ökas stämpeln i afseende derå med 40 öre.
För kontrakter, som å landet upprättas mellan jord-egare
och torpare eller andra personer om jord, dervid städja erlägges,
beräknas stämpeln sålunda, att 5 procent af städjan jemte
värdet af de årliga prestationerna, der sådana äro förbehållna,
sammanläggas och på den summa, som härigenom uppstår, beräknas
stämpeln enligt förestående tarif.
Om,
Expeditions-lits /t o/, tels Förslöf) till underd. Skrifvelse N:o 127. 377
B: dr öre
Om, sedan eli kontrakt varit för domstol eller exsekutor
uppvisadt, arrendesumman förhöjes och kontraktet derefter för
domstol eller exsekutor å nyo företes, skall detsamma förses
med stämpel för skilnaden mellan den förra och den förhöjda
summan efter ofvanstående grunder.
Köpekontrakt, hvarå följer köpebref, hvarje exemplar  — 40
Köpe-, Bytes- och Gåfvobref på fast egendom å landet och i städerna,
bruk och manufakturverk, smiden och smidesrältigheter,
frälseränlor, fabriker eller andra inrättningar, med hvad mera,
som under eganderätl föryttras och vid domstolarne uppbjudes,
beläggas med stämpel till belopp af 00 öre för hvarje fulla 100
R:dr af värdet, beräknadt för köpebref efter köpeskillingen samt
för bytes- och gåfvobref efter nästföregående årets taxeringsvärde.
I del sålunda bestämda slämpelbeloppet äro per millesaml
de fordna till- och afträdes-afgifterna inbegripna.
Varder Köpe-, Bytes- eller Gåfvobref, förr än uppbud
skett, å annan man transporteradt eiler öfverlåtet, belägges handlingen
å nyo med stämpel efter nyssberörda grund, för hvarje
transport eller öfverlåtelse, såvida icke densamma eger rum inom
den för lagfart föreskrifna tid, räknad ifrån första köpet samt
öfverlåtelse-handlingen för uppbuds erhållande inom samma lid
hos domstolen företes, i hvilket fall förnyad beläggning ej ifrågakotnmef.
Köpe-, Bytes- och Gåfvobref om skepp, fartyg och bålar
af öfver 10 lästers drägt, samt köpe-afhandlingar om andra lösören,
hvilka i säljarens vård qvarsladna, äfvensom afhandlingar,
hvarigenom skog från hemman på viss tid föryttras, höra jemväl
beläggas med stämpel i förhållande till värdet, efter ofvanstående
beräkning.
Är i Köpe-, Bytes- och Gåfvobref å fast egendom visst
värde densamma ej åsatt, beräknas stämpeln efter det värde,
sorn för egendomen vid sisla bevilinings-laxeringen blifvit faststäldt.
Enahanda beräkningsgrund följes äfven, i händelse uti
köpebref om fast egendom vissa förmåner eller Ijenstbarhetcr
äro för längre eller kortare tid säljaren eller dess rätts-innehafvare
förbehållne, och den derjemte uti penningar bestämda
köpeskilling icke öfverstiger fastighetens taxeringsvärde; men
skulle den kontanta köpeskillingen öfverstiga detta värde, kommer
densamma att tjena till grund för beräkningen af stämpelns
belopp. Skulle åter i Bytes- eller Gåfvobref å skepp, fartyg eller
båtar värdesumman ej finnas utsatt, förses detsamma med
stämpel efter 50 öre per läst, äfvensom afhandling, hvarigenom
skog från hemman på viss tid föryttras, i dylikt fall bör innehålla
uppgift om skogs-skiftels areal samt förses med stämpel
efter 40 öre för hvarje fullt tunnland.
Till Köpe- och Bytesbref bestå kontrahenterna hälften
hvardera lill stämpeln, om ej annorlunda derom slutadt är.
Bih. till JR. St. Brot. 1859 fy 1860. 10 Sami. 1 Afd. 48
378 Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 427.
B: dr öre.
Liqvidalioner öfver Kronofordringar  — 40.
Morgongåfvobref till en fjerdedels procent af gåfvans värde.
Mäklare-slutscdlar
— 25.
Mustarebref till Fabriks- och Handtverksrörelse:
i Stockholm och Göteborg, samt första klassens städer. ... 3: —
i andra och tredje klassens städer
1: 50.
i fjerde och femte „ „
4: —
Matarebref å inhemska, eller dermed lika berättigade utländska fartyg
och båtar  — 75.
— andra utländska d:o d:o
1: 50.
Notariatsbrcf eller bevis och protester, som Notarii publici utgifva
till Svenska undersåter, hvarje ark  — 25.
till utländningar, d:o
— 50.
Pass, rese-, till utrikes ort:
då passet gäller för två eller flera personer ... 1: 50.
då passet afser blott en person  1: —
dock äro från stämpel-afgift fritagne de, som resa i
Kronans ärende, samt de, hvilka för fattigdom
undfå pass gratis.
Pass, rese-, till inrikes orter eller Norge:
dä passet gäller för två eller flera personer ... — 40.
då passet afser blott en person  — 15.
Pass, Tullkammares, för till utrikes ort gående:
öppna båtar  — 15.
inhemska eller dermed lika berättigade, däckade fartyg ... — 50.
andra utländska d:o  1: —
Palenler (Privilegia exclusiva)  23: —
Prernie-qvittens; se Försuknngsbref.
Prestebref  — 40.
P, •irna vexlar i utländsk myntsort skrifvas på stämplade vexelblankelter
efter nedanstående tarif:
Silfver-Rubel.
Preussisk, Ilam-  burgisk o. Liibsk
Kurant.
Norsk Specie
och Hamb. B:ko
B: dr.
Holländsk Ku-  rant B:dr.
Danskt Riks-  daler Riksmynt.
Pund Sterling.
Francs.
Stämpelns be-  lopp i Svenskt
Eiksmynt.
R:dr
öre
Under till och med . . .
170
125
100
110
250
25
600
20
Derutöfver till och med .
680
500
400
440
1,000
105
2,400
—
40
Derutöfver till och med .
1,700
1,250
1,000
1,100
2,500
250
6,000
—
75
Vidare t. o. m. samt öfver
3,400
2,500
2,000
2,200
5,000
500
12,000
1
50
Sekunda- och tertia-vexlar äro från stämpel fria.
Privilegier; se Tillståndsbevis och Patenter.
Protester; se Nolarialsbref.
Expedit iöns-Utskottets Förslag till under d. Skrifvelse N:o i 27.
379
R:dr öre.
Iläkningar; se Skuldebref.
Sjöassuransbref utgifna af inhemska försäkrings-inrättningar:
lill och med 200 R:dr  — 10.
för hvarje 100 R:dr derutöfver  — 5.
Sjömansrulla; se Folkpass.
Sjöpass; se Pass.
Skiljobref i äktenskap och trolofningar  — 25.
Skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade
vexlar och enskilda as sig nationer, de må innehafvas af
enskilda personer eller publika verk, böra, då de för domaren
eller exekutor uppvisas, lörses med stämpel till tretio öre för
hvarje fulla 100 R:dr af kapitalvärdet; dock äro dessa handlingar
från stämpel fria, när de i konkurs bevakas.
Testimonia Academica  ■— 15.
Tillståndsbevis till handels idkande, utan burskap  8: —
till anläggande af bergverk, manufakturier, sågar,
pappers- och andra bruk  15: —
Tillståndsbref att hålla näring och kaffe samt mera dylikt, hvarmed
burskap icke är förenadt:
i Stockholm och Göteborg  6: —
i första och andra klassens städer  4: —
i de öfriga och på landet  2: —
Transportbref å Krono-rusthåll; se Öfverlåtelse.
Tullkammarpass; se Pass.
Undantags-kontrakt; se Fördels-kontra/ct.
Vexlar; se Prima-vexlar.
Våg-attester till låns erhållande  — 25.
Ak tens kaps-för ord  3: —
Öfverlåtelse- och Transportbref å Krono-rusthåll förses med stämpel
enligt samma grund, som andra köpebref; men för Öfverlåtelse-
eller Transportbref å Kronohemman, med hälften mindre
än vanliga köpebref och för skattlagda nybyggen med fjerdedelen.
§ 7.
Undantag ifrån de uti §§ 3, 4, 5 och 6 intagna stadganden; hvarvid
dock iakttages, att Kongl. Maj:ts Resolutioner, Utslag och Domar
m. m., för hvilka Kansligebuhr och Sigillpenningar tillförene utgått,
fortfarande höra förses med stämpel till belopp af 10 R:dr 50 öre
för hvarje sådan expedition.
Från stämpel befrias:
Akademierna i alla dem rörande ansökningar och aktioner;
Aktioner, fiskaliska;
— rörande Akademier, Gymnasier, Hushållnings-sällskaper, Kyrkor, Skolor och
Hospitaler, Fattigvårds-inrättningar, Pensionskassor och alla andra fromma
Stiftelser samt Akademie-hemman;
Expeditions-Utskoltcts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 427.
Af- och till trades-syn; se Husesyn;
Afsked, då dermed icke några löne- eller pensionsförmåner följa, äfvensom då
endast sådan pension dervid tillägges, hvartill den afskedstagande enligt författningarne
är berättigad eller för hvars erhållande han sjelf gjort tillskott;
Afsked för soldater, båtsmän och spel i nummer, med flere af gemenskapen
vid militären;
Afskrifter, sorn för historiska och öfriga vetenskapliga upplysningar ur Riksarkivet
meddelas;
Anordningar;
Ansökningar till Kongl. Majit af soldater och Kronans båtsmän med flere af
gemenskapen vid militären;
— som röra Akademier och andra läroverk;
— af studerande vid högre eller lägre läroverk om stipendier samt om under
gående
af examina;
— med klagan öfver tillfogadt våld eller oförrätt af Kronobetjente eller andra
embetsmän, när saken innefattar ett verkligt brottmål:
— i brottmål och fiskaliska aktioner samt i alla sådana ekonomie-, politie- och
militär-ärenden, hvilka antingen kunna röra någon hel menighet eller hafva
afseende på allmänna och kommunala onera, såsom publika byggnader, fråga
om krono- och kyrkotionde samt presträttigheter, vägars och broars underhållande,
knekte-, rustnings- och roterings-skyldigheters utgörande, krono-,
fång- och gäsfgifveri-skjuts, med mera dylikt, jemte de utlåtanden, bevis och
expeditioner, som domare och embetsmän i dessa ärenden meddela;
Ar/'skiften, äfvensom afskrifter eller utdrag deraf;
Assignali'otter, publika verks;
Besigtningar, ekonomiska, ä boställen och kronohemman m. 11.;
Bes/crifningar öfver geometriska kartor samt protokoll eller andra handlingar,
som af landtmätare eller från Provins-Landtmäteri-kontoren utgifvas;
Besvars-skrifler, se Ansökningar;
— uppbördsmäns i mål, rörande kronoräntor samt redogörelse för disponerade
medel;
— och handlingar i brottmål och fiskaliska aktioner;
Betyg från skolor och elementar-läroverk;
Bevillning smål, handlingar rörande sökt ändring deri;
Bevis af Domare och Embetsmän i brottmål samt ekonomie-, politie- och militär-ärendeu;
se Ansökningar;
Boställen; se Husesyner;
Bouppteckningar, då behållna summan icke går öfver 100 R:dr, äfvensom afskrifter
eller utdrag deraf;
Broars underhåll, fråga derom; se Ansökningar;
Brottmål, ransakningar, ansökningar, förklaringar och besvärshandlingar deri;
Byggnader, publika, frågor derom ; se Ansökningar;
Diplomer för Agenter, General-konsuler och Konsuler, hvilka ej åtnjuta lön
eller traktamente;
Domar, inneliggande;
Domböcker;
Donationer, resolutioner derom;
Ekonomie-mål; se Ansökningar;
Elementar-läroverk, i alla dem rörande mål;
Expeditions-Utskottats Förslag till underd. Skrifvelse N:o 421.
381
Embetsman, klagomål öfver af elem tillfogadt våld eiler oförrätter; se Ansökningar
:
Embetsskrifvelser och Em be Is- dr enden, hvad dem rörer;
Expeditioner, som utfärdas af Domare och Embetsman i brottmål och fiskaliska
aktioner samt ekonomie-, politie- och militär-ärenden;
Fattiga och obemedlade, då Domaren eller tjenstemannen, efter derom in för
vederbörande Rätt eller Kollegium gjord anmälan, å handlingen tecknat ordet
gratis;
Fattigvårds-inrätlningar, i alla dem rörande mål;
Fi deik omm iss bref;
Folkpass vid inrikes sjöfart;
Fullmagier för Stats-Rådets ledamöter;
— för Folkskolelärare;
Fångskjuls, ansökningar m. m. derom;
Förklaringar lill Kongl. Maj:t m. fl.; se Ansökningar;
— som angå Kronans räntor eller härröra från redogörelse för disponerade
medel, brottmål m. m.;
Förmyndare-förordnanden;
Förmyndare-kammares uträkningar å omyndige barns mede! och i allmänhet
förmyndare-redogörelse med dertill hörande bilagor;
Gästgifveri skjuts, fråga derom;
Hospitaler, i alla dem rörande mål;
Husesyner, af- och tillträdes- å alla Kronans och Statens boställen samt bref
och utslag derom;
Justitie-Kanslers-embetet och
Justitie-ombudsmannen, Rikets Ständers: alla skrifter och handlingar, som antingen
dit ingifvas eller ock derifrån utgå i ärenden, som tillhöra dessa einbetens
åtgärder;
Karaktersbyggnader å militie-boställen, kontrakter derom;
Klagomål öfver tillfogadt våld och oförrätt af Embets- eller Tjensteman;
Knekteskyldighetens utgörande, i fråga derom;
Konstitutorialnr och förordnanden, så väl vid allmänna verk, som enskilda stiftelser,
då lön eller arfvode icke åtföljer;
Kontrakter om Kronoleveranser och karaktershus å boställen;
Kronan, i allt hvad dess rätt rörer;
Krono-leveranser, kontrakter derom;
Krono- och kyrko-lionde, frågor derom;
Kyrkor, i alla dem rörande mål;
Lappar, då afhandlingen är emellan Svensk och utländsk Lapp;
Lotsar anses i tjensle-ärenden lika med Kronans manskap;
Manskap, Kronans; se Ansökningar;
Militie-boställen; se Karaktersbyggnader;
Missiver för Adjunkter att biträda Pastorer eller Komministrar i embetet, äfvensom
förordnanden för vakans- och nådårs-predikanter samt vice Komministrar
;
Nybyggen, ansökning till utsyning och anläggande deraf, besigtnings-instrumenter,
geometriska kartor, resolutioner, med hvad mera, som för nybyggens
anläggande fordras;
382
Expeditions- U(skottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 121.
Observationer, som angå Kronans räntor eller härröra från redogörelse för disponerade
medel;
Onera, allmänna; se Ansökningar;
Pensionsbref; se Fattige;
Pensions-kassor; i alla dem rörande frågor;
Permissions-sedlar, som af officerare utgifvas för korporaler samt soldater och
båtsmän, när de i sina angelägenheter ej resa utom länet;
Politie-ärenden; se Ansökningar;
Pr est-attester ;
Prest-rättigheter., fråga derom ;
Prestval, fullmagter och voterings-sedlar dervid; men i mål angående öfverklagade
olagligheter vid prestval, då desamma icke innefatta någon förbrytelse,
utan mera för civila än kriminala äro att anse, fordras stämpel, såsom vid
andra rättegångar stadgadt är;
Protokoll vid grofve-, hytte- och hammarsmeds-stäminor, der Bergmästare eller
Grufve-ingeniör föra ordet, så vida Bergmästaren icke för tillfället gifver
embels-utslag eller protokollet sedermera vid domstol företes;
Qvittenser för omyndige barns medel;
Ransakningar;
Redogörelse för disponerade medel;
Resepass till och ifrån riksdagar, så väl som till resor i embets-ärenden ;
Resolutioner, kommunikations- och inhibitions-, då de ej å särskildt blad skrifvas;
Revisions-saker, handlingar deri, som för paris räkning från Hofrätt till Kongl.
Majit insändas;
Riddare- och Kommendörs bref, som i följd af under fälttåg skedd utnämning
meddelas;
Riksgäldskontoret i dess egenskap af nppbördsverk;
Ro terings- och
Rustnings-skyldigheters utgörande, frågor derom;
Räntor, Kronans : ransakningar, observationer och förklaringar, som angå dessa
och uppbördsmäns i samma mål anförda besvär;
Salpetersjuderiverkel, allt hvad som rörer detsamma enskildt eller i allmänhet,
jemte handlingar, som angå dervid anställde tjenstemäns och manskaps förrättningar
vid sjuderier, ehvad de innefatta redogörelse, handräcknings sökande
hos domare och exekutorer eller annan åtgärd eller åtal af fel och
försummelser;
Sjömän, antagnings- och edgångs-bevis, som för dem af sjömanshus utfärdas;
Skallgång, frågor derom :
Skogs-afvitlringsmål;
Sockenstämma-, Kyrkoråds- och S öcken- N ä'»«//e?.s-protokoll samt utdrag derutur ;
Stiftelser, fromma;
Sundhelsbevis, som i följd af Svenska Karantäns-författningarne utfärdas;
Suppliker, som i Konungens egna händer aflemnas;
Ender sökning ur om bokars och ekars fällande m. m.; se Utslag;
Uppbördsmäns besvär; se Besvär;
Utlåtanden och Utslag af Domare och Embetsmän i brottmål samt ekonomie-,
politie- och militär-ärenden; se Ansökningar;
Utslag om bokarls och ekars fällande och utsyning dertill, eller om utsyning till
ny åker och äng; beteshagars intagande och uppodlande till nybyggen;
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 427, 383
Utsyning, ansökningar derom;
Val, fullmagter oell voterings-sedlar dertill; men i mål angående öfverklagade
olagligheter dervid, se Prestval;
Varggårdars anläggande, frågor derom;
Veder höjlig hels-betyg, som skrifvas på företedda förbindelser;
Voterings-sedlar; se Prestval och Val;
Vägars underhållande, frågor derom;
Vårfningslvisier, ransakningar, ansökningar, förklaringar och besvärshandlingar
deri.
§ 8.
Allmänna föreskrifter vid författningens efterlefnad.
1:0 Beläggnings-stämpel skall vid sjelfva skriften eller handlingen så häftas eller
fästas, att den ej kan derifrån skiljas utan att värdestämpeln derigenom skadas, i hvilket
fall stämpelpapperet anses odugligt. Dessutom skall stämpeln annulleras genom en
lämplig påteckning.
2:o Domare, eller andre, hvilka i och för deras tjenstebefattning emottaga skrifter
och handlingar, höra, vid det i 16 § stadgade ansvar, tillse, att ingifna handlingar
äro rigtigt försedda med stämpel och stämplarne annullerade på sätt nästförestående
moment föreskrifter; men i händelse sådant af part uraktlåtes, bör den embets- eller
tjensteman, sorn bandlingarne emotlager, besörja fullgörandet häraf, emot rättighet att
för besväret dermed, för hvarje sädan stämpel beräkna sig 5 öre, hvilka jemte lösen
tecknas å handlingen; dock må denna ersättning ej beräknas för flere stämplar, än det
minsta antal, som för handlingen erfordras. På utgående expeditioner åligger det expeditions-hafvanden
att, ulan särskild godtgörelse, annullera stämpeln.
3:o När lill en handling, som med stämpel skall förses, fordras ett större belopp
deraf, än en stämpel innehåller, må till dess fulla utgörande tvänne eller flere stämplar
begagnas.
Om flere dokumenter skrifvas på samma ark, förses detta med stämpel till så
stort belopp, som skulle erfordras, i händelse hvarje handling vore å särskildt ark
skrifven.
4:o Der slämpelbeloppet är bestämdt efter procent och utfaller i sådant tal,
hvarå stämpel ej finnes eller hvarå flera stämplar å mindre värdem ej kunna sammanjemkas,
skal! stämpel å det högre värde, som är sagde tal närmast, begagnas.
5:o Om högre stämpel, än föreskrifvet är, af enskild person frivilligt begagnas,
ege åtal derå ej rum.
6:o Då sak-egare tillätes att, jemlikt 14 kap. 4 § Rättegångs-Balken, uti Kongl.
Maj:ts Kansli, Hof- och Öfverrätt?:', Kollegier samt vid andra Embetsverk och Domstolar,
eller eljest, i stället för hufvudskrifter, förete besannade afskrifter deraf, bör
tillika styrkas till hvad belopp de förra äro med stämpel försedda, såvida desamma,
enligt denna författning, äro stämpelafgift underkastade; skulle dervid behörig stämpel
till större eller mindre belopp saknas, ansvaras derför på sätt 16 § föreskrifver.
När parteu eller den person, som handlingen förevisa låter, är aflägse boende,
meddelas ofvannämnda intyg, i städerna helst af Magistratens ordförande eller dervid
anställde tjenstemän, och på landet af domare, presterskap och kronobetjening; skolande
andre gode män, som sannfärdigheten styrka, jemte namnet utsätta sin tjenst eller yrke
384 Expeditions-UtskoUets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o -127.
och hemvist. Hvarje förut uppvisad originalhandling eller skrift, sorn är utgifven sedan
denna författning börjat tillämpas, skall, då den vid domstol eller annan embetsmyndighet
företes, vara försedd med vederbörlig stämpel. Påskrift å handlingar derom
att stämpel, som saknas, varit åsatt, gälle vid intet tillfälle, sä framt icke lagligen styr
kas
kan, alt behörigen annulleradt stämpelpapper varit bilagdt, men förkommit.
7:o Å köpe-, bytes- och gåfvobref rörande fast egendom på landel och i städerna,
som vid under-domstolarna i ändamål af lagfart företes, äfvensom å fastebref, hvilka
derifrån utfärdas, skuldebref och andra handlingar, som i nämnde domstolars inteck
nings-protokoller
intagas, samt bouppteckningar, äktenskaps-förord, morgongåfvobref,
och om lösören afslutade köpe-afhandlingar, hvilka till samma domstolar ingifvas, skola
begagnas beläggnings-stämplar, så inrättade, att, då de midtöfver afklippas, så väl den
ena som den andra delen innefattar fullständiga värde- och årtals-stämplar.
8:o Då Kongl. Maj:ls eller vederbörande embetsmyndigheters beslut i afseende
på enskilda ansökningar, förordnanden om tjensters bestridande och hvad annat, som
efter denna författning fordrar de derom utfärdade dokumentens förseende med stämpel,
expedieras genom bref, protokolls-utdrag eller påskrift ä handlingarna, skall alltid
dertill nyttjas stämpel af det värde, som, efter hvad stadgadt är, härför belöper; och
må ej någon, vid ansvar, genom expeditions-sättet minska Kronans inkomst af stämpelpapper.
9:o Ej må någon tillgodonjuta de genom Kongl. Maj:ts och Dess embetsmäus
bref, fullmagter, transporter och konstitutorialer eller genom General-ordres honom
tillagdo löneförmåner och rättigheter, innan han uppvisat fullmagten eller förordnandet
behörigen med stämpel försedt.
10:o De domstolar, lill hvilka bouppteckningar, äktenskaps-förord, morgongåfvobref
m. m. dylikt ingifvas, ansvare för denna författnings noga iakttagande i dessa delar
och infordre, när sistnämnde handlingar förseglade inlemnas, bevis, undertecknadt
af förrättnings- och värderingsmännen, att samma handlingar med stämpel lill behörigt
belopp belagde äro.
ll:o För stämpel å Domar, Utslag och Resolutioner, Fullmagter, Konstitutorialer,
Öppna bref på afsked, Grefve-, Friherre- och Adelsbref m. m., på sätt denna författning
i hvarje fall föreskrifver, ansvare vid Kongl. Maj:ts Kansli- och Hof-expeditioner
de tjenstemän, till hvilkas tjenste-åliggande hörer alt hålla dessa handlingar vederbörande
tillhanda, samt vid Kongl. Maj:ts och Rikets Kollegier, Konsistorierna, öfrige
Verk och Inrättningar, den tjensteman, af hvilken dessa handlingar konlrasigneras.
12:o 1 afseende å efterlefnaden af hvad i §§ 3 och 4 är föreskrifvet, stadgas:
a) ali vederbörande skola vid förslags insändande lill sådana tjenster, å hvilka
fullmagterne böra efter de i nämnde §§ bestämda grunder förses med stämpel, foga
behörigt utdrag af föregående fem årens taxerings-längder, jemte uträkning öfver dessa
löne-inkomsters medelbelopp;
b) alt vid tillsättande af förtroende-tjenster eller andra beställningar, samt fullmagters
meddelande m. m., hvartill förslag icke eger rum, det åligger vederbörande,
som fullmagter, öppna bref eller konstitutorialer m. in. kontrasignera eller de derför
belöpande afgifter uppbära och redovisa, att infordra och till handlingarne lägga behörig
uppgift på ofvannämnde lönebelopp;
c) att, vid aflemnandet till Konsistorierna af val-längderna för ecklesiastika beställningar,
bör bifogas en af Landskontoret eller Häradsskrifvare!] ur taxerings-längden
meddelad uppgift å löne-inkomsterna för de sistförflutna fem åren. En lika uppgift
bör för patronela beställningar åtfölja Patroni kallelse, då den till Konsistorium inlemnas.
13:o
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o -121. 385
13:o Kyrkoherden i församlingen, eller den, hans tjenst förestår, ansvare derför,
att stämpel af föreskrifvel värde åsättes de fullmagter och andre antagningsbevis,
som genom protokoils-utdrag eller på annat sätt till kyrkobetieningen utfärdas, innan
de tillträda sysslorna.
14:o De, som erhålla Doktorsgraden inom theologiska, juridiska och medicinska
fakulteterna, eller till Filosofie Magistrar promoveras, äro skyldige att de derutöfver utfärdade
diplomer, behörigen med stämpel försedda, utlösa, hvaröfver de personer, hvilka
sådana vid akademien utfärda, hålla hand, vid laga påföljd.
15:o Ordförande i Magistrat ansvare alt Borgare- och Mästarebref, behörigen
med stämpel försedda, uttagas. För stämpel å Gesällbref ansvarar den expeditionshafvande,
som brefvet utfärdar.
16:o Ordföranden i städernas Handels-, Fabriks- och Handtverks-föreningar åligger
att, vid laga ansvar, noga tillse, att ingifne handlingar, enligt denna författning,
med stämpel förses.
17:o Ehuru stämpelpapper i hela ark, eller så kallade sluifkartor, icke vidare
komma att tillverkas, må det likväl vara såväl vederbörande Domstolar, Embetsverk
och andra myndigheter, som ock enskilde personer tillåtet att, så länge tillgång på dylikt
stämpelpapper finnes, detsamma i föreskrifven ordning reqvirera och förbruka. Sådant
stämpelpapper må ock i stället för beläggnings-stämpel begagnas; dock anses detsamma
icke giltigt, så framt ej både värdeslämpeln och den i sjelfva papperet anbragta
vattenstämpeln äro i behåll.
§ 9.
Anskaffning och försändning af stämpelpapper.
Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-konlor skall alltid hafva i beredskap tillräckligt
förråd af slämpelpapper utaf alla de särskilda slag och värden, hvilka, efter denna författning,
erfordras, på det att ingående reqvisitioner deraf må genast kunna expedieras.
Kollegier, Konsistorier, Embetsverk och Embetsmän erhålla i föreskrifven ordning, efter
reqvisition hos Stats-kontoret i Stockholm och hos Kongl. Majds Befallningshafvande
i landsorterna, det för utöfningen af deras embeten erforderliga slämpelpapper; och
på det slämpelpapper till erforderlig myckenhet ej må saknas i landsorterna, skola,
uppå Lands-kontorens anmälan, Kongl. Maj:[s Befallningshafvande så tidigt hos Statskontoret
reqvirera ytterligare förråd deraf, att tjenligt tillfälle till papperets afsändände,
helst sjöledes, må kunna begagnas, vid äfventyr att den högre kostnad, som genom en
uteblifven tidig reqvisition åstadkommes, Kronan ersätta; men, om icke desto mindre,
någon gång, af oförutsedda orsaker, en större åtgång af slämpelpapper af en eller annan
värdesort skulle inträffa, och behof deraf så hastigt uppstå, att sjölägenhet ej hinner
af bid as, så må, när Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sådant begära, afsändning
med kronoskjuts genom Stats-konlorets försorg verkställas. Då stämpelpapper till
landsorten afsändes, böra vederbörande Embetsverk eller Embetsmän, lill hvilka stämpelpapperet
skall afgå, derom underrättas genom skrifvelse, som bör åtföljas af tväfaldt
upprättade reversaler, hvaruti stämpelpapperet till antal och värden behörigen specificeras.
Af dessa reversaler förblifver det ena i Landt-ränteriet till verifikation af årsräkningen,
men det andra, qvilleradt och i Lands-konloret annoteradt, insändes till Statskontoret,
för att tillställas Stämpelpappers-kassören.
Bilt. lill l{. St. Brot. 1859 1860. 10 Sami. 1 Afd. 49
386 Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 121.
I landsorterna och i hvarje läns ränteri kommer stämpelpapper, under lika tillsyn
och kontroll, som för Kronans uppbörd i allmänhet föreskrifves, samt under vård
emot all skada, alt hållas i beredskap och till den ändan af Stats-kontoret ditsändas;
börande, i afseende på vården af nämnde stämpelpapper, iakttagas hvad 5:te punkten
i den af Stats-kontoret, på Kongl. Maj:ts nådiga befallning, utfärdade kungörelse af
den 14 Mars 1832 stadgar.
Den, som vill låta stämpla egna vexel-blanketter, anmäle sig derom skriftligen
hos Stats-kontoret, med bifogande af uppgift om antalet af samma blanketter samt om
de värden, hvarpå de lyda, hvarefter Stats-kontoret, genom remiss till stämpelpapperslörsäijnings-kontoret
i Stockholm, meddelar föreskrift, att, sedan blanketterna derstädes
blifvit annolerade och förteckning å dem upprättad samt det sammanlagda värdet blifvit
hos försäljningsmannen deponeradt, denne eger att blanketterna, åtföljde af förteckningen,
till Rikets Ständers Bank aflemna, för att derstädes i vanlig ordning stämplas;
börande, sedan stämplingen med möjligaste skyndsamhet blifvit besörjd, blanketterna
återställas till stämpelpappers-försäljuings-kontoret, för att till egaren utlemnas.
§ io.
Försäljning af stämpelpapper.
1:0 Kollegier, Konsistorier, Embetsverk och Embetsman erhålla, mot redovisnings-skyldighet
och borgen, lika med hvar och en annan, som på kredit emottager
stämpelpapper, samt med rättighet till provision, på sätt i 11 § stadgas, det för ulöf
ningen
af deras embete erforderliga belopp af sådant papper.
1 Stockholm eger Kongl. Majds och Rikets Stats-kontor att förordna om inrättande
af nödigt antal stämpelpappers-försäljnings-kontor, hvilka alla söcknedagar böra
vara öppna från klockan Nio förmiddagen till klockan Ett eftermiddagen och vidare
från klockan Fyra till Sex eftermiddagen.
I alla öfriga städer antaga Kongl. Majds Befallningshafvande nödiga försälj
ningsmän
med enahanda förbindelse.
Å landet förordna jemväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande erforderligt antal
försäljningsman, hvilka ovilkorligen böra vid de ting, der sådant ej, enligt särskildt
åtagande, ombesörjes af domaren, allmänheten stämpelpapper tillhandahålla; åliggande
det derförutan, hädanefter som hittills, häradsskrifvare eller den som mantalsskrifningen
förrättar, att vid nyssnämnde tillfälle, under samma redovisnings-skyldighet och med
enahanda rättigheter, som andre slämpelpappers-försäljningsmän, vara försedd med stämpelpapper
till erforderligt belopp.
2:o Hvar och en, som på kredit emottager slämpelpapper, bör för det sålunda
undfångna beloppet ställa behörigen pröfvad och godkänd borgen af en eller flera, såsom
för egen skuld, af hvilken borgens-skrift bestyrkt afskrift till Stats-kontoret insändes.
På reqvisition hos Lands-kontoret skola försäljningsmannen, genom Kongl. Majds
Befallningshafvandes försorg, kostnadsfritt och skyndsamt erhålla sig tillsändt erforderligt
stämpelpapper, för hvilket dem åligger att i ränteriet insätta eller till Kronofogden
i orten aflemna den inflytande betalningen, månadtligen eller hvar tredje månad, allt
efter försäljningens större eller mindre belopp; och må under året mera stämpelpapper
dem icke tilldelas, än som svarar mot beloppet af de efter band aflemnade försäljnings-medlen.
Expeditions-Ulskottels Färsing till underd. Skrifvelse N:o 127. 387
Den 31 December hvarje år bör allt osåldt stämpelpapper hos dessa försäljningsman
inventeras; Kongl. Maj:ls Befallningshafvande likväl obetaget att, när sorn helst,
af förekommande skäl och omständigheter, inventering anställa och redovisning affordra,
hvarvid tillses, att behållningen, sammanlagd af osåldt, stämpelpapper och kontanta
medel, icke öfverstiger summan af försäljningsmannens uppbördsborgen.
Till verkställande af inventering kunna, genom af Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande
skriftligen meddeladt förordnande, som vid inventerings-tillfället uppvisas och
derefter räkenskaperna bilägges, en eller tvänne i orten boende män utses, hvilka då
skola uppräkna och bestyrka huru mycket papper är i behåll. Inventarii-instrumentet
bör, såsom verifikation, bifogas försäljningsmannens årsräkning, hvilken, jemte qvittenserna
å aflemnade penningar, insändas till Lands-konloret den 15 derpåföljande Januari,
vid vite af 25 öre för hvarje öfverskjulande dag. Till denna lid bör äfven all återstod
för försåldt stämpelpapper ofelbart vara i ränteriel eller hos Kronofogden i orten aflemnad,
vid äfventyr för uraktlåtenhet deraf, alt försäljningsmannen anses såsom hade han
försålt allt det stämpelpapper, han emottagit : i följd hvaraf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
låter genast lagligen indrifva det häremot svarande penningebelopp, med laga
rönta, och förordnar i stället annan försäljningsman.
Uti hvarje redogörelse hör det vid inventeringen befunna beloppet stämpelpapper
balanseras till upptagande i näst afgifvande räkning.
3:o Hvar och en, som är skyldig att hålla allmänheten tillhanda stämpelpapper,
bör tillställas ett exemplar af denna författning, till egen och andras efterrättelse; och
då en köpare fordrar upplysning om det stämpelbelopp, som erfordras för en viss handling,
skall den, som slämpelpapper försäljer, åligga att en sådan upplysning meddela,
ulan alt derför ega fordra eller emottaga någon särskild vedergällning.
§ li
Försåljnings-provision.
l:o Vid redogörelses afgifvande för på kredit emottaget stämpelpapper, vare
sig till försäljning eller till användande i och för utöfningen af embete eller tjenst, ege
den redovisande att, såsom ersättning för möda, skrifmaterialier, postporto m. m., beräkna
sig lill godo i Stockholm fyra och i landsorterna fem procent af det försålda
eller använda beloppet af stämpelpapper.
2:o Hädanefter, såsom hittills, erlägges för stämplade vexelblanketter icke någon
betalning utöfver stämpelbeloppet; men för ostämplade vexelblanketter, hvilka af allmänheten
begäras och erhållas, utöfver de till sekunda-vexlar afsedda blanketter, skall
erläggas betalning med 3 öre för hvarje sådan blankett.
§ 12.
Utbyte af maJeuleradt stämpelpapper.
l:o Utbyte af makuleradt stämpelpapper tillätes, när det är synbart, att missskrifning
eller annan orsak vållat dess obrukbarhet, samt det blad, hvarå stämpeln är
satt, finnes ostympadt. Härvid skall likväl för papperet betalas 3 öre.
388 Expeditions-Ulskotlets Färsing till underd, Skrifvelse N:o 127.
Samma stadgande galle äfven rörande stämpelpapper, hvarmed skuldsedlar vid
inteckningar, till låns erhållande ur Rikets Ständers Bank eller publika kassor, varit
belagda, då med vederbörandes betjg styrkes, att ansökningarne derom blifvit afslagne
samt att skuldebrefven af sådan orsak blifvit öfverkorsade.
2:o Påtecknade beläggnings-stämplar och underskrifna expeditioner må dock icke
till utbyte emottagas, innan orsaken till deras obrukbarhet blifvit behörigen styrkt och
intygadt är, alt lösen för dem icke erhållits, samt att de icke varit för ändamålet begagnade.
Äfvenså må Kongl. Maj:ls Befallningshafvande, efter det makuleradt stämpelpapper
i Lands-kontoret undergått granskning, förordna ej mindre om det utbyte af
dylikt stämpelpapper, som författningsenligt finnes böra ega rum, än ock om detsammas
afförande i räkenskaperna, vid hvilka det makulerade slämpelpapperet skall biläggas,
för att åtfölja till Kammar-rätten; börande emellertid stämpelpapperet i försäljningsmännens
räkningar under behållningen af slämpelpapper upptagas. Det makulerade
siämpelpapper, som af redogörare och försäljningsmän inom hufvudsladen emoltages,
skall i Stats-kontoret granskas och, jemte den general-räkning, som af Slats-kontoret
upprättas, till Kammar-rätten öfverlämnäs. Dessförinnan bör dock det makulerade slämpelpapperet
vara af vederbörande märkt, på det detsamma icke må kunna till inlösen
åter företes, för hvilket ändamål ordet ”makulerad” skall af Lands-kontoret, medelst
begagnande af en härtill alsedd stamp, i trycksvärta anbringas å hvarje särskild stämpel,
så alt detta märke icke kan bortlagas, utan att stämpelpapperet derigenom blir
till vidare utbyte enligt stadgade grunder användbart.
§ 13.
Uppbörd och redovisning af ståmpelpappers-medlen.
l:o Lands-kontoren i riket skall det åligga att hålla en noga och uppmärksam
tillsyn öfver hvad i 10 §, angående slämpelpappers-försäijning, stadgadt är, samt till
den ändan föra ordentlig anteckningsbok ej mindre öfver in- och utlemning af stämpelpapper
i Landt-ränterierna, än med Räntmästare och hvarje försäljningsman inom
länet, öfver hvad han utfått och betalt, samt emottaga och i ränteriet förvara borgensskrifter
af dem, som till försäljning erhålla stämpelpapper; och skall Lands-kamereraren
ansvara för den förlust, Kongl. Majit och Kronan tillskyndas kan, derest han, antingen
vid vederbörandes underlåtenhet att penningarne i rättan lid aflemna, ej genast hos
Kongl. Maj:ls Befallningshafvande skriftligen sökt handräckning till deras utbekommande,
eller försummar att om inventeringarnes förrättande och redogörelsernas infordrande
i rättan tid draga försorg, eller ock lill försäljningsman utlemnat och förtrott
mera stämpelpapper från Landl-ränteriets förråd, än som svarar mot dennes uppbördsborgen.
Stats-kontoret åligger att iakttaga och bevaka Kronans rätt i afseende å det
slämpelpapper, som lill försäljningsmän och redogörare i Stockholm utlemnas.
2:o För hvarje halft år skola Lands-kontoren, inom Juli månad af det löpande
och Januari månad af det påföljande året, till Stats-kontoret insända förslag öfver uppbörd
och försäljning af stämpelpapper i hvarje län.
Inom den 31 Januari årligen skall Landt-ränleriets räkning öfver uppbörden af
stämpelpappers-medlen för det näslförflutna året vara till Lands-kontoret inlemnad, åtföljd
af' alla till debet- och kredit-posterna hörande verifikationer, vid vite af 25 öre
för hvarje överskjutande dag; och bör Lands-kontorets general-räkning för det föregående
året, jemte landtränteri- och försäljnings-räkningarne, samtidigt med Landträn
-
Expeditions-Ulskotlets Fiii'slacj till underd. Skrifvelse N:o 121. 389
leriets special-räkning, direkte till Kammar-rätten insändas, vid 25 öres böter för hvarje
dag, som derutöfver, under en månads tid, med nämnde insändande fördröjes: åliggande
det vederbörande att å ifrågavarande räkningars afgifvande inom nu stadgade tid
bålla noga tillsyn samt, i sådant afseende, der så påfordras, särskilda vitén utsätta;
hvaremot, då hvad här anbefalles blifvit fullgjordt samt Kongl. Maj:ts och Kronans
rätt såmedelst bevakad, Lands-kontoret och Landt-räntmäslaren ega att hvardera undfå
två proceat af hvad inom året i Kronans kassa uti stämpelpappers-afgilt influtit samt
Kongl. Maj:t och Kronan tillkommer. Försäljningsmännens och redogörarnes i hufvudstaden,
äfvensom Stämpelpappers-kassörens redogörelser skola, försäljningsmännens och
redogörarnes inom den 31 Januari och Stämpelpappers-kassörens inom påföljande Februari
månads utgång, vid den påföljd, som för Landt-ränteriets redogörelse är stadgad,
öfverlemnas till Stats-kontoret, som, efter emottagande! deraf, låter öfver dem upprätta
särskild general-räkning, hvilken sedermera, tillika med samma redogörelser, vid
förutnämnda tid jemväl bör till Kammar-rätten öfverlemnas.
3:o Förrådet af stämpelpapper skall, lika med den öfriga ränleri-upphörden, inventeras
de sista dagarne i Juni och December månader, samt instrumenten deröfver
åtfölja de halfårs-förslag, som, enligt nästföregående 2:dra punkt, höra till Stats-konloret
insändas.
4:o Allmänna tillsynen olver stämpelpappers-medlens indrifvande och redovisande
i behörig ordning åligger i Stockholm Stats-kontoret och i landsorterna Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, hvilka myndigheter i sådant afseende böra, genom vitens föreläggande
eller andra lämpliga åtgärders vidtagande, tillhålla försumliga redogörare eller
tjenstemän att sina skyldigheter fullgöra; egande den, som med Kongl. Maj:ts Befallningshalvandes
beslut i dylika ärenden icke nöjes, att deruti hos Kammar-rätten i vanlig
ordning söka ändring. Sådana mål åter, som angå brist hos redogörare eller försäljningsman
å honom anförtrodt stämpelpapper, böra handläggas på sätt och i den
ordning, som uti 11 § af Kongl. Instruktionen för Kammar-rätten den 15 Oktober
1831 är för balans-mål stadgad.
§ u.
Allmän tillsyn å författning ens efterlefnad.
l:o Fiskaler, Krono-åklagare och Stämpelpappcrs-ombudsmän skola vaka öfver
denna författnings efterlefnad och öfverträdelse:’ deraf lagligen åtala.
2:o Dervid ega de alt njuta Kongl. Maj:ls nådiga hägn och beskydd till godo
samt skyndsam och kraftig handräckning hos domare och embetsmän.
3:o Finnas desse betjente ej härutinnan fullgöra sina pligter, läte Justitie-kanslersemhetet
med dem efter lag och omständigheter förfara.
4:o Tid alt emot domare och expedilions-hafvande anställa åtal för underlåten
eller felaktig stämpelbeläggning i de fall, Kongl. Girkulär-brefvet af den 11 Februari
1847 omförmäler, skall i hvarje fall beräknas till två år från den dag, då rcnoveradt
protokoll lill Hof-rätten inkommit.
390 Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 127.
§ 15.
Domstol i mål rörande stämpelpapper.
1:0 Öfverträdelse af denna författning pröfvas och afdömas i den rätt eller det
embetsverk, der försnillningen eller förseelsen gjord eller upptäckt är; men eger Verket
eller embetsmannen ingen domsrätt, förvises "målet till Härads- eller Rådslufvu-rätt.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Konsistorierna äro äfven behörige att döma
öfver de förbrytelser, som emot denna författning hos dem förekomma.
2:o Feiar den, som sjelf domare är, i hvad honom uti sådan egenskap åligger,
hörer målet till den öfver-domstol, under hvilken han lyder.
3:o Vill någon tilltala stämpelpappers-försäljningsmän för begångne fel i och för
denna befattning, anmäle sådant tillika hos den myndighet, som försäljningsmannen
förordnat.
§ 16-
Ansvar för öfverträdelse af denna författning.
1:0 Vid de tillfällen, då embetsmän eller enskilda personer ega rätt att till embetsverk,
domare eller embetsmän insända förseglade handlingar, som med stämpel böra
vara försedda, åligger det insändareu att, på sätt 8 § 2 mom. stadgar, sådant fullgöra
vid ansvar af böter, motsvarande 25 procent af del felande eller undanhållna stämpelbeloppet,
dock ej under 5 R:dr, samt skyldighet att ersätta hvad som brister i stämpel.
2:0 Domare, Embets- och Tjenstemän i Kollegier eller andra Verk, Landtmätare,
Notarii Publici, liksom hvar och en annan, hvilken vid handlingars emottagande och
utfärdande i och för tjenstebefattning, antingen underlåter att tillse, det de ingifne
handlingarne äro rigtigt med stämpel försedda, eller att de för öfrigt derom gifne föreskrifter
äro iakltagne, eller utlemnar sådane handlingar utan stämpel, som med stämpel
böra förses, eller dem för ringa stämpel åsätter, eller ock försummar den honom,
genom denna författning, i allmänhet eller i synnerhet uppdragna tillsyn, vare för hvarje
gång han, i följd af åtal blifvit till förbrytelse förvunnen, förfallen till böter, motsvarande
50 procent af det undanhållna slämpelbeloppet, dock ej under 10 R:dr, och ersätte
dessutom den Kongl. Majit och Kronan tillskyndade förlust.
3:o Allt underslef med slämpelpapper, uppbärande af högre betalning än utsatt
är, förfalskning eller annan grof förbrytelse, åtalas vid laga domstol och straffas efter
allmän lag.
4:0 Agent för utländskt försäkringsbolag vare ansvarig för behörig stämpel å
försäkrings-handling, som af honom utlemnas. Beträdes han med underlåtenhet i detta
hänseende, skall han böla 25 procent af den undansnillade afgiften, dock ej under 50
R:dr, samt ersätta Kongl. Maj:ts och Kronans förlust.
§ 17.
Om fördelning af böter och om åklagares rått till desamma.
Den, som åtalar underslef emot eller öfverträdelse af denna författning, erhåller
hälften af det ådömda bötes-beloppet; hvarförutan honom alltid tillkommer hälften af
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 12 7. 391
den undansnillade eller för ringa erlagda stämpel-afgiften. Återstoden af denna afgift,
äfvensom af böterna, tillfaller Kongl. Maj:t och Kronan.
Denna författning skall landa lill efterrättelse frän nästkommande års början till
slutet af det år, under hvars lopp ny Stämpelpappers-bevillning varder af Rikets Ständer
fastställd.
Förslag
tili
Författning angående den af Miketa ständer fastställda
lievilliiings-afgift för stämpling* af Tidningar
samt andra periodiska skrifter oell
tryckta afiiandlingar.
l:o Hvarje utkommande tidningsnummer skall förses med en röd stämpel af
följande värde, nemligen: då tidningspapperets ena yla innehåller
200 qvadrat-decimaltum och derunder TV öre.
utöfver 200 lill och med 400 qvadrat-decimaltum A „
utöfver 400 till och med 600 qvadrat-decimaltum A „
utöfver 600 lill och med 800 qvadrat-decimaltum A „
o. s. v., så att stämpelbeloppet ökas med A:dels öre för hvarje tillökning af 200 qvadrat-decimallum
i papperets yta. Tidningar, med sådan stämpel (örsedde, äro vid afsändningen
från trycknings-orlen från postporlo-afgift frie.
2:o För tidningar åtföljande bihang gälla samma stadganden; dock vare sådana
bulletiner, som på Kongl. Maj:ts befallning tryckas å särskilda blad och innefatta officiela
underrättelser samt åtfölja Post- och Inrikes-Tidningar, äfvensom tidning tillhörande
plancher, frie från stämpling.
3:0 Vill utgifvare af annan periodisk skrift än tidning, eller af så kallad brochyr,
som utgöres af en tryckt afhandling, fulländad i ett häfte och som ej öfverstiger
tillhopa 1,200 qvadrat-decimallums yta, njuta portofrihet för afsändande deraf med
392 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse J\':o 4H7.
posten inom landet, vare han, emot stämpel-afgilts erläggande och så vidt en slik afsändning
icke anses föranleda lill uppehåll i brefposlens ordentliga gång, dertill, efter
särskildt medgifvande af General-Poststyrelsen, berättigad; varande utgifvare, som för
sådan periodisk skrift eller hrochyr åslundar portofrihet, pligtig att, innan något exem
Elar
deraf afyttras, icke allenast en dylik sin åstundan anmäla, i Stockholm omedelarligen
hos General-Poststyrelsen och i landsorterna hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eller, der de ej finnas, hos stadens Magistrat, samt vid denna anmälan aflemna
ett exemplar af den tryckta skriften, utan äfven, derest portofrihet af General-Poststyrelsen,
efter pröfning af hvarje sådan anmälan, beviljas, låta stämpla hela upplagan af
samma sitt arbete, dervid tillhörande plancber dock äro från stämpling fria; och kouimer
han, i händelse något exemplar af skriften eller broschyren anträffas ostämpladt,
att, likasom utgifvare af ostämplad tidning, vara underkastad ansvar, euligt hvad här
nedan finnes stadgadt.
Då någon i landsorten anmäler sig till portofrihet för periodisk skrift eller broschyr,
insände Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller Magistrat underrättelse derom,
jemte det sådan anmälan bilngda exemplar af skriften, till General-Poststvrelsen, som
alltid läte i Post- och Inrikes-Tidningarne, minst 3:ne gånger, kungöra titeln å den
periodiska skrift eller broschyr, för hvilken utgifvare sökt och vunnit portofrihet ; dock
gälle denna portofrihet endast för afsändningen från trycknings-orten.
4:o De uti 3;dje mom. omfönnälda periodiska skrifter stämplas sålunda, att, då
skriftens ena yta innehåller sainmanräknadt
200 qvadrat-decimaltum och derunder, förses densamma med en stämpel å A öre,
utöfver 200 till och med 400qvadrat-decimaltum ,, „ „ ,, A „
utöfver 400 ,, „ ,, 600 „ „ „ „ „ ,, A „
utöfver 600 „ ,, „ 800 „ „ ,, „ „ ,, A „
O. S. V.
Förenämnda stämpel bör alltid anbringas å någon af skriftens yttre sidor, så
alt stämplingens rigtighet må vid afsändningen från trycknings-orten kunna af vederbörande
Post-tjenstemän lätt kontrolleras.
5;o Stämpling af tidningar verkslälles, i Stockholm, uti Rikets Ständers Riksgälds—kontor,
i hvilket afseende det för tidningarne bestämda papper skall, jemte attest
öfver stämpel-afgiftens insättning i Banken för Riksgälds-kontorets räkning, dit aflemnas;
och ega vederbörande att, i den mån papperet hinner stämplas, men sednast efter
fjorton dagar, detsamma återfå. På enahanda sätt förhålles med stämpling af i
Slockholm utkommande periodiska skrifter och brochyrer, för hvilka, i den ordning
§ 3 bestämmer, portofrihel blifvit särskildt sökt och beviljad.
När tidningar eller periodiska skrifter och brochyrer, för hvilka åstundas portofrihet,
utgifvas i länsresidens-städer, utom Stockholm, inlemnas papperet till Landskontoret,
under hvars inseende och ansvar slämplingen verkställes; och eger Landskontoret
att, såsom ersättning för besvär, tryckbållar, färg och arbetslön till stämplare,
a( influtna medel godtgöra sig A öre för hvarje åsatt stämpel. I andra släder besörjes
stämplingen, emot enahanda godtgörelse, af Magistraten, och å landet af den, som
Konungens Befallningshafvande dertill förordnar; dock bör alltid stämpel-afgiften i
Landt-ränteriet nedsättas och qvitteradt reversal derå till vederbörande aflemnas, innan
stämplingen får företagas.
Begär Boktryckare eller Tidnings-utgifvare, att en redan tryckt tidning må med
stämpel förses, sker sådant i ofvanskrifne ordning.
6:o
Exp e (lil i o ns-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse Ni o 427. 393
6:0 Inflytande medel för tidningars, andra periodiska skrifters och broschyrers
stämpling aflemnas lill Rikets Ständers Riksgälds-kontor, dil redogörelsen i behörig ordning
insändes.
7:o Underlåter utgifvare af tidningar eller al sådane periodiska skrifter och broschyrer,
som på ofvannämnda sätt få åtnjuta portofrihet, eller Boktryckare hvad om
slämplingen stadgadt är, ersätte Kongl. Maj:t och Kronan den härigenom uppkomna
förlust och böle dessutom Tjugofem procent af den undansnillade slämpelafgiften, dock
ej under Sjuliofem Riksdaler. Kan ej skiljas, hvilken dertill vällande varit, dele då
ansvaret.
8:o Bokhandlare eller annan enskild utdelare al tidning, broschyr eller periodisk
skrift, som, enligt denna författning, boil vara stämplad, men likväl blifvit undandragen
denna beskattning, vaie förfallen, hvarje gång han oni en sådan förbrytelse öfverbevises,
till böter, svarande emot Tjugofem procent af den undansnillade stämpelafgiften,
dock ej under 26 R:dr. Varder Postförvaltare förvunnen till dylik öfverträdelse
af författningen, brite dubbelt. Utom dessa böter, åligge det tillika förbrytaren,
eller, om de äro flera, dem gemensamt, alt, en för alla och alla för en, ersätta Kongl.
Maj:l och Kronan del undansnillade afgiftsbeloppet.
9:o Underslef, förfalskning och annan förbrytelse i afseende på stämpling af
tidningar åtalas vid laga domstol och straffas efter allmän lag.
10:o Fiskaler och andra Krono-åklagare skola vaka öfver denna författnings efterlefnad,
och öfverträdelse!' deraf i laga ordning åtala, dervid de ega att njuta Kongl.
Maj:ts nådiga hägn och beskydd till godo samt skyndsam och kraftig handräckning
bos domare och öfrige embetsman. Finnas desse betjente härutinnan icke fullgöra sina
pligter, läte Justitie-Kanslersembetet med dem efter lag och omständigheter förfara.
ll:o Den, som åtalar underslef emot eller öfverträdelse af denna författning erhåller
hälften af del ådömda bötesbeloppet; hvarförutom honom alltid tillkommer hälften
af den undansnillade eller för ringa crlagda slämpelafgiften. Återstoden al denna
afgift, äfvensom af böterna, tillfaller Kongl. Maj:t och Kronan.
Denna författning skall lända till efterrättelse från nästkommande års början
till slutet af det år, under hvars lopp ny Tidnings-stämplings-bevillning varder af Rikets
Ständer fastställd.
Eili. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 A/d.
50
394 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:0 ‘128.
\:o 138.
Uppläst oell godkiindt hos Ridd. och Adeln den 15 Sept. 1860.
Preste-Slåndet den 15 — —
Borgare-Slåndct den 15 — —
Bonde-Slåndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Majlis nådiga Proposition om anslag för åvägabringande
af ifrågasatt förstärkning aj Högsta Domstolen.
(Stals-Utsk:s Utlåtande N:o 168.)
S. A. K.
Uti aflålen nådig Proposition af den 13 sisllidne Mars har E. K. Majit behagat
meddela Rikets Sländer, hurusom, för verkställandet af den utaf E. K. Majit, uti särskild
Proposition till Rikets Ständer samma dag. föreslagna förstärkning af É. K. Majlis
Högsta Domstol, erfordrades medel ej mindre till löner åt Fyra nya Justitie-råd å 8,000
Ridr, än ock till arfvoden lör fyra tillförordnade Revisions-Sekreterare med 4,500 Ridr
för hvardera och för två tillförordnade Protokolls-Sekreterare med 3,500 Ridr för hvardera,
äfvensom lill bestridande af de tillökade Kanslist- och Kopistgöromålen med 11,200
Ridr och till arfvoden, å 500 Ridr, för en Vaktmästare vid Högsta Domstolen samt en
vid Justilie-Revisions-Expeditionen; och har derföre E. K. Majit af Rikets Ständer
äskat ett årligt anslag af 69,200 Ridr, att utgå enligt ofvauberörda fördelning, under
innevarande år från och med månaden näst efter den, under hvilken stadga angående
Högsta Domstolens tjenstgöring på två afdelningar komme all utfärdas och vidare intill
slutet af nästa slatsreglerings-period.
Vid öfvervägande af denna nådiga framställning, hafva Rikets Ständer, som, efter
antagande af det grundlags-stadgande, hvilket gjort förstärkning af Högsta Domsto
-
Expeditions-Utskottets Färsing lill underd. Skrifvelse N:o i28. 395
len möjlig, äfven godkänt E. K. Maj: ts uti ofvanom förmälda nådiga Proposition intagna
förslag till stadga angående samma Domstols tjenstgöring på två afdelningar, enligt
hvilken ledamöternas antal skulle ökas lill sexton, funnit häraf vara en nödvändig följd
att jemväl anvisa medel till de i anledning af den nja organisationen behöfliga löner
och arfvoden; hvadan, och då emot E. K. Majlis ifrågavarande nådiga förslag någon
anmärkning, vare sig i afseende på de särskilda löne- och arfvodesbeloppen eller anordningen
i öfrigt, icke ifrågakomrnit, Rikets Ständer, med iakttagande deraf, att, till
lättnad af framdeles möjligen skeende indragning, endast Juslitie-Råden, hvilka enligt
grundlagen icke få innehafva annat embete, skola erhålla löner, men den behöfliga förstärkningen
af nedre Revisionen och dess expedition tillvägabringas genom förordnanden
på obestämd tid, för nästkommande slatsreglerings-period beviljat en tillökning i
Högsta Domstolens anslag af 32,500 R:dr och uti anslaget för Justitie-Revisions-Expeditionen
af 36,700 R:dr, hvilka belopp tillsammans utgöra ofvanomförmälda af E. K.
Maj:t äskade summa 69,200 R:dr R:mt.
Derjemte, och för den händelse E. K. Maj:t skulle finna lämpligt, att omförmälda
förstärkning af Högsta Domstolen redan under innevarande år må komma till
verkställighet, få Rikets Ständer, som inhemta!, att för närvarande befintliga besparingar
å 2:dra Hufvudtiteln antagligen lemna tillgång till den mindre betydliga utgift, som
häraf kan föranledas, underdånigst anhålla att de för ifrågavarande ändamål möjligen
erforderliga kostnader måtte varda medelst anlitande af berörde besparingar bestridda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 September 1860.
396
Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N:o 129.
N:o 13».
Uppläst och godkänd! hos Kidd. och Adeln den 15 Sept. 18G0.
Preste-Slåndel den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 15 — ■—
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående beviljadt anslag
till Magister M. Wiberg, såsom honorarium för en af
honom wppfunnen räknemaskin m. m.
(Stats-Utskis Utlåtande N:o 169.)
S. A. K.
Uti en den 30 Mars innevarande år till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition
har E. K. Maj:t behagat meddela, hurusom Vetenskaps-Akademien hos E. K. Majit
i underdånighet anmält, att, sedan för Akademien blifvit förevisad en af Magister M.
Wiberg uppfunnen räknemaskin, hvilken, af olika konstruktion med den Scheutziska,
förrättade samma arbete med lika fullständighet som denna, men intoge betydligt mindre
rum och kunde försäljas till vida lägre pris, hvarigenom den kunde blifva allmännare
tillgänglig, Akademien bland sine sakkunnige ledamöter utsett en Kommitté att i
ämnet afgifva betänkande, samt alt vid den noggranna undersökning, den af Magister
Wiberg uppfunna räknemaskin sålunda underkastats, det blifvit bekräftadt, att densamma
icke blott med lika fullständighet, som den Scheutziska, uppfyllde det htifvudsakliga ändamålet,
att med ofelbarhet utföra interpolationsräkningar, ulan ock i ofvan omförmälda
hänseenden bildade ett ej origtigt framsteg; och har, med afseende å hvad sålunda
och i öfrigt upplyst och anfördt blifvit, E. K. Majit funnit Magister Wiberg
synnerligen förtjent af ett offentligt understöd, hvilket, af Vetenskaps-Akademien föreslaget
till 3,000 Ridr, E. K. Majit ansett lämpligen böra bestämmas så högt, att det
icke blott utgjorde en ersättning för Wibergs redan hafde eller för utvecklingen af hans
Expedilions-Utskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 1 !29. 397
sinnrika uppfinning ytterligare nödige kostnader, utan jemväl satte honom i tillfälle att
åtminstone under någon tid ostördt egna sig åt detta för vetenskapen vigtiga arbete;
hvadan E. K. Majit föreslagit Rikets Ständer att åt Magister Wiberg bevilja ett anslag
af 5,000 Ridr Rimt, såsom honorarium för den af honom uppfunna räknemaskin.
Efter emottagande! af denna nådiga Proposition, hafva Rikets Ständer tillika
inhemta!, att Magister Wiberg sedermera, i följd af åtskilliga utaf honom gjorda försök
att i guttapercha stereotypera och dermed till trycket befordra några med hans
räknemaskin uträknade ränte-tabeller, i och för sin uppfinning ytterligare fått vidkännas
så betydliga omkostnader, att han numera icke kunde anses genom det för honom
af E. K. Majit i nåder föreslagna honorarium blifva salt i tillfälle att genomföra den
uttänkta planen för räknemaskinens förenklande; med anledning hvaraf hos Rikets Ständer
blifvit hemsläldt, att berörda honorarium måtte höjas till 8,000 Ridr; och då, enligt
hvad de denna fråga rörande handlingar utvisa, Wiberg helt och hållet saknar egna
tillgångar, samt han, som, enligt sakkunniges omdöme visat sig ega sällsynta mekaniska
anlag, genom omförmälde uppfinning förvärfva! sig grundade anspråk på någon
erkänsla från det allmännas sida, hafva Rikets Ständer, som ansett ofvanberörda af
E. K. Majit föreslagna belopp icke blifva tillräckligt att både betacka de omkostnader,
han för sina uppfinningar redan haft, och på samma gång utgöra ett understöd för vidare
sträfvanden i samma rigtning, pröfvat skäligt alt å Riksgälds-kontoret anvisa den
sednast ifrågaställa summan, eller 8,000 Ridr Runt, att såsom honorarium bemälde
Wiberg tilldelas.
Hvilket, med anledning af E. K. Majit* nådiga Proposition, Rikets Ständer få i
underdånighet tillkännagifva; framhärdande etc.
Stockholm den 15 September 1860.
398 Expeditions- Utskott els Förslag till uuderd. Skrifvelse N:o 130.
N:o ISO.
Uppläst och god k andt hos Kidd. och Adeln den lä Sepl. 1860.
Preste-Slåndel den 15 — —
Borgare-Slåndel den 15 — ■—
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af väckt fråga
om sammanfattning och skiljande från Wester-Norrlands
läns arkiv af de allmänna handlingar, som röra Jemtlands
län.
(Stats-Utsk:s Utlålande N.-o 170.)
S. A. K.
Rikets Sländers uppmärksamhet har blifvit fästad derpå, att, sedan den lid provinsen
Jemtland var förenad med Wester-Norrlands län, alla sådana offentliga akter,
dokumenter och handlingar samt jordeböcker, som borde bilda Jemtlands lans arkiv,
funnes inblandade i och förenade ined Hernösands läns-arkiv. Att denna omständighet
måste menligt inverka på rättsförhållandenas utredning inom Jemtlands län, särdeles
hvad beträffade kamerala, ekonomiska och administrativa ärenden, har ansetts uppenbart,
likasom det kunde med visshet antagas, att, i saknad af tillgång till sådana äldre
handlingar, samt deraf härfljtande bristande kännedom om deras tillvaro, mången vigtig
rättighet gått förlorad, som under andra förhållanden kunnat försvaras och fredas.
Det har således funnits vara för Jemtlands län och för Landshöfdinge-embetet derstädes
af högsta vigt, att de handlingar af omförmälde beskaffenhet, som kunde frånskiljas,
blefve från Hernösand till Ostersund förflyttade, samt alt, vidkommande åter sådane
handlingar, som icke kunde frånskiljas eller, i anseende till kostnaden, afskrifva*, tillfälle
till erhållande af kännedom om deras tillvaro blefve Jemtlands läns embetsmyndigheter
och invånare på annat sätt beredi: och har, med anledning häraf, blifvit
Expeditions-Ulskottnts Förslag till anderd. Skrifvelse A:o 130. 399
hemstäldt, att Rikets Ständer måtte hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, det E.
K. Maj:t täcktes i nåder anbefalla Sin Befallningshafvande i Wester-Norrlands län att
låta genom dertill förordnad fullt skicklig person ur arkivet för sistnämnda län uttaga
de handlingar rörande Jemtland, hvilka der kunde påträffas, såsom landsthings-protokoller,
skattläggnings-instrumenter, afvillringshandlingar, allmännings-undersökningar, fiskelängder
m. m.; ur jordeböckerna från äldre lider ända lill de båda länens skiljande
från hvarandra, äfvensom ur årssamlingarne af akter lill såväl afgjorda som oafgjorda
mål, löstaga de delar, spm rörde förhållanden inom Jemtland ; vidare ur registren till
alla resolutionsböcker och diarier göra utdrag i enahanda afseende, med hänvisande
för hvarje ärende till dess nummer i den qvarblifvande handlingen; samt slutligen öfver
alla de handlingar, sorn sålunda frånskiljdes, och de gjorda utdragen upprätta förteckning,
att, jemte handlingarne, till Landshöldinge-embetet i Jemtlands län öfveriemnas;
— varande tillika föreslaget, alt, enär det ifrågavarande högst vidlyftiga och vigtiga
arbetet fordrade särskild, sakkunnig och pålitlig person, med vana vid forskningar
i arkiver, saint de hos E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands och Wester-Norrlands
län anställde tjenstemän, hvilkas tid vore af deras tjensteåligganden fullt upptagen,
skäligen icke kunde med samina arbete besväras, Rikets Ständer måtte till E.
K. Majlis disposition anvisa ett anslag af 2,000 R:dr, att, i mån af behof, för ändamålet
användas.
Med anledning häraf, hafva Rikets Ständer, som delat den uttryckta meningen
om olägenheterna deraf, att de offentliga handlingar, hvilka beröra förhållanden inom
Jemtland under den tid denna provins var med Wester-Norrland till ett län förenad,
icke finnas i Jemtlands läns arkiv att tillgå, ulan måste, då behof deraf göres, sökas
i arkivet för Wester-Norrlands län, icke kunnat annat än finna det önskvärdt, att åtgärder
vidtagas för sådana handlingars afskiljande från sistnämnda arkiv, för att lill länsarkivet
inom Jemtland öfverflytlas. Men dä frågan om sättet för verkställande af detta
arbete, — hvilket till följd af sin natur är af den beskaffenhet, att del påkallar en
synnerlig urskiljning och noggranhet, om de dermed åsyftade fördelar för Jemtlands
län skola vinnas, utan att å andra sidan Wester-Norrlands läns arkiv beröfvas handlingar,
som kunna för detta län vara af vigt, — icke utgjort föremål för den pröfning
af vederbörande embetsmyndigheter, som, enligt Rikets Ständers tanke, är nödig ej
mindre för ett tillräckligen noggrannt bestämmande af arbetets omfattning i särskilda
delar, än äfven för alt kunna tillförlitligen bedöma, lill hvad belopp medel behöfva för
arbetets verkställande anvisas, få Rikets Ständer hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla,
det E. K. Majit täcktes, efter vederbörandes hörande, taga i nådigt öfvervägande,
på hvad sätt det med ofvanberörde framställning alsedda ändamål må lämpligast bringas
till verkställighet, samt derefter till Rikets Ständer allåta nådig Proposition, angående
bestridandet af de kostnader, som deraf torde föranledas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 September 1860.
400 Expcditions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 131.
\:o 131.
Uppläst och godkämlt hos Uidd. och Adeln den 15 Sepl. 1850.
Presle-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — -—
Bonde-Ståndet den 15 — —-
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ifrågaställd ersättning
af allmänna medel till Häradsskrifvaren C. E.
Ruchman för den förlust lian lidit genom för hög uppskattning
af hans innehaf vande boställe.
(Slats-Utskis Utlåtande N:o 171.)
S. A. K.
Sedan Häradsskrifvaren i Alters, Daga och Selebo häraders fögderi af Södermanlands
Ilin C. E. Ruckman, — under anförande, alt honom blifvit tillskyndad en
betydlig förlust af löneinkomster derigenom, att hans boställe Ärja N:o 3, 1 mantal,
i Åkers socken och härad, vid den uppskattning deraf, som med anledning af sednaste
lönereglering för Landt-slalens embets- och tjenstemän verkställdes, beräknats gifva
vida högre afkastning, än deraf i sjelfva verket kunde erhållas, — hos E. K. Majit
häruti sökt rättelse, med anhållan, det honom måtte tillåtas att antingen lill Statsverket
afstå sitt borörda boställe mot åtnjutande af enahanda kontanta ersättning, som vid
sistlidna riksdag beviljats de Häradsskrifvare, hvilka ej vore med boställen försedde,
eller ock behålla detsamma såsom blott motsvarande den nyssnämnde Häradsskrifvare
förunnade bostäilsersättning af 300 R.dr: men E. K. Majit, efter inhemtande af Kammar-kollegii
och Slats-konlorets underdåniga Utlåtande i denna fråga, under den 30
Augusti 1858 förklarat sig, på grund af hvad bemälde kollegier underdånigst anfört,
icke finna skäl ali till R-uckmans omförmälde ansökning lemna bifall; så har vid nu
pågående riksdag framställning blifvit hos Rikets Ständer gjord derom, att ersättning
Expeditions-Utskollets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 134. 401
för den Rackman tillskyndade förlast måtte honom genom Rikets Ständers medverkan
beredas.
Vid pröfning af detta ärende hafva Rikets Ständer inhemtat, hurusom uti ofvan
omförrnälda utlåtande, hvilket legat till grund för E. K. Maj:ts nådiga beslut, Kammarkollegium
och Stats-konloret i underdånighet anfört, att, som boställen vore Häradsskrifvare
anslagna, för alt tjena dem till bostad, och Ruckman icke styrkt ifrågavarande
hemmans orenlighet dertill, samt den omständigheten, att detsamma vid löneregleringen,
enligt hvad af E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län äfven
antagits, blifvit nog högt uppskattadt, kunde afhjelpas vid den förestående förnyade
uppskattningen af Landlstats-tjenstemännens boställen, ansåge kollegierna icke skäligt
att undantagsvis för Ruckman tillstyrka den af honom äskade förmånen att antingen
få till Statsverket afstå eller, utan beräknad inkomst under lönen, bibehålla sitt boställe,
hvilken förmån, om den honom beviljades, snart icke skulle kunna förvägras hvarje
annan Kronofogde, Häradsskrifvare eller Länsman, som af en eller annan anledning
vore med sitt boställe missnöjd, hvaremot antagligen alla de, hvilkas boställen lemnade
högre inkomst än under lönerna beräknats, skulle föredraga att dem bibehålla, hvarpå
Statsverket komrae att blifva lidande.
Rikets Ständer, som erkänna angelägenheten deraf, att anspråk på ersättning
af Staten för de förluster, som af en eller annan anledning kunna vid skeende löneregleringar
tillskyndas cmbets- eller tjenstemän, i möjligaste mån alböjas, hafva likväl,
hvad beträffar nu förevarande fall, icke kunnat undgå att taga i betraktande, dels att
E. K. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande antagit inkomsten af Häradsskrifvare!)
Ruckmans boställe hafva blifvit vid löneregleringens verkställande för högt beräknad,
och dels alt detta förhållande vunnit ytterligare bekräftelse genom ett Rikets Ständer
meddeladt instrument öfver en sedermera skedd uppskattning af boställets afkomst, den
Ruckman låtit sistlidne år anställa af personer, hvilkas trovärdighet och sakkännedom
anledning ej finnes all betvifla; och då, ehuru, såsom Kammar-kollegium och Statskontoret
anfört, rättelse för framtiden uti det anmärkta missförhållandet kan vinnas
vid förestående förnyad uppskattning af Landtstats-tjenslemännens boställen, Ruckman
likväl, i händelse denna uppskattning komme att under någon längre lid fördröjas, härigenom
fortfarande skulle komma att tillskyndas en ganska betydlig minskning i löneinkomster,
hafva Rikets Ständer ansett billigheten påkalla, att Ruckman må, så snart
omständigheterna sådant medgifva, komma i åtnjutande af enahanda löneförmåner, som
i allmänhet blifvit Häradsskrifvare tillerkände; men som Rikets Ständer, i saknad af
officiell tillförlitliga upplysningar angående omförrnälda boställes afkastning, icke kunna
uppgifva, lill hvad belopp den ersättning, som sålunda skulle tillkomma dess innehafvare,
lämpligen bör bestämmas att utgå, få Rikets Ständer nu endast hos E. K. Majit
i underdånighet anhålla, det täcktes E. K. Majit i nåder låta ombesörja en förnyad
uppskattning af Häradsskrifvare)) Ruckmans boställe, Ärja Nio 3, samt, sedan dervid
blifvit utrönt, i hvad mån samma boställes afkastning blifvit vid den år 1858 verkställda
lönereglering för högt beräknad, till Rikets Ständer aflåta den nådiga framställning,
hvartill E. K. Majit, med afseende å Ruckmans förlust af honom rätteligen tillkommande
löneförmåner, kan finna omständigheterna föranleda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 September 1860.
Bih. tilt II. St. Fröt. 1859 # 1860. 10 Sami. 1 Afd.
51
402 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 13%.
\:o 133.
Upplisl och godkilmil hos Ridd. oell Adelil den 15 Sept. 1860.
Presle-Ståndel den 15 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af
utgifterna under Riks-Statens Andra Hufvudtitel.
(Slals-Utsk:s Utlåtande m. m. N:i» 49, 126 och 159, samt Försl. Stats-Utsk:s Mein. N:o 173.)
S. A. K.
1 afseende på anslagen under Riks-Statens Andra Hufvudtitel, omfattande JuslitieDepartementet,
och hvilken titel vid sislförflutne riksdag fastställdes till en summa af
2,126,630 R:dr, hafva Rikets Ständer, dels med föranledande af E. K. Maj:ts nådiga
Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, dels ock på grund af hvad i ölrigt före
kommil,
lättat de beslut, som Rikets Ständer här nedan få i underdånighet till
kännagifva.
1:0 Juslilic-Slats-Expeditionen.
Af skäl, som finnas framställda uti det den Kongl. Propositionen åtföljande protokoll
öfver Justitie-deparlements-ärenden, har E. K. Majit behagat föreslå, dels
att den Byrå-chefsbelältning, hvilken är afsedd för handläggningen af ärenden, som ega
gemenskap med den Justitie-Slats-Ministern åliggande tillsyn å boktryckerierna och bokhandeln,
må, utan afvaklan af nuvarande innehalvarens, Förste Expedilions-Sekreteraren
L. J. Lovéns afskedstagande, indragas, med vilkor, att Lovén uppföres på indrag
nings-stat
och förklaras berättigad att, intilldess han erhåller afsked, emot fortfarande
tjenstgörings-skyldighet, uppbära byråchefslön samt, efter afskedstagande!, pension till
Expeditions-[Jis kottets Förslag till underd. Skrifvelse N: o i32. 403
lika belopp som Expeditions-Sekreterare i E. K. Majlis Kansli; dels ock att lönen för
byråchef, som har att bereda och föredraga i Högsta Domstolen förekommande frågor
om stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar och författningar, må utbytas
till ett arfvode af 3,000 R:dr, dock med rättighet för den, som af E. K. Maj:t
förordnas till ifrågavarande befattning, att utom berörde arfvode uppbära löneinkomster
af innehafvande ordinarie tjenst lill så stor del som E. K. Majit finner ej böra
för tjenstens bestridande åt vikarier afstäs. Och enär, hvad angår Expeditions-Sekreteraren
Lovén, upplyst blifvit, att han före inträdet af nästa statsreglerings-period fyller
sextiofem lefnadsår samt i öfrigt är berättigad att å indragnings-stat förflyttas samt
någon märklig kostnad således icke kan tillskyndas Statsverket deraf, att Lovens tjenstebefattning,
utan afvaktan af hans afskedstagande, indrages, hafva Rikets Ständer bifallit
hvad É. K. Maj:t i ofvannämnde hänseende behagat föreslå.
Beträffande åter det sednare af ofvanberörde förslag, så hafva Rikets Ständer
funnit behofvet och ändamålsenligheten af den i nämnde hänseende ifrågaställa förändring
vara tillfyllest ådagalagda uti Justitie-Slats-Ministerns till ofvan åberopade SlalsRåds-protokoll
afgifne underdåniga yttrande, hvadan Rikets Ständer, i stället för nu utgående
lön till en byråchef, beviljat eli arfvode af 3,000 R:dr för beredning och föredragning
af lag-ärenden med rättighet för den som härtill förordnas, alt derutöfver uppbära
löneinkomster af innehafvande ordinarie tjenst till så stor del, som E. K. Majit
finner ej böra för tjenstens bestridande åt vikarien afstås.
Enär för ärendenas behöriga gång inom denna expedition ökade arbetskrafter
i de lägre graderna redan förut visat sig vara erforderlige och detta behof måste blifva
ännu mera känbart, då genom indragning af ett byråchefs-embete, dess åligganden
komme att tilldelas en eller flere af de öfrige Embets- och tjenstemännen, har E. K.
Majit, beträffande Kanslist- och Kopistgraderne, föreslagit att, jemte bibehållande af
de å Expeditionens stat nu uppförde 1 Kanslist och 2 Kopister särskilda medel måtte
anvisas för göromålens gång inom kopistgraden, för hvilket ändamål, med iakttagande
af den största sparsamhet, ett årligt anslag af 1,800 Ridr vore behnfligt.
1 betraktande af hvad sålunda blifvit anfördt hafva Rikets Ständer till arfvoden
för extra tjenstgöring anvisat en årlig summa af 1,800 R:dr R:mt. Hvarjemte Rikets
Ständer, med afseende å de betänkligheter, som E. K. Majit uti dess nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof anfört emot den vid sistförflutna riksdag ifrågasatte
allmänna indragning af Kanslist- och Kopistgraderne inom så väl Stals-departemenlen,
som rikets öfriga embetsverk, beslutit att inom ifrågavarande Stats-Expedition
aflöning för en Kanslist med 1,800 Ridr och för 2 Kopister med tillsammans 2,000
R:dr skall på Stat uppföras.
I följd af de förändringar, som sålunda blifvit beslutade och då Rikets Ständer
derjemte ansett lönen för det ännu bibehållna Byrå-Chefs-Embelet lämpligen böra bestämmas
till 4,000 Ridr, kommer anslaget för Juslitie-Stats-Expeditionen att utgå till
följande belopp:
Expeditions-Chefen
Ridr 5,500: —
Arfvode till en Byrå-Chef för beredning och föredragning af lagärenden,
hvilken derutöfver äger uppbära löneinkomster af ordinarie tjenst,
till så stor del, som E. K. Majit ej finner böra för tjenstens bestridande
åt vikarien afstås
3.000
4.000
3.000
1,800
1 Byrå-Chef
1 Registrator
1 Kanslist .
Transport 17,300
404 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o i32.
Transport 17,300: —
1 Kopist  1,000: —
1 D:o
1,000: —
Till arfvoden för extra tjenstgöring  1,800: —
1 Vaktmästare  600: —
1 D:o
500: —
Summa R:dr 22,200: —
2:o. Högsta Domstolen.
För verkställighet af den utaf E. K. Majit uti nådig Proposition den 13 nästlidne
Mars föreslagna och af Rikets Ständer medgifna förstärkning af E. K. Maj:ls
Högsta Domstol, hafva Rikets Ständer, på sätt deras underdåniga skrifvelse den 15
denna månad utvisar, med bifall till E. K. Majlis i särskild nådig Proposition den 13
nyssnämnde Mars derom gjorda hemställan, till löner åt fyra Justitie-Råd, med hvilka
Högsta Domstolen skulle komma all förökas, anslagit, efter 8,000 R:dr för hvardera,
ett belopp af tillhopa 32,000 R:dr, samt till arfvode åt en Vaktmästare 500 R:dr, så
att anslaget för Högsta Domstolen, hvilket hittills utgjort 97,100 R.dr, blifvit förhöjdt
till 129,600 R:dr.
3:o. Justitie-Kanslers-Exp editionen.
1 fråga om denna Expedition har E. K. Maj:t icke funnit anledning till annan
afvikelse från den vid sista riksdag fastställda stat, än att af de två Kopistbefattningarne
en borde å stat uppföras och den andra indragas vid nuvarande innehafvarens
afgång, men lönebeloppet derefter användas till befrämjande af göromålens gång inom
Kopistgraden; hvilken förändring Rikets Ständer bifallit; och kommer i öfverensstämmelse
härmed anslaget för Justitie-Kanslerens Expedition att utgå sålunda:
Justitie-Kansleren  7,000: —
1 Sekreterare
3,500: —
1 Registrator  2,500: —
1 Kopist  1,000: —
1 D:o (indrages vid n. v. innehafvarens afgång, och lönebeloppet utgår då
i stället till befrämjande af göromålens gång inom Kopistgraden). 1,000: —
1 Vaktmästare  600: —
Till gratifikationer åt e. o. tjenstemän och vaktbeljente  300: —
Summa R.-dr 15,900
4: o. Justitie■ Revisions-Expeditionen.
Sedan Andre Registratorsbefaltningen i denna Expedition blifvit, enligt beslut
vid sistförflutna riksdag, efter sista innehafvarens befordran till annan tjenst, indragen
och göromålen för deri återstående Registratorsbefaltningen derigenom i betydlig mån
ökade, hvadan det syntes obilligt, att innehalvaren deraf icke skulle åtnjuta samma
lön, som hans vederlikar inom de öfriga större Kansli-Expeditionerna, har E. K. Majit
behagat i nåder föreslå, dels, att ifrågavarande lön måtte höjas från 3,000 till 3,500
R:dr, dels ock alt, på sätt Rikets Ständer vid den beslutade indragningen af förstnämnde
tjenst afsett, lön för en ny Kanslist, måtte uppföras med 1,800 R:dr, men
Expeditions-Utskotlets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 1 32. 405
deremot från staten uteslutas en af Kopistlönerna, 600 R:dr, jemte 400 R:dr af de
till befrämjande af göromålens gång inom Kanslist- och Kopist-graderna anvisade medel;
hvarjemte E. K. Maj:t, beträffande öfriga Kanslister och Kopister, hvilka ej allenast
äro behöflige, såsom biträden åt Revisions-Sekrelerarne, med uppsättning af Berättelser
och expeditioner m. m., utan ock tjenslgöra vid protokollet i Nedre Revisionen,
funnit någon inskränkning icke kunna ske i dessa tjenstemäns nuvarande antal.
På grund af hvad sålunda blifvit upplyst hafva Rikets Ständer beslutit:
a) att den äskade lönetillökningen för Registratorn skall utgå med 500 R:dr;
b) att ofvan omförmälda, enligt Rikets Ständers beslut vid sednaste riksdag,
i sammanhang med indragningen af Andre Registralors-tjensten, verkställda tillsättning
af en ny Kanslist samt indragning af en Kopistbefatlning skall i aflönings-staten iakttagas,
saint
c) Att öfriga Kanslister och Kopister skola på stat uppföras lill det antal och
den aflöning, som här nedan är upplagen.
Derjemte och med bifall till E. K. Maj:ts nådiga, här ofvan i 2:dta punkten
omförmälda förslag om Högsta Domstolens förstärkning, har, enligt hvad Rikets Ständer
uti deras förenämnde underdåniga Skrifvelse den 15 i denna månad tillkännagifvit,
till arfvoden åt de nya embets- och tjenstemän samt en Vaktbetjent, hvilka till följd
af Hö gsta Domstolens förändrade organisation skulle uti Justitie-Revisions-Expeditionen
blifva behöflige, anslag, i öfverensstämmelse med E. K. Majlis i nådig Proposition den
13 nästlidne Mars derom gjorda hemställan, beviljats lill belopp al 36,700 R:dr att
fördelas på sätt här nedan förmäles; blifvande i enlighet med hvad sålunda nu är vordet
anfördt, anslaget för Justilie-Revisions-Expeditionen följande:
1 Revisions-Sekreterare lön R:dr 5,000: —
1 D.o  d:o ,, 5,000: —
1 D:o  d:o „ 5,000: —
1 D:0  d:0 ,, 5,000: —
1 D:o  d:o „ 4,500: —
1 D:o  d:o „ 4,500: —
1 D:o  d:o „ 4,500: —
1 D:o  d:o „ 4,500: —
1 Protokolls-Sekreterare d:o „ 3,500: —
5 D:o  d:0 „ 17,500: -
1 Registrator d-.o „ 3,500: —
1 Kanslist  d:o „ 1,800: —
5 D:o
d-.o „ 9,000: —
1 D:o  d:o „ 1,800: —
1 D:o  d:o „ 1,800:
I D:o (tillsatt vid Andre Registratorns afgång) d:o „ 1,800: —
1 Kopist
<l:o „ 1,000: -
2 D:o d:o „ 2,000: -
1 D:o d:0 „ 1,000: —
4 D:o d:o 4,000: —
1 Vaktmästare d:o „ 600: —
1 D:0  d:o „ 500: —
2 D:0  d:o „ 1,000: —
Till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjente . d:o „ 2,000: —
Arfvode för vården af Högsta Domstolens protokoll m. ni. . . . d:o ,, 600: —
Transport R:dr 91,400
406 Expeditions-Utskottets Förslag till willérd. Skrifvelse N:o 132.
Transport R:dr 91,400: —
Till de här ofvan ifrugastäl/da nija Embels- och Tjenstemän
samt Vaktbetjente.
1 t. f. Revisions-Sekreterare arfvode 4,500: —
1 D:o
d:o 4,500: —
1 D:o
d:o 4,500: —
1 D:o
d:o 4,500: —
1 t. f. Protokolls-Sekreterare  d:o 3,500: —
1 D:o
d:o 3,500: —
För bestridande af de tillökade Kanslist- och Kopistgöromålen. . d:o 11,200: —
1 Vaktmästare d:o 500: —
Summa R:dr 128,100: —
5:0. Svea Huf-Rätt med derunder lydande Justitie-slat.
1 anledning af en vid sistförlidna riksdag i nåder framlagd organisationsplan
för Svea Hofrätt, enligt hvilken plan dit ankommande handlingar skulle, efter målens
olika beskaffenhet, emottagas och i diarierna antecknas af tre särskilda personer, då
deremot i hvardera af de häda öfriga Hofrätterna samma göromål bestridas af blott en
person, anhöllo Rikets Ständer i underdånighet, på anförda skäl, alt en till mera beqvämlighet
för allmänheten ledande reglering af ifrågavarande bestyr inom förstnämnde
Hofrätt måtte till vägabringas; men då E. K. Majit nu behagat meddela, att såsom af
det åberopade protokollet öfver Juslitie-ärender inhomtas, med hänsyn till icke blott
göromålens behöriga gång inom Hofrätten, utan ock de rättsökandes fördel, väseridtiiga
betänkligheter mött för verkställandet af en förändring i nämnde syftning, hafva
Rikets Ständer ansett den af dem väckta frågan i detta hänseende böra förfalla.
Uti beloppen af förevarande anslag, som, enligt nu gällande stat, utgöra för
Hof-rätten 163,400 R:dr och för Justitie-staten penningar 18,989 R:dr 52 öre samt
indelta räntor 2,201 R:dr 89 öre, bar E. K. Majit icke funnit anledning till förändring
i afseende pä det förra anslaget, men i nåder föreslagit, att Justitie statens penninge
anslag
mätte ökas med ett belopp af 3,500 R:dr, att användas till ersättning för de
inom Lappmarkerne i Norrbottens och Westerbottens län, under namn af Domare- och
Tings-tolknäster, utgående afgifter, som ansetts böra för framtiden upphöra.
Den af E. K. Majit den 27 Oktober nästlidne år aflåtna särskilda nådiga Proposition
i denna fråga upplyser, att, sedan äldre tider tillbaka allmogen inom Lappmarkerne
i Norrbottens och Westerbottens län utgjort till domhafvanderne derstädes en
afgift, under namn af näst, motsvarande ett slags kosthållning åt desse tjenstemän under
deras vistelse i Lappmarkerne för ordinarie tings hållande, och bestående lill större
delen af matvaror, såsom renstekar och rentungor, men äfven till en del af penningar,
hvarjemte invånarne voro pligtige att fortskaffa domhafvanderne under deras resor för
nyssnämnde ändamål : hvilken sednare skyldighet, förut fullgjord genom tillhandahållande
af ett visst antal renar, i sednare tider förvandlats till en stående afgäld eller skjutsersättning
i penningar. Under åberopande deraf alt dessa afgifter voro de enda i sitt
slag i riket, och jemväl föranledt klagan från allmogens sida, hade E. K. Maj:ts Befallningshafvande
i Norrbottens län underdånigst hemställt, huruvida icke, sedan Lagmans-
och Häradshöfdinge-räntan, jemte Tingsgästnings-penningarne, hvilka afgifter syntes
närmast motsvara domare-nästen, blifvit i det öfriga riket afskaffade och lingsgästningen
i stället å stat uppförd, äfven ifrågavarande, till Domhafvanderne i länets Lapp
-
Expeditions-Utskottets Förslag till linderö. Skrifvelse N:o 132. 407
marker utgående näst och skjuts-ersättning kunde upphöra och godtgörelse för denna
inkomst Domhafvanderne beredas; i sammanhang hvarmed fråga jemväl uppstått ej
mindre om lappallmogens inom Westerbottens län befriande från dylika algi 1'ter, än
äfven om upphörande af den afgäld, som under benämning af Tolknäst, af allmogen i
lappmarkerne inom Norrbottens län erlades i visst antal rentungor, såsom ersättning ål
de till allmogens biträde anställda Tings-tolkar. Sedan på nådig befallning, E. K. Mnj:ts
Befallningshafvande i båda de nämnda länen, på säll i den nådiga Propositionen är
närmare oinförmäldt, meddelat erforderliga upplysningar angående beloppen af ifrågavarande
skattelillar samt inkommit med förslag till tolkarnes aflönande från Statsverket,
äfvensom Kammar-kollegium och Stats-kontoret derefter blifvit i ämnet hörda samt sig
utlåtit, alt det icke vore med billighet öfverensstämmande, att Lappmarkernas i allmänhet
särdeles torftiga befolkning finge för rättvisans skipande vidkännas utgifter, hvarifrån
Rikets öfriga allmoge njöte befrielse, och som, der den utginge i persedlar, skulle i
framtiden komma alt kännas allt mera tryckande, i samma män som dessa, oftast af
renstekar oell rentungor bestående persedlar år efter år förekomme i mindre öfverflöd
och följaktligen stege i pris, så hade E. K. Majit i nåder funnit skäligt, att dessa afgifter,
hvilka vid skattläggning inom Lappmarkerna antagligen icke voro beräknade,
borde upphöra och Domhafvanderna för den inkomst, de af nämnde skaltetitlar hitintills
haft, annorledes beredas ersättning, hvilken E. K. Majit, med ledning af de å
samma skattetitlars belopp lemnade uppgifter, ansett böra bestämmas till 1,400 Ridr
Rimt för Dombafvanden i Westerbottens södra domsaga och 600 Ridr för hvardera
Domhafvanden i Westerbottens norra domsaga och de båda Domsagorna i Norrbotten.
Vidkommande åter den till tingstolkarne af lappmarks-allmogen i Norrbottens län utgående
näst, hade E. K. Majit funnit de för domare-nästens afskaffande åberopade
skäl äfven gälla i fråga om tolknästen, hvartill ytterligare komme, att af de härom infordrade
upplysningar ville synas, som om svårighet att erhålla nödigt antal tolkar mot
den nuvarande ersättningen vore att befara.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, har E. K. Majit nu i nåder föreslagit,
dels att ett årligt anslag af 3,200 R:dr Runt malle beviljas till uppförande under
Riks-statens Andra Hufvudtitel, från och med det år, då den nya slalsregleiingen
träder i verkställighet, att emellan Domhafvanderna i Norrbottens och Westerbottens
län på nämnde sätt fördelas, emot skyldighet å Domhafvandernas sida all afstå från
den dem nu af Lappmarkernas innebyggare tillkommande näst och skjuts-ersättning,
och dels att den af lapp-allmogen i Norrbottens län till tingstolkarne utgående näst
likaledes från samma lid upphörer samt i stället ett årligt anslag af 300 Ridr Runt uppföres
å Andra Hufvudtiteln att utgå till arfvoden åt en tingstolk inom hvarje af Norrbottens
läns sex Lappmarker, nemligen Arvidsjaurs, Arjeplougs, Jockmocks med Qvickjock,
Gellivare, Juckasjärvi och Enontekis, emot skyldighet för tolkarne att, så väl vid
de ordinarie tingen, sorn vid urtima ting och extra förrättningar tillhandagå med tolkning
utaf finska och lappska språken, äfvensom att desse lingstolkar måtte af Statsverket
få tillgodonjuta skjuts- och traktaments-ersättning enligt llite klassen af gällande
resereglemente för biträde vid alla de förrättningar, som ej å vanliga tingsstället ega
rum, och hvarvid resan skulle beräknas från tingsstället i orten och dit åter, hvilken
ersättning borde utgå af Andra Hufvudtitelns anslag till rese- och traktaments-penningar.
Rikets Ständer hafva för sin del ansett de af E. K. Majit i nåder anförda omständigheter
innefatta giltiga skäl att medgifva Lappmarks-innevånares befriande från omförmälda,
i anseende lill deras torftiga lefnadsvilkor, för dem betungande afgifter; och
då, i följd häraf, ersättning af statsmedel måste beredas för den inkomst, vederbörande
domare och tingslolkar af berörde afgifter hittills uppburit, hafva Rikets Ständer be
-
408 Expeditions-Utskottets Förslag till under d. Skrifvelse N:o i Sid.
viljat det begärda anslaget 3,500 R:dr, att, under de i den nådiga Propositionen uppgifna
vilkor och förbehåll, utgå enligt den fördelning E. K. Majit i nåder föreslagit;
och hafva Rikets Ständer jemväl medgifvit, att den skjuts- och traktamenls-ersättning,
E. K. Maj:t kan i nåder finna skäligt tillerkänna tingstolkarne uti olvanberörde sex
Lappmarker af Norrbottens län, må utgå af Andra Hufvudtitelhs förslags anslag till
rese- och traktaments-penningar.
I sammanhang med delta ämne har hos Rikets Ständer framställning skett derom
att, till aflönande af tingstolkarne i Neder-Torneå och Carl Gustafs, Pajala och ÖfverTorneå
jemte Ofver-Kalix socknar måtte, enär de i fråga om tingslolksnästen inom
Lappmarkerna i Norrbottens län åberopade skäl vore i alla delar tillämpliga jemväl i
afseende på de afgifler, som af innevånarne i ofvanberörde å länets kust belägna socknar,
der finska språket talas, utgå till aflönande af der anställda tingstolkar, anslås en
årlig summa af 1,000 R:dr. ali emellan tre tolkar fördelas;
Och hafva Rikets Ständer funnit denria fråga för närvarande sakna så fullständig
utredning, att Rikets Ständer kunnat derom besluta; men då emellertid, så vidt af
de anförda förhållandena kan dömas, det mäste anses med billighet öfverensstämmande
att enahanda förmån, som blifvit Lappmarks-innebyggarne medgifven, jemväl tillerkännes
innevånarne i omförmälde kustsocknar, få Rikets Ständer underdånigst anhålla, att
E. K. Majit läcktes, efter ärendets fullständiga utredning, i nåder meddela Rikets Ständer
den framställning i ämnet, hvartill anledning kan lÖrefinnas.
6:o. Krigs-Hofrätten.
Rikets Ständer anhöllo vid sednaste riksmöte, på anförde skäl underdånigst, att
E. K. Majit täcktes, efter ärendets utredning, taga i öfvervägande, huruvida ej KrigsHofrätten
kunde indragas och de dit hörande mål ö f verfl v tias på de öfriga Hofrälterna,
med iakttagande af hvad för dylika måls behandling i E. K. Majlis Högsta Domstol
är föreskrifvet. Sedan ej mindre Krigs-Hofrätten än Hofrätterne och Högsta Domstolen
blifvit hörde olver Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse i ämnet, har E. K. Majit,
enligt hvad ofta åberopade protokoll öfver Justitie-deparlements-ärenden innehåller, genom
nådigt beslut den 1 Februari sistlidna år funnit samma underdåniga skrifvelse
icke till någon åtgärd föranleda; och har E. K. Majit nu, i afseende å löneregleringen
i Krigs-Hofrätten förnyat del vid sistlidne riksdag framställda förslag, enligt hvilket nuvarande
anslag 12,555 Ridr 50 öre, utom ljuspenningar skulle ökas med 294 Ridr
50 öre, jemte det 1,344 Ridr borde för den i Hofrätten anställde Notarie uppföras å
allmänna Indragnings-staten, hvaremot de från särskildt anslag utgående ljuspenningar,
270 Ridr, skulle, likasom spanmålsberäkning under lönerna, upphöra.
Men då ofvanomförmäldle Statsråds-protokoll icke innehåller de skäl, hvarpå
E. K. Majlis högstberörde nådiga beslut af den 1 Februari sistlidna år sig grundat,
och Rikets Ständer följaktligen sakna erforderliga upplysningar, för att bedöma, huruvida
de binder, som nu mött för den ifrågaställa indragningen af Krigs-Hofrätten,
äro af den beskaffenhet, att den af Rikets Ständer afsedda förändring äfven för framtiden
måste anses overkställbar, hafva Rikets Ständer icke funnit sig kunna göra ändring
i de vid sednaste riksdag om aflöningen för denna Hofrätt meddelade beslut,
hvilka således äfven för nästa statsreglerings-period komma att blifva gällande. I följd
hvaraf Krigs-Hofrältens anslag blifvit uppfördt till ett belopp af 12,555 Ridr 50 öre.
7:o.
Expeditions-Utskottets Förslag' till underd. Skrifvelse lS:o i32.
409
7:o. Anslaget till fångars vård oeh underhåll, hvilket vid sista Riksdag bestämdes
på förslag till 1,350,000 Ridr Rmt, har E. K. Maj:t ansett böra för nästa Statsreglering
oförändradt bibehållas, på grund hvaraf Rikets Ständer också fortfarande upptagit
detta anslag till förenämnde belopp. Men då cellfängelserna finnas i de flesta län uppförda,
och en fullständig lönereglering så väl för Fångvårdsstyrelsen som för den vid
fängelserna anställde betjening således lämpligen synes böra ske, helst derigenom ifrågavarande
anslag kunde fördelas i 2:ne, hvaraf blott det ena behöfde såsom förslagsanslag
uppföras, utom det alt sådant skulle leda till en lättare öfversigt af förvaltningen
och förenkling af räkenskaperna, anhålla Rikets Ständer i underdånighet, att vid
näst blifvande riksmöte få af E. K. Majit emottaga fullständigt förslag till definitivt ordnande
af Fångvårds-styrelsen och den vid fängelserna anställda tjenstemanna- och bevakningspersonal
samt till reglering af aflönings-kostnaderna för hela denna förvaltning.
Reträffande öfriga anslag under denna Hufvudtitel, i hvilka förändring icke blifvit
ifrågasatt, hafva Rikets Ständer bestämt detsamma lill enahanda belopp som vid
sistlidne Riksdag, hvarvid dock, för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma, anslaget till
skrifmaterialier och expenser blifvit minskadt med 4 R:dr 50 öre.
1 fråga om den lönereglering, som vid innevarande Riksdag komme att verkställas,
har E. K. Majit i allmänhet föreslagit, att de vid sednaste Riksdag provisoriskt beviljade
aflöningsanslag, med de förändringar i vissa läll, hvarom E. K. Majit ville göra nådig
framställning, nu måtte definitivt på Stal uppföras; och i fråga om de till andra
Hufvudliteln hörande Embetsverk och Stater, är någon annan inskränkning i detta hänseende
icke af E. K. Majit föreslagen, än att, i anledning af den för Hofrätterna utfärdade
nya arbetsordning och af de skäl i öfrigt, som i Justitiae-Departementets ofvan åberopade
Protokoll finnas anförda, E. K. Majit, beträffande Svea och Götha Hofrätter,
mätte ega att tills vidare vidtaga den jemkning i tjenstemännens lönebelopp, samt angående
dispositioner af anvisade arfvoden för e. o. tjenstemän, meddela de bestämmelser,
som erfordras för att bereda de tjenstemän, å hvilka den nya organisationen ej eger
full tillämpning, deras tillständiga rätt.
Rikets Ständer hysa den åsigt, att embets- och tjenstemännens löner i de fall,
der ej, genom ifrågaställd organisation eller andra omständigheter hindel möta, böra
definitivt fastställas; och då, i fråga om de under denna Hufvudtitel hörande Embetsverk
och Stater, Rikets Ständer anse det antydda förhållandet ega rum endast för Justitiae-Stals-Expedilionen,
Justitiae-Kanslers-Expeditionen, Krigs-Hofrätten och Fångvårdsstyrelsen,
få Rikets Ständer förklara, att de aflöningsanslag, som vid innevarande riksdag
äro beviljade för Deparlements-Chefen, Högsta Domstolen, Justitise-Revisions-Expeditionen,
Svea Hofrätt, Götha Hofrätt samt Hofrätten öfv.er Skåne och Blekinge, med
de under Hofrätterna lydande Justitia} Stater, skola på ordinarie Stat definitivt uppföras,
dock med undantag af anslagen till arfvoden, dels åt en Vaktmästare, som till följd
af Högsta Domstolens utvidgning kommer att der anställas, dels till de nya Embetsoch
tjenstemän samt en Vaktbetjent i Justitise-Revisions-Expeditionen, hvilka af enahanda
orsak varda på förordnande tillsatte, och i öfrigt, med E. K. Majit medgifven
rättighet att lills vidare förordna om sådana tillfälliga jemkningar i aflöningsanslagen
för Svea och Götha Hofrätter, som af ofvannämnda anledningar finnas af behofvet påkallade.
Bland tillfälliga behof under Andra Hufvudtiteln har E. K. Majit gjort nådiga
framställningar i följande hänseenden, nemligen:
För uppförande af Länsfängelser efter cellsystemet i de Län, der sådasa ännu
icke blifvit fullbordade eller påbegynta, har E. K. Majit i nåder äskat ett särskildt anBih.
till B. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 52
410 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 132.
slag af 300,000 R:dr, att under åren 1861 och 1862 utgå, med hälften hvartdera året,
hvilken summa, enligt hvad ofvannämnde Juslitiie-Deparlements-protokoll upplyser, utgår
tillsammans med de vid sednaste riksdag för detta ändamål anvisade 450,000 Ridr
en tillökning af 50,000 R:dr utöfver det belopp 700,000 R:dr, som Fåugvårds-Styrelsen
år 1856, enligt approximativa beräkningar, uppgifvit för ändamålet erfordras, och vore
tillökningen föranledd så väl af stegrade pris som deraf, att dels cellernas antal i
Hernösands och Östersunds fängelser, blifvit ökadt, utöfver hvad beräknadt varit, och
dels att en summa af 11,000 Ridr ansetts böra upptagas till resekostnader och aflöning
för tjenstemännen i Styrelsens byggnadskontor.
Då fullbordandet af ännu återstående länsfängelse-byggnader enligt cellsystemet
är ett bland de mest angelägna och allmännyttiga företag, som icke tåla uppskof, hafva
Rikets Ständer beviljat det äskade anslaget 300,000 R:dr, att utgå på sätt E K. Majit
i nåder föreslagit.
För uppförandet af bristande byggnader å Huradshöfdinge-bosiiillet Mälby i
Vestra Fernebo socken af Westmanlands län, har E. K. Majit slutligen äskat ett extra
anslag, för en gång af 7,000 Ridr, att såsom räntefrill lån tilldelas nuvarande innehafvaren
af samma boställe, Häradshöfdingen i Norrbo och Wagnsbro häraders samt Gamla
Norbergs Rergslags Domsaga, Kammarjunkaren Knut Wilhelm Sandels; och inhemtas
af de till frågan hörande handlingar hufvudsakligen, att Häradshöfdingen Sandels, som
år 1844 tillträdde bostället, då fått sig lör husröta tillerkänd ersättning af företrädaren
i embetet, till belopp af 5,459 Ridr 19 sk. 8 rst. banko, hvaraf dock ur dennes till borgenärer
afträdda do utgått endast 2,994 Ridr 23 sk. 10 rst. att, sedan vid laga skifte
inom Mälby, utflyttningsskjldighet blifvit bostället ålagd, kostnaderna för husens flyttning
och nybyggnad, jemte gärdesgårdars uppstängning, blifvit beräknade till 12,357
Ridr 2 sk., och att vid en år 1856 hållen ekonomisk besigtning å bostället, Sandels
befunnits hafva, under sin besinningstid, fullgjort byggnader och förbättringar till belopp
af 7,062 R:dr 28 sk., motsvarande, efter årsberäkning, byggnads-skyldigheten för
ej blott de af honom uppburna husrötemedel och den lid, han innehaft bostället, utan
äfven 8J år derutöfver, äfvensom att han dessutom verkställt utdikning och odling af
en del boställets mark för en uppskattad kostnad af 3,131 Ridr 1 sk., men det oaktadt,
ansetts böra fullborda bristande byggnader för ett belopp af 5,294 Ridr 22 sk.
banko, i anledning hvaraf Sandels hos E. K. Majit underdånigst anhållit, att som han
genom berörda omständigheter blifvit försatt i den brjdsamma belägenhet, att han icke
hittills kunnat uppföra alla boställets åbyggnader, E. K. Majit täcktes i nåder anvisa
den till ännu felande nybyggnaders fullbordande med mera erforderliga summa af
7,941 Ridr 69 öre Riksmynt, alt utgå antingen såsom förskott eller lån af Statsmedel,
mot vilkor att beloppet från och med år 1864 af boställshafvaren till staten återbetalas
med en tjugondedel årligen, till dess hela summan blifvit gulden.
Stats-Kontoret har uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande anfört, hurusom
E. K. Majit genom nådigt bref den 7 December 1858 förordnat, att den del af
Sandels dittills innehafda Domsaga, som utgjorts af Skinnskattebergs Rergslag, skulle
med Åkerbo härad till en Domsaga förenas och alltså för framliden frånskiljas den,
som Sandels innehar, och att honom härigenom tillskyndats en minskning i inkomster,
uppgående, efter hvad han sökt ådagalägga, till 500 Ridr Rmt årligen.
Då han icke förut med de högre inkomsterna af sin domare-befattning kunnat
fullborda det endast till stommen uppförda boslällshuset samt uppbygga öfriga nödvändiga
och anbefallda byggnader, ansåg Stats-Kontoret anledning finnas att befara, det
sådant än mindre hädanefter skulle kunna af honom åstadkommas; men, då angeläget
vore, att denna byggnads-skyldighet med det snaraste blefve fullgjord, har Stats-Konto
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 132. 411
ret ansett sig böra Sandels ansökning på det sätt förorda, att ett räntefritt lån af 7,000
R:dr Rml måtte, med återbelalningsskyldighet, i den ordning ansökningen innehåller,
Sandels beredas, med vilkor att säkerhet ställes för lånebeloppets behöriga användande
och återgäldande, vid äfventyr alt, om Sandels i ett eiler annat afseende underlåter att,
inom viss förelagd tid, fullgöra den föreskrifna byggnads-skyldigheten, lånet då komme
att hos honom uttagas.
1 betraktande af hvad sålunda förekommit, och då Sandels, hvilken ej allenast
redovisat de af honom från företrädaren erhållna husrötemedel, utan äfven dessutom
fullgjort nybyggnad, fullt motsvarande hans besinningstid, och lill följd deraf, äfvensom
af de förbättringar, han å bostället verkställt, fått vidkännas, i förhållande till hans inkomster,
särdeles betydliga utgifter, förmält sig icke äga tillgång till fullbordande af de
ännu vid bostället felande byggnader, i sakuad hvaraf påräknad inkomst af bostället och
ersättning för de derå nedlagda kostnader ej torde kunna förväntas, samt då det jemväl
för staten är af vigt, att bostället, så snart som möjligt, blifver med fullständig
åbyggnad försedt, har E. K. Majit, med åberopande derjemte af de utaf Stats-Kontoret
anförda skäl, i nåder föreslagit Rikets Ständer att åt Sandels bevilja ett räntefritt
lån af 7,000 R:dr Rmt, alt af boställsinnehafvare!! återbetalas med en tjugondedel om
året från och med 1864 till dess hela beloppet är guldet, dock med vilkor att för lånesummans
behöriga användande och återbetalning godkänd säkerhet ställdes, och att,
om boställsinnehafvaren underlåter att inom förelagd tid byggnadsskyldigheten fullgöra,
lånet genast skall hos honom uttagas.
Då de anförda omständigheterna innefatta särdeles bevekande skäl för medgifvande
af den förmän, E. K. Majit i nåder funnit lämpligt föreslå för Häradshöfdingen
Sandels, heldst dermed äfven åsyftats den fördel för det allmänna, att ofvannämnda
boställe blifver försedt med behöriga åbyggnader, hafva Rikets Ständer bifallit hvad E.
K. Majit behagat i detta hänseende föreslå.
På grund af hvad Rikets Ständer i förrberörde måtto beslutit, komma utgifts—
summaorna å Riksstatens Andra Hufvudtitel all, från och med år 861 till dess nästa Statsreglering
vidtager, utgå, som följer:
Andra MnfvuMUeln.
Pennin-
gar.
Indelta
räntor, en-  ligt mar-  kegång, på
förslag.
Summa.
R:dr
öre
K:dr
öre
R:dr
öre
Departements-Chefen, Justitiaj-Statsministern . . .
15,000
—
15,000
—
Jus titice- S ta ts-Exp e dilion en:
Nuvarande anslaget  27,000: —
Förminskas, enligt föregående, till
22,100
—
22,200
—
Högsta Domstolen:
Nuvarande anslaget  97,100: —
Tillkommer förhöjning:  32,500: —
129,600
129,600
_
Transport:
1166,700j—
1
1—
1160,700
—
412 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 152.
Penningar.
Indelta
räntor, en-  ligt marke-  gång, på
förslag.
Summa.
R:dr
öre
R:dr
öre
R:dr
öre
Transport:
166,700
—
166,700
—
J us titia-Kansler s-Expeditionen:
Nuvarande anilaget bibehålles
15,900
—
—
15,900
—
Justitia:-Revisions-Expedihonen'-
Nuvarande anslaget:
'Tillkommer  36-444: 50‘
128,100
128,100
Svea Hofrätt,, med derunder lydande Juslilia-stat
Penningar:
Hofrätten f nuvarande anslag bibehålles 163,400:
Juslitiw-Slaiens nuvarande
anslag  18,989: 52.
Tillkommer : Ersättning åt
visse Domhafvande och
Tinpstolkar för s. k. näst . 3,500: — 22.489: 52.
Indelta räntor (Justitiae-statens) upptagas
185,889
52
2,201
89
188,091
41
Götha Hofrätt, med derunder lydande Justitise-stat:
Penningar:
Hofrätlens nuvarande anslag bibehålles 162,400-
Justitice-statens anslag upptages oförän- Q_
dradt 18-871: 8Ö’
Indelta räntor (Justitiae-statens); nuvarande
beloppet bibehålles
181,271
85
3,494
25
184,766
10
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, med derunder
lydande Justitiae-stat:
Penningar:
Hofrältens nuvarande anslag bibehålles 78,200: —
94
Transport:
78.200
37
5,696
83,757
al
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 132.
415
1
| Penningar.
Indelta
räntor en-  ligt marke-  gång på
förslag.
Summa.
K: dr
öre
B.: dr
öre
R:dr
öre
Transport 78,200: —
677,961
37
5,696
14
683,757
50
Justitiee-stalens anilag upptages oför-  ändradt  7,037: 22.
Indelta räntor (Juslitias-statens); nu-  varande beloppet bibehålies .
85,237
12,555
2?
207
75
85,444
97
Krigs-Hofrätten, nuvarande anslaget
uppföres oförändradt
50
12,555
50
Fångars vård och underhåll:
Förslagsanslag:
1,350,000
—
—
1,350,000
—
Vård och underhåll af Läns- och Kronohäkten;
Rcservalions-anslag
13,500
—
—
13,500
—-
Medico-legala Besigtningar; Förslags-anslag . .
10,000
—
—
10,000
—
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.: För-  slags-anslag; nuvarande beloppet 23,916: 52.
AJgår: För jemnande af Hufvudlit-
larnas Slutsumma  4: 50.
23,912
7,500
9
23,912
2
Rese- och Traktaments-penningar; Förslags-  anslag
—
—
7,500
—
Ersättning åt vittnen och parter: Förslags-an-  s/ag'
7,500
—
—
7,500
—
Extra utgifter; Reservations-anslag
4,500
—
_
4,500
—
Summa |2,192,666|11| 5,903189 2,198,5701—1
414 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i 33.
Anslag.
Lån.
Rmt
Rmt
Extra Statsanslag och lån:
För uppförande af Länsfängele efter cellsystemet: För hvart-  dera af åren 1861 och 1862 en summa af . . R:dr 150,000:
300,000
Räntefritt lån åt Häradshöfdingen, Kammarjunkaren K. W. Sandels,
för uppförande af bristande byggnader å det åt honom anslagna bo-  stället Mälby i Wester Fernebo Socken af Westmanlands Län . .
7,000
7 nnn
Summa R:dr Rmt |300,000| 7,000
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 September 1860.
NO 133.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den IS Sept. 1860.
Preste-Slåndet den 13 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af
utgifterna under Riksstatens Tredje Hufvudtitel.
(Stats-Utsk:s Utlåtande m. m. N.is 50, 126 och 159, samt Först. Stats-Utsk:s Mern. N:o 173.)
S. A. K.
För Riks-Statcns Tredje Hufvudtitel, innefattande anslagen till Utrikes Departementet,
äro i nu gällande Riks-Stat uppförde tillsammans 479,200 R:dr: och har
Expeditions-UIs/i o Hels Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 133. 415
E. K. Majit, på grund af hvad vid sednaste Statsreglering anfördes såsom skäl för fördelningen
emellan Sverige och Norge al utgifterna för detta Departement, då de båda
rikenas folkmängd togs till beräkningsgrund, så att Svenska Statsverkets bidrag uppfördes
till f? af det hela, uti den vid innevarande riksdag aflåtna propositionen om
Statsverkets tillstånd och behof, i nåder föreslagit, dels att Departementets anslag mätte
uppföras att jemväl under nästa Stalsregleringsperiod oförändrade utgå med ett sammanlagdt
belopp af 479,200 Ridr Rmt årligen och dels att dessa anslag må, i likhet
med hvad vid sistförflutna riksdag blifvit al É. K. Majit äskadt och af Rikets Ständer
beviljadt, få, utan hinder af fördelningen i särskilda utgiftstitlar eller inskränkning lill
något visst år, användas till att fylla möjligen uppkommande brist å en eller annan
sådan titel.
Vid öfvervägaridet häraf, hafva Rikets Ständer utaf det vid den nådiga Propositionen
fogade, inför E. K. Majit den 14 Oktober sisth år förda Protokoll inheintat,
bland annat, att, vid nådig pröfning af del före nästlidne riksdag uppgjorda och Rikets
Ständer då delgifna förslag till en fullständig reorganisation af detta Departement,
E. K. Majit den 29 April 1858, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nämnda förslag,
behagat för innevarande Stalsreglerings-period gdla och fastställa följande stat för Ut
-
rikes Departementet, nemligen i
1 Kabinctts-Sekrelerare, Expeditions-Chef Ridr Rint 5,500.
1 Expeditions-Sekreterare och Chef för den Politiska Afdelningen .... 4,500.
1 Expeditions-Sekreterare och Chef för Handels- och Konsulat-Afdeiningen . 4,500.
1 Expeditions-Sekreterare och Chef för Kameral-Afdelniugen  4,500.
1 Arkivarie  3,500.
1 Förste Sekreterare
3,500.
1 Andre Sekreterare
1,800.
3 Andre Sekreterare, å 1,800
5.400.
1 Andre Sekreterare  1,000.
2 Andre Sekreterare, å 1,000
2,000.
1 Vaktmästare  600.
3 Vaktmästare ä 600
1,800.
1 Vaktmästare . ...
500.
Till Utrikes Departementet hörande embets- och tjenstemän:
1 Ofver-Ceremonimästare  2,000.
1 Skönskrifvare
600.
Summa Ridr Rmt 41,700.
hvilket belopp utgjordes af
lio. Anslaget lill Departementets Expedition å Tredje Hufvudtiteln 25,500.
2:o. Den enligt E. K. Majits nådiga Bref af den 20 April 1858, anslagna
aflöning för Handels- och Konsulsärenden inom Departementet, utgående
å den gemensamma Konsulsfonden  6,500.
3:o. Bidrag från Norska Statsverkets anslag till Ministerstaten . . 9,700.
Summa Ridr Rmt 41,700.
Och som Rikets Ständer emot denna lönestat ej funnit något att erinra, hvadan
Riksstatens anslag för Utrikes Departementets Expedition blifvit bestämdt att fortfarande
utgöra 25,500 Ridr, samt Rikets Ständer, lika med E. K. Majit, ansett jemväl öfriga
anslagen under Tredje Hufvudtiteln böra oförändrade bibehållas; så komma anslagsbeloppen
under denna titel att blifva följande, nemligen:
416 Expeditions-Etsk ottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 434.
Departements-Chefen, Stals-Ministern för Utrikes Ärendena . . . R:dr R:mt 24,000.
Departementets Expedition  „ 25,500.
Minister-Staten  „ 359,700.
Skrifmaterialier och Expenser samt Extra utgifter  „ 70,000.
Summa R:dr R:mt 479,200.
Hvad åter angår E, K. Maj:ts nådiga framställning, alt de anslagsbelopp, som
för Utrik s Departementet äro beviljade, måtte, utan hinder af fördelningen i särskilda
utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år, få användas till att fylla möjligen uppkommande
brist å en eller annan sådan titel: så, och dä Rikets Ständer, i fråga om
anslagen till Utrikes Stats-Ministern och Departementets Expedition, funnit något hinder
icke möta för dessa anslags uppförande på ordinarie stat, vid hvilket förhållande
det svnes mindre lämpligt, att andra grunder bestämmas i afseende på dispositionen
af dessa anslag, än de, som äro gällande för dylika anslag under de öfriga Hufvudtitlarne,
hafva Rikets Ständer medgifvil omförmälda, mera vidsträckta dispositionsrätt
endast i hvad angår anslagen till Minister-staten samt till Skrifmaterialier, expenser
och extra utgifter, men deremot beslutat, att anslagen till Utrikes Stats-Ministern och
till Departementets Expedition skola på ordinarie Stat, under derför stadgade vilkor, definitivt
uppföras.
Med underdånig anmälan härom, framhärda Rikets Ständer etc.
Slockholm den 19 September 1860.
Wso 134.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den is Sept. 1860.
Preste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om utvidgande af de rättigheter
som äro Mosaiske trosbekännare hår i riket tillerkände.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 117 och Utlåtande N:o 160.)
S. A. K.
Under anförande, hurusom det för närvarande stadgade förbud för Mosaiske
trosbekännare att, utan E. K. Maj:ts särskilda tillstånd köpa fast egendom å landet,
vore
Expeditions-Utskottets Fulslag till underd. Skrifvelse N:o 135. 417
vore stridande emot Svenska jordbrukets välförslådda interesse, enär derigenom hinder
lades för en del kapitalers användande på denna landets hufvudnäring, har hos Rikets
Ständer fråga blifvit väckt om upphäfvande af nämnde stadgande; och då erfarenheten
i de länder, der större rättigheter blifvit Judar medgifna, icke härutinnan lemnat
fog till missnöje, samt det synes uppenbart, att de fördelar, hvilka, när Judarne först
erhöllo tillåtelse att här i landet sig bosätta, för sladsmanna-näringarne påräknades af
deras kapitaler, näringsflit och industriella verksamhet, icke mindre kunna väntas för
den vigtiga jordbruksnäringen, om dessa trosbekännare lemnäs öppet att åt densamma
egna sina tillgångar och förmåga, hafva Rikets Ständer funnit sig höra hos E. K. Maj:t
i underdånighet anhålla, alt, med upphäfvande af första momentet i 2 § af Kongl.
Förordningen den 30 Juni 1838, mosaiske trosbekännare, födde i Sverige eller utrikes
ifrån inkomne och i riket bosatte samt af E. K. Maj:t till Svenske undersåter upptagne,
måtte erhålla rättighet att, utan E. K. Maj:ts särskilda nådiga tillstånd, köpa och besitta
last egendom å landet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 September 1860.
X:o 1.35.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 22 Sept. 1860.
Med förbehåll godkändt hos Preste-Ståndel den 25 — —
Godkändt hos Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående grunderna fölen
förändring i sättet för utgörande af Presterskapets
aflöning.
(Allm. Resv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 61 och Utlåtande N;o 148.)
8. A. K.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer uti underdånig Skrifvelse af den 6 Juli
1857 inför E. K. Maj:t anmält de åsigler, hvilka hos Rikets Ständer gjort sig gällande
Bih. till B. St. Prot. 1859 $ 1860. 10 Sami. 1 Afd. 53
418 Expeditions-Utskotteis Förslag till underd. Skrifvelse N:o 135.
i afseende på den riktning, hvari ordnandet af Presterskapets löner borde sökas samt,
i enlighet dermed, uppgifvit de grunder, hvilka de ansett härvid böra följas, med anhållan
derjemte, dels att en Kommitté af sakkunnige män måtte i nåder tillsättas, för
att, med hufvudsaklig ledning af dessa grunder, uppgöra förslag till allmänt ordnande
af Presterskapets aflöning, dels ock att samtliga Konsistorierna måtte i nåder anbefallas
att under tiden söka, genom tillfälliga öfverenskommelsers åvägabringande, så bereda,
att all tionderäkning på åkern kunde upphöra äfvensom de af offren härflytande
inkomster på annat sätt komma vederbörande till godo, samt så väl Kapellpredikanter
och Komministrar som vice Pastorer och Adjunkter, de båda sednare genom bidrag
endast från Presterskapets sida, varda försatte i en, med hänsigt till deras bergning,
mera betryggad ställning; så har E. K. Maj:t, uti nådig Proposition af den 4 November
sistlidna år gifvit Rikets Ständer tillkänna: att, med anledning af omförmälde
underdåniga skrifvelse, E. K. Maj:l i nåder anbefallt samtlige Consistoria Ecclesiastica
i riket att från hvarje innehafvare af ordinarie presterlig befattning infordra fullständig
uppgift å de befattningen åtföljande inkomster och samma uppgifter, åtföljda af
vederbörande E. K. Maj.ts Befallningshafvandes och Konsistorii utlåtande, till E. K.
Majit insända, samt att under tiden, intilldess Presterskapets aflöning i allmänhet kan
varda annorlunda ordnad, söka bereda de af Rikets Ständer åsyftade åtgärder; att, hvad
dervid anginge frågan om vice Pastorers och Adjunkters löneförmåner, densamma under
sistlidna år utgjort föremål för behandling vid prestmöten i flera stift och dervid
i allmänhet erhållit en för tillfället temligen tillfredsställande lösning; att pastoraliekonventioner
ock blifvit till ej obetydligt antal, för längre eller kortare tid, uppgjorda
och vunnit nådig stadfästelse; att de infordrade uppgifterna om löneinkomsterna ej
kunde blifva fullt tillförlitliga ulan en allmän uppskattning af den åt Presterskapet anslagna
jord, hvilket omfattande arbete dock svårligen skulle kunnat under tiden efter
sistlidna riksdag medhinnas, äfven om nödiga medel till dess verkställande varit anslagna;
samt att de uppgifter, som inkommit, äfven i öfrigt icke befunnits så fullständiga eller
i vissa fall, sä uppställda, att de, utan ytterligare utredning, kunde tjena till ledning
vid aflöningsfrågans behandling, hvarföre ock E. K. Maj:t förordnat en särskild tjensteman
inom Ecklesiastik-deparlementet att, så vidt möjligt vore, åt dessa uppgifter
bereda nödig fullständighet och öfver dem stiftsvis upprätta sammandrag. Emellertid
hade E. K. Maj;t, för hufvudfrågans ytterligare behandling och slutliga afgörande, ansett
det vara af synnerlig vigt, om den Kommitté, åt hvilken E. K. Maj:t vore sinnad
att uppdraga handläggningen af samma fråga, hade alt följa grunder, som vunnit E.
K. Maj:ts och Rikets Ständers gemensamma godkännande, så att tvekan emellan skiljaktiga
meningar, åtminstone om väsendtligare delar, ej vidare kunde ega rum. Med
anledning häraf, har E. K. Majit, som derföre nu tagit de af Rikets Ständer angifna
grunder för en förändring i sättet för Presterskapets aflöning under nådigt öfvervägande,
uti högstberörda Proposition dels framställt de förändringar i dessa grunder, hvilka E.
K. Maj:t ansett nödiga, dels ock de ytterligare bestämmelser, rörande hvilka E. K.
Maj:t funnit tjenligt, att beslut på förhand blefve af Rikets Ständer fattade ; varande
i sådant alseende till Rikets Ständers pröfning och godkännande i nåder framlagda 12
särskilda punkter af följande lydelse:
l:o. ”Presterskapets inkomster fördelas sålunda, att hvarje tjenstgörande prestman
erhåller en efter tjenstegrad och embetsåligganden lämpad anständig bergning.
Afgifter, som af en församling utgå, eller inkomster, som till följd af bidrag från densamma
tillfalla dess presterskap, må ej till aflönande af annan församlings prest användas,
men väl sådana medel, som grunda sig på statsanslag eller arrenden af kronohemman
och lägenheter, som icke äro bostads-boställen, i händelse af befogenhet från
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N.-o i35. 419
en till annan församling öfverflyltas eller alldeles indragas, det sednare dock endast
i de' fall, då de icke äro presterskapet för ali framtid tillförsäkrade.”
2:0. ”Presterskapets inkomster böra utan att ingå till Statsverket, i annan ordning,
än omedelbart ur den enskilde medborgarens händer, komma presterskapet lill
godo.”
3:0. ”Reglering af presterskapets löneinkomster skall ske i den mån sådant
utan förnärmande af innehafvares rätt kan verkställas, således ovilkorligen vid först,
efter författningens utfärdande, inträffad pastorsledighet, eller, om derförinnan fastställd
pasloralie-konvention längre tid är gällande, så snart denna tid tilländagå!-. Sådan reglering
inå ock tidigare försiggå, derest en församling och dess presterskap i önskan
derom sig förena, eller vid inträffande pastorsledighet församlingen påyrkar gällande
konventions upphörande.”
4:o. ”Lönereglering inom hvarje stift verkställes länsvis af en Nämnd, hvars
Ordförande Kongl. Majit på förslag af Landshöfding och Biskop täckes förordna, och
till hvilken Domkapitlet och länets Hushållnings-sällskap ega alt inom eller utom sig,
utse hvardera en ledamot. Dessa Irenne ledamöter förordnas för tre år i sender, dock
skall första gången genom lottning mellan de tvänne sistnämnde förhållandet så ordnas,
att nytt val årligen behöfver ske af endast en bland Nämndens ständige ledamöter.
Såsom lillfällige ledamöter vid hvarje förrättning ega dessutom löntagaren eller, i händelse
af ledighet, i hans ställe Kontraktsprosten och Församlingen alt utse hvardera
en, hörande desse vara bosatte inom församlingen eller någon af närbelägna socknar.”
5:o. ”Boställe, som afses att af löntagaren bebos och brukas, beräknas till en
dess verkliga värde motsvarande inkomst.”
6:o. ”Presterskapet anslagen jord, som icke utan olägenhet kan i förening med
bostadsboslälle brukas, — derifrån undanlagne de i vissa orter befintliga enkesäten, —-  utarrenderas efter de grunder, som kunna varda i nåder fastställda”.
”Är bostads-boställe af den storlek att derifrån kan skiftas eller författningsenligt
afsöndras en lägenhet tillräcklig att förse löntagaren med hans behof af jord
brn
L sals ter, må skifte eller afsöndring ske och återstoden af bostället i stadgad ordning
utarrenderas, då församlingen, på Domkapitlets yrkande, dertill samtycker och
åtager sig bestridandet af de med åtgärden förbundna kostnader.”
7:o. ”Ali tionde, vare sig tertial-, smör- eller qvick-lionde, utbytes mot bestämda
afgifter, fastställda för en lid af femtio år.”
”Vid bestämmandet af dessa afgifter och dem, hvilka böra utgå för bergverk,
qvarnar, fabriker och andra inrättningar, har Nämnden att ställa sig till efterrättelse
gällande författningar, äfvensom fästa afseende på af församlingen till dess presterskap
förut utgående bidrag samt de afgifter, som af öfrige pastorater inom stiftet under likartade
förhållanden utgöras.”
8:o. ”Påskpenningar, Jura stolas, matskott, offer, dagsverken med flera smärre
extra ordinarie afgifter utbytas mot vissa, för samma tid som tionde-ersättningen lill
beloppet bestämda utskylder, alt utgå icke allenast af faslighels-egare, utan äfven af
församlingarnes öfriga innevånare, börande dessa afgifter så beräknas, att all betalning
till presterskapet för särskilda förrättningar kan upphöra. Debiteringen och uppbörden
af dessa afgifter verkställes på samma sätt, som för tionden bestämmes.”
9:o. ”Presterskapets löner beräknas uti en eller flera af de räntepersedlar, som,
enligt grunderna för ränteförenklingen, äro för hvarje län bestämda, dock att endast
en mindre del må beräknas i penningar. Persedlarne utgå efter tioårig medelmarkegång,
der ej deras levererande till större eller mindre del in natura kan varda, med
420
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 135.
afseende på särskilda förhållanden, af Nämnden föreslaget och af Kongl. Maj:t medgifvet.
"
10:o. ”Då presterlig lön i en församling skall regleras, höres församlingen på
sockenstämma, eller, der flera församlingar äro förenade, å gemensam gällstämma, vid
hvilket tillfälle så väl aflöningsbeloppet, som dess fördelning af socken- eller gätlslämman
föreslås. På grund häraf och efter öfvervägande af de förhållanden, som vid lönens
bestämmande böra tagas i beräkning, upprättar Nämnden sitt förslag, som meddelas
församlingen, hvarefter handlingarne genom Landshöfdingen och Domkapitlet jemte
yttrande af dessa myndigheter till Kongl. Majit insändas för vinnande af nådig stadfästelse.
1'
”Vid reglering af Pastorslön eger Nämnden jemväl tillse, huruvida Komministerslönen,
der sådan finnes, står till den förra i ett billigt förhållande och i annat fall att
skälig jemkning dem emellan föreslå efter de grunder, som för sådan åtgärd varda
med afseende på särskilda orters olika förhållanden bestämda.”
”Nämnden eger ock alt till Kongl. Majit göra underdånig framställning angående
öfverflödiga Komministraturers indragning, äfvensom anmälan, då för presterskapets
aflöning icke vidare behöfliga statsmedel finnas en församling tilldelade, eller församling
för sitt presterskaps anständiga bergning af sådant understöd är i behof, då Kongl.
Majit, efter vederbörande Kongl. Majits Belällningshafvandes och Domkapitlets hörande,
vill om medlens indragning eller öfverflyttande från en församling till annan, eller beviljande
af nytt anslag, i nåder besluta.”
ll:o. ”Såväl pastorater som komministraturer hänföras stiftsvis till vissa klasser,
lämpade efter deras storlek, folkmängd, besvärlighet, m. m.”
12:o. ”Lönerna för det ordinarie Preslerskapet beräknas så, att det extra ordinarie
kan, såsom hittills, af det ordinarie aflönas, och fästes härvid särskildt afseende
derå, att på en del ställen och orter ordinarie Komministrar ej finnas. 1 hittills vanlig
ordning bestämmes minimum af det aflöningsbelopp, som, förutom bostad och fri
föda, bör vice Pastorer och Adjunkter tillerkännas, äfvensom den ersättning, hvartill
de äro berättigade, då omständigheterna föranleda att bostad och föda in natura icke
lämpligen kunna ifrågakomma; börande båda dessa bestämmas i spanmål att utgå efter
tioårig medelmarkegång.”
Vid pröfning af dessa punkter, och efter öfvervägande af hvad såväl E. K.
Majits högstberörde nådiga Proposition sorn det dervid fogade Statsråds-protokoll såsom
skäl för det sålunda framställda förslaget innehålla, hafva Rikets Ständer funnit
sig böra utan förändring godkänna följande delar af samma förslag, nemligen: Esla,
2:dra, 4:de och 5:te punkterna, förra momentet af 6:te och sednare momentet af lule
punkten, 8:de och 9:de punkterna, andra momentet af 10:de punkten, samt 1Ete och
lS:te punkterna.
I afseende på 3;dje punkten har hos Rikets Ständer blifvit yrkad den förändring,
att den deri omförmälda regleringen af Presterskapets löneinkomster ej må, på sätt den
nådiga Propositionen förutsätter, endast ega rum i sammanhang med en derefter genast
inträdande tillämpning af hvad vid regleringen varder bestämdt, utan att berörde reglering
må kunna på förhand verkställas, fastän ovisst är, när tillämpningen må kunna,
Expeditions-Utskottets Fö?'slag till underd. Skrifvelse N:o '135. 421
såsom följd af de lagliga hindrens upphörande, inträda; och har, lill stöd för detta yrkande
blifvit an förd t, att regleringens uppskjutande till inträffad pastorsledighet syntes
medföra de olägenheterna, att dels, i följd af sjelfva denna förrättning, tillsättningen
kan komma att fördröjas, särdeles i händelse af anförda besvär öfver regleringsförslaget,
dels hugade sökande icke, vid tjensternas ledigblifvande, veta, hvad de i inkomst
dervid må ega att påräkna, af hvilken ovisshet befarats den påföljd, att församlingen
mången gång kunde komma att gå miste om sådane skicklige och förtjente sökande,
som den eljest kunnat erhålla, men som afskräckas genom farhågan alt i den ledigvordna
lägenheten icke finna den förkofran i sin utkomst, hvaraf de kunna vara i behof
och som kan erbjuda dem godtgörelse för de med förflyttningen förenade kostnader.
Dessa omständigheter hafva Rikets Ständer ej kunnat undgå alt finna förtjenta
af ganska mycket afseende, helst till ytterligare stöd för det framställda yrkandet jemväl
kan läggas det skäl, att i mången församling en på billiga grunder och under iakttagande
af begge parternas rätt fotad reglering sannolikt snart torde kunna framkalla
en öfverenskommelse om en inträdande tillämpning af densamma redan före den tid,
då sådan tillämpning genom laga tvång inträdde, hvadan det afsedda målet, regleringens
fullständiga genomförande samt de nuvarande olägenheternas afhjelpande, sålunda skulle
snabbare vinnas. Rikets Ständer föreställa sig visserligen, att under någon del af regleringsperioden
hinder kunna möta för medhinnande af flera reglerings-åtgärder, än
de genom laga tvång inträdande; men tro dock, att möjligheten af sådant praktiskt
hinder ej bör föranleda till bestämmande jemväl af ett ytterligare hinder i lag; och
hafva Rikets Ständer alltså, lill förebyggande af detta hinder, och med tillägg derjemte
af ett undantags-stadgande i afseende på tiden för regleringens inträdande, då pastoraliekonvention
är gällande, ansett bestämmelserna i 3:dje punkten böra erhålla följande
förändrade lydelse:
”Efter författningens utfärdande skall reglering af Presterskapets löneinkomster
ske så fort sig göra låter, samt tillämpning af regleringen vidtaga i den mån
sådan tillämpning, utan förnärmande af innehafvares rätt, kan inträda, således, derest
konvention eller förening om presträttigheternas utgörande antingen icke blifvit uppgjord
eller är för obestämd tid fastställd, ovilkorligen vid första inträffade pastorsledighet
eller, om derförinnan fastställd pastoralie-konvention längre tid är gällande,
så snart denna lid tiliändagår. Sådan tillämpning må ock tidigare inträda, derest en
församling och dess presterskap i önskan derom sig förena, eller, vid inträffande pastorsledighet,
församlingen påyrkar gällande konventions upphörande.”
Sedan andra momentet af 6:te punkten, angående lägenhets skiftande eller afsöndrande
från bostadsboställe, blifvit af Preste-Ståndet afslaget, men af de tre öfriga
Riks-Stånden bifallet, samt Preste-Ståndet derefter förklarat, att, med stöd af 114 §
Regerings-Formen och, enär nämnde moment vore stridande mot 4:de § af PresleStåndels
privilegier den 16 Oktober 1723, detsamma icke kunde anses vara af Rikets
Ständer godkändt, då det blifvit af Preste-Ståndet afslaget, uti hvilken åsigt Ridderskapet
och Adeln sig förenat, har frågan om antagandet bland de ifrågavarande bestämmelserna
af omförmälde moment alltså förfallit.
1 förra momentet af lide punkten har bland de olika slag af tionde, som uppräknas,
fisktionden ej blifvit upptagen, hvilket icke heller skett uti Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelse i ämnet. Vidare har i förevarande moment ej blifvit bestämdt,
från hvilken tid de 50 år böra räknas, under hvilka de i stället för tionden
fastställda afgifter skola utgå. Sådant E. K. Maj:ts förslag till Rikets Ständer afläts,
var måhända ock sistberörda bestämmelse af mera underordnad betydenhet och derföre
hän förlig till sådana frågor, som ansågos böra sednare ordnas; men då Rikets
422 Exp editions- lits kotte. ts Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 155.
Ständer nu i afseende å 3:dje punkten afvikit från den i nåder föreslagna uppställningen
och antagit, att reglering af Presterskapets löner inom en församling hör få
ega rum redan långt förr än samma reglering måhända kan komma i fråga att derstädes
tillämpas, erhåller härigenom frågan om tiden, från hvilken de 50 åren böra beräknas,
en vida större betydelse, än om, på sätt E. K. Maj:ts nådiga förslag synes
afse, tillämpningen skulle inträda omedelbart efter slutad reglering eller åtminstone
inom blott kort tid derefter. Beträffande således denna fråga, har det synts Rikets
Ständer, som skulle, i händelse de 50 åren beräknades från den dag regleringen inträdde
i tillämpning, sådant kunna slundom i icke ringa mån inverka till omintetgörande
af de afsigter, hvilka föranlåtit E. K. Maj:t att föreslå en reglering för 50 år i
stället för ett definitivt bestämmande om Presterskapets rättigheter. Det är nemligen
icke otänkbart, att en, i enlighet med hvad Rikets Ständer nu bestämt, på förhand
uppgjord reglering kan komma att under 20 eller 30 år förblifva utan tillämpning,
intilldess sådana förhållanden inträdt, som gynna den beslutade förändringens sättande
i verket; hvarigenom förrättningen skulle, derest de 50 åren beräknades från tillämpningsdagen,
medföra verkan ännu å en tidrymd, 70 till 80 år aflägsen från regleringsdagen,
och sedan de förhållanden inom församlingen, hvilka vid regleringen tagils i
betraktande, måhända genomgått en fullständig förändring. Då Rikets Ständer alltså
ansett ifrågavarande tidrymd af 50 år böra beräknas från den dag, regleringen blifver
af E. K. Majit i nåder fastställd, och då, på sätt ofvan är antydt, bland de i denna
punkt uppräknade tiondeslag äfven fisklionden lärer böra särskildt omnämnas, hafva
Rikets Ständer, för sin del beslutat följande lydelse för 7:de punktens förra moment:
”Ali tionde, vare sig tertial-, smör-, fisk- eller qvicktionde, utbytes mot bestämda
afgifter för en tid af femtio år från fastställelsedagen, oansedt tillämpning af
regleringen ej genast kan börja.’’’'
Vid granskning af ordalagen i 10:de punkten af det nådiga förslaget, hafva Rikets
Ständer kommit till den öfvertygelse, att några förtydliganden och tillägg lill första
momentet i samma punkt måhända skulle förekomma åtskilliga missförstånd och
jemväl gagna till bevarande af löntagarens rätt. Sålunda har blifvit anmärkt, att då
punkten stadgar, det såväl aflöningsbeloppet som dess fördelning böra af socken- eller
gällstämma föreslås, samt att Nämnden på grund deraf, och efter öfvervägande af de
förhållanden, som vid lönens bestämmande böra tagas i beräkning, upprättar sitt förslag;
så hade måhända hos en eller annan tvekan kunnat uppstå, huruvida någon rättighet
borde antagas ega rum att emot en för berörda ändamål hållen sockenstämmas
beslut anföra besvär. Rikets Ständer hafva visserligen för siu del ej hyst något tvifvel
att en sådan rättighet qvarstår, dels emedan behofvet att hos högre myndighet söka
skydd mot rättskränkning lika väl kan vid ifrågavarande stämmor som eljest tänkas
inträffa, dels ock emedan, när allmänna bestämmelser finnas om huru ändring i sockenstämmobeslut
må sökas, eli uttryckligt stadgande om motsatsen, enligt Rikets Ständers
förmenande, varit erforderligt, för att i detta särskilda fall rättigheten till ett sådant
ändringssökande skulle kunna vara afskuren. Då emellertid måhända tvistande
härom blefve förehygdt, i händelse i punkten inflöte några ord till ledning härutinnan,
hafva Rikets Ständer trott detta ändamål kunna vinnas, om efter orden ’’af sockeneller
gällstämman föreslås” inflöte följande ord: ”vederbörandes rätt, att öfver fattade
beslut i laga ordning anföra besvär, alltid oförkränkt.” — Vidare, och då i samma moment
föreskrifves, att det af Nämnden upprättade förslag skall meddelas församlingen,
hafva Rikets Ständer väl för sin del icke heller hyst något tvifvel, det afsigten härmed
är, att församlingen må ega tillfälle att öfver förslaget meddela sitt yttrande, som
derefter borde jemte de andra handlingarne insändas, på sätt momentet i öfrigt be
-
Exp ed illo n s - (Jts kott e l.s Förslag till underd. Skrifvelse N:o 135. 423
stämmer; men ett missförstånd af ifrågavarande ordalydelse skulle möjligen kunna någon
gång föranleda dertill, att församlingen ej trodde sig ega rätt att ett sådant yttrande
afgifva och att få detsamma vid handlingarne fogad t. En bestämd föreskrift om
jemväl löntagarens hörande öfver förslaget torde äfven vara erforderlig, äfvensom, i
händelse af ledighet, Kontraktsprostens yttrande lämpligen synes böra i sådant afseende
infordras. Af dessa skäl hafva Rikets Ständer ansett, att uti nu ifrågavarande moment
bör, i stället för orden ”upprättar Nämnden sitt förslag, som meddelas församlingen,
hvarefter” inflyta följande ord: ”upprättar Nämnden sitt förslag, deröfver församlingens
och löntagarens eller, i händelse af ledighet, Kontraktsprostens yttranden
infordras, hvarefter” etc.
Samma skäl, som ofta hindra indragning af komministersplatser eller annexers
förvandlande till sjelfständiga pastorat, kunna stundom, då delning af pastoratet ej kan
ega ruin, och ökadt presterligt biträde likväl är behöfligt, föranleda behofvet af nya
komminislraturers instiftande. Rikets Ständer hafva derföre trott, att Nämnden, som
fått sig uppdraget att föreslå öfverflödiga komministraturers indragning, jemväl borde
hafva bemyndigande alt, der goda skäl talade för ny komministraturs inrättande, derom
göra hemställan; och hafva Rikets Ständer, på grund häraf, ansett, att i tredje momentet
af ifrågavarande 10:de punkt böra efter orden ”öfverflödiga komministraturers
indragning” inflyta följande ord: ”eller om behofvet af ny komministratur”, etc.
I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, skulle alltså första och tredje momenten
af 10:de punkten komma att erhålla följande förändrade lydelse:
”Då presterlig lön i en församling skall regleras, höres församlingen på sockenstämma,
eller, der flere församlingar äro förenade, å gemensam gällslämma, vid hvilket
tillfälle så väl aflöningsbeloppet som dess fördelning af socken- eller gällstämrnan
föreslås; vederbörandes rätt, alt öfver fattade beslut i laga ordning anföra besvär
alltid oförkränkt. På grund häraf och efter öfvervägande af de förhållanden, som
vid lönens bestämmande böra tagas i beräkning, upprättar Nämnden sitt förslag, deröfver
församlingens och löntagarens eller, i händelse af ledighet, Kontraktsprostens
yttranden infordras, hvarefter handlingarne genom Landshöfdingen och Domkapitlet,
jemte yttrande af dessa myndigheter, till Kongl. Majit insändas för vinnande af nådig
stadfästelse”.
”Nämnden eger ock att till Kongl. Majit göra underdånig framställning angående
öfverflödiga komministraturers indragning eller om behofvet af ny komministratur,
äfvensom anmälan, etc.
1 sammanhang med den sålunda förehafda frågan om reglerandet af Presterskapets
löner, hafva Rikets Ständer nu äfven tagit i förnyadt öfvervägande den redan
vid 1850—1851 årens riksdag väckta frågan om förändrad indelning af pastorat i de
fall, då deras alltför stora folkrikhet eller vidd dertill gåfve anledning, och i hvilket
ämne Rikets Ständer under den 19 Mars 1851 till E. K. Majit uflåtit underdånig Skrifvelse,
hvaruti, på anförda skäl, anhållits, att i de stift, der pastorat finnas, som äro
så vidsträckta och folkrika eller bestå af så många församlingar, att en delning af dessa
pastorat för själavårdens behöriga handhafvande är af behofvet påkallad, E. K. Majit
424 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 435.
täcktes i nåder vidtaga nödiga åtgärder för en sådan delning. Då emellertid, oaktadt
de förberedande åtgärder, hvilka i anledning häraf egt rum och på grund hvaraf äfven
klyfning skett af åtskilliga pastorat, något mera allmänt genomförande af den omförmälda
förändringen, enligt hvad Rikets Ständer inhemta t, icke åstadkommits, hafva
Rikets Ständer, •— som ansett nyssnämnde fördelning kunna i sammanhang med en så
allmänt genomgripande lönereglering, som den nu ifrågaställa, lättare beslutas och
verkställas, än hvad förut varit fället, då många hinder mölle, hvilka nu kunna af regleringsnämnderna
undanrödjas, hvadan ock sannolikt mången församling, som förut
afhöjt en föreslagen klyfning, vid regleringslillfället och då beräkningarna utvisa, att
församlingens bidrag äro tillräckliga till aflönande af två Kyrkoherdar, skall finnas villig
att till en sådan klyfning lemna bifall, — funnit sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Konsistorierna i riket måtte undfå nådig befallning att, med anledning
af och i sammanhang med den afsedda löneregleringen, ånyo höra innevånarne
i större pastorat, huruvida de till pastoratets delning samtycka.
Slutligen få Rikets Ständer här äfven i underdånighet anmäla, hurusom Rikets
Ständers uppmärksamhet blifvit fästad derpå, alt den ifrågasatta löneregleringen måste
i betydlig mån försvåras och dess verkställighet fördröjas genom den försäkran, som
hvarje ordinarie prestman genom sin fullmagt erhåller alt åtnjuta alla tjensten åtföljande
löneförmåner, så länge han tjensten innehafver, och att dessa svårigheter och dröjsmål
kunde verksammast undanrödjas genom vidtagande, vid paslors-embetens tillsättande,
af samma åtgärd, som den, hvilken, i följd af Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
af den 18 Mars 1857, i afseende på Biskops-embeten blifvit stadgad samt äfven vid
många andra embetens och tjensters tillsättande iakttagen, eller att i fullmagten utsattes
det förbehåll, att den utnämnde skall vara underkastad den förändring i lönevilkor,
som af löneregleringen kan blifva en följd; och då Rikets Ständer anse anledning till
klagan öfver afvikelse, genom en sådan åtgärd, från vanliga bruket icke mera finnas
för Kyrkoherdar, än för andre embets- och tjenstemän, få Rikets Ständer hos E. K.
Maj:t i underdånighet anhålla, det nådigt beslut måtte meddelas derom, att i alla fulImagter,
som hädanefter å Kyrkoherdebeställningar utfärdas, det vilkor skall inflyta,
att den utnämnde skall åtnöja sig med den förändring i lönevilkor och tjenstgöring,
som af den blifvande regleringen kan blifva en följd.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 September 1860.
N:o 136.
Exp e ilitia ris-U Is k o lie ts Förslag till anderd. Skrifvelse N:o '136. 425
i\:o 136.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelri den 2 Okt. 1860.
Preste-Ståndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, i anledning af år 4859
verkställd revision af Statsverkets m. fl. allmänna fonders
förvaltning.
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 157.)
S. A. K.
1 anledning af hvad Rikets Ständers sistlidna år församlade Revisorer, rörande
då verkställd granskning af Statsverket saint andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1857, i afgifven berättelse anmält, samt vederbörande
förvaltande Verk och Myndigheter, såsom förklaringar deröfver, hos E. K.
Majit underdånigst andragit, få Rikets Ständer i nedannämnda ämnen, hvilka blifvit
upptagna särskildt för hvarje dermed befattning egande embetsverk och myndighet, följande
i underdånighet anföra:
Stats-Konloret.
Enligt hvad redan 1858 års Slats-revisorer omförmälde, hade, på grund af Kongl.
Rrefven den 20 Oktober 1832 och den 25 Januari 1842, ett belopp af 300 R:dr Banko
under revisions-året, likasom föregående år, af 6:te Hufvudtitelns anslag till extra utgifter
utbetalts såsom arfvode åt polisens ombud vid Pantlåne-inrättningen i Stockholm,
Bih. till B. St. Prot. 4859 §• 4860. 10 Sami. 1 Afd. 54
426 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 136.
hvilken utgift syntes Revisorerne rätteligen hafva bordt påföras anslaget till hufvudstadens
polis; inen då detta anslag redan länge varit för ändamålet otillräckligt, så att
stadens bidrag till polisens underhäll måst tid efter annan i väsendtlig män ökas, hade
Revisorerne väl, hvad anginge den förflutna tiden, ansett berörde utbetalning icke böra
blifva föremål för någon anmärkning, men uttryck t den förmodan, att då nämnda anslag
blifvit vid sislförflutna riksmöte betydligen tillökt, någon anvisning af berörde beskaffenhet
på extra utgiftsmedlen ej vidare skulle finnas vara af beholvet påkallad; och
hade Stals-kontoret, sorn delade Revisorernes åsigt, uti sitt i anledning häraf afgifna
underdåniga utlåtande, till E. K. Maj:ts nådiga beprölvande hemställt, om icke, på
de af Revisorerne anförda skäl, utgiften lämpligen kunde från och med år 1859 få bekostas
af anslaget för polisens vidinagthållande här i staden, 28,100 R:dr Runt.
Med tillkännagifvande alt nämnda arfvode, under sisla revisions-året, på lika
sätt som förut, ulanordnats, hafva nu sednast församlade Stats-revisorer åter fästat
uppmärksamhet vid förhållandet och tillika uttryckt den åsigt, att någon anvisning af
ifrågavarande beskaffenhet pä extra utgiftsmedlen ej vidare borde ifrågakomma.
Rikets Ständer, sorn, i likhet med Stats-kontoret, anse ifrågavarande arfvode
lämpligare böra bekostas af anslaget för polisens underhållande i hufvudstaden, och af
sådan anledning instämma uti den af Revisorerne uttalade åsigt, få, till vinnande af
rättelse för framliden i anmärkta hänseendet, i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t
läcktes anbefalla vederbörande att icke vidare å sjette Hufvudtitelns extra utgifls-anslag
utanordna nämnda arfvode.
Vid flere Stats-revisioner hade, enligt hvad Revisorerne inhemlaf, anmärkningar
blifvit framställda i anledning deraf, att utbetalningar från allmänna Iiidragnings-staten
till belopp af 1.000 R:dr Banko årligen under en mängd af år egt runi Lill hyra förde
af Öfverslåthållare-embetets kansli begagnade embetsrum uti den så kallade Weslinska
egendomen, och, med föranledande af enahanda erinran vid Stats-revisionerne åren 1841
och 1843, anhöllo Rikets Ständer vid 1844 och 1845 årens riksdag att, lill besparing
af dessa hyresmedel, tjenlig lokal lill embetsrum för nämnds kansli måtte uti någon
af Kronans i hufvudstaden varande byggnader upplåtas. Men sedan Ofverintendentsenibelet
och Öfverstäihållare-embetet i ämnet sig yttrat, dervid det sednare upplyst,
att lägenhet för kansliets inrymmande vore under byggnad, fann E. K. Majit någon
åtgärd till beredande af hyresfri embetslokal åt Ofverståthållare-einbetets kansli då icke
böra vidtagas.
Enligt räkenskaperne hade nu under år 1857, för berörda ändamål från allmänna
lndragnings-slaten ånyo utgått 1,000 Ridr; och då Stockholms stad vore att betrakta
såsom ett särskildt län, samt Staten, hvilken för närvarande bekostade aflöningen
för den hos stadens Öfver-slyrelse anställda personal, således ej borde kunna undandraga
sig alt jemväl framgent bestrida de utgifter, som med anskaffning af lämplig
embetslokal åt nämnda Styrelse vore förenade, hafva Revisorerne hemställt, alt,
derest tjenlig lokal till embetsrum för samina Styrelse icke kunde uti något Kronans
hus upplåtas, — derom förnyad framställning, enligt Revisorernes tanke, borde hos E.
K. Majit i underdånighet göras, — eller hyresmedel på annat sätt, än hittills skett,
Expedition s- lits k n t tets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 436. kil
beredas, Rikets Ständer måtte å Riks-staten låta uppföra ett särskildt anslag till det
belopp, sorn för ändamålet kunde anses behöfligt.
Jemte upplysning, att ifrågavarande byresmedel allt sedan den 1 April 1817 af
allmänna Indragnings-stalen utgått med 1,000 R:dr Banko, samt att dessa numera lillfölle
Stockholms siad, såsom egare af det hus, hvarest nämnde kansli sedan år 1852
vore inrymdt, har Stats-kontoret, uti sitt i anledning af Revisorernes förevarande framställning
algifna underdåniga utlåtande, i Revisorernes hemställan sig förenat.
Rikets Ständer, sorn af ofvananförda skäl funnit sig jemväl böra instämma uti
Revisorernes berörda framställning, få, i anledning häraf, underdånigst anhålla, det E.
K. Maj:t täcktes låta undersöka, om lämplig lokal för nämnde embetsverk kan uti någon
Kronans byggnad i hufvudstaden beredas, eller, i annan händelse, lill Rikets näst
härefter sammanträdande Ständer aflåta nådig framställning i ämnet.
Kontroll- K er k e t.
4
Vid granskning af Kontrollverkets räkenskaper hade sältet, hvarpå kontrollstämplingen
af i landsorten tillverkade guld-, silfver- och tenn-arbeten verkställdes, blifvit
föremål för Revisorernes uppmärksamhet. Enligt gällande sladganden besörjes proftagning
och konlrollstämpling af dylika arbeten, tili städerna af vederbörande Magistrater
och i köpingarne af dertill antingen utaf Läns-styrelserna eller vederbörande ordningsmän
utsedda personer. Magistraten öfverläte oftast nämnde bestyr åt någon dess
ledamot, som vanligen benämndes Stämpel-rådman och hvilken tillika redovisade inflytande
slämplingsmedel. Till Magislraterne äfvensom till vederbörande stämplingsförrättare
i de köpingar, hvarest guldsmeder äro bosatte, öfversände Ofveidirektören för
Kontrollverket kort före hvarje års början dels tryckta så kallade arbetsböcker, alt tilldelas
hvarje guldsmed, dels slämplingsprotokoll. Uti arbetsboken inskrefve guldsmeden
de guld- och silfver-arbeten, som af honom till stämpling anmäldes, och i slämplingsprotokollet
antecknade Stämpel-rådmannen eller den person, som erhållit uppdrag alt
slämplingen ombesörja, antalet af de för sådant ändamål uppviste arbeten, jemte deras
vigt och beloppet af stämpelafgiflen. Af nämnde arbeten, hvilka borde vara försedde
med tillverknings-ortens och tillverkarens stämpel samt årsboksiaf, äfvensom,
hvad guldarbeten beträffade, med karatmärke, afskafdes spånor eller afklipples smärre
bitar efter Stämpel-rådmannens anvisning. Dessa spånor och bitar inlades sedermera
hvar för sig i små papperskapslar och inlästes vanligen i en bleck- eller träd-dosa,
till hvilken guldsmeden förvarade nyckeln, hvarefter kontrollstämpeln, som förvarades
hos bemälde Rådman, påsatles arbets-styckena. Denna proftagning eller stämpling,
som, efter vederbörandes godtfinnande, verkställdes i en del städer hvarje söcknedag,
i andra vissa dagar i veckan, men alltid på bestämd timma, förrättades å några ställen
på rådhuset, men vanligen lili stämpelförrätlarens hemvist. När profspänorna, hvilka
samlades för ett qvartal eller för hvarje halft eller helt år, allt i förhållande till den
större eller mindre tillverkning hvarje stad eller ort åstadkomme, blefve tillräckliga för
tvänne proberingar, insändes desamma, vederbörligen påtecknade under namn af generalprof,
(ill Kontrollverket i Stockholm och underkastades derstädes probering i behörig
ordning. Godkändes det inkomna profvet, återställdes detsamma vederbörande, på
samma gång ny arbetsbok och slämplingsprotokoll till landsorten afsändes. Befunnes
åter generalprofvet knapphaltigt, finge guldsmeden betala dubbel afgift för hela tillverkningen
under den tid, som profvet omfattade, hvaremot, om detsamma vore underhaltigt,
Ofverdireklörs-embetet yrkade att tillverkaren måtte, uppå anmälan af vederbörande
Magistrat, af allmän åklagare ställas under tilltal för berörde förbrytelse och
428 Expedilions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 436.
straffas på sätt författningarna i thy fall stadgade; och borde utslag i så beskaffade
mål meddelas Öfver-Direktörsembetet för att i den vid Kontrollverket befintliga straffbok
antecknas, hvaremellertid atla generalprof, som befunnos underhaltiga, under tio
års tid qvarstadnade vid Kontrollverket, såsom vedermälen.
Att emellertid behofvel af förändrade föreskrifter för kontroll-stämplingen af guld-,
silfver- och tennarbeten i allmänhet långt för delta varit insedt, visade sig, enligt Revisorernes
tanke, deraf, att Kongl. Maj:t redan år 1832 anbefallt Bergs-Collogium, som
den tiden och intill den 10 Augusti 1838 innehade öfverstyrelse!) för Kontrollverket, alt
afgifva underdånigt utlåtande, rörande den, i anledning af Guldsmedsembetet i Gefle
gjorda underdåniga anhållan om mildring i ansvaret för underhaltiga guld- och silfverarbeten,
väckta frågan om nya föreskrifter i berörde hänseende; och sedan jemväl Rikets
år 1840—1841 församlade Ständer, hvilka bland annat funnit det för Mynt- och
Kontrollverket) gällande reglemente i åtskilliga omständigheter böra undergå förändring,
af sådan anledning uti skrifvelse den 20 Mars sistnämnde år i underdånighet anhållit,
att författningarna angående Mynt- och Kontrollverken mätte i sin helhet varda öfversedda
och granskade samt ett lörnyadt reglemente för dessa verk utfärdas, afgaf StatsKontoret,
under hvars inseende Mynt- och Kontrollverken, jemlikt nådigt Bref den 10
Augusti 1838, ställdes, den 30 Juni 1843, så väl underdånigt yttrande angående det
ifrågaställa nya reglemente för nämnda båda verk, som ock underdånigt förslag till
Konlrollsladga; hvarefter, och sedan Rikets Ständers Revisorer anmält, att denna fråga
vore på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende, Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse
den 8 September 1848 anhöllo att förenämnde ärende måtte, så fort ske kunde,
varda till nådigt afgörande företaget samt nya reglementen för Mynt- och Kontrollverken,
äfvensom ny Kontrollstadga, till efterrättelse fastställda. Sedermera hade vid
flera derefter hållna statsrevisioner anmälan förekommit derom, alt denna fråga fortfarande
berodde på Kongl. Majlis nådiga pröfning, men efter Revisorerne meddelad upplysning
hade den 8 Mars 185(5 berörda förslag blifvit af Chefen för Finans-departementet
öfverlemnade lill Ofver-l)irektören för Mynt- och Kontrollverken för afgifvande
af yttrande, om eller hvilka ändringar eller tillägg uti nämnde förslag kunde på grund
af den sednare tidens erfarenhet anses erforderliga, utan alt likväl något sådant yttrande
ännu till E. K. Maj:t inkommit. ,,
Vidare hade Revisorerne inhemtat, hurusom, sedan åtskilliga juvelerare samt
guld- och silfverarbetare i hufvudstaden år 1855 ingått till E. K. Maj:t med underdånig
ansökning dels angående utländska guld- och silfverarbelens kontrollbehandling i
likhet med hvad för svensk tillverkning i sådant afseende funnes stadgadt, dels angående
åtgärder för hämmande af missbruket med utländska guld- och silfverarbetens tullfria
införsel under namn af modeller och Kommerse-kollegium. efter det Ofver-Direktören
för Mynt- och Kontrollverken blifvit i ämnet hörd, den 24 September 1856 deröfver
afgilvit underdånigt utlåtande, E. K. Maj:t vid underdånig föredragning den 2 Oktober
1857 af detta ärende, täckts anbefalla Kollegium att, i samråd med bemälde ÖfverÖirektör,
på de af Kollegium i dess utlåtande uppgifna grunder, uppgöra underdånigt
förslag till de stadganden, hvilka, i fråga om kontrollbehandling så väl af inom riket
tillverkade som af från utrikes ort införda guld- och silfverarbeten, borde tjena till
efterrättelse.
Revisoterne, som ansett det vara af vigt att så väl det allmänna som den enskilde
egde säkerhet derför att guld- och silfverarbeten, som blifvit med Kontrollstämpel
försedda, ej vore underhaltiga; men hade anledning befara att kontrolleringen af
dylika, i landsorten förfärdigade, arbeten i allmänhet icke alltid kunde derstädes verkställas
så, att densamma fullkomligt motsvarade det dermed afsedda ändamål, hafva nu,
Expcditions-UIskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 136.
429
utan att inlåta sig i något bedömande, om och hvilka åtgärder, som i sådant hänseende
kunde vara af behofvet påkallade och lämpliga, hemställt, det Rikets Ständer måtte
i underdånighet anhålla, att vid utfärdande af blifvande Kontrollstadga, hvilken enligt
Revisorernes förmodan, snart vore alt förvänta, sådana förändrade föreskrifter angående
kontrollbehandlingen af i landsorten tillverkade guld- och silfver- samt tennarbeten meddelades,
att allmänheten kunde ega visshet derom, att hvarje med kontrollstämpel försedt
arbelsstycke, som utbjödes, vore af fullgod beskaffenhet, samt följaktligen vara
tryggad mot de förluster, som måste uppslå genom inköp af ett underhaltigt arbete;
hvarjemte Revisorerne ansett sig icke böra lemna oanmärkt den olikhet, som vid tilllärnpning
af gällande Kontrollstadga uppkomne för guldsmederne i landsorten, och i
hufvudsladen, derigenom att de förre saknade det tillfälle, de sednare egde, att få sina
prof genast godkända, innan de tillverkade arbetena i handeln utlemnades, i följd hvaraf
det lätt kunde inträffa, att en guldsmed i landsorten ådömdes ansvar för ett ulan hans
förvållande eller bedräglig afsigt utlemnadt underhaltigt arbete, hvilket deremot aldrig
kunde hända någon af hufvudstadens guldsmeder, hvilka alltid finge sina arbeten kasserade
i Kontrollverket, om desamma, vid derstädes anstäldt prof, befunnes underhaltiga.
Uti sin, i anledning häraf afgifna underdåniga förklaring, har Ofver-Direktören
vid Mynt- och Kontrollverken, bland annat, erinrat, att det icke gåfves någon annan
möjlighet alL i landsorterna åstadkomma undersökning af guldsmedsarbeten före stämplingen
och dermed förena samma tillfälle, som i Stockholm egde rum, för guldsme
derna
att få sina prof genast godkända, innan de tillverkade arbetena i handeln utlemnades,
än att ett Konlrollkontor upprättades i hvarenda ort, der någon guldsmed kunde
få rättighet att sitt yrke bedrifva, men, utom det att inrättandet af Kontrollkontor i
hvarje stad och köping skulle orsaka högst betydliga kostnader så väl för första uppsättningen
som inrättningens årliga underhåll och aflöning af behöflig betjening, — kostnader,
som många gånger skulle öfverstiga afgifterna för kontrolleringen, så framt ej
dessa i lika mån skulle förökas och sålunda fördyra sjelfva guldsmedsyrkets produkter,
— skulle det blifva nästan omöjligt att erhålla en nog stor mängd af skicklige och tillförlitlige
personer att bestrida kontrolltjenslerna, hvarföre all tanke på en slik anordning
nu torde , såsom overkställbar, förkastas.
För vinnande af den utaf Revisorerne yrkade undersökningen före stämplingen
hade Ofver-Direktören föreslagit flera åtgärder, men ansåge tillika att, huru man ock
må förordna om kontrolleringen, så kunde man ändå icke vinna den af Revisorerne önskade
säkerhet, att guld- och silfverarbeten, hvilka blifvit med kontrollstämpel försedde
ej vore underhaltiga, till stöd för hvilken åsigt äfven flera exempel af honom anförts.
Huruvida en sådan förändring af kontrollväsendet, som af Ofver-Direktören, enligt hvad
omförmäldt blifvit, föreslagits, kunde medföra särdeles större säkerhet för allmänheten,
än nu gällande författning gjorde möjlig, kunde i allt fall, enligt Öfver-Direktörens
tanke, ifrågasättas. Resultatet af den stämplingen föregående undersökningen berodde
nemligen i väsendtlig mån af den noggrannhet och omtanka, hvarmed profspånorna aftoges,
och det syntes Ofver-Direktören vara att befara alt det mera invecklade konlrollerings
sättet kornme att väcka och öka hågen att på hvarjehanda sätt kringgå de reglementariska
föreskrifter, sorn förändringen skulle göra behöfliga, och utan hvilkas noggranna
efterlefnad förändringen icke skulle medföra någon egentlig nytta.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, hafva Rikets Ständer funnit, att,
om än, på sätt Ofver-Direktören för Mynt- och Kontrollverken uti sill' underdåniga utlåtande
vidare utvecklat, åtskilliga svårigheter möta för afhjelpandet af de utaf Revisorerne
anmärkta olägenheter i berörde hänseende, dessa svårigheter likväl icke äro af
beskaffenhet att utgöra giltigt hinder för ärendets skyndsamma och ändamålsenliga ord
-
430 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 136.
nande i enlighet med förut antydda grunder. Behofvet häraf, länge insedt och erkändt
af Rikets Ständer, synes än vidare vara ådagalagdt genom de af Revisorerne nu anmärkta
förhållanden; och få, på grund häraf, Rikets Ständer nu underdånigst förnya sin
uti underdånig skrifvelse den 8 September 1848 gjorda hemställan, att nytt reglemente
för Kontrollverket äfvensom ny Kontrollstadga måtte varda till efterrättelse fastställda.
Post-verket.
I anledning af det allmänt kända förhållande, att utländska tidningar och periodiska
skrifter, som genom Postverkets försorg tillhandahölles allmänheten, uppginge till
ett. särdeles högt pris, hade 1858 års Revisorer ansett det vara önskvärdt, att nämnde
olägenhet kunde i någon mån afhjelpas. 1 afseende på denna fråga, hvilken blifvit af
Rikets Ständer, vid granskningen af nämnde Revisorers berättelse, uppskjuten, hafva
Rikets Ständer inhemta!, alt den anmärkta olägenheten hufvudsakligen härrör deraf, att
vissa posttjensteman, i sammanhang med ny lönereglering, fått sig fortfarande tillförsäkrad!,
att erhålla en viss provision å de utländska tidningar och periodiska skrifter,
som genom Postverket reqvireras. General-Poststyrelsen har härvid, uti afgilvet utlåtande,
gjort den anmärkning, att nämnde sportelinkomst icke utgör en tillökning uti eljest
tillräckliga löneförmåner för nämnde tjenstemän, utan fast heldre kan betraktas såsom
en väsendtlig del af deras aflöning, hvari förminskning utan ersättning af postkassan
icke borde ega rum, men denna anmärkning förminskar ingalunda det obilliga deruti,
att reqvirenterne af utländska tidningar och tidskrifter måste till så väsendtlig del,
som nu är förhållandet, bidraga till nämnde tjenstemäns aflöning, helst desse sednares
tjenstebefattningar hufvudsakligen omfatta andra åligganden än dem, som särskildt afse
ifrågavarande angelägenhet; och hvad den ifrågaställa ersättningen angår, bör sådan
utan svårighet kunna beredas de tjenstemän, som dertill äro berättigade, enär Statens
hela inkomst af postväsendet är ställd till E. K. Maj:ts disposition för förvaltningskostnadernas
bestridande. Det är för öfrigt numera allmänt erkändt, att tjenstemäns aflöning
medelst sportelinkomster i allmänhet är mindre lämplig, emedan inkomsten deraf
dels är till beloppet obestämd och dels i de flesta fall svårligen kan kontrolleras eller
ingå uti de offentliga redogörelserna; hvadan ock Rikets Ständer vid de i sednare tider
verkställda löneregleringar sökt alt, så vidt möjligt, afskaffa sportelsystemet och bestämma
tjenstemännens löneinkomster till visst belopp. Den af Revisorerne ifrågaställda
prisnedsättning å utländska tidningar och tidskrifter synes äfven med desto mera skäl
böra ega rum, som ifrågavarande provision, ehuru uppgående ända till 25 procent af
preuumerationspriset, dock för Postverket icke medför någon betydlig inkomst. Enligt
hvad Rikets Ständer inhemta!, har nemligen denna intrad under de sednare åren i medeltal
utgjort endast något öfver 9,000 R:dr Rint, hvilket, jemfördt med Postverkets
hela inkomstbelopp, som år 1857 uppgick till öfver en million Riksdaler, måste erkännas
vara af föga betydenhet.
Vid bedömandet af denna fråga hör emellertid, enligt Rikets Ständers tanke,
hufvudsaklig! afseende fästas derpå, att ett obehöfligt fördyrande af den utländska pressens
periodiska alster måste utöfva ett hämmande inflytande på nationens intellektuella
gemenskap med andra länder. Hvarje hinder för det utbyte af idéer emellan de olika
folken, som utgör ett af vilkoren för den menskliga bildningens utbredning, mäste i sin
mån motverka denna bildning. Det bör således ligga i statens interesse, att på allt sätt
underlätta utbytet och omsättningen företrädesvis af sådana litterära arbeten, som afse
vetenskap och konst äfvensom de för samhällets utveckling särdeles vigtiga tekniska yrkena.
Att befrämja gemenskapen med andra länder i nu angifna hänseenden är fram
-
Expeditions-Utskottets Förning till underd. Skrifvelse N:o 436. 431
förallt angeläget för en mindre nation, sorn ej kan göra anspråk på att gå i spetsen
för civilisationen och hvars delaktighet deruti alltid måste blifva beroende af en liflig
och oalbruten beröring med de nationer, hvilka på grund af rikare tillgångar vunnit
större framsteg i bildning.
Då nu delta vigliga ändamål ej kan undgå att motverkas genom den prisförhöjning
af ifrågavarande litterära arbeten, som nu eger rum, är det utan tvifvel 'angeläget
att rättelse härutinnan åvägabringas, och synes härvid vara lämpligast, att, i likhet
med hvad för postförsändelser i allmänhet är stadgadt, en porlosats bestämmes för
utländska tidningar och tidskrifter, hvilket porto torde kunna utan olägenhet fastställas
så billigt, att det icke i betydlig mån fördyrar ifrågavarande, icke blott för politiska
underrättelsers meddelande, utan äfven för litterära och vetenskapliga ändamål behöfliga
periodiska skrifter.
1 följd häraf få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t täcktes
anbefalla sådana åtgärder, att den af Revisorerne afsedda nedsättning i priset å
utländska tidningar samt periodiska tidskrifter af vetenskapligt, konstnärligt och tekniskt
innehåll må vinnas.
Tull-verket.
Ehuru, enligt hvad Revisorerne inhemlat, den af handelsbolaget J. & O. Hall
gjorda konkurs, hvaruti Tull-styrelsen bevakat ett belopp af 5,984 R:dr 34 sk., utgörande
jemte transportkostnad, oredovisade beloppet för är 1817 inköpte och lill Kongl.
Räntekammaren levererade vexlar i stället för sådana, som med protest återkommit,
blifvit för lång tid tillbaka utredd och massan lemnat den dividend, som deruti kunnat
erhållas, samt dessutom genom utmätningsförsök hos O. Hall är vordet utrönt, att
han saknade all tillgång för gäldande af återstående bristen 4,832 R:dr 42 sk. 2 rst.,
hade likväl delta belopp fortfarande balanserats, under afvaklan af möjligen'blifvande
tillgång hos bolagsmännen, af hvilka J. Hall redan vid konkursens början lemnat riket.
Vid sådant förhållande och då balanseringen af nämnda summa redan fortgått en längre
tid och all utsigt til! vidare godtgörelse saknades, hafva Revisorerne hemställt, att berörde
summa måtte i kommande årens räkenskaper inom linien föras; och har GeneralTullstyrelsen,
uti sitt i anledning häraf algifna underdåniga Utlåtande, anfördt, att något
hinder ieke möler för nämnda fordrans omförande och balansering tillsvidare inom
linien uti Tullverkets räkenskaper, såsom Revisorerne föreslagit.
1 anledning häraf, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t
täcktes anbefalla vederbörande att uti Tullverkets räkenskaper omföra och tillsvidare
inom linien balansera nämnde fordran, på sätt Revisorerne föreslagit.
Navigationsskolorna.
I anledning af Rikets Ständers år 1858 församlade Revisorers hemställan, att
bestämd föreskrift måtte meddelas, huru med förvarandet af Navigations-skolornas kassabehållningar
borde förhållas, hade Kommers-kollegium, uti afgifvel underdånigt Utlåtande,
anfört, alt då omförmälde behållningar vore till beloppet ganska obetydliga samt,
vid medlens deponerande mot säkerhet, hinder eller svårighet möjligen kunde uppstå
att å de lider, då medlen till förefallande utgifters bestridande erfordrades, desamma
utbekomma, det torde på Navigations-skol-direktionerna, hvilka, jemlikt 36 § uti Kongl,
reglementet för dessa skolor af 7 April 1841, ansvars-skyldighet för nämnde behållnin
-
432
Expedilions-Utskottels Förslöf) lill underd. Skrifvelse N:o 436.
gar ålåge, få ankomma att, efter godtfinnande, medlen antingen i eget förvar behålla
eller ock annorstädes deponera.
Sednast församlade Revisorer hafva väl medgifvit, att Navigations-skolornas kassabehållningar
i allmänhet vore obetydliga, men då sådana äfven till större belopp ej så
sällan förekomme, hvarpå revisionsårets räkenskaper företedde exempel, samt dessutom
det af Kommers-kollegium åberopade stadgande, — hvilket lyder sålunda:
”De medel, sorn för hvarje skola äro i den fastställda årliga slaten upptagna,
eger Skoldireklionen att, i vederbörlig ordning, i den mån utbetalningar deraf komma
i fråga, reqvirera, qvittera och till skolans lärare mot qvitto aflemna”, — enligt Revisorernes
tanka, icke innefattade någon bestämd föreskrift derom, att Direktionerna
äro för kassabehållningarne ansvariga, ansåge Revisorerne sig böra instämma i den af
1858 års Statsrevision i nämnde hänseende gjorda hemställan.
Kommers-kollegium har, i anledning häraf, uti nu afgifvet underdånigt Utlåtande
anfört, att Kollegium, af hvad Revisorerne i förevarande fråga yttrat, icke funnit sig
föranlåtet att frånträda sin uti förstberörde underdåniga Utlåtande framställda åsigt,
att det borde på Navigations-skole-direklionerne få ankomma att, efter godtfinnande,
antingen i eget förvar behålla eller annorstädes deponera ifrågavarande medel; hvaremot
och då Revisorerne förmält sig anse del för Navigations-skolorna gällande reglemente
icke innefatta någon bestämd föreskrift derom, att Direktionerna äro för kassabehållningarne
ansvarige, Kollegium i underdånighet hemställt, huruvida icke, till förebyggande
af tvetydighet i nämnda hänseende, Direktionerna för hvar och en af de på
Statens bekostnad här i riket inrättade Navigations-skolorna måtte, genom särskildt nådigt
förklarande, få sig ålagd ansvarsskyldighet för de allmänna medel, som af Direktionen
för skolans räkning uppbäras; och få, i enlighet härmed, Rikets Ständer, som
ansett Revisorernas förevarande framställning i öfrigt icke böra till någon åtgärd föranleda,
underdånigst anhålla, att ett förklarande af omförmälda innehåll måtte utaf Ii.
K. Maj :t i nåder meddelas.
Flyinge och Dahlby kungsgårdar samt Stuteri-inrättning.
Uti den räkenskapen för nämnde inrättning bilagda förteckning öfver balanserna
vid 1857 års slut förekomme, enligt hvad Revisorerna omförmält, en post under benämning
”hos Kongl. Stuteri-öfverstyrelsen år 1856 deponerade 10,000 R:dr.” Men
då denna summa icke funnes i Öfverstyrelsens räkning såsom skuld upptagen, utan
redan ingått i dess kapitaltillgång, syntes det Revisorerne mindre lämpligt, alt Flyinge
Stuteri fortfarande hvarje år balanserade nämnde belopp såsom sin hos Stuteri-öfverstyrelsen
egande fordran.
1 anledning häraf har Chefen för Flyinge Stuteri, uti en till Stuteri-öfverstyrelsen
afgifven förklaring, andragit, alt, då berörda medel såsom besparade vid Flyinge
Stuteri, endast blifvit öfverlemnade till Stuteri-öfverstyrelsen för att derstädes göras
fruktbärande, ansåge Chefen för sin del det vara öfverensstämmande med rätta förhållandet
att, på sätt som skett, upptaga ifrågavarande belopp i Flyinge Stuteri-inrättnings
räkenskaper såsom dess fordran; hvaremot Stuteri-öfverstyrelsen, uti sitt underdåniga
Utlåtande, förklarat sig dela den af Revisorerne yttrade åsigt om olämplighelen af att
i Stuteriets räkenskaper såsom deponerade upptaga de medel, hvilka, vid inrättningen
umbärliga, blifvit till Stuteri-öfverstyrelsen aflemnade, helst så beskaffade medel, om behofvet
skulle kräfva deras användande företrädesvis till de öfriga Stuleri-inrättningarne,
icke ovilkorligen komma Flyinge till godo.
Med
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i37. 433
Med afseende å hvad sålanda blifvit af såväl Revisorerne som Stuteri-öfverstyrelsen
anfördt, och enär ifrågavarande medel, enligt hvad af räkenskaperna för Stuteriöfverstyrelsen
inhemtats, derstädes upptagas och redovisas, få Rikets Ständer, som anse
det vara olämpligt att samma medel balanseras såsom tillgång både i Flyinge Stuteris
och i Öfverstyrelsens räkenskaper, i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t täcktes
meddela vederbörande befallning att utur räkenskapen för Flyinge och Dahlby kungsgårdar
samt Stuteri-inrättning ifrågavarande medel afföra.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Oktober 1860.
131.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Okt. 1860.
Återremitterad! hos Preste-Ståndet den 5 — —
Godkändt hos Borgare-Ståndet den 5 — —
,, „ Bonde-Ståndet den 10 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anställande af
jemförelse emellan Svenska och Engelska för Statens jernbanor
inköpta jernv äg sskenor.
(Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 156.)
S. A. K.
Sedan, i anledning af hos Rikets Ständer väckt fråga om Statens medverkan för
åstadkommande af tillverkning inom landet af jernvägsmateriel, Rikets Ständers Statsutskott,
som för behandlingen af denna fråga ansett nödigt att erhålla upplysning, huruvida
räler, lokomotiver och vagnar samt annan jernvägsmateriel för närvarande funnes
inom landet att tillgå och om sådan härstädes åstadkommen materiel kunde med fördel
för statens jernvägar användas, fått ifrån Chefen för jernvägsbyggnaderna emottaga
Bih. till 11. St. Prot. 1859 1860. 10 Sami. 1 Afd. 55
434
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 131.
ett i berörda hänseenden afgifvet yttrande; hvarefter, till Utskottets kännedom, jemväl
blifvit genom Chefen för Civil-departementet, på nådig befallning, öfverlemnade dels
en af förstbemälde Chef hos E. K. Maj:t i underdånighet gjord framställning i fråga
om inköp af inom riket tillverkad jernvägsmateriel till visst högre pris än utländsk, och
dels en underdånig ansökning af Grosshandlanden A. W. Frestadius och Fabriksidkaren
P. J. Ekman om förlagslån för tillverkning af dylik materiel, tillika med Kommersekollegii
uti sistberörde tvänne frågor afgifna Utlåtande, samt en af Chefen för jernvägsbyggnaderne
sedermera gjord framställning om förordnande af en Kommitté för
anställande al jemförelse emellan räler af Svensk och utländsk tillverkning; — hafva
Rikets Ständer af omförmälde handlingar funnit det vara ådagalagdt att, ehuru vid jernvägsanläggningarnes
första början och sedermera fortfarande, till följd deraf att den
till dessa anläggningar erforderliga materiel dels nästan alldeles icke, dels ej utan ökade
kostnader kunnat inom landel erhållas, densamma lill största delen måst utifrån införskaffas,
numera likväl all anledning är för handen, att detta för den inhemska industrien
ogynnsamma förhållande skall hädanefter upphöra, och att de jernfabrikater,
som för jernvägarnes fortsättning och fullföljande samt framtida underhåll och drift
erfordras, skola blifva inom landet att tillgå, utan att, för vinnande af delta, omisskänneligen
vigtiga och angelägna ändamål, å Statens sida någon särskild uppoffring
eller medverkan i hufvudsakligare män tarfvas; och då verkstäder af det omfång och
den beskaffenhet, att derifrån för Statens jernvägar kan påräknas att erhålla räler,
lokomotiver och vagnar samt annan jernvägsmateriel till belopp, som motsvarar behofvet,
härstädes redan linnas eller äro under anläggning, återstår endast att erfara, huruvida
dessa verkstäders tillverkningar i anseende till godhet och pris kunna täfla med
de utländska, så alt de förra må kunna med lika, om ej större fördel för Statens jernvägar
användas. Att delta bör blifva förhållandet med de delar af nämnde effekter,
hvilka hänföras till den så kallade rörliga materielen, nemligen lokomotiver och vagnar
med tillbehör, synes, i betraktande af hvad härom blifvit upplyst, vara utom all fråga,
då deremot, hvad jernvägsskenorna angår, Statens fördel att lör jernvägarnes kommande
behof begagna räler af inhemsk tillverkning synes bero på möjligheten att antingen uti
dessa rälers större förmåga alt motstå brytning, böjning och slitning samt bättre egenskaper
i öfrigt finna motsvarande ersättning för ett måhända fortfarande högre inköpspris,
eller att detta pris kan nedsättas derigenom, att vigten på Svenska räler må kunna,
med bibehållande af samma styrka och slitningstid, minskas i samma förhållande, som
priset öfverstiger hvad utländska räler kosta; hvilka, pä den sistberörda frågans bedömande
inverkande omständigheter Rikets Ständer funnit ännu icke vara tillfyllest utredda.
1 anledning häraf, och då det med hänsigt till antagande af redan gjorda eller
blifvande anbud å leveranser för Statens banor af jernvägsskenor, tillverkade inom
landet, visat sig angeläget, alt de förhållanden, af hvilka beror icke allenast, huruvida
och i hvad mån användandet af sådana skenor kan blifva med Statens fördel öfverensstämmande,
utan äfven hvilka och hurudana vilkor vid leverans-kontrakters uppgörande
böra bestämmas, blifva tillförlitligen utredda, få Rikets Ständer, som anse del högligen
af behof påkalladt, att utredningen af hithörande, för jernvägsbyggnaderna i landet
synnerligen maktpåliggande förhållanden icke längre uppskjutes, bos E. K. Maj:l i underdånighet
anhålla, det E. K. Maj:t täcktes åt sakkunnige personer uppdraga att, vid
passande verkstad inom landet, med hvars egare öfverenskommelse kan träffas, låta af
Svenskt tackjern tillverka en erforderlig qvantitet jernvägsskenor, enligt den modell,
som vid Statens jernvägar begagnas, samt alt sedermera med dessa och Engelska, för
Statens jernvägsbyggnader inköpta räler, så skyndsamt som möjligt, anställa noggranna
försök, till jemförelse i alla de afseenden, som erfordras, för att grunda ett säkert om
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skiö frelse IS: o 438. 435
döme om de förelräden, som Svenska räler i förhållande lill priset kunna ega framför
utländska, så att derigenom måtte blifva tillförlitligen utrönt, huruvida, genom användande
af Svenska skenor, antingen vigten per fot kan minskas i samma mån som möjligen
priset för dessa öfverstiger kostnaden för de Engelska, eller ock den högre anskaffningskostnaden
motsvaras af längre varaktighet, större värde efter förbrukningen
eller andra på jemförelsen inverkande förhållanden; — börande de med ifrågavarande
undersökningar förenade kostnader utaf de lill fortsättning af Statens jernvägsbyggnader
under innevarande riksdag anslagna medel med erforderligt belopp bestridas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 10 Oktober 1860.
N:o 138.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 2 Okl. 1860.
Presle-Slåndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående tillstånd för
Aktiebolaget för jernväg mellan Köping och Kult att återbekomma
återstoden af de till säkerhet för jernvågs-anläggningens
fullbordande i Stats-kontoret deponerade medel,
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 161.)
S. A. K.
Sedan, uppå Direktionens för Aktiebolaget till byggande af en jernväg emellan
Köping och Hult i underdånighet gjorda samt af E. K. Maj:t till Rikets sednast församlade
Ständers pröfning öfverlemnade framställning om återbekommande af den summa,
stor 150,000 R:dr B:ko, som i Stats-kontoret inneslod utaf de, jemlikt 4 § af bolagets
under den 13 Navember 1852 utfärdade privilegium, till säkerhet för jernvägsbyggnads
-
436 Expeditions-Ulskottels Förslag till underd. Skrifvelse J\’:o 438.
arbetets fullbordande derstädes deponerade medel, Rikets Ständer medgifvit sagde medels
återställande lill bolaget på det sätt, alt bolaget ägde att genast lyfta 150,000
R:dr R.mt, men återstående 75,000 R:dr först sedan banan blifvit öppnad för trafik
ända till staden Köping, har, under innevarande riksdag, fråga blifvit väckt, att förenämnde
bolag måtte tillåtas att omedelbart och utan något förbehåll äfven återfå berörde,
i Stats-konloret deponerade och sedermera till staten förverkade 75,000 R:dr
R;mt, till stöd för hvilken framställning hufvudsakligen är vordet anfördt, ali bolaget,
sedan det genom inträffade oförutsedda missöden blifvit förhindradt att uppfylla sina
åtagna förbindelser och lill följd deraf förlorat så väl den af staten meddelade räntegaranti,
som andra bolaget förunnade förmåner, icke kunde med visshet påräkna afkastning
af det kapital, som redan blifvit på den genom bolagets försorg utförda jernvägsanläggningen
användt och således ej heller af den summa, som dessutom skulle
komma att nedläggas på fullbordandet af jernvägen mellan Arboga och Köping, samt
att aktieägarne, hvaraf största delen bestodo af utländingar, icke hade något så stort
interesse vid företaget, att de skulle vilja derför sammanskjuta och bekosta än mera
penningar, dem de ej hade ringaste säkerhet att återbekomma. Förhållandet vore i
detta afseende ännu detsamma som vid förra riksdagen, hvarföre, om det då fattade
beslutet att ej till bolaget återlemna de återstående depositionsmedlen förr än jernvägen
blifvit fullbordad till Köping, nu vidhölles, bolaget måste anse sig beröfvadt all
utsigt till dessa medels återfående, — något som, ifall Statens juridiska rätt härutinnan
ej uteslutande toges i betraktande, saknade stöd af billighet, enär bolaget genom åstadkommande
af ett dyrbart och för landet vigtig! kommunikationsmedel, för hvilket det
allmänna ej behöft vidkännas ringaste uppoffring, inlagt en måhända ej nog uppskattad
förtjenst om välståndets och näringarnes förkofran i de provinser, genom hvilka den
fullbordade jernvägslinien emellan Orebro och Arboga framginge.
Rikets Ständer hafva tagit detta ämne i öfvervägande och enär bolagets oförmåga
att fullgöra sina ingångna förbindelser, enligt hvad under behandlingen af bolaget
rörande angelägenheter vid föregående riksdagar blifvit upplyst och allmänt kändt
är, till icke ringa del härrört från missgynnande finansiela förhållanden samt andra
för jernvägsföretaget menliga omständigheter, hvilka ej kunna föras bolaget till last,
så, och i betraktande jemväl af det gagn, bolaget beredt det allmänna genom utförande
af den första större jernvägsbyggnad inom Sverige och genom den kännedom af dithörande
ämnen, som i följd deraf blifvit spridd inom landet, äfvensom genom de betydliga
fördelar den sålunda öppnade kommunikationen tillskyndat kringliggande ort,
har det synts Rikets Ständer, ali den obestridiiga rätt, som i förevarande afseende tillkommer
staten, icke bör allt för strängt tillämpas. Och dä det så mycket mindre kan
förutsättas, att jernvägsanläggningen i den af Rikets sednast församlade Ständer åsyftade
utsträckning förr eller sednare skulle komma att fullbordas i följd af den bolaget
tillerkända rättigheten att, sedan jernvägen blifvit öppnad för trafik till Köping, lyfta
ofvanberörde i Stats-konloret innestående 75,000 R:dr R:mt, som nämnda rättighet icke
i sig innefattar en så stor fördel att bolaget genom densamma sättes i stånd att tillskjuta
de utöfver ifrågavarande belopp för jernvägsarbelena emellan Arboga och Köping
erforderliga betydliga kostnader, samt fasthållandet af samma bestämmelse således
är ändamålslöst och i sjelfva verket innebärande ett upphäfvande af den förmån, som
ansetts billigt att medgifva bolaget, hafva Rikets Ständer funnit godt att af de till säkerhet
för fullbordande af jernvägsanläggningen mellan Köping och Hult i Slals-kontoret
deponerade medel uti räntebärande obligationer, det ännu innestående beloppet,
motsvarande 75,000 R:dr R:mt, må återställas lill jernvägsbolaget utan förbindelse för
bolaget att uppfylla de vid sistlidna riksdag för dessa medels återbekommande stad
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse No 439. 437
gade vilkor, men under förbehåll, att desamma af bolaget i första rummet användas
lill fullbordande och uppförande af de för allmänna trafiken å jernbanan emellan Orebro
och Arboga erforderliga byggnader samt anskaffande af nödig driftmateriel; hvarjemte
Rikets Ständer, med underdånig anmälan om detta beslut, få till E. K. Maj:t underdånigst
öfverlemna att, efter pröfning af förekommande förhållanden, i nåder afgöra
huruvida några andra förbehåll eller närmare bestämmelser, med afseende på de ifrågavarande
medlens användande till omförmälda ändamål, lämpligen böra stadgas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Oktober 1860.
N:o 189.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Okt. 1860.
Preste-Ståndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändrade föreskrifter
i fråga om Kronogodsens framtida förvaltning
och hortarrenderande.
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 181.)
S. A. K.
Under anförande, hurusom behof voro för handen utaf en ändamålsenligare förvaltning,
än den som nu eger rum, af Kronans på arrende upplåtne egendomar, så att
af dem ökade arrendeinkomster åt Statsverket kunde beredas, men att detta ändamål
svårligen stöde att vinna, utan arrende-afgiflerna ännu länge komma att blifva ringa i
jemförelse med egendomarnes verkliga värde, i händelse bestyret med utarrenderingen
fortfore, såsom nu är fallet, att vara anförtrodt åt embetsmyndigheter, af hvilka man
hvarken borde eller kunde fordra de noggranna insigter och den erfarenhet i jordbruks
-
438 Expeditions-Utskollets Förslag lill widerd. Skrifvelse N:o 439.
väsendet, som i första rummet mäste tagas i anspråk vid bestämmandet af en jordegendoms
rätta skötsel och sannolika afkastning under en mängd högst olika förhållanden,
har förslag blifvit väckt derom, att ändamålsenliga stadgande!) för Kronogodsens
framtida förvaltning och bortarrendering måtte utarbetas.
Vid öfvervägande häraf, och ehuru Statens inkomster af ifrågavarande egendomar,
enligt hvad vid innevarande riksdag blifvit närmare utredt, varit i ganska väsendtligt
stigande under detta århundrade, hafva Rikets Ständer likväl trott sig finna, att
arrendebeloppet åtminstone lör flere af dessa egendomar icke uppgår till hvad enskilda
personer af lika beskaffade egendomar kunna påräkna, hvadan ock en temligen allmän
klagan länge försports deröfver, att Staten af sina egendomar icke erhåller den inkomst,
som under en ändamålsenlig förvaltning deraf borde kunna beredas. Det allmänt
kända förhållandet, att arrendatorer, hvilka, begagnande sig af den dem genom
nu gällande föreskrifter tillförsäkrade optionsrätt, fått arrendet af Statens egendomar
åt sig förlängdt, stundom öfverlålit detsamma på annan person emot erhållande af
ganska betydlig godtgörelse derför, har, enligt Rikets Ständers tanke, i väsendtlig mån
bidragit till detta omdöme, enär det ligger för öppen dag att nämnde godtgörelse eller
mellangift, på sätt E. K. Maj:t uti sin vid denna riksdag aflåtna och af Rikets Ständer
bifallna nådiga Proposition angående förkortning af den tid, hvarå Kronans egendomar
utarrenderas, äfvenledes yttrat, utgör en lämplig mätare å Kronans förlust af den
städja, som i annat fall skulle kunnat vid arrendeauktion utfäslas. Rikets Ständer
hafva likväl härvid icke förbisett, att, ehuru en obegränsad täflan, förnyad inom en
icke för aflägsen tid, tvifvelsutan skulle i flera fall höja arrendebeloppen, åtskilliga olägenheter,
hvilka blifvit af Rikets Ständer förut befarade, derigenom skulle kunna uppstå.
Före utfärdandet af den i ämnet ännu gällande Kongl, kungörelsen den 17 Juli
1847, hvarigenom så kallad optionsrätt under vissa vilkor blifvit den förre innehafvaren,
eller, i händelse af hans frånfälle, hans enka eller barn i afseende å arrendets
öfvertagande tillförsäkrade, hade nemligen, enligt hvad Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse den 22 Maj 1845 omförmält, erfarenheten visat, att, i följd af den då
medgifna obegränsade täflan vid utarrendering af nämnde egendomar, arrendeanbuden
icke sällan blifvit uppdrifna till ett, i förhållande till egendomarnes värde, allt för högt
belopp, hvilket oftast föranledt antingen arrendatorns oförmåga att arrendevilkoren i
föreskrifven ordning fullgöra eller ock att egendomarne vid arrendetidens slut aflemnats
vanskötta och i försämradt skick: och till förekommande af de förluster, Staten i begge
dessa hänseenden finge vidkännas, ansågo Rikets Ständer ett korrektiv emot arrendeanbudens
oskäliga uppstegring vara af behofvet påkalladt. Reslämmandet af ett maximum
för arrendets belopp, i förening med företrädesrätt för förre arrendatorn, hans
enka eller barn att, emot erläggande af berörde maximum, öfvertaga arrendet, skulle
ock, enligt Rikets Ständers tanka, utgöra en kraftig uppmuntran för redan varande
kronoarrendatorer att åt jordens skötsel och odling egna ökad omsorg samt till egendomens
förbättrande använda sina tillgångar.
De skäl som sålunda blifvit åberopade för införandet af den s. k. optionsrätten
i fråga om arrendens öfvertagande, hvilken endast eger rum, då förre innehafvaren lägenheten
väl brukat, hafva synts Rikets Ständer ännu ega sådan giltighet, att Rikets
Ständer funnit ett frånträdande af de utaf 1845 års Ständer härutinnan uttalade
grundsatser betänkligt, äfven om någon ringa förhöjning i Statsverkets inkomster af
nämnde egendomar skulle kunna derigenom åstadkommas. Deremot, enär erfarenheten
visat, att förre innehafvaren eller den i afseende å arrendets öfvertagande med honom
lika berättigade, nästan alltid begagnat sig af rättigheten att få öfvertaga arrendet
efter det på föreskrifvet sätt bestämda maximum och arrendebeloppen följaktligen
Expeditions-Ulskctlels Förslag lill underd. SkrifveUn N;o i59. 439
sällan bestämmas genom fri täflan, utan hufvudsakligen bero på bestämmandet af berörde
maximum, hafva Rikets Ständer, inseende den vigt, som hvilar på nämnda förrättning,
ansett det vara angeläget att ett så grannlaga åliggande verkställes på ett fullt
ändamålsenligt sätt. Enligt nu gällande föreskrifter åligger det E. K. Maj:ts Befallningshafvande
i länen ali, sedan vederbörande kronobeijente hörde blifvit, utsätta ett minimum,
hvarunder, och ett maximum, hvaröfver' del årliga arrendet ej får gå, samt att
de sålunda utsatta beloppen Kammar-kollegii pröfning och fastställelse underställa.
Huruvida delta sätt att tillvägagå är det ändamålsenligaste, torde dock kunna ifrågasättas,
enär det icke lemnar säkerhet derför att någon enda i landtbruks- och skogshushållning
fullt hemmastadd person blifveri tillfälle att yttra sig i en angelägenhet af
ifrågavarande beskaffenhet. Rikets Ständer anhöllo ock uti deras ofvannämnda underdåniga
skrifvelse den 22 Maj 1845, att länens Hushållnings-sällskaper skulle, jemte vederbörande
kronobeijente, i frågan höras, innan berörde maximi- och minimi-arrende
bestämdes; och ehuru E. K. Majit icke lemnat nådigt bifall till framställningen i denna
del, hafva Rikets Ständer dock funnit det önskvärdt, att personer med verklig sakkännedom
äfvensom kronobetjeningen hördes i ämnet, innan maximi- och minimi-arrendebeloppen
bestämdes af vederbörande myndigheter, från hvilka all befattning med
nämnde angelägenhet likväl svårligen kan skiljas. Inrättandet af en särskild stjrelsegren
för berörde angelägenheter skulle nemligen, enligt Rikets Ständers tanke, föranleda
ökade ntgifter i den mån, alt det kunde vara tvifvelaktigt, huruvida den tillökning i
arrendebeloppen, som härigenom vore att förvänta, till nämnde utgifter försloge. Rikets
Ständer hafva emellertid ansett sig böra underdånigst fästa E. K. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
vid ifrågavarande angelägenhet, hvilken, fortfarande stadd i utveckling, alltjemt
tarfvar förändrade och efter tiden lämpade föreskrifter, som nu i många hänseenden
till ocb med saknas. I sistnämnda afseende få Rikets Sländer exempelvis omförmäla,
att, ehuru redan år 1836 temligen fullständiga föreskrifter meddelades i afseende
å militie-boställens bebyggande och häfd m. m., sådana föreskrifter i många fall ännu
icke äro att tillgå, beträffande Statens öfriga egendomar; och då dessa och möjligen äfven
andra omständigheter torde böra tagas i betraktande vid upprättandet af förslag
till förnyade stadganden i berörde angelägenhet, fä Rikets Ständer underdånigst anhålla,
att E. K. Majit täcktes, med hänsyn till hvad här ofvan är vordet yttrat, låta
utarbeta och till Rikets härefter sammanträdande Ständer afgifva nådigt förslag till förändrade
föreskrifter i fråga om ularrendering och förvaltning af Statens egendomar.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Oktober 1860.
440 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o ■/40.
No 140.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Okt. 1860.
Preste-Ståndet den 3 — —
Borgare-Slåndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den S — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående folkskole-afgif
tens
utgörande.
(Bevill.-Utsk:s Uti. N:o 24 och 56.)
S. A. K.
Då Rikets Ständer vid sednaste riksdag bestämde skyddsafgiften för hvarje
mansperson till 40 öre och för hvarje qvinna til! 20 öre, blef, beträffande foikskoleafgiften,
som egentligen utgör skyddsafgiftens andra hälft, ingen särskild föreskrift
meddelad, hvarföre ock ifrågavarande afgift eller folkskole-afgiften, för närvarande
utdebiteras till det ursprungliga beloppet, detta endast evalveradt, efter nuvarande
myntbestämning till 37 öre för man och 19 öre för qvinna. Då emellertid dessa
tal icke passa i decimal-systemet, samt i öfrigt försvåra räkningen och kontrollen,
hafva Rikets Ständer, som beslutit, att den vid innevarande riksdag antagna Bevillningsstadgan
först från och med år 1862 skall träda i gällande kraft, funnit godt bestämma,
att folkskole-afgiften skall, lika med personliga skyddsafgiften, från och med nyssnämnda
är utgå med 40 öre för man och 20 öre för qvinna, ej mindre al hvar och
en i mantalslängd upptagen person, som enligt gällande författning skall utgöra mantalspenningar,
än ock af den ej värfvade delen af gemenskapen vid Arméen och Flottan;
och fä Rikets Ständer, med tillkännagifvande häraf, hos E. K. Majit underdånigst
anhålla, att allmän kungörelse om Rikets Ständers sålunda fattade beslut måtte varda
i nåder utfärdad.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Oktober 1860.
N:o 141.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse I\:o 444. 441
IV: o 141.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Okt. 1860.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den S — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om, jemkning i gällande
föreskrifter angående tiden för nattvardens begående.
(Lag- och Elton.-Utsk:ns Uti. Nås 2, 28.)
S. A. K.
Enär under sednare tiden, isynnerhet på landsbygden, det bruket alltmera utbildat
sig att företrädesvis å vissa Sön- eller Helgedagar begå Herrans Nattvard, samt
haral följt, att, då utdelandet af detta sakrament på inånga Söndagar alldeles icke förekommer
och gudstjensten dylika dagar jemförelsevis är ganska kort, densamma deremot
en annan dag, för det stora antalet tillströmmande nattvardsgäsler, får en utdrägt
som icke allenast öfver höfvan anstränger den tjenstgörande prestens krafter, utan äfven
medför olägenheter för de kyrkobesökande, isynnerhet kommunikanter, hvilka stundom
hafva lång och svår väg lill kyrkan och under den kallare årstiden icke hinna
hem före mörkrets inbrott, har förslag blifvit väckt, att det i Kyrkolagens 11 Cap. 10
§ förekommande stadgande, enligt hvilket utdelandet af Nattvarden först efter predikan
får ega rum, måtte sålunda jemkas, att berörde föreskrift icke vidare utgjorde hinder
för Nattvardens begående äfven å annan tid än den för högmässogudstjensten bestämda,
då hvarje prest mäste tjenstgöra i sin egen församling och således vid utdelningen af
sakramentet icke kan erhålla något biträde af sin grannprest; och ehuru Nattvardens
begående, såsom innefattande den högtidligaste akten och så att säga höjdpunkten af
den allmänna gudstjensten, icke bör från denna lösryckas; hafva Rikets Ständer likväl
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Å/d. 56
442 Expeditions-Utskottets Förslag till under d. Skrifvelse N:o 44&.
funnit ofvanberörde skäl att ifrån denna regel någon gång och i högst trängande fall
göra undantag, vara af den vigt, att desamma påkalla någon eftergift i nu gällande
föreskrifter rörande ifrågavarande ämne, hvadan Rikets Ständer för sin del beslutit utfärdandet
af en författning, hvarigenom stadgas, alt om i någon församling vid vissa
tillfällen och med afseende å särskilda omständigheter, det må anses nödvändigt, att
nattvardsgång anställes å annan tid än i sammanhang med den allmänna högmässogudstjensten,
Pastor eger att med församlingsboerna derom öfverenskomma.
Med underdånig anmälan härom framhärda Rikets Ständer etc.
Stockholm den 5 Oktober 1860.
N:o 149.
Uppläit och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Okt. 1860.
Preste-Ståndet den 5 — -—
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändring i
föreskrifterna rörande vilkoren för kyrkors sammanbyggnad.
(Allm. Resv. och Ekon.-Utsk:s Ret. N:o 131 och Ull. N:o 172.)
S. A. K.
Med anledning af hos Rikets Ständer gjorda framställningar om förändring i
vissa delar af föreskrifterna i Kongl. Kungörelsen den 19 Juni 1830, angående vilkoren
för kyrkors sammanbyggnad och behandlingssättet af derom uppkomna frågor,
hafva Rikets Ständer, för att å ena sidan, med hänsigt jemväl till en ändamålsenligare
fördelning af Presterskapets verksamhet, i möjligaste måtto befrämja sammanbyggandet
af kyrkor, der sådant lämpligen kan ega rum, samt å andra sidan förhindra det, i
följd af nu gällande stadgande, stundom inträffande förhållande, att en större socken
Expeditions-Utskottets Förslag till undtrd. Skrifvelsi N:o 145. 443
kan, emot den mindres vilja, tvinga den sednare till byggande af gemensam kyrka, funnit
sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla: dels att ofvannämnde Kongl.
Kungörelse måtte erhålla sådana tillägg, hvarigenom blefve stadgadt, att den Nämnd,
sorn, enligt hvad ifrågasatt är, kan få sig uppdraget all verkställa reglering af Presterskapets
löner, jemväl må ega att framställa förslag om kyrkors sammanbyggnad, äfvensom
att sådant förslag må väckas också i det fall, att endast endera kyrkan är förfallen
och den andra så belägen, att, vid gemensamt begagnande af båda församlingarne,
kyrkovägen ej förlänges mer än en half mil för någon by eller under särskild
nummer i jordeboken upptagen gård; dels ock att samma Kungörelse måtte förändras
i den syftning, att, i händelse vid väckt fråga om kyrkors sammanbyggnad delade meningar
inom socknarne uppstå, sammanbyggnad ej må ega rum, derest icke pluraliteten
af de röstegande inom hvarje socken särskildt är derom ense.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Oktober 1860.
I¥:o 143.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 1 Okt. 1*80.
Preste-Ståndet den i — —
Borgare-Ståndet den 5 —- —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om undersökning
af de angående jord och skogar inom Norrbottens län
utfärdade privilegier.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
S. A. K.
Hos Rikets Ständer är vordet anfördt, hurusom genom tid efter annan under
sednare delen af 1700-talet och början af 1800-talet meddelade privilegier åt såg- och
444 Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 143.
jernverk, hvilka dels blifvit uppbyggda, dels ännu blott finnas i handlingarne omförmälda,
samt under namn af odllingsdistrikter, ofantliga sträckor af Norrbottens län
blifvit upplåtna åt enskilde, i ändamål att förse verken med skogsprodukter. Dessa
trakter befunnos nu i ouppodladl skick, hvaremot om de, lika med Kronans öfriga
mark, fått fritt upplåtas till bebyggande och odling, befolkningen inom nämnde län
derigenom kunnat under sednare seklets lopp betydligen ökas, äfvensom Kronan erhålla
en mångdubbelt större inkomst. Af E. K. Maj:ls Befallningshafvandes äldre
embets-berättelser inhemtades, att dessa Iandtsträckor endast inom södra delen af Norrbottens
kustland, sorn innehåller 230 qvadratmil, uppgått till en vidd af 58 qvadrat.
mil, oberäknadt de landytor af privilegierade marken, som ligga inom frälsehemmans
och lappmarkernas områden, och såsom exempel å de omförmälda privilegierna har
anförts, att Kapitenen Jonas Meldercreutz, genom Kongl. Resolution deu 20 Augusti
1753, som den 13:de December 1763 blifvit förnyad, erhållit uteslutande rätt till
hemmans-anläggning på en landsträcka af omkiing 20 mils längd och 10 mils bredd
emellan Luleå och Kalix’ elfvar; alt Majoren Georg Wilhelm Palmstruch, genom frihelsbref
af den 8 Maj 1775, erhållit upplåtelse af ett ödesland, 10 mi! långt och 2J
mil bredt, på norra sidan af Piteå eif; samt att medelst Kongl. Brefvet den 14 Juli
1828 till Korpfors och Rensundsfors jernverks-anläggningar, upplåtits en vidd af icke
mindre än 377,691 tunnland duglig skogsmark. Ehuru alla dessa privilegier blifvit beviljade
med vilkor, dem innehafvarne sedan lång lid tillbaka lemnat ouppfyllda, fortfore
likväl privilegierna ännu alt begagnas såsom skäl alt förhindra bifall å allmogens
ansökningar om hemmans-anläggningar, hvilka frågor sålunda kommo alt afgöras först
i sammanhang med de långsamt pågående afvittrings-förrättningarna i orten, hvaraf
åter blifvit en följd, alt ett stort antal personer först elter tiotal år fått sina ansökningar
pröfvade och andra åter sett sig föranlåtne att afstå sin rätt åt annan person.
För anläggning och upparbetande af hemman på dessa privilegierade landsträckor,
förunnades privilegiitagaren frälserätt; och sålunda hade i jordeböckerna omkring
130 frälsehemman uppkommit. Vjlkoren för besittnings-och frälserätten hade emellertid
icke i vidsträcktare måtto blifvit fullgjorda, än att allenast ett ringa antal af dessa
hemman förmådde föda en åbo. En stor del saknade både åbo och byggnader: och
på åtskilliga kunde den ursprungligen afsedda bohlsladen icke upptäckas. Tvärt emot
det åsyftade ändamålet med anläggningen af dessa hemman, hvilket varit landets uppodling,
tjenade de nu endast till skogsfång för sågar.
Härtill liomme dessutom de beviljade sågverks-privilegierna. Dessa berättigade
endast innehalvaren att ifrån ett visst område af Kronans jord, hvilket område vore
utsträckt ända till hundra tusentals tunnland skogbärande mark för hvarje sågverk,
hemta sågtimmer till visst antal trön af från och med några hundrade lill och med
5 å 6,000; hvarjemte sågverks-privilegierna merändels innehöllo det vilkor, alt å den
till stockfångst anvista kronomarken hemmans-anläggningar icke finge förhindras.
Genom Kongl. Brefvet den 13 Juni 1820 stadgades först, att ingen mark
vidare finge till sågverk upplåtas; men uti Kongl. Brefvet den 2 Maj 1826 hade
sågverken erhållit en förmän, som ursprungligen icke varit dem tillagd, nemligen
rättighet till anläggning af så många hemman, att från dessas skogar, privilegierade
stockantalet kunde erhållas; hvarjemte, om sågskogarne genom hemmans-anläggningar
eller fyllnad i områden åt äldre hemman undergått minskning, bristen borde ersättas af
annan befintlig odisponerad mark; och genom Kongl. Brefvet den 29 Maj 1852 utsträcktes
sågverkens rätt än vidare, så alt under pågående afvittring mark får tilldelas
dessa verk under orubblig besittningsrätt, utan att ens de med hemman förenade skyldigheter
dervid fästas,
Expedilions-Utskollets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 145. 445
Ett sådant förfarande med Kronans jord syntes emellertid ej vara med föreskrifterna
i 77 § Regerings-formen öfverensstämmande; och vid utfärdandet af alla
dessa privilegier hade ej blifvit taget i betraktande landets för odling särdeles tjenliga
beskaffenhet och icke heller att hvarken enskilde personers eller bolags kralter förmådde
uppodla sådane rymder, hvilkas odlande kunde sysselsätta en hel befolkning under
många årtionden. På det nu ej Kronan mätte gå i mistning af så stora och för odling
nvtliga landsträckor, har hemställan skett att alla om jord och skogar inom Norrbottens
län utfärdade privilegier, frihetsbref och resolutioner måtte varda till sin gällande
kraft pröfvade, så alt hvad som ej med rätta innehades eller ej kunde försvaras,
kunde till Kronan återgå samt (ill hemmans anläggning och uppodling användas.
Af företedda handlingar hafva Rikets Ständer inhemlat, att, pä sätt sålunda
uppgifvet blifvit, tid efter annan betydliga landsträckor till slockfångst upplåtits åt
enskilda bruksegare eller bolag, dock med förbehållen rätt för E. K. Majit och Kronan
att om de till nybyggen och odlingar tjenliga ställen särskildt förordna. De sålunda
anlagda nybyggena lemna, enligt hvad samma handlingar utvisa, ej obetydlig afkastning
och erbjuda rika tillfällen till odlingslägenheter samt hafva ymnig tillgäng på
timmer- och kolskog.
Utom förenämnde privilegier, afseende rätt till slockfångst för brukens och sågverkens
bedrifvande, har upplåtelsen under frälsemannarätt af den privilegierade jorden
tillkommit i ändamål alt befordra landets uppodling och hemmans anläggande uti ifrågavarande
vidsträckta skogsmarker. Att likväl detta ändamål ej uppnås genom att åt
enskilda bruksbolag upplåta ofantliga landsträckor, som allmänneligen komma att användas
endast för befrämjande af brukens interessen, visar sig deraf att en mängd nybyggen,
efter det deras anläggande beviljats, sedermera aldrig blifvit grundlagda. Alt
mycken otillförlitlighet råder rörande omfånget af de äldre privilegierna ådagalägges af
de i fråga härom uppkomne rättegångar samt af de vid pågående afvittringar yppade
stridigheter angående rätt till grundläggandet af nybyggen. I öfrigt och dä landsträckor
upplåtos till en sådan vidd, som den, hvartill vissa bruks- och sågverks-egare nu
hafva dispositionsrätt, måste den största svårighet uppstå att kontrollera, huruvida privilegierna
öfverträdas. Och har det för åstadkommande af landets uppodling i sammanhang
med skogens behöriga vårdande derföre synts Rikets Ständer vara lämpligaste
sättet att lemna allmogen tillfälle till nybyggens anläggande. På det emellertid icke
äldre af en eller annan grund förfallna privilegier må lägga hinder i vägen för de anstalter
som i ofvanberörde afseende kunna finnas vara med det allmännas bästa mest
öfverensstämmande, få Rikets Ständer underdånigst anhålla, det E. K. Majit täcktes vidtaga
sådan åtgärd, att alla om jord, skogar och stockfångst till sågverken inom Norrbottens
län utfärdade privilegier må varda till sin gällande kraft så fort som möjligt pröfvade,
på det att hvad som ej med rätta innehafves må till kronans fria disposition återfalla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Oktober 1860.
446 Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o lid.
Y:o 144.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den S Okl. 1860.
Presle-Slåndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition angående ändring i Regeringsformens
och Riksdag s-Ordningens föreskrifter om Riksstyrelsens
förande i vissa fall.
(Konst.-Utsk:s Mern. N:o 24.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition till Rikets Ständer af den 17 April innevarande år har
E. K. Majit behagat erinra, hurusom Rikets Ständer vid sistlidna riksdag i underdånig
Skrifvelse den 22 Juli 1857 anmält, att af dem blifvit såsom hvilande till grundlagsenlig
behandling vid nu pågående riksdag antaget ett grundlagsändringsförslag rörande
Riksstyrelsens förande i vissa fall, hvilket förslag, i likhet med E. K. Maj:ts nådiga
Proposition den 11 Augusti 1854, innefattade, bland annat, bestämmelse derom, att,
då Konungen vore af sjukdom eller resa utrikes förhindrad att sjelf vårda regeringsärendena,
den till thronföljden närmast berättigade Prins, om han uppnått 18 år, skulle,
i stället för Statsrådet, föra riksstyrelsen; och, då Rikets Ständer sålunda erkänt vigten
och angelägenheten af en ändring i Grundlagarnes stadganden om Regeringens förvaltning
vid förenämnde tillfällen, men det lill innevarande riksdag hvilande förslaget
härom fallit för betänkligheter, som syntes hafva afsett mindre frågan om Riksstyrelsens
uppdragande åt tbronföljaren, än andra deraf oberoende, men i förslaget intagna
bestämmelser, har E. K. Majit funnit sig af omtankan för de förenade rikenas väl uppmanad
att göra förnyad framställning i ämnet, dervid likväl, för att i möjligaste mån
Expediliuns-U tskolhts Förslag till anderd. Skri/velse N:o i44 447
undanrödja förut yppade betänkligheter, några andra ändringar i Grundlagarne, än som
af stadgandet om regeringsmagtens uppdragande ål den lill thronföljden närmast berättigade
Prins föranledas, ej blifvit ifrågasätta; varande, i enlighet härmed, förslag
framstäldt till förändrad lydelse af följande paragrafer i Regeriugs-formen och Riks—
dags-Ordningen, nemligen: i Regerings-formen §§:ne 39, 40, 41. 42, 43, 51, 91 och
95 : samt i Riksdags-Ordningen §§:ne 4, 9, 10, 23, 26 och 41.
Vid granskning af detta förslag, hafva Rikets Ständer, ehuru erkännande riktigheten
af den åsigt, som för den nådiga Propositionen legat till grund, äfvensom af
sjelfva förslaget i dess väsendtligaste delar, dock fästat uppmärksamhet vid tvänne omständigheter,
på grund hvaraf Rikets Ständer funnit sig icke kunna samma förslag
bifalla.
Uti Regerings-formens 39t § stadgas uttryckligen, att, i det der förutsatta fall
af Konungens vistande utrikes, regeringen skall föras i Konungens namn, hvarjemte
40 § bjuder, att, när Konungen blifver så sjuk, att Han regeringsärendena icke värdar,
Riksstyrelsen skall förvaltas på sätt, som i nästföregående § bestämmes. Då nu jemväl
i 41 § föreskrifves, att, när Konung är omyndig, regeringen skall i Hans namn
föras, synes deraf, att lagstiftaren antagit såsom en allmän grundsats, att, vid alla de
tillfällen, då Konung finnes, riket skulle i Hans namn styras. Men bestämmelsen härom
har det nådiga förslaget icke vidhållit. Ur 39 § hafva orden: "i Konungens namn"
blifvit uteslutne, och har den nu i 40 § befintliga hänvisning till nästföregående § blifvit
bibehållen. Som nu likväl de i dessa tvänne §§ omnämnda fall äro de enda, då
Riksstyrelsen skulle föras af Thronföljaren, saknas således i det nådiga förslaget uttryckligt
stadgande derom, att han skulle göra det i Konungens namn. Sammanslälles
förslagets ordalydelse i dessa bägge §§ med dess föreskrift i 41 §, att, då i der lörutsatta
fall Statsrådet förer regeringen, densamma skall i Konungens namn föras, skulle
deraf möjligen kunna dragas den slutsats, att Regent blifvit tillerkänd rättighet att i
egel namn föra regeringen. Rikets Ständer anse det likväl vara af vigt samt öfverensstämmande
med idéen för det monarkiska styrelsesättet, att alltid, utom då thronen
är ledig, regeringen föres i Konungens namn, hvarom jemväl Grundlagen bör innehålla
uttryckligt stadgande, på det icke en Regent må, af bristande föreskrift härom, kunna
hemta anledning alt tillvälla sig magteu att föra regeringen i eget namn.
Härförutan har, vid redaktionen af 41 § Riksdags-Ordningen, i det nådiga förslaget
icke blifvit införd den under denna riksdag antagna föreskriften om rättighet
för Statsrådets samtlige ledamöter att bevista Riks-Ståndens gemensamma öfverläggningar,
ehuru sådant synes hafva tillkommit utan afsigt att föreslå samma föreskrifts
upphäfvande, hvartill icke heller skäl torde förefinnas.
Med afseende ä hvad sålunda blifvit anfördt. och då den nådiga Propositionen
måste i olörändradt skick bifallas eller afslås, hafva Rikets Ständer alltså funnit sig
förhindrade att det i samma nådiga Proposition framställda förslag antaga.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. Maj:t i underdånighet anmäla, framhärdande etc.
Slockholm den 5 Oktober 1860.
448 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i45.
Hi© 145.
Uppläst och godkäridt hos Ridd, och Adeln den 2 Okt. 1860.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Slåndet den 3 — —
Bonde-Slåndel den S — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förnyad författning
om utskrifning ssättet och inrättningen af allmänna
beväringsmanskapet.
(Stats-, Lag- och Ekon.-Utskottets Betänkanden m. m. Nlis 7, 21 och 29 samt Först.
Stats-Utskottets Mern. N:o 196 och Först. Lag-Utskottets Nio 57.)
S. A. K.
Sedan bristfälligheten uti det nu i riket gällande beväringssystemel, sådant detsamma
genom Kongl. Kungörelsen den 27 Oktober 1812 varit uppslälldt, blifvit genom
en längre tids ostörda iakttagelser pä ett öfvertygande sätt ådagalagd och uppmärksamheten
fästad på nödvändigheten att gifva åt denna så vigtiga fråga en med
fäderneslandets väl öfverensstämmande lösning, så har, efter det Rikets Ständer vid
sistlidna riksdag, i eulighet med E. K. Majlis derom gjorda nådiga Proposition beviljat
anslag lill en mera utsträckt vapenöfning med beväringsmanskapet, och E. K. Majit
den 19 Juni 1858 förordnat en särskild Kommitté att utarbeta underdånigt förslag till
lämpligaste sättet för beväringsskyldighetens fullgörande äfvensom till ordnande af dithörande
frågor, samt denna Kommitté den 30 Maj päföljde är i ämnet afgifvit underdånigt
betänkande, åtföljdt af särskilda förslag till lagar, angående utskrifningen och
inrättandet af allmänna beväringen, angående dess mönstring och öfriga verkställighetsåtgärder,
som föranleddes af den förstnämnda lagen, m. m., E. K. Majit uti en till
Rikets nu församlade Ständer den 20 December sistlidna år aflåten nådig Proposition
öfverlemna! förslag lill förnyad författning om utskrifningssättet och inrättningen af allmänna
beväringsmanskapet.
Efter
Expeditinns-Utskottcts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 145.
449
Efter granskning af nyssberörde förfaltningsförslag, hafva Rikets Ständer, som
icke kunnat förbise att skyldigheten till personligt deltagande i landets försvar måste
innefatta åliggandet att under fred bilda och dana sig dertill, i berörde förslag fnnnit
ett vigtigt steg vara taget alt bringa till verkställighet den med nationalbeväringen åsyftade
idé och att göra Sveriges krigslörsvar i alla alseenden nationell, samt beväringen
lill eli hufvudelement i arméens organisation. Och då första vilkoret härför är alt
beväringsinrättningen så ordnas, alt densamma bildar en till strid användbar härsmagt,
och att beväringsmanskapet undervisas i vapnens bruk, samt öfvas i de rörelser, som
efter tidens krigskonst mäste efter vissa reglor med den största noggranhet utföras, så
har äfven i del nådiga förlältningsförslaget bibehållits den utsträckning i tiden för vapenöfningarne,
hvilken vid sisllidne riksdag bestämdes till två möten i stället för ett, och
som funnits högst nödig för att derunder kunna hinna bibringa beväringsmanskapet
erforderlig insigt i vapentjensten. Skillnaden i dagantalet, som i anseende till de dubbla
marcherna uppslår, då öfningsmölena äro två i stället för ett, har likväl, i anseende
till de angelägna landtbruksgöromål, som under sommaren måste skötas på bestämda
tider, synts Rikets Ständer påkalla uppmärksamhet hvad beträffar de Norra glest befolkade
Provinserna, der, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, beväringsynglingar stundom
kunna hafva 20 mil och derutöfver till mötesplatserna samt svårigheter att ersätta
förloradt arbetsbiträde är större än i de tätare bebyggda trakterna; och, om än nödvändigheten
af de två-åriga vapenöfningarne icke medgifver att efterskänka det andra
årets öfning, aldra minst i de orter, hvilkas läge och glesa befolkning påkalla nästan
mer än annorstädes ett sä mycket som möjligt förberedt försvar, samt om äfven vapenöfningarne
med andra klassen icke lära kunna försiggå annorlunda än tillsammans
med stamtruppen och beskaffenheten af stammens öfningar göra det nödvändigt, att
densamma är samlad på de vanliga mötesplatserna, hafva Rikets Ständer dock ansett,
att i dylika orter vapenöfningarna med forsla klassen af beväringsmanskapet skulle
kunna ega rum i mindre aldelningar, bataljons- eller kompanivis på spridda ställen inom
ett län.
En annan uti del nådiga författningsförslaget intagen vigtig förändring, består
deruti, att en del af beväringsmanskapet lemnäs tillfälle att under fredstid friköpa sig
från vapenöfning medelst erläggande af en viss afgift och att de medel, som derigenom
inflyta, skola användas till bevärings-inrättningens Utbildande derhän, att utur sjelfva
beväringen skulle kunna erhållas det för densamma nödiga underbefäl.
Då, i den mån Krigskonsten utvecklats, behofvet af befäl ständigt ökats och
Arméens brukbarhet till stor del hvilar på dugligheten hos detta befäl, hvilket till det
antal, som nu linnes vid den indelta och värfvade arméen måste vara otillräckligt,
om detsamma skulle fördelas pä både den gamla stammen och beväringen, hafva Rikets
Ständer icke kunnat annat än till alla delar gilla den i det nådiga författningsförslaget
vidtagna utväg att inom sjelfva beväringen söka erhålla ett tillräckligt antal
reservbefäl, och funnit denna utväg så mycket heldre böra anlitas, som uppmuntran
att få tjenstgöra öfver soldatgraden i väsendtlig mån måste bidraga att åt beväringsinstitutionen
gifva en lyftning, hvars första frukter skola visa sig i en allmännare åtrå
Bih. till It. St. Prot. 1859 #■ 1860. 10 Sami. 1 Afd. 57
450 Expeditions-Utskottets Fors ing till underd. Skrifvelse N:o 445.
och täflan att genom hyfsning i seder samt ordning och bildning göra sig förtjent af
befordran, på samma gång beväringsskyldigheten måste komma att kännas lättare, då
uppmuntran går i bredd med pligten. — Hvad angår rättigheten att lösa sig fri från
vapenöfning, så hafva Rikets Ständer icke funnit något att deremot erinra, helst meningen
med denna rättighet icke är alt tillstädja befrielse från beväringsskyldighetens
personliga fullgörande i krigstid saint de medel, hvilka genom befrielseafgifterna komma
att erhållas, äro ämnade alt användas till förmän för sjelfva bevärings-inslitutionen. —
Men i fråga om detta användande hafva Rikets Ständer trott tillfället vara inne att
bereda laglighet åt en grundsats, hvars tillämpning af allmänna meningen ansetts ännu
säkrare, än beväringsinrätlningen, leda till ett verkligen nationelt försvar, nemligen ungdomens
tidiga öfvande i militäriska sysselsättningar; och, ehuru lång tid torde åtgå innan
häraf äro att vinna sådane resultater, som kunna verka till lindring i beväringsskyldigheten,
hafva Rikets Ständer likväl funnit sjelfva principen desto heldre förtjena
uppmärksamhet, som öfningar i marcher, gymnastik och vapenkonst i sig sjelfva ega
en i physiskt hänseende för det uppväxande slägtet högst välgörande inflytelse, hvilket
erfarenheten redan ådagalagt vid de skolor, der sådana öfningar blifvit införda. Det
är äfven af sådan anledning, som Rikets Ständer ansett sig böra uti det stadgande i
förslaget till beväringslagen, hvilket handlar om användandet af de ifrågavarande afgifterna
för vapenöfningsfrihet, inrymma föreskrift om den genom dessa medel uppkommande
beväringsfondens användning till beväringsinrältningens ytterligare utbildande.
För öfrigt hafva Rikets Ständer, hufvudsakligen på de uti den nådiga Propositionen
anförda skäl, funnit sig böra antaga de utaf E. K. Maj;t föreslagna bestämmelser,
utom i några få delar, hvilka här nedan omförmäles.
Stadgandet i 8 §, att den, sorn är urståndsatt, till följd af lyte eller sjukdom,
att inställa sig vid mönstring, skall styrka sådant medelst insändande af bevis af både
Pastor i församlingen och Kronofogden i orten, har synts Rikets Ständer icke allenast
nog strängt, i anseende (ill svårigheten för mången, hvilken har lång väg lill Kronofogdens
bostad, att anskaffa dennes intyg; utan äfven olämpligt, emedan det icke låter
tänka sig, alt Kronofogden kan hafva sig bekant, hvilka alla, äfven i fögderiets aflägsnaste
delar, vid ett visst tillfälle ligga så svårt sjuka, att de ej kunna färdas till mönstringsplatsen.
Rikets Ständer, som ansett det kunna antagas, att ett så uppenbart
förfall, som det, hvilket här förutsattes, bör kunna af en hvar bedömas, hafva af nämnda
anledningar trott sig böra, i stället för orden ”Kronofogden i orten”, uti den ifrågavarande
§ insätta ”Ordföranden i sockennämnden”.
Enär det i 18 § bestämda ansvar för den, som tager lega af tvänne eller flera,
icke öfverensslämmer med det i förut, gällande lag stadgade straff för härmed jemlorliga
förbrytelser, i det nemligen, enligt Kongl. Förordningen den 7 September 1858,
den, som låter sig legas af tvänne husbönder, skall böta från fem till tvåhundra R:dr,
eller, i fall omständigheterna äro försvärande, kan dömas till fängelse från 2 månader
till 2 år, hafva Rikets Ständer, som ansett en sådan öfverensstämmelse i lagstiftningen
oeftergiflig, funnit sig, i afseende på ansvar för ifrågavarande oredlighet, endast böra
hänvisa till sistnämnda författning.
Expedilions-Utskottels Förslag till urtderd.' Skrifvelse N:a 145. 451
Uti 33 § förekommer det stadgande, att den, hvilken uti fredstid, i afsigt att
undandraga sig beväringspligten, rymmer eller afstympar sig någon lem, skall, om han
eger förmögenhet, erlägga uti böter ett belopp, som svarar emot den för året fastställda
afgift för vapenöfningsfrihet. Då likväl påföljden för den, hvilken i krigstid föröfvar
samma gerning, blifvit bestämd till skyldighet att utgifva hvad som erfordras för legande
af annan karl i hans ställe, samt, enligt Rikets Ständers tanka, böter dessutom
icke böra stadgas endast för den>, hvilka ega förmögenhet, hvaremot de öfrige skulle
från ansvar vara frie; har det synts Rikets Ständer principenligt. att det ifrågavarande
beloppet användes till samma ändamål, som alla de andra afgifterna för vapenöfningsfrihet,
d. v. s. ingå i beväringsfonden, och alt således orden ’’uti böter” böra
ur § utgå.
Ehuru det högst sällan torde inträffa, att beväringsmanskapets Usta klass, sedan
den blifvit inmönstrad till undergående af vapenöfning, och afgifter blifvit erlagde
af dem, som från öfningarne önska befrielse, varder till krigstjenst uppbådad, innan
lörsta årets vapenölningsmöte försiggått, skulle sådant likväl möjligen kunna hända;
och då i detta läll den, hvilken erlagt berörde afgift, synts Rikets Ständer vara berättigad,
att återbekomma hela afgiften, likasom den, hvilken uppbådas först det andra
året, blifvit tillerkänd rätt att återfå hälften af densamma, har i enlighet härmed ett
tillägg blifvit gjordt i den §, som afhandlar detta ämne.
Vidare, och enär påföljden att varda till nästa års beväringsklass öfverflyttade
skulle stadgas för dem, hvilka, genom underlåtenhet att medhafva sina prestbetyg, vålla
att de icke kunna blifva|till£.vapenöfningpynmönstrade, hafva Rikets Ständer ansett nödigt,
att sättet för preslbetvgens införskaffande och det undantagsfall, då den beväringsskyldige
åligger att sjelf medtaga sitt betyg, förut finnas i författningen omnämnde;
och är af sådan anledning en ny g, innehållande föreskriften härom, af Rikets Ständer
uppställd.
Likaledes hafva Rikets Ständer funnit nödigt att förtydliga den i 11 § 2 mom.
af det nådiga för fatt n ings förslaget förekommande anvisning om hvad den har alt iakt
taga,
som efter det mönstring redan försiggått önskar alt, emot afgifls erläggande,
vinna befrielse frän vapenöfning.
Till förekommande af all misstydning, rörande å ena sidan beväringens frihet
från arbetskommenderingar och, å den andra, beskaffenheten af de arbeten, hvilka
manskapet är skyldigt alt under tjenstgöring utföra, hafva Rikets Ständer ansett sig
böra härom gifva en bestämdare anvisning än den, som finnes från 1812 års beväringslag,
intagen uti E. K. Maj:ts nådiga förlättningsförslag.
Stadgandena i 8 § 2 mom. af högstberörde förslag, att den, som i de derstädes
åsyftade fall utfärdar vigtiga betyg skall vara underkastad ”lagligt ansvar” och i
42 § angående laga försvar, hafva blifvit såsom öfverflödiga uteslutne.
Likaså har den uti förslagets 36 § förekommande och enligt Rikets Ständers
tanke i en lag icke lämpliga uppmaning till rikets innevånare att genom enskilda sammanskott
bilda invalid- eller pensions-kassor blifvit utelemnad.
Hvad redaktionen af ifrågavarande lagförslag angår, hafva Rikets Ständer funnit
sig föranlåtne att deruti vidtaga åtskilliga förändringar, hvarigenom omflyttning af
paragraf-följden i berörda förslag äfven varit nödvändig.
452 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 445.
På grund af hvad sålunda är vordet anfördt, få Rikets Ständer, med förklarande,
att E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition ej kunnat oförändrad bifallas, underdånigst
tillkännagifva, alt Rikets Ständer för sin del beslutit en författning angående
den allmänna beväringen, så lydande, som härhos bifogade förslag, med dertill hörande
2:ne bilagor Litt. A och B, utvisar.
Härförutan hafva Rikets Ständer funnit godt att, i öfverensstämmelse med hvad
E. K. Maj:t i förevarande nådiga Proposition äfven hemställt, bifalla, det mölesunderhållet
och beklädnadskostnaden för bevärings-eliterna, med undantag af beväringsunderofficerare,
må bestridas, det förra af anslaget på Fjerde Hufvudliteln till beväringsmanskapets
vapenöfningar, och den sednare utaf de för anskaffning och underhåll af
beväringsmanskapets beklädnad i allmänhet afsedda medel.
Slutligen få Rikets Ständer hos E. K. Maj:t underdånigst anhålla, att E. K.
Maj:t täcktes, till lättnad för de beväringsskyldige i sådana orter, der de hafva särdeles
lång väg till öfningsplatserna, vara betänkt uppå medel, hvarigenom det blefve möjligt
att i dessa orter lörsta klassen af hvarje års beväringsskyldige kunde få i mindre
afdelningar vapenöfvas; äfvensom att E. K. Maj:t måtte i nåder tillse, på hvad sätt
en mera allmänt utbredd färdighet i vapenkonst och andra militärisk a öfningar må,
till gagn i en framlid för fäderneslandets försvar, kunna genom undervisning i skolorna
bibringas det uppväxande slägtet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Oktober 1860.
r
Expedition*- U tsko t tets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 145■ 453
Förslag’
tili
Författning, angående den Allmänna Beväringen.
Med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen om utskrifningssättet och
inrättningen af allmänna beväringsmanskapet den 21 Oktober 1812, Kongl.
Förklaringen den 13 Mars 1816 samt Kongl. Kungörelserna den 45 Februari
1849 och 17 Februari 1858, stadgas, som följer:
I Art. Örn tiden för beväringspligtens inträdande och upphörande, samt om dem,
hvilka från samma pligt äro undantagne.
§ 1
Hvarje Svensk man skall vara skyldig att deltaga i allmänna beväringen från
och med året näst efter det, dä han fyllt 20 år, till och med det år, då han uppnår
25 års ålder.
Undantag härifrån ega endast rum i de fall, som här nedan i §§ 2, 4 och 18
omförmälas.
§ 2.
Allt det till Rikets handelsflotta hörande sjöfolk, som är å Sjömanshusen eller
i Magistraternas rullor inskrifvet; så ock Sjökaptener och Styrmän, hvilka aflagt de
för befälhafvare eller Styrmän å Svenskt handelsfartyg i författningarne föreskrifna kunskapsprof;
äfvensom Maskinister å ångfartyg, tillhörande enskilde personer eller bolag,
skola, emot det att de äro befriade från all vapenöfning eller tjenstgöringsskyldighet
med beväringsmanskapet i fredstid samt i öfrigt åtnjuta de i §§ 25 och 34 bestämda
förmåner, vara pligtige att under krig tjenstgöra å Kongl. Maj:ts flotta från och med
året näst efter fyllda 20 år till och med det år, då 35 års ålder uppnås; dock vare
den härifrån fri, som före inträdet i sjömansyrket fullgjort sin beväringspligt.
§ 3.
Beväringsmanskapet indelas årligen, med undantag af det uti § 2 omförmälda,
i fem klasser, af hvilka till den första höra de, som under nästföregående året fyllt
20 år, till den ändra klassen de, som då fylldt 21 år o. s. v. Dock kan öfverflyttning
från en klass till en annan ske af den anledning, som i § 18 sägs.
454
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse J\:o 145.
§ 4.
Från skyldigheten att deltaga i allmänna beväringen må endast undantagas: de,
sorn till följd af lyte, obotlig sjukdom eller kroppslig svaghet äro till krigstjenst oförmögne
eller alldeles otjenlige: de, som äro i krigstjenst vid arméen eller flottan eller
vid lots- och fy ringsverken anställde: med beställningsbref försedde postförare: i behörig
ordning antagne postiljoner: mästare och öfrigt underbefäl, äfvensom gesäller och
timmermän med aflöning på artilleriets fyrverkare-, tyg- och bevärings-, samt flottans
timmermans- och handtverksstater: de vid gevärsfaktorierna samt krutbruken vederbörligen
antagne och för dessa verk behöflige arbetare: de i svafvelberedningen inlärde
och vid svafvelbruk skattskrifne arbetare, dock, hvad de sistnämnde angår, icke öfver
fem man vid hvarje bruk; samt slutligen de i allmän tjenst anställde personer, hvilka
Kongl. Maj:t. med afseende å rikets sannskyldiga nytta och behof, finner skäligt från
beväringspligten fritaga; åliggande det likväl dem, för hvilka anledningen till deras undantagande
upphör före beväringsålderns slut, att vid nästföljande mönstring sig inställa
för att, om de befinnas antaglige, för återstående beväringstid i beväringen deltaga.
Skulle för öflig! några särskilda eller ömmande omständigheter sig förete i afseende
å den, som utskrifvas bör; eller skulle någon, hvars beväringsskyldighet ännu
fortfar, önska att blifva från densamma fri, för att kunna till främmande land utflytta,
ege Kongl. Maj:t, uppå derom gjord anmälan, för hvarje fall beslut meddela; dock
skall ingen, som eger tillgång, erhålla sådan befrielse, med mindre han, i fredstid, erlägger
den i § 15 omförmälda afgift, samt i krigstid genom legning sätter annan antaglig
karl i sitt ställe.
§ 5-
Vill delegare i båtsmans-, ryttare- eller ständigt rotehåll, som är lill utskrifning
förbunden, sjelf utgå för ledig rote eller ruslhållsnummer, och har han dertill bevisligen
antagen blifvit, vare honom förbehållet att, i likhet med beväringsmanskapet, afgå
från krigstjensten vid slutet af det år, med hvilket hans beväringspligt skulle tilländagå.
II Art. Om beväringsmanskapets antecknande och redovisande.
§ 6.
Vederbörande mantals- och skattskrifningsförrättare åligge att, genast efter det
mantalsskrifningarne blifvit afslutade, med ledning af de, likmätigt gällande Bevillningsstadga,
utaf presterskapet uppgjorda förteckningar jemte mantalslängderna, i enlighet
med det formulär, som finnes vid denna författning fogad t, upprätta fullständiga listor
på alla i hvarje stad och socken inom beväringsåldern varande ynglingar och dem,
som i öfrigt äro beväringspligt underkastade, med uppgift på de beväringsskyldiges
hemvist samt dop och faders- eller tillnamn utan förkortning. Dessa listor skola inom
årets slut, för att granskas, öfversändas till vederbörande pastorsembeten, hvilka genom
anteckning å dem böra upplysa, dels om någon af deruti upptagne beväringsskyIdige
aflidit eller afflytta! till annan ort, som, då den är känd, bör uppgifvas, dels om och
hvilka beväringsskyldige, utom de å listorna upptagne, efter mantalsskrifningen inflyttat
i församlingen; hvarefter listorna, bekräftade med vederbörande pastorers underskrift,
skola af dem inom den 15 påföljande Januari lill skattskrifningsförrältaren återsändas.
Inom samma månads utgång skall skattskrifningsförrältaren till Kongl. Maj:ts Befall
-
Exp e di tians- Flsk otte ts Förslag till under d. Skrifvelse N:o 145. 455
ningshafvande insända ej allenast dessa listor, transporterade och summerade, utan
ock ett för hvarje fögderi eller stad uppgjordt sammandrag af dem; allt vid vite af
Tre Riksdaler Riksmynt för hvarje dag, som dermed fördröjes.
§ 7.
Morn. F Kongl. Maj:ts Befallningshafvande läte, på sätt Kongl. Maj:t derom
närmare bestämmer, upprätta icke allenast fullständiga mönstringsrullor, utan ock sedan
årets mönstringar och mölen äro afslutade, förslag öfver det inom länet då befintliga,
lill Arméens eller Flottans beväringsområden hörande manskap af alla klasserna,
hvilka förslag sednast inom den 15 Augusti hvarje år skola lill Kongl. Majit
genom vederbörande Slats-deparlemenl insändas.
M om. !2. För Stockholm skall Ofver-Stålbållaren och för öfrige sjöstäder vederbörande
Magistrat inom den 1 Februari hvarje år till Sjöförsvars-departementet insända
specifik uppgift å antalet af de i staden skattskrifne eller för öfrigt i dess sjömansrullor
inskrifne beväringsskyldige sjökaptener, styrmän och sjöfolk af handelsflottan
samt maskinister å enskilda personers eller bolags ångfartyg.
Desse maskinister äligge det fördenskull alt låta sig å sjömanshus eller i Magistratens
rullor öfver sjöfolket inskrifvas och dessutom, så vida de finnas inom riket
och fortfarande utöfva sitt yrke, alt en gång hvarje år till sjömanshuset eller Magi
straten
anmäla sin vistelseort och den sjöfart, de för året eller tillfället antagit.
§ 8.
I afseende på beväringsmanskapets besigtning till utrönande af de utskrifnes
duglighet till krigstjenst, dess mönstring, och hvad mera vid dess uppbådande blifver
nödigt att iakttaga, galle hvad derom särskildt är eller kan varda af Kongl. Majit
stadgadt.
§ 9.
Till mönstring skola vederbörande tjenstemän införskaffa de beväringsskyldiges
prestbetyg.
Vill beväringsskyldig, som, efter det prestbetygen blifvit från någon ort afsända,
dit ankommer, med den ortens beväringsskyldige undergå mönstring, åligge det honom
alt sjelf medhafva sitt prestbetyg, vid det äfventyr § 18 mom. 3 utsätter.
lil Ari. Om beväringsmanskapets vapentjemst, samt om sättet ail derifrån vinna befrielse
i krig och fred.
§ io.
Under krig eller när eljest Kongl. Majit pröfvar rikets försvar det påkalla, ege
Kongl. Majit till vapentjenst uppbåda antingen alla beväringsklasserna eller ock större
eller mindre del af den eller de klasser, Kongl. Majit finner nödigt, vare sig från hela
riket eller endast från vissa landsorter, utan afseende derpå, huruvida eller till huru
stor del beväringen inom rikets öfriga landskap kallas till vapen.
456 Expeditions-Utskottets Furs la g till underd. Skrifvelse N:o 14-5.
§ 11.
Morn. i. Den, som sålunda uppbådad blifvit, vare dock berättigad att i sitt
ställe sälla annan duglig karl, hvilken fullgjort sin egen beväringspligt.
Till legokarl får ej användas den, sorn är boende utom det län, der den beväringsskyldige
bör undergå mönstring ; ej den, som förut tagit lega för annan, hvars
beväringspligt fortfar: ej vanlrejdad eller den, som icke är känd för ett välartad! uppförande,
hvarom såväl Pastors i församlingen, som i stad Borgmästarens och å landet
Kronofogdens bevis skall upptes; ej heller den, som är öfver 34 år gammal, så framt
han icke antingen i krigstjenst eller såsom beväringsskyldig bevistat minst två öfningsmöten,
i hvilka fall han må ända till 37 års ålder kunna antagas.
Morn. 2. De i § 2 omförmälde beväringsskyldige ege ock rätt att, hvar i
sitt ställe, lega annan karl, med vilkor, att den legde fullgjort sin egen beväringspligt,
är duglig sjöman eller maskinist samt välfrejdad och icke öfver 45 år gammal.
§ 12.
Om legokarls inställande vid mönstring åligge det beväringsskyldig att sjelf föranstalta:
ansvare ock för hans inställande under fanan, vid äfventyr, om den legde då
uleblilver utan sjukdomsförfall, att antingen inom 14 dagar anskaffa annan behörig legokarl
eller ock sjelf träda i tjenst.
§ 13.
Morn. i. Legokarl, som blifvit behörigen godkänd, inträder i alla de skyldigheter,
som med afseende på beväringspligten ålegat den, af hvilken han blifvit legd,
samt åtnjuter enahanda rättigheter och förmåner, som de beväringsskyldige.
Morn. 2. Har någon tagit lega af tvänne eller flere, straffes såsom den, hvilken
låtit sig städjas af tvänne husbönder.
§ 14.
I fredstid må, när det i § 10 omförmälda förhållande icke inträffar, till vapenöfning
endast uppbådas manskap, hörande till första och andra beväringsklasserna.
§ 15.
Mo m. 1. Från de i nästföregående § omförmälda vapenöfningar må beväringsskyldig
kunna vinna befrielse emot erläggande af en afgift af 100 B:dr R:mt,
hvilket belopp dock kan af Kongl. Maj:t höjas eller nedsättas med högst 20 R:dr.
Mom. 2. Antalet af dem, hvilka vid mönstringarne må erhålla tillåtelse att
sålunda betria sig ifrån vapenöfning, får likväl inom hvarje mönslringsdislrikt icke öfverstiga
hälften af de för året approberade beväringsskyldige. Anmäla sig flere än
halfva antalet till vinnande af dylik befrielse, bestämmes genom lottning, hvilka, inom
nämnda antal, skola befrielsen åtnjuta; dock åligge det vederbörande alt utan dröjsmål
underställa Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida befrielse jemväl för de öfriga, som
sig dertill anmält, må kunna medgifvas.
Mom.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 145.
457
Mom. 3. Vill någon beväringsskyldig, efter det mönstring skett, söka befrielse
från vapenöfning emot erläggande af förenämnde afgift, bör skriftlig, till Kongl. Maj:t
ställd, underdånig ansökning derom ingifvas till Konungens Befallningshafvande i länet,
som det åligger att samma ansökan till vederbörande Stats-departement ofördröjligen
insända.
§ 16.
Afgiften skall, i den ordning särskildt stadgas, erläggas vid det mönstringstillfälle,
då befrielse sökes, och uppbäres å landet af Kronofogden och i stad af vederbörande
Kronouppbördsman, under enahanda redovisningsskyldighet, som för Kronans
öfriga uppbörd eger rum; men af den, som, på sätt i mom. 3 af nästföregående §
sägs, efter mönstringen söker omförmäida befrielse, bör afgiften i länets Ränteri nedsättas
vid samma tillfälle, då den underdåniga ansökningen lill Konungens Befallningshafvande
inlemnas.
§ 17.
Beväringsskyldig, som erlagt afgift för vapenöfningsfrihet, men uppbådas till
sådan tjenstgöring, som i § 10 förmäles, innan vapenöfning med den klass han tillhör
försiggått, återbekommer, om han tillhör första klassen, hela afgiften, och, om han
tillhör andra klassen, hälften af densamma.
IV Art. O/n påföljd för utebli/vande från mönstring eller tjenstgöring,
och om laga förfall.
§ 18.
Morn. i. Beväringsskyldig, som utan laga förfall uleblifver från mönstring eller,
sedan han blifvit inmönstrad, obehörigen undandrager sig den tjenstgöring, som honom
åligger, skall, derest han undanhållit sig från första årets möte, i beväringen qvarstå
under fem år, och, om han försummat andra årets vapenöfning, under fyra år, räknade
från och med det år, då han sin berörda skyldighet rätteligen fullgör, och vare
derjemte underkastad den för sådan försummelse stadgade vitesbot samt äfventyr alt
varda på egen bekostnad hemtad.
Mom. 2. De sålunda tredskande eller försumlige öfverflyttas, der de tillhöra
första klassen, till nästa års första klass, och om de tillhöra andra klassen, till nästa
års andra klass.
Mom. 3. Har beväringsskyldig, hvilken, efter hvad i § 9 stadgas, det ålegat
att till mönstring sjelf medhafva sitt prestbetyg, sådant försummat och till följd deraf
icke kunnat blifva inmönstrad, varde han jemväl öfverflyttad till nästa års första klass,
såsom i nästföregående mom. om dem, hvilka från mönstring uteblifvit, sagdt är.
Mom. 4. Ingen må dock i allmänna beväringen qvarhållas längre, än till slutet
af det år, då han uppnått 40 års ålder.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Å/d. 58
458 Expedilions-Uukottets Förtlag till underd. Skrifvelse N:o 145.
§ 19.
Beväringsskyldig, som af laga förfall varit hindrad alt till mönstring sig inställa,
åligge, om han vid en sednare mönstring approberas, att, utan afseende å hvilken
klass han för öfrigt tillhör, med beväringsmanskapet af första och andra klassen undergå
vapenöfning i två påföljande år, så framt icke hans beväririgspligt före det sednare
året redan tilländagått.
Samma lag vare, om beväringsskyldig af laga förfall varit hindrad alt bevista
första årets öfningsmöte. Har han af sådant förfall varit hindrad alt inställa sig lill
andra årets vapenöfning, åligge det honom att nästföljande år vapenöfningsskyldigheten
fullgöra.
§ 20.
Mom. 1. Yid uppbåd till mönstring, vapenöfning eller krig skall såsom laga
förfall anses: om man är sjuk: om man i Kongl. Maj:ts och rikets tjenst är uppbådad
eller faren: om man i häkte sitter: om man af fiende, vådeld eller vattunöd
hindras; vederbörande dock obetaget att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröfva,
om de äro af den vigt, att de såsom ursäkt gälla må.
Morn. Q. Utom de i föregående moment uppräknade omständigheter, skall, så
vidt angår den i § 2 omförmälda del af sjöbeväringen, såsom laga förfall för inställelse
till sjökrigstjenst räknas: att vara på utrikes sjöresa sladd, eller på inrikes sjöresa
för tillfället från sin hemort aflägsnad: att före den dag, sjöbeväringen eller någon
del deraf blifvit genom allmän kungörelse till krigsljenstgöring kallad, vara å fartyg
inmönstrad (ill föreslående sjöresa: eller ock att genom kontrakt, eller annan laglig
öfverenskommelse redan tillförene hafva förbundit sig att någon viss, ännu ej lilländalupen
lid tjena enskild man eller bolag å dess fartyg; inträdande dock skyldigheten till
sjökrigstjenst i de tre första fallen den dag efter resans slut, dä sjölagen medgifver
befrielse från den innebafvande enskilda sjörensten, samt i sista fallet 30 dagar efter
det fartyget första gången kommit i Svensk hamn sedan sjöbevärings kallande till
krigstjenst blifvit kungjordt eller krigsförklaring utfärdad.
§ 21.
Mom. 1. Är någon till följd af lyte, obotlig sjukdom eller kroppslig svaghet
icke allenast till krigstjenst oförmögen, utan ock ur ständ att vid den mönstringen föregående
läkarebesigtning sig inställa, skall sådant vid mönstringen styrkas med behörig
läkares under edlig förpligtelse utfärdade betyg, hvilket den beväringsskyldige sjelf
låter anskaffa. Kan han ej skaffa läkarebetyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet
med intyg af pastor i församlingen och ordföranden i socknenämnden.
Morn. S. Beträdes någon med att hafva sökt medelst oriktigt betyg undandraga
sig beväringspligten, håfve förverkat ej mindre förmånen att medelst afgills erläggande
befria sig ifrån vapenöfning i fredstid, än ock rättigheten att under krig sätta annan i
sitt ställe.
Expcditions-UIskallets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i45.
459
V Art. Om beväringsmanskapets indelning och användande, dess skyldigheter
under tjenstgöring en m. m.
§ 22.
Beväringsmanskapet kan användas lill förstärkande af Arméens och Flottans
trupper eller ock utgöra särskilda korpser under särskildt befäl, allt efter som Kongl.
Maj:t derom förordnar.
§ 23.
För Flottans behof uttages beväringsmanskapet från följande områden, nemligen
Blekinge län, Wester-Norrlands län med undantag af fjellsocknarne, Oland, Södra
Möre fögderi af Kalmar län samt de omedelbart till hafvet gränsande eller i skärgårdarne
belägna socknarne i såväl återstående delen af sistnämnde län, som öfrige kustlän,
undantagandes Norrbottens och Westerbottens: äfvensom alla städer vid hafvet
med undantag af Stockholm, Göteborg, Umeå, Luleå, Piteå och Haparanda; allt på
sätt vid denna författning fogad förteckning närmare utvisar.
Arméens beväringsområden åter upptaga alla de delar af riket, som icke, enligt
hvad här ofvan stadgas, skola lemna sjöbeväringsmanskap; dock att de inom Arméens
områden bosatte Sjökaptener, Styrmän och sjöfolk samt Maskinister af handelsflottan
tillhöra sjöbeväringen.
§ 24.
I Arméens beväringsområden, der, jemte infanteri, äfven kavalleri, artilleri eller
ingeniörtrupp finnes, bör vid infallande mönstring utses och bestämmas, hvilka beväringsskyldige
skola tilldelas Kavalleriet, Artilleriet eller Ingeniörtruppen, hvartill dock i
främsta rummet böra uttagas sådane, som sjelfve önska tjena vid det ena eller andra
vapnet, såvida de äro dertill duglige.
§ 25.
Sjökaptener och Styrmän af handelsflottan samt Maskinister å ångfartyg, hvilka
under krigstid såsom beväring tjenstgöra å örlogsflotta:!, skola der användas, de förra
såsom befäl eller underbefäl, och Maskinisterna i maskinistbefatlning eller, om de dertill
anses lämplige och skicklige, såsom maskinistofficerare.
§ 26.
Vid uppbåd till vapenöfning skall beväringsskyldig tillhöra det vapen eller den
korps, inom hvars beväringsområde han vid mönstrings- eller uppbådstilllället är mantalsskrifven
eller har sin vistelse, utan afseende derpå, att han tilläfventyrs förut undergått
vapenöfning vid annat regemente eller korps.
460 Expeditions-EIskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 145.
§ 27.
Beväringsmanskapet skall under dess tjenstgöring vara befriadt från alla arbetskornmenderingar
af hvad beskaffenhet som helst; sådana arbeten och handräckningar
likväl undantagne, som under vapenöfning eller tjenstgöring i krigstid förefalla eller
till fältarbeten vanligen räknas.
§ 28.
För att ur beväringsmanskapet bilda tillgång på befälsämnen, bör, på de vilkor
och i den ordning, Kongl. Majit eger särskildt föreskrifva, med de beväringsskyldig^
hvilka anses dertiLL lämpliga, öfverenskommelse träffas om den utvidgade eller förlängda
tjenstgöringsskyldighet, sorn för nämnde ändamål erfordras.
De benämnas Bevärings-Eliter.
§ 29.
Angående Bevärings-eliternas tjenstgöringsskyldighet och entledigande m. m.
varder af Kongl. Majit särskildt stadgadt.
Bevärings-elit, som af en eller annan orsak upphör att i sådan egenskap tjenst*
göra, vare i afseende å beväringspligtens fullgörande att anse lika med den, som icke
bland eliterna ingått.
§ 30.
Morn. 1. Den, som till deltagande i allmänna Beväringen utskrifven är eller
såsom Bevärings-elit är anställd, skall, utan hinder af husbonde eller mästare, om han
i tjenst eller lära är antagen, i behörig tid sig till mönstring, vapenöfning eller annan
tjenstgöring inställa; men blifver han icke i verklig krigstjenst nyttjad, utan varder
från tjenstgöringen hemförlofvad under den tid, städselaftal eller arbetskontrakt omfattar,
bör han, för fullgörande af sin förbindelse, ofördröjligen anmäla sig bos husbonden
eller mästaren. Har han för vapenöfningen eller tjenstgöringen varit frånvarande
endast en kortare tid, högst 8 veckor, vare han berättigad att i tjensten återgå;
men i annat fall må det på husbonden eller mästaren ankomma att honom i tjensten
återtaga eiler icke.
Hvad här blifvit stadgadt om beväringsskyldig som i verklig krigstjenst nyttjas,
galle äfven under samma förhållanden för legokarl.
Morn. 2. Bevärings-elit åligger att vid slädselaftals eller arbetskontrakts upprättande
eller, om han då ännu icke blifvit till elit antagen, genast vid återkomsten
från det möte, der sådant skett, för husbonde eller mästare anmäla, det han är så
som
elit anställd, vid påföljd, om detta underlåtes, att husbonden eller mästaren eger
att, såsom ersättning för den tid, eliten blifver från arbetet borta utöfver hvad honom
såsom beväringsskyldig i allmänhet ålegat, å lönen afdraga det belopp, som motsvarar
värdet af sålunda försummade dagsverken, efter årets markegångspris.
Har åter Bevärings-elit sådan anmälan behörigen fullgjort, vare han ej till dylik
ersättning förpligtad, der ej annorlunda blifvit särskildt öfverenskommet.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:n 145. 461
§ 31.
Mom. 4. Beväringsmanskapet skall, sedan det till tjenst blifvit uppbådadt och
intilldess detsamma, från mötes- till samlingsplatserna återfördt, derifrån af vederbörnnde
befäl hemförlofvas, vara underkastadt samma lydnad och skyldigheter, som
åligga den öfriga krigsmakten, enligt författningar och krigsartiklar, efter hvilka äfven
komma att bestraffas de förbrytelser, som emot dem begås.
Morn. 2. Enahanda skyldigheter åligga under all tjenstgöring jemväl Beväringseliterna,
hvilka derjemte utom tjensten äro förbundne att visa förmän heder och aktning.
Brister Bevärings-elit deruti, eller uteblifver han utan anmäldt eller giltigt hinder
längre eller kortare tid från öfningsmöte, ansvare han jemväl derför enligt krigslagarne.
§ 32.
Finnas bland Beväringsmanskapet vanfrejdade personer, må de kunna uteslutas
ur led med de öfriga och antingen särskildt vapenöfvas eller till andra lämpliga arbeten
användas.
§ 33.
Beväringsskyldig eller legokarl, som, i afsigt att undandraga sig beväringspligten,
rymmer eller afstympar sig någon lem, skall uti krigstid i sitt ställe och på sin bekostnad
sätta duglig karl, men i fredstid skall af honom erläggas ett belopp, svarande
emot årets vapenöfningsfrihets-afgift.
VI Art. Om Beväringsmanskapets underhåll och förmåner.
§ 34.
Mom. 4. Då Beväringsmanskapet till vapenöfning eller till rikets försvar uppbådas,
skall dess underhåll af Kongl. Maj:t och Kronan besörjas, äfvensom ock manskapet
på Kronans bekostnad förses med erforderlig beklädnad, beväring och annan
utrustning, allt på sätt i gällande författningar är derom bestämdt.
Mom. 2. Likaledes skall ock Beväringsmanskapets Elitkorps, med undantag
af de till Underofficerare konstituerade, under all tjenstgöring beklädas, utrustas och
underhållas af Kongl. Maj:t och Kronan.
Mom. 5. Derjemte skall af den i § 37 omförmälda fond Elit-korpsen erhålla
arlvoden, i enlighet ined hvad derom särskildt stadgas, samt de till Underofficerare
konstituerade dessutom undfå ej mindre dagtraktamente enligt resereglemente!, än ock visst
beklädnadsbidrag till anskaffande och underhåll af uniformspersedlar.
Mom. 4. Det i § 2 omförmälda sjöfolk af handelsflottan erhåller under tjenstgöringstiden
af Kronan underhåll oeh, med undantag af beklädnaden, äfven nödig utredning
samt derjemte den månadshyra, som i enrolleringsorten är gångbar.
<
462 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:0 445.
Beväringsskyldige Sjökaptener och Styrmän af handelsflottan, hvilka under krigstid
såsom befäl eller underbefäl å Flottan användas, äfvensom till maskinislofficerare
befordrade maskinister skola under tjenstgöringstiden erhålla lön och dagtraktamente,
i likhet med deras vederlikar å Flottans ordinarie stat, samt dessutom, till anskaffande
af uniformspersedlar m. m., i ekiperingspenningar ett belopp, motsvarande tre månaders
lön.
Öfrige å flottan såsom sjöbeväring anställde maskinister skola erhålla sjöaflöning
och månadslön; öfvermaskinislerna såsom flagg-underofflcerare och undermaskinisterna
såsom underofficerare af lägsta grad, så vida de icke heldre önska tjenstgöra för månadshyra,
i hvilken händelse de erhålla aflöningsförmåner till lika belopp med hvad
de å enskildes ångfartyg bevisligen sednast åtnjutit.
§ 35.
Morn. 4. Allt beväringsmanskap befrias i krigstid från erläggande af personel
bevillning och mantalspenningar för det år, hvarunder det gör minst tre månaders garnisons-
eller fälttjenst; äfvensom detta manskap skall ega lika rätt lill gratialer och
pensioner, som ordinarie soldater och sjömän i lika belägenhet.
Mom. 2. De af landt- och sjöbeväringen, som varit i egenskap af befäl eller
underbefäl använde, skola jemväl åtnjuta samma förmåner i anseende till gratialer och
pensioner, som tillkomma Ärméens eller Flottans eget befäl och underbefäl inom mot
svarande
grader.
§ 36.
Beväringsmanskapet skall njuta den sorgfälligaste omvårdnad till bibehållande
af helsa och krafter; äfvensom de, hvilka genom håg och fallenhet för krigareyrket,
ordentlig lefnad och god vandel under tjenstgöringen sig utmärka, skola ihågkommas
till lämplig vidare befordran inom krigareståndet.
VII Art. Allmänna bestämmelser.
§ 37.
Af de i g 15 omförmälda afgifter skall, under benämning: ”Allmänna Beväringsfonden”
bildas en särskild tillgång, att, efter Kongl. Maj:ts disposition och emot vanlig
redovisning användas till bevärings-inrättningens ytterligare utbildande.
§ 38.
Den stående Arméens rättighet att värfva och rekrytera äfven bland de beväringsskyldige
fortfar; och anses den beväringsskyldige, som tjenar för nummer i den
stående Arméen, derigenom uppfylla sin bevärirtgspligt; börande dock dervid noga iakttagas,
att, sedan någon del af beväringsmanskapet blifvit (ill rikets försvar uppbådad
och inmönstrad, ingen sålunda utskrifven får för Arméen eller Flottan anvärfvas eller
till indelta Arméens eller Flottans kompletterande vid krigets utbrott användas.
Expeditions- U ts k o Hets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 145. 463
§ 39.
Morn. i. Sedan, vid utbrott af krig, indelta Arméen eller Bätsmanshållet enligt
gällande författningar blifvit komplelteradt, upphör, under den tid kriget varar,
rust- och rotehållares rekryteringsskyIdighet, hvilken deremot, efter återställd fred, vid-'
tager tre månader efter del trupperna återkommit till sin hemort, så framt icke Kongl.
Maj:t af särskilda omständigheter skulle finna för godt att en längre vakanstid tillåta.
Moni. 2. Alla vid indelta Arméen och Bätsmanshållet under krig uppkommande
vakanser skola genast fyllas med beväringsmanskap, hvilket dock endast må tills vidare
uti de ledigblifna ordinarie numren insättas, såvida icke beväringskarlen efter slutadt
krig åslundar att, på de i sednaste legokontraktet betingade vilkor, i numret qvarstå,
i hvilket fall sådant ej må af rust- eller rotehållaren förvägras, ulan dylikt med
beväringskarl fylldt nummer i allt anses såsom behörigen rekryteradt, med deraf följande
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
§ 40.
Af alla de vitén och böter, som enligt beväringsförfattningarne ådömas, skall
ena hälften tillfalla åklagaren, men den andra afsältas till bildande af en Invalid- eller
Pensionsfond för dem af beväringsmanskapet, som under tjenstgöring erhållit sådan
skada, att de derigenom blifvit i mer eller mindre mån oförmögne att sig med arbete
försörja, samt för i krig aflidne beväringskarlars enkor och barn; dock utan alt sådant
för närvarande medför någon rubbning af den beväringsmanskapet i § 35 tillförsäkrade
rätt till understöd från Krigsmanshuskassan eller Amiralitets-krigsmanskassan.
§ 41.
Hvad här ofvan finnes stadgadt, medför icke någon rubbning af nationalbeväringen
på Gottland, sådan densamma är eller framdeles kan blifva ordnad.
Denna författning skall från och med 1861 års början lända till efterrättelse;
dock må de i §§ 2 och 18 tillkomna nya stadganden icke tillämpas på dem, som der(örinnan
in träd t i beväringsskyldigheten.
464 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 145.
Litt. B.
Förteckning å de Socknar samt Sjöstäder, hvilkas Beväringsskyldige höra
till Flottan.
Län.
Fögderi.
Socken.
Göteborgs och
Norrvikens.
Lommeland.
Bohus.
Hogdal.
Näsinge.
Skee.
Tjernö.
Lur.
Tanum.
Qville.
Svenneby.
Bottna.
Sunnervikens.
Tossene.
Askum.
Kongshamns kapell.
Bro.
Brastad.
Lyse.
Lysekil.
Håby.
Forss.
Skredsvik.
Bäfve.
Herrestad.
Högås.
Bokenäs.
Dragsmark.
Orousts och Tjörns.
Fiskebäckskil.
Grundsund.
Torp.
Myckleby.
Böra.
Morlanda.
Gullholmen.
Tegneby.
Långelanda.
Stala.
Käringön.
Mollösund.
Walla.
Klöfvedal.
Göteborgs
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse JS:o 145. 465
Län.
Fögderi.
Socken.
Göteborgs och
Oroust och Tjörns.
Stenkyrka.
Bohus.
Inlands.
Rönnängen.
Klädesholmen.
Forsshälla.
Resteröd.
Ljung.
Ödsmål.
Norum.
Jörlanda.
Solberga.
Hålta.
Lycke.
Harestad.
Thorsby.
Göteborg
s.
Alla socknarne i Vestra Hisings
härad.
Garl Johan.
Frölunda.
Askim.
Hallands.
Fjäre.
Styrsö.
Släp.
Walda.
Tölö.
Hanhall.
Onsala.
Ölmevalla.
Landa.
Frillesås.
Wärö.
Warberg
8.
Stråvalla.
Åhs.
Torpa.
Lindberg.
Träslöf.
Tvååker.
Halmstads.
Morup.
Stafsinge.
Skrea.
Eftra.
Steninge.
Harplinge.
Söndrum.
Wapnö.
Laholms.
Snöstorp.
Trönninge.
Bih. tilI H. St. Pro t. 1859 fr 1860. 10 Simi. 1 Afd.
59
466 Expediiions-Utskoltets Förslå'' till underd. Skrifvelse N:o 446.
Län.
Fögderi.
Socken.
Hallands.
Laholms.
Eldsberga.
Laholms Landtförsamling.
Skummeslöf.
Kamp.
Tjerby.
Christianstads.
Norra och Södra
Båstad.
Åsbo samt Bjäre.
Westra Karup.
Houf.
Torekow.
Grefvia.
Förslöf.
Barkåkra.
Höja.
Ströfvelstorp.
Ingelstads och Jerrestads.
Stora Köpinge.
Ingelstorp.
Walleberga.
Löderup.
Borrby.
Hoby.
Nöbbelöf.
Cimbrits.
Gladsax.
Willands, Gärds och
Rörum.
Albo.
Mellby.
Hvitaby.
Raflunda.
Maglehem.
Åhus.
Ljungby.
Gualöf.
Ifvetofta.
Malmöhus.
Luggude, Rönnebergs
Wälinge.
och Onsjö.
Farhult.
Jonstorp.
Brunnby.
Wäsby.
Wiken.
Allerum.
Helsingborgs Landtförsamling.
Raus.
Qvistofta.
Glumslöf.
Herslöf.
Örja.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 145, 467
Län.
Malmöhus.
Blekinge.
Calmar.
Fögderi.
Luggude, Rönnebergs
och Onsjö.
Torna, Bara och Harjagers.
Oxie, Skytts och
Wemmenhögs.
Ljunits och Herrestads.
Bräkne och Listers.
Östra och Medelstads.
Södra Möre.
Norra Möre, Stranda
och Handbörds.
Socken.
Tofta.
S:l lbb (på Hven).
Saxtorp.
Westra Carleby.
Hofterup.
Barsebäck.
Löddeköpinge.
Borgeby.
Fledie.
Fjelie.
Lomma.
Burlöf.
Fosie.
Hyllie.
Bunkeflod.
Klagstorp.
Tygelsjö.
Gessie.
Eskilstorp.
Hvellinge.
Stora flammar.
Reng.
Magderup.
Trelleborg.
Dalköpinge.
Gislöf.
Simlinge.
Lilla Isie.
Östra Torp.
Hemmesdynge.
Lilla Beddinge.
Tullstorp.
Östra Wemmenhög.
Skifvarp.
Nöbbelöf.
Snårestad.
Balkåkra.
Bjeresjö.
Stora Herrestad.
Alla socknarne.
Alla socknarne.
Alla socknarne.
Dörby.
Calmar Landtförsamling.
Kläckeberga.
468 Expeditions-Utskottcts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 145.
Län.
Fögderi.
Socken.
Calmar.
Norra Möre, Stranda
och Handbörds.
Förlösa.
Åby.
Ryssby.
Alem.
Mönsterås.
Döderhult.
Tunaläns, Sefvedes och
Aspelands.
Misterhult.
Norra och Södra Tjust.
Hjorthed.
Westrums kapell.
Gladhammar.
Törnsfalla.
Gamleby.
Lofta.
Loftahammar.
Ed.
Eds kapell.
Ölands Norra.
Tryserum.
Alla socknarne.
Ölands Södra.
Alla socknarne.
Östergötlands.
Hammarkinds och Skär-
Gryth.
kinds.
Börrum.
S:t Anna.
Skällvik.
Mogata.
Lösings, Björkekinds och
Tåby.
Östkinds.
Å.
Östra Ny.
Rönö k
apell.
Jonsberg.
Häradshammar.
Östra Husby.
Östra Stenby.
Kungssund.
Dagsberg.
Styrestad.
Norrköpings Landtförsamling.
Krokek.
Qvarsebo.
Finspånga, Bråbo och
Östra Eneby.
Memmings.
Qvillinge.
Södermanlands.
Jönåkers, Bönö och
Tunaberg.
Hölebo.
Bergstia
Nyköpin
mm ar.
gs Landtförsamling.
Allhelgona.
Svärtuna.
E.rp edition x-U tuko tint t Förding till vndnrd. Skrifvelse N:o 445. 469
Län.
Fögderi.
Socken.
Södermanlands.
Jönåkers, Rönö och
Tystberga.
Hölebo.
Bälinge.
Westerljungs.
Trosa Landtförsamling.
Wagnhärad.
Hölö.
Mörkö.
Stockholms.
Svartlösa och Ökne.
Ytterjärna.
Tveta.
Södertelje Landtförsamling.
Grödinge.
Nacka och Erstavik.
Sotholms.
Sorunda.
Thorö.
Ösmo.
Westerhaninge.
Muskö.
Österhaninge.
Ornö.
Utö.
Nämdö.
Tyresö.
Åkers, Frötuna och
Wermdö.
Dalarö.
Boo.
Pilhamn.
Djurö.
Wermdö.
Möja.
Ljusterö.
Österåker.
Kulla.
Länna.
Blidö.
Frötuna.
Rådmansö.
Danderyds, Sollentuna
och Wallentuna.
Danderyd.
Lidingö.
Täby.
Östra Ryd.
Sollentuna.
Lyhundra, Sjuhundra,
Bro.
Bro och Wäddö.
Wätö.
Wäddö.
Häfverö.
Singö.
470 E.rp editions- lils ko (te Is Förslag till under d. Skrifvelse Nto 4 45.
Län.
Fögderi.
Socken.
Stockholms.
Frösåkers och Närding-
Edebo.
hundra.
Harg.
Börstil.
Gräsö.
Forssmark.
Upsala.
Olands.
Hållnäs.
Öster Leufsta.
örbyhus.
Wessland.
Elfkarleby.
Gefleborgs.
Gestrikland».
Wahlbo (med Sätra och Hem-
lingby).
Hille.
Hamrånge.
Södra Helsinglands.
Skog.
Söderala.
Norrala.
Norra Helsinglands.
Enånger.
Njutånger.
Idenor.
Tuna.
Rogsta.
Harmånger.
Jättendal.
Gnarp.
Wester-Norrlands.
Medelpads.
Torp.
Borgsjö.
Tuna.
Attmar.
Stöde.
Njurunda (med Galtströms bruk
och Svartviks varf).
Ljustorp (med Lögdö och Lag-  fors bruk).
Tynderö.
Hässjö.
Indahl.
Selånger.
Sättna.
Sjön.
Alnö.
Timrå.
Södra Ångermanlands.
Hernö.
Säbrå.
Häggdånger.
Nora.
Expeditions-UtskoItets Förslag till anderd. Skrifvelse IS:o 44-5. 471
Län.
Fögderi.
Socken.
Wester-Norrlands.
Södra Ångermanlands.
Norra Ångermanlands.
Bjertrå.
Skog.
Thorsåker.
Ytter-Lännäs.
Dahl.
Gudmundrå.
Högsjö.
Hemsö.
Sollefteå.
Multrå.
Ed.
Långsele (med Graninge bruk).
Botheå (med Gålsjö bruk).
Styrnäs.
Öfver-Lännäs.
Sånga.
Nordingrå.
Ullånger.
Nätra.
Själevad.
Arnäs.
Grundsunda.
Sjöstäderna:
I Göteborgs och Bohus län:
Hallands „
Christianstads
Malmöhus
Blekinge
Strömstad.
Uddevalla.
Marstrand.
Kongsbacka.
Warberg.
Halmstad.
Cimbritshamn.
Helsingborg.
Landskrona.
Malmö.
Skanör.
Falsterbo.
Ystad.
Sölvesborg.
472 Expeditions-Utskottet.t Förslag till underd. Skrifvelse A’:o i45.
Sj ös tadem a:
1 Blekinge län:
Carlshamn.
Carlskrona.
„ Calmar „
Calmar.
Westervik.
Oscarshamn.
Borgholm.
„ Ostergötlands „
Norrköping.
„ Södermanlands „
Trosa.
Nyköping'.
„ Stockholms „
Södertelje.
Norrtelje.
Östhammar.
Öregrund.
Waxholm.
„ Gefleborgs „
Gefle.
Söderhamn.
Hudiksvall.
„ Wester-Norrlands „
Hernösand.
Sundsvall.
N:o 146.
Utt. A.
Formulär
till Namnrulla öfver alla inom IV. IV. Stad (Fögderi) till Armccus (Flottans) Ucvärings-omrAdc hörande, inom utskrifningsAldcrn varande personer, år 18 ..
De utskri
f n
ingsskyldiges
Första
klassen.
A
ndra
klassen.
Tredje
klassen.
Fj
erde
klassen.
Femte
klassen.
hemvist
för- och tillnamn utan förkortning.
yrke eller närings-
!>
3
Födelse-
►>
3
Fö delse-
9
Fö delse-
>
2
Födelse-
>
Födelse-
Socken.
i By eller hemman.
Gard
N:o.
fång.
år.
månad.
dag.
o
ar.
månad.
dag.
sa
o
ar.
månad.
dag.
år.
månad.
dag.
s»
år.
månad.
dag.
•
\
1
1
t
\
Expeditions-Utskottcts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 146.
473
H:o 140.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Okt. 1860.
Preste-Ståndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående reglering af utgifterna
under Riks-Statens Fjerde Hufvudtitel.
(Stats-Utsk:ts Uti. N:o 84, 151) och 173.)
S. A. K.
1 afseende på Riks-Statens Fjerde Hufvudtitel, innefattande anslagen för Landtförsvarsdepartementet,
hafva, i följd af dels E. K. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, dels hos Rikets Ständer gjorda framställningar, nedannämnde
förändringar ifrågakommit.
l:o. Departementets Kansli-Expedition.
1 anslaget för denna Expedition har ej förekommit annan förändring än att,
beträffande Kanslist- och Kopist-tjensterna, Rikets Ständer beslutit att, på sätt E. K.
Majit föreslagit, 1 Kopisttjenst må vid inträffande ledighet indragas och aflöningen derefter
utgå till befrämjande af göromålens gång inom Expeditionen, men att för öfrige
Kanslist- och Kopist-tjenster de aflöningsbelopp böra utgå, som närlagde tabell Litt. A
närmare visar.
2:o. Departementets Kommando-Expedition.
Uti denna Expeditions anslag har E. K. Maj:t äskat en tillökning af 1,500 R:dr,
att efter Departements-Chefens disposition användas till gratifikationer åt de vid ExBih.
till R. S. Pral. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 60
•474 Expeditions-Utskottets Förslug lill underd. Skrifvelse N:o 446.
peditionen anställde Officerare, hvilka, enligt hvad Deparlemenls-cheferis uti protokollet
öfver Landtförsvars-ärenden för den 1-4 Oktober nästiidet år intagna yttrande bland
annat innehåller, hafva tjenstgöringsskyldighel under hela året och för sina tjensteåligganden
derjemte måste vidkännas flera särskilda kostnader, men likväl äro lägre
aflönade än Officerare, som kommenderas till tjenstgöring mot åtnjutande af dagtraktamente
enligt resereglemente!; men då arfvodena för de vid Expeditionen anställde
Generalslabs-officerare vid sednaste riksmöte tillökades, för den förste af dessa Officerare
från 525 R:dr till 1,200 R:dr och för de fyra öfriga från 525 lill 750 R:dr;
hvarförutom rationsersätlning och stallhyra, som förut icke tillgodokommit bemälde
Officerare, beviljades för 2:ne hästar med tillsammans 740 R:dr; så hafva i betraktande
häraf och då ifrågavarande Officerare, utom dessa arfvoden, ega att uppbära
sina löner vid de regementen, der de äro anställde, samt genom tjenstgöringen vid Kommando-expeditionen
vanligen kunna påräkna hastigare befordran, Rikets Ständer funnit
någon ytterligare förhöjning i dessa aflönings-förmäner icke vara af behofvet påkallad.
3:o. Ki • ig s-Kolli; <j i jivi.
I det för bemälde Kollegium nu utgående anslag hafva Rikets Ständer ej funnit
skäl alt göra annan ändring, än att Kanslisternas aflöning upplages för hvar och
en till 1,000 R:dr, och alt således det till befrämjande af göromålens gång inom
Kanslislgraden nu anvisade anslag, 600 R:dr, (rån staten uleslutes, pä sätt Tab. Litt.
B visar.
4:o. Gen era lite ts-Slatrn.
Som den å delta anslag uppförda 6:le Fördelnings-Generalslönen å 9,000 R:dr,
jemlikt hvad vid sista riksdagen beslutades, skall till Statsverket indragas i den mån
de med Rikets Ständers begifvande tillförene derå anvisade pensioner till ur tjenst afgångne
Generalpersoner och OlVerstar icke vidare blifva behöflige, har E. K. Maj:t,
sedan en sådan pension å 650 R:dr numera upphört alt utgå, föreslagit, att ifrågavarande
anslag, som för närvarande utgör 85.100 R:dr, måtte med nämnde belopp
minskas, och hafva Rikets Ständer, med bifall härtill, bestämt ifrågavarande anslagssumma
till 84,450 R:dr.
5:o. G enera/s ta bs-o/fcer ares bildande.
E. K. Majit, som vid förra riksdagen lill Rikets Ständers pröfning framlade ett
fullständigt förslag till General stabens organisation, hvilket dock ej blef af Rikets Ständer
antaget, har — under uttalande af den åsigt, att hufvudgrunderna för nämnde
förslag voro rikliga och ändamålsenliga, samt alt, om äfven Statens tillgångar för närvarande
ej medgåfve den föreslagna organisationens utförande, angeläget likväl vore för
underlättande af organisationsplanens framlida verkställande, att de anslag beviljades,
som funnos nödvändiga för vidtagandet af åtgärder till Generalslabs-officerares bildande,
hvarvid ordnandet af både den tbeoretiska och den praktiska undervisningen
intoge främsta rummet — i sådant afseende äskat följande anslag:
till arfvoden åt lärare i Generalstabs-ämnen  2,000 R:dr,
„ fältöfningar
1,500 „
„ resestipendier
. . ■ ■ 3,000 „
tillhopa 6,500 R:dr;
Expeditions-Ulskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 146.
475
Och enär Rikets Ständer funnit obestridligt, att så väl de theoreliska kunskaper i åtskilliga
ämnen, som den praktiska öfning, hvaraf Generalstabs-officerare, så vida de skola
blifva fullt dugliga och användbara, mäste vara i besittning, svårligen torde kunna af
dem i tillräckligt mått förvärfvas, om ej tillfälle för deras utbildning i denna riktning
beredes genom anvisande dertill af särskilda medel, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse
med E. K. Majlis nådiga hemställan, funnit godt att för Generalstabs-officerares
bildande må på Riks-staten uppföras ett belopp af 6,500 R:dr.
6:o. Topografiska Korpsen.
Uti personalen vid denna korps har E. K. Majit funnit en tillökning af 8 Under-officerare
vara af behofvet påkallad, för hvilka, med beräkning af 500 Ridrs lön
för hvardera, erfordrades ett belopp af 4,000 R:dr. Härifrån skulle dock, i händelse
E. K. Maj:ts nådiga framställning om nuvarande Renritaren å korpsens stal, Carl
Akrells uppförande på Indragnings-stat, af Rikets Ständer bifölles, afräknas ett mot
hans aflöning svarande belopp, 800 R:dr, då anslagstillökningen komme att utgöra
3,200 R:dr, och borde omiörmälde Under-officerare jemväl berättigas till successiv
löneförhöjning af 250 R:dr efter Fern års väl vitsordad tjenstgöring och samma belopp
efter ytterligare fem års lika beskaffad tjenstgöring, lör hvilken utgift tillgång
dock kunde beredas af anslaget till korpsens arbeten, hvilkas befrämjande derigenom
åsyftades.
1 afseende på denna fråga hafva Rikets Ständer af ofvan åberopade Statsrådsprotokoll
inhemtat, bland annat, att E. K. Majit, i betraktande af angelägenheten af
det militära karteverkets skyndsammare fullbordan och i anledning af anmäld brist på
härför erforderlig arbetspersonal ej mindre på Topografiska korpsens egen stat, än äfven
från Arméen, under den 2 Februari 1858, uppå Korps-chefens hemställan, i nåder
tillåtit att vid korpsen finge Ulls vidare och pä förordnande antagas högst 8
Under-officerare all vid dessa arbeten biträda, med arfvoden af 500 R:dr årligen,
hvarefter och sedan lämpligheten och nyttan af Under-officerares anställning vid denna
korps sålunda under mer än ett års tid hunnit tillräckligt pröfvas, E. K. Majit ansett
skäi vara för handen att af Rikets Ständer äska ofvanberörda anslags tillökning; och
då, med afseende på angelägenheten af det militära karteverkets påskyndande, Rikets
Ständer funnit tillökning af Topografiska korpsens personal vara behöflig, halva Rikets
Ständer ulan alt ingå i bedömande af lämpligheten utaf militäre tjenstemäns användande
lill de arbeten, hvarom här är fråga, vid betraktande häraf funnit skäl i så
måtto bifalla förevarande nådiga framställning, att Rikets Ständer för nästkommande
Stalsregleringsperiod till E. K. Majlis disposition såsom extra anslag anvisat ett belopp
af 3,200 R:dr årligen, att användas till aflöning åt den ökade arbetspersonal, som erfordras
för det militära karteverkets skyndsamma utförande; och bar, såsom följd af
delta Rikets Ständers beslut frågan om det af E. K. Majit äskade bekliidnads-anslag
af 1,200 Ridr till ofvan omförmälde 8 Under-officerare förfallit. (Se Tab. Litt. D. mom. 4.)
7;o. Krigs-Akademien.
1 anledning af den vid 1857 års Statsrevision förekomna anmärkning, att de
till Krigs-Akademien anslagna räntor, bestående af 50 dränge- och 50 ökedagsverken,
af hvilka Akademien, då de numera efter ränteför-enklingen ej kunde in natura utfordras,
icke hade större fördel än af ett motsvarande kontant anslag, borde emot ersättning
lill Statsverket indragas, har E. K. Majit i nåder föreslagit, att berörde dagsverks
-
476 Expeditions- Utskottets Försl a (j till underd. Skrifvelse N:o 146.
räntor, som i nuvarande Riks-slat äro förslagsvis upptagna till 150 R:dr, men enligt
20 års medelmarkegång utgjort 162 R:dr 50 öre, måtte indragas samt Akademiens kontanta
statsanslag med sistnämnda belopp ökas, hafva Rikets Ständer funnit godt till
förevarande nådiga framställning lemna bifall, i följd hvaraf penninge-anslaget för
Krigs -Akademien, som för närvarande utgör 79,725 R:dr 75 öre, kommer, med tillägg
af ofvanomlörmälda dagsverksräntors värde, 162 R:dr 50 öre att uppföras lill eli belopp
af 79,888 R:dr 25 öre.
Indelta Arméen.
8:o Kavalleri- och Infanteri-regementena.
f afseende på det under Kavalleri- och Infanteri-regementenas anslag inbegripua
förslagsanslag för Jemtlands rotering, 2,850 R:dr, äfvensom anslaget till Militie-bostäUskassan,
22,125 R:dr, är vid 1857 års Stats-revision den anmärkning framställd, att då
dessa, liksom några till andra bufvudtitlar hörande anslag, utgjorde ersättningsbelopp,
som, enligt de vid 1850—1851 års riksdag stadgade grunder utginge till vissa kassor
och inrättningar, hvilkas indelta räntor och kronotionde m. m. blifvit till Statsverket
indragna, så borde ifrågavarande anslag, sedan fullständiga uträkningar öfver deras
verkliga belopp numera blifvit uppgjorda, ej vidare i Riks-staten förslagsvis upptagas;
och då härvid i öfrigt förekomma, att de omförmälda kassor och inrättningar tillerkända
ersättningar för deras till Statsverket indragne inkomster måste anses såsom
deras obestridliga tillhörighet, hvadan således Statsverket ej kunde göra anspråk på
derå möjligen uppkommande besparingar, hafva Revisorerne hemställt, ali alla anslag
af denna beskaffenhet mätte, när beloppen deraf blifvit utredda och fastställda, i Riksstaten
uppföras såsom reservations-anslag.
Lika med Revisorerne hafva Rikets Ständer ansett lämpligast att, sedan berörda
ersättningar nn mera blifvit till visst belopp uträknade och fastställda, de ej vidare
böra såsom förslagsanslag uppföras; och då del ej heller synts behöfligt att de blifva
reservations-anslag, enär besparingar å dessa anslag skulle kunna uppkomma endast
derigenom att vederbörande Direktioner försummade att i behörig tid lyfta de anslagna
beloppen, hvilket icke torde böra antagas, hafva Rikets Ständer beslutit, att
ofvannäinnde hänne anslag må, på sätt uti hosföljande tabell öfver Hnfvudtiteln jemväl
är iakttaget, hädanefter i Riks-staten upptagas endast med de fastställda beloppen,
men hvarken såsom förslags- eller reservations-anslag.
9:o. Löneförbättringar vid Indelta Arméen.
Sedan för detta ändamål Rikets sednast församlade Ständer beviljat 100,000
R:dr årligen under nuvarande statsreglerings-period, att användas till löneförbättring i
första rummet åt Underbefäl och Subaltern-officerare jemte deras vederlikar, samt vidare,
så framt tillgångarne medgåfve, jemväl åt Andre Kapitener och Regementsqvartermästare,
dnck med förbehåll att en dylik förmån icke finge lillgodokomma deni
af bemälde löntagare, som äro med boställen försedde; så har E. K. Majit nu, under
åberopande af de förhållanden, som föranledde ifrågavarande anslag och hvilka E. R.
Majit ansåge ännu fortfara, föreslagit att delta anslag måtte äfven för nästa stats
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 146. 477
reglerings-period å Riks-staten bibehållas, för att, enligt redan meddelade föreskrifter,
för ändamålet användas; och enär Rikets Ständer ej kunnat förbise, att löntagare vid
Indelta Arméen, som ej hafva boställen, måste, intilldess en ändamålsenlig lönereglering
för Indelta Arméen kommer till stånd, vara i samma behof af någon tillökning
uti sina förut alltför otillräckliga aflöningsförmåner, som Statens öfrige embets- och
tjenstemän, hafva Rikets Ständer bifallit, att anslaget till löneförbättringar vid Indelta
Arméen må äfven under nästkommande statsreglerings-period få utgå med oförändradt
belopp och enligt förut meddelade föreskrifter.
I0:o. Indelta Arméens vapenöfning ar.
Uti det af- Rikets Ständer vid sednasle riksdag till bestridande af kostnaderna
för Indelta Arméens vapenöfningar under förslagstitel beviljade anslag 596,000 R:dr,
bar Fl K. Maj:t ej äskat någon förändring. Rikets Ständer, som anse förslagsanslag i
allmänhet olämpliga för en väl ordnad statsförvaltning, der utgifterna böra inom visst
fastslälldl belopp begränsas, hafva beslutit, att delta anslag under reservations-litel
uppföra. Dä emellertid Rikets Ständer funnit angelägenheten deraf, att Arméen erhåller
den för dess bibehållande i ijenslbart skick erforder liga öfning, så, och enär det
visat sig, att de i detta hänseende vid förra riksdagen Rikets Ständer meddelade be
räkningar,
på grund hvaraf ofvanberörde anslagssumma bestämdes, upptagit kostnaderna
till lägre belopp än sorn varit erforderligt med hänseende till den utsträckta tiden
för vapenöfningarne, hafva Rikets Ständer, med fästadt afseende på dessa omständigheter,
beviljat tillökning i anslaget, lämpad efter såväl Statens tillgångar, som det
behof, hvars uppfyllande härmed åsyftas, och för ifrågavarande ändamål anvisat en
summa af 650,000 R:dr, att under ofvannämnda titel utgå.
Sedan, på derom gjord framställning, Rikets Ständer på sätt deras underdåniga
skrifvelse af den 30 sistlidne Juni förmäler, för sin del beslutil, alt Rolehållarne vid
kavalleriet i Jemtland skola befrias från hästarnes fouragering för marcherna mellan
mötesplatsen och sqvadronernas samlingsplatser, och att kostnaden härför, beräknad
till 300 R:dr, bör ölvertagas af Statsverket, att utgå af anslaget till Arméens vapenöfningar,
kommer följaktligen berörde kostnad att hädanefter bestridas af ifrågavarande
anslag, hvilket dock med afseende å nu beviljade, betydliga tillökning bör, utan vidare
förhöjning lemna tillgång för nyssnämnda utgift.
Värf vade Arméen.
lito. Konungens vur/vade Hussar-reg emen te.
E. K. Maj:!, som ansett billigheten fordra, att underbefäl och vederlikar vid
detta regemente undfinge aflöning i likhet med förhållandet vid öfriga garnisons-regementen,
har i anledning deraf föreslagit, att de för ifrågavarande personal i sådant
afseende nödiga aflönings-förhöjningar måtte beviljas med tillsammans 6,603 Rtdr; och
enär, enligt hvad Regements-chefen upplyst, underbefälets ställning, oaktadt den vid
förra riksdagen beviljade löneförbättring, isynnerhet vore bekymmersam, hvadan följande
tillökning i aflöningsförmånerna för nämnde befäl och dess vederlikar vore af
behofvet påkallad, nemligen:
478 Expeditinns-Utskottets Färsing till underd. Skrifvelse N:o 146.
för Regements-hästläkaren 175: —
„ Regeinents-trumpelaren  200: —
„ 6 Fanjunkare å 200 R:dr  1,200: —
„ 6 Förste Sergeanter ä 125 R:dr  750: —
„ 18 Andre Sergeanter k 125 R:dr  2,250: —
„ 6 Sqvadrons-hästläkare å 100 R:dr  600: —
„ 6 Sqvadrons-trumpelare å 100 R:dr  600: —
„ 6 Distinktions-korporaler k 48 R:dr  288: —
„ 18 Korporaler å 30 R:dr  540: —
Summa R:dr R:mt 6,003: —
så hafva, i betraktande af hvad sålunda blifvit upplyst och anförd!, Rikets Ständer funnit
skäligt bevilja ifrågavarande anslagstillökning.
12: o. Ingeniör-korpsen.
n) Beträffande det till denna korps hörande Sappörkompani, har E. K. Maj:t,
enär värdet af den å kompaniets stat uppförda brödspanmål, 1,664 kubik(ot, hvarför
nu finnes beräknadt ett kontant anslag af 2,636 R:dr 67 öre, efter det förändrade
statspriset å spaumål, rätteligen utgör 3,328 R:dr, föreslagit, att skillnaden mellan dessa
belopp måtte med 691 R:dr 33 öre tilläggas Ingeniör-korpsens nuvarande anslag; och
hafva Rikets Ständer bifallit förevarande framställning sålunda, att den för Sappörkompaniet
beräknade spanmåls-qvantitet, 1,664 kubikfot, i Riksstaten må uppföras såsom
oindelt spanmål med ett förslagsvärde af 2 R:dr kubikfoten till belopp af 3,328
R:dr, men Ingeniörkorpsens penninge-anslag deremot minskas med ett belopp af 2,636
R:dr 67 öre.
4) För uppsättning af ett nytt Sappörkompani har E. K. Maj:t äskat ett belopp
af 17,319 R:dr 65 öre; och hafva Rikets Ständer i afseende å denna fråga af SlatsRåds-prolokollet
inhemta), bland annat, hurusom Chefen för Ingeniörkorpsen redan år
1856 gjort underdånig framställning om uppsättning af de enligt den uppgjorda planen
ännu återstående andra och tredje Sappörkompanierna, men att E. K. Maj:t funnit de
många vid förra riksdagen ifrågasatta andra angelägna föremål, som erfordrade anslag,
lägga hinder i vägen alt då föreslå Rikets Ständer beviljandet af de härtill nödiga
medlen. Då emellertid en armés företag i krig väsendtligen vore beroende af det
skick, hvaruti Ingeniörväsendet sig befunne, och i första rummet den del deraf, som
utgöres af krigsbryggor, med hvad i detta hänseende hittills kunnat här åstadkommas
vore så otillräckligt, att dermed föga kunde uträttas, och det nuvarande krigsbrvggeväsendet
således skulle vid krigslillfällen blifva af högst inskränkt användbarhet, har
E. K. Maj:t ansett det ej längre böra fördröjas med åtminstone det ena nya kompaniets
organiserande, samt, enär det nuvarande kompaniets stat härvid borde läggas till
grund, föreslagit, att samma belopp, hvartill denna stal uppginge, eller 17,319 R:dr
65 öre, måtte för detta ändamål af Rikets Ständer anvisas såsom tillökning i Ingeniörkorpsens
nuvarande anslag, hvarförutan till den årliga underhållskostnaden för det nya
kompaniets beklädnads-, remtygs-utrednings- och sjukvårdspersedlar, enligt den för äldre
kompaniet nu gällande passevolans, beräknats ett belopp af 8,993 R:dr 20 öre,
hvilket belopp alltså borde tilläggas anslaget till ”Försvarsverket i allmänhet” för Krigskollegii
Intendents-afdelning, hvarifrån samma kostnad för nuvarande Sappörkompaniet
utgår; äfvensom E. K. Maj:t, till undvikande af särskildt anslag för den första uppsättningskostnaden,
ansett lämpligast, att lörsta årets underhållsanslag, inalles utgörande
Expedit i o n s - UIs kottets Förslag till anderd. Skrifvelse IS: o 146. 479
26,312 R:dr 85 öre, finge, såsom vid det nuvarande kompaniets uppsättning egde ruin,
härtill användas, hvarigenom den hufvudsak ligas te delen af' denna lill 28,750 R:dr beräknade
kostnad blefve betäckt.
Ehuru det må medgifvas, att den af E. K. Maj:l ifrågaställda utvidgning af
hittills inrättade Sappörtrupper skulle under ett fälttåg i väsendtlig mån underlätta arméens
rörelser och sålunda bidraga till försvarsverkets ändamålsenliga utbildning, hafva
äfven under antagande att vid inträffande krig tillökning af dessa trupper ej kan undvikas,
Rikets Ständer likväl, då en i Sappörtjenst inöfvad staintrupp redan finnes, hvarigenom
den indelta soldaten, hvars lämplighet och fallenhet för dylika arbeten är allmänt
erkänd, lättare kan i dem bibringas en sådan färdighet, som i krigstjenst erfordras
och under nuvarande lörhällanden det angelägnaste hehofvet härutinnan alltså bör
vara uppfylldt, funnit sig, i betraktande jemväl af den omständigheten att Statsverkets
för mångfaldiga behof anlitade tillgångar ej medgifva beviljandet af nya anslag för andra
än de mest oundgängliga ändamål, icke kunna till hvad E. K. Maj:t i ofvanberörde
hänseende föreslagit lemna bifall.
!3:o. Four agering af jJrtiUeriels och värfvade Kavalleriets hästar.
Enär det härtill i Riks-staten upptagna förslagsanslag af 300,000 R:dr, oaktadt
beloppet vid sisllidne riksdag förhöjdes, likväl visat sig vara alltför lågt beräknad!, så
alt den verkliga utgiften för år 1858 med 88,628 R:dr 78 öre öfverskjuta förenämnde
summa, har E. K. Maj:t föreslagit att berörde anslag måtte för nästkommande stats»
reglerings-period förslagsvis beräknas lill 350,000 R:dr och således beloppet i Riks*
slaten förhöjas med 50,000 R:dr; och som prisen ä utfodringsartiklar under de sednare
åren i allmänhet betydligt ökats samt den äskade förhöjningen i delta anslag således
svnls af verkligt behof påkallad, hafva Rikets Ständer denna nådiga framställning
bifallil.
14:o. Mathållning för manskapet vid Garnisons-regementena.
Rörande mathållningen för manskapet vid Garnisons-regementena har E. K.
Maj:t behagat meddela Rikets Ständer, hurusom utgifterna å detla anslag under år 1858
uppgått till 244,879 R:dr 12 öre och under förra hälften af år 1859 lill omkring
105,000 R:dr samt således för båda dessa år antagligen komme att öfverstiga det i
Riks-staten beräknade belopp 175,000 R:dr. Då emellertid mathållningskostnaderna
för det sednare året något minskats, har E. K. Maj:t ansett sig icke böra föreslå förändring
uti detta anslag, hvilket, enligt Rikets Ständers beslut vid sistlidne riksdag uppfördes
såsom förslagsanslag. Som likväl Rikets Ständer, enligt hvad här ofvan blifvit
vttradt, hysa den åsigt, att förslagsanslag, såsom i allmänhet mindre lämpliga, böra i
möjligaste mån undvikas, hafva Rikets Ständer ansett ifrågavarande anslag till Garnisons-regementenas
mathållning hädanefter icke böra förslagsvis uppföras; men, enär
erfarenheten ådagalagt, att,det belopp 175,000 R:dr, Rikets sednast församlade Ständer
anvisade att, utom det å Garnisonsregementenas stater inberäknade gage och brödkorn
för manskapet, hvaraf den så kallade portionsskillingen jemväl utgår, användas såsom
bidrag till dessa regementens matinrättningar, icke lemnat full tillgång för bekostandet
af de förbättrade underhållsportioner, hvaraf Rikets Ständer ansett manskapet böra
komma i åtnjutande, hafva Rikets Sländer funnit någon tillökning i detta anslag vara
af behofvet påkallad; och dä ifrågavarande utgifter, hvilka, på sätt E. K. Maj:t med.-
480 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse IV:n 146.
delat, för år 1858 utgjorde 244,879 R:dr, deremot under nästlidne år icke obetydligt
minskats, så att de, enligt från Krigs-kollegium erhållen uppgift, för sistnämnde år ej
öfverstigit 190,000 R:dr, ansett en förhöjning af 25,000 R:dr blifva för ändamålet tillräcklig
samt således derför beviljat ett till 200,000 R:dr bestämdt anslag.
Beväringen.
15:o. Sedan Rikets sist församlade Ständer, som funnit mindre lämpligt att,
för den ringa tjenstgöringen under årliga exercisen med Stockholms stads och läns beväringsmanskap,
Staten skulle vidkännas kostnader för aflönande af en särskild Officerskorps,
samt ansett, att denna exercis kunde verkställas af dertill kommenderadt
befäl, antingen från Uplands eller Södermanlands regemente eller från Garnisonsregementena
i hufvudstaden, af sådan anledning, hos E. K. Maj:t framställt sin tanke derom,
att Lifbeväringsregementels Oflicerskorps borde, i mån af inträffande afgång, indragas
eller åtminstone på ett för Statsverket mindre kostsamt sätt organiseras, bar, enligt
hvad Rikets Ständer af bär förut åberopade Stats-Råds-protokoll inhemta!, E. K. Maj:t
i nåder förklarat, att tills vidare hvarken den ledigvarande Chefsplatsen vid regementet
skulle tillsättas eller nja Officerare der antagas, hvarjemte, enär hvarken Uplands eller
Södermanlands regementen eller öfriga indelta regementen kunde aflåta befäl för
ifrågavarande bevärings-exercis, E. K. Maj:t bestulit, att det beväringsområde, som förut
varit anslaget till Lifbeväringsregementet, skulle fördelas på Lifgardesregementena till fot.
I anledning af dessa förhållanden och då den vid sistnämnda regementen nu befintliga
befälspersonal, som icke kunde befrias från sin tjenstgöring i öfrigt, vore otillräcklig,
för att kunna äfven besörja vapenöfningen med det regementena sålunda tillslagna
beväringsmanskap, hade E. K. Maj:t funnit nödigt, att hvartdera af Lifgardesregementena
till löt, efter hand och i mån af blifvande tillgångar på Lifbeväringsregementels
stat, erhölle tillökning i sitt befäl med 1 Tredje Major och 4 Andre Kapitener,
för hvilka aflöningen borde sålunda bestämmas:
1 Tredje Major lön R:dr 3,500: —
rationer för 2 hästar ä 270 R:dr  „ 540: —
stallhjra för d:o å 100 R:dr  „ 200: — 4,240:
4 Andre Kaptener lön å 2,000 R:dr
8,000: —
tillhopa R:dr 12,240: —
hvarigenom för begge regementena således uppkomme ett sammanräknadl förhöjdl aflöningsbelopp
af 24,480 R:dr; — och är af E. K. Maj.t nu föreslaget, att berörde anslagstillökning
måtte få utgå i mån af blifvande tillgångar på Tifbevärings-regementets
stat, som, uti nuvarande Riks-stat upptagen till 31,911 R:dr 50 öre, framdeles härtill
lemnade full tillgång, hvarförutan de för vakanta beställningar vid Lifbevärings-regemenlet
belöpande afgifter till ackordsamorleringen jemväl borde från anslaget utgå.
Då Rikets Ständer likväl ej tilltrott sig att bedöma, huruvida den ifrågaställda
tillökningen af Gardesregementenas befäl innefattar det lämpligaste sältet att afhjelpa
nu förevarande behof eller om icke annan ändamålsenligare och måhända till större
besparing ledande utväg skulle framdeles kunna beredas, dervid det ej torde böra lemnäs
ur sigte att, derest en förändrad organisation i ofvannämnde hänseende kommer
lill verkställighet, Lifbeväringsregementets nuvarande Officerare, så vidt de dertill finnas
lämpliga, fortfarande för ifrågavarande tjenstgöring blifva använda eller på annat sätt
Expeditions-Viskottels Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 146. 481
vid Arméen anställda och sålunda vinna den befordran, hvarpå de kunna hafva anspråk
utan alt Statsverket för deras aflöning behöfver vidkännas särskilda kostnader, hafva
Rikets Ständer, utan att för närvarande ingå i pröfning af det förslag, E. K. Maj:t
framställt för anskaffande och underhållande af erforderligt befäl vid vapenöfningarne
med Stockholms stads och läns Beväringsmanskap, ansett sig böra till E. K. Maj:t i
underdånighet öfverlemna, att i sådant hänseende vidtaga lämpliga åtgärder, dock med
vilkor att kostnaderna för en förändrad organisation icke må öfverstiga det af E. K.
Maj:t nu äskade belopp, 24,480 R:dr årligen, samt att sådan förändring verkställes
endast i den mån tillgång för utgifterna genom inträffande afgång på Lifbeväringsregementets
stat kan beredas; varande i följd häraf och då Rikets Ständer icke hafva
sig bekant lill hvad belopp besparing på Lifbevärings-regemenlets anslag hitintills genom
inträffad ledighet uppkommit, detta anslag å närlagde tabell öfver Hufvudliteln lills
vidare upptaget till oförändradt belopp 31,011 R:dr 50 öre.
16:o. Gottlands National-Beväring.
Sedan Militär-befälbafvaren på Gottland hos E. K. Maj:t gjort underdånig framställning
angående åtskilliga nödiga befunna förbättringar uti öns nuvarande militär
organisation,
innefattande förslag om behöflig tillökning i befälet vid National-beväringens
artilleri och infanteri m. m., så hade, vid öfvervägande häraf och enär, efter hvad
Mil itär-befälhafvaren upplyst angående bristen på nödigt befäl, della onekligen icke
stöde i tillbörligt förhållande till truppens styrka, E. K. Maj:t funnit behöfligt:
att Gottlands National-bevärings stat måtte ökas med de för Artilleriet — hvilket
hitintills saknat egna Officerare — föreslagna nya olficerslöner, nemligen:
för 2 Kaptener å 1,000 R:dr  2,000: —
„ 2 Löjtnanter å 700 R:dr  1,400: —
„ 3 Under-löjtnanter ä 500 R:dr  1,500: —
att å samma stat för Infanteriet — hvars befäl vore alldeles otillräckligt,
enär flere af de nuvarande kompanierna utgjorde en styrka af 230
ända till 550 man och de 7 största af dessa derföre borde fördelas hvart
dera
i 2 kompanier — måtte uppföras nya löner eller arfvoden:
för 7 Kaptener å 1,000 R:dr  7,000: —
,, 7 Löjtnanter å 700 R:dr
4,900: —
„ 7 Under-löjtnanter å 500 R:dr  3,500: —
„ 50 extra Under-officerare å 30 R:drs arfvode  1,500: —
„ 100 extra Korporaler å 18 R:drs arfvode  1,800: —
att, då såväl en 4:de Bataljons-chef med Adjutant, till följd häraf, för
tjenstgöringen erfordrades, som ock en Stabs-chef till Militär-befälhafvarens
biträde vid militär-göromålens handhafvande, aflöning för sådana beställningar
jemväl måtte å staten uppföras, nemligen :
för 1 Slabs-chef hos Mililär-befälhafvaren, arfvode i likhet med
hvad som bestås vid öfriga General-befäl, eller ...... 1,000: —
„ 1 Bataljons-chef lön 1,800: —
,, 1 Bataljons-Chefs-adjutant
. arfvode 150: —
och att, sedan Wisby stads Borgerskap i underdånighet anhållit att få
afsäga sig sin nu egande rättighet att välja Officerare vid stadens Beväring,
Transport: 26,550: —
Bih. till B. St. Prot. 1859 $• 1860. 10 Sami. 1 Afd. 61
482
Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 446.
Transport: 26,550: —
saint E. K. Majit förklarat sig benägen dertill lenina bifall, så framt officers-lönerna
derstädes kunde bringas till likhet med motsvarande löner
vid landets beväring, lönetillökning måtte, för ändamålets vinnande, anslås
för
2 Kaptener å 400 R:dr  800: —
„ 2 Löjtnanter å 325 R:dr  650: —
„ 3 Under-löjtnanter ä 240 R:dr  720: —
tillhopa R:dr R.-mt 28,720: —
Jemte framställning om beviljande af detta anslag liar E. K. Majit i nåder
äskat Rikets Ständers medgifvande all, derest E. K. Majit skulle, efter frågans ytter
ligare
utredning, finna Militär-befälhalvarens förslag om öl verfly Ilning af det i Wisby
förlagda depöt-kompani af Svea Artilleri-regemente frän Artilleriets till Gottlands National-beväringsstat
vara ändamålsenligt och utan behof af vidare anslag kunna verkställas,
E. K. Majit måtte vara oförhindrad alt en sådan åtgärd vidtaga.
De fullstäudiga upplysningar i afseende på sjelfva försvarsväsendets ordnande,
som dels innefattas uti olvanberörda underdåniga framställning af Mililär-befälhafvaren
och dels blifvit Rikets Ständer särskildt tillhandahållna, hafva ådagalagdt, att Gottlands
försvar kan utan alltför stora uppoffringar framdeles bringas derhän, att öns besittning
bör blifva betryggad äfven emot angrepp af starkare fiender. Då emellertid
E. K. Majit, med afseende å Statsverkets nuvarande ställning, ansett, alt vid innevarande
riksmöte anslag borde beviljas endast lill de i sådan syftning företrädesvis angelägna
åtgärder, hafva Rikets Ständer, vid detta förhållande, icke heller funnit skäl att
för ifrågavarande ändamål bevilja annat anslagsbelopp än till de af E. K. Majit
äskade nva löner, arlvoden och löneförhöjningar för befäl och underbefäl vid Gottlands
Nalional-beväring samt till lönetillökning för Olficerarne vid Wisby stads beväring, i
hvilket afseende eli belopp af 28.720 R:dr kommer alt i staten uppföras, medgifvande
Rikets Ständer i öfrigt, lör sin del, att den ifrågaslällda öfverflyttningen lill Gottlands
Nalional-beväringsstat af ofvannämnda depöt-kompani utaf Svea Artilleri-regemente må
kunna verkställas, när sådant al E. K. Majit prölvas lämpligt.
Bland olvanberörda af Mililär-belälhafvaren i underdånighet gjorda framställningar,
för hvilka anslag nu icke blifvit al E. K. Majit äskade, hade jemväl föreslagits,
att till skjutöfningar för Beväringsmanskapet ärligen finge användas 30,000
skarpa patroner, att af Mililär-befälhafvaren genom befälet för detta ändamål utdelas;
— och som Rikets Ständer ansett det vara af synnerlig vigt att landets Beväring i
allmänhet erhåller den största möjliga färdighet i begagnandet af skjutvapen, samt hvad
särskildt beträffar Gottland, Rikets Ständer inhemta), alt Nalional-beväringen derstädes
visat en framstående böjelse och fallenhet för dylika öfningar, hvadan ock, genom
enskild öfverenskommelse af allmogen och frivilliga bidrag, skytteförbund blifvit inom
flera socknar inrättade, hafva Rikets Ständer, då, enligt deras åsigt, Staten icke bör
underlåta ali uppmuntra och befrämja dessa anlag hos öns befolkning, ansett sig böra,
i sammanhang med beslutet uti nyssberörda anslagsfrågor, i underdånighet hemställa,
det E. K. Majit malle medgifva, att af Arméens ammunilions-förråd må utlemuas det
af Mililär-befälhafvaren på Gottland begärda antal skarpa patroner, för att vid omförmälda
skjutöfningar användas.
17:o. Som vid pröfning af anslagen under Riks-slalens Femte hufvudlitel, E.
K. Maj :l ansett nödigt, alt särskildt befäl bildades för det Flottan tilldelade talrika
Beväringsmanskaps öfvande i fredstid och anförande under krig samt i sådant afse
-
Expeditions-Vis hottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 146. 483
ende godkänt en af Deparlemenls-chefen framlagd plan till inrättande af fem Skärgårdsflottans
Marin-bataljoner, deraf till en början tre borde organiseras och förläggas
uti Halmstad, Hernösand och Calmar, har E. K. Majit, i öfverensstämmelse med nyssnämnde
plan, enligt hvilken nuvarande befälet vid Hallands och Westernorrlands Bevärings-batal
joner blifvit afsedt för förstnämnda två marin-bataljoner, föreslagit att de
nu på Fjerde Hufvudtiteln särskildt upptagna anslag för nämnde befäls aflöning, utgörande
för Hallands Infanteri-bataljon 7,500 R:dr och för Westernorrlands Beväringsbataljon
6,295 R:dr, eller tillhopa 13,795 R:dr, finge till Femte hufvudtiteln öfverflyltas,
äfvensom att från anslaget till ”Indelta Kavalleri- och Infanteri-regementena”
jemväl måtte för befäls-aflöningen vid dessa marin-bataljoner få användas ett belopp
af högst 13,905 R:dr, motsvarande de för aflöningen af den sednare bataljonens befäl
beräknade tillgångar från f. d. Jemtlands Fältjägare-regemente, i den män dessa för
ändamålet äro eller blifva disponibla, i följd hvaraf Fjerde Hufvudtitelns anslagssumma
skulle nedsättas med 13,795 R:dr, hvaremot nied öfverföringen till Femte Hufvudtiteln
af de öfriga 13.905 R:dr kunde tillsvidare anstå: men enär Rikets Ständer, uti sin
underdåniga skrifvelse angående regleringen af utgifterna under sistberörde Hufvudtitel,
på deruti anförda skäl, funnit sig förhindrade att bifalla ofvanomlörmälda förslag om
Skärgärds-marinbataljonens inrättande, hafva Rikets Ständer i följd häraf och då anledning
till förändring af nu varande anslag till Hallands och Westernorrlands Beväring
i öfrigt icke förekommit, på närlagde tabell öfver Fjerde Hufvudtiteln uppfört
detta anslag till enahanda belopp, som i nu gällande Riksstat.
18:o. Beväringsmanskapets vapenöfningar.
Härvid har E. Kongl. Majit i Nåder föreslagit, att, med bibehållande af den
nu för Beväringsmanskapet bestämda exercistid af tretio dagar, fördelade på två år i
lika terminer, under dervid stadgade vilkor, alt de två beväringsklasser, som i följd
häraf årligen sammandragas, icke exerceras samtidigt, förslagsanslaget lör Beväringsmanskapets
vapenöfning måtte äfven för nästinstundande stalsreglerings-period beräknas
till enahanda belopp, som nu funnes för sådant ändamål i Riksstaten uppfördt,
eller 458,333 R:dr; dock har E. K. Majit behagat nådigst fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
derpå, hurusom utgifterna å detta anslag möjligen kunde undergå någon
förändring, derest Rikets Ständer komma att antaga den nådiga Propositionen, hvilken
E. K. Majit ville rörande bevärings-inrättningens ordnande och utbildning till Rikets
Ständer aflåta.
Vid öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer, som fått emottaga sistnämnda
nådiga Proposition, hvilken äfven blifvit, på sätt Rikets Sländers underdåniga skrifvelse
under denna dag utvisar, i hufvudsakligaste delarne bifallen, funnit skäligt att
under nu stadgade vilkor fastställa ifrågavarande anslag till det af E. K. Majit i nåder
äskade belopp, 458,333 R:dr, deruti någon förändring till följd af Rikets Ständers
beslut angående bevärings-inrältningen icke påkallas.
Lönereglering.
I anledning af E. K. Majlis nådiga framställning om definitivt uppförande på
stat af de förhöjningar uti förut fastställda aflönings-anslag, som vid innevarande riksmöte
varda beviljade för särskilda embetsverk, korpser och stater, hafva Rikets Slän
-
484
Expeditions-l]iskotlels Förslag lill underd. Skrifvelse N:0 H6.
der ansett sig böra bär afgifva yttrande i hvad angår de till Fjerde Hufvudtiteln hörande
löntagare, hvarvid och enär, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, i det af särskilda
Kommitterade nästiidna år afgifna underdåniga betänkande, rörande Styrelseoch
Förvaltnings-verken, väsendtliga förändringar äro föreslagna i afseende på Krigskollegii
organisation, och äfven Krigs-akademien lärer komma att i viss mån förändras,
Rikets Ständer ansett definitiv lönestat för bemälda Kollegium och läroverk ej lämpligen
böra vid nuvarande riksmöte fastställas; äfvensom och då af Rikets sednast församlade
Ständer fråga blifvit väckt om indragning eller förändrad organisation af Lifbevärings-regemenlet,
det anslag, som för detta regemente varder beviljadt, endast tills
vidare kommer att å stat uppföras.
Beträdande åter öfriga nu ifrågavarande aflöningsanslag för de till Fjerde Hufvudtiteln
hörande embetsverk, korpser och stater, hafva Rikets Ständer, med bifall till
den nådiga Propositionen, funnit godt att berörde anslag på stat upptaga med undantag
af anslaget för Landtförsvars-departementets Kansli-expedition, hvilket Rikets Ständer,
i likhet med hvad för Justitie-stats-expeditionen blifvit i skrifvelsen angående regleringen
af utgifterna under Riks-statens Andra Hufvudlitel i underdånighet anmäldt,
Rikets Ständer ansett ej böra på stat uppföras.
20:o. Såsom vilkor för rättigheten att af ofvanberörde löner komma i åtnjutande,
hafva Rikets Ständer ansett E. K. Maj:ts den 9 Mars 1858 meddelade föreskrifter
i afseende på de vid sistlidne riksdag beviljade provisoriska lönelörhöjningarne
åt civile och militäre tjenstemän vid Arméen kunna tillämpas, likväl sålunda att dessa
tjenstemän böra åtnjuta enahanda förmån, som Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse
af den 11 sistlidne Augusti för sin del tillagt civile embets- och tjenstemän, hvilka af
sjukdom äro från tjenstgöring förhindrade, hvarjemte Rikets Ständer fästat uppmärksamhet
derpå, alt då kommenderingar vanligen medföra en mera trägen och maktpåliggande
tjenstgöring än den, som plägar förekomma vid regementena, helst, hvad beträffar
indelta Arméen, billigheten synes fordra, att kommenderade officerare alltid erhålla
någon särskild vedergällning för sådan tjenstgöring och således icke böra förpliglas
att — såsom af berörda föreskrifter sknlle i vissa fall föranledas — afstå så stor del
af sin lön, som motsvarade hela del arfvode eller traktamente, de under kommenderingen
egde att uppbära, äfvensom att Officerare, som, utan ansökning, beordras till
särskild tjenstgöring, hvarigenom de vanligen måste vidkännas ökade kostnader, böra
befrias från allt afdrag å sina ordinarie löneinkomster.
I enlighet härmed hafva Rikets Ständer beslulit, att för de vid Arméen anställde
civile ombets- och tjenstemän, som komma i åtnjutande af definitivt fastställda
förhöjda löner, äfvensom för dem af bemälde löntagare, hvilka endast provisorisk löneförhöjning
varder beviljad, föreskrifva följande vilkor och bestämmelser, nemligen:
l:o. Embets- och tjensteman, som utöfver två månader njuter tjenstledighet eller
af sjukdom eller annan orsak hindras från tjenstens utöfning, skall, derest annan person
behöfver i hans ställe förordnas och särskild öfverenskommelse icke träffats, afstå
högst fjerdedelen af behållna löneinkomsten, vid sjukdomsförfall för den efter nämnda
antal månader följande tiden, men i öfriga fall för hela den tid, hvarunder han sin
ordinarie tjenst icke utöfvar, dock utan att semester, då sådan åtnjutes, i beräkningen
häraf ingår; kommande för Under-officerare och deras vederlikar dylikt afdrag
icke alt. ega rum.
2:o. När vid sjukdomsförfall, som fortfar utöfver två månader, särdeles bevekande
omständigheter förekomma, ankomme på vederbörande Chef eller Befälhafvare
Expcditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i46.
485
att pröfva och bestämma, om det stadgade löneafdraget må tili beloppet nedsättas eller
belt och hållet eftergifvas.
3:o. Med behållen löneinkomst förstås hvad som efter stat kommer löneinnehafvaren
till godo, sedan ackordsränta, afgift till Arméens pensionskassa samt kronooch
andra allmänna utskylder afdragna äro.
4:o. Chefen eller Befälhafvare!) för vederbörande regemente eller korps bestämmer
på regements-orderna, hvilken skall den frånvarandes tjenst förrätta och som
derför är berättigad att uppbära det i första punkten omnämnda afdrag.
5:o. Då annan person icke blifvit beordrad att den frånvarandes tjenst bestrida,
eller då särskild öfverenskommelse varder träffad om tjenstens bestridande, förfaller
all fråga om löneafdrag; —
Och få Rikets Ständer, i sammanhang härmed, i underdånighet anhålla, alt E.
K. Maj:t, efter vederbörandes hörande, täcktes antingen genom allmän författning,
eller, der sådant kan finnas nödigt, genom pröfning för särskilda lall, i nåder bestämma,
om och till hvad belopp afdrag å lönen bör ega rum för den, som till särskild
tjenstgöring kommenderas; —
Börande ofvanberörda af Rikets sednast församlade Ständer meddelade föreskrift,
att ledig tjenst, hvarmed provisorisk aflöning är förenad, må tillsättas med rättighet
till åtnjutande allenast af de aflöningsförmåner, som i förut gällande stater finnas derför
bestämda, äfven framgent iakttagas i de fall, der lönerna ej blifva definitivt å stat
uppförda.
Mäter ielen.
21:o. Försvarsverket lill lands i allmänhet eller Krigs-kollegii afdelningar.
I afseende på detta till flerfaldiga med landtförsvaret gemenskap egande föremål
afsedda anslag, hvilket, enligt nuvarande Riksstat, utgör 1,136,578 R:dr 89 öre, fördelade
mellan Krigs-kollegii särskilda afdelningar för Artilleri-, Fortifikations- och Intendenls-ärenden
hafva följande förändringar ifrågakommit.
Enär Fortifikations-afdelning ens anslag lill bestridande af underhållet af Landtförsvarets
hus och byggnader i fästnings- och garnisonsorler, hvilket alltsedan år 1832
utgjort 75,000 R:dr årligen, under den sednare liden, i följd af arbetslönernas ovanliga
stegring och äfven i anseende till förhöjda pris å byggnadsmaterialier, blifvit alldeles
otillräckligt, bar E. K. Maj:t äskat en årlig förhöjning af 10,000 R:dr i berörde
anslag; Som likväl förvaltningen af de till försvarsverket i allmänhet under ofvannämnda
gemensamma benämning anvisade betydliga medel icke är inskränkt genom
någon af Rikets Ständer fastställd fördelning af tillgångarne, utan E. K. Maj:t hädanefter
såsom hittills är oförhindrad att för hvarje år genom utfärdande af special-stater
bestämma under särskilda titlar beloppet af utgifterna, hvilka måste antagas vara för
de nödvändigaste behofven afpassade, hafva Rikets Ständer ej funnit skäl att ifrågavarande
anslagsförhöjning bevilja.
486 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 146.
I anledning af Domkyrkorådets i Calmar underdåniga ansökan, att det ersättningsbelopp
1,650 R:dr, som årligen tillkommer Fortifikationsafdelningen, i följd af
öfverlåtelsen åt Calmar domkyrka af vissa f. d. fästningen i Calmar tillhöriga jordar
och lägenheter, och hvilken ersättning, enligt Rikets Ständers beslut, blifvit af statsmedel
anvisad till 1860 års utgång, måtte såsom ständigt anslag varda å Riks-statens
Fjerde Hufvudtitel uppfördi, har E. K. Maj:t, då, på sätt Domkyrkorådet härvid anfört,
Rikets Ständers afsigt med fäslningslägenhelernas öfverlåtelse till domkyrkan skulle
helt och hållet förfelas, om denna utgift på domkyrkan öfverflyttades, ansett nyssnämnda
belopp böra uppföras såsom ständigt anslag på Fjerde Hufvudtiteln samt föreslagit,
att Fortifikations-afdelningens anslag mätte dermed tillökas; och hafva Rikets
Ständer ansett sig böra denna nådiga framställning bifalla.
E. K. Maj:t har vidare erinrat, hurusom vid sistförflutna riksdag för Intendentsafdelningens
behof anvisades följande extra anslag att under åren 1858, 1859 och
1860 årligen utgå, nemligen:
Såsom förhöjning i beklädnadspassevolansen vid Svea och Andra Lifgardes-regementena,
Lifgardet till häst, Konungens värfvade Hussar-regemente och
Sappörkompaniet
35,113: 78.
till enahanda kostnader vid Svea och Götha Artilleri-regementen .... 15,187: 91.
till Indelta Arméens utredning såsom fyllnads-anslag
4,963: 83.
tillhopa R:dr 55,'265: 52.
Och då dessa utgifter, hvaruti, med hänseende lill de under sistförflutna åren
stegrade pris å beklädnads-materialier, särdeles å kläden och yllevaror samt läderpersedlar,
äfvensom förhöjda arbetslöner, icke kunde förväntas nedsättning, vore af beskaffenhet
att tillhöra det ordinarie anslaget för försvarsverket till lands i allmänhet,
har, i enlighet med Krigs-kollegii derom gjorda hemställan, E. K. Maj:t i nåder föreslagit,
alt förestående aiislagsbehof mätte uppföras ä ordinarie stat med 55,265 R:dr.
Derjemte och enär E. K. Maj:t, genom nådigt bref den 12 April 1859, för
passevolansens fortfarande vid Wendes Artilleri-regemente, tillagt passevolantörerna en
tillökning i regementets årliga beklädnadsanslag af 4,335 R:dr 32 öre, har E. K. Maj:t,
af samma skäl, som i afseende å de öfriga Garnisons-regementena blifvit anförda, föreslagit,
att denna tillökning måtte såsom ett Intendenls-afdelningens behof nu varda å
ordinarie stat uppförd med 4,335 R:dr.
Vid öfvervägande af dessa nådiga framställningar har hos Rikets Ständer blifvit
anmärkt, att hushållningen vid anskaffandet af varor och persedlar för Arméens förråd
skulle vara i så måtto bristfällig, att, i anseende till vissa alltför strängt tillämpade
formela bestämmelser, den uti författningarne (Kongl. Reglementet angående försäljnings-
upphandlings- och entreprenad-auktioner af den 3 Juni 1824 § 3) åsyftade allmänna
täflan i verkligheten blifvit i väsendtlig mån inskränkt, så att endast få spekulanter
vågade inlåta sig uti dylika företag, hvarigenom varorna blefvo för slaten dyrare,
på samma gång som näringsidkarnes anspråk förnärmades, och skulle härtill isynnerhet
bidraga, dels att de uti Reglementet (§ 14) föreskrifna prof och modeller å alla
varor vore på förband och för en tid af flera år till de ringaste detaljer fastställda,
utan afseende derpå, alt mången gång varor af något afvikande beskaffenhet från det
bestämda profvet, men billigare till pris, skulle lika väl uppfylla ändamålet, hvaraf
följde att endast de personer, som under en längre tid arbetat på att inrätta sina tillverkningar
i enlighet med de föreskrifna modellerna, kunde åstadkomma för Krigslörvaltningen
antagliga varor, dels äfven den omständigheten, att de personer, som bade
att verkställa varornas besigtning (Kongl. Förordningen den 20 December 1825) vore
utsedde efter sådana grunder, som icke lemnadu full trygghet derför, all leverantörer
-
Expeditions-Ulskollets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 146. 487
nas rätt och fördel blefve behörigen bevakade, hvilket förhållande jemväl måste afskräcka
från en allmännare täflan.
Enär Rikets Ständer likväl icke kunna bedöma, i hvad mån de sålunda gjorda
anmärkningarna lämpligen kunna och böra föranleda till ändring af hvad hitintills blifvit
i berörda hänseende stadgadt, men de uppgifna omständigheterna likväl synas vara
af den beskaffenhet, att de förtjena närmare utredning, hafva Rikets Ständer ansett
sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, det E. K. Majit läcktes taga i nådigt
öfvervägande, huruvida uti nu gällande föreskrifter, angående upphandling och leveranser
af varor för landtförsvarets behof samt dylika varors besigtning, må kunna
vidtagas sådan ändring alt, utan åsidosättande af Kronans rätt, spekulanternas täflan
underlättas och besparing i Statens utgifter derigenom beredes.
Hvad nu angår ofvanberörda af E. K. Majit äskade tillökningar uti Intendentsafdelningens
ordinarie anslag, hafva Rikets Ständer, äfven om de för innevarande stalsreglerings-period
beviljade extra anslagen varit tili hela beloppet erforderliga, likväl
desto mindre kunnat antaga, att samma belopp skola blifva för all framtid behöfliga,
som besparing i utgifterna torde kunna beredas icke allenast genom den af Rikets Ständer
nyss föreslagna utväg, utan ock genom inträffande nedsättningar i varuprisen, i
följd hvaraf Rikets Ständer funnit den nådiga framställningen ej kunna bifallas på annat
sätt, än att ofvanberörde för Intendents-afdelningen? behof, vid sednaste riksmöte
beviljade extra anslag till sammanlagdt belopp af 55,265 R:dr 52 öre, äfvensom den
af É. K. Majit nu äskade förhöjning i beklädnadspassevolansen vid Wendes Artilleriregemente
4,335 Ridr 32 öre för nästkommande trenne år anvisas till utgående från
Rikets Ständers Riksgälds-kontor; (se tab. Litt. D.)
Med befriande för Jemtlands roteringskassa från allt bidrag till anskaffning och
underhåll af beklädnaden vid Häsljägarekorpsen, hvarom framställning skett så väl uti
högstberörde nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, som uti särskild
nådig Proposition af den 14 sistlidna Februari, hafva Rikets Ständer, på sätt deras,
lill svar å sistberörda nådiga Proposition, den 15 sistlidna September aflåtna underdåniga
Skrifvelse förmäler, beviljat de af E. K. Majit för ifrågavarande ändamål
äskade anslag, nemligen dels 1,207 Ridr 76 öre att, jemte förut anvisade 1016 Ridr
eller tillhopa 2,223 Ridr 76 öre tilläggas Krigs—kollegii lntendenls-afdelnings anslag
för materielens underhåll och dels såsom extra stats-anslag för en gång 3,617 Ridr
20 öre, ersättning till roteringskassan och Krigs-kollegium för af deni under åren
1858—1860 bestridda beklädnadsutgifter, hvarjemte Rikets Ständer, enligt deras tillkänn
a gi fv a n cl e i underdånig Skrifvelse den 30 sisllidne Juni funnit godt alt befria rolehållarne
vid Kavalleriet i Jemtland från den af dem hittills bestridda andel i kostnaden
för sadelmunderingens underhållande samt i stället förhöjt anslaget för försvarsverket
till lands i allmänhet med ett emot berörde andel svarande belopp af 620 Ridr.
Genom nådiga Brefvet lill Kammar-kollegium den 11 Maj 1855 har Ei K. Majit
förordnal, att de till belopp af 900 Ridr under anslaget för försvarsverket till lands
i allmänhet upptagna Indelta räntor, från hvilkas utgörande befrielse åtnjutes af Åkers
krutbruk och Husqvarna gevärsfaktori, skulle, sedan berörde inrättningars rättighet till
en sådan befrielse blifvit vid skeende undersökning bekräftad, från räkenskaperna uteslutas
och endast föras inom kolumn i jordeboken ; och hafva i anledning häraf Rikets
Ständers Revisorer, som erfarit, att Kammar-kollegium, efter sådan undersökning,
under den 28 och 29 Januari 1856 meddelat föreskrifter om ifrågavarande räntors afförande
från räkenskaperna, hemställt, alt desamma äfven borde från Riks-slalen utgå.
I afseende på delta ämne är af Rikets Ständer inheratadt, att rättigheten till
befrielse från omförmälda räntors utgörande grundar sig dels på ett med innehafvaren
488 Expe ili tion s - Ut s hot t c Is Förslag till underd. Skrifvelse N:o 146.
af Åkers krutbruk den 1 Mars 1718 ingånget och af Kongl. Maj:t stadfästadt kontrakt,
som legat till grund för alla sedermera af Kongl. Majit och Kronan uppgjorda kontrakt,
angående kruttillverkningen vid Åker, och dels på de för Jönköpings gevärsfaktori
den 15 Februari 1715 utfärdade privilegier, enligt hvilka hemmanen Husqvarna
Niis 1 och 2, såsom till faktoriet anslagna, erhållit eftergift af ditintills utgjord skatt;
och hafva Rikets Ständer vid detta förhållande ansett ifrågavarande räntor böra från
Riks-staten uteslutas.
22:o. Lif- och Släpmunderingar vid Hoteli ä lis-re g em enielia.
Enligt hvad den Kongl. Propositionen innehåller, har det härför afsedda anslag,
som i anledning af Rotehållarnes eller Soldaternes befrielse från det förut utgående
bidraget till soldatbeklädnadens anskaffande och underhåll, vid förra riksdagen tillkom
i stället för anslaget till lifmundering för indelta infanteriet samt då bestämdes lill
208,200 R:dr, under år 1858 visat betydlig brist, och sådan emotsåges äfven för år
1859; varande, jemlikt den uti Krigs-kollegium upprättade, på fastställd åtgångs-stat
och sednaste auktionspris grundade uträkning för sistnämnda år, följande utgifter å
anslaget påräknade:
Statsbidraget till beklädnadens underhållande, att till Beklädnads
direktionerna
utgå  221,923: 47.
ersättning åt innehafvarne af indragna rotar för beklädnadsbidragets alkortande
å vakansafgifterna  6,740: 44.
beklädnads-slitningsersättning för kommenderingar, som af Fjerde Huf
vudtiteln
underhållas, hvartill eljest saknas tillgång, förslagsvis .... 3,336: 9.
tillhopa R:dr 232,000: —
hvadan skillnaden mellan denna summa och det nuvarande anslaget 208,200 R:dr, utgjorde
hvad som nu behöfde fyllas; — och då den sålunda ifrågaställa förhöjningen
i anslaget påkallades af ökade pris på beklädsmaterialier och arbeten, samt någon nedsättning
uti de till regementenas och korpsernas beklädnadsfonder, enligt gällande författning
utgående beklädnadsanslag desto mindre kunde ifrågakomma, sorn munderingarne,
i anseende till de utsträckta vapenöfningarne, nu äro underkastade vida större
slitning än tillförene, har E. K. Maj:t föreslagit, dels att anslaget till lif- och släpmunderingar
vid rotehålisregementena måtte förhöjas med 23,800 R:dr, och dels att
de besparingar, som å det sålunda förhöjda anslaget kunde uppkomma, finge användas
till bestridande af slitningsersättning för garnisonskommenderingar, hvilka af Fjerde
Hufvudtilelns anslag underhållas. Till hvad sålunda blifvit i nåder föreslagit hafva
Rikets Ständer lemnat bifall.
23:o. Salpeter-uppköp.
Med afseende derpå, att det årliga bebofvet af Salpeter för tillverkningen af
krigskrut endast utgör omkring 10,000 Lispund, samt att den inhemska salpeter, som
derutöfver äfven levereras, kunde lill enskilda konsumenter föryttras och försäljningsmedlen
ingå till Salpeterfonden, för att till förefallande utgifter användas, har E. K.
Maj:t, under vilkor af salpeterfondens orubbade bibehållande, i nåder föreslagit, att
nuvarande anslaget till Salpeteruppköp, 270,000 R:dr måtte minskas till 200,000 R:dr.
Euär de uti revisionsberättelserna för åren 1854—1857 meddelade utdrag af
salpeterfondens räkenskaper likväl utvisa, att fondens utgifter för aflönings-, pensions
och
-
Expeditions-Utskotlels Förslag till underd. Skrifvelse. N:o 146.
489
och transportkostnader m. m. under denna tid i medeltal årligen endast med omkring
19,000 R:dr öfverskjutit dess ränteinkomster, och dessa utgifter hädanefter icke kunna
antagas till högre belopp, utan snarare torde i mån af minskadt salpeteruppköp komma
att nedgå, samt, enligt hvad den Kongl. Propositionen innehåller, det årliga beholvet
af salpeter för tillverkningen af krigskrut utgör allenast omkring 10.000 Lispund ; hvartill,
efter 9 R:dr lör Lispundet, skulle erfordras ett belopp af 90,000 R:dr, men hvad
derutöfver levereras kommer att för salpeterfondens räkning försäljas, synas fondens
utgifter, utöfver ränteinkomsternas belopp, icke kunna uppgå till högre summa än omkring
109,000 R :dr ärligen; och halva Rikets Ständer, med afseende härå, bestämt
anslaget till salpeteruppköp i rundt tal till 110,000 R:dr.
24:o. Vidare och i öfverensstämmelse med hvad E. K. Maj:t härutinnan äskat,
hafva Rikets Ständer funnit godt, alt öfverskotta af de indelningsräntor, som förut
ingått ensamt till rusthållare vid södra bataljonen af Bohus läns regemente, må, till betäckande
af de, genom bataljonens år 1851 på än ytterligare 10 år medgifna förändring
till roteradt infanteri, för Statsverket uppkomna kostnader, varda, såsom hitintills och så
länge omförmälda förändring kommer alt fortfara, stäldt till E, K. Maj:ts nådiga disposition.
25:o. Uti öfriga till Fjerde Hufvudtiteln hörande ordinarie anslag har någon
förändring hvarken blifvit af E. K. Majit äskad eller eljest ilrågakommit, hvadan desamma,
på hosföljande tabell Lill. C, upptagits lill enahanda belopp, som vid sisllidue
riksdag bestämdes; kommande i följd af hvad sålunda blifvit beslutadt och, sedan anslaget
till skrifmaterialier och expenser m. m. för Departementets Kansli-expedition,
som för närvarande utgör 2,894 R:dr 32 öre, blifvit för summans jemnnnde minskadt med
4 R:dr, Hufvudtitelns samtlige, till ordinarie slatsregleringen hörande anslag att uppgå
till 8,727,720 R:dr eller 40,820 R:dr utöfver hvad nu gällande Riks-slat upptager.
Se tab. Litt. C.
Till de Landtförsvarets behof, för hvilka tillfälliga eller extra anslag påkallats,
hafva nedannämnde belopp dels blifvit af E. K. Majit äskade, dels äfven, på derom
hos Rikets Ständer gjorda framställningar, ilrågakommit.
26:o. För Artilleribehof.
Till anskaffning af refflade kanoner med dertill afpassade lavetter och öfriga
fordon för 3 fältballerier har E. K. Maj.i äskat 72,000 R:dr, ali under åren 1861,
1862 och 1863 med eri tredjedel årligen utgå.
Enär, efter hvad Rikets Ständer inhemlaf, skjutvapen af ifrågavarande beskaffephet
blifvit under de sislföiflutna åren anskaffade för de flesta arméer uti Europas
öfriga stater, och då erfarenheten af de sednaste krigshändelserna fullständigt bekräftat
dessa vapens öfverlägsenhet, hafva Rikets Ständer funnit nödvändigheten fordra,
att äfven Sverige utan uppskof tiliegnar sig omförmälda nya uppfinning. Rikets Ständer
hafva likväl ej kunnat undgå att fästa uppmärksamhet såväl vid den uti Stats—
råds-protokollet anförda omständighet, att konstruktionen af den nva materielen ännu
Bih. till B. St. Brot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 62
490 Expeditions-UIskottets Förslag till underd. Skrifvelse N.-o 446.
icke blifvit slutligen uppgjord, som ock på angelägenheten deraf, att erforderlig enhet
och öfverensstämmelse i vapnens konstruktion må blifva iakttagen. Dä emellertid Rikets
Ständer ansett angeläget, att införandet af denna nja krigsmateriel vid Svenska
arméen icke ford röj es längre än omständigheterna oundgängligen fordra, hafva Rikets
Ständer derföre — under förutsättning att de förberedande åtgärderna kunna utan alltför
mycken tidsutdrägt varda afslulade — beviljat det äskade anslaget 72.000 R:dr,
alt utgå under nästkommande Irenne år, på sätt E. K. Majit i nåder förordnar, dock
med förbehåll, alt de nya vapnen ej anskaffas, förr än af E. K. Majit utsedde sakkunnige
män, efter föregången undersökning, afgifvit underdånigt yttrande och förslag
till den konstruktion af berörda vapen, som kan finnas för det Svenska artilleriet mest
lämplig och ändamålsenlig.
27:o. Till anskaffning af rid- och anspanns- rn. fl. persedlar pir tvänne tolfpundig»
reservbntterier har E. K. Majit vidare äskat ett anslag af 66,000 R:dr att
utgå under åren 1861, 1862 och 1863 med en tredjedel årligen; och då, enligt hvad
Deparlemenls-Chefen härvid upplyst, af befintliga fem reservbatterier endast två ännu
äro med fullständig utredning lörsedda, hafva Rikets Ständer anvisat de begärda medlen
att utgå på sätt E. K. Majit föreslagit.
28:o. För anskaffning af 4,000 st. re [flade, infant er i gevär under hvart och ett
af åren 1861, 1862 och 1863 har E. K. Majit funnit ett anslag af 450,000 R:dr nödigt,
att utgå årligen med en tredjedel under nästkommande statsreglerings-period; och
dä Rikets Ständer ansett angeläget, att Arméens gevärslörråd årligen erhåller sådan
tillökning, att det beräknade beholvet för förrådens kompletterande framdeles må kunna
fyllas, hafva Rikets Ständer anvisat det äskade beloppet, att utgå pä sätt E. K. Majit
föreslagit.
För Forlipkationsbehof.
29:o. För fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad har E. K. Majit föreslagit,
det 300,000 Ridr mätte beviljas alt under åren 1861, 1862 och 1863 utgå
med en tredjedel årligen; och då Rikets Ständer äro öfvertygade om angelägenheten,
att denna fästningsbyggnad bedrifves med all den skyndsamhet, som med afseende på
tillgängarnes begränsning kan åstadkommas, hafva Rikets Ständer till E. K. Majits nådiga
framställning i denna del lemuat bifall.
30:o. Till fortsättning af fäslningsbyggnads-arbetena vid Carlskrona, derför årliga
anslaget under innevarande statsreglerings-period utgör 80,050 Ridr, har E. K. Majit
äskat en förhöjning lill 90,000 Ridr under hvartdera af åren 1861, 1862 och 1863,
eller tillhopa 270,000 Ridr; men enär Rikets Ständer ansett någon tillökning i den
för ofvannämnda ändamål hittills utgående årliga anslagssumma ej böra ifrågakomma,
hafva Rikets Ständer till dessa fästningsbvggnaders fullbordande beviljat enahanda belopp,
som vid sisllidne riksdag härför anslogs eller 240,150 Ridr, hvilket kotnmer alt
under nästinstundande statsreglerings-period utgå med en tredjedel årligen.
31:o. Till befästningsarbetet vid Rindö i Stockholms skärgård har E. K. Majit
äskat 50,000 Ridr årligen eller tillsammans för alla tre åren 150 000 Ridr, hvilket anrdag
Rikets Ständer beviljat att utgå på sätt E. K. Majit hemställt.
32:o. Till befäslningarne vid Stockholm på landsidan är af E. K. Majit begärdt
300,000 Ridr.
Rörande delta ämne är uti den Kongl. Propositionen erinradt, hurusom Rikets
Ständer uti underdånig Skrifvelse den 1 Mars 1858, uppå anförda skäl, ansett angeläget,
att åtgärder utan uppskof vidloges, för att medelst befästningar betrygga huf
-
Expeditions-Uh-leot tets Förslag till linderd. Skrifvelse N:u 146. 491
vudsladen för fiendlliga anfall, samt för sådant ändamål anvisat en summa af 200,000
R:dr alt med hälften under hvarldera af åren 1859 och 1860 användas för vidlagande
af förberedande åtgärder till Stockholms förseende med belastningar, samt till dessas
påbörjande å hufvudstadens södra sida; — varande derefter af Deparlemenls-Chefen
meddeladt, att uti den härför uppgjorda plan befästningarne å södra sidan upptagas
såsom i första rummet angelägna och bland dessa såsom vigtigasl det större verket
utanför Skanstull, hvarföre äfven början dermed under nästlidna är blifvit gjord. Med
detta verks fullbordan vore, enligt Chefens för lngeniörkorpsen åsigt, så mycket vunnet,
att en fiende icke omedelbart från Jandstigningsorlen kunde intåga i hulvudstaden ;
och hade alltså ansetts angeläget att med detta arbete icke fördröjdes, åtminstone icke
öfver 3 till 4 år. Af de 200,000 R:dr, som Rikets Ständer redan anslagit till förberedelser
och befästningarnes påbörjande, hade kostnaden för expropriation af mark uppgått
till 94,000: -
samt uppköp af effekter till  . . 14,000: —
tillhopa R:dr 108,000: —
så att för nästlidna och innevarande års arbeten återstode 92,000 R:dr. För att nu,
utan alltför stor tidsutdrägt få det omförmälda, utanför Skanstull påbörjade verket färdigt,
hvarför kostnaden förslagsvis blifvit beräknad till 700,000 R:dr, hade Chefen
för lngeniörkorpsen i underdånighet hemställt, att till detta vigtiga ändamåls vinnande
måtte begäras en anslagssumma af 600,000 R.dr alt med en tredjedel under hvardera
af åren 1861, 1862 och 1863 tillhandahållas; — dock har E. It. Maj:t, med afseende
å Statsverkets nuvarande inskränkta tillgångar, för berörde fästningsverks fortsättande
under innevarande stalsreglerings-period ej velat af Rikets Ständer äska större
belopp, än som ofvan ornförmäles.
Vid öfvervägande häraf och enär de för innevarande statsreglerings-period till
ofvannämnde ändamål anslagna medel blifvit af Rikets Ständer anvisade under förutsättning
att fullständigt förslag lill berörde befästningsarbetens utförande komme alt
vid delta riksmöte Rikets Ständer föreläggas, men något sådant förslag emellertid icke
är vordet Rikets Ständer af E. K. Maj:t meddeladt, hafva Rikets Ständer, som följaktligen
äro ur stånd sälte att bedöma inom hvilken tid och med hvilka uppoffringar
Stockholms förseende med befästningar kan på ett ändamålsenligt och betryggande
sätt varda fullbordadt, ej funnit skäl att bevilja ofvanberörde af E. K. Maj-.t äskade
anslag.
För Bekludnads-behof.
33:o. Till underhållande af Reväringsmanskapels beklädnad, i anledning af
föreslagen förlängd exercistid, har E. K. Maj:t äskat ett årligt anslag af 189,000 R:dr
för nästkommande statsreglerings-period, eller tillsammans 567,000 R;dr; och hafva
Rikets Ständer funnit sig böra bevilja nyssberörda anslagssumma, att, på sätt E. K.
Maj:t föreslagit, utgå under åren 1861, 1862 och 1863 med en tredjedel hvarldera året.
För Topografiska korpsens arbeten.
34:o. Reträftande anslaget lill dessa arbeten, hvilket E. K. Maj:t nådigst föreslagit
till 90.000 R:dr, är vordet erinradt, hurusom angelägenheten fordrade, att topografiska
karteverkets ulgifvande i möjligaste måtto påskyndades, enär ändamålet med
kartornas utarbetande och derpå nedlagda betydliga kostnader skulle väsendtligen förfelas
i samma mån som de blefvo äldre och genom inträffande lokala förändringar,
492 Expeditions- Utskottals Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 146»
mindre tillförlitliga, hvarförutom både i allmänt och enskildt afseende det vore af synnerlig
vigt, alt dessa kartor blefve snart tillgängliga, då deras begagnande, så vid t det
hitintills kunnat ske, visat sig vara lill utomordentlig nytta vid såväl undersökningarne
för jernvägsanlaggningar, som de geologiska undersökningar, hvartill Rikets Ständer
beviljat särskilda medel; och har i anledning häraf framställning skett, alt ifrågavarande
anslag mätte bestämmas till 50,000 R:dr årligen.
Med afseende å nu anförda förhållanden hafva Rikets Ständer, dä upplyst blifvit,
att en betydlig del af landet är topografiskt affattadt och enär de till antalet årligen
vexande karlornes öfverlemnande åt offentligheten först efter en längre tid är
att emotse, derest ej anslaget okas, beslutit, att utöfver den af E. K. Maj:t äskade
anslagssumma, bevilja ett belopp af 20,000 R:dr eller för tre år 60,000 R:dr till ifrågavarande
föremål, och alltså för Topografiska korpsens arbeten samt kartgravering
anslagit en summa af 150,000 R:dr R:mt alt under nästkommande tre år med en tredjedel
ärli gen utgå.
För Arméens pensionering.
35:o. Enär den vid sistlidna riksdag förbättrade pensionering för Arméen alltifrån
dess införande den 9 Februari 1858, dä den i nåder fastställdes, i allmänhet visat sig
tillfredsställande och icke heller i tillämpningen medfört några svårigheter, har Departemenls-Chefen,
enligt hvad åberopade Stalsråds-protokoll innehåller, i underdånighet
tillstyrkt, alt samma pensionering mätte med oförändrade grunder tills vidare bibehållas;
hvarjemte Departements-Chefen — med upplysning, att af det vid förra riksdagen
för denna pensionering beviljade årliga kreditiv å 150,000 R:dr, för är 1858 endast
behöft användas 12,675 R:dr 44 öre, att för år 1859 beräknades åtgå omkring
50,000 R:dr samt att jemväl för år 1860 en betydlig del af kreditivet torde blifva besparad
— förklarat med säkerhet kunna antagas, att ett kreditiv å samma belopp som
det förra, eller 150,000 R:dr ärligen och under enahanda vilkor, som dermed voro
förenade, skulle blifva tillräckligt för pensioneringen under åren 1861, 1862 och 1863,
äfven om de under föregående åren uppkornne besparingar icke toges i beräkning;
men om dessa besparingar, hvilka tillhopa torde komma att utgöra minst 300,000 R:dr,
finge för sistnämnde tre år, i mån af behof för pensioneringen användas, erfordrades
icke för samma år större kreditiv, än 50,000 R:dr årligen, eller för alla tre åren tillsammans
150,000 R:dr. 1 öfverensstämmelse härmed och med antagande af det sednare
alternativet, har E. K. Maj:t begärt att, för fortsatt tillämpning af ifrågavarande
förbättrade pensionering, Rikets Ständer måtte för åren 1861, 1862 och 1863 å Riksgälds-kontoret
anvisa ett årligt kreditiv af 50,000 R:dr, eller för tre år 150,000 R:dr,
att utbetalas och användas till betäckande af den skillnad, som för Arméens Pensionskassa
under dessa år kunde uppstå genom den nya pensioneringens tillämpning, med
förbehållen rättighet för Pensionskassan att, i den mån sådant behöfdes, lör berörda
ändamål utbekomma besparingarne å 1858, 1859 och 1860 årens kreditiv, äfvensom
E. K. Maj :t, i enlighet med Direktionens öfver Arméens Pensionskassa underdåniga
hemställan, i nåder föreslagit, alt den nu gällande föreskriften derom, att medlen icke
finge från Riksgälds-kontoret till Pensions-kassan utgifvas förr än den för året uppkomna
skillnaden efter afslutade räkenskaper blifvit till sitt verkliga belopp bestämd,
måtte, till undvikande af ränteförlust för Pensionskassan, hvilken måste förskottsvis utgifva
fyllnadspensionerna på samma lider, som den hade sin egen pensionsutbetalning
att bestrida, och följaktligen vore nödsakad att hafva i beredskap en större kassabehållning
antingen genom upplåning eller innehållning af medel, som annars kunnat gö
-
Expeditions- U'Iskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 146. 493
ras fruktbärande — sålunda förändras, att de lill fyllnadspensionerna anvisade medel
finge, uppå förenämnde Direktions reqvisition, halfårsvis i Mars och September månader
utbetalas, med förbindelse för Direktionen att, vid reqvirerande af det för första
halfåret behöfliga beloppet, med alslutade räkenskaper redovisa föregående årets utgift.
Vidare och eller det, såsom Statsråds-protokollet utvisar, Militär-belälhafvaren
på Gottland under anförande, hurusom det vore obilligt, alt Gottlands Landtbeväringsofficerare,
hvilkas bildning vore densamma, som Officerarnes vid öfriga Arméen, och
hvilkas tjenstgöring vöre ansvarsfull och fordrade full förmåga och duglighet, blifvit i
afseende å pensioneringen så mycket sämre lottade, än den öfriga Arméens officerare,
i underdånighet anhållit, att nämnde Landtbevärings-officerare måtte tillerkännas samma
pensionsrätt, som den öfriga Arméens officerare, och dess civilstat densamma, som deras
vederliker vid Arméen egde, har E. K. Majit, som ansåge ifrågavarande pensicnsslat
böra erhålla någon jemkning i närmare öfverensstämmelse med ofvanberörda förhållande
och den öfriga Arméens pensioner, föreslagit Rikets Ständer alt medgifva följande
förhöjningar i pensionsstaten för Gottlands Landlbeväring, nemligen:
För.Bataljons-chef från 900: — till 1,200: —
„ Kapten „ 540: — „ 800: —
„ Fältkamererare och Kassör „ 450: — „ 600: —
„ Tvg-olficer „ 270: — ,, 500: —
„ Löjtnant ,, 270: — „ 500: —
„ Sekrererare och Auditör „ 270: — „ 400: —
„ Magasinsförvaltare och Sjukhus-inspektor ... „ 270: — „ 400: —
,, Underlöjtnant  „ 180: — ,, 400: —
,, Kanslist „ 180: — „ 200: —
och „ Kontorsskrifvare ,, 180: — „ 200: —
varande dock, då Gottlands Landlbeväring, såsom förhållandet hitintills visat sig, med
ett jemförelsevis obetydligt belopp ingått uti Arméens Pensionskassa, och de föreslagna
förhöjningarne derföre antoges komma att utöfva endast ett högst iinga inflytande på
pensionsmedlen, någon anslagstillökning icke ifrågasatt, utan beräknades det af E. K.
Maj:t f ör nästinstundande slatsreglerings-period äskade ofvanomförmälda kreditiv lemna
full tillgång jemväl lör tillämpandet af nu föreslagna förhöjda pensionsslat för Gottlands
Landlbeväring.
Slutligen har E. K. Maj:t till upprätthållande af Arméens Pensionskassas egen
pensionering, föreslagit, att Rikets Ständer måtte för hvartdera af åren 1861, 1862
och 1863 å Riksgälds-kontoret anvisa ett kreditiv till enahanda belopp, som för åren
1858, 1859 och 1860 varit beviljadt, eller 85,500 R:dr, med skyldighet för Pensionskassan
att till Riksgälds-kontoret afstå det kassan för hvartdera af dessa tre år tillkommande
förhöjda vederlag för de lill Statsverket indragna rusthållsafgifter; äfvensom
alt Rikets Ständer måtte medgifva att, på sätt nu egde rum, berörde årsanslag måtte
qvartalsvis under hvarje år utbetalas, dock med förbindelse för kassans .Direktion att,
så snart det årets räkenskaper, för hvilket anslaget vore afsedt, hunnit alslutas, hos
Fullmäktige i Riksgälds-kontoret behörigen ådagalägga, om hela anslaget eller huru
stor del deraf varit för ändamålet behöfligt, samt alt, i händelse det lyftade beloppet
icke åtgått, öfverskoltet då återlemna.
Rikets Ständer hafva åt delta vigtiga ämne egnat en sorgfällig uppmärksamhet;
och då de omständigheter, som vid sistförflutna riksdag föranledde Rikets Ständer att
godkänna den af É. K. Maj:t då föreslagna förhöjda pensionsstaten för Arméens
befäl och tjenstemän, icke undergått någon väsendtlig förändring, samt, enligt hvad
Departements-chelen uti sitt underdåniga betänkande meddelat, den nya pensioneringen
494 Expedilions-Utskollels Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 146.
i allmänhet visat sig tillfredsställande, hafva Rikets Ständer funnit berörda pensionsslat
böra tills vidare tillämpas med de bestämmelser, som för densamma äro gällande.
Men i fråga om de för ändamålet erforderliga medel, hafva Rikets Ständer icke ansett
sig böra bifalla den af E. K. Majit i berörda hänseende gjorda framställning, alt besparingarne
å det vid sistlidne riksdag för fyllnadspensionerna beviljade kreditiv måtte,
i mån af behof, jemte erforderligt visst tillskott för den nya pensioneringens bestridande,
få användas. Då nemligen en sådan anordning icke är öfverensstämmande med
egentliga beskaffenheten af ett kreditiv, och någon särskild fördel icke torde vara att
vinna genom besparingarnes användande, på sätt föreslaget blilvit, har det synts Rikets
Ständer lämpligare, alt för berörda ändamål bestämmes ett visst ärligt belopp, motsvarande
det verkliga behofvet, helst sådant skulle befordra enkelhet i räkenskaperna,
hvarigenom Riksgälds-konlorets ställning och detta verks disponibla tillgångar lättare
kunde bedömas. Af samma sköl anse ock Rikets Ständer, att det vilkor, som med
det vid nästlidne riksdag beviljade krediti vet varit förenadt, nemligen att Arméens
Pensionskassa egde alt hvad det ena eller andra året af kreditivel, efter skedda utbetalningar,
kunde öfverblifva, under följande år, om sådant behöldes, utbekomma, bör
undanrödjas, och att således möjligen uppkommande besparingar å det årliga belopp,
som kan varda bestämdt, hädanefter böra såsom annan Statsverkets odisponerade tillgång
betraktas. Hvad nu sjelfva beloppet beträffar hafva Rikets Ständer, med afseende
å de förhållanden, som. sedan den nva pensioneringen infördes, hitintills egt rum, trott
sig kunna antaga, att 100,000 R:dr årligen skola blifva fullt tillräckliga; och om tillika
bestämmes, att af detta belopp hälften får lyftas den 1 April hvarje är och hvad sorn
för året vidare erfordras, sedan Pensionskassans räkenskaper för samma år blifvit afslutade,
torde derigenom vara fästad t behörigt afseende å den olägenhet, som enligt
hvad E. K. Majit meddelat, för Pensionskassan uppkommit genom nu gällande föreskrift
angående dessa medels utbetalning. Om likväl, i följd af ökade utgifter för pensioneringen
eller andra omständigheter, de anslagna tillgångarna skulle för nästkommande
statsreglerings-period blifva otillräckliga, torde särskild framställning angående
bristens betäckande blifva af E. K. Majit aflåten till Rikets näst sammanträdande
Ständer, som icke lära underlåta att då anvisa derför erforderliga medel.
Vid dessa förhållanden hafva Rikets Ständer funnit godt alt de af E. K. Majit
i ofvannämnda hänseende nådigst gjorda framställningar i så målto bifalla, att för fortsatt
tillämpning af den vid sistlid ne riksdag godkända, af E. K. Majit den 9 Februari
1858 fastställda, förhöjda pensionsstaten för Arméens befäl och tjenstemän Rikets
Ständer för åren 1861, 1862 och 1863 å Riksgälds-kontoret anvisat ett årligt kreditiv
af 100,000 Ridr att, i mån af behof, användas till betäckande af den skilnad, som
för Arméens Pensionskassa under berörda år kan uppstå genom den nya pensioneringens
tillämpning, hvilket belopp till Direktionen öfver nämnda kassa utbetalas sålunda,
att hälften deraf utgifves den 1 April hvarje år samt hvad som lill fyllnadspensionerna
för året af kreditivet vidare kan erfordras, sedan behofvet blifvit med alslulade räkenskaper
till dess verkliga belopp ådagalagdt; ankommande det på Direktionen att,
derest för något af ifrågavarande år kreditivet skulle finnas vara lör det dermed afsedda
ändamål otillräckligt, före nästkommande riksmöte till E. K. Majit afgifva den
underdånig» framställning, som kan af omständigheterna påkallas.
Hvad härefter angår den af E. K. Majit ifrågasatta förbättring af pensioneringen
för Gottlands Landlbeväring, så enär Rikets Ständer funnit berörde pensions-förbältring,
i enlighet med den af E. K. Majit nu föreslagna pensionsstat, vara för dessa
löntagare af verkligt behof påkallad, äfvensom att enahanda pensionsförmån bör tillgodokomma
jemväl de Officerare vid Wisby stads beväring, för hvilka Rikets Ständer här
Expeditions-Utshottels Förslag till underd. Skrifvelse N:n 146.
495
ofvan beviljat löneförhöjning i likhet med motsvarande lönegrader vid Landtbeväringen,
hafva Rikets Ständer godkänt samma pensionsstat att för Gottlands Nationalbeväring
tillsvidare tillämpas pä del sätt och under de vilkor, som i afseende ä den lör öfriga
Arméen gällande liva pensionsstalen äro eller kunna varda föreskri In a.
Vidare och dä det ärliga bidrag, som E. K. Majit äskat till upprätthållande af
Arméens Pensionskassas egen pensionering fortfarande icke synes kunna af kassan undvaras,
hafva Rikets Ständer liinnil godt att lill omförmälda ändamål för hvarldera af
åren 1861, 1862 och 1863 ä Riksgälds-kontoret anvisa ett kreditiv å 85,560 R:dr, med
skyldighet för Pensionskassan alt till Riksgälds-kontoret alslå det kassan för hvarldera
af förstnämnde tre år tillkommande förhöjda vederlag för de till Statsverket indragna
ruslhällsafgifterna, hvarförutan Rikets Ständer medgilVit att, på sätt nu eger rnm, berörda
årsanslag må qvartalsvis under hvarje år utbetalas, dock med förbindelse för
kassans Direktion att, så snart det årets räkenskaper, för hvilket anslaget är alsedt,
hunnit alslulas, bos Fullmäktige i Riksgälds-kontoret behörigen ådagalägga, örn bela
anslaget eller huru stor del deraf varit för ändamålet behöfligt samt att, i händelse
del 1 jflade beloppet icke åtgått, öfverskoltet återlemna.
Under behandlingen af denna fråga hafva Rikets Ständer ej kunnat undgå att
fästa uppmärksamhet å det äfven vid förra riksdagen anmärkta förhållande, att pensionsväsendet
för Arméen, sådant det för närvarande befinnes, är förenadt med väsändtliga
olägenheter, som dels göra förvaltningen mera invecklad, än nödigt är, och
föranleda lill ökade kostnader, dels ock motverka det lör Slaten vigtiga ändamål, som
med denna pensionering hufvudsakligen åsyftas. Redan den omständigheten, att vid
hvarje riksdag statsbidrag mästa beviljas för upprätthållande af den Arméens Pensionskassa,
efter gällande stat, åliggande pensionering, samt alt medel behöfva särskildt anvisas
för pensionernas ökande, ådagalägger nogsamt behofvet af en ny och omfattande
reglering af pensionsväsendel. Men härtill kommer åtskilliga andra förhållanden, som
låta detta behof ännu tydligare framstå. I sådant hänseende torde med skäl kunna
anmärkas det olämpliga deri, alt pensionerna utgå ur två särskilda fonder, nemligen
dels af Arméens Pensionskassas egna medel, jemte det statsbidrag, hvaraf den i sednare
tider varit i åtnjutande, dels ock af det särskilda Kreditiv, som för tillämpning af
den förhöjda pensionsstalen måst på Riksgälds-kontoret anvisas. Vidare framställer
sig såsom särdeles otjenlig pensionsrätten.s olikhet efter de tvänne särskilda pensionsstaterna,
eller den väsendtliga åtskilnad, som företer sig emellan dessa pensionsslater i
afseende på grunderna och vilkoren lör pensioneringen. Den för Arméens Pensionskassa
gällande stal medgifver nemligen i allmänhet pension efter uppnådda 50 åldersoch
30 tjensleår, med rättighet tillika att, utan förlust af pensionsrätter vid 45 års
ålder och äfven i vissa fall derförinnan, kunna taga afsked och efter expektansårens
utgång komma af pension i åtnjutande; då deremot, enligt den förhöjda pensionsstalen,
pensionsåldern för ett större antal löntagare är framflyttad till 55 och 60 eller 65
fyllda lefnadsår; och enligt denna pensionsstat medgifves icke vid afskedstagande i något
fall pensionsrätl förr än vid 50 års ålder; hvarförutan för pensionärerna finnas Uera
andra bestämmelser, hvilka icke gälla lör dem, sorn erhålla pension endast ur Arméens
Pensionskassa. Denna för Armeens löntagare onekligen stora fördel, att kunna efter
omständigheterna begagna sig af den ena eller andra pensionsstalen — hvaremot icke
vore något att erinra, såvida pensioneringen kunde upprätthållas genom de tillgångar,
som bildats af Olficers-korpsens egna bidrag — har lill påföljd, att de för pensioneringen
afsedda medel blifva starkare anlitade, än som egentliga bebolvet å pensionärernas
sida påkallar, utan att i samma mån befrämja pensioneringens syftemål i Statens
interesse, nemligen att underlätta afgåugen af det äldre befälet och förskaffa Ar
-
496
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 146.
méen en för krigsljenstgöring och vapenöfningar fullt tjenstbar befälspersonal. Fast
heldre måste de vilkor, hvarunder pensionsrätt nu är medgilven, i anseende till dess
vidsträckthet, i så måtto anses mindre ändamålsenliga, som Arméens Officerare derigenom
beredes tillfälle att, ehuru ännu fullt r tjenstbare, med rätt lill pension afgå ur
fjellsten för att derefter egna sig åt annan sysselsättning; — och skulle de tillgångar,
som häraf tagas i anspråk, enligt Rikets Ständers tanka, bättre användas genom att
bereda någon tillökning i pensionsförmånerna lör dem, som först efter en längre tjenstetid
erhålla afsked. — Dessa omständigheter torde tillräckligt ådagalägga olämpligheten
af pensionsväsendets nuvarande inrättning samt behofvet af en annorlunda beskaffad
organisation, äfvensom föranleda lill den slutsats, att Arméens pensionsväsende
icke kan blifva ändamålsenligt ordnadt, med mindre än att hela pensionsväsendet öfverlemnas
åt Staten, som sålunda borde öfvertaga Arméens Pensionskassa, men deremot
ock ensam besörja pensioneringen. Om derjemte nu befintliga olikhet i grunderna
och vilkoren för pensions åtnjutande afhjelptes, skulle utan tvifvel pensioneringen mera
motsvara sitt ändamål och jemväl i afseende å underhållet blifva för Staten vida mindre
betungande, än den nu är och med dess nuvarande organisation fortfarande måste
blifva. För verkställandet på en gång af en sä omfattande reglering af pensionsväsendet,
att deri i allo tillfredsställer fordringarna från det allmännas sida, kunna
visserligen möta åtskilliga hinder, hvilkas undanrödjande tilläfventyrs äro förenade med
stora svårigheter. Men genom vidtagande af tjenliga förberedande åtgärder torde dessa
svårigheter kunna aflägsnas och sä mycket snarare beredas möjlighet att fullständigt
vinna det åsyftade ändamålet.
I betraktande af delta allt få Rikets Ständer underdånigst anhålla, det E. K.
Majit täcktes vidtaga de åtgärder, som finnas lämpliga till förberedande al en sådan
reglering af pensionsväsendet för Arméen, att hela pensioneringen må kunna af Staten
öfvertagas samt till åstadkommande af mera enhet i grunderna och vilkoren för pensioneringen
jemte nödig förenkling i förvaltningen; äfvensom alt E. K. Majit måtte
till Rikets näst sammanträdande Ständer afgifva nådigt förslag lill en dylik reglerings
verkställande,
36:o. Officerares anställande, i utländsk krigstjenst.
Jemte erinran, hurusom vid sisllidne riksdag af Rikets Ständer anvisades ett
anslag af 9,000 R:dr årligen för åren 1858, 1859 och 1860, alt enligt E. K. Majlis
disposition användas lill understöd åt Officerare af Arméens särskilda lnifvudvapen,
som kunde vara hugade alt inträda i aktiv krigstjenst hos någon i vänskapligt förhållande
med Sverige stående makt, hvars Aimée till större eller mindre del befunne sig
på krigsfot, med E. K. Majit förbehållen rätt att hvad af anslaget inom ett år kunde
komma att besparas få för ett följande år för ändamålet disponera, har E. K. Majit
med afseende å det gagn för Årméens tjenstbarhet i fält, som härigenom otvifvelaktig!
åstadkommes, föreslagit Rikets Ständer att under samma vilkor, som blifvit fästade vid
det nuvarande anslaget, för åren 1861, 1862 och 1863 bevilja ett extra anslag af
9,000 Ridr årligen, eller tillhopa för alla tre åren 27,000 Ridr att lill dylika understöd
användas; Och hafva Rikets Ständer, sorn inhemtat, att det för innevarande
statsreglerings-period beviljade anslaget blifvit till bela beloppet användt, funnit skäligt
all det begärda anslaget bevilja.
Vidare
Expeditions-Ulskottrts Förslag lill anderd. Skrifvelse N:n '146.
497
Vidare har E. K. Maj:t till utgående för en gäng äskat följande anslag:
37:o. För tipps hällning af Fidelia Armeéns boställen 100,000 R:dr.
1 afseende på denna fråga hafva Rikets Ständer af det ofta åberopade Statsråds-prolokollet
inhemta!, alt, sedan Krigs- och Kammar-kollegierna erhållit E. K. Maj:ts
befallning att inkomma med betänkande, huru den för en allmän reglering af befälets
aflöningsförhållanden nödig befunna uppskattningen af Indelta Arméens boställen kunde
på tillförlitligaste sätt verkställas äfvensom med förslag till instruktion derför, hade
Kollegierna sådant fullgjort, men för uppskattningens verkställande förutsatt, att kartor
öfver boställena skulle vara att tillgå. Då emellertid, enligt från regementena erhållna
upplysningar, det befunnits, att kartor saknades för ett högst betydligt antal boställen,
hade från Ofver-direktören vid Landtmäteriet blifvit infordrad uppgift öfver kostnaden
dels för kartläggande af Arméens boställen, hvilka saknade karta, dels för revidering
af redan befintliga, möjligen bristfälliga boslällskarlor; och inhemtades af denna uppgift,
att af Arméens boställen icke mindre än 1,145 saknade karta antingen helt och
hållet eller till vissa delar, samt att kostnaden för erforderliga nya kartors upprättande
ansetts approximativt uppgå till 329,354 R:dr, samt för kartors behöfliga renovering
till 36,572 R:dr, eller tillhopa 365,926 R:dr; dock förmodades den ofvan beräknade
kostnaden för nya kartors upprättande kunna till någon del nedsättas, då det antoges,
att flera kartor öfver Arméens boställen, till följd af laga skiften, under sednare åren
blifvit upprättade för kostnad, som till stor del redan utgått.
Vid föredragning af detta ärende hade Deparlements-chefen i underdånighet
yttrat, det han ansåge obestridligt att en fullt tillförlitlig uppskattning af boställena
icke kunde utföras, med mindre än att fullständiga kartor, der sådana saknades, blefve
upprättade. Dels ur denna synpunkt, dels ock emedan det borde för Staten vara af
vigt att känna egorymden af den jord, som är dess tillhörighet, vore det önskvärdt om,
en kartläggning, der en sådan hitintills alldeles icke eller ock endast ofullständigt egt
rum, af Arméens alla boställen kunde försiggå. De kostnader detta skölle r förorsaka,
blefve dock så betydliga, att Departements-chefen ansett sig ej kunna ^tillstyrka en
framställning derom i bela sin vidd, helst en icke ringa kostnad kornme alt uppstå i
och för den slutliga uppskattningsförrättningen, utan borde derföre tillses, om icke uppskattningen
kunde ske på ett sätt, som ej medförde alltför kostsamma förberedande
åtgärder, men dock lemnade sä tillförlitligt resultat, som kunde erfordras, dä i betraktande
tages, att all uppskattning af jord måste blifva approximativ, mera till efter
rättelse
för det närvarande än för framtiden, — och syntes i sådant hänseende tillräcklig
noggrannhet kunna ernås, om, beträffande de till Boställs- och Lönings-direklionernas
förvaltning hörande boställen, den enligt gällande kontrakt betingade arrendesumma
antoges såsom boställets rätta afkastning, hvarigenom kartors anskaffande för
dessa boställen undvekes, samt att, då derjemte, för uppskattningen af mindre bostadsboställen,
kartor torde kunna undvaras, sådana endast behöfde upprättas öfver öfriga
bosladsboställen, sorn uppgå till ett mantal eller derutöfver, innan värderingen sker.
Men om äfven af Ofverdirektörens för Landtmäteriet gjorda beräkningar skulle med
någorlunda tillförlitlighet kunna bestämmas den jemförelsevis mindre kostnad, som den
sålunda föreslagna åtgärden i afseende å kartläggningen skulle medföra, kunde dock
icke ens approximativt nu beräknas det ej obetydliga belopp, hvartill rese-ersätlningar,
traktamenten och andra omkostnader, föranledda af den slutliga uppskattnings-förrättningen,
skulle uppgå. Då således endast förslagsvis kunde uppgifvas, hvad som borde
Bih. till Ii. St. Prot. 1859 Sf 1860. 10 Sami. 1 Afd. 63
498
ifrågakomma att för det framställda ändamålet användas under de närmaste åren, hade
i sådant afseende Departements-chefen hemställt, att, i och för förberedande arbeten
och derefter påbörjande af bpställs-uppskaltningen, måtte af Rikets Ständer äskas en
summa af 100,000 R:dr att i mån af behof, under nästa statsreglerings-period utgå,
dervid likväl Departements-chefen funnit höra tilläggas, hvad redan från början af
denna fråga blifvit tillräckligt antydt, att genom boställsuppskallningen icke åsyftades
någon rubbning i Indelningsverkets grunder, utan att hvarje regemente och korps i allt
fall skulle fortfarande bibehålla alla de boställen, vare sig till bostäder eller utarrendering
anslagna, likasom ock de indelta räntor, kronotionde samt öfriga anslag, af
dylik beskaffenhet, hvilka blifvit hvarje regemente eller korps sednast genom Kongl.
Brefvet den 2 Februari 1833 tillförsäkrade; — och hade E. K. Maj:t i nåder gillat
och godkänt hvad Departements-chefen sålunda i underdånighet yttrat och föreslagit.
Dä emellertid Rikets sednast församlade Ständer funnit en ny allmän reglering
af befälets aflöningsförhållanden utaf behofvet påkallad och dervid uttalat den åsigt,
att ”med de stora tillgångar af indelta räntor, kronotionde, boställen och kontanta anslag,
som finnas anvisade, en dylik reglering borde kunna tillvägabringas utan ytterligare
bidrag från Statens sida”, samt Rikets Ständer härvid icke åsyftat en reglering till
så inskränkt omfång, som Departements-chefens förslag förutsätter, anse sig Rikets Ständer
sakna skäl att bifalla förevarande nådiga framställning.
38:o. Då Lifregementets Hussar-korps ensamt inom kavalleriet saknade eget
af Kronan bekostadt ridhus samt den byggnad i Orebro, hvilken emot hyra hittills varit
för ändamålet begagnad, enligt hvad nu blifvit anmäldt, vore i det förfallna skick,
att det med den 1 Januari 1865 tilländagående hyreskontraktet icke kunde förnyas,
har E. K. Maj:t funnit anslag vara erforderligt för fyllande af delta behof, hvarjemte,
och då Sekund-chefen jemväl anmält nödvändigheten alt anskaffa byggnader till sjukhus,
bostäder för det till exercis-sqvadronen och korpralskolan kommenderade befäl
jemte öfriga tjenstemän, arrestrum, kök, förvaringsrum för proviant m. m., af hvilka
lägenheter korpsen till ej ringa skada och olägenhet hittills varit i saknad, E. K. Majit
ansett nödigt att medel äfven härtill måtte beredas. Kostnaderna för de ifrågavarande
byggnaderna bade af Sekund-chefen blifvit beräknade till något öfver 88,000 R:dr,
men då, vid byggnadsförslagels granskning uti Ingeniör-korpsen, utgifterna ansetts
kunna till en del inskränkas, har E. K. Majit, i anledning af hvad sålunda förekommit,
af Rikets Ständer äskat ett extra anslag af 75,000 Ridr lill uppförande af ridhus
och öfrige ofvan omförmälda byggnader i Orebro för Lifregementets Hussar-korps.
Rikets Ständer, som vid tagen kännedom af de i den Kongl, propositionen åberopade
handlingar, funnit de ifrågaställde byggnadernes uppförande vara af verkligt behof
påkalladt, hafva i följd häraf ansett sig böra bevilja det härtill äskade anslag.
39:o. Sedaa E. K. Majit, i anledning af Rikets Ständers begäran, förordnat
om meddelande, i sammanhang med Krigs-kollegii bokslut, af uppgifter, afseende att
hufvudboken, förutom den redovisning densamma vanligen innehåller, jemväl på ett
ställe skulle redogöra för samtliga kostnaderna till de särskilda föremål, som tillhöra
Krigs-kollegii förvaltning, samt Rikets Ständer vid förra riksdagen, i sammanhang med
statsregleringen, till E. K. Majits disposition anvisat ett extra anslag af 2,000 Ridr
för innevarande statsreglerings-period, att användas såsom ersättning för berörde uppgifters
utarbetande, har E. K. Majit nu, i anledning af Krigs-kollegii derom gjorda
hemställan, föreslagit, det ett lika anslagsbelopp, för nästa statsregleringsperiod måtte
af Rikets Ständer beviljas för ifrågavarande ändamål; — och då, efter erhållen del af
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 146. 499
om förmälda uppgifter, hvilka ej kunnat inrymmas i hufvudboken, ulan för hvarje år
blifvit samanfattade uti ett särskildt räkenskapsband, Rikets Stander funnit ifrågavarande
arbete, som synts vara med all omsorg utfördt, innehålla en fullständig på verifikationer
grundad framställning af kostnaderna för de särskilda delarne af Krigskollegii
förvaltning, hafva Rikets Ständer funnit godt att äfven detta anslag bevilja.
40:o. Slutligen har E. K. Maj:t, uti en den 27 Oktober sistlidet år till Rikets
Ständer aflåten särskild skrifvelse behagat i nåder meddela, att sedan i anledning af
Rikets Ständers Revisorers, vid den år 1857 verkställda granskning af Statsverkets
förvaltning under åren 1854 och 1855, gjorda erinran derom, att i händelse af eldsvåda
inom åtskilliga i Slockholm belägna Kronans magasinshus, uti hvilka krigsmateriel
förvaras, det vore för de dyrbara förrådens skyddande angeläget, att brandmurar funnes
derslädes uppförde, E. K. M:t förordnat om anställande af närmare undersökning
om behofvet i berörda hänseende vid Arméens utredningsförråd å Skeppsholmen, samt,
uppå anmälan af hvad dervid förekommit, anbefallt Krigs-kollegium att gå i författning
om de byggnads- och reparations-arbeten, som till de i nämnde förråd förvarade
persedlars skyddande mot eldfara funnits nödiga, så hade betnälde Kollegium, jemte
tillkännagifvande, att kostnaderna för dessa arbetens verkställande uppgått till ett belopp
af 6,710 R:dr, som af Kollegium förskjutits, hos E. K. Maj:t i underdånighet anhållit
om godlgörelse härför; och då, enligt hvad Krigs-kollegium tillika anmält, tillgång
till förskottets godtgörelse hos Kollegium saknades, hade E. K. Majit velat sådant
Rikets Ständer tillkännagifva, på det att särskilda medel härtill måtte varda anvisade.
Rikets Ständer, som af de uti högstberörde skrifvelse omförmälda handlingar
inhemtat, att ifrågavarande arbeten blifvit verkställda, i enlighet med de af E. K.
Maj:t, efter föregången undersökning, genom nådigt Rref den 27 Juli 1858 meddelade
föreskrifter samt att utgifterna derför uppgått till 1,700 R:dr mindre än hvad kostnadsförslaget
upptagit, hafva ansett sig böra, till ersättning för berörda kostnader, bevilja
ett särskildt anslag af 6,710 R:dr att utgå från Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
Enligt hvad sålunda underdånigst är vordet anfördt, komma extra anslagen under
denna Hufvudtitel att, på sätt Tab. Litt. D utvisar, utgöra en summa af 2,854,379
R:dr 72 öre R:mt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Oktober 1860.
500 Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 446.
Klitt* A*
Landtförsvars-Departementets Kansli-Expedition.
Aflöning.
It: dr R:mt.
Expeditions-Chefen arfvode
5.500
_
1 Expeditions-Secreterare  ,,
4,500
1 Dito
4.500
1 Protokolls-Secreteraro
3,500
2 Dito  .... . . ,,
7,000
—
1 Registrator  ,,
3.500
1 Kanslist  „
1,800
1 Dito s M
1.800
1 Dito .......
. . „
1,800
1 Kopist  „
1,000
l Dito
1,000
1 Dito, indrages vid inträffande ledighet, hvarefter lönen an-
vändes till befrämjande af görornålens gång inom Expedi-
tionen
,,
1.000
1 Vaktmästare  ,,
600
1 Dito
500
Till gratifikationer åt Extra Ordinarier  ,,
1,000
Summa R:dr R:mt
1 39,000
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o '146. 501
Val). Vitt. B.
Krigs - Kollegium.
Presidenten
(åtnjuter 3,000 R:dr arfvode af särskilda medel).
General-Fälttygmästaren
(njuter lön å Generalitetets stat).
Chefen för Ingeniör-korpsen
(njuter lön å Generalitetets stat).
General-Intendenten
1 Krigs-Råd
1 Dito :
1 Dito
1 Intendent vid Intendents-Militär-kontoret
1 Adjutant vid Presidents-expeditionen Arfvode
1 Dito vid Artilleri-Militär-kontoret Dito
1 Sekreterare
1 Advokat-fiskal
1 Kamrerare
4 Dito
1 Krigs-kassör
1 Registrator och Aktuarie
1 Notarie
3 Dito
1 Kammarförvandt
2 Dito
1 Revisor
2 Dito
1 Bokhållare
3 Dito
1 Kanslist
5 Dito
1 Kammarskrifvare '. .
9 Dito
1 Vaktmästare
1 Kammardräng
4 Dito i.
Till gratifikation å extra ordinarie tjenstemän
S:gr
Utrednings-förråden i Stockholm och Götheborg
Nuvarande aflöningen bibehållas
Summa R:dr R:mt
Aflöning.
R:dr R:mt.
5.500
5.000
4.500
4.500
3.500
800
800
3.500
3.000
3.500
14.000
4.000
2.500
2,200
6.600
2,200
4.400
2.200
4.400
2,200
6,600
1.000
5.000
1.000
9.000
600
450
1.800
3.000
107,750
8,725
116,4751—
502 Expeditions-Utskottets Forsing till underd. Skrifvelse N:o 446.
Tali.
Ordinarie stats-reyierings-anstug
JLanfi tfö rsvars-Depar tern en te t.
Departements-Chefen ,
Departementets Kansli-Expedition
Departementets Kommando-Expedition
Krigs-Kollegium
Generalitets-staten :
Nuvarande anslaget 85,100: —
Afgår: Utaf 6:te Fördelnings-Generals-lönen indragne  650: —
General-Stabs-Officerarnes bildande
Topografiska Korpsen i
Artilleri-staben ......
Ofver-Kommendants-Expeditionen i Stockholm
Kommendants-staten
Krigs-Akademien
Penningar:
Nuvarande beloppet
79,725: 75.
Tillkomvier: I stället för indelta räntor, som indragas .... 162 : 30,
Allmänna Garnisons-sjukhuset
Resestipendium för Militär-läkare
. 4
S:gr
Indelta Arméen.
Kavalleri- och Infanteri-regementena. (Det derunder förut inbegripna förslags-anslaget
till Jemtlands rotering, 2,850 R:dr, upphör, och i stället uppfördt ett bestämdt
anslag för Jemtlands roterings-kassa med 294 R:dr 87 öre samt 1,738 kub.-fot
4 kannor oindelt spanmål.)
Penningar:
Nuvarande anslaget  402,064: 58.
Transport 402,064: 58.
Expeditions-Utskotlcls Förslag (ill anderd. Skrifvelse N:o låd. 503
JAU. C.
för W'<h'svavsveä'fcei Sitt lands.
Indelta rän
tor enligt
Spannmål.
Penningar
Indelt, på förslag.
Oindelt.
Summa.
markegång
på förslag.
Mått.
Värde å 2
R,:dr kub.-fot.
Mått.
Värde för-  slagsvis å 2
B:dr kub.-fot.
ll.dr.
Ö.
R: d r.
0.
knl). fut.
k:r
R:dr.
ö.
kub.-fot.
k: r
R:dr.
Ö.
R:dr.
ö.
15,000
—
—
15,000
—
39,000
—
39,000
—
12,550
—
12,550
—
116,475
84,450
116,475
84,450
6,500
—
—
6,500
—
33,700
—
33,700
—
6,400
—
6,400
—
6,015
—
6,015
—
15,006
50
V
15,006
50
79,888
25
.
79,888
25
62,650
—
—
62,650
2,000
2,000
i
4 7 9,6 3 4
75
479,634
75
504
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 146.
Transport 402,0 6 4 : 58.
Afgår: nyssberörde förslagsbelopp  2,850: —
Återstår 3 9 9,2 1 4 : 58.
Tillkommer : Jemtlands roteringskassas nya kontanta
anslag som ofvan  294: 87. ggg ^Qg. iS
Indelta räntor såsom i 1858 års stat  2,121,897: —
Indelt spannmål dito dito  251,911: 80.
Oindelt spannmål:
Nuvarande qvantum 4,117 kub.-f.
Tillkommer: Jemtlands roterings-kassas nya
spanmåls-anslag som ofvan .... 1,738 „ 4 k:r.
Och utföres således 5,855 k.-f. 4 k:r å 2 R:dr 11,710: 80.
Till löneförbättringar vid Indelta Arméen
Militie-boställs-kassan: Ersättning för reservhemmansräntor och kronotionde m. m.
I stället för nuvarande förslagsbeloppet uppföras, såsom bestämdt anslag:
Penningar och oindelt spanmål
Indelta Arméens vapen öfningar, Reservations-anslag.
Nuvarande beloppet  596,000: —
Tillkommer: Förhöjning  54,000: —
Till Trossens underhåll
S:gr
Värfvade Arméen.
Lifgardet till häst
Hussarregementet Konung Carl XV (f. d. Kronprinsens hussarregemente).
Penningar:
Nuvarande beloppet  132,061 : 99.
Tillkommer: Förhöjning i aflöningen åt Underbefäl
och vederlikar vid Regementet  6,603: — jgg 664' 99
Oindelt spanmål, såsom i 1858 års stat  21,155: 40.
Expeditions- Utskottats Förslag lill underd. Skrifvelse TS:o i46.
505
Spannmål.
Penningar.
tor enligt
markegång
på förslag.
Indelt, på förslag.
Oindelt.
Summa.
Mått.
Yärde å 2
R:dr kub.-fot.
Mått.
Yärde för-  slagsvis å 2
R:dr kub.-fot.
R:dr.
0
K:dr.
0.
kub.-fot.
ler
R:dr.
ö
tub -fot.
k:r
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
399,509
100,000
45
2,121,897
—
125,955
9
251,911
80
5,855
t
4
11,710
80
2,785,029
100,000
5
2,057
14
—
——
—
10,849
8
21,699
60
23,756
74
650,000
26,520
—
—
—
__
—
650,000
26,520
—
1,178,086
59
2,121,897
125,955
9
251,911
80
16,705
2
33,410
40
3,585,305
79
114,656
5
—
5,985
11,970
126,626
5
138,664
99
10,577
7
21,155
40
159,820
39
Bih. till fl. Sl. Prot. 1859 Sf 1860. 10 Sam/. 1 Afd,
506 Expeditions-Utsholtels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 146.
Svea Lifgarde
Andra Lifgardet
Wermlands Fältjägare-regemente
Svea, Götha och Vendes Artilleri-regementen Reservationsanslag
Ingeniör-korpsen (derunder Reservationsanslag till korpsens praktiska öfningar 5,000 K.:
Penningar:
Nuvarande beloppet  109,644 75.
Afgår: beräknade kontanta anslaget för den i
Sappör-kompagniets stat uppförda bröd-spann
mål,
1,664 kub.-fot  2,6 3 6 : 67. 107,0 0 8:
Oindelt spanmål (i stället för afdraget å penninge-anslaget):
Brödkorn för Sappör-kompagniet, 1,664 kub.-fot ä 2 R:dr . 3,328:
Kavalleri- och Artilleri-hästars remontering och skoning
Lega för hästar till Artilleriets exercis
Fourragering af Artilleriets och värfvade Kavalleriets hästar. Förslagsanslag.
Nuvarande beloppet  300,000: -
Tillkommer: Förhöjning  50,000: -
Mathållning för manskapet vid Garnisons-regementerna.
Nuvarande beloppet  175,000: -
Tillkommer: Förhöjning  25,000^-
Beväringen.
Lifbevärings-regementet
Gottlands National-beväring:
Nuvarande beloppet  95,094:
Tillkommer: Förhöjning ' • 28,7 20: -
Hallands Beväring
Westernorrlands Beväring, lönefyllnad
Beväringsmauskapets vapenöfningar Förslagsanslag
Expeditions-Utskottets Förslag lilI underd. Skrifvelse N:o 146.
507
Indelta rän-  tor enligt
Sp annm ål.
Penningar.
Indelt, på förslag.
Oindelt.
Summa.
markegång
på förslag.
Mått.
Yärde å 2
P:dr knb.-fot.
Mått.
Yärde för-  slagsvis å 2
R:dr kub.-fot.
K: dr.
140,622
140,787
74,974
761,823
107,008
55,761
11,262
350.000
200.000 —
R:dr.
kub.-fut. k:r
K: dr.
kub.-fot.
kr.
R:dr.
Ö.
R:dr
10,672
2
21,344
40
161,967
10,672
2
21,344
40
162,132
— —
•
—
74,974
42,244
6
84,489
20
846,313
1,664
3,328
110,336
—
55,761
18,049
5
36,099
47,361
—
—
350,000
.
__
_
200,000
095,562
31,911
123,814
7,500
6,295
458,333}
627,8541
50
50
99,865
199,730
40j 2,2 95,292
31,911
123,814
7,500
6,29 5
458,333
627,854!
508 Expuditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 146.
—
Jlaterielen.
Försvarsverket till lands i allmänhet eller Krigs-kollegii Afdelningar, Reservations-anslag.
Penningar:
Nuvarande beloppet  1,135,678: 89.
Tillkommer:
För Fortifikations-afdelningen:
Ersättning i följd af öfverlåtelsen åt Kalmar Domkyrka af
vissa jordar och lägenheter, tillhöriga f. d. fästningen i
Kalmar  1,650: —
För Intendents-afdelningen:
Till anskaffning och underhåll af beklädnaden vid Jemtlands
Hästjägare-korps . . 2,223: 76.
Ersättning för öfvertagen skyldighet att vidkännas
den af rotehållarne vid kavalleriet i
Jemtland hittills bestridda andel i kostnaden
för sadelmunderingarnes underhåll. . 620: 2,843: 76.
S:gr 1,140,172: 65.
Indelta räntorna, enligt 1858 års Riksstat anslagna Åkers krutbruk
och Husqvarna gevärsfaktori uteslutas.
Till lif- och släpmunderingar vid Rotehålls-regementena.
Nuvarande anslaget  208,200: -
Tillkommer : Förhöjning  23,800:
Inqvarteringskostnader i Stockholm, Förslags-anslag
Till inqvarteringens ordnande i dito, Reservations-anslag L
Inqvarteringskostnader i landsorterna, Förslags-anslag
Salpeteruppköp:
Nuvarande anslaget  270,000:
Afgår: nedsättning .
160,000: >-
Yed och ljus i fästnings- och garnisons-orter •
S:gr
Expedilions-Utskotlets Förslag till widen!. Skrifvelse N:o 146.
509
Indelta rän
tor enligt
Spannmål.
Penningar.
Indelt, på förslag.
Oindelt.
Summa.
markegång
på förslag.
Mått.
Värde å 2
R:dr kub.-fot.
Mått.
Värde för-  slagsvis å 2
R:dr kub.-fot.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
kub.-fot.
k: r
R:dr.
k.
kub.-fot.
k:r
R:dr.
ö.
R:dr.
Ö.
1,
,140,172
65
1,140,172
k
65
232,000
232,000
18,000
—
—
—
— —
18,000
—
21,450
—
—
21,450
—
36,000
—
—
36,000
—
s
110,000
33,000
—
110,000
33,000
i
Jl
,590,622| 65
1,5 9 0,6 2 2| 65!
•
•
510
Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i46.
Diverse Anslag.
Till Skjutskolor
Spannmåls-upphandlings- och bageri-kostnader
Durch-march-kostnader, Reservations-anslag
Rese- och Traktaments-penningar, För slags-anslag
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Krigs-kollegium m. fl. verk .
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Departementets Kansli-expedition,
slags-anslag:
Nuvarande beloppet 2,894
Afgår: För jemnande af Hufvudtitelns slutsumma  4:
Extra utgifter
Summa R:dr
%
Expc(lilions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 146.
511
Indelta rän
tor enligt
Spannmål.
Penningar
Indelt, på förslag.
Oindelt.
Summa.
markegång
på förslag.
Mått.
Värde å 2
R:dr kub.-fot.
Mått.
Värde för-  slagsvis å 2
R:dr kub.-fot.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
kub.-fot
k: r
R:dr.
ö.
kub.-fot.
Ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
Ö .
9,000
9,000
37,500
—
—
—
37,500
12,000
—
—
12,000
11,350
—
—
11,350
8,770
8,770
2,890
67,500
32
1-
1
—
2,890
67,500
32
149,010 32\
—
149,010] 32
6,120,770| 40)2,121,897
1-
125,955
9|251,91l! so|l 16,570
4
233,140| 80)8,727,720
—
/
512 Expedilions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 146.
litt» Dt
Extra statsreglering s-anslag för försvar s-verket till lands.
A. Anslag för åren 1861, 1862 och 1863 att utgå med j årligen.
l:o. För Ar tiller ib ehoj.
Till anskaffning af refflade kanoner med lavetter och öfiiga fordon för
3 nya fältbatterier, å 24,000 R:dr  72,000: —
,, anskaffning af rid- och anspanns- m. fl. persedlar
för 2:ne 12-pundiga Reserv-batterier . . ... 06,000: —
,, anskaffning af 12,000 st. refflade infanterigevär å
37 R;dr 50 öre st  450,000: —
2:o. För Fortifikalionsbehof.
300,000:
Till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad . . .
,, fortsättande af fästnings-byggnads-arbetena vid Carlskrona
240,150: —
„ fortsättande af befästningarne å Rindö vid Waxholm 150,000: —
3:o. För bekladnadsbehof.
Till förhöjning i beklädnads-passevolansen vid:
Svea och Andra Lifgardes-regementena, Lifgardet till
häst, Hussar-regementet Konung Carl XV:s och
Sappör-kompagniet  35,113: 78.
Svea och Götha Artilleri-regementena . 15,187: 91.
Vendes Artilleri-regemente .... 4,335: 32.
,, Indelta Armeens utredning; såsom fyll
nadsanslag
4.963: 83.
Tillsammans 59,600: 84.
som utföres för 3 år med
underhållande af beväringsmanskapets beklädnad, i
anledning af förlängd exercislid, 189,000 R:dr årligen
178,802: 52.
567.000: —
Transport 2,023,952: 52.
Anslag.
K: dr
4:0
Expeditions-Ulskotlels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 146. 513
Transport 2,023,952: 52.
4:o. Topografiska korpsen.
Till aflöning åt don ökade arbetspersonal, som erfordras
fiir det militära Kartverkets skyndsamma utförande,
3,200 R:dr årligen  9,600: —
,, fortsättande af korpsens arbeten samt till Kartgra
veringen,
50,000 R:dr årligen  150,000: —
5:o. För Arméens pensionering-.
För fortsatt, tillämpning af den vid 1856—1838 arens
riksdag godkända, af Kongl. Maj:t den 9 Februari 1858
fastställda förhöjda pensions-stateri för Arméens befäl
och tjenstemän, ett kreditiv att, i mån af behof, användas
till betäckande af den skillnad, sorn för Arméens
Pensionskassa kan under åren 1861 med
1863 uppstå genom den nya pensioneringens tillämpning:
100,000 R:dr årligen, eller fiir 3 år ...
Till upprätthållande af Arméens Pensionskassas egen
pensionering, ett kreditiv af 85,500 R:dr ärligen
eller för 3 år
Anslag.
300,000:
256,500: —
6:o. För Officerares anställande i utländsk krigstjenst.
Till understöd åt desse Officerare
27,000:
Till
B. Anslag för en gång.
ersättning åt Jemtlands Roterings-kassa och Krigskollegium
för af dem under åren 1858—1860 bekostade
beklädnads-uigifler för Jemtlands Hästjägare
korps
uppförande af ridhus m. 11. byggnader för Lifregi
mentets
Hussar-korps
ersättning för utarbetande i sammanhang med Krigskollegii
bokslut, af uppgifter öfver samtliga kostnaderna
till de serskilda föremål, som tillhöra kollegii
förvaltning
ersättning åt Krigs-kollegium för förskjutna kostnader
i oell för byggnads- och reparations-arbeten, sorn
funnits nödiga till de i Arméens utredningsförråd å
Skeppsholmen fiirvarade persedlars skyddande mot
eld lära
3,617: 20.
75,000: —
2,000: —
6,710: —
2,767,052
87,327
52
20
Bih. lill II S. Prat. 1859 & 1860. 10 Sami.
Summa
1 Afd.
R:dr R:mt
2,854,379,72
65
»
514 Expeditions-Utskoilets Förslag till underd. Skrifvelse N:o -147.
H:o 147.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Okt. 1880.
Presle-Ståndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den S — —
Bonde-Ståndet den 5 — —*)
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående reglering a.f utgifterna
under Riks-Statens Femte Hufvudtitel.
(Stals-Utsk:ts Ull. N:o 85 och 159 samt Mern. N:o 173, Stats- och Ekon.-Utsk:s Betänkande
N:o 3 samt Utlåtanden N:is 4 och 17.)
S. A. K.
Vid granskning af Riks-statens Femte Hufvudtitel, som innefatlar anslagen till
Sjöförsvars-Departementet, hafva, dels med anledning af E. K. Maj:ts nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, dels i öfrigt ifrågakommit de förändringar,
hvilka här nedan omförmälas.
Sjöförsvars-Departementet.
l:o. Departementets Kansli-expedition.
1 anslaget lör denna Expedition har ej förekommit annan förändring än att
Rikets Ständer beslulit att för den vid Expeditionen anställde Kopist uppföra eli lönebelopp
af 1,000 R:dr, men att deremot nu utgående särskilda anslag ”för kopistgöromålens
bestridande” böra upphöra.
*) angående ett sedermera gjordt, här nedan iakttaget tillägg, se Riks-stånden sprolokoller den
20 Oktober s. å.
Expediiions-Vtskottcts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 447. 515
2:0. Förvaltningen af Sjö-ärendena samt aflönings-staterna vid Flottans
stationer i Carlskrona och Stockholm samt depöt i Göteborg.
a) Uti det anslag Riks-staten under ofvanstående benämning upptager till belopp
af 1,076,325 R:dr 98 öre (utom oindelt spannmål), ingår, bland andra, aflöningsanslaget
för Flottans OJfiners-korps, hvilket af Rikets sednast församlade Ständer bestämdes
till 399,800 R:dr, med dervid gjord anhållan, att två af de då befintliga Amiralsplatserna
måtte indragas och i stället bildas löner för två nya Kommendör-kaptens-beställningar,
hvarigenom för öfrigt skulle till vägabringas en årlig besparing af 1,800 R:dr.
Af den nådiga Propositionen hafva Rikets Ständer inhemta!, att E. K. Maj:t
under den 2 Februari 1858 i nåder förordnat om utfärdande af en, i enlighet med
Rikets Ständers sålunda uttryckta önskan, förändrad aflöningsstat för Officers-korpsen,
hvarigenom den alsedda besparingen å anslaget från och med April månad samma år
kommit Statsverket till godo. 1 öfverensstämmelse härmed skulle äfven anslaget nu
minskas med berörde 1,800 R:dr; men som E. K. Majit ansett lämpligt, att de tre
nu befintliga Amiralslönerna alla blefve lika med nuvarande Kontre-Amirals-lönen, 6,000
R:dr, och att af den sålunda uppkommande besparing bildades tvänne belopp, det ena
å 1,500 R:dr och det andra å 1,000 R:dr Rimt, af hvilka det förra skulle tillfalla Befälhafvande
Amiralen i Carlskrona och det sednare Chefen i Förvaltningen af Sjöärendena,
såsom behöfliga bidrag till bestridande af de med dessa befallningar förknippade
representationskostnader, hvilken åtgärd dock icke kunde vidtagas annorlunda,
än i den mån Amirals- och Vice-Amirals-lönerna blefve lediga, har E. K. Majit föreslagit
att, intilldess verkställighet deraf kunde ega rum, af olvanberörda på slaten för
Flottans Officerskorps odisponerade belopp mätte der få qvarstå 1,500 Ridr Runt, alt
i omförmälda afseende tilldelas Befälhafvande Amiralen i Carlskrona, som företrädesvis
vore i behof af denna ökade lönefördel, i följd hvaraf nu endast 300 Ridr skulle
komma att från löneanslaget för nämnda korps afdragas.
Enligt hvad det den Kongl. Propositionen åtföljande Statsråds-protokoll öfver
Sjöförsvars-ärenden för den 14 Oktober nästlidne år utvisar, har, i afseende å denna
fråga, Departements-Chefen, bland annat, i underdånighet anfört, att Befälhafvande
Amiralen i Carlskrona, i följd af såväl det vidsträckta chefskap, han utöfvar, som
andra för stället egna förhållanden, finge vidkännas så dryga representationskostnader,
alt den med befattningen förenade löneinkomst icke försloge till deras betäckande,
utan innehafvaren af nämnde befattning icke sällan funne sig nödgad till enskilda uppoffringar;
och syntes derföre billigheten fordra, alt någon ytterligare löneförmån blefve
embetet tillagd. 1 betraktande häraf och då tillgång till den ifrågaställa löneförbättringen
nu kan utan särskild anslagstillökning beredas, så och, ehuru den af Rikets
Ständer åsyftade besparing härigenom till största delen medtages, hafva Rikets Ständer
likväl ansett sig böra bifalla hvad E. K. Majit i ofvannämnde hänseende föreslagit.
b) Vidare har E. K. Majit, beträffande aflöningen för Flottans Matroskorps,
behagat meddela, alt de 200 Matroser och 200 Jungmän, som utgöra denna korps,
alla åtnjuta, jemte matportion in natura, kontant dag-aflöning, bestämd för Matroserna
till 25 öre om dagen; varande dock 100 af dem, benämnde Uste klass matroser, berättigade
att derutöfver uppbära en särskild tillökning, hvilken för 70 utgår med 25
öre, och för 30 blott med 12.) öre om dagen, hvaremot någon dylik förmån hittills
icke de öfriga Matroserna tillgodokommit; och är nu af E. K. Majit föreslaget, alt
för de 30 första klass Matroserna med lägsta tillökningen, denna måtte från 12-r öre
förhöjas till 25 öre om dagen, eller hvad de öfriga 70 redan åtnjuta, samt alt åt de
100 öfriga matroserna äfven måtte beviljas ett dagligt tillskott å aflöningen af 15 öre
t
516 Expeditions-Vis kottets Förs/ny till underd. Skrifvelse N:o i 41.
per man, hvarigenom sammanlagda kontanta dagaflöningen skulle för den egentliga
matrosen, utfalla med 40 öre och för hvarje l:ste klass matros, utan åtskillnad, med
50 öre; uppkommande härigenom en anslagslillökning af 6,843 R:dr 75 öre, genom
hvars tilläggande lill korpsens nuvarande, jemväl i ofvanberörda allmänna aflöningssumma
inbegripna, aflöningsanslag, 37,786 R:dr 25 öre, delta Liefve förhöjdt till
44,630 R:dr.
Dä de till stöd för denna nådiga framställning uti Slatsråds-protokollet anförda
skäl, tillfyllest ådagalägga behofvet af någon förbättring uti Mafroskorpsens aflöningsvilkor,
enär eljest vore alt befara, att Svenska Flottan kunde gå i mistning af de för
della yrke dugligaste ämnen, för hvilka tillfälle till förmånligare anställning i andra
länder ej saknas, hafva Rikets Ständer ansett den begärda anslagsförhöjningen böra
beviljas.
c) För Flottans Skeppsgossekorps har E. K. Maj:t äfven funnit förhöjning i
nu utgående anslag vara erforderligt; —- i hvilket afseende meddelats, hurusom vid
den för Skeppsgossarnes undervisning i Carlskrona särskildt inrättade skola för närvarande
äro anställde endast tvänne ordinarie lärare och en dupplikant, de förra med
lön af 1,000 R:dr hvardera och den sednare med ett årligt arfvode af 450 R:dr R:mt,
hvarjemte en af Flottans Under-officerare är beordrad att vid undervisningen i skolans
lägre afdelning biträda. Denna fåtaliga och derjemte mindre väl lönade lärarepersonal
hade dock icke förmått att, såsom vederbort, undervisa det stora antalet densamma
anförtrodda lärjungar, bestående af de 280 Skeppsgossarne, hvadan nu ock särskilda,
för utarbetande af förslag till beböfliga förändringar uti Flottans undervisningsanstalter
i allmänhet tillsatta Kommitterade, på skäl som finnas närmare utvecklade i Departements-Chefens
underdåniga Betänkande, gjort framställning derom, att berörde skola
måtte ställas på 3:ne klasser med hvar sin lärare, af hvilka en skulle blifva Rektor
och de två öfriga kolleger, biträdda af en extra lärare och tillfälliga monitorer af matroskorpsen,
samt att aflöningen för denna personal tillika måtte bestämmas i enlighet
med jemväl afgifvet förslag till stat, slutande med 5,300 R:dr, hvarifrån dock borde
afgå nuvarande lärarepersonalens sammanräknade aflöning 2,450 R:dr, då återstoden,
2,850 R:dr, utvisade den för ändamålet erforderliga anslagstillökningen; — och som
E. K. Majit funnit hvad bemälde kommitterade till afhjelpande af skeppsgosseskolans
uppgifna brister föreslagit böra leda lill det åsyftade ändamålet, men detta ej utan den
derlör ifrågasatta anslagstillökningen kunde vinnas, har E. K. Majit föreslagit, alt
nyssnämnde belopp, 2,850 Ridr, måtte uppföras å anslaget för Skeppsgossekorpsen,
hvilket derigenom skulle blifva från 5,710 Ridr 80 öre lill 8,560 Ridr 80 öre förhöjdt.
Efter tagen kännedom af den fullständiga utredning angående behofvet af ifrågavarande
anslagslillökning, som förekommer uti Departements-Chefens underdåniga
Betänkande, äfvensom af deruti intagna, af E. K. Majit godkända, förslag till aflöningsstat
för skeppsgosseskolan, hafva Rikets Ständer bifallit ofvanomförmälda nådiga
framställning.
d) Vid sednaste riksmöte bade E. K. Majit för de vid Flottans konstruktionskorps
anställde Officerare, likasom för Statens Embets- och Tjenstemän i allmänhet,
föreslagit förhöjning i förut bestämda aflöningsvilkor. Den för sådant ändamål äskade
summan, 9,000 Ridr årligen, biel’ äfven ställd till E. K. Majlis disposition under innevarande
statsreglerings-period, att till löneförbättring för korpsens personal användas;
men i sammanhang härmed och under framställande af den åsigt, att konstruktionskorpsen
åliggande tjenstgöring skulle kunna bestridas af ett mindre antal Officerare,
än då varande stat upptoge, anhöllo Rikets sednast församlade Ständer, att till följande
Expeditions-UlskoHels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 147. 517
riksmöte förslag till ny lönestat måtte uppgöras, grundad på den förändrade organisation
af ifrågavarande korps, E. K. Majit kunde finna mest lämplig och ändamålsenlig.
Enligt livad uti åberopade Statsråds-protokoll närmare omförmäles, hade i anledning
häraf underdånigt förslag i nämnde hänseende först blifvit af Konstruklionskorpsens
Sekund-Chef uppgjordt, deruti, i öfverensstämmelse med den af bemälde Sekund-Chef
yttrade mening, att någon väsendtlig inskränkning af korpsens personal ej
kunde ega rum, såvida dess mångfaldiga och vigtiga t jensleåligganden skulle kunna vederbörligen
fullgöras, af korpsens nuvarande 14 Officerare 12 ansetts böra bibehållas
med vissa förändringar i afseende på tjenstegöromålens beskaffenhet och fördelning
samt med beräknande' af hela det vid förra riksdagen beviljade anslaget 30,650 R:dr,
såsom fortfarande behöfligt. Häröfver hörd, hade Förvaltningen af Sjö-ärendena, af
anförde skäl, väl ansett bibehållandet af en särskild konslruktionskorps för Flottan
framgent vara nödvändigt, men funnit korpsens nuvarande antal och sammansättning
kunna i viss mån förändras, nemligen så att den närmare tillsynen vid arbetsposlerna
öfverflyltades från Olficerarne på de skickligaste och mest erlarne Verkmästarne samt
att de förre äfven befriades från åtskilliga andra bestyr, såsom utvisilationer å utgående
fartyg, virkes- och leveransbesigtningar m. m., hvarigenom personalen kunde inskränkas
till 3 förste och 3 biträdande konstruktörer, hvarjemte pä stat kunde uppföras lön
för en särskild Virkes-kontrollör i Carlskrona. Härigenom vunnes den fördelen, att
staten ej belastades med ständiga löner lill större personal, än sorn oundgängligen behöfdes,
äfvensom belordringsväsendet inom korpsen blefve bättre ordnadt; men den sålunda
uppkommande besparing af de anslagna medlen måste dock användas, dels för korpsens
kompletterande, lill arfvoden åt yngre Officerare vid Flottan, som derigenom kunde
förmås att egna sig åt konslruktionsvetenskapens inbemtande och utöfning, dels ock
till resestipendier m. m.; och uppginge i följd häraf äfven den af Förvaltningen föreslagna
nya stat till enahanda belopp, som korpsens nuvarande anslag.
1 afseende ä den sålunda ifrågaställa organisationen hade Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
funnit anledning till den erinran, att Officerarnes frikallande från
ofvanberörda särskilda, för deras egentliga bestämmelse främmande, bestyr väl i allmänhet
vore ändamålsenligt, ehuru det syntes åtminstone för det närvarande, icke
kunna utan stora svårigheter utsträckas jemväl till den korpsen nu åliggande kontrollen
öfver skeppsmätningarne ; och då för utöfningen af denna kontroll i Stockholm, Götheborg
och Carlskrona fortfarande skulle, såsom hitintills, erfordras 3 af Departementschefen
dertill förordnade Konstruktions-Olficerare, borde den föreslagna staten, som
upploge 6 sådane Officerare, ökas med trenne af lägre grad, hvaremot de ifrågasatta
verkmästare-arfvodena kunde från 6 till 4 förminskas, äfvensom en särskild Öfverste
eller Sekund-Chef för Konstruktionskorpsen syntes kunna undvaras och ersättas med
en Regemenls-Officer; varande på grund häraf utaf Departements-Chefen föreslagen
en lönestat af följande innehåll:
1 Öfverstelöjtnant lön 4,000: —
2 Majorer, å 3,500 R:dr
7,000: —
1 Kapten
3,000: —
2 Kaptener, å 2,500 R:dr
5,000: —
3 Löjtnanter, ä 1,200 R.dr „ 3,600: —
af hvilka lönebelopp frdelar skulle utgöra egentlig lön och }:del tjenslgöringspenningar;
Arfvode
till luformatiom-Officeraren  450: —
Transport 23,050: —
*
518 Expeditions-Uts/eottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 167.
Transport 23,050: —
Arfvoden till 4 Verkmästare, hvilka, uppbärande löner på Flottans Timmermans-
och Handtverks-slat, tjenstgöra såsom Befälhafvare vid arbets
poster,
å 400 R:dr hvardera  1,600: —
Arfvoden till Ritare vid Konslruktions-kontoren  1,000: —
Till Kongl. Maj:ls nådiga disposition, att användas till aflöning åt Virkes
inspektorerne
och resestipendier m. m  5,000: —
Tillhopa R:mt R:dr 30,650: —
Och har E. K. Maj:t, gillande detta förslag, öfveriemnat detsamma till Rikets
Ständers godkännande, jemte tillkännagifvande, att den vid sista riksdagen för Konslruklionskorpsen
beviljade anslagssumma, 30,650 R:dr, fortfarande äfven efter dess
förändrade organisation erfordrades och således borde oförminskad anvisas.
Ehuruväl den af E. K. Maj:t nu föreslagna organisation utaf Flottans Konstruklionskorps
synts Rikets Ständer i så måtto lämpligare än den hittills gällande,
att antalet af tjenster på stat blifvit, i enlighet med den af Rikets sednast församlade
Ständer uttryckta åsigt, icke obetydligt inskränkt, hafva dock åtskilliga betänkligheter
i afseende å det framlagda förslaget hos Rikets Ständer förekommit. Sålunda hafva
Rikets Ständer föreställt sig att, då personalens antal blifver i väsendtlig mån förminskadt
och Officerarne frikallas från flera dem hitintills åliggande göromål och förrättningar,
i följd deraf någon ytterligare indragning af de högre platserna skulle kunna
ega rum, åtminstone så till vida, att en af de tvänne Majors-befaltningarne uteslötes
och i stället uppfördes en fjerde kaptenslön. Derjemte hafva Rikets Ständer, beträffande
kontrollen öfver skeppsmätningarne, funnit tvifvelaktigt, huruvida genom den
förändring, Departements-Chefen härutinnan vidtagit i det utaf Förvaltningen af Sjöärendena
uppgjorda organisationsförslag, åstadkommes någon egentlig fördel; anseende
Rikets Ständer för sin del att, äfven om en särskild hufvudsakligen för detta ändamål
beräknad Officersbefaltning skulle vara erforderlig i Götheborg, likväl, hvad angår
Stockholm och Carlskrona, der tillgång ej torde saknas på vid Flottan redan anställda
Officerare, som lämpligen kunde till ifrågavarande kontrollmätning användas, de för
dessa tvänne orter alsedda Officersbeställningar kunna från staten uteslutas, samt kostnaderna
för omförmälda göromåls ombesörjaude bestridas genom tillfälliga arfvoden
till betydligt lägre belopp; hvarförutom Rikets Ständer trott sig finna anledning dertill,
alt de för resestipendier afsedda medel kunde utan någon väsendtlig olägenhet minskas
med omkring 1,000 R:dr.
I betraktande af dessa förhållanden, •— få Rikets Ständer, jemte anmälan af
de betänkligheter, som i ofvannämnda hänseenden förekommit emot godkännande af
det nådigst framställda förslaget tili förändrad organisation af Flottans Konslruktionskorps,
i underdånighet anhålla, dels att vid nästkommande riksmöte få af E. K. Maj:t
härom emottaga förnyadt förslag, affattadt, så vidt sådant pröfvas lämpligt, i öfverensstämmelse
med nu angifna grunder, dels ock att vid denna korps ledigblifvande tjenster,
tills vidare och intill dess korpsens organisation blifvit slutligen bestämd, ej måtte
återbesättas; kommande, emellertid korpsens nuvarande anslagssumma, 30,650 R:dr,
att äfven för nästa statsreglerings-period ställas till E. K. Maj:ts nådiga disposition.
c) Då vid ' sednaste riksmöte E. K. Maj:t i nåder föreslog Rikets Ständer alt
för Flottans Civilstat anvisa en till 100,800 R:dr förhöjd aflöningssumma, — deruti
inberäknade dels 450 R:dr, att användas lill arfvode för bestridande af Auditörsgöromålen
vid Götheborgs depöt, sedan den på indragning ställda Sekreteraren och Auditören
algått, dels 2,000 R:dr, afsedda för 4 vid Carlskrona station anställda Tjenste
-
Expeditions-UIskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:u 447. 519
män att af dem användas till aflönande af tillfälligt skrifvarebiträde i anledning af i frågaställd
indragning utaf 11 kammarskrifvarebeställningar, — så, ehuru de i nyssnämnda
hänseenden gjorda framställningar icke af Rikets Ständer godkändes, blef likväl ej allenast
hela den äskade summan anvisad, utan ock derutöfver ett belopp af 4,3'25 R:dr,
lill fyllande af den brist, sorn, enligt hos Rikets Ständer gjorda beräkningar, lill en
början skulle uppkomma i tillgångarne för Flottans Civil-personal i anseende dertill,
att lönerna för åtskilliga till indragning afsedda befattningar ännu icke vore disponible;
— och bade Rikets Ständer, beträffande ofvanberörde hänne anslagsbelopp, förklarat
de till bestiidande af Audilörsgöromålen vid Götheborgs depöt begärda 450 R:dr ej
kunna beviljas, emedan dessa göromål syntes fortfarande böra besörjas af Sekreteraren
ulan särskild vedergällning; hvaremot de för Carlskrona station äskade 2,000 R:dr af
Rikets Ständer beviljades, men icke, på sätt E. K. Majit föreslagit, till ersättning för
tillfälligt skrifvarebiträde, utan att såsom aflöningsförhöjning efter omständigheterna fördelas
mellan förrbemälde till indragning afsedda 11 Kammarskrifvare, hvilka, så länge
de i tjenst qvarslode, ansågos behöfva någon förbättring i sina nog knappa vilkor.
I anledning häraf är uti Deparlements-Chefens underdåniga betänkande meddeladt,
att de anförda skälen för Rikets Ständers i nyssberörde tvänne anslagsfrågor
fattade beslut utvisade något missförstånd om sättet, huru den nya aflöningsstaten, i
fall den oförändrad blifvit af Rikets Ständer antagen, skolat tillämpas, hvarvid
nemligen icke ifrågakommit, att de begärda arfvodena å 450 och 2,000 R:dr skulle
hafva blifvit till omlörmälde ändamål disponerade, förr än de till indragning bestämda
Tjenstemän, sorn voro skyldige ali göromålen förrätta, från sina befattningar efter hand
algått; och som anvisandet af omförmälda tvänne arfvodesbelopp utgjorde vilkoret för
de dem motsvarande indragningar, vore deras uppförande å aflöningsstaten fortfarande
af behofvet påkalladt.
Derjemte och då de till Flottans Civil-stat hörande Revisorer och Regementsskrifvaro,
ehuru de före den vid förra riksdagen medgifna allmänna löneförbättring åtnjöto
i lön endast 75 R:dr mindre än deras vederlikar i 2:dra lönegraden, såsom Förvaltare
m. 11., och icke uppfördes till större lönetillökning än 33Ö R:dr, hvarigenom
deras löner från 1,170 till 1,500 R:dr förhöjdes, då deremot aflöningen för deras bemälde
vederlikar ökades med 755 R:dr eller från 1,245 till 2,000 R:dr, hade Deparlements-Chefen,
för att i någon mån afhjelpa detta missförhållande emellan tillförene
ungefärligen lika ställda tjenstemäns löneförmåner, i anledning af bemälde Revisorers
och Regements-skrifvares utaf Förvaltningen af Sjö-ärendena förordade anhållan, underdånigst
hemställt, att åt hvardera af nyssnämnde tjenstemän, 6 till antalet, måtte
beredas en lönetillökning af 300 R:dr, hvarigenom lönen för hvar och en af dem komme
att utgöra 1,800 R.-dr.
I öfverensstämmelse härmed och enär, efter hvad Departements-Chefen jemvä*
upplyst, (ill aflönande af ordinarie Civilpersonalen vid Flottans stationer, enligt den af
Rikets sednast församlade Ständer gillade aflöningsstat, erfordrades R:dr 98,350: —
samt genom tillägg härtill af dels nu föreslagna lönetillökningar å 6 Revisorer
och Regernents-skrifvare ä 300 R:dr  1,800: —
och dels sammanräknade beloppet af de på indragningsstat ännu qvarstående
Tjenstemäns aflöning med
. 5,877: 50.
uppkomme en summa af R:dr 10(5,027: 50,
hvilken öfverstege nuvarande Riks-statsanslaget „ 105,125: —
med ett belopp af R:dr 902: 50.
I
520 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 141.
har E. K. Maj:t af Rikets Ständer äskat detta belopp, 902 R:dr 50 öre, såsom tillökning
i nuvarande anslag samt dervid tillika begärt, dels att af den till aflöning åt de
på indragnings-stat ännu qvarstående tjenstemännen afsedda summan, 5,877 R:dr 50
öre, måtte till ordinarie slaten för Flottans Civilpersonal få öfverflyttas, vid Sekreterarens
å Götheborgs depöt bortgång, 450 R:dr, och, i den mån 5 ännu på indragningsstat
qvartjenande Kammarskrifvare vid Carlskrona station afgå, 2,000 R:dr, eller tillhopa
2,450 R:dr, för att användas, förstnämnda belopp såsom arfvode för Auditörsgöromålens
vid depöten bestridande och det sednare lill skrifvarhjelp åt 4 konlorsförmän
vid stationen med 500 R:dr för hvardera emot det alt återstoden, 3,427 R:dr
50 öre, i mån som den genom afgång blefve obehöflig, aflemnades såsom besparing
till Riksgälds-kontoret, dels ock att, då inom nuvarande statsanslaget för Flottans Civilpersonal
tillgång funnes för lönerna vid de nya beställningar, hvilkas tillsättning Rikets
sednast församlade Ständer endast vilkorligt medgåfve, ehuru deras behöflighet af dem
erkändes, samma beställningar nu måtte medelst fullmakter få besättas.
Rikets Ständer, som ansett den för ofvanbemälde Revisorer och Regementsskrifvare
ifrågaställda lönelillökning vara af billigheten påkallad, och ej heller i öfrigt
funnit något att erinra vid hvad E. K. Maj:t angående atlöningen för Flottans Civilstat
föreslagit, hafva på grund häraf lill förevarande nådiga framställning lemnat bifall.
J) E. K. Maj: t, som ansett nödigt att för det Flottan tilldelade talrika beväringsmanskaps
öfvande i fredstid och anförande under krig bildades särskildt befäl,
samt gillat den i sådant afseende af Departemenls-Chefen framlagda plan, bar, i öfverensstämmelse
dermed, af Rikets Ständer begärt, att af de i samma plan ifrågaställda
Feni Skärgårdsflottans Marinbataljoner till en början måtte organiseras de tre, som
skulle förläggas i Hernösand, Calmar och Halmstad, samt att för detta ändamål, jemte
det Hallands infanteri- och Westernorrlands bevärings-bataljoner med sina på Fjerde
Hufvudtileln särskildt upptagna löneanslag, uppgående för den förra till 7,500 R.dr
och för den sednare lill 6,295 R:dr, öfverflyttades till Femte Hufvudtiteln, måtte beviljas
dels det fyllnads-anslag af 12,700 R:dr, som erfordrades för att, enligt uppgifna
organisationsgrunder, komplettera Hallandsbataljonens personal, dels ock det för Calmär
marinbataljons nybildande efter samma grunder behöfliga anslag af 20,200 R:dr,
att med tillhopa 32,900 R:dr på Femte H ufvudtiteln under rubriken ”Afiöningsstater”,
men särskildt, uppföras tillika med nyssberörda aflöningsanslag för Hallands och Westernorrlands
bataljoner, tillsammans utgörande 13,795 R:dr, hvilka tvänne sistnämnda summor
alltså sammanslagna skulle i staten utföras med 46,695 R:dr, för att till marinbataljonernas
aflönande användas jemte ett från Fjerde Hufvudtitelns anslag till ”Indelta
Kavalleri- och Infanteri-regementena” utgående belopp af högst 13,905 R:dr, motsvarande
de för atlöningen af sistnämnda bataljonsbelal beräknade tillgångar från f. d.
Jemtlands Regemente, i den mån dessa äro eller blifva för ändamålet disponibla, med
hvilken sistnämnda summas öfverföring till Femte Hufvudtiteln dock kunde tillsvidare
anstå; äfvensom att för öfrigt såväl alla genom sjöbeväringsmanskapets underhåll och
sammandragande till exercisplatserna samt befälets och underbefälets resor till och från
befälsmötena m. m. föranledda utgifter, som ock kostnaderna för nämnda beväringsmanskaps
beklädnad, beväring och utredning, måtte tillsvidare få, såsom hittills, bestridas
af de dertill å Fjerde Hufvndtiteln afsedda anslag.
Det af E. K. Maj:t sålunda framställda förslag är, enligt hvad Statsråds-protokollet
utvisar, hufvudsakligen föranledt deraf, att, sedan de beväringsskyldiges antal
inom riket småningom betydligt ökats och än mera sedan beväringsöfningarne utsträckts
från 1 till 2 år och följaktligen måste fortgå i två omgångar årligen, det befunnits olämp
ligt
-
Exp e dillons- U Is ko Hets Förslag till underd. Skrijvetse IS: o 147. 521
ligt och tillika för Arméens befäl för mycket betungande att, såsom nu, fortfarande
exercera icke allenast den henne tilldelade talrika beväringsstyrka, ulan äfven den till
Flottan hörande sjöbeväring, hvadan det blifvit nödvändigt att vara betänkt på särskiljandet
af de vid de olika vapnen beväringsskvldiges öfningar och att söka ställa dem
så, att framdeles endast Artnéens beväring komme att vapenöfvas af Arméens befäl.
Att sjöbeväringsmanskapets vapenöfvande i stället öfvertogs af Flottans befäl, kunde
väl synas lämpligt och naturligt; men deremot uppställde sig dock allvarsamma svårigheter,
i afseende hvarå Departements-Chefen erinrat, hurusom, då Flottans exercisanslag
endast i ringa mån medgäfve att medelst kommendering å rikets egna örlogsfartyg
bibringa öfning i yrket åt Flottans befäl, det vore i högsta måtto angeläget,
ali både Officerare och Under-officerare kunde hädanefter likasom hitintills hafva tillfälle
att, genom anställning såväl å främmande nationers krigsskepp, som å enskildes
fartyg, förvärfva ökad sjömanna-erfarenhet. Detta tillfälle till öfning och utbildning
i yrket skulle Emellertid för Flottans befäl ganska betydligt inskränkas, om ifrågavarande
bevärings-exercis mäste af dem öfvertagas, men utom den väsendtliga olägenhet,
hvartill nämnde åtgärd sålunda skulle föranleda, syntes det äfven i öfrigt lämpligare,
att sjöbeväringsmanskapets vapenöfvande, likasom hittills, inskränktes till hvad i land
kunde inhemtas och ställdes under ledning af befäl, som åt de delar af krigstjensten,
hvilka hufvudsakligen borde utgöra föremål för bevärings-exercisen, kunde egna sig
mera uteslutande, än hvad billigtvis kunde fordras af Flottans befäl, för hvilket landtexercis
och marcher m. m. måste vara blott en bigren af yrket, så framt icke för
Sjörensten långt vigtigare åligganden skulle åsidosättas till mehn för det vapen, som
mest af allt fordrade sjömän och sjömanskap. På grund af dessa och öfriga uti
Statsråds-protokollet närmare utvecklade skäl, hade Deparlements-Chelen framställt ofvanberörde
förslag om inrättande af fem Skärgårds/lottans Marin-balal/oner, hvilka
borde förläggas i eller vid städerna Hernösand, Stockholm, Calmar, Halmstad och
Götheborg, och, fördelade i 4 kompanier hvardera, uppsättas enligt samma grunder,
som nuvarande Westernorrlands beväringsbataljon, hvilken bataljon, äfvensom Hallands
infanteribataljon, med fördel kunde såsom marinbataljoner öfverflyllas på Femte Hufvudtitelns
stat, dä sålunda endast tre nya marinbataljoner behölde tillkomma, den tillökning
likväl oberäknad, sorn för ändamålet blefve nödvändig i Hallands bataljons nuvarande
personal.
Ehuru genom antagandet af nu framställda förslag icke oväsendtliga fördelar
skulle vinnas och sjöbeväringens vapenöfningar derigenom blifva på ett ändamälsenligare
sätt ordnade, än nu är förhållandet, måste Rikets Ständer emellertid, med afseende
å Statsverkets nuvarande mindre gynnsamma ställning och de mångfaldiga behof, för
hvilka lillgångarne tagas i anspråk, i främsta rummet tillse, huruvida såväl nu ifrågaställda,
som andra väckta förslag till omfattande och kostsamma organisationsförändringar
äro af den maktpåliggande beskaffenhet, att deras verkställande under närvarande
förhållanden bör anses oundgängligen nödvändigt; men i detta hänseende hafva
Rikets Ständer af Departements-Chefens ofvanomförmälda underdåniga yttrande i ämnet
ej funnit sig öfvertygade att de olägenheter, som föranledas af ifrågavarande vapenölöingars
ombesörjande genom Arméens befäl, äro så betydande, alt icke med den
härutinnan åsyftade förändring må kunna tills vidare anstå; och hafva derföre Rikets
Ständer icke funnit skäl att godkänna olvanberörde organisationsförslag, eller bevilja
del derför äskade anslag;
g) Vidare har E. K. Maj:t i nåder föreslagit, att hvad af de på denna Hufvudtitel
under rubriken ”afiöningsstater” upptagna 40,446 kubikfot oindelt spanmäl för
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 A/d. 66
522 Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o lil.
närvarande ej behöfde för nämnde stater begagnas, eller omkring 9,280 kubikfot, ändock
måtte såsom vid förra riksdagen egde rum, få å Hulvudtiteln qvarstå, såsom fortfarande
erforderligt till minskande af bristen i det otillräckliga natura spannmälsanslaget
å Flottans underhållsstat, hvars värde understege årliga behofvet, i penningar beräknad!,
med omkring 38,000 R:dr, och hafva Rikets Ständer bifallit denna nådiga framställning.
h) Enär en på staten för Flottans Kanonierkorps uppförd Vaktdräng vid Corps
de garde’t å Skeppsholmen, hvilken löre sistlidne riksdag egt uppbära i aflöning för dag
12 sk. B:ko, blifvit vid den då verkställda reduktion lill öreräkningen uppförd lill en
aflöning af 37 öre dagligen, i stället för 371 öre, och således härigenom fått vidkännas
någon minskning i sina ringa inkomster, hafva Rikets Ständer funnit skäligt alt
del för bemälde Vaktdräng på kanonierkorpsens stat uppförda aflöningsbelopp 135 R:dr
5 öre, må ökas med 3 R:dr 65 öre, motsvarande 1 öres tillökning i dagaflöningen.
De här ofvan omförmälda anslag hafva Rikets Ständer (unnit godt pä det sätt
fördela, att, på sätt bifogade tabell Litt. A utvisar, för Förvaltningen af Sjöärendena
uppförts 35,200 R:dr och för aflöningsstalerna för Flottans stationer och depöt
1,129,802 R:dr 5 öre.
3:o. Flottans underhåll.
Från delta anslag, i nu gällande Riks-stat upptaget till 619,001 R:dr 20 öre.
utgår aflöningen till Flottans maskiniststat, hvars personal, enligt hvad i den Kongl.
Propositionen ineddelas, såsom förbunden till arbete vid stationerna, när den icke behöfdes
för tjenslgöringen å Flottans ångfartyg, räknas till timmermans- och handtverksslalerna,
hvilka äfven af berörde anslag aflönas. I likhet med hvad vid sista riksdagen
vederfors den öfriga personalen af dessa stater, hade äfven maskiniststaten blifvit
hugnad med någon aflöningsförbätlring; men då, i mån som ångan alltmera användes
såsom driftkraft inom handelsflottan, och äfven antalet af E. K. M«j:ts Flottas
ångfartyg ökas, behofvet af maskinister äfven till toge, och dessa i samma förhållande
höjde anspråken på vedergällning för sitt tjenstebiträde, blef det dock oeftergifligl, att
sä framt skicklige maskinister skulle till erforderligt antal kunna vid Flottan fästas,
de måste der vara försäkrade om ungefärligen lika aflöuingsförmåner med dem, som
kunna hos enskilda erhållas. På dessa med flera skäl hade Departemenls-Cliefen föreslagit
all, fastän, för att förse alla Flottans nu befintliga och under byggnad varande
ångfartyg med fullt tillräcklig maskinistpersonal, skulle erfordras utom 6 maskinistolficerare,
47 Öfvermaskiuister och Maskinister samt 41 lärlingar, nuvarande maskiniststat,
bestående af 6 Öfvermaskiuister, 15 Maskinister och 14 lärlingar, likväl endast
måtte ökas lili sådant antal, som under vanliga förhållanden för Flotlans redan
befintliga ångfartyg oundgängligen behöfdes, eller med 5 Maskinister och 6 lärlingar,
samt att, med någon jemkning i löneklasserna, aflöningen lör hela maskinislpersoualen
måtte varda förhöjd i öfverensstämmelse med hvad ett äfven i Departemenls-Chefens
betänkande inlaget förslag till ny stat för samma personal utvisar. Enligt della
förslag, hvilket E. K. Maj:t lill alla delar gillat, skulle, för att bringa detsamma lill
verkställighet, fordras en kontant anslagstillökning af 11,687 R:dr 10 öre, jemte 277
kubilföt 2 kannor naturaspannmål, belöpande i värde lili 554 R:dr 40 öre, eller tillhopa
12,241 R:dr 50 öre, hvilket belopp E. K. Maj:t af Rikets Ständer äskat, för att påföras
anslaget till Flottans underhåll, hvarigenom detta, med iakttagande dervid af tillökningens
fördelning på penninge- och spanmäls-kolumnerna, hlefve tili 631,242 R:dr
70 öre lörhöjdt.
I
Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N:o i47. 523
Jemlikt ofvanberörda förslag skulle årliga aflöningen för Förste Öfvermaskinister
ökas från 840 lill 1,200 R:dr, för Andre Öfvermaskinister från 780 till 1,080 R:dr,
för Förste Maskinister från 660 till 840 R:dr och för Andre Maskinister från 600 lill
720 R:ur, äfvensom dagtraktamentet för förste och andre Maskinistlärlingar skulle höjas
från nuvarande belopp, En R:dr för de förre och 90 öre för de sednare, till En R:dr
50 öre, och för alla de öfriga, som nu uppbära dels 75 dels 85 öre, till En R:dr,
hvarjemte de nye Maskinisterne och lärlingarne skulle, likasom de förut anställde, ega
att hvar och en uppbära 25 kubikfot 2 kannor enbär råg in natura; — och som, i
betraktande af hvad Departements-Chefen härvid upplyst och anfört, Rikets Ständer
funnit såväl den föreslagna löneförhöjningen för Maskiniststaten, som den ilrågaslällda
tillökningen i personalens antal vara al verkligt behof påkallad, hafva Rikets Ständer
den för dessa ändamål äskade anslagstillökningen beviljat.
4:o. Relräffande det lör Båtsmäns beklädnad erforderliga belopp, i nu gällande
Riksstat upptaget till 63,000 R:dr, hafva Rikets Ständer, i sammanhang med denna
anslagsfråga, förehaft en af E. K. Maj:t till Rikets Ständer den 8 November nästlidna
år afläten nådig Skrifvelse, angående väckt fråga om lindring i bålsmanshållet med afseende
på derifrån utgående beklädnadsbidrag; varande i denna nådiga skrifvelse erinradl,
hurusom, med anledning af åtskilliga vid sednaste riksdag gjorda framställningar
derom, att rust- och rotehållare vid bålsmanshållet måtte befrias från skyldigheten att
bidraga lill bålsmännens buklädnad och alt i stället statsmedel måtte anvisas lill bestridande
af denna kostnad, Rikets då församlade Ständer, som ansågo en lindring uti
bålsmanshållningen i allmänhet och företrädesvis i Blekinge län och Södra Möre härad
af Calmar län vara önskvärd och af billigheten påkallad, helst sedan en icke obetydlig
lättnad i roleringsbesväret blifvit rotehällarne vid indelta infanteriet beviljad genom
upphörandet af det från dem utgående bidrag till soldalbeklädnadens anskaffande och
underhåll, uti skrifvelse den 20 Februari 1858 i underdånighet anhållit, det E. K.
Maj:t täcktes, efter del utredning i ämnet försiggått, till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta nådig Proposition derom, att rust- och rotehällarne vid bålsmanshållet
måtte komma i åtnjutande af en sådan lindring, som vid sistariksdagen blifvit rolehållarne
vid indelta infanteriet beviljad.
Öfver denna underdåniga framställning hade på nådig befallning Förvaltningen
af Sjöärendena, efter det Befälhafvande Amiralen i Carlskrona blifvit börd, under den
8 Februari nästlidna år inkommit med underdånigt utlåtande, deruti, efter meddelad
upplysning om grunderna för utgörande al beklädnads-skyldigheten i allmänhet, såväl
vid indelta infanteriet som vid bålsmanshållet, Förvaltningen funnit del vara ut red t,
alt rust- och rotehållarnes vid Flottan skyldighet alt förse båtsmännen med beklädnad
från början varit mera vidsträckt, än rotehållarnes vid Arméen, i afseende på soldaterne;
vid hvilket förhållande och då rotehållarnes åligganden i öfrigt vore i det närmaste
lika vid Arméen och Flottan samt rust- och rotehållarnes vid Flottan vidsträck
tare
beklädnadsskvIdighet vid roleringens uppgörande otvifvelaktig! varit tagen i betraktande,
enär båtsmansrotarne i allmänhet utgjordes af flera hemman än soldatrotarne,
bemälde embetsverk ansett, alt en eftergift af samma beklädnads-skvldighet i
sin helhet, såsom för Arméens rotehållare alltsedan år 1857 egt rum, skulle för rotehållarne
vid Flottan innefatta större fördel, än som de förra tillgodokommit. Huruvida
åter en sådan eftergift rättvisligen kunde förunnas rust- och rotehållaine vid Flottan
till elt belopp, motsvarande hvad beklädnadsbidraget för rotehällarne vid Arméen utgjorde,
då detsamma med statsanslag ersattes, syntes bero al en jemförelse emellan
de skyldigheter, som ålåge de förre och de sednare; men denna jemförelse, grundad
på tillgängliga handlingar och uppställd uti för ändamålet upprättade tabeller, ådaga
-
9
524 Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:n 147.
lade, alt bålsmansroteringen i allmänhet vore vida lindrigare än soldatroteringen; hvadan
och dä jemväl sis visade att, äfven efter afdrag af det beklädnad sbidrag, som
hitintills utgått från soldalrolarne, roteringskostnaderna lör ett båtsmansroteradl hemman
ej utgjorde fullt hälften af den lör ett soldalroteradt, Förvaltningen funnit den
omständigheten, att en eftergift blifvit det roterade kneklehället tilldelad, ingalunda
utgöra giltigt skäl för beviljande af enahanda fördel åt roterade båtsmanshåll^. Deremot
egde ett annat förhållande rum med Indelnings-båtsmans-kompanierna i Blekinge
och Södra Möre, hvarest rusthållen utgjordes af ett mindre hemmantal, än vid något
af de indelta infanteri-regementena, och rustningskostnaden, beräknad för helt hemman,
således måste blifva i samma mån större. Väl vore ruslhällarne vid indelningskompanierna,
i och för den strängare rustningen, befriade från jordeboksräntans erläggande,
äfvensom i åtnjutande af andra uppgifna fördelar; men sådant oaktadt uppginge
rustningsbesväret, beräknadt på samma sätt som i afseende å roteringen, äfven
med afräkning af jordeboksräntan, utgörande, enligt Befälhafvande Amiralens uppgift,
för helt hemman omkring 14 å 15 B:dr B:mt, lill högre belopp än för rolarne vid
något af de indelta infanteriregementena. Det syntes derföre billigt, att den lindring,
som blifvit rotehållarne vid dessa medgifven, äfven tilleodokomme ruslhällarne vid Indelnings-bålsmanskompanierna
i Blekinge och Södra Möre; i sammanhang hvarmed
hemställdes, att denna lindring måtte beräknas till ett belopp af 5 R:dr R:ml för hvarje
effektivt rusthåll, utgörande desse:
vid Indelningskompanierna i Blekinge län  .... 1,500
de genom nvindelad jord derstädes bildade  20
samt vid Indelningskompanierna i Södra Möre  801
eller tillsammans 2,321
effektiva rusthåll; deruti dock icke inbegripne de frälserotar, som voro på indelningskompanierna
fördelade. Desse rotar voro nemligen sammansatta efter annan grund
än rusthållen och af roteringsbesväret icke mera betungade än den öfriga båtsmansroteringen,
hvadan, enligt Förvaltningens åsigt, den ifrågasatta lindringen i beklädnadskostnaden
icke heller borde dem tillgodokomma.
På grund af den utredning, Förvaltningen af Sjöärendena sålunda lemnal, och
i öfverensstämmelse med de af samma embetsverk uttryckta åsigler, bar E. K. Maj:t
icke funnit skäl att föreslå Rikets Ständer beviljandet af någon eftergift i redan stadgad
beklädnadsskvldighet, hvarken för bålsmansroteringen i allmänhet eller för de med
denna jern förliga frälserolarne inom Blekinge län och Södra Möre härad. Hvad åter
anginge båtsmansindelningen i Blekinge och Södra Möre, har E. K. Maj:t, efter hvad
ofvanberörde utredning gåfve vid banden, ansett de hemman, som dertill blifvit anslagna,
vara hårdare betungade än hemman vid bålsmansroteringen, helst om afseende
jemväl fästades å det inflytande, skyldigheten att inom ett inskränktare område ständigt
hälla fulltalig en större manskapsstyrka måste utöfva på rekrjteringskostnaden,
äfvensom å den tunga, som i fatligvårdshänseende framkallades af ett talrikare antal
afskedade båtsmän och af utfattige eller aflidne båtsmäns familjer; men äfven nämnde
orter emellan visade sig ett väsendtligen olika förhållande deruti, alt jordeboks- och
henimansräntan, hvilken från bätsmanshållet icke inginge till Statsverket, ulan tillfälle
de rustande sjelfva, i Blekinge utgjorde lör helt hemman endast omkring 15 R:dr,
men deremot i Södra Möre härad för ett helt hemman af medelgod beskaffenhet uppginge
till omkring 170 R:dr R:mt, under det att kostnaden för en båtsmans underhåll
och beklädnad, enligt markegångstaxorna, för åren 1856 och 1857 beräknats inom
Blekinge till 114 R:dr 44 öre och inom Södra Möre till 99 R:dr 73 öre, så att, med
iakttagande af rustningens olika fördelning på hemmantalet, kostnaden för båtsmans
-
Expeditions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 447.
525
indelningen å helt hemman utgjorde i Blekinge 187 R:dr 01 öre och i Södra Möre
153 Ridr 43 öre. Vid dessa förhållanden och då icke i något fall skäl syntes vara
för handen, att den lindring, som kunde varda beviljad, bestämdes högre, än Förvaltningen
af Sjöärendena föreslagit, likasom icke heller anledning förekomme alt utsträcka
densamma, äfven lill de 20 nya rusthåll, hvilka aldrig utgjort effektiv rustning, men
tillfället att i sammanhang med en sådan lindring jemväl fullständigt ordna förhållandet
med båtsmansbeklädnadens ölvertagande af kronan, i enlighet med stadgandena
i Kongl. Förordningen den 22 December 1848 icke borde lemnäs obegagnadt, helst
numera återstode i Blekinge endast 16 och i Södra Möre 8 nummer, af hvilka beklädnaden
fullgjordes på gamla sältet, har E. K. Majit till Rikets Ständers afgörande öfverlemna!,
huruvida, i nära likhet med hvad som vid sednasle riksdag rnedgafs för
indelta infanteriets rotehållare, jemväl båtsmansindelningen, med ofvanomförmälta undantag
för frälserotarne och nya vakanta nummer, kunde antingen i sin helhet eller
ock inskränkt lill Blekinge, såsom mest betungadt, beredas en lindring i beklädnadsskyldighelen
genom en minskning i det årliga beklädnadsbidraget af Fem Riksdaler
Riksmynt för hvarje rusthållsnurnmer, som redan ingått eller framdeles inginge på bålsmansbeklädnadens
öfvertagande af kronan; i sammanhang hvarmed och dä med säkerhet
kunde antagas, att de få rusthåll, som ännu icke frångått beklädnadens utgörande
in natura, komme att emot ofvanberörde fördel söka dess öfverdytlande på kronan
samt följaktligen hela nummerstyrkan mäste tagas i beräkning, E. K. Maj:t begärt, att
den tillökning uti det å Hufvudlileln till Båtsmäns beklädnad uppförda förslagsanslag
af 63,000 R:dr, som erfordrades, i händelse den ifrågasatta lindringen medgåfves,
måtte varda efter enahanda beräkning bestämd och således, derest lindringen i sin
helhet beviljades, utgå med 11,505 B:dr, men om den lillknmme endast indelningen
uti Blekinge län, upplagas till 7,500 Ridr Rimt; varande vid denna nådiga framställ
ning fästadt det förbehåll, att den föreslagna lindringen för de rustande endast måtte
tillgodokomma dem, så länge Rikets Ständer anvisade det derför erforderliga vederlaget,
och alt således, i händelse af detsammas indragning, de rustandes skyldighet att
utgöra vederlaget motsvarande beklädnadsbidrag åter skulle vidtaga.
Dessa framställningar och förslag, med hvad dertill hörande handlingar innehålla,
hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande; och ehuru, såsom ofvan är antydt,
Rikets sednast församlade Ständer med afseende å dä kända förhållanden funnit rustoch
rotehållarne, böra å del ifrån dem utgående beklädnadsbidrag, komma i åtnjutande
af en sådan lindring, som vid sista riksdagen blifvit rotehållarne vid indelta infanteriet
beviljad; likväl och som genom den utredning, för hvilken detta ämne, på
sätt ofvan är omförmäldt, sedermera varit föremål, blifvit ådagalagdt, att rotehållarne
vid infanteriet, oansedt den vid sednaste riksmöte dem beredda befrielse från allt bidrag
till soldatbeklädnaden, ännu äro jemförelsevis vida mer betungade än rotehållarne
vid båtsmansroteringen, hafva, i öfverensstämmelse med hvad Förvaltningen af Sjöärendena
härom yttrat och E. K. Majit i nåder gillat. Rikets Ständer ansett skäl icke
vara för handen till eftergift i beklädnadsskyldighelen hvarken för båtsmansroteringen
i allmänhet eller för de med denna jemförliga frälserotarne inom Blekinge län och
Södra Möre härad af Calmar län.
Hvad deremot beträffar Båtsmansindelningen i Blekinge och Södra Möre, hvilken
för de rustande i flera hänseenden onekligen medför större tunga, än som är med
båtsmansroteringen förenad, hafva Rikets Ständer funnit samma Indelning, med undanlag
likväl för ofvannämnde fiälserotar samt de vakanta nummer, som aldrig utgjort
eflekliv rustning, böra jemkas i närmare öfverensstämmelse med billigheten; och då
det af E. K. Majit i sådant hänseende framställda förslag, att båtsmansindelningen,
t
526 Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i47.
med omförmälda undantag, måtte beredas lindring i beklädnadsskyldigbelen genom
minskning i det årliga beklädnadsbidraget af Fem R:dr R:mt för hvarje rusthållsnummer,
som redan ingått eller framdeles ingär på bätsmansbeklädnadens öfvertagande
af kronan, synts Rikets Ständer i allo tillfredsställande, hafva Rikets Ständer, med
bifall till E. K. Maj:ts nådiga framställning om ifrågavarande beklädnadsbidrags minskning
på nyss anförda säll för bätsmans-indelningen i Blekinge och Södra Möre, beviljat
ett motsvarande vederlag till belopp af 11,505 R:dr, att tilläggas det för båtsmäns
beklädnad å Hufvudtiteln uppförda förslagsanslag af 63,000 R:dr, hvarigenom
detta anslag kommer alt ökas till 74,505 R:dr R:mt; hvarjemte Rikets Ständer medgifvit
det af E. K. Maj:t vid Dess framställning i ämnet gjorda förbehåll, att den
sålunda de rustande beredda lindring endast måtte tillgodokomma dem, sä länge Rikets
Ständer anvisa det derför erforderliga vederlaget.
Lönereglering.
5:o. Enär Rikets Ständer hysa den åsigt, att Embets- och Tjenslemännens
löner, i de läll der ej genom ifrågaställd organisation eller andra omständigheter binder
derför kunde möta, böra definitivt fastställas, och Rikets Ständer, hvad angår de
till Femte Hufvudtiteln hörande embetsverk, korpser och stater, ansett nyss antydda
förhållande ega rom endast med Förvaltningen af Sjöärendena, i hvars nuvarande organisation,
efter hvad Rikets Ständer inhemtat, vissa förändringar äro föreslagna af
de särskilda Kommitterade, som nästlidna år till E. K. Maj:t afgifvit underdånigt betänkande
i fråga om rikets styrelse- och förvaltningsverk, äfvensom med Flottans Konslruktions-korps,
hafva Rikets Ständer beslulil att på stat uppföra aflöningsanslagen
för de till Femte Hufvudtiteln hörande embetsverk, korpser och stater, med Undantag
af Förvaltningen af Sjöärendena och Flottans Konstruklionskorps, äfvensom, hvad beträffar
anslaget för Sjölörsvars-departementels Kansli-Expedition, Rikets Ständer funnit
detsamma, i likhet med hvad för Juslitie-Slats-Expedilionen blifvit i skrifvelse!!
angående reglering af utgifterna under Riks-stalens Andra Hufvudtitel i underdånighet
anmäldt, ej böra på stat uppföras.
6:0. Såsom vilkor för rättigheten att komma i åtnjutande af de vid sednaste
riksmöte åt löntagarne vid Flottan beviljade löneförmåner meddelade Rikets Ständer
uti deras underdåniga skrifvelse den 15 Januari 1858 (N:o 195) följande föreskrifter:
a). Ljuspenningar och spanmålslörhöjning under lönerna upphöra för alla dem,
som tillträda löneförbättring.
å). Afiöningen för Officerare och Under-officerare fördelas, på sätt som hittills
egt rum, i lön och tjenstgöringspenningar, den förra till |- och de sednare till £ af
beloppet.
c). De Flottan tillhörande civile Embets- och Tjenstemän, hvilka komma i åtnjutande
af ifrågavarande lönetillökning, skola, efter hvad i allmänhet eller för särskilda
fall kan varda af E. K. Maj:t bestämdt, vidkännas skäligt afdrag å lönebeloppet,
dock icke öfverstigande fjerdedelen, derest, vid erhållen tjenstledighet, sjukdomsförfall,
hvilket räcker öfver två månader, eller eljest förekommande binder för tjenstens
utöfning, annan person till dess bestridande behöfver lörordnas.
d). Ledig tjenst tillsattes med rättighet tdl åtnjutande allenast af de aflöningsförmåner,
som derför i nu gällande stater finnas bestämda. Och såsom förut är nämdt,
utgår den provisoriska löneförhöjningen under den tid nu skeende statsreglering kommer
att omfatta.
♦
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:n 147.
527
e). Ny tjenst tillsattes endast i den mån genom de till indragning afsedda
tjensternas försvinnande till aflöningen erhålles.
Enär de sålunda för den provisoriska lönetillökningen stadgade bestämmelser,
med undantag endast af hvad ofvanstående mom. lill. d) innehåller, äro tillämpliga äfven
för den definitiva löneregleringen, hafva Rikets Ständer beslutat, att de vid sednaste
riksmöte stadgade vilkor för de provisoriskt beviljade löneförhöjningar åt vid
Flottan anställde Enibels- och Tjenstemän skola, med nu omförrnälda undantag, blifva
gällande för dessa löntagare, sedan de kommit i åtnjutande af definitivt fastställda förhöjda
löner; — dock hafva, i öfverensstämmelse med hvad för öfrige civile Embetsoeh
Tjenstemän blifvit medgifva!, Rikets Ständer, beträffande det uti ofvanstående mom.
litt. c) för Flottan tillhörige civile Embets-och Tjenstemän stadgade löneafdrag vid tjenstledighet,
funnit skäligt förklara, att, när vid sjukdomsförfall, som fortfar längre än
tvänne månader, särdeles bevekande omständigheter sig förete, må på E. K. Maj:l ankomma
att i nåder pröfva och bestämma om löneafdraget må utgå med något mindre
belopp än en fjerdedel eller hell och hållet eftergifvas.
Diverse anslag.
7:o. I afseende å de för utspisning af gemenskapen vid Flottans korpser erforderliga
medel, hvilka intill nästlidne riksdag varit beräknade vid bestämmandet af
afiönings-anslagen för de särskilda korpserna och deruti ingått, biel’, uppå derom gjord
nådig framställning, af Rikets sednast församlade Ständer beslutadt, alt det för samma
korpser antagna nalura-portionsvärdel skulle sammanföras i en anslagssumma och, såsom
förslagsanslag, under benämning ”Gemenskapens vid Flottans Icorpser naturaunderhåll”
under förevarande afdelning ä denna Hulvudlitel upptagas; — och hafva,
i fråga om det anslag, hvilket i gällande Riksstat är upptaget tili eli belopp af 248,583
R.dr 75 öre, Rikets Ständer inhemtat, hurusom Departements-chefen uti sitt underdåniga
betänkande meddelat, att, ehuru, enligt hvad Förvaltningen al Sjöärendena i underdånighet
anmält, berörda anslag under år 1858 lemna! något öfverskott, sådant förhållande
dock destomindre borde föranleda anslagets nedsättande, som dels de nya
mathållningsgrunderna icke kunnat från årets början vid Flottans alla korpser tillämpas
och dels utgifterna från anslaget vore beroende af år efter år vexlande pris på de
i korpsernas spisordningar ingående proviant-artiklar, och således, för att kunna tillförlitligen
bedöma anslagets större eller mindre tillräcklighet, erfordrades en längre tids
erfarenhet. 1 öfverensstämmelse härmed, och då för öfrigt öfverskotten på della, likasom
pä andra förslagsanslag, komme Statsverket till godo, har E. K. Maj:t funnit annan
anledning lill anslagets förändrande icke vara för handen, än som kunde bernias
af ojemnhelen i summan; varande alltså i detta ämne af E. K. Majit endast frainsläldt
det förslag, att för jeinnande af samma summa till 248,600 R dr, ett belopp af 16
R:dr 25 öre måtte dit öfverfiyttas från förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser
m. m. för Sjöförsvars-departementels Kansli-expedition, hvilket sednare anslag under
några år skulle hafva befunnits större, än behöfligt varit.
Rikets Ständer hafva, på de af Deparlements-Chefen anförde skäl, ansett någon
annan förändring än den af E. K. Majit föreslagna icke böra ega rum hvad angår
sjelfva beloppet af ifrågavarande anslagssumma: men då, enligt Rikets Ständers å-igt,
anvisandet af förslagsanslag lill större belopp icke är öfverensstämmande med grunderna
för en ordnad statsförvaltning, och i afseende på nu ifrågavarande medel deslo
-
528 Expeditions* Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o fil.
mindre synts behiifligt, sorn anslaget visat sig vara fullt tillräckligt och under år 1858
lemnat något öfverskott, hafva Rikets Ständer beslutit att anslaget tillsvidare bibehålla
med den förändring att, såsom E. K. Maj:t föreslagit, för summans jemnande ett belopp
af 16 R:dr 25 öre må dit öfverflyltas från förslagsanslaget lili skrifmaterialier och
expenser m. m. lör Sjöförsvars-departementels Kansli-expedition, samt att det sålunda
uppkommande beloppet 248,600 R:dr, uppföres såsom reservationsanslag.
8:o. Anslaget lill Durchmurche-lcostnader, afsedt lill bestridande af utgifterna
för uppfordrade Båtsmäns transporterande till och från flottans stationer har, enligt hvad
Deparlements-chefens betänkande innehåller, alltsedan samma anslag vid 1853 och
1854 årens riksdag på denna Hufvudtilel uppfördes, med nuvarande belopp, 18,000 R:dr,
befunnits för omlörmälda ändamål otillräckligt: hvadan ock Förvaltningen af Sjöärendena
redan före påföljande riksmöte hos E. K. Maj:t väckt fråga om aflålande af nådig
framställning till Rikets Ständer, att anslaget måtte antingen lämpligen förhöjas
eller ock erhålla egenskap af förslagsanslag; men med afseende derå, att den tid, som
då förflutit från det anslaget beviljades, varit alltför kort för att tillförlitlig erfarenhet
kunde vara vunnen, huruvida omlörmälda förhållande med anslaget borde anses såsom
fortfarande eller endast af tillfälliga omständigheter beroende, hade E. K. Maj:t ansett
sådan åtgärd då icke böra vidtagas. Det hade dock jemväl sedermera visat sig, att de
af vederbörande Landtränterier årligen ulgifna förskott för Båtsmäns förskaffande icke
kunnat med ifrågavarande anslag betäckas? utan fordrat tillskott af andra medel, äfvensom
orsakerna bärtill i så måtto befunnits ständigt verkande, som de måste sökas
dels i den under tidén ökade skjulslegan och det lortskaffade manskapets fördyrade
underhåll, dels ock deruti, att pä de sednare åren, i mån som betydligare tillgångar
varit, beredda för vidmakthållande och fullkomnande af Flottans materiel samt för personalens
öfning, äfven större bålsmansslyrka än tillförene ärligen behöft uppfordras
och följaktligen måst till och från stationerna fortskaffas; och hade E. K. Maj:t, för
att ersätta de öfverbetalningar, som af omlörmälda orsaker i berörda hänseende årligen
egt rum, nödgats sistlidna är med en anvisning af närmare 20,000 R:dr betunga
anslaget till exercis af Flottans bemanning, samt tillika varit betänkt att för öfriga
delen bereda tillgångar från andra anslag inom Hufvudlileln. Ett sådant förhållande
borde emellertid ej längre få fortfara, enär derigenom brist och oreda ä Hufvudtiteln
skulle uppkomma. Isynnerhet kuude icke nyssnämnda exercisanslag för ifrågavarande
ulgdter fä påräknas, derest ej dess ändamål, alt bereda Flottans personal nödig öfning
i sjökrigareyrket skulle ännu mera förfelas, än redan vore fallet; ty, ehuru samma anslag
vid sednaste riksdag förhöjdes, lemnade det likväl icke rikligare tillgång till hvad
som fordrades för den aldra nödvändigaste exercisen, än att Flottans personal ännu,
såsom tillförene, nödgades för alt vinna erforderlig skicklighet i sitt yrke söka öfning,
utöfver den, exercisanslaget medgäfve, dels genom anställning å handelsfartyg och dels
i främmande makters örlogstjenst; och så länge detta inträffade, måste det vara ytterst
angeläget, att exercisanslaget ej belastades med utgifter, som komme den redan
förut knappa öfningen lill sjös alt än ytterligare inskränkas; och vore derföre nödigt
att, till afbjelpande af de svårigheter för Femte Hufvudtilelns förvaltning, som genom
anförda förhållanden uppkommit, anslaget till durehmarche-kostnader blelve förhöjdt
till ett belopp, nog stort för att motsvara de utgifter, som dermed under vanliga omständigheter
skola bestridas. I sådant afseende hade Förvaltningen af Sjöärendena, på
grund af uppgjord medelberäkning öfver de åren 1854—1858 bestridda durcbmarschkostnader
eiler utgifter för verkställda båtsinanstransporter, enligt hvilken beräkning
dessa
)
Expeditions-fjtskottets Förslag' till underd. Skrifvelse N:o 147. 529
dessa kostnader under samma tid uppgått, i medeltal till 32,763 R:dr 76 öre, trott
nuvarande anslaget dertill, 18,000 R:dr, böra med omkring 14,000 R:dr tillökas; men
då likväl dervid förekomme, alt berörda utgifter under vissa af de i beräkningen intagna
år af tillfälliga orsaker ovanligt stegrats samt att de för år 1858 åter nedgått
till omkring 30,000 Ridr, ville häraf synas, som skulle sistnämnda summa närmare inträffa
med det blifvande behofvet; — och har, på grund af hvad sålunda förekommit,
E. K. Majit begärt, alt för den kommande tiden, eller från och med år 1861, uti
ifrågavarande reservationsanslag måtte beviljas en årlig tillökning af 12,000 R:dr, så
alt anslaget blefve till 30,000 R:dr förhöjdt.
Af hvad Deparlements-chefen härutinnan anfört hafva Rikets Ständer funnit behofvet
af den äskade tillökning i detta anslag vara fullständigt utredt och ådagalagdt,
i följd hvaraf Rikets Ständer funnit skäligt att bifalla E. K. Majlis högstberörda nådiga
framställning. (Tab. Litt. A.)
9:o. Med anledning deraf att anslaget till Sjukvård under de sednaste åren, i
följd af lyckliga sanitära förhållanden, lemnat något öfverskott, har E. K. Majit föreslagit
att, för jemnande af anslagssumman, som nu utgör 39,150 Ridr, densamma måtte
med ett belopp af 150 Ridr nedsättas till 39,000 Ridr. I sammanhang hvarmed och
då deremot Anslaget till diverse behof, i nu gällande riksstat upptaget till 19,025
Ridr, visat sig vara otillräckligt, E. K. Majit föreslagit, att förberörde 150 Ridr måtte
i stället tilläggas detta anslag, som sålunda skulle komma att ökas till 19,175 Ridr;
och hafva Rikets Ständer dessa nådiga framställningar bifallit.
För Handeln.
10:o. Reservationsanslaget till Loiseri- och Fi/rings-staterna.
Sedan Rikets Ständer vid föregående riksdagar medgifvit, att Statsverkets hela
inkomst af Lots- och Båkmedel finge för lots- och lyringsväsendets behof användas och
följaktligen beräkningen af utgiltsanslaget för detta ändamål blifvit sålunda uppgjord,
att den beräknade inkomsten af häk- och lots- samt de s. k. Danska Fyring^nedlen,
jemte värdet af de till lotsstalen anvisade indelta räntor, 460 Ridr, sammanlagda till
en summa, under ofvanstående benämning såsom anslag å Hufvudtiteln uppförts, har,
med antagande alt på samma sätt nu borde tillgå och således vederlaget lör Danska
fyringsmedlen, 39,900 Ridr, fortfarande ingå i beräkningen, E. K. Majit, enär årliga
inkomsten af dessa medel, som i nu gällande riksstat är uppförd till 180,000 Ridr, uti
beräkningen öfver Statsverkets inkomster antagits till 240,000 Ridr, begärt alt ifrågavarande
anslag mätte varda tillökadt med skillnaden emellan nyssberörda (vänne summor,
eller 60,000 Ridr, hvarigenom anslagssumman skulle blifva förhöjd till 280,360 Ridr.
Vid öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer likväl funnit sig böra såsom tillgång
för Lotsverket under nästa statsreglerings-period, på sätt hosföljande tabell öfver
Hufvudtiteln närmare utvisar, endast uppföra:
a) inflytande Båk- och Lotsmedel, enligt Inkomstbetänkandet beräknade till 60,000
Ridr högre än hvartill de i nu gällande riksstat upplagas, eller till Ridr 240,000: —
samt b) indelta räntor  460: —
tillsammans Ridr 240,460: —
Bih. till 11. St. Prot. 1859 £ 1860. 10 Sami. 1 Afd. 67
530 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i£7.
»å att ett belopp af tillhopa 240,460 R:dr blifvit af Rikets Ständer anslaget för bestridande
af de nied lots- och fjringsväsendet förenade utgifter, och, pä sätt hitiniills
skett, såsom reservations-anslag å Riksstaten upptaget; och hafva Rikets Ständer beslulit
att de öfverskott, som å statsverkets, under titel: båk- och lols-medel, beräknade
inkomster, kunna uppslå, jemväl må för lots- och fyririgs-slaterna användas.
ll:o. Uti öfriga å denna Hufvudtitel uppförda anslag har någon förändring icke
ifrågakommit, hvadan desamma upptagits till enahanda belopp, som vid sisllidne riksdag
bestämdes; likväl med undantag af förslags-anslaget till skrifmaterialier och expenser
m. m. för Sjöjörsvars-deparlemenlels Kansli-expedition, hvilket, utom härofvan i 7:de
mom. omförmälda, till anslaget för gemenskapens natura-underhåll öfverflyttade 16R:dr
25 öre, blifvit för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma ytterligare minskadt med 60
R:dr 57 öre; hvarigenom Hufvudtitelns samtliga anslag komma att uppgå till en summa
af 3,305,100 R:dr R:mt.
Uti högstberörda nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, har
E. K. Majit, under åberopande af de i Departements-chefens betänkande utvecklade
skäl, för tillfälliga behof under denna Hufvudtitel äskat följande anslag:
12:o. Till nybyggnad af en Äng fregatt 757,800 R:dr.
Med godkännande af Departements-chefens afgifna förslag till blifvande fartygsbyggnader
för nästa statsregleringsperiod, hvilka dock, i anseende till otillräckligheten
af påräkneljga tillgångar, funnits böra inskränkas till det mest nödvändiga, har'E. K.
Maj:t äskat, att till nybyggnad och fullständig komplettering af dels en ångfregatt af
bästa modell för maskin om 800 nominela hästkrafter, beräknad alt kosta 2,009,500
R:dr, och dels 4 stycken kanonångslupar, medei måtte beredas på följande sätt, nemligen,
att, då af nyssberörda för ångfregatten beräknade kostnadssumma skulle under
nu instundande statsregleringsperiod behöfvas två femtedelar eller . R.dr 803,800: —
men det å Femte Hufvudliteln under rubriken ”Materielen” uppförda
anslag lill Flottans nybyggnad, 162,000 R:dr årligen, eller för alla
tre åren  486,000: —
icke kunde utöfver kostnaden för omförmälda jemväl under
samma tid till nybyggnad afsedda 4 kanonångslupar å
110,000 R:dr för hvardera, eller tillhopa  440,000: —
härtill bidraga med mera än  46,000: —
den efter afdrag häraf återstående summa af  757,800: —
mätte af Rikets Ständer beviljas såsom extra anslag att under åren 1862 och 1863
utgå med hälften, eller 378,900 R:dr årligen.
Vid öfvervägande af denna nådiga framställning hafva Rikets Ständer ej kunnat undgå
att! taga i betraktande, hurusom Statsverkets nuvarande mindre fördelaktiga ställning obestridligen
påkallar den största möjliga inskränkning i utgifterna ; men då Rikets Ständer icke
heller förbisett fördelarue deraf, att Flottan, på sätt E. K. Maj:t nådigst åsyftat, små
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o lil.
531
ningom förses med nya, efter tidens fordringar inrättade, krigsfartyg, hafva Riket»
Ständer trott sig böra så till vida bifalla ifrågavarande nådiga begäran, att till börjande
nybyggnad af en ångfregatl utaf bästa modell en summa af 400,000 R:dr blifvit anvisad
att under åren 1862 och 1863 utgå med halfva beloppet hvartdera året.
För Angkorvetten Thors reparation 96,000 R:dr.
13:o. Enär anslaget för Flottans underhåll icke lemnade tillgång för alla i frågakommande
större reparationer å fartyg och byggnader, och sålunda af detta anslag ej
kunde beredas erforderliga medel till ångkorvetten Thors af behofvet påkallade reparation
och förseende med nya pannor, har, enligt Deparlements-chefens hemställan, E.
K. Maj:t i nåder äskat, att den härför behöfliga, till 96,000 R:dr beräknade, utgiftssumma
finge under år 1861 för en gång utgå.
Dä den af Departements-chefen härom meddelade utredning visar, att anslaget
till Flottans underhäll, hvaraf jemväl bestrides aflöning till Maskiniststaten m. m., ej
varit för de dermed egentligen alsedda ändamål tillräckligt, hvadan ock tillökning deruti
blifvit af E, K. Maj:t föreslagen och af Rikets Ständer här ofvan beviljad, hafva
Rikets Ständer för ofvannämnda angelägna reparationsarbete anvisat det begärda beloppet,
96,000 R:dr, att utgå pä sätt E. K. Maj:t föreslagit.
14:o. Till utvidgande af skeppsdockorna N:o 2 och 3 samt gamla reparations-dockan
vid Flottans station i Carlskrona, har E. K. Maj:t äskat anslag för en
gång, tillhopa utgörande 108,380 R:dr. Efter att hafva erinrat, hurusom nyaste tiders
förbättringar i skeppsbyggerivetenskapen och isynnerhet ångkraftens allmänna tillämpning
föranledf, att snabbgående fartyg numera byggas med en betydligt större längd i
förhållande till bredden, än förr, i följd hvaraf berörda, efter äldre tiders bruk inrättade,
skeppsdockor borde, för att blifva ändamålsenliga, på längden utvidgas, fiar Departements-chefen
i sitt underdåniga betänkande vidare anfört, bland annat, att särskilda
förslag och kostnadsberäkningar i sådant hänseende, äfvensom för anläggande af en
ny docka, hvilket sednare förelag likväl ansetts böra till framliden hänskjutas, blifvit
af vederbörande uppgjorda samt uppginge till följande belopp:
För Dockan lo 3
26,580: -
„ Dockan N:o 2
65.000: —
„ gamla Reparalions-dockan
16,800: —
tillsammans R:dr 108,380: —
Härvid ifrågaställa förändring hafva väl Rikets Ständer, med afseende å de
anförda omständigheterna, funnit vara af behofvet påkallad; men den anmärkning har
likväl förekommit, att som dockan N:o 3, enligt hvad ofvanberörde underdåniga betänkande
utvisar, i följd af sitt läge kan förlängas endast till 237 fot, dä deremot dockan
N:o 2, äfvensom reparations-dockan, »kulle efter utvidgningen komma alt upptaga en
längd af 260 fot, så synes, beträffande den förstnämnda, det med denna förändring
åsyftade ändamål ej kunna vinnas på ett fullt tillfredsställande sätt, vid hvilket förhållande
Rikets Ständer ansett den derför beräknade koslnadssumma lämpligen kunna
Statsverket besparas och endast anvisat de för utvidgning af dockan N:o 2 samt gamla
reparationsdockan beräknade kostnadsbelopp, tillsammans 81,800 R:dr, till utgående
under år 1861.
532 Expeditions-Ulskottets Föi'slag till underd. Skrifvelse N:o 447.
15:o. Till anläggande i Carlskrona af ett qvarn- och bageri-verk
för ånga, 78,000 R:dr.
Enär all den spannmål, som lill förmälning och brödbakning för de från Carlskrona
station utgående sjöexpeditioners och der anlagda fästningars behof årligen erfordras,
hittills måst föras från flottans förråd i nämnde stad till en kronan tillhörig,
J mil från staden invid Lyckeby å belägen vattenqvarn, efter der skedd förmälning
såsom mjöl återforslas till staden, ånyo inläggas i förråden och sedermera i mån af
behof utlemnas och förbakas uti ett från äldre tider bibehållit kronobageri, samt, enligt
hvad Rikets Ständer af åberopade Statsråds-prolokoll inhemlat, fråga, i anledning
häraf, uppstått om anläggande å kronans område inom nämnde stad af en ångqvarn,
förenad med bageri, hvarigenom såväl olägenheterna af det nu använda sättet för brödbehofvets
fyllande skulle undvikas, som kostnaderna derför i betydlig mån förminskas ;
så hade, då erfarenheten inom andra länder ådagalagt, att inrättande af ångqvarn i
förening med bagerier medfört väsendlliga fördelar, i jemförelse med de vanliga anstalterna
för säds målning och förbakande till bröd, närmare underrättelser i detta
hänseende blifvit af Cbelen för mekaniska departementet i Carlskrona på åtskilliga utrikes
orter inhemtade, och derefter förslag med ritningar uppgjorda till ett efter förhållandena
i Carlskrona afpassadt qvarn- och bageriverk för ånga, derför kostnaderna
upptagits till ett belopp af 78,000 R:dr R:mt. Och sedan den s. k. Reglementskommittéen
i Carlskrona, efter vidare utredning af frågan, för sin del funnit den föreslagna
ångqvarn- och bageri-inrättningen, dervid förmalningen och brödtillverkningen
kunde vid utomordentliga läll uppdrifvas ända till omkring 17.000 portioner mjukt bröd
om dagen, blifva för Carlskrona station lämplig och tillräcklig; uti hvilket yttrande
Refälhafvande Amiralen äfvensom Förvaltningen af Sjöärendena instämt, likväl med
hemställan att Lyckeby kronoqvarn måtte bibehållas för att vid inträffande händelser
kunna såsom reservqvarn vara att påräkna; hade E. R. Maj:t vid ärendets föredragning
funnit, att kronobageriets i Carlskrona ifrågasatta förening med en ångqvarn
skulle, om den komme lill verkställighet, hafva till följd ansenliga besparingar i utgifter,
hvilka väl icke nu kunde på förhand till siffran bestämmas, men, med beräkning
af inbesparad transportkostnad och magasins-afskrifningsprocent, minskad åtgång
af bränsle och handräckningsbiträde vid bageriet samt ökadt arrende af kronoqvarnen
vid Lyckeby, dock med säkerhet kunde antagas att utgöra åtminstone 8,000 R:dr R:mt
årligen; hvarförutan della verks anläggning vore af vigt äfven i militäriskt hänseende,
helst Carlskrona derigenom kunde, i fråga om en dess garnisons oundgängligaste förnödenhet,
brödet, blifva en längre lid i denna del mindre beroende af yttre förhållanden
vid ett hastigt fiendtligt anfall eller blokad, än fallet är nu, då, om gemenskapen
med Lyckeby kronoqvarn blefve oförtänkt afbruten, innan ett större mjölförråd hunnit
inom staden uppläggas, de betänkligaste följder för denna Flottans hulvudstation deraf
omedelbart skulle uppstå; — i betraktande hvaraf E. K. Majit alltså för ifrågavarande
ångqvarns- och bageri-inrättnings tillvägabringande af Rikets Ständer äskat den derför
beräknade summa af 78,000 R:dr R:mt att såsom extra anslag under år 1861 för en
gång utgå.
Vid det sålunda framställda förslaget, som i öfrigt synes ändamålsenligt och
välgrundadt, har endast' den erinran hos Rikets Ständer förekommit, alt bibehållandet
för all framlid af Lyckeby qvarn, såsom kronoqvarn, torde vara mindre lämpligt. Rikets
Ständer anse nemligen sannolikt att genom denna qvams försäljning Statsverkets
uppoffring för den nu ifrågaställa anläggningen skulle till en betydlig del blifva godtgjord,
men säkerheten att vid inträffande behof kunna begagna samma qvarn, ändock
Expeditions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o lål.
533
betryggas genom vid försäljningen fästad t vilkor, att, när sådant finnes behöfligt, förmälning
af spanmål för Carlskrona stations räkning der finge verkställas till vanliga
pris, men med företrädesrätt framför andra. 1 öfverensstämmelse härmed hafva Rikets
Ständer, jemte beviljande af det för ifrågavarande ändamål utaf E. K. Maj:t
äskade anslag, 78,000 R:dr, funnit sig böra i underdånighet anhålla, det E. K. Majit
täcktes, efter vederbörandes hörande, (aga i nådigt öfvervägande, huruvida ej ersättning
för den Statsverket härigenom tillskyndade kostnad kan på ofvan antydda sätt
till någon del beredas, samt att nådig framställning i detta hänseende måtte till Rikets
näst sammanträdande Ständer aflålas.
16:o. För anläggande af en vattenledning Jrån Lyckeby till Carlskrona har
E. K. Majit vidare af Rikets Ständer begärt ett extra anslag af 354,000 Ridr, att utgå
med en tredjedel årligen, under de år, nästkommande slatsreglerings-period omfattar.
Enär Carlskrona stads förseende med drickbart och till matlagning tjenligt vatten
genom andra anstalter än som hittills nödfallsvis måst för ändamålet begagnas, är,
utom för stadens innevånare i allmänhet, af högsta vigt för den i Carskrona förlagda
talrika personal af E. K. Majits Flotta, hvilkeu personal, enligt meddelad upplysning,
utgör med dess familjer 8,940 personer, hvartill äfven kommer antalet af uppfordrade
båtsmän, kronoarbetskarlar och fångar, uppgående till omkring 1,506 man, samt någon
åtgärd att bereda dem erforderlig tillgång på berörda lifsförnödenhet alltså bör
med det snaraste vidtagas, hafva Rikets Ständer, som vid flera föregående tillfällen
uttalat sin åsigt om angelägenheten af detta behofs alhjelpande och äfven vid sednaste
riksmöte förklarat ett i samma syftning väckt förslag förtjena allt afseende, ehuru
frågan i saknad af tillräcklig utredning ej ansågs kunna af Rikets Ständer då afgöras,
nu, i betraktande af hvad E. K. Majit i ämnet nådigst anfört och meddelat, anvisat
det begärda anslaget, 354,000 Ridr, att på föreslaget sätt utgå.
17:o. För åtskilliga angelägna byggnads- och reparationsarbeten samt anskaffningar
vid Flottans stationer, beräknade vid förra riksdagen lill ett sammanlagdt
belopp af 1,198,950 Ridr, men afsedda att efter hand utföras under en tidrymd af 15
år, 200,000 Ridr eller enahanda anslagssumma, som Rikets sednast församlade Ständer
för innevarande statsreglerings-period beviljade.
Jemte tillkännagifvande, att med anlitande af dessa medel de angelägnaste af
berörda arbeten och anskaffningar, såsom sjukhusbyggnaden i Carlskrona och iståndsättandet
af galérskjulen vid Stockholms station äfvensom ett mudderfartyg med ångmaskineri,
blifvit dels verkställda dels påbörjade, har E. K. Majit behagat meddela, att
de återstående af omförmälda arbeten m. m., hvilka äro särskildt omförmälda uti Deparlements-Chefens
underdåniga betänkande, blifvit beräknade, vid Stockholms station
lill ett kostnadsbelopp af 164,800 Ridr, vid Carlskrona station till 650,639 Ridr och
vid Götheborgs depöt till 100,000 Ridr, tillsammans 915,439 Ridr; — och då, enligt
omförmälda af Rikets Ständer godkända arbetsplan, utaf den uppgifna tiden ännu 12
år skulle återstå vid slutet af nu löpande statsreglerings-period, har E. K. Majit, för
fullföljd af samma plan eller verkställande af dem bland ännu qvarvarande arbeten
och anskaffningar, som äro af största angelägenhet, af Rikets Ständer för nästkommande
statsreglerings-period i nåder äskat enahanda summa, som vid sista riksdagen
för ändamålet anslogs, eller 200,000 Ridr, att utgå under åren 1861—1863 med en
tredjedel eller 66,666| Ridr årligen och användas lill dem af ifrågavarande byggnadsarbeten
och anskaffningar, som E. K. Majit kunde, efter vederbörandes underdåniga
anmälan, hvarje år pröfva böra framför de öfriga sättas i verket.
534 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 147.
Vid beviljandet af ofvanberörda anslag för nuvarande sfatsreglerings-period tillkännagåfvo
Rikets sednast församlade Ständer, alt de funnit en del af de uppgifna
arbetena särdeles angelägna, hvilket företrädesvis gällde den redan år 1839 till uppförande
föreslagna nja sjukhusbyggnaden i Carlskrona samt iståndsältandet af galerskjulen
vid Stockholms station. Alt-nämnde sjukhusbyggnad ännu icke blifvit fullbordad
inhemlas emellertid af den nu meddelade arbetsplanen, deruti för detta arbete
upptages ett belopp af 189,000 R:dr; och hafva Rikets Ständer i anledning häraf ansett
sig böra bevilja ifrågavarande af E. K. Maj:t äskade anslag samt dervid uttrycka
den önskan, att dessa medel måtte företrädesvis användas till fortsättning af den påbörjade
sjukhusbyggnaden vid Carlskrona station.
18:o. För anläggande af en _fyrinrättning vid Sandhammaren å Skånes st/döstra
kast, 181,000 R:dr R:mt.
Uti skrifvelse den 26 Augusti nästlidna år hade Förvaltningen af Sjöärendena i
underdånighet tillkännagifvit, hurusom de fyrbyggnadsarbeten, för hvilka Rikets sednast
församlade Ständer beviljat särskilda anslag, till sammanlagdt belopp af 360,000
R:dr, numera blifvit lill större delen fullbordade, så att till utförande återstode endast
fyrinrättningarne å Hernöklubb och Agön; hvarjemte Förvaltningen i sammanhang härmed
underdånigst anmält åtskilliga af Lots-direklören framställda förslag till ytterligare
förbättringar i lots- och fyrinrättningarna, hvaribland anläggande af en fyranstall vid
Saudhammaren å Skånska kusten, som der är omgifven af sandreflar, mot hvilka, i
följd af strömsättningar, ett stort antal fartyg årligen strandar, hvilket förslag Förvaltningen
funnit vara företrädesvis angeläget; — och hade, vid underdånig föredragning
af detta ärende, Departements-Chelen, ansett tillvägabringandet af berörde fyrinrättning
vid Sandhammaren vara, med hänseende till de på detta farliga ref limande täta
strandningar och skeppsbrott, af synnerligen maktpåliggande beskaffenhet, hvadan Departements-Chefen,
på dessa och i öfrigt anförda skäl, i underdånighet förordat inrättandet
af denria fyranstalt, som, för att icke förvexlas med de 2:ne närbelägna danska
fyrarne å Bornholm och Christiansd, af hvilka den förra lyser med stillastående
sken och den sednare är omgående eller blinkfyr, skulle, enligt Lots-direktörens hemställan
bestå af två fyrar och förses med lentille-apparater af andra ordningen och
med stillastående sken: varande anläggningskostnaden beräknad att uppgå lill 181,000
R:dr R:mt.
Med godkännande af hvad Departements-Chefen härom yttrat och hemställt,
har E. K. Maj:t, för anläggande å Sandhammaren af en fyrinrättning utaf nyssnämnda
beskaffenhet, af Rikets Ständer äskat ett extra anslag af 181,000 R:dr R:mt alt under
åren 1861—1863 med en tredjedel årligen utgå; och hafva Rikets Ständer, med
afseende å det vitsordade behofvet af den ifrågaställa fyranläggningen, ansett sig böra
till E. K. Maj:ls ifrågavarande nådiga framställning lemna bifall.
19:o. I anledning af gjorda framställningar om behofvet af en fyrinrättning
vid de ytterst farliga grunden Sydostbrotten, belägna midt i Norrbottniska viken, vid
pass fem mil söder om inloppet till Umeå, och med hänsigt lill det stora värdet af
de varor, hvilka hvarje år vid export från eller import till de nordligaste provinserna
passera en segelled, hvarest nämnde grund hota, äfvensom till det stora flertal dels
seglande fartyg, lels ångbåtar hvilka för denna varuforssling och för persontrafiken
sakna annan segelled, samt det stora antal skeppsbrott, som timat utanför Westerbottens
kust och deribland jemväl vid Sydostbrotten eller i deras närhet och de många
menniskolif, hvilka sålunda sällas på spel, — hafva Rikets Ständer, till anskaffande
Expeditions-Utskottets Förslag till underå. Skrifvelse N:o 1A7. 535
af ett fyrlartyg vid Sydostbrotten anvisat ett belopp af 70,000 R:dr R:mt, hvilket ansetts
vara för behofvet tillräckligt.
Dessutom hafva Rikets Ständer, enligt hvad deras underdåniga skrifvelse den
25 nästlidne Februari närmare utvisar, lill anskaffande af Tolf däckade Lotsbålar anvisat
ett extra statsanslag af 24,000 R:dr, att ställas till E. K. Maj:ts nådiga disposition.
20:o. Beträffande pensioneringen af Flottans cinbels- och tjenstemän är uti
ofta åberopade Deparlements-Chefens underdåniga betänkande erinradt, hurusom, i anledning
af det förslag, E. K. Maj:t vid sista riksdagen framställt om en förbättrad pensionering
för de till pension från Amiralitetskrigsmanskassan berättigade embels- och
tjenstemän samt betjente, Rikets Ständer, med erkännande af den väckta frågans vigt
i afseende på bibehållandet af tjenstbarbeten inom Flottans embels- och tjenstemannapersonal,
likväl förmälde sig ej kunna biträda det derom framställda förslag af skäl,
bland andra, att Amiralitets-krigsmanskassans delegare icke blifvit deröfver hörda samt
att den uppgjorda pensionsstaten, såsom grundad på de af E. K. Majit föreslagna lönerna,
förutsatte, att dessa skulle vara definitivt reglerade, men Rikets Ständer endast
beviljat en provisorisk lönereglering. I följd häraf hade såväl de från kassan utgående
pensioner och gratial, som delegarnes i kassan afgifler till densamma, fortfarande beräknats
efter lönebestämmelserna uti de intill 1857 års slut gällande stater; men enligt
nådig befallning, blef af Direktionen uppgjordl ett fullständigt nytt pensioneringsförslag,
hvaröfver delegarne i kassan hördes. Detta förslag hade emellertid blifvit af
nämnde kassas delegare nära enhälligt förkastadt, likasom delegarne med öfvervägande
röstantal uttalat sig mot ett annat, af en Direktionsledamot uppgjordt förslag tili pensionering
från kassan, ehuru detta sednare, som skulle erfordra ett årligt tillskott af
statsmedel å 85,829 R:dr, blifvit, i hvad angår sättet för pensionernas beräknande,
fotadt på de i gällande reglemente för kassan stadgade grunder. J anledning häraf
hade Departements-Chefen — enär, under för handen varande omständigheter, annan
utväg för ändamålets vinnande ej syntes återstå, än att, jemte det kassans delegare i
allo bibehöllos orubbade vid den pensionsrätt med afgifter efter gamla lönerna, som
med 1838 års pensionsreglemente öfverensstämde, fyllnadspensioner genom särskildt
anslag bereddes dem bland delegarne, hvilka vid afskedstagande! sjelfvillig! inginge på
de vilkor, som för samma pensioners lillgodonjutande kunde varda bestämda, — underställt
E. K. Majits nådiga pröfning ett i nu antydda syftning utarbetadl förslag,
grundadt, för så vidt med de särskilda förhållandena vid Flottan läte sig förena, på
det förslag till förbättrad pensionering för Arméens embels- och tjenstemän, som vid
sista riksdagen i nåder framställdes och af Rikets då församlade Ständer bifölls samt
derefter, genom nådiga Brefvet den 9:de Februari 1858, blifvit till vederbörandes efterrättelse
faststäldt.
För att bringa detta förslag till verkställighet erfordrades likväl icke obetydliga
bidrag af statsmedel, enär Amiralitets-krigsmanskassans förmåga att fullgöra de densamma,
enligt gällande reglemente åliggande förbindelser vore begränsad af pensionsfondens
tillgångar, och dessa åter redan en längre tid varit för ändamålet så otillräckliga,
alt pension först efter långvarig väntan kunnat afskedssökande tilldelas. För något
mer än ett tiotal af år tillbaka hade Arméens pensionskassa befunnit sig i ena
handa
belägenhet, men sedermera genom E. K. Majlis nådiga bemedling riksdag efter
annan varit understödd medelst särskildt på Riksgälds-kontoret anvisadt kreditiv samt
sålunda’ satts i tillfälle att till hvarje pensionsberättigad delegare i kassan, med månaden
efter erhållet afsked, utgifva honom derifrån tillkommande pension. Af ett dylikt
understöd hade äfven Amiralitets-krigsmanskassan i främsta rummet behof, för att fram
-
536 Expeditions-Utskottcts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 447.
deles -kunna, utan uppskof med afskedsansökningars beviljande, utgöra stadgade pensioner
efter 1838 års reglemente till dem, som dertill vore berättigade; och skulle det
i sådant afseende erforderliga belopp, enligt från kassans Direktion infordrad uträkning,
för åren 1861, 1862 och 1863 tillhopa uppgå till 139,867 R:dr, eller för år i medeltal
till 46,622 R.dr R:mt.
Om till detta sednare belopp R:dr 46,622: —
lades hvad, enligt jemväl från bemälde Direktion erhållen uträkning, årligen
under samma tid behöfdes till bestridande af fyllnadspensionerna,
eller skillnaden emellan pensionsbeloppen i nya pensionsstaten och de
från Amiralilets-krigsmanskassan efter gamla lönerna utgående pensioner
med - . . 26,554: —
uppkomme en summa af R:dr 73,176: —
hvilken dock, såsom endast kalkylerad, ansetts, för alt mindre äfventyra följderna af
missräkning, böra jernnäs till  80,000 R:dr Runt,
som alltså skulle motsvara det årliga behofvet af tillskott för den ifrågaställda nya pensioneringen.
Då likväl förvaltningen af det vid förra riksdagen till förbättrande af
Arméens pensionering anvisade kreditiv lemnat den erfarenhet, att samma äfven för
en längre framlid beräknade anslag till en början vida mindre behöft anlitas, än skäl
varit alt förmoda, samt enahanda förhållande antagligen skulle inträffa, jemväl i afseende
på tillgångarne för de åt Flottan föreslagna fyllnadspensioner, ansåge Departements-Chefen
sig kunna beräkna det för ändamålet under först inträdande statsreglerings-period
erforderliga tillskott till endast 50,000 R:dr ärligen. Hvad åter anginge
sättet för att tillvägabringa denna summa; så och enär, i läll den för Flottan föreslagna
nya pensionering komme lill verkställighet, det å Femte Hufvudtiteln uppförda
anslag, 50,000 R:dr, till Flottans reservstat, framdeles blefve för nu dermed afsedda
ändamål obehöfligt, helst från och med det år, med hvilket den nya pensioneringen
komme att vidtaga, någon öfverflytlriing till reservstaten ej borde få ega rum, men af
nämnda anslag för närvarande omkring 20,000 R:dr vore odisponerade, kunde detta
belopp påräknas, att nu för berörda pensionering användas, i följd hvaraf del derutöfver
för nästa slatsreglerings-period erforderliga tillskott af statsmedel blefve inskränkt
till 30,000 R:dr Runt, hvilken summa för öfrigt kunde antagas äfven för framliden
komma alt motsvara hehofvet af särskildt tillskott, helst de å anslaget till reservstaten
genom afgång ytterligare uppkommande besparingar blefve att tillgå för betäckande
af hvad vidare, i män af vexande anspråk på fyllnadspensioner, skulle till dessas utgörande
erlordras, intill dess reservslatsanslaget hunne att för sitt nya ändamål blifva
tillfullo disponibelt.
Med gillande af hvad Departements-Chefen sålunda härom anfört och hemställt,
har E. K. Majit, jemte begäran att, i händelse merberörda pensioneringsförslag vunne
Rikets Ständers godkännande, anslaget till Flottans reservstal, 50,000 R:dr, måtte, i
den mån det kunde vara och framdeles, genom afgång bland derå uppförde Officerare,
blifva disponibelt, få i och för ifrågavarande nya pensionering användas, föreslagit att
Rikets Ständer derutöfver mätte för nästa slatsreglerings-period, eller åren 1861, 1862
och 1863, på Riksgälds-kontoret anvisa ett kreditiv af 30,000 R:dr Runt årligen, med
Direktionen öfver Amiralilets-krigsmanskassan leornad rättighet att, dels till fullgörande
af den pensionering enligt 1838 års reglemente, hvartill kassans egna inkomster ej lemnade
tillgång, och dels lill de nya pensionerna, å kredilivet under hvarje års lopp lyfta
hvad för omförmälda ändamål finnes vara behöflig!, under förbehåll deremot att af följande
årets kreditiv icke något må reqvireras, innan styrkt blifvit, i hvad mån föregående
-
Expeditions- (J Isko Itc Is Förslag till underd. Skrifvelse N:o 14 7. 537
gående årets kreditiv till pensioneringen åtgått; dock att hvad under ett år af ki-edilivet
icke för ändamålet erfordrades, må under följande året användas.
Efter öfvervägande af allt hvad i denna fråga förekommit hafva Rikets Ständer
hvarken vid de för ofvanberörda pensionsslats uppgörande tillämpade grunder eller
mot förslaget i öfrigt funnit något att erinra; i följd hvaraf och då ej allenast billigheten
fordrar, att enahanda förmån af en skälig förhöjning uti förut utgående, alltför
otillräckliga pensioner, som redan blifvit löntagare vid Arméen tillerkänd, äfven må
tillgodokomma de vid Flottan anställda Em be Is- och tjenstemän samt betjente, ulan
äfven det måste anses öfverensstämma med det allmännas fördel att tjenstbarheten
hos Flottans personal på sådant sätt befordras, Rikets Ständer, med godkännande
af den i sådant hänseende nu uppgjorda pensionsstat, beviljat och på Riksgälds-kontoret
anvisat det lör ifrågavarande pensionering under nästkommande slatsregleringsperiod
erforderliga kreditiv af 30,000 R dr _R:mt årligen, äfvensom bifallit hvad E. K.
Maj:t härvid i öfrigt begärt och föreslagit med det tillägg, att pension för Officerare
vid Flottans Konstruktions-korps må beräknas efter nuvarande löner på interimsslät.
21:o. Med föranledande af vid sednaste riksmöte gjord framställning om beviljande
af ett förslagsanslag å högst 40,000 R:dr R:mt för att i mån af behof användas
till förbättring i pensionerna för afskedad gemenskap från E. K. Maj:ts Flotta,
anhöllo, på anförda skäl, Rikets Ständer, del täcktes E. K. Maj:t låta verkställa en
för denna frågas bedömande nödig ansedd utredning af ämnet samt derefter vidtaga
de åtgärder, hvarigenom förenämnda gemenskaps pensionering blefve på ett lämpligt
och verksamt sätt ordnad.
Enligt hvad af Stafsråd«protokollet inhemtas, har Direktionen öfver Amiralitetskrigsmanskassan
rörande denna pensioneringsfråga pä nådig befallning afgifvit underdånigt
utlåtande och dervid dels meddelat en utredning öfver gemenskapens vid Flottan
pensionering för äldre tider, hvars hufvudsakliga innehåll är af Departementschefen
anfördt, dels ock afgifvit förslag till förbättrade pensioner för all Flottans gemenskap
sålunda, att med bibehållande af föreskriften om pensionärernas af gemenskapen
indelande i 5 klasser samt de genom 1838 års Reglemente för Amiralitels
krigsmanskassan
stadgade grunder (utom hvad förhyrda Under-officerare och invalider
af Timmermans- och Handtverks-staten vidkommer) endast 2 olika gradationer af pensioner
blifvit föreslagna, nemligen för Mästerlots, Matros, Kanonier och Distinktionskorporal
från 180 R:dr R:mt, för svårast blesserade, lill 48 R:dr för minsta tjenstetid
och åldersår (i stället lör 75 och 22'2 R:dr) samt för öfrig gemenskap högst 100 R:dr
och minst 30 R:dr (i stället för 45 och 13» R:dr), äfvensom att för daglönare på invalidstat
med underhåll, särskilda lägre pensionsbelopp blifvit utsatta, enär dessa invalider
väl, enligt 86 § 3 mom. i Reglementet, fått sig tillförsäkrad pension jemte invalidunderhållet,
men denna pension dock ansetts böra vara mindre än de ölrigas, då
invaliderne äfven med denna mindre pension uppbära större underhåll än andra afskedade;
hvarjemte å förslaget upptagits förbättrade nådegåfvor till Mästerlots-enkor
med 60 R:dr och åt enkor efter öfriga gemenskapen med 36 R:dr (i stället för 30
R:dr och 18 R:dr), att under samma vilkor, som hitintills, eller att männen i tjenslen
omkommit, åtnjutas i 6 i stället för nu heslämda 5 år, på sätt, hvad anginge utsträckningen
af liden, redan blifvit af Amiralitets-staterna medgifvet och äfven i det af Direktionen
särskildt afgifna förslag till förnyadt Reglemente för kassan intaget. För
öfrigt och då i nu gällande pensionsreglemente förhyrda Under-officerare vore upp
Bih.
lill H. St. Fröt. 1859 Sf 1860. iO Samt. 1 Afd. 68
538 Expedilions-Utslioltets Färsing till underd. Skrifvelse N:o 147.
tagne å gemenskapens pensionsslat, hade Direktionen i förslaget jemväl för dem ifrågasatt
förbättring i pensionerna, nemligen för sådana Under-officerare af högsta graden
i Usta klassen 240 Ridr, i 2:dra d:o 160 lt:dr och i 3:dje d:o 100 R:dr (i stället för
hitintills bestådda 90,7ä och 67i R:dr) samt för deras enkor nådegåfvor lill 72 (i stället
för 36 R:dr); hvaremot förhyrde Under-officerare al andra grader hänförts till Usta
gemenskapsgraden, likasom äfven deras enkor i afseende på nådegåfvor.
Den betydliga fördel, som skulle beredas gemenskapen genom de sålunda föreslagna
ökade pensionerna, hade Direktionen ansett kräfva någon uppoffring af gemenskapen
sjelf medelst ökade algifter, emot hvad hittills egt rum, samt derföre föreslagit,
att årliga afgifterna hädanefter skulle utgå af Mästerlotsar med 1 R:dr och af all
eiman gemenskap (skeppsgossar undantagne) med 50 öre Runt, eller dubbelt emot den
obetydliga afgift, som nu erlägges; varande, enligt hvad Direktionen upplyst, Amiraiitels-slalerna
hörde öfver ifrågavarande ,förslag lill förhöjda pensioner, hvilket af dem
blifvit med 164 röster mot 4 godkändt, äfvensom de med 80 röster emot 66 biträdt
förslaget om de förhöjda årsafgifterna.
Vid jemförelse af de i dolta förslag till förhöjd pensions-stat uppförda pensioner
för Flottans egentliga gemenskap med de pensionsbelopp, som genom den af E. K.
Majit under ilen 28 Januari sistlidna år faststälda reglering af pensioneringen frän
Wadstena Krigsmanshuskassa blifvit bestämda för denna kassas gratialister, bade väl,
enligt hvad Departements-chefen anlört, sistnämnda belopp, särdeles i lägsta klassen,
befunnits vara icke obetydligt lägre, än de för afskedad gemenskap vid Flottan i motsvarande
klass nu ifrågaställde pensioner; men då i afseende härpå förekomme, att
Arméens pensionerade manskap, dels, enligt särskilda, tid eller annan meddelade nådiga
föreskrifter, vore vid vissa lefnadsår berättigad! lill och äfven, uppå egna underdåniga
ansökningar och dervid förebragta bevekande omständigheter, kunde vinna uppflyttning
i högre pensionsklass, dels ock lill ett större antal egde eller hade alt förvänta
tillskott lill innehalvaude gratial från Konungens allmänna Hospilalslond eller
Regementenas enskilda pensions-inrältningar; hvaremot, enligt sladgandena i Reglementet
för Amiralitets-krigsmans-kassan, Flottans afskedade gemenskap ständigt qvarstode vid
den pension, som vid afskedet funnits böra en hvar tillkomma, och icke heller uti
särskilda pensionsfonder hade utsigt till förbättring deri, samt således genom de Arméens
manskap särskildt beredda pensionsförmåner den omförmälda olikheten i pensionsbeloppen
utjemnades: hade Departements-chefen funnit sig böra i underdånighet
tillstyrka nådigt gillande af Direktionens öfver Amiralitets-krigsmans-kassan förevarande
förslag till förbättrad pensionering för förhyrde under-officerare och sjömän samt all
gemenskap vid Flottan, med uteslutande likväl af hvad i sammanhang dermed blifvit
ilrågasläldt rörande nådegåfvor för deras enkor, i hvilket afseende Departements-chefen
ansell, att vid gällande pensions-reglementes bestämmelser derom desTohellre borde lör
närvarande förblifva som dels frågan icke egentligen tillhörde den af Rikets Ständer
begärda utredning och dels Direktionen icke framlagt någon beräkning öfver den derigenom
uppkommaude ökade kostnad.
1 öfverensstämmelse med hvad Departements-chefen föreslagit och då, hvad anginge
det för ifrågavarande pensionerings tillvägabringande behöfliga årliga anslag eller
tillskott af 38,580 R:dr Runt, Direktionen förmält sig icke kunna ansvara för dess
tillräcklighet, i händelse inträffande krig skulla föranleda tillökning af antalet pensionärer
i Usta och 2:dra klasserna med högsta pensionsbeloppet, har E. K. Majit, Iordet
l a ändamål af Rikets Ständer för kommande statsreglerings-period, eller åren 1861,
1862 och 1863, i nåder äskat ett kreditiv å Riksgälds-kontoret af jemna 40,000 R:dr
Rimt årligen, med bemälda Direktion medgifven rättighet att derå under hvarje års
Expeditions-Utskottets Förslag till under d. Skrivelse N:o i AT. 539
lopp lyfta hvad som finnes för ändamålet vara behöfligt, under förbehåll likväl, att af
följande årets kreditiv, icke något reqvireras, innan styrkt blifvit, i hvad mån föregående
årets kreditiv till ifrågavarande pensionering åtgått; dock att hvad dertill]under ett åtal'
kreditivet icke erfordrats, må under följande året användas.
Med afseende å här ofvan anförda förhållanden, finna Rikets Ständer den ifrågaställda
pensionsförhöjningen för Flottans gemenskap vara af behofvet påkallad, hvadan
Rikets Ständer till detta ändamål för nästkommande statsreglerings period anvisat
det af E. K. Majit äskade årliga kreditiv af 40,000 R:dr, att frän Riksgälds kontoret
utbetalas på det sätt och under de vilkor, E. K. Majit nådigst föreslagit.
Sammanlagda beloppen af extra slatsreglerings-anslagen för åren 1861—1863
till försvarsverket till sjös utgöra alltså 1,694,800 Ridr, enligt hvad Tab. Litt. B. visar.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 5 Oktober 1860.
540
Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N:o 447.
Tali
J^emSe Muf
-
f X
Sjö försvars-M ep nr tern en te t.
Aflönings-Statcr;
Departements-Chefen
Departementets Kansli-Expedition
Departementets Kommando-Expedition
Förvaltningen af Sjö-Ärendena
Aflönings-Staterne vid Flottans Stationer i Carlskrona och Stockholm samt Depot
i Götheborg:
Penningar:
Nuvarande anslaget  1,041,125: 98.
Afgår: å anslaget för Flottans Officers-Korps
odisponerade
300: -
samt en å Aflönings-Staterne i allmän-
het odisponerad tillgång af .
2,515: 83.
2,815: 83.
Återstå
1,038,310: 15.
Tillkommer: Förhöjning,
till förbättrad aflöning vid Flottans Matros-
Korps
6,8 4 3 : 75.
i anslaget för Skeppsgosse-Ivorpsen
2,850: -
till fyllnad i anslaget för Flottans Civil-
stat
902: 50.
till lönefyllnad åt en Vaktdräng vid Ka-
nonier-Korpsen, 1 öre om dagen .
3: 65.
10,599: 90.
Tillsammans
1,048,910: 5.
Oindelt Spanmål; nuvarande anslaget bibehålles.
Båtsmans-Indelningen
Tillskott i de till Båtsmans-Indelningen uti Blekinge län anslagna räntor, Förslagsanslag
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skid frelse N:o 447. 541
Utt. A.
vurf- Titeln.
Penningar.
Indelta Räntor,
enligt markegång
på förslag.
Oindelt Spanmål.
Yärde förslags-
M ått.
vis å 2 R:dr
kubikfoten.
Summa.
R:dr
1 5,000
18,900
4,100
35,200
1,048,910
18,000
R:dr
81,050
kub.-fot
40,446
k:l
R:dr
80,892
R:dr
15,000
18.900
4,100
35,200
1,129,802
81,050
16,000 —
1,138,110| 5| 81,050|-
40,4461-
80,8 9 2|-
1,300,052|
542
Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o '14!.
Jlatciielen:
Flottans underhåll.
Penningar:
Nuvarande beloppet  581,201: 20.
Tillkommer: För Maskinist-Staten. . . . 11.6 8 7: 10. 5 9 2,8 8 8 : 30.
Oindelt Spanmål:
Nuvarande anslaget, 18,900 kub-fot å 2 R:dr 37,800: —
Tillkommer: för Maskinist-Staten 277 kub.-
fot 2 k:r ä 2 R:dr  5 5 4: 40 . 38,3 5 4 : 40.
Flottans nybyggnad
Båtsmäns förseende med kojer och täcken
Båtsmännens beklädnad, Förslagsanslag, högst:
Nuvarande anslaget  63,000: —
Tillkommer y Förhöjning  11,505: —
Beklädnad åt Mariner, Kanonierer, Matroser och Skeppsgossar
S:gr
Diverse Anslag:
Exercis af Flottans bemanning
Gemenskapens vid Flottans Korpser natura-underhåll, Reservations-anslag:
Nuvarande beloppet  2 4 8,5 8 3 : 75.
Tillkommer: Ofverflyttning från förslags-anslaget till skrifmaterialier
och expenser m. m. för Sjöförsvars-Departementets
Kansli-Expedition  16: 25.
Spanmåls-upphandlings- och Bageri-kostnader
Durchmarche-kostnader, Reservations-anslag:
Nuvarande beloppet  18,000: —
Tillkommer: Förhöjning  12,000: —
För Sjukvård:
Nuvarande beloppet  39,150: —
Afgå och tilläggas anslaget för diverse behof  150: —
Exp cdilions-Utskotlets Förslag lill under d. Skrifvelse N:o i ål.
543
Indelta Räntor,
enligt markegång
på förslag.
Oindelt Spanmål.
Penningar.
Mått.
Värde förslags-  vis å 2 R:dr
kubikfoten.
Summa.
K: dr
592,888
162,000
13,500
74,505
103,339
30
94
R:dr
öre kub.-fot k:r
19,177
K: dr
38,354
40
R:dr
631,242
162,000
13,500
74,505
103,339
70
9 4 6,2 3 3 24l.
19,17 71 2
38,3541 40
984,587
360,000
248,600
30,000
30.000
39.000
360,000
248,600
30,000
30.000
39.000
544
Exp c cl i t io n .9-Els k olle. 1$ Förslag lill underd. Skrifvelse N:o iål.
För diverse behof:
Nuvarande beloppet .  19,025: —
Tillkommer: Ofverflyttning från anslaget för Sjukvård .... 150: —
Rese- och Traktaments-penningar, Förslags-anslag
Skrifmaterialier och expenser, Ved m. m. för förvaltningen af Sjö-Ärendena och
Departementets Kommando-Expedition
Skrifmaterialier och Expenser, ved m. m. för Departementets Kansli-Expedition,
Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet
1,302: 13.
Afgå: Ofverflyttning till anslaget för Gemenskapens natura
underhåll,
16: 25.
samt vidare, för jemnande af Hufvud-Titelns slutsumma
60 : 57. 7 6 : 82.
Skrifmaterialier och expenser, Ved m. m. för Flottans stationer och depöt, Förslags-anslag.
Extra utgifter
S:gr
För Handeln:
Lotseri- och Fyrings-Staterne, Reservations-anslag:
Penningar:
I 1858 års Stat beräknade inkomsten af Båk- och Lotsmedel 180,000: —
Tillkommer: Förhöjning, motsvarande den vid innevarande Riksdag
beräknade tillökning uti Statsverkets inkomst af Båk
-
och Lotsmedel  60,000: —
S:gr 240,000: -
Indelta Räntor; bibehållas oförändrade  460: —
Summa
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skid frelse N:o 447. 545
Penningar.
R:dr
19,175
5.000
5.000
1,225
27.000
15.000
31
Indelta räntor
enligt markegång
på förslag.
Oindelt Spannmål.
Mått.
Yärde förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr
kub.-fot
k:r
R: dr
Summa.
R:dr
19,175
5.000
5.000
1,225 31
27.000-
15.000-
730,000
31
780,000
31
240,000
460
240,460
3,104,343
60
81,510
59,623] 2
119,246] 40
3,305,100
Bih. till R. S. Prot. 4859 & 4860. 40 Sami. 4 Afd.
69
546 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 147.
Val». liitt. B.
Extra stat sreglering s-anslag för försvarsverket till sjös.
A. Anslag för åren 1861, 1862 och 1863, att utgå med en tredjedel årligen.
Till anläggande af vattenledning från Lyckeby till Carlskrona 354,000: —
,, angelägna byggnadsarbeten och anskaffningar vid flottans
stationer  200,000: —
„ en Fyr-inrättning vid Sandhammaren å Skånes sydöstra
kust  181,000: —
B. Anslag för åren 1862 och 1863 att utgå med hälften hvardera året.
o
Till påbörjande nybyggnad af en Angfregatt
C. Anslag för en gång att år 1861 utgå.
Till Angkorvetten Thors reparation och förseende med
nya pannor
,, utvidgande af Skeppsdockan N:o 2 vid flottans station
i Carlskrona  65,000: —
,. dito af gamla Reparationsdockan vid
samma station  16.800: —
, uppförande af nytt Angqvarn-och bageriverk å Stum
holmen i Carlskrona
„ anskaffande af ett Fyrfartyg vid Sydostbrotten .
„ dito af tolf stycken däckade Lotsbåtar
96,000: —
81,800:
78.500:
70.000
24.000
D. Kreditiv.
dels för att ej mindre sätta Amiralitets Ivrigsmans-kassan i stånd att
till Flottans pensionsberättigade Embets- och Tjenstemän, som söka
afsked, genast utgifva pensioner, enligt de för kassan nu gällande
pensioneringsgrunder, än ock bereda tillgång till de för dem föreslagna
fyllnadspensioners utbetalande, årligen 30,000 R:dr, eller
för 3 år ....
90,000: —
dels äfven (ill förbättrande af pensionsvilkoren för Flottans
Gemenskap, årligen 40,000 R:dr, eller för 3 år 120,000: —
Riksmynt.
R:dr.
735,000
400,000
349,800
210,000
Summa Runt R:dr| 1,694,800)-
